Regeringens proposition

1997/98:81

Föräldraledighetsdirektivets genomförande i Sverige

Prop.

1997/98:81

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 5 mars 1998

Göran Persson

Margareta Winberg

(Arbetsmarknadsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Rådets direktiv 96/34/EG av den 3 juni 1996 om ramavtalet om föräld-
raledighet, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS innehåller regler om
rätt till föräldraledighet och rätt till ledighet av trängande familjeskäl.

Regeringen gör i propositionen bedömningen att Sverige uppfyller di-
rektivets regler om föräldraledighet genom föräldraledighetslagen.

När det gäller rätten till ledighet av trängande familjeskäl gör regering-
en bedömningen att lagstiftning krävs och föreslår därför en lag om rätt
till ledighet av trängande familjeskäl. Lagen föreskriver att en arbetstaga-
re har rätt till ledighet av trängande familjeskäl som har samband med
sjukdom eller olycksfall och som gör arbetstagarens omedelbara närvaro
absolut nödvändig.

Lagen är i huvudsak tvingande till förmån för arbetstagaren. Parterna
ges dock möjlighet att i kollektivavtal begränsa rätten till ledighet till ett
visst antal dagar om året, till visst antal dagar för varje tillfälle eller till
bådadera.

Den arbetstagare som utnyttjar sin rätt till ledighet skall tillförsäkras
skydd mot uppsägning, avskedande och försämrade anställningsförmåner
eller anställningsvillkor.

En arbetsgivare som bryter mot lagen skall betala skadestånd till ar-
betstagaren.

De processuella regler som gäller enligt de övriga ledighetslagama
skall vara tillämpliga även vid tvister enligt den nu föreslagna lagen.

Lagen föreslås träda i kraft den 3 juni 1998.

1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 81

Innehållsförteckning

Prop. 1997/98:81

1    Förslag till riksdagsbeslut.................................................................3

2   Lagtext...............................................................................................3

3   Ärendet och dess beredning..............................................................5

4   Föräldraledighetsdirektivets tillkomst...............................................6

5   Direktivets huvudsakliga innehåll.....................................................6

5.1      Ingressen och artikel 1-3....................................................6

5.2     Avtalet.................................................................................7

5.2.1      Avtalets inledning och allmänna överväganden7

5.2.2      Syfte och tillämpningsområde, 1 §...................8

5.2.3      Föräldraledighet, 2 §.........................................8

5.2.4      Frånvaro från arbetet på grund av force

majeure, 3 §......................................................9

5.2.5      Slutbestämmelser, 4§.......................................9

6   Genomförandet av direktivet i Sverige...........................................10

6.1       Rätt till föräldraledighet....................................................10

6.2     Frånvaro av trängande familjeskäl....................................14

6.2.1      Behovet av lagreglering..................................14

6.2.2      Utformningen av en ny lag.............................18

7   F örfattningskommentar...................................................................20

Bilaga 1      Rådets direktiv 96/34/EG om ramavtalet om föräldra-

ledighet..................................................................................23

Bilaga 2     Sammanfattning av promemorian Föräldraledighets-

direktivets genomförande i Sverige......................................29

Bilaga 3      Promemorians lagförslag......................................................31

Bilaga 4      Förteckning över remissinstanserna......................................33

Bilaga 5      Lagrådets yttrande.................................................................34

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998.................35

Rättsdatablad.................................................................................................36

Prop. 1997/98:81

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om rätt
till ledighet av trängande familjeskäl.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext

Förslag till lag om rätt till ledighet av trängande familjeskäl

Härigenom föreskrivs1 följande.

Rätt till ledighet

1 § En arbetstagare har rätt till ledighet från sin anställning av trängan-
de familjeskäl som har samband med sjukdom eller olycksfall och som
gör arbetstagarens omedelbara närvaro absolut nödvändig.

2 § Ett avtal som innebär att arbetstagarens rättigheter enligt denna lag
inskränks är ogiltigt i den delen.

Genom ett kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller god-
känts av en sådan central arbetstagarorganisation som avses i lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet får dock rätten till ledighet
begränsas till ett visst antal dagar om året, till ett visst antal dagar för
varje tillfälle eller till bådadera.

En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligt andra styck-
et får tillämpa avtalet även på en arbetstagare som inte är medlem av den
avtalsslutande organisationen men sysselsätts i arbete som avses med
avtalet och inte omfattas av något annat tillämpligt kollektivavtal.

Anställningsskydd

3 § En arbetstagare far inte sägas upp eller avskedas enbart på grund av
att arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt denna
lag. Om arbetstagaren ändå sägs upp eller avskedas skall uppsägningen
eller avskedandet ogiltigförklaras, om arbetstagaren begär det.

4 § En arbetstagare som begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet
enligt denna lag är inte skyldig att enbart av detta skäl godta

1 Jfr rådets direktiv 96/34/EG av den 3 juni 1996 om ramavtalet om föräldraledighet, un-
dertecknat av UNICE, CEEP och EFS (EGT nr L 145, 3.6.1996, s. 4, Celex 396L0034).

3

1 * Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 81

1. några andra minskade anställningsförmåner eller försämrade arbets-
villkor än sådana som är en nödvändig följd av ledigheten, eller

2. någon annan omplacering än en som kan genomföras inom ramen
för anställningsavtalet och som är en nödvändig följd av ledigheten.

Skadestånd

5 § En arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala ersättning för
den skada som uppkommer.

Skadeståndet kan avse både ersättning för den förlust som uppkommer
och ersättning för den kränkning som lagbrottet innebär.

Om det är skäligt kan skadeståndet minskas eller helt falla bort.

Rättegång

6 § Mål om tillämpning av denna lag handläggs enligt lagen (1974:371)
om rättegången i arbetstvister.

Förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande tillämpas 34,
35 och 37 §§, 38 § andra stycket andra meningen, 39—42 §§ samt 43 §
första stycket andra meningen och andra stycket lagen (1982:80) om an-
ställningsskydd. I fråga om annan talan tillämpas 64-66 och 68 §§ lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

Prop. 1997/98:81

Denna lag träder i kraft den 3 juni 1998.

3 Ärendet och dess beredning

Den 3 juni 1996 antogs rådets direktiv 96/34/EG om ramavtalet om för-
äldraledighet, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS - föräldraledig-
hetsdirektivet. UNICE (Union des Industries de la Communauté Europé-
enne) är en samarbetsorganisation för EU-ländemas arbetsgivareföre-
ningar och industriförbund, CEEP (Centre Européen pour les Entreprises
Publiques) är Europacentret för offentliga affärsverk och företag och EFS
är den svenska förkortningen för Europeiska fackliga samorganisationen
(ETUC - European Trade Union Confederation). Direktivet skall vara
genomfört i medlemsstaterna senast den 3 juni 1998. Om det är nödvän-
digt med hänsyn till särskilda svårigheter eller att direktivet genomförs
genom kollektivavtal får medlemsstaterna förfoga över ytterligare ett år.
Direktivet finns i bilaga 1.

Av avtalets inledning framgår att ramavtalet innebär ett åtagande av
UNICE, CEEP och EFS att införa minimiföreskrifter om rätt till föräld-
raledighet och rätt till ledighet på grund av force majeure.

I avtalet konstateras att arbetsmarknadens parter har de bästa förutsätt-
ningarna för att finna lösningar som svarar mot arbetsgivarnas och ar-
betstagarnas behov och att de följaktligen bör tilldelas en särskild roll i
genomförandet och tillämpningen av avtalet. Som ett led i beredningen
av ärendet inbjöd Arbetsmarknadsdepartementet därför representanter
från Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorgani-
sation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO),
Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Arbetsgivarverket, Landstings-
förbundet och Svenska Kommunförbundet till ett möte för att diskutera
frågan om föräldraledighetsdirektivets genomförande i svensk rätt. Sam-
rådsmötet hölls den 25 september 1997 där parterna lämnade synpunkter
i ämnet.

I en departementspromemoria som upprättats inom Arbetsmarknads-
departementet, Föräldraledighetsdirektivets genomförande i Sverige (Ds
1997:69), behandlas frågan om svensk rätt uppfyller direktivets regler. I
promemorian presenteras ett förslag till en lag om rätt till ledighet på
grund av trängande familjeskäl. En sammanfattning av promemorian
finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna finns i bilaga 4. En remissammanställning finns tillgänglig i Ar-
betsmarknadsdepartementet (dnr A97/3661/RS).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 12 februari 1998 att inhämta Lagrådets yttran-
de över det lagförslag likalydande med det som finns i propositionen.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådet har lämnat förslaget utan
erinran.

Prop. 1997/98:81

Prop. 1997/98:81

F öräldraledighetsdirektivets tillkomst

Kommissionen lade redan 1983 fram ett förslag till direktiv om föräld-
raledighet och ledighet av familjeskäl2. Syftet med förslaget var att ga-
rantera arbetstagare rätt till viss ledighet vid barns födelse eller adoption
samt vid vissa andra familj eangelägenheter. Ekonomiska och sociala
kommittén och Europaparlamentet yttrade sig över förslaget 1984. I an-
ledning av dessa yttranden lade kommissionen i november 1984 fram ett
ändrat förslag till direktiv3. Detta förslag diskuterades i rådet under åren
1985 till 1994. För antagande av direktivet krävdes enhällighet enligt
artikel 100 i Romfördraget. Denna enighet kunde dock inte uppnås.

I och med Maastrichtfördraget och det därtill fogade sociala protokol-
let och avtalet om socialpolitik tillfördes en ny möjlighet att fatta beslut
på EG-nivå. Enligt artikel 3 i avtalet skall kommissionen samråda med
arbetsmarknadens parter om huruvida en gemenskapsåtgärd skall vidtas
och hur denna åtgärd skall utformas. Enligt artikel 4 kan arbetsmarkna-
dens parter ingå avtal i frågan på gemenskapsnivå. Ett sådant avtal skall
genomföras antingen enligt de förfaranden och den praxis som arbets-
marknadens parter tillämpar eller enligt beslut av rådet på förslag av
kommissionen.

Kommissionen beslutade, med tillämpning av de nya bestämmelserna,
att inleda ett samrådsförfarande enligt artikel 3 i avtalet om socialpolitik.
Parterna - UNICE, CEEP och EFS - meddelade inom ramen för detta
förfarande att de önskade inleda förhandlingar för att nå ett avtal. För-
handlingar ledde till att parterna träffade ett avtal i frågan den 14 decem-
ber 1995. Parterna överlämnade till kommissionen en begäran om att
avtalet skulle genomföras genom beslut i rådet.

I anledning av det träffade avtalet, det första enligt sociala protokollet
och avtalet om socialpolitik, lade kommissionen i januari 1996 fram ett
förslag till direktiv om föräldraledighet för att genomföra det ramavtal
som parterna slutit. Vid ministerrådsmötet i mars 1996 enades ministrar-
na om en gemensam ståndpunkt och den 3 juni 1996 antogs direktivet
96/34/EG om ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av UNICE,
CEEP och EFS4.

Direktivets huvudsakliga innehåll

5.1

Ingressen och artikel 1-3

I ingressen anges att rådet beaktat bl.a. sociala protokollet och avtalet om
socialpolitik, gemenskapens stadga om arbetstagares grundläggande so-

2 EGT nr C 333, 9.12.1983, s. 6.

3 EGT nr C 316, 27.11.1984, s. 6.

4 EGT nr L 145,3.6.1996 s. 4.

ciala rättigheter, rådets resolution av den 6 december 1994 om vissa per-
spektiv för socialpolitiken i Europeiska unionen, subsidiaritets- och pro-
portionalitetsprincipema, artikel F.2 i Fördraget om Europeiska unionen
- med hänvisning till Europakonventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna - samt beaktat möjligheten
för en medlemsstat att överlåta till arbetsmarknadens parter att genomfö-
ra direktivet.

I Artikel 1 konstateras att syftet med direktivet är att genomföra ram-
avtalet. Artikel 2 och 3 innehåller slutbestämmelser med bl.a. föreskrift
om att direktivet skall vara genomfört i medlemsstaterna senast den 3
juni 1998. Vidare anges att om det är nödvändigt med hänsyn till särskil-
da svårigheter eller att direktivet genomförs genom kollektivavtal får
medlemsstaterna förfoga över ytterligare ett år.

De materiella bestämmelserna återfinns i ramavtalet som är bilagt di-
rektivet.

5.2      Avtalet

5.2.1     Avtalets inledning och allmänna överväganden

Av avtalets inledning framgår att ramavtalet innebär ett åtagande av
UNICE, CEEP och EFS att införa minimiföreskrifter om rätt till föräld-
raledighet och rätt till ledighet på grund av force majeure, såsom ett vik-
tigt medel för att göra det möjligt att förena arbetsliv och familjeliv och
att främja rätten till lika möjligheter för kvinnor och män samt principen
om likabehandling av kvinnor och män.

Av de allmänna övervägandena framgår också följande. Parterna hän-
visar till avtalet om socialpolitik och det sociala protokollet, till punkt 16
i gemenskapens stadga om arbetstagares sociala rättigheter vari fastställs
att åtgärder måste utarbetas för att kvinnor och män skall kunna förena
sina åtaganden i arbetsliv och familjeliv, till rådsresolutionen av den 6
december 1994 och till kommissionens meddelade avsikt att föreslå en
gemenskapsåtgärd. Parterna framhåller att åtgärderna att förena arbetsliv
och familjeliv bör uppmuntra till införande av nya, flexibla sätt att orga-
nisera arbete och tid som är bättre anpassade till samhällets växlande
behov och som bör tillgodose både företagens och arbetstagarnas behov.
Familjepolitiken bör ses i förhållande till de demografiska förändringar-
na, effekterna av att befolkningen åldras, att generationerna närmar sig
varandra och främjandet av kvinnors deltagande i arbetslivet. Männen
bör uppmuntras att dela ansvaret för familjen lika och uppmuntras till att
utnyttja föräldraledigheten.

Parterna konstaterar att avtalet är ett ramavtal som ger minimiföre-
skrifter och att det ankommer på medlemsstaterna och arbetsmarknadens
parter att införa kvalifikationskrav och tillämpningsföreskrifter med hän-
syn till situationen i varje medlemsstat. Det understryks att det är fråga
om föräldraledighet och inte mammaledighet. Medlemsstaterna uppma-
nas att behålla de naturaförmåner som medges inom ramen för sjukför-
säkringen under en minimiperiod av föräldraledigheten samt att, när det

Prop. 1997/98:81

visar sig lämpligt med hänsyn till de nationella förhållandena och bud-
getsituationen, inrikta sig på att bevara rätten till socialförsäkringsförmå-
ner under minimiperioden för föräldraledigheten.

Enligt parterna beaktar avtalet nödvändigheten av att höja de socialpo-
litiska kraven, att främja konkurrenskraften hos gemenskapens ekonomi
och att undvika att införa administrativa, finansiella eller juridiska hinder
som är utformade på ett sätt som hindrar att små och medelstora företag
bildas och utvecklas.

Slutligen konstateras att arbetsmarknadens parter har de bästa förut-
sättningarna för att finna lösningar som svarar mot arbetsgivarnas och
arbetstagarnas behov och att de följaktligen bör tilldelas en särskild roll i
genomförandet och tillämpningen av avtalet.

5.2.2      Syfte och tillämpningsområde, 1 §

Av paragraf 1 framgår att avtalet anger minimiföreskrifter som avser att
underlätta för föräldrar som arbetar att förena åtagandena i arbetsliv och
familjeliv. Avtalet skall tillämpas på alla arbetstagare, kvinnor och män,
som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande enligt na-
tionell rätt i form av lagstiftning, kollektivavtal och praxis.

5.2.3     Föräldraledighet, 2 §

Enligt paragraf 2 punkt 1 har arbetstagare en individuell rätt till föräld-
raledighet i minst tre månader med anledning av ett barns födelse eller
vid adoption för att vårda barnet. Rätten till ledighet skall gälla tills bar-
net uppnått en bestämd ålder som får vara upp till åtta år. Föräldraledig-
heten skall fastställas av medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens
parter. I punkt 2 anges vidare att de undertecknande partema anser att
rätten till den föräldraledighet som föreskrivs i avtalet i princip bör be-
viljas på så sätt att den inte kan överlåtas. Detta för att främja rätten till
lika möjligheter för kvinnor och män och principen om likabehandling av
kvinnor och män.

Enligt punkt 3 skall kvalifikationskrav och tillämpningsföreskrifter för
föräldraledigheten fastställas enligt lag och/eller i kollektivavtal i med-
lemsstaterna. Därvid är det möjligt att bl.a.

a) besluta om föräldraledigheten skall beviljas på heltid, deltid, upp-
delad eller i form av sparade dagar,

b) göra rätten till föräldraledighet beroende av en kvalifikationsperiod
som inte far överskrida ett år,

c) anpassa kvalifikationskraven och tillämpningsföreskrifterna till de
särskilda omständigheter som råder vid adoption,

d) fastställa anmälningsperioder inom vilka arbetstagaren för arbetsgi-
varen skall uppge tidpunkterna för föräldraledighetens början och slut,

e) fastställa de omständigheter under vilka arbetsgivaren skall kunna
uppskjuta beviljandet av föräldraledigheten,

f) godkänna särskilda arrangemang för att tillgodose de små företagens
behov avseende drift och struktur.

Prop. 1997/98:81

Enligt punkt 4 skall det vidtas särskilda åtgärder för att skydda arbets-
tagare mot uppsägning på grund av att de begär eller tar i anspråk sin rätt
till föräldraledighet.

I punkt 5 anges att vid föräldraledighetens utgång skall arbetstagaren
ha rätt att återgå till sitt arbete eller, om detta inte är möjligt, rätt till ett
likvärdigt eller likartat arbete.

Punkt 6 stadgar att de rättigheter som arbetstagaren förvärvat eller står
i begrepp att förvärva när föräldraledigheten börjar skall bevaras oför-
ändrade fram till föräldraledighetens slut.

Medlemsstaterna och/eller parterna skall enligt punkt 7 fastställa vad
som skall gälla för anställningen under föräldraledigheten.

Enligt punkt 8 skall alla socialförsäkringsffågor som hänger samman
med avtalet behandlas och avgöras av medlemsstaterna i enlighet med
nationell lagstiftning och med beaktande av kontinuitetens betydelse när
det gäller rätten till socialförsäkringsförmåner, särskilt sjuk- och hälso-
vård.

5.2.4     Frånvaro från arbetet på grund av force majeure, 3 §

I paragraf 3 anges att det skall vidtas nödvändiga åtgärder för att ge ar-
betstagarna rätt till ledighet på grund av force majeure som har samband
med trängande familjeskäl vid sjukdom eller olycksfall som gör arbetsta-
garens omedelbara närvaro nödvändig. Även för denna rätt till ledighet
far det fastställas kvalifikationskrav och tillämpningsföreskrifter och rät-
ten till ledighet far begränsas till ett särskilt antal dagar om året och/eller
för varje tillfälle.

5.2.5     Slutbestämmelser, 4 §

Enligt paragraf 4 punkt 1 far medlemsstaterna tillämpa eller införa be-
stämmelser som är förmånligare än som föreskrivs i avtalet.

I punkt 2 anges att genomförandet av avtalet inte far utgöra skäl att
sänka den allmänna skyddsnivån för arbetstagarna inom det område som
omfattas av avtalet.

I punkt 3 konstateras att ramavtalet inte påverkar rätten för arbets-
marknadens parter att sluta avtal som anpassar och/eller kompletterar
bestämmelserna i avtalet.

Av punkt 4 framgår att avtalet skall vara genomfört i medlemsstaterna
senast inom två år efter beslutets antagande med möjlighet till förläng-
ning med ytterligare högst ett år.

Förebyggande och behandling av tvister skall ske enligt nationell rätt
(punkt 5).

Alla frågor som har samband med tolkningen av avtalet bör, utan att
det påverkar kommissionens, de nationella domstolarnas eller EG-
domstolens roll, av kommissionen överlämnas till de undertecknade par-
terna för yttrande (punkt 6).

Prop. 1997/98:81

De undertecknande parterna skall se över tillämpningen av avtalet fem Prop. 1997/98:81
år efter dagen för rådets beslut, om någon av avtalsparterna begär det
(punkt 7).

6      Genomförandet av direktivet i Sverige

6.1       Rätt till föräldraledighet

Regeringens bedömning: Direktivets regel om rätt till föräldraledig-
het är uppfylld genom föräldraledighetslagens bestämmelser om rätt
till hel ledighet för vård av barn till dess barnet är 18 månader.

Föräldraledighetslagen uppfyller också direktivets minimiföre-
skrifiter om kvalifikationskrav och tillämpningsföreskrifter samt di-
rektivets övriga regler om föräldraledigheten.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens be-
dömning.

Remissinstanserna: En mycket klar majoritet av remissinstanserna
anser uttryckligen att direktivets regel om rätt till föräldraledighet är upp-
fylld genom föräldraledighetslagens regler.

Jämställdhetsombudsmannen (JämO) anför att de svenska ersättnings-
reglernas utformning i praktiken innebär att direktivets föreskrifter om en
oöverlåtlig rätt till minst tre månaders föräldraledighet inte uppfylls men
eftersom ersättningsreglerna inte berörs i direktivet är en ändring av de
svenska reglerna inte nödvändig.

Arbetslivsinstitutet instämmer i att svensk lagstiftning i huvudsak är
väsentligt mer generös mot arbetstagare och tredje mans behov än direk-
tivets minimiregler men gör dock gällande att det är tveksamt om hän-
visningen till föräldraledighetslagens regler om rätt till ledighet i 18 må-
nader är tillräcklig för att motsvara direktivets krav på mer aktiva åtgär-
der för att förstärka jämställdheten.

Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds Universitet anser att, även om
reglerna om rätt till föräldrapenning inte berörs av direktivet, det ändå
hade varit lämpligt att i sammanhanget ta upp jämställdhetsaspekter på
föräldraförsäkringens utformning till förnyad diskussion.

Bakgrunden till regeringens bedömning: Föräldraledighetsdirektivet
ger arbetstagare en individuell rätt till föräldraledighet för vård av barn
under en tid av minst tre månader. Rätten till föräldraledighet skall gälla
till dess barnet uppnått en bestämd ålder som far vara upp till åtta år. Di-
rektivet och avtalet anger minimiföreskrifter och medlemsstaterna far
införa eller tillämpa bestämmelser som är förmånligare än de som före-
skrivs i avtalet. Direktivet reglerar inte någon rätt till ersättning under
ledigheten.

Arbetstagare har som förälder rätt att vara ledig från sin anställning för
vård av barn enligt föräldraledighetslagen (1995:584). Rätt till ersättning

10

under föräldraledigheten, föräldrapenning, regleras i 4 kap. lagen Prop. 1997/98:81
(1962:381) om allmän försäkring.

Enligt föräldraledighetslagen har en förälder rätt till hel ledighet för
vård av barn till dess barnet är 18 månader. Denna rätt till ledighet gäller
oavsett om föräldern får föräldrapenning eller inte. Föräldern har dock
alltid rätt att fa ledigt under den tid då föräldrapenning utgår. För rätt till
ledighet efter det att barnet är ett och ett halvt år krävs alltså att föräldra-
penning utgår. Rätten till ledighet till dess bamet är 18 månader är alltså
fristående från föräldraförsäkringens förmåner.

Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse lämnas normalt
under högst 450 dagar sammanlagt for föräldrarna, dvs. motsvarande
ungefär 15 månader i följd. Om föräldrarna har gemensam vårdnad om
bamet har varje förälder rätt att uppbära föräldrapenning under halva den
sammanlagda tiden. En förälder kan dock, med undantag for 30 ersätt-
ningsdagar, avstå från rätten att uppbära föräldrapenning till förmån for
den andre föräldern. Föräldrapenning lämnas längst till dess bamet fyllt
åtta år eller till den senare tidpunkt då bamet har avslutat det första skolå-
ret.

Skälen for regeringens bedömning

Föräldraledighetens längd

Föräldraledighetsdirektivet ger, som nämnts, rätt till föräldraledighet i
minst tre månader. Enligt föräldraledighetslagen har en förälder rätt till
ledighet för vård av barn till dess bamet är ett och ett halvt år, oavsett om
föräldrapenning utges eller ej. Om föräldraledighetslagens ledighetsreg-
lema dessutom tillämpas fullt ut genom att föräldrarna inte tar ut någon
föräldrapenning innan bamet är ett och ett halvt år, har föräldrarna såle-
des rätt till hel ledighet i sammanlagt två år och nio månader (33 måna-
der), först 18 månader utan föräldrapenning och därefter i sammanlagt 15
månader med föräldrapenning. Den svenska regeringen gör mot bak-
grund av detta, och i likhet med vad remissinstanserna kommit fram till,
den bedömningen att de svenska reglerna om föräldraledighetens längd
är mycket förmånligare än direktivets regel och att dessa väl uppfyller
direktivets bestämmelse.

Individuell rätt till ledighet

Direktivet anger emellertid också att rätten till föräldraledighet är en in-
dividuell rätt till ledighet om tre månader for var förälder. Därtill är fogat
ett uttalande om att partema anser att denna rätt i princip bör beviljas på
så sätt att den inte kan överlåtas.

Föräldraledighetslagen ger i princip båda föräldrarna rätt till ledighet
för vård av barn så länge bamet är yngre än ett och ett halvt år. Denna
från föräldraförsäkringen fristående rätt till ledighet infördes 1978 i och
med antagandet av lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn
m.m. Av förarbetena till lagen (prop. 1977/78:104 s. 41-43) framgår
följande. En första förutsättning för en arbetstagares rätt till ledighet är

1 ** Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 81

att arbetstagaren är förälder. Med biologisk förälder jämställs adoptivför-
älder, fosterförälder och en förälders make, maka eller sambo med vilken
hon eller han har eller har haft gemensamma barn, dvs. ”styvförälder”.
Departementschefen konstaterar att detta innebär att fler än två arbetsta-
gare i lagens mening kan vara föräldrar till ett barn och göra anspråk på
ledighet. Ytterligare en förutsättning för rätt till ledighet är att arbetstaga-
ren verkligen har faktisk vård om bamet. Departementschefen anför där-
för att utgångspunkten för lagen således är att bara den ena föräldern i
allmänhet behöver ta ledigt från sitt arbete. I lagtexten föreskrivs dock
inte att endast en förälder har rätt till ledighet. Som skäl anges att detta
inte ansetts möjligt eller lämpligt - bl.a. har föräldrarna sällan samma
arbetsgivare. Departementschefen fortsätter och anför att i det fall att fler
föräldrar än två begär ledighet för samma tid far det utredas vilka av des-
sa som verkligen tar faktisk vård om bamet. Slutsatsen blir att endast två
föräldrar bör samtidigt ha rätt till ledighet.

Båda föräldrarna har således en individuell rätt till föräldraledighet tills
bamet är ett och ett halvt år. Eftersom båda föräldrarna har denna rätt
samtidigt blir det inte aktuellt att överlåta någon rätt till ledighet till den
andra föräldern. Gentemot arbetsgivaren har arbetstagaren alltså en ovill-
korlig rätt till ledighet under förutsättning att ledigheten nyttjas till att
vårda bamet.

JämO har i sitt remissyttrande, när det gäller frågan om ledighetens
överlåtbarhet, pekat på att rätt till ledighet som inte kan kombineras med
rätt till ersättning i praktiken inte är någon rätt till ledighet. Eftersom de
svenska reglerna ger möjlighet för en förälder att avstå från rätt till för-
äldrapenning till förmån för den andre föräldern, med undantag för en
period om 30 dagar, skulle enligt JämO det kunna hävdas att svensk lag-
stiftning i praktiken saknar den oöverlåtbara rätten till ledighet om tre
månader som direktivet stadgar. Med hänsyn till att ersättningsreglerna
inte berörs i direktivet har dock JämO kommit till den slutsatsen att nå-
gon ändring av de svenska reglerna inte är nödvändig. Även Arbets-
lisvsinstitutet och Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds Universitet har
framfört liknande synpunkter.

Det är i praktiken oftast inte möjligt för två föräldrar att vara lediga
samtidigt. Föräldrapenning utgår t.ex. endast till en förälder i taget. Det
går därför att invända att den nuvarande regleringen i föräldraledighets-
lagen inte ger en förälder någon individuell rätt gentemot den andra för-
äldern att själv ensam vårda bamet i tre månader. Direktivet kan dock,
enligt regeringens bedömning, inte heller anses reglera någon sådan rätt.
Direktivets regler utgörs av regler i ett ramavtal träffat mellan arbets-
marknadens parter på EU-nivå och får därför, enligt regeringens bedöm-
ning, anses reglera arbetstagares rätt till ledighet gentemot sin arbetsgiva-
re. Regeringen konstaterar att de svenska reglerna visserligen inte garan-
terar varje förälder en icke överlåtbar föräldraledighet med föräldrapen-
ning i tre månader men eftersom direktivet inte reglerar någon rätt till
ersättning, såsom JämO också påpekat, behövs det för att uppfylla direk-
tivet inte heller någon ändring av dessa regler.

Prop. 1997/98:81

12

Kvalifikationskrav, tillämpningsföreskrifter och övriga regler

Enligt avtalet skall de kvalifikationskrav och tillämpningsföreskrifter
som skall gälla för föräldraledigheten fastställas i lag och/eller i kollek-
tivavtal. Vissa minimiföreskrifter gäller enligt 2 § 3 punkterna a-f.

Föräldraledigheten får enligt avtalet beviljas på heltid, deltid, uppdelad
eller i form av sparade dagar (punkt a). Den fristående rätten till ledighet
tills bamet är 18 månader beviljas enligt föräldraledighetslagen på heltid.
I 10 § föräldraledighetslagen regleras möjligheten att dela upp ledighe-
ten.

Enligt 9 § föräldraledighetslagen skall arbetstagaren ha varit anställd
hos arbetsgivaren antingen de senaste sex månaderna eller sammanlagt
minst tolv månader under de senaste två åren. Regeln står således i över-
ensstämmelse med avtalets kvalifikationsperiod om maximalt ett år
(punkt b).

Enligt avtalet får de nationella bestämmelserna anpassas till vad som
gäller vid adoption (punkt c). Sådan reglering finns t.ex. i 5 § andra
stycket föräldraledighetslagen som anger att vid adoption skall tiden 18
månader i stället skall räknas från den tidpunkt då arbetstagaren får bar-
net i sin vård.

Enligt avtalets minimiföreskrifter får det fastställas anmälningsperio-
der (punkt d). Enligt 13 § föräldraledighetslagen skall anmälan ske minst
två månader före ledighetens början eller, om det inte kan ske, så snart
som möjligt. Arbetstagaren skall då också tala om hur länge han eller hon
avser att vara ledig.

Det är också tillåtet med regler om möjlighet att skjuta upp beviljandet
av ledighet (punkt e). Någon sådan regel finns enligt föräldraledighetsla-
gen inte vid hel ledighet eller delledighet med föräldrapenning. Arbetsta-
garen har dock en samrådsskyldighet om ledighetens förläggning enligt
14 § föräldraledighetslagen.

Särskilda arrangemang kan godkännas för att tillgodose de små företa-
gens behov avseende drift och struktur (punkt f). Några sådana regler
finns inte i föräldraledighetslagen.

Enligt avtalets 2 § 4-6 skall en arbetstagare som utnyttjar sin rätt till
ledighet skyddas mot uppsägning, ha rätt att återgå till sitt arbete och
bibehålla sina rättigheter i anställningen. Regler som tillgodoser dessa
krav finns i 15-17 §§ föräldraledighetslagen.

Enligt 2 § 7 skall medlemsstaterna eller partema fastställa vad som
skall gälla för anställningsavtalet eller anställningförhållandet under för-
äldraledigheten. Enligt 17 § föräldraledighetslagen har arbetstagaren
skydd mot försämrade anställningsvillkor. Enligt 2 § samma lag har dock
partema rätt att genom s.k. centralt kollektivavtal bestämma den närmare
tillämpningen i fråga om skyddet av anställningsförmånerna. Ett sådant
avtal får dock inte leda till att arbetstagarens förmåner allmänt sett sänks
under den nivå som lagen garanterar. En motsvarande bestämmelse finns
i 9 § studieledighetslagen (jfr prop. 1974:148 s. 87). Föräldraledighetsla-
gens reglering av dessa frågor står således i överensstämmelse med ram-
avtalets regel.

Prop. 1997/98:81

13

Den sammanfattande slutsats som regeringen gör blir att föräldraledig-
hetslagens regler inte behöver ändras med anledning av vad som före-
skrivs i avtalets 2 § punkterna 3-7.

I ramavtalets 2 § 8 uttalas därutöver att alla socialförsäkringsfrågor
som hänger samman med avtalet skall behandlas och avgöras av med-
lemsstaterna i enlighet med nationell lagstiftning och med beaktande av
kontinuitetens betydelse när det gäller rätten till socialförsäkringsförmå-
ner. Detta uttalande bör enligt regeringen inte leda till någon åtgärd för
Sveriges del.

6.2      Frånvaro av trängande familjeskäl

6.2.1      Behovet av lagreglering

Regeringens förslag: En lag om rätt till ledighet av trängande famil-
jeskäl skall införas.

Prop. 1997/98:81

Promemorians bedömning och förslag: Om ytterligare reglering be-
hövs, utöver befintliga lagar, kollektivavtal och praxis, bör genomföran-
det i första hand ske genom kollektivavtal. Om det skulle visa sig att ge-
nomförandet inte kan eller bör ske genom kollektivavtal bör en lag om
rätt till ledighet av trängande familjeskäl införas.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna anser att direk-
tivets regel om rätt till ledighet på grund av force majeure som har sam-
band med trängande familjeskäl kräver genomförande antingen genom
kollektivavtal eller lag.

De flesta arbetsgivarorganisationerna anför att de anser att ytterligare
reglering inte är nödvändig. Av dessa har dock Svenska kyrkans försam-
lings- och pastoratsförbund, Arbetsgivaralliansen, Landstingsförbundet
och Svenska Kommunförbundet förklarat sig vara beredda att uppta för-
handlingar om en anpassning genom kollektivavtal.

Arbetsgivarverket motsätter sig att anpassningen på statens område
sker genom kollektivavtal och förordar i stället att det görs en ändring i
tjänstledighetsförordningen (1984:111).

LO och TCO förordar att den i promemorian föreslagna lagen införs.
Att direktivets regel genomförs genom lagstiftning förordas också av
bl.a. Stockholms tingsrätt, Länsrätten i Stockholms län samt Arbetslivsin-
stitutet. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds Universitet anför att även
om man överlämnar till parterna att reglera frågan så kräver gemenskaps-
rätten att en sådan reglering kompletteras med lagstiftning. Fakultetssty-
relsen ser därför ingen nackdel med att direkt införa den föreslagna la-
gen.

Skälen för regeringens förslag: I avtalet ges arbetstagarna rätt till le-
dighet på grund av force majeure som har samband med trängande fa-
miljeskäl vid sjukdom eller olycksfall som gör arbetstagarens omedelba-
ra närvaro absolut nödvändig. Rätten till ledighet får begränsas till ett
särskilt antal dagar om året och/eller för varje tillfälle.

Det finns i Sverige två i lag reglerade system som ger rätt till ledighet
vid armans sjukdom och därutöver regler i kollektivavtal samt praxis. Är
den som drabbats av sjukdomen eller olycksfallet ett barn föreligger rätt
till ledighet enligt föräldraledighetslagen och rätt till ersättning enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Därutöver finns det möj-
lighet till ledighet och ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning
och ledighet för närståendevård (närståendevårdslagen).

Rätt till ledighet med tillfällig föräldrapenning

En förälder har rätt till ledighet med tillfällig föräldrapenning för vård av
barn enligt 8 § föräldraledighetslagen.

Rätten till ledighet gäller som huvudregel barn som inte fyllt tolv år
(4 kap. 10-10 a § AFL). En förälder har rätt till ledighet med föräldra-
penning för att vårda ett barn när det är sjukt eller smittat men även när
barnets ordinarie vårdare är sjuk eller smittad eller för att kunna besöka
samhällets förebyggande barnhälsovård eller t.ex. när ett barn behöver
vårdas när den andra föräldern är med ett annat barn till någon av föräld-
rarna hos läkaren (4 kap. 10 § AFL). Särskilda regler gäller för vård av
barn som är yngre än 240 dagar eller när föräldrapenning skulle ha upp-
burits. En förälder till ett sjukt eller funktionshindret barn har därutöver
rätt till ledighet och tillfällig föräldrapenning när föräldern avstår från att
arbeta i samband med vissa i lagen angivna situationer som t.ex. besök på
en institution där bamet behandlas, deltagande i kurs för att lära sig vårda
bamet och läkarbesök på grund av att bamet lider av en allvarlig sjukdom
eller som ett led i en behandling (4 kap. 10 a § AFL).

Särskilda regler gäller för barn som på grund av sjukdom, psykisk ut-
vecklingsstörning eller annat funktionshinder är i behov av särskild till-
syn eller vård. I dessa fall föreligger rätt till tillfällig föräldrapenning till
dess bamet fyller 16 år och i vissa speciella fall upp till 21 och 23 års
ålder (4 kap. 11 § AFL).

Tillfällig föräldrapenning utges som huvudregel under sammanlagt
högst 60 dagar per barn och år. Ytterligare 60 dagar per barn och år ut-
ges, dock ej för vård av barn vid sjukdom eller smitta hos barnets ordina-
rie vårdare (4 kap. 12 § AFL).

En förälder kan dämtöver överlåta sin rätt till tillfällig föräldrapenning
till en annan försäkrad som i stället för föräldern avstår från arbete för att
vårda bamet. Detta gäller när bamet är sjukt eller när den ordinarie vår-
daren är sjuk. En förälder kan alltså överlåta till en anhörig eller vän att i
stället för föräldern vara hemma med det sjuka bamet (4 kap. 11 a §
AFL).

Så länge bamet är under tolv år täcker, enligt regeringens bedömning,
reglerna mer än väl de akuta situationer som direktivet kan tänkas avse.
Samma bedömning bör gälla för föräldrar till barn över tolv år som är i
behov av särskild tillsyn eller vård och där rätt till ledighet och tillfällig
föräldrapenning föreligger. Bestämmelserna ger, som ovan beskrivits,
också rätt för en förälder att överlåta rätten till ledighet till någon släkting
eller vän. Reglerna om tillfällig föräldrapenning är betydligt generösare

Prop. 1997/98:81

15

och avser rätt till ledighet i många fler situationer än som kan avses med
avtalets regler om rätt till ledighet på grund av barns sjukdom eller
olycksfall. Såvitt avser föräldrar och närstående till barn som omfattas av
reglerna om tillfällig föräldrapenning får avtalets regel således anses upp-
fylld.

Närståendevård

Rätt till ledighet och ersättning för att vårda en närstående finns även
enligt närståendevårdslagen. En förutsättning för rätt till ledighet och
ersättning är att vården lämnas till någon som är svårt sjuk. Enligt förar-
betena till lagen (prop. 1987/88:176 s. 99-100 och 114-115) framgår
följande. Med svårt sjuk förstås att den vårdades hälsotillstånd är så ned-
satt att det föreligger ett påtagligt hot mot den sjukes liv. Det krävs dock
inte att det inte föreligger hopp om en förbättring av hälsotillståndet.
Även sjukdomstillstånd som kan förväntas gå in i ett akut skede efter
någon tid kan uppfylla lagens villkor, t.ex. cancersjukdomar. Reglerna
syftar till att ge möjlighet för vård av en närstående i livets slutskede men
även för att ge stöd, tillsyn eller vård på grund av hastigt uppkommen
sjukdom, exempelvis hjäm- eller hjärtinfarkt eller en akut försämring i
hälsotillståndet hos en långvarigt sjuk person.

I den del som direktivets regel avser svår sjukdom far reglerna om le-
dighet och ersättning för närståendevård mer än väl anses täcka direkti-
vets regel. Närståendevårdsreglema gäller dock inte om vården ges utan-
för landet och inte om någon av vårdaren eller den sjuke inte är inskriven
hos allmän försäkringskassa.

Reglerna om närståendevård omfattar, såsom LO och TCO påpekat i
sina remissvar, inte heller annan sjukdom än svår sjukdom och kan inte
anses omfatta vad som typiskt sett betraktas som sjukdom i samband med
ett olycksfall. Med olycksfall borde kunna avses t.ex. att någon är med
om en trafikolycka eller annan olycka som lett till brutet ben, skärskador
eller brännskador men vilka på intet sätt är livshotande. Är det fråga om
ett barn i t.ex. 16-årsåldem kan en familjemedlems närvaro anses som
absolut nödvändig. För dessa situationer finns inte någon i lag reglerad
rätt till ledighet.

Kollektivavtal och praxis

På statens område ges i 10 § tjänstledighetsförordningen (SFS 1984:111)
möjlighet att bevilja ledighet. Arbetsgivaren far bevilja en arbetstagare
tjänstledighet om det finns särskilda skäl och om det kan ske utan olä-
genheter för myndighetens verksamhet. Vid prövning av frågor om parti-
ell ledighet skall myndigheten särskilt ta hänsyn till arbetstagarens fa-
miljesociala förhållanden.

Företrädare för parterna på arbetsmarknaden har uppgivit att det finns
kollektivavtal som medger möjlighet till ledighet i sådana situationer som
direktivets ramavtal beskriver. Enligt t.ex. kollektivavtal på statens om-
råde och inom den landstingskommunala respektive kommunala sektorn

Prop. 1997/98:81

16

finns regler om rätt till ledighet utan löneavdrag vid allvarligare sjuk-
domsfall eller svårarare sjukdom hos anhörig eller släkting, dock högst
tio arbetsdagar per kalenderår. LO och TCO har emellertid anfört att så-
väl permissionsreglema som reglerna om tjänstledighet i relevanta delar
vanligtvis inte är formulerade som en uttrycklig rätt för arbetstagare.

På samma sätt som rätten till ledighet på grund av egen sjukdom inte är
reglerad bör man dessutom kunna utgå från att det i normalfallet förelig-
ger en i lag eller i avtal oreglerad rätt till ledighet när en anhörig drabbas
av en sjukdom och arbetstagaren omedelbart behöver lämna arbetet för
att bistå den sjuke. Därutöver bör man kunna påstå att reglerna om saklig
grund vid uppsägning i vart fall leder till att ingen arbetstagare riskerar
att bli uppsagd eller avskedad om hon eller han är frånvarande från arbe-
tet vid en sådan akut situation som avses i direktivet.

Ytterligare reglering behövs

Regeringen gör sammanfattningsvis den bedömningen att direktivets
regel om rätt till ledighet på grund av force majeure i samband med
trängande familjeskäl till viss del uppfylls genom reglerna om rätt till
ledighet med tillfällig föräldrapenning och reglerna om rätt till ledighet
för närstående vård. Lagreglerna kan dock inte anses täcka direktivet fullt
ut. Inte heller kan direktivet anses täckt av att det i vissa kollektivavtal
finns bestämmelser som möjliggör ledighet eller av det förhållandet att
en person rimligtvis inte riskerar att bli uppsagd eller avskedad om hon
eller han är frånvarande i en sådan akut situation som direktivet avser.
Regeringen delar således den bedömning som en majoritet av remissin-
stanserna gjort, nämligen att genomförandet av direktivets regel kräver
reglering genom kollektivavtal eller lagstiftningsåtgärder.

Lagreglering

I artikel 2.1. i direktivet anges att medlemsstaterna skall genomföra di-
rektivet antingen genom att sätta i kraft de lagar och andra författningar
som är nödvändiga eller genom att se till att arbetsmarknadens parter i
samförstånd vidtar de åtgärder som behövs. I själva ramavtalet anges att
arbetsmarknadens parter har de bästa förutsättningarna för att finna lös-
ningar som svarar mot arbetsgivarnas och arbetstagarnas behov och att de
följaktligen bör tilldelas en särskild roll i genomförandet och tillämp-
ningen av avtalet.

I promemorian anges att den reglering som anses nödvändig i första
hand bör göras genom kollektivavtal. Endast om det visar sig att genom-
förandet inte kan eller bör ske genom kollektivavtal bör lagstiftningsåt-
gärder komma i fråga.

Bland remissinstanserna har på arbetsgivarsidan Svenska kyrkans för-
samlings- och pastoratsförbund, Svenska Kommunförbundet och Lands-
tingsförbundet uttryckligen sagt sig vara beredda att via kollektivavtal
reglera frågan. Arbetsgivarverket har avvisat förslaget att parterna genom
kollektivavtal skall införa en rätt till ledighet vid trängande familjeskäl.

Prop. 1997/98:81

17

Arbetsgivaralliansen har anfört att det, även om kollektivavtalsbestäm-
melser saknas, förefaller osannolikt att någon arbetsgivare skulle vägra
den anställde ledighet vid trängande familjeskäl på grund av sjukdom
eller olycksfall. Kooperationens förhandlingsorganisation (KFO) uppger
att frågan redan finns reglerad i kollektivavtal och SAF anser att någon
ytterligare reglering inte är nödvändig för att säkerställa den ledighet som
det här är fråga om.

Bland remissinstanserna på arbetstagarsidan har LO och TCO förordat
att den i promemorian förslagna lagen införs. SACO har avstått från att
besvara remissen.

För att ett genomförande av direktivets bestämmelse om rätt till ledig-
het på grund av force majeure i samband med trängande familjeskäl skall
kunna ske via kollektivavtal krävs att parterna uttrycker en vilja att för-
handla om detta. Den samlade bild som regeringen far i remissvaren från
arbetsmarknadens parter ger inte intryck av att det skulle finnas en sådan
vilja. Mot denna bakgrund anser regeringen att lagstiftningsvägen måste
väljas. En lag om rätt till ledighet av trängande familjeskäl bör således
införas.

Prop. 1997/98:81

6.2.2 Utformningen av en ny lag

Regeringens förslag: Genom en ny lag ges arbetstagaren rätt till le-
dighet från sin anställning av trängande familjeskäl som har samband
med sjukdom eller olycksfall och som gör arbetstagarens omedelbara
närvaro absolut nödvändig.

Lagen skall i huvudsak vara tvingande till förmån för arbetstagaren.
Parterna ges dock möjlighet att i kollektivavtal begränsa rätten till le-
dighet till ett visst antal dagar om året, till ett visst antal dagar för
varje tillfälle eller till bådadera.

Den arbetstagare som utnyttjar sin rätt till ledighet skall tillförsäkras
skydd mot uppsägning, avskedande och försämrade anställningsför-
måner eller anställningsvillkor.

En arbetsgivare som bryter mot lagen skall betala skadestånd till ar-
betstagaren.

De processuella regler som gäller enligt de övriga ledighetslagama
skall vara tillämpliga även vid tvister enligt lagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Bland yttrandena har det varit fa synpunkter på
lagens utformning.

Stockholms tingsrätt har kommit med en synpunkt av redaktionell art.
Länsrätten i Stockholms län och Arbetsmarknadsstyrelsen har ansett att
vissa begrepp borde förtydligas. Arbetslivsinstitutet påpekar att det är bra
att det mycket laddade och restriktiva begreppet ”force majeure” und-
viks. Riksförsäkringsverket har ansett att det bör förtydligas om lagen
även gäller andra än föräldrar som behöver vårda en nära anförvant.

18

Skälen for regeringens förslag: De lagregler som finns om ledighet Prop. 1997/98:81
med tillfällig föräldrapenning och ledighet vid närståendevård kan inte,
som tidigare redogjorts för, fullt ut anses täcka alla de situationer som
direktivets regel om rätt till ledighet av trängande familjeskäl ger uttryck
för. En lag som reglerar rätten till ledighet skall därför införas.

Villkoren för rätt till ledighet är i lagen formulerade på huvudsakligen
samma sätt som enligt ramavtalet. Enligt direktivet och ramavtalet är det
tillåtet att begränsa rätten till ledighet till ett särskilt antal dagar om året,
till ett visst antal dagar för varje tillfälle eller till bådadera. Regeringen
gör i denna del följande bedömning. Rätten till ledighet föreligger enligt
ordalydelsen så länge arbetstagarens omedelbara närvaro är absolut nöd-
vändig. Det bör rimligen vara fråga om ett förhållandevis begränsat antal
arbetsdagar per år. Ordalydelsen anger att det är fråga om en akut situa-
tion där familjemedlemmens närvaro behövs omedelbart i syfte att vara
närvarande i ett akut skede men inte för att under någon längre period
vårda den sjuke. Med den begränsning som ordalydelsen således ger bor-
de det inte vara nödvändigt med ytterligare begränsningar till ett visst
antal dagar per år eller tillfälle. Om parterna så önskar bör de dock ge-
nom s.k. centrala kollektivavtal kunna begränsa rätten till ledighet till ett
visst antal dagar om året, till ett visst antal dagar för varje tillfälle eller
till bådadera. En sådan dispositivitet är tillåten enligt avtalet.

Stockholms tingsrätt har anfört att ordet ”absolut” i lagtexten borde ut-
gå. Regeringen anser dock att man i största möjliga utsträckning bör hålla
sig till de begrepp som finns i ramavtalet och anser därför att ordet
”absolut” även bör finnas med i lagtexten. Med anledning av Riksförsäk-
ringsverkets fråga om lagen även skall omfatta andra arbetstagare än för-
äldrar vill regeringen framhålla att lagen avser alla arbetstagare, oavsett
om dessa är föräldrar, som av trängande familjeskäl är tvungna att vara
lediga.

Enligt direktivet och ramavtalet får det fastställas kvalifikationskrav
och tillämpningsföreskrifter. Förebilder till sådana regler finns i våra
ledighetslagar.

I flera av ledighetslagama, t.ex. föräldraledighetslagen, lagen
(1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning
(studieledighetslagen) och lagen (1997:1293) om rätt till ledighet för att
bedriva näringsverksamhet finns regler om kvalifikationstid. För att ar-
betstagaren skall ha rätt till ledighet krävs att han eller hon varit anställd
hos arbetsgivaren en minsta tid. Någon sådan regel kan inte anses lämp-
lig i detta fall. Lagen skall ge en rätt till ledighet när en akut och oförut-
sedd sjukdom eller olycka inträffar i familjen. Vid en sådan rätt till le-
dighet kan det inte var skäligt att ställa krav på viss anställningstid hos
arbetsgivaren. Något sådant krav finns inte heller för rätt till ledighet med
tillfälllig föräldrapenning i föräldraledighetslagen, i närståendevårdslagen
eller lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag
inom skolan m.m. (sia-ledighetslagen).

Ramavtalet medger att partema ges rätt att avtala om kvalifikationstid.
Enligt de tidigare nämnda ledighetslagama är frågan om kvalifikationstid
inte dispositiv och så bör därför inte heller, enligt regeringens bedöm-
ning, vara fallet enligt denna lag.

19

Någon anmälningsskyldighet till arbetsgivaren kan inte krävas. Denna
typ av ledighet är inte planerad utan behovet av ledighet uppkommer
akut. Enligt 13 § föräldraledighetslagen föreligger inte heller någon an-
mälningsskyldighet när arbetstagaren vill utnyttja rätten till ledighet med
tillfällig föräldrapenning om ledigheten beror på sjukdom eller smitta.

Några regler om återgång i arbete är inte heller nödvändiga eftersom
det är fråga om ett begränsat antal dagar. Rätten till ledighet upphör så
fort grunden för ledighet inte längre föreligger. Arbetstagaren har då bå-
de en rätt och en skyldighet att återgå i arbete.

På samma sätt som i de övriga ledighetslagama bör den arbetstagare
som utnyttjar sin rätt till ledighet tillförsäkras skydd mot uppsägning,
avskedande och försämrade anställningsförmåner eller anställningsvill-
kor.

En arbetsgivare som bryter mot lagen bör betala ideellt och ekono-
miskt skadestånd till arbetstagaren.

De processuella regler som gäller enligt de övriga ledighetslagama bör
naturligtvis var tillämpliga även vid tvister enligt den nu föreslagna la-
gen.

Direktivet skall vara genomfört, enligt huvudalternativet, senast den 3
juni 1998. Lagen skall därför träda i kraft den 3 juni 1998.

7 Författningskommentar

Rätt till ledighet

För att rätt till ledighet skall föreligga krävs att det uppstått en akut situa-
tion i familjen som gör arbetstagarens omedelbara närvaro absolut nöd-
vändig. Det skall vara fråga om en force majeure-situation som har sam-
band med trängande familjeskäl. Familjeskälen skall avse sjukdom eller
olycka.

Paragrafen är formulerad i huvudsak i enlighet med ordalydelsen i
ramavtalet. Begreppet force majeure har dock uteslutits eftersom det dels
är ett främmande begrepp i svensk lagtext, dels inte synes ha någon
självständig betydelse i direktivtexten. Den svenska lagtexten skall alltså
ha samma innebörd som direktivtexten. Att arbetstagarens omedelbara
närvaro skall vara absolut nödvändig på grund av de trängande familje-
skälen skall tolkas mot bakgrund av direktivtextens "force majeure".

Direktivtexten är inte helt entydig. Det är dock ytterst EG-domstolen
som tolkar innebörden i texten. Av ramavtalet (4 § 6) framgår också att
frågor som har samband med tolkning av avtalet på europeisk nivå bör av
kommissionen överlämnas till de undertecknande parterna för yttrande.

Rätten till ledighet föreligger så länge arbetstagarens omedelbara när-
varo är absolut nödvändig. Av detta uttryck bör man kunna dra slutsatsen
att det är fråga om ett mindre antal arbetsdagar. Ordalydelsen talar också
för att det behöver göras en bedömning i det enskilda fallet.

Prop. 1997/98:81

20

För rätt till ledighet krävs ingen anmälningsskyldighet men självfallet
bör dock arbetstagaren så snart som möjligt underrätta arbetsgivaren om
att arbetstagaren vill utnyttja sin rätt till ledighet och hur länge hon eller
han kan förväntas vara borta.

Som anförts i avsnitt 6.2.1 uppfylls direktivets regel om rätt till ledig-
het på grund av force majeure i samband med trängande familjeskäl till
viss del genom de befintliga reglerna om rätt till ledighet med tillfällig
föräldrapenning och rätt till ersättning och ledighet för närståendevård.
De reglerna och rätten till ledighet enligt denna lag om rätt till ledighet av
trängande familjeskäl överlappar således till viss del varandra. Rätten till
ledighet enligt denna lag innebär dock självfallet inte någon inskränkning
i tillämpningen av reglerna om rätt till ledighet och ersättning enligt för-
äldraledighetslagen och närståendevårdslagen.

Lagen är i princip tvingande till arbetstagarens förmån.

Parterna kan dock i kollektivavtal som på arbetstagarsidan träffats eller
godkänts på central nivå begränsa rätten till ledighet till visst antal dagar
om året, till ett visst antal dagar per tillfälle eller till bådadera.

Ett sådant centralt kollektivavtal får arbetsgivaren tillämpa även på en
arbetstagare som inte är medlem i den avtalsslutande organisationen. En
förutsättning för detta är att han eller hon sysselsätts i arbete som avses
med avtalet och inte omfattas av något annat tillämpligt kollektivavtal.

Anställningsskydd

3 och 4 §§

I dessa paragrafer tillförsäkras arbetstagare som begär eller tar i anspråk
sin rätt till ledighet skydd mot uppsägning, avskedande och försämrade
anställningsförmåner eller anställningsvillkor.

Paragraf 4 är formulerad på samma sätt som i föräldraledighetslagen.
Motsvarande bestämmelse finns i närståendevårdslagen, lagen
(1986:163) om rätt till ledighet för svenskundervisning för invandrare
(svenskundervisningslagen) och sia-ledighetslagen.

Skadestånd

En arbetsgivare som bryter mot lagen skall betala skadestånd för den
förlust som uppkommer och för den kränkning som har inträffat.

Om det är skäligt, kan skadeståndet minskas eller helt falla bort.

Paragrafen är formulerad på i huvudsak samma sätt som motsvarande
paragraf i lagen (1997:1293) om rätt till ledighet för att bedriva närings-
verksamhet (prop.1997/98:27 s. 17, 31 och 32).

Prop. 1997/98:81

21

Prop. 1997/98:81

Rättegång

Paragrafen har utformats efter samma mönster som motsvarande be-
stämmelse i t.ex. föräldraledighetslagen, närståendevårdslagen och
svenskundervisningslagen.

Mål om tillämpningen av lagen skall handläggas enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister (arbetstvistlagen).

Genom hänvisning till vissa av reglerna i lagen (1982:80) om anställ-
ningsskydd (anställningsskyddslagen) skall följande gälla.

Om parterna tvistar om en uppsägning är giltig, upphör inte anställ-
ningen förrän tvisten slutligt har avgjorts. Arbetstagaren far inte heller
avstängas från arbetet om det inte finns särskilda skäl. Arbetstagaren har
vidare rätt till lön och vissa andra förmåner. Domstolen kan för tiden
intill det slutliga avgörandet besluta att anställningen skall upphöra vid
uppsägningstidens utgång eller vid annan tidpunkt. Domstolen kan också
besluta att en pågående avstängning skall upphöra (34 § anställnings-
skyddslagen).

Ett avskedande kan förklaras ogiltigt. Domstolen kan besluta att an-
ställningen skall bestå tills tvisten slutligt har avgjorts. Arbetsgivaren får
då inte avstänga arbetstagaren och arbetstagaren har rätt till lön och vissa
andra förmåner så länge anställningen består (35 § anställningsskyddsla-
gen).

Om en domstol har ogiltigförklarat en uppsägning eller ett avskedande
far arbetsgivaren inte avstänga arbetstagaren från arbete på grund av de
omständigheter som har föranlett uppsägningen eller avskedandet (37 §
anställningsskyddslagen). I fråga om preskription av rätten till talan finns
bestämmelser i 40—42 §§ och 43 § första stycket andra meningen och
andra stycket anställningsskyddslagen.

Ersättning för förlust som avser tid efter det att anställningen har upp-
hört är relaterad till arbetstagarens anställningstid eller ålder (38 § andra
stycket andra meningen och 39 § anställningsskyddslagen).

Paragrafen innehåller, beträffande andra tvister än tvister om uppsäg-
ning och avskedande, slutligen hänvisning till reglerna om tvisteförhand-
ling och rättegång i 64-66 och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestäm-
mande i arbetslivet (medbestämmandelagen).

Ikraftträdandebestämmelse

Lagen träder i kraft den 3 juni 1998.

22

Nr L 145/4 I SV I

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1997/98:81

Bilaga 1

19. 6. 96

RÅDETS DIREKTIV 96/34/EG
av den 3 juni 1996

om ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA
DIREKTIV

med beaktande av avtalet om socialpolitik som är fogat
till protokollet (nr 14) om socialpolitik som är fogat till
Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,
särskilt artikel 42 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag, och

med beaktande av följande:

1. På grundval av protokollet om socialpolitik har
medlemsstaterna med undantag för Förenade konun-
gariket Storbritannien och Nordirland (nedan kallade
”medlemsstaterna”), som önskar fortsätta på den väg
som stakats ut i 1989 års sociala stadga, mellan sig
ingått ett avtal om socialpolitiken.

2. Arbetsmarknadens parter får i enlighet med artikel
42 i avtalet om socialpolitik gemensamt begära att
avtalen på gemenskapsnivå genomförs genom beslut
av rådet på förslag av kommissionen.

3. I punkt 16 i gemenskapens stadga om arbetstagares
grundläggande sociala rättigheter som gäller
principen om likabehandling av kvinnor och män
föreskrivs bland annat att det "även bör utarbetas
åtgärder som gör det möjligt för kvinnor och män att
förena sina åtaganden i arbetsliv och familjeliv”.

4. Rådet har trots ett omfattande samförstånd inte
kunnat besluta om förslaget till direktiv om föräldra-
ledighet och ledighet av familjeskäl ('), i dess lydelse
efter ändringen (:) den 15 november 1984.

5. I enlighet med artikel 32 i avtalet om socialpolitik-
har kommissionen samrått med arbetsmarknadens
parter om en möjlig inriktning för en gemenskapsåt-
gärd som rör möjligheten att förena arbetsliv och
familjeliv.

6. Kommissionen som efter detta samråd fann att en
gemenskapsåtgärd borde vidtas, har på nytt i enlighet
med artikel 33 i avtalet samrått med arbetsmarkna-
dens parter om det planerade förslagets innehåll.

7. De allmänna branschövergripande organisationerna
(UNICE. CEEP och EFS) informerade i ett gemen-
samt brev av den 5 juli 1995 kommissionen om att de

(') EGT nr C 333, 9.12.1983, s. 6.

(••) EGT nr C 316. 27.11.1984, s. 7.

önskade inleda det förfarande som anges i artikel 4 i
avtalet.

8. De nämnda allmänna branschövergripande organisa-
tionerna ingick den 14 december 1995 ett ramavtal
om föräldraledighet och de har i enlighet med artikel
42 i avtalet till kommissionen överlämnat en
gemensam begäran om att detta ramavtal skall
genomföras genom beslut av rådet på förslag av
kommissionen.

9. Rådet uppmanade den 6 december 1994 i sin resolu-
tion om vissa perspektiv för socialpolitiken i Euro-
peiska unionen: ”Bidrag till ekonomisk ■ och social
konvergens i unionen” f) arbetsmarknadens parter att
utnyttja möjligheten att ingå överenskommelser,
eftersom, arbetsmarknadens . parter i allmänhet
befinner sig närmare den sociala verkligheten och de
sociala problemen. I Madrid välkomnades underteck-
nandet av detta ramavtal av de medlemmar i Euro-
peiska rådet vilkas stater deltar i avtalet om socialpoli-
tik.

10. De undertecknande parterna önskade ingå ett
ramavtal med minimikrav-dör föräldraledighet och
frånvaro från arbetet på grund av force majeure och
som överlåter till. medlemsstaterna och/eller arbets-
marknadens parteratt fastställa villkoren för tillämp-
ning av föräldraledigheten, så att rådande
förljållanden inklusive dem som gäller för familjepo-
litiken i varje medlemsstat Beaktas, särskilt vad gäller
villkoren för beviljande av föräldraledighet och
utnyttjande av rätten till föräldraledighet.

11. Ramavtalet genomförs lämpligen genom ett direktiv i
enlighet med artikel 189 i fördraget. Detta bör vara
bindande för medlemsstaterna med avseende på det
resultat som skall uppnås men överlåta åt dem att
bestämma form och tillvägagångssätt.

12. I enlighet med subsidiaritetsprincipen och proportio-
nalitetsprincipen såsom dessa formuleras i artikel 3b i
fördraget, kan målen för detta direktiv inte i
tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna
och kan därför bättre uppnås på gemenskapsnivå.
Detta direktiv begränsar sig till vad som minst krävs
för att uppnå dessa mål och går inte utöver vad som
är nödvändigt för detta syfte.

23

(’) EGT nr C 368, 23.12.1994, s. 6.

19. 6. 96

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1997/98:81

Bilaga 1

Nr L 145/5

13. Kommissionen har utarbetat sitt förslag till direktiv
med hänsyn till de undertecknande parternas repre-
sentativitet, till deras uppdrag, till lagligheten i ramav-
talets bestämmelser och till relevanta föreskrifter
beträffande små och medelstora företag.

14. Kommissionen har i enlighet med sitt meddelande av
den 14 december 1993 om genomförandet av proto-
kollet om socialpolitik informerat Europaparlamentet
genom att till detta överlämna texten till ramavtalet
åtföljd av kommissionens förslag till direktiv och dess
motivering.

15. Kommissionen har också informerat Ekonomiska och
sociala kommittén genom att till denna överlämna
texten till ramavtalet åtföljd av kommissionens förslag
till direktiv och dess motivering.

16. I punkt 4.2 i ramavtalet betonas att genomförandet av
avtalets bestämmelser inte får utgöra skäl för att sänka
den allmänna skyddsnivån för arbetstagarna inom det
område som omfattas av detta avtal, detta utan att
påverka medlemsstaternas och/eller arbetsmarknadens
parters rätt att med hänsyn till förändrade omständig-
heter (inklusive ett införande av en bestämmelse om
att rättigheten inte kan överlåtas) utarbeta olika lagar,
andra författningar eller avtal, under förutsättning att
minimikraven i detta avtal uppfylls.

17. I gemenskapens stadga om arbetstagares grundläg-
gande sociala rättigheter erkänns vikten av att
bekämpa alla former av diskriminering — särskilt de
som är grundade på kön, hudfärg, ras, åsikter eller tro.

18. I artikel P2 i Fördraget om Europeiska unionen före-
skrivs att ”Unionen skall som allmänna principer för
gemenskapsrätten respektera de grundläggande rättig-
heterna, såsom de garanteras i Europakonventionen
om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4
november 1950, och såsom de följer av medlemssta-
ternas gemensamma konstitutionella traditioner”.

19. På gemensam begäran av arbetsmarknadens parter får
en medlemsstat åt dem överlåta att genomföra detta
direktiv, på villkor att medlemsstaten vidtar alla
nödvändiga åtgärder för att hela tiden kunna säker-
ställa de resultat som föreskrivs i detta direktiv.

■20. Genomförandet av ramavtalet bidrar till att uppfylla
de mål som anges i artikel 1 i avtalet om socialpolitik.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel !

Genomförande av ramavtalet

Syftet med detta direktiv är att genomföra det ramavtal
om föräldraledighet som ingicks den 14 december 1995
mellan de allmänna branschövergripande organisa-
tionerna (UNICE, CEEP och EFS) och som återfinns i
bilagan.

Artikel 2

Slutbestämmelser

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra
författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv
senast den 3 juni 1998 eller se till att arbetsmarknadens
parter senast den dagen i samförstånd har vidtagit de
åtgärder som behövs, och medlemsstaterna skall vidta alla
nödvändiga åtgärder för att hela tiden kunna säkerställa de
resultat som föreskrivs i detta direktiv. De skall genast
underrätta kommissionen om detta.

2.   Om det är nödvändigt med hänsyn till särskilda
svårigheter eller ett genomförande genom kollektivavtal,
får medlemsstaterna förfoga över ytterligare högst ett år.

De skall genast underrätta kommissionen om dessa
omständigheter.

3.   När en medlemsstat antar de bestämmelser som
anges i punkt 1 skall de innehålla en hänvisning till detta
direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de
offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen
skall göras skall varje medlemsstar-själv utfärda.

Artikel 3

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Luxemburg den 3 juni 1996.

På rådets vägnar

T. TREU

Ordförande

24

Nr L 145/6 I SV I

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1997/98:81

Bilaga 1

19. 6. 96

BILAGA.

RAMAVTAL OM FÖRÄLDRALEDIGHET

INLEDNING

Det bifogade ramavtalet innebär ett åtagande av UNICE, CEEP och EFS att införa minimiföreskrifter
om föräldraledighet och frånvaro från arbetet på grund av force mejeure, såsom ett viktigt medel för att
göra det möjligt att förena arbetsliv och familjeliv och att främja rätten till lika möjligheter för kvinnor
och män samt principen om likabehandling av kvinnor och män.

EFS, UNICE och CEEP anmodar kommissionen att förelägga rådet detta ramavtal för att rådet genom
beslut skall göra dessa minimiföreskrifter tvingande i Europeiska gemenskapens medlemsstater med
undantag av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

I. ALLMÄNNA ÖVERVÄGANDEN

1. Med beaktande av det avtal om socialpolitik, som är fogat till det sociala protokollet som är fo-
gat till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 3.4 och 4.2 i
detta, och

med beaktande av följande:

2. I artikel 4.2 i avtalet om socialpolitik föreskrivs att de avtal som ingås på gemenskapsnivå på ge-
mensam begäran av de undertecknade parterna skall genomföras genom beslut av rådet på för-
slag av kommissionen.

3. Kommissionen har meddelat sin avsikt att föreslå en gemenskapsåtgärd som gör det möjligt att
förena arbetsliv och familjeliv.

4. I gemenskapens stadga om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter fastställs i punkt 16,
som gäller principen om likabehandling av kvinnor och män, att åtgärder måste utarbetas för att
kvinnor och män skall kunna förena sina åtaganden i arbetsliv och familjeliv.

5. I rådets resolution av den 6 december 1994 medges att en effektiv politik för lika möjligheter
förutsätter en övergripande och integrerad strategi som möjliggör en bättre planering av arbetsti-
derna, en större flexibilitet samt en smidigare återgång till arbetslivet och konstateras arbets-
marknadens parters viktiga roll på detta område och för att erbjuda kvinnor och män en möjlig-
het att förena åtaganden i arbetsliv och familjeliv.

6. Åtgärderna för att förena arbetsliv och familjeliv bör uppmuntra till införande av nya, flexibla
sätt att organisera arbete och tid som är bättre anpassade till samhällets växlande behov och som
bör tillgodose både företagens och arbetstagarnas behov.

7. Familjepolitiken bör ses i förhållande till de demografiska förändringarna, effekterna av att be-
folkningen åldras, att generationerna närmar sig varandra och främjandet av kvinnors
deltagande i arbetslivet.

8. Männen bör uppmuntras att dela ansvaret för familjen lika och uppmuntras till att utnyttja för-
äldraledigheten, till exempel genom program för att göra dem medvetna.

9. Detta avtal är ett ramavtal som ger minimiföreskrifter och bestämmelser för föräldraledighet, till 2 5
skillnad från mammaledighet, och för frånvaro från arbetet på grund av force majeure, och det
ankommer på medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att införa kvalifikationskrav och
tillämpningsföreskrifter med hänsyn till situationen i varje medlemsstat.

Prop. 1997/98:81
Bilaga 1

19. 6. 96        I SV I              Europeiska gemenskapernas officiella tidning                          Nr L 14S/7

10. Medlemsstaterna bör föreskriva bevarandet av de naturaförmåner som medges inom ramen för
sjukförsäkringen under en minimiperiod av föräldraledigheten.

11. Medlemsstaterna bör också, när detta visar sig vara lämpligt med hänsyn till de nationella för-
hållandena och budgetsituationen, inrikta sig på att i befintligt skick bevara rätten till socialför-
säkringsförmåner under minimiperioden för föräldraledigheten.

12. Detta avtal beaktar nödvändigheten av att höja de socialpolitiska kraven, främja konkurrenskraf-
ten hos gemenskapens ekonomi och undvika att införa administrativa, finansiella eller juridiska
hinder som är utformade på ett sätt som hindrar att små och medelstora företag bildas och
utvecklas.

13. Arbetsmarknadens parter har de bästa förutsättningarna för att finna lösningar som svarar mot
arbetsgivarnas och arbetstagarnas behov och de bör följaktligen tilldelas en särskild roll i ge-
nomförandet och tillämpningen av detta avtal.

HAR DE UNDERTECKNANDE PARTERNA SLUTIT DETTA AVTAL.

IL INNEHÅLL

$ 1: Syfte och tillämpningsområde

1. I detta avtal anges minimiföreskrifter som avser att underlätta för föräldrar som arbetar att förena
åtaganden i arbetsliv och familjeliv.

2. Detta avtal skall tillämpas på alla arbetstagare, kvinnor och män, som har ett anställningsavtal el-
ler ett anställningsförhållande enligt definitionen i den lagstiftning, de kollektivavtal eller den
praxis som gäller i varje medlemsstat.

J 2: Föräldraledighet

1. Om inte annat följer av punkt 22 ges arbetstagare, kvinnor och män, genom detta avtal en indi-
viduell rätt till föräldraledighet med anledning av ett barns födelse eller vid adoption av ett bam
för att vårda detta bam under minst tre månader och upp till en bestämd ålder sonrriår vara upp
till åtta år och som skall fastställas av medlemsstaterna och/eller av arbetsmarknadens parter.

2. För att främja rätten till lika möjligheter för kvinnor och män och principen om likabehandling
av kvinnor och män anser de undertecknande parterna att den rätt till föräldraledighet som före-
skrivs i punkt 2.1 i princip bör beviljas på så sätt att den inte kan överlåtas.

3. Kvalifikationkraven och tillämpningsföreskrifterna för föräldraledighet skall fastställas enligt lag
och/eller kollektivavtal i medlemsstaterna med iakttagande av minimiföreskriftema i detta artikel.
Medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter får bland annat

a) besluta om huruvida föräldraledigheten beviljas på heltid, deltid, uppdelad eller i form av spa-
rade dagar,

b) göra rätten till föräldraledighet beroende av en kvalifikationsperiod i arbete och/eller anställ-
ningstid som inte får överskrida ett år,

c) anpassa kvalifikationskraven och tillämpningsföreskrifterna för föräldraledighet till de särskil-
da omständigheter som råder vid adoption,

d) fastställa anmälningsperioder inom vilka den arbetstagare som utnyttjar sin rätt till föräldrale-
dighet för arbetsgivaren skall uppge tidpunkterna för föräldraledighetens början och slut,

e) fastställa de omständigheter under vilka arbetsgivaren, efter samråd i enlighet med lagstift-
ning, kollektivavtal och nationell praxis, av skäl som kan rättfärdigas och som sammanhänger
med företagets drift får uppskjuta beviljandet av föräldraledigheten (till exempel då arbetet är
säsongsbetonat, då någon vikarie inte kunnat uppbringas inom anmälningsperioden, då en be-
tydande del av arbetsstyrkan samtidigt ansöker om föräldraledighet, då en särskild funktion är
strategiskt viktig). Svårigheter som uppkommer vid tillämpningen av denna bestämmelse skall

lösas i enlighet med nationell lagstiftning, nationella kollektivavtal och nationell praxis.          2f>

f) utöver punkt e ovan godkänna särskilda arrangemang för att tillgodose de små företagens be-
hov avseende drift och struktur.

Prop. 1997/98:81

Bilaga 1

Nr L 145/8

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

19.

6. 96

4. För att säkerställa arbetstagarnas möjlighet att utnyttja föräldraledigheten skall medlemsstaterna
och/eller arbetsmarknadens parter, i enlighet med nationell lagstiftning, nationella kollektivavtal
eller nationell praxis, vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda arbetstagarna mot uppsägning
på grund av att de begär eller tar i anspråk sin rätt till föräldraledighet.

5. Vid föräldraledighetens utgång har arbetstagaren rätt att återgå till sitt arbete eller, om detta är
omöjligt, till ett likvärdigt eller likartat arbete som överensstämmer med dennes anställningsavtal
eller anställningsförhållande.

6. De rättigheter som arbetstagaren förvärvat eller står i begrepp att förvärva när föräldraledigheten
börjar skall bevaras oförändrade fram till och med föräldraledighetens slut. Vid föräldraledighe-
tens slut skall dessa rättigheter inklusive de ändringar som härrör från nationell lagstiftning, na-
tionella kollektivavtal eller nationell praxis vara gällande.

7. Medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter skall fastställa vad som skall gälla för anställ-
ningsavtalet eller anställningsförhållandet under föräldraledigheten.

8. Alla socialförsäkringsfrågor som hänger samman med detta avtal skall behandlas och avgöras av
medlemsstaterna i enlighet med nationell lagstiftning och med beaktande av kontinuitetens bety-
delse när det gäller rätten till socialförsäkringsförmåner, särskilt sjuk- och hälsovård.

§ 3: Frånvaro från arbetet på grund av force majeure

1. Medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter skall, i enlighet med nationell lagstiftning,
nationella kollektivavtal och/eller nationell praxis, vidta nödvändiga åtgärder för att ge arbetstaga-
ren rätt till ledighet på grund av force majeure som har samband med trängande familjeskäl vid
sjukdom eller olycksfall, som gör arbetstagarens omedelbara närvaro absolut nödvändig.

2. Medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter får fastställa kvalifikationskrav och tillämp-
ningsföreskrifter till punkt 3.1 och begränsa denna rätt till ett särskilt antal dagar om året och/el-
ler för varje tillfälle.

§ 4: Slutbestämmelser

1. Medlemsstaterna får tillämpa eller införa bestämmelser som är förmånligare än_de som föreskrivs
i detta avtal.

2. Genomförandet av bestämmelserna i detta avtal får inte utgöra skäl för att sänka den allmänna
skyddsnivån för arbetstagarna inom det område som omfattas av detta avtal och påverkar inte
medlemsstaternas och/eller arbetsmarknadens parters rätt att med hänsyn till förändrade omstän-
digheter (inklusive ett införande av en bestämmelse om att rättigheten inte kan överlåtas)
utarbeta olika lager, andra författningar eller avtal, under förutsättning att minimiföreskriftema i
det här avtalet iakttas.

3. Arbetsmarknadens parters rätt att på lämplig nivå, även europeisk sådan, sluta avtal som anpassar
och/eller kompletterar bestämmelserna i'detta avtal med hänsyn till särskilda omständigheter på-
verkas inte av detta avtal.

4. Medlemsstaterna skall anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa rådets
beslut senast två år efter beslutets antagande eller säkerställa att arbetsmarknadens parter (') med
hjälp av avtal inför nödvändiga bestämmelser före utgången av denna period. Om det med hän-
syn till särskilda svårigheter eller ett genomförande med hjälp av kollektivavtal är nödvändigt, får
medlemsstaterna förfoga över ytterligare högst ett år för att följa beslutet.

5. Förebyggande och behandling av tvister och klagomål till följd av tillämpningen av detta avtal
skall ske i enlighet med nationell lagstiftning, nationella kollektivavtal och nationell praxis.

6. Utan att det påverkar kommissionens, de nationella domstolarnas och EG-domstolens respektive
roller bör alla frågor som har samband med tolkningen av detta avtal på europeisk nivå, av kom-
missionens i första hand överlämnas till de undertecknande parterna som skall avge ett yttrande.

7. De undertecknande partema skall se över tillämpningen av detta avtal fem år efter dagen för rå-
dets beslut, om någon av partema i detta avtal begär detta.

27

(') Enligt artikel 2.4 i avtalet om socialpolitik.

19. 6. 96

r~sv~i

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1997/98:81

Bilaga 1

Nr L 145/9

Utfärdat i Bryssel den 14 december 1995.

Fritz VERZETNITSCH
Ordförande för EFS

Emilio GABAGLIO

Generalsek retera re

EFS

Boulevard Émile Jacqmain 155

B-1210 Bryssel

Antonio Castellano AUYANET
Ordförande för CEEP

Roger GOURVÉS

Generalsekreterare

CEEP

Rue de la Charité 15

B-1040 Bryssel

Francois PERIGOT

Ordförande för UNICE

Zygmunt TYSZKIEWICZ

Generalsekreterare

UNICE

Rue Joseph II 40

B-1040 Bryssel

29

Sammanfattning av promemorian Föräldraledighets-
direktivets genomförande i Sverige

Föräldraledighet

Föräldraledighetsdirektivet ger arbetstagare en individuell rätt till föräld-
raledighet i minst tre månader. Därtill är fogat ett uttalande om att parter-
na anser att denna rätt i princip bör beviljas på så sätt att den inte kan
överlåtas.

En jämförelse av de svenska reglerna om föräldraledighet med direkti-
vets regel om föräldraledighet leder till slutsatsen att direktivets regel är
uppfylld genom föräldraledighetslagens rätt till hel ledighet till dess bar-
net är 18 månader. Lägger man till detta rätten till ledighet med föräldra-
penning - i normalfallet 15 månader - vilken som huvudregel skall delas
lika mellan föräldrarna, framstår det svenska regelsystemet som avsevärt
mycket förmånligare än direktivets regel om rätt till ledighet.

Föräldraledighetslagen uppfyller också direktivets minimiföreskrifter
om kvalifikationskrav och tillämpningsföreskrifter samt direktivets övri-
ga regler om föräldraledigheten.

Ledighet på grund av trängande familjeskäl

Direktivet ger arbetstagare rätt till ledighet på grund av force majeure
som har samband med trängande familjeskäl vid sjukdom eller olycksfall
som gör arbetstagarens omedelbara närvaro absolut nödvändig.

Denna regel i direktivet är till viss del uppfylld genom reglerna om rätt
till ledighet med tillfällig föräldrapenning och reglerna om rätt till ledig-
het för närståendevård. Dessa lagregler kan dock inte anses täcka direkti-
vets regel fullt ut.

Det finns kollektivavtal med regler om möjlighet till ledighet vid en-
skilda angelägenheter och - vilket direktivet inte kräver - regler om rätt
till bibehållen lön vid vissa angivna ledigheter.

Man bör också kunna utgå från att det föreligger en i lag eller i avtal
oreglerad rätt till ledighet när en anhörig drabbas av en sjukdom som gör
att arbetstagaren omedelbart behöver lämna arbetet. Man kan också påstå
att reglerna om saklig grund vid uppsägning i vart fall leder till att ingen
arbetstagare bör kunna riskera att bli uppsagd eller avskedad om hon el-
ler han är frånvarande från arbetet i sådana situationer som avses i direk-
tivet.

Om ytterligare reglering behövs är det arbetsmarknadens parter som är
de som är bäst lämpade att lösa frågan genom reglering i kollektivavtal. I
första hand bör därför någon lagstiftningsåtgärd inte vidtas.

Prop. 1997/98:81

Bilaga 2

29

Lag om rätt till ledighet på grund av trängande familjeskäl

Om det skulle visa sig att genomförandet inte kan eller bör ske genom
kollektivavtal och lagstiftningsåtgärder därför blir nödvändiga kan en lag
om ledighet på grund av trängande familjeskäl införas.

Rätt till ledighet enligt lagen skall föreligga på grund trängande famil-
jeskäl vid sjukdom eller olycksfall, som gör arbetstagarens omedelbara
närvaro absolut nödvändig.

Lagen bör i huvudsak vara tvingande till förmån för arbetstagaren.
Parterna bör dock ges möjlighet att i kollektivavtal begränsa rätten till
ledighet till ett visst antal dagar om året och/eller ett visst antal dagar för
varje tillfälle.

Den arbetstagare som utnyttjar sin rätt till ledighet skall tillförsäkras
skydd mot uppsägning, avskedande och försämrade anställningsförmåner
eller anställningsvillkor.

En arbetsgivare som bryter mot lagen skall betala skadestånd till ar-
betstagaren.

De processuella regler som gäller enligt de övriga ledighetslagama
skall vara tillämpliga även vid tvister enligt lagen.

Prop. 1997/98:81

Bilaga 2

30

Promemorians lagförslag

Prop. 1997/98:81

Bilaga 3

Förslag till lag om rätt till ledighet på grund av trängande fa-
miljeskäl

Härigenom föreskrivs1 följande.

Rätt till ledighet

1 § En arbetstagare har rätt till ledighet från sin anställning på grund av
trängande familjeskäl vid sjukdom eller olycksfall, som gör arbetstaga-
rens omedelbara närvaro absolut nödvändig.

2 § Ett avtal som innebär att arbetstagarens rättigheter enligt denna lag
inskränks är ogiligt i den delen.

Genom ett kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller god-
känts av en sådan central arbetstagarorganisation som avses i lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet far dock rätten till ledighet
begränsas till ett visst antal dagar om året och/eller ett visst antal dagar
för varje tillfälle.

En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligt andra styck-
et, far tillämpa avtalet även på en arbetstagare som inte är medlem av den
avtalsslutande organisationen men sysselsätts i arbete som avses med
avtalet och inte omfattas av något annat tillämpligt kollektivavtal.

Anställningsskydd

3 § En arbetstagare får inte sägas upp eller avskedas enbart på grund av
att arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt denna
lag. Om arbetstagaren ändå sägs upp eller avskedas skall uppsägningen
eller avskedandet ogiltigförklaras, om arbetstagaren begär det.

4 § En arbetstagare som begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet
enligt denna lag är inte skyldig att enbart av detta skäl godta

1. några andra minskade anställningsförmåner eller försämrade arbets-
villkor än sådana som är en nödvändig följd av ledigheten, eller

2. någon annan omplacering än sådan som kan genomföras inom ra-
men för anställningsavtalet och som är en nödvändig följd av ledigheten.

Skadestånd

5 § En arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala ersättning för
den skada som uppkommer.

1 Jfr rådets direktiv 96/34/EG av den 3 juni 1996 om ramavtalet om föräldraledighet, un-
dertecknat av UNICE, CEEP och EFS (EGT nr L 145, 3.6.1996, s 4, Celex 396L0034).

31

Skadeståndet kan avse både ersättning för den förlust som uppkommer Prop. 1997/98:81
och ersättning för den kränkning som lagbrottet innebär.                  Bilaga 3

Om det är skäligt kan skadeståndet minskas eller helt falla bort.

Rättegång

6 § Mål om tillämpning av denna lag handläggs enligt lagen (1974:371)
om rättegång i arbetstvister.

Förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande tillämpas 34,
35 och 37 §§, 38 § andra stycket andra meningen, 39-42 §§ samt 43 §
första stycket andra meningen och andra stycket lagen (1982:80) om an-
ställningsskydd. I fråga om annan talan tillämpas 64-66 och 68 §§ lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

Denna lag träder i kraft den 3 juni 1998.

Förteckning över remissinstanserna

Prop. 1997/98:81

Bilaga 4

Stockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Länsrätten i Stockholms län,
Arbetsgivarverket, Riksförsäkringsverket, Juridiska fakultetsnämnden
vid Lunds universitet, Jämställdhetsombudsmannen, Jämställdhetsnämn-
den, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetslivsinstitutet, Arbetsdomstolen,
Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsgivaralliansen, Kooperationens förhand-
lingsorganisation, Försäkringskasseförbundet, Landsorganisationen i
Sverige, Landstingsförbundet, Företagarnas Riksorganisation, Svenska
Arbetsgivareföreningen, Svenska Kommunförbundet, Svenska Kyrkans
församlings- och pastoratförbund, Sveriges Akademikers Centralorgani-
sation, Svenska Tidningsutgivareföreningen, Tjänstemännens Centralor-
ganisation och Sveriges Advokatsamfund.

33

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-02

Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Sigvard Hol-
stad, justitierådet Ingegerd Westlander.

Enligt lagrådsremiss den 12 februari 1998 (Arbetsmarknads-
departementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över
förslag till lag om rätt till ledighet av trängande familjeskäl.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Cathrine
Lilja Hansson.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Prop. 1997/98:81

Bilaga 5

34

Arbetsmarknadsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998.

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Anders-
son, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, von Sydow,
Klingvall, Pagrotsky, Östros

Föredragande: statsrådet Winberg

Prop. 1997/98:81

Regeringen beslutar proposition 1997/98:81 Föräldraledighetsdirektivets
genomförande i Sverige.

35

Rättsdatablad

Prop. 1997/98:81

Författningsrubrik

Bestämmelser som      Celexnummer för bak-
inför, ändrar, upp-       omliggande EG-regler

häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande

Lag om rätt till ledighet
av trängande familjeskäl

Celex 396L0034

Eländers Gotab 55984, Stockholm 1998