Regeringens proposition
1997/98:58

Amsterdamfördraget

Prop.

1997/98:58

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 12 februari 1998

Göran Persson

Lena Hjelm-Wallén

(Utrikesdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner Amsterdamfördraget om
ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet
av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem
(Amsterdamfördraget) samt de protokoll som har förtecknats i slutakten
till fördraget.

Amsterdamfördraget innehåller dels materiella ändringar i de
grundläggande fördragen, dels en förenkling av fördragen genom att ett
stort antal bestämmelser som inte längre är aktuella upphävs och
artiklarna i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och
Fördraget om Europeiska unionen numreras om. I propositionen
redovisas dessa ändringar.

Genom Amsterdamfördraget förs ett antal samarbetsområden över från
det mellanstatliga samarbetet i rättsliga och inrikes frågor till
gemenskapssamarbetet. Detta innebär att beslutsbefogenheter i
motsvarande grad lämnas över till Europeiska gemenskapen (EG).

Den mellanstatliga karaktären på samarbetet när det gäller utrikes- och
säkerhetspolitiken och rättsliga och inrikes frågor i övrigt består.
Amsterdamfördraget öppnar en möjlighet för medlemsstaterna att ge EG-
domstolen behörighet att meddela förhandsavgöranden när det gäller
giltigheten och tolkningen av vissa beslut och tolkningen av konventioner
inom tredje pelaren. Det kan ske genom att en medlemsstat avger en
förklaring med denna innebörd. I propositionen föreslås att riksdagen
godkänner att Sverige lämnar en sådan förklaring.

Ett tillträde till Amsterdamfördraget förutsätter en ändring av lagen
(1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska

1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 1

unionen. I propositionen läggs fram förslag till en sådan lagändring.
Lagändringen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Innehållsförteckning

1    Förslag till riksdagsbeslut.................................................................6

2   Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1500) med anledning av

Sveriges anslutning till Europeiska unionen.....................................7

3   Ärendet och dess beredning............................................................10

4   Tillkomsten av Amsterdamfördraget..............................................11

4.1     Regeringskonferensen 1996-1997...................................11

4.1.1      Arbetet med regeringskonferensen i Sverige. 13

4.1.2     Frågor som Sverige prioriterade i konferensenl3

4.1.3      Information till allmänheten...........................14

4.2     Amsterdamfördragets uppbyggnad...................................15

5    De konstitutionella förutsättningarna för Sveriges tillträde till

Amsterdamfördraget.......................................................................15

5.1     Regeringsformen och internationella överenskommelser 16

5.2      Sveriges anslutning till EU...............................................17

5.3     De nya bestämmelserna i första pelaren...........................18

5.4     De nya bestämmelserna i andra pelaren...........................19

5.5     De nya bestämmelserna i tredj e pelaren...........................20

6   Sveriges tillträde till Amsterdamfördraget......................................26

7   Svensk förklaring om behörighet för EG-domstolen att meddela

förhandsavgöranden........................................................................33

8   Ändring i anslutningslagen.............................................................35

9   Unionen och medborgaren..............................................................37

9.1     Öppenhet...........................................................................37

9.2     Grundläggande rättigheter................................................42

9.2.1     Gemensamma principer..................................43

9.2.2      EG-domstolens kontroll av institutionerna.....45

9.2.3      Åtgärder mot diskriminering..........................46

9.2.4     Övriga frågor..................................................47

9.3     Unionsmedborgarskapet...................................................48

9.4     Dataskydd för personuppgifter.........................................50

10  Samarbetet inom EG (första pelaren)..............................................50

10.1     Fri rörlighet för personer..................................................53

10.1.1     Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.. 54

10.1.2     Gränskontroll och visering.............................56

10.1.3    Asyl och invandring.......................................59

10.1.4     Civilrättsligt samarbete...................................65

10.1.5     Protokollen om Storbritanniens och Irlands

respektive Danmarks ställning.......................67

10.1.6     Beslutsfattande m.m.......................................69

10.2    Sysselsättning...................................................................71

10.3    Miljö.................................................................................76

10.4    Jämställdhet mellan kvinnor och män..............................80

10.5    Konsumentpolitiken..........................................................83

10.6    Sociala frågor....................................................................85

10.7    Folkhälsa...........................................................................88

10.8    Djurskydd.........................................................................89

10.9    Radio och television i allmänhetens tjänst.......................90

10.10  Den gemensamma handelspolitiken.................................91

10.11   Avtal med tredje land.......................................................92

10.12   Övrig gemenskapspolitik..................................................94

11  Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (andra pelaren) 97

11.1    Samarbetet inom andra pelaren........................................98

11.2    Samarbetets mål och medel............................................100

11.3    Beslutsfattande................................................................101

11.4    Institutionernas roller......................................................102

11.5    F örsvarsdimensionen......................................................105

12  Samarbete i rättsliga och inrikes frågor (tredje pelaren)...............108

12.1    Polissamarbete och samarbete i straffrättsliga frågor.....108

12.1.1     Samarbetets mål och omfattning..................110

12.1.2     Polis- och tullsamarbete...............................112

12.1.3     Straffrättsligt samarbete...............................116

12.1.4     Beslutsfattande m.m.....................................118

12.1.5     Institutionernas roller...................................122

12.2    Schengensamarbetet.......................................................124

12.2.1     Schengensamarbetets innehåll......................126

12.2.2    Införlivande av Schengensamarbetet............129

13  Unionen och medlemsstaterna......................................................133

13.1    Närmare samarbete.........................................................133

13.2    Subsidiaritet....................................................................136

13.3    Gemenskapslagstiftningens kvalitet...............................138

14  Institutionerna...............................................................................139

14.1    Framtida institutionella reformer....................................139

14.2    Rådet...............................................................................142

14.3    Rådets beslutsprocedurer med Europaparlamentet.........144

14.4   Kommissionen................................................................148

14.5    Europaparlamentet..........................................................150

14.6    De nationella parlamentens roll......................................151

14.7    EG-domstolen.................................................................152

14.8    Revisionsrätten...............................................................153

14.9    Budget och bedrägeribekämpning..................................154

14.10  Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommitténl56

14.11   Institutionernas säte........................................................157

14.12   Statistik...........................................................................157

15  Förenkling av fördragen................................................................158

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 februari 1998.. 163

Bilagal Promemorians lagförslag....................................................164

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser........................................167

Del 2

Bilaga 3  Amsterdamfördraget...............................................................9

Bilaga 4  Protokollen..........................................................................189

Bilaga 5  Slutakten med bifogade förklaringar...................................235

Bilaga 6 Förteckning över de artiklar enligt vilka, till följd av
Amsterdamfördraget, beslutsfattande med kvalificerad
majoritet skall tillämpas......................................................325

Bilaga 7 Förteckning över de artiklar enligt vilka, till följd av
Amsterdamfördraget, den s.k. medbeslutandeproceduren
enligt artikel 189b i EG-fördraget skall tillämpas...............327

Bilaga 8 Förteckning över de artiklar enligt vilka, till följd av
Amsterdamfördraget, Ekonomiska och sociala kommittén
skall höras...........................................................................329

Bilaga 9 Förteckning över de artiklar enligt vilka, till följd av
Amsterdamfördraget, Regionkommittén skall höras .........331

Bilaga 10 Konsoliderad version av Unionsfördraget..........................333

Bilaga 11 Konsoliderad version av EG-fördraget...............................381

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1500) med
anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen,

2. godkänner Amsterdamfördraget om ändring av Fördraget om
Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska
gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem samt de
protokoll som har förtecknats i slutakten till fördraget,

3. godkänner att en förklaring avges av Sverige enligt artikel K 7.2 och
K 7.3 b i Fördraget om Europeiska unionen i deras nya lydelse.

Prop. 1997/98:58

2 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1500) med anledning av Sveriges
anslutning till Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1500) med anledning av
Sveriges anslutning till Europeiska unionen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

4§

De fördrag och andra instrument som avses i 2 och 3 §§ är:

1. Fördraget den 18 april 1951 om upprättandet av Europeiska kol- och
stålgemenskapen

2. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen

3. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska

atomenergigemenskapen

4. Konventionen den 25 mars
1957 om vissa gemensamma
institutioner för Europeiska gemen-
skaperna

5.   Konventionen den 13
november 1962 om ändring av
Fördraget om upprättandet av
Europeiska ekonomiska gemen-
skapen i syfte att göra den särskilda
ordningen för associering av
utomeuropeiska länder och terri-
torier som behandlas i fjärde delen
av detta fördrag tillämplig med
avseende på Nederländska Antil-
lerna

6. Fördraget den 8 april 1965
om upprättandet av ett gemensamt
råd och en gemensam kommission
för Europeiska gemenskaperna

7. Fördraget den 22 april 1970
om ändring av vissa budget-
bestämmelser i fördragen om upp-
rättandet av Europeiska gemen-
skaperna och i fördraget om upp-
rättandet av ett gemensamt råd och
en gemensam kommission för
Europeiska gemenskaperna

4.   Konventionen den 13
november 1962 om ändring av
Fördraget om upprättandet av
Europeiska ekonomiska gemen-
skapen i syfte att göra den särskilda
ordningen för associering av
utomeuropeiska länder och terri-
torier som behandlas i fjärde delen
av detta fördrag tillämplig med
avseende på Nederländska Antil-
lerna

5. Protokollet den 8 april 1965
om Europeiska gemenskapernas
immunitet och privilegier

6. Fördraget den 22 april 1970
om ändring av vissa budget-
bestämmelser i fördragen om upp-
rättandet av Europeiska gemen-
skaperna och i fördraget om upp-
rättandet av ett gemensamt råd och
en gemensam kommission för
Europeiska gemenskaperna

8. Fördraget den 22 januari 1972
om Konungariket Danmarks,
Irlands, Konungariket Norges och
Förenade konungariket Stor-
britannien och Nordirlands
anslutning till Europeiska ekono-
miska gemenskapen och Euro-
peiska atomenergigemenskapen

9.   Beslutet av Europeiska
gemenskapernas råd av den 22
januari 1972 om Konungariket
Danmarks, Irlands, Konungariket
Norges och Förenade konungariket
Storbritannien och Nordirlands
anslutning till Europeiska kol- och
stålgemenskapen

10. Fördraget den 10 juli 1975
om ändring av vissa bestämmelser i
protokollet om Europeiska investe-
ringsbankens stadga

11. Fördraget den 22 juli 1975
om ändring av vissa finansiella
bestämmelser i fordragen om upp-
rättandet av Europeiska gemen-
skaperna och i fordraget om upp-
rättandet av ett gemensamt råd och
en gemensam kommission för
Europeiska gemenskaperna

12. Akten den 20 september
1976 om allmänna direkta val av
företrädare i församlingen (Europa-
parlamentet) samt beslutet av
Europeiska gemenskapernas råd av
den 1 februari 1993 om ändring av
nämnda akt

13. Fördraget den 28 maj 1979
om Hellenska republikens anslut-
ning till Europeiska ekonomiska
gemenskapen och Europeiska
atomenergigemenskapen

14.  Beslutet av Europeiska
gemenskapernas råd av den 24 maj
1979 om Hellenska republikens
anslutning till Europeiska kol- och
stålgemenskapen

15. Fördraget den 13 mars 1984
om ändring av fördragen om
upprättandet av Europeiska gemen-
skaperna i fråga om Grönland

7. Fördraget den 22 januari 1972
om Konungariket Danmarks,
Irlands, Konungariket Norges och
Förenade konungariket Stor-
britannien och Nordirlands
anslutning till Europeiska ekono-
miska gemenskapen och Euro-
peiska atomenergigemenskapen

8.   Beslutet av Europeiska
gemenskapernas råd av den 22
januari 1972 om Konungariket
Danmarks, Irlands, Konungariket
Norges och Förenade konungariket
Storbritannien och Nordirlands
anslutning till Europeiska kol- och
stålgemenskapen

9. Fördraget den 10 juli 1975 om
ändring av vissa bestämmelser i
protokollet om Europeiska investe-
ringsbankens stadga

10. Fördraget den 22 juli 1975
om ändring av vissa finansiella
bestämmelser i fördragen om upp-
rättandet av Europeiska gemen-
skaperna och i fördraget om upp-
rättandet av ett gemensamt råd och
en gemensam kommission för
Europeiska gemenskaperna

11. Akten den 20 september
1976 om allmänna direkta val av
företrädare i församlingen (Europa-
parlamentet) samt beslutet av
Europeiska gemenskapernas råd av
den 1 februari 1993 om ändring av
nämnda akt

12. Fördraget den 28 maj 1979
om Hellenska republikens anslut-
ning till Europeiska ekonomiska
gemenskapen och Europeiska
atomenergigemenskapen

13.   Beslutet av Europeiska
gemenskapernas råd av den 24 maj
1979 om Hellenska republikens
anslutning till Europeiska kol- och
stålgemenskapen

14. Fördraget den 13 mars 1984
om ändring av fördragen om
upprättandet av Europeiska gemen-
skaperna i fråga om Grönland

Prop. 1997/98:58

16. Fördraget den 12 juni 1985
om Konungariket Spaniens och
Portugisiska republikens anslutning
till Europeiska ekonomiska gemen-
skapen och Europeiska atomenergi-
gemenskapen

17.   Beslutet av Europeiska
gemenskapernas råd av den 11 juni
1985 om Konungariket Spaniens
och Portugisiska republikens an-
slutning till Europeiska kol- och
stålgemenskapen

18. Europeiska enhetsakten den
17 och 28 februari 1986

19.  Fördraget den 7 februari
1992 om Europeiska unionen

20. Fördraget den 24 juni 1994
om Konungariket Norges, Repub-
liken Österrikes, Republiken Fin-
lands och Konungariket Sveriges
anslutning till Europeiska unionen i
samtliga fall med tillhörande
bilagor och protokoll.

15. Fördraget den 12 juni 1985
om Konungariket Spaniens och
Portugisiska republikens anslutning
till Europeiska ekonomiska gemen-
skapen och Europeiska atomenergi-
gemenskapen

16.   Beslutet av Europeiska
gemenskapernas råd av den 11 juni
1985 om Konungariket Spaniens
och Portugisiska republikens an-
slutning till Europeiska kol- och
stålgemenskapen

17. Europeiska enhetsakten den
17 och 28 februari 1986

18.  Fördraget den 7 februari
1992 om Europeiska unionen

19. Fördraget den 24 juni 1994
om Konungariket Norges, Repub-
liken Österrikes, Republiken Fin-
lands och Konungariket Sveriges
anslutning till Europeiska unionen

20. Amsterdamfördraget den 2
oktober 1997 om ändring av
Fördraget om Europeiska unionen,
fördragen om upprättandet av
Europeiska gemenskaperna och
vissa akter som hör samman med
dem, med förklaring av Sverige
enligt artikel K 7.2 och K 7.3 bi
Fördraget om Europeiska unionen
i deras lydelse enligt Amsterdam-
fördraget

21. Bilagor och protokoll som
hör till de fördrag och andra
instrument som anges i 1-20.

Prop. 1997/98:58

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 1997/98:58

3 Ärendet och dess beredning

Sverige är sedan den 1 januari 1995 medlem i Europeiska unionen (EU).
Samarbetet inom EU grundar sig främst på Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen (EG-fördraget), Fördraget om upprättandet av
Europeiska kol- och stålgemenskapen (Kol- och stålfördraget), Fördraget
om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen
(Euratomfördraget) samt Fördraget om Europeiska unionen
(Unionsfördraget).

I Unionsfördraget (artikel N.2) bestämdes att en regeringskonferens
skulle sammankallas år 1996 för att se över vilka bestämmelser i
fördragen som behövde revideras. I enlighet med detta inleddes en
regeringskonferens vid Europeiska rådets möte i Turin i slutet av mars
1996. De politiska förhandlingarna om ett nytt fördrag avslutades vid
Europeiska rådets möte i Amsterdam den 17 juni 1997. Det nya fördraget
- Amsterdamfördraget om ändring av Fördraget om Europeiska unionen,
fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter
som hör samman med dem (Amsterdamfördraget) - och dess slutakt
granskades juridiskt och språkligt under sommaren 1997. Amsterdamför-
draget och slutakten undertecknades den 2 oktober 1997 i Amsterdam.

Enligt artikel 14 i Amsterdamfördraget skall det ratificeras av de höga
fördragsslutande partema i enlighet med deras konstitutionella bestäm-
melser.

Innebörden av Amsterdamfördraget, dess konsekvenser och behovet av
lagändringar har redovisats i en departementspromemoria Amsterdam-
fördraget EU:s regeringskonferens 1996-1997 (Ds 1997:64). Promemo-
rians lagförslag finns i bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. Remissyttrandena
finns tillgängliga i Utrikesdepartementet (dossier H 110 B).

Amsterdamfördraget i svensk text finns som bilaga 3 till propositionen
och de protokoll som antogs av medlemsstaterna i regeringskonferensen
finns i bilaga 4. Fördragets slutakt med de förklaringar som medlemssta-
terna i regeringskonferensen antog eller beaktade finns som bilaga 5 till
propositionen.

Som bilagor finns också fyra förteckningar över artiklar som till följd
av Amsterdamfördraget dels skall omfattas av beslutsfattande med
kvalificerad majoritet respektive den s.k. medbeslutandeproceduren
enligt artikel 189b i EG-fördraget, dels skall omfattas av krav på att höra
Ekonomiska och sociala kommittén respektive Regionkommittén
(bilagorna 6-9).

Konsoliderade versioner av Unionsfördraget och EG-fördraget har
fogats till slutakten i informativt syfte och är inte en del av Amsterdam-
fördraget. Dessa versioner finns som bilaga 10 och 11.

För att underlätta jämförelser med gällande lydelse av olika artiklar
avses vid hänvisningar i propositionen till artiklar i fördragen dessa
artiklar i deras lydelse enligt Amsterdamfördraget, dvs. före

10

omnumreringen. Detta gäller om något annat inte anges särskilt. Vid
hänvisningar i denna proposition till protokoll och förklaringar anges
inom parentes den beteckning som de har fått i slutakten.

Prop. 1997/98:58

4 Tillkomsten av Amsterdamfördraget

Som EU-medlem har Sverige säte och stämma i EU:s beslutande organ
och därmed möjlighet att direkt påverka beslut inom alla unionens
samarbetsområden. Enligt regeringens uppfattning har Sverige väl tagit
tillvara dessa möjligheter under de dryga tre årens medlemskap. Svenska
intressen har bevakats och Sverige har i kraft av kompetens och kunskap
kunnat påverka beslut inom för Sverige viktiga områden i en omfattning
som väl motsvarar vårt lands storlek.

Hur EU skall fungera och vilken inriktning unionen skall ha är dock
inte en gång för alla givet. Medlemsstaterna beslutar gemensamt om
utformningen av EU:s grundläggande fördrag. Som medlem av EU kan
Sverige därmed också vara med och påverka den fortsatta utvecklingen
av fördragen.

Sverige medverkar som EU-medlem också i den för freden och
avspänningen i Europa mycket betydelsefulla utvidgningen av EU till de
öst- och centraleuropeiska kandidatländerna samt Cypern.

Den fortsatta utvecklingen av fördragen och utvidgningen av EU är en
process vars betydelse för Europa knappast kan överskattas. I och med
EU:s regeringskonferens 1996-1997 gick denna process in i en aktiv fas
som kommer att pågå under lång tid framöver.

4.1 Regeringskonferensen 1996-1997

I slutskedet av den regeringskonferens som resulterade i Unionsfördraget
stod det klart att det inte var möjligt att nå ett så långtgående resultat som
vissa medlemsstater önskade. Medlemsstaterna kom därför överens om
att en ny regeringskonferens skulle sammankallas år 1996 för att under-
söka vilka bestämmelser i fördragen som kunde behöva revideras. Detta
kom till uttryck i artikel N.2 i Unionsfördraget.

Konferensens inriktning kom i stor utsträckning att bestämmas av två
frågor.

Den första frågan avsåg behovet av att säkerställa det folkliga stödet
för Europaproj ektet. Den problemfyllda ratifikationsprocessen efter
Unionsfördragets undertecknande visade att det fanns grundläggande
problem när det gällde det folkliga stödet. Den allmänna ekonomiska
nedgången i Europa under böljan av 1990-talet och inte minst den
oacceptabelt stora arbetslösheten ställde krav på EU att på ett mer
ändamålsenligt sätt kunna ta sig an medborgarnas problem och ställa
medborgaren mer i centrum för verksamheten.

Den andra frågan avsåg de behov som skulle uppstå inför den förestå-
ende utvidgningen. Att EU i princip välkomnade de öst- och centraleuro-

11

peiska kandidatländerna som medlemmar slogs fast av Europeiska rådet
redan år 1993 i Köpenhamn. Det handlade nu inte bara om att få unionen
att fungera väl med 15 medlemsstater. Det handlade också om att försöka
finna samarbetsformer som skulle säkra effektiviteten i en union med i
framtiden kanske långt fler än 20 medlemsstater. Det var således
angeläget att sammankalla företrädare för medlemsstaternas regeringar
till en konferens för att hitta lösningar på dessa frågor.

Planeringen inför regeringskonferensen påböljades under våren 1994.
EU-medlemsstatemas utrikesministrar kom då överens om att en
referensgrupp borde tillsättas med uppgift att förbereda konferensens
arbete. Europeiska rådet (stats- och regeringscheferna i EU:s medlems-
stater samt kommissionens ordförande) enades vid sitt möte på Korfu i
juni 1994 om att tillsätta en sådan grupp, den s.k. reflektionsgruppen.
Gruppen bestod av personliga representanter för medlemsstaternas
utrikesministrar. Även representanter för kommissionen och
Europaparlamentet deltog i gruppens arbete. Reflektionsgruppens arbete
redovisades den 5 december 1995 i en slutrapport till Europeiska rådets
möte i Madrid den 15-16 december 1995. Den kom att få ett avgörande
inflytande på dagordningen för regeringskonferensen.

De övergripande politiska riktlinjerna för arbetet i regeringskonferen-
sen gavs av Europeiska rådet. Ansvaret för och ledningen av förhand-
lingarna ankom på medlemsstaternas utrikesministrar och kommissionens
representant, ledamoten Marcelino Oreja. De grundläggande förhand-
lingarna skedde i en grupp som bestod av personliga representanter för
utrikesministrarna. Europaparlamentet deltog inte i själva förhandling-
arna men var enligt en särskild överenskommelse nära knutet till konfe-
rensen. Överenskommelsen innebar i korthet att ett regelbundet utbyte av
åsikter med parlamentet skulle äga rum inom ramen för förhandlingarna
på alla olika nivåer.

Europeiska rådets möte i Turin den 29 mars 1996 utgjorde den offici-
ella startpunkten för regeringskonferensen. På grundval av reflektions-
gruppens slutrapport bestämde stats- och regeringscheferna konferensens
huvudinriktning. Dagordningen kom i enlighet härmed att delas in i
huvudsakligen tre delar, nämligen unionen och medborgaren, en effektiv
och sammanhängande utrikespolitik samt institutionella frågor. Vid sidan
härav diskuterades två andra frågor under egna dagordningspunkter,
nämligen dels frågan om ett närmare samarbete eller s.k. flexibel
integration, dels frågan om en förenkling av fördragen. Konferensen fick
därmed en bred inriktning, vilket låg väl i linje med svenska intressen.
Återkommande försök under konferensens gång att snäva in dagord-
ningen avvisades av den majoritet medlemsstater som Sverige tillhörde.

Konferensen inleddes under italienskt ordförandeskap med en genom-
gång av frågorna på dagordningen och de ståndpunkter som fanns. Under
andra halvåret 1996 gick konferensen in i en mera aktiv förhandlingsfas.
Medlemsstaterna, däribland Sverige, presenterade egna förslag. Under
ledning av ordförandelandet Irland böljade ett konkret förhandlingsresul-
tat att mejslas ut. Ett första utkast till ett nytt fördrag presenterades för
Europeiska rådet i Dublin den 13-14 december 1996.

Prop. 1997/98:58

12

På grundval av detta dokument fortsatte och intensifierades förhand-
lingarna under Nederländernas ordförandeskap.

Efter intensiva slutförhandlingar inom ramen för Europeiska rådet
kunde ordföranden, den nederländske premiärministern Wim Kok, den
17 juni 1997 konstatera att de politiska förhandlingarna hade avslutats.
Ett nytt fördrag var framförhandlat.

4.1.1     Arbetet med regeringskonferensen i Sverige

Att en regeringskonferens skulle inledas år 1996 stod alltså klart redan
när Sverige blev medlem i EU. De svenska förberedelserna för rege-
ringskonferensen tog också fart så snart medlemskapet var ett faktum. En
självklar utgångspunkt för regeringen var att dessa förberedelser skulle
ske i mycket nära kontakt med riksdagen.

Regeringen inledde en dialog med riksdagen redan under förberedelse-
fasen, i första hand med EU-nämnden. Detta fortsatte sedan under hela
förhandlingen fram till och med det avslutande toppmötet i Amsterdam.

Regeringen lade fast riktlinjer för den svenska förhandlingen i sin
skrivelse till riksdagen EU:s regeringskonferens 1996 (skr. 1995/96:30). I
skrivelsen lämnades en redogörelse för förberedelsearbetet inför
regeringskonferensen och för vissa principiella ställningstaganden i de
frågor som konferensen kunde komma att behandla. Regeringen har
vidare i sin skrivelse till riksdagen Berättelse om verksamheten i Europe-
iska unionen under 1996 (skr. 1996/97:80) redogjort för förhandlingslä-
get i regeringskonferensen. Riksdagen har behandlat frågor om rege-
ringskonferensen dels med anledning av regeringens skrivelse
1995/96:30 (bet. 1995/96: UU13, rskr. 1995/96:199), dels i samband med
behandlingen av regeringens skrivelse 1996/97:80 (bet. 1996/97: UU13,
rskr. 1996/97:269). Riksdagsbehandlingen visade att det förelåg en
grundläggande samsyn mellan regeringen och en bred riksdagsmajoritet
när det gäller de allra flesta frågor som aktualiserades i regeringskonfe-
rensen.

Den nära samsynen med riksdagen var en styrka i det svenska för-
handlingsarbetet. Regeringsskrivelsen och riksdagens uttalande med
anledning av regeringsskrivelsen gav en fast grund att stå på samtidigt
som de löpande kontakterna mellan regering och riksdag innebar att
ramarna för den svenska förhandlingen kunde anpassas och preciseras på
ett ändamålsenligt sätt allteftersom förhandlingarna utvecklade sig.

Sverige kunde därigenom uppträda som en aktiv och konstruktiv
medlem under den första stora regeringskonferensen inom EU med
svenskt deltagande.

4.1.2     Frågor som Sverige prioriterade i konferensen

Inom ramen för regeringskonferensens båda huvudmål, att inrikta
samarbetet mera på människors behov och problem i vardagen och att
förbereda unionen för den kommande utvidgningen, rymdes ett stort
antal frågor och områden där det fanns ett svenskt intresse att reformera

Prop. 1997/98:58

13

EU-samarbetet. Den konkreta svenska förhandlingsinriktningen måste
emellertid med nödvändighet präglas av en stark prioritering.

I regeringskonferensen deltog 15 medlemsstater och EG-kommissio-
nen. Vid sidan av de formella parterna vid konferensen var Europaparla-
mentet nära knutet till förhandlingarna. För att säkerställa största möjliga
påverkan på det slutliga resultatet i en förhandling med en så stor
deltagarkrets måste de mest aktiva svenska insatserna koncentreras till ett
begränsat antal punkter på dagordningen.

Mot denna bakgrund kom det offensiva svenska agerandet att främst
inriktas på områdena sysselsättning, miljö, öppenhet jämställdhet mellan
kvinnor och män, konsumentfrågor samt frågan om att förbättra unionens
krishanteringsförmåga. Med undantag av konsumentfrågorna innefattade
det svenska agerandet i dessa frågor att egna formella förslag förelädes
regeringskonferensen. I konsumentfrågan kunde det svenska agerandet
inriktas på att stödja förslag som lades fram av bl.a. Finland.

4.1.3 Information till allmänheten

En mycket viktig del av arbetet med regeringskonferensen har varit att
informera allmänheten om konferensen och att stimulera till debatt i de
frågor som konferensen behandlade.

Denna informationsverksamhet inleddes genom den parlamentariska
EU 96-kommittén som arbetade under perioden mars 1995 - juli 1996
(dir. 1995:15). Kommittén hade i uppdrag att låta utreda viktiga sakfrå-
gor som konferensen kunde komma att behandla, att stimulera den
offentliga debatten om dessa frågor och att ge såväl förespråkare som
motståndare till vissa EU-frågor utrymme att argumentera för sina
uppfattningar.

Kommittén har låtit publicera ett tjugotal s.k. expertrapporter, dvs. gett
experter inom främst statsförvaltning, universitet och forskningsinstitut i
uppdrag att utreda ett antal viktiga sakfrågor. Rapporterna har publicerats
i SOU-serien. En serie småskrifter som på ett lättillgängligt sätt redogör
för olika frågor i anslutning till regeringskonferensen har också getts ut.
Kommittén har även arrangerat seminarier i Stockholm och regionala
möten över hela landet. Kommittén överlämnade i februari 1996 sitt
betänkande Sverige, EU och framtiden EU 96-kommitténs bedömningar
inför regeringskonferensen (SOU 1996:19).

Efter det att EU 96-kommittén hade slutfört sitt arbete fortsatte ett
intensivt informationsarbete i Utrikesdepartementets regi. Detta arbete
innefattade bl.a. en serie nyhetsbrev och seminarier samt medverkan av
förhandlingsledningen och sakkunniga tjänstemän vid olika informa-
tionstillfällen. I samband med undertecknandet av Amsterdamfördraget
genomfördes en stor informationssatsning, benämnd Nyfiken EU, med
bl.a. korta informationsfilmer för TV. Utöver filmerna infördes annonser
i rikstäckande dags- och kvällspress och utgavs informationsbroschyren
Jag är nyfiken EU.

Prop. 1997/98:58

14

4.2 Amsterdamfördragets uppbyggnad

Prop. 1997/98:58

Amsterdamfördraget består av tre delar.

Den första delen (artiklarna 1-5) innehåller materiella ändringar i

- Unionsfördraget,

- EG-fördraget,

- Kol- och stålfördraget,

- Euratomfördraget, och

- Akten om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet.

Den andra delen av fördraget (artiklarna 6-11) innehåller resultatet av
arbetet med att förenkla fördragen.

Fördragets tredje del innehåller allmänna och avslutande bestämmelser
(artiklarna 12-15). Bland dessa slutbestämmelser finns en bestämmelse i
artikel 12 om att artiklarna i Unionsfördraget och EG-fördraget skall
numreras om.

Vid regeringskonferensen antogs 13 protokoll. Dessa har samma
rättsliga status som de fördrag till vilka de fogas. Vid regeringskonferen-
sen antogs även 51 gemensamma förklaringar samt beaktades 8 ensidiga
förklaringar av olika medlemsstater.

Regeringskonferensens slutakt innehåller en förteckning över de texter
som medlemsstaterna i konferensen antog eller beaktade, nämligen
Amsterdamfördraget, protokollen och förklaringarna. Till slutakten har
slutligen i informativt syfte fogats konsoliderade versioner av Unionsför-
draget och EG-fördraget (se avsnitt 15).

Till skillnad från fördraget och protokollen utgör slutakten inte en del
av gemenskapsrätten. Den omfattas emellertid av den allmänna folkrät-
ten. Den rättsliga statusen av de förklaringar som har fogats till slutakten
bör ses mot bakgrund av de tolkningsbestämmelser som finns i 1969 års
Wienkonvention om traktaträtten som kodifierar den allmänna folkrättens
regler vad gäller tolkning av internationella överenskommelser. Det är
emellertid ytterst EG-domstolen som avgör vilken rättslig verkan som
förklaringarna skall tillerkännas.

5 De konstitutionella förutsättningarna för
Sveriges tillträde till Amsterdamfördraget

Man brukar beskriva samarbetet inom unionen som ett samarbete inom
tre pelare.

Samarbetet i den första pelaren utgörs av gemenskapssamarbetet inom
de tre europeiska gemenskaperna med EG-fördraget, Kol- och stålfördra-
get och Euratomfördraget som grund. Samarbetet inom första pelaren
skiljer sig från sedvanligt internationellt samarbete genom att medlems-
staterna genom fördragen har tilldelat gemenskaperna vissa beslutsbefo-
genheter. På grund av särdragen i dessa fördrag har en särskild rättsord-
ning, gemenskapsrätten, utvecklats. Gemenskapsrätten skall i betydande
utsträckning tillämpas av de nationella myndigheterna på samma sätt som

15

intern rätt och den grundar i vissa fall rättigheter för enskilda. Samarbetet
i första pelaren är alltså överstatligt.

Samarbetet inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhets-
politiken (GUSP) i andra pelaren och samarbetet i rättsliga och inrikes
frågor i tredje pelaren är däremot mellanstatligt. Samarbetet grundas på
Unionsfördraget. Några beslutsbefogenheter har på dessa båda samar-
betsområden inte förts över till EU eller några av unionens organ.
Medlemsstaterna är i samarbetet bundna av de gemensamma besluten på
samma sätt som normalt följer av ett internationellt samarbete enligt
folkrättsliga regler.

Som inledningsvis har sagts innebär Amsterdamfördraget ändringar av
de fördrag som gemenskapssamarbetet i första pelaren bygger på och
ändringar i Unionsfördraget som reglerar samarbetet i andra respektive
tredje pelaren. Ett tillträde till Amsterdamfördraget förutsätter att
regeringsformens krav för ingående av internationella överenskommelser
är uppfyllda. I det följande skall därför redovisas regeringsformens
bestämmelser på området, liksom sättet för Sveriges anslutning till EU
från konstitutionella utgångspunkter. Härefter skall undersökas om
karaktären av samarbetet i de tre pelarna förändras genom Amsterdam-
fördraget och om de konstitutionella förutsättningarna för ett tillträde till
fördraget är uppfyllda.

5.1 Regeringsformen och internationella
överenskommelser

Enligt 10 kap. 2 § första stycket regeringsformen får regeringen inte ingå
en för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen
har godkänt denna, om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller
upphävs eller att ny lag stiftas eller om överenskommelsen i övrigt gäller
något ämne i vilket riksdagen skall besluta. Enligt 10 kap. 2 § tredje
stycket regeringsformen far regeringen inte heller ingå en för riket
bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt
den, om överenskommelsen är av större vikt.

En internationell överenskommelse som Sverige ingår kan innebära att
beslutanderätt som tillkommer svenska organ, t.ex. riksdagen eller
regeringen, överlåts till ett mellanstatligt organ. En sådan överlåtelse kan
avse exempelvis befogenheten att meddela bindande föreskrifter
(normgivningskompetens) eller befogenheten att ingå eller säga upp
internationella överenskommelser eller förpliktelser.

För de fall en internationell överenskommelse innebär att beslutande-
rätt överlåts till ett mellanstatligt organ finns särskilda bestämmelser i 10
kap. 5 § regeringsformen. Enligt första stycket av denna bestämmelse,
som fick sin nuvarande lydelse i samband med att Sverige blev medlem
av EU, får riksdagen genom beslut varom minst tre fjärdedelar av de
röstande förenar sig, överlåta beslutanderätt till EG så länge dessa har ett
fri- och rättighetsskydd som motsvarar det som ges i regeringsformen
och i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).

Prop. 1997/98:58

16

Riksdagens beslut kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande
av grundlag.

Av 10 kap. 2 § andra stycket regeringsformen följer att samma ordning
skall gälla för riksdagens godkännande av den internationella överens-
kommelsen. Om en överenskommelse innefattar att beslutanderätt
överlåts till EG, skall överenskommelsen alltså godkännas av riksdagen
med minst tre Värdedelars majoritet eller i den ordning som gäller för
stiftande av grundlag.

Som nyss har sagts gäller som enda uttryckliga förutsättning att EG har
ett fri- och rättighetsskydd som motsvarar regeringsformens och Europa-
konventionens. Av förarbetena till 10 kap. 5 § första stycket regerings-
formen (prop. 1993/94:114, bet. 1993/94:KU21, rskr. 1993/94:275, bet.
1994/95 :KU9, rskr. 1994/95:24) framgår emellertid att överlåtelse av
beslutsbefogenheter inte utan grundlagsändring får ske i sådan omfatt-
ning att regeringsformens bestämmelser om statsskickets grunder upphör
att vara giltiga (bet. 1993/94:KU21, s. 27). Som konstitutionsutskottet
vidare uttalade i sammanhanget (s. 27) kan en sådan överlåtelse inte
heller omfatta beslutanderätt som berör andra bestämmelser som bär upp
grundläggande principer i vårt konstitutionella system. Utskottet pekade
därvid särskilt på den fria åsiktsbildningens stora betydelse för vårt
statsskick.

Bestämmelserna i 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen gör det
alltså möjligt att överlåta beslutanderätt till EG. Att bestämmelsen pekar
ut EG - och inte EU - som mottagare av beslutsbefogenheter, motivera-
des i förarbetena med att det inom ramen för EU endast är till EG som
överlåtelse kan komma i fråga (prop. 1993/94:114, s. 32). Det övriga
samarbetet inom EU är rent mellanstatligt och något behov av att överlåta
beslutanderätt föreligger därför inte.

5.2 Sveriges anslutning till EU

Sveriges förhandlingar om medlemskap i EU resulterade i ett anslut-
ningsfördrag mellan EU:s medlemsstater och de ansökande staterna
Finland, Norge, Österrike och Sverige. Anslutningsfördraget, och
fördragets slutakt, undertecknades vid Europeiska rådets möte på Korfu
den 24 juni 1994. Med anledning av att Norge inte blev medlem av EU
beslutade rådet den 1 januari 1995 om en anpassning av alla de dokument
som hade avseende på de nya medlemsstaternas anslutning till EU.

Efter det att anslutningsfördraget hade undertecknats i juni 1994 före-
slog regeringen att riksdagen skulle godkänna anslutningsfördraget och
slutakten till fördraget. Regeringen föreslog vidare att övergripande
bestämmelser om Sveriges anslutning till EU skulle regleras i en särskild
lag (prop. 1994/95:19). Riksdagen antog lagförslaget (bet. 1994/95:KU 17,
rskr. 1994/95:64, bet. 1994/95 :UU 10, rskr. 1994/95:115).

I 2 § lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till
Europeiska unionen (anslutningslagen) föreskrivs sålunda att anslut-
ningsfördraget och de grundläggande fördragen m.m. och de rättsakter,

Prop. 1997/98:58

17

2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 1

avtal och andra beslut som har antagits av EG före Sveriges anslutning
till EU skall gälla i Sverige med den verkan som följer av fördragen.

I 3 § anslutningslagen kommer överlåtelsen av beslutsbefogenheter till
EG till uttryck. Sålunda föreskrivs där att EG:s beslut skall gälla i
Sverige i den omfattning och med den verkan som följer av de fördrag
och andra instrument som anges i 4 §. I 4 § räknas dessa fördrag och
instrument upp.

5.3 De nya bestämmelserna i första pelaren

Prop. 1997/98:58

Regeringens bedömning: Amsterdamfördraget innebär att nya be-
slutsbefogenheter överlämnas till EG.

Det bör inte finnas något hinder mot att överlåta ytterligare besluts-
befogenheter till EG.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens be-
dömning.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har uttalat sig i frågan har
instämt i promemorians bedömning eller har lämnat den utan erinran. De
remissinstanser som sålunda har uttalat sig är Justitiekanslem, Hovrätten
över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Göteborg, Domstolsverket,
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Juridiska fakultets-
styrelsen vid Lunds universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Stock-
holms universitet, Riksorganisationen Kristdemokratiska Ungdomsför-
bundet och Sveriges domareförbund.

Skälen för regeringens bedömning: Amsterdamfördraget innebär
förändringar av de befogenheter som tillkommer gemenskapen på de
områden som ryms inom gemenskapssamarbetet i första pelaren. En
viktig förändring som fördraget för med sig är att vissa samarbetsområ-
den förs över från det mellanstatliga samarbetet i tredje pelaren till
gemenskapssamarbetet i första pelaren. Det gäller samarbete inom
områdena yttre gränskontroller och asyl- och invandringspolitik samt
samarbete i vissa civilrättsliga frågor (se avsnitten 10.1.1-10.1.4).
Fördraget innebär i denna del att beslutsbefogenheter i motsvarande mån
överlämnas till EG.

Ett annat område där beslutsbefogenheter uttryckligen överlåts till EG
är vissa åtgärder mot diskriminering (se avsnitt 9.2.3). Enligt en ny
artikel i EG-fördraget, artikel 6a, ges EG kompetens att inom ramen för
de befogenheter som fördraget ger gemenskapen enhälligt besluta om att
vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön,
ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder
eller sexuell läggning.

Som förut har redovisats gäller som förutsättning för överlåtelse av
beslutsbefogenheter till EG att EG vidmakthåller ett fri- och rättighets-
skydd som motsvarar det som ges i 2 kap. regeringsformen och i Europa-
konventionen (10 kap. 5 § första stycket regeringsformen).

18

Inför Sveriges medlemskap i EU gjordes bedömningen att fri- och
rättighetsskyddet i EG inte var identiskt med, men motsvarade, dvs. låg i
nivå med, det som gällde i Sverige (bet. 1993/94:KU 21, s. 26 f.). Tre års
medlemskap har inte givit anledning att ändra denna bedömning.

Amsterdamfördraget innebär inte någon förändring i detta hänseende.
Det resultat som uppnåddes i regeringskonferensen innebär snarare att
fri- och rättighetsskyddet stärks (se avsnitt 9.2).

Bland de områden som berörs av överlåtelsen finns det i detta sam-
manhang anledning att särskilt kommentera samarbetet i civilrättsliga
frågor. Ordalydelsen av den nya artikeln 73m i EG-fördraget (se avsnitt
10.1.4) utesluter inte att artikeln skulle kunna ligga till grund för rätts-
akter som kunde beröra de regler av civilprocessrättslig natur som finns i
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Det fanns
emellertid full förståelse under regeringskonferensen för de problem som
detta kunde innebära för Sverige. Genom den gemensamma förklaring
(20) som antogs bör det stå klart att överlåtelsen av beslutsbefogenheter i
denna del inte omfattar de frågor som regleras i tryckfrihetsförordningen
och yttrandefrihetsgrundlagen.

Av konstitutionsutskottets uttalanden i samband med tillkomsten av 10
kap. 5 § första stycket regeringsformen (se avsnitt 5.1) framgår att
överlåtelse av beslutsbefogenheter till EG inte kan ske i en sådan
omfattning att bestämmelserna i regeringsformen om statsskickets
grunder upphör att vara giltiga.

De beslutsbefogenheter som genom Amsterdamfördraget överlämnas
till EG är varken till sin natur eller tillsammans med vad som redan har
överlåtits av sådan omfattning att regeringsformens regler om stats-
skickets grunder upphör att vara giltiga.

Det föreligger således enligt regeringens bedömning inte något hinder
mot att i enlighet med Amsterdamfördraget överlåta ytterligare beslutsbe-
fogenheter till EG.

5.4 De nya bestämmelserna i andra pelaren

Prop. 1997/98:58

Regeringens bedömning: Amsterdamfördraget innebär inte någon
överlåtelse av beslutsbefogenheter när det gäller samarbetet i andra
pelaren om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Samar-
betet förblir mellanstatligt.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens
bedömning.

Remissinstanserna: De remissinstanser som uttryckligen har berört
frågan har instämt i eller godtagit promemorians bedömning. Bland dessa
märks Kammarrätten i Göteborg, Domstolsverket, Juridiska fakultets-
nämnden vid Stockholms universitet och Sveriges domareförbund.

Skälen för regeringens bedömning: Som kommer att framgå av
redovisningen i det följande (avsnitt 11.3) innebär Amsterdamfördraget
att systemet för beslutsfattande inom ramen för samarbetet om den

19

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ändras på så sätt att beslut i
vissa fall skall fattas med kvalificerad majoritet. Det gäller beslut i rådet
på grundval av en gemensam strategi. Detsamma gäller för beslut om
genomförande av en gemensam åtgärd eller en gemensam ståndpunkt.
Alla beslut inom försvarsdimensionen skall dock fattas med enhällighet.
Samtidigt behåller medlemsstaterna sin vetorätt genom att de kan
motsätta sig att beslut fattas med kvalificeraad majoritet under åbero-
pande av viktiga och uttalade skäl som rör nationell politik.

Syftet med de nya reglerna är att nå en högre effektivitet i beslutsfat-
tandet. De beslut som det är fråga om är beslut som närmast är av
verkställighetskaraktär och som är nödvändiga för att genomföra en
enhälligt beslutad gemensam ståndpunkt eller gemensam åtgärd. De nya
bestämmelserna (artikel J 13) innebär inte någon överlåtelse av
beslutsbefogenheter som annars tillkommer svenska organ. De ändrar
därför inte den mellanstatliga karaktären av samarbetet i andra pelaren.

5.5 De nya bestämmelserna i tredj e pelaren

Prop. 1997/98:58

Regeringens bedömning: Amsterdamfördraget innebär att det fram-
tida samarbetet i tredje pelaren om rättsliga och inrikes frågor förblir
mellanstatligt. En förklaring om behörighet för EG-domstolen att
meddela förhandsavgöranden innebär en överföring av beslutsbefo-
genheter till EG, men inte till EU.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens
bedömning.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har berört frågorna, bl.a.
Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Göteborg,
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Domstolsverket och
Sveriges domareförbund har inte haft några invändningar mot promemo-
rians bedömningar. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universi-
tet har påpekat att gränsen mellan de europeiska gemenskaperna och den
europeiska unionen som helhet med tiden suddas ut och att det därför
finns skäl att förbereda en ändring av 10 kap. 5 § regeringsformen av
innebörd att hänvisningen till Europeiska gemenskaperna byts ut.

Skälen för regeringens bedömning: Amsterdamfördraget innebär att
samarbetet i tredje pelaren begränsas till polissamarbete och straffrättsligt
samarbete (se avsnitt 12.1.1). Genom Amsterdamfördraget ändras också
formerna för beslutsfattandet i detta samarbete (se avsnitt 12.1.4) och
främst kommissionen och EG-domstolen får nya roller (se avsnitt
12.1.4).

Nya beslutsformer

De nya beslutsformerna är dels s.k. rambeslut enligt artikel K 6.2 b, dels
vissa andra beslut enligt artikel K 6.2 c.

20

Samtidigt bortfaller den nuvarande beslutsformen gemensam åtgärd
(nuvarande artikel K 3.2 b).

Det uttalade syftet med rambesluten är att tillnärma medlemsstaternas
lagar och andra författningar. De skall vara bindande för medlemssta-
terna när det gäller det resultat som skall uppnås men överlämnar åt de
nationella myndigheterna att besluta om form och tillvägagångssätt. De
skall inte ha direkt effekt. Andra beslut i enlighet med målen för samar-
betet än de som syftar till tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning,
skall också vara bindande för medlemsstaterna men inte ha direkt effekt
(artikel K 6.2 c).

De nya beslutsformerna innehåller två nya element i förhållande till
dagens gemensamma åtgärder. För det första, beträffande rambesluten,
att de uttryckligen syftar till en tillnärmning av medlemsstaternas
lagstiftning samt, för det andra, att det beträffande båda beslutsformerna
uttryckligen anges i fördraget att de skall vara bindande för medlemssta-
terna.

När det gäller det förstnämnda elementet kan konstateras att rambeslu-
ten liknar direktiven enligt artikel 189 i EG-fördraget genom att de
uttryckligen syftar till en tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning. I
princip är detta emellertid inte något nytt i förhållande till dagens
gemensamma åtgärder. Även dessa kan förutsätta att medlemsstaterna
anpassar sina nationella bestämmelser. Det är heller inte något nytt i
förhållande till andra internationella åtaganden som Sverige gör. Syftet
att uppnå en tillnärmning av de deltagande staternas lagstiftning är
sålunda allmänt sett inte ett främmande inslag i ett mellanstatligt samar-
bete.

Bakgrunden till att det uttryckligen anges att besluten är bindande för
medlemsstaterna är att det har rått delade meningar om, och i så fall på
vilket sätt, de gemensamma åtgärderna är bindande för medlemsstaterna.

För svensk del har uppfattningen hela tiden varit att de gemensamma
åtgärderna är bindande på samma sätt som andra folkrättsliga instrument.
Den folkrättsliga bundenheten innebär att det föreligger en skyldighet att
se till att Sverige uppfyller de åtaganden som har gjorts i den gemen-
samma åtgärden. Vilka åtgärder som kan bli aktuella för Sveriges del
beror helt på vilka åtaganden som har gjorts i den gemensamma åtgärden,
men det finns ingen rätt att välja mellan att uppfylla åtagandena och att
låta bli. Det faktum att en gemensam åtgärd - i enlighet med den svenska
rättens grundläggande dualistiska syn på folkrättens förhållande till den
interna rätten - inte kan gälla direkt här i riket, innebär alltså inte att den
inte är bindande för Sverige.

De gemensamma åtgärdernas karaktär av mellanstatliga överenskom-
melser innebär att regeringens befogenhet att ingå sådana överenskom-
melser begränsas av bestämmelserna i 10 kap. 2 § regeringsformen.
Möjligheten för regeringen att anta en gemensam åtgärd beror alltså på
hur åtagandena har utformats.

Rambesluten och besluten enligt artikel K 6.2 c blir alltså bindande för
medlemsstaterna, men de skall inte ha direkt effekt. Det innebär att de
inte kan grunda rättigheter och skyldigheter för enskilda med mindre de
har genomförts i nationell lagstiftning. De är inte knutna till någon

Prop. 1997/98:58

21

befogenhet för kommissionen att kontrollera det nationella genomföran-
det. EG-domstolen får inte heller jurisdiktion när det gäller medlemssta-
ternas genomförande av sådana beslut. Något förfarande motsvarande
vad som gäller enligt artikel 169 i EG-fördraget finns alltså inte.

Mot denna bakgrund kan slutsatsen dras att de nya beslutsformerna i
tredje pelaren inte på något avgörande sätt skiljer sig från den nuvarande
beslutsformen gemensam åtgärd. De påverkar inte den grundläggande
mellanstatliga karaktären av tredjepelarsamarbetet. De innebär inte någon
överföring av beslutsbefogenheter från riksdagen, regeringen eller andra
svenska organ till EU.

Institutionernas nya roller

Samarbetet i tredje pelaren kommer efter Amsterdamfördragets ikraftträ-
dande att föra med sig nya roller för kommissionen, Europaparlamentet
och EG-domstolen.

Kommissionen får initiativrätt när det gäller de kvarvarande samar-
betsområdena inom tredje pelaren, dvs. polissamarbete och straffrättsligt
samarbete (artikel K 6.2). Kommissionen har i dag (nuvarande artikel K

3.2 första strecksatsen) initiativrätt beträffande de områden som enligt
Amsterdamfördraget skall flyttas över från tredje till första pelaren (yttre
gränskontroller, asyl och invandring samt vissa civilrättsliga frågor). Den
initiativrätt som kommissionen nu får vid sidan av medlemsstaterna
beträffande det samarbete som blir kvar i tredje pelaren är alltså inte i sig
någon principiell nyhet i det mellanstatliga samarbetet i tredje pelaren.
Men den gäller inom nya samarbetsområden.

Enligt den ordning som gäller i dag är ordförandelandet skyldigt att
höra parlamentet om de viktigaste aspektema av tredjepelarsamarbetet
(nuvarande artikel K 6 andra stycket). Amsterdamfördraget innebär att
rådet nu blir skyldigt att höra Europaparlamentet innan det fattar ett
rambeslut, ett annat beslut eller upprättar en konvention. Förändringen
innebär emellertid inte att parlamentet ges något inflytande över besluts-
fattandet av det slag som samtyckes- och medbeslutandeprocedurema
innebär i första pelaren.

Reformerna när det gäller kommissionens initiativrätt och skyldigheten
att höra parlamentet är ägnade att öka effektiviteten, öppenheten och den
demokratiska bredden i tredjepelarsamarbetet. De medför inte någon
förändring av den grundläggande mellanstatliga karaktären hos detta
samarbete. Några beslutsbefogenheter som annars tillkommer svenska
organ överlåts inte till dessa institutioner.

När det gäller EG-domstolen innebär de nya reglerna att domstolen blir
behörig att meddela förhandsavgöranden om giltigheten och tolkningen
av rambeslut och beslut, liksom om tolkningen av tredjepelarkonventio-
ner och om giltigheten och tolkningen av åtgärder för att genomföra dem.
Det ankommer emellertid på vaije medlemsstat att själv avgöra om den
för egen del vill godta domstolens behörighet i detta avseende. Domsto-
len får också behörighet att pröva lagligheten av rambeslut och andra
beslut. Slutligen blir domstolen behörig att avgöra tvister mellan

Prop. 1997/98:58

22

medlemsstaterna som rör alla tredjepelarinstrument samt tvister mellan
medlemsstaterna och kommissionen som rör tolkningen av tredjepelar-
konventioner. Kommissionen får talerätt när det gäller giltigheten av
besluten och i tvister om tolkningen av dessa.

I det följande behandlas till en början domstolens nya behörigheter när
det gäller förhandsavgöranden, laglighetsprövning och tvistlösning.
Därefter behandlas de nya bestämmelserna om kommissionens talerätt i
dessa fall.

Förhandsavgöranden

Den principiellt sett mest betydelsefulla nyheten när det gäller domsto-
lens behörighet är bestämmelserna om förhandsavgöranden i artikel K
7.1-3 (se avsnitt 12.1.5). Bestämmelserna innebär, enligt artikel K 7.1,
att domstolen får behörighet att meddela förhandsavgöranden avseende
giltigheten och tolkningen av rambeslut och beslut, tolkningen av
konventioner samt giltigheten och tolkningen av genomförandeåtgärder.
Det står dock, enligt mönster från konventionen den 26 juli 1995 om
upprättande av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) och dess
tilläggsprotokoll den 24 juli 1996, vaije medlemsstat fritt att för egen del
godta domstolens behörighet att meddela förhandsavgöranden (artikel K
7.2). Medlemsstaterna kan, enligt artikel K 7.3, välja att ge de nationella
domstolarna en generell möjlighet att begära förhandsavgörande eller
begränsa möjligheten till sista instans.

Vid bedömning av frågan om vilken betydelse reglerna om för-
handsavgörande har för karaktären hos samarbetet i den tredje pelaren
kan som allmän utgångspunkt anföras följande.

I ett mellanstatligt samarbete föreligger det i allmänhet ett behov av att
säkerställa att gemensamt beslutade regler tillämpas på ett enhetligt sätt.
Detta behov gör sig starkare gällande ju mer utvecklat ett samarbete är.
Ett sätt att säkerställa en enhetlig tolkning är att låta en opartisk instans
tolka innebörden av överenskommelsen. Avsaknaden av en sådan lämnar
dock inte de nationella domstolarna fritt spelrum för egna tolkningar av
nationella rättsregler som grundar sig på sådana överenskommelser.

En grundläggande tolkningsprincip är att bestämmelserna skall tolkas
på det sätt som står i bäst överensstämmelse med den mellanstatliga
överenskommelsen, s.k. fördragskonform tolkning. En annan fråga är
tolkningen av den mellanstatliga överenskommelsen. Allmänna principer
för tolkningen av internationella överenskommelser finns i 1969 års
Wienkonvention om traktaträtten (artiklarna 31 och 32). Av dessa
bestämmelser framgår bl.a. att en internationell överenskommelse skall
tolkas ärligt i överensstämmelse med den gängse meningen och mot
bakgrund av överenskommelsens ändamål och syfte. Det ligger i sakens
natur att det sätt på vilket överenskommelsen i praktiken tillämpas av
avtalsparterna blir det vägledande vid tolkningen.

Den svenska rätten skall presumeras stå i överensstämmelse med de
folkrättsliga förpliktelser som Sverige har åtagit sig. Om en viss tvek-
samhet skulle uppstå skall den nationella regeln så långt som möjligt

Prop. 1997/98:58

23

tolkas så att den harmonierar med den folkrättsliga förpliktelsen. Det
föreligger således alltid en form av bundenhet for domstolar som har att
tillämpa nationella bestämmelser att tolka dem så att de står i överens-
stämmelse med internationella överenskommelser som Sverige har
ingått.

När det gäller de nya bestämmelserna i artikel K 7.1-3 bör framhållas
att bestämmelsen innebär att det införs en möjlighet men inte en skyldig-
het för medlemsstaterna att genom en förklaring ge sina domstolar
möjlighet att begära förhandsavgöranden. Någon motsvarighet till den
skyldighet att inhämta förhandsavgörande som enligt artikel 177 i EG-
fördraget föreligger för domstolar i sista instans införs således inte.

Systemet med förhandsavgöranden innebär att gemenskapsrätten ges
ett visst genomslag i tredje pelaren. För den medlemsstat som väljer att
ansluta sig till systemet innebär detta att medlemsstaten godtar att de
egna domstolarna blir bundna av EG-domstolens förhandsavgöranden i
det enskilda fallet. Genom att utnyttja möjligheten att begära förhandsav-
görande blir de nationella domstolarna bundna av EG-domstolens
avgörande. En förklaring enligt artikel K 7.2 innebär alltså en överföring
av beslutsbefogenheter till EG, men inte till EU.

Laglighetsprövning

De nya bestämmelserna om laglighetsprövning i artikel K 7.6 bygger på
artikel 173 i EG-fördraget. De är emellertid begränsade till prövning på
talan av kommissionen eller en medlemsstat. Bestämmelsen innebär att
domstolen kan ogiltigförklara ett rambeslut eller ett annat beslut på
någon av grunderna bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga
formföreskrifter, åsidosättande av Unionsfördraget eller av någon
rättsregel som gäller dess tillämpning eller, slutligen, maktmissbruk.

Det kan konstateras att en behörighet för en domstol att ogiltigförklara
beslut som medlemsstaterna gemensamt har antagit inte är ett självklart
inslag i ett mellanstatligt samarbete. Denna behörighet måste dock ses
mot bakgrund av att rambesluten och besluten kommer att fattas av
medlemsstaterna inom ramen för ett särskilt institutionellt system med
utnyttjande av gemensamma organisatoriska och finansiella resurser samt
under särskilda former.

Det faktum att fördraget ger domstolen denna nya behörighet innebär
emellertid inte någon överföring av intern beslutskompetens från
medlemsstaterna till domstolen. Domstolen kan inte ålägga medlemssta-
terna att vidta några åtgärder. Om ett beslut skulle ogiltigförklaras av
domstolen, påverkar detta i sig inte giltigheten av nationella regler som
genomför beslutet. Däremot bortfaller naturligtvis medlemsstaternas
folkrättsliga bundenhet att genomföra beslutet. Vad domstolen i själva
verket prövar är om medlemsstaternas gemensamma beslut ligger inom
ramen för det samarbete som regleras i avdelning VI i Unionsfördraget,
dvs. om beslutet är fördragsenligt och därmed utlöser de institutionella
arrangemang som är knutna till ett sådant beslut. Några beslutsbefogen-

Prop. 1997/98:58

24

hetet överlåts därmed inte från svenska organ till EG eller EU. Den
mellanstatliga karaktären hos samarbetet i denna del påverkas alltså inte.

Tvistlösning

Domstolen får enligt artikel K 7.7 också behörighet att lösa tvister som
gäller tolkningen eller tillämpningen av de beslut som fattas enligt artikel
K 6.2. En sådan behörighet för ett opartiskt organ är inte något ovanligt
inslag i ett mellanstatligt samarbete i allmänhet. I dag finns denna
möjlighet redan när det gäller tredjepelarkonventioner. EG-domstolen
kan där ges behörighet att avgöra tvister som gäller tolkningen eller
tillämpningen av konventionerna (nuvarande artikel K 3.2 sista stycket).
Det faktum att denna tvistlösningsmekanism nu görs obligatorisk för alla
beslut enligt artikel K 6.2 innebär inte att några beslutsbefogenheter
överlåts från svenska organ till EG eller EU. Den mellanstatliga karaktä-
ren hos samarbetet enligt fördraget i denna del påverkas alltså inte.

Kommissionens talerätt

Domstolens nya behörigheter avseende laglighetsprövning och tvistlös-
ning innefattar också en utökad roll för kommissionen i tredjepelar-
samarbetet. Således får kommissionen samma talerätt som medlemssta-
terna när det gäller ogiltighetstalan enligt artikel K 7.6 samt när det gäller
tvister med medlemsstaterna om tolkningen eller tillämpningen av
konventioner som har ingåtts enligt artikel K 6.2 d.

Kommissionen deltar redan enligt det nuvarande fördraget fullt ut i
arbetet inom den tredje pelaren. Detta innebär bl.a. att kommissionen i
kraft av sin organisation och sina resurser har en viktig roll att spela när
det gäller genomförandet av beslut, även om det på detta område inte
finns någon formell övervakningsprocedur motsvarande den som gäller
enligt artikel 169 i EG-fördraget. Kommissionen har också, som nämnts
tidigare, den viktiga rollen som förslagsställare, en roll som enligt
Amsterdamfördragets bestämmelser kommer att omfatta alla frågor inom
ramen för tredjepelarsamarbetet.

Det är mot denna bakgrund naturligt att kommissionen - när domstolen
får behörighet i tredje pelaren - får bringa de aktuella tolkningsfrågorna
under domstolens prövning. Kommissionens talerätt i denna del påverkar
inte karaktären hos det mellanstatliga samarbetet i tredje pelaren.

Sammanfattning

Samarbetet i tredje pelaren såsom det kommer att gestalta sig efter
Amsterdamfördragets ikraftträdande förblir i princip mellanstatligt.
Grundbeslut kommer även i fortsättningen att fattas enhälligt och
genomföras av vaije medlemsstat i enlighet med dess konstitutionella
bestämmelser. De gemensamma institutionerna ges starkare roller än i
dag. Något system för kontroll av att medlemsstaterna genomför beslu-
ten, eller hur de genomförs, motsvarande det system som gäller i första

Prop. 1997/98:58

25

pelaren infors däremot inte. Den mellanstatliga karaktären hos samarbetet
inom de områden där medlemsstaterna väljer att samarbeta består.

Om en medlemsstat väljer att delta i systemet för förhandsavgöranden,
förs beslutsbefogenheter över till EG-domstolen i likhet med vad som
redan kan ske i särskilda fall enligt artikel K 3.2 sista stycket i Unions-
fördraget i dess nuvarande lydelse. Det är alltså frågan om en överlåtelse
av beslutsbefogenheter till EG, men inte till EU. Till frågan huruvida
Sverige skall ansluta sig till systemet med förhandsavgöranden och
därmed överlåta beslutsbefogenheter i denna del till EG återkommer
regeringen i det följande (se avsnitt 7).

Prop. 1997/98:58

6 Sveriges tillträde till Amsterdamfördraget

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner Amsterdamfördraget
samt de protokoll som har förtecknats i slutakten till fördraget.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Av de cirka 30 remissinstanser som uttryckligen
har uttalat sig i frågan huruvida Sverige kan eller bör tillträda Amster-
damfördraget är det stora flertalet positiva eller har inga invändningar
mot det. Sålunda anser Justitiekanslem, Hovrätten över Skåne och
Blekinge, Kammarrätten i Göteborg, Domstolsverket, Juridiska fakultets-
nämnden vid Uppsala universitet och Juridiska fakultetsstyrelsen vid
Lunds universitet att det inte föreligger några konstitutionella hinder mot
ett tillträde. Bland de remissinstanser som är positiva till att Sverige
tillträder Amsterdamfördraget märks bl.a. Sveriges Pensionärers
Riksförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Industriförbund,
Tjänstemännens Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige,
Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen, Riksorga-
nisationen Centerkvinnorna, Stockholms Handelskammare, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund och Medborgarrättsrörelsen. Kritiska är Ung Vänster,
Fackliga EU-kritiker, Folkkampanjen Sverige ut ur EU och EU-kritiska
rådet, som avstyrker ett tillträde till Amsterdamfördraget. Ung Vänster
anser att Amsterdamfördraget är ett steg i fel riktning. Fackliga EU-
kritiker, Folkkampanjen Sverige ut ur EU och EU-kritiska rådet anser att
Sverige inte skall ratificera fördraget bl.a. med hänsyn till den ökade
överstatligheten och att frågan bör avgöras i en folkomröstning.

Skälen för regeringens förslag: EU:s mål är att göra krig i Europa
otänkbart, att befästa demokratins idé, att säkra kontinentens miljö och
att forma ett medborgarnas Europa. Europasamarbetets grundval är
insikten om nationalstatens begränsningar när det gäller möjligheten att
klara de riktigt stora problemen, de problem som endast kan lösas i
samarbete över nationsgränserna. Legitimiteten och effektiviteten i EU-
samarbetet fordrar självständiga och starka institutioner, men också
medbestämmande och demokratisk kontroll.

26

Denna syn vägledde Sveriges agerande i regeringskonferensen och
kommer att göra det också i det framtida EU-samarbetet.

Amsterdamfördraget leder till ett mer effektivt och mer öppet samar-
bete mellan medlemsstaterna. Fördraget förändrar dock inte EU:s
grundläggande karaktär. EU förblir en sammanslutning av suveräna
stater. Fördragsändringar skall även i fortsättningen beslutas enhälligt
och godkännas i enlighet med samtliga medlemsstaters konstitutionella
bestämmelser. Den grundläggande pelarstruktur som etablerades genom
Unionsfördraget består. Vid sidan av gemenskapssamarbetet i första
pelaren, där medlemsstaterna har överlämnat beslutsbefogenheter till de
gemensamma institutionerna inom EG, finns de mellanstatliga delarna
av samarbetet kvar när det gäller den gemensamma utrikes- och säker-
hetspolitiken i andra pelaren och i tredje pelarens polis- och tullsamar-
bete samt straffrättsliga samarbete.

Beslutanderätt överlåts i viss omfattning till EG, främst genom att de
samarbetsområden som har nära samband med den fria rörligheten for
personer flyttas från det mellanstatliga samarbetet i tredje pelaren till
gemenskapssamarbetet i första pelaren. Omfattningen av överlåtelsen
ligger enligt regeringens bedömning väl inom ramarna för riksdagens
möjlighet att besluta om överlåtelse av beslutanderätt till EG enligt 10
kap. 5 § första stycket regeringsformen.

Amsterdamfördraget rubbar inte balansen mellan medlemsstaterna.
Frågorna om viktningen av medlemsstaternas röster i rådet vid beslut
med kvalificerad majoritet och om kommissionens sammansättning sköts
på framtiden. Det var en besvikelse att en lösning inte kunde nås i dessa
frågor, eftersom en lösning hade underlättat den fortsatta utvidgningspro-
cessen. Det uteblivna resultatet har emellertid inte hindrat utvidgnings-
processen att ta sin böljan. Regeringen avser att verka för att dessa frågor
kan lösas så snart som möjligt och på ett sätt som beaktar en utvidgning
av unionen med samtliga de nu aktuella kandidatländerna.

Samarbetets inriktning

EU är en sammanslutning av stater. EU kan emellertid inte fungera utan
sina medborgares stöd. En folklig förankring av samarbetet är helt
nödvändigt. Det är därför av största vikt att EU genom Amsterdamför-
draget kommer att få en tydligare inriktning på de frågor och problem
som människor möter i vardagen, som arbetstagare, som konsumenter
och som miljömedvetna medborgare.

Sysselsättning

Arbetslösheten har sedan lång tid varit ett av de allvarligaste problem
som medlemsstaterna har haft att brottas med. Vikten av att samordna
insatserna inom sysselsättningsområdet, att dra åt samma håll, kommer
nu att avspeglas i fördraget.

Medlemsstaternas grundläggande ansvar for sysselsättningspolitiken
kvarstår, men det skapas en ram för samordning och gemensam över-

Prop. 1997/98:58

27

vakning av politiken. Genom den politiska överenskommelsen vid det
särskilda sysselsättningstoppmötet i november 1997 har den nya ord-
ningen kunnat sättas i verket redan innan bestämmelserna i fördraget
träder i kraft. Arbetslösheten förblir, inte minst till följd av Sveriges
konsekventa agerande, en prioriterad fråga på EU:s dagordning.

Miljö

EU är det viktigaste instrumentet i kampen för att komma till rätta med
gränsöverskridande miljöproblem. Genom det nya fördraget ges den
grundläggande principen om hållbar utveckling sin rätta plats i fördra-
gens målartiklar. I enlighet med principens övergripande betydelse görs
det otvetydigt klart att miljöhänsynen skall integreras i politiken på alla
områden. Miljögarantin stärks och innehåller en viss möjlighet till nya
nationella bestämmelser även efter det att harmoniserad lagstiftning har
införts i EG.

En ökad öppenhet

Amsterdamfördraget innebär ett genombrott för offentlighetsprincipen i
EU. Beslutsfattandet inom unionen skall ske så öppet som möjligt. De tre
centrala institutionernas handlingar skall som huvudregel vara offentliga.
Medborgare, och de som är bosatta i unionen, skall ha rätt att ta del av
parlamentets, rådets och kommissionens handlingar. Reglerna för
sekretess skall läggas fast i en rättsakt som antas gemensamt av rådet och
parlamentet. Även om denna nya reglering inte innebär att öppenheten i
unionen parallellställs med den i Sverige, så innebär den ändå ett
utomordentligt viktigt steg framåt.

Fördraget innebär också att ett stort antal bestämmelser och delar av
bestämmelser som har förlorat sin rättsliga betydelse rensas bort ur de
grundläggande fördragen. Artiklarna i Unionsfördraget och EG-fördraget
numreras om. De grundläggande fördragen kommer genom dessa
åtgärder att bli mera lättillgängliga för den intresserade allmänheten.

Grundläggande rättigheter

Amsterdamfördraget innebär att de grundläggande principer som är
gemensamma för medlemsstaterna uttryckligen fördragsregleras som de
principer som EU bygger på. Medlemsstaternas absoluta skyldighet att
respektera dessa principer - frihet, demokrati och respekt för de mänsk-
liga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättsstatsprinci-
pen - kommer till tydligt uttryck i fördraget. Således skall endast länder
som respekterar dessa principer kunna ansöka om medlemskap i unionen.
Medlemsstater som inte respekterar dessa grundläggande principer
riskerar att få sina rättigheter enligt fördragen upphävda under den tid
som förhållandena består.

Det var inte möjligt att i regeringskonferensen nå enighet om att möj-
liggöra för EG att ansluta sig till Europakonventionen. EG-domstolens

Prop. 1997/98:58

28

behörighet att kontrollera att institutionerna i sitt handlande uppfyller
konventionens krav har emellertid uttryckligen lagts fast.

Genom Amsterdamfördraget får gemenskapen också en bredare befo-
genhet att vidta åtgärder för att bekämpa diskriminering.

Jämställdhet mellan kvinnor och män

Jämställdheten mellan kvinnor och män blir ett av gemenskapens
grundläggande mål. EU skall beakta jämställdheten i sin politik på alla
områden.

Fri rörlighet för personer

Den fria rörligheten för personer, i betydelsen att det inte skall före-
komma några gränskontroller mellan medlemsstaterna, är ett av unionens
grundläggande mål. I Norden finns sedan snart 40 år den nordiska
passunionen. I Norden känner vi värdet av fri rörlighet för personer. Det
är därför naturligt att Sverige har stött arbetet med att genomföra den fria
rörligheten för personer mellan EU-ländema. Det är lika naturligt att vi
har gjort detta under den uttalade förutsättningen att den fria rörligheten
inom Norden inte därigenom får inskränkas. Inom ramen för Schengen-
samarbetet överenskoms en lösning som kunde accepteras utifrån dessa
överväganden. Denna lösning förs genom Amsterdamfördraget vidare till
unionssamarbetet.

Som ett led i genomförandet av den fria rörligheten för personer över-
förs de mest näraliggande samarbetsområdena till gemenskapssamarbetet
i första pelaren. Detta innebär att frågor om yttre gränskontroller, asyl-
och invandringspolitik och samarbetet i civilrättsliga frågor med bety-
delse för den fria rörligheten för personer kommer att bedrivas i över-
statliga former. Det ger förutsättningar för en stark och handlingskraftig
gemensam politik. De nya bestämmelserna innebär inte att Sveriges
förutsättningar att bedriva en human flyktingpolitik försämras. På detta
område tillgodosågs svenska krav att gemensamma bestämmelser skulle
vara av minimikaraktär.

Konsumentskydd

Skyddet av konsumenternas intressen är ett viktigt område där gemen-
skapen kan bidra till medlemsstaternas politik. Konsumentskyddet är ett
intresse i sig och inte endast något som blir nödvändigt att reglera för att
den fria rörligheten av varor m.m. skall fungera. Genom Amsterdamför-
draget tydliggörs att konsumentpolitiken inom unionen skall ha denna
självständiga karaktär. Den får också en inriktning mot de viktiga målen
att främja konsumenternas rätt till utbildning och rätt att organisera sig.

Prop. 1997/98:58

29

Sociala frågor

Avtalet om socialpolitik integreras i EG-fördraget, och samarbetet på det
sociala området kommer därmed att omfatta samtliga medlemsstater.
Förutsättningarna förbättras därmed för att fördjupa samarbetet inom
gemenskapen på detta viktiga område.

Djurskydd

Djurskyddet förstärks genom att det slås fast att medlemsstaterna och
gemenskapen skall beakta detta intresse vid åtgärder på alla relevanta
områden.

Krishantering

Vi har under nittiotalet åter upplevt krig på den europeiska kontinenten.
Oförmågan inom det internationella samfundet att hantera krisen i det
forna Jugoslavien hör till de frågor som särskilt upprört människor på vår
kontinent. Det svensk-finländska initiativet om förbättrad krishanterings-
förmåga handlade därför också det om att inrikta samarbetet på de frågor
som människor i Europa uppfattar som i hög grad relevanta för det
europeiska samarbetet. Det kunde därför också vinna stöd bland övriga
medlemsstater. Andra förslag om en fördjupning av samarbetet som
fördes fram i den utrikespolitiska delen av regeringskonferensen hade
inte förutsättningar att ena medlemsstaterna. Det gällde t.ex. frågan om
ett gemensamt försvar. Denna fråga mötte motstånd inte bara från militärt
alliansfria stater.

Beslutsfattandet inom andra pelaren

Reformerna av den andra pelaren i övrigt innebär främst ett effektivare
beslutsfattande. Enhällighet kvarstår som en grundläggande beslutsform
för samarbetet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Utanför försvarsdimensionen modifieras emellertid enhällighetsregeln
något. Beslut skall tas med kvalificerad majoritet om det ligger inom
ramen för en av Europeiska rådet enhälligt beslutad gemensam strategi.
Även här kvarstår dock den grundläggande vetorätten. Vaije medlemsstat
har rätt att motsätta sig att beslut fattas under åberopande av viktiga och
uttalade skäl som rör nationell politik.

EU:s planerings- och analysförmåga på det utrikespolitiska området
förstärks genom att en enhet för politisk planering och tidig förvarning
inrättas i rådets generalsekretariat. Den nya enheten skall bl.a. söija för
utvärdering och tidig förvarning när det gäller händelser och situationer
som kan få betydande återverkningar på den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken, inbegripet politiska kriser.

Prop. 1997/98:58

30

Brottsbekämpning

Brottsligheten, och i synnerhet den organiserade och internationella, hör
till de problem som mest oroar medborgarna i alla EU:s medlemsstater.
Den fria rörligheten for personer får inte skapas till priset av en sämre
säkerhet för medborgarna. Amsterdamfördraget innebär en förstärkning
av grundvalen för det mellanstatliga samarbetet för att bekämpa brotts-
lighet. Samarbetet får klarare mål och innehållet i samarbetet beskrivs
mer detaljerat. Den europeiska polisbyrån (Europol) skall användas på ett
effektivt sätt och ges vissa operativa funktioner. Europol ges däremot inte
någon befalsrätt över medlemsstaternas polisstyrkor eller någon myndig-
hetsstatus i medlemsstaterna.

En ökad flexibilitet

Sammanhållningen inom EU är en förutsättning för organisationens
styrka. Historien visar emellertid att det av olika skäl inte alltid är möjligt
för alla medlemsstater att delta i ett projekt. Medlemsstaterna har då, t.ex.
när det gäller den ekonomiska och monetära unionen (EMU) och det
sociala protokollet, kunnat finna flexibla lösningar. Genom Amsterdam-
fördraget införs nu generella bestämmelser som gör det möjligt för rådet
att tillåta ett närmare samarbete mellan en majoritet av medlemsstaterna.
Bestämmelserna är omgärdade av noggrant angivna förutsättningar,
särskilt när det gäller ett närmare samarbete inom den första pelaren.

Rådets beslut om att tillåta s.k. flexibel integration skall kunna fattas
med kvalificerad majoritet. Vaije medlemsstat garanteras emellertid en
möjlighet att lägga in sitt veto under åberopande av viktiga och uttalade
skäl som rör nationell politik.

Sammantaget innebär de nya bestämmelserna en rimlig avvägning
mellan behovet av att öppna för viss flexibilitet och nödvändigheten av
att hålla samman unionen.

Ett effektivare samarbete

Såvitt avser de roller som unionens institutioner har inom gemenskaps-
samarbetet innebär det nya fördraget inte några förändringar som på
något avgörande sätt påverkar balansen mellan institutionerna. Samarbe-
tet effektiviseras genom förenklingar av beslutsfattandet. Hit hör en viss
och försiktig utvidgning av området för beslutsfattande med kvalificerad
majoritet. Hit hör också minskningen av antalet beslutsprocedurer med
Europaparlamentet till i princip tre och förenklingen av medbeslutande-
proceduren.

Kommissionen behåller sina befogenheter. Kommissionens ordförande
får en starkare roll. EG-domstolen behåller sin starka ställning och får
utökade befogenheter. Revisionsrättens ställning förstärks. Kontrollen av
hur EU:s budgetmedel används förstärks också genom nya bestämmelser
om gemenskapens och medlemsstaternas skyldigheter att bekämpa
bedrägerier i hanteringen av budgetmedel.

Prop. 1997/98:58

31

Slutsatser

Prop. 1997/98:58

Regeringskonferensen hade två huvudmål. Det ena gällde att öka det
folkliga stödet för EU-samarbetet, genom att göra det mer öppet och
styra verksamheten till områden av direkt relevans för medborgarna.

Amsterdamfördraget lever väl upp till detta huvudmål när det gäller
sysselsättning, miljö, öppenhet, jämställdhet mellan kvinnor och män,
konsumentskydd och krishantering. Unionen kommer att få en klarare
inriktning på frågor som människor uppfattar som de mest väsentliga.
Det kommer att förbättra förutsättningarna för att vinna ett varaktigt
förtroende hos medborgarna i Sverige och i övriga delar av unionen.
Detta är viktigt inte minst i utvidgningsperspektivet. EU behöver folklig
förankring för att samla den kraft och motivation som kommer att
behövas inom unionen för att möta denna historiska utmaning.

Det andra målet för konferensen var att förbereda unionen för utvidg-
ningen. Här har Amsterdamfördraget rönt kritik för att inte ha varit
tillräckligt ambitiöst. Det hade varit en fördel för utvidgningsprocessen,
om de grundläggande maktfrågorna hade fatt en varaktig lösning redan i
samband med den nu avslutade regeringskonferensen. Att dessa frågor
fick skjutas på framtiden får emellertid inte skymma de viktiga reformer
som man trots allt kunde komma överens om. Vid sidan av de institutio-
nella reformer som faktiskt beslutades bör då särskilt nämnas den
förstärkning som Amsterdamfördraget innebär när det gäller respekten
för grundläggande rättigheter.

När Sverige anslöt sig till EU den 1 januari 1995 var de grundläggande
fördragen utformade i enlighet med vad som hade överenskommits i den
regeringskonferens som avslutades i Maastricht och som resulterade i
Unionsfördraget. Sverige har aldrig tidigare haft någon möjlighet att
aktivt påverka hur fördragsbestämmelser som är av en sådan ingripande
betydelse för det svenska samhället skall se ut.

Amsterdamfördraget är ett bra fördrag. Fördraget leder inte till några
dramatiska förändringar, men det innebär viktiga steg framåt för det
europeiska samarbetet i en riktning som i allt väsentligt överensstämmer
med svenska intressen. Fördraget innebär inte heller att samarbetet inom
EU ändrar karaktär på något avgörande sätt. EU förblir samma typ av
organisation som den som Sverige anslöt sig till den 1 januari 1995.
Regeringen har därför inte ansett att en folkomröstning om Amsterdam-
fördraget är påkallad.

Det ankommer på riksdagen att ta ställning till om Sverige skall an-
sluta sig till det nya fördraget. Som har framgått av det föregående finns
det enligt regeringen mycket goda skäl som talar för att Sverige skall
göra det. Regeringen föreslår därför att riksdagen godkänner Amsterdam-
fördraget och de protokoll som har förtecknats i slutakten till fördraget.

32

Svensk förklaring om behörighet för EG- ^ProP-1997/98:58
domstolen att meddela förhandsavgöranden

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner att en förklaring om
behörighet för EG-domstolen att meddela förhandsavgöranden avges
av Sverige.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: De remissinstanser som uttryckligen har uttalat
sig i denna del tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Bland
dessa remissinstanser märks Hovrätten över Skåne och Blekinge,
Kammarrätten i Göteborg, Domstolsverket, Riksåklagaren, Juridiska
fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Svenska Arbetsgivareföre-
ningen, Sveriges advokatsamfund och Medborgarrättsrörelsen. Juridiska
fakultetsnämnden vid Stockholms universitet tillstyrker också förslaget,
men anser att bestämmelser bör införas i svensk lagstiftning av innebörd
att svenska domstolar i sista instans förpliktas att hänskjuta aktuella
frågor till EG-domstolen.

Skälen för regeringens förslag: Amsterdamfördraget innebär att det
mellanstatliga samarbetet inom den tredje pelaren begränsas till att
omfatta i huvudsak polissamarbete och straffrättsligt samarbete och att
delvis nya beslutsformer skall gälla för detta samarbete (se avsnitt 12).
Det gäller rambeslut om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och
andra författningar, beslut för andra ändamål som stämmer överens med
målen för samarbetet inom tredje pelaren samt beslut om åtgärder som är
nödvändiga för att genomföra besluten på unionsnivå (artikel K 6.2 b och
c). Inom ramen för samarbetet skall liksom hittills också konventioner
kunna upprättas (artikel K 6.2 d).

En viktig nyhet i Amsterdamfördraget (artikel 1.11) är att EG-domsto-
len ges en behörighet att på vissa villkor meddela förhandsavgöranden
när det gäller dessa olika beslut och konventioner (se avsnitt 12.1.5).
Förhandsavgöranden skall enligt artikel K 7.1 kunna meddelas om

- giltigheten och tolkningen av rambeslut och beslut,

- tolkningen av upprättade konventioner, och

- giltigheten och tolkningen av genomförandeåtgärdema på unions-
nivå.

Som har framgått av det föregående (se avsnitt 5.5) är medlemsstaterna
emellertid inte skyldiga att för egen del godta domstolens behörighet att
meddela sådana förhandsavgöranden. Däremot har de enligt artikel K 7.2
en möjlighet till det genom att avge en förklaring.

I en sådan förklaring kan en medlemsstat enligt artikel K 7.3 välja
mellan två olika möjligheter. Den ena, som anges i artikel K 7.3 a,
innebär att domstolar i sista instans får begära att EG-domstolen medde-
lar ett förhandsavgörande om en fråga kommer upp i ett mål vid den
nationella domstolen om giltigheten eller tolkningen av något beslut eller
någon konvention som avses i artikel K 7.1, om den nationella domstolen
anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att kunna döma i saken. Den

33

3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 1

andra möjligheten, som anges i artikel K 7.3 b, innebär att alla domstolar
i den medlemsstaten får samma möjlighet att begära förhandsavgörande.
I det sistnämnda fallet är möjligheten alltså inte inskränkt till domstolar i
sista instans.

Vaije medlemsstat får enligt artikel K 7.4, oavsett om den har avgett en
förklaring att den godtar EG-domstolens behörighet att meddela för-
handsavgöranden eller inte, komma in med inlagor eller skriftliga
synpunkter i sådana mål som kommer upp i EG-domstolen.

Införandet av ett system med bindande förhandsavgöranden inom
ramen för det mellanstatliga samarbetet i tredje pelaren måste ses mot
bakgrund av den utvecklingsgrad som samarbetet har redan i dag. De
reformer som har beslutats genom Amsterdamfördraget innebär att
samarbetet kommer att fördjupas ytterligare. Det får avgörande betydelse
när det gäller att säkerställa att genomförandet av den fria rörligheten för
personer inte sker till priset av en minskad säkerhet för unionens invå-
nare. I EU-samarbetet är det också viktigt att säkerställa att enskilda och
näringsidkare behandlas på ett likvärdigt sätt i hela unionen. Inte minst i
ett utvidgningsperspektiv kommer det att föreligga ett mycket stort
intresse av en enhetlig tolkning av de rättsakter som beslutas inom ramen
för samarbetet.

Systemet med förhandsavgöranden innebär att EG-domstolen får
bedöma giltigheten eller tolka innebörden av olika beslut som har fattats
inom ramen för samarbetet i tredje pelaren, när sådana frågor kommer
upp i ett mål vid en nationell domstol och den domstolen anser att ett
förhandsavgörande är nödvändigt för att kunna döma i saken. Ett sådant
system är i sig ägnat att i medlemsstaterna trygga en enhetlig tillämpning
och tolkning av de beslut som det här är fråga om.

Frågan är då huruvida Sverige skall avge en förklaring enligt artikel K

7.2 och K 7.3 och om så är fallet, om det skall avse det alternativ som
anges i punkten 3 a eller 3 b. I det föregående har regeringen redovisat
sin bedömning att ett avgivande av en sådan förklaring innebär en
överlåtelse av beslutsbefogenheter till EG (se avsnitt 5.5). Ett för-
handsavgörande innebär att en gemenskapsinstitution, EG-domstolen,
fattar ett bindande tolkningsbeslut som den nationella domstolen inte får
avvika från när den dömer i den nationella tvisten. Några konstitutionella
hinder mot att ansluta sig till systemet med förhandsavgöranden förelig-
ger inte.

Vid bedömningen av frågan om Sverige bör ansluta sig till systemet
med förhandsavgöranden, bör till att bölja med konstateras att det
naturligtvis är en fördel om domstolar i så många medlemsstater som
möjligt ges möjligheten att begära förhandsavgöranden. På så sätt kan en
rikhaltig och vägledande praxis utvecklas, vilket bidrar till att åstad-
komma en enhetlig och förutsebar rättstillämpning i medlemsstaterna.
Från rättssäkerhetssynpunkt är detta också av betydelse, inte minst i ett
utvidgningsperspektiv. Några särskilda nackdelar med att ansluta sig till
systemet med förhandsavgöranden är svåra att finna. Enligt regeringens
mening bör Sverige därför avge en förklaring enligt artikel K 7.2.

Den fråga som då återstår är om en förklaring bör avse rätten för alla
domstolar att begära förhandsavgöranden eller om endast domstolar i

Prop. 1997/98:58

34

sista instans bör omfattas av denna rätt. Processekonomiska skäl talar
starkt för att ge alla domstolar denna möjlighet. Om inte alla domstolar
kan begära förhandsavgörande kan parterna tvingas driva processen till
sista instans, bara för att kunna få ett tolkningsbesked från EG-domsto-
len. Alla svenska domstolar bör därför ges möjlighet att begära för-
handsavgöranden enligt artikel K 7.1.

Den svenska förklaringen enligt artikel K 7.2 bör således avse det
alternativ som anges i artikel K 7.3 b.

Det finns, som regeringen närmare har utvecklat i propositionen med
anledning av Sveriges tillträde till Europolkonventionen (prop.
1996/97:164, s. 76), inte någon anledning att i svensk lagstiftning
meddela föreskrifter om en skyldighet för domstolar i sista instans att
inhämta förhandsavgöranden av EG-domstolen på motsvarande sätt som
gäller enligt artikel 177 i EG-fördraget.

Prop. 1997/98:58

8 Ändring i anslutningslagen

Regeringens förslag: Amsterdamfördraget och den särskilda förkla-
ringen om EG-domstolens behörighet att meddela förhandsavgöran-
den införs i uppräkningen av grundläggande fördrag m.m. i 4 § anslut-
ningslagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: De remissinstanser som uttryckligen har uttalat
sig i frågan har tillstyrkt lagförslaget eller har lämnat det utan erinran.
Det gäller Justitiekanslern, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kam-
marrätten i Göteborg, Domstolsverket, Riksåklagaren, Kustbevakningen,
Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Riksorganisa-
tionen Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, Medborgarrättsrörelsen,
Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges domareförbund.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 14.1 i Amsterdamför-
draget ankommer det på vaije medlemsstat att se till att fördraget blir
gällande i medlemsstaten i enlighet med dess interna konstitutionella
bestämmelser.

I enlighet med vad som närmare utvecklades i propositionen Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen (prop. 1994/95:19, del 1, s. 501-503)
krävs för överlåtelsen av beslutanderätt till EG ett särskilt beslut av
riksdagen, utöver beslutet att godkänna fördraget.

Överlåtelsen av beslutsbefogenheter till EG i samband med Sveriges
anslutning till EU skedde genom anslutningslagen. Enligt 3 § anslut-
ningslagen får EG efter Sveriges anslutning till Europeiska unionen fatta
beslut som gäller här i landet i den omfattning och med den verkan som
följer av de fördrag och andra instrument som anges i 4 §. Sistnämnda
paragraf innehåller en förteckning över dessa fördrag och andra instru-
ment. Sveriges tillträde till Amsterdamfördraget innebär att 4 § måste

35

ändras. Amsterdamfördraget skall fogas till förteckningen. Detta innebär
att Amsterdamfördraget, såsom ett nytt grundläggande fördrag, införlivas
med den svenska nationella rätten och blir gällande här i landet under
samma förutsättningar som övriga fördrag. Protokollen som har förteck-
nats i slutakten kommer vid Amsterdamfördragets ikraftträdande att
fogas till respektive grundläggande fördrag (se avsnitt 4.2).

I det föregående (se avsnitt 7) har föreslagits att Sverige skall avge en
förklaring enligt artikel K 7.2 och K 7.3 b i Unionsfördraget. Också
denna förklaring måste föras upp på förteckningen i 4 §. Någon särskild
bestämmelse för att informera svenska domstolar om vad som gäller
enligt artikel 177 i EG-fördraget ansågs inte behövas i samband med
Sveriges anslutning till EU (prop. 1993/94:114, s. 27f). Sveriges anslut-
ning till systemet med förhandsavgöranden enligt artikel K 7.1-3 i
Unionsfördraget bör därmed inte heller behöva komma till uttryck på
annat sätt än i anslutningslagen.

Resultatet av förenklingsarbetet innebär bl.a. att två internationella
överenskommelser kan upphävas (se artikel 9 i Amsterdamfördraget). De
båda rättsakterna, konventionen den 25 mars 1957 om vissa gemen-
samma institutioner för Europeiska gemenskaperna och fördraget den 8
april 1965 om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam
kommission för Europeiska gemenskaperna bör därför tas bort från
förteckningen i 4 § anslutningslagen. Protokollet om Europeiska gemen-
skapernas immunitet och privilegier, som fogats till det sistnämnda
fördraget, skall emellertid förbli i kraft och bör därför i sin tur fogas till
förteckningen.

Därutöver bör en redaktionell ändring göras i 4 §. I en ny punkt, punkt
21, bör anges de bilagor och protokoll som hör till de fördrag och andra
instrument som anges i 1-20. Punkten motsvarar avslutningsorden i 4 § i
dess nuvarande lydelse. Ändringen innebär inte någon ändring i sak.
Bakgrunden till att bilagor och protokoll nämns i 4 § är att sådana inte
alltid utgör integrerade delar av fördragen (jfr prop. 1994/95:19, del 1, s.
560).

Ändringarna bör träda i kraft vid fördragets ikraftträdande enligt artikel

14.2 i Amsterdamfördraget. Enligt denna artikel skall fördraget ratifice-
ras av samtliga avtalsparter i enlighet med deras konstitutionella regler.
Fördraget träder sedan i kraft den första dagen i den andra månaden efter
den månad då det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats hos
Italienska republikens regering.

Det kan inte nu förutses när samtliga förutsättningar för ikraftträdande
av Amsterdamfördraget är uppfyllda. Det bör därför ankomma på
regeringen att bevaka detta och besluta när lagändringarna skall träda i
kraft.

Prop. 1997/98:58

36

Prop. 1997/98:58

9 Unionen och medborgaren

Ett viktigt mål för regeringskonferensen var att förbättra
förutsättningarna för ett varaktigt förtroende för unionssamarbetet hos
medborgarna. Det gällde inriktningen av samarbetet i frågor som
människor uppfattar som de mest väsentliga, såsom sysselsättning, miljö,
jämställdhet mellan kvinnor och män, konsumentskydd och
krishantering. Men det gällde också frågor om förhållandet mellan
unionen och medborgarna, såsom öppenhet, respekten för grundläggande
fri- och rättigheter och skyddet för enskilda.

Amsterdamfördraget leder till en öppnare union. Det sker genom att
offentlighetsprincipen blir fördragsfäst och genom att beslutsfattandet
inom unionen skall ske så öppet som möjligt. Genom att en
grundläggande offentlighetsprincip införs får medborgare och de som är
bosatta i EU rätt att ta del av Europaparlamentets, rådets och
kommissionens handlingar. Handlingsoffentlighet blir därmed
huvudregel inom de tre centrala institutionerna. De närmare
bestämmelserna om öppenheten, bl.a. sekretessbestämmelser, skall
läggas fast i en rättsakt som beslutas av parlamentet och rådet
gemensamt.

Genom Amsterdamfördraget läggs fast att EU bygger på ett antal
gemensamma principer, däribland frihet, demokrati och respekten för de
mänskliga rättigheterna. Dessa principer måste ovillkorligen respekteras
av såväl medlemsstater som stater som aspirerar på medlemskap. Det
införs en procedur som gör det möjligt att tillfälligt upphäva rättigheter,
som enligt fördragen tillkommer en medlemsstat, om den inte respekterar
de grundläggande principerna.

EG-domstolens rättsliga kontroll av att institutionerna respekterar de
fri- och rättigheter som garanteras i Europakonventionen fördragsfästs
och skall även omfatta samarbetet i tredje pelaren.

Amsterdamfördraget innebär också att gemenskapens befogenhet att
vidta åtgärder för att förhindra diskriminering utökas. Rådet får enhälligt
besluta om åtgärder för att förhindra diskriminering på grund av kön, ras,
etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller
sexuell läggning. Medlemsstaterna är eniga om att de funktionshindrades
situation skall beaktas när inremarknadslagstiftning beslutas.

För unionsmedborgare innebär det nya fördraget att de får lättare att
kommunicera med unionens institutioner. De skall skriftligen kunna
vända sig till EG:s institutioner och andra organ på sitt eget språk och få
svar på samma språk.

9.1 Öppenhet

Sammanfattning: Öppenheten innebär att unionsmedborgare samt
fysiska eller juridiska personer som är bosatta i eller har sitt säte i

37

unionen skall ha rätt att ta del av Europaparlamentets, rådets och
kommissionens handlingar. Rätten gäller också handlingar som avser
samarbetet i andra och tredje pelarna. Allmänna principer for och
begränsningar i denna rätt skall beslutas av rådet och parlamentet
gemensamt inom två år efter fördragets ikraftträdande. I det
sammanhanget kommer frågan om införande av offentliga register att
på nytt aktualiseras av Sverige.

Rådets skyldighet att offentliggöra omröstningsresultat när det
handlar i egenskap av lagstiftare fördragsfästs.

Prop. 1997/98:58

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har lämnat
synpunkter på denna del av promemorian ser positivt på resultatet av
regeringskonferensen vad gäller öppenhet och insyn i EU:s institutioner.
Hit hör Hovrätten över Skåne och Blekinge, Rikspolisstyrelsen,
Konkurrensverket, Industriförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund och
Landstingsförbundet. Medborgarrättsrörelsen finner det beklagligt att
principen om handlingsoffentlighet är begränsad till institutionerna och
skulle gärna vilja se en harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning
på detta område. Svenska Kommunförbundet välkomnar den ökade
öppenhet i EU:s institutioner som fördraget kan leda till och betonar
särskilt betydelsen av att institutionerna upprättar offentliga
ärenderegister. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU)
anser att Amsterdamfördraget innebär en utveckling i rätt riktning när det
gäller öppenheten men påpekar samtidigt att det krävs ännu större
förändringar för att samarbetet inom unionen skall bli verkligt
demokratiskt. Enligt SSU bör EU införa en offentlighetsprincip av
svensk modell. Amnesty International Svenska sektionen välkomnar den
ökade öppenhet inom EU:s institutioner som Amsterdamfördraget
innebär och Sveriges aktiva engagemang i denna fråga. Amnesty ser
dock kritiskt på att öppenheten kan begränsas genom den gemensamma
förklaringen (35) som konferensen antog och framhåller att
användningen av denna förklaring bör vara restriktiv. Svenska
Journalistförbundet (SJF) delar regeringens uppfattning att det är
tillfredsställande att bestämmelser om öppenhet har tillförts EU:s
grundfördrag. SJF framhåller att fördragstexten dock inte ensam skapar
någon praktiskt användbar offentlighetsprincip och att det är
utomordentligt viktigt att Sverige arbetar hårt för att tillämpningsreglerna
skall leda till en långtgående och för alla praktiskt användbar
handlingsoffentlighet. SJF har flera synpunkter på hur
tillämpningsreglerna bör se ut. SJF anser bl.a. att frågan om öppna diarier
bör lösas i tillämpningsreglerna samt att de sekretessregler som krävs
måste vara noga preciserade och att handlingsbegreppet måste bli
omfattande. Frågan om meddelarfrihet för anställda inom EU:s organ bör
enligt SJF aktualiseras på nytt. Tjänstemännens Centralorganisation är
av samma uppfattning som SJF. Även Ung Vänster berör frågan om
meddelarfrihet. Svenska Tidningsutgivareföreningen (Tidningsutgivarna)
menar att promemorians tolkning av resultatet av regeringskonferensen
möjligen är för optimistisk och att utformningen av den övergripande

38

rättsakten blir helt avgörande för handlingsoffentlighetens innehåll.
Tidningsutgivarna hälsar med tillfredsställelse regeringens uttalade avsikt
att fortsätta att verka för offentliga register. Tidningsutgivarna anser att
offentlighetsprincipen måste utsträckas till EG-domstolen samt till EU:s
olika organ och kommittéer. Samma uppfattning har Juridiska
fakultetsnämnden vid Stockholms universitet.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 47 f.
samt 1996/97:UU13 s. 59.

Bakgrund: Inom EU har länge diskuterats hur man bättre skall kunna
tillgodose medborgarnas krav på större öppenhet och insyn i EU:s arbete,
inte minst i den gemensamma berednings- och beslutsprocessen. På
senare år har en utveckling inletts i riktning mot större öppenhet. Ett
viktigt steg togs i december 1993, då rådet och kommissionen antog en
uppförandekod om handlingsoffentlighet. Med denna uppförandekod
som utgångspunkt har rådet och kommissionen var för sig därefter
antagit bestämmelser på arbetsordningsnivå om allmänhetens tillgång till
rådets respektive kommissionens handlingar (rådets beslut 93/731/EG
och kommissionens beslut 94/90/EKSG, EG, Euratom). Med verkan från
och med den 1 oktober 1997 har Europaparlamentet antagit motsvarande
bestämmelser (beslut 97/632/EKSG, EG, Euratom). Vidare har
Revisionsrätten samt ett flertal av de särskilda EU-organen och de s.k.
decentraliserade myndigheterna antagit egna regler om handlings-
offentlighet. De grundläggande fördragen har emellertid hittills saknat
bestämmelser om öppenhet och insyn.

Alltsedan inträdet i EU har Sverige verkat för ökad öppenhet i EU:s
institutioner. I regeringskonferensen drev Sverige mycket aktivt frågan
om en fördragsreglering av rätten att ta del av handlingar i EU:s
institutioner.

Regeringskonferensen: Förhandlingsresultatet, som är mycket
tillfredsställande ur svensk synvinkel, innebär att i fördragen införs dels
en allmän öppenhetsprincip, dels bestämmelser om handlingsoffentlighet
och informationsskyldighet. Det bör understrykas att de nya reglerna
endast gäller den verksamhet som de aktuella institutionerna bedriver.
Någon harmonisering av medlemsstaternas offentlighetslagstiftning är
det alltså inte fråga om. De nya reglerna finns i artiklarna 1.4, 2.39 och
2.45 i Amsterdamfördraget.

De nya öppenhetsreglerna

Enligt gällande lydelse av andra stycket i artikel A i Unionsfördraget
markerar fördraget en ny fas i processen för att skapa en allt fastare
sammanslutning mellan de europeiska folken, där besluten skall fattas så
nära medborgarna som möjligt. Genom Amsterdamfördraget görs nu ett
tillägg som innebär att besluten också skall fattas så öppet som möjligt.

Enligt den nya artikeln 191a i EG-fördraget skall alla
unionsmedborgare samt fysiska och juridiska personer som är bosatta
eller som har sitt säte i en medlemsstat ha rätt att ta del av
Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar. Artikeln är så

Prop. 1997/98:58

39

utformad att den kan avse både handlingar som har upprättats av
institutionerna och handlingar som har kommit in till dem. Allmänna
principer för och begränsningar i denna rätt skall fastställas av rådet i en
rättsakt, som skall gälla alla tre institutionerna. Rättsakten skall ha
utarbetats senast två år efter det att det nya fördraget har trätt i kraft och
skall beslutas enligt förfarandet i artikel 189b i EG-fördraget.
Europaparlamentet får alltså medbeslutanderätt. Vaije institution skall i
sin arbetsordning införa mer detaljerade bestämmelser. Genom att artikel
191a nämns både i artikel J 18 och artikel K 13 i Unionsfördraget blir
reglerna tillämpliga även på sådana handlingar som rör andra och tredje
pelaren.

I en gemensam förklaring (35) uttalar konferensen att en medlemsstat
skall ha rätt att begära att kommissionen eller rådet inte vidarebefordrar
en handling med ursprung från den staten till tredje man, om inte
medlemsstaten dessförinnan har lämnat sitt medgivande.

I artikel 151.3 i EG-fördraget, som hittills innehållit endast en
föreskrift om att rådet skall anta sin arbetsordning, har nu gjorts vissa
tillägg. Rådet skall i sin arbetsordning fastställa de fall då rådet skall
anses handla i egenskap av lagstiftare i syfte att medge större tillgång till
handlingar i dessa fall samtidigt som effektiviteten i beslutsprocessen
bevaras. Rådet skall alltid offentliggöra omröstningsresultaten,
röstmotiveringama och uttalandena till protokollet, när rådet handlar i
egenskap av lagstiftare. Det sistnämnda innebär ett fördragsfästande av
den praxis i riktning mot ökad öppenhet som rådet redan i hög grad
tillämpar.

Konferensen beslöt också att förbättra informationen till allmänheten
om samarbetet i rättsliga och inrikes frågor. Enligt en till slutakten fogad
gemensam förklaring (9) skall initiativ till åtgärder från medlemsstaterna
och kommissionen samt rättsakter som rådet antar inom detta
samarbetsområde offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella
tidning i enlighet med vad som anges i rådets respektive kommissionens
arbetsordning.

Handlingsoffentligheten

Institutionerna har för närvarande ingen fördragsenlig skyldighet att
fastställa regler om handlingsoffentlighet, men Europaparlamentet, rådet
och kommissionen har, såsom nämnts, frivilligt antagit sådana regler som
ett komplement till sina arbetsordningar. Dessa regler kan ändras eller
upphävas av institutionerna själva.

Genom att principen om handlingsoffentlighet införs i fördragen
skapas en stabil och förutsebar ordning, enligt vilken huvudregeln är att
medborgarna har rätt att ta del av de tre centrala institutionernas
handlingar. Genom att det i fördragen anges att besluten skall fattas så
öppet som möjligt (artikel A i Unionsfördraget) och att medborgarna har
rätt att ta del av handlingar (artikel 191a i EG-fördraget) fastställs en
standard som Europaparlamentet, rådet och kommissionen inte får
underskrida när de tillsammans utarbetar den övergripande rättsakten.

Prop. 1997/98:58

40

Det görs härmed klart att offentlighet skall vara huvudregeln och att Prop. 1997/98:58
sekretess bara skall gälla i undantagsfall. Detta skall vara styrande när
rättsakten utformas. En övergripande rättsakt som inte motsvarar dessa
intentioner riskerar att underkännas av EG-domstolen.

Regeringen anser i likhet med Svenska Journalistförbundet och
Tidningsutgivarna att tillämpningsreglernas innehåll kommer att få stor
betydelse för den fördragsfästa offentlighetsprincipens praktiska
innebörd. Sverige kommer givetvis att framöver aktivt verka för att den
övergripande rättsakten skall få ett sådant innehåll att den motsvarar
syftet med fördragsbestämmelsen och att den således medför en
långtgående handlingsoffentlighet. Ett vidsträckt handlingsbegrepp och
tydliga sekretessregler som inte går längre än nödvändigt utgör viktiga
element i den rättsakt som skall utarbetas med stöd av det nya fördraget.

Med anledning av Amnestys remissvar kan påpekas att den av
konferensen antagna förklaringen i anslutning till artikel 191a inte avser
handlingar som har upprättats av institutionerna själva utan endast sådana
handlingar som kommer från medlemsstaterna. Institutionernas nu
gällande regler om allmänhetens rätt att ta del av handlingar omfattar
över huvud taget inte inkomna handlingar. Att artikel 191a har utformats
så att den förutom upprättade handlingar även kan avse inkomna
handlingar innebär således en klar förbättring i förhållande till vad som
nu gäller. Den gemensamma förklaringen (35) kan ses som en
välkommen bekräftelse på att inkomna handlingar i princip kommer att
omfattas av de tillämpningsregler som nu skall utformas. Regeringen
delar naturligtvis uppfattningen att förklaringen bör användas restriktivt.

Amsterdamfördragets princip om handlingsoffentlighet bör enligt flera
remissinstanser gälla även för EG-domstolen och EU:s alla organ och
kommittéer. En remissinstans vill gå ännu längre och förespråkar att
gemensamma regler om offentlighet och sekretess skall gälla även i
medlemsstaterna.

På senare tid har, såsom nämnts, både Revisionsrätten och ett antal
EU-organ och s.k. decentraliserade myndigheter antagit regler om
handlingsoffentlighet, i allmänhet efter mönster av rådets och
kommissionens bestämmelser på detta område. EG-domstolen har ännu
inga sådana bestämmelser men av en rapport som europeiska
ombudsmannen nyligen lämnade till Europaparlamentet framgår att det
för närvarande pågår arbete inom domstolen med att införa regler av
detta slag.

Rådets och kommissionens regelverk har i hög grad påverkat
utformningen av de bestämmelser om handlingsoffentlighet som senare
har antagits av EU:s övriga institutioner och organ. Det finns anledning
anta att även den rättsakt som nu skall utarbetas kommer att tjäna som
förebild för andra institutioner och för EU-organen, när de reviderar sina
regler om handlingsoffentlighet eller utformar nya sådana regelverk.

Vad beträffar synpunkten att enhetliga regler skall gälla också i
medlemsstaterna tar regeringen avstånd från den tanken. Under
regeringskonferensen var det också ett ovillkorligt svenskt krav att regler
inte fick beslutas som innebar ingrepp i den svenska
offentlighetsprincipen.

Offentliga register

Enligt det svenska förslaget till fördragstext som lades fram i
regeringskonferemsen skulle det i fördraget slås fast att rättsakten enligt
artikel 191a EG-fördraget skall föreskriva att institutionerna har en
skyldighet att registrera sina handlingar i offentliga register. Detta blev
inte en del av förhandlingsresultatet. Det bör emellertid framhållas att
denna fråga inte står och faller med en fördragsreglering. Det finns i
fördragstexten inte något som hindrar införandet av offentliga register.
Sverige kommer att göra offentliga register till en huvudfråga när
rättsakten enligt artikel 191a skall utarbetas.

Meddelarfriheten

Flera remissinstanser påtalar behovet av meddelarfrihet för anställda vid
EG:s institutioner och organ. Sverige tog upp frågan om meddelarfrihet i
böljan av regeringskonferensen men fick ringa stöd från övriga
medlemsstater. De svenska ansträngningarna koncentrerades därför under
slutskedet av förhandlingarna på att få till stånd så gynnsamma regler om
handlingsoffentlighet som möjligt.

Att det inte finns bestämmelser om meddelarfrihet för anställda
innebär dock inte att dessa helt saknar yttrandefrihet. Europeiska
ombudsmannen tar upp frågan om tjänstemännens yttrandefrihet i ett
beslut från november 1997 och pekar bl.a. på EG-domstolens praxis,
varav kan utläsas att Europakonventionens bestämmelser om
yttrandefrihet gäller också för anställda och att institutionernas
tjänsteföreskrifter inte får tolkas så att de strider mot denna
grundläggande rättighet.

I detta sammanhang kan också nämnas Europadomstolens dom den 27
mars 1996 i fallet Goodwin mot Storbritannien, vari domstolen slår fast
journalisters rätt att skydda sina källor. Även om det på senare tid således
har skett en viss utveckling i positiv riktning, anser regeringen det
naturligtvis önskvärt att stärka öppenheten på detta område och avser att
även i framtiden verka för att så sker.

9.2 Grundläggande rättigheter

Principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna och rättsstatsprincipen är
av grundläggande betydelse för samarbetet inom EU. Medlemsstaterna
har på olika sätt och i olika sammanhang givit uttryck för detta.

Sålunda har medlemsstaterna i ingressen till Europeiska enhetsakten
den 17 och 28 februari 1986 uttalat att de är fast beslutna att verka
tillsammans för att främja demokratin på grundval av de grundläggande
rättigheter som erkänns i medlemsstaternas konstitutioner och andra
lagar, i Europakonventionen samt i Europeiska sociala stadgan. I
ingressen till Unionsfördraget har medlemsstaterna vidare bekräftat den
vikt som de faster vid principerna om frihet, demokrati och respekt för de

Prop. 1997/98:58

42

mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt vid Prop. 1997/98:58
rättsstatsprincipen.

Genom Unionsfördraget har de grundläggande rättigheternas betydelse
i samarbetet inom EU också kommit att fördragsfastas i artikel F. Av
artikel F.l framgår att medlemsstaternas styrelseformer bygger på
demokratiska principer. Enligt artikel F.2 i Unionsfördraget skall unionen
som allmänna principer för gemenskapsrätten respektera de
grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europakonventionen
och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella
traditioner.

Samtliga medlemsstater är anslutna till Europakonventionen. Frågan
om EG:s anslutning till konventionen har länge diskuterats inom
gemenskapen. Frågan huruvida en sådan anslutning är förenlig med EG-
fördraget har också underställts EG-domstolen enligt artikel 228.6 i EG-
fördraget. EG-domstolen fann emellertid i sitt yttrande den 28 mars 1996
i mål 0-2/94 att en sådan anslutning av EG som organisation inte var
möjlig enligt fördraget i dess nuvarande lydelse.

Under regeringskonferensen diskuterades frågan om fördragsändringar
som skulle göra det möjligt för gemenskapen att ansluta sig till
Europakonventionen. Sverige stödde för sin del en sådan ordning.
Medlemsstaterna kunde emellertid inte enas om en sådan möjlighet.
Däremot kunde enighet vinnas om förstärkningar av de grundläggande
rättigheterna i fördraget. Det gäller de grundläggande principerna som
unionen bygger på och kraven på medlemsstaterna i unionen i detta i
hänseende, EG-domstolens kontroll av dessa principer samt åtgärder mot
diskriminering.

9.2.1 Gemensamma principer

Sammanfattning: De gemensamma principer som unionen bygger
på, nämligen principerna om frihet, demokrati och respekt för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt
rättsstatsprincipen kommer till uttryck i Unionsfördraget.

En europeisk stat som ansöker om medlemskap i unionen måste
respektera dessa principer.

En medlemsstat som allvarligt och ihållande åsidosätter dessa
principer skall kunna bli föremål för suspensionsåtgärder, vilka
innebär att vissa rättigheter i fördragen, inbegripet rösträtten i rådet,
tillfälligt upphävs för den staten.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har behandlat frågan har
uttalat sig positivt om fördragsändringarna i denna del. En del
remissinstanser, bl.a. Svenska kyrkans församlingsnämnd och Amnesty
International Svenska sektionen beklagar att enighet inte kunde vinnas
när det gäller möjligheterna att ansluta EG till Europakonventionen.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 36 f.
och 1996/97:UU 13 s. 47 f.

43

Regeringskonferensen

Unionen och medlemsstaterna

Som har redovisats i det föregående har medlemsstaterna i ingressen till
Unionsfördraget bekräftat att de faster vikt vid principerna om frihet,
demokrati och respekten för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen. Under regeringskonfe-
rensen enades man om att dessa principer skulle komma till uttryck i
fördraget och inte bara som principer som är gemensamma för
medlemsstaterna, utan också som principer som unionen bygger på.
Enligt artikel 1.8 a i Amsterdamfördraget skall en bestämmelse av denna
innebörd tas in i artikel F. 1 i Unionsfördraget.

Genom denna ändring av artikel F kommer dessa grundläggande
gemensamma principer till tydligt uttryck i Unionsfördraget som utgör
själva grundvalen för samarbetet inom EU. Därmed skapas också en
plattform för att vidta åtgärder mot en medlemsstat som inte respekterar
dessa principer.

Ansökan om medlemskap

Som enda villkor för ansökan om medlemskap i unionen gäller enligt
artikel O i Unionsfördraget att den ansökande staten är europeisk. Som
en konsekvens av den överenskomna ändringen av artikel F. 1 och för att
ytterligare markera vikten av de grundläggande principer som unionen
bygger på och som är gemensamma för medlemsstaterna, enades
medlemsstaterna i regeringskonferensen om att som villkor för ansökan
om medlemskap skall gälla att ansökarstaten respekterar de gemensamma
grundläggande principerna i artikel F.l. Det sker genom artikel 1.15 i
Amsterdamfördraget.

Ändringen innebär att det i fördraget formellt slås fast att en europeisk
stat som inte respekterar de grundläggande principerna inte heller kan bli
medlem av unionen.

Suspension

Reflektionsgruppen konstaterade i sin slutrapport att det, särskilt mot
bakgrund av den förestående utvidgningen, fanns ett angeläget behov av
att tillförsäkra att de mänskliga rättigheterna uppfylldes både i
relationerna mellan unionen och dess medlemsstater och i relationerna
mellan medlemsstaterna och enskilda individer. En majoritet inom
gruppen ansåg att bestämmelser borde införas som medgav sanktioner
mot en medlemsstat som begår allvarliga och upprepade brott mot
mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska principer.

Regeringskonferensen anslöt sig till de tankegångar som i denna del
hade förts fram av reflektionsgruppen. I linje med vad som
medlemsstaterna kom överens om när det gäller att fördragsfästa de
grundläggande gemensamma principerna och kraven på respekt för
dessa principer när det gäller ansökan om medlemskap (artiklarna F och

Prop. 1997/98:58

44

O i Unionsfördraget), enades man om att införa en möjlighet att upphäva
vissa rättigheter som enligt Maastricht- och EG-fÖrdragen tillkommer en
medlemsstat. Förfarandet regleras i en ny artikel i Unionsfördraget,
artikel F 1, och i en ny artikel i EG-fÖrdraget, artikel 236, som införs
genom artikel 1.9 respektive artikel 2.57 i Amsterdamfördraget.

Om en medlemsstat allvarligt och ihållande åsidosätter de principer
som unionen bygger på enligt artikel F.l i Unionsfördraget, kan rådet
besluta om att tillfälligt upphäva vissa av de rättigheter som
medlemsstaten har med anledning av medlemskapet i unionen. Rösträtten
i rådet ingår bland de rättigheter som tillfälligt kan upphävas. En sådan
sanktion förutsätter två olika beslut som båda skall fattas av rådet.

Det första beslutet skall fastställa att en medlemsstat allvarligt och
ihållande åsidosätter de principer som unionen bygger på. Rådet skall vid
detta beslut bestå av stats- eller regeringscheferna för övriga
medlemsstater som fattar beslutet med enhällighet. Innan rådet fattar sitt
beslut skall samtycke inhämtas från Europaparlamentet. Det andra
beslutet skall avse själva suspensionsåtgärden, dvs. åtgärden att tillfälligt
upphäva vissa rättigheter. Detta beslut fattar rådet med kvalificerad
majoritet utan krav på särskild sammansättning. Rådet skall då det fattar
sitt beslut beakta de möjliga följder som ett sådant tillfälligt upphävande
kan få for fysiska och juridiska personers rättigheter och skyldigheter.
Rådet kan även fatta beslut med kvalificerad majoritet om att ändra eller
upphäva tidigare suspensionsbeslut.

Rådets beslut innebär inte att den ifrågavarande statens medlemskap i
unionen tillfälligt upphävs utan tvärtom anges det särskilt i de nya
artiklarna att statens skyldigheter enligt respektive fördrag under alla
omständigheter skall fortsätta att vara bindande.

9.2.2 EG-domstolens kontroll av institutionerna

Prop. 1997/98:58

Sammanfattning: EG-domstolen får uttrycklig behörighet att pröva
frågor om institutionerna respekterar de grundläggande rättigheterna i
sin verksamhet. Detta skall gälla också inom ramen for samarbetet i
tredje pelaren.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har uttalat sig i frågan,
nämligen Svenska kyrkans församlingsnämnd, Kristdemokratiska
Kvinnoförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges
Frikyrkosamråd och Sveriges Kristna råd, är positiva till
fördragsändringarna i denna del.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkande 1996/97:UU13, s. 47 f.

Regeringskonferensen: Som har redovisats i det föregående (se
avsnitt 9.2) skall unionen enligt artikel F.2 i Unionsfördraget som
allmänna principer för gemenskapsrätten respektera de grundläggande
rättigheterna såsom de garanteras i Europakonventionen och såsom de
följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner.

45

Artikeln är en kodifiering av den praxis som EG-domstolen hade
utvecklat innan Unionsfördraget hade undertecknats.

Artikel F.2 tar sikte på gemenskapsrätten, dvs. på rättsakterna i första
pelaren. EG-domstolen skall enligt artikel 164 i EG-fördraget säkerställa
att lag och rätt följs vid tolkningen och tillämpningen av fördraget. I
övrigt har EG-domstolen behörighet i vissa fall när det gäller tolkningen
och tillämpningen av vissa konventioner inom ramen för samarbetet i
tredje pelaren. Detta följer av artikel L jämfört med artikel K 3.2 sista
stycket i Unionsfördraget i dess nuvarande lydelse.

Genom Amsterdamfördraget utvidgas EG-domstolens behörighet till
att omfatta vissa andra beslut och konventioner i tredje pelaren (se avsnitt
5.5).

Genom en ändring av artikel L i Unionsfördraget blir EG-domstolen
behörig att tolka och tillämpa artikel F.2 också på institutionernas
verksamhet inom ramen för samarbetet i tredje pelaren där EG-domstolen
är behörig enligt fördraget. Artikel L i Unionsfördraget ändras genom
artikel 1.13 i Amsterdamfördraget.

Ändringen innebär att det uttryckligen fastställs att EG-domstolen får
behörighet att pröva om institutionerna respekterar de grundläggande
rättigheterna vid tolkningen och tillämpningen inte bara av
gemenskapsrätten, utan även andra beslut som enligt fördragen kan
komma under EG-domstolens prövning.

9.2.3 Åtgärder mot diskriminering

Sammanfattning: Rådet skall inom ramen för de befogenheter som
fördraget ger gemenskapen få vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa
diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller
övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

Prop. 1997/98:58

Remissinstanserna: De remissinstanser som har uttalat sig i denna del
är positiva eller har inte framfört någon erinran. Bland dessa märks
särskilt Diskrimineringsombudsmannen, Handikappombudsmannen,
Handikappinstitutet, Kristdemokratiska Kvinnoförbundet, Svenska
kyrkans församlingsnämnd, Sveriges Frikyrkosamråd och Sveriges
Kristna råd, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande. Rädda Barnen anser inte att
ordet ålder garanterar ett erkännande av barn och ungdomar som en
distinkt grupp med specifika behov.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 43 f.
och 1996/97:UU 13 s. 47 f.

Regeringskonferensen: Som har redovisats i det föregående kunde
medlemsstaterna inte enas om att i fördraget införa en möjlighet för
gemenskapen att ansluta sig till Europakonventionen. Under
regeringskonferensen diskuterades i stället, förutom de förut redovisade
frågorna, frågan att införa bestämmelser om diskrimineringsförbud med
artikel 14 i Europakonventionen som förebild. Denna artikel i

46

Europakonventionen innehåller inte ett generellt förbud mot Prop. 1997/98:58
diskriminering. Förbudet är begränsat till de i konventionen och dess
tilläggsprotokoll garanterade fri- och rättigheterna.

Medlemsstaterna kunde inte enas om något sådant
diskrimineringsförbud i fördraget. Med hänsyn till det
diskrimineringsförbud som redan finns i Europakonventionen och att
risken för att gemenskapen därigenom skulle kunna få generell
kompetens på området, stödde regeringen inte heller förslag i den
riktningen.

Vad medlemsstaterna däremot kunde enas om var att ge rådet en
möjlighet att vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering.
Genom artikel 2.7 i Amsterdamfördraget införs sålunda en ny artikel,
artikel 6a, i EG-fördraget som innebär att rådet kan vidta lämpliga
åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt
ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell
läggning. Sådana åtgärder får emellertid bara vidtas inom ramen för de
befogenheter som fördraget ger gemenskapen, dvs. inom ramen för redan
existerande samarbetsområden i gemenskapen. Det innebär att sådana
åtgärder inte får vidtas generellt, utan bara på områden där gemenskapen
redan har kompetens.

Åtgärder enligt den nya artikeln 6a i EG-fördraget skall beslutas
enhälligt av rådet på förslag av kommissionen och efter att ha hört
Europaparlamentet.

9.2.4 Övriga frågor

Sammanfattning:  Regeringskonferensen antog gemensamma

förklaringar om avskaffandet av dödsstraffet, om religiösa
sammanslutningar m.m. och om personer med funktionshinder.

Remissinstanserna: Handikappombudsmannen och Rädda Barnen har
velat fästa uppmärksamheten på barnets rättigheter. Rädda Barnen
framhåller särskilt att bamperspektivet saknas i det nya fördraget.
Amnesty International Svenska sektionen välkomnar att det i den
gemensamma förklaringen om avskaffandet av dödsstraffet noteras att
protokoll nr 6 till Europakonventionen har ratificerats av flertalet av EU:s
medlemsstater. Svenska kyrkans församlingsnämnd noterar med positivt
intresse förklaringen medan Sveriges Frikyrkosamråd och Sveriges
Kristna råd bl.a. anser att förklaringen endast till viss del svarar mot den
oro som ett antal kyrkor känner när det gäller att gemenskapens regelverk
inte skall påverka kyrkors och religiösa sammanslutningars rättsliga
ställning. Några remissinstanser har uttalat sig om den gemensamma
förklaringen om funktionshindrade personers behov.
Handikappombudsmannen menar att förklaringen kan öka
medvetenheten om och bidra till att förbättra situationen för människor
med funktionsnedsättning inom EU. Handikappinstitutet och
Kristdemokratiska Kvinnoförbundet ser positivt på förklaringen.

47

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 43 f.
och 1996/97:UU 13 s. 45 f.

Regeringskonferensen: Under regeringskonferensen behandlades
också vissa andra områden med anknytning till frågan om grundläggande
rättigheter, t.ex. frågan om barnets rättigheter. Diskussionerna i
regeringskonferensen ledde emellertid inte till några fördragsändringar i
dessa delar (beträffande grundläggande sociala rättigheter inklusive
fackliga rättigheter se dock avsnitt 10.6). Däremot enades
medlemsstaterna om att anta gemensamma förklaringar på vissa
områden. Det gäller dödsstraff, religiösa sammanslutningar m.m. och
personer med funktionshinder.

Avskaffandet av dödsstraffet

Med hänvisning till artikel F.2 i Unionsfördraget erinrar medlemsstaterna
i regeringskonferensen i en gemensam förklaring (1) om att protokoll 6
till Europakonventionen föreskriver att dödsstraffet skall avskaffas. Man
noterar vidare att dödsstraffet har avskaffats i de flesta av unionens
medlemsstater och att det inte har använts i någon av dem sedan
protokollet undertecknades år 1983.

Religiösa sammanslutningar m.m.

I en gemensam förklaring (11) anges att EU respekterar och inte ingriper
i kyrkors och religiösa sammanslutningars och samfunds ställning i
medlemsstaterna. Av förklaringen framgår även att unionen respekterar
filosofiska och konfessionslösa organisationers ställning.

Prop. 1997/98:58

Personer med funktionshinder

I en gemensam förklaring (22) uttalar medlemsstaterna i konferensen att
när åtgärder utarbetas enligt artikel 100a i EG-fördraget skall
gemenskapens institutioner beakta funktionshindrade personers behov. I
sammanhanget kan erinras om den nya artikeln 6a i EG-fördraget enligt
vilken rådet ges möjlighet att besluta om åtgärder för att bekämpa
diskriminering på grund av funktionshinder.

9.3 Unionsmedborgarskapet

Sammanfattning:      I EG-fördraget klargörs att

unionsmedborgarskapet skall komplettera och inte ersätta det
nationella medborgarskapet.

Vaije unionsmedborgare skall skriftligen kunna vända sig till EG:s
institutioner, ombudsmannen eller till Regionkommittén och
Ekonomiska och sociala kommittén på något av gemenskapsspråken
och få svar på samma språk.

48

Remissinstanserna: Bara två remissinstanser har uttalat sig i denna
del. Rädda Barnen anser att ett tillägg borde ha gjorts i artikel 8 i EG-
fördraget som förklarar att barn skall ha samma rättigheter som andra
unionsmedborgare, med undantag av de rättigheter som enligt lag
förbehålls myndiga personer. Kristdemokratiska Ungdomsförbundet
menar att unionsmedborgarbegreppet behöver stärkas ytterligare och att
svenska folket behöver få bättre information om vad det innebär att vara
unionsmedborgare.

Riksdagen har inte behandlat frågan.

Regeringskonferensen

Unionsmedborgarskapets betydelse

Genom Unionsfördraget infördes ett unionsmedborgarskap. Enligt
nuvarande artikel 8 i EG-fördraget skall vaije medborgare i en
medlemsstat vara unionsmedborgare och ha de rättigheter och
skyldigheter som föreskrivs i fördraget (artiklarna 8a-8e). Bland
rättigheterna märks rösträtt och valbarhet till Europaparlamentet och vid
kommunala val i den medlemsstat där unionsmedborgaren är bosatt.

Att unionsmedborgarskapet inte på något sätt ersätter det nationella
medborgarskapet är klart.

Med anledning av de problem som hade uppstått i Danmark i samband
med ratifikationen av Unionsfördraget, avgavs vid Europeiska rådets
möte i Edinburgh år 1992 en förklaring när det gäller
unionsmedborgarskapet. I denna bekräftas att unionsmedborgarskapet
inte ersätter det nationella medborgarskapet och att de rättigheter som
följer med unionsmedborgarskapet gäller utöver de rättigheter som följer
av det nationella medborgarskapet.

Under regeringskonferensen kom frågan upp om att i fördraget
förtydliga innebörden av unionsmedborgarskapet. Medlemsstaterna
enades om ett sådant förtydligande i artikel 8.1, enligt vilket
unionsmedborgarskapet kompletterar och inte ersätter det nationella
medborgarskapet. Förtydligandet genomförs genom artikel 2.9 i
Amsterdamfördraget. Det innebär inte någon ändring i sak i förhållande
till vad som nu gäller.

Rätten att använda varje gemenskapsspråk

I slutskedet av regeringskonferensen lades det fram ett förslag om att i
fördraget slå fast att vaije unionsmedborgare har rätt att använda vilket
som helst av de elva gemenskapsspråken vid skriftväxling med EG:s
institutioner, ombudsmannen, Regionkommittén och Ekonomiska och
sociala kommittén och att få svar på samma språk. Medlemsstaterna
enades om att till artikel 8d i EG-fördraget lägga ett stycke med denna
innebörd. Det sker genom artikel 2.11 i Amsterdamfördraget.

Prop. 1997/98:58

49

4 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 58, Del 1

Prop. 1997/98:58

9.4 Dataskydd för personuppgifter

Sammanfattning: EG:s institutioner och organ skall tillämpa samma
gemenskapsregler om skydd för enskilda som medlemsstaterna när det
gäller behandlingen av personuppgifter.

Remissinstanserna: Det är bara Datainspektionen som har yttrat sig
över fordraget i denna del. Datainspektionen välkomnar den nya
bestämmelsen om att regler om skydd for enskilda vid behandling av
personuppgifter skall vara tillämplig även på institutioner och organ.

Riksdagen har inte behandlat frågan.

Regeringskonferensen: Europaparlamentet och rådet antog den 24
oktober 1995 ett direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med
avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av
sådana uppgifter. Direktivet reglerar all automatiserad behandling av
personuppgifter och manuell behandling av personregister.
Medlemsstaterna skall ha genomfört direktivet i sin lagstiftning senast
den 24 oktober 1998. Regeringen har i prop. 1997/98:44
Personuppgiftslag lagt fram förslag om genomförande av direktivet i
svensk rätt.

Behovet av motsvarande dataskydd inom EG:s institutioner och organ
diskuterades under regeringskonferensen. Medlemsstaterna enades om att
införa en ny artikel i EG-fördraget om detta. Resultatet blev artikel 213b
(artikel 2.54 i Amsterdamfördraget) som innebär att
gemenskapsrättsakter om skydd för enskilda när det gäller behandling av
och fri rörlighet för personuppgifter även skall tillämpas på EG:s
institutioner och organ från och med den 1 januari 1999. Artikeln
föreskriver också att det skall inrättas ett oberoende tillsynsorgan som
skall övervaka att gemenskapsrättsaktema även tillämpas på
gemenskapens institutioner och organ. Detta organ skall vid behov också
kunna anta andra för ändamålet relevanta bestämmelser.

10 Samarbetet inom EG (första pelaren)

Amsterdamfördraget innebär förändringar när det gäller samarbetet i
första pelaren. Gemenskapssamarbetet i första pelaren får en starkare
inriktning på sådana frågor och problem som människor möter i
vardagen. Detta är helt i enlighet med Sveriges förslag och ståndpunkter i
regeringskonferensen.

De nya bestämmelserna som rör det konkreta samarbetet inom första
pelaren innebär att ytterligare beslutanderätt överlåts till EG. Detta sker
främst genom att de samarbetsområden som är av omedelbar betydelse
för den fria rörligheten för personer flyttas från det mellanstatliga
samarbetet om inrikes- och rättsliga frågor i tredje pelaren till

50

gemenskapssamarbetet i första pelaren. De samarbetsområden som berörs Prop. 1997/98:58
är yttre gränskontroller, asyl och invandring samt civilrättsligt samarbete.

Fri rörlighet för personer

Överföringen av de aktuella samarbetsområdena syftar till att genomföra
den fria rörligheten för personer inom unionen. Att detta grundläggande
mål för unionen nu kan genomföras är en viktig reform. Detta sker på ett
sätt som uppfyller den för nordiskt vidkommande nödvändiga
förutsättningen att den nordiska passfriheten kan bibehållas.

Asyl och invandring

När det gäller bestämmelserna om asyl och invandring får gemenskapen
befogenheter att besluta om bestämmelser av minimikaraktär. En grund i
fördraget införs också för att besluta om s.k. bördefördelning.

I ett protokoll om asyl för medborgare i EU:s medlemsstater anges
situationer där asylansökningar från medborgare i andra medlemsstater
skall prövas i sak. Protokollet inskränker inte Genévekonventionens
bestämmelser. Det kommer inte att föranleda någon ändring av de regler
som gäller för prövning av asylansökningar i Sverige.

Civilrättsliga frågor

Amsterdamfördraget innebär att gemenskapen får nya befogenheter inom
det civilrättsliga området. Dessa är noga definierade och gäller bara
åtgärder som har gränsöverskridande följder och som är nödvändiga för
att den inre marknaden skall fungera. Åtgärderna skall inte hindra någon
medlemsstat från att tillämpa sina konstitutionella bestämmelser om
tryckfrihet och yttrandefrihet i andra medier. De svenska regler av
civilprocessrättslig natur som finns i tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen berörs således inte av att dessa frågor förs över
till gemenskapssamarbetet.

Sysselsättning

Genom Amsterdamfördraget införs nya bestämmelser om sysselsättning.
Det är en viktig svensk förhandlingsframgång. Målet om en hög
sysselsättning kommer till kraftigare uttryck i fördragen. En ny avdelning
i EG-fördraget innehåller bestämmelser som skapar en fast grund för ett
strukturerat samarbete på området. Samtidigt slås fast att huvudansvaret
för sysselsättningspolitiken ligger kvar hos medlemsstaterna.
Medlemsstaternas nationella politik skall samordnas. Rådet skall
fastställa särskilda sysselsättningspolitiska riktlinjer. Rådet skall också
övervaka hur länderna efterlever riktlinjerna och vid behov avge
rekommendationer till medlemsstaterna.

51

Miljö

Utifrån ett miljöperspektiv innebär Amsterdamfördraget en mycket
betydelsefull utveckling av de grundläggande principerna för EU:s
politik. Hållbar utveckling slås fast som ett övergripande mål för hela EU
och kravet på att integrera miljöaspekter i den politik som bedrivs på
andra områden lyfts fram. Samtidigt som förutsättningarna förbättras för
den gemensamma miljöpolitiken och kraven på gemenskapen att beakta
miljökraven skärps, förstärks också den s.k. miljögarantin. Det görs klart
att miljögarantin ger en rätt för medlemsstaterna att införa nya
bestämmelser också på områden som har harmoniserats genom en
rättsakt. För att miljögarantin inte skall kunna missbrukas och medföra
skada för den inre marknaden har ramarna för tillämpningen preciserats
noga.

Jämställdhet mellan kvinnor och män

Det viktiga svenska förhandlingsmålet att förstärka
jämställdhetsfrågomas ställning i EU-samarbetet tillgodoses i mycket
stor utsträckning genom Amsterdamfördraget. Jämställdhet mellan
kvinnor och män blir ett grundläggande mål som även skall genomsyra
all unionens politik. Gemenskapen får en uttrycklig befogenhet att vidta
åtgärder för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män på
arbetsmarknaden och när det gäller rätten till lika lön. Regler införs också
som innebär att positiv särbehandling som ett medel för att uppnå
jämställdhet uttryckligen tillåts. Positiv särbehandling skall inte anses
strida mot principen om likabehandling.

Konsumentpolitik

Ett viktigt svenskt förhandlingsmål uppfylls genom förstärkningar av
EG-fördragets regler om konsumentskydd. Gemenskapens befogenhet att
vidta åtgärder särskilt för att tillvarata konsumenternas intressen
förtydligas. Konsumentpolitiken som ett självständigt politikområde blir
därmed tydligare inom gemenskapssamarbetet.

Sociala frågor och folkhälsa

EG:s politik på det sociala området blir genom Amsterdamfördraget ett
intresse fullt ut för samtliga medlemsstater genom att bestämmelserna i
avtalet om socialpolitik blir en del av EG-fördraget. Betydelsen av de
fackliga rättigheterna lyfts fram särskilt genom hänvisningar till
Europarådets och EG:s sociala stadgor. Gemenskapen får befogenhet att
besluta om programsamarbete för att bekämpa social utslagning.

Också grunden för gemenskapens politik på folkhälsoområdet
förstärks.

Prop. 1997/98:58

52

Djurskydd

I ett nytt protokoll till EG-fördraget slås fast att gemenskapen och
medlemsstaterna skall ta hänsyn till djurens välbefinnande vid
utformningen av sin politik inom relevanta områden. Därmed tas ett steg
bort från synen på djur som enbart varor i jordbruket, helt i enlighet med
det synsätt som råder i Sverige.

Radio och TV

I ett protokoll om radio och TV i allmänhetens tjänst ges stöd för det
svenska systemet med TV-avgifter för att finansiera bl.a. Sveriges
Television.

10.1 Fri rörlighet för personer

Den fria rörligheten för personer är en av grundstenarna i EG:s regelverk
för den inre marknaden, tillsammans med den fria rörligheten för varor,
tjänster och kapital. Den fria rörligheten för personer har i huvudsak
förverkligats vad gäller gemensam arbetsmarknad, fri etableringsrätt,
erkännande av utbildningar m.m. Däremot har kontrollen av personer vid
gränserna mellan medlemsstaterna inte avskaffats, och EU har således
ännu inte blivit ett område utan gränser så som tanken var att den skulle
bli genom de ändringar i EG-fördraget som gjordes genom Europeiska
enhetsakten år 1986.

I och med Unionsfördraget blev samarbetet mellan medlemsstaterna i
rättsliga och inrikes frågor formellt ett av EU:s samarbetsområden, den
s.k. tredje pelaren. Enligt avdelning VI i Unionsfördraget omfattar detta
samarbete följande områden

- asylpolitik,

- regler för personers överskridande av medlemsstaternas yttre gränser,

- invandringspolitik och politik mot medborgare i tredje land i vissa
avseenden,

- kampen mot narkotikamissbruk och bedrägerier i internationell skala,

- civilrättsligt samarbete,

- straffrättsligt samarbete,

- tullsamarbete samt

- polissamarbete.

Enligt Unionsfördraget är det huvudsakliga syftet med samarbetet i
tredje pelaren att - med bibehållen säkerhet och trygghet för
medborgarna - främja EU:s mål om fri rörlighet för personer. Till sin
natur är detta samarbete mellanstatligt och omfattas alltså inte av
gemenskapsrätten.

I regeringskonferensen kom det nuvarande samarbetet i rättsliga och
inrikes frågor enligt avdelning VI i Unionsfördraget efter hand att
behandlas i ett sammanhang under rubriken Ett gradvis inrättande av ett
område med frihet, säkerhet och rättvisa. Denna formulering har också

Prop. 1997/98:58

53

flutit in i det nya fördraget, se t.ex. fjärde strecksatsen i artikel B i
Unionsfördraget om unionens mål.

Det har varit en utbredd uppfattning bland medlemsstaterna att
samarbetet på det rättsliga och inrikes området inte har fungerat
tillräckligt bra. En orsak till det har ansetts vara den mellanstatliga
karaktären av samarbetet som i många fall har krävt såväl enhällighet för
beslut som efterföljande ratifikation av medlemsstaterna. Detta till
skillnad mot gemenskapssamarbetet i första pelaren, där ju i de flesta fall
beslut fattas med kvalificerad majoritet och där det nationella
genomförandet av besluten, i den mån detta alls behövs, skall ske inom
viss bestämd tid.

Förhandlingsarbetet kanaliserades därför redan i ett relativt tidigt skede
till tre huvudfåror, samtliga med syftet att effektivisera samarbetet i
rättsliga och inrikes frågor, nämligen att till EG-fördraget (första pelaren)
flytta vissa frågor som i dag behandlas i tredje pelaren, att ändra
förutsättningarna för samarbetet i de frågor som blir kvar i tredje pelaren
samt att föra in det s.k. Schengensamarbetet i EU.

De beslutade fördragsändringarna innehåller också motsvarande tre
huvuddelar, nämligen dels en ny avdelning som förs in i EG-fördraget
(som avdelning Illa) med bestämmelser om yttre gränskontroller, fri
rörlighet för personer, asyl och invandring samt samarbete i civilrättsliga
frågor (se avsnitten 10.1.2-10.1.4), dels nya regler för polis- och
tullsamarbetet och samarbetet i straffrättsliga frågor i tredje pelaren (se
avsnitten 12.1.2-12.1.3), dels att det s.k. Schengensamarbetet genom ett
särskilt protokoll (B.2) integreras i EU (se avsnitt 12.2).

10.1.1 Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa

Sammanfattning: Under rubriken Visering, asyl, invandring och
annan politik som rör fri rörlighet för personer förs en ny avdelning in
i EG-fördraget. För Irlands och Storbritanniens respektive Danmarks
deltagande i samarbetet enligt den nya avdelningen skall särskilda
regler gälla. Syftet med samarbetet är att gradvis upprätta ett område
med frihet, säkerhet och rättvisa.

För att åstadkomma detta skall rådet enligt den nya avdelningen i
EG-fördraget besluta om åtgärder som syftar till att säkerställa fri
rörlighet för personer i enlighet med artikel 7a i EG-fördraget, besluta
om åtgärder i fråga om asyl och invandring och besluta om åtgärder
som rör civilrättsligt samarbete.

I och med att dessa samarbetsområden förs över från det
mellanstatliga samarbetet i tredje pelaren till gemenskapssamarbetet i
första pelaren kommer de institutionella reglerna i EG-fördraget att
gälla på dessa områden med de för EG sedvanliga beslutsinstrumenten
och beslutsformerna. Under en övergångstid om fem år gäller dock att
alla beslut skall fattas med enhällighet och att kommissionens
initiativrätt skall delas med medlemsstaterna.

Prop. 1997/98:58

54

Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen anser att överflyttningen av
samarbetsområden från tredje till första pelaren är positiv, bl.a. därför att
detta innebär att majoritetsbeslut blir möjliga på dessa områden. Positiva
till en sådan överflyttning är också Sveriges Frikyrkosamråd och Sveriges
Kristna råd. Också Amnesty International Svenska sektionen ser positivt
på denna utveckling och åberopar därvid särskilt de fördelar som det
innebär att EG-domstolen får behörighet på dessa områden och att
Europaparlamentets inflytande ökar, vilket medför bättre juridisk och
demokratisk kontroll. Liknande synpunkter framförs också av Svenska
kyrkans församlingsnämnd. Enligt Grossistförbundet Svensk Handel kan
den fria rörligheten för personer, dvs. borttagandet av personkontroller
vid de inre gränserna, medföra en rörligare och effektivare europeisk
arbetsmarknad. Samtidigt påpekas att det förhållandet att Storbritannien
och Irland står utanför detta samarbete kan orsaka problem för en väl
fungerande inre marknad för tjänster.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU13 s. 102 f.
och 1996/97:UU13 s. 118 f.

Regeringskonferensen: Genom Amsterdamfördraget (artikel 2.15)
förs frågorna om asyl, invandring och gränskontroll över till samarbetet i
första pelaren. Överföringen omfattar emellertid inte bara dessa
ämnesområden, utan också det civilrättsliga samarbetet. Förutom att
dessa frågor i framtiden kommer att behandlas i den sedvanliga
institutionella ramen i första pelaren görs målen för samarbetet tydligare
och dessutom har en tidsgräns angivits för att genomföra åtgärder på
området. Till dess att gemensamma beslut har fattats står det naturligtvis
medlemsstaterna fritt att reglera dessa frågor på det sätt som respektive
land finner lämpligt.

De nya reglerna införs i en ny avdelning, avdelning Illa, i EG-
fördraget under rubriken Visering, asyl, invandring och annan politik
som rör fri rörlighet för personer. Det sker genom artikel 2.15 i
Amsterdamfördraget.

Enligt den nya avdelningens inledande artikel, artikel 73i, skall rådet,
för att gradvis upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa
åstadkomma följande:

- Inom fem år efter ikraftträdandet besluta om åtgärder som syftar till att
säkerställa fri rörlighet för personer i enlighet med artikel 7a i EG-
fördraget samtidigt som åtgärder vidtas i fråga om kontroller av yttre
gränser, asyl och invandring enligt vissa bestämmelser i artiklarna 73j
och 73k samt besluta om åtgärder för förebyggande och bekämpande
av brott enligt artikel K 3 e i Unionsfördraget.

- Besluta om andra åtgärder i fråga om asyl, invandring och skydd av
rättigheter för medborgare i tredje land enligt artikel 73k.

- Besluta om åtgärder som rör civilrättsligt samarbete enligt artikel 73m.

- Besluta om åtgärder för att förstärka det administrativa samarbetet
enligt artikel 73n.

- Besluta om andra åtgärder som rör polissamarbete och straffrättsligt
samarbete enligt avdelning VI i Unionsfördraget (dvs. i tredje pelaren;
se avsnitt 12.1).

Prop. 1997/98:58

55

Enligt en gemensam förklaring (15) skall de åtgärder som rådet i
framtiden beslutar om - och som ersätter bestämmelser om avskaffandet
av kontroller vid de gemensamma gränserna som finns i
Schengenkonventionen - tillhandahålla minst samma nivå av säkerhet
och skydd som de bestämmelser i Schengenkonventionen som de
ersätter.

Genom artikel 731.1 har samarbetet i dessa frågor fått en klarare
inriktning. Vidare har en tidsgräns om fem år ställts upp för
genomförandet. Syftet med detta är att säkerställa att den fria rörligheten
för personer genomförs.

I artikel 731 första punkten stadgas att bestämmelserna i den nya
avdelningen Illa inte skall påverka medlemsstaternas ansvar för att
upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten. I en
gemensam förklaring (19) klargörs att medlemsstaterna därvid får ta
hänsyn till utrikespolitiska överväganden. Artikel 731 har sin
motsvarighet i nuvarande artikel K 2.2 i Unionsfördraget.

Om en eller flera medlemsstater ställs infor en nödsituation som
kännetecknas av en plötslig inströmning av tredjelandsmedborgare, och
utan att det påverkar tillämpningen av första punkten, kan rådet enligt
artikel 731.2 med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen
besluta om tillfälliga åtgärder för en tid av högst sex månader till förmån
för den eller de berörda medlemsstaterna.

I artikel 73n anges att rådet har ett ansvar för att säkerställa ett väl
fungerande samarbete inom de områden som omfattas av den nya
avdelningen i EG-fördraget. Bakgrunden till denna bestämmelse är bl.a.
behovet av att underlätta arbetet med att efter hand besluta om
gemensamma åtgärder på de berörda områdena.

10.1.2 Gränskontroll och visering

Sammanfattning: Inom fem år efter Amsterdamfördragets
ikraftträdande skall rådet besluta åtgärder i syfte att säkerställa att det
inte förekommer någon kontroll av personer när de passerar inre
gränser och åtgärder som avser passage av medlemsstaternas yttre
gränser, bl.a. förteckningar över länder vars medborgare är
undantagna från krav på visering.

Prop. 1997/98:58

Remissinstanserna: Svenska Röda Korset ser positivt på att EU skall
inrätta en s.k. positivlista över stater vars medborgare skall vara
undantagna från viseringstvång.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 102 f.
och 1996/97:UU13 s. 118 f.

Bakgrund: Vissa frågor om visering och yttre gränskontroll regleras
för närvarande i dels artiklarna 100c och lOOd i EG-fördraget, dels artikel
K 1 i Unionsfördraget. När Amsterdamfördraget träder i kraft upphör
artiklarna 100c och lOOd i EG-fördraget att gälla.

56

I fråga om visering har rådet, i enlighet med de nämnda Prop. 1997/98:58
bestämmelserna i EG-fördraget, antagit förordning (EG) nr 2317/95 om
fastställande av de tredje länder vars medborgare måste ha visering när
de passerar medlemsstaternas yttre gränser (EGT L 234, 3.10.1995, s.l)
och förordning (EG) nr 1683/95 om en enhetlig utformning av
visumhandlingar (EGT L 164, 14.7.1995, s. 1). Vidare har rådet i
enlighet med Unionsfördraget beslutat en gemensam åtgärd om ett
system för visering vid flygplatstransitering (EGT L 63, 13.3.1996, s. 8)
och en gemensam åtgärd rörande resemöjligheter för skolelever från
tredje land bosatta i en medlemsstat (EGT L 327, 19.12.1994, s. 1).

I fråga om personkontroll vid yttre gräns finns i dag ett utkast till en
konvention. Förhandlingarna har emellertid sedan länge gått i stå och
arbetet med konventionen, som föreslås ha sin rättsliga grund i
Unionsfördraget, kommer förmodligen heller inte att slutföras. För de
medlemsstater som för närvarande deltar i det s.k. Schengensamarbetet
finns dessutom bestämmelser om gränskontroller och visering i den
konvention som detta samarbete grundar sig på, dvs.
Schengensamarbetets tillämpningskonvention från år 1990.

Regeringskonferensen: Som förut har redovisats förs genom
Amsterdamfördraget frågor om gränskontroll och visering över till
samarbetet i första pelaren. I inledningen till artikel 73j föreskrivs att
rådet inom fem år från ikraftträdandet skall besluta om åtgärder på dessa
områden (punkterna 1-3).

Personkontroll vid inre gränser

Enligt artikel 73j.l skall personkontroller vid inre gränser, dvs. vid
gränser mellan medlemsstaterna, avskaffas i enlighet med artikel 7a i
EG-fördraget. Personkontrollen skall avskaffas både för EU-medborgare
och tredjelandsmedborgare.

Tidigare har medlemsstaterna inte kunnat enas om tolkningen av
artikel 7a. Denna oenighet kvarstår i viss utsträckning och frågan har
lösts genom ett särskilt protokoll (B.3), som fogas till Unionsfördraget
och EG-fördraget. I protokollet regleras tillämpningen av vissa aspekter
av artikel 7a i EG-fördraget när det gäller Storbritannien och Irland.

Av artikel 1 respektive 2 i protokollet framgår att de inte förlorar rätten
att företa personkontroller vid sina gränser mot andra medlemsstater.
Denna punkt innebär att frågor kring tolkningen av artikel 7a nu kan
avföras från dagordningen.

Sverige deklarerade redan under medlemskapsförhandlingama att man
delade majoritetens tolkning av artikel 7a (då 8a). Den svenska
ståndpunkten har senare legat till grund för Sveriges deltagande i
Schengensamarbetet, vilket har lagts fast i ett anslutningsavtal som
undertecknades den 19 december 1996. Frågan om Sveriges anslutning
till Schengensamarbetet behandlas för närvarande i riksdagen (prop.
1997/98:42). När Amsterdamfördraget träder i kraft innebär artikel 73j. 1
att Sverige och de övriga Schengenstatema kommer att genomföra den
fria rörligheten inom ramen för EU (se avsnitt 12.2).

57

Passage av yttre gränser

Enligt Artikel 73j.2 skall rådet vidta åtgärder som rör passage av
medlemsstaternas yttre gränser. De åtgärder som rådet skall vidta är att
fastställa normer och förfaranden som medlemsstaterna skall följa när de
utför personkontroller samt regler för visering för vistelse upp till tre
månader (artikel 73j .2 a).

Som har nämnts finns i dag i tredje pelaren ett utkast till en konvention
rörande kontroll vid yttre gränser som ännu inte har färdigförhandlats.
Motsvarande regler finns i Schengenkonventionen och i andra delar av
Schengenregelverket. Enligt ett protokoll (C.8) skall bestämmelserna om
passage av yttre gränser inte påverka medlemsstaternas behörighet att
förhandla om och ingå avtal rörande gränskontroll med tredje land under
förutsättning att avtalen är förenliga med gemenskapslagstiftningen och
andra relevanta internationella avtal.

Visering

I artikel 73j.2 b föreskrivs att rådet skall fastställa regler för visering för
vistelser som inte är avsedda att vara mer än tre månader. Detta innebär
att den harmonisering av viseringspolitiken som har inletts med stöd av
artiklarna 100c och lOOd i EG-fördraget kommer att fortsätta.
Inriktningen blir att uppnå harmonisering inte bara i fråga om vilka
staters medborgare som måste ha visering utan också beträffande vilka
länders medborgare som skall vara undantagna från kravet på visering
vid passage av yttre gräns. En koppling finns till de regler som rådet skall
besluta om enligt artikel 73j.3, dvs. åtgärder som fastställer de villkor
enligt vilka medborgare i tredje land skall ha frihet att röra sig inom
medlemsstaternas territorium under en period av högst tre månader.

Genomförandet av artikel 73j.3 kommer på sikt att innebära att
medlemsstaterna helt harmoniserar sin viseringspolitik, något som anses
vara en förutsättning för den fria rörligheten i EU. För svenskt
vidkommande kan genomförandet innebära såväl att viseringskrav för
vissa staters medborgare införs som att viseringskravet för vissa staters
medborgare tas bort.

Målet för Sverige härvidlag har slagits fast i regeringens proposition
1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv. Regeringen
framhöll där att målet är att skapa så stor frihet som möjligt för rörelser
över gränserna. Samtidigt slogs det fast att det av invandringspolitiska
skäl är nödvändigt att upprätthålla krav på visering i förhållande till ett
stort antal stater samt att Sveriges viseringspolitik måste harmoniseras
med politiken i övriga EU-länder. Vidare kommer samarbetet på den
konsulära sidan att utvecklas. Inom Schengensamarbetet finns redan ett
långtgående konsulärt samarbete och gemensamma regler för hantering
av viseringsansökningar. Beslut om avslag eller bifall på en enskild
viseringsansökan förblir dock en nationell angelägenhet.

Enligt en gemensam förklaring (16) skall utrikespolitiska
överväganden beaktas då viseringsfrågor avgörs. Vidare skall
förfaranden och villkor för utfärdande av visering harmoniseras. Sådana

Prop. 1997/98:58

58

harmoniserade konsulära regler finns redan i dag i Schengensamarbetet.
Rådet skall även fatta beslut om en enhetlig utformning av visering (dvs.
själva viseringsdokumentet). Som har nämnts tidigare har en sådan
enhetlig visering fastställts på grundval av artikel lOOd. Det skall också
fattas beslut om regler för en enhetlig visering. Dessa regler tar främst
sikte på ömsesidigt erkännande av viseringar.

Villkor för tredjelandsmedborgare

Enligt artikel 73j.3 skall rådet besluta om åtgärder som fastställer de
villkor enligt vilka medborgare i tredje land skall ha frihet att resa inom
medlemsstaternas territorium under en period av högst tre månader.
Innebörden av bestämmelsen är att både tredjelandsmedborgare som är
viseringspliktiga, men som uppehåller sig legalt i en medlemsstat, och
tredjelandsmedborgare som är viseringsfria skall kunna röra sig fritt inom
EU under en period av tre månader. Motsvarande bestämmelser finns i
dag i Schengenkonventionen och i viss mån också i den nordiska
passkontrollöverenskommelsen.

10.1.3 Asyl och invandring

Sammanfattning: Rådet får befogenhet att reglera vilken
medlemsstat som skall ansvara för prövningen av en asylansökan och
bestämma miniminormer för mottagandet av asylsökande och för när
tredjelandsmedborgare skall betraktas som flyktingar och beviljas
flyktingstatus.

Rådet skall också besluta miniminormer för att ge tillfälligt skydd åt
fördrivna personer från tredje land och en rättslig grund införs för att
åstadkomma en ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna vid
massflyktssituationer.

Vidare skall rådet besluta i vissa andra frågor som rör invandring av
tredjelandsmedborgare, bl.a. villkor för inresa och bosättning.

Frågan om på vilket sätt en ansökan från en medborgare i en EU-
medlemsstat om asyl i en annan EU-medlemsstat skall behandlas tas
upp i ett särskilt protokoll som fogas till EG-fördraget.

Remissinstanserna: Diskrimineringsombudsmannen och Svenska
Röda Korset välkomnar möjligheten att i gemenskapsrätten ge
tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i en medlemsstat ökade
möjligheter att flytta inom EU. Amnesty International Svenska sektionen
ser positivt på utvecklingen mot en harmonisering av asylpolitiken inom
EU och påpekar samtidigt att en sådan utveckling måste stå i
överensstämmelse med de internationella förpliktelserna som
medlemsstaterna har påtagit sig på området flyktingrätt och mänskliga
rättigheter. Svenska kyrkans församlingsnämnd menar att överföringen av
asyl- och invandringsfrågoma till första pelaren och Europaparlamentets
större delaktighet ökar möjligheterna till demokratisk och juridisk

Prop. 1997/98:58

59

kontroll över dessa områden inom EU. Enligt Statens invandrarverk och
Utlänningsnämnden föranleder inte fördraget några ändringar i
utlänningslagstiftningen. Statens invandrarverk noterar att protokollet om
asyl för medborgare i EU:s medlemsstater inte kommer att föranleda
någon ändring i de regler som gäller för prövningen av asylansökningar i
Sverige. Verket konstaterar att vaije asylansökan även i fortsättningen
skall behandlas individuellt. Amnesty International Svenska sektionen
menar i likhet med Rädda Barnen, Svenska Röda Korset och Ung
Vänster att protokollet om asyl för medborgare i Europeiska unionens
medlemsstater inte är förenligt med 1951 års Genévekonvention
angående flyktingars rättsliga ställning. Svenska Röda Korset anser att en
anslutning till protokollet innebär en förändring av svensk asylpraxis.
Sverige borde enligt Amnesty International, Rädda Barnen och Svenska
kyrkans församlingsnämnd ha anslutit sig till den belgiska förklaringen.
Enligt Amnesty International bör Sverige verka för att upphäva
protokollet. Kristdemokratiska Ungdomsförbundet framhåller att
samarbetet inte får strida mot internationella konventioner och vad som
kan anses vara rimligt gentemot tredje land. Svenska kyrkans
församlingsnämnd, Svenska Röda Korset, Kristdemokratiska
Ungdomsförbundet och Riksförbundet för sexuellt likaberättigande är i
princip positiva till att miniminormer skall beslutas. Flera remissinstanser
framhåller dock att detta inte får bli en minsta gemensam nämnare som
medlemsstaterna anpassar sig till eller att en mer långtgående
harmonisering på sikt måste uppnås.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 100 f.
och 1996/97:UU13 s. 118 f.

Bakgrund: Rådet har med stöd av bestämmelserna i Unionsfördraget
hittills fattat ett tiotal beslut som rör asyl och invandring. Härtill kommer
ett antal åtgärder som medlemsstaterna kom överens om redan före
Unionsfördragets ikraftträdande, t.ex. den s.k. Dublinkonventionen från
år 1990 med regler som fastställer vilken stat som skall behandla en
asylansökan som har inlämnats i en medlemsstat. Konventionen trädde i
kraft den 1 september 1997 (EGT C 254, 19.8.1997 och L 242, 4.9.1997)
och gäller numera - sedan den 1 oktober 1997 - också för Sverige (prop.
1996/97:87, bet. 1996/97:SfU16, rskr. 1996/97:248).

Genom att identifiera den ansvariga medlemsstaten säkerställs genom
konventionen att alla ansökningar om asyl blir behandlade. Syftet är att
undvika att olika nationella regler om den s.k. första asyllandsprincipen
leder till att en asylsökande inte får sin ansökan prövad i något land och
också att förhindra att en ansökan om asyl görs och prövas i flera
medlemsstater samtidigt.

Flertalet av besluten i tredje pelaren har antagits i form av resolutioner
eller rekommendationer och endast i ett fåtal fall i form av gemensamma
åtgärder eller gemensamma ståndpunkter.

På området för asyl kan här nämnas en resolution om minimigarantier
vid handläggningen av asylärenden (av den 21 juni 1995) och en
gemensam ståndpunkt om en harmoniserad tillämpning av uttrycket
flykting i den mening som avses i artikel 1 i 1951 års Genévekonvention
angående flyktingars rättsliga ställning (EGT L 63, 13.3.1996, s. 2).

Prop. 1997/98:58

60

På invandringsområdet kan särskilt nämnas ett antal resolutioner som
tar sikte på tredjelandsmedborgares rätt till inresa och vistelse (se t.ex.
EGT C 269, 16.10.1995). På invandringsområdet har även fattats ett antal
beslut i syfte att bekämpa olaglig invandring. Vidare skall i
sammanhanget nämnas att rådet har beslutat en resolution om
ansvarsfördelning vid mottagande av fördrivna personer och tillfälligt
uppehälle för fördrivna personer (EGT C 262, 7.10.1995, s.l).

Regeringskonferensen: Frågor om asyl och invandring regleras i
artikel 73k, som är indelad i tre stycken. Enligt första stycket skall rådet
inom fem år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande besluta om ett
antal, i bestämmelsen närmare angivna, åtgärder (artikel 73k första
stycket 1-4). I andra och tredje styckena görs vissa undantag från vad
som föreskrivs i första stycket.

I ett särskilt protokoll om asyl för medborgare i EU:s medlemsstater
(C. 6) berörs behandlingen i medlemsstaterna av asylansökningar ingivna
av medborgare i andra medlemsstater.

Asyl

Enligt artikel 73k.l a skall åtgärder vidtas för att fastställa vilken
medlemsstat som skall ansvara för prövningen av en asylansökan ingiven
av en tredjelandsmedborgare. Som redan har nämnts regleras denna fråga
numera inom EU av Dublinkonventionen, som för Sveriges del trädde i
kraft den 1 oktober 1997. Konsekvensen av Amsterdamfördraget blir att
Dublinkonventionens regelverk överförs till första pelaren.

Punkten 1 b avser miniminormer för mottagandet av asylsökande.
Härmed avses villkoren för de asylsökande som väntar på att deras
ansökningar skall avgöras. Denna fråga regleras ännu inte inom
samarbetet i den tredje pelaren utan är helt en nationell fråga. I Sverige
finns reglerna härvidlag främst i lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl.

Syftet är bl.a. att minska skillnaderna mellan medlemsstaterna, så att
asylsökande inte söker sig till vissa medlemsstater på grund av att
mottagningsförhållandena där är jämförelsevis fördelaktiga. Avsikten är
att den framtida harmoniseringen skall ske i form av gemensamma
minimiregler.

Punkten 1 c gäller miniminormer för när tredjelandsmedborgare skall
betraktas som flyktingar.

Det bör understrykas att utgångspunkten för denna harmonisering av
materiella asylregler skall ske i form av en miniminorm som utgår från
flyktingbegreppet enligt Genévekonventionen. Det finns alltså inte någon
möjlighet att etablera en miniminivå som avviker från
Genévekonventionens krav. Regleringen hindrar inte heller en
medlemsstat från att anta generösare regler än vad miniminormen anger.
I dag finns, som förut har nämnts, en gemensam ståndpunkt antagen på
grundval av artikel K 3.2 som behandlar frågan om tolkningen av
begreppet flykting.

Prop. 1997/98:58

61

Punkten 1 d rör miniminormer for medlemsstaternas förfarande för att
bevilja eller återkalla flyktingstatus. Syftet är att harmonisera
regelsystemen för asylprövning i medlemsstaterna med beaktande av de
krav som rättsstatsprincipen innebär. Som har nämnts finns i dag en
resolution om minimigarantier for handläggningen av asylärenden.
Genom Amsterdamfördraget öppnas möjligheten att besluta
gemensamma miniminivåer på området. I Sverige kommer dessa regler
att gälla för handläggningen av sådana enskilda utlänningsärenden som
regleras i utlänningslagen (1989:529).

Enligt en gemensam förklaring (17) skall i frågor som rör
flyktingpolitik samråd ske med Förenta nationernas flyktingkommissarie
(UNHCR) och andra relevanta internationella organisationer.
Förklaringen innebär att UNHCR får en tydlig roll i de frågor som rör
Genévekonventionen, något som ligger väl i linje med vad som gäller
enligt artikel 35 i den konventionen.

Flyktingar och fördrivna personer

Artikel 73k första stycket 2 rör åtgärder i fråga om flyktingar och
fördrivna personer.

Enligt punkten 2 a gäller det miniminormer för att ge tillfälligt skydd
åt fördrivna personer från tredje land och for personer som i andra
avseenden behöver internationellt skydd. Bestämmelsen tar sikte på
andra grupper av skyddsbehövande tredjelandsmedborgare än flyktingar
enligt Genévekonventionen.

Bakgrunden är att många skyddssökande inte omfattas av
flyktingbegreppet i den konventionen men ändå anses vara i behov av
skydd. Medlemsstaterna har ansett att det finns ett behov av
harmonisering på detta område, bl.a. mot bakgrund av den massflykt från
f.d. Jugoslavien som skedde under första hälften av 1990-talet.

Gemensamma regler om behandling av skyddssökande i
massflyktssituationer förutses alltså i den nya bestämmelsen. I tredje
pelaren behandlas for närvarande ett förslag om en gemensam åtgärd
angående tillfälligt skydd for fördrivna personer (KOM (97)93 slutligt).
Vidare kan gemensamma regler om andra kategorier av
skyddsbehövande förutses med stöd av den nya bestämmelsen. Dessa
regler är i dag nationella och for Sveriges del finns dessa bestämmelser i
utlänningslagen. I framtiden kommer det alltså att finnas
gemenskapsregler på detta område i form av direktiv och förordningar.

Punkten 2 b gäller ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna i
samband med insatser för att ta emot flyktingar och fördrivna personer.
Erfarenheterna från massflyktssituationer har visat på behovet av att
kunna agera gemensamt for att hantera frågor som svårligen kan hanteras
av medlemsstaterna var och en för sig. En sådan närliggande situation är
krisen i f.d. Jugoslavien. I tredje pelaren har rådet som nämnts antagit en
resolution om ansvarsfördelning vid mottagande av och tillfällig vistelse
for fördrivna personer. Under regeringskonferensen drev Sverige aktivt
frågan om ansvarsfördelning. Genom Amsterdamfördraget har det nu

Prop. 1997/98:58

62

skapats en fördragsgrund som gör det möjligt att behandla denna fråga Prop. 1997/98:58
och fatta beslut i första pelaren.

Invandringspolitiken

I artikel 73k första stycket 3 behandlas åtgärder inom ramen för
invandringspolitiken på två olika områden.

Åtgärder som pekas ut i punkten 3 a är villkor för inresa och bosättning
samt normer för medlemsstatens förfarande när det gäller visering för
längre tid och uppehållstillstånd. Bakgrunden är att man har kommit fram
till att det i ett EU med fri rörlighet för personer finns ett behov av att
gemensamt reglera frågor om invandring från tredje land.

I det hittillsvarande samarbetet under tredje pelaren har man enats om
resolutioner om villkor för inresa och bosättning för vissa kategorier av
tredjelandsmedborgare. Kommissionen har lagt fram ett förslag till en
konvention med bestämmelser om tredjelandsmedborgares rätt till inresa
och vistelse i medlemsstaterna som kan sägas utgöra grunden för en mer
harmoniserad invandringspolitik i förhållande till tredje land (KOM
(97)387 slutligt; EGT C 337, 7.11.1997, s. 9). Amsterdamfördraget kan
komma att träda i kraft innan konventionsförslaget är fardigförhandlat.
Konventionsförslaget torde därför efter hand komma att omvandlas till
ett förslag till direktiv. Enligt en gemensam förklaring (18) får
medlemsstaterna dock fortsatt förhandla om och ingå avtal med tredje
land under förutsättning att avtalen inte strider mot
gemenskapslagstiftningen. I det konventionsförslag som nu diskuteras
förutses också att ett visst utrymme skall finnas i medlemsstaternas
politik i förhållande till tredjeländer och tredjelandsmedborgare.

Punkten 3 b gäller olaglig invandring och olaglig bosättning, däri
inbegripet avvisning och utvisning av dem som olagligen uppehåller sig i
medlemsstaterna.

Olaglig invandring är till sin natur ett gränsöverskridande fenomen och
lämpar sig därför för ett internationellt samarbete. Inom ramen för det
hittillsvarande samarbetet i tredje pelaren har ett antal instrument
beslutats för att komma till rätta med den olagliga invandringen. Detta
arbete kommer nu i stället att drivas vidare i den första pelaren. I dag
återfinns flertalet av de svenska reglerna på detta område i
utlänningslagen.

Tredjelandsmedborgares rätt att bosätta sig i andra medlemsstater

Enligt artikel 73k första stycket 4 skall åtgärder beslutas i fråga om
tredjelandsmedborgares rätt att flytta mellan medlemsstaterna.

I dag har en tredjelandsmedborgare som är nära anhörig till en
medborgare i ett EES-land rätt att flytta med denne från en medlemsstat
till en annan. Tanken är att samtliga de tredjelandsmedborgare som under
en längre tid har uppehållit sig legalt i en medlemsstat skall kunna ges
ökade möjligheter att flytta inom EU. Inom ramen för samarbetet i tredje

63

pelaren har en resolution beslutats i denna fråga. Den berörs även i den Prop. 1997/98:58
ovan nämnda konvention som kommissionen nyligen har föreslagit.

Nationella regler m.m.

Enligt artikel 73k andra stycket skall de åtgärder som rådet beslutar om
enligt första stycket 3 och 4 inte hindra en medlemsstat från att behålla
eller införa nationella bestämmelser, under förutsättning att dessa är
förenliga med fördraget och andra relevanta internationella avtal.

Enligt artikel 73k tredje stycket gäller den femåriga genomförandetiden
som nämns i inledningen till första stycket inte åtgärder avseende
ansvarsfördelning enligt första stycket 2 b eller villkor för inresa m.m.
enligt första stycket 3 a. Genomförandetiden gäller inte heller åtgärder
enligt första stycket 4, dvs. åtgärder som fastställer de villkor under vilka
tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i en medlemsstat får
bosätta sig i andra medlemsstater.

Protokollet om asyl för medborgare i EU:s medlemsstater

Frågan om asyl för medborgare i EU:s medlemsstater togs under
regeringskonferensen upp på spanskt initiativ. Bakgrunden var en
händelse i böljan av 1990-talet då några spanska medborgare, misstänkta
för grova brott i Spanien, sökte asyl i Belgien. De spanska medborgarna
beviljades inte asyl i Belgien. Erfarenheterna av förfarandet föranledde
Spanien att ta upp frågan i regeringskonferensen. Syftet var att begränsa
missbruk av asylinstrumentet.

Frågan behandlades vid Europeiska rådets möte i Dublin 13 och 14
december 1996. Europeiska rådet uppdrog åt konferensen att, med
beaktande av internationella fördrag, utarbeta ett förslag i fråga om
behandlingen av asylansökningar från medborgare i EU. Med
utgångspunkt i detta uppdrag förhandlades protokollet om asyl för
medborgare i Europeiska unionens medlemsstater (C. 6) fram.

Protokollet gäller behandlingen i medlemsstaterna av asylansökningar
ingivna av medborgare i andra medlemsstater. I protokollet anges tre
situationer i vilka asylansökningar från medborgare i andra
medlemsstater får prövas. Alla tre situationerna är exceptionella.

Den första situationen gäller när en medlemsstat, i vilken asylsökanden
är medborgare, i enlighet med artikel 15 i Europakonventionen vidtar
åtgärder som innebär avvikelser från skyldigheterna enligt konventionen.
De båda övriga fallen knyter an till olika stadier av ett sådant
suspensionsförfarande som regleras i den nya artikeln F 1 i
Unionsfördraget (se avsnitt 9.2.1).

En medlemsstat kan ensidigt besluta att pröva en asylansökan. Om
medlemsstaten gör det, skall rådet omedelbart underrättas och
ansökningen behandlas med utgångspunkt i antagandet att den är
uppenbart ogrundad, utan att detta påverkar medlemsstatens befogenhet
att fatta beslut. Detta kan innebära en smärre förändring när det gäller

64

tolkningen av relevanta svenska bestämmelser. Till bilden hör dock att
antalet asylsökande från dessa stater är ytterst litet.

I protokollets ingress slås fast att 1951 års Genévekonvention angående
flyktingars rättsliga ställning har beaktats och att protokollets innehåll tar
hänsyn till konventionens syften och slutgiltiga karaktär. I en gemensam
förklaring (48) klargörs att protokollet inte påverkar medlemsstaternas
rätt att vidta de organisatoriska åtgärder som de anser vara nödvändiga
for att uppfylla sina förpliktelser enligt Genévekonventionen.

I sammanhanget är det viktigt att framhålla att protokollet inte på något
sätt inskränker medlemsstaternas skyldigheter enligt
Genévekonventionen. Det kommer inte att föranleda någon ändring av de
regler som gäller for prövning av asylansökningar i Sverige. Vaije
asylansökan skall alltså även fortsättningsvis tas upp till individuell
prövning. Underrättelseskyldigheten till rådet bör föranleda
författningsreglering. Den behöver dock inte göras i utlänningslagen utan
kan tas in i en förordning.

Belgien har i en ensidig förklaring (5) till protokollet klargjort att man
kommer att göra en individuell prövning av vaije asylansökan från en
medborgare i en annan medlemsstat. Sverige har i likhet med övriga
medlemsstater valt att inte ansluta sig till den belgiska förklaringen.
Anledningen till det är att regeringen anser att protokollet, särskilt då det
ses tillsammans med den ovan nämnda gemensamma förklaringen (48),
inte inskränker medlemsstaternas skyldigheter enligt
Genévekonventionen.

I en gemensam förklaring (49) anges att ytterligare åtgärder bör vidtas
i syfte att minska missbruk av asylförfaranden och påskynda
behandlingen av asylärenden. Vad som avses här är ett vidare arbete med
snabbförfaranden som Sverige - men inte alla medlemsländer - har
regler om.

10.1.4 Civilrättsligt samarbete

Sammanfattning: Det samarbete i civilrättsliga frågor som i dag sker
i tredje pelaren förs över till första pelaren. Åtgärder skall vidtas inom
detta civilrättsliga samarbete, om åtgärderna har gränsöverskridande
följder och om de är nödvändiga för att den inre marknaden skall
fungera.

Prop. 1997/98:58

Remissinstanserna: Justitiekanslem berör i sitt remissyttrande den
gemensamma förklaring enligt vilken åtgärder som beslutas på det
civilrättsliga området inte skall hindra en medlemsstat från att tillämpa
sina konstitutuionella bestämmelser om tryckfrihet och yttrandefrihet.
Medborgarrättsrörelsen anser att de åtgärder som anges i den nya
bestämmelsen om civilrättsligt samarbete är betydelsefulla men ändå inte
tillräckligt långtgående. Ett mer utvidgat samarbete i riktning mot en i
vid mening förenhetligad juridisk miljö skulle enligt
Medborgarrättsrörelsen underlätta säkerställandet av fri rörlighet.

65

5 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 58, Del 1

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 102 f.
och 1996/97:UU13 s. 118 f.

Bakgrund: Det är här fråga om samarbetsområden inom civilrätten
där mellanstatliga konventioner i stor utsträckning redan gäller
medlemsstaterna emellan. Flera sådana konventioner har utarbetats inom
ramen för Haagkonferensen, t.ex. 1965 års konvention om delgivning i
utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur
och 1970 års konvention om bevisupptagning i utlandet i mål och
ärenden av civil och kommersiell natur. Härutöver har konventioner på
området ingåtts mellan EU:s medlemsstater, antingen med stöd av artikel
220 i EG-fördraget eller inom ramen för bestämmelserna i avdelning VI i
Unionsfördraget. Det gäller delgivningsfrågor, vilka numera är reglerade
i en delgivningskonvention, som undertecknades i maj 1997 (EGT C 261,

27.8.1997, s. 1). Även i frågor om domsrätt, erkännande och
verkställighet av domar och om lagval finns två konventioner, nämligen
1968 års konvention om domstols behörighet och verkställighet av domar
på privaträttens område (Brysselkonventionen) respektive 1980 års
konvention om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Romkonventionen).
Två konventioner som reglerar Sveriges, Finlands och Österrikes
tillträde till Brysselkonventionen och Romkonventionen undertecknades i
november 1996 (EGT C 15, 15.1.1997, s. 1 respektive 10). En
proposition om godkännande av Sveriges tillträde till Romkonventionen
behandlas för närvarande i riksdagen (prop. 1997/98:14). En proposition
om tillträde till Brysselkonventionen skall enligt planerna inom kort
överlämnas till riksdagen.

Regeringskonferensen: Amsterdamfördraget innebär att det
civilrättsliga samarbete som för närvarande sker i tredje pelaren förs
över till den första pelaren. Samarbetet regleras i artikel 73m. Åtgärder
skall vidtas inom området för civilrättsligt samarbete om åtgärderna har
gränsöverskridande följder och om de är nödvändiga för att den inre
marknaden skall fungera. Dessa åtgärder (a-c) skall innefatta

• förbättring och förenkling av

- systemet för gränsöverskridande delgivning av
rättegångshandlingar och utomrättsliga handlingar,

- samarbete som rör bevisupptagning,

- erkännande och verkställighet av domstolsavgöranden och
utomrättsliga avgöranden av civil och kommersiell natur,

• främjande av förenligheten mellan tillämpliga bestämmleser i
medlemsstaterna om lagval och om domstolars behörighet, och

• undanröjande av sådant som hindrar civilrättsliga förfaranden från att
fungera väl, om nödvändigt genom att främja förenligheten mellan
civilprocessrättsliga regler som är tillämpliga i medlemsstaterna.

Omfattningen av det nuvarande civilrättsliga samarbetet inom tredje
pelaren är inte närmare preciserat i Unionsfördraget än vad som följer av
att det skall handla om samarbete för att förverkliga unionens mål och
särskilt den fria rörligheten för personer (artikel K 1 och K 3 i avdelning
VI).

Genom den nya bestämmelsen i artikel 73m preciseras samarbetet till
att omfatta vissa särskilt uppräknade områden. Redan detta innebär en

Prop. 1997/98:58

66

viss begränsning. Ytterligare en begränsning ligger i artikelns inledning
som uttryckligen anger att det civilrättsliga samarbetet endast omfattar
frågor som har gränsöverskridande följder och att åtgärderna skall vara
nödvändiga för att den inre marknaden skall fungera. Preciseringen är
naturlig mot bakgrund av att överflyttningen till första pelaren innebär att
beslutanderätt överlåts från medlemsstaterna till EG.

Den nya artikeln kompletterar också den sista strecksatsen i artikel 220
i EG-fördraget som kvarstår oförändrad och som föreskriver samarbete
medlemsstaterna emellan i syfte att förenkla formaliteter för ömsesidigt
erkännande och verkställighet av rättsliga avgöranden och skiljedomar.

De begränsningar som följer av den nya artikelns inledning har ingen
egentlig självständig betydelse när det gäller de frågor som räknas upp i
artikel 73m a och b, eftersom dessa frågor helt faller inom den
internationella privat- och processrättens område, som ju
definitionsmässigt är av gränsöverskridande natur. Det handlar dessutom
om samarbetsområden där, som har nämnts tidigare, mellanstatliga
konventioner i stor utsträckning redan gäller medlemsstaterna emellan.

Däremot har de i artikelns inledning angivna begränsningarna stor
betydelse när det gäller att avgränsa tillämpningsområdet för artikel
73m c, enligt vilken samarbetet också omfattar tillnärmning eller
harmonisering av bestämmelser i medlemsstaternas nationella
civilprocessrätt.

En viktig konsekvens av att det civilrättsliga samarbetet förs över till
första pelaren är att samarbetet efter Amsterdamfördragets ikraftträdande
kommer att resultera i förordningar och direktiv och inte, som nu, i
mellanstatliga konventioner. I den mån samarbetet sker inom ramen för
artikel 220 kommer det emellertid även i fortsättningen att ske genom
konventioner.

Enligt en gemensam förklaring (20), som har sin grund i ett svenskt
initiativ under förhandlingarna, skall åtgärder som beslutas enligt denna
artikel inte hindra någon medlemsstat från att tillämpa sina
konstitutionella bestämmelser om tryckfrihet och yttrandefrihet i andra
medier. Genom denna förklaring bör det stå klart att överlåtelsen av
beslutsbefogenheter i denna del inte omfattar de frågor som regleras i
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen (se avsnitt 5.3).

10.1.5 Protokollen om Storbritanniens och Irlands respektive
Danmarks ställning

Sammanfattning: För Storbritanniens och Irlands respektive
Danmarks deltagande i samarbetet enligt den nya avdelningen i EG-
fördraget gäller särskilda bestämmelser.

Prop. 1997/98:58

Remissinstanserna: Enligt Grossistförbundet Svensk Handel kan det
förhållandet att Storbritannien och Irland står utanför samarbetet om den
fria rörligheten för personer, dvs. borttagandet av personkontroller vid de
inre gränserna, orsaka problem för en väl fungerande inre marknad för

67

tjänster. Kustbevakningen befarar att Storbritanniens och Irlands
utanförskap - liksom Danmarks - kan medföra att regelverket om EG:s
kompetens på de här områdena alltjämt kan komma att vara tämligen
invecklat.

Riksdagen har inte behandlat frågan.

Regeringskonferensen: I artikel 73q erinras om att tillämpningen av
bestämmelserna i avdelning Illa är underkastad bestämmelserna i de tre
protokoll som rör Storbritanniens och Irlands respektive Danmarks
ställning i samarbetet enligt avdelning Illa (artikel 2.15 i
Amsterdamfördraget). Det särskilda protokollet om tillämpningen av
vissa inslag i artikel 7a i EG-fÖrdraget på Storbritannien och Irland (B.3)
har behandlats i det föregående (se avsnitt 10.1.2).

I protokollet om Storbritanniens och Irlands ställning (B.4) anges att
Storbritannien och Irland inte skall delta i och inte vara bundna av beslut
som fattas enligt avdelning Illa i Unionsfördraget. Dessa länder kan dock
inom en viss tidsfrist anmäla att de önskar delta i ett föreslaget beslut
eller i efterhand (när som helst) ange att de önskar följ a ett beslut som har
fattats enligt avdelning Illa. I det senare fallet skall förfarandet enligt den
nya artikeln 5 a i EG-fÖrdraget om inträde i ett pågående närmare
samarbete tillämpas.

Danmark har valt att ställa sig utanför samarbetet enligt avdelning Illa
i konsekvens med det förbehåll beträffande samarbetet i tredje pelaren
som gjordes inför den andra folkomröstningen i Danmark om
ratifikationen av Unionsfördraget. Danmarks ställningstagande
föranledde ett särskilt beslut av stats- och regeringscheferna vid
Europeiska rådets möte den 12 december 1992 i Edinburgh.

I linje härmed anges i del I i protokollet om Danmarks ställning (B.5),
att Danmark inte skall delta i eller vara bundet av beslut som fattas i det
samarbete som regleras i avdelning Illa. Däremot kan Danmark inom sex
månader efter det att ett beslut har fattats enligt reglerna i avdelning Illa
och som har sin grund i Schengenregelverket besluta att införa
motsvarande bestämmelser i sin nationella lagstiftning. Sådana beslut av
Danmark kommer att ge upphov till folkrättsliga förpliktelser mellan
Danmark och övriga medlemsstater som motsvarar dem som avses i
artikel 1 i protokollet om införlivande av Schengenavtalets regelverk
inom Europeiska unionens ramar (se avsnitt 12.2).

Protokollet om Danmarks ställning innehåller också, i del II,
bestämmelser om att Danmark inte deltar i samarbetet i
försvarsrelaterade frågor. Enligt del III i protokollet kan Danmark när
som helst - i enlighet med sina konstitutionella bestämmelser - meddela
att Danmark inte vill använda sig av något av sina undantag enligt
protokollet. I sådana fall kommer Danmark att till fullo tillämpa alla
relevanta åtgärder som då är i kraft och som har vidtagits inom ramen för
EU.

Prop. 1997/98:58

68

10.1.6 Beslutsfattande m.m.

Prop. 1997/98:58

Sammanfattning: Under en övergångsperiod om fem år från
ikraftträdandet av Amsterdamfördraget skall rådet i frågor som
omfattas av den nya avdelningen i EG-fördraget fatta beslut med
enhällighet och efter att ha hört Europaparlamentet. Förslagsrätten
skall under den tiden vara delad mellan kommissionen och
medlemsstaterna.

Efter den femåriga övergångsperioden skall kommissionen ha
ensamrätt att lägga forslag till åtgärder, dvs. samma ordning som
enligt EG-fördraget gäller i övrigt i första pelaren. Kommissionen
skall dock vara förpliktad att pröva vaije begäran från en medlemsstat
om att kommissionen skall lägga fram ett förslag för rådet.

Vidare skall rådet efter övergångsperioden enhälligt och efter att ha
hört Europaparlamentet fatta beslut om att hela eller delar av den nya
avdelningen skall omfattas av medbeslutandeförfarandet i artikel
189b. EG-domstolen far meddela förhandsavgöranden i frågor som
regleras i den nya avdelningen.

Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen anser att det är positivt att
majoritetsbeslut blir möjliga på de områden som omfattas av den nya
avdelningen. Flera remissinstanser, bland dem Amnesty International
Svenska sektionen och Svenska kyrkans församlingsnämnd, anser att det
är positivt att institutionernas inflytande ökar, vilket medför bättre
juridisk och demokratisk kontroll.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 102
och 1996/97:UU13 s. 118.

Regeringskonferensen

Beslutsfattande

För de nya samarbetsområden som förs över från tredje till första pelaren
kommer särskilda regler att gälla för beslutsfattandet (artikel 2.15 i
Amsterdamfördraget). Detta regleras i artikel 73o.

I artikeln regleras beslutsfattandet dels under en övergångsperiod av
fem år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande, dels för tiden därefter.

Under den femåriga övergångsperioden skall enligt artikel 73o. 1 rådet
besluta enhälligt på förslag av kommissionen eller på intitiativ av en
medlemsstat och efter att ha hört Europaparlamentet. Det är en
beslutsordning som i stort sett motsvarar den som gäller i dag inom tredje
perlaren, men med en utökad roll för Europaparlamentet.

Under övergångsperioden skall dock gälla undantag för beslut om
regler om visering för vistelser som inte är avsedda att vara längre än tre
månader när det gäller åtgärder som avses i artikel 73j.2 b i och 73j.2 iii
(förteckning över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha
visering när de passerar de yttre gränserna och över de länder vars
medborgare är undantagna från detta krav respektive en enhetlig

69

utformning av viseringar). För sådana beslut skall under den femåriga
övergångstiden gälla att rådet fattar sitt beslut med kvalificerad majoritet
på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet
(artikel 73o.3).

Efter den femårsperioden skall rådet besluta på förslag av
kommissionen. Kommissionen skall dock pröva vaije begäran från en
medlemsstat om att kommissionen skall lägga fram ett förslag for rådet.
Det framgår av artikel 73o.2 första strecksatsen. Enligt andra strecksatsen
skall rådet efter femårsperioden besluta i vilken utsträckning
medbestämmandeproceduren skall tillämpas på de nya områdena och
anpassa bestämmelserna om domstolens behörighet. Dessa beslut skall
rådet fatta enhälligt och efter att ha hört Europaparlamentet.

Även här skall gälla vissa undantag enligt artikel 73o.3 och 4. Det
gäller vissa beslut om visering enligt artikel 73j.2.

Enligt en gemensam förklaring (21) skall rådet ta ställning till
innehållet i det beslut som avses i artikel 73o.2 andra strecksatsen före
utgången av femårsperioden i syfte att fatta och bölja tillämpa beslutet
omedelbart efter femårsperiodens utgång.

Förhandsavgöranden

EG-domstolen får genom artikel 2.15 i Amsterdamfördraget en roll också
på de områden som omfattas av den nya avdelningen Illa. Domstolen får
en behörighet att meddela förhandsavgöranden med tillämpning av
artikel 177 i EG-fÖrdraget, men under vissa särskilt angivna
förutsättningar. Detta regleras i artikel 73p.

Sålunda skall enligt punkten 1 artikel 177 tillämpas, om en fråga om
tolkningen av avdelning Illa eller om giltigheten eller tolkningen av
rättsakter som beslutas på grundval av avdelningen kommer upp vid en
domstol i sista instans i en medlemsstat.

EG-domstolen skall enligt punkten 2 inte vara behörig att pröva sådana
beslut eller åtgärder enligt artikel 73j. 1 som gäller upprätthållandet av lag
och ordning eller skyddet av den inre säkerheten. Motsvarande
begränsning har gjorts också beträffande domstolens behörighet att
meddela förhandsavgöranden enligt artikel K 7.1 i Unionsfördraget.

Genom punkten 3 infors en ny form av förhandsavgöranden som
innebär att EG-domstolen - efter begäran från rådet, kommissionen eller
en medlemsstat — kan meddela ett avgörande om tolkningen av
bestämmelserna i avdelning Illa eller av rättsakter som har antagits på
grundval av dessa bestämmelser. Det anges att ett sådant avgörande inte
skall vara tillämpligt på sådana domar i medlemsstaterna som har vunnit
laga kraft vid tiden for EG-domstolens avgörande.

För medlemsstaterna innebär artikel 73p att EG-domstolen kommer att
få en klart större och i väsentliga delar ny roll när det gäller tolkningen av
de regler som omfattas av avdelning Illa, t.ex. tredjelandsmedborgares
rätt till inresa och bosättning.

Prop. 1997/98:58

70

10.2 Sysselsättning

Prop. 1997/98:58

Sammanfattning: Målet om en hög sysselsättningsnivå kommer till
kraftigare uttryck genom Amsterdamfördraget. I en ny avdelning i
EG-fördraget förs in bestämmelser som skapar en fast grund för ett
strukturerat samarbete på sysselsättningsområdet. Samtidigt slås fast
att huvudansvaret för sysselsättningspolitiken ligger kvar på
medlemsstaterna. Medlemsstaternas nationella politik skall
samordnas. Rådet skall fastställa särskilda sysselsättningspolitiska
riktlinjer. Rådet skall också övervaka hur länderna efterlever
riktlinjerna och vid behov avge rekommendationer till
medlemsstaterna.

Remissinstanserna: Ett flertal av de remissinstanser som berört frågan
(däribland Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens
centralorganisation, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund,
Center kvinnorna, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund,
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund,
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och Svenska Kommunförbundet) har
ställt sig sig positiva till att grunden för EU-ländemas samarbete om
sysselsättningen nu förstärks genom Amsterdamfördraget. Vad flera
remissinstanser härvid lyfter fram är dels förstärkningen av målen om
sysselsättning i fördragen, dels införandet av en procedur för granskning
och övervakning av sysselsättningspolitiken. Några remissinstanser,
däribland AMS, anser att fördragsändringarna inte är tillräckligt
långtgående och att målen är för allmänt hållna, och att det hade varit
önskvärt att EU centralt fått ett större ansvar. Direkt kritiska till
fördragsändringarna är Industriförbundet, som menar att den särskilda
sysselsättningsavdelningen kan komma att få en negativ inverkan på
Europas konkurrenskraft. Ung Vänster och Fackliga EU-kritiker är
kritiska till vissa formuleringar som rör flexibilitet på arbetsmarknaden i
den nya fördragstexten.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 55 f.
och 1996/97:UU13 s. 45 f.

Bakgrund: Målet att främja en hög nivå i fråga om sysselsättning
finns inskrivet i artikel 2 i EG-fördraget. Frågor som rör sysselsättning
behandlas även i andra artiklar i EG-fördraget, t.ex. artikel 118 och i
avtalet om socialpolitik som har fogats till EG-fördraget genom det s.k.
sociala protokollet. Fördraget har emellertid hittills saknat en samlad och
tydlig grund för EU-ländemas samarbete på sysselsättningsområdet.

Mot bakgrund av den höga arbetslösheten i Europa har Europeiska
rådet under senare år vid upprepade tillfällen slagit fast att kampen mot
arbetslösheten och främjandet av ökad sysselsättning måste ges högsta
prioritet av EU och dess medlemsstater. Steg mot stärkt samarbete om
sysselsättning togs vid Europeiska rådets möte i Bryssel år 1993 genom
antagandet av en handlingsplan baserad på kommissionens vitbok om
tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning. Vid Europeiska rådets möte i
Essen i december 1994 lyfte stats- och regeringscheferna fram fem

71

huvudområden för åtgärder inom sysselsättningsområdet som borde
prioriteras.

Ett inslag i det nya samarbetet skulle vara en förstärkt övervakning av
medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Medlemsstaterna anmodades att
utarbeta fleråriga nationella sysselsättningsprogram utifrån
rekommendationerna på de fem områdena. Rådet i dess sammansättning
av arbetsmarknads- och socialministrar och i dess sammansättning av
ekonomi- och finansministrar (Ekofin) anmodades att tillsammans med
kommissionen följa sysselsättningsutvecklingen och övervaka
medlemsstaternas politik på området, och årligen rapportera till
Europeiska rådet med böljan i december 1995. Samarbetet utvecklades
därefter vidare genom Europeiska rådets möten i Madrid (december
1995), Florens (juni 1996) och Dublin (december 1996).

Regeringen har konsekvent prioriterat sysselsättningsfrågan mycket
högt i EU-samarbetet.

Inför regeringskonferensen identifierade regeringen som en av
Sveriges viktigaste målsättningar att ett reviderat fördrag måste markera
att medlemsstaterna i EU höjer sin gemensamma ambition när det gäller
att bekämpa arbetslösheten, en målsättning som riksdagen ställt sig
bakom. Sverige presenterade därför i ett tidigt skede av konferensen ett
förslag till fördragsändringar i syfte att stärka grunden för samarbetet om
sysselsättningen. Det svenska förslaget syftade till att förstärka
målformuleringarna när det gäller sysselsättning i fördragen och att föra
in en ny avdelning om sysselsättning i EG-fördraget, i vilken en procedur
för samordning och övervakning av sysselsättningspolitiken skulle slås
fast.

Förhandlingsresultatet på sysselsättningsområdet har stora likheter med
det förslag som Sverige presenterade under konferensen. Resultatet är en
betydande framgång för Sverige och de andra medlemsstater som inom
regeringskonferensen verkat för fördragsändringar som syftar till att
skapa en bättre grund för EU-ländemas gemensamma ansträngningar att
bekämpa arbetslösheten.

Regeringskonferensen: Genom Amsterdamfördraget förstärks målen
om sysselsättning genom ändringar i artikel B i Unionsfördraget och
artiklarna 2 och 3 i EG-fördraget (artiklarna 1.5, 2.2 och 2.3 c i
Amsterdamfördraget). Samtidigt införs en ny avdelning om
sysselsättning i EG-fördraget, närmast efter avdelning VI om ekonomisk
och monetär politik (artikel 2.19 i Amsterdamfördraget). Genom
införandet av en särskild avdelning om sysselsättning i fördraget och
genom att främjandet av en hög sysselsättningsnivå blir ett uttryckligt
mål för unionen ges medlemsstaternas samarbete på
sysselsättningsområdet en fastare grund. Kampen mot arbetslösheten
garanteras fortsatt prioritet också i ett långsiktigt perspektiv.

Fördragsändringarna innebär inte att sysselsättningspolitiken skall
harmoniseras på gemenskapsnivå. Huvudansvaret för
sysselsättningspolitiken kommer även i fortsättningen att ligga hos
medlemsstaterna. Genom de förstärkta gemensamma målen, genom
medlemsstaternas åtagande att samordna sin politik inom rådet, genom
att det slås fast att målet om en hög sysselsättningsnivå skall beaktas på

Prop. 1997/98:58

72

alla gemenskapens politikområden samt genom det
övervakningsförfarande som nu läggs fast i fördraget skapas bättre
förutsättningar för ett mer samlat och samordnat agerande inom EU.
Därmed skapas förutsättningar för ett bättre genomslag för de åtgärder
som vidtas, nationellt och i gemenskapen, i syfte att bekämpa
arbetslösheten.

Genom Europeiska rådets möte i Amsterdam har kampen mot
arbetslösheten mer än någonsin tidigare förts upp som högsta prioritet i
EU-samarbetet. Samtidigt som enighet kunde uppnås om det nya
fördraget med dess sysselsättningsavdelning, antogs också en särskild
resolution om tillväxt och sysselsättning, i vilken bl.a. framhålls att
inriktningen på sysselsättning skall stärkas i de allmänna riktlinjerna för
den ekonomiska politiken, och att EU systematiskt skall granska all
relevant befintlig gemenskapspolitik för att säkerställa att den är inriktad
på sysselsättningsskapande och ekonomisk tillväxt. Dessa beslut ligger
helt i linje med innebörden av de nya fördragsbestämmelsema och kan
ses som ett uttryck för den ökade tyngd sysselsättningsfrågan far genom
det nya fördraget.

Vidare riktade Europeiska rådet, i sina slutsatser från toppmötet i
Amsterdam, en uppmaning till rådet att söka se till att relevanta
bestämmelser i den nya avdelningen om sysselsättning omedelbart börjar
tillämpas. Det bestämdes också att ett extraordinärt möte med Europeiska
rådet, helt ägnat åt sysselsättningsfrågan, skulle hållas under det
luxemburgska ordförandeskapet.

Målen

Genom Amsterdamfördraget blir främjandet av en hög
sysselsättningsnivå ett uttryckligt mål för unionen. Det sker genom en
ändring av artikel B i Unionsfördraget. Genom ett tillägg till artikel 3 i
EG-fördraget framhålls att gemenskapens verksamhet skall innefatta att
samordningen av medlemsstaternas sysselsättningspolitik främjas. Härvid
betonas vikten av att utveckla en samordnad sysselsättningsstrategi.

Den nya avdelningen om sysselsättning inleds med en artikel (artikel
109n) i vilken det slås fast att medlemsstaterna och gemenskapen skall
arbeta för att utveckla en samordnad strategi för sysselsättning och
särskilt främja en kvalificerad, utbildad och anpassningsbar arbetskraft
och en arbetsmarknad som är mottaglig för ekonomiska förändringar.
Allt i syfte att uppnå de uppsatta målen.

Samordning och övervakning av sysselsättningspolitiken

Medlemsstaterna skall genom sin nationella sysselsättningspolitik bidra
till att de uppsatta målen uppnås på ett sätt som står i överensstämmelse
med de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens
ekonomiska politik som har antagits enligt artikel 103.2 i EG-fördraget.

I en central formulering i den nya avdelningen (artikel 109o.2) slås fast
att medlemsstaterna skall betrakta främjande av sysselsättningen som en

Prop. 1997/98:58

73

fråga av gemensamt intresse och samordna sina åtgärder på området
inom rådet.

Gemenskapen skall medverka till att målen om en hög
sysselsättningsnivå uppnås genom att uppmuntra samarbete mellan
medlemsstaterna samt stödja och vid behov komplettera deras åtgärder,
samtidigt som de enskilda medlemsstaternas befogenheter skall
respekteras.

Ett ytterligare uttryck för den ökade tyngd sysselsättningsfrågan får i
det nya fordraget är att målet att uppnå en hög sysselsättningsnivå skall
beaktas i utformandet och genomförandet av all gemenskapspolitik
(artikel 109p.2).

Ett särskilt övervakningsförfarande infors som bygger på den modell
som tillämpas for övervakningen av den ekonomiska politiken enligt
artikel 103 i EG-fördraget. Det särskilda övervakningsförfarandet bygger
också på slutsatserna från Europeiska rådets möte i Essen år 1994.
Härigenom behandlas sysselsättningspolitiken på ett sätt som motsvarar
andra delar av den ekonomiska politiken. Det förfarande för övervakning
som läggs fast i artikel 109q kan beskrivas enligt följande.

Europeiska rådet skall vaije år, på grundval av en gemensam rapport
från rådet och kommissionen, bedöma sysselsättningssituationen i
gemenskapen och anta slutsatser om denna. På grundval av dessa
slutsatser skall rådet vaije år med kvalificerad majoritet lägga fast
riktlinjer for sysselsättningspolitiken. Dessa riktlinjer skall
medlemsstaterna beakta i sin sysselsättningspolitik. Riktlinjerna skall stå
i överensstämmelse med de allmänna riktlinjerna enligt artikel 103.

Vaije medlemsstat skall årligen lämna en rapport till rådet och
kommissionen om de viktigaste åtgärder som har vidtagits för att
genomföra     sysselsättningspolitiken     mot bakgrund av

sysselsättningsriktlinjema. Rådet skall på grundval av medlemsstaternas
rapporter och kommentarer från Sysselsättningskommittén granska
genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Om rådet
efter denna granskning bedömer att det är lämpligt, kan rådet på
rekommendation av kommissionen lämna rekommendationer till enskilda
medlemsstater.

Rådet och kommissionen skall på grundval av resultatet av
granskningen av genomförandet av medlemsstaternas
sysselsättningspolitik årligen utarbeta den gemensamma rapporten till
Europeiska rådet om sysselsättningssituationen i gemenskapen och om
genomförandet av riktlinjerna för sysselsättningen.

Sysselsättningskommittén

En sysselsättningskommitté med rådgivande funktion skall inrättas for att
främja samordningen av medlemsstaternas sysselsättnings- och
arbetsmarknadspolitik (artikel 109s). Kommittén, som skall bestå av två
representanter från vaije medlemsstat och två representanter från
kommissionen, skall ha till uppgift att övervaka
sysselsättningssituationen och sysselsättningspolitiken i medlemsstaterna

Prop. 1997/98:58

74

och gemenskapen och att bistå rådet i dess arbete på detta område. Prop. 1997/98:58
Kommittén skall samråda med arbetsmarknadens parter.

Stödåtgärder

Rådet får också befogenhet att besluta om stödåtgärder för att främja
samarbete mellan medlemsstaterna och stödja deras arbete på
sysselsättningsområdet (artikel 109r). Med stödåtgärder åsyftas främst
informations- och erfarenhetsutbyte, särskilt genom pilotprojekt. Vad
som avses är tämligen begränsade åtgärder och inte finanspolitiska
stimulanser. Åtgärderna behandlas också i en gemensam förklaring (23)
av vilken bl.a. framgår att de alltid skall grundas på en objektiv
bedömning av om åtgärden behövs och om det uppstår ett mervärde på
gemenskapsnivå. Varaktigheten skall inte överstiga fem år.

Sysselsättningstoppmötet i Luxemburg

Vid det extra toppmötet om sysselsättning som hölls i Luxemburg den 20
-21 november 1997, kom frågor relaterade till den nya, samordnade
sysselsättningstrategi som följer av de nya fördragsbestämmelsema att
spela en mycket central roll. Den politiska överenskommelsen vid
sysselsättningstoppmötet gör det möjligt att i praktiken genomföra en
ordning motsvarande Amsterdamfördragets bestämmelser om
samordning av medlemsstaternas sysselsättningspolitik redan från år
1998.

Europeiska rådet antog slutsatser avseende riktlinjer för
sysselsättningen för 1998. På förslag av kommissionen fastställde rådet i
december sysselsättningsriktlinjema i enlighet med slutsatserna från
toppmötet.

I slutsatserna från toppmötet utvecklas också synen på den procedur
för samordning och övervakning som Amsterdamfördraget innebär.
Härvid anges att riktlinjerna för sysselsättning, sedan de har antagits av
rådet på grundval av ett förslag från kommissionen, skall infogas i
nationella handlingsplaner för sysselsättning som utarbetas av
medlemsstaterna i ett flerårigt perspektiv. Vaije medlemsstat skall i sin
handlingsplan ta ställning till samtliga riktlinjer. Det betonas samtidigt att
medlemsstaternas olika förutsättningar när det gäller de problem som tas
upp i riktlinjerna kommer att komma till uttryck genom olika lösningar
och olika prioriteringar anpassade till förhållandena i vaije medlemsstat.

Vidare anges i slutsatserna att medlemsstaterna vaije år kommer att
överlämna sin nationella handlingsplan för sysselsättning till rådet och
kommissionen. Medlemsstaterna kommer årligen att rapportera om hur
de nationella handlingsplanerna genomförs. Regelbundna kontakter med
arbetsmarknadens parter förutses inom ramen för den nya proceduren.

Resultaten av sysselsättningstoppmötet visar redan nu betydelsen av de
nya fördragsbestämmelsema om sysselsättning. Redan innan fördraget
träder i kraft har förutsättningar skapats för att bestämmelserna skall få
genomslag i praktiken. EU:s stats- och regeringschefer har för första

75

gången gemensamt ställt sig bakom riktlinjer med konkreta och Prop. 1997/98:58
gemensamma mål för sysselsättningspolitiken som följs upp genom en
likaledes konkret fastlagd övervakningsprocedur. Detta innebär ett viktigt
framsteg i den gemensamma kampen mot arbetslösheten.

10.3 Miljö

Sammanfattning: Amsterdamfördraget innebär en viktig utveckling
av de grundläggande principerna för EU-politiken. Hållbar utveckling
slås fast som ett övergripande mål för hela EU och kravet på att
integrera miljöaspekter i den politik som bedrivs på andra områden
lyfts fram.

Genom ändringarna i den s.k. miljögarantin (artikel 100a.4)
klarläggs bl.a. rätten att under vissa förutsättningar införa nationella
regler på områden där det redan finns harmoniserade regler. Viktiga
nyheter är att miljögarantin kan tillämpas på rättsakter som beslutas av
kommissionen efter delegation från rådet och parlamentet och att
kommissionen får en tidsfrist för beslut när regeln åberopas av en
medlemsstat. Genom en ändring i artikel 100a. 3 klargörs att det inte
bara är kommissionen utan också rådet och Europaparlamentet som
skall sträva mot en hög miljöskyddsnivå när regler beslutas för den
inre marknaden.

Medbeslutandeproceduren (artikel 189b) blir tillämplig för det stora
flertalet beslut på miljöområdet.

Remissinstanserna: Att hållbar utveckling införs som ett
övergripande mål för EU välkomnas av alla remissinstanser som har
yttrat sig i frågan. Naturvårdsverket anser att fördraget förbättrar
möjligheterna att driva frågan om integrering av miljöaspekter i andra
politikområden. Flera remissinstanser har tagit upp frågan om tolkningen
av den s.k. miljögarantin i artikel 100a. Hovrätten över Skåne och
Blekinge, Socialstyrelsen, Landsorganisationen i Sverige (LO),
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet och Svenska kyrkans
församlingsnämnd är positiva till ändringarna i bestämmelsen.
Naturvårdsverket anser att det i dag inte är möjligt att veta hur villkoren
för att införa längre gående nationella regler skall tolkas. Även
Naturskyddsföreningen diskuterar tolkningen av bestämmelsen och
förutsätter att Sverige kommer att tolka och i praktiken utgå från att
miljögarantin innebär att det i realiteten blir möjligt för ett enskilt land att
införa strängare miljökrav. Några remissinstanser anser att bestämmelsen
är otillräcklig från miljösynpunkt. I fråga om beslutsprocedurer anser
Naturskyddsföreningen att det är en brist att beslut om miljöskatter inte
kan tas med kvalificerad majoritet. Liknande synpunkter framställs av
LO, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och
Kristdemokratiska Kvinnoförbundet. Industriförbundet och
Grossistförbundet Svensk Handel understryker att längre gående
nationella regler kräver ett vetenskapligt underlag.

76

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 73 f.
och 1996/97:UU13 s. 53 f.

Bakgrund: De första miljöreglema inom EG tillkom redan i slutet av
1960-talet. År 1970 beslöts det första handlingsprogrammet för
miljösamarbetet, som var inledningen till utvecklingen av en gemensam
miljöpolitik. Miljön har därefter blivit ett viktigt politikområde inom EG.
För närvarande finns det fler än 200 rättsakter med miljöanknytning.
Trots att miljösamarbetet således spelat en viktig roll inom gemenskapen
under en lång tid, var det först genom den s.k. Enhetsakten år 1987 som
de särskilda miljöreglema i artikel 130r - 130t togs in i EG-fördraget. I
dessa bestämmelser slogs allmänna målsättningar för miljöpolitiken fast
och angavs principer som skulle tillämpas vid beslut på området
(förebyggande åtgärder skall vidtas, föroreningar skall hejdas vid källan
och förorenaren skall betala). Besluten fattades alltjämt med enhällighet
enligt artikel 130s. Miljöreglema skulle vara minimiregler och tillåta de
medlemsstater som så ville att tillämpa strängare miljökrav.

I och med Enhetsakten finns det i huvudsak två rättsliga grunder för att
fatta beslut som avser miljön. Den ena är artikel 13Os som används för
rättsakter som har miljöskyddet som huvudsyfte, t.ex. regler om luft- och
vattenkvalitet samt avfall. Reglerna utformas som minimikrav.

Miljökrav på varor ses också som ett led i genomförandet av den inre
marknaden. Sådana rättsakter har därför artikel 100a som rättslig grund.
Exempel på sådana regler är de viktiga direktiven om farliga kemikalier
och om miljökrav på bilar. Direktiven enligt artikel 100a syftar i princip
till harmonisering, dvs. de tillåter inte medlemsstaterna att tillämpa
strängare krav. Enligt artikel 100a, som också infördes genom
Enhetsakten, gäller vidare att beslut skall fattas med kvalificerad
majoritet. För att alla medlemsstater skulle kunna acceptera att beslut
skulle fattas med kvalificerad majoritet infördes samtidigt den s.k.
miljögarantin (artikel 100a.4) som öppnar en möjlighet för enskilda
medlemsstater att - under vissa förutsättningar - tillämpa strängare krav
än de som följer av de gemensamma reglerna.

Unionsfördraget medförde en utveckling av miljöreglema i EG-
fördraget. Viktiga förändringar var att miljöbeslut enligt artikel 130s i
normalfallet skall fattas med kvalificerad majoritet och att
försiktighetsprincipen skall ligga till grund för den gemensamma
miljöpolitiken. Vidare angavs i artikel 13Or att miljökrav skall integreras
i utformningen och genomförandet av den gemensamma politiken på
andra områden.

Regeringskonferensen: Under regeringskonferensen koncentrerades
diskussionen av miljöfrågorna kring principen om hållbar utveckling,
integrering av miljön i alla politikområden samt förhållandet mellan
miljöregler och den inre marknaden. På alla dessa områden innehåller
fördraget viktiga nyheter.

Enligt regeringens bedömning innebär Amsterdamfördraget en
betydelsefull utveckling av de grundläggande principerna för EU:s
politik. Hållbar utveckling slås fast som ett övergripande mål för hela EU
och kravet på att integrera miljöaspekter i den politik som bedrivs på
andra områden lyfts fram. Denna utveckling är mycket positiv och ligger

Prop. 1997/98:58

77

helt i linje med de förslag som lades fram av Sverige vid konferensen och Prop. 1997/98:58
med de bedömningar som redovisats i regeringens skrivelse 1997/98:13
Ekologisk hållbarhet. Det är viktigt att EG arbetar vidare med frågorna
och översätter de allmänna skrivningarna i fördraget till praktisk
verklighet. Regeringen kommer att utveckla sin syn på dessa frågor i den
miljöpolitiska proposition som skall lämnas till riksdagen under våren
1998.

Hållbar utveckling

Begreppet hållbar utveckling introducerades av Brundtlandkommissionen
och fick ett internationellt genomslag genom FN:s konferens om miljö
och utveckling (UNCED) i Rio de Janeiro år 1992. Principen innebär att
en utveckling för att tillgodose nuvarande generations behov inte får ske
på framtida generationers bekostnad.

Genom Unionsfördraget tillkom vissa skrivningar i artikel B i
Unionsfördraget och artikel 2 i EG-fördraget som kan tolkas som en
hänvisning till principen om hållbar utveckling. I artikel B anges att
unionens mål skall vara att "främja väl avvägda och varaktiga
ekonomiska och sociala framsteg...". I artikel 2 uttalas att målet för
gemenskapen bl.a. skall vara att "...främja en harmonisk och väl avvägd
utveckling av näringslivet inom gemenskapen som helhet, en hållbar och
icke-inflatorisk tillväxt som tar hänsyn till miljön...". Särskilt lydelsen i
artikel 2 är en kompromiss som har kritiserats för sin oklarhet.

Genom det nya fördraget klarläggs, som Sverige också hade föreslagit,
att hållbar utveckling är ett grundläggande mål for EU. I artikel B i
Unionsfördraget anges att unionen skall ha som mål bl.a. att "..uppnå en
väl avvägd och hållbar utveckling..."(artikel 1.5 i AmsterdamfÖrddraget).
I artikel 2 i EG-fÖrdraget har också begreppet hållbar utveckling förts in,
samtidigt som det anges att gemenskapen skall främja "...en hög nivå i
fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet..." (artikel 2.2 i
Amsterdamfördraget). Principen om hållbar utveckling nämns också i det
ändrade sjunde stycket i ingressen till Unionsfördraget (artikel 1.2 i
Amsterdamfördraget).

Att hållbar utveckling har införts som ett grundläggande mål innebär
att det skall gälla för alla politikområden som kan beröras.

Integration av miljön i andra politikområden

En hållbar utveckling förutsätter att miljöaspekterna beaktas på alla
områden inom unionen där det fattas beslut som kan ha
miljökonsekvenser. En regel om integration av miljöhänsyn i andra
politikområden finns redan i artikel 130r i EG-fÖrdraget, men den har
visat sig inte vara särskilt effektiv.

Det visade sig svårt att få gehör for förslag att ändra i artiklar for
enskilda politikområden som t.ex. jordbruk. Ett argument som mötte
förslag i denna riktning från bl.a. Sverige, var att en sådan lösning kunde
ge intrycket av att miljöaspekter skulle beaktas på dessa områden men

78

inte på andra. Lösningen blev att flytta bestämmelsen om integration i
artikel 130r till en ny artikel 3c i den inledande delen av fördraget (artikel
2.4 i Amsterdamfördraget). Därmed får miljön en viss särställning
jämfört med andra allmänna intressen av övergripande karaktär som skall
beaktas vid utformningen av EG:s politik. Detta kan ses som ett uttryck
för miljöpolitikens särskilda betydelse för genomförandet av den
övergripande principen om hållbar utveckling. Artikel 3 c innehåller
också en hänvisning till denna princip.

I en gemensam förklaring (12) noterar medlemsstaterna i konferensen
att kommissionen åtar sig att genomföra studier av miljökonsekvenserna
av nya förslag som kan ha betydande miljöpåverkan. Kommissionen har
efter förhandlingarnas slutförande på nytt uttalat att alla förslag som kan
ha beaktansvärd inverkan på miljön i framtiden skall åtföljas av en analys
av miljökonsekvenserna och att alla berörda direktorat inom
kommissionen skall utarbeta en policy för miljö och hållbar utveckling.
Det är viktigt att kommissionen går vidare med detta arbete.

Förhållandet mellan miljöregler och den inre marknaden

Bestämmelserna i artikel 100a om åtgärder för att genomföra den inre
marknaden är av stor betydelse från miljösynpunkt. Förutom i den s.k.
miljögarantin i artikel 100a.4 nämns miljön i artikel 100a.3, där det anges
att kommissionens förslag till åtgärder skall utgå från en hög skyddsnivå.
I enlighet med bl.a. Sveriges förslag klargörs nu i artikel 100a.3 att det
inte bara är kommissionen utan också rådet och Europaparlamentet som
skall sträva mot en hög miljöskyddsnivå när regler beslutas för den inre
marknaden.

Den mest kontroversiella frågan i förhandlingarna på miljöområdet
gällde tillämpningsområdet för miljögarantin i artikel 100a.4. Frågan om
en ändring av miljögarantin stod öppen ända in i förhandlingarnas
slutskede. Slutligen kunde man dock enas om en lösning som i allt
väsentligt överensstämmer med det svenska förslaget. Lösningen innebär
att miljögarantin utökas från en punkt i artikel 100a till att omfatta sex
punkter (4-9). Dessa innehåller följande nyheter:

- Miljögarantin skall kunna tillämpas även på kommissionsbeslut.

- Det klargörs att en medlemsstat inte behöver ha röstat mot en rättsakt
för att åberopa miljögarantin.

- Det klargörs att en medlemsstat får införa nationella strängare regler
även på områden där det redan finns harmoniserade rättsakter. Detta
förutsätter att det finns ett vetenskapligt stöd för åtgärden med
anknytning till miljöskydd eller arbetsmiljöskydd och att det rör sig
om ett problem som är specifikt för medlemsstaten.

- Det införs en tidsfrist för kommissionen att fatta beslut enligt
miljögarantin. Tidsfristen är sex månader i normalfallet. Om
kommissionen inte fattar beslut inom tidsfristen, anses den nationella
åtgärden ha godkänts.

- Om en medlemsstat konstaterar ett folkhälsoproblem på ett område
där det finns harmoniserade EG-regler, skall detta anmälas till

Prop. 1997/98:58

79

kommissionen som skall undersöka om åtgärder skall föreslås för
rådet.

Den gällande lydelsen av miljögarantin är svårtolkad på några punkter.
Det gäller främst frågan om möjligheten att införa nationella regler på
områden där det finns harmoniserade regler. En utbredd uppfattning är
att miljögarantin inte innefattar någon sådan möjlighet. Genom
Amsterdamfördraget klargörs att medlemsstaterna har denna möjlighet.

Miljögarantin är också oklar när det gäller frågan om dess tillämpning
även för länder som inte har röstat emot den aktuella rättsakten. Också
denna oklarhet undanröjs genom den nya artikeln 100a. 4-9.

En viktig nyhet är också att miljögarantin kan tillämpas på rättsakter
som beslutas av kommissionen efter delegation från rådet och
parlamentet, vilket är vanligt när det gäller regler bl.a. om miljö- och
hälsoaspekter av kemikalier. Att kommissionen får en tidsfrist för
avgörande är också av praktisk betydelse, eftersom det hittills ofta tagit
mycket lång tid för kommissionen att komma fram till beslut i de ärenden
som förekommit.

Några remissinstanser pekar på begränsningarna när det gäller
tillämpningen av miljögarantin på områden där det redan finns
harmoniserade rättsakter. De anser att begränsningarna är svårtolkade
eller för långtgående. Dessa begränsningar fick en delvis annan
utformning än vad som föreslogs av Sverige. Enligt regeringens
uppfattning är det dock viktigt att understryka att den nya lydelsen
innebär både ett förtydligande av oklarheter och en utvidgning av
tillämpningsområdet för bestämmelsen i flera avseenden.

Beslutsprocedur

Av stor betydelse är att medbeslutandeproceduren (artikel 189b) blir
tillämplig vid beslut enligt artikel 13 Os, i likhet med vad som gäller för
artikel 100a. Europaparlamentet far därmed ett avgörande inflytande i
praktiskt taget alla frågor som rör miljön. Fortfarande gäller dock enligt
artikel 130s.2 att vissa miljöbeslut, bl.a. sådana som rör skatter, skall
fattas med enhällighet i rådet efter det att parlamentet har hörts.

10.4 Jämställdhet mellan kvinnor och män

Prop. 1997/98:58

Sammanfattning: Jämställdhet mellan kvinnor och män förs nu in
som ett centralt mål för gemenskapen. Principen om att integrera ett
jämställdhetsperspektiv i all verksamhet inom gemenskapen
fördragsfästs.

Lönediskrimineringsförbudet förtydligas.

Rådet ges möjlighet att med kvalificerad majoritet besluta om
åtgärder för att säkra tillämpningen av principen om likabehandling av
kvinnor och män på arbetsmarknaden och när det gäller lika lön för

80

lika och likvärdigt arbete.

Det klargörs att positiv särbehandling av underrepresenterat kön är
tillåten.

Prop. 1997/98:58

Remissinstanserna: De remissinstanser som har tagit upp
jämställdhetsfrågoma välkomnar förhandlingsresultatet på detta område.
Folkkampanjen Sverige ut ur EU anser dock att de nya skrivningarna är
mer eller mindre innehållslösa. Flera instanser, däribland
Jämställdhetsombudsmannen (JämO), välkomnar särskilt införandet av
en regel, i artikel 119.4, som tillåter positiv särbehandling av
underrepresenterat kön. JämO pekar därutöver på vissa frågor som
hänger samman med EG-domstolens praxis i mål om lika lön och
hänvisar till en skrivelse med begäran om en översyn av
jämställdhetslagen, som ombudsmannen tidigare har tillställt regeringen.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 48 f.
och 1996/97:UU13 s. 100 f.

Bakgrund: Grunden för gemenskapsarbetet i frågor om jämställdhet
mellan kvinnor och män lades redan i det ursprungliga EG-fördraget
genom dess artikel 119 om lika lön för kvinnor och män för lika arbete.
På grundval av denna artikel har EG-domstolen utvecklat en omfattande
praxis. Därigenom har t.ex. likalöneprincipen getts direkt effekt i
medlemsländerna. Artikel 119 har senare kompletterats med
sekundärlagstiftning, bl.a. när det gäller lika lön, när det gäller
likabehandling mellan kvinnor och män i arbetslivet och i fråga om social
trygghet. Även på dessa områden finns en förhållandevis omfattande
rättspraxis.

Jämställdhet mellan kvinnor och män har under senare år blivit ett allt
viktigare politikområde. Redan under förhandlingarna om
Unionsfördraget fanns i många medlemsstater en ambition att stärka den
sociala dimensionen och därmed även jämställdhetsfrågoma inom EG.
Denna strävan kom till uttryck i det till det sociala protokollet fogade
avtalet om socialpolitik, som i sin tur fogades till EG-fördraget. Avtalet
om socialpolitik rymmer även frågor om jämställdhet (se avsnitt 10.6).

Inför 1996 års regeringskonferens uttalade många medlemsstater en
önskan att ytterligare stärka och bredda den rättsliga grunden för
jämställdhetsarbetet. En bidragande faktor torde ha varit den ökade
politiska vikt som frågorna givits genom FN:s kvinnokonferens år 1995,
inte minst de åtaganden som FN:s medlemsländer, bl.a. på svenskt
initiativ, gjorde vid konferensen om att integrera ett
jämställdhetsperspektiv i alla politikområden, s.k. mainstreaming.

Inför regeringskonferensen identifierade regeringen som en av
Sveriges prioriterade frågor att ett reviderat fördrag måste innehålla en
förstärkt grund för samarbetet på jämställdhetsområdet. Därför
presenterade Sverige i september 1996 ett skriftligt förslag till
fördragsändringar. Detta skedde sedan Sverige aktivt drivit och fått gehör
för att jämställdhet var en viktig fråga att behandla under konferensen.

Det svenska förslaget hade tre huvudbeståndsdelar. För det första att
jämställdhet mellan kvinnor och män skulle föras in som ett centralt mål

6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 1

och för det andra att principen om s.k. mainstreaming skulle komma till Prop. 1997/98:58
uttryck i fördraget. För det tredje föreslog Sverige en utvidgning av
artikel 119 genom vilken inte bara frågor om lika lön, men även om
kvinnors och mäns villkor i arbetslivet skulle omfattas av artikeln. Det
svenska förslaget innehöll också skrivningar i syfte att klargöra att
positiv särbehandling av underrepresenterat kön i arbetslivet är tillåten
för medlemsstater som så önskar. I ett senare skede av
förhandlingsarbetet lade Sverige fram ytterligare ett textförslag om
positiv särbehandling, denna gång tillsammans med Österrike.

Förhandlingsresultatet i fråga om jämställdhet ligger mycket nära det
förslag som Sverige presenterade i konferensen.

Regeringskonferensen: Amsterdamfördraget innebär en väsentlig
förstärkning av jämställdhetsfrågoma i EG-fördraget. Texten avspeglar i
hög grad Sveriges förslag på detta område. Jämställdhet mellan kvinnor
och män förs in som ett grundläggande mål för gemenskapen. Det sker
genom ett tillägg till artikel 2 i EG-fördraget. Jämställdhetsperspektivet
skall enligt ett tillägg till artikel 3 i EG-fördraget beaktas och främjas i
alla gemenskapens aktiviteter (s.k. mainstreaming). De båda tilläggen
sker genom artikel 2.2 respektive artikel 2.3 e i Amsterdamfördraget.

I det socialpolitiska kapitlet förstärks och utvidgas artikel 119 i EG-
fordraget om lika lön för kvinnor och män for lika arbete (artikel 2.22 i
Amsterdamfördraget.

Genom ett tillägg i artikelns första stycke klargörs att principen om
lika lön gäller inte bara lika arbete utan också likvärdigt arbete. Detta
innebär att EG-domstolens praxis fördragsfästs, vilket utgör ett viktigt
förtydligande av lönediskrimineringsförbudet.

En ny bestämmelse i artikel 119.3 innebär att rådet, med kvalificerad
majoritet, skall besluta om åtgärder för att säkerställa tillämpningen av
principen om lika möjligheter och lika behandling i frågor som rör
anställning och yrke, inklusive principen om lika lön för lika eller
likvärdigt arbete. Elärigenom skapas en specifik rättslig grund för
åtgärder för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män på
arbetsmarknaden och när det gäller lön.

Slutligen klargörs i artikel 119.4 att likabehandlingsprincipen inte
utgör något hinder for medlemsstaterna att använda sig av positiv
särbehandling av underrepresenterat kön i syfte att åstadkomma
jämställdhet i praktiken på arbetsmarknaden. Detta klargörande är
mycket tillfredsställande från svenska utgångspunkter. När sådana
åtgärder vidtas skall de, enligt en gemensam förklaring (28), i första hand
syfta till att främja kvinnors situation i arbetslivet.

JämO anger bl.a. i sitt remissvar att likalöneprincipen förstärks genom
artikel 119.1. I det sammanhanget erinrar JämO om en skrivelse som
ombudsmannen tidigare tillställt regeringen. I skrivelsen tar JämO bl.a.
upp frågor som hänger samman med EG-domstolens praxis i mål om lika
lön och menar, mot bakgrund av arbetsdomstolens tillämpning av
lönediskrimineringsförbudet i jämställdhetslagen, att lagen bör ses över.

Regeringen konstaterar att jämställdhetslagen överensstämmer med
artikel 119.1. De frågor som JämO tagit upp i sin skrivelse bereds for
närvarande inom regeringskansliet.

Sammanfattningsvis kan konstateras att Amsterdamfördraget speglar Prop. 1997/98:58
den ökande politiska vikt som medlemsstaterna fäster vid frågor om
jämställdhet mellan kvinnor och män. Tidigare har endast principen om
lika lön kommit till uttryck i fördraget. Nu anges att jämställdhet är ett
mål for hela EU och att ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra alla
aktiviteter på gemenskapsnivå. Detta kommer att fä betydelse för det
praktiska arbetet med att lyfta fram frågor om kvinnors och mäns skilda
villkor på olika områden, inte minst när det gäller deras situation på den
europeiska arbetsmarknaden. Ett sådant arbete har redan inletts inom
kommissionen. Det har förstärkts genom bl.a. de riktlinjer för
sysselsättning som stats- och regeringscheferna enades om vid
Europeiska rådets extra möte om sysselsättning i Luxemburg i november
1997, där ett av fyra huvudteman tar upp frågor om jämställdhet mellan
kvinnor och män på arbetsmarknaden. Genom den i Amsterdamfördraget
utökade kompetensen för rådet att med kvalificerad majoritet fatta beslut
om frågor som rör jämställdhet på arbetsmarknaden och
likalöneprincipen kan även det nationella arbetet i medlemsstaterna
komma att stödjas och utvecklas i dessa frågor.

Samtidigt bör särskilt betonas den handlingsfrihet som det nya
fördraget ger medlemsstaterna att på nationell nivå använda positiv
särbehandling av underrepresenterat kön som ett medel för att nå
jämställdhet i praktiken på arbetsmarknaden.

10.5 Konsumentpolitiken

Sammanfattning: Målen för konsumentpolitiken formuleras klarare.
Rådet skall kunna vidta åtgärder med huvudsyftet att främja
konsumenternas intressen och att säkra en hög konsumentskyddsnivå.

Gemenskapen får en uttrycklig befogenhet att främja
konsumenternas rätt till utbildning och till att organisera sig.

Gemenskapens åtgärder kan, utöver att stödja och komplettera
medlemsstaternas politik, också inriktas på att övervaka deras politik.

Konsumentskyddskraven skall beaktas vid utformningen av
gemenskapens övriga politik.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har berört frågan har
genomgående ställt sig positiva till den förstärkning av grunden för
konsumentpolitiken i EG-fördraget som Amsterdamfördraget innebär.
Konsumentverket anser att det hade varit önskvärt med ytterligare
förstärkningar och förtydliganden.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU13 s. 64 f.

Regeringskonferensen:   Under regeringskonferensen hörde

konsumentpolitiken till de prioriterade frågorna på svensk sida. Att
förstärka grunden för konsumentpolitiken i EG-fördraget sågs nämligen
som en viktig fråga inom ramen för ambitionen att föra unionen närmare
medborgarna. De ändringar som nu görs i fördraget bör kunna leda till
att konsumentpolitikens ställning inom EU stärks.

83

I EG-fördraget finns en särskild bestämmelse om konsumentskydd i
artikel 129a. Genom Amsterdamfördraget införs i artikel 129a.l en
tydligare och mer vittgående målformulering än den nuvarande. Enligt
den nya formuleringen skall gemenskapen, för att främja
konsumenternas intressen och säkerställa en hög konsumentskyddsnivå,
bidra till att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska
intressen samt till att främja deras rätt till information och utbildning
och deras rätt att organisera sig för att tillvarata sina intressen (artikel
2.27 i Amsterdamfördraget).

De medel som nu står till buds för att uppnå det nuvarande målet på
konsumentområdet, att bidra till en hög konsumentskyddsnivå, är dels
åtgärder inom ramen för att förverkliga den inre marknaden (enligt
artikel 100a i EG-fördraget), dels vissa särskilda insatser som
understöder och kompletterar medlemsstaternas politik för att skydda
konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen och ge god
konsumentupplysning. Såsom artikeln är utformad i sin nuvarande
lydelse kan det framstå som att åtgärder enligt artikel 100a är det
huvudsakliga verktyget för att åstadkomma förändringar på
konsumentområdet. Den svenska uppfattningen har visserligen varit att
benämningen särskilda insatser inte utesluter att direktiv antas med
artikel 129a som grund. Förhållandet har emellertid kunnat uppfattas som
att konsumentområdet är ett underordnat politikområde, som uteslutande
har till syfte att bidra till att förverkliga den inre marknaden.

Genom Amsterdamfördraget blir det tydligare att konsumentpolitiken
är ett självständigt politikområde, vilket regeringen ser som en mycket
viktig markering. Enligt artikelns nya utformning kan således rådet, vid
sidan av åtgärder enligt artikel 100a, med stöd av artikel 129a besluta om
åtgärder med huvudsyfte att uppnå målen att främja konsumenternas
intressen och att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå. Åtgärderna
kan i likhet med vad som gäller i dag för särskilda insatser vara inriktade
på att stödja och komplettera medlemsstaternas politik. Genom ett tillägg
i artikeln kan emellertid även åtgärder vidtas som innebär att man
övervakar medlemsstaternas politik, dvs. att gemensamt fattade beslut
efterlevs.

Konsumentskyddsaspekter gör sig gällande på en rad av gemenskapens
övriga politikområden. Det är därför viktigt att konsumentskyddsintresset
beaktas även inom dessa övriga områden. Att ta sådana hänsyn kommer
att bli obligatoriskt genom att det införs en ny bestämmelse i artikel
129a.2, enligt vilken konsumentskyddskravet skall beaktas vid
utformningen och genomförandet av gemenskapens övriga politik och
verksamhet. Även detta utgör en viktig markering av
konsumentpolitikens betydelse inom gemenskapen.

Förändringar av betydelse för konsumentintresset har också vidtagits
genom den förstärkning av artikel 100a.3 som redovisas i avsnitt 10.3
samt genom att även miljöpolitiken skall integreras i utformningen och
genomförandet av gemenskapens politik på alla områden. Detta har
särskild betydelse för möjligheterna att verka för att sådana
konsumtionsmönster utvecklas som minskar påfrestningarna på miljön
och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling. Slutligen bör i detta

Prop. 1997/98:58

84

sammanhang nämnas förändringen av artikel 129 som ger Prop. 1997/98:58
Europaparlamentet medbeslutanderätt när det gäller åtgärder inom
veterinär- och växtskyddsområdena som direkt syftar till att skydda

folkhälsan (artikel 2.26 i Amsterdamfördraget).

Även om den svenska ståndpunkten i vissa avseenden gick något

längre anser regeringen att Amsterdamfördraget sammantaget innebär ett
viktigt steg framåt for konsumentpolitiken inom EU.

10.6 Sociala frågor

Sammanfattning: EG:s politik på det sociala området blir ett intresse
fullt ut for samtliga medlemsstater genom att avtalet om socialpolitik
integreras i EG-fördraget.

Arbetsmarknadens parter får stärkta roller. Grundläggande sociala
rättigheter lyfts fram.

Gemenskapen får befogenhet att besluta om programsamarbete for
att bekämpa social utslagning.

Remissinstanserna: Det stora flertalet av de remissinstanser som har
berört frågan välkomnar att avtalet om socialpolitik nu integreras i
fördraget. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivarejoreningen
och Landstingsförbundet lyfter fram den förstärkning av
arbetsmarknadens parters roll i EU-samarbetet som Amsterdamfördraget
innebär. LO och TCO välkomnar också den referens till EG:s och
Europarådets sociala stadgor som nu förs in i ingressen till
Unionsfördraget, men noterar bl.a. att man inte vunnit gehör for fackliga
krav om reglering av rätten till internationella sympatiåtgärder och ökad
användning av beslut med kvalificerad majoritet inom arbetslivets
område. TCO framhåller att den sociala dimensionen stärks, bl.a. genom
att det sociala avtalet blir en del av fördraget. Direkt kritisk till
integreringen av avtalet om socialpolitik är Ung Vänster, som menar att
överstatliga organ ges inflytande över partsrelationema i
medlemsländerna. Kritisk är också Företagarnas Riksorganisation som
anser att situationen försämras for de arbetsmarknadsparter som inte är
kollektivavtalsbundna.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 89 f.
och 1996/97:UU13 s. 43 f.

Bakgrund: Alltsedan Unionsfördraget trädde i kraft har två parallella
fördragsmässiga grunder funnits för gemenskapssamarbetet på det sociala
området. De har varit dels de sociala bestämmelserna i artiklarna 117-122
i EG-fÖrdraget, dels artiklarna i avtalet om socialpolitik som fogades till
det s.k. sociala protokollet som i sin tur är fogat till EG-fÖrdraget.
Begreppet socialpolitik rymmer i detta sammanhang frågor som rör såväl
arbetsrätt, arbetsliv, arbetsmiljö och jämställdhet som socialpolitiska
frågor i gängse svensk bemärkelse.

85

I avtalet om socialpolitik gav samtliga medlemsstater utom Prop. 1997/98:58
Storbritannien uttryck för sin vilja att fortsätta att utveckla det
gemensamma arbetet på området enligt de riktlinjer som hade lagts fast i
EG:s sociala stadga från år 1989. Avtalet innebar en utökad kompetens
för gemenskapen och utvidgad tillämpning av majoritetsbeslut. Det
innebar också en väsentlig förstärkning av partemas på arbetsmarknaden
roll i utarbetandet och genomförandet av gemenskapsåtgärder på det
sociala området.

Bestämmelserna i avtalet om socialpolitik har fått begränsad
tillämpning. Endast fyra direktiv har hittills beslutats med stöd av
bestämmelserna i avtalet. Detta beror bl.a. på att kommissionens uttalade
målsättning har varit att i första hand lägga fram förslag med stöd av
själva fördraget för att nå lösningar som blir gällande för samtliga
medlemsstater.

Det faktum att inte alla medlemsstater har omfattats av en gemensam
lagstiftning på detta område - som i stor utsträckning är av betydelse för
den inre marknadens funktionssätt - har också bidragit till svårigheter att
nå resultat i det arbete som grundas på avtalet om socialpolitik.

Regeringskonferensen: Ett viktigt resultat av regeringskonferensen är
att det sociala protokollet nu kan avskaffas och att innehållet i avtalet om
socialpolitik integreras i fördraget. Detta har Sverige också verkat för.

Genom Amsterdamfördraget skapas således en enhetlig fördragsmässig
grund för EU-ländemas samarbete på det sociala området, ett samarbete
som nu kommer att omfatta samtliga medlemsstater. Härigenom skapas
väsentligt förbättrade möjligheter att utveckla samarbetet på det sociala
området. Som nyss har redovisats har avtalet om socialpolitik endast fått
begränsad tillämpning. Nu skapas förutsättningar för att fullt ut utnyttja
de nya möjligheter som bestämmelserna i avtalet om socialpolitik
innebär. Detta gäller både den utvidgade kompetensen för gemenskapen
och den utvidgade tillämpningen av majoritetsbeslut. Det gäller också
den förstärkta rollen för arbetsmarknadens parter i utarbetandet och
genomförandet av gemenskapsregler på det sociala området.

Utöver de ändrade förutsättningar som således tillskapas redan genom
integreringen av avtalet om socialpolitik i fördraget, tillkommer också
nya möjligheter att ytterligare utveckla samarbetet genom de ändringar i
det materiella innehållet som införs genom Amsterdamfördraget.

De nya sociala bestämmelserna i avdelning VIII i EG-fördraget (artikel
2.22 i Amsterdamfördraget) bygger på innehållet i avtalet om
socialpolitik, till vilket har fogats merparten av de element i de
existerande artiklarna 117-122 som inte innefattas i avtalet. I samband
härmed görs också vissa ändringar i och förstärkningar av det materiella
innehållet i bestämmelserna. De mest omfattande ändringarna, som avser
artikel 119, har redovisats i det föregående (se avsnitt 10.4).

Arbetsmarknadens parter

Genom integreringen av avtalet om socialpolitik i EG-fördraget skall
kommissionen innan den lägger fram socialpolitiska förslag alltid

86

samråda med arbetsmarknadens parter om den möjliga inriktningen av en
gemenskapsåtgärd (artikel 118a.2). Parterna har härvid alltid möjlighet
att meddela att man vill inleda ett förfarande som kan leda till avtal på
gemenskapsnivå (enligt artikel 118b). Detta innebär en forstärkning av
arbetsmarknadspartemas roll i EU-arbetet på det sociala området.
Förfarandet enligt artikel 118b, vilken motsvarar artikel 4 i avtalet om
socialpolitik, innebär att dialogen mellan arbetsmarknadens parter på
gemenskapsnivå kan leda till avtalsbundna relationer, inklusive ingående
av avtal. Sådana avtal kan genomföras antingen i enlighet med den praxis
som parterna och medlemsstaterna tillämpar, eller på gemensam begäran
av parterna genom beslut av rådet på forslag av kommissionen.

Programsamarbete m.m.för att bekämpa social utslagning

Eftersom en specifik rättslig grund for programsamarbete på det sociala
området saknas i EG-fördraget har beslut om gemenskapsprogram som
gäller kamp mot social utslagning, liksom andra gemenskapsprogram på
det sociala området, regelmässigt fått grundas på artikel 235.

Artikel 235 i EG-fordraget ger rådet en möjlighet att, när uttrycklig
befogenhet saknas i fordraget, genom enhälligt beslut och efter att ha hört
Europaparlamentet vidta åtgärder som är nödvändiga for att inom den
gemensamma marknadens ram forverkliga något av gemenskapens mål.
Ett flertal program har under senare år blockerats till följd av oenighet i
frågan huruvida rättslig grund överhuvudtaget har funnits i fordraget.

Nu klargörs i tredje stycket av artikel 118.2 att gemenskapen har
befogenhet när det gäller programsamarbete för att bekämpa social
utslagning. Det anges således uttryckligen att rådet, med kvalificerad
majoritet, kan besluta om åtgärder som syftar till att främja informations-
och erfarenhetsutbyte m.m. för att bekämpa social utslagning.

Grundläggande sociala rättigheter

Som ett resultat av de diskussioner som under konferensen forts om
grundläggande sociala rättigheter infors, i ijärde stycket av ingressen till
Unionsfördraget, en referens till såväl Europarådets sociala stadga,
undertecknad i Turin den 18 oktober 1961, som Gemenskapens stadga
om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter från år 1989 (artikel

1.1 i Amsterdamfördraget). En motsvarande referens fors in i den
inledande målsättningsartikeln, artikel 117, i det socialpolitiska kapitlet i
EG-fÖrdraget (artikel 2.22 i Amsterdamfördraget). Den nya
fördragstexten innehåller däremot inte någon särskild artikel om fackliga
rättigheter, vilket Sverige hade föreslagit. Fackliga rättigheter omfattas
emellertid av de båda angivna stadgorna.

Beslutsprocedurer

Medbeslutandeproceduren enligt artikel 189b i EG-fÖrdraget blir
tillämplig for det stora flertalet beslut på området. I enlighet med vad

Prop. 1997/98:58

87

som gäller enligt artikel 2.3 i det sociala avtalet kommer rådet dock att
fatta beslut enhälligt efter att ha hört Europaparlamentet när det gäller
minimiregler rörande social trygghet och socialt skydd för arbetstagare
och de övriga områden som räknas upp i den nya artikeln 118.3.

Storbritanniens deltagande i samarbetet

I slutsatserna från Europeiska rådets möte i Amsterdam uppmärksammar
stats- och regeringscheferna i de länder som är parter i avtalet om
socialpolitik Storbritanniens integrering i det socialpolitiska samarbetet.
Stats- och regeringscheferna uttalar sin beredskap att ta hänsyn till
brittiska synpunkter i diskussionerna om rättsakter som har grundats på
avtalet om socialpolitik och bekräftar att Storbritannien under sitt
ordförandeskap våren 1998 även skall leda rådsarbetet i dessa frågor.

Medlemsstaterna har också enats om en metod för att lösa frågan om
Storbritanniens anslutning till den lagstiftning som har antagits, eller
kommer att antas, enligt avtalet om socialpolitik. Metoden innebär att
nya direktiv antas med stöd av artikel 100 i EG-fördraget. Direktiven
syftar till att göra de antagna rättsakterna tillämpliga på Storbritannien
och att göra nödvändiga tekniska justeringar.

10.7 Folkhälsa

Sammanfattning: En hög hälsoskyddsnivå skall säkerställas vid
utformning och genomförande av all gemenskapspolitik.
Gemenskapen skall komplettera medlemsstaternas insatser för att
minska narkotikarelaterade hälsoskador, inklusive information och
prevention.

Gemenskapen skall särskilt vidta åtgärder dels för att fastställa
kvalitets- och säkerhetsstandarder i fråga om organ och ämnen av
mänskligt ursprung m.m., dels inom veterinär- och
växtskyddsområdena när åtgärderna direkt syftar till att skydda
folkhälsan.

Gemenskapen skall fullt ut respektera medlemsstaternas ansvar att
organisera och ge hälso- och sjukvård.

Remissinstanserna: De två remissinstanser som har tagit upp frågan,
Socialstyrelsen och Landstingsförbundet, är positiva till eller har ingen
erinran mot fördragsändringarna i denna del och pekar på att
Amsterdamfördraget innebär en förstärkning av folkhälsoffågoma i
fördraget.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU13 s. 69 f.
(narkotikafrågan).

Regeringskonferensen:    Det nuvarande samarbetet på

folkhälsoområdet regleras i artikel 129 i EG-fördraget. Hälsofrågor
aktualiseras emellertid också på en rad andra samarbetsområden, som
samarbetet i sociala frågor och inom ramen för åtgärder enligt artikel

Prop. 1997/98:58

88

100a för att genomföra den inre marknaden. Artikel 129 ger Prop. 1997/98:58
gemenskapen begränsade befogenheter inom ramen för målet att bidra till
att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för människor. Gemenskapens
åtgärder får inte omfatta harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning.

Genom Amsterdamfördraget förstärks samarbetet på folkhälsoområdet.
En hög hälsoskyddsnivå för människor skall säkerställas vid utformning
och genomförande av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder
(artikel 2.26 i Amsterdamfördraget). Bland gemenskapens uppgifter lyfts
särskilt fram att komplettera medlemsstaternas insatser för att förebygga
narkotikaproblemen. Ett särskilt narkotikapreventionsprogram antogs av
hälsoministerrådet i december 1996 och löper t.o.m. år 2000.

Beträffande samarbetet på narkotikaområdet bör framhållas att
narkotikapolitiken fortfarande är ett nationellt ansvar. Någon behörighet
för gemenskapen har inte införts genom Amsterdamfördraget.

Artikel 129 kompletteras också med befogenheter att vidta åtgärder för
att bidra till folkhälsomålen. Det blir alltså möjligt att fatta beslut om
gemensamma minimiregler på ett par områden. För det första skall rådet
kunna besluta om minimiåtgärder för att nå en hög säkerhet vad avser
organ och ämnen av mänskligt ursprung, blod och blodderivat. För det
andra skall rådet enligt artikel 129.4, med undantag från artikel 43, kunna
besluta om åtgärder på veterinär- och växtskyddsområdena som direkt
syftar till att skydda folkhälsan.

Gemenskapen skall i sitt handlande på folkhälsoområdet fullt ut
respektera medlemsstaternas ansvar för att organisera och ge hälso- och
skjukvård. De nyss nämnda åtgärderna skall inte påverka nationella
bestämmelser om donation eller om användning av organ och blod.

Att gemenskapen nu far befogenhet enligt artikel 129 att vidta vissa
folkhälsoinriktade åtgärder inom veterinär- och växtskyddsområdena har
sin bakgrund i erfarenheterna från krisen rörande BSE (den s.k. galna-
kosjukan). Genom att beslut kommer att kunna fattas med stöd av artikel
129 i stället för artikel 43 får Europaparlamentet ett avgörande inflytande
genom att medbeslutandeproceduren (artikel 189b) blir tillämplig.

Folkhälsområdet fanns inte bland de områden där det på svensk sida
hade identifierats ett behov av fördragsändringar. De beslutade
förändringarna är dock enligt regeringens bedömning i allt väsentligt
positiva.

10.8 Djurskydd

Sammanfattning: Enligt ett protokoll till EG-fördraget skall
gemenskapen och medlemsstaterna vid utformningen och
genomförandet av gemenskapens politik ta full hänsyn till djurens
välbefinnande.

Remissinstanserna: De två remissinstanser som har berört frågan,
Kristdemokratiska Kvinnoförbundet och Kristdemokratiska
Ungdomsförbundet, välkomnar fördragsändringarna i denna del.

89

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU 13 s. 84 f.
och 1996/97:UU13 s. 58.

Regeringskonferensen: Djurskyddet uppmärksammades i en
gemensam förklaring (24) i samband med Unionsfördraget, men är i dag
inte fördragsreglerat.

En fordragsreglering tillskapas nu genom ett protokoll (C. 10) till EG-
fordraget som föreskriver att såväl gemenskapen som medlemsstaterna
vid utformning och genomförande av gemenskapens politik om jordbruk,
transport, inre marknad och forskning i full utsträckning skall ta hänsyn
till djurens välbefinnande. Samtidigt skall medlemsstaternas regler i fråga
om särskilt religiösa riter, kulturella traditioner och regionalt arv
respekteras.

I protokollets ingress understryks att djuren är kännande varelser.
Protokollet innebär att djur inte längre kan betraktas enbart som
jordbruksvaror och utgör en konkret fördragsgrund för att driva frågor
om djurskydd och djurens välfärd inom de relevanta politikområdena.

10.9 Radio och television i allmänhetens tjänst

Sammanfattning:   I ett protokoll till EG-fördraget ges

tolkningsbestämmelser om medlemsstaternas behörighet att svara for
finansieringen av radio och TV i allmänhetens tjänst.

Remissinstanserna: Två remissinstanser har tagit upp frågan. Svenska
Journalistförbundet välkomnar att frågan om medlemsstaternas rätt att
avgöra hur radio och TV i allmänhetens tjänst skall finansieras har
behandlats i ett protokoll, men menar att formuleringen i protokollet inte
är helt klargörande. Tjänstemännens Centralorganisation framhåller
vikten av att regeringen verkar för att kvarstående möjligheter att angripa
rätten till offentlig finansiering undanröjs.

Riksdagen har inte behandlat frågan.

Regeringskonferensen: Radio- och TV-fÖretag med uppgift att verka i
allmänhetens tjänst finns i de flesta medlemsstater. Dessa företag har ett
grundläggande ansvar for information, nyhetsförmedling,
kulturförmedling och offentlig debatt. Verksamheten är emellertid inte
begränsad till dessa områden, utan företagen sänder program av många
olika slag, även sådana som utgör huvudinnehållet i kommersiell radio
och TV.

Kommersiella TV-företag har klagat till kommissionen eftersom de
anser att konkurrensen snedvrids genom att allmännyttiga TV-fÖretag i
många länder erhåller finansiering både från det allmänna och genom
reklamintäkter.

De regler i EG-fÖrdraget som i första hand åberopas i sammanhanget
är artikel 92 om statligt stöd. Kommissionen prövade i oktober 1996 ett
ärende om statligt stöd till ett portugisiskt TV-fÖretag. Med hänvisning
till att stödet avsåg uppgifter som inte åvilar privata TV-fÖretag fann
kommissionen att stödet var förenligt med artikel 92.

Prop. 1997/98:58

90

En viss osäkerhet om rättsläget råder bl.a. när det gäller frågan om
finansiering med mottagaravgifter skall anses som statligt stöd och hur en
finansiering som inte avser endast vissa begränsade uppgifter skall
betraktas.

För att minska denna osäkerhet enades medlemsstaterna i
regeringskonferensen om ett protokoll (C.9) till EG-fördraget med
tolkningsbestämmelser när det gäller medlemsstaternas behörighet att
svara för finansieringen av radio och TV i allmänhetens tjänst.

Protokollet innebär i huvudsak att vaije medlemsstat har rätt att
bestämma omfattningen av den allmännyttiga sändningsverksamheten.
Finansieringen får dock inte påverka handelsvillkoren och konkurrensen
inom gemenskapen i en omfattning som kan strida mot det gemensamma
intresset, varvid kraven på att utföra uppdraget att verka i allmänhetens
tjänst skall beaktas.

Protokollet ger stöd för det svenska systemet med TV-avgifter för att
finansiera bl.a. Sveriges Television.

10.10 Den gemensamma handelspolitiken

Sammanfattning: En möjlighet öppnas för rådet att med enhällighet
fatta beslut om att utsträcka EG:s exklusiva behörighet på området för
den gemensamma handelspolitiken till att även omfatta
immaterialrätten och de delar av Ijänstehandeln som ännu inte
omfattas av den gemensamma handelspolitiken.

Remissinstanserna: De två remissinstanser som har uttalat sig i denna
del, Industriförbundet och Grossistförbundet Svensk Handel, beklagar att
regeringskonferensen inte resulterade i en klart vidgad handelspolitisk
kompetens för gemenskapen.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkande 1996/97:UU13 s. 20.

Regeringskonferensen: Enligt artikel 113 i EG-fördraget har EG
uttryckligen tilldelats en behörighet att ingå handelsavtal med tredje land.
Denna behörighet är exklusiv till förmån för EG vilket innebär att
medlemsstaterna inte har rätt att själva ingå sådana avtal eller att vidta
andra handelspolitiska åtgärder.

Den gemensamma handelspolitiken omfattar all handel med varor och
gränsöverskridande tjänster, dvs. där Ijänsteprestationen sker från ett land
till ett annat utan att konsumenten eller leverantören förflyttar sig till den
andres land. Övriga former av tjänstehandel faller utanför
handelspolitiken. Inte heller immaterialrättsliga frågor och direkta
investeringar omfattas av den gemensamma handelspolitiken.

Utvecklingen av de multilaterala internationella ekonomiska
relationerna, i synnerhet inom ramen för Världshandelsorganisationen
(WTO), har fört med sig vissa samordningsproblem som har sin grund i
den nuvarande kompetensfördelningen mellan EG och dess
medlemsstater. Under regeringskonferensen diskuterades ett tillägg till
artikel 113 som skulle ge kommissionen ensamrätt att förhandla även på

Prop. 1997/98:58

91

områdena tjänstehandel, immaterialrätt och direktinvesteringar i syfte att Prop. 1997/98:58
åstadkomma en högre grad av effektivitet och enhetlighet i
gemenskapens externa ekonomiska relationer med omvärlden.

Resultatet av konferensen blev begränsat. Genom en ny artikel, artikel

113.5, öppnas en möjlighet för rådet att, på förslag av kommissionen och
efter att ha hört Europaparlamentet, fatta beslut med enhällighet om att
utsträcka tillämpningen av artikel 113 till de delar av tjänstehandeln och
immaterialrätten som ännu inte omfattas av den gemensamma
handelspolitiken (artikel 2.20 i Amsterdamfördraget).

10.11 Avtal med tredje land

Sammanfattning: Ett beslut av rådet om undertecknande av ett avtal
med tredje land kan åtföljas av ett beslut om provisorisk tillämpning i
avvaktan på avtalets ikraftträdande.

Rådet kan besluta om att tillfälligt upphöra att tillämpa ett avtal som
har ingåtts med tredje land.

Rådet kan bestämma vilka ståndpunkter som på gemenskapens
vägnar skall intas i organ som har upprättats genom associeringsavtal,
när organet skall fatta beslut med rättslig verkan.

Europaparlamentet skall informeras om samtliga ovanstående
beslut.

Remissinstanserna: Endast en remissinstans, Grossistförbundet
Svensk Handel, har uttalat sig i frågan. Förbundet bedömer att de nya
reglerna om provisorisk tillämpning kan underlätta handeln mellan EU
och omvärlden.

Riksdagen har inte behandlat frågan.

Bakgrund: EG, men inte EU, kan i egenskap av att vara ett
folkrättssubjekt ingå internationella avtal för gemenskapens räkning.
Behörigheten att ingå avtal med tredje land eller en internationell
organisation regleras dels i EG-fördraget (t.ex. artiklarna 113 och 238),
dels av EG-domstolens praxis. Även Europeiska kol- och
stålgemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen kan ingå
internationella avtal. Dessa gemenskapers behörighet regleras särskilt i
respektive fördrag.

I artikel 228 i EG-fördraget finns bestämmelser om förfarandet på
gemenskapssidan när det gäller ingående av avtal mellan EG och en eller
flera stater eller internationella organisationer. I normalfallet är det rådet
som sluter avtalet för EG:s räkning. Rådet fattar sitt beslut om att ingå ett
avtal med kvalificerad majoritet. Rådet skall emellertid besluta med
enhällighet om avtalet omfattar ett område där det enligt fördraget krävs
enhällighet för att interna regler skall kunna antas och om det är fråga om
att ingå ett associeringsavtal (jfr artikel 238 i EG-fördraget).

Genom Amsterdamfördraget görs vissa ändringar i artikel 228 i EG-
fördraget (artikel 2.56 b i Amsterdamfördraget). Dessa ändringar innebär
bl.a. att rådet kan fatta beslut om en provisorisk tillämpning av ett avtal i

92

avvaktan på ikraftträdandet och även besluta om att ett avtal tillfälligt Prop. 1997/98:58
skall upphöra att tillämpas.

Regeringskonferensen

Provisorisk tillämpning av avtal med tredje land

Inom gemenskapen är det inte ovanligt att de internationella
överenskommelser som EG ingår med tredje land inte träder i kraft
förrän långt efter det att de har undertecknats. Långa
ikraftträdandeperioder gäller framför allt de s.k. blandade avtalen, vilka
innehåller bestämmelser på områden där gemenskapen respektive
medlemsstaterna har exklusiv behörighet och där s.k. blandad kompetens
föreligger. I sådana avtal är både EG och medlemsstaterna parter på den
ena sidan. Medlemsstaterna skall godkänna dessa blandade avtal i
enlighet med sina respektive nationella procedurer. Den nationella
godkännandeproceduren tar i vissa EU-medlemsstater lång tid och denna
tröghet medför osäkerhet, inte bara för gemenskapen och
medlemsstaterna utan även för tredje land.

För att råda bot på detta problem diskuterade medlemsstaterna under
regeringskonferensen olika lösningar. Den lösning som man enades om
innebär att avtal som gemenskapen skall ingå kan komma att tillämpas
provisoriskt i avvaktan på att avtalet formellt kan träda i kraft. Det finns
emellertid redan i dag möjligheter enligt folkrätten att införa en
bestämmelse om provisorisk tillämpning i ett avtal (se artikel 25 i 1969
års Wienkonvention om traktaträtten). Internationella organisationer kan
tillämpa bestämmelsen analogt och detta har också gjorts av EG.
Medlemsstaterna önskade emellertid att få denna möjlighet inskriven i
EG-fördraget.

Första stycket av artikel 228.2 i EG-fördraget har ändrats på så sätt att
det anges att undertecknandet av ett avtal kan följas av ett beslut om
provisorisk tillämpning av avtalet i avvaktan på att det formellt träder i
kraft. Sådana beslut skall kunna fattas med kvalificerad majoritet i de fall
avtalet inte omfattar ett område där enhällighet skulle ha krävts för ett
internt beslut eller det är fråga om ett associeringsavtal. Rådet kan
naturligtvis bara fatta beslut om provisorisk tillämpning inom områden
där gemenskapen har kompetens.

Europaparlamentet skall enligt ett nytt tredje stycke i bestämmelsen
omedelbart och fullständigt informeras om beslut som gäller provisorisk
tillämpning.

Tillfälligt upphävande av avtal med tredje land

I många internationella avtal som gemenskapen ingår med tredje land
finns en bestämmelse som öppnar en möjlighet att helt eller delvis
upphäva tillämpningen av avtalet visavi motparten. Om en motpart inte
har fullgjort sina skyldigheter avseende grundläggande mänskliga

93

rättigheter eller inte respekterar rättsstatsprincipen kan avtalet i fråga
tillfälligt upphöra att tillämpas.

Under regeringskonferensen uttalade medlemsstaterna att ett beslut
från gemenskapens sida att tillfälligt upphöra att tillämpa ett
internationellt avtal i förhållande till en motpart är av en sådan
genomgripande karaktär att det bör fördragsregleras. Därmed skulle även
frågan om en rättslig grund för ett sådant beslut lösas.

Genom ett nytt andra stycke till artikel 228.2 i EG-fördraget ges rådet
uttryckligen en möjlighet att besluta om att tillfälligt upphöra att tillämpa
ett avtal med tredje land. Beslut skall fattas på samma sätt som beslutet
om att ingå avtalet i fråga. Rådet kan naturligen bara fatta beslut om att
tillfälligt upphöra att tillämpa ett internationellt avtal inom områden där
gemenskapen har kompetens. Europaparlamentet skall omedelbart och
fullständigt informeras om alla beslut som fattas när det gäller tillfälligt
upphävande av avtal.

Fastställande av gemenskapens ståndpunkt

De avtal som ingås av EG innebär inte sällan att det genom avtalet
upprättas ett särskilt organ som har till uppgift att t.ex. övervaka avtalets
genomförande. I vissa fall kan dessa organ avge icke bindande
rekommendationer. I andra fall kan organen fatta beslut med rättslig
verkan.

Medlemsstaterna i konferensen ansåg att det också fanns ett behov av
att ge rådet en rätt att bestämma vilka ståndpunkter som på
gemenskapens vägnar skall intas i organ upprättade genom
associeringsavtal, när dessa organ skall fatta beslut med rättslig verkan.
På sådana beslut skall samma förfarande tillämpas som på beslut om
provisorisk tillämpning och beslut om att tillfälligt upphöra att tillämpa
ett avtal.

Förfarandet får dock inte tillämpas, om beslutet i fråga ändrar avtalets
institutionella ram eller omfattar ett område där enhällighet skulle ha
krävts för ett internt beslut.

10.12 Övrig gemenskapspolitik

Prop. 1997/98:58

Sammanfattning: Regeringskonferensen resulterade i vissa
fördragsändringar på områdena kultur och idrott, tullsamarbete,
regionerna i de yttersta randområdena, öar, transeuropeiska nät och
tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har framfört några
invändningar mot fördragsändringarna i dessa delar. Konkurrensverket
konstaterar att varken ändringen i artikel 148.4 som betonar värdet av
gemenskapens kulturella mångfald eller den nya artikeln 7d om tjänster
av allmänt ekonomiskt intresse påverkar fördragets regler om statsstöd

94

och konkurrens. Generaltullstyrelsen noterar att en tydligare rättslig Prop. 1997/98:58
grund för tullsamarbetet skapas genom införandet av en ny artikel 116.

Riksdagen har inte behandlat dessa frågor.

Regeringskonferensen: Under regeringskonferensen behandlades
även vissa andra områden av gemenskapssamarbetet. Det resulterade i
vissa fördragsändringar när det gäller kultur och idrott, tullsamarbete,
regionerna i de yttersta randområdena, öar, transeuropeiska nät och
tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

Kultur och idrott

Genom en ändring i artikel 128.4 i EG-fördraget understryks värdet av
gemenskapens kulturella mångfald (artikel 2.25 i Amsterdamfördraget).
Gemenskapen skall som hittills beakta de kulturella aspektema när den
agerar enligt andra bestämmelser i fördraget. Nu läggs till att
gemenskapen skall göra detta särskilt för att främja sin kulturella
mångfald.

Förändringen torde inte ha någon större praktisk betydelse.
Grundtanken avspeglas emellertid i den viktiga nya bestämmelsen i
artikel 8d om rätt att kommunicera med unionens institutioner på sitt eget
språk (se avsnitt 9.3).

Idrottens sociala betydelse lyfts fram i en gemensam förklaring (29)
som också uppmanar rådet att beakta synpunkter från
idrottssammanslutningar när det gäller viktiga frågor som rör idrott.

Tullsamarbete

Tullsamarbete - utbyte av information mellan tullmyndigheter och
utförande av utredningar m.m. - sker i dag såväl i den första pelaren som
i den tredje. I första pelaren behandlas frågor om den gemensamma
handelspolitiken och tullunionen. Tullsamarbetet syftar till att effektivt
ingripa mot överträdelser av gemenskapens tull- och jordbruksregler vid
import och export. I tredje pelaren är arbetet inriktat på tullsamarbete i
brottsbekämpning avseende smuggling av narkotika, vapen m.m.

Genom artikel 2.21 i Amsterdamfördraget införs en ny avdelning
(Vila) i EG-fördraget. Den nya avdelningen omfattar endast en artikel
(artikel 116) som ger rådet uttrycklig befogenhet att - inom ramen för
EG-fördragets tillämpningsområde - fatta beslut om åtgärder för att
förstärka tullsamarbetet mellan medlemsstaterna och mellan dem och
kommissionen. Åtgärderna får inte gälla tillämpning av nationell
straffrätt eller den nationella rättskipningen.

Den nya avdelningen ger alltså en specifik rättslig grund att besluta om
åtgärder om tullsamarbetet inom första pelaren. Därmed behöver artikel
235 i EG-fördraget inte längre tillämpas när beslut om sådana åtgärder
skall fattas. I stället gäller medbeslutandeproceduren enligt artikel 189b.

Den nya bestämmelsen innebär inte att gemenskapen får några nya
befogenheter inom tullområdet och berör således inte den rådande
gränsdragningen mellan första och tredje pelaren.

95

Regionerna i de yttersta randområdena

EG-fördragets artikel 227.2 anger vilka delar av fördraget som skall
tillämpas på de franska utomeuropeiska departementen samt ger en
rättslig grund för rådet att fatta enhälliga beslut om de villkor på vilka
fördraget i övriga delar skall tillämpas.

Bestämmelsen ändras nu och till de yttersta randområden som omfattas
av artikeln förs också Azorerna, Madeira och Kanarieöarna.

Fördraget förklaras i princip tillämpligt på dessa områden. Rådet skall
emellertid med kvalificerad majoritet besluta om villkoren för
tillämpningen med beaktande av de särskilda förhållanden som gäller
enligt vad som närmare utvecklas i artikeln.

En viktig begränsning när det gäller tillämpningen av artikel 227 i dess
nya lydelse är att gemenskapsrättens integritet och sammanhang inte får
undergrävas (artikel 2.55 i Amsterdamfördraget).

Öar

I artikel 130a i EG-fördraget finns grunden för gemenskapens regional-
och strukturpolitik. Av artikelns andra stycke framgår att EU:s politik på
området skall sträva efter att minska skillnaderna i utvecklingsnivå
mellan olika regioner och att minska eftersläpningen i de minst gynnade
regionerna inklusive landsbygdsområdena.

Genom Amsterdamfördraget görs ett tillägg i artikel 130a andra
stycket genom vilket öama särskilt nämns vid sidan av regionerna
(artikel 2.30 i Amsterdamfördraget).

I en gemensam förklaring (30) framhålls att öar har speciella problem
som negativt påverkar möjligheterna till ekonomisk och social
utveckling, vilket i sin tur kräver särskilda åtgärder för att integrera
öregioner i den inre marknaden.

Transeuropeiska nät

Enligt artikel 129b i EG-fördraget skall gemenskapen bidra till att
upprätta och utveckla transeuropeiska nät för infrastrukturerna inom
transport-, telekommunikations- och energisektorerna.

Av av artikel 129c.l första stycket tredje strecksatsen framgår att
gemenskapen för att bidra till målen enligt artikel 129b bl.a. kan stödja
projekt av gemensamt intresse som finansieras av medlemsstaterna.
Lydelsen ändras genom Amsterdamfördraget till sådana projekt som
stöds av medlemsstaterna i syfte att klargöra att även projekt där privat
finansiering förekommer kan få stöd från gemenskapen (artikel 2.28 i
Amsterdamfördraget).

Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse

Under de senaste åren har tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, såsom
post, tele, el, vatten och kommunikationer, i stor utsträckning avreglerats
i medlemsstaterna. Mot denna bakgrund diskuterades under

Prop. 1997/98:58

96

regeringskonferensen fördragsändringar i syfte att garantera att den nya Prop. 1997/98:58
konkurrensen på dessa områden inte påverkar tillgången till, kvaliteten
hos och karaktären av de tjänster som tillhandahålls medborgarna.

Regeringskonferensen mynnade i denna del ut i en ny artikel, artikel
7d, i EG-fördraget som införs genom artikel 2.8 i Amsterdamfördraget.
Genom denna markeras den betydelse tjänster av allmänt ekonomiskt
intresse har för unionens gemensamma värderingar och den roll som
dessa tjänster spelar när det gäller att främja social och territoriell
sammanhållning. Gemenskapen och medlemsstaterna skall enligt artikeln
söija för att sådana tjänster utförs på grundval av principer och villkor
som gör det möjligt för dem att fullgöra sina uppgifter. Åliggandet för
gemenskapen och medlemsstaterna gäller inom ramen för deras
respektive befogenheter och inom ramen för fördragets
tillämpningsområde.

I artikeln klargörs inledningsvis att den inte påverkar fördragets regler
om statsstöd och konkurrens i artiklarna 77, 90 och 92 i EG-fördraget.

11 Den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken (andra pelaren)

Amsterdamfördraget innefattar förändringar av samarbetet när det gäller
den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP).
Förändringarna innebär att samarbetet fördjupas och att förutsättningarna
för ett effektivare samarbete har ökat. Samtidigt behåller samarbetet sin
grundläggande mellanstatliga karaktär. Resultatet är i allt väsentligt i
enlighet med Sveriges intressen.

Samarbetet fördjupas särskilt genom att Petersbergsuppgiftema -
humanitära insatser, räddningsinsatser och fredsbevarande och
fredsfrämjande insatser - görs till uppgifter för samarbetet inom GUSP.
Härigenom förbättras EU:s förmåga till militär krishantering. Alla
medlemsstater i EU, också de som är observatörer i Västeuropeiska
unionen (VEU), ges rätt att delta fullt ut i sådana insatser. Då de själva
bidrar till en insats får de delta fullt ut och på lika villkor i planeringen
och beslutsfattandet i VEU. En medlemsstats deltagande i en enskild
insats förutsätter utan undantag ett särskilt nationellt beslut.

Formuleringarna i fördraget när det gäller ett gemensamt försvar och
EU:s relation till VEU justeras. De nya formuleringarna bygger på de nu
gällande och innebär inte några åtaganden vare sig att successivt utveckla
ett gemensamt försvar inom unionen eller att integrera VEU med EU.

Huvudregeln skall också i fortsättningen vara att beslut fattas med
enhällighet. Samarbetet effektiviseras emellertid genom att vissa beslut
skall kunna fattas med kvalificerad majoritet. Det gäller beslut som
baseras på ett grundläggande enhälligt beslut.

Beslutsfattande med kvalificerad majoritet skall dock inte i något fall
tillämpas på beslut inom försvarsdimensionen.

7 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 1

Medlemsstaterna behåller sin vetorätt också i de beslut som skall fattas
med kvalificerad majoritet. Vaije medlemsstat kan motsätta sig att beslut
tas med kvalificerad majoritet under åberopande av viktiga och uttalade
skäl som rör nationell politik. Vilka frågor som påkallar att vetorätten
utnytljas bedömer vaije medlemsstat suveränt.

Vid enhälliga beslut kompletteras vetorätten av en möjlighet till s.k.
konstruktivt avstående. Konstruktivt avstående gör det möjligt för en
medlemsstat att inte bli bunden av ett beslut samtidigt som de
medlemsstater som önskar fatta beslut inte hindras att göra det.

Amsterdamfördraget innebär också att EU:s gemensamma analys- och
planeringsfunktion stärks genom inrättandet av en särskild enhet som
både skall arbeta med långsiktig planering och kunna agera med kort
varsel. Enheten skall lyda under rådets generalsekreterare, som genom
Amsterdamfördraget också får funktionen som s.k. hög representant för
GUSP.

GUSP skall i ökad utsträckning finansieras med gemenskapsmedel.

Vissa institutionella förändringar görs genom fördraget, men den
grundläggande institutionella ansvarsfördelningen i GUSP förändras inte.

Prop. 1997/98:58

11.1 Samarbetet inom andra pelaren

Bakgrund

Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik i sin
nuvarande utformning tillkom genom Unionsfördraget. Samarbetet i
GUSP är ett mellanstatligt samarbete och regleras i artiklarna J-J 11 i
Unionsfördragets avdelning V. Beslutsfattandet sker i princip med
enhällighet och det saknas gemensamma övervakningsmekanismer av
den karaktär som återfinns i gemenskapssamarbetet i första pelaren.

Kommissionen deltar i samarbetet inom GUSP och har vid sidan om
medlemsstaterna rätt att lägga förslag. Kommissionen har en viktig roll
särskilt vid genomförandet av beslut. Europaparlamentets roll i GUSP är
begränsad till att ordförandelandet skall samråda med parlamentet om de
viktigaste frågorna i GUSP. Parlamentet har också rätt att ställa frågor
och lämna rekommendationer till rådet. EG-domstolen har inte någon
behörighet på detta område.

Samarbetet i GUSP är mellanstatligt. Medlemsstaterna behåller alltså
sin suveränitet inom den utrikes- och säkerhetspolitiska sfåren.

Samarbetet i GUSP tillkom i insikt om dels att de enskilda
medlemsstaterna har sammanfallande intressen inom utrikespolitiken,
dels att samarbete förbättrar förutsättningarna att tillvarata dessa
intressen. GUSP skall enligt nuvarande artikel J 1.2 tredje strecksatsen ha
som mål bl.a. att bevara freden och stärka den internationella säkerheten i
överensstämmelse med grundsatserna i Förenta nationernas stadga,
principerna i Helsingforsavtalets slutakt och målen i Parisstadgan.
Helsingforsavtalets slutakt och Parisstadgan innehåller vägledande
principer för staters uppträdande mot varandra och mot sina egna
medborgare.

Beslutsfattandet

Stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet fastställer generella
riktlinjer for samarbetet inom GUSP. Rådet i dess sammansättning av
medlemsstaternas utrikesministrar (det s.k. allmänna rådet) fattar de
verkställande besluten på grundval av Europeiska rådets riktlinjer. Det
löpande arbetet i GUSP sker i ett antal arbetsgrupper, indelade efter
geografiska områden och ämnesområden.

En viktig roll har den s.k. politiska kommittén (POCO), som består av
höga tjänstemän i medlemsstaternas utrikesministerier. Kommittén skall
bl.a. övervaka den internationella situationen på de områden som
omfattas av GUSP och bidra till att utforma den gemensamma politiken
genom att avge yttranden och förslag till rådet. Rekommendationer från
POCO i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor utgör en viktig del av
rådets beslutsunderlag.

De viktigaste instrumenten för den gemensamma politiken utgörs av
gemensamma åtgärder och gemensamma ståndpunkter. Beslut om
gemensamma åtgärder fattas när medlemsstaterna förutsätts agera
gemensamt i någon form, t.ex. i fråga om valövervakning. De beslut som
fattas är bindande för medlemsstaterna.

Regeringskonferensen

Regeringskonferensens målsättning när det gällde GUSP var dels att
utröna i vilken utsträckning och i vilka former samarbetet kunde
fördjupas ytterligare, dels att effektivisera samarbetet.

Sverige förklarade inför regeringskonferensen att GUSP borde
förstärkas så att EU bättre skulle förmå att möta de nya risker och
utmaningar som Europa stod inför. En effektivisering av samarbetet
kunde i första hand ske genom att medlemsstaterna i än högre grad visade
den solidaritet som krävdes för att finna en gemensam linje i enskilda
frågor. En förändring av beslutsordningen i GUSP sågs också som en
viktig fråga. Sverige förklarade sig berett att pröva om
enhällighetsprincipen skulle kunna förändras i frågor av begränsad
räckvidd. I frågor som rör vitala utrikes- och säkerhetspolitiska intressen
kunde Sverige emellertid inte låta sig röstas ned av en majoritet.

Sverige hade även som målsättning att stärka den gemensamma
strukturen för förberedelse och uppföljning av beslut. Ett led i en sådan
förstärkning skulle vara att den gemensamma analys- och
planeringsförmågan stärktes i GUSP. Sverige underströk bl.a. det
konfliktförebyggande elementet i enhetens verksamhet, inte minst
förmågan till "tidig förvarning".

Från svensk sida avvisades inte tanken att inrätta en funktion med syfte
att utgöra ett gemensamt ansikte utåt i GUSP. Sverige framhöll
emellertid att uppgifterna inom ramen för denna funktion måste vara av
begränsad karaktär och inte medföra en oklar ansvarsfördelning i
förhållande till företrädare för andra funktioner inom GUSP. Personen
ifråga borde endast kunna agera som stöd åt och på uppdrag av rådet eller
ordförandelandet.

Prop. 1997/98:58

99

Sverige underströk inför regeringskonferensen att ett aktivt Prop. 1997/98:58
engagemang för fredsbevarande verksamhet, katastrofhjälp,
evakueringsinsatser och krishantering i vid mening borde vara en
självskriven och högt prioriterad uppgift för EU-ländema i deras arbete
för att säkra freden i Europa. EU:s samtliga medlemsstater borde ha en
rätt men inte någon skyldighet att delta i genomförandet av
fredsfrämjande operationer. En viktig förutsättning för att EU skulle
förbättra sin förmåga att initiera sådana operationer var att ett närmare
samarbete och en starkare samordning etablerades mellan EU och den
militära samarbetsorganisationen VEU.

Detta var bakgrunden till det förslag som Sverige och Finland
gemensamt lade fram i regeringskonferensen. Förslaget innebar att de
s.k. Petersbergsuppgiftema - humanitära insatser och räddningsinsatser,
fredsbevarande och fredsfrämjande insatser - skulle göras till
medlemskapsuppgifiter och att länken mellan EU och VEU skulle stärkas.
Vidare skulle de EU-medlemmar som inte är medlemmar av VEU (dvs.
Danmark, Finland, Irland, Sverige och Österrike) ges rätt att delta fullt ut
och på lika villkor i dessa uppgifter.

Vid förhandlingarna om Sveriges medlemskap i EU framhölls från
svensk sida att man insåg att en gemensam försvarspolitik och eventuellt
ett gemensamt försvar, hörde till EU:s långsiktiga mål på utrikes- och
säkerhetspolitikens område. Sverige förklarade sig inte ha för avsikt att
hindra en utveckling i denna riktning. Samtidigt har regeringen vid ett
flertal tillfallen framhållit att den svenska militära alliansfriheten består
och att Sverige inte är berett att ta emot eller utfärda några militära
säkerhetsgarantier. Deltagande i ett gemensamt försvar skulle därmed
inte komma i fråga för svensk del.

De nya bestämmelserna om den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken finns i artikel 1.10 i Amsterdamfördraget.
Amsterdamfördraget innebär att de nuvarande artiklarna J-J 11 i
avdelning V i Unionsfördraget ersätts av nya artiklar, artiklarna J 1-J 18.
När det i det följande hänvisas till någon artikel J avses artikeln i den
lydelse den har fått genom Amsterdamfördraget, om något annat inte
anges.

11.2 Samarbetets mål och medel

Sammanfattning: Målen för samarbetet inom GUSP anges tydligare
bl.a. när det gäller medlemsstaternas ömsesidiga politiska solidaritet.

Ett nytt instrument, gemensam strategi, införs. Gemensamma
strategier skall beslutas av Europeiska rådet.

Användningsområdet för de befintliga beslutsinstrumenten
gemensam åtgärd och gemensam ståndpunkt definieras.

Remissinstanserna: Amnesty International Svenska sektionen noterar
att EU ännu inte uppställt en gemensam kod för vapenexport som ett av
målen för GUSP och uttrycker sin förhoppning om att så skall ske.

100

Riksdagen har inte behandlat frågan.

Regeringskonferensen: I nuvarande artikel J 1 i Unionsfördraget
anges målen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Genom Amsterdamfördraget görs ett tillägg som innebär att den
gemensamma politiken skall ha som mål att också skydda unionens
integritet i överensstämmelse med Förenta nationernas stadga och
principerna om yttre gränser i stadgan, Helsingforsavtalets slutakt och
Parisstadgan. Dessa tillägg innebär inte någon förändring i sak av
samarbetets innehåll. De hänvisar till erkända och av samtliga EU-
medlemsstater ingångna internationella överenskommelser.

Ett annat tillägg klargör att medlemsstaterna skall arbeta för att stärka
sin ömsesidiga politiska solidaritet. Härigenom understryks vikten av att
medlemsstaterna verkar för att stärka ett gemensamt perspektiv inom
GUSP.

Europeiska rådet skall som hittills bestämma principerna och de
allmänna riktlinjerna för politiken. Vid sidan av att bestämma de
allmänna riktlinjerna ges Europeiska rådet genom Amsterdamfördraget
uppgiften att besluta gemensamma strategier i frågor där
medlemsstaterna har viktiga gemensamma intressen. Alla beslut i
Europeiska rådet fattas även i fortsättningen med enhällighet. Beslut om
gemensamma strategier kan fattas på Europeiska rådets eget initiativ eller
på rekommendation av rådet. Detta framgår av artikel J 3.

De gemensamma strategierna förutses bli mer omfattande och
detaljerade än de allmänna riktlinjerna och kommer sannolikt att
tydliggöra unionens övergripande inriktning och prioriteringar på det
utrikes- och säkerhetspolitiska området. Rådets uppgift är att fatta de
beslut som behövs för att fastställa och genomföra den gemensamma
politiken. I förhållande till de gemensamma strategierna får rådet dels
uppgiften att lämna rekommendationer till Europeiska rådet, dels att
genomföra strategierna, särskilt genom att besluta om gemensamma
åtgärder och anta gemensamma ståndpunkter.

Fördraget definierar även användningsområdet för de befintliga
beslutsinstrumenten gemensam åtgärd (artikel J 4) och gemensam
ståndpunkt (artikel J 5). När det gäller de gemensamma åtgärderna lyfts
särskilt fram kommissionens roll vid genomförandet av dem. Det anges
att rådet får anmoda kommissionen att lämna förslag i frågor som rör
GUSP för att säkerställa genomförandet av en gemensam åtgärd.

11.3 Beslutsfattande

Prop. 1997/98:58

Sammanfattning: En ny beslutsordning införs, enligt vilken vissa
beslut, som inte hör till försvarsdimensionen, skall fattas med
kvalificerad majoritet, dock med bibehållen vetorätt under åberopande
av viktiga och uttalade skäl som rör nationell politik. Vilka frågor som
påkallar att vetorätten utnyttjas bedömer vaije medlemsstat suveränt
från fall till fall. För beslut som fattas med enhällighet införs en
möjlighet till s.k. konstruktivt avstående.

101

Remissinstanserna: Kristdemokratiska Kvinnoförbundet accepterar att
enhällighetsprincipen modifieras, särskilt mot bakgrund av unionens
förestående utvidgning. Sveriges Frikyrkosamråd och Sveriges Kristna
råd påpekar att det återstår att se i vilken utsträckning den nya
beslutsformen i praktiken kommer att förändra beslutsfattandet. Ung
Vänster erinrar om att majoritetsbeslut innebär att inte alla länders
ståndpunkter kan respekteras.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 95 f.
och 1996/97:UU13 s. 84 f.

Regeringskonferensen: Enligt nuvarande bestämmelser gäller i
princip ett krav på enhällighet for samtliga beslut i GUSP.
Medlemsstaterna kan dock enhälligt bestämma att beslut inom ramen för
en gemensam åtgärd skall fattas med kvalificerad majoritet.

Enligt Amsterdamfördraget skall huvudregeln också i fortsättningen
vara att beslut inom GUSP fattas med enhällighet (artikel J 13.1). I syfte
att effektivisera beslutsfattandet och göra EU mer handlingskraftigt
införs emellertid nu beslutsfattande med kvalificerad majoritet för vissa
beslut (artikel J 13.2). Det gäller beslut i rådet som fattas inom ramen för
en gemensam strategi eller som gäller genomförandet av en gemensam
åtgärd eller en gemensam ståndpunkt. Alla beslut inom
försvarsdimensionen skall dock fattas med enhällighet.

En medlemsstat kan alltid motsätta sig att beslut fattas med
kvalificerad majoritet under åberopande av viktiga och uttalade skäl som
rör nationell politik. Om något land inlägger veto på detta sätt, skall
beslut inte fattas. Rådet kan dock, med kvalificerad majoritet, besluta att
föra frågan vidare till Europeiska rådet som fattar beslut med enhällighet.
Innebörden av dessa bestämmelser är i praktiken att medlemsstaterna
accepterar att kunna bli nedröstade i frågor av begränsad räckvidd.
Vetorätten består dock eftersom vaije medlemsstat själv avgör vilka
frågor som är av sådant nationellt politiskt intresse att vetorätten måste
utnyttjas.

Det anges i fördraget att det faktum att en personligen närvarande eller
företrädd rådsmedlem avstår från att rösta inte hindrar att beslut fattas
(artikel J 13.1 första stycket). Också en rådsmedlem som har avstått från
att rösta blir enligt huvudregeln bunden av det beslut som fattas. I
fördraget öppnas dock en möjlighet att motivera sitt avstående (s.k.
konstruktivt avstående). I ett sådant fall är medlemsstaten i fråga inte
bunden av beslutet, men accepterar att unionen blir bunden och förbinder
sig att avstå från att handla i konflikt med övriga medlemsstaters beslut
(artikel J 13.1 andra stycket). Konstruktivt avstående utgör ett
komplement till vetorätten inom ramen för enhälliga beslut och syftar
också till att effektivisera beslutsfattandet.

11.4 Institutionernas roller

Prop. 1997/98:58

Sammanfattning: En enhet för politisk planering och tidig
förvarning inrättas i syfte att stärka den gemensamma analys- och

102

planeringsförmågan.

En ny funktion som s.k. hög representant för GUSP inrättas som stöd
åt rådet och ordförandelandet.

Unionens representation utåt i GUSP, den s.k. trojkan, ändras och
kommer att bestå av ordförandelandet, den höge representanten och
den medlemsstat som står närmast i tur att utöva ordförandeskapet.

GUSP skall i ökad utsträckning finansieras med medel ur
gemenskapernas budget. Unionens möjlighet att förhandla och ingå de
avtal som behövs för att genomföra GUSP regleras.

Prop. 1997/98:58

Remissinstanserna: Amnesty International Svenska sektionen anser att
den höge representanten och enheten för politisk planering och tidig
förvarning bör ges tydliga mandat när det gäller de mänskliga
rättigheterna. Kristdemokratiska Ungdomsförbundet anser det beklagligt
att unionen inte blev en juridisk person. Sveriges frikyrkosamråd och
Sveriges Kristna råd konstaterar att de institutionella förändringarna
understryker den mellanstatliga karaktären av samarbetet. Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund ser positivt på att samarbetet även i
fortsättningen är mellanstatligt. Folkkampanjen Sverige ut ur EU anser
att enheten för politisk planering och tidig förvarning kan ses som EU:s
utrikesdepartement, samtidigt som samarbetet blir mer överstatligt.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 94 f.
och 1996/97:UU13 s. 49 och s. 85.

Regeringskonferensen

Enheten för politisk planering och tidig förvarning

I syfte att förstärka analys- och planeringsfunktionen i GUSP skall enligt
en gemensam förklaring (6) en enhet för politisk planering och tidig
förvarning upprättas vid rådets generalsekretariat. Enheten skall placeras
vid rådets generalsekretariat och lyda under rådets generalsekreterare,
som enligt fördraget också får funktionen som s.k. hög representant i
GUSP.

Enheten skall dels kunna agera på förekommen anledning och med
kort varsel, dels arbeta med långsiktig planering och inriktning av
unionens utrikes- och säkerhetspolitik. I dess uppgifter ingår att ge tidig
förvarning om uppblossande konflikter.

Enheten skall stärka det gemensamma perspektivet och ge unionen ett
mer fullständigt och strukturerat underlag för beslutsfattandet. De
praktiska arrangemangen för enheten är för närvarande under utarbetande
med målsättningen att enheten skall kunna fungera från den tidpunkt då
Amsterdamfördraget träder i kraft.

103

Den höge representanten

Som förut har sagts inrättas genom fördraget en ny funktion som hög
representant för GUSP (artikel J 16). Den höge representanten skall
biträda rådet och medverka vid utformning, förberedelser och
genomförande av beslut samt vid behov kunna företräda unionen utåt.
Funktionen som den höge representanten skall utövas av rådets
generalsekreterare som därmed får en ny roll i GUSP.

Syftet är att underlätta ordförandelandets löpande arbete samt att bidra
till kontinuiteten inom GUSP. Detta behövs bl.a. med hänsyn till att
ordförandelandet, som har huvudansvaret för de aktuella uppgifterna,
byts vaije halvår. Den höge representanten blir också i viss mån ett
ansikte utåt för unionens utrikespolitik.

En följd av att generalsekreteraren far denna nya roll är att en
befattning som ställföreträdande generalsekreterare inrättas. Den
ställföreträdande generalsekreteraren skall ansvara för det löpande arbetet
i generalsekretariatet.

Ordförandelandet och trojkan

Ordförandelandet har enligt nuvarande artikel J 5 ansvaret när det gäller
att representera unionen utåt och att genomföra beslut inom GUSP. Vid
behov kan uppgifterna utövas av den s.k. trojkan som består av
ordförandelandet samt närmast föregående och närmast tillträdande
ordförandeland. Trojkans funktion kommer i Amsterdamfördraget att
utövas av ordförandelandet, den höge representanten och tillträdande
ordförandeland (artikel J 8.3 och J 8.4). Det närmast föregående
ordförandelandet kommer alltså att ersättas av den höge representanten.
Förändringen förutses innebära att ordförandelandet får en bättre
uppbackning än tidigare samt att kontinuiteten i trojkan - och därmed i
EU:s uppträdande utåt - ökar.

Kommissionen

Kommissionen skall liksom hittills fullt ut delta i arbetet i GUSP.

Politiska kommittén

I en gemensam förklaring (5) uttalas att POCO skall kunna sammanträda
med mycket kort varsel samt att medlemsstaterna skall företrädas av de
politiska direktörerna, vilka är höga tjänstemän i respektive
utrikesförvaltning, eller deras ställföreträdare. Förklaringen återger i
princip dagens arbetsordning i den politiska kommittén men med
uttryckligt angivande av möjligheten till deltagande på
ställföreträdamivå.

I Unionsfördraget kommer detta till uttryck på så sätt att POCO:s
sammansättning inte nämns i artikel J 15 (nuvarande artikel J 8.5).

Prop. 1997/98:58

104

Finansiering

Enligt reglerna i Unionsfördraget skall förvaltningsutgiftema för GUSP
belasta gemenskapsbudgeten. Även driftsutgifter kan hänföras till
gemenskapsbudgeten, men först efter ett enhälligt beslut av rådet.
Gemenskapsfinansiering blir genom Amsterdamfördraget huvudregel för
alla utgifter i GUSP (artikel J 18), med undantag för utgifter inom
försvarsdimensionen (inklusive Petersbergsuppgiftema). Rådet kan dock
frångå huvudregeln genom ett enhälligt beslut.

I de fall gemenskapsfinansiering inte tillämpas, skall huvudregeln vara
nationell finansiering fördelad mellan medlemsstaterna enligt en s.k.
BNI-nyckel (dvs. i proportion till respektive medlemsstats
bruttonationalinkomst). Även denna huvudregel kan frångås genom ett
enhälligt beslut. För beslut inom försvarsdimensionen gäller att de länder
som har använt sig av möjligheten till konstruktivt avstående inte skall
vara skyldiga att delta i finansieringar.

Huvudsyftet med de nya finansieringsbestämmelsema är att förenkla
och effektivisera finansieringsbesluten och budgethanteringen i fråga om
GUSP.

Internationella avtal

I regeringskonferensen diskuterades möjligheten att göra unionen till en
juridisk person i likhet med vad som gäller för de tre gemenskaperna
(EG, Europeiska kol- och stålgemenskapen samt Euroeiska
atomenergigemenskapen). Inte alla medlemsstater kunde emellertid
acceptera att gå så långt som att uttryckligen göra unionen till en juridisk
person, något som ansågs kunna riskera den mellanstatliga karaktären av
unionssamarbetet.

Enighet kunde i stället nås om en procedur som innebär att rådet - om
det är nödvändigt för att genomföra GUSP - genom ett enhälligt beslut
kan bemyndiga ordförandelandet att inleda förhandlingar med tredje part.
Beslutet om att ingå avtalet skall sedan fattas av rådet med enhällighet.
Möjlighet finns därvid för vaije medlemsstat att inte bli bunden av avtalet
så länge nödvändiga interna konstitutionella förfaranden inte har
genomförts (artikel J 14 första stycket). I en gemensam förklaring (4)
understryks att varken fördraget eller de avtal som de kan resultera i skall
innebära någon överföring av beslutanderätt från medlemsstaterna till
EU.

11.5 Försvarsdimensionen

Prop. 1997/98:58

Sammanfattning: Petersbergsuppgiftema - humanitära insatser,
räddningsinsatser och fredsbevarande och fredsfrämjande insatser -
skall omfattas av samarbetet inom GUSP.

Formuleringarna i fördraget när det gäller ett gemensamt försvar
och EU:s relation till VEU ändras.

105

Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen anser att införlivandet av Prop. 1997/98:58
Petersbergsuppgiftema i fördraget är en positiv utveckling. Överstyrelsen
för civil beredskap välkomnar också denna förändring, men erinrar om
att kapaciteten att lösa civila krishanteringsinsatser ännu är outvecklad.
Kristdemokratiska Kvinnoförbundet anser det viktigt att
försvarssamarbete sker på mellanstatlig nivå. Vidare ser kvinnoförbundet
positivt på Petersbergsuppgifitemas införlivande i fördraget, men anser att
en uppförandekod för europeisk vapenexport bör upprättas.
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet anser att införlivandet av
Petersbergsuppgiftema i fördraget är bra, men menar att konsekvenserna
av ett närmare samarbete mellan EU och VEU bör utredas. Sveriges
Frikyrkosamråd och Sveriges Kristna råd konstaterar att EU:s och VEU:s
respektive roller i den europeiska säkerhetsarkitekturen alltjämt inte är
definierade. Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund menar att de
möjligheter som fördraget ger unionen att verka genom fredsbevarande
insatser är av vital betydelse för utvecklandet av en fredlig samexistens i
Europa. Vidare anser kvinnoförbundet att de etiska reglerna för
vapenexport bör stärkas och att medlemsstaternas omställning av
försvarsindustrin påskyndas. Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund tycker att det är bra att EU genom fördraget får bättre
förutsättningar att ta initiativ till Petersbergsinsatser. Ung Vänster
konstaterar att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
fördjupats ytterligare genom fördraget, inklusive på det militära området.
Folkkampanjen Sverige ut ur EU anser att fördraget tar flera steg mot ett
gemensamt försvar. Vidare anser man att Petersbergsuppgifter endast bör
hanteras av FN och understryker att samarbetet på krigsmaterielområdet
inte får leda till att Sveriges exportpolitik liberaliseras.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 96 f.
och 1996/97:UU13 s. 49 f.

Regeringskonferensen

Försvarspolitik

Enligt artikel J 4.1 i Unionsfördraget i dess nuvarande lydelse skall
GUSP omfatta alla frågor som rör unionens säkerhet. Däri ingår
utformningen på sikt av en gemensam försvarspolitik, som med tiden
skulle kunna leda till ett gemensamt försvar. Formuleringarna om detta
har genom Amsterdamfördraget i viss utsträckning ändrats och utvecklats
(artikel J 7). Förändringarna illustreras i det följande.

Nuvarande lydelse                 Ny lydelse

Artikel J 4.1

Den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken skall omfatta
alla frågor som gäller unionens
säkerhet, inklusive utformningen
på sikt av en gemensam

Artikel J 7.1 första stycket

Den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken skall omfatta
alla frågor som gäller unionens
säkerhet, inklusive den gradvisa
utformningen i enlighet med andra

106

försvarspolitik som med tiden stycket av en gemensam
skulle kunna leda till ett försvarspolitik som skulle kunna
gemensamt försvar.                  leda till ett gemensamt försvar, om

Europeiska rådet beslutar det.
Europeiska rådet skall i så fall
rekommendera medlemsstaterna att
anta ett sådant beslut i enlighet
med deras konstitutionella
bestämmelser.

Andra stycket reglerar förhållandet mellan EU och VEU. Ett
införlivande av VEU med unionen anges här som en möjlighet. Ett beslut
om detta skall fattas enligt samma procedur som gäller för beslut om ett
gemensamt försvar, dvs. genom enhälligt beslut i Europeiska rådet och
beslut i medlemsstaterna i enlighet med respektive stats konstitutionella
bestämmelser. Samarbetet enligt denna artikel skall, på det sätt som
medlemsstaterna anser lämpligt, stödjas av samarbete mellan dem på
krigsmaterielområdet (artikel J 7.1 sista stycket).

Formuleringarna om en gemensam försvarspolitik i artikel J 7.1 första
stycket bygger på den som nu finns i artikel J 4.1. De innebär inga
åtaganden av medlemsstaterna vare sig att successivt utveckla ett
gemensamt försvar inom unionen eller att integrera VEU med EU.

Om Europeiska rådet enhälligt skulle fatta ett beslut om ett gemensamt
försvar och rekommendera medlemsstaterna att anta ett sådant beslut,
skulle frågan i Sverige underställas riksdagen i enlighet med
bestämmelserna i 10 kap. regeringsformen.

Petersbergsuppgiftema

De viktigaste förändringarna inom försvarsdimensionen i
Amsterdamfördraget gäller Petersbergsuppgiftema vilka införlivas i
fördraget och lyfts fram som viktiga uppgifter för samarbetet inom GUSP
(artikel J7.2).

För att genomföra dessa uppgifter kommer unionen att anlita VEU
(artikel J 7.3). Europeiska rådets riktlinjer skall då gälla också VEU. När
unionen anlitar VEU för att genomföra Petersbergsuppgifter skall alla
medlemsstater i EU vara berättigade att delta fullt ut i genomförandet av
dessa uppgifter. Vidare skall alla medlemsstater i EU som bidrar till en
insats ges möjlighet att delta fullt ut och på lika villkor i planeringen och
beslutsfattandet i VEU. Någon skyldighet att delta i insatserna föreligger
inte. Det ankommer på medlemsstaterna själva att bestämma huruvida,
och i så fall i vilken omfattning, de skall delta.

Amsterdamfördraget innebär i denna del att huvudlinjerna i det svensk-
finländska initiativet om förstärkt krishanteringsförmåga och införlivande
av Petersbergsuppgiftema med Unionsfördraget har förverkligats.

Prop. 1997/98:58

107

12 Samarbete i rättsliga och inrikes frågor
(tredje pelaren)

Amsterdamfördraget innebär att flera samarbetsområden i den nuvarande
tredje pelaren flyttas till första pelaren. Det gäller samarbete om yttre
gränskontroller, fri rörlighet för personer, asyl och invandring samt
samarbete i civilrättsliga frågor. Kvar i tredje pelaren blir polis- och
tullsamarbete samt straffrättsligt samarbete. Att på detta sätt flytta över
områden från det mellanstatliga samarbetet i tredje pelaren till det
överstatliga samarbetet i första pelaren ligger i linje med uttalanden av
regeringen och riksdagen om att det därigenom skapas bättre
förutsättningar för att fullt ut förverkliga den fria rörligheten för personer
inom EU.

Genom Amsterdamfördraget blir målen för samarbetet i tredje pelaren
tydligare, liksom gränsdragningen i förhållande till samarbetet i första
pelaren. Samarbetet i tredje pelaren förblir mellanstatligt till sin natur.

Kommissionen får förslagsrätt på de områden som omfattas av tredje
pelaren och Europaparlamentet skall rådfrågas innan beslut fattas av
rådet. Att dessa institutioners inflytande på detta sätt ökar är ägnat att
skapa högre effektivitet och ökad öppenhet och bättre demokratisk
kontroll, vilket är helt i överensstämmelse med de riktlinjer som
regeringen lade fast inför regeringskonferensen och som riksdagen anslöt
sig till. Också EG-domstolen får genom Amsterdamfördraget en utökad
roll.

Nya beslutsformer införs i tredje pelaren, vilket ger bättre möjligheter
till ett snabbt genomförande på nationell nivå. Detsamma gäller de
möjligheter som har öppnats för närmare samarbete mellan endast ett
antal medlemsstater, liksom möjligheten att konventioner kan träda i
kraft redan när endast ett antal medlemsstater har ratificerat dem.

Amsterdamfördraget innebär också att Schengensamarbetet införlivas i
EU. Samarbetet på dessa områden kommer därmed att ske i såväl tredje
som första pelaren, vilket innebär att samarbetet blir både effektivare och
öppnare.

Införlivandet av Schengensamarbetet i EU sker på ett sätt som gör det
möjligt att säkerställa att den nordiska passfriheten kan bibehållas också
inom ramen för ett bredare europeiskt samarbete i fråga om fri rörlighet
för personer.

Amsterdamfördraget innebär att det skapas bättre förutsättningar för en
framgångsrik kamp mot den gränsöverskridande brottsligheten och
därmed ökade möjligheter att genomföra den fria rörligheten för personer
med bibehållen säkerhet och trygghet för medborgarna.

12.1 Polissamarbete och samarbete i straffrättsliga frågor

Prop. 1997/98:58

Av den inre marknadens s.k. fyra friheter återstår det ännu för EU att
förverkliga den fria rörligheten för personer. Avsikten med samarbetet i
rättsliga och inrikes frågor är enligt Unionsfördraget att möjliggöra fri

108

rörlighet för personer samtidigt som säkerheten och tryggheten for
medborgarna kan säkerställas.

Avvecklade personkontroller vid inre gränser och andra åtgärder som
ökar personers möjligheter att fritt förflytta sig över gränserna har som
motvikt ansetts kräva ett utvidgat samarbete i frågor om yttre
gränskontroller, invandring och brottsbekämpning. Det var för att skynda
på en utveckling i den här riktningen som vissa medlemsstater år 1985
bestämde sig för att inleda det som har kommit att kallas för
Schengensamarbetet, ett samarbete som dock i praktiken kom att ta sin
böljan forst våren 1995.

Enligt artikel B första stycket fjärde strecksatsen i Unionsfördraget är
ett av unionens mål att utveckla ett nära samarbete i rättsliga och inrikes
frågor. Detta samarbete regleras närmare i avdelning VI i
Unionsfördraget (artiklarna K-K 9). Till skillnad mot samarbetet i första
pelaren är tredjepelarsamarbetet mellanstatligt till sin natur. Det innebär
att EU:s institutioner på dessa områden inte har samma roll som i det
överstatliga samarbetet i EG. Vidare har beslut som fattas i samarbetet i
den tredje pelaren karaktären av sedvanliga mellanstatliga
överenskommelser, t.ex. konventioner, som skall godkännas och
genomföras i enlighet med medlemsstaternas konstitutionella regler.

I regeringskonferensen kom det nuvarande samarbetet i rättsliga och
inrikes frågor enligt avdelning VI i Unionsfördraget efterhand att
behandlas i ett sammanhang under rubriken Ett gradvis inrättande av ett
område med frihet, säkerhet och rättvisa.

Det är en utbredd uppfattning bland medlemsstaterna att samarbetet på
det rättsliga och inrikes området inte har fungerat tillräckligt bra. En
orsak har ansetts vara den mellanstatliga karaktären av samarbetet som i
många fall har krävt såväl enhällighet för beslut som efterföljande
ratifikation av medlemsstaterna. Detta till skillnad mot
gemenskapssamarbetet i första pelaren, där ju i de flesta fall beslut fattas
med kvalificerad majoritet och där genomförande av besluten skall ske
inom viss bestämd tid.

Förhandlingsarbetets inriktning kanaliserades därför redan i ett relativt
tidigt skede till tre huvudfåror, samtliga med syftet att effektivisera
samarbetet i rättsliga och inrikes frågor, nämligen att till första pelaren
flytta vissa frågor som i dag behandlas i tredje pelaren (se avsnitt 10.1.1),
att ändra förutsättningarna för samarbetet i de frågor som blir kvar i
tredje pelaren samt att föra in det s.k. Schengensamarbetet i EU.

De beslutade fördragsändringarna innehåller också dessa tre
huvuddelar. Den nya avdelningen, avdelning Illa, som förs in i EG-
fördraget med bestämmelser om yttre gränskontroller, fri rörlighet för
personer, asyl och invandring samt samarbete i civilrättsliga frågor har
behandlats i det föregående (se avsnitt 10.1). I det följande behandlas de
områden som blir kvar i tredje pelaren, dvs. polis- och tullsamarbetet och
samarbetet i straffrättsliga frågor samt Schengensamarbetets införlivande
i EU.

Prop. 1997/98:58

109

12.1.1 Samarbetets mål och omfattning

Prop. 1997/98:58

Sammanfattning: Kvar i tredje pelaren blir polis- och tullsamarbete
samt samarbete på det straffrättsliga området.

Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen och Generaltullstyrelsen
framhåller att Amsterdamfördraget innebär att målen för samarbetet i
tredje pelaren blir tydligare. Svenska kyrkans församlingsnämnd anser att
det är positivt att tredje pelaren kommer att omfatta gemensamma
insatser för att garantera medborgarna en hög säkerhetsnivå inte bara
genom polissamarbete och straffrättsligt samarbete utan också genom att
rasism och främlingsfientlighet skall förebyggas och bekämpas.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 102 f.
och 1996/97:UU13 s. 118 f.

Regeringskonferensen: Det nuvarande samarbetet i tredje pelaren
omfattar asylpolitik, gränskontroller och vissa andra invandringspolitiska
frågor, kampen mot narkotikamissbruk och bedrägerier, civilrättsligt och
straffrättsligt samarbete, tullsamarbete och polissamarbete.

Genom Amsterdamfördraget kommer samarbetet i tredje pelaren att
koncentreras till polis- och tullsamarbete samt samarbete på det
straffrättsliga området. Samtidigt anges målen för samarbetet tydligare.

Enligt den nya artikeln B första stycket fjärde strecksatsen i
Unionsfördraget skall ett av unionens övergripande mål vara att bevara
och utveckla unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa,
där den fria rörligheten for personer garanteras samtidigt som lämpliga
åtgärder vidtas avseende kontroller vid yttre gränser, asyl, invandring och
förebyggande och bekämpande av brottslighet (artikel 1.5 i
Amsterdamfördraget). Den nya beskrivningen av målen for samarbetet
stämmer väl överens med vad som har kommit att utgöra huvudfrågorna i
det praktiska samarbetet i dessa frågor under den tid som
Unionsfördraget har varit i kraft.

Avdelning VI i Unionsfördraget får en ny rubrik genom
Amsterdamfördraget (artikel 1.11 i Amsterdamfördraget). Av den nya
rubriken framgår att tredjepelarsamarbetet i framtiden skall omfatta
polissamarbete och straffrättsligt samarbete och inte - som nu - nio olika
samarbetsområden. Polissamarbete utgör en samlingsbeteckning för
samarbete mellan polis och tull och andra behöriga myndigheter på
området för förebyggande och bekämpning av brott. Inom ramen for
tredjepelarsamarbetet skall medlemsstaterna också förebygga och
bekämpa rasism och främlingsfientlighet.

I likhet med vad som nu gäller skall samarbetet enligt avdelning VI
inte påverka medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla lag och ordning
och skydda den inre säkerheten. Detta framgår av den nya artikeln K 5.

Polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet blev formellt en
angelägenhet för unionen först genom Unionsfördraget. Samarbetet på
dessa områden behöll emellertid sin mellanstatliga prägel. Detta kommer
till uttryck i den gällande bestämmelsen, artikel K 1, genom att dessa

110

samarbetsområden nämns som frågor av gemensamt intresse (se artikel
K 1.7-1.9). Bestämmelserna om polissamarbete och straffrättsligt
samarbete har genom Amsterdamfördraget utvecklats betydligt. Det är
uppenbart att detta är ett uttryck för att dessa frågor har fått en klart ökad
vikt inom unionen. Det gäller särskilt samarbete vad avser organiserad
och annan gränsöverskridande brottslighet.

Formellt förändras dock inte samarbetets karaktär genom det nya
fördraget. Polisiär verksamhet och straffrätt tillhör nationalstatens
kärnområden och kommer även i fortsättningen att vara en nationell
angelägenhet. Samarbetet kommer även fortsättningsvis att vara
mellanstatligt och beslut om åtgärder skall fattas med enhällighet.

Detta hindrar dock inte att det i fördraget pekas ut områden där det
finns ett påtagligt intresse för medlemsstaterna att komma överens om
gemensamma satsningar. I så måtto innebär Amsterdamfördraget ett ökat
tryck och ett större åtagande att samarbeta i dessa frågor. När det i det
följande hänvisas till någon artikel K avses artikeln i den lydelse den har
fått genom Amsterdamfördraget, om något annat inte anges särskilt.

I artikel K 1 första stycket anges att målet för medlemsstaternas
gemensamma agerande i tredje pelaren skall vara att åstadkomma en hög
säkerhetsnivå för medborgarna i ett område med frihet, säkerhet och
rättvisa genom att gemensamma insatser utformas bland medlemsstaterna
på områdena för polissamarbete och straffrättssamarbete samt genom att
rasism och främlingsfientlighet skall förebyggas och bekämpas.

Målet skall enligt artikel K 1 andra stycket uppnås med förebyggande
och bekämpning av brottslighet, vare sig den är organiserad eller ej,
särskilt terrorism, människohandel och brott mot barn, olaglig
narkotikahandel och olaglig vapenhandel, korruption och bedrägeri,
genom

- närmare samarbete mellan polis, tull och andra behöriga myndigheter,
både direkt och genom Europol, i enlighet med artiklarna K 2 och K 4,

- närmare samarbete mellan rättsliga myndigheter och andra berörda
myndigheter i enlighet med artiklarna K 3 a-d och K 4, och

- tillnärmning, när det är nödvändigt, av nationella straffrättsliga regler i
enlighet med artikel K 3 e.

I artikel K 1 anges alltså målet och medlen för samarbetet i tredje
pelaren. De områden som räknas upp är polis- och tullsamarbete samt
straffrättsligt samarbete. När det gäller kampen mot narkotika-missbruk
och kampen mot bedrägerier i internationell skala, som i dag omnämns
under särskilda punkter (4 respektive 5) i artikel K 1 har det ansetts - och
visat sig under de år som Unionsfördraget har varit i kraft - att de
viktigaste inslagen i denna kamp i allt väsentligt ingår dels i polis-, tull-
och strafffättssamarbetet enligt avdelning VI, dels i det samarbete som på
dessa områden äger rum enligt nuvarande artikel 129 (folkhälsa)
respektive 209a (bedrägeribekämpning) i EG-fördraget. Innehållet i de
båda sistnämnda bestämmelserna har genom Amsterdamfördraget
justerats i syfte att åstadkomma en klarare avgränsning och en bättre
samordning av de åtgärder som skall vidtas inom EU på dessa områden.

Som har nämnts framgår det av artikel K 5 att - liksom hittills
(nuvarande artikel K 2) - samarbetet enligt avdelning VI inte skall

Prop. 1997/98:58

111

påverka medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla lag och ordning och
skydda den inre säkerheten.

Enligt artikel K 4 skall rådet bestämma de villkor och begränsningar
som skall gälla för gränsöverskridande samarbete mellan nationella
myndigheter på polis- och straffrättsområdet. Vad som här avses är bl.a.
sådana regler om rätt till fortsatt övervakning och förföljande över gräns
som för närvarande finns i Schengensamarbetet och i den nyligen
överenskomna konventionen om ömsesidigt bistånd och samarbete på
tullområdet.

12.1.2 Polis- och tullsamarbete

Prop. 1997/98:58

Sammanfattning: Tydligare bestämmelser införs för polisens, tullens
och andra nationella brottsbekämpande organs samarbete i syfte att
förebygga, upptäcka och utreda brott.

Också Europols uppgifter blir tydligare. Det anges särskilt att
Europol skall underlätta och främja särskilda utredningsinsatser från
nationella myndigheters sida och att Europol kan anmoda nationella
myndigheter att genomföra och samordna sina utredningar.

Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen (RPS) ställer sig positiv till de
förändringar som införs och anser att dessa går i rätt riktning. Enligt RPS
stärker förändringarna polisens och andra rättsvårdande myndigheters
möjligheter till en effektiv brottsbekämpning. Kustbevakningen, som är
positiv till fördragsändringarna, erinrar om att också de uppgifter som
Kustbevakningen har i fråga om gränskontroll omfattas av de nya
fördragsbestämmelsema. Även Generaltullstyrelsen är positiv till de nya
bestämmelserna, som enligt styrelsen gör målen för samarbetet tydligare
och skapar utrymme för en förbättring av detta samarbete.
Folkkampanjen Sverige ut ur EU är kritisk och anser att Europol genom
Amsterdamfördraget blir en federal polis som kan agera över gränserna.
Riksjorbundet för sexuellt likaberättigande däremot anser att den
utformning som reglerna om polissamarbete - inklusive Europol - far
med Amsterdamfördraget väl svarar mot det behov av samordning som
de nationella europeiska polisväsendena upplever i dag.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 100 f.
och 1996/97:UU13 s. 113 f.

Bakgrund: Polis- och tullsamarbete tillkom genom Unionsfördraget
och ingår som en del i det mellanstatliga samarbetet i den nuvarande
tredje pelaren.

Ett visst samarbete mellan gemenskapens medlemsstater på
polisområdet hade emellertid ägt rum redan före Unionsfördragets
ikraftträdande. Det var då fråga om ett rent mellanstatligt samarbete
utanför gemenskapens ramar och därmed utan medverkan av EG:s
institutioner. Ett exempel på sådant samarbete är det s.k. Trevisamarbetet
om polisfrågor och terrorism som inleddes redan på 1970-talet.

112

I takt med den intensifierade integrationen i Europa ökade Prop. 1997/98:58
medvetenheten om att det behövdes ett närmare samarbete i
gemenskapen också på polisområdet. Detta ledde till att ett antal
medlemsstater i mitten av 1980-talet bestämde sig för att inrätta det s.k.
Schengensamarbetet, som till stor del utgörs av just samarbete på
polisområdet (se avsnitt 12.2).

Det löpande arbetet i tredje pelaren bedrivs i ett antal arbetsgrupper
under rådet. En av de första åtgärderna i polissamarbetet i tredje pelaren
var att inleda arbetet med att skapa Europol. Redan dessförinnan, i juni
1993, hade medlemsstaterna beslutat att inrätta en föregångare till
Europol, nämligen Europols narkotikaenhet (EDU) som böljade sin
verksamhet i januari 1994.

Arbetet med att upprätta en konvention om Europol påböljades således
omedelbart efter det att Unionsfördraget trädde i kraft. Som ett led i detta
arbete beslutade rådet i mars 1995 att formellt bekräfta inrättandet av
EDU (gemensam åtgärd av den 10 mars 1995, EGT L 62, 20.3.1995).
Europolkonventionen undertecknades den 26 juli 1995 (EGT C 316,
27.11.1995, s. 1). Sedan dess har ett omfattande arbete pågått i den
särskilda rådsarbetsgruppen för Europol i syfte att färdigställa de
tillämpningsföreskrifter och andra bestämmelser som behövs för att
Europol skall kunna starta sin verksamhet i praktiken. Parallellt med
detta arbete har de nationella ratifikationsprocessema pågått i
medlemsstaterna. Det förefaller nu som om Europols verksamhet kan ta
sin böljan under andra halvåret 1998. Riksdagen godkände
Europolkonventionen i oktober 1997 (prop. 1996/97:164, bet.
1997/98:JuU2, rskr. 1997/98:22).

Vid sidan om arbetet med Europol har det löpande samarbetet i polis-
och tullfrågor i tredje pelaren resulterat i en rad åtgärder också på andra
områden, inte minst när det gäller kampen mot narkotika och annan
organiserad brottslighet. Över huvud taget har samarbetet på polis- och
tullområdet och på det straffrättsliga området präglats av ett intensivt
arbete i kampen mot den organiserade brottsligheten. På senare tid har
arbetet varit koncentrerat till att på olika sätt genomföra den
handlingsplan mot organiserad brottslighet som lades fast av rådet i april
1997 (EGT C 251, 15.8.1997, s. 1).

Som exempel på åtgärder som har vidtagits på polis- och tullområdet
sedan Unionsfördraget trädde i kraft kan följande åtgärder nämnas:

- gemensam åtgärd om tillnärmning av lagstiftning och praxis i
medlemsstaterna i syfte att bekämpa narkotikamissbruk och förhindra
och bekämpa olaglig handel med narkotika (EGT L 342, 31.12.1996,
s. 6),

- gemensam åtgärd om samarbete mellan nationella tullmyndigheter och
privata företag i kampen mot narkotika, bl.a. i fråga om handeln med
s.k. prekursorer (EGT L 322, 12.12.1996, s. 3),

- gemensam åtgärd om utbyte av information om kemiska profilanalyser

i kampen mot narkotika (EGT L 322, 12.12.1996, s. 5),

- resolution om åtgärder för att minska s.k. drogturism (EGT C 375,

12.12.1996, s. 3),

113

8 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 1

- gemensam åtgärd om samarbete genom att använda polis- och
tullsambandsmän i kampen mot narkotika (EGT L 268, 19.10.1996,
s- 2),

- gemensam åtgärd på området för allmän ordning och säkerhet (EGT L

147,5.5.1997, s. 1),

- resolution om förebyggande och bemästrande av huliganism (EGT C
193, 24.6.1997, s. 1),

- gemensam åtgärd om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll
av syntetiska droger (EGT L 167, 25.6.1997, s. 1).

Ett visst tullsamarbete äger också rum i tredje pelaren. Eftersom EG är
en tullunion, är tullsamarbetet sedan länge väl utvecklat inom
gemenskapen i första pelaren. De grundläggande reglerna för det
samarbetet finns i rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997
om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa
myndigheter och om samarbetet mellan dessa och kommissionen för att
säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen,
(EGT L 82, 22.3.1997, s. 1, med rättelse i EGT L 175, 3.7.1997, s. 39).

Det samarbete på tullområdet som äger rum i tredje pelaren rör inte
den löpande verksamheten med tulltariffer och klarering utan
tullkriminalverksamhet, dvs. åtgärder för att upptäcka och beivra brott
mot dels EG:s tullbestämmelser, dels nationella regler som tullen har att
övervaka. Kopplingen till polissamarbetet är därför naturlig.

Utöver vad som har nämnts tidigare om tullsamarbete i tredje pelaren
skall här särskilt nämnas två konventioner på tullområdet som har
antagits sedan Unionsfördraget trädde i kraft. Det gäller dels en
konvention om ett nytt informationssystem för tullmyndigheterna, som
undertecknades i juli 1995 (EGT C 316, 27.11.1995, s. 33) och som har
ratificerats av Sverige (prop. 1997/98:11, bet. 1997/98:SkU8, rskr.
1997/98:74), dels en konvention som skall ersätta en tidigare konvention
på området (den s.k. Neapelkonventionen från år 1967) och som
innehåller bestämmelser om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan
tullmyndigheterna. Den sist nämnda konventionen undertecknades i
december 1997 (EGT C 24, 23.1.1998, s. 1).

Regeringskonferensen:     De nya bestämmelserna i

Amsterdamfördraget innehåller en mer detaljerad beskrivning av vad
samarbetet på polis- och tullområdet skall omfatta. Beskrivningen
motsvarar väl det samarbete som har vuxit fram under den tid som
Unionsfördraget har varit i kraft.

Artikel K 1 är som sagt den övergripande bestämmelsen för samarbetet
i tredje pelaren och den kompletteras, såvitt avser polis- och
tullsamarbete, av artikel K 2 som innehåller mer detaljerade
bestämmelser.

I artikel K 2 beskrivs i första punkten närmare vad polis- och
tullsamarbetet i allmänhet skall bestå av och i andra punkten hur arbetet
inom Europol skall främjas.

Första punkten innehåller föreskrifter om

- operativt samarbete mellan behöriga nationella myndigheter för att
förebygga, upptäcka och undersöka brott,

- informationsutbyte,

Prop. 1997/98:58

114

- samarbete i fråga om utbildning och utbyte av sambandsmän m.m., och

- samarbete när det gäller utvärdering av särskilda utredningstekniker för
att upptäcka grov organiserad brottslighet.

I andra punkten anges att rådet skall främja samarbete genom Europol
och att rådet inom fem år från ikraftträdandet därvid särskilt skall

- göra det möjligt for Europol att underlätta och stödja förberedelse av
samt uppmuntra till samordning och genomförande av särskilda
undersökningsåtgärder från behöriga nationella myndigheters sida,
inklusive operativa insatser av gemensamma grupper med företrädare
för Europol i en stödjande funktion, och

- besluta om åtgärder som tillåter Europol att anmoda behöriga
nationella myndigheter att genomföra och samordna sina
undersökningar i vissa fall.

Andra punkten innehåller också bestämmelser om

- att sambandssystem mellan nationella tjänstemän skall främjas och

- att ett nätverk för forskning, dokumentation och statistik om
gränsöverskridande brottslighet skall upprättas.

Enligt en gemensam förklaring (7) till artikel K 2 skall insatserna på
polis- och tullsamarbetsområdet, inbegripet Europols verksamhet, vara
underkastade en ändamålsenlig rättslig prövning av behöriga nationella
myndigheter.

Föreskrifterna i artikel K 2.1 tar närmast sikte på sådant samarbete som
redan förekommer och som har beskrivits i det föregående.
Bestämmelsen innebär således inga sakliga nyheter.

Med operativt samarbete mellan myndigheterna avses sådan
verksamhet som bedrivs i form av gemensamma utredningar,
samordnade kontrollaktioner m.m. En hel del av detta arbete samordnas
för närvarande i praktiken genom de sambandsmän som är stationerade
vid Europols narkotikaenhet. Informationsutbyte förekommer i stor
omfattning och kommer att bli än mer effektivt när Europol startar sin
verksamhet och när konventionen om ett nytt gemensamt
tullinformationssystem har trätt i kraft. Informationsutbyte förekommer
också inom andra områden, t.ex. i fråga om samarbete mot
fotbollshuliganism och läktarvåld.

Den nordiska modellen för samarbete mellan polisen och tullen i
främst narkotikafrågor inom ramen för det s.k. PTN-samarbetet har tjänat
som inspiration för EU:s arbete med att utveckla användandet av
sambandsmän. Det nordiska samarbetet går ut på att länderna vanligen
delar på en sambandsman som tar tillvara samtliga nordiska länders
intressen i det land där han eller hon är stationerad.

Polissamarbetet skall också omfatta gemensam utvärdering av särskild
utredningsteknik när det gäller att upptäcka organiserad brottslighet. Med
detta avses exempelvis det samarbete som redan äger rum när det gäller
kemisk analys för ursprungsbestämning av narkotiska preparat.

Föreskrifterna i artikel K 2.2 tar sikte på Europol och dess verksamhet.
Utgångspunkten är att Europol skall kunna ta en mer aktiv del i
utredningar som bedrivs i medlemsstaterna på sådana områden där
Europol har särskilda expertkunskaper. Sådana kunskaper kan Europol ha
både på ett generellt plan genom tillgången till expertis på olika områden

Prop. 1997/98:58

115

och genom att Europol har särskild sakkunskap efter att ha anlitats for att
genomföra en analys i ett särskilt fall. Europol har också - främst genom
de nationella sambandsmän som finns där - en kapacitet att vid behov
tekniskt samordna erforderliga utredningsinsatser.

Enligt artikel K 2.2 skall åtgärder beslutas som tillåter Europol att
anmoda enskilda medlemsstater att genomföra och samordna sina
utredningar i särskilda fall eller att vidta andra åtgärder, som exempelvis
spaning efter en viss person, när sådana åtgärder behövs. Det bör
framhållas att bestämmelserna i artikel K 2.2 inte ger Europol eller dess
tjänstemän några polisiära befogenheter eller någon befalsrätt över de
nationella polismyndigheterna för att få dem att göra som Europol vill.
Alla beslut om polisingripanden och beslut om att engagera nationella
polismyndigheters resurser kommer även i framtiden - också efter
utgången av den i artikel K 2.2 nämnda genomförandetiden - att fattas av
de nationella polismyndigheterna i enlighet med nationell lagstiftning.

12.1.3 Straffrättsligt samarbete

Sammanfattning: Innehållet i det straffrättsliga samarbetet blir
tydligare. Insatserna på området skall dels ta sikte på att direkt förbättra
förutsättningarna för det praktiska samarbetet, såsom utlämning,
bevisupptagning och gränsöverskridande undersökningar, dels syfta till
att göra de nationella materiella reglerna mer lika varandra. Det
sistnämnda innebär att för viss allvarlig brottslighet beslut skall kunna
fattas som fastställer minimiregler för vad som skall vara brottsligt.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 100 f.
och 1996/97:UU13 s. 113 f.

Bakgrund: Det internationella straffrättsliga samarbetet har - i likhet
med internationellt civilrättsligt samarbete - varit väl utvecklat sedan
lång tid. Detta samarbete har då främst ägt rum inom ramen för andra
internationella samarbetsorgan som exempelvis Europarådet och FN. De
grundläggande konventioner som för närvarande gäller på områdena för
utlämning och inbördes rättshjälp i brottmål är utarbetade inom ramen för
Europarådet, nämligen 1957 års utlämningskonvention respektive 1959
års konvention om inbördes rättshjälp.

Sedan Unionsfördragets ikraftträdande har det straffrättsliga
samarbetet i tredje pelaren varit intensivt. Flera konventioner och andra
instrument har antagits. Till de viktigaste hör

- en ny konvention om utlämning vid samtycke (EGT C 78, 30.3.1995 s.

1), som Sverige har ratificerat (prop. 1996/97:88, bet. 1996/97:JuU15,
rskr. 1996/97:198),

- en ny konvention om utlämning (EGT C 313, 23.10.1966) som - EU:s
medlemsstater emellan - kommer att komplettera den nu gällande
Europarådskonventionen från år 1957,

- en konvention om skydd av gemenskapens finansiella intressen (EGT
C 316, 27.11.1995, s. 48; Ds 1988:1) jämte tre till konventionen

Prop. 1997/98:58

116

hörande protokoll, nämligen ett om korruption, ett om juridiska
personers ansvar och ett om förhandsavgöranden från EG-domstolen
rörande tillämpningen av konventionen och protokollet om korruption
(EGT C 313, 23.10.1996, s. 1, EGT C 221, 19.7.1997, s. 11,
respektive EGT C 151, 20.5.1997, s. 1),

- en konvention om kamp mot korruption inom EU (EGT C 195,

25.6.1997, s. 1),

- en gemensam åtgärd om tillnärmning av lagstiftning och praxis i
medlemsstaterna i syfte att bekämpa narkotikamissbruk och förhindra
och bekämpa olaglig handel med narkotika (EGT L 342, 31.12.1996, s.
6),

- en gemensam åtgärd om åtgärder mot människohandel och sexuella
övergrepp mot barn (EGT L 63, 4.3.1997),

- en resolution om utdömande av straff vid grova narkotikabrott (EGT C
10, 11.1.1997, s. 3).

Härutöver pågår arbete på en rad områden med sikte på åtgärder främst
i kampen mot den organiserade brottsligheten. Här kan nämnas arbetet på
en ny konvention om inbördes rättshjälp i brottmål, dvs. en konvention
med bestämmelser om bistånd över gränserna vid lagföring för brott som
är avsedd att komplettera 1959 års Europarådskonvention på området.

Över huvud taget pågår inom det straffrättsliga området, liksom på
polis- och tullområdet, ett intensivt arbete med att på olika sätt
genomföra den handlingsplan mot organiserad brottslighet som lades fast
av rådet i april 1997 (EGT C 251, 15.8.1997, s. 1). En god bild av det
arbete som sker - och har skett - på dessa områden ger de årliga
berättelser som regeringen har avgivit till riksdagen om verksamheten i
EU (skr. 1995/96:190,1996/97:80 och 1997/98:60).

Regeringskonferensen: Den närmare omfattningen av det framtida
straffrättsliga samarbetet anges i artikel K 3. Enligt denna artikel skall
detta samarbete omfatta

- underlättande och påskyndande av samarbetet när det gäller rättsliga
förfaranden (dvs. vad som vanligen kallas inbördes eller internationell
rättshjälp i brottmål) och verkställighet av beslut,

- underlättande av utlämning mellan medlemsstaterna,

- säkerställande av förenlighet mellan tillämpliga regler i
medlemsstaterna, när detta är nödvändigt för att förbättra samarbetet,

- förebyggande av behörighetskonflikter mellan medlemsstaterna, och

- gradvisa beslut om åtgärder som fastställer minimiregler för
brottsrekvisit och påföljder på områdena organiserad brottslighet,
terrorism och narkotikahandel.

Enligt en gemensam förklaring (8) till artikel K 3 e är medlemsstaterna
i konferensen eniga om att bestämmelsen inte innebär att en medlemsstat
vars rättssystem saknar bestämmelser om lindrigaste tillämpliga påföljder
är skyldig att införa sådana.

De gemensamma insatserna inom unionen på det straffrättsliga
området skall alltså avse dels åtgärder som tar direkt sikte på att förbättra
förutsättningarna för det rättsliga samarbetet, såsom utlämning,
bevisupptagning och gränsöverskridande undersökningar, dels åtgärder

Prop. 1997/98:58

117

som syftar till att göra de materiella reglerna mer lika varandra i
medlemsstaterna.

Reglerna innebär i teorin att beslut kan fattas som medför att Sverige
åtar sig att straffbelägga förfaranden som i dag inte är straffbara. Det bör
dock framhållas att sådana beslut måste fattas enhälligt och att något
hinder mot att fatta sådana beslut inte heller finns i nu gällande fordrag.

Vidare bör framhållas att det är fråga om minimiregler. Det innebär att
medlemsstaterna kan ha strängare regler på sitt eget territorium. Detta är
av särskild betydelse for Sverige när det gäller narkotikafrågoma. Ingen
åtgärd på detta område som vidtas inom unionen kan således hindra
Sverige från att behålla sin nuvarande restriktiva narkotikapolitik.

Prop. 1997/98:58

12.1.4 Beslutsfattande m.m.

Sammanfattning: Beslutsinstrumenten i tredje pelaren blir
effektivare. Genom Amsterdamfördraget slås det uttryckligen fast att
vissa beslut som rådet fattar skall vara bindande for medlemsstaterna.
Detta gäller bl.a. rambeslut om tillnärmning av nationell lagstiftning,
som skall vara bindande för medlemsstaterna såvitt avser det resultat
som skall uppnås men överlåta åt medlemsstaterna själva att
bestämma hur detta skall gå till. Den mellanstatliga karaktären på
samarbetet bibehålls.

En konvention skall kunna träda i kraft om minst hälften av
medlemsstaterna har ratificerat den. Endast de stater som har
ratificerat konventionen blir bundna.

Möjligheter öppnas for ett närmare samarbete mellan ett antal
medlemsstater.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågorna.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 100 f.
och 1996/97.UU13 s. 113 f.

Bakgrund: I tredje pelaren finns enligt nuvarande artikel K 3 i
Unionsfördraget tre olika beslutsformer, nämligen gemensam ståndpunkt,
gemensam åtgärd och konventioner. Även rekommendationer och
yttranden används, liksom särskilda beslut i vissa frågor. Alla beslut som
rådet fattar i tredje pelaren kräver i princip enhällighet.

Frågan om i vilken utsträckning gemensamma åtgärder är bindande för
medlemsstaterna har diskuterats fortlöpande sedan Unionsfördraget
trädde i kraft, utan att något entydigt svar har kunnat ges. Klart är dock
att dessa beslut inte är bindande på samma sätt som förordningar och
direktiv i första pelaren, där ju medlemsstaterna har överlåtit
normgivningskompetens till EG.

Konventioner som beslutas i tredje pelaren skall på sedvanligt
mellanstatligt sätt antas av medlemsstaterna, dvs. i allmänhet godkännas
av deras parlament, och genomföras på nationell nivå, allt i enlighet med
medlemsstaternas respektive konstitutionella bestämmelser.

118

Regeringskonferensen: Genom Amsterdamfördraget kommer det Prop. 1997/98:58
uttryckligen att framgå att vissa beslut som rådet fattar på
tredjepelarområdet är bindande för medlemsstaterna. Således skall i
tredje pelaren bl.a. rambeslut om tillnärmning av nationell lagstiftning
vara bindande för medlemsstaterna såvitt avser det resultat som skall
uppnås. Det skall emellertid ankomma på medlemsstaterna själva att
bestämma hur detta skall gå till (artikel K 6.2 b). Besluten skall inte ha
direkt effekt. Grundläggande beslut i tredje pelaren skall även i
fortsättningen fattas enhälligt (artikel K 6.2). Genomförandebeslut kan
dock i vissa fall fattas med kvalificerad majoritet (artiklarna K 6.2 c och

K 6.2 d andra stycket).

Rambeslut och andra beslut

I artikel K 6 regleras beslutsfattandet inom tredje pelaren.

I första punkten anges att medlemsstaterna skall informera och
samråda med varandra i rådet och upprätta ett samarbete mellan behöriga
nationella myndigheter.

Enligt andra punkten skall rådet vidta åtgärder och främja samarbete
som bidrar till att uppnå unionens mål. Detta skall ske genom att rådet på
initiativ av en medlemsstat eller kommissionen enhälligt fattar beslut om

- att anta gemensamma ståndpunkter som anger unionens inställning i en

viss fråga,

- att fatta rambeslut om tillnärmning av nationell lagstiftning som skall
vara bindande för medlemsstaterna när det gäller det resultat som skall
uppnås men överlåter åt de nationella myndigheterna att bestämma
form och tillvägagångssätt; rambeslutet skall inte ha direkt effekt,

- att fatta andra beslut som överensstämmer med målen för avdelning VI

(med undantag för tillnärmning av nationell lagstiftning); besluten
skall vara bindande men inte ha direkt effekt; åtgärder som behövs för
att genomföra sådana beslut kan fattas med kvalificerad majoritet,

- att upprätta konventioner, som medlemsstaterna skall rekommenderas
att anta (första stycket) och som skall kunna träda i kraft så snart de har
tillträtts (ratificerats) av minst hälften av medlemsstaterna (andra
stycket). Ikraftträdandet gäller naturligtvis endast de stater som har
tillträtt. Hittills har krävts att en konvention på tredje pelarens område
har tillträtts av samtliga medlemsstater för att den skall kunna träda i
kraft. Åtgärder som krävs för att genomföra en konvention skall
beslutas inom rådet med en majoritet av två tredjedelar av de
fördragsslutande parterna.

Rambesluten och besluten, som alltså uttryckligen skall vara bindande
för medlemsstaterna, är - liksom kommissionens förslagsrätt,
parlamentets roll (som regleras i artikel Kli) och möjligheten av ett
tidigare ikraftträdande av ingångna konventioner - nyheter i förhållande
till vad som nu gäller och är ett led i strävandena att göra arbetet i tredje
pelaren mer effektivt.

Rambesluten skall - i likhet med vad som gäller för direktiv i första
pelaren - vara bindande för medlemsstaterna såvitt avser målet. Men

119

medlen för att uppnå detta bestäms på nationell nivå. Att dessa beslut
skall vara bindande innebär att de - på samma sätt som gemensamma
åtgärder i dag - är folkrättsligt bindande. Medlemsstaterna är således
skyldiga att se till att besluten genomförs i enlighet med sina respektive
konstitutionella bestämmelser.

I tredje punkten anges vad som skall gälla i fråga om röstviktning när
rådet fattar beslut med kvalificerad majoritet i stället för enhällighet. I
jjärde punkten föreskrivs att beslut i procedurfrågor skall fattas med
enkel majoritet.

I syfte att öka öppenheten skall, enligt en gemensam förklaring (9) till
artikel K 6.2, initiativ till åtgärder och beslut enligt artikel K 6.2
offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning enligt
bestämmelserna i rådets och kommissionens arbetsordningar.

En nyhet i förhållande till vad som gäller i dag är att kommissionen får
en initiativrätt vid sidan om medlemsstaterna också på områdena för
polis- och straffrättsligt samarbete. Någon sådan rätt har kommissionen
inte enligt nuvarande bestämmelser.

Samordningskommittén

Enligt nuvarande artikel K 4 skall det i tredjepelarsamarbetet finnas en
samordningskommitté. Den s.k. K 4-kommittén har enligt nuvarande
bestämmelser vissa uppgifter också enligt EG-fördraget, nämligen när det
gäller viseringsfrågor enligt artiklarna 100c och lOOd. Detta kommer
emellertid inte att vara fallet när det nya fördraget träder i kraft. De
nämnda artiklarna utgår då, eftersom viseringsfrågoma uteslutande
kommer att regleras i den nya avdelningen i EG-fördraget om visering,
invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer (avdelning
Illa). Samordningskommittén, dess sammansättning och uppgifter
regleras i artikel K 8.

Internationella organisationer

I likhet med vad som gäller i dag enligt nuvarande artikel K 5 skall
medlemsstaterna inom internationella organisationer och vid
internationella konferenser även i framtiden företräda de gemensamma
ståndpunkter som har antagits enligt bestämmelserna i avdelning VI
(artikel K 9).

Enligt ett tillägg i andra stycket skall bestämmelserna i artiklarna J 8
och J 9 i Unionsfördraget i förekommande fall gälla också frågor som hör
till tredjepelarsamarbetet. Dessa artiklar handlar om vem som företräder
unionen i sådana internationella kontakter och hur samordningen vid
sådana kontakter skall gå till.

Närmare samarbete

Genom Amsterdamfördraget öppnas en möjlighet till ett närmare
samarbete (s.k. flexibel integration) mellan medlemsstaterna.

Prop. 1997/98:58

120

Bestämmelser om ett sådant samarbete i tredje pelaren finns i artikel K

12. Bestämmelserna kompletterar de allmänna reglerna för ett närmare
samarbete som finns i artiklarna K 15-K 17 (se avsnitt 13.1).

Enligt första punkten i artikel K 12 kan medlemsstater som avser att
ingå ett närmare samarbete med varandra på ett område som omfattas av
tredjepelarsamarbetet bemyndigas att - i enlighet med artiklarna K 15
och K 16 - använda de institutioner, förfaranden och mekanismer som
gäller enligt fördragen. Förutsättningarna för detta är att det närmare
samarbetet dels respekterar EG:s befogenheter och de mål som uppställs i
avdelning VI och dels syftar till att göra det möjligt för EU att snabbare
utvecklas till ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

I andra punkten föreskrivs att bemyndigande enligt första punkten
meddelas av rådet, som skall besluta med kvalificerad majoritet på
begäran av berörda medlemsstater och efter det att kommissionen har
yttrat sig. Om en medlemsstat av viktiga och uttalade skäl som rör
nationell politik motsätter sig att tillstånd ges, skall någon omröstning
inte äga rum. Frågan kan då i stället - efter beslut med kvalificerad
majoritet - hänskjutas till Europeiska rådet för enhälligt beslut. Det
föreligger alltså en vetorätt för vaije medlemsstat.

Enligt tredje punkten skall vaije medlemsstat som önskar delta i ett
närmare samarbete anmäla sin avsikt till rådet och kommissionen.
Kommissionen skall avge yttrande till rådet inom tre månader och rådet
skall fatta beslut inom fyra månader från anmälan. Rådet kan med
kvalificerad majoritet besluta att vilandeförklara ärendet, men måste då
motivera sitt beslut och bestämma en ny tidsfrist för ärendets behandling.

Fjärde punkten innehåller en bestämmelse om att artiklarna K 1-K 13
skall tillämpas på ett närmare samarbete, om inte något annat är särskilt
föreskrivet. Vidare framgår att EG-fördragets bestämmelser om EG-
domstolens befogenheter skall tillämpas fullt ut såvitt avser första, andra
och tredje punkterna i denna artikel. Detta innebär att domstolen får
behörighet att övervaka tillämpningen av bestämmelserna om ett närmare
samarbete också på tredje pelarens område.

Enligt femte punkten skall artikel K 12 inte påverka tillämpningen av
bestämmelserna i det särskilda protokollet om införande av
Schengensamarbetet i EU.

Tillämpliga bestämmelser i EG-fördraget

I artikel K 13.1, som i huvudsak motsvarar nuvarande artikel K 8.1,
anges vilka bestämmelser i EG-fördraget som är tillämpliga också på
tredje pelaren. Ett par ytterligare bestämmelser har lagts till, nämligen
artikel 138c om Europaparlamentets ombudsman, artikel 148.3 enligt
vilken rådet kan fatta beslut som kräver enhällighet även om en
medlemsstat är frånvarande vid omröstningen och artikel 191a som
innehåller nya bestämmelser om tillgången till Europaparlamentets,
rådets och kommissionens handlingar.

Prop. 1997/98:58

121

Finansiering                                                           Prop. 1997/98:58

Frågor om finansieringen av arbetet i tredje pelaren behandlas i artikel K
13.2-13.4, som delvis motsvarar nuvarande artikel K 8.2.

Enligt artikel K 13.2 skall kostnader för institutionerna (dvs.
administrativa kostnader) belasta EG:s budget. Detta överensstämmer
med vad som nu gäller enligt artikel K 8.2 första stycket.

Rådet kan i dag enligt artikel K 8.2 andra stycket besluta att
kostnaderna for det praktiska genomförandet av åtgärder på
tredjepelarområdet (operativa kostnader) skall belasta
gemenskapsbudgeten. Enligt artikel K 13.3 skall en annan, omvänd
ordning gälla. Sålunda skall också de operativa kostnaderna som
huvudregel belasta EG:s budget, om inte rådet enhälligt beslutar något
annat.

Enligt artikel K 13.4 skall EG:s normala budgetregler gälla för de fall
finansiering i tredje pelaren sker över EG:s budget.

Överföring av åtgärder till första pelaren

I likhet med vad som gäller enligt nuvarande artikel K 9 om överföring
till första pelaren av åtgärder på de områden som omfattas av den tredje
pelaren, skall åtgärder på de kvarvarande områdena i tredje pelaren
kunna beslutas på grundval av bestämmelserna i den nya avdelningen Illa
i första pelaren. Regler om detta ges i artikel K 14.

12.1.5 Institutionernas roller

Sammanfattning: Institutionernas roll i tredjepelarsamarbetet stärks.
Kommissionen far förslagsrätt på samtliga områden, Europaparlamentet
skall rådfrågas innan rådet fattar beslut och EG-domstolen får nya
behörigheter.

Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen anser att det är positivt att
kommissionen får förslagsrätt i tredje pelaren. Flera remissinstanser har
berört frågan om EG-domstolens behörighet att på begäran av nationella
domstolar avge förhandsavgöranden. Dessa remissynpunkter har
redovisats i avsnitt 7.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 100 f.
och 1996/97:UU13 s. 113 f.

Bakgrund: Enligt Unionsfördraget har kommissionen i tredje pelaren
rätt att fullt ut delta i arbetet på samtliga områden (nuvarande artikel
K 4.2). Den har emellertid inte alls de vidsträckta befogenheter som den
har i första pelaren. I stället för den exklusiva förslagsrätten har
kommissionen en delad förslagsrätt som inte omfattar alla områden.
Straffrätt samt polis- och tullsamarbetet är undantagna. I tredje pelaren
har kommissionen inte heller till uppgift att övervaka att fattade beslut i
praktiken genomförs och efterlevs av medlemsstaterna.

122

Europaparlamentets roll i tredje pelaren är för närvarande mycket
begränsad. Enligt nuvarande artikel K 6 skall ordförandelandet och
kommissionen regelbundet underrätta parlamentet om överläggningar på
relevanta områden och ordförandelandet skall i vissa fall rådfråga
parlamentet. Parlamentet kan vidare ställa frågor och lämna
rekommendationer till rådet. Någon allmän skyldighet för rådet att höra
parlamentet inför beslut i tredje pelaren finns alltså inte.

EG-domstolen har i tredje pelaren i princip inte någon behörighet alls.
Medlemsstaterna har dock enligt nuvarande artikel K 3.2 sista stycket
möjlighet att i konventioner bestämma att domstolen skall ha rätt att
genom förhandsavgöranden tolka bestämmelser i konventionerna och att
slita tvister mellan medlemsstaterna om deras tillämpning. I de
konventioner som hittills har upprättats inom ramen för tredje pelaren har
EG-domstolen på olika sätt tilldelats sådana befogenheter.

Regeringskonferensen:   Med Amsterdamfördraget förstärks

institutionernas roll i tredjepelarsamarbetet betydligt. Kommissionen får
förslagsrätt på samtliga områden (artikel K 6.2), EG-domstolen får nya
behörigheter (artikel K 7) och Europaparlamentet skall rådfrågas innan
rådet fattar beslut (artikel K 11.1).

EG-domstolens behörighet

EG-domstolen får genom Amsterdamfördraget nya uppgifter i tredje
pelaren enligt artikel K 7.

I artikel K 7.1 slås fast att domstolen skall ha behörighet att meddela
förhandsavgöranden om giltigheten och tolkningen av rambeslut och
beslut, om tolkningen av konventioner antagna inom tredjepelarområdet
samt om giltigheten och tolkningen av åtgärder som genomför
konventionerna (se avsnitten 5.5 och 7).

Det står dock vaije medlemsstat fritt att för egen del godta domstolens
behörighet att meddela förhandsavgöranden. Efter förebild i
Europolkonventionen ges nämligen medlemsstaterna i artikel K 7.2 en
möjlighet att genom en förklaring i samband med undertecknandet av
fördraget eller senare närmare ange om och, i så fall, i vilken form
domstolen skall få denna behörighet.

Medlemsstaterna kan enligt artikel K 7.3 välja att ge de nationella
domstolarna en generell möjlighet att begära förhandsavgörande eller
begränsa möjligheten till domstolar i sista instans. I en särskild
gemensam förklaring (10) till artikel K 7 klargörs att medlemsstaterna
kan välja att göra det obligatoriskt för domstolar i sista instans att begära
förhandsavgörande.

Enligt artikel K 7.4 får även medlemsstater som inte har avgivit någon
förklaring rätt att inkomma med skriftliga yttranden till EG-domstolen i
mål av denna typ.

Artikel K 7.5 innebär en begränsning av domstolens behörighet. EG-
domstolen skall inte vara behörig att pröva giltigheten eller
proportionaliteten av operationer av polis eller andra brottsbekämpande
organ i en medlemsstat. Detsamma gäller när medlemsstaterna fullgör

Prop. 1997/98:58

123

sina skyldigheter att upprätthålla lag och ordning eller skyddet av den
inre säkerheten.

EG-domstolen ges i artikel K 7.6 även behörighet att pröva lagligheten
av rambeslut och andra beslut. Det kan ske på talan av en medlemsstat
eller kommissionen under åberopande av bristande behörighet,
åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av fördraget
eller av någon rättsregel som gäller dess tillämpning eller rörande
maktmissbruk.

EG-domstolen skall även enligt artikel K 7.7 vara behörig att avgöra
tvister mellan medlemsstaterna om tolkningen eller tillämpningen av de
beslut som har antagits med stöd av artikel K 6.2 och som rådet inte
lyckas avgöra inom sex månader efter det att en tvist har hänskjutits till
rådet av en av dess medlemmar. Dessutom skall domstolen vara behörig
att avgöra tvister mellan medlemsstaterna och kommissionen om
tolkningen eller tillämpningen av konventioner upprättade enligt artikel
K 6.2 d.

Till de uppgifter som domstolen skall ha enligt artikel K 7 kommer
också vissa ytterligare uppgifter enligt artikel K 12 om närmare
samarbete.

EG-domstolens ändrade kompetens enligt bestämmelserna i avdelning
VI har föranlett en följdändring i artikel L i Unionsfördraget.

Europaparlamentet

Europaparlamentets roll i tredjepelarsamarbetet regleras i artikel K 11.

Enligt artikel K 11.1 skall rådet innan det fattar beslut enligt artikel
K 6.2 b-d höra Europaparlamentet. Någon sådan skyldighet föreligger
inte nu. Europaparlamentet skall enligt den nya bestämmelsen avge sitt
yttrande inom en tidsfrist som rådet bestämmer. Tidsfristen får inte vara
kortare än tre månader. Om yttrande inte har avgivits inom denna tid, får
rådet ändå fatta sitt beslut.

I artikel K 11.2 och K 11.3 finns bestämmelser som motsvarar
nuvarande K 6 första stycket (om information till parlamentet) respektive
K 6 tredje stycket (om parlamentets rätt att ställa frågor och avge
rekommendationer m.m.).

Med de nya bestämmelserna ökar Europaparlamentets inflytande
betydligt på tredjepelarområdet, något som har varit ett starkt intresse for
medlemsstaterna. Här kan också erinras om att - enligt artikel K 13 -
bestämmelserna om EG:s ombudsman i artikel 138e i EG-fördraget skall
gälla även för tredje pelaren, liksom de nya reglerna om allmänhetens
tillgång till institutionernas handlingar.

12.2 Schengensamarbetet

Ett avgörande hinder for att genomföra den fria rörligheten for personer
inom unionen har varit oenighet medlemsstaterna emellan om tolkningen
av artikel 7a i EG-fördraget. Enligt brittisk uppfattning innebär denna
bestämmelse inte någon skyldighet for medlemsstaterna att avskaffa inre

Prop. 1997/98:58

124

gränskontroller som syftar till att identifiera och kontrollera Prop. 1997/98:58
tredjelandsmedborgare.

För att - trots dessa meningsskiljaktigheter - så långt som möjligt
genomfora den fria rörligheten for personer bestämde sig vissa
medlemsstater år 1985 för att inleda ett samarbete som kom att benämnas
Schengensamarbetet. Detta samarbete är endast tillfälligt i avvaktan på
att gemensamma regler kan antas inom EU. Detta innebär att när
gemensamma regler för EU antas på ett område som omfattas av
Schengensamarbetet så ersätter de nya reglerna, vare sig det är fråga om
regler beslutade i första eller tredje pelaren, motsvarande bestämmelser i
Schengenregelverket.

Detta har redan inträffat på flera områden, t.ex. i fråga om
viseringsregler och vapen. Ett annat exempel är Dublinkonventionen (se
avsnitten 10.1.3 och 12.2.1), som nyligen har trätt i kraft för samtliga
EU:s medlemsstater och som därmed ersätter den reglering som
Schengenkonventionen innehåller om hanteringen av asylansökningar.

De grundläggande bestämmelserna för Schengensamarbetet finns dels i
det ursprungliga Schengenavtalet från år 1985 (som kan sägas ange
ramarna för samarbetet), dels i en tillämpningskonvention från år 1990
(Schengenkonventionen) som innehåller detaljerade bestämmelser för
samarbetet.

Genomförandet av den fria rörligheten för personer kom, som har
nämnts tidigare, att bli en av regeringskonferensens huvudfrågor. Därvid
aktualiserades naturligen frågan om att införliva det redan fungerande
Schengensamarbetet med EU. De nya bestämmelserna om ett närmare
samarbete som diskuterades i konferensen erbjöd en modell för att
fördragsmässigt genomföra ett sådant införlivande.

Ett införlivande av Schengensamarbetet med EU innebär att detta
samarbete kommer att äga rum i den vanliga EU-strukturen, dvs. i rådet
med dess arbetsgrupper, kommittéer och rådssekretariat och med
medverkan också av övriga institutioner, dvs. Europaparlamentet,
kommissionen och EG-domstolen. Införlivandet i EU av
Schengensamarbetet har reglerats i ett särskilt protokoll om införlivande
av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar (B.2).

För närvarande deltar Frankrike, Tyskland, Belgien, Nederländerna,
Luxemburg, Spanien, Portugal, Italien och Österrike fullt ut i
Schengensamarbetet. För Grekland är ett sådant deltagande aktuellt inom
en nära framtid. För de nordiska EU-ländema, som anslöt sig till
Schengensamarbetet genom särskilda avtal i december 1996, beräknas ett
deltagande ta sin böljan under år 2000. Detsamma gäller för Norge och
Island som - eftersom de inte är medlemmar av EU - har slutit ett
särskilt samarbetsavtal med Schengenländema.

Regeringens proposition om godkännande av Sveriges anslutning till
Schengensamarbetet och av samarbetsavtalet med Norge och Island
överlämnades till riksdagen i december 1997 (prop. 1997/98:42).
Danmark ratificerade sitt anslutningsavtal i september 1997 och Norge
sitt samarbetsavtal i maj 1997. Finland och Island avser att ratificera sina
respektive avtal under år 1998.

125

12.2.1 Schengensamarbetets innehåll

Inledning

Schengensamarbetet kan sägas innefatta två grundtankar, som är starkt
sammanlänkade med varandra. Den första är den fria rörligheten for
personer, i den betydelsen att personkontrollerna vid nationsgränserna
mellan de deltagande staterna - inre gränser - skall upphöra. Den andra
grundtanken, som aktualiseras av den fria rörligheten för personer, är att
det krävs åtgärder i kampen mot internationell kriminalitet och mot sådan
invandring som är olaglig. För att den fria rörligheten för personer inte
som en oönskad bieffekt skall bli till hjälp för den internationella,
gränsöverskridande brottsligheten innefattar Schengensamarbetet därför
ett antal s.k. kompensatoriska åtgärder. Dessa kommer till uttryck i
konventionens regler om yttre gränskontroll och regler om polisiärt och
rättsligt samarbete. Ett viktigt hjälpmedel i dessa sammanhang är
Schengens datoriserade informationssystem (SIS).

I det följande redovisas det huvudsakliga innehållet i
Schengenkonventionen. Konventionen i dess helhet och en ingående
redogörelse for den finns i regeringens proposition om godkännande av
Sveriges anslutning till Schengensamarbetet (prop. 1997/98:42).

Fri rörlighet för personer

Schengensamarbetet innehåller gemensamma regler som syftar till att
medge fri rörlighet for personer inom Schengenområdet i enlighet med
målsättningen inom EG. I konventionens inledning anges att de inre
gränserna får passeras överallt utan att någon personkontroll genomförs.
Med inre gräns avses Schengenstatemas gemensamma landgränser samt
sådana flygplatser och hamnar for reguljära fäijeförbindelser, där det
enbart sker trafik till och från andra Schengenländer. För såväl
medborgare i Schengenstatema och övriga medlemsstater i EU som for
tredjelandsmedborgare gäller att de, väl inne på Schengenstatemas
territorium, fritt kan röra sig inom Schengenområdet. För en
tredjelandsmedborgare innebär det en rätt att röra sig fritt inom
Schengenområdet under högst tre månader under en tidsperiod om sex
månader eller, om vederbörande är viseringspliktig, under den tid
viseringen gäller. Schengenkonventionen behandlar inte frågor som rör
möjligheterna för en medborgare i en Schengenstat eller en annan stat att
bosätta sig och arbeta i en annan Schengenstat. Inom dessa områden
gäller EG-rätten, EES-avtalet och nationella bestämmelser.

I Schengenkonventionen finns bestämmelser som behandlar
avskaffandet av personkontrollerna vid de inre gränserna och personers
rörlighet, särskilda bestämmelser som reglerar passerandet av inre och
yttre gränser, viseringar, villkor för utlänningars rörelsefrihet samt
bestämmelser om inresa.

Prop. 1997/98:58

126

Yttre gränskontroll

Yttre gränser i Schengenkonventionens mening är alla Schengenstaters
land- och sjögränser samt flygplatser och hamnar som enligt
konventionen inte räknas som inre gräns.

De yttre gränserna får i princip passeras endast vid särskilda
gränsövergångsställen och under fastställda öppettider. Schengenstatema
har åtagit sig att infora påföljder mot otillåtet passerande av yttre gräns.
Vid yttre gräns skall vissa kontroller genomföras, både vid inresa och vid
utresa.

Personkontroll vid inresa skall göras för att kontrollera att personen
uppfyller kraven för att komma in i Schengenområdet, dvs. godtagbara
resehandlingar, erforderlig visering samt tillräckliga medel för sitt
uppehälle. Den inresande får inte heller vara en risk för den allmänna
ordningen, statens säkerhet eller någon av Schengenstatemas
internationella förbindelser.

Undantag från ett eller flera av dessa krav kan göras av en stat som
finner det nödvändigt av humanitära skäl, i eget intresse eller på grund av
internationella förpliktelser. Inresetillståndet begränsas då till att avse
enbart det berörda landet. I sådana fall skall de övriga Schengenstatema
underrättas.

Genomresa skall medges en medborgare i tredje land, om
vederbörande har visering eller uppehållstillstånd utfärdat av ett annat
Schengenland. Förekommer personen i fråga på den gemensamma
spärrlistan som finns i SIS, kan detta utgöra hinder mot genomresa.

Med hänsyn till Schengenstatemas inre säkerhet och ordning skall
personkontroll även äga mm vid utresa, s.k. utresekontroll. Sådan
kontroll skall utföras för alla utresande men, i likhet med
inresekontrollen, vara noggrannare i fråga om personer som inte är
medborgare i någon av EU:s medlemsstater.

Asyl

I och med att Dublinkonventionen har trätt i kraft för samtliga EU:s
medlemsstater - den 1 september 1997 för de ursprungliga
signatärstatema, den 1 oktober 1997 för Sverige och Österrike samt den
1 januari 1998 för Finland - har den konventionens regler tagit över
Schengenkonventionens regler om asyl. Asylreglema i
Schengenkonventionen har därigenom upphört att gälla. En ingående
redogörelse för Dublinkonventionens innehåll finns i regeringens
proposition 1996/97:87 om godkännande av konventionen.

Polisiärt och rättsligt samarbete

Det polisiära och rättsliga samarbetet är en del av de s.k.
kompensatoriska åtgärder som syftar till att kunna avskaffa
personkontrollen vid de inre gränserna. Samarbetet har emellertid också
ett egenvärde i det att samarbetet mellan medlemsstaternas myndigheter
fördjupas och förstärks. Schengenkonventionens bestämmelser om

Prop. 1997/98:58

127

polissamarbetet är inriktat på att förebygga och utreda brott och avser Prop. 1997/98:58
såväl informationsutbyte som operativ samverkan. Exempel på det
sistnämnda är fortsatt förföljande över gräns och gränsöverskridande
övervakning.

Det rättsliga samarbetet omfattar frågor om inbördes rättshjälp i
brottmål, tillämpningen av principen non bis in idem (inte två gånger för
samma sak), utlämning, överförande av verkställighet av brottmålsdom
samt bekämpande av brottslighet som avser narkotika och vapen.

Schengensamarbetets organisation

Schengensamarbetets karaktär av mellanstatligt samarbete bildar
utgångspunkt för samarbetets beslutsformer och ledning. Beslut i
Schengenorganen fattas sålunda med enhällighet. Schengensamarbetet
leds, på samma sätt som i EU, av ett ordförandeland.
Schengensamarbetets högsta beslutande organ är verkställande
kommittén (ministernivå). Andra organ är centralgruppen (högre
tjänstemän) och den s.k. gemensamma tillsynsmyndigheten för
dataskyddsfrågor. Under centralgruppen finns ett antal arbetsgrupper,
t.ex. den s.k. ständiga administrativa kommittén och gruppen för
internationella avtal och överenskommelser. Dessutom finns ett
sekretariat som organisatoriskt är inordnat i Beneluxsamarbetets
generalsekretariat.

Schengens regelverk

Schengens regelverk består av det ursprungliga Schengenavtalet,
Schengenkonventionen samt senare anslutna staters anslutningsavtal.
Därtill kommer beslut och deklarationer av verkställande kommittén
samt beslut av centralgruppen. Verkställande kommitténs huvudsakliga
uppgift är enligt Schengenkonventionen att kontrollera att konventionen
efterlevs av medlemsstaterna. Men i ett par, särskilt angivna fall skall
verkställande kommittén även besluta tillämpningsföreskrifter till
konventionen. Det är här fråga om föreskrifter som reglerar den rent
praktiska hanteringen, dvs. bestämmelser som i Sverige vanligen regleras
genom föreskrifter på myndighetsnivå. Verkställande kommittén kan inte
besluta något som går utöver staternas åtaganden enligt själva
konventionen och inte heller beslutar den några regler som är bindande
för enskilda. Alla beslut måste genomföras nationellt i enlighet med de
deltagande ländernas nationella bestämmelser. Verkställande kommittén
beslutar med enhällighet, vilket i praktiken innebär att vaije deltagande
land har vetorätt.

De flesta beslut som fattas av verkställande kommittén är således av
föreskriftskaraktär, dvs. de riktar sig till staterna och deras myndigheter
och inte till enskilda personer, även om enskilda naturligtvis ibland kan
komma att beröras indirekt. Ett sådant exempel är den förteckning över
de länders medborgare, för vilka det skall gälla viseringsplikt, som
verkställande kommittén har beslutat. För att den skall få genomslag

128

nationellt måste den alltså införlivas genom interna regler i vaije Prop. 1997/98:58
deltagande land, för vår del genom en förordning utfärdad av regeringen.

12.2.2 Införlivande av Schengensamarbetet

Sammanfattning: Genom ett särskilt protokoll införlivas det
nuvarande s.k. Schengensamarbetet med EU. Det innebär att detta
samarbete kommer att äga rum i den vanliga EU-strukturen, dvs.
under medverkan av EU:s institutioner enligt de regler som gäller
enligt fördragen. De nuvarande Schengenstatema kommer alltså att,
från den tidpunkt då Amsterdamfördraget träder i kraft, fortsätta sitt
samarbete på de områden som Schengenregelverket omfattar i form
av ett närmare samarbete inom EU:s institutionella och rättsliga
ramar. Schengenregelverket delas upp och hänförs till relevanta
bestämmelser i första och tredje pelaren.

Särskilda samarbetsavtal skall ingås med Norge och Island.

Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Amnesty
International Svenska sektionen, Svenska Röda Korset och
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet anser att det är positivt att
Schengensamarbetet införlivas i EU. Enligt Rikspolisstyrelsen innebär
detta att samarbetet på dessa områden förenklas. Amnesty International
framhåller att ett införlivande av Schengensamarbetet i EU bidrar till
ökad insyn för allmänheten och medför vissa rättsliga garantier för detta
samarbete samt skapar förutsättningar för att samarbetet blir mer
demokratiskt. Svenska kyrkans församlingsnämnd anser att det är en
uppenbar fördel att EG-domstolen och Europaparlamentet i och med
införlivandet får möjligheter att påverka Schengenregelverket. Nämnden
framför vissa betänkligheter när det gäller bl.a. asylreglema och Sveriges
möjligheter att tillämpa sina egna nationella regler. Ung Vänster är
kritisk till att Schengensamarbetet införlivas med EU. De framhåller att
införlivandet innebär strängare yttre gränskontroller och därmed en
hårdare asylpolitik samt att den nordiska passunionen är i fara.
Folkkampanjen Sverige ut ur EU anser att Schengensamarbetet äventyrar
den nordiska passunionen. Utlänningsnämnden konstaterar att
Amsterdamfördraget inte föranleder något behov av omedelbara
ändringar i utlänningslagstiftningen.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13, s. 100 f.
och 1996/97:UU13 s. 113 f. Se också utrikesutskottets betänkanden
1995/96:UU23 om nordiskt samarbete (s. 11 f.) och 1995/96:UU25 om
verksamheten inom Europeiska unionen under 1995 (s. 15 f.).

Regeringskonferensen

Protokollet om Schengensamarbetets införlivande inom EU:s ramar
Regeringskonferensen resulterade i att Schengensamarbetet införlivas i
EU genom ett särskilt protokoll (B.2). Protokollet fogas till
Unionsfördraget och EG-fördraget.

129

9 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 58, Del 1

I ingressen till protokollet beaktas Danmarks särställning samt att
Storbritannien och Irland inte har anslutit sig till Schengensamarbetet,
men att dessa båda länder bör ges möjlighet att godta samtliga eller delar
av de bestämmelser som ligger till grund för samarbetet. Vidare noteras
behovet av att behålla särskilda förbindelser med Norge och Island.

Enligt protokollet får de 13 medlemsstater i EU som för närvarande
deltar i Schengensamarbetet fortsätta sitt samarbete på de områden som
Schengenregelverket omfattar i form av ett närmare samarbete inom
EU:s institutionella och rättsliga ramar (artikel 1). Vad som skall avses
med Schengenregelverket är angivet i en särskild bilaga till protokollet.

Från den tidpunkt då protokollet träder i kraft blir detta regelverk
omedelbart gällande för Schengenstatema. Från och med den tidpunkten
ersätter rådet motsvarande beslutande organ i Schengensamarbetet,
nämligen verkställande kommittén (artikel 2.1 första stycket).

Rådet skall med enhällighet vidta alla nödvändiga åtgärder för att föra
över samarbetet till EU. Rådet skall också med tillämpning av de
relevanta bestämmelserna i fördragen fastställa till vilken pelare olika
delar av regelverket skall hänföras (artikel 2.1 andra stycket). När dessa
beslut har fattats får EG-domstolen behörighet på områdena enligt
respektive fördrag (artikel 2.1 tredje stycket). Innan besluten enligt andra
stycket har fattats skall Schengenregelverket anses tillhöra den tredje
pelaren (artikel 2.1 jjärde stycket).

Det är enligt artikel 2.2 rådet som enhälligt beslutar när
bestämmelserna i artikel 2.1 skall gälla för de medlemsstater som har
anslutit sig till Schengensamarbetet, dvs. när en medlemsstat kan delta
fullt ut i det operativa samarbetet. Villkoren för ett sådant deltagande kan
å andra sidan vara uppfyllda redan före den tidpunkt då protokollet träder
i kraft. Det är då fortfarande den verkställande kommittén som fattar ett
sådant beslut. I en gemensam förklaring (44) uttalas att rådet skall vidta
förberedelser så att alla sådana nödvändiga åtgärder som avses i artikel 2
kan vidtas den dag då Amsterdamfördraget träder i kraft.

I artikel 3 klargörs att Danmark behåller samma rättigheter och
skyldigheter i förhållande till övriga Schengenstater som tidigare när det
gäller de delar av Schengenregelverket som är hänförliga till de områden
som enligt Amsterdamfördraget överförs till första pelaren och som
därmed får sin rättsliga grund i avdelning Illa i EG-fördraget. Det
betyder att Danmark i dessa hänseenden behåller den mellanstatliga
relation som Schengenavtalet innebär (se avsnitt 10.1.5). När det däremot
gäller övriga delar av Schengenregelverket - de som hänförs till tredje
pelaren - gäller inte några särbestämmelser för Danmark.

Storbritannien och Irland kan, enligt artikel 4, vid vilken tidpunkt som
helst begära att få omfattas av hela eller delar av Schengenregelverket.
Ett sådant beslut av rådet skall fattas enhälligt av de i rådet ingående
Schengenstatema. Medlemsstaterna i regeringskonferensen var, som
framgår av en gemensam förklaring (46), eniga om att medlemsstaterna
skall göra allt för att samtliga medlemsstater skall kunna delta i
samarbetet, särskilt när Storbritannien och Irland, enligt artikel 4, helt
eller delvis har godtagit Schengenregelverket.

Prop. 1997/98:58

130

I artikel 5 föreskrivs att förslag och initiativ som grundar sig på
Schengenregelverket skall omfattas av de relevanta bestämmelserna i
fördragen. I vissa fall skall då artikel 5a i EG-fördraget eller artikel K 12
i Unionsfördraget (om proceduren för deltagande i ett närmare
samarbete) tillämpas på så sätt att tillstånd till deltagande enligt dessa
bestämmelser under särskilda förutsättningar skall anses ha givits av
rådet. Detta skall gälla även om rådet inte har fattat beslut enligt artikel

2.1 andra stycket i protokollet.

Enligt artikel 6 skall Norge och Island associeras med genomförandet
av Schengenregelverket. Samarbetsavtal skall därför ingås med dessa
länder. I en gemensam förklaring (47) anges att parterna skall vidta alla
nödvändiga åtgärder för att dessa avtal skall kunna träda i kraft samtidigt
med protokollet.

Artikel 7 innehåller en bestämmelse om att rådet med kvalificerad
majoritet skall anta närmare föreskrifter för införlivande av det
nuvarande Schengensekretariatet med rådets generalsekretariat.

Av artikel 8 framgår att Schengenregelverket och andra åtgärder som
har beslutats på detta område skall betraktas som s.k. acquis, dvs. ingå
bland de regler som måste godtas fullt ut av alla stater som ansöker om
medlemskap i EU.

Ett par remissinstanser har uttalat farhågor för att Schengensamarbetets
införlivande i EU kommer att innebära hårdare regler på asylområdet. De
regler som finns i Schengenkonventionen har numera ersatts av den
mellan samtliga EU:s medlemsstater gällande Dublinkonventionen.
Införlivandet av Schengensamarbetet i EU innebär alltså i sig inget nytt
när det gäller asylområdet. För övrigt kan tilläggas att
Dublinkonventionen, lika litet som de tidigare gällande reglerna i
Schengenkonventionen, innehåller några bestämmelser om rätten till
asyl, dvs. frågan om en asylansökan skall beviljas eller ej. Den frågan
regleras av Genévekonventionen och nationella regler.

Det är riktigt, som en remissinstans har påpekat, att
Schengenkonventionen innehåller gemensamma bestämmelser om hur de
yttre gränserna skall kontrolleras. Sådana bestämmelser finns inte i dag
inom EU. Som har nämnts tidigare innebär emellertid
Amsterdamfördraget att sådana regler införs också i EU (se avsnitt
10.1.2). Schengensamarbetets införlivande i EU har inte heller i detta
avseende i sig någon betydelse, i den meningen att reglerna skulle bli
strängare än om något införlivande inte ägde rum.

Norges och Islands ställning

Mellan de nordiska länderna uppnåddes fri rörlighet för personer redan
för drygt fyrtio år sedan. Danmark, Finland, Norge och Sverige
undertecknade år 1954 ett protokoll om att inte längre ställa upp krav på
pass och uppehållstillstånd för medborgare i dessa länder vid vistelse i
annat nordiskt land än hemlandet.

År 1957 ingick samma stater den nordiska
passkontrollöverenskommelsen. Island har sedermera anslutit sig till båda

Prop. 1997/98:58

131

dessa överenskommelser, som tillsammans utgör vad som brukar kallas
den nordiska passunionen. Den innebär bl.a. att nordiska medborgare kan
resa fritt mellan de nordiska länderna utan att behöva medföra pass vid
passage av inre gräns och att uppehållstillstånd inte heller krävs för
nordiska medborgare vid stadigvarande vistelse i ett annat nordiskt land.

Icke-nordiska medborgare behöver i princip inte visa upp pass vid
passage av en gräns mellan nordiska länder, men de är skyldiga att
medföra pass eller annan reselegitimation. Stickprovskontroller får
utföras vid de inre nordiska gränserna.

Samtliga nordiska länder är angelägna om att slå vakt om den nordiska
passfriheten och det var detta som var anledningen till att Norge och
Island slöt särskilda samarbetsavtal med Schengenstatema.

Schengenprotokollet innehåller bestämmelser om att särskilda avtal
skall ingås med Norge och Island som innebär att dessa båda länder även
i fortsättningen skall kunna delta i samarbetet på de områden som
Schengensamarbetet i dag omfattar. Detta tillsammans med
bestämmelserna i det särskilda protokollet om Danmarks ställning (B.5),
gör att det finns förutsättningar att säkerställa att den nordiska
passffiheten kan bibehållas inom ramen for det bredare europeiska
samarbetet på dessa områden som Schengensamarbetets införlivande i
EU och Norges och Islands medverkan i detta samarbete innebär. Detta
noterades särskilt och med uppskattning av det Europeiska rådet i dess
slutsatser efter toppmötet i Amsterdam.

Bestämmelserna protokoll B.5 innebär - som har redovisats tidigare
(se avsnitt 10.1.5) - i korthet följande. Danmark har ställt sig utanför den
överföring av samarbetsområden från tredje till första pelaren som
Amsterdamfördraget innebär. När det gäller de delar av
Schengenregelverket som fors över till första pelaren bibehåller Danmark
därför samma rättigheter och skyldigheter i förhållande till övriga
Schengenstater som tidigare. Det betyder att Danmark i dessa delar
behåller den mellanstatliga relation som Schengensamarbetet innebär.
När det gäller nya beslut som medlemsstaterna kommer att anta inom
första pelaren skall Danmark inom sex månader besluta huruvida man
skall genomföra dem i sin nationella lagstiftning.

Med Norge och Island skall samarbetsavtal förhandlas fram på
grundval av de nuvarande samarbetsavtalen med Schengenstatema.
Särskilda avtal skall också slutas med Norge och Island for att reglera
förhållandet till Storbritannien och Irland inom de delar av
Schengensamarbetet där dessa stater kan komma att delta.

Som har nämnts, uttalar EU:s medlemsstater i en gemensam förklaring
(47) att de är eniga om att vidta alla nödvändiga åtgärder för att avtalen
med Norge och Island skall kunna träda i kraft samtidigt med
Amsterdamfördraget. Arbetet inom EU med att förbereda dessa avtal
pågår i en särskild arbetsgrupp som inledde sitt arbete omedelbart efter
det att Amsterdamfördraget hade undertecknats.

De nordiska ländernas strävan är att dessa förberedelser skall kunna
slutföras så fort som möjligt så att avtalen med Norge och Island - i
enlighet med den nämnda gemensamma förklaringen - skall kunna träda
i kraft samtidigt med Amsterdamfördraget. Regeringen utgår for sin del

Prop. 1997/98:58

132

ifrån att detta kommer att bli fallet och att därmed - i enlighet med stats- Prop. 1997/98:58
och regeringschefernas uttalande vid toppmötet i Amsterdam - Norges
och Islands medverkan i ett utvidgat europeiskt samarbetet för fri
rörlighet för personer kan fortsätta även i framtiden.

13 Unionen och medlemsstaterna

I regeringskonferensen behandlades även vissa frågor som närmast rör
förhållandet mellan unionen och medlemsstaterna i samarbetet inom EU.
Det gäller frågan om ett närmare samarbete mellan vissa medlemsstater
inom EU:s ram, det gäller frågorna om subsidiaritet och proportionalitet
och det gäller slutligen gemenskapslagstiftningens kvalitet.

Amsterdamfördraget innebär att möjligheter ges till en viss flexibilitet i
samarbetet. Bestämmelser om detta förs in i fördragen och gäller
samarbetet i första och tredje pelarna.

De gällande riktlinjerna för tillämpningen av subsidiaritets- och
proportionalitetsprincipema blir genom Amsterdamfördraget bindande.

I en gemensam förklaring uttalar medlemsstaterna att ambitionsnivån
skall höjas när det gäller gemenskapslagstiftningens redaktionella
kvalitet.

13.1 Närmare samarbete

Sammanfattning: Bestämmelser om ett närmare samarbete (s.k.
flexibel integration) införs i fördragen. En grupp medlemsstater, som
dock skall bestå av minst en majoritet av medlemsstaterna, skall
kunna bedriva ett närmare samarbete inom EU:s ramar. Samarbetet
skall var hänförligt till första eller tredje pelaren. Ett sådant samarbete
skall kunna tillåtas under vissa noggrant angivna förutsättningar.

Domstolen ges behörighet att pröva om förutsättningarna är
uppfyllda.

Beslut om att tillåta ett närmare samarbete fattas med kvalificerad
majoritet i rådet. Vaije medlemsstat har dock möjlighet att lägga in
sitt veto under åberopande av uttalade och viktiga skäl som rör
nationell politik.

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i
denna del har lämnat frågan om ett närmare samarbete utan erinran.
Kustbevakningen framhåller att reglerna om flexibel integration har
införts för att säkerställa att den kommande utvidgningen inte förhindrar
en fortsatt integration inom unionen. Grossistförbundet Svensk Handel
menar att ett närmare samarbete kan möjliggöra en parallell process inom
EU som kan leda till en utvidgning och fördjupning av samarbetet. Detta
får dock inte missgynna mindre medlemsstater som t.ex. Sverige.
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet anser att möjligheten till flexibel

133

integration är positiv, om den hanteras varsamt. Sveriges Prop. 1997/98:58
socialdemokratiska ungdomsförbund menar att det är viktigt att
flexibiliteten inte skapar en hård kärna av länder som övertar
beslutanderätten i hela EU. Lantbrukarnas Riksförbund framhåller att
förtydligandet av den flexibla integrationen i fördraget är ett viktigt steg
eftersom EU är en pågående process. EU-kritiska rådet framhåller att den
flexibla integrationen innebär att EU kan utvecklas utan att samtliga
parlament har möjlighet att säga nej till utvecklingen.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkande 1996/97:UU13 s. 42.

Regeringskonferensen: En grundläggande princip för samarbetet
inom EG och EU har varit samtliga medlemsstaters fulla medverkan i
vaije enskild del av samarbetet. Trots nyansskillnader i syn på den
fortsatta fördjupningsprocessen och olika uppfattningar om de långsiktiga
målen har medlemsstaterna lyckats att i huvudsak följa ett gemensamt
integrationsspår. Viktiga undantag har gällt EMU och det sociala avtalet
som förhandlades fram i Maastricht år 1991. Flexibla lösningar
accepterades då på fördragsnivå.

I takt med att EU utvidgas till på sikt kanske fler än 25 medlemsstater
och medlemskretsen blir mer heterogen, kan en ökad flexibilitet bli
nödvändig för att säkerställa att utvidgningen inte omöjliggör ett fortsatt
fördjupat samarbete. Detta var bakgrunden till att, på initiativ inte minst
av Frankrike och Tyskland, frågan om ett närmare samarbete, s.k.
flexibel integration, lyftes fram i regeringskonferensen. Frågan har gällt
att i grundfördragen införa bestämmelser som gör det möjligt för ett antal
medlemsstater att inom unionens ram bedriva ett fördjupat samarbete.

Den svenska utgångspunkten i regeringskonferensen var att det är i
svenskt intresse - även i ett utvidgningsperspektiv - att samarbetet i
största möjliga utsträckning bygger på en sammanhållen gemenskap
inom ett enhetligt institutionellt ramverk. Samtidigt borde det inte
uteslutas att flexibilitet kunde behövas i framtiden för att föra samarbetet
framåt.

Diskussionen i regeringskonferensen visade att alla medlemsstater var
beredda att acceptera fördragsbestämmelser om flexibel integration, eller
ett närmare samarbete som företeelsen kom att benämnas. Förhandlingen
kom att koncentreras till frågor som rörde de förutsättningar som borde
vara uppfyllda för att ett närmare samarbete skulle få sättas igång och till
formerna för beslutsfattande.

De nya fördragsbestämmelser som blev resultatet av
regeringskonferensen omfattar en allmän del med generella villkor för
ett närmare samarbete i en ny avdelning Via i Unionsfördraget (artiklarna
K 15-K 17, artikel 1.12 i Amsterdamfördraget). Till detta kommer
specifika bestämmelser för första och tredje pelarna i artikel 5a i EG-
fördraget respektive artikel K 12 i Unionsfördraget (artikel 2.5 respektive

1.11 i Amsterdamfördraget). Några bestämmelser om närmare samarbete
finns däremot inte inom ramen för bestämmelserna om GUSP i andra
pelaren. Detta skall ses mot bakgrund bl.a. av att bestämmelserna om s.k.
konstruktivt avstående (artikel J 13.1 andra stycket) erbjuder ett visst
mått av flexibilitet.

134

Av de allmänna bestämmelserna framgår bl.a. att ett närmare Prop. 1997/98:58
samarbete skall syfta till att främja unionens mål och till att skydda och
tjäna dess intressen, att det kan användas endast som en sista utväg, när
fördragens mål inte kan uppnås på något annat sätt, samt att ett sådant
närmare samarbete skall vara öppet för alla medlemsstater och omfatta
åtminstone en majoritet av dem. Dessutom skall de flexibla
arrangemangen inte påverka icke deltagande medlemsstaters skyldigheter
och intressen.

De icke deltagande medlemsstaternas representanter i ministerrådet har
rätt att delta i överläggningar, men inte i omröstningar inom ramen för ett
närmare samarbete.

Kostnaderna för själva verksamheten skall bäras av de medlemsstater
som deltar i samarbetet.

Om inte annat anges, skall de institutionella bestämmelserna i
fördragen i övrigt gälla även för det närmare samarbetet. Detta betyder
bl.a. att samtliga EU-parlamentariker deltar i parlamentets beslutsfattande
om rättsakter inom ramen för ett närmare samarbete och att
kommissionen i sin helhet deltar. Domstolen ges en roll att övervaka att
förutsättningarna för ett närmare samarbete är uppfyllda också när det
gäller tredjepelarsamarbetet.

Bestämmelserna för första pelaren i artikel 5a i EG-fördraget klargör i
vilka fall ett närmare samarbete inte skall kunna utvecklas. Hit hör t.ex.
områden på vilka gemenskapen är ensam behörig (exklusiv
gemenskapskompetens). Av stor betydelse är att det närmare samarbetet
inte får påverka gemenskapens politik, åtgärder eller program och att det
skall ligga inom ramen för de befogenheter som gemenskapen fått genom
fördraget. Ett närmare samarbete kan alltså inte utgöra ett alternativ till
en fördragsändring.

Ett beslut om att tillåta ett närmare samarbete skall fattas med
kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter att
Europaparlamentet har hörts. Om en medlem av rådet motsätter sig att ett
beslut fattas med kvalificerad majoritet av viktiga och uttalade skäl som
rör nationell politik skall ett sådant beslut inte fattas. Frågan kan då
hänskjutas till rådet i dess sammansättning av statschefer eller
regeringschefer för enhälligt beslut.

Vaije medlemsstat kan alltså lägga in sitt veto mot att ett närmare
samarbete kommer till stånd. Medlemsstater som i ett senare skede
önskar ansluta sig till samarbetet skall anmäla sin avsikt till rådet och
kommissionen. Av principiellt stor betydelse är att det är kommissionen
och inte rådet som fattar beslut i frågan. Denna ordning understryker
gemenskapssamarbetets särskilda karaktär och kommissionens
grundläggande roll att värna om gemenskapsintresset.

Frågan om närmare samarbete i tredje pelaren har behandlats i det
föregående (se avsnitt 12.1.4).

Enligt regeringens bedömning måste de nya bestämmelserna om ett
närmare samarbete sammantaget anses utgöra en rimlig avvägning av å
ena sidan behovet av att öppna möjligheter för en mindre krets av
medlemsstater att gå vidare i en fördjupad integration utan att behöva

135

invänta övriga medlemsstater och å andra sidan nödvändigheten av att
bibehålla sammanhållningen inom unionen.

I regeringskonferensen argumenterade Sverige för att beslut om att
tillåta ett närmare samarbete skulle fattas enhälligt. Detta var dock en
ordning som inte kunde accepteras av de medlemsstater som var drivande
i frågan. Resultatet blev alltså ett system som innebär att kvalificerad
majoritet i princip gäller som beslutsform men att det nationella vetot är
tillgängligt som en sista utväg. Denna lösning får betecknas som
acceptabel mot bakgrund av förhandlingssituationen. De viktigaste
garantierna mot att den nya möjligheten att bedriva närmare samarbete
inte missbrukas ligger i de noggranna förutsättningar som angivits i
fördragen. EG-domstolen får behörighet att pröva om dessa
förutsättningar är uppfyllda när det gäller samarbetet såväl i första som i
tredje pelaren.

13.2 Subsidiaritet

Prop. 1997/98:58

Sammanfattning: Innebörden av nuvarande fördragsbestämmelser
om subsidiaritets- och proportionalitetsprincipema ändras inte. De nu
gällande riktlinjerna för tillämpningen av principerna fördragsfästs
genom ett protokoll.

Remissinstanserna: Det fåtal remissinstanser som har yttrat sig i
frågan har varit positiva till att ett protokoll om tillämpningen av
subsidiaritets- och proportionalitetsprincipema fogas till EG-fördraget.
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet anser att det hade
varit önskvärt att även principen om kommunal självstyrelse hade
kommit till uttryck i fördraget.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 33 och
1996/97:UU13 s. 19 f.

Bakgrund: Genom Unionsfördraget infördes en allmän bestämmelse
om subsidiaritet i EG-fördraget. I artikel 3b andra stycket i EG-fördraget
föreskrivs sålunda följande:

På de områden där gemenskapen inte är ensam behörig skall den i
överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen vidta en åtgärd endast om
och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig
utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den
planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på
gemenskapsnivå.

Subsidiaritetsprincipen innebär alltså inte att gemenskapen tilldelas
eller fråntas beslutsbefogenheter utöver vad som redan följer av
fördragen. Principen reglerar i stället på vilket sätt gemenskapen skall
utöva de beslutsbefogenheter som gemenskapen redan har enligt
fördragen. Subsidiaritetsprincipen inverkar därmed inte på den gällande
kompetensfördelningen annat än indirekt.

En grundläggande princip vid sidan av subsidiaritetsprincipen är den
närbesläktade proportionalitetsprincipen som genom Unionsfördraget har

136

fördragsfästs i artikel 3b tredje stycket i EG-fördraget. Principen innebär
att gemenskapen inte skall vidta någon åtgärd utöver vad som är
nödvändigt för att uppnå målen i fördraget.

Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh år 1992 diskuterades den
närmare tillämpningen av subsidiaritetsprincipen. Ordförandeskapets
slutsatser från mötet innehåller riktlinjer för tillämpningen av principen.

Europaparlamentet, rådet och kommissionen ingick år 1993 ett avtal
om förfaranden för att genomföra subsidiaritetsprincipen.

Regeringskonferensen: Under regeringskonferensen förordade några
medlemsstater en utförligare reglering av subsidiaritetsprincipen i EG-
fördraget. Utgångspunkterna för de förslag till ändringar som lades fram
var olika. Vissa medlemsstater ville öka möjligheten till rättslig kontroll
av hur principen tillämpas. Vissa andra medlemsstater ville att regionala
beslutsnivåer borde lyftas fram.

Den svenska utgångspunkten i regeringskonferensen var att en väl
avvägd tillämpning av subsidiaritetsprincipen leder till ett effektivare
unionssamarbete och till att beslut fattas där de hör hemma. Den svenska
uppfattningen var dock att det inte var nödvändigt att ytterligare
fördragsfästa subsidiaritetsprincipen.

Resultatet av regeringskonferensen blev att ett protokoll om
tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprincipema (C.7)
fogas till EG-fördraget. Protokollet bygger på slutsatserna från
Europeiska rådets möte i Edinburgh och det tidigare nämnda avtalet
mellan institutionerna.

Av särskild betydelse är att det anges att gemenskapens åtgärder skall
begränsas till frågor som har gränsöverskridande aspekter eller som inte i
tillräcklig utsträckning kan hanteras på nationell nivå. Gemenskapen
skall endast lagstifta i den mån det är nödvändigt och de åtgärder som
gemenskapen vidtar skall lämna så mycket utrymme som möjligt för
beslut på nationell nivå. Gemenskapens institutioner skall noga pröva om
och motivera varför åtgärder skall vidtas på gemenskapsnivå.

Regeringens bedömning är att protokollet inte i sak förändrar
innebörden av artikel 3b. Protokollet innebär inte heller någon förändring
i sak jämfört med slutsatserna från Europeiska rådets möte i Edinburgh
eller avtalet mellan institutionerna. Att principerna för tillämpning nu
kommer till uttryck i ett protokoll till EG-fördraget innebär emellertid att
de blir rättsligt bindande för institutionerna och att de skall ligga till
grund för EG-domstolens bedömning i de fall tillämpningen av
subsidiaritets- och proportionalitetsprincipema blir föremål för EG-
domstolens prövning. I detta hänseende innebär det nya protokollet ett
stärkande av principernas ställning och kan ligga till grund för en
välkommen uppstramning av deras tillämpning.

Under regeringskonferensen behandlades också frågan om lokal
självstyrelse. Medlemsstaterna hade starkt divergerande uppfattningar
både i frågan hur och i frågan om lokal självstyrelse skulle regleras på
EU-nivån. Från flera håll hävdades att en reglering skulle strida mot
subsidiaritetsprincipen. Någon enighet kunde alltså inte nås i denna fråga.

Prop. 1997/98:58

137

13.3 Gemenskapslagstiftningens kvalitet

Prop. 1997/98:58

Sammanfattning: Europaparlamentet, rådet och kommissionen skall
i samförstånd fastställa riktlinjer i syfte att förbättra
gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet.

Institutionerna skall också göra sitt yttersta for att påskynda
kodifieringen av rättsakter som har blivit ändrade.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan.

Riksdagen har inte behandlat frågan.

Regeringskonferensen: Olika aktiviteter har på senare år initierats på
gemenskapsnivå for att förbättra gemenskapslagstiftningens kvalitet.
Detta har bl.a. lett till att rådet den 8 juni 1993 antog en resolution om
gemenskapslagstiftningens språkliga kvalitet (EGT nr C 166, 17.6.1993,
s. 1).

Frågan om gemenskapslagstiftningens kvalitet uppmärksammades i
regeringskonferensen i samband med diskussionerna om att skapa en
större öppenhet inom unionen. Medlemsstaterna enades i
regeringskonferensen om en gemensam förklaring (39) om
gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet.

I förklaringen konstateras att gemenskapslagstiftningens redaktionella
kvalitet är av avgörande betydelse for att de behöriga nationella
myndigheterna skall kunna tillämpa reglerna korrekt samt for att
medborgarna och de ekonomiska aktörerna skall kunna förstå dessa
bättre. Av förklaringen framgår vidare att riktlinjer for lagstiftningens
redaktionella kvalitet bör fastställas av de tre institutioner som deltar i
arbetet med att anta gemenskapslagstiftning. Den betonar också att
gemenskapslagstiftningen bör göras mer lättillgänglig och välkomnar i
detta hänseende antagandet och det första genomförandet av en
påskyndad arbetsmetod for officiell kodifiering av texter till rättsakter.

I förklaringen uttalas därför att Europaparlamentet, rådet och
kommissionen i samförstånd bör fastställa riktlinjer i syfte att förbättra
gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet. Dessa riktlinjer bör,
enligt förklaringen, de tre institutionerna följa när de granskar förslag
eller utkast till gemenskapslagstiftning. Institutionerna skall även göra
sitt yttersta for att påskynda kodifieringen av rättsakter, varmed i
huvudsak förstås beslut om omtryck av rättsakter som har blivit ändrade.

Företrädare för de tre aktuella institutionerna har redan inlett ett
gemensamt arbete med att åstadkomma riktlinjer for att förbättra
gemenskapslagstiftningens kvalitet. För ändamålet har också inrättats en
ad hoc-grupp for redaktionell kvalitet med experter från
medlemsstaterna. Gruppen skall biträda institutionerna vid utarbetandet
av riktlinjerna och en eventuell kommentar som kompletterar riktlinjerna.

138

14

Institutionerna

Prop. 1997/98:58

Amsterdamfördraget innebär att viktiga institutionella reformer
genomförs.

Beslutsfattandet inom gemenskapssamarbetet underlättas genom att
beslutsformen kvalificerad majoritet får en något utökad tillämpning i
rådet. Kommissionens ordförande får en starkare roll inom
kommissionen, vilket är ägnat att öka kommissionens effektivitet.

Europaparlamentet får ökat medbeslutande främst till följd av att den
s.k. samarbetsproceduren i princip avskaffas. Därmed minskas antalet
beslutsprocedurer och parlamentet får en medbeslutanderätt i ett ökat
antal av de frågor där rådet beslutar med kvalificerad majoritet. Detta
ökar den demokratiska legitimiteten hos sådana beslut.
Medbeslutandeproceduren förenklas samtidigt vilket tillsammans med
minskningen av antalet procedurer främjar effektiviteten i
beslutsfattandet.

De grundläggande reglerna om EG-domstolen förändras inte.
Domstolen behåller sin starka ställning. Dess behörighet breddas särskilt
genom att de samarbetsområden som närmast berör den fria rörligheten
för personer flyttas från tredje till första pelaren.

Ett viktigt svenskt intresse tillgodoses genom att Revisionsrätten får en
stärkt ställning. Denna inriktning mot en starkare kontroll understryks av
att medlemsstaternas och gemenskapens skyldigheter att bekämpa
bedrägerier mot EG:s budget förstärks.

14.1 Framtida institutionella reformer

Sammanfattning: Regeringskonferensen kunde inte enas om
institutionella reformer när det gäller röstviktningen i rådet och
kommissionens sammansättning. I ett protokoll enades emellertid
medlemsstaterna om hur dessa frågor skall hanteras i framtiden inför
en utvidgning av EU.

Remissinstanserna:      Några remissinstanser, däribland

Landstingsförbundet och Svenska Arbetsgivareföreningen har uttryckt sin
oro inför ännu olösta institutionella frågor som kan försena en utvidgning
av EU. Industriförbundet anser att de mycket begränsade reformer av
institutionerna som fördraget slår fast inte är tillräckliga för att möta
utmaningarna inför sekelskiftet. Framför allt måste det till djupgående
förändringar av reglerna om röstviktning som dåligt svarar mot de
politiska krav som kan ställas i dag. Förbundet ställer sig positivt till att
för- och nackdelarna med dubbel majoritet i ministerrådet närmare
studeras. Lantbrukarnas Riksförbund anser det vara av mycket stor vikt
att de institutionella frågorna om röstviktningen i rådet och
kommissionens sammansättning blir lösta inför en utvidgning av EU.
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet förespråkar ett tvåkammarsystem,
där dagens parlament utgör en kammare och rådet en andra. Ung vänster

139

är negativ till att röstfördelningen i ministerrådet ändras till fordel for de
stora länderna.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 111 f.
och 1996/97:UU13 s. 63 f.

Regeringskonferensen: Frågorna kring rådet, kommissionen och
Europaparlamentet och förändringar av dessa institutioner var centrala
frågor i regeringskonferensen. Det handlade både om krav från flera
medlemsstater på förändringar redan med nuvarande medlemskrets och
om hur institutionerna skulle anpassas för att EU skall kunna fungera
även efter en omfattande utvidgning. Frågorna berör i hög grad balansen
mellan stora och små medlemsstater, balansen mellan institutionerna
samt balansen mellan unionen som sådan och medlemsstaterna.

En grundläggande svensk ståndpunkt under förhandlingarna var
öppenhet för de institutionella förändringar som kan underlätta
utvidgningen. Det är inte minst i de små ländernas intresse att EU
verkligen fungerar effektivt. En viktig svensk utgångspunkt var att värna
om de små ländernas möjlighet till inflytande. Samtidigt måste också de
större länderna uppfatta systemet som trovärdigt.

Röstviktning i rådet

Frågan om ändring av nuvarande regler för viktning av rösterna vid
beslut i rådet med kvalificerad majoritet diskuterades in i det sista utan
att medlemsstaterna kunde enas om en reform.

Grunden för diskussionen utgörs av det faktum att de små
medlemsstaterna inom EU har en större andel av rösterna i rådet än deras
motsvarande andel av unionens befolkning. I förhållande till en
fördelning av rösterna som är proportionell till folkmängden kan de små
medlemsstaterna därmed sägas vara röstmässigt överrepresenterade i
rådet, medan de stora är något underrepresenterade.

Flera av de större länderna önskade en ändring av röstviktningen till
sin förmån. Argumentet för detta var att den balans mellan större och
mindre länder som fanns i det ursprungliga gemenskapssamarbetet med
sex medlemsstater hade gått förlorad genom de successiva
utvidgningarna. Andra länder förordade i stället att krav på en s.k. dubbel
majoritet skulle införas. Ett system med dubbel majoritet innebär att den
kvalificerade majoriteten av rösterna i rådet alltid skall representera en
viss majoritet av befolkningen inom unionen.

Sverige tillbakavisade under dessa diskussioner påståendet att den
grundläggande balansen har förändrats genom utvidgningarna. Vid vaije
utvidgning har alla gamla medlemsstater avstått proportionellt lika
mycket av sina röstandelar till de nya medlemmarna. De förändringar
som har skett genom att andelen små och därmed i den tidigare angivna
meningen överrepresenterade länder har ökat, har också påverkat stora
och små medlemsstater i lika hög grad.

I utvidgningsperspektivet måste emellertid beaktas att de flesta av
kandidatländerna motsvarar små eller mellanstora medlemsstater. De
skulle därmed komma att höra till de medlemsstater som har en större

Prop. 1997/98:58

140

andel av det totala antalet röster i rådet än deras andel av unionens
sammanlagda befolkning. Om nuvarande röstviktningssystem skulle
fortsätta att tillämpas under den kommande utvidgningen skulle den
andel av unionens befolkning som representeras av de röster som behövs
för att forma en kvalificerad majoritet kunna minska. Mot denna
bakgrund var Sverige i regeringskonferensen öppet för att diskutera en
förändring av röstviktningen. Samtidigt var det för Sverige viktigt att
framhålla att små medlemsstater historiskt sett aldrig har grupperat sig
mot stora medlemsstater och att det motsatsförhållande mellan små och
stora stater som har utmålats är teoretiskt snarare än praktiskt betingat.

Kommissionens sammansättning

I regeringskonferensen förordade vissa medlemsstater att reglerna för
kommissionens sammansättning borde ändras inför de kommande
utvidgningarna så att antalet ledamöter blev mindre än antalet
medlemsstater. Denna ståndpunkt grundade sig på uppfattningen att
kommissionen redan i dag skulle vara alltför stor för att kunna arbeta
effektivt, eller att den i vart fall skulle bli det efter ytterligare utvidgning.

Andra medlemsstater hävdade att det var viktigt för kommissionens
trovärdighet, och för att den skulle kunna leva upp till sin självständiga
och oberoende roll, att det fanns en ledamot från vaije medlemsstat i
kommissionen, så att det fanns kunskap om förvaltning, traditioner och
debatt i alla medlemsstater. Kommissionens storlek kunde enklast
begränsas genom att de större länderna, som av tradition nominerar två
ledamöter, i likhet med de mindre länderna bara skulle nominera en
ledamot.

Sverige var i konferensen inte berett att diskutera att avstå från svensk
representation i kommissionen.

Protokollet om institutionerna inför en utvidgning av EU

Det visade sig alltså inte möjligt att i konferensen nå enighet om att nu
genomföra en reform av röstviktningssystemet och kommissionens
sammansättning. Resultatet blev i stället en överenskommelse i form av
ett protokoll om hur frågorna skall hanteras i samband med
utvidgningsprocessen.

Protokollet om institutionerna infor en utvidgning av Europeiska
unionen (D.ll) innebär följande. Från det att den första utvidgningen
träder i kraft, skall kommissionen bestå av en ledamot från vaije
medlemsstat, förutsatt att en reform av röstreglerna då har vidtagits,
antingen genom ändrad röstviktning eller genom införande av krav på
s.k. dubbel majoritet (artikel 1). Beträffande reformen av röstreglema
gäller att den skall kunna godtas av alla medlemsstater och genomföras
med beaktande av alla relevanta omständigheter, särskilt frågan om att
kompensera de medlemsstater som får avstå från möjligheten att
nominera en andra kommissionsledamot.

Prop. 1997/98:58

141

Enligt artikel 2 i det institutionella protokollet skall, minst ett år innan
antalet medlemsstater i EU överstiger 20, en regeringskonferens
sammankallas för att genomföra en omfattande översyn av fördragets
regler om institutionernas sammansättning och funktionssätt.

Det institutionella protokollet innebär inte i sig att utvidgningen görs
fördragsmässigt beroende av att institutionella förändringar verkligen
genomförs. Protokollet hindrar alltså inte att utvidgningen kommer till
stånd även om medlemsstaterna inte skulle ha kunnat enas om reformer.
Det står dock klart att verkligheten kommer att ställa krav på fortsatta
reformer. Europeiska rådet har också i Luxemburg i december 1997
uttalat att utvidgningen måste föregås av en förstärkning och förbättring
av institutionernas funktion i enlighet med bestämmelserna om
institutionerna i Amsterdamfördraget.

Det institutionella protokollet innebär inte någon begränsning
beträffande vilket antal medlemsstater som kan beviljas inträde i en
första utvidgningsomgång. Innebörden är endast att den genomgripande
institutionella översynen måste inledas tidigare, om antalet nya
medlemsstater kommer att överstiga fem.

Institutionerna i ett utvidgningsperspektiv

Det var naturligtvis en besvikelse att regeringskonferensen inte kunde
enas om en mera slutgiltig institutionell reform. Ett beslut om en sådan
hade utan tvivel underlättat den fortsatta utvidgningsprocessen.
Regeringen avser därför att verka för att en lösning nås så snart som
möjligt och att denna lösning avser en utvidgning med alla de stater som
är en del av den gemensamma utvidgningsprocessen.

Regeringen vill understryka sin uppfattning att en reform när det gäller
röstviktningen och kommissionens sammansättning måste ske med
beaktande av de mindre medlemsstaternas intressen. EU är ett samarbete
mellan självständiga stater. Det är därför naturligt att fördelningen av
rösterna i rådet inte motsvarar den befolkningsmässiga fördelningen.
Sverige bör emellertid i utvidgningsperspektivet visa fortsatt öppenhet
för en röstviktningsreform som innebär att det säkerställs att den
befolkningsmajoritet som motsvaras av ett beslut med kvalificerad
majoritet i rådet inte får understiga en viss nivå. Det torde t.ex. stå klart
att en ordning där kvalificerad majoritet kan uppnås genom röstetal från
länder som motsvarar mindre än hälften av EU:s samlade befolkning inte
är rimlig.

Det är självklart inte heller rimligt att i fördraget ge vissa
medlemsstater en rätt till representation i kommissionen som inte
tillkommer samtliga.

14.2 Rådet

Prop. 1997/98:58

Sammanfattning: Möjligheten att fatta beslut med kvalificerad
majoritet utökas något. Ständiga representanternas kommitté får

142

behörighet att fatta beslut i sådana procedurfrågor som rådet
bestämmer i sin arbetsordning.

En befattning som vice generalsekreterare inrättas.

Rådets arbetsordning skall innehålla villkoren for tillämpningen av
den nya handlingsoffentligheten.

När rådet handlar i sin egenskap av lagstiftare skall
omröstningsresultaten alltid offentliggöras.

Prop. 1997/98:58

Remissinstanserna:    Landsorganisationen i Sverige och

Tjänstemännens Centralorganisation konstaterar att de fackliga kraven
på ökade möjligheter att fatta beslut med kvalificerad majoritet i sociala
frågor inte har tillgodosetts. Grossistförbundet Svensk Handel är positiv
till att fler beslut nu kan fattas med kvalificerad majoritet.
Industriförbundet är positivt till att fler områden omfattas av möjligheten
till kvalificerad majoritetsomröstning, men är kritisk till att inte ännu fler
områden omfattas av denna möjlighet. Svenska Kommunförbundet
noterar att en ökad tillämpning av majoritetsbeslut kommer att få såväl
direkt som indirekt effekt för svenska kommuner. En ökad tillämpning av
majoritetsbeslut visar, enligt kommunförbudet, att EU utvecklas mot en
samarbetsstruktur med federala drag. Ung Vänster ser kritiskt på att
majoritetsbesluten ökar på bekostnad av ett minskat utrymme för de
länder som är i minoritet. Folkkampanjen Sverige ut ur EU är kritisk till
att beslut med kvalificerad majoritet skall kunna fattas på fler områden.
De remissinstanser som har berört frågan är positiva till en utveckling
med ökad insyn i rådets beslutsprocesser.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 111
och 1996/97.UU13 s. 64.

Regeringskonferensen

Beslutsfattande med kvalificerad majoritet

Av EG-fördraget framgår vilken beslutsordning som skall tillämpas i
rådet på olika områden. Kvalificerad majoritet gäller nu på en rad
områden såsom tullunionen, den gemensamma handelspolitiken, den
gemensamma jordbrukspolitiken, lagstiftning om den inre marknaden,
större delen av miljövårdsområdet m.m. Sammanlagt beräknas i dag att
mer än tre fjärdedelar av alla beslut inom EG fattas med kvalificerad
majoritet.

Även om beslutsfattandet alltså redan i dag i mycket stor utsträckning
sker med kvalificerad majoritet ansågs frågan om att ytterligare utöka
tillämpningsområdet för denna beslutsform som en av de viktigaste under
regeringskonferensen när det gällde institutionella reformer. Enighet
fanns om att vissa frågor av konstitutionell karaktär inte var lämpade för
beslutsfattande med kvalificerad majoritet. I övrigt var medlemsstaterna
emellertid splittrade i sin syn på hur långt en reform borde sträcka sig.

Vissa medlemsstater förordade en mycket långtgående övergång.
Sverige visade tillsammans med flera andra medlemsstater i en mittgrupp

143

en relativt stor öppenhet för att diskutera en övergång till kvalificerad
majoritet i syfte att förbättra effektiviteten i rådets beslutsfattande. Dessa
medlemsstater ansåg att, utöver frågorna av mer konstitutionell karaktär,
från beslutsfattande med kvalificerad majoritet borde undantas också
vissa andra frågor som ligger nära nationalstatens kärna, såsom bl.a.
skattefrågorna.

Resultatet av regeringskonferensen blev relativt begränsat.
Medlemsstaterna enades om dels att kvalificerad majoritet skall gälla på
ett antal av de nya samarbetsområden som införs genom
Amsterdamfördraget, dels att utvidga användningsområdet för
kvalificerad majoritet till ett begränsat antal befintliga beslutsområden,
där det nu gäller krav på enhällighet. De beslutsområden som sålunda
skall omfattas av kvalificerad majoritet framgår av bilaga 6 till denna
proposition.

I detta sammanhang kan noteras att Belgien, Frankrike och Italien i en
ensidig förklaring (6) till det institutionella protokollet nämner en
påtagligt utvidgad användning av beslutsfattande med kvalificerad
majoritet som en faktor bland de som enligt dessa medlemsstater måste
beaktas inom ramen för den förstärkning av institutionerna som är en
förutsättning för att kunna slutföra de första utvidgningsförhandlingarna.

Rådets arbete

För att öka effektiviteten i rådets arbete öppnas genom en ändring i
artikel 151 i EG-fördraget (artikel 2.39 i Amsterdamfördraget)
möjligheten för Ständiga representanternas kommitté (Coreper) att fatta
procedurbeslut i de fall som föreskrivs i rådets arbetsordning.

Genom ett tillägg i artikel 151 inrättas också en befattning som
ställföreträdande generalsekreterare i rådets generalsekretariat med
anledning av att generalsekreteraren får funktionen som den höge
representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (se
avsnitt 11.4).

Slutligen görs ett tillägg om att rådets arbetsordning skall innehålla
villkoren för tillämpningen av den nya handlingsoffentligheten samt en
bestämmelse om att rådet när det agerar i egenskap av lagstiftare alltid
skall offentliggöra omröstningsresultaten m.m. Dessa frågor har
behandlats i det föregående (se avsnitt 9.1).

14.3 Rådets beslutsprocedurer med Europaparlamentet

Sammanfattning: Antalet grundläggande beslutsprocedurer där
Europaparlamentet medverkar minskas i princip till tre, nämligen
samtycke, konsultation och medbeslutande.

Medbeslutande blir den normala proceduren i frågor där
samarbetsproceduren tidigare har tillämpats. ’

Medbeslutandeproceduren förenklas utan att rådets och
parlamentets respektive ställning i grunden förändras.

Prop. 1997/98:58

144

Prop. 1997/98:58

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har berört frågan är
positiva till den förenklade beslutsproceduren och Europaparlamentets
möjlighet att i ökad utsträckning vara medbeslutande i
lagstiftningsfrågor. Företagarnas Riksorganisation anser att parlamentets
ställning nu blir starkare och att detta är ett naturligt led i utvecklingen av
demokratin inom EU. Grossistförbundet Svensk Handel anser att en
begränsning av beslutsformerna till tre gynnar effektiviteten inom EU
och därigenom även medborgarna och näringslivet inom EU. Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund välkomnar ytterligare
maktfördelning till parlamentets fördel på bekostnad av rådet och
kommissionen. Ung Vänster anser att förstärkningen av
Europaparlamentets ställning sker på bekostnad av de nationella
parlamentens makt. Folkkampanjen Sverige ut ur EU är kritisk till att
Europaparlamentet, trots dess svaga folkliga förankring, far
medbestämmanderätt på ytterligare 23 områden.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96: UU13 s. 113
och 1996/97:UU13 s. 62 f.

Regeringskonferensen: Det finns i dag fyra grundläggande
beslutsprocedurer där parlamentet deltar, nämligen samtyckesproceduren,
konsultationsproceduren, medbeslutandeproceduren (artikel 189b) samt
samarbetsproceduren (artikel 189c).

Under regeringskonferensen var man enig om att minska antalet
procedurer och att förenkla medbeslutandeproceduren.

Samtyckesproceduren

Proceduren avser de fall där det krävs ett uttryckligt godkännande av
Europaparlamentet för att rådet skall kunna fatta beslut.
Användningsområdet är begränsat till ett fåtal frågor av mera
konstitutionell natur.

I regeringskonferensen rådde bred enighet om att denna procedur inte
lämpar sig för egentliga lagstiftningsfrågor. Utöver de områden där
proceduren gäller i dag skall den till följd av Amsterdamfördraget
tillämpas för rådets beslut enligt den nya artikeln F 1.1 (artikel 1.9 i
Amsterdamfördraget) för att slå fast att en medlemsstat allvarligt och
ihållande åsidosätter de principer som unionen bygger på, bl.a. respekten
för de grundläggande rättigheterna (se avsnitt 9.2.1).

Ett område där samtyckesproceduren hittills har gällt förs över till
medbeslutandeproceduren. Det gäller artikel 8a.2 i EG-fördraget (artikel
2.10 i Amsterdamfördraget) som innehåller bestämmelser för att
underlätta för unionsmedborgare att utöva sina rättigheter och fritt röra
sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.

Konsultationsproceduren

Konsultationsproceduren avser de fall där det föreskrivs att rådet skall
fatta beslut efter att ha hört Europaparlamentet. Den förekommer inom
145

10 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 1

flertalet politikområden och är den enda proceduren som tillämpas inom
j ordbruksområdet.

Amsterdamfördraget innebär endast den förändringen att ett par
beslutsområden övergår till medbeslutandeproceduren. Det gäller dels
frågor om etableringsrätt för egenföretagare enligt artikel 57.2, dels de
folkhälsoinriktade åtgärder inom veterinär- och växtskyddsområdena
som enligt Amsterdamfördraget skall beslutas enligt artikel 129 (artikel
2.14 respektive 2.26 i Amsterdamfördraget).

Medbeslutandeproceduren

Medbeslutandeproceduren är den mest invecklade beslutsproceduren och
innebär att parlamentet och rådet gemensamt fattar beslut. Parlamentet
har en effektiv vetorätt. Proceduren innehåller också inom ramen för
förlikningsförfarandet det enda undantaget från den grundläggande
principen att rådet endast genom enhälligt beslut kan avvika från
kommissionens förslag.

I enlighet med artikel 189b. 8 i EG-fördraget lade kommissionen under
regeringskonferensen fram en rapport med förslag om en utökad
tillämpning av medbeslutandeproceduren. I sin rapport föreslog
kommissionen att medbeslutandeproceduren i princip borde tillämpas på
alla de områden där det var fråga om egentlig lagstiftning.

Diskussionen i regeringskonferensen fördes till stor del på grundval av
kommissionens rapport. Från svensk sida accepterades kommissionens
slutsats som en värdefull utgångspunkt för prövningen av i vilka fall en
övergång till medbeslutandeproceduren var påkallad. I likhet med flera
andra medlemsstater förbehöll sig dock Sverige rätten att pröva från fall
till fall om en överföring borde ske.

Resultatet av regeringskonferensen kan kort beskrivas som att
medbeslutandeproceduren görs till den normala beslutsproceduren för
frågor som kan betecknas som egentliga lagstiftningsfrågor.

De frågor som hittills har beslutats enligt samarbetsproceduren skall i
fortsättningen beslutas enligt medbeslutandeproceduren. Undantag görs
dock för frågor med anknytning till EMU, eftersom EMU-relaterade
frågor inte behandlades av regeringskonferensen.

Den utvidgade användningen av medbeslutandeproceduren på
samarbetsprocedurens bekostnad innebär bl.a. att Europaparlamentets
ställning renodlas och förstärks något. Enligt samarbetsproceduren är det
nämligen möjligt för rådet att, under vissa förutsättningar, genom ett
enhälligt beslut slutgiltigt anta ett förslag som parlamentet motsätter sig.
Denna möjlighet faller nu bort.

Medbeslutandeproceduren skall också tillämpas på ett antal av de nya
beslutsområden som genom Amsterdamfördraget förs över från
samarbetet i tredje pelaren till samarbetet i första pelaren.

En förteckning över de artiklar och beslutsområden som till följd av
Amsterdamfördraget kommer att omfattas av medbeslutandeproceduren
finns i bilaga 7 till propositionen. Som framgår av bilagan kommer rådets

Prop. 1997/98:58

146

beslutsfattande på vissa av de nya områdena att ske enhälligt och inte Prop. 1997/98:58
med kvalificerad majoritet, vilket annars är huvudregel i denna procedur.

Förenkling av medbeslutandeproceduren

Amsterdamfördraget innebär också en välkommen förenkling av
medbeslutandeproceduren. Förenklingen innebär inte att parternas
respektive ställning i grunden förändras, utan innebär i princip att vissa
överflödiga beslutssteg avskaffas.

Kommissionen skall i likhet med vad som nu gäller lägga fram sitt
förslag till Europaparlamentet och rådet. Om parlamentet inte föreslår
några ändringar i kommissionens förslag eller om rådet godtar alla
parlamentets ändringar, kan rådet omedelbart anta rättsakten. Det innebär
att beslut kan fattas direkt efter den första läsningen, utan att rådet
behöver formulera en s.k. gemensam ståndpunkt som lämnas till
parlamentet för den andra läsningen.

Även i fortsättningen torde normalfallet emellertid komma att vara att
rådet måste anta en gemensam ståndpunkt. Om parlamentet inte fattar
något beslut med anledning av den gemensamma ståndpunkten inom tre
månader eller om parlamentet godtar den gemensamma ståndpunkten,
skall rättsakten sådan den framgår av den gemensamma ståndpunkten
anses antagen. Det krävs då alltså inte något ytterligare rådsbeslut.

Om parlamentet däremot förkastar den gemensamma ståndpunkten
med absolut majoritet av sina medlemmar har den slutligt fallit. Den s.k.
lilla förlikningsproceduren, som innebär en möjlighet för rådet att
sammankalla den s.k. förlikningskommittén för att ytterligare förklara sin
ståndpunkt, avskaffas.

Om parlamentet däremot föreslår sådana ändringar i den gemensamma
ståndpunkten som rådet inte godkänner, skall liksom hittills
förlikningskommittén sammankallas. Förlikningskommittén har sex
veckor på sig att enas om en gemensam text. Denna text skall sedan inom
sex veckor godkännas av rådet och parlamentet, med kvalificerad
respektive absolut majoritet. Om detta inte sker har förslaget slutgiltigt
fallit.

Rådet har enligt den nuvarande proceduren en möjlighet att anta en
text som förkastats av parlamentet. Parlamentet kan emellertid i sin tur
förkasta rådsbeslutet inom en viss tid. Detta förfarande - tredje läsningen
- har i praktiken tillämpats endast vid ett tillfälle och det försvinner nu ur
proceduren.

Samarbetsproceduren

Denna procedur kommer att avskaffas utom för de EMU-relaterade
frågor där den i dag är tillämplig.

147

14.4 Kommissionen

Prop. 1997/98:58

Sammanfattning: KommissionsordfÖrandens ställning stärks.
Medlemsstaternas nominering av ordförande i kommissionen skall
godkännas särskilt av Europaparlamentet. Medlemsstaternas
nominering av ledamöter skall ske i samförstånd med den nominerade
ordföranden.

Kommissionen skall arbeta under politisk ledning av ordföranden.
Kommissionen skall i god tid för den kommission som skall tillträda
år 2000 genomföra en omorganisation av uppgifterna inom kollegiet
och av sin enhetsindelning. Medlemsstaterna är eniga om att
ordföranden skall ha stor handlingsfrihet när det gäller fördelningen
av uppgifterna inom kollegiet.

Remissinstanserna: Industriförbundet anser att kommissions-
ledamöternas arbetsuppgifter måste renodlas och att det bör skapas
klarare gränser mellan kommissionsledamöternas arbetsuppgifter. Ung
Vänster framhåller att Europaparlamentets godkännande av
kommissionens ordförande är ett förfarande som ligger nära nationell
parlamentarism.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkande 1996/97:UU13 s. 64 f.

Regeringskonferensen

Ordförandens ställning

Det fanns en grundläggande samsyn i regeringskonferensen om vikten av
att säkerställa att kommissionen kan arbeta effektivt. Vid sidan av att
ändra kommissionens sammansättning diskuterades mindre ingripande
reformer som rörde kommissionens organisation. Man enades därvid om
att det särskilt i utvidgningsperspektivet var viktigt att stärka
kommissionsordforandens ställning, liksom dennes möjlighet att påverka
kommissionens sammansättning och att leda arbetet inom kommissionen.
I detta syfte beslutades vissa ändringar i artikel 158.2 och artikel 163 i
EG-fördraget (artikel 2.40 respektive 2.41 i Amsterdamfördraget).

Ändringarna innebär for det första att den person som medlemsstaterna
har nominerat till ordförande också skall godkännas särskilt av
Europaparlamentet. Fortsatt gäller att den nominerade kommissionen
som helhet skall godkännas av parlamentet. För det andra innebär
ändringarna att medlemsstaternas nominering av kommissionsledamöter
skall ske i samförstånd med den nominerade ordföranden. Slutligen
införs en bestämmelse om att kommissionen skall arbeta under politisk
ledning av ordföranden.

Regeringens uppfattning är att dessa reformer sammantaget är ägnade
att öka kommissionens effektivitet. Principiella invändningar kan
emellertid riktas mot systemet att låta parlamentet särskilt godkänna
medlemsstaternas nominering av kommissionens ordförande (se
1996/97:UU13 s. 65). Vissa medlemsstater förordade en ordning där

148

ordföranden utses av parlamentet och denna sedan utser kommissionens
ledamöter.

En sådan ordning liknar den som nationella parlament har när
regeringsbildare utses och är därmed mindre väl förenlig med den
mellanstatliga karaktär som EU-samarbetet har. Den skulle kunna
förändra samarbetets karaktär i denna del och innebära att kommissionen
mer fick karaktär av federal regering snarare än det exekutiva organ det
är i dag.

Sverige argumenterade mot bakgrund av dessa principiella
betänkligheter mot en sådan reform i konferensen. De nu aktuella
ändringarna får emellertid accepteras som en del av den slutliga
förhandlingsuppgörelsen.

Regeringen vill för sin del i sammanhanget understryka att
kommissionens grundläggande uppgifter enligt fördragen är oförändrade.
Dessa uppgifter begränsas till att lägga förslag, att övervaka att
medlemsstaterna fullgör sina skyldigheter enligt fördragen samt att
verkställa beslut, allt i den omfattning som medlemsstaterna beslutat
genom fördragen.

Arbetsfördelningen inom kommissionen

I samband med frågan om kommissionens sammansättning diskuterades
under regeringskonferensen också frågan om fördelningen av
arbetsuppgifterna inom kollegiet. I denna diskussion framförde vissa
medlemsstater, som ett led i en argumentering till stöd för att minska
antalet ledamöter i kommissionen, att arbetet i kommissionen redan i dag
var splittrat på alltför många ansvariga. Andra, däribland Sverige,
menade att det med beaktande av de utmaningar som ligger framför EU
knappast skulle råda brist på arbetsuppgifter för ledamöterna. Det var
däremot viktigt att uppgifterna organiserades på ett ändamålsenligt sätt. I
det sammanhanget kunde man tänka sig att det vid sidan av de
traditionella sakområdena också kunde finnas vissa särskilda uppgifter
som kunde ingå bland de ansvarsområden som fördelades mellan
ledamöterna. Det fick däremot inte bli fråga om, som föreslogs från vissa
håll, att skapa ett A- och B-lag bland kommissionens ledamöter.

Fördelningen av arbetsuppgifterna inom kommissionskollegiet är inte
en fråga som regleras i EG-fördraget utan den rör kommissionens intema
organisation. Med anledning av diskussionerna i regeringskonferensen
har kommissionen uttalat sin avsikt att i god tid för den kommission som
skall tillträda år 2000 genomföra en omorganisation av uppgifterna inom
kollegiet och motsvarande omorganisation av sina enheter. Detta noteras
i en gemensam förklaring (32) av medlemsstaterna. I det sammanhanget
uttalar medlemsstaterna att kommissionens ordförande måste ha stor
handlingsfrihet när det gäller att fördela - och omfördela - uppgifterna
inom kollegiet. Detta är enligt regeringen uppfattning en logisk
konsekvens av den starkare roll som kommissionens ordförande får i det
nya fördraget.

Prop. 1997/98:58

149

14.5 Europaparlamentet

Prop. 1997/98:58

Sammanfattning: Antalet ledamöter i parlamentet maximeras till
700. Fördelningen av ledamöter skall säkerställa en lämplig
representation av folken i de stater som har slutit sig samman i
gemenskapen.

Förslag skall läggas fram till en enhetlig ordning för direkta
allmänna val till Europaparlamentet.

Regler och allmänna villkor för hur parlamentsledamöterna skall
utföra sina åligganden skall beslutas.

Remissinstanserna: Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund,
som är den enda remissinstans som har yttrat sig i frågan, är inför en
utvidgning av EU positiv till en begränsning av antalet
parlamentsledamöter till 700.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 113 f.
och 1996/97:UU13 s. 63.

Regeringskonferensen: Europaparlamentet har i dag 626 ledamöter.
Antalet ledamöter har ökat i takt med att gemenskapen har utvidgats.
Inför kommande utvidgningar enades man i regeringskonferensen om att
antalet ledamöter i parlamentet inte skall överstiga 700. Detta kommer
till uttryck genom ett nytt stycke i artikel 137 i EG-fördraget (artikel 2.37
i Amsterdamfördraget).

I enlighet med den uppfattning som bl.a. Sverige företrädde får denna
regel dock inte tillämpas så att medlemsstater med liten folkmängd inte
får en adekvat representation. När fördelningen av platserna skall ändras
efter nya utvidgningar skall därför genom en ändring av artikel 138 i EG-
fördraget, antalet ledamöter från vaije land garantera lämplig
representation av folken i de stater som har slutit sig samman i
gemenskapen (se artikel 6.1.65 i Amsterdamfördraget). Hur detta skall
ske får avgöras genom en senare fördragsändring.

Enligt artikel 138.3 i EG-fördraget i dess nuvarande lydelse skall
Europaparlamentet lägga fram förslag till en för alla medlemsstater
enhetlig ordning för direkta allmänna val till Europaparlamentet. Något
sådant förslag har aldrig lagts fram av parlamentet. I syfte att möjliggöra
att ett förslag kan tas fram, som har förutsättningar att vinna
medlemsstaternas gillande, har i artikeln nu lagts till att förslaget
alternativt kan bygga på principer som är gemensamma för alla
medlemsstater (artikel 2.38 i Amsterdamfördraget). Detta gäller alltså hur
Europaparlamentet kommer att väljas. Valen till de nationella
parlamenten påverkas givetvis inte.

Parlamentet skall också, efter att ha hört kommissionen och efter
enhälligt godkännande av rådet, besluta om regler och allmänna villkor
för hur parlamentsledamöterna skall utföra sina åligganden.

150

14.6 De nationella parlamentens roll

Prop. 1997/98:58

Sammanfattning: En minsta tid om sex veckor skall förflyta från det
att ett förslag görs tillgängligt för Europaparlamentet och rådet på alla
de officiella språken till dess att förslaget fors upp på rådets
dagordning for beslut.

De nationella parlamenten får en kollektiv rådgivande roll genom
samarbetsorganet COSAC.

Remissinstanserna: Landstingsförbundet välkomnar de nationella
parlamentens ökade möjligheter att följa och påverka beslutsprocessen
inom EU. Svenska Kommunförbundet fäster stor vikt vid att de
nationella parlamenten ges en tydligare roll i beredningsprocessen.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU13 s. 34.

Regeringskonferensen: I regeringskonferensen diskuterades dels de
nationella parlamentens möjligheter att få tillgång till information i tid
for att kunna påverka beslutsprocessen i rådet via den egna regeringen,
dels de nationella parlamentens kollektiva roll i beslutsprocessen.

Diskussionerna under regeringskonferensen avspeglade den splittrade
bild som finns i unionen när det gäller de nationella parlamentens roll
inför beslut inom EU. Vissa medlemsstater, där de nationella
parlamenten har en mindre framträdande roll infor beslut inom EU,
pläderade för någon form av kollektiv roll for de nationella parlamenten i
beslutsprocessen inom EU.

Den svenska utgångspunkten var att det i princip är genom sina
regeringar som de nationella parlamenten skall utöva inflytande inom
EU. Reglerna for rådets beslutsfattande måste därför säkerställa att det
finns tillräcklig tid för erforderlig behandling i de nationella parlamenten.
Regeringskonferensen enades om ett protokoll om de nationella
parlamentens roll i EU (D.13).

Den första delen av protokollet rör information. Kommissionens
samrådsdokument skall skyndsamt göras tillgängliga for de nationella
parlamenten. Lagstiftningsforslag skall göras tillgängliga for de
nationella regeringarna i så god tid att dessa skall kunna se till att de
nationella parlamenten får del av förslagen på ett lämpligt sätt.

Den viktigaste bestämmelsen gäller en tidsfrist om sex veckor, som
skall föreligga från den dag då ett lagstiftningsforslag eller ett förslag
inom ramen for den tredje pelaren av kommissionen görs tillgängligt for
Europaparlamentet och rådet på alla de officiella språken, till den dag då
förslaget sätts upp på rådets dagordning for beslut. Härigenom
underlättas i enlighet med den svenska ståndpunkten de nationella
parlamentens deltagande i beslutsprocessen.

Den andra delen av protokollet rör de nationella parlamentens
kollektiva roll. I denna fråga förekom förslag om att skapa ett särskilt
utskott, bestående av representanter från de nationella parlamenten. Idén
avvisades under regeringskonferensen och diskussionerna koncentrerades
i stället på den s.k. konferensen mellan organ för EG-frågor (COSAC)

151

som är ett samarbetsorgan för de nationella parlamentens EU-nämnder
och motsvarande.

Protokollet innebär att COSAC allmänt ges rätt att bidra med allt som
COSAC finner att unionens institutioner bör uppmärksamma, särskilt när
det gäller utkast till lagstiftning som medlemsstaternas regeringar i
samförstånd beslutat att tillställa COSAC.

På ett område skall COSAC alltid få granska lagförslag eller initiativ,
nämligen när det gäller upprättandet av ett område med frihet, säkerhet
och rättvisa (se avsnitt 10.1.1). Beträffande bidrag från COSAC på detta
område gäller att Europaparlamentet, rådet och kommissionen alltid skall
informeras om dem.

COSAC får också till parlamentet, rådet och kommissionen lämna över
alla bidrag som COSAC finner lämpliga när det rör unionens lagstiftande
verksamhet, särskilt beträffande tillämpningen av subsidiaritetsprincipen,
området med frihet, säkerhet och rättvisa, samt frågor som rör de
grundläggande rättigheterna.

Genom protokollet får COSAC en fördragsfäst rådgivande roll.
Sverige och flera andra medlemsstater hade principiella invändningar
mot en sådan ordning mot bakgrund av att de nationella parlamenten inte
kan låta sig representeras av COSAC. Protokollet kunde dock accepteras
sedan en uttrycklig bestämmelse införts om att COSAC:s bidrag inte på
något sätt är bindande för de nationella parlamenten eller föregriper deras
ståndpunkt.

14.7 EG-domstolen

Prop. 1997/98:58

Sammanfattning: De grundläggande bestämmelserna om EG-
domstolen ändras inte. Domstolen behåller sin starka ställning och får
en utökad behörighet genom att samarbetsområden förs över från
tredje till första pelaren och genom de nya bestämmelserna om tredje
pelaren.

Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Se
emellertid avsnitten 7, 9.2.2,10.1.6 och 14.8.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 115 f.
samt 1996/97.-UU13 s. 66.

Bakgrund: Enligt artikel 164 i EG-fördraget skall domstolen
säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av fördraget.
Domstolen har med andra ord en viktig uppgift att säkerställa en enhetlig
tillämpning av de gemensamt antagna reglerna. Fördragen ger domstolen
behörighet att pröva flera olika typer av mål. Av dessa är förfarandet med
förhandsavgöranden enligt artikel 177 i EG-fördraget den i särklass
vanligaste typen av mål. Genom detta förfarande kan nationella
domstolar begära att EG-domstolen uttalar sig om tolkningen av EG-
rätten i ett visst fall. EG-domstolens förhandsavgörande är sedan
bindande för den nationella domstolen.

152

EG-domstolen har inte någon allmän behörighet inom de andra och Prop. 1997/98:58
tredje pelarna. Enligt nuvarande nuvarande artikel K 3.2 sista stycket i
Unionsfördraget kan dock medlemsstaterna i konventioner som antas
inom ramen för den tredje pelaren föreskriva att domstolen skall vara
behörig att tolka konventionsbestämmelsema och avgöra alla tvister om
deras tillämpning.

Regeringskonferensen: På motsvarande sätt som beträffande övriga
institutioner diskuterades också EG-domstolen ur ett
utvidgningsperspektiv under regeringskonferensen. En fråga som särskilt
diskuterades var att avskaffa den nuvarande principen att EG-domstolen
skall bestå av lika många domare som det finns medlemsstater och att
vaije medlemsstat har rätt att nominera en kandidat. Flera länder,
däribland Sverige, motsatte sig dock en sådan förändring.
Amsterdamfördraget innebär därför ingen ändring av den nuvarande
regleringen (artikel 165 i EG-fördraget).

Inte heller de förslag som i övrigt förekom under konferensen
beträffande domstolen (förändringar av domstolens arbetsformer,
formerna för ändring av domstolens rättegångsregler,
fördragsbestämmelser om medlemsstaternas skadeståndsskyldighet vid
brott mot EG-rätten, avgörandenas retroaktiva verkan m.m.) fick
tillräckligt stöd. Amsterdamfördraget innehåller därför inte heller några
förändringar i dessa delar.

EG-domstolens ställning inom EU kommer även i fortsättningen att
vara mycket stark. De viktigaste konsekvenserna av Amsterdamfördraget
för domstolen blir att den får en vidgad behörighet. Nya typer av mål
kommer att prövas av domstolen. Det gäller dels enligt den nya artikeln
73p och den ändrade artikeln 173 i EG-fördraget (artikel 2.15 respektive
2.42 i Amsterdamfördraget), dels den nya artikeln K 7 och den ändrade
artikeln L i Unionsfördraget (artikel 1.11 respektive 1.13 i
Amsterdamfördraget).

14.8 Revisionsrätten

Sammanfattning: Revisionsrättens ställning stärks. De viktigaste
reformerna innebär att det görs klart att Revisionsrätten har rätt att
utföra granskning av alla gemenskapsmedel oavsett vem som förvaltar
medlen.

Revisionsrätten ges också befogenhet att väcka talan i EG-
domstolen för att ta tillvara sina rättigheter.

Remissinstanserna: Riksrevisionsverket ser det som positivt att
Revisionsrättens roll har stärkts genom utökade befogenheter och att detta
markerar vikten av en oberoende revision inom hela gemenskapen.
Rikspolisstyrelsen framhåller det positiva i att revisionsrättens roll förstärks
i bedrägeribekämpningen.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkande 1996/97:UU13 s. 116 f.

153

11 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 1

Regeringskonferensen:    Revisionsrätten är EU:s externa

revisionsmyndighet. Rättens befogenheter regleras i artikel 188a-c i EG-
fördraget.

Amsterdamfördraget innebär att Revisionsrätten får utökade
befogenheter, något som var ett starkt svenskt intresse.

Revisionsrätten har rätt att utföra revision hos EU:s institutioner och i
medlemsstaterna när det gäller användningen av EG:s medel. Men om
EU bestämt att EG-medel skall administreras av någon annan
organisation krävs i dag ett särskilt beslut för att Revisionsrätten skall ha
rätt att granska. I fördraget klargörs nu att Revisionsrätten får utföra
granskning av alla gemenskapsmedel oavsett vem som förvaltar medlen
och var det sker (artikel 188c.3 i EG-fördraget, jfr artikel 2.43 c i
Amsterdamfördraget).

En annan mycket viktig förstärkning är att Revisionsrätten genom
artikel 173 tredje stycket (artikel 2.42 i Amsterdamfördraget) skall kunna
väcka talan i EG-domstolen för att ta tillvara sina rättigheter. I praktiken
innebär detta att Revisionsrätten kan väcka talan om att få tillgång till de
uppgifter och handlingar som den har rätt till för att kunna utföra sin
granskning. Detta ger Revisionsrätten bättre förutsättningar att
genomföra sitt uppdrag, vilket gagnar öppenheten och insynen i EU:s
verksamhet.

Amsterdamfördraget innebär vidare

- att Revisionsrätten, som logisk följd av att den ingår i kretsen av EG-
institutioner, inkluderas i uppräkningen av institutionerna i artikel E i
Unionsfördraget,

- ett klarläggande om Revisionsrättens granskning av Europeiska
investeringsbanken - EIB (artikel 188c.3 tredje stycket),

- en skyldighet för Revisionsrätten   att publicera den s.k.

revisionsförklaringen i Europeiska gemenskapernas officiella tidning
(artikel 188c.l andra stycket), samt

- att revisionsförklaringen alltid skall beaktas i rådets och
Europaparlamentets prövning av ansvarsfrihet för kommissionen
(artikel 206.1).

Slutligen anges genom en ändring i artikel 188c.2 första stycket att
Revisionsrätten särskilt skall rapportera om alla fall av oegentligheter.
Denna ändring görs genom artikel 2.43 b i Amsterdamfördraget.
Förstärkningen av Revisionsrättens ställning utgör ett viktigt led i
kampen mot bedrägerier som riktar sig mot EG:s budget.

14.9 Budget och bedrägeribekämpning

Prop. 1997/98:58

Sammanfattning:   Medlemsstaterna skall samarbeta med

kommissionen för att säkerställa att anslagen ur EU-budgeten används
i enlighet med principerna för en sund ekonomisk förvaltning.

Reglerna som syftar till bedrägeribekämpning förstärks.

Rådets befogenhet att inhämta statistik som behövs för
gemenskapens verksamhet regleras i fördraget.

154

Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen välkomnar de nya reglerna om
bedrägeribekämpning och framhåller därvid särskilt att dessa innebär att
åtgärder kan beslutas med kvalificerad majoritet.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU13 s. 119 f.

Regeringskonferensen

Budgeten

I artikel 205 första stycket i EG-fördraget regleras kommissionens ansvar
för att genomföra budgeten med beaktande av principerna för en sund
ekonomisk förvaltning. En allt större del av EU:s budget, i praktiken ca
80 procent, administreras av medlemsstaterna. Det har därför uppstått ett
behov av att klarlägga medlemsstaternas roll i genomförandet, utan att
kommissionens övergripande ansvar sätts i fråga.

Den lösning som man kom överens om i regeringskonferensen innebär
ett tillägg till artikel 205 första stycket i EG-fördraget (artikel 2.50 i
Amsterdamfördraget). Enligt detta klarläggs medlemsstaternas skyldighet
att samarbeta med kommissionen för att säkerställa att anslagsmedlen
används i enlighet med principerna för en sund ekonomisk förvaltning.

Bedrägeribekämpning

Vid den senaste fördragsöversynen som mynnade ut i Unionsfördraget
infördes för första gången en särskild bestämmelse i EG-fördraget, artikel
209a, som klargjorde medlemsstaternas ansvar att skydda gemenskapens
ekonomiska intressen mot bedrägerier. Artikeln ger inte någon uttrycklig
befogenhet för gemenskapen. Gemenskapsåtgärder inom detta område
har därför beslutats med tillämpning av artikel 235 i EG-fördraget, som
innebär krav på enhällighet.

Kampen mot bedrägerier och andra oegentligheter med EG:s medel har
fortsatt stått mycket högt på EU:s dagordning. Det har lett till att
Amsterdamfördraget innehåller flera viktiga tillägg till artikel 209a.

Tilläggen innebär att EU:s institutioner och medlemsstater är skyldiga
att se till att gemenskapsmedlen ges ett effektivt skydd i hela unionen.
Det innebär t.ex. att oegentligheter med bidrag från EU:s budget inte får
beivras mindre strängt än oegentligheter som berör inkomsterna i EU:s
budget (t.ex. tullinkomster). En medlemsstat kan heller inte längre
försvara att den inte vidtar åtgärder mot bedrägerier mot
gemenskapsbudgeten enbart med hänvisning till att nationella regler som
avser bedrägerier mot nationella medel inte kräver det.

Gemenskapen får uttrycklig befogenhet att vidta åtgärder som rör
förebyggande och bekämpning av bedrägerier. Åtgärderna skall beslutas
enligt medbeslutandeproceduren enligt artikel 189b i EG-fördraget. De
åtgärder som beslutas får dock inte gälla tillämpning av nationell
straffrätt eller den nationella rättskipningen. Sådana åtgärder skall
beslutas inom ramen för det polis- och straffrättsliga samarbetet enligt
avdelning VI i Unionsfördraget.

Prop. 1997/98:58

155

14.10 Ekonomiska och sociala kommittén och
Regionkommittén

Sammanfattning: Ekonomiska och sociala kommitténs och
Regionkommitténs grundläggande roller förändras inte. De viktigaste
reformerna när det gäller kommittéma innebär att den administrativa
samordningen av dem upphör, att skyldigheten att höra kommittéerna
utökas samt att Europaparlamentet ges möjlighet att höra dem.

Prop. 1997/98:58

Remissinstanserna: Landstingsförbundet beklagar att få av de krav
som Regionkommittén har framfört i anslutning till förhandlingarna har
hörsammats. Man anser det dock bra att kommittén får en egen
administration och tillåts besluta om sin egen arbetsordning. Svenska
Kommunförbundet konstaterar att Regionkommitténs ställning stärkts
genom det nya fördraget.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 117
och 1996/97:UU13 s. 66.

Regeringskonferensen: Ekonomiska och sociala kommittén (ESK)
och Regionkommittén har enligt artikel 4.2 i EG-fördraget rådgivande
uppgifter. De närmare bestämmelserna om kommittéerna finns i
artiklarna 193-198 respektive 198a-198c i EG-fördraget. Under
regeringskonferensen diskuterades främst Regionkommittén. Vissa
medlemsstater med federalt statsskick ville på olika sätt förstärka
kommitténs ställning. Mot bakgrund av den grundläggande svenska
inställningen att frågor om regionernas ställning i första hand skall lösas
nationellt var en förstärkning av Regionkommitténs ställning inte ett
svenskt förhandlingsintresse.

ESK och Regionkommittén är administrativt samordnade under ESK
genom bestämmelser som finns i ett protokoll (16) som beslutades i
samband med Unionsfördraget. Genom Amsterdamfördraget upphävs
protokollet. Regionkommittén blir därmed administrativt självständig.
Mot bakgrund av den risk för ökade kostnader som denna reform medför
(se bet. 1996/97:UU13 s. 66) argumenterade Sverige mot reformen i
regeringskonferensen. Den fick emellertid accepteras inom ramen för den
slutliga förhandlingsuppgörelsen.

Genom en ändring av artikel 198b andra stycket likställs
Regionkommittén med ESK också på så sätt att kommittén får rätt att
fastställa sin egen arbetsordning.

Beträffande båda kommittéerna gäller att Europaparlamentet ges rätt
att konsultera dem (nya fjärde stycken till artiklarna 198 och 198c i EG-
fördraget).

Amsterdamfördraget innebär vidare att kommittéerna skall höras på ett
antal ytterligare beslutsområden. Förteckningar av de aktuella artiklarna
finns i bilaga 8 (ESK) och bilaga 9 (Regionkommittén) till denna
proposition.

Beträffande Regionkommittén enades medlemsstaterna i
regeringskonferensen om ytterligare förändringar.

156

Ingen ledamot i Regionkommittén får samtidigt vara ledamot i
Europaparlamentet (tillägg till artikel 198a tredje stycket).

Enligt artikel 198c första stycket kan rådet och kommissionen höra
kommittén - utöver i de fall som särskilt anges i fördraget - i alla de fall
där någon av institutionerna finner det lämpligt. Denna bestämmelse
kompletteras nu med förtydligandet att detta gäller särskilt sådana fall
som rör gränsöverskridande samarbete.

14.11 Institutionernas säte

Sammanfattning: Sätet för gemenskapens institutioner samt vissa
andra organ och avdelningar fördragsfästs.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU13 s. 113 f.

Regeringskonferensen: Var gemenskapens institutioner skall ha sitt
säte beslutas av medlemsstaternas regeringar i samförstånd enligt artikel
216 i EG-fördraget.

Regeringskonferensen enades om ett protokoll (D.12) till EG-fördraget
som reglerar sätet för EU:s institutioner samt vissa andra organ och
avdelningar. Protokollet innebär inte några nyheter i sak i förhållande till
vad som medlemsstaterna tidigare har kommit överens om.

Såvitt gäller Europaparlamentet innebär protokollet därmed ett
fördragsfästande av den nuvarande ordningen. Regeringen motsatte sig
detta i regeringskonferensen eftersom splittringen av Europaparlamentets
verksamhet på tre orter är olycklig såväl av skäl som rör effektiviteten i
parlamentets arbete som av kostnadsskäl. Det nya protokollet var
emellertid en mycket stark förhandlingsprioritering för en medlemsstat.
Det fick därför accepteras inom ramen för den slutliga
förhandlingsuppgörelsen.

14.12 Statistik

Sammanfattning: Rådets befogenhet att inhämta den statistik som
behövs för gemenskapens verksamhet regleras i fördraget.

Remissinstanserna: Statistiska centralbyrån anser att det är värdefullt
att det tillskapas en fördragsenlig grund för framställningen av statistik.

Riksdagen har inte behandlat frågan.

Regeringskonferensen: Till skillnad från vad som gäller för den
statistik som insamlas för Europeiska centralbankssystemet finns det inte
något uttryckligt stöd i EG-fördraget för den statistik som kommissionen
tar fram. Vanligtvis tas uppgifterna dock in med stöd av de generella
skrivningarna i artikel 213 i EG-fördraget (bl.a. kommissionens rätt att
inhämta information för att fullgöra sina uppgifter). För att undanröja

Prop. 1997/98:58

157

problem som har uppstått på grund av denna otydlighet och för att göra Prop. 1997/98:58
statistikens roll tydligare i förhållande till politiska och administrativa
krav har en ny artikel 213a beslutats (artikel 2.53 i Amsterdamfördraget).

Artikeln lägger fast rådets rätt att besluta om åtgärder för att framställa
sådan statistik som behövs för gemenskapens verksamhet. I artikeln
anges även de krav som gemenskapsstatistiken skall uppfylla.

Förutom de generella kraven på opartiskhet, tillförlitlighet,
objektivitet, vetenskapligt oberoende och insynsskydd för statistiska
uppgifter ställs även krav på kostnadseffektivitet och hänsyn till bördan
för uppgiftslämnare och statistikproducenter. Därmed ges större
möjlighet för Sverige och övriga medlemsstater att anpassa
statistikkraven till de ekonomiska förutsättningarna.

15 Förenkling av fördragen

Sammanfattning: Medlemsstaterna kom i regeringskonferensen
överens om en relativt omfattande förenkling av fördragen.
Förenklingen innebär att ett stort antal artiklar och text i flera artiklar
tas bort på grund av att de inte längre är aktuella.

Under regeringskonferensen kom man också överens om en
omnumrering av artiklarna i Unionsfördraget och EG-fördraget.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig har
varit positiva till att en förenkling av fördragen nu påböijas. Hovrätten
över Skåne och Blekinge framhåller dock att de redaktionella ändringar
som görs, och då särskilt omnumreringen, också medför svårigheter.
Nästan alla grundläggande fördragsartiklar får nu nya beteckningar och
det blir därigenom väsentligen svårare för rättstillämpama att tillägna sig
äldre praxis och doktrin. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds
universitet anser inte heller att omnumreringen innebär någon förenkling.
Den överskådlighet beträffande EG-fördragets regler och innehåll som
har utvecklats av EG-domstolen och inom doktrinen påverkas negativt.
Den nya fördragsutformningen kommer, enligt fakultetsstyrelsenen, att
innebära svårbemästrade problem.

Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU13, s. 32 f.

Bakgrund: Diskussionen om en förenkling och en kodifiering, dvs. en
sammanslagning, av fördragen har sin bakgrund i den kritik som har förts
fram mot den nuvarande fördragsstrukturen. De fördrag som i dag utgör
grundvalen för samarbetet beskrivs ofta som svårtillgängliga och
obegripliga. En förenkling av fördragen skulle kunna bidra till att
unionen och det europeiska samarbetet får en ökad förståelse och
trovärdighet bland medlemsstaternas medborgare.

Under årens lopp har flera olika förslag på en mer eller mindre
omfattande reformering av fördragstexterna lagts fram.

Det som i dagligt tal brukar kallas för EU:s grundlag består av ett antal
internationella avtal, fördrag, varav de viktigaste är Kol- och

158

stålfördraget, EG-fördraget, Euratomfördraget samt Unionsfördraget. Prop. 1997/98:58
Därutöver finns ytterligare ett antal fördrag som har ingåtts mellan
medlemsstaterna under samarbetets gång och som tillsammans bildar det
som brukar kallas för primärrätten. En uppräkning av primärrättsaktema
finns i 4 § anslutningslagen (se avsnitt 8).

Tidigare regeringskonferenser har resulterat i fördrag som innehållit
ändringar och tillägg i de ursprungliga gemenskapsfördragen. Någon
sammanhängande text som reglerar hela samarbetet finns således inte i
dag. När tillägg har gjorts till de gamla fördragen har nya artiklar fogats
in i den befintliga numreringen (se t.ex. artiklarna 130a-130y). I
Unionsfördraget används dessutom bokstavsbeteckningar i stället för
sifferbeteckningar på artiklarna.

Samtidigt som tillägg successivt har gjorts i de ursprungliga fördragen
har många artiklar blivit obsoleta, dvs. inte längre rättsligt relevanta. De
har trots detta behållits i fördraget. Det handlar då särskilt om artiklar
som reglerar de övergångsperioder som har förekommit under
samarbetets gång. Allt detta sammantaget har bidragit till dagens
komplicerade och svåröverskådliga fördrag.

Under regeringskonferensen stod det tidigt klart att frågan om en
förenkling och kodifiering av fördragen utgjorde en viktig del av
ambitionen att åstadkomma ett EU närmare medborgarna. De frågor som
särskilt diskuterades under konferensen var dels en förenkling av
fördragen, som handlade om en översyn i syfte att identifiera obsoleta
artiklar, dels en kodifiering, som handlade om att i första hand slå
samman de fyra huvudfördragen, Kol- och stål-, Euratom-, EG- och
Unionsfördragen till ett enda fördrag. Därutöver diskuterades även en
omstrukturering av fördragen som handlade om att disponera om artiklar
i fördraget så att olika avsnitt placeras på ett sätt som faller sig mer
naturligt än i dag.

En utgångspunkt för arbetet var att det nuvarande rättsläget inte skulle
påverkas i sak. På motsvarande sätt var utgångspunkten att den
nuvarande pelarstrukturen och den mellanstatliga karaktären av
samarbetet i den andra och tredje pelaren inte får påverkas.

Sverige var en av de medlemsstater som tydligast stött förslagen på en
mera långtgående reformering av texterna för att göra dem mer
lättillgängliga.

Regeringskonferensen: Medlemsstaterna kom överens om en relativt
omfattande förenkling av fördragen som innebär att ett stort antal artiklar
och text i artiklar tas bort på grund av att de inte längre är aktuella.
Fördragstexterna kommer därför inte längre att belastas av ett antal
obsoleta artiklar och blir på så sätt mera tillgängliga.

Under regeringskonferensen kom man även överens om att numrera
om artiklarna i både Unionsfördraget och EG-fördraget. Denna åtgärd
bidrar till att göra texterna mer tillgängliga.

Medlemsstaterna lyckades däremot inte enas om en kodifiering eller
sammanslagning av fördragen till ett enda fördrag. Man kunde inte heller
enas om någon omstrukturering av fördragen.

En förklarande rapport över förenklingsresultatet har också
färdigställts i syfte att underlätta förståelsen av de strykningar som görs i

159

texterna. Denna text, som inte har fördragsstatus, har publicerats i C-
delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT nr 353,
20.11.1997 s.l).

Förenkling

Som en följd av förenklingsarbetet kan 47 artiklar i EG-fördraget samt 2
respektive 18 artiklar i respektive Kol- och stål- och Euratomfördragen
helt tas bort på grund av att de är obsoleta. Därtill kommer att text också
kan strykas i ytterligare ett antal artiklar. Därutöver kan ett antal bilagor
och protokoll till fördragen upphävas eftersom de är obsoleta.

Beträffande de konkreta strykningarna i fördragstexterna kan hänvisas
till artiklarna 6-8 i Amsterdamfördraget.

Det skall särskilt noteras att de bestämmelser som reglerar EMU i stort
sett inte berörs av förenklingen trots att det även inom detta område finns
text som inte längre är aktuell. Detta förklaras främst av att det här rör sig
om en process som ännu inte är avslutad.

Även i artikel 7a, som reglerar upprättandet av den inre marknaden,
lämnas hänvisningen till den 31 december 1992 kvar trots att den
tidpunkten har passerats. Detta motiveras av årtalets historiska och
principiella betydelse.

I två fall har upphävandet av artiklar kompletterats med särskilda
förklaringar. Det gäller artikel 44 i EG-fördraget (gemensam förklaring
14) och övergångsbestämmelserna till Kol- och stålfördraget (gemensam
förklaring 40). Förklaringarna utgör ett ytterligare säkerställande av att
det nuvarande rättsläget inte påverkas av att bestämmelserna upphävs.

Förenklingsarbetet innebär också att två primärrättsakter, nämligen
konventionen om vissa gemensamma institutioner för Europeiska
gemenskaperna från år 1957 och fördraget om upprättandet av ett
gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska
gemenskaperna från år 1965 (det s.k. Fusionsfördraget) kan upphävas.

De bestämmelser som fortfarande är relevanta förs i stället över till
respektive gemenskapsfördrag samt kompletteras med artikel 9 i
Amsterdamfördraget. Inte heller här är avsikten att det nuvarande
rättsläget skall påverkas. Avsikten är i stället endast att försöka begränsa
antalet primärrättsakter samt att samla bestämmelserna där de närmast
hör hemma.

Protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier,
som utgör en bilaga till Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd
och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna, kommer
dock att förbli i kraft. I detta protokoll införs en artikel 23 som i dag finns
i protokoll nr 7 till EG-fördraget. På så sätt kan protokoll nr 7 upphävas
samtidigt som bestämmelserna om immunitet och privilegier finns
samlade i ett enda protokoll.

Som tidigare har framhållits är avsikten att förenklingen inte på något
sätt skall föra med sig att det rättsläge som gäller i dag ändras. Detta har
också varit utgångspunkten för arbetet. För att garantera och tydliggöra
detta finns en särskild artikel (10) i Amsterdamfördraget som anger att

Prop. 1997/98:58

160

den omständigheten att obsoleta artiklar i fördraget upphävs och utgår ur
fördraget inte påverkar de rättsliga verkningarna av bestämmelserna i
fördraget. En förklaring om artikel 10 (gemensam förklaring 51)
förtydligar dessutom förenklingens exakta räckvidd. Sekundärrättsakter,
dvs. förordningar och direktiv, som har antagits med någon nu aktuell
artikel som rättslig grund, förlorar inte sin rättsliga status utan fortsätter
naturligtvis att vara giltiga. Även det följer av artikel 10 i
Amsterdamfördraget.

Det skall också särskilt betonas att den omständigheten att vissa
artiklar nu tas bort i fördraget inte på något sätt är avsett att påverka
Sveriges anslutningsfördrag, vilket också framgår av artikel 10.

Samma sak gäller upphävandet av konventionen om vissa
gemensamma institutioner för Europeiska gemenskaperna och
upphävandet av Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en
gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna.

I artikel 11 i Amsterdamfördraget klargörs även EG-domstolens
behörighet såvitt avser de artiklar som reglerar förenklingsresultatet.

Omnumrering av Unions- och EG-fördragen

Amsterdamfördraget innebär också att artiklarna i såväl Unionsfördraget
som EG-fördraget numreras om. Detta framgår av artikel 12 i
Amsterdamfördraget. I bilagan till fördraget finns en tabell som anger de
gamla och nya artikelbeteckningama i Unionsfördraget och EG-
fördraget. Bilagan utgör en integrerad del av fördraget.

Åtgärden att numrera om artiklarna får ses mot bakgrund av dels att ett
stort antal artiklar upphävs som en följd av förenklingen, dels att ett stort
antal nya artiklar tillkommer i fördragen som ett resultat av
regeringskonferensen. Som ett par remissinstanser har pekat på kan
omnumreringen föra med sig vissa praktiska problem vid tillämpningen.
Dessa problem är emellertid närmast av övergångskaraktär och bör utan
större svårigheter kunna bemästras. Innehållet påverkas inte i något
avseende. En löpande numrering, utan användning av långa
bokstavsserier m.m., måste på sikt underlätta både tillämpningen och
överskådligheten.

Arbetet med en konsolidering i stället för en kodifiering

Sverige var en av de medlemsstater som stödde förslagen på en mer
omfattande reformering av texterna i syfte att främja tillgängligheten.
Som förut har redovisats kunde dock medlemsstaterna inte enas om en
kodifiering, dvs. ett rättsligt bindande beslut om en sammanslagning av
fördragen till ett enda fördrag. Resultatet av regeringskonferensen när det
gäller denna fråga kan därför naturligtvis uppfattas som
otillfredsställande. Samtidigt finns det anledning att se positivt på det
faktum att medlemsstaterna ägnade så mycket tid åt att göra en grundlig
genomgång av fördragstexterna.

Prop. 1997/98:58

161

I stället för en kodifiering har en konsolidering av Unions- och EG-
fördragen gjorts. Konsolideringen innebär att artiklarna har fogats
samman till en enhet för vart och ett av fördragen där hänsyn har tagits
till såväl de ändringar och tillägg till fördragen som Amsterdamfördraget
innebär, som förenklingen och omnumreringen. De konsoliderade
texterna har fogats till slutakten i informativt syfte. Syftet med denna
åtgärd är naturligtvis att förbättra tillgängligheten av de grundläggande
fördragen. Den konsoliderade versionen av Unionsfördraget har
publicerats i EGT nr C 340/02, 10.11.97, s. 145. Den konsoliderade
versionen av EG-fördraget har publicerats i EGT nr C 340/03, 10.11.97,
s. 173. De båda versionerna finns som bilaga 10 och 11 till propositionen.

Medlemsstaternas ambition är också att fortsätta arbetet med att göra
de grundläggande fördragen mera tillgängliga. I en gemensam förklaring
(42) förbinder sig medlemsstaterna att, med det arbete som nu har utförts
som grund, fortsätta försöken att utarbeta en enhetlig text, bestående av
samtliga relevanta fördrag, inklusive Unionsfördraget. Även detta har i
den gemensamma förklaringen benämnts konsolidering. Slutresultatet av
arbetet skall publiceras i informativt syfte under rådets
generalsekreterares ansvar.

Prop. 1997/98:58

162

Utrikesdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 februari 1998

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Blomberg,
Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson,
von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing

Föredragande: Statsrådet Hjelm-Wallén

Prop. 1997/98:58

Regeringen beslutar proposition 1997/98:58 Amsterdamfördraget.

163

Prop. 1997/98:58

Bilaga 1

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1500) med
anledning av Sveriges anslutning till Europeiska
unionen

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1500) med anledning av
Sveriges anslutning till Europeiska unionen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

4§

De fördrag och andra instrument som avses i 2 och 3 §§ är:

1. Fördraget den 18 april 1951 om upprättandet av Europeiska kol- och
stålgemenskapen

2. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen

3. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska

atomenergigemenskapen

4. Konventionen den 25 mars
1957 om vissa gemensamma
institutioner för Europeiska
gemenskaperna

5.   Konventionen den 13
november 1962 om ändring av
Fördraget om upprättandet av
Europeiska ekonomiska gemen-
skapen i syfte att göra den särskilda
ordningen för associering av
utomeuropeiska länder och
territorier som behandlas i fjärde
delen av detta fördrag tillämplig
med avseende på Nederländska
Antillerna

6. Fördraget den 8 april 1965
om upprättandet av ett gemensamt
råd och en gemensam kommission
för Europeiska gemenskaperna

7. Fördraget den 22 april 1970

4.   Konventionen den 13
november 1962 om ändring av
Fördraget om upprättandet av
Europeiska ekonomiska gemen-
skapen i syfte att göra den särskilda
ordningen för associering av
utomeuropeiska länder och
territorier som behandlas i fjärde
delen av detta fördrag tillämplig
med avseende på Nederländska
Antillerna

5. Protokollet den 8 april 1965
om Europeiska gemenskapernas
immunitet och privilegier

6. Fördraget den 22 april 1970

164

om ändring av vissa budget-
bestämmelser i fördragen om
upprättandet av Europeiska gemen-
skaperna och i fördraget om
upprättandet av ett gemensamt råd
och en gemensam kommission för
Europeiska gemenskaperna

8. Fördraget den 22 januari 1972
om Konungariket Danmarks,
Irlands, Konungariket Norges och
Förenade konungariket Storbritan-
nien och Nordirlands anslutning till
Europeiska ekonomiska gemen-
skapen och Europeiska atomenergi-
gemenskapen

9.   Beslutet av Europeiska
gemenskapernas råd av den 22
januari 1972 om Konungariket
Danmarks, Irlands, Konungariket
Norges och Förenad konungariket
Storbritannien och Nordirlands
anslutning till Europeiska kol- och
stålgemenskapen

10. Fördraget den 10 juli 1975
om ändring av vissa bestämmelser i
protokollet om Europeiska
investeringsbankens stadga

11. Fördraget den 22 juli 1975
om ändring av vissa finansiella
bestämmelser i fördragen om
upprättandet av Europeiska gemen-
skaperna och i fördraget om
upprättandet av ett gemensamt råd
och en gemensam kommission för
Europeiska gemenskaperna

12. Akten den 20 september
1976 om allmänna direkta val av
företrädare i församlingen (Europa-
parlamentet) samt beslutet av
Europeiska gemenskapernas råd av
den 1 februari 1993 om ändring av
nämnda akt

13. Fördraget den 28 maj 1979
om Hellenska republikens anslut-
ning till Europeiska ekonomiska
gemenskapen och Europeiska
atomenergigemenskapen

14.   Beslutet av Europeiska
gemenskapernas råd av den 24 maj

om ändring av vissa budget- Prop. 1997/98:58
bestämmelser i fördragen om Bilaga 1
upprättandet av Europeiska gemen-
skaperna och i fördraget om
upprättandet av ett gemensamt råd
och en gemensam kommission för

Europeiska gemenskaperna

7. Fördraget den 22 januari 1972
om Konungariket Danmarks,
Irlands, Konungariket Norges och
Förenade konungariket Storbritan-
nien och Nordirlands anslutning till
Europeiska ekonomiska gemen-
skapen och Europeiska atomenergi-
gemenskapen

8.   Beslutet av Europeiska
gemenskapernas råd av den 22
januari 1972 om Konungariket
Danmarks, Irlands, Konungariket
Norges och Förenad konungariket
Storbritannien och Nordirlands
anslutning till Europeiska kol- och
stålgemenskapen

9. Fördraget den 10 juli 1975 om
ändring av vissa bestämmelser i
protokollet om Europeiska
investeringsbankens stadga

10. Fördraget den 22 juli 1975
om ändring av vissa finansiella
bestämmelser i fördragen om
upprättandet av Europeiska gemen-
skaperna och i fördraget om
upprättandet av ett gemensamt råd
och en gemensam kommission för
Europeiska gemenskaperna

11. Akten den 20 september
1976 om allmänna direkta val av
företrädare i församlingen (Europa-
parlamentet) samt beslutet av
Europeiska gemenskapernas råd av
den 1 februari 1993 om ändring av
nämnda akt

12. Fördraget den 28 maj 1979
om Hellenska republikens anslut-
ning till Europeiska ekonomiska
gemenskapen och Europeiska
atomenergigemenskapen

13.   Beslutet av Europeiska
gemenskapernas råd av den 24 maj

1979 om Hellenska republikens
anslutning till Europeiska kol- och
stålgemenskapen

15. Fördraget den 13 mars 1984
om ändring av fördragen om
upprättandet av Europeiska
gemenskaperna i fråga om Grön-
land

16. Fördraget den 12 juni 1985
om Konungariket Spaniens och
Portugisiska republikens anslutning
till Europeiska ekonomiska gemen-
skapen och Europeiska atomenergi-
gemenskapen

17.   Beslutet av Europeiska
gemenskapernas råd av den 11 juni
1985 om Konungariket Spaniens
och Portugisiska republikens
anslutning till Europeiska kol- och
stålgemenskapen

18. Europeiska enhetsakten den
17 och 28 februari 1986

19.  Fördraget den 7 februari
1992 om Europeiska unionen

20. Fördraget den 24 juni 1994
om Konungariket Norges, Repub-
liken Österrikes, Republiken Fin-
lands och Konungariket Sveriges
anslutning till Europeiska unionen i
samtliga fall med tillhörande
bilagor och protokoll.

1979 om Hellenska republikens Prop. 1997/98:58
anslutning till Europeiska kol- och Bilaga 1
stålgemenskapen

14. Fördraget den 13 mars 1984
om ändring av fördragen om
upprättandet av Europeiska
gemenskaperna i fråga om Grön-
land

15. Fördraget den 12 juni 1985
om Konungariket Spaniens och
Portugisiska republikens anslutning
till Europeiska ekonomiska gemen-
skapen och Europeiska atomenergi-
gemenskapen

16.   Beslutet av Europeiska
gemenskapernas råd av den 11 juni
1985 om Konungariket Spaniens
och Portugisiska republikens
anslutning till Europeiska kol- och
stålgemenskapen

17. Europeiska enhetsakten den

17 och 28 februari 1986

18.  Fördraget den 7 februari
1992 om Europeiska unionen

19. Fördraget den 24 juni 1994
om Konungariket Norges, Repub-
liken Österrikes, Republiken Fin-
lands och Konungariket Sveriges
anslutning till Europeiska unionen

20. Amsterdamfördraget den 2
oktober 1997 om ändring av
fördraget om Europeiska unionen,
fördragen om upprättandet av
Europeiska gemenskaperna och
vissa akter som hör samman med
dem, med förklaring av Sverige
enligt artikel K 7.2 och artikel K
7.3 b i Fördraget om Europeiska
unionen, i samtliga fall med
tillhörande bilagor och protokoll.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

166

Förteckning över remissinstanser

Efter remiss har yttrande över promemorian Amsterdamfördraget EU:s
regeringskonferens 1996-1997 (Ds 1997:64) avgetts av

Prop. 1997/98:58

Bilaga 2

Riksdagens ombudsmän
Hovrätten över Skåne och
Blekinge

Kammarrätten i Göteborg
Justitiekanslem
Domstolsverket

Riksåklagaren

Rikspolisstyrelsen

Datainspektionen
Kommerskollegium

Försvarets materielverk

Kustbevakningen

Överstyrelsen för civil beredskap
Räddningsverket

Socialstyrelsen
Handikappombudsmannen
Handikappinstitutet
Generaltullstyrelsen

Statistiska centralbyrån
Riksrevisionsverket
Riksskatteverket

Skolverket

Juridiska fakultetsnämnden
vid Stockholms universitet
Juridiska fakultetsnämnden
vid Uppsala universitet
Juridiska fakultetsstyrelsen
vid Lunds universitet

Statens invandrarverk

Statens veterinärmedicinska
anstalt

Statens livsmedelsverk
Sametinget
Arbetsmarknadsstyrelsen
Arbetarskyddsstyrelsen
Arbetsdomstolen
Jämställdhetsombudsmannen
Diskrimineringsombudsmannen
Utlänningsnämnden
Konkurrensverket

Boverket

Styrelsen för ackreditering och
teknisk kontroll - SWEDAC

Marknadsdomstolen
Konsumentverket

Svenska kyrkans församlings-
nämnd

Statens naturvårdsverk

Kemikalieinspektionen

Rädda Barnen

Svenska Röda Korset

Sveriges Pensionärers Riks-
förbund

Svenska Kommunförbundet
Landstingsförbundet
Naturskyddsföreningen
Sveriges advokatsamfund
Grossistförbundet Svensk
Handel

Industriförbundet

Kemikontoret

Företagarnas Riksorganisation
Lantbrukarnas Riksförbund
Tjänstemännens Central-
organisation

Landsorganisationen i Sverige

Medborgarrättsrörelsen

Svenska Arbetsgivareföreningen

Svenska Journalistförbundet

Svenska Tidningsutgivare-
föreningen

Amnesty International Svenska
sektionen

Kristdemokratiska Ungdoms-
förbundet

Kristdemokratiska Kvinno-
förbundet

Riksorganisationen Center-
kvinnorna

Stockholms Handelskammare

Sveriges domareförbund

Sveriges Frikyrkosamråd

Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund

Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund

167

Synskadades Riksförbund

Ung Vänster

Yttranden har dessutom kommit in från

Fackliga EU-kritiker

Folkkampanjen Sverige ut ur EU
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande
Sveriges Kristna råd

EU-kritiska rådet

Eländers Gotab, Stockholm 1998

Prop. 1997/98:58

Bilaga 2

168

Regeringens proposition

1997/98:58

Amsterdamfördraget

Del 2

Bilagor

1 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 58, Del 2

Eländers Gotab 55834, Stockholm 1998

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

BILAGOR

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3 Amsterdamfördraget...................................................................9

Första delen

Materiella ändringar...................................................................19

Artikel 1 (Unionsfördraget).......................................................20

Artikel 2 (EG-fördraget)............................................................55

Artikel 3 (Kol- och stål fördraget)............................................106

Artikel 4 (Euratomfördraget)...................................................112

Artikel 5 (Akten om allmänna direkta val av företrädare i
Europaparlamentet)...................................................118

Andra delen

Förenkling................................................................................121

Artikel 6 (EG-fördraget)..........................................................122

Artikel 7 (Kol- och stål fördraget)............................................144

Artikel 8 (Euratomfördraget)...................................................151

Artikel 9 (Gemensamma bestämmelser).................................158

Artikel 10 (Gemensamma bestämmelser)...............................160

Artikel 11 (Gemensamma bestämmelser)...............................161

Tredje delen

Allmänna och avslutande bestämmelser..................................163

Artikel 12.................................................................................164

Artikel 13.................................................................................164

Artikel 14.................................................................................165

Artikel 15.................................................................................165

Bilaga

Jämförelsetabeller som avses i artikel 12 i
Amsterdamfördraget................................................................171

Bilaga 4 Protokollen..............................................................................189

A Protokoll som fogas till Unionsfördraget.......................191

1 Protokoll om artikel J 7 i Fördraget om Europeiska
unionen......................................................................192

B    Protokoll som fogas till Unionsfördraget och

EG-fördraget..................................................................193

2 Protokoll om införlivande av Schengenregelverket

inom Europeiska unionens ramar..............................194

3 Protokoll om tillämpning av vissa inslag i artikel 7a

i Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen på Förenade kungariket och Irland......201

4 Protokoll om Förenade kungarikets och Irlands

ställning.....................................................................204

5  Protokoll om Danmarks ställning.............................208

C Protokoll som fogas till EG-fördraget...........................213

6  Protokoll om asyl för medborgare i Europeiska

unionens medlemsstater............................................214

7  Protokoll om tillämpning av subsidiaritets- och

proportionalitetsprincipema......................................217

8  Protokoll om medlemsstaternas yttre förbindelser i

fråga om passage av yttre gränser.............................223

9  Protokoll om systemet för radio och TV i

allmänhetens tjänst i medlemsstaterna......................224

10 Protokoll om djurskydd och djurens välfärd............225

D    Protokoll som fogas till Unionsfördraget, EG-fördraget,

Kol- och stålfördraget och Euratomfördraget...............227

11 Protokoll om institutionerna inför en utvidgning av

Europeiska unionen..................................................228

12 Protokoll om lokalisering av säten för Europeiska

gemenskapernas institutioner och vissa av deras
organ och enheter samt för Europol..........................230

13 Protokoll om de nationella parlamentens roll i

Europeiska unionen..................................................232

Bilaga 5 Slutakten med bifogade förklaringar.....................................235

Gemensamma förklaringar......................................................251

1   Förklaring om avskaffande av dödsstraffet......................252

2   Förklaring om ökat samarbete mellan Europeiska

unionen och Västeuropeiska unionen...............................253

3   Förklaring om Västeuropeiska unionen............................254

4   Förklaring om artiklarna J 14 och K 10 i Fördraget om

Europeiska unionen..........................................................265

5   Förklaring om artikel J 15 i Fördraget om Europeiska

unionen.............................................................................266

6   Förklaring om inrättande av en enhet för politisk

planering och tidig förvarning..........................................267

7   Förklaring om artikel K 2 i Fördraget om Europeiska

unionen.............................................................................269

Prop. 1997/98:58

Förklaring om artikel K 3 e i Fördraget om Europeiska
unionen.............................................................................270

Förklaring om artikel K 6.2 i Fördraget om Europeiska
unionen.............................................................................271

Förklaring om artikel K 7 i Fördraget om Europeiska
unionen.............................................................................272

Förklaring om kyrkors och konfessionslösa
organisationers ställning...................................................273

Förklaring om miljökonsekvensbedömningar..................274

Förklaring om artikel 7d i Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen..................................................275

Förklaring om att upphäva artikel 44 i Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen........................276

Förklaring om bevarande av den skydds- och säkerhets-
nivå som tillhandahålls av Schengenregelverket..............277

Förklaring om artikel 73j .2 b i Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen.......................278

Förklaring om artikel 73k i Fördraget om upprättandet
av Europeiska gemenskapen.............................................279

Förklaring om artikel 73k.3 a i Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen.......................280

Förklaring om artikel 731.1 i Fördraget om upprättandet
av Europeiska gemenskapen.............................................281

Förklaring om artikel 73m i Fördraget om upprättandet
av Europeiska gemenskapen.............................................282

Förklaring om artikel 73o i Fördraget om upprättandet
av Europeiska gemenskapen.............................................283

Förklaring om personer med funktionshinder..................284

Förklaring om de stödåtgärder som avses i artikel 109r
i Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen.....................................................................285

Förklaring om artikel 109r i Fördraget om upprättandet
av Europeiska gemenskapen.............................................286

Förklaring om artikel 118 i Fördraget om upprättandet
av Europeiska gemenskapen.............................................287

Förklaring om artikel 118.2 i Fördraget om upprättandet
av Europeiska gemenskapen.............................................288

Förklaring om artikel 118b.2 i Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen.......................289

Förklaring om artikel 119.4 i Fördraget om upprättandet
av Europeiska gemenskapen.............................................290

Förklaring om idrott..........................................................291

Förklaring om öregioner...................................................292

Förklaring om rådets beslut av den 13 juli 1987..............293

Förklaring om kommissionens organisation och

funktion.............................................................................294

Förklaring om artikel 188c.3 i Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen........................295

Prop. 1997/98:58

34 Förklaring om iakttagande av tidsfrister enligt

medbeslutandeförfarandet.................................................296

35  Förklaring om artikel 191 a. 1 i Fördraget om upprättandet

av Europeiska gemenskapen.............................................297

36 Förklaring om utomeuropeiska länder och territorier.......298

37 Förklaring om offentligrättsliga kreditinstitut i

Tyskland...........................................................................299

38  Förklaring om frivilligt arbete..........................................300

39 Förklaring om gemenskapslagstiftningens redaktionella

kvalitet..............................................................................301

40 Förklaring rörande förfarandet för Europeiska kol- och

stålgemenskapens ingående av internationella avtal........302

41  Förklaring om bestämmelserna om insyn, tillgång till

handlingar och kamp mot bedrägerier..............................303

42 Förklaring om konsolidering av fördragen.......................304

43 Förklaring om protokollet om tillämpning av

subsidiaritets- och proportionalitetsprincipema...............305

Prop. 1997/98:58

44 Förklaring om artikel 2 i protokollet om införlivande av
Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar...306

45 Förklaring om artikel 4 i protokollet om införlivande av
Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar...307

46 Förklaring om artikel 5 i protokollet om införlivande av
Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar...308

47 Förklaring om artikel 6 i protokollet om införlivande av
Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar...309

48 Förklaring om protokollet om asyl för medborgare i

Europeiska unionens medlemsstater.................................310

49 Förklaring om enda artikeln punkt d i protokollet om asyl

för medborgare i Europeiska unionens medlemsstater.....311

50 Förklaring om protokollet om institutionerna inför en

utvidgning av Europeiska unionen...................................312

51  Förklaring om artikel 10 i Amsterdamfördraget...............313

Ensidiga förklaringar..............................................................315

1 Förklaring av Österrike och Luxemburg om

kreditinstitut........................................................................316

2 Förklaring av Danmark om artikel K 14 i Fördraget om

Europeiska unionen.............................................................317

3 Förklaring av Tyskland, Österrike och Belgien om

subsidiaritet.........................................................................318

4 Förklaring av Irland om artikel 3 i protokollet om

Förenade kungarikets och Irlands ställning.........................319

5 Förklaring av Belgien om protokollet om asyl för

medborgare i Europeiska unionens medlemsstater.............320

6 Förklaring av Belgien, Frankrike och Italien om proto-
kollet om institutionerna inför en utvidgning av

Europeiska unionen.............................................................321

7 Förklaring av Frankrike om situationen i de utom-
europeiska departementen mot bakgrund av protokollet om

Prop. 1997/98:58

införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska
unionens ramar....................................................................322

8 Förklaring av Grekland om förklaringen om kyrkors och

konfessionslösa organisationers ställning...........................323

Förteckning över de artiklar enligt vilka, till följd av
Amsterdamfördraget, beslutsfattande med kvalificerad
majoritet skall tillämpas.........................................................325

Förteckning över de artiklar enligt vilka, till följd av
Amsterdamfördraget, den s.k. medbeslutandeproceduren

Bilaga 6

Bilaga 7

Bilaga 8

Bilaga 9

Bilaga 10

Bilaga 11

enligt artikel 189b i EG-fördraget skall tillämpas.................327

Förteckning över de artiklar enligt vilka, till följd av
Amsterdamfördraget, Ekonomiska och sociala kommittén
skall höras...............................................................................329

Förteckning över de artiklar enligt vilka, till följd av
Amsterdamfördraget, Regionkommittén skall höras.............331

Konsoliderad version av Unionsfördraget.............................333

Konsoliderad version av EG-fördraget..................................381

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

AMSTERDAMFÖRDRAGET

OM ÄNDRING AV FÖRDRAGET OM
EUROPEISKA UNIONEN, FÖRDRAGEN

OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA GEMENSKAPERNA
OCH VISSA AKTER SOM HÖR SAMMAN MED DEM

HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG,

Prop. 1997/98:58 Bilaga 3

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK,

FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT,

HELLENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,

HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SPANIEN,

FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,

DEN KOMMISSION SOM ENLIGT ARTIKEL 14 I IRLANDS FÖRFATTNING HAR RÄTT ATT

UTÖVA IRLANDS PRESIDENTS BEFOGENHETER OCH ATT UTFÖRA DENNES UPPGIFTER,

ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,

11

HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG,

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA,

REPUBLIKEN ÖSTERRIKES PRESIDENT,

PORTUGISISKA REPUBLIKENS PRESIDENT,

REPUBLIKEN FINLANDS PRESIDENT,

HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SVERIGE,

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN
OCH NORDIRLAND,

HAR BESLUTAT att ändra Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska
gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem

12

och har för detta ändamål som sina befullmäktigade utsett:

Prop. 1997/98:58 Bilaga 3

HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG

Erik Derycke,

utrikesminister

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK

Niels Helveg Petersen,

utrikesminister

FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT

Dr. Klaus Kinkel,

förbundsutrikesminister

samt ställföreträdande förbundskansler

13

HELLENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT

Prop. 1997/98:58 Bilaga 3

Theodoros Pangalos,
utrikesminister

HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SPANIEN

Juan Abel Matutes,

utrikesminister

FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT

Hubert Védrine,
utrikesminister

14

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

DEN KOMMISSION SOM ENLIGT ARTIKEL 14 I IRLANDS FÖRFATTNING HAR RÄTT ATT

UTÖVA IRLANDS PRESIDENTS BEFOGENHETER OCH ATT UTFÖRA DENNES UPPGIFTER,

Raphael P. Burke,

utrikesminister

ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT

Lamberto Dini,
utrikesminister

HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG

Jacques F. Poos,

vice premiärminister,

utrikesminister samt minister för utrikeshandel och biståndsfrågor

15

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA

Prop. 1997/98:58 Bilaga 3

Hans Van Mierlo,

vice premiärminister

och utrikesminister

REPUBLIKEN ÖSTERRIKES PRESIDENT

Wolfgang Schiissel,

förbundsutrikesminister

och vicekansler

PORTUGISISKA REPUBLIKENS PRESIDENT

Jaime Gama,

utrikesminister

16

REPUBLIKEN FINLANDS PRESIDENT

Prop. 1997/98:58 Bilaga 3

Tarja Halonen,

utrikesminister

HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SVERIGE

Lena Hjelm-Wallén,

utrikesminister

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN

OCH NORDIRLAND

Douglas Henderson,

biträdande utrikes-

och samväldesminister

SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form,

HAR ENATS OM FÖLJANDE:

17

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

FÖRSTA DELEN

MATERIELLA ÄNDRINGAR

19

ARTIKEL 1

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Fördraget om Europeiska unionen skall ändras i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.

1.    Efter det tredje stycket i ingressen skall följande stycke införas:

“SOM BEKRAFTAR den vikt som de fäster vid de grundläggande sociala rättigheterna såsom
dessa fastställs i den europeiska sociala stadgan, som undertecknades i Turin den 18 oktober 1961,
och i 1989 års gemenskapsstadga om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter,".

2.    Det befintliga sjunde stycket i ingressen skall ersättas med följande:

"SOM ÄR BESLUTNA att med beaktande av principen om en hållbar utveckling och inom ramen
för en förverkligad inre marknad, en ökad sammanhållning och ett förbättrat miljöskydd främja
ekonomiska och sociala framsteg för sina folk samt att genomföra en politik som säkerställer att
framsteg i fråga om ekonomisk integration åtföljs av motsvarande framsteg på andra områden.".

3.    De befintliga nionde och tionde styckena i ingressen skall ersättas med följande:

"SOM HAR FÖRESATT SIG att genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, vilken
omfattar den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik som i enlighet med
bestämmelserna i artikel J 7 skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, och därmed stärka den
europeiska identiteten och självständigheten i syfte att främja fred, säkerhet och framsteg i Europa
och övriga delar av världen,

SOM HAR FÖRESATT SIG att underlätta fri rörlighet för personer, samtidigt som säkerheten och
tryggheten för deras folk säkerställs, genom att upprätta ett område med frihet, säkerhet och
rättvisa, i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag,”.

20

4. I artikel A skall andra stycket ersättas med följande:

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

"Detta fördrag markerar en ny fas i processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan
de europeiska folken, där besluten skall fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt.”.

5. Artikel B skall ersättas med följande:

"Artikel B

Unionen skall ha som mål att

främja ekonomiska och sociala framsteg och en hög sysselsättningsnivå och att uppnå en väl
avvägd och hållbar utveckling, särskilt genom att skapa ett område utan inre gränser, genom
att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen och genom att upprätta en
ekonomisk och monetär union som på sikt skall omfatta en gemensam valuta i
överensstämmelse med bestämmelserna i detta fördrag,

hävda sin identitet i internationella sammanhang, särskilt genom att genomföra en gemensam
utrikes- och säkerhetspolitik, vilken omfattar den gradvisa utformningen av en gemensam
försvarspolitik som i enlighet med bestämmelserna i artikel J 7 skulle kunna leda till ett
gemensamt försvar,

21

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

stärka skyddet av medlemsstaternas medborgares rättigheter och intressen genom att införa
ett unionsmedborgarskap,

bevara och utveckla unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria
rörligheten för personer garanteras samtidigt som lämpliga åtgärder vidtas avseende
kontroller vid yttre gränser, asyl, invandring och förebyggande och bekämpande av
brottslighet,

fullt ut upprätthålla gemenskapens regelverk och bygga ut det samt att därvid överväga i
vilken utsträckning den politik och de samarbetsformer som införs genom detta fördrag kan
behöva revideras för att säkerställa effektiviteten hos gemenskapens mekanismer och
institutioner.

Unionens mål skall uppnås i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag och i överensstämmelse
med de villkor och den tidsplan som fastställs i fördraget samt med beaktande av
subsidiaritetsprincipen, såsom denna definieras i artikel 3b i Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen.".

6. I artikel C skall andra stycket ersättas med följande:

"Unionen skall särskilt säkerställa att den genomgående handlar samstämmigt i relationerna med
omvärlden inom ramen för sin utrikes- och säkerhetspolitik, ekonomiska politik och
biståndspolitik. Rådet och kommissionen skall ansvara för sådan samstämmighet och samarbeta i
detta syfte. De skall var och en inom ramen för sina befogenheter svara för att denna politik
genomförs.".

22

7. Artikel E skall ersättas med följande:

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

"Artikel E

Europaparlamentet, rådet, kommissionen, domstolen och revisionsrätten skall utöva sina
befogenheter på de villkor och för de syften som har fastställts dels genom bestämmelserna i
fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i senare fördrag och rättsakter om
ändring eller komplettering av dessa fördrag och dels genom de övriga bestämmelserna i det här
fördraget.".

8. Artikel F skall ändras på följande sätt:

a)    Punkt 1 skall ersättas med följande:

"1. Unionen bygger på principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna samt på rättsstatsprincipen, vilka principer är
gemensamma för medlemsstaterna.".

b)    Nuvarande punkt 3 skall betecknas punkt 4 och en ny punkt 3 skall införas med följande
lydelse:

"3. Unionen skall respektera den nationella identiteten hos sina medlemsstater.".

23

9. Följande artikel skall införas i slutet av avdelning I:

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

”Artikel F 1

1.    Rådet, som skall sammanträda på statschefs- eller regeringschefsnivå, får på förslag från en
tredjedel av medlemsstaterna eller från kommissionen och efter Europaparlamentets samtycke,
samt efter att ha uppmanat den ifrågavarande medlemsstatens regering att framföra sina
synpunkter, enhälligt slå fast att en medlemsstat allvarligt och ihållande åsidosätter principer som
anges i artikel F.l.

2.    När detta har fastslagits får rådet, som skall fatta beslut med kvalificerad majoritet, besluta
om att tillfälligt upphäva vissa av de rättigheter som den ifrågavarande medlemsstaten har till följd
av tillämpningen av detta fördrag, inbegripet rösträtten i rådet för företrädaren för den
medlemsstatens regering. Rådet skall därvid beakta de möjliga följder som ett sådant tillfälligt
upphävande kan få för fysiska och juridiska personers rättigheter och skyldigheter.

Den ifrågavarande medlemsstatens skyldigheter enligt detta fördrag skall under alla omständigheter
fortsätta att vara bindande för den staten.

3.    Rådet får senare med kvalificerad majoritet besluta om att ändra eller återkalla åtgärder som
har vidtagits enligt punkt 2, när den situation som ledde till att åtgärderna infördes har förändrats.

24

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

4.    Vid tillämpningen av denna artikel skall rådet fatta beslut utan att beakta rösten från
företrädaren för den ifrågavarande medlemsstatens regering. Att personligen närvarande eller
företrädda medlemmar avstår från att rösta hindrar inte att sådana beslut som avses i punkt 1 antas.
En kvalificerad majoritet skall anses vara samma andel av de berörda rådsmedlemmarnas vägda
röster som den som anges i artikel 148.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Denna punkt skall också tillämpas om rösträtt i enlighet med punkt 2 tillfälligt inté får utövas.

5.    Vid tillämpningen av denna artikel skall Europaparlamentet fatta beslut med två tredjedelar
av de avgivna rösterna, vilka skall representera en majoritet av dess ledamöter.".

10. Avdelning V skall ersättas med följande:

"Avdelning V

Bestämmelser om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik

Artikel J 1

1. Unionen skall fastställa och genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som
omfattar alla områden inom utrikes- och säkerhetspolitiken och som skall ha som mål att

skydda unionens gemensamma värden, grundläggande intressen, oavhängighet och integritet
i överensstämmelse med grundsatserna i Förenta nationernas stadga,

25

på alla sätt stärka unionens säkerhet,

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

bevara freden och stärka den internationella säkerheten i enlighet med grundsatserna i
Förenta nationernas stadga samt i enlighet med principerna i Helsingforsavtalets slutakt och
målen i Parisstadgan, inbegripet de som gäller yttre gränser,

främja det internationella samarbetet,

utveckla och befästa demokratin och rättsstatsprincipen samt respekten för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna.

2. Medlemsstaterna skall aktivt och förbehållslöst stödja unionens utrikes- och säkerhetspolitik i
en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet.

Medlemsstaterna skall arbeta tillsammans för att förstärka och utveckla sin ömsesidiga politiska
solidaritet. De skall avstå från varje handling som strider mot unionens intressen eller kan minska
dess effektivitet som en sammanhållande kraft i de internationella relationerna.

Rådet skall säkerställa att dessa principer följs.

Artikel J 2

Unionen skall sträva efter att förverkliga de mål som anges i artikel J 1 genom att

bestämma principerna och de allmänna riktlinjerna för den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken,

26

besluta om gemensamma strategier,

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

besluta om gemensamma åtgärder,

anta gemensamma ståndpunkter,

stärka det systematiska samarbetet mellan medlemsstaterna om deras politik.

Artikel J 3

1.    Europeiska rådet skall bestämma principerna och de allmänna riktlinjerna för den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, inklusive för frågor som har försvarsmässiga
konsekvenser.

2.    Europeiska rådet skall besluta om gemensamma strategier som skall genomföras av unionen
på områden där medlemsstaterna har viktiga gemensamma intressen.

I de gemensamma strategierna skall anges dessas mål och varaktighet samt de medel som unionen
och medlemsstaterna skall ställa till förfogande.

3.    Rådet skall fatta de beslut som behövs för att fastställa och genomföra den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken på grundval av de allmänna riktlinjer som Europeiska rådet har
antagit.

Rådet skall rekommendera Europeiska rådet gemensamma strategier och genomföra dessa, särskilt
genom att besluta om gemensamma åtgärder och anta gemensamma ståndpunkter.

27

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

Rådet skall säkerställa enhetlighet, konsekvens och effektivitet i unionens handlande.

Artikel J 4

1.    Rådet skall besluta om gemensamma åtgärder. De gemensamma åtgärderna skall avse
specifika situationer där operativa insatser från unionens sida anses nödvändiga. De skall ange mål,
omfattning, de medel som skall ställas till unionens förfogande, vid behov varaktighet, samt på
vilka villkor de skall genomföras.

2.    Om förhållandena ändras på ett sätt som är av väsentlig betydelse för en fråga som är
föremål för en gemensam åtgärd, skall rådet se över principerna och målen för åtgärden och fatta
de nödvändiga besluten. Så länge rådet inte har fattat beslut skall den gemensamma åtgärden bestå.

3.    Gemensamma åtgärder skall vara förpliktande för medlemsstaterna vid deras
ställningstaganden och handlande.

4.    Rådet får anmoda kommissionen att förelägga rådet lämpliga förslag i frågor som rör den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken för att säkerställa genomförandet av en gemensam
åtgärd.

5.    Information skall lämnas om varje nationellt ställningstagande eller nationell åtgärd som
planeras inom ramen för en gemensam åtgärd; informationen skall lämnas i så god tid att
föregående samråd kan ske inom rådet om det behövs. Skyldigheten att lämna förhandsinformation
skall inte gälla åtgärder som endast innebär att beslut av rådet förs över till nationell nivå.

28

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

6.    Om förändringar i situationen gör det absolut nödvändigt och i brist på beslut av rådet får
medlemsstaterna - med beaktande av de allmänna målen för den gemensamma åtgärden - vidta de
brådskande åtgärder som behövs. De berörda medlemsstaterna skall genast underrätta rådet om
sådana åtgärder.

7.    Om genomförandet av en gemensam åtgärd medför allvarliga svårigheter för en
medlemsstat, skall denna lägga fram saken för rådet som skall överväga frågan och söka lämpliga
lösningar. Sådana lösningar får inte strida mot målen för den gemensamma åtgärden eller minska
dennas effektivitet.

Artikel J 5

Rådet skall anta gemensamma ståndpunkter. Dessa skall ange unionens inställning till en särskild
fråga av geografisk eller tematisk karaktär. Medlemsstaterna skall se till att deras nationella politik
överensstämmer med de gemensamma ståndpunkterna.

Artikel J 6

Medlemsstaterna skall informera och samråda med varandra inom rådet om alla utrikes- och
säkerhetspolitiska frågor av allmänt intresse för att säkerställa att unionens inflytande utövas så
effektivt som möjligt genom ett konvergent uppträdande.

29

Artikel J 7

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

1. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall omfatta alla frågor som gäller
unionens säkerhet, inklusive den gradvisa utformningen i enlighet med andra stycket av en
gemensam försvarspolitik som skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, om Europeiska rådet
beslutar det. Europeiska rådet skall i så fall rekommendera medlemsstaterna att anta ett sådant
beslut i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.

Västeuropeiska unionen (VEU) är en integrerad del av unionens utveckling som ger unionen
tillgång till operativ kapacitet, särskilt såvitt avser punkt 2. Den stöder unionen när det gäller att i
enlighet med denna artikel utforma de aspekter på den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
som har försvarsmässiga konsekvenser. Unionen skall i enlighet med detta främja närmare
institutionella förbindelser med VEU inför möjligheten av VEU:s införlivande med unionen, om
Europeiska rådet beslutar det. Europeiska rådet skall i så fall rekommendera medlemsstaterna att
anta ett sådant beslut i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.

Unionens politik enligt denna artikel skall inte påverka den särskilda karaktären hos vissa
medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik och den skall respektera de förpliktelser som vissa
medlemsstater, som anser att deras gemensamma försvar förverkligas genom
Atlantpaktsorganisationen (NATO), har enligt Nordatlantiska fördraget och vara förenlig med den
gemensamma säkerhets- och försvarspolitik som har upprättats inom den ramen.

Den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik skall, på det sätt som medlemsstaterna
anser lämpligt, stödjas av samarbete mellan dem på krigsmaterielområdet.

30

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

2.    De frågor som avses i denna artikel skall omfatta humanitära insatser och räddningsinsatser,
fredsbevarande insatser och insatser med stridskrafter vid krishantering inklusive fredsskapande
åtgärder.

3.    Unionen kommer att anlita VEU för att utarbeta och genomföra de av unionens beslut och
åtgärder som har försvarsmässiga konsekvenser.

Europeiska rådets behörighet att lägga fast riktlinjer i enlighet med artikel J 3 skall också gälla
såvitt avser VEU i de frågor där unionen anlitar VEU.

När unionen anlitar VEU för att utarbeta och genomföra unionens beslut om de insatser som avses

i punkt 2, skall unionens alla medlemsstater ha rätt att delta fullt ut i de ifrågavarande insatserna.

Rådet skall i samförstånd med VEU:s institutioner besluta om de praktiska arrangemang som är
nödvändiga för att göra det möjligt för alla medlemsstater som medverkar i dessa insatser att fullt
ut och på lika villkor delta i planering och beslutsfattande inom VEU.

Sådana beslut som har försvarsmässiga konsekvenser och som behandlas i denna punkt skall fattas
utan att det påverkar den politik och de förpliktelser som avses i punkt 1 tredje stycket.

4.    Bestämmelserna i denna artikel skall inte hindra utvecklingen av ett närmare samarbete
mellan två eller flera medlemsstater på bilateral nivå inom ramen för VEU och Atlantpakten,
förutsatt att ett sådant samarbete inte strider mot eller hindrar det samarbete som föreskrivs i denna
avdelning.

31

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

5. För att främja målen i denna artikel kommer bestämmelserna i denna artikel att ses över i
enlighet med artikel N.

Artikel J 8

1.    Ordförandelandet skall företräda unionen i frågor som omfattas av den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken.

2.    Ordförandelandet skall ansvara för att beslut som fattas enligt denna avdelning genomförs; i

den egenskapen skall det därför i princip uttrycka unionens ståndpunkt inom internationella

organisationer och vid internationella konferenser.

3.    Ordförandelandet skall biträdas av rådets generalsekreterare, som skall fungera som hög
representant när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

4.    Kommissionen skall fullt ut medverka i de uppgifter som avses i punkterna 1 och 2.

Ordförandelandet skall när det gäller dessa uppgifter vid behov biträdas av den medlemsstat som

står närmast i tur att utöva ordförandeskapet.

5.    Rådet får när det anser det nödvändigt utse en särskild representant som skall ha mandat för
särskilda politiska frågor.

32

Artikel J 9

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

1.    Medlemsstaterna skall samordna sitt uppträdande inom internationella organisationer och vid
internationella konferenser. De skall där hävda de gemensamma ståndpunkterna.

Inom internationella organisationer och vid internationella konferenser där inte samtliga
medlemsstater deltar skall de deltagande medlemsstaterna hävda de gemensamma ståndpunkterna.

2.    Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 och artikel J 4.3 skall de medlemsstater som
är företrädda inom internationella organisationer och vid internationella konferenser där inte
samtliga medlemsstater deltar hålla de senare informerade om alla frågor som är av gemensamt
intresse.

Medlemsstater som också är medlemmar av Förenta nationernas säkerhetsråd skall samråda med
varandra och hålla övriga medlemsstater fullt informerade. Medlemsstater som är permanenta
medlemmar av säkerhetsrådet skall då de fullgör sina uppgifter se till att unionens ståndpunkter
och intressen tillvaratas, dock utan att detta skall påverka deras ansvar enligt bestämmelserna i
Förenta nationernas stadga.

Artikel J 10

Medlemsstaternas diplomatiska och konsulära myndigheter och kommissionens delegationer i tredje
land och vid internationella konferenser samt deras representationer vid internationella
organisationer skall samarbeta för att säkerställa att av rådet beslutade gemensamma ståndpunkter
och gemensamma åtgärder följs och genomförs.

33

2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

De skall intensifiera samarbetet genom att utbyta information, göra gemensamma bedömningar och
bidra till att genomföra de bestämmelser som avses i artikel 8c i Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen.

Artikel J 11

Ordförandelandet skall höra Europaparlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande
valmöjligheterna när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och se till att
vederbörlig hänsyn tas till Europaparlamentets synpunkter. Ordförandeskapet och kommissionen
skall regelbundet hålla Europaparlamentet informerat om utvecklingen av unionens utrikes- och
säkerhetspolitik.

Europaparlamentet får ställa frågor eller avge rekommendationer till rådet. En gång om året skall
Europaparlamentet hålla en debatt om de framsteg som har gjorts för att genomföra den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Artikel J 12

1.    Varje medlemsstat eller kommissionen får hänskjuta frågor om den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken till rådet och lägga fram förslag för rådet.

2.    I sådana fall som kräver ett snabbt beslut skall ordförandelandet på eget initiativ eller på
begäran av kommissionen eller en medlemsstat kalla till ett extra rådssammanträde inom
fyrtioåtta timmar eller, i en nödsituation, inom kortare tid.

34

Artikel J 13

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

1.    Beslut enligt denna avdelning fattas enhälligt av rådet. Att personligen närvarande eller
företrädda medlemmar avstår från att rösta hindrar inte att sådana beslut fattas.

En rådsmedlem som avstår från att rösta får motivera sitt avstående genom att avge en formell
förklaring enligt detta stycke. Om så sker skall rådsmedlemmen inte vara skyldig att tillämpa
beslutet men skall godta att beslutet är förpliktande för unionen. Den berörda medlemsstaten skall i
en anda av ömsesidig solidaritet avhålla sig från varje handling som skulle kunna strida mot eller
hindra en unionshandling på grundval av det beslutet, och de andra medlemsstaterna skall
respektera dess ståndpunkt. Om de rådsmedlemmar som på detta sätt motiverar sitt avstående
företräder mer än en tredjedel av rösterna, vägda i enlighet med artikel 148.2 i Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen, skall beslutet inte fattas.

2.    Rådet skall med avvikelse från bestämmelserna i punkt 1 med kvalificerad majoritet

besluta om gemensamma åtgärder, anta gemensamma ståndpunkter eller fatta andra beslut på
grundval av en gemensam strategi,

besluta om genomförande av en gemensam åtgärd eller en gemensam ståndpunkt.

Om en rådsmedlem förklarar att denne av viktiga och uttalade skäl som rör nationell politik avser
att motsätta sig antagandet av ett beslut som skall fattas med kvalificerad majoritet, skall
omröstning inte ske. Rådet får med kvalificerad majoritet begära att frågan skall hänskjutas till
Europeiska rådet för enhälligt beslut.

35

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

Rådsmedlemmarnas röster skall vägas i enlighet med artikel 148.2 i Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen. Rådets beslut skall fattas med minst 62 röster från minst 10 medlemmar.

Denna punkt skall inte tillämpas på beslut som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser.

3. I procedurfrågor skall rådet fatta beslut med en majoritet av sina medlemmar.

Artikel J 14

När det är nödvändigt att ingå ett avtal med en eller flera stater eller internationella organisationer
för att genomföra denna avdelning får rådet genom enhälligt beslut bemyndiga ordförandelandet,
som om det är lämpligt skall biträdas av kommissionen, att inleda förhandlingar i detta syfte.

Sådana -avtal skall ingås av rådet genom enhälligt beslut efter rekommendation av
ordförandelandet. Ett avtal skall inte vara bindande för en medlemsstat vars företrädare i rådet
förklarar att medlemsstaten måste uppfylla vissa krav som följer av dess egna konstitutionella
förfaranden; de övriga rådsmedlemmarna kan enas om att avtalet skall gälla provisoriskt för dem.

Bestämmelserna i denna artikel skall också gälla frågor som omfattas av avdelning VI.

36

Artikel J 15

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 151 i Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen skall en politisk kommitté övervaka den internationella situationen på de områden
som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och bidra till att utforma
politiken genom att avge yttranden till rådet på begäran av detta eller på eget initiativ. Kommittén
skall också övervaka genomförandet av den beslutade politiken, dock utan att detta påverkar
ordförandelandets eller kommissionens befogenheter.

Artikel J 16

Rådets generalsekreterare, som är den höge representanten för den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken, skall biträda rådet i frågor som rör den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken, särskilt genom att medverka vid utformning, förberedelse och genomförande av
beslut i politiska frågor samt att, när det är lämpligt, på rådets vägnar och på ordförandelandets
begäran föra en politisk dialog med tredje part.

Artikel J 17

Kommissionen skall fullt ut delta i arbetet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

37

Artikel J 18

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

1.    Artiklarna 137, 138, 139-142, 146, 147, 150-153, 157-163, 191a och 217 i Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen skall tillämpas på bestämmelserna om de områden som
avses i denna avdelning.

2.    Institutionernas förvaltningsutgifter till följd av bestämmelserna om de områden som avses i
denna avdelning skall belasta Europeiska gemenskapernas budget.

3.    Driftsutgifterna för att genomföra de nämnda bestämmelserna skall också belasta Europeiska
gemenskapernas budget, bortsett från driftsutgifter i samband med operationer som har militära
eller försvarsmässiga konsekvenser och i fall då rådet enhälligt beslutar något annat.

Om utgifterna inte skall belasta Europeiska gemenskapernas budget skall de belasta
medlemsstaterna i enlighet med den på bruttonationalinkomsten grundade fördelningsnyckeln, om
inte rådet enhälligt beslutar något annat. De medlemsstater, vilkas företrädare i rådet har avgett en
formell förklaring enligt artikel J 13.1 andra stycket är inte skyldiga att bidra till finansieringen av
utgifter i samband med operationer som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser.

4.    Det budgetförfarande som fastställs i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen
skall tillämpas på de utgifter som belastar Europeiska gemenskapernas budget.".

38

11. Avdelning VI skall ersättas med följande:

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

"Avdelning VI

Bestämmelser om polissamarbete och straffrättsligt samarbete

Artikel K 1

Utan att det påverkar Europeiska gemenskapens befogenheter skall unionens mål vara att ge
medborgarna en hög säkerhetsnivå inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa genom att
bland medlemsstaterna utforma gemensamma insatser på områdena polissamarbete och
straffrättsligt samarbete samt genom att förebygga och bekämpa rasism och främlingsfientlighet.

Detta mål skall uppnås genom förebyggande och bekämpande av brottslighet, vare sig denna är
organiserad eller ej, särskilt terrorism, människohandel och brott mot barn, olaglig narkotikahandel
och olaglig vapenhandel, korruption och bedrägeri, genom

närmare samarbete mellan polismyndigheter, tullmyndigheter och andra behöriga
myndigheter i medlemsstaterna, både direkt och genom Europeiska polisbyrån (Europol),
i enlighet med bestämmelserna i artiklarna K 2 och K 4,

39

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

närmare samarbete mellan rättsliga myndigheter och andra behöriga myndigheter

i medlemsstaterna i enlighet med bestämmelserna i artiklarna K 3 a-K 3 d och K 4,

tillnärmning, när det är nödvändigt, av straffrättsliga regler i medlemsstaterna i enlighet med
bestämmelserna i artikel K 3 e.

Artikel K 2

1. De gemensamma insatserna på polissamarbetets område skall omfatta

a)    operativt samarbete mellan de behöriga myndigheterna, inbegripet polisen, tullen och andra
specialiserade brottsbekämpande organ i medlemsstaterna för att förebygga, upptäcka och
utreda brott,

b)    insamling, lagring, bearbetning, analys och utbyte av relevant information, inbegripet
information som brottsbekämpande organ innehar, i synnerhet genom Europol, om rapporter
om tvivelaktiga ekonomiska transaktioner, under iakttagande av tillämpliga bestämmelser om
skydd av personuppgifter,

c)    samarbete och gemensamma initiativ när det gäller utbildning, utbyte av sambandsmän.
utstationering, användning av utrustning och kriminalteknisk forskning,

d)   gemensam utvärdering av särskild utredningsteknik i samband med upptäckt av grova former
av organiserad brottslighet.

40

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

2. Rådet skall främja samarbete genom Europol och skall särskilt, inom fem år från dagen för
Amsterdamfördragets ikraftträdande,

a)    göra det möjligt för Europol att underlätta och stödja förberedelse av samt att främja
samordning och utförande av särskilda utredningsinsatser från medlemsstaternas behöriga
myndigheters sida, inklusive operativa insatser av gemensamma grupper som omfattar
företrädare för Europol i en stödjande funktion,

b)    besluta om åtgärder som tillåter Europol att anmoda medlemsstaternas behöriga myndigheter
att genomföra och samordna sina utredningar i särskilda fall och att utveckla specialiserad
sakkunskap som kan ställas till medlemsstaternas förfogande för att biträda dem vid
utredning av fall av organiserad brottslighet,

c)    främja sambandssystem mellan tjänstemän som handlägger förundersökning respektive åtal
och som är särskilt inriktade på att bekämpa organiserad brottslighet i nära samarbete med
Europol,

d)    upprätta ett nätverk för forskning, dokumentation och statistik om gränsöverskridande
brottslighet.

Artikel K 3

De gemensamma insatserna rörande straffrättsligt samarbete skall omfatta

a) underlättande och påskyndande av samarbete mellan behöriga ministerier och rättsliga eller
likvärdiga myndigheter i medlemsstaterna när det gäller rättsliga förfaranden och
verkställighet av beslut,

41

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

b)   underlättande av utlämning mellan medlemsstaterna,

c)    säkerställande av förenlighet mellan tillämpliga regier i medlemsstaterna, när detta är
nödvändigt för att förbättra samarbetet,

d)   förebyggande av behörighetskonflikter mellan medlemsstaterna,

e)    gradvisa beslut om åtgärder som fastställer minimiregler avseende brottsrekvisit och
påföljder på områdena organiserad brottslighet, terrorism och olaglig narkotikahandel.

Artikel K 4

Rådet skall bestämma de villkor och begränsningar enligt vilka de behöriga myndigheter som avses
i artiklarna K 2 och K 3 får verka på en annan medlemsstats territorium i samverkan och
samförstånd med den statens myndigheter.

Artikel K 5

Denna avdelning skall inte påverka medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla lag och ordning
och skydda den inre säkerheten.

42

Artikel K 6

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

1.    På de områden som avses i denna avdelning skall medlemsstaterna informera och samråda
med varandra inom rådet i syfte att samordna sitt handlande. För detta ändamål skall de upprätta
ett samarbete mellan de behöriga enheterna i sina förvaltningar.

2.    Rådet skall på lämpligt sätt och enligt den ordning som anges i denna avdelning vidta
åtgärder och främja samarbete som bidrar till att unionens mål uppnås. För detta ändamål får rådet
genom enhälligt beslut på initiativ av en medlemsstat eller kommissionen

a)    anta gemensamma ståndpunkter som anger unionens inställning i en viss fråga,

b)    fatta rambeslut om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar.
Rambesluten skall vara bindande för medlemsstaterna när det gäller de resultat som skall
uppnås men skall överlåta åt de nationella myndigheterna att bestämma form och
tillvägagångssätt; de skall inte ha direkt effekt,

c)    fatta beslut för alla andra ändamål som stämmer överens med målen i denna avdelning, dock
med uteslutande av tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar. Dessa
beslut skall vara bindande och skall inte ha direkt effekt; rådet skall med kvalificerad
majoritet besluta om de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra dessa beslut på
unionsnivå,

43

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

d) upprätta konventioner som rådet skall rekommendera medlemsstaterna att anta i enlighet med
deras konstitutionella bestämmelser. Medlemsstaterna skall påbörja tillämpliga förfaranden
inom den tid som rådet fastställer.

Om inte annat anges i konventionerna skall dessa, så snart de har antagits av åtminstone
hälften av medlemsstaterna, träda i kraft för dessa medlemsstater. Åtgärder för att
genomföra konventionerna skall beslutas inom rådet med en majoritet av två tredjedelar av
de fördragsslutande parterna.

3.    När rådet skall besluta med kvalificerad majoritet skall medlemmarnas röster vägas enligt
artikel 148.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, varvid åtminstone 62 röster
från minst 10 medlemmar skall krävas för beslut.

4.    I procedurfrågor skall rådet besluta med en majoritet av sina medlemmar.

Artikel K 7

1. Europeiska gemenskapernas domstol skall vara behörig att i enlighet med de villkor som
anges i denna artikel meddela förhandsavgöranden om giltighet och tolkning av rambeslut och
beslut, om tolkning av konventioner som upprättas enligt denna avdelning och om giltighet och
tolkning av åtgärderna för att genomföra dessa.

44

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

2.    En medlemsstat skall ha möjlighet att genom en förklaring som avges vid tidpunkten för
Amsterdamfördragets undertecknande eller när som helst därefter godta domstolens behörighet att
meddela förhandsavgöranden enligt punkt 1.

3.    En medlemsstat som avger en förklaring enligt punkt 2 skall ange antingen

a)    att en domstol i den medlemsstaten, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel
enligt nationell lagstiftning, får begära att Europeiska gemenskapernas domstol meddelar ett
förhandsavgörande om en fråga som uppkommer i ett mål som är anhängigt vid den
förstnämnda domstolen om giltighet eller tolkning av en rättsakt som avses i punkt 1, om
den förstnämnda domstolen anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken,
eller

b)    att en domstol i den staten får begära att Europeiska gemenskapernas domstol meddelar ett
förhandsavgörande i en fråga som uppkommer i ett mål som är anhängigt vid den
förstnämnda domstolen om giltighet eller tolkning av en rättsakt som avses i punkt 1, om
den förstnämnda domstolen anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken.

4.    Varje medlemsstat skall, vare sig den har avgivit en förklaring enligt punkt 2 eller inte, ha
rätt att till domstolen inkomma med inlagor eller skriftliga synpunkter i mål som uppkommer
enligt punkt 1.

45

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

5.    Domstolen skall inte vara behörig att pröva giltigheten eller proportionaliteten av insatser
som polis eller andra brottsbekämpande organ gör i en medlemsstat eller av medlemsstaternas
utövning av sitt ansvar för att upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten.

6.    Domstolen skall vara behörig att granska lagenligheten av rambeslut och andra beslut när en
medlemsstat eller kommissionen väcker talan rörande bristande behörighet, åsidosättande av
väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av detta fördrag eller av någon rättsregel som gäller dess
tillämpning eller rörande maktmissbruk. Talan som avses i denna punkt skall väckas inom två
månader från den dag då åtgärden offentliggjordes.

7.    Domstolen skall vara behörig att avgöra alla tvister mellan medlemsstaterna om tolkning
eller tillämpning av rättsakter som har antagits enligt artikel K 6.2, om rådet inte kan avgöra
tvisten inom sex månader efter det att den hänsköts till rådet av en av dess medlemmar. Domstolen
skall även vara behörig att döma i tvister mellan medlemsstaterna och kommissionen om tolkning
eller tillämpning av konventioner som har upprättats enligt artikel K 6.2 d.

Artikel K 8

1. En samordningskommitté som består av högre tjänstemän skall inrättas. Utöver sin
samordningsfunktion skall kommittén ha till uppgift att

avge yttranden till rådet, antingen på rådets begäran eller på eget initiativ,

46

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

utan att det påverkar tillämpningen av artikel 151 i Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, bidra till att förbereda rådets överläggningar inom de områden som avses i
artikel K 1.

2. Kommissionen skall fullt ut delta i arbetet inom de områden som avses i denna avdelning.

Artikel K 9

Medlemsstaterna skall inom internationella organisationer och vid internationella konferenser
företräda de gemensamma ståndpunkter som har antagits enligt bestämmelserna i denna avdelning.

Artiklarna J 8 och J 9 skall i förekommande fall tillämpas på frågor som omfattas av denna
avdelning.

Artikel K 10

Sådana avtal som avses i artikel J 14 får omfatta frågor som omfattas av denna avdelning.

Artikel K 11

1. Rådet skall höra Europaparlamentet innan det beslutar om en sådan åtgärd som avses

i artikel K 6.2 b, K 6.2 c och K 6.2 d. Europaparlamentet skall avge sitt yttrande inom en tidsfrist
som rådet får bestämma och som inte får vara kortare än tre månader. Om inget yttrande har
avgivits inom denna tid får rådet fatta beslut.

47

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

2.    Ordförandelandet och kommissionen skall regelbundet underrätta Europaparlamentet om
överläggningar på de områden som omfattas av denna avdelning.

3.    Europaparlamentet får ställa frågor eller avge rekommendationer till rådet.

Europaparlamentet skall varje år hålla en debatt om de framsteg som har gjorts inom de områden
som avses i denna avdelning.

Artikel K 12

1.    Medlemsstater som har för avsikt att upprätta ett närmare samarbete sinsemellan kan, i
enlighet med artiklarna K 15 och K 16, bemyndigas att använda de institutioner, förfaranden och
mekanismer som föreskrivs i fördragen, förutsatt att det föreslagna samarbetet

a)    respekterar Europeiska gemenskapens befogenheter och de mål som uppställs i denna
avdelning,

b)    syftar till att göra det möjligt för unionen att snabbare utvecklas till ett område med frihet,
säkerhet och rättvisa.

2.    Sådana bemyndiganden som avses i punkt 1 skall meddelas av rådet, som skall besluta med
kvalificerad majoritet på begäran av berörda medlemsstater och efter att ha uppmanat
kommissionen att yttra sig; denna begäran skall också överlämnas till Europaparlamentet.

48

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

Om en rådsmedlem förklarar att denne av viktiga och uttalade skäl som rör nationell politik avser
att motsätta sig att ett bemyndigande meddelas med kvalificerad majoritet, skall omröstning inte
äga rum. Rådet får med kvalificerad majoritet begära att frågan skall hänskjutas till Europeiska
rådet för enhälligt beslut.

Rådsmedlemmarnas röster skall vägas i enlighet med artikel 148.2 i Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen. Rådets beslut skall fattas med minst 62 röster från minst 10
medlemsstater.

3.    Varje medlemsstat som önskar delta i samarbete enligt denna artikel skall anmäla sin avsikt
till rådet och till kommissionen, som inom tre månader efter att ha mottagit anmälan skall avge ett
yttrande till rådet, eventuellt åtföljt av en rekommendation om sådana särskilda arrangemang som
den anser nödvändiga för att den medlemsstaten skall kunna delta i det ifrågavarande samarbetet.
Rådet skall inom fyra månader efter denna anmälan besluta i anledning av begäran och om sådana
särskilda arrangemang som det anser nödvändiga. Beslutet skall anses fattat, om inte rådet med
kvalificerad majoritet beslutar att skjuta upp beslutet; i så fall skall rådet motivera sitt beslut och
bestämma en tidsfrist för ny behandling av ärendet. Vid tillämpning av denna punkt skall rådet
besluta enligt de villkor som anges i artikel K 16.

4.    Bestämmelserna i artiklarna K 1-K 13 skall tillämpas på det närmare samarbete som avses i
denna artikel, utom när annat föreskrivs i denna artikel och i artiklarna K 15 och K 16.

49

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

De bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen som rör Europeiska
gemenskapernas domstols behörighet och utövningen av denna behörighet skall tillämpas på
punkterna 1, 2 och 3.

5. Denna artikel skall inte påverka tillämpningen av bestämmelserna i protokollet om
införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar.

Artikel K 13

1.    Artiklarna 137, 138, 138e, 139-142, 146, 147, 148.3, 150-153, 157-163, 191a och 217 i
Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall tillämpas på bestämmelserna om de
områden som avses i denna avdelning.

2.    Institutionernas förvaltningsutgifter till följd av bestämmelserna om de områden som avses i
denna avdelning skall belasta Europeiska gemenskapernas budget.

3.    Driftsutgifterna för att genomföra de nämnda bestämmelserna skall också belasta Europeiska
gemenskapernas budget, om inte rådet enhälligt beslutar något annat. Om utgifterna inte skall
belasta Europeiska gemenskapernas budget skall de belasta medlemsstaterna i enlighet med den på
bruttonationalinkomsten grundade fördelningsnyckeln, om inte rådet enhälligt beslutar något annat.

4.    Det budgetförfarande som fastställs i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen
skall tillämpas på de utgifter som belastar Europeiska gemenskapernas budget.

50

Artikel K 14

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

På initiativ av kommissionen eller en medlemsstat och efter att ha hört Europaparlamentet får rådet
enhälligt besluta att åtgärder inom de områden som avses i artikel K 1 skall omfattas av
avdelning Illa i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och samtidigt fastställa
vilka omröstningsregler som skall gälla. Rådet skall rekommendera medlemsstaterna att anta ett
sådant beslut i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.".

12. Följande nya avdelning skall införas:

"Avdelning Via

Bestämmelser om ett närmare samarbete

Artikel K 15

1. De medlemsstater som avser att upprätta ett närmare samarbete sinsemellan får använda sig
av de institutioner, förfaranden och mekanismer som föreskrivs i det här fördraget och Fördraget
om upprättandet av Europeiska gemenskapen, förutsatt att samarbetet

a) syftar till att främja unionens mål och till att skydda och tjäna dess intressen.

51

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

b)    respekterar de nämnda fördragens principer och unionens gemensamma institutionella ram,

c)    endast används som en sista utväg, när de nämnda fördragens mål inte kan uppnås genom
tillämpning av de relevanta förfaranden som föreskrivs där,

d)    berör åtminstone en majoritet av medlemsstaterna,

e)    inte påverkar gemenskapens regelverk och de åtgärder som har beslutats enligt övriga
bestämmelser i de nämnda fördragen,

f)    inte påverkar befogenheter, rättigheter, skyldigheter och intressen för de medlemsstater som
inte deltar,

g)    är öppet för alla medlemsstater och tillåter dem att bli parter i samarbetet när som helst,
under förutsättning att de iakttar grundbeslutet och de beslut som fattas inom den ramen,

h)    sker under iakttagande av de särskilda tilläggskriterierna i artikel 5a i Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen och artikel K 12 i detta fördrag, beroende på vilket
område som berörs, samt att rådet ger sitt bemyndigande till det i enlighet med de
förfaranden som fastställs där.

2. Medlemsstaterna skall, i den mån de berörs, tillämpa de rättsakter och beslut som antas för
att genomföra det samarbete som de deltar i. De medlemsstater som inte deltar i detta samarbete
skall inte hindra de deltagande medlemsstaterna från att genomföra det.

52

Artikel K 16

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

1.    Vid antagande av de rättsakter och beslut som är nödvändiga för att genomföra det
samarbete som avses i artikel K 15, skall de relevanta institutionella bestämmelserna i detta fördrag
och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen tillämpas. Alla rådsmedlemmar skall
kunna delta i överläggningarna, dock får endast de som företräder deltagande medlemsstater delta i
beslutsfattandet. Kvalificerad majoritet skall anses vara samma andel av de berörda
rådsmedlemmamas vägda röster, som den som anges i artikel 148.2 i Fördraget om upprättandet
av Europeiska gemenskapen. Enhällighet kräver endast de berörda rådsmedlemmarnas röster.

2.    Andra utgifter för samarbetets genomförande än de förvaltningskostnader som institutionerna
åsamkas skall bäras av de deltagande medlemsstaterna, om inte rådet enhälligt beslutar något
annat.

Artikel K 17

Rådet och kommissionen skall regelbundet underrätta Europaparlamentet om utvecklingen av det
närmare samarbete som upprättas på grundval av denna avdelning.".

13. Artikel L ersätts med följande:

"Artikel L

Bestämmelserna i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, Fördraget om
upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen och Fördraget om upprättandet av
Europeiska atomenergigemenskapen om Europeiska gemenskapernas domstols behörighet och om
utövandet av denna behörighet, skall endast tillämpas på följande bestämmelser i det här fördraget:

53

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

a)    Bestämmelserna om ändring av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen i syfte att upprätta Europeiska gemenskapen, Fördraget om upprättandet av
Europeiska kol- och stålgemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska
atomenergigemenskapen.

b)    Bestämmelserna i avdelning VI enligt de villkor som föreskrivs i artikel K 7.

c)    Bestämmelserna i avdelning Via enligt de villkor som föreskrivs i artikel 5a i Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen och artikel K 12 i det här fördraget.

d)    Artikel F.2 i fråga om institutionernas verksamhet i den mån som domstolen har behörighet
enligt fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och enligt det här fördraget.

e)    Artiklarna L-S.".

14.   1 artikel N skall punkt 2 utgå och punkt 1 upphöra att vara numrerad.

15.   I artikel O skall första stycket ersättas med följande:

"Varje europeisk stat som respekterar de principer som anges i artikel F. 1 får ansöka om att bli
medlem av unionen. Ansökan skall ställas till rådet, som skall besluta enhälligt efter att ha hön
kommissionen och efter samtycke av Europaparlamentet, som skall fatta sitt beslut med absolut
majoritet av sina ledamöter.".

16.   I artikel S skall följande nya stycke läggas till:

"Till följd av 1994 års anslutningsfördrag är även de finska och svenska texterna giltiga.".

54

ARTIKEL 2

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall ändras i enlighet med bestämmelserna i
denna artikel.

1.    Följande nya stycke skall läggas till efter det åttonde stycket i ingressen:

"SOM ÄR FAST BESLUTNA att främja utvecklingen av högsta möjliga kunskapsnivå för sina
folk genom en bred tillgång till utbildning och kontinuerlig fortbildning,".

2.    Artikel 2 skall ersättas med följande:

"Artikel 2

Gemenskapen skall ha till uppgift att genom att upprätta en gemensam marknad och en ekonomisk
och monetär union och genom att fullfölja den gemensamma politik eller verksamhet som avses i
artiklarna 3 och 3a främja en harmonisk, väl avvägd och hållbar utveckling av näringslivet inom
gemenskapen som helhet, en hög nivå i fråga om sysselsättning och socialt skydd, jämställdhet
mellan kvinnor och män, en hållbar och icke-inflatorisk tillväxt, en hög grad av konkurrenskraft
och ekonomisk konvergens, en hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet,
en höjning av levnadsstandarden och livskvaliteten samt ekonomisk och social sammanhållning och
solidaritet mellan medlemsstaterna.".

3.    Artikel 3 skall ändras på följande sätt:

a) den nuvarande texten skall numreras och betecknas punkt 1,

55

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

b)    i den nya punkten 1 skall punkt d ersättas med följande:

"d) åtgärder som avser personers inresa och rörlighet enligt avdelning Illa;",

c)    i den nya punkten 1 skall följande nya punkt i införas efter punkt h:

"i) främjande av samordningen av medlemsstaternas sysselsättningspolitik i syfte att göra
denna mer effektiv genom att utveckla en samordnad sysselsättningsstrategi,",

d)    i den nya punkten 1 skall nuvarande punkt i betecknas j och efterföljande punkter numreras
om på motsvarande sätt,

e)    följande punkt skall läggas till:

"2. I all verksamhet som avses i denna artikel skall gemenskapen syfta till att undanröja
bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem.".

4. Följande artikel skall införas:

"Artikel 3c

Miljöskyddskraven skall integreras i utformningen och genomförandet av gemenskapens politik och
verksamhet enligt artikel 3, särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling.".

56

5. Följande artikel skall införas:

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

"Artikel 5a

1.    De medlemsstater som avser att upprätta ett närmare samarbete sinsemellan kan i enlighet
med artiklarna K 15 och K 16 i Fördraget om Europeiska unionen bemyndigas att använda sig av
de institutioner, förfaranden och mekanismer som föreskrivs i det här fördraget, förutsatt att det
föreslagna samarbetet

a)    inte berör områden där gemenskapen är ensam behörig,

b)    inte påverkar gemenskapens politik, åtgärder eller program,

c)    inte berör unionsmedborgarskapet eller diskriminerar medborgare i medlemsstater,

d)    ligger inom ramen för de befogenheter som gemenskapen har fått genom detta fördrag, och

e)    inte innebär diskriminering eller begränsning av handeln mellan medlemsstaterna och inte
snedvrider konkurrensvillkoren mellan medlemsstaterna.

2.    Ett sådant bemyndigande som avses i punkt 1 skall rådet meddela genom beslut med
kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet.

57

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Om en rådsmedlem förklarar att den av viktiga och uttalade skäl som rör nationell politik avser att
motsätta sig att ett bemyndigande meddelas med kvalificerad majoritet skall omröstning inte äga
rum. Rådet får med kvalificerad majoritet begära att frågan för enhälligt beslut skall hänskjutas till
rådet i dess sammansättning av statschefer eller regeringschefer.

De medlemsstater som avser att upprätta ett sådant närmare samarbete som avses i punkt 1 kan
rikta en begäran till kommissionen, som kan lägga fram ett förslag till rådet om detta. Om
kommissionen inte lägger fram något förslag skall den underrätta de berörda medlemsstaterna om
skälen till detta.

3.    Varje medlemsstat som önskar delta i samarbete enligt denna artikel skall anmäla sin avsikt
till rådet och till kommissionen, som inom tre månader efter det att anmälan mottas skall avge ett
yttrande till rådet. Inom fyra månader från tidpunkten för denna anmälan skall kommissionen
besluta i anledning av begäran och om sådana särskilda arrangemang som den anser nödvändiga.

4.    De rättsakter och beslut som är nödvändiga för att genomföra samarbetet skall vara
underkastade alla relevanta bestämmelser i detta fördrag, utom när annat föreskrivs i denna artikel
och i artiklarna K 15 och K 16 i Fördraget om Europeiska unionen.

5.    Denna artikel skall inte påverka bestämmelserna i protokollet om införlivande av
Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar.".

58

6.    I artikel 6 skall andra stycket ersättas med följande:                        Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

"Rådet kan enligt förfarandet i artikel 189b anta bestämmelser i syfte att förbjuda sådan
diskriminering.'’.

7.    Följande artikel skall införas:

"Artikel 6a

Utan att det påverkar tillämpningen av de övriga bestämmelserna i detta fördrag och inom ramen
för de befogenheter som fördraget ger gemenskapen, kan rådet genom enhälligt beslut på förslag
av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa
diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder,
ålder eller sexuell läggning.".

8.    Följande artikel skall införas i slutet av första delen:

"Artikel 7d

Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 77, 90 och 92 och med beaktande av den
betydelse som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har för unionens gemensamma värderingar
och den roll som dessa tjänster spelar när det gäller att främja social och territoriell
sammanhållning, skall gemenskapen och medlemsstaterna, var och en inom ramen för sina
respektive befogenheter och inom detta fördrags tillämpningsområde, sörja för att sådana tjänster
utförs på grundval av principer och villkor som gör det möjligt för dem att fullgöra sina
uppgifter.".

59

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

9.    Artikel 8.1 skall ersättas med följande:

"1. Ett unionsmedborgarskap införs härmed. Varje person som är medborgare i en medlemsstat
skall vara unionsmedborgare. Unionsmedborgarskapet skall komplettera och inte ersätta det
nationella medborgarskapet.".

10.   Artikel 8a.2 skall ersättas med följande:

"2. Rådet kan anta bestämmelser i syfte att underlätta utövandet av de rättigheter som avses i
punkt 1; om inte annat anges i detta fördrag skall rådet besluta enligt förfarandet i artikel 189b.
Rådet skall besluta enhälligt under hela detta förfarande.".

11.   I artikel 8d skall följande stycke läggas till:

"Varje unionsmedborgare kan skriftligen vända sig till varje institution eller organ som avses

i denna artikel eller i artikel 4 på något av de språk som anges i artikel 248 och få svar på samma
språk.".

12.   Artikel 51 skall ersättas med följande:

"Artikel 51

Rådet skall enligt förfarandet i artikel 189b besluta om sådana åtgärder inom den sociala
trygghetens område som är nödvändiga för att genomföra fri rörlighet för arbetstagare och därvid
särskilt införa ett system som tillförsäkrar migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar att

60

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

a)    alla perioder som beaktas enligt lagstiftningen i de olika länderna läggs samman för
förvärvande och bibehållande av rätten till förmåner och för beräkning av förmånernas
storlek,

b)    förmånerna betalas ut till personer bosatta inom medlemsstaternas territorier.

Rådet skall besluta enhälligt under hela förfarandet enligt artikel 189b.".

13.   Artikel 56.2 skall ersättas med följande:

"2. Rådet skall enligt förfarandet i artikel 189b utfärda direktiv för samordning av de ovan
nämnda bestämmelserna.''.

14.   Artikel 57.2 skall ersättas med följande:

"2. I samma syfte skall rådet enligt förfarandet i artikel 189b utfärda direktiv om samordning av
medlemsstaternas bestämmelser i lagar och andra författningar om upptagande och utövande av
förvärvsverksamhet som egenföretagare. Rådet skall genom enhälligt beslut under hela förfarandet
enligt artikel 189b besluta om direktiv vilkas genomförande i åtminstone någon medlemsstat
medför ändring av gällande principer inom yrkeslagstiftningen såvitt avser utbildning och
tillträdesvillkor för fysiska personer. I andra fall skall rådet besluta med kvalificerad majoritet.".

61

15. Följande avdelning skall införas i tredje delen:

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

"Avdelning Illa

Visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer

Artikel 73i

För att gradvis upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa skall rådet

a)    inom fem år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande besluta om åtgärder som syftar till att
säkerställa den fria rörligheten för personer i enlighet med artikel 7a, och i samband därmed
besluta om direkt relaterade stödåtgärder avseende kontroller vid yttre gränser, asyl och
invandring i enlighet med bestämmelserna i artikel 73j.2 och 73j.3 och artikel 73k. 1 a

och 73k.2 a samt om åtgärder för att förebygga och bekämpa brottslighet i enlighet med
bestämmelserna i artikel K 3 e i Fördraget om Europeiska unionen,

b)    besluta om andra åtgärder som rör asyl, invandring och skydd av rättigheter för medborgare
i tredje land, i enlighet med bestämmelserna i artikel 73k,

c)    besluta om åtgärder som rör civilrättsligt samarbete, i enlighet med vad som föreskrivs i
artikel 73m,

62

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

d)    besluta om lämpliga åtgärder för att främja och stärka administrativt samarbete, i enlighet
med vad som föreskrivs i artikel 73n,

e)    besluta om åtgärder som rör polissamarbete och straffrättsligt samarbete för att uppnå en hög
säkerhetsnivå genom att förebygga och bekämpa brottslighet inom unionen i enlighet med
bestämmelserna i Fördraget om Europeiska unionen.

Artikel 73j

Rådet skall i enlighet med det förfarande som avses i artikel 73o inom fem år efter
Amsterdamfördragets ikraftträdande besluta om följande:

1.    Åtgärder i syfte att i överensstämmelse med artikel 7a säkerställa att det inte förekommer
någon kontroll av personer, vare sig dessa är unionsmedborgare eller medborgare i tredje
iand, när de passerar inre gränser.

2.    Åtgärder som avser passage av medlemsstaternas yttre gränser och med vilkas hjälp det skall
fastställas

a)    normer och förfaranden som medlemsstaterna skall följa när de utför personkontroller
vid sådana gränser,

b)    regler om visering för vistelser som inte är avsedda att vara längre än tre månader,
inbegripet

i) en förteckning över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha
visering när de passerar de yttre gränserna och över de länder vars medborgare
är undantagna från detta krav,

63

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

ii)    förfaranden och villkor för medlemsstaternas utfärdande av viseringar,

iii)   en enhetlig utformning av viseringar,

iv)   regler för enhetligt utformade viseringar.

3. Åtgärder som anger villkoren för att medborgare i tredje land skall ha frihet att resa inom
medlemsstaternas territorium under en tid av högst tre månader.

Artikel 73k

Rådet skall i enlighet med det förfarande som avses i artikel 73o inom fem år efter
Amsterdamfördragets ikraftträdande besluta om följande:

1. Åtgärder som avser asyl, i enlighet med Genévekonventionen av den 28 juli 1951 och
protokollet av den 31 januari 1967 om flyktingars rättsliga ställning samt andra relevanta
fördrag, inom följande områden:

a)    Kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att
pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon
medlemsstat.

b)    Miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna.

c)    Miniminormer för när medborgare i tredje land skall betraktas som flyktingar.

64

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

d) Miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla
flyktingstatus.

2.    Åtgärder som avser flyktingar och fördrivna personer inom följande områden:

a)    Miniminormer för att ge tillfälligt skydd åt fördrivna personer från tredje land vilka
inte kan återvända till sitt ursprungsland och för personer som av andra skäl behöver
internationellt skydd.

b)    Främjande av en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot flyktingar
och fördrivna personer och bära följderna av detta.

3.    Åtgärder som avser invandringspolitiken inom följande områden:

a)    Villkor för inresa och bosättning, normer för medlemsstaternas förfaranden för att
utfärda visering för längre tid och uppehållstillstånd, inbegripet sådana som avser
familjeåterförening.

b)    Olaglig invandring och olaglig bosättning, inbegripet återsändande av olagliga
invandrare.

4.    Åtgärder som fastställer de rättigheter och villkor enligt vilka medborgare i tredje land som

är lagligen bosatta i en medlemsstat får bosätta sig i andra medlemsstater.

65

3 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 58, Del 2

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

Åtgärder som rådet beslutar enligt punkterna 3 och 4 skall inte hindra någon medlemsstat från att
på de berörda områdena behålla eller införa nationella bestämmelser som är förenliga med detta
fördrag och internationella avtal.

Den femårsperiod som avses ovan skall inte gälla för åtgärder som skall beslutas enligt
punkterna 2 b, 3 a och 4.

Artikel 731

1.    Denna avdelning skall inte påverka medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla lag och
ordning och skydda den inre säkerheten.

2.    Om en eller flera medlemsstater försätts i en nödsituation som kännetecknas av en plötslig
inströmning av medborgare i tredje länder och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, kan
rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen besluta om provisoriska åtgärder för
en tid av högst sex månader till förmån för de berörda medlemsstaterna.

Artikel 73m

Sådana åtgärder rörande civilrättsligt samarbete med gränsöverskridande följder som skall vidtas i
enlighet med artikel 73o och i den mån de behövs för att den inre marknaden skall fungera väl,
skall omfatta

a) förbättring och förenkling av

66

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

systemet för gränsöverskridande delgivning av rättegångshandlingar och utomrättsliga
handlingar,

samarbete som rör bevisupptagning,

erkännande och verkställighet av domstolsavgöranden och utomrättsliga avgöranden i
mål och ärenden av civil och kommersiell natur,

b)    främjande av förenligheten mellan tillämpliga bestämmelser i medlemsstaterna om
lagkonflikter och om domstolars behörighet,

c)    undanröjande av sådant som hindrar civilrättsliga förfaranden från att fungera väl, om
nödvändigt genom att främja förenligheten mellan civilprocessrättsliga regler som är
tillämpliga i medlemsstaterna.

Artikel 73n

Rådet skall enligt förfarandet i artikel 73o vidta åtgärder för att säkerställa samarbete mellan de
relevanta enheterna i medlemsstaternas förvaltningar inom de områden som omfattas av denna
avdelning samt mellan dessa enheter och kommissionen.

Artikel 73o

1. Rådet skall under en övergångsperiod av fem år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande
besluta enhälligt på förslag av kommissionen eller på initiativ av en medlemsstat och efter att ha
hört Europaparlamentet.

67

2. Efter denna femårsperiod skall rådet

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

besluta på förslag av kommissionen; kommissionen skall pröva varje begäran från en
medlemsstat om att kommissionen skall lägga fram ett förslag för rådet,

efter att ha hört Europaparlamentet enhälligt besluta i syfte att låta alla eller delar av de
områden som omfattas av denna avdelning regleras av förfarandet i artikel 189b och att
anpassa bestämmelserna om domstolens behörighet,

3.    Med avvikelse från punkterna 1 och 2 skall åtgärder som avses i artikel 73j.2 b i
och 73j .2 b iii från och med Amsterdamfördragets ikraftträdande beslutas av rådet med
kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter det att rådet har hört
Europaparlamentet.

4.    Med avvikelse från punkt 2 skall åtgärder som avses i artikel 73j.2 b ii och 73j .2 b iv

fem år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande beslutas av rådet enligt förfarandet i artikel 189b.

Artikel 73p

1. Artikel 177 skall tillämpas på denna avdelning under följande förhållanden och på följande
villkor: om en fråga om tolkningen av denna avdelning eller om giltigheten eller tolkningen av
rättsakter som beslutats av gemenskapens institutioner på grundval av denna avdelning uppkommer
i ett mål vid en domstol i en medlemsstat, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel
enligt nationell lagstiftning, skall den nationella domstolen, om den anser att ett beslut i frågan är
nödvändigt för att döma i saken, begära att domstolen meddelar ett förhandsavgörande.

68

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

2.    Domstolen skall under inga omständigheter vara behörig att döma i frågor som rör sådana
åtgärder eller beslut enligt artikel 73j. 1 som gäller upprätthållande av lag och ordning och skydd
av den inre säkerheten.

3.    Rådet, kommissionen eller en medlemsstat får begära att domstolen meddelar ett
förhandsavgörande om tolkningen av denna avdelning eller av rättsakter som beslutats av
gemenskapens institutioner på grundval av denna avdelning. Domstolens förhandsavgörande till
följd av en sådan begäran skall inte tillämpas på sådana domstolsavgöranden i medlemsstaterna
som har vunnit rättskraft.

Artikel 73q

Tillämpningen av denna avdelning skall vara underkastad bestämmelserna i protokollet om
Förenade kungarikets och Irlands ställning och protokollet om Danmarks ställning, och skall inte
påverka tillämpningen av protokollet om tillämpning av vissa inslag i artikel 7a i Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen på Förenade kungariket och Irland.".

16. I artikel 75.1 skall inledningen ersättas med följande:

" 1. För att genomföra artikel 74 och med beaktande av transportfrågornas särskilda karaktär
skall rådet enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén
och Regionkommittén fastställa".

69

17. I artikel 100a skall punkterna 3, 4 och 5 ersättas med följande punkter:      Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

”3. Kommissionen skall i sina förslag enligt punkt 1 om hälsa, säkerhet samt miljö- och
konsumentskydd utgå från en hög skyddsnivå och särskilt beakta ny utveckling som grundas på
vetenskapliga fakta. Europaparlamentet och rådet skall också, inom ramen för sina respektive
befogenheter, sträva efter att nå detta mål.

4.    Om en medlemsstat efter det att rådet eller kommissionen har beslutat om en
harmoniseringsåtgärd anser det nödvändigt att behålla nationella bestämmelser som grundar sig på
väsentliga behov enligt artikel 36 eller som avser miljö- eller arbetsmiljöskydd, skall den till
kommissionen anmäla dessa bestämmelser samt skälen för att behålla dem.

5.    Dessutom gäller, utan att detta påverkar tillämpningen av punkt 4, att om en medlemsstat
efter det att rådet eller kommissionen har beslutat om en harmoniseringsåtgärd anser det
nödvändigt att införa nationella bestämmelser grundade på nya vetenskapliga belägg med
anknytning till miljöskydd eller arbetsmiljöskydd för att lösa ett problem som är specifikt för den
medlemsstaten och som har uppkommit efter beslutet om harmoniseringsåtgärden, skall
medlemsstaten underrätta kommissionen om de planerade bestämmelserna samt om skälen för att
införa dem.

6.    Kommissionen skall inom sex månader efter en sådan anmälan som avses i punkterna 4
och 5 godkänna eller förkasta de ifrågavarande nationella bestämmelserna sedan den konstaterat
huruvida dessa utgör ett medel för godtycklig diskriminering eller innebär förtäckta handelshinder
mellan medlemsstaterna samt huruvida de kommer att utgöra ett hinder för den inre marknadens
funktion.

70

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

Om kommissionen inte fattar beslut inom denna period skall de nationella bestämmelser som avses

i punkterna 4 och 5 anses godkända.

Om det är berättigat på grund av frågans komplexitet och om det inte finns någon fara för
människors hälsa, får kommissionen meddela den berörda medlemsstaten att den period som avses
i denna punkt kan förlängas med ytterligare högst sex månader.

7.    Om en medlemsstat i enlighet med punkt 6 bemyndigas att behålla eller införa nationella
bestämmelser som avviker från en harmoniseringsåtgärd, skall kommissionen omedelbart
undersöka om den skall föreslå en anpassning av den åtgärden.

8.    Om en medlemsstat tar upp ett särskilt problem som rör folkhälsan på ett område som
tidigare har varit föremål för harmoniseringsåtgärder, skall medlemsstaten göra kommissionen
uppmärksam på detta och kommissionen skall omedelbart undersöka om den skall föreslå rådet
lämpliga åtgärder.

9.    Med avvikelse från det förfarande som anges i artiklarna 169 och 170 kan kommissionen
eller någon av medlemsstaterna hänskjuta ärendet direkt till domstolen, om kommissionen eller
medlemsstaten anser att en annan medlemsstat missbrukar befogenheterna enligt denna artikel.

10.   De ovannämnda harmoniseringsåtgärderna skall vid behov omfatta en skyddsklausul som
tillåter medlemsstaterna att på en eller flera av de icke-ekonomiska grunder som anges i artikel 36
vidta provisoriska åtgärder, som skall vara underkastade ett kontrollförfarande från gemenskapens
sida.".

71

18. Artiklarna 100c och lOOd skall upphävas.

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

19. Följande avdelning skall införas efter avdelning VI:

"Avdelning Via

Sysselsättning

Artikel 109n

Medlemsstaterna och gemenskapen skall i enlighet med denna avdelning arbeta för att utveckla en
samordnad sysselsättningsstrategi och särskilt för att främja en kvalificerad, utbildad och
anpassningsbar arbetskraft och en arbetsmarknad som är mottaglig för ekonomiska förändringar i
syfte att uppnå de mål som uppställs i artikel B i Fördraget om Europeiska unionen och i artikel 2
i det här fördraget.

Artikel 109o

1.    Medlemsstaterna skall genom sin sysselsättningspolitik bidra till att de mål som avses i
artikel 109n uppnås på ett sätt som stämmer överens med de allmänna riktlinjer för
medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik som antas enligt artikel 103.2.

2.    Medlemsstaterna skall, med beaktande av nationell praxis i fråga om arbetsmarknadens
parters ansvar, betrakta främjande av sysselsättningen som en fråga av gemensamt intresse och
skall inom rådet samordna sina åtgärder i detta hänseende i enlighet med bestämmelserna i
artikel 109q.

72

Artikel 109p

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

1.    Gemenskapen skall bidra till en hög sysselsättningsnivå genom att uppmuntra samarbete
mellan medlemsstaterna samt genom att stödja och, när det är nödvändigt, komplettera deras
åtgärder. Därvid skall medlemsstaternas befogenheter respekteras.

2.    Målet att uppnå en hög sysselsättningsnivå skall beaktas när gemenskapens politik och
verksamhet utformas och genomförs.

Artikel 109q

1.    Europeiska rådet skall varje år överväga sysselsättningssituationen i gemenskapen och anta
slutsatser i fråga om denna på grundval av en gemensam årsrapport från rådet och kommissionen.

2.    På grundval av Europeiska rådets slutsatser skall rådet, med kvalificerad majoritet på förslag
av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén,
Regionkommittén och den sysselsättningskommitté som avses i artikel 109s, varje år lägga fast
riktlinjer, som medlemsstaterna skall beakta i sin sysselsättningspolitik. Dessa riktlinjer skall
stämma överens med de allmänna riktlinjer som antas enligt artikel 103.2.

3.    Varje medlemsstat skall till rådet och kommissionen överlämna en årsrapport om de
viktigaste åtgärder som den har vidtagit för att genomföra sin sysselsättningspolitik mot bakgrund
av de riktlinjer för sysselsättningen som avses i punkt 2.

73

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

4.    På grundval av de rapporter som avses i punkt 3 och efter att ha mottagit synpunkter från
sysselsättningskommittén skall rådet varje år mot bakgrund av riktlinjerna för sysselsättningen
granska genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Rådet kan om det anser det
lämpligt mot bakgrund av den granskningen med kvalificerad majoritet på rekommendation av
kommissionen avge rekommendationer till medlemsstaterna.

5.    Rådet och kommissionen skall på grundval av resultaten av denna granskning upprätta en
gemensam årsrapport till Europeiska rådet om sysselsättningssituationen i gemenskapen och om
genomförandet av riktlinjerna för sysselsättningen.

Artikel 109r

Rådet, som skall besluta enligt förfarandet i artikel 189b, får efter att ha hört Ekonomiska och
sociala kommittén och Regionkommittén besluta om stödåtgärder för att främja samarbete mellan
medlemsstaterna och stödja deras insatser på sysselsättningsområdet genom initiativ som syftar till
att utveckla utbyte av information och beprövade erfarenheter, tillhandahålla jämförande analys och
rådgivning, främja nyskapande tillvägagångssätt och utvärdera erfarenheter, särskilt med hjälp av
pilotprojekt.

Dessa åtgärder får inte omfatta harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar.

74

Artikel 109s

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Rådet skall, efter att ha hört Europaparlamentet, inrätta en sysselsättningskommitté med rådgivande
funktion för att främja en samordning av medlemsstaternas sysselsättnings- och
arbetsmarknadspolitik. Kommittén skall ha till uppgift att

övervaka sysselsättningssituationen och sysselsättningspolitiken i medlemsstaterna

och gemenskapen,

utan att det påverkar tillämpningen av artikel 151, på begäran av rådet eller kommissionen
eller på eget initiativ utforma yttranden och medverka i förberedelserna av rådets arbete
enligt artikel 109q.

Kommittén skall när den utför sitt uppdrag höra arbetsmarknadens parter.

Varje medlemsstat och kommissionen skall var för sig utse två ledamöter i kommittén.".

20. I artikel 113 skall följande punkt läggas till:

"5. Rådet får genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen och efter att ha hört
Europaparlamentet utvidga tillämpningen av punkterna 1-4 till att avse internationella
förhandlingar och avtal om tjänster och immateriella rättigheter i den mån de inte omfattas av
dessa punkter.".

75

21. Följande avdelning skall införas efter avdelning VII:

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

"Avdelning Vila

Tullsamarbete

Artikel 116

Inom detta fördrags tillämpningsområde skall rådet i enlighet med förfarandet i artikel 189b vidta
åtgärder för att förstärka tullsamarbetet mellan medlemsstaterna och mellan de senare och
kommissionen. Dessa åtgärder skall inte gälla tillämpningen av nationell straffrätt eller den
nationella rättsskipningen.".

22. Artiklarna 117-120 skall ersättas med följande artiklar:

"Artikel 117

Gemenskapens och medlemsstaternas mål skall under beaktande av sådana grundläggande sociala
rättigheter som anges i den europeiska sociala stadgan, som undertecknades i Turin
den 18 oktober 1961, och i 1989 års gemenskapsstadga om arbetstagares grundläggande sociala
rättigheter, vara att främja sysselsättningen, att förbättra levnads- och arbetsvillkor och därigenom
möjliggöra en harmonisering samtidigt som förbättringarna bibehålls, att åstadkomma ett fullgott
socialt skydd, en dialog mellan arbetsmarknadens parter och en utveckling av de mänskliga
resurserna för att möjliggöra en varaktigt hög sysselsättning samt att bekämpa social utslagning.

76

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

I detta syfte skall gemenskapen och medlemsstaterna genomföra åtgärder som tar hänsyn till
skillnaderna i nationell praxis, särskilt när det gäller avtalsförhållanden, och till behovet av att
bevara gemenskapsekonomins konkurrenskraft.

De anser att en sådan utveckling kommer att följa såväl av den gemensamma marknadens funktion,
vilken kommer att främja en harmonisering av de sociala systemen, som av de förfaranden som
föreskrivs i detta fördrag och av tillnärmningen av bestämmelser i lagar och andra författningar.

Artikel 118

1. För att uppnå målen i artikel 117 skall gemenskapen understödja och komplettera
medlemsstaternas verksamhet inom följande områden:

Förbättringar, särskilt av arbetsmiljön, för att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet.

Arbetsvillkor.

Information till och samråd med arbetstagarna.

Integrering av personer som står utanför arbetsmarknaden utan att detta påverkar
tillämpningen av artikel 127.

Jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden och lika behandling av kvinnor
och män på arbetsplatsen.

77

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

2.    I detta syfte kan rådet genom direktiv anta minimikrav, som skall genomföras gradvis,
varvid hänsyn skall tas till rådande förhållanden och tekniska bestämmelser i var och en av
medlemsstaterna. I dessa direktiv skall sådana administrativa, finansiella och rättsliga ålägganden
undvikas som motverkar tillkomsten och utvecklingen av små och medelstora företag.

Rådet skall besluta enligt förfarandet i artikel 189b i fördraget efter att ha hört Ekonomiska och
sociala kommittén och Regionkommittén.

Rådet kan enligt samma förfarande besluta om åtgärder som är avsedda att främja samarbetet
mellan medlemsstaterna genom initiativ som syftar till att öka kunskapen, utveckla utbytet av
information och beprövade erfarenheter, främja nyskapande tillvägagångssätt och utvärdera
erfarenheter för att bekämpa social utslagning.

3.    På följande områden skall rådet dock besluta enhälligt på förslag av kommissionen efter att
ha hört Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén:

Social trygghet och socialt skydd för arbetstagarna.

Skydd för arbetstagarna då deras anställningsavtal slutar gälla.

Företrädande och kollektivt tillvaratagande av arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen
inbegripet medbestämmande, om inte annat följer av punkt 6.

78

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Anställningsvillkor för medborgare i tredje land som lagligt vistas inom gemenskapens
territorium.

Ekonomiska bidrag till åtgärder för att främja sysselsättning och skapa arbetstillfällen, dock
utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om Socialfonden.

4.    En medlemsstat kan på gemensam begäran av arbetsmarknadens parter överlåta åt dessa att
genomföra direktiv som har antagits enligt punkterna 2 och 3.

I så fall skall medlemsstaten se till att arbetsmarknadens parter, senast då ett direktiv skall vara
genomfört enligt artikel 189, i samförstånd har vidtagit de åtgärder som behövs; den berörda
medlemsstaten skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att kontinuerligt kunna säkerställa de
resultat som föreskrivs i direktivet.

5.    De bestämmelser som antagits enligt denna artikel skall inte hindra någon medlemsstat från
att bibehålla eller införa sådana mera långtgående skyddsåtgärder som är förenliga med detta
fördrag.

6.    Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas på löneförhållanden, föreningsrätt,
strejkrätt eller rätt till lockout.

Artikel 118a

1. Kommissionen skall ha till uppgift att främja samråd mellan arbetsmarknadens parter på
gemenskapsnivå och skall vidta alla åtgärder som behövs för att underlätta dialogen mellan dem
genom att säkerställa ett väl avvägt stöd till båda parter.

79

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

2.    I detta syfte skall kommissionen innan den lägger fram socialpolitiska förslag samråda med
arbetsmarknadens parter om den möjliga inriktningen av en gemenskapsåtgärd.

3.    Om kommissionen efter sådant samråd finner att en gemenskapsåtgärd är önskvärd, skall den
samråda med arbetsmarknadens parter om det planerade förslagets innehåll. Arbetsmarknadens
parter skall avge ett yttrande eller, i förekommande fall, en rekommendation till kommissionen.

4.    Samtidigt som sådant samråd sker kan arbetsmarknadens parter meddela kommissionen att
de önskar inleda det förfarande som anges i artikel 118b. Förfarandets längd skall begränsas till
nio månader, om inte de berörda parterna och kommissionen gemensamt beslutar om en
förlängning.

Artikel 118b

1.    Om arbetsmarknadens parter önskar det kan dialogen mellan dem på gemenskapsnivå leda
till avtalsbundna relationer, inklusive ingående av avtal.

2.    Avtal som ingås på gemenskapsnivå skall genomföras antingen i enlighet med de förfaranden
och den praxis som arbetsmarknadens parter och medlemsstaterna särskilt tillämpar eller, i frågor
som omfattas av artikel 118, på gemensam begäran av de undertecknande parterna genom ett
beslut av rådet på förslag av kommissionen.

Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet utom när det ifrågavarande avtalet innehåller en eller
flera bestämmelser som hänför sig till något av de områden som avses i artikel 118.3, i vilket fall
beslutet skall vara enhälligt.

80

Artikel 118c

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

För att nå de mål som anges i artikel 117 och utan att det påverkar tillämpningen av övriga
bestämmelser i detta fördrag, skall kommissionen främja samarbetet mellan medlemsstaterna och
underlätta för dem att samordna sina åtgärder på alla de socialpolitiska områden som omfattas av
detta kapitel, särskilt i frågor om

sysselsättning,

arbetsrätt och arbetsvillkor,

grundläggande och kvalificerad yrkesutbildning,

social trygghet,

arbetarskydd,

arbetshygien,

förenings- och förhandlingsrätt.

I detta syfte skall kommissionen i nära kontakt med medlemsstaterna företa utredningar, avge
yttranden och organisera samråd både i fråga om problem som uppstår på det nationella planet och
i fråga om problem som berör internationella organisationer.

81

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

Kommissionen skall höra Ekonomiska och sociala kommittén innan den avger de yttranden som
avses i denna artikel.

Artikel 119

1.    Varje medlemsstat skall säkerställa att principen om lika lön för kvinnor och män för lika
arbete eller likvärdigt arbete tillämpas.

2.    I denna artikel skall med "lön" förstås den gängse grund- eller minimilönen samt alla övriga
förmåner i form av kontanter eller naturaförmåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av
arbetsgivaren på grund av anställningen.

Lika lön utan könsdiskriminering innebär att

a)    ackordslön för lika arbete skall fastställas enligt samma beräkningsgrunder,

b)    tidlön skall vara lika för lika arbete.

3.    Rådet skall enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och sociala
kommittén besluta om åtgärder för att säkerställa tillämpningen av principen om lika möjligheter
och lika behandling av kvinnor och män i frågor som rör anställning och yrke, inklusive principen
om lika lön för lika eller likvärdigt arbete.

82

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

4. I syfte att i praktiken säkerställa full jämställdhet i arbetslivet mellan kvinnor och män får
principen om likabehandling inte hindra en medlemsstat från att behålla eller besluta om åtgärder
som rör särskilda förmåner för att göra det lättare för det underrepresenterade könet att bedriva en
yrkesverksamhet eller för att förebygga eller kompensera nackdelar i yrkeskarriären.

Artikel 119a

Medlemsstaterna skall sträva efter att bibehålla den likvärdighet som finns mellan deras system för
betald ledighet.

Artikel 120

Kommissionen skall årligen utarbeta en rapport om förverkligandet av de mål som anges

i artikel 117, inbegripet den demografiska situationen inom gemenskapen. Den skall överlämna
rapporten till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén.

Europaparlamentet får anmoda kommissionen att utarbeta rapporter om särskilda problem som
gäller det sociala området.".

23. Artikel 125 skall ersättas med följande:

"Artikel 125

Rådet skall enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och sociala
kommittén och Regionkommittén besluta om genomförandebestämmelser för Europeiska
socialfonden.".

83

24.   Artikel 127.4 skall ersättas med följande:                                  Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

"4. Rådet skall enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och sociala
kommittén och Regionkommittén besluta om åtgärder för att bidra till att de mål som anges i
denna artikel uppnås, dock utan att dessa åtgärder får omfatta någon harmonisering av
medlemsstaternas lagar eller andra författningar.".

25.   Artikel 128.4 skall ersättas med följande:

"4. Gemenskapen skall beakta de kulturella aspekterna då den handlar enligt andra bestämmelser
i detta fördrag, särskilt för att respektera och främja sin kulturella mångfald.".

26.   Artikel 129 skall ersättas med följande:

"Artikel 129

1. En hög hälsoskyddsnivå för människor skall säkerställas vid utformning och genomförande
av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder.

Gemenskapens insatser, som skall komplettera den nationella politiken, skall inriktas på att
förbättra folkhälsan, förebygga ohälsa och sjukdomar hos människor och undanröja faror
för människors hälsa. Sådana insatser skall innefatta kamp mot de stora folksjukdomarna genom att
främja forskning om deras orsaker, hur de överförs och hur de kan förebyggas samt
hälsoupplysning och hälsoundervisning.

84

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Gemenskapen skall komplettera medlemsstaternas insatser för att minska narkotikarelaterade
hälsoskador, inklusive upplysning och förebyggande verksamhet.

2.   Gemenskapen skall främja samarbete mellan medlemsstaterna på de områden som avses i
denna artikel och vid behov stödja deras insatser.

Medlemsstaterna skall i samverkan med kommissionen inbördes samordna sin politik och sina
program på de områden som avses i punkt 1. Kommissionen kan i nära kontakt med
medlemsstaterna ta lämpliga initiativ för att främja en sådan samordning.

3.    Gemenskapen och medlemsstaterna skall främja samarbetet med tredje land och behöriga
internationella organisationer på folkhälsans område.

4.    Rådet skall, enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och sociala
kommittén samt Regionkommittén, bidra till att de mål som anges i denna artikel uppnås genom att

a)    besluta om åtgärder för att fastställa höga kvalitets- och säkerhetsstandarder i fråga om organ
och ämnen av mänskligt ursprung, blod och blodderivat; dessa åtgärder skall inte hindra
någon medlemsstat från att upprätthålla eller införa strängare skyddsåtgärder,

b)    med undantag från artikel 43 besluta om sådana åtgärder på veterinär- och
växtskyddsområdet som direkt syftar till att skydda folkhälsan,

85

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

c) besluta om stimulansåtgärder som är utformade för att skydda och förbättra människors
hälsa, dock utan att dessa åtgärder får omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas
lagar eller andra författningar.

Rådet kan också med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen anta rekommendationer
för de syften som anges i denna artikel.

5. När gemenskapen handlar på folkhälsoområdet skall den fullt ut respektera medlemsstaternas
ansvar för att organisera och ge hälso- och sjukvård. Särskilt får inte de åtgärder som avses i
punkt 4 a påverka nationella bestämmelser om donation eller medicinsk användning av organ och
blod.".

27. Artikel 129a skall ersättas med följande:

"Artikel 129a

1.    För att främja konsumenternas intressen och säkerställa en hög konsumentskyddsnivå skall
gemenskapen bidra till att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt
till att främja deras rätt till information och utbildning och deras rätt att organisera sig för att
tillvarata sina intressen.

2.    Konsumentskyddskraven skall beaktas när gemenskapens övriga politik och verksamhet
utformas och genomförs.

86

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

3.    Gemenskapen skall bidra till att uppnå de mål som avses i punkt 1 genom

a)    åtgärder som beslutas enligt artikel 100a inom ramen för förverkligandet av den inre
marknaden,

b)    åtgärder som understöder, kompletterar och övervakar medlemsstaternas politik.

4.    Rådet skall enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och sociala
kommittén besluta om de åtgärder som avses i punkt 3 b.

5.    Åtgärder som beslutas enligt punkt 4 skall inte hindra någon medlemsstat från att
upprätthålla eller införa strängare skyddsåtgärder. Sådana åtgärder måste vara förenliga med detta
fördrag. Kommissionen skall underrättas om åtgärderna.”.

28. I artikel 129c. 1 första stycket skall tredje strecksatsen första ledet ersättas med följande:

kan gemenskapen stödja projekt av gemensamt intresse som stöds av medlemsstaterna och
som preciseras i de riktlinjer som avses i första strecksatsen, särskilt genom
genomförbarhetsstudier, lånegarantier eller räntesubventioner; ".

87

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

29.   Artikel 129d skall ändras på följande sätt:

a)    Första stycket skall ersättas med följande:

"De riktlinjer och övriga åtgärder som avses i artikel 129c. 1 skall antas av rådet som skall besluta
enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén samt
Regionkommittén.".

b)    Tredje stycket skall utgå.

30.   1 artikel 130a skall andra stycket ersättas med följande:

"Gemenskapen skall särskilt sträva efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas
utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna eller öarna, inbegripet
landsbygdsområdena.".

31.   I artikel 130e skall första stycket ersättas med följande:

"Rådet skall besluta om genomförandebestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden
enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén samt
Regionkommittén.’’.

32.   I artikel 130i. 1 skall första stycket ersättas med följande:

" 1. Ett flerårigt ramprogram som anger alla gemenskapens verksamheter skall antas av rådet
som skall besluta enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och sociala
kommittén.".

88

33. Artikel 130o skall ersättas med följande:

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

"Artikel 130o

Rådet skall med kvalificerad majoritet, på förslag av kommissionen och efter att ha hört
Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén, anta de bestämmelser som avses i
artikel 130n.

Rådet skall enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och sociala
kommittén anta de bestämmelser som avses i artiklarna 130j, 130k och 1301. Antagandet av
tilläggsprogrammen kräver de berörda medlemsstaternas samtycke.".

34. Artikel 130r.2 skall ersättas med följande:

"2. Gemenskapens miljöpolitik skall syfta till en hög skyddsnivå med beaktande av de olikartade
förhållandena inom gemenskapens olika regioner. Den skall bygga på försiktighetsprincipen och på
principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid
källan och att förorenaren skall betala.

I detta sammanhang skall de harmoniseringsåtgärder som motsvarar miljöskyddskraven i
förekommande fall innehålla en skyddsklausul som tillåter medlemsstaterna att av icke-ekonomiska
miljömässiga skäl vidta provisoriska åtgärder, som skall vara föremål för ett kontrollförfarande på
gemenskapsnivå.".

89

35. Artikel 130s skall ändras på följande sätt:

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

a)    Punkt 1 skall ersättas med följande:

"1. Rådet skall enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och
sociala kommittén och Regionkommittén besluta om vilka åtgärder som skall vidtas av
gemenskapen för att uppnå de mål som anges i artikel 130r.".

b)    Inledningen till punkt 2 skall ersättas med följande:

"2. Med avvikelse från den beslutsordning som anges i punkt 1 och utan att det påverkar
tillämpningen av artikel 100a skall rådet enhälligt, på förslag av kommissionen och efter att
ha hört Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén,
besluta om".

c)    Punkt 3 första stycket skall ersättas med följande:

"3. På andra områden skall rådet enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört
Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén anta allmänna handlingsprogram
som anger de mål som skall prioriteras.".

90

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

36.   Artikel 130w.l skall ersättas med följande:

" 1. Utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i detta fördrag skall rådet enligt
förfarandet i artikel 189b besluta om de åtgärder som behövs för att främja de mål som anges i
artikel 13Ou. Sådana åtgärder kan ta formen av fleråriga program.".

37.   I artikel 137 skall följande stycke läggas till:

"Europaparlamentet skall bestå av högst sjuhundra ledamöter.”.

38.   Artikel 138 skall ändras på följande sätt:

a)    Punkt 3 första stycket skall ersättas med följande:

"3. Europaparlamentet skall utarbeta ett förslag till allmänna direkta val enligt en i alla
medlemsstater enhetlig ordning eller i enlighet med principer som är gemensamma för alla
medlemsstater.”.

b)    Följande punkt skall läggas till:

"4. Europaparlamentet skall efter att ha begärt ett yttrande från kommissionen och sedan
rådet genom enhälligt beslut gett sitt godkännande fastställa regler och allmänna villkor för
hur dess ledamöter skall utföra sina åligganden.".

91

39. Artikel 151 skall ersättas med följande:

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

"Artikel 151

1.    En kommitté som består av medlemsstaternas ständiga representanter skall ansvara för att
förbereda rådets arbete och att utföra de uppdrag som rådet ger den. Kommittén får fatta beslut i
procedurfrågor i de fall som föreskrivs i rådets arbetsordning.

2.    Rådet skall biträdas av ett generalsekretariat som skall lyda under en generalsekreterare, som
är den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och som skall
biträdas av en ställföreträdande generalsekreterare, vilken skall ansvara för verksamheten vid
generalsekretariatet. Generalsekreteraren och den ställföreträdande generalsekreteraren skall utses
av rådet genom enhälligt beslut.

Rådet skall besluta om generalsekretariatets organisation.

3.    Rådet skall anta sin egen arbetsordning.

För tillämpningen av artikel 191a.3 skall rådet i sin arbetsordning utarbeta villkoren för
allmänhetens tillgång till rådets handlingar. För tillämpningen av denna punkt skall rådet fastställa
de fall då det skall anses handla i sin egenskap av lagstiftare, i syfte att medge större tillgång till
handlingar i dessa fall, samtidigt som effektiviteten i beslutsprocessen bevaras. När rådet handlar i
sin egenskap av lagstiftare skall omröstningsresultaten och röstmotiveringarna samt uttalandena till
protokollet alltid offentliggöras.''.

92

40.   I artikel 158.2 skall första och andra styckena ersättas med följande:        Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

"2. Medlemsstaternas regeringar skall i samförstånd nominera den person som de vill utse till
kommissionens ordförande; nomineringen skall godkännas av Europaparlamentet.

Medlemsstaternas regeringar skall i samförstånd med den nominerade ordföranden nominera de
övriga personer som de vill utse till ledamöter av kommissionen.”.

41.   I artikel 163 skall följande nya första stycke införas:

"Kommissionen skall arbeta under politisk ledning av sin ordförande.".

42.   I artikel 173 skall tredje stycket ersättas med följande:

"Domstolen skall på samma villkor vara behörig att pröva en talan som Europaparlamentet,
revisionsrätten och ECB väcker för att tillvarata sina rättigheter.”.

43.   Artikel 188c skall ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 andra stycket skall ersättas med följande:

"Revisionsrätten skall avge en förklaring till Europaparlamentet och rådet om räkenskapernas
tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet; denna
förklaring skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.".

93

b) Punkt 2 första stycket skall ersättas med följande:

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

"2. Revisionsrätten skall pröva om samtliga inkomster och utgifter varit lagliga och
korrekta och om den ekonomiska förvaltningen varit sund. Därvid skall den särskilt
rapportera om alla fall av oegentligheter.".

c) Punkt 3 skall ersättas med följande:

"3. Granskningen skall grundas på bokföringsmaterial och vid behov ske på platsen i
gemenskapens övriga institutioner, i lokalerna hos varje organ som förvaltar inkomster eller
utgifter för gemenskapens räkning och i medlemsstaterna, inbegripet i lokalerna hos varje
fysisk eller juridisk person som erhåller betalningar från budgeten. I medlemsstaterna skall
granskningen genomföras i samarbete med de nationella revisionsorganen eller, om dessa
inte har nödvändiga befogenheter, i samarbete med behöriga nationella myndigheter.

Revisionsrätten och medlemsstaternas nationella revisionsorgan skall samarbeta i en anda av
förtroende och med bibehållet oberoende. Dessa organ eller myndigheter skall underrätta
revisionsrätten om de avser att delta i granskningen.

Gemenskapens övriga institutioner, alla organ som förvaltar inkomster eller utgifter för
gemenskapens räkning, alla fysiska eller juridiska personer som erhåller betalningar från
budgeten samt de nationella revisionsorganen eller, om dessa inte har nödvändiga
befogenheter, behöriga nationella myndigheter, skall på revisionsrättens begäran till denna
överlämna de handlingar eller den information som rätten behöver för att kunna fullgöra sin
uppgift.

94

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

När det gäller Europeiska investeringsbankens förvaltning av gemenskapens utgifter och
inkomster skall revisionsrättens rätt till tillgång till den information som innehas av banken
regleras av en överenskommelse mellan rätten, banken och kommissionen. Om ingen sådan
överenskommelse finns, skall rätten likväl ha tillgång till den information som är nödvändig
för att granska de gemenskapsutgifter och gemenskapsinkomster som banken förvaltar.''.

44. Artikel 189b skall ersättas med följande:

"Artikel 189b

1.    När det i detta fördrag hänvisas till denna artikel för antagandet av en rättsakt, skall följande
förfarande tillämpas.

2.    Kommissionen skall lägga fram ett förslag för Europaparlamentet och rådet.

Efter att ha inhämtat Europaparlamentets yttrande

får rådet med kvalificerad majoritet, om det godkänner alla ändringar i Europaparlamentets
yttrande, anta det på så sätt ändrade förslaget till rättsakt,

får rådet med kvalificerad majoritet, om Europaparlamentet inte föreslår några ändringar,
anta den föreslagna rättsakten,

skall rådet i övriga fall med kvalificerad majoritet anta en gemensam ståndpunkt som skall
delges Europaparlamentet. Rådet skall lämna Europaparlamentet en fullständig redogörelse
för grunderna för sin gemensamma ståndpunkt. Kommissionen skall lämna
Europaparlamentet en fullständig redogörelse för sin ståndpunkt.

95

Om Europaparlamentet inom tre månader efter en sådan delgivning              Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

a)    godkänner den gemensamma ståndpunkten, eller inte har fattat något beslut, skall rättsakten i
fråga anses som antagen i enlighet med den gemensamma ståndpunkten,

b)    med en absolut majoritet av sina ledamöter avvisar den gemensamma ståndpunkten, skall den
föreslagna rättsakten anses som icke antagen,

c)    med en absolut majoritet av sina ledamöter föreslår ändringar i den gemensamma
ståndpunkten, skall den ändrade texten översändas till rådet och till kommissionen;
kommissionen skall yttra sig över ändringarna.

3.    Om rådet inom tre månader efter det att ärendet har hänskjutits dit med kvalificerad
majoritet godkänner alla Europaparlamentets ändringar, skall rättsakten i fråga anses som antagen i
form av den på så sätt ändrade gemensamma ståndpunkten; rådet skall dock besluta enhälligt om
ändringar som kommissionen har avstyrkt. Om rådet inte godkänner alla ändringar, skall rådets
ordförande i samförstånd med Europaparlamentets ordförande inom sex veckor sammankalla
förlikningskommittén.

4.    Förlikningskommittén, som skall bestå av rådets medlemmar eller företrädare för dessa och
lika många företrädare för Europaparlamentet, skall ha till uppgift att med en kvalificerad majoritet
av rådets medlemmar eller företrädarna för dessa och en majoritet av företrädarna för
Europaparlamentet uppnå enighet om ett gemensamt utkast. Kommissionen skall delta i
förlikningskommitténs arbete och ta alla nödvändiga initiativ för att närma Europaparlamentets och
rådets ståndpunkter till varandra. När förlikningskommittén fullgör denna uppgift skall den
behandla den gemensamma ståndpunkten på grundval av de ändringar som Europaparlamentet
föreslagit.

96

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

5.    Om förlikningskommittén inom sex veckor efter det att den har sammankallats godkänner ett
gemensamt utkast, skall Europaparlamentet och rådet var för sig ha sex veckor på sig från
godkännandet för att anta rättsakten i fråga i enlighet med det gemensamma utkastet;

Europaparlamentet skall därvid besluta med absolut majoritet av de avgivna rösterna och rådet med
kvalificerad majoritet. Om någon av de båda institutionerna inte antar den föreslagna rättsakten
inom denna tid, skall den föreslagna rättsakten anses som icke antagen.

6.    Om förlikningskommittén inte godkänner något gemensamt utkast skall den föreslagna
rättsakten anses som icke antagen.

7.    De tidsfrister på tre månader respektive sex veckor som anges i denna artikel skall på
Europaparlamentets eller rådets initiativ förlängas med högst en månad respektive två veckor.".

45. Följande artikel skall införas:

"Artikel 191a

1.    Varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt
säte i en medlemsstat skall ha rätt till tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens
handlingar enligt de principer och villkor som skall bestämmas i enlighet med punkterna 2 och 3.

2.    Rådet skall, under hänsynstagande till allmänna eller enskilda intressen, inom två år efter
Amsterdamfördragets ikraftträdande i enlighet med förfarandet i artikel 189b fastställa allmänna
principer och gränser för rätten till tillgång till handlingar.

97

4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

3. De institutioner som avses ovan skall i sina arbetsordningar utarbeta särskilda bestämmelser
om tillgång till institutionens handlingar.".

46.   1 artikel 198 skall följande stycke läggas till:

"Europaparlamentet kan höra kommittén.".

47.   I artikel 198a skall tredje stycket ersättas med följande:

"Kommitténs medlemmar och lika många suppleanter skall utses för fyra år genom enhälligt beslut
av rådet på förslag av respektive medlemsstater. De kan återväljas. Ingen medlem av kommittén
får samtidigt vara ledamot av Europaparlamentet.".

48.   I artikel 198b skall andra stycket ersättas med följande:

"Den skall anta sin arbetsordning.".

49.   Artikel 198c skall ändras på följande sätt:

a) Första stycket skall ersättas med följande:

"Regionkommittén skall höras av rådet eller kommissionen i de fall som anges i detta
fördrag och i alla övriga fall, särskilt sådana som rör gränsöverskridande samarbete, där en
av dessa båda institutioner finner det lämpligt.".

98

b) Efter det tredje stycket skall följande stycke införas:

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

"Europaparlamentet kan höra Regionkommittén.".

50.   I artikel 205 skall första stycket ersättas med följande:

"I överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning skall kommissionen
genomföra budgeten under eget ansvar och inom ramen för de beviljade anslagen enligt
bestämmelserna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 209. Medlemsstaterna skall
samarbeta med kommissionen för att säkerställa att anslagen används i överensstämmelse med
principerna för en sund ekonomisk förvaltning.".

51.   Artikel 206.1 skall ersättas med följande:

"1. På rekommendation av rådet, som skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, skall
Europaparlamentet bevilja kommissionen ansvarsfrihet för budgetens genomförande. I detta syfte
skall rådet och Europaparlamentet i tur och ordning granska räkenskaperna och de redovisningar
som avses i artikel 205a, revisionsrättens årsrapport tillsammans med de granskade institutionernas
yttranden över revisionsrättens iakttagelser, den förklaring om räkenskapernas tillförlitlighet som
avses i artikel 188c. 1 andra stycket samt de av revisionsrättens särskilda rapporter som är av
betydelse i detta sammanhang.".

99

52. Artikel 209a skall ersättas med följande:

Prop. 1997/98:58 Bilaga 3

"Artikel 209a

1.    Gemenskapen och medlemsstaterna skall bekämpa bedrägerier och all annan olaglig
verksamhet som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen genom åtgärder som skall
vidtas i enlighet med denna artikel och som skall ha avskräckande effekt och ge ett effektivt skydd
i medlemsstaterna.

2.    Medlemsstaterna skall vidta samma åtgärder för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot
gemenskapens ekonomiska intressen, som de vidtar för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot
deras egna ekonomiska intressen.

3.    Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i detta fördrag skall
medlemsstaterna samordna sina åtgärder för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen mot
bedrägerier. De skall för detta ändamål tillsammans med kommissionen organisera ett nära och
regelbundet samarbete mellan de behöriga myndigheterna.

4.    Rådet skall i enlighet med förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört revisionsrätten
besluta om nödvändiga åtgärder som rör förebyggande av och kamp mot bedrägerier som riktar sig
mot gemenskapens ekonomiska intressen för att ge effektivt och likvärdigt skydd i
medlemsstaterna. Dessa åtgärder skall inte gälla tillämpningen av nationell straffrätt eller den
nationella rättsskipningen.

100

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

5. Kommissionen skall i samarbete med medlemsstaterna varje år för Europaparlamentet och
rådet lägga fram en rapport om de åtgärder som vidtagits för att genomföra denna artikel.".

53.   Följande artikel skall införas:

"Artikel 213a

1.    Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5 i protokollet om stadgan för Europeiska
centralbankssystemet och Europeiska centralbanken skall rådet enligt förfarandet i artikel 189b
besluta om åtgärder för att framställa sådan statistik som behövs för gemenskapens verksamhet.

2.    Framställningen av gemenskapsstatistik skall uppfylla krav på opartiskhet, tillförlitlighet,
objektivitet, vetenskapligt oberoende, kostnadseffektivitet och insynsskydd för statistiska uppgifter;
den får inte innebära en alltför stor belastning för de ekonomiska aktörerna.".

54.   Följande artikel skall införas:

"Artikel 213b

1. Från och med den 1 januari 1999 skall gemenskapsrättsakter om skydd för enskilda när det
gäller behandling av och fri rörlighet för personuppgifter vara tillämpliga på de institutioner och
organ som inrättas genom eller på grundval av detta fördrag.

101

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

2. Före den tidpunkt som avses i punkt 1 skall rådet enligt förfarandet i artikel 189b inrätta ett
oberoende övervakningsorgan som skall ansvara för att övervaka att dessa gemenskapsrättsakter
tillämpas på gemenskapens institutioner och organ samt vid behov anta andra för ändamålet
relevanta bestämmelser.".

55. Artikel 227.2 skall ersättas med följande:

"2. Bestämmelserna i detta fördrag skall gälla för de franska utomeuropeiska departementen,
Azorerna, Madeira och Kanarieöarna.

Rådet skall dock med beaktande av den strukturella, sociala och ekonomiska situationen i de
franska utomeuropeiska departementen och på Azorerna, Madeira och Kanarieöarna, vilken
förvärras av dessas avlägsna belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och
klimatförhållanden samt ekonomiska beroende av ett fåtal produkter, vilka faktorer på grund av sin
bestående natur och sammanlagda verkan allvarligt hämmar områdenas utveckling, med
kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet besluta
om specifika åtgärder för att särskilt fastställa villkoren för hur detta fördrag skall tillämpas
beträffande dessa områden, inklusive den gemensamma politiken.

Rådet skall, när det beslutar om de relevanta åtgärder som avses i andra stycket, beakta sådana
områden som tull- och handelspolitik, skattepolitik, frizoner, jordbruks- och fiskepolitik, villkor
för leverans av råvaror och viktiga konsumtionsvaror, statligt stöd samt villkor för tillgång till
strukturfonder och övergripande gemenskapsprogram.

102

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

Rådet skall besluta om de åtgärder som avses i andra stycket med beaktande av de yttersta
randområdenas särdrag och särskilda begränsningar, utan att undergräva integriteten och
sammanhanget hos gemenskapsrätten, inklusive den inre marknaden och den gemensamma
politiken.".

56. Artikel 228 skall ändras på följande sätt:

a)    Punkt 1 andra stycket skall ersättas med följande:

"När rådet utövar de befogenheter som det har tillerkänts enligt denna punkt skall rådet
besluta med kvalificerad majoritet utom i de fall då rådet enligt punkt 2 första stycket skall
besluta enhälligt.".

b)    Punkt 2 skall ersättas med följande:

"2. Om inte annat följer av kommissionens befogenheter på detta område skall både
undertecknandet, som kan åtföljas av ett beslut om provisorisk tillämpning före
ikraftträdandet, och ingåendet av avtalen beslutas av rådet med kvalificerad majoritet på
förslag av kommissionen. Rådet skall besluta enhälligt om avtalet omfattar ett område där
det krävs enhällighet för att interna regler skall kunna antas, samt om det är fråga om ett
sådant avtal som avses i artikel 238.

103

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Med avvikelse från bestämmelserna i punkt 3 skall samma förfaranden tillämpas på ett beslut
om att tillfälligt upphöra att tillämpa ett avtal samt för att bestämma vilka ståndpunkter som
på gemenskapens vägnar skall intas i ett organ som inrättats genom ett avtal som grundas på
artikel 238, om detta organ skall fatta beslut med rättslig verkan, med undantag för sådana
beslut som kompletterar eller ändrar avtalets institutionella ram.

Europaparlamentet skall omedelbart och fullständigt informeras om alla beslut som fattas
enligt denna punkt när det gäller provisorisk tillämpning eller tillfälligt upphävande av avtal,
eller fastställande av gemenskapens ståndpunkt i ett organ som inrättats genom ett avtal som
grundas på artikel 238.".

57. Följande artikel skall införas:

"Artikel 236

1.    Om ett beslut har fattats enligt artikel F 1.2 i Fördraget om Europeiska unionen om att
tillfälligt upphäva rösträtten för företrädaren för en medlemsstats regering, gäller det tillfälliga
upphävandet även med avseende på det här fördraget.

2.    Om det i enlighet med artikel F 1.1 i Fördraget om Europeiska unionen har fastslagits att en
medlemsstat allvarligt och ihållande åsidosätter principer som anges i artikel F.l i det fördraget,
får rådet dessutom med kvalificerad majoritet besluta att tillfälligt upphäva vissa av de rättigheter
som den ifrågavarande medlemsstaten har till följd av tillämpningen av det här fördraget. Rådet
skall därvid beakta de möjliga följder som ett sådant tillfälligt upphävande kan få för fysiska och
juridiska personers rättigheter och skyldigheter.

104

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

Den ifrågavarande medlemsstatens skyldigheter enligt det här fördraget skall under alla
omständigheter fortsätta att vara bindande för den staten.

3.    Rådet får senare med kvalificerad majoritet besluta om att ändra eller återkalla åtgärder som
har vidtagits enligt punkt 2, när den situation som ledde till att åtgärderna infördes har förändrats.

4.    Rådet skall när det fattar sådana beslut som avses i punkterna 2 och 3 inte beakta rösterna
från företrädaren för den ifrågavarande medlemsstatens regering. Med avvikelse från artikel 148.2
skall en kvalificerad majoritet anses vara samma andel av de berörda rådsmedlemmarnas vägda
röster som den som anges i artikel 148.2.

Denna punkt skall också tillämpas om rösträtt i enlighet med punkt 1 tillfälligt inte får utövas. I så
fall skall ett beslut som kräver enhällighet fattas utan att företrädaren för den ifrågavarande
medlemsstatens regering röstar.".

58.   Protokollet om socialpolitik och det därtill fogade avtalet om socialpolitik skall upphävas.

59.  Protokollet om Ekonomiska och sociala kommittén och om Regionkommittén skall upphävas.

105

ARTIKEL 3

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen skall ändras i enlighet med
bestämmelserna i denna artikel.

1.    I artikel 10.2 skall första och andra styckena ersättas med följande:

"2. Medlemsstaternas regeringar skall i samförstånd nominera den person som de vill utse till
kommissionens ordförande; nomineringen skall godkännas av Europaparlamentet.

Medlemsstaternas regeringar skall i samförstånd med den nominerade ordföranden nominera de
övriga personer som de vill utse till ledamöter av kommissionen.".

2.    1 artikel 13 skall följande nya första stycke införas:

"Kommissionen skall arbeta under politisk ledning av sin ordförande.".

3.    I artikel 20 skall följande stycke läggas till:

"Europaparlamentet skall bestå av högst sjuhundra ledamöter.”.

4.    Artikel 21 skall ändras på följande sätt:

a) Punkt 3 första stycket skall ersättas med följande:

"3. Europaparlamentet skall utarbeta ett förslag till allmänna direkta val enligt en i alla
medlemsstater enhetlig ordning eller i enlighet med principer som är gemensamma för alla
medlemsstater.”.

106

b) Följande punkt skall läggas till:

Prop. 1997/98:58 Bilaga 3

"4. Europaparlamentet skall efter att ha begärt ett yttrande från kommissionen och sedan
rådet genom enhälligt beslut gett sitt godkännande fastställa regler och allmänna villkor för
hur dess ledamöter skall utföra sina åligganden.".

5. Artikel 30 skall ersättas med följande:

"Artikel 30

1.    En kommitté som består av medlemsstaternas ständiga representanter skall ansvara för att
förbereda rådets arbete och att utföra de uppdrag som rådet ger den. Kommittén får fatta beslut i
procedurfrågor i de fall som föreskrivs i rådets arbetsordning.

2.    Rådet skall biträdas av ett generalsekretariat som skall lyda under en generalsekreterare, som
är den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och som skall
biträdas av en ställföreträdande generalsekreterare, vilken skall ansvara för verksamheten vid
generalsekretariatet. Generalsekreteraren och den ställföreträdande generalsekreteraren skall utses
av rådet genom enhälligt beslut.

Rådet skall besluta om generalsekretariatets organisation.

3.    Rådet skall anta sin egen arbetsordning.".

107

6. I artikel 33 skall fjärde stycket ersättas med följande:

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

"Domstolen skall på samma villkor vara behörig att pröva en talan som Europaparlamentet och
revisionsrätten väcker för att tillvarata sina rättigheter.".

7. Artikel 45c skall ändras på följande sätt:

a)    Punkt 1 andra stycket skall ersättas med följande:

"Revisionsrätten skall avge en förklaring till Europaparlamentet och rådet om räkenskapernas
tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet; denna
förklaring skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.".

b)    Punkt 2 första stycket skall ersättas med följande:

"2. Revisionsrätten skall pröva om samtliga inkomster och utgifter varit lagliga och
korrekta och om den ekonomiska förvaltningen varit sund. Därvid skall den särskilt
rapportera om alla fall av oegentligheter.".

108

c) Punkt 3 skall ersättas med följande:

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

”3. Granskningen skall grundas på bokföringsmaterial och vid behov ske på platsen i
gemenskapens övriga institutioner, i lokalerna hos varje organ som förvaltar inkomster eller
utgifter för gemenskapens räkning och i medlemsstaterna, inbegripet i lokalerna hos varje
fysisk eller juridisk person som erhåller betalningar från budgeten. I medlemsstaterna skall
granskningen genomföras i samarbete med de nationella revisionsorganen eller, om dessa
inte har nödvändiga befogenheter, i samarbete med behöriga nationella myndigheter.
Revisionsrätten och medlemsstaternas nationella revisionsorgan skall samarbeta i en anda av
förtroende och med bibehållet oberoende. Dessa organ eller myndigheter skall underrätta
revisionsrätten om de avser att delta i granskningen.

Gemenskapens övriga institutioner, alla organ som förvaltar inkomster eller utgifter för
gemenskapens räkning, alla fysiska eller juridiska personer som erhåller betalningar från
budgeten samt de nationella revisionsorganen eller, om dessa inte har nödvändiga
befogenheter, behöriga nationella myndigheter, skall på revisionsrättens begäran till denna
överlämna de handlingar eller den information som rätten behöver för att kunna fullgöra sin
uppgift.

När det gäller Europeiska investeringsbankens förvaltning av gemenskapens utgifter och
inkomster skall revisionsrättens rätt till tillgång till den information som innehas av banken
regleras av en överenskommelse mellan rätten, banken och kommissionen. Om ingen sådan
överenskommelse finns, skall rätten likväl ha tillgång till den information som är nödvändig
för att granska de gemenskapsutgifter och gemenskapsinkomster som banken förvaltar.".

109

8.    I artikel 78c skall första stycket ersättas med följande:                        Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

"I överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning skall kommissionen
genomföra budgeten under eget ansvar och inom ramen för de beviljade anslagen enligt
bestämmelserna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 78h. Medlemsstaterna skall
samarbeta med kommissionen för att säkerställa att anslagen används i överensstämmelse med
principerna för en sund ekonomisk förvaltning.".

9.    Artikel 78g. 1 skall ersättas med följande:

"1. På rekommendation av rådet, som skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, skall
Europaparlamentet bevilja kommissionen ansvarsfrihet för budgetens genomförande. I detta syfte
skall rådet och Europaparlamentet i tur och ordning granska räkenskaperna och de redovisningar
som avses i artikel 78d, revisionsrättens årsrapport tillsammans med de granskade institutionernas
yttranden över revisionsrättens iakttagelser, den förklaring om räkenskapernas tillförlitlighet som
avses i artikel 45c. 1 andra stycket samt de av revisionsrättens särskilda rapporter som är av
betydelse i detta sammanhang.”.

10.   Följande artikel skall införas:

"Artikel 96

1. Om ett beslut har fattats enligt artikel F 1.2 i Fördraget om Europeiska unionen om att
tillfälligt upphäva rösträtten för företrädaren för en medlemsstats regering, gäller det tillfälliga
upphävandet även med avseende på det här fördraget.

110

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

2.    Om det i enlighet med artikel F 1.1 i Fördraget om Europeiska unionen har fastslagits att en
medlemsstat allvarligt och ihållande åsidosätter principer som anges i artikel F.l i det fördraget,
får rådet dessutom med kvalificerad majoritet besluta att tillfälligt upphäva vissa av de rättigheter
som den ifrågavarande medlemsstaten har till följd av det här fördraget. Rådet skall därvid beakta
de möjliga följder som ett sådant tillfälligt upphävande kan få för fysiska och juridiska personers
rättigheter och skyldigheter.

Den ifrågavarande medlemsstatens skyldigheter enligt det här fördraget skall under alla
omständigheter fortsätta att vara bindande för den staten.

3.    Rådet får senare med kvalificerad majoritet besluta om att ändra eller återkalla åtgärder som
har vidtagits enligt punkt 2, när den situation som ledde till att åtgärderna infördes har förändrats.

4.    Rådet skall när det fattar sådana beslut som avses i punkterna 2 och 3 inte beakta rösterna
från företrädaren för den ifrågavarande medlemsstatens regering. Med avvikelse från artikel 28
fjärde stycket skall en kvalificerad majoritet anses vara samma andel av de berörda
rådsmedlemmarnas vägda röster som den som anges i artikel 28 fjärde stycket.

Denna punkt skall också tillämpas om rösträtt i enlighet med punkt 1 tillfälligt inte får utövas. I så
fall skall ett beslut som kräver enhällighet fattas utan att företrädaren för den ifrågavarande
medlemsstatens regering röstar.".

111

ARTIKEL 4

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen skall ändras i enlighet med
bestämmelserna i denna artikel.

1.     I artikel 107 skall följande stycke läggas till:

"Europaparlamentet skall bestå av högst sjuhundra ledamöter.”.

2.    Artikel 108 skall ändras på följande sätt:

a)    Punkt 3 första stycket skall ersättas med följande:

”3. Europaparlamentet skall utarbeta ett förslag till allmänna direkta val enligt en i alla
medlemsstater enhetlig ordning eller i enlighet med principer som är gemensamma för alla
medlemsstater.".

b)    Följande punkt skall läggas till:

"4. Europaparlamentet skall efter att ha begärt ett yttrande från kommissionen och sedan
rådet genom enhälligt beslut gett sitt godkännande fastställa regler och allmänna villkor för
hur dess ledamöter skall utföra sina åligganden.".

3.    Artikel 121 skall ersättas med följande:

"Artikel 121

1. En kommitté som består av medlemsstaternas ständiga representanter skall ansvara för att
förbereda rådets arbete och att utföra de uppdrag som rådet ger den. Kommittén får fatta beslut i
procedurfrågor i de fall som föreskrivs i rådets arbetsordning.

112

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

2.    Rådet skall biträdas av ett generalsekretariat som skall lyda under en generalsekreterare, som
är den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och som skall
biträdas av en ställföreträdande generalsekreterare, vilken skall ansvara för verksamheten vid
generalsekretariatet. Generalsekreteraren och den ställföreträdande generalsekreteraren skall utses
av rådet genom enhälligt beslut.

Rådet skall besluta om generalsekretariatets organisation.

3.    Rådet skall anta sin egen arbetsordning.".

4.    I artikel 127 skall punkt 2 första och andra styckena ersättas med följande:

"2. Medlemsstaternas regeringar skall i samförstånd nominera den person som de vill utse till
kommissionens ordförande; nomineringen skall godkännas av Europaparlamentet.

Medlemsstaternas regeringar skall i samförstånd med den nominerade ordföranden nominera de
övriga personer som de vill utse till ledamöter av kommissionen.".

5.    I artikel 132 skall följande nya första stycke införas:

"Kommissionen skall arbeta under politisk ledning av sin ordförande.".

113

6. I artikel 146 skall tredje stycket ersättas med följande:

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

"Domstolen skall på samma villkor vara behörig att pröva en talan som Europaparlamentet och
revisionsrätten väcker för att tillvarata sina rättigheter.''.

7. Artikel 160c skall ändras på följande sätt:

a)    Punkt 1 andra stycket skall ersättas med följande:

"Revisionsrätten skall avge en förklaring till Europaparlamentet och rådet om räkenskapernas
tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet; denna
förklaring skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.”.

b)    Punkt 2 första stycket skall ersättas med följande:

"2. Revisionsrätten skall pröva om samtliga inkomster och utgifter varit lagliga och
korrekta och om den ekonomiska förvaltningen varit sund. Därvid skall den särskilt
rapportera om alla fall av oegentligheter.".

114

c) Punkt 3 skall ersättas med följande:

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

"3. Granskningen skall grundas på bokföringsmaterial och vid behov ske på platsen i
gemenskapens övriga institutioner, i lokalerna hos varje organ som förvaltar inkomster eller
utgifter för gemenskapens räkning och i medlemsstaterna, inbegripet i lokalerna hos varje
fysisk eller juridisk person som erhåller betalningar från budgeten. I medlemsstaterna skall
granskningen genomföras i samarbete med de nationella revisionsorganen eller, om dessa
inte har nödvändiga befogenheter, i samarbete med behöriga nationella myndigheter.
Revisionsrätten och medlemsstaternas nationella revisionsorgan skall samarbeta i en anda av
förtroende och med bibehållet oberoende. Dessa organ eller myndigheter skall underrätta
revisionsrätten om de avser att delta i granskningen.

Gemenskapens övriga institutioner, alla organ som förvaltar inkomster eller utgifter för
gemenskapens räkning, alla fysiska eller juridiska personer som erhåller betalningar från
budgeten samt de nationella revisionsorganen eller, om dessa inte har nödvändiga
befogenheter, behöriga nationella myndigheter, skall på revisionsrättens begäran till denna
överlämna de handlingar eller den information som rätten behöver för att kunna fullgöra sin
uppgift.

När det gäller Europeiska investeringsbankens förvaltning av gemenskapens utgifter och
inkomster skall revisionsrättens rätt till tillgång till den information som innehas av banken
regleras av en överenskommelse mellan rätten, banken och kommissionen. Om ingen sådan
överenskommelse finns, skall rätten likväl ha tillgång till den information som är nödvändig
för att granska de gemenskapsutgifter och gemenskapsinkomster som banken förvaltar.".

115

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

8.    I artikel 170 skall följande stycke läggas till:

"Europaparlamentet kan höra Ekonomiska och sociala kommittén”.

9.    I artikel 179 skall första stycket ersättas med följande:

”1 överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning skall kommissionen
genomföra budgeten under eget ansvar och inom ramen för de beviljade anslagen enligt
bestämmelserna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 183. Medlemsstaterna skall
samarbeta med kommissionen för att säkerställa att anslagen används i överensstämmelse med
principerna för en sund ekonomisk förvaltning.”.

10.   Artikel 180b. 1 skall ersättas med följande:

"1. På rekommendation av rådet, som skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, skall
Europaparlamentet bevilja kommissionen ansvarsfrihet för budgetens genomförande. I detta syfte
skall rådet och Europaparlamentet i tur och ordning granska räkenskaperna och de redovisningar
som avses i artikel 179a, revisionsrättens årsrapport tillsammans med de granskade institutionernas
yttranden över revisionsrättens iakttagelser, den förklaring om räkenskapernas tillförlitlighet som
avses i artikel 160c. 1 andra stycket samt de av revisionsrättens särskilda rapporter som är av
betydelse i detta sammanhang.".

11.   Följande artikel skall införas:

"Artikel 204

1. Om ett beslut har fattats enligt artikel F 1.2 i Fördraget om Europeiska unionen om att
tillfälligt upphäva rösträtten för företrädaren för en medlemsstats regering, gäller det tillfälliga
upphävandet även med avseende på det här fördraget.

116

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

2.    Om det i enlighet med artikel F 1.1 i Fördraget om Europeiska unionen har fastslagits att en
medlemsstat allvarligt och ihållande åsidosätter principer som anges i artikel F.l i det fördraget,
får rådet dessutom med kvalificerad majoritet besluta att tillfälligt upphäva vissa av de rättigheter
som den ifrågavarande medlemsstaten har till följd av det här fördraget. Rådet skall därvid beakta
de möjliga följder som ett sådant tillfälligt upphävande kan få för fysiska och juridiska personers
rättigheter och skyldigheter.

Den ifrågavarande medlemsstatens skyldigheter enligt det här fördraget skall under alla
omständigheter fortsätta att vara bindande för den staten.

3.    Rådet får senare med kvalificerad majoritet besluta om att ändra eller återkalla åtgärder som
har vidtagits enligt punkt 2, när den situation som ledde till att åtgärderna infördes har förändrats.

4.    Rådet skall när det fattar sådana beslut som avses i punkterna 2 och 3 inte beakta rösterna
från företrädaren för den ifrågavarande medlemsstatens regering. Med avvikelse från artikel 118.2
skall en kvalificerad majoritet anses vara samma andel av de berörda rådsmedlemmarnas vägda
röster som den som anges i artikel 118.2.

Denna punkt skall också tillämpas om rösträtt i enlighet med punkt 1 tillfälligt inte får utövas. I så
fall skall ett beslut som kräver enhällighet fattas utan att företrädaren för den ifrågavarande
medlemsstatens regering röstar.”.

117

ARTIKEL 5

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

Akten om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, som utgör en bilaga till rådets beslut
av den 20 september 1976, skall ändras i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.

1.     I artikel 2 skall följande stycke läggas till:

"Om ändringar skall genomföras i denna artikel måste antalet företrädare som väljs i varje
medlemsstat säkerställa en lämplig representation för folken i de stater som slutit sig samman i
gemenskapen.”.

2.    I artikel 6.1 skall följande strecksats införas efter femte strecksatsen:

medlem av Regionkommittén,".

3.    Artikel 7.2 skall ersättas med följande:

"2. Till dess att en enhetlig valordning eller en ordning som grundas på gemensamma principer
träder i kraft och om inte annat följer av de övriga bestämmelserna i denna akt, skall
valförfarandet regleras av varje medlemsstats nationella bestämmelser.".

118

4. Artikel 11 skall ersättas med följande:

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

"Till dess att den enhetliga valordning eller den ordning som grundas på gemensamma principer
som avses i artikel 7 träder i kraft, skall Europaparlamentet pröva företrädarnas behörighet. 1 detta
syfte skall Europaparlamentet beakta de valresultat som medlemsstaterna officiellt har tillkännagivit
och avgöra sådana tvister som kan uppkomma på grund av bestämmelserna i denna akt, dock inte
tvister som uppkommer på grund av nationella bestämmelser som akten hänvisar till.".

5. Artikel 12.1 skall ersättas med följande:

" 1. Till dess att den enhetliga valordning eller den ordning som grundas på gemensamma
principer som avses i artikel 7 träder i kraft och om inte annat följer av de övriga bestämmelserna
i denna akt, skall varje medlemsstat fastställa ett lämpligt förfarande för hur en plats, som blir
vakant under den femåriga mandattid som avses i artikel 3, skall besättas för den återstående
mandattiden.".

119

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

ANDRA DELEN

FÖRENKLING

121

ARTIKEL 6

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, inbegripet bilagorna och protokollen till detta,
skall ändras i enlighet med bestämmelserna i denna artikel i syfte att låta bestämmelser som inte längre
tillämpas utgå ur fördraget och att som en följd av detta anpassa lydelsen av vissa av fördragets
bestämmelser.

I. Artiklarna i fördraget

1.    I artikel 3 a skall orden "avveckling av" ersättas med orden "förbud mot".

2.    Artikel 7 skall upphävas.

3.    Artikel 7a skall ändras på följande sätt:

a)    Första och andra styckena skall numreras och således betecknas 1 och 2.

b)    I den nya punkten 1 skall följande hänvisning utgå: "7b", "70.1" och "och 100b".
Kommatecknet före omnämnandet av artikel 100a skall ersättas med ordet "och".

c)    En punkt 3 skall läggas till med samma lydelse som artikel 7b andra stycket, som har
följande lydelse:

"3. Rådet skall genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag från
kommissionen fastställa de riktlinjer och villkor som är nödvändiga för att säkerställa
väl avvägda framsteg inom alla berörda sektorer.".

122

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

4.    Artikel 7b skall upphävas.

5.    Artikel 8b skall ändras på följande sätt:

a)    1 punkt 1 skall orden "som rådet före den 31 december 1994 skall anta" ersättas med
orden "som rådet antar".

b)    1 punkt 2 första meningen skall hänvisningen till "artikel 138.3" vara en hänvisning
till "artikel 138.4".

c)    I punkt 2 andra meningen skall orden "som rådet före den 31 december 1993 skall
anta” ersättas med orden "som rådet antar".

6.    1 artikel 8c andra meningen skall orden "före den 31 december 1993" utgå.

7.    I artikel 8e första stycket skall orden "före den 31 december 1993 och sedan" utgå.

8.    I artikel 9.2 skall orden "kapitel 1 avsnitt 1," ersättas med "artikel 12".

9.    I artikel 10 skall punkt 2 utgå och punkt 1 upphöra att vara numrerad.

10.   Artikel 11 skall upphävas.

11.   I kapitel 1, Tullunionen, skall rubriken "Avsnitt 1 - Avveckling av tullar mellan
medlemsstaterna" utgå.

123

12.   Artikel 12 skall ersättas med följande:

"Artikel 12

Tullar på import och export samt avgifter med motsvarande verkan skall vara förbjudna
mellan medlemsstaterna. Detta förbud skall tillämpas även på tullar av fiskal karaktär.".

13.   Artiklarna 13-17 skall upphävas.

14.   Rubriken "Avsnitt 2 - Upprättande av den gemensamma tulltaxan" skall utgå.

15.   Artiklarna 18-27 skall upphävas.

16.   Artikel 28 skall ersättas med följande:

"Artikel 28

Tullsatser i den gemensamma tulltaxan skall fastställas av rådet med kvalificerad majoritet på
förslag från kommissionen.".

17.   I inledningen till artikel 29 skall orden "detta avsnitt" ersättas med "detta kapitel".

18.   I rubriken till kapitel 2 skall orden "Avskaffande av" ersättas med "Förbud mot".

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

124

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

19.   I artikel 30 skall orden "om inte annat föreskrivs nedan” utgå och kommatecknet efter
''medlemsstaterna" ersättas med en punkt.

20.   Artiklarna 31, 32 och 33 skall upphävas.

21.   1 artikel 34 skall punkt 2 utgå och punkt 1 upphöra att vara numrerad.

22.   Artikel 35 skall upphävas.

23.   I artikel 36 skall "artiklarna 30-34" ersättas med "artiklarna 30 och 34".

24.   Artikel 37 skall ändras på följande sätt:

a)    I punkt 1 första stycket skall ordet "gradvis" och orden "vid övergångstidens utgång"
utgå.

b)    1 punkt 2 skall orden "tullavveckling och avskaffande av" ersättas med "förbud mot
tullar och".

c)    Punkterna 3, 5 och 6 skall utgå och punkt 4 skall betecknas 3.

d)    I den nya punkten 3 skall orden "hänsyn skall därvid tas till den takt i vilken möjliga
anpassningsåtgärder och nödvändig specialisering kan genomföras." utgå och det
semikolon som föregår den nämnda texten ersättas med en punkt.

125

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

25.   Artikel 38 skall ändras på följande sätt:

a)    I punkt 3 första meningen skall hänvisningen till bilaga II ersättas med en hänvisning
till bilaga I och den andra meningen, som inleds med orden "Rådet skall dock ...",
utgå.

b)    I punkt 4 skall orden "för medlemsstaterna" utgå.

26.   Artikel 40 skall ändras på följande sätt:

a)    Punkt 1 skall utgå och punkterna 2, 3 och 4 betecknas 1, 2 och 3.

b)    I den nya punkten 1 skall orden "skall en gemensam organisation av
jordbruksmarknaderna upprättas" ersättas med "upprättas en gemensam organisation
av jordbruksmarknaderna".

c)    I den nya punkten 2 skall hänvisningen till "punkt 2" ändras till en hänvisning till
"punkt 1".

d)    I den nya punkten 3 skall hänvisningen till "punkt 2” ändras till en hänvisning till
"punkt 1".

27.   Artikel 43 skall ändras på följande sätt:

a)    I punkt 2 tredje stycket skall orden "skall rådet, enhälligt under de två första etapperna
och därefter med kvalificerad majoritet, utfärda" ersättas med "skall rådet med
kvalificerad majoritet utfärda".

b)    I punkterna 2 och 3 skall hänvisningen till "artikel 40.2" ändras till en hänvisning till
"artikel 40.1”.

126

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

28.   Artiklarna 44, 45 och 47 skall upphävas.

29.   I artikel 48.1 skall orden "senast vid övergångstidens utgång" utgå.

30.   Artikel 49 skall ändras på följande sätt:

a)    I inledningen skall orden "Så snart detta fördrag träder i kraft skall rådet" ersättas med
"Rådet skall" och ordet "gradvis" utgå.

b)    I b och c skall orden "gradvis enligt en plan" utgå.

31.   Artikel 52 första stycket skall ändras på följande sätt:

a)    I första meningen skall orden "gradvis avvecklas under övergångstiden" ersättas med
ordet "förbjudas”.

b)    I andra meningen skall orden "Denna gradvisa avveckling" ersättas med "Detta
förbud".

32.   Artikel 53 skall upphävas.

33.   Artikel 54 skall ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 skall utgå och punkterna 2 och 3 betecknas 1 och 2.

127

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

b) I den nya punkten 1 skall orden "för att genomföra det allmänna handlingsprogrammet
eller, om ett sådant program inte har fastställts för att genomföra en etapp i
förverkligandet av etableringsfriheten" ersättas med "för att förverkliga
etabler ngsfriheten".

34.   I artikel 59 första stycket skall orden "gradvis avvecklas under övergångstiden för" ersättas
med "förbjudas beträffande".

35.   I artikel 61.2. skall orden "den gradvisa liberaliseringen av rörligheten" ersättas med orden
"liberaliseringen av rörligheten".

36.   Artikel 62 skall upphävas.

37.   Artikel 63 skall ändras på följande sätt:

a)    Punkt 1 skall utgå och punkterna 2 och 3 betecknas 1 och 2.

b)    I den nya punkten 1 skall orden "före den första etappens utgång enhälligt och
därefter" utgå och orden "genomföra det allmänna handlingsprogrammet eller, om ett
sådant program inte har fastställts, för att genomföra en etapp i liberaliseringen av en
särskild tjänst" ersättas med orden "genomföra liberaliseringen av en särskild tjänst".

c)    I den nya punkten 2 skall orden "De förslag och beslut som nämns i punkterna 1
och 2" ersättas med "De direktiv som nämns i punkt 1".

38.   I artikel 64 första stycket skall "artikel 63.2" ersättas med "artikel 63.1".

39.  Artiklarna 67-73a, 73e och 73h skall upphävas.

128

40.   Artikel 75.2 skall utgå och punkt 3 i samma artikel betecknas 2.             Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

41.   I artikel 76 skall orden "de olika bestämmelser som gäller på transportområdet när detta
fördrag träder i kraft” ersättas med "de olika bestämmelser som gällde på transportområdet
den 1 januari 1958 eller som, för stater som senare ansluter sig, gäller på detta område vid
tidpunkten för dessas anslutning.".

42.   Artikel 79 skall ändras på följande sätt:

a)    I punkt 1 skall orden "vara avskaffad före den andra etappens utgång" ersättas med
ordet "avskaffas".

b)    I punkt 3 skall orden "Inom två år efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall
rådet" ersättas med "Rådet skall".

43.   I artikel 80.1 skall orden "från och med den andra etappens början" utgå.

44.   I artikel 83 skall orden "befogenheter som tillkommer transportsektionen inom Ekonomiska
och sociala kommittén" ersättas med "befogenheter som tillkommer Ekonomiska och sociala
kommittén".

45.   I artikel 84.2 andra stycket skall "artikel 75.1 och 75.3" ersättas med "artikel 75".

46.   I artikel 87.1 skall de två styckena slås samman till en enda punkt. Denna nya punkt skall ha
följande lydelse:

" 1. De förordningar och direktiv som behövs för att tillämpa de principer som anges i
artiklarna 85 och 86 skall rådet fastställa med kvalificerad majoritet på förslag från
kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet.".

129

5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

47.   I artikel 89.1 skall orden "så snart den trätt i verksamhet" utgå.

48.   Efter artikel 90 skall rubriken "Avsnitt 2 - Dumpning" utgå.

49.   Artikel 91 skall upphävas.

50.   Före artikel 92 skall rubriken "Avsnitt 3" ersättas med "Avsnitt 2".

51.   I artikel 92.3 c skall det led som börjar "Dock skall det stöd" och slutar "gentemot tredje
land,"utgå. Den kvarvarande delen av punkt c skall avslutas med ett kommatecken.

52.   Artikel 95 tredje stycket skall utgå.

53.   Artiklarna 97 och 100b skall upphävas.

54.   I artikel 101 andra stycket skall orden "skall rådet, under den första etappen enhälligt och
därefter med kvalificerad majoritet .... utfärda” ersättas med "skall rådet med kvalificerad
majoritet ... utfärda".

55.   I artikel 109e.2 a) första strecksatsen skall orden ", dock utan att det påverkar tillämpningen
av artikel 73e," utgå.

56.   Artikel 109f skall ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 andra stycket skall orden "på rekommendation antingen av kommittén för
medlemsstaternas centralbankschefer (härefter kallad Centralbankschefskommittén)
eller av EMI:s råd" ersättas med på rekommendation av EMI:s råd".

130

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

b)    I punkt 1 skall fjärde stycket som lyder "Centralbankschefskommittén skall upplösas
när den andra etappen börjar." utgå.

c)    I punkt 8 skall andra stycket som lyder "I de fall där EMI enligt detta fördrag skall ha
en rådgivande funktion skall hänvisningar till EMI före den 1 januari 1994 avse
Centralbankschefskommittén.” utgå.

57.   Artikel 112 skall ändras på följande sätt:

a)    I punkt 1 första stycket skall orden "före övergångstidens utgång" utgå.

b)    I punkt 1 andra stycket skall orden "skall rådet, intill den andra etappens utgång
enhälligt och därefter med kvalificerad majoritet, utfärda" ersättas med "skall rådet
med kvalificerad majoritet utfärda".

58.   I artikel 129c punkt 1 första stycket tredje strecksatsen skall orden "den
sammanhållningsfond som enligt artikel 130d skall upprättas senast den 31 december 1993"
ersättas med "den enligt artikel 130d upprättade sammanhållningsfonden”.

59.   I artikel 130d andra stycket skall orden "Rådet skall enligt samma förfarande före

den 31 december 1993 upprätta en sammanhållningsfond som" ersättas med "En av rådet
enligt samma förfarande upprättad sammanhållningsfond".

60.   I artikel 130s punkt 5 andra strecksatsen skall orden "den sammanhållningsfond som enligt
artikel 130d skall upprättas senast den 31 december 1993" ersättas med "den enligt
artikel 130d upprättade sammanhållningsfonden.".

131

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

61.   I artikel 130w punkt 3 skall uttrycket "AVS-EEG-konventionen" ersättas med

" AVS-EG-konventionen”.

62.   I artikel 131 första stycket skall orden ”Belgien" och "Italien" utgå och hänvisningen till
bilaga IV ersättas med en hänvisning till bilaga II.

63.   Artikel 133 skall ändras på följande sätt:

a)    I punkt 1 skall orden "fullständigt avvecklas" ersättas med ordet "förbjudas" och
orden "gradvis avvecklas" ersättas med ordet "förbjuds".

b)    I punkt 2 skall orden "gradvis avvecklas" ersättas med ordet "förbjudas" och
hänvisningarna till artiklarna 13, 14, 15 och 17 utgå så att punkten kommer att
avslutas på följande sätt "... enligt bestämmelserna i artikel 12.".

c)    I punkt 3 andra stycket skall orden "De tullar som avses i föregående stycke skall
emellertid gradvis sänkas till den nivå som gäller för" ersättas med "De tullar som
avses i föregående stycke får inte överstiga dem som gäller för" samt andra meningen,
som börjar "De procenttal och den tidtabell..." och slutar "till landet eller territoriet",
utgå.

d)    1 punkt 4 skall orden "när detta fördrag träder i kraft" utgå.

132

64. Artikel 136 skall ersättas med följande:

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

"Artikel 136

Rådet skall med utgångspunkt i de resultat som uppnåtts inom ramen för dessa länders och
territoriers associering med gemenskapen och på grundval av principerna i det här fördraget
enhälligt anta bestämmelser om de närmare riktlinjerna för och förfarandet vid dessa länders
och territoriers associering med gemenskapen.".

65. Artikel 138 skall ändras på följande sätt så att den omfattar artikel 1, artikel 2 i dess lydelse
enligt artikel 5 i det här fördraget och artikel 3.1 i Akten om allmänna direkta val av
företrädare i Europaparlamentet, som utgör en bilaga till rådets beslut av
den 20 september 1976; bilaga II till den akten skall fortsätta att gälla.

a) I stället för punkterna 1 och 2, som inte längre tillämpas till följd av artikel 14 i Akten
om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, skall texten till
artiklarna 1 och 2 i nämnda akt införas som punkterna 1 och 2; de nya punkterna 1
och 2 skall ha följande lydelse:

" 1. Europaparlamentets företrädare för folken i de stater som slutit sig samman i
gemenskapen skall väljas genom allmänna direkta val.

133

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

2. I varje medlemsstat skall följande antal företrädare i Europaparlamentet väljas:

Belgien	25
Danmark	16
Tyskland	99
Grekland	25
Spanien	64
Frankrike	87
Irland	15
Italien	87
Luxemburg	6
Nederländerna	31
Österrike	21
Portugal	25
Finland	16
Sverige	22
Förenade kungariket	87

Om ändringar skall genomföras i denna punkt måste antalet företrädare som väljs i
varje medlemsstat säkerställa en lämplig representation för folken i de stater som slutit
sig samman i gemenskapen.".

134

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

b)    Efter de nya punkterna 1 och 2 skall texten till artikel 3.1 i den ovannämnda akten
införas som punkt 3; den nya punkten 3 skall ha följande lydelse:

"3. Företrädarna skall väljas för en period av fem år."

c)    Den nuvarande punkten 3 i dess lydelse enligt artikel 2 i det här fördraget skall
betecknas 4.

d)    Punkt 4, som har lagts till genom artikel 2 i det här fördraget, skall betecknas 5.

66.   Artikel 158.3 skall utgå.

67.   I artikel 166 första stycket skall orden "från och med anslutningen" ersättas med "från och
med den 1 januari 1995".

68.   I artikel 188b.3 skall andra stycket, som börjar "När de första utnämningarna ...", utgå.

69.   I artikel 197 skall andra stycket, som börjar "Den skall särskilt ha ...", utgå.

70.   1 artikel 207 skall andra till femte styckena utgå.

135

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

71.   I stället för artikel 212 skall införas texten till artikel 24.1 andra stycket i Fördraget om
upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska
gemenskaperna; denna nya artikel 212 skall följaktligen ha följande lydelse.

"Artikel 212

Rådet skall, på förslag från kommissionen och efter att ha hört övriga berörda institutioner,
med kvalificerad majoritet fastställa tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska
gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i gemenskaperna.".

72.   1 stället för artikel 218 skall införas den anpassade texten till artikel 28 första stycket i
Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för
Europeiska gemenskaperna; denna nya artikel 218 skall följaktligen ha följande lydelse.

"Artikel 218

Gemenskapen skall, på de villkor som anges i protokollet av den 8 april 1965 om
Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier, inom medlemsstaternas territorier
åtnjuta den immunitet och de privilegier som krävs för att den skall kunna fullgöra sin
uppgift. Detsamma skall gälla för Europeiska centralbanken, Europeiska monetära institutet
och Europeiska investeringsbanken.".

73.   I artikel 221 skall orden "Inom tre år efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall
medlemsstaterna," ersättas med orden "Medlemsstaterna skall,".

136

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

74.   I artikel 223 skall punkterna 2 och 3 slås samman och ersättas med följande:

"2. Rådet får på förslag från kommissionen genom enhälligt beslut ändra den lista som
rådet den 15 april 1958 fastställde över varor på vilka bestämmelserna i punkt lb skall
tillämpas.".

75.   Artikel 226 skall upphävas.

76.   Artikel 227 skall ändras på följande sätt:

a)    I punkt 3 skall hänvisningen till bilaga IV ersättas med en hänvisning till bilaga II.

b)    Efter punkt 4 skall följande nya punkt införas:

"5. Bestämmelserna i detta fördrag skall omfatta Åland i enlighet med
bestämmelserna i protokoll 2 i akten om villkoren för Republiken Österrikes,
Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning.".

c)    Den tidigare punkten 5 skall betecknas 6 och dess punkt d om Åland skall utgå.

77.   1 artikel 229 första stycket skall orden "Förenta nationernas organ, dess fackorgan samt
Allmänna tull- och handelsavtalets organ" ersättas med "Förenta nationernas organ och dess
fackorgan.".

137

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

78.   I artikel 234 första stycket skall orden "innan detta fördrag träder i kraft" ersättas med "före
den 1 januari 1958 eller, för stater som senare ansluter sig, före tidpunkten för deras
anslutning".

79.   Rubriken "Upprättande av institutionerna" före artikel 241 skall utgå.

80.   Artiklarna 241-246 skall upphävas.

81.   I artikel 248 skall ett nytt stycke med följande lydelse läggas till:

"Till följd av anslutningsfördragen är även de danska, engelska, finska, grekiska, iriska,
portugisiska, spanska och svenska texterna giltiga.".

II. Bilagor

1.    Bilaga I "Listorna A t.o.m. G som avses i artiklarna 19 och 20 i detta fördrag" skall utgå.

2.    Bilaga II "Lista som avses i artikel 38 i detta fördrag" skall betecknas bilaga I och
hänvisningen till "bilaga II till fördraget" under nummer ur 22.08 och ur 22.09 skall vara en
hänvisning till "bilaga I till fördraget".

3.    Bilaga III "Lista över tjänstetransaktioner som avses i artikel 73h i detta fördrag" skall utgå.

4.    Bilaga IV "Utomeuropeiska länder och territorier på vilka bestämmelserna i fjärde delen i
detta fördrag skall tillämpas" betecknas bilaga II. Den uppdateras och skall ha följande
lydelse:

138

"BILAGA II

UTOMEUROPEISKA LÄNDER OCH TERRITORIER

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

på vilka bestämmelserna

i fjärde delen i detta fördrag skall tillämpas

Grönland,

Nya Kaledonien och tillhörande områden,

Franska Polynesien,

De franska sydliga och antarktiska områdena,

Wallis- och Futunaöarna,

Mayotte,

Saint-Pierre och Miquelon,

Aruba,

Nederländska Antillerna:

Bonaire,

Cura?ao,

Saba,

Sint Eustatius,

Sint Maarten.

Anguilla,

Caymanöarna,

Falklandsöarna,

Sydgeorgien och Sydsandwichöama,

Montserrat,

Pitcairn,

S:ta Helena med tillhörande områden,

Brittiska antarktiska territoriet,

Brittiska territoriet i Indiska oceanen,

Turks- och Caicosöama,

Brittiska Jungfruöarna,

Bermuda.".

139

III. Protokoll och andra akter

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

1. Följande protokoll och akter skall upphävas:

a)    Protokoll om ändring av protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och
privilegier.

b)   Protokoll om den tyska inrikeshandeln och de problem som sammanhänger med
denna.

c)    Protokoll om vissa bestämmelser angående Frankrike.

d)   Protokoll om Storhertigdömet Luxemburg.

e)    Protokoll om den ordning som med avseende på Algeriet och Franska republikens
utomeuropeiska departement skall tillämpas på varor som omfattas av Europeiska kol-
och stålgemenskapen.

f)    Protokoll om mineraloljor och vissa av deras derivat.

g)    Protokoll om tillämpningen av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen
på de utomeuropeiska delarna av Konungariket Nederländerna.

h)    Genomförandekonventionen om associeringen av utomeuropeiska länder och territorier
med gemenskapen.

Protokoll om tullkvoter för import av bananer (ur 08.01 i
Brysselnomenklaturen).

140

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Protokoll om tullkvoter för import av orostat kaffe (ur 09.01 i
Brysselnomenklaturen).

2.    I slutet av protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga, skall förteckningen över de
personer som har undertecknat protokollet utgå.

3.    Protokollet om stadgan för Europeiska gemenskapens domstol skall ändras på följande sätt:

a)    Orden "HAR UTSETT som befullmäktigade för detta ändamål:" samt förteckningen
över statscheferna och deras befullmäktigade skall utgå.

b)    Orden "SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig
form," skall utgå.

c)    I artikel 3 skall den anpassade texten till artikel 21 i protokollet om Europeiska
gemenskapernas immunitet och privilegier läggas till som ett fjärde stycke: detta nya
fjärde stycke skall följaktligen ha följande lydelse:

"Artiklarna 12-15 och artikel 18 i protokollet om Europeiska gemenskapernas
immunitet och privilegier skall vara tillämpliga på domstolens domare,
generaladvokater, justitiesekreterare och biträdande referenter, utan att det påverkar
tillämpningen av de bestämmelser om immunitet mot rättsliga förfaranden för domare
som framgår av föregående stycken.".

d)    Artikel 57 skall upphävas.

141

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

e)    Avslutningsfrasen "TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade
undertecknat detta protokoll." skall utgå.

f)    Förteckningen över de personer som har undertecknat protokollet skall utgå.

4.    I artikel 40 i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska
centralbanken skall orden "som är fogat till fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd
och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna" utgå; orden "det protokoll"
skall ersättas med ordet "protokollet".

5.    I artikel 21 i protokollet om Europeiska monetära institutets stadga skall orden "som är fogat
till fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för
Europeiska gemenskaperna" utgå; orden "det protokoll" skall ersättas med ordet
"protokollet".

6.    Protokollet om Italien skall ändras på följande sätt:

a)    I det sista stycket, som börjar med orden "ERKÄNNER särskilt att", skall
hänvisningen till artiklarna 108 och 109 ersättas med en hänvisning till artiklarna 109h
och 109i.

b)    Förteckningen över de personer som har undertecknat protokollet skall utgå.

7.    Protokollet om varor som har sitt ursprung i och kommer från vissa länder och som
särbehandlas vid import till en medlemsstat skall ändras på följande sätt:

a) I inledningen till punkt 1

skall orden "vid fördragets ikraftträdande" ersättas med "den 1 januari 1958",

142

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

texten i punkt a skall följa omedelbart efter orden "vid import"; den text som är
resultatet av denna sammanslagning skall ha följande lydelse:

"... vid import till Beneluxländerna av varor med ursprung i och som kommer
från Suriname eller Nederländska Antillerna".

b)    I punkt 1 skall punkterna a-c utgå.

c)    I punkt 3 skall orden "Före utgången av det första året efter det att detta fördrag har
trätt i kraft skall varje medlemsstat underrätta ..." ersättas med "Medlemsstaterna skall
underrätta”.

d)    Förteckningen över de personer som har undertecknat protokollet skall utgå.

8.    Protokollet om import till Europeiska gemenskapen av oljeprodukter som raffinerats i
Nederländska Antillerna skall ändras på följande sätt:

a)    Avslutningsfrasen, som lyder "TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade
befullmäktigade undertecknat detta protokoll", skall utgå.

b)    Förteckningen över de personer som har undertecknat protokollet, skall utgå.

9.    I protokollet om en särskild ordning för Grönland skall artikel 3 upphävas.

143

ARTIKEL 7

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

Fördraget om Europeiska kol- och stålgemenskapen, inbegripet bilagor, protokoll och andra akter till
detta, skall ändras i enlighet med bestämmelserna i denna artikel i syfte att låta bestämmelser som inte
längre tillämpas utgå ur fördraget och att som en följd av detta anpassa lydelsen av vissa av fördragets
bestämmelser.

I. Artiklarna i fördraget

1.    I artikel 2 andra stycket skall ordet "gradvis" utgå.

2.    I inledningen till artikel 4 skall orden "upphävas och" utgå.

3.    Artikel 7 skall ändras på följande sätt:

a)    I första strecksatsen skall orden "HÖG MYNDIGHET, härefter benämnd

"kommissionen"" ersättas med ordet "KOMMISSION".

b)   I andra strecksatsen skall orden "en GEMENSAM FÖRSAMLING, härefter benämnd
"Europaparlamentet"" ersättas med "ett EUROPAPARLAMENT".

c)    I tredje strecksatsen skall orden "SÄRSKILT MINISTERRÅD, härefter benämnt
"rådet"" ersättas med ordet "RÅD".

144

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

4.    Artikel 10.3 skall utgå.

5.    I artikel 16 skall första och andra styckena utgå.

6 . Artikel 21 skall ändras på följande sätt så att den omfattar artikel 1, artikel 2 i dess lydelse
enligt artikel 5 i det här fördraget och artikel 3.1 i Akten om allmänna direkta val av
företrädare i Europaparlamentet, som utgör en bilaga till rådets beslut av
den 20 september 1976; bilaga II i den akten skall fortsätta att gälla.

a) I stället för punkterna 1 och 2, som inte längre tillämpas till följd av artikel 14 i Akten
om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, skall texten till
artiklarna 1 och 2 i nämnda akt införas som punkterna 1 och 2; de nya punkterna 1
och 2 får följande lydelse:

" 1. Europaparlamentets företrädare för folken i de stater som slutit sig samman i
gemenskapen skall väljas genom allmänna direkta val.

145

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

2. I varje medlemsstat skall följande antal företrädare i Europaparlamentet väljas:

Belgien	25
Danmark	16
Tyskland	99
Grekland	25
Spanien	64
Frankrike	87
Irland	15
Italien	87
Luxemburg	6
Nederländerna	31
Österrike	21
Portugal	25
Finland	16
Sverige	22
Förenade kungariket	87

Om ändringar skall genomföras i denna punkt måste antalet företrädare som väljs i
varje medlemsstat säkerställa en lämplig representation för folken i de stater som slutit
sig samman i gemenskapen.".

b) Efter de nya punkterna 1 och 2 skall texten till artikel 3.1 i den ovannämnda akten
införas som punkt 3; den nya punkten 3 skall ha följande lydelse:

”3. Företrädarna skall väljas för en period av fem år.".

146

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

c)    Den befintliga punkten 3 i dess lydelse enligt artikel 3 i det här fördraget skall
betecknas 4.

d)    Punkt 4, som har lagts till genom artikel 3 i det här fördraget, skall betecknas 5.

7.    I artikel 32a första stycket skall ordet "anslutningen" ersättas med orden

"den 1 januari 1995".

8.    I artikel 45b.3 skall andra stycket, som börjar med orden "När de första utnämningarna ...",
utgå.

9.    I artikel 50 skall den anpassade texten till artikel 20.2 och 20.3 i Fördraget om upprättandet
av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna införas
som nya punkter 4 och 5; de nya punkterna 4 och 5 skall följaktligen ha följande lydelse:

"4. Den del av utgifterna i gemenskapernas budget som täcks av de avgifter som avses i
artikel 49 skall fastställas till 18 miljoner beräkningsenheter.

Kommissionen skall varje år förelägga rådet en rapport och med denna rapport som grund
skall rådet pröva om det på grund av ändringar i gemenskapernas budget finns anledning att
justera denna siffra. Rådet skall besluta med samma majoritet som fastställts i artikel 28
fjärde stycket första meningen. Justeringen skall göras på grundval av en bedömning av
utvecklingen av de utgifter som beror på tillämpningen av detta fördrag.

147

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

5. Den del av de avgifter som är avsedda att täcka utgifterna i gemenskapernas budget
skall vid budgetens genomförande fördelas av kommissionen enligt den tidsplan, som anges
i de finansförordningar som antagits på grundval av artikel 209 b i Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen och artikel 183 b i Fördraget om upprättandet av
Europeiska atomenergigemenskapen, och enligt vilken medlemsstaterna skall betala in sina
bidrag.".

10.   Artikel 52 skall upphävas.

11.   I stället för artikel 76 skall införas den anpassade texten till artikel 28 första stycket i

Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för
Europeiska gemenskaperna; denna nya artikel 76 skall följaktligen ha följande lydelse:

"Artikel 76

Gemenskapen skall, på de villkor som anges i protokollet av den 8 april 1965 om
Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier, inom medlemsstaternas territorier
åtnjuta den immunitet och de privilegier som krävs för att den skall kunna fullgöra sin
uppgift.”.

12.   Artikel 79 skall ändras på följande sätt:

a) I första stycket andra meningen skall det led i meningen som börjar "beträffande

Saar ..." utgå och semikolonet ersättas med en punkt.

148

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

b)    Efter första stycket skall ett andra stycke införas med följande lydelse:

"Bestämmelserna i det här fördraget skall omfatta Åland i enlighet med
bestämmelserna i protokoll 2 i Akten om villkoren för Republiken Österrikes,
Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning.".

c)    I inledningen till det nuvarande andra stycket skall orden "utan hinder av föregående
stycke" ersättas med "utan hinder av föregående stycken".

d)    I det nuvarande andra stycket skall punkten d om Åland utgå.

13.   I artikel 84 skall orden "i fördraget och dess bilagor, i bifogade protokoll och i konventionen
om övergångsbestämmelser" ersättas med "i fördraget och dess bilagor samt i bifogade
protokoll".

14.   Artikel 85 skall upphävas.

15.   I artikel 93 skall orden "Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete" ersättas med
"Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling".

16.   1 artikel 95 tredje stycket skall orden ", efter utgången av den övergångsperiod som bestämts

i konventionen om övergångsbestämmelser," utgå.

17.   I artikel 97 skall orden "Detta fördrag skall gälla för en tid av femtio år efter dess
ikraftträdande." ersättas med "Det här fördraget skall upphöra att gälla den 23 juli 2002.".

149

II.

Bilaga III, Specialstål

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Statschefernas och regeringschefernas befullmäktigade ombuds initialer, som återfinns i slutet av
bilaga III, skall utgå.

III. Protokoll och andra akter som utgör bilagor till fördraget

1.    Följande akter skall upphävas:

a)    Skriftväxlingen mellan Förbundsrepubliken Tysklands regering och Franska
republikens regering om Saar.

b)    Konventionen om övergångsbestämmelser.

2.    Protokollet om stadgan för Europeiska kol- och stålgemenskapens domstol skall ändras på
följande sätt:

a)    Avdelningarna I och II i protokollet skall ersättas med texten till avdelningarna I
och II i protokollet om stadgan för Europeiska gemenskapens domstol, som utgör en
bilaga till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

b)    Artikel 56 skall upphävas och rubriken "Övergångsbestämmelser" som föregår artikeln

skall utgå.

c)

Förteckningen över de personer som har undertecknat protokollet skall utgå.

3.

Protokollet om förbindelserna med Europarådet skall ändras på följande sätt:

a)

Artikel 1 skall upphävas.

b) Förteckningen över de personer som har undertecknat protokollet skall utgå.

150

ARTIKEL 8

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, inbegripet bilagor och protokoll till
detta, skall ändras i enlighet med bestämmelserna i denna artikel i syfte att låta bestämmelser som inte
längre tillämpas utgå ur fördraget och att som en följd av detta anpassa lydelsen av vissa av fördragets
artiklar.

I. Artiklarna i fördraget

1.    I artikel 76 andra stycket skall orden "det att detta fördrag har trätt i kraft" ersättas med
"den 1 januari 1958".

2.    I inledningen till artikel 93 första stycket skall orden "ett år efter det att detta fördrag har
trätt i kraft inbördes avskaffa alla import- och exporttullar" ersättas med "inbördes förbjuda
alla import- och exporttullar".

3.    Artiklarna 94 och 95 skall upphävas.

4.    I artikel 98 andra stycket skall orden "Inom två år efter det att detta fördrag har trätt i kraft
skall rådet ...." ersättas med "Rådet skall

5.    Artikel 100 skall upphävas.

6.    Artikel 104 skall ändras på följande sätt:

a) I första stycket skall orden "efter det att detta fördrag har trätt i kraft" ersättas med
orden "efter den 1 januari 1958 eller, för stater som senare ansluter sig, efter
tidpunkten för dessas anslutning,".

151

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

b) I andra stycket skall orden "efter det att detta fördrag har trätt i kraft och inom
fördragets tillämpningsområde" ersättas med "efter de tidpunkter som avses i
föregående stycke och inom tillämpningsområdet för detta fördrag".

7.    Artikel 105 skall ändras på följande sätt:

a)    I första stycket skall orden "innan fördraget trädde i kraft ingicks" ersättas med "före
den 1 januari 1958 eller, för stater som senare ansluter sig, före tidpunkten för deras
anslutning ingåtts". I slutet av samma stycke skall orden "efter det att fördraget trädde
i kraft" ersättas med "efter nämnda tidpunkter".

b)    I andra stycket skall orden "mellan undertecknandet och ikraftträdandet av detta
fördrag" ersättas med orden "mellan den 25 mars 1957 och den 1 januari 1958 eller,
för stater som senare ansluter sig, mellan undertecknandet av anslutningsakten och
tidpunkten för deras anslutning".

8.    I artikel 106 första stycket skall orden "innan detta fördrag trädde i kraft" ersättas med
orden "före den 1 januari 1958 eller, för stater som senare ansluter sig, före tidpunkten för
deras anslutning".

9.    Artikel 108 skall ändras på följande sätt så att den omfattar artikel 1, artikel 2 i dess lydelse
enligt artikel 5 i det här fördraget och artikel 3.1 i Akten om allmänna direkta val av
företrädare i Europaparlamentet, som utgör en bilaga till rådets beslut av

den 20 september 1976; bilaga II i den akten skall fortsätta att gälla.

a) I stället för punkterna 1 och 2, som inte längre tillämpas till följd av artikel 14 i Akten
om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, skall texten till
artiklarna 1 och 2 i nämnda akt införas som punkterna 1 och 2; de nya punkterna 1
och 2 skall ha följande lydelse:

152

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

” 1. Europaparlamentets företrädare för folken i de stater som slutit sig samman i
gemenskapen skall väljas genom allmänna direkta val.

2.    1 varje medlemsstat skall följande antal företrädare i Europaparlamentet väljas:

Belgien	25
Danmark	16
Tyskland	99
Grekland	25
Spanien	64
Frankrike	87
Irland	15
Italien	87
Luxemburg	6
Nederländerna	31
Österrike	21
Portugal	25
Finland	16
Sverige	22
Förenade kungariket	87

Om ändringar skall genomföras i denna punkt måste antalet företrädare som väljs i
varje medlemsstat säkerställa en lämplig representation för folken i de stater som slutit
sig samman i gemenskapen.".

153

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

b)    Efter de nya punkterna 1 och 2 skall texten till artikel 3.1 i den ovannämnda akten
införas som punkt 3; den nya punkten 3 skall ha följande lydelse:

"3. Företrädarna skall väljas för en period av fem år.".

c)    Den nuvarande punkten 3 i dess lydelse enligt artikel 4 i det här fördraget skall
betecknas 4.

d)    Punkt 4, som har lagts till genom artikel 4 i det här fördraget, skall betecknas 5.

10.   Artikel 127.3 skall utgå.

11.   I artikel 138 första stycket skall orden "från och med anslutningen" ersättas med "från och
med den 1 januari 1995".

12.   I artikel 160b.3 skall andra stycket, som börjar "När de första utnämningarna ...", utgå.

13.   I artikel 181 skall andra till fjärde styckena utgå.

154

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

14.   I stället för artikel 191 skall införas den anpassade texten till artikel 28 första stycket i

Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för

Europeiska gemenskaperna; denna nya artikel 191 skall följaktligen ha följande lydelse:

"Artikel 191

Gemenskapen skall, på de villkor som anges i protokollet av den 8 april 1965 om
Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier, inom medlemsstaternas territorier
åtnjuta den immunitet och de privilegier som krävs för att den skall kunna fullgöra sin
uppgift.".

15.   Artikel 198 skall ändras på följande sätt:

a)    Efter andra stycket skall ett tredje stycke införas med följande lydelse:

"Bestämmelserna i detta fördrag skall omfatta Åland i enlighet med bestämmelserna i
protokoll 2 i Akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och
Konungariket Sveriges anslutning.".

b)    I det nuvarande tredje stycket skall punkten e om Åland utgå.

16.   I artikel 199 första stycket skall orden "samt Allmänna tull- och handelsavtalets organ"
ersättas med "samt Världshandelsorganisationens organ".

155

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

17.   Avdelning VI (Bestämmelser om inledningsskedet), inbegripet avsnitt 1 (Upprättande av
institutionerna), avsnitt 2 (Bestämmelser om den inledande tillämpningen av detta fördrag)
och avsnitt 3 (Övergångsbestämmelser), samt artiklarna 209-223 skall upphävas.

18.   I artikel 225 skall ett nytt stycke med följande nya lydelse läggas till:

"Till följd av anslutningsfördragen är även de danska, engelska, finska, grekiska, iriska,
portugisiska, spanska och svenska texterna giltiga.".

II.    Bilagor

Bilaga V, Inledande forsknings- och utbildningsprogram som avses i artikel 215 i detta fördrag,
inbegripet den tabell som har rubriken Fördelning på huvudposter, skall utgå.

III.   Protokoll

1.    Protokollet om tillämpningen av Fördraget om upprättandet av Europeiska
atomenergigemenskapen på de utomeuropeiska delarna av Konungariket Nederländerna skall
upphävas.

2.    Protokollet om stadgan för Europeiska atomenergigemenskapens domstol skall ändras på
följande sätt:

a)    Orden "HAR UTSETT som befullmäktigade för detta ändamål:" samt förteckningen
över statscheferna och deras befullmäktigade, skall utgå.

b)    Orden "SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig
form," skall utgå.

156

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

c)    I artikel 3 skall den anpassade texten till artikel 21 i protokollet om Europeiska
gemenskapernas immunitet och privilegier läggas till som ett fjärde stycke; detta nya
fjärde stycke skall följaktligen ha följande lydelse:

”Artiklarna 12-15 och artikel 18 i protokollet om Europeiska gemenskapernas
immunitet och privilegier skall vara tillämpliga pä domstolens domare,
generaladvokater, justitiesekreterare och biträdande referenter, utan att det påverkar
tillämpningen av de bestämmelser om immunitet mot rättsliga förfaranden för domare
som framgår av föregående stycken.".

d)    Artikel 58 skall upphävas.

e)    Avslutningsfrasen "TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade
undertecknat detta protokoll." skall utgå.

f)    Förteckningen över de personer som har undertecknat protokollet skall utgå.

157

ARTIKEL 9

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

1.    Utan att det påverkar tillämpningen av de följande punkterna, vilka syftar till att bevara de
väsentliga beståndsdelarna i deras bestämmelser, skall Konventionen av den 25 mars 1957 om vissa
gemensamma institutioner för Europeiska gemenskaperna och Fördraget av den 8 april 1965 om
upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna, med
undantag av det protokoll som avses i punkt 5, upphävas.

2.    De befogenheter som enligt Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, Fördraget om
upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska
atomenergigemenskapen tillkommer Europaparlamentet, rådet, kommissionen, domstolen och
revisionsrätten skall utövas av de gemensamma institutionerna på de villkor som föreskrivs i de nämnda
fördragen respektive i denna artikel.

De funktioner som enligt Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och Fördraget om
upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen skall utövas av Ekonomiska och sociala kommittén
skall utövas av en gemensam kommitté på de villkor som föreskrivs i respektive fördrag.

Bestämmelserna i artiklarna 193 och 197 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall
tillämpas på denna kommitté.

3.    De europeiska gemenskapernas tjänstemän och övriga anställda skali utgöra en del av dessa
gemenskapers gemensamma förvaltning och skall lyda under de bestämmelser som antas med tillämpning
av artikel 212 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

158

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

4.    Europeiska gemenskaperna skall, på de villkor som anges i det protokoll som avses i punkt 5,
inom medlemsstaternas territorier åtnjuta den immunitet och de privilegier som krävs för att de skall
kunna fullgöra sina uppgifter. Detsamma skall gälla för Europeiska centralbanken, Europeiska monetära
institutet och Europeiska investeringsbanken.

5.    I protokollet av den 8 april 1965 om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier skall,
på sätt som anges i protokollet om ändring av nämnda protokoll, införas en artikel 23. Den artikeln har
följande lydelse:

"Artikel 23

Detta protokoll skall också tillämpas på Europeiska centralbanken, medlemmarna av dess beslutande
organ och dess personal, dock utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i protokollet om
stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken.

Europeiska centralbanken skall dessutom vara befriad från alla skatter och liknande avgifter på grund av
en ökning av dess kapital och från olika formaliteter som kan vara förenade därmed i den stat där banken
har sitt säte. Bankens och dess beslutande organs verksamhet enligt stadgan för Europeiska
centralbankssystemet och Europeiska centralbanken skall inte påföras någon omsättningsskatt.

Ovannämnda bestämmelser skall också tillämpas på Europeiska monetära institutet. Dess upplösning eller
likvidation skall inte medföra någon beskattning.".

159

Prop. 1997/98:58
Bilaga 3

6.    Europeiska gemenskapens inkomster och utgifter, Europeiska kol- och stålgemenskapens
förvaltningsutgifter och motsvarande inkomster samt Europeiska atomenergigemenskapens inkomster och
utgifter, med undantag för Försörjningsbyråns och de gemensamma företagens inkomster och utgifter,
skall tas upp i Europeiska gemenskapernas budget enligt bestämmelserna i fördragen om upprättandet av
de tre gemenskaperna.

7.    Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 216 i Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, av artikel 77 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen,
artikel 189 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen eller av artikel 1 andra
stycket i protokollet om stadgan för Europeiska investeringsbanken, skall medlemsstaternas
regeringsföreträdare enhälligt besluta om nödvändiga bestämmelser för att hantera vissa problem som rör
Storhertigdömet Luxemburg och som är en följd av upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam
kommission för Europeiska gemenskaperna.

ARTIKEL 10

1. Det förhållandet att inte längre tillämpade bestämmelser upphävs och utgår i Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen. Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och
stålgemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, i den lydelse
som dessa fördrag hade innan Amsterdamfördraget trädde i kraft, och anpassningen av vissa av dessa
fördrags bestämmelser skall inte påverka rättsverkningarna av bestämmelserna i dessa fördrag, särskilt
inte rättsverkningarna av de tidsfrister som uppställs i dem, eller rättsverkningarna av bestämmelserna i
anslutningsfördragen.

160

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

2. Rättsverkningarna av de gällande rättsakter som har antagits på grundval av de nämnda fördragen
skall inte påverkas.

3. Detsamma skall gälla upphävandet av Konventionen av den 25 mars 1957 om vissa gemensamma
institutioner för Europeiska gemenskaperna och upphävandet av Fördraget av den 8 april 1965 om
upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna.

ARTIKEL 11

De bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, Fördraget om upprättandet
av Europeiska kol- och stålgemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska
atomenergigemenskapen som rör Europeiska gemenskapernas domstols behörighet och utövandet av
denna behörighet är tillämpliga på bestämmelserna i denna del och på det protokoll om immunitet och
privilegier som avses i artikel 9.5.

161

6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

TREDJE DELEN

ALLMÄNNA OCH AVSLUTANDE BESTÄMMELSER

163

ARTIKEL 12

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

1.    Artiklarna, avdelningarna och avsnitten i Fördraget om Europeiska unionen och i Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen, i deras lydelse enligt bestämmelserna i detta fördrag, skall
numreras om i enlighet med jämförelsetabellerna i bilagan till detta fördrag; denna bilaga utgör en
integrerad del av fördraget.

2.    Korshänvisningarna mellan artiklar, avdelningar och avsnitt i Fördraget om Europeiska unionen
och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och mellan dessa fördrag skall anpassas i
konsekvens härmed. Detsamma skall gälla sådana hänvisningar till artiklar, avdelningar och avsnitt i
dessa fördrag som finns i de andra gemenskapsfördragen.

3.    Hänvisningar till artiklarna, avdelningarna och avsnitten i de fördrag som avses i punkt 2 och som
finns i andra instrument eller akter skall förstås som hänvisningar till artiklarna, avdelningarna och
avsnitten i fördragen i enlighet med omnumreringen enligt punkt 1 och till punkterna i de nämnda
artiklarna i enlighet med omnumreringen av dessa punkter enligt vissa bestämmelser i artikel 6.

4.    Hänvisningar till punkter i artiklar i de fördrag som avses i artiklarna 7 och 8 och vilka
hänvisningar finns i andra instrument eller akter, skall förstås som hänvisningar till dessa punkter i
enlighet med omnumreringen av dessa punkter enligt vissa bestämmelser i de nämnda artiklarna 7 och 8.

ARTIKEL 13

Detta fördrag har ingåtts på obegränsad tid.

164

ARTIKEL 14

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

1.    Detta fördrag skall ratificeras av de höga fördragsslutande parterna i enlighet med deras
konstitutionella bestämmelser. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Italienska republikens
regering.

2.    Detta fördrag träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter den månad då den
signatärstat som sist fullgör den formaliteten deponerar sitt ratifikationsinstrument.

ARTIKEL 15

Detta fördrag, som har upprättats i ett enda original på danska, engelska, finska, franska, grekiska,
iriska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och tyska språken, vilka samtliga texter
är lika giltiga, skall deponeras i arkiven hos Italienska republikens regering, som skall överlämna en
bestyrkt kopia till var och en av regeringarna i övriga signatärstater.

165

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

EN FE DE LO CUAL, los plenipotcnciarios abajo firmantes suscriben el presente Tratado.

TIL BEKR/Et 1 tLSE HERAF har undcrtegnede bcfuldmasgtigede underskrevel denne traktat.

ZU URKUND DESSEN habcn dic unterzeichnctcn Bcvollmächtigten ihrc Untcrschriftcn unter dicsen
Vertrag gesctzt.

EIS niSTQSH TON ANQTEPD, oi unoyEypaptiÉvot nÅripeEpuatot unéypatpav tt|v napouaa
Suv0f]Kr].

IN WITNESS WHEREOF the undersigned Plenipotentiaries have signcd this Treaty.

EN FOI DE QUOI, les plénipotentiaires soussignés ont apposé leurs signatures au bas du préscnt
traité.

DÅ FHLANU SIN, chuir na Lånchumhachtaigh thfos-sinithe a lämh leis an gConradh sco.

IN FEDE DI CHE, i plcnipotenziari sottoscritti hanno apposto lc loro firmc in calcc al presente
trattato.

TEN BLIJKE WAARVAN de ondcrgctekende gevolmachtigdcn hun handtekcning onder dit Verdrag
hcbben gesteld.

EM FÉ DO QUE, os plenipotenciärios abaixo assinados apuseram as suas assinaturas no presente
Tratado.

TÄMÄN VAKUUDEKSI alla mainitut täysivaltaisct cdustajat oval allckirjoittanccl tämän
sopimuksen.

TIL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta fördrag.

Hccho en Amsterdam, cl dos de oetubre dc mil novecicntos noventa y siete.

Udfacrdiget i Amsterdam, den anden oktober nitten hundrede og syvoghalvfcms.

Geschehen zu Amsterdam am zweiten Oktober ncunzchnhundertsicbcnundneunzig.

Eytve crro ÄpcrrepvTap, ortq öuo Oicrwppiou tou éTouq xiAta EwtaKÖata evevf|vra Enrä.

Donc at Amsterdam on the sccond day of Octobcr in the ycar one thousand ninc hundred and
ninety-seven.

Fait å Amsterdam, le deux oetobre de l’an mil neuf ccnt quatre-vingt-dix.-sc.pt.

Arna dhdanamh in Amstardam ar an dara lä dc Dhcircadh Fömhair sa bhliain mflc naoi gcéad nöcha a
scacht.

Fatto ad Amsterdam, addl due ottobre nelPanno millenoveccntonovantasette.

Gedaan te Amsterdam, de tweede oktober negentienhonderd zevenennegentig.

Feito em Amsterdäo, em dois de Outubro dc mil novcccntos c noventa e setc.

Tehty Amsterdamissa toisena päivänä lokakuuta vuonna
tuhatyhdeksänsataayhdcksänkymmentäseitsemän.

Upprättat i Amsterdam den andra oktober år nittonhundranittiosju.

166

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Pour Sa Majesté le Roi des Beiges

Voor Zijne Majesteit de Koning der Belgen
Fur Seine Majestät den König der Belgier

Cette signatur* engage egaJement la Communauté tranqaisa. la Communauté flamande, la Communauta germanophone, la Region wallonne.
Region da Bruaallea-CapitaJe

Oete handtakening verbindt aveneen* da Vlaa/nsa Gemeenschap. de Frania Gemeenschap, do OuiUtaliga Gemeenschap. hat Vlaamse Gewesl het Waalta Gewesl
het Brusselse Hooldsledeli|ko Gewesl

Die so Unterschnft bindel »ugleieh die Oeutschsprechige Gememscha/t dia Flimiacne Gemeinscnafl die Französische Gemeinschart. die Walloni
Fltmische Region und dia Region Brussei-HauptsUdt

Fur den Präsidenten der Bundesrepublik Deutschland

167

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Por Su Majestad el Rey de Espana

Pour le Président de la République fran^aise

Thar ceann an Choimisiuin arna udaru le hAirteagal 14 de Bhunreacht na hÉireann chu
cumhachtai agus feidhmeanna Uachtarån na hÉireann a oibriu agus a chomhlionadh
For the Commission authorised by Artide 14 of the Constitution of Ireland to exercise
and perform the powers and functions of the President of Ireland

Per il Presidente della Repubblica italiana

Pour Son Altesse Royale l<( Grand-Duc de Luxembourg

Voor Hare Majesteit de Koningin der Nederlanden

Fiir den Bundespräsidenten der Republik Österreich

Pelo Presidente da Republica Portuguesa

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

169

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Suomen Tasavallan Presidentin puolesta

För Republiken Finlands President

För Hans Majestät Konungen av Sverige

For Her Majesty the Queen of the United Kingdom of Great Britain and Northern
Ireland

170

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

BILAGA

Jämförelsetabeller som avses i
artikel 12 i Amsterdamfördraget

A. Fördraget om Europeiska unionen

Tidigare numrering	Ny numrering
Avdelning 1	Avdelning I
Artikel A	Artikel 1
Artikel B	Artikel 2
Artikel C	Artikel 3
Artikel D	Artikel 4
Artikel E	Artikel 5
Artikel F	Artikel 6
Artikel F 1 (*)	Artikel 7
Avdelning II	Avdelning II
Artikel G	Artikel 8
Avdelning III	Avdelning III
Artikel H	Artikel 9
Avdelning IV	Avdelning IV
Artikel I	Artikel 10
Avdelning V (***)	Avdelning V
Artikel J 1	Artikel 11
Artikel J 2	Artikel 12
Artikel J 3	Artikel 13
Artikel J 4	Artikel 14
Artikel J 5	Artikel 15
Artikel J 6	Artikel 16
Artikel J 7	Artikel 17

(*)
(***)

Ny artikel som infördes genom Amsterdamfördraget.
Avdelning som strukturerades om genom Amsterdamfördraget.

171

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Tidigare numrering	Ny numrering
Artikel J 8	Artikel 18
Artikel J 9	Artikel 19
Artikel J 10	Artikel 20
Artikel J 11	Artikel 21
Artikel J 12	Artikel 22
Artikel J 13	Artikel 23
Artikel J 14	Artikel 24
Artikel J 15	Artikel 25
Artikel J 16	Artikel 26
Artikel J 17	Artikel 27
Artikel J 18	Artikel 28
Avdelning VI (***)	Avdelning VI
Artikel K 1	Artikel 29
Artikel K 2	Artikel 30
Artikel K 3	Artikel 31
Artikel K 4	Artikel 32
Artikel K 5	Artikel 33
Artikel K 6	Artikel 34
Artikel K 7	Artikel 35
Artikel K 8	Artikel 36
Artikel K 9	Artikel 37
Artikel K 10	Artikel 38
Artikel K 11	Artikel 39
Artikel K 12	Artikel 40
Artikel K 13	Artikel 41
Artikel K 14	Artikel 42
Avdelning Via (**)	Avdelning VII
Artikel K 15 (*)	Artikel 43
Artikel K 16 (*)	Artikel 44
Artikel K 17 (*)	Artikel 45

(*)

(*»)
(***)

Ny artikel som infördes genom Amsterdamfördraget.

Ny avdelning som infördes genom Amsterdamfördraget.
Avdelning som strukturerades om genom Amsterdamfördraget.

172

Tidigare numrering	Ny numrering
Avdelning VII	Avdelning VIII
Artikel L	Artikel 46
Artikel M	Artikel 47
Artikel N	Artikel 48
Artikel 0	Artikel 49
Artikel P	Artikel 50
Artikel Q	Artikel 51
Artikel R	Artikel 52
Artikel S	Artikel 53

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

173

B. Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Tidigare numrering	Ny numrering
Första delen	Första delen
Artikel 1	Artikel 1
Artikel 2	Artikel 2
Artikel 3	Artikel 3
Artikel 3a	Artikel 4
Artikel 3b	Artikel 5
Artikel 3c (*)	Artikel 6
Artikel 4	Artikel 7
Artikel 4a	Artikel 8
Artikel 4b	Artikel 9
Artikel 5	Artikel 10
Artikel 5a (*)	Artikel 11
Artikel 6	Artikel 12
Artikel 6a (*)	Artikel 13
Artikel 7 (upphävd)	-
Artikel 7a	Artikel 14
Artikel 7b (upphävd)	-
Artikel 7c	Artikel 15
Artikel 7d (*)	Artikel 16
Andra delen	Andra delen
Artikel 8	Artikel 17
Artikel 8a	Artikel 18
Artikel 8b	Artikel 19
Artikel 8c	Artikel 20
Artikel 8d	Artikel 21
Artikel 8e	Artikel 22

Ny artikel som infördes genom Amsterdamfördraget.

174

Tidigare numrering	Ny numrering
Tredje delen	Tredje delen
Avdelning I	Avdelning I
Artikel 9	Artikel 23
Artikel 10	Artikel 24
Artikel 11 (upphävd)	-
Kapitel 1	Kapitel 1
Avsnitt 1 (har utgått)	-
Artikel 12	Artikel 25
Artikel 13 (upphävd)	-
Artikel 14 (upphävd)	-
Artikel 15 (upphävd)	-
Artikel 16 (upphävd	-
Artikel 17 (upphävd)	-
Avsnitt 2 (har utgått)	-
Artikel 18 (upphävd)	-
Artikel 19 (upphävd)	-
Artikel 20 (upphävd)	-
Artikel 21 (upphävd)	-
Artikel 22 (upphävd)	-
Artikel 23 (upphävd)	-
Artikel 24 (upphävd)	-
Artikel 25 (upphävd)	-
Artikel 26 (upphävd)	-
Artikel 27 (upphävd)	-
Artikel 28	Artikel 26
Artikel 29	Artikel 27
Kapitel 2	Kapitel 2
Artikel 30	Artikel 28
Artikel 31 (upphävd)	-
Artikel 32 (upphävd)	-
Artikel 33 (upphävd)	-

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

175

Tidigare numrering	Ny numrering
Artikel 34	Artikel 29
Artikel 35 (upphävd)	-
Artikel 36	Artikel 30
Artikel 37	Artikel 31
Avdelning II	Avdelning II
Artikel 38	Artikel 32
Artikel 39	Artikel 33
Artikel 40	Artikel 34
Artikel 41	Artikel 35
Artikel 42	Artikel 36
Artikel 43	Artikel 37
Artikel 44 (upphävd)	-
Artikel 45 (upphävd)	-
Artikel 46	Artikel 38
Artikel 47 (upphävd)	-
Avdelning III	Avdelning III
Kapitel 1	Kapitel 1
Artikel 48	Artikel 39
Artikel 49	Artikel 40
Artikel 50	Artikel 41
Artikel 51	Artikel 42
Kapitel 2	Kapitel 2
Artikel 52	Artikel 43
Artikel 53 (upphävd)	-
Artikel 54	Artikel 44
Artikel 55	Artikel 45
Artikel 56	Artikel 46
Artikel 57	Artikel 47
Artikel 58	Artikel 48

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

176

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Tidigare numrering	Ny numrering
Kapitel 3	Kapitel 3
Artikel 59	Artikel 49
Artikel 60	Artikel 50
Artikel 61	Artikel 51
Artikel 62 (upphävd)	-
Artikel 63	Artikel 52
Artikel 64	Artikel 53
Artikel 65	Artikel 54
Artikel 66	Artikel 55
Kapitel 4	Kapitel 4
Artikel 67 (upphävd)	-
Artikel 68 (upphävd)	-
Artikel 69 (upphävd)	-
Artikel 70 (upphävd)	-
Artikel 71 (upphävd)	-
Artikel 72 (upphävd)	-
Artikel 73 (upphävd)	-
Artikel 73a (upphävd)	-
Artikel 73b	Artikel 56
Artikel 73c	Artikel 57
Artikel 73d	Artikel 58
Artikel 73e (upphävd)	-
Artikel 73f	Artikel 59
Artikel 73g	Artikel 60
Artikel 73h (upphävd)	-
Avdelning Illa (**)	Avdelning IV
Artikel 73i (*)	Artikel 61
Artikel 73j (*)	Artikel 62
Artikel 73k (*)	Artikel 63
Artikel 731 (*)	Artikel 64

(*)
(**)

Ny artikel som infördes genom Amsterdamfördraget.
Ny avdelning som infördes genom Amsterdamfördraget.

177

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Tidigare numrering	Ny numrering
Artikel 73m (*)	Artikel 65
Artikel 73n (*)	Artikel 66
Artikel 73o (*)	Artikel 67
Artikel 73p (*)	Artikel 68
Artikel 73q (*)	Artikel 69
Avdelning IV	Avdelning V
Artikel 74	Artikel 70
Artikel 75	Artikel 71
Artikel 76	Artikel 72
Artikel 77	Artikel 73
Artikel 78	Artikel 74
Artikel 79	Artikel 75
Artikel 80	Artikel 76
Artikel 81	Artikel 77
Artikel 82	Artikel 78
Artikel 83	Artikel 79
Artikel 84	Artikel 80
Avdelning V	Avdelning VI
Kapitel 1	Kapitel 1
Avsnitt 1	Avsnitt 1
Artikel 85	Artikel 81
Artikel 86	Artikel 82
Artikel 87	Artikel 83
-Artikel 88	Artikel 84
Artikel 89	Artikel 85
Artikel 90	Artikel 86
Avsnitt 2 (har utgått)	-
Artikel 91 (upphävd)	-
Avsnitt 3	Avsnitt 2
Artikel 92	Artikel 87
Artikel 93	Artikel 88
Artikel 94	Artikel 89

178

Ny artikel som infördes genom Amsterdamfördraget.

Tidigare numrering	Ny numrering
Kapitel 2	Kapitel 2
Artikel 95	Artikel 90
Artikel 96	Artikel 91
Artikel 97 (upphävd)	-
Artikel 98	Artikel 92
Artikel 99	Artikel 93
Kapitel 3	Kapitel 3
Artikel 100	Artikel 94
Artikel 100a	Artikel 95
Artikel 100b (upphävd)	-
Artikel 100c (upphävd)	-
Artikel lOOd (upphävd)	-
Artikel 101	Artikel 96
Artikel 102	Artikel 97
Avdelning VI	Avdelning VII
Kapitel 1	Kapitel 1
Artikel 102a	Artikel 98
Artikel 103	Artikel 99
Artikel 103a	Artikel 100
Artikel 104	Artikel 101
Artikel 104a	Artikel 102
Artikel 104b	Artikel 103
Artikel 104c	Artikel 104
Kapitel 2	Kapitel 2
Artikel 105	Artikel 105
Artikel 105a	Artikel 106
Artikel 106	Artikel 107
Artikel 107	Artikel 108
Artikel 108	Artikel 109
Artikel 108a	Artikel 110
Artikel 109	Artikel 111

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

179

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Tidigare numrering	Ny numrering
Kapitel 3	Kapitel 3
Artikel 109a	Artikel 112
Artikel 109b	Artikel 113
Artikel 109c	Artikel 114
Artikel 109d	Artikel 115
Kapitel 4	Kapitel 4
Artikel 109e	Artikel 116
Artikel 109f	Artikel 117
Artikel 109g	Artikel 118
Artikel 109h	Artikel 119
Artikel 109i	Artikel 120
Artikel 109j	Artikel 121
Artikel 109k	Artikel 122
Artikel 1091	Artikel 123
Artikel 109m	Artikel 124
Avdelning Via (**)	Avdelning VIII
Artikel 109n (*)	Artikel 125
Artikel 109o (♦)	Artikel 126
Artikel 109p (*)	Artikel 127
Artikel 109q (*)	Artikel 128
Artikel 109r (*)	Artikel 129
Artikel 109s (*)	Artikel 130
Avdelning VII	Avdelning IX
Artikel 110	Artikel 131
Artikel 111 (upphävd)	-
Artikel 112	Artikel 132
Artikel 113	Artikel 133
Artikel 114 (upphävd)	-
Artikel 115	Artikel 134

(*)

(**)

Ny artikel som infördes genom Amsterdamfördraget.
Ny avdelning som infördes genom Amsterdamfördraget.

180

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Tidigare numrering	Ny numrering
Avdelning Vila (**)	Avdelning X
Artikel 116 (*)	Artikel 135
Avdelning VIII	Avdelning XI
Kapitel 1 (***)	Kapitel 1
Artikel 117	Artikel 136
Artikel 118	Artikel 137
Artikel 118a	Artikel 138
Artikel 118b	Artikel 139
Artikel 118c	Artikel 140
Artikel 119	Artikel 141
Artikel 119a	Artikel 142
Artikel 120	Artikel 143
Artikel 121	Artikel 144
Artikel 122	Artikel 145
Kapitel 2	Kapitel 2
Artikel 123	Artikel 146
Artikel 124	Artikel 147
Artikel 125	Artikel 148
Kapitel 3	Kapitel 3
Artikel 126	Artikel 149
Artikel 127	Artikel 150
Avdelning IX	Avdelning XII
Artikel 128	Artikel 151
Avdelning X	Avdelning XIII
Artikel 129	Artikel 152
Avdelning XI	Avdelning XIV
Artikel 129a	Artikel 153
Avdelning XII	Avdelning XV
Artikel 129b	Artikel 154
Artikel 129c	Artikel 155
Artikel 129d	Artikel 156

(*)

(**)
(***)

Ny artikel som infördes genom Amsterdamfördraget.
Ny avdelning som infördes genom Amsterdamfördraget.
Kapitel 1 som strukturerades om genom Amsterdamfördraget.

18

Tidigare numrering	Ny numrering
Avdelning XIII	Avdelning XVI
Artikel 130	Artikel 157
Avdelning XIV	Avdelning XVII
Artikel 130a	Artikel 158
Artikel 130b	Artikel 159
Artikel 130c	Artikel 160
Artikel 130d	Artikel 161
Artikel 130e	Artikel 162
Avdelning XV	Avdelning XVIII
Artikel 130f	Artikel 163
Artikel 130g	Artikel 164
Artikel 130h	Artikel 165
Artikel 130i	Artikel 166
Artikel 130j	Artikel 167
Artikel 130k	Artikel 168
Artikel 1301	Artikel 169
Artikel 130m	Artikel 170
Artikel 130n	Artikel 171
Artikel 130o	Artikel 172
Artikel 130p	Artikel 173
Artikel 130q (upphävd)	-
Avdelning XVI	Avdelning XIX
Artikel 130r	Artikel 174
Artikel 130s	Artikel 175
Artikel 130t	Artikel 176
Avdelning XVII	Avdelning XX
Artikel 130u	Artikel 177
Artikel 130v	Artikel 178
Artikel 130w	Artikel 179
Artikel 130x	Artikel 180
Artikel 130y	Artikel 181

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

182

Tidigare numrering	Ny numrering
Fjärde delen	Fjärde delen
Artikel 131	Artikel 182
Artikel 132	Artikel 183
Artikel 133	Artikel 184
Artikel 134	Artikel 185
Artikel 135	Artikel 186
Artikel 136	Artikel 187
Artikel 136a	Artikel 188
Femte delen	Femte delen
Avdelning I	Avdelning 1
Kapitel 1	Kapitel 1
Avsnitt 1	Avsnitt 1
Artikel 137	Artikel 189
Artikel 138	Artikel 190
Artikel 138a	Artikel 191
Artikel 138b	Artikel 192
Artikel 138c	Artikel 193
Artikel 138d	Artikel 194
Artikel 138e	Artikel 195
Artikel 139	Artikel 196
Artikel 140	Artikel 197
Artikel 141	Artikel 198
Artikel 142	Artikel 199
Artikel 143	Artikel 200
Artikel 144	Artikel 201
Avsnitt 2	Avsnitt 2
Artikel 145	Artikel 202
Artikel 146	Artikel 203
Artikel 147	Artikel 204

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

183

Tidigare numrering	Ny numrering
Artikel 148	Artikel 205
Artikel 149 (upphävd)	-
Artikel 150	Artikel 206
Artikel 151	Artikel 207
Artikel 152	Artikel 208
Artikel 153	Artikel 209
Artikel 154	Artikel 210
Avsnitt 3	Avsnitt 3
Artikel 155	Artikel 211
Artikel 156	Artikel 212
Artikel 157	Artikel 213
Artikel 158	Artikel 214
Artikel 159	Artikel 215
Artikel 160	Artikel 216
Artikel 161	Artikel 217
Artikel 162	Artikel 218
Artikel 163	Artikel 219
Avsnitt 4	Avsnitt 4
Artikel 164	Artikel 220
Artikel 165	Artikel 221
Artikel 166	Artikel 222
Artikel 167	Artikel 223
Artikel 168	Artikel 224
Artikel 168a	Artikel 225
Artikel 169	Artikel 226
Artikel 170	Artikel 227
Artikel 171	Artikel 228
Artikel 172	Artikel 229
Artikel 173	Artikel 230
Artikel 174	Artikel 231
Artikel 175	Artikel 232

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

184

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Tidigare numrering	Ny numrering
Artikel 176	Artikel 233
Artikel 177	Artikel 234
Artikel 178	Artikel 235
Artikel 179	Artikel 236
Artikel 180	Artikel 237
Artikel 181	Artikel 238
Artikel 182	Artikel 239
Artikel 183	Artikel 240
Artikel 184	Artikel 241
Artikel 185	Artikel 242
Artikel 186	Artikel 243
Artikel 187	Artikel 244
Artikel 188	Artikel 245
Avsnitt 5	Avsnitt 5
Artikel 188a	Artikel 246
Artikel 188b	Artikel 247
Artikel 188c	Artikel 248
Kapitel 2	Kapitel 2
Artikel 189	Artikel 249
Artikel 189a	Artikel 250
Artikel 189b	Artikel 251
Artikel 189c	Artikel 252
Artikel 190	Artikel 253
Artikel 191	Artikel 254
Artikel 191a (*)	Artikel 255
Artikel 192	Artikel 256
Kapitel 3	Kapitel 3
Artikel 193	Artikel 257
Artikel 194	Artikel 258
Artikel 195	Artikel 259

Ny artikel som infördes genom Amsterdamfördraget.

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Tidigare numrering	Ny numrering
Artikel 196	Artikel 260
Artikel 197	Artikel 261
Artikel 198	Artikel 262
Kapitel 4	Kapitel 4
Artikel 198a	Artikel 263
Artikel 198b	Artikel 264
Artikel 198c	Artikel 265
Kapitel 5	Kapitel 5
Artikel 198d	Artikel 266
Artikel 198e	Artikel 267
Avdelning II	Avdelning II
Artikel 199	Artikel 268
Artikel 200 (upphävd)	-
Artikel 201	Artikel 269
Artikel 201a	Artikel 270
Artikel 202	Artikel 271
Artikel 203	Artikel 272
Artikel 204	Artikel 273
Artikel 205	Artikel 274
Artikel 205a	Artikel 275
Artikel 206	Artikel 276
Artikel 206a (upphävd)	-
Artikel 207	Artikel 277
Artikel 208	Artikel 278
Artikel 209	Artikel 279
Artikel 209a	Artikel 280
Sjätte delen	Sjätte delen
Artikel 210	Artikel 281
Artikel 211	Artikel 282
Artikel 212 (*)	Artikel 283
Artikel 213	Artikel 284
Artikel 213a (*)	Artikel 285

186

Ny artikel som infördes genom Amsterdamfördraget.

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

Tidigare numrering	Ny numrering
Artikel 213b (*)	Artikel 286
Artikel 214	Artikel 287
Artikel 215	Artikel 288
Artikel 216	Artikel 289
Artikel 217	Artikel 290
Artikel 218 (*)	Artikel 291
Artikel 219	Artikel 292
Artikel 220	Artikel 293
Artikel 221	Artikel 294
Artikel 222	Artikel 295
Artikel 223	Artikel 296
Artikel 224	Artikel 297
Artikel 225	Artikel 298
Artikel 226 (upphävd)	-
Artikel 227	Artikel 299
Artikel 228	Artikel 300
Artikel 228a	Artikel 301
Artikel 229	Artikel 302
Artikel 230	Artikel 303
Artikel 231	Artikel 304
Artikel 232	Artikel 305
Artikel 233	Artikel 306
Artikel 234	Artikel 307
Artikel 235	Artikel 308
Artikel 236 (*)	Artikel 309
Artikel 237 (upphävd)	-
Artikel 238	Artikel 310

187

Ny artikel som infördes genom Amsterdamfördraget.

Tidigare numrering	Ny numrering
Artikel 239	Artikel 311
Artikel 240	Artikel 312
Artikel 241 (upphävd)	-
Artikel 242 (upphävd)	-
Artikel 243 (upphävd)	-
Artikel 244 (upphävd)	-
Artikel 245 (upphävd)	-
Artikel 246 (upphävd)	-
Slutbestämmelser	Slutbestämmelser
Artikel 247	Artikel 313
Artikel 248	Artikel 314

Prop. 1997/98:58

Bilaga 3

188

PROTOKOLL

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

189

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

A. Protokoll som fogas till Fördraget om Europeiska unionen

191

Prop. 1997/98:58
Bilaga 4

PROTOKOLL

OM ARTIKEL J 7 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM BEAKTAR behovet av att fullt ut genomföra bestämmelserna i artikel J 7.1 andra stycket och J 7.3
i Fördraget om Europeiska unionen,

SOM BEAKTAR att unionens politik i enlighet med artikel J 7 inte skall påverka den särskilda
karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik och att den skall respektera de
skyldigheter som vissa medlemsstater, som anser att deras gemensamma försvar förverkligas genom
NATO, har enligt Nordatlantiska fördraget och vara förenlig med den gemensamma säkerhets- och
försvarspolitik som har upprättats inom den ramen,

HAR ENATS om följande bestämmelse, som fogas till Fördraget om Europeiska unionen:

Europeiska unionen skall tillsammans med Västeuropeiska unionen inom ett år från Amsterdamfördragets
ikraftträdande utarbeta arrangemang för ett ökat ömsesidigt samarbete.

192

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

B. Protokoll som fogas till Fördraget om Europeiska unionen och
Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

193

7 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58. Del 2

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

PROTOKOLL

OM INFÖRLIVANDE AV SCHENGENREGELVERKET INOM

EUROPEISKA UNIONENS RAMAR

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM KONSTATERAR att de avtal om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna
som några av Europeiska unionens medlemsstater undertecknade i Schengen den 14 juni 1985 och
den 19 juni 1990, samt de därmed förbundna avtal och de regler som har antagits på grundval av dessa
avtal, syftar till att förstärka den europeiska integrationen och särskilt till att göra det möjligt för
Europeiska unionen att snabbare utvecklas till ett område med frihet, säkerhet och rättvisa,

SOM ÖNSKAR införliva de ovannämnda avtalen och reglerna inom Europeiska unionens ramar,

SOM BEKRÄFTAR att bestämmelserna i Schengenregelverket är tillämpliga endast om och i den
utsträckning som de är förenliga med unions- och gemenskapsrätten,

SOM BEAKTAR Danmarks särskilda ställning,

SOM BEAKTAR att Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland inte är parter i och
inte har undertecknat de ovannämnda avtalen, men att dessa stater dock bör ges möjlighet att godta vissa
av eller alla dessa bestämmelser,

194

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

SOM INSER att det följaktligen är nödvändigt att använda bestämmelserna i Fördraget om Europeiska
unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen när det gäller ett närmare samarbete
mellan vissa medlemsstater och att de bestämmelserna endast bör användas som en sista utväg,

SOM BEAKTAR behovet att behålla särskilda förbindelser med Republiken Island och Konungariket
Norge, eftersom båda dessa stater har bekräftat att de avser att bli bundna av de ovannämnda
bestämmelserna på grundval av det avtal som undertecknades i Luxemburg den 19 december 1996,

HAR ENATS om följande bestämmelser som skall fogas till Fördraget om Europeiska unionen och
Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

ARTIKEL 1

Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Hellenska republiken,
Konungariket Spanien, Franska republiken. Italienska republiken, Storhertigdömet Luxemburg,
Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Portugisiska republiken, Republiken Finland och
Konungariket Sverige, som har undertecknat Schengenavtalen, bemyndigas att upprätta ett närmare
samarbete sinsemellan inom tillämpningsområdet för dessa avtal och de med dem förbundna
bestämmelserna enligt förteckningen i bilagan till detta protokoll, nedan kallade "Schengenregelverket".
Detta samarbete skall genomföras inom Europeiska unionens institutionella och rättsliga ramar och med
iakttagande av de relevanta bestämmelserna i Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen.

195

ARTIKEL 2

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

1. Från och med den tidpunkt då Amsterdamfördraget träder i kraft skall Schengenregelverket,
inbegripet de beslut som den enligt Schengenavtalen inrättade verkställande kommittén har fattat före
denna tidpunkt, omedelbart gälla för de tretton medlemsstater som avses i artikel 1, utan att det påverkar
tillämpningen av punkt 2 i denna artikel. Från och med samma tidpunkt skall rådet ersätta den nämnda
verkställande kommittén.

Rådet, som skall besluta med enhällighet bland de medlemmar som avses i artikel 1, skall vidta alla
nödvändiga åtgärder för att genomföra denna punkt. Rådet skall enhälligt och i överensstämmelse med de
relevanta bestämmelserna i fördragen avgöra vad som är den rättsliga grunden för var och en av de
bestämmelser eller vart och ett av de beslut som utgör Schengenregelverket.

När det gäller sådana bestämmelser och beslut och i enlighet med det nämnda avgörandet skall
Europeiska gemenskapernas domstol utöva den behörighet som den tilldelats genom de relevanta
tillämpliga bestämmelserna i fördragen. Domstolen skall dock inte vara behörig i fråga om åtgärder eller
beslut som rör upprätthållandet av lag och ordning och skyddet av den inre säkerheten.

Innan de åtgärder som avses ovan har vidtagits och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.2,
skall de bestämmelser eller beslut som utgör Schengenregelverket betraktas som rättsakter som har sin
grund i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen.

196

Prop. 1997/98:58
Bilaga 4

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall gälla för de medlemsstater som har undertecknat protokoll om
anslutning till Schengenavtalen från och med de tidpunkter som rådet beslutar med enhällighet bland de
medlemmar som nämns i artikel 1, om inte villkoren för någon av dessa medlemsstaters anslutning till
Schengenregelverket är uppfyllda före den tidpunkt då Amsterdamfördraget träder i kraft.

ARTIKEL 3

Efter ett sådant avgörande som avses i artikel 2.1 andra stycket skall Danmark behålla samma rättigheter
och skyldigheter i förhållande till de övriga stater som har undertecknat Schengenavtalen som före det
nämnda avgörandet med avseende på de delar av Schengenregelverket som anses ha sin rättsliga grund i
avdelning Illa i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Med avseende på de delar av Schengenavtalens regelverk som anses ha sin rättsliga grund i avdelning VI
i Fördraget om Europeiska unionen skall Danmark fortsätta att ha samma rättigheter och skyldigheter
som de övriga stater som har undertecknat Schengenavtalen.

ARTIKEL 4

Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, som inte är bundna av
Schengenregelverket, får när som helst begära att vissa eller samtliga bestämmelser i detta regelverk
skall tillämpas på dem.

Rådets beslut i anledning av en sådan begäran skall fattas med enhällighet bland de medlemmar som
avses i artikel 1 och företrädaren för regeringen i den berörda staten.

197

ARTIKEL 5

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

1.    Förslag och initiativ som grundar sig på Schengenregelverket skall omfattas av de relevanta
bestämmelserna i fördragen.

Om varken Irland, Förenade kungariket eller båda inom rimlig tid skriftligen har underrättat rådets
ordförande om att de önskar delta skall, i detta sammanhang, de medlemsstater som avses i artikel 1
samt Irland och Förenade kungariket anses ha fått ett sådant bemyndigande som avses i artikel 5a
i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen eller i artikel K 12 i Fördraget om Europeiska
unionen om någon av dem önskar delta i de ifrågavarande samarbetsområdena.

2.    De relevanta bestämmelserna i de fördrag som avses i punkt 1 första stycket är tillämpliga även
om rådet inte har beslutat om de åtgärder som avses i artikel 2.1 andra stycket.

ARTIKEL 6

Republiken Island och Konungariket Norge skall associeras till genomförandet av Schengenavtalens
regelverk och den vidare utvecklingen av detta på grundval av det avtal som undertecknades
i Luxemburg den 19 december 1996. Rådet skall med dessa stater avtala om lämpliga förfaranden för
detta och härvid besluta med enhällighet bland de medlemmar som nämns i artikel 1. Det avtalet skall
innehålla bestämmelser om Islands och Norges bidrag till eventuella ekonomiska konsekvenser av
genomförandet av detta protokoll.

198

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

Rådet skall genom enhälligt beslut ingå ett särskilt avtal med Island och Norge för att fastställa
rättigheter och skyldigheter mellan å ena sidan Irland och Förenade konungariket Storbritannien och
Nordirland och å andra sidan Island och Norge på sådana områden som omfattas av Schengenregelverket
och som är tillämpliga på dessa stater.

ARTIKEL 7

Rådet skall med kvalificerad majoritet besluta om närmare föreskrifter för Schengensekretariatets
införlivande med rådets generalsekretariat.

ARTIKEL 8

I samband med förhandlingarna om nya medlemsstaters tillträde till Europeiska unionen skall
Schengenregelverket samt ytterligare åtgärder som institutionerna beslutar på detta regelverks
tillämpningsområde betraktas som ett regelverk som måste godtas fullt ut av alla stater som ansöker om
tillträde.

199

BILAGA

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

SCHENGENREGELVERKET

1.    Det i Schengen den 14 juni 1985 undertecknade avtalet om gradvis avskaffande av kontroller vid
de gemensamma gränserna mellan regeringarna i de stater som ingår i den ekonomiska unionen
Benelux, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken.

2.    Den i Schengen den 19 juni 1990 undertecknade tillämpningskonventionen till Schengenavtalet av
den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, med
tillhörande slutakt och gemensamma förklaringar, mellan Konungariket Belgien,
Förbundsrepubliken Tyskland, Franska republiken, Storhertigdömet Luxemburg och Konungariket
Nederländerna.

3.    Protokoll och avtal om anslutning till 1985 års avtal och 1990 års tillämpningskonvention som har
ingåtts med Italien (undertecknade i Paris den 27 november 1990), Spanien och Portugal
(undertecknade i Bonn den 25 juni 1991), Grekland (undertecknade i Madrid

den 6 november 1992), Österrike (undertecknade i Bryssel den 28 april 1995) samt Danmark.
Finland och Sverige (undertecknade i Luxemburg den 19 december 1996), med tillhörande
slutakter och förklaringar.

4.    Beslut och förklaringar som har antagits av den verkställande kommitté som inrättades genom
1990 års tillämpningskonvention samt rättsakter för att genomföra konventionen som har antagits
av de organ som den verkställande kommittén har givit befogenhet att fatta beslut.

200

Prop. 1997/98:58

PROTOKOLL                Bilaga 4

OM TILLÄMPNING AV VISSA INSLAG I ARTIKEL 7a I

FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN

PÅ FÖRENADE KUNGARIKET OCH IRLAND

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM ÖNSKAR avgöra vissa frågor som rör Förenade kungariket och Irland,

SOM BEAKTAR att det under många år förekommit särskilda arrangemang för resor mellan Förenade
kungariket och Irland,

HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen och Fördraget om Europeiska unionen.

ARTIKEL 1

Förenade kungariket skall - utan hinder av artikel 7a i Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, andra bestämmelser i det fördraget eller i Fördraget om Europeiska unionen, åtgärder som
har beslutats enligt de fördragen eller internationella avtal som ingåtts av gemenskapen eller av
gemenskapen och dess medlemsstater med en eller flera tredje stater - ha rätt att vid sina gränser med
andra medlemsstater genomföra sådana kontroller av personer som vill resa in i Förenade kungariket som
det anser nödvändiga i syfte att

201

Prop. 1997/98:58
Bilaga 4

a)    kontrollera rätten att resa in i Förenade kungariket för medborgare i stater som är parter i avtalet
om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och för deras familjemedlemmar när de utövar
rättigheter som följer av gemenskapsrätten, liksom för sådana medborgare i andra stater som har
fått sådana rättigheter genom en överenskommelse som Förenade kungariket är bundet av, och

b)    avgöra om andra personer skall ges tillstånd att resa in i Förenade kungariket.

Artikel 7a i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen eller andra bestämmelser i det
fördraget eller Fördraget om Europeiska unionen eller andra åtgärder som har beslutats inom ramen för
dessa fördrag skall inte på något sätt påverka Förenade kungarikets rätt att införa eller genomföra sådana
kontroller. Hänvisningar till Förenade kungariket i denna artikel skall anses inbegripa territorier för vars
yttre förbindelser Förenade kungariket ansvarar.

ARTIKEL 2

Förenade kungariket och Irland får fortsätta att komma överens om inbördes arrangemang rörande fri
rörlighet för personer mellan sina territorier ("den gemensamma resezonen”), samtidigt som rättigheterna
för de personer som avses i artikel 1 första stycket a i detta protokoll fullt ut skall respekteras.
Följaktligen skall bestämmelserna i artikel 1 i detta protokoll, så länge dessa länder upprätthåller sådana
arrangemang, vara tillämpliga på Irland på samma villkor och under samma förhållanden som på
Förenade kungariket. Artikel 7a i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen eller andra
bestämmelser i det fördraget eller Fördraget om Europeiska unionen eller andra åtgärder som har
beslutats inom ramen för dessa fördrag, skall inte på något sätt påverka några sådana arrangemang.

202

ARTIKEL 3

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

De andra medlemsstaterna skall ha rätt att vid sina gränser eller vid varje plats för inresa till deras
territorium genomföra kontroller av personer som vill resa in på deras territorium från Förenade
kungariket eller andra territorier för vars yttre förbindelser det landet ansvarar för samma ändamål som i
artikel 1 i detta protokoll eller från Irland under den tid som bestämmelserna i artikel 1 i detta protokoll
är tillämpliga på Irland.

Artikel 7a i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen eller andra bestämmelser i det
fördraget eller Fördraget om Europeiska unionen eller andra åtgärder som beslutats inom ramen för
dessa fördrag skall inte på något sätt påverka de andra medlemsstaternas rätt att införa eller genomföra
sådana kontroller.

203

Prop. 1997/98:58

PROTOKOLL               Bilaga 4

OM FÖRENADE KUNGARIKETS OCH IRLANDS STÄLLNING

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM ÖNSKAR avgöra vissa frågor som rör Förenade kungariket och Irland,

SOM BEAKTAR protokollet om tillämpning av vissa inslag i artikel 7a i Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen på Förenade kungariket och Irland.

HAR ENATS om följande bestämmelser som skall fogas till Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen och Fördraget om Europeiska unionen.

ARTIKEL 1

Om inte annat följer av artikel 3 skall Förenade kungariket och Irland inte delta i rådets beslut om
föreslagna åtgärder i enlighet med avdelning Illa i Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen. Med avvikelse från artikel 148.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen
skall en kvalificerad majoritet anses vara samma andel av de berörda rådsmedlemmarnas vägda röster
som den som anges i den nämnda artikel 148.2. Enhällighet bland rådets medlemmar, med undantag av
företrädarna för Förenade kungarikets och Irlands regeringar, skall krävas för sådana beslut i rådet som
skall antas enhälligt.

204

ARTIKEL 2

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

Till följd av artikel 1 och om inte annat följer av artiklarna 3, 4 och 6 skall inga bestämmelser i
avdelning Illa i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, inga åtgärder som beslutas
enligt den avdelningen, inga bestämmelser i ett internationellt avtal som ingås av gemenskapen i enlighet
med den avdelningen och inga beslut av domstolen som innebär en tolkning av en sådan bestämmelse
eller åtgärd vara bindande för eller tillämpliga i Förenade kungariket eller Irland; inga sådana
bestämmelser, åtgärder eller beslut skall på något sätt påverka dessa staters befogenheter, rättigheter och
skyldigheter; inga sådana bestämmelser, åtgärder eller beslut skall på något sätt påverka gemenskapens
regelverk eller utgöra en del av gemenskapsrätten, såsom detta regelverk och denna rätt gäller för
Förenade kungariket eller Irland.

ARTIKEL 3

1. Förenade kungariket eller Irland kan inom tre månader efter det att ett förslag eller initiativ har
lagts fram för rådet i enlighet med avdelning Illa i Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen skriftligen meddela rådets ordförande att Förenade kungariket eller Irland önskar delta i
beslutet om och tillämpningen av en sådan föreslagen åtgärd, varefter den staten skall ha rätt att göra
detta. Med avvikelse från artikel 148.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall en
kvalificerad majoritet anses vara samma andel av de berörda rådsmedlemmarnas vägda röster som den
som anges i den nämnda artikel 148.2.

Enhällighet bland rådets medlemmar, med undantag av en medlem som inte har lämnat ett sådant
meddelande, skall krävas för sådana beslut i rådet som skall antas enhälligt. En åtgärd som beslutats
enligt denna punkt skall vara bindande för alla medlemsstater som deltog i beslutet.

205

Prop. 1997/98:58
Bilaga 4

2. Om beslut om en sådan åtgärd som avses i punkt 1 efter en rimlig tidsperiod inte kan fattas med
Förenade kungariket eller Irland som deltagare, får rådet besluta om en sådan åtgärd i enlighet med
artikel 1 utan att Förenade kungariket eller Irland deltar. I det fallet är artikel 2 tillämplig.

ARTIKEL 4

Förenade kungariket eller Irland får när som helst efter beslut om en åtgärd i rådet i enlighet med
avdelning Illa i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen underrätta rådet och
kommissionen om sin önskan att godta åtgärden. I så fall skall det förfarande som avses i artikel 5a.3 i
Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen gälla i tillämpliga delar.

ARTIKEL 5

En medlemsstat som inte är bunden av en åtgärd som har beslutats i enlighet med avdelning Illa

i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall inte på något sätt belastas ekonomiskt av
den åtgärden utöver de administrativa kostnader detta åsamkar institutionerna.

ARTIKEL 6

När Förenade kungariket eller Irland i sådana fall som avses i detta protokoll är bundet av en åtgärd som
rådet har beslutat om i enlighet med avdelning Illa i Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen skall relevanta bestämmelser i det fördraget, inbegripet artikel 73p, vara tillämpliga på den
staten när det gäller den åtgärden.

206

ARTIKEL 7

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

Artiklarna 3 och 4 skall inte påverka tillämpningen av protokollet om införlivande av
Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar.

ARTIKEL 8

Irland får skriftligen meddela rådets ordförande att landet inte längre önskar omfattas av detta protokoll.

I så fall kommer de normala bestämmelserna i fördraget att gälla för Irland.

207

PROTOKOLL

OM DANMARKS STÄLLNING

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM ERINRAR OM det beslut som fattades av stats- eller regeringscheferna, församlade i Europeiska
rådet i Edinburgh den 12 december 1992, om vissa problem som togs upp av Danmark med avseende på
Fördraget om Europeiska unionen,

SOM HAR NOTERAT Danmarks ståndpunkt när det gäller medborgarskap, Ekonomiska och monetära
unionen, försvarspolitik samt rättsliga och inrikes frågor, enligt vad som anges i Edinburghbeslutet,

SOM ÄR MEDVETNA OM artikel 3 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom
Europeiska unionens ramar,

HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen och Fördraget om Europeiska unionen:

208

DEL I

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

ARTIKEL 1

Danmark skall inte delta i rådets beslut om föreslagna åtgärder i enlighet med avdelning Illa i Fördraget
om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Med avvikelse från artikel 148.2 i Fördraget om
Europeiska gemenskapen skall en kvalificerad majoritet anses vara samma andel av de berörda
rådsmedlemmarnas vägda röster som den som anges i den nämnda artikel 148.2. Enhällighet bland
rådsmedlemmarna, med undantag av företrädaren för Danmarks regering, skall krävas för sådana beslut i
rådet som skall antas enhälligt.

ARTIKEL 2

Inga bestämmelser i avdelning Illa i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, inga
åtgärder som beslutas i enlighet med den avdelningen, inga bestämmelser i ett internationellt avtal som
ingåtts av gemenskapen i enlighet med den avdelningen och inga beslut av domstolen som innebär en
tolkning av en sådan bestämmelse eller åtgärd eller något sådant beslut skall vara bindande för eller
tillämpliga i Danmark; inga sådana bestämmelser, åtgärder eller beslut skall på något sätt påverka
Danmarks befogenheter, rättigheter eller skyldigheter; inga sådana bestämmelser, åtgärder eller beslut
skall på något sätt påverka gemenskapens regelverk eller utgöra en del av gemenskapsrätten, såsom detta
regelverk och denna rätt gäller för Danmark.

ARTIKEL 3

De åtgärder som avses i artikel 1 skall inte medföra några ekonomiska konsekvenser för Danmark, annat
än de administrativa kostnader som åsamkas institutionerna.

209

ARTIKEL 4

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

Artiklarna 1, 2 och 3 skall inte tillämpas på åtgärder för att bestämma de tredje länder vars medborgare
är skyldiga att ha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser eller på åtgärder som avser en
enhetlig utformning av viseringar.

ARTIKEL 5

1.    Danmark skall, inom en tid av sex månader efter det att rådet har beslutat om ett förslag eller
initiativ om utbyggnad av Schengenregelverket enligt bestämmelserna i avdelning Illa i Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen, besluta huruvida det skall genomföra detta beslut i sin
nationella lagstiftning. Om det beslutar att göra detta, kommer beslutet att i enlighet med internationell
rätt ge upphov till en förpliktelse mellan Danmark och de övriga medlemsstater som avses i artikel 1 i
protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar samt mellan
Danmark och Irland eller Förenade kungariket om dessa medlemsstater deltar i de ifrågavarande
samarbetsområdena.

2.    Om Danmark beslutar att inte genomföra ett sådant beslut av rådet som avses i punkt 1 kommer de
medlemsstater som avses i artikel 1 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom
Europeiska unionens ramar att överväga vilka lämpliga åtgärder som skall vidtas.

210

DEL II

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

ARTIKEL 6

När det gäller åtgärder rådet beslutar på det område som omfattas av artiklarna J 3.1 och J 7 i Fördraget
om Europeiska unionen kommer Danmark inte att delta i arbetet med att utarbeta och genomföra sådana
unionsbesiut och unionsåtgärder som har anknytning till försvarsfrågor, men kommer inte att hindra
utvecklingen av närmare samarbete mellan medlemsstaterna på detta område. Därför skall Danmark inte
delta i beslut om sådana åtgärder. Danmark behöver inte bidra till finansieringen av driftsutgifter som
uppkommer till följd av sådana åtgärder.

DEL III

ARTIKEL 7

Danmark kan när som helst i enlighet med sina konstitutionella bestämmelser meddela de övriga
medlemsstaterna att Danmark inte längre vill utnyttja hela eller delar av detta protokoll. I sådana fall
kommer Danmark att fullt ut tillämpa alla relevanta åtgärder som då är i kraft och som har vidtagits
inom Europeiska unionens ramar.

211

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

C. Protokoll som fogas till Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen

213

PROTOKOLL

OM ASYL FÖR MEDBORGARE I

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

EUROPEISKA UNIONENS MEDLEMSSTATER

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM BEAKTAR att unionen eniigt bestämmelserna i artikel F.2 i Fördraget om Europeiska unionen
skall respektera de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europeiska konventionen om
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilken undertecknades i Rom
den 4 november 1950,

SOM BEAKTAR att Europeiska gemenskapernas domstol har behörighet att säkerställa att Europeiska
gemenskapen vid tolkning och tillämpning av artikel F.2 i Fördraget om Europeiska unionen följer lagen,

SOM BEAKTAR att varje europeisk stat som ansöker om medlemsskap i unionen i enlighet med
artikel O i Fördraget om Europeiska unionen måste respektera de principer som anges i artikel F. 1 i
Fördraget om Europeiska unionen,

SOM ÄR MEDVETNA OM att det i artikel 236 i Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen inrättas en mekanism för tillfälligt upphävande av vissa rättigheter om en medlemsstat
allvarligt och ihållande åsidosätter dessa principer,

214

Prop. 1997/98:58
Bilaga 4

SOM ERINRAR OM att varje medborgare i en medlemsstat, i sin egenskap av unionsmedborgare,
åtnjuter särskild status och särskilt skydd som skall garanteras av medlemsstaterna i enlighet med
bestämmelserna i andra delen i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

SOM ÄR MEDVETNA OM att Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen inrättar ett
område utan inre gränser och ger varje unionsmedborgare rätt att fritt röra sig och bosätta sig på
medlemsstaternas territorium,

SOM ERINRAR OM att utlämning av medlemsstaternas medborgare behandlas i Europeiska
utlämningskonventionen av den 13 december 1957 och i den på grundval av artikel K 3 i Fördraget om
Europeiska unionen upprättade konventionen om utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater
av den 27 september 1996,

SOM ÖNSKAR hindra att asylrätten utnyttjas för andra ändamål än vad som är avsett,

SOM BEAKTAR att detta protokoll tar hänsyn till slutgiltigheten av och syftet med Genévekonventionen
av den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning,

HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen:

215

ENDA ARTIKEL

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

Med beaktande av den skyddsnivå som Europeiska unionens medlemsstater erbjuder såvitt avser de
grundläggande rättigheterna och friheterna skall medlemsstaterna betraktas som säkra ursprungsländer
i förhållande till varandra för alla rättsliga och praktiska syften som har samband med asylärenden.
Följaktligen får ansökningar om asyl som ges in av en medborgare i en medlemsstat endast i följande fall
beaktas eller förklaras tillåtna att behandlas av en annan medlemsstat:

a)    Om den medlemsstat i vilken sökanden är medborgare sedan Amsterdamfördraget har trätt i kraft
och med åberopande av artikel 15 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna vidtar åtgärder som medför att den medlemsstaten inom sitt territorium
inte uppfyller sina skyldigheter enligt konventionen.

b)    Om ett sådant förfarande som avses i artikel F 1.1 i Fördraget om Europeiska unionen har inletts
och fram till dess rådet fattar ett beslut med avseende på detta.

c)    Om rådet på grundval av artikel F 1.1 i Fördraget om Europeiska unionen när det gäller den
medlemsstat i vilken sökanden är medborgare har slagit fast att medlemsstaten allvarligt och
ihållande åsidosätter principer som anges i artikel F.l.

d)    Om en medlemsstat ensidigt fattar ett sådant beslut när det gäller en ansökan från en medborgare

i en annan medlemsstat; i så fall skall rådet omedelbart underrättas; ansökan skall behandlas med
utgångspunkt i antagandet att den är uppenbart ogrundad utan att detta, oberoende av
omständigheterna, på något sätt påverkar medlemsstaternas befogenhet att fatta beslut.

216

PROTOKOLL                Prop. 1997/98:58

OM TILLÄMPNING AV            Bilaga 4

SUBSIDIARITETS- OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPERNA

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM ÄR BESLUTNA att fastställa villkoren för tillämpning av subsidiaritets- och
proportionalitetsprincipema, vilka kommer till uttryck i artikel 3b i Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen, i syfte att tydligare fastställa kriterierna för att tillämpa dem och säkerställa att
de iakttas noggrant och genomförs på ett konsekvent sätt av alla institutioner,

SOM ÖNSKAR säkerställa att beslut fattas så nära unionens medborgare som möjligt,

SOM BEAKTAR det interinstitutionella avtalet av den 25 oktober 1993 mellan Europaparlamentet, rådet
och kommissionen om förfaranden för att genomföra subsidiaritetsprincipen,

HAR BEKRÄFTAT att slutsatserna från Europeiska rådet i Birmingham den 16 oktober 1992 och den
övergripande strategi för tillämpningen av subsidiaritetsprincipen som antogs vid Europeiska rådets möte
i Edinburgh den 11-12 december 1992 även i framtiden kommer att vara vägledande för unionens
institutioners verksamhet samt för utvecklingen av subsidiaritetsprincipens tillämpning och

HAR DÄRFÖR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen:

217

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

1.    Varje institution skall när den utövar sina befogenheter säkerställa att subsidiaritetsprincipen följs.
Den skall också säkerställa överensstämmelse med proportionalitetsprincipen, enligt vilken
gemenskapen inte skall vidta någon åtgärd som går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå
fördragets mål.

2.    Tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprincipema skall ske med iakttagande av de
allmänna bestämmelserna och av fördragets mål, särskilt när det gäller att fullt ut behålla
gemenskapens regelverk och jämvikten mellan institutionerna; den skall inte påverka de principer
som domstolen har utvecklat i fråga om förhållandet mellan nationell rätt och gemenskapsrätt och
den skall beakta artikel F.4 i Fördraget om Europeiska unionen, enligt vilken "unionen skall se till
att den har de medel som den behöver för att nå sina mål och genomföra sin politik".

3.    Subsidiaritetsprincipen innebär inte ett ifrågasättande av de befogenheter som Europeiska
gemenskapen på grund av fördraget och i enlighet med domstolens tolkning förfogar över. De
kriterier som avses i artikel 3b andra stycket i fördraget gäller för områden där gemenskapen inte
är ensam behörig. Subsidiaritetsprincipen tillhandahåller en vägledning för hur dessa befogenheter
skall utövas på gemenskapsnivå. Subsidiariteten är ett dynamiskt begrepp och bör tillämpas mot
bakgrund av de mål som uppställs i fördraget. Den gör det möjligt att, när omständigheterna
kräver det, utvidga räckvidden för gemenskapsåtgärder som vidtas inom ramen för gemenskapens
befogenheter, och omvänt att inskränka dessa åtgärder eller upphöra med dem när de inte längre är
berättigade.

218

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

4.    All föreslagen gemenskapslagstiftning skall motiveras för att visa att den iakttar subsidiaritets- och
proportionalitetsprincipema; skälen för slutsatsen att ett gemenskapsmål bättre kan uppnås av
gemenskapen måste underbyggas med kvalitativa eller, om möjligt, kvantitativa indikatorer.

5.    För att en gemenskapsåtgärd skall vara berättigad, skall subsidiaritetsprincipens båda aspekter
uppfyllas: målen för den planerade åtgärden kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås genom
åtgärder av medlemsstaterna inom ramen för deras nationella konstitutionella ordning och kan
därför bättre uppnås genom en gemenskapsåtgärd.

Följande riktlinjer bör användas för att avgöra om det ovan nämnda villkoret är uppfyllt:

Frågan uppvisar gränsöverskridande aspekter, som inte på ett tillfredsställande sätt kan
regleras genom åtgärder av medlemsstaterna.

Åtgärder vidtagna av medlemsstaterna ensamma eller avsaknad av gemenskapsåtgärder skulle
strida mot fördragets krav (t.ex. behovet att korrigera snedvridning av konkurrensen eller
undvika förtäckt begränsning av handeln eller stärka den ekonomiska och sociala
sammanhållningen) eller på annat sätt avsevärt skada medlemsstaternas intressen.

En åtgärd på gemenskapsnivå skulle på grund av sin omfattning eller sina verkningar
innebära klara fördelar jämfört med en åtgärd på medlemsstatsnivå.

219

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

6.    En gemenskapsåtgärd skall utformas på ett så enkelt sätt som möjligt, samtidigt som målet för
åtgärden skall uppnås på ett tillfredsställande sätt och behovet av effektiv verkställighet tillgodoses.
Gemenskapen skali endast lagstifta i den mån det är nödvändigt. Under i övrigt lika förhållanden
bör direktiv väljas framför förordningar och ramdirektiv framför detaljerade åtgärder. I enlighet
med artikel 189 i fördraget skall direktiv, även om de är bindande för varje medlemsstat till vilken
de är riktade med avseende på det resultat som skall uppnås, överlåta åt de nationella
myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet.

7.    När det gäller gemenskapsåtgärdernas art och omfattning, skall gemenskapsåtgärder lämna så
mycket utrymme som möjligt för nationella beslut, samtidigt som åtgärdens mål säkerställs och
fördraget följs. Samtidigt som gemenskapsrätten skall följas, är det viktigt att följa väletablerade
nationella ordningar och att respektera de sätt på vilka medlemsstaternas rättssystem är
organiserade och fungerar. När det är lämpligt och om inte annat följer av behovet av att
verkställigheten sker på ett riktigt sätt, bör gemenskapsåtgärderna förse medlemsstaterna med
alternativa sätt att uppnå målen för åtgärderna.

8.    Om tillämpningen av subsidiaritetsprincipen medför att gemenskapen inte vidtar någon åtgärd,
åligger det medlemsstaterna att i sin verksamhet följa de allmänna reglerna i artikel 5 i fördraget
genom att vidta alla lämpliga åtgärder för att fullgöra sina skyldigheter enligt fördraget samt
genom att avstå från alla åtgärder som skulle kunna äventyra förverkligandet av fördragets mål.

9.    Utan att det påverkar dess initiativrätt bör kommissionen

utom i särskilt brådskande eller förtroliga fall företa omfattande samråd innan den föreslår
lagstiftning och, när det är lämpligt, offentliggöra handlingarna från sådana samråd,

220

Prop. 1997/98:58
Bilaga 4

motivera sina förslag med beaktande av subsidiaritetsprincipen; vid behov skall den
motivering som åtföljer förslaget innehålla detaljerade upplysningar i detta hänseende;
finansiering, helt eller delvis, av gemenskapsåtgärder genom gemenskapens budget kräver en
förklaring,

ta vederbörlig hänsyn till att det ekonomiska eller administrativa ansvar som åligger
gemenskapen, nationella regeringar, lokala myndigheter, ekonomiska aktörer och
medborgare så långt som möjligt skall begränsas och stå i proportion till det mål som skall
uppnås,

varje år lägga fram en rapport för Europeiska rådet, Europaparlamentet och rådet om
tillämpningen av artikel 3b i fördraget. Denna årliga rapport skall även sändas till
Regionkommittén och till Ekonomiska och sociala kommittén.

10.   Europeiska rådet skall beakta den rapport från kommissionen som avses i punkt 9

fjärde strecksatsen i den rapport om unionens framsteg som Europeiska rådet enligt artikel D i
Fördraget om Europeiska unionen skall förelägga Europaparlamentet.

11.   Europaparlamentet och rådet skall, under fullständigt iakttagande av tillämpliga förfaranden, som
en integrerad del av sin övergripande granskning av kommissionens förslag, undersöka om dessa
stämmer överens med artikel 3b i fördraget. Detta gäller både kommissionens ursprungliga förslag
och de ändringar som Europaparlamentet och rådet överväger att göra i förslaget.

221

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

12.   Europaparlamentet skall inom ramen för de förfaranden som avses i artikel 189b och 189c i
fördraget informeras om rådets inställning till frågan om tillämpningen av artikel 3b i fördraget
genom en redogörelse för skälen till att rådet antog sin gemensamma ståndpunkt. Rådet skall
informera Europaparlamentet om skälen för att ett förslag från kommissionen helt eller delvis inte
anses stämma överens med artikel 3b i fördraget.

13.   Hur subsidiaritetsprincipen följs skall granskas i enlighet med bestämmelserna i fördraget.

222

PROTOKOLL

OM MEDLEMSSTATERNAS YTTRE FÖRBINDELSER

I FRÅGA OM PASSAGE AV YTTRE GRÄNSER

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM BEAKTAR medlemsstaternas behov av att säkerställa effektiva kontroller vid sina yttre gränser,
vid behov i samarbete med tredje land,

HAR ENATS om följande bestämmelse som skall fogas till Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen:

Bestämmelserna om åtgärder som rör passage av de yttre gränserna i artikel 73j .2 a i avdelning Illa i
fördraget skall inte påverka medlemsstaternas behörighet att förhandla om eller ingå avtal med tredje
land, såvitt dessa avtal är förenliga med gemenskapsrätten och med andra relevanta internationella avtal.

223

Prop. 1997/98:58

PROTOKOLL                Bilaga 4

OM SYSTEMET FÖR RADIO OCH TV I ALLMÄNHETENS TJÄNST

I MEDLEMSSTATERNA

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM ANSER att systemet för radio och TV i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna har ett direkt
samband med de demokratiska, sociala och kulturella behoven i varje samhälle och med behovet att
bevara mångfalden i medierna,

HAR ENATS om följande tolkningsbestämmelser, som skall fogas till Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen:

Bestämmelserna i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall inte påverka
medlemsstaternas behörighet att svara för finansiering av radio och TV i allmänhetens tjänst i den
utsträckning som denna finansiering beviljas radio- och TV-organisationerna för att de skall utföra det
uppdrag att verka i allmänhetens tjänst som har tilldelats dem, utformats och organiserats av varje
medlemsstat och i den utsträckning som finansieringen inte påverkar handelsvillkoren och konkurrensen
inom gemenskapen i en omfattning som kan strida mot det gemensamma intresset, varvid kraven på att
utföra uppdraget att verka i allmänhetens tjänst skall beaktas.

224

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

PROTOKOLL

OM DJURSKYDD OCH DJURENS VÄLFÄRD

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM ÖNSKAR säkerställa ett förbättrat djurskydd och en ökad respekt för välfärd för djuren som
kännande varelser.

HAR ENATS OM följande bestämmelse som skall fogas till Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen:

Vid utformning och genomförande av gemenskapens politik i fråga om jordbruk, transport, inre marknad
och forskning, skall gemenskapen och medlemsstaterna fullt ut ta hänsyn till djurens välfärd, samtidigt
som gemenskapen och medlemsstaterna skall respektera medlemsstaternas lagar och andra författningar
samt sedvänjor särskilt i fråga om religiösa riter, kulturella traditioner och regionalt arv.

225

8 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

D. Protokoll som fogas till Fördraget om Europeiska unionen och
fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskapen,
Europeiska kol- och stålgemenskapen och
Europeiska atomenergigemenskapen

227

PROTOKOLL

OM INSTITUTIONERNA INFÖR EN

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

UTVIDGNING AV EUROPEISKA UNIONEN

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA

HAR ENATS om följande bestämmelser som skall fogas till Fördraget om Europeiska unionen och
fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna:

ARTIKEL 1

Vid den tidpunkt då den första utvidgningen av unionen träder i kraft skall kommissionen, utan hinder av
artikel 157.1 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, artikel 9.1 i Fördraget om
upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen och artikel 126.1 i Fördraget om upprättandet av
Europeiska atomenergigemenskapen, bestå av en medborgare från varje medlemsstat, förutsatt att
vägningen av röster i rådet då har ändrats, antingen genom ny vägning av rösterna eller genom dubbel
majoritet, på ett sätt som kan godtas av alla medlemsstater; därvid skall alla relevanta omständigheter
beaktas, särskilt att kompensera de medlemsstater som avstår från möjligheten att nominera en andra
ledamot av kommissionen.

228

ARTIKEL 2

Prop. 1997/98:58 Bilaga 4

Minst ett år innan antalet medlemsstater i Europeiska unionen överstiger tjugo skall en konferens med
företrädare för medlemsstaternas regeringar sammankallas för att utföra en grundlig översyn av de
bestämmelser i fördragen som rör kommissionens sammansättning och institutionernas funktionssätt.

229

Prop. 1997/98:58
PROTOKOLL               Bilaga 4

OM LOKALISERING AV SÄTEN FÖR EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS INSTITUTIONER
OCH VISSA AV DERAS ORGAN OCH ENHETER

SAMT FÖR EUROPOL

FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR,

SOM BEAKTAR artikel 216 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,
artikel 77 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen och artikel 189 i
Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

SOM BEAKTAR Fördraget om Europeiska unionen, och

SOM PÅMINNER OM OCH BEKRÄFTAR beslutet av den 8 april 1965 och som, utan att det påverkar
tillämpningen av beslut om säten för framtida institutioner, organ och enheter,

HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till Fördraget om Europeiska unionen och
fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna:

ENDA ARTIKEL

a) Europaparlamentet skall ha sitt säte i Strasbourg där de tolv månatliga plenarsammanträdena,
inklusive budgetsammanträdet, skall hållas. Extra plenarsammanträden skall hållas i Bryssel.
Europaparlamentets utskott skall sammanträda i Bryssel. Europaparlamentets generalsekretariat och
dess enheter skall vara kvar i Luxemburg.

230

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

b)    Rådet skall ha sitt säte i Bryssel. Under april, juni och oktober skall rådet hålla sina sammanträden
i Luxemburg.

c)    Kommissionen skall ha sitt säte i Bryssel. De enheter som förtecknas i artiklarna 7, 8 och 9 i
beslutet av den 8 april 1965 skall inrättas i Luxemburg.

d)    Domstolen och förstainstansrätten skall ha sitt säte i Luxemburg.

e)    Revisionsrätten skall ha sitt säte i Luxemburg.

f)    Ekonomiska och sociala kommittén skall ha sitt säte i Bryssel.

g)    Regionkommittén skall ha sitt säte i Bryssel.

h)    Europeiska investeringsbanken skall ha sitt säte i Luxemburg.

i)    Europeiska monetära institutet och Europeiska centralbanken skall ha sitt säte i Frankfurt.

j)    Europeiska polisbyrån (Europol) skall ha sitt säte i Haag.

231

PROTOKOLL                Prop. 1997/98:58

OM DE NATIONELLA PARLAMENTENS ROLL I ^Bllag^{a 4}
EUROPEISKA UNIONEN

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM ERINRAR OM att de enskilda nationella parlamentens granskning av sin egen regering i fråga om
unionens verksamhet är en angelägenhet för varje medlemsstats särskilda konstitutionella organisation
och praxis,

SOM DOCK ÖNSKAR uppmuntra till en större delaktighet från de nationella parlamentens sida i
Europeiska unionens verksamhet och öka deras möjligheter att uttrycka sin uppfattning i frågor som kan
vara av särskilt intresse för dem,

HAR ENATS om följande bestämmelser, som skall fogas till Fördraget om Europeiska unionen och
fördragen om upprättande av Europeiska gemenskaperna:

I. Information till medlemsstaternas nationella parlament

1.    Samtliga kommissionens samrådsdokument (grön- och vitböcker och meddelanden) skall
skyndsamt tillställas medlemsstaternas nationella parlament.

2.    Kommissionens förslag till lagstiftning, enligt den definition som rådet gör i enlighet med
artikel 151.3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, skall göras
tillgängliga i så god tid att varje medlemsstats regering kan-säkerställa att dess eget
nationella parlament erhåller dem på lämpligt sätt.

232

Prop. 1997/98:58

Bilaga 4

3.    En sexveckorsperiod skall förflyta mellan den dag då ett lagstiftningsforslag eller ett förslag
till en åtgärd som skall beslutas enligt avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen av
kommissionen görs tillgängligt för Europaparlamentet och rådet på alla språken och den dag
då förslaget sätts upp på rådets dagordning för beslut, antingen för antagande av en rättsakt
eller för antagande av en gemensam ståndpunkt i enlighet med artiklarna 189b eller 189c i
Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen; i brådskande fall kan dock undantag
göras, varvid skälen skall anges i rättsakten eller den gemensamma ståndpunkten.

II. Konferensen mellan organ för EG-frågor

4.    Den konferens mellan organ för EG-frågor, nedan kallad COSAC, som inrättades i Paris
den 16-17 november 1989, får bidra med allt som den finner att Europeiska unionens
institutioner bör uppmärksamma, särskilt på grundval av utkast till lagtexter som företrädare
för medlemsstaternas regeringar med hänsyn till frågans art i samförstånd får besluta att
tillställa COSAC.

5.    COSAC får granska alla lagförslag eller initiativ som rör upprättandet av ett område med
frihet, säkerhet och rättvisa som direkt kan påverka enskilda personers fri- och rättigheter.
Europaparlamentet, rådet och kommissionen skall informeras om alla bidrag från COSAC
enligt denna punkt.

6.    COSAC får till Europaparlamentet, rådet och kommissionen överlämna alla bidrag som
konferensen finner lämpliga när det rör unionens lagstiftande verksamhet, särskilt
beträffande tillämpningen av subsidiaritetsprincipen, området med frihet, säkerhet och
rättvisa, samt frågor som rör de grundläggande rättigheterna.

7.    Bidrag från COSAC skall inte på något sätt vara bindande för de nationella parlamenten eller
föregripa deras ståndpunkt.

233

SLUTAKT

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

235

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

KONFERENSEN MELLAN FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR, som
samlades i Turin den tjugonionde mars år nittonhundranittiosex för att enhälligt besluta om ändringar i
Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskapen, Europeiska
kol- och stålgemenskapen respektive Europeiska atomenergigemenskapen samt vissa akter som hör
samman med dem, har antagit följande texter:

I.

Amsterdamfördraget om ändring av Fördraget om Europeiska unionen,
fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och
vissa akter som hör samman med dem

n.

Protokoll

A. Protokoll som fogas till Fördraget om Europeiska unionen:

1. Protokoll om artikel J 7 i Fördraget om Europeiska unionen

236

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

B.   Protokoll som fogas till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av

Europeiska gemenskapen:

2.    Protokoll om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar

3.    Protokoll om tillämpning av vissa inslag i artikel 7a i Fördraget om upprättandet av

Europeiska gemenskapen på Förenade kungariket och Irland

4.    Protokoll om Förenade kungarikets och Irlands ställning

5.    Protokoll om Danmarks ställning

C.   Protokoll som fogas till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen:

6.    Protokoll om asyl för medborgare i Europeiska unionens medlemsstater

7.    Protokoll om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprincipema

8.    Protokoll om medlemsstaternas yttre förbindelser i fråga om passage av yttre gränser

9.    Protokoll om systemet för radio och TV i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna

10.   Protokoll om djurskydd och djurens välfärd

237

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

D. Protokoll som fogas till Fördraget om Europeiska unionen och fördragen om upprättandet av

Europeiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen och Europeiska
atomenergigemenskapen:

11.   Protokoll om institutionerna inför en utvidgning av Europeiska unionen

12.   Protokoll om lokalisering av säten för Europeiska gemenskapernas institutioner och vissa av
deras organ och enheter samt för Europol

13.   Protokoll om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen

m.

Förklaringar

Konferensen antog följande förklaringar som bifogas denna slutakt:

1.    Förklaring om avskaffandet av dödsstraffet

2.   Förklaring om ökat samarbete mellan Europeiska unionen och Västeuropeiska unionen

238

3.   Förklaring om Västeuropeiska unionen                                    Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

4.    Förklaring om artiklarna J 14 och K 10 i Fördraget om Europeiska unionen

5.    Förklaring om artikel J 15 i Fördraget om Europeiska unionen

6.    Förklaring om inrättande av en enhet för politisk planering och tidig förvarning

7.   Förklaring om artikel K 2 i Fördraget om Europeiska unionen

8.    Förklaring om artikel K 3 e i Fördraget om Europeiska unionen

9. Förklaring om artikel K 6.2 i Fördraget om Europeiska unionen

10. Förklaring om artikel K 7 i Fördraget om Europeiska unionen

11. Förklaring om kyrkors och konfessionslösa organisationers ställning

12. Förklaring om miljökonsekvensbedömningar

13. Förklaring om artikel 7d i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

239

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

14.   Förklaring om att upphäva artikel 44 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

15.   Förklaring om bevarande av den skydds- och säkerhetsnivå som tillhandahålls av
Schengenregelverket

16.   Förklaring om artikel 73j.2 b i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

17.   Förklaring om artikel 73k i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

18.   Förklaring om artikel 73k.3 a i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

19.   Förklaring om artikel 731.1 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

20.   Förklaring om artikel 73m i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

21.   Förklaring om artikel 73o i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

22.  Förklaring om personer med funktionshinder

23.   Förklaring om de stödåtgärder som avses i artikel 109r i Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen

24.   Förklaring om artikel 109r i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

240

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

25.   Förklaring om artikel 118 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

26.   Förklaring om artikel 118.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

27.   Förklaring om artikel 118b.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

28.   Förklaring om artikel 119.4 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

29. Förklaring om idrott

30. Förklaring om öregioner

31.   Förklaring om rådets beslut av den 13 juli 1987

32.   Förklaring om kommissionens organisation och funktion

33.   Förklaring om artikel 188c.3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

34.   Förklaring om iakttagande av tidsfrister enligt medbeslutandeförfarandet

35.   Förklaring om artikel 191a. 1 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

241

36.   Förklaring om utomeuropeiska länder och territorier

37.   Förklaring om offentligrättsliga kreditinstitut i Tyskland

38.   Förklaring om frivilligt arbete

39.   Förklaring om gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet

40.   Förklaring rörande förfarandet för Europeiska kol- och stålgemenskapens ingående av
internationella avtal

41.   Förklaring om bestämmelserna om insyn, tillgång till handlingar och kamp mot bedrägerier

42.   Förklaring om konsolidering av fördragen

43.   Förklaring om protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna

44.   Förklaring om artikel 2 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska
unionens ramar

45.   Förklaring om artikel 4 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska
unionens ramar

46.   Förklaring om artikel 5 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska
unionens ramar

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

242

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

47.   Förklaring om artikel 6 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska
unionens ramar

48.   Förklaring om protokollet om asyl för medborgare i Europeiska unionens medlemsstater

49.   Förklaring om enda artikeln punkt d i protokollet om asyl för medborgare i Europeiska unionens
medlemsstater

50.   Förklaring om protokollet om institutionerna inför en utvidgning av Europeiska unionen

51.   Förklaring om artikel 10 i Amsterdamfördraget

Konferensen beaktade även följande förklaringar som bifogas denna slutakt:

1.    Förklaring av Österrike och Luxemburg om kreditinstitut

2.    Förklaring av Danmark om artikel K 14 i Fördraget om Europeiska unionen

3.    Förklaring av Tyskland, Österrike och Belgien om subsidiaritet

4.    Förklaring av Irland om artikel 3 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning

243

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

5.    Förklaring av Belgien om protokollet om asyl för medborgare i Europeiska unionens
medlemsstater

6.    Förklaring av Belgien, Frankrike och Italien om protokollet om institutionerna inför en utvidgning
av Europeiska unionen

7.   Förklaring av Frankrike om situationen i de utomeuropeiska departementen mot bakgrund av
protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar

8.    Förklaring av Grekland om förklaringen om kyrkors och konfessionslösa organisationers ställning

Konferensen enades slutligen om att i informativt syfte till denna slutakt foga texterna till Fördraget om
Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, i deras lydelse efter de
av konferensen gjorda ändringarna.

244

Hecho en Amsterdam, el dos de octubre de mil novecientos noventa y siete.         Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

Udftcrdigct i Amsterdam, den anden oktober nitten hundredc og syvoghalvfcms.

Geschehen zu Amsterdam am zweitcn Oktober ncunzchnhundertsiebenundneunzig.

Eyive oro 'Aporepvrap, ortc; öuo OKTtoppiou tou étouc; xiAia ewiaKÖaia evevfivra etttci.

Donc at Amsterdam on the second day of October in the ycar one thousand ninc hundred and
ninety-seven.

Fait ä Amsterdam, le deux oetobre de I’an mil neuf cent quatre-vingt-dix-sept.

Arna dhéanamh in Amstardam ar an dara lå de Dheireadh Fömhair sa bhliain mile naoi gcéad nöcha a
seacht.

Fatto ad Amsterdam, addl due ottobre nelfanno millenovecentonovantasette.

Gedaan te Amsterdam, dc tweedc oktober negentienhonderd zevenennegentig.

Feito em Amsterdäo, em dois de Outubro de mil novecentos e noventa e sete.

Tehty Amsterdamissa toisena päivänä lokakuuta vuonna
tuhatyhdeksänsataayhdeksänkymmentäseitsemän.

Upprättad i Amsterdam den andra oktober år nittonhundranittiosju.

245

Pour Sa Majesté ie Roi des Beiges

Voor Zijne Majesteit de Koning der Belgen
Fur Seine Majestät den König der Belgier

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

Cette signature engage également la Communauté frangaise, la Communauté (lamande, la Communauté germanophone, la Région wallonhe, la Région flamande et la
Région de Bruxeiles-Capitale.

Deze handtekenlng verblndt eveneens de Vlaamse Gemeenschap, de Frånse Gemeenschap, de Duitstalige Gemeenschap, het Vlaamse Gewesl het Waalse Gewest en
hel Brusselse Hoofdstedelijke Gewesl

Oiese Unterschrift bindet zugleich die Deutschsprachige Gemeinschaft die Flåmlsche Gemeinschafl die Französische Gemeinschafl die Wallonische Region, die
Flåmische Region und die Region Brussel-Hauptstadl

Fur den Präsidenten der Bundesrepublik Deutschland

Ra tov npöeöpo xrjc; EÅÅqviKfiq AqpoKpaTiaq

246

Por Su Majestad el Rey de Espana

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

Pour le Président de la République fran$aise

Thar ceann an Choimisiuin arna udaru le hAirteagal 14 de Bhunreacht na hÉireann chun
cumhachtai agus feidhmeanna Uachtarän na hÉireann a oibriu agus a chomhlionadh
For the Commission authorised by Artide 14 of the Constitution of Ireland to exercise
and perform the powers and functions of the President of Ireland

Per il Presidente della Repubblica italiana

247

Pour Son AJtesse Royale le Grand-Duc de Luxembourg

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

Voor Hare Majesteit de Koningin der Nederlanden

Fur den Bundespräsidenten der Republik Österreich

Pelo Presidente da Republica Portuguesa

248

Suomen Tasavallan Presidentin puolesta

För Republiken Finlands President

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

För Hans Majestät Konungen av Sverige

For Her Majesty the Queen of the United Kingdom of Great Britain and Northern
Ireland

249

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

FÖRKLARINGAR SOM KONFERENSEN ANTOG

251

1. FÖRKLARING OM AVSKAFFANDE AV DÖDSSTRAFFET

Prop. 1997/98:58 Bilaga 5

Med hänvisning till artikel F.2 i Fördraget om Europeiska unionen erinrar konferensen om att
protokoll nr 6 till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 och som har
undertecknats och ratificerats av det stora flertalet medlemsstater, föreskriver att dödsstraffet skall
avskaffas.

I detta sammanhang noterar konferensen att dödsstraffet, sedan det ovannämnda protokollet
undertecknades den 28 april 1983, har avskaffats i de flesta av unionens medlemsstater och inte
använts i någon av dem.

252

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

2. FÖRKLARING OM ÖKAT SAMARBETE MELLAN EUROPEISKA UNIONEN OCH
VÄSTEUROPEISKA UNIONEN

I syfte att öka samarbetet mellan Europeiska unionen och Västeuropeiska unionen uppmanar
konferensen rådet att eftersträva ett skyndsamt beslut om lämpliga arrangemang för
säkerhetsundersökningar av personalen vid rådets generalsekretariat.

253

3. FÖRKLARING OM VÄSTEUROPEISKA UNIONEN

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

Konferensen beaktar följande förklaring som antogs av Västeuropeiska unionens ministerråd
den 22 juli 1997

"VÄSTEUROPEISKA UNIONENS FÖRKLARING
OM VÄSTEUROPEISKA UNIONENS ROLL
SAMT OM DESS FÖRBINDELSER MED EUROPEISKA UNIONEN

OCH ATLANTPAKTEN

(Översättning)

INLEDNING

1.   Västeuropeiska unionens (VEU:s) medlemmar enades 1991 i Maastricht om behovet av att
utveckla en verklig europeisk säkerhets- och försvarsidentitet och att ta på sig ett ökat
europeiskt ansvar i försvarsfrågor. Mot bakgrund av Amsterdamfördraget bekräftar de
återigen vikten av att fortsätta och intensifiera dessa ansträngningar. VEU är en integrerad
del av Europeiska unionens utveckling som ger unionen tillgång till operativ kapacitet,
särskilt i samband med "Petersberguppdragen”, och utgör ett väsentligt inslag i utvecklingen
av en europeisk säkerhets- och försvarsidentitet inom Atlantpakten i enlighet med
Parisförklaringen och de beslut som fattades av NATO-ministrama i Berlin.

2.    VEU-rådet förenar i dag samtliga medlemsstater i Europeiska unionen och samtliga
europeiska medlemmar av Atlantpakten i enlighet med deras respektive ställning. Rådet
förenar även dessa stater och de central- och östeuropeiska stater som är knutna till
Europeiska unionen genom associeringsavtal och som har ansökt om medlemskap både i
Europeiska unionen och Atlantpakten. VEU etablerar sig sålunda som en verklig ram för
dialog och samarbete mellan européerna när det gäller frågor om säkerhet och försvar i vid
bemärkelse.

254

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

3. I detta sammanhang noterar VEU avdelning V i Fördraget om Europeiska unionen som rör

EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, särskilt artiklarna J 3.1 och J 7 samt
protokollet om artikel J 7, som lyder på följande sätt:

Artikel J 3.1

"1. Europeiska rådet skall bestämma principerna och de allmänna riktlinjerna för den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, inklusive för frågor som har
försvarsmässiga konsekvenser. ”

Artikel J 7

"1. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall omfatta alla frågor som gäller
unionens säkerhet, inklusive den gradvisa utformningen i enlighet med andra stycket av en
gemensam försvarspolitik som skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, om Europeiska
rådet beslutar det. Europeiska rådet skall i så fall rekommendera medlemsstaterna att anta
ett sådant beslut i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.

Västeuropeiska unionen (VEU) är en integrerad del av unionens utveckling som ger unionen
tillgång till operativ kapacitet, särskilt såvitt avser punkt 2. Den stöder unionen när det
gäller att i enlighet med denna artikel utforma de aspekter på den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken som har försvarsmässiga konsekvenser. Unionen skall i enlighet med detta
främja närmare institutionella förbindelser med VEU inför möjligheten av VEU.s införlivande
med unionen, om Europeiska rådet beslutar det. Europeiska rådet skall i så fall
rekommendera medlemsstaterna att anta ett sådant beslut i enlighet med deras
konstitutionella bestämmelser.

255

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

Unionens politik enligt denna artikel skall inte påverka den särskilda karaktären hos vissa
medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik och den skall respektera de förpliktelser som
vissa medlemsstater, som anser att deras gemensamma försvar förverkligas genom
Atlantpaktsorganisationen (NATO), har enligt Nordatlantiska fördraget och vara förenlig
med den gemensamma säkerhets- och försvarspolitik som har upprättats inom den ramen.

Den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik skall, på det sätt som
medlemsstaterna anser lämpligt, stödjas av samarbete mellan dem på krigsmaterielområdet.

2.    De frågor som avses i denna artikel skall omfatta humanitära insatser och
räddningsinsatser, fredsbevarande insatser och insatser med stridskrafter vid krishantering
inklusive fredsskapande åtgärder.

3.    Unionen kommer att anlita VEU för att utarbeta och genomföra de av unionens beslut
och åtgärder av unionen som har försvarsmässiga konsekvenser.

Europeiska rådets behörighet att lägga fast riktlinjer i enlighet med artikel J 3 skall också
gälla såvitt avser VEU i de frågor där unionen anlitar VEU.

När unionen anlitar VEU för att utarbeta och genomföra unionens beslut om de insatser som
avses i punkt 2, skall unionens alla medlemsstater ha rätt att delta fullt ut i de ifrågavarande
insatserna. Rådet skall i samförstånd med VEU.s institutioner besluta om de praktiska
arrangemang som är nödvändiga för att göra det möjligt för alla medlemsstater som
medverkar i dessa insatser att fullt ut och på lika villkor delta i planering och beslutsfattande
inom VEU.

256

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

Sådana beslut som har försvarsmässiga konsekvenser och som behandlas i denna punkt skall
fattas utan att det påverkar den politik och de förpliktelser som avses i punkt 1 tredje stycket.

4.    Bestämmelserna i denna artikel skall inte hindra utvecklingen av ett närmare
samarbete mellan två eller flera medlemsstater på bilateral nivå inom ramen för VEU och
Atlantpakten, förutsatt att ett sådant samarbete inte strider mot eller hindrar det samarbete
som föreskrivs i denna avdelning.

5.    För att främja målen i denna artikel kommer bestämmelserna i denna artikel att ses
över i enlighet med artikel N. ’

Protokoll om artikel J 7

•DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA.

SOM BEAKTAR behovet av att fullt ut genomföra bestämmelserna i artikel J 7.1
andra stycket och J 7.3 i Fördraget om Europeiska unionen,

SOM BEAKTAR att unionens politik i enlighet med artikel J 7 inte skall påverka den
särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik och att den skall
respektera de skyldigheter som vissa medlemsstater, som anser att deras gemensamma
försvar förverkligas genom NATO, har enligt Nordatlantiska fördraget och vara förenlig med
den gemensamma säkerhets- och försvarspolitik som har upprättats inom den ramen,

257

9 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

HAR ENATS om följande bestämmelse, som fogas till Fördraget om Europeiska unionen:

Europeiska unionen skall tillsammans med Västeuropeiska unionen inom ett år från
Amsterdamfördragets ikraftträdande utarbeta arrangemang för ett ökat ömsesidigt
samarbete.

A. VEU:S FÖRBINDELSER MED EUROPEISKA UNIONEN: ATT FÖLJA
GENOMFÖRANDET AV AMSTERDAMFÖRDRAGET

4.    I "Förklaringen om Västeuropeiska unionens roll och dess förbindelser med Europeiska
unionen och Atlantpakten" av den 10 december 1991 uppsatte medlemsstaterna i VEU som
mål att "gradvis bygga upp VEU som Europeiska unionens försvarskomponent". De
bekräftar i dag återigen denna ambition såsom den formuleras i Amsterdamfördraget.

5.   När unionen anlitar VEU skall VEU utarbeta och genomföra de beslut och insatser av
unionen som har försvarsmässiga konsekvenser.

För att utarbeta och genomföra de beslut och åtgärder för vilka EU anlitar VEU skall VEU
handla i enlighet med de riktlinjer som läggs fast av Europeiska rådet.

VEU stöder Europeiska unionen vid utformningen av de försvarsmässiga aspekterna i den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken på sätt som anges i artikel J 7 i Fördraget om
Europeiska unionen.

258

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

6.    VEU bekräftar att, när Europeiska unionen anlitar VEU för att utarbeta och genomföra
unionens beslut om de insatser som avses i artikel J 7.2 i Fördraget om Europeiska unionen,
skall unionens alla medlemsstater ha rätt att delta fullt ut i dessa uppgifter i enlighet med
artikel J 7.3 i Fördraget om Europeiska unionen.

VEU skall utveckla observatörernas roll inom VEU i enlighet med bestämmelserna i artikel

1 7.3 och besluta om de nödvändiga praktiska arrangemangen för att göra det möjligt för alla
de medlemsstater i EU som deltar i de uppgifter som på EU:s begäran utförs av VEU att
fullt ut och på lika villkor delta i planering och beslutsfattande inom VEU.

7.    I enlighet med protokollet om artikel J 7 i Fördraget om Europeiska unionen skall VEU
tillsammans med Europeiska unionen utarbeta arrangemang för att stärka samarbetet mellan
de båda organisationerna. I detta avseende kan ett visst antal åtgärder, av vilka några redan
är föremål för arbete inom VEU, redan nu utformas, bland annat

överenskommelser för att förbättra samordningen av båda organisationernas förfarande
för samråd och beslutsfattande, särskilt i krissituationer,

gemensamma möten med de båda organisationernas relevanta organ,

största möjliga harmonisering av ordningsföljden för VEU:s och EU:s ordförandeskap
samt av de båda organisationernas administrativa regler och praxis,

259

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

en nära samordning av personalens arbete vid VEU:s generalsekretariat och
generalsekretariatet för Europeiska unionens råd, bland annat genom utbyte och
överföring av personal,

arrangemang som ger EU:s relevanta organ, inbegripet Enheten för politisk planering
och tidig förvarning, möjlighet att utnyttja resurserna i VEU:s planeringsenhet,
incidentrapporterings- och satellitcentrum,

samarbete, när det är lämpligt, om krigsmateriel inom ramen för Västeuropeiska
försvarsmaterielgruppen (WEAG), som är europeisk samarbetsinstans när det gäller
krigsmateriel, mellan EU och VEU i samband med rationaliseringen av den europeiska
marknaden för krigsmateriel och inrättandet av en europeisk krigsmaterielagentur,

praktiska arrangemang för att säkerställa sådant samarbete med Europeiska
kommissionen som motsvarar dennas roll inom ramen för GUSP enligt
Amsterdamfördraget,

förbättrade säkerhetsarrangemang med Europeiska unionen.

B. FÖRBINDELSER MELLAN VEU OCH NATO INOM RAMEN FÖR UTVECKLINGEN
AV EN EUROPEISK SÄKERHETS- OCH FÖRSVARSIDENTITET INOM
ATLANTPAKTEN

8. Atlantpakten skall fortsätta att utgöra grunden för det kollektiva försvaret enligt
Nordatlantiska fördraget. Den skall även i fortsättningen utgöra det huvudsakliga forumet för
samråd mellan de allierade och den ram där dessa enas om den politik som påverkar deras
åtaganden i fråga om säkerhet och försvar enligt Washingtonfördraget. Pakten har inlett en
anpassnings- och reformprocess för att kunna utföra alla sina uppdrag på ett effektivare sätt.
Denna process syftar till att förstärka och förnya det transatlantiska partnerskapet, bland
annat genom att upprätta en europeisk säkerhets- och försvarsidentitet inom pakten.

260

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

9.    VEU utgör ett viktigt inslag i utvecklingen av en europeisk säkerhets- och försvarsidentitet
inom Atlantpakten och kommer följaktligen att fortsätta sina ansträngningar för att stärka det
institutionella och praktiska samarbetet med NATO.

10.   Utöver sitt stöd till det gemensamma försvaret i enlighet med artikel 5 i
Washingtonfördraget och artikel V i det ändrade Brysselfördraget spelar VEU en aktiv roll
när det gäller förebyggandet av konflikter och krishantering enligt vad som föreskrivs i
Petersbergdeklarationen. I detta sammanhang förbinder sig VEU att fullt ut spela sin roll,
med beaktande av kraven på full öppenhet mellan de båda organisationerna och deras
komplementaritet.

11.   VEU förklarar att denna identitet kommer att bygga på sunda militära principer och stödjas
av en ändamålsenlig militär planering samt att den kommer att möjliggöra upprättandet av
militärt sammanhängande och effektiva styrkor som kan operera under VEU:s politiska
kontroll och strategiska ledning.

12.   I detta syfte skall VEU utveckla sitt samarbete med NATO särskilt på följande områden:

Förfaranden för samråd mellan VEU och NATO i en krissituation.

Aktivt deltagande av VEU i NATO:s försvarsplaneringsprocess.

Operativa förbindelser mellan VEU och NATO för planering, förberedelser och
genomförande av operationer under VEU:s politiska kontroll och strategiska ledning
med utnyttjande av NATO:s medel och resurser, särskilt

* militär planering, genomförd av NATO i samordning med VEU, samt övningar,

261

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

*    utarbetande av ett ramavtal om överföring, uppföljning och återlämnande av
NATO:s resurser,

*    förbindelser mellan VEU och NATO inom området för europeiska
överenskommelser i ledningsfrågor.

Detta samarbete skall fortsätta att utvecklas, med särskild hänsyn till alliansens anpassning.

C. VEU:S OPERATIVA UPPGIFTER I UTVECKLINGEN AV DEN EUROPEISKA
SÄKERHETS- OCH FÖRSVARSIDENTITETEN

13.   VEU skall utveckla sin roll som politiskt och militärt europeiskt organ för krishantering med
användande av de resurser som ställs till dess förfogande av länderna i VEU enskilt eller i
samverkan, och, om så behövs, med tillgång till NATO:s resurser i enlighet med de
överenskommelser som är under utarbetande. I samband härmed skall VEU även stödja FN
och OSSE i deras insatser för krishantering.

VEU skall, inom ramen för artikel J 7 i Fördraget om Europeiska unionen, bidra till den
gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik samt se till att den genomförs
praktiskt genom att ytterligare utveckla sin egen operativa roll.

14.   I detta syfte skall VEU fortsätta arbetet inom följande områden:

VEU har utvecklat rutiner och förfaranden för krishantering, vilka kommer att
uppdateras i takt med att VEU vinner ökad erfarenhet från övningar och operationer.
Genomförandet av Petersberguppdragen kräver smidiga tillvägagångssätt som är
anpassade till olika krissituationer och som på bästa sätt använder de tillgängliga
resurserna, däri inbegripet ett nationellt högkvarter, vilket kan tillhandahållas av en
”ramnation", eller ett multinationellt högkvarter, som lyder under VEU, eller NATO:s
resurser.

262

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

VEU har redan utarbetat "Preliminära slutsatser om utformningen av en gemensam
europeisk försvarspolitik", som utgör ett första bidrag till att fastställa mål, omfattning
och medel för en gemensam europeisk försvarspolitik.

VEU kommer att fortsätta detta arbete och därvid särskilt stödja sig på
Parisförklaringen samt beakta relevanta delar av de beslut som har fattats under
toppmöten och ministermöten i VEU och NATO efter mötet i Birmingham. VEU skall
särskilt inrikta sig på följande områden:

*    Fastställande av principer för användningen av VEU-statemas väpnade styrkor
för VEU-operationer av Petersbergtyp till stöd för gemensamma europeiska
säkerhets intressen.

*    Organisering av operativa medel för Petersberguppgifter, genom till exempel
utarbetande av översiktsplanering och altemativplanering samt träning,
förberedelse och samverkan mellan styrkorna, inbegripet, om det är lämpligt,
genom deltagande i NATO:s försvarsplanering.

*     Strategisk rörlighet på grundval av det pågående arbetet.

*     Underrättelsetjänst på försvarsområdet med hjälp av sin planeringsenhet, sitt
incidentrapporteringscentrum och sitt satellitcentrum.

VEU har vidtagit ett flertal åtgärder som har stärkt dess operativa roll

(planeringsenhet, incidentrapporteringscentrum, satellitcentrum). Den förbättrade
funktionen hos den militära delen av VEU:s centrala förvaltning och inrättandet, under
rådets myndighet, av en militär kommitté kommer att utgöra en ytterligare
förstärkning av strukturer som är väsentliga för att förberedelserna och genomförandet
av VEU:s operationer skall bli framgångsrika.

263

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

I syfte an låta de associerade medlemmarna och observatörerna delta i alla VEU:s
operationer skall VEU även undersöka vilka regler som erfordras för att göra det
möjligt för de associerade medlemmarna och för observatörerna att, i enlighet med sin
ställning, delta fullt ut i alla VEU-operationer.

VEU påminner om att de associerade medlemmarna är jämställda med de
fullbemyndigade medlemmarna vid de operationer till vilka de bidrar, samt vid
relevanta övningar och relevant planering. VEU skall även undersöka frågan om ett,
med hänsyn till deras ställning, så fullständigt deltagande som möjligt från
observatörernas sida i planeringen och beslutsfattandet inom VEU när det gäller alla
operationer till vilka de bidrar.

VEU skall, om så behövs i samråd med behöriga organ, undersöka möjligheten av ett,
med hänsyn till deras ställning, maximalt deltagande från de associerade
medlemmarnas och observatörernas sida. VEU skall särskilt gripa sig an
verksamheterna på krigsmateriel och rymdområdet samt på området för militära
studier.

VEU skall undersöka hur unionen kan intensifiera sina associerade parters deltagande i
ett ökande antal verksamheter.''.

264

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

4. FÖRKLARING OM ARTIKLARNA J 14 OCH K 10 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA

UNIONEN

Bestämmelserna i artiklarna J 14 och K 10 i Fördraget om Europeiska unionen och i avtal som
som är en följd av dem skall inte anses innebära att behörighet överförs från medlemsstaterna till
Europeiska unionen.

265

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

5. FÖRKLARING OM ARTIKEL J 15 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN

Konferensen är enig om att medlemsstaterna skall säkerställa att den politiska kommitté som avses

i artikel J 15 i Fördraget om Europeiska unionen i händelse av internationell kris eller annan
brådskande angelägenhet när som helst och med mycket kort varsel kan sammanträda på nivån för
de politiska direktörerna eller ställföreträdarna för dessa.

266

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

6. FÖRKLARING OM INRÄTTANDE AV EN ENHET FÖR POLITISK PLANERING OCH
TIDIG FÖRVARNING

Konferensen är enig om följande:

1.    En enhet för politisk planering och tidig förvarning som skall lyda under rådets
generalsekreterare, som är den höge representanten för GUSP, skall inrättas vid rådets
generalsekretariat. Ett lämpligt samarbete skall upprättas med kommissionen för att säkerställa full
överensstämmelse med unionens yttre politik när det gäller ekonomi och bistånd.

2.    Enhetens uppgifter skall vara att

a)   övervaka och analysera utvecklingen inom områden som har betydelse för GUSP,

b)    utvärdera unionens utrikes- och säkerhetspolitiska intressen och fastställa vilka områden
GUSP kan inriktas på i framtiden,

c)    sörja för utvärdering i tid och tidig förvarning när det gäller händelser eller situationer som
kan få betydande återverkningar på unionens utrikes- och säkerhetspolitik, inbegripet möjliga
politiska kriser,

d)    på begäran av antingen rådet eller ordförandelandet eller på eget initiativ lägga fram
kommenterade dokument över politiska valmöjligheter, som på ordförandelandets ansvar
skall läggas fram som ett bidrag till utformningen av rådets politik och som kan innehålla
analyser, rekommendationer och strategier för GUSP.

267

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

3.    Enheten skall bestå av personal från generalsekretariatet, medlemsstaterna, kommissionen
och VEU.

4.    Alla medlemsstater eller kommissionen får lägga fram förslag om uppgifter som enheten
skall utföra.

5.    Medlemsstaterna och kommissionen skall understödja den politiska planeringen genom att i
största möjliga utsträckning tillhandahålla relevanta upplysningar, inbegripet förtroliga
upplysningar.

268

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

7. FÖRKLARING OM ARTIKEL K 2 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN

Insatserna på polissamarbetets område enligt artikel K 2 i Fördraget om Europeiska unionen,
inbegripet Europols verksamhet, skall i enlighet med de tillämpliga reglerna i varje medlemsstat
vara underkastade ändamålsenlig rättslig prövning av behöriga nationella myndigheter.

269

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

8. FÖRKLARING OM ARTIKEL K 3 e I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN

Konferensen är enig om att bestämmelserna i artikel K 3 e i Fördraget om Europeiska unionen inte
innebär att en medlemsstat vars rättssystem inte tillhandahåller bestämmelser om lindrigaste
tillämpliga påföljder är skyldig att införa sådana.

270

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

9. FÖRKLARING OM ARTIKEL K 6.2 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN

Konferensen är enig om att initiativ till åtgärder som avses i artikel K 6.2 i Fördraget om

Europeiska unionen och rättsakter som rådet antar i enlighet därmed skall offentliggöras i

Europeiska gemenskapernas officiella tidning, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i rådets
och kommissionens respektive arbetsordning.

271

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

10. FÖRKLARING OM ARTIKEL K 7 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN

Konferensen noterar att en medlemsstat, när den avger en förklaring enligt artikel K 7.2 i
Fördraget om Europeiska unionen får förbehålla sig rätten att införa sådana bestämmelser i sin
nationella lagstiftning som innebär att en nationell domstol mot vars avgöranden det inte finns
något rättsmedel enligt nationell lagstiftning är skyldig att hänskjuta ärendet till Europeiska
gemenskapernas domstol när en fråga som gäller giltighet eller tolkning av en sådan rättsakt som
avses i artikel K 7.1 tas upp i ett mål som är anhängigt vid den nationella domstolen.

272

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

11. FÖRKLARING OM KYRKORS OCH KONFESSIONSLÖSA ORGANISATIONERS
STÄLLNING

Europeiska unionen respekterar och ingriper inte i kyrkors och religiösa sammanslutningars och
samfunds ställning i medlemsstaterna.

Europeiska unionen respekterar även filosofiska och konfessionslösa organisationers ställning.

273

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

12. FÖRKLARING OM MILJÖKONSEKVENSBEDÖMNINGAR

Konferensen noterar att kommissionen åtar sig att utarbeta miljökonsekvensbedömningar när den
lägger fram förslag som kan få betydande inverkan på miljön.

274

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

13. FÖRKLARING OM ARTIKEL 7d I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA
GEMENSKAPEN

Bestämmelserna i artikel 7d i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen om
allmännyttiga tjänster skall genomföras med full respekt för domstolens rättspraxis, bland annat när
det gäller principerna om likabehandling, kvalitet och kontinuitet i såvitt avser sådana tjänster.

275

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

14. FÖRKLARING OM ATT UPPHÄVA ARTIKEL 44 I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV
EUROPEISKA GEMENSKAPEN

Det förhållandet att artikel 44 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, vilken
artikel innehåller en hänvisning till den naturliga preferensen mellan medlemsstaterna i samband
med bestämmande av minimipriser under övergångstiden, skall upphävas har ingen inverkan på
principen om gemenskapspreferens såsom denna definieras i domstolens rättspraxis.

276

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

15. FÖRKLARING OM BEVARANDE AV DEN SKYDDS- OCH SÄKERHETSNIVÅ SOM
TILLHANDAHÅLLS AV SCHENGENREGELVERKET

Konferensen är enig om att åtgärder som skall antas av rådet och som ersätter bestämmelser om
avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna som finns i 1990 års Schengenkonvention
bör tillhandahålla minst samma skydds- och säkerhetsnivå som de ovannämnda bestämmelserna i
Schengenkonventionen.

277

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

16. FÖRKLARING OM ARTIKEL 73j.2 b I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV
EUROPEISKA GEMENSKAPEN

Konferensen är enig om att unionens och medlemsstaternas utrikespolitiska överväganden skall
beaktas vid tillämpning av artikel 73j.2 b i Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen.

278

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

17. FÖRKLARING OM ARTIKEL 73k I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA
GEMENSKAPEN

Samråd skall ske med Förenta nationernas flyktingkommissarie och andra relevanta internationella
organisationer i frågor som rör asylpolitik.

279

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

18. FÖRKLARING OM ARTIKEL 73k.3 a I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV
EUROPEISKA GEMENSKAPEN

Konferensen är enig om att medlemsstaterna får förhandla om och ingå avtal med tredje land på de
områden som omfattas av artikel 73k.3 a i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen
i den mån avtalen respekterar gemenskapsrätten.

280

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

19. FÖRKLARING OM ARTIKEL 731.1 I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV

EUROPEISKA GEMENSKAPEN

Konferensen är enig om att medlemsstaterna får beakta utrikespolitiska överväganden när de utför
sina åligganden enligt artikel 731.1 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

281

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

20. FÖRKLARING OM ARTIKEL 73m I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA
GEMENSKAPEN

De åtgärder som beslutas i enlighet med artikel 73m i Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen skall inte hindra någon medlemsstat från att tillämpa sina konstitutionella
bestämmelser om tryckfrihet och yttrandefrihet i andra media.

282

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

21. FÖRKLARING OM ARTIKEL 73o I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA
GEMENSKAPEN

Konferensen är enig om att rådet skall granska innehållet i det beslut som avses i artikel 73o.2
andra strecksatsen i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen före utgången av den
femårsperiod som avses i artikel 73o i syfte att fatta och börja tillämpa beslutet omedelbart efter
den periodens utgång.

283

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

22. FÖRKLARING OM PERSONER MED FUNKTIONSHINDER

Konferensen är enig om att när åtgärder utarbetas enligt artikel 100a i Fördraget om upprättandet
av Europeiska gemenskapen skall gemenskapens institutioner beakta funktionshindrade personers
behov.

284

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

23. FÖRKLARING OM DE STÖDÅTGÄRDER SOM AVSES I ARTIKEL 109r I FÖRDRAGET OM
UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN

Konferensen är enig om att de stödåtgärder som avses i artikel 109r i Fördraget om upprättandet
av Europeiska gemenskapen alltid bör specificera

skälen för att vidta dem, grundade på en objektiv bedömning av behovet av dem, och på
förekomsten av ett mervärde på gemenskapsnivå,

åtgärdernas varaktighet, som inte bör överstiga fem år,

högsta finansieringsbelopp, vilket bör återspegla åtgärdernas karaktär av stöd.

285

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

24. FÖRKLARING OM ARTIKEL 109r I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA
GEMENSKAPEN

Det förutsätts att eventuella utgifter till följd av artikel 109r i Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen kommer att omfattas av utgiftsområde 3 i budgetplanen.

286

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

25. FÖRKLARING OM ARTIKEL 118 I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA

GEMENSKAPEN

Det förutsätts att eventuella utgifter till följd av artikel 118 i Fördraget om upprättandet av

Europeiska gemenskapen kommer att omfattas av utgiftsområde 3 i budgetplanen.

287

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

26. FÖRKLARING OM ARTIKEL 118.2 I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV
EUROPEISKA GEMENSKAPEN

De höga fördragsslutande parterna konstaterar att enighet under överläggningarna om artikel 118.2

i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen förelåg om att gemenskapen, genom att
fastställa minimikrav till skydd för arbetstagarnas säkerhet och hälsa, inte avser att på ett med
hänsyn till omständigheterna oberättigat sätt diskriminera arbetstagare i små och medelstora
företag.

288

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

27. FÖRKLARING OM ARTIKEL 118b.2 I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV
EUROPEISKA GEMENSKAPEN

De höga fördragsslutande parterna förklarar att den första av de ordningar för tillämpning av
sådana avtal mellan arbetsmarknadens parter på gemenskapsnivå som avses i artikel 118b.2 i
Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen kommer att innebära att innehållet i avtalen
utarbetas genom kollektiva förhandlingar i enlighet med varje medlemsstats regler och att denna
ordning följaktligen inte innebär någon skyldighet för medlemsstaterna att tillämpa avtalen direkt
eller att utarbeta regler för deras överföring till nationell rätt eller någon skyldighet att ändra den
nationella lagstiftning som är i kraft för att underlätta genomförandet av dem.

289

10 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

28. FÖRKLARING OM ARTIKEL 119.4 I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV

EUROPEISKA GEMENSKAPEN

När medlemsstaterna beslutar om sådan åtgärder som avses i artikel 119.4 i Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen bör de i första hand sträva efter att förbättra kvinnornas
situation i arbetslivet.

290

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

29. FÖRKLARING OM IDROTT

Konferensen betonar idrottens sociala betydelse, särskilt för att skapa identitet och gemenskap
människor emellan. Konferensen uppmanar därför Europeiska unionens organ att beakta
synpunkter från idrottssammanslutningar när det gäller viktiga frågor som rör idrott. I samband
därmed bör särskild uppmärksamhet ägnas det som är särskilt kännetecknande för amatöridrotten.

291

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

30. FÖRKLARING OM ÖREGIONER

Konferensen inser att öregioner är behäftade med strukturella nackdelar som har samband med
deras ökaraktär och vilkas bestående natur hämmar dessa regioners ekonomiska och sociala
utveckling.

Konferensen erkänner följaktligen att gemenskapslagstiftningen måste beakta dessa nackdelar och
att specifika åtgärder, när det är berättigat, får vidtas till förmån för dessa regioner för att bättre
och på rättvisa villkor kunna införliva dem med den inre marknaden.

292

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

31. FÖRKLARING OM RÅDETS BESLUT AV DEN 13 JULI 1987

Konferensen uppmanar kommissionen att senast före utgången av år 1998 till rådet överlämna ett
förslag till ändring av rådets beslut av den 13 juli 1987 om närmare villkor för utövandet av
kommissionens genomförandebefogenheter.

293

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

32. FÖRKLARING OM KOMMISSIONENS ORGANISATION OCH FUNKTION

Konferensen noterar kommissionens avsikt att i god tid för den kommission som skall tillträda
år 2000 förbereda en omorganisation av uppgifterna inom kollegiet i syfte att säkerställa bästa
möjliga fördelning mellan traditionella sakområden och särskilda uppgifter.

I detta sammanhang anser konferensen att kommissionens ordförande måste ha stor handlingsfrihet
vid fördelningen av uppgifter inom kollegiet och även när det gäller att omfördela dessa uppgifter
under en kommissions ämbetstid.

Konferensen noterar också kommissionens avsikt att samtidigt genomföra motsvarande
omorganisation av sina enheter. Den uppmärksammar särskilt önskvärdheten att låta en vice
ordförande ansvara för de yttre förbindelserna.

294

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

33. FÖRKLARING OM ARTIKEL 188c.3 I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV
EUROPEISKA GEMENSKAPEN

Konferensen uppmanar revisionsrätten. Europeiska investeringsbanken och kommissionen att
behålla nuvarande trepartsavtal i kraft. Om en senare eller ändrad text begärs av någon part, skall
de sträva efter att enas om en sådan text med beaktande av sina respektive intressen.

295

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

34. FÖRKLARING OM IAKTTAGANDE AV TIDSFRISTER ENLIGT

MEDBESLUT ANDEFÖRFARANDET

Konferensen uppmanar Europaparlamentet, rådet och kommissionen att göra största möjliga
ansträngning för att säkerställa att medbeslutandeförfarandet fungerar så snabbt som möjligt. Den
erinrar om vikten av att de tidsfrister som anges i artikel 189b i Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen iakttas strikt och bekräftar att tillgripandet av förlängning av de
ifrågavarande tidsfristerna enligt punkt 7 i den artikeln bör övervägas endast när det är absolut
nödvändigt. Under inga förhållanden bör den tid som faktiskt förflyter mellan Europaparlamentets
andra behandling och resultatet av förlikningskommitténs behandling överstiga nio månader.

296

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

35. FÖRKLARING OM ARTIKEL 191a. 1 I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV
EUROPEISKA GEMENSKAPEN

Konferensen är enig om att de principer och villkor som avses i artikel 191a. 1 i Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen skall ge en medlemsstat rätt att begära att kommissionen
eller rådet inte vidarebefordrar en handling med ursprung från den staten till tredje man, utan att
medlemsstaten dessförinnan har lämnat sitt medgivande.

297

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

36. FÖRKLARING OM UTOMEUROPEISKA LÄNDER OCH TERRITORIER

Konferensen inser att den särskilda ordningen för associering av utomeuropeiska länder och
territorier (ULT) i fjärde delen av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen
utformades för ett stort antal länder och territorier som var vidsträckta och hade en stor
befolkning. Denna ordning har knappast förändrats sedan 1957.

Konferensen noterar att det i dag bara finns 20 ULT och att det rör sig om ytterst spridda
territorier som utgörs av öar som har en sammanlagd befolkning på omkring 900 000 personer.
Dessutom lider de flesta ULT av betydande strukturell eftersläpning, ett förhållande som hänger
samman med särskilt svåra geografiska och ekonomiska nackdelar. Under dessa omständigheter är
den särskilda ordning för associering som inrättades 1957 inte avpassad för att effektivt kunna
hantera den utmaning som ULT:s utveckling utgör.

Konferensen upprepar högtidligt att associeringens mål är att främja den ekonomiska och sociala
utvecklingen i länderna och territorierna samt att upprätta nära ekonomiska förbindelser mellan
dem och gemenskapen som helhet.

Konferensen uppmanar rådet att, i enlighet med artikel 136 i Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen, före februari år 2000 göra en översyn av associeringsordningen, med
fyra mål i sikte, nämligen

att på ett effektivare sätt främja den ekonomiska och sociala utvecklingen av ULT,

att utveckla de ekonomiska förbindelserna mellan ULT och Europeiska unionen,

att i större utsträckning beakta de enskilda ULT:s olikheter och särdrag, bland annat när det
gäller etableringsfriheten,

att säkerställa att finansieringsorganets effektivitet förbättras.

298

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

37. FÖRKLARING OM OFFENTLIGRÄTTSLIGA KREDITINSTITUT I TYSKLAND

Konferensen noterar kommissionens uppfattning att gemenskapens befintliga konkurrensregler gör
det möjligt att ta full hänsyn till de tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som tillhandahålls av de
offentligrättsliga kreditinstituten i Tyskland samt till de förmåner som dessa beviljats som
kompensation för kostnaderna i samband med dessa tjänster. Tyskland får därvid själv bestämma
hur de lokala myndigheterna skall fullgöra sin uppgift att ställa en övergripande och effektiv
finansiell infrastruktur till förfogande i sina regioner. Dessa förmåner får inte skada
konkurrensförhållandena i en utsträckning som går utöver vad som krävs för att fullgöra de
särskilda uppgifterna och som strider mot gemenskapens intresse.

Konferensen erinrar om att Europeiska rådet har uppmanat kommissionen att undersöka om
liknande fall förekommer i medlemsstaterna, vid behov tillämpa samma normer i liknande fäll
samt underrätta rådet i dess Ekofin-sammansättning.

299

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

38. FÖRKLARING OM FRIVILLIGT ARBETE

Konferensen erkänner det frivilliga arbetets viktiga bidrag till att utveckla samhällssolidariteten.

Gemenskapen kommer att uppmuntra frivilligorganisationer på europeisk nivå med särskild tonvikt
på utbyte av information och erfarenheter och på ungdomars och äldres deltagande i frivilligt
arbete.

300

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

39. FÖRKLARING OM GEMENSKAPSLAGSTIFTNINGENS REDAKTIONELLA KVALITET

Konferensen noterar att gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet är av avgörande betydelse
för att de behöriga nationella myndigheterna skall kunna genomföra lagstiftningen på ett riktigt sätt
och för att allmänheten och de ekonomiska aktörerna skall förstå denna bättre. Den erinrar om
ordförandelandets slutsatser i denna fråga vid Europeiska rådet i Edinburgh den 11 och
12 december 1992, och om rådets resolution om gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet
vilken antogs den 8 juni 1993 (Europeiska gemenskapernas officiella tidning, nr C 166,
17.6.1993, s. 1).

Konferensen anser att de tre institutioner som deltar i förfarandet för att anta
gemenskapslagstiftning, nämligen Europaparlamentet, rådet och kommissionen, bör lägga fast
riktlinjer för denna lagstiftnings redaktionella kvalitet. Den betonar också att
gemenskapslagstiftningen bör göras mer tillgänglig och välkomnar i detta hänseende att en
påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av lagtext, vilken infördes genom det
interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 (Europeiska gemenskapernas officiella tidning,
nr C 102, 4.4.1996, s. 2), har antagits och börjat användas.

Konferensen förklarar därför att Europaparlamentet, rådet och kommissionen

i samförstånd bör lägga fast riktlinjer för att förbättra gemenskapslagstiftningens
redaktionella kvalitet och följa dessa riktlinjer när de granskar förslag eller utkast till
gemenskapslagstiftning, samtidigt som de vidtar de interna organisatoriska åtgärder som de
anser nödvändiga för att säkerställa att riktlinjerna tillämpas på ett riktigt sätt,
bör göra sitt yttersta för att påskynda kodifieringen av lagtext.

301

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

40. FÖRKLARING RÖRANDE FÖRFARANDET FÖR EUROPEISKA KOL- OCH
STÅLGEMENSKAPENS INGÅENDE AV INTERNATIONELLA AVTAL

Det förhållandet att 14 § i Konventionen om övergångsbestämmelser, som utgör en bilaga till
Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, skall upphävas ändrar inte
den praxis som nu finns för Europeiska kol- och stålgemenskapens ingående av internationella
avtal.

302

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

41. FÖRKLARING OM BESTÄMMELSERNA OM INSYN, TILLGÅNG TILL HANDLINGAR

OCH KAMP MOT BEDRÄGERIER

Konferensen anser att Europaparlamentet, rådet och kommissionen när de handlar enligt Fördraget
om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen och Fördraget om upprättandet av
Europeiska atomenergigemenskapen skall söka ledning i de bestämmelser om insyn, tillgång till
handlingar och kamp mot bedrägerier som är i kraft inom ramen för Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen.

303

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

42. FÖRKLARING OM KONSOLIDERING AV FÖRDRAGEN

De höga fördragsslutande parterna enades om att det tekniska arbete som påbörjats under denna
regeringskonferens skall fortsätta så skyndsamt som möjligt i syfte att utarbeta en konsolidering av
samtliga relevanta fördrag, inbegripet Fördraget om Europeiska unionen.

De enades om att slutresultatet av detta tekniska arbete, som under rådets generalsekreterares
ansvar skall offentliggöras i informativt syfte, inte skall ha någon rättslig betydelse.

304

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

43. FÖRKLARING OM PROTOKOLLET OM TILLÄMPNING AV SUBSIDIARITETS- OCH
PROPORTIONALITETSPRINCIPERNA

De höga fördragsslutande parterna bekräftar, å ena sidan, den förklaring om genomförandet av
gemenskapsrätten, som är fogad till slutakten till Fördraget om Europeiska unionen och, å andra
sidan, slutsatserna från Europeiska rådet i Essen, vilka anger att det administrativa genomförandet
av gemenskapsrätten principiellt åligger medlemsstaterna enligt deras konstitutionella
bestämmelser. Detta påverkar inte de tillsyns-, övervaknings- och genomförandebefogenheter som
gemenskapens institutioner har enligt artiklarna 145 och 155 i Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen.

305

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

44. FÖRKLARING OM ARTIKEL 2 I PROTOKOLLET OM INFÖRLIVANDE AV

SCHENGENREGELVERKET INOM EUROPEISKA UNIONENS RAMAR

De höga fördragsslutande parterna är eniga om att rådet på dagen för Amsterdamfördragets
ikraftträdande skall besluta om alla sådana nödvändiga åtgärder som avses i artikel 2 i protokollet
om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar. I detta syfte skall det
nödvändiga förberedelsearbetet utföras i tid för att kunna avslutas före den dagen.

306

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

45. FÖRKLARING OM ARTIKEL 4 I PROTOKOLLET OM INFÖRLIVANDE AV

SCHENGENREGELVERKET INOM EUROPEISKA UNIONENS RAMAR

De höga fördragsslutande parterna uppmanar rådet att begära yttrande från kommissionen innan
det beslutar i anledning av en begäran från Irland eller Förenade konungariket Storbritannien och
Nordirland enligt artikel 4 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska
unionens ramar om att vissa eller samtliga bestämmelser i Schengenregelverket skall tillämpas på
dem. De åtar sig också att göra största möjliga ansträngning för att det skall vara möjligt för Irland
och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland att om de önskar det använda
bestämmelserna i artikel 4 i det nämnda protokollet så att rådet vid tidpunkten för det protokollets
ikraftträdande eller varje senare tidpunkt skall kunna fatta de beslut som avses i den artikeln.

307

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

46. FÖRKLARING OM ARTIKEL 5 l PROTOKOLLET OM INFÖRLIVANDE AV
SCHENGENREGELVERKET 1N0M EUROPEISKA UNIONENS RAMAR

De höga fördragsslutande parterna åtar sig att göra alla ansträngningar för att möjliggöra insatser
med deltagande av alla medlemsstater på området för Schengenregelverket, särskilt när Irland och
Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har godtagit vissa eller samtliga
bestämmelser i det regelverket i enlighet med artikel 4 i protokollet om införlivande av
Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar.

308

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

47. FÖRKLARING OM ARTIKEL 6 I PROTOKOLLET OM INFÖRLIVANDE AV

SCHENGENREGELVERKET INOM EUROPEISKA UNIONENS RAMAR

De höga fördragsslutande parterna är eniga om att vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att de
avtal som avses i artikel 6 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska
unionens ramar skall kunna träda i kraft samtidigt som Amsterdamfördraget.

309

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

48. FÖRKLARING OM PROTOKOLLET OM ASYL FÖR MEDBORGARE I EUROPEISKA
UNIONENS MEDLEMSSTATER

Detta protokoll påverkar inte varje medlemsstats rätt att vidta de organisatoriska åtgärder som den
anser nödvändiga för att uppfylla sina förpliktelser enligt Genévekonventionen av den 28 juli 1951
angående flyktingars rättsliga ställning.

310

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

49. FÖRKLARING OM ENDA ARTIKELN PUNKT d I PROTOKOLLET OM ASYL FÖR

MEDBORGARE I EUROPEISKA UNIONENS MEDLEMSSTATER

Konferensen förklarar att den, samtidigt som den inser betydelsen av resolutionen av

den 30 november-1 december 1992 av ministrarna i Europeiska gemenskapernas medlemsstater
med ansvar för invandring om uppenbart ogrundade asylansökningar och betydelsen av rådets
resolution av den 20 juni 1995 om minimigarantier vid handläggning av asylärenden, anser att
frågan om missbruk av asylförfaranden och lämpliga snabba förfaranden för uppenbart ogrundade
asylansökningar bör behandlas ytterligare så att nya förbättringar kan införas för att påskynda
dessa förfaranden.

311

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

50. FÖRKLARING OM PROTOKOLLET OM INSTITUTIONERNA INFÖR EN UTVIDGNING AV
EUROPEISKA UNIONEN

Fram till dess att den första utvidgningen träder i kraft gäller en överenskommelse om att
giltighetstiden för rådets beslut av den 29 mars 1994 ("Ioanninakompromissen") skall förlängas och
senast vid den förstnämnda tidpunkten kommer en särskild lösning för Spanien att åstadkommas.

312

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

51. FÖRKLARING OM ARTIKEL 10 I AMSTERDAMFÖRDRAGET

Genom Amsterdamfördraget upphävs och utgår inte längre tillämpade bestämmelser i Fördraget
om upprättandet av Europeiska gemenskapen, Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och
stålgemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen i den
lydelse som dessa fördrag hade innan Amsterdamfördraget trädde i kraft och anpassas vissa av
deras bestämmelser, vilket inbegriper införandet av vissa bestämmelser ur Fördraget om
upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna
och ur akten om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet. Dessa åtgärder påverkar
inte gemenskapens regelverk.

313

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

FÖRKLARINGAR

SOM KONFERENSEN BEAKTADE

315

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

1. FÖRKLARING AV ÖSTERRIKE OCH LUXEMBURG OM KREDITINSTITUT

Österrike och Luxemburg anser att förklaringen om offentligrättsliga kreditinstitut i Tyskland även
är tillämplig på sådana kreditinstitut i Österrike och Luxemburg som har jämförbar organisatorisk
struktur.

316

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

2. FÖRKLARING AV DANMARK OM ARTIKEL K 14 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA
UNIONEN

Enligt artikel K 14 i Fördraget om Europeiska unionen krävs enhällighet hos alla medlemmar

i Europeiska unionens råd, dvs. alla medlemsstater, för att anta beslut om att tillämpa
bestämmelserna i avdelning Illa i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen om
visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer på åtgärder inom de
områden som avses i artikel K 1. Vidare måste varje enhälligt beslut av rådet antas i varje
medlemsstat i enlighet med dess konstitutionella bestämmelser innan det kan träda i kraft.

I Danmark krävs för ett sådant godkännande, när fråga är om överlåtelse av suveränitet enligt
definitionen i den danska författningen, antingen en majoritet om fem sjättedelar av ledamöterna i
Folketinget eller både en majoritet av ledamöterna i Folketinget och en majoritet av väljarna i en
folkomröstning.

317

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

3. FÖRKLARING AV TYSKLAND, ÖSTERRIKE OCH BELGIEN OM SUBSIDIARITET

De tyska, österrikiska och belgiska regeringarna förutsätter att insatser som Europeiska
gemenskapen gör i enlighet med subsidiaritetsprincipen inte bara gäller medlemsstaterna utan också
enheter inom dessa i den utsträckning som dessa enheter enligt nationell konstitutionell rätt har
befogenhet att själva stifta lagar.

318

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

4. FÖRKLARING AV IRLAND OM ARTIKEL 3 I PROTOKOLLET OM FÖRENADE
KUNGARIKETS OCH IRLANDS STÄLLNING

Irland förklarar att det avser att utöva sin rätt enligt artikel 3 i protokollet om

Förenade kungarikets och Irlands ställning att delta i beslut om åtgärder i enlighet med avdelning
nia i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen i den största utsträckning som är
förenlig med upprätthållandet av dess gemensamma resezon med Förenade kungariket. Irland
påminner om att dess deltagande i protokollet om tillämpning av vissa inslag i artikel 7a i
Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen avspeglar dess önskan att upprätthålla
landets gemensamma resezon med Förenade kungariket i syfte att maximera den fria rörligheten
till och från Irland.

319

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

5. FÖRKLARING AV BELGIEN OM PROTOKOLLET OM ASYL FÖR MEDBORGARE I
EUROPEISKA UNIONENS MEDLEMSSTATER

Belgien godkänner protokollet om asyl för medborgare i Europeiska unionens medlemsstater och
förklarar att landet i enlighet med sina skyldigheter enligt 1951 års Genévekonvention och 1967 års
New York-protokoll - i enlighet med punkt d i protokollets enda artikel - kommer att göra en
individuell prövning av varje asylansökan från en medborgare i en annan medlemsstat.

320

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

6. FÖRKLARING AV BELGIEN. FRANKRIKE OCH ITALIEN OM PROTOKOLLET OM
INSTITUTIONERNA INFÖR EN UTVIDGNING AV EUROPEISKA UNIONEN

Belgien, Frankrike och Italien konstaterar på grundval av regeringskonferensens resultat att
Amsterdamfördraget inte motsvarar det behov av betydande framsteg i riktning mot förstärkta
institutioner som återigen bekräftades vid Europeiska rådet i Madrid.

Dessa länder anser att en sådan förstärkning är en nödvändig förutsättning för att de första
anslutningsförhandlingarna skall kunna slutföras. De är beslutna att i den omfattning som är
lämpligast följa protokollet såvitt avser kommissionens sammansättning och vägning av röster och
anser att en påtagligt utvidgad användning av omröstning med kvalificerad majoritet utgör en del
av de relevanta faktorer som bör beaktas.

321

11 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2

Prop. 1997/98:58
Bilaga 5

7. FÖRKLARING AV FRANKRIKE OM SITUATIONEN I DE UTOMEUROPEISKA
DEPARTEMENTEN MOT BAKGRUND AV PROTOKOLLET OM INFÖRLIVANDE AV
SCHENGENREGELVERKET INOM EUROPEISKA UNIONENS RAMAR

Frankrike anser inte att genomförandet av protokollet om införlivande av Schengenregelverket
inom Europeiska unionens ramar påverkar det geografiska tillämpningsområdet för den i Schengen
den 19 juni 1990 undertecknade konventionen om tillämpning av Schengenavtalet
av den 14 juni 1985, såsom detta område definieras genom artikel 138 första stycket i den
konventionen.

322

Prop. 1997/98:58

Bilaga 5

8. FÖRKLARING AV GREKLAND OM FÖRKLARINGEN OM KYRKORS OCH

KONFESSIONSLÖSA ORGANISATIONERS STÄLLNING

Under hänvisning till förklaringen om kyrkors och konfessionslösa organisationers ställning erinrar

Grekland om den gemensamma förklaring om berget Athos som är fogad till slutakten till

Fördraget om Greklands anslutning till Europeiska gemenskaperna.

323

Omröstning med kvalificerad majoritet

Prop. 1997/98:58

Bilaga 6

Omröstning med kvalificerad majoritet skall till följd av Amsterdam-
fördraget tillämpas enligt följande artiklar

Artikel 5a.2	Närmare samarbete - bemyndigande
Artikel 56.2	Etableringsrätt - samordning av vissa bestämmelser om särbehandling av utländska medborgare
Artikel 731.2	Provisoriska åtgärder
Artikel 109q	Sysselsättning - riktlinjer
Artikel 109r	Sysselsättning - stödåtgärder
Artikel 116	Tullsamarbete
Artikel 118.2	Sociala frågor - vissa åtgärder mot social utslagning
Artikel 119.3	Jämställdhet - lika möjligheter och lika behandling
Artikel 129.4	Folkhälsa - vissa minimikrav när det gäller organ m.m. samt vissa åtgärder på veterinär- och växtskyddsområdena
Artikel 13 Oi. 1-2	Forskning och teknisk utveckling - ramprogram
Artikel 130o första stycket	Forskning och teknisk utveckling - gemensamma foretag
Artikel 191a	Allmänna principer och gränser för rätten till tillgång till handlingar
Artikel 209a	Bekämpning av bedrägerier
Artikel 213a	Statistik
Artikel 213b	Inrättande av ett övervakningsorgan för skydd av personuppgifter
Artikel 227.2	De yttersta randområdena
Artikel 236.2-3	Tillfälligt upphävande av rättigheter

325

Medbeslutandeproceduren

Prop. 1997/98:58

Bilaga 7

Medbeslutandeproceduren enligt artikel 189b i EG-fördraget skall
till följd av Amsterdamfördraget tillämpas enligt följande artiklar

Artikel 6	Bestämmelser i syfte att förbjuda diskriminering på grund av nationalitet
Artikel 8a.2	Unionsmedborgarskap - bestämmelser för att underlätta medborgarnas utövande av vissa rättigheter (rådet beslutar enhälligt)
Artikel 51	Fri rörlighet för personer - regler för social trygghet för migrerande arbetstagare inom gemenskapen (rådet beslutar enhälligt)
Artikel 56.2	Etableringsrätt - samordning av vissa bestämmelser om särbehandling av utländska medborgare
Artikel 57.2	Etableringsrätt - vissa direktiv om samordning av bestämmelser avseende egenföretagare (rådet beslutar enhälligt)
Artikel 75.1 och artikel 84	Transporter - åtgärder för att genomföra transportpolitiken
Artikel 109r	Sysselsättning - stödåtgärder
Artikel 116	Tullsamarbete
Artikel 118.2	Sociala frågor - minimikrav, vissa åtgärder mot social utslagning
Artikel 119.3	Jämställdhet - lika möjligheter och lika behandling
Artikel 125	Europeiska socialfonden - genomförandebestämmelser
Artikel 127.4	Yrkesutbildning - vissa åtgärder
Artikel 129.4	Folkhälsa - vissa minimikrav när det gäller organ m.m. samt vissa åtgärder på veterinär- och växtskyddsområdena
Artikel 129d	Transeuropeiska nät - vissa åtgärder

327

Artikel 130e	Europeiska regionala utvecklingsfonden -             Prop. 1997/98:58 genomförandebestämmelser                         Bilaga 7
Artikel 13 Oo andra stycket	Forskning och utveckling - vissa åtgärder
Artikel 130s. 1	Miljö
Artikel 13Ow	Utvecklingssamarbete
Artikel 191a	Allmänna principer och gränser för rätten till tillgång till handlingar
Artikel 209 a	Bekämpning av bedrägerier
Artikel 213a	Statistik
Artikel 213b	Inrättande av ett övervakningsorgan för skydd av personuppgifter

328

Ekonomiska och sociala kommittén

Prop. 1997/98:58

Bilaga 8

Ekonomiska och sociala kommittén skall till följd av Amsterdam-
fördraget höras enligt följande artiklar

Artikel 109q	Sysselsättning - riktlinjer
Artikel 109r	Sysselsättning - stödåtgärder
Artikel 118.2-3	Sociala frågor - minimikrav, vissa åtgärder mot social utslagning
Artikel 119.3	Jämställdhet - lika möjligheter och lika behandling
Artikel 129.4	Folkhälsa - vissa minimikrav när det gäller organ m.m. samt vissa åtgärder på veterinär- och växtskyddsområdena

329

Regionkommittén

Prop. 1997/98:58

Bilaga 9

Regionkommittén skall till följd av Amsterdamfördraget höras enligt
följande artiklar

Artikel 75.1 och artikel 84	Transporter - åtgärder för att genomföra transportpolitiken
Artikel 109q	Sysselsättning - riktlinjer
Artikel 109r	Sysselsättning - stödåtgärder
Artikel 118.2-3	Sociala frågor - minimikrav, vissa åtgärder mot social utslagning
Artikel 125	Europeiska socialfonden - genomförandebestämmelser
Artikel 127.4	Yrkesutbildning - vissa åtgärder
Artikel 129.4	Folkhälsa - vissa minimikrav när det gäller organ m.m. samt vissa åtgärder på veterinär- och växtskyddsområdena
Artikel 130s. 1- 3	Miljö

331

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

KONSOLIDERAD VERSION

AV

FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN

333

INNEHÅLL

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

I. Fördragstext

Ingress

Avdelning I	Gemensamma bestämmelser
Avdelning II	Bestämmelser om ändring av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen i syfte att upprätta Europeiska gemenskapen
Avdelning III	Bestämmelser om ändring av Fördraget om upprättandet av Kol- och stålgemenskapen
Avdelning IV	Bestämmelser om ändring av Fördraget om upprättandet av Atomenergigemenskapen
Avdelning V	Bestämmelser om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik
Avdelning VI	Bestämmelser om polissamarbete och straffrättsligt samarbete
Avdelning VII	Bestämmelser om ett närmare samarbete
Avdelning VIII	Slutbestämmelser

334

II. Protokoll (texten återges inte här)

Prop. 1997/98:58
Bilaga 10

Observera att de hänvisningar till artiklar, avdelningar och avsnitt i fördraget som finns i
protokollen har anpassats i enlighet med de jämförelsetabeller som återfinns i
bilagan till Amsterdamfördraget.

Protokoll som fogas till Fördraget om Europeiska unionen

Protokoll (nr 1) om artikel 17 i Fördraget om Europeiska unionen (1997)

Protokoll som fogas till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen

Protokoll (nr 2) om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar (1997)

Protokoll (nr 3) om tillämpning av vissa inslag i artikel 14 i Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen på Förenade kungariket och Irland (1997)

Protokoll (nr 4) om Förenade kungarikets och Irlands ställning (1997)

Protokoll (nr 5) om Danmarks ställning (1997)

335

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

Protokoll som fogas till Fördraget om Europeiska unionen och fördragen om upprättandet av Europeiska
gemenskapen. Europeiska kol- och stålgemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen

Protokoll (nr 6) fogat till Fördraget om Europeiska unionen och fördragen om upprättandet av
Europeiska gemenskaperna (1992)

Protokoll (nr 7) om institutionerna inför en utvidgning av Europeiska unionen (1997)

Protokoll (nr 8) om lokalisering av säten för Europeiska gemenskapernas institutioner och vissa av
deras organ och enheter samt för Europol (1997)

Protokoll (nr 9) om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen (1997)

336

Prop. 1997/98:58
Bilaga 10

HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG, HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV
DANMARK, FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT, HELLENSKA REPUBLIKENS
PRESIDENT, HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SPANIEN, FRANSKA REPUBLIKENS
PRESIDENT, IRLANDS PRESIDENT, ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT, HANS
KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG, HENNES MAJESTÄT

DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA, PORTUGISISKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN

OCH NORDIRLAND,

SOM ÄR BESLUTNA att övergå till en ny fas i den europeiska integrationsprocess som inleddes med
upprättandet av Europeiska gemenskaperna,

SOM ERINRAR OM den historiska betydelsen av att delningen av den europeiska kontinenten har
upphört och behovet av att skapa en fast grundval för uppbyggnaden av det framtida Europa,

SOM BEKRÄFTAR den vikt som de fäster vid principerna om frihet, demokrati och respekt för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt vid rättsstatsprincipen,

SOM BEKRÄFTAR den vikt som de fäster vid de grundläggande sociala rättigheterna såsom dessa
fastställs i den europeiska sociala stadgan, som undertecknades i Turin den 18 oktober 1961, och i 1989
års gemenskapsstadga om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter,

SOM ÖNSKAR stärka solidariteten mellan sina folk samtidigt som de respekterar deras historia, kultur
och traditioner,

337

Prop. 1997/98:58
Bilaga 10

SOM ÖNSKAR ytterligare stärka institutionernas demokratiska karaktär och effektivitet för att sätta
dessa i stånd att inom en gemensam institutionell ram bättre fullgöra de uppgifter som har anförtrotts
dem,

SOM HAR FÖRESATT SIG att stärka och uppnå en konvergens mellan ekonomierna i sina länder samt
att upprätta en ekonomisk och monetär union som i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag omfattar
en gemensam och stabil valuta,

SOM ÄR BESLUTNA att med beaktande av principen om en hållbar utveckling och inom ramen för en
förverkligad inre marknad, en ökad sammanhållning och ett förbättrat miljöskydd främja ekonomiska och
sociala framsteg för sina folk samt att genomföra en politik som säkerställer att framsteg i fråga om
ekonomisk integration åtföljs av motsvarande framsteg på andra områden.

SOM HAR FÖRESATT SIG att införa ett gemensamt unionsmedborgarskap för medborgarna i sina
länder,

SOM HAR FÖRESATT SIG att genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, vilken omfattar
den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik som i enlighet med bestämmelserna i
artikel 17 skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, och därmed stärka den europeiska identiteten och
självständigheten i syfte att främja fred, säkerhet och framsteg i Europa och övriga delar av världen,

SOM HAR FÖRESATT SIG att underlätta fri rörlighet för personer, samtidigt som säkerheten och
tryggheten för deras folk säkerställs, genom att upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, i
enlighet med bestämmelserna i detta fördrag,

338

Prop. 1997/98:58
Bilaga 10

SOM HAR FÖRESATT SIG att fortsätta processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan

de europeiska folken, där besluten fattas så nära medborgarna som möjligt i enlighet med
subsidiaritetsprincipen,

SOM BEAKTAR de ytterligare steg som skall tas för att föra den europeiska integrationen framåt,

HAR BESLUTAT att upprätta en europeisk union och har för detta ändamål som befullmäktigade utsett

HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG

Mark EYSKENS, utrikesminister;

Philippe MAYSTADT, finansminister;

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK

Uffe ELLEMANN-JENSEN, utrikesminister;

Anders FOGH RASMUSSEN, ekonomiminister;

FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT

Hans-Dietrich GENSCHER, utrikesminister;

Theodor WAIGEL, finansminister;

HELLENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT

Antonios SAMARAS, utrikesminister;

Efthymios CHRISTODOULOU, ekonomiminister;

339

HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SPANIEN

Francisco FERNÄNDEZ ORDÖNEZ, utrikesminister;

Carlos SOLCHAGA C AT ALÄN, ekonomi- och finansminister;

FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT

Roland DUMAS, utrikesminister;

Pierre BÉRÉGOVOY, ekonomi-, finans- och budgetminister;

IRLANDS PRESIDENT

Gerard COLLINS, utrikesminister;

Bertie AHERN, finansminister;

ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT

Gianni DE MICHELIS, utrikesminister;

Guido CARLI, finansminister;

HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG

Jacques F. POOS, vice premiärminister, utrikesminister;

Jean-Claude JUNCKER, finansminister;

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA

Hans VAN DEN BROEK, utrikesminister;

Willem KOK, finansminister;

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

340

PORTUGISISKA REPUBLIKENS PRESIDENT

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

Joäo de Deus PINHEIRO, utrikesminister;

Jorge BRAGA DE MACEDO, finansminister;

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN
OCH NORDIRLAND

The Rt. Hon. Douglas HURD, utrikes- och samväldesminister;

The Hon. Francis MAUDE, statssekreterare för finansiella angelägenheter i finansdepartementet;

SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form, har enats om
följande.

AVDELNING I

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

ARTIKEL 1 (f.d. artikel A)

Genom detta fördrag upprättar de HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA mellan sig en
EUROPEISK UNION, härefter kallad "unionen".

Detta fördrag markerar en ny fas i processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de
europeiska folken, där besluten skall fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt.

341

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

Unionen skall grundas på Europeiska gemenskaperna samt den politik och de samarbetsformer som
införs genom detta fördrag. Unionen skall ha till uppgift att på ett konsekvent och solidariskt sätt
organisera förbindelserna mellan medlemsstaterna och mellan deras folk.

ARTIKEL 2 (f.d. artikel B)

Unionen skall ha som mål att

främja ekonomiska och sociala framsteg och en hög sysselsättningsnivå och att uppnå en väl
avvägd och hållbar utveckling, särskilt genom att skapa ett område utan inre gränser, genom att
stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen och genom att upprätta en ekonomisk och
monetär union som på sikt skall omfatta en gemensam valuta i överensstämmelse med
bestämmelserna i detta fördrag,

hävda sin identitet i internationella sammanhang, särskilt genom att genomföra en gemensam
utrikes- och säkerhetspolitik, vilken omfattar den gradvisa utformningen av en gemensam försvars-
politik som i enlighet med bestämmelserna i artikel 17 skulle kunna leda till ett gemensamt
försvar,

stärka skyddet av medlemsstaternas medborgares rättigheter och intressen genom att införa ett
unionsmedborgarskap,

342

Prop. 1997/98:58
Bilaga 10

bevara och utveckla unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria
rörligheten för personer garanteras samtidigt som lämpliga åtgärder vidtas avseende kontroller vid
yttre gränser, asyl, invandring och förebyggande och bekämpande av brottslighet,

fullt ut upprätthålla gemenskapens regelverk och bygga ut det samt att därvid överväga i vilken
utsträckning den politik och de samarbetsformer som införs genom detta fördrag kan behöva
revideras för att säkerställa effektiviteten hos gemenskapens mekanismer och institutioner.

Unionens mål skall uppnås i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag och i överensstämmelse med de
villkor och den tidsplan som fastställs i fördraget samt med beaktande av subsidiaritetsprincipen, såsom
denna definieras i artikel 5 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

ARTIKEL 3 (f.d. artikel C)

Unionen skall ha en gemensam institutionell ram, som skall säkerställa konsekvens och kontinuitet i
verksamheten för att nå dess mål samtidigt som gemenskapens regelverk följs och byggs ut.

Unionen skall särskilt säkerställa att den genomgående handlar samstämmigt i relationerna med
omvärlden inom ramen för sin utrikes- och säkerhetspolitik, ekonomiska politik och biståndspolitik.

Rådet och kommissionen skall ansvara för sådan samstämmighet och samarbeta i detta syfte. De skall var
och en inom ramen för sina befogenheter svara för att denna politik genomfors.

343

ARTIKEL 4 (f.d. artikel D)

Prop. 1997/98:58
Bilaga 10

Europeiska rådet skall ge unionen de impulser som behövs för dess utveckling och fastställa allmänna
politiska riktlinjer för denna utveckling.

Europeiska rådet skall bestå av medlemsstaternas stats- eller regeringschefer samt kommissionens
ordförande. Dessa skall biträdas av medlemsstaternas utrikesministrar och en medlem av kommissionen.
Europeiska rådet skall sammanträda minst två gånger om året under ordförandeskap av stats- eller
regeringschefen i den medlemsstat som innehar ordförandeskapet i rådet.

Europeiska rådet skall förelägga Europaparlamentet en rapport efter varje sammanträde samt en skriftlig
årsrapport om unionens framsteg.

ARTIKEL 5 (f.d. artikel E)

Europaparlamentet, rådet, kommissionen, domstolen och revisionsrätten skall utöva sina befogenheter på
de villkor och för de syften som har fastställts dels genom bestämmelserna i fördragen om upprättandet
av Europeiska gemenskaperna och i senare fördrag och rättsakter om ändring eller komplettering av
dessa fördrag och dels genom de övriga bestämmelserna i det här fördraget.

344

ARTIKEL 6 (f.d. artikel F)

Prop. 1997/98:58
Bilaga 10

1.    Unionen bygger på principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna samt på rättsstatsprincipen, vilka principer är gemensamma för
medlemsstaterna.

2.    Unionen skall som allmänna principer för gemenskapsrätten respektera de grundläggande
rättigheterna, såsom de garanteras i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950, och såsom de följer av
medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner.

3.    Unionen skall respektera den nationella identiteten hos sina medlemsstater.

4.    Unionen skall se till att den har de medel som den behöver för att nå sina mål och genomföra sin
politik.

ARTIKEL 7 (f.d. artikel F 1)

1. Rådet, som skall sammanträda på statschefs- eller regeringschefsnivå, får på förslag från en
tredjedel av medlemsstaterna eller från kommissionen och efter Europaparlamentets samtycke, samt efter
att ha uppmanat den ifrågavarande medlemsstatens regering att framföra sina synpunkter, enhälligt slå
fast att en medlemsstat allvarligt och ihållande åsidosätter principer som anges i artikel 6.1.

345

Prop. 1997/98:58
Bilaga 10

2.    När detta har fastslagits får rådet, som skall fatta beslut med kvalificerad majoritet, besluta om att
tillfälligt upphäva vissa av de rättigheter som den ifrågavarande medlemsstaten har till följd av
tillämpningen av detta fördrag, inbegripet rösträtten i rådet för företrädaren för den medlemsstatens
regering. Rådet skall därvid beakta de möjliga följder som ett sådant tillfälligt upphävande kan få för
fysiska och juridiska personers rättigheter och skyldigheter.

Den ifrågavarande medlemsstatens skyldigheter enligt detta fördrag skall under alla omständigheter
fortsätta att vara bindande för den staten.

3.    Rådet får senare med kvalificerad majoritet besluta om att ändra eller återkalla åtgärder som har
vidtagits enligt punkt 2, när den situation som ledde till att åtgärderna infördes har förändrats.

4.    Vid tillämpningen av denna artikel skall rådet fatta beslut utan att beakta rösten från företrädaren
för den ifrågavarande medlemsstatens regering. Att personligen närvarande eller företrädda medlemmar
avstår från att rösta hindrar inte att sådana beslut som avses i punkt 1 antas. En kvalificerad majoritet
skall anses vara samma andel av de berörda rådsmedlemmamas vägda röster som den som anges i
artikel 205.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Denna punkt skall också tillämpas om rösträtt i enlighet med punkt 2 tillfälligt inte får utövas.

5.    Vid tillämpningen av denna artikel skall Europaparlamentet fatta beslut med två tredjedelar av de
avgivna rösterna, vilka skall representera en majoritet av dess ledamöter.

346

AVDELNING II

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

BESTÄMMELSER OM ÄNDRING AV FÖRDRAGET

OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPEN I SYFTE ATT

UPPRÄTTA EUROPEISKA GEMENSKAPEN
ARTIKEL 8 (f.d. artikel G)

(återges ej här)

AVDELNING III

BESTÄMMELSER OM ÄNDRING AV FÖRDRAGET

OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA KOL- OCH STÅLGEMENSKAPEN
ARTIKEL 9 (f.d. artikel H)

(återges ej här)
AVDELNING IV

BESTÄMMELSER OM ÄNDRING AV FÖRDRAGET

OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA ATOMENERGIGEMENSKAPEN
ARTIKEL 10 (f.d. artikel I)

(återges ej här)

347

AVDELNING V

Prop. 1997/98:58
Bilaga 10

BESTÄMMELSER OM EN GEMENSAM UTRIKES- OCH SÄKERHETSPOLITIK

ARTIKEL 11 (f.d. artikel J 1)

1.    Unionen skall fastställa och genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som omfattar
alia områden inom utrikes- och säkerhetspolitiken och som skall ha som mål att

skydda unionens gemensamma värden, grundläggande intressen, oavhängighet och integritet i
överensstämmelse med grundsatserna i Förenta nationernas stadga,

på alla sätt stärka unionens säkerhet,

bevara freden och stärka den internationella säkerheten i enlighet med grundsatserna i Förenta
nationernas stadga samt i enlighet med principerna i Helsingforsavtalets slutakt och målen i
Parisstadgan, inbegripet de som gäller yttre gränser,

främja det internationella samarbetet,

utveckla och befästa demokratin och rättsstatsprincipen samt respekten för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna.

2.    Medlemsstaterna skall aktivt och förbehållslöst stödja unionens utrikes- och säkerhetspolitik i en
anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet.

Medlemsstaterna skall arbeta tillsammans för att förstärka och utveckla sin ömsesidiga politiska
solidaritet. De skall avstå från varje handling som strider mot unionens intressen eller kan minska dess
effektivitet som en sammanhållande kraft i de internationella relationerna.

Rådet skall säkerställa att dessa principer följs.

348

ARTIKEL 12 (f.d. artikel J 2)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

Unionen skall sträva efter att förverkliga de mål som anges i artikel 11 genom att

bestämma principerna och de allmänna riktlinjerna för den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken,

besluta om gemensamma strategier,

besluta om gemensamma åtgärder,

anta gemensamma ståndpunkter,

stärka det systematiska samarbetet mellan medlemsstaterna om deras politik.

ARTIKEL 13 (f.d. artikel J 3)

1.    Europeiska rådet skall bestämma principerna och de allmänna riktlinjerna för den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken, inklusive för frågor som har försvarsmässiga konsekvenser.

2.    Europeiska rådet skall besluta om gemensamma strategier som skall genomföras av unionen på
områden där medlemsstaterna har viktiga gemensamma intressen.

I de gemensamma strategierna skall anges dessas mål och varaktighet samt de medel som unionen och
medlemsstaterna skall ställa till förfogande.

349

Prop. 1997/98:58
Bilaga 10

3. Rådet skall fatta de beslut som behövs för att fastställa och genomföra den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken på grundval av de allmänna riktlinjer som Europeiska rådet har antagit.

Rådet skall rekommendera Europeiska rådet gemensamma strategier och genomföra dessa, särskilt genom
att besluta om gemensamma åtgärder och anta gemensamma ståndpunkter.

Rådet skall säkerställa enhetlighet, konsekvens och effektivitet i unionens handlande.

ARTIKEL 14 (f.d. artikel J 4)

1.   Rådet skall besluta om gemensamma åtgärder. De gemensamma åtgärderna skall avse specifika
situationer där operativa insatser från unionens sida anses nödvändiga. De skall ange mål, omfattning, de
medel som skall ställas till unionens förfogande, vid behov varaktighet, samt på vilka villkor de skall
genomföras.

2.    Om förhållandena ändras på ett sätt som är av väsentlig betydelse för en fråga som är föremål för
en gemensam åtgärd, skall rådet se över principerna och målen för åtgärden och fatta de nödvändiga
besluten. Så länge rådet inte har fattat beslut skall den gemensamma åtgärden bestå.

3.    Gemensamma åtgärder skall vara förpliktande för medlemsstaterna vid deras ställningstaganden
och handlande.

350

Prop. 1997/98:58
Bilaga 10

4.    Rådet får anmoda kommissionen att förelägga rådet lämpliga förslag i frågor som rör den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken för att säkerställa genomförandet av en gemensam åtgärd.

5.    Information skall lämnas om varje nationellt ställningstagande eller nationell åtgärd som planeras
inom ramen för en gemensam åtgärd; informationen skall lämnas i så god tid att föregående samråd kan
ske inom rådet om det behövs. Skyldigheten att lämna förhandsinformation skall inte gälla åtgärder som
endast innebär att beslut av rådet förs över till nationell nivå.

6.    Om förändringar i situationen gör det absolut nödvändigt och i brist på beslut av rådet får
medlemsstaterna - med beaktande av de allmänna målen för den gemensamma åtgärden - vidta de
brådskande åtgärder som behövs. De berörda medlemsstaterna skall genast underrätta rådet om sådana
åtgärder.

7.    Om genomförandet av en gemensam åtgärd medför allvarliga svårigheter för en medlemsstat, skall
denna lägga fram saken för rådet som skall överväga frågan och söka lämpliga lösningar. Sådana
lösningar får inte strida mot målen för den gemensamma åtgärden eller minska dennas effektivitet.

ARTIKEL 15 (f.d. artikel J 5)

Rådet skall anta gemensamma ståndpunkter. Dessa skall ange unionens inställning till en särskild fråga
av geografisk eller tematisk karaktär. Medlemsstaterna skall se till att deras nationella politik
överensstämmer med de gemensamma ståndpunkterna.

351

ARTIKEL 16 (f.d. artikel J 6)

Prop. 1997/98:58
Bilaga 10

Medlemsstaterna skall informera och samråda med varandra inom rådet om alla utrikes- och
säkerhetspolitiska frågor av allmänt intresse för att säkerställa att unionens inflytande utövas så effektivt
som möjligt genom ett konvergent uppträdande.

ARTIKEL 17 (f.d. artikel J 7)

1. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall omfatta alla frågor som gäller unionens
säkerhet, inklusive den gradvisa utformningen i enlighet med andra stycket av en gemensam
försvarspolitik som skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, om Europeiska rådet beslutar det.
Europeiska rådet skall i så fall rekommendera medlemsstaterna att anta ett sådant beslut i enlighet med
deras konstitutionella bestämmelser.

Västeuropeiska unionen (VEU) är en integrerad del av unionens utveckling som ger unionen tillgång till
operativ kapacitet, särskilt såvitt avser punkt 2. Den stöder unionen när det gäller att i enlighet med
denna artikel utforma de aspekter på den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken som har
försvarsmässiga konsekvenser. Unionen skall i enlighet med detta främja närmare institutionella
förbindelser med VEU inför möjligheten av VEU:s införlivande med unionen, om Europeiska rådet
beslutar det. Europeiska rådet skall i så fall rekommendera medlemsstaterna att anta ett sådant beslut i
enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.

Unionens politik enligt denna artikel skall inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters
säkerhets- och försvarspolitik och den skall respektera de förpliktelser som vissa medlemsstater, som
anser att deras gemensamma försvar förverkligas genom Atlantpaktsorganisationen (NATO), har enligt
Nordatlantiska fördraget och vara förenlig med den gemensamma säkerhets- och försvarspolitik som har
upprättats inom den ramen.

352

Prop. 1997/98:58
Bilaga 10

Den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik skall, på det sätt som medlemsstaterna anser
lämpligt, stödjas av samarbete mellan dem på krigsmaterielområdet.

2.    De frågor som avses i denna artikel skall omfatta humanitära insatser och räddningsinsatser,
fredsbevarande insatser och insatser med stridskrafter vid krishantering inklusive fredsskapande åtgärder.

3.    Unionen kommer att anlita VEU för att utarbeta och genomföra de av unionens beslut och åtgärder
som har försvarsmässiga konsekvenser.

Europeiska rådets behörighet att lägga fast riktlinjer i enlighet med artikel 13 skall också gälla såvitt
avser VEU i de frågor där unionen anlitar VEU.

När unionen anlitar VEU för att utarbeta och genomföra unionens beslut om de insatser som avses i
punkt 2, skall unionens alla medlemsstater ha rätt att delta fullt ut i de ifrågavarande insatserna. Rådet
skall i samförstånd med VEU:s institutioner besluta om de praktiska arrangemang som är nödvändiga för
att göra det möjligt för alla medlemsstater som medverkar i dessa insatser att fullt ut och på lika villkor
delta i planering och beslutsfattande inom VEU.

Sådana beslut som har försvarsmässiga konsekvenser och som behandlas i denna punkt skall fattas utan
att det påverkar den politik och de förpliktelser som avses i punkt 1 tredje stycket.

353

12 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2

Prop. 1997/98:58
Bilaga 10

4.    Bestämmelserna i denna artikel skall inte hindra utvecklingen av ett närmare samarbete mellan två
eller flera medlemsstater på bilateral nivå inom ramen för VEU och Atlantpakten, förutsatt att ett sådant
samarbete inte strider mot eller hindrar det samarbete som föreskrivs i denna avdelning.

5.    För att främja målen i denna artikel kommer bestämmelserna i denna artikel att ses över i enlighet
med artikel 48.

ARTIKEL 18 (f.d. artikel J 8)

1.    Ordförandelandet skall företräda unionen i frågor som omfattas av den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken.

2.    Ordförandelandet skall ansvara för att beslut som fattas enligt denna avdelning genomförs; i den
egenskapen skall det därför i princip uttrycka unionens ståndpunkt inom internationella organisationer
och vid internationella konferenser.

3.    Ordförandelandet skall biträdas av rådets generalsekreterare, som skall fungera som hög
representant när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

4.    Kommissionen skall fullt ut medverka i de uppgifter som avses i punkterna 1 och 2.
Ordförandelandet skall när det gäller dessa uppgifter vid behov biträdas av den medlemsstat som står
närmast i tur att utöva ordförandeskapet.

5.    Rådet får när det anser det nödvändigt utse en särskild representant som skall ha mandat för
särskilda politiska frågor.

354

ARTIKEL 19 (f.d. artikel J 9)

Prop. 1997/98:58
Bilaga 10

1.    Medlemsstaterna skall samordna sitt uppträdande inom internationella organisationer och vid
internationella konferenser. De skall där hävda de gemensamma ståndpunkterna.

Inom internationella organisationer och vid internationella konferenser där inte samtliga medlemsstater
deltar skall de deltagande medlemsstaterna hävda de gemensamma ståndpunkterna.

2.    Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 och artikel 14.3 skall de medlemsstater som är
företrädda inom internationella organisationer och vid internationella konferenser där inte samtliga
medlemsstater deltar hålla de senare informerade om alla frågor som är av gemensamt intresse.

Medlemsstater som också är medlemmar av Förenta nationernas säkerhetsråd skall samråda med
varandra och hålla övriga medlemsstater fullt informerade. Medlemsstater som är permanenta
medlemmar av säkerhetsrådet skall då de fullgör sina uppgifter se till att unionens ståndpunkter och
intressen tillvaratas, dock utan att detta skall påverka deras ansvar enligt bestämmelserna i Förenta
nationernas stadga.

ARTIKEL 20 (f.d. artikel J 10)

Medlemsstaternas diplomatiska och konsulära myndigheter och kommissionens delegationer i tredje land
och vid internationella konferenser samt deras representationer vid internationella organisationer skall
samarbeta för att säkerställa att av rådet beslutade gemensamma ståndpunkter och gemensamma åtgärder
följs och genomförs.

355

Prop. 1997/98:58
Bilaga 10

De skall intensifiera samarbetet genom att utbyta information, göra gemensamma bedömningar och bidra
till att genomföra de bestämmelser som avses i artikel 20 i Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen.

ARTIKEL 21 (f.d. artikel J 11)

Ordförandelandet skall höra Europaparlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande
valmöjligheterna när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och se till att
vederbörlig hänsyn tas till Europaparlamentets synpunkter. Ordförandeskapet och kommissionen skall
regelbundet hålla Europaparlamentet informerat om utvecklingen av unionens utrikes- och
säkerhetspolitik.

Europaparlamentet får ställa frågor eller avge rekommendationer till rådet. En gång om året skall
Europaparlamentet hålla en debatt om de framsteg som har gjorts för att genomföra den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken.

ARTIKEL 22 (f.d. artikel J 12)

1. Varje medlemsstat eller kommissionen får hänskjuta frågor om den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken till rådet och lägga fram förslag för rådet.

356

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

2. I sådana fall som kräver ett snabbt beslut skall ordförandelandet på eget initiativ eller på begäran
av kommissionen eller en medlemsstat kalla till ett extra rådssammanträde inom fyrtioåtta timmar
eller, i en nödsituation, inom kortare tid.

ARTIKEL 23 (f.d. artikel J 13)

1.    Beslut enligt denna avdelning fattas enhälligt av rådet. Att personligen närvarande eller företrädda
medlemmar avstår från att rösta hindrar inte att sådana beslut fattas.

En rådsmedlem som avstår från att rösta får motivera sitt avstående genom att avge en formell förklaring
enligt detta stycke. Om sä sker skall rådsmedlemmen inte vara skyldig att tillämpa beslutet men skall
godta att beslutet är förpliktande för unionen. Den berörda medlemsstaten skall i en anda av ömsesidig
solidaritet avhålla sig från varje handling som skulle kunna strida mot eller hindra en unionshandling på
grundval av det beslutet, och de andra medlemsstaterna skall respektera dess ståndpunkt. Om de
rådsmedlemmar som på detta sätt motiverar sitt avstående företräder mer än en tredjedel av rösterna,
vägda i enlighet med artikel 205.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, skall
beslutet inte fattas.

2.    Rådet skall med avvikelse från bestämmelserna i punkt 1 med kvalificerad majoritet

besluta om gemensamma åtgärder, anta gemensamma ståndpunkter eller fatta andra beslut på
grundval av en gemensam strategi,

357

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

besluta om genomförande av en gemensam åtgärd eller en gemensam ståndpunkt.

Om en rådsmedlem förklarar att denne av viktiga och uttalade skäl som rör nationell politik avser att
motsätta sig antagandet av ett beslut som skall fattas med kvalificerad majoritet, skall omröstning inte
ske. Rådet får med kvalificerad majoritet begära att frågan skall hänskjutas till Europeiska rådet för
enhälligt beslut.

Rådsmedlemmamas röster skall vägas i enlighet med artikel 205.2 i Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen. Rådets beslut skall fattas med minst 62 röster från minst 10 medlemmar.

Denna punkt skall inte tillämpas på beslut som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser.

3. I procedurfrågor skall rådet fatta beslut med en majoritet av sina medlemmar.

ARTIKEL 24 (f.d. artikel J 14)

När det är nödvändigt att ingå ett avtal med en eller flera stater eller internationella organisationer för att
genomföra denna avdelning får rådet genom enhälligt beslut bemyndiga ordförandelandet, som om det är
lämpligt skall biträdas av kommissionen, att inleda förhandlingar i detta syfte. Sådana avtal skall ingås av
rådet genom enhälligt beslut efter rekommendation av ordförandelandet. Ett avtal skall inte vara bindande
för en medlemsstat vars företrädare i rådet förklarar att medlemsstaten måste uppfylla vissa krav som
följer av dess egna konstitutionella förfaranden; de övriga rådsmedlemmama kan enas om att avtalet skall
gälla provisoriskt för dem.

Bestämmelserna i denna artikel skall också gälla frågor som omfattas av avdelning VI.

358

ARTIKEL 25 (f.d. artikel J 15)

Prop. 1997/98:58
Bilaga 10

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 207 i Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen skall en politisk kommitté övervaka den internationella situationen på de områden som
omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och bidra till att utforma politiken genom
att avge yttranden till rådet på begäran av detta eller på eget initiativ. Kommittén skall också övervaka
genomförandet av den beslutade politiken, dock utan att detta påverkar ordförandelandets eller
kommissionens befogenheter.

ARTIKEL 26 (f.d. artikel J 16)

Rådets generalsekreterare, som är den höge representanten för den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken, skall biträda rådet i frågor som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,
särskilt genom att medverka vid utformning, förberedelse och genomförande av beslut i politiska frågor
samt att, när det är lämpligt, på rådets vägnar och på ordförandelandets begäran föra en politisk dialog
med tredje part.

ARTIKEL 27 (f.d. artikel J 17)

Kommissionen skall fullt ut delta i arbetet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

359

ARTIKEL 28 (f.d. artikel J 18)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

1.    Artiklarna 189, 190, 196-199, 203, 204, 206-209, 213-219, 255 och 290 i Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen skall tillämpas på bestämmelserna om de områden som avses i
denna avdelning.

2.    Institutionernas förvaltningsutgifter till följd av bestämmelserna om de områden som avses i denna
avdelning skall belasta Europeiska gemenskapernas budget.

3.    Driftsutgiftema för att genomföra de nämnda bestämmelserna skall också belasta Europeiska
gemenskapernas budget, bortsett från driftsutgifter i samband med operationer som har militära eller
försvarsmässiga konsekvenser och i fall då rådet enhälligt beslutar något annat.

Om utgifterna inte skall belasta Europeiska gemenskapernas budget skall de belasta medlemsstaterna i
enlighet med den på bruttonationalinkomsten grundade fördelningsnyckeln, om inte rådet enhälligt
beslutar något annat. De medlemsstater, vilkas företrädare i rådet har avgett en formell förklaring enligt
artikel 23.1 andra stycket är inte skyldiga att bidra till finansieringen av utgifter i samband med
operationer som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser.

4.    Det budgetförfarande som fastställs i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall
tillämpas på de utgifter som belastar Europeiska gemenskapernas budget.

360

AVDELNING VI

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

BESTÄMMELSER OM POLISSAMARBETE
OCH STRAFFRÄTTSLIGT SAMARBETE

ARTIKEL 29 (f.d. artikel K 1)

Utan att det påverkar Europeiska gemenskapens befogenheter skall unionens mål vara att ge medborgarna
en hög säkerhetsnivå inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa genom att bland medlemsstaterna
utforma gemensamma insatser på områdena polissamarbete och straffrättsligt samarbete samt genom att
förebygga och bekämpa rasism och främlingsfientlighet.

Detta mål skall uppnås genom förebyggande och bekämpande av brottslighet, vare sig denna är
organiserad eller ej, särskilt terrorism, människohandel och brott mot barn, olaglig narkotikahandel och
olaglig vapenhandel, korruption och bedrägeri, genom

närmare samarbete mellan polismyndigheter, tullmyndigheter och andra behöriga myndigheter i
medlemsstaterna, både direkt och genom Europeiska polisbyrån (Europol), i enlighet med
bestämmelserna i artiklarna 30 och 32,

närmare samarbete mellan rättsliga myndigheter och andra behöriga myndigheter i medlemsstaterna
i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 31a-d och 32,

tillnärmning, när det är nödvändigt, av straffrättsliga regler i medlemsstaterna i enlighet med
bestämmelserna i artikel 31e.

361

ARTIKEL 30 (f.d. artikel K 2)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

1.    De gemensamma insatserna på polissamarbetets område skall omfatta

a)    operativt samarbete mellan de behöriga myndigheterna, inbegripet polisen, tullen och andra
specialiserade brottsbekämpande organ i medlemsstaterna för att förebygga, upptäcka och utreda
brott,

b)    insamling, lagring, bearbetning, analys och utbyte av relevant information, inbegripet information
som brottsbekämpande organ innehar, i synnerhet genom Europol, om rapporter om tvivelaktiga
ekonomiska transaktioner, under iakttagande av tillämpliga bestämmelser om skydd av
personuppgifter,

c)    samarbete och gemensamma initiativ när det gäller utbildning, utbyte av sambandsmän,
utstationering, användning av utrustning och kriminalteknisk forskning,

d)   gemensam utvärdering av särskild utredningsteknik i samband med upptäckt av grova former av
organiserad brottslighet.

2.    Rådet skall främja samarbete genom Europol och skall särskilt, inom fem år från dagen för
Amsterdamfördragets ikraftträdande,

a) göra det möjligt för Europol att underlätta och stödja förberedelse av samt att främja samordning
och utförande av särskilda utredningsinsatser från medlemsstaternas behöriga myndigheters sida,
inklusive operativa insatser av gemensamma grupper som omfattar företrädare för Europol i en
stödjande funktion,

362

Prop. 1997/98:58
Bilaga 10

b)    besluta om åtgärder som tillåter Europol att anmoda medlemsstaternas behöriga myndigheter att
genomföra och samordna sina utredningar i särskilda fall och att utveckla specialiserad sakkunskap
som kan ställas till medlemsstaternas förfogande för att biträda dem vid utredning av fall av
organiserad brottslighet,

c)    främja sambandssystem mellan tjänstemän som handlägger förundersökning respektive åtal och
som är särskilt inriktade på att bekämpa organiserad brottslighet i nära samarbete med Europol,

d)    upprätta ett nätverk för forskning, dokumentation och statistik om gränsöverskridande brottslighet.

ARTIKEL 31 (f.d. artikel K 3)

De gemensamma insatserna rörande straffrättsligt samarbete skall omfatta

a)    underlättande och påskyndande av samarbete mellan behöriga ministerier och rättsliga eller
likvärdiga myndigheter i medlemsstaterna när det gäller rättsliga förfaranden och verkställighet av
beslut,

b)    underlättande av utlämning mellan medlemsstaterna,

c)    säkerställande av förenlighet mellan tillämpliga regler i medlemsstaterna, när detta är nödvändigt
för att förbättra samarbetet,

d)    förebyggande av behörighetskonflikter mellan medlemsstaterna,

363

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

e) gradvisa beslut om åtgärder som fastställer minimiregler avseende brottsrekvisit och påföljder på
områdena organiserad brottslighet, terrorism och olaglig narkotikahandel.

ARTIKEL 32 (f.d. artikel K 4)

Rådet skall bestämma de villkor och begränsningar enligt vilka de behöriga myndigheter som avses i
artiklarna 30 och 31 får verka på en annan medlemsstats territorium i samverkan och samförstånd med
den statens myndigheter.

ARTIKEL 33 (f.d. artikel K 5)

Denna avdelning skall inte påverka medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla lag och ordning och
skydda den inre säkerheten.

ARTIKEL 34 (f.d. artikel K 6)

1. På de områden som avses i denna avdelning skall medlemsstaterna informera och samråda med
varandra inom rådet i syfte att samordna sitt handlande. För detta ändamål skall de upprätta ett
samarbete mellan de behöriga enheterna i sina förvaltningar.

364

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

2. Rådet skall på lämpligt sätt och enligt den ordning som anges i denna avdelning vidta åtgärder och
främja samarbete som bidrar till att unionens mål uppnås. För detta ändamål får rådet genom enhälligt
beslut på initiativ av en medlemsstat eller kommissionen

a)    anta gemensamma ståndpunkter som anger unionens inställning i en viss fråga,

b)    fatta rambeslut om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar. Rambesluten
skall vara bindande för medlemsstaterna när det gäller de resultat som skall uppnås men skall
överlåta åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt; de skall inte ha
direkt effekt,

c)   fatta beslut för alla andra ändamål som stämmer överens med målen i denna avdelning, dock med
uteslutande av tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar. Dessa beslut skall
vara bindande och skall inte ha direkt effekt; rådet skall med kvalificerad majoritet besluta om de
åtgärder som är nödvändiga för att genomföra dessa beslut på unionsnivå,

d)    upprätta konventioner som rådet skall rekommendera medlemsstaterna att anta i enlighet med deras
konstitutionella bestämmelser. Medlemsstaterna skall påbörja tillämpliga förfaranden inom den tid
som rådet fastställer.

Om inte annat anges i konventionerna skall dessa, så snart de har antagits av åtminstone hälften av
medlemsstaterna, träda i kraft för dessa medlemsstater. Åtgärder för att genomföra konventionerna
skall beslutas inom rådet med en majoritet av två tredjedelar av de fördragsslutande parterna.

365

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

3.    När rådet skall besluta med kvalificerad majoritet skall medlemmarnas röster vägas enligt

artikel 205.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, varvid åtminstone 62 röster från
minst 10 medlemmar skall krävas för beslut.

4.    I procedurfrågor skall rådet besluta med en majoritet av sina medlemmar.

ARTIKEL 35 (f.d. artikel K 7)

1.    Europeiska gemenskapernas domstol skall vara behörig att i enlighet med de villkor som anges i
denna artikel meddela förhandsavgöranden om giltighet och tolkning av rambeslut och beslut, om
tolkning av konventioner som upprättas enligt denna avdelning och om giltighet och tolkning av
åtgärderna för att genomföra dessa.

2.    En medlemsstat skall ha möjlighet att genom en förklaring som avges vid tidpunkten för
Amsterdamfördragets undertecknande eller när som helst därefter godta domstolens behörighet att
meddela förhandsavgöranden enligt punkt 1.

3.    En medlemsstat som avger en förklaring enligt punkt 2 skall ange antingen

a)    att en domstol i den medlemsstaten, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt

nationell lagstiftning, får begära att Europeiska gemenskapernas domstol meddelar ett
förhandsavgörande om en fråga som uppkommer i ett mål som är anhängigt vid den förstnämnda
domstolen om giltighet eller tolkning av en rättsakt som avses i punkt 1, om den förstnämnda
domstolen anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken, eller

366

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

b) att en domstol i den staten får begära att Europeiska gemenskapernas domstol meddelar ett
förhandsavgörande i en fråga som uppkommer i ett mål som är anhängigt vid den förstnämnda
domstolen om giltighet eller tolkning av en rättsakt som avses i punkt 1, om den förstnämnda
domstolen anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken.

4.    Varje medlemsstat skall, vare sig den har avgivit en förklaring enligt punkt 2 eller inte, ha rätt att
till domstolen inkomma med inlagor eller skriftliga synpunkter i mål som uppkommer enligt punkt 1.

5.    Domstolen skall inte vara behörig att pröva giltigheten eller proportionaliteten av insatser som
polis eller andra brottsbekämpande organ gör i en medlemsstat eller av medlemsstaternas utövning av sitt
ansvar för att upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten.

6.    Domstolen skall vara behörig att granska lagenligheten av rambeslut och andra beslut när en
medlemsstat eller kommissionen väcker talan rörande bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga
formföreskrifter, åsidosättande av detta fördrag eller av någon rättsregel som gäller dess tillämpning eller
rörande maktmissbruk. Talan som avses i denna punkt skall väckas inom två månader från den dag då
åtgärden offentliggjordes.

7.    Domstolen skall vara behörig att avgöra alla tvister mellan medlemsstaterna om tolkning eller
tillämpning av rättsakter som har antagits enligt artikel 34.2, om rådet inte kan avgöra tvisten inom sex
månader efter det att den hänsköts till rådet av en av dess medlemmar. Domstolen skall även vara
behörig att döma i tvister mellan medlemsstaterna och kommissionen om tolkning eller tillämpning av
konventioner som har upprättats enligt artikel 34.2 d.

367

ARTIKEL 36 (f.d. artikel K 8)

Prop. 1997/98:58
Bilaga 10

1.    En samordningskommitté som består av högre tjänstemän skall inrättas. Utöver sin
samordningsfunktion skall kommittén ha till uppgift att

avge yttranden till rådet, antingen på rådets begäran eller på eget initiativ,

utan att det påverkar tillämpningen av artikel 207 i Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, bidra till att förbereda rådets överläggningar inom de områden som avses i
artikel 29.

2.    Kommissionen skall fullt ut delta i arbetet inom de områden som avses i denna avdelning.

ARTIKEL 37 (f.d. artikel K 9)

Medlemsstaterna skall inom internationella organisationer och vid internationella konferenser företräda de
gemensamma ståndpunkter som har antagits enligt bestämmelserna i denna avdelning.

Artiklarna 18 och 19 skall i förekommande fall tillämpas på frågor som omfattas av denna avdelning.

368

ARTIKEL 38 (f.d. artikel K 10)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

Sådana avtal som avses i artikel 24 får omfatta frågor som omfattas av denna avdelning.

ARTIKEL 39 (f.d. artikel K 11)

1.    Rådet skall höra Europaparlamentet innan det beslutar om en sådan åtgärd som avses

i artikel 34.2 b, 34.2 c och 34.2 d. Europaparlamentet skall avge sitt yttrande inom en tidsfrist som rådet
får bestämma och som inte får vara kortare än tre månader. Om inget yttrande har avgivits inom denna
tid får rådet fatta beslut.

2.   Ordförandelandet och kommissionen skall regelbundet underrätta Europaparlamentet om
överläggningar på de områden som omfattas av denna avdelning.

3.    Europaparlamentet får ställa frågor eller avge rekommendationer till rådet. Europaparlamentet skall
varje år hålla en debatt om de framsteg som har gjorts inom de områden som avses i denna avdelning.

ARTIKEL 40 (f.d. artikel K 12)

1. Medlemsstater som har för avsikt att upprätta ett närmare samarbete sinsemellan kan, i enlighet
med artiklarna 43 och 44, bemyndigas att använda de institutioner, förfaranden och mekanismer som
föreskrivs i fördragen, förutsatt att det föreslagna samarbetet

a) respekterar Europeiska gemenskapens befogenheter och de mål som uppställs i denna avdelning,

369

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

b) syftar till att göra det möjligt för unionen att snabbare utvecklas till ett område med frihet,
säkerhet och rättvisa.

2.    Sådana bemyndiganden som avses i punkt 1 skall meddelas av rådet, som skall besluta med
kvalificerad majoritet på begäran av berörda medlemsstater och efter att ha uppmanat kommissionen att
yttra sig; denna begäran skall också överlämnas till Europaparlamentet.

Om en rådsmedlem förklarar att denne av viktiga och uttalade skäl som rör nationell politik avser att
motsätta sig att ett bemyndigande meddelas med kvalificerad majoritet, skall omröstning inte äga rum.
Rådet får med kvalificerad majoritet begära att frågan skall hänskjutas till Europeiska rådet för enhälligt
beslut.

Rådsmedlemmamas röster skall vägas i enlighet med artikel 205.2 i Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen. Rådets beslut skall fattas med minst 62 röster från minst 10 medlemsstater.

3.    Vaije medlemsstat som önskar delta i samarbete enligt denna artikel skall anmäla sin avsikt till
rådet och till kommissionen, som inom tre månader efter att ha mottagit anmälan skall avge ett yttrande
till rådet, eventuellt åtföljt av en rekommendation om sådana särskilda arrangemang som den anser
nödvändiga för att den medlemsstaten skall kunna delta i det ifrågavarande samarbetet. Rådet skall inom
fyra månader efter denna anmälan besluta i anledning av begäran och om sådana särskilda arrangemang
som det anser nödvändiga. Beslutet skall anses fattat, om inte rådet med kvalificerad majoritet beslutar
att skjuta upp beslutet; i så fall skall rådet motivera sitt beslut och bestämma en tidsfrist för ny
behandling av ärendet. Vid tillämpning av denna punkt skall rådet besluta enligt de villkor som anges i
artikel 44.

370

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

4.    Bestämmelserna i artiklarna 29-41 skall tillämpas på det närmare samarbete som avses i denna
artikel, utom när annat föreskrivs i denna artikel och i artiklarna 43-44.

De bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen som rör Europeiska
gemenskapernas domstols behörighet och utövningen av denna behörighet skall tillämpas på
punkterna 1, 2 och 3.

5.    Denna artikel skall inte påverka tillämpningen av bestämmelserna i protokollet om införlivande av
Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar.

ARTIKEL 41 (f.d. artikel K 13)

1.    Artiklarna 189, 190, 195, 196-199, 203, 204, 205.3, 206-209, 213-219, 255 och 290 i Fördraget
om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall tillämpas på bestämmelserna om de områden som
avses i denna avdelning.

2.    Institutionernas förvaltningsutgifter till följd av bestämmelserna om de områden som avses i denna
avdelning skall belasta Europeiska gemenskapernas budget.

3.    Driftsutgiftema för att genomföra de nämnda bestämmelserna skall också belasta Europeiska
gemenskapernas budget, om inte rådet enhälligt beslutar något annat. Om utgifterna inte skall belasta
Europeiska gemenskapernas budget skall de belasta medlemsstaterna i enlighet med den på
bruttonationalinkomsten grundade fördelningsnyckeln, om inte rådet enhälligt beslutar något annat.

371

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

4. Det budgetförfarande som fastställs i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall
tillämpas på de utgifter som belastar Europeiska gemenskapernas budget.

ARTIKEL 42 (f.d. artikel K 14)

På initiativ av kommissionen eller en medlemsstat och efter att ha hört Europaparlamentet får rådet
enhälligt besluta att åtgärder inom de områden som avses i artikel 29 skall omfattas av avdelning IV i
Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och samtidigt fastställa vilka omröstningsregler
som skall gälla. Rådet skall rekommendera medlemsstaterna att anta ett sådant beslut i enlighet med
deras konstitutionella bestämmelser.

AVDELNING VII (f.d. avdelning Via)

BESTÄMMELSER OM ETT NÄRMARE SAMARBETE

ARTIKEL 43 (f.d. artikel K 15)

1. De medlemsstater som avser att upprätta ett närmare samarbete sinsemellan får använda sig av de
institutioner, förfaranden och mekanismer som föreskrivs i det här fördraget och Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen, förutsatt att samarbetet

a) syftar till att främja unionens mål och till att skydda och tjäna dess intressen,

372

Prop. 1997/98:58
Bilaga 10

b)    respekterar de nämnda fördragens principer och unionens gemensamma institutionella ram,

c)    endast används som en sista utväg, när de nämnda fördragens mål inte kan uppnås genom
tillämpning av de relevanta förfaranden som föreskrivs där,

d)    berör åtminstone en majoritet av medlemsstaterna,

e)    inte påverkar gemenskapens regelverk och de åtgärder som har beslutats enligt övriga
bestämmelser i de nämnda fördragen,

f)    inte påverkar befogenheter, rättigheter, skyldigheter och intressen för de medlemsstater som inte
deltar,

g)    är öppet för alla medlemsstater och tillåter dem att bli parter i samarbetet när som helst, under
förutsättning att de iakttar grundbeslutet och de beslut som fattas inom den ramen,

h)    sker under iakttagande av de särskilda tilläggskriteriema i artikel 11 i Fördraget om upprättandet
av Europeiska gemenskapen och artikel 40 i detta fördrag, beroende på vilket område som berörs,
samt att rådet ger sitt bemyndigande till det i enlighet med de förfaranden som fastställs där.

2. Medlemsstaterna skall, i den mån de berörs, tillämpa de rättsakter och beslut som antas för att
genomföra det samarbete som de deltar i. De medlemsstater som inte deltar i detta samarbete skall inte
hindra de deltagande medlemsstaterna från att genomföra det.

373

ARTIKEL 44 (f.d. artikel K 16)                Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

1.    Vid antagande av de rättsakter och beslut som är nödvändiga för att genomföra det samarbete som
avses i artikel 43, skall de relevanta institutionella bestämmelserna i detta fördrag och Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen tillämpas. Alla rådsmedlemmar skall kunna delta i
överläggningarna, dock får endast de som företräder deltagande medlemsstater delta i beslutsfattandet.
Kvalificerad majoritet skall anses vara samma andel av de berörda rådsmedlemmamas vägda röster, som
den som anges i artikel 205.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Enhällighet
kräver endast de berörda rådsmedlemmamas röster.

2.    Andra utgifter för samarbetets genomförande än de förvaltningskostnader som institutionerna
åsamkas skall bäras av de deltagande medlemsstaterna, om inte rådet enhälligt beslutar något annat.

ARTIKEL 45 (f.d. artikel K 17)

Rådet och kommissionen skall regelbundet underrätta Europaparlamentet om utvecklingen av det närmare
samarbete som upprättas på grundval av denna avdelning.

374

AVDELNING VIII (f.d. avdelning VII)

SLUTBESTÄMMELSER

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

ARTIKEL 46 (f.d. artikel L)

Bestämmelserna i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, Fördraget om upprättandet av
Europeiska kol- och stålgemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska
atomenergigemenskapen om Europeiska gemenskapernas domstols behörighet och om utövandet av denna
behörighet, skall endast tillämpas på följande bestämmelser i det här fördraget:

a)   Bestämmelserna om ändring av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen i syfte att upprätta Europeiska gemenskapen, Fördraget om upprättandet av
Europeiska kol- och stålgemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska
atomenergigemenskapen.

b)    Bestämmelserna i avdelning VI enligt de villkor som föreskrivs i artikel 35.

c)    Bestämmelserna i avdelning VII enligt de villkor som föreskrivs i artikel 11 i Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen och artikel 40 i detta fördrag.

d)    Artikel 6.2 i fråga om institutionernas verksamhet i den mån som domstolen har behörighet enligt
fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och enligt det här fördraget.

e)    Artiklarna 46-53.

375

ARTIKEL 47 (f.d. artikel M)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

Om inte annat följer av bestämmelserna om ändring av Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen i syfte att upprätta Europeiska gemenskapen, Fördraget om upprättandet av
Europeiska kol- och stålgemenskapen, Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen
och dessa slutbestämmelser skall ingen bestämmelse i det här fördraget inverka på fördragen om
upprättandet av Europeiska gemenskaperna eller på senare fördrag och rättsakter om ändring eller
komplettering av de fördragen.

ARTIKEL 48 (f.d. artikel N)

Varje medlemsstats regering eller kommissionen får förelägga rådet förslag till ändringar av de fördrag
som unionen bygger på.

Om rådet efter att ha hört Europaparlamentet och i förekommande fall kommissionen, uttalar sig för att
sammankalla en konferens med företrädare för medlemsstaternas regeringar, skall konferensen
sammankallas av rådets ordförande i syfte att i samförstånd komma överens om de ändringar som skall
göras i dessa fördrag. Även Europeiska centralbanken skall höras när det är fråga om institutionella
ändringar på det monetära området.

Ändringarna skall träda i kraft när de har ratificerats av samtliga medlemsstater i överensstämmelse med
deras konstitutionella bestämmelser.

376

ARTIKEL 49 (f.d. artikel O)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

Varje europeisk stat som respekterar de principer som anges i artikel 6.1 får ansöka om att bli medlem
av unionen. Ansökan skall ställas till rådet, som skall besluta enhälligt efter att ha hört kommissionen
och efter samtycke av Europaparlamentet, som skall fatta sitt beslut med absolut majoritet av sina
ledamöter.

Villkoren för att upptas som medlem och de anpassningar av fördragen som unionen bygger på, som
därigenom blir nödvändiga, skall fastställas i ett avtal mellan medlemsstaterna och den ansökande staten.
Detta avtal skall föreläggas samtliga avtalsslutande stater för ratifikation i överensstämmelse med deras
konstitutionella bestämmelser.

ARTIKEL 50 (f.d. artikel P)

1.   Artiklarna 2-7 och 10-19 i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam
kommission för Europeiska gemenskaperna, undertecknat i Bryssel den 8 april 1965, skall upphöra att
gälla.

2.    Artikel 2, artikel 3.2 och avdelning Hl i Europeiska enhetsakten, undertecknad i Luxemburg
den 17 februari 1986 och i Haag den 28 februari 1986, skall upphöra att gälla.

ARTIKEL 51 (f.d. artikel Q)

Detta fördrag har ingåtts på obegränsad tid.

377

ARTIKEL 52 (f.d. artikel R)

Prop. 1997/98:58
Bilaga 10

1.    Detta fördrag skall ratificeras av de höga fördragsslutande parterna i enlighet med deras
konstitutionella bestämmelser. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Italienska republikens
regering.

2.    Detta fördrag träder i kraft den 1 januari 1993 förutsatt att samtliga ratifikationsinstrument har
deponerats eller, om så inte är fallet, den första dagen i den månad som följer efter det att det sista
ratifikationsinstrumentet har deponerats.

ARTIKEL 53 (f.d. artikel S)

Detta fördrag, upprättat i ett enda original på danska, engelska, franska, grekiska, iriska, italienska,
nederländska, portugisiska, spanska och tyska språken, vilka texter är lika giltiga på alla språken, skall
deponeras i arkiven hos Italienska republikens regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var
och en av regeringarna i övriga signatärstater.

Till följd av 1994 års anslutningsfördrag är även de finska och svenska texterna giltiga.

378

TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta fördrag.

Som skedde i Maastricht den sjunde februari nittonhundranittiotvå.

Prop. 1997/98:58

Bilaga 10

Mark EYSKENS

Uffe ELLEMANN-JENSEN

Hans-Dietrich GENSCHER

Antonios SAMARAS

Francisco FERNÄNDEZ ORDÖNEZ

Roland DUMAS

Gerard COLLINS

Dianno DE MICHELIS

Jacques F. POOS

Hans VAN DEN BROEK

Joao de Deus PINHEIRO

Douglas HURD

Philippe MAYSTADT

Anders FOGH RASMUSSEN

Theodor WAIGEL

Efthymios CHRISTODOULOU

Carlos SOLCHAGA CATALÅN

Pierre BÉRÉGOVOY

Bertie AHERN

Guido CARLI

Jean-Claude JUNCKER

Willem KOK

Jorge B RAGA DE MACEDO

Francis MAUDE

379

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

KONSOLIDERAD VERSION

AV

FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN

381

Innehåll

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

I - Fördragstext

Ingress

Första delen	r- Principerna
Andra delen	Unionsmedborgarskap
Tredje delen	Gemenskapens politik
Avdelning I	Fri rörlighet för varor
Kapitel 1	Tullunionen
Kapitel 2	Förbud mot kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna
Avdelning II	Jordbruk
Avdelning III	Fri rörlighet för personer, tjänster och kapital
Kapitel 1 Kapitel 2 Kapitel 3	Arbetstagare Etableringsrätt Tjänster
Kapitel 4	Kapital och betalningar
Avdelning IV	Visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer
Avdelning V	Transporter

382

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Avdelning VI	Gemensamma regler om konkurrens, beskattning och tillnärmning av lagstiftning
Kapitel 1	Konkurrensregler
Avsnitt 1	Regler tillämpliga på företag
Avsnitt 2	Statligt stöd
Kapitel 2 Kapitel 3	Bestämmelser om skatter och avgifter Tillnärmning av lagstiftning
Avdelning VII	Ekonomisk och monetär politik
Kapitel 1	Ekonomisk politik
Kapitel 2	Monetär politik
Kapitel 3	Institutionella bestämmelser
Kapitel 4	Övergångsbestämmelser
Avdelning VIII	Sysselsättning
Avdelning IX	Gemensam handelspolitik
Avdelning X	Tullsamarbete
Avdelning XI	Socialpolitik, utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor
Kapitel 1	Sociala bestämmelser
Kapitel 2	Europeiska socialfonden
Kapitel 3	Utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor
Avdelning XII	Kultur

383

Avdelning XIII	Folkhälsa                                           Prop. 1997/98:58 Bilaga 11
Avdelning XIV	Konsumentskydd
Avdelning XV	Transeuropeiska nät
Avdelning XVI	Industri
Avdelning XVII -	Ekonomisk och social sammanhållning
Avdelning XVIII -	Forskning och teknisk utveckling
Avdelning XIX	Miljö
Avdelning XX	Utvecklingssamarbete
Fjärde delen	Associering av utomeuropeiska länder och territorier
Femte delen	Gemenskapens institutioner
Avdelning I	Institutionella bestämmelser
Kapitel 1	Institutionerna
Avsnitt 1	Europaparlamentet
Avsnitt 2	Rådet
Avsnitt 3	Kommissionen
Avsnitt 4	Domstolen
Avsnitt 5	Revisionsrätten

384

Kapitel 2      - Gemensamma bestämmelser för flera institutioner Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Kapitel 3      -   Ekonomiska och sociala kommittén

Kapitel 4      -   Regionkommittén

Kapitel 5      -   Europeiska investeringsbanken

Avdelning II - Finansiella bestämmelser

Sjätte delen          -   Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser

Slutbestämmelser

Bilagor

Bilaga I    -    Lista som avses i artikel 32 i detta fördrag

Bilaga II    -    Utomeuropeiska länder och territorier på vilka bestämmelserna i fjärde delen i detta

fördrag skall tillämpas

II - Protokoll (texten återges inte här)

Observera att de hänvisningar till artiklar, avdelningar och avsnitt i fördraget som finns i
protokollen har anpassats i enlighet med de jämförelsetabeller som återfinns i
bilagan till Amsterdamfördraget.

385

13 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Protokoll som fogas till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen:

- Protokoll (nr 2) om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens
ramar (1997)

-  Protokoll (nr 3) om tillämpning av vissa inslag i artikel 14 i Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen på Förenade kungariket och Irland (1997)

- Protokoll (nr 4) om Förenade kungarikets och Irlands ställning (1997)

- Protokoll (nr 5) om Danmarks ställning (1997)

Protokoll som fogas till Fördraget om Europeiska unionen och fördragen om upprättandet av
Europeiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen och Europeiska
atomenergigemenskapen:

- Protokoll (nr 6) fogat till Fördraget om Europeiska unionen och fördragen om
upprättandet av Europeiska gemenskaperna (1992)

- Protokoll (nr 7) om institutionerna inför en utvidgning av Europeiska unionen (1997)

-  Protokoll (nr 8) om lokalisering av säten för Europeiska gemenskapernas institutioner
och vissa av deras organ och enheter samt för Europol (1997)

- Protokoll (nr 9) om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen (1997)

386

Protokoll som fogas till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

- Protokoll (nr 10) om Europeiska investeringsbankens stadga (1957)

- Protokoll (nr 11) om stadgan för Europeiska gemenskapens domstol (1957)

- Protokoll (nr 12) om Italien (1957)

- Protokoll (nr 13) om varor som har sitt ursprung i och kommer från vissa länder och

som särbehandlas vid import till en medlemsstat (1957)

- Protokoll (nr 14) om import till Europeiska gemenskapen av oljeprodukter som

raffinerats i Nederländska Antillerna (1962)

- Protokoll (nr 15) om en särskild ordning för Grönland (1985)

- Protokoll (nr 16) om förvärv av egendom i Danmark (1992)

- Protokoll (nr 17) om artikel 141 i Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen (1992)

- Protokoll (nr 18) om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska
centralbanken (1992)

- Protokoll (nr 19) om Europeiska monetära institutets stadga (1992)

- Protokoll (nr 20) om förfarandet vid alltför stora underskott (1992)

- Protokoll (nr 21) om konvergenskriterier enligt artikel 121 i Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen (1992)

- Protokoll (nr 22) om Danmark (1992)

387

- Protokoll (nr 23) om Portugal (1992)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

- Protokoll (nr 24) om övergången till den tredje etappen av den ekonomiska och
monetära unionen (1992)

- Protokoll (nr 25) om vissa bestämmelser angående Förenade konungariket

Storbritannien och Nordirland (1992)

- Protokoll (nr 26) om vissa bestämmelser angående Danmark (1992)

- Protokoll (nr 27) om Frankrike (1992)

- Protokoll (nr 28) om ekonomisk och social sammanhållning (1992)

- Protokoll (nr 29) om asyl för medborgare i Europeiska unionens medlemsstater (1997)

- Protokoll (nr 30) om tillämpning av subsidiaritets- och
proportionalitetsprincipema (1997)

- Protokoll nr (31) om medlemsstaternas yttre förbindelser i fråga om passage av yttre
gränser (1997)

- Protokoll (nr 32) om systemet för radio och TV i allmänhetens tjänst i
medlemsstaterna (1997)

- Protokoll (nr 33) om djurskydd och djurens välfärd (1997)

Protokoll som fogas till fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskapen, Europeiska kol-
och stålgemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen

- Protokoll (nr 34) om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier (1965)

388

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG, FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS
PRESIDENT, FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT, ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
HENNES KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGINNAN AV LUXEMBURG OCH HENNES
MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA/¹)

SOM ÄR FAST BESLUTNA att lägga grunden till en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska
folken,

SOM AVSER att säkerställa ekonomiska och sociala framsteg i sina länder genom gemensamma åtgärder
för att undanröja de barriärer som delar Europa,

SOM UPPSTÄLLER som ett väsentligt mål för sina strävanden att fortgående förbättra levnads- och
arbetsvillkoren för sina folk,

SOM INSER att undanröjandet av förekommande hinder kräver samordnade åtgärder för att garantera en
jämn utveckling, jämvikt i handelsutbytet och sund konkurrens,

SOM ÄR ANGELÄGNA att stärka den ekonomiska gemenskapen mellan sina länder och att trygga en
harmonisk utveckling genom att minska klyftan mellan olika regioner samt eftersläpningen för mindre
gynnade regioner,

SOM ÖNSKAR bidra till att gradvis avveckla restriktionerna i den internationella handeln genom en
gemensam handelspolitik,

SOM ÄMNAR bekräfta den solidaritet som förenar Europa och utomeuropeiska länder och som önskar
trygga deras välståndsutveckling i överensstämmelse med principerna i Förenta nationernas stadga,

(*) Konungariket Danmark, Hellenska republiken, Konungariket Spanien, Irland, Republiken
Österrike, Portugisiska republiken, Republiken Finland, Konungariket Sverige och Förenade
konungariket Storbritannien och Nordirland har numera blivit medlemmar i Europeiska
gemenskapen.                                                                        389

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

SOM FÖRESATT SIG att genom att förena sina resurser bevara och stärka skyddet för fred och frihet
och som uppmanar de övriga folk i Europa som bekänner sig till samma ideal att ansluta sig till deras
strävanden,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att främja utvecklingen av högsta möjliga kunskapsnivå för sina folk
genom en bred tillgång till utbildning och kontinuerlig fortbildning,

HAR BESLUTAT att skapa en europeisk gemenskap och har för detta ändamål som befullmäktigade
utsett:

HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG

Paul-Henri SPAAK, utrikesminister;

Baron J. Ch. SNOY et D’OPPUERS, generalsekreterare i ekonomiministeriet, ordförande i den
belgiska delegationen vid regeringskonferensen;

FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT

dr Konrad ADENAUER, förbundskansler;

professor dr Walter HALLSTEIN, statssekreterare i utrikesministeriet;

390

FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Christian PINEAU, utrikesminister;

Maurice FAURE, statssekreterare i utrikesministeriet;

ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT

Antonio SEGNI, konseljpresident;

professor Gaetano MARTINO, utrikesminister;

HENNES KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGINNAN AV LUXEMBURG

Joseph BECH, konseljpresident, utrikesminister;

Lambert SCHAUS, ambassadör, ordförande i den luxemburgska delegationen vid
regeringskonferensen;

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA

Joseph LUNS, utrikesminister;

J. LINTHORST HOMAN, ordförande i den nederländska delegationen vid regeringskonferensen;

391

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form, har enats om

följande:

FÖRSTA DELEN

PRINCIPERNA

ARTIKEL 1 (f.d. artikel 1)

Genom detta fördrag upprättar de HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA mellan sig en

EUROPEISK GEMENSKAP.

ARTIKEL 2 (f.d. artikel 2)

Gemenskapen skall ha till uppgift att genom att upprätta en gemensam marknad och en ekonomisk och
monetär union och genom att fullfölja den gemensamma politik eller verksamhet som avses i artiklarna 3
och 4 främja en harmonisk, väl avvägd och hållbar utveckling av näringslivet inom gemenskapen som
helhet, en hög nivå i fråga om sysselsättning och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, en
hållbar och icke-inflatorisk tillväxt, en hög grad av konkurrenskraft och ekonomisk konvergens, en hög
nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet, en höjning av levnadsstandarden och
livskvaliteten samt ekonomisk och social sammanhållning och solidaritet mellan medlemsstaterna.

392

ARTIKEL 3 (f.d. artikel 3)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

1. För att uppnå de mål som anges i artikel 2 skall gemenskapens verksamhet på de villkor och i den
takt som anges i detta fördrag innefatta

a)    förbud mot tullar och kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna vid import och export av
varor samt förbud mot alla övriga åtgärder med motsvarande verkan,

b)    en gemensam handelspolitik,

c)    en inre marknad som kännetecknas av att hindren för fri rörlighet för varor, personer, tjänster och
kapital avskaffas mellan medlemsstaterna,

d)    åtgärder som avser personers inresa och rörlighet enligt avdelning IV,

e)    en gemensam politik på jordbruks- och fiskeområdet,

f)    en gemensam politik på transportområdet,

g)    en ordning som säkerställer att konkurrensen inom den inre marknaden inte snedvrids,

h)    tillnärmning av medlemsstaternas nationella lagstiftning i den utsträckning den gemensamma
marknadens funktion kräver det,

393

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

i)    främjande av samordningen av medlemsstaternas sysselsättningspolitik i syfte att göra denna mer
effektiv genom att utveckla en samordnad sysselsättningsstrategi,

j)    en politik på det sociala området som innefattar en europeisk socialfond,

k)   stärkande av den ekonomiska och sociala sammanhållningen,

l)     en miljöpolitik,

m)   stärkande av gemenskaps industrins konkurrenskraft,

n)    främjande av forskning och teknisk utveckling,

o)    stimulans till att upprätta och utveckla transeuropeiska nät,

p)    bidrag till att uppnå en hög hälsoskyddsnivå,

q)    bidrag till god utbildning samt till kulturens utveckling i medlemsstaterna,

r)    en politik på området för utvecklingssamarbete,

s)    associering av utomeuropeiska länder och territorier i syfte att öka handeln och att gemensamt
främja den ekonomiska och sociala utvecklingen,

394

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

t)    bidrag till att stärka konsumentskyddet,

u)    åtgärder på områdena energi, räddningstjänst och turism.

2. I all verksamhet som avses i denna artikel skall gemenskapen syfta till att undanröja bristande
jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem.

ARTIKEL 4 (f.d. artikel 3a)

1.    För att de mål som anges i artikel 2 skall uppnås skall medlemsstaternas och gemenskapens
verksamhet, på de villkor och enligt den tidsplan som anges i detta fördrag, innefatta förandet av en
ekonomisk politik som baseras på en nära samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik, på den
inre marknaden och på fastställda gemensamma mål och som bedrivs enligt principen om en öppen
marknadsekonomi med fri konkurrens.

2.    Parallellt härmed och i enlighet med detta fördrag samt den tidsplan och de förfaranden som anges
i fördraget skall denna verksamhet omfatta en oåterkallelig låsning av växelkurserna som skall leda till
att en gemensam valuta, ecun, införs och till att en gemensam penning- och valutapolitik fastställs och
bedrivs; denna politik skall ha som huvudmål att upprätthålla prisstabilitet och att, utan att detta mål
åsidosätts, understödja den allmänna ekonomiska politik som bedrivs inom gemenskapen, i
överensstämmelse med principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens.

395

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

3. Denna verksamhet från medlemsstaternas och gemenskapens sida förutsätter att följande
vägledande principer iakttas: Stabila priser, sunda offentliga finanser och monetära förhållanden samt en
stabil betalningsbalans.

ARTIKEL 5 (f.d. artikel 3b)

Gemenskapen skall handla inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats och de mål som har
ställts upp för den genom detta fördrag.

På de områden där gemenskapen inte är ensam behörig skall den i överensstämmelse med
subsidiaritetsprincipen vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden
inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den planerade
åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå.

Gemenskapen skall inte vidta någon åtgärd som går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen i
detta fördrag.

ARTIKEL 6 (f.d. artikel 3c)

Miljöskyddskraven skall integreras i utformningen och genomförandet av gemenskapens politik och
verksamhet enligt artikel 3, särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling.

396

ARTIKEL 7 (f.d. artikel 4)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

1. De uppgifter som anförtrotts gemenskapen skall genomföras av

ett EUROPAPARLAMENT,

ett RÅD,

en KOMMISSION,

en DOMSTOL,

en REVISIONSRÄTT.

Varje institution skall handla inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats genom detta fördrag.

2. Rådet och kommissionen skall biträdas av en ekonomisk och social kommitté och en
regionkommitté med rådgivande uppgifter.

397

ARTIKEL 8 (f.d. artikel 4a)

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Ett europeiskt centralbankssystem (härefter kallat "ECBS") och en europeisk centralbank (härefter kallad
"ECB") skall upprättas enligt det förfarande som anges i detta fördrag; de skall handla inom ramen för
de befogenheter som de har tilldelats genom detta fördrag och den stadga för ECBS och ECB (härefter
kallad "ECBS-stadgan"), som är fogad till fördraget.

ARTIKEL 9 (f.d. artikel 4b)

En europeisk investeringsbank upprättas härmed; den skall handla inom ramen för de befogenheter som
den har tilldelats genom detta fördrag och den stadga som är fogad till fördraget.

ARTIKEL 10 (f.d. artikel 5)

Medlemsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att de
skyldigheter fullgörs som följer av detta fördrag eller av åtgärder som vidtagits av gemenskapens
institutioner. Medlemsstaterna skall underlätta att gemenskapens uppgifter fullgörs.

De skall avstå från varje åtgärd som kan äventyra att fördragets mål uppnås.

398

ARTIKEL 11 (f.d. artikel 5a)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

1.    De medlemsstater som avser att upprätta ett närmare samarbete sinsemellan kan i enlighet med
artiklarna 43 och 44 i Fördraget om Europeiska unionen bemyndigas att använda sig av de institutioner,
förfaranden och mekanismer som föreskrivs i det här fördraget, förutsatt att det föreslagna samarbetet

a)    inte berör områden där gemenskapen är ensam behörig,

b)    inte påverkar gemenskapens politik, åtgärder eller program,

c)    inte berör unionsmedborgarskapet eller diskriminerar medborgare i medlemsstater,

d)    ligger inom ramen för de befogenheter som gemenskapen har fått genom detta fördrag, och

e)    inte innebär diskriminering eller begränsning av handeln mellan medlemsstaterna och inte
snedvrider konkurrensvillkoren mellan medlemsstaterna.

2.    Ett sådant bemyndigande som avses i punkt 1 skall rådet meddela genom beslut med kvalificerad
majoritet på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet.

399

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Om en rådsmedlem förklarar att den av viktiga och uttalade skäl som rör nationell politik avser att
motsätta sig att ett bemyndigande meddelas med kvalificerad majoritet skall omröstning inte äga rum.
Rådet får med kvalificerad majoritet begära att frågan för enhälligt beslut skall hänskjutas till rådet i dess
sammansättning av statschefer eller regeringschefer.

De medlemsstater som avser att upprätta ett sådant närmare samarbete som avses i punkt 1 kan rikta en
begäran till kommissionen, som kan lägga fram ett förslag till rådet om detta. Om kommissionen inte
lägger fram något förslag skall den underrätta de berörda medlemsstaterna om skälen till detta.

3.    Varje medlemsstat som önskar delta i samarbete enligt denna artikel skall anmäla sin avsikt till
rådet och till kommissionen, som inom tre månader efter det att anmälan mottas skall avge ett yttrande
till rådet. Inom fyra månader från tidpunkten för denna anmälan skall kommissionen besluta i anledning
av begäran och om sådana särskilda arrangemang som den anser nödvändiga.

4.    De rättsakter och beslut som är nödvändiga för att genomföra samarbetet skall vara underkastade
alla relevanta bestämmelser i detta fördrag, utom när annat föreskrivs i denna artikel och i artiklarna 43
och 44 i Fördraget om Europeiska unionen.

5.    Denna artikel skall inte påverka bestämmelserna i protokollet om införlivande av
Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar.

400

ARTIKEL 12 (f.d. artikel 6)

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Inom detta fördrags tillämpningsområde och utan att det påverkar tillämpningen av någon särskild
bestämmelse i fördraget, skall all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden.

Rådet kan enligt förfarandet i artikel 251 anta bestämmelser i syfte att förbjuda sådan diskriminering.

ARTIKEL 13 (f.d. artikel 6a)

Utan att det påverkar tillämpningen av de övriga bestämmelserna i detta fördrag och inom ramen för de
befogenheter som fördraget ger gemenskapen, kan rådet genom enhälligt beslut på förslag av
kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa
diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder
eller sexuell läggning.

ARTIKEL 14 (f.d. artikel 7a)

1.    Gemenskapen skall besluta om åtgärder i syfte att gradvis upprätta den inre marknaden under tiden
fram till och med den 31 december 1992 i enlighet med bestämmelserna i denna artikel och i
artiklarna 15, 26, 47.2, 49, 80, 93 och 95 och utan att det påverkar tillämpningen av övriga
bestämmelser i detta fördrag.

2.    Den inre marknaden skall omfatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor,
personer, tjänster och kapital säkerställs i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag.

401

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

3. Rådet skall genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen fastställa de
riktlinjer och villkor som är nödvändiga för att säkerställa väl avvägda framsteg inom alla berörda
sektorer.

ARTIKEL 15 (f.d. artikel 7c)

Kommissionen skall, när den utformar sina förslag i syfte att nå de mål som uppställts i artikel 14, ta
hänsyn till de påfrestningar som vissa ekonomier på olika utvecklingsnivåer kommer att utsättas för
under den tid då den inre marknaden upprättas, och den får föreslå lämpliga bestämmelser.

Om dessa bestämmelser får formen av undantag, måste de vara av tillfällig natur och medföra minsta
möjliga störning av den gemensamma marknadens funktion.

ARTIKEL 16 (f.d. artikel 7d)

Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 73, 86 och 87 och med beaktande av den betydelse som
tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har för unionens gemensamma värderingar och den roll som
dessa tjänster spelar när det gäller att främja social och territoriell sammanhållning, skall gemenskapen
och medlemsstaterna, var och en inom ramen för sina respektive befogenheter och inom detta fördrags
tillämpningsområde, sörja för att sådana tjänster utförs på grundval av principer och villkor som gör det
möjligt för dem att fullgöra sina uppgifter.

402

ANDRA DELEN

UNIONSMEDBORGARSKAP

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

ARTIKEL 17 (f.d. artikel 8)

1.    Ett unionsmedborgarskap införs härmed. Varje person som är medborgare i en medlemsstat skall
vara unionsmedborgare. Unionsmedborgarskapet skall komplettera och inte ersätta det nationella
medborgarskapet.

2.    Unionsmedborgarna skall ha de rättigheter och skyldigheter som föreskrivs i detta fördrag.

ARTIKEL 18 (f.d. artikel 8a)

1.    Varje unionsmedborgare skall ha rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas
territorier, om inte annat följer av de begränsningar och villkor som föreskrivs i detta fördrag och i
bestämmelserna om genomförande av fördraget.

2.    Rådet kan anta bestämmelser i syfte att underlätta utövandet av de rättigheter som avses i punkt 1;
om inte annat anges i detta fördrag skall rådet besluta enligt förfarandet i artikel 251. Rådet skall besluta
enhälligt under hela detta förfarande.

403

ARTIKEL 19 (f.d. artikel 8b)              p_rOp. 1997/98:58

Bilaga 11

1.    Varje unionsmedborgare som är bosatt i en medlemsstat där han inte är medborgare skall ha
rösträtt och vara valbar vid kommunala val i den medlemsstat där han är bosatt, på samma villkor som
medborgarna i den staten. Denna rätt får utövas om inte annat följer av de närmare bestämmelser som
rådet antar genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet;
dessa bestämmelser kan föreskriva undantag om det är motiverat med hänsyn till särskilda problem i en
medlemsstat.

2.    Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 190.4 och de bestämmelser som har antagits för att
genomföra denna, skall varje unionsmedborgare som är bosatt i en medlemsstat där han inte är
medborgare ha rösträtt och vara valbar vid val till Europaparlamentet i den medlemsstat där han är
bosatt, på samma villkor som medborgarna i den staten. Denna rätt får utövas om inte annat följer av de
närmare bestämmelser som rådet antar genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen och efter att
ha hört Europaparlamentet; dessa bestämmelser kan föreskriva undantag om det är motiverat med hänsyn
till särskilda problem i en medlemsstat.

ARTIKEL 20 (f.d. artikel 8c)

Varje unionsmedborgare skall inom ett tredje lands territorium, där den medlemsstat i vilken han är
medborgare inte är representerad, ha rätt till skydd av varje medlemsstats diplomatiska eller konsulära
myndigheter på samma villkor som medborgarna i den staten. Medlemsstaterna skall komma överens om
de inbördes regler som behövs och inleda de internationella förhandlingar som krävs för att säkerställa
detta skydd.

404

ARTIKEL 21 (f.d. artikel 8d)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Varje unionsmedborgare skall ha rätt att göra framställningar till Europaparlamentet enligt artikel 194.

Varje unionsmedborgare kan vända sig till den enligt artikel 195 tillsatta ombudsmannen.

Varje unionsmedborgare kan skriftligen vända sig till varje institution eller organ som avses i denna
artikel eller i artikel 7 på något av de språk som anges i artikel 314 och få svar på samma språk.

ARTIKEL 22 (f.d. artikel 8e)

Kommissionen skall vart tredje år rapportera till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala
kommittéen om tillämpningen av bestämmelserna i denna del. I denna rapport skall hänsyn tas till
unionens utveckling.

På denna grund och om inte annat följer av andra bestämmelser i detta fördrag får rådet genom enhälligt
beslut på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet anta bestämmelser för att
stärka eller komplettera de rättigheter som föreskrivs i denna del; dessa bestämmelser skall rådet
rekommendera medlemsstaterna att anta i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.

405

TREDJE DELEN

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

GEMENSKAPENS POLITIK

AVDELNING I

FRI RÖRLIGHET FÖR VAROR

ARTIKEL 23 (f.d. artikel 9)

1.    Gemenskapen skall grunda sig på en tullunion, som skall omfatta all handel med varor och som
skall innebära att tullar på import och export samt alla avgifter med motsvarande verkan skall vara
förbjudna mellan medlemsstaterna och att en gemensam tulltaxa gentemot tredje land skall införas.

2.    Bestämmelserna i denna avdelning artikel 25 och kapitel 2 skall tillämpas på varor med ursprung i
medlemsstaterna samt på varor som kommer från tredje land och som är i fri omsättning i
medlemsstaterna.

ARTIKEL 24 (f.d. artikel 10)

Varor som kommer från tredje land skall anses vara i fri omsättning i en medlemsstat, om
importformaliteterna har uppfyllts och tillämpliga tullar och avgifter med motsvarande verkan har tagits
ut i denna medlemsstat och hel eller partiell restitution av sådana tullar och avgifter inte har lämnats.

406

KAPITEL 1

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

TULLUNIONEN

ARTIKEL 25 (f.d. artikel 12)

Tullar på import och export samt avgifter med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan
medlemsstaterna. Detta förbud skall tillämpas även på tullar av fiskal karaktär.

ARTIKEL 26 (f.d. artikel 28)

Tullsatser i den gemensamma tulltaxan skall fastställas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag från
kommissionen.

ARTIKEL 27 (f.d. artikel 29)

När kommissionen skall fullgöra sina uppgifter enligt detta kapitel skall den vägledas av

a) nödvändigheten av att främja handelsutbytet mellan medlemsstaterna och tredje land,

b) utvecklingen av konkurrensförhållandena inom gemenskapen, i den mån denna utveckling medför
en ökning av företagens konkurrensförmåga,

407

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

c)    gemenskapens försörjningsbehov i fråga om råvaror och halvfabrikat, varvid kommissionen skall
beakta att konkurrensvillkoren mellan medlemsstaterna med avseende på bearbetade varor inte
snedvrids,

d)    nödvändigheten av att undvika allvarliga störningar i medlemsstaternas ekonomier och av att trygga
en rationell utveckling av produktionen och en ökning av konsumtionen inom gemenskapen.

KAPITEL 2

FÖRBUD MOT KVANTITATIVA

RESTRIKTIONER MELLAN MEDLEMSSTATERNA

ARTIKEL 28 (f.d. artikel 30)

Kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan
medlemsstaterna.

ARTIKEL 29 (f.d. artikel 34)

Kvantitativa exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan
medlemsstaterna.

408

ARTIKEL 30 (f.d. artikel 36)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Bestämmelserna i artiklarna 28 och 29 skall inte hindra sådana förbud mot eller restriktioner för import,
export eller transitering som grundas på hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet
eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda nationella
skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att skydda industriell och kommersiell
äganderätt. Sådana förbud eller restriktioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering
eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna.

ARTIKEL 31 (f.d. artikel 37)

1.    Medlemsstaterna skall säkerställa att statliga handelsmonopol anpassas på sådant sätt att ingen
diskriminering med avseende på anskaffnings- och saluföringsvillkor föreligger mellan medlemsstaternas
medborgare.

Bestämmelserna i denna artikel skall tillämpas på varje organ genom vilket en medlemsstat, rättsligt eller
i praktiken, direkt eller indirekt kontrollerar, styr eller märkbart påverkar import eller export mellan
medlemsstaterna. Dessa bestämmelser skall även tillämpas på monopol som staten överlåtit på andra.

2.    Medlemsstaterna skall inte vidta några nya åtgärder som strider mot de principer som anges i
punkt 1 eller som begränsar räckvidden av de artiklar som avser förbud mot tullar och kvantitativa
restriktioner mellan medlemsstaterna.

409

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

3. Om ett statligt handelsmonopol har en reglering som är utformad för att underlätta avsättningen
eller det ekonomiska utbytet av jordbruksprodukter skall vid tillämpningen av reglerna i denna artikel
likvärdiga garantier för sysselsättning och levnadsstandard tillförsäkras berörda producenter.

AVDELNING II

JORDBRUK

ARTIKEL 32 (f.d. artikel 38)

1.   Den gemensamma marknaden skall även omfatta jordbruk och handel med jordbruksprodukter.

Med jordbruksprodukter skall förstås jordens, husdjursskötselns och fiskets produkter samt produkter i
första bearbetningsledet som har direkt samband med dessa produkter.

2.    Om inte annat föreskrivs i artiklarna 33-38 skall reglerna för upprättandet av den gemensamma
marknaden tillämpas på jordbruksprodukter.

3.    De varor för vilka bestämmelserna i artiklarna 33-38 gäller är upptagna i den lista som har fogats
som bilaga I till detta fördrag.

4.    Den gemensamma marknadens funktion och utveckling i fråga om jordbruksprodukter skall åtföljas
av upprättandet av en gemensam jordbrukspolitik.

410

ARTIKEL 33 (f.d. artikel 39)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

1.    Den gemensamma jordbrukspolitiken skall ha som mål att

a)    höja produktiviteten inom jordbruket genom att främja tekniska framsteg och genom att trygga en
rationell utveckling av jordbruksproduktionen och ett optimalt utnyttjande av
produktionsfaktorerna, särskilt arbetskraften,

b)    på så sätt tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, särskilt genom en höjning
av den individuella inkomsten för dem som arbetar i jordbruket,

c)    stabilisera marknaderna,

d)    trygga försörjningen,

e)    tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser.

2.    Vid utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken och de särskilda åtgärder som krävs för
att tillämpa den skall hänsyn tas till

a)    jordbruksnäringens särskilda karaktär som är en följd av jordbrukets sociala struktur och av
strukturella och naturbetingade olikheter mellan olika jordbruksregioner,

b)    nödvändigheten av att gradvis genomföra lämpliga anpassningsåtgärder,

c)    det faktum att jordbruket i medlemsstaterna utgör en sektor som är nära förbunden med ekonomin
i dess helhet.

411

ARTIKEL 34 (f.d. artikel 40)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

1.    För att uppnå de mål som anges i artikel 33 upprättas en gemensam organisation av
jordbruksmarknaderna.

Beroende på produkt skall denna organisation utformas på något av följande sätt:

a)   Gemensamma konkurrensregler.

b)   Obligatorisk samordning av de olika nationella marknadsorganisationerna.

c)    En europeisk marknadsorganisation.

2.    Den gemensamma organisation som upprättats enligt punkt 1 får omfatta alla de åtgärder som
behövs för att uppnå de mål som anges i artikel 33, särskilt reglering av priser, stöd för produktion och
saluföring av olika produkter, system för lagring och överföring samt gemensamma anordningar för
stabilisering av import och export.

Den gemensamma organisationen skall begränsas till att sträva efter de mål som anges i artikel 33 och
skall utesluta varje form av diskriminering mellan producenter eller konsumenter inom gemenskapen.

En eventuell gemensam prispolitik skall grundas på gemensamma kriterier och på enhetliga
beräkningsmetoder.

3.    För att målen för den gemensamma organisation som anges i punkt 1 skall uppnås får en eller flera
utvecklings- och garantifonder för jordbruket bildas.

412

ARTIKEL 35 (f.d. artikel 41)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

För att de mål som anges i artikel 33 skall kunna uppnås kan det inom ramen för den gemensamma
jordbrukspolitiken särskilt bli aktuellt med bestämmelser om

a)    en effektiv samordning av insatser i fråga om yrkesutbildning, forskning och kunskapsöverföring
på jordbruksområdet, vilket kan innebära att projekt eller institutioner skall finansieras gemensamt,

b)    gemensamma åtgärder för att främja konsumtionen av vissa varor.

ARTIKEL 36 (f.d. artikel 42)

Bestämmelserna i kapitlet om konkurrensregler skall tillämpas på produktion av och handel med
jordbruksprodukter endast i den mån rådet, med hänsyn till målsättningen i artikel 33, beslutar detta
inom ramen för bestämmelserna i artikel 37.2 och 37.3 och enligt det förfarande som anges där.

Rådet får särskilt tillåta stöd

a)    för att skydda företag som är missgynnade genom strukturella eller naturbetingade förhållanden,

b)   inom ramen för ekonomiska utvecklingsprogram.

413

ARTIKEL 37 (f.d. artikel 43)

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

1.    För att utforma huvudlinjerna för en gemensam jordbrukspolitik skall kommissionen när detta
fördrag träder i kraft sammankalla medlemsstaterna till en konferens för att jämföra deras
jordbrukspolitik, särskilt genom att göra en sammanställning över deras resurser och behov.

2.    Med beaktande av arbetet under den konferens som nämns i punkt 1 och efter att ha hört
Ekonomiska och sociala kommittén skall kommissionen inom två år efter det att detta fördrag har trätt i
kraft lägga fram förslag om utformningen och genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken,
vilka förslag även skall innefatta att de nationella marknadsorganisationerna ersätts med någon av de
former för gemensam organisation som anges i artikel 34.1 samt att de åtgärder som särskilt nämnts i
denna avdelning genomförs.

Dessa förslag skall ta hänsyn till att de jordbruksfrågor som nämns i denna avdelning kan vara
ömsesidigt beroende av varandra.

På förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet skall rådet med kvalificerad
majoritet utfärda förordningar eller direktiv eller fatta beslut utan att detta begränsar rådets rätt att också
utfärda rekommendationer.

414

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

3.    Rådet får med kvalificerad majoritet och under de förutsättningar som anges i punkt 2 besluta om
att ersätta de nationella marknadsorganisationerna med den gemensamma organisation som föreskrivs i
artikel 34.1:

a)   om den gemensamma organisationen erbjuder de medlemsstater som motsätter sig denna åtgärd
och som har en egen nationell organisation för ifrågavarande produktion, likvärdiga garantier för
berörda producenters sysselsättning och levnadsstandard: därvid skall hänsyn tas till den takt i
vilken möjliga anpassningsåtgärder och nödvändig specialisering kan genomföras; samt

b)   om den gemensamma organisationen tillförsäkrar handeln inom gemenskapen villkor som
motsvarar dem som gäller på en nationell marknad.

4.    Upprättas en gemensam organisation för vissa råvaror innan det ännu finns en sådan organisation
för motsvarande bearbetade produkter, får dessa råvaror importeras från länder utanför gemenskapen om
de används för framställning av bearbetade produkter som är avsedda för export till tredje land.

ARTIKEL 38 (f.d. artikel 46)

När en vara är underkastad en nationell marknadsorganisation eller någon annan form av intern reglering
med motsvarande verkan i en medlemsstat och detta påverkar konkurrensläget för en liknande produktion
i en annan medlemsstat, skall medlemsstaterna lägga på en utjämningsavgift vid import av denna vara
från den medlemsstat där en sådan marknadsorganisation eller reglering finns, om inte sistnämnda stat
tillämpar en utjämningsavgift vid export.

Kommissionen skall fastställa storleken av dessa avgifter till den nivå som krävs för att återställa
jämvikten; den får också tillåta andra åtgärder, för vilka den skall fastställa villkoren och den närmare
utformningen.

415

AVDELNING III

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER, TJÄNSTER OCH KAPITAL

KAPITEL 1

ARBETSTAGARE

ARTIKEL 39 (f.d. artikel 48)

1.    Fri rörlighet för arbetstagare skall säkerställas inom gemenskapen.

2.    Denna fria rörlighet skall innebära att all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på
grund av nationalitet skall avskaffas vad gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor.

3.    Den skall, med förbehåll för de begränsningar som grundas på hänsyn till allmän ordning, säkerhet
och hälsa, innefatta rätt att

a)    anta faktiska erbjudanden om anställning,

b)    förflytta sig fritt inom medlemsstaternas territorium för detta ändamål,

c)    uppehålla sig i en medlemsstat i syfte att inneha anställning där i överenstämmelse med de lagar
och andra författningar som gäller för anställning av medborgare i den staten,

416

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

d) stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställd dar, på villkor som skall
fastställas av kommissionen i tillämpningsföreskrifter.

4. Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas på anställning i offentlig tjänst.

ARTIKEL 40 (f.d. artikel 49)

Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén
utfärda direktiv eller förordningar i vilka de åtgärder anges som är nödvändiga för att genomföra den fria
rörlighet för arbetstagare som definieras i artikel 39, och därvid särskilt:

a)    säkerställa ett nära samarbete mellan nationella arbetsmarknadsmyndigheter,

b)    avveckla sådana administrativa förfaranden och sådan administrativ praxis samt sådana
kvalifikationstider för tillträde till lediga anställningar som har sin grund antingen i inhemsk
lagstiftning eller i avtal som tidigare har ingåtts mellan medlemsstaterna, och som skulle kunna
hindra den fria rörligheten för arbetstagare om de behölls,

c)    avveckla alla sådana kvalifikationstider och andra restriktioner, som föreskrivs antingen i inhemsk
lagstiftning eller i avtal som tidigare har ingåtts mellan medlemsstaterna, och som för arbetstagare
från övriga medlemsstater uppställer andra villkor i fråga om fritt val av anställning än för
inhemska arbetstagare,

417

14 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

d) inrätta system för arbetsförmedling som kan skapa balans mellan tillgång och efterfrågan på
arbetsmarknaden på ett sätt som undanröjer allvarliga risker för levnadsstandarden och
sysselsättningsnivån inom olika regioner och industrier.

ARTIKEL 41 (f.d. artikel 50)

Medlemsstaterna skall inom ramen för ett gemensamt program främja utbytet av unga arbetstagare.

ARTIKEL 42 (f.d. artikel 51)

Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 besluta om sådana åtgärder inom den sociala trygghetens
område som är nödvändiga för att genomföra fri rörlighet för arbetstagare och därvid särskilt införa ett
system som tillförsäkrar migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar att

a)    alla perioder som beaktas enligt lagstiftningen i de olika länderna läggs samman för förvärvande
och bibehållande av rätten till förmåner och för beräkning av förmånernas storlek,

b)    förmånerna betalas ut till personer bosatta inom medlemsstaternas territorier.

Rådet skall besluta enhälligt under hela förfarandet enligt artikel 251.

418

KAPITEL 2

ETABLERINGSRÄTT

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

ARTIKEL 43 (f.d. artikel 52)

Inom ramen för nedanstående bestämmelser skall inskränkningar för medborgare i en medlemsstat att
fritt etablera sig på en annan medlemsstats territorium förbjudas. Detta förbud skall även omfatta
inskränkningar för medborgare i en medlemsstat som är etablerad i någon medlemsstat att upprätta
kontor, filialer eller dotterbolag.

Etableringsfriheten skali innefatta rätt att starta och utöva verksamhet som egenföretagare samt rätt att
bilda och driva företag, särskilt bolag som de definieras i artikel 48 andra stycket, på de villkor som
etableringslandets lagstiftning föreskriver för egna medborgare, om inte annat följer av bestämmelserna i
kapitlet om kapital.

ARTIKEL 44 (f.d. artikel 54)

1. Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén
utfärda direktiv för att förverkliga etableringsfriheten på ett visst verksamhetsområde.

419

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

2. Rådet och kommissionen skall fullgöra de uppgifter som tillkommer dem enligt ovanstående
bestämmelser, särskilt genom att

a)    i allmänhet med förtur behandla sådan verksamhet där etableringsfrihet innebär ett särskilt
värdefullt bidrag till utvecklingen av produktion och handel,

b)    säkerställa ett nära samarbete mellan behöriga myndigheter i medlemsstaterna för att få kännedom
om de särskilda förhållanden som råder på olika verksamhetsområden inom gemenskapen,

c)    avskaffa sådana administrativa förfaranden och sådan administrativ praxis som har sin grund
antingen i inhemsk lagstiftning eller i avtal som tidigare har ingåtts mellan medlemsstaterna och
som skulle kunna hindra etableringsfrihet om de behölls,

d)    säkerställa att sådana arbetstagare från en medlemsstat som är sysselsatta inom en annan
medlemsstats territorium får stanna kvar där för att starta förvärvsverksamhet som egenföretagare,
förutsatt att de uppfyller de villkor som skulle ha ställts om de hade kommit till denna stat först
vid den tidpunkt då de önskade starta verksamheten,

e)    göra det möjligt för medborgare i en medlemsstat att förvärva och bruka fast egendom inom en
annan medlemsstats territorium i den utsträckning detta inte strider mot principerna i artikel 33.2,

420

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

f)    genomföra en gradvis avveckling av inskränkningar i etableringsfriheten inom varje aktuell
verksamhetsgren i fråga om villkoren såväl för att upprätta kontor, filialer och dotterbolag inom en
medlemsstats territorium som för att placera huvudföretagets personal på ledande och övervakande
befattningar i dessa kontor, filialer och dotterbolag,

g)    i den utsträckning som det är nödvändigt samordna de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna
av de i artikel 48 andra stycket avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte
att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen, och

h)    förvissa sig om att etableringsvillkoren inte snedvrids genom stödåtgärder av medlemsstaterna.

ARTIKEL 45 (f.d. artikel 55)

Bestämmelserna i detta kapitel skall för den medlemsstat som är berörd inte omfatta verksamhet som hos
medlemsstaten, om än endast tillfälligt, är förenad med utövandet av offentlig makt.

Rådet får med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen besluta att bestämmelserna i detta
kapitel inte skall tillämpas på viss verksamhet.

421

ARTIKEL 46 (f.d. artikel 56)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

1.    Bestämmelserna i detta kapitel och åtgärder som vidtagits med stöd av dessa skall inte hindra
tillämpning av bestämmelser i lagar och andra författningar som föreskriver särskild behandling av
utländska medborgare och som grundas på hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa.

2.    Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 utfärda direktiv för samordning av de ovan nämnda
bestämmelserna.

ARTIKEL 47 (f.d. artikel 57)

1.    För att underlätta för personer att starta och utöva förvärvsverksamhet som egenföretagare skall
rådet enligt förfarandet i artikel 251 utfärda direktiv som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-,
utbildnings- och andra behörighetsbevis.

2.    I samma syfte skall rådet enligt förfarandet i artikel 251 utfärda direktiv om samordning av
medlemsstaternas bestämmelser i lagar och andra författningar om upptagande och utövande av
förvärvsverksamhet som egenföretagare. Rådet skall genom enhälligt beslut under hela förfarandet enligt
artikel 251 besluta om direktiv vilkas genomförande i åtminstone någon medlemsstat medför ändring av
gällande principer inom yrkeslagstiftningen såvitt avser utbildning och tillträdesvillkor för fysiska
personer. I andra fall skall rådet besluta med kvalificerad majoritet.

422

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

3. I fråga om läkaryrket, liknande yrken och farmaceutiska yrken förutsätter den gradvisa
avvecklingen av inskränkningarna en samordning av villkoren för att få utöva dessa yrken i de olika
medlemsstaterna.

ARTIKEL 48 (f.d. artikel 58)

Bolag som bildats i överensstämmelse med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt
huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom gemenskapen skall vid tillämpningen av
bestämmelserna i detta kapitel likställas med fysiska personer som är medborgare i medlemsstaterna.

Med "bolag" förstås bolag enligt civil- eller handelslagstiftning, inbegripet kooperativa sammanslutningar
samt andra offentligrättsliga eller privaträttsliga juridiska personer, med undantag av sådana som inte
drivs i vinstsyfte.

423

KAPITEL 3

TJÄNSTER

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

ARTIKEL 49 (f.d. artikel 59)

Inom ramen för nedanstående bestämmelser skall inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster inom
gemenskapen förbjudas beträffande medborgare i medlemsstater som har etablerat sig i en annan stat
inom gemenskapen än mottagaren av tjänsten.

Rådet får med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen besluta att bestämmelserna i detta
kapitel skall tillämpas även på medborgare i tredje land som tillhandahåller tjänster och som har etablerat
sig inom gemenskapen.

ARTIKEL 50 (f.d. artikel 60)

Som "tjänster" i detta fördrags mening skall anses prestationer som normalt utförs mot ersättning, i den
utsträckning de inte faller under bestämmelserna om fri rörlighet för varor, kapital och personer.

Med tjänster skall särskilt avses verksamhet

a) av industriell natur,

424

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

b)    av kommersiell natur,

c)    inom hantverk,

d)    inom fria yrken.

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i kapitlet om etableringsrätt får den som
tillhandahåller en tjänst tillfälligt utöva sin verksamhet i det land där tjänsten tillhandahålls på samma
villkor som landet uppställer för sina egna medborgare.

ARTIKEL 51 (f.d. artikel 61)

1.    Fri rörlighet för tjänster på transportområdet regleras av bestämmelserna i avdelningen om
transporter.

2.    Liberaliseringen av de bank- och försäkringstjänster som är förbundna med kapitalrörelser skall
genomföras parallellt med liberaliseringen av rörligheten för kapital.

ARTIKEL 52 (f.d. artikel 63)

1. Rådet skall på förslag från kommissionen och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén
samt Europaparlamentet med kvalificerad majoritet utfärda direktiv för att genomföra liberaliseringen av
en särskild tjänst.

425

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

2. De direktiv som nämns i punkt 1 skall i allmänhet i första hand avse sådana tjänster som direkt
inverkar på produktionskostnaderna eller vilkas liberalisering bidrar till att underlätta varuutbytet.

ARTIKEL 53 (f.d. artikel 64)

Medlemsstaterna förklarar sig beredda att gå utöver den liberalisering av tjänster som de direktiv kräver
som utfärdas enligt artikel 52.1, om deras allmänna ekonomiska läge och situationen inom den berörda
ekonomiska sektorn tillåter det.

Kommissionen skall i detta syfte lämna rekommendationer till de medlemsstater som saken gäller.

ARTIKEL 54 (f.d. artikel 65)

Så länge inskränkningarna i friheten att tillhandahålla tjänster inte har avvecklats, skall varje medlemsstat
tillämpa dessa inskränkningar på alla i artikel 49 första stycket avsedda personer som tillhandahåller
tjänster, utan att göra åtskillnad i fråga om nationalitet eller hemvist.

ARTIKEL 55 (f.d. artikel 66)

Bestämmelserna i artiklarna 45-48 skall tillämpas på de sakområden som regleras i detta kapitel.

426

KAPITEL 4

KAPITAL OCH BETALNINGAR

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

ARTIKEL 56 (f.d. artikel 73b)

1.    Inom ramen för bestämmelserna i detta kapitel skall alla restriktioner för kapitalrörelser mellan
medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land vara förbjudna.

2.    Inom ramen för bestämmelserna i detta kapitel skall alla restriktioner för betalningar mellan
medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land vara förbjudna.

ARTIKEL 57 (f.d. artikel 73c)

1. Bestämmelserna i artikel 56 skall inte påverka tillämpningen gentemot tredje land av restriktioner
som är i kraft den 31 december 1993 enligt nationell lagstiftning eller gemenskapsrätt för sådana
kapitalrörelser till eller från tredje land som gäller direktinvesteringar, inbegripet investeringar i fast
egendom, etablering, tillhandahållande av finansiella tjänster eller emission och introduktion av
värdepapper på kapitalmarknader.

427

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

2. Utan att göra avkall på sin strävan att i största möjliga utsträckning förverkliga målet om fria
kapitalrörelser mellan medlemsstater och tredje land och utan att det påverkar tillämpningen av andra
kapitel i detta fördrag, får rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen besluta om
åtgärder beträffande kapitalrörelser till eller från tredje land som gäller direktinvesteringar, inbegripet
investeringar i fast egendom, etablering, tillhandahållande av finansiella tjänster eller emission och
introduktion av värdepapper på kapitalmarknader. Enhällighet krävs för sådana åtgärder enligt denna
punkt som utgör ett steg tillbaka inom gemenskapsrätten när det gäller liberaliseringen av kapitalrörelser
till eller från tredje land.

ARTIKEL 58 (f.d. artikel 73d)

1.    Bestämmelserna i artikel 56 skall inte påverka medlemsstaternas rätt att

a)    tillämpa sådana bestämmelser i sin skattelagstiftning som skiljer mellan skattebetalare som har
olika bostadsort eller som har investerat sitt kapital på olika ort,

b)    vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra överträdelser av nationella lagar och andra
författningar, särskilt i fråga om beskattning och tillsyn över finansinstitut, eller att i administrativt
eller statistiskt informationssyfte fastställa förfaranden för deklaration av kapitalrörelser eller att
vidta åtgärder som är motiverade med hänsyn till allmän ordning eller allmän säkerhet.

2.    Bestämmelserna i detta kapitel skall inte påverka tillämpligheten av sådana restriktioner för
etableringsrätten som är förenliga med detta fördrag.

3.    De åtgärder och förfaranden som avses i punkterna 1 och 2 får inte utgöra ett medel för godtycklig
diskriminering eller en förtäckt begränsning av den fria rörligheten för kapital och betalningar enligt
artikel 56.

428

ARTIKEL 59 (f.d. artikel 73f)

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Om kapitalrörelser till eller från tredje land under exceptionella förhållanden orsakar eller hotar att
orsaka allvarliga svårigheter för den ekonomiska och monetära unionens funktion, får rådet genom beslut
med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter att ha hört ECB vidta skyddsåtgärder
gentemot tredje land för en tid som inte får överstiga sex månader, om sådana åtgärder är absolut
nödvändiga.

ARTIKEL 60 (f.d. artikel 73g)

1.    Om åtgärder från gemenskapens sida anses nödvändiga i ett sådant fall som avses i artikel 301, får
rådet enligt förfarandet i artikel 301 vidta nödvändiga brådskande åtgärder gentemot berörda tredje
länder vad gäller kapitalrörelser och betalningar.

2.    Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 297 och så länge rådet inte har vidtagit åtgärder
enligt punkt 1, får en medlemsstat på allvarliga politiska grunder av brådskande karaktär vidta ensidiga
åtgärder mot ett tredje land beträffande kapitalrörelser och betalningar. Kommissionen och övriga
medlemsstater skall underrättas om sådana åtgärder senast då dessa träder i kraft.

Rådet får med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen besluta att den berörda medlemsstaten
skall ändra eller upphäva sådana åtgärder. Rådets ordförande skall underrätta Europaparlamentet om
rådet fattar ett sådant beslut.

429

AVDELNING IV (f.d. avdelning Illa)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

VISERING, ASYL, INVANDRING OCH ANNAN POLITIK
SOM RÖR FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER

ARTIKEL 61 (f.d. artikel 73i)

För att gradvis upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa skall rådet

a)    inom fem år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande besluta om åtgärder som syftar till att
säkerställa den fria rörligheten för personer i enlighet med artikel 14, och i samband därmed
besluta om direkt relaterade stödåtgärder avseende kontroller vid yttre gränser, asyl och invandring
i enlighet med bestämmelserna i artikel 62.2 och 62.3 och artikel 63.1 a och 63.2 a samt om
åtgärder för att förebygga och bekämpa brottslighet i enlighet med bestämmelserna i artikel 31 e

i Fördraget om Europeiska unionen,

b)   besluta om andra åtgärder som rör asyl, invandring och skydd av rättigheter för medborgare

i tredje land, i enlighet med bestämmelserna i artikel 63,

c)    besluta om åtgärder som rör civilrättsligt samarbete, i enlighet med vad som föreskrivs i

artikel 65,

d)    besluta om lämpliga åtgärder för att främja och stärka administrativt samarbete, i enlighet med vad
som föreskrivs i artikel 66,

e)    besluta om åtgärder som rör polissamarbete och straffrättsligt samarbete för att uppnå en hög
säkerhetsnivå genom att förebygga och bekämpa brottslighet inom unionen i enlighet med
bestämmelserna i Fördraget om Europeiska unionen.

430

ARTIKEL 62 (f.d. artikel 73j)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Rådet skall i enlighet med det förfarande som avses i artikel 67 inom fem år efter Amsterdamfördragets
ikraftträdande besluta om följande:

1.    Åtgärder i syfte att i överensstämmelse med artikel 14 säkerställa att det inte förekommer någon
kontroll av personer, vare sig dessa är unionsmedborgare eller medborgare i tredje land, när de
passerar inre gränser.

2.    Åtgärder som avser passage av medlemsstaternas yttre gränser och med vilkas hjälp det skall
fastställas

a)    normer och förfaranden som medlemsstaterna skall följa när de utför personkontroller vid
sådana gränser,

b)    regler om visering för vistelser som inte är avsedda att vara längre än tre månader,
inbegripet

i)    en förteckning över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när
de passerar de yttre gränserna och över de länder vars medborgare är undantagna från
detta krav,

ii)    förfaranden och villkor för medlemsstaternas utfärdande av viseringar,

iii)   en enhetlig utformning av viseringar,

iv)   regler för enhetligt utformade viseringar.

431

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

3. Åtgärder som anger villkoren för att medborgare i tredje land skall ha frihet att resa inom
medlemsstaternas territorium under en tid av högst tre månader.

ARTIKEL 63 (f.d. artikel 73k)

Rådet skall, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 67, inom fem år efter Amsterdamfördragets
ikraftträdande besluta om följande:

1. Åtgärder som avser asyl, i enlighet med Genévekonventionen av den 28 juli 1951 och protokollet
av den 31 januari 1967 om flyktingars rättsliga ställning samt andra relevanta fördrag, inom
följande områden:

a)    Kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva
en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat.

b)    Miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna.

c)    Miniminormer för när medborgare i tredje land skall betraktas som flyktingar.

d)    Miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus.

432

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

2.    Åtgärder som avser flyktingar och fördrivna personer inom följande områden:

a)    Miniminormer för att ge tillfälligt skydd åt fördrivna personer från tredje land vilka inte kan
återvända till sitt ursprungsland och för personer som av andra skäl behöver internationellt
skydd.

b)    Främjande av en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot flyktingar och
fördrivna personer och bära följderna av detta.

3.    Åtgärder som avser invandringspolitiken inom följande områden:

a)    Villkor för inresa och bosättning, normer för medlemsstaternas förfaranden för att utfärda
visering för längre tid och uppehållstillstånd, inbegripet sådana som avser
familjeåterförening.

b)    Olaglig invandring och olaglig bosättning, inbegripet återsändande av olagliga invandrare.

4.    Åtgärder som fastställer de rättigheter och villkor enligt vilka medborgare i tredje land som är
lagligen bosatta i en medlemsstat får bosätta sig i andra medlemsstater.

Åtgärder som rådet beslutar enligt punkterna 3 och 4 skall inte hindra någon medlemsstat från att på de
berörda områdena behålla eller införa nationella bestämmelser som är förenliga med detta fördrag och
internationella avtal.

Den femårsperiod som avses ovan skall inte gälla för åtgärder som skall beslutas enligt punkterna 2 b,

3 a och 4.

433

ARTIKEL 64 (f.d. artikel 731)

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

1.    Denna avdelning skall inte påverka medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla lag och ordning
och skydda den inre säkerheten.

2.    Om en eller flera medlemsstater försätts i en nödsituation som kännetecknas av en plötslig
inströmning av medborgare i tredje länder och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, kan rådet
med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen besluta om provisoriska åtgärder för en tid av
högst sex månader till förmån för de berörda medlemsstaterna.

ARTIKEL 65 (f.d. artikel 73m)

Sådana åtgärder rörande civilrättsligt samarbete med gränsöverskridande följder som skall vidtas i
enlighet med artikel 67 och i den mån de behövs för att den inre marknaden skall fungera väl, skall
omfatta

a) förbättring och förenkling av

-	systemet för gränsöverskridande delgivning av rättegångshandlingar och utomrättsliga handlingar, samarbete som rör bevisupptagning, erkännande och verkställighet av domstolsavgöranden och utomrättsliga avgöranden i mål och ärenden av civil och kommersiell natur,

434

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

b)    främjande av förenligheten mellan tillämpliga bestämmelser i medlemsstaterna om lagkonflikter
och om domstolars behörighet,

c)    undanröjande av sådant som hindrar civilrättsliga förfaranden från att fungera väl, om nödvändigt
genom att främja förenligheten mellan civilprocessrättsliga regler som är tillämpliga i
medlemsstaterna.

ARTIKEL 66 (f.d. artikel 73n)

Rådet skall, enligt förfarandet i artikel 67, vidta åtgärder för att säkerställa samarbete mellan de relevanta
enheterna i medlemsstaternas förvaltningar inom de områden som omfattas av denna avdelning samt
mellan dessa enheter och kommissionen.

ARTIKEL 67 (f.d. artikel 73o)

1.    Rådet skall under en övergångsperiod av fem år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande besluta
enhälligt på förslag av kommissionen eller på initiativ av en medlemsstat och efter att ha hört
Europaparlamentet.

2.    Efter denna femårsperiod skall rådet

besluta på förslag av kommissionen; kommissionen skall pröva varje begäran från en medlemsstat
om att kommissionen skall lägga fram ett förslag för rådet,

435

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

efter att ha hört Europaparlamentet enhälligt besluta i syfte att låta alla eller delar av de områden
som omfattas av denna avdelning regleras av förfarandet i artikel 251 och att anpassa
bestämmelserna om domstolens behörighet,

3.    Med avvikelse från punkterna 1 och 2 skall åtgärder som avses i artikel 62.2 b i och 62.2 b iii från
och med Amsterdamfördragets ikraftträdande beslutas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av
kommissionen och efter det att rådet har hört Europaparlamentet.

4.    Med avvikelse från punkt 2 skall åtgärder som avses i artikel 62.2 b ii och 62.2 b iv fem år efter
Amsterdamfördragets ikraftträdande beslutas av rådet enligt förfarandet i artikel 251.

ARTIKEL 68 (f.d. artikel 73p)

1. Artikel 234 skall tillämpas på denna avdelning under följande förhållanden och på följande villkor:
om en fråga om tolkningen av denna avdelning eller om giltigheten eller tolkningen av rättsakter som
beslutats av gemenskapens institutioner på grundval av denna avdelning uppkommer i ett mål vid en
domstol i en medlemsstat, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell
lagstiftning, skall den nationella domstolen, om den anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att
döma i saken, begära att domstolen meddelar ett förhandsavgörande.

436

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

2.    Domstolen skall under inga omständigheter vara behörig att döma i frågor som rör sådana åtgärder
eller beslut enligt artikel 62.1 som gäller upprätthållande av lag och ordning och skydd av den inre
säkerheten.

3.    Rådet, kommissionen eller en medlemsstat får begära att domstolen meddelar ett
förhandsavgörande om tolkningen av denna avdelning eller av rättsakter som beslutats av gemenskapens
institutioner på grundval av denna avdelning. Domstolens förhandsavgörande till följd av en sådan
begäran skall inte tillämpas på sådana domstolsavgöranden i medlemsstaterna som har vunnit rättskraft.

ARTIKEL 69 (f.d. artikel 73q)

Tillämpningen av denna avdelning skall vara underkastad bestämmelserna i protokollet om Förenade
kungarikets och Irlands ställning och protokollet om Danmarks ställning, och skall inte påverka
tillämpningen av protokollet om tillämpning av vissa inslag i artikel 14 i Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen på Förenade kungariket och Irland.

AVDELNING V (f.d. avdelning IV)

TRANSPORTER

ARTIKEL 70 (f.d. artikel 74)

Medlemsstaterna skall på det område som behandlas i denna avdelning uppnå fördragets mål inom ramen
för en gemensam transportpolitik.

437

ARTIKEL 71 (f.d. artikel 75)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

1. För att genomföra artikel 70 och med beaktande av transportfrågornas särskilda karaktär skall
rådet enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén fastställa

a)    gemensamma regler för internationella transporter till eller från en medlemsstats territorium eller
genom en eller flera medlemsstaters territorier,

b)   de villkor under vilka utomlands hemmahörande transportföretag får utföra transporter i en
medlemsstat,

c)    åtgärder för att förbättra transportsäkerheten,

d)    alla andra lämpliga bestämmelser.

2. Med avvikelse från det förfarande som anges i punkt 1 skall rådet enhälligt, på förslag av
kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén, fastställa
sådana bestämmelser som avser principerna för regleringen av transportväsendet och vilkas tillämpning
skulle kunna få allvarliga återverkningar på levnadsstandarden och sysselsättningen i vissa regioner samt
på utnyttjandet av transportutrustningen. Rådet skall därvid beakta det behov av anpassning till den
ekonomiska utvecklingen som upprättandet av den gemensamma marknaden kommer att ge upphov till.

438

ARTIKEL 72 (f.d. artikel 76)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Till dess att de bestämmelser som avses i artikel 71.1 har fastställts, får ingen medlemsstat utan rådets
enhälliga samtycke vidta någon åtgärd som direkt eller indirekt ger de olika bestämmelser, som gällde på
transportområdet den 1 januari 1958 eller som, för stater som senare ansluter sig gäller på detta område,
vid tidpunkten för dessas anslutning, mindre gynnsamma effekter för andra medlemsstaters
transportföretag än för inhemska transportföretag.

ARTIKEL 73 (f.d. artikel 77)

Stöd är förenligt med detta fördrag, om det tillgodoser behovet av samordning av transporter eller om
det innebär ersättning för allmän trafikplikt.

ARTIKEL 74 (f.d. artikel 78)

Varje åtgärd som vidtas inom ramen för detta fördrag med avseende på fraktsatser och befordringsvillkor
skall avvägas med hänsyn till den ekonomiska situationen för transportföretagen.

439

ARTIKEL 75 (f.d. artikel 79)

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

1.    Vid transporter inom gemenskapen skall all sådan diskriminering avskaffas, som består i att
transportföretag tillämpar olika fraktsatser och befordringsvillkor för att frakta samma slag av gods
samma väg på grund av godsets ursprungs- eller bestämmelseland.

2.    Punkt 1 skall inte hindra rådet att vidta andra åtgärder enligt artikel 71.1.

3.    Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen samt efter att ha hört
Ekonomiska och sociala kommittén utfärda föreskrifter för att genomföra bestämmelserna i punkt 1.

Rådet får särskilt meddela de bestämmelser som behövs för att göra det möjligt för gemenskapens
institutioner att övervaka efterlevnaden av ordningen i punkt 1 och för att säkerställa att fördelarna med
denna fullt ut kommer brukarna till godo.

4.    Kommissionen skall på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat undersöka de fall av
diskriminering som avses i punkt 1 och efter samråd med alla berörda medlemsstater fatta nödvändiga
beslut inom ramen för de regler som har fastställts enligt bestämmelserna i punkt 3.

440

ARTIKEL 76 (f.d. artikel 80)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

1.    Det är förbjudet för medlemsstaterna att på transporter inom gemenskapen tillämpa fraktsatser och
villkor som i något avseende innefattar stöd eller skydd till förmån för ett eller flera särskilda företag
eller näringsgrenar om inte tillstånd har getts av kommissionen.

2.    Kommissionen skall på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat granska de fraktsatser och
villkor som avses i punkt 1 och särskilt beakta, å ena sidan, krav på en ändamålsenlig regionalekonomisk
politik, de underutvecklade regionernas behov och problemen i regioner som allvarligt påverkas av
politiska förhållanden samt å andra sidan, sådana fraktsatsers och villkors inverkan på konkurrensen
mellan olika transportgrenar.

Kommissionen skall efter samråd med alla medlemsstater som saken gäller fatta nödvändiga beslut.

3.    De förbud som anges i punkt 1 gäller inte tariffer som fastställts för att bemöta konkurrens.

ARTIKEL 77 (f.d. artikel 81)

Pålagor eller avgifter vid gränspassage som transportföretag tar ut utöver fraktsatserna får inte överstiga
vad som är skäligt, sedan de kostnader som gränspassagen faktiskt föranlett beaktats.

Medlemsstaterna skall sträva efter att gradvis sänka dessa kostnader.

Kommissionen får ge medlemsstaterna rekommendationer om tillämpningen av denna artikel.

441

ARTIKEL 78 (f.d. artikel 82)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Bestämmelserna i denna avdelning skall inte hindra åtgärder som vidtagits i Förbundsrepubliken
Tyskland i den utsträckning sådana åtgärder är nödvändiga för att uppväga de ekonomiska nackdelar som
uppkommit genom Tysklands delning för näringslivet i vissa av de områden i Förbundsrepubliken som
påverkats av delningen.

ARTIKEL 79 (f.d. artikel 83)

Vid kommissionens sida skall finnas en rådgivande kommitté som skall bestå av experter vilka utses av
medlemsstaternas regeringar. När kommissionen finner det lämpligt skall den höra kommittén i
transportfrågor: detta skall dock inte inskränka de befogenheter som tillkommer Ekonomiska och sociala
kommittén.

ARTIKEL 80 (f.d. artikel 84)

1.    Bestämmelserna i denna avdelning skall gälla transporter på järnväg, landsväg och inre
vattenvägar.

2.    Rådet får med kvalificerad majoritet besluta huruvida, i vilken omfattning och på vilket sätt
lämpliga bestämmelser skall kunna meddelas för sjöfart och luftfart.

Procedurreglerna i artikel 71 skall tillämpas.

442

AVDELNING VI (f.d. avdelning V)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

GEMENSAMMA REGLER OM KONKURRENS, BESKATTNING OCH
TILLNÄRMNING AV LAGSTIFTNING

KAPITEL 1

KONKURRENSREGLER

AVSNITT 1

REGLER TILLÄMPLIGA PÅ FÖRETAG

ARTIKEL 81 (f.d. artikel 85)

1. Följande är oförenligt med den gemensamma marknaden och förbjudet: alla avtal mellan företag,
beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan
medlemsstater och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom
den gemensamma marknaden, särskilt sådana som innebär att

a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs.

443

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

b)    produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras,

c)    marknader eller inköpskällor delas upp,

d)    olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner med vissa handelspartner, varigenom dessa får
en konkurrensnackdel,

e)    det ställs som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser, som
varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

2.    Avtal eller beslut som är förbjudna enligt denna artikel är ogiltiga.

3.    Bestämmelserna i punkt 1 får dock förklaras icke tillämpliga

på avtal eller grupper av avtal mellan företag,

beslut eller grupper av beslut av företagssammanslutningar,

samordnade förfaranden eller grupper av samordnade förfaranden,

som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller till att främja tekniskt eller
ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som
därigenom uppnås och som inte

a) ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå dessa mål,

444

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

b) ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av varorna i fråga.

ARTIKEL 82 (f.d. artikel 86)

Ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning på den gemensamma marknaden eller inom
en väsentlig del av denna är, i den mån det kan påverka handeln mellan medlemsstater, oförenligt med
den gemensamma marknaden och förbjudet.

Sådant missbruk kan särskilt bestå i att

a)    direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljningspriser eller andra oskäliga
affärsvillkor,

b)    begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna,

c)    tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner med vissa handelspartner, varigenom dessa får en
konkurrensnackdel,

d)    ställa som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken
till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

445

ARTIKEL 83 (f.d. artikel 87)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

1.    De förordningar och direktiv som behövs för att tillämpa de principer som anges i artiklarna 81
och 82 skall rådet fastställa med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen och efter att ha hört
Europaparlamentet.

2.    De bestämmelser som avses i punkt 1 skall särskilt syfta till att

a)    genom införande av böter och viten säkerställa att de förbud som anges i artiklarna 81.1 och 82
iakttas,

b)    fastställa närmare regler för hur artikel 81.3 skall tillämpas med hänsyn till behovet av att å ena
sidan säkerställa en effektiv övervakning och att å andra sidan så långt som möjligt förenkla den
administrativa kontrollen,

c)    vid behov närmare ange räckvidden för bestämmelserna i artiklarna 81 och 82 inom olika
näringsgrenar,

d)    fastställa kommissionens och domstolens uppgifter vid tillämpningen av de bestämmelser som
avses i denna punkt,

e)    fastställa förhållandet mellan å ena sidan den nationella lagstiftningen och å andra sidan
bestämmelserna i detta avsnitt samt bestämmelser som har antagits enligt denna artikel.

446

ARTIKEL 84 (f.d. artikel 88)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Till dess att de bestämmelser som antagits enligt artikel 83 har trätt i kraft skall myndigheterna i varje
medlemsstat i överenstämmelse med landets rättsordning och bestämmelserna i artikel 81, särskilt
punkt 3, och artikel 82, avgöra om avtal, beslut och samordnade förfaranden är tillåtna samt om
missbruk av en dominerande ställning på den gemensamma marknaden föreligger.

ARTIKEL 85 (f.d. artikel 89)

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 84 skall kommissionen säkerställa tillämpningen av
de principer som anges i artiklarna 81 och 82. Den skall på begäran av en medlemsstat eller på eget
initiativ och i samarbete med medlemsstaternas behöriga myndigheter, som skall ge kommissionen sitt
bistånd, undersöka fall av förmodade överträdelser av dessa principer. Om kommissionen finner att en
överträdelse ägt rum, skall den föreslå lämpliga åtgärder för att få denna att upphöra.

2 Om överträdelsen inte upphör, skall kommissionen genom ett motiverat beslut fastslå att en
överträdelse av principerna föreligger. Kommissionen får offentliggöra sitt beslut och bemyndiga
medlemsstaterna att, på de villkor och enligt de regler som den fastställer, vidta de åtgärder som krävs
för att avhjälpa situationen.

447

ARTIKEL 86 (f.d. artikel 90)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

1.    Medlemsstaterna skall beträffande offentliga företag och företag som de beviljar särskilda eller
exklusiva rättigheter inte vidta och inte heller bibehålla någon åtgärd som strider mot reglerna i detta
fördrag, i synnerhet reglerna i artiklarna 12 samt 81-89.

2.    Företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller som har
karaktären av fiskala monopol skall vara underkastade reglerna i detta fördrag, särskilt
konkurrensreglerna, i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de
särskilda uppgifter som tilldelats dem fullgörs. Utvecklingen av handeln får inte påverkas i en omfattning
som strider mot gemenskapens intresse.

3.    Kommissionen skall säkerställa att bestämmelserna i denna artikel tillämpas och, när det är
nödvändigt, utfärda lämpliga direktiv eller beslut vad avser medlemsstaterna.

448

AVSNITT 2                  Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

STATLIGT STÖD

ARTIKEL 87 (f.d. artikel 92)

1.    Om inte annat föreskrivs i detta fördrag, är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av
statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att
gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning
det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

2.    Förenligt med den gemensamma marknaden är

a)    stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter, under förutsättning att stödet ges utan
diskriminering med avseende på varornas ursprung,

b)    stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser,

c)    stöd som ges till näringslivet i vissa av de områden i Förbundsrepubliken Tyskland som påverkats
genom Tysklands delning i den utsträckning stödet är nödvändigt för att uppväga de ekonomiska
nackdelar som uppkommit genom denna delning.

449

15 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

3.   Som förenligt med den gemensamma marknaden kan anses

a)    stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg
eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning,

b)    stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att
avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi,

c)    stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte
påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset,

d)    stöd för att främja kultur och bevara kulturarvet, om sådant stöd inte påverkar handelsvillkoren
och konkurrensen inom gemenskapen i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset,

e)    stöd av annat slag i enlighet med vad rådet på förslag från kommissionen kan komma att bestämma
genom beslut med kvalificerad majoritet.

ARTIKEL 88 (f.d. artikel 93)

1. Kommissionen skall i samarbete med medlemsstaterna fortlöpande granska alla stödprogram som
förekommer i dessa stater. Den skall till medlemsstaterna lämna förslag till lämpliga åtgärder som krävs
med hänsyn till den pågående utvecklingen eller den gemensamma marknadens funktion.

450

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

2.    Om kommissionen, efter att ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig, finner att stöd som lämnas
av en stat eller med statliga medel inte är förenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 87,
eller att sådant stöd missbrukas, skall den besluta om att staten i fråga skall upphäva eller ändra dessa
stödåtgärder inom den tidsfrist som kommissionen fastställer.

Om staten i fråga inte rättar sig efter detta beslut inom föreskriven tid får kommissionen eller andra
berörda stater, med avvikelse från artiklarna 226 och 227, hänskjuta ärendet direkt till domstolen.

På begäran av en medlemsstat kan rådet enhälligt besluta att stöd som denna stat lämnar eller avser att
lämna skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden, med avvikelse från bestämmelserna i
artikel 87 eller de förordningar som avses i artikel 89, om ett sådant beslut är motiverat på grund av
exceptionella omständigheter. Om kommissionen beträffande ett sådant stöd redan har inlett det
förfarande som avses i första stycket av denna punkt, skall kommissionen - i sådana fall där staten har
lämnat i en begäran till rådet - skjuta upp förfarandet till dess rådet har tagit ställning till statens
begäran.

Om rådet inte har tagit ställning till nämnda begäran inom tre månader efter det att den inlämnats, skall
kommissionen fatta beslut i ärendet.

3.    Kommissionen skall underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller
ändra stödåtgärder. Om den anser att någon sådan plan inte är förenlig med den gemensamma marknaden
enligt artikel 87, skall den utan dröjsmål inleda det förfarande som anges i punkt 2. Medlemsstaten i
fråga får inte genomföra åtgärden förrän detta förfarande lett till ett slutgiltigt beslut.

451

ARTIKEL 89 (f.d. artikel 94)             Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Rådet får med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet
anta de förordningar som behövs för tillämpningen av artiklarna 87 och 88 och får särskilt fastställa
villkoren för tillämpningen av artikel 88.3 och vilka slag av stödåtgärder som skall vara undantagna från
detta förfarande.

KAPITEL 2

BESTÄMMELSER OM SKATTER OCH AVGIFTER

ARTIKEL 90 (f.d. artikel 95)

Ingen medlemsstat skall, direkt eller indirekt, på varor från andra medlemsstater lägga interna skatter
eller avgifter, av vilket slag de än är, som är högre än de skatter eller avgifter som direkt eller indirekt
läggs på liknande inhemska varor.

Vidare skall ingen medlemsstat på varor från andra medlemsstater lägga sådana interna skatter eller
avgifter som är av sådan art att de indirekt skyddar andra varor.

452

ARTIKEL 91 (f.d. artikel 96)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

För varor som exporteras till någon annan medlemsstats territorium får återbetalning av interna skatter
eller avgifter inte ske med belopp som överstiger de interna skatter eller avgifter som direkt eller indirekt
lagts på varorna.

ARTIKEL 92 (f.d. artikel 98)

Vad beträffar andra skatter eller avgifter än omsättningsskatter, punktskatter och andra indirekta skatter
eller avgifter får befrielse och återbetalning vid export till andra medlemsstater medges och
utjämningsskatter eller utjämningsavgifter vid import från medlemsstaterna tas ut, endast om rådet i
förväg med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen för en begränsad tid har godkänt de
planerade åtgärderna.

ARTIKEL 93 (f.d. artikel 99)

Rådet skall enhälligt på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och
Ekonomiska och sociala kommittén anta bestämmelser om harmonisering av lagstiftningen om
omsättningsskatter, punktskatter och andra indirekta skatter eller avgifter, i den mån en sådan
harmonisering är nödvändig för att säkerställa att den inre marknaden upprättas och fungerar inom den
tid som anges i artikel 14.

453

KAPITEL 3

TILLNÄRMNING AV LAGSTIFTNING

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

ARTIKEL 94 (f.d. artikel 100)

Rådet skall enhälligt på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och

Ekonomiska och sociala kommittén utfärda direktiv om tillnärmning av sådana lagar och andra
författningar i medlemsstaterna som direkt inverkar på den gemensamma marknadens upprättande eller
funktion.

ARTIKEL 95 (f.d. artikel 100a)

1.    Med avvikelse från artikel 94 och om inte annat föreskrivs i detta fördrag skall följande
bestämmelser tillämpas för att nå de mål som anges i artikel 14. Rådet skall enligt förfarandet i

artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén, besluta om åtgärder för tillnärmning
av sådana bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna som syftar till att upprätta den
inre marknaden och få den att fungera.

2.    Punkt 1 gäller inte bestämmelser om skatter och avgifter, bestämmelser om fri rörlighet för
personer eller bestämmelser om anställdas rättigheter och intressen.

454

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

3.    Kommissionen skall i sina förslag enligt punkt 1 om hälsa, säkerhet samt miljö- och
konsumentskydd utgå från en hög skyddsnivå och särskilt beakta ny utveckling som grundas på
vetenskapliga fakta. Europaparlamentet och rådet skall också, inom ramen för sina respektive
befogenheter, sträva efter att nå detta mål.

4.    Om en medlemsstat efter det att rådet eller kommissionen har beslutat om en harmoniseringsåtgärd
anser det nödvändigt att behålla nationella bestämmelser som grundar sig på väsentliga behov enligt
artikel 30 eller som avser miljö- eller arbetsmiljöskydd, skall den till kommissionen anmäla dessa
bestämmelser samt skälen för att behålla dem.

5.    Dessutom gäller, utan att detta påverkar tillämpningen av punkt 4, att om en medlemsstat efter det
att rådet eller kommissionen har beslutat om en harmoniseringsåtgärd anser det nödvändigt att införa
nationella bestämmelser grundade på nya vetenskapliga belägg med anknytning till miljöskydd eller
arbetsmiljöskydd för att lösa ett problem som är specifikt för den medlemsstaten och som har uppkommit
efter beslutet om harmoniseringsåtgärden, skall medlemsstaten underrätta kommissionen om de planerade
bestämmelserna samt om skälen för att införa dem.

6.    Kommissionen skall inom sex månader efter en sådan anmälan som avses i punkterna 4 och 5
godkänna eller förkasta de ifrågavarande nationella bestämmelserna sedan den konstaterat huruvida dessa
utgör ett medel för godtycklig diskriminering eller innebär förtäckta handelshinder mellan
medlemsstaterna samt huruvida de kommer att utgöra ett hinder för den inre marknadens funktion.

Om kommissionen inte fattar beslut inom denna period skall de nationella bestämmelser som avses i
punkterna 4 och 5 anses godkända.

455

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Om det är berättigat på grund av frågans komplexitet och om det inte finns någon fara för människors
hälsa, får kommissionen meddela den berörda medlemsstaten att den period som avses i denna punkt kan
förlängas med ytterligare högst sex månader.

7.    Om en medlemsstat i enlighet med punkt 6 bemyndigas att behålla eller införa nationella
bestämmelser som avviker från en harmoniseringsåtgärd, skall kommissionen omedelbart undersöka om
den skall föreslå en anpassning av den åtgärden.

8.    Om en medlemsstat tar upp ett särskilt problem som rör folkhälsan på ett område som tidigare har
varit föremål för harmoniseringsåtgärder, skall medlemsstaten göra kommissionen uppmärksam på detta
och kommissionen skall omedelbart undersöka om den skall föreslå rådet lämpliga åtgärder.

9.    Med avvikelse från det förfarande som anges i artiklarna 226 och 227 kan kommissionen eller
någon av medlemsstaterna hänskjuta ärendet direkt till domstolen, om kommissionen eller medlemsstaten
anser att en annan medlemsstat missbrukar befogenheterna enligt denna artikel.

10.   De ovannämnda harmoniseringsåtgärderna skall vid behov omfatta en skyddsklausul som tillåter
medlemsstaterna att på en eller flera av de icke-ekonomiska grunder som anges i artikel 30 vidta
provisoriska åtgärder, som skall vara underkastade ett kontrollförfarande från gemenskapens sida.

ARTIKEL 96 (f.d. artikel 101)

Om kommissionen finner att en skillnad mellan bestämmelserna i medlemsstaternas lagar eller andra
författningar framkallar en snedvridning av konkurrensvillkoren på den gemensamma marknaden som
behöver elimineras, skall den samråda med de medlemsstater som saken gäller.

456

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Om samrådet inte leder till ett avtal som eliminerar snedvridningen skall rådet med kvalificerad majoritet
på förslag från kommissionen utfärda nödvändiga direktiv. Kommissionen och rådet får vidta alla övriga
lämpliga åtgärder enligt detta fördrag.

ARTIKEL 97 (f.d. artikel 102)

1.    När det finns anledning att befara att införandet eller ändringen av en bestämmelse i lag eller
annan författning skall framkalla en snedvridning enligt artikel 96, skall den medlemsstat som vill vidta
åtgärden samråda med kommissionen. Efter samråd med medlemsstaterna skall kommissionen
rekommendera de berörda medlemsstaterna lämpliga åtgärder för att undvika snedvridningen.

2.    Om en medlemsstat som vill införa eller ändra nationella bestämmelser inte följer den
rekommendation som kommissionen riktat till den, skall det vid tillämpningen av artikel 96 inte krävas
av de övriga medlemsstaterna att de ändrar sina nationella bestämmelser för att eliminera snedvridningen.
Bestämmelserna i artikel 96 skall inte tillämpas, om en medlemsstat som har underlåtit att ta hänsyn till
kommissionens rekommendation framkallar en snedvridning som är skadlig endast för den
medlemsstaten.

457

AVDELNING VII (f.d. avdelning VI)

EKONOMISK OCH MONETÄR POLITIK

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

KAPITEL 1

EKONOMISK POLITIK

ARTIKEL 98 (f.d. artikel 102a)

Medlemsstaterna skall föra sin ekonomiska politik så att de bidrar till att förverkliga gemenskapens mål,
såsom dessa definieras i artikel 2 och inom ramen för de allmänna riktlinjer som avses i artikel 99.2.
Medlemsstaterna och gemenskapen skall handla i överensstämmelse med principen om en öppen
marknadsekonomi med fri konkurrens som främjar en effektiv resursfördelning, och i enlighet med
principerna i artikel 4.

ARTIKEL 99 (f.d. artikel 103)

1.    Medlemsstaterna skall betrakta den ekonomiska politiken som en fråga av gemensamt intresse och

samordna denna politik inom rådet i enlighet med bestämmelserna i artikel 98.

458

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

2.    Rådet skall med kvalificerad majoritet på rekommendation av kommissionen utarbeta ett utkast till
allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik och rapportera sina
resultat till Europeiska rådet.

Europeiska rådet skall på grundval av rådets rapport diskutera en slutsats angående de allmänna
riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik.

På grundval av denna slutsats skall rådet med kvalificerad majoritet anta en rekommendation som anger
dessa allmänna riktlinjer. Rådet skall underrätta Europaparlamentet om sin rekommendation.

3.    För att säkerställa en fastare samordning av den ekonomiska politiken och en varaktig konvergens
mellan medlemsstaternas ekonomiska utfall skall rådet på grundval av rapporter från kommissionen
övervaka den ekonomiska utvecklingen i varje medlemsstat och inom gemenskapen samt den ekonomiska
politikens överensstämmelse med de allmänna riktlinjer som avses i punkt 2, och regelbundet göra en
samlad bedömning.

För denna multilaterala övervakning skall medlemsstaterna lämna uppgifter till kommissionen om viktiga
åtgärder som de har vidtagit inom ramen för sin ekonomiska politik och andra upplysningar som de
anser nödvändiga.

459

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

4.    Visar det sig inom ramen för förfarandet enligt punkt 3 att en medlemsstats ekonomiska politik
inte är förenlig med de allmänna riktlinjer som avses i punkt 2 eller att det finns risk för att denna politik
kan äventyra den ekonomiska och monetära unionens funktion, kan rådet med kvalificerad majoritet på
rekommendation av kommissionen lämna den berörda medlemsstaten de rekommendationer som behövs.
Rådet kan med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen besluta att offentliggöra sina
rekommendationer.

Rådets ordförande och kommissionen skall rapportera till Europaparlamentet om resultaten av den
multilaterala övervakningen. Rådets ordförande kan anmodas att framträda inför den behöriga kommittén
hos Europaparlamentet, om rådet har offentliggjort sina rekommendationer.

5.    Rådet kan enligt förfarandet i artikel 252 anta närmare föreskrifter om det multilaterala
övervakningsförfarande som avses i punkterna 3 och 4 i denna artikel.

ARTIKEL 100 (f.d. artikel 103a)

1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra förfaranden som föreskrivs i detta fördrag kan rådet
enhälligt på förslag av kommissionen besluta om lämpliga åtgärder med hänsyn till det ekonomiska läget,
särskilt om det uppstår allvarliga försörjningsproblem i fråga om vissa varor.

460

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

2. Om en medlemsstat har svårigheter eller allvarligt hotas av stora svårigheter till följd av
osedvanliga händelser utanför dess kontroll, kan rådet genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen
på vissa villkor bevilja den berörda medlemsstaten ekonomiskt bistånd från gemenskapen. Om
svårigheterna har orsakats av naturkatastrofer skall rådet besluta med kvalificerad majoritet. Rådets
ordförande skall underrätta Europaparlamentet om beslutet.

ARTIKEL 101 (f.d. artikel 104)

1.    Det är förbjudet för ECB och medlemsstaternas centralbanker (härefter kallade "nationella
centralbanker”) att ge gemenskapsinstitutioner eller gemenskapsorgan, centrala, regionala, lokala eller
andra myndigheter, andra offentligrättsliga organ eller offentliga företag i medlemsstaterna rätt att
övertrassera sina konton eller att ge dem andra former av krediter; detsamma gäller ECB:s och de
nationella centralbankernas förvärv av skuldförbindelser direkt från dem.

2.    Bestämmelserna i punkt 1 skall inte gälla offentligt ägda kreditinstitut; dessa skall behandlas av de
nationella centralbankerna och ECB på samma sätt som privata kreditinstitut vad gäller tillförseln av
centralbankreserver.

461

ARTIKEL 102 (f.d. artikel 104a)

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

1.    Varje åtgärd som ger gemenskapsinstitutioner eller gemenskapsorgan, centrala, regionala, lokala
eller andra myndigheter, andra offentligrättsliga organ eller offentliga företag i medlemsstaterna en
positiv särbehandling hos finansinstitut är förbjuden i den mån åtgärden inte är baserad på tillsynsmässiga
hänsyn.

2.    Rådet skall före den 1 januari 1994 enligt förfarandet i artikel 252 fastställa definitioner för
tillämpningen av det förbud som avses i punkt 1.

ARTIKEL 103 (f.d. artikel 104b)

1. Gemenskapen skall inte ansvara för eller åta sig förpliktelser som har ingåtts av centrala,
regionala, lokala eller andra myndigheter, andra offentligrättsliga organ eller offentliga företag i en
medlemsstat, dock utan att detta påverkar ömsesidiga finansiella garantier för det gemensamma
genomförandet av ett visst projekt. En medlemsstat skall inte ansvara för att åta sig förpliktelser som har
ingåtts av centrala, regionala, lokala eller andra myndigheter, andra offentligrättsliga organ eller
offentliga företag i en annan medlemsstat, dock utan att detta påverkar ömsesidiga finansiella garantier
för det gemensamma genomförandet av ett visst projekt.

462

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

2. Om det behövs, kan rådet enligt förfarandet i artikel 252 fastställa definitioner för tillämpningen av
de förbud som avses i artikel 101 och i denna artikel.

ARTIKEL 104 (f.d. artikel 104c)

1.    Medlemsstaterna skall undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser.

2.    Kommissionen skall övervaka utvecklingen av budgetsituationen och den offentliga sektorns
skuldsättning i medlemsstaterna i syfte att upptäcka allvarliga fel. Den skall särskilt undersöka om
budgetdisciplin iakttas på grundval av följande två kriterier:

a) Huruvida andelen av det förväntade eller faktiska underskottet i den offentliga sektorns finanser i
procent av bruttonationalprodukten överstiger ett visst referensvärde, såvida inte

detta procenttal har minskat väsentligt och kontinuerligt och nått en nivå som ligger nära
referensvärdet, eller

referensvärdet endast undantagsvis och övergående överskrids och procenttalet fortfarande
ligger nära referensvärdet.

463

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

b) Huruvida skuldsättningen i den offentliga sektorn i procent av bruttonationalprodukten överstiger
ett visst referensvärde såvida inte detta procenttal minskar i tillräcklig utsträckning och närmar sig
referensvärdet i tillfredsställande takt.

Referensvärdena anges i det protokoll om förfarandet vid alltför stora underskott som är en bilaga till
detta fördrag.

3.    Om en medlemsstat inte uppfyller de krav som gäller enligt det ena av eller båda dessa kriterier,
skall kommissionen utarbeta en rapport. I sin rapport skall kommissionen även beakta huruvida den
offentliga sektorns underskott överstiger utgifterna for de offentliga investeringarna samt alla övriga
faktorer av betydelse, inbegripet medlemsstatens ekonomiska och budgetmässiga läge på medellång sikt.

Kommissionen kan också utarbeta en rapport även om kraven är uppfyllda enligt kriterierna, om den
anser att det föreligger risk för ett alltför stort underskott i en medlemsstat.

4.    Den kommitté som upprättas enligt artikel 114 skall yttra sig över kommissionens rapport.

5.    Om kommissionen anser att det föreligger eller kan uppstå ett alltför stort underskott i en
medlemsstat skall kommissionen avge ett yttrande till rådet.

464

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

6.    Rådet skall med kvalificerad majoritet, på rekommendation av kommissionen och med beaktande
av eventuella synpunkter från den berörda medlemsstaten, efter en allsidig bedömning avgöra om ett
alltför stort underskott föreligger.

7.    Om det enligt punkt 6 slås fast att ett alltför stort underskott föreligger, skall rådet ge
rekommendationer till den berörda medlemsstaten i syfte att få denna situation att upphöra inom en viss
tid. Om inte annat följer av bestämmelsen i punkt 8 skall sådana rekommendationer inte offentliggöras.

8.    Om rådet finner att dess rekommendationer inte har medfört några effektiva åtgärder inom den
fastställda tiden, får rådet offentliggöra rekommendationerna.

9.    Om en medlemsstat även i fortsättningen underlåter att efterkomma rådets rekommendationer, kan
rådet besluta att förelägga medlemsstaten att inom en fastställd tidsfrist vidta de åtgärder för att minska
underskottet som rådet anser nödvändiga för att komma till rätta med situationen.

I sådana fall kan rådet begära att den berörda medlemsstaten inkommer med rapporter enligt en fastställd
tidsplan för att göra det möjligt att granska medlemsstatens anpassningssträvanden.

10.   Den i artiklarna 226 och 227 angivna rätten att föra talan kan inte utövas med avseende på
punkterna 1-9 i denna artikel.

465

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

11.   Så länge en medlemsstat inte efterkommer ett beslut som har fattats enligt punkt 9, kan rådet allt
efter omständigheterna besluta att tillämpa eller skärpa en eller flera av följande åtgärder:

Att kräva att den berörda medlemsstaten offentliggör de ytterligare uppgifter som rådet närmare
anger, innan medlemsstaten utger obligationer och andra värdepapper.

Att anmoda Europeiska investeringsbanken att ompröva sin utlåningspolitik gentemot den berörda
medlemsstaten.

Att kräva att den berörda medlemsstaten räntelöst deponerar ett belopp av lämplig storlek hos
gemenskapen, till dess att det alltför stora underskottet enligt rådets uppfattning har korrigerats.

Att förelägga böter av lämplig storlek.

Rådets ordförande skall underrätta Europaparlamentet om de beslut som fattas.

12.  Rådet skall upphäva samtliga eller vissa av sina beslut enligt punkterna 6-9 och 11, i den mån som
det alltför stora underskottet i den berörda medlemsstaten enligt rådets uppfattning har korrigerats. Om
rådet tidigare har offentliggjort rekommendationer skall det så snart ett beslut enligt punkt 8 har
upphävts, avge en offentlig förklaring om att det inte längre föreligger ett alltför stort underskott i den
berörda medlemsstaten.

466

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

13.   När rådet fattar sådana beslut som avses i punkterna 7-9, 11 och 12 skall det besluta på
rekommendation av kommissionen med en majoritet av två tredjedelar av de enligt artikel 205.2 vägda
rösterna för rådets medlemmar, dock utan att rösterna för den berörda medlemsstatens företrädare
medräknas.

14.   Protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott, som är fogat till detta fördrag, innehåller
ytterligare bestämmelser om genomförandet av det förfarande som beskrivs i denna artikel.

Rådet skall enhälligt, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och ECB, anta
lämpliga bestämmelser som därefter skall ersätta det nämnda protokollet.

Om inte annat följer av övriga bestämmelser i denna punkt skall rådet före den 1 januari 1994 med
kvalificerad majoritet, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, fastställa
närmare regler och definitioner för tillämpningen av bestämmelserna i det nämnda protokollet.

467

KAPITEL 2

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

MONETÄR POLITIK

ARTIKEL 105 (f.d. artikel 105)

1.    Huvudmålet för ECBS skall vara att upprätthålla prisstabilitet. Utan att åsidosätta detta mål skall
ECBS stödja den allmänna ekonomiska politiken inom gemenskapen i syfte att bidra till att förverkliga
gemenskapens mål enligt artikel 2. ECBS skall handla i överensstämmelse med principen om en öppen
marknadsekonomi med fri konkurrens som främjar en effektiv resursfördelning, och iaktta de principer
som anges i artikel 4.

2.    ECBS:s grundläggande uppgifter skall vara att

utforma och genomföra gemenskapens monetära politik,

genomföra valutatransaktioner enligt bestämmelserna i artikel 111,

inneha och förvalta medlemsstaternas officiella valutareserver,

främja ett väl fungerande betalningssystem.

468

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

3.    Punkt 2 tredje strecksatsen skall inte beröra medlemsstaternas regeringars innehav och förvaltning
av rörelsemedel i utländsk valuta.

4.    ECB skall höras

om varje förslag till gemenskapsrättsakt inom ECB:s behörighetsområde,

av nationella myndigheter om varje förslag till rättsregler inom ECB:s behörighetsområde, dock
inom de ramar och på de villkor som fastställs av rådet enligt förfarandet i artikel 107.6.

ECB får i frågor inom sitt behörighetsområde avge yttranden till behöriga institutioner eller organ inom
gemenskapen eller till nationella myndigheter.

5.    ECBS skall medverka till att de behöriga myndigheterna smidigt kan genomföra sin politik när det
gäller tillsyn över kreditinstitut och det finansiella systemets stabilitet.

6.    Rådet får genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen efter att ha hört ECB och med
Europaparlamentets samtycke tilldela ECB särskilda uppgifter i samband med tillsynen över kreditinstitut
och andra finansinstitut med undantag av försäkringsföretag.

469

ARTIKEL 106 (f.d. artikel 105a)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

1.    ECB skall ha ensamrätt att tillåta sedelutgivning inom gemenskapen. ECB och de nationella
centralbankerna får ge ut sedlar. Endast sedlar som ges ut av ECB och de nationella centralbankerna
skall vara lagliga betalningsmedel inom gemenskapen.

2.    Medlemsstaterna får ge ut mynt i den omfattning som godkänns av ECB. Rådet får enligt
förfarandet i artikel 252 och efter att ha hört ECB vidta åtgärder för att harmonisera valörerna och de
tekniska specifikationerna för alla mynt som skall sättas i omlopp, i den utsträckning som detta är
nödvändigt för att säkerställa myntens smidiga omlopp inom gemenskapen.

ARTIKEL 107 (f.d. artikel 106)

1. ECBS skall bestå av ECB och de nationella centralbankerna.

2. ECB skall vara en juridisk person.

3. ECBS skall ledas av ECB:s beslutande organ som skall vara ECB-rådet och direktionen.

4. ECBS-stadgan är intagen i ett protokoll som är fogat till detta fördrag.

470

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

5.    Artiklarna 5.1, 5.2, 5.3, 17, 18, 19.1, 22, 23, 24 26, 32.2. 32.3, 32.4, 32.6, 33.1 a) och 36 i
ECBS-stadgan kan rådet ändra antingen genom beslut med kvalificerad majoritet på rekommendation av
ECB och efter att ha hört kommissionen eller genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen och
efter att ha hört ECB. I båda fallen krävs Europaparlamentets samtycke.

6.    Rådet skall genom beslut med kvalificerad majoritet, antingen på förslag av kommissionen och
efter att ha hört Europaparlamentet och ECB eller på rekommendation av ECB och efter att ha hört
Europaparlamentet och kommissionen, anta de bestämmelser som avses i artiklarna 4, 5.4, 19.2, 20,
28.1, 29.2, 30.4 och 34.3 i ECBS-stadgan.

ARTIKEL 108 (f.d. artikel 107)

Då de utövar de befogenheter och fullgör de uppgifter och skyldigheter som har tilldelats dem genom
detta fördrag och ECBS-stadgan skall varken ECB eller någon nationell centralbank eller någon medlem
av deras beslutande organ begära eller ta emot instruktioner från gemenskapsinstitutioner eller
gemenskapsorgan, från medlemsstaternas regeringar eller från något annat organ.

Gemenskapsinstitutionerna, gemenskapsorganen och medlemsstaternas regeringar förbinder sig att
respektera denna princip och att inte söka påverka medlemmarna av ECB:s eller de nationella
centralbankernas beslutande organ när de fullgör sina uppgifter.

471

ARTIKEL 109 (f.d. artikel 108)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Senast då ECBS upprättas skall varje medlemsstat säkerställa att dess nationella lagstiftning, inbegripet
stadgan för dess nationella centralbank, är förenlig med detta fördrag och ECBS-stadgan.

ARTIKEL 110 (f.d. artikel 108a)

1. För att fullgöra de uppgifter som har anförtrotts ECBS skall ECB i enlighet med bestämmelserna i
detta fördrag och på de villkor som anges i ECBS-stadgan

utfärda förordningar i den utsträckning som behövs för att genomföra de uppgifter som anges i
artikel 3.1 första strecksatsen, artiklarna 19.1, 22 eller 25.2 i ECBS-stadgan samt i de fall som
skall anges i de rättsakter från rådet som avses i artikel 107.6,

fatta de beslut som behövs för att fullgöra de uppgifter som har anförtrotts ECBS genom detta
fördrag och ECBS-stadgan,

avge rekommendationer och yttranden.

472

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

2.    En förordning skall ha allmän giltighet. Den skall till alla delar vara bindande och direkt tillämplig
i varje medlemsstat.

Rekommendationer och yttranden skall inte vara bindande.

Ett beslut skall till alla delar vara bindande för dem som det är riktat till.

Artiklarna 253-256 skall tillämpas på ECB:s förordningar och beslut.

ECB kan besluta att offentliggöra sina beslut, rekommendationer och yttranden.

3.    Inom de gränser och på de villkor som fastställs av rådet enligt förfarandet i artikel 107.6 skall
ECB ha rätt att förelägga företag böter eller viten om de inte uppfyller sina förpliktelser enligt ECB:s
förordningar och beslut.

ARTIKEL 111 (f.d. artikel 109)

1. Med avvikelse från artikel 300 får rådet genom enhälligt beslut - på rekommendation av ECB eller
kommissionen, efter att ha hört ECB för att söka uppnå enighet i överensstämmelse med målet om
prisstabilitet och efter att ha hört Europaparlamentet samt enligt det i punkt 3 angivna förfarandet för
beslut om den ordning som nämnts där - ingå formella avtal om ett växelkurssystem för ecun i
förhållande till valutor i tredje land. Rådet får, genom beslut med kvalificerad majoritet på
rekommendation av ECB eller kommissionen och efter att ha hört ECB för att söka uppnå enighet i
överensstämmelse med målet om prisstabilitet, anta, ändra eller upphäva centralkurser för ecun inom
växelkurssystemet. Rådets ordförande skall underrätta Europaparlamentet om centralkurser för ecun
antas, ändras eller upphävs.

473

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

2.    I avsaknad av ett växelkurssystem i förhållande till en eller flera valutor i tredje land enligt punkt 1
får rådet genom beslut med kvalificerad majoritet, antingen på rekommendation av kommissionen och
efter att ha hört ECB eller på rekommendation av ECB, utarbeta allmänna riktlinjer för valutapolitiken i
förhållande till dessa valutor. Dessa allmänna riktlinjer skall inte påverka huvudmålet för ECBS som är
att upprätthålla prisstabilitet.

3.    Om gemenskapen behöver föra förhandlingar om avtal angående monetära frågor eller
växelkursfrågor med en eller flera stater eller internationella organisationer skall rådet, med avvikelse
från artikel 300, med kvalificerad majoritet på rekommendation av kommissionen och efter att ha hört
ECB besluta om en ordning för förhandlingarna och för hur sådana avtal skall ingås. Denna ordning
skall säkerställa att gemenskapen uttrycker en gemensam ståndpunkt. Kommissionen skall i full
omfattning medverka vid förhandlingarna.

Avtal som ingås enligt denna punkt skall vara bindande för gemenskapens institutioner, ECB och
medlemsstaterna.

4.    Om inte annat följer av punkt 1 skall rådet, på förslag av kommissionen och efter att ha hört ECB,
med kvalificerad majoritet besluta om gemenskapens ståndpunkt på internationell nivå när det gäller
frågor av särskild betydelse för den ekonomiska och monetära unionen och enhälligt besluta om hur
denna skall företrädas, med iakttagande av den befogenhetsfördelning som anges i artiklarna 99 och 105.

5.   Med förbehåll för gemenskapens befogenheter och gemenskapsavtal om den ekonomiska och
monetära unionen, får medlemsstaterna föra förhandlingar i internationella organ och ingå internationella
avtal.

474

KAPITEL 3

INSTITUTIONELLA BESTÄMMELSER

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

ARTIKEL 112 (f.d. artikel 109a)

1.    ECB-rädet skall bestå av ECB:s direktionsledamöter samt cheferna för de nationella
centralbankerna.

2.    a) Direktionen skall bestå av ordföranden, vice ordföranden och fyra andra ledamöter.

b) Ordföranden, vice ordföranden och de övriga direktionsledamöterna skall på
rekommendation av rådet, som skall ha hört Europaparlamentet och ECB-rådet, utses genom
överenskommelse mellan medlemsstaternas regeringar på stats- eller regeringschefsnivå
bland personer vars auktoritet och yrkeserfarenhet inom den finansiella sektorn är allmänt
erkända.

Deras mandattid är åtta år; mandatet kan inte förnyas.

Endast medborgare i medlemsstaterna får vara direktionsledamöter.

475

ARTIKEL 113 (f.d. artikel 109b)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

1.    Rådets ordförande och en ledamot av kommissionen får delta utan rösträtt i ECB-rådets
sammanträden.

Rådets ordförande får lägga fram förslag för behandling i ECB-rådet.

2.    ECB:s ordförande skall inbjudas att delta i rådets sammanträden när rådet behandlar frågor som
rör mål och uppgifter för ECBS.

3.    ECB skall till Europaparlamentet, rådet och kommissionen samt till Europeiska rådet överlämna en
årsrapport om verksamheten inom ECBS och om den monetära politiken under det föregående och det
innevarande året. ECB:s ordförande skall lägga fram denna rapport för rådet och Europaparlamentet som
kan hålla en allmän debatt på grundval av rapporten.

ECB:s ordförande och övriga direktionsledamöter kan på begäran av Europaparlamentet eller på eget
initiativ höras av Europaparlamentets behöriga kommittéer.

ARTIKEL 114 (f.d. artikel 109c)

1. För att främja samordningen av medlemsstaternas politik i den utsträckning som är nödvändig för
den inre marknadens funktion upprättas härmed en monetär kommitté med rådgivande ställning.

476

Denna kommitté skall ha till uppgift att

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

följa den monetära och finansiella situationen i medlemsstaterna och inom gemenskapen samt
medlemsstaternas allmänna betalningssystem och regelbundet rapportera om detta till rådet och
kommissionens,

på begäran av rådet eller kommissionen eller på eget initiativ avge yttranden till dessa institutioner,

utan att det påverkar tillämpningen av artikel 207 medverka vid förberedelsen av rådets arbete
enligt artiklarna 59, 60, 99.2, 99.3, 99.4, 99.5, 100, 102, 103, 104, 116.2, 117.6, 119, 120,
121.2 och 122.1,

minst en gång om året granska situationen i fråga om kapitalrörelser och friheten att utföra
betalningar mot bakgrund av tillämpningen av detta fördrag och av rådets åtgärder; granskningen
skall omfatta alla åtgärder som avser kapitalrörelser och betalningar; kommittén skall rapportera
till kommissionen och rådet om resultatet av denna granskning.

Varje medlemsstat och kommissionen skall var för sig utse två medlemmar av Monetära kommittéen.

2. När den tredje etappen börjar skall en ekonomisk och finansiell kommitté upprättas. Den monetära
kommitté som föreskrivs i punkt 1 skall upplösas.

477

Ekonomiska och finansiella kommittén skall ha till uppgift att

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

på begäran av rådet eller kommissionen eller på eget initiativ avge yttranden till dessa institutioner,
följa den ekonomiska och finansiella situationen i medlemsstaterna och inom gemenskapen och
regelbundet rapportera om detta till rådet och kommissionen, särskilt i fråga om finansiella
relationer med tredje land och internationella institutioner,

utan att det påverkar tillämpningen av artikel 207 medverka vid förberedelsen av rådets arbete
enligt artiklarna 59, 60, 99.2, 99.3, 99.4, 99.5, 100, 102, 103, 104, 105.6, 106.2, 107.5, 107.6,
111, 119, 120.2, 120.3, 122.2, 123.4 och 123.5 och utföra andra rådgivande och förberedande
uppgifter på uppdrag av rådet,

minst en gång om året granska situationen i fråga om kapitalrörelser och friheten att utföra
betalningar mot bakgrund av tillämpningen av detta fördrag och av rådets åtgärder; granskningen
skall omfatta alla åtgärder som avser kapitalrörelser och betalningar; kommittén skall rapportera
till kommissionen och rådet om resultatet av denna granskning.

Varje medlemsstat, kommissionen och ECB skall var för sig utse högst två medlemmar av kommittén.

478

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

3.    Rådet skall med kvalificerad majoritet, på förslag av kommissionen och efter att ha hört ECB och
den kommitté som avses i denna artikel fastställa närmare bestämmelser om sammansättningen av
Ekonomiska och finansiella kommittén. Rådets ordförande skall underrätta Europaparlamentet om sådana
beslut.

4.    Utöver de uppgifter som anges i punkt 2 skall kommittén, om och så länge som det finns
medlemsstater som omfattas av undantag enligt artiklarna 122 och 123, följa den monetära och finansiella
situationen och det allmänna betalningssystem i dessa medlemsstater och regelbundet rapportera om detta
till rådet och kommissionen.

ARTIKEL 115 (f.d. artikel 109d)

I frågor som faller inom tillämpningsområdet för artiklarna 99.4, 104 med undantag av punkt 14, 111,
121, 122, 123.4 och 123.5, kan rådet eller en medlemsstat anmoda kommissionen att lägga fram en
rekommendation eller ett förslag, allt efter omständigheterna. Kommissionen skall behandla en sådan
begäran och utan dröjsmål förelägga rådet sina slutsatser.

479

KAPITEL 4

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

ARTIKEL 116 (f.d. artikel 109e)

1.    Den andra etappen för att förverkliga den ekonomiska och monetära unionen skall börja
den 1 januari 1994.

2.   Före den dagen

a)    skall varje medlemsstat

vid behov vidta lämpliga åtgärder för att rätta sig efter de förbud som anges i artikel 56, och
i artiklarna 101 och 102.1,

om det behövs för att möjliggöra den bedömning som avses i b), anta fleråriga program
avsedda att säkerställa den varaktiga konvergens som är nödvändig för genomförandet av
den ekonomiska och monetära unionen, särskilt med hänsyn till prisstabilitet och sunda
offentliga finanser,

b)    skall rådet på grundval av en rapport från kommissionen bedöma de framsteg som har gjorts i
fråga om ekonomisk och monetär konvergens, särskilt i fråga om prisstabilitet och sunda offentliga
finanser, samt de framsteg som har gjorts i fråga om att genomföra gemenskapslagstiftningen om
den inre marknaden.

480

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

3.    Bestämmelserna i artiklarna 101, 102.1, 103.1 och 104 med undantag av punkterna 1,9, 11
och 14 skall tillämpas från början av den andra etappen.

Bestämmelserna i artiklarna 100.2, 104.1, 104.9, 104.11, 105, 106, 108, 111, 112, 113, 114.2
och 114.4 skall tillämpas från början av den tredje etappen.

4.    Under den andra etappen skall medlemsstaterna sträva efter att undvika alltför stora underskott i
den offentliga sektorns finanser.

5.    Under den andra etappen skall i förekommande fall varje medlemsstat i enlighet med artikel 109
inleda det förfarande som leder till oberoende för dess centralbank.

ARTIKEL 117 (f.d. artikel 109f)

1. När den andra etappen börjar skall ett europeiskt monetärt institut (härefter kallat EMI) upprättas
och börja sin verksamhet; EMI skall vara en juridisk person samt ledas och förvaltas av ett råd som
består av en ordförande och de nationella centralbankscheferna, av vilka en skall vara vice ordförande.

Ordföranden skall utses genom överenskommelse på stats- eller regeringschefsnivå mellan
medlemsstaternas regeringar på rekommendation av EMI:s råd och efter samråd med Europaparlamentet
och rådet. Ordföranden skall utses bland personer vilkas auktoritet och yrkeserfarenhet inom den
finansiella sektorn är allmänt erkända. Endast medborgare i medlemsstaterna får vara ordförande för
EMI. EMI:s råd skall utse vice ordföranden.

481

16 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2

EMI:s stadga fastställs i ett protokoll som är fogat till detta fördrag.               Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

2.    EMI skall

stärka samarbetet mellan de nationella centralbankerna,

stärka samordningen av medlemsstaternas monetära politik med målet att säkerställa prisstabilitet,
övervaka Europeiska monetära systemets funktion,

samråda om frågor som ligger inom de nationella centralbankernas behörighet och som inverkar på
finansinstitutens och de finansiella marknadernas stabilitet,

överta de uppgifter som ankommer på Europeiska fonden för monetärt samarbete, vilken skall
upplösas: närmare bestämmelser om upplösningen finns i EMI:s stadga,

underlätta användningen av ecun och övervaka dess utveckling, inklusive att clearingsystemet för
ecun fungerar smidigt.

3.    Som förberedelse för den tredje etappen skall EMI

förbereda de instrument och förfaranden som behövs för att en gemensam monetär politik skall

kunna föras under den tredje etappen.

482

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

främja, om det behövs, harmoniseringen av de regler och den praxis som gäller för insamling,
sammanställning och distribution av statistik inom dess behörighetsområde,

utarbeta regler för transaktioner och transfereringar som skall genomföras av de nationella
centralbankerna inom ramen för ECBS,

främja effektiviteten hos gränsöverskridande betalningar,

övervaka de tekniska förberedelserna för att ge ut ecusedlar.

Senast den 31 december 1996 skall EMI precisera den rättsliga, organisatoriska och logistiska ram som
är nödvändig för att ECBS skall kunna fullgöra sina uppgifter under den tredje etappen. Denna ram skall
föreläggas ECB för beslut då ECB upprättas.

4. EMI får genom beslut med två tredjedels majoritet av ledamöterna av dess råd

avge yttranden eller rekommendationer om den allmänna inriktningen av penning- och
valutapolitiken i varje medlemsstat samt om åtgärder som har vidtagits i samband därmed,

förelägga regeringarna och rådet yttranden eller rekommendationer om åtgärder som kan påverka
den penning- och valutapolitiska situationen i gemenskapen och särskilt Europeiska monetära
systemets funktion,

483

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

avge rekommendationer till medlemsstaternas monetära myndigheter om hur deras monetära politik
skall föras.

5.    EMI får enhälligt besluta att offentliggöra sina yttranden och rekommendationer.

6.    Rådet skall höra EMI om varje förslag till gemenskapsrättsakt inom dess behörighetsområde.

Inom de gränser och på de villkor som rådet fastställer genom beslut med kvalificerad majoritet på
förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och EMI, skall medlemsstaternas
myndigheter höra EMI om varje förslag till rättsregler inom dess behörighetsområde.

7.    Rådet får genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen och efter att ha hört
Europaparlamentet och EMI tilldela EMI andra uppgifter för att förbereda den tredje etappen.

8.    I de fall där ECB enligt detta fördrag skall ha en rådgivande funktion skall hänvisningar till ECB
före dess upprättande avse EMI.

9.    Under den andra etappen skall uttrycket "ECB" i artiklarna 230, 232, 233, 234, 237 och 288 avse
EMI.

484

ARTIKEL 118 (f.d. artikel 109g)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Valutasammansättningen i ecukorgen skall inte ändras.

Från och med den tredje etappens början skall ecuns värde oåterkalleligen låsas i enlighet med
artikel 123.4.

ARTIKEL 119 (f.d. artikel 109h)

1. Om en medlemsstat har svårigheter eller allvarligt hotas av svårigheter beträffande sin
betalningsbalans antigen som följd av en obalans i betalningsbalansen som helhet eller som följd av
beskaffenheten av den valuta som staten förfogar över och om sådana svårigheter är särskilt ägnade att
äventyra den gemensamma marknadens funktion eller det gradvisa genomförandet av den gemensamma
handelspolitiken, skall kommissionen genast undersöka situationen i den staten och de åtgärder som
staten har vidtagit eller med anlitande av alla de medel som den förfogar över kan vidta enligt
bestämmelserna i detta fördrag. Kommissionen skall ange åtgärder som den rekommenderar staten att
vidta.

Om åtgärder som vidtagits av en medlemsstat eller föreslagits av kommissionen inte visar sig vara
tillräckliga för att avlägsna uppkomna eller hotande svårigheter, skall kommissionen efter att ha hört den
kommitté som avses i artikel 114 rekommendera rådet att bevilja ömsesidigt bistånd och föreslå lämpliga
former för detta.

485

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Kommissionen skall regelbundet underrätta rådet om situationen och dess utveckling.

2.    Rådet skall med kvalificerad majoritet besluta om sådant ömsesidigt bistånd; det skall utfärda
direktiv eller beslut som anger villkoren för och den närmare utformningen av biståndet. Detta bistånd
kan bestå av

a)    ett samordnat uppträdande mot eller inom andra internationella organisationer till vilka
medlemsstaterna kan vända sig,

b)    nödvändiga åtgärder för att undvika omläggning av handeln när den stat som befinner sig i
svårigheter upprätthåller eller återinför kvantitativa restriktioner gentemot tredje land,

c)    beviljande av begränsade krediter från andra medlemsstater, under förutsättning att dessa ger sitt
samtycke.

3.    Om ömsesidigt bistånd som kommissionen rekommenderat inte beviljas av rådet eller om beviljat
ömsesidigt bistånd och vidtagna åtgärder är otillräckliga, skall kommissionen bemyndiga den stat som
befinner sig i svårigheter att vidta skyddsåtgärder för vilka kommissionen skall fastställa villkoren och
den närmare utformningen.

Rådet får med kvalificerad majoritet återkalla ett sådant bemyndigande eller ändra villkoren för och den
närmare utformningen av skyddsåtgärderna.

4.    Om inte annat följer av artikel 122.6, skall denna artikel upphöra att gälla när den tredje etappen
börjar.

486

ARTIKEL 120 (f.d. artikel 109i)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

1.    Om en plötslig kris inträffar i fråga om betalningsbalansen och ett beslut enligt artikel 119.2 inte
fattas omedelbart, får den berörda medlemsstaten av försiktighetsskäl vidta nödvändiga skyddsåtgärder.
Sådana åtgärder skall medföra minsta möjliga störningar i den gemensamma marknadens funktion och får
inte gå utöver vad som är helt nödvändigt för att avhjälpa de plötsligt uppkomna svårigheterna.

2.    Kommissionen och övriga medlemsstater skall underrättas om dessa skyddsåtgärder senast vid den
tidpunkt då de träder i kraft. Kommissionen får rekommendera rådet att bevilja ömsesidigt bistånd enligt
artikel 119.

3.    Rådet får, efter att ha inhämtat yttrande från kommissionen och efter att ha hört den kommitté som
avses i artikel 114, med kvalificerad majoritet besluta att den berörda staten skall ändra, skjuta upp eller
upphäva skyddsåtgärderna.

4.    Om inte annat följer av artikel 122.6, skall denna artikel upphöra att gälla när den tredje etappen
börjar.

487

ARTIKEL 121 (f.d. artikel 109j)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

1. Kommissionen och EMI skall rapportera till rådet om hur medlemsstaterna fullgör sina
förpliktelser när det gäller att förverkliga den ekonomiska och monetära unionen. Dessa rapporter skall
omfatta en granskning av i vilken utsträckning som varje medlemsstats nationella lagstiftning, inklusive
stadgan för dess centralbank, är förenlig med artiklarna 108 och 109 i detta fördrag och med
ECBS-stadgan. I rapporterna skall också granskas om en hög grad av varaktig konvergens har uppnåtts;
detta skall ske genom en analys av i vad mån varje medlemsstat har uppfyllt följande kriterier:

En hög grad av prisstabilitet; detta skall framgå av att inflationstakten ligger nära den i de högst
tre medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet.

En hållbar finansiell ställning för den offentliga sektorn; detta skall framgå av att den offentliga
sektorns finanser inte uppvisar ett alltför stort underskott enligt bestämmelserna i artikel 104.6.

Ett iakttagande av det normala fluktuationsutrymmet enligt Europeiska monetära systemets
växelkursmekanism under minst två år utan devalvering i förhållande till någon annan
medlemsstats valuta.

En varaktighet i den konvergens som medlemsstaten har uppnått och i dess deltagande i Europeiska
monetära systemets växelkursmekanism, såsom det kommer till uttryck i den långfristiga
räntenivån.

488

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11 ,

De fyra kriterier som nämns i denna punkt och de tider under vilka de skall uppfyllas, anges närmare i
ett protokoll som är fogat till detta fördrag. Kommissionens och EMI:s rapporter skall också beakta
ecuns utveckling, resultaten av marknadsintegrationen, situationen för och utvecklingen av bytesbalansen
samt utvecklingen av enhetsarbetskostnader och andra prisindex.

2. På grundval av dessa rapporter skall rådet, genom beslut med kvalificerad majoritet på
rekommendation av kommissionen, bedöma

om varje enskild medlemsstat uppfyller de nödvändiga villkoren för införande av en gemensam
valuta,

om en majoritet av medlemsstaterna uppfyller de nödvändiga villkoren för införande av en
gemensam valuta,

och i form av en rekommendation meddela resultaten till rådet som skall sammanträda på stats- eller
regeringschefsnivå. Europaparlamentet skall höras och yttra sig till rådet i dess sammansättning på stats-
eller regeringschefsnivå.

489

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

3.    Med beaktande av de rapporter som avses i punkt 1 och det yttrande från Europaparlamentet som
avses i punkt 2 skall rådet, som skall sammanträda på stats- eller regeringschefsnivå, med kvalificerad
majoritet och senast den 31 december 1996

på grundval av rådets rekommendationer enligt punkt 2 besluta i frågan om en majoritet av
medlemsstaterna uppfyller de nödvändiga villkoren för införande av en gemensam valuta,
besluta i frågan om det är ändamålsenligt för gemenskapen att gå över till den tredje etappen,
och, om så är fallet,

fastställa den tidpunkt då den tredje etappen skall börja.

4.    Om den tidpunkt då den tredje etappen skall börja inte har fastställts vid utgången av år 1997,
skall den tredje etappen börja den 1 januari 1999. Före den 1 juli 1998 skall rådet, som skall
sammanträda på stats- och regeringschefsnivå - efter det att det förfarande som anges i punkterna 1

och 2 med undantag av punkt 2 andra strecksatsen på nytt har iakttagits - med beaktande av de rapporter
som avses i punkt 1 och Europaparlamentets yttrande, genom beslut med kvalificerad majoritet och på
grundval av rådets rekommendationer enligt punkt 2 bekräfta vilka medlemsstater som uppfyller de
nödvändiga villkoren för införande av en gemensam valuta.

490

ARTIKEL 122 (f.d. artikel 109k)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

1.    Om tidpunkten har bestämts enligt artikel 121.3, skall rådet på grundval av sina rekommendationer
enligt artikel 121.2 med kvalificerad majoritet på rekommendation av kommissionen besluta i frågan om
några och i så fall vilka medlemsstater som skall ges undantag enligt punkt 3 i den här artikeln. Sådana
medlemsstater skall i detta fördrag betecknas som "medlemsstater med undantag”.

Om rådet har bekräftat vilka medlemsstater som uppfyller de nödvändiga villkoren för införandet av en
gemensam valuta i enlighet med artikel 121.4, skall de medlemsstater som inte uppfyller villkoren ges
undantag enligt punkt 3 i den här artikeln. Sådana medlemsstater skall i detta fördrag betecknas som
"medlemsstater med undantag".

2.    Minst en gång vartannat år eller på begäran av en medlemsstat med undantag skall kommissionen
och ECB rapportera till rådet enligt förfarandet i artikel 121.1. Efter att ha hört Europaparlamentet och
efter överläggningar i rådet, som skall sammanträda på stats- eller regeringschefsnivå, skall rådet med
kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen besluta om vilka medlemsstater med undantag som
uppfyller de nödvändiga villkoren på grundval av kriterierna i artikel 121.1 samt upphäva de berörda
medlemsstaternas undantag.

491

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

3.    Ett undantag enligt punkt 1 skall innebära att följande artiklar inte skall tillämpas på den berörda
medlemsstaten, nämligen artiklarna 104.9, 104.11, 105.1, 105.2, 105.3, 105.5, 106, 110, 111

och 112.2 b. Kapitel IX i ECBS-stadgan innehåller bestämmelser om att en sådan medlemsstat och dess
nationella centralbank skall undantas från rättigheter och skyldigheter inom ramen för ECBS.

4.    Med "medlemsstater" i artiklarna 105.1, 105.2, 105.3, 106, 110, 111 och 112.2 b avses
"medlemsstater utan undantag".

5.    Medlemsstater med undantag får inte utöva rösträtt vid beslut av rådet enligt de artiklar i detta
fördrag som nämns i punkt 3. I dessa fall skall med avvikelse från artiklarna 205 och 250.1 som
kvalificerad majoritet gälla två tredjedelar av de enligt artikel 205.2 vägda rösterna som avges av
företrädarna för medlemsstater utan undantag. Enhällighet mellan dessa medlemsstater fordras för en
rättsakt som kräver enhällighet.

6.    Artiklarna 119 och 120 skall fortsätta att tillämpas på medlemsstater med undantag.

ARTIKEL 123 (f.d. artikel 1091)

1. Omedelbart efter det att beslutet om tidpunkten för början av den tredje etappen har fattats i
enlighet med artikel 121.3 eller i förekommande fall omedelbart efter den 1 juli 1998

skall rådet anta de bestämmelser som avses i artikel 107.6,

492

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

skall regeringarna i medlemsstaterna utan undantag i enlighet med förfarandet i artikel 50 i
ECBS-stadgan utse ordföranden, vice ordföranden och de övriga ledamöterna i ECB:s direktion.
Om det finns medlemsstater med undantag får antalet ledamöter i direktionen vara lägre än det
som anges i artikel 11.1 i ECBS-stadgan, dock skall det under inga omständigheter vara lägre än
fyra.

Så snart direktionen har utsetts skall ECBS och ECB upprättas och förbereda sig på att starta sin
verksamhet i full omfattning enligt detta fördrag och ECBS-stadgan. De skall utöva sina befogenheter
fullt ut från och med den första dagen av den tredje etappen.

2.    Så snart ECB har upprättats skall ECB om det behövs, överta EMI:s uppgifter. När ECB har
upprättats skall EMI träda i likvidation; närmare bestämmelser om likvidationen finns i stadgan för EMI.

3.    Om och så länge som det finns medlemsstater med undantag och utan att det påverkar
tillämpningen av artikel 107.3 i detta fördrag, skall det allmänna råd för ECB som avses i artikel 45 i
ECBS-stadgan upprättas som ECB:s tredje beslutande organ.

4.    Den dag då den tredje etappen börjar skall rådet genom enhälligt beslut av medlemsstaterna utan
undantag, på förslag av kommissionen och efter att ha hört ECB, fastställa de omräkningskurser till vilka
deras valutor oåterkalleligen skall låsas och den oåterkalleligen låsta kurs till vilken ecun skall ersätta
dessa valutor; ecun skall därmed bli en självständig valuta. Denna åtgärd skall inte i sig ändra ecuns
externa värde. Rådet skall enligt samma förfarande även vidta de övriga åtgärder som behövs för att
snabbt införa ecun som dessa medlemsstaters gemensamma valuta.

493

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

5. Om beslut fattas enligt förfarandet i artikel 122.2 om att upphäva ett undantag skall rådet genom
enhälligt beslut av medlemsstaterna utan undantag och den berörda medlemsstaten på förslag av
kommissionen och efter att ha hört ECB, fastställa den kurs till vilken ecun skall ersätta den berörda
medlemsstatens valuta samt vidta de övriga åtgärder som behövs för att införa ecun som enda valuta i
den berörda medlemsstaten.

ARTIKEL 124 (f.d. artikel 109m)

1.    Fram till början av den tredje etappen skall varje medlemsstat behandla sin valutapolitik som en
fråga av gemensamt intresse. Därvid skall medlemsstaterna ta hänsyn till erfarenheterna från samarbetet
inom ramen för Europeiska monetära systemet (EMS) och från utvecklingen av ecun samt beakta
gällande befogenheter på detta område.

2.    Från och med början av den tredje etappen och så länge som någon medlemsstat omfattas av
undantag skall punkt 1 tillämpas på den medlemsstatens valutapolitik.

494

AVDELNING VIII (f.d. avdelning Via)

SYSSELSÄTTNING

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

ARTIKEL 125 (f.d. artikel 109n)

Medlemsstaterna och gemenskapen skall i enlighet med denna avdelning arbeta för att utveckla en
samordnad sysselsättningsstrategi och särskilt för att främja en kvalificerad, utbildad och anpassningsbar
arbetskraft och en arbetsmarknad som är mottaglig för ekonomiska förändringar i syfte att uppnå de mål
som uppställs i artikel 2 i Fördraget om Europeiska unionen och i artikel 2 i det här fördraget.

ARTIKEL 126 (f.d. artikel 109o)

1.    Medlemsstaterna skall genom sin sysselsättningspolitik bidra till att de mål som avses i artikel 125
uppnås på ett sätt som stämmer överens med de allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och
gemenskapens ekonomiska politik som antas enligt artikel 99.2.

2.    Medlemsstaterna skall, med beaktande av nationell praxis i fråga om arbetsmarknadens parters
ansvar, betrakta främjande av sysselsättningen som en fråga av gemensamt intresse och skall inom rådet
samordna sina åtgärder i detta hänseende i enlighet med bestämmelserna i artikel 128.

495

ARTIKEL 127 (f.d. artikel 109p)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

1.    Gemenskapen skall bidra till en hög sysselsättningsnivå genom att uppmuntra samarbete mellan
medlemsstaterna samt genom att stödja och, när det är nödvändigt, komplettera deras åtgärder. Därvid
skall medlemsstaternas befogenheter respekteras.

2.    Målet att uppnå en hög sysselsättningsnivå skall beaktas när gemenskapens politik och verksamhet
utformas och genomförs.

ARTIKEL 128 (f.d. artikel 109q)

1.    Europeiska rådet skall varje år överväga sysselsättningssituationen i gemenskapen och anta
slutsatser i fråga om denna på grundval av en gemensam årsrapport från rådet och kommissionen.

2.    På grundval av Europeiska rådets slutsatser skall rådet, med kvalificerad majoritet på förslag av
kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén,
Regionkommittén och den sysselsättningskommitté som avses i artikel 130, varje år lägga fast riktlinjer,
som medlemsstaterna skall beakta i sin sysselsättningspolitik. Dessa riktlinjer skall stämma överens med
de allmänna riktlinjer som antas enligt artikel 99.2.

3.    Varje medlemsstat skall till rådet och kommissionen överlämna en årsrapport om de viktigaste
åtgärder som den har vidtagit för att genomföra sin sysselsättningspolitik mot bakgrund av de riktlinjer
för sysselsättningen som avses i punkt 2.

496

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

4.    På grundval av de rapporter som avses i punkt 3 och efter att ha mottagit synpunkter från
sysselsättningskommittén skall rådet varje år mot bakgrund av riktlinjerna för sysselsättningen granska
genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Rådet kan om det anser det lämpligt mot
bakgrund av den granskningen med kvalificerad majoritet på rekommendation av kommissionen avge
rekommendationer till medlemsstaterna.

5.    Rådet och kommissionen skall på grundval av resultaten av denna granskning upprätta en
gemensam årsrapport till Europeiska rådet om sysselsättningssituationen i gemenskapen och om
genomförandet av riktlinjerna för sysselsättningen.

ARTIKEL 129 (f.d. artikel 109r)

Rådet, som skall besluta enligt förfarandet i artikel 251, får efter att ha hört Ekonomiska och sociala
kommittén och Regionkommittén besluta om stödåtgärder för att främja samarbete mellan
medlemsstaterna och stödja deras insatser på sysselsättningsområdet genom initiativ som syftar till att
utveckla utbyte av information och beprövade erfarenheter, tillhandahålla jämförande analys och
rådgivning, främja nyskapande tillvägagångssätt och utvärdera erfarenheter, särskilt med hjälp av
pilotprojekt.

Dessa åtgärder får inte omfatta harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar.

497

ARTIKEL 130 (f.d. artikel 109s)            p_rOp. 1997/98:58

Bilaga 11

Rådet skall, efter att ha hört Europaparlamentet, inrätta en sysselsättningskommitté med rådgivande
funktion för att främja en samordning av medlemsstaternas sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik.
Kommittén skall ha till uppgift att

övervaka sysselsättningssituationen och sysselsättningspolitiken i medlemsstaterna

och gemenskapen,

utan att det påverkar tillämpningen av artikel 207, på begäran av rådet eller kommissionen eller på
eget initiativ utforma yttranden och medverka i förberedelserna av rådets arbete enligt artikel 128.

Kommittén skall när den utför sitt uppdrag höra arbetsmarknadens parter.

Varje medlemsstat och kommissionen skall var för sig utse två ledamöter i kommittén.

498

AVDELNING IX (f.d. avdelning VII)

GEMENSAM HANDELSPOLITIK

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

ARTIKEL 131 (f.d. artikel 110)

Genom att upprätta en tullunion avser medlemsstaterna att i gemensamt intresse bidra till en harmonisk
utveckling av världshandeln, en gradvis avveckling av restriktionerna i den internationella handeln och en
sänkning av tullmurarna.

Den gemensamma handelspolitiken skall ta hänsyn till den gynnsamma verkan som avvecklingen av
tullar mellan medlemsstaterna kan ha på ökningen av konkurrensförmågan hos företagen i dessa stater.

ARTIKEL 132 (f.d. artikel 112)

1. Utan att det påverkar de förpliktelser som medlemsstaterna har åtagit sig inom ramen för andra
internationella organisationer skall medlemsstaterna gradvis harmonisera sina regler för exportstöd till
tredje land, i den mån det behövs för att undvika att konkurrensen mellan företagen inom gemenskapen
snedvrids.

På förslag från kommissionen skall rådet med kvalificerad majoritet utfärda de direktiv som krävs för
detta ändamål.

499

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

2. De ovannämnda bestämmelserna skall inte tillämpas vid sådan återbetalning av tullar eller avgifter
med motsvarande verkan eller vid sådan återbetalning av indirekta skatter eller avgifter, inbegripet
omsättningsskatter, punktskatter och andra indirekta skatter, som har beviljats vid varuexport från en
medlemsstat till tredje land, i den mån återbetalningen inte överstiger de belopp som direkt eller indirekt
har lagts på de exporterade varorna.

ARTIKEL 133 (f.d. artikel 113)

1.    Den gemensamma handelspolitiken skall grundas på enhetliga principer, särskilt när det gäller att
ändra tulltaxor, ingå tull- och handelsavtal, uppnå enhetlighet i fråga om liberaliseringsåtgärder,
exportpolitik samt handelspolitiska skyddsåtgärder inbegripet åtgärder vid dumpning och subventioner.

2.    Kommissionen skall lägga fram förslag för rådet om hur den gemensamma handelspolitiken skall
genomföras.

3.    Behöver förhandlingar om avtal föras med en eller flera stater eller internationella organisationer,
skall kommissionen förelägga rådet rekommendationer och rådet bemyndiga kommissionen att inleda
nödvändiga förhandlingar.

Inom ramen för de direktiv som rådet får utfärda skall kommissionen föra förhandlingarna i samråd med
en särskild kommitté, som utsetts av rådet för att biträda kommissionen i denna uppgift.

500

De relevanta bestämmelserna i artikel 300 skall tillämpas.

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

4.    När rådet utövar sina befogenheter enligt denna artikel, skall det besluta med kvalificerad
majoritet.

5.    Rådet får genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen och efter att ha hört
Europaparlamentet utvidga tillämpningen av punkterna 1-4 till att avse internationella förhandlingar och
avtal om tjänster och immateriella rättigheter i den mån de inte omfattas av dessa punkter.

ARTIKEL 134 (f.d. artikel 115)

För att säkerställa att genomförandet av de handelspolitiska åtgärder som medlemsstaterna vidtagit i
överensstämmelse med detta fördrag inte hindras genom omläggning av handeln, eller när olikheter i
dessa åtgärder leder till ekonomiska svårigheter i en eller flera medlemsstater, skall kommissionen lämna
rekommendationer om metoderna för det samarbete som krävs mellan medlemsstaterna. Om detta inte är
tillräckligt skall kommissionen bemyndiga medlemsstaterna att vidta nödvändiga skyddsåtgärder, för vilka
den skall fastställa villkoren och den närmare utformningen.

I brådskande fall skall medlemsstaterna begära kommissionens bemyndigande att själva vidta nödvändiga
åtgärder; kommissionen skall besluta så snart som möjligt och de berörda medlemsstaterna skall därefter
underrätta övriga medlemsstater om åtgärderna. Kommissionen får när som helst besluta att
medlemsstaterna skall ändra eller upphäva åtgärderna.

I första hand skall sådana åtgärder väljas som medför minsta möjliga störningar i den gemensamma
marknadens funktion.

501

AVDELNING X (f.d. avdelning Vila)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

TULLSAMARBETE

ARTIKEL 135 (f.d. artikel 116)

Inom detta fördrags tillämpningsområde skall rådet i enlighet med förfarandet i artikel 251 vidta åtgärder

för att förstärka tullsamarbetet mellan medlemsstaterna och mellan de senare och kommissionen. Dessa

åtgärder skall inte gälla tillämpningen av nationell straffrätt eller den nationella rättsskipningen.

AVDELNING XI (f.d. avdelning VIII)

SOCIALPOLITIK, UTBILDNING,

YRKESUTBILDNING OCH UNGDOMSFRÅGOR

KAPITEL 1

SOCIALA BESTÄMMELSER

ARTIKEL 136 (f.d. artikel 117)

Gemenskapens och medlemsstaternas mål skall under beaktande av sådana grundläggande sociala
rättigheter som anges i den europeiska sociala stadgan, som undertecknades i Turin den 18 oktober 1961,
och i 1989 års gemenskapsstadga om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter, vara att främja
sysselsättningen, att förbättra levnads- och arbetsvillkor och därigenom möjliggöra en harmonisering
samtidigt som förbättringarna bibehålls, att åstadkomma ett fullgott socialt skydd, en dialog mellan
arbetsmarknadens parter och en utveckling av de mänskliga resurserna för att möjliggöra en varaktigt
hög sysselsättning samt att bekämpa social utslagning.

502

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

I detta syfte skall gemenskapen och medlemsstaterna genomföra åtgärder som tar hänsyn till skillnaderna
i nationell praxis, särskilt när det gäller avtalsförhållanden, och till behovet av att bevara
gemenskapsekonomins konkurrenskraft.

De anser att en sådan utveckling kommer att följa såväl av den gemensamma marknadens funktion,
vilken kommer att främja en harmonisering av de sociala systemen, som av de förfaranden som
föreskrivs i detta fördrag och av tillnärmningen av bestämmelser i lagar och andra författningar.

ARTIKEL 137 (f.d. artikel 118)

1. För att uppnå målen i artikel 136 skall gemenskapen understödja och komplettera medlemsstaternas
verksamhet inom följande områden:

Förbättringar, särskilt av arbetsmiljön, för att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet.

Arbetsvillkor.

Information till och samråd med arbetstagarna.

Integrering av personer som står utanför arbetsmarknaden utan att detta påverkar tillämpningen av
artikel 150.

Jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden och lika behandling av kvinnor och män
på arbetsplatsen.

503

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

2.    I detta syfte kan rådet genom direktiv anta minimikrav, som skall genomföras gradvis, varvid
hänsyn skall tas till rådande förhållanden och tekniska bestämmelser i var och en av medlemsstaterna. I
dessa direktiv skall sådana administrativa, finansiella och rättsliga ålägganden undvikas som motverkar
tillkomsten och utvecklingen av små och medelstora företag.

Rådet skall besluta enligt förfarandet i artikel 251 i fördraget efter att ha hört Ekonomiska och sociala
kommittén och Regionkommittén.

Rådet kan enligt samma förfarande besluta om åtgärder som är avsedda att främja samarbetet mellan
medlemsstaterna genom initiativ som syftar till att öka kunskapen, utveckla utbytet av information och
beprövade erfarenheter, främja nyskapande tillvägagångssätt och utvärdera erfarenheter för att bekämpa
social utslagning.

3.    På följande områden skall rådet dock besluta enhälligt på förslag av kommissionen efter att ha hört
Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén:

Social trygghet och socialt skydd för arbetstagarna.

Skydd för arbetstagarna då deras anställningsavtal slutar gälla.

Företrädande och kollektivt tillvaratagande av arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen
inbegripet medbestämmande, om inte annat följer av punkt 6.

504

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Anställningsvillkor för medborgare i tredje land som lagligt vistas inom gemenskapens territorium.

Ekonomiska bidrag till åtgärder för att främja sysselsättning och skapa arbetstillfällen, dock utan
att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om Socialfonden.

4.    En medlemsstat kan på gemensam begäran av arbetsmarknadens parter överlåta åt dessa att
genomföra direktiv som har antagits enligt punkterna 2 och 3.

I så fall skall medlemsstaten se till att arbetsmarknadens parter, senast då ett direktiv skall vara
genomfört enligt artikel 249, i samförstånd har vidtagit de åtgärder som behövs; den berörda
medlemsstaten skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att kontinuerligt kunna säkerställa de resultat som
föreskrivs i direktivet.

5.    De bestämmelser som antagits enligt denna artikel skall inte hindra någon medlemsstat från att
bibehålla eller införa sådana mera långtgående skyddsåtgärder som är förenliga med detta fördrag.

6.    Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas på löneförhållanden, föreningsrätt, strejkrätt
eller rätt till lockout.

ARTIKEL 138 (f.d. artikel 118a)

1. Kommissionen skall ha till uppgift att främja samråd mellan arbetsmarknadens parter på
gemenskapsnivå och skall vidta alla åtgärder som behövs för att underlätta dialogen mellan dem genom
att säkerställa ett väl avvägt stöd till båda parter.

505

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

2.    I detta syfte skall kommissionen innan den lägger fram socialpolitiska förslag samråda med
arbetsmarknadens parter om den möjliga inriktningen av en gemenskapsåtgärd.

3.    Om kommissionen efter sådant samråd finner att en gemenskapsåtgärd är önskvärd, skall den
samråda med arbetsmarknadens parter om det planerade förslagets innehåll. Arbetsmarknadens parter
skall avge ett yttrande eller, i förekommande fall, en rekommendation till kommissionen.

4.    Samtidigt som sådant samråd sker kan arbetsmarknadens parter meddela kommissionen att de
önskar inleda det förfarande som anges i artikel 139. Förfarandets längd skall begränsas till nio månader,
om inte de berörda parterna och kommissionen gemensamt beslutar om en förlängning.

ARTIKEL 139 (f.d. artikel 118b)

1.    Om arbetsmarknadens parter önskar det kan dialogen mellan dem på gemenskapsnivå leda till
avtalsbundna relationer, inklusive ingående av avtal.

2.    Avtal som ingås på gemenskapsnivå skall genomföras antingen i enlighet med de förfaranden och
den praxis som arbetsmarknadens parter och medlemsstaterna särskilt tillämpar eller, i frågor som
omfattas av artikel 137, på gemensam begäran av de undertecknande parterna genom ett beslut av rådet
på förslag av kommissionen.

506

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet utom när det ifrågavarande avtalet innehåller en eller flera
bestämmelser som hänför sig till något av de områden som avses i artikel 137.3, i vilket fall beslutet
skall vara enhälligt.

ARTIKEL 140 (f.d. artikel 118c)

För att nå de mål som anges i artikel 136 och utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser
i detta fördrag, skall kommissionen främja samarbetet mellan medlemsstaterna och underlätta för dem att
samordna sina åtgärder på alla de socialpolitiska områden som omfattas av detta kapitel, särskilt i frågor
om

sysselsättning,

arbetsrätt och arbetsvillkor,

grundläggande och kvalificerad yrkesutbildning,

social trygghet,

arbetarskydd,

arbetshygien,

förenings- och förhandlingsrätt.

507

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

I detta syfte skall kommissionen i nära kontakt med medlemsstaterna företa utredningar, avge yttranden
och organisera samråd både i fråga om problem som uppstår på det nationella planet och i fråga om
problem som berör internationella organisationer.

Kommissionen skall höra Ekonomiska och sociala kommittén innan den avger de yttranden som avses i
denna artikel.

ARTIKEL 141 (f.d. artikel 119)

1.    Varje medlemsstat skall säkerställa att principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete
eller likvärdigt arbete tillämpas.

2.    I denna artikel skall med "lön" förstås den gängse grund- eller minimilönen samt alla övriga
förmåner i form av kontanter eller naturaförmåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av
arbetsgivaren på grund av anställningen.

Lika lön utan könsdiskriminering innebär att

a)    ackordslön för lika arbete skall fastställas enligt samma beräkningsgrunder,

b)    tidlön skall vara lika för lika arbete.

508

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

3.    Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén
besluta om åtgärder för att säkerställa tillämpningen av principen om lika möjligheter och lika behandling
av kvinnor och män i frågor som rör anställning och yrke, inklusive principen om lika lön för lika eller
likvärdigt arbete.

4.    I syfte att i praktiken säkerställa full jämställdhet i arbetslivet mellan kvinnor och män får
principen om likabehandling inte hindra en medlemsstat från att behålla eller besluta om åtgärder som rör
särskilda förmåner för att göra det lättare för det underrepresenterade könet att bedriva en
yrkesverksamhet eller för att förebygga eller kompensera nackdelar i yrkeskarriären.

ARTIKEL 142 (f.d. artikel 119a)

Medlemsstaterna skall sträva efter att bibehålla den likvärdighet som finns mellan deras system för betald
ledighet.

ARTIKEL 143 (f.d. artikel 120)

Kommissionen skall årligen utarbeta en rapport om förverkligandet av de mål som anges i artikel 136,
inbegripet den demografiska situationen inom gemenskapen. Den skall överlämna rapporten till
Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén.

Europaparlamentet får anmoda kommissionen att utarbeta rapporter om särskilda problem som gäller det
sociala området.

509

ARTIKEL 144 (f.d. artikel 121)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Rådet får genom enhälligt beslut och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén tilldela
kommissionen uppgifter i samband med att gemensamma åtgärder genomförs, särskilt vad beträffar social
trygghet för de migrerande arbetstagare som avses i artiklarna 39-42.

ARTIKEL 145 (f.d. artikel 122)

Kommissionen skall i sin årsrapport till Europaparlamentet ägna ett särskilt kapitel åt den sociala
utvecklingen inom gemenskapen.

Europaparlamentet får anmoda kommissionen att avge rapporter om särskilda problem som gäller sociala
förhållanden.

KAPITEL 2

EUROPEISKA SOCIALFONDEN

ARTIKEL 146 (f.d. artikel 123)

För att förbättra arbetstagarnas sysselsättningsmöjligheter på den inre marknaden och på så sätt bidra till
en höjning av levnadsstandarden skall en europeisk socialfond upprättas enligt nedan nämnda
bestämmelser; den skall ha till uppgift att inom gemenskapen främja möjligheterna till sysselsättning och
arbetstagarnas geografiska och yrkesmässiga rörlighet samt att underlätta deras anpassning till
förändringar inom industrin och i produktionssystemen, särskilt genom yrkesutbildning och omskolning.

510

ARTIKEL 147 (f.d. artikel 124)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Fonden skall förvaltas av kommissionen.

Kommissionen skall i denna uppgift biträdas av en kommitté som har en av kommissionens ledamöter
som ordförande och som är sammansatt av företrädare för regeringarna samt arbetstagar- och
arbetsgivarorganisationer.

ARTIKEL 148 (f.d. artikel 125)

Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén och
Regionkommittén besluta om genomförandebestämmelser för Europeiska socialfonden.

KAPITEL 3

UTBILDNING, YRKESUTBILDNING

OCH UNGDOMSFRÅGOR

ARTIKEL 149 (f.d. artikel 126)

1. Gemenskapen skall bidra till utvecklingen av en utbildning av god kvalitet genom att främja
samarbetet mellan medlemsstaterna och genom att vid behov stödja och komplettera deras insatser,
samtidigt som gemenskapen fullt ut skall respektera medlemsstaternas ansvar för undervisningens
innehåll och utbildningssystemens organisation samt medlemsstaternas kulturella och språkliga mångfald.

511

2. Målen för gemenskapens insatser skall vara att

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

utveckla den europeiska dimensionen inom utbildningen särskilt genom undervisning i och
spridning av medlemsstaternas språk.

främja rörligheten för studerande och lärare, bl.a. genom att verka för ett akademiskt erkännande
av examensbevis och studietider,

främja samarbete mellan utbildningsanstalter,

utveckla informations- och erfarenshetsutbyte i frågor som är gemensamma för medlemsstaternas
utbildningssystem,

främja utvecklingen av ungdoms- och ungdomsledarutbyte,

främja utvecklingen av distansundervisning.

3.    Gemenskapen och medlemsstaterna skall främja samarbetet med tredje land och behöriga
internationella organisationer på utbildningsområdet, särskilt Europarådet.

4.    För att bidra till att de mål som anges i denna artikel uppnås, skall rådet

enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén samt
Regionkommittén besluta om stimulansåtgärder som dock inte får omfatta någon harmonisering av
medlemsstaternas lagar eller andra författningar.

512

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen anta rekommendationer.

ARTIKEL 150 (f.d. artikel 127)

1.    Gemenskapen skall genomföra en yrkesutbildningspolitik som skall understödja och komplettera
medlemsstaternas insatser, samtidigt som gemenskapen fullt ut skall respektera medlemsstaternas ansvar
för yrkesutbildningens innehåll och organisation.

2.    Målen för gemenskapens insatser skall vara att

underlätta anpassningen till industriella förändringar, särskilt genom yrkesutbildning och

omskolning,

förbättra den grundläggande och fortsatta yrkesutbildningen för att underlätta inträde och
återinträde på arbetsmarknaden,

underlätta tillträde till yrkesutbildning och främja rörligheten för yrkeslärare och för elever i sådan

utbildning, särskilt de unga,

stimulera samarbete i fråga om yrkesutbildning mellan undervisningsanstalter och företag,

utveckla informations- och erfarenhetsutbyte i frågor som är gemensamma för medlemsstaternas
yrkesutbildningssystem.

513

17 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

3.    Gemenskapen och medlemsstaterna skall främja samarbetet med tredje land och behöriga
internationella organisationer på yrkesutbildningens område.

4.    Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén
och Regionkommittén besluta om åtgärder för att bidra till att de mål som anges i denna artikel uppnås,
dock utan att dessa åtgärder får omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra
författningar.

AVDELNING XII (f.d. avdelning IX)

KULTUR

ARTIKEL 151 (f.d. artikel 128)

1.    Gemenskapen skall bidra till kulturens utveckling i medlemsstaterna med respekt för dessas
nationella och regionala mångfald samtidigt som gemenskapen skall framhäva det gemensamma
kulturarvet.

2.    Gemenskapens insatser skall syfta till att främja samarbetet mellan medlemsstaterna och vid behov
stödja och komplettera deras verksamhet när det gäller

att förbättra kunskaperna om och att sprida de europeiska folkens kultur och historia,

514

att bevara och skydda det kulturarv som har europeisk betydelse,

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

icke-kommersiellt kulturutbyte,

konstnärligt och litterärt skapande, även inom den audiovisuella sektorn.

3.    Gemenskapen och medlemsstaterna skall främja samarbetet med tredje land och behöriga
internationella organisationer på kulturområdet, särskilt Europarådet.

4.    Gemenskapen skall beakta de kulturella aspekterna då den handlar enligt andra bestämmelser

i detta fördrag, särskilt för att respektera och främja sin kulturella mångfald.

5.    För att bidra till att de mål som anges i denna artikel uppnås skall rådet

enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Regionkommittén besluta om stimulansåtgärder
som dock inte får omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra
författningar; rådet skall besluta enhälligt under hela förfarandet enligt artikel 251,

genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen anta rekommendationer.

515

AVDELNING XIII (f.d. avdelning X)

FOLKHÄLSA

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

ARTIKEL 152 (f.d. artikel 129)

1.    En hög hälsoskyddsnivå för människor skall säkerställas vid utformning och genomförande av all
gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder.

Gemenskapens insatser, som skall komplettera den nationella politiken, skall inriktas på att förbättra
folkhälsan, förebygga ohälsa och sjukdomar hos människor och undanröja faror för människors hälsa.
Sådana insatser skall innefatta kamp mot de stora folksjukdomarna genom att främja forskning om deras
orsaker, hur de överförs och hur de kan förebyggas samt hälsoupplysning och hälsoundervisning.

Gemenskapen skall komplettera medlemsstaternas insatser för att minska narkotikarelaterade hälsoskador,
inklusive upplysning och förebyggande verksamhet.

2.   Gemenskapen skall främja samarbete mellan medlemsstaterna på de områden som avses i denna
artikel och vid behov stödja deras insatser.

Medlemsstaterna skall i samverkan med kommissionen inbördes samordna sin politik och sina program
på de områden som avses i punkt 1. Kommissionen kan i nära kontakt med medlemsstaterna ta lämpliga
initiativ för att främja en sådan samordning.

516

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

3.    Gemenskapen och medlemsstaterna skall främja samarbetet med tredje land och behöriga
internationella organisationer på folkhälsans område.

4.    Rådet skall, enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén
samt Regionkommittén, bidra till att de mål som anges i denna artikel uppnås genom att

a)    besluta om åtgärder för att fastställa höga kvalitets- och säkerhetsstandarder i fråga om organ och
ämnen av mänskligt ursprung, blod och blodderivat; dessa åtgärder skall inte hindra någon
medlemsstat från att upprätthålla eller införa strängare skyddsåtgärder,

b)    med undantag från artikel 37 besluta om sådana åtgärder på veterinär- och växtskyddsområdet som
direkt syftar till att skydda folkhälsan,

c)    besluta om stimulansåtgärder som är utformade för att skydda och förbättra människors hälsa,
dock utan att dessa åtgärder får omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra
författningar.

Rådet kan också med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen anta rekommendationer för de
syften som anges i denna artikel.

5.    När gemenskapen handlar på folkhälsoområdet skall den fullt ut respektera medlemsstaternas
ansvar för att organisera och ge hälso- och sjukvård. Särskilt får inte de åtgärder som avses i punkt 4 a
påverka nationella bestämmelser om donation eller medicinsk användning av organ och blod.

517

AVDELNING XIV (f.d. avdelning XI)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

KONSUMENTSKYDD

ARTIKEL 153 (f.d. artikel 129a)

1.    För att främja konsumenternas intressen och säkerställa en hög konsumentskyddsnivå skall
gemenskapen bidra till att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt till att
främja deras rätt till information och utbildning och deras rätt att organisera sig för att tillvarata sina
intressen.

2.    Konsumentskyddskraven skall beaktas när gemenskapens övriga politik och verksamhet utformas
och genomförs.

3.    Gemenskapen skall bidra till att uppnå de mål som avses i punkt 1 genom

a)    åtgärder som beslutas enligt artikel 95 inom ramen för förverkligandet av den inre marknaden,

b)    åtgärder som understöder, kompletterar och övervakar medlemsstaternas politik.

4.    Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén
besluta om de åtgärder som avses i punkt 3 b.

518

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

5. Åtgärder som beslutas enligt punkt 4 skall inte hindra någon medlemsstat från att upprätthålla eller

införa strängare skyddsåtgärder. Sådana åtgärder måste vara förenliga med detta fördrag. Kommissionen
skall underrättas om åtgärderna.

AVDELNING XV (f.d. avdelning XII)

TRANSEUROPEISKA NÄT

ARTIKEL 154 (f.d. artikel 129b)

1.    För att medverka till att de mål som anges i artiklarna 14 och 158 uppnås och för att göra det
möjligt för unionsmedborgare, ekonomiska aktörer samt regionala och lokala samhällen att i full
utsträckning utnyttja fördelarna med att skapa ett område utan inre gränser, skall gemenskapen bidra till
att upprätta och utveckla transeuropeiska nät för infrastrukturerna inom transport-, telekommunikations-
och energisektorerna.

2.    Inom ramen för ett system med öppna och konkurrensutsatta marknader skall gemenskapens
insatser inriktas på att främja de nationella nätens samtrafikförmåga och driftskompatibilitet samt
tillträdet till sådana nät. Därvid skall särskild hänsyn tas till behovet av att förbinda öar, inlandsområden
och randområden med gemenskapens centrala områden.

519

ARTIKEL 155 (f.d. artikel 129c)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

1.    För att förverkliga de mål som anges i artikel 154

skall gemenskapen ställa upp en serie riktlinjer som omfattar mål, prioriteringar och huvudlinjer
för de åtgärder som förutses när det gäller de transeuropeiska näten: i dessa riktlinjer skall projekt
av gemensamt intresse preciseras,

skall gemenskapen genomföra de åtgärder som kan visa sig nödvändiga för att säkerställa nätens
driftskompatibilitet, särskilt när det gäller teknisk standardisering,

kan gemenskapen stödja projekt av gemensamt intresse som stöds av medlemsstaterna och som
preciseras i de riktlinjer som avses i första strecksatsen, särskilt genom genomförbarhetsstudier,
lånegarantier eller räntesubventioner; gemenskapen kan också genom den enligt artikel 161
upprättade sammanhållningsfonden bidra till finansieringen av särskilda infrastrukturprojekt på
transportområdet inom medlemsstaterna.

Vid gemenskapens insatser skall hänsyn tas till projektens potentiella ekonomiska livskraft.

2.    I samverkan med kommissionen skall medlemsstaterna inbördes samordna den politik på nationell
nivå som kan få väsentlig betydelse för att förverkliga de mål som anges i artikel 154. Kommissionen får
i nära samarbete med medlemsstaterna ta lämpliga initiativ för att främja en sådan samordning.

520

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

3. Gemenskapen kan besluta om att samarbeta med tredje land för att främja projekt av gemensamt
intresse och för att säkerställa nätens driftskompatibilitet.

ARTIKEL 156 (f.d. artikel 129d)

De riktlinjer och övriga åtgärder som avses i artikel 155.1 skall antas av rådet som skall besluta enligt
förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén.

Riktlinjer och projekt av gemensamt intresse som angår en medlemsstats territorium kräver den berörda
medlemsstatens godkännande.

AVDELNING XVI (f.d. avdelning XIII)

INDUSTRI

ARTIKEL 157 (f.d. artikel 130)

1. Gemenskapen och medlemsstaterna skall säkerställa att det finns nödvändiga förutsättningar för
gemenskapsindustrins konkurrensförmåga.

521

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

För detta ändamål skall deras insatser, i överensstämmelse med ett system av öppna och
konkurrensutsatta marknader, inriktas på att

påskynda industrins anpassning till strukturförändringar,

främja en miljö som är gynnsam för initiativ och för utveckling av företag inom hela
gemenskapen, särskilt i fråga om små och medelstora företag,

främja en miljö som är gynnsam för samarbete mellan företag,

främja ett bättre utnyttjande av de industriella möjligheter som skapas genom politiken inom
sektorerna för innovation, forskning och teknisk utveckling.

2.    I samverkan med kommissionen skall medlemsstaterna samråda inbördes och vid behov samordna
sina insatser. Kommissionen får ta lämpliga initiativ för att främja en sådan samordning.

3.    Gemenskapen skall bidra till att förverkliga de mål som anges i punkt 1 genom sin politik och
verksamhet enligt andra bestämmelser i detta fördrag. Rådet får enhälligt, på förslag av kommissionen
och efter att ha hört Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén, besluta om särskilda
åtgärder för att stödja de insatser som görs av medlemsstaterna för att förverkliga de mål som anges i
punkt 1.

Denna avdelning får inte utgöra en grund för gemenskapen att införa åtgärder som kan medföra att
konkurrensen snedvrids.

522

AVDELNING XVII (f.d. avdelning XIV)       Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

EKONOMISK OCH SOCIAL SAMMANHÅLLNING

ARTIKEL 158 (f.d. artikel 130a)

För att främja en harmonisk utveckling inom hela gemenskapen skall denna utveckla och fullfölja sin
verksamhet för att stärka sin ekonomiska och sociala sammanhållning.

Gemenskapen skall särskilt sträva efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas
utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna eller öarna, inbegripet
landsbygdsområdena.

ARTIKEL 159 (f.d. artikel 130b)

Medlemsstaterna skall bedriva och samordna sin ekonomiska politik i syfte även att uppnå de mål som
anges i artikel 158. Vid utformningen och genomförandet av gemenskapens politik och åtgärder och vid
genomförandet av den inre marknaden skall de beakta målen i artikel 158 och bidra till att dessa uppnås.
Gemenskapen skall även understödja strävandena att uppnå mål genom de åtgärder som den vidtar genom
strukturfonderna (utvecklingssektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket,
Europeiska socialfonden. Europeiska regionala utvecklingsfonden), Europeiska investeringsbanken och
andra befintliga finansieringsorgan.

523

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Kommissionen skall vart tredje år lägga fram en rapport för Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och
sociala kommittén samt Regionkommittén om de framsteg som har gjorts för att uppnå ekonomisk och
social sammanhållning och om hur de olika medel som anges i denna artikel har bidragit till detta. Denna
rapport skall vid behov åtföljas av lämpliga förslag.

Om särskilda åtgärder behöver vidtas utanför fonderna och utan att det påverkar tillämpningen av de
åtgärder som beslutas inom ramen för gemenskapens övriga politik, skall rådet enhälligt besluta om
sådana särskilda åtgärder på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet,
Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén.

ARTIKEL 160 (f.d. artikel 130c)

Europeiska regionala utvecklingsfondens syfte är att bistå med att avhjälpa de viktigaste regionala
obalanserna i gemenskapen genom att delta i utvecklingen och den strukturella anpassningen av regioner
som utvecklas långsammare samt i omstruktureringen av industriregioner på tillbakagång.

ARTIKEL 161 (f.d. artikel 130d)

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 162 skall rådet genom enhälligt beslut på förslag av
kommissionen, med Europaparlamentets samtycke och efter att ha hört Ekonomiska och sociala
kommittén samt Regionkommittén, fastställa strukturfondernas uppgifter, huvudmål och organisation,
vilket kan omfatta en omgruppering av fonderna. Rådet skall enligt samma förfarande också fastställa de
allmänna regler som skall tillämpas på fonderna och de bestämmelser som behövs för att säkerställa
deras effektivitet och samordningen av fonderna med varandra och med andra befintliga
finansieringsorgan.

524

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

En av rådet enligt samma förfarande upprättad sammanhållningsfond skall lämna ekonomiska bidrag till
projekt på miljöområdet och till transeuropeiska nät inom infrastrukturen på transportområdet.

ARTIKEL 162 (f.d. artikel 130e)

Rådet skall besluta om genomförandebestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden enligt
förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén.

I fråga om utvecklingssektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket samt
Europeiska socialfonden skall artiklarna 37 och 148 fortfarande tillämpas.

AVDELNING XVIII (f.d. avdelning XV)

FORSKNING OCH TEKNISK UTVECKLING

ARTIKEL 163 (f.d. artikel 130f)

1. Gemenskapen skall ha som mål att stärka den vetenskapliga och teknologiska grunden för
gemenskapsindustrin, att främja utvecklingen av dennas internationella konkurrensförmåga och att
underlätta alla forskningsinsatser som anses nödvändiga enligt andra kapitel i detta fördrag.

525

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

2.    För att uppnå detta skall gemenskapen inom hela sitt område stimulera företag, inklusive små och
medelstora företag, forskningscentra och universitet i deras insatser för forskning och teknisk utveckling
av hög kvalitet; gemenskapen skall stödja deras ansträngningar att samarbeta med varandra, främst i
syfte att möjliggöra för företagen att fullt ut utnyttja den inre marknadens möjligheter, och detta särskilt
genom att skapa tillträde till de nationella offentliga upphandiingsmarknaderna, genom att fastställa
gemensamma standarder samt genom att avlägsna rättsliga och fiskala hinder för samarbetet.

3.    Alla gemenskapens åtgärder enligt detta fördrag inom forskning och teknisk utveckling, inklusive
demonstrationsprojekt, skall beslutas och genomföras enligt bestämmelserna i denna avdelning.

ARTIKEL 164 (f.d. artikel 130g)

För att nå dessa mål skall gemenskapen som komplement till de verksamheter som bedrivs i
medlemsstaterna

a)    genomföra program för forskning, teknisk utveckling och demonstration, varvid samarbete med
och mellan företag, forskningscentra och universitet skall gynnas,

b)    främja samarbete på gemenskapsnivå med tredje land och internationella organisationer inom
området för forskning, teknisk utveckling och demonstration,

526

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

c)    sprida och fullt ut utnyttja resultaten av verksamheter rörande forskning, teknisk utveckling och

demonstration på gemenskapsnivå,

d)    stimulera utbildning och rörlighet för forskare inom gemenskapen.

ARTIKEL 165 (f.d. artikel 130h)

1.    Gemenskapen och medlemsstaterna skall samordna sin verksamhet inom forskning och teknisk
utveckling för att säkerställa det inbördes sammanhanget mellan medlemsstaternas politik och
gemenskapens politik.

2.    I nära samarbete med medlemsstaterna får kommissionen ta alla lämpliga initiativ för att främja
den samordning som avses i punkt 1.

ARTIKEL 166 (f.d. artikel 130i)

1. Ett flerårigt ramprogram som anger alla gemenskapens verksamheter skall antas av rådet som skall
besluta enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén.

Ramprogrammet skall

fastställa de vetenskapliga och teknologiska mål som skall uppnås genom den verksamhet som
anges i artikel 164 samt de prioriteringar som skall gälla i detta sammanhang,

527

ange huvudlinjerna för denna verksamhet,

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

fastställa det högsta totalbeloppet och de närmare villkoren för gemenskapens finansiella deltagande
i ramprogrammet samt de planerade verksamheternas andelar.

2.    Ramprogrammet skall anpassas eller utökas efterhand som förhållandena ändras.

3.   Ramprogrammet skall genomföras genom särskilda program som utvecklas inom varje verksamhet.
I varje särskilt program skall fastställas de närmare villkoren för genomförandet, programmets längd och
de medel som bedöms nödvändiga. Summan av de belopp som bedöms nödvändiga och som fastställs i
de särskilda programmen får inte överstiga det högsta totalbelopp som har fastställts för ramprogrammet
och för varje verksamhet.

4.    Rådet skall anta de särskilda programmen med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen
och efter att ha hört Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén.

ARTIKEL 167 (f.d. artikel 130j)

För att genomföra det fleråriga ramprogrammet skall rådet

fastställa regler för deltagande av företag, forskningscentra och universitet,

fastställa regler för spridning av forskningsresultaten.

528

ARTIKEL 168 (f.d. artikel 130k)            Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Vid genomförandet av det fleråriga ramprogrammet kan tilläggsprogram fastställas som endast vissa
medlemsstater deltar i och som, om inte annat följer av ett eventuellt deltagande från gemenskapens sida
skall finansieras av dessa stater.

Rådet skall anta de regler som skall tillämpas på tilläggsprogrammen särskilt vad avser spridning av
kunskap samt tillträde för andra medlemsstater.

ARTIKEL 169 (f.d. artikel 1301)

Vid genomförandet av det fleråriga ramprogrammet får gemenskapen med de berörda medlemsstaternas
samtycke vidta åtgärder för ett deltagande i sådana program för forskning och utveckling som har inletts
av flera medlemsstater, inklusive ett deltagande i de organisationer som har skapats för att genomföra
programmen.

ARTIKEL 170 (f.d. artikel 130m)

Vid genomförandet av det fleråriga ramprogrammet får gemenskapen vidta åtgärder för samarbete på
gemenskapsnivå med tredje land eller internationella organisationer inom forskning, teknisk utveckling
och demonstration.

De närmare villkoren för detta samarbete kan bli föremål för sådana avtal mellan gemenskapen och
berörda tredje parter som skall förhandlas fram och ingås enligt artikel 300.

529

ARTIKEL 171 (f.d. artikel 130n)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Gemenskapen kan bilda gemensamma företag eller andra organisationer som krävs för att effektivt
genomföra gemenskapens program för forskning, teknisk utveckling och demonstration.

ARTIKEL 172 (f.d. artikel 130o)

Rådet skall med kvalificerad majoritet, på förslag av kommissionen och efter att ha hört
Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén, anta de bestämmelser som avses i
artikel 171.

Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén anta
de bestämmelser som avses i artiklarna 167, 168 och 169. Antagandet av tilläggsprogrammen kräver de
berörda medlemsstaternas samtycke.

ARTIKEL 173 (f.d. artikel 130p)

I början av varje år skall kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet.

Rapporten skall särskilt avse dels verksamheterna inom området för forskning och teknisk utveckling och
spridningen av resultaten av dessa verksamheter under det föregående året, dels arbetsprogrammet för
det innevarande året.

530

AVDELNING XIX (f.d. avdelning XVI)

Prop. 1997/98:58 Bilaga 11

MILJÖ

ARTIKEL 174 (f.d. artikel 130r)

1.    Gemenskapens miljöpolitik skall bidra till att följande mål uppnås:

Att bevara, skydda och förbättra miljön.

Att skydda människors hälsa.

Att utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt.

Att främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem.

2.    Gemenskapens miljöpolitik skall syfta till en hög skyddsnivå med beaktande av de olikartade
förhållandena inom gemenskapens olika regioner. Den skall bygga på försiktighetsprincipen och på
principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan
och att förorenaren skall betala.

I detta sammanhang skall de harmoniseringsåtgärder som motsvarar miljöskyddskraven i förekommande
fall innehålla en skyddsklausul som tillåter medlemsstaterna att av icke-ekonomiska miljömässiga skäl
vidta provisoriska åtgärder, som skall vara föremål för ett kontrollförfarande på gemenskapsnivå.

531

3. När gemenskapen utarbetar sin miljöpolitik skall den beakta

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

tillgängliga vetenskapliga och tekniska data,

miljöförhållanden i gemenskapens olika regioner,

de potentiella fördelar och kostnader som är förenade med att åtgärder vidtas eller inte vidtas,

den ekonomiska och sociala utvecklingen i gemenskapen som helhet och den balanserade
utvecklingen i dess regioner.

4. Inom sina respektive kompetensområden skall gemenskapen och medlemsstaterna samarbeta med
tredje land och med behöriga internationella organisationer. De närmare villkoren för samarbete från
gemenskapens sida kan bli föremål för avtal mellan gemenskapen och berörda tredje parter; avtalen skall
förhandlas fram och ingås enligt artikel 300.

Föregående stycke skall inte inverka på medlemsstaternas behörighet att förhandla i internationella organ
och att ingå internationella avtal.

ARTIKEL 175 (f.d. artikel 130s)

1. Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén
och Regionkommittén besluta om vilka åtgärder som skall vidtas av gemenskapen för att uppnå de mål
som anges i artikel 174.

532

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

2.    Med avvikelse från den beslutsordning som anges i punkt 1 och utan att det påverkar tillämpningen
av artikel 95 skall rådet enhälligt, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet,
Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, besluta om

bestämmelser av främst skattekaraktär,

åtgärder som avser fysisk planering, markanvändning - med undantag av avfallshantering och
åtgärder av allmän karaktär - och förvaltning av vattenresurser,

åtgärder som väsentligt påverkar en medlemsstats val mellan olika energikällor och den allmänna
strukturen hos dess energiförsörjning.

Rådet får på det sätt som anges i föregående stycke definiera de i denna punkt avsedda frågorna i vilka
beslut skall fattas med kvalificerad majoritet.

3.    På andra områden skall rådet enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och
sociala kommittén och Regionkommittén anta allmänna handlingsprogram som anger de mål som skall
prioriteras.

Rådet skall enligt villkoren i punkt 1 respektive punkt 2 besluta om de åtgärder som behövs för att
genomföra dessa program.

4.    Utan att det påverkar vissa åtgärder av gemenskapskaraktär skall medlemsstaterna finansiera och
genomföra miljöpolitiken.

533

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

5. Om en på bestämmelserna i punkt 1 grundad åtgärd innebär kostnader som anses oproportionerligt
stora för en medlemsstats myndigheter skall rådet, utan att det påverkar tillämpningen av principen att
förorenaren skall betala, i den rättsakt där åtgärden beslutas fastställa lämpliga bestämmelser om

tillfälliga undantag och/eller

ekonomiskt stöd ur den enligt artikel 161 upprättade sammanhållningsfonden.

ARTIKEL 176 (f.d. artikel 130t)

De skyddsåtgärder som antas enligt artikel 175 skall inte hindra någon medlemsstat från att behålla eller
införa strängare skyddsåtgärder. Sådana åtgärder måste vara förenliga med detta fördrag. De skall
anmälas till kommissionen.

AVDELNING XX (f.d. avdelning XVII)

UTVECKLINGSSAMARBETE

ARTIKEL 177 (f.d. artikel 130u)

1. Gemenskapens politik inom området för utvecklingssamarbete, som skall vara ett komplement till
medlemsstaternas politik, skall främja

en varaktig ekonomisk och social utveckling i utvecklingsländerna, särskilt i de mest missgynnade
bland dessa,

534

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

en harmonisk och successiv integration av utvecklingsländerna i världsekonomin,

kampen mot fattigdomen i utvecklingsländerna.

2.    Gemenskapens politik på detta område skall bidra till det allmänna målet att utveckla demokratin
och rättsstaten samt till målet att respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

3.    Gemenskapen och medlemsstaterna skall uppfylla de åtaganden och beakta de mål som de har
godkänt inom ramen för Förenta nationerna och andra behöriga internationella organisationer.

ARTIKEL 178 (f.d. artikel 130v)

Gemenskapen skall beakta målen i artikel 177 då den genomför sådan politik som kan beröra
utvecklingsländerna.

ARTIKEL 179 (f.d. artikel 130w)

1. Utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i detta fördrag skall rådet enligt
förfarandet i artikel 251 besluta om de åtgärder som behövs för att främja de mål som anges i
artikel 177. Sådana åtgärder kan ta formen av fleråriga program.

535

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

2.    Europeiska investeringsbanken skall enligt villkoren i sin stadga bidra till att genomföra de
åtgärder som avses i punkt 1.

3.    Bestämmelserna i denna artikel skall inte påverka samarbetet med länderna i Afrika, Västindien
och Stilla Havet inom ramen för AVS-EG-konventionen.

ARTIKEL 180 (f.d. artikel 130x)

1.    Gemenskapen och medlemsstaterna skall samordna sin politik inom området för
utvecklingssamarbete och samråda med varandra om sina biståndsprogram, även inom internationella
organisationer och på internationella konferenser. De kan vidta gemensamma åtgärder. Medlemsstaterna
skall om det behövs bidra till att genomföra gemenskapens biståndsprogram.

2.    Kommissionen får ta lämpliga initiativ för att främja den samordning som avses i punkt 1.

ARTIKEL 181 (f.d. artikel 130y)

Inom sina respektive kompetensområden skall gemenskapen och medlemsstaterna samarbeta med tredje
land och med behöriga internationella organisationer. De närmare villkoren för samarbete från
gemenskapens sida kan bli föremål för avtal mellan gemenskapen och berörda tredje parter; avtalen skall
förhandlas fram och ingås enligt artikel 300.

Föregående stycke skall inte inverka på medlemsstaternas behörighet att förhandla i internationella organ
och att ingå internationella avtal.

536

FJÄRDE DELEN

ASSOCIERING AV UTOMEUROPEISKA

LÄNDER OCH TERRITORIER

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

ARTIKEL 182 (f.d. artikel 131)

Medlemsstaterna är ense om att med gemenskapen associera de utomeuropeiska länder och territorier
som upprätthåller särskilda förbindelser med Danmark, Frankrike, Nederländerna och Förenade
kungariket. Dessa länder och territorier, i det följande kallade "länder och territorier", är förtecknade i
bilaga II till detta fördrag.

Syftet med associeringen skall vara att främja den ekonomiska och sociala utvecklingen i dessa länder
och territorier samt att upprätta nära ekonomiska förbindelser mellan dem och gemenskapen som helhet.

I överensstämmelse med principerna i ingressen till detta fördrag skall associeringen av dessa länder och
territorier i första hand främja invånarnas intressen och välstånd för att på så sätt föra dem mot den
ekonomiska, sociala och kulturella utveckling som de eftersträvar.

ARTIKEL 183 (f.d. artikel 132)

Associeringen skall ha följande mål:

1. Medlemsstaterna skall i handeln med dessa länder och territorier tillämpa samma regler som de
enligt detta fördrag tillämpar inbördes.

537

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

2.    Varje land eller territorium skall i handeln med medlemsstaterna och med de övriga länderna och
territorierna tillämpa samma regler som det tillämpar gentemot den europeiska stat med vilken det
upprätthåller särskilda förbindelser.

3.    Medlemsstaterna skall bidra till de investeringar som behövs för den gradvisa utvecklingen av
dessa länder och territorier.

4.    För investeringar som finansieras av gemenskapen skall deltagande i anbud och leveranser vara
öppet på samma villkor för alla fysiska och juridiska personer som är medborgare respektive
hemmahörande i medlemsstaterna eller i dessa länder och territorier.

5.    I förbindelserna mellan medlemsstaterna och dessa länder och territorier skall etableringsrätten för
medborgare och bolag regleras enligt de bestämmelser och den ordning som anges i kapitlet om
etableringsrätt samt på icke-diskriminerande grund om inte annat följer av särskilda bestämmelser
som antagits enligt artikel 187.

ARTIKEL 184 (f.d. artikel 133)

1.    Tullar vid import till medlemsstaterna av varor med ursprung i dessa länder och territorier skall
förbjudas vilket skall ske i takt med att tullarna förbjuds mellan medlemsstaterna enligt bestämmelserna i
detta fördrag.

2.    I varje land och territorium skall tullar vid import från medlemsstaterna och från de övriga
länderna och territorierna förbjudas enligt bestämmelserna i artikel 25.

538

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

3.    Länderna och territorierna får dock uppbära tullar som är nödvändiga för deras utveckling och
industrialisering eller som har till syfte att öka statsinkomsterna.

De tullar som avses i föregående stycke får inte överstiga dem som gäller för import av varor från en
medlemsstat med vilken landet eller territoriet upprätthåller särskilda förbindelser.

4.    Punkt 2 skall inte tillämpas på länder och territorier som på grund av särskilda internationella
förpliktelser redan tillämpar en icke-diskriminerande tulltaxa.

5.    Införande eller ändring av tullsatser för varor som importeras till dessa länder och territorier får
inte rättsligt eller i praktiken leda till direkt eller indirekt diskriminering av varor som importeras från de
olika medlemsstaterna.

ARTIKEL 185 (f.d. artikel 134)

Om tullnivån för varor från tredje land vid import till ett land eller territorium vid tillämpning av
bestämmelserna i artikel 184.1 kan orsaka omläggning i handeln till nackdel för en medlemsstat, får
denna begära att kommissionen föreslår övriga medlemsstater nödvändiga motåtgärder.

539

ARTIKEL 186 (f.d. artikel 135)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Om inte annat följer av bestämmelserna om folkhälsa, allmän säkerhet och allmän ordning skall den fria
rörligheten inom medlemsstaterna för arbetstagare från dessa länder och territorier samt inom dessa
länder och territorier för arbetstagare från medlemsstaterna regleras av avtal, som skall ingås senare och
som skall kräva medlemsstaternas enhälliga godkännande.

ARTIKEL 187 (f.d. artikel 136)

Rådet skall med utgångspunkt i de resultat som uppnåtts inom ramen för dessa länders och territoriers
associering med gemenskapen och på grundval av principerna i det här fördraget enhälligt anta
bestämmelser om de närmare riktlinjerna för och förfarandet vid dessa länders och territoriers
associering med gemenskapen.

ARTIKEL 188 (f.d. artikel 136a)

Bestämmelserna i artiklarna 182-187 skall tillämpas beträffande Grönland, om inte annat följer av de
särskilda bestämmelser för Grönland som fastställts i det protokoll om en särskild ordning för Grönland
som fogats till detta fördrag.

540

FEMTE DELEN                Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

GEMENSKAPENS INSTITUTIONER

AVDELNING I

INSTITUTIONELLA BESTÄMMELSER

KAPITEL 1

INSTITUTIONERNA

AVSNITT 1

EUROPAPARLAMENTET

ARTIKEL 189 (f.d. artikel 137)

Europaparlamentet, som skall bestå av företrädare för folken i de i gemenskapen sammanslutna staterna,
skall utöva de befogenheter som det har tilldelats genom detta fördrag.

541

Europaparlamentet skall bestå av högst sjuhundra ledamöter.

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

ARTIKEL 190 (f.d. artikel 138)

1.    Europaparlamentets företrädare för folken i de stater som slutit sig samman i gemenskapen skall
väljas genom allmänna direkta val.

2.    I varje medlemsstat skall följande antal företrädare i Europaparlamentet väljas:

Belgien	25
Danmark	16
Tyskland	99
Grekland	25
Spanien	64
Frankrike	87
Irland	15
Italien	87
Luxemburg	6
Nederländerna	31
Österrike	21
Portugal	25
Finland	16
Sverige	22
Förenade kungariket	87.

Om ändringar skall genomföras i denna punkt måste antalet företrädare som väljs i varje medlemsstat
säkerställa en lämplig representation för folken i de stater som slutit sig samman i gemenskapen.

542

3. Företrädarna skall väljas för en period av fem år.

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

4. Europaparlamentet skall utarbeta ett förslag till allmänna direkta val enligt en i alla medlemsstater
enhetlig ordning eller i enlighet med principer som är gemensamma för alla medlemsstater.

Efter samtycke från Europaparlamentet, som skall besluta med en majoritet av sina ledamöter, skall rådet
enhälligt fastställa bestämmelser om detta och rekommendera medlemsstaterna att anta bestämmelserna i
enlighet med deras konstitutionella föreskrifter.

5. Europaparlamentet skall efter att ha begärt ett yttrande från kommissionen och sedan rådet genom
enhälligt beslut gett sitt godkännande fastställa regler och allmänna villkor för hur dess ledamöter skall
utföra sina åligganden.

ARTIKEL 191 (f.d. artikel 138a)

Politiska partier på europeisk nivå är viktiga som en integrationsfaktor inom unionen. De bidrar till att
skapa ett europeiskt medvetande och till att uttrycka unionsmedborgarnas politiska vilja.

543

ARTIKEL 192 (f.d. artikel 138b)

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Europaparlamentet skall i den omfattning som anges i detta fördrag delta i den process som leder fram
till antagandet av gemenskapsrättsakter genom att utöva sina befogenheter enligt förfarandet i
artiklarna 251 och 252, genom att ge sitt samtycke eller genom att avge rådgivande yttranden.

Europaparlamentet får genom beslut av en majoritet av sina ledamöter anmoda kommissionen att lägga
fram lämpliga förslag i frågor som enligt Europaparlamentets uppfattning kräver att en
gemenskapsrättsakt utarbetas för att detta fördrag skall kunna genomföras.

ARTIKEL 193 (f.d. artikel 138c)

Då Europaparlamentet fullgör sina uppgifter får det på begäran av en fjärdedel av sina ledamöter tillsätta
en tillfällig undersökningskommitté för att - utan att detta inverkar på de befogenheter som genom detta
fördrag tilldelas andra institutioner eller organ - undersöka påstådda överträdelser eller missförhållanden
vid tillämpningen av gemenskapsrätten, såvida inte de påstådda förhållandena är föremål för en
domstolsprövning och domstolsförfarandet ännu inte har avslutats.

Den tillfälliga undersökningskommittén skall upplösas när den har överlämnat sin rapport.

Närmare föreskrifter om utövandet av undersökningsrätten skall fastställas av Europaparlamentet, rådet
och kommissionen i samförstånd.

544

ARTIKEL 194 (f.d. artikel 138d)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en
medlemsstat skall ha rätt att ensam eller tillsammans med andra medborgare eller personer göra en
framställning till Europaparlamentet i frågor som hör till gemenskapens verksamhetsområden och som
direkt berör honom.

ARTIKEL 195 (f.d. artikel 138e)

1. Europaparlamentet skall utse en ombudsman med befogenhet att från varje unionsmedborgare eller
varje annan fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat ta emot
klagomål om missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas eller gemenskapsorganens verksamhet, med
undantag för domstolen och förstainstansrätten då dessa utövar sina domstolsfunktioner.

Ombudsmannen skall inom ramen för sitt uppdrag företa de undersökningar som han finner berättigade,
antingen på eget initiativ eller på grundval av de klagomål som framförs till honom direkt eller genom en
ledamot av Europaparlamentet; detta gäller dock inte om de påstådda förhållandena är eller har varit
föremål för ett domstolsförfarande. Om ombudsmannen konstaterar att ett missförhållande har
förekommit, skall han hänskjuta frågan till den berörda institutionen som skall ha en frist på tre månader
för att delge honom sina synpunkter. Ombudsmannen skall därefter lämna en rapport till
Europaparlamentet och den berörda institutionen. Den klagande skall underrättas om resultatet av dessa
undersökningar.

545

18 Riksdagen 1997/98. I saml. Nr 58, Del 2

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Ombudsmannen skall förelägga Europaparlamentet en årlig rapport om resultatet av sina undersökningar.

2.    Ombudsmannen skall utses efter varje val till Europaparlamentet för dess valperiod.
Ombudsmannen kan utses på nytt.

Ombudsmannen kan på begäran av Europaparlamentet avsättas av domstolen om han inte längre
uppfyller de krav som ställs för att han skall kunna utföra sina uppgifter eller om han gjort sig skyldig
till allvarlig försummelse.

3.    Ombudsmannen skall vara fullständigt oavhängig i sin ämbetsutövning. Då han fullgör sina
uppgifter får han inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från något organ. Ombudsmannen får
inte under sin ämbetstid utöva någon avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet.

4.    Efter yttrande från kommissionen och med godkännande av rådet med kvalificerad majoritet skall
Europaparlamentet fastställa regler och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning.

ARTIKEL 196 (f.d. artikel 139)

Europaparlamentet skall hålla en årlig session. Det skall sammanträda utan särskild kallelse den andra
tisdagen i mars.

Europaparlamentet får sammanträda till extra session på begäran av en majoritet av sina ledamöter samt
på begäran av rådet eller kommissionen.

546

ARTIKEL 197 (f.d. artikel 140)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Europaparlamentet skall välja sin ordförande och sitt presidium bland sina ledamöter.

Kommissionens ledamöter får närvara vid samtliga sammanträden och skall på egen begäran få uttala sig
på kommissionens vägnar.

Kommissionen skall muntligen eller skriftligen besvara frågor som ställs till den av Europaparlamentet
eller dess ledamöter.

Rådet skall höras av Europaparlamentet under de förutsättningar som rådet fastställer i sin arbetsordning.

ARTIKEL 198 (f.d. artikel 141)

Om inte annat föreskrivs i detta fördrag, skall Europaparlamentet besluta med absolut majoritet av de
avgivna rösterna.

I arbetsordningen skall fastställas när beslutförhet föreligger.

ARTIKEL 199 (f.d. artikel 142)

Europaparlamentet skall anta sin arbetsordning genom beslut som biträds av majoriteten av parlamentets
ledamöter.

Europaparlamentets protokoll skall offentliggöras enligt arbetsordningens bestämmelser.

547

ARTIKEL 200 (f.d. artikel 143)

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Europaparlamentet skall vid offentligt sammanträde diskutera den allmänna årsrapport som kommissionen
förelägger parlamentet.

ARTIKEL 201 (f.d. artikel 144)

Om ett förslag om misstroendevotum läggs fram rörande kommissionens verksamhet får
Europaparlamentet inte ta ställning till förslaget förrän tidigast tre dagar efter det att detta framlagts och
endast genom öppen omröstning.

Om förslaget om misstroendevotum antas med en majoritet av två tredjedelar av de avgivna rösterna och
med majoritet av Europaparlamentets ledamöter, skall kommissionens ledamöter avgå. De skall fortsätta
att handlägga löpande ärenden till dess de har ersatts enligt artikel 214. I så fall skall mandattiden för de
ledamöter av kommissionen som utses att ersätta dem löpa ut samma dag som mandattiden skulle ha löpt
ut för de ledamöter av kommissionen som samfällt har tvingats avgå.

548

AVSNITT 2

RÅDET

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

ARTIKEL 202 (f.d. artikel 145)

För att säkerställa att målen för detta fördrag uppnås skall rådet i enlighet med de bestämmelser som
anges i fördraget

se till att medlemsstaternas allmänna ekonomiska politik samordnas,

ha befogenhet att fatta beslut,

i de rättsakter som rådet antar ge kommissionen befogenhet att genomföra de regler som rådet
beslutar. Rådet får uppställa närmare villkor för utövandet av denna befogenhet. Rådet kan också,
i särskilda fall, förbehålla sig rätten att direkt utöva befogenheten att genomföra reglerna. De
villkor som avses ovan måste stå i överenstämmelse med de principer och regler som rådet i
förväg har fastställt genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen och efter det att
Europaparlamentet har yttrat sig.

549

ARTIKEL 203 (f.d. artikel 146)            Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Rådet skall bestå av en företrädare för varje medlemsstat på ministernivå med befogenhet att fatta
bindande beslut för denna medlemsstats regering.

Ordförandeskapet i rådet skall utövas av varje medlemsstat i sex månader åt gången enligt den turordning
som bestäms genom enhälligt beslut av rådet.

ARTIKEL 204 (f.d. artikel 147)

Rådet skall sammanträda efter kallelse av ordföranden, på dennes initiativ eller på begäran av någon
rådsmedlem eller kommissionen.

ARTIKEL 205 (f.d. artikel 148)

1. Om inte annat föreskrivs i detta fördrag skall rådets beslut fattas med en majoritet av
medlemmarna.

550

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

2. När rådets beslut skall fattas med kvalificerad majoritet skall medlemsstaternas röster vägas på
följande sätt:

Belgien                                         5

Danmark                                  3

Tyskland                                     10

Grekland                                      5

Spanien                                         8

Frankrike                                       10

Irland                                                 3

Italien                                                10

Luxemburg                                2

Nederländerna                                 5

Österrike                                           4

Portugal                                            5

Finland                                          3

Sverige                                          4

Förenade kungariket                            10.

Rådets beslut skall fattas med minst:

62 röster när beslutet enligt detta fördrag skall fattas på förslag från kommissionen,

62 röster från minst 10 medlemsstater i andra fall.

3. Att personligen närvarande eller företrädda medlemmar avstår från att rösta hindrar inte att rådet
fattar beslut som kräver enhällighet.

551

ARTIKEL 206 (f.d. artikel 150)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Ingen rådsmedlem får vid omröstning företräda mer än en annan medlem.

ARTIKEL 207 (f.d. artikel 151)

1.    En kommitté som består av medlemsstaternas ständiga representanter skall ansvara för att
förbereda rådets arbete och att utföra de uppdrag som rådet ger den. Kommittén får fatta beslut i
procedurfrågor i de fall som föreskrivs i rådets arbetsordning.

2.    Rådet skall biträdas av ett generalsekretariat som skall lyda under en generalsekreterare, som är
den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och som skall biträdas av
en ställföreträdande generalsekreterare, vilken skall ansvara för verksamheten vid generalsekretariatet.
Generalsekreteraren och den ställföreträdande generalsekreteraren skall utses av rådet genom enhälligt
beslut.

Rådet skall besluta om generalsekretariatets organisation.

3.    Rådet skall anta sin egen arbetsordning.

552

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

För tillämpningen av artikel 255.3 skall rådet i sin arbetsordning utarbeta villkoren för allmänhetens
tillgång till rådets handlingar. För tillämpningen av denna punkt skall rådet fastställa de fall då det skall
anses handla i sin egenskap av lagstiftare, i syfte att medge större tillgång till handlingar i dessa fall,
samtidigt som effektiviteten i beslutsprocessen bevaras. När rådet handlar i sin egenskap av lagstiftare
skall omröstningsresultaten och röstmotiveringarna samt uttalandena till protokollet alltid offentliggöras.

ARTIKEL 208 (f.d. artikel 152)

Rådet får anmoda kommissionen att företa de utredningar som rådet finner nödvändiga för att förverkliga
de gemensamma målen samt att förelägga rådet lämpliga förslag.

ARTIKEL 209 (f.d. artikel 153)

Rådet skall efter yttrande från kommissionen fastställa stadgar för de kommittéer som föreskrivs i detta
fördrag.

ARTIKEL 210 (f.d. artikel 154)

Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa löner, arvoden och pensioner för kommissionens
ordförande och ledamöter, domstolens ordförande, domare, generaladvokater och justitiesekreterare.

Rådet skall med samma majoritet också fastställa alla betalningar som utgår i stället för sådan ersättning.

553

AVSNITT 3

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

KOMMISSIONEN

ARTIKEL 211 (f.d. artikel 155)

För att säkerställa den gemensamma marknadens funktion och utveckling skall kommissionen

övervaka tillämpningen av bestämmelserna i detta fördrag och av bestämmelser som antagits av
institutionerna med stöd av fördraget,

lämna rekommendationer eller yttranden i ämnen som behandlas i detta fördrag, om fördraget
uttryckligen anger detta eller kommissionen anser det nödvändigt,

ha befogenhet att själv fatta beslut och medverka vid tillkomsten av rådets och Europaparlamentets
rättsakter på de villkor som anges i fördraget,

utöva de befogenheter som rådet ger kommissionen för att genomföra de regler som fastställts av
rådet.

ARTIKEL 212 (f.d. artikel 156)

Kommissionen skall årligen, senast en månad före öppnandet av Europaparlamentets session offentliggöra
en allmän rapport om gemenskapens verksamhet.

554

ARTIKEL 213 (f.d. artikel 157)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

1.    Kommissionen skall bestå av 20 ledamöter som utses på grundval av sin allmänna duglighet och
vars oavhängighet inte kan ifrågasättas.

Antalet ledamöter av kommissionen får ändras genom enhälligt beslut av rådet.

Endast medborgare i medlemsstaterna får vara ledamöter av kommissionen.

I kommissionen måste ingå minst en medborgare från varje medlemsstat men högst två ledamöter av
kommissionen får vara av samma nationalitet.

2.    Ledamöterna av kommissionen skall i gemenskapens allmänna intresse fullgöra sina skyldigheter
under full oavhängighet.

Vid fullgörandet av dessa skyldigheter skall de inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon
regering eller något annat organ. De skall avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras
skyldigheter. Varje medlemsstat förbinder sig att respektera denna princip och att inte söka påverka
kommissionens ledamöter när de utför sina uppgifter.

Ledamöterna av kommissionen får inte under sin ämbetstid utöva någon annan avlönad eller oavlönad
yrkesverksamhet. De skall när de tillträder avge en högtidlig försäkran att såväl under som efter sin
ämbetstid respektera de förpliktelser som följer med ämbetet, särskilt deras skyldighet att iaktta redbarhet
och visa omdöme vid mottagande av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden. Om dessa
förpliktelser åsidosätts får domstolen, på begäran av rådet eller kommissionen, allt efter
omständigheterna besluta antingen att den berörda ledamoten skall avsättas från ämbetet enligt artikel 216
eller berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe.

555

ARTIKEL 214 (f.d. artikel 158)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

1.    Ledamöterna av kommissionen skall utses enligt förfarandet i punkt 2 för en tid av fem år, om inte
i förekommande fall annat följer av artikel 201.

Deras mandat kan förnyas.

2.    Medlemsstaternas regeringar skall i samförstånd nominera den person som de vill utse till
kommissionens ordförande; nomineringen skall godkännas av Europaparlamentet.

Medlemsstaternas regeringar skali i samförstånd med den nominerade ordföranden nominera de övriga
personer som de vill utse till ledamöter av kommissionen.

Ordföranden och de övriga ledamöter av kommissionen som har nominerats på detta sätt skall samfällt
godkännas vid en omröstning i Europaparlamentet. Efter Europaparlamentets godkännande skall
medlemsstaternas regeringar i samförstånd utse ordföranden och de övriga ledamöterna av
kommissionen.

ARTIKEL 215 (f.d. artikel 159)

En kommissionsledamots ämbete skall, frånsett vid normala nytillsättningar och vid dödsfall, upphöra när
ledamoten begär sitt entledigande eller avsätts.

För den avgående ledamotens återstående mandattid skall en ersättare utses av medlemsstaternas
regeringar i samförstånd. Rådet får enhälligt besluta att någon ersättare inte behöver utses.

556

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Om ordföranden begär sitt entledigande, avsätts eller dör, skall en ersättare utses för återstoden av hans
mandattid. Förfarandet enligt artikel 214.2 skall tillämpas när en sådan skall utses.

En ledamot av kommissionen skall kvarstå i ämbetet till dess en ersättare har utsetts utom vid fall av
avsättning enligt artikel 216.

ARTIKEL 216 (f.d. artikel 160)

Om en ledamot av kommissionen inte längre uppfyller de krav som ställs för att han skall kunna utföra
sina uppgifter eller om han har gjort sig skyldig till allvarlig försummelse, får domstolen på begäran av
rådet eller kommissionen avsätta honom.

ARTIKEL 217 (f.d. artikel 161)

Kommissionen får utse en eller två vice ordförande bland sina ledamöter.

ARTIKEL 218 (f.d. artikel 162)

1.    Rådet och kommissionen skall samråda och i samförstånd reglera formerna för sitt samarbete.

2.    Kommissionen skall anta sin arbetsordning för att säkerställa att både den själv och dess
avdelningar fullgör sina uppgifter enligt detta fördrag. Den skall se till att arbetsordningen offentliggörs.

557

ARTIKEL 219 (f.d. artikel 163)            p_rOp. 1997/98:58

Bilaga 11

Kommissionen skall arbeta under politisk ledning av sin ordförande.

Kommissionen skall fatta sina beslut med en majoritet av det antal ledamöter som anges i artikel 213.

Kommissionen kan sammanträda med giltig verkan endast om det antal ledamöter som fastställts i
arbetsordningen är närvarande.

AVSNITT 4

DOMSTOLEN

ARTIKEL 220 (f.d. artikel 164)

Domstolen skall säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av detta fördrag.

ARTIKEL 221 (f.d. artikel 165)

Domstolen skall ha 15 domare.

Domstolen skall sammanträda i plenum. Den får dock inom sig upprätta avdelningar med tre, fem eller
sju domare med uppgift att göra vissa förberedande utredningar eller att avgöra vissa grupper av ärenden
i enlighet med föreskrifter som fastställts för dessa ändamål.

558

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Domstolen skall sammanträda i plenum när en medlemsstat eller en gemenskapsinstitution som är part i
ärendet begär det.

På begäran av domstolen får rådet genom enhälligt beslut öka antalet domare och göra nödvändiga
ändringar i andra och tredje styckena i denna artikel och i artikel 223 andra stycket.

ARTIKEL 222 (f.d. artikel 166)

Domstolen skall biträdas av åtta generaladvokater. Dock skall en nionde generaladvokat utses för tiden
från och med den 1 januari 1995 till och med den 6 oktober 2000.

För att biträda domstolen då denna fullgör sin uppgift enligt artikel 220 skall generaladvokaterna,
fullständigt opartiskt och oavhängigt, vid offentliga domstolscessioner lägga fram motiverade yttranden i
ärenden som handläggs vid domstolen.

På begäran av domstolen får rådet genom enhälligt beslut utöka antalet generaladvokater och göra
nödvändiga ändringar i artikel 223 tredje stycket.

ARTIKEL 223 (f.d. artikel 167)

Domarna och generaladvokaterna skall utses bland personer vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas och
som uppfyller nödvändiga villkor för utövande av de högsta domarämbetena i hemlandet eller är jurister
med allmänt erkända kvalifikationer; de skall utses för sex år av medlemsstaternas regeringar i
samförstånd.

559

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

En del av domartjänsterna skall nytillsättas vart tredje år. Då skall omväxlande åtta och sju domare utses.

En del av tjänsterna som generaladvokat skall nytillsättas vart tredje år. Då skall fyra generaladvokater
utses.

Avgående domare och generaladvokater kan utnämnas på nytt.

Domarna skall bland sig välja domstolens ordförande för en tid av tre år. Han kan återväljas.

ARTIKEL 224 (f.d. artikel 168)

Domstolen skall utse sin justitiesekreterare och fastställa instruktion för denne.

ARTIKEL 225 (f.d. artikel 168a)

1. Till domstolen skall knytas en förstainstansrätt med behörighet att i första instans pröva och avgöra
vissa enligt punkt 2 bestämda grupper av ärenden, i vilka rätt att överklaga till domstolen föreligger
endast i rättsfrågor och i enlighet med de villkor som fastställts i stadgan. Förstainstansrätten skall inte
vara behörig att pröva och avgöra frågor som hänskjutits för förhandsavgöranden enligt artikel 234.

560

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

2.    På begäran av domstolen och efter att ha hört Europaparlamentet och kommissionen skall rådet
genom enhälligt beslut bestämma de grupper av ärenden som avses i punkt 1 och förstainstansrättens
sammansättning samt anta nödvändiga ändringar i och tillägg till domstolens stadga. Om inte rådet
bestämmer annat, skall de bestämmelser i detta fördrag som avser domstolen, särskilt bestämmelserna i
protokollet om domstolens stadga, tillämpas på förstainstansrätten.

3.    Ledamöterna av förstainstansrätten skall utses bland personer vars oavhängighet inte kan
ifrågasättas och som uppfyller nödvändiga villkor för utövande av domarämbeten; de skall utses för sex
år av medlemsstaternas regeringar i samförstånd. En del av ledamöterna skall nytillsättas vart tredje år.
Avgående ledamöter kan utnämnas på nytt.

4.    Förstainstansrätten skall fastställa sina rättegångsregler i samförstånd med domstolen. Dessa regler
kräver rådets enhälliga godkännande.

ARTIKEL 226 (f.d. artikel 169)

Om kommissionen anser att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt detta fördrag,
skall kommissionen avge ett motiverat yttrande i ärendet efter att ha givit den berörda staten tillfälle att
inkomma med sina synpunkter.

Om den berörda staten inte rättar sig efter yttrandet inom den tid som angivits av kommissionen, får
denna föra ärendet vidare till domstolen.

561

ARTIKEL 227 (f.d. artikel 170)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

En medlemsstat som anser att en annan medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt detta
fördrag får anhängiggöra ärendet vid domstolen.

Innan en medlemsstat väcker talan mot en annan medlemsstat på grund av ett påstått åsidosättande av en
skyldighet enligt detta fördrag, skall den lägga fram saken för kommissionen.

Kommissionen skall avge ett motiverat yttrande efter det att var och en av de berörda staterna beretts
tillfälle att skriftligen och muntligen lägga fram sin egen sak och yttra sig över vad motparten anfört.

Om kommissionen inte yttrat sig inom tre månader efter det att saken lagts fram för den, skall detta inte
hindra att ärendet anhängiggörs vid domstolen.

ARTIKEL 228 (f.d. artikel 171)

1.    Om domstolen finner att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt detta
fördrag, skall denna stat vidta de åtgärder som krävs för att följa domstolens dom.

2.    Om kommissionen anser att den berörda medlemsstaten inte har vidtagit sådana åtgärder skall
kommissionen, efter att ha gett staten tillfälle att framföra sina synpunkter, avge ett motiverat yttrande i
vilket den preciserar på vilka punkter den berörda medlemsstaten har underlåtit att följa domstolens dom.

562

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Om den berörda medlemsstaten underlåter att inom den tidsfrist som kommissionen bestämt vidta de
åtgärder som krävs för att följa domstolens dom, får kommissionen väcka talan vid domstolen. Därvid
skall kommissionen ange det standardbelopp eller det vite som den med hänsyn till omständigheterna
anser det lämpligt att den berörda medlemsstaten skall betala.

Om domstolen finner att den berörda medlemsstaten har underlåtit att efterkomma dess dom, kan den
förelägga staten att betala ett standardbelopp eller ett vite.

Detta förfarande skall inte inverka på tillämpningen av artikel 227.

ARTIKEL 229 (f.d. artikel 172)

I de förordningar som Europaparlamentet och rådet gemensamt eller rådet ensamt antar enligt
bestämmelserna i detta fördrag får domstolen ges en obegränsad behörighet i fråga om de påföljder som
föreskrivs i förordningarna.

ARTIKEL 230 (f.d. artikel 173)

Domstolen skall granska lagenligheten av de rättsakter som antas av Europaparlamentet och rådet
gemensamt, av rådet, av kommissionen eller av ECB och som inte är rekommendationer och yttranden,
samt sådana rättsakter som antas av Europaparlamentet och som skall ha rättsverkan i förhållande till
tredje man.

563

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

För detta ändamål skall domstolen vara behörig att pröva talan som väcks av en medlemsstat, av rådet
eller av kommissionen rörande bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter,
åsidosättande av detta fördrag eller av någon rättsregel som gäller dess tillämpning eller rörande
maktmissbruk.

Domstolen skall på samma villkor vara behörig att pröva en talan som Europaparlamentet,
revisionsrätten och ECB väcker för att tillvarata sina rättigheter.

Varje fysisk eller juridisk person får på samma villkor väcka talan mot ett beslut som är riktat till honom
eller mot ett beslut som, även om det utfärdats i form av en förordning eller ett beslut riktat till en annan
person, direkt och personligen berör honom.

Talan som avses i denna artikel skall väckas inom två månader från den dag då åtgärden offentliggjordes
eller delgavs klaganden eller, om så inte skett, från den dag då denne fick kännedom om åtgärden allt
efter omständigheterna.

ARTIKEL 231 (f.d. artikel 174)

Om talan är välgrundad, skall domstolen förklara den berörda rättsakten ogiltig.

Vad gäller förordningar skall dock domstolen, om den anser det nödvändigt, ange vilka verkningar av
den ogiltigförklarade förordningen som skall betraktas som bestående.

564

ARTIKEL 232 (f.d. artikel 175)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Om Europaparlamentet, rådet eller kommissionen i strid med detta fördrag underlåter att vidta åtgärder,
får medlemsstaterna och gemenskapens övriga institutioner väcka talan vid domstolen för att få
överträdelsen fastslagen.

En sådan talan skall endast tas upp om den berörda institutionen dessförinnan anmodats att vidta
åtgärder. Om institutionen inom två månader efter denna anmodan inte tagit ställning får talan väckas
inom en ytterligare frist av två månader.

Varje fysisk eller juridisk person får på de villkor som anges i föregående stycken föra talan vid
domstolen om att någon av gemenskapens institutioner underlåtit att till personen i fråga rikta någon
annan rättsakt än en rekommendation eller ett yttrande.

Domstolen skall på samma villkor vara behörig att pröva en talan som har väckts av ECB inom ECB:s
kompetensområde eller som har väckts mot ECB.

ARTIKEL 233 (f.d. artikel 176)

Den eller de institutioner vars rättsakt har förklarats ogiltig eller vars underlåtenhet att agera har
förklarats strida mot detta fördrag skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen.

Denna skyldighet skall inte påverka någon förpliktelse som kan följa av tillämpningen av artikel 288
andra stycket.

Denna artikel skall även tillämpas på ECB.

565

ARTIKEL 234 (f.d. artikel 177)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Domstolen skall vara behörig att meddela förhandsavgöranden angående

a)    tolkningen av detta fördrag,

b)    giltigheten och tolkningen av rättsakter som beslutas av gemenskapens institutioner och av ECB,

c)    tolkningen av stadgar för organ som upprättats genom rättsakter som beslutats av rådet, när
stadgarna föreskriver detta.

När en sådan fråga uppkommer vid en domstol i en medlemsstat får den domstolen, om den anser att ett
beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken, begära att domstolen meddelar ett förhandsavgörande.

När en sådan fråga uppkommer i ett ärende vid en domstol i en medlemsstat, mot vars avgöranden det
inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning, skall den nationella domstolen föra frågan vidare
till domstolen.

ARTIKEL 235 (f.d. artikel 178)

Domstolen skall vara behörig att avgöra tvister om sådant skadestånd som avses i artikel 288 andra
stycket.

566

ARTIKEL 236 (f.d. artikel 179)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Domstolen skall vara behörig att avgöra alla tvister mellan gemenskapen och dess anställda inom de
gränser och på de villkor som fastställts i tjänsteföreskrifterna eller som följer av anställningsvillkoren.

ARTIKEL 237 (f.d. artikel 180)

Domstolen skall inom de gränser som anges nedan vara behörig att avgöra tvister om

a)    fullgörandet av medlemsstaternas förpliktelser enligt Europeiska investeringsbankens stadga;
bankens styrelse skall i detta avseende ha de befogenheter som tilldelats kommissionen i
artikel 226,

b)    beslut av Europeiska investeringsbankens råd; varje medlemsstat, kommissionen och bankens
styrelse får väcka talan i dessa frågor på de villkor som anges i artikel 230,

c)    beslut av Europeiska investeringsbankens styrelse; talan mot dessa beslut får endast föras av
medlemsstaterna eller kommissionen på de villkor som anges i artikel 230 och endast på den grund
att de formföreskrifter som avses i artikel 21.2, 21.5, 21.6 och 21.7 i bankens stadga har
åsidosatts,

567

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

d) fullgörandet av de nationella centralbankernas förpliktelser enligt detta fördrag och ECBS-stadgan.
Därvid skall ECB-rådet gentemot de nationella centralbankerna ha samma befogenheter som enligt
artikel 226 tillkommer kommissionen gentemot medlemsstaterna. Om domstolen finner att en
nationell centralbank har underlåtit att fullgöra en förpliktelse enligt detta fördrag, skall banken
vidta de åtgärder som behövs för att följa domstolens dom.

ARTIKEL 238 (f.d. artikel 181)

Domstolen skall vara behörig att träffa avgöranden med stöd av en skiljedomsklausul i ett
offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, som ingåtts av gemenskapen eller för dess räkning.

ARTIKEL 239 (f.d. artikel 182)

Domstolen skall vara behörig att avgöra varje tvist mellan medlemsstater som berör ämnesområden som
regleras i detta fördrag, om tvisten hänskjuts till domstolen enligt ett särskilt avtal mellan parterna.

ARTIKEL 240 (f.d. artikel 183)

Utom i de fall där domstolen är behörig enligt detta fördrag skall tvister i vilka gemenskapen är part inte
på denna grund vara undantagna från de nationella domstolarnas behörighet.

568

ARTIKEL 241 (f.d. artikel 184)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Utan hinder av att den frist som avses i artikel 230 femte stycket har löpt ut får parterna i en tvist om en
förordning som Europaparlamentet och rådet gemensamt, rådet, kommissionen eller ECB har antagit,
med stöd av artikel 230 andra stycket inför domstolen göra gällande att förordningen inte skall tillämpas.

ARTIKEL 242 (f.d. artikel 185)

Talan som förs vid domstolen skall inte hindra verkställighet. Domstolen får dock om den anser att
omständigheterna så kräver förordna om uppskov med verkställigheten av den påtalade rättsakten.

ARTIKEL 243 (f.d. artikel 186)

I ärenden som anhängiggjorts vid domstolen får denna föreskriva nödvändiga interimistiska åtgärder.

ARTIKEL 244 (f.d. artikel 187)

Domstolens domar skall vara verkställbara enligt artikel 256.

569

ARTIKEL 245 (f.d. artikel 188)

Domstolens stadga finns i ett särskilt protokoll.

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Rådet får genom enhälligt beslut på begäran av domstolen och efter att ha hört kommissionen och
Europaparlamentet ändra bestämmelserna i avdelning III i stadgan.

Domstolen skall anta sina rättegångsregler. Dessa skall kräva enhälligt godkännande av rådet.

AVSNITT 5

REVISIONSRÄTTEN

ARTIKEL 246 (f.d. artikel 188a)

Revisionsrätten skall revidera räkenskaperna.

ARTIKEL 247 (f.d. artikel 188b)

1.    Revisionsrätten skall ha 15 ledamöter.

2.    Ledamöterna av revisionsrätten skall utses bland personer som i sina respektive länder hör till eller
har hört till externa revisionsorgan eller som är kvalificerade för detta ämbete. Deras oavhängighet får
inte kunna ifrågasättas.

570

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

3.    Ledamöterna av revisionsrätten skall utses för sex år av rådet som skall fatta sitt beslut enhälligt
och efter att ha hört Europaparlamentet.

Ledamöterna av revisionsrätten kan utnämnas på nytt.

Dessa skall bland sig välja revisionsrättens ordförande för en tid av tre år. Ordföranden kan återväljas.

4.    Ledamöterna av revisionsrätten skall i gemenskapens allmänna intresse fullgöra sina skyldigheter
under full oavhängighet.

Vid fullgörandet av dessa skyldigheter skall de inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon
regering eller något annat organ. De skall avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras
skyldigheter.

5.    Ledamöterna av revisionsrätten får inte under sin ämbetstid utöva någon annan avlönad eller
oavlönad yrkesverksamhet. De skall när de tillträder avge en högtidlig försäkran att såväl under som
efter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer av ämbetet, särskilt deras skyldighet att iaktta
redbarhet och visa omdöme vid mottagande av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden.

6.    Ämbetet för en ledamot av revisionsrätten skall, frånsett vid normala nytillsättningar och vid
dödsfall, upphöra när ledamoten begär sitt entledigande eller avsätts genom ett avgörande av domstolen
enligt punkt 7.

För den återstående mandattiden skall en ersättare utses.

571

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Utom vid avsättning skall ledamöterna av revisionsrätten kvarstå i ämbetet till dess att de ersatts.

7.    En ledamot av revisionsrätten får endast skiljas från sitt ämbete eller berövas rätten till pension
eller andra förmåner i dess ställe, om domstolen på begäran av revisionsrätten finner att han inte längre
uppfyller de förutsättningar som krävs eller fullgör de skyldigheter som följer av ämbetet.

8.    Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa anställningsvillkoren för revisionsrättens
ordförande och ledamöter, särskilt deras löner, arvoden och pensioner. Rådet skall också med samma
majoritet fastställa alla betalningar som utgår i stället för sådan ersättning.

9.    De bestämmelser i protokollet om immunitet och privilegier för Europeiska gemenskaperna som är
tillämpliga på domstolens domare, skall också tillämpas på ledamöterna av revisionsrätten.

ARTIKEL 248 (f.d. artikel 188c)

1. Revisionsrätten skall granska räkenskaperna över gemenskapens samtliga inkomster och utgifter.
Den skall också granska räkenskaperna över samtliga inkomster och utgifter för varje organ som
gemenskapen har upprättat, i den mån inte den rättsakt varigenom organet upprättats utesluter en sådan
granskning.

572

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Revisionsrätten skall avge en förklaring till Europaparlamentet och rådet om räkenskapernas
tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet denna förklaring skall
offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

2.    Revisionsrätten skall pröva om samtliga inkomster och utgifter varit lagliga och korrekta och om
den ekonomiska förvaltningen varit sund. Därvid skall den särskilt rapportera om alla fall av
oegentligheter.

Granskningen av inkomsterna skall ske på grundval av både fastställda inkomstbelopp och inkomstbelopp
som betalats in till gemenskapen.

Granskningen av utgifterna skall ske på grundval av både gjorda åtaganden och verkställda utbetalningar.

Dessa granskningar får göras innan räkenskaperna avslutas för det ifrågavarande budgetåret.

3.    Granskningen skall grundas på bokföringsmaterial och vid behov ske på platsen i gemenskapens
övriga institutioner, i lokalerna hos varje organ som förvaltar inkomster eller utgifter för gemenskapens
räkning och i medlemsstaterna, inbegripet i lokalerna hos varje fysisk eller juridisk person som erhåller
betalningar från budgeten. I medlemsstaterna skall granskningen genomföras i samarbete med de
nationella revisionsorganen eller, om dessa inte har nödvändiga befogenheter, i samarbete med behöriga
nationella myndigheter. Revisionsrätten och medlemsstaternas nationella revisionsorgan skall samarbeta i
en anda av förtroende och med bibehållet oberoende. Dessa organ eller myndigheter skall underrätta
revisionsrätten om de avser att delta i granskningen.

573

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Gemenskapens övriga institutioner, alla organ som förvaltar inkomster eller utgifter för gemenskapens
räkning, alla fysiska eller juridiska personer som erhåller betalningar från budgeten samt de nationella
revisionsorganen eller, om dessa inte har nödvändiga befogenheter, behöriga nationella myndigheter,
skall på revisionsrättens begäran till denna överlämna de handlingar eller den information som rätten
behöver för att kunna fullgöra sin uppgift.

När det gäller Europeiska investeringsbankens förvaltning av gemenskapens utgifter och inkomster skall
revisionsrättens rätt till tillgång till den information som innehas av banken regleras av en
överenskommelse mellan rätten, banken och kommissionen. Om ingen sådan överenskommelse finns,
skall rätten likväl ha tillgång till den information som är nödvändig för att granska de gemenskapsutgifter
och gemenskapsinkomster som banken förvaltar.

4. Revisionsrätten skall upprätta en årsrapport efter utgången av varje budgetår. Denna skall
överlämnas till gemenskapens övriga institutioner och tillsammans med institutionernas yttranden över
revisionsrättens iakttagelser offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Revisionsrätten får också när som helst framföra iakttagelser i särskilda frågor, speciellt i form av
särskilda rapporter, och yttra sig på begäran av någon av gemenskapens övriga institutioner.

Den skall anta sina årsrapporter, särskilda rapporter eller yttranden med en majoritet av sina ledamöter.

Den skall biträda Europaparlamentet och rådet när dessa utövar sina kontrollbefogenheter i fråga om
genomförandet av budgeten.

574

KAPITEL 2

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER FÖR FLERA INSTITUTIONER

ARTIKEL 249 (f.d. artikel 189)

För att fullgöra sina uppgifter och enligt bestämmelserna i detta fördrag skall Europaparlamentet och
rådet gemensamt, rådet eller kommissionen utfärda förordningar och direktiv, fatta beslut samt avge
rekommendationer eller yttranden.

En förordning skall ha allmän giltighet. Den skall till alla delar vara bindande och direkt tillämplig i
varje medlemsstat.

Ett direktiv skall med avseende på det resultat som skall uppnås vara bindande för varje medlemsstat till
vilken det är riktat, men skall överlåta åt de nationella myndigheterna att bestämma form och
tillvägagångssätt för genomförandet.

Ett beslut skall till alla delar vara bindande för dem som det är riktat till.

Rekommendationer och yttranden skall inte vara bindande.

575

ARTIKEL 250 (f.d. artikel 189a)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

1.    När rådet enligt detta fördrag fattar beslut om förslag från kommissionen krävs enhällighet för att
ändra förslaget, om inte annat följer av artikel 251.4 och 251.5.

2.    Så länge rådet inte har fattat något beslut, får kommissionen ändra sitt förslag när som helst under
de förfaranden som leder fram till att en gemenskapsrättsakt antas.

ARTIKEL 251 (f.d. artikel 189b)

1.    När det i detta fördrag hänvisas till denna artikel för antagandet av en rättsakt, skall följande
förfarande tillämpas.

2.    Kommissionen skall lägga fram ett förslag för Europaparlamentet och rådet.

Efter att ha inhämtat Europaparlamentets yttrande

får rådet med kvalificerad majoritet, om det godkänner alla ändringar i Europaparlamentets
yttrande, anta det på så sätt ändrade förslaget till rättsakt,

får rådet med kvalificerad majoritet, om Europaparlamentet inte föreslår några ändringar, anta den
föreslagna rättsakten,

576

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

skall rådet i övriga fall med kvalificerad majoritet anta en gemensam ståndpunkt som skall delges
Europaparlamentet. Rådet skall lämna Europaparlamentet en fullständig redogörelse för grunderna
för sin gemensamma ståndpunkt. Kommissionen skall lämna Europaparlamentet en fullständig
redogörelse för sin ståndpunkt.

Om Europaparlamentet inom tre månader efter en sådan delgivning

a)    godkänner den gemensamma ståndpunkten, eller inte har fattat något beslut, skall rättsakten i fråga
anses som antagen i enlighet med den gemensamma ståndpunkten,

b)    med en absolut majoritet av sina ledamöter avvisar den gemensamma ståndpunkten, skall den
föreslagna rättsakten anses som icke antagen,

c)    med en absolut majoritet av sina ledamöter föreslår ändringar i den gemensamma ståndpunkten,
skall den ändrade texten översändas till rådet och till kommissionen; kommissionen skall yttra sig
över ändringarna.

3. Om rådet inom tre månader efter det att ärendet har hänskjutits dit med kvalificerad majoritet
godkänner alla Europaparlamentets ändringar, skall rättsakten i fråga anses som antagen i form av den på
så sätt ändrade gemensamma ståndpunkten; rådet skall dock besluta enhälligt om ändringar som
kommissionen har avstyrkt. Om rådet inte godkänner alla ändringar, skall rådets ordförande i
samförstånd med Europaparlamentets ordförande inom sex veckor sammankalla förlikningskommittén.

577

19 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

4.    Förlikningskommittén, som skall bestå av rådets medlemmar eller företrädare för dessa och lika
många företrädare för Europaparlamentet, skall ha till uppgift att med en kvalificerad majoritet av rådets
medlemmar eller företrädarna för dessa och en majoritet av företrädarna för Europaparlamentet uppnå
enighet om ett gemensamt utkast. Kommissionen skall delta i förlikningskommitténs arbete och ta alla
nödvändiga initiativ för att närma Europaparlamentets och rådets ståndpunkter till varandra. När
förlikningskommittén fullgör denna uppgift skall den behandla den gemensamma ståndpunkten på
grundval av de ändringar som Europaparlamentet föreslagit.

5.    Om förlikningskommittén inom sex veckor efter det att den har sammankallats godkänner ett
gemensamt utkast, skall Europaparlamentet och rådet var för sig ha sex veckor på sig från godkännandet
för att anta rättsakten i fråga i enlighet med det gemensamma utkastet; Europaparlamentet skall därvid
besluta med absolut majoritet av de avgivna rösterna och rådet med kvalificerad majoritet. Om någon av
de båda institutionerna inte antar den föreslagna rättsakten inom denna tid, skall den föreslagna rättsakten
anses som icke antagen.

6.    Om förlikningskommittén inte godkänner något gemensamt utkast skall den föreslagna rättsakten
anses som icke antagen.

7.    De tidsfrister på tre månader respektive sex veckor som anges i denna artikel skall på
Europaparlamentets eller rådets initiativ förlängas med högst en månad respektive två veckor.

578

ARTIKEL 252 (f.d. artikel 189c)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

När det i detta fördrag hänvisas till denna artikel för antagandet av en rättsakt, skall följande förfarande
tillämpas:

a)    Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter att ha inhämtat
Europaparlamentets yttrande anta en gemensam ståndpunkt.

b)    Rådets gemensamma ståndpunkt skall delges Europaparlamentet. Rådet och kommissionen skall
fullständigt underrätta Europaparlamentet om grunderna för rådets gemensamma ståndpunkt samt
om kommissionens ståndpunkt.

Om Europaparlamentet inom tre månader efter en sådan underrättelse godkänner rådets
gemensamma ståndpunkt eller inte har fattat något beslut inom denna period, skall rådet slutligt
anta rättsakten i fråga i enlighet med den gemensamma ståndpunkten.

c)    Europaparlamentet kan inom den tremånadersperiod som anges under b) med absolut majoritet av
sina ledamöter föreslå ändringar i rådets gemensamma ståndpunkt. Europaparlamentet kan också,
med samma majoritet avvisa rådets gemensamma ståndpunkt. Resultatet av dessa förfaranden skall
meddelas rådet och kommissionen.

Om Europaparlamentet har avvisat rådets gemensamma ståndpunkt, krävs enhällighet i rådet för att
detta skall kunna fatta beslut vid en andra behandling av ärendet.

579

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

d)    Utifrån de ändringar som Europaparlamentet föreslagit skall kommissionen inom en månad
ompröva det förslag på grund av vilket rådet antog sin gemensamma ståndpunkt.

Kommissionen skall till rådet, tillsammans med sitt omprövade förslag, översända de ändringar
från Europaparlamentet som kommissionen inte har godkänt och samtidigt yttra sig över
ändringarna. Rådet kan anta dessa ändringar genom enhälligt beslut.

e)    Rådet skall med kvalificerad majoritet anta förslaget i dess lydelse efter kommissionens
omprövning.

Enhällighet krävs för att rådet skall kunna ändra förslaget i dess lydelse efter kommissionens
omprövning.

f)    I de fall som avses i c), d) och e) skall rådet fatta sitt beslut inom tre månader. Om inget beslut
fattas inom denna period, skall kommissionens förslag anses som icke antaget.

g)    De perioder som avses i b) och f) kan utsträckas med högst en månad av rådet och
Europaparlamentet i samförstånd.

580

ARTIKEL 253 (f.d. artikel 190)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Förordningar, direktiv och beslut som antas av Europaparlamentet och rådet gemensamt, av rådet eller
av kommissionen skall vara motiverade och hänvisa till de förslag eller yttranden som skall inhämtas
enligt detta fördrag.

ARTIKEL 254 (f.d. artikel 191)

1.    Förordningar, direktiv och beslut som antas enligt förfarandet i artikel 251 skall undertecknas av
Europaparlamentets ordförande och rådets ordförande samt offentliggöras i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning. De skall träda i kraft den dag som anges i rättsakterna eller, i annat fall, den tjugonde
dagen efter offentliggörandet.

2.    Rådets och kommissionens förordningar samt dessa institutioners direktiv som är riktade till
samtliga medlemsstater skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. De skall träda
i kraft den dag som anges i rättsakterna eller, i annat fall, den tjugonde dagen efter offentliggörandet.

3.    Andra direktiv och beslut skall delges dem som de riktar sig till och bli gällande genom denna
delgivning.

581

ARTIKEL 255 (f.d. artikel 191a)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

1.    Varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en
medlemsstat skall ha rätt till tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar enligt
de principer och villkor som skall bestämmas i enlighet med punkterna 2 och 3.

2.    Rådet skall, under hänsynstagande till allmänna eller enskilda intressen, inom två år efter
Amsterdamfördragets ikraftträdande i enlighet med förfarandet i artikel 251 fastställa allmänna principer
och gränser för rätten till tillgång till handlingar.

3.    De institutioner som avses ovan skall i sina arbetsordningar utarbeta särskilda bestämmelser om
tillgång till institutionens handlingar.

ARTIKEL 256 (f.d. artikel 192)

Beslut av rådet eller kommissionen som medför betalningsskyldighet för andra än stater skall vara
verkställbara.

Verkställigheten skall följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den medlemsstat inom vars
territorium den sker. Beslutet om att verkställighet skall ske skall bifogas avgörandet utan andra
formaliteter än kontroll av avgörandets äkthet genom den nationella myndighet som varje medlemsstats
regering skall utse för detta ändamål samt meddela kommissionen och domstolen.

582

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

När dessa formaliteter uppfyllts på begäran av den berörda parten, får denne fullfölja verkställigheten
enligt den nationella lagstiftningen genom att hänskjuta ärendet direkt till den behöriga myndigheten.

Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av domstolen. Domstolarna i de berörda staterna
skall dock vara behöriga beträffande klagomål om att verkställigheten inte genomförs på regelrätt sätt.

KAPITEL 3

EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN

ARTIKEL 257 (f.d. artikel 193)

En ekonomisk och social kommitté upprättas härmed. Den skall ha en rådgivande funktion.

Kommittén skall bestå av företrädare för olika grupper inom det ekonomiska och sociala livet, särskilt
företrädare för tillverkare, jordbrukare, transportföretag, arbetstagare, köpmän, hantverkare, fria yrken
och allmänna samhällsintressen.

583

ARTIKEL 258 (f.d. artikel 194)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Antalet ledamöter i Ekonomiska och sociala kommittén är följande:

Belgien	12
Danmark	9
Tyskland	24
Grekland	12
Spanien	21
Frankrike	24
Irland	9
Italien	24
Luxemburg	6
Nederländerna	12
Österrike	12
Portugal	12
Finland	9
Sverige	12
Förenade kungariket	24

Kommitténs medlemmar skall utses för fyra år genom enhälligt beslut av rådet. De kan återväljas.

Kommitténs medlemmar får inte bindas av några instruktioner. De skall i gemenskapens allmänna
intresse fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet.

584

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa kommittémedlemmarnas arvoden.

ARTIKEL 259 (f.d. artikel 195)

1.    När medlemmar av kommittén skall utses skall varje medlemsstat tillställa rådet en lista med
dubbelt så många kandidater som det antal platser som tilldelats statens medborgare.

Vid kommitténs sammansättning skall hänsyn tas till nödvändigheten av att säkerställa en tillräcklig
representation för de olika grupperna inom det ekonomiska och sociala livet.

2.    Rådet skall höra kommissionen. Det får inhämta synpunkter från europeiska organisationer, som
representerar de olika ekonomiska och sociala sektorer som berörs av gemenskapens verksamhet.

ARTIKEL 260 (f.d. artikel 196)

Kommittén skall bland sina medlemmar välja sin ordförande och sitt presidium för en tid av två år.

Den skall anta sin egen arbetsordning.

585

20 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Kommittén skall sammankallas av ordföranden på begäran av rådet eller kommissionen. Den kan också
sammanträda på eget initiativ.

ARTIKEL 261 (f.d. artikel 197)

Kommittén skall ha facksektioner för de viktigaste av de områden som detta fördrag omfattar.

Facksektionerna skall utöva sin verksamhet inom ramen för kommitténs allmänna behörighet. De får inte
höras oberoende av kommittén.

Inom kommittén får även upprättas underkommittéer som i bestämda frågor eller på bestämda områden
skall utarbeta utkast till yttranden som skall underställas kommittén för övervägande.

Arbetsordningen skall bestämma hurfacksektionerna och underkommittéerna skall vara sammansatta och
vilka behörighetsregler som skall gälla för dem.

ARTIKEL 262 (f.d. artikel 198)

Kommittén skall höras av rådet eller kommissionen i de fall som anges i detta fördrag. Den får höras av
dessa institutioner i samtliga fall då dessa finner det lämpligt. Den får på eget initiativ avge ett yttrande i
sådana fall där den anser att det är lämpligt.

586

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Om rådet eller kommissionen anser det nödvändigt, skall de utsätta en frist inom vilken kommittén skall
avge sitt yttrande; denna får inte understiga en månad från den dag kommitténs ordförande fått
meddelande om ärendet. Efter fristens utgång får saken behandlas, även om något yttrande inte
föreligger.

Kommitténs och facksektionernas yttranden med protokoll från överläggningarna skall överlämnas till
rådet och kommissionen.

Europaparlamentet kan höra kommittén.

KAPITEL 4

REGIONKOMMITTÉN

ARTIKEL 263 (f.d. artikel 198a)

En rådgivande kommitté som består av företrädare för regionala och lokala organ, i fortsättningen kallad
Regionkommittén, upprättas härmed.

587

Antalet ledamöter i Regionkommittén är följande:

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Belgien	12
Danmark	9
Tyskland	24
Grekland	12
Spanien	21
Frankrike	24
Irland	9
Italien	24
Luxemburg	6
Nederländerna	12
Österrike	12
Portugal	12
Finland	9
Sverige	12
Förenade kungariket	24

Kommitténs medlemmar och lika många suppleanter skall utses för fyra år genom enhälligt beslut av
rådet på förslag av respektive medlemsstater. De kan återväljas. Ingen medlem av kommittén får
samtidigt vara ledamot av Europaparlamentet.

Kommitténs medlemmar får inte bindas av några instruktioner. De skall i gemenskapens allmänna
intresse fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet.

588

ARTIKEL 264 (f.d. artikel 198b)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Regionkommittén skall bland sina medlemmar välja sin ordförande och sitt presidium för en tid av
två år.

Den skall anta sin arbetsordning.

Kommittén skall sammankallas av ordföranden på begäran av rådet eller kommissionen. Den kan också
sammanträda på eget initiativ.

ARTIKEL 265 (f.d. artikel 198c)

Regionkommittén skall höras av rådet eller kommissionen i de fall som anges i detta fördrag och i alla
övriga fall, särskilt sådana som rör gränsöverskridande samarbete, där en av dessa båda institutioner
finner det lämpligt.

Om rådet eller kommissionen anser det nödvändigt, skall de utsätta en frist inom vilken kommittén skall
avge sitt yttrande; denna får inte understiga en månad från den dag kommitténs ordförande fått
meddelande om ärendet. Efter fristens utgång får saken behandlas, även om något yttrande inte
föreligger.

Om Ekonomiska och sociala kommittén hörs enligt artikel 262, skall rådet eller kommissionen underrätta
Regionkommittén om denna begäran om yttrande. Om Regionkommittén anser att särskilda regionala
intressen berörs, får den avge ett yttrande i saken.

589

Europaparlamentet kan höra Regionkommittén.

Prop. 1997/98:58 Bilaga 11

Den får på eget initiativ avge ett yttrande i sådana fall där den anser att det är lämpligt.

Kommitténs yttrande med protokoll från överläggningarna skall överlämnas till rådet och kommissionen.

KAPITEL 5

EUROPEISKA INVESTERINGSBANKEN

ARTIKEL 266 (f.d. artikel 198d)

Europeiska investeringsbanken skall vara en juridisk person.

Medlemmar i Europeiska investeringsbanken är medlemsstaterna.

Europeiska investeringsbankens stadga är såsom protokoll fogad till detta fördrag.

590

ARTIKEL 267 (f.d. artikel 198e)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Europeiska investeringsbanken skall ha till uppgift att genom att anlita kapitalmarknaderna och utnyttja
egna medel bidra till en balanserad och störningsfri utveckling av den gemensamma marknaden i
gemenskapens intresse. I detta syfte skall den genom att bevilja lån och garantier utan vinstsyfte
underlätta finansieringen av följande projekt inom alla områden av ekonomin:

a)    Projekt som syftar till utveckling av mindre utvecklade regioner.

b)    Projekt som syftar till en modernisering eller omställning av företag eller till att skapa nya
verksamheter med anledning av det gradvisa upprättandet av den gemensamma marknaden och
som på grund av sin storlek eller sin natur inte helt kan finansieras med de olika medel som är
tillgängliga i de enskilda medlemsstaterna.

c)    Projekt av gemensamt intresse för flera medlemsstater, vilka på grund av sin storlek eller sin natur
inte helt kan finansieras med de olika medel som är tillgängliga i de enskilda medlemsstaterna.

När banken fullgör sina uppgifter skall den underlätta finansieringen av investeringsprogram i samband
med stöd från strukturfonderna och andra av gemenskapens finansieringsorgan.

591

AVDELNING II                Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

FINANSIELLA BESTÄMMELSER

ARTIKEL 268 (f.d. artikel 199)

Gemenskapens samtliga inkomster och utgifter, inbegripet de som hänför sig till Europeiska
socialfonden, skall beräknas för varje budgetår och tas upp i budgeten.

Förvaltningsutgifter för institutionerna till följd av bestämmelserna i Fördraget om Europeiska unionen
om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik samt om samarbete i rättsliga och inre angelägenheter
skall belasta budgeten. Driftutgifterna till följd av att de nämnda bestämmelserna genomförs, kan på de
villkor som anges i bestämmelserna belasta budgeten.

Budgetens inkomster och utgifter skall balansera varandra.

ARTIKEL 269 (f.d. artikel 201)

Utan att det inverkar på andra inkomster skall budgeten finansieras helt av egna medel.

592

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Rådet skall enhälligt, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, fastställa
bestämmelser om gemenskapens system för egna medel samt rekommendera medlemsstaterna att anta
dessa bestämmelser i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.

ARTIKEL 270 (f.d. artikel 201a)

För att budgetdisciplinen skall upprätthållas får kommissionen inte lägga fram något förslag till
gemenskapsrättsakt eller ändra sina förslag eller besluta om någon genomförandeåtgärd som kan medföra
betydande verkningar för budgeten, utan att avge en försäkran om att förslaget eller åtgärden kan
finansieras inom ramen för gemenskapens egna medel i enlighet med de bestämmelser som fastställts av
rådet enligt artikel 269.

ARTIKEL 271 (f.d. artikel 202)

De utgifter som tas upp i budgeten skall beviljas för ett budgetår, om inte något annat har bestämts i den
budgetförordning som utfärdats enligt artikel 279.

På de villkor som skall fastställas enligt artikel 279 får anslag som inte avser personalutgifter och som
inte förbrukats vid budgetårets utgång föras över, dock endast till det närmast följande budgetåret.

593

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Anslagen skall delas in i avdelningar alltefter utgifternas art eller ändamål och i mån av behov ytterligare

delas in i överensstämmelse med den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 279.

Europaparlamentets, rådets, kommissionens och domstolens utgifter skall tas upp i särskilda delar av
budgeten om inte annat följer av någon särskild ordning för vissa gemensamma utgifter.

ARTIKEL 272 (f.d. artikel 203)

1.    Budgetåret skall börja den 1 januari och sluta den 31 december.

2.    Var och en av gemenskapens institutioner skall före den 1 juli upprätta en beräkning över sina
utgifter. Kommissionen skall sammanställa dessa beräkningar i ett preliminärt budgetförslag Den skall
bifoga ett yttrande som får innehålla avvikande beräkningar.

Det preliminära budgetförslaget skall innehålla en beräkning över inkomster och en över utgifter.

3.    Kommissionen skall förelägga rådet det preliminära budgetförslaget senast den 1 september året
före det budgetår som förslaget avser.

Rådet skall samråda med kommissionen och i förekommande fall med övriga berörda institutioner, när
det avser att avvika från det preliminära budgetförslaget.

594

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa budgetförslaget och överlämna det till
Europaparl ament et.

4.    Budgetförslaget skall föreläggas Europaparlamentet senast den 5 oktober året före det budgetår
som förslaget avser.

Europaparlamentet har rätt att genom beslut av en majoritet av dess ledamöter ändra budgetförslaget och
att genom beslut med en absolut majoritet av de avgivna rösterna föreslå rådet ändringar i
budgetförslaget beträffande utgifter som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som har
antagits i enlighet med detta.

Om Europaparlamentet inom 45 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget har godkänt detta är budgeten
slutgiltigt antagen. Om Europaparlamentet inom denna frist inte har ändrat budgetförslaget och inte heller
föreslagit ändringar i detta skall budgeten anses vara slutgiltigt antagen.

Om Europaparlamentet inom denna frist har antagit ändringar eller lagt fram ändringsförslag, skall
budgetförslaget tillsammans med ändringarna eller ändringsförslagen överlämnas till rådet.

5.    Efter att ha överlagt om budgetförslaget med kommissionen och vid behov med övriga berörda
institutioner, skall rådet besluta enligt följande villkor:

a) Rådet får genom beslut med kvalificerad majoritet modifiera varje ändring som har antagits av
Europaparlamentet.

595

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

b) I fråga om ändringsförslagen får rådet

med kvalificerad majoritet avslå ett av Europaparlamentet framlagt ändringsförslag, om detta
inte resulterar i någon ökning av en institutions totala utgifter, framför allt beroende på att
den ökning av utgifterna som ändringsförslaget skulle medföra uttryckligen skulle
kompenseras av en eller flera föreslagna ändringar som i motsvarande grad minskar
utgifterna; om något avslagsbeslut inte fattats, skall ändringsförslaget anses godkänt,

med kvalificerad majoritet godkänna ett av Europaparlamentet framlagt ändringsförslag, om
detta resulterar i en ökning av en institutions totala utgifter; om något godkännandebeslut
inte fattas, skall ändringsförslaget anses avslaget,

när rådet enligt någon av de två föregående strecksatserna har avslagit ett ändringsförslag
genom beslut med kvalificerad majoritet antingen låta beloppet i budgetförslaget stå kvar
eller fastställa ett annat belopp.

Budgetförslaget skall ändras på grundval av de ändringsförslag som godkänts av rådet.

596

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Om rådet inte inom 15 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget har modifierat någon av de ändringar
som antagits av Europaparlamentet och om de ändringsförslag som lagts fram av Europaparlamentet har
godkänts, skall budgeten anses vara slutgiltigt antagen. Rådet skall underrätta Europaparlamentet om att
det inte har modifierat någon av ändringarna och om att ändringsförslagen har godkänts.

Om rådet inom denna frist har modifierat en eller flera av de ändringar som antagits av
Europaparlamentet eller om Europaparlamentets ändringsförslag har avslagits eller modifierats skall det
modifierade budgetförslaget åter överlämnas till Europaparlamentet. Rådet skall underrätta
Europaparlamentet om resultatet av sina överväganden.

6.    Inom 15 dagar efter det att budgetförslaget förelagts Europaparlamentet får parlamentet som skall
ha underrättats om de åtgärder som vidtagits beträffande dess ändringsförslag genom beslut av en
majoritet av dess ledamöter och med tre femtedelar av de avgivna rösterna ändra eller avslå de
modifieringar av Europaparlamentets ändringar som gjorts av rådet och skall anta budgeten i enlighet
därmed. Om Europaparlamentet inte har fattat något beslut inom denna frist skall budgeten anses
slutgiltigt antagen.

7.    När det förfarande som anges i denna artikel har fullföljts, skall Europaparlamentets ordförande
förklara att budgeten blivit slutgiltigt antagen.

8.    Om viktiga skäl föreligger får dock Europaparlamentet genom beslut av en majoritet av dess
ledamöter och med två tredjedelar av de avgivna rösterna avslå budgetförslaget och begära att få ett nytt
förslag framlagt.

597

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

9. För samtliga utgifter utom sådana som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter
som antagits i enlighet med detta skall årligen fastställas en maximal procentuell ökning i förhållande till
utgifter av samma slag under det innevarande året.

Kommissionen skall efter samråd med kommittén för ekonomisk politik bestämma denna maximala
procentsats beroende på

volymutvecklingen av bruttonationalinkomsten inom gemenskapen,

den genomsnittliga förändringen av medlemsstaternas budgetar,

och

utvecklingen av levnadskostnaderna under det föregående budgetåret.

Gemenskapens alla institutioner skall före den 1 maj underrättas om den maximala procentsatsen.
Institutionerna är skyldiga att rätta sig efter denna under budgetförfarandet, om inte annat följer av
bestämmelserna i denna punkt fjärde och femte styckena.

Om den procentuella ökningen i det budgetförslag som upprättats av rådet beträffande andra utgifter än
sådana som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits i enlighet med detta,
överstiger hälften av den maximala procentsatsen, får Europaparlamentet då det utövar sin ändringsrätt
ytterligare öka den totala summan av dessa utgifter med upp till hälften av den maximala procentsatsen.

598

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Om Europaparlamentet, rådet eller kommissionen anser att gemenskapernas verksamhet kräver att den
enligt förfarandet i denna punkt fastställda procentsatsen skall överskridas, får en annan procentsats
fastställas genom avtal mellan rådet, som skall besluta med kvalificerad majoritet och Europaparlamentet,
vars beslut skall fattas av en majoritet av dess ledamöter och tre femtedelar av de avgivna rösterna.

10. Varje institution skall utöva de befogenheter den tilldelats genom denna artikel med vederbörlig
hänsyn till fördragets bestämmelser och till rättsakter som antagits i enlighet med dessa, särskilt de som
avser gemenskapens egna medel och balansen mellan inkomster och utgifter.

ARTIKEL 273 (f.d. artikel 204)

Om budgeten ännu inte har antagits i början av ett budgetår, får ett belopp som motsvarar högst en
tolftedel av budgetanslagen för det föregående budgetåret användas varje månad för en avdelning eller en
underavdelning i budgeten i enlighet med bestämmelserna i den budgetförordning som utfärdats enligt
artikel 279; detta arrangemang skall dock inte få till följd att kommissionen får förfoga över medel som
överstiger en tolftedel av de anslag som anges i det budgetförslag som är under utarbetande.

Under förutsättning att övriga villkor i första stycket iakttas får rådet genom beslut med kvalificerad
majoritet ge sitt tillstånd till utgifter som överstiger en tolftedel.

599

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Om beslutet avser utgifter som inte är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits
i enlighet med detta, skall rådet omedelbart överlämna beslutet till Europaparlamentet; inom 30 dagar får
Europaparlamentet genom beslut av en majoritet av dess ledamöter och med tre femtedelar av de avgivna
rösterna fatta ett avvikande beslut beträffande de utgifter som överstiger den tolftedel som avses i första
stycket. I fråga om sistnämnda utgifter skall rådets beslut skjutas upp till dess att Europaparlamentet har
fattat sitt beslut. Om Europaparlamentet inte inom denna frist har fattat ett beslut som avviker från rådets
beslut skall det senare beslutet betraktas som slutgiltigt antaget.

I de beslut som avses i andra och tredje styckena skall redovisas de åtgärder som krävs i fråga om
resurser för att säkerställa tillämpningen av denna artikel.

ARTIKEL 274 (f.d. artikel 205)

I överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning skall kommissionen genomföra
budgeten under eget ansvar och inom ramen för de beviljade anslagen enligt bestämmelserna i den
budgetförordning som utfärdats enligt artikel 279. Medlemsstaterna skall samarbeta med kommissionen
för att säkerställa att anslagen används i överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk
förvaltning.

Budgetförordningen skall innehålla närmare bestämmelser om hur varje institution skall medverka när
dess egna utgifter effektueras.

Kommissionen får inom budgeten föra över anslag från en avdelning till en annan och från en
underavdelning till en annan, inom de gränser och på de villkor som anges i budgetförordningen.

600

ARTIKEL 275 (f.d. artikel 205a)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Kommissionen skall årligen till rådet och Europaparlamentet överlämna en redovisning för hur budgeten
genomförts under det föregående budgetåret. Kommissionen skall till dem också överlämna en
redovisning för gemenskapens tillgångar och skulder.

ARTIKEL 276 (f.d. artikel 206)

1.    På rekommendation av rådet, som skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, skall
Europaparlamentet bevilja kommissionen ansvarsfrihet för budgetens genomförande. I detta syfte skall
rådet och Europaparlamentet i tur och ordning granska räkenskaperna och de redovisningar som avses i
artikel 275, revisionsrättens årsrapport tillsammans med de granskade institutionernas yttranden över
revisionsrättens iakttagelser, den förklaring om räkenskapernas tillförlitlighet som avses i artikel 248.1
andra stycket samt de av revisionsrättens särskilda rapporter som är av betydelse i detta sammanhang.

2.    Innan Europaparlamentet beviljar kommissionen ansvarsfrihet eller för andra ändamål i samband
med att Europaparlamentet utövar sina befogenheter beträffande budgetens genomförande, kan det
anmoda kommissionen att redogöra för verkställigheten av utgifterna eller för hur de finansiella
kontrollsystemen fungerar. Kommissionen skall på begäran lägga fram alla nödvändiga uppgifter för
Europaparlamentet.

601

21 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

3. Kommissionen skall vidta alla lämpliga åtgärder för att rätta sig efter iakttagelserna i besluten om
ansvarsfrihet, andra iakttagelser från Europaparlamentet om verkställigheten av utgifterna samt de
kommentarer som är fogade till rådets rekommendationer om ansvarsfrihet

På begäran av Europaparlamentet eller rådet skall kommissionen rapportera om de åtgärder som den har
vidtagit mot bakgrund av dessa iakttagelser och kommentarer, särskilt om de instruktioner som den har
gett de avdelningar som ansvarar för budgetens genomförande. Dessa rapporter skall också översändas
till revisionsrätten.

ARTIKEL 277 (f.d. artikel 207)

Budgeten skall upprättas i den beräkningsenhet som bestämts i överensstämmelse med föreskrifterna i
den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 279.

ARTIKEL 278 (f.d. artikel 208)

Under förutsättning att kommissionen underrättar berörda medlemsstaters behöriga myndigheter får
kommissionen överföra tillgångar som den innehar i en medlemsstats valuta till en annan medlemsstats
valuta i den mån det behövs för att dessa tillgångar skall kunna användas för ändamål som avses i detta
fördrag. Kommissionen skall så långt som möjligt undvika att företa sådana överföringar, om den har
kontanter eller likvida medel i de valutor som den behöver.

602

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Kommissionen skall stå i förbindelse med varje medlemsstat genom den myndighet som medlemsstaten
utser. Vid genomförandet av finansiella transaktioner skall kommissionen anlita den berörda
medlemsstatens sedelutgivande bank eller något annat finansinstitut som godkänts av medlemsstaten.

ARTIKEL 279 (f.d. artikel 209)

Rådet skall genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet
och erhållit revisionsrättens yttrande

a)    utfärda budgetförordningar som särskilt skall innehålla närmare bestämmelser om budgetens
uppställning och genomförande och om redovisning och revision

b)    fastställa de sätt och det förfarande enligt vilka de budgetinkomster som fastställts i den ordning
som gäller för gemenskapens egna medel skall ställas till kommissionens förfogande samt
bestämma nödvändiga åtgärder för att möta ett eventuellt likviditetsbehov,

c)    bestämma regler för ekonomichefers utanordnares och räkenskapsförares ansvar och lämplig
ordning för kontroll.

603

ARTIKEL 280 (f.d. artikel 209a)

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

1.    Gemenskapen och medlemsstaterna skall bekämpa bedrägerier och all annan olaglig
verksamhet som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen genom åtgärder som skall
vidtas i enlighet med denna artikel och som skall ha avskräckande effekt och ge ett effektivt skydd
i medlemsstaterna.

2.    Medlemsstaterna skall vidta samma åtgärder för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot
gemenskapens ekonomiska intressen, som de vidtar för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot
deras egna ekonomiska intressen.

3.    Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i detta fördrag skall
medlemsstaterna samordna sina åtgärder för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen mot
bedrägerier. De skall för detta ändamål tillsammans med kommissionen organisera ett nära och
regelbundet samarbete mellan de behöriga myndigheterna.

4.    Rådet skall i enlighet med förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört revisionsrätten
besluta om nödvändiga åtgärder som rör förebyggande av och kamp mot bedrägerier som riktar sig
mot gemenskapens ekonomiska intressen för att ge effektivt och likvärdigt skydd i
medlemsstaterna. Dessa åtgärder skall inte gälla tillämpningen av nationell straffrätt eller den
nationella rättsskipningen.

5.    Kommissionen skall i samarbete med medlemsstaterna varje år för Europaparlamentet och
rådet lägga fram en rapport om de åtgärder som vidtagits för att genomföra denna artikel.

604

SJÄTTE DELEN

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

ARTIKEL 281 (f.d. artikel 210)

Gemenskapen skall vara en juridisk person.

ARTIKEL 282 (f.d. artikel 211)

Gemenskapen skall i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska
personer enligt den nationella lagstiftningen: den skall särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös
egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. Den skall i sådana fall företrädas av
kommissionen.

ARTIKEL 283 (f.d. artikel 212)

Rådet skall på förslag från kommissionen och efter att ha hört övriga berörda institutioner, med
kvalificerad majoritet fastställa tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och
anställningsvillkor för övriga anställda i gemenskaperna.

605

ARTIKEL 284 (f.d. artikel 213)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Kommissionen får inom de gränser och på de villkor som fastställts av rådet i enlighet med
bestämmelserna i detta fördrag inhämta den information och företa de kontroller som behövs för att
fullgöra de uppgifter som anförtrotts kommissionen.

ARTIKEL 285 (f.d. artikel 213a)

1.    Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5 i protokollet om stadgan för Europeiska
centralbankssystemet och Europeiska centralbanken skall rådet enligt förfarandet i artikel 251 besluta om
åtgärder för att framställa sådan statistik som behövs för gemenskapens verksamhet.

2.    Framställningen av gemenskapsstatistik skall uppfylla krav på opartiskhet, tillförlitlighet,
objektivitet, vetenskapligt oberoende, kostnadseffektivitet och insynsskydd för statistiska uppgifter; den
får inte innebära en alltför stor belastning för de ekonomiska aktörerna.

ARTIKEL 286 (f.d. artikel 213b)

1. Från och med den 1 januari 1999 skall gemenskapsrättsakter om skydd för enskilda när det gäller
behandling av och fri rörlighet för personuppgifter vara tillämpliga på de institutioner och organ som
inrättas genom eller på grundval av detta fördrag.

606

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

2. Före den tidpunkt som avses i punkt 1 skall rådet enligt förfarandet i artikel 251 inrätta ett
oberoende övervakningsorgan som skall ansvara för att övervaka att dessa gemenskapsrättsakter tillämpas
på gemenskapens institutioner och organ samt vid behov anta andra för ändamålet relevanta
bestämmelser.

ARTIKEL 287 (f.d. artikel 214)

Medlemmarna av gemenskapens institutioner, medlemmarna av kommittéer samt tjänstemän och övriga
anställda i gemenskapen skall, även efter det att deras uppdrag upphört, vara förpliktade att inte lämna ut
upplysningar som omfattas av tystnadsplikt, särskilt uppgifter om företag, deras affärsförbindelser eller
deras kostnadsförhållanden.

ARTIKEL 288 (f.d. artikel 215)

Gemenskapens avtalsrättsliga ansvar skall regleras av den lagstiftning som är tillämplig på avtalet i fråga.

Vad beträffar utomobligatoriskt ansvar skall gemenskapen ersätta skada, som orsakats av dess
institutioner eller av dess anställda under tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är
gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar.

Föregående stycke skall på samma villkor tillämpas på skada som orsakats av ECB eller av dess anställda
under tjänsteutövning.

De anställdas personliga ansvar gentemot gemenskapen skall regleras av bestämmelserna i de
tjänsteföreskrifter eller de anställningsvillkor som gäller för dem.

607

ARTIKEL 289 (f.d. artikel 216)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Säte för gemenskapens institutioner skall fastställas av medlemsstaternas regeringar i samförstånd.

ARTIKEL 290 (f.d. artikel 217)

Reglerna i fråga om språk för gemenskapens institutioner skall, med förbehåll för bestämmelserna i
domstolens rättegångsregler, enhälligt fastställas av rådet.

ARTIKEL 291 (f.d. artikel 218)

Gemenskapen skall, på de villkor som anges i protokollet av den 8 april 1965 om Europeiska
gemenskapernas immunitet och privilegier, inom medlemsstaternas territorier åtnjuta den immunitet och
de privilegier som krävs för att den skall kunna fullgöra sin uppgift. Detsamma skall gälla för
Europeiska centralbanken, Europeiska monetära institutet och Europeiska investeringsbanken.

ARTIKEL 292 (f.d. artikel 219)

Medlemsstaterna förbinder sig att inte lösa tvister om tolkningen eller tillämpningen av detta fördrag på
annat sätt än som bestämts genom fördraget.

608

ARTIKEL 293 (f.d. artikel 220)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Medlemsstaterna skall i den utsträckning det är nödvändigt, inleda förhandlingar med varandra i syfte att
till förmån för sina medborgare säkerställa:

skydd till person samt åtnjutande och skydd av rättigheter på de villkor som varje stat tillerkänner
sina egna medborgare,

avskaffandet av dubbelbeskattning inom gemenskapen,

- ömsesidigt erkännande av bolag som avses i artikel 48 andra stycket, bibehållande av ställningen
som juridisk person för det fall att ett bolags säte flyttas från ett land till ett annat samt möjlighet
till fusion av bolag som lyder under olika nationella lagar,

förenkling av formaliteter för ömsesidigt erkännande och verkställighet av rättsliga avgöranden och
skiljedomar.

ARTIKEL 294 (f.d. artikel 221)

Medlemsstaterna skall, utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i fördraget, ge
medborgare i andra medlemsstater samma behandling som sina egna medborgare med avseende på
kapitalplacering i bolag som avses i artikel 48.

609

ARTIKEL 295 (f.d. artikel 222)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Detta fördrag skall inte i något hänseende ingripa i medlemsstaternas egendomsordning.

ARTIKEL 296 (f.d. artikel 223)

1.    Bestämmelserna i detta fördrag skall inte hindra tillämpningen av följande regler:

a)    Ingen medlemsstat skall vara förpliktad att lämna sådan information vars avslöjande den anser
strida mor sina väsentliga säkerhetsintressen.

b)    Varje medlemsstat får vidta åtgärder, som den anser nödvändiga för att skydda sina väsentliga
säkerhetsintressen i fråga om tillverkning av eller handel med vapen ammunition och krigsmateriel;
sådana åtgärder får inte försämra konkurrensvillkoren på den gemensamma marknaden vad gäller
varor som inte är avsedda speciellt för militärändamål.

2.    Rådet får på förslag från kommissionen genom enhälligt beslut ändra den lista som rådet
den 15 april 1958 fastställde över varor på vilka bestämmelserna i punkt lb skall tillämpas.

610

ARTIKEL 297 (f.d. artikel 224)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Medlemsstaterna skall samråda med varandra för att genom gemensamma åtgärder hindra att den
gemensamma marknadens funktion påverkas av åtgärder som en medlemsstat kan se sig tvungen att vidta
vid allvarliga interna störningar som påverkar upprätthållandet av lag och ordning, i händelse av krig
eller vid en allvarlig internationell spänning som innebär krigsfara eller för att fullgöra de skyldigheter
den har tagit på sig i syfte att bevara fred och internationell säkerhet.

ARTIKEL 298 (f.d. artikel 225)

Om åtgärder som vidtagits i de fall som avses i artiklarna 296 och 297 leder till att konkurrensvillkoren
inom den gemensamma marknaden snedvrids, skall kommissionen tillsammans med den berörda
medlemsstaten undersöka hur åtgärderna kan anpassas till bestämmelserna i detta fördrag.

Med avvikelse från det förfarande som anges i artiklarna 226 och 227 får kommissionen eller en
medlemsstat vända sig direkt till domstolen, om kommissionen eller medlemsstaten anser att en annan
medlemsstat missbrukar sina befogenheter enligt artiklarna 296 och 297. Domstolen skall meddela sitt
avgörande inom stängda dörrar.

611

ARTIKEL 299 (f.d. artikel 227)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

1.    Detta fördrag skall gälla för Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken
Tyskland, Hellenska republiken, Konungariket Spanien, Franska republiken, Irland, Italienska
republiken, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna. Republiken Österrike,
Portugisiska republiken, Republiken Finland, Konungariket Sverige och Förenade konungariket
Storbritannien och Nordirland.

2.    Bestämmelserna i detta fördrag skall gälla för de franska utomeuropeiska departementen,
Azorerna, Madeira och Kanarieöarna.

Rådet skall dock med beaktande av den strukturella, sociala och ekonomiska situationen i de franska
utomeuropeiska departementen och på Azorerna, Madeira och Kanarieöarna, vilken förvärras av dessas
avlägsna belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden samt
ekonomiska beroende av ett fåtal produkter, vilka faktorer på grund av sin bestående natur och
sammanlagda verkan allvarligt hämmar områdenas utveckling, med kvalificerad majoritet på förslag av
kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet besluta om specifika åtgärder för att särskilt
fastställa villkoren för hur detta fördrag skall tillämpas beträffande dessa områden, inklusive den
gemensamma politiken.

Rådet skall, när det beslutar om de relevanta åtgärder som avses i andra stycket, beakta sådana områden
som tull- och handelspolitik, skattepolitik, frizoner, jordbruks- och fiskepolitik, villkor för leverans av
råvaror och viktiga konsumtionsvaror, statligt stöd samt villkor för tillgång till strukturfonder och
övergripande gemenskapsprogram.

612

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Rådet skall besluta om de åtgärder som avses i andra stycket med beaktande av de yttersta
randområdenas särdrag och särskilda begränsningar, utan att undergräva integriteten och sammanhanget
hos gemenskapsrätten, inklusive den inre marknaden och den gemensamma politiken.

3.    De utomeuropeiska länder och territorier som anges i bilaga II till detta fördrag skall omfattas av
den särskilda associeringsordning som fastställts i fjärde delen i detta fördrag.

Detta fördrag skall inte tillämpas på de utomeuropeiska länder och territorier som har särskilda
förbindelser med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland och som inte har tagits med i den
nämnda bilagan.

4.    Bestämmelserna i detta fördrag skall tillämpas på de europeiska territorier vilkas utrikes
angelägenheter omhändertas av en medlemsstat.

5.    Bestämmelserna i detta fördrag skall omfatta Åland i enlighet med bestämmelserna i protokoll 2 i
akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges
anslutning.

6.    Utan hinder av föregående punkter skall följande gälla:

a)    Detta fördrag skall inte tillämpas beträffande Färöarna.

b)    Detta fördrag skall inte tillämpas beträffande Förenade konungariket Storbritannien och
Nordirlands suveräna basområden på Cypern.

613

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

c) Detta fördrag skall tillämpas beträffande Kanalöarna och Isle of Man endast i den utsträckning det
är nödvändigt för att säkerställa genomförandet av den ordning för dessa öar som anges i det
fördrag om anslutning av nya medlemsstater till Europeiska ekonomiska gemenskapen och till
Europeiska atomenergigemenskapen som undertecknats den 22 januari 1972.

ARTIKEL 300 (f.d. artikel 228)

1.    När detta fördrag föreskriver att avtal skall ingås mellan gemenskapen och en eller flera stater eller
internationella organisationer skall kommissionen ge rekommendationer till rådet som skall bemyndiga
kommissionen att inleda de förhandlingar som behövs. Kommissionen skall föra dessa förhandlingar i
samråd med de särskilda kommittéer som rådet har tillsatt för att biträda kommissionen i dess uppgift
och inom ramen för de direktiv som rådet kan komma att utfärda för kommissionen.

När rådet utövar de befogenheter som det har tillerkänts enligt denna punkt skall rådet besluta med
kvalificerad majoritet utom i de fall då rådet enligt punkt 2 första stycket skall besluta enhälligt.

2.    Om inte annat följer av kommissionens befogenheter på detta område skall både undertecknandet,
som kan åtföljas av ett beslut om provisorisk tillämpning före ikraftträdandet, och ingåendet av avtalen
beslutas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen. Rådet skall besluta enhälligt om
avtalet omfattar ett område där det krävs enhällighet för att interna regler skall kunna antas, samt om det
är fråga om ett sådant avtal som avses i artikel 310.

614

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Med avvikelse från bestämmelserna i punkt 3 skall samma förfaranden tillämpas på ett beslut om att
tillfälligt upphöra att tillämpa ett avtal samt för att bestämma vilka ståndpunkter som på gemenskapens
vägnar skall intas i ett organ som inrättats genom ett avtal som grundas på artikel 310, om detta organ
skall fatta beslut med rättslig verkan, med undantag för sådana beslut som kompletterar eller ändrar
avtalets institutionella ram.

Europaparlamentet skall omedelbart och fullständigt informeras om alla beslut som fattas enligt denna
punkt när det gäller provisorisk tillämpning eller tillfälligt upphävande av avtal, eller fastställande av
gemenskapens ståndpunkt i ett organ som inrättats genom ett avtal som grundas på artikel 310.

3. Med undantag för sådana avtal som avses i artikel 133.3 skall rådet ingå avtal efter att ha hört
Europaparlamentet och detta även om avtalet omfattar ett område där interna regler skall antas enligt
förfarandet i artikel 251 eller 252. Europaparlamentet skall avge sitt yttrande inom den tid som rådet får
bestämma med hänsyn till hur brådskande ärendet är. Om ett yttrande inte har avgetts inom denna tid,
får rådet fatta beslut.

Med avvikelse från föregående stycke krävs Europaparlamentets samtycke för ingåendet av sådana avtal
som avses i artikel 310 andra avtal som skapar en särskild institutionell ram genom att
samarbetsförfaranden inrättas, sådana avtal som har betydande budgetmässiga följder för gemenskapen
samt sådana avtal som medför ändring av en rättsakt som har antagits enligt förfarandet i artikel 251.

615

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

Rådet och Europaparlamentet får i brådskande fall komma överens om den tid inom vilken samtycke
skall ges.

4.    När rådet ingår ett avtal får det med avvikelse från punkt 2 bemyndiga kommissionen att godkänna
ändringar för gemenskapens räkning, om dessa ändringar enligt avtalet skall antas genom ett förenklat
förfarande eller av ett organ som inrättas genom avtalet; rådet får förena ett sådant bemyndigande med
särskilda villkor.

5.    Om rådet avser att ingå ett avtal som förutsätter ändringar i detta fördrag, skall ändringarna
dessförinnan antas enligt förfarandet i artikel 48 i Fördraget om Europeiska unionen.

6.    Rådet, kommissionen eller en medlemsstat får inhämta domstolens yttrande över huruvida ett
tilltänkt avtal är förenligt med bestämmelserna i detta fördrag. Om domstolen i sitt yttrande finner att så
inte är fallet, får avtalet endast träda i kraft i enlighet med artikel 48 i Fördraget om Europeiska unionen.

7.    Avtal som ingåtts i den ordning som anges i denna artikel skall vara bindande för gemenskapens
institutioner och för medlemsstaterna.

616

ARTIKEL 301 (f.d. artikel 228a)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Om en gemensam ståndpunkt eller en gemensam åtgärd som har beslutats enligt bestämmelserna om en
gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i Fördraget om Europeiska unionen förutsätter ett handlande från
gemenskapens sida som helt eller delvis avbryter eller begränsar de ekonomiska förbindelserna med ett
eller flera tredje länder, skall rådet besluta om de brådskande åtgärder som är nödvändiga. Rådet skall
besluta med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.

ARTIKEL 302 (f.d. artikel 229)

Kommissionen skall säkerställa att ändamålsenliga förbindelser upprätthålls med Förenta nationernas
organ och dess fackorgan.

Den skall vidare säkerställa att lämpliga förbindelser upprätthålls med alla internationella organisationer.

ARTIKEL 303 (f.d. artikel 230)

Gemenskapen skall upprätta samarbete i alla lämpliga former med Europarådet.

617

ARTIKEL 304 (f.d. artikel 231)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Gemenskapen skall upprätta ett nära samarbete med Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling; de närmare villkoren för detta skall fastställas i samförstånd.

ARTIKEL 305 (f.d. artikel 232)

1.    Bestämmelserna i detta fördrag skall inte medföra någon ändring i bestämmelserna i Fördraget om
upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, särskilt inte vad avser medlemsstaternas rättigheter
och förpliktelser, befogenheterna för den gemenskapens institutioner och bestämmelserna i sistnämnda
fördrag om hur den gemensamma marknaden för kol och stål skall fungera.

2.    Bestämmelserna i detta fördrag skall inte inverka på bestämmelserna i Fördraget om upprättandet
av Europeiska atomenergigemenskapen.

ARTIKEL 306 (f.d. artikel 233)

Bestämmelserna i detta fördrag skall inte hindra förekomsten och genomförandet av de regionala
unionerna mellan Belgien och Luxemburg samt mellan Belgien, Luxemburg och Nederländerna, i den
mån syftena med dessa regionala unioner inte uppnås genom tillämpning av detta fördrag.

618

ARTIKEL 307 (f.d. artikel 234)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

De rättigheter och förpliktelser som följer av avtal som ingåtts före den 1 januari 1958 eller, för stater
som senare ansluter sig, före tidpunkten för deras anslutning mellan å ena sidan en eller flera
medlemsstater och å andra sidan ett eller flera tredje länder skall inte påverkas av bestämmelserna i detta
fördrag.

I den mån dessa avtal inte är förenliga med detta fördrag skall den eller de berörda medlemsstaterna
vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja det som är oförenligt med fördraget. Medlemsstaterna skall
vid behov bistå varandra i detta syfte och i förekommande fall inta en gemensam hållning.

Vid tillämpning av sådana avtal som avses i första stycket skall medlemsstaterna beakta att de fördelar
som varje medlemsstat beviljar enligt detta fördrag utgör en integrerad del av upprättandet av
gemenskapen och härigenom är oskiljaktigt förbundna med upprättandet av gemensamma institutioner,
med överlämnandet av befogenheter till dessa och med beviljandet av samma fördelar av alla övriga
medlemsstater.

ARTIKEL 308 (f.d. artikel 235)

Om en åtgärd från gemenskapens sida skulle visa sig nödvändig för att inom den gemensamma
marknadens ram förverkliga något av gemenskapens mål och om detta fördrag inte innehåller de
nödvändiga befogenheterna, skall rådet genom beslut på förslag från kommissionen och efter att ha hört
Europaparlamentet vidta de åtgärder som behövs.

619

ARTIKEL 309 (f.d. artikel 236)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

1.    Om ett beslut har fattats enligt artikel 7.2 i Fördraget om Europeiska unionen om att tillfälligt
upphäva rösträtten för företrädaren för en medlemsstats regering, gäller det tillfälliga upphävandet även
med avseende på det här fördraget.

2.    Om det i enlighet med artikel 7.1 i Fördraget om Europeiska unionen har fastslagits att en
medlemsstat allvarligt och ihällande åsidosätter principer som anges i artikel 6.1 i det fördraget, får rådet
dessutom med kvalificerad majoritet besluta att tillfälligt upphäva vissa av de rättigheter som den
ifrågavarande medlemsstaten har till följd av tillämpningen av det här fördraget. Rådet skall därvid
beakta de möjliga följder som ett sådant tillfälligt upphävande kan få för fysiska och juridiska personers
rättigheter och skyldigheter.

Den ifrågavarande medlemsstatens skyldigheter enligt det här fördraget skall under alla omständigheter
fortsätta att vara bindande för den staten.

3.    Rådet får senare med kvalificerad majoritet besluta om att ändra eller återkalla åtgärder som har
vidtagits enligt punkt 2, när den situation som ledde till att åtgärderna infördes har förändrats.

4.    Rådet skall när det fattar sådana beslut som avses i punkterna 2 och 3 inte beakta rösterna från
företrädaren för den ifrågavarande medlemsstatens regering. Med avvikelse från artikel 205.2 skall en
kvalificerad majoritet anses vara samma andel av de berörda rådsmedlemmarnas vägda röster som den
som anges i artikel 205.2.

Denna punkt skall också tillämpas om rösträtt i enlighet med punkt 1 tillfälligt inte får utövas. I så fall
skall ett beslut som kräver enhällighet fattas utan att företrädaren för den ifrågavarande medlemsstatens
regering röstar.

620

ARTIKEL 310 (f.d. artikel 238)

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

Gemenskapen får med en eller flera stater eller internationella organisationer ingå avtal som innebär en
associering med ömsesidiga rättigheter och förpliktelser, gemensamt uppträdande och särskilda
förfaranden.

ARTIKEL 311 (f.d. artikel 239)

De protokoll som medlemsstaterna i samförstånd fogar till detta fördrag skall utgöra en integrerad del av
fördraget.

ARTIKEL 312 (f.d. artikel 240)

Detta fördrag har ingåtts på obegränsad tid.

621

SLUTBESTÄMMELSER

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

ARTIKEL 313 (f.d. artikel 247)

Detta fördrag skall ratificeras av de höga fördragsslutande parterna i enlighet med deras konstitutionella
bestämmelser. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Italienska republikens regering.

Detta fördrag träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att det sista
ratifikationsinstrumentet har deponerats. Om emellertid detta har deponerats mindre än femton dagar före
följande månads början, träder fördraget inte i kraft förrän den första dagen i den andra månaden efter
det att det har deponerats.

ARTIKEL 314 (f.d. artikel 248)

Detta fördrag, upprättat i ett enda original på franska, italienska, nederländska och tyska språken, vilka
fyra texter är lika giltiga, skall deponeras i arkiven hos Italienska republikens regering, som skall
överlämna en bestyrkt kopia till var och en av regeringarna i övriga signatärstater.

Till följd av anslutningsfördragen är även de danska, engelska, finska, grekiska, iriska, portugisiska,
spanska och svenska texterna giltiga.

622

Prop. 1997/98:58
Bilaga 11

TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta fördrag.

Som skedde i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju.

P. H. SPAAK

ADENAUER

PINEAU

Antonio SEGNI

BECH

J. LUNS

J. Ch. SNOY ET D’OPPUERS
HALLSTEIN

M.FAURE

Gaetano MARTINO

Lambert SCHAUS

J. LINTHORST HOM AN

623

BILAGOR

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

625

	BILAGA I                    Prop. 1997/98:58 Bilaga 11 LISTA som avses i artikel 32 i detta fördrag
-1 - Nummer i Bryssel- nomenklaturen	- 2 - Varuslag
KAPITEL 1	Levande djur
KAPITEL 2	Kött, fläsk och andra ätbara djurdelar
KAPITEL 3	Fisk, kräftdjur och blötdjur
KAPITEL 4	Mjölk och mejeriprodukter; ägg, naturlig honung

KAPITEL 5

05.04	Tarmar, bläsor och magar (hela eller sönderdelade) av andra djur än fiskar
05.15	Animaliska produkter, ej hänförliga till annat nummer; döda djur av de slag som avses i kap. 1 och 3, otjänliga till människoföda
KAPITEL 6	Levande växter och alster av blomsterodling
KAPITEL 7	Köksväxter m.m.
KAPITEL 8	Ätbara frukter, skal av citrusfrukter eller melon
KAPITEL 9	Kaffe, te och kryddor med undantag av matte (nr 09.03)

627

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

-1 - Nummer i Bryssel- nomenklaturen	- 2 - Varuslag
KAPITEL 10	Spannmål
KAPITEL 11	Produkter av kvarnindustri; malt, stärkelse, inulin och gluten
KAPITEL 12	Oljehaltiga frön och frukter; diverse andra frön och frukter; växter för industriellt eller medicinskt bruk; halm och foderväxter

KAPITEL 13

ur 13.03

Pektin

KAPITEL 15

15.01	Ister och annat fett av svin eller fjäderfä, utsmält eller utpressat
15.02	Talg (av nötkreatur, får eller getter), rå eller utsmält, premier jus härunder inbegripen
15.03	Solarstearin och oleostearin (presstalg); isterolja, talgolja och oleomargarin, icke emulgerade, blandade eller på annat sätt beredda
15.04	Fetter och oljor, även raffinerade, av fisk eller havsdäggdjur
15.07	Vegetabiliska fetter och feta oljor, råa, renade eller raffinerade
15.12	Härdade animaliska eller vegetabiliska fetter och feta oljor, även raffinerade men icke vidare bearbetade
15.13	Margarin, konstister och annat berett ätbart fett
15.17	Återstoder från bearbetning av fetter eller feta oljor eller animaliska eller vegetabiliska vaxer
KAPITEL 16	Varor av kött, fläsk, fisk, kräftdjur eller blötdjur

628

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

- 1 - Nummer i Bryssel- nomenklaturen

- 2 - Varuslag

KAPITEL 17

17.01	Bet- och rörsocker i fast form
17.02	Annat socker; sirap och andra sockerlösningar; konstgjord honung samt blandningar av konstgjord och naturlig honung; sockerkulör
17.03	Melass, även avfärgad
17.05 *	Socker, sirap och andra sockerlösningar samt melass, aromatiserade eller färgade, utom fruktsaft med tillsats av socker, oavsett mängd

KAPITEL 18

18.01	Kakaobönor, hela eller krossade, även rostade
18.02	Kakaoskal och kakaoavfall
KAPITEL 20	Varor av köksväxter och frukter samt av andra växter och växtdelar

KAPITEL 22

22.04	Druvmust i jäsning, även druvmust vars jäsning avbrutits på annat sätt än genom tillsats av alkohol
22.05	Vin av färska druvor; druvmust vars jäsning avbrutits genom tillsats av alkohol

Numret tillagt genom artikel 1 i Europeiska ekonomiska gemenskapens råds förordning nr 7a av
den 18 december 1959 (EGT nr 7, 30.1.1961, s.71/61).

629

Prop. 1997/98:58

Bilaga 11

-1 - Nummer i Bryssel- nomenklaturen

- 2 - Varuslag

KAPITEL 22

(fortsättning)

22.07	Andra jästa drycker, såsom cider (äppel- och päronvin) och mjöd
ur 22.08 * ur 22.09 *	Etylalkohol, denaturerad eller ej, oavsett styrka, som är framställd av jordbruksprodukter som finns uppräknade i bilaga I till fördraget, utom likörer och andra sprithaltiga drycker och sammansatta alkoholhaltiga beredningar (s.k. "koncentrerade extrakt") för framställning av drycker
ur 22.10 *	Ättika
KAPITEL 23	Återstoder och avfall från livsmedelsindustrin; beredda fodermedel

KAPITEL 24

24.01

Råtobak samt avfall av tobak

KAPITEL 45

45.01

Naturkork, obearbetad, krossad, granulerad eller malen; även som korkavfall

KAPITEL 54

54.01

Lin, oberett eller berett men icke spunnet; blånor och avfall av lin, rivna varor härunder inbegripna

KAPITEL 57

57.01

Mjuk hampa (Cannabis sativa), oberedd eller beredd men icke spunnen; blånor och avfall av mjuk hampa, rivna varor härunder inbegripna

Numret tillagt genom artikel 1 i Europeiska ekonomiska gemenskapens råds förordning nr 7a av
den 18 december 1959 (EGT nr 7, 30.1.1961, s.71/61).

630

BILAGA II

Prop. 1997/98:58 Bilaga 11

UTOMEUROPEISKA LÄNDER OCH TERRITORIER
på vilka bestämmelserna

i fjärde delen i detta fördrag skall tillämpas

Grönland,

Nya Kaledonien och tillhörande områden,

Franska Polynesien,

De franska sydliga och antarktiska områdena,

Wallis- och Futunaöarna,

Mayotte,

Saint-Pierre och Miquelon,

Aruba,

Nederländska Antillerna:

- Bonaire,

- Curafao,

- Saba,

- Sint Eustatius,

- Sint Maarten.

Anguilla,

Caymanöarna,

Falklandsöarna,

Sydgeorgien och Sydsandwichöarna,

Montserrat,

Pitcairn,

S:ta Helena med tillhörande områden,

Brittiska antarktiska territoriet,

Brittiska territoriet i Indiska oceanen,

Turks- och Caicosöarna,

Brittiska Jungfruöarna,

Bermuda.

631