Regeringens proposition 
1997/98:50 
 
Avveckling av allemanssparreglerna 
 
Prop. 
1997/98:50 
 
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. 
 
Stockholm den 15 Januari 1998 
 
Göran Persson 
        Erik Åsbrink 
        (Finansdepartementet)  
Propositionens huvudsakliga innehåll 
Lagen om allemanssparande innehåller bestämmelser om sparande dels 
på allemanssparkonto i bank som enligt avtal med Riksgäldskontoret 
förmedlar sparandet, dels i allemansfond där sparade medel placeras i 
värdepapper. Lagen infördes år 1984 i syfte att stimulera hushållens spa- 
rande. Ett ökat sparande skulle underlätta finansieringen av det statliga 
budgetunderskottet och tillföra näringslivet riskkapital. Sparstimulansen 
skulle uppnås genom att räntan på allemanssparkonto samt utdelningen 
och försäljningsvinsten för andelarna i allemansfond var skattefria. 
Skatteförmånerna för allemanssparandet är sedan årsskiftet 1996/97 
helt avskaffade. Mot bakgrund av detta föreslår regeringen nu att lagen 
om allemanssparande tas bort. Förslaget innebär att allemansfonderna i 
fortsättningen kommer att omfattas av samma regler som gäller för van- 
liga värdepappersfonder. Genom övergångsbestämmelser underlättas en 
ombildning av de företagsanknutna allemansfonderna till s.k. nationella 
fonder och vanliga värdepappersfonder. 
Vidare innebär förslaget att allemanssparkontona inte längre kommer 
att vara lagreglerade. Om sparformen kommer att finnas kvar eller inte 
beror på om samarbetet mellan bankerna och Riksgäldskontoret fortsätter 
sedan lagen upphävts. 
 Lagen om allemanssparande föreslås bli upphävd vid utgången av juni 
1998.  
Innehållsförteckning 
1       Förslag till riksdagsbeslut     4 
 
2       Lagtext 5 
        2.1     Förslag till lag om upphävandet av lagen (1938:890) om 
                allemanssparande        5 
        2.2     Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om 
                arvsskatt och gåvoskatt 6 
        2.3     Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig 
                inkomstskatt    7 
        2.4     Förslag till lag om ändring i föräldrabalken    9 
        2.5     Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om 
                individuellt pensionssparande   10 
 
3       Ärendet och dess beredning      11 
 
4       Inledning       12 
 
5       Allemanssparandets utveckling   14 
 
6       Lagregleringen av allemanssparandet tas bort    16 
 
7       Allemanssparkonto       18 
 
8       Allemansfond    20 
        8.1     Fondandelsäganrnas inflytande   20 
        8.2     Utdelning till ideella organisationer   22 
        8.3     Övergångsregler för de företagsanknutna ellemans- 
                fonderna        24 
 
9       Avgifter        27 
        9.1     Uttagsavgift    27 
        9.2     Överföringsavgift       29 
 
10      Ekonomiska konsekvenser 31 
 
11      Författningskommentarer 32 
        11.1    Förslag till lag om upphävandet av lagen (1938:890) om 
                allemanssparande        32 
        11.2    Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om 
                arvsskatt och gåvoskatt 33 
        11.3    Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig 
                inkomstskatt    33 
        11.4    Förslag till lag om ändring i föräldrabalken    33 
        11.5    Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om 
                individuellt pensionssparande   34 
 
Bilaga 1        Sammanfattning av betänkandet Allemanssparande 
                en översyn      35 
Bilaga 2        Utredningens förslag    38 
 
Bilaga 3        Förteckning över remissinstanser        47 
 
Bilaga 4        Lagrådsremissens lagförslag     48 
 
Bilaga 5        Lagrådets yttrande      54 
 
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 Januari 1998        55 
 
Rättsdatablad   56  
1 Förslag till riksdagsbeslut 
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 
1. lag om upphävande av lagen (1983:890) om allemanssparande, 
2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 
3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 
4. lag om ändring i föräldrabalken, 
5. lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensionsspa- 
rande.  
2 Lagtext 
Regeringen har följande förslag till lagtext. 
2.1 Förslag till lag om upphävande av lagen (1983:890) 
om allemanssparande 
Härigenom föreskrivs att lagen (1983:890) om allemanssparande skall 
upphöra att gälla vid utgången av juni 1998. 
 
___________ 
 
1. En företagsanknuten allemansfond skall till utgången av år 1998 an- 
ses som en värdepappersfond enligt lagen (1990:1114) om värdepappers- 
fonder. Om det för en företagsanknuten allemansfond före utgången av år 
1998 ansökts om tillstånd enligt nämnda lag, gäller detsamma till dess 
ansökan slutligt prövats. I fråga om en företagsanknuten allemansfond 
som skall anses som en värdepappersfond skall dock iakttas dels att 
10 a § lagen om värdepappersfonder inte skall tillämpas, dels att 19 § 
första meningen samt 22 och 23 §§ lagen om allemanssparande skall 
tillämpas. 
2. I fråga om tillstånd enligt 3 § lagen om värdepappersfonder skall det 
bolag som förvaltar en företagsanknuten allemansfond jämställas med ett 
sådant fondbolag som avses i 1 § 3 samma lag. 
 
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om 
arvsskatt och gåvoskatt 
Härigenom föreskrivs att 37 § 3 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och 
gåvoskatt  skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse 
Föreslagen lydelse 
 
37 § 
3 mom. Gåvoskatt utgår för utdel- 
ning från en allemansfond enligt 
18 § sista stycket lagen (1983:890) 
om allemanssparande. En sådan 
utdelning skall vid tillämpning av 
denna lag anses utgöra en gåva från 
fonden. 
3 mom. Gåvoskatt utgår för utdel- 
ning från en värdepappersfond en- 
ligt lagen (1990:1114) om värde- 
pappersfonder till annan än an- 
delsägare i fonden. En sådan utdel- 
ning skall vid tillämpning av denna 
lag anses utgöra en gåva från fon- 
den. 
__________ 
 
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas på utdelning som 
lämnas efter ikraftträdandet. 
2.3  
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om 
statlig inkomstskatt 
Härigenom föreskrivs att 2 § 10 mom. lagen (1947:576) om statlig in- 
komstskatt  skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse 
Föreslagen lydelse 
 
2 § 
10 mom.  Vid inkomstberäkningen för ett investmentföretag gäller, ut- 
över vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag, 
1. att hänsyn inte tas till vinst eller förlust vid avyttring av aktier och 
andra värdepapper som avses i 27 § 1 mom., 
2. att som intäkt tas upp 2 procent för år räknat av värdet vid ingången 
av beskattningsåret av egendom som avses i 27 § 1 mom., 
3. att avdrag får göras för annan utdelning än som avses i 3 § 7 mom. 
fjärde stycket som företaget har beslutat för beskattningsåret, dock inte 
med så stort belopp att det föranleder underskott. 
Med investmentföretag avses ett svenskt aktiebolag eller en svensk 
ekonomisk förening som uteslutande eller så gott som uteslutande för- 
valtar värdepapper eller likartad lös egendom och vars uppgift väsentli- 
gen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktie- eller 
andelsägare riskfördelning och vari ett stort antal fysiska personer äger 
aktier eller andelar. 
Ett företag som inte längre uppfyller kraven enligt föregående stycke 
skall   när det inte är fråga om att företaget upplöses genom likvidation 
som intäkt ta upp ett belopp som svarar mot 40 procent av det högsta av 
värdena av tillgångar som avses i första stycket 1 vid ingången av be- 
skattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren, dock 
tidigast vid ingången av år 1991. Som intäkt får i stället tas upp summan 
av de realisationsvinster och realisationsförluster som företaget haft från 
och med ingången av år 1991 på tillgångar som avses i första stycket 1. 
Vad som föreskrivits i första 
stycket för investmentföretag gäller 
också för värdepappersfonder. För 
värdepappersfonder utgör intäkten 
enligt första stycket 2 dock 1,5 pro- 
cent. 
Vad som föreskrivits i första 
stycket för investmentföretag gäller 
också för värdepappersfonder med 
följande avvikelser: 
1. Intäkten enligt första stycket 2 
utgör 1,5 procent. 
2. I fråga om utdelning till annan 
än andelsägare i fonden får avdrag 
enligt första stycket 3 inte göras 
med ett större belopp än 2 procent 
av fondens värde vid utgången av 
beskattningsåret. 
 
__________ 
 
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas första gången vid 
1999 års taxering. För utdelning som lämnas före ikraftträdandet tilläm- 
pas äldre bestämmelser. 
 
2.4 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken 
Härigenom föreskrivs att 13 kap. 5 § föräldrabalken  skall ha följande 
lydelse. 
 
Nuvarande lydelse 
Föreslagen lydelse 
 
13 kap. 
5 § 
Den omyndiges tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren place- 
ras i 
1. skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller 
kommun, 
2. skuldförbindelser som har utfärdats av Sveriges allmänna hypoteks- 
bank, Svenska skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett kredit- 
marknadsföretag enligt lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet 
eller av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut 
som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer över- 
ens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i landet, 
med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför 
rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare, eller 
3. andelar i en värdepappersfond som avses i lagen (1990:1114) om 
värdepappersfonder eller i ett utländskt fondföretag som är underkastat 
en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som 
gäller för värdepappersfonder här i landet. 
Den omyndiges tillgångar får vi- 
dare utan överförmyndarens sam- 
tycke användas för allemansspa- 
rande enligt lagen (1983:890) om 
allemanssparande eller lånas ut 
mot säkerhet av panträtt på grund- 
val av inteckning i fast egendom 
inom sextio procent av det senast 
fastställda taxeringsvärdet. 
Den omyndiges tillgångar får vi- 
dare utan överförmyndarens sam- 
tycke lånas ut mot säkerhet av pant- 
rätt på grundval av inteckning i fast 
egendom inom sextio procent av 
det senast fastställda taxerings- 
värdet.  
___________ 
 
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.  
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om 
individuellt pensionssparande 
 
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 och 3 §§ samt 3 kap. 6 § lagen 
(1993:931) om individuellt pensionssparande skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse 
Föreslagen lydelse 
 
2 kap. 
1 § 
Individuellt pensionssparande får 
ske i en eller flera av sparformerna 
1. inlåning, 
2. andelar i värdepappersfond 
och allemansfond samt 
3. andra fondpapper. 
Individuellt pensionssparande får 
ske i en eller flera av sparformerna 
1. inlåning, 
2. andelar i värdepappersfond 
och 
3. andra fondpapper. 
 
3 § 
Vid sparande i värdepappersfond 
och allemansfond skall pensions- 
sparmedlen för spararens räkning 
placeras i en sådan värdepappers- 
fond som avses i lagen (1990:1114) 
om värdepappersfonder eller i en 
allemansfond enligt lagen 
(1983:890) om allemanssparande. 
Pensionssparmedlen får även place- 
ras i ett utländskt fondföretag som 
är underkastat lagstiftning eller an- 
nan offentlig reglering som väsent- 
ligen stämmer överens med den 
som gäller för värdepappersfonder 
här i landet. 
Vid sparande i värdepappersfond 
skall pensionssparmedlen för spara- 
rens räkning placeras i en sådan 
värdepappersfond som avses i lagen 
(1990:1114) om värdepappersfon- 
der. Pensionssparmedlen får även 
placeras i ett utländskt fondföretag 
som är underkastat lagstiftning eller 
annan offentlig reglering som vä- 
sentligen stämmer överens med den 
som gäller för värdepappersfonder 
här i landet. 
 
3 kap. 
6 § 
Fondpapper eller andelar i alle- 
mansfond får inte förvärvas eller 
avyttras till ett pris som avviker 
från det gällande marknadsvärdet. 
Fondpapper får inte förvärvas eller 
avyttras till ett pris som avviker 
från det gällande marknadsvärdet. 
 
___________ 
 
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.  
3 Ärendet och dess beredning 
Regeringen tillsatte år 1993 en utredning om översyn av allemanssparan- 
det. Utredningens uppdrag var att   mot bakgrund av att skattegynnandet 
av allemanssparandet hade tagits bort   lägga fram förslag om hur en 
avveckling av de särskilda spar- och placeringsreglerna som då fanns i 
lagen om allemanssparande kunde genomföras (dir. 1993:128). Utred- 
ningen överlämnade i mars 1994 betänkandet Allemanssparandet   en 
översyn (SOU 1994:50), i vilket det bl.a. föreslås att de särskilda lagbe- 
stämmelserna om allemanssparande successivt skall tas bort. Betänkan- 
det har remissbehandlats. 
En sammanfattning av utredningens betänkande finns i bilaga 1. Ut- 
redningens lagförslag finns i bilaga 2 och en förteckning över remissin- 
stanserna i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena har upp- 
rättats inom Finansdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsären- 
det (Fi97/3456). 
Med utgångspunkt i utredningens förslag har lättnader i lagregleringen 
för allemanssparandet genomförts vid ett par tillfällen (se prop. 
1995/96:63, bet. 1995/96:FiU2, rskr. 1995/96:51, SFS 1995:1288 och 
prop. 1996/97:1 utg. omr. 2, bet. 1996/97:FiU1, rskr. 1996/97:53, SFS 
1996:1175). Dessutom har Riksgäldskontoret   genom att ett undantag 
införts i bankrörelselagen   getts möjlighet att i egen regi ta emot inlå- 
ning på konto från allmänheten. Även denna fråga berördes av utred- 
ningen (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284, SFS 
1997:679). 
Regeringen tar i detta ärende upp återstående frågor som rör avskaf- 
fandet av den särskilda lagregleringen för allemanssparandet.  
Lagrådet 
 
Regeringen beslutade den 27 november 1997 att inhämta Lagrådets ytt- 
rande över de lagförslag som finns i bilaga 4. 
Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Efter lagrådsgranskningen 
har några redaktionella ändringar gjorts i lagtextförslagen. Lagrådets 
yttrande finns i bilaga 5. 
 
4 Inledning 
Lagstiftningen om allemanssparandet infördes den 1 april 1984 (prop. 
1983/84:30, bet. 1983/84:FiU13, rskr. 1983/84:32). Sparande kan ske 
dels på allemanssparkonto i bank som enligt avtal med Riksgäldskontoret 
förmedlar sparandet, dels i allemansfond där sparade medel placeras i 
aktier och andra värdepapper. Särskilda regler finns för anställda i ett 
visst bolag eller en koncern som vill spara i värdepapper som ges ut av 
det bolag i vilket de är anställda eller   om bolaget ingår som moderbo- 
lag i en koncern   i vars dotterbolag de är anställda, s.k. företagsanknutna 
allemansfonder. 
Räntan på allemanssparkonto samt försäljningsvinsten och utdelningen 
på andelar i allemansfond var till en början skattefria. Efter hand reduce- 
rades emellertid skattefördelarna (se prop. 1995/96:63 s. 11 med hänvis- 
ningar). Sedan skatteförmånerna fr.o.m. år 1994 helt tagits bort föreslog 
utredningen om översyn av allemanssparandet (SOU 1994:50) att regel- 
verket för detta sparande skulle avvecklas. Emellertid återinfördes skat- 
telättnader för sparande i allemansfonder fr.o.m. inkomståret 1995 varför 
det inte vidtogs någon genomgripande förändring av regelverket på det 
sätt som utredningen hade föreslagit (se prop. 1995/96:63, bet. 
1995/96:FiU2, rskr. 1995/96:51, SFS 1995:1288). 
Skatteförmånerna för sparande i allemansfond avskaffades åter fr.o.m. 
inkomståret 1997 (se prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 
1995/96:307, SFS 1996:839). Därmed aktualiserades på nytt frågan om 
avveckling av allemanssparreglerna. Efter riksdagsbeslut hösten 1996 
upphävdes ett antal bestämmelser i lagen om allemanssparande vid års- 
skiftet 1996/97 (prop. 1996/97:1 utg. omr. 2 avsnitt 4.4, bet. 
1996/97:FiU1, rskr. 1996/97:53, SFS 1996:1175). Detta gällde bestäm- 
melser om att 
  allemanssparande inte fick ske på mer än ett allemanssparkonto och i 
fler än två allemansfonder, 
  insättningar var begränsade till 2 000 kronor i månaden, 
  överlåtelse och pantsättning inte kunde ske av medel som sparas i alle- 
mansfonder, 
  räntan för medel på allemanssparkonton skulle vara lägst diskonto 
minskat med tre procentenheter, 
  placering och riskspridning i allemansfonderna skulle ske på visst sätt, 
  sparare mellan 18 och 28 år hade rätt att få bosparlån under vissa vill- 
kor och att bestämmelserna om allemanssparkonto fick tillämpas på spa- 
rande i HSB:s sparkassa samt på bosparande anordnat av Riksbyggen. 
I den proposition som låg till grund för beslutet att utmönstra de 
nämnda bestämmelserna anförde regeringen att vissa frågor som rör av- 
skaffandet av allemanssparregerna fordrade ytterligare överväganden och 
att man därför skulle återkomma med förslag beträffande de kvarvarande 
bestämmelserna. 
Efter den utmönstring av bestämmelser i lagen om allemanssparande 
som skedde vid årsskiftet 1996/97 innehåller lagen i huvudsak regler om 
att 
  den bank eller det fondbolag som ombesörjer en överföring inom alle- 
manssparandet har rätt att ta ut ersättning av spararen med högst 
150 kronor för sina kostnader för överföringen, 
  sparare vid uttag av medel inom allemanssparandet betalar en avgift 
motsvarande en procent av det uttagna beloppet, dock minst 20 kronor, 
  de pengar som sätts in på ett allemanssparkonto skall av banken föras 
över till Riksgäldskontoret som svarar för administration och kontroll av 
allemanssparandet, 
  räntan på allemanssparkontona utgår enligt föreskrifter som 
meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, 
  utdelning av allemansfonders värde får ske till vissa ideella samman- 
slutningar, 
  det för allemansfonder skall anordnas årliga fondandelsägarstämmor 
och att andelsägarna skall vara representerade i styrelsen för det fondbo- 
lag som förvaltar fonden, 
  företagsanknutna allemansfonder skall ha viss minsta del av tillgång- 
arna placerade i värdepapper utgivna av det företag som fonden är knuten 
till och att kapitaltillskott får göras endast av anställda i det företaget 
 
5 Allemanssparandets utveckling 
Allemanssparandet blev redan från introduktionen en mycket populär 
sparform. Som framgår av diagram 5.1 och 5.2 dominerade sparkontona 
inledningsvis. Efter hand växte fondsparandet i kapp och år 1990 fanns 
ungefär lika många sparkonton som fondkonton. När det pre- 
miegrundande allemanssparandet inleddes i september 1992 ökade 
antalet fondkonton med en tredjedel. Sedan skatteförmånerna för spar- 
kontona tagits bort vid årsskiftet 1992/93 har sparandet på dessa minskat 
kraftigt. 
I samband med börsnedgången i början av 1990-talet sjönk 
behållningen i fondsparandet. Detta visade sig dock vara tillfälligt. 
Börsuppgången de senaste åren har medfört att fondvärdet i 
allemansfonderna ökat markant, trots att nettot av insättningar och uttag 
minskat. 
Vid årsskiftet 1996/97 fanns ca 3,3 miljoner konton, varav 2,3 miljoner 
fondkonton och en miljon sparkonton. Vid utgången av september 1997 
var den sammanlagda behållningen i allemanssparandet ca 151 miljarder 
kronor, varav knappt 34 miljarder kronor på sparkonton och 117 
miljarder kronor i fonder. Behållningen på sparkontona har därefter 
ytterligare minskat. 
Det finns för närvarande 16 företagsanknutna allemansfonder med ett 
sammanlagt fondvärde om ca 855 miljoner kronor.  
Diagram 5.1    Antal konton i allemanssparandet  
Diagram 5.2    Behållningen i allemanssparandet  
Källa: Riksgäldskontoret, Svensk Fondstatistik 
 
6 Lagregleringen av allemanssparandet tas bort 
Regeringens förslag: Lagen om allemanssparande upphävs vid 
utgången av juni 1998. 
 
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att det sker en successiv 
avveckling av lagstiftningen om allemanssparandet. I ett första skede tas 
rätten att föra över medel mellan de två sparformerna inom 
allemanssparandet bort. Tre månader senare upphävs reglerna om 
allemansfond. Reglerna om allemanssparkonto finns kvar under en 
treårig avveck- 
lingsperiod för att bereda Riksgäldskontoret möjlighet att anordna en 
fortsättning på detta sparande som inte bygger på lagreglering. 
Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan 
erinran av flertalet remissinstanser. Svenska Bankföreningen stöder 
visserligen förslaget om en avveckling av allemanssparandet men 
föreslår att bestämmelserna om allemanssparkonto upphävs redan efter 
ett års avvecklingstid. Svenska Fondhandlareföreningen ansluter sig till 
Svenska Bankföreningens yttrande. Pensionärernas Riksorganisation 
menar att lagregleringen för allemanssparkontona bör finnas kvar till 
dess frågan om deras framtid har lösts. Fondbolagens förening 
ifrågasätter behovet av att i ett inledande skede ta bort rätten till 
överföring av medel inom allemanssparandet. Vidare föreslås att de 
företagsanknutna allemansfonderna i första hand bör få finnas kvar i sin 
nuvarande form. 
Skälen för regeringens förslag: Lagstiftningen om allemanssparande 
infördes i syfte att stimulera hushållens sparande. Ett ökat sparande 
skulle dels underlätta finansieringen av det statliga budgetunderskottet, 
dels tillföra näringslivet riskkapital. Sparstimulansen skulle uppnås 
genom att räntan på allemanssparkonto samt utdelningen och 
försäljningsvinsten för andelar i allemansfonder var skattefria (se prop. 
1983/84:30 s. 20 23). 
Skatteförmånerna för allemanssparandet är helt avskaffade sedan 
årsskiftet 1996/97. Som konstaterades redan i den proposition som låg till 
grund för den utgallring av bestämmelser i lagen om allemanssparande 
som skedde vid samma årsskifte har skälen för den särskilda 
lagregleringen av allemanssparandet därmed förlorat sin betydelse (se 
prop. 1996/97:1 utg.omr. 2 avsnitt 4.4). Några andra skäl att ha kvar 
lagregleringen finns enligt regeringens mening inte. Slutsatsen är därför 
att den bör tas bort helt. Den övergripande frågan nu är hur och när detta 
bör ske. 
Utredningen anför som skäl för sitt förslag om en successiv avveckling 
av den del av allemanssparandet som kanaliseras till Riksgäldskontoret 
att det av statsfinansiella skäl är angeläget att undvika ett stort utflöde av 
sparmedel från kontoret. Den väl tilltagna avvecklingstiden om tre år 
motiveras med att Riksgäldskontoret behöver ha god tid på sig att an- 
ordna en fortsättning av sparformen. Sedan utredningen presenterade sitt 
betänkande våren 1994 har förändringar inträtt både vad gäller det stats- 
finansiella läget och förutsättningarna för Riksgäldskontoret att bedriva 
upplåning på hushållsmarknaden. Det senare har skett genom att Riks- 
gäldskontoret undantagits från bankrörelselagens tillämpningsområde 
och att därmed utrymme öppnats för kontoret att ta emot inlåning på 
konto från allmänheten i egen regi. På så sätt har Riksgäldskontoret fått 
en ytterligare valmöjlighet när det gäller att finna sparformer som kan 
ersätta det nuvarande allemanssparandet. Riksgäldskontoret har under 
november 1997 startat en egen inlåningsverksamhet som är inriktad på 
hushållens sparande, s.k. riksgäldsspar. Mot bakgrund av detta anser re- 
geringen att det inte längre finns behov av att genomföra avvecklingen 
stegvis. De lagregler som är knutna till det allemanssparande som till- 
handahålls av Riksgäldskontoret bör kunna upphöra att gälla vid halvårs- 
skiftet 1998. 
För allemansfonderna gäller redan väsentligen samma bestämmelser 
som för de vanliga värdepappersfonderna. Det som skiljer är regleringen 
av avgiftsuttaget, fondandelsägarinflytandet, rätten till utdelning av fon- 
dens värde samt de speciella bestämmelser som finns för de 
företagsanknutna allemansfonderna. I de följande avsnitten behandlas 
frågor som rör dessa bestämmelser och som aktualiseras vid ett bortta- 
gande av särlagstiftningen för allemansfonderna. Som framgår av den 
fortsatta framställningen anser regeringen att all särreglering bör tas bort. 
Detta innebär att de allemansfonder som inte är företagsanknutna i sin 
helhet kommer att falla in under den reglering som finns i lagen om 
värdepappersfonder. För de företagsanknutna fonderna aktualiseras en 
ombildning till i första hand s.k. nationella fonder. 
Allemanssparlagens regler om allemansfonder bör   i likhet med 
övriga bestämmelser i lagen   kunna tas bort vid halvårsskiftet 1998, 
dock att vissa övergångsbestämmelser kan behövas beträffande de 
företagsanknutna fonderna. 
 
7 Allemanssparkonto 
Regeringens bedömning: Frågan om utbetalning av sparmedel som 
finns kvar på allemanssparkonton när lagen om allemanssparande 
upphävs behöver inte regleras i lag. 
 
Utredningens förslag: För det fall samarbetet mellan Riksgäldskonto- 
ret och bankerna avslutas och Riksgäldskontoret inte startar någon egen 
inlåningsverksamhet när lagen upphävs, föreslår utredningen en särskild 
övergångsregel, enligt vilken Riksgäldskontoret betalar ut de sparmedel 
som finns kvar på allemanssparkontona till spararna när lagen upphävs. 
Utredningen anser att om någon eller några banker fortsätter samarbetet 
med Riksgäldskontoret bör Riksgäldskontoret erbjuda spararna att föra 
över medlen till de banker som fortsätter samarbetet med 
Riksgäldskontoret. Om Riksgäldskontoret startar inlåningsverksamhet i 
egen regi bör spararna enligt utredningen i stället erbjudas att få sina 
medel överförda till Riksgäldskontoret. Vidare föreslås att Riks- 
gäldskontoret betalar ut de medel som finns kvar på allemanssparkontona 
till de sparare som inte är intresserade av detta och som inte avslutat sina 
konton när lagen upphävs. 
Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan erinran av 
flertalet remissinstanser. Svenska Bankföreningen framhåller dock att 
förslaget om att Riksgäldskontoret bör betala ut medel till spararna 
saknar stöd i lag och att det strider mot de avtal som finns mellan 
Riksgäldskontoret och bankerna. Svenska Fondhandlareföreningen 
ansluter sig till Svenska Bankföreningens yttrande. 
Skälen för regeringens bedömning: Allemanssparkonto är en form 
av statlig upplåning som förmedlas av bankerna. Den som vill delta i al- 
lemansspar avtalar med någon av bankerna om inlåning på ett allemans- 
sparkonto. Enligt lagen om allemanssparande överförs de medel som 
sätts in på sådana konton från banken till Riksgäldskontoret. I avtal som 
träffas mellan bankerna och Riksgäldskontoret föreskrivs att bankerna 
skall gottgöra kontohavarna den ränta som Riksgäldskontoret bestämmer, 
att Riksgäldskontoret ersätter bankerna för deras räntekostnader och att 
bankerna får viss ersättning av Riksgäldskontoret för sin förmedling av 
allemanssparandet. 
Att lagen om allemanssparande tas bort innebär inte att allemansspar- 
konto med automatik upphör som sparform. Riksgäldskontoret och 
bankerna har även efter det att lagen tagits bort möjlighet att sluta avtal 
om ett fortsatt samarbete med liknande innehåll som hittills. Vad gäller 
den situationen att samarbetet mellan Riksgäldskontoret och en bank 
upphör kan konstateras att lagen om allemanssparande inte reglerar hur 
en avveckling av sparformen skall genomföras. Några särskilda 
bestämmelser om detta finns inte heller i avtalen mellan bankerna och 
Riksgäldskontoret. Av avtalen framgår dock att det är banken som svarar 
för de ekonomiska förpliktelserna mot spararen och att Riksgäldskontoret 
endast står som garant för fullgörandet av dessa förpliktelser. Även i 
förarbetena till lagen om allemanssparande understryks att det är banken 
som är gäldenär mot hushållen och att relationen mellan kontohavare och 
bank är densamma som vid andra typer av bankinlåning (se prop. 
1983/84:30 s. 31 33). Följaktligen ankommer det inte på Riksgälds- 
kontoret att betala ut några sparmedel direkt till spararna utan 
Riksgäldskontoret har i stället att reglera sin skuld till bankerna. 
Regeringen utgår från att en bank som inte fortsätter sitt samarbete med 
Riksgäldskontoret kommer att avsluta samtliga allemanssparkonton som 
finns i banken. I en sådan situation kommer spararen att kunna ge banken 
i uppdrag att exempelvis föra över medlen på något annat bankkonto, till 
riksgäldsspar eller att betala ut medlen kontant. I de fall kontohavaren 
förhåller sig passiv och inte anger vad som skall ske med medlen får 
dessa föras över till något annat konto som disponeras av spararen eller 
betalas ut kontant till spararen. 
Regeringen anser att det, med hänsyn till vad som nu sagts, saknas skäl 
att i lag särskilt reglera frågan om utbetalning av sparmedel som finns 
kvar på allemanssparkontona när lagen om allemanssparande upphävs. 
Frågan om rätt att ta ut uttags- eller överföringsavgifter i samband med 
att lagregleringen av allemanssparandet upphävs behandlas i avsnitt 9. 
 
8 Allemansfond 
8.1 Fondandelsägarnas inflytande 
Regeringens bedömning: De särskilda lagbestämmelserna om an- 
delsägarnas inflytande i allemansfonder bör inte behållas genom 
införande av en särskild bestämmelse för de tidigare allemansfon- 
derna i lagen om värdepappersfonder. 
 
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att de nuvarande reglerna 
om andelsägarnas inflytande behålls för de tidigare allemansfonderna 
genom införande av en särskild bestämmelse i lagen om värdepappers- 
fonder. 
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller 
lämnar det utan erinran. Fondbolagens förening invänder dock att det 
inte finns behov av någon lagreglering om andelsägarrepresentation för 
allemansfonderna. Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bank- 
föreningen har samma uppfattning. 
Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelserna om andelsägar- 
inflytande finns i 13 14 och 17 §§ lagen om allemanssparande. Regle- 
ringen innebär i korthet att andelsägarna vid en årlig andelsägarstämma 
skall välja flertalet av ledamöterna i fondbolagets styrelse, att andelsägar- 
stämmans val av styrelseledamöter skall beredas av en valberedning 
utsedd av andelsägarstämman och att endast de styrelseledamöter som 
utsetts av andelsägarna har rätt att besluta i frågor som rör utövande av 
rösträtt för fondens aktier. Vidare gäller vissa restriktioner beträffande 
dessa ledamöters anknytning till det fondbolag och förvaringsinstitut som 
är knutna till fonden. Några motsvarande lagregler finns inte för vanliga 
värdepappersfonder. Det finns dock inte något hinder mot att fondbe- 
stämmelserna för värdepappersfonder innehåller regler om andelsägarnas 
inflytande i bl.a. de avseenden som gäller för allemansfonder. 
Bestämmelserna om andelsägarnas inflytande i allemansfonderna 
måste ses mot bakgrund av de regler som tidigare gällde för kollektiva 
investeringar i värdepapper. Före lagen om värdepappersfonder gällde 
aktiefondslagen (1974:931). Enligt den fick fondandelsägarna utse en 
ledamot i fondbolagets styrelse för varje påbörjat tretal ledamöter. Hur 
valet skulle gå till reglerades inte i lagen. Enligt fondbestämmelserna i 
flertalet fonder hölls varje år en andelsägarstämma vid vilken bl.a. styrel- 
seledamöter valdes. För att stimulera hushållen till regelbundet och 
långsiktigt sparande infördes år 1979 ett sparande i speciella aktiefonder, 
s.k. aktiesparfonder. Enligt lagen (1978:428) om aktiesparfonder utsågs 
två av styrelseledamöterna i fondbolaget av regeringen och minst hälften 
av de övriga ledamöterna av andelsägarna. 
Trots de generösa möjligheterna att utse styrelseledamöter var fondan- 
delsägarnas inflytande i aktiefonderna och aktiesparfonderna i praktiken 
litet. I förarbetena till lagen om allemanssparande konstateras att det 
finns flera orsaker till detta, bl.a. att ägarna måste söka sig fram för att 
finna metoder att ta tillvara det intresse för fondens verksamhet som 
borde finnas. Det ansågs angeläget att öka möjligheterna för 
andelsägarna att påverka förvaltningen av fondernas medel. I lagen om 
allemanssparande förstärktes därför andelsägarnas inflytande (se prop. 
1983/84:30 s. 36). 
När aktiefondslagen vid årsskiftet 1990/91 ersattes med lagen om vär- 
depappersfonder togs den lagstadgade rätten för fondandelsägarna att 
utse styrelseledamöter i fondbolagens styrelser bort. I propositionen an- 
förde föredragande statsrådet att andelsägarnas intresse av att närvara vid 
stämmor och delta i valet av styrelseledamöter fortfarande var mycket 
litet och att det skett en förskjutning vad gäller andelsägarnas beteende, 
från den enskilde andelsägarens önskemål att kunna påverka den egna 
fondens verksamhet till en efterfrågan av kvalificerade förvaltartjänster. 
Vidare framhölls att det för fondbolagen var både kostsamt och administ- 
rativt betungande att anordna andelsägarstämmorna. Det ansågs därför att 
rätten för andelsägarna att utse styrelseledamöter inte längre borde vara 
lagreglerad (prop. 1989/90:153 s. 39 41). För att säkerställa att andels- 
ägarnas intressen ändå tillgodosågs infördes en bestämmelse om att 
fondbolaget och förvaringsinstitutet skall handla oberoende av varandra 
och uteslutande i andelsdelägarnas gemensamma intresse (1 §). Fond- 
bolaget är således skyldigt att tillvarata andelsägarnas intresse också när 
det t.ex. gäller att företräda fondens aktier. Vidare vidgades skyldigheten 
att ge information till andelsägarna i överensstämmelse med EG:s krav 
(26 29 §§). 
Flera skäl talar för att upphäva den lagstadgade rätten till andelsägarin- 
flytande i allemansfonderna när skatteförmånerna för sparande i sådana 
fonder avskaffats. Det kan konstateras att andelsägarnas intresse av att 
närvara vid stämmor och delta i valet av styrelseledamöter i allemans- 
fonderna varit mycket begränsat. En undersökning som utredningen gjort 
bland fondbolagen visar att flertalet andelsägarstämmor i allemansfon- 
derna besöks av endast 0,2 0,5 procent av andelsägarna. I likhet med vad 
som konstaterats gälla för vanliga värdepappersfonder synes andels- 
ägarna i allemansfonderna i första hand vara intresserade av att medlen 
förvaltas professionellt och att fonden tillhandahåller information om 
placeringsinriktning och fondens utveckling i jämförelse med andra 
fonder. Även om de utvalda representanterna har mandat att rösta för 
fondens aktieinnehav framstår stödet från andelsägarna inte som särskilt 
starkt. Lagregleringen kan således knappast sägas ha uppnått sitt syfte; 
att åstadkomma ett mer aktivt ägarinflytande i förvaltningen av fonderna. 
Till detta kommer att det vore en otymplig lösning att ha olika regler för 
olika värdepappersfonder som i övrigt omfattas av samma lagreglering. 
I ett remissyttrande framhålls att andelsägarstämmorna fyller en viktig 
funktion i det att de utnyttjas till att ge information om fondens och aktie- 
marknadens utveckling, att besvara frågor från andelsägarna och att de 
allmänt erbjuder tillfälle för spararna att tränga in i aktiemarknadens 
funktionssätt. Regeringen instämmer visserligen i att det är viktigt att 
andelsägarna informeras om fondernas verksamhet. Emellertid bör det   i 
likhet med vad som sker i vanliga värdepappersfonder   finnas till- 
räckliga möjlighet att tillgodose detta behov genom anordnande av mer 
informella informationsmöten, till vilka andelsägarna bjuds in. 
Sammanfattningsvis anser regeringen att de skäl som tidigare åbero- 
pats till stöd för att avskaffa den lagstadgade rätten till andelsägarinfly- 
tande i vanliga värdepappersfonder gör sig gällande även för allemans- 
fonderna sedan skatteförmånerna för dessa tagits bort och att det således 
inte finns anledning att ha kvar de obligatoriska bestämmelserna om an- 
delsägarinflytande. De allemansfonder som så önskar har givetvis möj- 
lighet att i fondbestämmelserna reglera andelsägarnas inflytande på mot- 
svarande sätt som hittills. 
Eftersom de tidigare fondbestämmelserna om andelsägarinflytande får 
tillämpas även sedan lagen om allemanssparande upphävts finns det inte 
behov av några övergångsregler i det avseendet. 
8.2 Utdelning till ideella organisationer 
Regeringens förslag: Gåvoskatt skall utgå för utdelning från en 
värdepappersfond till annan än andelsägare i fonden. En sådan ut- 
delning skall i skatterättsligt hänseende anses som en gåva från 
fonden. Vid beräkning av skattepliktig inkomst för fonden får avdrag 
för utdelning göras med högst 2 % av fondens värde. 
 
Utredningens förslag: När det gäller ändringarna i lagen om arvsskatt 
och gåvoskatt överensstämmer utredningens förslag med regeringens. 
Dessutom föreslår utredningen att det i lagen om värdepappersfonder 
införs en bestämmelse som innebär att högst två procent av en 
värdepappersfonds värde årligen får delas ut till vissa ideella 
organisationer. 
Remissinstanserna: Alla remissinstanser tillstyrker förslaget eller 
lämnar det utan erinran. 
Skälen för regeringens förslag: Enligt 18 § sista stycket lagen om 
allemanssparande får fondbestämmelserna för en allemansfond ange att 
ett belopp motsvarande högst 2 % av fondens värde vid utgången av det 
närmast föregående året skall delas ut årligen till viss stiftelse, visst 
trossamfund eller annan sammanslutning om mottagaren är en svensk 
juridisk person och inte har till syfte att tillgodose medlemmarnas eller 
andra enskildas ekonomiska intressen. Bestämmelsen infördes år 1988. 
Syftet var att möjliggöra ett fondsparande med ideella inslag där spararen 
avstod från en del av avkastningen till förmån för någon ideell 
organisation. Ett sådant sparande förutsågs kunna attrahera framför allt 
yngre personer. Det framhölls att utdelning från en allemansfond tidigare 
inte kunnat ske, varken till andelsägarna eller andra personer (se prop. 
1987/88:60 s. 26 28). 
För vanliga värdepappersfonder finns inte någon motsvarande 
begränsning i fråga om utdelning av medel till andra än andelsägarna i 
fonden. Trots det är möjligheten att införa sådana fondbestämmelser inte 
helt oinskränkt. Enligt 1 § andra stycket samma lag skall fondbolaget 
nämligen handla uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse. 
Denna skyldighet innebär bl.a. vissa begränsningar vad gäller 
vederlagsfria utbetalningar till andra än delägare i fonden, såväl när det 
gäller betalningarnas storlek som deras mottagare. 
Regeringen konstaterar att allemansfonderna fortsättningsvis kommer 
att omfattas av bl.a. de nyss nämnda reglerna som gäller för vanliga 
värdepappersfonder. Det finns inte behov av att i lagen om 
värdepappersfonder   utöver den begränsning som redan ligger i att 
fondbolagen skall handla i andelsägarnas intresse   införa någon sådan 
reglering av utdelningar till ideella organisationer som finns i lagen om 
allemanssparande. Liksom hittills får frågan om i vilken utsträckning 
utdelning bör få ske till exempelvis ideella organisationer avgöras från 
fall till fall med beaktande av vad som ligger i andelsägarnas 
gemensamma intresse. Det kan konstateras att de allemansfonder som för 
närvarande har fondbestämmelser om utbetalning till ideella 
organisationer kan ha kvar dessa även utan en sådan särskild reglering 
som finns i 18 § lagen om allemanssparande. 
Enligt 37 § 3 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt utgår 
gåvoskatt för utdelning som en allemansfond lämnar till ideella 
organisationer. En sådan utdelning är i skatterättsligt hänseende att anse 
som en gåva från fonden (angående motiven till bestämmelsen se prop. 
1987/88:60 s. 29 och 30). Bestämmelsen bör justeras så att den blir 
tillämplig på utdelning från en värdepappersfond till andra än andel- 
sägarna i fonden. 
Av 2 § 10 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt framgår att 
en värdepappersfond vid inkomstberäkningen får göra avdrag för 
utdelning som beslutats för beskattningsåret, dock inte med så stort 
belopp att det föranleder underskott. Med hänsyn till att det i lagen om 
värdepappersfonder inte tas in någon sådan spärr för utdelningar som nu 
finns i lagen om allemanssparande anser regeringen att det i lagen om 
statlig inkomstskatt bör införas ett skattemässigt utdelningstak för 
utdelning till andra än andelsägarna i fonden. Den föreslagna 
bestämmelsen innebär att avdrag för sådan utdelning medges med högst 
2 % av fondens värde vid utgången av beskattningsåret. Genom 
bestämmelsen förhindras att utdelningar i högre utsträckning än i dag 
lämnas i form av enkelbeskattade medel i de fall gåvomottagaren inte 
betalar någon gåvoskatt. 
 
8.3 Övergångsregler för de företagsanknutna 
allemansfonderna 
Regeringens förslag: För företagsanknutna allemansfonder skall till 
utgången av år 1998 de bestämmelser tillämpas som gäller för vanliga 
värdepappersfonder med de avvikelser som hittills gällt i fråga om 
kapitaltillskott, placering av fondens medel, avgivande av 
halvårsredogörelse och förordnande av revisor. Bestämmelsen i 
10 a § lagen om värdepappersfonder om att en värdepappersfond inte 
får ombildas till någon annan form av kapitalbildning skall dock inte 
tillämpas för företagsanknutna allemansfonder. Om det för en 
företagsanknuten allemansfond före utgången av år 1998 ansökts om 
tillstånd att ombilda fonden till en s.k. nationell fond eller vanlig 
värdepappersfond skall regleringen för vanliga värde- pappersfonder 
med nämnda undantag gälla till dess ansökan slutligt prövats. Bolag 
som förvaltar en företagsanknuten allemansfond skall kunna få 
tillstånd att förvalta fonden också om den ombildas till en nationell 
fond. 
 
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att en övergångsregel 
införs som innebär att om det för en företagsanknuten allemansfond 
ansökts om tillstånd för ombildning till nationell fond innan lagen om 
allemanssparande upphör att gälla, skall den lagen få tillämpas så länge 
tillståndsprövningen pågår. 
Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser lämnar förslaget utan 
erinran. Finansinspektionen anser att övergångsbestämmelsen också bör 
omfatta en ombildning till vanlig värdepappersfond. Vidare föreslås att 
bolag som förvaltar en företagsanknuten allemansfond, vid ansökan om 
tillstånd att få ombilda den till nationell fond, bör få jämställas med ett 
sådant fondbolag som avses i lagen om värdepappersfonder. Inspektio- 
nen anser även att vissa redaktionella justeringar bör göras i den över- 
gångsregel som utredningen föreslagit. Fondbolagens Förening och 
Svenska Fondhandlareföreningen framför liknande synpunkter. 
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare nämnts anser rege- 
ringen att regleringen av de företagsanknutna allemansfonderna bör tas 
bort sedan skatteförmånerna för dessa avskaffats. Frågan är om det finns 
behov av några övergångsregler med anledning av det. 
De företagsanknutna allemansfonderna skiljer sig åt från andra 
allemansfonder framför allt i det att kapitaltillskott i en sådan fond får 
göras endast av den som är anställd i ett visst bolag eller i en koncern 
eller vars anställning upphört till följd av pension. Vidare skall minst 
25 % av fondens värde placeras i sådana värdepapper som har utfärdats 
av det aktiebolag i vilket de som tillskjuter kapital till fonden är anställda 
eller   om bolaget ingår som moderbolag i en koncern   i vars 
dotterbolag de är anställda. Särskilda bestämmelser finns också om bl.a. 
avgivande av halvårsredogörelse och förordnande av revisor. 
Att lagen om allemanssparande tas bort innebär inte att de 
företagsanknutna allemansfonderna med nödvändighet måste upplösas. 
För de fondbolag som vill fortsätta fondverksamheten är en möjlighet att 
ombilda de företagsanknutna fonderna till vanliga värdepappersfonder. 
En sådan ombildning förutsätter att placeringsbestämmelserna anpassas 
till de regler som gäller enligt lagen om värdepappersfonder. Vidare 
måste kapitaltillskott få göras av allmänheten. Fondbestämmelser som 
begränsar rätten att förvärva andelar till anställda i ett visst företag eller 
koncern måste följaktligen ändras. 
För de fondbolag som inte vill anpassa placeringsbestämmelserna till 
de regler som gäller för vanliga värdepappersfonder är ett alternativ att 
ombilda den företagsanknutna fonden till en s.k. nationell fond. För 
nationella fonder finns en särskild bestämmelse i 3 § lagen om 
värdepappersfonder. Finansinspektionen har enligt den bestämmelsen 
möjlighet att meddela tillstånd för att bedriva  annan näringsverksamhet 
som inte är fondverksamhet enligt denna lag  och där  allmänheten 
erbjuds att för gemensam räkning delta i förvärv och förvaltning av 
fondpapper och andra finansiella instrument . I praktiken innebär detta 
att inspektionen kan medge undantag från de placeringsregler som gäller 
för vanliga värdepappersfonder. Med hänsyn till det generella kravet på 
riskspridning i 17 § lagen om värdepappersfonder, som även gäller för 
nationella fonder, får dock inte hela fondförmögenheten placeras i 
samma företag. En ombildning till nationell fond förutsätter således att 
fondbestämmelser som tillåter en sådan placering ändras. I likhet med 
vad som gäller för vanliga värdepappersfonder förutsätts vidare att 
fonden riktar sig till allmänheten (se närmare prop. 1989/90:153 s. 37 39 
och 51). 
Några av remissinstanserna påpekar att en ombildning till nationell 
fond innebär praktiska problem i fråga om förvaltningen av fonden. 
Kritiken går ut på följande. Enligt 3 § lagen om värdepappersfonder kan 
endast  fondbolag och annan som står under tillsyn av inspektionen  få 
tillstånd att förvalta en nationell fond. Som fondbolag anses endast bolag 
som förvaltar vanliga värdepappersfonder. Eftersom de flesta bolag som 
förvaltar företagsanknutna allemansfonder ingår i den koncern där 
delägarna är anställda och inte förvaltar vanliga värdepappersfonder kan 
de följaktligen inte få tillstånd att förvalta någon nationell fond. I stället 
blir de tvungna att överlåta förvaltningen till ett fristående fondbolag. 
Som remissinstanserna påpekar är detta otillfredsställande. För att 
undvika en sådan effekt anser vi att en övergångsbestämmelse bör införas 
som innebär att ett bolag som förvaltar en företagsanknuten allemansfond 
vid ansökan om tillstånd enligt 3 § skall jämställas med ett sådant 
fondbolag som avses i paragrafen. 
Det bör i sammanhanget nämnas att verksamheten i de före- 
tagsanknutna allemansfonderna givetvis alternativt kan drivas vidare i 
aktiesparklubbar eller andra sammanslutningar vid de företag där 
delägarna är anställda. Förutsatt att verksamheten inte riktar sig till 
allmänheten så omfattas den inte av tillståndsplikten i lagen om 
värdepappersfonder. 
Regeringen anser att de bolag som förvaltar företagsanknutna alle- 
mansfonder bör ges rimlig tid att överväga om verksamheten skall fort- 
sätta sedan lagen om allemanssparande upphört att gälla och i så fall i 
vilken form detta skall ske. Under en övergångstid bör verksamheten 
därför få bedrivas enligt de bestämmelser som gäller för vanliga värde- 
pappersfonder med de undantag som hittills gällt i fråga om kapitaltill- 
skott, placering av fondens medel, avgivande av halvårsredogörelse och 
förordnande av revisor. Under övergångstiden ges också möjlighet att 
avveckla fonderna enligt 33 38 §§ lagen om värdepappersfonder. För att 
möjliggöra en ombildning till nationella fonder bör det i övergångsbe- 
stämmelserna anges att regeln i 10 a § lagen om värdepappersfonder som 
förbjuder ombildning av en värdepappersfond till någon annan form av 
kollektiv kapitalbildning inte skall tillämpas för de företagsanknutna 
allemansfonderna. 
En övergångstid om sex månader bedöms som tillräcklig. Om det före 
utgången av år 1998 ansökts om tillstånd att ombilda en företagsanknuten 
allemansfond till nationell fond eller vanlig värdepappersfond bör 
regleringen för vanliga värdepappersfonder med nämnda undantag dock 
få tillämpas till dess ansökan slutligt prövats. Har någon ansökan om om- 
bildning inte getts in till Finansinspektionen före den 1 januari 1999 
innebär det att det tillstånd som finns att förvalta den företagsanknutna 
fonden upphör. Därmed kommer fonden inte att omfattas av 
lagstiftningen för värdepappersfonder och således inte heller att stå under 
tillsyn av Finansinspektionen. 
 
9 Avgifter 
9.1 Uttagsavgift 
Regeringens bedömning: Någon särskild reglering av uttagsavgiften 
vid upphävandet av lagen om allemanssparande behövs inte. 
 
Utredningens förslag: När det gäller sparandet i allemansfond 
föreslås i förtydligande syfte en övergångsregel om att uttagsavgift inte 
skall debiteras i anledning av att lagreglerna om allemansfond upphävs. 
För det fall allemanssparandet inte fortsätter i någon form sedan lagen 
upphävts föreslås en övergångsregel, enligt vilken de medel som finns 
kvar på allemanssparkonto betalas ut när lagen upphävs, varvid ut- 
tagsavgift skall debiteras. För det fall allemanssparandet skulle fortsätta 
föreslås en övergångsregel, enligt vilken ingen uttagsavgift skall 
debiteras för medel på allemanssparkontona i samband med att lagen 
upphävs. 
Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan 
erinran av flertalet remissinstanser. Beträffande de föreslagna övergångs- 
reglerna för allemanssparkonto invänder Svenska Bankföreningen att 
bankerna bör får debitera uttagsavgift oavsett när och på vilket sätt alle- 
manssparandet avslutas och att om sparformen avslutas på sådant sätt att 
det anses orimligt att spararen skall betala uttagsavgiften bör banken från 
Riksgäldskontoret erhålla ett belopp som motsvarar uttagsavgiften. 
Riksbanken, Konsumentverket, Sveriges Bankkunders Riksförbund och 
Pensionärernas Riksorganisation motsätter sig att uttagsavgift debiteras i 
samband med utbetalningar på grund av att lagregleringen upphävs. 
Enligt dessa remissinstanser är det oskäligt att ta ut avgifter vid en åter- 
betalning som inte initierats av spararna. 
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 6 § lagen om allemans- 
sparande betalar spararen vid uttag från ett allemanssparkonto eller en 
allemansfond en avgift motsvarande en procent av det uttagna beloppet, 
dock minst 20 kronor. Avgiften tillfaller banken respektive fondbolaget. 
Uttagsavgiften inträder för att markera sparandets långsiktiga karaktär 
(se prop. 1983/84:30 s. 28 och 29). Att lagen om allemanssparande upp- 
hävs innebär att även bestämmelsen om uttagsavgift upphör att gälla. 
Frågan är om det finns behov av att införa någon särskild reglering av 
uttagsavgiften i samband med upphävandet av lagen om allemansspa- 
rande. 
 För allemansfonderna innebär ett upphävande av lagen om 
allemanssparande att fonderna kommer att finnas kvar och att de i 
fortsättningen kommer att vara underkastade samma regler som gäller för 
vanliga värdepappersfonder (se avsnitt 8). Enbart den omständigheten att 
lagen om allemanssparande tas bort föranleder således inte någon 
utbetalning av sparmedel ur fonderna. Det finns inte några lagregler om 
uttagsavgifter för vanliga värdepappersfonder. Från och med den 1 juli 
1998 kommer frågan om eventuella uttagsavgifter följaktligen 
uteslutande att regleras av de fondbestämmelser som gäller för varje 
fond. Vid uttag som görs innan lagen upphävs har fondbolagen däremot 
rätt att debitera uttagsavgift enligt 6 §. När det gäller allemansfonderna 
finner regeringen att det inte finns behov av någon särskild lagreglering 
av uttagsavgiften i samband med att lagen om allemanssparande upp- 
hävs. 
För allemanssparkontona kan ett upphävande av lagen om 
allemanssparande innebära att samarbetet mellan Riksgäldskontoret och 
en eller flera av bankerna avslutas; antingen per den dag då lagen upphör 
att gälla, dvs. den 1 juli 1998, eller vid en tidigare tidpunkt. Som angetts i 
avsnitt 7 utgår regeringen från att en bank som inte fortsätter sitt 
samarbete med Riksgäldskontoret kommer att avsluta samtliga 
allemanssparkonton i banken. 
Det står givetvis varje sparare fritt att ta ut sina sparmedel redan innan 
den dag kontot avslutas av banken. Ett sådant uttag omfattas dock av 6 § 
lagen om allemanssparande och ger banken rätt att debitera uttagsavgift. 
När allemanssparkontona i en bank avslutas kommer den behållning som 
då finns kvar att antingen betalas ut kontant till kontohavaren eller föras 
över till något annat konto som disponeras av spararen. Sådana åtgärder 
är enligt regeringens mening inte att betrakta som uttag enligt 6 § lagen 
om allemanssparande. Följaktligen medför de inte någon rätt för banken 
att påföra spararen uttagsavgift. Som nämnts är syftet med bestämmelsen 
om uttagsavgift att den skall främja ett långsiktigt sparande. Det syftet 
gör sig uppenbarligen inte gällande vid utbetalningar som sker i samband 
med att banken avslutar samtliga allemanssparkonton i banken. Det 
spelar härvid inte någon roll om spararen själv angett vad som skall ske 
med sparmedlen eller om spararen förhållit sig passiv och inte besvarat 
eventuella förfrågningar från banken. 
Det finns enligt regeringens mening inte skäl att, såsom Svenska 
Bankföreningen hävdat, ålägga Riksgäldskontoret att ersätta en bank för 
uttagsavgifter i samband med att bankens samtliga allemanssparkonton 
avslutas. 
Slutligen bör påpekas att om samarbetet mellan bankerna och 
Riksgäldskontoret skulle fortsätta efter utgången av juni 1998 får frågan 
om eventuella uttagsavgifter efter den tidpunkten lösas på avtalsrättslig 
väg. Inte heller i detta fall finns det behov av någon övergångsregel om 
uttagsavgiften.  
9.2 Överföringsavgift 
Regeringens bedömning: Någon särskild reglering av överförings- 
avgiften vid upphävandet av lagen om allemanssparande behövs inte. 
Detta innebär att alla överföringar som görs inom allemanssparandet 
före den 1 juli 1998 omfattas av bestämmelsen om överföringsavgift i 
3 § andra stycket samma lag. 
 
Utredningens förslag: Utredningens förslag innebär att rätten att föra 
över medel mellan allemansfond och allemanssparkonto tas bort i ett 
inledande skede. Vad gäller överföringar mellan allemanssparkonton 
föreslås att bestämmelsen om överföringsavgift skall finnas kvar till dess 
lagen om allemanssparande upphävs. För det fall samarbetet mellan ban- 
kerna och Riksgäldskontoret avslutas och Riksgäldskontoret startar 
inlåningsverksamhet i egen regi föreslås en övergångsbestämmelse om 
att spararna skall kunna föra över sina medel till Riksgäldskontoret utan 
att debiteras någon överföringsavgift. Också i det fall någon eller några 
banker fortsätter samarbetet med Riksgäldskontoret på ren avtalsrättslig 
grund skall spararna kunna föra över sina medel till den eller de banker 
som fortsätter samarbetet med Riksgäldskontoret utan att debiteras någon 
avgift. 
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte någon erinran 
mot förslaget. Svenska Bankföreningen invänder emellertid beträffande 
den föreslagna övergångsbestämmelsen att bankerna   även om alle- 
manssparandet fortsätter i någon form   bör få debitera överföringsav- 
gifter och att om det trots allt skulle anses olämpligt att kunden betalar 
avgiften så bör Riksgäldskontoret ersätta bankerna med ett belopp per 
överfört konto som motsvarar avgiften. 
Skälen för regeringens bedömning: Av 3 § första stycket lagen om 
allemanssparande framgår att en sparare får flytta sina sparmedel inom 
allemanssparandet. Enligt andra stycket i samma paragraf har den bank 
eller det fondbolag som ombesörjer överföringen rätt till ersättning med 
högst 150 kronor av spararen för sina kostnader för överföringen. Någon 
uttagsavgift enligt 6 § skall inte betalas i dessa fall. 
Rätten att överföra sparmedel inom allemanssparandet kommer enligt 
regeringens förslag att finnas kvar till dess lagen om allemanssparande 
upphävs. I konsekvens med detta bör också bestämmelsen om överfö- 
ringsavgift finnas kvar under samma tid. Överföringar som görs före den 
1 juli 1998 kommer således att omfattas av bestämmelsen. Detta gäller 
såväl överföringar mellan allemansfond och allemanssparkonton som 
överföringar inom respektive sparform. Frågan är om det finns anledning 
att införa en särskild reglering av överföringsavgiften i samband med att 
lagen om allemanssparande upphävs. 
Vad först gäller det fallet att samarbetet mellan Riksgäldskontoret och 
någon eller några banker fortsätter sedan lagregleringen upphävts och en 
sparare   före den 1 juli 1998   vill flytta över sina medel från en bank 
som avslutar sitt samarbete med Riksgäldskontoret till en annan bank gör 
regeringen följande bedömning. Syftet med bestämmelsen om över- 
föringsavgift är att tillförsäkra bankerna ersättning för sina kostnader för 
överföringen (se prop. 1983/84:30 s. 30). Regeringen anser att bankerna 
inte bör fråntas möjligheten att få sina kostnader täckta så länge 
lagregleringen om allemanssparkonto finns kvar. Detta innebär att 
överföringar som före den 1 juli 1998 görs till banker som avtalar med 
Riksgäldskontoret om fortsatt samarbete i liknande former som hittills 
bör omfattas av bestämmelsen om överföringsavgift. 
Om samarbetet mellan bankerna och Riksgäldskontoret avslutas och 
spararna önskar göra en överföring till ett inlåningskonto hos 
Riksgäldskontoret (riksgäldsspar) framgår av förarbetena till 3 § lagen 
om allemanssparande att denna bestämmelse endast omfattar 
överföringar dels från ett allemanssparkonto till ett annat sådant konto 
eller en allemansfond, dels från en allemansfond till en annan 
allemansfond eller ett allemanssparkonto. Överföringar till andra typer av 
inlåningskonton   eller värdepappersfonder   omfattas däremot inte 
(prop. 1983/84:30 s. 29 och 30 och prop. 1989/90:31 s. 5 7). Ett uttag för 
insättning på ett konto hos Riksgäldskontoret bör följaktligen inte ses 
som en överföring enligt 3 § utan som ett uttag enligt 6 § lagen om 
allemanssparande och berättigar därför inte banken att debitera någon 
överföringsavgift. 
Mot bakgrund av vad som anförts finns enligt regeringens mening inte 
något behov av att införa någon bestämmelse om överföringsavgiften i 
samband med att lagen om allemanssparande upphävs. Detta gäller även 
beträffande överföringar som görs från sparande i allemansfond. 
 
10 Ekonomiska konsekvenser 
De samhällsekonomiska effekterna av ett upphävande av lagen om 
allemanssparande torde vara marginella. Allemanssparandet har 
visserligen attraherat en stor del av svenska folket att spara stora belopp. 
Det finns dock enligt regeringens bedömning inte anledning att förvänta 
några markanta förändringar i hushållens val mellan sparande och 
konsumtion om lagen om allemanssparande upphävs. Allemansfonderna 
kommer även i fortsättningen att finnas kvar   fast som 
värdepappersfonder   och det saknas skäl att anta att spararna i någon 
större utsträckning kommer att ta ut sina medel ur fonderna. Som tidigare 
nämnts bygger allemanssparkontona på avtal mellan bankerna och 
Riksgäldskontoret. Ett upphävande av lagen om allemanssparande 
innebär inte med nödvändighet att avtalsförhållandet avslutas. Även om 
samarbetet skulle upphöra kan dock såväl Riksgäldskontoret som ban- 
kerna erbjuda fullgoda sparalternativ. 
I det fall samarbetet mellan Riksgäldskontoret och bankerna upphör 
kan det påverka statens kostnader för statsskuldens finansiering. 
Upplåningen genom allemanssparkonto har historiskt inneburit avsevärda 
besparingar jämfört med annan upplåning. Under de senaste åren har 
dock besparingarna minskat kraftigt. Besparingarna uppgick under 
budgetåret 1995/96 till 253 miljoner kronor. Det fortsatta utflödet ur al- 
lemanssparkonto tillsammans med trendmässigt högre administrativa 
kostnader hos de förmedlande bankerna för upplåningsformen riskerar att 
medföra att besparingarna helt kommer att upphöra. 
Regeringen har i budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:1 utg. 
omr. 2) påtalat att det är angeläget att Riksgäldskontoret prioriterar 
upplåningen på hushållsmarknaden för att uppnå fortsatt låga upplå- 
ningskostnader för staten. I detta syfte har ett arbete inletts inom Riks- 
gäldskontoret för att se över kontorets produktutbud. Visar denna över- 
syn att allemanssparkontona långsiktigt bidrar till kostnadsbesparingar 
för staten, förutsätter regeringen att Riksgäldskontoret fortsätter samar- 
betet med bankerna på ren avtalsrättslig grund. 
 
11 Författningskommentar 
11.1 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1983:890) 
om allemanssparande 
Övergångsbestämmelser 
 
I övergångsbestämmelserna ges de fondbolag som enligt nuvarande 
bestämmelser förvaltar företagsanknutna allemansfonder tid att överväga 
om verksamheten skall fortsätta och i så fall i vilken form detta skall ske. 
Som närmare utvecklas i avsnitt 8.3 är en möjlighet att ombilda fonderna 
till nationella fonder enligt 3 § lagen om värdepappersfonder eller till 
vanliga värdepappersfonder. En annan möjlighet är att de drivs vidare i 
aktiesparklubbar eller andra sammanslutningar vid de företag där 
delägarna är anställda. 
Av första punkten framgår att en företagsanknuten allemansfond skall 
anses som en vanlig värdepappersfond under en övergångstid om sex 
månader. Det innebär att bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder 
liksom hittills kommer att gälla för de företagsanknutna allemans- 
fonderna. Enligt övergångsbestämmelsen skall vidare den särreglering 
som hittills gällt i fråga om kapitaltillskott, placering av fondens medel, 
avgivande av halvårsredogörelse och förordnande av revisor gälla under 
övergångstiden (19 § första meningen samt 22 och 23 §§ lagen om 
allemanssparande). Av 10 a § lagen om värdepappersfonder följer att en 
värdepappersfond inte kan ombildas till någon annan form av kollektiv 
kapitalbildning. För att möjliggöra en ombildning av de företagsanknutna 
allemansfonderna till nationella fonder anges i övergångsbestämmelsen 
att den paragrafen inte gäller för de företagsanknutna allemansfonderna. 
Fondbolag som före utgången av år 1998 ansökt om tillstånd att bedriva 
verksamhet enligt lagen om värdepappersfonder får tilllämpa regleringen 
för vanliga värdepappersfonder med nämna undantag till dess ansökan 
slutligt prövats. 
 Av 13 a § lagen om allemanssparande framgår att en styrelseledamot 
som har utsetts av en sådan fondandelsägarstämma som enligt 14 § 
samma lag skall hållas årligen för varje fond, inte får vara anställd hos 
fondbolaget eller förvaringsinstitutet. 21 § lagen om allemanssparande 
innehåller ett undantag från detta förbud såvitt gäller företagsanknutna 
allemansfonder. Av paragrafen följer nämligen att det till styrelseleda- 
möter i ett fondbolag som förvaltar en företagsanknuten fond för an- 
ställda hos ett kreditinstitut får utses anställda i institutet utan hinder av 
att fondbolaget anlitar kreditinstitutet som förvaringsinstitut för fonden. 
Eftersom 13 a § upphör att gälla vid utgången av juni 1998 finns det för 
de företagsanknutna allemansfonderna inte behov av att tillämpa 21 § 
lagen om allemanssparande efter detta datum. Övergångsbestämmelsen 
innehåller därför inte någon hänvisning till 21 §. I avsnitt 8.1 konstateras 
att det inte finns något som hindrar att allemansfonderna även efter ut- 
gången av juni 1998 har kvar fondbestämmelser om andelsägarinflytande 
på motsvarande sätt som hittills. Detta gäller givetvis också för de före- 
tagsanknutna allemansfonderna. 
Sammanfattningsvis kan konstateras att de företagsanknutna allemans- 
fonderna kommer att kunna fortsätta sin verksamhet under 
övergångstiden och att fondbestämmelserna för fonderna inte måste 
ändras fr.o.m. den 1 juli 1998. Till följd av att fonderna skall anses som 
vanliga värdepappersfonder kommer vad som anges om 
värdepappersfonder i andra författningar under övergångstiden att gälla 
även för de företagsanknutna allemansfonderna. Sådana hänvisningar 
finns exempelvis i 37 § 3 mom. lagen om arvsskatt och gåvoskatt, 2 § 10 
mom. lagen om statlig inkomstskatt samt 13 kap. 5 § föräldrabalken. 
 Bolag som endast förvaltar företagsanknutna allemansfonder ges i 
andra punkten möjlighet att ansöka om tillstånd enligt 3 § lagen om 
värdepappersfonder. 
11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om 
arvsskatt och gåvoskatt 
37 § 
 
Paragrafens 3 mom. har ändrats som en följd av att lagen om allemans- 
sparande upphävts. Som nämns i avsnitt 8.2 finns viss möjlighet för van- 
liga värdepappersfonder att dela ut medel till andra än andelsägare i 
fonderna. Genom ändringen klargörs att gåvoskatt utgår för sådan utdel- 
ning och att gåvan vid tillämpningen av lagen om arvsskatt och gåvoskatt 
anses utgöra en gåva från fonden. 
11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om 
statlig inkomstskatt 
2 § 10 mom. 
 
I momentet har införts ett skattemässigt avdragstak för utdelning som 
lämnas till annan än andelsägare i fonden. Beräkningen av utdelningsta- 
ket har en annan utgångspunkt än beräkningen av intäkten enligt första 
stycket andra punkten. Avdrag får inte göras med ett större belopp än 
2 % av fondens värde vid utgången av beskattningsåret. Av första stycket 
andra punkten framgår dock att avdrag sammantaget inte får göras med 
ett så stort belopp att det föranleder underskott. 
11.4 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken 
13 kap. 5 § 
 
Paragrafen har ändrats som en följd av att lagen om allemanssparande 
upphävs. 
11.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:931) om 
individuellt pensionssparande 
2 kap. 1 och 3 §§ samt 3 kap. 6 § 
 
Ändringarna i dessa paragrafer är föranledda av att lagen om allemans- 
sparande upphävs.  
Sammanfattning av betänkandet Allemanssparandet 
en översyn 
När dessa rader skrivs har det nästan på dagen gått tio år sedan allemans- 
sparandet introducerades den 1 april 1984. Sparformen blev omedelbart 
mycket populär och i dag sparar omkring tre miljoner personer i något av 
de två alternativen   allemansspar och allemansfond. Behållningen på 
allemanssparandet uppgick vid årsskiftet till 135 miljarder kronor, nästan 
lika fördelat mellan allemansspar och allemansfond. 
Under dessa tio år har det skett betydande förändringar i sparandets 
allmänna villkor. När allemanssparandet infördes beskattades sparandet 
ganska högt. För den som inte hade utgiftsräntor att kvitta emot var 
skattesatsen på sparande 50 80 procent. Allemanssparandet   liksom 
dess företrädare skattesparandet   blev små skattegynnade fickor där spa- 
rarna kunde få en positiv real avkastning på sina sparade medel. 
Genom skattereformen några år senare sänktes skatten på sparande i 
allmänhet, samtidigt som en mer enhetlig beskattning eftersträvades. 
Detta ledde till att allemanssparandet började beskattas, först till en del 
men efter hand fullt ut. Den sista förmånen togs bort vid årsskiftet. 
Därmed har förutsättningarna för allemanssparandet förändrats på ett 
avgörande sätt. I och med att allemanssparandet inte längre är skattegyn- 
nat har det egentliga skälet att ha de särskilda spar- och placeringsregler 
som återfinns i lagen om allemanssparande fallit bort. 
Regeringen har därför tillsatt denna utredning med uppgift att göra en 
översyn av allemanssparandet. Viktiga utgångspunkter har varit dels att 
reglerna för allemansfond helt skall integreras med dem som gäller för 
vanliga värdepappersfonder, dels att förändringarna i allemansspar inte 
skall framkalla ett stort utflöde av sparmedel. Det senare är inte minst 
viktigt för statsskuldsförvaltningen. 
Allemansfond 
Beträffande allemansfond menar utredningen att nuvarande placerings- 
regler   i jämförelse med dem som gäller för vanliga värdepappersfonder 
  ger allemansfonderna ett sämre utgångsläge vad gäller möjligheterna 
att erhålla en hög avkastning samt att sprida riskerna. 
Vidare anser utredningen att de invändningar som tidigare rests mot 
förslaget att likställa allemansfondernas regler med dem som gäller för 
vanliga värdepappersfonder inte längre äger någon bärighet. 
Mot denna bakgrund föreslår utredningen att allemansfonderna ombil- 
das till vanliga värdepappersfonder. För att de anpassningar i allemans- 
fondernas placeringar som blir nödvändiga genom ändrade regler inte 
skall leda till några förluster för spararna, föreslås en allmän anpassning- 
speriod på ett år. 
Situationen för allemansfondspararna förändras inte i någon större ut- 
sträckning. Vid ombildning utgår inte den uttagsavgift som i dag belastar 
spararen vid uttag. Beskattningen påverkas inte heller av själva ombild- 
ningen. Däremot måste fondbolaget fastställa vilken avgiftsstruktur och 
placeringsinriktning som skall gälla framöver. Fondbolagen anmodas 
göra detta i god tid före ombildningen så att spararna   om de så önskar 
kan byta fond till de nuvarande reglerna. 
Likställandet av reglerna för allemansfonderna och vanliga värdepap- 
persfonder får några följdeffekter. De fondbolag som administrerar alle- 
mansfonder har i dag uppgiftsskyldighet för fondspararnas reavinster och 
reaförluster vid en försäljning av fondandelar. Motsvarande skyldighet 
existerar inte för fondbolag som har vanliga värdepappersfonder. Utred- 
ningen föreslår nu att uppgiftsskyldigheten vidgas till att gälla samtliga 
värdepappersfonder. 
Ett annat området där reglerna i dag skiljer sig är andelsägarnas infly- 
tande. Lagen om allemanssparande garanterar fondspararna ett visst in- 
flytande genom att andelsägarna väljer delar av fondens styrelse. En mot- 
svarande rätt fanns tidigare för dem som sparar i vanliga värdepappers- 
fonder men denna rätt togs bort år 1991. 
Utredningen anser emellertid att det finns nackdelar med att slopa fon- 
dandelsägarnas inflytande utan att några andra ändringar genomförs. Ett 
sådant förfarande kan leda till ökad maktkoncentration i näringslivet. 
Samtidigt kan det konstateras att andelsägarnas intresse för att bevista 
andelsägarstämmor och aktivt utöva inflytande är svagt. Utredningen 
anser att denna fråga bör sättas in i ett större sammanhang där frågan om 
fondernas ägaransvar i allmänhet behandlas. I avvaktan på resultatet från 
en sådan utredning föreslås nuvarande regler bestå, trots att det innebär 
att olika värdepappersfonder får skilda regler på detta område. Denna 
situation förutsätts dock bara bestå under en kortare period. 
Allemansspar 
Vad gäller allemansspar konstaterar utredningen att en lagreglering inte 
är nödvändig på sikt. Samtidigt som utredningen i enlighet med detta 
föreslår att lagregleringen upphör, finns det ur statens synvinkel ingen 
anledning att avveckla allemansspar. Sparformen kan mycket väl fortleva 
och förhållandet mellan Riksgäldskontoret och bankerna kan i framtiden 
regleras genom avtal. 
Förändringarna innebär emellertid att allemansspar de facto kommer 
att skilja sig allt mindre från vanligt banksparande. Det kan därför inte 
uteslutas att bankernas eller spararnas reaktioner blir sådana att sparfor- 
men inte kan fortleva utan måste avvecklas. Med tanke på den stora be- 
hållningen på allemansspar och behovet av stabilitet i statsskuldsförvalt- 
ningen bör en eventuell avveckling av allemansspar ske under ordnade 
former. Nuvarande avtal mellan Riksgäldskontoret och bankerna är ett- 
åriga och reglerar inte hur en eventuell avveckling skall gå till. Frågan 
har inte ansetts vara aktuell tidigare. I avsaknad av en framtida lagstift- 
ning bör Riksgäldskontoret upprätta långsiktiga samarbetsavtal med ban- 
kerna. Därvidlag bör parterna bland annat reglera hur ett eventuellt fram- 
tida avvecklande skall genomföras. 
I avvaktan på att sådana avtal föreligger bör allemansspar regleras ge- 
nom lag. Samtidigt anser utredningen att ett slutdatum för lagstiftningen 
bör fastställas. Detta bland annat för att klargöra vad som gäller om det 
skulle visa sig att det saknas grund för ett långsiktigt samarbete mellan 
Riksgäldskontoret och bankerna. Utredningen föreslår därför att lagen 
om allemanssparande upphävs vid utgången av 1997. 
Detta innebär att om Riksgäldskontoret och bankerna inte kommer 
överens om en fortsättning   och om Riksgäldskontoret inte fortsätter i 
egen regi eller med någon annan samarbetspartner   så avslutas alle- 
mansspar enligt utredningens förslag vid årsskiftet 1997/98. De medel 
som vid den tidpunkten kvarstår på allemanssparkonton betalas då ut till 
spararen. 
Vid en slutåterbetalning utgår uttagssavgiften om 1 procent. Ur spara- 
rens synvinkel kan en uttagsavgift synas som ohemul då uttaget eller 
återbetalningen inte initieras av spararen. Utan uttagsavgift skulle emel- 
lertid incitamentet att behålla medlen på kontot till slutdagen bli starkt. 
Med tanke på statsskuldsförvaltningen vore det olyckligt om en bety- 
dande del av behållningen skulle återbetalas på en och samma gång. 
Övrigt 
Den lånerätt som varit knuten till allemanssparandet tas bort. Lånerätten 
har i praktiken inte haft någon reell betydelse sedan kreditmarknaden 
avreglerades. 
Avslutningsvis diskuteras vilka informationsinsatser som de föreslagna 
förändringarna påkallar. Utredningen föreslår att Riksgäldskontoret er- 
håller 10 miljoner kronor i anslag för att informera om de förestående 
förändringarna i allemanssparandet. 
 
Utredningens lagförslag 
1.  Förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemans- 
sparande 
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:890) om allemanssparande 
dels att 8 a, 26 - 28 §§ skall upphävas 
dels att 1, 3, 8, 9 och 25 §§ skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse 
Föreslagen lydelse 
 
1 § 
I denna lag behandlas den särskilda 
sparform (allemanssparande) som 
är förenad med skattelättnader en- 
ligt 2 § lagen (1988:847) om skat- 
telättnader för allemanssparande. 
Lagen gäller, med de undantag som 
anges i andra stycket, även för så- 
dant sparande som sker i andelar i 
allemansfond enligt lagen 
(1993:931) om individuellt pen- 
sionssparande. 
Bestämmelserna i 3 § andra 
fjärde styckena, 4, 6, 8, 8a, 9 och 
19 28 §§ skall inte tillämpas i fråga 
om sådant sparande i allemansfond 
som sker enligt lagen om individu- 
ellt pensionssparande. 
I denna lag behandlas den särskilda 
sparformen allemanssparande. La- 
gen gäller, med de undantag som 
anges i andra stycket, även för så- 
dant sparande som sker i andelar i 
allemansfond enligt lagen 
(1993:931) om individuellt pen- 
sionssparande.  
Bestämmelserna i 3 § andra 
fjärde styckena, 4, 6, 8, 9 och 19 
25 §§ skall inte tillämpas i fråga om 
sådant sparande i allemansfond som 
sker enligt lagen om individuellt 
pensionssparande. 
 
3 § 
Sparmedlen skall sättas i en svensk 
bank som enligt överenskommelse 
med Riksgäldskontoret förmedlar 
allemanssparande. En sparare får 
inte spara på mer än ett allemans- 
sparkonto och i fler än två alle- 
manssparfonder. Han får flytta sina 
sparmedel inom allemanssparan- 
det.  
Den bank eller det fondbolag 
som ombesörjer en överföring är 
berättigad till ersättning med högst 
150 kronor av spararen för sina 
kostnader för överföringen. Någon 
uttagsavgift enligt 6 § skall inte 
betalas. 
 
Vad som föreskrivs i första 
stycket och annars i denna lag i 
fråga om bank gäller, med undan- 
tag för bestämmelserna om lån för 
förvärv av bostad och för bosätt- 
ning i övrigt (bosparlån) i 8 a § och 
26 28 §§, också i fråga om spar- 
kassa. 
Sparmedlen skall sättas in i en bank 
som enligt överenskommelse med 
Riksgäldskontoret förmedlar alle- 
manssparande. En sparare får inte 
spara på mer än ett allemansspar- 
konto och i fler än två allemansfon- 
der. Han får inte flytta sina sparme- 
del mellan allemansspar och alle- 
mansfond. Om en bank upphör att 
förmedla allemanssparande får en 
sparare överföra sin behållning på 
allemanssparkonto till sådant konto 
i annan bank. 
Den bank eller det fondbolag 
som ombesörjer en överföring är 
berättigad till ersättning med högst 
150 kronor av spararen för sina 
kostnader för överföringen. Vid en 
överföring enligt första stycket sista 
meningen skall dock ingen överfö- 
ringsavgift utgå. Någon uttagsav- 
gift enligt 6 § skall inte betalas. 
Vad som föreskrivs i första 
stycket och annars i denna lag i 
fråga om bank gäller också i fråga 
om sparkassa. 
För visst sparande på sparkonto hos HSB:s Riksförbunds Sparkassa 
(HSB:s Sparkassa) samt för visst sparande som är anordnat av Riksbyg- 
gen ekonomisk förening gäller särskilda bestämmelser enligt 24 och 
25 §§. 
 
8 § 
Om rätten till sparmedel genom 
överlåtelse eller på annat sätt över- 
går till någon annan eller om spara- 
ren pantsätter sin fordran, skall in- 
nestående medel betalas ut. 
 
Om en sparare överskrider de begränsningar som gäller enligt 3 § 
första stycket eller 4 §, skall de oriktigt insatta sparmedlen betalas ut till 
honom. Någon ränta eller värdeökning på dessa medel skall ej gottskri- 
vas spararen. Om det för sparmedlen har förvärvats andelar i en alle- 
mansfond och om andelsvärdet därefter har sjunkit, skall beloppet jämkas 
i motsvarande mån. 
Vid utbetalning enligt första 
stycket skall uttagsavgift enligt 6 § 
erläggas.  
9 § 
De medel som sätts in på ett allemanssparkonto skall överföras från ban- 
ken till Riksgäldskontoret. 
På de medel som satts in på ett 
allemanssparkonto utgår årlig ränta 
som skall motsvara lägst det av 
riksbanken fastställda, vid varje tid 
gällande diskontot, minskat med tre 
procentenheter. Regeringen eller 
den myndighet regeringen bestäm- 
mer meddelar närmare föreskrifter 
om vilken räntesats som vid varje 
tidpunkt skall gälla. 
På de medel som sätts in på ett 
allemanssparkonto utgår årlig ränta. 
Regeringen eller den myndighet 
som regeringen bestämmer medde- 
lar närmare föreskrifter om vilken 
räntesats som vid varje tidpunkt 
skall gälla. 
 
25 § 
Den som bosparar i HSB eller 
Riksbyggen får under det kalen- 
derår han fyller 28 år överföra hela 
eller den del av sparandet enligt 
24 § till allemanssparkonto eller 
allemansfond. 
Den som bosparar i HSB eller 
Riksbyggen får överföra hela eller 
del av sparandet enligt 24 § till al- 
lemanssparkonto eller allemans- 
fond. 
 
__________ 
 
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. 
 
2.  Förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om 
allemanssparande 
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:890) om allemansspar-- 
ande 
dels att 10 25 §§ skall upphävas 
dels att 1, 3, 4, 6 och 8 §§ skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse 
Föreslagen lydelse 
 
1 § 
I denna lag behandlas den särskilda 
sparformen allemanssparande. La- 
gen gäller, med de undantag som 
anges i andra stycket, även för så- 
dant sparande som sker i andelar i 
allemansfond enligt lagen 
(1993:931) om individuellt pen- 
sionssparande. 
Bestämmelserna i 3 § andra 
fjärde styckena, 4, 6, 8, 9 och 19 
25 §§ skall inte tillämpas i fråga 
om sådant sparande i allemansfond 
som sker enligt lagen om individu- 
ellt pensionssparande. 
I denna lag behandlas den särskilda 
sparformen allemanssparande. 
 
3 § 
Sparmedlen skall sättas in i en bank som enligt överenskommelse med 
Riksgäldskontoret förmedlar allemanssparande. En sparare får inte spara 
på mer än ett allemanssparkonto och i fler än två allemansfonder. Han får 
inte flytta sina sparmedel mellan allemansspar och allemansfond. Om en 
bank upphör att förmedla allemanssparande får en sparare överföra sin 
behållning på allemanssparkonto till sådant konto i annan bank. 
Den bank eller det fondbolag som ombesörjer en överföring är berätti- 
gad till ersättning med högst 150 kronor av spararen för sina kostnader 
för överföringen. Vid en överföring enligt första stycket sista meningen 
skall dock ingen överföringsavgift utgå. Någon uttagsavgift enligt 6 § 
skall inte betalas. Vad som föreskrivs i första stycket och annars i denna 
lag i fråga om bank gäller också i fråga om sparkassa. 
För visst sparande på sparkonto 
hos HSB:s Riksförbunds Sparkassa 
(HSB:s Sparkassa) samt för visst 
sparande som är anordnat av Riks- 
byggen ekonomisk förening gäller 
särskilda bestämmelser enligt 
24 och 25 §§.  
4 § 
Varje sparare får sätta in högst 
2 000 kronor i månaden i allemans- 
sparandet. 
Varje sparare får sätta in högst 
2 000 kronor i månaden i allemans- 
sparandet eller det lägre belopp 
regeringen eller den myndighet 
regeringen bestämmer meddelar 
närmare föreskrift om. 
 
6 § 
Vid uttag betalar spararen till ban- 
ken eller fondbolaget en avgift mot- 
svarande en procent av det uttagna 
beloppet, dock minst 20 kronor. 
Vid uttag betalar spararen till ban- 
ken en avgift motsvarande en pro- 
cent av det uttagna beloppet, dock 
minst 20 kronor. 
 
8 § 
Om en sparare överskrider de be- 
gränsningar som gäller enligt 3 § 
första stycket eller 4 §, skall de 
oriktigt insatta sparmedlen betalas 
ut till honom. Någon ränta eller 
värdeökning på dessa medel skall ej 
gottskrivas spararen. Om det för 
sparmedlen har förvärvats andelar 
i en allemansfond och om andel- 
svärdet därefter har sjunkit, skall 
beloppet jämkas i motsvarande 
mån. 
Om en sparare överskrider de be- 
gränsningar som gäller enligt 3 § 
första stycket eller 4 §, skall de 
oriktigt insatta sparmedlen betalas 
ut till honom. Någon ränta på dessa 
medel skall ej gottskrivas spararen. 
 
__________ 
 
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. 
2. Placeringsregeln i 16 § andra stycket första meningen gäller för al- 
lemansfonderna intill utgången av mars 1996. 
3. Om en företagsanknuten allemansfond före den 1 april 1995 har an- 
sökt om tillstånd till annan näringsverksamhet enligt 3 § lagen 
(1990:1114) om värdepappersfonder skall bestämmelserna i lagen 
(1983:890) om allemanssparande gälla så länge tillståndsprövningen 
pågår. 
4. Någon uttagsavgift enligt 6 § skall inte utgå i anledning av att 
reglerna om allemansfond upphävs. 
 
3.  Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1114) om 
värdepappersfonder 
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder 
skall införas två nya paragrafer, 6 a § och 9 a §, av följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse 
Föreslagen lydelse 
 
6 a § 
 
I styrelsen för ett fondbolag som 
förvaltar en värdepappersfond vil- 
ken tidigare reglerats av lagen 
(1983:890) om allemanssparande, 
skall flertalet ledamöter, och bland 
dem ordföranden, väljas av en årlig 
fondandelsägarstämma. Om ett 
fondbolag förvaltar flera sådana 
fonder, skall för varje sådan fond i 
fondbolagets styrelse ingå minst en 
ledamot, som valts av fondandelsä- 
garstämman i fonden. 
I beslut om rösträtt för aktier i 
fonden deltar endast de ledamöter i 
fondbolagets styrelse som har ut- 
setts av fondandelsägarstämman. 
 
9 a § 
 
En fond får årligen dela ut ett be- 
lopp motsvarande sammanlagt 
högst två procent av fondens värde 
vid utgången av det närmast före- 
gående kalenderåret till viss stif- 
telse eller visst trossamfund eller 
annan sammanslutning, dock endast 
om mottagaren är svensk juridisk 
person och inte har till syfte att i sin 
verksamhet tillgodose medlemmar- 
nas eller andra enskildas ekono- 
miska intresse. 
__________ 
 
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. 
 
4.  Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt 
och gåvoskatt 
Härigenom föreskrivs att 37 § 3 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och 
gåvoskatt skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse 
Föreslagen lydelse 
 
37 § 
3 mom. Gåvoskatt utgår för utdel- 
ning från en allemansfond enligt 
18 § sista stycket lagen (1983:890) 
om allemanssparande. En sådan 
utdelning skall vid tillämpning av 
denna lag anses utgöra en gåva från 
fonden. 
3 mom. Gåvoskatt utgår för utdel- 
ning från en värdepappersfond en- 
ligt 9 a § lagen (1990:1114) om 
värdepappersfonder. En sådan ut- 
delning skall vid tillämpning av 
denna lag anses utgöra en gåva från 
fonden. 
 
__________ 
 
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. 
 
5.  Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om 
individuellt pensionssparande 
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:931) om individuellt 
pensionssparande att 2 kap. 1 och 3 §§ och 3 kap. 6 § skall ha följande 
lydelse. 
 
Nuvarande lydelse 
Föreslagen lydelse 
 
2 kap. 
1 § 
Individuellt pensionssparande får 
ske i en eller flera av sparformerna 
1. inlåning, 
2. andelar i värdepappersfond 
och allemansfond samt 
3. andra fondpapper. 
Individuellt pensionssparande får 
ske i en eller flera av sparformerna 
1. inlåning, 
2. andelar i värdepappersfond 
och 
3. andra fondpapper. 
 
3 § 
Vid sparande i värdepappersfond 
och allemansfond skall pensions- 
sparmedlen för spararens räkning 
placeras i en sådan värdepappers- 
fond som avses i lagen (1990:1114) 
om värdepappersfonder eller i en 
allemansfond enligt lagen 
(1983:890) om allemanssparande. 
Pensionssparmedlen får även place- 
ras i ett utländskt fondföretag som 
är underkastat lagstiftning eller an- 
nan offentlig reglering som väsent- 
ligen stämmer överens med den 
som gäller för värdepappersfonder 
här i landet. 
Vid sparande i värdepappersfond 
och allemansfond skall pensions- 
sparmedlen för spararens räkning 
placeras i en sådan värdepappers- 
fond som avses i lagen (1990:1114) 
om värdepappersfonder. Pensions- 
sparmedlen får även placeras i ett 
utländskt fondföretag som är un- 
derkastat lagstiftning eller annan 
offentlig reglering som väsentligen 
stämmer överens med den som 
gäller för värdepappersfonder här i 
landet. 
 
3 kap. 
6 § 
Fondpapper eller andelar i alle- 
mansfond får inte förvärvas eller 
avyttras till ett pris som avviker 
från gällande marknadsvärde. 
Fondpapper får inte förvärvas eller 
avyttras till ett pris som avviker 
från gällande marknadsvärde. 
__________ 
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. 
 
6.  Förslag till lag om upphävande av lagen (1983:890) om 
allemanssparande 
Härigenom föreskrivs att lagen (1983:890) om allemanssparande skall 
upphöra den 31 december 1997. 
 
___________ 
 
De sparmedel som finns kvar i allemansspar när lagen upphävs skall för 
det fall allemansspar inte fortsätter i annan form utbetalas till spararna 
varvid uttagsavgift enligt 6 § skall utgå. Om allemansspar fortsätter i 
någon form efter den 31 december 1997 utgår ingen uttagsavgift enligt 
6 § i samband med att lagen upphävs. Bank som upphör förmedla 
allemansspar i samband med att lagen upphävs får ej ta ut överförings- 
avgift enligt 3 § andra stycket. 
 
Förteckning över remissinstanser 
Efter remiss har yttrande över betänkandet Allemanssparandet   en över- 
syn avgetts av Riksbanken, Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten 
i Stockholm, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Riksskatteverket, 
Konkurrensverket, Konsumentverket, Aktiefrämjandet, Sveriges Aktie- 
sparares Riksförbund, Svenska Bankföreningen, Sveriges Försäkrings- 
förbund, Svenska Fondhandlareföreningen, Fondbolagens Förening, 
Stockholms Fondbörs AB, Penningmarknadsinformation PMI AB, Sve- 
riges Industriförbund, Pensionärernas Riksorganisation, Sveriges Bank- 
kunders Riksförbund och HSB Riksförbund. Yttrande har dessutom in- 
kommit från Axel Targama, styrelseordförande i Sparbankernas sjätte 
allemansfond AB.  
Lagrådsremissens lagförslag 
Förslag till lag om upphävande av lagen (1983:890) om 
allemanssparande 
Härigenom föreskrivs att lagen (1983:890) om allemanssparande skall 
upphöra att gälla vid utgången av juni 1998. 
 
___________ 
 
1. I fråga om företagsanknutna allemansfonder får vad som föreskrivs i 
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder och annan författning om 
värdepappersfonder med de avvikelser som följer av 19 § första 
meningen samt 22 och 23 §§ lagen om allemanssparande tillämpas till 
utgången av år 1998 eller, om det för en sådan fond före utgången av år 
1998 ansökts om tillstånd enligt lagen om värdepappersfonder, till dess 
ansökan slutligt prövats. 
2. Vid en ansökan om tillstånd enligt 3 § lagen om värdepappersfonder 
skall det bolag som förvaltar en företagsanknuten allemansfond jämstäl- 
las med ett sådant fondbolag som avses i nämnda paragraf. 
 
Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om 
arvsskatt och gåvoskatt 
Härigenom föreskrivs att 37 § 3 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och 
gåvoskatt  skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse 
Föreslagen lydelse 
 
37 § 
3 mom. Gåvoskatt utgår för utdel- 
ning från en allemansfond enligt 
18 § sista stycket lagen (1983:890) 
om allemanssparande. En sådan 
utdelning skall vid tillämpning av 
denna lag anses utgöra en gåva från 
fonden. 
3 mom. Gåvoskatt utgår för utdel- 
ning från en värdepappersfond en- 
ligt lagen (1990:1114) om värde- 
pappersfonder till annan än an- 
delsägare i fonden. En sådan utdel- 
ning skall vid tillämpning av denna 
lag anses utgöra en gåva från fon- 
den.  
__________ 
 
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. 
11.6  
Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om 
statlig inkomstskatt 
Härigenom föreskrivs att 2 § 10 mom. lagen (1947:576) om statlig in- 
komstskatt  skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse 
Föreslagen lydelse 
 
2 § 
10 mom.  Vid inkomstberäkningen för ett investmentföretag gäller, ut- 
över vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag, 
1. att hänsyn inte tas till vinst eller förlust vid avyttring av aktier och 
andra värdepapper som avses i 27 § 1 mom., 
2. att som intäkt tas upp 2 procent för år räknat av värdet vid ingången 
av beskattningsåret av egendom som avses i 27 § 1 mom., 
3. att avdrag får göras för annan utdelning än som avses i 3 § 7 mom. 
fjärde stycket som företaget har beslutat för beskattningsåret, dock inte 
med så stort belopp att det föranleder underskott. 
Med investmentföretag avses ett svenskt aktiebolag eller en svensk 
ekonomisk förening som uteslutande eller så gott som uteslutande för- 
valtar värdepapper eller likartad lös egendom och vars uppgift väsentli- 
gen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktie- eller 
andelsägare riskfördelning och vari ett stort antal fysiska personer äger 
aktier eller andelar. 
Ett företag som inte längre uppfyller kraven enligt föregående stycke 
skall   när det inte är fråga om att företaget upplöses genom likvidation 
som intäkt ta upp ett belopp som svarar mot 40 procent av det högsta av 
värdena av tillgångar som avses i första stycket 1 vid ingången av be- 
skattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren, dock 
tidigast vid ingången av år 1991. Som intäkt får i stället tas upp summan 
av de realisationsvinster och realisationsförluster som företaget haft från 
och med ingången av år 1991 på tillgångar som avses i första stycket 1. 
Vad som föreskrivits i första 
stycket för investmentföretag gäller 
också för värdepappersfonder. För 
värdepappersfonder utgör intäkten 
enligt första stycket 2 dock 1,5 pro- 
cent. 
Vad som föreskrivits i första 
stycket för investmentföretag gäller 
också för värdepappersfonder. För 
värdepappersfonder utgör intäkten 
enligt första stycket 2 dock 1,5 
procent. Vid utdelning till annan än 
andelsägare i fonden får avdrag 
enligt första stycket 3 dock inte 
göras med ett större belopp än 
2 procent av fondens värde vid 
utgången av beskattningsåret.  
__________ 
 
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas första gången vid 
1999 års taxering. För utdelning som lämnas före ikraftträdandet tilläm- 
pas äldre bestämmelser vid 1999 års taxering.  
Förslag till lag om ändring i föräldrabalken 
Härigenom föreskrivs att 13 kap. 5 § föräldrabalken  skall ha följande 
lydelse. 
 
Nuvarande lydelse 
Föreslagen lydelse 
 
13 kap. 
5 § 
Den omyndiges tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren place- 
ras i 
1. skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller 
kommun, 
2. skuldförbindelser som har utfärdats av Sveriges Allmänna hypoteks- 
bank, Svenska skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett kredit- 
marknadsföretag enligt lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet 
eller av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut 
som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer över- 
ens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i landet, 
med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför 
rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare, eller 
3. andelar i en värdepappersfond som avses i lagen (1990:1114) om 
värdepappersfonder eller i ett utländskt fondföretag som är underkastat 
en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som 
gäller för värdepappersfonder här i landet. 
Den omyndiges tillgångar får vi- 
dare utan överförmyndarens sam- 
tycke användas för allemansspa- 
rande enligt lagen (1983:890) om 
allemanssparande eller lånas ut 
mot säkerhet av panträtt på grund- 
val av inteckning i fast egendom 
inom sextio procent av det senast 
fastställda taxeringsvärdet. 
Den omyndiges tillgångar får vi- 
dare utan överförmyndarens sam- 
tycke lånas ut mot säkerhet av 
panträtt på grundval av inteckning i 
fast egendom inom sextio procent 
av det senast fastställda taxerings- 
värdet.  
___________ 
 
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.  
Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om 
individuellt pensionssparande 
 
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 och 3 §§ samt 3 kap. 6 § lagen 
(1993:931) om individuellt pensionssparande skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse 
Föreslagen lydelse 
 
2 kap. 
1 § 
Individuellt pensionssparande får 
ske i en eller flera av sparformerna 
1. inlåning, 
2. andelar i värdepappersfond 
och allemansfond samt 
3. andra fondpapper. 
Individuellt pensionssparande får 
ske i en eller flera av sparformerna 
1. inlåning, 
2. andelar i värdepappersfond 
och 
3. andra fondpapper. 
 
3 § 
Vid sparande i värdepappersfond 
och allemansfond skall pensions- 
sparmedlen för spararens räkning 
placeras i en sådan värdepappers- 
fond som avses i lagen (1990:1114) 
om värdepappersfonder eller i en 
allemansfond enligt lagen 
(1983:890) om allemanssparande. 
Pensionssparmedlen får även place- 
ras i ett utländskt fondföretag som 
är underkastat lagstiftning eller an- 
nan offentlig reglering som väsent- 
ligen stämmer överens med den 
som gäller för värdepappersfonder 
här i landet. 
Vid sparande i värdepappersfond 
skall pensionssparmedlen för spara- 
rens räkning placeras i en sådan 
värdepappersfond som avses i lagen 
(1990:1114) om värdepappersfon- 
der. Pensionssparmedlen får även 
placeras i ett utländskt fondföretag 
som är underkastat lagstiftning eller 
annan offentlig reglering som vä- 
sentligen stämmer överens med den 
som gäller för värdepappersfonder 
här i landet. 
 
3 kap. 
6 § 
Fondpapper eller andelar i alle- 
mansfond får inte förvärvas eller 
avyttras till ett pris som avviker 
från det gällande marknadsvärdet. 
Fondpapper får inte förvärvas eller 
avyttras till ett pris som avviker 
från det gällande marknadsvärdet. 
 
___________ 
 
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. 
 
Lagrådets yttrande 
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-12-15 
 
Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet Arne 
Baekkevold, justitierådet Edvard Nilsson. 
 
Enligt en lagrådsremiss den 27 november 1997 (Finansdepartementet) 
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 
1. lag om upphävande av lagen (1983:890) om allemanssparande, 
2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 
3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 
4. lag om ändring i föräldrabalken, 
5. lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt 
pensionssparande. 
 
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Anne 
Kuttenkeuler. 
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.  
Finansdepartementet 
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 Januari 1998 
 
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm- 
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Åsbrink, Schori, Blomberg, 
Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, 
von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros, Messing 
 
Föredragande: statsrådet Åsbrink  
Regeringen beslutar proposition 1997/98:50 Avveckling av 
allemanssparreglerna.  
Rättsdatablad 
 
Författningsrubrik 
Bestämmelser som 
inför, ändrar, upp- 
häver eller upprepar 
ett normgivnings- 
bemyndigande 
Celexnummer för 
bakomliggande EG- 
regler 
 
Lag (1983:890) om 
allemanssparande 
9 § 
29 §  
  Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857. 
  Senaste lydelse 1987:1317. 
  Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770. 
  Senaste lydelse 1996:1227. 
  Balken omtryckt 1995:974. 
  Senaste lydelse 1997:458. 
  Lagen omtryckt 1986:522. 
  Senaste lydelse 1993:934. 
  Senaste lydelse 1993:548. 
  Senaste lydelse 1989:510. 
  Lagen omtryckt 1986:522. 
  Senaste lydelse 1994:000. 
  Senaste lydelse 1993:548. 
  Senaste lydelse 1994:000. 
  Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857. 
  Senaste lydelse 1987:1317. 
  Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770. 
  Senaste lydelse 1996:1227. 
  Balken omtryckt 1995:974. 
  Senaste lydelse 1997:458. 
Prop. 1997/98:50  
4  
4  
1  
6  
6  
34  
13  
Prop. 1997/98:50 
Bilaga 1  
37  
37  
40  
Prop. 1997/98:50 
Bilaga 2  
40  
40  
47  
46  
Prop. 1997/98:50 
Bilaga 3  
Prop. 1997/98:50 
Bilaga 4  
49  
49  
51  
51  
Prop. 1997/98:50 
Bilaga 4  
54  
53  
Prop. 1997/98:50 
Bilaga 5  
Prop. 1997/98:50  
55  
55  
5  
1  
56  
1  
57  
1