Regeringens proposition
1997/98:48

Ändringar i livsmedelslagen m.fl. lagar

Prop.

1997/98:48

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 29 januari 1998

Göran Persson

Annika Åhnberg

(Jordbruksdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i livsmedelslagen (1971:511) för att
vissa EG-förordningar om livsmedel skall kunna verkställas i landet. La-
gens tillsyns-, sanktions-, avgifts- och överklagandebestämmelser före-
slås komplettera förordningarna. Vidare införs i livsmedelslagen ett be-
myndigande som innebär att det kan meddelas vissa nationella särbe-
stämmelser som är tillåtna enligt förordningarna. Dessutom införs i lagen
en bestämmelse som gör det möjligt att överlämna vissa tillsynsuppgifter
till ett enskilt kontrollorgan.

Vidare föreslås ändringar i lagen (1992:1683) om provtagning på djur,
m.m. Ändringarna görs för att fullständigt genomföra två EG-direktiv
som handlar om ämnen och restsubstanser i djur- och djurprodukter som
kan skada människors hälsa. Förslaget innebär att provtagningslagens
tillämpningsområde vidgas till att avse också andra ämnen än läkemedel.
Såväl djur och djurprodukter som t.ex. foder skall kunna provtas. Enligt
förslaget skall föreskrifter kunna meddelas om skyldighet för djurhållare
att registrera användningen av läkemedel till djuren och bevara journaler
som rör sådan behandling. I fråga om djur eller djurprodukter som inne-
håller eller kan antas innehålla sådana ämnen eller restsubstanser som
kan skada människors hälsa skall det kunna föreskrivas eller beslutas om
bl.a. avlivning av djur och förbud mot att djur eller djurprodukter flyttas,
överlåts eller används till livsmedel. Dessutom föreslås ändringar i la-
gens tillsynsbestämmelser. Inte bara djurägare utan också andra personer
som tar befattning med djur skall vara skyldiga att lämna upplysningar
och handlingar som behövs för tillsynen. Vidare skall företrädare för be-

1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 48

höriga myndigheter i andra medlemsstater inom EU ges rätt till tillträde
för kontroll.

Dessutom föreslås ett vidgat avgiftsbemyndigande i lagen (1994:1710)
om EG:s förordningar om jordbruksprodukter samt en följdändring i den
lagen och i lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemen-
samma fiskeripolitiken. Syftet med följdändringarna är att avgränsa dessa
lagar gentemot livsmedelslagen. Det nuvarande avgiftsbemyndigandet i
den förstnämnda lagen avser endast kostnader som hänför sig till tillsy-
nen och de kartor som tillhandahålls i stödärenden. De av EG nyligen
beslutade reglerna om ett system för identifiering och registering av nöt-
kreatur och om märkning av nötkött och nötköttsproduker medför ett
behov av ytterligare avgiftsuttag. Med anledning därav föreslås ett vidgat
avgiftsbemyndigande.

Slutligen föreslås att lagen (1992:1684) om EEG-handelsgödsel ändras
med hänsyn till att förkortningen ”EEG” skall bytas ut mot ”EG”.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 1998.

Prop. 1997/98:48

Innehållsförteckning

Prop. 1997/98:48

1    Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4

2   Lagtext...............................................................................................4

2.1      Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511).. 4

2.2     Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1683) om

provtagning på djur, m.m....................................................8

2.3     Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s

förordningar om jordbruksprodukter................................12

2.4     Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1709) om EG:s

förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.........13

2.5     Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1684) om EEG-

handelsgödsel....................................................................14

3   Ärendet och dess beredning............................................................14

4   Inledning..........................................................................................15

5   Kompletterande lagstiftning till EG:s förordningar på

livsmedelsområdet...........................................................................16

5.1      Lagstiftningsbehovet.........................................................16

5.2     De nödvändiga ändringarna i livsmedelslagen.................18

6   Genomförandet av direktiv och beslut om vissa ämnen i djur och

djurprodukter som kan skada människors hälsa..............................22

6.1     Svenska bestämmelser på området...................................22

6.2     EG:s bestämmelser på området........................................22

6.3     Genomförandet av EG:s bestämmelser............................23

7   Ändringar i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om

jordbruksprodukter..........................................................................26

8   Ändringar i lagen (1992:1684) om EEG-handelsgödsel.................27

9   Kostnader........................................................................................27

10  F örfattningskommentarer................................................................27

10.1    Livsmedelslagen...............................................................27

10.2    Lagen om provtagning på djur, m.m.................................29

10.3    Lagen om EG:s förordningar om jordbruksprodukter......29

10.4   Lagen om EG:s förordningar om den gemensamma

fiskeripolitiken..................................................................30

Bilaga 1   Förteckning över remissinstanserna......................................31

Bilaga 2  Lagrådsremissens lagförslag.................................................32

Bilaga 3  Lagrådets yttrande.................................................................42

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 januari 1998......48

Rättsdatablad...........................................................................................49

Prop. 1997/98:48

1   Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511),

2. lag om ändring i lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jord-
bruksprodukter,

4. lag om ändring i lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den
gemensamma fiskeripolitiken,

5. lag om ändring i lagen (1992:1684) om EEG-handelsgödsel.

2      Lagtext

2.1      Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen

(1971:511)

Härigenom föreskrivs i fråga om livsmedelslagen (1971:511)’

dels att 24-28, 29 a och 30 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 a §, samt närmast före

nya 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

EG-förordningar om livsmedel

Bestämmelserna i 24-28, 29 a, 30
och 35 §§ kompletterar de EG-
förordningar som helt eller delvis
faller inom tillämpningsområdet för
denna lag. Regeringen skall i
Svensk författningssamling ge till
känna vilka EG-förordningar som
avses. Regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer
får meddela de ytterligare före-
skrifter som behövs som komplette-
ring av dessa EG-förordningar.

För förordningar som reglerar
ekologisk produktion och skydd för
beteckningar på livsmedel finns
särskilda bestämmelser i lagen

Lagen omtryckt 1989:461.

(1995:551) om EG:s förordning om
ekologiskt framställda produkter
och lagen (1995:1336) om skydd
för beteckningar på jordbrukspro-
dukter och livsmedel, m.m.

24 §2

Prop. 1997/98:48

Statens livsmedelsverk utövar
den centrala tillsynen över efterlev-
naden av denna lag och de före-
skrifter som har meddelats med
stöd av lagen. Länsstyrelsen utövar
den närmare tillsynen inom länet.
Den eller de kommunala nämnder
som fullgör uppgifter inom miljö-
och hälsoskyddsområdet utövar
tillsynen inom kommunen om rege-
ringen inte har föreskrivit att tillsy-
nen skall utövas av Livsmedelsver-
ket.

Statens livsmedelsverk utövar
den centrala tillsynen över efterlev-
naden av denna lag, de föreskrifter
som har meddelats med stöd av
lagen och de EG-förordningar som
kompletteras av lagen. Länsstyrel-
sen utövar den närmare tillsynen
inom länet. Den eller de kommu-
nala nämnder som fullgör uppgifter
inom miljö- och hälsoskyddsområ-
det utövar tillsynen inom kommu-
nen om regeringen inte har före-
skrivit att tillsynen skall utövas av
Livsmedelsverket.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
överlämna vissa tillsynsuppgifter
till ett enskilt kontrollorgan som är
juridisk person.

25 §

Tillsynsmyndighet far meddela Tillsynsmyndighet får meddela
föreläggande eller förbud som up- föreläggande eller förbud som up-
penbart behövs för att lagen eller penbart behövs för att lagen, före-
föreskrifter som meddelats med skrifter som har meddelats med
stöd av lagen skall efterlevas.        stöd av lagen eller de EG-

förordningar som kompletteras av
lagen skall efterlevas.

I beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndighet utsätta

vite.

Underlåter någon att vidtaga åt-
gärd som åligger honom enligt den-
na lag eller enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av denna lag
eller enligt tillsynsmyndighets fö-
reläggande, far myndigheten för-
ordna om rättelse på hans bekost-
nad.

Underlåter någon att vidta en åt-
gärd som åligger honom enligt den-
na lag, de föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen eller
de EG-förordningar som komplet-
teras av lagen eller enligt till-
synsmyndighetens föreläggande, får
myndigheten besluta om rättelse på
hans bekostnad.

2 Senaste lydelse 1991:1687.

25 a §

Tillsynsmyndigheterna skall ver- Tillsynsmyndigheterna skall ver-
ka för att överträdelser av denna lag ka för att överträdelser av denna lag
beivras.                           och de EG-förordningar som

kompletteras av lagen beivras.

Prop. 1997/98:48

26 §

För tillsyn enligt 24 § har en till-
synsmyndighet och ett enskilt kon-
trollorgan rätt att få tillträde till
områden, livsmedelslokaler och

För tillsyn enligt 24 § har en till-
synsmyndighet rätt att få tillträde
till områden, livsmedelslokaler och
andra utrymmen och att där göra

undersökningar och ta prover. En andra utrymmen och att där göra
tillsynsmyndighet har rätt att på undersökningar och ta prover. En
begäran få de upplysningar och tillsynsmyndighet och ett enskilt
handlingar som behövs för tillsy- kontrollorgan har rätt att på begä-
nen.                               ran få de upplysningar och hand-

lingar som behövs för tillsynen.

Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som behövs vid
tillsynen.

27 §3

Tillsynsmyndigheten får ta hand Tillsynsmyndigheten får ta hand
om en vara som saluhålls eller som om en vara som saluhålls eller som
uppenbart är avsedd att saluhållas i uppenbart är avsedd att saluhållas i
strid med 16 och 17 §§. Till- strid med 16 eller 17 § eller i strid
synsmyndigheten får vidare ta hand med en EG-förordning som kom-
om en vara som avses med ett fö- pletteras av lagen. Tillsynsmyndig-
reläggande eller ett förbud enligt heten får vidare ta hand om en vara
25 §, om föreläggandet eller förbu- som avses med ett föreläggande
det inte följs.                         eller ett förbud enligt 25 §, om fö-

reläggandet eller förbudet inte följs.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om vilka åtgärder som skall vidtas med kött som med
stöd av första stycket tagits om hand i samband med slakt.

Om en vara i något annat fall än som avses i andra stycket har tagits
om hand, får ägaren under tillsynsmyndighetens kontroll göra varan dug-
lig till livsmedel eller använda den för något annat ändamål. Annars skall
varan förstöras genom tillsynsmyndighetens försorg.

Tillsynsmyndigheten skall låta förstöra också sådana varor som om-
fattas av ett förbud enligt 11 a §, om det inte finns särskilda skäl för nå-
got annat.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om hur tillsy-
nen skall bedrivas och om under-

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om hur tillsy-
nen skall bedrivas och om under-

3 Senaste lydelse 1992:1680.

sökning och annan kontroll som sökning och annan kontroll som Prop. 1997/98:48
behövs för att denna lag skall föl- behövs för att lagen eller de EG-

jas.

förordningar som kompletteras av
lagen skall följas.

För kontrollen av kött far regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer meddela föreskrifter om köttbesiktning och om upp-
giftsskyldighet för den som lämnar djur till slakt. Sådana föreskrifter får
meddelas för kött från olika djurslag i den utsträckning de behövs från
hälso- eller näringssynpunkt.

29 a §

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far före- som regeringen bestämmer far
skriva om avgifter för en myndig- meddela föreskrifter om avgifter för
hets verksamhet enligt denna lag en myndighets och ett enskilt kon-
eller enligt föreskrifter som med- trollorgans kostnader för tillsyn

delas med stöd av lagen.

enligt lagen, enligt föreskrifter som
har meddelats med stöd av lagen
eller enligt de EG-förordningar
som kompletteras av lagen. Sådana
avgifter får också avse en myndig-
hets kostnader for prövning enligt
lagen, föreskrifterna eller förord-
ningarna.

Regeringen far föreskriva att kommun skall ombesörja uppbörden av
avgifter för den statliga tillsynen.

30 §4

Till böter eller fängelse i högst ett år döms, om inte gärningen är ringa,
den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. bryter mot 6, 8, 16, 17 eller 19 §, 21 § första stycket eller 23 §,

2. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 eller 10 §, 11 §
såvitt avser hantering, 12 §, 20 §, 21 § andra stycket, 22 § tredje stycket,
28 § andra stycket eller 29 §,

3. vid märkning enligt föreskrift som meddelats med stöd av 13 § läm-
nar oriktiga uppgifter,

4. åsidosätter villkor som med- 4. åsidosätter villkor som med-

delats med stöd av 6 §.

delats med stöd av 6 §,

5. bryter mot föreskrift som med-
delats med stöd av 4 a § första
stycket eller mot sådana bestäm-
melser om kvalitetsnormer eller
andra villkor för handeln med livs-
medel som finns i de EG-
förordningar som kompletteras av
lagen.

4 Senaste lydelse 1992:1680.

Om förpliktelse av betydelse från hälsosynpunkt eller för konsu-
mentintresset uppsåtligen åsidosatts i större omfattning eller annars på ett
allvarligt sätt, döms till fängelse i högst två år.

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet inte fullgör sina skyldigheter
enligt 26 § första stycket andra punkten, döms till böter.

Till ansvar enligt första stycket döms inte, om gärningen är belagd med
straff i brottsbalken.

Om ansvar för den som i strid mot föreskrift som meddelats med stöd
av 11 § inför livsmedel till landet och försök därtill finns bestämmelser i
lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Prop. 1997/98:48

Denna lag träder i kraft den 1 april 1998.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1683) om
provtagning på djur, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1683) om provtagning på
djur, m.m.1

dels att nuvarande 4 b § skall betecknas 4 c §,

dels att 1—4, 7-10 §§ samt rubriken närmast före 4 § skall ha följande
lydelse,

dels att rubriken närmast före 4 a § skall lyda ”Spridning av smitta och
av ämnen som kan skada människors hälsa”,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 b §, av följande lydel-
se.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 §2

Denna lag avser

1. kartläggning och kontroll av smittsamma djursjukdomar,

2. kontroll av användningen av 2. kontroll av vissa ämnen och

läkemedel vid uppfödningen av restsubstanser i djur och djurpro-
djur,                                  dukter,

3. märkning och registrering av djur,

4. åtgärder för att hindra spridning av smittsamma djursjukdomar.

För att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från eller kontrollera
vissa smittsamma djursjukdomar får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer föreskriva eller i det särskilda fallet besluta om
provtagning eller undersökning enligt denna lag.

För att kontrollera användningen För att kontrollera förekomsten
av läkemedel och andra ämnen el- av vissa ämnen och restsubstanser i

Senaste lydelse av lagens rubrik 1993:1482.

Senaste lydelse 1995:552.

ler beredningar med liknande ver- djur och djurprodukter far rege-
kan vid uppfödningen av djur får ringen eller den myndighet som
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva
regeringen bestämmer föreskriva eller i det särskilda fallet besluta
eller i det särskilda fallet besluta om provtagning eller undersökning
om provtagning eller undersökning enligt denna lag.

enligt denna lag.

Provtagning eller undersökning Provtagning eller undersökning
enligt 2 § far utföras av veterinär enligt 2 § far utföras av veterinär
eller annan person som utses av eller annan person som utses av
regeringen eller den myndighet som regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Provtag- regeringen bestämmer.
ningen eller undersökningen får Provtagningen eller undersök-
utföras på                         ningen får utföras på djur och

1. djur och djurkroppar,           djurprodukter, foder samt material

2. mjölk som levereras till mejeri, i övrigt enligt vad som föreskrivs av

3. annat material som regeringen regeringen eller den myndighet som
eller den myndighet som regeringen regeringen bestämmer,
bestämmer föreskriver.

Provtagningen eller undersökningen far utföras utan samtycke av ägare
eller annan rättsinnehavare och skall genomföras på ett sätt som innebär
så små olägenheter som möjligt för denne.

Prop. 1997/98:48

Hälsoövervakning och villkor för     Hälsoövervakning, uppgifter om lä-

livdjursförsäljning                   kemedelsanvändning och villkor för

livdjursförsäljning

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far som regeringen bestämmer far
meddela föreskrifter om vad den meddela föreskrifter om vad den
som föder upp djur skall iaktta i som håller djur skall iaktta i fråga
fråga om                      om

1. skyldighet att anmäla verksamheten till en myndighet och att föra
anteckningar om verksamheten,

2. skyldighet att anmäla miss- 2. skyldighet att anmäla miss-

tanke om djursjukdom till en vete- tanke om djursjukdom till en vete-
rinär, och                             rinär,

3. krav på hygien i djurhållning- 3. skyldighet att föra register

en.                              över behandling med läkemedel och

bevara journaler som rör sådan
behandling, och

4. krav på hygien i djurhållning-
en.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidare
föreskriva eller i ett enskilt fall besluta att djur far säljas till annat än

slakt eller flyttas från ett område till ett annat inom landet, endast om Prop. 1997/98:48
djuren är fria från viss sjukdom.

4b§

I fråga om djur eller djurpro-
dukter som innehåller eller kan
antas innehålla sådana ämnen eller
restsubstanser som kan skada män-
niskors hälsa får regeringen eller
den myndighet som regeringen be-
stämmer meddela föreskrifter eller i
det enskilda fallet besluta om

1. omhändertagande eller märk-
ning av djur eller djurprodukter,

2. förbud mot att djur eller djur-
produkter flyttas, överlåts eller an-
vänds till livsmedel,

3. avlivning av djur,

4. destruktion av djur som har
avlivats och av djurprodukter.

3

Statens jordbruksverk utövar till- Om inte regeringen föreskriver
synen över att föreskrifter medde- något annat, utövar Statens jord-
lade med stöd av 2 och 4-6 §§ följs, bruksverk tillsynen över att före-
Detsamma gäller beslut meddelade skrifter meddelade med stöd av 2
med stöd av 2, 4, 4 a eller 4 b §. och 4-6 §§ följs. Detsamma gäller
Jordbruksverket får överlåta åt beslut meddelade med stöd av 2, 4
länsstyrelsen att utöva viss tillsyn eller 4 a—4 c §. Jordbruksverket far
inom länet. Verket far också över- överlåta åt länsstyrelsen att utöva
låta åt en kommun att inom kom- viss tillsyn inom länet. Verket far
munen kontrollera att föreskrifter också överlåta åt en kommun att
eller beslut meddelade med stöd av inom kommunen kontrollera att

4 b eller 6 § följs.

föreskrifter eller beslut meddelade
med stöd av 4 c eller 6 § följs.

En tillsynsmyndighet får meddela En tillsynsmyndighet far meddela
de förelägganden som behövs för de förelägganden och forbud som
att föreskrifter som har meddelats behövs för att föreskrifter som har
med stöd av 2 och 4-6 §§ skall meddelats med stöd av 2 och 4-
följas. Detsamma gäller beslut 6 §§ skall följas. Detsamma gäller
meddelade med stöd av 2, 4, 4 a beslut meddelade med stöd av 2, 4

eller 4 b §.

eller 4 a-4 c §. I beslut om föreläg-
gande eller förbud får tillsynsmyn-
digheten sätta ut vite.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om hur tillsynen skall bedrivas.

Senaste lydelse 1997:198.

10

För tillsyn eller andra åtgärder
enligt denna lag eller enligt före-
skrifter eller beslut som har med-
delats med stöd av lagen har den
som utövar tillsynen eller utför åt-
gärderna rätt att få tillträde till om-
råden, anläggningar, byggnader,
lokaler och andra utrymmen där
djur hålls eller där djurkroppar,
mjölk eller annat material förvaras.

Djurägaren skall tillhandahålla
den hjälp och lämna de upplysning-
ar som behövs för att tillsyn eller
andra åtgärder skall kunna genom-
föras.

Bestämmelserna i första och and-
ra styckena gäller också för EG:s
institutioner och av institutionerna

§4

För tillsyn eller andra åtgärder
enligt denna lag eller enligt före-
skrifter eller beslut som har med-
delats med stöd av lagen har den
som utövar tillsynen eller utför åt-
gärderna rätt att fa tillträde till om-
råden, anläggningar, byggnader,
lokaler och andra utrymmen där
djur hålls eller där djurprodukter,
foder eller material i övrigt förva-

Prop. 1997/98:48

ras.

Den som utövar tillsyn eller utför
andra åtgärder har rätt att på be-
gäran få de upplysningar och
handlingar som behövs för tillsynen
eller åtgärderna. Den som är före-
mål för tillsyn eller andra åtgärder
skall tillhandahålla den hjälp som
behövs för att tillsyn eller andra
åtgärder skall kunna genomföras.

Bestämmelserna i första och and-
ra styckena gäller också för

1. EG:s institutioner och av in-

utsedda inspektörer och experter. stitutionema utsedda inspektörer
och experter,

2. företrädare för behöriga myn-
digheter i andra medlemsstater
inom Europeiska unionen, om till-
synen utövas eller åtgärderna ut-
förs tillsammans med företrädare
för en svensk myndighet.

Polismyndigheten skall på begäran lämna den handräckning som be-
hövs vid tillsynen eller vid andra åtgärder enligt denna lag eller enligt
föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen.

5

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om skyldighet meddela föreskrifter om avgifter för
att betala ersättning för provtag- en myndighets kostnader för prov-
ning, undersökning eller kontroll tagning, undersökning, kontroll,
enligt denna lag eller enligt före- märkning och registrering enligt
skrifter eller beslut meddelade med denna lag eller enligt föreskrifter
stöd av lagen.                      eller beslut meddelade med stöd av

lagen.

4 Senaste lydelse 1997:198.

5 Senaste lydelse 1997:198.

11

10

Till böter döms den djurägare
som med uppsåt eller av grov oakt-
samhet bryter mot en föreskrift som
har meddelats med stöd av 4 §
första stycket eller som inte fullgör
skyldigheten enligt 8 § andra styck-
et.

Till böter döms den som med
uppsåt eller av grov oaktsamhet
bryter mot en föreskrift som har
meddelats med stöd av 4 § eller
4 a-4 c § eller som inte fullgör
skyldigheten enligt 8 § andra styck-
et andra meningen.

Den som har överträtt ett vitesfö-
reläggande eller ett vitesförbud
döms inte till ansvar enligt denna
lag för den gärning som omfattas
av föreläggandet eller förbudet.

Prop. 1997/98:48

Denna lag träder i kraft den 1 april 1998.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1710) om
EG:s förordningar om jordbruksprodukter

Härigenom föreskrivs att 1 och 11 §§ lagen (1994:1710) om EG:s för-
ordningar om jordbruksprodukter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 §

I denna lag ges bestämmelser som behövs för att den pris- och marknads-
reglering som ingår i EG:s gemensamma jordbrukspolitik skall kunna
genomföras i Sverige.

Med EG:s förordningar om jordbruksprodukter avses i denna lag EG:s
förordningar om

1. marknadsreglering av jordbruksprodukter,

2. produkter som omfattas av Romfördragets bilaga II men som inte
omfattas av någon marknadsreglering,

3. produkter som har framställts av jordbruksprodukter,

4. uppgiftsskyldighet i fråga om inkomstförhållanden och driftseko-
nomiska förhållanden i jordbruket, och

5. särskilda omräkningskurser som används inom den gemensamma
j ordbrukspolitiken.

Denna lag tillämpas inte i fråga
om sådana bestämmelser i EG:s
förordningar om jordbruksproduk-
ter som helt faller inom tillämp-
ningsområdet för livsmedelslagen
(1971:511).

12

1

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får före-
skriva att avgifter skall tas ut för
tillsynen enligt denna lag och for
kartor som tillhandahålls i ärenden
om stöd enligt EG:s förordningar
om j ordbruksprodukter.

1 §‘

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far
meddela föreskrifter om avgifter för
en myndighets kostnader for tillsyn,
märkning och registrering enligt
denna lag och för kartor som till-
handahålls i ärenden om stöd enligt
EG:s förordningar om jordbruks-
produkter.

Prop. 1997/98:48

Denna lag träder i kraft den 1 april 1998.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1709) om
EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripoli-
tiken

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:1709) om EG:s förordningar
om den gemensamma fiskeripolitiken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 §

I denna lag ges bestämmelser som behövs för att EG:s gemensamma fis-
keripolitik skall kunna genomföras i Sverige.

Med EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken avses i
denna lag EG:s förordningar om

1. åtgärder för bevarande och förvaltning av fiskresursema,

2. strukturåtgärder för fiskerinäringen, och

3. marknadsreglering av fisk och fiskprodukter.

Denna lag tillämpas inte i fråga
om sådana bestämmelser i EG:s
förordningar om den gemensamma
fiskeripolitiken som helt faller inom
tillämpningsområdet för livsme-
delslagen(1971:511).

Denna lag träder i kraft den 1 april 1998.

Senaste lydelse 1997:106.

13

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1684) om
EEG-handelsgödsel

Härigenom föreskrivs1 att i rubriken till lagen (1992:1684) om EEG-
handelsgödsel samt i 2, 7 och 9 §§ och i rubriken närmast före 2 § för-
kortningen ”EEG” skall bytas ut mot ”EG”.

Prop. 1997/98:48

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1998.

2. Förpackningar, etiketter och följehandlingar försedda med beteck-
ningen ”EEG-handelsgödsel” far dock användas intill utgången av år
1998.

3 Ärendet och dess beredning

Anpassningen till EG:s regelverk på livsmedelsområdet har hittills skett
genom att EG:s direktiv på området har genomförts i Sverige genom änd-
ringar i livsmedelslagstifitningen. Det finns emellertid också ett antal EG-
förordningar som reglerar livsmedelsfrågor. Dessa förordningar behöver
i vissa avseenden kompletteras med nationella bestämmelser.

EG:s bestämmelser om användningen av läkemedel och andra främ-
mande ämnen som tillförs djur regleras numera huvudsakligen i två di-
rektiv. I vissa avseenden har direktiven ännu inte genomförts i Sverige.

EG har nyligen infört ett system för identifiering och registrering av
nötkreatur. EG:s regler gör det möjligt för medlemsstaterna att låta djur-
hållama bära de utgifter som är förenade med systemet. Detta förutsätter
dock nationella bestämmelser om ett sådant avgiftsuttag.

De nu redovisade frågorna har behandlats i en inom Jordbruksdepar-
tementet upprättad promemoria. Denna promemoria, PM om komplette-
ring av EG:s förordningar om livsmedel, m.m., har remissbehandlats.

En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 1.

Remissyttrandena finns tillgängliga i Jordbruksdepartementet (Dnr
Jo97/2175).

I ärendet behandlas också frågan om att i lagen (1992:1684) om EEG-
handelsgödsel byta ut förkortningen ”EEG” mot ”EG”.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 97/63/EG av den 24 november 1997 om änd-
ring av rådets direktiv 76/116/EEG, 80/876/EEG, 89/284/EEG och 89/530/EEG om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om gödselmedel (EGT nr L 335, 6.12.1997, s.
15, Celex 397L0063).

14

Lagrådet

Regeringen beslutade den 27 november 1997 att inhämta Lagrådets ytt-
rande över de lagförslag som finns i bilaga 2.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 3.

Lagrådet har framfört vissa synpunkter på utformningen av lagtexten.
Regeringen har anslutit sig till Lagrådets förslag. Dessutom har några
redaktionella ändringar gjorts i de remitterade lagförslagen. Regeringen
återkommer till Lagrådets synpunkter i avsnitten 6.3 och 7 samt i författ-
ningskommentarerna till livsmedelslagen.

Utöver de lagförslag som remitterats till Lagrådet föreslås i propositio-
nen ändringar i lagen (1992:1684) om EEG-handelsgödsel. Dessa änd-
ringar är av enkel beskaffenhet. Lagrådets hörande skulle därför sakna
betydelse.

Prop. 1997/98:48

4 Inledning

Sveriges medlemskap i EU innebär att EG:s förordningar om livsmedel
blir direkt tillämpliga i landet. För att förordningarna skall kunna verk-
ställas föreslås i det följande ändringar i livsmedelslagen (1971:511).
Ändringarna innebär att vissa bestämmelser i livsmedelslagen kommer
att komplettera förordningarna.

Vidare föreslås ändringar i lagen (1992:1683) om provtagning på djur,
m.m. Ändringarna föranleds av EG:s direktiv som reglerar bl.a. använd-
ningen av läkemedel till djur.

Härutöver föreslås en ändring av avgiftsbestämmelsen i lagen
(1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter. Ändringen är
en följd av rådets förordning (EG) nr 820/97 om upprättande av ett sys-
tem för identifiering och registrering av nötkreatur och om märkning av
nötkött och nötköttsprodukter. I den nyssnämnda lagen och lagen
(1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken
föreslås inledningsparagraferna ändrade som en följd av ändringarna i
livsmedelslagen.

Slutligen föreslås att förkortningen ”EEG” i lagen (1992:1684) om
EEG-handelsgödsel byts ut mot ”EG”.

15

Kompletterande lagstiftning till EG:s forord- Pr°P-1997/98:48
ningar på livsmedelsområdet

5.1 Lagstiftningsbehovet

Regeringens förslag: För att EG:s förordningar om livsmedel skall
kunna verkställas i Sverige görs ändringar i livsmedelslagen
(1971:511) som kompletterar förordningarna.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erin-
ran.

Skälen för regeringens förslag: Livsmedelssektorn som utgör en del
av den inre marknaden inom EU är föremål för en långtgående harmoni-
sering. Rättsakterna på området utgörs till en alldeles övervägande del av
direktiv. I huvudsak skedde den svenska anpassningen till EG:s lagstift-
ning på området inom ramen för EES-avtalet. Riksdagen beslutade så-
lunda om erforderliga ändringar i livsmedelslagen (1971:511) redan i
december 1992 (prop. 1992/93:119, bet. 1992/93:LU11, rskr.
1992/93:100). Lagändringarna har följts av en omfattande anpassning av
föreskrifter meddelade av Statens livsmedelsverk.

Inom livsmedelsområdet finns emellertid också ett antal EG-
förordningar. Dessa är enligt artikel 189 i EG-fördraget direkt tillämpliga
i varje medlemsstat. Av detta följer att förordningarna i deras gemen-
skapsrättsliga form omedelbart och ord för ord skall tillämpas av med-
lemsstaternas förvaltningsmyndigheter utan någon särskild inkorpore-
rings- eller transformationsakt. Förordningarna har ett sådant innehåll att
de, om de i stället hade utgjorts av direktiv, skulle ha införlivats i svensk
lagstiftning med stöd av livsmedelslagen. Det kan nämnas i samman-
hanget att det finns en tendens till att EG i ökande utsträckning använder
förordningsformen på livsmedelsområdet.

Fastän EG-förordningarna är direkt tillämpliga i medlemsländerna kan
det vara nödvändigt att nationellt utfärda vissa kompletterande regler.
Till de EG-förordningar på livsmedelsområdet som fordrar komplette-
ringar hör bl.a.

- rådets förordning (EEG) nr 2377/90 av den 26 juni 1990 om inrät-
tandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa gränsvärden för hög-
sta tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel av
animaliskt ursprung,

- rådets förordning (EEG) nr 315/93 av den 8 februari 1993 om fast-
ställande av gemenskapsförfaranden för främmande ämnen i livsmedel,

- kommissionens förordning (EG) nr 194/97 av den 31 januari 1997
om fastställande av högsta tillåtna halt för vissa främmande ämnen i
livsmedel,

16

- Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2232/96 av den Prop. 1997/98:48
28 oktober 1996 om gemenskapsregler för aromämnen som används eller

är avsedda att användas i eller på livsmedel samt

- Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den
27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser.

Förordningarna i fråga saknar bestämmelser om sanktioner. Sådana be-
stämmelser måste följaktligen meddelas i form av nationella regler. Här-
till kommer att förordningarna förutsätter att det finns en tillsynsorgani-
sation och närmare bestämmelser för tillsynen. Även i det avseendet be-
hövs följaktligen en nationell komplettering. I vissa fall behöver förord-
ningarna också kompletteras med avgiftsbestämmelser.

När det gäller frågan hur denna komplettering bör genomföras finns i
princip tre alternativ. Ett alternativ är att efter mönster av vad som tidiga-
re skett på t.ex. jordbrukets och fiskets områden utfärda en ny lag som
kompletterar EG:s förordningar om livsmedel. Ett annat alternativ är att
göra på det sätt som skett i Danmark, nämligen att meddela en ny lag
som i tillämpliga delar hänvisar till den gällande livsmedelslagen. Ett
tredje alternativ är att i den utsträckning det behövs låta bestämmelserna i
livsmedelslagen komplettera förordningarna. Flera skäl talar för att det
sistnämnda alternativet är det som är mest ändamålsenligt. Det finns re-
dan en nationell reglering på området. Livsmedelslagen är en heltäckande
och väl fungerande lag. Som Livsmedelsverket har påpekat finns i livs-
medelslagen med följ dförfattningar ett komplett regelverk som tillgodo-
ser tillsynsmyndigheternas behov i arbetet med att säkerställa säkra livs-
medel och redlighet i handeln. De aktuella förordningarna behandlar äm-
nen som omfattas av livsmedelslagens tillämpningsområde. Det kan t.ex.
vara så att ett livsmedel uppvisar brister både med avseende på bestäm-
melserna i livsmedelslagen och bestämmelserna i en EG-förordning. I ett
sådant fall är det praktiskt att en tillsynsmyndighet kan stödja ett sam-
ordnat ingripande på livsmedelslagen. Det framstår också som onödigt att
besluta en ny lag som endast består av föreskrifter som är identiska med
vissa föreskrifter i livsmedelslagen. Med endast en lag på livsmedelsom-
rådet undviks vidare de gränsdragningsproblem och åtföljande tillämp-
ningssvårigheter som skulle kunna uppstå med två lagar i samma ämne.

Utöver de ovan redovisade förordningarna med bestämmelser om
livsmedel finns ett antal förordningar som hör till jordbruks- eller fiske-
området men som också innehåller bestämmelser som hör till livsme-
delsområdet. Dit hör rådets förordning (EEG) nr 1411/71 av den 29 juni
1971 om ytterligare bestämmelser om den gemensamma organisationen
av marknaden för mjölk och mjölkprodukter med avseende på produkter
som omfattas av nummer 04.01 i Gemensamma tulltaxan, rådets förord-
ning (EEG) nr 1898/87 av den 2 juli 1987 om skydd av beteckningar som
används vid saluhållande av mjölk och mjölkprodukter, rådets förordning
(EG) nr 2991/94 av den 5 december 1994 om regler för bredbara fetter,
rådets förordning (EEG) nr 2136/89 av den 21 juni 1989 om gemensam-
ma marknadsnormer för konserverade sardiner, rådets förordning (EEG)
nr 1536/92 av den 9 juni 1992 om gemensamma marknadsnormer för
konserverad tonfisk och bonit och rådets förordning (EG) nr 820/97 av
den 21 april 1997 om upprättande av ett system för identifiering och re-

2 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 48_

gistrering av nötkreatur och om märkning av nötkött och nötköttspro-
dukter. Hit hör också vissa EG-förordningar på vin- och spritområdet.

5.2 De nödvändiga ändringarna i livsmedelslagen

Prop. 1997/98:48

Regeringens förslag: Livsmedelslagens tillsyns-, avgifts-, straff- och
överklagandebestämmelser skall komplettera de EG-förordningar och
de delar av sådana förordningar som faller inom livsmedelslagens
tillämpningsområde. En ny bestämmelse införs som gör det möjligt att
överlämna tillsyn till ett enskilt kontrollorgan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer be-
myndigas att i fråga om EG-förordningama meddela kompletterande
föreskrifter.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Enligt statens livsmedelsverk bör det i en inle-
dande paragraf anges att livsmedelslagen kompletterar de EG-
förordningar som helt eller delvis faller inom lagens tillämpningsområde.
Livsmedelsverket anser vidare att tillsynsbestämmelsema bör komplette-
ras med bl.a. en bestämmelse som gör det möjligt att överlämna tillsyn
till ett enskilt kontrollorgan. Fiskeriverket efterlyser bestämmelser som
skulle göra det möjligt för Livsmedelsverket att överlämna vissa tillsyns-
uppgifter till Fiskeriverket och vice versa. Vidare vill Fiskeriverket ha
möjlighet att ta i anspråk kommunala inspektörer för kontroll av handels-
standarder vid landning och landtransport av fisk. Svenska kommunför-
bundet har inte någon erinran mot förslaget under förutsättning att detta
inte blir kostnadsdrivande för kommunerna.

Skälen för regeringens förslag: De i föregående avsnitt uppräknade
förordningarna, som alltså behöver kompletteras, innehåller bl.a. följande
bestämmelser.

I rådets förordning (EEG) nr 2377/90 finns bestämmelser om rest-
mängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel. Bestämmelserna
syftar till att skydda människors och djurs hälsa. I förordningen finns
bestämmelser om de förfaranden som skall tillämpas vid fastställandet av
högsta tillåtna restmängder. Den som vill marknadsföra ett läkemedel
skall ansöka om tillstånd till detta hos kommissionen. Kommissionen
biträds vid sin prövning av Kommittén för veterinärmedicinska läkeme-
del. Efter det att medlemsstaterna och sökanden beretts tillfälle att lämna
synpunkter på kommissionens förslag till vilken restmängd som kan
godtas överlämnas förslaget till Kommittén för anpassning till tekniska
framsteg av direktiven för veterinärmedicinska läkemedel. Om kommis-
sionen och kommittén är överens beslutar kommissionen. I annat fall
hänskjuts frågan till rådet.

En medlemsstat kan, om det behövs av hänsyn till människors eller
djurs hälsa, tillfälligt sätta bestämmelser om tillåtna restmängder ur kraft.

18

Till förordningen finns fogade bl.a. förteckningar över tillåtna rest-
mängder.

Rådets förordning (EEG) nr 315/93 innehåller bestämmelser om
främmande ämnen i livsmedel. Syftet med bestämmelserna är att skydda
folkhälsan. Enligt artikel 1 i förordningen avses med främmande ämnen
varje ämne som inte med avsikt har tillsatts ett livsmedel. Förordningen
är en ramförfattning som skall fyllas ut med särskilda författningar om
högsta tillåtna halter av främmande ämnen i livsmedel. Enligt artikel 2 i
ramförordningen får ett livsmedel med en för hög halt av ett främmande
ämne inte släppas ut på marknaden. Vidare skall enligt artikeln halten av
främmande ämnen hållas så låg som rimligen är möjligt i alla hante-
ringsled. Enligt artikel 4 kan en medlemsstat tillfälligt upphäva eller be-
gränsa särförordningamas bestämmelser om högsta tillåtna halter av
främmande ämnen. Detta gäller om en medlemsstat har skäl att misstän-
ka att ett främmande ämne i ett livsmedel utgör en hälsorisk även om
förordningens bestämmelser är uppfyllda.

Hittills har endast en särförordning om främmande ämnen i livsmedel
antagits. Det är kommissionens förordning (EG) nr 194/97 som faststäl-
ler högsta tillåtna halt nitrat i spenat och sallad.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2232/96 innehåller
bestämmelser om aromämnen. Aromämnen tillförs livsmedel för att ge
lukt eller smak. I förordningen ges föreskrifter om ett förfarande för an-
tagande av regler om aromämnen. Avsikten är att en förteckning över
tillåtna aromämnen skall upprättas och godkännas av kommissionen.
Förteckningen kan komma att innehålla bestämmelser om hur aromäm-
nena får användas. Reglerna om aromämnen syftar till att skydda folk-
hälsan. På motsvarande sätt som i fråga om främmande ämnen kan en
medlemsstat upphäva eller begränsa rätten att använda ett av gemenska-
pen godkänt aromämne.

Någon särförordning med en förteckning över godkända aromämnen
har ännu inte beslutats.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 innehåller
bestämmelser om under vilka förutsättningar nya livsmedel eller nya
livsmedelsingredienser får släppas ut på gemenskapsmarknaden. Med
nya livsmedel avses livsmedel som traditionellt inte har konsumerats
inom EU. Dit hör t.ex. livsmedel som innehåller eller är framställda av
genetiskt modifierade organismer. Det kan också vara fråga om livsme-
del som tillverkats med nya produktionsmetoder. Även dessa bestämmel-
ser har till ändamål att skydda folkhälsan. I förordningen finns bestäm-
melser om att nya livsmedel skall bedömas från säkerhetssynpunkt enligt
vissa särskilda förfaranden.

I fråga om livsmedel som i huvudsak motsvarar livsmedel som redan
finns är det tillräckligt med en anmälan till kommissionen för att livs-
medlet skall fa släppas ut på marknaden. När det gäller andra livsmedel
är förfarandet mer komplicerat. En ansökan skall göras i den medlemsstat
där livsmedlet är avsett att marknadsföras. Där görs en första utvärdering
av livsmedlet. Av den första utvärderingsrapporten skall det framgå om
det behövs en kompletterande utvärdering. Den första utvärderingsrap-
porten skickas till kommissionen och övriga medlemsstater som har viss

Prop. 1997/98:48

19

tid på sig att framföra invändningar. Framförs inte några invändningar
och behövs det inte någon kompletterande utvärdering far livsmedlet
släppas ut på marknaden. I annat fall skall kommissionen i samverkan
med Ständiga livsmedelskommittén pröva om en marknadsföring är till-
låten. Om kommissionen och kommittén inte är överens skall frågan fö-
ras till rådet.

Om det är fråga om att pröva ett livsmedel som består av eller inne-
håller en genetiskt modifierad organism gäller särskilda regler.

Kommissionens beslut om tillstånd till marknadsföring skall vid behov
ange villkoren för användningen av livsmedlet. Beslutet kan också inne-
hålla krav på att livsmedlet skall märkas på visst sätt.

Om en medlemsstat har skäl att anta att ett livsmedel som godkänts
enligt förordningen medför risker för folkhälsan eller miljön, kan med-
lemsstaten tillfälligt begränsa användningen av livsmedlet eller ingripa
mot handeln med livsmedlet.

De nu beskrivna EG-förordningama behöver kompletteras i följande
avseenden. Det förutsätts att varje medlemsstat övervakar att förordning-
arna följs och ser till att den som bryter mot förordningarna straffas. Det
behövs följaktligen först och främst tillsynsregler. I enlighet med vad
som anförts i det föregående bör livsmedelslagens tillsynsregler komp-
lettera förordningarna. Ändringar bör göras i 24, 25, 25 a, 27 och 28 §§
genom ett tillägg av innebörd att dessa tillsynsregler skall gälla också de
EG-förordningar som faller inom livsmedelslagens tillämpningsområde.
Tillägget bör utformas i enlighet med Lagrådets förslag.

Som livsmedelsverket har påpekat förutsätter ett antal EG-förordningar
att enskilda kontrollorgan kan utses för att utöva tillsyn. Så är t.ex. fallet i
förordningen (EEG) nr 1907/90 om vissa handelsnormer för ägg och den
i det föregående nämnda förordningen (EG) nr 820/97. På samma sätt
som redan har skett i lagen (1995:551) om EG:s förordning om ekolo-
giskt framställda produkter och i lagen (1995:1336) om skydd för be-
teckningar på jordbruksprodukter och livsmedel bör i livsmedelslagen
införas ett bemyndigande som gör det möjligt att överlämna tillsyn till ett
enskilt kontrollorgan.

Vidare bör livsmedelslagens avgiftsbestämmelse vidgas till att gälla
också tillsyn och prövning enligt EG-förordningama på livsmedelsområ-
det. Avgifterna kan bl.a. gälla tillsyn eller det utvärderingsförfarande som
förutsätts enligt förordningen om nya livsmedel.

Livsmedelslagen bör dessutom tillföras en ny straffbestämmelse. En-
ligt bestämmelsen bör den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter
mot sådana bestämmelser i de EG-förordningar som faller inom lagens
tillämpningsområde som rör kvalitetsnormer eller andra villkor för han-
deln med livsmedel straffas med böter eller fängelse. Bestämmelser av
det slaget kan t.ex. vara regler som innebär att vissa livsmedel är förbe-
hållna särskilda beteckningar. Sådana bestämmelser finns bl.a. i fråga om
mjölk och mjölkprodukter. Andra exempel på bestämmelser som omfat-
tas av den föreslagna straffbestämmelsen är regler som kräver att ett
livsmedel skall vara godkänt för att få släppas ut på marknaden.

Slutligen kan de aktuella EG-förordningama förutsätta att det medde-
las nationella särbestämmelser i något avseende. För detta ändamål be-

Prop. 1997/98:48

20

hövs en bestämmelse som ger regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer befogenhet att meddela föreskrifter som får finnas som
komplettering till EG-förordningama om livsmedel. Sådana särbestäm-
melser kan grundas på s.k. skyddsklausuler som ger medlemsstaterna rätt
att tillfälligt meddela nationella undantagsregler till skydd för männi-
skors hälsa. Som nämnts i det föregående finns sådana klausuler i för-
ordning (EEG) nr 2377/90, förordning (EEG) nr 315/93 och förordning
(EG) nr 2232/96. Ytterligare exempel är särskilda nationella regler för
saluhållande av mjölk som tillåts enligt vissa artiklar i förordningen
(EEG) nr 1411/71.

Några överklaganderegler som särskilt tar sikte på EG-förordningama
behövs inte. Tillsyns- och avgiftsbeslut som rör dessa förordningar
kommer att omfattas av livsmedelslagens överklagandebestämmelser i
dess nuvarande lydelse.

Som nämnts i det föregående finns det ett antal EG-förordningar som
faller inom området för EG:s gemensamma jordbrukspolitik eller EG:s
gemensamma fiskeripolitik men som ändå är av intresse i det här sam-
manhanget. Dessa förordningar omfattas av lagen (1994:1710) om EG:s
förordningar om jordbruksprodukter resp, lagen (1994:1709) om EG:s
förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Förordningarna in-
nehåller emellertid också regler som hör till livsmedelslagens tillämp-
ningsområde. I dessa delar bör förordningarna kompletteras med livsme-
delslagens tillsyns- och straffbestämmelser. Motivet för en sådan uppdel-
ning är detsamma som angivits ovan i fråga om de förordningar som helt
faller inom livsmedelslagens tillämpningsområde. Den föreslagna upp-
delningen bör komma till uttryck genom en ändring av inledningspara-
graferna i lagen om EG:s förordningar om jordbruksprodukter och lagen
om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.

Som Livsmedelsverket har påpekat är det lämpligt att i en ny inledande
bestämmelse i livsmedelslagen ange att lagen kompletterar de EG-
förordningar som helt eller delvis faller inom lagens tillämpningsområde.

Frågorna om en överflyttning av tillsynsuppgifter mellan de centrala
myndigheterna som Fiskeriverket tar upp i sitt remissvar fordrar ytterli-
gare överväganden. Detsamma gäller frågan om Fiskeriverkets möjlig-
heter att ta i anspråk kommunala inspektörer för viss kontrollverksamhet.
De nu nämnda frågorna är föremål för utredning inom ramen för de upp-
drag som lämnats till Livsmedelstillsynskommittén (Dir. 1997:25) och
Fiskeriutredningen (Dir. 1996:97).

Kommunförbundet har i sitt remissyttrande anfört att effekterna av för-
slaget inte får bli kostnadsdrivande. Den bedömningen kan emellertid
göras att den tillkommande tillsynen bara i mycket liten om ens någon
utsträckning kommer att påverka omfattningen av kommunernas till-
synsarbete.

Alla förordningar med livsmedelsbestämmelser skall inte kompletteras
med bestämmelser i livsmedelslagen. Undantag bör göras för förordning-
arna om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och om skydd för
beteckningar på livsmedel. Dessa förordningar kompletteras genom sär-
skilda lagar, nämligen lagen (1995:551) om EG:s förordning om ekolo-

Prop. 1997/98:48

21

giskt framställda produkter och lagen (1955:1336) om skydd for beteck- Prop. 1997/98:48
ningar på jordbruksprodukter och livsmedel, m.m.

6 Genomförandet av direktiv och beslut om
vissa ämnen i djur och djurprodukter som kan
skada människors hälsa

6.1      Svenska bestämmelser på området

Av bestämmelser i djurskyddslagen (1988:534) och djurskyddsförord-
ningen (1988:539) följer att det är förbjudet att tillföra djur hormoner
eller andra ämnen för att påverka djurets egenskaper i annat syfte än att
förebygga, påvisa, bota eller lindra sjukdom eller sjukdomssymptom.
Vissa undantag från bestämmelserna finns i föreskrifter meddelade av
Statens jordbruksverk. Enligt dessa föreskrifter far hormoner användas
för att förhindra befruktning, framkalla abort, stimulera ägglossning, ver-
ka sammandragande på livmoder eller synkronisera brunst.

Bestämmelser i övrigt om läkemedel till djur och andra ämnen som
kan tillföras djur finns i läkemedelslagen (1992:859), läkemedelsförord-
ningen (1992:1752), lagen (1985:295) om foder, förordningen
(1985:879) om foder, förordningen (1971:810) med allmän veterinärin-
struktion och i föreskrifter meddelade av Statens jordbruksverk.

Kontrollbestämmelser som tar sikte på användningen av bl.a. läkeme-
del till djur finns i lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m.
(provtagningslagen), i förordningen (1993:1488) om provtagning på djur,
m.m., samt i livsmedelslagen (1971:511), livsmedelsförordningen
(1971:807) och i föreskrifter som har meddelats av Statens livsme-
delsverk.

6.2     EG:s bestämmelser på området

EG:s bestämmelser om användningen av läkemedel och andra främman-
de ämnen som tillförs djur finns numera i huvudsak samlade i två direk-
tiv.

Det är förbjudet att använda hormonella ämnen i tillväxtbefrämjande
syfte. Det förbudet finns i rådets direktiv 96/22/EG av den 29 april 1996
om förbud mot användning av vissa ämnen med hormonell och tyreosta-
tisk verkan samt av P-agonister vid animalieproduktion och om upphä-
vande av direktiv 81/602/EEG, 88/146/EEG och 88/299/EEG.

Omfattande bestämmelser finns om kontroll av hormonförbudet och
om annan kontroll av läkemedelsrester och rester av andra främmande
ämnen i kött. Enligt bestämmelserna skall medlemsstaterna upprätta en
plan för den kontroll som skall genomföras med avseende på restsubstan-
ser i djur, djurprodukter och foder. Vidare finns bestämmelser om egen-

22

kontroll och den kontroll som de nationella myndigheterna skall genom-
föra. Regler finns också om vilka åtgärder som skall vidtas vid överträ-
delser. Bestämmelserna finns i rådets direktiv 96/23/EG om införande av
kontrollåtgärder för vissa ämnen och restsubstanser av dessa i levande
djur och i produkter framställda därav och om upphävande av direktiv
85/358/EEG och 86/469/EEG samt beslut 89/187/EEG och 91/64/EEG.

6.3 Genomförandet av EG:s bestämmelser

Prop. 1997/98:48

Regeringens förslag: Provtagningslagens tillämpningsområde vidgas
till att avse också andra ämnen än läkemedel. Provtagning skall kunna
göras inte bara på djur och djurprodukter utan också på t.ex. foder.

Föreskrifter skall kunna meddelas om skyldighet för den som håller
djur att registrera användningen av läkemedel till djuren och bevara
journaler som rör sådan behandling.

I fråga om djur eller djurprodukter som innehåller eller kan antas
innehålla ämnen eller restsubstanser som kan skada människors hälsa
skall det kunna föreskrivas eller beslutas om bl.a. avlivning av djur
och förbud mot att djur eller djurprodukter flyttas, överlåts eller an-
vänds till livsmedel.

Även lagens tillsynsbestämmelser ändras. Inte bara djurägare utan
också andra personer som tar befattning med djur skall vara skyldiga
att lämna upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Vi-
dare skall företrädare för behöriga myndigheter i andra medlemsstater
inom Europeiska unionen ges rätt till tillträde för kontroll.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sina huvuddrag med rege-
ringens förslag.

Remissinstanserna: Livsmedelsverket har i sitt remissvar påpekat att
provtagningslagens tillämpningsområde bör vidgas. Den nuvarande av-
gränsningen till provtagning på bl.a. djur och djurkroppar är alltför snäv.
Verket hänvisar till att restsubstanskontrollen kommer att utökas.

Skälen för regeringens förslag: Våra nationella regler om hormonan-
vändning och annan användning av läkemedel till djur innebär att EG:s
rättsakter på området i allt väsentligt redan är genomförda i Sverige. I
några avseenden behövs dock kompletterande bestämmelser.

Ett av ändamålen med provtagningslagen i dess nuvarande lydelse är
att kontrollera användningen av läkemedel vid uppfödningen av djur.
Prov far tas på djur och djurkroppar, mjölk som levereras till mejeri och
på annat material som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Enligt motiven till lagen kan sådant material vara
blod och andra kroppsvätskor.

Direktivet 96/23/EG avser emellertid inte bara kontroll av användning-
en av läkemedel till djur utan också kontroll av vissa andra ämnen och
restsubstanser. Dit hör bl.a. organiska fosforföreningar, mykotoxiner och
färgämnen. Enligt direktivet skall kontroll ske också i andra sammanhang

23

än vid uppfödning av djur. Föremål för kontroll kan också vara annat än
djur och vissa djurprodukter, t.ex. foder.

Provtagningslagens tillämpningsområde bör följaktligen vidgas. Det
inledningsvis beskrivna ändamålet med provtagningslagen bör i fortsätt-
ningen vara att möjliggöra kontroll av förekomsten av vissa ämnen och
restsubstanser i djur och djurprodukter. Provtagning bör också kunna ske
på t.ex. foder och vad gäller restsubstanskontroll på bl.a. honung och ägg.
För att lagen skall ge stöd for den kontroll som förutsätts i direktiven bör
det införas en bestämmelse om att provtagning far utföras på djur och
djurprodukter, foder samt material i övrigt enligt vad som föreskrivs av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Enligt direktivet 96/23/EG skall det finnas ett register hos varje djur-
hållare i vilket det skall göras anteckningar om den läkemedelsbehand-
ling som djuren undergår. Vidare är djurhållaren skyldig att bevara de för
behandlingen utskrivna recepten under fem år.

Nationella bestämmelser om djurhållarens skyldigheter i det här avse-
endet kan meddelas i form av föreskrifter for veterinärerna med det in-
nehållet att veterinären som villkor för förskrivning av läkemedlen skall
försäkra sig om att djurägaren uppfyller registrerings- och arkiverings-
skyldigheten. En effektivare reglering kan åstadkommas om föreskrifter
meddelas med stöd av provtagningslagen. Det föreslås därför att bemyn-
digandena i den lagen vidgas till att gälla också föreskrifter om skyldig-
het att registrera behandling med läkemedel och att bevara journaler som
rör sådan behandling. Av journalerna framgår det vilka läkemedel som
förskrivits. En arkivering av journalerna bör därför tjäna samma syfte
som en arkivering av recepten. Djurhållaren har i allmänhet inte några
kopior av recepten men far alltid en kopia av behandlingsjoumalen.

Av direktiv 96/23/EG följer att djur och djurprodukter som varit före-
mål for provtagning inte får flyttas förrän resultatet av provtagningen är
tillgängligt. I direktivet finns också bestämmelser om olika åtgärder som
skall vidtas när det upptäcks att djur eller djurprodukter innehåller otill-
låtna ämnen eller restsubstanser. Djuren skall identifieras och förses med
särskilda märken. Slaktkroppar och andra djurprodukter skall kunna om-
händertas. Förbud skall kunna meddelas mot att produkterna används
som livsmedel. Beslut skall också kunna meddelas om att djur skall avli-
vas och destrueras. Man skall också kunna förbjuda att djur överlåts eller
att djur eller djurprodukter avlägsnas från den plats där djuren eller pro-
dukterna finns. Någon ersättning skall inte lämnas till djurägaren när djur
avlivas. Destruktion av avlivade djur skall ske på djurägarens bekostnad.

För att göra det möjligt att meddela nationella bestämmelser om de
nyssnämnda åtgärderna bör det foras in ett nytt bemyndigande i provtag-
ningslagen. Det bör anges att föreskrifter eller beslut i enskilda fall kan
meddelas i fråga om djur eller djurprodukter som innehåller eller kan
antas innehålla sådana ämnen eller restsubstanser som kan skada männi-
skors hälsa. Föreskrifterna och besluten skall kunna avse

- omhändertagande eller märkning av djur eller djurprodukter,

- förbud mot att djur eller djurprodukter flyttas, överlåts eller används
till livsmedel,

- avlivning av djur,

Prop. 1997/98:48

24

- destruktion av djur som har avlivats och av djurprodukter.

Enligt provtagningslagen gäller som huvudregel att Jordbruksverket
har ansvaret för tillsynen. När det gäller tillsynen av föreskrifter eller
beslut i enskilda fall om hanteringen av djurprodukter, dvs. livsmedel,
som innehåller otillåtna läkemedel eller andra ämnen eller läkemedel i
otillåten mängd bör emellertid Livsmedelsverket svara för tillsynen.
Provtagningslagens tillsynsbestämmelser bör därför ändras så att rege-
ringen i förordningen till lagen kan föreskriva om denna tillsyn.

Enligt lagens nuvarande tillsynsbestämmelser kan en tillsynsmyndig-
het meddela de förelägganden som behövs för att lagen och med stöd av
lagen meddelade föreskrifter skall följas. Med hänsyn bl.a. till innehållet
i det nya bemyndigande som rör administrativa sanktioner mot skadliga
ämnen i djur och djurprodukter bör en tillsynsmyndighet kunna meddela
inte bara förelägganden utan också förbud. Tillsynsbestämmelsema bör
ändras i enlighet härmed. I enlighet med vad Lagrådet har förordat bör
den vitesregel som nu finns i förordningen (1993:1488) om provtagning
på djur, m.m. inarbetas i lagen.

Enligt direktivet 96/23/EG förutsätts det att myndigheterna genomför
en närmare undersökning när en otillåten användning av läkemedel eller
andra ämnen har uppdagats. En kontroll skall genomföras inte bara hos
det företag eller den person där djuren eller djurproduktema finns utan
också hos andra som på något sätt har tagit befattning med djuren eller
produkterna. Det kan t.ex. gälla den som fött upp djuren eller transporte-
rat dem från ett företag till ett annat. Alla inblandade är skyldiga att bidra
med de uppgifter om djuren som behövs för myndigheternas undersök-
ning.

För att genomföra direktivet i det här avseendet behöver provtagnings-
lagens tillsynsbestämmelser ändras. Enligt den nuvarande lydelsen är det
bara djurhållaren som är skyldig att tillhandagå tillsynsmyndigheten med
upplysningar. Skyldigheten bör vidgas till att omfatta också tillhanda-
hållande av handlingar. Vidare bör skyldigheten gälla var och en som blir
föremål för tillsyn enligt lagen.

Enligt direktivet 96/23/EG kan det bli fråga om att företrädare för be-
höriga myndigheter i andra medlemsstater inom EU skall ges möjlighet
att kontrollera efterlevnaden av direktivet på plats. Det innebär att sådana
företrädare måste ges motsvarande rätt till tillträde och rätt till handlingar
som enligt lagen gäller för EG:s institutioner och deras experter. Som
Lagrådet har påpekat bör den begränsningen gälla att rätten bara får ut-
övas tillsammans med företrädare för en svensk myndighet. Lagen bör
ändras i enlighet härmed.

För att kontrollera användningen av läkemedel förutsätter EG:s be-
stämmelser att det tas prov såväl ute i djurbesättningarna som i slakteri-
erna. Stöd för att meddela bestämmelser om sådan provtagning finns i
provtagningslagen. I förordningen till lagen har Livsmedelsverket be-
myndigats meddela föreskrifter om provtagningen. Frågan om ansvaret
för provtagningen har emellertid kommit att bli föremål för diskussion
mellan Livsmedelsverket och Jordbruksverket.

På grundval av ett förslag från Jordbruksverket föreslås i promemorian
den ordningen gälla att Livsmedelsverket i fortsättningen ansvarar för

Prop. 1997/98:48

25

den provtagning som skall ske efter det att djuren forts till slakteri. För
provtagningen dessförinnan, dvs. för de prov som tas ute i besättningar-
na, skall ansvaret ligga på Jordbruksverket. Som Livsmedelsverket har
påpekat skulle emellertid en sådan överföring medföra vissa problem
med finansiering av provtagningen. Med hänsyn härtill och att den nuva-
rande ordningen, med Livsmedelsverket som ensamt ansvarigt för kon-
trollen, synes ha fungerat väl i praktiken bör enligt regeringens mening
den gällande ansvarsfördelningen behållas.

Den nuvarande avgiftsbestämmelsen i provtagningslagen avser ersätt-
ning för provtagning, undersökning eller kontroll enligt lagen. Provtag-
ningslagens krav på märkning och registrering föranleder emellertid av-
gifter också för öronmärken och registerhållning. Det nuvarande avgifts-
bemyndigandet ger inte stöd för ett sådant avgiftsuttag. Bemyndigandet
bör, med hänsyn till vad Lagrådet har anfört, vidgas till att gälla kostna-
der för provtagning, undersökning, kontroll, märkning och registrering.

Prop. 1997/98:48

7 Ändringar i lagen (1994:1710) om EG:s för-
ordningar om jordbruksprodukter

Regeringens förslag: Bemyndigandet i lagen om EG:s förordningar
om jordbruksprodukter att ta ut avgifter för tillsyn vidgas till att gälla
även avgifter för en myndighets kostnader för märkning och registre-
ring enligt lagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Förslaget ifrågasätts av Lantbrukarnas riksför-
bund som anser det oacceptabelt att utökade kontrollformer skall finansi-
eras av lantbruket. Förbundet kräver i fråga om finansieringen en jämfö-
relse med andra medlemsländer.

Skälen för regeringens förslag: Det nuvarande avgiftsbemyndigandet
i lagen om EG:s förordningar om jordbruksprodukter avser endast kost-
nader som hänför sig till tillsynen och de kartor som tillhandahålls i
stödärenden. Den nyligen beslutade rådsförordningen (EG) nr 820/97 om
upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur
och om märkning av nötkött och nötköttsprodukter faller delvis under
lagens tillämpningsområde. Enligt den förordningen kan medlemsstater-
na låta djurhållama bära de utgifter som är förenade med bl.a. öronmär-
ken, databaser och pass för djuren. Med hänsyn härtill bör lagens av-
giftsbemyndigande vidgas så att det i fortsättningen avser såväl en myn-
dighets kostnader för tillsyn, märkning och registrering enligt lagen som
kostnaden för kartor. Ett på detta sätt utformat avgiftsbemyndigande
överensstämmer med vad Lagrådet har föreslagit. En avgiftsfinansiering
av djurmärkningssystemet har valts också av andra medlemsländer, t.ex.
Storbritannien, Nederländerna och Belgien. Den databas som byggs upp i
Sverige kommer att medfinansieras av EG med högst 50 procent av in-
vesteringskostnaden.

26

Ändringar i lagen (1992:1684) om EEG-
handelsgödsel

Prop. 1997/98:48

Regeringens förslag: Förkortningen ”EEG” ersätts med ”EG” i lagen
(1992:1684) om handelsgödsel.

Skälen för regeringens förslag: I artikel G i fördraget om Europeiska
unionen har begreppet ”Europeiska ekonomiska gemenskapen” (”EEG”)
ersatts av ”Europeiska gemenskapen” (”EG”). Europaparlamentet och
rådet har den 24 november 1997 antagit direktiv 97/63/EG om ändring av
rådets direktiv 76/116/EEG, 80/876/EEG, 89/284/EEG och 89/530/EEG
om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om gödselmedel. Änd-
ringen innebär en anpassning till den nya förkortningen ”EG”. Direktivet
skall vara genomfört i medlemsstaterna senast den 1 juli 1998.

Regeringen föreslår att lagen (1992:1684) om EEG-handelsgödsel änd-
ras för att därigenom genomföra direktivet.

9 Kostnader

De föreslagna ändringarna i livsmedelslagen och lagen om provtagning
på djur, m.m. innebär att myndigheterna får ett i viss mån vidgat tillsyns-
område. Ändringarna innebär också att tillämpningsområdena för över-
klagande- och straffbestämmelserna utökas i någon mån. Även samman-
tagna torde emellertid ändringarna bara marginellt komma att öka myn-
digheternas arbete. De kan därför finansieras inom nuvarande ramar.

10     F örfattningskommentarer

10.1     Livsmedelslagen

4a§

Som framgår av den allmänna motiveringen finns det ett antal EG-
förordningar som uteslutande behandlar livsmedelsfrågor. Därutöver
finns det några EG-förordningar som hör till jordbruks- eller fiskeområ-
det men som också innehåller livsmedelsbestämmelser. För att beskriva
det förhållandet att livsmedelslagen skall komplettera dels vissa EG-
förordningar i dess helhet, dels vissa enskilda bestämmelser i EG-
förordningar används uttrycket EG-förordningar som helt eller delvis
faller inom lagens tillämpningsområde.

Enligt en bestämmelse i paragrafens första stycke skall de avsedda EG-
förordningama förtecknas i Svensk författningssamling. Bestämmelsen

27

har utformats efter mönster av 15 § lagen (1996:95) om vissa internatio-
nella sanktioner.

Paragrafen, som motsvarar 2 a § i det remitterade lagförslaget, har ut-
formats med beaktande av Lagrådets synpunkter.

24 §

Ändringen i paragrafens första stycke har kommenterats i den allmänna
motiveringen. I andra stycket införs ett bemyndigande som gör det möj-
ligt att överlämna tillsyn till ett enskilt kontrollorgan. I den mån det blir
aktuellt att överlåta tillsyn till privata organ krävs lagstöd för ett sådant
överlämnande eftersom tillsynen har karaktär av myndighetsutövning.

25-26 §§

EG-rätten förutsätter att EG-förordningar kan verkställas lika effektivt
som nationella bestämmelser. I 25 § har därför det tillägget gjorts att fö-
relägganden och förbud samt rättelse på den försumliges bekostnad far
användas också för att säkerställa efterlevnaden av EG-förordningar. Av
samma skäl åläggs tillsynsmyndigheterna i 25 a § att beivra även över-
trädelser av sådana förordningar.

Befogenheten att meddela förelägganden och förbud eller besluta om
rättelse tillkommer bara tillsynsmyndigheterna. Om ett enskilt kontroll-
organ i sin tillsynsverksamhet anser det motiverat att ingripa med ett fö-
reläggande eller förbud, skall kontrollorganet underrätta en myndighet
som har befogenhet att fatta beslut om vitesföreläggande eller vitesför-
bud. Däremot skall enligt 26 § ett enskilt kontrollorgan, på samma sätt
som myndigheterna, ha rätt till tillträde till bl.a. områden och lokaler och
rätt till de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

27 §

Vissa EG-förordningar innehåller bestämmelser som innebär att det un-
der vissa förutsättningar är förbjudet att saluhålla ett livsmedel. Motsva-
rande nationella bestämmelser finns i 16 §. Ett saluförbud kan dessutom
komma att gälla som resultat av ett beslut meddelat med stöd av 25 §,
som också kan ta sikte på överträdelser av EG-bestämmelser. Oavsett om
saluförbudet följer direkt av en EG-förordning eller har beslutats med
stöd av 25 § skall en tillsynsmyndighet kunna ta hand om det aktuella
livsmedlet med stöd av förevarande paragraf.

28 §

Föreskrifter om hur tillsynen skall bedrivas skall kunna omfatta också
den tillsyn som rör EG-förordningar som innehåller livsmedelsbestäm-
melser. Ett tillägg med denna innebörd har gjorts i paragrafens första
stycke.

29 a §

Avgiftsbemyndigandet har kompletterats i två avseenden. Avgift skall
kunna tas ut också för den tillsyn som bedrivs av ett enskilt kontrollor-
gan. Dessutom skall avgift kunna tas ut även för den tillsyn och prövning
som föranleds av EG-förordningama. Dit hör bl.a. en myndighets tillsyn

Prop. 1997/98:48

28

över enskilda kontrollorgan. Bemyndigandet har utformats med beaktan- Prop. 1997/98:48
de av Lagrådets synpunkter.

30 §

Paragrafen har kommenterats i den allmänna motiveringen.

10.2    Lagen om provtagning på djur, m.m.

1-3 §§

Provtagningslagens tillämpningsområde har vidgats till att omfatta inte
bara kontroll av förekomsten av läkemedel till djur utan också kontroll av
vissa ämnen och deras restsubstanser i djur och djurprodukter. Dit hör
inte bara hormoner och veterinärmedicinska ämnen utan också t.ex. ke-
mikalier och mykotoxiner som kan tillföras djur via fodret. Provtagning
skall också kunna ske på annat än djur, t.ex. på mjölk och foder. Det sist-
nämnda förhållandet har föranlett ett nytt bemyndigande i 3 §.

I paragrafen har bemyndigandet att meddela föreskrifter vidgats till att
gälla också skyldighet att föra register över behandling med läkemedel
och bevara journaler över sådan behandling. Enligt EG:s regler åvilar
denna skyldighet inte bara den som föder upp djur utan också den som
håller djur.

4b§

Paragrafen, som fått sin beteckning efter förslag av Lagrådet, motsvarar
4 c § i det remitterade förslaget. Paragrafen har kommenterats i den all-
männa motiveringen.

7-9 §§

Ändringarna har kommenterats i den allmänna motiveringen.

10 §

Straffbestämmelsen har, efter Lagrådets påpekande, vidgats till att gälla
också den som bryter mot föreskrifter meddelade med stöd av 4 a-4 c §§.
Bestämmelsen har också ändrats med hänsyn till att även andra än
djurägare kan bli ansvariga för att meddelade föreskrifter iakttas.

På inrådan av Lagrådet har i andra stycket tagits in en bestämmelse om
att den som har överträtt ett vitesförbud inte skall kunna dömas till straff
för en gärning som omfattas av förbudet.

10.3    Lagen om EG:s förordningar om jordbruksprodukter

I lagens inledande paragraf har det förts in en bestämmelse som innebär
att lagen inte skall tillämpas i fråga om sådana bestämmelser i EG-
förordningar som helt faller inom livsmedelslagens tillämpningsområde.

29

Av ordalydelsen följer att det kan bli aktuellt att tillämpa såväl livsme-
delslagen som den förevarande lagen på en och samma bestämmelse i en
EG-förordning. Som exempel kan nämnas att tillsynen över fetthaltsbe-
stämmelsema för mjölk enligt förordning (EEG) nr 1411/71 kommer att
utövas med stöd av såväl livsmedelslagen som lagen om EG:s förord-
ningar om jordbruksprodukter.

11 §

Ändringen har kommenterats i den allmänna motiveringen.

10.4 Lagen om EG:s förordningar om den gemensamma
fiskeripolitiken

Se författningskommentaren under 1 § lagen om EG:s förordningar om
jordbruksprodukter. Ett exempel på en förordning som innehåller såväl
fiske- som livsmedelsbestämmelser är rådets förordning (EEG) nr
2136/89 om gemensamma marknadsnormer för konserverade sardiner.

Prop. 1997/98:48

30

Förteckning över remissinstanserna

Prop. 1997/98:48

Bilaga 1

Efter remiss har yttranden över PM om komplettering av EG:s förord-
ningar om livsmedel, m.m. avgivits av Göta hovrätt, Läkemedelsverket,
Statens jordbruksverk, Statens veterinärmedicinska anstalt, Statens livs-
medelsverk, Fiskeriverket, Konsumentverket, Statens naturvårdsverk,
Länsstyrelserna i Stockholms och Västerbottens län, Utredningen om
livsmedelstillsynen, Stockholms kommun, Svenska kommunförbundet,
Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges veterinärförbund och Svenska
Mjölkproducentemas Riksförening (SMR).

31

Lagrådsremissens lagförslag

Prop. 1997/98:48

Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511)

Härigenom föreskrivs i fråga om livsmedelslagen (1971:511)1
dels att 24-28, 29 a och 30 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydel-
se.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2a§

Lagen kompletterar de EG-
förordningar som helt eller delvis
faller inom tillämpningsområdet för
denna lag, i den utsträckning det
behövs för att förordningarna skall
kunna verkställas i landet. Rege-
ringen skall i Svensk författnings-
samling ge till känna vilka EG-
förordningar som avses. För för-
ordningar som reglerar ekologisk
produktion och skydd för beteck-
ningar på livsmedel finns det sär-
skilda bestämmelser i lagen
(1995:551) om EG:s förordning om
ekologiskt framställda produkter
och lagen (1995:1336) om skydd
för beteckningar på jordbrukspro-
dukter och livsmedel, m.m.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter som får finnas
som komplettering till de EG-
förordningar som helt eller delvis
faller inom lagens tillämpningsom-
råde.

24 §2

Statens livsmedelsverk utövar Statens livsmedelsverk utövar
den centrala tillsynen över efterlev- den centrala tillsynen över efterlev-
naden av denna lag och de före- naden av denna lag, de föreskrifter
skrifter som har meddelats med som har meddelats med stöd av
stöd av lagen. Länsstyrelsen utövar lagen och de EG-förordningar som

1 Lagen omtryckt 1989:461

2 Senaste lydelse 1991:1687.

32

den närmare tillsynen inom länet.
Den eller de kommunala nämnder
som fullgör uppgifter inom miljö-
och hälsoskyddsområdet utövar
tillsynen inom kommunen om rege-
ringen inte har föreskrivit att tillsy-
nen skall utövas av Livsmedelsver-
ket.

helt eller delvis faller inom lagens
tillämpningsområde. Länsstyrelsen
utövar den närmare tillsynen inom
länet. Den eller de kommunala
nämnder som fullgör uppgifter in-
om miljö- och hälsoskyddsområdet
utövar tillsynen inom kommunen
om regeringen inte har föreskrivit
att tillsynen skall utövas av Livs-
medelsverket.

Prop. 1997/98:48

Bilaga 2

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
överlämna vissa tillsynsuppgifter
till ett enskilt kontrollorgan som är
juridisk person.

25 §

Tillsynsmyndighet far meddela Tillsynsmyndighet far meddela
föreläggande eller förbud som föreläggande eller förbud som
uppenbart behövs för att lagen eller uppenbart behövs för att lagen, fö-
föreskrifter som meddelats med reskrifter som har meddelats med
stöd av lagen skall efterlevas.        stöd av lagen eller de EG-

förordningar som helt eller delvis
faller inom lagens tillämpningsom-
råde skall efterlevas.

I beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndighet utsätta

vite.

Underlåter någon att vidtaga åt-
gärd som åligger honom enligt den-
na lag eller enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av denna lag
eller enligt tillsynsmyndighets fö-
reläggande, far myndigheten för-
ordna om rättelse på hans bekost-
nad.

Underlåter någon att vidta åtgärd
som åligger honom enligt denna
lag, de föreskrifter som har med-
delats med stöd av lagen eller de
EG-förordningar som helt eller
delvis faller inom lagens tillämp-
ningsområde eller enligt ft7Z-
synsmyndighetens föreläggande, får
myndigheten besluta om rättelse på
hans bekostnad.

25a§

Tillsynsmyndigheterna skall ver- Tillsynsmyndigheterna skall ver-
ka för att överträdelser av denna lag ka för att överträdelser av denna lag

beivras.

och de EG-förordningar som helt
eller delvis faller inom lagens
tillämpningsområde beivras.

26 §

För tillsyn enligt 24 § har en till- För tillsyn enligt 24 § har en till-
synsmyndighet rätt att fa tillträde synsmyndighet och ett enskilt kon-
till områden, livsmedelslokaler och trollorgan rätt att få tillträde till

33

3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 48

andra utrymmen och att där göra
undersökningar och ta prover. En
tillsynsmyndighet har rätt att på
begäran fa de upplysningar och
handlingar som behövs för tillsy-
nen.

områden, livsmedelslokaler och
andra utrymmen och att där göra
undersökningar och ta prover. En
tillsynsmyndighet och ett enskilt
kontrollorgan har rätt att på begä-
ran få de upplysningar och hand-
lingar som behövs för tillsynen.

Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som behövs vid
tillsynen.

Prop. 1997/98:48

Bilaga 2

27 §3

Tillsynsmyndigheten får ta hand
om en vara som saluhålls eller som
uppenbart är avsedd att saluhållas i
strid med 16 och 17 §§ eller i strid
med en EG-förordning som helt
eller delvis faller inom lagens

Tillsynsmyndigheten far ta hand
om en vara som saluhålls eller som
uppenbart är avsedd att saluhållas i
strid med 16 och 17 §§. Till-
synsmyndigheten far vidare ta hand
om en vara som avses med ett fö-

reläggande eller ett förbud enligt tillämpningsområde. Tillsynsmyn-
25 §, om föreläggandet eller förbu- digheten får vidare ta hand om en
det inte följs.                        vara som avses med ett föreläggan-

de eller ett förbud enligt 25 §, om
föreläggandet eller förbudet inte
följs.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om vilka åtgärder som skall vidtas med kött som med
stöd av första stycket tagits om hand i samband med slakt.

Om en vara i något annat fall än som avses i andra stycket har tagits
om hand, får ägaren under tillsynsmyndighetens kontroll göra varan dug-
lig till livsmedel eller använda den för något annat ändamål. Annars skall
varan förstöras genom tillsynsmyndighetens försorg.

Tillsynsmyndigheten skall låta förstöra också sådana varor som om-
fattas av ett förbud enligt 11 a §, om det inte finns särskilda skäl för nå-
got annat.

28 §

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om hur tillsy- meddela föreskrifter om hur tillsy-
nen skall bedrivas och om under- nen skall bedrivas och om under-
sökning och annan kontroll som sökning och annan kontroll som
behövs för att denna lag skall föl- behövs för att lagen eller de EG-
jas.                                 förordningar som helt eller delvis

faller inom lagens tillämpningsom-
råde skall följas.

För kontrollen av kött får regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer meddela föreskrifter om köttbesiktning och om upp-
giftsskyldighet för den som lämnar djur till slakt. Sådana föreskrifter får

3 Senaste lydelse 1992:1680.

34

meddelas för kött från olika djurslag i den utsträckning de behövs från
hälso- eller näringssynpunkt.

Prop. 1997/98:48

Bilaga 2

29 a §

Regeringen eller den myndighet

Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer får före- som regeringen bestämmer får före-
skriva om avgifter för en myndig- skriva om avgifter för en myndig-
hets verksamhet enligt denna lag hets eller ett enskilt kontrollorgans
eller enligt föreskrifter som med- verksamhet enligt lagen, föreskrif-
delas med stöd av lagen.            ter som meddelas med stöd av la-

gen eller enligt de EG-förordningar
som helt eller delvis faller inom
lagens tillämpningsområde.

Regeringen får föreskriva att kommun skall ombesörja uppbörden av
avgifter för den statliga tillsynen.

30 §4

Till böter eller fängelse i högst ett år döms, om inte gärningen är ringa,
den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. bryter mot 6, 8, 16, 17 eller 19 §, 21 § första stycket eller 23 §,

2. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 eller 10 §, 11 §
såvitt avser hantering, 12 §, 20 §, 21 § andra stycket, 22 § tredje stycket,
28 § andra stycket eller 29 §,

3. vid märkning enligt föreskrift som meddelats med stöd av 13 § läm-
nar oriktiga uppgifter,

4. åsidosätter villkor som med- 4. åsidosätter villkor som med-
delats med stöd av 6 §.              delats med stöd av 6 §,

5. bryter mot föreskrifter med-
delade med stöd av 2 a § andra
stycket eller mot sådana bestäm-
melser i de EG-förordningar som
helt eller delvis faller inom lagens
tillämpningsområde som rör kvali-
tetsnormer eller andra villkor för
handeln med livsmedel.

Om förpliktelse av betydelse från hälsosynpunkt eller för konsument-
intresset uppsåtligen åsidosatts i större omfattning eller annars på ett all-
varligt sätt, döms till fängelse i högst två år.

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet inte fullgör sina skyldigheter
enligt 26 § första stycket andra punkten, döms till böter.

Till ansvar enligt första stycket döms inte, om gärningen är belagd med
straff i brottsbalken.

Om ansvar för den som i strid mot föreskrift som meddelats med stöd
av 11 § inför livsmedel till landet och försök därtill finns bestämmelser i
lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

* Senaste lydelse 1992:1680.

35

Denna lag träder i kraft den 1 april 1998.

Prop. 1997/98:48

Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1683) om provtagning
på djur, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1683) om provtagning på
djur, m.m.1

dels att 1-4, 7-9 §§ samt rubriken närmast före 4 § skall ha följande
lydelse,

dels att det i lagen skall inforas en ny paragraf, 4 c §, samt närmast fore
4 c § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 §2

Denna lag avser

1. kartläggning och kontroll av smittsamma djursjukdomar,

2. kontroll av användningen av 2. kontroll av vissa ämnen och

läkemedel vid uppfödningen av deras restsubstanser i djur och
djur,                                djurprodukter,

3. märkning och registrering av djur,

4. åtgärder för att hindra spridning av smittsamma djursjukdomar.

För att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från eller kontrollera
vissa smittsamma djursjukdomar far regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer föreskriva eller i det särskilda fallet besluta om
provtagning eller undersökning enligt denna lag.

För att kontrollera användningen
av läkemedel och andra ämnen el-
ler beredningar med liknande ver-
kan vid uppfödningen av djur får
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer föreskriva
eller i det särskilda fallet besluta
om provtagning eller undersökning
enligt denna lag.

Provtagning eller undersökning
enligt 2 § får utföras av veterinär
eller annan person som utses av
regeringen eller den myndighet som

För att kontrollera förekomsten
av vissa ämnen och deras restsub-
stanser i djur och djurprodukter far
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer föreskriva
eller i det särskilda fallet besluta
om provtagning eller undersökning
enligt denna lag.

Provtagning eller undersökning
enligt 2 § far utföras av veterinär
eller annan person som utses av
regeringen eller den myndighet som

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1993:1482.

2 Senaste lydelse 1995:552.

36

regeringen bestämmer. Provtag- regeringen bestämmer.

ningen eller undersökningen får Provtagningen eller undersök-

Prop. 1997/98:48

Bilaga 2

ningen får utföras på djur och djur-
kroppar och det provtagningsmate-
rial i övrigt som föreskrivs av rege-
ringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

utföras på

1. djur och djurkroppar,

2. mjölk som levereras till mejeri,

3. annat material som regeringen
eller den myndighet som regeringen
bestämmer föreskriver.

Provtagningen eller undersökningen får utföras utan samtycke av ägare
eller annan rättsinnehavare och skall genomföras på ett sätt som innebär
så små olägenheter som möjligt för denne.

Hälsoövervakning och villkor för     Hälsoövervakning, uppgifter om lä-

livdjursförsäljning                   kemedelsanvändning och villkor för

l ivdjursförsäljning

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far som regeringen bestämmer far
meddela föreskrifter om vad den meddela föreskrifter om vad den
som föder upp djur skall iaktta i som föder upp eller håller djur
fråga om                            skall iaktta i fråga om

1. skyldighet att anmäla verksamheten till en myndighet och att föra
anteckningar om verksamheten,

2. skyldighet att anmäla miss- 2. skyldighet att anmäla miss-

tanke om djursjukdom till en vete- tanke om djursjukdom till en vete-
rinär, och                             rinär,

3. krav på hygien i djurhållning- 3. skyldighet att föra register

en.                              över behandling med läkemedel och

bevara journaler som rör sådan
behandling, och

4. krav på hygien i djurhållning-
en.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far vidare
föreskriva eller i ett enskilt fall besluta att djur får säljas till annat än
slakt eller flyttas från ett område till ett annat inom landet, endast om
djuren är fria från viss sjukdom.

Djur och djurprodukter som inne-
håller otillåtna ämnen

4c§

I fråga om djur eller djurpro-
dukter som innehåller eller kan
antas innehålla sådana ämnen eller
restsubstanser som kan skada män-
niskors hälsa får regeringen eller
den myndighet som regeringen be-
stämmer meddela föreskrifter eller i

4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 48

Statens jordbruksverk utövar till-
synen över att föreskrifter medde-
lade med stöd av 2 och 4-6 §§ följs.
Detsamma gäller beslut meddelade
med stöd av 2, 4, 4 a eller 4 b §.
Jordbruksverket far överlåta åt
länsstyrelsen att utöva viss tillsyn
inom länet. Verket far också över-
låta åt en kommun att inom kom-
munen kontrollera att föreskrifter
eller beslut meddelade med stöd av
4 b eller 6 § följs.

En tillsynsmyndighet far meddela
de förelägganden som behövs för
att föreskrifter som har meddelats
med stöd av 2 och 4-6 §§ skall
följas. Detsamma gäller beslut
meddelade med stöd av 2, 4, 4 a
eller 4 b §.

Regeringen eller den myndighet i
dela föreskrifter om hur tillsynen skt

det enskilda fallet besluta om

1. omhändertagande eller märk-
ning av djur eller djurprodukter,

2. förbud mot att djur eller djur-
produkter flyttas, överlåts eller an-
vänds till livsmedel,

3. avlivning av djur,

4. destruktion av djur som har
avlivats och av djurprodukter.

Om inte regeringen bestämmer
något annat, utövar Statens jord-
bruksverk tillsynen över att före-
skrifter meddelade med stöd av 2
och 4-6 §§ följs. Detsamma gäller
beslut meddelade med stöd av 2
eller 4-4 c §. Jordbruksverket far
överlåta åt länsstyrelsen att utöva
viss tillsyn inom länet. Verket får
också överlåta åt en kommun att
inom kommunen kontrollera att
föreskrifter eller beslut meddelade
med stöd av 4 b eller 6 § följs.

En tillsynsmyndighet far meddela
de förelägganden och förbud som
behövs för att föreskrifter som har
meddelats med stöd av 2 och 4-
6 §§ skall följas. Detsamma gäller
beslut meddelade med stöd av 2
eller 4-4 c §.

.om regeringen bestämmer får med-
11 bedrivas.

Prop. 1997/98:48

Bilaga 2

4

För tillsyn eller andra åtgärder enligt denna lag eller enligt föreskrifter
eller beslut som har meddelats med stöd av lagen har den som utövar
tillsynen eller utför åtgärderna rätt att fa tillträde till områden, anlägg-
ningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där djur hålls eller där
djurkroppar, mjölk eller annat material förvaras.

Djurägaren skall tillhandahålla Den som utövar tillsyn eller utför
den hjälp och lämna de upplys- andra åtgärder har rätt att på be-
ningar som behövs för att tillsyn gäran få de upplysningar och
eller andra åtgärder skall kunna handlingar som behövs för tillsynen
genomföras.                       eller åtgärderna. Den som är före-

mål för tillsyn eller andra åtgärder

3 Senaste lydelse 1997:198.

4 Senaste lydelse 1997:198.

38

skall tillhandahålla den hjälp som
behövs för att tillsyn eller andra
åtgärder skall kunna genomföras.

Bestämmelserna i första och and- Bestämmelserna i första och and-
ra styckena gäller också för EG:s ra styckena gäller också för
institutioner och av institutionerna 1. EG:s institutioner och av in-
utsedda inspektörer och experter. stitutionema utsedda inspektörer
och experter,

2. företrädare för behöriga myn-
digheter i andra medlemsstater
inom Europeiska unionen.

Polismyndigheten skall på begäran lämna den handräckning som be-
hövs vid tillsynen eller vid andra åtgärder enligt denna lag eller enligt
föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen.

5

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far som regeringen bestämmer far före-
meddela föreskrifter om skyldighet skriva om avgifter for en myndig-
att betala ersättning för provtag- hets verksamhet enligt denna lag.
ning, undersökning eller kontroll
enligt denna lag eller enligt före-
skrifter eller beslut meddelade med
stöd av lagen.

Prop. 1997/98:48

Bilaga 2

Till böter döms den djurägare
som med uppsåt eller av grov oakt-
samhet bryter mot en föreskrift som
har meddelats med stöd av 4 §
första stycket eller som inte fullgör
skyldigheten enligt 8 § andra styck-
et.

10 §

Till böter döms den djurägare
som med uppsåt eller av grov oakt-
samhet bryter mot en föreskrift som
har meddelats med stöd av 4 §
första stycket eller 4 c § eller som
inte fullgör skyldigheten enligt 8 §
andra stycket andra meningen.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1998.

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s för-
ordningar om jordbruksprodukter

Härigenom föreskrivs att 1 och 11 §§ lagen (1994:1710) om EG:s för-
ordningar om jordbruksprodukter skall ha följande lydelse.

5 Senaste lydelse 1997:198.

39

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

I denna lag ges bestämmelser som behövs för att den pris- och marknads-
reglering som ingår i EG:s gemensamma jordbrukspolitik skall kunna
genomföras i Sverige.

Med EG:s förordningar om jordbruksprodukter avses i denna lag EG:s
förordningar om

1. marknadsreglering av jordbruksprodukter,

2. produkter som omfattas av Romfördragets bilaga II men som inte
omfattas av någon marknadsreglering,

3. produkter som har framställts av jordbruksprodukter,

4. uppgiftsskyldighet i fråga om inkomstförhållanden och driftseko-
nomiska förhållanden i jordbruket, och

5. särskilda omräkningskurser som används inom den gemensamma
j ordbrukspolitiken.

Denna lag tillämpas inte i fråga
om sådana bestämmelser i EG:s
förordningar om jordbruksproduk-
ter som helt faller inom tillämp-
ningsområdet för livsmedelslagen
(1971:511).

11 §‘

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far före- som regeringen bestämmer far före-
skriva att avgifter skall tas ut för skriva om avgifter för en myndig-
tillsynen enligt denna lag och för hets verksamhet enligt denna lag
kartor som tillhandahålls i ärenden och för kartor som tillhandahålls i
om stöd enligt EG:s förordningar ärenden om stöd enligt EG:s för-
om jordbruksprodukter.            ordningar om jordbruksprodukter.

Prop. 1997/98:48

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 april 1998.

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1709) om EG:s för-
ordningar om den gemensamma fiskeripolitiken

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:1709) om EG:s förordningar
om den gemensamma fiskeripolitiken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

I denna lag ges bestämmelser som behövs för att EG:s gemensamma fis-
keripolitik skall kunna genomföras i Sverige.

Senaste lydelse 1997:106.

40

Med EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken avses i
denna lag EG:s förordningar om

1. åtgärder för bevarande och förvaltning av fiskresursema,

2. strukturåtgärder för fiskerinäringen, och

3. marknadsreglering av fisk och fiskprodukter.

Denna lag tillämpas inte i fråga
om sådana bestämmelser i EG:s
förordningar om den gemensamma
fiskeripolitiken som helt faller inom
tillämpningsområdet för livsme-
delslagen (1971:511).

Prop. 1997/98:48

Bilaga 2

41

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-12-11

Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet Arne
Baekkevold, justitierådet Edvard Nilsson.

Enligt en lagrådsremiss den 27 november 1997 (Jordbruksdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över forslag till änd-
ring i livsmedelslagen (1971:511), m.m.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Kerstin Nyberg.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511)

Genom Sveriges medlemskap i EU har vissa EG-förordningar om livs-
medel blivit direkt tillämpliga här i landet. De ändringar i livsmedelsla-
gen som föreslås i lagrådsremissen innebär att lagens bestämmelser om
tillsyn, sanktioner, avgifter och överklagande kompletterar dessa EG-
förordningar samt sådana bestämmelser i EG-förordningar inom jord-
bruks- och fiskeområdena som också berör livsmedelsområdet.

Lagrådsremissen innehåller inte någon fullständig genomgång av hur
livsmedelslagstiftningen förhåller sig till de nämnda EG-förordningama.
Lagrådet saknar för sin del möjlighet att göra en sådan genomgång.

2a§

Denna paragraf innehåller en upplysning om att lagen i vissa hänseenden
kompletterar de EG-förordningar som helt eller delvis faller inom lagens
tillämpningsområde. Lagrådet har ingen erinran mot att en sådan be-
stämmelse införs i lagen men ifrågasätter om bestämmelsen hör hemma
bland de inledande bestämmelser som innehåller vissa begreppsbestäm-
ningar och undantag från lagen. En från systematisk synpunkt lämpligare
lösning synes vara att förevarande paragraf tas in efter de inledande be-
stämmelserna under en ny rubrik, EG-förordningar om livsmedel. Lagrå-
det förordar denna lösning.

Vidare förordar Lagrådet att paragrafen ändras redaktionellt och ges
följande lydelse:

”Bestämmelserna i 24-28, 29 a, 30 och 35 §§ kompletterar de EG-
förordningar som helt eller delvis faller inom tillämpningsområdet för
denna lag. Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till känna
vilka EG-förordningar som avses. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs
som komplettering av dessa EG-förordningar.

För förordningar som reglerar ekologisk produktion och skydd för be-
teckningar på livsmedel finns särskilda bestämmelser i lagen (1995:551)
om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter och lagen

Prop. 1997/98:48

Bilaga 3

42

(1995:1336) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livs-
medel, m.m.”

Godtas Lagrådets förslag till ändrad paragrafindelning, föranleder det
att hänvisningen i 30 § första stycket 5 till 2 a § andra stycket ändras.

Hänvisningen i 24-28, 29 a och 30 §§ till de EG-förordningar som av-
ses bör enligt Lagrådets mening ges formuleringen ”de EG-förordningar
som kompletteras av lagen”.

29 a §

Enligt förslaget till ändring av första stycket far regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer föreskriva om avgifter för en
myndighets eller ett enskilt kontrollorgans verksamhet enligt lagen eller
vissa andra författningar. En sådan delegation av föreskriftsrätt får enligt
8 kap. regeringsformen (RF) ske endast under förutsättning att avgiften
inte är att betrakta som en skatt.

RF innehåller inte någon definition av begreppen skatt och avgift. I
förarbetena till RF anförde föredragande departementschefen i fråga om
gränsdragningen bl.a. att skatt kan karakteriseras som ett tvångsbidrag till
det allmänna utan direkt motprestation, medan med avgift vanligen för-
stås en penningprestation som betalas för en specificerad motprestation
från det allmänna (prop. 1973:90 s. 213). Han anförde vidare (s. 219):

”Enligt min mening har man i allmänhet att göra med en avgift i RF:s
bemärkelse endast om ett specificerat vederlag utgår för den erlagda pen-
ningprestationen. Även i vissa andra fall får dock en penningpålaga anses
ha karaktär av avgift och inte av skatt. Ett sådant fall föreligger när pen-
ningprestationen tas ut endast i näringsreglerande syfte och i sin helhet
tillförs näringsgrenen i fråga enligt särskilda regler. Kännetecknande för
dessa fall är ofta att avgifterna och de däremot svarande utgifterna inte
redovisas i statsbudgeten. Från sådana utgångspunkter bör man alltjämt
kunna betrakta de avgifter som utgår som led i prisregleringen inom
jordbrukets och fiskets områden som avgifter i statsrättslig bemärkelse.”

För att en avgift skall föreligga i RF:s mening förutsätts sålunda enligt
förarbetena normalt att ett specificerat vederlag utgår. Är denna förut-
sättning uppfylld torde en penningpålaga ha karaktären av avgift även om
denna - som i förevarande fall - är obligatorisk och tas ut i samband med
myndighetsutövning. Utgör avgiften vederlag för en myndighets kostna-
der i samband med myndighetsutövning som är riktad direkt mot den
avgiftsskyldige torde avgiftskriteriet således vara uppfyllt. Det gäller
t.ex. avgifter som tas ut för kostnader för handläggningen av en ansökan
eller anmälan eller för provtagning eller inspektion.

Däremot är det tveksamt i vad mån en pålaga rättsligt kan betraktas
som en avgift i fall då vederlaget inte är individuellt bestämt utan i stället
utgörs av en s.k. kollektiv motprestation. Som har framgått av de redovi-
sade förarbetsuttalandena har avsikten varit att vissa avgifter av detta slag
skall kunna betraktas som avgifter i statsrättslig bemärkelse, nämligen
bl.a. avgifter som tas ut endast i näringsreglerande syfte och i sin helhet
tillförs näringsgrenen i fråga. Av förarbetena framgår inte i vilka andra
fall det kan vara motiverat att frångå huvudprincipen att en avgiftsklassi-
ficering förutsätter ett specificerat vederlag. Det är dock enligt Lagrådets

Prop. 1997/98:48

Bilaga 3

43

mening tydligt att något mer omfattande avsteg från denna princip inte
varit avsett bortsett från prisregleringsavgifter o.d.

Delegationsbestämmelsen i förevarande paragraf synes enligt sin ly-
delse ge möjlighet att föreskriva en generell avgift för livsmedelsföretag,
dvs. en avgift som utgår även om företaget inte varit föremål för någon
direkt åtgärd från myndigheternas sida. En sådan avgift har enligt Lagrå-
dets mening karaktären av skatt (jfr RÅ 1991 ref. 87 och Lagrådets ytt-
rande i prop. 1993/94:198 s. 162 f.). Det anförda innebär att delegations-
bestämmelsen i både nuvarande och föreslagen lydelse står i strid med
RF. Grunderna för finansieringen av myndigheternas verksamhet måste
enligt Lagrådets uppfattning preciseras.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1683) om provtagning på
djur, m.m.

Ändringarna i denna lag har till syfte att fullständigt genomföra två EG-
direktiv om ämnen och restsubstanser i djur- och djurprodukter som kan
skada människors hälsa. Lagrådet anmärker att lagrådsremissen inte ger
underlag för att bedöma om den svenska lagstiftningen är förenlig med
dessa EG-direktiv i andra hänseenden än som regleras i det remitterade
förslaget.

4c§

Denna paragraf innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter eller be-
slut i enskilda fall i fråga om djur eller djurprodukter som innehåller eller
kan antas innehålla sådana ämnen eller restsubstanser som kan skada
människors hälsa. Föreskrifterna eller besluten kan avse bl.a. avlivning
av djur samt destruktion av djur som har avlivats och destruktion av
djurprodukter.

Enligt 4 b § kan regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer meddela föreskrifter eller beslut i enskilda fall om omhänderta-
gande, bearbetning och hantering i övrigt av djurkadaver och annat ani-
maliskt avfall. Denna paragraf synes vara tillämplig även i fall som avses
i4c§.

Lagrådet förordar att dessa paragrafer av systematiska skäl far byta
plats och att den rubrik som föreslagits närmast före 4 c § utgår.

Godtas Lagrådets förslag, föranleder det en ändring av hänvisningen
till 4 b § i 7 § första stycket och till 4 c § i 10 §.

I andra stycket föreslås att tillsynsmyndighetens befogenhet att meddela
förelägganden för att föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 och
4-6 §§ skall följas, skall kompletteras med en motsvarande befogenhet
att meddela förbud. Tillsynsmyndighetens befogenhet skall vidare om-
fatta även de förelägganden och förbud som behövs för att föreskrifter
eller beslut som har meddelats med stöd av den nya 4 c § skall följas.

Prop. 1997/98:48

Bilaga 3

44

Lagrådet har inget att erinra mot den föreslagna utvidgningen av andra
styckets tillämpningsområde. Förslaget väcker dock frågan om vilka
sanktioner som kan riktas mot den som inte rättar sig efter ett meddelat
föreläggande eller förbud. Lagrådet far i detta hänseende anföra följande.

Enligt 10 § skall en djurägare som bryter mot en föreskrift som har
meddelats med stöd av 4 § första stycket eller den nya 4 c § kunna dömas
till böter. I 8 § sista stycket föreskrivs vidare att polismyndighet på begä-
ran skall lämna den handräckning som behövs vid tillsynen eller vid and-
ra åtgärder enligt lagen eller enligt föreskrifter eller beslut som har med-
delats med stöd av lagen. Lagen innehåller däremot inte någon bestäm-
melse om att förelägganden eller förbud enligt 7 § andra stycket kan för-
enas med vite.

Lagens bestämmelser om sanktioner vid överträdelse av lagen eller av
föreskrifter eller beslut som meddelats med stöd av lagen ger emellertid
inte någon fullständig bild av påföljdssystemet. I 8 § förordningen
(1993:1488) om provtagning på djur, m.m. (provtagningsförordningen)
sägs nämligen att en tillsynsmyndighet får förena sådana förelägganden
som avses i 7 § andra stycket i lagen med vite. Denna vitesbestämmelse
grundas såvitt Lagrådet kan förstå på det i tredje stycket givna bemyndi-
gandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att
meddela föreskrifter om hur tillsynen skall bedrivas.

Något hinder mot att regeringen utan ett direkt bemyndigande förenar i
förordning meddelade materiella bestämmelser med regler om vite torde
i och för sig inte föreligga (jfr 8 kap. 7 § andra stycket regeringsformen
och prop. 1975:8 s. 45). Vad gäller de förelägganden som enligt 8 §
provtagningsförordningen kan förenas med vite tillkommer dock den
komplikationen att de inte är kopplade till förelägganden enligt förord-
ningen utan till förelägganden som meddelats med stöd av lagen.

Vad gäller den valda uppdelningen av vitesregleringen skulle till en
början kunna göras gällande att påföljdssystemet genom bestämmelserna
i 7, 8 och 10 §§ i lagen blivit uttömmande reglerat av riksdagen. I så fall
skulle regeln om vite i 8 § provtagningsförordningen strida mot den i 8
kap. 17 § regeringsformen angivna principen om formell lagkraft och
därmed bli ogiltig. Lagrådet vill emellertid för sin del inte gå så långt.
Vitesregeln torde således gälla enligt sin lydelse. Det förhållandet att
regeln placerats i provtagningsförordningen och inte i lagen gör det dock
svårt att överblicka vilka sanktioner som kan komma i fråga vid överträ-
delse av bestämmelser i lagen eller av föreskrifter som meddelats med
stöd av lagen. Lagrådet förordar att vitesregeln inarbetas i lagen.

Av första och andra styckena framgår bl.a. att den som utövar tillsyn eller
utför andra åtgärder enligt lagen har rätt att dels fa tillträde till utrymmen
där djur hålls eller där djurkroppar m.m. förvaras, dels få de upplysningar
och handlingar som behövs för tillsynen eller åtgärderna. I tredje stycket
föreskrivs att bestämmelserna i första och andra styckena gäller också för
EG:s institutioner och av institutionerna utsedda inspektörer och exper-
ter. Enligt det föreslagna tillägget till tredje stycket skall bestämmelserna

Prop. 1997/98:48

Bilaga 3

45

gälla också för företrädare för behöriga myndigheter i andra medlems-
stater inom Europeiska unionen.

Tillägget till tredje stycket torde innebära att företrädare för myndig-
heter i andra EU-länder far en självständig rätt till tillträde och handling-
ar och att de - enligt fjärde stycket - vid behov kan få handräckning av
svensk polismyndighet. I den allmänna motiveringen sägs att det enligt
direktivet 96/23/EG kan bli fråga om att sådana företrädare skall ges
möjlighet att kontrollera efterlevnaden av direktivet på plats och att de
därför måste ges samma rätt som gäller för EG:s institutioner och deras
experter.

Enligt Lagrådets mening kan av nämnda direktiv inte utläsas att före-
trädare för utländska myndigheter skall ges en självständig rätt att göra
kontroller här i landet. Av artikel 20 punkt 2 av direktivet framgår att en
medlemsstat - som befarar att beslut av den centrala myndigheten i en
annan medlemsstat om kontroller enligt direktivet inte följts eller är otill-
räckliga - ”tillsammans med den andra medlemsstaten skall söka avhjäl-
pa situationen, i förekommande fall genom ett besök på plats”. Av denna
bestämmelse följer att den stat som vill fa till stånd kontroller i ett annat
land har en rätt att ”tillsammans” med den stat där kontrollerna skall ske
göra ett besök på platsen. Direktivbestämmelsen kan däremot inte anses
ge en stat någon självständig rätt att utföra kontroller i ett annat land. Inte
heller direktivet i övrigt ger en sådan kontrollrätt. Lämpligheten av att
tillägga utländska myndigheter rätt till myndighetsutövning i Sverige i
vidare mån än som framgår av direktivet kan enligt Lagrådets mening
ifrågasättas. Lagrådet förordar att frågan övervägs ytterligare.

Avgiftsbestämmelsen i paragrafen avser f.n. ersättning för provtagning,
undersökning och kontroll. Enligt den allmänna motiveringen föranleder
lagens krav på märkning och registrering avgifter också för öronmärken
och registerhållning. Bemyndigandet utvidgas därför enligt förslaget till
att gälla avgifter för en myndighets verksamhet enligt lagen. Lagrådet
förordar med hänvisning till vad Lagrådet anfört under 29 a § livsmedels-
lagen att bestämmelsen formuleras så att det framgår att avgift far tas ut
endast för specificerade motprestationer. Det kan ske t.ex. genom att den
nuvarande uppräkningen av de åtgärder för vilka ersättning far tas ut
kompletteras med de nya åtgärderna.

10 §

I paragrafen anges att den som bryter mot föreskrifter som har meddelats
med stöd av 4 § första stycket eller 4 c § kan dömas till böter. Av 7 §
andra stycket lagen i förening med 8 § provtagningsförordningen framgår
att den som inte följer bestämmelserna i bl.a. 4 och 4 c §§ kan träffas av
vite.

Liksom i andra sammanhang när en kollision kan uppkomma mellan
straff och vite bör den som har överträtt ett vitesförbud inte kunna dömas
till straff för en gärning som omfattas av förbudet. Lagrådet förordar att
en bestämmelse av detta innehåll tas in i förevarande paragraf som ett
nytt andra stycke.

Prop. 1997/98:48

Bilaga 3

46

Lagrådet ifrågasätter slutligen om inte brott mot föreskrifter som med-
delats med stöd av 4 a och 4 b §§ i straffhänseende bör behandlas på
samma sätt som brott mot föreskrifter som meddelats med stöd av 4 §
första stycket och 4 c §.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s förord-
ningar om jordbruksprodukter

Lagrådet hänvisar till vad som anförts under 9 § lagen om provtagning på
djur, m.m.

Övrigt lagförslag

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Prop. 1997/98:48

Bilaga 3

47

J ordbruksdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 januari 1998

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,
Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros, Messing

Föredragande: statsrådet Åhnberg

Prop. 1997/98:48

Regeringen beslutar proposition 1997/98:48 Ändringar i livsmedelslagen
m.fl. lagar.

48

Rättsdatablad

Prop. 1997/98:48

Författningsrubrik

Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande

Celexnummer för bak-
omliggande EG-regler

Lag om ändring i livsme-

4 a §, 24 §, 28 §, 29 a §

397R0258 m.fl.

delslagen (1971:511)

Lag om ändring i lagen
(1992:1683) om provtag-
ning på djur, m.m.

2-4 §§, 46 §, 7 §, 9 §

396L0022 m.fl.

Lag om ändring i lagen
(1994:1710) omEG:s
förordningar om jord-
bruksprodukter

H §

397R0820

Lag om ändring i lagen
(1992:1684) om EEG-
handelsgödsel

2 §, 7 §

397L0063

49

Eländers Gotab 55831, Stockholm 1998