Prop.
1997/98:43
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 8 december 1997
Laila Freivalds
Pierre Schori
(Justitiedepartementet)
I propositionen tar regeringen upp frågor som rör tryckfrihetsförordning-
en och yttrandefrihetsgrundlagen, bl.a. frågor om grundlagarnas tillämp-
ningsområden.
I propositionen föreslås en utvidgning av det straffbara området när det
gäller befattning med barnpornografi. I princip all befattning med bam-
pomografiska bilder skall vara kriminaliserad, även innehav. Vidare fö-
reslås ett förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi. För att
möjliggöra den utvidgade kriminaliseringen flyttas bampomografibrottet
ut från tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämp-
ningsområden och alla bestämmelser i grundlagarna som rör barnporno-
grafi upphävs. På så sätt utesluts all tillämpning av tryckfrihetsförord-
ningen och yttrandefrihetsgrundlagen när det gäller bampomografiska
bilder, oavsett i vilka sammanhang det tas befattning med dem.
I propositionen föreslås vidare att benämningen tekniska upptagningar
förs in i yttrandefrihetsgrundlagen som ett samlingsbegrepp för upptag-
ningar som innehåller text, bild eller ljud och som kan läsas, avlyssnas
eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. Detta inne-
bär att även t.ex. cd-romskivor och datordisketter med endast text eller
stillbilder, med endast rörliga bilder eller med blandat innehåll kommer
att omfattas av yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområde.
Yttrandefrihetsgrundlagen skall även i fortsättningen vara tillämplig på
sådana upptagningar som sprids till allmänheten genom att spelas upp,
säljas eller tillhandahållas på annat sätt. I denna proposition föreslås
1 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 43
emellertid en uttrycklig regel i yttrandefrihetsgrundlagen om att frågan
om grundlagens tillämplighet i det enskilda fallet skall prövas på grund-
val av vad som kan antas om spridningen. Yttrandefrihetsgrundlagen
skall enligt förslaget då anses tillämplig på upptagningar med ursprungs-
uppgifter och uppgift om vem som är utgivare, om inte något annat
framgår av omständigheterna.
I propositionen föreslås vidare att tryckfrihetsförordningen och yttran-
defrihetsgrundlagen förtydligas så att det framgår att de är tillämpliga,
om en skrift eller en teknisk upptagning har getts ut eller spritts till all-
mänheten i Sverige. Därmed klargörs att vanlig lag däremot skall vara
tillämplig, om skriften eller upptagningen visserligen framställs i Sverige
men ges ut eller sprids endast utomlands. Meddelarfriheten, anskaffarfri-
heten och rätten till anonymitet skall dock med vissa undantag gälla, när
uppgift lämnas för att offentliggöras i skrift eller teknisk upptagning som
ges ut eller sprids endast utomlands, oavsett om framställningen tillver-
kas i Sverige eller utomlands.
Justitiekanslem föreslås få möjlighet att i enskilda fall delegera sina
åklagaruppgifter till allmän åklagare när det gäller yttrandefrihetsmål om
ansvar eller konfiskering på grund av olaga våldsskildring eller hets mot
folkgrupp i tekniska upptagningar.
I propositionen föreslås vidare att utlänningar med medborgarskap i en
stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt utländska juri-
diska personer som har bildats enligt lagstiftningen i en sådan stat och
som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet in-
om samarbetsområdet skall få rätt att äga periodiska skrifter som trycks i
Sverige.
I propositionen föreslås att utgivningsbevis för periodiska skrifter skall
utfårdas för en viss tid, nämligen tio år. Om innehavaren inte före tioårs-
periodens utgång ansöker om förnyelse av beviset, förfaller det.
Vidare föreslås vissa ändringar i sekretesslagen.
Förslagen innehåller ändringar i regeringsformen, tryckfrihetsför-
ordningen, yttrandefrihetsgrundlagen, brottsbalken, sekretesslagen
(1980:100), lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförord-
ningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden, lagen (1993:1392) om
pliktexemplar av dokument, lagen (1994:1478) om förverkande av barn-
pornografi samt lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sve-
riges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Vidare föreslås
en lag om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi.
Ändringarna och den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari
1999.
I propositionen övervägs om det krävs lagstiftningsåtgärder med an-
ledning av Europadomstolens dom i målet Holm mot Sverige. Slutsatsen
är att någon lagstiftningsåtgärd inte är nödvändig.
Prop. 1997/98:43
Prop. 1997/98:43
1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................6
2 Lagtext 7
2.1 Förslag till lag om ändring i regeringsformen.............................7
2.2 Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen................9
2.3 Förslag till lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen............17
2.4 Förslag till lag om ändring i brottsbalken.................................34
2.5 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)...........38
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter
på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden................................41
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1392) om
pliktexemplar av dokument..............................................47
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1478) om förverkande
av barnpornografi..............................................................48
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom
Europeiska unionen..........................................................49
2.10 Förslag till lag om förbud mot införsel och utförsel av
barnpornografi..................................................................51
3 Ärendet och dess beredning..................................................................52
4 Bampomografifrågan...........................................................................55
4.1 Bakgrund...................................................................................55
4.1.1 Nuvarande ordning..................................................55
4.1.2 Viktiga principer i grundlagarna..............................59
4.1.3 Konfiskering och förverkande.................................61
4.1.4 Det vilande grundlagsförslaget................................62
4.1.5 Internationella förhållanden.....................................62
4.2 Allmänna utgångspunkter.........................................................64
4.3 Barnpornografin och grundlagarna...........................................66
4.3.1 Den lagtekniska lösningen.......................................67
4.3.2 Sambandet mellan bampomografibrottet och brottet
olaga våldsskildring........................................75
4.4 En effektiv och utvidgad kriminalisering..................................78
4.4.1 Brottsbalkens regler om bampomografibrott..........78
4.4.2 Förbjudna hanteringsformer m.m............................79
4.4.3 Införande av en särskild åldersgräns.......................82
4.4.4 Undantag från det annars straffbara området...........89
4.4.5 Straffskalan för innehavsbrott m.m.........................93
4.4.6 Även oaktsamma handlingar bör straffbeläggas i
yrkesmässig verksamhet.................................95
4.4.7 En särskild straffskala för grova brott.....................96
4.4.8 Försök och förberedelse till brott.............................98
4.5 Förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi.................99
4.6 Förverkande av barnpornografi...............................................102
4.7 S.k. anspelningspomografi......................................................103
4.8 Registrering av barnpornografi...............................................104
5 Grundlagsskydd för nya medier.........................................................105
5.1 Förslag till grundlagsskydd för de nya medierna....................105
5.1.1 Nya fysiska databärare...........................................107
5.1.2 Särskilt om dator- och videospel...........................110
5.1.3 Ny kommunikation med hjälp av elektromagnetiska
vågor.............................................................113
6 ”Skräddarsydda” videogram m.m......................................................114
7 TF:s och YGL:s territoriella tillämpningsområden............................119
8 Preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp.......124
9 Åklagare i vissa yttrandefrihetsmål....................................................126
10 Jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål.......................................128
10.1 Gällande ordning...................................................................128
10.2 Jurymedverkan och fallet Holm............................................129
10.2.1 Regeringens bedömning......................................132
10.3 Proportionella val av jurymän...............................................135
11 Äganderätten till periodiska skrifter som trycks i Sverige...............136
12 Utgivningsbevisen för periodiska skrifter........................................138
13 Principen om allmänna handlingars offentlighet kontra reglerna om
beslag och konfi- skering enligt TF och YGL..............................142
13.1 Inskränkningar i rätten att fa kopior av vissa allmänna
handlingar (5 kap. 6 § sekretesslagen)............................142
13.2 Särskilt om 9 kap. 16 och 17 §§ sekretesslagen....................147
14 Kostnader..........................................................................................148
15 Författningskommentar....................................................................149
15.1 Förslaget till lag om ändring i regeringsformen....................149
15.2 Förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen.......150
15.3 Förslaget till lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen.....154
15.4 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken..........................163
Prop. 1997/98:43
15.5 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).... 168
15.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden..............................168
15.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1392) om
pliktexemplar av dokument............................................172
15.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1478) om
förverkande av barnpornografi.......................................172
15.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom
Europeiska unionen........................................................173
15.10 Förslaget till lag om förbud mot införsel och utförsel av
barnpornografi................................................................173
Bilaga 1 Sammanfattning av Bampomografiutredningens
betänkande Bampomografifrågan Innehavskriminali-
sering m.m. (SOU 1997:29)................................................174
Bilaga 2 Bampomografiutredningens författningsforslag.................184
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser (SOU 1997:29)..............200
Bilaga 4 Sammanfattning av Mediekommitténs betänkande
(1997:49).............................................................................202
Bilaga 5 Mediekommitténs författningsforslag.................................217
Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser (SOU 1997:49)..............251
Bilaga 7 Sammanfattning av promemorian Några frågor om
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihets grundlagens
territoriella tillämpningsområde (Ju 97/2141)....................252
Bilaga 8 Författningsforslag i promemorian Några frågor om
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
territoriella tillämpningområde (Ju 97/2141)......................253
Bilaga 9 Förteckning över remissinstanser (Ju97/2141)...................256
Bilaga 10 Författningsforslag i 1993 års domarutrednings betänkande
(SOU 1994:99) samt förteckning över remissinstanser......257
Bilaga 11 Sammanfattning av departementspromemorian
Jurymedverkan och fallet Holm (Ds 1997:25)....................258
Bilaga 12 Författningsforslag i departementspromemorian
Jurymedverkan och fallet Holm (Ds 1997:25)....................259
Bilaga 13 Förteckning över remissinstanser (Ds 1997:25).................260
Bilaga 14 Sammanfattning av departementspromemorian Något
om utgivningsbevis för periodiska skrifter och om ägare
till sådana skrifter (Ds 1997:30).........................................261
Bilaga 15 Författningsforslag i departementspromemorian Något
om utgivningsbevis för periodiska skrifter och om
äganderätten till sådana skrifter (Ds 1997:30)....................262
Bilaga 16 Förteckning över remissinstanser (Ds 1997:30).................265
Bilaga 17 Lagrådsremissens lagförslag...............................................266
Bilaga 18 Lagrådets yttrande...............................................................309
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den
8 december 1997...........................................................................319
Prop. 1997/98:43
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i regeringsformen,
2. lag om ändring i tryckfrihetsförordningen,
3. lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen,
4. lag om ändring i brottsbalken,
5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
6. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihets-
förordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,
7. lag om ändring i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument,
8. lag om ändring i lagen (1994:1478) om förverkande av barnporno-
grafi,
9. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid
Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, samt
10. lag om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi.
Prop. 1997/98:43
Prop. 1997/98:43
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § och 8 kap. 18 § regeringsformen’
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt med-
dela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt
att i övrigt taga del av andras yttranden,
3. mötesfrihet: frihet att anordna och bevista sammankomst för upp-
lysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande
av konstnärligt verk,
4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i demonstration
på allmän plats,
5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna
eller enskilda syften,
6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva
sin religion.
Beträffande tryckfriheten och Beträffande tryckfriheten och
motsvarande frihet att yttra sig i motsvarande frihet att yttra sig i
ljudradio, television och vissa lik- ljudradio, television och vissa lik-
nande överföringar, filmer, video- nande överföringar samt filmer, vi-
gram och andra upptagningar av deogram, ljudupptagningar och and-
rörliga bilder samt ljudupptagningar ra tekniska upptagningar gäller vad
gäller vad som är föreskrivet i tryck- som är föreskrivet i tryckfrihets-
frihetsförordningen och yttran- förordningen och yttrandefrihets-
defrihetsgrundlagen. grundlagen.
I tryckfrihetsförordningen finns också bestämmelser om rätt att taga
del av allmänna handlingar.
18 §
För att avge yttrande över lagförslag skall finnas ett lagråd, vari ingår
domare i Högsta domstolen och Regeringsrätten. Yttrande från Lagrådet
inhämtas av regeringen eller, enligt vad som närmare angives i riksdags-
ordningen, av riksdagsutskott.
Yttrande av Lagrådet bör inhäm- Yttrande av Lagrådet bör inhäm-
Regeringsformen omtryckt 1994:1483.
tas innan riksdagen beslutar grund-
lag om tryckfriheten eller om mot-
svarande frihet att yttra sig i ljud-
radio, television och vissa liknande
överföringar samt tekniska upptag-
ningar, lag om begränsning av rät-
ten att taga del av allmänna hand-
Prop. 1997/98:43
beskattning, lag som avses i 2 eller
3 § eller lag som avses i 11 kap.,
om lagen är viktig för enskilda eller
från allmän synpunkt. Vad nu har
sagts gäller dock icke, om Lagrå-
dets hörande skulle sakna betydelse
på grund av frågans beskaffenhet
eller skulle fördröja lagstiftnings-
frågans behandling så att avsevärt
men skulle uppkomma. Föreslår
regeringen riksdagen att stifta lag i
något av de ämnen som avses i
första meningen och har Lagrådets
yttrande dessförinnan inte inhäm-
tats, skall regeringen samtidigt för
riksdagen redovisa skälen härtill.
Att Lagrådet icke har hörts över ett
lagförslag utgör aldrig hinder mot
lagens tillämpning.
tas innan riksdagen beslutar grund-
lag om tryckfriheten, eller om mot-
svarande frihet att yttra sig i ljud-
radio, television och vissa liknande
överföringar, filmer, videogram och
andra upptagningar av rörliga bil-
der samt ljudupptagningar, lag om
begränsning av rätten att taga del av lingar, lag som avses i 2 kap.
allmänna handlingar, lag som avses 3 § andra stycket, 12 § första styck-
i 2 kap. 3 § andra stycket, 12 § et, 17-19 §§ eller 22 § andra styck-
första stycket, 17-19 §§ eller 22 § et eller lag som ändrar eller upp-
andra stycket eller lag som ändrar häver sådan lag, lag om kommunal
eller upphäver sådan lag, lag om
kommunal beskattning, lag som av-
ses i 2 eller 3 § eller lag som avses i
11 kap., om lagen är viktig för en-
skilda eller från allmän synpunkt.
Vad nu har sagts gäller dock icke,
om Lagrådets hörande skulle sakna
betydelse på grund av frågans be-
skaffenhet eller skulle fördröja lag-
stiftningsfrågans behandling så att
avsevärt men skulle uppkomma.
Föreslår regeringen riksdagen att
stifta lag i något av de ämnen som
avses i första meningen och har
Lagrådets yttrande dessförinnan
inte inhämtats, skall regeringen
samtidigt för riksdagen redovisa
skälen härtill. Att Lagrådet icke har
hörts över ett lagförslag utgör ald-
rig hinder mot lagens tillämpning.
Lagrådets granskning skall avse
1. hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i öv-
rigt,
2. hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra,
3. hur förslaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav,
4. om förslaget är så utformat att lagen kan antagas tillgodose angivna
syften,
5. vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen.
Närmare bestämmelser om Lagrådets sammansättning och tjänstgöring
meddelas i lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
Prop. 1997/98:43
Härigenom föreskrivs i fråga om tryckfrihetsförordningen1
dels att 1 kap. 6 och 7 §§, 5 kap. 5 och 7 §§, 7 kap. 4 och 7 §§, 9 kap.
5 §, 10 kap. 1 §, 12 kap. 4, 7 och 14 §§, 13 kap. 6 § samt rubriken till
13 kap. skall ha följande lydelse,
dels att det i förordningen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 10 §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6§
Tryckt skrift skall, för att anses
såsom sådan, vara utgiven. Skrift
anses utgiven, då den blivit utläm-
nad till salu eller för spridning på
annat sätt; vad nu sagts gälle dock
icke myndighets tryckta handlingar,
om de ej äro tillgängliga för envar.
7
Med periodisk skrift förstås tid-
ning, tidskrift eller annan sådan
tryckt skrift, som enligt utgivnings-
planen är avsedd att under bestämd
titel utgivas med minst fyra å sär-
skilda tider utkommande nummer
eller häften årligen, samt därtill
hörande löpsedlar och bilagor. Se-
dan utgivningsbevis för skriften
meddelats, skall denna, till dess be-
viset återkallas, anses som perio-
disk.
Om ägaren till en periodisk skrift
sprider eller låter sprida skriftens
innehåll eller delar av detta i form av
ett radioprogram, en film eller en
ljudupptagning som avses i yttran-
defrihetsgrundlagen, skall i fråga om
tillämpning av 1-14 kap. pro-
grammet, filmen eller upptagningen
jämställas med en bilaga till skriften
Tryckt skrift skall, för att anses
såsom sådan, vara utgiven. En
skrift anses utgiven då den blivit
utlämnad till försäljning eller för
spridning på annat sätt i Sverige.
Detta gäller dock inte en myndig-
hets tryckta handlingar, om de inte
är tillgängliga för envar.
§
Med periodisk skrift förstås en
tidning, tidskrift eller någon annan
sådan tryckt skrift som enligt ut-
givningsplanen är avsedd att under
en bestämd titel utgivas med minst
fyra vid särskilda tider utkommande
nummer eller häften årligen, samt
löpsedlar och bilagor som hör till
skriften. Sedan utgivningsbevis för
skriften har meddelats, skall denna
anses som periodisk till dess att
beviset återkallas eller förklaras
förfallet.
Om ägaren till en periodisk skrift
sprider eller låter sprida skriftens
innehåll eller delar av detta i form av
ett radioprogram eller en teknisk
upptagning som avses i yttrandefri-
hetsgrundlagen, skall i fråga om till-
lämpning av 1-14 kap. programmet
eller upptagningen jämställas med
en bilaga till skriften i den utsträck-
Tryckfrihetsförordningen omtryckt 1994:1476.
i den utsträckning den i sådan form
spridda versionen återger innehållet i
skriften oförändrat samt anger hur
innehållet har disponerats. I lag far
föreskrivas om särskild skyldighet
att spela in sådana program och be-
vara filmer och upptagningar samt
att tillhandahålla dessa. Bestäm-
melser om rätt till sändningar finns i
3 kap. yttrandefrihetsgrundlagen.
ning den i sådan form spridda ver-
sionen återger innehållet i skriften
oförändrat samt anger hur innehållet
har disponerats. I lag far föreskrivas
om särskild skyldighet att spela in
sådana program och bevara tekniska
upptagningar samt att tillhandahålla
dessa. Bestämmelser om rätt till
sändningar finns i 3 kap. yttrande-
frihetsgrundlagen.
Prop. 1997/98:43
70 f
Denna förordning är inte till-
lämplig på skildring av barn i por-
nografisk bild.
5
Periodisk skrift må icke utgivas,
innan bevis utfärdats att hinder en-
ligt denna förordning icke möter för
skriftens utgivning. Utgivnings-
bevis meddelas, på ansökan av
ägare, av myndighet som avses i
4 §. I ansökan skola uppgivas skrif-
tens titel och utgivningsort samt
utgivningsplanen för skriften.
Utgivningsbevis må ej utfärdas,
innan anmälan om utgivare enligt
4 § gjorts.
Företer skriftens titel sådan likhet
med titeln på skrift, för vilken ut-
givningsbevis tidigare utfärdats, att
förväxling lätt kan ske, må ansökan
avslås.
§
En periodisk skrift får inte utgi-
vas innan det har utfärdats ett bevis
om att det inte finns något hinder
mot utgivning enligt denna förord-
ning. Ett sådant utgivningsbevis
meddelas av den myndighet som
avses i 4 § på ansökan av skriftens
ägare. I ansökan skall anges skrif-
tens titel och utgivningsort samt
utgivningsplanen för skriften.
Ett utgivningsbevis får inte ut-
färdas innan det har gjorts en an-
mälan om utgivare enligt 4 §.
En ansökan om utgivningsbevis
får avslås, om skriftens titel företer
en sådan likhet med titeln på en
annan skrift som det finns ett utgiv-
ningsbevis för att förväxling lätt
kan ske.
Ett utgivningsbevis gäller för en
period av tio år från utfärdandet.
Därefter förfaller beviset. Beslut
om att beviset skall anses förfallet
vid tioårsperiodens utgång med-
delas av den myndighet som avses i
4§-
Beviset får förnyas på ansökan
av skriftens ägare, varje gång för
tio år från utgången av den föregå-
ende tioårsperioden. En ansökan
om förnyelse får göras tidigast ett
10
år före och senast på dagen för
periodens utgång. För en ansökan
om förnyelse av ett utgivningsbevis
gäller i övrigt samma bestämmelser
som för den första ansökan.
Om en ansökan om förnyelse har
gjorts i rätt tid, fortsätter beviset,
trots vad som sägs i fjärde och
femte styckena, att gälla till dess att
beslutet med anledning av ansökan
har vunnit laga kraft.
Prop. 1997/98:43
7§
Har på grund av förhållande som
avses i 6 § första stycket 2, 3, 5
eller 7 utgivningsbevis återkallats,
må likväl ej, innan två år förflutit
sedan beslutet därom meddelades,
utan medgivande av skriftens ägare
utgivningsbevis utfardas för annan
skrift, vars titel företer sådan likhet
med skriftens titel att förväxling lätt
kan ske.
Har ett utgivningsbevis återkal-
lats på grund av ett förhållande som
avses i 6 § första stycket 2, 3, 5
eller 7 eller har beviset förklarats
förfallet, får det ändå inte utan
medgivande av skriftens ägare ut-
fardas ett utgivningsbevis för en
annan skrift vars titel visar en sådan
likhet med skriftens titel att förväx-
ling lätt kan ske, innan två år har
förflutit sedan beslutet om återkal-
lelse meddelades eller beviset för-
föll.
4§
Med beaktande av det i 1 kap. angivna syftet med en allmän tryckfrihet
skall såsom tryckfrihetsbrott anses följande gärningar, om de begås ge-
nom tryckt skrift och är straffbara enligt lag:
1. högförräderi, förövat med uppsåt att riket eller del därav skall med
våldsamma eller eljest lagstridiga medel eller med utländskt bistånd läg-
gas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller
att del av riket skall sålunda lösryckas eller att åtgärd eller beslut av
statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten skall med
utländskt bistånd framtvingas eller hindras, såframt gärningen innebär
fara för uppsåtets förverkligande;
försök, förberedelse eller stämpling till sådant högförräderi;
2. krigsanstiftan, såframt fara för att riket skall invecklas i krig eller
andra fientligheter framkallas med utländskt bistånd;
3. spioneri, varigenom någon för att gå främmande makt till handa
obehörigen befordrar, lämnar eller röjer uppgift rörande försvarsverk,
vapen, förråd, import, export, tillverkningssätt, underhandlingar, beslut,
eller något förhållande i övrigt, vars uppenbarande för främmande makt
kan medföra men för totalförsvaret eller eljest för rikets säkerhet, vare
sig uppgiften är riktig eller ej;
försök, förberedelse eller stämpling till sådant spioneri;
11
4. obehörig befattning med hemlig uppgift, varigenom någon utan
syfte att gå främmande makt till handa obehörigen befordrar, lämnar eller
röjer uppgift rörande något forhållande av hemlig natur, vars uppenba-
rande för främmande makt kan medföra men för rikets försvar eller för
folkförsörjningen vid krig eller av krig föranledda utomordentliga för-
hållanden eller eljest för rikets säkerhet, vare sig uppgiften är riktig eller
ej;
försök eller förberedelse till sådan obehörig befattning med hemlig
uppgift;
stämpling till sådant brott, om detta är att anse som grovt, vid vilken
bedömning särskilt skall beaktas om gärningen innefattade tillhandagå-
ende av främmande makt eller var av synnerligen farlig beskaffenhet
med hänsyn till pågående krig eller rörde förhållande av stor betydelse
eller om den brottslige röjde vad som på grund av allmän eller enskild
tjänst betrotts honom;
5. vårdslöshet med hemlig uppgift, varigenom någon av grov oaktsam-
het begår gärning som avses under 4;
6. uppror, förövad med uppsåt att statsskicket skall med vapenmakt
eller eljest med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut
av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten skall
sålunda framtvingas eller hindras, såframt gärningen innebär fara för
uppsåtets förverkligande;
försök, förberedelse eller stämpling till sådant uppror;
7. landsförräderi eller landssvek, i vad därigenom, då riket är i krig el-
ler eljest i lag meddelade bestämmelser om sådant brott äger tillämpning,
någon missleder eller förråder dem som är verksamma för rikets försvar
eller förleder dem till myteri, trolöshet eller modlöshet, förråder egendom
som är av betydelse för totalförsvaret eller begår annan liknande förrä-
disk gärning som är ägnad att medföra men för totalförsvaret eller inne-
fattar bistånd åt fienden;
försök, förberedelse eller stämpling till sådant landsförräderi eller
landssvek;
8. landsskadlig vårdslöshet, i vad därigenom någon av oaktsamhet be-
går gärning som avses under 7;
9. ryktesspridning till fara för rikets säkerhet, varigenom, då riket är i
krig eller eljest i lag meddelade bestämmelser om sådant brott äger till-
lämpning, någon sprider falska rykten eller andra osanna påståenden,
som är ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet, eller till främmande
makt framför eller låter framkomma sådana rykten eller påståenden eller
bland krigsmän sprider falska rykten eller andra osanna påståenden som
är ägnade att framkalla trolöshet eller modlöshet;
10. uppvigling, varigenom någon uppmanar eller eljest söker förleda
till brottslig gärning, svikande av medborgerlig skyldighet eller ohör-
samhet mot myndighet eller åsidosättande av vad som åligger krigsman i
tjänsten;
11. hets mot folkgrupp, varigenom någon hotar eller uttrycker missakt-
ning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning
på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse;
12. barnpornografibrott, varige-
Prop. 1997/98:43
12
nom någon skildrar barn i porno-
grafisk bild med uppsåt att bilden
sprides, om inte gärningen med
hänsyn till omständigheterna är
försvarlig;
13. olaga våldsskildring, varigenom någon i bild skildrar sexuellt våld
eller tvång med uppsåt att bilden sprids, om inte gärningen med hänsyn
till omständigheterna är försvarlig;
14. förtal, varigenom någon utpekar annan såsom brottslig eller klan-
dervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att ut-
sätta denne för andras missaktning, och, om den förtalade är avliden,
gärningen är sårande för de efterlevande eller eljest kan anses kränka den
frid, som bör tillkomma den avlidne, dock ej om det med hänsyn till om-
ständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken och han visar att
uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den;
15. förolämpning, varigenom någon smädar annan genom kränkande
tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot ho-
nom.
7§
Tryckt skrift, som innefattar tryckfrihetsbrott, må konfiskeras.
Konfiskering av tryckt skrift innebär att alla för spridning avsedda
exemplar av skriften skola förstöras samt att med formar, stenar, stereo-
typer, plåtar och andra dylika, uteslutande för tryckningen av skriften
användbara materialier skall så förfaras att missbruk därmed ej kan ske.
Konfiskering får också ske i an-
nat fall av en tryckt skrift som in-
nefattar en skildring av barn i por-
nografisk bild av verklighetstrogen
karaktär, om inte innehavet med
hänsyn till omständigheterna är
försvarligt. Konfiskering innebär
då att samtliga exemplar av skriften
som påträffas i samband med en
förundersökning skall förstöras.
5§
Finnes ej någon, som enligt 8 kap. är för brottet ansvarig, eller kan ej
stämning här i riket delgivas honom, må åklagaren eller målsäganden i
stället för att väcka åtal göra ansökan om skriftens konfiskering.
Justitiekanslern får även ansöka
om konfiskering av exemplar av en
tryckt skrift som avses i 7 kap. 7 f
tredje stycket.
1 §
Förekommer anledning att tryckt Förekommer anledning att tryckt
Prop. 1997/98:43
13
skrift på grund av tryckfrihetsbrott skrift på grund av tryckfrihetsbrott
kan konfiskeras, må i avbidan på kan konfiskeras, må i avbidan på
beslut därom skriften läggas under beslut därom skriften läggas under
beslag. Beslag får även läggas på beslag.
en tryckt skrift som kan konfiskeras
enligt 7 kap. 7 § tredje stycket. För
beslag i sistnämnda fall gäller i
övrigt de bestämmelser till vilka
hänvisas i 14 §.
I avbidan på rättens beslut må ock, i fall som avses i 7 kap. 8 §, med-
delas utgivningsförbud för periodisk skrift.
4§
Jurymännen utses genom val för en tid av fyra kalenderår.
Valet skall förrättas av lands- Valet skall förrättas av lands-
Prop. 1997/98:43
tinget i länet eller, då inom länet
finnes kommun som ej tillhör
landstingskommun, av landstinget
och kommunfullmäktige i först-
nämnda kommun. I Gotlands län
förrättas valet av kommunfullmäk-
tige i Gotlands kommun. Skola en-
ligt vad nu sagts jurymännen väljas
av mer än en valmyndighet, förde-
lar länsstyrelsen antalet jurymän
inom vardera gruppen mellan
valmyndigheterna med ledning av
folkmängden.
Då juryman skall väljas, ankom-
me på tingsrätten att göra anmälan
därom till den som har att föran-
stalta om valet.
tingsfullmäktige i länet eller, då
inom länet finns kommun som ej
tillhör landsting, av landstingsfull-
mäktige och kommunfullmäktige i
kommunen. I Gotlands län förrättas
valet av kommunfullmäktige i
Gotlands kommun. Skall enligt vad
nu sagts jurymännen väljas av mer
än en valmyndighet, fördelar läns-
styrelsen antalet jurymän inom var-
dera gruppen mellan valmyndig-
heterna med ledning av folk-
mängden.
Då juryman skall väljas, ankom-
mer det på tingsrätten att göra an-
mälan därom till den som har att
föranstalta om valet.
Avgår juryman eller upphör han
att vara valbar, skall inom den
grupp av jurymän, som den av-
gångne tillhörde, valmyndigheten
utse annan i hans ställe för återsto-
den av valperioden. Valet må i
landstingets ställe företagas av dess
förvaltningsutskott, dock gälle så-
dant val allenast för tiden intill
landstingets nästkommande möte.
'§
Avgår juryman eller upphör han
att vara valbar, skall inom den
grupp av jurymän, som den av-
gångne tillhörde, valmyndigheten
utse annan i hans ställe för återsto-
den av valperioden. Valet får i
landstingsfullmäktiges ställe företa-
gas av landstingsstyrelsen-, dock
gäller sådant val endast för tiden
intill landstingsfullmäktiges näst-
kommande möte.
14
14
Föres i mål om ansvar jämväl ta-
lan om enskilt anspråk eller konfis-
kering mot annan än den tilltalade,
skola de åtgärder av svarandepart,
som avses i 2 § första stycket, 10 §
andra stycket och 12 § andra styck-
et, ankomma på den tilltalade.
Då talan utan samband med åtal
föres om tryckt skrifts konfiskering
eller om enskilt anspråk gälle om
rättegången i sådant mål vad i 2 och
10-13 §§ är föreskrivet; har frågan
huruvida brott föreligger tidigare
prövats i tryckfrihetsmål avseende
ansvar för brott, skall dock pröv-
ning av samma fråga ej ånyo äga
rum. I ansökningsmål enligt 9 kap.
5 § första stycket skall den uteslut-
ning av jurymän, som eljest an-
kommer på parterna, företagas av
rätten genom lottning. Detsamma
skall gälla ansökningsmål som av-
ses i 9 kap. 5 f andra stycket när
någon svarandepart inte finns eller
stämning här i riket inte kan delges
honom.
Föres i mål om ansvar jämväl ta-
lan om enskilt anspråk mot annan
än den tilltalade, skola de åtgärder
av svarandepart, som avses i 2 §
första stycket, 10 § andra stycket
och 12 § andra stycket, ankomma
på den tilltalade.
Då talan utan samband med åtal
föres om tryckt skrifts konfiskering
eller om enskilt anspråk gälle om
rättegången i sådant mål vad i 2 och
10-13 §§ är föreskrivet; har frågan
huruvida brott föreligger tidigare
prövats i tryckfrihetsmål avseende
ansvar för brott, skall dock pröv-
ning av samma fråga ej ånyo äga
rum. I ansökningsmål skall den
uteslutning av jurymän, som eljest
ankommer på parterna, företagas av
rätten genom lottning.
Prop. 1997/98:43
6§
I fråga om skrift som trycks utom riket och som utges här men som
inte huvudsakligen är avsedd för spridning inom riket och för vilken inte
heller utgivningsbevis finns gäller bestämmelserna i 1 kap. 1 § tredje och
ijärde styckena angående meddelande och anskaffande av uppgifter och
underrättelser för offentliggörande om inte
1. meddelandet eller anskaffandet innefattar brott mot rikets säkerhet;
2. meddelandet innefattar utlämnande eller tillhandahållande som avses
i 7 kap. 3 § första stycket 2;
3. meddelandet utgör uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt.
Första stycket tillämpas också i
fråga om skrift som trycks utom
riket och som inte ges ut här. Här-
vid jämställs med den som lämnar
meddelande för offentliggörande
den som på annat sätt medverkar
till framställning i periodisk skrift
såsom författare eller annan upp-
Första stycket tillämpas också i
fråga om en skrift som inte ges ut i
Sverige, oavsett om skriften trycks
här eller utomlands. Härvid jäm-
ställs med den som lämnar medde-
lande för offentliggörande den som
på annat sätt medverkar till fram-
ställning i periodisk skrift såsom
15
hovsman. författare eller annan upphovsman.
Är meddelandet eller anskaffandet straffbart enligt vad som följer av
första och andra styckena, gäller vad som är föreskrivet därom. Mål an-
gående ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som nu sagts skall
handläggas som tryckfrihetsmål, när inte 12 kap. 1 § andra stycket tredje
meningen har motsvarande tillämpning. I fråga om rätt till anonymitet för
meddelaren gäller vad som är föreskrivet i 3 kap.; bestämmelsen i 3 § 3
skall dock omfatta även annat brott mot rikets säkerhet än som där avses.
Prop. 1997/98:43
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Äldre föreskrifter tillämpas på sådana tekniska upptagningar som
spritts före ikraftträdandet.
3. De nya föreskrifterna i 1 kap. 7 § samt 5 kap. 5 och 7 §§ gäller även
för utgivningsbevis som har utfärdats före ikraftträdandet. I stället för
vad som sägs i 5 kap. 5 § fjärde stycket första meningen gäller sådana
bevis för en period av tio år från lagens ikraftträdande.
4. I mål som rör skildring av barn i pornografisk bild tillämpas äldre
föreskrifter, om talan väckts före ikraftträdandet.
16
Härigenom föreskrivs i fråga om yttrandefrihetsgrundlagen'
dels att 4 kap. 7 §, 6 kap. 3-5 §§ samt rubrikerna närmast före 4 kap.
1 och 7 §§ och 6 kap. 1, 3 och 6 §§ skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 6 kap. 6 och 7 §§ skall betecknas 6 kap. 3 resp. 4 §,
dels att 1 kap. 1-4 och 9-12 §§, 2 kap. 1-5 §§, 3 kap. 8-14 §§, 4 kap.
1 och 4 §§, 5 kap. 1, 3 och 6 §§, 6 kap. 1 och 2 §§, 7 kap. 1-3 och 5 §§,
8 kap. §§, 9 kap. 1 § och 10 kap. 1 och 2 §§ samt rubriken närmast
före 3 kap. 8 § och rubriken till 10 kap. skall ha följande lydelse,
dels att det i grundlagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 13 §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1
Varje svensk medborgare är gent-
emot det allmänna tillförsäkrad rätt
enligt denna grundlag att i ljud-
radio, television och vissa liknande
överföringar, filmer, videogram och
andra upptagningar av rörliga bil-
der samt ljudupptagningar offentli-
gen uttrycka tankar, åsikter och
känslor och i övrigt lämna uppgifter
i vilket ämne som helst.
§
Varje svensk medborgare är gent-
emot det allmänna tillförsäkrad rätt
enligt denna grundlag att i ljud-
radio, television och vissa liknande
överföringar samt filmer, video-
gram, ljudupptagningar och andra
tekniska upptagningar offentligen
uttrycka tankar, åsikter och känslor
och i övrigt lämna uppgifter i vilket
ämne som helst.
Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamal att säkra ett
fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnär-
ligt skapande. I den far inga andra begränsningar göras än de som följer
av denna grundlag.
Vad som sägs i grundlagen om
radioprogram gäller förutom pro-
gram i ljudradio också program i
television och innehållet i vissa and-
ra sändningar av ljud, bild eller text
som sker med hjälp av elektro-
magnetiska vågor. Vad som sägs om
filmer avser även videogram och
andra upptagningar av rörliga bil-
der.
Vad som sägs i grundlagen om
radioprogram gäller förutom pro-
gram i ljudradio också program i
television och innehållet i vissa
andra sändningar av ljud, bild eller
text som sker med hjälp av elektro-
magnetiska vågor.
Med tekniska upptagningar avses
i denna grundlag upptagningar som
innehåller text, bild eller ljud och
som kan läsas, avlyssnas eller på
annat sätt uppfattas endast med tek-
1 Yttrandefrihetsgrundlagen omtryckt 1994:1477.
17
2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 43
niskt hjälpmedel.
Prop. 1997/98:43
2
Varje svensk medborgare är till-
försäkrad rätt att till författare och
andra upphovsmän samt till utgiv-
are, redaktioner, nyhetsbyråer och
foretag for framställning av filmer
eller ljudupptagningar lämna upp-
gifter i vilket ämne som helst for
offentliggörande i radioprogram.
filmer och ljudupptagningar. Han
har också rätt att anskaffa uppgifter
i vilket ämne som helst för sådant
uppgiftslämnande eller offentliggö-
rande. I dessa rättigheter far inga
andra begränsningar göras än de
som följer av denna grundlag.
3
Det far inte förekomma att något
som är avsett att framföras i ett ra-
dioprogram eller en ljudupptagning
först måste granskas av en myndig-
het eller något annat allmänt organ.
Inte heller är det tillåtet for myn-
digheter och andra allmänna organ
att utan stöd i denna grundlag, på
grund av det kända eller väntade
innehållet i ett radioprogram eller
en ljudupptagning, förbjuda eller
hindra dess offentliggörande eller
spridning bland allmänheten.
Vad som sägs i första stycket
gäller även filmer. Genom lag får
dock meddelas föreskrifter om
granskning och godkännande av
filmer som skall visas offentligt.
Det far inte utan stöd i denna
grundlag förekomma att myndig-
heter och andra allmänna organ på
grund av innehållet i radioprogram,
filmer och ljudupptagningar förbju-
der eller hindrar innehav eller an-
vändning av sådana tekniska
hjälpmedel som behövs för att kun-
na ta emot radioprogram eller för
§
Varje svensk medborgare är till-
försäkrad rätt att till författare och
andra upphovsmän samt till ut-
givare, redaktioner, nyhetsbyråer
och företag för framställning av
tekniska upptagningar lämna upp-
gifter i vilket ämne som helst för
offentliggörande i radioprogram
och sådana upptagningar. Han har
också rätt att anskaffa uppgifter i
vilket ämne som helst för sådant
uppgiftslämnande eller offentlig-
görande. I dessa rättigheter får inga
andra begränsningar göras än de
som följer av denna grundlag.
§
Det får inte förekomma att något
som är avsett att framföras i ett ra-
dioprogram eller en teknisk upp-
tagning först måste granskas av en
myndighet eller något annat allmänt
organ. Inte heller är det tillåtet för
myndigheter och andra allmänna
organ att utan stöd i denna grund-
lag, på grund av det kända eller
väntade innehållet i ett radio-
program eller en teknisk upp-
tagning. förbjuda eller hindra dess
offentliggörande eller spridning
bland allmänheten.
Trots första stycket får det genom
lag meddelas föreskrifter om
granskning och godkännande av
rörliga bilder i filmer, videogram
eller andra tekniska upptagningar
som skall visas offentligt.
Det får inte utan stöd i denna
grundlag förekomma att myndig-
heter och andra allmänna organ på
grund av innehållet i radioprogram
och tekniska upptagningar förbju-
der eller hindrar innehav eller an-
vändning av sådana tekniska
hjälpmedel som behövs för att kun-
na ta emot radioprogram eller för
18
att kunna uppfatta innehållet i fil-
mer eller ljudupptagningar. Det-
samma gäller förbud mot an-
läggande av trådnät för sändning av
radioprogram.
4
Myndigheter och andra allmänna
organ far inte utan stöd i denna
grundlag ingripa mot någon på
grund av att han i ett radioprogram,
en film eller en ljudupptagning har
missbrukat yttrandefriheten eller
medverkat till ett sådant missbruk.
Inte heller far de utan stöd av denna
grundlag av sådan anledning göra
några ingripanden mot programmet,
filmen eller ljudupptagningen.
9
Denna grundlags föreskrifter om
radioprogram tillämpas också när
en redaktion för en tryckt periodisk
skrift eller för radioprogram, ett
företag för framställning av filmer
eller ljudupptagningar eller en ny-
hetsbyrå med hjälp av elektromag-
netiska vågor på begäran tillhanda-
håller allmänheten upplysningar
direkt ur ett register med upptag-
ningar för automatisk databehand-
ling. Det gäller dock inte om den
mottagande kan ändra innehållet i
registret.
att kunna uppfatta innehållet i tek-
niska upptagningar. Detsamma
gäller förbud mot anläggande av
trådnät för sändning av radiopro-
gram.
§
Myndigheter och andra allmänna
organ far inte utan stöd i denna
grundlag ingripa mot någon på
grund av att han i ett radioprogram
eller en teknisk upptagning har
missbrukat yttrandefriheten eller
medverkat till ett sådant missbruk.
Inte heller far de utan stöd av denna
grundlag av sådan anledning göra
några ingripanden mot programmet
eller upptagningen.
§
Denna grundlags föreskrifter om
radioprogram tillämpas också när
en redaktion för en tryckt periodisk
skrift eller för radioprogram, ett
företag för yrkesmässig framställ-
ning av tekniska upptagningar eller
en nyhetsbyrå med hjälp av elek-
tromagnetiska vågor på särskild be-
gäran tillhandahåller allmänheten
upplysningar direkt ur ett register
med upptagningar för automatisk
databehandling. Det gäller dock
inte om den mottagande kan ändra
innehållet i registret.
Prop. 1997/98:43
10 §
Grundlagen är tillämplig på så- Grundlagen är tillämplig på så-
dana filmer och ljudupptagningar dana tekniska upptagningar som
som sprids till allmänheten genom sprids till allmänheten i Sverige
att spelas upp, säljas eller tillhanda- genom att spelas upp, säljas eller
hållas på annat sätt. tillhandahållas på annat sätt.
Om grundlagen är tillämplig el-
ler inte prövas i det enskilda fallet
på grundval av vad som kan antas
om spridningen. Om inte annat
framgår av omständigheterna, skall
grundlagen anses tillämplig på en
upptagning med uppgifter enligt
3 kap. 13 § och 4 kap. 4 §.
19
11 §
Att vissa radioprogram, filmer Att vissa radioprogram och tek-
och ljudupptagningar skall jäm- niska upptagningar skall jämställas
ställas med periodiska skrifter med periodiska skrifter framgår av
framgår av 1 kap. 7 § andra stycket 1 kap. 7 § andra stycket tryckfri-
tryckfrihetsförordningen. hetsförordningen.
Prop. 1997/98:43
12
Vad som sägs i 1 kap. 8 och 9 §§
tryckfrihetsförordningen om att fö-
reskrifter i lag far meddelas i fråga
om upphovsmäns rättigheter, an-
nonser om alkohol eller tobak, kre-
ditupplysningsverksamhet och till-
vägagångssätt för anskaffande av
uppgifter utan hinder av grundlagen
skall gälla också i fråga om radio-
program, filmer och Ijudupptag-
Vad som sägs i 1 kap. 8 och 9 §§
tryckfrihetsförordningen om att fö-
reskrifter i lag far meddelas i fråga
om upphovsmäns rättigheter, vissa
kommersiella annonser, kreditupp-
lysningsverksamhet och tillväga-
gångssätt för anskaffande av upp-
gifter utan hinder av grundlagen
skall gälla också i fråga om radio-
program och tekniska upptagning-
ningar. ar.
Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas
föreskrifter om förbud i övrigt mot kommersiell reklam i radioprogram
eller om villkor för sådan reklam. Detsamma gäller föreskrifter om för-
bud mot och villkor för annan annonsering och sändning av program,
som helt eller delvis bekostas av annan än den som bedriver program-
verksamheten.
13 §
Grundlagen är inte tillämplig på
skildring av barn i pornografisk
bild.
1
Upphovsmannen till ett radiopro-
gram, en film eller en ljudupptag-
ning är inte skyldig att röja sin
identitet. Detsamma gäller den som
har framträtt i en sådan framställ-
ning och den som har lämnat en
uppgift enligt 1 kap. 2 §.
2
I mål om ansvar, skadestånd eller
särskild rättsverkan på grund av
yttrandefrihetsbrott i ett radiopro-
gram, en film eller en ljudupptag-
ning far ingen ta upp frågan om
vem som är framställningens upp-
§
Upphovsmannen till ett radiopro-
gram eller en teknisk upptagning är
inte skyldig att röja sin identitet.
Detsamma gäller den som har fram-
trätt i en sådan framställning och
den som har lämnat en uppgift en-
ligt 1 kap. 2 §.
§
I mål om ansvar, skadestånd eller
särskild rättsverkan på grund av
yttrandefrihetsbrott i ett radiopro-
gram eller en teknisk upptagning far
ingen ta upp frågan om vem som är
framställningens upphovsman, vem
20
hovsman, vem som har framträtt i som har framträtt i den, vem som
den, vem som har tillhandahållit har tillhandahållit den for offentlig-
den for offentliggörande eller vem görande eller vem som har lämnat
som har lämnat uppgifter enligt uppgifter enligt 1 kap. 2 §.
1 kap. 2 §.
Om någon har angetts som upphovsman till framställningen eller som
den som har framträtt i denna, är det dock tillåtet att i målet pröva om
han är ansvarig. Detsamma skall gälla, om någon i målet uppger sig vara
upphovsmannen eller den som har framträtt.
Första stycket hindrar inte att det i en och samma rättegång handläggs
både mål om yttrandefrihetsbrott och mål om brott som avses i
5 kap. 3 §.
Prop. 1997/98:43
Den som har tagit befattning med
tillkomsten eller spridningen av en
framställning som utgjort eller varit
avsedd att ingå i ett radioprogram,
en film eller en ljudupptagning och
den som har varit verksam på en
nyhetsbyrå far inte röja vad han
därvid har fatt veta om vem som är
upphovsman till framställningen
eller har tillhandahållit den för of-
Den som har tagit befattning med
tillkomsten eller spridningen av en
framställning som utgjort eller varit
avsedd att ingå i ett radioprogram
eller en teknisk upptagning och den
som har varit verksam på en ny-
hetsbyrå far inte röja vad han där-
vid har fatt veta om vem som är
upphovsman till framställningen
eller har tillhandahållit den för of-
fentliggörande eller om vem som
har framträtt i den eller lämnat upp-
gifter enligt 1 kap. 2 §.
fentliggörande eller om vem som
har framträtt i den eller lämnat upp-
gifter enligt 1 kap. 2 §.
Tystnadsplikten enligt första stycket gäller inte
1. om den till vars förmån tystnadsplikten gäller har samtyckt till att
hans identitet röjs,
2. om fråga om identiteten far väckas enligt 2 § andra stycket,
3. om det rör sig om brott som anges i 5 kap. 3 § första stycket 1,
4. i den mån domstol, när det är fråga om brott enligt 5 kap. 2 § eller
3 § första stycket 2 eller 3, finner det erforderligt att vid förhandling
uppgift lämnas, huruvida den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för
den brottsliga gärningen är den till vars förmån tystnadsplikten enligt
första stycket gäller, eller
5. i den mån domstol i annat fall av hänsyn till ett allmänt eller enskilt
intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift om identiteten läm-
nas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran.
Vid förhör som avses i andra stycket 4 eller 5 skall rätten noga vaka
över att frågor inte ställs som kan inkräkta på tystnadsplikten utöver vad
som i varje särskilt fall är medgivet.
4§
Ingen myndighet eller annat allmänt organ far efterforska
1. upphovsmannen till en fram- 1. upphovsmannen till en fram-
ställning som har offentliggjorts ställning som har offentliggjorts
eller varit avsedd att offentliggöras eller varit avsedd att offentliggöras
21
i ett radioprogram, en film eller en
ljudupptagning eller den som har
framträtt i en sådan framställning,
2. den som har tillhandahållit el-
ler avsett att tillhandahålla en fram-
i ett radioprogram eller en teknisk
upptagning eller den som har
framträtt i en sådan framställning,
2. den som har tillhandahållit el-
ler avsett att tillhandahålla en fram-
Prop. 1997/98:43
ställning för offentliggörande i ett ställning för offentliggörande i ett
radioprogram, en film eller en ljud- radioprogram eller en teknisk upp-
upptagning, eller tagning, eller
3. den som har lämnat uppgifter enligt 1 kap. 2 §.
Förbudet hindrar inte efterforskning i fall då denna grundlag medger
åtal eller annat ingripande. I sådana fall skall dock den i 3 § angivna tyst-
nadsplikten beaktas.
5
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot sin tyst-
nadsplikt enligt 3 § skall dömas till
böter eller fängelse i högst ett år.
Detsamma gäller den som i ett ra-
dioprogram, en film eller en ljud-
upptagning uppsåtligen eller av
oaktsamhet lämnar felaktiga upp-
gifter om vem som är framställ-
ningens upphovsman eller har till-
handahållit den för offentliggöran-
de, vem som framträder i den eller
vem som har lämnat uppgifter i
den.
För efterforskning i strid med 4 §
uppsåtligen, till böter eller fängelse i
Allmänt åtal för brott som avses i
målsäganden har anmält brottet till å
§
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot sin tyst-
nadsplikt enligt 3 § skall dömas till
böter eller fängelse i högst ett år.
Detsamma gäller den som i ett ra-
dioprogram eller en teknisk upp-
tagning uppsåtligen eller av oakt-
samhet lämnar felaktiga uppgifter
om vem som är framställningens
upphovsman eller har tillhandahållit
den för offentliggörande, vem som
framträder i den eller vem som har
lämnat uppgifter i den.
döms, om efterforskningen har skett
högst ett år.
första stycket får väckas endast om
Filmer och ljudupptagningar Tekniska upptagningar
8§
Varje svensk medborgare och
svensk juridisk person har rätt att
framställa och sprida filmer och
ljudupptagningar. För rätt att of-
fentligt förevisa en film kan det
dock krävas granskning och god-
kännande i enlighet med 1 kap. 3 §
andra stycket.
Varje svensk medborgare och
svensk juridisk person har rätt att
framställa och sprida tekniska upp-
tagningar. För rätt att offentligt
förevisa en film, ett videogram eller
någon annan teknisk upptagning
med rörliga bilder kan det dock
krävas granskning och godkännan-
de i enlighet med 1 kap. 3 § andra
stycket.
22
9§
Föreskrifter om skyldighet att Föreskrifter om skyldighet att
bevara exemplar av filmer och ljud- bevara exemplar av tekniska upp-
upptagningar och att tillhandahålla tagningar och att tillhandahålla
dem for granskning far meddelas i dem för granskning far meddelas i
lag. I lag får också meddelas före- lag. I lag får också meddelas före-
skrifter om skyldighet att lämna skrifter om skyldighet att lämna
exemplar av sådana upptagningar exemplar av sådana upptagningar
till en myndighet och att lämna till en myndighet och att lämna
upplysningar i anslutning till sådan upplysningar i anslutning till sådan
Prop. 1997/98:43
skyldighet.
10
Varken postbefordringsföretag
eller någon annan allmän trafikin-
rättning far vägra att befordra fil-
mer eller ljudupptagningar på
grund av deras innehåll i annat fall
än då befordran skulle innebära
överträdelse som avses i 13 § tredje
eller fjärde stycket.
En allmän trafikinrättning som
tar emot en film eller en ljudupp-
tagning för befordran skall inte an-
ses som spridare av framställningen
enligt 6 kap.
11
Utan hinder av denna grundlag
gäller det som föreskrivs i lag för
det fall att någon i förvärvssyfte till
den som är under femton år lämnar
ut filmer med ingående skildringar
av verklighetstrogen karaktär som
återger våld eller hot om våld mot
människor eller djur.
skyldighet.
§
Varken postbefordringsföretag
eller någon annan allmän trafik-
inrättning far vägra att befordra tek-
niska upptagningar på grund av
deras innehåll i annat fall än då be-
fordran skulle innebära överträdelse
som avses i 13 § tredje eller fjärde
stycket.
En allmän trafikinrättning som
tar emot en teknisk upptagning för
befordran skall inte anses som spri-
dare av upptagningen enligt 6 kap.
§
Utan hinder av denna grundlag
gäller det som föreskrivs i lag för
det fall att någon i förvärvssyfte till
den som är under femton år lämnar
ut filmer, videogram eller andra
tekniska upptagningar med rörliga
bilder med ingående skildringar av
verklighetstrogen karaktär som
återger våld eller hot om våld mot
människor eller djur.
12 §
Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det meddelas före-
skrifter i lag om straff och särskild rättsverkan för den som
1. förevisar pornografiska bilder på eller vid allmän plats genom skylt-
ning eller något liknande förfarande på ett sätt som kan väcka allmän
anstöt,
2. utan föregående beställning med post eller på annat sätt tillställer
någon pornografiska bilder, eller
3. bland barn och ungdom sprider 3. bland barn och ungdom sprider
filmer som genom sitt innehåll kan tekniska upptagningar som genom
23
verka förråande eller medföra an-
nan allvarlig fara för de unga.
Detsamma gäller i fråga om straff
och särskild rättsverkan för den
som bryter mot föreskrifter om
granskning och godkännande av
filmer som skall visas offentligt.
I lag far meddelas föreskrifter
med syfte att förebygga spridning
genom film av kartor, ritningar eller
bilder som återger Sverige helt eller
delvis och innehåller upplysningar
av betydelse för rikets försvar.
13
Sådana exemplar av filmer och
ljudupptagningar, som framställs i
landet och är avsedda för spridning
här, skall förses med tydliga upp-
gifter om vem som har låtit fram-
ställa filmen eller ljudupptagningen
samt om när, var och av vem ex-
emplaren har framställts. Närmare
bestämmelser om detta far med-
delas i lag.
Den som framställer en film eller
en ljudupptagning och därvid upp-
såtligen eller av oaktsamhet bryter
mot första stycket eller bestäm-
melser som avses där skall dömas
till böter eller fängelse i högst ett
år.
Den som sprider en film eller
ljudupptagning som saknar någon
uppgift som är föreskriven i första
stycket skall, om det sker uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet, dömas
till penningböter. Detsamma skall
gälla om en sådan uppgift är oriktig
och spridaren känner till detta.
Den som sprider en film eller en
ljudupptagning trots att han vet att
den enligt denna grundlag har tagits
i beslag eller konfiskerats skall dö-
mas till böter eller fängelse i högst
sitt innehåll kan verka förråande
eller medföra annan allvarlig fara
för de unga.
Detsamma gäller i fråga om straff
och särskild rättsverkan för den
som bryter mot föreskrifter om
granskning och godkännande av
filmer, videogram eller andra tek-
niska upptagningar med rörliga
bilder som skall visas offentligt.
I lag får meddelas föreskrifter
med syfte att förebygga spridning
genom teknisk upptagning av kar-
tor, ritningar eller bilder som åter-
ger Sverige helt eller delvis och
innehåller upplysningar av betydel-
se för rikets försvar.
Prop. 1997/98:43
§
Sådana exemplar av tekniska
upptagningar, som framställs i lan-
det och är avsedda för spridning
här, skall förses med tydliga upp-
gifter om vem som har låtit fram-
ställa upptagningen samt om när,
var och av vem exemplaren har
framställts. Närmare bestämmelser
om detta far meddelas i lag.
Den som framställer en teknisk
upptagning och därvid uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot
första stycket eller bestämmelser
som avses där skall dömas till böter
eller fängelse i högst ett år.
Den som sprider en teknisk upp-
tagning som saknar någon uppgift
som är föreskriven i första stycket
skall, om det sker uppsåtligen eller
av oaktsamhet, dömas till penning-
böter. Detsamma skall gälla om en
sådan uppgift är oriktig och sprida-
ren känner till detta.
Den som sprider en teknisk upp-
tagning trots att han vet att den en-
ligt denna grundlag har tagits i be-
slag eller konfiskerats skall dömas
till böter eller fängelse i högst ett
24
ett år.
år.
Prop. 1997/98:43
14
Föreskrifter om skyldighet för
den som yrkesmässigt säljer eller
hyr ut filmer att anmäla sig för re-
gistrering hos en myndighet far
meddelas i lag eller, i fråga om an-
mälans innehåll och hur anmälan
närmare skall ske, med stöd av lag.
4 kap.
1
Radioprogram och filmer skall ha
en utgivare. Utgivare av radio-
program skall enligt vad som när-
mare föreskrivs i lag utses för varje
program eller för hela eller delar av
programverksamheten.
Utgivaren utses av den som be-
driver sändningsverksamheten eller
låter framställa filmen.
Föreskrifter om skyldighet för
den som yrkesmässigt säljer eller
hyr ut filmer, videogram eller and-
ra tekniska upptagningar med rör-
liga bilder att anmäla sig för regi-
strering hos en myndighet far med-
delas i lag eller, i fråga om anmä-
lans innehåll och hur anmälan när-
mare skall ske, med stöd av lag.
§
Radioprogram och tekniska upp-
tagningar skall ha en utgivare. Ut-
givare av radioprogram skall enligt
vad som närmare föreskrivs i lag
utses för varje program eller för
hela eller delar av programverk-
samheten.
Utgivaren utses av den som be-
driver sändningsverksamheten eller
låter framställa den tekniska upp-
tagningen.
Av en film skall framgå vem som
är utgivare. Utgivaren skall se till
att varje exemplar av filmen har en
sådan uppgift.
Uppgift om utgivaren av radioprogram skall hållas tillgänglig för all-
mänheten enligt vad som närmare föreskrivs i lag.
Av en teknisk upptagning skall
framgå vem som är utgivare. Utgi-
varen skall se till att varje exemplar
av upptagningen har en sådan upp-
gift.
1 §
De gärningar som anges som De gärningar som anges som
tryckfrihetsbrott i 7 kap. 4 och 5 §§ tryckfrihetsbrott i 7 kap. 4 och 5 §§
tryckfrihetsförordningen skall anses tryckfrihetsförordningen skall anses
som yttrandefrihetsbrott, om de som yttrandefrihetsbrott, om de
begås i ett radioprogram, en film begås i ett radioprogram eller en
eller en ljudupptagning och är teknisk upptagning och är straffbara
straffbara enligt lag. enligt lag.
Under samma förutsättningar skall som yttrandefrihetsbrott anses även
sådan olaga våldsskildring varigenom någon genom rörliga bilder när-
gånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med
25
uppsåt att framställningen sprids, om inte gärningen med hänsyn till om- Prop. 1997/98:43
ständighetema är försvarlig.
Om någon lämnar ett meddelan-
de, som avses i 1 kap. 2 §, eller,
utan att svara enligt 6 kap., med-
verkar till en framställning som är
avsedd att offentliggöras i ett ra-
dioprogram eller en teknisk upptag-
ning, som författare eller annan
upphovsman eller genom att fram-
träda i radioprogrammet och däri-
genom gör sig skyldig till
3§
Om någon lämnar ett meddelan-
de, som avses i 1 kap. 2 §, eller,
utan att svara enligt 6 kap., med-
verkar till en framställning som är
avsedd att offentliggöras i ett ra-
dioprogram, en film eller en ljud-
upptagning, som författare eller
annan upphovsman eller genom att
framträda i radioprogrammet och
därigenom gör sig skyldig till
1. högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med
hemlig uppgift, uppror, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedel-
se eller stämpling till sådant brott;
2. oriktigt utlämnande av allmän handling som ej är tillgänglig för en-
var eller tillhandahållande av sådan handling i strid med myndighets för-
behåll vid dess utlämnande, när gärningen är uppsåtlig; eller
3. uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i sär-
skild lag,
gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för sådant brott.
Om någon anskaffar en uppgift eller underrättelse i sådant syfte som
avses i 1 kap. 2 § och därigenom gör sig skyldig till brott som anges i
första stycket 1, gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för brottet.
Det som sägs i 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen om särskilt
lagstiftningsförfarande skall gälla också i fråga om förslag till föreskrif-
ter som avses i första stycket 3.
6
En film eller ljudupptagning som
innefattar ett yttrandefrihetsbrott far
konfiskeras. Är brottet olaga vålds-
skildring eller barnpornografibrott
gäller om särskild rättsverkan i öv-
rigt vad som föreskrivs i lag.
Vid konfiskering skall alla
exemplar som är avsedda för sprid-
ning förstöras. Dessutom skall till-
ses att föremål som kan användas
särskilt för att mångfaldiga filmen
eller ljudupptagningen inte skall
kunna användas för att framställa
ytterligare exemplar.
Konfiskering får också ske i an-
nat fall av en film som innefattar en
skildring av barn i pornografisk
bild av verklighetstrogen karaktär,
§
En teknisk upptagning som inne-
fattar ett yttrandefrihetsbrott far
konfiskeras. Är brottet olaga vålds-
skildring gäller om särskild rätts-
verkan i övrigt vad som föreskrivs i
lag.
Vid konfiskering skall alla
exemplar som är avsedda för sprid-
ning förstöras. Dessutom skall till-
ses att föremål som kan användas
särskilt för att mångfaldiga den tek-
niska upptagningen inte skall kunna
användas för att framställa ytterli-
gare exemplar.
26
om inte innehavet med hänsyn till
omständigheterna är försvarligt.
Konfiskering innebär då att samt-
liga exemplar av filmen som på-
träffas i samband med en förunder-
sökning skall förstöras.
1 §
Ansvaret för yttrandefrihetsbrott i Ansvaret för yttrandefrihetsbrott i
ett radioprogram eller en film ligger ett radioprogram eller en teknisk
på utgivaren. Har en ställföreträdare upptagning ligger på utgivaren. Har
inträtt som utgivare, har han ansva- en ställföreträdare inträtt som utgi-
ret. vare, har han ansvaret.
I fråga om andra direktsända radioprogram än sådana som avses i
1 kap. 8 § far i lag föreskrivas att den som framträder i programmet skall
ansvara för sina yttranden själv.
Prop. 1997/98:43
2§
Det ansvar för yttrandefrihetsbrott som annars skulle åvila utgivaren
ligger på den som är skyldig att utse utgivare, om
1. det inte fanns någon behörig utgivare när brottet förövades,
2. utgivaren var utsedd för skens skull eller uppenbarligen inte kunde
utöva den befogenhet som anges i 4 kap. 3 § eller
3. uppgift om utgivaren inte har hållits tillgänglig för allmänheten på
föreskrivet sätt.
Har en ställföreträdare inträtt som utgivare men var han inte längre be-
hörig när brottet förövades eller hade hans uppdrag upphört eller förelåg
det beträffande honom något förhållande som anges i första stycket 2
eller 3, ligger ansvaret för yttrandefrihetsbrott på utgivaren.
I stället för den som anges i
första stycket ansvarar den som
sprider en film för yttrandefrihets-
brott i denna, om filmen saknar den
i 3 kap. 13 § första stycket före-
skrivna uppgiften om vem som har
låtit framställa den och det inte kan
klarläggas vem denne är eller han
saknar känd hemortsadress i Sveri-
ge och inte heller kan påträffas här
under rättegången.
Vad som sägs i tredje stycket för
det fall att en uppgift saknas gäller
också om en lämnad uppgift in-
nebär att den som har låtit fram-
ställa filmen har hemvist utomlands
eller om uppgiften är oriktig och
den som sprider filmen känner till
I stället för den som anges i
första stycket ansvarar den som
sprider en teknisk upptagning för
yttrandefrihetsbrott i denna, om
upptagningen saknar den i 3 kap.
13 § första stycket föreskrivna upp-
giften om vem som har låtit fram-
ställa den och det inte kan klarläg-
gas vem denne är eller han saknar
känd hemortsadress i Sverige och
inte heller kan påträffas här under
rättegången.
Vad som sägs i tredje stycket för
det fall att en uppgift saknas gäller
också om en lämnad uppgift in-
nebär att den som har låtit fram-
ställa den tekniska upptagningen
har hemvist utomlands eller om
uppgiften är oriktig och den som
27
detta. sprider upptagningen känner till Prop. 1997/98:43
detta.
1 §
Bestämmelserna i 9 kap. 1-4 §§ Bestämmelserna i 9 kap. 1-4 §§
tryckfrihetsförordningen om tillsyn tryckfrihetsförordningen om tillsyn
och åtal skall gälla också i fråga om och åtal skall gälla också i fråga om
radioprogram, filmer och ljudupp- radioprogram och tekniska upptag-
tagningar och i fråga om yttrande- ningar och i fråga om yttrande-
frihetsmål. frihetsmål. Justitiekanslern får
överlämna åt allmän åklagare att
vara åklagare i yttrandefrihetsmål
om ansvar eller konfiskering på
grund av olaga våldsskildring eller
hets mot folkgrupp i tekniska upp-
tagningar. Rätten att väcka allmänt
åtal får dock inte överlämnas när
det gäller yttrandefrihetsbrottet
hets mot folkgrupp.
Den tid inom vilken allmänt åtal Den tid inom vilken allmänt åtal
för yttrandefrihetsbrott skall väckas för yttrandefrihetsbrott skall väckas
är i fråga om radioprogram sex må- är i fråga om radioprogram sex må-
nader från det att programmet sän- nader från det att programmet sän-
des. Beträffande filmer och ljud- des. Beträffande tekniska upp-
upptagningar är tiden ett år från det tagningar är tiden ett år från det att
att upptagningen lämnades ut för upptagningen lämnades ut för
spridning. Dock far i lag före- spridning. Dock far i lag före-
skrivas att filmer inte skall anses ha skrivas att filmer, videogram eller
lämnats ut för spridning förrän de andra tekniska upptagningar med
har lämnats för registrering hos en rörliga bilder inte skall anses ha
myndighet. I fråga om olaga vålds- lämnats ut för spridning förrän de
skildring och barnpornografibrott har lämnats för registrering hos en
gäller vad som är föreskrivet i lag myndighet. I fråga om olaga vålds-
om tid för väckande av talan. skildring i tekniska upptagningar
gäller vad som är föreskrivet i lag
om tid för väckande av talan.
Om ett yttrandefrihetsbrott har
förövats i en film eller en ljudupp-
tagning utan att det finns någon
som enligt 6 kap. är ansvarig för
brottet, far åklagaren eller måls-
äganden i stället för att väcka åtal
ansöka om konfiskering av filmen
eller ljudupptagningen. Detsamma
gäller, om stämning i Sverige inte
kan delges den som är ansvarig
2§
Om ett yttrandefrihetsbrott har
förövats i en teknisk upptagning utan
att det finns någon som enligt 6 kap.
är ansvarig för brottet, far åklagaren
eller målsäganden i stället för att
väcka åtal ansöka om konfiskering
av upptagningen. Detsamma gäller,
om stämning i Sverige inte kan del-
ges den som är ansvarig för brottet.
28
för brottet.
Justitiekanslern får även ansöka
om konfiskering av exemplar av en
film som avses i 5 kap. 6 § tredje
stycket.
Prop. 1997/98:43
3
Vad som sägs i 10 kap. tryckfri-
hetsförordningen om beslag av
tryckta skrifter skall gälla också i
fråga om beslag av filmer och ljud-
upptagningar. I stället för 10 kap.
6 § och 8 § andra stycket gäller
dock vad som föreskrivs i andra
och tredje styckena i denna para-
graf. Om den tid som avses i
10 kap. 4 § tryckfrihetsförordning-
en med hänsyn till beslagets om-
fattning eller någon annan om-
ständighet är otillräcklig, får rätten
på Justitiekanslems framställning
medge att tiden förlängs. Förläng-
ningen får inte avse längre tid än
som är oundgängligen nödvändig
och får omfatta sammanlagt högst
två veckor.
§
Vad som sägs i 10 kap. tryckfri-
hetsförordningen om beslag av
tryckta skrifter skall gälla också i
fråga om beslag av tekniska upp-
tagningar. I stället för 10 kap. 6 §
och 8 § andra stycket tryckfri-
hetsförordningen gäller dock vad
som föreskrivs i andra och tredje
styckena i denna paragraf. Om den
tid som avses i 10 kap. 4 § tryckfri-
hetsförordningen med hänsyn till
beslagets omfattning eller någon
annan omständighet är otillräcklig,
får rätten på Justitiekanslems fram-
ställning medge att tiden förlängs.
Förlängningen får inte avse längre
tid än som är oundgängligen nöd-
vändig och får omfatta sammanlagt
högst två veckor. Vad som sägs i
10 kap. 3 § tryckfrihetsförordning-
en gäller inte, om Justitiekanslern
enligt 1 § första stycket detta kapi-
tel har överlämnat åt allmän åkla-
gare att vara åklagare i yttrande-
frihetsmål. Vad som sägs i 10 kap.
2, 4 och 14 §§ tryckfrihetsförord-
ningen samt denna paragraf om
Justitiekanslems uppgifter gäller i
sådant fall även den allmänna
åklagaren.
Varje beslut om beslag skall ange det eller de avsnitt av fram-
ställningen som har föranlett beslaget. Beslaget gäller endast de särskilda
skivor, rullar eller andra delar av upptagningen där dessa avsnitt före-
kommer.
Bevis om att beslag har beslutats Bevis om att beslag har beslutats
skall utan kostnad tillställas den skall utan kostnad tillställas den
som beslaget verkställs hos samt som beslaget verkställs hos samt
den som har låtit framställa filmen den som har låtit framställa den
eller ljudupptagningen. Beviset tekniska upptagningen. Beviset
skall innehålla uppgift om det eller skall innehålla uppgift om det eller
de avsnitt i framställningen som har de avsnitt i upptagningen som har
föranlett beslaget. föranlett beslaget.
29
5
Genom lag far föreskrivas om
särskild tillsyn över att yttrandefri-
heten i filmer inte missbrukas ge-
nom olaga våldsskildring och över
att filmer med våld eller hot om
våld inte i förvärvssyfte sprids till
den som är under femton år. Därvid
far föreskrivas om befogenhet för
en tillsynsmyndighet att tillfälligt ta
hand om ett exemplar av en film
som kan antas innehålla en fram-
ställning som innefattar olaga
våldsskildring.
§
Genom lag far föreskrivas om
särskild tillsyn över att yttrandefri-
heten i filmer, videogram eller and-
ra tekniska upptagningar med rör-
liga bilder inte missbrukas genom
olaga våldsskildring och över att
sådana upptagningar med våld el-
ler hot om våld inte i förvärvssyfte
sprids till den som är under femton
år. Därvid far föreskrivas om befo-
genhet för en tillsynsmyndighet att
tillfälligt ta hand om ett exemplar
av en film, ett videogram eller en
teknisk upptagning med rörliga
bilder som kan antas innehålla en
framställning som innefattar olaga
våldsskildring.
Prop. 1997/98:43
1
Skadestånd får inte dömas ut på
grund av innehållet i ett radiopro-
gram, en film eller en ljudupptag-
ning i andra fall än när framställ-
ningen innefattar ett yttrandefri-
hetsbrott.
Om skadestånd på grund av brott
vad som är föreskrivet i lag.
§
Skadestånd far inte dömas ut på
grund av innehållet i ett radiopro-
gram eller en teknisk upptagning i
andra fall än när framställningen
innefattar ett yttrandefrihetsbrott.
som avses i 5 kap. 2 och 3 §§ gäller
2§
Den som enligt 6 kap. bär det Den som enligt 6 kap. bär det
straffrättsliga ansvaret ansvarar straffrättsliga ansvaret ansvarar
även för skadestånd. Skadeståndet även för skadestånd. Skadeståndet
kan krävas ut också av den som kan krävas ut också av den som
bedriver programverksamheten el- bedriver programverksamheten el-
ler har låtit framställa filmen eller ler har låtit framställa den tekni-
Ijudupptagningen. ska upptagningen.
I fall som avses i 1 kap. 8 § ansvarar gärningsmannen för skadestånd
på grund av brott som han begår i sändningen. Skadeståndet kan krävas
ut även av den som bedriver programverksamheten.
3§
Om den som skulle bära det
straffrättsliga ansvaret inte har nå-
gon känd hemortsadress i landet när
brottet förövas och inte heller kan
påträffas här under rättegången och
Om den som skulle bära det
straffrättsliga ansvaret inte har nå-
gon känd hemortsadress i landet när
brottet förövas och inte heller kan
påträffas här under rättegången och
30
ansvaret därför övergår på någon
annan enligt 6 kap. 2 § tredje styck-
et eller 5 £ far skadestånd ändå
krävas ut även av den förre, i den
mån det medges i lag.
ansvaret därför övergår på någon
annan enligt 6 kap. 2 § tredje styck-
et, far skadestånd ändå krävas ut
även av den förre, i den mån det
medges i lag.
Prop. 1997/98:43
Vad som sägs i 6 kap. 7 § denna
grundlag skall gälla också i fråga
om skadestånd på grund av yttran-
defrihetsbrott i ett radioprogram, en
film eller en ljudupptagning. I fråga
om sådant skadestånd skall också
Vad som sägs i 6 kap. 4 § denna
grundlag skall gälla också i fråga
om skadestånd på grund av yttran-
defrihetsbrott i ett radioprogram
eller en teknisk upptagning. I fråga
om sådant skadestånd skall också
gälla vad som sägs i 11 kap. 3-5 §§ gälla vad som sägs i 11 kap. 3-5 §§
tryckfrihetsförordningen om enskilt tryckfrihetsförordningen om enskilt
anspråk i vissa fall. anspråk i vissa fall.
1 §
Vad som sägs i 12 kap. tryckfri- Vad som sägs i 12 kap. tryckfri-
hetsförordningen om rättegången i hetsförordningen om rättegången i
tryckfrihetsmål skall gälla också i tryckfrihetsmål skall gälla också i
fråga om motsvarande mål som fråga om motsvarande mål som
avser radioprogram, filmer och avser radioprogram och tekniska
ljudupptagningar (yttrandefrihets- upptagningar (yttrandefrihetsmål).
mål). Hänvisningen i 12 kap. 2 § till Hänvisningen i 12 kap. 2§ till
8 kap. tryckfrihetsförordningen 8 kap. tryckfrihetsförordningen
skall därvid avse 6 kap. denna skall därvid avse 6 kap. denna
grundlag. grundlag.
De som utsetts till jurymän för tryckfrihetsmål skall också vara jury-
män i yttrandefrihetsmål.
10 kap. Om radioprogram, filmer 10 kap. Om radioprogram och
och ljudupptagningar från utlan- tekniska upptagningar från utlan-
det det ntm.
1 §
Bestämmelserna i 1-9 och Bestämmelserna i 1-9 och
11 kap. är tillämpliga också på så- 11 kap. är tillämpliga också på så-
dana filmer och ljudupptagningar dana tekniska upptagningar som
som har framställts utomlands och har framställts utomlands och som
som lämnas ut för spridning i Sve- lämnas ut för spridning i Sverige,
rige. Vad som annars sägs om den Vad som annars sägs om den som
som har låtit framställa filmen eller har låtit framställa upptagningen
ljudupptagningen skall därvid i skall därvid i stället gälla den som
stället gälla den som här i landet här i landet lämnar ut den för sprid-
lämnar ut den för spridning. ning.
I fråga om rätten att meddela och anskaffa uppgifter och underrättelser
för offentliggörande och om rätten till anonymitet gäller dock i tillämp-
31
liga delar vad som sägs i 13 kap. 6 § tryckfrihetsförordningen. Därvid
skall
hänvisningen till 1 kap. 1 § tredje och fjärde styckena tryckfrihets-
förordningen avse 1 kap. 2 § denna grundlag,
hänvisningen till 3 kap. tryckfrihetsförordningen avse 2 kap. denna
grundlag,
hänvisningen till 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen avse 2 kap. 3 §
denna grundlag och
hänvisningen till 7 kap. 3 § första stycket 2 tryckfrihetsförordningen
avse 5 kap. 3 § första stycket 2 denna grundlag.
Prop. 1997/98:43
2
Det som enligt 1 § gäller i fråga
om rätt att meddela och anskaffa
uppgifter och underrättelser och att
vara anonym gäller också radio-
program som sänds från sändare
utanför Sverige och andra utom-
lands framställda filmer och ljud-
upptagningar än dem som avses i
den paragrafen. I lag far dock före-
skrivas undantag från rätten att
meddela och anskaffa uppgifter i
fråga om radioprogram som sänds
från öppna havet eller luftrummet
däröver.
§
Det som enligt 1 § gäller i fråga
om rätt att meddela och anskaffa
uppgifter och underrättelser och att
vara anonym gäller också radio-
program som sänds från sändare
utanför Sverige och tekniska upp-
tagningar som inte lämnas ut för
spridning i Sverige, oavsett om
upptagningen har framställts här
eller i utlandet. I lag far dock före-
skrivas undantag från rätten att
meddela och anskaffa uppgifter i
fråga om radioprogram som sänds
från öppna havet eller luftrummet
däröver.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. I fråga om tekniska upptagningar som inte omfattas av tidigare ly-
delse och som har lämnats ut för spridning före ikraftträdandet skall de
nya föreskrifterna tillämpas med följande undantag.
a) En teknisk upptagning skall anses ha lämnats ut för spridning den
dag denna grundlag trätt i kraft.
b) Föreskrifterna i 2 kap., 3 kap. 13 § första-tredje styckena, 4 kap.,
6 kap. 1 och 2 §§ och 10 kap. 1 § första stycket andra meningen skall inte
tillämpas.
c) Den som sprider en teknisk upptagning är ansvarig för yttrandefri-
hetsbrott i upptagningen, om gärningen skulle ha varit straffbar även en-
ligt äldre bestämmelser.
d) I stället för vad som föreskrivs i 8 kap. 2 § första stycket gäller att
skadestånd kan krävas ut av den som enligt c bär det straffrättsliga ansva-
ret för innehållet i en teknisk upptagning, om skadeståndsskyldighet fö-
relegat enligt bestämmelser i vanlig lag.
e) De nya föreskrifterna gäller inte i fråga om spridning som före
ikraftträdandet har skett av tekniska upptagningar med bilder som inne-
fattar skildringar av sexuellt våld eller tvång.
32
f) De nya föreskrifterna tillämpas inte vid prövning av talan som har Prop. 1997/98:43
väckts före ikraftträdandet. Skulle en tillämpning av de nya föreskrifterna
ha lett till frihet från påföljd, far någon sådan dock inte dömas ut.
3. De äldre föreskrifterna skall tillämpas på ljudupptagningar som har
lämnats ut för spridning före ikraftträdandet.
4. I mål som rör skildring av barn i pornografisk bild tillämpas äldre
föreskrifter, om talan väckts före ikraftträdandet.
33
3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 43
Prop. 1997/98:43
Härigenom föreskrivs i fråga om 16 kap. brottsbalken att 10 a-10 c, 12
och 17 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
10 a §’
Den som skildrar barn i pomo- Den som
grafisk bild med uppsåt att bilden 1. skildrar barn i pornografisk
sprids eller som sprider sådan bild bild,
av barn döms, om inte gärningen 2. sprider, överlåter, upplåter, fö-
med hänsyn till omständigheterna revisar eller på annat sätt gör en
är försvarlig, för barnporno- sådan bild av barn tillgänglig för
grafibrott till böter eller någon annan,
fängelse i högst två år. 3. förvärvar eller bjuder ut en
sådan bild av barn,
4. förmedlar kontakter mellan
köpare och säljare av sådana bil-
der av barn eller vidtar någon an-
nan liknande åtgärd som syftar till
att främja handel med sådana bil-
der, eller
5. innehar en sådan bild av barn
döms för barnpornogra-
fi b r o 11 till fängelse i högst två
år eller, om brottet är ringa, till
böter eller fängelse i högst sex må-
nader.
Med barn avses en person vars
pubertetsutveckling inte är full-
bordad eller som, när det framgår
av bilden och omständigheterna
kring den, är under 18 år.
Den som i yrkesmässig verksam-
het eller annars i förvärvssyfte av
oaktsamhet sprider en sådan bild
som avses i första stycket, döms
som sägs där.
År ett brott som avses i första
stycket att anse som grovt skall dö-
mas för grovt barnporno-
grafibrott till fängelse lägst
sex månader och högst fyra år. Vid
bedömande av om brottet är grovt
skall särskilt beaktas om det har
Senaste lydelse 1993:207.
34
begåtts yrkesmässigt eller i vinst-
syfte, utgjort ett led i brottslig verk-
samhet som utövats systematiskt
eller i större omfattning, avsett en
särskilt stor mängd bilder eller av-
sett bilder där barn utsätts för sär-
skilt hänsynslös behandling.
Förbuden mot skildring och in-
nehav gäller inte den som tecknar,
målar eller på något annat liknande
hantverksmässigt sätt framställer
en sådan bild som avses i första
stycket, om bilden inte är avsedd att
spridas, överlåtas, upplåtas, förevi-
sas eller på annat sätt göras till-
gänglig för andra. Även i andra fall
skall en gärning inte utgöra brott,
om särskilda omständigheter gör
att gärningen måste anses uppen-
bart befogad.
Prop. 1997/98:43
10 b §2
Den som i bild skildrar sexuellt
våld eller tvång med uppsåt att bil-
den eller bilderna sprids eller som
sprider en sådan skildring, döms,
om inte gärningen med hänsyn till
omständigheterna är försvarlig, för
olaga våldsskildring till
böter eller fängelse i högst två år.
Detsamma gäller den som i rörliga
bilder närgånget eller utdraget
skildrar grovt våld mot människor
eller djur med uppsåt att bilderna
sprids eller som sprider en sådan
skildring.
Den som i stillbild eller i en film,
ett videogram, ett televisionspro-
gram eller andra rörliga bilder
skildrar sexuellt våld eller tvång
med uppsåt att bilden eller bilderna
sprids eller som sprider en sådan
skildring, döms, om inte gärningen
med hänsyn till omständigheterna
är försvarlig, för olaga
våldsskildring till böter
eller fängelse i högst två år. Det-
samma gäller den som i rörliga bil-
der närgånget eller utdraget skildrar
grovt våld mot människor eller djur
med uppsåt att bilderna sprids eller
som sprider en sådan skildring.
Sprider någon av oaktsamhet en skildring som avses i första stycket
och sker spridningen i yrkesmässig verksamhet eller eljest i förvärvs-
syfte, döms såsom i första stycket sägs.
Första och andra styckena gäller
inte filmer eller videogram som
Statens biografbyrå har godkänt för
visning. De gäller inte heller en
upptagning av rörliga bilder med
samma innehåll som en film eller
Första och andra styckena gäller
inte filmer eller videogram som
Statens biografbyrå har godkänt för
visning. De gäller inte heller en
teknisk upptagning med rörliga bil-
der med samma innehåll som en
2 Senaste lydelse 1990:894.
35
ett videogram som har godkänts av
biografbyrån. Vidare gäller första
och andra styckena inte offentliga
förevisningar av filmer eller video-
gram.
Har en upptagning av rörliga bil-
der försetts med ett intyg om att en
film eller ett videogram med sam-
ma innehåll har godkänts av Statens
biografbyrå, skall inte dömas till
ansvar enligt första eller andra
stycket för spridning av upptag-
ningen. Detta gäller dock inte om
intyget var oriktigt och den som har
spritt upptagningen har insett eller
bort inse detta.
10
Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet i yrkesmässig
verksamhet eller annars i förvärvs-
syfte till den som är under femton
år lämnar ut en film, ett videogram
eller en annan upptagning av rörliga
bilder med ingående skildringar av
verklighetstrogen karaktär som
återger våld eller hot om våld mot
människor eller djur döms för
otillåten utlämning av
film eller videogram till
böter eller fängelse i högst sex må-
nader.
Första stycket gäller inte filmer
eller videogram som Statens bio-
grafbyrå har godkänt för visning för
någon åldersgrupp av barn under
femton år. Det gäller inte heller en
upptagning av rörliga bilder med
samma innehåll som en film eller
ett videogram som har godkänts av
biografbyrån. Vidare gäller första
stycket inte offentliga förevisningar
av filmer eller videogram.
Har en upptagning av rörliga bil-
ier försetts med ett intyg om att en
film eller ett videogram med sam-
film eller ett videogram som har
godkänts av biografbyrån. Vidare
gäller första och andra styckena inte
offentliga förevisningar av filmer
eller videogram.
Har en teknisk upptagning med
rörliga bilder försetts med ett intyg
om att en film eller ett videogram
med samma innehåll har godkänts
av Statens biografbyrå, skall inte
dömas till ansvar enligt första eller
andra stycket för spridning av upp-
tagningen. Detta gäller dock inte
om intyget var oriktigt och den som
har spritt upptagningen har insett
eller bort inse detta.
Prop. 1997/98:43
: §3
Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet i yrkesmässig
verksamhet eller annars i förvärvs-
syfte till den som är under femton
år lämnar ut en film, ett videogram
eller en annan teknisk upptagning
med rörliga bilder som innefattar
ingående skildringar av verklig-
hetstrogen karaktär som återger
våld eller hot om våld mot männi-
skor eller djur döms för otillå-
ten utlämning av tek-
nisk upptagning till böter
eller fängelse i högst sex månader.
Första stycket gäller inte filmer
eller videogram som Statens bio-
grafbyrå har godkänt för visning för
någon åldersgrupp av barn under
femton år. Det gäller inte heller en
teknisk upptagning med rörliga bil-
der med samma innehåll som en
film eller ett videogram som har
godkänts av biografbyrån. Vidare
gäller första stycket inte offentliga
förevisningar av filmer eller vi-
deogram.
Har en teknisk upptagning med
rörliga bilder försetts med ett intyg
om att en film eller ett videogram
1 Senaste lydelse 1988:835.
36
ma innehåll har godkänts av Statens
biografbyrå för visning för någon
åldersgrupp av barn under femton
år, skall inte dömas till ansvar en-
ligt första stycket. Vad som har
sagts nu gäller dock inte om intyget
var oriktigt och den som har lämnat
ut upptagningen har insett eller bort
inse detta.
12 §
Den som bland barn eller ung-
dom sprider skrift eller bild, som
genom sitt innehåll kan verka för-
råande eller eljest medföra allvarlig
fara för de ungas sedliga fostran,
dömes för förledande av
ungdom till böter eller fängelse
i högst sex månader.
17 §4
För förberedelse eller stämpling För förberedelse eller stämpling
till eller underlåtenhet att avslöja till eller underlåtenhet att avslöja
myteri döms till ansvar enligt vad
som sägs i 23 kap. Detsamma skall
gälla försök eller förberedelse till
grovt dobbleri.
med samma innehåll har godkänts
av Statens biografbyrå för visning
för någon åldersgrupp av barn un-
der femton år, skall inte dömas till
ansvar enligt första stycket. Vad
som har sagts nu gäller dock inte
om intyget var oriktigt och den som
har lämnat ut upptagningen har in-
sett eller bort inse detta.
Prop. 1997/98:43
Den som bland barn eller ung-
dom sprider en skrift, bild eller tek-
nisk upptagning som genom sitt in-
nehåll kan verka förråande eller
eljest medföra allvarlig fara för de
ungas sedliga fostran, döms för
förledande av ungdom
till böter eller fängelse i högst sex
månader.
myteri döms till ansvar enligt vad
som sägs i 23 kap. Detsamma skall
gälla försök eller förberedelse till
grovt dobbleri, försök till sådant
barnpornografibrott som avses i
10 a § första stycket, om det inte är
ringa, och försök eller förberedelse
till grovt barnpornografibrott.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
4 Senaste lydelse 1986:645.
37
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 6 § samt 9 kap. 16 och 17 §§ sekre-
tesslagen (1980:100)' skall ha följande lydelse.
Prop. 1997/98:43
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6
Sekretess gäller i mål om ansvar
för barnpornografibrott eller olaga
våldsskildring eller för motsvaran-
de tryckfrihets- eller yttrandefri-
hetsbrott för uppgift i skildring som
har beslagtagits, förverkats eller
konfiskerats i målet eller annars
förekommer i detta, om det inte står
klart att uppgiften kan röjas utan
fara för att den sprids vidare i strid
med brottsbalken, tryckfrihetsför-
ordningen eller yttrandefrihets-
grundlagen.
§2
Sekretess gäller i mål om
1. ansvar för olaga våldsskild-
ring, för motsvarande tryckfrihets-
eller yttrandefrihetsbrott eller för
barnpornografibrott.
2. ersättning för skada med an-
ledning av sådana brott, och
3. konfiskering eller förverkande
av skildring med sådant innehåll
för uppgift i skildring som har
beslagtagits, förverkats eller konfi-
skerats i målet eller annars före-
kommer där, om det inte står klart
att uppgiften kan röjas utan fara för
att den sprids vidare i strid med
brottsbalken. tryckfrihetsförord-
ningen eller yttrandefrihetsgrundla-
gen. Sekretessen gäller även i
ärende som rör i denna paragraf
angivet brott.
Motsvarande sekretess gäller hos
Statens biografbyrå när byrån bi-
träder Justitiekanslern, allmän
åklagare eller polismyndighet i mål
och ärende som avses i första
stycket.
16 §3
Sekretess gäller hos domstol i Sekretess gäller hos domstol i
mål om ansvar för sexualbrott, ut- mål om ansvar för sexualbrott, ut-
pressning, brytande av post- eller pressning, brytande av post- eller
telehemlighet, intrång i förvar, telehemlighet, intrång i förvar,
olovlig avlyssning eller brott ge- olovlig avlyssning eller brott ge-
nom vilket infektion av HIV har nom vilket infektion av HIV har
eller kan ha överförts samt i mål eller kan ha överförts samt i mål
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1993:437.
3 Senaste lydelse 1996:155.
38
om ersättning för skada med anled-
ning av sådant brott, för uppgift om
enskilds personliga eller ekonomis-
ka förhållanden, om det kan antas
att den enskilde eller någon honom
närstående lider skada eller men om
uppgiften röjs. Sekretess gäller hos
domstol även i mål om ansvar för
bampomografibrott eller motsva-
rande tryckfrihets- eller yttrandefri-
hetsbrott för uppgift om en ung
person som skildras i pornografisk
bild, om det kan antas att denne
eller någon denne närstående lider
skada eller men om uppgiften röjs.
Sekretessen gäller även i ärende
som rör i denna paragraf angivet
brott. Sekretessen enligt denna pa-
ragraf gäller inte för uppgift om
vem som är tilltalad eller svarande.
I fråga om uppgift i allmän
år.
om ersättning för skada med anled-
ning av sådant brott, för uppgift om
enskilds personliga eller ekonomis-
ka förhållanden, om det kan antas
att den enskilde eller någon honom
närstående lider skada eller men om
uppgiften röjs. Sekretess gäller hos
domstol även i mål om
1. ansvar för bampomografibrott,
2. ersättning för skada med an-
ledning av sådant brott, och
3. förverkande av skildring med
sådant innehåll
för uppgift om en ung person
som skildras i pornografisk bild,
om det kan antas att denne eller
någon denne närstående lider skada
eller men om uppgiften röjs. Sek-
retessen gäller även i ärende som
rör i denna paragraf angivet brott.
Sekretessen enligt denna paragraf
gäller inte för uppgift om vem som
är tilltalad eller svarande.
ng gäller sekretessen i högst sjuttio
Prop. 1997/98:43
17 §4
Sekretess gäller, om inte annat följer av 18 §, i
1. utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,
2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål
eller i annan verksamhet för att förebygga brott eller som avser register-
kontroll och särskild personutredning enligt säkerhetsskyddslagen
(1996:627),
3. åklagarmyndighets, polismyn- 3. åklagarmyndighets, polismyn-
dighets, skattemyndighets, tullmyn- dighets, skattemyndighets, tullmyn-
dighets eller kustbevakningens dighets eller kustbevakningens
verksamhet i övrigt för att förebyg- verksamhet i övrigt för att förebyg-
ga, uppdaga, utreda eller beivra ga, uppdaga, utreda eller beivra
brott brott, eller
4. Statens biografbyrås verksam-
het att biträda Justitiekanslern,
allmän åklagare eller polismyndig-
het i brottmål
för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om
det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada
eller men om uppgiften röjs.
'Lydelse enligt prop. 1997/98:10. bet. 1997/98:SkU10, rskr. 1997/98:70.
39
Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan
eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att
någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.
Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad
som föreskrivs i den särskilda lagstiftningen om unga lagöverträdare.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.
Prop. 1997/98:43
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
40
2.6
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1559) med föreskrifter
på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
dels att 7 kap. 3 a och 7 a §§ skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 1 och 5 §§, 4 kap. 1-3 §§, 5 kap.
4-6 §§, 6 kap. 2 §, 7 kap. 1, 3, 8 och 9 §§ samt rubriken till 4 kap. skall
ha följande lydelse och att rubriken närmast före 5 kap. 3 § skall lyda
”Radioprogram och tekniska upptagningar”,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 3 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag finns bestämmelser
om ägare och utgivare av periodiska skrifter m. m. (2 kap.),
om utgivare av radioprogram m. m. (3 kap.),
om utgivare av filmer och ljud- om utgivare m.m. av tekniska
upptagningar (4 kap.), upptagningar (4 kap.),
om bevarande av exemplar och inspelningar m. m. (5 kap.),
om åtal och tvångsmedel (6 kap.),
om rätt domstol i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål (7 kap.),
om förberedande behandling av tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål
(8 kap.),
om huvudförhandling inför jury (9 kap.),
om överläggning och dom m. m. (10 kap.) samt
övriga bestämmelser (11 kap.).
2§
De bestämmelser i denna lag som gäller tryckta skrifter eller tryckning
av skrifter skall tillämpas även på andra skrifter som faller under tryck-
frihetsförordningen.
Uttrycken radioprogram, film och Uttrycken radioprogram och tek-
Ijudupptagning används i lagen på nisk upptagning används i lagen på
samma sätt som i yttrandefrihets- samma sätt som i yttrandefrihets-
grundlagen. grundlagen.
1 §
Utlänningar som har hemvist här Utlänningar som har hemvist i
i landet far vara ägare till periodis- Sverige och utlänningar med med-
ka skrifter som trycks här. borgarskap i en stat inom Europe-
iska ekonomiska samarbetsområdet
far vara ägare till periodiska skrifter
som trycks i Sverige.
41
Även utländska juridiska perso-
ner som har bildats enligt lagstift-
ningen i en stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet och
som har sitt säte, sitt huvudkontor
eller sin huvudsakliga verksamhet
inom det samarbetsområdet får
vara ägare till periodiska skrifter
som trycks i Sverige.
3a§
1 god tid innan ett utgivningsbe-
vis förfaller enligt 5 kap. 5 § fjärde
stycket tryckfrihetsförordningen
skall Patent- och registreringsver-
ket till ägaren av den periodiska
skriften sända en påminnelse om att
bevisets giltighet är begränsad till
tio år och att beviset förfaller, om
en ansökan om förnyelse av beviset
inte har kommit in till myndigheten
före tioårsperiodens utgång.
Prop. 1997/98:43
5§
Slutliga beslut av Patent- och registreringsverket i ärenden om utgiv-
ningsbevis far överklagas hos patentbesvärsrätten inom två månader från
dagen för beslutet.
Patentbesvärsrättens slutliga be-
slut får överklagas till Regerings-
rätten inom två månader från dagen
för beslutet. Därvid tillämpas be-
stämmelserna i 35-37 §§ förvalt-
ningsprocesslagen (1971:291) om
besvär över kammarrättens beslut.
Patentbesvärsrättens beslut skall
innehålla uppgift om att det krävs
särskilt tillstånd för prövning av be-
svär till Regeringsrätten och om de
grunder på vilka sådant tillstånd
meddelas.
4 kap. Om utgivare av filmer och
ljudupptagningar
Patentbesvärsrättens slutliga be-
slut får överklagas till Regerings-
rätten inom två månader från dagen
för beslutet. Därvid tillämpas be-
stämmelserna i 35-37 §§ förvalt-
ningsprocesslagen (1971:291) om
överklagande av kammarrättens be-
slut. Patentbesvärsrättens beslut
skall innehålla uppgift om att det
krävs särskilt tillstånd för prövning
av överklagande till Regeringsrät-
ten och om de grunder på vilka så-
dant tillstånd meddelas.
4 kap. Om utgivare num. av tek-
niska upptagningar
1 §
Sådana ljudupptagningar som I fråga om sådana tekniska upp-
innehåller en för synskadade av- tagningar som innehåller en för
sedd sammanställning av två eller synskadade avsedd sammanställ-
flera periodiska skrifter som ges ut ning av två eller flera periodiska
42
skrifter som ges ut här i landet och
vilkas ägare samverkar om upptag-
ningen (kassettidningar med sam-
manställningar av material ur mer
än en förlaga) utses utgivaren av de
samverkande ägarna.
Prop. 1997/98:43
här i landet och vilkas ägare sam-
verkar om ljudupptagningen (kas-
settidningar med sammanställning-
ar av material ur mer än en förlaga)
skall ha en utgivare. Utgivaren ut-
ses av de samverkande ägarna.
Ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga förlagan
till kassettidningen skall till taltidningsnämnden anmäla vem som är ut-
givare.
Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans
uppdrag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall an-
mälas så som sägs i andra stycket.
2
Den skyldighet att lämna upp-
gifter om vem som har låtit fram-
ställa en film eller en ljudupptag-
ning samt om när, var och av vem
exemplaren har framställts som
föreskrivs i 3 kap. 13 § yttrandefri-
hetsgrundlagen skall fullgöras ge-
nom att uppgifterna intas i själva
filmen eller ljudupptagningen eller
anbringas på dennas kassett eller
motsvarande hölje.
§
Den skyldighet att lämna upp-
gifter om vem som har låtit fram-
ställa en teknisk upptagning samt
om när, var och av vem exemplaren
har framställts som föreskrivs i
3 kap. 13 § yttrandefrihetsgrund-
lagen skall fullgöras genom att
uppgifterna intas i själva den tek-
niska upptagningen eller anbringas
på skivan, kassetten eller motsva-
rande föremål.
3§
Utlänningar far på samma villkor Utlänningar far på samma villkor
som svenska medborgare vara utgi- som svenska medborgare vara utgi-
vare av filmer och ljudupptag- vare av tekniska upptagningar,
ningar.
4§
Den som här i landet skall utse
utgivare för en film eller en ljud-
upptagning är skyldig att bevara ett
exemplar under ett år från det att
filmen eller upptagningen blev of-
fentlig. Denna skyldighet gäller
också sådana filmer och ljudupp-
tagningar som avses i 1 kap. 7 §
andra stycket tryckfrihetsförord-
ningen. Skyldigheten gäller även
för den som låter framställa en
ljudupptagning som sprids till all-
mänheten utan att en utgivare be-
höver utses.
Den som här i landet skall utse
utgivare för en teknisk upptagning
är skyldig att bevara ett exemplar
under ett år från det att upptag-
ningen blev offentlig. Denna skyl-
dighet gäller också sådana tekniska
upptagningar som avses i 1 kap.
7 § andra stycket tryckfrihetsför-
ordningen.
43
5
Justitiekanslern har rätt att utan
kostnad få del av varje skrift, ra-
dioprogram, film eller ljudupp-
tagning som har bevarats enligt
1-4 §§. Han har också rätt att kost-
nadsfritt få en bestyrkt utskrift av
vad som har yttrats i ett radiopro-
gram. Det åligger polismyndigheten
att på begäran biträda Justi-
tiekanslem vid anmodan enligt
denna paragraf.
§
Justitiekanslern har rätt att utan
kostnad få del av varje skrift, ra-
dioprogram eller teknisk upp-
tagning som har bevarats enligt
1-4 §§. Han har också rätt att kost-
nadsfritt få en bestyrkt utskrift av
vad som har yttrats i ett radiopro-
gram. Det åligger polismyndigheten
att på begäran biträda Justi-
tiekanslem vid anmodan enligt
denna paragraf. Vad som nu har
sagts om Justitiekanslern gäller
även allmän åklagare, om Justitie-
kanslern enligt 7 kap. 1 § första
stycket yttrandefrihetsgrundlagen
har överlämnat åt allmän åklagare
att vara åklagare i yttrandefrihets-
mål.
Prop. 1997/98:43
6§'
Varje enskild som anser att ett yttrandefrihetsbrott har begåtts mot ho-
nom i ett radioprogram eller att han har lidit skada på grund av ett sådant
brott i programmet har rätt att hos den som driver sändnings-
verksamheten kostnadsfritt ta del av en inspelning av programmet. Den
enskilde har också rätt att utan kostnad få en kopia av inspelningen eller
en bestyrkt utskrift av vad som har yttrats i programmet. Vad som sägs i
detta stycke gäller dock inte, om det är uppenbart att han inte berörs av
programmet på ett sådant sätt att han kan vara målsägande.
Den skyldighet som avses i första stycket vilar i fråga om sådana ra-
på ägaren till den periodiska skrift
Första stycket skall tillämpas
också på sådana tekniska upptag-
ningar som innehåller en för syn-
skadade avsedd version av en pe-
riodisk skrift som ges ut här i landet
(kassettidningar). I fråga om sådana
kassettidningar som avses i 4 kap.
1 § vilar skyldigheten att låta den
enskilde ta del av en upptagning
och få en utskrift på ägaren till den
periodiska skrift som utgör den hu-
vudsakliga förlagan.
diotidningar som anges i 3 kap. 7 §
som utgör den huvudsakliga förlagan
Första stycket skall tillämpas
också på sådana ljudupptagningar
som innehåller en för synskadade
avsedd version av en periodisk
skrift som ges ut här i landet (kas-
settidningar). I fråga om sådana
kassettidningar som avses i 4 kap.
1 § vilar skyldigheten att låta den
enskilde ta del av en upptagning
och få en utskrift på ägaren till den
periodiska skrift som utgör den hu-
vudsakliga förlagan.
Senaste lydelse 1996:854.
44
2§
Prop. 1997/98:43
I de fall som anges i 10 kap. 11 §
andra stycket tryckfrihetsförord-
ningen och i motsvarande fall enligt
7 kap. 3 § yttrandefrihetsgrund-
lagen far en befattningshavare av
lägst fänriks grad ta en tryckt skrift,
film eller ljudupptagning i förvar.
I de fall som anges i 10 kap. 11 §
andra stycket tryckfrihetsförord-
ningen och i motsvarande fall enligt
7 kap. 3 § yttrandefrihetsgrund-
lagen far en befattningshavare av
lägst fänriks grad ta en tryckt skrift
eller en teknisk upptagning i förvar.
1 §2
De tingsrätter som med stöd av
12 kap. 1 § tryckfrihetsförord-
ningen är behöriga att ta upp tryck-
frihetsmål skall pröva tryckfrihets-
mål och yttrandefrihetsmål i de fall
där den ort som avses i 2,
3 eller 3 a § ligger inom tingsrät-
tens domkrets. Om den orten inte
ligger inom domkretsen för en
tingsrätt som är behörig att ta upp
tryckfrihetsmål, skall målet prövas
av den tingsrätt inom vars domkrets
länsstyrelsen i det län där orten lig-
ger har sitt säte.
De tingsrätter som med stöd av
12 kap. 1 § tryckfrihetsförord-
ningen är behöriga att ta upp tryck-
frihetsmål skall pröva tryckfrihets-
mål och yttrandefrihetsmål i de fall
där den ort som avses i 2 eller 3 §
ligger inom tingsrättens domkrets.
Om den orten inte ligger inom
domkretsen för en tingsrätt som är
behörig att ta upp tryckfrihetsmål,
skall målet prövas av den tingsrätt
inom vars domkrets länsstyrelsen i
det län där orten ligger har sitt säte.
3§
Avgörande för var ett yttrande- Avgörande för var ett yttrande-
frihetsmål skall tas upp är den ort frihetsmål skall tas upp är den ort
varifrån ett radioprogram har utgått varifrån ett radioprogram har utgått
för sändning eller där en film eller för sändning eller där en teknisk
en ljudupptagning har lämnats ut upptagning har lämnats ut för
för spridning eller där brottet på spridning eller där brottet på annat
annat sätt har förövats. sätt har förövats.
8§
Justitiekanslern far hos rätten begära att flera mål skall handläggas i
samma rättegång enligt 7 § andra stycket. Den tilltalade i det av målen
som inte är tryckfrihetsmål eller yttrandefrihetsmål skall få tillfälle att
yttra sig i frågan. Framställningen prövas därefter av rätten. Rättens be-
slut far överklagas särskilt. Har rätten avslagit framställningen, får dock
endast Justitiekanslern föra talan mot beslutet.
En sådan begäran som avses i
första stycket får göras även av
allmän åklagare, om Justitiekans-
lern med stöd av 7 kap. 1 § första
2 Senaste lydelse 1994:1479.
45
|
stycket yttrandefrihetsgrundlagen Prop. 1997/98:43 |
9§
Justitiekanslern är åklagare i mål som enligt 7 § andra stycket far
handläggas i samma rättegång som ett tryckfrihetsmål eller ett yttrande-
|
frihetsmål. |
Justitiekanslern får dock i fall |
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Också i fråga om tekniska upptagningar som inte omfattas av tidiga-
re lydelse och som har lämnats ut för spridning före ikraftträdandet skall
de nya föreskrifterna tillämpas. De nya föreskrifterna tillämpas dock inte
vid prövning av talan som har väckts före ikraftträdandet.
3. De äldre föreskrifterna skall tillämpas på ljudupptagningar som har
lämnats ut för spridning före ikraftträdandet.
46
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1993:1392) om pliktexemplar av
dokument skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:43
7§
Om en skrift som avses i 5 eller 6 § har samma innehåll och utförande
som en tidigare framställd skrift, skall endast två pliktexemplar lämnas,
under förutsättning att pliktexemplar av den tidigare framställda skriften
har lämnats eller lämnas samtidigt.
Föreskrifterna i första stycket gäller inte om annat följer av föreskrif-
terna om kombinerat material i 16 och 17 §§.
Av skrift som har framställts i punktskrift skall två pliktexemplar läm-
nas, om annat inte följer av vad som
Skyldigheten att lämna plikt-
exemplar enligt 5 och 6 §§ omfattar
inte ett radioprogram, en film eller
en ljudupptagning som enligt
1 kap. 7 § andra stycket tryck-
frihetsförordningen skall jämställas
med en bilaga till en periodisk
skrift.
föreskrivs i 9 §.
Skyldigheten att lämna plikt-
exemplar enligt 5 och 6 §§ omfattar
inte ett radioprogram eller en tek-
nisk upptagning som enligt
1 kap. 7 § andra stycket tryckfri-
hetsförordningen skall jämställas
med en bilaga till en periodisk
skrift.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
47
Härigenom föreskrivs att lagen (1994:1478) om förverkande av barn-
Prop. 1997/98:43
pornografi skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
En skildring av barn i pornogra-
fisk bild som påträffas j samband
med en förundersökning skall för-
klaras förverkad, om skildringen är
av verklighetstrogen karaktär och
det inte finns särskilda skäl mot att
den förverkas.
Utöver bestämmelserna i denna
lag gäller vad som i allmänhet är
föreskrivet om beslag och om för-
verkande.
Föreslagen lydelse
En skildring av barn i pornogra-
fisk bild skall förklaras förverkad.
Förverkande får underlåtas om
förverkandet är oskäligt.
Första stycket tillämpas inte, om
en skildring kan förverkas enligt
bestämmelser i brottsbalken eller i
lagen (1960:418) om straff för va-
rusmuggling.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
48
2.9
Härigenom föreskrivs att 3, 4 och 7 §§ lagen (1996:701) om Tullver-
kets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska
unionen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3§‘
Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:
1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och
produkter som avses i lagen (1991:341) om strategiska produkter,
2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning
av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen,
3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),
4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),
5. injektionssprutor och kanyler,
6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel,
7. springstiletter, springknivar, knogjäm, kaststjämor, riv- eller nit-
handskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,
8. kulturföremål som avses i 5 kap. 4-6 §§ lagen (1988:950) om kul-
turminnen m.m.,
9. hundar och katter för annat ändamål än handel,
10. spritdrycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738) och
tobaksvaror vid kontroll av åldersgränsen i 13 § tobakslagen (1993:581),
11. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler,
12. andra djur än sådana som an-
ges ovan och produkter av djur, om
det finns särskild anledning att
misstänka att smittsam sjukdom
förekommer, att djuret eller djur-
produkten på annat sätt utgör en
allvarlig hälsorisk för människor
eller djur, att medföljande doku-
ment är ofullständiga eller felakti-
ga, att erforderliga dokument sak-
nas eller att de villkor som i övrigt
gäller för införseln inte är uppfyll-
da.
12. andra djur än sådana som an-
ges ovan och produkter av djur, om
det finns särskild anledning att
misstänka att smittsam sjukdom
förekommer, att djuret eller djur-
produkten på annat sätt utgör en
allvarlig hälsorisk för människor
eller djur, att medföljande doku-
ment är ofullständiga eller felakti-
ga, att erforderliga dokument sak-
nas eller att de villkor som i övrigt
gäller för införseln inte är uppfyll-
da,
13. barnpornografi enligt lagen
(1998:000) om förbud mot införsel
och utförsel av barnpornografi.
1 Senaste lydelse 1996:944.
49
4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 43
4§
Anmälningsskyldighet föreligger
1. för den som utan erforderligt tillstånd, eller med stöd av tillstånd
som föranletts av vilseledande uppgift, från ett annat EU-land till Sverige
inför eller från Sverige till ett sådant land utför en vara som avses i 3 § 3,
5-8 och 10,
2. för den som från ett annat EU- 2. för den som från ett annat EU-
land till Sverige inför eller från land till Sverige inför eller från
Sverige till ett sådant land utför en Sverige till ett sådant land utför en
vara som avses i 3 § 1, 4, 9, 11 och vara som avses i 3 § 1, 4, 9 och 11-
12. 13.
Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Generaltullstyrelsen
far meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten.
Prop. 1997/98:43
7§
För kontroll av att anmälnings-
skyldigheten enligt denna lag, eller
enligt lagen (1994:1565) om be-
skattning av privatinförsel av alko-
holdrycker och tobaksvaror från ett
land som är medlem i Europeiska
unionen, fullgjorts riktigt och full-
ständigt, samt för kontroll av att
gällande villkor för in- eller utförsel
av sådana varor som anges i 3 § 1
och 3-12 uppfyllts, far en tulltjäns-
teman undersöka
För kontroll av att anmälnings-
skyldigheten enligt denna lag, eller
enligt lagen (1994:1565) om be-
skattning av privatinförsel av alko-
holdrycker och tobaksvaror från ett
land som är medlem i Europeiska
unionen, fullgjorts riktigt och full-
ständigt, samt för kontroll av att
gällande villkor för in- eller utförsel
av sådana varor som anges i 3 § 1
och 3-13 uppfyllts, får en tulltjäns-
teman undersöka
1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan
förvaras vid införsel från eller utförsel till ett annat EU-land,
2. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och
liknande som medförs av en resande vid inresa från eller utresa till ett
annat EU-land, eller av den som kan anmanas att stanna enligt 5 § första
stycket 2.
Ytterligare bestämmelser om befogenheter bl.a. avseende kropps-
visitation och kroppsbesiktning finns i lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
50
Härigenom föreskrivs följande.
En skildring av barn i pornografisk bild får inte föras in i eller ut ur
Sverige.
Bestämmelser om straff för olovlig införsel m.m. finns i lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
51
Prop. 1997/98:43
Barnpornografifrågan
Riksdagen antog våren 1994 efter initiativ från konstitutionsutskottet en
vilande grundlagsändring som innebär att innehav av barnpornografi
skall vara straffbart från den 1 januari 1999 (bet. 1993/94:KU28, rskr.
1993/94:450).
Den 3 november 1994 beslutade regeringen direktiv till en parlamenta-
risk kommitté med uppdrag att utreda på vilket sätt och med vilka medel
barnpornografi bäst kan bekämpas. Kommittén skulle därför undersöka
på vilka områden det krävs insatser för att på ett effektivt sätt förebygga
att det produceras och distribueras bampomografiskt material. Med en
sådan undersökning som utgångspunkt skulle kommittén närmare över-
väga vilka ändringar i lagstiftningen och vilka andra åtgärder som kan
anses motiverade för att förhindra förekomst och spridning av bampor-
nografiskt material. Därvid skulle frågor om kriminalisering av innehav
och annan befattning övervägas särskilt. Kommittén skulle även be-
handla frågan om en åldersgräns kan tas in i bestämmelsen om bampor-
nografibrott. Kommittén antog namnet Bampomografiutredningen.
Bampomografiutredningen överlämnade i mars 1997 betänkandet
Bampomografifrågan Innehavskriminalisering m.m. (SOU 1997:29). En
sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Kommitténs författ-
ningsförslag finns i bilaga 2.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissin-
stanserna finns i bilaga 3. En sammanställning över yttrandena finns till-
gänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju 97/1111).
Regeringen tar i detta lagstiftningsärende upp de frågor som Bampor-
nografiutredningen övervägt, med undantag för förslaget om en särskild
preskriptionsregel för brottet sexuellt ofredande. Den frågan kommer
regeringen att ta upp i ett annat sammanhang.
Till Justitiedepartementet har fler än 10 000 skrivelser kommit in och
tiotusentals namnunderskrifter överlämnats, där enskilda och organisa-
tioner kräver att åtgärder vidtas mot förekomsten av barnpornografi (dnr
Ju 97/2430).
Regeringens förslag till grundlagsändringar i syfte att göra det möjligt
att kriminalisera innehavet av barnpornografi har en annan omfattning
och en annorlunda lagteknisk konstruktion än de grundlagsändringar i
ämnet som riksdagen antog som vilande år 1994. Enligt 8 kap. 15 § andra
stycket regeringsformen far riksdagen inte som vilande anta ett förslag
om stiftande av grundlag som är oförenligt med ett annat vilande grund-
lagsförslag, utan att samtidigt förkasta det först antagna förslaget. För att
riksdagen som vilande skall kunna anta det förslag som regeringen nu
lägger fram krävs enligt regeringens bedömning att riksdagen förkastar
den vilande grundlagsändringen från år 1994.
52
Grundlagsskydd för nya medier m.m.
Den 8 september 1994 beslutade regeringen om direktiv till en parlamen-
tarisk kommitté med uppdrag att analysera tryckfrihetsförordningens
(TF) och yttrandefrihetsgrundlagens (YGL) tillämplighet på nya medier.
Kommittén skulle vidare analysera frågan om förhållandet mellan TF:s
och YGL:s bestämmelser om beslag och konfiskering å den ena sidan
samt offentlighetsprincipen å den andra sidan. Uppdraget omfattade ock-
så att överväga en ändring i YGL som bättre gav uttryck för den i prakti-
ken allt friare etableringsrätten för trådlösa radio- och TV-sändningar än
vad som nu gäller enligt 3 kap. 2 § YGL. Genom ett tilläggsdirektiv den
2 februari 1995 beslutades dock att frågan om etableringsrätten inte läng-
re skulle ingå i uppdraget. Kommittén antog namnet Mediekommittén.
Den 28 februari 1996 överlämnade Justitiekanslern (JK) till regeringen
”Promemoria om vissa frågor rörande yttrandefrihetsbrottet olaga vålds-
skildring m.m. -Justitiekanslems erfarenheter och synpunkter” (Justitie-
departementets dnr Ju 96/839). I promemorian förordade JK att det skulle
övervägas ett förtydligande av den bestämmelse i YGL som anger
grundlagens tillämpningsområde såvitt avser videogram (1 kap. 10 §
YGL). Regeringen beslutade den 23 maj 1996 att promemorian i den
delen skulle överlämnas till Mediekommittén.
Sedan ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) i en framställan
till Justitiedepartementet hemställt att regeringen skulle överväga en änd-
ring av preskriptionstiderna för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp
överlämnades framställan till Mediekommittén.
Mediekommittén överlämnade i mars 1997 betänkandet Grundlags-
skydd för nya medier (SOU 1997:49). En sammanfattning av betänkan-
det finns i bilaga 4. Kommitténs författningsforslag finns i bilaga 5.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissin-
stanserna finns i bilaga 6, och en sammanställning över yttrandena finns
tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju 97/1160).
JK förordade, i den promemoria som han lämnade över till regeringen i
februari 1996, även en sammanläggning av de straffrättsliga bestäm-
melserna om barnpornografi och olaga våldsskildring. Reglerna om straff
för vissa bildframställningar med sexuella motiv borde enligt vad JK an-
förde finnas i samma bestämmelse som reglerna om olaga våldsskildring.
JK förordade vidare en mindre utvidgning av det kriminaliserade områ-
det så att vissa skildringar av sexuella handlingar mellan människor och
djur säkrare skulle kunna hänföras till det straffbara området. Bland an-
nat mot bakgrund av att regeringen i denna proposition föreslår att bam-
pomografibrottet skall flyttas ut från TF:s och YGL:s tillämpnings-
områden anser regeringen att JK:s förslag i denna del inte bör genomfö-
ras.
Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens territoriella till-
lämpningsområden
I promemorian Några frågor om tryckfrihetsförordningens och yttrande-
frihetsgrundlagens territoriella tillämpningsområde (dnr Ju 97/2141) har
Prop. 1997/98:43
53
Justitiedepartementet behandlat TF:s och YGL:s tillämplighet på tryckta
skrifter, filmer och ljudupptagningar som ges ut eller sprids endast utan-
för Sveriges gränser. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga
7, och det remitterade lagförslaget finns i bilaga 8. Promemorian har re-
missbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga
9. Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju
97/2141).
Jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål
1993 års domarutredning överlämnade i juni 1994 betänkandet Domaren
i Sverige inför framtiden - utgångspunkter för fortsatt utredningsarbete
(SOU 1994:99). Med anledning av Europadomstolens fällande dom i
målet Holm mot Sverige lämnar utredningen förslag till en ny bestäm-
melse i TF. Utredningens lagförslag finns i bilaga 10. Betänkandet har
remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser som har yttrat
sig över den del av betänkandet som handlar om jurysystemet i tryckfri-
hets- och yttrandefrihetsmål finns i samma bilaga. En förteckning över
samtliga remissinstanser liksom en sammanställning av remissyttrandena
finns i Ds 1995:17.
De problem som aktualiseras genom Holm-domen samt vissa andra
frågor med anknytning till jurysystemet diskuteras i departementspro-
memorian Jurymedverkan och fallet Holm - En översyn och analys (Ds
1997:25). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 11. Prome-
morians lagförslag finns i bilaga 12. Promemorian har remissbehandlats.
En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 13. En samman-
ställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet
(dnr Ju 97/1092).
Utgivningsbevis för periodiska skrifter och ägare till sådana skrifter
Justitiedepartementet har i departementspromemorian Något om utgiv-
ningsbevis för periodiska skrifter och om ägare till sådana skrifter (Ds
1997:30) tagit upp frågan om lämpligheten av att låta utgivningsbevis för
periodiska skrifter gälla för en begränsad tid. Vidare har frågan om ut-
länningars rätt att äga sådana skrifter behandlats. En sammanfattning av
promemorian finns i bilaga 14, och det remitterade författningsförslaget
finns i bilaga 15. Promemorian har remissbehandlats och en förteckning
över remissinstanserna finns i bilaga 16. Remissyttrandena finns till-
gängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju 90/166).
Vissa tillämpningsproblem rörande främst yttrandefrihetsgrundlagen
Den 21 maj 1997 överlämnade JK till regeringen ”Framställning i anled-
ning av vissa tillämpningsproblem rörande främst yttrandefrihets-
grundlagen” (Justitiedepartementets dnr Ju 97/1925). I promemorian tar
JK upp frågor om bl.a. beräkning av preskriptionstiden när det gäller ytt-
randefrihetsbrott i filmer och andra upptagningar, skyldigheten att ange
Prop. 1997/98:43
54
vilka avsnitt i en upptagning som har föranlett ett beslag i ett ärende om
yttrandefrihetsbrott och åtalstiden efter ett utredningsbeslag med anled-
ning av ett yttrandefrihetsbrott. JK:s promemoria har remissbehandlats.
Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju
97/1925).
Av JK:s promemoria framgår att tillämpningen av en del av YGL:s be-
stämmelser är förenad med praktiska problem som inte är obetydliga.
Frågorna kräver emellertid en djupare analys än som har varit möjlig
inom ramen för detta lagstiftningsarbete. Regeringen vill därför inte nu
gå fram med förslag till grundlagsändringar på grundval av JK:s prome-
moria, och behandlar sålunda inte JK:s förslag ytterligare i denna propo-
sition. De frågor som JK tar upp bör i stället göras till föremål för en me-
ra ingående beredning.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 6 november 1997 att inhämta Lagrådets ytt-
rande över de lagförslag som finns i bilaga 17. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 18. Regeringen återkommer i berörda avsnitt till Lagrådets syn-
punkter.
Prop. 1997/98:43
I 6 kap. brottsbalken (BrB) straffbeläggs gärningar där någon genom
våld, hot, tvång eller andra liknande otillbörliga förfaranden förmår nå-
gon till samlag eller annat sexuellt umgänge. Bestämmelserna gäller oav-
sett offrets ålder. Om gärningen begås mot ett barn bedöms brottet dock
strängare än om offret är en vuxen person.
Beträffande unga och gärningsmannen närstående personer finns be-
stämmelser som straffbelägger sexuellt umgänge även om detta inte inne-
fattar våld eller tvång. För sexuellt utnyttjande av underårig kan enligt
6 kap. 4 § i grova fall utdömas fängelse upp till åtta år. Brottsbeteckning-
en omfattar fall där någon har sexuellt umgänge med den som är under
18 år och är hans avkomling eller står under hans fostran eller för vars
vård eller tillsyn han har att svara på grund av myndighets beslut. Även
allt sexuellt umgänge med barn under 15 år omfattas.
Slutligen kan den som i annat fall sexuellt berör barn under 15 år eller
som förmår barnet att företa eller medverka i någon handling av sexuell
innebörd dömas för sexuellt ofredande till böter eller fängelse högst två
55
år (6 kap. 7 §). Detsamma gäller den som uppträder uppenbart sedlig- Prop. 1997/98:43
hetssårande mot annan oberoende av dennes ålder, t.ex. genom blottning.
Att ett sexualbrott begås for att dokumenteras i pornografiskt syfte tor-
de normalt innebära en större integritetskränkning för brottsoffret än om
en bildupptagning inte hade gjorts. Att ett sexualbrott har dokumenterats
kan således, oavsett offrets ålder, föranleda ett strängare straff för brottet
än om detta inte skett. Bampomografibrottet får sin särskilda betydelse
om gärningsmannen har för avsikt att visa en skildring av brottet för and-
ra. Att bilderna sätts i omlopp innebär nämligen en ytterligare kränkning
av barnet, skild från den kränkning som beaktas inom ramen för sexual-
brottet.
Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen straffas allt sexuellt
umgänge med barn under 15 år. Också den som fyllt 15 men inte 18 år
skyddas emellertid som framgår av 6 kap. 4 § BrB från sexuellt umgänge
med den som svarar för hans eller hennes fostran, vård eller tillsyn.
Den 1 januari 1995 infördes därutöver ett nytt andra stycke i stadgan-
det om sexuellt ofredande, 6 kap. 7 § BrB. I detta straffbeläggs att genom
tvång, förledande eller annan otillbörlig påverkan förmå även någon som
har fyllt 15 men inte 18 år att företa eller medverka i en handling med
sexuell innebörd, om handlingen är ett led i framställning av en porno-
grafisk bild eller utgör posering i annat fall än när det är fråga om fram-
ställning av en bild. Gärningsmannen måste inte ha haft insikt om den
unges ålder, utan det är tillräckligt att gärningsmannen hade skälig an-
ledning anta att den unge inte var fyllda 18 år. Detta följer av 6 kap. 11 §
BrB som gäller vid samtliga sexualbrott.
Genom bestämmelsen straffbeläggs således användande av underåriga
modeller vid framställande av pornografiska bilder, även om modellerna
är till synes fullt pubertetsutvecklade. Bestämmelsen är tillämplig även
vid posering där endast den underårige företar en handling med sexuell
innebörd. Bestämmelsen om sexuellt ofredande träffar alltså de flesta fall
av bampomografisk bildupptagning.
Barnpornografibrottet
För bampomografibrott döms den som skildrar barn i pornografisk bild
med uppsåt att bilden sprids om inte gärningen med hänsyn till omstän-
digheterna är försvarlig. Detsamma gäller den som sprider sådan bild av
barn (16 kap. 10 a § BrB). För att det skall vara möjligt att ingripa om
sådana skildringar sprids genom tryckt skrift, i TV eller i en film eller i
ett videogram, finns en bestämmelse i 7 kap. 4 § 12 tryckfrihetsord-
ningen (TF) till vilken 5 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) hän-
visar.
När pornografin avkriminaliserades år 1971 gjordes inga undantag för
dess grövre former. Under 1970-talet kom barnpornografi ska framställ-
ningar i form av tryckta skrifter och smalfilmer att säljas i öppna former
bl.a. i butiker för pornografi. Barnpornografin väckte efter en tid reaktio-
ner. En stark opinion krävde kriminalisering. I regeringens direktiv till
56
Yttrandefrihetsutredningen uppdrogs åt utredningen att mot bakgrund
härav överväga en försiktig utvidgning av det straffbara området.
Yttrandefrihetsutredningen anförde i delbetänkandet Barnpornografi
(Ds Ju 1978:8) att avbildandet av barn i syfte att framställa barnporno-
grafi utgör en allvarlig kränkning av barnets integritet. Ett ytterligare
motiv för en kriminalisering av barnpornografin ansågs vara att den
kränkte barn i allmänhet.
Regeringen anslöt sig till utredningens uppfattning och framhöll ytter-
ligare bl.a. den integritetsskada som kan uppkomma när barn medverkar
vid tillkomsten av pornografi och de skadeverkningar som härvid kan
drabba dessa barns syn på sexualiteten. Sådana skäl för begränsningar i
yttrandefriheten och informationsfriheten som anges i 2 kap. 13 § rege-
ringsformen befanns föreligga (prop. 1978/79:179 s. 8).
Att skildra barn i pornografisk bild blev straffbart fr.o.m. år 1980, när
ändringarna i BrB och TF trädde i kraft. Då omfattades inte filmer och
videogram av något grundlagsskydd motsvarande det tryckfrihetsrättsli-
ga, utan ett sådant infördes fullt ut först i och med att YGL trädde i kraft
den 1 januari 1992.
Maximistraffet för bampomografibrott höjdes till två års fängelse ge-
nom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1993 (SFS 1993:207). Detta
motsvarade straffet för olaga våldsskildring och innebar att preskrip-
tionstiden förlängdes vilket enligt föredraganden kunde ge ökade möjlig-
heter till ingripanden (prop. 1992/93:141 s. 44).
Innebörden av straffbestämmelsen
Innebörden av straffbestämmelsen om bampomografibrott i BrB och i de
båda grundlagarna är i huvudsak följande. Brottet avser skildrande i bild.
Motsvarande skildringar i text eller enbart ljud omfattas därför inte av det
straffbara området. Däremot omfattas även tecknade bilder och filmer
och andra icke autentiska skildringar bl.a. sådana som framställts genom
bildmanipulation, t.ex. genom datateknik.
Under de båda grundlagarnas och brottsbalkens bestämmelser faller all
barnpornografi i form av tryckta bilder och teckningar samt stillbilder
eller rörliga bilder i filmer, videogram eller på television. Bilder och
teckningar som inte är tryckta samt stillbilder eller rörliga bilder i datori-
serad (elektronisk) form faller i huvudsak utanför grundlagarnas be-
stämmelser men omfattas av regleringen i brottsbalken. I sammanhanget
bör dock erinras om att vissa bilder i elektronisk form kan omfattas av
YGL, nämligen om den s.k. databasregeln i 1 kap. 9 § YGL är tillämplig.
Bilden skall enligt vanligt språkbruk och allmänna värderingar vara
pornografisk för att den skall vara straffbar till sitt innehåll. I motiven
hänvisades till den användning ordet pornografisk har i bestämmelsen
om otillåtet förfarande med pornografisk bild i 16 kap. 11 § BrB. Med
pornografisk borde enligt motivuttalanden till detta lagrum förstås en bild
som, utan att besitta några vetenskapliga eller konstnärliga värden, på ett
ohöljt och utmanade sätt återger ett sexuellt motiv (prop. 1970:125
s. 79 f.).
Prop. 1997/98:43
57
Det krävs inte att bilden skildrar ett barn som deltar i en sexuell hand-
ling. Även en bild som på annat sätt skildrar barn på ett sätt som är ägnat
att vädja till sexualdriften omfattas av det straffbara området.
Med barn avses enligt motivuttalanden en person vars könsmognads-
process inte är avslutad (prop. 1978/79:179 s. 9). Det finns alltså ingen
fast åldersgräns som bestämmer vad som är ett barn. Lagstiftaren har
lämnat åt rättstillämpningen att göra den närmare avgränsningen.
För att straffbart spridande skall föreligga skall bildinnehållet förmed-
las till eller göras tillgängligt för andra. För straffbarhet uppställs i och
för sig inte något krav på att bilden förmedlats till allmänheten. Men det
fordras dock mer än att den gjorts tillgänglig för endast ett fatal personer.
Varje skildring av barn i pornografisk bild eller spridning av sådan bild
är inte straffbar. Undantag görs för det fall att gärningen med hänsyn till
omständigheterna är försvarlig. Frågan om gärningen är försvarlig skall,
enligt vad som framgår av förarbetena, avgöras mot bakgrund av syftet
med framställningen och det sammanhang i vilket den förekommer. Hän-
syn till konstnärliga intressen, allvarligt syftande nyhetsförmedling och
vetenskapligt arbete anförs i motiven som exempel på fall där ett spri-
dande kan vara försvarligt (a. prop. s. 9 f.). För att en sådan bedömning
skall komma i fråga skall bilden dock ingå som ett naturligt och befogat
led i det sammanhang där den förekommer.
Ett exempel på tillämpning av försvarlighetsrekvisitet är det beslut
som Justitiekanslern (JK) meddelade den 31 januari 1994 med anledning
av att nyhetsprogrammet Rapport i TV 2 hade visat sekvenser ur bam-
pomografiska videogram som tagits i beslag inom ramen för Huddinge-
och Norrköpingsfallen och som förevisats av Rädda Barnen i syfte att
väcka en opinion mot företeelsen. I anmälningar till JK ifrågasattes om
inte nyhetsinslaget innefattade bampomografibrott. JK fann att syftet
med inslaget och det sammanhang i vilket det förekom innebar att det
utan tvekan fick anses ha ingått som ett led i en allvarligt syftande ny-
hetsförmedling definierad enligt sådana kriterier som enligt förarbetena
skulle vinna beaktande. Förevisandet av skildringarna skulle därmed en-
ligt JK i detta fall vid en straffrättslig prövning bedömas ha varit försvar-
ligt och därmed inte utgöra yttrandefrihetsbrott (dnr 148-94-31 och 171—
94-31).
Bilder som har spritts under försvarliga omständigheter är inte utan vi-
dare möjliga att sprida vidare under åberopande av försvarlighetsrekvisi-
tet. En skildring som av konstnärliga skäl ansetts försvarlig torde emel-
lertid i princip bibehålla denna karaktär oavsett i vilka senare samman-
hang den kan förekomma. Men det kan väl tänkas att sådana bampomo-
grafiska bilder eller filmsekvenser som har spritts i ett försvarligt syfte
genom t.ex. nyhetsprogram i TV eller i form av videogram förevisade av
frivilligorganisationer, kan komma att sammanställas och hanteras i
sammanhang som inte kan bedömas som försvarliga.
Prop. 1997/98:43
58
Prop. 1997/98:43
Censurförbudet
Enligt tryckfrihetsförordningen (TF) får det inte uppställas något krav på
att myndigheter skall granska en skrift före det att den ges ut. Det far inte
heller införas bestämmelser som innebär ett förbud mot att trycka en
skrift (1 kap. 2 § första stycket). Detta förbud mot censur är undantags-
löst.
Tryckfrihetsförordningen innehåller även bestämmelser om skydd för
tryckning, utgivning och spridning av tryckt skrift (1 kap. 2 § andra
stycket, 4 kap. 1 § och 6 kap. 1 §). Dessa bestämmelser innebär bl.a. att
myndigheter inte far på grund av innehållet i skriften hindra tryckning
eller utgivning av den eller att den sprids till allmänheten, att det inte far
ställas krav på tillstånd att driva tryckeri samt att alla har rätt att sprida
redan utgivna tryckta skrifter. Tryckerirätten gäller liksom censurförbu-
det utan undantag. Däremot finns det emellertid föreskrivet vissa in-
skränkningar i spridningsrätten.
Dessa tryckfrihetsrättsliga principer har förts över till yttrandefrihets-
grundlagens tillämpningsområde med undantag för en möjlighet att lag-
stifta om godkännande av filmer som skall visas offentligt, vilken ut-
nyttjats för bestämmelser om Statens Biografbyrås verksamhet med att
förhandsgranska filmer för offentlig visning. Men det far således inte
förekomma att något som är avsett att framföras i ett radio- eller TV-
program, i en ljudupptagning eller i en film som inte skall visas offentligt
först måste granskas av en myndighet eller annat allmänt organ. Inte
heller är det tillåtet för myndigheter eller andra allmänna organ att på
grund av det väntade innehållet i ett program, en ljudupptagning eller en
film, med nyss nämnda undantag, förbjuda eller hindra att framställning-
en offentliggörs eller att den sprids (1 kap. 3 § YGL). Vidare föreskriver
yttrandefrihetsgrundlagen att alla har rätt att framställa och sprida filmer
m.m.
Det finns vissa undantag från principen om rätten att sprida tryckta
skrifter och filmer. Det hänvisas således till allmän lag vad gäller t.ex.
den som skyltar med pornografisk bild på ett anstötligt sätt eller utan be-
ställning sänder pornografisk bild till en annan (6 kap. 2 § TF, 3 kap.
12 § YGL, jfr 16 kap. 11 § brottsbalken).
Principen om ensamansvar
Enligt båda grundlagarna är huvudprincipen att endast en person skall
vara ansvarig för innehållet i den tryckta skriften eller filmen. Ensam-
ansvaret innebär att andra som medverkar vid framställningens tillkomst
i princip inte kan ställas till ansvar för innehållet.
Utgångspunkten är att det skall finnas en utgivare för periodiska skrif-
ter, för radio- och TV-program, filmer och videogram och att denne i
första hand är ansvarig för innehållet. Utgivaren har bestämmanderätten
över vad som skall tas in i framställningen. Om det inte finns någon utgi-
59
vare för en periodisk skrift är det ägaren som är ansvarig för innehållet.
För skrifter som inte är periodiska är det i första hand författaren som är
ansvarig om han finns angiven på skriften, annars faller ansvaret på för-
läggaren, dvs. den som haft hand om tryckningen eller givit ut annans
skrift. Vet man inte vem denne är, är det den som rent faktiskt tryckt
skriften som ansvarar.
Om det inte finns någon utgivare för en film är det den som låtit fram-
ställa filmen som är ansvarig för innehållet.
För tryckta skrifter och filmer finns en gemensam i sista hand för inne-
hållet ansvarig person, nämligen spridaren.
Ansvarsreglema innebär bl.a. att den som köper eller på annat sätt för-
värvar filmer eller tryckta skrifter som innefattar brott mot grundlagarna
inte kan fallas till ansvar för detta.
Grundlagarnas krav på utgivning
Utgivningen har betydelse i flera hänseenden. Tryckfrihets- eller yttran-
defrihetsbrott föreligger först genom utgivningen och ingripande mot
sådant brott far ske först efter utgivningen. Kontrollen över tryckta
skrifter och filmer anknyter också till utgivningen; när skriften ges ut
inträder skyldighet att lämna exemplar till arkiv och för granskning. Ut-
givningen har även betydelse för frågan om preskription.
Enligt 1 kap. 6 § TF skall en tryckt skrift, för att anses som en sådan,
vara utgiven. Med utgivning förstås enligt lagrummet att skriften har bli-
vit utlämnad till salu eller för spridning på annat sätt. Av motiven fram-
går att spridningen inte behöver ha skett bland allmänheten utan även
utlämnande för spridning inom en begränsad krets av personer konstitue-
rar utgivning (SOU 1947:60 s. 60 f. och 216). Motsvarande bestämmelse
för filmer och videogram finns i 1 kap. 10 § YGL.
Rätten att inneha informationsbärare
Utan att det uttryckligen anges i tryckfrihetsförordningen eller yttrande-
frihetsgrundlagen bygger dessa grundlagar på förutsättningen att rätten
att inneha tryckta skrifter, filmer och ljudupptagningar inte far begränsas
annat än av ordnings- och säkerhetsskäl på sådana institutioner som t.ex.
sjukhus, militärförläggningar och kriminalvårdsanstalter.
Det har föreslagits att rätten att inneha sådana s.k. informationsbärare
uttryckligen skall slås fast i grundlag. Yttrandefrihetsutredningen före-
slog att en bestämmelse om rätt att för privat bruk inneha tryckta skrifter,
filmer och mottagare för radiosändningar m.m. avsedda att ta emot eller
återge yttranden riktade till allmänheten skulle föras in i regeringsfor-
men. Utredningens förslag fördes emellertid inte vidare bl.a. på den
grunden att det ansågs finnas risk för att en sådan bestämmelse skulle
kunna läsas motsatsvis (se prop. 1986/87:151 s. 63 f.).
Varken tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen inne-
håller således någon bestämmelse som innebär att det kan vara straffbart
att inneha en viss skrift eller en film. Det är uppenbarligen inte förenligt
Prop. 1997/98:43
60
med grundlag att i vanlig lag föreskriva om en möjlighet att ingripa mot
en enskild person endast under åberopande av att denne innehar en skrift
eller en film som innehåller yttranden eller skildringar som vid utgivning
eller spridning skulle kunna utgöra tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott.
Om en bampomografisk bild sprids genom en tryckt skrift eller genom
ett medium som omfattas av YGL gäller följande.
Tryckt skrift och film som innefattar tryck- och yttrandefrihetsbrott far
enligt 7 kap. 7 § första stycket TF och 5 kap. 6 § första stycket YGL kon-
fiskeras. Konfiskering innebär att för spridning avsedda exemplar av
framställningen skall förstöras. Konfiskering anses inte kunna ske av det
antal exemplar av en framställning som utgör pliktleveransexemplar.
Konfiskering kan endast avse utgivet material.
Den 1 januari 1995 har nya bestämmelser i 7 kap. 7 § tredje stycket TF
och 5 kap. 6 § tredje stycket YGL om konfiskering börjat att gälla (bet.
1993/94:KU28, rskr. 1993/94:450, bet. 1994/95:KU6, rskr. 1994/95:12,
SFS 1994:1476 och 1994:1477). Framställningar som innefattar skildring
av barn i pornografisk bild av verklighetstrogen karaktär far numera även
i annat fall än de redan nämnda konfiskeras om inte innehavet är försvar-
ligt med hänsyn till omständigheterna. Konfiskering innebär i dessa fall
att samtliga exemplar av framställningen som påträffas i samband med en
förundersökning skall förstöras.
Konfiskeringsbestämmelsema i 7 kap. 7 § första stycket TF och i
5 kap. 6 § första stycket YGL är fakultativa och konfiskering skall ske
endast om det är nödvändigt ur allmän synpunkt. Normalt anses inte kon-
fiskering vara meningsfull om en framställning redan blivit spridd i stör-
re omfattning och det därför skulle vara meningslöst att konfiskera den.
Även de nya konfiskeringsbestämmelsema är fakultativa. De har till-
kommit bl.a. för att sådant material som hos andra än den för yttrandet
ansvarige har tagits i beslag under en förundersökning inte skall behöva
lämnas tillbaka. Därmed torde inte frågan om hur omfattande spridningen
av en framställning är ha någon betydelse vid prövningen av frågan om
konfiskering skall ske.
För sådana bampomografiska skildringar som inte omfattas av grund-
lagarna gäller följande.
I brottsbalken finns bestämmelser som innebär att föremål som på
grund av sin särskilda beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt kan
komma till brottslig användning far förverkas. Detsamma gäller föremål
som frambringats genom brott om det är påkallat för att förebygga brott
eller om det annars finns särskilda skäl (36 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken).
Enligt lagen (1994:1478) om förverkande av barnpornografi, vilken
även den har trätt i kraft den 1 januari 1995, skall bampomografiska bil-
der av verklighetstrogen karaktär som anträffas vid en förundersökning
och som inte omfattas av TF:s och YGL:s tillämpningsområde förklaras
förverkade om det inte finns särskilda skäl mot detta. I frågan om vad
som kan utgöra särskilda skäl anges i förarbetena att ledning kan hämtas i
Prop. 1997/98:43
61
vad som skall utgöra försvarlig gärning enligt 16 kap. 10 a § BrB (bet.
1993/94:KU28 s. 43 f.).
Den särskilda förverkandelagen är avsedd att tillämpas i sådana fall där
brottsbalkens förverkanderegler inte är tillämpliga.
Sedan den 1 januari 1995 kan således all barnpornografi som är av
verklighetstrogen karaktär och som påträffas i samband med en förunder-
sökning tas i beslag för konfiskering eller förverkande. För tryckta skrif-
ter och filmer gäller dock som nämnts att de måste ha utgivits för att kon-
fiskering skall kunna ske.
Som har framgått antog riksdagen våren 1994 på initiativ av konstitu-
tionsutskottet en vilande grundlagsändring som innebär att innehav av
barnpornografi skall kunna vara straffbart fr.o.m. den 1 januari 1999.
Den vilande grundlagsändringen innefattar ändringar i både tryckfrihets-
förordningen (7 kap. 9 §, 9 kap. 2 § och 12 kap. 1 §) och yttrandefrihets-
grundlagen (5 kap. 7 §). Ändringarna går ut på att det i de båda grundla-
garna föreskrivs att om någon som inte bär det tryck- respektive yttrande-
frihetsrättsliga ensamansvaret innehar en skildring av barn i pornografisk
bild av verklighetstrogen karaktär, och innehavet inte med hänsyn till
omständigheterna är försvarligt, så gäller utan hinder av grundlagarna
vad som är föreskrivet i lag om straff för sådant brott.
Bestämmelserna medger alltså att innehav av sådana verklighetstrogna
bampomografiska framställningar som omfattas av grundlagsskyddet -
tryckta skrifter, filmer och videogram - och som givits ut, spritts till all-
mänheten kan kriminaliseras i vanlig lag (brottsbalken). Endast den som
inte ansvarar för det tryck- eller yttrandefrihetsbrott som spridningen kan
ha inneburit skall kunna straffas för innehavsbrott. Målen skall processu-
ellt behandlas som tryck- eller yttrandefrihetsmål.
Sverige har undertecknat FN:s konvention den 20 november 1989 om
barnets rättigheter, den s.k. barnkonventionen. Konventionen trädde i
kraft den 2 september 1990. Sverige ratificerade konventionen utan att
reservera sig på någon punkt och har därigenom iklätt sig en folkrättslig
förpliktelse att följa konventionens alla bestämmelser.
Med barn avser konventionen enligt artikel 1 varje människa under 18
år som inte har blivit myndig tidigare enligt den för henne gällande la-
gen. Konventionen innehåller bestämmelser avsedda att tillförsäkra bam
grundläggande rättigheter och att bereda bam skydd mot övergrepp och
utnyttjande. Konventionsstatema har åtagit sig att respektera och tillför-
säkra varje bam inom sin jurisdiktion de rättigheter som anges i konven-
tionen och att vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra
åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i konventionen.
I konventionens artikel 34 åtar sig konventionsstatema att skydda bam
mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. För detta
Prop. 1997/98:43
62
ändamål skall konventionsstatema särskilt vidta alla lämpliga nationella,
bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra (a) att ett bam för-
mås eller tvingas att delta i en olaglig sexuell handling, (b) att bam ut-
nyttjas för prostitution eller annan olaglig sexuell verksamhet och (c) att
bam utnyttjas i pornografiska framställningar och i pornografiskt materi-
al.
Artikel 34 kräver inte att dess ändamål skall uppfyllas med straffrätts-
lig lagstiftning. Barnkonventionen lämnar således stort utrymme för att
välja olika metoder för att uppnå de angivna syftena.
Europarådets ministerkommitté antog den 9 september 1991 en re-
kommendation rörande bl.a. sexuell exploatering av bam (No. R (91) 11)
där medlemsstaterna uppmanas att särskilt undersöka möjligheten att
kriminalisera innehav av barnpornografi. Kommittén anmärkte att den
var övertygad om att efterfrågan på barnpornografi stimulerade produ-
centerna. Vidare ansågs att möjligheten att åtala konsumenter av barn-
pornografi skulle underlätta strävanden att identifiera producenter, distri-
butörer, deltagande bam och pedofila sexualbrottslingar som vanligen
var samlare av barnpornografi.
FN:s kommission för mänskliga rättigheter har antagit (1992/74) ett
aktionsprogram för bekämpande av handel med bam, barnprostitution
och barnpornografi. Det innehåller olika förslag till åtgärder vilka FN:s
medlemsstater rekommenderas att genomföra. Såvitt gäller barnporno-
grafi uppmanas medlemsstaterna att i förekommande fall kriminalisera
produktion, distribution och innehav av barnpornografi.
Nordiska rådet har den 10 mars 1994 i en rekommendation uttalat att
innehav av barnpornografi bör kriminaliseras i hela Norden.
I augusti 1996 var Sverige värdland för Världskongressen mot kom-
mersiell sexuell exploatering av barn. En deklaration och en handlings-
plan för åtgärder mot kommersiell sexuell exploatering av bam antogs
enhälligt. Planen för åtgärder innehåller en uppmaning till alla stater att
företa ett stort antal angivna åtgärder mot kommersiell sexuell exploate-
ring av bam, bl.a. att utarbeta eller stärka och tillämpa nationella lagar
som fastställer det straffrättsliga ansvaret hos dem som erbjuder tjänster,
hos kunder och mellanhänder i fråga om barnprostitution, handel med
bam, barnpornografi, inklusive innehav av barnpornografi, och annan
olaglig sexuell verksamhet. Vidare uppmanas alla stater att före år 2000
upprätta en nationell plan för åtgärder.
Mot denna bakgrund tillsatte regeringen i september 1996 en interde-
partemental arbetsgrupp med uppgift att utarbeta en nationell plan för
åtgärder mot kommersiell sexuell exploatering av bam. Arbetsgruppen
har i augusti 1997 redovisat ett förslag vilket enligt gruppens bedömning
bör utgöra grunden för den slutgiltiga utformningen av regeringens
handlingsplan mot kommersiell sexuell exploatering av bam.
Europeiska unionens råd har den 24 februari 1997 beslutat en gemen-
sam åtgärd på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen
om åtgärder mot människohandel och sexuellt utnyttjande av bam
(97/154/RIF). Den gemensamma åtgärden innebär bl.a. att medlemssta-
terna skall se över gällande lag och praxis för att se till att sexuellt ut-
nyttjande av bam blir straffbelagt. Enligt den gemensamma åtgärden in-
Prop. 1997/98:43
63
nefattar sexuellt utnyttjande av bam utnyttjande av bam i pornografiskt
material, däribland att framställa, sälja och distribuera eller på annat sätt
bedriva handel med sådant material samt att inneha sådant material. En-
ligt den gemensamma åtgärden skall, med undantag för innehav av bam-
pomografiskt material, även medverkan i eller försök till de brott som
avses vara straffbelagda. Rådet skall före utgången av år 1999 bedöma
hur medlemsstaterna har uppfyllt sina skyldigheter enligt den gemen-
samma åtgärden.
Regeringens förslag: I princip all befattning med barnpornografi
skall vara kriminaliserad, även innehav. Detta innebär en omfattande
utvidgning av det straffbelagda området.
Barnpornografiutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak
med regeringens.
Remissinstanserna: Nästan alla är för en utvidgad kriminalisering
som också innefattar en kriminalisering av innehav av barnpornografi.
Bland de remissinstanser som sålunda ställer sig bakom utredningens
bedömning finns Hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tings-
rätt, Göteborgs tingsrätt, Trollhättans tingsrätt, Umeå tingsrätt, Kam-
marrätten i Stockholm, Kammarrätten i Göteborg, Justitiekanslern,
Riksåklagaren, Brottsoffermyndigheten, Svenska UNICEF-kommittén,
Röda korset, Socialstyrelsen, Barnombudsmannen, Statens skolverk,
Svenska kyrkans centralstyrelse, Rädda Barnen, Svenska kommunför-
bundet, Landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Televi-
sion AB, Akademikerförbundet SSR, Alla kvinnors hus, Barn- och ung-
domspsykiatriska kliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping, BRIS,
ECPAT Sverige, Fredrika-Bremer-Förbundet, Föreningen Sveriges So-
cialchefer, Manliga nätverket, Riksorganisationen för kvinnojourer i
Sverige, Statstjänstemannaförbundet, Sveriges domareförbund, Sveriges
Kommunaltjänstemannaförbund, Sveriges Kristna Råd och Sveriges Fri-
kyrkosamråd, Sveriges Psykologförbund, Våldsskildringsrådet m.fl.
Några remissinstanser är emellertid tveksamma eller negativa. Juridis-
ka fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att det inte är visat att
en vidgad kriminalisering är befogad. Juridiska fakultetsstyrelsen vid
Lunds universitet anser att varje beslut om en nykriminalisering eller
uppkriminalisering alltid bör grundas på en nytto- kostnadsberäkning
som gäller alla för- och nackdelar av åtgärden. Enligt universitetet är det
en klar brist att utredningen inte har redovisat någon sådan beräkning.
Svenska Tidningsutgivareföreningen och Svenska Journalistförbundet
avstyrker båda en innehavskriminalisering med hänvisning till de allvar-
liga effekterna när det gäller systematiken för grundlagarna på det tryck-
och yttrandefrihetsrättsliga området.
Skälen för regeringens förslag: Barnpornografi är en avskyvärd och
oacceptabel företeelse i vårt samhälle. Barnpornografi förutsätter nästan
Prop. 1997/98:43
64
alltid ett hänsynslöst utnyttjande av bam. Under senare år har det visat Prop. 1997/98:43
sig att det i inte obetydlig omfattning förekommer barnpornografi även
av mycket grovt slag.
Det framstår som djupt otillfredsställande att enskilda personer utan att
riskera annat än ett förverkande av materialet, skall kunna förvärva och
inneha material som skildrar grova övergrepp mot bam. Varje företeende
av en bampomografisk bild innebär en straffvärd kränkning av det avbil-
dade barnet men också av bam i allmänhet. Även ett innehav av en sådan
bild utgör en fortlöpande integritetskränkning. Det kan vidare inte ute-
slutas att en innehavare av en sådan bild kan komma att visa den för ett
bam i syfte att förmå barnet att medverka i sådana handlingar som skild-
ras på bilden.
I detta sammanhang måste intresset av att förhindra den integri-
tetskränkning av det avbildade barnet och av bam i allmänhet som varje
befattning med bampomografiskt material innebär fa väga utomordent-
ligt tungt. Detta talar med styrka för ytterligare åtgärder bl.a. inriktade
mot innehav av sådant material.
Handeln med barnpornografi sker i dag i det fördolda eftersom fram-
ställning och försäljning av sådant material är förbjudet. En kriminalise-
ring av innehav av barnpornografi kan emellertid väntas leda till en
minskad efterfrågan av sådant material. Detta kan i sin tur antas medföra
en minskad produktion och spridning av barnpornografi. Härigenom kan
sådana sexuella övergrepp mot bam som regelmässigt förekommer i
samband med framställningen motverkas. En kriminalisering av innehav
skulle också innebära att det inte längre skulle gå att freda sig med att
materialet inte var avsett för spridning. Uppenbart straffvärda fall av be-
fattning med barnpornografi skulle i betydligt större utsträckning än i dag
bli möjliga att bestraffa.
Det var också bl.a. dessa hänsyn som låg bakom riksdagens beslut år
1994 att kriminalisera innehav av barnpornografi - det vilande förslaget
till grundlagsändring - och att vidga möjligheterna att konfiskera och
förverka barnpornografi.
Utredningen har sedan dess kartlagt och undersökt omfattningen av
den hantering av bampomografiskt material som förekommer här i lan-
det. Även om kunskaperna om utbredning, distributionssätt m.m. när det
gäller barnpornografi sålunda har djupnat, innebär inte undersökningens
resultat att det grundläggande ställningstagande som riksdagen gjorde
1994 och de avvägningar som motiverade de åtgärder som då företogs,
på något sätt skulle ha förlorat i styrka eller betydelse. Så har också ut-
redningen liksom de allra flesta remissinstanserna kommit fram till att
långtgående åtgärder mot förekomsten av barnpornografi är påkallade.
Ingen motsätter sig egentligen skärpta åtgärder mot barnpornografin.
En annan sak är att man kan ha olika åsikter i frågan om det är befogat att
straffbelägga innehav, både med hänsyn till effektiviteten av kriminalise-
ringen och till de motstående tryck- och yttrandefrihetsrättsliga värdena.
För regeringen är skyddet av det uppväxande släktet en av de allra
mest angelägna uppgifterna. Ingen annan grupp i samhället är i samma
behov av det allmännas stöd i olika former. Detta skyddsvärde kommer
5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 43
till uttryck bl.a. i FN:s barnkonvention. Självfallet är det särskilt betydel-
sefullt att förhindra att bam utnyttjas sexuellt av vuxna.
Regeringen instämmer således med alla dem som framhåller det vä-
sentliga intresset av att kunna ingripa mot själva innehavet av barnporno-
grafi. Starka kriminalpolitiska skäl talar för att innehav av barnpornografi
blir straffbart. Så har Sverige också i olika internationella sammanhang,
dels genom den vid världskongressen mot kommersiell sexuell exploate-
ring av bam antagna deklarationen, dels genom rådets beslut om gemen-
sam åtgärd mot människohandel och sexuellt utnyttjande av bam, åtagit
sig att kriminalisera innehav av barnpornografi.
Den fråga som för Sveriges del emellertid har visat sig vara svårlöst är
möjligheterna att kriminalisera innehavet av sådana informationsbärare
som omfattas av reglerna i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets-
grundlagen. De ändringar i de båda grundlagarna som tidigare föreslagits
och de som har antagits som vilande i syfte att införa ett innehavsförbud
har mötts av ett kraftigt motstånd från framför allt publicister och jour-
nalister.
Utan tvekan väger det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga intresset
mycket tungt. Inte så att barnpornografi i sig är förtjänt av grundlagens
skydd, brottet ingår redan bland tryck- och yttrandefrihetsbrotten. Det
som är problematiskt är att ingripanden mot innehav av tryckta skrifter
och annat grundlagsskyddat material är något som är oförenligt med vik-
tiga tryckfrihetsrättsliga principer, varav några i dag är helt undantagslö-
sa. Särskilt betänkligt ter det sig att bryta i genom det - med undantag för
filmer som skall visas offentligt - absoluta förbudet mot censur och lik-
nande åtgärder som föregriper materialets utgivning. Censurförbudet är
en av tryckfrihetsrättens verkliga hörnpelare, kanske det viktigaste i hela
regelsystemet.
Regeringens utgångspunkt är emellertid att intresset av att skydda bar-
nen måste komma i första rummet. Bam har ett alldeles särskilt behov av
skyddande åtgärder, de är ju för sin existens och sitt välbefinnande helt
utlämnade till vuxna. I den mån det är befogat att tala om en kollision
mellan de båda samhällsintressena att värna det tryck- och yttrandefri-
hetsrättsliga regelsystemet och att bereda ett så gott skydd för barnen
som möjligt, måste alltså barnens intressen komma främst.
Som regeringen kommer att redovisa i följande avsnitt innebär det för-
slag som regeringen nu lägger fram ett fullgott skydd för barnen samti-
digt som de båda grundlagarna behålls intakta och effekterna på det
tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området blir begränsade.
Sverige har sedan lång tid ett internationellt sett unikt skydd för tryckfri-
heten genom tryckfrihetsförordningen (TF). För andra medier än det
tryckta ordet ger yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) ett skydd som motsva-
rar det som finns i tryckfrihetsförordningen.
Det speciella värde som vi tillmäter denna konstitutionella tradition
betyder inte att viktiga intressen inte kan fa föranleda undantag från de
Prop. 1997/98:43
66
annars gällande principerna om frihet att få yttra sig i de grundlagskyd- Prop. 1997/98:43
dade medierna och om frihet att få lämna upplysningar till massmedier-
na. Ett sådant intresse är skyddet av enskilda personer, som inte får krän-
kas genom förtal eller förolämpning i något medium. När det gäller
skydd för enskilda individer är det uppenbart att ett sådant skydd är sär-
skilt angeläget för dem som är mest värnlösa, nämligen barnen.
Att ett viktigt intresse kan motivera undantag från den principiella ytt-
randefriheten hindrar emellertid inte att det hela tiden är fråga om en av-
vägning mellan motstående intressen där inget alltid tar över det andra
men där utgångspunkten ändå alltid bör vara yttrandefriheten. Det är
denna konflikt som har kommit att bli en huvudpunkt i lagstiftningsären-
det och som har föranlett en tidvis mycket livlig diskussion.
Regeringen skall inledningsvis ta upp en fråga som tycks vara ägnad
att vålla missförstånd. Det har i debatten kring barnpornografi frågan
framförts att barnpornografi - i vart fall om den är av verklighetstrogen
karaktär - med beaktande av vad som kan utläsas ur tryckfrihetsförord-
ningens och yttrandefrihetsgrundlagens ändamålsbestämmelser och syfte,
bl.a. att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning,
egentligen faller utanför TF:s och YGL:s tillämpningsområden. Grund-
tanken bakom detta synes vara att befattning med bilder och filmer som
har framställts genom ett sexualbrott mot ett bam inte är brottsligt som
ett överskridande av tryck- eller yttrandefrihetens gränser utan som ett
led i sexualbrottet mot barnet. Lika litet som t.ex. sedel förfalskning har
med tryckfrihet att göra så skulle barnpornografi ses som ett bruk av
tryckfriheten.
Regeringen vill här slå fast att oavsett vad som må hävdas kunna utlä-
sas av grundlagarnas ändamålsbestämmelser eller härledas ur deras syfte
eller ur förarbetsuttalanden, så är det ett faktum att bampomografibrottet
omfattas av regleringen i TF sedan år 1980 och i YGL sedan dess till-
komst år 1992. Barnpornografi är således skildringar som är att anse som
ett missbruk av yttrandefriheten på samma sätt som t.ex. olaga vålds-
skildring eller hets mot folkgrupp. Det råder alltså inte någon som helst
tvekan om vad som är gällande rätt på området. De överväganden kring
grundlagsändringar som kan göras måste självfallet ta sin utgångspunkt i
detta förhållande. Att regeringen i det följande föreslår att bampomogra-
fibrottet skall flyttas ut från de båda grundlagarnas tillämpningsområde
motiveras alltså inte av några rättssystematiska eller begreppsmässiga
skäl.
Regeringens förslag: Bampomografibrottet flyttas ut från tryckfri-
hetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområ-
den och alla bestämmelser i grundlagarna som rör barnpornografi
upphävs. På så sätt utesluts all tillämpning av grundlagarna när det
gäller bampomografiska bilder, oavsett i vilka sammanhang det tas
befattning med dem. Regler om barnpornografi kommer att finnas
uteslutande i vanlig lag.
67
Bampomografiutredningens förslag: Den reglering i grundlagsfrå-
gan som utredningen föreslår - den s.k. stencilregeln - bygger på att i
princip all barnpornografi som cirkulerar i Sverige i dag förekommer
som videofilm och att dessa filmer normalt sett inte är märkta med såda-
na ursprungsuppgifter som yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) föreskriver.
Stencilregeln innebär att det i YGL föreskrivs att filmer som saknar ur-
sprungsuppgifter inte skall omfattas av YGL. Det blir då möjligt att i
vanlig lag kriminalisera innehav av alla sådana filmer oavsett innehåll.
För att inte riskera ”smittoeffekter” föreslås att det i YGL skall föreskri-
vas att innehavskriminalisering i vanlig lag bara skall kunna avse barn-
pornografi.
Remissinstanserna: Några remissinstanser förordar utredningens för-
slag men en överväldigande majoritet är negativa. De flesta vill i stället
se att bampomografibrottet - i sin helhet eller i vart fall när det gäller
verklighetstrogna skildringar - flyttas ut från grundlagarnas tillämp-
ningsområde medan några förordar den av Mediekommittén lanserade
s.k. presumtionsregeln (jfr avsnitt 6).
Utredningens förslag, dvs. stencilregeln, förordas av hovrättspresi-
denten Johan Hirschfeldt, Justitiekanslern, Institutionen för journalistik
och masskommunikation vid Göteborgs universitet och Statens Biograf-
byrå.
Den av Mediekommittén lanserade presumtionsregeln förordas av
Riksdagens ombudsmän (JO), Hovrätten över Skåne och Blekinge, Dom-
stolsverket, Sveriges domareförbund, Svenska Journalistförbundet och
Svenska Tidningsutgivareföreningen.
Av de som förespråkar en utflyttning från grundlagarnas tillämpnings-
område vill somliga se en total utmönstring av bampomografibrottet från
grundlagarna. Bland annat Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Kammar-
rätten i Göteborg, Riksåklagaren, Åklagarmyndigheten i Stockholm,
Åklagarmyndigheten i Göteborg, Rikspolisstyrelsen, Brottsoffermyndig-
heten, Socialstyrelsen, Barnombudsmannen, Juridiska falkultetsnämnden
vid Uppsala universitet, ledamöterna vid Juridiska fakultetsnämnden vid
Stockholms universitet professorerna Peter Seipel, Jan Ramberg och
Madeleine Leijonhufvud samt bitr, professorn Wiweka Warnling-Nerep,
Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Växjö och Rädda Barnen an-
lägger detta synsätt.
En annan grupp förordar en utflyttning bara av sådan barnpornografi
som är verklighetstrogen, dvs. bilder som kan antas förutsätta att ett sex-
uellt övergrepp mot ett bam har ägt mm. En utflyttning av verklighets-
trogen barnpornografi förespråkas bl.a. av Trollhättans tingsrätt, Umeå
tingsrätt. Kammarrätten i Stockholm, Jämställdhetsombudsmannen,
Svenska UNICEF-kommittén, Statens skolverk, Svenska kyrkans central-
styrelse, Alla kvinnors hus, BRIS, Svenska Läkaresällskapet, Sveriges
Kristna Råd och Sveriges Frikyrkosamråd, Sveriges Psykologförbund
och Unga Örnars Riksförbund.
Slutligen finns det en förhållandevis stor grupp remissinstanser som
avstyrker utredningens förslag och som allmänt efterlyser en lösning som
Prop. 1997/98:43
68
medger ingripanden mot all barnpornografi oavsett i vilken form den
förekommer och oavsett vilket medium som utnyttjas.
Många av de övriga som har yttrat sig genom skrivelser och namnun-
derskrifter är kritiska till utredningens förslag och kräver ett heltäckande
förbud mot all hantering av barnpornografi.
Som har framgått anser regeringen liksom de allra flesta att även innehav
av barnpornografi skall vara straffbart. Så länge det rör sig om bilder som
inte finns på grundlagsskyddade medier, exempelvis vanliga fotografier
eller bilder i elektronisk form, så är frågan om innehavskriminalisering
rent kriminalpolitisk. En kriminalisering av innehav av icke grundlags-
skyddat material möter inga lagtekniska hinder.
Emellertid förekommer barnpornografi huvudsakligen i form av video-
film och i viss utsträckning i form av tryckta bilder, dvs. i grundlags-
skyddade medier. Det är här den egentliga konflikten mellan intresset att
skydda barnen mot kränkningar och intresset av att bevara det tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga regelsystemet intakt uppstår. Som har framgått
går det inte att infoga ett innehavsbrott i tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens nuvarande regelsystem utan att man gör av-
kall på någon grundprincip.
Det vilande förslaget till grundlagsändring
Utredningen har avfärdat det vilande förslaget till grundlagsändring.
Detta då förslaget ju bara medger en kriminalisering av skrifter och fil-
mer som har utgivits. Enligt utredningen är det i det enskilda fallet ofta
förenat med problem att fastställa om en film, vanligen ett videogram,
med bampomografiskt innehåll är utgiven eller inte. Det kan därför en-
ligt utredningen konstateras att ett förbud mot att inneha utgivet material
sällan kommer att kunna tillämpas. Ingen remissinstans förordar heller
att det vilande förslaget till grundlagsändringar fullföljs. Regeringen de-
lar den bedömning som utredningen och remissinstanserna har gjort. Det
vilande förslaget är otillräckligt och bör alltså inte fullföljas.
Kritiken mot den s.k. stencilregeln
Utredningens förslag bygger på att den barnpornografi som förekommer i
dag gör det i form av videofilm, s.k. skräddarsydda videogram. Det finns
också visst tryckt material i cirkulation men detta är huvudsakligen av
äldre datum. Utredningen anser därför att det inte är motiverat att skilja
ut detta material från TF:s tillämpningsområde eller att särbehandla det
inom TF:s ram. Stencilregeln skulle med denna utgångspunkt träffa i
princip all barnpornografi som enligt utredningen cirkulerar i dag.
Förslaget har emellertid mötts av massiv kritik. Kritiken går väsentli-
gen ut på följande. Det är lätt att kringgå regleringen genom att sätta ut -
sanna eller falska - ursprungsuppgifter. Man kan vidare befara använd-
Prop. 1997/98:43
69
ning av bulvaner. Det vore stötande att inte kunna komma åt även sådana
bilder som omfattas av TF eller YGL. Det föreslagna införsel- och utför-
selförbudet skulle t.ex. inte kunna avse grundlagsskyddat material. Man
kan vidare befara avsevärda problem i rättstillämpningen. Eftersom t.ex.
meddelarfriheten är tillämplig på en informationsbärare som är avsedd att
ges ut, så måste en innehavares påstående om att han tänkte lämna mate-
rialet till en journalist för publicering i princip tas för gott. Det är också
en brist att förslaget inte beaktar att barnpornografi inom en nära framtid
kan förväntas framställas på andra informationsbärare än film och video-
gram. Vidare är det en allvarlig nackdel att stencilregeln slår mot alla
filmer, inte bara bampomografiska sådana. Detta innebär att grundlags-
skyddet för filmer i allmänhet urholkas. Det är också principiellt sett be-
tänkligt att använda sig av en regel som i TF:s fall utvidgar grundlags-
skyddet för att inskränka detsamma på YGL:s område.
Regeringen kan i allt väsentligt instämma i den kritik som riktats mot
utredningens förslag. Utgångspunkten för regeringen är att regleringen av
grundlagsfrågan när det gäller barnpornografin måste vara sådan att ett
heltäckande och effektivt förbud möjliggörs. Den måste vara konsekvent
och enkel att tillämpa. Den måste också utformas så att den inte lämnar
kryphål eller inbjuder till kringgåenden. Vidare måste alla förekomman-
de framställningsformer omfattas, dvs. inte bara filmer och videogram
utan också tryckta bilder.
Regleringen måste också utformas med beaktande av att inte bara den
framställningsform som för närvarande är den dominerande skall omfat-
tas. Det förbud mot innehav som skall möjliggöras kräver en reglering
som träffar samtliga i dag förekommande framställningsformer men som
också låter sig anpassas till den tekniska utvecklingen. Man kan förutse
att spridningskanalema för barnpornografi såväl som för andra yttranden
kommer att förändras inom en nära framtid.
En utflyttning av barnpornografibrottet
Detta innebär enligt regeringens mening att varken stencilregeln eller den
av Mediekommittén föreslagna presumtionsregeln (se avsnitt 6) är en
framkomlig väg när det gäller barnpornografin.
Regeringen ansluter sig således till alla dem som förespråkar en ut-
flyttning av bampomografibrottet från grundlagarnas tillämpningsområ-
de. Endast på det sättet kan man åstadkomma den heltäckande och kon-
sekventa reglering som för regeringen framstår som nödvändig. Till detta
kommer att en utflyttning har det goda med sig att grundlagarna i övrigt
lämnas helt intakta. För regeringen framstår detta som en väsentlig för-
del. Alla försök att öppna för en innehavskriminalisering inom det
grundlagsskyddade området riskerar ju att rubba hela det tryck- och ytt-
randefrihetsrättsliga regelsystemet medan en utflyttning av bampomo-
grafibrottet inte far några konsekvenser för regelsystemet i övrigt. Så har
också Lagrådet funnit att i fråga om lagstiftningstekniken, det remittera-
de förslaget synes vara att föredra framför andra framförda förslag.
Prop. 1997/98:43
70
Ett principgenombrott
Därmed inte sagt att en utflyttning av bampomografibrottet från grundla-
garnas tillämpningsområde principiellt sett skulle vara invändningsfri.
Det är verkligen fråga om att undanta en viss sorts yttranden från det
grundlagsskyddade området i syfte att effektivare kunna komma åt just
den formen av missbruk av yttrandefriheten.
Mot den bakgrunden är det naturligtvis befogat att som bl.a. Svenska
Journalistförbundet och Svenska Tidningsutgivareföreningen gör, ifråga-
sätta om inte ett undantag från grundlagsskyddet for barnpornografi kan
medföra allvarliga smittoeffekter så till vida att också andra sorters miss-
hagliga yttranden skulle kunna flyttas ut och att den principiella yttrande-
friheten på så sätt allvarligt skulle riskera att undergrävas genom att
grundlagarnas materiella område krymps undan för undan. Även om det
kräver grundlagsändring så vore det uppenbarligen lättare att i en framtid
motivera en kriminalpolitiskt betingad utflyttning av andra brott, t.ex.
olaga våldsskildring, om bampomografibrottet redan behandlats på detta
sätt. Å andra sidan kan hävdas att denna risk för smittoeffekt är minst
lika stor, kanske ännu större, om innehavskriminaliseringen sker inom
ramen för grundlagarnas tillämpningsområde.
Som bl.a. Kammarrätten i Stockholm påpekat så föreligger det emel-
lertid en avgörande skillnad mellan bampomografibrottet och andra
tryck- och yttrandefrihetsbrott. Det speciella med bampomografiska bil-
der är nämligen att man i de flesta fall kan utgå från att de visar verkliga
straffbara övergrepp av vuxna mot bam. När det gäller det mest näralig-
gande tryck- och yttrandefrihetsbrottet, olaga våldsskildring, kan förhål-
landet i de flesta fall antas vara det motsatta. Man kan här som huvudre-
gel utgå från att det som visas är spelat och att aktörerna deltar frivilligt.
De särskilda hänsyn som ligger bakom en utflyttning av bampomogra-
fibrottet lär således inte kunna åberopas när det gäller övriga tryck- och
yttrandefrihetsbrott.
En annan invändning mot en utflyttning av barnpornografin är att det
vore principiellt fel att grunda ett undantag på ett yttrandes innehåll efter-
som grundlagarna bygger på principen att det är tekniken och inte inne-
hållet som styr tillämpningen. Mot detta har invänts att denna metod re-
dan använts när det gäller undantagen för alkohol- och tobaksreklam och
kreditupplysning (1 kap. 9 § TF och 1 kap. 12 § YGL). En avgörande
skillnad är dock att det där är fråga om företeelser som kan sägas ligga i
utkanten av eller utanför den tryck- och yttrandefrihet som tryckfrihets-
förordningen och yttrandefrihetsgrundlagen garanterar.
Grundlagarna tillförsäkrar alla en rätt att i bl.a. tryckta skrifter och fil-
mer yttra sin tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt
meddela uppgifter och underrättelser ” i vad ämne som helst” (1 kap. 1 §
andra stycket TF, jfr 1 kap. 1 § första stycket YGL). Grundlagarna inne-
håller alltså ingen definition av vad för slags uppgifter eller yttranden
som är skyddsvärda. Däremot medger grundlagarna att ingripanden sker
mot yttranden m.m. som anses utgöra missbruk av yttrandefriheten.
Principiellt sett kan det således knappast anses invändningsfritt att ut-
mönstra vissa företeelser från grundlagarnas tillämpningsområde därför
Prop. 1997/98:43
71
att de inte anses skyddsvärda. Likväl innebär regeringens förslag just
detta. Enligt regeringens mening måste nämligen det konkreta och ange-
lägna behovet av att effektivt kunna ingripa mot barnpornografin - vilket
alltså innebär att även innehav av barnpornografi måste kunna förbjudas
- medföra att intresset av att upprätthålla principen att tekniken snarare
än innehållet skall styra tillämpningen av grundlagarna far stå tillbaka.
Negativa effekter för tryck- och yttrandefriheten ?
Regeringen övergår nu till den fråga som mycket av debatten på senare
tid kommit att handla om, nämligen de skadeverkningar för en fungeran-
de nyhetsförmedling som kriminaliseringen av innehavet av en informa-
tionsbärare antas föra med sig, i vart fall om innehavskriminaliseringen
medför ett genombrott i grundlagarnas förbud mot censur m.m.
Det har från publicistiskt håll framhållits att risken för tvångsmedels-
användning såsom husrannsakan allvarligt undergräver förutsättningarna
för att bedriva ett seriöst nyhets-, informations- och opinionsbildningsar-
bete i bampomografiska frågor och att detta kommer att fa effekter även
på andra områden. Exempelvis kommer myndigheterna att kunna för-
hindra TV-sändningar, t.ex. ett nyhetsreportage, med inslag där barnpor-
nografi visas.
Regeringen vill här framhålla följande. En kriminalisering av inneha-
vet av något är i sig ingen nyhet. Vapen, narkotika och dopningsmedel
som innehas utan erforderliga tillstånd är lika förbjudna och far före-
komma lika litet på t.ex. en tidningsredaktion som någon annanstans. En
husrannsakan kan i dag när i lag givna förutsättningar, t.ex. proportiona-
litetsregeln i 28 kap. 3 a § rättegångsbalken, är uppfyllda företas på t.ex.
en nyhetsredaktion för att efterforska sådant material eller annat, exem-
pelvis bokföringsmaterial vid misstanke om skattebrott. Det faktum att
innehavskriminaliseringen när det gäller barnpornografin kommer att
avse ett bildmaterial snarare än ett föremål eller en substans kan enligt
regeringens mening inte innebära någon avgörande skillnad i detta hän-
seende. Nyhetsförmedlingen och opinionsbildningen när det gäller barn-
pornografi måste i princip kunna bedrivas utan att journalister tar straff-
bar befattning med materialet på samma sätt som nyhetsförmedlingen
beträffande t.ex. förekomsten av narkotika fungerar i dag. En journalist
kan ju t.ex. inte straffritt göra egna narkotikainköp bara därför att syftet
är att kartlägga tillgängligheten av narkotika.
Däremot medför det faktum att bampomografibrottet inte längre skall
vara ett brott som faller inom grundlagarnas område ett principgenom-
brott i det att just denna sorts yttranden inte längre skall beivras i den för
tryck- och yttrandefrihetsbrotten anvisade särskilda ordningen.
Vad far då detta för effekter? Det kan förvisso hävdas att medierna re-
dan i dag handlar under straffansvar när det gäller spridning av t.ex.
barnpornografi. Som exempel kan nämnas att den som väljer att visa ett
bampomografiskt inslag i ett TV-program aldrig kan vara helt säker på
att spridningen kommer att bedömas som försvarlig, men det ligger en
avgörande skillnad i det att ingripande mot sändningen aldrig kan göras
Prop. 1997/98:43
72
på förhand. Efter en utflyttning av bampomografibrottet kan teoretiskt
sett myndigheterna ingripa och förhindra en sändning i syfte att förhindra
spridningsbrott.
Regeringen kan förstå oron för att man kan befara ingripanden där ytt-
randefrihetsintresset måhända inte beaktas fullt ut. Enligt regeringens
mening måste man dock sätta in frågan i sitt praktiska sammanhang.
Det förslag till en utvidgad kriminalisering när det gäller barnporno-
grafi som nu läggs fram innebär att det i princip inte skall fa förekomma
någon spridning av barnpornografi över huvud taget. Som regeringen
återkommer till i avsnitt 4.4.4 nedan så väger intresset av att skydda bar-
nen mot integritetskränkningar så tungt att något utrymme för straffri
spridning inte bör fa finnas annat än i något enstaka undantagsfall. Ut-
gångspunkten är alltså att det i princip inte skall förekomma exempelvis
några TV-sändningar att ingripa mot. Till detta skall läggas att polis eller
åklagare som överväger ett ingripande mot t.ex. en nyhetsredaktion na-
turligtvis måste beakta att om en viss bild eller film skulle visa sig inte
vara bampomografisk, så kan den antas omfattas av grundlagsskyddet
och kan alltså vara anonymitetsskyddad. Detta medför att eventuell
tvångsmedelsanvändning mot t.ex. tidnings- eller nyhetsredaktioner
måste föregås av särskilt noggranna överväganden. I detta sammanhang
förtjänar också att påpekas att beslut om husrannsakan som kan antas bli
av stor omfattning eller medföra synnerlig olägenhet, enligt 28 kap. 4 §
första stycket rättegångsbalken bör fattas av domstol, om det inte är fara i
dröjsmål. Som exempel på lokaler där integritetsintrånget vid en hus-
rannsakan typiskt sett är sådant att ett förordnande om husrannsakan bör
förbehållas domstol brukar nämnas tidningsredaktioner, advokatkontor
och kyrkorum (se t.ex. Fitger, Rättegångsbalken I s. 28:14). Även om
undantag naturligtvis kan finnas, torde således en husrannsakan hos en
tidnings- eller nyhetsredaktion med anledning av misstanke om bampor-
nografibrott i normalfallet föregås av ett domstolsbeslut.
Bestämmelserna om tvångsmedel innebär att polis och åklagare bara
kan ingripa om det föreligger en välgrundad misstanke om brott. När det
gäller t.ex. husrannsakan som grundar sig på misstanke om innehav av
barnpornografi måste man också - liksom vid all annan tvångsmedelsan-
vändning - beakta att proportionalitetsprincipen som gäller för all
tvångsmedelsanvändning innebär att en sådan åtgärd inte skall vidtas om
den inte framstår som befogad sett i relation till det brott som misstanken
rör. Mot bakgrund av att ett enstaka innehav av en bampomografisk
skildring normalt sett inte bör föranleda annat än ett bötesstraff är förut-
sättningarna för att utföra en husrannsakan på t.ex. en tidningsredaktion
vid misstanke om sådant brott starkt begränsade. Vidare innebär rege-
ringens förslag, se avsnitt 4.4.4 nedan, att det i straffbudet om bampor-
nografibrott skall införas en särskild ansvarsfrihetsgrund som innebär att
om särskilda omständigheter föreligger som gör det uppenbart att t.ex. ett
innehav är befogat, så skall gärningen inte utgöra brott. Också detta
måste självfallet beaktas om tvångsmedelsanvändning av något skäl
skulle aktualiseras.
Sammantaget innebär detta att de från publicistiskt håll framställda
farhågorna - som är ett uttryck för en oro som regeringen tar på stort all-
Prop. 1997/98:43
73
var — enligt regeringens mening ändå inte skall överdrivas. Givetvis kan
utflyttningen av bampomografibrottet från grundlagarnas tillämpnings-
område rent faktiskt komma att påverka nyhetsförmedlingen och opini-
onsbildningen. Men det är snarare en effekt av det kriminalpolitiskt be-
tingade övervägandet att förbjuda innehav än en effekt av den lagteknis-
ka modell som regeringen förordar.
En utflyttning av bampomografibrottet från grundlagarnas tillämp-
ningsområde innebär en inskränkning av skyddet for tryck- och yttrande-
friheten. Vid den avvägning mellan intresset att bereda ett fullgott skydd
för barnen och intresset att värna den principiella yttrandefriheten som
alltså måste göras råder det enligt regeringens mening emellertid ingen
tvekan om att nackdelarna med en utflyttning inte är större än att de upp-
vägs av fördelarna. Av väsentlig betydelse är här, som redan har fram-
hållits, att en utflyttning inte rubbar grundlagarnas uppbyggnad eller
systematik utan lämnar det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga regelsyste-
met intakt.
Bampomografibrottet skall upphöra att vara ett tryck- och yttrandefrihets-
brott
Avslutningsvis skall regeringen något beröra frågan om utflyttningens
omfattning. Det har i debatten från vissa håll hävdats att den barnporno-
grafi som det är viktigt att ingripa mot är den som bevisligen är en do-
kumentation av ett reellt sexuellt övergrepp på ett bam och att därför ut-
flyttningen ur det grundlagsskyddade området bara skall avse sådana
bampomografiska skildringar som är verklighetstrogna i den meningen
att de kan antas skildra ett verkligt övergrepp. Bland remissinstanserna
finns det också ett stort antal företrädare för denna uppfattning. Av dessa
synes många utgå från att yttranden i form av icke verklighetstrogen
barnpornografi skall finnas kvar inom grundlagarnas tillämpningsområde
och alltså även i fortsättningen beivras som ett tryck- eller yttrandefri-
hetsbrott.
Regeringen återkommer till frågan om hur bampomografibrottet sys-
tematiskt sett förhåller sig sexualbrotten, men så mycket kan sägas redan
här att kopplingen till ett konkret sexuellt övergrepp saknar relevans för
frågan om en bild är straffbar som barnpornografi eller inte. Man kan
t.ex. framställa en verklighetstrogen bampomografisk bild utan att begå
ett sexuellt övergrepp, exempelvis genom att i smyg fotografera ett naket
bam som självmant företar en handling med sexuell innebörd. Man kan
också framställa en icke verklighetstrogen bild - t.ex. en teckning - som
likafullt är en dokumentation av ett sexuellt övergrepp.
Utflyttningen av bampomografibrottet från grundlagarnas tillämp-
ningsområde syftar till att göra det möjligt att ingripa mot innehav av
bampomografiska skildringar. Självfallet måste då alla sådana skildring-
ar av bam i pornografisk bild som enligt brottsbalken är straffbara att
t.ex. framställa eller sprida omfattas. Huruvida en viss bild framstår som
verklighetstrogen eller inte saknar betydelse för frågan om straffbarheten
och måste därför också sakna betydelse när det gäller omfattningen av
utflyttningen från grundlagarnas tillämpningsområde.
Prop. 1997/98:43
74
En helt annan sak är att en bild som uppenbarligen dokumenterar ett
verkligt övergrepp i straffvärdehänseende naturligtvis är allvarligare än
en bild som är bampomografisk - och därför kränker bam i allmänhet -
utan att bilden för den skull kan antas dokumentera ett visst övergrepp.
Regeringens bedömning: I den mån en bampomografisk skildring i
ett i övrigt grundlagsskyddat medium samtidigt utgör olaga vålds-
skildring, bör detta brott bestraffas inom ramen för straffet för bam-
pomografibrottet.
Prop. 1997/98:43
Bampomografiutredningen har inte gjort några uttalanden i frågan.
Remissinstanserna: Svea hovrätt och Justitiekanslern har tagit upp
relationen mellan bampomografibrottet och brottet olaga våldsskildring
och efterlyst en ändamålsenlig reglering. Kammarrätten i Göteborg anser
att det bör övervägas om inte också brottet olaga våldsskildring skall
flyttas ut från grundlagarnas tillämpningsområde. Detta förordas även av
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet.
Skälen för regeringens bedömning: I och med utflyttningen av bam-
pomografibrottet från tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets-
grundlagen kommer alltså samtliga bampomografibrott att hanteras i
vanlig brottmålsprocess med tillämpning av rättegångsbalkens regler. Ett
problem som då uppstår gäller sådana skildringar som är bampomogra-
fiska och dessutom utgör sådan olaga våldsskildring som faller inom
grundlagarnas tillämpningsområde. Det är inte ovanligt att videogram
med barnpornografi också innehåller skildringar som är straffbara som
olaga våldsskildring. Vidare kan en bampomografisk skildring innehålla
moment av sexuellt våld eller tvång, dvs. vara straffbar både som barn-
pornografi och som olaga våldsskildring.
När nu bampomografibrottet bryts ut ur den yttrandefrihetsrättsliga
regleringen med dess särskilda rättegångsordning uppstår frågan hur des-
sa fall skall hanteras. Bampomografibrott kommer ju att handläggas av
allmän åklagare och hanteras i vanlig brottmålsprocess medan åtal för
olaga våldsskildring - på det område som omfattas av grundlagarna -
alltjämt skall väckas av Justitiekanslern och hanteras enligt den särskilda
rättegångsordningen för tryck- eller yttrandefrihetsmål vilket bl.a. kan
innebära medverkan av jury (se dock avsnitt 9, där regeringen föreslår att
Justitiekanslern i yttrandefrihetsmål skall fa delegera denna uppgift till
allmän åklagare).
Här skall först behandlas den situationen att en och samma skildring,
t.ex. en viss sekvens i ett videogram, dels är bampomografisk och dels
utgör olaga våldsskildring.
Att olika straffprocessuella regler skulle behöva tillämpas vid ingri-
pande mot en och samma stillbild eller filmsekvens är naturligtvis inte en
rimlig ordning. En viss bild eller sekvens som är bampomografisk men
75
som också innehåller moment som kan bedömas som olaga våldsskild-
ring måste behandlas som en enhet och kunna hanteras enligt ett och
samma regelsystem. För detta talar framfor allt legalitetssynpunkter men
också praktiska hänsyn. Den som skall ställas till svars för att ha fram-
ställt t.ex. en filmsekvens som föreställer ett bam som utsätts för sexuellt
våld måste kunna kräva att allt det som läggs honom till last med anled-
ning av framställningen behandlas i ett sammanhang. Skulle han åtalas
för bampomografibrott under påstående att han skildrat bam i pornogra-
fisk film men frikännas därför att de personer som avbildats bedömts inte
vara bam i straffstadgandets mening, så torde det följa av allmänna prin-
ciper att han inte senare kan åtalas för samma skildring under påstående
att han skildrat sexuellt våld och alltså gjort sig skyldig till olaga vålds-
skildring.
Vidare går det i praktiken naturligtvis inte att bortse från vissa moment
eller detaljer i en och samma skildring. En domstol som har att bedöma
en viss skildrings straffvärde måste självfallet få beakta det helhetsin-
tryck som skildringen ger. Om t.ex. vissa våldsscener ingår i en längre
bampomografisk sekvens kan ju domstolen inte förväntas helt kunna
bortse från detta när den bedömer det bampomografiska innehållet i
skildringen.
Enligt regeringens mening är det därför naturligt att för dessa fall an-
lägga det synsättet att bampomografibrottet, som inte i något fall kom-
mer att vara straffbart som tryck- eller yttrandefrihetsbrott, som typiskt
sett far anses allvarligare är olaga våldsskildring och som, enligt rege-
ringens förslag kommer att ha ett straffmaximum som är dubbelt så högt,
konsumerar brottet olaga våldsskildring. Detta innebär att våldsmomen-
ten i skildringen - i den mån de kan omfattas av gämingsbeskrivningen
för bampomografibrottet - bör betraktas som en försvårande omständig-
het och bestraffas inom ramen för bampomografibrottet.
Lagrådet har anfört att det emellertid kan hävdas att ett gämingspåstå-
ende som innebär att ett yttrande faller under tryckfrihetsförordningens
beskrivning av brottet olaga våldsskildring, vartill yttrandefrihetsgrund-
lagen hänvisar, endast kan prövas i den ordning som gäller för yttrande-
frihetsbrott. Regeringen vill med anledning härav framhålla att gränsen
för vad som kan lagföras inom ramen för bampomografibrottet följer av
brottsbeskrivningen för detta brott. Ett gämingspåstående som innefattar
skildrande i bild av sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden sprids
kan sålunda inte rubriceras som bampomografibrott. En annan sak är att
det inte torde möta något hinder att åberopa en viss bilds motiv eller ka-
raktär som en försvårande omständighet vid t.ex. en gärning avseende
innehav av barnpornografi.
Regeringen övergår nu till en fråga som både Svea hovrätt och Justi-
tiekanslern tagit upp, nämligen det fallet att en viss videofilm innehåller
både bampomografiska sekvenser och olaga våldsskildringar med vuxna
aktörer.
Enligt dessa remissinstanser vore det ur praktisk och processekono-
misk synvinkel otillfredsställande om olika straffrättsliga och process-
rättsliga regler kan komma att gälla för en och samma film och att en
sådan ordning kommer att leda till stora problem i rättstillämpningen.
Prop. 1997/98:43
76
Här är problemet alltså ett annat än det som regeringen diskuterat i det
föregående. Frågan gäller inte hur man skall förfara när en och samma
filmsekvens innefattar flera brott utan snarare det fallet att olika brott
förekommer på samma informationsbärare.
Det är en oundviklig konsekvens av att bampomografibrottet inte läng-
re skall vara ett tryck- respektive yttrandefrihetsbrott att olika straffrätts-
liga regler kan komma att gälla för olika sekvenser i samma videogram.
Detta inkräktar på principen om att det är mediet som sådant snarare än
innehållet som åtnjuter grundlagarnas skydd. Emellertid finns det som
har framgått redan ett antal sådana undantag, t.ex. när det gäller upphovs-
rätten, annonser om alkohol eller tobak eller när det gäller kreditupplys-
ningsverksamhet (1 kap. 8 och 9 §§ TF, 1 kap. 12 § YGL). Något hinder
mot att även barnpornografin sålunda särbehandlas kan regeringen inte
se. Däremot kan olikheterna i straffrätts ligt hänseende naturligtvis många
gånger föranleda gränsdragningsfrågor, exempelvis kan straffbara försök
förekomma när det gäller spridning av barnpornografi men inte när det
gäller olaga våldsskildring. Regeringen anser dock inte att man här har
anledning att befara några allvarligare problem i rättstillämpningen.
Däremot är det uppenbarligen otillfredsställande att olika rättegångs-
ordningar kan komma att tillämpas när det gäller en och samma upptag-
ning. En videofilm som innehåller såväl bampomografiska sekvenser
som sådana med sexuellt våld eller tvång med vuxna aktörer kan exem-
pelvis i undantagsfall dels yrkas förverkad till de delar den innefattar
bampomografibrott av allmän åklagare, dels yrkas konfiskerad till de
delar den innefattar yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring av Justi-
tiekanslem. En sådan ordning vore dock ett slöseri med resurser och det
kan vålla praktiska olägenheter om olika åklagare ingriper mot en och
samma film, låt vara mot olika sekvenser.
Den möjlighet för Justitiekanslern att delegera åklagaruppgiften när det
gäller olaga våldsskildring som regeringen föreslår i detta lagstiftningsä-
rende, se avsnitt 9, innebär emellertid att de praktiska olägenheterna bor-
de kunna hållas begränsade.
Det går emellertid inte att undvika att olika rättegångsordningar kom-
mer att gälla för de olika brotten. De fall där detta får betydelse torde
emellertid inte bli så vanligt förekommande. Det är ju bara om den som
skall lagforas för bampomografibrott samtidigt bär ensamansvaret för
tryck- eller yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring som några egentli-
ga olägenheter uppstår.
Den möjlighet till gemensam handläggning av ett vanligt brottmål med
ett tryck- eller yttrandefrihetsmål som öppnas i 7 kap. 7 § andra stycket
lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och ytt-
randefrihetsgrundlagens område torde emellertid vara tillämplig i här
åsyftade situationer.
Prop. 1997/98:43
77
Regeringens bedömning: Bampomografibrottet är systematiskt sett
inte ett sexualbrott i brottsbalkens mening. Brottsbalkens bestämmel-
ser om bampomografibrott bör därför även i fortsättningen finnas i
16 kap. som tar upp brotten mot allmän ordning.
Prop. 1997/98:43
Barnpornografiutredningen har inte gjort några uttalanden i frågan.
Utredningens förslag bygger på att bampomografibrottet skall ha kvar
sin plats i brottsbalkens 16 kap.
Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser, däribland Riksåklaga-
ren, Åklagarmyndigheten i Malmö, Rikspolisstyrelsen, Barnombudsman-
nen, Jämställdhetsombudsmannen, Svenska kyrkans centralstyrelse, Sve-
riges Kristna Råd och Sveriges Frikyrkosamråd, Alla kvinnors hus, BRIS
och ECPATSverige anser att bampomografibrottet bör flyttas till brotts-
balkens 6 kap. Om sexualbrott. Det alternativa förslag till lagreglering
som presenterats av ledamöterna vid Juridiska fakultetsnämnden vid
Stockholms universitet professorerna Peter Seipel, Jan Ramberg och
Madeleine Leijonhufvud samt bitr, professorn Wiweka Warnling-Nerep
bygger också på att bampomografibrottet flyttas till 6 kap. brottsbalken.
Skälen för regeringens bedömning: De remissinstanser som före-
språkar att bampomografibrottet flyttas till 6 kap. BrB argumenterar inte
efter en helt enhetlig linje, utan sönderfaller grovt i två grupper. Dels
finns det dem, bl.a. Barnombudsmannen, som anser att det är otidsenligt
och systematiskt fel att betrakta bampomografibrottet som ett brott mot
allmän ordning och att i stället kränkningen av det enskilda barnet bör
fokuseras i lagstiftningen. Till denna grupp kan också föras dem som mer
allmänt anser att brottet har en mer naturlig placering i 6 kap. BrB. Riks-
polisstyrelsen har här särskilt pekat på att den lagtekniska kopplingen till
brottet olaga våldsskildring mister sin aktualitet vid en utdefiniering.
Det andra sättet att resonera tar sin utgångspunkt i att det i princip bara
är de bampomografiska skildringar som verkligen dokumenterar ett sex-
uellt övergrepp som skall träffas av kriminaliseringen i brottsbalken. Det
blir då naturligt att uppfatta all befattning med en bild som skildrar ett
sexuellt övergrepp som ett sexualbrott. Det förslag som presenterats av
ledamöter vid Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet
bygger på detta synsätt. En konsekvens av detta synsätt synes vara att
sådana pornografiska skildringar av bam som inte är eller framstår som
framställda genom brott mot ett bam inte skall vara straffbara alls.
Som har framgått av avsnitt 4.1.1 ovan kan man när det gäller personer
under 15 år som skildras i en pornografisk bild i allmänhet utgå från att
ett sexualbrott begås. Även om den bampomografiska bilden inte skildrar
ett sexualbrott kan själva bildupptagningen utgöra ett sexuellt ofredande,
nämligen om den som avbildas förmåtts till detta och är under 18 år. Om
den som begår ett sexuellt övergrepp också filmar övergreppet kan den
ytterligare kränkning som filmningen innebär beaktas i straffskärpande
riktning när straffet för sexualbrottet bestäms.
78
Om den som har begått sexualbrottet emellertid visar filmen for andra
personer utgör detta en handling som faller utanför ramen för sexual-
brottet. Denna handling anses utgöra en ny kränkning av det avbildade
barnet. Det är bl.a. därför det har gjorts straffbart att sprida bampomo-
grafiska bilder. Straff för sådant brott kan också utdömas redan när bil-
den framställs om syftet är att sprida den.
Bampomografibrottet tar alltså sikte på förfaranden utöver själva sex-
ualbrottet. De allra flesta bilder eller filmer som cirkulerar innehåller
material där spridaren eller innehavaren inte har någon som helst del-
aktighet i det ursprungliga övergreppet. Till detta kommer att barnporno-
grafin omfattar bilder som getts en sexuell innebörd utan att den avbilda-
de situationen kan sägas motsvara en brottsbeskrivning. Begreppet barn-
pornografi omfattar alltså ett vidare område än skildringar av sexualbrott.
Vidare syftar bampomografibrottet inte bara till att skydda det avbildade
barnet från att kränkas utan också bam i allmänhet. Bampomografibrottet
hör således systematiskt sett inte samman med sexualbrotten.
Den utvidgning av det kriminaliserade området som regeringen nu fö-
reslår innebär inte att bampomografibrottet systematiskt sett ändrar ka-
raktär. Det är alltjämt fråga om att kriminalisera förfaranden som ligger
utanför de egentliga sexualbrotten.
Regeringen vill också betona att den lagtekniska kopplingen till brottet
olaga våldsskildring inte blir mindre bara därför att olika rättegångsord-
ningar kan komma att tillämpas. Även om den ena typen av brott inte
längre kommer att omfattas av det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga
systemet så är det fortfarande fråga om att straffbelägga själva yttrandet i
bild snarare än de förfaranden som kan förekomma på bilden.
Någon anledning att flytta bampomografibrottet till 6 kap. BrB före-
ligger enligt regeringens mening alltså inte.
Regeringens förslag: Brottsbalkens bestämmelse om bampomogra-
fibrott - 16 kap. 10 a § - utvidgas till att omfatta i princip all befatt-
ning med barnpornografi, även innehav. All framställning kriminalise-
ras, oavsett syfte. Ett undantag görs dock för hantverksmässig fram-
ställning utan spridningssyfte. Det gällande förbudet mot spridning
kompletteras med förbud mot överlåtelse, upplåtelse eller förevisande
av barnpornografi. Vidare straffbeläggs bl.a. förvärv, saluförande och
kontaktförmedling mellan köpare och säljare.
Innehavsförbudet avser samma sorts bilder som är förbjudna att
framställa, sprida, överlåta m.m. Någon begränsning till bilder av
verklighetstrogen karaktär görs alltså inte.
Prop. 1997/98:43
Bampomografiutredningens förslag: Överensstämmer med rege-
ringens när det gäller huvudlinjerna. Utredningen föreslår delvis annor-
lunda lagtekniska lösningar, bl.a. att efterfrågan av en viss sorts barnpor-
nografi skall utgöra en särskild typ av fullbordat brott och att spridnings-
79
rekvisitet skall utmönstras ur bestämmelsen. Utredningsförslaget innebär
vidare att innehavskriminaliseringen bara skall avse verklighetstrogna
bilder där barnet på bilden är inblandat i en handling med sexuell inne-
börd.
Remissinstanserna: Många har lämnat förslaget utan erinran men ett
antal remissinstanser har riktat kritik mot utredningens förslag i denna
del.
Svea hovrätt, Hovrätten över Skåne och Blekinge. Stockholms tings-
rätt, Trollhättans tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg m.fl. ifrågasätter
alla om det inte är att gå för långt att straffbelägga efterfrågan av barn-
pornografi. Umeå tingsrätt anser däremot att det är påkallat att göra det
straffbart att efterfråga sådana bilder. Det anser också Folkaktionen mot
Pornografi och Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige.
Svea hovrätt anser att det bör övervägas att kriminalisera förmedling
av kontakter mellan köpare och säljare av barnpornografi.
Stockholms tingsrätt och Barnombudsmannen anser båda att det inte är
motiverat att inskränka innehavskriminaliseringen till en viss typ av bil-
der. Att införa nya rekvisit tillför ingenting men kan skapa tillämpnings-
problem.
Göteborgs tingsrätt och Åklagarmyndigheten i Malmö tycker att det är
bra att den allmänna lokutionen spridning ersätts med beskrivning av det
straffbara området. Kammarrätten i Stockholm intar den motsatta stånd-
punkten och ifrågasätter utmönstringen. Som kammarrätten uppfattar
saken skiljer sig spridning från de förfaringssätt som föreslås genom att
rikta sig till en större, mer obestämd krets av mottagare. Samma synsätt
synes också Sveriges advokatsamfund ha.
Kammarrätten i Göteborg anser att innehavskriminaliseringen medför
ett behov av att närmare definiera begreppet pornografisk bild.
Skälen för regeringens förslag: Varje företeende av en bampomogra-
fisk bild utgör en straffvärd kränkning av såväl det avbildade barnet som
bam i allmänhet. Kränkningen kan orsakas såväl av upphovsmannen
själv som av andra innehavare i senare led, om bilden kopieras och visas
för någon annan. Till detta kommer att man kan befara att barnpornografi
används som ett verktyg vid sexuella övergrepp mot bam. All befattning
med bampomografiska bilder bör således straffbeläggas.
Det skall därför vara förbjudet att framställa barnpornografi, att inneha
den och att göra det möjligt för andra att ta del av den. Det bör också vara
förbjudet att bidra till eller underlätta för andra att befatta sig med barn-
pornografi. Detta innebär att det straffbara området bör utökas väsentligt.
Regeringen återkommer till frågan om kriminalisering av efterfrågan
av barnpornografi under avsnitt 4.4.8.
När det gäller den lagtekniska utformningen är det en utgångspunkt för
regeringen att det rena innehavet av en bampomografisk bild skall ses
som ett av flera otillåtna sätt att befatta sig med sådana bilder. Innehavs-
brottet bör alltså inte regleras särskilt utan anges som en punkt i en upp-
räkning av straffbelagda förfaranden. Av samma skäl bör det inte göras
några särskilda avgränsningar när det gäller det slag av bilder som är för-
bjudna att inneha. All befattning med en skildring av bam i pornografisk
bild som är så pass allvarlig och håller en sådan kvalitet an den kvalifice-
Prop. 1997/98:43
80
rar sig som pornografisk bör omfattas av innehavskriminaliseringen, oav- Prop. 1997/98:43
sett framställningsteknik eller motiv. Är framställandet av en bild
straffvärt så bör innehavet av samma bild också vara det. Som bl.a.
Stockholms tingsrätt pekat på, kan en uppdelning av bampomografiska
bilder i olika kategorier beroende på motivet forväntas medföra tillämp-
ningsproblem, både för den enskilde och för rättstillämpningen.
Ur det avbildade barnets synvinkel kan det sägas innebära en kränk-
ning varje gång upphovsmannen i efterhand tar del av bilden på samma
sätt som om upphovsmannen skulle visa bilden för någon annan. Efter-
som framställning av barnpornografi är att se som ett allvarligare brott än
själva innehavet vore det inkonsekvent om inte framställning av barnpor-
nografi vore kriminaliserat i samma utsträckning som innehav. Kravet på
att en skildring för att vara straffbar skall ha skett med uppsåt att sprida
bilden bör således tas bort.
Eftersom även teckningar, målningar och andra hantverksmässigt
framställda bilder kan vara bampomografiska - oavsett om bilden kan
antas föreställa ett verkligt övergrepp eller inte - kommer utvidgningen
av det straffbara området när det gäller framställning utan uppsåt att spri-
da bilden att bli tämligen omfattande. Det kan sättas i fråga om inte förfa-
randen som har ett förhållandevis begränsat straffvärde kan komma att
omfattas samtidigt som gränsen för det straffbara området kan bli svår att
dra.
För att åstadkomma en rimlig avgränsning bör man därför undanta
egenhändigt framställda teckningar, målningar och andra hantverksmäs-
sigt framställda bilder, t.ex. fotomontage, från det straffbara området un-
der förutsättning att bilden framställts och innehas utan uppsåt att sprida
den. Undantaget bör däremot inte omfatta bilder som ”ritats” eller på
annat sätt framställts med datorteknik. Bilder i elektronisk form kan ju
lagras, bearbetas och distribueras i det närmaste obegränsat. Att dra grän-
ser mellan ett verkligt fotografi som överförts till elektronisk form, en
bild som framställts i elektroniskt form genom manipulation av ett ur-
sprungligt fotografi och ett ”pseudofotografi” som är helt och hållet
framställt genom datoranimation låter sig svårligen göras.
Som Kammarrätten i Stockholm påpekat så träffar uttrycket spridning
av en bild förfaranden som riktar sig till en vidare krets personer än vid
t.ex. överlåtelse. Spridningsrekvisitet bör därför vara kvar, men komp-
letteras med särskilda förfaranden som riktar sig till enstaka personer. På
så sätt blir regleringen heltäckande.
Svea hovrätt har påtalat att det finns skäl att överväga om inte förmed-
ling av kontakter mellan köpare och säljare av barnpornografi bör straff-
beläggas. Regeringen anser också att en sådan kriminalisering framstår
som befogad. Särskilt i ljuset av utvecklingen på IT-området och de möj-
ligheter till direktdistribution som datortekniken ger, är det angeläget att
kunna ingripa mot förfaranden som kan vara en förutsättning för kon-
sumtion av barnpornografi samtidigt som förfarandet inte innefattar nå-
gon egentlig befattning med materialet. Den som i kommersiellt syfte
exempelvis tillhandahåller ett visst urval av elektroniska adresser i syfte
att köpare och säljare av barnpornografi skall hitta varandra gör sig ex-
empelvis skyldig till en handling som är klart straffvärd. Det vore otill-
6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 43
fredsställande om man inte kunde ingripa mot ett sådant förfarande med
mindre det vore att bedöma som medverkan till ett brott som en viss kö-
pare eller en viss säljare kan ha begått.
Med anledning av vad Kammarrätten i Göteborg anfört om behovet av
en definition av begreppet bampomografisk bild vill regeringen fram-
hålla följande.
När bampomografibrottet infördes år 1980 konstaterades i förarbetena
att det givetvis inte kunde komma i fråga att straffbelägga all avbildning
av nakna bam eller alla bilder där ett barns könsorgan kan urskiljas även
om sådana bilder skulle kunna stimulera en del människors sexualdrift.
För att en bild av ett bam skall vara straffbar måste det därför fordras att
den enligt vanligt språkbruk och allmänna värderingar är pornografisk
(prop. 1978/79:179 s. 9). Som har redovisats i avsnitt 4.1.1 far den när-
mare innebörden av ordet pornografisk i den mening som avses i brotts-
balkens bestämmelser anses vara en bild, som utan att ha några veten-
skapliga eller konstnärliga värden, på ett ohöljt och utmanade sätt skild-
rar ett sexuellt motiv (prop. 1970:125 s. 79 f.).
Bilder i vanliga familjealbum av nakna lekande bam är självfallet inte
pornografiska. Inte heller är t.ex. en sekvens som skildrar bam i sexuella
sammanhang i en vanlig spelfilm nödvändigtvis pornografisk. Avgörande
torde vara vilket syfte en viss framställning har. Om ändamålet med
framställningen väsentligen är att påverka åskådaren sexuellt kan det va-
ra fråga om en pornografisk produkt. Men om framställningen har andra
syften, t.ex. konstnärliga, torde den inte vara att beteckna som pornogra-
fisk (jfr JO 1971 s. 561).
Någon ändring av gällande rätt när det gäller vad som skall anses göra
en skildring pornografisk är inte avsedd. Däremot föreslår regeringen
nedan att det skall införas en definition av vem som skall anses som bam
i straffstadgandets mening.
Regeringens förslag: Straffstadgandet om bampomografibrott förses
med en definition av begreppet bam. Med bam skall avses den vars
pubertetsutveckling inte är fullbordad eller den som, när det framgår
av bilden och omständigheterna kring bilden, är under 18 år.
Prop. 1997/98:43
Bampomografiutredningen föreslår att begreppet bam definieras i
bestämmelsen om bampomografibrott och att begreppet utvidgas i för-
hållande till vad som gäller i dag. Med bam skall avses en person under
18 år eller en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad.
Remissinstanserna: Nästan alla är positiva till att införa en ålders-
gräns. Bl.a. Stockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Riksåklagaren,
Åklagarmyndigheten i Malmö, Rikspolisstyrelsen, Brottsoffermyndighe-
ten, Socialstyrelsen, Barnombudsmannen, Rädda Barnen, BRIS,
Våldskildringsrådet, Sveriges Kristna råd och Sveriges Frikyrkosamråd
förordar den utformning av åldersgränsen som utredningen föreslagit.
82
Andra vill däremot gå längre. Röda korset, Samverkansforum för kvinnor
i Sverige, Stockholms Tjejjour m.fl. anser att den definition av bam som
används i FN:s barnkonvention skall vara gällande, dvs. med bam skall
avses varje människa under 18 år. Bl.a. Folkaktionen mot pornografi,
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige och Fredrika-Bremer-
Förbundet förordar en reglering med samma konstruktion som den som
gäller i Norge. En sådan gräns skulle omfatta någon som är, kan antas
vara eller framställs som att vara under 18 år.
Några remissinstanser är emellertid negativa eller tveksamma till en
åldersgräns. Justitiekanslern har förståelse för att man med hänsyn bl.a.
till FN:s barnkonvention önskar ställa upp en åldersgräns, men anser trots
detta att någon åldersgräns inte bör införas. Justitiekanslern pekar därvid
på att sexuella beteenden som inte är kriminaliserade i sig inte bör bli
kriminaliserade om de spelas in på film, att en åldersgräns kommer att få
betydelse endast i de ytterligt sällsynta fall då man vet att det rör sig om
personer under 18 år och att förslaget kan ge upphov till åtskilliga pro-
blem i rättstillämpningen, inte minst genom att den misstänkte kan för-
väntas vilja anföra motbevisning om att de inblandande är över 18 år.
Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet anser det också tvek-
samt att det skall vara straffbart att inneha en bild av en person som fyllt
15 år då det är fullt tillåtet att ha samlag eller någon annan form av sexu-
ellt umgänge med denna person och ifrågasätter om förslaget är väl mo-
tiverat.
Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs
universitet och Statens Biografbyrå ifrågasätter det meningsfulla i 18-års
gränsen eftersom den förutsätter identifiering och därför knappast kom-
mer att gå att tillämpa.
Bakgrund: I bestämmelsen om bampomografibrott ställs inte upp nå-
gon fixerad åldersgräns när det gäller att bestämma vad som avses med
bam. Enligt förarbetena avses med bam en person vars könsmognads-
process inte är avslutad (prop. 1978/79:179 s. 9). Vad som avsetts torde
ha varit den yttre kroppsliga utveckling som äger mm under puberteten.
Någon klargörande praxis från Elögsta domstolen om tolkningen av
begreppet bam i detta sammanhang finns inte. Bristen på prejudikat torde
dock inte ha orsakat några beaktansvärda problem för rättstillämpningen.
Huruvida en persons pubertetsutveckling är avslutad är en fråga som av-
görs enligt internationellt vedertagna medicinska bedömningsgrunder
som kan tillhandahållas av sakkunniga.
Inför Sveriges godkännande år 1990 av FN:s barnkonvention väcktes
frågan om att utvidga bestämmelsen om bampomografibrott till att om-
fatta även unga människor vars könsmognadsprocess är avslutad.
I regeringens proposition 1989/90:107 om godkännande av konventio-
nen hänförde sig föredraganden till förarbetena till bestämmelsen och
ansåg att skillnaden mellan konventionens 18-årsregel och bampomogra-
fibrottets bestämning inte borde överdrivas. Skillnaden var huvudsakli-
gen av formellt slag och i praktiken torde samma åldersgrupper avses.
Föredraganden anmärkte också att konventionen inte ställer upp något
direkt krav på straffrättslig lagstiftning och menade att de aktuella förete-
elserna i första hand borde motarbetas genom insatser på det sociala pla-
Prop. 1997/98:43
83
net (s. 78). Efter att ha redovisat även andra bestämmelser om straff för
den som använder en person under 18 år i pornografiska sammanhang
fann föredraganden att en anslutning till Barnkonventionen inte krävde
lagändringar.
Konstitutionsutskottet anförde i sitt yttrande 1989/90:KU8y att en
lagstadgad 18-årsgräns skulle kunna leda till icke önskvärda integri-
tetskränkningar vad gäller det avbildade barnets identitet och att utskottet
därför inte var berett att förorda en sådan åldersgräns.
En översyn av de straffrättsliga reglerna i övrigt på området ägde sedan
rum inom Justitiedepartementet och redovisades i promemorian (Ds
1993:80) Ökat skydd för bam.
I januari 1993 antog FN-kommittén för övervakning av barnets rättig-
heter sina avslutande observationer (A/49/41). Kommittén uttryckte sin
oro över det förhållandet att i Sverige åldern för sexuell mognad inte bli-
vit fixerad, vilket ansågs som en brist i skyddet för bam mot att utnyttjas
i bampomografiska sammanhang.
I den ovan nämnda departementspromemorian Ökat skydd för bam fö-
reslogs att bestämmelsen om sexuellt ofredande skulle utvidgas på så sätt
att det skulle bli straffbart att förmå även den som är fyllda 15 men inte
18 år att medverka vid framställning av pornografisk bild eller vid sexu-
ell posering. Regeringen anslöt sig till de överväganden som gjordes i
promemorian (prop. 1994/95:2 s. 18 ffi). Den nya bestämmelsen antogs
av riksdagen och trädde i kraft den 1 januari 1995 (prop. 1994/95:2, bet.
1994/95:JuU5, rskr. 1994/95:58, SFS 1994:1499).
Såvitt gällde frågan om en eventuell formell 18-årsgräns i bampomo-
grafibestämmelsen framhölls i promemorian att syftet härmed skulle vara
att öka skyddet för bam mot att bli utsatta för sexuell exploatering. Med
hänvisning till den ovan redovisade riksdagsbehandlingen av frågan om
godkännande av Barnkonventionen anmärktes att införandet av en sådan
åldersgräns emellertid inte entydigt skulle innebära en förstärkning av
detta skydd. Detta sades särskilt gälla vid prövningen av straffbarheten i
utländskt producerat material, där barnen som avbildas inte kan identifie-
ras. Med den frihet som ligger i prövningen av ordet "bam" borde enligt
promemorian de straffvärda fallen också innefattas i kriminaliseringen.
På grund härav och med hänvisning till förslaget om ändring av bestäm-
melsen om sexuellt ofredande ansågs det att Barnkonventionens krav var
tillgodosedda utan att bestämmelsen om bampomografibrott ändrades.
Regeringen konstaterade att det kunde finnas skäl att överväga infö-
rande av en uttrycklig åldersgräns men framhöll att detta inte kunde ske
utan att TF:s och YGL:s brottskatalog ändrades. Frågan borde enligt re-
geringen tas upp av den då tilltänkta bampomografiutredningen (a. prop.
s. 9).
I samband med att konstitutionsutskottet år 1994 tog upp frågan om
kriminalisering av innehav av barnpornografi motionerades om införande
av en åldersgräns på 18 år (1993/94:K407, K424 och K436).
Justitieutskottet anförde i yttrande 1993/94 :JuU6y att mycket var vun-
net genom den i departementspromemorian föreslagna ändringen i be-
stämmelsen om sexuellt ofredande. Men utskottet satte i fråga om detta
var tillräckligt för att man skulle komma till rätta med bampomo-
Prop. 1997/98:43
84
grafibrottet eftersom detta syftade till att motverka den kränkning som
bam i allmänhet utsätts for genom förekomsten av barnpornografi.
Utskottet pekade på den norska regleringen enligt vilken det råder för-
bud att införa och inneha pornografiska bilder av någon som är, kan antas
vara eller framställs som att vara under 16 år. Det borde enligt utskottet
övervägas en liknande lösning för den svenska lagstiftningen men med
en 18-årsgräns.
Emellertid noterade utskottet att en sådan lösning kunde medföra pro-
blem vad gällde avgränsningen av det straffbara området. Även de be-
vissvårigheter som kunde följa av ett åldersrekvisit behövde noga över-
vägas. Utskottet fann avslutningsvis att övertygande skäl för en strikt
åldersgräns, där bam definieras som en person som inte fyllt 18 år, inte
ännu hade presenterats.
Konstitutionsutskottet anslöt sig till justitieutskottets överväganden
och hemställde att riksdagen skulle ge regeringen till känna att frågan
borde bli föremål för utredning (bet. 1993/94:KU28, rskr. 1993/94:450).
Frågan om att införa en åldersgräns är komplicerad. En utgångspunkt för
regeringen i det följande resonemanget är att den ändring i stadgandet om
sexuellt ofredande som trädde i kraft den 1 januari 1995 och som innebär
att i stort sett varje framställning av pornografi med användande av mo-
deller under 18 år utgör brott, innebär att tidigt pubertetsutvecklade per-
soner har ett skydd. Frågan gäller om det utöver detta finns skäl att införa
en särskild åldersgräns i straffbestämmelsen om barnpornografi.
Ger FN:s barnkonvention anledning att införa en åldersgräns ?
Huvudargumentet för att införa en sådan åldersgräns torde vara att enligt
FN:s barnkonvention varje person under 18 år skall anses vara bam, om
inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller för barnet. De
remissinstanser som vill ha en åldersgräns betonar, liksom utredningen,
allmänt behovet av att söka anpassa svensk lagstiftning till de krav som
FN:s barnkonvention ställer.
Självfallet är det mycket angeläget att svensk lagstiftning står i över-
ensstämmelse med FN:s barnkonvention. Även på de områden där kon-
ventionen inte ställer några krav på anpassning av nationell lagstiftning
bör det naturligtvis eftersträvas att svensk lag så långt möjligt skall ligga
i linje med de åtaganden som konventionen innebär.
Regeringen vill dock här slå fast att Barnkonventionen som sådan inte
förpliktar Sverige att införa någon åldersgräns. Vad konventionen talar
om är att man skall förhindra att bam utnyttjas i pornografiska föreställ-
ningar och i pornografiskt material (artikel 34). Ändringen av stadgandet
om sexuellt ofredande den 1 januari 1995 syftade till att uppfylla just
detta krav, nämligen att förhindra ett utnyttjande av den som är under 18
år. Enligt regeringens mening uppfyller svensk lagstiftning således redan
de krav som Barnkonventionen ställer. En annan sak är att det förvisso
Prop. 1997/98:43
85
kan hävdas att konventionens definition av bam bör genomsyra den na-
tionella regleringen av alla frågor som kan ha bäring på personer under
18 år och att varje reglering som tar sikte på att skydda bam därför bör
innehålla en definition motsvarande konventionens, men man kan inte
utläsa ett sådant krav ur konventionen som sådan.
Enligt regeringens mening kan det inte anses motiverat att införa en ål-
dersgräns enbart med hänvisning till FN:s barnkonvention. Inte minst
mot bakgrund av att de avvägningar som tidigare gjorts i fråga om en
åldersgräns alltjämt har relevans bör det alltså till andra bärande skäl för
att en sådan reglering nu skall framstå som motiverad.
Finns det andra skal för en åldersgräns ?
Ett skäl för att införa en åldersgräns vore att man på det sättet skulle
kunna fa bampomografibestämmelsens skydd att omfatta även unga
människor vars pubertetsutveckling är avslutad men som ändå befinner
sig i den utvecklingsprocess i stort som medför att de behöver lagstift-
ningens skydd. Här måste man dock noga beakta de praktiska konsek-
venserna. Kan en sådan utvidgning ge någon egentlig effekt och uppvä-
ger i sådant fall effekten olägenheterna?
I Sverige är det för fallande dom tillräckligt att pubertetsutvecklingen
inte är fullbordad. I länder som har åldersgränser skall dessutom klarläg-
gas att det aktuella stadiet i pubertetsutvecklingen med tillräcklig säker-
het utgör bevis på att en formell åldersgräns är underskriden, något som
kan vara vanskligt, särskilt i länder med låga åldersgränser.
Som ovan nämnts kan man av framställningen avgöra om en person är
fullt pubertetsutvecklad eller inte. Ett sådant rekvisit möter således inga
problem i rättstillämpningen.
Att av framställningen fastställa om den avbildade personen är under
15 eller 18 år är däremot inte möjligt om denne är fullt pubertetsutveck-
lad. Inte heller kan enbart med ledning av bilden säkert fastställas att en
viss ålder underskridits när utvecklingen har påbörjats och alltjämt fort-
går.
Skall den faktiska åldern fastställas måste således utredningen grundas
på andra förhållanden än den aktuella bilden. Det blir då nödvändigt att
identifiera den avbildade personen för att kunna fastställa dennes ålder.
Vidare måste tidpunkten för bildupptagningen säkerställas om den avbil-
dade personen hunnit uppnå den aktuella åldersgränsen mellan den tid-
punkten och brottsutredningen.
De pornografiska framställningar som skildrar unga men fullt puber-
tetsutvecklade personer är i allt väsentligt upptagna utomlands och ofta
av äldre datum. Detta försvårar självfallet utredningsarbetet.
Om ett avbildat bam skall identifieras innebär detta med stor sannolik-
het att barnets integritet kränks. Barnet måste utsättas för förhör under
förundersökningen och inför domstol. Eftersom den barnpornografi som
finns i omlopp oftast är upptagen på olika håll i utlandet skulle i utlandet
avbildade bam behöva höras. Dessutom kan en viss bampomografisk
bild som är satt i omlopp vara föremål för rättsliga prövningar i många
Prop. 1997/98:43
86
olika länder under lång tid. Utredningen har av den undersökning som Prop. 1997/98:43
inom dess ram gjorts av den barnpornografi som tagits i beslag i Sverige
dragit slutsatsen att den barnpornografi som finns spridd i landet till stor
del ursprungligen är framställd på 1970-talet. De i detta material avbilda-
de personer som kunde identifieras skulle kanske behöva höras och
tvingas konfronteras med de sexualbrott de utsattes för under sin bam-
och ungdom.
Även om den avbildade personen, trots de problem som redovisats,
skulle kunna identifieras och vederbörandes ålder vid tiden för upptag-
ningen av bilden skulle kunna fastställas, krävs för en fallande dom att
gärningsmannen vid gämingstillfället hade uppsåt med avseende på ål-
dern. Eftersom de som kopierar och distribuerar pornografi sällan har
någon personlig kännedom om de på bilderna förekommande personerna
är gärningsmannens uppsåt beroende av vad han kunnat inse av bilderna
som sådana. Är pubertetsutvecklingen avslutad torde uppsåt därför re-
gelmässigt inte kunna styrkas även om det blir utrett att den avbildade
personen var under 18 år då bilden togs.
Som Justitiekanslern pekat på i sitt remissvar, kan en åldersgräns
också förväntas innebära att misstänkta kan vilja föra bevisning om att en
person som avbildats är över 18 år, vilket kan medföra ytterligare pro-
blem i rättstillämpningen.
Bör en åldersgräns införas ?
Utredningen har konstaterat att möjligheterna att tillämpa en fixerad 18-
årsgräns således är små. Regeringen delar den bedömningen. Utredning-
en har dock som skäl för att ändå införa en åldersgräns pekat på att det
inte kan uteslutas att sådana fall kan inträffa att en person som i sin hand
far en pornografisk bild känner till den avbildade personen och vet att
denna var under 18 år då det som skildras på bilden inträffade. Det kan
vara fråga om ett bam som vistats i vederbörandes närhet eller om en bild
som är mer allmänt känd och om vilken det är bekant att den avbildade
unga människan var under 18 år då bilden ursprungligen framställdes.
Regeringen kan hålla med om att det vore önskvärt att kunna ingripa
mot sådana skildringar som utredningen här talar om. Det finns emeller-
tid ett antal ytterligare aspekter att beakta. För det första finns det, som
utredningen också har framhållit, anledning att fråga sig om befattning
med pornografiska bilder av personer som är fullt pubertetsutvecklade
kan anses vara straffvärt. Befattning med pornografi som sådan är inte
kriminaliserad i vårt land. En fullt pubertetsutvecklad person kan lika väl
vara över 18 år som något under. Det finns inte något i en sådan skildring
eller i den inställning en person som tar befattning med den kan ha till
skildringen som konstituerar straffvärdhet i det senare fallet men inte i
det förra. Till detta skall läggas, som Justitiekanslern och Juridiska fa-
kultetsstyrelsen vid Lunds universitet båda har framhållit, att det vore en
svårförklarlig inkonsekvens om sexuella beteenden som är fullt lagliga
skulle bli kriminaliserade om de spelas in på film. Exempelvis skulle
87
unga fullt utvecklade personer under 18 år begå en straffbar handling om Prop. 1997/98:43
de videofilmar sitt gemensamma sexualliv och sparar filmen.
För det andra: En fixerad åldersgräns innebär - trots den begränsade
funktion som utredningens förslag förutsätter - att det straffbara området
objektivt sett kommer att omfatta alla pornografiska bilder där någon av
de avbildade var under 18 år vid fotograferingstillfället. Det är som rege-
ringen redan har framhållit omöjligt att exakt bestämma en persons ålder
genom att betrakta ett fotografi och även om modellen är identifierad och
åldersbestämd lär inte fotograferingstillfället framgå av bilden. En i prin-
cip oändlig mängd bilder kan således komma att omfattas samtidigt som
man bara i rena undantagsfall kommer att kunna avgöra om en viss bild
omfattas eller inte. Bilder i t.ex. sparade vanliga herrtidningar med stor
spridning och i pornografiska filmer som för länge sedan godkänts för
visning av Biografbyrån kommer att omfattas av förbudet. För en inne-
havare av t.ex. en film är det dock omöjligt att avgöra om det han eller
hon har är förbjudet eller inte. Det kan på allvar sättas i fråga om en så-
dan reglering är förenlig med den straffrättsliga legalitetsprincipen som
ju förutsätter att tillämpningsområdet för en straffbestämmelse alltid
skall vara entydig och klar.
Inte heller kommer anställda vid myndigheter som på sitt tjänsteansvar
har att avgöra om en viss bild omfattas av regleringen eller inte att ha
någon reell möjlighet att göra detta. Tullen lär t.ex. inte kunna ingripa
mot alla bilder som egentligen omfattas av det införsel- och utförselför-
bud som regeringen nu föreslår, utan bara mot de bilder där det otvety-
digt är fråga om barnpornografi. Polisen lär inte heller ha förutsättningar
att ingripa i annat än de uppenbara fallen. Av allt att döma lär det alltså
inte gå att beivra överträdelser av kriminaliseringen på det utvidgade om-
rådet. Detta inger betänkligheter, inte minst med hänsyn till vikten av att
upprätthålla respekten för straffbudet i övrigt.
Enligt regeringens mening står det således klart att det finns betydande
nackdelar med att införa en åldersgräns av den typ som den utredningen
har föreslagit och att dessa nackdelar klart överväger fördelarna.
En alternativ lösning
Problemen som är förknippade med en strikt åldersgräns hindrar emel-
lertid inte att det finns anledning att försöka åstadkomma en ordning som
fångar upp de mest stötande fallen, t.ex. de fall där det är allmänt känt att
en viss modell var under 18 år när en viss film spelades in. Enligt uppgift
förekommer det att vissa pornografiska filmer marknadsförs här med
argumentet att filmen är total förbjuden i USA, där en strikt åldersgräns
för medverkande på 18 år gäller. Man kan tycka att det vore otillfreds-
ställande om samhället inte skulle kunna ingripa mot spridning av en
sådan film som alltså i FN:s barnkonventions mening innehåller en skild-
ring av ett bam. Vidare kan man tänka sig fall där en bild föreställer en
sexuell handling som i och för sig är fullt laglig, men där det ändå rör sig
om personer som klart inte har nått den mognadspunkt där de fullt ut kan S
överblicka de långsiktiga konsekvenserna av sina handlingar och att detta
88
har varit tydligt för t.ex. framställ aren eller spridaren. Det kan för somli-
ga ligga en särskild lockelse i bilder där de kan vara säkra på att de av-
bildade personerna är så unga som under 18 år. Att motverka spridning
av sådana bilder framstår som angeläget.
Ett sätt att komma till rätta med sådana situationer som har berörts
närmast ovan vore att införa en regel som definierar begreppet bam på ett
sådant sätt att just de fall träffas där det redan av bilden eller av bilden i
kombination med omständigheter kring bilden, exempelvis en bildtext
eller omslaget till en videofilm, går att utläsa att en person var under 18
år vid fotograferingstillfället eller inspelningen, men att i övrigt den i dag
gällande regeln om avslutad pubertetsutveckling skall vara avgörande.
Bestämmelsen bör utformas så att den inte leder till gränsdragnings-
problem, vare sig för enskilda eller de myndigheter som skall tillämpa
reglerna. Av det skälet bör definitionen utformas så, att med bam skall
anses den vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller den som, när
det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år. På
så sätt åstadkommer man, inte en åldersgräns i formell mening med de
olägenheter som är förknippade med en sådan, utan en reglering som
träffar även bilder på personer som är fullt pubertetsutvecklade men un-
der 18 år, men bara i de fall där det utan närmare efterforskningar kan
hållas för visst att så verkligen är fallet.
Regeringens förslag: I straffstadgandet om bampomografibrott in-
förs en regel som innebär att en gärning inte skall utgöra brott om sär-
skilda omständigheter gör att gärningen måste anses uppenbart befo-
gad.
Prop. 1997/98:43
Bampomografiutredningens förslag: Utredningen föreslår att för-
svarlighetsrekvisitet skall vara kvar i straffstadgandet om bampomogra-
fibrott, dvs. att ansvar inte skall ådömas om gärningen med hänsyn till
omständigheterna är försvarlig.
Remissinstanserna: Nästan alla som särskilt uttalat sig i frågan förut-
sätter eller förespråkar att försvarlighetsrekvisitet skall vara kvar. Många
av dem som förespråkar en utmönstring av bampomografibrottet ur
grundlagarna, bl.a. Svea hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Röda kor-
set, Barnombudsmannen, ECPA T Sverige och Riksförbundet för sexuell
upplysning, pekar särskilt på försvarlighetsrekvisitet som en garanti för
att nyhetsförmedling, forskning och opinionsbildning inte skall hämmas
av den utvidgade kriminaliseringen i alltför hög grad. Även det alterna-
tiva förslag till reglering som presenterats av ledamöter vid den juridiska
fakultetsnämnden vid Stockholms universitet innehåller en motsvarande
regel. Kammarrätten i Stockholm anser dock att en ändring bör göras så
till vida att undantagssituationema bör anges direkt i lagtexten.
Några instanser har emellertid motsatt uppfattning. Enligt Åklagar-
myndigheten i Malmö lämnar utredningens förslag dörren vidöppen för
89
den som otillbörligt söker en grund att straffritt inneha barnpornografi.
Åklagarmyndigheten förordar i stället att om undantag skall kunna med-
ges, ett särskilt prövningsförfarande hos någon lämplig myndighet införs.
Svenska kommunförbundet och Socialstyrelsen anser båda att behandling
av frågan om barnpornografi i nyhetsbevakningen i opinionsbildande
syfte eller i forskningen inte med automatik kräver tillgång till det bam-
pomografiska materialet och förordar därför en utmönstring av försvar-
lighetsrekvisitet. Kristdemokratiska Kvinnoförbundet och Kristdemokra-
tiska Ungdomsförbundet anser att ett bampomografibrott aldrig kan vara
försvarligt och accepterar inte lagtext om försvarlig gärning.
Bör försvarlighetsrekvisitet behållas?
Utredningen har som en allmän utgångspunkt uttalat att lagstiftningen
bör medge kriminalisering av all befattning med barnpornografi men att
lagstiftningen måste utformas så att den inte hämmar seriöst inhämtande
av kunskaper om och opinionsbildning mot barnpornografin. Enligt ut-
redningen måste hänsyn tas till att befattning med barnpornografi kan
vara försvarlig t.ex. om den sker i syfte att väcka opinion mot barnporno-
grafi. Utredningen tänker här på det opinionsarbete som bedrivs av fri-
villigorganisationer och företrädare för massmedier och som har en avgö-
rande betydelse för att nationellt och internationellt skapa medvetenhet
om problemets förekomst och omfattning. Vetenskapliga undersökningar
måste också kunna företas eftersom goda kunskaper är en förutsättning
för att bekämpningen av företeelsen skall kunna bedrivas effektivt. En
befattning kan enligt utredningen också vara försvarlig av konstnärliga
hänsyn.
Utredningens förslag innebär alltså att det undantag från det straffbara
området som gäller i dag också skall gälla fortsättningsvis. Utredningens
ståndpunkt kan te sig rimlig och naturlig. Enligt regeringens mening är
den dock inte helt invändningsfri. Den kriminalisering som nu föreslås,
och som syftar till att bereda ett ytterligare skydd för bam mot kränk-
ningar, innebär en avsevärd utvidgning av det kriminaliserade området.
Detta gör att man bör närma sig frågan om eventuella undantag från det
annars straffbara området från en delvis annan utgångspunkt. Regeringen
vill här peka på några faktorer som särskilt måste beaktas.
En viktig beståndsdel i utvidgningen av det kriminaliserade området är
att redan själva innehavet av en bampomografisk bild i allt väsentligt
kommer att vara straffbart. Det allmänna griper alltså in mot en företeelse
med samhällets starkaste repressiva medel, kriminalisering. Det ankom-
mer då också på det allmänna att svara för att åtgärder vidtas i syfte att
förbudet efterlevs. Det är myndigheternas och då i första hand polisens
uppgift att vidta åtgärder mot överträdelser. Principiella skäl talar således
för att utrymmet för andra att ta befattning med bampomografiskt mate-
Prop. 1997/98:43
90
rial än de som i sin myndighetsutövning har att göra detta i fortsättningen
bör vara betydligt mindre än det är i dag.
Vidare måste man beakta att de bevekelsegrunder som ligger bakom
den utvidgade kriminaliseringen bör få genomslag fullt ut. En bild som
skildrar ett sexuellt övergrepp mot ett bam är lika kränkande for barnet
om bilden finns i en tidning, på film eller video eller är tillgänglig via
t.ex. Internet. Ur det enskilda barnets synvinkel gör det heller ingen skill-
nad om bilden publiceras i opinionsbildande syfte eller inte. En försvarlig
spridning kränker barnet lika mycket som en oförsvarlig. Till detta skall
läggas att risken för oförsvarlig vidarespridning är uppenbar. En film-
sekvens som visas i t.ex. ett TV-program kan med dagens datorteknik
förhållandevis enkelt lagras och göras om till bilder eller sekvenser som
sedan kan spridas i elektronisk form via t.ex. Internet. För den som har
dragning åt sådant material lär detta inte bli mindre lockande bara för att
det måhända en gång har gjorts publikt i avskräckande syfte.
Slutligen finns det skäl att fråga sig om det är en rimlig avvägning att
göra ett generellt undantag för sådan befattning som kan sägas vara be-
tingad av seriösa och allmänt lovvärda syften när det är fråga om att göra
undantag från en så långtgående kriminalisering som nu är fallet. För att
straffbart innehav skall föreligga krävs det normalt sett - dvs. bortsett
från teckningar, målningar m.m. i vissa fall - inte att gärningsmannen
skall ha något särskilt syfte med sitt innehav. Det räcker med att han eller
hon har uppsåt i förhållande till bildens bampomografiska karaktär och
till själva innehavet. Om i princip all befattning med barnpornografi så-
ledes blir kriminaliserad måste detta få genomslag även på de seriösa
områdena. Annars riskerar man att lagstiftningen uppfattas som att den
ger dubbla signaler. Så länge syftet är gott berörs man inte av förbudet.
Detta vore enligt regeringens mening olyckligt och riskerar att undergrä-
va respekten för straffbudet i övrigt.
Att som utredningen föreslår bibehålla försvarlighetsrekvisitet trots
den omfattande utvidgningen av det straffbara området framstår därför
som mindre tilltalande.
Behovet av lagfästa undantagsregler
Regeringen anser mot den bakgrund som tecknats ovan att utgångspunk-
ten bör vara att undersöka vilka konkreta behov av undantag som finns
och att väga dessa mot intresset av en heltäckande lagstiftning snarare än
att söka åstadkomma en ordning som innebär minsta möjliga inskränk-
ningar i förhållande till vad som gäller i dag.
Ett borttagande av försvarlighetsrekvisitet kan tänkas påverka det lov-
värda arbete som bedrivs i syfte att informera om och avslöja förekoms-
ten av barnpornografi och det kan få till följd att den fortsatta diskussio-
nen försvåras. Detta gäller dock bara under förutsättning att opinionsbil-
dande organ som massmedia och frivilligorganisationer inte lyckas hitta
andra vägar att nå ut med sitt budskap. Man måste hela tiden betänka att
det frågan i praktiken främst gäller är rätten att i straffstadgandets me-
ning inneha eller sprida bampomografiska bilder. Inget hindrar någon
Prop. 1997/98:43
91
från att studera bampomografiska skildringar, under förutsättning att
sekretessbestämmelser inte hindrar detta, exempelvis sådana skildringar
som förvaras hos myndigheter eller i arkiv. Det är vidare självfallet fullt
tillåtet att t.ex. skildra innehållet i text eller på annat sätt.
Regeringen övergår nu till att behandla behovet av ett lagfäst undantag
för viss befattning. Att t.ex. myndigheternas befattning är tillåten är
självklart och kräver inte en uttrycklig reglering. Inte heller den som
p.g.a. författningsenlig skyldighet bevarar material kan omfattas av det
föreslagna straffbudet. Detsamma torde gälla t.ex. den situationen att
någon råkar fa en bampomografisk film i sin besittning och innehar den
fram till dess han far möjlighet att lämna den till polisen.
Behovet för andra än myndigheter av att inneha bilder för forskning
kan ifrågasättas. Socialstyrelsen har anfört att det är angeläget att forska-
re far möjlighet att bedriva vetenskapligt arbete för att kunna öka sam-
hällets kunskap om barnpornografins utbredning och karaktär och för att
fa ökad kunskap i förebyggande syfte. Sådan forskning far enligt Social-
styrelsens uppfattning inte bedrivas annat än efter sedvanlig etisk och
mycket restriktiv granskning. Något behov att inneha bilder eller filmer
för att kunna bedriva forskning finns det enligt Socialstyrelsens mening
dock inte. Regeringen kan i allt väsentligt ansluta sig till detta.
När det gäller konstnärliga hänsyn är utgångspunkten att den avgräns-
ning av vad som skall anses utgöra pornografi i straffstadgandets mening
lämnar ett betydande utrymme för att ta hänsyn till konstnärliga uttryck.
Som regeringen har redovisat i avsnitt 4.4.2 så torde en bild som har
konstnärliga värden inte vara pornografisk i straffbestämmelsens bety-
delse. Även en ursprungligen pornografisk bild som sedan sprids i ett
konstnärligt sammanhang torde falla utanför straffstadgandet. För det fall
bedömningen ändå skulle vara tveksam kan man fråga sig hur skyddsvärt
förfarandet egentligen är. I vart fall torde den sortens situationer allmänt
sett inte motivera att ett uttryckligt undantag görs i straffbestämmelsen.
Bland remissinstanserna har många antagit att det finns anledning att
mer generellt tillåta innehav och spridning i opinionsbildningssyfte. Som
regeringen redan har konstaterat är det tveksamt om den tanken fullt ut
låter sig förena med den utvidgande kriminaliseringen och de syften som
ligger bakom denna. Utgångspunkten för t.ex. frivilligorganisationemas
arbete måste ju vara att man inte far vidta åtgärder som är straffbara.
Samtidigt går det inte att bortse från att det i frivilligorganisationemas
arbete kan finnas situationer där befattning med bampomografiskt mate-
rial blir svårt att undvika. Man kan tänka sig situationer där t.ex. interna-
tionella kontakter eller sammankomster kan nödvändiggöra innehav un-
der en begränsad tid. I motsvarande situationer måste det exempelvis
också vara möjligt att straffritt kunna förevisa bampomografiskt material
för någon annan.
Inom nyhetsförmedlingen kan man också förutse situationer där det
kan finnas behov av att inneha visst bampomografiskt material under
någon tid. Man kan t.ex. tänka sig att en journalist får ta emot en unik
bild, vars innehåll är sådant att ett oavvisligt allmänintresse föreligger
och där ytterligare efterforskning krävs för att kunna gå vidare i saken.
Prop. 1997/98:43
92
Däremot är det svårare att föreställa sig en situation där nyhetsförmed-
lingen verkligen kräver en publicering av materialet i sådan form att
detta vore straffbart som spridningsbrott. Det går t.ex. att beskära en bild
och återge resten av innehållet i text eller maskera den del av bilden som
gör den pornografisk. Detsamma gäller självfallet frivilligorganisationer-
nas arbete. Inget hindrar att man redovisar missförhållanden eller väcker
debatt i olika ämnen men det är svårt att föreställa sig en situation där
detta är helt omöjligt att göra utan att sprida det bampomografiska mate-
rialet i en sådan form att det vore fråga om brott. Det kan dock inte ute-
slutas att sådana situationer någon gång kan uppstå där även en publice-
ring kan framstå som motiverad.
Det finns således situationer där befattning med barnpornografi kan
framstå som befogad och där det vore otillfredsställande att helt förlita
sig på att de kolliderande intressena skall lösas med en ”livets regel” in-
om rättstillämpningen. De fall som regeringen avser här är de där syftet
med gärningen är skyddsvärt, konkret och specifikt och omständigheter-
na är sådana att det i princip är uteslutet att t.ex. hantera en situation utan
att exempelvis inneha en viss bampomografisk skildring. Med tanke på
dessa fall bör straffstadgandet om bampomografibrott förses med en re-
gel som innebär att i särskilda fall en gärning inte skall föranleda straff.
Även om det främst är hänsynen till massmediernas och frivilligorga-
nisationemas arbete som här ligger för ögonen är det naturligtvis inte
uteslutet att regeln kan vara tillämplig även i andra situationer där en
motsvarande intressekonflikt kan uppkomma, t.ex. inom forskningen.
Det bör dock understrykas att det inte är meningen att regeln skall träffa
någon viss yrkesgrupp generellt sett eller någon viss situation i allmän-
het, utan det krävs för straffrihet att det i det enskilda fallet finns särskil-
da omständigheter som gör att gärningen måste anses uppenbart befogad.
Prop. 1997/98:43
Regeringens förslag: En regel om ringa brott införs. Straffskalan för
brott av normalgraden skall endast innehålla fängelse, maximum två
år. Straffskalan för det ringa brottet skall vara böter eller fängelse i
högst sex månader.
Bampomografiutredningens förslag: Straffskalan för den särskilda
brottstypen innehav eller efterfrågan av barnpornografi skall enligt utred-
ningsförslaget vara böter till fängelse sex månader. När det gäller övriga
brottsformer föreslås inga förändringar i förhållande till vad som gäller i
dag.
Remissinstanserna: De allra flesta har lämnat utredningens förslag
när det gäller straffskalor utan erinran. Folkaktionen mot Pornografi an-
ser dock att all befattning med barnpornografi skall straffas med lägst sex
månaders fängelse. Växjö Aktionsgrupp Mot Pornografi anser att straff-
maximum för bampomografibrott som inte är grovt skall vara fängelse i
tre år. Det alternativa förslag som ledamöterna vid Juridiska fakultets-
93
nämnden vid Stockholms universitet professorerna Peter Seipel, Jan
Ramberg och Madeleine Leijonhufvud samt bitr, professorn Wiweka
Warnling-Nerep har presenterat innebär att normalgraden av brottet
framställning av barnpornografi bestraffas med fängelse i lägst sex må-
nader och högst sex år och att brottet befattning med barnpornografi -
bl.a. innehav - bestraffas med fängelse i högst två år eller, vid grovt
brott, lägst sex månader och högst sex år.
Skälen for regeringens förslag: Som har framgått höjdes år 1993
maximistraffet för bampomografibrott från sex månader till två års fäng-
else. Utredningen har inte funnit skäl att föreslå en ytterligare skärpning
av straffskalan för bampomografibrott i allmänhet. Remissutfallet ger
inte anledning att frångå den bedömningen.
Även om innehav av barnpornografi alltså lagtekniskt sett skall jäm-
ställas med andra former av befattning så har det rena innehavet natur-
ligtvis normalt sett ett betydligt lägre straffvärde än t.ex. spridning. Med
utredningens konstruktion av straffstadgandet kommer detta till uttryck
genom att innehavsbrottet är ett särskilt brott med straffmaximum fängel-
se i högst sex månader. I normalfallet torde enligt utredningen böter vara
tillräcklig påföljd men fängelse bör ingå i straffskalan för att möjliggöra
husrannsakan.
Regeringen kan i allt väsentligt dela utredningens bedömning av inne-
havsbrottets straffvärde. Det kan emellertid tänkas fall av innehav där ett
straffmaximum om fängelse i högst sex månader kan te sig för lågt. Nå-
gon kan exempelvis ha ertappats med ett större antal videofilmer utan att
det går att styrka att partiet är avsett för försäljning.
Innehavsbrott kan emellertid normalt sett förväntas ha ett relativt be-
gränsat straffvärde. En tänkbar situation är att en turist ertappas med nå-
gon enstaka tidskrift eller videofilm i bagaget.
Den utvidgning av det straffbara området som regeringens förslag in-
nebär när det gäller framställning av barnpornografi som sker utan uppsåt
att sprida bilden innefattar också ett antal gämingstyper med förhållan-
devis begränsat straffvärde. Ett exempel kan vara den som framställer
och sparar en enstaka bampomografisk bild i sin dator.
Inte minst mot bakgrund av att bampomografibrottet kommer att
rymma gärningar av mycket varierande straffvärde förefaller det lämpligt
att införa en ringa form av bampomografibrott. För det ringa brottet bör
straffskalan vara böter till fängelse i högst sex månader. Som ringa brott
bör emellertid inte bara gärningar med ett begränsat straffvärde kunna
bedömas utan även gärningar med ett något högre straffvärde. I konsek-
vens med detta bör det inte längre ingå böter i straffskalan för bampor-
nografibrott av normalgraden.
Det bör påpekas att en följd av att ett innehav av normalt slag, t.ex. ett
begränsat antal videofilmer eller tidningar, kan förväntas vara att bedöma
som ringa brott, är att brottet normalt inte är häktningsgrundande.
Som kommer att framgå av avsnitt 4.4.7 föreslår regeringen att ett
stadgande om grovt bampomografibrott bör införas för vissa särskilt all-
varliga fall. Åtgärden är inte avsedd att påverka den straffmätning som
tillämpas i dag. Den utvidgning av den sammantaget tillgängliga straff-
skalan för bampomografibrott som det grova brottet ger skall således inte
Prop. 1997/98:43
94
tas till intäkt för en allmän skärpning när det gäller straff för bampomo-
grafibrott som bedömts vara ringa brott eller brott av normalgraden.
Regeringens förslag: Den som i yrkesmässig verksamhet eller annars
i förvärvssyfte sprider barnpornografi skall kunna dömas för brott
även när gärningen begås av oaktsamhet.
Prop. 1997/98:43
Barnpornografiutredningens förslag: Överensstämmer väsentligen
med regeringens. Utredningens förslag innebär dock att samtliga
brottstyper utom innehav och efterfrågan kan begås i yrkesmässig verk-
samhet genom oaktsamhet.
Remissinstanserna: Endast ett fatal remissinstanser har yttrat sig sär-
skilt i denna fråga. Samtliga tillstyrker utredningens förslag.
Skälen för regeringens förslag: För att straff skall kunna utdömas för
bampomografibrott enligt nuvarande bestämmelse i brottsbalken krävs
att gärningen skett uppsåtligen. Detsamma bör gälla de ytterligare krimi-
naliseringar som regeringen nu föreslår. Kravet på uppsåt innebär bl.a. att
den som befattat sig med en bampomografisk bild måste ha insett att
någon av de avbildade var att betrakta som bam i straffstadgandets me-
ning eller att han i vart fall måste ha misstänkt detta och det dessutom
måste antas att han skulle ha befattat sig med bilden även om han haft
vetskap om detta.
Kravet på uppsåt bör dock kunna frångås när barnpornografi sprids i
yrkesmässig verksamhet. Gärningen bör i sådana fall kunna straffas även
om den begås av oaktsamhet.
De människor som agerar i de videofilmer som förekommer i handeln
med pornografiska bilder är ofta unga. Det bör inte accepteras att den
som yrkesmässigt handlar med pornografi kan undgå straff genom att
låta bli att kontrollera sina varor. Det som säljs på detta sätt är ofta im-
porterade framställningar från länder där åldersgränser tillämpas för be-
stämning av vad som avses med barnpornografi. Om även oaktsam be-
fattning med bampomografiska framställningar blir straffbar kan detta
förväntas medföra att de som i vårt land handlar med pornografiska fil-
mer av sina leverantörer i utlandet kräver att dessa ställer garantier vad
gäller aktörernas ålder, t.ex. i form av officiellt utfärdade åldersbevis.
Utredningens förslag innebär att samtliga gämingstyper utom innehav
och efterfrågan kan begås av oaktsamhet. Detta skulle enligt regeringens
mening emellertid föra för långt. Den som exempelvis förvärvar ett parti
videofilmer utomlands måste naturligtvis ha en reell möjlighet att kon-
trollera godset innan det kan vara motiverat att låta honom bära ett straff-
sanktionerat ansvar för dess innehåll. I sammanhanget kan nämnas att
oaktsamma förfaranden med narkotika endast är straffbara om oaktsam-
heten är grov (3 a § narkotikastrafflagen [1968:64]). Detsamma gäller
varusmugglingsbrott (5 § lagen [1960:418] om straff för varusmuggling).
95
Inte heller framstår det som motiverat att straffbelägga ett oaktsamt före-
visande av t.ex. en enstaka bild.
I dag gäller enligt 16 kap. 10 b § andra stycket BrB att den som av
oaktsamhet sprider sådan skildring som avses med olaga våldsskildring
kan fallas till ansvar om det skett i yrkesmässig verksamhet eller annars i
förvärvssyfte. Det är konsekvent att i motsvarande fall när det gäller
barnpornografi hanteringen skall kunna medföra ansvar vid oaktsamhet,
dvs. endast vid spridning.
Straffskalan bör vara densamma som för uppsåtliga gärningar. Detta
innebär att straffmaximum, fängelse i två år, motsvarar straffmaximum
för oaktsam spridning av olaga våldsskildring i yrkesmässig verksamhet
eller eljest i förvärvssyfte.
Regeringens förslag: En särskild straffskala för grovt bampomo-
grafibrott införs. Straffskalan skall vara fängelse i lägst sex månader
och högst fyra år. Detta innebär att straffmaximum för brottet höjs
från två till fyra års fängelse.
Prop. 1997/98:43
Barnpornografiutredningen: Utredningens förslag överensstämmer i
stort med regeringens. Utredningen föreslår en delvis annan lösning när
det gäller utformningen av kriterierna för grovt brott. Enligt utredningen
bör ett brott kunna bedömas som grovt om det har bedrivits i stor omfatt-
ning och i vinstsyfte samt avsett bilder i vilka det framstår som om bam
utsätts för synnerligen smärtsamt våld. Enligt förslaget kan ett rent inne-
hav av barnpornografi aldrig bedömas som grovt brott.
Remissinstanserna: Alla remissinstanser som yttrat sig särskilt i frå-
gan tillstyrker införandet av en särskild straffskala för grova brott. Flera,
bl.a. Svea hovrätt, Umeå tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Rikspolis-
styrelsen och Barnombudsmannen, är emellertid kritiska till utredningens
förslag till kriterier för vad som skall kunna bedömas som grovt brott.
Kritiken går väsentligen ut på att utrymmet för att döma för grovt brott
blir alltför begränsat om alla tre kriterierna måste vara uppfyllda samti-
digt och att uttrycket synnerligen smärtsamt våld innebär en mycket hög
grad av förstärkning och sätter nivån för grovt brott alltför högt.
Skälen för regeringens förslag: För närvarande är straffskaloma för
bampomografibrott och olaga våldsskildring desamma. Hantering av
barnpornografi, som kan antas skildra verkliga sexuella övergrepp på
bam är emellertid mer straffvärd än hantering av våldspornografi eller
videovåldsfilmer med s.k. extremvåld. Sådan olaga våldsskildring utgörs
oftast av spelade skildringar eller aktiviteter som vuxna frivilligt inlåtit
sig i.
Även om den utökade kriminalisering av befattning med barnporno-
grafi som regeringen nu föreslår inte är tänkt att resultera i en skärpning
av straffmätningspraxis för dessa brott, så kan bampomografibrottslighet
tänkas vara av så allvarlig beskaffenhet att nu gällande straffmaximum
96
ter sig otillräckligt. Man kan t.ex. tänka sig fall där en viss befattning Prop. 1997/98:43
avsett många upptagningar som har spritts i ett stort antal exemplar. Från
utlandet finns exempel på fall där en far under lång tid utnyttjade sina
bam och framställde flera videofilmer av övergreppen vilka gavs stor
spridning. Mot denna bakgrund finns det skäl att införa en straffbestäm-
melse for grovt bampomografibrott.
Utredningens förslag innebär att det rena innehavsbrottet aldrig kan ut-
göra grovt brott. Enligt regeringens mening bör samtliga gämingsformer
av bampomografibrottet omfattas. Även om ett rent innehav sällan torde
ha ett straffvärde som motiverar att gärningen bedöms som grov kan man
tänka sig situationer där exempelvis en mellanhand gjort sig skyldig till
innehav som varit ett led i en verksamhet som syftat till smuggling eller
överlåtelse av ett större parti bampomografiskt material.
När det gäller kriterierna för vad som enligt det föreslagna lagrummet
skall kunna medföra att ett brott bedöms som grovt, delar regeringen den
kritik mot utredningsförslaget som remissinstanserna framfört. Tillämp-
ningsområdet bör inte vara alltför begränsat. Det bör t.ex. räcka med att
någon kvalificerande omständighet föreligger, självfallet under förutsätt-
ning att gärningens straffvärde totalt sett motiverar att brottet bedöms
som grovt.
Faktorer som kan vara av betydelse är t.ex. att en viss befattning avsett
en betydande mängd bampomografiskt material eller företagits yrkes-
mässigt eller i rent vinstsyfte. Man kan också tänka sig fall där ett förfa-
rande ingått som ett led i brottslighet som utövats systematiskt utan att
det är fråga om ett led i organiserad brottslighet, vilket enligt gällande
regler för straffmätning i 29 kap. brottsbalken skall ses som en försvå-
rande omständighet.
Den särskilda straffskalan bör också kunna tillämpas vid framställning
eller hantering även av en enstaka film om filmen i fråga visar ett bam
som utsätts för särskilt hänsynslös behandling under förutsättning att fil-
men kan antas vara en dokumentation av ett verkligt övergrepp. Det bör
betonas att de kriterier som anges i lagrummet bara är avsedda som ex-
emplifieringar och inte skall uppfattas som uttömmande. Det är på inget
sätt uteslutet att ett brott bedöms som grovt även om ingen av de uppräk-
nade omständigheterna föreligger. Å andra sidan skall det inte heller vara
nödvändigt att i de angivna fallen alltid döma för grovt brott.
Som har redovisats ovan under avsnitt 4.3.2 så får det anses följa av ut-
flyttningen av bampomografibrottet ur de båda grundlagarna att moment
av sexuellt våld eller tvång i en bampomografisk skildring skall bestraf-
fas inom ramen för straffet för bampomografibrottet. En skildring som är
bampomografisk men som dessutom innehåller straffbara inslag av sex-
uellt våld eller tvång, hör till den sorts barnpornografi som det är allra
mest angeläget att bekämpa. Att framställa eller sprida sådana filmer bör
därför kunna i vissa fall motivera att bampomografibrottet bedöms som
grovt brott.
Utredningen har föreslagit att maximistraffet sätts till fyra års fängelse.
Detta innebär en fördubbling av maximistraffet för bampomografibrott.
Enligt regeringens mening saknas det anledning att gå längre än så.
7 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 43
4.4.8
Prop. 1997/98:43
Regeringens förslag: Försök till uppsåtliga bampomografibrott av
normalgraden straffbeläggs. När det gäller grovt bampomografibrott
straffbeläggs även förberedelse.
Barnpornografiutredningens förslag: När det gäller försöksbrotten
innebär utredningsförslaget att försök till sådant förvärv av barnporno-
grafi som syftar till överlåtelse, upplåtelse eller förevisning straffbeläggs
men inget annat.
Remissinstanserna: Riksåklagaren och Åklagarmyndigheten i Stock-
holm har påtalat att det inte förefaller logiskt att straffbelägga försök till
förvärv som sker i syfte att med det förvärvade begå en gärning samtidigt
som försök direkt till gärningen inte är straffbart. I fråga om försöks-
brotten bör förslaget därför ses över enligt dessa instanser.
Skälen för regeringens förslag: Som har framgått av avsnitt 4.4.2 in-
nebär utredningens förslag att även efterfrågan av sådan barnpornografi
som omfattas av innehavsförbudet straffbeläggs. Utredningen har moti-
verat sitt ställningstagande med att en sådan kriminalisering, liksom fal-
let är när det gäller innehavskriminalisering, kan förväntas bidra till att
minska efterfrågan på barnpornografi och därmed även minska framställ-
ning och spridning av sådan.
Som bl.a. Svea hovrätt anmärkt kan efterfrågan av barnpornografi jäm-
ställas med försök till innehav. Enligt hovrätten framstår det mot bak-
grund av den låga straffskalan som föreslås för innehav inte som motive-
rat att straffbelägga försök därtill. Till detta kommer enligt hovrätten att
det torde vara förenat med betydande svårigheter att styrka att en person
som efterfrågar t.ex. en viss filmtitel har uppsåt till att filmen innehåller
bampomografiska inslag. Hovrätten avstyrker därför att efterfrågan kri-
minaliseras.
Som har framgått under avsnitt 4.4.5 innebär regeringens förslag att
det kan antas att innehav - om inga försvårande omständigheter förelig-
ger - normalt sett bör kunna bedömas som ringa bampomografibrott och
att straffmaximum således är fängelse i högst sex månader. Regeringen
delar uppfattningen att ett brott med så lågt straffmaximum inte bör vara
straffbelagt på försöksstadiet. Sådan efterfrågan som utgör försök till
innehav av t.ex. en enstaka videofilm bör alltså redan med hänsyn till
straffvärdet inte vara kriminaliserad.
Däremot kan det tänkas att gärningar som är att bedöma som bampor-
nografibrott av normalgraden men där brottet inte kommit till fullbordan
kan inrymma förfaranden som har ett högt straffvärde. Det framstår där-
för som befogat att straffbelägga försök till brott av normalgraden. Som
Åklagarmyndigheten i Stockholm har anmärkt så bör regleringen av för-
söksbrotten vara konsekvent. Till skillnad från utredningen anser rege-
ringen därför att alla brottsformer bör omfattas. Försöksansvaret bör
dock begränsas till de uppsåtliga brotten.
När det gäller det grova bampomografibrottet är strafflatituden sådan
att det enligt regeringens mening finns skäl att även straffbelägga förbe-
98
redelse. Man kan tänka sig situationer i samband med yrkesmässigt be-
driven handel med bampomografiskt material där det kan vara av värde
att kunna komma åt t.ex. en kurir som tagit emot pengar for att bestrida
de utgifter som kan vara förenade med en anskaffning av bampomogra-
fiskt material utomlands.
Prop. 1997/98:43
Regeringens förslag: Införsel till och utförsel från Sverige av barn-
pornografi förbjuds. Förbudet tas in i en särskild lag.
För att förbudet även skall gälla med avseende på Sveriges gräns
mot annat EU-land görs vissa tillägg i lagen (1996:701) om Tullver-
kets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Euro-
peiska unionen.
Bampomografiutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak
med regeringens. Utredningens förslag innebär dock att sådan barnpor-
nografi som omfattas av TF eller YGL inte omfattas av in- och utförsel-
förbudet. Vidare görs undantag för sådana fall där gärningen med hänsyn
till omständigheterna är försvarlig.
Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalar sig i frågan, bl.a.
Stockholms tingsrätt, Umeå tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm,
Svenska UNICEF-kommittén, Röda korset, Generaltullstyrelsen. Juridis-
ka fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Folkaktionen mot porno-
grafi och Unga Örnars riksförbund är genomgående positiva till försla-
get.
Generaltullstyrelsen anmärker att det inte framgår av betänkandet om
begreppet bilder även omfattar elektroniska bilder och därmed bilder som
sprids via Internet. Om så inte är fallet föreslår styrelsen att det föreslag-
na förbudet mot införsel och utförsel även skall omfatta bild via elektro-
nisk överföring. Även Rikspolisstyrelsen tar upp frågan om Internet och
påpekar att förslaget väcker frågan om hur myndigheterna skall handskas
med barnpornografi som förmedlas internationellt via exempelvis Inter-
net. Svenska UNICEF-kommittén för i sitt remissvar ett mer allmänt re-
sonemang kring IT-frågor och efterlyser regleringar på området.
Skälen för regeringens förslag: Sådana varor som är förbjudna att in-
neha bör inte heller vara tillåtna att föra in till Sverige. Att förbjuda in-
försel av barnpornografi är således konsekvent med att innehavet av så-
dant material kriminaliseras. Till detta kommer att huvuddelen av de
bampomografiska alster som har tagits i beslag i Sverige i samband med
utredningar om bampomografibrott synes ursprungligen vara framställda
utomlands. Det finns anledning att befara att också i framtiden utomlands
producerad barnpornografi kan komma att införas till Sverige. Detta
måste självfallet motverkas. Införsel av barnpornografi till landet bör
därför förbjudas.
I den allmänna debatten har förekommit uppgifter om att utförsel från
Sverige av kommersiella bampomografiska videofilmer skett till framför
99
allt Tyskland och USA. Från utredningens sida har försök gjorts att fa
dessa uppgifter verifierade genom förfrågningar hos befattningshavare
vid de svenska polis- och tullmyndigheterna samt vid den tyska och hol-
ländska polisen och US Customs. Något belägg för att kommersiellt
bampomografiskt material skulle ha utförts från Sverige har härvid inte
erhållits. Generaltullstyrelsen har i sitt remissvar förklarat sig inte kunna
dela denna utredningens ståndpunkt. Enligt styrelsen står det helt klart
för tullen att, även om det sannolikt inte sker i någon större omfattning,
bampomografiska alster har mångfaldigats i Sverige för försäljning i
andra länder. Vid upprepade tillfällen har svenska tullen fatt bistånds-
framställningar från behörig tysk tullmyndighet, som rört postorderför-
säljning från Sverige av pornografiska alster. Det rör sig då ofta om
barnpornografi. För att kringgå villkor i tysk lagstiftning rörande postor-
derförsäljning av pornografi har ljusskygga företag i vissa fall en bety-
dande försäljning av pornografiska videofilmer från Sverige till Tyskland
med neutral avsändare. Generaltullstyrelsen har också i en skrivelse till
Justitiedepartementet den 25 januari 1994 (dnr Ju 94/310) föreslagit att
de resurser och befogenheter som tullverket förfogar över för kontroll av
varuströmmarna till och från landet borde tas tillvara för att övervaka och
ingripa mot in- och utförsel av barnpornografi.
Även om det således är ovisst i vilken omfattning sådan utförsel i
kommersiellt syfte förekommer, står det klart att sådan utförsel kan före-
komma. Det är vidare känt att inte bara införsel utan också utförsel av
barnpornografi förekommer i form av överlåtelser enskilda personer
emellan vilka använder sig av post eller medför materialet vid utlandsre-
sor. Även utförsel av barnpornografi från Sverige bör därför förbjudas.
Ett förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi bör alltså infö-
ras. Förbudet bör gälla utan undantag för sådana fall då införseln eller
utförseln avser ett innehav för eget bruk som även fortsättningsvis skall
vara straffritt. I praktiken torde det nämligen inte vara möjligt att göra
skillnad på sådana fall och fall där det föreligger avsikt att låta andra fa
del av materialet. Av samma skäl bör förbudet heller inte göra undantag
för de särpräglade situationer då ett innehav med tillämpning av den sär-
skilda ansvarsfrihetsgrunden i brottsbalkens stadgande om bampomogra-
fibrott inte är brottsligt. Om en sådan situation någon gång skulle uppstå
- dvs. att en viss befattning med barnpornografi inte vore straffbar som
bampomografibrott men väl som brott mot införselförbudet - kan bero-
ende på omständigheterna olika synsätt anläggas. Många gånger torde det
emellertid framstå som uppenbart att straff för varusmugglingsbrott inte
bör dömas ut.
Utredningen har föreslagit att förbudet mot införsel och utförsel skall
ges i lagform och att en särskild lag införs för ändamålet. Regeringen
anser att detta framstår som en med hänsyn till omständigheterna ända-
målsenlig ordning.
Om straff m.m. för olovlig införsel och utförsel samt försök därtill
finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Va-
rusmugglingslagen ger också tullmyndigheterna befogenhet att inleda
förundersökning och ta varor i beslag m.m.
Prop. 1997/98:43
100
Förbudet mot införsel och utförsel av barnpornografi bör gälla även
med avseende på Sveriges gräns till andra EU-länder. 1 EG-fördragets
artikel 30 och 34 anges att kvantitativa import- och exportrestriktioner
samt åtgärder med motsvarande verkan är förbjudna mellan medlems-
staterna om inte annat föreskrivs i fördraget. Bestämmelserna är emeller-
tid inte undantagslösa. Enligt artikel 36 gäller nämligen inte dessa be-
stämmelser förbud eller restriktioner för import, export eller transitering
som grundas på hänsyn till bl.a. allmän moral. EG-domstolen har beträf-
fande pornografi o.d. slagit fast att artikel 36 kan åberopas endast i den
utsträckning som landets nationella lagstiftning också förbjuder produk-
tion och försäljning av liknande produkter (jfr mål 121/85 Conegate v.
H.M. Customs and Excise [1986] ECR 1007). Något EG-rättsligt hinder
mot att vidta åtgärden torde alltså inte föreligga. Denna torde tvärtom
ligga helt i linje med det arbete som pågår inom ramen för bl.a. tredje
pelaren.
För att den föreslagna lagen om förbud mot införsel och utförsel av
barnpornografi skall fa verkan också med avseende på Sveriges gräns
mot annat EU-land måste vissa tillägg göras i lagen (1996:701) om Tull-
verkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Euro-
peiska unionen.
Som tidigare har nämnts har utredningen av den undersökning som in-
om dess ram företagits av i Sverige beslagtagen barnpornografi ansett sig
kunna dra den slutsatsen att barnpornografi numera mest framställs på
videofilm. Av endast det yttre utseendet på en sådan film torde inte kun-
na bedömas om filmen innehåller bampomografiska skildringar. Det tor-
de därför uppkomma avsevärda svårigheter för tullen att konstatera om
videofilmer som förs över gränsen innehåller sådana skildringar. För att
detta skall kunna fastställas måste filmerna spelas upp. Särskild anled-
ning att göra detta kan med hänsyn till omständigheterna naturligtvis fö-
religga i enskilda fall.
Det finns emellertid anledning att tro att den tekniska utvecklingen när
det gäller framställning och distribution av bilder och filmer kommer att
förskjuta tyngdpunkten från videogram till andra kommunikationsformer.
Som Rikspolisstyrelsen påpekar uppstår därför frågor om hur man skall
hantera bilder i elektronisk form som förmedlas internationellt. Detta är
emellertid ingenting som är specifikt för barnpornografi utan gäller ett
betydligt vidare område. Frågan om hur kontroll och beivrande av sådana
elektroniska överföringar skall gå till återstår alltjämt att lösa. Så mycket
står emellertid klart att det förbud mot införsel och utförsel som rege-
ringen nu föreslår omfattar alla sådana förfaranden som är straffbara en-
ligt varusmugglingslagen. Det finns vidare skäl att betona att när det
gäller barnpornografi i princip all befattning är straffbar enligt brottsbal-
ken alldeles oavsett om befattningen också utgjort t.ex. ett smugglings-
brott.
Prop. 1997/98:43
101
Prop. 1997/98:43
Regeringens förslag: Lagen (1994:1478) om förverkande av barn-
pornografi ändras så att all form av barnpornografi i bild omfattas och
att det inte längre krävs att barnpornografin påträffas under förunder-
sökning för att förverkande skall kunna ske.
Bampomografiutredningens förslag: Överensstämmer med rege-
ringens så till vida att kravet på att barnpornografin skall ha påträffats i
samband med en förundersökning tas bort. Utredningens förslag innebär,
i överensstämmelse med gällande lag, att det bara är barnpornografi av
verklighetstrogen karaktär som kan förverkas enligt den särskilda förver-
kandelagen.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i frå-
gan tillstyrker utredningens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Bampomografiska skildringar är för-
nedrande för bam. Fortsatt spridning av sådana skildringar bör förhind-
ras. Utgångspunkten bör således vara att all barnpornografi som påträffas
skall kunna tas i beslag och att det i princip inte bör förekomma att den
skall behöva lämnas ut till någon, exempelvis ägaren. De avvägningar
som regeringen gör när det gäller den utvidgade kriminaliseringen, och
som alltså bottnar i att barnpornografi inte under några omständigheter
förtjänar rättsskydd, föranleder därför en reglering som innebär att det
alltid skall finnas lagstöd för att ta barnpornografi i beslag och förhindra
fortsatt spridning.
I fortsättningen kommer ett bampomografibrott oavsett omständighe-
terna att bedömas som brott uteslutande enligt brottsbalken. Att konfiske-
ra barnpornografi blir således inte aktuellt utan ingripanden kommer att
ske med stöd av brottsbalkens eller varusmugglingslagens regler eller
genom den särskilda lagen om förverkande.
Den omfattande utvidgningen av det kriminaliserade området innebär
att utrymmet för att förverka barnpornografi med stöd av brottsbalkens
bestämmelser ökar i motsvarande mån. Inte minst mot bakgrund av att
redan innehavet av en bampomografisk bild kommer att utgöra brott, kan
man förutsätta att det i de flesta situationer då barnpornografi påträffas,
det kan antas att den kan komma till brottslig användning och att förut-
sättningar för att förverka den enligt brottsbalkens bestämmelser således
föreligger.
Den särskilda lagen om förverkande av bampomografiska bilder som
gäller sedan den 1 januari 1995 tillkom mot bakgrund av att det kunde
förekomma fall där förverkande inte kunde ske enligt dåvarande regler
(bet. 1993/94:KU28 s. 39). Det faktum att utrymmet för tillämpning av
brottsbalkens förverkanderegler nu blir avsevärt större hindrar inte att
den bedömningen fortfarande har relevans. Det kan tänkas situationer
som måhända inte täcks av brottsbalkens eller varusmugglingslagens
regler. Det finns således skäl att behålla 1994 års förverkandelag. Som
utredningen har föreslagit bör dock kravet på att en förundersökning skall
vara inledd upphävas. Förverkande skall kunna ske oavsett omständig-
102
hetema, exempelvis om någon hittar barnpornografi, t.ex. en kvarglömd Prop. 1997/98:43
videofilm i en hyrd videoapparat och överlämnar filmen till polisen utan
att förundersökning är inledd.
Förverkandelagen bör, på samma sätt och av samma skäl som när det
gäller förbudet mot införsel och utförsel av barnpornografi (jfr avsnitt 4.5
ovan), vara tillämplig på alla sådana bilder som är bampomografiska i
brottsbalkens mening. Möjligheten att underlåta förverkande bör in-
skränkas till fall där ett förverkande skulle vara oskäligt.
Regeringens bedömning: Pornografi där vuxna modeller framställs
som bam eller förses med olika attribut för att påminna om bam - s.k.
anspelningspomografi - bör inte omfattas av kriminaliseringen.
Barnpornografiutredningens bedömning: Överensstämmer med re-
geringens.
Remissinstanserna: Vissa remissinstanser, bl.a. Ensamma mammors
rättigheter i samhället, Folkaktionen mot Pornografi, Föreningen Sveri-
ges Socialchefer, Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige och Sve-
riges psykologförbund har framfört åsikten att s.k. anspelningspomogra-
fi, dvs. sådan pornografi i vilken vuxna personer framställs som bam
eller som på annat sätt, t.ex. genom olika attribut eller roller, anspelar på
bam, också skall omfattas av kriminaliseringen. Det huvudsakliga argu-
mentet för detta är att denna typ av pornografi kränker bam och legitime-
rar ett utnyttjande av bam sexuellt.
Göteborgs tingsrätt, Statens Biografbyrå och Våldsskildringsrådet in-
tar motsatt ståndpunkt. Biografbyrån anser att det vore helt orimligt att
med barnpornografi jämställa skildringar där uppenbart vuxna medver-
kande genom klädsel eller andra attribut försöker associera till bam. Så-
dant är inte ovanligt i den typ av pornografisk film som byrån regelmäs-
sigt godkänner för offentlig visning från 15 år.
Skälen för regeringens bedömning: Det handlar här om filmer som
otvetydigt skildrar vuxna och inte bam. Anspelningspomografin rör såle-
des inte frågan om avgränsningen av begreppet bam i bestämmelsen om
bampomografibrott.
Under remissförfarandet avseende promemorian Ökat skydd för bam
(Ds 1993:80) framförde vissa remissinstanser liksom nu den åsikten att
även befattning med anspelningspomografi borde kriminaliseras.
Vad gäller den nämnda anspelningspomografin konstaterar utredning-
ens majoritet följande. De personer som medverkar i filmer med sådan
pornografi är vuxna. Ett bam som ser en sådan film kan rimligen inte
antas identifiera sig med dessa personer. Det syns ju att aktörerna inte är
bam. Bam i allmänhet bör därför inte kunna anses kränkta av denna typ
av pornografi på samma sätt som av barnpornografi. Att avgränsa en
kriminalisering av befattning med dessa alster till befattning med sådana
som uppmuntrar till tankar på sexuellt umgänge med unga personer torde
103
inte vara möjligt. Det torde således inte vara möjligt att generellt straff-
belägga denna typ av pornografi av annat skäl än att den kan såra den
allmänna anständighetskänslan, vilket inte torde räcka som en grund för
kriminalisering.
Utredningen anser följaktligen att straffrättsliga åtgärder mot denna
kategori av pornografiska bilder inte bör genomföras.
Regeringen gör ingen annan bedömning än den som utredningen har
gjort.
Regeringens bedömning: Regeringen har beslutat att det hos Riks-
polisstyrelsen skall inrättas och föras ett register över beslagtagna
bampomografiska skildringar. Ett arbete pågår med att internationellt
presentera registret och de möjligheter till effektivisering i den brotts-
bekämpande verksamheten detta medför. För närvarande bör det inte
finnas behov av ytterligare åtgärder i syfte att bevara och registrera
bampomografiska skildringar.
Bampomografiutredningens förslag: Utredningen föreslår att en
internationellt tillgänglig databank med bampomografiska framställning-
ar inrättas i Sverige med Rikspolisstyrelsen som huvudansvarig. I detta
syfte föreslår utredningen bl.a. en lag om ett särskilt för riket gemensamt
arkiv för bevarande av bampomografiska framställningar.
Remissinstanserna: Bland de som yttrat sig särskilt i frågan är de
flesta positiva. Riksåklagaren anser dock att det från principiell synpunkt
är tveksamt att upprätta ett referensregister över barnpornografi. Riksåk-
lagaren kan emellertid inte fullt ut överblicka behovet av ett sådant re-
gister för spaning och utredning. Sveriges domareförbund avstyrker för-
slaget med motiveringen att det föreslagna registret blir ett oerhört käns-
ligt arkiv och att ytterligare utredningsarbete krävs. Kristdemokratiska
Kvinnoförbundet och Kristdemokratiska Ungdomsförbundet motsätter sig
att bampomografiska framställningar skall fa bevaras i ett referensregis-
ter.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har den 18 septem-
ber 1997 (dnr Ju 97/3061) beslutat att det hos Rikspolisstyrelsen skall
inrättas och föras ett personregister med namnet ”Digitalt referensbi-
bliotek över bampomografiska framställningar”.
Ändamålet med registret är att utföra bildanalys i brottsutredningar
samt att bistå utländska brottsutredande myndigheter med uppgifter om
bildanalys i brottsutredningar. Innehållet i registret skall bestå av bam-
pomografiska framställningar som tagits i beslag. Registret far också
innehålla bampomografiska framställningar som överlämnats av ut-
ländsk brottsutredande myndighet. Registret far även innehålla uppgifter
om var framställningen tagits i beslag.
Det redan existerande personregistret torde i allt väsentligt motsvara de
önskemål om effektivare möjligheter att komma till rätta med bampor-
Prop. 1997/98:43
104
nografin genom bl.a. internationellt samarbete som ligger bakom utred-
ningens förslag i den här delen.
Rikskriminalpolisen bedriver för närvarande ett arbete med att interna-
tionellt presentera registret och de möjligheter till effektivisering i den
brottsutredande verksamheten detta kan medföra. Det är ännu för tidigt
att dra några slutsatser om hur detta samarbete över gränserna kommer
att utveckla sig, men regeringen har stora förhoppningar om att det skall
visa sig vara ett mycket värdefullt redskap i kampen mot sexuella över-
grepp mot bam. Regeringens bedömning är således att det - utöver
eventuella regleringar när det gäller registerinnehåll m.m. - för närvaran-
de inte finns skäl att vidta några ytterligare åtgärder när det gäller regist-
rering av bampomografiskt material.
Prop. 1997/98:43
Överföring av information på längre avstånd än syn- och hörhåll kan ske
antingen med hjälp av fysiska databärare som transporteras mellan av-
sändaren och mottagaren eller med hjälp av elektromagnetiska vågor. Ett
exempel på traditionella fysiska databärare är vanligt papper medan da-
tordisketter och cd-romskivor utgör exempel på det som i det följande
kallas för nya fysiska databärare. Sändningar i radio och TV samt genom
datorer sker med hjälp av elektromagnetiska vågor. Tryckta skrifter,
stenciler (under vissa förutsättningar), filmer, videogram, kassettband,
vinylskivor och cd-skivor omfattas alla av grundlagarnas tillämpnings-
områden. Det gör även radio och television och viss överföring via da-
tornätet.
Även om det endast är snart sex år sedan yttrandefrihetsgrundlagen
(YGL) trädde i kraft, har dess och tryckfrihetsförordningens (TF)
tillämpningsområden i formellt hänseende till vissa delar blivit föråldra-
de. Det finns nya medieformer som används separat, men även som
komplement till de traditionella grundlagsskyddade medieformerna, och
som endast på grund av grundlagarnas definitioner faller utanför grund-
lagsskyddet. Som exempel på sådana nyare medieformer, som i och för
sig till vissa delar redan i dag torde falla under TF:s och YGL:s tillämp-
ningsområden, kan nämnas optiskt avläsbara lagringsmedier. Detta är
medier som avläses med hjälp av laserljus till skillnad från exempelvis
datordisketter som avläses magnetiskt. Optiskt avläsbara lagringsmedier
används redan i dag på samma sätt som traditionella massmedier såsom
böcker och filmer. En del böcker och filmer ges ut på cd-romskivor, och
cd-romskivor används även i tidningsutgivning. Ett litterärt verk kan na-
turligtvis ges ut enbart på ett optiskt avläsbart lagringsmedium utan att
det finns någon tryckt förlaga. I det kommande avsnittet föreslår rege-
105
ringen att TF och YGL skall bli tillämpliga även på dessa nya mediefor-
mer.
Mediekommittén har berört frågan om en teknikoberoende grundlag,
men varken haft i uppdrag eller den tid som skulle krävas för att föreslå
en sådan grundlagsreglering av yttrandefriheten. Flera remissinstanser
har riktat kritik mot att en teknikberoende grundlagsreglering av yttran-
defriheten har föreslagits bestå. Andra instanser har anfört att ett teknik-
oberoende bör eftersträvas på sikt och att frågan bör utredas närmare.
Lagrådet har förordat att lagstiftningsarbetet inriktas på en samlad
grundlag omfattande såväl tryckfrihet som annan yttrandefrihet. Rege-
ringen anser att frågan om lämpligheten av en teknikoberoende grund-
lagsreglering för yttrandefriheten har en mycket stor principiell betydel-
se. Det kan också ifrågasättas om det är praktiskt möjligt att i längden
behålla den teknikberoende regleringen. Inom ramen för detta lagstift-
ningsärende finns emellertid inte möjlighet att närmare överväga dessa
frågor.
Ett förslag till grundlagsreglering för nya medier bör nu inriktas på en
utvidgning av skyddet i TF och YGL till medieformer som används på
samma sätt och i samma syfte som t.ex. skrifter och filmer - dvs. att
sprida upplysning och information till allmänheten - men som inte redan
har ett sådant skydd. Vid utformningen av ett sådant förslag bör dock
strävan vara att ha en så generell beskrivning av olika medieformer att
byte från en upptagningsform till en annan inte påverkar grundlagsskyd-
det.
En viktig utgångspunkt vid utformningen av ett sådant utvidgat
grundlagsskydd är att de tryckfrihetsrättsliga principerna i största möjliga
utsträckning skall gälla för de nya medierna. Förutsättningarna för att
tillämpa dessa principer är bäst för yttranden som är bundna till ett medi-
um så att yttrandet är tekniskt fixerat eller otvunget kan dokumenteras på
ett sätt som är likvärdigt med den tryckta skriften. Det är därför endast
yttranden som är bundna till ett medium som bör komma i fråga för en
reglering i TF och YGL. Om ett nytt medium inte utan svåra komplika-
tioner kan infogas i det tryckfrihetsrättsliga systemet bör det också nu
lämnas utanför grundlagsskyddet.
Särskilt om Internet
Möjligheterna till förflyttning mellan olika databaser och dokument och
Intemets användningsområde över huvud taget medför, såsom Medie-
kommittén har framhållit, en sådan ny dimension i informationshan-
teringen att Internet i och för sig skulle kunna tyckas vara ett helt nytt
medium. Internet har emellertid knappast funnit sina former på ett sådant
sätt att det kan ses som ett medium i sig och så att det nu finns anledning
att överväga särskilda enhetliga regler för yttrandefriheten på nätet. De
internationella aspekterna är dessutom väsentliga och problematiska.
Det måste dock framhållas att det är viktigt att utvecklingen noggrant
följs så att lagändringar kan vidtas om det blir motiverat, t.ex. om Inter-
net utvecklas till en företeelse med egna speciella tekniska villkor som
Prop. 1997/98:43
106
gör det befogat att betrakta det som ett eget medium. Det kan vidare fin- Prop. 1997/98:43
nas en fara for att särskilda krav ställs på begränsningar av yttrandefri-
heten när det gäller Internet eftersom nätet medger åtkomst till ett gigan-
tiskt antal yttranden samt har en decentraliserad och därmed svårkont-
rollerad struktur. Det är, såsom också Mediekommittén har framhållit,
viktigt att man är uppmärksam på denna fara och att man slår vakt om
yttrandefriheten lika mycket när den utövas på Internet som när den ut-
övas i andra nät eller medier.
Regeringens forslag: Benämningen tekniska upptagningar förs in i
yttrandefrihetsgrundlagen som ett samlingsbegrepp för upptagningar
som innehåller text, bild eller ljud och som kan läsas, avlyssnas eller
på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. Detta innebär
att t.ex. cd-romskivor och datordisketter med endast text eller stillbil-
der, med endast rörliga bilder eller med blandat innehåll omfattas av
yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområde.
De regler i yttrandefrihetsgrundlagen som i dag gäller för filmer blir
genomgående tillämpliga på tekniska upptagningar. En viss särregle-
ring behålls dock när det gäller rörliga bilder. Till exempel far före-
skrifter i lag om censur endast avse rörliga bilder.
Yttrandefrihetsgrundlagens särskilda bestämmelser för ljudupptag-
ningar tas bort.
Nuvarande bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen om filmer och
ljudupptagningar som har framställts i utlandet skall tillämpas också
på tekniska upptagningar som framställts i utlandet.
Mediekommitténs förslag stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Remissutfallet är övervägande positivt. Justitie-
kanslern (JK) har dock anfört att grundlagsskyddet för en teknisk upp-
tagning bör göras beroende av att ursprungsuppgifter har satts ut på upp-
tagningen. Malmö tingsrätt, som i och för sig har uppgett att lagstiftning-
en med den föreslagna ändringen blir lättare att överblicka, har samtidigt
invänt att praktiska svårigheter infinner sig vid tillämpningen eftersom
man måste ta del av upptagningen för att kunna avgöra om de regler som
gäller endast för rörliga bilder är tillämpliga. Kungliga biblioteket har
invänt mot valet av benämningen tekniska upptagningar och vidare me-
nat att det är troligt att cd-romskivor skulle passa bättre under tryckfri-
hetsförordningens (TF) område. Kungliga biblioteket har även framfört
praktiskt betingade invändningar. Kammarrätten i Göteborg har uppgett
att en nackdel med begreppet tekniska upptagningar enligt förslaget är att
det medför ett grundlagsskydd för olika medieformer med ett svagt eller
obefintligt behov av grundlagsskydd. Även Dataföreningen i Sverige och
Sveriges IT-företags organisation har haft synpunkter på det valda be-
greppet. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Institu-
tionen för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms uni-
107
versitet samt Institutionen för journalistik och masskommunikation vid
Göteborgs universitet har sammanfattningsvis anfört att innehållet i hög-
re grad bör vara avgörande för grundlagsskyddet.
Övriga remissinstanser har tillstyrkt förslagen eller lämnat dem i allt
väsentligt utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Som regeringen tidigare har anfört
används optiskt avläsbara lagringsmedier i dag på samma sätt som de
traditionella medieformerna. Vår långvariga tradition med en stark
grundlagsskyddad tryck- och yttrandefrihet bör inte urholkas när de tra-
ditionella medieformerna kompletteras med eller byts ut mot nya medie-
former. Om de nya medieformerna utan svårigheter kan passa in i det
nuvarande grundlagssystemet bör därför utgångspunkten vara att dessa
skall fa grundlagsskydd.
Yttranden på optiskt avläsbara lagringsmedier är bundna till mediet
liksom nu grundlagsskyddade medieformer. Visserligen kan information
som skrivits in på ett raderbart optiskt avläsbart lagringsmedium (såsom
t.ex. WMRA [Write Many Read Always] eller WRM [Write Read Ma-
ny]) raderas och ändras, men detta är ingen principiell skillnad gentemot
vad som gäller för t.ex. ett videogram. Vissa av de optiskt avläsbara lag-
ringsmedierna torde redan i dag omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen
(YGL), t.ex. cd-romskivor med rörliga bilder. Som har framgått används
dessa lagringsmedier i dag på samma sätt som de traditionella fysiska
databärama och det kan förutses att så kommer att ske även i fortsätt-
ningen.
De tryckfrihetsrättsliga principerna kan vidare, på samma sätt som på
traditionella filmer och ljudupptagningar, tillämpas på optiskt och mag-
netiskt avläsbara lagringsmedier och de kan på samma sätt infogas i TF:s
och YGL:s regelsystem. Något bärande skäl till varför nya lagringsme-
dier, optiska eller magnetiska, ändå inte skall ha möjlighet att omfattas av
grundlagarnas skydd har inte framkommit inom ramen för Medie-
kommitténs arbete. Inte heller regeringen kan finna några hållbara argu-
ment mot en sådan utvidgning av grundlagarnas tillämpningsområden.
Regeringen anser därför liksom kommittén att dessa nya lagringsmedier
bör föras in under grundlagarnas skydd. Frågan är då hur det närmare
skall ske.
Mediekommitténs förslag innebär att alla nya fysiska databärare be-
handlas likadant som filmer och att detta lagtekniskt skall ske genom att
begreppet ”tekniska upptagningar” införs i grundlagarna. En cd-romskiva
med samma innehåll som en bok skall då behandlas som en film. Detta
medför att olika regler skall gälla för texten när den publiceras genom
tryckteknik och när den publiceras på en cd-romskiva. Denna konsekvens
är, såsom kommittén har framhållit, emellertid inte ny. Olika regler gäller
också exempelvis när en viss film både spelas upp på biograf och därefter
visas i television. Detta förhållande är därför knappast något skäl mot att
behandla alla nya fysiska databärare på samma sätt.
Den tekniska utvecklingen med digitalisering och nya fysiska databä-
rare som gör det möjligt att enkelt och billigt lagra ljud, text och bild på
samma lagringsmedium, och som även ger en mera beständig lagring än
tidigare tekniker, kan antas medföra att lagringsmedier som innehåller
Prop. 1997/98:43
108
enbart ljud, enbart text eller enbart bilder blir allt ovanligare i framtiden.
På grund av de nya fysiska databäramas stora lagringskapacitet kan det
också antas bli vanligare att lagringsmedier innehåller bidrag från flera
upphovsmän. Dessa omständigheter talar för att alla fysiska databärare
skall behandlas på samma sätt och att skyldigheten att utse utgivare skall
gälla för alla fysiska databärare. Om man överger särbehandlingen av
ljudupptagningar, kommer man i princip bort från problemen med att
man i vissa fall måste ta del av hela innehållet på en fysisk databärare för
att kunna avgöra om den innehåller enbart ljud och därför skall behandlas
enligt särskilda regler. Starka skäl talar alltså för att särbehandlingen av
ljudupptagningar skall upphöra och att alla fysiska databärare, såsom
kommittén har föreslagit, skall behandlas enligt de regler som nu gäller
för film. Begreppet tekniska upptagningar utgör enligt regeringens upp-
fattning ett lämpligt samlingsord för alla de fysiska databärare som då
skulle omfattas av YGL.
Det finns emellertid vissa regler som nu gäller för film, dvs. för upp-
tagningar av rörliga bilder, som inte bör utvidgas till att gälla för tekniska
upptagningar som inte innehåller rörliga bilder. Dessa regler är bl.a. till-
låtligheten av censur i 1 kap. 3 § andra stycket YGL, 3 kap. 11 § YGL
rörande otillåten utlämning av film eller videogram och 7 kap. 5 § YGL
om tillsyn över att yttrandefriheten i filmer inte missbrukas genom olaga
våldsskildring och över att filmer med våld eller hot om våld inte i för-
värvssyfte sprids till den som är under 15 år. Dessa regler bör, som
kommittén har funnit, avse endast tekniska upptagningar som innehåller
rörliga bilder, antingen enbart eller i kombination med annat material.
Tillåtligheten av censur bör endast avse de rörliga bilderna i en upptag-
ning med rörliga bilder i kombination med annat material och inte t.ex.
rena textavsnitt. Även om detta innebär att de myndigheter som skall
tillämpa dessa bestämmelser måste ta del av hela innehållet i databäraren
för att avgöra om någon av dessa bestämmelser är tillämpliga, anser rege-
ringen att bestämmelsen om tillåtligheten av censur inte skall fa ett vida-
re tillämpningsområde än den nu har. I sådant fall skulle syftet med det
utvidgade grundlagsskyddet, dvs. ett vidgat skydd för yttrandefriheten,
avsevärt förringas.
Regeringens förslag innebär en minskad teknikbundenhet i grundlagen
eftersom i praktiken alla fysiska databärare (utom de som avses i
1 kap. 5 § TF och handskrifter o. dyl.) omfattas av ett lagtekniskt be-
grepp. Det innebär också att problemen med gränsdragning mellan olika
typer av databärare väsentligen försvinner. Endast när det är fråga om
tillämpning av de ovannämnda reglerna som skall gälla enbart för upp-
tagningar med rörliga bilder, är man enligt regeringens förslag tvungen
att ta del av innehållet på t.ex. en cd-romskiva för att kunna avgöra om
skivan omfattas av reglerna. Till bemötande av Malmö tingsrätts kritik i
denna del kan anföras att problemet finns redan i dag genom att man
måste ta del av exempelvis en cd-romskiva för att avgöra om den har just
ett sådant innehåll som omfattas av YGL. Om innehållet består av endast
text och/eller stillbilder omfattas skivan enligt nuvarande regler inte av
grundlagen.
Prop. 1997/98:43
109
När det gäller JK:s förordande av att grundlagsskyddet i dessa fall Prop. 1997/98:43
skall vara beroende av att ursprungsuppgifter har satts ut på databäraren
torde den inställningen till stor del ha sin förklaring i de problem som är
förknippade med bampomografifrågan. Regeringen har behandlat den
frågan i avsnitt 4.
Kungliga biblioteket har anfört att regleringen av exempelvis cd-
romskivor troligen skulle passa mycket bättre på TF :s område. En regle-
ring i YGL är dock enligt regeringen att föredra med hänsyn till TF:s och
YGL:s nuvarande tillämpningsområden.
Bland de nya fysiska databärare som kommer att tillhöra YGL:s till-
lämpningsområde finns, förutom cd-romskivor, datordisketter. Genom
regeringens förslag slås vidare fast att också dator- och videospel omfat-
tas av YGL. Regeringen behandlar den frågan i nästa avsnitt.
Förslaget till grundlagsskydd för nya fysiska databärare innebär alltså i
princip att dessa och de i YGL redan reglerade fysiska databärama
(filmer, videogram, andra upptagningar av rörliga bilder och ljudupptag-
ningar) förs samman under beteckningen tekniska upptagningar och be-
handlas enligt de regler som nu gäller för film. Särbehandlingen av ljud-
upptagningar upphör. Förslaget innebär att även en teknisk upptagning
med enbart text och/eller stillbilder, t.ex. en cd-romskiva, kommer att
behandlas enligt de regler som nu gäller för film om inte upptagningen
faller in under bilageregeln i 1 kap. 7 § andra stycket TF.
Tekniska upptagningar som framställs utomlands
I YGL behandlas nu utländska filmer och ljudupptagningar på samma
sätt. Olika regler gäller beroende på om den utländska framställningen
sprids i Sverige eller inte. För de framställningar som sprids i Sverige
gäller i princip alla YGL:s allmänna regler utan andra modifikationer än
vissa inskränkningar i meddelar- och anskaffarfriheten och rätten till
anonymitet. För framställningar som inte sprids i Sverige gäller endast
YGL:s regler om meddelar- och anskaffarfrihet samt rätten till anonymi-
tet och då med samma modifikationer som beträffande utländska filmer
och ljudupptagningar som lämnas ut för spridning här.
De nya fysiska databärare som med förslaget förs in under benäm-
ningen tekniska upptagningar företer sådana likheter med filmer och
ljudupptagningar att de bör behandlas på samma sätt som dessa även när
de framställs utomlands.
Regeringens förslag: Dator- och videospel skall omfattas av grund-
lagarnas tillämpningsområden.
Straffbestämmelserna i 16 kap. 10 b § brottsbalken om olaga vålds-
skildring, 16 kap. 10 c § brottsbalken om otillåten utlämning av film
eller videogram samt 16 kap. 12 § brottsbalken om förledande av
ungdom ändras så att det klart framgår att de omfattar även dator- och
videospel.
110
Sammanfattningsvis blir 16 kap. 10 b § brottsbalken tillämplig på
stillbilder och rörliga bilder, 16 kap. 10 c § brottsbalken på film, vi-
deogram och andra tekniska upptagningar med rörliga bilder som in-
nefattar sådana skildringar som sägs i paragrafen samt 16 kap. 12 §
brottsbalken på skrifter, bilder och tekniska upptagningar.
Mediekommittén har övervägt en sådan ändring av brottet förledande
av ungdom som regeringen nu föreslår, men endast föreslagit att det skall
omfatta skrift, bild och tekniska upptagningar med text eller bild. I övrigt
stämmer kommitténs förslag med regeringens.
Remissinstanserna: Svea hovrätt har invänt att det kan befaras att re-
spekten för tryckfriheten och yttrandefriheten tunnas ut om grundlags-
skyddet utvidgas till företeelser där det enligt allmän rättsuppfattning kan
ifrågasättas om ett sådant skydd är påkallat. Granskningsnämnden för
radio och TV har framfört liknande invändningar. Justitiekanslern (JK)
har från praktiska utgångspunkter ifrågasatt hur beivrandet av eventuella
överträdelser skall gå till samt med bestämdhet avstyrkt att spelen skall
omfattas av grundlagsregleringen. JK har vidare uppgett att den före-
slagna ordningen innebär att det inte blir möjligt att ingripa mot olämpli-
ga dator- och videospel med utgångspunkt i konsumentskyddsintressen.
Riksåklagaren har anfört att det föreslagna grundlagsskyddet för spelen
kan medföra svårigheter vid utredandet av överträdelser. Sveriges advo-
katsamfund har invänt mot förslaget att utvidga brottet förledande av
ungdom. Enligt samfundet innehåller bestämmelsen i brottsbalken nor-
mativa och vaga rekvisit som leder till förlegade värderingar. Den vaga
avgränsningen är från legalitetssynpunkt diskutabel enligt samfundet.
Svenska Tidningsutgivareföreningen och Svenska bokförläggarefö-
reningen har redovisat en liknande inställning i fråga om brottet förle-
dande av ungdom.
Övriga remissinstanser har tillstyrkt förslagen eller lämnat dem i allt
väsentligt utan erinran.
Dator- och videospel kommer att utgöra tekniska upptagningar
Eftersom dator- och videospel är fixerade till ett medium och sprids på
fysiska databärare, t.ex. cd-romskivor, omfattas de av det förslag till
grundlagsskydd för nya fysiska databärare som har lämnats i det föregå-
ende. Rättsläget torde emellertid redan i dag vara sådant att videospel
som innehåller rörliga bilder omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen
(YGL). Bland annat de stora variationsmöjligheterna i händelseförloppet
i dessa spel kan emellertid i viss mån tyckas tala emot att de skall jäm-
ställas med t.ex. en tryckt skrift eller en film. Såsom Svea hovrätt och
Granskningsnämnden för radio och TV har anfört finns det anledning att
i största möjliga utsträckning avgränsa grundlagarnas tillämpningsområ-
Prop. 1997/98:43
111
den så att de inte ger skydd åt företeelser där det egentligen inte finns
något behov av grundlagsskydd. Regeringen har därför, liksom kommit-
tén, övervägt om dator- och videospelen kan hållas utanför grundlagarnas
tillämpningsområden.
Till en början kan konstateras att man i detta fall inte bör göra gräns-
dragningen med hjälp av innehållets betydelse från yttrandefrihets-
synpunkt eller dess syfte t.ex. så att skyddet endast skulle omfatta fysiska
databärare som innehåller ”material av betydelse för ett fritt menings-
utbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande”
eller ”material som inte enbart utgörs av datorspel” eftersom detta skulle
innebära betydande gränsdragningssvårigheter med åtföljande rättsosä-
kerhet.
Det är inte heller möjligt att peka på någon avgörande teknisk skillnad
mellan t.ex. en cd-romskiva som innehåller dator- eller videospel och en
sådan skiva som har annat innehåll. Dator- och videospel innehåller ofta
nästan oändligt många variationsmöjligheter. Variationsmöjligheterna
innebär närmare bestämt att de programmerade händelserna kan utspelas
i varierande ordningsföljd och kombinationer. Emellertid kan även en cd-
romskiva Söm inte innehåller dator- eller videospel läsas med varierande
ordningsföljd mellan de olika avsnitten på skivan. Det är alltså inte möj-
ligt att urskilja någon avgörande skillnad mellan ett dator- eller videospel
och en cd-romskiva med annat innehåll.
Även om det kan finnas nästan oändligt många variationer i händelse-
förloppet i ett spel, är det spelets upphovsman som bestämmer vilka hän-
delseförlopp som kan utspelas vid användning av spelet. Ett utgi-
varansvar far därför anses möjligt.
Sammanfattningsvis finner regeringen att det saknas teoretisk och
praktisk möjlighet att på ett godtagbart sätt undanta dator- och videospe-
len från grundlagarnas tillämpningsområden. Denna bedömning torde
emellertid inte bidra till att en okontrollerbar marknad av dessa produkter
uppstår. Med grundlagsskyddet följer t.ex. krav på att man utser och an-
ger utgivare och att man lämnar pliktexemplar. Mot den bakgrunden tor-
de ett grundlagsskydd i vart fall inte minska det allmännas möjlighet att
ingripa mot olagliga skildringar i spelform.
Särskilt om straffrättsligt ansvar
Eftersom regeringen finner att YGL skall omfatta även dator- och video-
spel bör straffbestämmelserna i 16 kap. 10 b § brottsbalken (BrB) om
olaga våldsskildring, 16 kap. 10 c § BrB om otillåten utlämning av film
eller videogram samt 16 kap. 12 § BrB om förledande av ungdom juste-
ras på ett sådant sätt att det blir klart att de omfattar också dator- och vi-
deospel.
Bestämmelsen i 16 kap. 10 b § BrB bör göras tillämplig på stillbilder
och rörliga bilder. Bestämmelsen i 16 kap. 10 c § BrB bör bli tillämplig
på film, videogram och andra tekniska upptagningar med rörliga bilder
som innefattar sådana skildringar som sägs i paragrafen och 16 kap. 12 §
BrB på skrifter, bilder och tekniska upptagningar. Genom denna ändring
Prop. 1997/98:43
112
kommer bestämmelsen om förledande av ungdom, som i dag endast gäl- Prop. 1997/98:43
ler skrift och bild, att omfatta även upptagningar med endast ljud och
upptagningar med ljud i kombination med annat innehåll.
Regeringens bedömning: Grundlagsskyddet för kommunikation med
hjälp av elektromagnetiska vågor bör inte utvidgas.
Regeringens förslag: Det skall däremot klargöras att de som avses
i den s.k. databasregeln (1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen) är tra-
ditionella massmedieföretag samt att tillhandahållandet enligt be-
stämmelsen skall ske på särskild begäran; enbart den omständigheten
att upplysningar tillhandahålls mot abonnemang, prenumeration eller
dylikt gör inte att tillhandahållandet kan anses ske på begäran.
Mediekommitténs förslag: Mediekommittén har föreslagit att data-
basregeln i 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) utvidgas. Genom
utvidgningen ges möjlighet till ett frivilligt grundlagsskydd för alla, dvs.
för alla andra än sådana massmedieföretag som för närvarande omfattas
av bestämmelsen, som med hjälp av elektromagnetiska vågor på särskild
begäran tillhandahåller allmänheten upplysningar direkt ur ett register
med upptagningar för automatisk databehandling, förutsatt att mottagaren
inte kan ändra innehållet i registret. Endast den som har ansökt om och
fatt ett särskilt utgivningsbevis för verksamheten omfattas av det frivilli-
ga skyddet. För massmedieföretagen skall enligt förslaget det nuvarande
obligatoriska grundlagsskyddet fortsätta att gälla.
I övrigt stämmer kommitténs förslag överens med regeringens.
Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge har anfört att
en utvidgad databasregel kan tänkas skydda personregister och därmed
komma i en tydlig konflikt med dataskyddsdirektivet (Europaparlamen-
tets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för
enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och
om det fria flödet av sådana uppgifter). Även Juridiska fakultetsnämnden
vid Stockholms universitet samt Patent- och registreringsverket har haft
invändningar i detta avseende. Juridiska fakultetsnämnden har vidare
anfört att det finns en risk för att personer utnyttjar det frivilliga grund-
lagsskyddet för att tillhandahålla sådan information som är förbjuden
enligt brottsbalken.
Övriga remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det i allt vä-
sentligt utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Mediekommittén har anfört bl.a. föl-
jande som skäl för sitt förslag. Elektronisk publicering av nyheter, de-
battinlägg och liknande material som ombesörjs av andra än sådana
massmedieföretag som nämns i databasregeln (1 kap. 9 § YGL) torde för
närvarande inte förekomma i någon större utsträckning, men det är möj-
ligt att sådan publicering i framtiden kan komma att nå ett stort antal
113
8 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 43
mottagare, t.ex. genom abonnemang på en nyhetsdatabas som samman-
ställs, bearbetas och tillhandahålls av en teleoperatör. Den pågående ut-
vecklingen mot allt mindre och kraftfullare bärbara datorer kommer tro-
ligen att medföra att efterfrågan på elektroniskt publicerade nyheter och
liknande material ökar i framtiden. Den ökande integrationen mellan oli-
ka branscher talar för att andra än traditionella massmedieföretag kom-
mer att sammanställa, bearbeta och tillhandahålla nyheter och annan in-
formation i form av elektroniska tjänster. Det kan alltså antas att elektro-
nisk publicering av nyheter, debattinlägg och liknande på andra sätt än
genom hittillsvarande massmedier kommer att nå många mottagare och
omhänderhas av nya aktörer. Om så sker påminner denna publicering om
hittills kända massmedier.
Enligt regeringen finns det emellertid starka skäl som talar mot den fö-
reslagna utvidgningen.
Mediekommitténs förslag skulle ge ett frivilligt grundlagsskydd åt fle-
ra olika nya kommunikationsformer, däribland informationsdatabaser
med eller utan användning av telefaxmeddelanden. I vissa fall skulle
även elektroniska anslagstavlor, digital TV, digital radio, betalteletjänster
och elektroniska tidningar (utan tryckta förlagor) kunna komma att om-
fattas. Vilka ytterligare former av ny kommunikation som skulle kunna
beröras av utvidgningen är det svårt att överblicka. Även om utvidgning-
en görs beroende av erhållande av utgivningsbevis får den ses som om-
fattande, och en sådan utvidgning bör föregås av en mera ingående ana-
lys. Regeringen anser sålunda inte att tiden är mogen för en utvidgning
av databasregeln på det sätt som Mediekommittén har föreslagit.
Om någon startar en sådan databasverksamhet som nu avses i databas-
regeln och tillhandahåller t.ex. nyheter kan det uppstå tveksamhet om
denna är att betrakta som en sådan nyhetsbyrå som avses i regeln och
därför har grundlagsskydd för verksamheten. Det bör därför klargöras att
det är traditionella massmedieföretag som avses. Förslaget innebär inte
någon saklig skillnad mot vad som varit avsett vid YGL:s tillkomst.
Det bör vidare, såsom Mediekommittén har föreslagit, klargöras att
tillhandahållandet skall ske på särskild begäran och att enbart den om-
ständigheten att upplysningar tillhandahålls mot abonnemang, prenume-
ration eller dylikt inte gör att tillhandahållandet kan anses ske på begäran.
Med uttrycket på begäran menas att sändningen av uppgifterna startas av
mottagaren. Det är härvid utan betydelse om det finns flera meddelanden
tillgängliga för mottagaren att välja bland eller om endast ett meddelande
är tillgängligt. Inte heller detta utgör någon ändring i sak.
Regeringens förslag: Yttrandefrihetsgrundlagen skall även i fortsätt-
ningen vara tillämplig på sådana upptagningar som sprids till allmän-
heten genom att de spelas upp, säljs eller tillhandahålls på annat sätt.
Frågan om grundlagens tillämplighet i det enskilda fallet skall emel-
lertid prövas på grundval av vad som kan antas om spridningen. Ytt-
Prop. 1997/98:43
114
randefrihetsgrundlagen skall därvid anses tillämplig på upptagningar
med ursprungsuppgifter och uppgift om vem som är utgivare, om inte
något annat framgår av omständigheterna.
Prop. 1997/98:43
Mediekommittén har övervägt en presumtionsregel med i huvudsak
den lydelse som regeringen nu föreslår, men inte lagt fram något formellt
förslag.
Remissinstanserna: Justitiekanslern (JK) har anfört att en s.k. sten-
cilregel som gäller för alla tekniska upptagningar är att föredra framför
den övervägda presumtionsregeln. Stockholms tingsrätt har invänt att
problemet med när de fysiska databärama skall anses ha spritts eller vara
avsedda för spridning är begränsat till bampomografiskt innehåll. Tings-
rätten har därför förordat att barnpornografi uttryckligen undantas från
tryckfrihetsförordningens (TF) och yttrandefrihetsgrundlagens (YGL)
tillämpningsområden och i övrigt hänvisat till sitt yttrande över Bampor-
nografiutredningens betänkande. Även Kammarrätten i Göteborg, Riks-
åklagaren, Åklagarmyndigheterna i Stockholm och Malmö, Barnom-
budsmannen samt Våldsskildringsrådet har hänvisat till sina yttranden
över Bampomografiutredningens betänkande och uppgett att de i den
frågan förordar att barnpornografi uttryckligen undantas från TF:s och
YGL:s tillämpningsområden.
Tre instanser, Riksdagens ombudsmän (JO), Hovrätten över Skåne och
Blekinge samt Svenska Journalistförbundet, har tillstyrkt en regel i enlig-
het med kommitténs överväganden medan övriga har lämnat övervägan-
dena i huvudsak utan erinran.
Bakgrund: JK avlämnade i februari 1996 till regeringen ”Promemoria
om vissa frågor rörande yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring m.m. -
Justitiekanslems erfarenheter och synpunkter”. I promemorian föreslog
JK att den bestämmelse i YGL (1 kap. 10 §) som anger grundlagens
tillämpningsområde såvitt avser videogram skall förtydligas.
Av promemorian framgår att s.k. skräddarsydda videogram gett upp-
hov till svårigheter i rättstillämpningen när det gäller att avgöra om de
har spritts till allmänheten i den mening som avses i 1 kap. 10 § YGL och
när det gäller frågor om ansvarigheten för innehållet, frågor om konfiske-
ring och preskription samt verkan av att en viss scen tidigare prövats i en
rättegång. Med skräddarsydda videogram avses videogram som innehål-
ler sammanställningar från flera skilda bildupptagningar, redigerade
samman i enlighet med en beställares individuella önskemål. Det står
genom promemorian klart att barnpornografi och olaga våldsskildring
ofta förekommer i skräddarsydda videogram och att handläggningen av
sådana ärenden tar en stor del av JK:s resurser i anspråk.
Regeringen överlämnade i maj 1996 promemorian till Mediekommit-
tén.
Mediekommittén har övervägt de två av JK presenterade alternativen
och kommit fram till den av regeringen föreslagna presumtionsregeln.
Som framgår av avsnitt 4 har Bampomografiutredningen förordat den
s.k. stencilregeln som en lösning på bampomografiproblemet.
115
Prop. 1997/98:43
YGL:s tillämpningsområde behöver avgränsas klarare
Syftet med YGL var att efter mönster av TF bereda nya medier ett
grundlagsskydd som så långt som möjligt skulle likställa deras villkor
med vad som gällde for det tryckta ordet. Enligt 1 kap. 1 § första stycket
YGL är varje svensk medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt
att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar, filmer, video-
gram och andra upptagningar av rörliga bilder samt ljudupptagningar
offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna upp-
gifter i vilket ämne som helst. Grundlagen skyddar alltså rätten att ut-
trycka sig offentligt i vissa medier och den avser således inte privata eller
förtroliga meddelanden. Dess tillämpningsområde när det gäller filmer
och ljudupptagningar preciseras närmare i 1 kap. 10 § YGL som har föl-
jande lydelse. ”Grundlagen är tillämplig på sådana filmer och ljudupp-
tagningar som sprids till allmänheten genom att spelas upp, säljas eller
tillhandahållas på annat sätt.”
I den praktiska tillämpningen av grundlagen har - vilket, såsom Me-
diekommittén har framhållit, i och för sig kan te sig principiellt tillfreds-
ställande - denna getts en extensiv tolkning så att även videogram som
framställts i ett fatal exemplar för en högst begränsad krets av mottagare
har ansetts falla under grundlagen. Det har i sådana fall ofta varit fråga
om enstaka videogramexemplar som har kopierats från delar av flera
förlagor. Denna extensiva tolkning av YGL har emellertid medfört avse-
värda svårigheter vid rättstillämpningen. Flera av de tryckfrihetsrättsliga
principerna, som bl.a. bygger på att det är en enda person som är ansvarig
för en mängd likadana framställningar, kan svårligen tillämpas när det
endast sprids enstaka exemplar av videogram med ett särskilt beställt
innehåll.
En naturlig utgångspunkt när man diskuterar denna tillämpning av
YGL är - liksom i andra sammanhang - att jämföra med TF. TF bygger
på föreställningen att en skrift i princip skall vara mångfaldigad för att
grundlagen skall vara tillämplig. Som Mediekommittén har funnit vore
en avgränsning av YGL:s tillämpningsområde så att nu avsedda fall
kommer att falla utanför detta område väl förenlig med grundlagens
uppläggning. Frågan är då hur en sådan avgränsning bör ske.
I avsnitt 4 har regeringen behandlat frågan hur barnpornografi på bästa
sätt kan bekämpas. Regeringen har där föreslagit att bampomografiska
bilder uttryckligen skall undantas från såväl TF:s som YGL:s tillämp-
ningsområde. Av vad som nu har sagts när det gäller de problem som
hänger samman med YGL:s tillämplighet på filmer och ljudupptagningar
framgår att problemen gör sig gällande även om innehållet inte är bam-
pomografiskt. En bättre avgränsning av YGL är sålunda motiverad även
om bampomografiska bilder undantas från dess tillämpningsområde.
116
Tillämpningsområdet bör inte avgränsas genom en s.k. stencilregel
I den promemoria som överlämnades till regeringen år 1996 övervägde
den dåvarande JK som ett alternativ till lösning på problemet bl.a. en
stencilregel efter mönster av 1 kap. 5 § TF. Genom ett tillägg i 1 kap.
10 § YGL skulle klargöras att grundlagens skydd, vid annan spridning än
sådan som sker genom uppspelning, endast omfattar filmer och ljud-
upptagningar som mångfaldigats och försetts med ursprungsuppgifter (i
det följande ”stencilregeln”). JK framhöll emellertid bl.a. att en sådan
regel skulle innebära att ursprungsuppgiftema gjordes till en förutsätt-
ning för ett yttrandefrihetsrättsligt skydd för videogram och att detta vore
ett icke önskvärt avsteg från förebilden i TF, där någon sådan förutsätt-
ning inte finns för grundlagsskydd när det gäller tryckta skrifter. JK an-
såg att detta avsteg kunde undvikas om ändringen i YGL begränsades till
ett förtydligande av att grundlagens räckvidd inte sträcker sig till video-
gram som inte har mångfaldigats. Detta skulle enligt JK visserligen inne-
bära en avvikelse från TF:s utformning men knappast från dess sakliga
innebörd.
Mot stencilregeln, vilken Bampomografiutredningens majoritet har
förordat, kan, såsom även Mediekommittén har funnit, flera invändningar
göras. En grundläggande invändning är att den innebär ett avsteg från det
krav på långsiktighet och stabilitet i grundlagsskyddet som ju är en viktig
beståndsdel i det konstitutionella systemet. Avsikten är inte att inskränka
det grundlagsskydd som filmer och videogram erhöll genom YGL, utan
att återställa rättsläget sedan YGL i rättstillämpningen har fatt ett vidare
tillämpningsområde än lagstiftaren avsett och är önskvärt. Att införa en
stencilregel i YGL i syftet att inskränka grundlagens tillämpningsområde,
så att filmer och andra tekniska upptagningar omfattas av grundlags-
skyddet endast om vissa formalia är uppfyllda och oavsett innehållet,
vore att ta ett olyckligt steg tillbaka när det gäller grundlagsskyddets om-
fattning. Stencilregeln skulle dessutom med tanke på regeringens förslag
om ett enhetligt grundlagsskydd för olika former av tekniska upptagning-
ar behöva gälla såväl ljudupptagningar som de nya medieformer som
enligt förslaget skall omfattas av YGL. Dessa nya medieformer kan för-
väntas fa väl så stor betydelse från yttrandefrihetssynpunkt som filmer,
videogram och ljudupptagningar eftersom de kan komma att överta en
stor del av den roll som tryckta skrifter i dag har som förmedlare av in-
formation och åsikter. När det gäller nya viktiga medieformer skulle
stencilregeln innebära att grundlagsskyddet blir svagare än motiverat.
Regeringen anser mot bakgrund av vad som nu har sagts att en stencil-
regel av det slag som JK skisserat inte bör införas.
En presumtionsregel bör klargöra YGL. s tillämplighet på tekniska upptag-
ningar
De aktuella medieformerna bör i stället ha ett ”obligatoriskt” grundlags-
skydd, dvs. huruvida utgivare och ursprungsuppgifter anges på upptag-
ningen eller inte, bör inte bli avgörande för grundlagsskyddet. Samtidigt
måste gränsdragningen mellan av YGL skyddade upptagningar och andra
Prop. 1997/98:43
117
göras klarare än för närvarande. Det måste tydliggöras att skräddarsydda
tekniska upptagningar och sådana upptagningar som aldrig har avsetts att
spridas till allmänheten inte omfattas av grundlagen.
Trycktekniken används typiskt sett för att framställa ett flertal exem-
plar av en skrift. Skall bara ett fåtal exemplar produceras, utnyttjas någon
annan teknik, t.ex. fotokopiering. Man kan därför normalt utgå från att en
trycksak som påträffas är en del av en sådan upplaga som är tillräcklig
för spridning bland allmänheten. Svårigheter att avgöra om en skrift är
grundlagsskyddad förekommer därför bara i begränsad omfattning.
Beträffande film i traditionell mening torde det oftast inte heller vara
svårt att avgöra om den sprids till allmänheten och därmed faller under
YGL. Man kan utgå från att film som är avsedd för offentlig visning, s.k.
biograffilm, är avsedd för sådan spridning att grundlagen blir tillämplig
på den. Smalfilm är - i den mån sådan fortfarande förekommer - mera
hänförlig till ”intern” användning utan grundlagsskydd. Ljudupptagning-
ar i form av traditionella grammofonskivor och cd-skivor kan också antas
vara avsedda för spridning till allmänheten.
Bland de tekniska upptagningar som i dag skyddas av YGL är det där-
för framför allt videogram och ljudkassettband som lika gärna kan vara
för allmän spridning som för internt bruk. Ofta framgår det dock av
tryckta omslag, etiketter o.dyl. om det är fråga om det förstnämnda. Av
de nya medieformer som regeringen föreslår skall falla under YGL:s
tillämpningsområde kan vanliga datordisketter sägas likna videogram
och ljudkassettband i det nu behandlade hänseendet. Cd-romskivor kan
ännu så länge likställas med ljudupptagningar i form av cd-skivor. Om
möjligheterna att spela in på sådana skivor blir allmänt tillgängliga
kommer de dock snarare att likna videogrammen och ljudkassettbanden i
detta hänseende.
Det är med utgångspunkt i det anförda som Mediekommittén har över-
vägt en lösning i form av en presumtionsregel, av innebörd att man i
varje enskilt fall skall pröva om framställningen är avsedd att spridas till
allmänheten. Har framställningen försetts med ursprungsuppgifter och
uppgift om utgivare skall YGL presumeras vara tillämplig. Man skulle då
i första hand utgå från det eller de exemplar av en teknisk upptagning
som man har tillgång till eller ställs inför t.ex. vid en husrannsakan eller
vid en annan tvångsåtgärd. Är det sannolikt att exemplaret/exemplaren är
avsett/avsedda för spridning bland allmänheten skall grundinställningen
vara att det/de omfattas av YGL. Detta kan framgå på olika sätt, t.ex. av
antalet exemplar, utseendet på omslag, etikett eller dylikt eller av själva
produktionssättet som i frågan om traditionella grammofonskivor. Fram-
står en upptagning däremot primärt som något som framställts för internt
bruk blir utgångspunkten att den inte omfattas av grundlagsskyddet. Om-
ständigheterna kan emellertid även vara sådana att en till synes yrkes-
mässigt tillverkad upptagning inte kan anses vara avsedd för allmän
spridning, eller att vad som ter sig som en ”hemkopia” tvärtom får anses
avsedd för allmän spridning. I sådana fall kan presumtionen brytas och
upptagningen anses falla utanför respektive innanför YGL:s tillämp-
ningsområde.
Prop. 1997/98:43
118
De iakttagelser som kan göras på platsen bör ofta bidra till att det med Prop. 1997/98:43
rimlig säkerhet kan bedömas om en viss bild- eller ljudupptagning är
avsedd för spridning till allmänheten i den mening som avses i YGL. Det
kan t.ex. visa sig att upptagningen har annonserats ut till försäljning, att
register över kunder påträffas, att upptagningen påträffas i ett större antal
exemplar eller att korrespondens visar att upptagningen har spritts. Det
saknas alltså ofta inte helt underlag utöver själva upptagningen för att
bedöma om den är avsedd för spridning till allmänheten på ett sådant sätt
sätt som anges i 1 kap. 10 § YGL. Regeringen gillar Mediekommitténs
väl avvägda förslag till hur YGL:s tillämpningsområde kan stramas upp
och föreslår att det i 1 kap. 10 § YGL görs ett tillägg i saklig överens-
stämmelse med vad kommittén övervägt.
Regeringens förslag: Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets-
grundlagen förtydligas så att det framgår att de är tillämpliga, om en
skrift eller en teknisk upptagning har getts ut eller spritts till allmän-
heten i Sverige. Därmed klargörs att vanlig lag skall vara tillämplig,
om skriften eller upptagningen visserligen framställs i Sverige men
ges ut eller sprids endast utomlands.
Meddelarfriheten, anskaffarfriheten och rätten till anonymitet skall
dock med vissa undantag gälla, när uppgift lämnas för att offentliggö-
ras i skrift eller teknisk upptagning som ges ut eller sprids endast ut-
omlands, oavsett om framställningen tillverkas i Sverige eller utom-
lands.
Regeringens bedömning: Frågan om regleringen av ansvaret för
filmer som produceras i Sverige men ges ut utomlands och därefter av
tredje man sprids i Sverige bör inte lösas i detta sammanhang.
Promemorians förslag stämmer i sak överens med regeringens.
Remissinstanserna: Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms uni-
versitet har, mot bakgrund av Sveriges internationella åtaganden i kam-
pen mot brott av internationell karaktär, ifrågasatt lämpligheten av att
tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) en-
dast skall vara tillämpliga på sådana framställningar som ges ut eller
sprids till allmänheten i Sverige. Institutionen för journalistik, medier
och kommunikation vid Stockholms universitet har avstyrkt förslagen och
anfört att problemen inte är tillräckligt belysta. Svenska Tidningsutgi-
vareföreningen har anfört att man innan något är utgivet aldrig kan veta
om utgivning kommer att ske endast utomlands och att ingripanden där-
för inte kan göras utan att man kommer i konflikt med förbudet mot för-
handsgranskning. Mot den bakgrunden har Tidningsutgivarna avstyrkt
förslaget om ett förtydligande av TF:s och YGL:s tillämpningsområden.
Tidningsutgivarna har tillstyrkt förslagen i övrigt. Sveriges Författarför-
119
bund har avstyrkt förslaget om ett förtydligande av TF:s och YGL:s
tillämpningsområden men tillstyrkt i övrigt. Författarförbundets inställ-
ning far förstås så att TF och YGL bör vara tillämpliga även om en fram-
ställning ges ut eller sprids endast utomlands. Justitiekanslern (JK) har
uppgett att han i och för sig inte har någon erinran mot förslagen, men
anfört att de frågor som berörs härav bör ses över i ett större perspektiv.
Övriga remissinstanser har tillstyrkt förslagen eller lämnat dem i hu-
vudsak utan erinran.
Prop. 1997/98:43
Utgivningsbegreppet bör förtydligas
TF och YGL bygger på förutsättningen att ingripanden på grund av inne-
hållet i en skrift, film eller ljudupptagning etc. far göras först sedan fram-
ställningen har haft tillfälle att nå ut till allmänheten. Även sådana fram-
ställningar som är avsedda att ges ut endast i utlandet åtnjuter skydd mot
att myndigheterna ingriper mot produktionen innan utgivning skett.
Grundlagarnas skydd mot censur och andra hindrande åtgärder gäller
alltså även för skrifter, filmer och ljudupptagningar som avses att ges ut
endast utom riket. Innebörden av gällande rätt torde emellertid vara att
sedan framställningarna väl har getts ut i utlandet, far ingripanden ske i
Sverige med tillämpning av vanlig lag. närmast brottsbalken och rätte-
gångsbalken. För de medier som ges ut endast utomlands och som saknar
fullständigt skydd av TF eller YGL faller alltså straffansvaret för inne-
hållet i framställningen på den eller de personer som medverkat till brott i
enlighet med allmänna straffrättsliga bestämmelser.
Svenska myndigheter har sällan anledning att söka efter och ingripa
mot utgivning utomlands om inte andra länder påkallar vår uppmärksam-
het på att brottslig verksamhet utgår från vårt land. Men det är av största
vikt att vi kan samarbeta över gränserna vid gränsöverskridande brotts-
lighet av allvarlig karaktär. Hets mot folkgrupp och barnpornografi är
exempel på sådana brott där det är särskilt viktigt med ett väl fungerande
internationellt samarbete.
Att grundlagarna inte skall tillämpas för den som här i landet fram-
ställer t.ex. ljudupptagningar och sprider dem endast utomlands skulle
givetvis kunna te sig som en brist i det konstitutionella skyddet för tryck-
och yttrandefriheten. Å andra sidan kan det ifrågasättas om det för
svenskt vidkommande finns behov av en sådan omfattning av tillämp-
ningsområdet för grundlagarna. Det skulle ju bl.a. innebära att den som
skall sprida en film utomlands är skyldig att utse en utgivare och att un-
der straffansvar på filmen sätta ut vissa uppgifter. Det torde snarare vara
på det sättet att vi inte har intresse av att upprätthålla en sådan ordning.
Våra grundlagar är till för att skydda ett fritt informationsflöde och en fri
opinionsbildning i Sverige. Och detta skydd upprätthåller redan TF och
YGL för alla skrifter, filmer m.m. som framställs här, nämligen genom
120
skyddet för rätten att framställa och utan myndighets hinder sprida medi-
erna.
Andra länder har egna bestämmelser om yttrandefriheten. Den som i
Sverige framställer straffbara yttranden och exporterar dem till ett annat
land måste underkasta sig de regler som gäller i det landet. Det finns var-
ken möjlighet eller anledning att, på sätt som några remissinstanser synes
förorda, utsträcka grundlagarnas tillämpningsområden till att omfatta
även allt som yttrats i skrifter och upptagningar utanför vårt land. Vanlig
lag bör därför gälla för skrifter och tekniska upptagningar som tillverkas
här, men som ges ut eller sprids endast utom riket. En sådan ordning tor-
de, som framgått, i och för sig redan i dag vara gällande rätt. Det finns
emellertid skäl att anta att de rättsvårdande myndigheterna i avsaknad av
tydliga bestämmelser om det territoriella tillämpningsområdet avstår från
att t.ex. fatta beslut om tvångsåtgärder med anledning av misstanke om
spridning av skrifter, filmer eller ljudupptagningar (t.ex. cd-skivor) till
utlandet, även om det i ett enskilt fall framstod som uppenbart att sprid-
ning skett utomlands, men inte i Sverige. För att säkerställa en enhetlig
och stabil rättstillämpning bör TF och YGL förtydligas i detta avseende.
Det skall till bemötande av Svenska Tidningsutgivareföreningens kritik
mot denna del av förslaget framhållas, att en invändning om att ett visst
ingripande inte är förenligt med grundlagarnas förbud mot censur och
hindrande åtgärder, naturligtvis på samma sätt som hittills skall beaktas
av myndigheterna.
Närmare om tillämpningen
Högsta domstolen slog i ett rättsfall från 1956 (NJA 1956 s. 48) fast att
den som här i landet direkt till enskilda adressater utomlands postar
framställningar som omfattas av grundlagarna, agerar under grund-
lagarnas skydd. Han anses nämligen genom detta förfarande ha lämnat ut
framställningarna för spridning här i Sverige. Den som på detta sätt spri-
der t.ex. cd-skivor med straffbart innehåll har gjort sig skyldig till ett
fullbordat yttrandefrihetsbrott (om han är den som är ansvarig enligt
YGL:s regler om ensamansvar). Försändelserna torde sålunda inte behö-
va nå adressaterna för att ett fullbordat brott skall anses föreligga. Ingri-
pande enligt grundlagarna borde därför kunna ske redan när försändel-
serna lagts på postlådan i Sverige.
En upplaga som har spritts endast utomlands, dvs. som inte har läm-
nats ut här för spridning utomlands, bör däremot som nyss har framhållits
bedömas endast enligt vanlig lag. En invändning om att en eventuell res-
terande del av upplagan skall ges ut i Sverige när det föreligger ett full-
bordat brott i fråga om spridning utomlands, far bedömas mot bakgrund
av omständigheterna i varje enskilt fall. Grundlagarnas skydd mot censur
och mot hindrande åtgärder gäller, som redan har framhållits, givetvis
även i fortsättningen till skydd för utgivning i Sverige. Men dessa
skyddsregler bör inte kunna åberopas till skydd mot ingripanden på
grund av fullbordat spridningsbrott utomlands. Detta innebär att den som
begått ett fullbordat spridningsbrott utomlands enligt bestämmelserna i
Prop. 1997/98:43
121
brottsbalken skall kunna dömas for det brottet i den för vanliga brottmål
föreskrivna ordningen, även om han senare ger ut samma produkt i en
annan upplaga i Sverige och därmed gör sig skyldig till ett tryckfrihets-
eller yttrandefrihetsbrott.
Skulle talan om ansvar komma att föras enligt båda rättegångsord-
ningarna, kan brottmålen under vissa förutsättningar handläggas i samma
rättegång enligt bestämmelserna i 7 kap. lagen (1991:1559) med före-
skrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens om-
råden.
Skrifter eller tekniska upptagningar med identiskt innehåll kan givetvis
samtidigt spridas både i Sverige och utomlands. Om en skrift eller sådan
upptagning i en och samma upplaga är avsedd att spridas såväl utom-
lands som i Sverige gäller grundlagarna fullt ut i fråga om hela upplagan.
Meddelarskyddet
113 kap. TF finns bestämmelser om meddelares skydd i fråga om skrifter
som trycks utomlands. Enligt 13 kap. 6 § andra stycket TF omfattar
meddelarskyddet även de fall när uppgifter lämnas till någon för att de
skall offentliggöras i en skrift som kan sägas inte ha någon som helst
anknytning till Sverige; skriften såväl trycks som ges ut utomlands. Be-
stämmelsen syftar till att även korrespondenter till utländska tidningar
och nyhetsbyråer skall kunna omfattas av meddelarskyddet. I YGL har
bestämmelsen sin motsvarighet i 10 kap. 2 §, som till större delen indi-
rekt hänvisar till TF. Meddelarskyddet för meddelare och anskaffare av
uppgifter till dessa skrifter, filmer och ljudupptagningar är emellertid
begränsat så att det inte omfattar gärningar som utgör brott mot rikets
säkerhet eller tystnadspliktsbrott.
Den som lämnar motsvarande meddelanden för att de skall offentliggö-
ras i en skrift som trycks i Sverige, men som ges ut endast utomlands, har
inte samma skydd. I vart fall framgår inte detta klart av TF. Inte heller
anskaffaren har motsvarande grundlagsskydd. Meddelarskydd saknas
även för filmer och ljudupptagningar som framställs i Sverige men sprids
endast utomlands.
Ett meddelarskydd för uppgiftslämnare till sådana skrifter och tekniska
upptagningar som produceras här men som sprids endast utomlands bör
införas i grundlagarna. Det finns ingen anledning att se annorlunda på ett
sådant uppgiftslämnande än den situationen att någon lämnar uppgifter
till någon för tryckning och publicering utomlands. Det finns inte heller
anledning att göra några andra överväganden i fråga om anskaffarfriheten
eller rätten till anonymitet i detta avseende. I TF och YGL bör alltså infö-
ras bestämmelser om att meddelarfriheten och anskaffarfriheten samt
rätten till anonymitet i samma utsträckning skall gälla även för det fall
skriften eller den tekniska upptagningen produceras i Sverige.
Prop. 1997/98:43
122
Ansvar för i Sverige producerade filmer som ges ut utomlands och av tredje
man härefter sprids i Sverige
Med anledning av att JK har uppmärksammat Justitiedepartementet på att
det förekommer fall där filmer som producerats i Sverige i avsikt att
spridas endast utomlands, härefter förs in i Sverige av andra, av den ur-
sprunglige spridaren oberoende personer, behandlas i promemorian frå-
gan om ansvaret för sådana filmer med i Sverige straffbart innehåll.
YGL är tillämplig på filmer som framställs i Sverige och som sprids
här. Grundlagen är även tillämplig på filmer som framställs utomlands,
och som härefter sprids här. Den som sprider filmer endast till utlandet
skall, enligt vad regeringen nu föreslår, vara ansvarig enligt bestäm-
melserna i vanlig lag.
Om den ursprunglige spridaren väljer det förfarande som JK har tagit
upp just därför att det i det landet i vilket han sprider filmerna inte är
straffbart att sprida det innehållet, blir bedömningen av ansvarsfrågan en
annan. Spridaren har inte uppsåt att sprida och sprider inte heller filmerna
i Sverige. Han begår inte heller något brott, eftersom gärningen inte är
straffbar i utlandet. Om emellertid samma upplaga av filmen därefter förs
in i Sverige av någon annan, kan den ursprunglige spridaren inte vara
ansvarig för det yttrandefrihetsbrott som filmen innefattar i Sverige, även
om det faktiskt finns angivet på filmen att det är han som har låtit fram-
ställa den (6 kap. 2 § tredje stycket YGL). Han har ju inte haft uppsåt till
att filmen skall ges ut här. Skulle det av någon anledning vid utgivningen
till utlandet ha åsatts uppgift om utgivare på filmen, torde denna uppgift
inte betraktas som en uppgift om utgivare i YGL:s mening, eftersom fil-
men inte avsetts att falla under grundlagarnas skydd.
Om en film på detta sätt förs in i Sverige omfattas den av grundlagar-
nas skydd. Den har ju framställts i Sverige och ges sedermera även ut här
i landet (1 kap. 10 § YGL). Om så nu sker utan den ursprunglige sprida-
rens avsikt, och det finns ursprungsuppgifter på filmen, torde det enligt
gällande rätt inte finnas möjlighet att finna någon straffrättsligt ansvarig
för filmens innehåll. Däremot finns alltid möjlighet för JK att ansöka om
konfiskering av filmen (7 kap. 2 § YGL).
En sådan ordning kan givetvis, framstå som mindre tillfredsställande.
Den olägenheten kan emellertid, såsom har framhållits i promemorian,
inte undanröjas utan ändringar i grundlagarnas ansvarssystem. Sådana
ändringar kräver djupare överväganden, och frågan kan inte tas upp i
detta sammanhang. Regeringen delar vidare bedömningen i promemorian
att omfattningen av det problem som JK pekat på inte är sådan att det
påkallar omedelbara åtgärder.
Prop. 1997/98:43
123
Regeringens bedömning: Någon ändring av preskriptionstiden när
det gäller åtal för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp bör inte
genomföras för närvarande.
Mediekommitténs bedömning stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Åklagarmyndigheten i Stockholm och Ombuds-
mannen mot etnisk diskriminering har beklagat att Mediekommittén inte
har lagt fram något förslag i preskriptionsfrågan. Rikspolisstyrelsen har
anfört att frågan om preskriptionstiden för brottet hets mot folkgrupp bör
övervägas ytterligare.
Övriga instanser har tillstyrkt bedömningen eller lämnat den i huvud-
sak utan erinran.
Bakgrund: Sedan Ombudsmannen mot etnisk diskriminering skrivit
till Justitiedepartementet om ändringar av preskriptionsreglerna för ytt-
randefrihetsbrottet hets mot folkgrupp har Mediekommittén övervägt
frågan. Inom ramen för kommitténs arbete har det framkommit att Justi-
tiekanslem (JK), från det att yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) trädde i
kraft den 1 januari 1992 och fram till februari 1997, har handlagt tolv
ärenden rörande hets mot folkgrupp i filmer, videogram eller ljudupptag-
ningar. Dessa ärenden har omfattat totalt ett hundratal olika titlar, till den
helt övervägande delen ljudupptagningar. I två av ärendena har åtal
väckts för hets mot folkgrupp. De övriga ärendena har avskrivits från
vidare handläggning. I ett stort antal fall har skälet för avskrivningen va-
rit att åtalspreskription inträtt innan ärendet anhängiggjorts hos JK. Skäl
för avskrivning i övrigt har varit bl.a. att det har saknats tillräckliga skäl
att inleda utredning rörande yttrandefrihetsbrott.
I tryckfrihetsförordningen (TF) och YGL finns det särskilt korta
preskriptionstider för tryck- och yttrandefrihetsbrott. Kortast tid, sex må-
nader, gäller för typiska nyhetsmedier, periodiska skrifter och radio- och
TV-program. För andra tryckta skrifter och för filmer, videogram och
dylikt samt ljudupptagningar är tiden ett år från det att framställningen
lämnades ut för spridning. Från dessa regler finns dock två undantag, ett
som avser tidpunkten för när preskriptionstiden börjar löpa, och ett annat
som föreskriver om en längre preskriptionstid när det gäller upptagningar
av rörliga bilder. I fråga om olaga våldsskildring och bampomografibrott
i upptagningar av rörliga bilder gäller nämligen vad som är föreskrivet i
vanlig lag om tid för väckande av åtal. Detta innebär att preskriptionsti-
den för t.ex. videofilmer med olaga våldsskildring är fem år.
Undantaget fanns med i samband med att YGL började tillämpas år
1992 och tillkom som ett inslag bland de regler som motiverades av in-
tresset av att komma till rätta med våldsskildringar och barnpornografi.
Bland reglerna återfinns dem om att filmer och videogram som skall vi-
sas offentligt far förhandsgranskas, vilket är ett avsteg från censurförbu-
det som ju är en av de tryckfrihetsrättsliga grundprinciperna.
124
Skälen för regeringens bedömning: Det nyss redovisade undantaget i
fråga om preskriptionstiden for olaga våldsskildring och bampomogra-
fibrott gäller i dag endast för filmer, dvs. upptagningar med rörliga bil-
der. Regeringen har i avsnitt 5.1.1 föreslagit att i princip alla tekniska
upptagningar skall behandlas lika när det gäller frågan om YGL:s till-
lämplighet. Endast ett fatal av de särskilda reglerna om filmer, behålls
enligt förslaget och den särskilda preskriptionstiden är inte en av dessa
regler. Preskriptionstiden i vanlig lag kommer alltså enligt förslaget att
gälla för olaga våldsskildring i alla tekniska upptagningar, dvs. även i
upptagningar med endast stillbilder.
Även för bampomografibrott kommer preskriptionstiden i vanlig lag
att gälla i fortsättningen, eftersom bampomografiska bilder föreslås un-
dantas från TF:s och YGL:s tillämpningsområden.
Mediekommittén har anfört att brottet hets mot folkgrupp inte utan vi-
dare kan behandlas på samma sätt som olaga våldsskildring och bampor-
nografibrott. Enligt kommittén skulle det innebära en avvikelse från de
tryckfrihetsrättsliga huvudreglerna, utanför det på flera sätt särreglerade
film- och videoområdet. Frågan måste då enligt vad kommittén vidare
har anfört ställas om bara ljudupptagningar skall omfattas av en ny sär-
reglering eller om även tekniska upptagningar som innehåller endast text
skall omfattas. Enligt kommittén kan man också ställa sig frågan om sär-
regleringen skall gälla även för tryckta skrifter och för flera brott. Sam-
mantaget har kommittén funnit att frågan om en särskild preskriptionstid
för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp ger anledning till omfattan-
de överväganden av principiell art och att frågan måste belysas i ett brett
perspektiv som kommittén inte har haft möjlighet att anlägga. Något för-
slag till en förlängning av preskriptionstiden har därför inte lagts fram.
Regeringen instämmer i bedömningen att detta är en stor, principiell
fråga och att en ändring inte bör föreslås utan en föregående bred och
allsidig belysning av alla de problem som är förknippade med frågan.
Regeringen föreslår därför inte i detta sammanhang någon ändring av
preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp.
Det bör också nämnas att regeringen i avsnitt 5.1.2 har föreslagit att
brottet förledande av ungdom i 16 kap. 12 § brottsbalken ändras så att det
klart framgår att det omfattar även innehåll i dator- och videospel. Rege-
ringen har därvid föreslagit att straffstadgandet utvidgas så att brottet
avser alla yttranden i en teknisk upptagning. Genom en sådan ändring
blir det möjligt att beivra de gärningar som avses i lagrummet också när
de begås genom spridande av upptagningar med bara text och musik,
t.ex. musik med rasistiska texter. Ändringen har möjliggjorts genom att
även 3 kap. 12 § första stycket 3 YGL, som har sin förebild i 6 kap. 2 §
första stycket TF, har föreslagits omfatta alla tekniska upptagningar. Ett
av syftena bakom bestämmelsen i TF var just att skapa en möjlighet att
straffbelägga förråande rashetspropaganda som sprids till ungdomar.
Prop. 1997/98:43
125
Prop. 1997/98:43
Regeringens förslag: Justitiekanslern ges möjlighet att i enskilda fall
delegera sina åklagaruppgifter till allmän åklagare när det gäller ytt-
randefrihetsmål om ansvar eller konfiskering på grund av olaga vålds-
skildring i tekniska upptagningar.
Justitiekanslern ges en motsvarande rätt när det gäller yttrandefri-
hetsmål om hets mot folkgrupp i tekniska upptagningar. För brottet
hets mot folkgrupp skall dock inte rätten att väcka åtal kunna delege-
ras.
Har åklagaruppgiften i yttrandefrihetsmålet delegerats skall också
åklagaruppgiften i sådana allmänna brottmål som handläggs gemen-
samt med yttrandefrihetsmålet kunna delegeras.
Mediekommitténs bedömning: Mediekommittén har i fråga om ytt-
randefrihetsmål om ansvar eller konfiskering på grund av bam-
pomografibrott eller olaga våldsskildring i filmer övervägt, men inte lagt
fram något formellt förslag till, en delegationsmöjlighet för Justitie-
kanslem (JK). Kommittén har inte övervägt någon motsvarande rätt för
JK när det gäller hets mot folkgrupp.
Remissinstanserna: JK och Riksåklagaren har anfört att delegations-
rätten bör omfatta även brottet hets mot folkgrupp. JK har vidare anfört
att han bör ha en motsvarande delegationsrätt när det gäller sådana all-
männa brottmål som handläggs gemensamt med tryckfrihets- eller ytt-
randefrihetsmål. Övriga instanser har tillstyrkt den av kommittén över-
vägda rätten att delegera åklagaruppgiften eller lämnat den i allt väsent-
ligt utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag när det gäller
nya medier innebär att tryckfrihetsförordningens (TF) och yttrandefri-
hetsgrundlagens (YGL) tillämpningsområden utvidgas till att omfatta
även nya fysiska databärare med enbart text och/eller stillbilder, t ex. cd-
romskivor med sådant innehåll. Detta innebär i sin tur att JK:s uppgifter
enligt TF och YGL - att vaka över att gränserna för tryck- och yttrande-
friheten inte överskrids, att utföra åtal i mål om tryck- och yttrandefri-
hetsbrott, att besluta om inledande av förundersökning och användning
av tvångsmedel rörande sådana brott m.m. - utvidgas i motsvarande mån.
JK:s centrala roll enligt TF och YGL bör inte förändras. JK har emel-
lertid för regeringen redovisat övertygande överväganden om att hans
åklagaruppgifter såvitt rör bampomografibrott och olaga våldsskildring
skulle kunna föras över till Riksåklagaren (s. 8 i bilaga 1 till ”Enkel an-
slagsframställning för Justitiekanslern budgetåret 1997” [JK:s dnr 708-
96-12]). JK skulle därigenom befrias från åklagaruppgiftema medan nå-
gon ökning av arbetsuppgifterna för det allmänna åklagarväsendet knap-
past skulle uppkomma, eftersom JK redan i dag i ärenden av detta slag
uppdrar åt allmän åklagare att biträda vid förundersökningens genomfö-
rande och vid domstolsprocesser.
126
Regeringen har i avsnitt 4 föreslagit att barnpornografi undantas från
TF:s och YGL:s tillämpningsområden och att allmän åklagare i fortsätt-
ningen skall vara åklagare i mål om bampomografibrott.
När det gäller tryck- och yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring bör
JK såsom Mediekommittén har funnit inte generellt skiljas från uppgiften
som åklagare. I stället bör han beträffande sådana yttrandefrihetsbrott ges
en möjlighet att i enskilda fall delegera sin åklagaruppgift till allmän
åklagare. JK kan då fortfarande ha kvar de mål där det med hänsyn till
skälen bakom JK:s centrala roll i sammanhanget framstår som motiverat
att förbehålla JK åklagarfunktionen. Eftersom det är främst åklagarupp-
giftema beträffande tekniska upptagningar som vållar mera betydande
arbete för JK. bör delegeringsmöjligheten avse enbart mål som rör såda-
na upptagningar.
När det gäller frågan huruvida även yttrandefrihetsbrottet hets mot
folkgrupp bör omfattas av delegationsrätten har JK i sitt remissyttrande
anfört att det normalt inte bör komma i fråga att någon annan än JK utför
åklagaruppgiftema för den typen av brott. Det kan emellertid, enligt vad
JK vidare har anfört, undantagsvis när det gäller den s.k. vit-makt-
musiken finnas behov av en möjlighet för JK att låta allmän åklagare
fatta nödvändiga beslut t.ex. under förundersökningen. Enligt JK visar
erfarenheterna hittills när det gäller ingripanden mot cd-skivor med sådan
musik att också annan brottslighet som skall behandlas av allmän åklaga-
re är nära förbunden med själva spridningen.
Regeringen anser att det på de grunder som JK har framfört finns an-
ledning att ge JK en viss delegationsrätt även beträffande hets mot folk-
grupp i tekniska upptagningar. En sådan regel bör därför införas. Allmän
åklagare skall sålunda efter delegation kunna fatta bl.a. sådana viktiga
beslut under förundersökningen som JK har berört. Att väcka åtal bör
dock även i fortsättningen ankomma endast på JK.
Enligt 7 kap. 7 § andra stycket lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden far ett
vanligt brottmål handläggas i samma rättegång som ett tryckfrihets- eller
yttrandefrihetsmål i vilket talan förs om ansvar, om det på grund av sam-
bandet mellan målen skulle skapa allvarliga olägenheter att de handlades
i skilda rättegångar. Enligt 8 § samma kapitel far JK begära att målen
skall handläggas i samma rättegång, och JK är enligt 9 § det kapitlet
åklagare i sådana vanliga brottmål som därmed handläggs i samma rätte-
gång som ett tryck- eller yttrandefrihetsmål. Såsom JK har anfört i sitt
remissyttrande bör han då ha en rätt att även i det vanliga brottmålet de-
legera åklagaruppgiften till allmän åklagare om det är så att åklagarupp-
giften i yttrandefrihetsmålet har delegerats.
Prop. 1997/98:43
127
Rättegången i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål
Till tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål hör mål om ansvar och enskilt
anspråk på grund av tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott. Handlägg-
ningen av sådana mål skiljer sig i flera avseenden från vad som vanligen
gäller i fråga om brottmål och tvistemål. Grundläggande bestämmelser
om rättegången i tryckfrihetsmål finns i 12 kap. TF. Av 9 kap. 1 § YGL
framgår att dessa bestämmelser även gäller rättegången i yttrandefri-
hetsmål.
Tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål handläggs i första instans av de
tingsrätter som ligger i residensstäderna samt ytterligare några tingsrätter.
I mål, vari talan förs om ansvar för brott, har en part alltid rätt till ju-
ryprövning. Endast om båda parter är ense om det prövas målet utan jury.
I så fall handläggs brottmålet i vanlig ordning, dvs. oftast med en lagfa-
ren domare och nämnd.
Systemet med jury i tryckfrihetsmål infördes i Sverige år 1815. Sedan
vår nuvarande tryckfrihetsförordning trädde i kraft år 1950 har jurymän-
nen utsetts av politiska församlingar.
Juryn, som består av nio personer, har till uppgift att avgöra om brott
har begåtts. Om juryn finner att så inte är fallet skall rätten - bestående
av tre lagfarna domare - frikänna den tilltalade. Om däremot juryn finner
att brott har begåtts - för vilket krävs sex röster av nio - skall även rätten
pröva den frågan. Rätten kan i så fall frikänna den tilltalade eller hänföra
brottet under en mildare straffbestämmelse än den som juryn har tilläm-
pat. Det är alltid rätten ensam som avgör frågor om straff, konfiskering
och skadestånd. Jury kan medverka även om talan inte förs om ansvar
utan endast gäller konfiskering eller skadestånd. För att en sådan talan
skall kunna bifallas krävs nämligen att det har visats att brott föreligger.
Högre rätt, där ingen jurymedverkan förekommer, är på samma sätt som
tingsrätten bunden av juryns friande utlåtande.
Jurymän utses i varje län för en tid av fyra år. De väljs i regel av
landstingsfullmäktige. Jurymännen är indelade i två grupper. I den första
gruppen ingår sexton jurymän och i den andra åtta (i Stockholms län tju-
gofyra resp. tolv). De som tillhör den andra gruppen skall vara eller ha
varit nämndemän vid allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol.
Jurymännen förs upp på en jurymannalista, i vilken varje grupp tas upp
särskilt.
De som utses till jurymän måste uppfylla vissa krav. De skall vara
svenska medborgare och bosatta inom länet. En juryman får inte vara
underårig eller ha förvaltare enligt föräldrabalken. Vidare bör en juryman
vara känd för omdömesgillhet, självständighet och rättrådighet. Bland
jurymännen bör olika samhällsgrupper och meningsriktningar samt olika
delar av länet vara företrädda. I praktiken är det oftast politiker som utses
128
till jurymän. Att en juryman skall vara medlem av ett politiskt parti är Prop. 1997/98:43
emellertid inget som föreskrivs i lag.
Den jury om nio medlemmar som skall tjänstgöra i ett mål bildas på
följande sätt. Rätten föredrar jurymannalistan för parterna, varefter frå-
gan om jäv tas upp. För jurymän gäller samma jävsregler som för doma-
re, dvs. reglerna i rättegångsbalken (RB). Av de ojäviga jurymännen far
vardera parten därefter utesluta tre jurymän ur den första gruppen och en
ur den andra (i Stockholms län fem resp. två). Slutligen tar rätten genom
lottning ut så många till suppleanter att sex jurymän återstår i den första
gruppen och tre i den andra.
Om det på grund av laga förfall eller jäv inte kan erhållas tillräckligt
antal jurymän i någon av grupperna skall rätten bland behöriga personer
utse tre stycken för varje juryman som behövs. Av dessa tre far vardera
parten utesluta en.
Rättegångsbalkens jävsregler och artikel 6.1 i Europakonventionen
Rättegångsbalkens jävsregler gäller, som nämnts ovan, även jurymän. I
4 kap. 13 § RB görs en uppräkning av olika preciserade jävsgrunder. I
den sista punkten av stadgandet finns en generalklausul, enligt vilken en
domare är jävig att handlägga mål om det eljest föreligger någon särskild
omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i
målet.
Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättig-
heterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) med dess
ändrings- och tilläggsprotokoll är svensk lag sedan den 1 januari 1995
(SFS 1994:1219). En ny översättning av konventionen finns i bet.
1994/95 :KU5. Enligt artikel 6.1 i konventionen gäller bl.a. att var och en,
vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en an-
klagelse mot honom för brott, skall vara berättigad till en rättvis och of-
fentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk
domstol, som upprättats enligt lag.
När det gäller opartiskheten har Europadomstolen i sin praxis urskilt
två element, nämligen dels kravet på att varje domare faktiskt skall döma
opartiskt mellan parterna (den s.k. subjektiva opartiskheten), dels kravet
på att det för en objektiv iakttagare inte får föreligga några legitima tvivel
om domstolens opartiskhet (den s.k. objektiva opartiskheten). (Se Dane-
lius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis s. 152.)
I målet Holm mot Sverige fann Europadomstolen att det hade skett en
kränkning av artikel 6.1 i Europakonventionen i fråga om rätten till pröv-
ning av en oavhängig och opartisk domstol (dom 1993-11-25, Ser. A
Vol. 279-A).
Holm hade tillsammans med några andra personer bildat organisatio-
nen Contra, som hade till syfte att granska bl.a. Sveriges socialdemokra-
9 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 43
tiska arbetarparti (SAP). Tidens Bokförlag AB, som till större delen äg-
des indirekt av SAP, gav år 1985 ut boken ”Till höger om neutraliteten”,
i vilken ett kapitel handlade om Holm och Contra. Bokens författare var
anställd vid förlaget och hade tidigare varit ideologisk rådgivare åt SAP.
Förlaget är känt för att ge ut böcker vars innehåll präglas av socialdemo-
kratiska värderingar.
Holm väckte enskilt åtal mot författaren för grovt förtal (alternativt
förtal) och yrkade samtidigt skadestånd av både författaren och förlaget.
Holm ansåg att boken innehöll påståenden som var ägnade att utsätta
honom för andras missaktning genom att det antyddes bl.a. att han hade
samröre med nynazister. Svarandena begärde juryprövning. Holm gjorde
jävsinvändning mot de jurymän som var medlemmar i SAP under åbero-
pande av generalklausulen i 4 kap. 13 § RB. Både tingsrätten och hov-
rätten ogillade jävsinvändningen. Fem av de nio jurymän som prövade
om brott hade begåtts var alla aktiva medlemmar i SAP och hade eller
hade haft olika uppdrag i SAP eller för SAP:s räkning. Juryn besvarade
frågan om brott nekande, vilket fick till följd att Holms talan ogillades.
Holm hade inte med framgång kunnat överklaga domen, eftersom hov-
rätten skulle ha varit bunden av juryns bedömning i skuldfrågan.
Holm anförde klagomål hos Europakommissionen i Strasbourg. Sedan
kommissionen hade granskat klagomålet hänsköts det till Europadom-
stolens prövning. Holm gjorde gällande att han inte hade fatt sin sak prö-
vad av en oavhängig och opartisk domstol i den mening som avses i arti-
kel 6.1 i Europakonventionen, eftersom fem av jurymedlemmarna var
aktiva medlemmar i SAP. Holm ifrågasatte inte jurymännens subjektiva
opartiskhet utan endast deras oavhängighet och objektiva opartiskhet.
Europadomstolen fann i likhet med kommissionen att det hade skett en
kränkning av artikel 6.1. Domstolen konstaterade att det fanns kopplingar
mellan svarandena och de fem jurymännen som kunde ge upphov till
farhågor beträffande deras oavhängighet och opartiskhet. Domstolen
framhöll också att bristen i förfarandet inte kunde ha botats genom ett
överklagande.
Europarådets ministerkommitté, som övervakar att Europadomstolens
domar verkställs, har ännu inte avskrivit Holm-målet.
1993 års domarutredning
Domarutredningen, som hade till uppdrag att kartlägga behovet av att
stärka domarnas ställning samt att lämna förslag till inriktning av fortsatt
utredningsarbete, skulle bl.a. behandla frågan om hur nämndemän och
jurymän bör utses (dir. 1993:47). Utredningen hade stor frihet att själv ta
upp olika frågor av betydelse för ett starkt och oberoende domstolsvä-
sende. I betänkandet Domaren i Sverige inför framtiden - utgångspunk-
ter för fortsatt utredningsarbete (SOU 1994:99) diskuterar utredningen de
frågor som aktualiseras genom Europadomstolens dom i Holm-målet
samt lägger fram ett förslag till en ny bestämmelse i TF.
Prop. 1997/98:43
130
Domar utredningens förslag
Utredningens förslag till en ny bestämmelse i TF innebär i huvudsak
följande. I mål om allmänt åtal förenat med enskilt anspråk och i mål om
enskilt åtal skall skuldfrågan prövas utan jury dels om parterna är ense
om det, dels om medverkan av jury kan uppfattas strida mot kravet på en
oavhängig och opartisk prövning. Frågan om ett mål skall prövas utan
jury skall i det senare fallet avgöras av Högsta domstolen på yrkande av
part eller efter framställning av tingsrätten.
Domarutredningen ansåg också att vissa andra justeringar i lagstift-
ningen borde övervägas för att bättre säkerställa den objektiva opartisk-
heten i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål, dock utan att i dessa avseen-
den lägga fram några konkreta författningsforslag. Förbudet i 54 kap. 8 §
RB att överklaga hovrättens beslut angående jäv mot domare i tingsrätten
bör enligt utredningen upphävas. Det bör således vara möjligt att över-
klaga sådana beslut till Högsta domstolen. Vidare bör det ske en ökning
både av antalet jurymän i varje län och av det antal jurymän som parterna
far utesluta. Slutligen bör åtgärder vidtas för att bredda rekryteringen av
jurymän. Dessa åtgärder är desamma som utredningen föreslår beträffan-
de nämndemännen. Hit hör inrättandet av s.k. frilistor till vilka allmän-
heten kan nominera kandidater. Enligt utredningen bör den nuvarande
ordningen med val av politiska församlingar behållas.
Remissinstanserna
Av de 181 remissinstanserna är det 38 stycken som har yttrat sig över
denna del av betänkandet. Ungefar hälften av dem tillstyrker eller har i
huvudsak ingen erinran mot förslaget till en ny bestämmelse i TF. Till
dem hör Regeringsrätten, Svea hovrätt, Hovrätten över Skåne och Ble-
kinge, Hovrätten för Övre Norrland, Uppsala tingsrätt, Nyköpings tings-
rätt, Karlskrona tingsrätt, Kristianstads tingsrätt, Malmö tingsrätt,
Ystads tingsrätt, Halmstads tingsrätt, Härnösands tingsrätt, Bodens
tingsrätt och Sveriges advokatsamfund.
De flesta av de remissinstanser som är kritiska till utredningens för-
fattningsförslag menar att det utgör ett omotiverat ingrepp i jurysystemet
som är en av hörnpelarna i den svenska tryckfrihetsrätten. En del anser
att sättet för utseende av jurymän bör ses över. Hit hör Helsingborgs
tingsrätt, Umeå tingsrätt och Regionåklagarmyndigheten i Kalmar. En-
ligt Högsta domstolen skulle det vara en fördel om det bland såväl jury-
män som nämndemän också fanns personer som utsetts på andra än poli-
tiska grunder.
En del av de remissinstanser som är negativa till den föreslagna be-
stämmelsen i TF anser att man i stället bör överväga de andra alternativ
som utredningen berör, såsom en ökning av antalet jurymän och upphä-
vande av klagoförbudet i 54 kap. 8 § RB. Bland dessa kan nämnas
Alingsås tingsrätt, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Tjänste-
männens Centralorganisation, Svenska Journalistförbundet och Svenska
Tidningsutgivareföreningen. Enligt Stockholms tingsrätt finns det ingen
anledning att öppna möjligheter att beröva en tilltalad eller en svarande
Prop. 1997/98:43
131
det skydd som juryns medverkan i rättegången utgör. Tingsrätten fram-
håller att de övriga åtgärder som utredningen föreslår bör vara fullt till-
räckliga för att tillgodose högt ställda krav på en opartisk rättegång.
Landsorganisationen i Sverige är av den uppfattningen att det är till-
räckligt att tillämpa befintlig lagstiftning för att uppfylla konventionens
krav. Bland övriga som avstyrker utredningens författningsforslag åter-
finns Göta hovrätt, Hovrätten för Nedre Norrland och Riksåklagaren.
Fortsatt beredning inom Justitiedepartementet
Efter remissbehandlingen av Domarutredningens betänkande har de frå-
gor som aktualiseras genom Europadomstolens dom i Holm-målet beretts
vidare inom Justitiedepartementet. Ett resultat av detta arbete är prome-
morian Jurymedverkan och fallet Holm - En översyn och analys (Ds
1997:25).
Regeringens bedömning: Domarutredningens förslag om vidgade
möjligheter att pröva tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål utan jury
bör inte genomföras. De problem som aktualiseras genom Europa-
domstolens dom i Holm-målet bör kunna lösas inom ramen för ex-
isterande lagstiftning.
Prop. 1997/98:43
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens be-
dömning.
Remissinstanserna: Remissutfallet är övervägande positivt. Av de 22
remissinstanser som har yttrat sig över promemorian är det ungefär två
tredjedelar som inte har någon erinran mot eller godtar promemorians
bedömning att någon lagstiftningsåtgärd inte är nödvändig för att upp-
fylla kravet på en opartisk rättegång enligt artikel 6.1 i Europakonventio-
nen. Hit hör Göteborgs tingsrätt, Borås tingsrätt, Umeå tingsrätt, Justi-
tiekanslern, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Juridiska
fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Sveriges advokatsamfund,
Svenska Journalistförbundet och Svenska Tidningsutgivareföreningen.
Svea hovrätt, som i och för sig godtar promemorians bedömning, me-
nar att det hade varit önskvärt med en utförligare analys av alternativa
lösningar. Av särskilt intresse är enligt hovrätten frågan huruvida jury-
män kan utses genom lottning. Även Stockholms tingsrätt godtar prome-
morians bedömning men anser ändå att det kan ifrågasättas om inte RB:s
jävsregler bör ändras så att det klart framgår att jäv av politisk natur fal-
ler under lagen. Tingsrätten menar också att det kan finnas anledning att
överväga lämpligheten av att jurymän och nämndemän utses av politiska
församlingar efter nominering av politiska partier.
Enligt Riksdagens ombudsmän (JO) är det lämpligt att ändringen av
den svenska hållningen i själva rättsfrågan redovisas genom en tydlig
lagstiftningsåtgärd. JO är av den uppfattningen att Domarutredningens
132
lagförslag inte bör genomföras. Ett tänkbart alternativ är i stället att i nå-
gon mån försöka avpolitisera juryns sammansättning och samtidigt utöka
möjligheterna för parterna att utesluta jurymän.
Även Malmö tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg och Juridiska fakul-
tetsnämnden vid Uppsala universitet förespråkar en särskild lagreglering.
Till skillnad från JO förordar de Domarutredningens lagförslag. Kam-
marrätten i Göteborg instämmer i promemorians resonemang att gene-
ralklausulen i 4 kap. 13 § RB far anses fylla samma syften som Europa-
domstolens princip om objektiv opartiskhet. Enligt kammarrätten innebär
emellertid inte inkorporeringen av Europakonventionen en så stor föränd-
ring för domstolarna att en upprepning av fallet Holm och liknande fall
effektivt förhindras. Kammarrätten anser att det bör övervägas att införa
en möjlighet för den som har väckt enskilt åtal att överklaga en friande
dom.
Även Helsingborgs tingsrätt och Institutionen för journalistik och
masskommunikation vid Göteborgs universitet är kritiska till promemori-
ans bedömning.
Syftet med juryprövningen är enligt förarbetena till TF att en allmänt
medborgerlig uppfattning skall kunna göra sig gällande i tryckfrihetsmål
(prop. 1948:230 s. 99). I förarbetena framhålls också att den fristående
ställning som juryn har är av stor betydelse som en folklig garanti för
tryckfriheten, främst den politiska yttrandefriheten (a. prop. s. 97). För
den tilltalade eller svaranden är en juryprövning förenad med vissa för-
delar. För att juryn skall kunna komma till slutsatsen att brott föreligger
krävs kvalificerad majoritet (sex röster av nio) och såväl tingsrätten som
högre rätt är bundna av juryns friande utlåtande. Det är därför naturligt
att den tilltalade eller svaranden i de flesta fall vill ha juryprövning. Do-
marutredningens förslag innebär att ett mål under vissa förhållanden skall
prövas utan jury trots att ena parten eller båda parter vill att jury skall
medverka. Ett sådant åsidosättande av jurysystemet skulle kunna medfö-
ra betydande ingrepp i skyddet för tryck- och yttrandefriheten. Utred-
ningens förslag bör därför inte genomföras.
I promemorian redovisas en undersökning av tryckfrihets- och yttran-
defrihetsmål som avgjorts under en period av nära tre år (mellan den
första januari 1994 och senhösten 1996) och i vilka talan gällde påståen-
de om grovt förtal, förtal eller förolämpning. Av de 43 mål som påträffa-
des var det bara sju som hade en politisk dimension. Inget mål var dock
så politiskt laddat som Holm-målet. I de två mål som liknar Holm-målet
mest i fråga om graden av politisk anknytning ville båda parter ha jury
och ingen av dem gjorde någon invändning om jäv (mål nr 13 och 14 i
promemorians förteckning över undersökta mål). Av undersökningen
synes framgå att det inte är helt ovanligt att även målsäganden eller kä-
randen vill ha juryprövning.
I Holm-målet betonar Europadomstolen de starka politiska kopplingar
som fanns mellan svarandena och de fem socialdemokratiska jurymän-
nen. Domen kan enligt regeringens mening inte tolkas som ett fördöman-
Prop. 1997/98:43
133
de av det svenska jurysystemet som sådant. Domen bör inte läsas så att
enbart den omständigheten att en domare och en part är medlemmar av
eller har anknytning till samma politiska parti leder till att domstolen inte
kan anses uppfylla kravet på oavhängighet och opartiskhet. Det är tydligt
att det enligt Europadomstolen krävs betydligt starkare kopplingar än
enbart partitillhörighet för att en jävssituation skall anses föreligga.
Kopplingar mellan en domare och en part brukar behandlas som en
fråga om jäv. Såsom redan har påpekats, gäller RB:s jävsregler även be-
träffande jurymän. Enligt generalklausulen i 4 kap. 13 § RB är en domare
jävig om det föreligger någon särskild omständighet som är ägnad att
rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet. En sådan omständighet
skulle kunna vara starka politiska kopplingar mellan en juryman och en
av parterna av det slag som var aktuella i Holm-målet. Regeringen delar
promemorians uppfattning, vilken också har framförts av Domarutred-
ningen och Kammarrätten i Göteborg, att generalklausulen kan anses
fylla samma syften som Europadomstolens princip om objektiv opartisk-
het.
Sedan Holms jävsinvändning prövades av de svenska domstolarna har
en i detta sammanhang betydelsefull förändring av rättsläget skett. Från
och med den 1 januari 1995 är Europakonventionen svensk lag. Före in-
korporeringen kunde konventionsbestämmelsema inte tillämpas direkt av
svenska domstolar utan de kunde bara fa betydelse som element vid tolk-
ningen av svensk lag. Numera är både konventionen och Europadomsto-
lens praxis en del av den svenska rättsordningen och svenska domstolar
måste tillämpa konventionen på samma sätt som all annan svensk lag-
stiftning. Av stor betydelse för bedömningen av jävsfrågor är särskilt den
omständigheten att rättsläget vad gäller jäv av politisk natur har klarnat
genom Europadomstolens dom i Holm-målet.
Den undersökning som nämns ovan tyder på att mål med så starka po-
litiska inslag som Holm-målet är mycket ovanliga. Skulle emellertid ett
liknande fall på nytt komma inför en svensk domstols bedömning, skulle
domstolen tillämpa både artikel 6.1 i Europakonventionen och general-
klausulen i 4 kap. 13 § RB och tolka dessa bestämmelser i ljuset av Eu-
ropadomstolens dom i Holm-målet. Resultatet skulle med största sanno-
likhet bli att jurymännen förklarades jäviga.
Det skulle i något fall kunna inträffa - särskilt om båda parter gör
jävsinvändning - att så många jurymän förklaras jäviga att det inte åter-
står tillräckligt många för att det skall kunna bildas en niomannajury.
Detta problem har lagstiftaren förutsett. Som tidigare nämnts far tings-
rätten i så fall själv nominera kandidater (12 kap. 12 § andra stycket TF).
Dessa behöver naturligtvis inte vara partipolitiskt aktiva eller ens med-
lemmar i ett politiskt parti. Det är tillräckligt att de uppfyller de krav som
föreskrivs i 12 kap. 5 § TF. De måste således bl.a. vara svenska medbor-
gare och bosatta i länet. Vidare bör de vara kända för omdömesgillhet,
självständighet och rättrådighet. Saknas det någon juryman i den grupp
vari jurymännen skall vara eller ha varit nämndemän, måste domstolen
givetvis nominera kandidater som uppfyller det kravet (jfr 12 kap. 3 §
TF).
Prop. 1997/98:43
134
Mot bakgrund av vad ovan anförts gör regeringen den bedömningen att
någon särskild lagstiftningsåtgärd inte erfordras för att svensk rätt skall
överensstämma med Europakonventionens krav. Det torde vara tillräck-
ligt att domstolarna i fortsättningen tillämpar RB:s generella jävsregel
och artikel 6.1 i Europakonventionen såsom den har tolkats av Europa-
domstolen i fallet Holm. Någon ändring av RB:s jävsregler bedöms inte
vara nödvändig. Inte heller gör regeringen den bedömningen att klago-
förbudet i 54 kap. 8 § RB bör upphävas.
Prop. 1997/98:43
Regeringens bedömning: En regel om proportionella val av jurymän
bör inte införas.
Bakgrund: I mitten av 1970-talet infördes i 4 kap. 7 § RB en regel om
proportionellt valsätt beträffande nämndemän (prop. 1975/76:64). Re-
geln, som innebär att en minoritet kan påkalla proportionellt val, har till
syfte att garantera nämndens allsidiga sammansättning. Yttrandefrihets-
utredningen föreslog i början av 1980-talet att en regel om proportionella
val skulle införas även beträffande jurymännen (SOU 1983:70). Försla-
get ledde inte till lagstiftning (prop. 1986/87:151 s. 141 f.). Domarutred-
ningen ansåg att regeln om proportionellt valsätt i 4 kap. 7 § RB borde
upphävas, eftersom den inte passar ihop med en breddad rekrytering av
nämndemännen (SOU 1994:99 Del A s. 305 f.). I promemorian Jury-
medverkan och fallet Holm - En översyn och analys (Ds 1997:25) tas
frågan upp på nytt.
Promemorians förslag: I TF bör införas en regel om proportionella
val av jurymän som är identisk med den som finns i 4 kap. 7 § RB. En
proportionell valmetod tillämpas i allmänhet redan i praktiken utan att
några negativa effekter har kunnat märkas.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller har
ingen erinran mot förslaget. Kammarrätten i Göteborg och Juridiska fa-
kultetsstyrelsen vid Lunds universitet är dock kritiska. Om en proportio-
nell valmetod införs finns det enligt kammarrätten en risk för att en ju-
rymedlem ser sig mer som en representant för ett politiskt parti än som
en representant för ett allmänt medborgerligt intresse. Det bör i stället
skapas utrymme för att bereda icke partipolitiskt bundna medborgare
möjlighet att kandidera som jurymän och även som nämndemän. Det
förslag om s.k. frilistor som lades fram av Domarutredningen bör ytterli-
gare övervägas.
Skälen för regeringens bedömning: Jurymannauppdraget är ett med-
borgerligt förtroendeuppdrag och inte ett politiskt uppdrag. Införande av
en regel om proportionellt valsätt beträffande jurymännen skulle kunna
leda till att jurymännen uppfattas som representanter för ett politiskt par-
ti. Bestämmelsen i 12 kap. 5 § TF innehåller till skillnad från RB:s regler
om val av nämndemän ett krav på att skilda meningsriktningar skall vara
representerade bland jurymännen. Det har inte framkommit att de nuva-
135
rande reglerna om val av jurymän har missbrukats. Om emellertid ett
parti skulle missbruka sin majoritetsställning till att enbart utse egna par-
timedlemmar, skulle valet kunna angripas med överklagande till länsrät-
ten enligt reglerna om laglighetsprövning i 10 kap. kommunallagen
(1991:900). Något egentligt behov av en regel om proportionellt valsätt
finns enligt regeringens mening inte. En sådan regel bör därför inte infö-
ras.
Prop. 1997/98:43
Regeringens förslag: Utlänningar med medborgarskap i en stat inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt utländska juridiska
personer som har bildats enligt lagstiftningen i en sådan stat och som
har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom
samarbetsområdet får rätt att äga periodiska skrifter som trycks i Sve-
rige.
Promemorians förslag: Utlänningar och utländska juridiska personer
med hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) far
rätt att äga periodiska skrifter som trycks i Sverige.
Remissinstanserna: Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds universitet
har anfört att frågan inte är tillräckligt utredd. Kammarrätten i Sundsvall
har uppgett att förslaget strider mot etableringsrätten i Romfördraget och
avtalet om EES eftersom det innehåller ett hemvistkrav för utländska
medborgare medan något sådant krav inte finns för svenska medborgare.
Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs uni-
versitet har framfört invändningar mot bakgrund av vad man anser hän-
der i den så kallade ansvarskedjan enligt tryckfrihetsförordningen (TF).
Sveriges advokatsamfund har uppgett att hemvistkravet för juridiska per-
soner i stället bör utformas med 2 kap. 1 § 3 aktiebolagslagen
(1975:1385) som förebild. Svenska Tidningsutgivareföreningen har upp-
gett att den i och för sig förstår att bestämmelserna om äganderätten till
periodiska skrifter måste ändras som en följd av Romfördraget, men att
ansvarsreglema i 8 kap. TF måste ändras på samma gång på grund av de
konsekvenser som en lagändring i detta avseende annars far.
Övriga remissinstanser har tillstyrkt förslaget i promemorian eller
lämnat det i huvudsak utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Enligt huvudregeln i TF skall ägaren
till en periodisk skrift vara svensk medborgare eller svensk juridisk per-
son. Sedan den 1 december 1994 gäller att det i lag far föreskrivas att
även utlänning eller utländsk juridisk person far vara ägare till en sådan
skrift (5 kap. 1 § TF). Tidigare var endast utlänning med hemvist i Sveri-
ge på detta sätt jämställd med svensk medborgare. Kravet med avseende
på hemvisten togs bort inför Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
I proposition 1993/94:114 Grundlagsändringar inför ett svenskt medlem-
136
skap i Europeiska unionen framhöll regeringen bl.a. att den då gällande
regleringen skulle kunna komma i konflikt med Romfördragets regler om
etableringsfrihet. Dessa regler innebär att ett medlemsland inte får ha
andra bestämmelser för medborgare eller foretag i andra medlemsländer,
vad avser rätten att bedriva rörelse, än för landets egna medborgare och
företag. Den främsta sakliga invändning som skulle kunna riktas mot att
ge upp kravet på hemvist för ägare till periodiska skrifter är, anförde re-
geringen vidare, att en sådan åtgärd skulle påverka det tryckfrihetsrättsli-
ga ansvarssystemet. Om hemvistkravet för ägare av en periodisk skrift
skall slopas är det viktigt att detta ansvar inte påverkas så att ansvaret
”förskjuts nedåt” i den successiva ansvarskedjan. Så skulle heller inte
ske. Det är inte tillräckligt att ägaren inte kan ställas till ansvar därför att
det inte går att nå honom. Skulle således i något enstaka fall en utgivare
saknas, och inte heller en i och för sig känd utländsk ägare kunna ställas
till ansvar, får det, anförde regeringen vidare, enligt gällande rätt till följd
att inte någon kan ställas till ansvar för tryckfrihetsbrott.
Regeringen uppgav vidare i propositionen att lagstiftningen på aktie-
bolagsrättens område hade medfört att det genom EES-avtalets ikraftträ-
dande inte fanns något hinder för utländska rättssubjekt att förvärva
aktiemajoriteten i ett svenskt bolag. Vidare hade bosättningskravet för
stiftare, verkställande direktörer och styrelseledamöter ersatts med krav
på bosättning inom EES. Det innebar att avgörande hinder för enskilda
och företag i de övriga EES-ländema att äga en svensk periodisk skrift
redan hade undanröjts. Enligt regeringen borde TF uttryckligen ge ut-
rymme för likabehandling av fysiska och juridiska personer i vart fall i
EES-ländema (a. prop. s. 28 ff).
I lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden föreskrivs att utlänningar som har
hemvist i Sverige får vara ägare till periodiska skrifter som trycks här
(2 kap. 1 §). Bestämmelsen bör nu, mot bakgrund av de nyss redovisade
övervägandena och med beaktande av remisskritiken mot förslaget i
promemorian, utvidgas så att även utlänningar som inte har hemvist i
Sverige får äga periodiska skrifter som trycks här, förutsatt att de har
medborgarskap i en stat inom EES. Något hemvistkrav bör sålunda inte
ställas upp för denna grupp av utlänningar. Vidare bör av samma anled-
ning lagen ändras så att alla utländska juridiska personer som har bildats
enligt lagstiftningen i en stat inom EES och som har sitt säte, sitt huvud-
kontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom samarbetsområdet, får
rätt att äga periodiska skrifter som trycks i Sverige.
Svenska Tidningsutgivareföreningen har förklarat sig införstådd med
att Sverige efter medlemskapet i Europeiska unionen inte kan ha kvar det
nuvarande kravet på hemvist i Sverige för utländska ägare till periodiska
skrifter. Tidningsutgivarna har emellertid också anfört att ansvarsregler-
na i 8 kap. 3 § TF därför samtidigt måste ändras så att en ansvarsöver-
gång från ägaren till tryckaren kan äga rum, inte bara när det inte går att
visa vem som var ägare till skriften när den gavs ut, utan även när ägaren
i och för sig är känd men inte går att nå. Enligt Tidningsutgivarna är det
annars inte otänkbart att det i Sverige ges ut periodiska skrifter som sak-
nar en ansvarig utgivare, men har en känd ägare utan hemvist i Sverige
Prop. 1997/98:43
som inte kan nås eller ställas till ansvar. Resultatet av detta blir att ingen
kan ställas till ansvar för ett eventuellt tryckfrihetsbrott i skriften.
Såsom regeringen konstaterade i det förra lagstiftningsärendet skulle
det med den föreslagna ändringen kunna inträffa att ingen kan ställas till
ansvar för tryckfrihetsbrott. Regeringen gör nu ingen annan bedömning
än den som gjordes i december 1993 inför medlemskapet i Europeiska
unionen. Någon ändring i ansvarssystemet föreslås alltså inte.
Prop. 1997/98:43
Regeringens förslag: Ett utfärdat utgivningsbevis för en periodisk
skrift förfaller efter tio år, om inte innehavaren innan dess ansöker om
att beviset skall förnyas. Patent- och registreringsverket skall i före-
kommande fall i ett särskilt beslut avgöra att beviset är förfallet.
Regler om ett särskilt påminnelseförfarande införs. I god tid innan
utgivningsbeviset förfaller skall innehavaren underrättas av Patent-
och registreringsverket om att en fömyelseansökan måste göras för att
beviset inte skall förfalla.
Om beviset förfaller skall ett utgivningsbevis för en annan periodisk
skrift med en förväxlingsbar titel inte fa utfärdas inom två år, om inte
innehavaren av det förfallna beviset har medgett det.
Promemorians förslag: I promemorian har det inte föreslagits att Pa-
tent- och registreringsverket (PRV) i ett särskilt beslut skall avgöra att
beviset är förfallet. Inte heller har någon författningsreglering av påmin-
nelseförfarandet föreslagits. I övrigt stämmer promemorians förslag
överens med regeringens.
Remissinstanserna: Svea hovrätt har anfört att särskilda lagbe-
stämmelser bör införas som ålägger PRV att före tioårsperiodens utgång
skicka särskilda påminnelser till innehavarna av utgivningsbevisen. Även
Kammarrätten i Sundsvall har uppgett att det i promemorian omskrivna
påminnelseförfarandet bör författningsregleras, antingen i tryckfrihets-
förordningen (TF) eller i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryck-
frihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Länsrätten
i Jämtlands län har framfört att ett särskilt påminnelseförfarande bör
kompletteras med bestämmelser om att det krävs ett särskilt beslut av
PRV där verket avgör om beviset skall anses förfallet. Juridiska fakul-
tetsnämnden vid Uppsala universitet har invänt att det inte finns tillräck-
liga skäl för en grundlagsändring. Såsom nämndens yttrande far förstås
skulle problemen i stället kunna lösas med en mer praktisk hantering.
Nämnden har vidare invänt mot att även sådana bevis som har utfärdats
vid lagens ikraftträdande träffas av ändringen. Även Juridiska fakultets-
nämnden vid Lunds universitet har kritiserat förslagen och anfört att de
föreliggande problemen borde kunna lösas genom andra administrativa
rutiner inom ramen för de nuvarande grundlagsreglema. Nämnden har
därför avstyrkt förslagen. Sveriges advokatsamfund har anfört att det fö-
138
reslagna tvåårsskyddet knappast är befogat eftersom innehavaren trots en
påminnelse har låtit utgivningsbeviset förfalla. Svenska Tidningsutgi-
vareföreningen har tillstyrkt förslagen under två förutsättningar: Tid-
ningsutgivarna vill dels att påminnelseförfarandet skall förverkligas, dels
att PRV i ett särskilt beslut skall meddela innehavaren att beviset har för-
fallit så att innehavaren inom den följande tvåårsperioden kan återvinna
beviset.
Övriga instanser har tillstyrkt förslagen i promemorian eller lämnat
dem i allt väsentligt utan erinran.
Bakgrund: För att en periodisk skrift skall fa ges ut krävs det enligt
5 kap. 5 § TF ett utgivningsbevis för skriften. Beviset utfärdas av PRV på
ansökan av skriftens ägare. I ansökan skall bl.a. skriftens titel anges. Om
titeln är så lik titeln på en skrift, för vilken ett bevis redan har utfärdats,
att förväxling lätt kan ske, far ansökan avslås. När en ansökan om utgiv-
ningsbevis för en periodisk skrift kommer in till PRV ingår därför som
ett led i verkets behandling av ansökan att undersöka om den uppgivna
titeln lätt kan förväxlas med någon av de titlar som redan är registrerade.
Om en förväxlingsbar titel påträffas anmodas sökanden i första hand att
ge in nya titelförslag. Om sökanden emellertid är intresserad av att fa just
den förväxlingsbara titeln registrerad för sin skrift, kan han eller hon i
stället uppmanas att försöka skaffa fram ett medgivande och en överlåtel-
se från ägaren till den äldre skriften. De uppgifter som finns hos PRV ger
dock i många fall inte en sådan ledning att det går att nå ägaren eller ut-
givaren. Anmälda uppgifter är ofta inaktuella.
Ett utfärdat utgivningsbevis kan återkallas om den periodiska skriften
inte ges ut med en viss minsta frekvens. Ett alternativ för den sökande
kan därför också vara att försöka utreda om den äldre skriften fortfarande
ges ut, eller om den kommer ut med tillräckligt många nummer för att
ägaren skall fa behålla sitt utgivningsbevis. I bästa fall kan en sådan ut-
redning genomföras, och i förekommande fall det utfärdade utgivnings-
beviset återkallas. Det har visat sig att PRV har stora praktiska besvär
med genomförandet av en sådan utredning.
Enligt lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument, skall
pliktexemplar av skrifter lämnas till särskilda myndigheter för att där
bevaras och tillhandahållas för forskning och studier. En av dessa myn-
digheter är Kungliga biblioteket. Den som har ansökt om utgivningsbevis
hos PRV och fatt beskedet att en förväxlingsbar titel finns registrerad kan
sålunda vända sig dit för att försöka fa ett intyg om att skriften med den
förväxlingsbara titeln inte längre kommer ut, eller i vart fall inte kommer
ut med en sådan frekvens att ägaren har rätt att behålla utgivningsbeviset.
Om kontrollen hos Kungliga biblioteket visar att utgivningen har upp-
hört, kan ett återkallelseförfarande inledas. På senare tid har dock in-
vändningar mot detta förfarande framförts från Kungliga biblioteket, bl.a.
på grund av en rådande osäkerhet om tillförlitligheten hos uppgifterna.
Det har nämligen visat sig att man på detta sätt kan fa säkra uppgifter om
att en viss skrift kommer ut, medan uppgifter om att den inte kommer ut
inte är lika säkra. Om skriften inte har getts ut under senare tid, ger efter-
forskningarna på Kungliga biblioteket sällan någon vägledning i arbetet
med att söka efter ägaren.
Prop. 1997/98:43
139
Skälen för regeringens förslag: Som framgår av det som nu har sagts
innehåller systemet för registrering av utgivningsbevis vissa brister.
Detta understryks av de siffror Justitiekanslern kunde redovisa efter en
inspektion hos PRV i början av år 1990. Vid inspektionen framkom att
uppskattningsvis mellan 5 000 och 10 000 av de totalt omkring 17 000
registrerade titlarna var inaktuella, dvs. avsåg skrifter som inte längre
gavs ut. Enligt farska uppgifter från PRV består registret i dag av över
20 000 akter. Det är fortfarande så att ett stort antal av de registrerade
titlarna avser skrifter som inte ges ut. I den mån de inaktuella titlarna är
förväxlingsbara med sådana som omfattas av nya ansökningar medför de
till synes helt i onödan ett omfattande utredningsarbete för PRV. Det är
inte acceptabelt att oanvända titlar på detta sätt hindrar eller i vart fall
avsevärt försenar möjligheten att utnyttja tryck- och yttrandefriheten i
periodiska skrifter.
Enligt regeringens mening är det inte möjligt att inom ramen för den
detaljerade regleringen i 5 kap. TF lösa problemen genom att hos PRV
bygga upp andra administrativa eller praktiska rutiner för verksamheten.
Regeringen anser sålunda, till skillnad från Juridiska fakultetsnämnden
vid Uppsala universitet m.fl., att en ändring av bestämmelserna i TF är
nödvändig.
Vägledning kan hämtas från ett annat rättsområde där man i detta av-
seende hanterar liknande frågor. Inom varumärkesrätten finns det nämli-
gen ett särskilt fömyelseförfarande. Enligt varumärkeslagen (1960:644)
skall varumärken registreras i ett särskilt varumärkesregister som förs av
PRV. Ett varumärke far inte registreras om det är förväxlingsbart med ett
annat varumärke som redan finns i registret. Om en ansökan om registre-
ring bifalls gäller registreringen från den dag då ansökan gavs in till dess
tio år har förflutit från registreringsdagen (22 §). Om innehavaren ansö-
ker om det, förnyas registreringen tio år i taget från utgången av föregå-
ende registreringsperiod. En ansökan om förnyelse skall göras skriftligen
hos PRV tidigast ett år före och senast sex månader efter utgången av den
tidigare registreringsperiodens utgång. Varumärkeslagen innehåller vida-
re regler om att registreringen i vissa fall kan hävas. Detta kan ske bl.a.
om innehavaren inte har gjort verkligt bruk av det registrerade varumär-
ket inom fem år efter det att registreringsförfarandet avslutades. Ett för-
nyelseförfarande finns även i mönsterskyddslagen (1970:485) när det
gäller rätten till mönster. Mönsterregistreringens giltighetstid är emeller-
tid endast fem år.
En ordning med ett fömyelseförfarande som liknar det inom varu-
märkesrätten skulle i stor utsträckning lösa de problem som finns när det
gäller ansökningar om utgivningsbevis för periodiska skrifter. Regering-
en anser därför att promemorians förslag om att införa ett sådant system
bör genomföras. En lämplig giltighetsperiod för utgivningsbevis är, lik-
som för registrerade varumärken, tio år.
För att undvika att det uppstår en lucka mellan tidpunkten för den tidi-
gare tioårsperiodens utgång och tidpunkten för när ett beslut på grundval
av en fömyelseansökan kan fattas, bör det utfärdade beviset inte upphöra
att gälla om en fömyelseansökan har kommit in till PRV före periodens
Prop. 1997/98:43
140
utgång. I ett sådant fall bör det utfärdade beviset fortsätta att gälla till
dess att fömyelseansökan har slutbehandlats.
Som har nämnts tidigare kan utgivningsbeviset i vissa fall återkallas.
Innan två år har förflutit efter ett beslut om återkallelse på vissa grunder
far inte ett utgivningsbevis utfärdas för en annan skrift, vars titel företer
en sådan likhet med den första skriftens titel att förväxling lätt kan ske,
om inte den första skriftens ägare medger det (5 kap. 7 § TF). Under de
två år som närmast följer återkallelsebeslutet finns sålunda möjlighet att
avhjälpa de brister som föranlett beslutet, och att på nytt ansöka om ut-
givningsbevis för skriften utan att den använda titeln blir upptagen av en
ny periodisk skrift. Ett motsvarande skydd bör lämpligen gälla för den
som inte har ansökt om förnyelse av ett bevis i enlighet med de bestäm-
melser som nu har föreslagits.
Det är straffbart för ägaren att ge ut en periodisk skrift utan att det
finns ett utgivningsbevis. Normalt är detta en ordningsförseelse som le-
der till ett bötesstraff. Om omständigheterna är synnerligen försvårande
far fängelse ådömas. Skäl saknas att se annorlunda på detta straffrättsliga
ansvar om beviset har förfallit. Det nu nämnda ansvaret bör sålunda gälla
också i dessa fall. Eventuella förmildrande omständigheter kan liksom
annars beaktas inom ramen för bedömningen av straffvärdet.
Inte heller när det gäller de särskilda bestämmelserna om ansvar för
tryckfrihetsbrott finns det anledning att göra någon ändring med anled-
ning av det föreslagna fömyelsesystemet. Har utgivningsbeviset förfallit
när den periodiska skriften ges ut bör det alltså vara skriftens ägare som
svarar för ett eventuellt tryckfrihetsbrott (8 kap. 2 § första stycket TF).
Ägaren har därmed ytterligare en särskild anledning att bevaka utgiv-
ningsbevisets giltighet.
Enligt förslaget i promemorian förfaller utgivningsbeviset automatiskt.
Det skulle då inte krävas ett särskilt beslut från PRV, där det konstateras
att förutsättningarna för att beviset skall anses förfallet är uppfyllda. In-
nehavaren far med en sådan ordning inte upplysningar från PRV om att
beviset har förfallit. Bland annat för att underlätta för innehavaren av
beviset att utnyttja det föreslagna tvåårsskyddet, anser emellertid rege-
ringen, i likhet med Länsrätten i Jämtlands län och Svenska Tidningsut-
givareföreningen, att PRV i ett särskilt beslut bör avgöra att beviset är
förfallet. Först därefter bör skriften i sådant fall formellt sett förlora sin
karaktär av periodisk (se 1 kap 7 § första stycket TF). En annan sak är att
utgivningsbeviset upphör att gälla den dag det faktiskt förfaller.
Som några remissinstanser har förordat bör det i promemorian om-
nämnda påminnelseförfarandet författningsregleras. Regeringen föreslår
sålunda att PRV skall underrätta innehavaren av utgivningsbeviset om att
det förfaller om han eller hon inte ansöker om förnyelse av beviset. Un-
derrättelsen skall sändas i god tid, lämpligen ett år innan utgiv-
ningsbeviset förfaller. Påminnelseförfarandet har inte en sådan grundläg-
gande betydelse att det behöver införas i TF, utan bestämmelserna kan
meddelas i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförord-
ningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden.
För att de föreslagna fömyelsereglema skall fa någon effekt på det be-
fintliga problemet med för många inaktuella titlar, bör såsom har föresla-
Prop. 1997/98:43
141
gits i promemorian reglerna tillämpas även på redan utfärdade utgiv-
ningsbevis. För att ge innehavare av redan utfärdade bevis tid att anpassa
sig efter de nya reglerna bör den inledande tioåriga giltighetsperioden i
dessa fall räknas från lagens ikraftträdande.
Regeringens forslag: Den närmare regleringen av inskränkningar i
rätten att fa kopior av vissa allmänna handlingar skall finnas kvar i
sekretesslagen (1980:100).
Inskränkningarna utvidgas till att omfatta även mål om ersättning
för skada med anledning av olaga våldsskildring, motsvarande tryck-
frihets- eller yttrandefrihetsbrott eller bampomografibrott, mål om
konfiskering eller förverkande av de brottsliga skildringarna samt
ärenden om t.ex. resning och klagan över domvilla.
Inskränkningarna i rätten att fa kopior skall gälla även hos Statens
biografbyrå.
Mediekommitténs förslag stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge har anfört att
även hets mot folkgrupp bör omfattas av kopieringsförbudet. Rikspolis-
styrelsens yttrande far förstås på samma sätt. Försvarsmakten har uppgett
att även brotten uppvigling och ryktesspridning till fara för rikets säker-
het bör omfattas.
Övriga instanser har tillstyrkt kommitténs förslag eller lämnat dem i
huvudsak utan erinran.
Bakgrund: Under våren 1993 väckte Justitiekanslern (JK) åtal vid
Stockholms tingsrätt för yttrandefrihetsbrott innefattande bampomogra-
fibrott och olaga våldsskildring. JK gav samtidigt till tingsrätten in ett
stort antal filmer som hade tagits i beslag. Huvuddelen av filmerna yrka-
des konfiskerade för att hindra vidare spridning men ett antal hade tagits i
beslag i utredningssyfte och gavs in som bevisning.
Med hänvisning till reglerna i tryckfrihetsförordningen (TF) om envars
rätt att ta del av allmänna handlingar och att fa kopior av sådana hand-
lingar (2 kap. 12 och 13 §§) begärde ett flertal personer att få ta del av
filmerna. Tingsrätten biföll en begäran om att fa ta del av filmerna på
stället men avslog genom två beslut vid skilda tillfallen framställningar
om att fa ta del av filmerna genom att erhålla kopior. Svea hovrätt upp-
Prop. 1997/98:43
142
hävde dessa båda senare beslut och förordnade att kopior skulle lämnas Prop. 1997/98:43
ut. Som skäl anförde hovrätten att filmerna utgjorde allmänna handlingar
och att det saknades lagligt stöd för att inte lämna ut dem och för att in-
skränka rätten att mot avgift fa kopior. Hovrättens beslut kunde inte
bringas under Högsta domstolens prövning eftersom beslut att lämna ut
en allmän handling inte far överklagas.
Besluten visade tydligt konflikten mellan å ena sidan den del av of-
fentlighetsprincipen som utgörs av TF:s regler om envars rätt att fa ta del
av allmänna handlingar och att fa kopior av sådana handlingar och å and-
ra sidan TF:s och YGL:s regler om beslag och konfiskering för att mot-
verka spridning av vissa skildringar.
Regelkonflikten föranledde att regler om sekretess infördes i syfte dels
att skydda de i skildringen medverkande barnens integritet i mål rörande
bampomografibrott (9 kap. 16 § sekretesslagen), dels att hindra att kopi-
or av framställningar i mål rörande bampomografibrott och olaga vålds-
skildring lämnades ut och blev föremål för ny brottslig spridning (5 kap.
6 § och 12 kap. 3 § sekretesslagen [prop. 1992/93:256, bet.
1992/93:KU40, rskr. 1992/93:364 och SFS 1993:437]). Lagstiftningen
tillkom som en temporär lösning på ett akut problem.
Främst bör själva spridningen av brottsliga skildringar motverkas
Offentlighetsprincipen är en av hörnstenarna i den svenska rättsord-
ningen och det kan inte komma i fråga att begränsa den utan mycket
tungt vägande skäl. Intresset av att motverka spridning av framställningar
som innefattar brott kan vara ett sådant skäl. Strävan bör dock i sådana
fall vara att motverka spridningen med minsta möjliga inskränkningar i
offentlighetsprincipen. Utgångspunkten bör vara att offentlighetsprinci-
pen är ett överordnat intresse som det skall krävas verkligt tungt vägande
skäl för att begränsa i brottsförebyggande syfte. Det är därför själva
spridningen som främst bör motverkas, inte allmänhetens rätt att ta del av
framställningar på stället.
En regel som inskränker möjligheterna att fa kopior av allmänna hand-
lingar men inte inskränker rätten att på stället ta del av framställningarna
innebär en bibehållen möjlighet till insyn i rättskipningen och ett motver-
kande av spridningsrisken. Den nu gällande regeln i 5 kap. 6 § sekre-
tesslagen har denna inriktning.
Reglering i lag eller grundlag ?
Reglerna om allmänna handlingars offentlighet finns i 2 kap. TF. Enligt
2 kap. 2 § TF far rätten att ta del av allmänna handlingar begränsas en-
dast om det är påkallat med hänsyn till vissa i paragrafen uppräknade
intressen, bl.a. intresset av att förebygga eller beivra brott. En närmare
reglering av på vilket sätt tillgången till handlingarna skall tillgodoses
143
finns i 2 kap. 12 och 13 §§ TF. Bland annat ges däri en rätt att mot avgift
fa avskrift eller kopia av en allmän handling.
I förarbetena till 2 kap. TF behandlas inte frågan om tillåtligheten av
att man genom vanlig lag gör en sådan mindre inskränkning i rätten att ta
del av allmänna handlingar som består i att man endast begränsar rätten
att fa kopior av sådana handlingar. Några hinder i TF mot en sådan regle-
ring i lag kan inte anses föreligga. En grundläggande tanke bakom regel-
systemet för handlingsoffentligheten är att offentlighetsprincipen skall
ges ett så stort genomslag som möjligt och att undantagen från denna
princip skall göras så begränsade som möjligt. Mot denna bakgrund och
med beaktande av den aktuella bestämmelsens mera detalj betonade ka-
raktär har Mediekommittén föreslagit att inskränkningarna i rätten att fa
kopior även i fortsättningen skall finnas i sekretesslagen. Enligt kom-
mitténs förslag skall inskränkningarna omfatta bampomografibrott och
olaga våldsskildring samt motsvarande tryckfrihets- och yttrandefrihets-
brott.
Det är mycket som talar för att en regel av detta slag, som från brotts-
förebyggande utgångspunkter innehåller praktiska anvisningar om på
vilket sätt allmänheten skall fa tillgång till de allmänna handlingar som
den i och för sig har rätt att fa se, löpande kommer att behöva anpassas
efter nya förhållanden och att regeln därför bör ges sitt närmare innehåll i
vanlig lag. Sammantaget anser även regeringen att regeln med inskränk-
ningar i rätten att fa kopior bör ges i vanlig lag. Som kommittén har fun-
nit framstår sekretesslagen som det lämpligaste alternativet, och i den
lagen är det 5 kap. som behandlar intresset av att förebygga och beivra
brott.
Vilka brott skall omfattas av inskränkningarna i rätten att fa kopior?
Den nuvarande regeln i 5 kap. 6 § sekretesslagen omfattar endast bam-
pomografibrott och olaga våldsskildring samt motsvarande tryckfrihets-
och yttrandefrihetsbrott. Regeln tillkom som en lösning på det konkreta
problem som uppstått i målet vid Stockholms tingsrätt och den kom där-
för att omfatta endast de nämnda brotten.
Det finns enligt regeringen ingen anledning att i detta sammanhang
ställa den ena brottstypen framför den andra. Det måste ses som en nöd-
vändighet att framställningar som anses innefatta t.ex. brott mot rikets
säkerhet kan tas i beslag utan att de genom tvångsåtgärden riskerar att
spridas vidare. Till det nu sagda kommer att konfiskering och beslag kan
ske vid alla tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott. Intresset av att motver-
ka spridning väger i princip lika tungt när det gäller alla sådana brott.
Regeringen föreslog därför i lagrådsremissen att inskränkningarna i rät-
ten att fa kopior av allmänna handlingar skulle gälla för alla tryckfrihets-
och yttrandefrihetsbrott, motsvarande allmänna brott samt bampomogra-
fibrott. Lagrådet har emellertid i sitt yttrande ifrågasatt en sådan utvidg-
ning, bl.a. med hänsyn till att något egentligt praktiskt behov härav inte
har ansetts finnas. Enligt Lagrådet finns det redan andra bestämmelser i
sekretesslagen som blir tillämpliga när sekretess motiveras t.ex. av hän-
Prop. 1997/98:43
144
syn till rikets säkerhet eller personlig integritet. Mot denna bakgrund har Prop. 1997/98:43
inte heller Mediekommittén ansett att det finns ett behov av utvidgning
av bestämmelsens tillämplighet till samtliga tryckfrihets- och yttrandefri-
hetsbrott.
Regeringen är inte lika övertygad som Lagrådet och Mediekommittén
om att det inte finns ett behov av den föreslagna inskränkningen i rätten
att fa kopior. Regeringen anser t.ex. det vara ytterst osäkert om det ge-
nom nuvarande regler i sekretesslagen redan finns ett skydd för den per-
sonliga integriteten i mål om förtalsbrott, och enighet synes i och för sig
råda om att det inte heller finns en sekretessbestämmelse som syftar till
att hos domstol förhindra fortsatt spridning av rasistiska uttalanden som
innefattar hets mot folkgrupp. Regeringen anser det dock vara självklart
att framställningar som beslagtagits just därför att de innefattar hets mot
folkgrupp inte därefter genom domstolens försorg skall spridas vidare.
Eftersom rättsläget i frågor av betydelse för regeringens förslag i lag-
rådsremissen uppenbarligen är föremål för skilda uppfattningar, finner
regeringen emellertid att det finns skäl att på nytt göra en översyn av
gällande rätt i dessa delar. Regeringen lägger därför inte nu fram något
förslag till ändring i 5 kap. 6 § sekretesslagen i detta avseende.
Regeringen har i avsnitt 4 föreslagit att bampomografiska bilder skall
undantas från TF:s och YGL:s tillämpningsområden. Inskränkningarna i
rätten att fa kopior bör självfallet även i fortsättningen omfatta också
skildringar i mål om bampomografibrott.
I vilka måltyper skall inskränkningarna i rätten att få kopior gälla?
Enligt 5 kap. 6 § sekretesslagen gäller sekretess endast i ”mål om ansvar”
för bampomografibrott eller olaga våldsskildring eller för motsvarande
tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott. Som har framgått föreslår rege-
ringen att bestämmelsen skall omfatta olaga våldsskildring, motsvarande
tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott samt bampomografibrott.
Skildringar som innefattar brott av det nu nämnda slaget kan, förutom i
mål om ansvar för brott, förekomma hos domstol i mål om konfiskering
enligt 9 kap. 5 § TF respektive 7 kap. 2 § YGL, i mål om förverkande av
barnpornografi enligt lagen (1994:1478) om förverkande av barnporno-
grafi samt i mål om förverkande enligt 36 kap. brottsbalken. Sådana
skildringar kan även tänkas förekomma i mål om skadestånd på grund av
brotten. Intresset av att motverka att dessa framställningar genom kopior
sprids i strid med brottsbalken, TF eller YGL gör sig lika starkt gällande
i dessa fall som i mål om straffrättsligt ansvar för brotten. Regeln om
inskränkningar i rätten att få kopior av allmänna handlingar bör därför
gälla också i dessa typer av mål.
Sekretessen bör gälla även i ärenden som rör de brott som anges i pa-
ragrafen, t.ex. ärenden om resning eller klagan över domvilla.
145
10 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 43
Hos vilka myndigheter skall inskränkningarna i rätten att få kopior gälla?
Formuleringen i 5 kap. 6 § sekretesslagen kan ge intryck av att sekre-
tessen är avsedd att endast gälla hos domstol. I förarbetena till lagrummet
(bet. 1992/93 :KU40) sägs emellertid inte uttryckligen att sekretessen
gäller endast hos domstol. Den ifrågavarande regeln måste anses gälla
hos alla myndigheter som handlägger sådana mål som anges i paragrafen.
Bampomografiska skildringar och olaga våldsskildringar kan, förutom
hos domstol, JK, allmänna åklagarmyndigheter och polismyndigheter
förekomma också hos Riksarkivet och landsarkiven till följd av reglerna
om arkivering, hos bibliotek och Arkivet för ljud och bild (ALB) till följd
av reglerna om pliktexemplar samt hos Statens biografbyrå som en följd
av bl.a. dess verksamhet enligt lagen (1990:886) om granskning och
kontroll av filmer och videogram.
Av det föregående framgår att sekretess enligt 5 kap. 6 § sekretess-
lagen gäller hos alla myndigheter som handlägger mål om ansvar för så-
dana brott som nämns i paragrafen. Sekretessen består även efter det att
målet har färdigbehandlats hos den avsedda myndigheten om handlingen
finns kvar där.
Bampomografiska skildringar och olaga våldsskildringar som före-
kommer hos Riksarkivet och landsarkiven är allmänna handlingar. Det
föreskrivs i 13 kap. 4 § första stycket sekretesslagen att om en arkiv-
myndighet erhåller uppgift för arkivering från någon annan myndighet
och uppgiften är sekretessbelagd hos den myndigheten gäller sekretessen
också hos arkivmyndigheten. Sekretess enligt 5 kap. 6 § sekretesslagen
överförs alltså till Riksarkivet och landsarkiven på grund av den nu
nämnda bestämmelsen.
Pliktexemplar som överlämnas till bibliotek eller ALB blir inte allmän-
na handlingar och allmänheten har sålunda ingen grundlagsskyddad rätt
att ta del av de handlingar som förvaras där. Det finns därför inte heller
något behov av att en regel med inskränkningar i rätten att fa kopior av
allmänna handlingar omfattar dessa myndigheter. Det får i stället an-
komma på de berörda myndigheterna att utforma sina regler om tillhan-
dahållande av material så att skildringar av här avsett slag inte sprids.
Hos Statens biografbyrå gäller enligt 8 kap. 20 § sekretesslagen sekre-
tess i ärende om granskning av film eller videogram för uppgift ur filmen
eller videogrammet. Sekretessen enligt denna paragraf upphör att gälla
när beslut i saken har vunnit laga kraft. Det bör nu genom ett tillägg i
5 kap. 6 § sekretesslagen säkerställas att inskränkningarna i rätten att fa
kopior gäller även hos biografbyrån när den biträder JK eller vissa andra
myndigheter med granskning av filmer och videogram i en utredning om
olaga våldsskildring, motsvarande tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott
eller bampomografibrott.
Prop. 1997/98:43
146
Prop. 1997/98:43
Regeringens forslag: Sekretessen enligt 9 kap. 16 § sekretesslagen
(1980:100) utvidgas så att den omfattar alla mål och ärenden hos dom-
stol som rör bampomografibrott.
Bestämmelsen i 9 kap. 17 § sekretesslagen utvidgas så att sekretess
gäller även hos Statens biografbyrå i dess verksamhet att biträda Ju-
stitiekanslem, allmän åklagare eller polismyndighet i brottmål.
Mediekommitténs förslag stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen har invänt att 9 kap. 16 § sek-
retesslagen bör omfatta även brottet olaga våldsskildring. Övriga instan-
ser har tillstyrkt förslagen eller lämnat dem i huvudsak utan erinran.
Bakgrund: Samtidigt som 5 kap. 6 § sekretesslagen infördes gjordes
en ändring i 9 kap. 16 § sekretesslagen. Ändringen syftade till att bereda
skydd för barnens integritet i de mål om bampomografibrott där de i
skildringen medverkande barnen skulle kunna identifieras. I lagstift-
ningsärendet påpekade departementschefen (prop. 1992/93:256 s. 8) att
samma problemställning som beträffande bampomografibrott fanns vid
brottet olaga våldsskildring. Departementschefen menade dock att detta
brott inte lät sig lika lätt infogas i 9 kap. 16 § sekretesslagen eftersom det
mera sällan kunde vara tal om att skydda något visst brottsoffer.
Skälen för regeringens förslag: Olaga våldsskildring skiljer sig från
en bild som innefattar bampomografibrott bl.a. såtillvida att det endast
undantagsvis kan förutsättas att skildringen utgör en dokumentation av
ett verkligt övergrepp. Regeringen anser därför inte att det finns tillräck-
liga skäl för att inskränka offentligheten beträffande olaga våldsskild-
ringar i syfte att skydda integriteten hos dem som förekommer i skild-
ringarna. Någon utvidgning av 9 kap. 16 § sekretesslagen i detta avseen-
de föreslås sålunda inte.
Sekretess enligt 9 kap. 16 § sekretesslagen gäller för uppgift om en ung
person som skildras i en pornografisk bild om uppgiften finns hos dom-
stol i ”mål om ansvar” för bampomografibrott eller motsvarande tryck-
frihets- eller yttrandefrihetsbrott samt i ärenden som rör sådana brott,
t.ex. ansökan om resning i brottmål (se prop. 1995/96:127 s. 48). Bam-
pomografiska skildringar kommer med regeringens förslag att uttryckli-
gen undantas från tryckfrihetsförordningens och yttrandefri-
hetsgrundlagens tillämpningsområden. I sådant fall kommer det alltså
inte att finnas något motsvarande tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott.
Bampomografiska skildringar där den unga kan identifieras kan där-
emot förekomma hos domstol även i andra sammanhang än i ”mål om
ansvar” för bampomografibrott eller ärenden som rör detta brott. Av
samma skäl som regeringen har anfört i avsnitt 13.1 om 5 kap. 6 § sek-
retesslagen bör regeln i 9 kap. 16 § sekretesslagen om sekretess för upp-
gift om en ung person som skildras i pornografisk bild, utvidgas så att
den omfattar samma typer av mål och ärenden som den bestämmelsen.
Det förekommer ofta att Statens biografbyrå biträder JK, allmän åkla-
gare och polis med granskning av filmer och videogram vid utredning av
147
bampomografibrott och olaga våldsskildring eller motsvarande tryckfri-
hets- eller yttrandefrihetsbrott. Sådan sekretess som enligt 9 kap. 16 §
sekretesslagen gäller hos domstol för bampomografiska bilder - när ett
bam i en bampomografisk skildring kan identifieras - bör gälla även hos
biografbyrån. Detta uppnås genom en ändring av 9 kap. 17 § sekretess-
lagen.
Prop. 1997/98:43
Förslagen i avsnitt 4.
Regeringens förslag innebär att ytterligare befattningar med barnporno-
grafi än vad som för närvarande är fallet blir kriminaliserade. Att det
straffbara området således utökas skulle kunna antas leda till ett ökat an-
tal brottsutredningar och mål vid domstolarna om bampomografibrott.
Emellertid skulle det ändå finnas anledning att företa utredningar i anled-
ning av det bampomografiska materialet, eftersom detta i sig utgör bevis
om bampomografisk produktion och distribution samt om sexualbrott
mot bam. Förslaget till ytterligare kriminalisering torde därför inte kom-
ma att medföra någon märkbar ökad arbetsbelastning för de aktuella
myndigheterna. Förslaget om införande av ett införsel- och utförselför-
bud torde heller inte komma att göra det. Det merarbete som de föreslag-
na ändringarna skulle kunna föranleda torde rymmas inom den vanliga
verksamheten hos aktuella myndigheter. Sammantaget beräknas försla-
gen därför kunna finansieras inom ramen för befintliga medel.
Förslagen i avsnitt 5, 6, 8, 9 och 13.
Regeringens förslag innebär att tryckfrihetsförordningens och yttrande-
frihetsgrundlagens tillämpningsområden utvidgas till att omfatta även
nya fysiska databärare med enbart text och/eller stillbilder, exempelvis
cd-romskivor med sådant innehåll. Detta innebär att Justitiekanslems
uppgifter enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen -
att vaka över att gränserna för tryck- och yttrandefriheten inte överskrids,
att utföra åtal i mål om tryck- och yttrandefrihetsbrott, att besluta om
inledande av förundersökning och användning av tvångsmedel rörande
sådana brott m.m. - blir mera omfattande. Å andra sidan har regeringen i
avsnitt 9 föreslagit en delegationsrätt för Justitiekanslern i vissa fall.
Sammantaget beräknas förslagen därför kunna finansieras inom ramen
för befintiga medel.
148
Förslagen i avsnitt 7
De föreslagna ändringarna bör medföra att det för rättsväsendet blir möj-
ligt att ingripa oftare än i dag. Den ökade arbetsbelastningen bör dock bli
marginell och därför inte fordra ökade resurser för rättsväsendet.
Förslagen i avsnitt 11 och 12.
Det föreslagna fömyelsesystemet medför nya uppgifter för Patent- och
registreringsverket, och med dessa är vissa utgifter förknippade. Å andra
sidan kommer resurser att kunna sparas in när det tidskrävande utred-
ningsarbete som tidigare har beskrivits minskar. I det här sammanhanget
kan också erinras om att Patent- och registreringsverket kommer att kun-
na ta ut avgifter vid ansökningar om förnyelse. Sammantaget beräknas
förslagen kunna finansieras inom ramen för befintliga medel.
Förslagen leder i övriga delar inte till ökade kostnader för det allmän-
na.
Prop. 1997/98:43
i.§
Ändringen i denna paragraf är en konsekvens av förslaget till utvidgning
av yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområde. Se kommentaren till
1 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen.
18 §
Ändringen i denna paragraf är en konsekvens av förslaget till utvidgning
av yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområde. Se kommentaren till
1 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen.
149
15.2
6§
Ändringen har behandlats i avsnitt 7. Den föreslagna ändringen far anses
vara ett förtydligande av vad som redan torde gälla.
I bestämmelsen, där det regleras när en tryckt skrift är utgiven, har det
införts ett förtydligande av innebörd att utgivning skall ske z Sverige.
Tryckfrihetsförordningen (TF) skall inte vara exklusiv straff- och pro-
cesslag för ingripanden mot innehållet i skrifter som i och för sig fram-
ställs här, men ges ut endast utomlands. Detta har nu kommit till direkt
uttryck i lagtexten.
Om en skrift som tryckts här ges ut utomlands, men inte i Sverige, blir
skriften med den föreslagna ändringen således inte att betrakta som en
tryckt skrift i TF:s mening. Vanlig lag, och inte TF, skall tillämpas i frå-
ga om ansvar m.m. på grund av innehållet i skriften, när den getts ut i
utlandet. Straffprocessuella bestämmelser i vanlig lag blir i stället till-
lämpliga och tvångsmedel m.m. får beslutas av allmän åklagare. Brott-
målet skall handläggas enligt bestämmelserna i rättegångsbalken och jury
skall alltså inte pröva åtalet. Vidare innebär det att den särskilda an-
svarsordningen med ett ensamansvar inte gäller.
Den föreslagna ändringen innebär inte att skrifter som avses att ges ut
endast utomlands inte omfattas av skyddet mot förhandsgranskning och
hindrande åtgärder (1 kap. 2 § TF).
7§
Bestämmelsen i första stycket innehåller en beskrivning av vad som skall
förstås med begreppet periodisk skrift. Med den föreslagna lydelsen upp-
hör skriften att vara periodisk, inte bara då beviset återkallas, utan även
då det förklaras förfallet.
Av regeringens förslag till ny lydelse av 5 kap. 5 § följer att ett utgiv-
ningsbevis endast skall gälla för en period av tio år, att beviset därefter
förfaller och att Patent- och registreringsverket (PRV) i förekommande
fall i ett beslut skall meddela att beviset är att anse som förfallet. Den
omständigheten att skriften enligt förslaget till lydelse av denna paragraf
inte upphör att vara periodisk redan när beviset i och för sig förfaller utan
först när det av PRV har förklarats förfallet innebär att ägaren, om han
eller hon ger ut en periodisk skrift efter den nämnda tioårsperiodens ut-
gång men före PRV:s beslut, gör sig skyldig till en ordningsförseelse
enligt 5 kap. 12 § TF genom att ge ut en periodisk skrift utan utgivnings-
bevis, förutsatt att han eller hon inte har ansökt om förnyelse av beviset i
rätt tid. Ägaren är i dessa fall enligt 8 kap. 2 § vidare ansvarig för even-
tuella tryckfrihetsbrott i skriften.
I andra stycket har begreppen film och ljudupptagning ersatts med be-
greppet teknisk upptagning. Ändringen är en konsekvens av förslaget till
150
utvidgning av yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområde. Se kom-
mentaren till 1 kap 1 § yttrandefrihetsgrundlagen.
W
Paragrafen är ny. I bestämmelsen anges att TF inte är tillämplig på bam-
pomografiska bilder. Detta innebär att TF:s bestämmelser om tryck-
frihetsbrott m.m. inte skall tillämpas på sådana bilder, även om bilderna
publiceras i tryckta skrifter. Bampomografibrottet upphör samtidigt att
vara ett tryckfrihetsbrott genom att 7 kap. 4 § 12 upphävs.
Paragrafen är så formulerad att grundlagen inte förutsätter att det skall
vara förbjudet att t.ex. inneha barnpornografi.
Uttrycket skildring av bam i pornografisk bild motsvarar det som före-
kommer i straffstadgandet om bampomografibrott i 16 kap. 10 a §
brottsbalken. Av detta följer att alla sådana bilder av bam som är porno-
grafiska i den meningen att de objektivt sett är straffbara enligt brotts-
balksstadgandet omfattas av den nya paragrafen och alltså faller utanför
grundlagens tillämpningsområde.
Som framgår av kommentaren till 16 kap. 10 a § brottsbalken så avses
inga ändringar när det gäller kriterierna för vad som skall anses göra en
skildring pornografisk. Inte heller avses någon ändring i förhållande till
gällande rätt när det gäller den hittills icke lagfasta definitionen av vad
som skall avses med bam i paragrafens mening. Däremot görs i brotts-
balkens bestämmelse ett tillägg som innebär att även fullt pubertetsut-
vecklade avbildade personer under 18 år kommer att omfattas av begrep-
pet bam, men bara i de fall när detta framgår av själva bilden och om-
ständigheterna kring bilden.
Detta innebär således att gränsen för TF :s tillämpningsområde när det
gäller pornografiska bilder i viss mån är avhängig bedömningen i det
särskilda fallet. Gränsdragningen kommer dock alltid att göras på grund-
val av bildinnehållet.
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
5§
Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 12. I de nya fjärde - sjätte
styckena framgår den nya föreslagna ordningen att utgivningsbevis skall
utfärdas för viss tid.
Styckena ett - tre har omarbetats språkligt.
Enligt det föreslagna fjärde stycket skall ett utgivningsbevis gälla för
en period av tio år från utfärdandet. Härefter förfaller beviset. Patent- och
registreringsverket (PRV) skall enligt förslaget i ett beslut meddela att
beviset skall anses förfallet. Innan PRV har fattat beslutet anses skriften
fortfarande vara periodisk (se 1 kap. 7 §).
Att ett utgivningsbevis som utgångspunkt har en giltighetsperiod på tio
år utesluter givetvis inte att beviset kan återkallas efter en kortare tid en-
ligt bestämmelserna i 6 §.
Prop. 1997/98:43
151
Av femte stycket framgår att utgivningsbeviset får förnyas. Ansökan
om förnyelse skall göras av ägaren till skriften. Beviset kan förnyas hur
många gånger som helst och gäller för varje gång i tio år. Vad som redan
föreskrivs om ansökningar om utgivningsbevis skall gälla även för an-
sökningar om förnyelse. Skriftens titel och utgivningsort samt utgiv-
ningsplanen skall sålunda anges också i en ansökan om förnyelse. Ett
förnyat bevis far inte utfärdas innan anmälan om utgivare enligt 4 § har
gjorts. Vidare gäller reglerna om överklagande i lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden. Ett beslut av PRV att inte förnya ett utgivningsbevis far sålun-
da överklagas hos Patentbesvärsrätten inom två månader från dagen för
beslutet.
Om en fömyelseansökan har kommit in till PRV i rätt tid fortsätter det
gamla beviset, utan hinder av att giltighetsperioden enligt fjärde och
femte styckena är tio år, att gälla till dess att PRV:s beslut med anledning
av fömyelseansökan har vunnit laga kraft. Beslutet kan sedan innebära
att beviset förnyas, och då löper den nya tioårsperioden från utgången av
den tidigare tioårsperioden. Det föreslagna sjätte stycket innehåller dessa
regler.
7§
Bestämmelsens innehåll har kommenterats i avsnitt 12.
Ändringen innebär att vad som nu gäller vid återkallelse av utgiv-
ningsbevis på vissa grunder, skall gälla även när ett utgivningsbevis har
förklarats förfallet enligt 5 § fjärde stycket. Tvåårsperioden skall i nu
avsedda fall räknas från tidpunkten för den tioåriga giltighetsperiodens
utgång. I övrigt har bestämmelsen omarbetats språkligt.
4§
Ändringen innebär att punkten 12 om bampomografibrott upphävs och är
en följd av den nya bestämmelsen i 1 kap. 10 §. Bampomografibrottet
föreslås inte längre vara ett tryck- respektive yttrandefrihetsbrott.
7§
Ändringen innebär att den nuvarande bestämmelsen i paragrafens tredje
stycke upphävs.
Eftersom bampomografibrottet upphör att vara ett tryckfrihetsbrott blir
regler om konfiskering på grund av sådant brott inte tillämpliga. Inte
heller i annat fall kan konfiskering äga rum. Detta följer av att den nya
1 kap. 10 § undantar bampomografiska bilder från TF:s tillämpnings-
område. Ingripanden mot bampomografiska bilder kommer i fortsätt-
ningen att kunna ske med stöd av bestämmelser om förverkande i vanlig
lag, såsom brottsbalken, varusmugglingslagen eller den särskilda lagen
om förverkande av barnpornografi.
Prop. 1997/98:43
152
Prop. 1997/98:43
5§
Ändringen, som innebär att andra stycket upphävs, är en följd av änd-
ringen i 7 kap. 7 §.
i§
Ändringen är en följd av ändringen i 7 kap. 7 §.
4 och 7 §§
”Landstinget” har ersatts med ”landstingsfullmäktige” i enlighet med vad
som föreslås i promemorian Jurymedverkan och fallet Holm (Ds
1997:25). Vidare har i stället för ”landstingskommun” och ”förvaltnings-
utskott” införts begreppen ”landsting” och ”landstingsstyrelse”. Genom
dessa ändringar åstadkoms en överensstämmelse med modernt språkbruk
och med de benämningar som återfinns i kommunallagen (1991:900).
Ytterligare ett skäl att införa begreppet ”landstingsfullmäktige” är att ett
län efter en länssammanslagning kan ha fler än ett landsting under en
övergångsperiod. Detta är för närvarande fallet med det nybildade Skåne
län. Så kommer det också att bli med det nya Västra Götalands län, som
skall bildas den 1 januari 1998. Det kan inte uteslutas att en liknande si-
tuation skulle kunna uppstå på nytt.
14 §
Ändringarna är en följd av ändringen i 7 kap. 7 §.
6§
Ändringen har kommenterats i avsnitt 7.
Den som har lämnat uppgifter för publicering i en skrift som ges ut en-
dast utomlands blir, enligt förslaget till ny lydelse av det andra stycket,
fri från ansvar oavsett om skriften trycks i Sverige eller utomlands. Det-
samma gäller den som anskaffat uppgifter i syfte att de skall publiceras i
skriften.
2.
Av 1 kap. 7 § andra stycket framgår att om ägaren till en periodisk skrift
sprider eller låter sprida tidningens innehåll oförändrat genom en teknisk
upptagning med enbart text och/eller stillbilder bär tidningens utgivare
ansvaret för innehållet även i sådana upptagningar om de har lämnats ut
153
för spridning efter ikraftträdandet. Har de lämnats ut för spridning före
ikraftträdandet faller de under yttrandefrihetsgrundlagen till följd av
ikraftträdandebestämmelsema till ändringarna i den grundlagen. Alla
bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen är dock inte tillämpliga på så-
dana upptagningar, se punkten 2 förslaget till övergångsbestämmelser till
yttrandefrihetsgrundlagen. Ansvaret för tidningens innehåll kommer allt-
så inte automatiskt att hållas samlat hos tidningens utgivare när innehållet
publicerats också i tekniska upptagningar med enbart text och/eller still-
bilder som lämnats ut för spridning före ikraftträdandet.
3.
De nya bestämmelserna i 1 kap. 7 § första stycket samt 5 kap. 5 och 7 §§
föreslås gälla även för redan utfärdade utgivningsbevis. Tioårsperioden
föreslås emellertid i dessa fall inte löpa från utfärdandet, utan från lagens
ikraftträdande.
4.
Om talan avseende äldre bampomografibrott väcks efter ikraftträdandet
av de nya bestämmelserna, skall rättegångsbalkens regler tillämpas i rät-
tegången. Om det pågår förundersökningar beträffande bampomogra-
fibrott vid ikraftträdandet skall allmän åklagare överta dessa från Justi-
tiekanslem. Äldre regler bör dock fortsätta att gälla i mål där talan har
väckts före ikraftträdandet.
De bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) där ändringen en-
dast består i att begreppen ”film” och ”ljudupptagning” bytts ut mot
”teknisk upptagning” föranleder i det följande, med något enstaka un-
dantag, ingen särskild kommentar. Angående innebörden av termen tek-
nisk upptagning, se kommentaren till 1 kap. 1 §. De särskilda bestämmel-
serna om ljudupptagningar i 4 kap. 7 § och 6 kap. 3-5 §§ har föreslagits
upphävda till följd av förslaget att särbehandlingen av ljudupptagningar
skall upphöra.
1 §
Bestämmelsens innehåll har kommenterats i avsnitt 5.
Avsikten med införandet av termen tekniska upptagningar i första
stycket är att vidga YGL:s tillämpningsområde till att utöver filmer, vi-
deogram och andra upptagningar av rörliga bilder samt ljudupptagningar
även omfatta upptagningar med enbart text och/eller stillbilder och att
klargöra att grundlagen alltså omfattar alla tekniska upptagningar oavsett
teknisk upptagningsform. Genom införandet av termen klargörs vidare
att grundlagen även omfattar tekniska upptagningar med olika kombina-
Prop. 1997/98:43
154
tioner av rörliga bilder, stillbilder, text och ljud. Härigenom kommer t.ex.
även datordisketter med endast text samt dator- och videospel att tillhöra
tillämpningsområdet.
Sista meningen i tredje stycket har i enlighet med Lagrådets förslag ut-
gått. Lagrådet har nämligen också föreslagit att begreppet ”filmer” inte
längre skall användas som samlingsbeteckning för upptagningar med
rörliga bilder, utan att begreppet i stället i berörda paragrafer skall ersät-
tas med ”filmer, videogram och andra tekniska upptagningar med rörliga
bilder”. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets förslag.
Definitionen av teknisk upptagning i fjärde stycket är hämtad från
2 kap. 3 § första stycket tryckfrihetsförordningen. Den innebär att en in-
formationsbärare som kräver ett tekniskt hjälpmedel för att man skall
kunna ta del av innehållet faller under begreppet teknisk upptagning.
Definitionen av termen innebär också att tryckt skrift eller skrift som
framställts genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt för-
farande alltjämt faller under tryckfrihetsförordningens tillämpningsom-
råde. Vidare blir termen andra upptagningar av rörliga bilder i nu gällan-
de lydelse av YGL överflödig.
Lagrådet har i sitt yttrande förordat att spridningskravet för tekniska
upptagningar i 10 § förs samman med definitionen på tekniska upptag-
ningar i denna bestämmelse. Regeringen återkommer till denna fråga i
kommentaren till 10 §.
3§
Bestämmelsens innehåll har kommenterats i avsnitt 5.
Lagrådet har när det gäller det första stycket föreslagit att orden
”...något som är avsett att framföras...” ersätts med ”...en framställning
som är avsedd att offentliggöras...”. Regeringen anser emellertid att en
sådan ändring kan uppfattas som en ändring i sak och står fast vid det
remitterade förslaget.
Tillåtelsen enligt andra stycket till föreskrifter i lag om granskning och
godkännande av filmer, videogram och andra tekniska upptagningar som
skall visas offentligt skall alltjämt gälla endast för de rörliga bilderna i
dessa medier. Lagrådet har föreslagit att begreppet ”filmer” ersätts med
”filmer, videogram och andra tekniska upptagningar med rörliga bilder”.
Eftersom tillåtelsen till granskning och godkännande enligt paragrafens
lydelse endast gäller rörliga bilder, anser emellertid regeringen att be-
greppet ”filmer” kan ersättas med ”filmer, videogram eller andra tekniska
upptagningar” utan att det i sak innebär något annat.
Reglerna om granskning i den nu gällande lagen (1990:886) om
granskning och kontroll av filmer och videogram avser endast filmer och
videogram. Någon ändring av de reglernas tillämpningsområde föreslås
inte.
?§
Ändringen - utöver införandet av begreppet tekniska upptagningar - har
kommenterats i avsnitt 5.1.3.
För att klargöra att de aktörer som avses i bestämmelsen är traditio-
nella massmedieföretag har ordet yrkesmässig lagts till i första mening-
Prop. 1997/98:43
155
en. Någon saklig skillnad mot vad som avsågs vid YGL:s tillkomst avses
inte.
Med tillägget att tillhandahållandet skall ske på särskild begäran klar-
görs att enbart den omständigheten att upplysningar tillhandahålls mot
abonnemang, prenumeration eller dylikt inte gör att tillhandahållandet
kan anses ske på begäran. Inte heller detta utgör någon ändring i sak.
10 §
Bestämmelsens innehåll har kommenterats i avsnitt 6 och 7.
I bestämmelsen, där grundlagens tillämplighet i fråga om tekniska
upptagningar regleras, har det i första stycket inforts ett förtydligande av
innebörd att spridning skall ske i Sverige. Om en upptagning som fram-
ställts här endast ges ut utomlands, omfattas den således inte av YGL
efter utgivningen. Det innebär i sin tur att vanlig lag, och inte YGL, skall
tillämpas i fråga om ansvar m.m. på grund av innehållet när upptagning-
en getts ut i utlandet.
I övrigt hänvisas till vad som anförs i författningskommentaren till
1 kap. 6 § tryckfrihetsförordningen.
Genom det nya andra stycket införs en presumtionsregel för avgräns-
ning av YGL:s tillämpningsområde på tekniska upptagningar. Enstaka
exemplar som framställs successivt genom kopiering av en eller flera
förlagor utan att man kan tala om en samlad ”upplaga” skall med den nya
lydelsen falla utanför YGL. I övrigt hänvisas till vad som anförs i avsnitt
6.
Lagrådet har förordat att denna paragraf upphävs och att spridnings-
kravet tas in i 1 §. Lagrådet redovisade samma inställning i sitt yttrande
över regeringens förslag till yttrandefrihetsgrundlag i den lagrådsremiss
som ledde till prop. 1990/91:64 Yttrandefrihetsgrundlag m.m. Regering-
en ansåg då att en sådan ändring skulle rubba det systematiska sambandet
mellan föreskrifterna i 1 kap. 1 §, 6-9 §§ samt 10 och 11 §§. Ändringen
skulle enligt regeringen leda till att flera bestämmelser än 10 § skulle
behöva placeras om. Den av Lagrådet föreslagna ändringen skulle vidare
innebära ett avsteg från principen att i görligaste mån följa mönstret i
tryckfrihetsförordningen. Regeringen följde därför inte Lagrådets förslag.
Regeringen gör i dag ingen annan bedömning, varför det remitterade för-
slaget står fast i detta avseende.
12 §
Enligt 1 kap. 9 § 2 tryckfrihetsförordningen (TF) gäller utan hinder av TF
vad som i lag är stadgat om förbud mot en kommersiell annons, om stad-
gandet har meddelats till skydd för hälsa eller miljö enligt en förpliktelse
som följer av anslutningen till Europeiska gemenskaperna. Bestämmel-
sen trädde i kraft den 1 december 1994 och infördes efter ett förslag här-
om i prop. 1993/94:114 Grundlagsändringar inför ett svenskt medlem-
skap i Europeiska unionen. TF:s bestämmelser riskerade annars att
komma i konflikt med EG-rätten. I propositionen anfördes bl.a. att det
finns några EG-direktiv i vilka rätten till reklam begränsas till skydd för
hälsa eller miljö (a. prop. s. 28). På grund av ett förbiseende kom någon
ändring inte att föreslås i förevarande paragrafs hänvisning till bestäm-
Prop. 1997/98:43
156
melsen i TF. Något annat avsågs emellertid inte än att en motsvarande
öppning for lagstiftning skulle finnas i YGL. Genom förslaget till änd-
ring av första stycket blir det alltså i fråga om alla sådana medier som
omfattas av YGL möjligt att utan hinder av denna grundlag lagstifta om
förbud mot sådana kommersiella annonser som nu har sagts.
73#
Paragrafen är ny. På motsvarande sätt som enligt den nya 1 kap. 10 §
tryckfrihetsförordningen innebär paragrafen att YGL inte skall tillämpas
när bampomografiska bilder förekommer i filmer eller videogram eller
andra tekniska upptagningar. Inte heller när sådana bilder visas i TV skall
YGL:s regler tillämpas. Angående paragrafens omfattning och innebörd i
övrigt hänvisas till kommentaren till 1 kap. 10 § TF.
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
8§
Lydelsen ”...en film...” i andra meningen har ersatts med ”...en film, ett
videogram eller någon annan teknisk upptagning med rörliga bilder...”.
Ändringen är en konsekvens av att begreppet ”film” inte längre skall an-
vändas som samlingsbeteckning för de nämnda upptagningarna. Någon
ändring i sak avses inte.
11 §
Begreppet ”filmer” har huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag
ersatts med ”filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar med
rörliga bilder”. Någon ändring i sak avses inte.
12 §
Punkten 3 i första stycket föreslås omfatta alla tekniska upptagningar.
Detta innebär att bestämmelsen gäller för tekniska upptagningar med
rörliga bilder, stillbilder, text eller ljud och upptagningar med olika kom-
binationer därav. Punkten omfattar också tekniska upptagningar som in-
nehåller dator- eller videospel med rörliga bilder i form av datorprogram
eller med stillbilder, text eller ljud.
I andra stycket har begreppet ”filmer” huvudsakligen i enlighet med
Lagrådets förslag ersatts med ”filmer, videogram eller andra tekniska
upptagningar med rörliga bilder”. Någon ändring i sak är inte avsedd.
Ändringen i tredje stycket är en konsekvens av att grundlagen föreslås
omfatta också tekniska upptagningar med stillbilder.
14 §
Begreppet ”filmer” har huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag
ersatts med ”filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar med
rörliga bilder”. Någon ändring i sak avses inte.
Prop. 1997/98:43
157
Prop. 1997/98:43
1§
Särbehandlingen av ljudupptagningar föreslås upphöra och alla tekniska
upptagningar oavsett innehåll skall i princip behandlas enligt de regler
som nu gäller for filmer. Detta innebär bl.a. att alla tekniska upptagningar
med enbart ljud, t.ex. cd-skivor, skall ha en utgivare.
4§
Eftersom särbehandlingen av ljudupptagningar föreslås upphöra och alla
tekniska upptagningar föreslås behandlas i princip enligt de regler som
nu gäller för film, har ordet film i första stycket bytts ut mot termen tek-
nisk upptagning. Av propositionen till YGL (prop. 1990/91:64 s. 219)
framgår att innebörden av paragrafen är att utgivarens namn skall sättas
ut på produkten.
1 §
Genom ändringen i första stycket blir även skildring i stillbild av sexuellt
våld eller tvång straffbart enligt YGL som yttrandefrihetsbrottet olaga
våldsskildring.
6§
Eftersom barnpornografi uttryckligen undantas från YGL:s tillämp-
ningsområde kan sådana skildringar i fortsättningen förklaras förverkade
enligt bestämmelser i vanlig lag. Detta brott bör därför utgå ur första
stycket. Av samma anledning bör tredje stycket upphöra att gälla.
Ändringarna är konsekvenser av att särbehandlingen av ljudupptagningar
föreslås upphöra och att alla tekniska upptagningar i princip skall be-
handlas enligt de regler som nu gäller för filmer. Angående innebörden
av termen teknisk upptagning, se kommentaren till 1 kap. 1 §.
7 kap.
Av tillägget i första stycket framgår att Justitiekanslern i vissa fall kan
delegera sina åklagaruppgifter. Delegationsrätten har behandlats närmare
i avsnitt 9.
Genom att YGL utvidgas till att omfatta också bl.a. tekniska upptag-
ningar med stillbilder kommer regeln i sista meningen i andra stycket,
om att vad som är föreskrivet i lag gäller för tid för väckande av talan i
fråga om olaga våldsskildring, att gälla också för upptagningar med still-
bilder som innefattar olaga våldsskildring och som faller under YGL.
158
Barnpornografi föreslås undantas från YGL:s tillämpningsområde varför
ordet bampomografibrott bör utgå ur stycket.
Begreppet ”filmer” i andra stycket tredje meningen har i huvudsak i
enlighet med Lagrådets förslag ersatts med ”filmer, videogram eller and-
ra tekniska upptagningar med rörliga bilder”. Någon ändring i sak är inte
avsedd med detta.
2§
Andra stycket bör upphävas som en följd av att 5 kap. 6 § tredje stycket
föreslås upphävas.
3§
I 10 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen ges en möjlighet att i vanlig lag
delegera rätten att förordna om beslag till allmän åklagare. Om allmän
åklagare har förordnat om beslag skall han eller hon enligt 10 kap. 3 §
tryckfrihetsförordningen skyndsamt anmäla detta till Justitiekanslern,
som i sin tur genast skall pröva om beslaget skall bestå. Möjligheten att
genom lagstiftning ge allmän åklagare rätt att förordna om beslag har inte
utnyttjats. För att inte delegeringsmöjligheten enligt den föreslagna nya
ordningen i 1 § skall gå om intet på grund av den nämnda anmälnings-
skyldigheten, bör hänvisningen i förevarande paragrafs första stycke till
10 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen uttryckligen undantas från tillämp-
ning i de fall Justitiekanslern har delegerat sin åklagaruppgift med stöd
av den nya 1 §. Enligt 10 kap. 2, 4 och 14 §§ tryckfrihetsförordningen
och denna paragraf kan vissa uppgifter endast företas av Justitiekanslern,
såsom att ansöka om förlängning av åtalstiden efter ett utredningsbeslag
(10 kap. 14 §). I praxis har i och för sig godtagits att en sådan ansökan
görs av allmän åklagare. Förevarande paragraf bör emellertid ändras så
att det klart framgår att dessa uppgifter kan fullgöras även av den all-
männa åklagaren i mål där Justitiekanslern har delegerat sina åkla-
garuppgifter.
5§
Bestämmelsen har omarbetats redaktionellt i enlighet med Lagrådets
förslag.
3§
Ändringen är en konsekvens av att 6 kap. 5 § föreslås upphävas.
1 §
Samma regler som hittills gällt för filmer och ljudupptagningar från ut-
landet föreslås gälla för tekniska upptagningar från utlandet.
Prop. 1997/98:43
159
2§
Den som har lämnat uppgifter för publicering i en teknisk upptagning
som inte lämnas ut for spridning i Sverige blir, enligt förslaget till ny
lydelse av bestämmelsen fri från ansvar oavsett om upptagningen fram-
ställs här eller utomlands. Detsamma gäller den som anskaffat uppgifter i
syfte att de skall offentliggöras i upptagningen. Ändringen har behandlats
1 avsnitt 7.
2.
Punkten 2 gäller tekniska upptagningar som har lämnats ut för spridning
före ikraftträdandet och som hittills har fallit utanför YGL:s skydd. När
det gäller sådana tekniska upptagningar bör samma överväganden göras
som inför YGL:s ikraftträdande gjordes beträffande filmer, videogram,
andra upptagningar av rörliga bilder och ljudupptagningar. Dessa upp-
tagningar hade ju dittills saknat grundlagsskydd (se prop. 1990/91:64 s.
133 ff.). Regeringen gör även i denna del samma bedömning som Me-
diekommittén. nämligen att det är önskvärt att det nya grundlagsskyddet
tillämpas så långt det är möjligt och lämpligt. Såsom kommittén har fun-
nit kan YGL i nu föreslagen lydelse, med de undantag som framgår av
det följande, göras tillämplig också på sådana tekniska upptagningar som
hittills har fallit utanför YGL och som har offentliggjorts före ikraftträ-
dandet.
2 a
För tekniska upptagningar som hittills har fallit utanför YGL och som har
lämnats ut för spridning före ikraftträdandet har inte gällt någon skyldig-
het motsvarande den som föreskrivs i 3 kap. 13 § YGL att sätta ut upp-
gifter om vem som har låtit framställa upptagningen samt om när, var
och av vem exemplaren har framställts. Det kan därför bli svårt att fast-
ställa när en sådan äldre upptagning har lämnats ut för spridning om inte
en utgångspunkt för preskriptionstiden bestäms i ikraftträdande-
bestämmelserna. Vidare måste de avvikelser från det yttrandefrihets-
rättsliga systemet som föreskrivs i punkten 2 c och 2 e begränsas i tiden
genom en preskriptionsregel.
2 b
Grundlagens regler kan som tidigare har framhållits inte göras tillämpliga
fullt ut på gamla redan spridda upptagningar. Så t.ex. kan utgivare inte
utses i efterhand för en upptagning som har offentliggjorts före ikraftträ-
dandet, och uppgifter enligt 3 kap. 13 § om vem som har låtit framställa
en upptagning m.m. kan inte heller påföras i efterhand. Grundlagens
regler om utgivare i 4 kap. samt rörande skyldighet att förse en upptag-
ning med ursprungsuppgifter i 3 kap. 13 § första-tredje styckena och
10 kap. 1 § första stycket andra meningen kan sålunda inte gälla.
Enligt punkten 2 c, och även 2 e, är det spridaren av upptagningen som
skall vara ansvarig för ett eventuellt brott. Därför kan inte heller reglerna
Prop. 1997/98:43
160
om ansvarighet i 6 kap. 1-2 §§ tillämpas på gamla upptagningar som Prop. 1997/98:43
hittills inte har omfattats av YGL:s skydd.
Reglerna i 2 kap. om rätten till anonymitet for upphovsmannen, med-
delare och den som har framträtt i en upptagning kan inte heller gälla för
sådana tekniska upptagningar som hittills fallit utanför YGL och som
lämnats ut för spridning före ikraftträdandet. Skälet till detta är i enlighet
med vad som angavs i propositionen till YGL (a. prop. s. 136) att någon
sådan rätt inte tillkommer dessa personer enligt nu gällande lag och att
det inte är godtagbart att i efterhand ålägga dem som tagit befattning med
tillkomsten eller spridningen av upptagningarna eller varit verksamma på
en nyhetsbyrå en straffsanktionerad tystnadsplikt till skydd för anony-
mitetsrätten.
2 c
Utgivare kan, som har framhållits under 2 b, inte utses i efterhand varför
ansvar för innehållet endast kan utkrävas av den enligt grundlagen subsi-
diärt ansvarige, dvs. den som har låtit framställa upptagningen. Eftersom
uppgifter enligt 3 kap. 13 § om bl.a. vem denne är inte kan sättas ut i ef-
terhand kan det antas att det skulle uppkomma svårigheter även med en
sådan ordning.
Om grundlagens regler görs tillämpliga också på sådana tekniska upp-
tagningar som hittills har fallit utanför grundlagsskyddet och som har
offentliggjorts före ikraftträdandet far det inte innebära någon ny möjlig-
het att utdöma straff för innehållet i äldre upptagningar eller möjlighet att
utdöma svårare brottspåföljd (2 kap. 10 § regeringsformen, jämför 5 §
lagen [1964:163] om införande av brottsbalken). De brott som tas upp i
brottskatalogen i YGL, och som kan begås i tekniska upptagningar av det
slag som regeringens förslag omfattar, är straffbara i sådana upptagning-
ar också enligt regler i allmän lag och i fråga om påföljd hänvisar grund-
lagen till vanlig lag. Det subsidiära ansvaret i YGL far, som angavs i
propositionen till YGL (a. prop. s. 135), anses i sak överensstämma med
det ansvar som åvilar spridare på olika nivåer enligt brottsbalken. Ansva-
ret för innehållet i tekniska upptagningar som hittills har fallit utanför
YGL och som har offentliggjorts före ikraftträdandet bör därför bäras av
spridaren.
2d
Till följd av avvikelsen enligt 2 c från grundlagens bestämmelser i fråga
om det straffrättsliga ansvaret bör motsvarande avvikelse göras från
grundlagens regel i 8 kap. 2 § första stycket om skadeståndsskyldigheten
för sådana upptagningar. Spridaren kan emellertid självfallet aldrig bli
skadeståndsskyldig enligt dessa övergångsregler om han eller hon inte
hade blivit det enligt bestämmelser i vanlig lag.
2 e
Av samma skäl som anfördes vid införandet av YGL bör skildringar av
sexuellt våld eller tvång i viss mån särbehandlas. Har tekniska upptag-
ningar som inte omfattas av tidigare lydelse spritts före ikraftträdandet
och innefattar skildringarna sexuellt våld eller tvång bör detta alltså allt-
11 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 43
jämt vara straffbart enligt de gällande reglerna i brottsbalken. På motsva-
rande sätt som anges i propositionen till YGL (a. prop. s. 135) kan detta
inte komma i konflikt med 2 kap. 10 § regeringsformen eller 5 § lagen
(1964:163) om införande av brottsbalken eftersom grundlagens regler
närmast är en lagteknisk omgestaltning av ansvarigheten och inte ett ut-
tryck för en ändrad mening i fråga om våldsskildringarnas straffvärde.
Om t.ex. en teknisk upptagning med enbart stillbilder som har spritts före
ikraftträdandet innefattar skildring av sexuellt våld eller tvång skall alltså
inte YGL:s regler tillämpas.
2f
Om talan avseende äldre brott väcks efter ikraftträdandet av de nya
grundlagsreglema som innebär att nya tekniska upptagningar, t.ex. såda-
na med enbart text och/eller stillbilder, omfattas av grundlagen bör
grundlagens regler tillämpas i rättegången. Justitiekanslern skall överta
de förundersökningar som pågår vid ikraftträdandet. Om Justitiekanslern
inte därefter delegerar den uppgiften till allmän åklagare enligt den före-
slagna delegationsrätten skall han alltså pröva åtalsfrågan i stället för den
allmänna åklagaren.
Äldre regler bör fortsätta att gälla i mål där talan har väckts före
ikraftträdandet. Det gäller både i fråga om ansvarigheten och rättegången.
Om grundlagen skulle ha lett till frihet från straff eller lindrigare straff
för den tilltalade skall dock principen i 5 § andra stycket andra meningen
lagen (1964:163) om införande av brottsbalken gälla.
3.
Särbehandlingen i grundlagen av upptagningar med enbart ljud upphör.
Frivilligheten att utse utgivare upphör alltså och ersätts av en skyldighet
att utse sådan. Samma regler som nu gäller för film kommer - med några
undantag - att gälla också för upptagningar med enbart ljud. Eftersom
skyldighet att utse utgivare knappast kan uppfyllas efter det att en upp-
tagning lämnats ut för spridning, bör de nya reglerna för upptagningar
med enbart ljud inte tillämpas på sådana ljudupptagningar som har läm-
nats ut för spridning före ikraftträdandet.
Om en ljudupptagning inte innehåller de i och för sig redan obligato-
riska ursprungsuppgiftema (3 kap. 13 §), kan det förhållandet att olika
regler, beträffande skyldighet att utse utgivare och ansvarighet för yttran-
defrihetsbrott, gäller för ljudupptagningar som utgetts före respektive
efter de nya reglernas ikraftträdande, vålla viss osäkerhet vid
rättstillämpningen. Detta utgör emellertid inte tillräckliga skäl för att för-
söka hitta en annan lösning än den som Mediekommittén har föreslagit
och som regeringen nu föreslår.
4.
Om talan avseende äldre bampomografibrott väcks efter ikraftträdandet
av de nya grundlagsreglema, skall rättegångsbalkens regler tillämpas i
rättegången. Om det pågår förundersökningar vid ikraftträdandet skall
allmän åklagare överta dessa. Äldre regler bör dock fortsätta att gälla i
mål där talan har väckts före ikraftträdandet.
Prop. 1997/98:43
162
Bestämmelsen har utformats med beaktande av vad Lagrådet anfört. Prop. 1997/98:43
10a§
Det straffbara området har utvidgats. Paragrafen omfattar nu även andra
hanteringsformer än sådana som syftar till spridning eller faktiskt innebär
spridning av bilden.
Första stycket 1 motsvarar del av paragrafen i dess nu gällande lydelse.
Någon ändring är inte avsedd när det gäller vad som kan utgöra straffbar
skildring. En bampomografisk bild kan således framställas på olika sätt,
exempelvis genom att ett verkligt bam fotograferas eller filmas eller
tecknas av i en verklig situation. Genom olika tekniker kan också mer
eller mindre verklighetstrogna artificiella bilder skapas. Nya framställ-
ningar kan också skapas genom att redan befintliga skildringar mångfal-
digas t.ex. med hjälp av video- eller datateknik.
Vad som enligt bestämmelsen avses med uttrycket pornografisk skall
vara det samma som tidigare. Härvid hänvisas till prop. 1978/79:179
(främst s. 9). För straffbarhet skall emellertid inte längre krävas att en
bild framställts i något visst syfte. Att skildra bam i pornografisk bild
även utan uppsåt att göra bilden tillgänglig för annan är således straffbart
enligt denna punkt.
Den som framställer en sådan bild och sedan behåller den, uppfyller
dessutom rekvisiten för straffbart innehav enligt den föreslagna punkten
5, allt dock under förutsättning att inte undantagsregeln i femte stycket
första meningen är tillämplig. Normalt sett bör innehavet av en bild som
innehavaren själv framställt betraktas som en straffri efterhandling i för-
hållande till framställandet. Ett undantag föreligger dock när en bild
framställts med en sådan teknik att undantagsregeln blir tillämplig och
framställaren först i ett senare skede beslutar sig för att t.ex. sprida bil-
den. Straffbart innehav föreligger då från denna tidpunkt.
Första stycket 2 motsvarar det andra ledet av paragrafen i nu gällande
lydelse men det straffbara området har utökats. Någon ändring i förhål-
lande till gällande rätt när det gäller innebörden av rekvisitet spridning är
inte avsedd. Det straffbara området utvidgas dock till att omfatta även
sådana förfaranden som inte är att betrakta som spridning därför att de
riktar sig till en enstaka person eller en begränsad krets av personer. Med
den föreslagna utvidgningen blir alla förfaranden genom vilka en bam-
pomografisk bild förmedlas till eller görs tillgänglig för någon annan
straffbar. Med överlåtelse avses att en bild säljs, byts eller skänks av en
person till en annan. Om bilden hyrs ut eller utan ersättning lånas ut är
det fråga om en upplåtelse. Att en bild förevisas innebär att en person för
någon annan visar en bild eller spelar upp en film. Genom att också lik-
163
nande förfaranden omfattas täcks alla sådana åtgärder som skulle ha kun-
nat anses som spridning om de riktat sig till mer än ett fatal personer.
I första stycket 3 straffbeläggs vissa särskilda förfaranden som kan sä-
gas utgöra led i spridning eller överlåtelse m.m. men som mycket väl kan
begås av olika mellanhänder och därför bör vara förbjudna och straffbe-
lagda särskilt. Att förvärva barnpornografi är således straffbelagt, oavsett
syftet med förvärvet. Att i likhet med regleringen på dopningsmedel- och
narkotikaområdet inskränka kriminaliseringen till förvärv som sker i
syfte att sprida eller överlåta m.m. ter sig omotiverat eftersom innehav
också är förbjudet. En annan sak är att det givetvis kan vara stor skillnad
på straffvärdet när det gäller olika typer av förvärv, exempelvis torde köp
av bampomografiskt material för eget bruk ofta kunna bedömas som
ringa brott.
Det är vidare förbjudet att bjuda ut barnpornografi till försäljning.
I första stycket 4 straffbeläggs vissa förfaranden som utan att innefatta
befattning med barnpornografi är ägnade att öka spridningen av sådant
material. Många sådana förfaranden torde vara att betrakta som medhjälp
till förvärv eller överlåtelse men det kan vara svårt att visa att t.ex. kon-
taktförmedling lett till ett visst brott. Ett klart fall av kontaktförmedling
är att en förmedlare sammanför en viss köpare med en viss säljare så att
de far personlig kontakt med varandra. Som anförts i avsnitt 4.4.2 kan
man också tänka sig fall där någon tillhandahåller en lista med adresser
till köpare och säljare av bampomografiskt material utan att kontaktför-
medlaren tar någon ytterligare del i förfarandet. Det behöver alltså inte ha
uppstått personlig kontakt vare sig mellan en viss köpare och säljare eller
mellan en kontaktförmedlare och t.ex. en köpare för att straffbarhet skall
inträda. Däremot måste det självfallet visas att förmedlingsverksamheten
främjat eller kunnat främja transaktioner med barnpornografi och att gär-
ningsmannen haft uppsåt i förhållande till detta.
Till skillnad från förbuden mot att förvärva eller bjuda ut barnporno-
grafi så krävs det för att det skall vara fråga om straffbar kontaktförmed-
ling eller liknande att det är fråga om mer än en enstaka transaktion eller
förmedling. Det som avses är sådan förmedlingsverksamhet som i någon
mening kan sägas vara satt i system. Den som t.ex. löpande tillhandahål-
ler viss information i syfte att underlätta affärer med barnpornografi tor-
de uppfylla detta krav.
I första stycket 5 straffbeläggs innehav. Innebörden av begreppet inne-
hav skall vara likställt med vad som i andra straffrättsliga sammanhang
menas med innehav. Med innehav avses då att ha besittning i civilrättslig
mening. Frågan om någon skall anses inneha barnpornografi avgörs alltså
på samma sätt som vid innehav av t.ex. narkotika.
Det är således inte straffbart att endast titta på en bampomografisk bild
som någon annan förevisar och inte heller att i samband med detta fysiskt
hålla i mediet, t.ex. ett fotografi eller en videokassett. Att i exempelvis
utbildnings- eller forskningssyfte studera material som förvaras hos eller
tillhandahålls av en myndighet utgör således inte innehav. Om någon
däremot skulle ta en kopia på en bild och ta den med sig hem uppkom-
mer ett innehav.
Prop. 1997/98:43
164
Eftersom den straffrättsliga regleringen när det gäller innehav följer
det civilrättsliga besittningsbegreppet, torde den som på sin dators skärm
tittar på en bampomografisk bild eller film som förmedlas genom data-
kommunikation inte kunna anses inneha bilden. Om skildringen däremot
sparas genom att föras över på t.ex. datoms hårddisk uppkommer dock
ett innehav.
Uppsåt krävs i förhållande till såväl innehavet som bildens innehåll,
dvs. att motivet är sådant att bilden är att betrakta som bampomografisk.
Däremot saknar det betydelse om innehavaren känner till att bilden skild-
rar en faktisk brottslig gärning riktad mot ett bam eller inte eftersom
detta inte är ett objektivt rekvisit för vad som utgör en straffbar skildring.
Straffmaximum för bampomografibrott är liksom tidigare fängelse i
högst två år. Däremot ingår inte böter i straffskalan för bampomogra-
fibrott av normalgraden.
Bestämmelsen om ringa brott har behandlats i avsnitt 4.4.5. Eftersom
straffskalan för ringa brott innehåller böter finns en möjlighet att använda
strafföreläggande i sådana fall.
I andra stycket finns en nytillkommen definition av vem som är att an-
se som bam i straffstadgandets mening. Som har behandlats i avsnitt
4.4.3 är huvudregeln liksom tidigare att det är könsmognadsprocessen i
bemärkelsen pubertetsutvecklingen som är avgörande. Att definitionen
nu tas in i lagtexten avses inte innebära någon förändring i förhållande
till gällande rätt.
Med pubertetsutveckling avses den yttre kroppsliga förändring som
äger mm under puberteten. I fall där pubertetsutvecklingen är långt
gången och det därför kan vara svårt att avgöra om en avbildad ung män-
niska är att anse som ett bam finns möjlighet att för bedömningen anlita
vetenskaplig expertis på området bamendokrinologi.
En person som inte har avslutat sin pubertetsutveckling är således att
anse som bam oavsett ålder. Den som utvecklas sent kan alltså vara att
bedöma som bam även om han eller hon är över 18 år.
Genom styckets andra led utvidgas definitionen av bam till att även
avse i vissa fall personer som har fullbordat sin pubertetsutveckling men
som inte fyllt 18 år vid fotograferings- eller inspelningstillfället, nämli-
gen om detta framgår av själva bilden och omständigheterna kring bil-
den. Bilden måste givetvis också vara pornografisk för att bli straffbar.
Avgörande för bedömningen är således inte de faktiska förhållandena
utan bildinnehållet men också omständigheterna kring bilden, exempelvis
det sätt på vilket bilden marknadsförs, uppgifter om innehållet i reklam-
text m.m. Om det är allmänt känt att en viss film av en viss modell tagits
vid en tidpunkt då modellen var under 18 år torde det kunna anses
framgå att så är fallet och bilden skulle därmed vara straffbar.
En bild som man på mer eller mindre goda grunder kan misstänka fö-
reställer en person under 18 år faller däremot inte inom det straffbara
området. Inte heller omfattas bilder som allmänt sett visar unga - men
ändå fullt utvecklade - personer som med åtbörder, dialog eller text med-
vetet framställs som om de befann sig i exempelvis de lägre tonåren, utan
det krävs för straffbarhet att det i det enskilda fallet står klart att någon av
de avbildade verklingen är under 18 år.
Prop. 1997/98:43
165
Bestämmelsen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets för-
slag.
Bestämmelsen i tredje stycket har utformats med utgångspunkt i mot-
svarande stadgande när det gäller olaga våldsskildring (16 kap. 10 b §
andra stycket brottsbalken). Utrymmet för att döma för oaktsamt brott
blir väsentligen detsamma när det gäller bampomografibrott som när det
gäller olaga våldsskildring.
I fjärde stycket finns reglerna om det grova bampomografibrottet. Alla
gämingsformer som nämns i första stycket omfattas. Oaktsam spridning
enligt tredje stycket kan däremot aldrig bedömas som grovt brott. Krite-
rierna för grovt brott har behandlats i avsnitt 4.4.7.
I femte stycket finns undantagen från det straffbara området angivna.
Det är dels ett generellt undantag som delvis motsvaras av vad som enligt
gällande rätt är straffritt, dvs. att framställa skildringar utan uppsåt att
sprida dem, dels en särskild ansvarsfrihetsgrund för befattning med bam-
pomografiska bilder i situationer där gärningen måste anses som uppen-
bart befogad.
När det gäller den generella regeln i första meningen är det till skillnad
från i dag bara vissa sorters framställningar som är undantagna, nämligen
de som på grund av framställningstekniken väsentligen kan antas vara
framställda för eget bruk. Undantaget omfattar däremot inte sådana fram-
ställningsformer där resultatet enkelt kan komma att omsättas eller spri-
das. Fotografier omfattas således inte och inte heller datorframställda
bilder. Den som tar ett bampomografiskt fotografi gör sig således skyldig
till skildringsbrott oavsett om han eller hon tänkt sprida eller visa bilden
för någon annan eller inte. Däremot blir detta syfte avgörande för straff-
barheten om bilden framställts hantverksmässigt, t.ex. genom att flera var
för sig icke bampomografiska bilder sammanfogas manuellt till ett foto-
kollage som är bampomografiskt. Med hantverksmässig framställnings-
form avses förutom målningar och teckningar m.m. t.ex. skulpturer.
Bestämmelsen i första meningen har utformats i enlighet med Lagrå-
dets förslag.
Bestämmelsen i andra meningen har utförligt behandlats i avsnitt 4.4.4.
10 b §
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.1.2.
Genom justeringen av paragrafens lydelse klargörs att även en teknisk
upptagning med dator- eller videospel med rörliga bilder i form av da-
torprogram faller under tillämpningsområdet. Bestämmelsen i första
stycket gäller enligt sin nuvarande lydelse stillbild och rörliga bilder. I
bestämmelsen ges några exempel på var sådana kan förekomma: i en
film, ett videogram eller ett televisionsprogram. Regeringen föreslog i
lagrådsremissen lydelsen ”...i en teknisk upptagning med stillbilder eller
rörliga bilder, eller annars i en stillbild eller i rörliga bilder,...” Med detta
avsågs ingen saklig ändring i förhållande till vad som gäller i dag. Häri-
genom skulle emellertid förtydligas att det är ett dator- eller videospels
upphovsman som åstadkommit våldsskildringen genom att han eller hon
har bestämt vilka händelseförlopp som kan utspelas vid användning av
spelet. Bestämmelsens första stycke har nu i stället utformats i enlighet
Prop. 1997/98:43
166
med Lagrådets förslag, utan att något annat i sak avses. En teknisk upp-
tagning med ett dator- eller videospel innehåller sålunda med detta syn-
sätt en eventuell våldsskildring redan när den framställs och sprids, även
om användaren av spelet är den som i viss mån påverkar vad just han
eller hon skall se i det användande ögonblicket. Begreppet bild omfattar
såväl stillbilder som rörliga bilder.
Angående innebörden av begreppet teknisk upptagning i tredje och
fjärde styckena, se kommentaren till 1 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundla-
gen.
10c§
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.1.2.
Angående innebörden av begreppet teknisk upptagning, se kommenta-
ren till 1 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen. Justeringen av paragrafens
lydelse har gjorts i syfte att klargöra att även en teknisk upptagning med
dator- eller videospel med rörliga bilder i form av datorprogram faller
under tillämpningsområdet.
12 §
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.1.2.
Angående innebörden av begreppet teknisk upptagning, se kommenta-
ren till 1 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen. Paragrafen ändras enligt
förslaget från att avse enbart skrift eller bild till att avse alla tekniska
upptagningar. Genom ändringen blir det klart att paragrafen nu avser
också tekniska upptagningar med enbart text eller ljud, t.ex. en cd-
romskiva, och att den även avser tekniska upptagningar med olika kom-
binationer av text, stillbilder, rörliga bilder och ljud.
Ändringen klargör också att även tekniska upptagningar med dator-
eller videospel med rörliga bilder i form av datorprogram faller under
paragrafens tillämpningsområde.
17 §
Genom tillägget i paragrafens andra mening straffbeläggs försök till upp-
såtligt bampomografibrott av normalgraden och försök respektive förbe-
redelse till grovt brott.
Ändringarna bör träda i kraft samtidigt som grundlagsändringarna.
Prop. 1997/98:43
167
15.5
6§
Förslaget har behandlats i avsnitt 13.1.
I första stycket vidgas inskränkningarna i rätten att fä kopior av vissa
skildringar till att omfatta även andra mål rörande sådana brott som
nämns i bestämmelsen än mål om straffrättsligt ansvar. På så vis kommer
också mål om skadestånd, konfiskering eller förverkande med anledning
av brotten att omfattas. Den sista meningen i första stycket innebär att
sekretessen kommer att gälla också i ärenden om t.ex. resning eller kla-
gan över domvilla.
Genom det nya andra stycket åstadkoms att inskränkningarna i rätten
att fa kopior gäller också hos Statens biografbyrå när denna biträder Ju
stitiekanslem, allmän åklagare eller polismyndighet vid utredning i såda-
na mål och ärenden som anges i första stycket. Polismyndighet nämns
eftersom uppdraget kan komma därifrån och inte direkt från åklagar-
myndigheten.
16 §
Förslaget har behandlats i avsnitt 13.2 och innebär att paragrafens
tillämpningsområde utsträcks till att omfatta de mål och ärenden hos
domstol som nämns i paragrafen och som rör bampomografibrott.
17 §
Förslaget har behandlats i avsnitt 13.2 och innebär att sekretess kan in-
träda även hos Statens biografbyrå när den biträder vid utredning av t.ex.
bampomografibrott, jfr 5 kap. 6 §.
De bestämmelser där ändringen endast är en konsekvens av att begreppen
”film” och ”ljudupptagning” har bytts ut mot ”teknisk upptagning” för-
anleder i det följande med något undantag ingen särskild kommentar.
Angående innebörden av begreppet teknisk upptagning, se kommentaren
till 1 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen.
168
1 och 2 §§
Termerna ”film” och ”ljudupptagning” behöver inte finnas kvar i denna
lag eftersom alla regler som gäller enbart for ljudupptagningar föreslås
upphävas och ljudupptagningar enligt förslaget behandlas enligt de regler
som gäller for film, utom vad avser bl.a. tillåtelsen till censur i 1 kap. 3 §
yttrandefrihetsgrundlagen, regeln i 3 kap. 11 § yttrandefrihetsgrundlagen
om otillåten utlämning av filmer, videogram eller andra tekniska
upptagningar med rörliga bilder och regeln i 7 kap. 5 § yttrandefrihets-
grundlagen om tillsyn över att yttrandefriheten i sådana upptagningar inte
missbrukas. Det finns inga regler i tillämpningslagen med anknytning till
dessa bestämmelser som motiverar att yttrandefrihetsgrundlagens term
film behålls i denna lag. (I 5 kap. 8 § står ordet film kvar endast som en
del i namnet på lagen [1990:886] om granskning och kontroll av filmer
och videogram.)
1 §
Förslagen har behandlats närmare i avsnitt 11.
Genom den föreslagna nya lydelsen av första stycket i paragrafen far
alla utlänningar med medborgarskap i en stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet äga periodiska skrifter som trycks i
Sverige, oavsett var de har hemvist. Någon ändring beträffande
utlänningar med hemvist i Sverige föreslås inte.
I det föreslagna andra stycket ges en motsvarande rätt för utländska
juridiska personer.
Paragrafen är ny. Förslaget har behandlats i avsnitt 12.
Genom paragrafen åläggs Patent- och registreringsverket (PRV) att, i
god tid innan ett utgivningsbevis förfaller, sända en påminnelse till ägaren
av den periodiska skriften om att beviset bara gäller i tio år och att han
eller hon måste ansöka om förnyelse för att beviset inte skall förfalla efter
tioårsperiodens utgång. Av lydelsen framgår att PRV kan sända över
påminnelsen i vanligt lösbrev, dvs. något särskilt delgivningsförfarande
behöver inte användas. Enligt förslaget till 5 kap. 5 § femte stycket
tryckfrihetsförordningen kan en ansökan om förnyelse göras tidigast ett år
före tioårsperiodens utgång. En lämplig tidpunkt för PRV att sända över
en påminnelse kan därför vara ungefär ett år innan giltighetsperioden
upphör.
Prop. 1997/98:43
169
5§
Någon ändring i sak föreslås inte. Begreppet ”besvär” har i förvaltnings-
processlagen (1971:291) bytts ut mot ”överklagande”. En motsvarande
ändring föreslås i denna bestämmelse.
1§
Av förslaget till ändringar i 4 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen och till
upphävande av nu gällande 4 kap. 7 § yttrandefrihetsgrundlagen följer att
alla tekniska upptagningar skall ha en utgivare. Att utgivare skall finnas
till sammanställda kassettidningar behöver därför inte föreskrivas i
tillämpningslagen.
2§
I bestämmelsen har gjorts en justering av föreskriften om var uppgifter
skall finnas i fråga om en teknisk upptagning.
5§
I 5 § har, som en konsekvens av den föreslagna delegationsrätten för
Justitiekanslern (se 7 kap. 1 § första stycket YGL), lagts till en mening
om att även allmän åklagare har de rättigheter som anges i paragrafen om
Justitiekanslern har delegerat sina åklagaruppgifter.
i§
Ändringen är en följd av att 3 a § föreslås upphävas.
3 a och 7 a §§
Bestämmelserna bör upphävas eftersom barnpornografi föreslås undantas
från tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämp-
ningsområden.
8§
Delegationsrätten har kommenterats i avsnitt 9. Om Justitiekanslern har
delegerat åklagaruppgiften i yttrandefrihetsmålet far den allmänna åkla-
garen enligt det nya andra stycket begära gemensam handläggning. I des-
sa fall får åklagaren också föra talan mot ett avslagsbeslut av rätten. I
övrigt gäller vad som sägs i bestämmelsens första stycke.
9§
Delegationsrätten har kommenterats i avsnitt 9.
Enligt den föreslagna nya lydelsen av 7 kap. 1 § första stycket yttran-
defrihetsgrundlagen kan Justitiekanslern i vissa fall delegera sina åkla-
Prop. 1997/98:43
170
garuppgifter i yttrandefrihetsmål till allmän åklagare. En motsvarande
rätt bör gälla för sådana vanliga brottmål som Justitiekanslern enligt den-
na paragraf annars skall vara åklagare i. Detta framgår av det nya andra
stycket i förevarande paragraf.
Rätten att väcka åtal far enligt förslaget till den nämnda bestämmelsen
i yttrandefrihetsgrundlagen inte delegeras för yttrandefrihetsbrottet hets
mot folkgrupp. Frågan huruvida målen skall handläggas i samma rätte-
gång prövas, enligt nuvarande 7 kap. 8 § i denna lag, av rätten på ansö-
kan av Justitiekanslern. Av förarbetena till den bestämmelsen framgår
bl.a. att frågan om gemensam handläggning inte kan prövas innan åtal
har väckts i de berörda målen (prop. 1990/91:179 s. 37 och 54 jämförd
med prop. 1977/78:62 s. 39 ff och 72 ff). I vanliga brottmål om hets mot
folkgrupp har åtalsbeslutet sålunda redan fattats av allmän åklagare när
en eventuell fråga om gemensam handläggning uppkommer. Någon in-
skränkning i delegationsrätten motsvarande den som gäller för yttrande-
frihetsmål om hets mot folkgrupp är därför inte aktuell.
1.
Ändringarna i denna lag träder i kraft samtidigt som ändringarna i yttran-
defrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen. Endast beträffande
tekniska upptagningar som inte omfattas av tidigare lydelse har ändring-
arna i tillämpningslagen gjorts tillämpliga också när offentliggörandet
skett före ikraftträdandet. Skälen för detta behandlas nedan.
2.
Ändringarna av yttrandefrihetsgrundlagen innebär bl.a. att tekniska upp-
tagningar med enbart stillbilder och/eller text kommer att falla in under
grundlagsskyddet. Efter förebild av de övergångsbestämmelser som gavs
när yttrandefrihetsgrundlagen trädde i kraft bör även sådana tekniska
upptagningar som inte omfattas av tidigare lydelse och som lämnats ut
för spridning före ikraftträdandet falla in under grundlagsskyddet med
undantag för bestämmelserna om anonymitet, om skyldighet att sätta ut
ursprungsuppgifter, om utgivare och om ansvarighet. Detta innebär att
t.ex. reglerna om juryrättegång kommer att gälla också för sådana upp-
tagningar. Men har talan väckts före ikraftträdandet skall äldre föreskrif-
ter gälla om rättegången, dvs. rättegångsbalkens bestämmelser skall till-
lämpas fullt ut. Om talan avseende äldre brott väcks efter ikraftträdandet
skall de nya reglerna tillämpas i rättegången. Tekniska upptagningar som
inte omfattas av tidigare lydelse och som lämnats ut för spridning före
ikraftträdandet bör därför omfattas också av tillämpningslagen i samma
mån som de faller under yttrandefrihetsgrundlagen till följd av dess
övergångsbestämmelser.
Regeln om hur skyldigheten enligt 3 kap. 13 § yttrandefrihets-
grundlagen att sätta ut ursprungsuppgifter skall fullgöras kan då inte
gälla (4 kap. 2 §) eftersom sådan skyldighet inte inträder enligt över-
gångsbestämmelserna till yttrandefrihetsgrundlagen. Inte heller regeln i
Prop. 1997/98:43
171
5 kap. 4 § om skyldighet att bevara exemplar kan gälla for sådana redan
spridda upptagningar eftersom det till följd av övergångsbestämmelserna
till yttrandefrihetsgrundlagen inte finns någon som är skyldig att utse
utgivare för sådana upptagningar.
3.
När det gäller ljudupptagningar innebär förslaget till ändring av yttrande-
frihetsgrundlagen att särbehandlingen av ljudupptagningar upphör. Fri-
villigheten att utse utgivare upphör alltså. De ändringar i tillämpningsla-
gen som gjorts i fråga om ljudupptagningar gäller 4 kap. 1 § och 5 kap.
4 §. I övergångsbestämmelserna till ändringarna i yttrandefrihetsgrundla-
gen föreskrivs i punkten 3 att de äldre föreskrifterna skall tillämpas på
ljudupptagningar som lämnats ut för spridning före ikraftträdandet. Det-
samma bör gälla också i fråga om ändringarna i denna lag.
7§
Innebörden av nuvarande lydelse av fjärde stycket i denna paragraf är att
ett radioprogram, en film eller en ljudupptagning som enligt 1 kap. 7 §
andra stycket tryckfrihetsförordningen i dess nuvarande lydelse skall
jämställas med en bilaga till skriften inte behöver levereras som bilaga
till en skrift av vilken pliktexemplar skall lämnas. Däremot kan leve-
ransplikt för sådana radioprogram, filmer eller ljudupptagningar förelig-
ga enligt reglerna för ljudradio- och TV-program, film, videogram och
fonogram. Förslaget till ändring av bilageregeln i 1 kap. 7 § andra stycket
tryckfrihetsförordningen innebär att även tekniska upptagningar med
enbart text eller stillbilder kommer att omfattas av den regeln. Sådana
upptagningar undantas därför från skyldigheten att leverera upptagningen
som bilaga till en leveranspliktig skrift.
Ändringarna innebär att alla sådana skildringar av bam i pornografisk
bild som avses i 16 kap. 10 a § brottsbalken kan förverkas oavsett under
vilka omständigheter en sådan skildring påträffas.
Eftersom utrymmet för att straffritt ta befattning med barnpornografi
har begränsats betydligt, har utrymmet för att underlåta förverkande in-
skränkts till situationer där ett förverkande är oskäligt. På så sätt kommer
förutsättningarna för att underlåta förverkande att motsvara vad som
gäller enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
Genom ändringarna i tredje stycket görs klart att lagen bara kan tilläm-
pas på en skildring som inte kan förverkas enligt allmänna regler, dvs.
Prop. 1997/98:43
172
när vare sig brottsbalkens eller varusmugglingslagens bestämmelser om Prop. 1997/98:43
förverkande är tillämpliga.
3§
Paragrafens uppräkning av varor som omfattas av lagen kompletteras
genom en ny punkt 13 med barnpornografi enligt förslaget till lag om
förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi.
4§
I paragrafens första stycke föreskrivs om anmälningsskyldighet för den
som inför eller utför vissa varor. Varorna anges genom hänvisning till
3 §. Hänvisningen i 4 § 2 utvidgas till att också avse 3 § 13, som gäller
barnpornografi.
7§
I paragrafens första stycke hänvisas till punkterna 1 samt 3-12 i 3 § när
det gäller tulltjänstemans rätt att undersöka transportmedel m.m. för
kontroll av att gällande villkor för införsel och utförsel av vissa varor
uppfyllts. Hänvisning skall också göras också till punkten 13 om barn-
pornografi.
Förslaget har behandlats i avsnitt 4.5.
Enligt lagen råder ett förbud att till Sverige införa eller från Sverige ut-
föra sådana bampomografiska skildringar som avses i 16 kap. 10 a §
brottsbalken. Beträffande straff för överträdelser av förbudet hänvisas i
andra stycket till varusmugglingslagens bestämmelser. Detta innebär att
förbudet omfattar alla sådana förfaranden som utgör brott mot va-
rusmugglingslagen.
173
Vår uppgift har varit att utreda på vilket sätt och med vilka medel barn-
pornografi bäst kan bekämpas. Vi har sålunda haft att undersöka på vilka
områden det krävs insatser for att på ett effektivt sätt förebygga att det
framställs och sprids bampomografiskt material. Med en sådan under-
sökning som utgångspunkt har vi haft att närmare överväga vilka änd-
ringar i lagstiftningen och vilka andra åtgärder som kan anses motiverade
for att förhindra förekomst och spridning av barnpornografi. Vi har haft
att studera hur polis-, tull- och åklagarmyndigheter agerar, då misstanke
uppstår om bampomografibrott, och hur de i sådana fall samverkar med
varandra och med JK. Särskilt har vi haft att överväga frågor om krimi-
nalisering av innehav och annan befattning med barnpornografi. Vi har
också haft att behandla frågan om en åldersgräns bör tas in i bestämmel-
sen om bampomografibrott.
Det är redan i dag straffbelagt som bampomografibrott att sprida bam-
pomografiska bilder och filmer. Det är också förbjudet att framställa så-
dant material i syfte att sprida det. Straffet är böter eller fängelse i högst
två år.
En förutsättning för straffbarhet är att gärningen inte med hänsyn till
omständigheterna är försvarlig.
I bestämmelsen om bampomografibrott anges inte någon uttrycklig ål-
dersgräns när det gäller att bestämma vad som avses med bam.
I 6 kap. BrB som innehåller bestämmelser om sexualbrott finns regler
som särskilt syftar till att ge bam och ungdomar skydd mot att utnyttjas
sexuellt. Det är sålunda förbjudet att ha sexuellt umgänge med den som
är under 15 år samt dessutom med den som är under 18 år och är ens av-
komling eller står under ens vårdnad. Vidare är det även i övrigt förbju-
det att förmå ett bam under 15 år att företa eller medverka i en handling
med sexuell innebörd. Inte heller far den som fyllt 15 men inte 18 år
förmås att medverka i en handling med sexuell innebörd, om handlingen
är ett led i framställning av en pornografisk bild eller utgör posering i
annat fall än när det är fråga om framställning av en bild.
Om bampomografibrott misstänks ha begåtts genom tryckt skrift eller
film, som omfattas av YGL, är det JK som skall utreda detta.
174
Bestämmelserna om bampomografibrott började tillämpas år 1980.
Under åren 1980-1990 dömdes på talan av JK en person för bampor-
nografibrott. Det var ett ärende som hade aktualiserats hos JK år 1980.
Under åren 1991-1997 kom ärendena att främst gälla framställningar
på videogram. Bortsett från de nedan nämnda Norrköpings- och Hud-
dingefallen avkunnades under angiven tid två domar för bampomogra-
fibrott och meddelades två beslut om konfiskering.
I det s.k. Huddingefallet inleddes förundersökning år 1992. Tre perso-
ner åtalades och dömdes för bampomografibrott. Sammanlagt var om-
kring tjugo personer aktuella i utredningen.
I det s.k. Norrköpingsfallet inleddes förundersökning år 1993. Åtal
väcktes mot elva personer. Mot tre av dessa har JK lagt ned åtalet. Tre
åtal har ogillats och JK har överklagat tingsrättens dom i ett av dessa fall.
I ett fall har meddelats en fällande dom som vunnit laga kraft. I de fyra
återstående fallen finns ännu inte något lagakraftvunnet avgörande.
Sammanlagt var femtio personer aktuella i utredningen.
Då bampomografiska skildringar förekommer i andra medier än tryckta
skrifter och filmer är det allmän åklagare som har att utreda om ett miss-
tänkt bampomografibrott har begåtts. Det gäller i dessa fall t.ex. vanliga
kamerabilder, teckningar och stillbilder i datamedier.
På talan av allmän åklagare har i fem fall under åren 1981-1995 med-
delats fällande domar för bampomografibrott.
Under medverkan av Rikskriminalpolisen och med bistånd av personal
vid Biografbyrån och vid den avdelning hos Bundeskriminalamt i Tysk-
land som har att utreda bampomografibrott har inom utredningen genom-
förts en undersökning av den barnpornografi som i vårt land har anträf-
fats i samband med brottsutredningar.
Materialet utgörs till övervägande del av skildringar på videofilm. Fil-
merna är till antalet drygt 750. De är kopior av olika ursprungsframställ-
ningar. Ursprungsmaterialet utgörs dels av smalfilmer och tryckta bilder
som på 1970-talet helt lagligt framställdes och såldes, dels av sedan bör-
jan av 1980-talet direkt på videofilm upptagna nya framställningar. Dessa
videofilmer har tagits upp i drygt 40 olika brottsfall vilka omfattar en
eller flera vid olika tidpunkter gjorda filmupptagningar. I två av fallen
har filmer gjorts i Sverige och skildrar sammanlagt fyra bam. De övriga
fallen är övervägande utländska men i ett fatal fall har ursprungslandet
inte ännu kunnat fastställas.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 1
175
I beslagen har också anträffats exemplar av de tidskrifter och smalfil-
mer som under 1970-talet gavs ut helt lagligt.
Vi anser att all befattning med barnpornografi skall kriminaliseras. Lag-
stiftningen måste dock utformas så att den inte hämmar seriöst inhäm-
tande av kunskaper om och opinionsbildning mot denna form av porno-
grafi. Befattning som med hänsyn till omständigheterna är forsvarlig bör
inte medföra ansvar.
Vi föreslår att det i brottsbalken skall införas förbud mot att överlåta,
upplåta och förevisa barnpornografi liksom att framställa och förvärva
sådan i syfte att begå nyss nämnda gärningar.
Det är otillfredsställande att personer skall kunna inneha bilder som sy-
nes skildra övergrepp på bam. Innehavet av en sådan bild är att se som en
fortgående kränkning av det enskilda avbildade barnet och även av bam i
allmänhet. På grund härav och då en kriminalisering av innehav skulle
utgöra en kraftfull markering från samhällets sida av att barnpornografi
inte tolereras föreslår vi att även innehav av barnpornografi skall vara
straffbelagt. För straffbarhet krävs att bilden är av verklighetstrogen ka-
raktär och visar ett bam som är inblandat i en handling med sexuell inne-
börd.
Som när det gäller våra övriga förslag till kriminaliseringar skall straff
inte ådömas om gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvar-
lig-
Spridd barnpornografi som har tagits i beslag i vårt land har övervägande
ursprungligen framställts utomlands. Vi har inte kunnat finna något be-
lägg för att barnpornografi, framställd i Sverige, skulle i kommersiella
former ha förts utomlands. Att så likväl kan ha skett eller kan komma att
ske i framtiden kan naturligtvis inte uteslutas.
Enskilda personer med intresse för bampomografiska filmer byter så-
dana även med personer i utlandet. Filmerna befordras med post eller
förs över gränsen i samband med utlandsresor.
Vi föreslår förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 1
176
I vissa fall kan bampomografibrottslighet tänkas vara av så allvarlig be- bilaga 1
skaffenhet att nu gällande straffmaximum på fängelse högst två år ter sig
otillräckligt. Man kan tänka sig fall där verksamheten bedrivits i stor om-
fattning och i vinstsyfte samt avsett bilder vari det framstår som om de
avbildade barnen utsätts för synnerligen smärtsamt våld. Vi föreslår att
det i sådana fall skall kunna dömas för grovt bampomografibrott och att
straffskalan för sådant brott skall omfatta fängelse från och med sex må-
nader till och med fyra år.
På de videofilmer med pornografiskt innehåll som säljs öppet är de av-
bildade personerna inte sällan till synes mycket unga men fullt pubertets-
utvecklade. Misstanke kan ibland uppstå om att de inte uppnått 18 års
ålder. Det är i dessa fall oftast fråga om filmer importerade från länder
där en lägre åldersgräns än 18 år tillämpas vid avgörande av frågan om
en bild skall anses vara bampomografisk.
I s.k. naturistfilmer, som också säljs öppet, kan det förekomma att
nakna bam skildras på ett så närgånget sätt att bilderna kommit att bli
bampomografiska.
Vi föreslår att befattning med barnpornografi som sker i yrkesmässig
verksamhet eller eljest i förvärvssyfte skall medföra ansvar även om gär-
ningen begås av oaktsamhet.
Den 1 januari 1995 förlängdes preskriptionstiden för sexualbrott mot
bam så att preskriptionstiden börjar löpa först från den dag då målsägan-
den fyller eller skulle ha fyllt 15 år. Denna reglering kom dock inte att
gälla för brottet sexuellt ofredande.
Vi föreslår att den särskilda preskriptionsregeln skall omfatta även
brottet sexuellt ofredande, om detta förövats mot ett bam under 15 år om
barnet är förövarens avkomling eller står under hans fostran eller för vars
vård eller tillsyn han har att svara på grund av myndighets beslut.
Vi anser att barnpornografi skall kunna förverkas närhelst det anträffas.
Vi föreslår därför att det nuvarande kravet på att materialet måste ha an-
träffats vid en förundersökning slopas.
177
12 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 43
Enligt nuvarande rättstillämpning anses en pornografisk bild vara bam-
pomografisk om någon av de avbildade inte är fullt pubertetsutvecklad.
Utgångspunkten för våra överväganden är att det är angeläget att ung-
domar under 18 års ålder inte skall utnyttjas för framställning av porno-
grafiska alster, även om de är fullt pubertetsutvecklade.
Det bör i sammanhanget noteras att enligt FN:s barnkonvention med
bam avses en person under 18 års ålder.
Emellertid skulle en ordning med endast en fixerad åldersgräns medfö-
ra avsevärda bevissvårigheter vid rättstillämpningen. Vi föreslår därför
en regel vari en 18-årsgräns kombineras med en regel om pubertetsut-
vecklingen så att med bam skall avses en person som är under 18 år eller
en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad. Det räcker med att
ett av definitionens båda led är uppfyllt för att en pornografisk bild ob-
jektivt sett skall utgöra barnpornografi.
Med anspelningspomografi avses pornografi i vilken vuxna personer
framställs som bam eller på annat sätt genom t.ex. olika roller eller attri-
but anspelar på bam. Vi föreslår inte att några straffrättsliga ingripanden
skall göras mot denna kategori av pornografiska framställningar.
Av vår undersökning av den barnpornografi som tagits i beslag i Sverige
framgår att denna till helt övervägande del utgörs av framställningar på
videofilm men att det också anträffats exemplar av de under 1970-talet
lagligt utgivna tidskrifterna och smalfilmema med barnpornografi.
Barnpornografi i tryckt skrift och på film som sprids till allmänheten
omfattas av TF respektive YGL.
För att vårt förslag till kriminalisering av ytterligare befattning med
barnpornografi skall komma att avse också sådant material som omfattas
av TF och YGL fordras att det görs ändringar i dessa grundlagar.
Olika lösningar är härvid tänkbara. Valet mellan dem bör bli beroende
av vilken av dem som kan antas komma att bäst motverka befattning med
den barnpornografi som faktiskt förekommer. Härvid far inte glömmas
bort att en viktig del i kampen mot företeelsen är den opinionsbildning
som enskilda och olika organisationer genom massmedia kan bedriva och
redan bedriver. Denna opinionsbildning är beroende av att information
om förekommande befattningar med barnpornografi verkligen avslöjas
och kan nå ut till offentligheten. För att så skall kunna ske på ett effektivt
sätt är det en förutsättning att de regler i TF och YGL som syftar till att
garantera just detta inte sätts ur spel. Här avses reglerna om anskaffar-
och meddelarfrihet, om anonymitetsskydd för anskaffare och meddelare,
Prop. 1997/98:43
Bilaga 1
178
om förbud mot censur och andra hindrande åtgärder och om ensamansva- Prop. 1997/98:43
ret för utgivaren. Bilaga 1
Under vårt utredningsarbete har fyra lagtekniska modeller varit aktu-
ella. Vår analys har visat att tre av dem i olika omfattning kommer i kon-
flikt med reglerna om anskaffar- och meddelarfrihet och anonymitets-
skydd samt med reglerna om förbud mot censur och andra hindrande
åtgärder. Med två av dem upphävs också systemet med ensamansvar.
Med det fjärde alternativet, av oss betecknat alternativ D, uppkommer
inte dessa olägenheter.
Bilder i tryckt skrift
Som framgått av det föregående har det i Sverige inte anträffats någon
annan tryckt barnpornografi än den som lagligt utgavs under 1970-talet.
Med vårt förslag till ändrade regler om konfiskering, som kommer att
beröras längre fram, kommer detta gamla tryckta material att kunna kon-
fiskeras när helst det anträffas.
Pomografibranschen har sedan länge upphört med att framställa barn-
pornografi. Att enskilda personer med intresse för innehav av barnporno-
grafi skulle börja med att framställa sådan med tryckpress synes osanno-
likt; särskilt som möjligheten finns att framställa filmer i färg enkelt och
billigt på video och att sprida materialet med datateknik.
Enligt vår mening kan det inte befaras att barnpornografi på nytt kom-
mer att börja framställas i tryckt skrift.
Vi har därför inte funnit att det är några sådana väsentliga fördelar att
vinna i kampen mot barnpornografi med att skilja ut sådant material från
tillämpningsområdet för TF eller att eljest särbehandla det inom TF:s ram
att detta skulle uppväga nackdelarna, nämligen en uppluckring av regler-
na om anskaffar- och meddelarfrihet, förbudet mot hindrande åtgärder
och om ensamansvaret.
Bilder på film
Som redan framgått är det här fråga om kopior av olika videofilmer. Ko-
piorna sprids i det fördolda mellan enskilda personer med intresse för
barnpornografi. En överlåtare har oftast inte kopior på lager utan fram-
ställer en ny kopia först när han har fått en begäran härom. Överlåtelser
sker inte i vinstsyfte. Utgiven ersättning används för att bekosta förvärv
av filmer för eget bruk.
Det har inte anträffats någon bampomografisk film märkt med ur-
sprungsuppgifter, vilket krävs vid utgivning enligt YGL.
Det sätt på vilket personer med intresse härför byter och överlåter fil-
mer mellan sig liknar mer privat korrespondens än utgivning för offent-
liggörande.
Vi anser därför att dessa filmer borde rensas ut från YGL:s tillämp-
ningsområde. Det kan ske genom att det i YGL föreskrivs att en film som
sprids till allmänheten på annat sätt än genom att spelas upp, måste vara
försedd med ursprungsuppgifter för att vara omfattad av YGL. Vi före-
slår att YGL ändras i enlighet härmed.
Alla filmer som saknar ursprungsuppgifter faller med vårt förslag utan-
för YGL:s tillämpningsområde. Det skulle göra det möjligt att i vanlig
lag kriminalisera innehav av alla sådana filmer oavsett innehåll. Enligt
vår mening bör det emellertid inte komma ifråga att kriminalisera inne-
hav av andra yttranden än bampomografiska bilder.
För att de åtgärder vi föreslår beträffande barnpornografi inte skall fa
"smittoeffekter" på filmer med annat innehåll föreslår vi att det i YGL
införs en bestämmelse om att det inte utan stöd av denna grundlag far
meddelas förbud mot innehav av filmer som saknar ursprungsuppgifter;
dock att det i vanlig lag far föreskrivas om straff för innehav av film som
innefattar skildring av bam i pornografisk bild.
Vi föreslår att bestämmelsen om bampomografibrott i den för TF och
YGL gemensamma brottskatalogen till sitt innehåll anpassas till den av
oss föreslagna nya utformningen av bampomografibrottet i brottsbalken.
Enligt vår mening bör för tryck- och yttrandefrihetsbrottet bampomogra-
fibrott generellt gälla att preskriptionstiden inte skall börja löpa förrän
pliktexemplar av en brottslig skildring levereras.
För att åtstadkomma detta föreslår vi viss ändring i lagen med före-
skrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens om-
råden och i pliktexemplarslagen.
De föreslagna ändringarna kommer att medföra att preskriptionstiden i
praktiken blir obegränsad när det gäller bampomografibrott som begås
genom tryckt skrift eller genom film som omfattas av YGL, eftersom
pliktexemplar aldrig lämnas av sådana framställningar.
Utgivna och redan spridda bampomografiska framställningar i medier
som omfattas av TF och YGL kan konfiskeras, om de är av verklighets-
trogen karaktär. Ytterligare förutsättning är att materialet har anträffats i
samband med en förundersökning och att innehavet inte med hänsyn till
omständigheterna är försvarligt.
Vi föreslår att dessa regler far stå kvar och utvidgas på så sätt att kravet
på att materialet skall ha anträffats vid en förundersökning tas bort.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 1
180
Reglerna i 36 kap. BrB om förverkande av egendom, företagsbot och
annan särskild rättsverkan av brott är tillämpliga på sådan barnpornografi
som faller under vanlig lag och sedan den 1 januari 1995 även på sådan
barnpornografi som omfattas av YGL. Vi forslår att motsvarande skall
gälla även vid bampomografibrott som avser skildring i tryckt skrift.
Vi har studerat hur polis-, tull- och åklagarorganisationema agerar i sam-
verkan med JK och med varandra när misstanke uppstår om bampomo-
grafibrott. Studien visar att arbetet utifrån de förutsättningar som gäller
bedrivs effektivt. För granskning av beslagtaget material har JK hittills
anlitat Biografbyrån.
Med vårt förslag till tydligare avgränsning av tillämpningsområdet för
YGL skulle praktiskt taget all förekommande barnpornografi omfattas av
endast vanlig lag. Det skulle medföra att JK inte länge skulle ha att be-
fatta sig med utredningar om misstänka bampomografibrott.
Utredningens undersökning av i vårt land anträffad barnpornografi har
givit kunskap om på vilket sätt bampomografiskt material bör angripas
vid utredningar om misstänkt bampomografibrott.
Rikskriminalpolisen har mot bakgrund av den vunna erfarenheten på-
börjat en översyn av sin organisation för bekämpning av bampomogra-
fibrott. Det gäller frågor om anskaffande av teknisk utrustning, om vilka
personella resurser som behövs samt om kommunikation och information
mellan Rikskriminalpolisen och de regionala och lokala polismyndighe-
terna i landet samt mellan dessa och motsvarande myndigheter i andra
länder.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 1
Vi föreslår att det i TF och YGL införs bestämmelser om att det i vanlig
lag får föreskrivas att enligt grundlagarna konfiskerade bampomografis-
ka framställningar far bevaras i ett referensregister. Som det nu är skall
sådana framställningar förstöras. Till registret skall också fa föras andra
bampomografiska framställningar. Materialet är som referensmaterial av
stor betydelse när det gäller att utreda nya misstänkta bampomogra-
fibrott. Det är dessutom viktigt som spår- och bevismaterial med avseen-
de bampomografibrott och skildrade sexualbrott mot bam.
181
Rikskriminalpolisen har enligt vad utredningen inhämtat för avsikt att
låta den personalgrupp som inom kriminalunderrättelsetjänsten ansvarar
för området sexuella övergrepp mot bam och barnpornografi ha hand om
granskning och detaljanalys av beslagtagna framställningar.
Avsikten är att nämnda befattningshavare skall utbildas till specialister
på att bedöma bampomografiskt material och snabbt kunna bistå de lo-
kala och regionala polismyndigheterna vid utredning om misstänkta
bampomografibrott.
Detta gör det också möjligt att fortlöpande fa referensregistret komp-
letterat med nytt anträffat material till nytta för redan inledda och framti-
da utredningar.
Rikspolisstyrelsen avser också att när det gäller frågor om sexuella
övergrepp mot bam och barnpornografi skapa en länk mellan den cent-
rala underrättelseenheten och de lokala polismyndigheterna genom att i
bilda en kontaktgrupp bestående av personal från den centrala enheten
och en eller två personer från varje län.
Polisutbildningen är för närvarande föremål för en genomgripande över-
syn. Vi har framhållit vikten av att det i den framtida utbildningen ges
erforderligt utrymme åt undervisning i ämnena sexuella övergrepp mot
bam och bampomografibrott.
Viss kompletterande utbildning kommer att ges för tullpersonal, om
den föreslagna lagstiftningen om förbud mot in- och utförsel av barnpor-
nografi genomförs.
Internationellt polissamarbete bedrivs inom Interpol. Europol är benäm-
ningen på det europeiska polissamarbete som beslutades år 1991 och som
hittills delvis kommit i gång genom inrättandet av Europofs Drug Unit
(EDU) vars mandat omfattar även bekämpning av bamsexhandel. Näm-
nas kan också den nordiske sambandsmannen med stationering i Thai-
land, Filippinerna och Sri Lanka.
Vår undersökning av den i Sverige anträffade barnpornografin har vi-
sat att nästan allt material saknar svensk anknytning. Samarbete måste
därför inledas med polismyndigheterna i de länder där de övergrepp som
bilderna visar kan antas ha begåtts för att brotten där skall kunna utredas
och eventuellt fortfarande pågående övergrepp avbrytas.
Det internationella tullsamarbetet är väl utbyggt och fungerar effektivt.
Svensk tull kan därför vid behov snabbt utvidga detta att gälla även tull-
brott avseende barnpornografi.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 1
182
Rikskriminalpolisen skall ta över ansvaret för den systematisering som
under utredningsarbetet skett av den i Sverige i samband med brottsut-
redningar anträffade barnpornografin. Vi föreslår att arbetsresultatet sna-
rast nyttiggörs internationellt. En organisation bör skapas för detta. Hu-
vudansvaret för projektet bör ligga hos Rikspolisstyrelsen.
Ett samarbete bör etableras mellan olika berörda länder för komplette-
ring av det i vårt land anträffade materialet med material från de andra
länderna. Informationen bör fortlöpande uppdateras.
Vi föreslår att regeringen i särskild ordning låter utreda ett sådant in-
ternationellt projekt.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 1
Enligt vår bedömning kommer de av oss förslagna lagändringarna inte att
medföra ökade kostnader för statsverket.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.
183
Prop. 1997/98:43
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs
dels att 16 kap. 10 a och 17 §§ samt 35 kap. 4 § brottsbalken skall ha
följande lydelse,
dels att det i balken skall införas två nya paragrafer, 16 kap. 10 aa §
och 10 ab §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 a §
Den som skildrar bam i pomo- Den som
grafisk bild med uppsåt att bilden 1. skildrar bam i pornografisk
sprides eller som sprider sådan bild bild med uppsåt att överlåta, upp-
av barn, dömes, om inte gärningen låta eller förevisa bilden,
med hänsyn till omständigheterna 2. överlåter, upplåter eller före-
är försvarlig, för barnpornogra- visar en skildring av barn i porno-
fibrott till böter eller fängelse i grafisk bild, eller
högst två år. 3. i syfte att begå en gärning som
sägs i 2 förvärvar en skildring av
barn i pornografisk bild, döms för
barnpornografibrott till böter el-
ler fängelse i högst två år.
Den som i annat fall än som sägs
i första stycket innehar eller efter-
frågar en skildring av barn i por-
nografisk bild, döms, om barnet på
bilden är inblandat i en handling
med sexuell innebörd och om bilden
är av verklighetstrogen karaktär,
för bampomografibrott till böter
eller fängelse högst sex månader.
Om en gärning som avses i första
eller andra stycket med hänsyn till
omständigheterna är försvarlig
skall den inte medföra ansvar.
Med barn avses en person under
18 år eller en person vars puber-
tetsutveckling inte är fullbordad.
10 aa §
År ett brott som avses i 10 a §
första stycket att anse som grovt
skall dömas för grovt barnporno-
184
grafibrott till fängelse lägst sex
månader och högst fyra år. Vid
bedömande av om brottet är grovt
skall särskilt beaktas om det har
bedrivits i stor omfattning och i
vinstsyfte samt avsett bilder i vilka
det framstår som om barn utsätts
för synnerligen smärtsamt våld.
10 ab §
Den som i yrkesmässig verksam-
het eller annars i förvärvssyfte av
oaktsamhet begår gärning som sägs
i 10 a § första stycket döms till bö-
ter eller fängelse i högst två år.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 2
17
För förberedelse eller stämpling
till eller underlåtenhet att avslöja
myteri döms till ansvar enligt vad
som sägs i 23 kap. Detsamma skall
gälla försök eller förberedelse till
grovt dobbleri.
För förberedelse eller stämpling
till eller underlåtenhet att avslöja
myter döms till ansvar enligt vad
som sägs i 23 kap. Detsamma skall
gälla försök eller förberedelse till
grovt dobbleri och försök till sådant
bampomografibrott som avses i 10
a § första stycket 3 och försök till
grovt bampomografibrott enligt 10
a § första stycket 3 och 10 aa §.
4§
De i 1 § bestämda tiderna skall räknas från den dag brottet begicks.
Förutsätts for ådömande av påföljd att viss verkan av handlingen inträtt,
skall tiden räknas från den dag då sådan verkan inträdde.
Har brott som avses i 6 kap. 1-4
och 6 §§ eller försök till sådana
brott begåtts mot bam under femton
år skall de i 1 § bestämda tiderna
räknas från den dag målsäganden
fyller eller skulle ha fyllt femton år.
Har brott som avses i 6 kap. 1-4
och 6 §§ eller försök till sådana
brott begåtts mot bam under femton
år skall de i 1 § bestämda tiderna
räknas från den dag målsäganden
fyller eller skulle ha fyllt femton år.
Detsamma skall gälla brott som
avses i 6 kap. 7 f första och tredje
stycket när någon begått sådant
brott mot den som är hans avkom-
ling eller står under hans fostran
eller för vars vård eller tillsyn han
har att svara på grund av myndig-
hets beslut.
185
Om vid bokföringsbrott, som ej är ringa, den bokföringsskyldige inom
fem år från brottet har försatts i konkurs, fått eller erbjudit ackord eller
inställt sina betalningar, skall tiden räknas från den dag då detta skedde.
Om den bokföringsskyldige inom fem år från brottet blivit föremål för
skatte- eller taxeringsrevision, skall tiden räknas från den dag då revisio-
nen beslutades.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 2
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Bestämmelsen i 35 kap. 4 § andra stycket andra meningen tillämpas
även på brott som har begåtts för ikraftträdandet om inte möjligheten att
ådöma påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.
186
Härigenom föreskrivs följande.
1 § En skildring av bam i pornografisk bild far inte införas till eller utfö-
ras från landet om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är
försvarlig. Med bam avses en person under 18 år eller en person vars
pubertetsutveckling inte är fullbordad.
2 § Bestämmelser om ansvar för olovlig införsel och utförsel av en skild-
ring av bam i pornografisk bild finns i lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
187
Härigenom föreskrivs att 3, 4 och 7 §§ skall ha följande lydelse.
3§
Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:
1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och
produkter som avses i lagen (1991:341) om strategiska produkter,
2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning
av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen,
3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),
4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),
5. injektionssprutor och kanyler,
6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel,
7. springstiletter, springknivar, knogjäm, kaststjämor, riv- eller nit-
handskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,
8. kulturföremål som avses i 5 kap. 4-6 §§ lagen (1988:950) om kul-
turminnen m.m.,
9. hundar och katter för annat ändamål än handel,
10. spritdrycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738) och
tobaksvaror vid kontroll av åldersgränsen i 13 § tobakslagen (1993:581),
11. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfan, fisk och reptiler,
12. andra djur än sadana som an-
ges ovan och produkter av djur, om
det finns särskild anledning att
misstänka att smittsam sjukdom
förekommer, att djuret eller djur-
produkten på annat sätt utgör en
allvarlig hälsorisk för människor
eller djur, att medföljande dokum-
ment är ofullständiga eller felakti-
ga, att erforderliga dokument sak-
nas eller att de villkor som i övrigt
gäller för införseln inte är uppfyll-
da.
12. andra djur än sådana som an-
ges ovan och produkter av djur, om
det finns särskild anledning att
misstänka att smittsam sjukdom
förekommer, att djuret eller djur-
produkten på annat sätt utgör en
allvarlig hälsorisk för människor
eller djur, att medföljande doku-
ment är ofullständiga eller felakti-
ga, att erforderliga dokument sak-
nas eller att de villkor som i övrigt
gäller för införseln inte är uppfyll-
da,
13.barnpornografi enligt lagen
(1999:00) om förbud mot införsel
och utförsel av barnpornografi.
4§
Anmälningsskyldighet föreligger
1. för den som utan erforderligt tillstånd, eller med stöd av tillstånd
som föranletts av vilseledande uppgift, från ett annat EU-land till Sverige
inför eller från Sverige till ett sådant land utför en vara som avses i 3 § 3,
5-8 och 10,
188
2. för den som från ett annat EU-
land till Sverige inför eller från
Sverige till ett sådant land utför en
vara som avses i 3 § 1, 4, 9, 11 och
12.
2. för den som från ett annat EU-
land till Sverige inför eller från
Sverige till ett sådant land utför en
vara som avses i 3 § §, 4, 9 och 11-
13.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 2
Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Generaltullstyrelsen
far meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten.
För kontroll av att anmälnings-
skyldigheten enligt denna lag, eller
enligt lagen (1994:1565) om be-
skattning av privatinförsel av alko-
holdrycker och tobaksvaror från ett
land som är medlem i Europeiska
unionen, fullgjorts riktigt och full-
ständigt, samt för kontroll av att
gällande villkor för in- eller utförsel
av sådana varor som anges i 3 § 1
och 3-72 uppfyllts, far en tull-
jänstean undersöka
1. transportmedel, containrar, lådc
förvaras vid införsel från eller utförs
För kontroll av att anmälnings-
skyldigheten enligt denna lag, eller
enligt lagen (1994:1565) om be-
skattning av privatinförsel av alko-
holdrycker och tobaksvaror från ett
land som är medlem i Europeiska
unionen, fullgjorts riktigt och full-
ständigt, samt för kontroll av att
gällande villkor för in- eller utförsel
av sådana varor som anges i 3 § 1
och 3-73 uppfyllts, far en tull-
tjänsteman undersöka
r och andra utrymmen där varor kan
:1 till ett annat EU-land,
2. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och
liknande som medförs av en resande vid inresa från eller utresa till ett
annat EU-land, eller av den som kan anmanas att stanna enligt 5 § första
stycket 2.
Ytterligare bestämmelser om befogenheter bl.a. avseende kroppsvisi-
tation och kroppsbesiktning finns i lagen (1960:418) om straff för va-
rusmuggling.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999
189
Härigenom föreskrivs i fråga om tryckfrihetsförordningen att 7 kap. 4 §,
7 kap. 7 § och 9 kap. 3 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§
Med beaktande av det i 1 kap. angivna syftet med en allmän tryckfrihet
skall såsom tryckfrihetsbrott anses följande gärningar, om de begås ge-
nom tryckt skrift och är straffbara enligt lag:
1. högförräderi, förövat med uppsåt att riket eller del därav skall med
våldsamma eller eljest lagstridiga medel eller med utländskt bistånd läg-
gas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller
att del av riket skall sålunda lösryckas eller att åtgärd eller beslut av
statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten skall med
utländskt bistånd framtvingas eller hindras, såframt gärningen innebär
fara för uppsåtets förverkligande;
försök, förberedelse eller stämpling till sådant högförräderi;
2. krigsanstiftan, såframt fara för att riket skall invecklas i krig eller
andra fientligheter framkallas med utländskt bistånd;
3. spioneri, varigenom någon för att gå främmande makt till handa
obehörigen befordrar, lämnar eller röjer uppgift rörande försvarsverk,
vapen, förråd, import, export, tillverkningssätt, underhandlingar, beslut
eller något förhållande i övrigt, vars uppenbarande för främmande makt
kan medföra men för totalförsvaret eller eljest för rikets säkerhet, vare
sig uppgiften är riktig eller ej;
försök, förberedelse eller stämpling till sådant spioneri;
4. obehörig befattning med hemlig uppgift, varigenom någon utan
syfte att gå främmande makt till handa obehörigen befordrar, lämnar eller
röjer uppgift rörande något förhållande av hemlig natur, vars uppenba-
rande för främmande makt kan medföra men för rikets försvar eller för
folkförsörjningen vid krig eller av krig föranledda utomordentliga för-
hållanden eller eljest för rikets säkerhet, vare sig uppgiften är riktig eller
ej;
försök eller förberedelse till sådan obehörig befattning med hemlig
uppgift;
stämpling till sådant brott, om detta är att anse som grovt, vid vilken
bedömning särskilt skall beaktas om gärningen innefattade till handagå-
ende av främmande makt eller var av synnerligen farlig beskaffenhet
med hänsyn till pågående krig eller rörde förhållande av stor betydelse
eller om den brottslige röjde vad som på grund av allmän eller enskild
tjänst betrotts honom;
5. vårdslöshet med hemlig uppgift, varigenom någon av grov oaktsam-
het begår gärning som avses under 4;
6. uppror, förövad med uppsåt att statsskicket skall med vapenmakt
eller eljest med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut
av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten skall
Prop. 1997/98:43
Bilaga 2
190
sålunda framtvingas eller hindras, såframt gärningen innebär fara för
uppsåtets förverkligande;
försök, förberedelse eller stämpling till sådant uppror;
7. landsförräderi eller landssvek, i vad därigenom, då riket är i krig el-
ler eljest i lag meddelade bestämmelser om sådant brott äger tillämpning,
någon missleder eller förråder dem som är verksamma för rikets försvar
eller förleder dem till myteri, trolöshet eller modlöshet, förråder egendom
som är av betydelse för totalförsvaret eller begår annan liknande förrä-
disk gärning som är ägnad att medföra men för totalförsvaret eller inne-
fattar bistånd åt fienden;
försök, förberedelse eller stämpling till sådant landsförräderi eller
landssvek;
8. landsskadlig vårdslöshet, i vad därigenom någon av oaktsamhet be-
går gärning som avses under 7;
9. ryktesspridning till fara för rikets säkerhet, varigenom, då riket är i
krig eller eljest i lag meddelade bestämmelser om sådant brott äger till-
lämpning, någon sprider falska rykten eller andra osanna påståenden,
som är ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet, eller till främmande
makt framför eller låter framkomma sådana rykten eller påståenden eller
bland krigsmän sprider falska rykten eller andra osanna påståenden som
är ägnade att framkalla trolöshet eller modlöshet;
10. uppvigling, varigenom någon uppmanar eller eljest söker förleda
till brottslig gärning, svikande av medborgerlig skyldighet eller ohör-
samhet mot myndighet eller åsidosättande av vad som åligger krigsman i
tjänsten;
11. hets mot folkgrupp, varigenom någon hotar eller uttrycker missakt-
ning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning
på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse;
12. bampomografibrott, varige- 12. bampomografibrott, varige-
nom någon skildrar bam i pomo- nom någon skildrar bam, varmed
grafisk bild med uppsåt att bilden avses en person under 18 år eller
sprides, om inte gärningen med en person vars pubertetsutveckling
hänsyn till omständigheterna är inte är fullbordad, i pornografisk
försvarlig, bild med uppsåt att överlåta, upp-
låta eller förevisa bilden, om inte
gärningen med hänsyn till omstän-
digheterna är försvarlig;
13. olaga våldsskildring, varigenom någon i bild skildrar sexuellt våld
eller tvång med uppsåt att bilden sprids, om inte gärningen med hänsyn
till omständigheterna är försvarlig;
14. förtal, varigenom någon utpekar annan såsom brottslig eller klan-
dervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att ut-
sätta denne för andras missaktning, och, om den förtalade är avliden,
gärningen är sårande för de efterlevande eller eljest kan anses kränka den
frid, som bör tillkomma den avlidne, dock ej om det med hänsyn till om-
ständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken och han visar att
uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den;
Prop. 1997/98:43
Bilaga 2
191
15. förolämpning, varigenom någon smädar annan genom kränkande
tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot ho-
nom.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 2
7§
Tryckt skrift, som innefattar Tryckt skrift som innefattar ett
tryckfrihetsbrott, må konfiskeras. tryckfrihetsbrott får konfiskeras. Är
brottet barnpornografibrott gäller
om särskild rättsverkan i övrigt vad
som föreskrivs i lag.
Konfiskering av tryckt skrift innebär att alla för spridning avsedda ex-
emplar av skriften skola förstöras samt att med formar, stenar, stereoty-
per, plåtar och andra dylika, uteslutande för tryckningen av skriften an-
vändbara materialier skall så förfaras att missbruk därmed ej kan ske.
Konfiskering far också ske i an-
nat fall av en tryckt skrift som inne-
fattar en skildring av bam i porno-
grafisk bild av verklighetstrogen
karaktär, om inte innehavet med
hänsyn till omständigheterna är
försvarligt. Konfiskering innebär då
att samtliga exemplar av skriften
som påträffats i samband med en
förundersökning skall förstöras.
Konfiskering far också ske annat
fall av en tryckt skrift som innefat-
tar en skildring av bam i pornogra-
fisk bild av verklighetstrogen ka-
raktär, om inte innehavet med hän-
syn till omständigheterna är för-
svarligt. Konfiskering innebär då
att samtliga exemplar av skriften
som påträffats skall förstöras.
I lag får föreskrivas att tryckt
skrift som konfiskerats skall beva-
ras.
3§
Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott skall väckas, i fråga om periodisk
skrift för vilken vid utgivningen gällde utgivningsbevis inom sex måna-
der och i fråga om annan skrift inom ett år från det skriften utgavs, vid
påföljd att skriften eljest är från sådant åtal fri. Utan hinder av vad nu
sagts må dock, sedan allmänt åtal inom nämnda tid blivit väckt, nytt åtal
väckas mot annan, som är för brottet ansvarig.
Vad i lag är stadgat om tid, inom vilken brott skall beivras för att på-
följd för brott ej skall anses bortfallen, gälle även i fråga om tryckfrihets-
brott.
I lag får i fråga om barnporno-
grafibrott förskrivas att skrift, såvitt
avser beräkningen av de tider som
anges i första och andra styckena,
inte skall anses utgiven förrän den
har lämnats för registrering hos en
myndighet.
192
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 2
13 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 43
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 10 §, 3 kap. 13 § och 5 kap. 6 § yttrande-
frihetsgrundlagen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 8
Prop. 1997/98:43
Bilaga 2
Grundlagen är tillämplig på så-
dana filmer och ljudupptagningar
som sprids till allmänheten genom
att spelas upp, säljas eller tillhan-
dahållas på annat sätt.
Grundlagen är tillämplig på
1. ljudupptagningar som sprids
till allmänheten genom att spelas
upp, säljas eller tillhandahållas på
annat sätt.
2. filmer som sprids till allmän-
heten genom att spelas upp, och
3. filmer som sprids till allmän-
heten genom att säljas eller tillhan-
dahållas på annat sätt än genom att
spelas upp om i filmen är intaget
och på höljet där sådant förekom-
mer är anbringat tydliga uppgifter
om vem som har låtit framställa
filmen samt om när, var och av vem
exemplaren har framställts.
Det får inte utan stöd i denna
grundlag förekomma att myndig-
heter och andra allmänna organ på
grund av innehållet förbjuder inne-
hav av filmer som saknar sådana
uppgifter som avses i första stycket
3. Genom lag får dock föreskrivas
om sådant förbud för filmer som
innefattar skildring av barn i por-
nografisk bild.
13 §
Sådana exemplar av filmer och ljudupptagningar, som framställs i landet
och är avsedda för spridning här, skall förses med tydliga uppgifter om
vem som har låtit framställa filmen eller ljudupptagningen samt om när,
var och av vem exemplaren har framställts. Närmare bestämmelser om
detta får meddelas i lag.
Den som framställer en film eller en ljudupptagning och därvid upp-
såtligen eller av oaktsamhet bryter mot första stycket eller bestämmelser
som avses där skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år.
Den som sprider en film eller ljudupptagning som saknar någon upp-
gift som är föreskriven i första stycket skall, om det sker uppsåtligen eller
194
av oaktsamhet, dömas till penningböter. Detsamma skall gälla om en
sådan uppgift är oriktig och spridaren känner till detta.
Den som sprider en film eller en ljudupptagning trots att han vet att
den enligt denna grundlag har tagits i beslag eller konfiskerats skall dö-
mas till böter eller fängelse i högst ett år.
I 1 kap. 10 § finns bestämmelser
om utsättande av uppgifter som
avses i första stycket på film som
sprids till allmänheten på annat
sätt än genom att spelas upp.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 2
5 kap.
En film eller ljudupptagning som innefattar ett yttrandefrihetsbrott far
konfiskeras. Är brottet olaga våldsskildring eller bampomografibrott
gäller om särskild rättsverkan i övrigt vad som föreskrivs i lag.
Vid konfiskering skall alla exemplar som är avsedda för spridning för-
störas. Dessutom skall tillses att föremål som kan användas särskilt för
att mångfaldiga filmen eller ljudupptagningen inte skall kunna användas
för att framställa ytterligare exemplar.
Konfiskering far också ske i an-
nat fall av en film som innefattar en
skildring av bam i pronografisk
bild av verklighetstrogen karaktär,
om inte innehavet med hänsyn till
omständigheterna är försvarligt.
Konfiskering innebär då att samtli-
ga exemplar av filmen som påträf-
fas i samband med en förundersök-
ning skall förstöras.
Konfiskering får också ske i an-
nat fall av en film som innefattar en
skildring av bam i pornografisk
bild av verklighetstrogen karaktär,
om inte innehavet med hänsyn till
omständigheterna är försvarligt.
Konfiskering innebär då att samtli-
ga exemplar av filmen som påträf-
fas skall förstöras.
I lag får föreskrivas att film som
konfiskerats skall bevaras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
195
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
dels att 4 kap. 2 § och 5 kap. 8 § skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas en ny paragraf, 4 kap. 8 a §. av följande lydel-
se.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2
Den skyldighet att lämna upp-
gifter om vem som har låtit fram-
ställa en film eller en ljudupptag-
ning samt om när, var och av vem
exemplaren har framställts som
föreskrivs i 3 kap. 13 § yttrandefri-
hetsgrundlagen skall fullgöras ge-
nom att uppgifterna intas i själva
filmen eller ljudupptagningen eller
anbringas på dennas kassett eller
motsvarande hölje.
§
Den skyldighet att lämna upp-
gifter om vem som har låtit fram-
ställa en film eller en ljudupptag-
ning samt om när, var och av vem
exemplaren har framställts som
föreskrivs i 3 kap. 13 § yttrandefri-
hetsgrundlagen skall fullgöras ge-
nom att uppgifterna intas i själva
filmen eller ljudupptagningen och
anbringas på dennas kassett eller
motsvarande hölje.
8§
Ett videogram som inte har getts
in till Statens biografbyrå för
granskning enligt lagen (1990:886)
om granskning och kontroll av fil-
mer och videogram skall anses ha
lämnats ut för spridning först när
pliktexemplar enligt lagen
(1993:1392) om pliktexemplar av
dokument har lämnats.
En film som inte har getts in till
Statens biografbyrå för granskning
enligt lagen (1990:886) om gransk-
ning och kontroll av filmer och vi-
deogram skall anses ha lämnats ut
för spridning först när pliktexemp-
lar enligt lagen (1993:1392) om
pliktexemplar av dokument har
lämnats.
8a§
I fråga om bampomografibrott i
tryckt skrift skall skriften anses ut-
given först när pliktexemplar enligt
lagen (1993:1392) om pliktexemp-
lar av dokument har lämnats.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
196
Härigenom föreskrivs att lagen (1994:1478) om förverkande av barnpor-
nografi skall ha följande lydelse.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
En skildring av bam i pornogra-
fisk bild som påträffas i samband
med en förundersökning skall för-
klaras förverkad, om skildringen är
av verklighetstrogen karaktär och
det inte finns särskilda skäl mot att
En skildring av bam i pornogra-
fisk bild som påträffas skall förkla-
ras förverkad, om skildringen är av
verklighetstrogen karaktär och det
inte finns särskilda skäl mot att den
förverkas.
den förverkas.
Utöver bestämmelserna i denna lag gäller vad som i allmänhet är före-
skrivet om beslag och om förverkande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
197
Härigenom föreskrivs följande
1 § I denna lag ges bestämmelser om ett särskilt för riket gemensamt ar-
kiv för bevarande av bampomografiska framställningar för att underlätta
utredningar om sexualbrott mot bam och om bampomografibrott.
2 § Bampomografiska framställningar som har konfiskerats enligt 7 kap.
7 § tryckfrihetsförordningen och 5 kap. 6 § yttrandefrihetsgrundlagen
eller förverkats enligt lagen (1994:1478) om förverkande av barnporno-
grafi eller enligt vad som i allmänhet är föreskrivet om förverkande far
tillföras det särskilda arkivet.
Det särskilda arkivet får tillföras även andra bampomografiska fram-
ställningar.
3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om arkivmyndighet, leveransskyldighet och arkiv-
vård.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
198
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1392) om pliktexemplar av
dokument att det skall införas en ny rubrik och en ny paragraf, 19 a §, av
följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse Särskild föreskrift for barnpor- 19 a § I fråga om bampomografibrott |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
199
Följande anmodade remissinstanser har avgett yttrande över Bampomo-
grafiutredningens betänkande Barnpornografifrågan Innehavskriminali-
sering m.m. (SOU 1997:29): Riksdagens ombudsmän (JO), Svea hovrätt,
Hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, Göteborgs
tingsrätt, Trollhättans tingsrätt, Umeå tingsrätt, Kammarrätten i Stock-
holm, Kammarrätten i Göteborg, Justitiekanslern, Domstolsverket, Riks-
åklagaren, Rikspolisstyrelsen, Brottsoffermyndigheten, Datainspektio-
nen, Svenska UNICEF-kommittén, Röda korset, Socialstyrelsen, Barn-
ombudsmannen, Generaltullstyrelsen, Statens skolverk, Högskoleverket,
Arkivet för ljud och bild, Institutionen för journalistik, medier och kom-
munikation vid Stockholms universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid
Uppsala universitet, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet,
Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs
universitet, Statens Biografbyrå, Svenska kyrkans centralstyrelse, Rädda
Barnen, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska Lä-
karesällskapet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Television AB, Sven-
ska Journalistförbundet, Svenska Tidningsutgivareföreningen, Bam- och
ungdomspsykiatriska kliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping,
BRIS-Bamens rätt i samhället, ECPAT Sverige, Föreningen Sveriges
socialchefer, Manliga nätverket, Riksförbundet för sexuell upplysning,
Riksförbundet Hem och Skola, Sveriges Distributörer av Institutionell
Film och Video, Sveriges domareförbund, Sveriges Psykologförbund och
Våldsskildringsrådet.
Till Svea hovrätts yttrande har fogats en särskild mening av hov-
rättspresidenten Johan Hirschfeldt. Riksåklagaren har överlämnat yttran-
den från åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Följande remissinstanser har beretts tillfälle men avstått från att yttra
sig över betänkandet: Brottsförebyggande rådet, Handikappförbundens
Samarbetsorgan, Allmänhetens pressombudsman, Pressens opinions-
nämnd, Amnesty intemational, Elevorganisationen i Sverige, Föreningen
Grävande Journalister, Föreningen Sveriges Filmproducenter, Landsrådet
för svenska ungdomsorganisationer, Medborgarrättsrörelsen, Publicist-
klubben och TV 4 AB.
Utöver anmodade remissinstanser har följande avgett yttranden: Jäm-
ställdhetsombudsmannen, ledamöterna vid Juridiska fakultetsnämnden
vid Stockholms universitet professorerna Peter Seipel, Jan Ramberg och
Madeleine Leijonhufvud samt bitr, professorn Wiweka Wamling-Nerep,
Sveriges Författarförbund, Adoptionscentrum, Akademikerförbundet
SSR, Alla Kvinnors Hus, Bam- och ungdomspsykiatriska kliniken i
Växjö, Centerkvinnoma, DIAKONIA, Ensamstående mammors rättig-
heter i samhället, Folkaktionen mot Pornografi, Fredrika-Bremer-
Förbundet, Föreningen Sveriges Ungdomsmottagningar, Föreningen
SCI/Stödcentrum mot incest, Husmodersförbundet Hem och Samhälle,
IOGT-NTOs Juniorförbund, KFUK-KFUMs riksförbund, Kristdemokra-
tiska Kvinnoförbundet, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, Meto-
distkyrkans Ungdomsförbund, Riksförbundet för sexuellt likaberättigan-
de, Riksföreningen för Bamsjuksköterskor, Riksföreningen för skolhäl-
Prop. 1997/98:43
Bilaga 3
200
sovård, Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige, Samverkansforum
för kvinnor i Sverige, Statstjänstemannaförbundet, Stockholms Tjejjour,
Svenska Baptisternas Ungdomsförbund, Svenska flyktingrådet, Svenska
Handikappidrottsförbundet, Svenska Kyrkans Unga, Sveriges Kommu-
naltjänstemannaförbund, Sveriges Kristna Råd och Sveriges Frikyrko-
samråd, Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund, Unga Örnars Riks-
förbund samt Växjö Aktionsgrupp Mot Pornografi.
Vidare har ett stort antal skrivelser, namnlistor och andra yttranden in-
kommit från enskilda och organisationer.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 3
201
Kommitténs uppdrag kan delas upp i fyra delar;
-frågan om grundlagsskydd för yttrandefriheten i nya medier inklusive
frågan om tydligare avgränsning av grundlagens tillämpningsområde
beträffande videogram med anledning av problem med s.k. skräddar-
sydda videogram,
-frågan om räckvidden i tiden av grundlagarnas förbud mot censur och
hindrande åtgärder när ny teknik används vid tillkomsten av framställ-
ningar som omfattas och kan komma att omfattas av grundlagarnas
skydd,
-frågan om förhållandet mellan offentlighetsprincipen å ena sidan och
reglerna i tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen
(YGL) om beslag och konfiskering å andra sidan samt
-frågan om förlängning av preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet
hets mot folkgrupp.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 4
Kommittén skall analysera i vilken omfattning nya medieformer omfattas
av TF och YGL och utreda behovet av ett grundlagsskydd efter de tryck-
frihetsrättsliga grundsatserna för yttrandefriheten i nya medieformer som
används till att förmedla yttranden och annan information till allmänhe-
ten. Kommittén bör föreslå de grundlagsändringar och andra lagändring-
ar den finner motiverade.
Kommittén har undersökt vilka nya tekniker som kan användas för
kommunikation med allmänheten. Teknikerna har delats in i nya fysiska
databärare och ny kommunikation med hjälp av elektromagnetiska vågor.
TF gäller för skrift som framställts i tryckpress och skrift som mång-
faldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt för-
farande om utgivningsbevis gäller för skriften eller den försetts med vis-
sa uppgifter om mångfaldigandet. TF innehåller också en regel (1 kap. 7
§ andra stycket, här kallad bilageregeln) som ger skydd åt radioprogram,
film eller ljudupptagning som avses i YGL när dessa medier används av
ägaren till en periodisk skrift för att oförändrat sprida innehållet i skrif-
ten. Enligt regeln skall dessa medier i ett sådant fall jämställas med en
bilaga till skriften.
YGL gäller för ljudradio, television och vissa liknande överföringar,
filmer, videogram och andra upptagningar av rörliga bilder samt ljud-
202
upptagningar. Med vissa liknande överföringar avses andra sändningar
som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor än ljudradio och televi-
sion, t.ex. telefax och videotex, det senare var vid tillkomsten av YGL en
benämning på en slags databas. YGL innehåller också i 1 kap.
9 § en regel som ger grundlagsskydd åt databaser varigenom allmänheten
tillhandahålls upplysningar på begäran med hjälp av elektromagnetiska
vågor om databasen drivs av en redaktion för en tryckt periodisk skrift
eller för radioprogram, ett företag för framställning av filmer eller ljud-
upptagningar eller en nyhetsbyrå och mottagaren inte kan ändra innehål-
let i registret (här kallad databasregeln).
Nya fysiska databärare
När det gäller nya fysiska databärare har kommittén funnit att sådana
databärare med enbart text och/eller stillbilder, t.ex. cd-romskivor, inte
omfattas av vare sig TF eller YGL eftersom de inte är skrift som fram-
ställts i tryckpress eller skrift som mångfaldigats på något av de sätt som
sägs i 1 kap. 5 § TF och de inte heller är upptagningar av rörliga bilder
eller ljud som omfattas av YGL. Kommittén har också funnit att det be-
träffande fysiska databärare med andra kombinationer av text, stillbilder,
rörliga bilder och ljud än text och stillbilder inte klart framgår av YGL
om de omfattas av denna grundlag eller inte men att det inte är osannolikt
att de omfattas av YGL.
Ny kommunikation med hjälp av elektromagnetiska vågor
När det gäller ny kommunikation med hjälp av elektromagnetiska vågor
behandlar kommittén elektronisk post och elektroniska anslagstavlor,
informationsdatabaser, telefax, text-TV, digital TV, digital radio och be-
talteletjänster av olika slag. När det gäller frågan om dessa tekniker om-
fattas av TF eller YGL är frågan närmare bestämt om de faller under
tillämpningsområdet för någon av följande regler; huvudregeln om ra-
dioprogram i 1 kap. 6 § YGL, databasregeln i 1 kap. 9 § samma grundlag
eller bilageregeln i 1 kap. 7 § TF.
Beträffande huvudregeln om radioprogram i 1 kap. 6 § YGL konstate-
rar kommittén att denna gäller för sändningar med hjälp av elektromag-
netiska vågor som är riktade till allmänheten. Beträffande rekvisitet
”riktad till allmänheten” anser kommittén att detta betyder att sändningen
skall vara riktad till en vid krets av mottagare som i princip är öppen för
envar. Kommittén konstaterar också att sändningen måste startas av av-
sändaren för att omfattas av 1 kap. 6 § YGL; om sändningen startas av
mottagaren faller den utanför denna paragraf.
När det gäller databasregeln i 1 kap. 9 § YGL konstaterar kommittén
att även denna paragraf gäller för sändningar som sker med hjälp av
elektromagnetiska vågor om allmänheten därigenom på begäran tillhan-
dahålls upplysningar direkt ur ett register för automatisk databehandling
och det är ett sådant massmedieföretag som anges i paragrafen som om-
besörjer tillhandahållandet och mottagaren inte kan ändra innehållet i
Prop. 1997/98:43
Bilaga 4
203
registret. Kommittén anser att rekvisitet ”på begäran” i paragrafen inne-
bär att mottagaren startar sändningen. Det är därvid utan betydelse om
det finns flera meddelanden att välja bland eller inte.
Beträffande bilageregeln i TF (1 kap. 7 § andra stycket), anser kom-
mittén att uttrycket ”i form av ett radioprogram, en film eller en ljud-
upptagning som avses i yttrandefrihetsgrundlagen” innebär att även så-
dana sändningar från databaser som avses i 1 kap. 9 § YGL och som allt-
så sker på begäran omfattas av bilageregeln under förutsättning att det är
ägaren till en periodisk skrift som tillhandahåller skriftens innehåll oför-
ändrat på detta sätt.
Vid tillämpningen av ovannämnda grundlagsregler med den tolkning
som här redovisats på ny kommunikation med hjälp av elektromagne-
tiska vågor har kommittén kommit till följande resultat.
Elektronisk post som sänds till en vid krets av mottagare som i princip
är öppen för envar omfattas av huvudregeln om radioprogram, 1 kap. 6 §
YGL. Den kan därmed också omfattas av bilageregeln i 1 kap. 7 § TF om
det är ägaren till en periodisk skrift som sprider eller låter sprida skriftens
innehåll oförändrat på detta sätt. Sändning av elektronisk post kan enligt
kommitténs definition av elektronisk post inte startas av mottagaren.
Elektronisk post kan därför inte omfattas av databasregeln.
Beträffande elektroniska anslagstavlor konstaterar kommittén att sänd-
ning från sådana anslagstavlor startas av mottagaren. Anslagstavlorna
kan därför inte omfattas av huvudregeln om radioprogram i YGL. Vidare
anser kommittén att om anslagstavlan är anordnad så att användarna kan
föra in material i anslagstavlan så att detta oförmedlat blir tillgängligt för
andra användare faller anslagstavlan utanför databasregeln i YGL efter-
som mottagaren då kan ändra i registret. Anslagstavlor av detta slag kan
då inte heller omfattas av bilageregeln i TF. Om anslagstavlan däremot är
ordnad så att införingar som användarna gör inte blir tillgängliga för and-
ra användare omedelbart utan först efter en åtgärd från den som har an-
slagstavlan, kan den omfattas av databasregeln om denne är ett massme-
dieföretag. Den kan också omfattas av bilageregeln i TF om det är ägaren
till en periodisk skrift som sprider eller låter sprida hela eller delar av
skriftens innehåll oförändrat på detta sätt.
Beträffande informationsdatabaser konstaterar kommittén att de inte
kan omfattas av huvudregeln om radioprogram eftersom sändningen
startas på begäran. De kan däremot omfattas av databasregeln och bilage-
regeln under de förutsättningar som anges i dessa paragrafer, det krävs
alltså bl.a. att det är ägaren till en periodisk skrift eller ett traditionellt
massmedieföretag som driver verksamheten för att den skall falla under
grundlagsskyddet.
När det gäller telefax förhåller det sig så att sändningen kan startas av
både mottagare och avsändare. Om sändningen startas av mottagaren,
som t.ex. vissa tidningars faxtjänster, kan den omfattas av databasregeln.
Om sändningen startas av avsändaren kan den omfattas av huvudregeln
om radioprogram om den är riktad till en vid krets av mottagare som i
princip är öppen för envar.
Text-TV sänds kontinuerligt. Sändning av text-TV kan inte startas av
mottagaren. Text-TV-sändningar kan alltså inte omfattas av databas-
Prop. 1997/98:43
Bilaga 4
204
regeln. Däremot omfattas text-TV av huvudregeln om radioprogram om
den är riktad till en vid krets av mottagare som i princip är öppen för en-
var. Den kan också omfattas av bilageregeln under de förutsättningar
som anges där.
Beträffande digital radio och TV är det tydligt att de inte är medier i
sig utan en sändningsteknik som lämpar sig för nya tjänster t.ex. video on
demand. Man måste bedöma frågan om grundlagsskydd för varje tjänst
för sig. Därvid kan på det sätt som redovisats ovan såväl huvudregeln om
radioprogram som databasregeln och bilageregeln bli tillämpliga.
Betalteletjänster kan delas in i två olika slag; sådana där det är möjligt
för mottagaren att föra in eget material och sådana som inte tillåter mot-
tagaren att göra detta. Liksom beträffande alla andra tekniker måste varje
tillämpning bedömas för sig.
Om sändningen inte startas av mottagaren utan av avsändaren t.ex. när
den som ringer upp far del av information på ett ljudband som hela tiden
rullar kan den sändningen omfattas av huvudregeln om radioprogram om
många kan lyssna samtidigt så att sändningen kan anses riktad till en vid
och obestämd krets som i princip är öppen för envar. Den kan då också
omfattas av bilageregeln i TF under de förutsättningar som anges där.
Om sändningen startas av mottagaren kan den omfattas av databas-
regeln om tjänsten tillhandahålls av ett sådant massmedieföretag som
anges där och upplysningarna hämtas direkt ur ett register med upptag-
ningar för automatisk databehandling och den mottagande inte kan föra
in eget material i registret. Den kan även i detta fall omfattas av bilagere-
geln under de förutsättningar som anges där. Om upplysningarna är lag-
rade på annat sätt än i sådant register med upptagningar för automatisk
databehandling faller tjänsten utanför databasregeln och bilageregeln.
Om det är fråga om en gruppsamtalstjänst, dvs. där många kan tala
med varandra samtidigt, och tjänsten kan utnyttjas av en vid och obe-
stämd krets som i princip är öppen för envar är likheten med direktsänd-
ning av radioprogram stor. Sändningen utgår visserligen inte från en
central punkt på samma sätt som ett traditionellt radioprogram men detta
krävs inte heller enligt YGL. En sådan betalteletjänst får därför anses
falla under YGL:s huvudregel om radioprogram.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 4
En teknikberoende eller teknikoberoende grundlag?
Kommittén har diskuterat den grundläggande frågan om en teknik-
beroende eller en teknikoberoende grundlagsreglering. Kommittén har
därvid kommit till slutsatsen att en teknikoberoende grundlag inte nu bör
övervägas utan att förslagen bör inriktas på en utvidgning av grundlags-
skyddet i TF och YGL till medieformer som nu inte har ett sådant skydd
och som utan alltför stora komplikationer kan inordnas i det tryckfrihets-
rättsliga systemet i de båda grundlagarna. Inom ramen för denna lagstift-
ningsteknik kan man välja mer eller mindre detaljerat angivande av olika
205
medier och därmed en högre eller lägre grad av teknikberoende. En strä-
van har varit att ha en så generell beskrivning av olika medieformer att
utbyte av en teknisk upptagningsform till en annan inte påverkar grund-
lagsskyddet.
Yyu fysiska databärare
När det gäller nya fysiska databärare föreslår kommittén att termen tek-
niska upptagningar införs i YGL som ett samlingsbegrepp för filmer,
videogram, andra upptagningar av rörliga bilder, ljudupptagningar, upp-
tagningar av enbart text och/eller stillbilder och upptagningar med en
annan kombination av text, stillbilder, rörliga bilder och ljud än text och
stillbilder. Vidare föreslås att termen, efter förebild av 2 kap. 3 § TF, de-
finieras som ”upptagningar som innehåller text, bild eller ljud och som
kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt
hjälpmedel”. Det föreslås också att alla tekniska upptagningar skall be-
handlas enligt de regler som gäller för film, utom i vissa avseenden t.ex.
när det gäller tillåtelsen till förhandsgranskning, se nedan. Det föreslås
alltså att särbehandlingen av ljudupptagningar skall upphöra.
Genom de föreslagna grundlagsändringarna uppnår man att grund-
lagen blir mindre teknikbunden, att fysiska databärare med enbart text
och/eller stillbilder (t.ex. cd-romskivor) omfattas av grundlagen och att
det blir klarlagt att fysiska databärare med en annan kombination av text,
stillbilder, rörliga bilder och ljud än text och stillbilder omfattas av
grundlagen. Vidare uppnår man att man slipper problemen med att uti-
från innehållet (rörliga bilder eller ljud eller text) avgöra vilka regler som
gäller för en upptagning, utom såvitt avser de regler som kommittén an-
ser alltjämt skall gälla endast för upptagningar som innehåller rörliga
bilder.
Kommittén anser inte att tillåtelsen till förhandsgranskning av filmer
som skall visas offentligt (1 kap. 3 § andra stycket YGL) skall utvidgas
att omfatta upptagningar som inte innehåller rörliga bilder. Däremot bör
det klarläggas att tillåtelsen omfattar upptagningar som innehåller rörliga
bilder i kombination med ljud, text eller stillbilder men det bör samtidigt
slås fast att tillåtelsen till förhandsgranskning då endast avser de rörliga
bilderna (inklusive åtföljande text och ljud) och inte t.ex. rena textavsnitt.
Tillåtelsen till förhandsgranskning föreslås därför avse ”rörliga bilder i
filmer” som skall visas offentligt och i 1 kap. 1 § tredje stycket föreslås
en regel som säger att vad som sägs om filmer avser även videogram och
andra tekniska upptagningar med rörliga bilder.
De övriga särregler som nu gäller för film och som kommittén anser i
fortsättningen skall gälla endast för upptagningar med rörliga bilder är 3
kap. 11 § YGL rörande otillåten utlämning av film eller videogram och 7
kap. 5 § YGL om tillsyn över att yttrandefriheten i filmer inte missbrukas
genom olaga våldsskildring och över att filmer med sådana skildringar
inte i förvärvssyfte sprids till den som är under 15 år.
När det gäller 3 kap. 12 § första stycket 3 YGL om förledande av ung-
dom genom filmer föreslår kommittén att denna regel utvidgas att om-
Prop. 1997/98:43
Bilaga 4
206
fatta även andra tekniska upptagningar än sådana med rörliga bilder dvs.
även tekniska upptagningar med enbart text, stillbilder eller ljud eller
kombinationer därav. Utvidgningen till att omfatta också tekniska upp-
tagningar med enbart ljud möjliggör att genom vanlig lag ingripa mot
rasistisk musik som sprids bland ungdomar, se nedan angående hets mot
folkgrupp.
Ny kommunikation med hjälp av elektromagnetiska vågor
Beträffande ny kommunikation med hjälp av elektromagnetiska vågor
föreslår kommittén en utvidgning av databasregeln i 1 kap. 9 § YGL till
att omfatta också andra än sådana massmedieföretag som avses där, t.ex.
andra typer av företag eller fysiska personer, som driver sådan databas-
verksamhet under förutsättning att utgivningsbevis gäller för verksam-
heten. Härigenom uppnås att alla som vill driva sådan databasverksamhet
som sägs i nuvarande 1 kap. 9 § YGL kan fa grundlagsskydd för detta
om de ordnar sin verksamhet på det sätt som sägs där (det far t.ex. inte
vara möjligt för mottagaren att ändra i registret) och ansöker om utgiv-
ningsbevis. Det är alltså fråga om ett frivilligt grundlagsskydd. Anled-
ningen till att ett krav på utgivningsbevis bör ställas är att meddelares och
andra medverkandes ställning annars kan bli osäker eftersom de inte sä-
kert skulle kunna veta om grundlagsskydd gäller för verksamheten eller
inte och därmed inte heller om deras medverkan är straffri eller inte. Om
krav på utgivningsbevis gäller kan medverkande kontrollera om sådant
finns och därmed grundlagsskydd gäller och på så sätt fa klarhet i om
deras medverkan är straffri.
Kommittén föreslår nya regler i lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
(tillämpningslagen) om utgivningsbevis. Radio- och TV-verket föreslås
utfärda utgivningsbevis på ansökan av den som driver verksamheten, om
den är anordnad på det sätt som sägs i nuvarande databasregel och vissa
ytterligare krav är uppfyllda. Radio- och TV-verket föreslås också fa till
uppgift att föra förteckning över sådana register med utgivningsbevis. En
skyldighet att ange namn på registret skall finnas och för att undvika risk
för förväxling med register som drivs enligt nuvarande 1 kap. 9 § YGL
föreslås också en regel om skyldighet för den som driver ett sådant re-
gister att anmäla namnet på registret till Radio- och TV-verket. Verket
skall även bl.a. få möjlighet att återkalla utfärdat utgivningsbevis, t.ex.
om verksamheten inte längre är anordnad så som anges i databasregeln.
Kommitténs förslag i denna del innebär också att även den som driver
databasverksamhet där sändningarna utgår från utlandet skall ha möjlig-
het att här fa ett utgivningsbevis och att grundlagens skydd skall gälla
fullt ut för sådan databasverksamhet om utgivningsbevis finns.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 4
207
Förslagens förenlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv
95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (dataskydds-
direktivet)
Kommittén har funnit att vissa av direktivets bestämmelser sedda för sig
strider mot TF och YGL men att den tillåtelse till undantag i yttrandefri-
hetens intresse som direktivet innehåller måste anses ge möjlighet att i
princip helt undanta verksamhet som faller under TF och YGL från di-
rektivets tillämpningsområde. Detta bör enligt kommitténs mening göras
genom att det i den nya datalagstiftning som direktivet ger upphov till
klart anges att datalagens bestämmelser inte gäller på TF:s och YGL:s
område. Eftersom denna möjlighet till undantag från direktivets tillämp-
ningsområde anses föreligga är kommitténs förslag förenliga med da-
taskyddsdirektivet.
Särskilt om dator- och videospel
Det föreslagna grundlagsskyddet för nya fysiska databärare innebär att
även dator- och videospel på sådana databärare kommer att omfattas av
grundlagsskyddet.
Händelseförloppet i dator- och videospel har ofta närmast oändliga va-
riationsmöjligheter. Det kan därför vara svårt för en utgivare att över-
blicka spelets innehåll. Det förhåller sig också så att det inte sällan före-
kommer våldsinslag i spelen. Kommittén har därför övervägt om dator-
och videospel kan hållas utanför grundlagsskyddet men har inte kunnat
finna något juridiskt acceptabelt sätt att skilja en fysisk databärare som
innehåller dator- eller videospel från en som inte gör det. Det finns näm-
ligen ingen klar teknisk skillnad mellan sådana databärare, och man kan
inte heller skilja dem åt med hjälp av innehållets betydelse från yttrande-
frihetssynpunkt eller liknande kriterium eftersom det skulle innebära
gränsdragningssvårigheter med åtföljande rättsosäkerhet och möjliggöra
missbruk från statsmakternas sida. Kommittén har därför funnit att om
man vill föra in nya fysiska databärare under grundlagarnas skydd blir en
konsekvens att skyddet också kommer att omfatta fysiska databärare med
dator- och videospel.
Kommittén anser att man när grundlagsskyddet kommer att omfatta
också dator- och videospel bör justera lydelsen av straffbestämmelsen i
16 kap. 10 b § BrB om olaga våldsskildring, straffbestämmelsen i 16 kap.
10 c § BrB om otillåten utlämning av film och videogram och straffbe-
stämmelsen i 16 kap. 12 § BrB om förledande av ungdom så att det klart
framgår att de omfattar också dator- och videospel eftersom detta annars
kan ifrågasättas.
Särskilt om Internet
Beträffande Internet har kommittén funnit att nätet inte nu kan betraktas
som ett medium i sig utan far betraktas som ett system som möjliggör
olika former av datorkommunikation och att varje tillämpning far be-
Prop. 1997/98:43
Bilaga 4
208
traktas för sig när det gäller att avgöra om grundlagsskydd föreligger Prop. 1997/98:43
eller inte. Kommittén anser att Internet knappast funnit sina former på ett Bilaga 4
sådant sätt att det nu finns anledning att överväga särskilda regler för just
Internet till skydd för yttrandefriheten på nätet. Det är emellertid viktigt
att utvecklingen noggrant följs så att lagändringar kan vidtas om det blir
motiverat. Kommittén vill också framhålla vikten av att man värnar ytt-
randefriheten lika mycket när den utövas på Internet som när den utövas i
andra nät eller medier.
Särskilt om produktion vid skilda tidpunkter av enstaka exemplar av fysiska
databärare
Kommittén har uppmärksammat att den nya tekniken gör det möjligt att
tämligen enkelt producera enstaka exemplar av fysiska databärare på be-
gäran vid skilda tidpunkter. Kommittén har delat in sådan produktion i
”efterproduktion”, dvs. produktion vid skilda tidpunkter av enstaka ex-
emplar efter det att yttrandet först spritts på samma slags databärare i
sådan omfattning att grundlagsskydd uppnåtts, och ”ursprunglig produk-
tion”, dvs. produktion vid skilda tidpunkter av enstaka exemplar av fy-
siska databärare utan att grundlagsskyddad spridning först skett.
Kommittén anser att produktion och utlämnande vid skilda tidpunkter
av enstaka exemplar av fysiska databärare kan vara lika skyddsvärd som
traditionell spridning av ett större antal exemplar vid en och samma tid-
punkt, i vart fall om många beställningar görs så att det sammanlagt
framställs ett stort antal exemplar. Kommittén lägger emellertid inte fram
något förslag när det gäller sådan produktion men framhåller att det är
viktigt att man uppmärksamt följer utvecklingen.
När det gäller efterproduktion har kommittén funnit att rättsläget är
oklart när det gäller frågan om vilket tidsmässigt samband som krävs
mellan tidigare utgivning och efterproduktion för att de efterproducerade
exemplaren skall anses ingå i den grundlagsskyddade upplagan. Kom-
mittén har emellertid funnit att det ännu så länge inte föreligger något
direkt behov av en precisering av rättsläget i detta avseende. Kommittén
anser därför att frågan bör överlämnas till rättstillämpningen, i vart fall
tills erfarenheter vunnits i praktiken av sådan produktion.
Beträffande ursprunglig produktion har kommittén funnit att ett grund-
lagsskydd för sådan produktion skulle kräva att man måste frångå TF:s
och YGL:s grundläggande krav på att det skall vara fråga om kommuni-
kation med allmänheten, vilket när det gäller fysiska databärare i princip
innebär krav på att de skall framställas i inte alltför få exemplar för att
omfattas av grundlagsskyddet. Det skulle också innebära att skräddar-
sydda videogram skulle omfattas av ett sådant grundlagsskydd. Kom-
mittén har inte ansett att det är motiverat att nu överväga en så grundläg-
gande förändring av TF:s och YGL:s tillämpningsområde.
209
14 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 43
Finansiering av utvidgningen av grundlagsskyddet
För att finansiera de utgiftsökningar som torde uppkomma hos JK till
foljd av utvidgningen av TF:s och YGL:s tillämpningsområde kan man
enligt kommitténs mening överväga att infora en möjlighet for JK att
överlämna åt allmän åklagare att vara åklagare i yttrandefrihetsmål rö-
rande bampomografibrott och olaga våldsskildring i filmer och video-
gram. JK skulle därigenom befrias från åklagaruppgiften i sådana mål
medan någon ökning av arbetsuppgifterna för det allmänna åklagarvä-
sendet knappast skulle uppkomma eftersom JK redan idag i mål av detta
slag uppdrar åt allmän åklagare att biträda vid förundersökningens ge-
nomförande och vid en eventuell domstolsprocess. För att skapa utrym-
me för JK att ta sig an fler ansvarsfrågor enligt YGL kan man också
överväga att renodla JK:s verksamhet.
Den 28 februari 1996 avlämnade JK till regeringen ”Promemoria om
vissa frågor rörande yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring m.m.
-Justitiekanslems erfarenheter och synpunkter” (Justitiedepartementets
dnr. Ju 96/839). I promemorian förordar JK att det övervägs ett förtyd-
ligande av den bestämmelse i YGL som anger grundlagens tillämpnings-
område såvitt avser videogram (1 kap. 10 § YGL). Regeringen beslutade
den 23 maj 1996 att promemorian i denna del skulle överlämnas till Me-
diekommittén.
I promemorian anför JK att han efter YGL:s ikraftträdande haft att
handlägga åtskilliga ärenden om yttrandefrihetsbrott i videogram och att
det vanligen rört sig om olaga våldsskildring eller bampomografibrott
ofta i s.k. skräddarsydda videogram dvs. på ett videoband individuellt
sammanställda kompilat av scener från skilda videogram. JK anger att
det varit förenat med vissa svårigheter att tillämpa de regler om hand-
läggning av ärenden om yttrandefrihetsbrott som finns i grundlagen på
skräddarsydda videogram. JK anför också att handläggningen av ärenden
om olaga våldsskildring och bampomografibrott nu tar en större del av
JK:s resurser i anspråk än vad som kan anses sakligt motiverat.
JK anför att det i några av de större brottsutredningar som han handlagt
sedan YGL trätt i kraft har uppkommit fråga om vad som närmare be-
stämt fordras för att ett videogram skall anses ha blivit spritt till allmän-
heten i den mening som avses i 1 kap. 10 § YGL och att denna fråga i
praktiken varit nära förbunden med frågan om skräddarsydda videogram.
Vad saken gällt i den praktiska verksamheten har enligt JK varit fall då
ett videogram spritts i endast ett fatal exemplar, kanske endast två eller
tre.
JK anför att svårigheterna med de skräddarsydda videogrammen visar
sig när det gäller att avgöra om ett videogram har spritts till allmänheten i
Prop. 1997/98:43
Bilaga 4
210
den mening som avses i 1 kap. 10 § YGL och vid bedömningar av ansva-
righeten för innehållet, konfiskering, preskription och verkan av att en
viss scen tidigare föranlett fallande dom eller prövats i ett rättsligt förfa-
rande utan att leda till fallande dom. JK anser att det nu bör kunna vara
tid att värdera erfarenheterna av YGL:s verkningssätt i fråga om de
skräddarsydda videogrammen i syfte att söka en väg bort från de svårig-
heter som företeelsen vållat vid rättstillämpningen. Enligt JK skulle åt-
skilligt stå att vinna om man kunde dra en tydligare gräns kring YGL:s
tillämpningsområde i fråga om filmer och videogram. JK anför att detta
sannolikt skulle uppnås om de skräddarsydda videogrammen fördes un-
dan från YGL.
Kommittén anser att en grundlagsändring behövs för att det skall göras
klart att YGL:s tillämpningsområde är snävare än vad som hittills ansetts
i rättstillämpningen. Bampomografiutredningen överväger också denna
fråga. Som alternativ till de lösningar som diskuteras inom den utred-
ningen, bl.a. den s.k. stencilregeln enligt vilken ursprungsuppgifter krävs
för att YGL skall vara tillämplig, presenterar kommittén en regel som
kan kallas presumtionsregeln och som kunde läggas till i 1 kap. 10 §
YGL enligt följande (tillägg kursiverat):
”Grundlagen är tillämplig på sådana tekniska upptagningar som sprids
till allmänheten genom att spelas upp, säljas eller tillhandahållas på annat
sätt.
Huruvida grundlagen är tillämplig prövas i det enskilda fallet på
grundval av vad som kan antas om spridningsfrågan. Om ej annat fram-
går av omständigheterna, skall grundlagen därvid anses tillämplig på en
upptagning med uppgifter enligt 3 kap. 13 § och 4 kap. 4 §. ”
Vid tillämpningen av regeln skall man liksom i dag utgå i första hand
från det eller de exemplar man har tillgång till. Om det t.ex. med hänsyn
till antalet exemplar, utseendet på omslag eller etikett eller själva pro-
duktionssättet framstår som sannolikt att exemplaret eller exemplaren är
avsedda för spridning bland allmänheten, skall utgångspunkten vara att
det/de omfattas av grundlagsskyddet. Om de innehåller ursprungsupp-
gifter enligt 3 kap. 13 § YGL eller uppgift om utgivare enligt 4 kap. 4 §
YGL, skall de anses falla under YGL om inte annat framgår av omstän-
digheterna. Regeln skulle därmed komma att fungera på ett sätt som lik-
nar tillämpning av stencilregeln men grundlagsskyddet skulle inte bli helt
beroende av om ursprungsuppgifter har angetts.
Kommittén anser från sina utgångspunkter att detta alternativ är att fö-
redra, om man skall lösa problemet med de skräddarsydda videogram-
men med en uttrycklig grundlagsregel. Det kan dock hävdas att det sätt
att resonera som ligger bakom det här framlagda alternativet borde kunna
användas även utan en uttrycklig presumtionsregel vid tillämpning av
nuvarande 1 kap. 10 § YGL med den ändring som kommittén i övrigt
föreslår beträffande vilka medieformer som skall grundlagsskyddas. Vi-
dare finns det anledning att samlat väga de olika alternativen mot va-
Prop. 1997/98:43
Bilaga 4
211
randra på grundval av förslagen från både Mediekommittén och Bam-
pomografiutredningen. Mediekommittén avstår därför för sin del från att
lägga fram något formellt ändringsförslag beträffande de skräddarsydda
videogrammen.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 4
Kommittén skall analysera räckvidden i tiden av grundlagarnas tillämp-
ningsområde när ny teknik används vid tillkomsten av framställningar
som omfattas eller kan komma att omfattas av grundlagarnas skydd. I
kommitténs direktiv anges bl.a. att regeringen i ett ärende enligt datala-
gen funnit att föreskrifter enligt datalagen inte kan meddelas för sådana
register som används vid framställningen av tryckt skrift med hänsyn till
vad som i TF föreskrivs om förbud mot hindrande åtgärder (Anders R.
Olsson-fallet) och att en fråga som kan ställas i detta sammanhang är
vilken anknytning som bör finnas mellan det datorlagrade materialet och
den färdiga framställningen för att grundlagsskyddet skall gälla. Skall
man t.ex. anse att redan uppgifter som senare skall bearbetas och publice-
ras i annan form omfattas av censurförbudet?
Räckvidden av förbudet mot censur och hindrande åtgärder
Kommittén anser att det är svårt att se hur man skall kunna dra någon
gräns för när ett grundlagsskyddat förstadium till en tryckt skrift eller en
teknisk upptagning föreligger och att slutsatsen måste bli att TF och YGL
skyddar varje stadium i produktionen. I praktiken kan med ett sådant
synsätt problem uppstå när en åtgärd avser ett ADB-lagrat material och
innehavaren påstår att det skall bli en grundlagsskyddad framställning.
Kommittén har övervägt om problemet med att avgöra om en verksamhet
omfattas av grundlagens skydd mot censur och hindrande åtgärder kan
lösas med en regel som uppställer krav på att det inte framstår som osan-
nolikt att det finns en reell publiceringsavsikt bakom verksamheten för
att den skall omfattas av grundlagens skydd. Kommittén har emellertid
funnit att en sådan regel inte skulle ge uttryck för en så nyanserad be-
dömning som bör göras och att det kan ifrågasättas om den skulle innebä-
ra att rättstillämpningen underlättades i praktiken. Den skulle också kun-
na anses innebära en icke önskvärd försämring av tryck- och yttrandefri-
heten i vissa fall. Kommittén har därför funnit att en sådan regel inte bör
införas utan att problemet alltjämt bör överlåtas till rättstillämpningen.
212
Rätten att "inneha ” ett radio- eller televisionsprogram i form av en inspel-
ning
Kommittén anser att eftersom YGL måste anses skydda rätten att inneha
filmer, videogram andra upptagningar av rörliga bilder och ljudupptag-
ningar är det inte orimligt att anta att denna grundlag också skyddar rät-
ten att ”inneha” ett radio- eller TV-program i form av en inspelning. Med
detta synsätt skulle YGL nu skydda rätten för den som får tillgång till ett
register att lagra ned innehållet i en överföring enligt 1 kap. 9 § YGL i
sin egen dator, även om detta utgörs av ett personregister. Vidare bear-
betning av uppgifterna kan emellertid regleras i eller med stöd av datala-
gen i den mån bearbetningen inte utgör led i framställningen av en
grundlagsskyddad produkt.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 4
Kommittén skall analysera förhållandet mellan TF:s och YGL;s regler
om beslag och konfiskering å ena sidan och offentlighetsprincipen å den
andra. Arkivfrågor och processrättsliga frågor skall ingå i analysen. Pro-
blemet gäller att framställningar som tagits i beslag i mål om tryck-
frihets- eller yttrandefrihetsbrott för att konfiskeras för att hindra vidare
spridning av de brottsliga framställningarna är allmänna handlingar som
allmänheten har rätt att fa ta del av och få kopia av om det inte finns nå-
gon tillämplig sekretessregel. I den mån det inte finns någon tillämplig
sekretessregel kan alltså t.ex. en tingsrätt på grund av offent-
lighetsprincipen bli tvungen att lämna ut och tillhandahålla kopior av
framställningar som innefattar tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott och
som på grund därav yrkas konfiskerade för att hindra vidare spridning.
Problemet är alltså en konflikt mellan två motstående intressen; all-
mänhetens intresse av insyn i rättskipningen och intresset av att motverka
spridning av framställningar som innefattar brott. Konflikten föreligger
främst mellan å ena sidan den del av offentlighetsprincipen som innebär
att allmänheten har rätt att fa kopia av allmänna handlingar för vilka sek-
retess inte gäller och å andra sidan de regler som syftar till att motverka
spridning av brottsliga framställningar, bl.a. reglerna i TF och YGL om
konfiskering och beslag. Problemet har lösts såvitt gäller mål om ansvar
för bampomografibrott och olaga våldsskildring och motsvarande tryck-
frihets- och yttrandefrihetsbrott genom regler i sekretesslagen (5 kap. 6 §
och 9 kap. 16 § sekretesslagen) men inte såvitt gäller övriga tryck- och
yttrandefrihetsbrott.
213
Prop. 1997/98:43
Bilaga 4
Det är spridning av brottsliga framställningar som bör motverkas
Kommittén anser inte att man bör lösa problemet genom att avskaffa be-
slags- och konfiskeringsinstituten, genom att undanta material som tagits
i beslag eller konfiskerats från TF:s regler om allmänna handlingar eller
genom att utöka sekretessen till att omfatta uppgifter i alla framställning-
ar som tagits i beslag eller konfiskerats enligt TF eller YGL. Vad som
bör eftersträvas är i stället en regel som motverkar spridning av brottsliga
framställningar men som samtidigt innebär minsta möjliga inskränkning i
handlingsoffentligheten. En regel som inskränker möjligheterna att få
kopia av en allmän handling men inte inskränker rätten att på stället ta
del av framställningen innebär en lämplig avvägning av de motstående
intressena.
Vilka brott bör omfattas av en inskränkning i rätten att få kopia?
Kommitténs utgångspunkt är att man bör undersöka beträffande vilka
brott det föreligger ett problem och överväga en lösning för dessa fall.
För alla tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott utom för brotten ryktes-
spridning till fara för landets säkerhet och hets mot folkgrupp finns det
sekretessregler som kan bli tillämpliga och som då utgör ett skydd mot
spridning av brottsliga framställningar. Kommittén anser inte att det
finns tillräckliga skäl att utvidga inskränkningen i rätten att få kopia till
att omfatta också dessa båda brott. Kommittén föreslår alltså inte någon
utvidgning av inskränkningen i rätten att få kopia till att gälla för flera
brott än vad som gäller idag, dvs. för bampomografibrott och olaga
våldsskildring.
Närmare om regelns tillämpningsområde
När det gäller frågan hos vilka myndigheter möjligheten att vägra lämna
ut kopia bör gälla har kommittén funnit att det hos alla de myndigheter
som kan förväntas behöva ta ställning till att lämna ut kopior av bampor-
nografiska skildringar eller olaga våldsskildringar finns en möjlighet att
vägra utlämnande enligt nu gällande regler i sekretesslagen. Det enda
undantaget gäller det fallet att Statens biografbyrå biträder JK eller annan
myndighet med att granska filmer eller videogram i en brottsutredning.
Kommittén föreslår att möjligheten att vägra utlämnande skall omfatta
också dessa fall.
Möjligheten att vägra lämna ut kopia gäller enligt 5 kap. 6 § sekre-
tesslagen endast mål om straffansvar för bampomografibrott eller olaga
våldsskildring och motsvarande tryck- eller yttrandefrihetsbrott. Kom-
mittén föreslår att regeln om inskränkning i rätten att få kopia skall gälla
också i mål om ersättning för skada med anledning av sådant brott samt
konfiskering och förverkande.
214
Möjligheten att vägra lämna ut kopia bör liksom enligt nu gällande 5
kap. 6 § sekretesslagen gälla oavsett hur framställningen kommit in till
myndigheten.
Reglering i lag eller grundlag?
Vid en samlad bedömning av skälen för och emot reglering i grundlag
respektive lag anser kommittén att övervägande skäl talar för reglering i
vanlig lag. Kommittén föreslår alltså att nu gällande 5 kap. 6 § sekretess-
lagen alltjämt skall gälla, dock med den utvidgning som nämnts ovan.
Övrigt
Kommittén föreslår inte någon inskränkning i parts rätt att ta del av pro-
cessmaterialet i ett mål om barnpornografi bl.a. av rättsäkerhetsskäl och
hänsyn till art. 6 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Kom-
mittén föreslår inte heller någon ändring i reglerna om rätten att ta del av
allmänna handlingar för att minska det problem som kan föreligga när en
handling är delvis sekretessbelagd och skall lämnas ut i övriga delar.
Kommittén har övervägt om 9 kap. 16 § sekretesslagen bör utvidgas att
gälla också brottet olaga våldsskildring. Kommittén anser emellertid att
det inte finns tillräckliga skäl att helt inskränka offentligheten beträffande
olaga våldsskildringar i syfte att skydda integriteten hos dem som fram-
står som offer i skildringarna. Däremot förordar kommittén att regeln
skall utvidgas att omfatta samma slags mål om bampomografibrott eller
motsvarande tryck- eller yttrandefrihetsbrott som 5 kap. 6 § sekretessla-
gen.
Ett tillägg i 9 kap. 17 § sekretesslagen skall möjliggöra att sekretess för
en framställning med barnpornografi där barnet kan identifieras gäller
även hos Statens biografbyrå när denna biträder åklagar- eller polismyn-
dighet i brottmål.
Kommittén lägger inte fram något förslag om en skyldighet för JK att
lämna pliktexemplar. Kommittén lägger inte heller fram något förslag om
särskilda regler om gallring av allmänna handlingar som utgörs av skild-
ringar av bam i pornografisk bild eller av olaga våldsskildringar med
hänsyn till dels skyddet enligt sekretesslagen mot spridning av sådana
skildringar, dels det berättigade intresset av att i efterhand kunna kon-
trollera hur mål handlagts och bedömts.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 4
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) har i en framställning
till Justitiedepartementet hemställt att regeringen skall överväga en änd-
215
ring av preskriptionsreglerna för yttrandefrihetsbrottet hets mot folk-
grupp så att detta kommer att omfattas av den regel i YGL som hänvisar
till vanlig lag, dvs. brottsbalken, i fråga om tid för väckande av talan för
bampomografibrott och olaga våldsskildring. Framställningen har över-
lämnats till Mediekommittén. I sin anmälan anger DO att förslaget är
motiverat av att nu gällande preskriptionstid medför att rasistmusik på cd
och liknande i praktiken inte kan bli föremål för lagföring och förstöring
annat än i undantagsfall. Frågan är alltså om också yttrandefrihetsbrottet
hets mot folkgrupp skall omfattas av regeln att tid för väckande av talan
för brottet bestäms i vanlig lag och inte av grundlagens bestämmelser om
den särskilda kortare preskriptionstiden.
Kommittén har funnit att frågan om preskriptionstiden för yttrandefri-
hetsbrottet hets mot folkgrupp skall bestämmas i lag ger anledning till
ganska omfattande överväganden av principiell art som dessutom måste
göras i belysning av möjligheterna till andra typer av åtgärder för att för-
bättra förutsättningarna att lagföra sådana brott. Frågan om en förläng-
ning av preskriptionstiden behöver alltså belysas i ett brett perspektiv.
Kommittén har emellertid inte haft möjlighet att anlägga ett sådant per-
spektiv. Kommittén lägger därför inte fram något förslag om förlängning
av preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp med
anledning av DO:s framställning.
Kommittén pekar emellertid i detta sammanhang på en annan möjlig-
het att förbättra förutsättningarna att ingripa mot musik som innehåller
hot eller uttryck för missaktning på grund av ras el.dyl. och som sprids
bland bam och ungdom. Möjligheten består i en utvidgning av brottet
förledande av ungdom i 16 kap. 12 § brottsbalken så att detta avser också
sådana förråande yttranden som framställs i en ljudupptagning och som
nu faller utanför lagrummet som nu omfattar skrifter och bilder. Kom-
mittén föreslår därför att den regel i YGL som innebär att det i vanlig lag
far ges föreskrifter om straff för förledande av ungdom avser tekniska
upptagningar generellt och inte som nu endast filmer.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 4
216
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § regeringsformen skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt med-
dela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt
att i övrigt taga del av andras yttranden,
3. mötesfrihet: frihet att anordna och bevista sammankomst för upp-
lysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande
av konstnärligt verk,
4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i demonstration
pa allmän plats,
5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna
eller enskilda syften,
6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva
sin religion.
Beträffande tryckfriheten och
motsvarande frihet att yttra sig i
ljudradio, television och vissa lik-
nande överföringar, filmer, vid-
eogram och andra upptagningar av
rörliga bilder samt ljudupptag-
ningar gäller vad som är föreskrivet
i tryckfrihetsförordningen och ytt-
randefrihetsgrundlagen.
I tryckfrihetsförordningen finns <
del av allmänna handlingar.
Beträffande tryckfriheten och
motsvarande frihet att yttra sig i
ljudradio, television och vissa lik-
nande överföringar samt filmer,
videogram, ljudupptagningar och
andra tekniska upptagningar gäller
vad som är föreskrivet i tryckfri-
hetsförordningen och yttran-
defrihetsgrundlagen.
ckså bestämmelser om rätt att taga
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
217
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 7 § tryckfrihetsförordningen skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7§
Med periodisk skrift förstås tidning, tidskrift eller annan sådan tryckt
skrift, som enligt utgivningsplanen är avsedd att under bestämd titel utgi-
vas minst med fyra å särskilda tider utkommande nummer eller häften
årligen, samt därtill hörande löpsedlar och bilagor. Sedan utgivningsbevis
för skriften meddelats, skall denna, till dess beviset återkallas, anses som
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
periodisk.
Om ägaren till en periodisk skrift
sprider eller låter sprida skriftens
innehåll eller delar av detta i form
av ett radioprogram, en film eller
en ljudupptagning som avses i ytt-
randefrihetsgrundlagen, skall i frå-
ga om tillämpningen av 1-14 kap.
programmet, filmen eller upptag-
ningen jämställas med en bilaga till
skriften i den utssträckning den i
sådan form spridda versionen åter-
ger innehållet i skriften oförändrat
samt anger hur innehållet har dis-
ponerats. I lag far föreskrivas om
särskild skyldighet att spela in så-
dana program och bevara filmer
och upptagningar samt att tillhanda-
hålla dessa. Bestämmelser om rätt
till sändningar finns i 3 kap. ytt-
randefrihetsgrundlagen.
Om ägaren till en periodisk skrift
sprider eller låter sprida skriftens
innehåll eller delar av detta i form
av en sändning eller teknisk upp-
tagning som avses i yttrandefrihets-
grundlagen, skall i fråga om till-
ämpningen av 1-14 kap. sändning-
en eller upptagningen jämställas
med en bilaga till skriften i den ut-
sträckning den i sådan form spridda
versionen återger innehållet i skrif-
ten oförändrat samt anger hur inne-
hållet har disponerats. I lag far fö-
reskrivas om särskild skyldighet att
spela in sådana sändningar och
bevara tekniska upptagningar samt
att tillhandahålla dessa. Bestäm-
melser om rätt till sändningar finns
i 3 kap. yttrandefrihetsgrundlagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. De äldre föreskrifterna till-
lämpas på sådana tekniska upptagningar som spritts före ikraftträdandet.
218
Härigenom föreskrivs i fråga om yttrandefrihetsgrundlagen
dels att 4 kap. 7 §, 6 kap. 3-5 §§ samt rubrikerna närmast före 4 kap.
1 och 7 §§, 6 kap. 1, 3 och 6 §§ skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 6 kap. 6 och 7 §§ skall betecknas 6 kap. 3 resp. 4 §§,
dels att det i 10 kap. skall införas en ny paragraf, 3 §, med följande ly-
delse,
dels att 1 kap. 1-4 och 9-12 §§, 2 kap. 1-5 §§, 3 kap. 8-10 och 12-13
§§, 4 kap. 1 och 4 §§, 5 kap. 1, 3 och 6 §§, 6 kap. 1-2 §§, 7 kap. 1-3 §§,
8 kap. 1-2 och 4 §§, 9 kap. 1 § och 10 kap. 1-2 §§ samt rubriken närmast
före 3 kap. 8 § och rubriken till 10 kap. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
1
Varje svensk medborgare är gen-
temot det allmänna tillförsäkrad rätt
enligt denna grundlag att i ljudra-
dio, television och vissa liknande
överföringar, filmer, videogram och
andra upptagningar av rörliga bil-
der samt ljudupptagningar offent-
ligen uttryckta tankar, åsikter och
känslor och i övrigt lämna uppgifter
i vilket ämne som helst.
§
Varje svensk medborgare är gen-
temot det allmänna tillförsäkrad rätt
enligt denna grundlag att i ljudra-
dio, television och vissa liknande
överföringar samt filmer, video-
gram, ljudupptagningar och andra
tekniska upptagningar offentligen
uttryckta tankar, åsikter och känslor
och i övrigt lämna uppgifter i vilket
ämne som helst.
Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett
fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnär-
ligt skapande. I den far inga andra begränsningar göras än de som följer
av denna grundlag.
Vad som sägs i grundlagen om Vad som sägs i grundlagen om
radioprogram gäller förutom pro- radioprogram gäller förutom pro-
gram i ljudradio också program i gram i ljudradio också program i
television och innehållet i vissa television och innehållet i vissa and-
andra sändningar av ljud, bild eller ra sändningar av ljud, bild eller text
text som sker med hjälp av elek- som sker med hjälp av elektromag-
tromagnetiska vågor. Vad som sägs netiska vågor. Vad som sägs om
om filmer avser även videogram filmer avser även videogram och
och andra upptagningar av rörliga andra tekniska upptagningar med
bilder. rörliga bilder.
Med tekniska upptagningar avses
i denna grundlag upptagningar som
innehåller text, bild eller ljud och
som kan läsas, avlyssnas eller på
annat sätt uppfattas endast med tek-
niskt hjälpmedel.
219
2
Varje svensk medborgare är till-
försäkrad rätt att till författare och
andra upphovsmän samt till ut-
givare, redaktioner, nyhetsbyråer
och företag för framställning av
filmer eller ljudupptagningar lämna
uppgifter i vilket ämne som helst
för offentliggörande i radiopro-
gram, filmer och ljudupptagningar.
Han har också rätt att anskaffa upp-
gifter i vilket ämne som helst för
sådant uppgiftslämnande eller of-
fentliggörande. I dessa rättigheter
far inga andra begränsningar göras
än de som följer av denna grundlag.
3
Det far inte förekomma att något
som är avsett att framföras i ett ra-
dioprogram eller en ljudupptagning
först måste granskas av en myndig-
het eller något annat allmänt organ.
Inte heller är det tillåtet för myndig-
heter och andra allmänna organ att
utan stöd i denna grundlag, på
grund av det kända eller väntade
innehållet i ett radioprogram eller
en ljudupptagning, förbjuda eller
hindra dess offentliggörande eller
spridning bland allmänheten.
Vad som sägs i första stycket
gäller även filmer. Genom lag får
dock meddelas föreskrifter om
granskning och godkännande av
filmer som skall visas offentligt.
Det far inte utan stöd i denna
grundlag förekomma att myndig-
heter och andra allmänna organ på
grund av innehållet i radioprogram,
filmer och ljudupptagningar för-
bjuder eller hindrar innehav eller
användning av sådana tekniska
hjälpmedel som behövs för att kun-
na ta emot radioprogram eller för
att kunna uppfatta innehållet i fil-
mer eller ljudupptagningar. Det-
samma gäller förbud mot anläggan-
§
Varje svensk medborgare är till-
försäkrad rätt att till författare och
andra upphovsmän samt till ut-
givare, redaktioner, nyhetsbyråer
och företag för framställning av
tekniska upptagningar lämna upp-
gifter i vilket ämne som helst för
offentliggörande i radioprogram
och sådana upptagningar. Han har
också rätt att anskaffa uppgifter i
vilket ämne som helst för sådant
uppgiftslämnande eller offentlig-
görande. I dessa rättigheter far inga
andra begränsningar göras än de
som följer av denna grundlag.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
§
Det far inte förekomma att något
som är avsett att framföras i ett ra-
dioprogram eller en teknisk upptag-
ning först måste granskas av en
myndighet eller något annat allmänt
organ. Inte heller är det tillåtet för
myndigheter och andra allmänna
organ att utan stöd i denna grund-
lag, på grund av det kända eller
väntade innehållet i ett radiopro-
gram eller en teknisk upptagning,
förbjuda eller hindra dess offentlig-
görande eller spridning bland all-
mänheten.
Utan hinder av första stycket får
dock genom lag meddelas föreskrif-
ter om granskning och godkännan-
de av rörliga bilder i filmer som
skall visas offentligt.
Det far inte utan stöd i denna
grundlag förekomma att myndig-
heter och andra allmänna organ på
grund av innehållet i radioprogram
och tekniska upptagningar förbju-
der eller hindrar innehav eller an-
vändning av sådana tekniska hjälp-
medel som behövs för att kunna ta
emot radioprogram eller för att
kunna uppfatta innehållet i sådana
upptagningar. Detsamma gäller
förbud mot anläggande av trådnät
220
de av trådnät för sändning av radio-
program.
4
Myndigheter och andra allmänna
organ far inte utan stöd i denna
grundlag ingripa mot någon på
grund av att han i ett radioprogram,
en film eller en ljudupptagning har
missbrukat yttrandefriheten eller
medverkat till ett sådant missbruk.
Inte heller far de utan stöd av denna
grundlag av sådan anledning göra
några ingripanden mot programmet,
filmen eller ljudupptagningen.
9
Denna grundlags föreskrifter om
radioprogram tillämpas också när
en redaktion för en tryckt periodisk
skrift eller för radioprogram, ett
företag för framställning av filmer
eller ljudupptagningar eller en ny-
hetsbyrå med hjälp av elektromag-
netiska vågor på begäran till-
handahåller allmänheten upp-
lysningar direkt ur ett register med
upptagningar för automatisk data-
behandling. Det gäller dock inte om
den mottagande kan ändra innehål-
let i registret.
för sändning av radioprogram.
§
Myndigheter och andra allmänna
organ far inte utan stöd i denna
grundlag ingripa mot någon på
grund av att han i ett radioprogram
eller en teknisk upptagning har
missbrukat yttrandefriheten eller
medverkat till ett sådant missbruk.
Inte heller far de utan stöd av denna
grundlag av sådan anledning göra
några ingripanden mot programmet
eller upptagningen.
§
Denna grundlags föreskrifter om
radioprogram tillämpas också när
en redaktion för en tryckt periodisk
skrift eller för radioprogram, ett
företag för yrkesmässig framställ-
ning av tekniska upptagningar eller
en nyhetsbyrå med hjälp av elekt-
romagnetiska vågor på särskild be-
gäran tillhandahåller allmänheten
upplysningar direkt ur ett register
med upptagningar för automatisk
databehandling. Det gäller dock
inte om den mottagande kan ändra
innehållet i registret.
Vad som föreskrivs i första styck-
et gäller också om någon annan på
det sätt som anges där tillhanda-
håller allmänheten sådana upplys-
ningar och har ett utgivningsbevis
för verksamheten. Sådant bevis får
återkallas om förutsättningar för
att meddela utgivningsbevis inte
längre föreligger. Återkallas be-
viset gäller därefter vad som an-
nars är föreskrivet i lag eller annan
författning. Närmare bestämmelser
om meddelande och återkallelse av
utgivningsbevis meddelas i lag.
Varje register som avses i denna
paragraf skall ha ett namn. När-
mare bestämmelser om sådana
namn meddelas i lag.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
221
10 §
Grundlagen är tillämplig på så- Grundlagen är tillämplig på så-
dana filmer och ljudupptagningar dana tekniska upptagningar som
som sprids till allmänheten genom sprids till allmänheten genom att
att spelas upp, säljas eller tillhanda- spelas upp, säljas eller tillhandahål-
hållas på annat sätt. las på annat sätt.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
H §
Att vissa radioprogram, filmer Att vissa radioprogram och tek-
och ljudupptagningar skall järn- niska upptagningar skall jämställas
ställas med periodiska skrifter med periodiska skrifter framgår av
framgår av 1 kap. 7 § andra stycket 1 kap. 7 § andra stycket tryckfri-
tryckfrihetsförordningen. hetsförordningen.
12 §
Vad som sägs i 1 kap. 8 och 9 §§
tryckfrihetsförordningen om att
föreskrifter i lag får meddelas i frå-
ga om upphovsmäns rättigheter,
annonser om alkohol eller tobak,
kreditupplysningsverksamhet och
tillvägagångssätt för anskaffande av
uppgifter utan hinder av grundlagen
skall gälla också i fråga om radio-
program, filmer och ljudupp-
tagningar.
Vad som sägs i 1 kap. 8 och 9 §§
tryckfrihetsförordningen om att
föreskrifter i lag far meddelas i frå-
ga om upphovsmäns rättigheter,
annonser om alkohol eller tobak,
kreditupplysningsverksamhet och
tillvägagångssätt för anskaffande av
uppgifter utan hinder av grundlagen
skall gälla också i fråga om radio-
program och tekniska upp-
tagningar.
Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas
föreskrifter om förbud i övrigt mot kommersiell reklam i radioprogram
eller om villkor för sådan reklam. Detsamma gäller föreskrifter om för-
bud mot och villkor för annan annonsering och sändning av program,
som helt eller delvis bekostas av annan än den som bedriver program-
verksamheten.
1
Upphovsmannen till ett radiopro-
gram, en film eller en ljudupptag-
ning är inte skyldig att röja sin
identitet. Detsamma gäller den som
har framträtt i en sådan framställ-
ning och den som har lämnat en
uppgift enligt 1 kap. 2 §.
2
I mål om ansvar, skadestånd eller
särskild rättsverkan på grund av
yttrandefrihetsbrott i ett radiopro-
gram, en film eller en Ijudupptag-
§
Upphovsmannen till ett radiopro-
gram eller en teknisk upptagning är
inte skyldig att röja sin identitet.
Detsamma gäller den som har fram-
trätt i en sådan framställning och
den som har lämnat en uppgift en-
ligt 1 kap. 2 §.
§
I mål om ansvar, skadestånd eller
särskild rättsverkan på grund av
yttrandefrihetsbrott i ett radioprog-
ram eller en teknisk upptagning får
222
ning far ingen ta upp frågan om
vem som är framställningens upp-
hovsman, vem som har framträtt i
den, vem som har tillhandahållit
den för offentliggörande eller vem
som har lämnat uppgifter enligt 1
ingen ta upp frågan om vem som är
framställningens upphovsman, vem
som har framträtt i den, vem som
har tillhandahållit den för offentlig-
görande eller vem som har lämnat
uppgifter enligt 1 kap. 2 §.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
kap. 2 §.
Om någon har angetts som upphovsman till framställningen eller som
den som har framträtt i denna, är det dock tillåtet att i målet pröva om
han är ansvarig. Detsamma skall gälla, om någon i målet uppger sig vara
upphovsmannen eller den som har framträtt.
Första stycket hindrar inte att det i en och samma rättegång handläggs
både mål om yttrandefrihetsbrott och mål om brott som avses i 5 kap.
3§-
3
Den som har tagit befattning med
tillkomsten eller spridningen av en
framställning som utgjort eller varit
avsedd att ingå i ett radioprogram,
en film eller en ljudupptagning och
den som har varit verksam på en
nyhetsbyrå far inte röja vad han
därvid har fatt veta om vem som är
upphovsman till framställningen
eller har tillhandahållit den för of-
fentliggörande eller om vem som
har framträtt i den eller lämnat
§
Den som har tagit befattning med
tillkomsten eller spridningen av en
framställning som utgjort eller varit
avsedd att ingå i ett radioprogram
eller en teknisk upptagning och den
som har varit verksam på en ny-
hetsbyrå får inte röja vad han där-
vid har fatt veta om vem som är
upphovsman till framställningen
eller har tillhandahållit den för of-
fentliggörande eller om vem som
har framträtt i den eller lämnat
uppgifter enligt 1 kap. 2 §. uppgifter enligt 1 kap. 2 §.
Tystnadsplikten enligt första stycket gäller inte
1. om den till vars förmån tystnadsplikten gäller har samtyckt till att
hans identitet röjs,
2. om fråga om identiteten får väckas enligt 2 § andra stycket,
3. om det rör sig om brott som anges i 5 kap. 3 § första stycket 1,
4. i den mån domstol, när det är fråga om brott enligt 5 kap. 2 § eller 3
§ första stycket 2 eller 3, finner det erforderligt att vid förhandling upp-
gift lämnas, huruvida den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för den
brottsliga gärningen är den till vars förmån tystnadsplikten enligt första
stycket gäller, eller
5. i den mån domstol i annat fall av hänsyn till ett allmänt eller enskilt
intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift om identiteten läm-
nas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran.
Vid förhör som avses i andra stycket 4 eller 5 skall rätten noga vaka
över att frågor inte ställs som kan inkräkta på tystnadsplikten utöver vad
som i varje särskilt fall är medgivet.
Ingen myndighet eller annat allmänt organ far efterforska
1. upphovsmannen till en fram- 1. upphovsmannen till en fram-
223
ställning som har offentliggjorts ställning som har offentliggjorts
eller varit avsedd att offentliggöras eller varit avsedd att offentliggöras
i ett radioprogram, en film eller en i ett radioprogram eller en teknisk
ljudupptagning eller den som har upptagning eller den som har
framträtt i en sådan framställning, framträtt i en sådan framställning,
2. den som har tillhandahållit el- 2. den som har tillhandahållit el-
ler avsett att tillhandahålla en fram- ler avsett att tillhandahålla en fram-
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
ställning for offentliggörande i ett ställning för offentliggörande i ett
radioprogram, en film eller en ljud- radioprogram eller en teknisk upp-
upptagning, eller tagning, eller
3. den som har lämnat uppgifter enligt 1 kap. 2 §.
Förbudet hindrar inte efterforskning i fall då denna grundlag medger
åtal eller annat ingripande. I sådana fall skall dock den i 3 § angivna tyst-
nadsplikten beaktas.
5
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot sin tyst-
nadsplikt enligt 3 § skall dömas till
böter eller fängelse i högst ett år.
Detsamma gäller den som i ett ra-
dioprogram, en film eller en ljud-
upptagning uppsåtligen eller av
oaktsamhet lämnar felaktiga upp-
gifter om vem som är framställ-
ningens upphovsman eller har till-
handahållit den för offentliggör-
ande, vem som framträder i den
eller vem som har lämnat uppgifter
i den.
§
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot sin tyst-
nadsplikt enligt 3 § skall dömas till
böter eller fängelse i högst ett år.
Detsamma gäller den som i ett ra-
dioprogram eller en teknisk upp-
tagning uppsåtligen eller av oakt-
samhet lämnar felaktiga uppgifter
om vem som är framställningens
upphovsman eller har tillhandahållit
den för offentliggörande, vem som
framträder i den eller vem som har
lämnat uppgifter i den.
För efterforskning i strid med 4 § döms, om efterforskningen har skett
uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst ett år.
Allmänt åtal för brott som avses i första stycket far väckas endast om
målsäganden har anmält brottet till åtal.
Filmer och ljudupptagningar Filmer och andra tekniska upp-
tagningar
8§
Varje svensk medborgare och
svensk juridisk person har rätt att
framställa och sprida filmer och
ljudupptagningar. För rätt att of-
fentligt förevisa en film kan det
dock krävas granskning och god-
kännande i enlighet med 1 kap. 3 §
andra stycket.
Varje svensk medborgare och
svensk juridisk person har rätt att
framställa och sprida tekniska upp-
tagningar. För rätt att offentligt
förevisa en film kan det dock krä-
vas granskning och godkännande i
enlighet med 1 kap. 3 § andra
stycket.
Prop. 1997/98:43
9 § Bilaga 5
Föreskrifter om skyldighet att Föreskrifter om skyldighet att
bevara exemplar av filmer och ljud- bevara exemplar av tekniska upp-
upptagningar och att tillhandahålla tagningar och att tillhandahålla
dem för granskning far meddelas i dem för granskning får meddelas i
lag. I lag far också meddelas före- lag. I lag far också meddelas före-
skrifter om skyldighet att lämna skrifter om skyldighet att lämna ex-
exemplar av sådana upptagningar emplar av sådana upptagningar till
till en myndighet och att lämna en myndighet och att lämna upplys-
upplysningar i anslutning till sådan ningar i anslutning till sådan skyl-
skyldighet. dighet.
10
Varken postbefordringsföretag
eller någon annan allmän trafik-
inrättning får vägra att befordra
filmer eller ljudupptagningar på
grund av deras innehåll i annat fall
än då befordran skulle innebära
överträdelse som avses i 13 § tredje
eller fjärde stycket.
En allmän trafikinrättning som
tar emot en film eller en ljudupp-
tagning för befordran skall inte an-
ses som spridare av framställningen
enligt 6 kap.
Varken postbefordringsföretag
eller någon annan allmän trafik-
inrättning får vägra att befordra
tekniska upptagningar på grund av
deras innehåll i annat fall än då be-
fordran skulle innebära överträdelse
som avses i 13 § tredje eller fjärde
stycket.
En allmän trafikinrättning som
tar emot en teknisk upptagning för
befordran skall inte anses som spri-
dare av framställningen enligt 6
kap.
12 §
Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det meddelas före-
skrifter i lag om straff och särskild rättsverkan för den som
1. förevisar pornografiska bilder på eller vid allmän plats genom skylt-
ning eller något liknande förfarande på ett sätt som kan väcka allmän
anstöt,
2. utan föregående beställning med post eller på annat sätt tillställer
någon pornografiska bilder, eller
3. bland bam och ungdom sprider 3. bland bam och ungdom sprider
filmer som genom sitt innehåll kan tekniska upptagningar som genom
verka förråande eller medföra an- sitt innehåll kan verka förråande
nan allvarlig fara för de unga. eller medföra annan allvarlig fara
för de unga.
Detsamma gäller i fråga om straff och särskild rättsverkan för den som
bryter mot föreskrifter om granskning och godkännande av filmer som
skall visas offentligt.
I lag får meddelas föreskrifter
med syfte att förebygga spridning
genom film av kartor, ritningar eller
bilder som återger Sverige helt eller
delvis och innehåller upplysningar
I lag får meddelas föreskrifter
med syfte att förebygga spridning
genom teknisk upptagning med kar-
tor, ritningar eller bilder som åter-
ger Sverige helt eller delvis och in-
225
15 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 43
av betydelse för rikets försvar.
nehåller upplysningar av betydelse
för rikets försvar.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
13
Sådana exemplar av filmer och
ljudupptagningar, som framställs i
landet och är avsedda för spridning
här, skall förses med tydliga upp-
gifter om vem som har låtit fram-
ställa filmen eller ljudupptagningen
samt om när, var och av vem ex-
emplaren har framställts. Närmare
bestämmelser om detta får medde-
las i lag.
Den som framställer en film eller
en ljudupptagning och därvid upp-
såtligen eller av oaktsamhet bryter
mot första stycket eller bestämmel-
ser som avses där skall dömas till
böter eller fängelse i högst ett år.
Den som sprider en film eller lju-
dupptagning som saknar någon
uppgift som är föreskriven i första
stycket skall, om det sker uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet, dömas
till penningböter. Detsamma skall
gälla om en sådan uppgift är oriktig
och spridaren känner till detta.
Den som sprider en film eller en
ljudupptagning trots att han vet att
den enligt denna grundlag har tagits
i beslag eller konfiskerats skall dö-
mas till böter eller fängelse i högst
ett år.
Sådana exemplar av tekniska
upptagningar, som framställs i lan-
det och är avsedda för spridning
här, skall förses med tydliga upp-
gifter om vem som har låtit fram-
ställa upptagningen samt om när,
var och av vem exemplaren har
framställts. Närmare bestämmelser
om detta far meddelas i lag.
Den som framställer en teknisk
upptagning och därvid uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot
första stycket eller bestämmelser
som avses där skall dömas till böter
eller fängelse i högst ett år.
Den som sprider en teknisk upp-
tagning som saknar någon uppgift
som är föreskriven i första stycket
skall, om det sker uppsåtligen eller
av oaktsamhet, dömas till penning-
böter. Detsamma skall gälla om en
sådan uppgift är oriktig och sprida-
ren känner till detta.
Den som sprider en teknisk upp-
tagning trots att han vet att den en-
ligt denna grundlag har tagits i be-
slag eller konfiskerats skall dömas
till böter eller fängelse i högst ett
år.
1 §
Radioprogram och filmer skall ha
en utgivare. Utgivare av radio-
program skall enligt vad som när-
mare föreskrivs i lag utses för varje
program eller för hela eller delar av
programverksamheten.
Utgivaren utses av den som be-
driver sändningsverksamheten eller
låter framställa filmen.
Radioprogram och tekniska upp-
tagningar skall ha en utgivare. Ut-
givare av radioprogram skall enligt
vad som närmare föreskrivs i lag
utses för varje program eller för
hela eller delar av programverk-
samheten.
Utgivaren utses av den som be-
driver sändningsverksamheten eller
låter framställa den tekniska upp-
tagningen.
226
Av en film skall framgå vem som
är utgivare. Utgivaren skall se till
att varje exemplar av filmen har en
sådan uppgift.
Uppgift om utgivaren av radioprogram skall hållas tillgänglig for all-
mänheten enligt vad som närmare föreskrivs i lag.
Av en teknisk upptagning skall
framgå vem som är utgivare. Utgi-
varen skall se till att varje exemplar
av upptagningen har en sådan upp-
gift.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
1 §
De gärningar som anges som
tryckfrihetsbrott i 7 kap. 4 och 5 §§
tryckfrihetsförordningen skall anses
som yttrandefrihetsbrott, om de
begås i ett radioprogram eller en
De gärningar som anges som
tryckfrihetsbrott i 7 kap. 4 och 5 §§
tryckfrihetsförordningen skall anses
som yttrandefrihetsbrott, om de
begås i ett radioprogram, en film
eller en ljudupptagning och är teknisk upptagning och är straffbara
straffbara enligt lag. enligt lag.
Under samma förutsättningar skall som yttrandefrihetsbrott anses även
sådan olaga våldsskildring varigenom någon genom rörliga bilder när-
gånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med
uppsåt att framställningen sprids, om inte gärningen med hänsyn till om-
ständigheterna är försvarlig.
3§
meddelande, som avses i 1 kap.
2 §, eller, utan att svara enligt 6
kap., medverkar till en fram-
ställning som är avsedd att offent-
liggöras i ett radioprogram eller en
teknisk upptagning, som författare
eller annan upphovsman eller ge-
nom att framträda i radioprogram-
met och därigenom gör sig skyldig
till
Om någon lämnar ett meddelan-
de, som avses i 1 kap. 2 §, eller,
utan att svara enligt 6 kap., med-
verkar till en framställning som är
avsedd att offentliggöras i ett ra-
dioprogram. en film eller en ljud-
upptagning, som författare eller
annan upphovsman eller genom att
framträda i radioprogrammet och
därigenom gör sig skyldig till
1. högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med
hemlig uppgift, uppror, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedel-
se eller stämpling till sådant brott;
2. oriktigt utlämnande av allmän handling som ej är tillgänglig för en-
var eller tillhandahållande av sådan handling i strid med myndighets för-
behåll vid dess utlämnande, när gärningen är uppsåtlig; eller
3. uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i sär-
skild lag,
gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för sådant brott.
Om någon anskaffar en uppgift eller underrättelse i sådant syfte som
avses i 1 kap. 2 § och därigenom gör sig skyldig till brott som anges i
första stycket 1, gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för brottet.
227
Det som sägs i 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen om särskilt Prop. 1997/98:43
lagstiftningsförfarande skall gälla också i fråga om förslag till föreskrif- Bilaga 5
ter som avses i första stycket 3.
En film eller ljudupptagning som
innefattar ett yttrandefrihetsbrott far
konfiskeras. Är brottet olaga vålds-
skildring eller bampomografibrott
gäller om särskild rättsverkan i öv-
rigt vad som föreskrivs i lag.
Vid konfiskering skall alla ex-
emplar som är avsedda för sprid-
ning förstöras. Dessutom skall till-
ses att föremål som kan användas
särskilt för att mångfaldiga filmen
eller ljudupptagningen inte skall
kunna användas för att framställa
ytterligare exemplar.
Konfiskering far också ske i an-
nat fall av en film som innefattar en
skildring av bam i pornografisk
bild av verklighetstrogen karaktär,
om inte innehavet med hänsyn till
omständigheterna är försvarligt.
Konfiskering innebär då att samt-
liga exemplar av filmen som på-
träffas i samband med en förunder-
sökning skall förstöras.
•§
En teknisk upptagning som in-
nefattar ett yttrandefrihetsbrott far
konfiskeras. Är brottet olaga vålds-
skildring eller bampomografibrott
gäller om särskild rättsverkan i öv-
rigt vad som föreskrivs i lag.
Vid konfiskering skall alla exem-
plar som är avsedda för spridning
förstöras. Dessutom skall tillses att
föremål som kan användas särskilt
för att mångfaldiga den tekniska
upptagningen inte skall kunna an-
vändas för att framställa ytterligare
exemplar.
Konfiskering får också ske i an-
nat fall av en teknisk upptagning
som innefattar en skildring av bam
i pornografisk bild av verklighets-
trogen karaktär, om inte innehavet
med hänsyn till omständigheterna
är försvarligt. Konfiskering innebär
då att samtliga exemplar av den
tekniska upptagningen som på-
träffas i samband med en förunder-
sökning skall förstöras.
Ansvaret för yttrandefrihetsbrott i
ett radioprogram eller en film ligger
på utgivaren. Har en ställföreträdare
inträtt som utgivare, har han ansva-
ret.
§
Ansvaret för yttrandefrihetsbrott i
ett radioprogram eller en teknisk
upptagning ligger på utgivaren. Har
en ställföreträdare inträtt som utgi-
vare, har han ansvaret.
I fråga om andra direktsända radioprogram än sådana som avses i 1
kap. 8 § får i lag föreskrivas att den som framträder i programmet skall
ansvara för sina yttranden själv.
2§
Det ansvar för yttrandefrihetsbrott som annars skulle åvila utgivaren
ligger på den som är skyldig att utse utgivare, om
1. det inte fanns någon behörig utgivare när brottet förövades,
2. utgivaren var utsedd för skens skull eller uppenbarligen inte kunde
utöva den befogenhet som anges i 4 kap 3 § eller
228
3. uppgift om utgivaren inte har hållits tillgänglig för allmänheten pa
föreskrivet sätt.
Har en ställföreträdare inträtt som utgivare men var han inte längre be-
hörig när brottet förövades eller hade hans uppdrag upphört eller förelåg
det beträffande honom något förhållande som anges i första stycket 2
eller 3, ligger ansvaret för yttrandefrihetsbrott på utgivaren.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
I stället för den som anges i
första stycket ansvarar den som
sprider en film för yttrandefrihets-
brott i denna, om filmen saknar den
i 3 kap. 13 § första stycket före-
skrivna uppgiften om vem som har
låtit framställa den och det inte kan
klarläggas vem denne är eller han
saknar känd hemortsadress i Sveri-
ge och inte heller kan påträffas här
under rättegången.
Vad som sägs i tredje stycket för
det fall att en uppgift saknas gäller
också om en lämnad uppgift in-
nebär att den som har låtit fram-
ställa filmen har hemvist utomlands
eller om uppgiften är oriktig och
den som sprider filmen känner till
detta.
I stället för den som anges i
första stycket ansvarar den som
sprider en teknisk upptagning för
yttrandefrihetsbrott i denna, om
upptagningen saknar den i 3 kap.
13 § första stycket föreskrivna upp-
giften om vem som har låtit fram-
ställa den och det inte kan klarläg-
gas vem denne är eller han saknar
känd hemortsadress i Sverige och
inte heller kan påträffas här under
rättegången.
Vad som sägs i tredje stycket för
det fall att en uppgift saknas gäller
också om en lämnad uppgift in-
nebär att den som har låtit fram-
ställa den tekniska upptagningen
har hemvist utomlands eller om
uppgiften är oriktig och den som
sprider upptagningen känner till
detta.
6§ 3§
Om åtal väcks för ett yttrandefrihetsbrott och den tilltalade anser att det
finns någon omständighet om medför att han inte skall vara ansvarig,
skall han åberopa denna omständighet före huvudförhandlingen. Om han
inte gör det, skall han betraktas som ansvarig.
7§ 4§ _
Den som ansvarar enligt detta kapitel för ett yttrandefrihetsbrott i en
framställning skall anses ha haft kännedom om innehållet i fram-
ställningen. Han skall också anses ha medgett dess offentliggörande.
Bestämmelserna i 9 kap. 1-4 §§
tryckfrihetsförordningen om tillsyn
och åtal skall gälla också i fråga om
radioprogram, filmer och ljudupp-
tagningar och i fråga om yttrande-
frihetsmål.
Den tid inom vilken allmänt åtal
för yttrandefrihetsbrott skall väckas
1 §
Bestämmelserna i 9 kap. 1-4 §§
tryckfrihetsförordningen om tillsyn
och åtal skall gälla också i fråga om
radioprogram och tekniska upptag-
ningar och i fråga om yttrande-
frihetsmål.
Den tid inom vilken allmänt åtal
för yttrandefrihetsbrott skall väckas
är i fråga om radioprogram sex må-
nader från det att programmet sän-
des. Beträffande filmer och ljud-
upptagningar är tiden ett år från det
att upptagningen lämnades ut för
spridning. Dock får i lag före-
skrivas att filmer inte skall anses ha
lämnats ut för spridning förrän de
har lämnats för registrering hos en
myndighet. I fråga om olaga vålds-
skildring och bampomografibrott
gäller vad som är föreskrivet i lag
om tid för väckande av talan.
är i fråga om radioprogram sex må-
nader från det att programmet sän-
des. Beträffande tekniska upptag-
ningar är tiden ett år från det att
upptagningen lämnades ut för
spridning. Dock får i lag föreskri-
vas att filmer inte skall anses ha
lämnats ut för spridning förrän de
har lämnats för registrering hos en
myndighet. I fråga om olaga vålds-
skildring och bampomografibrott
gäller vad som är föreskrivet i lag
om tid för väckande av talan.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
Om ett yttrandefrihetsbrott har
förövats i en film eller en ljudupp-
tagning utan att det finns någon
som enligt 6 kap. är ansvarig för
brottet, får åklagaren eller målsä-
ganden i stället för att väcka åtal
ansöka om konfiskering av filmen
eller ljudupptagningen. Detsamma
gäller, om stämning i Sverige inte
kan delges den som är ansvarig för
brottet.
Justitiekanslern får även ansöka
om konfiskering av exemplar av en
film som avses i 5 kap. 6 § tredje
stycket.
2§
Om ett yttrandefrihetsbrott har
förövats i en teknisk upptagning
utan att det finns någon som enligt
6 kap. är ansvarig för brottet, får
åklagaren eller målsäganden i stäl-
let för att väcka åtal ansöka om
konfiskering av upptagningen. Det-
samma gäller, om stämning i Sveri-
ge inte kan delges den som är an-
svarig för brottet.
Justitiekanslern får även ansöka
om konfiskering av exemplar av en
teknisk upptagning som avses i 5
kap. 6 § tredje stycket.
Vad som sägs i 10 kap. tryckfri-
hetsförordningen om beslag av
tryckta skrifter skall gälla också i
fråga om beslag av filmer och ljud-
upptagningar. I stället för 10 kap.
6 § och 8 § andra stycket gäller
dock vad som föreskrivs i andra
och tredje styckena i denna para-
graf. Om den tid som avses i 10
kap. 4 § tryckfrihetsförordningen
med hän till beslagets omfattning
eller någon annan omständighet är
otillräcklig, får rätten på Justitie-
kanslems framställning medge att
tiden förlängs. Förlängningen far
inte avse längre tid än som är ound-
gängligen nödvändig och får om-
>§
Vad som sägs i 10 kap. tryckfri-
hetsförordningen om beslag av
tryckta skrifter skall gälla också i
fråga om beslag av tekniska upptag-
ningar. I stället för 10 kap. 6 § och
8 § andra stycket gäller dock vad
som föreskrivs i andra och tredje
styckena i denna paragraf. Om den
tid som avses i 10 kap. 4 § tryckfri-
hetsförordningen med hän till be-
slagets omfattning eller någon an-
nan omständighet är otillräcklig, far
rätten på Justitiekanslems fram-
ställning medge att tiden förlängs.
Förlängningen far inte avse längre
tid än som är oundgängligen nöd-
vändig och får omfatta sammanlagt
230
fatta sammanlagt högst två veckor, högst tva veckor.
Varje beslut om beslag skall ange det eller de avsnitt av fram-
ställningen som har föranlett beslaget. Beslaget gäller endast de särskilda
skivor, rullar eller andra delar av upptagningen där dessa avsnitt före-
kommer.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
Bevis om att beslag har beslutats
skall utan kostnad tillställas den
som beslaget verkställs hos samt
den som har låtit framställa filmen
eller ljudupptagningen. Beviset
skall innehålla uppgift om det eller
de avsnitt i framställningen som har
föranlett beslaget.
Bevis om att beslag har beslutats
skall utan kostnad tillställas den
som beslaget verkställs hos samt
den som har låtit framställa den
tekniska upptagningen. Beviset
skall innehålla uppgift om det eller
de avsnitt i framställningen som har
föranlett beslaget.
1 §
Skadestånd far inte dömas ut på Skadestånd far inte dömas ut på
grund av innehållet i ett radioprog- grund av innehållet i ett radioprog-
ram, en film eller en ljudupptagning ram eller en teknisk upptagning i
i andra fall än när framställningen andra fall än när framställningen
innefattar ett yttrandefrihetsbrott. innefattar ett yttrandefrihetsbrott.
Om skadestånd på grund av brott som avses i 5 kap. 2 och 3 §§ gäller
vad som är föreskrivet i lag.
2§
Den som enligt 6 kap. bär det Den som enligt 6 kap. bär det
straffrättsliga ansvaret ansvarar straffrättsliga ansvaret ansvarar
även för skadestånd. Skadeståndet även för skadestånd. Skadeståndet
kan krävas ut också av den som kan krävas ut också av den som
bedriver programverksamheten bedriver programverksamheten
eller har låtit framställa filmen eller eller har låtit framställa den teknis-
Ijudupptagningen. ka upptagningen.
I fall som avses i 1 kap. 8 § ansvarar gärningsmannen för skadestånd
på grund av brott som han begår i sändningen. Skadeståndet kan krävas
ut även av den som bedriver programverksamheten.
Vad som sägs i 6 kap. 7 § denna
grundlag skall gälla också i fråga
om skadestånd på grund av yttran-
defrihetsbrott i ett radioprogram, en
film eller en ljudupptagning. I fråga
om sådant skadestånd skall också
gälla vad som sägs i 11 kap. 3-5 §§
tryckfrihetsförordningen om enskilt
anspråk i vissa fall.
4§
Vad som sägs i 6 kap. 4 § denna
grundlag skall gälla också i fråga
om skadestånd på grund av yttran-
defrihetsbrott i ett radioprogram
eller en teknisk upptagning. I fråga
om sådant skadestånd skall också
gälla vad som sägs i 11 kap. 3-5 §§
tryckfrihetsförordningen om enskilt
anspråk i vissa fall.
231
1 §
Vad som sägs i 12 kap. tryckfri- Vad som sägs i 12 kap. tryckfri-
hetsförordningen om rättegången i hetsförordningen om rättegången i
tryckfrihetsmål skall gälla också i tryckfrihetsmål skall gälla också i
fråga om motsvarande mål som fråga om motsvarande mål som
avser radioprogram, filmer och avser radioprogram och tekniska
ljudupptagningar (yttrandefrihets- upptagningar (yttrandefrihetsmål).
mål). Hänvisningen i 12 kap. 2 § till Hänvisningen i 12 kap. 2§ till 8
8 kap. tryckfrihetsförordningen kap. tryckfrihetsförordningen skall
skall därvid avse 6 kap. denna därvid avse 6 kap. denna grundlag,
grundlag.
De som utsetts till jurymän för tryckfrihetsmål skall också vara jury-
män i yttrandefrihetsmål.
10 kap. Om radioprogram, filmer 10 kap. Om radioprogram och
och ljudupptagningar från utlandet tekniska upptagningar från utlandet
1 §
Bestämmelserna i 1-9 och 11 Bestämmelserna i 1-9 och 11
kap. är tillämpliga också på sådana kap. är tillämpliga också på sådana
filmer och ljudupptagningar som tekniska upptagningar som har
har framställts utomlands och som framställts utomlands och som
lämnas ut för spridning i Sverige, lämnas ut för spridning i Sverige.
Vad som annars sägs om den som Vad som annars sägs om den som
har låtit framställa filmen eller har låtit framställa upptagningen
ljudupptagningen skall därvid i skall därvid i stället gälla den som
stället gälla den som här i landet här i landet lämnar ut den för sprid-
lämnar ut den för spridning. ning.
I fråga om rätten att meddela och anskaffa uppgifter och under-
rättelser för offentliggörande och om rätten till anonymitet gäller dock i
tillämpliga delar vad som sägs i 13 kap. 6 § tryckfrihetsförordningen.
Därvid skall
hänvisningen till 1 kap. 1 § tredje och fjärde styckena tryckfrihets-
förordningen avse 1 kap. 2 § denna grundlag,
hänvisningen till 3 kap. tryckfrihetsförordningen avse 2 kap. denna
grundlag,
hänvisningen till 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen avse 2 kap. 3 §
denna grundlag och
hänvisningen till 7 kap. 3 § första stycket 2 tryckfrihetsförordningen
avse 5 kap. 3 § första stycket 2 denna grundlag.
2§
Det som enligt 1 § gäller i fråga Det som enligt 1 § gäller i fråga
om rätt att meddela och anskaffa om rätt att meddela och anskaffa
uppgifter och underrättelser och att uppgifter och underrättelser och att
vara anonym gäller också radiop- vara anonym gäller också radiop-
rogram som sänds från sändare rogram som sänds från sändare
utanför Sverige och andra utom- utanför Sverige och andra utom-
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
232
lands framställda filmer och ljud-
upptagningar än dem som avses i
den paragrafen. I lag far dock före-
skrivas undantag från rätten att
meddela och anskaffa uppgifter i
fråga om radioprogram som sänds
från öppna havet eller luftrummet
däröver.
lands framställda tekniska upptag-
ningar än dem som avses i den pa-
ragrafen. I lag far dock föreskrivas
undantag från rätten att meddela
och anskaffa uppgifter i fråga om
radioprogram som sänds från öppna
havet eller luftrummet däröver.
Utgivningsbevis för verksamhet
enligt 1 kap. 9 § kan meddelas även
för sändningar som utgår från ut-
landet. Bestämmelserna i 1-9 och
11 kap. är tillämpliga också på så-
dana sändningar med utgivnings-
bevis.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. I fråga om tekniska upptagningar som inte omfattas av tidigare ly-
delse och som har lämnats ut för spridning före ikraftträdandet skall de
nya föreskrifterna tillämpas med följande undantag:
a) En teknisk upptagning skall anses ha lämnats ut för spridning den
dag denna grundlag trätt i kraft.
b) Föreskrifterna i 2 kap., 3 kap. 13 § första-tredje styckena. 4 kap., 6
kap. 1-2 §§ och 10 kap. 1 § första stycket andra meningen skall inte till-
lämpas.
c) Den som sprider en teknisk upptagning är ansvarig för yttrandefri-
hetsbrott i upptagningen, om spridningen skulle ha varit straffbar även
enligt äldre bestämmelser.
d) I stället för vad som föreskrivs i 8 kap. 2 § första stycket gäller att
skadestånd kan krävas ut av den som enligt c) bär det straffrättsliga an-
svaret för innehållet i en teknisk upptagning.
e) De nya föreskrifterna gäller inte i fråga om spridning som före
ikraftträdandet har skett av tekniska upptagningar med bilder som inne-
fattar skildringar av bam i pornografisk bild eller skildringar av sexuellt
våld eller tvång.
f) De nya föreskrifterna tillämpas inte vid prövning av talan som har
väckts före ikraftträdandet. Skulle en tillämpning av de nya före-
skrifterna ha lett till frihet från påföljd, får någon sådan dock inte ådö-
mas.
3. De äldre föreskrifterna skall tillämpas på ljudupptagningar som har
lämnats ut för spridning före ikraftträdandet.
233
Härigenom föreskrivs att 16 kap. 10 b, 10 c och 12 §§ brottsbalken skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
10 b §
Den som i stillbild eller i en film, Den som i stillbild, ett tele-
ett videogram, ett televisionspro- visionsprogram, en film, ett video-
gram eller andra rörliga bilder gram eller en annan teknisk upp-
skildrar sexuellt våld eller tvång
med uppsåt att bilden eller bilderna
sprids eller som sprider en sådan
skildring, döms, om inte gärningen
med hänsyn till omständigheterna
är försvarlig, för olaga våldsskild-
ring till böter eller fängelse i högst
två år. Detsamma gäller den som i
rörliga bilder närgånget eller utdra-
get skildrar grovt våld mot männi-
skor eller djur med uppsåt att bil-
derna sprids eller som sprider en så-
dan skildring.
tagning med rörliga bilder skildrar
sexuellt våld eller tvång med uppsåt
att bilden eller bilderna sprids eller
som sprider en sådan skildring,
döms, om inte gärningen med hän-
syn till omständigheterna är för-
svarlig, för olaga våldsskildring till
böter eller fängelse i högst två år.
Detsamma gäller den som i teknisk
upptagning med rörliga bilder när-
gånget eller utdraget skildrar grovt
våld mot människor eller djur med
uppsåt att bilderna sprids eller som
sprider en sådan skildring.
Sprider någon av oaktsamhet en skildring som avses i första stycket
och sker spridningen i yrkesmässig verksamhet eller eljest i förvärvs-
syfte, döms såsom i första stycket sägs.
Första och andra styckena gäller Första och andra styckena gäller
inte filmer eller videogram som inte filmer eller videogram som
statens biografbyrå har godkänt för statens biografbyrå har godkänt för
visning. De gäller inte heller en
upptagning av rörliga bilder med
samma innehåll som en film eller
visning. De gäller inte heller en
teknisk upptagning med rörliga bil-
der med samma innehåll som en
ett videogram som har godkänts av
biografbyrån. Vidare gäller första
och andra styckena inte offentliga
förevisningar av filmer eller vid-
eogram.
Har en upptagning av rörliga bil-
der försetts med ett intyg om att en
film eller ett videogram med sam-
ma innehåll har godkänts av statens
biografbyrå, skall inte dömas till
ansvar enligt första eller andra
stycket för spridning av upptag-
ningen. Detta gäller dock inte om
intyget var oriktigt och den som har
spritt upptagningen har insett eller
film eller ett videogram som har
godkänts av biografbyrån. Vidare
gäller första och andra styckena inte
offentliga förevisningar av filmer
eller videogram.
Har en teknisk upptagning med
rörliga bilder försetts med ett intyg
om att en film eller ett videogram
med samma innehåll har godkänts
av statens biografbyrå, skall inte
dömas till ansvar enligt första eller
andra stycket för spridning av upp-
tagningen. Detta gäller dock inte
om intyget var oriktigt och den som
har spritt upptagningen har insett
234
bort inse detta.
eller bort inse detta.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
10 c
Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet i yrkesmässig
verksamhet eller annars i förvärvs-
syfte till den som är under femton
år lämnar ut en film, ett videogram
eller en annan upptagning av rörliga
bilder med ingående skildringar av
verklighetstrogen karaktär som
återger våld eller hot om våld mot
människor eller djur döms för otill-
låten utlämning av film eller video-
gram till böter eller fängelse i högst
sex månader.
Första stycket gäller inte filmer
eller videogram som statens bio-
grafbyrå har godkänt för visning för
någon åldersgrupp av bam under
femton år. Det gäller inte heller en
upptagning av rörliga bilder med
samma innehåll som en film eller
ett videogram som har godkänts av
biografbyrån. Vidare gäller första
stycket inte offentliga förevisningar
av filmer eller videogram.
Har en upptagning av rörliga bil-
der försetts med ett intyg om att en
film eller ett videogram med sam-
ma innehåll har godkänts av statens
biografbyrå för visning för någon
åldersgrupp av bam under femton
år, skall inte dömas till ansvar en-
ligt första stycket. Vad som har
sagts nu gäller dock inte om intyget
var oriktigt och den som har lämnat
ut upptagningen har insett eller bort
inse detta.
Den som bland bam eller ung-
dom sprider skrift eller bild, som
genom sitt innehåll kan verka för-
råande eller eljest medföra allvarlig
fara för de ungas sedliga fostran,
dömes för förledande av ungdom
Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet i yrkesmässig
verksamhet eller annars i förvärvs-
syfte till den som är under femton
år lämnar ut en film, ett videogram
eller en annan teknisk upptagning
med rörliga bilder som innefattar
ingående skildringar av verklighets-
trogen karaktär som återger våld
eller hot om våld mot människor
eller djur döms för otillåten ut-
lämning av teknisk upptagning till
böter eller fängelse i högst sex må-
nader.
Första stycket gäller inte filmer
eller videogram som statens bio-
grafbyrå har godkänt för visning för
någon åldersgrupp av bam under
femton år. Det gäller inte heller en
teknisk upptagning med rörliga bil-
der med samma innehåll som en
film eller ett videogram som har
godkänts av biografbyrån. Vidare
gäller första stycket inte offentliga
förevisningar av filmer eller vid-
eogram.
Har en teknisk upptagning med
rörliga bilder försetts med ett intyg
om att en film eller ett videogram
med samma innehåll har godkänts
av statens biografbyrå för visning
för någon åldersgrupp av bam un-
der femton år, skall inte dömas till
ansvar enligt första stycket. Vad
som har sagts nu gäller dock inte
om intyget var oriktigt och den som
har lämnat ut upptagningen har in-
sett eller bort inse detta.
§
Den som bland bam eller ung-
dom sprider en skrift, bild eller en
teknisk upptagning med text eller
bild som genom sitt innehåll kan
verka förråande eller eljest medföra
allvarlig fara för de ungas sedliga
till böter eller fängelse i högst sex fostran, dömes för förledande av Prop. 1997/98:43
|
månader. |
ungdom till böter eller fängelse i Bilaga 5 |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
236
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 6 § samt 9 kap. 16 och 17 §§ sekretess-
lagen (1980:100) skall ha följande lydelse.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6§
Sekretess gäller i mål om ansvar
för bampomografibrott eller olaga
våldsskildring eller för motsvaran-
de tryckfrihets- eller yttrandefri-
hetsbrott för uppgift i skildring som
har beslagtagits, förverkats eller
konfiskerats i målet eller annars
förekommer i detta, om det inte står
klart att uppgiften kan röjas utan
fara för att den sprids vidare i strid
med brottsbalken, tryckfrihetsför-
ordningen eller yttrandefrihets-
grundlagen.
Sekretess gäller i mal om ansvar
för bampomografibrott eller olaga
våldsskildring eller för motsvaran-
de tryckfrihets- eller yttrandefri-
hetsbrott, mål om ersättning för
skada med anledning av sådant
brott samt mål om konfiskering el-
ler förverkande av barnpornografi
eller olaga våldsskildring för upp-
gift i skildring som har beslagtagits,
förverkats eller konfiskerats i målet
eller annars förekommer i detta, om
det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan fara för att den sprids
vidare i strid med brottsbalken,
tryckfrihetsförordningen eller ytt-
randefrihetsgrundlagen. Sekretessen
gäller även i ärende som rör i den-
na paragraf angivet brott.
Motsvarande sekretess gäller hos
Statens biografbyrå när den biträ-
der åklagarmyndighet eller polis-
myndighet i mål som avses i första
stycket.
16 8
Sekretess gäller hos domstol i
mål om ansvar för sexualbrott, ut-
pressning, brytande av post- eller
telehemlighet, intrång i förvar,
olovlig avlyssning eller brott ge-
nom vilket infektion av HIV har
eller kan ha överförts samt i mål
om ersättning för skada med an-
ledning av sådant brott, för uppgift
om enskilds personliga eller ekono-
miska förhållanden, om det kan
antas att den enskilde eller någon
honom närstående lider skada eller
Sekretess gäller hos domstol i
mål om ansvar för sexualbrott, ut-
pressning, brytande av post- eller
telehemlighet, intrång i förvar,
olovlig avlyssning eller brott ge-
nom vilket infektion av HIV har
eller kan ha överförts samt i mål
om ersättning för skada med an-
ledning av sådant brott, för uppgift
om enskilds personliga eller ekono-
miska förhållanden, om det kan
antas att den enskilde eller någon
honom närstående lider skada eller
237
men om uppgiften röjs. Sekretess
gäller hos domstol även i mål om
ansvar för bampomografibrott eller
motsvarande tryckfrihets- eller ytt-
randefrihetsbrott för uppgift om en
ung person som skildras i pornogra-
fisk bild, om det kan antas att denne
eller någon denne närstående lider
skada eller men om uppgiften röjs.
Sekretessen gäller även i ärende
som rör i denna paragraf angivet
brott. Sekretessen enligt denna pa-
ragraf gäller inte för uppgift om
vem som är tilltalad eller svarande.
I fråga om uppgift i allmän
år.
men om uppgiften röjs. Sekretess
gäller hos domstol även i mål om
ansvar för bampomografibrott eller
motsvarande tryckfrihets- eller ytt-
randefrihetsbrott. mål om ersättning
för skada med anledning av sådant
brott samt mål om konfiskering el-
ler förverkande av barnpornografi
för uppgift om en ung person som
skildras i pornografisk bild, om det
kan antas att denne eller någon
denne närstående lider skada eller
men om uppgiften röjs. Sekretessen
gäller även i ärende som rör i denna
paragraf angivet brott. Sekretessen
enligt denna paragraf gäller inte för
uppgift om vem som är tilltalad
eller svarande.
ng gäller sekretessen i högst sjuttio
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
17 §
Sekretess gäller, om inte annat följer av 18 §, i
1. utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,
2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål
eller i annan verksamhet för att förebygga brott eller som avser register-
kontroll och särskild personutredning enligt säkerhetsskyddslagen
(1996:627),
3. åklagarmyndighets, polismyn-
dighets, tullmyndighets eller kust-
bevakningens verksamhet i övrigt
för att förebygga, uppdaga, utreda
eller beivra brott
3. åklagarmyndighets, polismyn-
dighets, tullmyndighets eller kust-
bevakningens verksamhet i övrigt
för att förebygga, uppdaga, utreda
eller beivra brott eller
4. Statens biografbyrås verk-
samhet att biträda åklagarmyn-
dighet eller polismyndighet i brott-
mål
för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om
det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada
eller men om uppgiften röjs.
Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan
eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att
någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.
Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad
som föreskrivs i den särskilda lagstiftningen om unga lagöverträdare.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.
238
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
239
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
dels att nuvarande 3 kap. 19 och 20 §§ skall betecknas 3 kap. 30 resp.
31 §§,
dels att det i 3 kap. skall införas elva nya paragrafer, 19-29 §§, med
följande lydelse,
dels att 1 kap. 1-2 §§, 3 kap. 18 § och den nya 31 §, 4 kap. 1-3 §§, 5
kap. 3-6 §§, 6 kap. 2 §, 7 kap. 3-3a och 7a §§ samt rubriken till 4 kap.
och rubriken närmast före 5 kap. 3 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag finns bestämmelser
om ägare och utgivare av periodiska skrifter m. m. (2 kap.),
om utgivare av radioprogram m. m. (3 kap.),
om utgivare av filmer och ljud- om utgivare av tekniska upp-
upptagningar (4 kap.), tagningar (4 kap.),
om bevarande av exemplar och inspelningar m. m. (5 kap.),
om åtal och tvångsmedel (6 kap.),
om rätt domstol i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål (7 kap.),
om förberedande behandling av tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål
(8 kap.),
om huvudförhandling inför jury (9 kap.),
om överläggning och dom m. m. (10 kap.) samt
övriga bestämmelser (11 kap.).
2§
De bestämmelser i denna lag som gäller tryckta skrifter eller tryckning
av skrifter skall tillämpas även på andra skrifter som faller under tryck-
frihetsförordningen.
Uttrycken radioprogram, film och Uttrycken radioprogram och tek-
Ijudupptagning används i lagen på nisk upptagning används i lagen på
samma sätt som i yttrandefrihets- samma sätt som i yttrandefrihets-
grundlagen. grundlagen.
I fråga om sådant tillhanda-
hållande av upplysningar med hjälp
av elektromagnetiska vågor som
avses i 1 kap. 9 § yttrandefrihets-
grundlagen tillämpas 12-16 §§.
18 §
Bestämmelserna i 12-15 §§ och
31 § första och andra styckena till-
ämpas också i fråga om sådant till-
handahållande av upplysningar med
hjälp av elektromagnetiska vågor
som avses i 1 kap. 9 § första stycket
240
yttrandefrihetsgrundlagen. Den som Prop. 1997/98:43
bedriver sådan verksamhet skall till Bilaga 5
Radio- och TV-verket anmäla vilket
namn registret har.
Bestämmelserna i 19-26 §§ och
31 § tredje stycket gäller beträffan-
de sändningar som avses i 1 kap.
9 § andra stycket yttrandefri-
hetsgrundlagen.
Bestämmelserna i 27-30 §§ gäl-
ler alla sändningar enligt 1 kap. 9 §
yttrandefrihetsgrundlagen.
19 §
Utgivningsbevis för verksamhet
enligt 1 kap. 9 § andra stycket ytt-
randefrihetsgrundlagen meddelas
av Radio- och TV-verket på an-
sökan av den som bedriver sänd-
ningsverksamheten.
En ansökan skall innehålla upp-
gift om registrets namn, vem som
bedriver sändningsverksamheten,
från vilken ort sändningarna utgår
och vem som utsetts till utgivare
samt, i förekommande fall, ställ-
företrädare för utgivaren.
Ansökningen skall också innehål-
la en beskrivning av verksamheten.
Av denna skall framgå hur upplys-
ningar tillhandahålls allmänheten.
Beskrivningen skall ha sådan om-
fattning att det framgår om verk-
samheten uppfyller förutsättning-
arna enligt 1 kap. 9 § andra stycket
yttrandefrihetsgrundlagen. Om
sändningen utgår från utlandet,
skall av ansökan framgå också hur
utgivaren tillförsäkrats möjlighet
att utöva sådan befogenhet som
anges i 4 kap. 3 § yttrandefrihets-
grundlagen.
Till en ansökan skall fogas bevis
att utgivaren och, i förekommande
fall, ställföreträdaren uppfyller de
behörighetsvillkor som anges i ytt-
randefrihetsgrundlagen och att de
har åtagit sig uppdraget. Om en
ställföreträdare anmäls, skall det
241
16 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 43
dessutom visas att han är godkänd
av den som utsett utgivaren.
Om en ansökan avser ett register
med ett namn som företer sådan
likhet med namnet på en periodisk
skrift för vilken utgivningsbevis
meddelats att förväxling lätt kan
ske och det är annan än den regist-
rerade ägaren till skriften som an-
söker om utgivningsbeviset, skall
till ansökningen fogas bevis om att
sökanden är ägare till skriften.
20 §
Om en ansökan om utgivnings-
bevis inte uppfyller vad som före-
skrivs i 19 § skall sökanden före-
läggas att inom viss tid avhjälpa
bristen. Gör han inte det får ansök-
ningen avvisas.
21 §
En ansökan får avslås, förutom
om verksamheten inte är anordnad
på det sätt som sägs i 1 kap. 9 §
andra stycket yttrandefrihetsgrund-
lagen,
1. om utgivare inte utsetts eller
inte åtagit sig uppdraget och om ut-
givare eller, i förekommande fall,
ställföreträdare inte uppfyller de
behörighetsvillkor som anges i ytt-
randefrihetsgrundlagen,
2. om för sändningar som utgår
från utlandet utgivaren saknar till-
räcklig möjlighet att utöva sådan
befogenhet som anges i 4 kap. 3 §
yttrandefrihetsgrundlagen,
3. om registrets namn företer så-
dan likhet med namnet på register
för vilket utgivningsbevis tidigare
meddelats eller som avses i 1 kap.
9 § första stycket yttrandefri-
hetsgrundlagen att förväxling lätt
kan ske,
4. om registrets namn företer så-
dan likhet med namnet på en perio-
disk skrift för vilken utgivningsbevis
meddelats att förväxling lätt kan
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
242
ske och det inte är ägaren till den
periodiska skriften som ansöker om
utgivningsbeviset.
22 §
Om ändring inträder i de förhål-
landen som avses i 19 § andra-
fjärde styckena, skall den som be-
driver sändningsverksamheten ge-
nast anmäla detta till Radio- och
TV-verket.
23 §
Ett utfärdat utgivningsbevis får
återkallas
1. om den som bedrev sändnings-
verksamheten har anmält att verk-
samheten har upphört,
2. om verksamheten inte längre
är anordnad på det sätt som krävs
enligt 1 kap. 9 § yttrandefrihets-
grundlagen,
3. om utgivare inte finns eller ut-
givaren inte fyller föreskrivna be-
hörighetsvillkor och behörig utgi-
vare inte omedelbart utses eller
utgivaren till en sändning som ut-
går från utlandet saknar tillräcklig
möjlighet att utöva sådan befogen-
het som anges i 4 kap. 3 § yttrande-
frihetsgrundlagen,
4. om det inom sex månader se-
dan utgivningsbeviset utfärdats
visas att ansökningen om det bort
avslås enligt 21 § 3 eller 4,
5. om sex månader förflutit från
den dag då utgivningsbeviset ut-
färdades utan att verksamhet som
avses i 1 kap. 9 § andra stycket ytt-
randefrihetsgrundlagen inletts.
Beslut om återkallelse meddelas
av Radio- och TV-verket. 1 ärenden
om återkallelse skall den som be-
driver sändningsverksamheten och
utgivaren få tillfälle att yttra sig om
det kan ske.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
243
24 §
Beslut av Radio- och TV-verket i
ärenden om utgivningsbevis får
överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol.
25 §
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet lämnar oriktig uppgift i
ansökan om utgivningsbevis skall
dömas till böter eller fängelse i
högst ett år. Detsamma gäller den
som uppsåtligen eller av oaktsam-
het bryter mot vad som föreskrivs i
22 § om skyldighet att anmäla änd-
rade förhållanden.
26 §
Regeringen får meddela före-
skrifter om ansökningsavgifter i
ärenden om utgivningsbevis för
sändningar enligt 1 kap. 9 § andra
stycket yttrandefrihetsgrundlagen.
27 §
Varje sådan sändning som avses
i 1 kap. 9 § första eller andra styck-
et yttrandefrihetsgrundlagen skall
inledas med en uppgift om regist-
rets namn och utgivare och vem
som har utsett denne. Om en ställ-
företrädare för utgivaren tjänstgör
skall det lämnas en uppgift om vem
ställföreträdaren är.
28 §
Radio- och TV-verket skall föra
förteckning över register enligt 1
kap. 9 § första och andra styckena
yttrandefrihetsgrundlagen.
29 §
Regeringen får meddela före-
skrifter om avgifter för utdrag ur
förteckning över register enligt 1
kap. 9 § första och andra styckena
yttrandefrihetsgrundlagen.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
244
19§ 30 §
Utlänningar far på samma villkor som svenska medborgare vara utgi-
vare av radioprogram.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
20 § 31 §
Den som uppsåtligen eller av Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot vad som i oaktsamhet bryter mot vad som i
detta kapitel föreskrivs om skyl- detta kapitel föreskrivs om skyldig-
dighet att anteckna eller anmäla het att anteckna eller anmäla ut-
utgivare skall dömas till böter eller givare eller att anmäla namn på
fängelse i högst ett år. register som drivs enligt 1 kap. 9 §
första stycket yttrandefrihets-
grundlagen skall dömas till böter
eller fängelse i högst ett år.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vad som i detta
kapitel föreskrivs om skyldighet att lämna uppgift om ställföreträdare
skall dömas till penningböter.
I fråga om sändningar enligt
1 kap. 9 § andra stycket yttran-
defrihetsgrundlagen tillämpas 25 §
i stället för första och andra
styckena
4 kap. Om utgivare av filmer och 4 kap. Om utgivare av tekniska
ljudupptagningar upptagningar
1 §
Z fråga om sådana tekniska upp-
tagningar som innehåller en för
synskadade avsedd sammanställ-
ning av två eller flera periodiska
skrifter som ges ut här i landet och
vilkas ägare samverkar om upp-
tagningen (kassettidningar med
sammanställningar av material ur
mer än en förlaga) utses utgivaren
av de samverkande ägarna.
Sådana ljudupptagningar som
innehåller en för synskadade av-
sedd sammanställning av två eller
flera periodiska skrifter som ges ut
här i landet och vilkas ägare sam-
verkar om ljudupptagningen (kas-
settidningar med sammanställning-
ar av material ur mer än en förlaga)
skall ha en utgivare. Utgivaren ut-
ses av de samverkande ägarna.
Ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga förlagan
till kassettidningen skall till taltidningsnämnden anmäla vem som är ut-
givare.
Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans
uppdrag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall an-
mälas så som sägs i andra stycket.
2§
Den skyldighet att lämna upp- Den skyldighet att lämna upp-
gifter om vem som har låtit fram- gifter om vem som har låtit fram-
ställa en film eller en ljudupptag- ställa en teknisk upptagning samt
ning samt om när, var och av vem om när, var och av vem exemplaren
245
exemplaren har framställts som
föreskrivs i 3 kap. 13 § yttrande-
frihetsgrundlagen skall fullgöras
genom att uppgifterna intas i själva
filmen eller ljudupptagningen eller
anbringas på dennas kassett eller
motsvarande hölje.
Utlänningar far på samma villkor
som svenska medborgare vara utgi-
vare av filmer och ljudupp-
tagningar.
5
Radioprogram, filmer och ljud-
upptagningar
har framställts som föreskrivs i 3
kap. 13 § yttrandefrihetsgrundlagen
skall fullgöras genom att uppgif-
terna intas i själva den tekniska
upptagningen eller anbringas på
skivan, kassetten eller motsvarande
föremål.
3§
Utlänningar får på samma villkor
som svenska medborgare vara utgi-
vare av tekniska upptagningar.
Radioprogram och tekniska upp-
tagningar
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
Den som sänder radioprogram till
allmänheten skall ombesörja att
varje program spelas in. Denna
skyldighet gäller också sådana ra-
dioprogram som avses i 1 kap. 7 §
andra stycket tryckfrihetsför-
ordningen. Inspelningen skall beva-
ras i minst sex månader från sänd-
ningen.
3§
Den som sänder radioprogram till
allmänheten skall ombesörja att
varje program spelas in. Denna
skyldighet gäller också sådana
sändningar som avses i 1 kap. 7 §
andra stycket tryckfrihetsförord-
ningen. Inspelningen skall bevaras i
minst sex månader från sändningen.
Beträffande sändningar som avses i
1 kap. 9 § yttrandefri-
hetsgrundlagen är det tillräckligt
att det dokumenteras vilka upplys-
ningar som vid varje tidpunkt hålls
tillgängliga i registret. Varje upp-
lysning skall finnas dokumenterad i
minst sex månader från det att den
först hölls tillgänglig i registret.
Den som här i landet för någon annans räkning bedriver sändnings-
verksamhet över satellit eller som upplåter satellitkapacitet skall också
ombesörja att varje program spelas in och bevaras. Detta gäller dock inte
om någon annan skall göra detta enligt första stycket.
Skyldigheten enligt första stycket gäller inte samtidig och oförändrad
vidaresändning av radioprogram genom trådnät.
4§
Den som här i landet skall utse Den som här i landet skall utse
utgivare för en film eller en ljud- utgivare för en teknisk upptagning
upptagning är skyldig att bevara ett är skyldig att bevara ett exemplar
exemplar under ett år från det att under ett år från det att upptag-
246
filmen eller upptagningen blev of- ningen blev offentlig. Denna skyl-
fentlig. Denna skyldighet gäller dighet gäller också sådana tekniska
också sådana filmer och ljudupp- upptagningar som avses i 1 kap.
tagningar som avses i 1 kap. 7 § 7 § andra stycket tryckfrihetsför-
andra stycket tryckfrihetsförordn- ordningen.
ingen. Skyldigheten gäller även för
den som låter framställa en ljud-
upptagning som sprids till allmän-
heten utan att en utgivare behöver
utses.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
Justitiekanslern har rätt att utan
kostnad fa del av varje skrift, ra-
dioprogram, film eller ljudupp-
tagning som har bevarats enligt 1-
4 §§. Han har också rätt att kost-
nadsfritt fa en bestyrkt utskrift av
vad som har yttrats i ett radiopro-
gram. Det åligger polismyndigheten
att på begäran biträda justitie-
kanslem vid anmodan enligt denna
paragraf.
'§
Justitiekanslern har rätt att utan
kostnad fa del av varje skrift, ra-
dioprogram eller teknisk upp-
tagning som har bevarats enligt 1-
4 §§. Han har också rätt att kost-
nadsfritt fa en bestyrkt utskrift av
vad som har yttrats i ett radiopro-
gram. Det åligger polismyndigheten
att på begäran biträda justitie-
kanslem vid anmodan enligt denna
paragraf.
6§
Varje enskild som anser att ett yttrandefrihetsbrott har begåtts mot ho-
nom i ett radioprogram eller att han har lidit skada på grund av ett sådant
brott i programmet har rätt att hos den som driver sändnings-
verksamheten kostnadsfritt ta del av en inspelning av programmet. Den
enskilde har också rätt att utan kostnad få en kopia av inspelningen eller
en bestyrkt utskrift av vad som har yttrats i programmet. Vad som sägs i
detta stycke gäller dock inte, om det är uppenbart att han inte berörs av
programmet på ett sådant sätt att han kan vara målsägande.
Den skyldighet som avses i första stycket vilar i fråga om sådana ra-
diotidningar som anges i 3 kap. 7 § på ägaren till den periodiska skrift
som utgör den huvudsakliga förlagan.
Första stycket skall tillämpas
också på sådana ljudupptagningar
som innehåller en för synskadade
avsedd version av en periodisk
skrift som ges ut här i landet (kas-
settidningar). I fråga om sådana
kassettidningar som avses i 4 kap.
1 § vilar skyldigheten att låta den
enskilde ta del av en upptagning
och fa en utskrift på ägaren till den
periodiska skrift som utgör den hu-
vudsakliga förlagan.
Första stycket skall tillämpas
också på sådana tekniska upptag-
ningar som innehåller en för syn-
skadade avsedd version av en peri-
odisk skrift som ges ut här i landet
(kassettidningar). I fråga om sådana
kassettidningar som avses i 4 kap.
1 § vilar skyldigheten att låta den
enskilde ta del av en upptagning
och fa en utskrift på ägaren till den
periodiska skrift som utgör den hu-
vudsakliga förlagan.
247
2§
I de fall som anges i 10 kap. 11 § I de fall som anges i 10 kap. 11 §
andra stycket tryckfrihetsförord- andra stycket tryckfrihetsförord-
ningen och i motsvarande fall enligt ningen och i motsvarande fall enligt
7 kap. 3 § yttrandefrihets- 7 kap. 3 § yttrandefrihets-
grundlagen far en befattningshavare grundlagen far en befattningshavare
av lägst fänriks grad ta en tryckt av lägst fänriks grad ta en tryckt
skrift, film eller ljudupptagning i skrift eller en teknisk upptagning i
förvar. förvar.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
Avgörande för var ett yttrande-
frihetsmål skall tas upp är den ort
varifrån ett radioprogram har utgått
för sändning eller där en film eller
en ljudupptagning har lämnats ut
för spridning eller där brottet på
annat sätt har förövats.
1§
Avgörande för var ett yttrande-
frihetsmål skall tas upp är den ort
varifrån ett radioprogram har utgått
för sändning eller där en teknisk
upptagning har lämnats ut för
spridning eller där brottet på annat
sätt har förövats.
3a§
I stället för vad som anges i 2 och 3 §§ är den ort där svaranden har sitt
hemvist avgörande för var ett mål där talan förs om konfiskering enligt 9
kap. 5 § andra stycket tryckfrihetsförordningen eller 7 kap. 2 § andra
stycket yttrandefrihetsgrundlagen skall tas upp.
Är det inte känt var svaranden
har sitt hemvist eller saknar han
hemvist i landet, skall den ort där
skriften eller filmen anträffas vara
avgörande.
Är det inte känt var svaranden
har sitt hemvist eller saknar han
hemvist i landet, skall den ort där
skriften eller den tekniska upp-
tagningen anträffas vara avgörande.
En ansökan om konfiskering en-
ligt 9 kap. 5 § andra stycket tryck-
frihetsförordningen eller 7 kap. 2 §
andra stycket yttrandefri-
hetsgrundlagen far, om det är lämp-
ligt, tas upp av den tingsrätt där åtal
väcks för ansvar för det tryckfri-
hetsbrott eller yttrandefrihetsbrott
som den tryckta skriften eller fil-
men kan innefatta.
7a§
En ansökan om konfiskering en-
ligt 9 kap. 5 § andra stycket tryck-
frihetsförordningen eller 7 kap. 2 §
andra stycket yttrandefri-
hetsgrundlagen far, om det är lämp-
ligt, tas upp av den tingsrätt där åtal
väcks för ansvar för det tryckfri-
hetsbrott eller yttrandefrihetsbrott
som den tryckta skriften eller den
tekniska upptagningen kan innefat-
ta.
Ansökningar mot flera svarande far tas upp av samma domstol om det
är lämpligt och målen har samband med varandra.
Om mål som har samband med varandra på sådant sätt som avses i
första eller andra stycket förekommer samtidigt vid en tingsrätt, skall
målen handläggas i en rättegång om inte synnerliga skäl talar mot det.
248
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. I fråga om tekniska upptagningar som inte omfattas av tidigare ly-
delse och som har lämnats ut for spridning före ikraftträdandet skall de
nya föreskrifterna tillämpas. De nya föreskrifterna tillämpas inte vid
prövning av talan som har väckts före ikraftträdandet.
3. De äldre föreskrifterna skall tillämpas på ljudupptagningar som har
lämnats ut för spridning före ikraftträdandet.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
249
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1993:1392) om pliktexemplar av
dokument skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:43
Bilaga 5
7§
Om en skrift som avses i 5 eller 6 § har samma innehåll och utförande
som en tidigare framställd skrift, skall endast två pliktexemplar lämnas,
under förutsättning att pliktexemplar av den tidigare framställda skriften
har lämnats eller lämnas samtidigt.
Föreskrifterna i första stycket gäller inte om annat följer av föreskrif-
terna om kombinerat material i 16 och 17 §§.
Av skrift som har framställts i punktskrift skall två pliktexemplar läm-
nas, om annat inte följer av vad som föreskrivs i 9 §.
Skyldigheten att lämna plikt- Skyldigheten att lämna plikt-
exemplar enligt 5 och 6 §§ omfattar exemplar enligt 5 och 6 §§ omfattar
inte ett radioprogram, en film eller
en ljudupptagning som enligt 1 kap.
7 § andra stycket tryckfrihetsför-
ordningen skall jämställas med en
bilaga till en periodisk skrift.
inte en sändning eller teknisk upp-
tagning som enligt 1 kap. 7 § andra
stycket tryckfrihetsförordningen
skall jämställas med en bilaga till
en periodisk skrift.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
250
Remissyttranden över betänkandet har avgetts av följande instanser.
Riksdagens ombudsmän (JO), Svea hovrätt, Hovrätten över Skåne och
Blekinge, Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt, Kammarrätten i Stock-
holm, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholms län, Justitie-
kanslem, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Datain-
spektionen, Försvarsmakten, Barnombudsmannen, Post- och Telestyrel-
sen, Telia AB, Kungliga biblioteket, Arkivet för ljud och bild, Juridiska
fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Institutionen för journalis-
tik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet, Juridiska
fakultetsnämnden vid Lunds universitet, Institutionen för journalistik och
masskommunikation vid Göteborgs universitet, Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering, Riksarkivet, Statens biografbyrå, Gransknings-
nämnden för radio och TV, Radio- och TV-verket, Närings- och tekni-
kutvecklingsverket (NUTEK), Patent- och registreringsverket, Mark-
nadsdomstolen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Radio AB, Sveriges
Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB, Svenska Journalistför-
bundet, Svenska Tidningsutgivareföreningen, Dataföreningen i Sverige,
Föreningen Grävande Journalister, Konstnärliga och Litterära Yrkes-
utövares Samarbetsnämnd (KLYS), Näringslivets Telekommitté, Svens-
ka Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI), Svenska Förläg-
gareföreningen, Svenska IT-företagens Organisation, Svenska Musiker-
förbundet, Sveriges domareförbund, Sveriges Författarförbund, Sveriges
Radio- och Hemelektronikleverantörer, Sveriges Släktforskarförbund,
Tele2 AB, Våldsskildringsrådet.
Riksåklagaren har överlämnat yttranden från åklagarmyndigheterna i
Stockholm, Göteborg och Malmö.
Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Stock-
holms universitet har inte avgett separat yttrande, utan anslutit sig till
yttrandet från Institutionen för journalistik och masskommunikation vid
Göteborgs universitet.
Följande instanser har inbjudits att yttra sig i anledning av betänkandet,
men avstått. Marknadsdomstolen, Allmänhetens Pressombudsman, Pres-
sens Opinionsnämnd, BBS-Moderat, Föreningen Svenska Tonsättare,
Föreningen Sveriges Filmproducenter, Informationsproducentföreningen
i Sverige, International Federation of the Phonographic Industry, Kom-
mittén mot antisemitism, Medborgarrättsrörelsen i Sverige, Musikcent-
rum, Publicistklubben, SAPnet, Sveriges Biografägareförbund, Sveriges
Filmuthyrareförening, Sveriges Smalfilm- och Videodistributörers Före-
ning, TV 4 AB, Videouthyramas Samarbetsorganisation.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 6
251
I och med att det internationella samarbetet ökar allt mer i betydelse och
omfattning ställs vi ofta inför frågor om hur vår grundlagsreglering om
tryck- och yttrandefrihet förhåller sig till de fall där tryck- och yttran-
defriheten utövas såväl här i landet som utanför Sveriges gränser. En
viktig fråga är om och hur vi kan ingripa mot en person som trycker
skrifter eller framställer filmer eller cd-skivor här, men sprider dem en-
dast i ett annat land. Syftet med förslagen i denna promemoria är att öka
möjligheterna för svenska myndigheter att bistå myndigheter i andra län-
der vid brottsutredningar som har anknytning till Sverige.
I promemorian föreslås ändringar i tryckfrihetsförordningen och i ytt-
randefrihetsgrundlagen. Förslagen utgör till största delen ett förtyd-
ligande av vad som far anses utgöra gällande rätt, nämligen att om en här
i Sverige producerad, grundlagsskyddad framställning utges endast i ut-
landet, skall vanlig lag tillämpas i fråga om ingripanden på grund av
framställningens innehåll. Meddelar- och anskaffarfriheten föreslås dock
gälla även i fråga om uppgift som avses offentliggöras i sådan skrift, film
eller ljudupptagning som produceras här men som sprids endast utom-
lands. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.
I promemorian behandlas inte frågor om gränsöverskridande radio-
och TV-program.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 7
252
Prop. 1997/98:43
Bilaga 8
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 § och 13 kap. 6 § samt rubriken till 13
kap. tryckfrihetsförordningen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6§
Tryckt skrift skall, för att anses
såsom sådan, vara utgiven. Skrift
anses utgiven då den har blivit ut-
lämnad till salu eller för spridning
på annat sätt; vad nu sagts gäller
dock icke myndighets tryckta
handlingar, om de ej äro tillgängli-
ga för envar.
Tryckt skrift skall, för att anses
såsom sådan, vara utgiven. En
skrift anses utgiven då den har bli-
vit utlämnad till salu eller för sprid-
ning på annat sätt i Sverige; vad nu
sagts gäller dock icke myndighets
tryckta handlingar, om de ej äro
tillgängliga för envar.
Om utrikes tryckta skrifter Om utrikes tryckta skrifter m.m.
6§
I fråga om skrift som trycks utom riket och som utges här men som inte
huvudsakligen är avsedd för spridning inom riket och för vilken inte
heller utgivningsbevis finns gäller bestämmelserna i 1 kap. 1 § tredje och
fjärde styckena angående meddelande och anskaffande av uppgifter och
underrättelser för offentliggörande om inte
1. meddelandet eller anskaffandet innefattar brott mot rikets säkerhet;
2. meddelandet innefattar utlämnande eller tillhandahållande som avses i
7 kap. 3 § första stycket 2;
3. meddelandet utgör uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt.
Första stycket tillämpas också i
fråga om skrift som trycks utom
riket och som inte ges ut här. Här-
vid jämställs med den som lämnar
meddelande för offentliggörande
den som på annat sätt medverkar
till framställning i periodisk skrift
såsom författare eller annan upp-
Första stycket tillämpas också i
fråga om skrift som inte ges ut här.
Härvid jämställs med den som läm-
nar meddelande för offentlig-
görande den som på annat sätt med-
verkar till framställning i perodisk
skrift såsom författare eller annan
upphovsman.
hovsman.
Är meddelandet eller anskaffandet straffbart enligt vad som följer av
första och andra styckena, gäller vad som är föreskrivet därom. Mål an-
253
gående ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som nu sagts skall
handläggas som tryckfrihetsmål, när inte 12 kap. 1 § andra stycket tredje
meningen har motsvarande tillämpning. I fråga om rätt till anonymitet for
meddelaren gäller vad som är föreskrivet i 3 kap.; bestämmelsen i 3 § 3
skall dock omfatta även annat brott mot rikets säkerhet än som där avses.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 8
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
254
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 10 § yttrandefrihetsgrundlagen skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §
Grundlagen är tillämplig på så- Grundlagen är tillämplig på så-
dana filmer och ljudupptagningar dana filmer och ljudupptagningar
som sprids till allmänheten genom som sprids till allmänheten i Sveri-
att spelas upp, säljas eller tillhanda- ge genom att spelas upp, säljas eller
hållas på annat sätt. tillhandahållas på annat sätt.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 8
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
255
Remissyttranden över promemorian har avgetts av följande instanser.
Riksdagens ombudsmän (JO), Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Kam-
marrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Riksåklagaren, Rikspolisstyrel-
sen. Försvarsmakten, Arkivet för ljud och bild, Generaltullstyrelsen, Ju-
ridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Institutionen för
journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet, Ju-
ridiska fakultetsnämnden vid Lunds universitet, Institutionen för journa-
listik och masskommunikation vid Göteborgs universitet, Ombudsman-
nen mot etnisk diskriminering, Patent- och registreringsverket, Sveriges
advokatsamfund, Svenska Journalistförbundet, Svenska Tidningsutgi-
vareföreningen, Pressens Opinionsnämnd, Svenska Musikerförbundet,
Sveriges domareförbund, Sveriges författarförbund, Sveriges Smalfilm
och Videodistributörers Förening.
Riksåklagaren har överlämnat yttranden från åklagarmyndigheterna i
Stockholm, Göteborg och Malmö.
Följande instanser har inbjudits att yttra sig men avstått. Statens Bio-
grafbyrå, Allmänhetens Pressombudsman, Föreningen Grävande Journa-
lister, Föreningen Svenska Tonsättare, Föreningen Sveriges Filmprodu-
center, International Federation of the Phonographic Industry, Mu-
sikcentrum, Publicistklubben, Svenska Artisters och Musikers Intresse-
organisation, Svenska bokförläggareföreningen och Sveriges Filmuthyra-
reförening.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 9
256
I mål om allmänt åtal förenat med talan om enskilt anspråk och i mål om
enskilt åtal skall målet prövas utan jury om
1. parterna är ense om det eller
2. medverkan av jury kan uppfattas stå i strid med kravet på en oav-
hängig och opartisk prövning.
Frågan om ett mål skall prövas utan jury i fall som avses i första styck-
et 2 avgörs av Högsta domstolen på talan av part eller efter framställning
av tingsrätten.
Tingsrättens beslut att hänskjuta frågan om ett mål skall prövas utan
jury till Högsta domstolen far inte överklagas.
Följande remissinstanser har yttrat sig över avsnitten Utseende av jury-
män och Jävsfrågor i jurysystemet i 1993 års domarutrednings betänkan-
de:
Riksdagens ombudsmän (JO), Högsta domstolen, Regeringsrätten, Svea
hovrätt, Göta hovrätt, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Hovrätten för
Nedre Norrland, Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrätten i Sunds-
vall, Stockholms tingsrätt, Uppsala tingsrätt, Nyköpings tingsrätt, Karls-
krona tingsrätt, Kristianstads tingsrätt, Karlshamns tingsrätt, Helsing-
borgs tingsrätt, Klippans tingsrätt, Malmö tingsrätt, Ystads tingsrätt,
Halmstads tingsrätt, Alingsås tingsrätt, Härnösands tingsrätt, Östersunds
tingsrätt, Umeå tingsrätt, Bodens tingsrätt, Länsrätten i Värmlands län,
Domstolsverket, Riksåklagaren, Regionåklagarmyndigheten i Kalmar,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB,
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sve-
rige (LO), Svenska Journalistförbundet, Svenska Tidningsutgivareföre-
ningen, Internationella Juristkommissionen, Svenska Avdelningen och
Nämndemännens riksförbund.
257
17 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 43
Enligt art. 6 i Europakonventionen skall envar, när det gäller prövning av
civila rättigheter och skyldigheter och vid prövning av anklagelser för
brott, bl.a. ha rätt till en rättegång inför en opartisk och oavhängig dom-
stol. I fallet Holm - som gällde ett tryckfrihetsmål som handlagts under
medverkan av jury - ansåg Europadomstolen att Holms rätt i berört hän-
seende blivit kränkt.
Uppgiften har varit att hitta en lösning som ger möjlighet att handlägga
tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål, även av det slag som fallet Holm
representerar, på ett sätt som överensstämmer med art. 6 i Europakon-
ventionen. Vid övervägandena har utgångspunkten varit dels att huvud-
regeln om jurymedverkan skall bevaras, dels att jurymän även i fortsätt-
ningen skall väljas av landstingen, dels slutligen att juryns friande utslag
skall vara bindande för rätten.
Ett flertal olika lösningar kan tänkas tillgodose intresset av en konven-
tionsenlig handläggning. En sådan är att konstruera särskilda regler för
sådana typer av mål där risken för att domstolen kan uppfattas som par-
tisk ter sig särskilt stor. Huvudsakligen av det skälet att en sådan lösning
riskerar att innebära omotiverat stora ingrepp i jurysystemet har den för-
kastats. En annan lösning som övervägts är att - i linje med det förslag
som 1993 års domarutredning lagt fram - i varje enskilt fall där medver-
kan av jury kan tänkas innebära att rätten till en opartisk och oavhängig
domstol träds för när, i stället låta målet bli prövat utan jury. Eftersom
även denna lösning - om än i mindre utsträckning än den nyss beskrivna
- i alltför stor utsträckning medför att jurysystemet sätts åt sidan, har inte
heller den ansetts vara en framkomlig väg.
Intresset av en konventionsenlig handläggning bör i stället tillgodoses
inom ramen för gällande regler om jäv mot domare. Mot bakgrund av att
Europakonventionen numera inkorporerats som svensk lag och att Euro-
padomstolens praxis därigenom far anses utgöra en del av den svenska
rättsordningen, torde utrymmet för överträdelse av art. 6 i konventionen -
på det sätt som skedde i fallet Holm - vara undanröjt. En sådan lösning
framstår dessutom som mest naturlig och med den kan jurysystemet -
med den garanti för folklig insyn i rättskipningen som jurymedverkan
innebär - bevaras. Någon lagändring behövs inte för att uppnå detta.
Slutligen har frågan om proportionellt valsätt beträffande jurymän
övervägts och ett förslag om en möjlighet till sådant valsätt läggs fram.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 11
258
Prop. 1997/98:43
Bilaga 12
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 4 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 kap.
4§
Jurymännen utses genom val för en tid av fyra kalenderår.
Valet skall förrättas av landsting-
et i länet eller, då inom länet finnes
kommun som ej tillhör landstings-
kommun, av landstinget och kom-
munfullmäktige i förstnämnda
kommun. I Gotlands län förrättas
valet av kommunfullmäktige i
Gotlands kommun. Skola enligt vad
nu sagts jurymännen väljas av mer
än en valmyndighet, fördelar läns- jurymännen väljas av mer än en
styrelsen antalet jurymän inom var-
dera gruppen mellan valmyndighe-
terna med ledning av folkmängden.
Valet skall förrättas av lands-
tingsfullmäktige i länet eller, då
inom länet finnes kommun som ej
tillhör landstingskommun, av
landstingsfullmäktige och kommun-
fullmäktige i förstnämnda kommun.
I Gotlands län förrättas valet av
kommunfullmäktige i Gotlands
kommun. Skola enligt vad nu sagts
valmyndighet, fördelar länsstyrel-
sen antalet jurymän inom vardera
gruppen mellan valmyndigheterna
med ledning av folkmängden.
Då juryman skall väljas, ankomme på tingsrätten att göra anmälan där-
om till den som har att föranstalta om valet.
7
Avgår juryman eller upphör han
att vara valbar, skall inom den
grupp av jurymän, som den av-
gångne tillhörde, valmyndigheten
utse annan i hans ställe för återsto-
den av valperioden. Valet må i
landstingets ställe företagas av dess
förvaltningsutskott; dock gälle så-
dant val allenast för tiden intill
landstingets nästkommande möte.
Valet skall vara proportionellt,
om det begärs av minst så många
väljande som motsvarar det tal,
vilket erhålls, då samtliga väljan-
des antal delas med det antal per-
soner valet avser, ökat med 1. Om
förfarandet vid sådant proportio-
nellt val är särskilt föreskrivet.
§
Avgår juryman eller upphör han att
vara valbar, skall inom den grupp
av jurymän, som den avgångne till-
hörde, valmyndigheten utse annan i
hans ställe för återstoden av valpe-
rioden. Valet må i landstingsfull-
mäktiges ställe företagas av dess
förvaltningsutskott; dock gälle så-
dant val allenast för tiden intill
landstingsfullmäktiges nästkom-
mande möte.
259
Följande remissinstanser har inkommit med yttrande: Riksdagens om-
budsmän (JO), Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Helsingborgs tings-
rätt, Malmö tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Borås tingsrätt, Umeå tingsrätt,
Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Jämtlands län, Justitiekanslern,
Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Institutionen för
journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet, Ju-
ridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Juridiska fakultetssty-
relsen vid Lunds universitet, Institutionen för journalistik och masskom-
munikation vid Göteborgs universitet, Sveriges advokatsamfund, Sveri-
ges Radio AB, Svenska Journalistförbundet och Svenska Tidningsutgi-
vareföreningen.
Följande remissinstanser har beretts tillfälle att yttra sig men har av-
stått: Sveriges Television AB, Allmänhetens Pressombudsman, Före-
ningen Sveriges Filmproducenter, Medborgarrättsrörelsen i Sverige,
Svenska Bokförläggareföreningen och TV 4 AB.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 13
260
I den här promemorian föreslås att utlänningar och utländska juridiska
personer med hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
far rätt att äga periodiska skrifter som trycks i Sverige.
I promemorian föreslås vidare bestämmelser om att utgivningsbevis
för en periodisk skrift gäller för en period av tio år från utfärdandet. Där-
efter förfaller beviset om ingen ansökan om förnyelse av beviset har
gjorts före tioårsperiodens utgång.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 14
261
Prop. 1997/98:43
Bilaga 15
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 7 § samt 5 kap. 5 och 7 §§ tryckfrihets-
förordningen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7§
Med periodisk skrift förstås tid- Med periodisk skrift förstås en
ning, tidskrift eller annan sådan tidning, tidskrift eller annan sådan
tryckt skrift, som enligt utgivnings- tryckt skrift som enligt utgivnings-
planen är avsedd att under bestämd planen är avsedd att under en be-
titel utgivas med minst fyra å sär- stämd titel utgivas med minst fyra
skilda tider utkommande nummer vid särskilda tider utkommande
eller häften årligen, samt därtill nummer eller häften årligen, samt
hörande löpsedlar och bilagor. Se- till skriften hörande löpsedlar och
dan utgivningsbevis för skriften bilagor. Sedan utgivningsbevis för
meddelats, skall denna, till dess skriften har meddelats, skall denna
beviset återkallas, anses som peri- anses som periodisk till dess att
odisk. beviset återkallas eller förfaller.
Om ägaren till en periodisk skrift sprider eller låter sprida skriftens in-
nehåll eller delar av detta i form av ett radioprogram, en film eller en
ljudupptagning som avses i yttrandefrihetsgrundlagen, skall i fråga om
tillämpningen av 1 - 14 kap. programmet, filmen eller upptagningen
jämställas med en bilaga till skriften i den utsträckning den i sådan form
spridda versionen återger innehållet i skriften oförändrat samt anger hur
innehållet har disponerats. I lag får föreskrivas om särskild skyldighet att
spela in sådana program och bevara filmer och upptagningar samt att
tillhandahålla dessa. Bestämmelser om rätt till sändningar finns i 3 kap.
yttrandefrihetsgrundlagen.
Periodisk skrift må icke utgivas,
innan bevis utfärdats att hinder
enligt denna förordning icke möter
för skriftens utgivning. Utgivnings-
bevis meddelas, på ansökan av
ägare, av myndighet som avses i 4
§. I ansökan skola uppgivas skrif-
tens titel och utgivningsort samt
5§
En periodisk skrift får inte utgi-
vas innan det har utfärdats ett bevis
om att det inte finns något hinder
mot utgivning enligt denna förord-
ning. Ett sådant utgivningsbevis
meddelas av den myndighet som
avses i 4 § på ansökan av skriftens
ägare. I ansökan skall anges skrif-
262
utgivningsplanen för skriften.
Utgivningsbevis må ej utfärdas,
innan anmälan om utgivare enligt 4
§ gjorts.
Företer skriftens titel sådan lik-
het med titeln på skrift, för vilken
utgivningsbevis tidigare utfärdats,
att förväxling lätt kan ske, må an-
sökan avslås.
tens titel och utgivningsort samt
utgivningsplanen för skriften.
Ett utgivningsbevis får inte ut-
färdas innan det har gjorts en an-
mälan om utgivare enligt 4 §.
En ansökan om utgivningsbevis
får avslås, om skriftens titel visar
en sådan likhet med titeln på en
annan skrift, för vilken det finns ett
utgivningsbevis, att förväxling lätt
kan ske.
Ett utgivningsbevis gäller för en
period av tio år från utfärdandet.
Beviset får förnyas på ansökan av
skriftens ägare, varje gång för tio
år från utgången av den föregående
tioårsperioden.
En ansökan om förnyelse får gö-
ras tidigast ett år före periodens
utgång. Har en sådan ansökan inte
kommit in till myndigheten före
periodens utgång, är beviset för-
fallet. Om en ansökan om förnyelse
har gjorts i rätt tid, fortsätter bevi-
set, utan hinder av vad som sägs i
fjärde stycket, att gälla till dess att
beslutet med anledning av ansökan
har vunnit laga kraft.
För en ansökan om förnyelse av
ett utgivningsbevis gäller i övrigt
samma bestämmelser som för den
första ansökan.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 15
7§
Har på grund av förhållande som
avses i 6 § första stycket 2, 3, 5
eller 7 utgivningsbevis återkallats,
må likväl ej, innan två år förflutit
sedan beslutet därom meddelades,
utan medgivande av skriftens ägare
utgivningsbevis utfärdas för annan
skrift, vars titel företer sådan likhet
med skriftens titel att förväxling lätt
kan ske.
Har ett utgivningsbevis återkal-
lats på grund av ett förhållande som
avsesi 6 § första stycket 2, 3, 5 eller
7 eller har beviset förfallit, får än-
då inte, innan två år har förflutit
sedan beslutet om återkallelse
meddelades eller beviset förföll,
utan medgivande av skriftens ägare
ett utgivningsbevis utfärdas för en
annan skrift, vars titel visar en så-
dan likhet med skriftens titel att
förväxling lätt kan ske.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
263
2. De nya bestämmelserna gäller även för utgivningsbevis som har ut-
färdats före ikraftträdandet. I stället för vad som sägs i 5 kap. 5 § fjärde
stycket första meningen, gäller sådana bevis för en period av tio år från
lagens ikraftträdande.
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (1991:1559) med föreskrifter
på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Utlänningar som har hemvist här Utlänningar med hemvist inom
i landet far vara ägare till periodis- Europeiska ekonomiska samarbets-
ka skrifter som trycks här. området far vara ägare till perio-
diska skrifter som trycks z Sverige.
Åven utländska juridiska perso-
ner med hemvist inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet får
vara ägare till periodiska skrifter
som trycks i Sverige. För juridiska
personer gäller som hemvist den
ort där styrelsen har sitt säte eller,
om säte för styrelsen inte är be-
stämt eller styrelse inte finns, där
förvaltningen förs.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 15
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
264
Remissyttrande över promemorian har avgetts av följande instanser.
Riksdagens ombudsmän (JO), Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Göte-
borgs tingsrätt, Umeå tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i
Jämtlands län, Justitiekanslern, Domstolsverket, Riksåklagaren, Åkla-
garmyndigheterna i Stockholm och Sundsvall, Kungliga biblioteket, In-
stitutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms
universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Juridiska
fakultetsnämnden vid Lunds universitet, Institutionen för journalistik och
masskommunikation vid Göteborgs universitet, Patent- och registre-
ringsverket, Sveriges advokatsamfund, Svenska Journalistförbundet,
Svenska Tidningsutgivareföreningen.
Riksåklagaren har överlämnat yttranden från åklagarmyndigheterna i
Stockholm och Sundsvall.
Allmänhetens Pressombudsman har inbjudits att yttra sig med anled-
ning av promemorian, men avstått.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 16
265
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § och 8 kap. 18 § regeringsformen1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt med-
dela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt
att i övrigt taga del av andras yttranden,
3. mötesfrihet: frihet att anordna och bevista sammankomst för upp-
lysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande
av konstnärligt verk,
4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i demonstration
på allmän plats,
5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna
eller enskilda syften,
6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva
sin religion.
Beträffande tryckfriheten och Beträffande tryckfriheten och
motsvarande frihet att yttra sig i motsvarande frihet att yttra sig i
ljudradio, television och vissa lik- ljudradio, television och vissa lik-
nande överföringar, filmer, video- nande överföringar samt filmer, vi-
gram och andra upptagningar av deogram, ljudupptagningar och and-
rörliga bilder samt ljudupptagningar ra tekniska upptagningar gäller vad
gäller vad som är föreskrivet i tryck- som är föreskrivet i tryck-
frihetsförordningen och yttran- frihetsförordningen och yttrande-
defrihetsgrundlagen. frihetsgrundlagen.
I tryckfrihetsförordningen finns också bestämmelser om rätt att taga
del av allmänna handlingar.
18 §
För att avge yttrande över lagförslag skall finnas ett lagråd, vari ingår
domare i Högsta domstolen och Regeringsrätten. Yttrande från Lagrådet
inhämtas av regeringen eller, enligt vad som närmare angives i riksdags-
ordningen, av riksdagsutskott.
Yttrande av Lagrådet bör inhäm- Yttrande av Lagrådet bör inhäm-
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
Regeringsformen omtryckt 1994:1483.
266
tas innan riksdagen beslutar grund-
lag om tryckfriheten, eller om mot-
svarande frihet att yttra sig i ljud-
radio, television och vissa liknande
överföringar, filmer, videogram och
andra upptagningar av rörliga bil-
der samt ljudupptagningar, lag om
begränsning av rätten att taga del av
allmänna handlingar, lag som avses
i 2 kap. 3 § andra stycket, 12 §
första stycket, 17-19 §§ eller 22 §
andra stycket eller lag som ändrar
eller upphäver sådan lag, lag om
kommunal beskattning, lag som av-
ses i 2 eller 3 § eller lag som avses i
11 kap., om lagen är viktig för en-
skilda eller från allmän synpunkt.
Vad nu har sagts gäller dock icke,
om Lagrådets hörande skulle sakna
betydelse på grund av frågans be-
skaffenhet eller skulle fördröja lag-
stiftningsfrågans behandling så att
avsevärt men skulle uppkomma.
Föreslår regeringen riksdagen att
stifta lag i något av de ämnen som
avses i första meningen och har
Lagrådets yttrande dessförinnan
inte inhämtats, skall regeringen
samtidigt för riksdagen redovisa
skälen härtill. Att Lagrådet icke har hörts över ett lagförslag utgör ald-
hörts över ett lagförslag utgör ald- rig hinder mot lagens tillämpning,
rig hinder mot lagens tillämpning.
Lagrådets granskning skall avse
1. hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i öv-
rigt,
2. hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra,
3. hur förslaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav,
4. om förslaget är så utformat att lagen kan antagas tillgodose angivna
syften,
5. vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen.
Närmare bestämmelser om Lagrådets sammansättning och tjänstgöring
meddelas i lag.
tas innan riksdagen beslutar grund-
lag om tryckfriheten eller om mot-
svarande frihet att yttra sig i ljud-
radio, television och vissa liknande
överföringar samt tekniska upptag-
ningar, lag om begränsning av rät-
ten att taga del av allmänna hand-
lingar, lag som avses i 2 kap.
3 § andra stycket, 12 § första styck-
et, 17-19 §§ eller 22 § andra styck-
et eller lag som ändrar eller upp-
häver sådan lag, lag om kommunal
beskattning, lag som avses i 2 eller
3 § eller lag som avses i 11 kap.,
om lagen är viktig för enskilda eller
från allmän synpunkt. Vad nu har
sagts gäller dock icke, om Lagrå-
dets hörande skulle sakna betydelse
på grund av frågans beskaffenhet
eller skulle fördröja lag-
stiftningsfrågans behandling så att
avsevärt men skulle uppkomma.
Föreslår regeringen riksdagen att
stifta lag i något av de ämnen som
avses i första meningen och har
Lagrådets yttrande dessförinnan
inte inhämtats, skall regeringen
samtidigt för riksdagen redovisa
skälen härtill. Att Lagrådet icke har
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
267
Härigenom föreskrivs i fråga om tryckfrihetsförordningen1
dels att 1 kap. 6 och 7 §§, 5 kap. 5 och 7 §§, 7 kap. 4 och 7 §§, 9 kap.
5 §, 10 kap. 1 §, 12 kap. 4, 7 och 14 §§, 13 kap. 6 § samt rubriken till
13 kap. tryckfrihetsförordningen skall ha följande lydelse,
dels att det i förordningen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 10 §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6§
Tryckt skrift skall, för att anses Tryckt skrift skall, för att anses
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
såsom sådan, vara utgiven. Skrift
anses utgiven då den blivit utläm-
nad till salu eller för spridning på
annat sätt; vad nu sagts gäller dock
icke myndighets tryckta handlingar,
om de ej äro tillgängliga för envar.
7
Med periodisk skrift förstås tid-
ning, tidskrift eller annan sådan
tryckt skrift, som enligt utgivnings-
planen är avsedd att under bestämd
titel utgivas minst med fyra å sär-
skilda tider utkommande nummer
eller häften årligen, samt därtill
hörande löpsedlar och bilagor. Se-
dan utgivningsbevis för skriften
meddelats, skall denna, till dess
beviset återkallas, anses som peri-
odisk.
Om ägaren till en periodisk skrift
sprider eller låter sprida skriftens
innehåll eller delar av detta i form av
ett radioprogram, en film eller en
ljudupptagning som avses i yttran-
defrihetsgrundlagen, skall i fråga om
tillämpning av 1-14 kap. pro-
grammet, filmen eller upptagningen
jämställas med en bilaga till skriften
i den utssträckning den i sådan form
spridda versionen återger innehållet i
såsom sådan, vara utgiven. En
skrift anses utgiven då den blivit
utlämnad till försäljning eller för
spridning på annat sätt i Sverige.
Detta gäller dock inte en myndig-
hets tryckta handlingar, om de inte
är tillgängliga för envar.
§
Med periodisk skrift förstås en
tidning, tidskrift eller någon annan
sådan tryckt skrift som enligt ut-
givningsplanen är avsedd att under
en bestämd titel utgivas med minst
fyra vid särskilda tider utkommande
nummer eller häften årligen, samt
löpsedlar och bilagor som hör till
skriften. Sedan utgivningsbevis för
skriften har meddelats, skall denna
anses som periodisk till dess att
beviset återkallas eller förklaras
förfallet.
Om ägaren till en periodisk skrift
sprider eller låter sprida skriftens
innehåll eller delar av detta i form av
ett radioprogram eller en teknisk
upptagning som avses i yttrandefri-
hetsgrundlagen, skall i fråga om till-
lämpningen av 1-14 kap. program-
met eller upptagningen jämställas
med en bilaga till skriften i den ut-
sträckning den i sådan form spridda
versionen återger innehållet i skrif-
Tryckfrihetsförordningen omtryckt 1994:1476.
268
skriften oförändrat samt anger hur
innehållet har disponerats. I lag far
föreskrivas om särskild skyldighet
att spela in sådana program och be-
vara filmer och upptagningar samt
att tillhandahålla dessa. Bestäm-
melser om rätt till sändningar finns i
3 kap. yttrandefrihetsgrundlagen.
ten oförändrat samt anger hur inne-
hållet har disponerats. I lag far före-
skrivas om särskild skyldighet att
spela in sådana program och bevara
tekniska upptagningar samt att till-
handahålla dessa. Bestämmelser om
rätt till sändningar finns i 3 kap. ytt-
randefrihetsgrundlagen.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
10 §
Om förbud mot att sprida, inneha
eller på annat sätt ta befattning
med skildring av barn i pornogra-
fisk bild gäller vad som föreskrivs i
lag.
5
Periodisk skrift må icke utgivas,
innan bevis utfärdats att hinder en-
ligt denna förordning icke möter för
skriftens utgivning. Utgivnings-
bevis meddelas, på ansökan av
ägare, av myndighet som avses i
4 §. I ansökan skola uppgivas skrif-
tens titel och utgivningsort samt
utgivningsplanen för skriften.
Utgivningsbevis må ej utfärdas,
innan anmälan om utgivare enligt
4 § gjorts.
Företer skriftens titel sådan likhet
med titeln på skrift, för vilken ut-
givningsbevis tidigare utfärdats, att
förväxling lätt kan ske, må ansökan
avslås.
§
En periodisk skrift får inte utgi-
vas innan det har utfärdats ett bevis
om att det inte finns något hinder
mot utgivning enligt denna förord-
ning. Ett sådant utgivningsbevis
meddelas av den myndighet som
avses i 4 § på ansökan av skriftens
ägare. I ansökan skall anges skrif-
tens titel och utgivningsort samt
utgivningsplanen för skriften.
Ett utgivningsbevis får inte ut-
färdas innan det har gjorts en an-
mälan om utgivare enligt 4 §.
En ansökan om utgivningsbevis
får avslås, om skriftens titel företer
en sådan likhet med titeln på en
annan skrift som det finns ett utgiv-
ningsbevis för att förväxling lätt
kan ske.
Ett utgivningsbevis gäller för en
period av tio år från utfärdandet.
Därefter förfaller beviset. Beslut
om att beviset skall anses förfallet
vid tioårsperiodens utgång med-
delas av den myndighet som avses i
4§-
Beviset får förnyas på ansökan
av skriftens ägare, varje gång för
tio år från utgången av den föregå-
ende tioårsperioden. En ansökan
om förnyelse får göras tidigast ett
269
år före och senast på dagen för Prop. 1997/98:43
periodens utgång. För en ansökan Bilaga 17
om förnyelse av ett utgivningsbevis
gäller i övrigt samma bestämmelser
som för den första ansökan.
Om en ansökan om förnyelse har
gjorts i rätt tid, fortsätter beviset,
trots vad som sägs i fjärde och
femte styckena, att gälla till dess att
beslutet med anledning av ansökan
har vunnit laga kraft.
7§
Har på grund av förhållande som Har ett utgivningsbevis återkal-
avses i 6 § första stycket 2, 3, 5 lats på grund av ett förhållande som
eller 7 utgivningsbevis återkallats, avses i 6 § första stycket 2, 3, 5
må likväl ej, innan två år förflutit eller 7 eller har beviset förklarats
sedan beslutet därom meddelades, förfallet, får det ändå inte utan
utan medgivande av skriftens ägare medgivande av skriftens ägare ut-
utgivningsbevis utfärdas för annan färdas ett utgivningsbevis för en
skrift, vars titel företer sådan likhet annan skrift vars titel visar en sådan
med skriftens titel att förväxling lätt likhet med skriftens titel att förväx-
kan ske. ling lätt kan ske, innan två år har
förflutit sedan beslutet om återkal-
lelse meddelades eller beviset för-
föll.
4§
Med beaktande av det i 1 kap. angivna syftet med en allmän tryckfrihet
skall såsom tryckfrihetsbrott anses följande gärningar, om de begås ge-
nom tryckt skrift och är straffbara enligt lag:
1. högförräderi, förövat med uppsåt att riket eller del därav skall med
våldsamma eller eljest lagstridiga medel eller med utländskt bistånd läg-
gas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller
att del av riket skall sålunda lösryckas eller att åtgärd eller beslut av
statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten skall med
utländskt bistånd framtvingas eller hindras, såframt gärningen innebär
fara för uppsåtets förverkligande;
försök, förberedelse eller stämpling till sådant högförräderi;
2. krigsanstiftan. såframt fara för att riket skall invecklas i krig eller
andra fientligheter framkallas med utländskt bistånd;
3. spioneri, varigenom någon för att gå främmande makt till handa
obehörigen befordrar, lämnar eller röjer uppgift rörande försvarsverk,
vapen, förråd, import, export, tillverkningssätt, underhandlingar, beslut
eller något förhållande i övrigt, vars uppenbarande för främmande makt
kan medföra men för totalförsvaret eller eljest för rikets säkerhet, vare
sig uppgiften är riktig eller ej;
försök, förberedelse eller stämpling till sådant spioneri;
270
4. obehörig befattning med hemlig uppgift, varigenom någon utan
syfte att gå främmande makt till handa obehörigen befordrar, lämnar eller
röjer uppgift rörande något forhållande av hemlig natur, vars uppenba-
rande for främmande makt kan medföra men för rikets försvar eller för
folkförsörjningen vid krig eller av krig föranledda utomordentliga för-
hållanden eller eljest för rikets säkerhet, vare sig uppgiften är riktig eller
ej;
försök eller förberedelse till sådan obehörig befattning med hemlig
uppgift;
stämpling till sådant brott, om detta är att anse som grovt, vid vilken
bedömning särskilt skall beaktas om gärningen innefattade till- handagå-
ende av främmande makt eller var av synnerligen farlig beskaffenhet
med hänsyn till pågående krig eller rörde förhållande av stor betydelse
eller om den brottslige röjde vad som på grund av allmän eller enskild
tjänst betrotts honom;
5. vårdslöshet med hemlig uppgift, varigenom någon av grov oaktsam-
het begår gärning som avses under 4;
6. uppror, förövad med uppsåt att statsskicket skall med vapenmakt
eller eljest med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut
av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten skall
sålunda framtvingas eller hindras, såframt gärningen innebär fara för
uppsåtets förverkligande;
försök, förberedelse eller stämpling till sådant uppror;
7. landsförräderi eller landssvek, i vad därigenom, då riket är i krig el-
ler eljest i lag meddelade bestämmelser om sådant brott äger tillämpning,
någon missleder eller förråder dem som är verksamma för rikets försvar
eller förleder dem till myteri, trolöshet eller modlöshet, förråder egendom
som är av betydelse för totalförsvaret eller begår annan liknande förrä-
disk gärning som är ägnad att medföra men för totalförsvaret eller inne-
fattar bistånd åt fienden;
försök, förberedelse eller stämpling till sådant landsförräderi eller
landssvek;
8. landsskadlig vårdslöshet, i vad därigenom någon av oaktsamhet be-
går gärning som avses under 7;
9. ryktesspridning till fara för rikets säkerhet, varigenom, då riket är i
krig eller eljest i lag meddelade bestämmelser om sådant brott äger till-
lämpning, någon sprider falska rykten eller andra osanna påståenden,
som är ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet, eller till främmande
makt framför eller låter framkomma sådana rykten eller påståenden eller
bland krigsmän sprider falska rykten eller andra osanna påståenden som
är ägnade att framkalla trolöshet eller modlöshet;
10. uppvigling, varigenom någon uppmanar eller eljest söker förleda
till brottslig gärning, svikande av medborgerlig skyldighet eller ohör-
samhet mot myndighet eller åsidosättande av vad som åligger krigsman i
tjänsten;
11. hets mot folkgrupp, varigenom någon hotar eller uttrycker missakt-
ning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning
på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse;
12. barnpornografibrott, varige-
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
271
nom någon skildrar barn i porno-
grafisk bild med uppsåt att bilden
sprides, om inte gärningen med
hänsyn till omständigheterna är
försvarlig;
13. olaga våldsskildring, varigenom någon i bild skildrar sexuellt våld
eller tvång med uppsåt att bilden sprids, om inte gärningen med hänsyn
till omständigheterna är försvarlig;
14. förtal, varigenom någon utpekar annan såsom brottslig eller klan-
dervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att ut-
sätta denne för andras missaktning, och, om den förtalade är avliden,
gärningen är sårande för de efterlevande eller eljest kan anses kränka den
frid, som bör tillkomma den avlidne, dock ej om det med hänsyn till om-
ständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken och han visar att
uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den;
15. förolämpning, varigenom någon smädar annan genom kränkande
tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot ho-
nom.
7§
Tryckt skrift, som innefattar tryckfrihetsbrott, må konfiskeras.
Konfiskering av tryckt skrift innebär att alla för spridning avsedda ex-
emplar av skriften skola förstöras samt att med formar, stenar, stereoty-
per, plåtar och andra dylika, uteslutande för tryckningen av skriften an-
vändbara materialier skall så förfaras att missbruk därmed ej kan ske.
Konfiskering får också ske i an-
nat fall av en tryckt skrift som in-
nefattar en skildring av barn i por-
nografisk bild av verklighetstrogen
karaktär, om inte innehavet med
hänsyn till omständigheterna är
försvarligt. Konfiskering innebär
då att samtliga exemplar av skriften
som påträffas i samband med en
förundersökning skall förstöras.
9 kap
5§
Finnes ej någon, som enligt 8 kap. är för brottet ansvarig, eller kan ej
stämning här i riket delgivas honom, må åklagaren eller målsäganden i
stället för att väcka åtal göra ansökan om skriftens konfiskering.
Justitiekanslern får även ansöka
om konfiskering av exemplar av en
tryckt skrift som avses i 7 kap. 7 f
tredje stycket.
1 §
Förekommer anledning att tryckt Förekommer anledning att tryckt
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
272
skrift på grund av tryckfrihetsbrott
kan konfiskeras må, i avbidan på
beslut därom skriften läggas under
beslag.
skrift på grund av tryckfrihetsbrott
kan konfiskeras må, i avbidan på
beslut därom skriften läggas under
beslag. Beslag får även läggas på
en tryckt skrift som kan konfiskeras
enligt 7 kap. 7 £ tredje stycket. För
beslag i sistnämnda fall gäller i
övrigt de bestämmelser till vilka
hänvisas i 14 §.
I avbidan på rättens beslut må ock, i fall som avses i 7 kap. 8 §, med-
delas utgivningsförbud för periodisk skrift.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
4§
Jurymännen utses genom val för en tid av fyra kalenderår.
Valet skall förrättas av lands-
tinget i länet eller, då inom länet
finnes kommun som ej tillhör
landstingskommun, av landstinget
och kommunfullmäktige i först-
nämnda kommun. I Gotlands län
förrättas valet av kommunfullmäk-
tige i Gotlands kommun. Skola en-
ligt vad nu sagts jurymännen väljas
av mer än en valmyndighet, förde-
lar länsstyrelsen antalet jurymän
inom vardera gruppen mellan
valmyndigheterna med ledning av
folkmängden.
Då juryman skall väljas, ankom-
me på tingsrätten att göra anmälan
därom till den som har att föran-
stalta om valet.
Valet skall förrättas av lands-
tingsfullmäktige i länet eller, då
inom länet finns kommun som ej
tillhör landsting, av landstingsfull-
mäktige och kommunfullmäktige i
kommunen. I Gotlands län förrättas
valet av kommunfullmäktige i
Gotlands kommun. Skall enligt vad
nu sagts jurymännen väljas av mer
än en valmyndighet, fördelar läns-
styrelsen antalet jurymän inom var-
dera gruppen mellan valmyndighe-
terna med ledning av folkmängden.
Då juryman skall väljas, ankom-
mer det på tingsrätten att göra an-
mälan därom till den som har att
föranstalta om valet.
Avgår juryman eller upphör han
att vara valbar, skall inom den
grupp av jurymän, som den av-
gångne tillhörde, valmyndigheten
utse annan i hans ställe för återsto-
den av valperioden. Valet må i
landstingets ställe företagas av dess
förvaltningsutskott; dock gälle så-
dant val allenast för tiden intill
landstingets nästkommande möte.
7§
Avgår juryman eller upphör han
att vara valbar, skall inom den
grupp av jurymän, som den av-
gångne tillhörde, valmyndigheten
utse annan i hans ställe för återsto-
den av valperioden. Valet får i
landstingsfullmäktiges ställe företas
av dess förvaltningsutskott; dock
gäller sådant val endast för tiden
intill landstingsfullmäktiges näst-
kommande möte.
273
18 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 43
14 §
Föres i mål om ansvar jämväl ta-
lan om enskilt anspråk eller konfis-
kering mot annan än den tilltalade,
skola de åtgärder av svarandepart,
som avses i 2 § första stycket, 10 §
andra stycket och 12 § andra styck-
et, ankomma på den tilltalade.
Då talan utan samband med åtal
föres om tryckt skrifts konfiskering
eller om enskilt anspråk gälle om
rättegången i sådant mål vad i 2 och
10-13 §§ är föreskrivet; har frågan
huruvida brott föreligger tidigare
prövats i tryckfrihetsmål avseende
ansvar för brott, skall dock pröv-
ning av samma fråga ej ånyo äga
rum. I ansökningsmål enligt 9 kap.
5 § första stycket skall den uteslut-
ning av jurymän, som eljest an-
kommer på parterna, förtagas av
rätten genom lottning. Detsamma
skall gälla ansökningsmål som av-
ses i 9 kap. 5 § andra stycket när
någon svarandepart inte finns eller
stämning här i riket inte kan delges
honom.
Föres i mål om ansvar jämväl ta-
lan om enskilt anspråk mot annan
än den tilltalade, skola de åtgärder
av svarandepart, som avses i 2 §
första stycket, 10 § andra stycket
och 12 § andra stycket, ankomma
på den tilltalade.
Då talan utan samband med åtal
föres om tryckt skrifts konfiskering
eller om enskilt anspråk gälle om
rättegången i sådant mål vad i 2 och
10-13 §§ är föreskrivet; har frågan
huruvida brott föreligger tidigare
prövats i tryckfrihetsmål avseende
ansvar för brott, skall dock pröv-
ning av samma fråga ej ånyo äga
rum. I ansökningsmål skall den
uteslutning av jurymän, som eljest
ankommer på parterna, förtagas av
rätten genom lottning.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
6§
I fråga om skrift som trycks utom riket och som utges här men som
inte huvudsakligen är avsedd för spridning inom riket och för vilken inte
heller utgivningsbevis finns gäller bestämmelserna i 1 kap. 1 § tredje och
fjärde styckena angående meddelande och anskaffande av uppgifter och
underrättelser för offentliggörande om inte
1. meddelandet eller anskaffandet innefattar brott mot rikets säkerhet;
2. meddelandet innefattar utlämnande eller tillhandahållande som avses
i 7 kap. 3 § första stycket 2;
3. meddelandet utgör uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt.
Första stycket tillämpas också i
fråga om skrift som trycks utom
riket och som inte ges ut här. Här-
vid jämställs med den som lämnar
meddelande för offentliggörande
den som på annat sätt medverkar
till framställning i periodisk skrift
såsom författare eller annan upp-
Första stycket tillämpas också i
fråga om en skrift som inte ges ut z
Sverige, oavsett om skriften trycks
här eller utomlands. Härvid jäm-
ställs med den som lämnar medde-
lande för offentliggörande den som
på annat sätt medverkar till fram-
ställning i periodisk skrift såsom
274
hovsman. författare eller annan upphovsman.
Är meddelandet eller anskaffandet straffbart enligt vad som följer av
första och andra styckena, gäller vad som är föreskrivet därom. Mål an-
gående ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som nu sagts skall
handläggas som tryckfrihetsmål, när inte 12 kap. 1 § andra stycket tredje
meningen har motsvarande tillämpning. I fråga om rätt till anonymitet för
meddelaren gäller vad som är föreskrivet i 3 kap; bestämmelsen i 3 § 3
skall dock omfatta även annat brott mot rikets säkerhet än som där avses.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Äldre föreskrifter tillämpas på sådana tekniska upptagningar som
spritts före ikraftträdandet.
3. De nya bestämmelserna i 1 kap. 7 § samt 5 kap. 5 och 7 §§ gäller
även för utgivningsbevis som har utfärdats före ikraftträdandet. I stället
för vad som sägs i 5 kap. 5 § fjärde stycket första meningen gäller sådana
bevis för en period av tio år från lagens ikraftträdande.
4. De nya föreskrifterna tillämpas inte vid prövning av talan som har
väckts före ikraftträdandet.
275
Härigenom föreskrivs i fråga om yttrandefrihetsgrundlagen1
dels att 4 kap. 7 §, 6 kap. 3-5 §§ samt rubrikerna närmast före 4 kap. 1
och 7 §§ och 6 kap. 1, 3 och 6 §§ skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 6 kap. 6 och 7 §§ skall betecknas 6 kap. 3 resp. 4 §,
dels att 1 kap. 1-4 och 9-12 §§, 2 kap. 1-5 §§, 3 kap. 8-10, 12 och
13 §§, 4 kap. 1 och 4 §§, 5 kap. 1, 3 och 6 §§, 6 kap. 1 och 2 §§, 7 kap.
1-3 §§, 8 kap. 1, 2 och 4 §§, 9 kap. 1 § och 10 kap. 1 och 2 §§ samt
rubriken närmast före 3 kap. 8 § och rubriken till 10 kap. skall ha följan-
de lydelse.
dels att det i yttrandefrihetsgrundlagen skall införas en ny paragraf,
1 kap. 13 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
1 §
Varje svensk medborgare är gent-
emot det allmänna tillförsäkrad rätt
enligt denna grundlag att i ljud-
radio, television och vissa liknande
överföringar, filmer, videogram och
andra upptagningar av rörliga bil-
der samt ljudupptagningar offentli-
gen uttrycka tankar, åsikter och
känslor och i övrigt lämna uppgifter
i vilket ämne som helst.
Varje svensk medborgare är gent-
emot det allmänna tillförsäkrad rätt
enligt denna grundlag att i ljud-
radio, television och vissa liknande
överföringar samt filmer, video-
gram, ljudupptagningar och andra
tekniska upptagningar offentligen
uttrycka tankar, åsikter och känslor
och i övrigt lämna uppgifter i vilket
ämne som helst.
Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett
fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnär-
ligt skapande. I den far inga andra begränsningar göras än de som följer
av denna grundlag.
Vad som sägs i grundlagen om
radioprogram gäller förutom pro-
gram i ljudradio också program i
television och innehållet i vissa and-
ra sändningar av ljud, bild eller text
som sker med hjälp av elek-
tromagnetiska vågor. Vad som sägs
om filmer avser även videogram och
andra upptagningar av rörliga bilder.
Vad som sägs i grundlagen om
radioprogram gäller förutom pro-
gram i ljudradio också program i
television och innehållet i vissa
andra sändningar av ljud, bild eller
text som sker med hjälp av elek-
tromagnetiska vågor. Vad som sägs
om filmer avser även videogram
och andra tekniska upptagningar
med rörliga bilder.
Med tekniska upptagningar avses
i denna grundlag upptagningar som
innehåller text, bild eller ljud och
som kan läsas, avlyssnas eller på
annat sätt uppfattas endast med tek-
Yttrandefrihetsgrundlagen omtryckt 1994:1477.
276
niskt hjälpmedel.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
2
Varje svensk medborgare är till-
försäkrad rätt att till författare och
andra upphovsmän samt till ut-
givare, redaktioner, nyhetsbyråer
och företag för framställning av
filmer eller ljudupptagningar lämna
uppgifter i vilket ämne som helst
för offentliggörande i radiopro-
gram, filmer och ljudupptagningar.
Han har också rätt att anskaffa upp-
gifter i vilket ämne som helst för
sådant uppgiftslämnande eller of-
fentliggörande. I dessa rättigheter
far inga andra begränsningar göras
än de som följer av denna grundlag.
3
Det far inte förekomma att något
som är avsett att framföras i ett ra-
dioprogram eller en ljudupptagning
först måste granskas av en myndig-
het eller något annat allmänt organ.
Inte heller är det tillåtet för myn-
digheter och andra allmänna organ
att utan stöd i denna grundlag, på
grund av det kända eller väntade
innehållet i ett radioprogram eller
en ljudupptagning, förbjuda eller
hindra dess offentliggörande eller
spridning bland allmänheten.
Vad som sägs i första stycket
gäller även filmer. Genom lag får
dock meddelas föreskrifter om
granskning och godkännande av
filmer som skall visas offentligt.
Det får inte utan stöd i denna
grundlag förekomma att myndig-
heter och andra allmänna organ på
grund av innehållet i radioprogram,
filmer och ljudupptagningar förbju-
der eller hindrar innehav eller an-
vändning av sådana tekniska
hjälpmedel som behövs för att kun-
na ta emot radioprogram eller för
att kunna uppfatta innehållet i fil-
§
Varje svensk medborgare är till-
försäkrad rätt att till författare och
andra upphovsmän samt till ut-
givare, redaktioner, nyhetsbyråer
och företag för framställning av
tekniska upptagningar lämna upp-
gifter i vilket ämne som helst för
offentliggörande i radioprogram
och sådana upptagningar. Han har
också rätt att anskaffa uppgifter i
vilket ämne som helst för sådant
uppgiftslämnande eller offentlig-
görande. I dessa rättigheter får inga
andra begränsningar göras än de
som följer av denna grundlag.
§
Det får inte förekomma att något
som är avsett att framföras i ett ra-
dioprogram eller en teknisk upp-
tagning först måste granskas av en
myndighet eller något annat allmänt
organ. Inte heller är det tillåtet för
myndigheter och andra allmänna
organ att utan stöd i denna grund-
lag, på grund av det kända eller
väntade innehållet i ett radio-
program eller en teknisk upp-
tagning, förbjuda eller hindra dess
offentliggörande eller spridning
bland allmänheten.
Trots första stycket får det genom
lag meddelas föreskrifter om
granskning och godkännande av
rörliga bilder i filmer som skall
visas offentligt.
Det får inte utan stöd i denna
grundlag förekomma att myndig-
heter och andra allmänna organ på
grund av innehållet i radioprogram
och tekniska upptagningar förbju-
der eller hindrar innehav eller an-
vändning av sådana tekniska
hjälpmedel som behövs för att kun-
na ta emot radioprogram eller för
att kunna uppfatta innehållet i tek-
277
mer eller ljudupptagningar. Det- niska upptagningar. Detsamma Prop. 1997/98:43
samma gäller förbud mot an- gäller förbud mot anläggande av Bilaga 17
läggande av trådnät för sändning av trådnät för sändning av radiopro-
radioprogram. gram.
4
Myndigheter och andra allmänna
organ far inte utan stöd i denna
grundlag ingripa mot någon på
grund av att han i ett radioprogram,
en film eller en ljudupptagning har
missbrukat yttrandefriheten eller
medverkat till ett sådant missbruk.
Inte heller far de utan stöd av denna
grundlag av sådan anledning göra
några ingripanden mot programmet,
filmen eller ljudupptagningen.
9
Denna grundlags föreskrifter om
radioprogram tillämpas också när
en redaktion för en tryckt periodisk
skrift eller för radioprogram, ett
företag för framställning av filmer
eller ljudupptagningar eller en ny-
hetsbyrå med hjälp av elektromag-
netiska vågor på begäran tillhanda-
håller allmänheten upplysningar
direkt ur ett register med upptag-
ningar för automatisk databehand-
ling. Det gäller dock inte om den
mottagande kan ändra innehållet i
registret.
§
Myndigheter och andra allmänna
organ far inte utan stöd i denna
grundlag ingripa mot någon på
grund av att han i ett radioprogram
eller en teknisk upptagning har
missbrukat yttrandefriheten eller
medverkat till ett sådant missbruk.
Inte heller far de utan stöd av denna
grundlag av sådan anledning göra
några ingripanden mot programmet
eller upptagningen.
§
Denna grundlags föreskrifter om
radioprogram tillämpas också när
en redaktion för en tryckt periodisk
skrift eller för radioprogram, ett
företag för yrkesmässig framställ-
ning av tekniska upptagningar eller
en nyhetsbyrå med hjälp av elek-
tromagnetiska vågor på särskild be-
gäran tillhandahåller allmänheten
upplysningar direkt ur ett register
med upptagningar för automatisk
databehandling. Det gäller dock
inte om den mottagande kan ändra
innehållet i registret.
10 §
Grundlagen är tillämplig på så- Grundlagen är tillämplig på så-
dana filmer och ljudupptagningar dana tekniska upptagningar som
som sprids till allmänheten genom sprids till allmänheten z Sverige
att spelas upp, säljas eller tillhanda- genom att spelas upp, säljas eller
hållas på annat sätt. tillhandahållas på annat sätt.
Om grundlagen är tillämplig el-
ler inte prövas i det enskilda fallet
på grundval av vad som kan antas
om spridningen. Om inte annat
framgår av omständigheterna, skall
grundlagen anses tillämplig på en
upptagning med uppgifter enligt
3 kap. 13 § och 4 kap. 4 §.
278
11 §
Att vissa radioprogram, filmer
och ljudupptagningar skall jäm-
ställas med periodiska skrifter
framgår av 1 kap. 7 § andra stycket
tryckfrihetsförordningen.
Att vissa radioprogram och tek-
niska upptagningar skall jämställas
med periodiska skrifter framgår av
1 kap. 7 § andra stycket tryckfri-
hetsförordningen.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
12
Vad som sägs i 1 kap. 8 och 9 §§
tryckfrihetsförordningen om att
föreskrifter i lag far meddelas i frå-
ga om upphovsmäns rättigheter,
annonser om alkohol eller tobak,
kreditupplysningsverksamhet och
tillvägagångssätt för anskaffande av
uppgifter utan hinder av grundlagen
skall gälla också i fråga om radio-
program, filmer och Ijudupp-
Vad som sägs i 1 kap. 8 och 9 §§
tryckfrihetsförordningen om att fö-
reskrifter i lag far meddelas i fråga
om upphovsmäns rättigheter, vissa
annonser, kreditupplysningsverk-
samhet och tillvägagångssätt för
anskaffande av uppgifter utan hin-
der av grundlagen skall gälla också
i fråga om radioprogram och tek-
niska upptagningar.
tagningar.
Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas
föreskrifter om förbud i övrigt mot kommersiell reklam i radioprogram
eller om villkor för sådan reklam. Detsamma gäller föreskrifter om för-
bud mot och villkor för annan annonsering och sändning av program,
som helt eller delvis bekostas av annan än den som bedriver program-
verksamheten.
13 §
Om förbud mot att sprida, inneha
eller på annat sätt ta befattning
med skildring av barn i pornogra-
fisk bild gäller vad som föreskrivs i
lag.
1 §
Upphovsmannen till ett radiopro-
gram, en film eller en ljudupptag-
ning är inte skyldig att röja sin
identitet. Detsamma gäller den som
har framträtt i en sådan framställ-
ning och den som har lämnat en
uppgift enligt 1 kap. 2 §.
2
I mål om ansvar, skadestånd eller
särskild rättsverkan på grund av
yttrandefrihetsbrott i ett radiopro-
gram, en film eller en ljudupptag-
ning far ingen ta upp frågan om
Upphovsmannen till ett radiopro-
gram eller en teknisk upptagning är
inte skyldig att röja sin identitet.
Detsamma gäller den som har fram-
trätt i en sådan framställning och
den som har lämnat en uppgift en-
ligt 1 kap. 2 §.
§
I mål om ansvar, skadestånd eller
särskild rättsverkan på grund av
yttrandefrihetsbrott i ett radiopro-
gram eller en teknisk upptagning
far ingen ta upp frågan om vem
279
som är framställningens upphovs-
man, vem som har framträtt i den,
vem som har tillhandahållit den för
offentliggörande eller vem som har
lämnat uppgifter enligt 1 kap. 2 §.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
vem som är framställningens upp-
hovsman, vem som har framträtt i
den, vem som har tillhandahållit
den för offentliggörande eller vem
som har lämnat uppgifter enligt 1
kap. 2 §.
Om någon har angetts som upphovsman till framställningen eller som
den som har framträtt i denna, är det dock tillåtet att i målet pröva om
han är ansvarig. Detsamma skall gälla, om någon i målet uppger sig vara
upphovsmannen eller den som har framträtt.
Första stycket hindrar inte att det i en och samma rättegång handläggs
både mål om yttrandefrihetsbrott och mål om brott som avses i
5 kap. 3 §.
3§
Den som har tagit befattning med
tillkomsten eller spridningen av en
framställning som utgjort eller varit
avsedd att ingå i ett radioprogram,
en film eller en ljudupptagning och
den som har varit verksam på en
nyhetsbyrå far inte röja vad han
därvid har fatt veta om vem som är
upphovsman till framställningen
eller har tillhandahållit den för of-
fentliggörande eller om vem som
har framträtt i den eller lämnat
Den som har tagit befattning med
tillkomsten eller spridningen av en
framställning som utgjort eller varit
avsedd att ingå i ett radioprogram
eller en teknisk upptagning och den
som har varit verksam på en ny-
hetsbyrå far inte röja vad han där-
vid har fatt veta om vem som är
upphovsman till framställningen
eller har tillhandahållit den för of-
fentliggörande eller om vem som
har framträtt i den eller lämnat
uppgifter enligt 1 kap. 2 §. uppgifter enligt 1 kap. 2 §.
Tystnadsplikten enligt första stycket gäller inte
1. om den till vars förmån tystnadsplikten gäller har samtyckt till att
hans identitet röjs,
2. om fråga om identiteten far väckas enligt 2 § andra stycket,
3. om det rör sig om brott som anges i 5 kap. 3 § första stycket 1,
4. i den mån domstol, när det är fråga om brott enligt 5 kap. 2 § eller
3 § första stycket 2 eller 3, finner det erforderligt att vid förhandling
uppgift lämnas, huruvida den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för
den brottsliga gärningen är den till vars förmån tystnadsplikten enligt
första stycket gäller, eller
5. i den mån domstol i annat fall av hänsyn till ett allmänt eller enskilt
intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift om identiteten läm-
nas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran.
Vid förhör som avses i andra stycket 4 eller 5 skall rätten noga vaka
över att frågor inte ställs som kan inkräkta på tystnadsplikten utöver vad
som i varje särskilt fall är medgivet.
4§
Ingen myndighet eller annat allmänt organ far efterforska
1. upphovsmannen till en fram- 1. upphovsmannen till en fram-
ställning som har offentliggjorts ställning som har offentliggjorts
280
eller varit avsedd att offentliggöras
i ett radioprogram, en film eller en
ljudupptagning eller den som har
framträtt i en sådan framställning,
2. den som har tillhandahållit el-
eller varit avsedd att offentliggöras
i ett radioprogram eller en teknisk
upptagning eller den som har
framträtt i en sådan framställning,
2. den som har tillhandahållit el-
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
ler avsett att tillhandahålla en fram- ler avsett att tillhandahålla en fram-
ställning för offentliggörande i ett ställning för offentliggörande i ett
radioprogram, en film eller en ljud- radioprogram eller en teknisk upp-
upptagning, eller tagning, eller
3. den som har lämnat uppgifter enligt 1 kap. 2 §.
Förbudet hindrar inte efterforskning i fall då denna grundlag medger
åtal eller annat ingripande. I sådana fall skall dock den i 3 § angivna tyst-
nadsplikten beaktas.
5
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot sin tyst-
nadsplikt enligt 3 § skall dömas till
böter eller fängelse i högst ett år.
Detsamma gäller den som i ett ra-
dioprogram, en film eller en ljud-
upptagning uppsåtligen eller av
oaktsamhet lämnar felaktiga upp-
gifter om vem som är framställ-
ningens upphovsman eller har till-
handahållit den för offentliggö-
rande, vem som framträder i den
eller vem som har lämnat uppgifter
i den.
För efterforskning i strid med 4 §
uppsåtligen, till böter eller fängelse i
Allmänt åtal för brott som avses i
målsäganden har anmält brottet till å
§
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot sin tyst-
nadsplikt enligt 3 § skall dömas till
böter eller fängelse i högst ett år.
Detsamma gäller den som i ett ra-
dioprogram eller en teknisk upp-
tagning uppsåtligen eller av oakt-
samhet lämnar felaktiga uppgifter
om vem som är framställningens
upphovsman eller har tillhandahållit
den för offentliggörande, vem som
framträder i den eller vem som har
lämnat uppgifter i den.
döms, om efterforskningen har skett
högst ett år.
första stycket far väckas endast om
Filmer och ljudupptagningar Tekniska upptagningar
8§
Varje svensk medborgare och
svensk juridisk person har rätt att
framställa och sprida filmer och
ljudupptagningar. För rätt att of-
fentligt förevisa en film kan det
dock krävas granskning och god-
kännande i enlighet med 1 kap. 3 §
andra stycket.
Varje svensk medborgare och
svensk juridisk person har rätt att
framställa och sprida tekniska upp-
tagningar. För rätt att offentligt
förevisa en film kan det dock krä-
vas granskning och godkännande i
enlighet med 1 kap. 3 § andra
stycket.
9§
Föreskrifter om skyldighet att Föreskrifter om skyldighet att
281
bevara exemplar av filmer och ljud- bevara exemplar av tekniska upp-
upptagningar och att tillhandahålla tagningar och att tillhandahålla
dem för granskning far meddelas i dem för granskning far meddelas i
lag. I lag far också meddelas före- lag. I lag far också meddelas före-
skrifter om skyldighet att lämna skrifter om skyldighet att lämna
exemplar av sådana upptagningar exemplar av sådana upptagningar
till en myndighet och att lämna till en myndighet och att lämna
upplysningar i anslutning till sådan upplysningar i anslutning till sådan
skyldighet. skyldighet.
10 §
Varken postbefordringsföretag Varken postbefordringsföretag
eller någon annan allmän trafikin- eller någon annan allmän trafik-
rättning far vägra att befordra fil- inrättning far vägra att befordra tek-
mer eller ljudupptagningar på niska upptagningar på grund av
grund av deras innehåll i annat fall deras innehåll i annat fall än då be-
än då befordran skulle innebära fordran skulle innebära överträdelse
överträdelse som avses i 13 § tredje som avses i 13 § tredje eller fjärde
eller fjärde stycket. stycket.
En allmän trafikinrättning som En allmän trafikinrättning som
tar emot en film eller en ljudupp- tar emot en teknisk upptagning för
tagning för befordran skall inte an- befordran skall inte anses som spri-
ses som spridare av framställningen dare av upptagningen enligt 6 kap.
enligt 6 kap.
12 §
Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det meddelas före-
skrifter i lag om straff och särskild rättsverkan för den som
1. förevisar pornografiska bilder på eller vid allmän plats genom skylt-
ning eller något liknande förfarande på ett sätt som kan väcka allmän
anstöt,
2. utan föregående beställning med post eller på annat sätt tillställer
någon pornografiska bilder, eller
3. bland bam och ungdom sprider 3. bland bam och ungdom sprider
filmer som genom sitt innehåll kan tekniska upptagningar som genom
verka förråande eller medföra an- sitt innehåll kan verka förråande
nan allvarlig fara för de unga. eller medföra annan allvarlig fara
för de unga.
Detsamma gäller i fråga om straff och särskild rättsverkan för den som
bryter mot föreskrifter om granskning och godkännande av filmer som
skall visas offentligt.
I lag far meddelas föreskrifter I lag får meddelas föreskrifter
med syfte att förebygga spridning med syfte att förebygga spridning
genom film av kartor, ritningar eller genom teknisk upptagning av kar-
bilder som återger Sverige helt eller tor, ritningar eller bilder som åter-
delvis och innehåller upplysningar ger Sverige helt eller delvis och
av betydelse för rikets försvar. innehåller upplysningar av betydel-
se för rikets försvar.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
282
Sådana exemplar av filmer och
ljudupptagningar, som framställs i
landet och är avsedda för spridning
här, skall förses med tydliga upp-
gifter om vem som har låtit fram-
ställa filmen eller ljudupptagningen
13 §
Prop. 1997/98:43
Sådana exemplar av tekniska Bilaga 17
upptagningar, som framställs i lan-
det och är avsedda för spridning
här, skall förses med tydliga upp-
gifter om vem som har låtit fram-
ställa upptagningen samt om när,
samt om när, var och av vem ex- var och av vem exemplaren har
emplaren har framställts. Närmare framställts. Närmare bestämmelser
bestämmelser om detta får med- om detta får meddelas i lag.
delas i lag.
Den som framställer en film eller Den som framställer en teknisk
en ljudupptagning och därvid upp- upptagning och därvid uppsåtligen
såtligen eller av oaktsamhet bryter eller av oaktsamhet bryter mot
mot första stycket eller bestäm- första stycket eller bestämmelser
melser som avses där skall dömas som avses där skall dömas till böter
till böter eller fängelse i högst ett eller fängelse i högst ett år.
år.
Den som sprider en film eller
ljudupptagning som saknar någon
uppgift som är föreskriven i första
stycket skall, om det sker uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet, dömas
till penningböter. Detsamma skall
gälla om en sådan uppgift är oriktig
och spridaren känner till detta.
Den som sprider en film eller en
ljudupptagning trots att han vet att
den enligt denna grundlag har tagits
i beslag eller konfiskerats skall dö-
mas till böter eller fängelse i högst
ett år.
4 kap.
1 §
Radioprogram och filmer skall ha
en utgivare. Utgivare av radio-
program skall enligt vad som när-
mare föreskrivs i lag utses för varje
program eller för hela eller delar av
programverksamheten.
Utgivaren utses av den som be-
driver sändningsverksamheten eller
låter framställa filmen.
Den som sprider en teknisk upp-
tagning som saknar någon uppgift
som är föreskriven i första stycket
skall, om det sker uppsåtligen eller
av oaktsamhet, dömas till penning-
böter. Detsamma skall gälla om en
sådan uppgift är oriktig och sprida-
ren känner till detta.
Den som sprider en teknisk upp-
tagning trots att han vet att den en-
ligt denna grundlag har tagits i be-
slag eller konfiskerats skall dömas
till böter eller fängelse i högst ett
år.
Radioprogram och tekniska upp-
tagningar skall ha en utgivare. Ut-
givare av radioprogram skall enligt
vad som närmare föreskrivs i lag
utses för varje program eller för
hela eller delar av programverk-
samheten.
Utgivaren utses av den som be-
driver sändningsverksamheten eller
låter framställa den tekniska upp-
tagningen.
4§
Av en film skall framgå vem som Av en teknisk upptagning skall
283
är utgivare. Utgivaren skall se till framgå vem som är utgivare. Utgi-
att varje exemplar av filmen har en varen skall se till att varje exemplar
sådan uppgift. av upptagningen har en sådan upp-
gift.
Uppgift om utgivaren av radioprogram skall hållas tillgänglig för all-
mänheten enligt vad som närmare föreskrivs i lag.
1 §
De gärningar som anges som De gärningar som anges som
tryckfrihetsbrott i 7 kap. 4 och 5 §§ tryckfrihetsbrott i 7 kap. 4 och 5 §§
tryckfrihetsförordningen skall anses tryckfrihetsförordningen skall anses
som yttrandefrihetsbrott, om de som yttrandefrihetsbrott, om de
begås i ett radioprogram, en film begås i ett radioprogram eller en
eller en ljudupptagning och är teknisk upptagning och är straffbara
straffbara enligt lag. enligt lag.
Under samma förutsättningar skall som yttrandefrihetsbrott anses även
sådan olaga våldsskildring varigenom någon genom rörliga bilder när-
gånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med
uppsåt att framställningen sprids, om inte gärningen med hänsyn till om-
ständigheterna är försvarlig.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
Om någon lämnar ett meddelan-
de, som avses i 1 kap. 2 §, eller,
utan att svara enligt 6 kap., med-
verkar till en framställning som är
avsedd att offentliggöras i ett ra-
dioprogram eller en teknisk upp-
genom gör sig skyldig till
3§
Om någon lämnar ett meddelan-
de, som avses i 1 kap. 2 §, eller,
utan att svara enligt 6 kap., med-
verkar till en framställning som är
avsedd att offentliggöras i ett ra-
dioprogram, en film eller en ljud-
upptagning, som författare eller tagning, som författare eller annan
annan upphovsman eller genom att upphovsman eller genom att fram-
framträda i radioprogrammet och träda i radioprogrammet och däri-
därigenom gör sig skyldig till
1. högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med
hemlig uppgift, uppror, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedel-
se eller stämpling till sådant brott;
2. oriktigt utlämnande av allmän handling som ej är tillgänglig för en-
var eller tillhandahållande av sådan handling i strid med myndighets för-
behåll vid dess utlämnande, när gärningen är uppsåtlig; eller
3. uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i sär-
skild lag,
gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för sådant brott.
Om någon anskaffar en uppgift eller underrättelse i sådant syfte som
avses i 1 kap. 2 § och därigenom gör sig skyldig till brott som anges i
första stycket 1, gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för brottet.
Det som sägs i 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen om särskilt
lagstiftningsförfarande skall gälla också i fråga om förslag till föreskrif-
ter som avses i första stycket 3.
284
En film eller ljudupptagning som
innefattar ett yttrandefrihetsbrott far
konfiskeras. Är brottet olaga vålds-
skildring eller barnpornografibrott
gäller om särskild rättsverkan i öv-
rigt vad som föreskrivs i lag.
Vid konfiskering skall alla ex-
emplar som är avsedda för sprid-
ning förstöras. Dessutom skall till-
ses att föremål som kan användas
särskilt för att mångfaldiga filmen
eller ljudupptagningen inte skall
kunna användas för att framställa
ytterligare exemplar.
Konfiskering får också ske i an-
nat fall av en film som innefattar en
skildring av barn i pornografisk
bild av verklighetstrogen karaktär,
om inte innehavet med hänsyn till
omständigheterna är försvarligt.
Konfiskering innebär då att samt-
liga exemplar av filmen som på-
träffas i samband med en förunder-
sökning skall förstöras.
En teknisk upptagning som inne-
fattar ett yttrandefrihetsbrott far
konfiskeras. Är brottet olaga vålds-
skildring gäller om särskild rätts-
verkan i övrigt vad som föreskrivs i
lag.
Vid konfiskering skall alla ex-
emplar som är avsedda för sprid-
ning förstöras. Dessutom skall till-
ses att föremål som kan användas
särskilt för att mångfaldiga den tek-
niska upptagningen inte skall kunna
användas för att framställa ytterli-
gare exemplar.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
1
Ansvaret för yttrandefrihetsbrott i
ett radioprogram eller en film ligger
på utgivaren. Har en ställföreträdare
inträtt som utgivare, har han ansva-
ret.
§
Ansvaret för yttrandefrihetsbrott i
ett radioprogram eller en teknisk
upptagning ligger på utgivaren. Har
en ställföreträdare inträtt som utgi-
vare, har han ansvaret.
I fråga om andra direktsända radioprogram än sådana som avses i
1 kap. 8 § far i lag föreskrivas att den som framträder i programmet skall
ansvara för sina yttranden själv.
2§
Det ansvar för yttrandefrihetsbrott som annars skulle åvila utgivaren
ligger på den som är skyldig att utse utgivare, om
1. det inte fanns någon behörig utgivare när brottet förövades,
2. utgivaren var utsedd för skens skull eller uppenbarligen inte kunde
utöva den befogenhet som anges i 4 kap. 3 § eller
3. uppgift om utgivaren inte har hållits tillgänglig för allmänheten på
föreskrivet sätt.
Har en ställföreträdare inträtt som utgivare men var han inte längre be-
hörig när brottet förövades eller hade hans uppdrag upphört eller förelåg
det beträffande honom något förhållande som anges i första stycket 2
eller 3, ligger ansvaret för yttrandefrihetsbrott på utgivaren.
285
I stället för den som anges i
första stycket ansvarar den som
sprider en film för yttrandefrihets-
brott i denna, om filmen saknar den
i 3 kap. 13 § första stycket före-
skrivna uppgiften om vem som har
låtit framställa den och det inte kan
klarläggas vem denne är eller han
saknar känd hemortsadress i Sveri-
ge och inte heller kan påträffas här
under rättegången.
Vad som sägs i tredje stycket för
det fall att en uppgift saknas gäller
också om en lämnad uppgift in-
nebär att den som har låtit fram-
I stället för den som anges i
första stycket ansvarar den som
sprider en teknisk upptagning för
yttrandefrihetsbrott i denna, om
upptagningen saknar den i 3 kap.
13 § första stycket föreskrivna upp-
giften om vem som har låtit fram-
ställa den och det inte kan klarläg-
gas vem denne är eller han saknar
känd hemortsadress i Sverige och
inte heller kan påträffas här under
rättegången.
Vad som sägs i tredje stycket för
det fall att en uppgift saknas gäller
också om en lämnad uppgift in-
nebär att den som har låtit fram-
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
ställa filmen har hemvist utomlands ställa den tekniska upptagningen
eller om uppgiften är oriktig och har hemvist utomlands eller om
den som sprider filmen känner till uppgiften är oriktig och den som
detta. sprider upptagningen känner till
detta.
1
Bestämmelserna i 9 kap. 1-4 §§
tryckfrihetsförordningen om tillsyn
och åtal skall gälla också i fråga om
radioprogram, filmer och ljudupp-
tagningar och i fråga om yttrande-
frihetsmål.
Den tid inom vilken allmänt åtal
för yttrandefrihetsbrott skall väckas
är i fråga om radioprogram sex må-
nader från det att programmet sän-
des. Beträffande filmer och ljud-
upptagningar är tiden ett år från det
att upptagningen lämnades ut för
spridning. Dock far i lag före-
skrivas att filmer inte skall anses ha
lämnats ut för spridning förrän de
§
Bestämmelserna i 9 kap. 1-4 §§
tryckfrihetsförordningen om tillsyn
och åtal skall gälla också i fråga om
radioprogram och tekniska upptag-
ningar och i fråga om yttrande-
frihetsmål. Justitiekanslern får
överlämna åt allmän åklagare att
vara åklagare i yttrandefrihetsmål
om ansvar eller konfiskering på
grund av olaga våldsskildring eller
hets mot folkgrupp i tekniska upp-
tagningar. Rätten att väcka allmänt
åtal får dock inte överlämnas när
det gäller yttrandefrihetsbrottet
hets mot folkgrupp.
Den tid inom vilken allmänt åtal
för yttrandefrihetsbrott skall väckas
är i fråga om radioprogram sex må-
nader från det att programmet sän-
des. Beträffande tekniska upp-
tagningar är tiden ett år från det att
upptagningen lämnades ut för
spridning. Dock får i lag före-
skrivas att filmer inte skall anses ha
lämnats ut för spridning förrän de
286
har lämnats för registrering hos en har lämnats för registrering hos en
myndighet. I fråga om olaga vålds- myndighet. I fråga om olaga vålds-
skildring och barnpornografibrott skildring i tekniska upptagningar
gäller vad som är föreskrivet i lag gäller vad som är föreskrivet i lag
om tid för väckande av talan. om tid för väckande av talan.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
Om ett yttrandefrihetsbrott har
förövats i en film eller en ljudupp-
tagning utan att det finns någon
som enligt 6 kap. är ansvarig för
brottet, far åklagaren eller måls-
äganden i stället för att väcka åtal
ansöka om konfiskering av filmen
eller ljudupptagningen. Detsamma
gäller, om stämning i Sverige inte
kan delges den som är ansvarig
för brottet.
Om ett yttrandefrihetsbrott har
förövats i en teknisk upptagning utan
att det finns någon som enligt 6 kap.
är ansvarig för brottet, får åklagaren
eller målsäganden i stället för att
väcka åtal ansöka om konfiskering
av upptagningen. Detsamma gäller,
om stämning i Sverige inte kan del-
ges den som är ansvarig för brottet.
Justitiekanslern får även ansöka
om konfiskering av exemplar av en
film som avses i 5 kap. 6 § tredje
stycket.
3
Vad som sägs i 10 kap. tryckfri-
hetsförordningen om beslag av
tryckta skrifter skall gälla också i
fråga om beslag av filmer och ljud-
upptagningar. I stället för
10 kap. 6 § och 8 § andra stycket
gäller dock vad som föreskrivs i
andra och tredje styckena i denna
paragraf. Om den tid som avses i
10 kap. 4 § tryckfrihetsförord-
ningen med hänsyn till beslagets
omfattning eller någon annan om-
ständighet är otillräcklig, får rätten
på Justitiekanslems framställning
medge att tiden förlängs. Förläng-
ningen får inte avse längre tid än
som är oundgängligen nödvändig
och får omfatta sammanlagt högst
två veckor.
§
Vad som sägs i 10 kap. tryckfri-
hetsförordningen om beslag av
tryckta skrifter skall gälla också i
fråga om beslag av tekniska upp-
tagningar. I stället för 10 kap. 6 §
och 8 § andra stycket tryckfri-
hetsförordningen gäller dock vad
som föreskrivs i andra och tredje
styckena i denna paragraf. Om den
tid som avses i 10 kap. 4 § tryckfri-
hetsförordningen med hänsyn till
beslagets omfattning eller någon
annan omständighet är otillräcklig,
får rätten på Justitiekanslems fram-
ställning medge att tiden förlängs.
Förlängningen får inte avse längre
tid än som är oundgängligen nöd-
vändig och får omfatta sammanlagt
högst två veckor. Vad som sägs i 10
kap. 3 § tryckfrihetsförordningen
gäller inte, om Justitiekanslern en-
ligt 1 § första stycket detta kapitel
har överlämnat åt allmän åklagare
att vara åklagare i yttrandefrihets-
mål. Vad som sägs i 10 kap. 2, 4
287
och 14 §§ tryckfrihetsförordningen Prop. 1997/98:43
samt denna paragraf om Justitie- Bilaga 17
kanslerns uppgifter gäller i sådant
fall även den allmänna åklagaren.
Varje beslut om beslag skall ange det eller de avsnitt av fram-
ställningen som har föranlett beslaget. Beslaget gäller endast de särskilda
skivor, rullar eller andra delar av upptagningen där dessa avsnitt före-
kommer.
Bevis om att beslag har beslutats
skall utan kostnad tillställas den
som beslaget verkställs hos samt
den som har låtit framställa filmen
eller ljudupptagningen. Beviset
skall innehålla uppgift om det eller
de avsnitt i framställningen som har
föranlett beslaget.
Bevis om att beslag har beslutats
skall utan kostnad tillställas den
som beslaget verkställs hos samt
den som har låtit framställa den
tekniska upptagningen. Beviset
skall innehålla uppgift om det eller
de avsnitt i upptagningen som har
föranlett beslaget.
1 §
Skadestånd får inte dömas ut på Skadestånd far inte dömas ut på
grund av innehållet i ett radiopro-
gram, en film eller en ljudupptag-
ning i andra fall än när framställ-
ningen innefattar ett yttrandefri-
hetsbrott.
grund av innehållet i ett radiopro-
gram eller en teknisk upptagning i
andra fall än när framställningen
innefattar ett yttrandefrihetsbrott.
Om skadestånd på grund av brott som avses i 5 kap. 2 och 3 §§ gäller
vad som är föreskrivet i lag.
2§
Den som enligt 6 kap. bär det Den som enligt 6 kap. bär det
straffrättsliga ansvaret ansvarar straffrättsliga ansvaret ansvarar
även för skadestånd. Skadeståndet även för skadestånd. Skadeståndet
kan krävas ut också av den som kan krävas ut också av den som
bedriver programverksamheten bedriver programverksamheten
eller har låtit framställa filmen eller eller har låtit framställa den teknis-
Ijudupptagningen. ka upptagningen.
I fall som avses i 1 kap. 8 § ansvarar gärningsmannen för skadestånd
på grund av brott som han begår i sändningen. Skadeståndet kan krävas
ut även av den som bedriver programverksamheten.
4§
Vad som sägs i 6 kap. 7 § denna Vad som sägs i 6 kap. 4 § denna
grundlag skall gälla också i fråga grundlag skall gälla också i fråga
om skadestånd på grund av yttran- om skadestånd på grund av yttran-
defrihetsbrott i ett radioprogram, en defrihetsbrott i ett radioprogram
film eller en ljudupptagning. I fråga eller en teknisk upptagning. I fråga
om sådant skadestånd skall också om sådant skadestånd skall också
gälla vad som sägs i 11 kap. 3-5 §§ gälla vad som sägs i 11 kap. 3-5 §§
tryckfrihetsförordningen om enskilt tryckfrihetsförordningen om enskilt
288
anspråk i vissa fall.
anspråk i vissa fall.
9 kap.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
1
Vad som sägs i 12 kap. tryckfri-
hetsförordningen om rättegången i
tryckfrihetsmål skall gälla också i
fråga om motsvarande mål som
avser radioprogram, filmer och
ljudupptagningar (yttrandefrihets-
mål). Hänvisningen i 12 kap. 2 § till
8 kap. tryckfrihetsförordningen
skall därvid avse 6 kap. denna
§
Vad som sägs i 12 kap. tryckfri-
hetsförordningen om rättegången i
tryckfrihetsmål skall gälla också i
fråga om motsvarande mål som
avser radioprogram och tekniska
upptagningar (yttrandefrihetsmål).
Hänvisningen i 12 kap. 2 § till
8 kap. tryckfrihetsförordningen
skall därvid avse 6 kap. denna
grundlag. grundlag.
De som utsetts till jurymän för tryckfrihetsmål skall också vara jury-
män i yttrandefrihetsmål.
10 kap. Om radioprogram, filmer 10 kap. Om radioprogram och
och ljudupptagningar från utlan- tekniska upptagningar från utlan-
det det /M.m.
1 §
Bestämmelserna i 1-9 och 11 Bestämmelserna i 1-9 och 11
kap. är tillämpliga också på sådana kap. är tillämpliga också på sådana
filmer och ljudupptagningar som tekniska upptagningar som har
har framställts utomlands och som framställts utomlands och som
lämnas ut för spridning i Sverige, lämnas ut för spridning i Sverige.
Vad som annars sägs om den som Vad som annars sägs om den som
har låtit framställa filmen eller har låtit framställa upptagningen
ljudupptagningen skall därvid i skall därvid i stället gälla den som
stället gälla den som här i landet här i landet lämnar ut den för sprid-
lämnar ut den för spridning. ning.
I fråga om rätten att meddela och anskaffa uppgifter och underrättelser
för offentliggörande och om rätten till anonymitet gäller dock i tillämp-
liga delar vad som sägs i 13 kap. 6 § tryckfrihetsförordningen. Därvid
skall
hänvisningen till 1 kap. 1 § tredje och fjärde styckena tryckfrihets-
förordningen avse 1 kap. 2 § denna grundlag,
hänvisningen till 3 kap. tryckfrihetsförordningen avse 2 kap. denna
grundlag,
hänvisningen till 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen avse 2 kap. 3 §
denna grundlag och
hänvisningen till 7 kap. 3 § första stycket 2 tryckfrihetsförordningen
avse 5 kap. 3 § första stycket 2 denna grundlag.
2§
Det som enligt 1 § gäller i fråga Det som enligt 1 § gäller i fråga
om rätt att meddela och anskaffa om rätt att meddela och anskaffa
uppgifter och underrättelser och att uppgifter och underrättelser och att
289
19 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 43
vara anonym gäller också radio-
program som sänds från sändare
utanför Sverige och andra utom-
lands framställda filmer och ljud-
upptagningar än dem som avses i
den paragrafen. I lag far dock före-
skrivas undantag från rätten att
meddela och anskaffa uppgifter i
fråga om radioprogram som sänds
från öppna havet eller luftrummet
däröver.
vara anonym gäller också radio-
program som sänds från sändare
utanför Sverige och tekniska upp-
tagningar som inte lämnas ut för
spridning i Sverige, oavsett om
upptagningen har framställts här
eller i utlandet. I lag far dock före-
skrivas undantag från rätten att
meddela och anskaffa uppgifter i
fråga om radioprogram som sänds
från öppna havet eller luftrummet
däröver.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. I fråga om tekniska upptagningar som inte omfattas av tidigare ly-
delse och som har lämnats ut för spridning före ikraftträdandet skall de
nya föreskrifterna tillämpas med följande undantag.
a) En teknisk upptagning skall anses ha lämnats ut for spridning den
dag denna grundlag trätt i kraft.
b) Föreskrifterna i 2 kap., 3 kap. 13 § forsta-tredje styckena, 4 kap.,
6 kap. 1-2 §§ och 10 kap. 1 § första stycket andra meningen skall inte
tillämpas.
c) Den som sprider en teknisk upptagning är ansvarig för yttrandefri-
hetsbrott i upptagningen, om gärningen skulle ha varit straffbar även en-
ligt äldre bestämmelser.
d) I stället for vad som föreskrivs i 8 kap. 2 § första stycket gäller att
skadestånd kan krävas ut av den som enligt c bär det straffrättsliga ansva-
ret for innehållet i en teknisk upptagning, om han eller hon varit skade-
ståndsskyldig enligt bestämmelser i vanlig lag.
e) De nya föreskrifterna gäller inte i fråga om spridning som före
ikraftträdandet har skett av tekniska upptagningar med bilder som inne-
fattar skildringar av sexuellt våld eller tvång.
f) De nya föreskrifterna tillämpas inte vid prövning av talan som har
väckts före ikraftträdandet. Skulle en tillämpning av de nya föreskrifterna
ha lett till frihet från påföljd, far någon sådan dock inte dömas ut.
3. De äldre föreskrifterna skall tillämpas på ljudupptagningar som har
lämnats ut for spridning före ikraftträdandet.
4. De nya föreskrifterna tillämpas inte vid prövning av talan som har
väckts före ikraftträdandet.
290
Härigenom föreskrivs i fråga om 16 kap. brottsbalken att 10 a-10 c, 12
och 17 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
10 a §'
Den som skildrar bam i pomo- Den som
grafisk bild med uppsåt att bilden 1. skildrar bam i pornografisk
sprids eller som sprider sådan bild bild,
av barn döms, om inte gärningen
med hänsyn till omständigheterna
är försvarlig, för barnporno-
grafibrott till böter eller fäng-
else i högst två år.
2. sprider, överlåter, upplåter, fö-
revisar eller på annat sätt gör en
sådan bild tillgänglig för någon
annan,
3. förvärvar eller bjuder ut en
sådan bild,
4. förmedlar kontakter mellan
köpare och säljare av sådana bil-
der eller vidtar någon annan lik-
nande åtgärd som syftar till att
främja handel med sådana bilder,
eller
5. innehar en sådan bild
döms för barnpornogra-
fi b r o 11 till fängelse i högst två
år eller, om brottet är ringa, till
böter eller fängelse i högst sex må-
nader.
Med barn avses en person vars
pubertetsutveckling inte är full-
bordad eller som såvitt framgår av
bilden och omständigheterna kring
den, uppenbarligen är under 18 år.
Den som i yrkesmässig verksam-
het eller annars i förvärvssyfte av
oaktsamhet sprider en sådan bild
som avses i första stycket, döms
som sägs där.
Är ett brott som avses i första
stycket att anse som grovt skall dö-
mas för grovt barnporno-
graf i b r o 11 till fängelse lägst
sex månader och högst fyra år. Vid
bedömande av om brottet är grovt
skall särskilt beaktas om det har
Senaste lydelse 1993:207.
291
begåtts yrkesmässigt eller i vinst-
syfte, utgjort ett led i brottslig verk-
samhet som utövats systematiskt
eller i större omfattning, avsett en
särskilt stor mängd bilder eller av-
sett bilder där barn utsätts för sär-
skilt hänsynslös behandling.
Förbuden mot skildring och in-
nehav gäller inte den som tecknar,
målar eller på något annat liknande
hantverksmässigt sätt framställer
en bild, om bilden inte är avsedd att
spridas, överlåtas, upplåtas, förevi-
sas eller på annat sätt göras till-
gänglig för någon annan. Åven i
andra fall skall en gärning inte ut-
göra brott, om särskilda omstän-
digheter gör att gärningen måste
anses uppenbart befogad.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
10 b §2
Den som i stillbild eller i en film,
ett videogram, ett televisionspro-
gram eller andra rörliga bilder
skildrar sexuellt våld eller tvång
med uppsåt att bilden eller bilderna
sprids eller som sprider en sådan
skildring, döms, om inte gärningen
med hänsyn till omständigheterna
är försvarlig, för olaga
våldsskildring till böter
eller fängelse i högst två år. Det-
samma gäller den som i rörliga bil-
der närgånget eller utdraget skildrar
grovt våld mot människor eller djur
med uppsåt att bilderna sprids eller
som sprider en sådan skildring.
Den som i en teknisk upptagning
med stillbilder eller rörliga bilder,
eller annars i en stillbild eller i
rörliga bilder, skildrar sexuellt våld
eller tvång med uppsåt att bilden
eller bilderna sprids eller som spri-
der en sådan skildring, döms, om
inte gärningen med hänsyn till om-
ständigheterna är försvarlig, för
olaga våldsskildring till
böter eller fängelse i högst två år.
Detsamma gäller den som i en tek-
nisk upptagning med rörliga bilder,
eller annars i rörliga bilder, när-
gånget eller utdraget skildrar grovt
våld mot människor eller djur med
uppsåt att bilderna sprids eller som
sprider en sådan skildring.
Sprider någon av oaktsamhet en skildring som avses i första stycket
och sker spridningen i yrkesmässig verksamhet eller eljest i förvärvs-
syfte, döms såsom i första stycket sägs.
Första och andra styckena gäller Första och andra styckena gäller
inte filmer eller videogram som inte filmer eller videogram som
Statens biografbyrå har godkänt för Statens biografbyrå har godkänt för
visning. De gäller inte heller en visning. De gäller inte heller en
upptagning av rörliga bilder med teknisk upptagning med rörliga bil-
2 Senaste lydelse 1990:894.
292
samma innehåll som en film eller
ett videogram som har godkänts av
biografbyrån. Vidare gäller första
och andra styckena inte offentliga
förevisningar av filmer eller video-
gram.
Har en upptagning av rörliga bil-
der forsetts med ett intyg om att en
film eller ett videogram med sam-
ma innehåll har godkänts av Statens
biografbyrå, skall inte dömas till
ansvar enligt första eller andra
stycket för spridning av upptag-
ningen. Detta gäller dock inte om
intyget var oriktigt och den som har
spritt upptagningen har insett eller
bort inse detta.
10
Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet i yrkesmässig
verksamhet eller annars i förvärvs-
syfte till den som är under femton
år lämnar ut en film, ett videogram
eller en annan upptagning av rörliga
bilder med ingående skildringar av
verklighetstrogen karaktär som
återger våld eller hot om våld mot
människor eller djur döms för
otillåten utlämning av
film eller videogram till
böter eller fängelse i högst sex må-
nader.
Första stycket gäller inte filmer
eller videogram som Statens bio-
grafbyrå har godkänt för visning för
någon åldersgrupp av bam under
femton år. Det gäller inte heller en
upptagning av rörliga bilder med
samma innehåll som en film eller
ett videogram som har godkänts av
biografbyrån. Vidare gäller första
stycket inte offentliga förevisningar
av filmer eller videogram.
Har en upptagning av rörliga bil-
der försetts med ett intyg om att en
der med samma innehåll som en
film eller ett videogram som har
godkänts av biografbyrån. Vidare
gäller första och andra styckena inte
offentliga förevisningar av filmer
eller videogram.
Har en teknisk upptagning med
rörliga bilder försetts med ett intyg
om att en film eller ett videogram
med samma innehåll har godkänts
av Statens biografbyrå, skall inte
dömas till ansvar enligt första eller
andra stycket för spridning av upp-
tagningen. Detta gäller dock inte
om intyget var oriktigt och den som
har spritt upptagningen har insett
eller bort inse detta.
: §3
Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet i yrkesmässig
verksamhet eller annars i förvärvs-
syfte till den som är under femton
år lämnar ut en film, ett videogram
eller en annan teknisk upptagning
med rörliga bilder som innefattar
ingående skildringar av verklig-
hetstrogen karaktär som återger
våld eller hot om våld mot männi-
skor eller djur döms för otillå-
ten utlämning av tek-
nisk upptagning till böter
eller fängelse i högst sex månader.
Första stycket gäller inte filmer
eller videogram som Statens bio-
grafbyrå har godkänt för visning för
någon åldersgrupp av bam under
femton år. Det gäller inte heller en
teknisk upptagning med rörliga bil-
der med samma innehåll som en
film eller ett videogram som har
godkänts av biografbyrån. Vidare
gäller första stycket inte offentliga
förevisningar av filmer eller vi-
deogram.
Har en teknisk upptagning med
rörliga bilder försetts med ett intyg
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
3 Senaste lydelse 1988:835.
293
film eller ett videogram med sam-
ma innehåll har godkänts av Statens
biografbyrå for visning för någon
åldersgrupp av bam under femton
år, skall inte dömas till ansvar en-
ligt första stycket. Vad som har
sagts nu gäller dock inte om intyget
var oriktigt och den som har lämnat
ut upptagningen har insett eller bort
inse detta.
om att en film eller ett videogram
med samma innehåll har godkänts
av Statens biografbyrå för visning
för någon åldersgrupp av bam un-
der femton år, skall inte dömas till
ansvar enligt första stycket. Vad
som har sagts nu gäller dock inte
om intyget var oriktigt och den som
har lämnat ut upptagningen har in-
sett eller bort inse detta.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
12
Den som bland bam eller ung-
dom sprider skrift eller bild, som
genom sitt innehåll kan verka för-
råande eller eljest medföra allvarlig
fara för de ungas sedliga fostran,
dömes för förledande av
ungdom till böter eller fängelse
i högst sex månader.
Den som bland bam eller ung-
dom sprider en skrift, bild eller tek-
nisk upptagning som genom sitt in-
nehåll kan verka förråande eller
eljest medföra allvarlig fara för de
ungas sedliga fostran, döms för
förledande av ungdom
till böter eller fängelse i högst sex
månader.
17
För förberedelse eller stämpling
till eller underlåtenhet att avslöja
myteri döms till ansvar enligt vad
som sägs i 23 kap. Detsamma skall
gälla försök eller förberedelse till
grovt dobbleri.
För förberedelse eller stämpling
till eller underlåtenhet att avslöja
myteri döms till ansvar enligt vad
som sägs i 23 kap. Detsamma skall
gälla försök eller förberedelse till
grovt dobbleri, försök till sådant
barnpornografibrott som avses i
10 a § första stycket som inte är
ringa och försök eller förberedelse
till grovt bampomografibrott.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
294
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 6 § samt 9 kap. 16 och 17 §§ sekre-
tesslagen (1980:100)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6§2
Sekretess gäller i mål om ansvar Sekretess gäller i mål om
för bampomografibrott eller olaga 1. ansvar för tryckfrihets- eller
våldsskildring eller för motsvaran- yttrandefrihetsbrott, motsvarande
de tryckfrihets- eller yttrandefri- allmänna brott eller bampomo-
hetsbrott för uppgift i skildring som grafibrott,
har beslagtagits, förverkats eller 2. ersättning för skada med an-
konfiskerats i målet eller annars ledning av sådana brott, och
förekommer i detta, om det inte står 3. konfiskering eller förverkande
klart att uppgiften kan röjas utan av skildring med sådant innehåll
fara för att den sprids vidare i strid för uppgift i skildring som har
med brottsbalken, tryckfrihetsför- beslagtagits, förverkats eller konfis-
ordningen eller yttrandefrihets- kerats i målet eller annars före-
grundlagen. kommer där, om det inte står klart
att uppgiften kan röjas utan fara för
att den sprids vidare i strid med
brottsbalken, tryckfrihetsförord-
ningen eller yttrandefrihetsgrund-
lagen. Sekretessen gäller även i
ärende som rör i denna paragraf
angivet brott.
Motsvarande sekretess gäller hos
Statens biografbyrå när byrån bi-
träder åklagarmyndighet eller po-
lismyndighet i mål och ärende som
avses i första stycket.
16 §3
Sekretess gäller hos domstol i Sekretess gäller hos domstol i
mål om ansvar för sexualbrott, ut- mål om ansvar för sexualbrott, ut-
pressning, brytande av post- eller pressning, brytande av post- eller
telehemlighet, intrång i förvar, telehemlighet, intrång i förvar,
olovlig avlyssning eller brott ge- olovlig avlyssning eller brott ge-
nom vilket infektion av HIV har nom vilket infektion av HIV har
eller kan ha överförts samt i mål eller kan ha överförts samt i mål
om ersättning för skada med anled- om ersättning för skada med anled-
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1993:437.
3 Senaste lydelse 1996:155.
295
ning av sådant brott, för uppgift om
enskilds personliga eller ekonomis-
ka förhållanden, om det kan antas
att den enskilde eller någon honom
närstående lider skada eller men om
uppgiften röjs. Sekretess gäller hos
domstol även i mål om ansvar för
bampomografibrott eller motsva-
rande tryckfrihets- eller yttrandefri-
hetsbrott för uppgift om en ung
person som skildras i pornografisk
bild, om det kan antas att denne
eller någon denne närstående lider
skada eller men om uppgiften röjs.
Sekretessen gäller även i ärende
som rör i denna paragraf angivet
brott. Sekretessen enligt denna pa-
ragraf gäller inte för uppgift om
vem som är tilltalad eller svarande.
ning av sådant brott, för uppgift om
enskilds personliga eller ekonomis-
ka förhållanden, om det kan antas
att den enskilde eller någon honom
närstående lider skada eller men om
uppgiften röjs. Sekretess gäller hos
domstol även i mål om
1. ansvar för bampomografibrott,
2. ersättning för skada med an-
ledning av sådant brott, och
3. förverkande av skildring med
sådant innehåll
för uppgift om en ung person
som skildras i pornografisk bild,
om det kan antas att denne eller
någon denne närstående lider skada
eller men om uppgiften röjs. Sek-
retessen gäller även i ärende som
rör i denna paragraf angivet brott.
Sekretessen enligt denna paragraf
gäller inte för uppgift om vem som
är tilltalad eller svarande.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.
17 §4
Sekretess gäller, om inte annat följer av 18 §, i
1. utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,
2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål
eller i annan verksamhet för att förebygga brott eller som avser register-
kontroll och särskild personutredning enligt säkerhetsskyddslagen
(1996:627),
3. åklagarmyndighets, polismyn- 3. åklagarmyndighets, polismyn-
dighets, skattemyndighets, tullmyn- dighets, skattemyndighets, tullmyn-
dighets eller kustbevakningens dighets eller kustbevakningens
verksamhet i övrigt för att förebyg- verksamhet i övrigt för att förebyg-
ga, uppdaga, utreda eller beivra ga, uppdaga, utreda eller beivra
brott brott, eller
4. Statens biografbyrås verksam-
het att biträda åklagarmyndighet
eller polismyndighet i brottmål
för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om
det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada
eller men om uppgiften röjs.
Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan
eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att
någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.
'‘Lydelse enligt prop. 1997/98:10.
296
Utan hinder av sekretessen far uppgift lämnas till enskild enligt vad
som föreskrivs i den särskilda lagstiftningen om unga lagöverträdare.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
297
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1559) med föreskrifter
på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
dels att 7 kap. 3 a och 7 a §§ skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 1 och 5 §§, 4 kap. 1-3 §§, 5 kap.
4-6 §§, 6 kap. 2 §, 7 kap. 1, 3, 8 och 9 §§ samt rubriken till 4 kap. skall
ha följande lydelse och att rubriken närmast före 5 kap. 3 § skall lyda
”Radioprogram och tekniska upptagningar”,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 3 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag finns bestämmelser
om ägare och utgivare av periodiska skrifter m. m. (2 kap.),
om utgivare av radioprogram m. m. (3 kap.),
om utgivare av filmer och ljud- om utgivare m.m. av tekniska
upptagningar (4 kap.), upptagningar (4 kap.),
om bevarande av exemplar och inspelningar m. m. (5 kap.),
om åtal och tvångsmedel (6 kap.),
om rätt domstol i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål (7 kap.),
om förberedande behandling av tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål
(8 kap.),
om huvudförhandling inför jury (9 kap.),
om överläggning och dom m. m. (10 kap.) samt
övriga bestämmelser (11 kap.).
2§
De bestämmelser i denna lag som gäller tryckta skrifter eller tryckning
av skrifter skall tillämpas även på andra skrifter som faller under tryck-
frihetsförordningen.
Uttrycken radioprogram, film och Uttrycken radioprogram och tek-
Ijudupptagning används i lagen på nisk upptagning används i lagen på
samma sätt som i yttrandefrihets- samma sätt som i yttrandefrihets-
grundlagen. grundlagen.
1 §
Utlänningar som har hemvist här Utlänningar som har hemvist i
i landet får vara ägare till periodis- Sverige och utlänningar med med-
ka skrifter som trycks här. borgarskap i en stat inom Europe-
iska ekonomiska samarbetsområdet
far vara ägare till periodiska skrifter
som trycks i Sverige.
298
Även utländska juridiska perso-
ner som har bildats enligt lagstift-
ningen i en stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet och
som har sitt säte, sitt huvudkontor
eller sin huvudsakliga verksamhet
inom det samarbetsområdet får
vara ägare till periodiska skrifter
som trycks i Sverige.
3a§
I god tid innan ett utgivningsbe-
vis enligt 5 kap. 5 § fjärde stycket
tryckfrihetsförordningen förfaller
skall Patent- och registreringsver-
ket till ägaren av den periodiska
skriften sända en påminnelse om att
bevisets giltighet är begränsad till
tio år och att beviset förfaller, om
en ansökan om förnyelse av beviset
inte har kommit in till myndigheten
före tioårsperiodens utgång.
5§
Slutliga beslut av Patent- och registreringsverket i ärenden om utgiv-
ningsbevis får överklagas hos patentbesvärsrätten inom två månader från
dagen för beslutet.
Patentbesvärsrättens slutliga be- Patentbesvärsrättens slutliga be-
slut far överklagas till Regerings- slut får överklagas till Regerings-
rätten inom två månader från dagen rätten inom två månader från dagen
for beslutet. Därvid tillämpas be- för beslutet. Därvid tillämpas be-
stämmelserna i 35-37 §§ förvalt- stämmelsema i 35-37 §§ förvalt-
ningsprocesslagen (1971:291) om ningsprocesslagen (1971:291) om
besvär över kammarrättens beslut, överklagande av kammarrättens be-
Patentbesvärsrättens beslut skall slut. Patentbesvärsrättens beslut
innehålla uppgift om att det krävs skall innehålla uppgift om att det
särskilt tillstånd för prövning av be- krävs särskilt tillstånd för prövning
svär till Regeringsrätten och om de av överklagande till Regeringsrät-
grunder på vilka sådant tillstånd ten och om de grunder på vilka så-
meddelas. dant tillstånd meddelas.
4 kap. Om utgivare av filmer och 4 kap. Om utgivare m.nu av tek-
Ijudupptagningar niska upptagningar
1 §
Sådana ljudupptagningar som I fråga om sådana tekniska upp-
innehåller en för synskadade av- tagningar som innehåller en för
sedd sammanställning av två eller synskadade avsedd sammanställ-
flera periodiska skrifter som ges ut ning av två eller flera periodiska
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
299
här i landet och vilkas ägare sam- skrifter som ges ut här i landet och Prop. 1997/98:43
verkar om ljudupptagningen vilkas ägare samverkar om upptag- Bilaga 17
(kassettidningar med samman- ningen (kassettidningar med sam-
ställningar av material ur mer än en manställningar av material ur mer
förlaga) skall ha en utgivare. Ut- än en förlaga) utses utgivaren av de
givaren utses av de samverkande samverkande ägarna.
ägarna.
Ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga förlagan
till kassettidningen skall till taltidningsnämnden anmäla vem som är ut-
givare.
Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans
uppdrag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall an-
mälas så som sägs i andra stycket.
2§
Den skyldighet att lämna upp-
gifter om vem som har låtit fram-
ställa en film eller en ljudupptag-
ning samt om när, var och av vem
exemplaren har framställts som
föreskrivs i 3 kap. 13 § yttrandefri-
hetsgrundlagen skall fullgöras ge-
nom att uppgifterna intas i själva
filmen eller ljudupptagningen eller
anbringas på dennas kassett eller
motsvarande hölje.
Den skyldighet att lämna upp-
gifter om vem som har låtit fram-
ställa en teknisk upptagning samt
om när, var och av vem exemplaren
har framställts som föreskrivs i
3 kap. 13 § yttrandefrihetsgrund-
lagen skall fullgöras genom att
uppgifterna intas i själva den tek-
niska upptagningen eller anbringas
på skivan, kassetten eller motsva-
rande föremål.
3§
Utlänningar far på samma villkor Utlänningar far på samma villkor
som svenska medborgare vara utgi- som svenska medborgare vara utgi-
vare av filmer och ljudupptag- vare av tekniska upptagningar,
ningar.
4§
Den som här i landet skall utse Den som här i landet skall utse
utgivare för en film eller en ljud- utgivare för en teknisk upptagning
upptagning är skyldig att bevara ett är skyldig att bevara ett exemplar
exemplar under ett år från det att under ett år från det att upptag-
filmen eller upptagningen blev of- ningen blev offentlig. Denna skyl-
fentlig. Denna skyldighet gäller dighet gäller också sådana tekniska
också sådana filmer och ljudupp- upptagningar som avses i 1 kap.
tagningar som avses i 1 kap. 7 § 7 § andra stycket tryckfrihetsför-
andra stycket tryckfrihetsförord- ordningen.
ningen. Skyldigheten gäller även
för den som låter framställa en
ljudupptagning som sprids till all-
mänheten utan att en utgivare be-
höver utses.
Justitiekanslern har rätt att utan
5§
Justitiekanslern har rätt att utan
kostnad fa del av varje skrift, ra- kostnad fa del av varje skrift, ra-
dioprogram, film eller ljudupp- dioprogram eller teknisk upp-
tagning som har bevarats enligt tagning som har bevarats enligt
1-4 §§. Han har också rätt att kost-
nadsfritt få en bestyrkt utskrift av
vad som har yttrats i ett radiopro-
gram. Det åligger polismyndigheten
att på begäran biträda justi-
tiekanslem vid anmodan enligt
denna paragraf.
1-4 §§. Han har också rätt att kost-
nadsfritt fa en bestyrkt utskrift av
vad som har yttrats i ett radiopro-
gram. Det åligger polismyndigheten
att på begäran biträda Justi-
tiekanslem vid anmodan enligt
denna paragraf. Vad som nu har
sagts om Justitiekanslern gäller
även allmän åklagare, om Justitie-
kanslern enligt 7 kap. 1 § första
stycket yttrandefrihetsgrundlagen
har överlämnat åt allmän åklagare
att vara åklagare i yttrandefrihets-
mål.
6 §'
Varje enskild som anser att ett yttrandefrihetsbrott har begåtts mot ho-
nom i ett radioprogram eller att han har lidit skada på grund av ett sådant
brott i programmet har rätt att hos den som driver sändnings-
verksamheten kostnadsfritt ta del av en inspelning av programmet. Den
enskilde har också rätt att utan kostnad få en kopia av inspelningen eller
en bestyrkt utskrift av vad som har yttrats i programmet. Vad som sägs i
detta stycke gäller dock inte, om det är uppenbart att han inte berörs av
programmet på ett sådant sätt att han kan vara målsägande.
Den skyldighet som avses i första stycket vilar i fråga om sådana ra-
diotidningar som anges i 3 kap. 7 § på ägaren till den periodiska skrift
som utgör den huvudsakliga förlagan.
Första stycket skall tillämpas
också på sådana ljudupptagningar
som innehåller en för synskadade
avsedd version av en periodisk
skrift som ges ut här i landet (kas-
settidningar). I fråga om sådana
kassettidningar som avses i 4 kap.
1 § vilar skyldigheten att låta den
enskilde ta del av en upptagning
och fa en utskrift på ägaren till den
periodiska skrift som utgör den hu-
vudsakliga förlagan.
Första stycket skall tillämpas
också på sådana tekniska upptag-
ningar som innehåller en för syn-
skadade avsedd version av en pe-
riodisk skrift som ges ut här i landet
(kassettidningar). I fråga om sådana
kassettidningar som avses i 4 kap.
1 § vilar skyldigheten att låta den
enskilde ta del av en upptagning
och fa en utskrift på ägaren till den
periodiska skrift som utgör den hu-
vudsakliga förlagan.
Senaste lydelse 1996:854.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
301
2§
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
I de fall som anges i 10 kap. 11 §
andra stycket tryckfrihetsförord-
ningen och i motsvarande fall enligt
7 kap. 3 § yttrandefrihetsgrund-
lagen får en befattningshavare av
lägst fänriks grad ta en tryckt skrift,
film eller ljudupptagning i förvar.
I de fall som anges i 10 kap. 11 §
andra stycket tryckfrihetsförord-
ningen och i motsvarande fall enligt
7 kap. 3 § yttrandefrihetsgrund-
lagen får en befattningshavare av
lägst fånriks grad ta en tryckt skrift
eller en teknisk upptagning i förvar.
1
De tingsrätter som med stöd av
12 kap. 1 § tryckfrihetsförord-
ningen är behöriga att ta upp tryck-
frihetsmål skall pröva tryckfrihets-
mål och yttrandefrihetsmål i de fall
där den ort som avses i 2, 3 eller 3
a § ligger inom tingsrättens dom-
krets. Om den orten inte ligger in-
om domkretsen för en tingsrätt som
är behörig att ta upp tryckfrihets-
mål, skall målet prövas av den
tingsrätt inom vars domkrets läns-
styrelsen i det län där orten ligger
har sitt säte.
§2
De tingsrätter som med stöd av
12 kap. 1 § tryckfrihetsförord-
ningen är behöriga att ta upp tryck-
frihetsmål skall pröva tryckfrihets-
mål och yttrandefrihetsmål i de fall
där den ort som avses i 2 eller 3 §
ligger inom tingsrättens domkrets.
Om den orten inte ligger inom
domkretsen för en tingsrätt som är
behörig att ta upp tryckfrihetsmål,
skall målet prövas av den tingsrätt
inom vars domkrets länsstyrelsen i
det län där orten ligger har sitt säte.
3§
Avgörande för var ett yttrande-
frihetsmål skall tas upp är den ort
varifrån ett radioprogram har utgått
för sändning eller där en film eller
en ljudupptagning har lämnats ut
för spridning eller där brottet på
annat sätt har förövats.
Avgörande för var ett yttrande-
frihetsmål skall tas upp är den ort
varifrån ett radioprogram har utgått
för sändning eller där en teknisk
upptagning har lämnats ut för
spridning eller där brottet på annat
sätt har förövats.
8§
Justitiekanslern får hos rätten begära att flera mål skall handläggas i
samma rättegång enligt 7 § andra stycket. Den tilltalade i det av målen
som inte är tryckfrihetsemål eller yttrandefrihetsmål skall få tillfälle att
yttra sig i frågan. Framställningen prövas därefter av rätten. Rättens be-
slut får överklagas särskilt. Har rätten avslagit framställningen, får dock
endast Justitiekanslern föra talan mot beslutet.
En sådan begäran som avses i
första stycket får göras av allmän
åklagare, om Justitiekanslern med
stöd av 7 kap. 1 § första stycket
2 Senaste lydelse 1994:1479.
302
|
yttrandefrihetsgrundlagen har Prop. 1997/98:43 överlämnat sina åklagaruppgifter i Bilaga 17 |
9§
Justitiekanslern är åklagare i mål Justitiekanslern är åklagare i mål
som enligt 7 § andra stycket får som enligt 7 § andra stycket får
handläggas i samma rättegång som handläggas i samma rättegång som
ett tryckfrihetsmål eller ett yttran- ett tryckfrihetsmål eller ett yttran-
|
defrihetsmål. |
defrihetsmål. Justitiekanslern får dock i fall överlämnat åklagaruppgifterna i |
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Också i fråga om tekniska upptagningar som inte omfattas av tidiga-
re lydelse och som har lämnats ut för spridning före ikraftträdandet skall
de nya föreskrifterna tillämpas. De nya föreskrifterna tillämpas dock inte
vid prövning av talan som har väckts före ikraftträdandet.
3. De äldre föreskrifterna skall tillämpas på ljudupptagningar som har
lämnats ut för spridning före ikraftträdandet.
303
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1993:1392) om pliktexemplar av
dokument skall ha följande lydelse.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7§
Om en skrift som avses i 5 eller 6 § har samma innehåll och utförande
som en tidigare framställd skrift, skall endast två pliktexemplar lämnas,
under förutsättning att pliktexemplar av den tidigare framställda skriften
har lämnats eller lämnas samtidigt.
Föreskrifterna i första stycket gäller inte om annat följer av föreskrif-
terna om kombinerat material i 16 och 17 §§.
Av skrift som har framställts i punktskrift skall två pliktexemplar läm-
nas, om annat inte följer av vad som
Skyldigheten att lämna plikt-
exemplar enligt 5 och 6 §§ omfattar
inte ett radioprogram, en film eller
en ljudupptagning som enligt
1 kap. 7 § andra stycket tryck-
frihetsförordningen skall jämställas
med en bilaga till en periodisk
skrift.
föreskrivs i 9 §.
Skyldigheten att lämna plikt-
exemplar enligt 5 och 6 §§ omfattar
inte ett radioprogram eller en tek-
nisk upptagning som enligt
1 kap. 7 § andra stycket tryckfri-
hetsförordningen skall jämställas
med en bilaga till en periodisk
skrift.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
304
Härigenom föreskrivs att lagen (1994:1478) om förverkande av barn-
pornografi skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
En skildring av bam i pornogra-
fisk bild som påträffas i samband
med en förundersökning skall för-
klaras förverkad, om skildringen är
av verklighetstrogen karaktär och
det inte finns särskilda skäl mot att
den förverkas.
Utöver bestämmelserna i denna
lag gäller vad som i allmänhet är
föreskrivet om beslag och om för-
verkande.
Föreslagen lydelse
En skildring av bam i pornogra-
fisk bild skall förklaras förverkad.
Förverkande får underlåtas om
förverkandet är oskäligt.
Första stycket tillämpas inte, om
en skildring kan förverkas enligt
bestämmelser i brottsbalken eller i
lagen (1960:418) om straff för va-
rusmuggling.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
305
20 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 43
Härigenom föreskrivs att 3, 4 och 7 §§ lagen (1996:701) om Tullver-
kets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska
unionen skall ha följande lydelse.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §'
Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:
1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och
produkter som avses i lagen (1991:341) om strategiska produkter,
2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning
av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen,
3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),
4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),
5. injektionssprutor och kanyler,
6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel,
7. springstiletter, springknivar, knogjärn. kaststjämor, riv- eller nit-
handskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,
8. kulturföremål som avses i 5 kap. 4-6 §§ lagen (1988:950) om kul-
turminnen m.m..
9. hundar och katter för annat ändamal än handel,
10. spritdrycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738) och
tobaksvaror vid kontroll av åldersgränsen i 13 § tobakslagen (1993:581),
11. nötkreatur, svin, far, getter, fjäderfän, fisk och reptiler,
12. andra djur än sådana som an-
ges ovan och produkter av djur, om
det finns särskild anledning att
misstänka att smittsam sjukdom
förekommer, att djuret eller djur-
produkten på annat sätt utgör en
allvarlig hälsorisk för människor
eller djur, att medföljande doku-
ment är ofullständiga eller felakti-
ga, att erforderliga dokument sak-
nas eller att de villkor som i övrigt
gäller för införseln inte är uppfyll-
da.
12. andra djur än sådana som an-
ges ovan och produkter av djur, om
det finns särskild anledning att
misstänka att smittsam sjukdom
förekommer, att djuret eller djur-
produkten på annat sätt utgör en
allvarlig hälsorisk för människor
eller djur, att medföljande doku-
ment är ofullständiga eller felakti-
ga, att erforderliga dokument sak-
nas eller att de villkor som i övrigt
gäller för införseln inte är uppfyll-
da,
13. barnpornografi enligt lagen
(1998:000) om förbud mot införsel
och utförsel av barnpornografi.
Senaste lydelse 1996:944.
306
4§
Anmälningsskyldighet föreligger
1. för den som utan erforderligt tillstånd, eller med stöd av tillstånd
som föranletts av vilseledande uppgift, från ett annat EU-land till Sverige
inför eller från Sverige till ett sådant land utför en vara som avses i 3 § 3,
5-8 och 10,
2. för den som från ett annat EU- 2. för den som från ett annat EU-
land till Sverige inför eller från land till Sverige inför eller från
Sverige till ett sådant land utför en Sverige till ett sådant land utför en
vara som avses i 3 § 1, 4, 9, 11 och vara som avses i 3 § 1, 4, 9 och 11-
12. 13.
Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Generaltullstyrelsen
far meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
För kontroll av att anmälnings-
skyldigheten enligt denna lag, eller
enligt lagen (1994:1565) om be-
skattning av privatinförsel av alko-
holdrycker och tobaksvaror från ett
land som är medlem i Europeiska
unionen, fullgjorts riktigt och full-
ständigt, samt för kontroll av att
gällande villkor för in- eller utförsel
av sådana varor som anges i 3 § 1
och 3—72 uppfyllts, far en tull-
tjänsteman undersöka
1. transportmedel, containrar, lådc
förvaras vid införsel från eller utförs
För kontroll av att anmälnings-
skyldigheten enligt denna lag, eller
enligt lagen (1994:1565) om be-
skattning av privatinförsel av alko-
holdrycker och tobaksvaror från ett
land som är medlem i Europeiska
unionen, fullgjorts riktigt och full-
ständigt, samt för kontroll av att
gällande villkor för in- eller utförsel
av sådana varor som anges i 3 § 1
och 3—13 uppfyllts, får en tulltjäns-
teman undersöka
r och andra utrymmen där varor kan
:1 till ett annat EU-land,
2. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och
liknande som medförs av en resande vid inresa från eller utresa till ett
annat EU-land, eller av den som kan anmanas att stanna enligt 5 § första
stycket 2.
Ytterligare bestämmelser om befogenheter bl.a. avseende kropps-
visitation och kroppsbesiktning finns i lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
307
Härigenom föreskrivs följande.
En skildring av bam i pornografisk bild far inte föras in i eller ut ur
Sverige.
Bestämmelser om straff för olovlig införsel m.m. finns i lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 17
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
308
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-11-18
Prop. 1997/98:43
Bilaga 18
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 6 november 1997 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i regeringsformen,
2. lag om ändring i tryckfrihetsförordningen,
3. lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen,
4. lag om ändring i brottsbalken,
5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
6. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihets-
förordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,
7. lag om ändring i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument,
8. lag om ändring i lagen (1994:1478) om förverkande av barnporno-
grafi,
9. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid
Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen samt
10. lag om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorerna
Thomas Stiber Strömgren och Henrik Jermsten.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet'.
En viktig nyhet i det remitterade förslaget är att bampomografiska bilder
undantas från grundlagsskyddet i tryckfrihetsförordningen och yttrande-
frihetsgrundlagen. Mot ett sådant förslag, sett isolerat, finns det inte nå-
got att anmärka. Förslaget innebär emellertid ett första fullständigt ge-
nombrott av grundläggande principer som sedan länge kännetecknar den
svenska tryckfrihetslagstiftningen, nämligen förbuden mot censur och
hindrande åtgärder, meddelarskyddet och anonymitetsskyddet. Risken för
spridningseffekter till andra områden bör inte underskattas.
Den argumentering som i lagrådsremissen förs för en begränsning av
grundlagsskyddet för yttrandefriheten är med avseende på spridningsris-
ken inte helt fri från invändningar. Den går i stort sett ut på att hänsynen
till yttrandefriheten far vika för en - i sig berättigad - avsky för bampor-
nografiska bilder. I samband därmed hävdas att barnpornografi är på ett
eller annat sätt unik som företeelse. Samma argumentation skulle emel-
lertid kunna föras i fråga om snart sagt varje företeelse som en allmän
opinion - eller den vid tidpunkten rådande politiska majoriteten - ogillar
tillräckligt starkt.
När det gäller bampomografiska bilder förhåller det sig emellertid så,
som framgår av lagådsremissen, att Sverige i olika internationella sam-
309
manhang har åtagit sig att förhindra att bam utnyttjas i pornografiska
framställningar. Främst bör härvid nämnas Sveriges anslutning till FN:s
barnkonvention och Europeiska unionens beslut den 24 februari 1997 om
gemensam åtgärd mot bl.a. sexuellt utnyttjande av bam. Det skulle när-
mast vara ägnat att bringa den svenska yttrandefriheten i vanrykte om
Sverige under hänvisning till grundlagsskyddet skulle anse sig förhindrat
att löpa linan fullt ut när det gäller att skydda bam mot att utnyttjas i
bampomografiska bilder. Samtidigt kan förutses att en sådan internatio-
nell konsensus som det här är fråga om inte kan antas komma att omfatta
andra företeelser än sådana som verkligen är förtjänta av att förbjudas
och där det alltså kan framstå som välmotiverat att det svenska grund-
lagsskyddet far vika. Om även i framtiden iakttas att inskränkningar i
yttrandefriheten inte görs annat än i samklang med ett utbrett internatio-
nellt samförstånd minskas riskerna för en spridningseffekt.
Av särskild vikt är att en seriös nyhetsförmedling, forskning och opini-
onsbildning rörande bampomografibrott inte omöjliggörs eller allvarligt
försvåras. Lagrådsremissens förslag synes i detta avseende innebära bl.a.
följande. Full frihet föreligger, såsom tidigare, att i text skildra ett bam-
pomografibrott. Det är också tillåtet att publicera en bampomografisk
bild i beskuret skick. Från det i 16 kap. 10 a § brottsbalken stadgade för-
budet att inneha och sprida bampomografiska bilder uppställs ett undan-
tag för sådana fall där "särskilda omständigheter gör att gärningen måste
anses uppenbart befogad". Undantaget, som främst syftar på massmedi-
ernas och frivilligorganisationemas arbete, innebär t.ex. att ett innehav
inom ramen för ett pågående projekt kan vara tillåtet. En journalist som
kommit en bampomografisk skandal på spåren kan således ha rätt att
anskaffa och inneha sådant material under den tid han behöver för att
utföra erforderliga undersökningar inför en publicering. Däremot godtas
inte ett systematiskt insamlande för eventuella framtida behov. En för-
ändring i för massmedierna, forskare och opinionsbildare försämrande
riktning är, att gärningen måste befinnas uppenbart befogad i varje en-
skilt fall. Detta kan dock inte sägas utgöra något hinder i egentlig mening
för en seriöst bedriven verksamhet. Slutligen kan i detta sammanhang
tilläggas, att sekretessen enligt 5 kap. 6 § sekretesslagen endast gäller
rätten att få ut kopior av bampomografiskt material, inte rätten att hos
domstol eller annan myndighet få ta del av framställningarna. En gransk-
ning från massmediernas sida är således fullt möjlig.
I fråga om lagstiftningstekniken synes det remitterade förslaget vara att
föredra framför andra framförda förslag. Det är en fördel att den kompli-
cerade tryckfrihets- och yttrandefrihetslagstiftningen inte krånglas till
ytterligare. På grund av det nu anförda har Lagrådet inte i fråga om bam-
pomografiska bilder några erinringar mot förslagets grunder.
En annan viktig nyhet är förslaget om grundlagsskydd för nya medier.
Utom program i ljudradio och television samt vissa andra liknande över-
föringar kommer skyddet att omfatta filmer, videogram, ljudupptagning-
ar och andra tekniska upptagningar, med gemensamt namn betecknade
Prop. 1997/98:43
Bilaga 18
310
tekniska upptagningar, varmed i yttrandefrihetsgrundlagen forstås upp-
tagningar som innehåller text, bild eller ljud som kan läsas, avlyssnas
eller på armat sätt uppfattas endast med tekniska hjälpmedel. Bland de
medier som tillkommer förtjänar CD-romskivor och datordisketter att
nämnas särskilt.
Konsekvenserna av detta forslag är svåra att bedöma. Det ter sig t.ex.
fullt motiverat att en text som mångfaldigas och sprids på en CD-
romskiva far grundlagsskydd liksom samma text i en tryckt bok; proble-
met är här snarare att, som Lagrådet återkommer till, skyddet inte blir
detsamma eftersom olika grundlagar blir tillämpliga. Men eftersom den
tekniska utvecklingen är utomordentligt snabb och dessutom svår att för-
utse, kan bestämmelsen med tiden bli tillämplig på ett stort antal medier.
Det ter sig onekligen vanskligt att nu utlova grundlagsskydd åt företeel-
ser som inte är möjliga att förutse.
Användningen av begreppet tekniska upptagningar och definitionen av
begreppet är inte heller invändningsfri. I 2 kap. 3 § tryckfrihetsförord-
ningen forstås med en handling (som kan vara allmän) framställning i
skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat
sätt uppfattas endast med tekniskt hjälp medel. Den senare bestämningen
har kommit till främst for att fånga in elektroniska dokument under be-
greppet allmänna handlingar. Eftersom det i yttrandefrihetsgrundlagen
centrala begreppet tekniska upptagningar skall återspeglas också i tryck-
frihetsförordningen kommer samma definition att där vara tillämplig på
två olika kategorier av upptagningar som torde sammanfalla endast del-
vis. Å andra sidan kan man säga att detta inte gör så mycket eftersom alla
de informationsbärare som omfattas av definitionen i yttrandefrihets-
grundlagen torde kunna vara allmänna handlingar enligt definitionen i
tryckfrihetsförordningen, även om de ibland snarare går in under begrep-
pen skrift eller bild.
Medan det i fråga om olika typer av elektroniskt avläsbara informations-
bärare är naturligt att säga att de kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt
uppfattas endast med tekniska hjälpmedel är detta inte den mest näralig-
gande beskrivningen av en vanlig film. Definitionen blir, konsekvent
använd, tillämplig också när mycket enkla hjälpmedel kommer till an-
vändning, såsom exempelvis avläsningsanordningar för skrift som över-
förts till mikrofiche eller mikrofilm. Å andra sidan kan den valda defini-
tionen inte anses inkorrekt. Att genomgående tala om filmer och andra
tekniska upptagningar skulle bli otympligt. Lagrådet anser sig kunna
godta beteckningen tekniska upptagningar för vad skyddet enligt yttran-
defrihetsgrundlagen skall omfatta vid sidan av radioprogram och därmed
likställda sändningar.
För framtiden kommer det att bli alltmer vanligt att samma text kan vara
skyddad enligt både tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundla-
gen, genom att texten återges både i tryckt skrift och i andra informa-
tionsbärare, främst CD-romskivor. Detta kommer bl.a. att leda till att
Prop. 1997/98:43
Bilaga 18
311
olika ansvarighetsregler blir tillämpliga på samma text. Om t.ex. ett upp-
slagsverk, där författarna till olika artiklar har angetts, överförs till CD-
romskivor, svarar för innehållet i artikeln i uppslagsverket författaren och
på CD-romskivan enligt förslaget utgivaren. Det far antas att i framtiden,
inom ramen för vad som brukar betecknas som multimedia, kommer att
finnas långt flera exempel på texter som ges ut både i tryckt form och i
tekniska upptagningar. När ett förslag till ändringar i tryckfrihetsförord-
ningen år 1986 remitterades till Lagrådet, tillstyrkte Lagrådet att be-
stämmelser om grundlagsskydd för nya medier infördes i tryckfrihetsför-
ordningen. Av Lagrådets yttrande över 1990 års förslag till yttrandefri-
hetsgrundlag synes framgå att Lagrådet skulle ha föredragit en samlad
grundlag rörande tryck- och yttrandefriheten (se prop. 1990/91:64 s.
204). Den nyss redovisade tekniska utvecklingen visar enligt Lagrådets
mening att det skulle ha varit lyckligast om en sådan från början hade
kommit till stånd. I vart fall numera och i än högre grad i framtiden synes
det förfelat att dela upp skyddet på en tryckfrihetsförordning och en ytt-
randefrihetsgrundlag. Systemet kommer att framstå som alltmer kompli-
cerat ju längre den tekniska utvecklingen fortskrider. Det sagda framgår
också av förslaget till ändring av bilageregeln i 1 kap. 7 § andra stycket
tryckfrihetsförordningen, som innebär att om innehållet i en periodisk
skrift sprids genom något nytt medium så blir tryckfrihetsförordningens
bestämmelser tillämpliga. Säkerligen kommer ytterligare behov av sådan
samordning att uppstå. Som Lagrådet ser det synes det därför ändamåls-
enligt att ju förr dess hellre inrikta lagstiftningsarbetet på en samlad
grundlag omfattande såväl tryckfrihet som annan yttrandefrihet.
Den tekniska utvecklingen har medfört att nya typer av informationsbära-
re har tillkommit och ytterligare andra, som kanske nu inte ens kan be-
stämt förutses, kan tillkomma i framtiden. Den utvidgning av grundlags-
skyddet som sker genom att det föreslås gälla inte endast filmer, video-
gram och andra upptagningar av rörliga bilder samt ljudupptagningar
utan också andra tekniska upptagningar medför därför en betydande osä-
kerhet om grundlagsskyddets framtida omfattning. Det är då så mycket
viktigare att hålla fast vid att det endast gäller för tekniska upptagningar
som sprids till allmänheten. Grundlagsskyddets kärna kan med andra ord
sägas vara ett skydd för massmedia. Spridningskravet kommer i framti-
den att ha väl så stor betydelse för avgränsningen av grundlagsskyddet
som angivandet av de tekniska upptagningar som omfattas av skyddet.
Därutinnan skiljer sig dessa från såväl tryckta skrifter som radioprogram,
som mer typiskt är avsedda för allmänheten.
Avgörande för frågan om en teknisk upptagning skall anses spridd eller
inte blir enligt förslaget en bedömning i det enskilda fallet. Medan det för
närvarande kan antas att CD-romskivor är avsedda för spridning och
motsatsen torde gälla om datordisketter, kan utfallet i framtiden när CD-
romskivor mer allmänt kan användas för återinspelning bli mer blandat.
Det kan därför bli svårt eller omöjligt för meddelare och andra att förut-
se, om en teknisk upptagning kommer att omfattas av grundlagsskyddet
eller inte. Detta är självfallet en olägenhet. Å andra sidan synes det, med
Prop. 1997/98:43
Bilaga 18
312
de många variationer i fråga om både informationsbärare och kommuni-
kationsvägar som kommer att finnas, vara svårt att dra några alldeles be-
stämda gränser mellan upptagningar som är eller avses bli spridda och
sådana som inte skall omfattas av grundlagsskyddet. En god hjälp bör
man kunna få av den presumtionsregel som föreslås och som har släkt-
skap med stencilregeln i tryckfrihetsförordningen.
Sammanfattningsvis kan den föreslagna utvidgningen av grundlagsskyd-
det inte undgå att inge oro. När det gäller sådana framställningar som text
på CD-romskivor är det emellertid naturligt att skyddet ges. Lagrådet kan
för sin del inte finna några mera tydliga avgränsningar än dem som ges i
förslaget. Förslaget omfattar också bara vad som finns dokumenterat i en
teknisk upptagning, inte t.ex. spridning av yttranden över Internet, om
inte sådan spridning faller under begreppet radioprogram i yttrandefri-
hetsgrundlagen. Från Lagrådets utgångspunkter kan den föreslagna ut-
vidgningen av grundlagsskyddet godtas.
Förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen
1 kap. 10 §
I den föreslagna lydelsen föreskrivs att om förbud att sprida, inneha eller
på annat sätt ta befattning med skildring av bam i pornografisk bild gäller
vad som föreskrivs i lag. Tekniken att i grundlagarna hänvisa till vad som
föreskrivs i lag är vanlig när fråga är om ett grundlagsskyddat område,
inom vilket undantag eller närmare preciseringar får föreskrivas i vanlig
lag, se t.ex. 2 kap. 12 § regeringsformen samt 1 kap. 9 § och 2 kap. 2 §
tryckfrihetsförordningen. I fråga om barnpornografin är tvärtom avsikten
att den över huvud taget inte skall omfattas av grundlagsskyddet. Detta
bör redan av pedagogiska skäl klart sägas ut i tryckfrihetsförordningen
och yttrandefrihetsgrundlagen. Paragrafen bör därför förslagsvis ges föl-
jande lydelse: "Denna förordning är inte tillämplig på skildring av bam i
pornografisk bild."
Förslaget till lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen
1 kap. 1 §
Som anförts inledningsvis får det antas att spridningskravet, som åter-
finns först i 1 kap. 10 § yttrandefrihetsgrundlagen, i framtiden kommer
att ha väl så stor betydelse för avgränsningen av grundlagsskyddet som
angivandet av de tekniska upptagningar som omfattas av skyddet. Bilden
av grundlagsskyddets omfattning såvitt avser tekniska upptagningar blir
därför missvisande, när avgränsningen av media anges i 1 § och sprid-
ningskravet först i 10 § i 1 kap. yttrandefrihetsgrundlagen. Lagrådet för-
ordade i sitt yttrande över 1990 års förslag till yttrandefrihetsgrundlag att
spridningskravet skulle införas redan i 1 §. Lagrådets synpunkter avvi-
sades då av systematiska skäl. Frågan har emellertid fått förnyad och
skärpt aktualitet genom den vaghet som kännetecknar grundlagsskyddets
Prop. 1997/98:43
Bilaga 18
313
avgränsning med avseende på nya media. Lagrådet förordar därför att Prop. 1997/98:43
kravet på spridning förs samman med definitionen på tekniska upptag- Bilaga 18
ningar.
Frågorna om vilka tekniska upptagningar som över huvud taget åtnjuter
grundlagsskydd synes ha större vikt än frågorna vilka media som inord-
nas under de olika huvudgrupperna radioprogram och tekniska upptag-
ningar. Detta bör påverka ordningsföljden mellan de olika betämmelser-
na i paragrafen.
Genom den lagändring som föreslås kommer begreppet "film" att i de
flesta bestämmelser där det förekommer bytas ut mot "teknisk upptag-
ning". Med hänsyn härtill och till att begreppet "film" har en annan inne-
börd i angränsande lagar, t.ex. lagen (1990:886) om granskning och kon-
troll av filmer och videogram, synes det lämpligt att på de ställen i ytt-
randefrihetsgrundlagen där begreppet fortfarande skall förekomma i
stället uttryckligen ange vad som avses. Lagrådet föreslår därför, att sista
meningen i tredje stycket utgår och att ordet "filmer" i 1 kap. 3 §, 3 kap.
11, 12 och 14 §§ samt 7 kap. 1 och 5 §§ ersätts med "filmer, videogram
och andra tekniska upptagningar med rörliga bilder".
På grund av det anförda bör det föreslagna sista stycket i 1 § tas upp som
ett tredje stycke i paragrafen, första och andra styckena i 10 § sammanfö-
ras till ett fjärde stycke och nuvarande tredje stycket med föreslagna änd-
ringar bilda ett nytt femte stycke i paragrafen.
1 kap. 3 §
Uttrycket "något som är avsett att framföras" passar inte längre så bra när
fråga är inte bara om radioprogram och ljudupptagningar utan om alla
slag av tekniska upptagningar, t.ex. en CD-romskiva med enbart text. I
stället kan väljas uttryckssätt liknande dem som används i 2 kap. 3 och
4 §§. Paragrafen skulle då inledas på följande sätt: "Det far inte före-
komma att en framställning som är avsedd att offentliggöras i ett radio-
program eller en teknisk upptagning först måste granskas — "
1 kap. 10 §
I enlighet med vad som anförts under 1 kap. 1 § bör denna paragraf upp-
hävas.
1 kap. 12 §
I paragrafen hänvisas till 1 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen beträffande
bl.a. "vissa annonser". I nämnda lagrum behandlas endast kommersiella
annonser av olika slag. Enligt Lagrådets mening bör det framgå även av
yttrandefrihetsgrundlagens text att det endast är kommersiella annonser
som särbehandlas. Hänvisningen bör därför avse "vissa kommersiella
annonser".
314
1 kap. 13 §
I överensstämmelse med vad som föreslås beträffande 1 kap. 10 § tryck-
frihetsförordningen bör paragrafen ges följande lydelse: "Grundlagen är
inte tillämplig på skildring av bam i pornografisk bild."
Övergångsbestämmelserna
Punkt 4. Det går inte att av lagtexten utläsa vad som avses med punkten
4, som dessutom vid en genomläsning framstår som en upprepning av
punkten 2 f) första meningen. Avsikten anges vara att äldre bestämmelser
skall tillämpas i mål om barnpornografi, när talan väckts före ikraftträ-
dandet. Detta bör framgå av lagtexten som förslagsvis kan ges följande
lydelse: "I mål om ansvar för bampomografibrott, ersättning för skada
med anledning av sådant brott och konfiskering eller förverkande av
bampomografiska bilder tillämpas äldre bestämmelser, om talan väckts
före ikraftträdandet."
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
16 kap. 10 a §
Brottskatalogen i paragrafen företer betydande likheter med motsvarande
uppräkning i 1 § narkotikastrafflagen (1968:64). Punkten 4 i den före-
slagna katalogen avser "handel", dvs. överlåtelser av bampomografiska
bilder mot vederlag. Bestämmelsen har utformats delvis efter mönster av
bestämmelsen om främjande av narkotikahandel i 1 § 5 narkotikastraff-
lagen och måste därför antas komma att tolkas på samma sätt som sist-
nämnda bestämmelse. För att främjande av narkotikahandel skall anses
föreligga förutsätts att det skall vara fråga om den mer organiserade eller
eljest grövre narkotikabrottsligheten (jfr NJA 1991 s 110). Den förmed-
ling av bilder som nu sker torde dessutom vara straffbar antingen som
spridande av bampomografiska bilder eller medverkan till en sådan gär-
ning eller något annat bampomografibrott. Då det inte kan uteslutas att
bestämmelsen kan fa betydelse i framtiden vill Lagrådet, trots att den
som framgår av praxis i narkotikamål kan bli svårtillämpad, inte motsätta
sig att den införs.
I andra stycket anges som bam även den som såvitt framgår av bilden
och omständigheterna kring den uppenbarligen är under 18 år. Ordet
"såvitt" synes ge utrymme för möjlighet att fälla till ansvar trots viss tve-
kan om hur det förhåller sig med åldern medan ordet "uppenbarligen"
markerar att frågan skall kunna klart besvaras. Det senare alternativet
torde motsvara syftet med bestämmelsen. Ett sådant syfte skulle klarare
framgå om bestämmelsen i stället ges följande lydelse: "Med bam avses
en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller, om hans eller
hennes ålder framgår av bilden och omständigheterna kring den, som är
under 18 år."
Prop. 1997/98:43
Bilaga 18
315
En bild som har ett konstnärligt eller vetenskapligt värde anses överhu-
vudtaget inte "pornografisk" i bestämmelsens mening och faller därför
automatiskt utanför det kriminaliserade området. Femte stycket innehål-
ler undantag från kriminaliseringen avseende bilder som är bampomo-
grafiska. I första meningen undantas hantverksmässigt framställda bilder,
framför allt egenhändigt gjorda teckningar och målningar, under förut-
sättning att bilden framställts och innehas utan uppsåt att göras tillgäng-
lig för "någon arman". Detta innebär, att det i praktiken är straffbart att
rita en bampomografisk bild och därefter visa den för exempelvis en när-
stående. Det kan ifrågasättas om inte kriminaliseringen här skjuter över
målet. För straffbarhet borde det åtminstone krävas, att bilden är avsedd
att göras tillgänglig för en något större krets av personer. Lagrådet före-
slår därför att orden "någon annan" som avslutar första meningen i femte
stycket ersätts med ordet "andra".
Det remitterade förslaget innehåller ett par motivuttalanden som till dels
tar sikte på tillämpningen av bestämmelser som inte föreslås ändrade och
i den delen därför inte kan tjäna till ledning för domstolarnas
rättstillämpning. Ett sådant uttalande - till ett annat återkommer Lagrådet
under 16 kap. 17 § - hänför sig till konkurrensen mellan bampomogra-
fibrott och yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring. Det sägs i motiven
att våldsmoment i en skildring som innefattar bampomografibrott bör - i
den mån de täcks av gämingsbeskrivningen för bampomografibrottet -
beaktas som en försvårande omständighet och bestraffas inom ramen för
bampomografibrottet Det sägs vidare att sådana våldsmoment i vissa
fall bör kunna motivera att bampomografibrottet bedöms som grovt
brott. Häremot kan emellertid hävdas att ett gämingspåstående som inne-
bär att ett yttrande faller under tryckfrihetsförordningens beskrivning av
brottet olaga våldsskildring, vartill yttrandefrihetsgrundlagen hänvisar,
endast kan prövas i den ordning som gäller för yttrandefrihetsbrott. En
säker lösning av detta problem kan emellertid inte åstadkommas utan
mycket betydande ingrepp i det föreslagna systemet. Man far därför nöja
sig med att överlämna problemet till rättstillämpningen.
16 kap. 10 b §
Avsikten med de föreslagna ändringarna i första stycket är att klargöra att
brottsbeskrivningen är tillämplig också på den som framställer ett dator-
eller videospel med våldsskildringar, även om det är den som spelar som
i sista hand åstadkommer bilderna på skärmen. Lagrådet har svårt att se
att inte detta är självklart; våldsskildringen finns ju inbyggd i program-
met, även om detta kan spelas upp på olika sätt. Det kan tilläggas att
nyckelorden i det nu diskuterade hänseendet är "Den som — skildrar"
och att lydelsen inte blir så mycket klarare enbart genom att tekniska
upptagningar omnämns. Enligt lagrådets mening kan därför lagtexten
förenklas så att i första meningen talas om den som "i bild" skildrar sex-
uellt våld osv. och i andra meningen om den som i "rörliga bilder" osv.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 18
316
16 kap. 17 §
Lagrådet finner den reglering som föreslås i fråga om försök och förbe-
redelse med avseende på olika former av bampomografibrott välmotive-
rad. Som exempel på förberedelse till grovt bampomografibrott nämns
emellertid att en kurir tagit emot pengar för att bestrida de utgifter som
kan vara förenade med en anskaffning av bampomografiskt material ut-
omlands. Avses just utgifter för resan kan ersättningen utgöra förlag och
förfarandet därmed förberedelse medan motsatsen troligen gäller i fråga
om köpeskillingen för bildmaterialet; här kan i stället föreligga en med-
verkan till själva brottet eller till försök till brottet. Motsvarande problem
när det gäller narkotikabrott kan inte anses lösta (jfr Beckman m.fl.,
Kommentar till Brottsbalken II, 6 uppl. 1990 s. 599, 601 och Hoflund,
Narkotikabrotten, 3 uppl. 1993 s. 113 f, 117 f). Frågan torde fa överläm-
nas till rättstillämpningen.
Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
Förslaget innebär bl.a. att de år 1993 införda bestämmelserna om in-
skränkning i rätten att få kopior av vissa allmänna handlingar skall finnas
kvar i sekretesslagen och utvidgas till att omfatta samtliga tryckfrihets-
och yttrandefrihetsbrott, motsvarande allmänna brott samt bampomogra-
fibrott. Lagrådet vill starkt ifrågasätta om utvidgningen till andra upp-
gifter än dem som skyddas av den tidigare företagna ändringen är moti-
verad. Bestämmelsen är intagen i ett kapitel som avser sekretess med
hänsyn främst till intresset att förebygga eller beivra brott. När sekretess
för uppgifterna motiveras t.ex. av hänsyn till rikets säkerhet eller till per-
sonlig integritet, finns andra bestämmelser i sekretesslagen. Offentlig-
hetsprincipen gör sig särskilt starkt gällande i fråga om rättegångar. Det
är svårt att se varför inte exempelvis en journalist som bevakar en rätte-
gång skall kunna få en kopia av en handling med uppgifter som i och för
sig är offentliga, när fråga inte är om bam- eller våldspornografi. Frånsett
sistnämnda kategorier av uppgifter synes något egentligt praktiskt behov
inte ha gjort sig gällande.
Vad angår placeringen av den föreslagna bestämmelsen i 5 kap. 6 § sek-
retesslagen ifrågasatte Lagrådet i det lagstiftningsarbete som föregick
1993 års ändringar (se bet. 1992/93 :KU40) om bestämmelsen stod i
överensstämmelse med de syften som bar upp de övriga bestämmelserna
i 5 kap. och om den i själva verket hörde hemma i sekretesslagen. Lagrå-
det motsatte sig emellertid inte att förslaget genomfördes men anförde att
den föreslagna lagändringen fick anses som en temporär åtgärd för att
genast komma till rätta med problem som ansetts akuta.
Den nu föreslagna utvidgningen är omfattande och aktualiserar på nytt
frågan om lagreglering i sekretesslagen är den mest ändamålsenliga. En
diskussion förs såväl i det bakomliggande betänkandet (SOU 1997:49 s.
309 ff) - där dock de nuvarande begränsade reglerna föreslogs stå kvar -
som i lagrådsremissen om begränsningarna skall regleras i lag eller
Prop. 1997/98:43
Bilaga 18
317
grundlag. Det kan med fog hävdas att en så långtgående inskränkning
som nu föreslås bör tas in i tryckfrihetsförordningen. Goda skäl, såsom
att det för myndigheterna torde vara välbekant att inskränkningar i hand-
lingsoffentligheten i regel återfinns i sekretesslagen, att sekretesslagen
lättare kan anpassas efter ändrade förhållanden och den ökade möjlighe-
ten att beivra felaktiga utlämnande av material, talar dock för att frågan
regleras i sekretesslagen.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1997/98:43
Bilaga 18
318
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 december 1997
Närvarande: statsrådet Freivalds, ordförande, och statsråden Tham,
Schori, Johansson, Åhnberg, Pagrotsky
Föredragande: statsrådet Schori
Prop. 1997/98:43
Regeringen beslutar proposition 1997/98:43 Tryckfrihetsförordningens
och yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområden - bampomogra-
fifrågan m.m.
319
gotab 55753, Stockholm 1997