Regeringens proposition
1997/98:41

Socialförsäkringens administration, m.m.

Prop.
1997/98:41

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 11 december 1997

Göran Persson
Maj-Inger Klingvall
(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag till lagändringar i enlighet med riksda-
gens tidigare godkända principbeslut om riktlinjer för ändringar av orga-
nisationen för socialförsäkringens administration. Därutöver presenteras
förslag om ändringar för socialförsäkringsnämnderna. Regeringen redo-
gör vidare för organisation och styrning av IT-verksamheten inom social-
försäkringens administration.
I propositionen föreslås att principen om bruttoredovisning skall
tillämpas på arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen samt
att vissa fonder avvecklas.
I propositionen föreslås slutligen att en försäkringskassa och ett
landsting tillsammans med flera kommuner inom samma landsting får
bedriva en gemensam försöksverksamhet enligt lagen (1994:566) om
lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 5
2 Lagtext 7
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring 7
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag 31
2.3 Förslag till lag om ändring i reglementet (1962:401) angående
förvaltningen av de allmänna försäkringskassornas
fonder för den obligatoriska och den frivilliga
sjukförsäkringen 32
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring 33
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring 34
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:360) om handläggning
av ärenden om bilstöd till handikappade 35
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag vid
adoption av utländska barn 36
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning
och ledighet för närståendevård 37
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare 39
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047)
om sjuklön 41
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1488) om
handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör
inom totalförsvaret 42
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:148) om särskilt
bidrag till ensamstående med barn 44
2.13 Förslag till om ändring i lagen (1993:16) om försäkring mot
vissa semesterlönekostnader 45
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om
assistansersättning 46
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag. 48
2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer 50
2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:566) om lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst 52
2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om
underhållsstöd 55
3 Ärendet och dess beredning 57

4 Socialförsäkringens administration 58
4.1 Inledning 58
4.2 Bakgrund till regeringens förslag om ändringar i
socialförsäkringens administration 60
4.2.1 Regeringens allmänna bedömningar om
administrationen inom socialförsäkringen 60
4.2.2 Bedömningar av rollfördelningen mellan
de allmänna försäkringskassorna och
Riksförsäkringsverket 61
4.3 Ändrad rollfördelning inom socialförsäkringens
administration och omarbetning av 18 kap. lagen om
allmän försäkring 64
4.3.1 Allmänna bestämmelser 65
4.3.2 Den allmänna försäkringskassans
styrelse 67
4.3.3 Direktören i den allmänna försäk-
ringskassan 70
4.3.4 Den allmänna försäkringskassans
organisation 70
4.3.5 Redovisning 72
4.3.6 Revision 74
4.3.7 Tillsättande av den allmänna försäk-
ringskassans styrelse m.m. 76
4.3.8 Anställning 77
4.3.9 Tillsyn 78
4.3.10 Övriga lagändringar 79
4.4 Socialförsäkringsnämnder 80
4.4.1 Socialförsäkringsnämnder i den allmänna
försäkringskassans organisation 83
4.4.2 Tillsättande av socialförsäkringsnämnder 93
4.5 Organisation och styrning av IT-verksamheten
inom socialförsäkringens administration 98
5 Vissa ändringar av redovisningen på statsbudgeten 102
6. Lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst 105
7 Ikraftträdande, övergångsbestämmelser och kostnader 106
8 Författningskommentar 107

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Förtroendemanna-
inflytande ökad kvalitet och rättssäkerhet
(SOU 1997:134) 122
Bilaga 2 Förteckning över myndigheter och organisationer som
inbjudits till hearing om betänkande
Förtroendemannainflytande - ökad kvalitet och
rättssäkerhet (SOU 1997:134) 129
Bilaga 3 Sammanställning över synpunkter framförda
vid hearing om betänkande
Förtroendemannainflytande ökad kvalitet och
rättssäkerhet (SOU 1997:134) 130
Bilaga 4 Översikt av olika bestämmelsers placering i den
nuvarande lydelsen av 18 kap. i förhållande till
placeringen i den föreslagna lydelsen 138
Bilaga 5 Sammanfattning av Statskontorets rapport Organisation och
styrning av IT-verksamheten inom
socialförsäkringsområdet 140
Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser avseende Statskontorets
rapport Organisation och styrning av IT-verksamheten
inom socialförsäkringsadministrationen (242/97-5) 144
Bilaga 7 Rapport från Socialdepartementets arbetsgrupp om
socialförsäkringsadministrationens IT-verksamhet
(S97/7196-F) 145
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 11 december 1997 149

Rättsdatablad 150

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1947:529)
om allmänna barnbidrag,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i reglementet
(1962:401) angående förvaltningen av de
allmännaförsäkringskassornas fonder för den obligatoriska och
frivilliga sjukförsäkringen,
4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring,
5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring,
6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:360)
om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade,
7. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:1463)
om bidrag vid adoption av utländska barn,
8. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:1465)
om ersättning och ledighet för närståendevård,
9. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:225)
om ersättning till smittbärare,
10. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047)
om sjuklön,
11. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1488)
om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör
inom
totalförsvaret,
12. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:148)
om särskilt bidrag till ensamstående med barn,
13. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:16) om
försäkring mot vissa semesterlönekostnader,
14. antar regeingens förslag till lag om ändring i lagen (1993:389)
om assistansersättning,
15. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:737)
om bostadsbidrag,
16. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:308)
om bostadstillägg till pensionärer,
17. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:566
om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst,
18. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030)
om underhållsstöd,

19. godkänner vad regeringen föreslår om organisation och styrning
av IT-verksamheten inom socialförsäkringens administration
(se avsnitt 4.5),
20. godkänner vad regeringen föreslår om ändringar av redovisningen
på statsbudgeten och avveckling av vissa fonder (avsnitt 5).

2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring1
dels att 18 kap. 13 a 13 c §§ skall upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 8 a §, 18 kap. 1 13, 14 22 och 25 28 §§, 20 kap. 10 §
samt 21 kap. 2 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in 21 nya paragrafer, 18 kap. 23, 24 och
29 47 §§ samt närmast före 18 kap. 1, 8, 13, 14, 19, 24, 31, 37, 40, 41,
43 och 46 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 kap.
8 a §2
Försäkringskassan skall, senast
efter det att det särskilda läkarutlå-
tandet och den särskilda försäkran
kommit in och efter hörande av en
sådan försäkringsläkare som avses i
18 kap. 12 §, bedöma i vilken mån
arbetsförmågan fortfarande är ned-
satt på grund av sjukdom samt om
rehabilitering eller ytterligare ut-
redningsåtgärder är erforderliga.
Den allmänna försäkringskassan
skall, senast efter det att det sär-
skilda läkarutlåtandet och den sär-
skilda försäkran kommit in och ef-
ter hörande av en sådan försäk-
ringsläkare som avses i 18 kap.
15 §, bedöma i vilken mån arbets-
förmågan fortfarande är nedsatt på
grund av sjukdom samt om rehabi-
litering eller ytterligare utrednings-
åtgärder är erforderliga.
Försäkringskassan skall, om det är nödvändigt för bedömning enligt
första stycket, begära att den försäkrade genomgår utredning för bedöm-
ning av den försäkrades medicinska tillstånd, arbetsförmågan och beho-
vet av och möjligheterna till rehabilitering.
Försäkringskassan skall även annars under sjukperioden, när det finns
skäl till det, undersöka om den försäkrade efter sådan åtgärd som avses i
7 b § eller 22 kap., helt eller delvis kan försörja sig själv genom arbete.
Försäkringskassan skall, när det kan anses nödvändigt för bedöm-
ningen av rätt till sjukpenning eller åtgärder enligt 7 b § eller 22 kap.,
under sjukperioden även i övrigt.

1. infordra utlåtande av viss läkare eller annan sakkunnig,
2. göra förfrågan hos den försäkrade, den försäkrades arbetsgivare, lä-
kare eller någon annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter,
och
3. besöka den försäkrade.
För kostnader som den enskilde har med anledning av en sådan utred-
ning som avses i andra eller fjärde stycket lämnas ersättning i enlighet
med vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäk-
ringsverket föreskriver.

18 kap.
Om allmänna försäkringskassor

Allmänna bestämmelser
1 §3
För varje landsting samt varje
kommun, som inte tillhör något
landsting, skall det finnas en all-
män försäkringskassa. En försäk-
ringskassas verksamhetsområde får
dock, om regeringen för ett särskilt
fall bestämmer det, omfatta två
landsting eller ett landsting och en
sådan kommun som nyss sagts.
Allmän försäkringskassa skall in-
rätta lokalkontor i den mån så prö-
vas erforderligt.

En allmän försäkringskassa skall
finnas för varje landsting och för
varje kommun som inte tillhör nå-
got landsting. En försäkringskassas
verksamhetsområde får dock, om
regeringen för ett särskilt fall be-
stämmer det, omfatta två landsting
eller ett landsting och en kommun
som inte tillhör något landsting.
Den allmänna försäkringskassan
skall ledas av en styrelse. I försäk-
ringskassan skall det finnas en di-
rektör och en eller flera socialför-
säkringsnämnder.

2 §
Riksförsäkringsverket utövar till-
syn över de allmänna försäkrings-
kassorna, vilka hava att ställa sig
verkets anvisningar till efterrät-
telse.
Hos Riksförsäkringsverket skall
föras register över de allmänna
försäkringskassorna för inskrivning
av de uppgifter, som enligt lag eller
vad eljest föreskrives skola intagas
i registret.
Den allmänna försäkringskassan
skall
1. utreda och besluta i ärenden
som enligt denna lag eller annan
författning skall skötas av försäk-
ringskassan,
2. svara för att socialförsäkrings-
och bidragssystemen tillämpas lik-
formigt och rättvist,
3. vidta åtgärder för att före-
bygga och minska ohälsa i syfte att
minska de långa sjukperioderna
samt aktivt arbeta med rehabilite-
ring enligt vad som närmare anges
i 22 kap.,

4. lämna hjälp vid handhavandet
av annan verksamhet enligt vad
regeringen bestämmer, samt
5. lämna hjälp åt en myndighet
som har hand om arbetslöshetsför-
säkringen eller åt ett sådant lokalt
organ som avses i 1 kap. 2 §.
Försäkringskassan får träffa
överenskommelse med kommun,
landsting och länsarbetsnämnd om
att samverka i syfte att uppnå en
effektivare användning av tillgäng-
liga resurser.
Försäkringskassan får inte utöva
någon annan verksamhet än som
avses i första och andra styckena.
Regeringen, eller den myndighet
regeringen bestämmer, får dock
föreskriva att det hos en eller flera
försäkringskassor skall finnas ge-
mensamma enheter för alla försäk-
ringskassor för vissa ärenden eller
frågor.

3 §
För allmän försäkringskassa fast-
ställer regeringen firma.
Ej må annan än allmän försäk-
ringskassa i sin firma eller eljest
vid beteckning av rörelsen använda
ordet försäkringskassa tillsam-
mans med ordet allmän eller
eljest i firman intaga något, varige-
nom kan givas sken av att firman
innehaves av allmän försäkrings-
kassa.
För en allmän försäkringskassa
skall regeringen fastställa firma.
Annan än en allmän försäkrings-
kassa får inte använda ordet försäk-
ringskassa tillsammans med ordet
allmän i sin firma eller annars vid
beteckningen av rörelsen. Inte hel-
ler andra ord som kan ge sken av
att firman innehas av en allmän
försäkringskassa får användas av
annan än en sådan försäkrings-
kassa.

4 §
För allmän försäkringskassas
förbindelser häfta allenast kassans
tillgångar.
Om vad som skall iakttagas be-
träffande allmän försäkringskassas
tillgångar och skulder, därest kas-
san upphör eller dess verksamhet
ändras, meddelar regeringen be-
stämmelser i varje särskilt fall.
För en allmän försäkringskassas
förbindelser svarar endast försäk-
ringskassans tillgångar.
Regeringen meddelar i varje sär-
skilt fall bestämmelser om vad som
skall iakttas beträffande en allmän
försäkringskassas tillgångar och
skulder om försäkringskassan upp-
hör eller dess verksamhetsområde
ändras.
5 §4
Allmän försäkringskassa må ej utan
stöd av särskilt lagstadgande be-
driva annan verksamhet än som
angives i denna lag eller i bestäm-
melser, som utfärdats med stöd av
densamma.
I den mån regeringen så förord-
nar, är allmän försäkringskassa
pliktig att biträda vid handhavan-
det av annan verksamhet.
Myndighet, som handhar ar-
betslöshetsförsäkring eller lokalt
organ som i 1 kap. 2 § sägs må ej
av allmän försäkringskassa förväg-
ras begärt biträde.
Den allmänna försäkringskassan
får träffa överenskommelse med
kommun, landsting och länsarbets-
nämnd om att samverka i syfte att
uppnå en effektivare användning av
tillgängliga resurser.

En allmän försäkringskassas stad-
gar skall på förslag av försäk-
ringskassan fastställas av Riksför-
säkringsverket.

Stadgarna skall ange var försäk-
ringskassans styrelse skall ha sitt
säte och hur försäkringskassans
värdehandlingar och övriga säker-
hetshandlingar skall förvaras.
6 §5
I en allmän försäkringskassa
skall finnas en styrelse och en eller
flera socialförsäkringsnämnder.
Regeringen beslutar hur många
socialförsäkringsnämnder som
skall finnas i riket. Riksförsäkrings-
verket beslutar för varje kassa om
antalet nämnder i kassan. Om inte
annat föreskrivs tillkommer det
styrelsen att besluta i angelägen-
heter, som kassan har att befatta
sig med.
Stadgar för allmän försäkrings-
kassa skall, på förslag av kassan,
fastställas och registreras av Riks-
försäkringsverket. Stadgarna skall
ange var kassans styrelse skall ha
sitt säte och hur kassans värde- och
övriga säkerhetshandlingar skall
förvaras.

Riksförsäkringsverket skall föra
register över de allmänna försäk-
ringskassorna för inskrivning av de
uppgifter, som enligt denna lag
eller vad som annars anges skall
tas in i registret.

7 §6
Styrelse för allmän försäkrings-
kassa skall bestå av ordförande och
vice ordförande samt, om något
annat inte framgår av det följande,
ytterligare fyra ledamöter. Styrel-
sen för Stockholms läns allmänna
försäkringskassa skall bestå av åtta
ledamöter. Om en försäkringskas-
sas verksamhetsområde bestämts
av regeringen enligt 1 §, skall sty-
relsen likaledes bestå av åtta leda-
möter. Ordförande och vice ordfö-
rande utses av regeringen. Övriga
ledamöter utses av landstinget el-
ler, i fråga om en kassa vars verk-
samhetsområde utgörs av en kom-
mun, av kommunfullmäktige. Om en
kassas verksamhetsområde be-
stämts av regeringen enligt 1 §,
beslutar regeringen om fördel-
ningen mellan landsting respektive
mellan landsting och kommun när
det gäller val av övriga sex leda-
möter. Härutöver får två personal-
företrädare delta i styrelsearbetet. I
fråga om dessa tillämpas lagen
(1976:230) om rätt för arbetsta-
garorganisation att utse och entle-
diga företrädare för de anställda i
styrelse eller annat organ vid stat-
lig myndighet.
Personalföreträdare är ledamot i
den omfattning som framgår av
särskilda bestämmelser.
För ledamöterna, utom ordföran-
den och vice ordföranden, utses
lika många suppleanter.
Landstingets och kommunfull-
mäktiges val av ledamöter eller
suppleanter skall vara proportio-
nellt, om det begärs av minst så
många ledamöter i landstinget eller
kommunfullmäktige som motsvarar
den kvot, vilken erhålls om antalet
närvarande ledamöter delas med
det antal personer som valet avser,
ökat med 1. Om kvoten är ett brutet
tal, skall den avrundas till närmast
högre hela tal. Om förfarandet vid
sådant proportionellt val finns be-
stämmelser i lagen (1955:138) om
proportionellt valsätt vid val inom
landsting, kommunfullmäktige m.m.
Om suppleanterna inte väljs pro-
portionellt, skall vid valet även den
ordning bestämmas i vilken de skall
kallas till tjänstgöring.

I registret skall för varje allmän
försäkringskassa antecknas
1. namnet på de personer som ut-
setts till
styrelseledamot,
suppleant,
firmatecknare,
2. de utseddas postadress och
personnummer och
3. hur försäkringskassans firma
tecknas.

En uppgift i registret som ändrats
gäller inte mot tredje man förrän
ändringen registrerats eller tredje
man dessförinnan fått vetskap om
ändringen.

Styrelse
8 §7
Styrelseledamöter utses, om inte
regeringen föreskriver annat, för en
tid av fyra år, räknat från och med
den 1 januari året efter det år då
val i hela riket till landsting och
kommunfullmäktige har ägt rum.

En styrelseledamot kan skiljas
från uppdraget genom beslut av den
som utsett honom.

Om en styrelseledamot som har
utsetts vid proportionellt val avgår
under tjänstgöringstiden, inträder
en suppleant, enligt den ordning
mellan suppleanterna som har be-
stämts vid valet, i ledamotens ställe
för återstoden av tjänstgörings-
tiden. Om en annan ledamot avgår,
utses en ny ledamot för återstoden
av tjänstgöringstiden.

En allmän försäkringskassa skall
ha en styrelse med lägst fem och
högst elva ledamöter, varav en
skall vara ordförande och en vice
ordförande. Härutöver får två
personalföreträdare delta i
styrelsearbetet. I fråga om dessa
skall lagen (1976:230) om rätt för
arbetstagarorganisation att utse
och entlediga företrädare för de
anställda i styrelse eller annat
organ vid statlig myndighet
tillämpas. Personalföreträdarna är
ledamöter i den omfattning som
framgår av särskilda bestämmelser.
Antalet ledamöter skall vara be-
roende av hur många invånare som
är bosatta inom försäkringskassans
verksamhetsområde.
För ledamöterna, utom för ord-
föranden och vice ordföranden,
skall det finnas lika många supple-
anter.

9 §8
Ledamot av allmän försäkrings-
kassas styrelse skall ha rösträtt vid
val av kommunfullmäktige.
Styrelsen skall ansvara för att
verksamheten bedrivs författnings-
enligt, effektivt och i överensstäm-
melse med syftet för verksamheten.
Styrelsen skall
1. hushålla väl med statens och
andra offentliga medel och därvid
se till att de mål som regeringen,
eller den myndighet regeringen
bestämmer, ställt upp för använ-
dandet av medlen följs,
2. verka för samarbete med
andra offentliga myndigheter och
på annat sätt ta till vara de fördelar
som kan vinnas för staten som hel-
het,
3. fortlöpande följa upp och
pröva den egna verksamheten och
konsekvenserna av de författnings-
föreskrifter och särskilda beslut
som rör verksamheten samt vidta
de åtgärder som behövs,
4. beakta de krav som ställs på
verksamheten av hänsyn till total-
försvaret, regionalpolitiken och
miljöpolitiken,
5. se till att allmänhetens och
andras kontakter med den allmänna
försäkringskassan underlättas ge-
nom en god service och tillgänglig-
het samt genom information,
6. se till att handlingar i ärenden
hos den allmänna försäkringskas-
san hanteras och förvaras så, att
den som är obehörig inte får till-
gång till dem, samt
7. fastställa organisation, an-
svarsordning och beslutsordning
för verksamheten.

10 §9
Till styrelsens sammanträden
skall samtliga ledamöter kallas.
Om en styrelseledamot är förhind-
rad att tjänstgöra vid ett samman-
träde, skall en suppleant kallas i
hans ställe enligt den bestämda
ordningen mellan suppleanterna.
Suppleanterna får även i övrigt
närvara vid styrelsens sammanträ-
den. De skall alltid underrättas om
tiden för sammanträdena. Den di-
rektör som avses i 12 § första
stycket får deltaga i styrelsens
sammanträden, men ej i dess be-
slut.
Vid förfall för både ordföranden
och vice ordföranden föres ordet av
den som de vid sammanträdet när-
varande utse.
Styrelsen är beslutför, när minst
hälften av de ledamöter som får
delta i avgörandet är närvarande.
Vid styrelsens sammanträden
skall föras protokoll.

Styrelsen skall se till att de an-
ställda är väl förtrogna med målen
för verksamheten. Den skall verka
för goda arbetsförhållanden och för
att de anställdas kompetens tas till
vara och utvecklas.
11 §
Styrelsen äger bemyndiga styrel-
seledamot eller befattningshavare
hos den allmänna försäkringskas-
san att teckna kassans firma samt
uppdraga åt styrelseledamot eller
befattningshavare hos kassan att å
styrelsens vägnar fatta beslut i de
angelägenheter, beträffande vilka
så lämpligen kan ske. Styrelsen
äger föreskriva, att rätten till firma-
teckning får av två eller flera per-
soner utövas allenast i förening.
I frågor som röra förhållandet
mellan kassan som arbetsgivare
och arbetstagare hos kassan kan
styrelsen i den mån regeringen så
förordnar överlåta på företrädare
för arbetstagarna att fatta beslut.

Samtliga ledamöter skall kallas
till styrelsens sammanträden. Om
en ledamot inte kan komma skall en
suppleant kallas i hans ställe efter
den ordning som gäller mellan
suppleanterna. Suppleanterna får
även i övrigt närvara vid styrelsens
sammanträden. De skall alltid un-
derrättas om tiden för samman-
trädet.

Direktören får delta i styrelse-
sammanträdet, men inte i de beslut
som fattas vid sammanträdet.

Om både ordföranden och vice
ordföranden är frånvarande utser
de närvarande den som skall leda
sammanträdet. Styrelsen är beslut-
för, om fler än hälften av de leda-
möter som får delta i avgörandet är
närvarande.

Vid styrelsens sammanträden
skall det föras protokoll.

12 §10
I den allmänna försäkringskas-
san skall finnas en direktör, som
har att leda arbetet inom kassan i
enlighet med styrelsens anvis-
ningar. Vidare skall finnas en eller
flera försäkringsläkare och försäk-
ringstandläkare. Dessa skall bi-
träda kassan i frågor som kräver
medicinsk eller odontologisk sak-
kunskap samt verka för ett gott
samarbete mellan kassan och de
läkare och tandläkare som är verk-
samma inom dess område. Därut-
över skall finnas personal i mån av
behov och tillgång på medel.
Styrelsen får bemyndiga styrel-
seledamöter eller arbetstagare hos
den allmänna försäkringskassan att
teckna försäkringskassans firma.
Styrelsen får föreskriva att försäk-
ringskassans firma endast får
tecknas av två eller flera personer i
förening.

Styrelsen får uppdra åt styrelse-
ledamöter eller arbetstagare hos
försäkringskassan att där det är
lämpligt fatta beslut för styrelsens
räkning.
Styrelsen kan, i den utsträckning
som regeringen bestämmer, över-
låta till företrädare för arbetsta-
garna att fatta beslut i frågor om
förhållandet mellan försäkringskas-
san som arbetsgivare och arbetsta-
gare hos försäkringskassan.

Direktör
13 §11
Direktören och andra arbetsta-
gare, beträffande vilka regeringen
föreskriver det, anställs och entle-
digas av Riksförsäkringsverket.
Övriga arbetstagare anställs och
entledigas av kassan.
Riksförsäkringsverket skall vid
anställning och entledigande av
arbetstagare hos kassan inhämta
yttrande från kassans styrelse.
Direktören skall ansvara för och
leda den dagliga verksamheten vid
den allmänna försäkringskassan.

Direktören skall ansvara för den
löpande förvaltningen enligt de
riktlinjer och anvisningar som sty-
relsen meddelar.

Organisation
14 §12
En allmän försäkringskassas rä-
kenskaper skall omfatta perioden
den 1 januari-den 31 december
(budgetår).
Styrelsen skall årligen till reviso-
rerna lämna en av styrelsens leda-
möter underskriven årsredovisning
innefattande förvaltningsberättelse,
resultaträkning och balansräkning
för det senast förflutna budgetåret.
Styrkt avskrift av årsredovisningen
skall samtidigt översändas till
Riksförsäkringsverket och till be-
rört landsting eller berörd kom-
mun.
Styrelsen skall årligen tillställa
Riksförsäkringsverket de uppgifter
om kassans förvaltning som fordras
för framställning om anslag.

Den allmänna försäkringskas-
sans styrelse skall inrätta lokal-
kontor eller motsvarande servi-
ceställen i den omfattning som
behövs för att ge de försäkrade en
god service.
15 §13
Då bokslut är uppgjort för all-
män försäkringskassa, skall vad av
kassans inkomster avseende sjuk-
försäkring enligt 2 4 kap. ej åtgått
för löpande utgifter under det år
bokslutet avser avsättas till en fond
för den obligatoriska sjukförsäk-
ringen.
Fondens kapital och avkastning
får tagas i anspråk enligt bestäm-
melser som meddelas av rege-
ringen.
Fonden förvaltas enligt grunder
som riksdagen fastställer särskilt.

I en allmän försäkringskassa
skall det finnas en eller flera för-
säkringsläkare och försäkrings-
tandläkare för att hjälpa försäk-
ringskassan med medicinsk och
odontologisk sakkunskap och verka
för ett gott samarbete mellan för-
säkringskassan och de läkare och
tandläkare som är verksamma inom
försäkringskassans område.

16 §14
För granskning av styrelsens för-
valtning och den allmänna försäk-
ringskassans räkenskaper skall för
varje budgetår utses två revisorer
av landstinget eller, där fråga är
om en kassa, vars verksamhetsom-
råde utgörs av en kommun, av
kommunfullmäktige.
För varje revisor utses en supp-
leant.

En revisor kan skiljas från upp-
draget av den som utsett honom.

En revisor skall ha den erfaren-
het av bokföring och den insikt i
ekonomiska förhållanden som med
hänsyn till kassans verksamhet
fordras för uppdraget. Till revisor
får inte utses den som är i kassans
eller en styrelseledamots tjänst el-
ler den som är nära anhörig till en
styrelseledamot.
Utöver dessa revisorer skall det
revisionskontor som granskar
Riksförsäkringsverkets verksamhet
utföra sådan granskning som avses
i första stycket. Bestämmelserna i
17 § om revisor gäller för de
tjänstemän vid revisionskontoret
som utför granskningen.

Den allmänna försäkringskas-
sans styrelse skall inrätta socialför-
säkringsnämnder.

En socialförsäkringsnämnds
verksamhetsområde skall utgöras
av ett väl avgränsat geografiskt
område. Regeringen får utfärda
närmare föreskrifter om grunderna
för den geografiska indelningen av
nämndernas verksamhetsområden.
Varje socialförsäkringsnämnd
skall besluta i samtliga slags ären-
den som enligt denna lag eller an-
nan författning skall avgöras av en
nämnd. Om det finns särskilda skäl
får styrelsen bestämma att ett eller
flera slags ärenden endast skall
beslutas av någon eller några av
nämnderna inom försäkrings-
kassans verksamhetsområde.
En socialförsäkringsnämnd skall
bestå av sju ledamöter, varav en
skall vara ordförande och en vice
ordförande.

17 §15
Revisorerna har rätt att när som
helst inventera den allmänna för-
säkringskassans medel och övriga
tillgångar samt granska dess
böcker, räkenskaper och andra
handlingar. Styrelsen och direktö-
ren är skyldiga att lämna de upp-
lysningar om förvaltningen som
begärs vid revisionen.
Revisorerna skall inom fyra veckor
från den dag de mottagit styrelsens
förvaltningsberättelse till styrelsen
överlämna en av dem underskriven
revisionsberättelse. Styrkta av-
skrifter av revisionsberättelsen
skall samtidigt tillställas Riksför-
säkringsverket och det landsting
eller kommunfullmäktige som utsett
revisorer.
En socialförsäkringsnämnd skall
avgöra ärenden om rätt till
1. förtidspension,
2. särskild efterlevandepension,
3. handikappersättning,
4. vårdbidrag,
dock inte såvitt avser förutsätt-
ningarna för rätt till pension enligt
5 kap.
Socialförsäkringsnämnden skall
även avgöra ärenden om rätt till
förmåner enligt vad som föreskrivs
i andra författningar.

Om ett ärende som avgjorts av en
socialförsäkringsnämnd överkla-
gas, skall nämnden företräda den
allmänna försäkringskassan om
försäkringskassan skall föra det
allmännas talan i målet. Nämnden
får bemyndiga en tjänsteman vid
försäkringskassan att företräda
nämnden vid domstol.

18 §
Talan mot styrelseledamot på
grund av hans uppdrag må ej an-
ställas, därest icke Riksförsäk-
ringsverket skriftligen till honom
framställt anmärkning mot det för-
farande, å vilket talan grundas,
inom tre år efter utgången av det
år, då förfarandet ägt rum. Vad nu
sagts gäller ej talan, som grundas
på att styrelseledamot begått
brottslig handling. Riksförsäkrings-
verket äger förordna ställföreträ-
dare för styrelsen att föra den all-
männa försäkringskassans talan.
Talan mot revisor på grund av
hans uppdrag må ej anställas, se-
dan två år förflutit från det reviso-
rernas berättelse överlämnades till
styrelsen, såvida icke talan grundas
på att revisor begått brottslig
handling.
Samtliga ledamöter skall kallas
till socialförsäkringsnämndens
sammanträden.

Det som sägs i 11 § andra fjärde
styckena om styrelsens sam-
manträden skall tillämpas i fråga
om socialförsäkringsnämndernas
sammanträden.

Ett ärende avgörs i en socialför-
säkringsnämnd efter föredragning
av en tjänsteman hos den allmänna
försäkringskassan. Om det bland
ledamöterna eller hos föredragan-
den förekommer avvikande mening

skall denna anmälas innan sam-
manträdet är slut.

Redovisning
19 §
Styrelseledamot, direktör eller
revisor i allmän försäkringskassa,
som vid fullgörandet av sitt upp-
drag uppsåtligen eller av vårdslös-
het tillskyndat försäkringskassan
eller tredje man skada, är pliktig
att utgiva ersättning för skadan.
Föreligger allenast ringa vårdslös-
het, må ersättningen nedsättas, om
det med hänsyn jämväl till skadans
storlek och omständigheterna i öv-
rigt prövas skäligt.
Äro flera ersättningsskyldiga för
skada, svara de för ersättningen en
för alla och alla för en, den vars
ersättningsskyldighet nedsatts dock
allenast med det nedsatta beloppet.
Sinsemellan skola de taga del i er-
sättningens gäldande efter vad som
med hänsyn till den större eller
mindre skuld, som finnes ligga en-
var av dem till last, samt till om-
ständigheterna i övrigt prövas skä-
ligt.

Bokföringen hos den allmänna
försäkringskassan skall ske på ett
sätt som stämmer överens med god
redovisningssed.

20 §16
En socialförsäkringsnämnd skall
bestå av sju ledamöter. Av dessa
utses en ledamot, som skall vara
nämndens ordförande, av rege-
ringen. Av de övriga ledamöterna
utses tre av Riksförsäkringsverket
och väljs tre av landstinget. Om
kassans verksamhetsområde utgörs
av en kommun, skall tre ledamöter
väljas av kommunfullmäktige i
stället för av landstinget. Om en
kassas verksamhetsområde be-
stämts av regeringen enligt 1 §,
beslutar regeringen om fördel-
ningen mellan landsting respektive
mellan landsting och kommun när
det gäller val av de tre sistnämnda
ledamöterna. Nämnden utser inom
sig en vice ordförande.
För var och en av de av Riksför-
säkringsverket utsedda ledamö-
terna skall verket utse en suppleant.
För de ledamöter som har valts av
landstinget eller kommunfullmäk-
tige skall lika många suppleanter
väljas.
Bestämmelserna i 7 § fjärde
stycket om val av ledamöter eller
suppleanter i styrelse för allmän
försäkringskassa skall tillämpas vid
landstingets och kommunfullmäkti-
ges val av ledamöter eller supple-
anter i socialförsäkringsnämnd.

Den allmänna försäkringskas-
sans räkenskapsår utgörs av ka-
lenderår. Styrelsen skall varje år
upprätta en årsredovisning för det
senaste räkenskapsåret.

Årsredovisningen skall upprättas
på ett överskådligt sätt och i enlig-
het med god redovisningssed. Den
skall skrivas under av samtliga sty-
relseledamöter och av direktören.

Årsredovisningen skall lämnas
till Riksförsäkringsverket. En kopia
av årsredovisningen skall samtidigt
lämnas till det berörda landstinget
eller den berörda kommunen.
21 §17
En socialförsäkringsnämnd av-
gör frågor om rätt till
1. förtidspension,
2. särskild efterlevandepension,
3. handikappersättning,
4. vårdbidrag,
dock inte såvitt avser förutsättning-
arna för rätt till pension enligt 5
kap.
Socialförsäkringsnämnden avgör
även frågor om rätt till förmåner
enligt vad som föreskrivs i andra
författningar.
Om en fråga som avgjorts av so-
cialförsäkringsnämnd överklagas,
skall nämnden företräda den all-
männa försäkringskassan om för-
säkringskassan skall föra det all-
männas talan i målet. Nämnden får
bemyndiga en tjänsteman vid för-
säkringskassan att företräda nämn-
den vid domstol.
Socialförsäkringsnämnden är be-
slutför då minst fyra ledamöter är
närvarande.

I övrigt skall vad i 8 10 §§ före-
skrivs med avseende på styrelse ha
motsvarande tillämpning med
avseende på socialförsäkrings-
nämnden. Har föredraganden från
beslutet avvikande mening skall
denna antecknas till protokollet

Styrelsen skall upprätta en del-
årsrapport för de första sex måna-
derna av det pågående räkenskaps-
året.

Det som sägs i 20 § andra och
tredje styckena skall tillämpas
också i fråga om delårsrapporten.
22 §18
Ärende avgörs i socialförsäk-
ringsnämnd efter föredragning av
tjänsteman hos den allmänna för-
säkringskassan.

I ärende, som handläggs av so-
cialförsäkringsnämnden, får nämn-
den höra den som saken rör eller
som eljest antas kunna lämna
upplysningar av betydelse.
Begär den som saken rör att bli
muntligen hörd inför socialförsäk-
ringsnämnden, skall nämnden höra
honom, om inte särskilda skäl talar
mot det.

Styrelsen skall varje år upprätta
ett underlag som kan ligga till
grund för Riksförsäkringsverkets
budgetunderlag till regeringen.
Underlaget skall innehålla försäk-
ringskassans förslag till finansie-
ring av verksamheten de tre när-
maste åren.
Underlaget till budgetunderlag
skall lämnas till Riksförsäkrings-
verket.
23 §19

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får utfärda
närmare föreskrifter om den all-
männa försäkringskassans redovis-
ning.

Revision
24 §20

Riksrevisionsverket skall granska
de allmänna försäkringskassorna.
Riksrevisionsverket får när som
helst inventera den allmänna för-
säkringskassans medel och övriga
tillgångar och granska kassans
böcker, räkenskaper och andra
handlingar.
Styrelsen och direktören skall
lämna de upplysningar och den
hjälp som Riksrevisionsverket be-
gär.

25 §21
Arvode och annan ersättning till
ledamot av styrelse och socialför-
säkringsnämnd fastställs av rege-
ringen.

Arvode och annan ersättning till
revisor och till sådan ställföreträ-
dare för styrelse som nämns i 18 §
första stycket fastställs av Riksför-
säkringsverket.
Arvode och annan ersättning som
avses i denna paragraf utges av den
allmänna försäkringskassan

Riksrevisionsverket skall i enlig-
het med god revisionssed granska
den allmänna försäkringskassans
årsredovisning och räkenskaper
samt styrelsens förvaltning. Verkets
granskning skall göras i syfte att
bedöma om redovisningen är till-
förlitlig och räkenskaperna rättvi-
sande. Verket skall även granska
om styrelsens och direktörens för-
valtning står i överensstämmelse
med tillämpliga föreskrifter och
särskilda beslut.
Riksrevisionsverket skall i
överensstämmelse med god revi-
sionssed översiktligt granska för-
säkringskassans delårsrapport.
26 §22
Vad i detta kapitel föreskrivs om
ledamot i styrelse eller socialför-
säkringsnämnd samt om revisor
skall i tillämpliga delar gälla be-
träffande suppleant.
Har suppleant för styrelseleda-
mot deltagit i behandlingen av
fråga rörande rättshandling gente-
mot tredje man, är den omständig-
heten att förutsättningar för hans
inträde i styrelseledamots ställe
saknades, utan verkan mot tredje
man, om denne ej insåg eller bort
inse nämnda förhållande.
Den allmänna försäkringskassan
skall ha två revisorer som väljs
enligt vad som föreskrivs i 35 §.
Det skall finnas en suppleant för
varje revisor.
Revisorerna skall ha den erfa-
renhet av bokföring och den insikt i
ekonomiska förhållanden som ford-
ras för uppdraget med hänsyn till
försäkringskassans verksamhet.
En revisor får inte
1. vara anställd hos den all-
männa försäkringskassan,
2. vara anställd hos en styrelse-
ledamot eller
3. vara gift eller sambo med sty-
relseledamot, syskon eller släkting i
rätt upp- eller nedstigande led till
en sådan person, eller besvågrad
med en sådan person i rätt upp-
eller nedstigande led eller så att
den ene är gift med den andres sys-
kon.

27 §
I det i 2 § omförmälda registret
skall för varje allmän försäkrings-
kassa antecknas styrelseledamots,
suppleants och firmatecknares full-
ständiga namn och hemvist samt
vad som gäller beträffande rätten
att teckna kassans firma.
Ändring i förhållanden varom
anteckning sålunda skett är ej gäl-
lande gentemot tredje man förrän
ändringen registrerats eller därför-
utan kommit till tredje mans känne-
dom.

Revisorerna utför gemensamt
med Riksrevisionsverket gransk-
ningen av den allmänna försäk-
ringskassan. Det som sägs i 24 och
25 §§ skall även tillämpas på revi-
sorerna.

28 §
Alla handlingar i ärenden hos de
allmänna försäkringskassorna skall
förvaras så, att de inte är tillgäng-
liga för obehöriga.
Riksrevisionsverket och reviso-
rerna skall lämna en gemensam
revisionsberättelse över gransk-
ningen av årsredovisningen senast
en månad efter det att den all-
männa försäkringskassan har läm-
nat årsredovisningen.
Riksrevisionsverket och reviso-
rerna skall lämna ett gemensamt
revisorsintyg över granskningen av
delårsrapporten senast tre veckor
efter det att försäkringskassan har
lämnat rapporten.
Revisionsberättelsen respektive
revisorsintyget skall undertecknas
av dem som utfört granskningen.
Berättelsen respektive intyget skall
lämnas till Riksförsäkringsverket.
En bestyrkt kopia av revisions-
handlingarna skall samtidigt sän-
das till det landstingsfullmäktige
eller kommunfullmäktige som enligt
35 § har utsett revisorerna.
Regeringen får utfärda närmare
föreskrifter om försäkringskassor-
nas revision.
29 §

Om revisionsberättelsen inne-
håller någon invändning mot den
allmänna försäkringskassans års-
redovisning skall försäkringskas-
sans styrelse, inom en månad från
det att den fått del av berättelsen,
för Riksförsäkringsverket redovisa
de åtgärder försäkringskassan har
vidtagit eller avser att vidta med
anledning av invändningen.

30 §

Vid de allmänna försäkringskas-
sorna skall det göras intern revi-
sion. Den interna revisionen skall
omfatta all verksamhet som försäk-
ringskassan bedriver och ansvarar
för.
Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får utfärda
närmare föreskrifter om försäk-
ringskassornas interna revision.

Tillsättande av styrelse m.m.
31 §

Den allmänna försäkringskas-
sans styrelseledamöter skall utses
av regeringen. Styrelseledamöterna
skall utses för en tid av fyra år från
och med den 1 januari året efter det
år då ordinarie val till landstings-
och kommunfullmäktige har hållits,
om inte regeringen bestämmer
annat. Regeringen skall utse
ordförande och vice ordförande i
styrelsen.
Ledamöterna bör utses på för-
slag av de politiska partier som
finns representerade i det eller de
landsting eller den kommun som
utgör försäkringskassans verksam-
hetsområde. Härvid skall eftersträ-
vas att fördelningen av ledamö-
terna sker proportionellt i förhål-
lande till partiernas representation
i landstinget respektive kommunen.

En ledamots uppdrag skall upp-
höra i förtid om regeringen beslu-
tar det. Om en ledamot inte längre
uppfyller kraven i 32 § förfaller
uppdraget. När en ledamots upp-
drag upphör i förtid skall en ny
ledamot utses enligt den ordning
som föreskrivs i andra stycket.

32 §

Endast den som har rösträtt vid
val till kommunfullmäktige och är
folkbokförd inom den allmänna
försäkringskassans verksamhets-
område får utses till styrelseleda-
mot.
Styrelseledamoten får inte ha
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräl-
drabalken.

33 §

Socialförsäkringsnämndens le-
damöter skall utses av den all-
männa försäkringskassans styrelse.
Ledamöterna skall utses för en tid
av fyra år från och med den 1 april
året efter det år då ordinarie val till
landstings- och kommun-
fullmäktige har hållits. Om det
under en pågående mandatperiod
inrättas en ny nämnd, skall de
nytillträdande ledamöterna i
nämnden utses för den tid som åter-
står av mandatperioden. Styrelsen
skall utse ordförande och vice
ordförande i nämnden.
Fem av ledamöterna skall utses
på förslag av de politiska partier
som finns representerade i det eller
de landsting eller den kommun som
utgör försäkringskassans verksam-
hetsområde. De övriga två ledamö-
terna skall utses på förslag av de
organisationer på arbetsmarknaden
som finns inom försäkringskassans
verksamhetsområde.
Styrelsen skall när den utser le-
damöterna eftersträva att leda-
motskåren får en allsidig samman-
sättning med hänsyn till ålder, kön
och yrke.
Det som sägs i 32 § skall
tillämpas i fråga om social-
försäkringsnämnden.

34 §

Om en ledamot i socialförsäk-
ringsnämnden visar giltigt hinder,
får styrelsen entlediga ledamoten.
Om en ledamot inte längre upp-
fyller kraven i 32 § förfaller upp-
draget.
När en ledamot blir entledigad
eller uppdraget förfaller utses en ny
ledamot för den tid som återstår.

35 §

Revisorerna skall utses av lands-
tingsfullmäktige, eller kommun-
fullmäktige om den allmänna för-
säkringskassans verksamhetsom-
råde utgörs av en kommun. Revi-
sorerna skall utses för ett räken-
skapsår.
En revisors uppdrag skall upp-
höra i förtid om den som utsett re-
visorn beslutar det.

36 §

Arvode och annan ersättning till
styrelseledamöterna och till leda-
möterna i en socialförsäkrings-
nämnd skall bestämmas av rege-
ringen.
Arvode och annan ersättning till
revisorerna och till en ställföreträ-
dare som förordnats enligt 40 §
skall bestämmas av Riksförsäk-
ringsverket.
Ersättningarna skall betalas av
den allmänna försäkringskassan.

Skadestånd
37 §

Om en styrelseledamot, direktö-
ren eller en revisor uppsåtligen
eller av oaktsamhet skadar den
allmänna försäkringskassan då han
fullgör sitt uppdrag, skall han er-
sätta skadan.
Om någon är ersättningsskyldig
enligt första stycket kan skade-
ståndet jämkas efter vad som är
skäligt med hänsyn till handlingens
beskaffenhet, skadans storlek och
omständigheterna i övrigt.
Skall flera personer ersätta
samma skada, skall de svara soli-
dariskt för skadeståndet i den mån
inte skadeståndsskyldigheten har
jämkats för någon av dem. Vad nå-
gon har betalat i skadestånd får
krävas tillbaka från de andra efter
vad som är skäligt med hänsyn till
omständigheterna.

38 §

Talan mot en styrelseledamot om
skadestånd på grund av dennes
uppdrag skall väckas inom tre år
från utgången av det år då förfa-
randet som talan grundas på ägde
rum. Talan får dock inte väckas om
Riksförsäkringsverket inom denna
tid underlåtit att skriftligen fram-
ställa anmärkning till styrelseleda-
moten om förfarandet.
Talan mot en revisor om skade-
stånd på grund av dennes uppdrag
skall väckas senast två år från det
att revisionsberättelsen överlämna-
des till styrelsen.
Om en talan mot en ledamot eller
en revisor grundas på brott gäller
inte bestämmelserna i första och
andra styckena.

39 §

Riksförsäkringsverket får för-
ordna ställföreträdare för styrelsen
att föra den allmänna försäkrings-
kassans talan om skadestånd enligt
38 §.

Suppleanter
40 §

Vad som sägs om styrelseleda-
möter och revisorer i detta kapitel
gäller också för suppleanter.
Den omständigheten att det har
saknats förutsättningar för en
suppleant att ersätta styrelseleda-
moten vid behandling av en fråga
om rättshandling gentemot tredje
man skall vara utan verkan mot
tredje man om denne inte insåg
eller borde ha insett detta förhål-
lande.

Anställning
41 §

Den allmänna försäkringskas-
sans direktör anställs genom beslut
av regeringen på förslag av styrel-
sen. Styrelsen skall höra Riksför-
säkringsverket innan den lämnar ett
sådant förslag.
Direktören entledigas av rege-
ringen på förslag av försäkrings-
kassans styrelse.

42 §

Andra arbetstagare än direktören
anställs och entledigas av den all-
männa försäkringskassan.

Arbetsgivarfrågor
43 §

Kollektivavtal om anställnings-
eller arbetsvillkor för arbetstagare
hos försäkringskassorna skall ingås
och sägas upp av Arbetsgivarverket
gemensamt med de allmänna för-
säkringskassorna.

44 §

Beslut om lockout eller andra
stridsåtgärder vid konflikt rörande
kollektivavtal som avses i 43 § skall
fattas av Arbetsgivarverket efter

samråd med de allmänna försäk-
ringskassorna.

45 §

Efter samråd med de allmänna
försäkringskassorna företräder
Arbetsgivarverket försäkringskas-
sorna i tvister om kollektivavtal
som avses i 43 § eller om påföljd
för otillåten stridsåtgärd vid kon-
flikt om sådant avtal.

Tillsyn
46 §

Riksförsäkringsverket skall utöva
tillsyn över de allmänna försäk-
ringskassorna.

47 §

En allmän försäkringskassa skall
för tillsyn av verksamheten lämna
uppgifter enligt de föreskrifter som
utfärdas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestäm-
mer.

20 kap.
10 §23
Beslut av en allmän försäkrings-
kassa som har fattats av tjänsteman
i ärenden om försäkring enligt
denna lag skall omprövas av kas-
san, om det begärs av en enskild
som beslutet angår och beslutet inte
har meddelats med stöd av 10 a §.
Omprövningen skall göras av so-
cialförsäkringsnämnden om beslu-
tet gäller fråga som avses i 2 kap.
12 a eller 12 b §, 3 kap. 7-9 eller 17
§, 20 kap. 3 § eller 22 kap. 7-10
eller 16 §. Omprövning skall också
göras av socialförsäkringsnämnden
om beslutet gäller återbetalnings-
skyldighet enligt 20 kap. 4 § och det
belopp som har utbetalats för
mycket överstiger 10 procent av
basbeloppet.
Beslut av en allmän försäkrings-
kassa som har fattats av tjänsteman
i ärenden om försäkring enligt
denna lag skall omprövas av kas-
san, om det begärs av en enskild
som beslutet angår och beslutet inte
har meddelats med stöd av 10 a §.
Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.
Om omprövning begärs av ett beslut och Riksförsäkringsverket över-
klagar samma beslut, skall försäkringskassan inte ompröva beslutet. Be-
gäran om omprövning skall anses som ett överklagande.

21 kap.
2 §24
För den frivilliga försäkringen skall den försäkrade erlägga den avgift
som fastställs av regeringen, eller efter regeringens bestämmande, Riks-
försäkringsverket. Avgifterna får inte bestämmas till olika belopp för
olika försäkrade i vidare mån än som föranleds av skillnader i försäk-
ringens omfattning.
Statsbidrag får lämnas med viss del av kostnaderna för sjukpenning
och sjukpenningtillägg enligt 1 §.
För reglering av över- och under-
skott skall hos varje allmän försäk-
ringskassa finnas en fond för den
frivilliga sjukförsäkringen. I fråga
om denna fond gäller bestämmel-
serna i 18 kap. 15 § andra och
tredje styckena.
För reglering av över- och under-
skott skall hos varje allmän försäk-
ringskassa finnas en fond för den
frivilliga sjukförsäkringen.

Fondens kapital och avkastning
får tas i anspråk enligt de bestäm-
melser som meddelas av rege-
ringen.
Fonden förvaltas enligt grunder
som riksdagen fastställer särskilt.
_____________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
2. Bestämmelserna i 18 kap. 8 § första stycket om antalet styrelsele-
damöter och i 18 kap. 8 § andra stycket samt i 18 kap. 31 och 32 §§
tillämpas första gången på de styrelser som utses för tid fr.o.m. den
1 januari 1999.
3. Bestämmelserna i 18 kap. 16, 18, 33 och 34 §§ om socialförsäk-
ringsnämnderna tillämpas första gången på de nämnder som utses för tid
fr.o.m. den 1 april 1999. I fråga om ärenden som enligt äldre bestäm-
melser skall avgöras av socialförsäkringsnämnden beslutar den allmänna
försäkringskassas styrelse fr.o.m den 1 april 1999 om fördelningen av
ärendena bland de socialförsäkringsnämnder som då finns inom försäk-
ringskassans verksamhetsområde.
4. Bestämmelserna om delårsrapporter skall tillämpas första gången på
rapporter avseende tiden januari juni 1998.
5. I fråga om de tillgångar som vid tidpunkten för ikraftträdandet för-
valtas i fonden för den obligatoriska sjukförsäkringen gäller 18 kap. 15 §
andra och tredje styckena i sin äldre lydelse.
6. I fråga om omprövning av beslut som har meddelats före ikraftträ-
dandet gäller 20 kap. 10 § i sin äldre lydelse.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag
Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1947:529) om allmänna barn-
bidrag1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

15 §2
Bestämmelserna i 20 kap. 10
13 §§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring om omprövning och
ändring av allmän försäkringskas-
sas beslut samt om överklagande av
allmän försäkringskassas och
domstols beslut har motsvarande
tillämpning i ärende enligt denna
lag. Omprövning av beslut i fråga
om återbetalningsskyldighet enligt
12 § skall göras av socialförsäk-
ringsnämnd, om det belopp som
utbetalats för mycket överstiger 10
procent av basbeloppet enligt 1
kap. 6 § lagen om allmän försäk-
ring.
Bestämmelserna i 20 kap. 10
13 §§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring om omprövning och
ändring av allmän försäkrings-
kassas beslut samt om överkla-
gande av allmän försäkringskassas
och domstols beslut har motsva-
rande tillämpning i ärende enligt
denna lag.
_____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av be-
slut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

2.3 Lag om ändring i reglementet (1962:401) angående
förvaltningen av de allmänna försäkringskassornas
fonder för den obligatoriska och den frivilliga sjuk-
försäkringen
Härigenom föreskrivs att rubriken till reglementet (1962:401) angå-
ende förvaltningen av de allmänna försäkringskassornas fonder för den
obligatoriska och den frivilliga sjukförsäkringen samt 1 § reglementet
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Reglemente (1962:401) angå-
ende förvaltningen av de all-
männa försäkringskassornas
fonder för den obligatoriska och
den frivilliga sjukförsäkringen
Föreslagen lydelse

Lag (1962:401) om förvalt-
ningen av de allmänna försäk-
ringskassornas fonder för den
obligatoriska och den frivilliga
sjukförsäkringen

1 §
Angående förvaltningen av den i
18 kap. 15 § lagen om allmän för-
säkring omförmälda fonden för den
obligatoriska sjukförsäkringen samt
den i 21 kap. 2 § samma lag om-
förmälda fonden för den frivilliga
sjukförsäkringen skall gälla vad
nedan stadgas.
För förvaltningen av den obli-
gatoriska sjukförsäkringsfonden
enligt p. 5 övergångsbestämmel-
serna till lagen (1998:000) om
ändring i lagen (1962:381) om all-
män försäkring och den frivilliga
sjukförsäkringsfonden enligt 21
kap. 2 § lagen (1962:381) om all-
män försäkring skall följande gälla.
____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 4 och 13 §§ lagen (1976:380) om ar-
betsskadeförsäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 kap.
4 §2
Ärende angående livränta till den försäkrade, i annat ärende uppkom-
men fråga huruvida den försäkrade har ådragit sig arbetsskada till följd
av annat än olycksfall och ärende angående särskild efterlevandelivränta
skall i försäkringskassa avgöras av socialförsäkringsnämnd. Regeringen
får dock meddela föreskrifter om behörighet för tjänsteman hos försäk-
ringskassan att avgöra ärenden som är av enkel beskaffenhet och inte
angår livränta till den försäkrade eller särskild efterlevandelivränta.
Omprövning av beslut skall gö-
ras av socialförsäkringsnämnd, om
beslutet har fattats av tjänsteman
och gäller
1. fråga som avses i 6 kap. 5 §,
eller
2. beslut som tjänsteman fattat
med stöd av föreskrifter av rege-
ringen enligt första stycket.

13 §
Bestämmelsen i 18 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
om Riksförsäkringsverkets tillsyn
över de allmänna försäkringskas-
sorna har motsvarande tillämpning i
fråga om kassornas befattning med
arbetsskadeförsäkringen.
Bestämmelserna i 18 kap. 46 och
47 §§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring om Riksförsäkringsver-
kets tillsyn över de allmänna för-
säkringskassorna har motsvarande
tillämpning i fråga om försäkrings-
kassornas befattning med arbets-
skadeförsäkringen.
_____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av
beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller 8 kap. 4 § i sin äldre ly-
delse.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:84) om delpensionsför-
säkring
dels att 17 § skall upphöra att gälla1 ,
dels att 20 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

20 §2
Bestämmelserna i 20 kap. 10 13
§§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring om omprövning och
ändring av försäkringskassas beslut
samt överklagande av försäkrings-
kassas och domstols beslut tilläm-
pas även i ärende enligt denna lag.
Omprövning av beslut i fråga om
återbetalningsskyldighet enligt 19 §
skall göras av socialförsäkrings-
nämnd, om det belopp som utbeta-
lats för mycket överstiger 10 pro-
cent av basbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen om allmän försäkring.
Bestämmelserna i 20 kap. 10 13
§§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring om omprövning och
ändring av försäkringskassas beslut
samt överklagande av
försäkringskassas och domstols
beslut tillämpas även i ärende enligt
denna lag.
Beslut i ärende enligt denna lag skall gälla omedelbart, om inte annat
anges i beslutet eller bestäms av domstol som har att pröva beslutet.
_____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av
beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:360) om
handläggning av ärenden om bilstöd till
handikappade
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1988:360) om handläggning av
ärenden om bilstöd till handikappade skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 §1
Föreskrifterna i 20 kap. 10 13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt över-
klagande av försäkringskassas och domstols beslut skall tillämpas i
ärenden om bidrag som avses i 1 §.
Omprövning av ett sådant beslut
av en försäkringskassa som har
fattats av en tjänsteman i ärende
om skyldighet att återbetala bidrag
skall göras av socialförsäkrings-
nämnd, om det belopp som utbeta-
lats för mycket överstiger 10 pro-
cent av basbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen om allmän försäkring.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av
beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1463) om
bidrag vid adoption av utländska barn
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1988:1463) om bidrag vid adop-
tion av utländska barn skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 §1
I fråga om bidrag enligt denna
lag tillämpas även följande be-
stämmelser i lagen (1962:381) om
allmän försäkring
18 kap. 2 § om tillsyn,

20 kap. 3 § tredje stycket om in-
dragning eller nedsättning av er-
sättning,
20 kap. 4 § om återbetalnings-
skyldighet,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 8 § första-tredje styckena
och 9 § om skyldighet att lämna
uppgifter,
20 kap. 8 § fjärde stycket om ut-
redningsåtgärder,
20 kap. 10 13 §§ om ompröv-
ning och ändring av beslut samt om
överklagande.
Omprövning av ett sådant beslut
av en försäkringskassa som har
fattats av en tjänsteman i ärende
om skyldighet att återbetala bidrag
skall göras av socialförsäkrings-
nämnd.
I fråga om bidrag enligt denna
lag tillämpas även följande be-
stämmelser i lagen (1962:381) om
allmän försäkring
18 kap. 46 och 47 §§ om Riksför-
säkringsverkets tillsyn,
20 kap. 3 § tredje stycket om in-
dragning eller nedsättning av er-
sättning,
20 kap. 4 § om återbetalnings-
skyldighet,
20 kap. 5 § om preskription
20 kap. 8 § första-tredje styckena
och 9 § om skyldighet att lämna
uppgifter,
20 kap. 8 § fjärde stycket om ut-
redningsåtgärder,
20 kap. 10 13 §§ om ompröv-
ning och ändring av beslut samt om
överklagande.
_____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av
beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1465) om
ersättning och ledighet för närståendevård
Härigenom föreskrivs att 18 och19 §§ lagen (1988:1465) om ersättning
och ledighet för närståendevård skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

18 §1
Föreskrifterna i 20 kap. 10 13 §§
lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring om omprövning och ändring av
försäkringskassas beslut samt om
överklagande av försäkringskassas
och domstols beslut tillämpas även
i ärende om ersättning enligt denna
lag. Omprövningen skall i försäk-
ringskassan göras av socialförsäk-
ringsnämnd om beslutet gäller en
fråga som avses i 17 § och det be-
lopp som utbetalats för mycket
överstiger 10 procent av basbelop-
pet enligt 1 kap. 6 § lagen om all-
män försäkring.
Föreskrifterna i 20 kap. 10 13 §§
lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring om omprövning och ändring av
försäkringskassas beslut samt om
överklagande av försäkringskassas
och domstols beslut tillämpas även
i ärende om ersättning enligt denna
lag.
Ett beslut i ett ärende om ersättning enligt denna lag skall gälla ome-
delbart, om inte något annat anges i beslutet eller bestäms av en domstol
som har att pröva beslutet.
19 §2
I fråga om ersättning enligt denna
lag tillämpas följande föreskrifter i
lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring, nämligen
17 kap. 1 § första stycket om
sammanträffande av förmåner,
18 kap. 2 § om Riksförsäkrings-
verkets tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt be-
slut,
20 kap. 3 § tredje stycket om in-
dragning eller nedsättning av er-
sättning,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 6 § om förbud mot ut-
mätning och om överlåtelse,
20 kap. 8 § första tredje styckena
om skyldighet att lämna uppgifter,
20 kap. 8 § fjärde stycket om ut-
redningsåtgärder,
20 kap. 16 § om verkställighets-
föreskrifter.
I fråga om ersättning enligt denna
lag tillämpas följande föreskrifter i
lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring, nämligen
17 kap. 1 § första stycket om
sammanträffande av förmåner,
18 kap. 46 och 47 §§ om Riksför-
säkringsverkets tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt be-
slut,
20 kap. 3 § tredje stycket om in-
dragning eller nedsättning av er-
sättning,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 6 § om förbud mot ut-
mätning och om överlåtelse,
20 kap. 8 § första tredje styckena
om skyldighet att lämna uppgifter,
20 kap. 8 § fjärde stycket om ut-
redningsåtgärder,
20 kap. 16 § om verkställighets-
föreskrifter.
_____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av
beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller 18 § i sin äldre lydelse.

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:225) om
ersättning till smittbärare
Härigenom föreskrivs att 14 och 15 §§ lagen (1989:225) om ersättning
till smittbärare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

14 §1
Föreskrifterna i 20 kap.10 13 §§
lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring om omprövning och ändring av
försäkringskassas beslut samt om
överklagande av försäkringskassas
och domstols beslut tillämpas
även i ärende om ersättning enligt
denna lag. Omprövningen skall i
försäkringskassan göras av en so-
cialförsäkringsnämnd, om beslutet
gäller en fråga som avses i 8 § eller
i 3 kap. 17 § eller 20 kap. 3 § lagen
om allmän försäkring. Ompröv-
ningen skall också göras av en so-
cialförsäkringsnämnd, om beslutet
gäller återbetalningsskyldighet en-
ligt 13 § och det belopp som utbe-
talats för mycket överstiger 10 pro-
cent av basbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen om allmän försäkring.
Föreskrifterna i 20 kap.10 13 §§
lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring om omprövning och ändring av
försäkringskassas beslut samt om
överklagande av försäkringskassas
och domstols beslut tillämpas även
i ärende om ersättning enligt denna
lag.
Ett beslut i ärende om ersättning enligt denna lag skall gälla omedel-
bart, om inte något annat anges i beslutet eller bestäms av en domstol
som har att pröva beslutet.

15 §2
I fråga om ersättning enligt denna
lag tillämpas även följande före-
skrifter i lagen (1962:381) om all-
män försäkring, nämligen
18 kap. 2 § om Riksförsäkrings-
verkets tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt be-
slut,
20 kap. 3 § om indragning eller
nedsättning av ersättning,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 6 § om förbud mot ut-
mätning och om överlåtelse,
20 kap. 7 § om skadestånd,
20 kap. 8 § första tredje styckena
och 9 § om skyldighet att lämna
uppgifter,
20 kap. 8 § fjärde stycket om ut-
redningsåtgärder,
20 kap. 9 a § om undantag från
sekretess,
20 kap. 16 § om verkställighets-
föreskrifter.
I fråga om ersättning enligt denna
lag tillämpas även följande före-
skrifter i lagen (1962:381) om all-
män försäkring, nämligen
18 kap. 46 och 47 §§ om Riksför-
säkringsverkets tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt be-
slut,
20 kap. 3 § om indragning eller
nedsättning av ersättning,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 6 § om förbud mot ut-
mätning och om överlåtelse,
20 kap. 7 § om skadestånd,
20 kap. 8 § första tredje styckena
och 9 § om skyldighet att lämna
uppgifter,
20 kap. 8 § fjärde stycket om ut-
redningsåtgärder,
20 kap. 9 a § om undantag från
sekretess,
20 kap. 16 § om verkställighets-
föreskrifter.
______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av
beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller 14 § i sin äldre lydelse.

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om
sjuklön
Härigenom föreskrivs att 26 § lagen (1991:1047) om sjuklön skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

26 §1
I fråga om försäkringskassans
handläggning av ärenden enligt 10,
11, 13, 14, 16, 17 och 20 §§ samt
24 § andra stycket och 27 § andra
stycket tillämpas följande före-
skrifter i lagen (1962:381) om all-
män försäkring:
18 kap. 2 § om Riksförsäkrings-
verkets tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt be-
slut,
20 kap. 3 § tredje stycket om in-
dragning eller nedsättning av er-
sättning,
20 kap. 4 § om återbetalnings-
skyldighet,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 6 § om förbud mot ut-
mätning och om överlåtelse,
20 kap. 8 § första tredje styckena
och 9 § om skyldighet att lämna
uppgifter,
20 kap. 8 § fjärde stycket om ut-
redningsåtgärder,
20 kap. 9 a § om undantag från
sekretess.

I fråga om försäkringskassans
handläggning av ärenden enligt 10,
11, 13, 14, 16, 17 och 20 §§ samt
24 § andra stycket och 27 § andra
stycket tillämpas följande
föreskrifter i lagen (1962:381) om
allmän försäkring:
18 kap. 46 och 47 §§ om Riksför-
säkringsverkets tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt be-
slut,
20 kap. 3 § tredje stycket om in-
dragning eller nedsättning av er-
sättning,
20 kap. 4 § om återbetalnings-
skyldighet,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 6 § om förbud mot ut-
mätning och om överlåtelse,
20 kap. 8 § första tredje styckena
och 9 § om skyldighet att lämna
uppgifter,
20 kap. 8 § fjärde stycket om ut-
redningsåtgärder,
20 kap. 9 a § om undantag från
sekretess.
_____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1488) om
handläggning av vissa ersättningar till den som
tjänstgör inom totalförsvaret
Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (1991:1488) om handlägg-
ning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Frågor som sägs i 1 § handläggs
av den försäkringskassa hos vilken
den tjänstgöringsskyldige är inskri-
ven eller, om han inte är inskriven
hos en sådan kassa, försäkringskas-
san på den ort där han påbörjar sin
tjänstgöring. Denna kassa får dock
uppdra åt en annan försäkrings-
kassa att handlägga ärendet. Vidlyf-
tiga och svåra ärenden om familje-
bidrag i form av näringsbidrag får i
en försäkringskassa avgöras av
socialförsäkringsnämnden.

Frågor som sägs i 1 § handläggs
av den försäkringskassa hos vilken
den tjänstgöringsskyldige är inskri-
ven eller, om han inte är inskriven
hos en sådan kassa, försäkringskas-
san på den ort där han påbörjar sin
tjänstgöring. Denna kassa får dock
uppdra åt en annan försäkrings-
kassa att handlägga ärendet.
4 §1
I fråga om familjebidrag och
dagpenning tillämpas 18 kap. 2 §
om tillsyn och 20 kap. 10 13 §§ om
omprövning och ändring av beslut
samt om överklagande i lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
I fråga om familjebidrag och
dagpenning tillämpas 18 kap. 46
och 47 §§ om Riksförsäkringsver-
kets tillsyn och 20 kap. 10 13 §§
om omprövning och ändring av
beslut samt om överklagande i la-
gen (1962:381) om allmän försäk-
ring.
Beträffande familjebidrag tillämpas dessutom följande bestämmelser i
lagen om allmän försäkring
20 kap. 2 a § om förordnande till dess slutligt beslut kan fattas,
20 kap. 3 § tredje stycket om indragning eller nedsättning av ersätt-
ning,
20 kap. 4 § om återbetalningsskyldighet,
20 kap. 5 § om preskription,

20 kap. 8 § första tredje styckena och 9 § om skyldighet att lämna
uppgifter,
20 kap. 8 § fjärde stycket om utredningsåtgärder.
_____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:148) om
särskilt bidrag till ensamstående med barn
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1992:148) om särskilt bidrag till
ensamstående med barn skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 §1
Följande bestämmelser i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
skall tillämpas på bidrag enligt
denna lag:
18 kap. 2 § om tillsyn,

20 kap. 4 § om återbetalnings-
skyldighet,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 6 § om förbud mot ut-
mätning och om överlåtelse,
20 kap. 9 § om uppgiftsskyldig-
het,
20 kap. 10 13 §§ om ompröv-
ning och ändring av beslut samt om
överklagande.
Omprövning av ett sådant beslut
av en försäkringskassa som har
fattats av en tjänsteman i ärende
om skyldighet att återbetala bidrag
skall göras av en socialförsäkrings-
nämnd, om det belopp som har ut-
betalats för mycket överstiger 10
procent av basbeloppet enligt 1
kap. 6 § lagen om allmän försäk-
ring.
Följande bestämmelser i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
skall tillämpas på bidrag enligt
denna lag:
18 kap. 46 och 47 §§ om Riksför-
säkringsverkets tillsyn,
20 kap. 4 § om återbetalnings-
skyldighet,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 6 § om förbud mot ut-
mätning och om överlåtelse,
20 kap. 9 § om uppgiftsskyldig-
het,
20 kap. 10 13 §§ om ompröv-
ning och ändring av beslut samt om
överklagande.
_____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av
beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

2.13 Förslag till om ändring i lagen (1993:16) om
försäkring mot vissa semesterlönekostnader
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1993:16) om försäkring mot vissa
semesterlönekostnader skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 §
I fråga om försäkringskassans
handläggning av ärenden enligt
denna lag tillämpas följande före-
skrifter i lagen (1962:381) om all-
män försäkring:
18 kap. 2 § om riksförsäkrings-
verkets tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt be-
slut,
20 kap. 4 § om återbetalnings-
skyldighet,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 6 § om förbud mot ut-
mätning och om överlåtelse,
20 kap. 8 och 9 §§ om uppgifts-
skyldighet,
20 kap. 9 a § om undantag från
sekretess.
I fråga om försäkringskassans
handläggning av ärenden enligt
denna lag tillämpas följande före-
skrifter i lagen (1962:381) om all-
män försäkring:
18 kap. 46 och 47 §§ om Riksför-
säkringsverkets tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt be-
slut,
20 kap. 4 § om återbetalnings-
skyldighet,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 6 § om förbud mot ut-
mätning och om överlåtelse,
20 kap. 8 och 9 §§ om uppgifts-
skyldighet,
20 kap. 9 a § om undantag från
sekretess.
_____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om
assistansersättning
Härigenom föreskrivs att 17 och 18 §§ lagen (1993:389) om
assistansersättning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

17 §1
Föreskrifterna i 20 kap. 10 13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt över-
klagande av försäkringskassas och domstols beslut skall tillämpas i ären-
den om assistansersättning.
Omprövning av ett sådant beslut
av en försäkringskassa som har
fattats av en tjänsteman i ett ärende
om skyldighet att återbetala assi-
stansersättning skall göras av
socialförsäkringsnämnden, om det
belopp som utbetalats för mycket
överstiger 10 procent av basbelop-
pet enligt 1 kap. 6 § lagen om all-
män försäkring.

Ett beslut i ett ärende om assistansersättning skall gälla omedelbart,
om inte något annat anges i beslutet.

18 §2
I fråga om ersättning enligt denna
lag tillämpas följande föreskrifter i
lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring, nämligen
18 kap. 2 § om Riksförsäkrings-
verkets tillsyn,
20 kap. 3 § tredje stycket om in-
dragning eller nedsättning av er-
sättning,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 6 § om förbud mot ut-
mätning och om överlåtelse,
20 kap. 8 § första tredje styckena
och 9 § om skyldighet att lämna
uppgifter,

20 kap. 8 § fjärde stycket om ut-
redningsåtgärder.
I fråga om ersättning enligt denna
lag tillämpas följande föreskrifter i
lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring, nämligen
18 kap. 46 och 47 §§ om Riksför-
säkringsverkets tillsyn,
20 kap. 3 § tredje stycket om in-
dragning eller nedsättning av er-
sättning,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 6 § om förbud mot ut-
mätning och om överlåtelse,
20 kap. 8 § första tredje styckena
och 9 § om skyldighet att lämna
uppgifter,

20 kap. 8 § fjärde stycket om ut-
redningsåtgärder.
_____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av be-
slut som meddelats före ikraftträdandet gäller 17 § i sin äldre lydelse.

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag.
Härigenom föreskrivs att 27, 29 och 30 §§ lagen (1993:737) om bo-
stadsbidrag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

27 §
Om det är uppenbart att sökanden på grund av hushållets inkomst- eller
förmögenhetsförhållanden eller något annat förhållande inte behöver det
bidrag som kan beräknas enligt denna lag, får försäkringskassan efter
särskild utredning avslå en ansökan, dra in eller sätta ned bidraget.
Beslut enligt första stycket får
fattas utan hinder av att viss in-
komst eller förmögenhet inte skall
räknas in i den bidragsgrundande
inkomsten. Beslutet skall fattas av
socialförsäkringsnämnden.
Beslut enligt första stycket får
fattas utan hinder av att viss in-
komst eller förmögenhet inte skall
räknas in i den bidragsgrundande
inkomsten.

29 §1
Bestämmelserna i 20 kap.10 13 §§ lagen (1962:381) om allmän för-
säkring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt
överklagande av försäkringskassas beslut och domstols beslut skall
tillämpas i ärenden om bostadsbidrag.
Omprövning av ett sådant beslut
av en försäkringskassa som har
fattats av en tjänsteman i ett ärende
om skyldighet att återbetala bo-
stadsbidrag skall göras av social-
försäkringsnämnden, om det belopp
som utbetalats för mycket översti-
ger 10 procent av basbeloppet
enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän
försäkring.

Ett beslut i ett ärende om bostadsbidrag skall gälla omedelbart, om inte
något annat anges i beslutet.

30 §2
Följande bestämmelser i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
skall tillämpas på bidrag enligt
denna lag:
17 kap. 1 § första stycket om
sammanträffande av förmåner,

18 kap. 2 § om tillsyn,

20 kap. 2 a § om provisoriskt be-
slut,
20 kap. 3 § tredje stycket om in-
dragning eller nedsättning av er-
sättning,
20 kap. 5 § om preskription av
bidrag,
20 kap. 6 § om förbud mot ut-
mätning och om överlåtelse av bi-
drag,
20 kap. 8 § fjärde stycket om ut-
redningsåtgärder,
20 kap. 9 § om uppgiftsskyldig-
het för statliga och kommunala
myndigheter, arbetsgivare m.fl.
Följande bestämmelser i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
skall tillämpas på bidrag enligt
denna lag:
17 kap. 1 § första stycket om
sammanträffande av förmåner,

18 kap. 46 och 47 §§ om Riksför-
säkringsverkets tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt be-
slut,
20 kap. 3 § tredje stycket om in-
dragning eller nedsättning av er-
sättning,
20 kap. 5 § om preskription av
bidrag,
20 kap. 6 § om förbud mot ut-
mätning och om överlåtelse av bi-
drag,
20 kap. 8 § fjärde stycket om ut-
redningsåtgärder,
20 kap. 9 § om uppgiftsskyldig-
het för statliga och kommunala
myndigheter, arbetsgivare m.fl.
______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av
beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller 29 § i sin äldre lydelse.

2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer
Härigenom föreskrivs att 14 och15 §§ lagen (1994:308) om bostads-
tillägg till pensionärer skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

14 §1
Bestämmelserna i 20 kap. 10 13 §§ lagen (1962:381) om allmän för-
säkring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt
överklagande av försäkringskassas beslut och domstols beslut skall
tillämpas i ärenden om bostadstillägg enligt denna lag.
Omprövning av ett sådant beslut
av en försäkringskassa som har
fattats av en tjänsteman i ett ärende
om skyldighet att återbetala bo-
stadstillägg skall göras av social-
försäkringsnämnd, om det belopp
som utbetalats för mycket översti-
ger 10 procent av basbeloppet
enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän
försäkring.

15 §2
Följande bestämmelser i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
skall tillämpas på bostadstillägg
enligt denna lag:
16 kap. 12 § om utbetalning till
annan,
17 kap. 1 § om sammanträffande
av förmåner,
18 kap. 2 § om tillsyn,

20 kap. 2 a § om provisoriskt be-
slut,
20 kap. 3 § tredje stycket om in-
dragning eller nedsättning av er-
sättning,
20 kap. 5 § om preskription av
bidrag,
20 kap. 6 § om förbud mot ut-
mätning och om överlåtelse av er-
sättning,

20 kap. 8 § fjärde stycket om ut-
redningsåtgärder,
20 kap. 9 § om uppgiftsskyldig-
het för statliga och kommunala
myndigheter, arbetsgivare m.fl.
Följande bestämmelser i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
skall tillämpas på bostadstillägg
enligt denna lag:
16 kap. 12 § om utbetalning till
annan,
17 kap. 1 § om sammanträffande
av förmåner,
18 kap. 46 och 47§§ om Riksför-
säkringsverkets tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt be-
slut,
20 kap. 3 § tredje stycket om in-
dragning eller nedsättning av er-
sättning,
20 kap. 5 § om preskription av
bidrag,
20 kap. 6 § om förbud mot ut-
mätning och om överlåtelse av er-
sättning,

20 kap. 8 § fjärde stycket om ut-
redningsåtgärder,
20 kap. 9 § om uppgiftsskyldig-
het för statliga och kommunala
myndigheter, arbetsgivare m.fl.
_____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av
beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller 14 § i sin äldre lydelse.

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:566) om
lokal försöksverksamhet med finansiell samordning
mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst
Härigenom föreskrivs att 1, 2, 8, 18, 27 och 30 §§ lagen (1994:566) om
lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Om regeringen medger det, får en
allmän försäkringskassa, ett lands-
ting och en kommun som har kom-
mit överens om det bedriva lokal
försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan socialförsäk-
ring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst i syfte att pröva möj-
ligheterna till en effektivare an-
vändning av tillgängliga resurser.
Sådan försöksverksamhet får också,
med regeringens medgivande, be-
drivas av en kommun som inte in-
går i ett landsting och en allmän
försäkringskassa.
Om regeringen medger det, får en
allmän försäkringskassa, ett lands-
ting och en eller flera kommuner
inom samma landsting, som har
kommit överens om det bedriva
lokal försöksverksamhet med fi-
nansiell samordning mellan social-
försäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst i syfte att pröva möjlig-
heterna till en effektivare använd-
ning av tillgängliga resurser. Sådan
försöksverksamhet får också, med
regeringens medgivande, bedrivas
av en kommun som inte ingår i ett
landsting och en allmän försäk-
ringskassa.
Regeringen får återkalla sitt medgivande om förutsättningarna för för-
söket väsentligt förändrats eller det finns andra särskilda skäl. Rege-
ringen får också bestämma de villkor som skall gälla för försöksverk-
samheten.

2 §
Försöksverksamhet enligt denna
lag kan bedrivas genom ett bestäl-
larförbund som bildats genom
sammanslutning av de som deltar i
försöket. Dessa är medlemmar i
förbundet. I annat fall skall verk-
samheten bedrivas genom ett kom-
munalförbund som bildats genom
sammanslutning av det landsting
och den kommun som deltar. Om ett
landsting inte deltar i försöksverk-
samheten skall dock verksamheten,
om den inte bedrivs genom ett be-
ställarförbund, i stället bedrivas av
den kommun som deltar i försöket.
Försöksverksamhet enligt denna
lag kan bedrivas genom ett bestäl-
larförbund som bildats genom
sammanslutning av de som deltar i
försöket. Dessa är medlemmar i
förbundet. I annat fall skall verk-
samheten bedrivas genom ett kom-
munalförbund som bildats genom
sammanslutning av det landsting
och den eller de kommuner som
deltar. Om ett landsting inte deltar i
försöksverksamheten skall dock
verksamheten, om den inte bedrivs
genom ett beställarförbund, i stället
bedrivas av den kommun som del-
tar i försöket.
Ett kommunalförbund eller en kommun som bedriver försöksverksam-
het enligt första stycket och den allmänna försäkringskassa som skall
medverka i den finansiella samordningen skall skriftligen avtala om den
närmare utformningen av denna samordning.

8 §
Förbundsordningen skall ange
1. förbundets ändamål och medlemmar,
2. förbundets benämning och den ort där förbundet skall ha sitt säte,
3. den tid som förbundet skall bestå,
4. antalet ledamöter och ersättare i styrelsen samt det antal ledamöter
och ersättare som varje medlem skall utse,
5. de uppgifter förbundet skall få fullgöra enligt 4 § och den
beslutanderätt förbundet enligt samma bestämmelse skall ha,
6. de begränsningar som förbundsmedlemmarna har kommit överens
om när det gäller förbundets rätt att sätta sig i skuld,
7. förbundsmedlemmarnas andelar i förbundets tillgångar och skulder,
och om någon annan grund skall gälla för medlemmarnas deltagande i
kostnaderna för förbundets verksamhet, den grunden,
8. på vilken förbundsmedlems
anslagstavla tillkännagivande om
justering av protokoll skall ske,
8. på vilken förbundsmedlems
anslagstavla tillkännagivande om
justering av protokoll skall ske
samt, om mer än en kommun är
medlem i förbundet, vem av dem
som skall ha ansvaret enligt 18 och
27 §§,
9. regler för styrelsens verksamhet samt förbundets förvaltning och
tjänstemannaorganisation utöver vad som anges i denna lag,
10. de bestämmelser om förutsättningarna för förbundets likvidation
och upplösning som skall gälla utöver vad som föreskrivs i denna lag,
11. grunderna för skifte av förbundets behållna tillgångar samt
12. vad förbundsmedlemmarna i övrigt anser nödvändigt för att ordna
de ekonomiska förhållandena mellan förbundet och dess medlemmar
samt förbundets förhållanden i fråga om ekonomi och förvaltning.
I förbundsordningen får det inte tas in någon bestämmelse om be-
gränsning av en förbundsmedlems skyldighet att tillhandahålla medel när
det gäller en angelägenhet som enligt särskild författning ankommer på
allmän försäkringskassa, landsting eller kommun.

18 §
Kommunstyrelsen i den kommun
som deltar i försöksverksamheten
ansvarar för tillsynen av att förbun-
det fullgör sina skyldigheter enligt
arkivlagen (1990:782). Kommun

styrelsen skall därvid samråda med
Riksarkivet.
Kommunstyrelsen i en av de
kommuner som deltar i
försöksverksamheten ansvarar för
tillsynen av att förbundet fullgör
sina skyldigheter enligt arkivlagen

(1990:782). Kommunstyrelsen skall
därvid samråda med Riksarkivet
Kommunfullmäktige får, efter samråd med Riksarkivet, meddela före-
skrifter om förbundets arkivvård. Vad som föreskrivs i 12 och 15 §§ ar-
kivlagen om regeringen, den myndighet regeringen bestämmer och
landstingsfullmäktige skall i stället avse kommunfullmäktige.

27 §
När styrelsen har fullgjort sitt uppdrag som likvidator, skall styrelsen
avge slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltningsberättelse
som rör likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även innehålla en
redovisning för skiftet av behållna tillgångar. Till berättelsen skall fogas
redovisningshandlingar för hela likvidationstiden.
När likvidationsuppdraget är
fullgjort, skall kommunstyrelsen i
den kommun som deltagit i för-
söksverksamheten överta och vårda
de handlingar som hör till
förbundets arkiv. Handlingarna
skall överlämnas inom tre månader
om inte kommunstyrelsen har
beslutat om något annat.
När likvidationsuppdraget är
fullgjort, skall kommunstyrelsen i
en av de kommuner som deltagit i
försöksverksamheten överta och
vårda de handlingar som hör till
förbundets arkiv. Handlingarna
skall överlämnas inom tre månader
om inte kommunstyrelsen har
beslutat om något annat.
Förvaltningsberättelsen och redovisningshandlingarna skall delges var
och en av förbundsmedlemmarna. När berättelsen och
redovisningshandlingarna delgetts samtliga förbundsmedlemmar, är
förbundet upplöst.

30 §
Bestämmelserna i 10 kap.
kommunallagen (1991:900) gäller i
tillämpliga delar i fråga om
beställarförbund. Beslut får
överklagas av medlemmar av den
kommun eller det landsting som
ingår i förbundet. Beslut varigenom
kammarrätten har upphävt ett beslut
eller förbjudit att det verkställs får
endast överklagas av förbundet.
Bestämmelserna i 10 kap.
kommunallagen (1991:900) gäller i
tillämpliga delar i fråga om
beställarförbund. Beslut får
överklagas av medlemmar av den
eller de kommuner eller det
landsting som ingår i förbundet.
Beslut varigenom kammarrätten har
upphävt ett beslut eller förbjudit att
det verkställs får endast överklagas
av förbundet.
______________

Denna lag träder i kraft den 1 april 1998.

2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om
underhållsstöd
Härigenom föreskrivs att 38 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd
och punkt 3 av övergångsbestämmelserna till nämnda lag skall ha föl-
jande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

38 §1
Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat anges i beslu-
tet.
Bestämmelserna i 20 kap. 10 13 §§ lagen (1962:381) om allmän för-
säkring om omprövning och ändring av en försäkringskassas beslut samt
överklagande av försäkringskassans beslut tillämpas också i ärenden
enligt denna lag.
I försäkringskassan skall social-
försäkringsnämnden pröva ärenden
om eftergift enligt 35 §. Detsamma
skall gälla omprövning av beslut
om återkrav enligt 20 §, om det
belopp som felaktigt har betalats ut
överstiger 10 procent av basbe-
loppet enligt 1 kap. 6 § lagen om
allmän försäkring.

_____________

3. De upphävda lagarna tillämpas
även i fortsättningen i fråga om
bidragsförskott och bidrag som
lämnats enligt dessa lagar.
3. De upphävda lagarna med un-
dantag av 22 § andra stycket lagen
(1964:164) om bidragsförskott
tillämpas även i fortsättningen i
fråga om bidragsförskott och bidrag
som lämnats enligt dessa lagar.
_____________

3 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I
fråga om omprövning av beslut som
meddelats före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser

Ärendet och dess beredning
Riksdagen har godkänt regeringens förslag till riktlinjer för förändringar i
den nuvarande organisationen av socialförsäkringens administration
(prop. 1996/97:63, bet. 1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273). Propositio-
nen byggde på förslagen i betänkandet Försäkringskassan Sverige
Översyn av socialförsäkringens administration (SOU 1996:64). Det aktu-
ella betänkandet är remissbehandlat och remissinstansernas synpunkter
har redovisats i propositionen. Remissammanställning finns också till-
gänglig på Socialdepartementet (S96/4492/F). I propositionen angavs att
ändringarna av administrationen skulle genomföras dels genom att rege-
ringen skulle återkomma till riksdagen med förslag till lagändringar, dels
genom förordningsändringar. Några av de förslag som nu läggs fram har
riksdagen inte tagit ställning till i samband med proposition 1996/97:63. I
fråga om redovisning (avsnitt 4.3.5), revision (4.3.6) och tillsyn (avsnitt
4.3.9) lämnade regeringen i denna proposition en kortfattad redogörelse.
Regeringen gjorde i samband härmed vissa bedömningar av hur frågorna
borde lösas.
Frågorna om redovisning och revision har i betänkandet Försäkrings-
kassan Sverige Översyn av socialförsäkringens administration behand-
lats under frågan om styrelsens ansvar. Remissinstansernas synpunkter
på styrelsens ansvar har i proposition 1996/97:63 behandlats under det
avsnitt som behandlar den frågan. I fråga om tillsyn föreslogs i betän-
kandet att bestämmelserna om tillsyn i 18 kap. 2 § lagen om allmän för-
säkring upphävs. Remissinstanserna har i denna del inte haft några in-
vändningar.
I propositionen anförde regeringen sin avsikt att återkomma till riks-
dagen med vissa preciseringar om socialförsäkringsnämnderna. Efter
riksdagens ställningstagande i fråga om riktlinjerna (prop. 1996/97:63)
har betänkandet, Förtroendemannainflytande ökad kvalitet och rättssä-
kerhet (SOU 1997:134) överlämnats till Socialdepartementet. En sam-
manfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Socialdepartementet anord-
nade den 30 oktober 1997 en hearing med inbjudna myndigheter och or-
ganisationer angående förslagen i betänkandet. En förteckning över de
inbjudna till denna hearing bifogas i bilaga 2. En sammanställning av de
synpunkter som framfördes vid hearingen finns i bilaga 3.
Regeringen redovisade i proposition 1996/97:63 sin avsikt att närmare
se över formerna för socialförsäkringens IT-verksamhet. Regeringen har
därefter givit Statskontoret i uppdrag att se över de organisatoriska for-
merna för IT-verksamheten i syfte att bl.a. effektivisera verksamheten.
Statskontoret har överlämnat rapporten Organisation och styrning av IT-
verksamheten inom socialförsäkringsadministrationen (242/97-5).
Rapporten från Statskontoret har remissbehandlats. Remissvaren och
remissammanställningen finns tillgängliga på Socialdepartementet
(S97/6716/F). Sammanfattning av rapporten redovisas i bilaga 5. En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6.
En arbetsgrupp med representanter från Socialdepartementet, Riksför-
säkringsverket och de allmänna försäkringskassorna har lämnat en rap-
port om utvecklingsarbetet inom IT-verksamheten.
Gruppens arbete avslutades i oktober 1997 (S97/7196/F). Gruppens
rapport redovisas i bilaga 7.
I 1997 års ekonomiska vårpropositionen aviserade regeringen en över-
syn av nuvarande fonder inom respektive departementsområde. I 1998
års budgetproposition anförde regeringen att principerna i lagen
(1996:1059) om statsbudgeten även skall gälla för de delar av socialför-
säkringssektorn som ligger vid sidan av statsbudgeten. Denna bedömning
gjorde regeringen med förbehåll för eventuella komplikationer av juri-
disk eller teknisk art, vilka kunde föranleda regeringen att göra en ny
bedömning. Regeringen uppgav vidare i budgetpropositionen att frågan
om hur budgetlagen och principen om bruttoredovisning skall tillämpas
på de delar av socialförsäkringssektorn som ligger vid sidan av statsbud-
geten skulle övervägas och att regeringen avsåg att återkomma och redo-
visa sina bedömningar och förslag i denna proposition.
I riksdagens ställningstagande med anledning av budgetpropositionen
poängteras vikten av att statens inkomster och utgifter redovisas på ett
tydligt sätt. Den nya budgetprocessen i staten, där budgetlagen är ett vik-
tigt inslag, har enligt Finansutskottet inneburit flera viktiga framsteg i
detta avseende och utskottet ser positivt på ytterligare steg i denna rikt-
ning (bet.1997/98:FiU1, rskr. 1997/98:35).
4 Socialförsäkringens administration
Socialförsäkringen administreras av Riksförsäkringsverket och de all-
männa försäkringskassorna. Administrationen måste tillgodose krav på
tydlighet i ansvar med ett stärkt regionalt och lokalt inflytande samt sä-
kerställa en fungerande dialog mellan olika delar av verksamheten.
Socialförsäkringen skall även i framtiden vara nationell och enhetlig.
Organisationsstrukturen måste därför tillgodose kraven på en likformig
och rättssäker tillämpning av socialförsäkringen och övriga förmåner
som handhas av socialförsäkringens administration. Organisationen
måste också kunna hantera kraven med att snabbt genomföra reformer
och de förändringar i form av ny teknik, arbetslivets förändringar och
annat som kan förväntas. Försäkringskassornas självständiga roll bör
därför stärkas och Riksförsäkringsverkets roll inom socialförsäkringarna
klargöras.
4.1 Inledning
Sammanfattning av riksdagens beslut
Riksdagen har godkänt regeringens förslag till riktlinjer för förändringar i
den nuvarande strukturen av socialförsäkringens administration
(prop. 1996/97:63, bet. 1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273).
I betänkandet Försäkringskassan Sverige Översyn av socialförsäk-
ringens administration (SOU 1996:64) föreslogs att de allmänna försäk-
ringskassorna skulle inordnas i den statliga förvaltningsstrukturen. För-
slaget från utredningen innebar även att försäkringskassornas befogen-
heter skulle utvidgas i vissa avseenden. Bakgrunden till att utredningen
tillsattes var bl.a. att frågor vad gäller roll- och ansvarsfördelningen
mellan Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna aktu-
aliserats under senare år. Riksdagen hade med anledning av detta funnit
det påkallat med en översyn av de krav som bör ställas på försäkrings-
kassornas lokalkontorsnät och vilket inflytande försäkringskassorna
själva skulle ha på utformningen av detta respektive vilken styrande roll
Riksförsäkringsverket bör ha (bet. 1994/95:SfU7, rskr. 1994/95:118).
Översynen borde enligt riksdagen även omfatta formerna för Riksförsäk-
ringsverkets tillsyn av försäkringskassornas organisation. Förslagen till
riktlinjer i proposition 1996/97:63 utgick från betänkandet.
De riktlinjer som riksdagen har godkänt innebär i korthet att de all-
männa försäkringskassorna skall bibehålla nuvarande associationsform.
Försäkringskassorna skall således inte inordnas i den statliga förvalt-
ningsstrukturen. Som skäl för detta anförs att den nuvarande organisatio-
nen, som kombinerar en central statlig myndighet med formellt fristående
regionala organ, har stora fördelar i form av en lokal förankring och ett
lokalt engagemang. Det finns dock begränsningar och problem inom den
nuvarande organisationen som hör samman med avsaknaden av en tydlig
ansvarsfördelning mellan de allmänna försäkringskassorna och Riksför-
säkringsverket.
Riktlinjerna avser därför att tydliggöra de allmänna försäkringskassor-
nas och Riksförsäkringsverkets roller inom socialförsäkringens admini-
stration.
Riktlinjerna syftar till att tydliggöra regelverket avseende försäkrings-
kassorna i fråga om;
- vad försäkringskassan har ansvar för,
- vad försäkringskassans styrelse skall besluta om och
- direktörens uppgifter.
I de av riksdagen godkända riktlinjerna anges även att styrelsen för en
allmän försäkringskassa bl.a. skall besluta om inrättande av socialförsäk-
ringsnämnder, utseende av samtliga ledamöter i dessa och lokalkon-
torsnätets utformning. Styrelsen skall efter hörande av Riksförsäkrings-
verket lämna förslag om anställning av direktör till regeringen. Försäk-
ringskassans styrelse skall utses av regeringen. Antalet ledamöter i sty-
relsen skall bestämmas av regeringen och vara beroende av invånaranta-
let inom försäkringskassans verksamhetsområde. Formerna för socialför-
säkringsnämndernas fortsatta arbete skall ses över.
Riksförsäkringsverkets roll inom socialförsäkringen i förhållande till
försäkringskassorna anges i riktlinjerna inom följande ansvarsområden;
- normgivning
- tillsyn över försäkringskassorna
- ansvarig systemägare för de gemensamma IT-systemen
- ekonomistyrning.
I propositionen till riktlinjer för socialförsäkringens administration
(prop. 1996/97:63) redogörs för motiven till de föreslagna ändringarna.
Dessa återges och utvecklas i denna proposition. Vad gäller utredarens
förslag och remissinstansernas synpunkter på förslagen hänvisas till
proposition 1996/97:63.
Enligt riktlinjerna skall Riksförsäkringsverket även i fortsättningen an-
svara som systemägare för de gemensamma IT-systemen och för att sys-
temen utvecklas i överensstämmelse med regelverket för socialförsäk-
ringarna. Formerna för hur IT-verksamheten skall organiseras skulle en-
ligt vad som anges i riktlinjerna ses över med syfte att effektivisera verk-
samheten och att pröva i vilken utsträckning det är möjligt att konkur-
rensutsätta den. Översynen skulle även omfatta att förbättra försäkrings-
kassornas möjlighet till reellt inflytande. Som angetts i det föregående
har Statskontoret gjort en sådan översyn. I det följande lämnas en redo-
görelse för översynen, remissinstansernas synpunkter och regeringens
bedömningar i denna del (se avsnitt 4.5).
I de av riksdagen godkända riktlinjerna anges beträffande socialförsäk-
ringsnämnderna att försäkringskassans styrelse skall besluta om inrät-
tande av nämnder och om att utse ledamöter i nämnderna. I övrigt anges
att regeringen skulle återkomma till riksdagen med närmare precise-
ringar. Med utgångspunkt i de förslag som lämnats i betänkandet Förtro-
endemannainflytande ökad kvalitet och rättssäkerhet (SOU 1997:134)
återkommer regeringen nu med förslag om ändringar i de bestämmelser
som gäller socialförsäkringsnämnderna (se avsnitt 4.4).
4.2 Bakgrunden till regeringens förslag om ändringar i
socialförsäkringens administration
4.2.1 Regeringens allmänna bedömningar om administrationen
inom socialförsäkringen
Enligt den nu gällande förordningen (1988:1204) med instruktion för
Riksförsäkringsverket skall verket svara för den centrala ledningen och
tillsynen av de allmänna försäkringskassornas verksamhet. Med hänsyn
till att kassorna formellt är självständiga och utgör särskilda offentlig-
rättsliga organ skiljer sig Riksförsäkringsverkets roll som central förvalt-
ningsmyndighet från jämförbara myndigheters med en regional organi-
sation. Riksförsäkringsverket har inte givits den formella rollen som
chefsmyndighet för de allmänna försäkringskassorna utan socialförsäk-
ringens administration består i dagsläget av 26 formellt åtskilda organi-
sationer, varav de allmänna försäkringskassorna utgör 25 stycken. Sam-
tidigt innebär kraven på en likformig och rättvis tillämpning av försäk-
ringen och likvärdig behandling av de försäkrade att hela socialförsäk-
ringens administration måste samverka och fungera som om den vore en
organisation. För detta krävs en mycket tydlig uppdelning av ansvar och
befogenheter mellan de olika delarna av administrationen. Ett krav som
inte är uppfyllt i dag.
I 18 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) där de all-
männa försäkringskassornas ställning och ansvar regleras, föreskrivs att
Riksförsäkringsverket utövar tillsyn över de allmänna försäkringskas-
sorna och att dessa har att rätta sig efter vad verket föreskriver med an-
ledning av sin tillsynsverksamhet. Enligt 2 § 1 förordningen (1988:1204)
med instruktion för Riksförsäkringsverket skall verket särskilt svara för
den centrala ledningen och för tillsynen av de allmänna försäkringskas-
sorna. Dessa skilda regleringar leder till oklarheter vad avser
rollfördelningen inom socialförsäkringens administration. Den reglering
av försäkringskassornas organisation och förvaltning som finns i 18 kap.
6 § bidrar till ytterligare oklarheter i rollfördelningen.
Regeringen redovisar mot bakgrund av detta ett antal förslag till för-
ändringar av uppgifter och funktioner för de allmänna försäkringskas-
sorna och Riksförsäkringsverket som medför att ansvaret tydliggörs. För-
slagen bör kunna medverka till att goda förutsättningar skapas för en
bättre fungerande administration av socialförsäkringen. Det är emellertid
angeläget att ytterligare öka tydligheten mellan Riksförsäkringsverket
och de allmänna försäkringskassorna avseende ansvaret för olika upp-
gifter, samtidigt som nuvarande associationsform för försäkringskassorna
bibehålls.
Socialförsäkringens administration måste tillgodose krav på tydlighet i
ledningsansvaret, ett bevarat och stärkt regionalt och lokalt inflytande
samt en fungerande dialog mellan olika delar av verksamheten. Social-
försäkringen bör även i framtiden vara nationellt enhetlig och statligt
finansierad. Det innebär att organisationsstrukturen måste tillgodose kra-
ven på en likformig och rättvis tillämpning av socialförsäkringarna och
övriga förmåner som handhas inom socialförsäkringens administration.
Organisationen måste också kunna hantera kraven med snabbt genom-
förda reformer och de förändringar i form av ny teknik, arbetslivets
förändringar och annat som kan förutses.
För tillämpningen av socialförsäkringarna och andra bidrag finns ett
berättigat krav på ett starkt centralt inflytande i form av normgivning,
tillsyn, IT-stöd samt ekonomistyrning.
Det är däremot av stor betydelse att utveckla en friare resultatstyrd an-
vändning av medel avsedda för samverkansprojekt inom rehabiliterings-
området. Det är angeläget att mer effektivt kunna utnyttja samhällets
samlade resurser för att bättre kunna tillgodose enskilda människors
behov av stödåtgärder. Inom detta område finns det skäl att låta verk-
samheten utvecklas med stor frihet för att man skall kunna finna de mest
rationella och effektiva lösningarna.
Inom ramen för budgetberedningen för år 1998 (prop. 1997/98:1, ut-
giftsområde 10, bet. 1997/98:SfU1) har det presenterats förslag om att
den allmänna försäkringskassan fr.o.m. den 1 januari 1998 får träffa
överenskommelse med kommun, landsting och länsarbetsnämnd om att
samverka i syfte att uppnå en effektivare användning av tillgängliga re-
surser.
4.2.2 Bedömningar av rollfördelningen mellan de allmänna
försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket
En viktig utgångspunkt för diskussionen om rollfördelningen mellan för-
säkringskassorna och Riksförsäkringsverket är att socialförsäkringen är
ett nationellt system med staten som försäkringsgivare. Socialförsäkring-
arna styrs av lagar och förordningar beslutade av riksdag och regering.
De är dessutom helt finansierade av skatter och avgifter. Staten måste
således, trots att försäkringskassorna är självständiga offentligrättsliga
organ, kunna styra verksamheten för att tillförsäkra att försäkringen
tillämpas likformigt och rättvist över hela landet och med samhälls-
ekonomisk effektivitet.
Enligt 18 kap. 1 § AFL skall det finnas en allmän försäkringskassa i
varje landsting och i varje kommun som inte tillhör något landsting. Det
finns f.n. 25 försäkringskassor i landet. Försäkringskassan leds av en sty-
relse, vilken har ansvar för att leda, organisera och utveckla verksamhe-
ten inom givna ramar. Detta innebär att försäkringskassorna, inom
nämnda ramar, skall ta det fulla lednings- och verksamhetsansvaret.
De allmänna försäkringskassorna har slutit sig samman i Försäkrings-
kasseförbundet. Försäkringskassorna har genom medlemskapet uppdragit
åt förbundet att vara central intresseorganisation, serviceorganisation och
central arbetsgivarorganisation. Försäkringskasseförbundet är tillsam-
mans med Arbetsgivarverket central arbetsgivarpart inom försäkrings-
kassornas kollektivavtalsområde.
Riksförsäkringsverket skall inom ramen för socialförsäkringens admi-
nistration ha ett klart och entydigt ansvar inom fyra huvudområden; nor-
mering, tillsyn, systemägarskap samt ekonomistyrning. Genom kravet på
nationell enhetlighet ligger det i Riksförsäkringsverkets uppdrag som
central förvaltningsmyndighet under regeringen att svara för komplette-
rande normgivning genom att besluta om föreskrifter efter givna be-
myndiganden i lag och förordning. Riksförsäkringsverket ger också ut
allmänna råd som avser tillämpningen av författningar på socialförsäk-
ringens område. I syfte att verka för en likformig och rättvis tillämpning
av socialförsäkringens bestämmelser och för att få fram vägledande
praxis kan verket överklaga beslut som fattas av en försäkringskassa eller
en förvaltningsdomstol. Riksförsäkringsverket kan också överta försäk-
ringskassans uppgift att i länsrätt eller kammarrätt föra det allmännas
talan (20 kap. 12 § AFL). I ovan nämnt syfte sprider verket praxis, rätts-
lägesöversikter och annan liknande information till försäkringskassorna.
En översyn bör göras av Riksförsäkringsverkets roll enligt 20 kap.
12 § AFL. Detta kan lämpligen ske i den allmänna översyn av processen
i socialförsäkringsmål som föreslås i departementspromemorian Garanti-
pension och samordningsfrågor m.m. (Ds 1997:66).
I Riksförsäkringsverkets uppdrag ingår också att utöva tillsyn över de
allmänna försäkringskassorna. I detta ligger att Riksförsäkringsverket
skall bevaka att statsmaktens beslut och intentioner uppfylls och att er-
sättningsreglerna tillämpas likformigt och rättvist. I samband med riks-
dagens behandling av riktlinjerna för socialförsäkringens administration
anförde socialförsäkringsutskottet att en grundläggande princip i social-
försäkringen måste vara att de försäkrade behandlas lika, inte bara så att
materiellt riktiga beslut fattas utan också så att regelsystemen tillämpas
på samma sätt oavsett vilken försäkringskassa det är frågan om
(bet. 1996/97:SfU12). Denna del av Riksförsäkringsverkets verksamhet
behöver utvecklas till att omfatta en systematisk och kontinuerlig upp-
följning av kvaliteten i tillämpningen inom samtliga försäkringsområden.
Regeringen redogör närmare för sina ställningstaganden angående till-
synsverksamheten i avsnitt 4.3.9.
Riksförsäkringsverket skall vara ansvarig systemägare vilket innebär
att Riksförsäkringsverket i den rollen skall utveckla de gemensamma IT-
systemen så att de överensstämmer med regelverket. Detta ansvar skall
även i fortsättningen åvila Riksförsäkringsverket, men ansvaret bör för-
tydligas och utvecklas. Regeringen redogör närmare för sina ställnings-
taganden angående IT-verksamheten inom socialförsäkringens admini-
stration i avsnitt 4.5.
Staten finansierar hela kostnaden för försäkringskassornas administra-
tion, vilket innebär att riksdag och regering har ett intresse av och ansvar
för att verksamheten drivs effektivt. Medelstilldelningen till försäkrings-
kassorna sker sedan år 1982 inom ramen för det budgetsystem som all-
mänt gäller för statlig verksamhet. Riksförsäkringsverket har som central
förvaltningsmyndighet det samlade ansvaret för ekonomistyrningen inom
socialförsäkringens administration.
Inom det statliga budgetsystemet har det skett en successiv övergång
till resultatstyrning. Denna ställer krav på att tydliga mål och riktlinjer
formuleras. Riksdag och regering formulerar effektmål för verksamheten
och ställer upp villkor och krav i övrigt för medlens disposition.
Regleringsbreven är ett av regeringens viktigaste styrdokument i förhål-
lande till de statliga myndigheterna. I regleringsbreven anger regeringen
vad myndigheterna skall utföra och uppnå under budgetåret och de eko-
nomiska förutsättningarna för verksamheten. Detta uttrycks i form av
mål, krav på återrapportering samt särskilda uppdrag. Vidare anges de
finansiella förutsättningarna och villkoren.
Även statligt finansierad verksamhet som inte bedrivs i myndighets-
form är möjlig att resultatstyra. När det gäller försäkringskassorna sker
regeringens ekonomistyrning via Riksförsäkringsverket i verkets regle-
ringsbrev till försäkringskassorna. Riksförsäkringsverkets uppgift är att
svara för uttolkning av riksdagens och regeringens mål- och resultatkrav
samt att förmedla dem till de allmänna försäkringskassorna. I Riksför-
säkringsverkets regleringsbrev till försäkringskassorna anges vilka mål
och riktlinjer som skall gälla för försäkringskassorna när det gäller såväl
försäkringstillämpningen som kraven på kvalitet och effektivitet i verk-
samheten. Riksförsäkringsverket ansvarar för uppföljning och analys av
försäkringskassornas resultat. Det samlade resultatet i förhållande till de
mål som angetts för verksamheten återredovisas i årsredovisningen som
Riksförsäkringsverket sammanställer och lämnar till regeringen.
Resultatstyrningen har medfört att behovet av detaljregleringar har
minskat och möjliggjort en betydande decentralisering av beslutsbefo-
genheter från Riksförsäkringsverket till försäkringskassorna. Det är
angeläget att utvecklingen i denna riktning fortsätter.
På grundval av uppgifter från försäkringskassorna och efter samråd
med Försäkringskasseförbundet svarar Riksförsäkringsverket för fram-
ställningen i budgetunderlaget om den totala ramen för försäkringskas-
sornas förvaltningsutgifter. Riksförsäkringsverket disponerar anslaget
och svarar efter samråd med Försäkringskasseförbundet för fördelning av
medlen mellan försäkringskassorna. Det bör också ligga i Riksförsäk-
ringsverkets ansvar att vid behov följa upp den revision som Riksrevi-
sionsverket gör av kassornas redovisningar, begära in underlag till och ta
fram ett budgetunderlag till regeringen för hela socialförsäkringens ad-
ministration samt att vara mottagare av årsredovisningarna och delårs-
rapporterna.
Utöver dessa områden har Riksförsäkringsverket ytterligare ett antal
ansvarsområden, bl.a. att vara stabsorgan till regeringen, att ansvara för
officiell statistik inom socialförsäkringsområdet, följa utvecklingen av
socialförsäkringarna och viss ärendehandläggning.
Regeringen föreslår i det följande ett antal ändringar av 18 kap. AFL
om försäkringskassornas organisation med utgångspunkt i de allmänna
bedömningar om socialförsäkringens administration. Beträffande de här
angivna ändringarna och tydliggörandena av Riksförsäkringsverkets upp-
gifter inom socialförsäkringens administration kommer regeringen senare
att föra in dessa i verkets instruktion.
4.3 Ändrad rollfördelning inom socialförsäkringens
administration och omarbetning av 18 kap. lagen om
allmän försäkring
Regeringen lägger i detta avsnitt fram förslag till ändringar av 18 kap.
lagen (1962:361) om allmän försäkring. De föreslagna ändringarna följer
de riktlinjer för reformeringen av socialförsäkringens administration som
riksdagen godkänt. Härigenom klargörs bl.a. försäkringskassans uppgif-
ter och ansvar, kassans ledning och styrelsens ansvar, samt direktörens
uppgifter.
I kapitlet införs ett antal mellanrubriker för att öka överskådligheten.
Mellanrubriker som förs in är:
- Allmänna bestämmelser
- Styrelse
- Direktör
- Organisation
- Redovisning
- Revision
- Tillsättande av styrelse m.m.
- Skadestånd
- Suppleanter
- Anställning
- Arbetsgivarfrågor
- Tillsyn
De sakliga ändringar som föreslås i 18 kap. AFL kommenteras i texten.
Flertalet ändringar i 18 kap. AFL behandlas i detta avsnitt (4.3). Förslag
till ändringar av 18 kap. AFL angående socialförsäkringsnämnder be-
handlas under avsnitt 4.4. Omarbetningar av kapitlet och övriga änd-
ringar av redaktionell och språklig natur behandlas under rubriken övriga
lagändringar i avsnitt 4.3.10.
4.3.1 Allmänna bestämmelser
Regeringens förslag: I 18 kap.1 § AFL införs en bestämmelse om att
de allmänna försäkringskassorna skall ledas av en styrelse, att det vid
försäkringskassan skall finnas en direktör och ett antal socialförsäk-
ringsnämnder.
Bestämmelser införs om att försäkringskassan inom sitt verksam-
hetsområde skall
- svara för att socialförsäkrings- och bidragssystemen tillämpas lik-
formigt och rättvist,
- vidta åtgärder för att förebygga och minska ohälsa i syfte att
minska de långa sjukperioderna samt aktivt arbeta med rehabilite-
ring enligt vad som närmare anges i 22 kap. AFL.

Skälen till regeringens förslag:
Inledande bestämmelse
I 18 kap. 1 § AFL finns för närvarande bestämmelser om var det skall
finnas en allmän försäkringskassa. Riksförsäkringsverket har meddelat
närmare föreskrifter om organisation av de allmänna försäkringskas-
sorna. I 18 kap. 6 § anges att det skall finnas en styrelse och en eller flera
socialförsäkringsnämnder. Regeringen anser det vara värdefullt att det i
inledningen till 18 kap. finns en bestämmelse om att försäkringskassan
leds av en styrelse och att det skall finnas en direktör och ett antal social-
försäkringsnämnder. Skälen för detta är att det redan i det inledande av-
snittet klart bör framgå hur en försäkringskassa leds samt att det finns
vissa förtroendeorgan.
Försäkringskassans uppgifter
I förordning med instruktion för Riksförsäkringsverket finns bestämmel-
ser om att verket särskilt skall verka för att socialförsäkrings- och bi-
dragssystemet tillämpas likformigt och rättvist samt att aktiva åtgärder
vidtas för att minska behovet av långa sjukskrivningar och förtidspensio-
neringar. I 18 kap. AFL bör det enligt regeringen anges att försäkrings-
kassan inom sitt verksamhetsområde skall svara för att socialförsäkrings-
och bidragssystemen tillämpas likformigt och rättvist.
Försäkringskassorna skall utöver lagar och förordningar följa de före-
skrifter som Riksförsäkringsverket ger ut och ta vägledning av de re-
kommendationer som verket lämnar i de allmänna råden för att kassorna
sammantaget skall tillämpa de olika bestämmelserna likformigt och rätt-
vist. Regeringen återkommer mer i avsnitt 4.3.9 till Riksförsäkringsver-
kets ansvar för normering.
Försäkringskassan skall också handlägga ärenden på ett sådant sätt att
rättssäkerheten garanteras. Rättssäkerheten i samband med handläggning
säkerställs dels genom bestämmelserna i förvaltningslagen (1986:223)
dels genom de regler som finns avseende hur beslut som för-
säkringskassan fattat överklagas. Regeringen anser därför att några sär-
skilda bestämmelser om rättssäkerhet inte bör föras in i 18 kap. AFL.
I 18 kap. AFL bör det också anges att försäkringskassan skall vidta åt-
gärder för att förebygga och minska ohälsa samt aktivt arbeta med reha-
bilitering enligt vad som anges i 22 kap. AFL om bestämmelser om reha-
bilitering och rehabiliteringsersättning. Regeringen har i flera samman-
hang framfört som sin uppfattning att det är av stor betydelse att utveckla
en friare resultatstyrd användning av medel avsedda för samver-
kansprojekt inom rehabiliteringsområdet. I samband med 1998 års bud-
getproposition har riksdagen därutöver beslutat att de allmänna försäk-
ringskassorna fr.o.m. den 1 januari 1998 skall få samverka med kommun,
landsting och länsarbetsnämnd i syfte att uppnå en effektivare använd-
ning av de tillgängliga resurserna.

4.3.2 Den allmänna försäkringskassans styrelse
Regeringens förslag: En försäkringskassa skall ledas av en styrelse
med lägst fem och högst elva ledamöter, varav en skall vara ordfö-
rande och en vice ordförande. Antalet ledamöter skall vara beroende
av hur många invånare som är bosatta inom försäkringskassans verk-
samhetsområde.
Styrelsen skall ansvara för att verksamheten bedrivs författnings-
enligt, effektivt och i överensstämmelse med syftet för verksamheten
Styrelsen skall
1. hushålla väl med statens och andra offentliga medel och därvid se
till att de mål som regeringen, eller den myndighet regeringen be-
stämmer, ställt upp för användandet av medlen följs,
2. verka för samarbete med andra offentliga myndigheter och på annat
sätt ta till vara de fördelar som kan vinnas för staten som helhet,
3. fortlöpande följa upp och pröva den egna verksamheten och kon-
sekvenserna av de författningsföreskrifter och särskilda beslut som
rör verksamheten samt vidta de åtgärder som behövs,
4. beakta de krav som ställs på verksamheten av hänsyn till totalför-
svaret, regionalpolitiken och miljöpolitiken,
5. se till att allmänhetens och andras kontakter med försäkringskassan
underlättas genom god service, tillgänglighet och genom informa-
tion,
6. se till att handlingar i ärenden hos den allmänna försäkringskassan
hanteras och förvaras så, att den som är obehörig inte får tillgång
till dem samt
7. fastställa organisation, ansvarsordning och beslutsordning för verk-
samheten.
Styrelsen skall se till att de anställda är väl förtrogna med målen för
verksamheten, samt verka för goda arbetsförhållanden och ta till vara
och utveckla de anställdas kompetens.

Skälen för regeringens förslag:
Antalet ledamöter i styrelsen
Styrelsen för en allmän försäkringskassa består idag av ordförande och
vice ordförande samt ytterligare fyra ledamöter. I vissa fall skall det fin-
nas åtta ledamöter, så är t.ex. fallet för försäkringskassan i Stockholms
län.
Regeringen anförde i proposition 1996/97:63 att det fanns skäl att
ändra bestämmelserna om antalet ledamöter i de allmänna försäkrings-
kassornas styrelser.
Förberedelsearbete pågår, för bildandet av Västra Götalands- och
Skåne läns allmänna försäkringskassa, genom att regeringen har tillsatt
två organisationskommittéer, (dir. 1997:94 och dir. 1997:4). Avsikten är
att de aktuella allmänna försäkringskassorna skall ombildas den 1 januari
1999. I de nybildade länen tillsammans med Stockholms län kommer ca
hälften av landets befolkning att vara bosatt.
Det finns bl.a. mot denna bakgrund enligt regeringen skäl som talar för
att ändra bestämmelserna om antalet ledamöter i försäkringskassornas
styrelser. Större hänsyn bör tas till antalet invånare inom försäkringskas-
sans verksamhetsområde. Ändrade länsindelningar med oförändrat antal
ledamöter kan annars medföra att det demokratiska och lokalt förankrade
inslaget minskar. Antalet ledamöter bör i högre grad än för närvarande
avspegla verksamhetsområdets storlek. Antalet ledamöter i varje styrelse
bör också vara ojämnt för att underlätta bildandet av tydliga majoriteter.
Antalet ledamöter i styrelsen föreslås därför bli beroende av invånaran-
talet inom försäkringskassans verksamhetsområde, dock maximalt nio
ledamöter och minst tre. Utöver detta antal skall det också finnas en ord-
förande och en vice ordförande.
Styrelsens ansvar
Ett av målen för Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskas-
sorna är att säkerställa likformighet och kvalitet i handläggningen av för-
säkrings- och bidragsärendena samtidigt som kravet på snabbhet tillgo-
doses. För att kunna nå detta mål fordras bl.a. en väl fungerande organi-
sation där var och en av de inblandade tjänstemannen, styrelsen och
ledamoten i socialförsäkringsnämnden är väl införstådda med sin roll
och sin befogenhet och vet vilket ansvar som följer med denna. För att
kunna utföra sin uppgift på ett tillfredsställande sätt och ta sitt ansvar,
fordras att vederbörande har de kunskaper, den kompetens och den in-
formation som behövs för uppgiften. Det får enligt regeringen anses ingå
i styrelsens övergripande ansvar att se till att det finns en arbetsorganisa-
tion och fastslagna principer om t.ex. kunskaps- och kompetenskrav, rap-
portsystem, utbildning och information, som säkerställer att tjänstemän
och förtroendevalda har de rätta kunskaperna för att kunna handlägga och
avgöra ärenden så att målen för verksamheten nås.
I dag föreskrivs det i 18 kap. 6 § AFL att försäkringskassans styrelse
skall besluta i angelägenheter som försäkringskassan har att befatta sig
med. Denna formulering har kritiserats bl.a. för att inte vara förenlig med
reglerna om att Riksförsäkringsverket särskilt skall svara för den centrala
ledningen. Det är därför viktigt att försäkringskassornas befogenheter
klargörs och att ansvaret och rollen preciseras. Mot bakgrund av att för-
säkringskassornas verksamhet helt finansieras av statliga medel är det
enligt regeringen viktigt att garantera den statliga resultatstyrningen av
verksamheten samtidigt som det lokala och regionala inflytandet ges
ökade utvecklingsmöjligheter. Verksförordningen (1995:1322), som
tillämpas på myndigheter under regeringen, bör kunna utgöra förebild för
hur de allmänna försäkringskassorna skall styras. I det utrednings-
betänkande som har föregått denna proposition Försäkringskassan och
Sverige (SOU 1996:64) och propositionen som innehåller riktlinjer för
socialförsäkringens administration (prop 1996/97:63) föreslogs att
verksförordningen skulle tillämpas på försäkringskassorna i den ändrade
förvaltningsstrukturen. Trots att försäkringskassorna inte inordnas i den
statliga förvaltningsstrukturen bör det i AFL föras in ett antal bestämmel-
ser som klargör vilka försäkringskassans uppgifter är och vilket ansvar
försäkringskassan har. Bestämmelser om försäkringskassans ledning och
styrelsens ansvar och uppgifter bör också föras in. Förslagen till ändring-
arna bygger på de särskilda förhållandena inom socialförsäkringens
administration och verksförordningens innehåll.
I verksförordningen ges myndighetens chef det ansvar som enligt rikt-
linjerna för försäkringskassorna bör innehas av styrelsen. Skälet för detta
är att regeringen när det gäller försäkringskassorna i första hand skall
utkräva ansvar av försäkringskassans styrelse och inte av direktören.
Mot denna bakgrund är det enligt regeringen angeläget att följande be-
stämmelser om styrelsen förs in i AFL.
Styrelsen skall
- ansvara för att verksamheten bedrivs författningsenligt, effektivt och i
överensstämmelse med syftet för verksamheten,
- hushålla väl med statens och andra offentliga medel och därvid se till
att de mål som regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer,
ställt upp för användandet av medlen följs,
- verka för samarbete med andra offentliga myndigheter och på annat
sätt ta till vara de fördelar som kan vinnas för staten som helhet,
- fortlöpande följa upp och pröva den egna verksamheten och konse-
kvenserna av de författningsföreskrifter och särskilda beslut som rör
verksamheten samt vidta de åtgärder som behövs,
- beakta de krav som ställs på verksamheten av hänsyn till totalförsva-
ret, regionalpolitiken och miljöpolitiken,
- se till att allmänhetens och andras kontakter med försäkringskassan
underlättas genom en god service, tillgänglighet och genom informa-
tion,
- se till att handlingar i ärenden hos den allmänna försäkringskassan
skall hanteras och förvaras så att den som är obehörig inte får tillgång
till dem,
- fastställa organisation, ansvars- och beslutsordning som skall gälla för
verksamheten, och
- se till att de anställda är väl förtrogna med målen för verksamheten
samt verka för goda arbetsförhållanden och för att de anställdas kom-
petens och erfarenhet tas till vara och utvecklas.
Riksdagen har ställt sig bakom regeringens förslag om integrations-
politiken (prop. 1997/98:16, bet. 1997/98:SfU6). Intentionerna i detta
ställningstagande bör också få ett genomslag inom socialförsäkringens
administration. På några decennier har Sverige genom invandring blivit
ett land präglat av kulturell och etnisk mångfald. Det som regeringen an-
för i propositionen bör innebära att försäkringskassans styrelse genom
tydliga signaler och budskap motverkar stereotypa uppfattningar och ge-
neraliseringar om olika grupper i samhället.
4.3.3 Direktören i den allmänna försäkringskassan
Regeringens förslag: Direktören skall leda den dagliga verksamheten
vid försäkringskassan och ansvara för den löpande förvaltningen en-
ligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar.

Skälen för regeringens förslag: Vid försäkringskassorna finns idag
en direktör. I förhållande till styrelsen kan det finnas en osäkerhet om hur
ansvaret skall fördelas dem emellan. Regeringen anser att det är viktigt
att rollfördelningen mellan direktör och styrelse är klar och tydlig så att
det inte råder någon tvekan om hur ansvaret i organisationen är fördelat.
Försäkringskassans direktör bör vara den som, enligt riktlinjer som med-
delas av styrelsen, helt ansvarar för den löpande förvaltningen och leder
det dagliga arbetet.
4.3.4 Den allmänna försäkringskassans organisation
Regeringens förslag: Försäkringskassan skall inrätta lokalkontor el-
ler motsvarande serviceställen i den omfattning som behövs för att ge
de försäkrade en god service.

Skälen för regeringens förslag: För närvarande anges i AFL att en
allmän försäkringskassa skall inrätta lokalkontor i erforderlig omfattning.
I föreskrifter som är beslutade av Riksförsäkringsverket regleras de all-
männa försäkringskassornas organisation (RFFS 1987:6). Där stadgas
bl.a. att det vid varje allmän försäkringskassa skall finnas minst ett cent-
ralkontor och att det i varje kommun skall finnas minst ett lokalkontor.
Riksförsäkringsverket har dock anmält sin avsikt att avskaffa nuvarande
reglering.
Det finns 25 försäkringskassor i landet och i slutet av år 1996 fanns det
ca 350 lokalkontor och ett trettiotal mindre serviceställen.
Riksdagen har tidigare vid ett antal tillfällen uttalat sig om försäk-
ringskassornas lokalkontorsnät. År 1992 framhölls att det var viktigt att
kassornas väl utbyggda kontorsnät bibehålls samt att principen om att det
skall finnas ett lokalkontor i varje kommun bör ligga fast, men att Riks-
försäkringsverket i samband med planering av minskad resurstilldelning
skall kunna överväga vissa uppmjukningar i synnerhet för storstadsom-
råden (bet. 1991/92:SfU8, rskr. 1991/92:232). År 1994 anförde riksdagen
att de uttalanden om lokalkontorsnätet som riksdagen tidigare gjort
behöver anpassas till den situation som nu råder hos försäkringskassorna.
Det ställs allt större krav på försäkringskassornas kompetens, inte minst
beroende på det komplicerade regelverket. Teknikutvecklingen har också
fortskridit. Dessutom har försäkringskassorna, liksom flertalet andra or-
ganisationer i samhället, allt mindre resurser att förfoga över. Med hän-
syn till detta var det enligt riksdagen angeläget att en översyn kom till
stånd om vilka krav som borde ställas på lokalkontorsnätet och vilket
inflytande försäkringskassorna själva skulle ha på nätets utformning re-
spektive vilken styrande roll verket skulle ha (bet. 1994/95:SfU7,
rskr. 1994/95:118).
En utredning om lokalkontorsnätet har under år 1995 gjorts av en ar-
betsgrupp med företrädare för Riksförsäkringsverket och försäkrings-
kassorna. Arbetsgruppens slutsatser presenteras i "Rapport från kontors-
grupp -95 över försäkringskassornas kontorsorganisation." Arbetsgrup-
pen föreslår att försäkringskassorna bör få ansvaret för att besluta om
lokalkontorsnätet.
Arbetsgruppen anför i sin rapport att det finns flera skäl till att försäk-
ringskassorna bör se över sin verksamhet och organisation. Sannolikt
finns det anledning att även under kommande år räkna med ökade krav
på en effektivare handläggning och styrning av verksamheten. Den ge-
nomgripande decentraliseringen av ärendehandläggningen som skett till
lokalkontoren har medfört att lågfrekventa ärendetyper vid många kontor
är svåra att handlägga med god kvalitet och till rimlig kostnad. Kostna-
den för att behålla och utveckla kompetens blir ofta hög.
Det framgår vidare i rapporten att kassornas ambition att ge god ser-
vice till sina kunder är hög, men att tillgänglighet och service inte behö-
ver vara liktydigt med geografisk närhet. God service handlar mer om att
den enskilde får del av rättsligt riktig tillämpning, professionellt arbets-
sätt, hög kompetens samt att man håller överenskommelser och att ser-
vice ges på tider som efterfrågas. Utökade telefontider och telefontjänster
i kombination med hem- och arbetsplatsbesök är sätt att möta kundens
behov av tillgänglighet och service.
Det är enligt rapporten också viktigt att försäkringskassan är väl till-
gänglig inte bara för allmänheten utan också för sina samverkanspartner
såsom arbetsgivare, vårdgivare, arbetsförmedling och andra myndigheter.
För att upprätthålla service på orter där underlaget annars är för litet kan
sambruk av lokaler, viss utrustning och utförande av tjänster vid med-
borgarkontor vara ett alternativ eller komplement till ett traditionellt lo-
kalkontor. Det kan också finnas behov av att samordna ledningsansvaret
för flera kontor, till områden eller regioner.
Regeringen anser att det är på den regionala nivån som den bästa kän-
nedomen om förhållandena inom regionen finns. Därför har de regionala
kassastyrelserna goda förutsättningar att bedöma uppbyggnaden av kon-
torsnät och servicegrad. Lokalkontorsorganisationen och servicegraden
bör grundas på kassornas ställningstagande efter en analys av de domine-
rande ansvarsområdena. Lokalkontor eller motsvarande serviceställen
skall inrättas i den omfattning som behövs för att ge de försäkrade en god
service och med beaktande av att tillgängliga medel utnyttjas effektivt.
Beslut om detta ingår inte i den löpande förvaltningen och bör därför
fattas av styrelsen.
Kassastyrelserna skall vid beslut om lokalkontorsnät beakta krav på
tillgänglighet, kvalitet, rättssäkerhet, geografiska och regionalpolitiska
förhållanden samt effektivitet i resursutnyttjandet.
Det är dock väsentligt att strategisk information på nationell nivå tas
till vara vid dessa beslut och med hänsyn till verksamhetens beroende av
IT-stöd bör besluten föregås av ett samråd med Riksförsäkringsverket.
Riksdagen har godkänt regeringens proposition 1996/97:155 Enhetlig
registerlagstiftning på socialförsäkringsområdet, m.m. om att de båda
nuvarande registerlagarna för socialförsäkringsområdet slås samman till
en ny registerlag. Den nya registerlagen har den utformningen att den
inte binder administrationen till vissa organisatoriska lösningar.
4.3.5 Redovisning
Regeringens förslag: Styrelsen skall upprätta årsredovisning, delårs-
rapport samt underlag till Riksförsäkringsverkets budgetunderlag till
regeringen. Årsredovisningen, delårsrapporten och underlaget till
Riksförsäkringsverkets budgetunderlag till regeringen skall lämnas till
Riksförsäkringsverket.
Årsredovisningen och delårsrapporten skall upprättas på ett över-
skådligt sätt, i enlighet med god redovisningssed och skrivas under av
samtliga styrelseledamöter och av direktören.
Delårsrapporten skall avse de första sex månaderna av det pågående
räkenskapsåret.
Underlaget till Riksförsäkringsverkets budgetunderlag till regeringen
skall innehålla förslag till finansiering av verksamheten de tre när-
maste åren.
Bokföringen hos en försäkringskassa skall ske på ett sätt som stäm-
mer överens med god redovisningssed.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall få
meddela närmare föreskrifter om redovisningen.

Skälen till regeringens förslag: I enlighet med förordningen
(1996:882) om myndighetens årsredovisning skall Riksförsäkringsverket
varje år den 1 mars lämna en årsredovisning till regeringen avseende det
senast avslutade budgetåret. Årsredovisningen från Riksförsäkringsver-
ket bygger på uppgifter som de allmänna försäkringskassorna lämnar in.
Riksförsäkringsverket skall enligt samma förordning varje år senast
den 1 mars lämna ett budgetunderlag till regeringen. Budgetunderlaget
skall innehålla förslag till finansiering av verksamheten de tre närmaste
åren. I budgetunderlaget skall Riksförsäkringsverket bl.a. lämna upp-
gifter för anspråk på anslag, investeringsbehov och förslag till låneram
för investeringar och beräknade avgiftsintäkter. Riksförsäkringsverket
skall årligen den 15 augusti varje år lämna in en delsårsrapport till rege-
ringen. Delårsrapporten skall avse de sex första månaderna av det pågå-
ende budgetåret.
Därutöver skall Riksförsäkringsverket per den sista mars och sista ok-
tober inkomma till regeringen med kvartalsuppföljning samt utgiftspro-
gnos för innevarande år.
Regeringen anser att de allmänna försäkringskassornas redovisning
bör, mot bakgrund av att de helt finansieras av statliga medel och av
praktiska skäl, styras enligt samma principer som gäller för statliga myn-
digheter. Bestämmelserna i förordningen (1996:882) om myndigheters
årsredovisningar m.m., bör därvid utgöra utgångspunkt för försäkrings-
kassornas bestämmelser. Försäkringskassans styrelse skall därför besluta
om årsredovisning för varje räkenskapsår, delårsrapport avseende de sex
första månaderna av det pågående räkenskapsåret samt om underlaget till
Riksförsäkringsverkets budgetunderlag till regeringen. Handlingarna
skall skrivas under av samtliga styrelseledamöter och av direktören. Års-
redovisningen och delårsrapporten skall upprättas på ett överskådligt sätt
och i enlighet med god redovisningssed.
Underlaget till Riksförsäkringsverkets budgetunderlag till regeringen
skall innehålla förslag till finansiering av verksamheten de tre närmaste
åren. Bokföringen bör också ske på ett sätt som stämmer överens med
god redovisningssed. Även här bör de bestämmelser i bokföringsförord-
ningen (1979:1194) som gäller för statliga myndigheter utgöra utgångs-
punkt.
Försäkringskassorna lämnar redovisningar m.m. till Riksförsäkrings-
verket för att verket bl.a. skall kunna göra ett gemensamt budgetunderlag
och en gemensam årsredovisning för hela socialförsäkringens administra-
tion. Samtliga dessa handlingar skall därför ställas till Riksförsäk-
ringsverket. På så sätt kommer försäkringskassornas redovisning att na-
turligt ligga till grund för den ekonomistyrning som beskrivs i avsnitt
4.2.2.
Mot bakgrund av bl.a. att Riksförsäkringsverket skall kunna få in de
olika underlagen och redovisningarna på lämpligt sätt och i tid bör rege-
ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ges rätt att med-
dela närmare föreskrifter om redovisningen.

4.3.6 Revision
Regeringens förslag: Riksrevisionsverket skall i enlighet med god
revisionssed granska den allmänna försäkringskassans årsredovisning
och räkenskaper samt styrelsens förvaltning. Granskningen skall göras
i syfte att bedöma om redovisningen är tillförlitlig och räkenskaperna
rättvisande. Riksrevisionsverket skall även granska om styrelsens och
direktörens förvaltning står i överensstämmelse med tillämpliga före-
skrifter och särskilda beslut.
Riksrevisionsverket skall i överensstämmelse med god revisionssed
översiktligt granska försäkringskassans delårsrapport.
De allmänna försäkringskassornas revisorer skall gemensamt med
Riksrevisionsverket utföra granskning av försäkringskassan. För revi-
sorerna skall samma bestämmelser gälla om granskningen som för
Riksrevisionsverket. Riksrevisionsverket och revisorerna skall lämna
en gemensam revisionsberättelse över granskningen av årsredovis-
ningen senast en månad efter det att den allmänna försäkringskassan
har lämnat årsredovisningen och ett revisorsintyg över granskningen
av delårsrapporten senast tre veckor efter det att försäkringskassan har
lämnat delårsrapporten. Revisionsberättelsen respektive revisor-
sintyget skall lämnas till Riksförsäkringsverket.
Försäkringskassans styrelse skall inom en månad från det den fått
del av eventuell invändning i revisionsberättelse redovisa till Riksför-
säkringsverket de åtgärder försäkringskassan har vidtagit eller avser
att vidta med anledning av invändningen.
Vid försäkringskassan skall det bedrivas intern revision, som skall
omfatta all verksamhet som försäkringskassan bedriver och har ansvar
för.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall få
meddela närmare föreskrifter om såväl den interna som den externa
revisionen.

Skälen till regeringens förslag: Vid försäkringskassorna finns två
förtroendevalda revisorer, utöver den granskning som Riksrevisions-
verket genomför. Riksrevisionsverket genomför gemensamt med reviso-
rerna granskningen av försäkringskassorna.
De valda revisorerna och någon som företräder Riksrevisionsverket
undertecknar en gemensam revisionsberättelse. De nuvarande bestäm-
melserna ger inte klart uttryck för att de skall göra en gemensam revi-
sion.
Riksrevisionsverket skall i enlighet med god revisionssed granska stat-
liga myndigheters årsredovisningar och underliggande redovisning i syfte
att bl.a. bedöma om redovisningen är tillförlitlig och räkenskaperna rätt-
visande. Den årliga revisionen avrapporteras skriftligt vid minst två till-
fällen under året. Revisionsberättelse lämnas till regeringen senast den 1
april efter det att årsberättelsen har granskats. Revisorsintyg lämnas till
regeringen senast den 5 september efter en översiktlig granskning av del-
årsrapporten. Om Riksrevisionsverket lämnar invändning i revisions-
berättelsen eller revisorsintyget skall myndigheten inom en månad redo-
visa till regeringen de åtgärder som myndigheten vidtagit eller skall vidta
med anledning av invändningen.
Inom samtliga statliga myndigheter åligger det myndighetens ledning
att vidta sådana åtgärder att den interna kontrollen av ekonomi, efterlev-
nad av lagar och förordningar med mera är tillfredsställande. Det är led-
ningens ansvar att bygga upp kontrollsystem, rutiner, kompetens med
mera för att tillse att verksamheten bedrivs säkert och effektivt. I förord-
ning (1995:686) om intern revision vid statliga myndigheter m.fl. regle-
ras krav på intern revision.
Regeringen anser att bestämmelserna för hur de allmänna försäkrings-
kassorna skall granskas bör, bl.a. mot bakgrund av att de helt finansieras
av statliga medel, i så stor omfattning som möjligt likna de regler som
gäller för statliga myndigheter.
Riksrevisionsverket skall därför i enlighet med god revisionssed
granska den allmänna försäkringskassans årsredovisning, delårsrapport,
räkenskaper samt styrelsens förvaltning. Granskningen skall göras dels i
syfte att bedöma om redovisningen är tillförlitlig och räkenskaperna rätt-
visande, dels också granska om styrelsens och direktörens förvaltning
står i överensstämmelse med tillämpliga föreskrifter och särskilda beslut.
Delårsrapporten skall granskas översiktligt med undantag för prognoser.
Riksrevisionsverkets granskning skall göras gemensamt med de förtro-
endevalda revisorerna. De skall lämna en gemensam revisionsberättelse
över granskningen av årsredovisningen senast en månad efter det att för-
säkringskassan har lämnat årsredovisningen och ett revisorsintyg över
granskningen av delårsrapporten senast tre veckor efter det att försäk-
ringskassan har lämnat delårsrapporten. Revisionsberättelsen och revi-
sionsintyget skall lämnas till Riksförsäkringsverket.
Om revisionsberättelsen för en försäkringskassa innehåller någon in-
vändning bör detta också hanteras på liknande sätt som för statliga myn-
digheter. Försäkringskassans styrelse skall därför inom en månad till
Riksförsäkringsverket efter berättelsens överlämnande redovisa de åtgär-
der försäkringskassan har vidtagit eller avser att vidta med anledning av
invändningen. Skyldigheten för försäkringskassans styrelse att snabbt
agera om det framkommer brister i verksamheten innebär att Riksrevi-
sionsverkets revision av försäkringskassornas verksamhet förbättras och
blir mer effektiv. Riksförsäkringsverket som mottagare av de åtgärder
som vidtas vid försäkringskassan om det finns invändningar i revisionen
skall ses som en del av Riksförsäkringsverkets del i ekonomistyrningen.
De allmänna försäkringskassorns regler om den interna revisionen bör
också ha sin utgångspunkt i vad som gäller för statliga myndigheter. Be-
stämmelser om intern revision vid försäkringskassorna bör därför föras
in i AFL.

Regeringen bör också ges rätt att meddela närmare föreskrifter till de
allmänna försäkringskassorna om den interna och den externa revisionen.
4.3.7 Tillsättande av den allmänna försäkringskassans styrelse
m.m.
Regeringens förslag: Regeringen skall utse ordförande, vice ordfö-
rande och ledamöter samt suppleanter i försäkringskassans styrelse.
Uppdraget i styrelsen skall upphöra i förtid om regeringen beslutar
det. Styrelsen bör utses på förslag av de politiska partier som är repre-
senterade i det landsting eller den kommun som utgör försäkringskas-
sans verksamhetsområde. Det skall eftersträvas att fördelningen av le-
damöter sker proportionellt i förhållande till partiernas representation
i landstinget respektive kommunen.
Den som utses till styrelseledamot i försäkringskassan skall ha röst-
rätt vid val till kommunfullmäktige och vara folkbokförd inom den
allmänna försäkringskassans verksamhetsområde. Styrelsens ledamot
skall inte få ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Om en sty-
relseledamot inte längre uppfyller dessa villkor förfaller uppdraget.

Skälen för regeringens förslag: Varje försäkringskassa leds i dag av
en styrelse. Ordförande och vice ordförande utses i dag av regeringen,
övriga ledamöter och suppleanter utses av landstingsfullmäktige eller,
om kassans verksamhetsområde utgörs av en kommun, av kommunfull-
mäktige. Om en försäkringskassas verksamhetsområde bestäms av rege-
ringen enligt 18 kap. 1 § AFL beslutar regeringen om fördelningen mel-
lan landsting respektive kommun när det gäller val av ledamöter. Dagens
ordning vid val av styrelse innebär således att två valkorporationer är
involverade i processen. Detta kan medföra att det mandat som styrelsen
har kan förefalla oklart.
Mot bakgrund härav anser regeringen att den skall utse hela styrelsen
och att uppdraget i styrelsen upphör i förtid om regeringen beslutar det.
Genom denna ändring i förhållande till dagens regler tydliggörs det na-
tionella ansvaret för verksamheten och uppdraget ges en ökad betoning.
Styrelsen bör nomineras på motsvarande sätt som i dag, dvs. av de poli-
tiska parter som är representerade i det landsting eller den kommun som
utgör försäkringskassans verksamhetsområde. Det bör eftersträvas att
fördelningen av ledamöter sker proportionellt i förhållande till partiernas
representation i landstinget respektive kommunen.
Styrelseledamotens kännedom om förhållandena inom försäkrings-
kassans verksamhetsområde bör poängteras genom att den som utses till
styrelseledamot skall vara folkbokförd inom den allmänna försäkrings-
kassans verksamhetsområde. Styrelseledamot får inte ha förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken. Om en styrelseledamot inte längre uppfyller
dessa villkor skall uppdraget förfalla.

4.3.8 Anställning
Regeringens förslag: Regeringen skall fatta beslut om anställning av
försäkringskassans direktör på förslag av försäkringskassans styrelse.
Styrelsen skall höra med Riksförsäkringsverket innan den lämnar så-
dant förslag. Direktören skall entledigas av regeringen på förslag av
försäkringskassans styrelse.

Skälen för regeringens förslag: Dagens situation som innebär att
Riksförsäkringsverket beslutar om att anställa direktören, efter förslag
från den allmänna försäkringskassans styrelse, har medfört att direktö-
rens roll varit otydlig. Den otydlighet som detta medfört för direktörerna
har framförts som hinder för en effektiv verksamhet. Att arbeta åt styrel-
sen men samtidigt vara utsedd av Riksförsäkringsverket innebär i prakti-
ken att kassadirektören har två uppdragsgivare. Förfarandet har också
begränsat Riksförsäkringsverkets möjligheter att utöva en fristående till-
syn.
Regeringen anser att det nationella ansvaret för socialförsäkringen bör
betonas även när det gäller direktörens arbete. Detta ansvar tydliggörs
genom att försäkringskassans styrelse efter hörande av Riksförsäkrings-
verket lämnar förslag om anställning av direktör till regeringen. Beslut
fattas av regeringen. Direktören bör också entledigas av regeringen efter
förslag från försäkringskassans styrelsen. Regeringen avser att i samband
med reformens genomförande överväga att tidsbegränsa anställningarna
för direktörerna. Försäkringskassans styrelse skall i övrigt ha det löpande
arbetsgivaransvaret för direktören.
Regeringen har i dag möjlighet att utkräva ansvar av styrelsen genom
att t.ex. entlediga ordföranden och vice ordföranden. Regeringens möj-
ligheter att utkräva ansvar av styrelsen kommer att utvidgas i och med
förslagen om att regeringen skall tillsätta och entlediga hela styrelsen.
Regeringen skall därför i första hand utkräva ansvar av styrelsen och inte
av direktören. Frågan huruvida försäkringskassans direktör skall ingå i
styrelsen har också aktualiserats. I ett antal statliga myndigheter ingår
myndighetens chef i styrelsen som ledamot eller ordförande. Mot bak-
grund av att styrelsen vid en allmän försäkringskassa skall bestå av för-
troendevalda är det inte motiverat att försäkringskassans direktör ingår i
styrelsen.
Riksförsäkringsverkets skyldighet att i vissa fall informera de arbets-
tagarorganisationer som företräder medlemmar hos de allmänna försäk-
ringskassorna påverkas inte av de nu föreslagna ändringarna i 18 kap.
AFL.

4.3.9 Tillsyn
Regeringens förslag: Riksförsäkringsverkets tillsyn över de allmänna
försäkringskassorna skall utvecklas i syfte att säkerställa en nationellt
likformig och rättvis tillämpning av försäkringen.
Försäkringskassan skall för tillsyn av verksamheten lämna uppgifter
enligt de föreskrifter som utfärdas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.

Skälen för regeringens förslag: Av redogörelsen beträffande rollför-
delningen mellan de allmänna försäkringskassorna och Riksförsäkrings-
verket i avsnitt 4.2 framgår att utgångspunkten är att socialförsäkringen
är ett nationellt system med staten som försäkringsgivare. Genom kravet
på nationell enhetlighet ligger det i Riksförsäkringsverkets uppdrag att
svara för kompletterande normgivning. Normgivningen syftar till att
medverka till att socialförsäkringen tillämpas likformigt och rättvist.
I Riksförsäkringsverkets uppdrag ingår i enlighet med vad som anförts
i avsnitt 4.2 att utöva tillsyn över försäkringskassornas handläggning och
tillämpning av socialförsäkringen. I detta ligger att verket skall bevaka
att intentionerna i fattade beslut uppfylls och att ersättningsreglerna
tillämpas likformigt och rättvist. Riksförsäkringsverket genomför för
detta ändamål särskilda granskningar och annan tillsyn dels inom olika
försäkringsområden, dels vid de olika försäkringskassorna. De iakttagel-
ser verket gör redovisas i rapporter, varvid brister i tillämpningen upp-
märksammas. Iakttagelserna kan också leda till ändringar eller komp-
letteringar i någon av verkets författningar eller allmänna råd. Riksför-
säkringsverkets tillsyn kan också leda till att verket pekar på behovet av
lagändringar. I vissa fall leder också iakttagelserna till särskilda utvärde-
ringar för att bedöma effekterna av administrationens arbete för såväl
individ som samhälle.
Riksrevisionsverket har i en effektivitetsrevision (1996:60) granskat
förutsättningar för styrning och uppföljning inom bl.a. socialförsäkrings-
området. Riksrevisionsverket konstaterar avseende tillsynsfunktionen att
det finns vissa olikheter inom socialförsäkringens administration i synen
på vad som ingår i Riksförsäkringsverkets tillsynsroll. En uppfattning är
att tillsyn bör inriktas på att kontrollera att försäkringskassorna fattar rätt
beslut och att besluten är lagenliga. En annan uppfattning, enligt Riks-
revisionsverket, är att tillsyn innebär att en statlig myndighet har ett led-
nings- och uppföljningsansvar för en verksamhet och att tillsyn därmed i
praktiken är detsamma som ledning och uppföljning. Riksrevisionsverket
föreslår i revisionen att regeringen klargör innebörden och konsekvenser
av Riksförsäkringsverkets tillsynsroll.
Riksdagens ombudsmän (JO), som har tillsyn över dem som utövar of-
fentlig verksamhet, konstaterade i samband med socialförsäkringsut-
skottets utfrågning den 10 april 1997 om socialförsäkringens admini-
stration att de allmänna försäkringskassorna har ett högt och ökande antal
handläggningsfel i jämförelse med annan verksamhet, vilket enligt JO
innebär att den enskildes rättssäkerhet har försämrats. Vidare framfördes
av JO att anmälningarna angående socialförsäkringarna ökat med 150 %
under den senaste femårsperioden. Antalet anmälningar hos JO var 141
stycken för perioden den 1 juli 1990 till den 30 juni 1991. För perioden
den 1 juli 1995 till den 30 juni 1996 var motsvarande antal 361. Övriga
anmälningar som gjordes under motsvarande femårsperiod ökade med
25 %.
Som angetts i avsnitt 4.3.1 skall försäkringskassan handlägga ärenden
på ett sådant sätt att rättssäkerheten garanteras. Rättssäkerheten i sam-
band med handläggning bör vara säkerställd genom att förvaltningslagen
(1986:223) tillämpas.
Enligt regeringens mening ligger det i Riksförsäkringsverkets till-
synsansvar att vid behov vidta åtgärder så att förutsättningarna för en
nationellt likformig och rättvis tillämpning av försäkringen vid försäk-
ringskassorna säkerställs. De försäkrade skall behandlas lika så att mate-
riellt och formellt riktiga beslut fattas och att regelsystemet tillämpas på
samma sätt oavsett var i Sverige den försäkrade bor. Regeringen anser att
denna del av Riksförsäkringsverkets tillsynsverksamhet behöver stärkas
och utvecklas. Om det vid Riksförsäkringsverkets tillsyn framkommer
brister i tillämpningen och handläggningen bör verket påtala detta för
försäkringskassan och ställa krav på att åtgärder vidtas. Om så ej sker bör
verket påtala detta för regeringen. För att Riksförsäkringsverket skall
kunna utöva tillsyn över de allmänna försäkringskassornas verksamhet
skall försäkringskassan lämna uppgifter enligt de föreskrifter som utfär-
das av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Med hänsyn till ovanstående bör också ett samlat program för utveck-
ling av tillsynsfunktionen tas fram. Däri ligger bl.a. att utveckla systemet
med tillsynsrapporter om försäkringskassornas verksamhet. Regeringen
avser att ge Riksförsäkringsverket i uppdrag att utveckla ett sådant pro-
gram.
4.3.10 Övriga lagändringar
Regeringens förslag: I 18 kap. lagen om allmän försäkring görs
omfattande ändringar av redaktionell och språklig natur i syfte att
göra kapitlet överskådligare och mer lättläst.

Skälen för regeringens förslag: 18 kap. AFL är i den nuvarande ut-
formningen svåröverskådligt och har ett i många delar omodernt språk.
De normgivningsbemyndiganden som finns i 18 kap. är otydliga och ger
därför utrymme för olika tolkningar.
Regeringen anser att det i samband med att det nu görs många sakliga
ändringar finns anledning att omarbeta kapitlet. I 18 kap. införs därför
klart utformade normgivningsbemyndiganden. Regeringen har också för
avsikt att i de delar det bedöms vara erforderligt utfärda verkställighets-
föreskrifter. För en orientering om nuvarande bestämmelsers placering i
den föreslagna lydelsen hänvisas till författningskommentaren
(avsnitt 7). Därutöver finns i bilaga 4 en översikt över var kapitlets be-
stämmelser är placerade i den nuvarande lydelsen i förhållande till place-
ringen i den föreslagna lydelsen.
I 18 kap. 15 § AFL regleras förvaltningen av den obligatoriska sjukför-
säkringsfonden. Andra och tredje styckena i samma paragraf reglerar
genom en hänvisning till 21 kap. 2 § även förvaltningen av den frivilliga
sjukförsäkringsfonden. Till den obligatoriska sjukförsäkringsfonden förs
inte längre några medel. Fondernas tillgångar består endast av fastigheter
vid vissa försäkringskassor som i princip används för deras verksamhet.
Regeringen anser det lämpligt att en fond som inte längre tillförs medel
inte längre regleras i 18 kap. Istället bör den förvaltning som fortfarande
behövs regleras i övergångsbestämmelse. Lagtekniskt bör detta för den
frivilliga sjukförsäkringsfonden lösas på så sätt att bestämmelserna i
andra och tredje styckena förs över till 21 kap. 2 §. Den obligatoriska
sjukförsäkrings fonden skall fortsättningsvis regleras genom att bestäm-
melserna i andra och tredje styckena i sina äldre lydelser skall tillämpas.
Första styckets bestämmelser bör dock upphävas.
En annan följdändring görs i reglementet (1962:401) angående förvalt-
ningen av de allmänna försäkringskassornas fonder för de obligatoriska
och den frivilliga sjukförsäkringen.
4.4 Socialförsäkringsnämnder
Förtroendemannainflytandet är och har varit ett viktigt inslag i de all-
männa försäkringskassornas verksamhet. När de tidigare allmänna sjuk-
kassorna ombildades till allmänna försäkringskassor år 1962 tillskapades
en eller flera pensionsdelegationer samt en försäkringsnämnd för i prin-
cip varje kommun inom varje försäkringskassas verksamhetsområde.
Dessa delegationer och nämnder hade till uppgift att fatta beslut i en-
skilda försäkringsärenden. För pensiondelegationernas del gällde beslu-
ten rätten till förtidspension/sjukbidrag, handikappersättning och vård-
bidrag, samtliga enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL)
samt ärenden om livränta och arbetssjukdom enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring och lagen (1977:265) om statligt personskade-
skydd samt vissa delpensionsärenden enligt lagen (1979:84) om delpen-
sionsförsäkring. Försäkringsnämnderna beslutade om de inkomstprövade
förmånerna hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg enligt lagen
(1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpen-
sion samt vissa änkepensioner enligt äldre bestämmelser i AFL. Försäk-
ringsnämnderna skulle även informera kassans styrelse, pensionsdelega-
tion och lokalkontor och ge råd och upplysningar angående lokala ange-
lägenheter.
Nya regler infördes den 1 april 1982, som innebar att försäkringskas-
san skulle ompröva sitt beslut om en enskild begärde det detta gällde
även pensionsdelegationen och försäkringsnämnden. Delegationen och
nämnden kunde också ändra egna beslut som innehöll felaktigheter.
I propositionen (1982/83:127), om vissa administrativa frågor inom
den allmänna försäkringen m.m., framhölls vikten av en väl fungerande
förtroendemannamedverkan i försäkringskassornas verksamhet. Där sa-
des att det kunde finnas anledning att överväga möjligheterna till ökad
förtroendemannamedverkan inom sjukförsäkringsområdet samt vid det
omprövningsförfarande som införts inom den allmänna försäkringen år
1982. En utredning tillsattes.
Efter utredning Ökat förtroendemannainflytande i försäkringskassorna
(SOU 1985:21) beslutade riksdagen (prop.1985/86;73,
bet. 1985/86:SfU12) att förtroendemannainflytandet skulle stärkas och
göras tydligare. Argumentet för detta var att försäkringskassan skulle
utnyttja de förtroendevaldas praktiska erfarenheter och kunskaper inom
olika områden som ett komplement till tjänstemännens kunskaper om
försäkringsregler m.m. De förtroendevaldas kännedom om specifika lo-
kala och regionala förhållanden skulle tas till vara vid bedömning i en-
skilda ärenden. Ett ytterligare motiv var att öka allmänhetens insyn i för-
säkringskassans verksamhet och beslutsprocesser.
Riksdagsbeslutet innebar att pensionsdelegationer och försäkrings-
nämnder avskaffades. Den 1 januari 1987 ersattes de med en enhetlig
förtroendemannaorganisation, de nuvarande socialförsäkringsnämnderna.
Varje försäkringskassa skulle ha så många nämnder som var lämpligt
med hänsyn till försäkringskassans storlek och ärendemängd. Varje
nämnd blev ansvarig för en viss del av försäkringskassans geografiska
område.
Arbetet i en socialförsäkringsnämnd
För att kunna nå de uppsatta målen inom socialförsäkringens administra-
tion fordras en väl fungerande organisation där var och en av de inblan-
dade tjänstemannen, ledamoten av socialförsäkringsnämnden och sty-
relsen är väl införstådd med sin roll och sin befogenhet och vet vilket
ansvar som följer med denna.
Försäkringskassans styrelse ansvarar för att arbetet i socialförsäkrings-
nämnderna löper som det är avsett och att nämndledamöterna och tjänste-
männen får den utbildning och information de behöver för att utföra sitt
arbete.
Socialförsäkringsnämnden är en integrerad del av försäkringskassans
organisation. Försäkringskassans beslut i försäkringsärenden fattas an-
tingen av en tjänsteman hos kassan eller av en socialförsäkringsnämnd.
Ledamöterna i nämnden liksom tjänstemännen fattar beslut i försäk-
ringskassans namn där handläggningen inklusive beslutsfattandet i en-
skilda ärenden är myndighetsutövning. En nämndledamot omfattas av
samma formella regler som en tjänsteman och båda skall fatta beslut i
enlighet med gällande rätt.
Lekmännens medverkan i handläggningen av enskilda ärenden är vik-
tig för att förstärka rättssäkerheten. När fler personer tar ställning till ett
ärende bör risken för godtycke, förbiseende av väsentliga fakta och miss-
uppfattningar m.m. minska, vilket bör gagna likformigheten och rätts-
säkerheten.

Genom sitt deltagande i handläggning och beslut av enskilda ärenden
får nämndledamoten insyn i beslutsprocessen och delar av försäkrings-
kassans verksamhet. Ledamoten får också inblick i vilka konsekvenser
det enskilda försäkringssystemet får för den försäkrade samt hur de olika
trygghetssystemen korresponderar inbördes.
Nämndledamotens uppgift är att fatta beslut i enskilda försäkringsären-
den. Vid beslutsfattandet skall ledamoten, med sin livserfarenhet och sina
erfarenheter och kunskaper om samhället, arbetsmarknaden, lokala och
regionala förhållanden m.m., ta ställning till det presenterade be-
slutsunderlaget, bedöma och väga samman de olika omständigheter som
föreligger i ärendet och fatta beslut i enlighet med de regler och den
praxis som gäller. Det är den föredragande tjänstemannens uppgift att
vara expert på de materiella och formella regler som gäller och att ge
nämnden den information nämnden behöver i sitt beslutsfattande.
I sitt uppdrag i en socialförsäkringsnämnd skall ledamoten objektivt
fatta beslut i enskilda ärenden. Ledamoten skall inte vara representant för
den som föreslagit honom till uppdraget. Att vara ledamot av en social-
försäkringsnämnd skiljer sig alltså i väsentliga avseenden från att vara
ledamot av t.ex. en kommunal nämnd eller att vara aktiv i ett politiskt
parti eller en facklig organisation. Det är viktigt att dessa helt olika roller
som många nämndledamöter har uppmärksammas så att det inte råder
tvekan om vad uppdraget innebär. I dessa avseenden har försäkrings-
kassornas ledning ett informations- och utbildningsansvar. Det är önsk-
värt att även de politiska partier och arbetsmarknadsorganisationer som
har nomineringsrätt informeras om ledamöternas uppgift och roll i social-
försäkringsnämnden.
Den kunskap och de insikter som socialförsäkringsnämndens leda-
möter får genom sin medverkan i handläggningen av mycket betydelse-
fulla försäkringsärenden bör, när så är påkallat, komma till försäkrings-
kassans lednings kännedom. Det är även angeläget att ledamöterna hålls
väl informerade om försäkringskassans policy i frågor som rör nämnder-
nas verksamhet och andra liknande övergripande frågor. Det kan därför
vara lämpligt att det skapas rutiner så att information och synpunkter till
och från nämndledamöterna når fram i båda riktningarna.
I det följande redogör regeringen för sina förslag angående socialför-
säkringsnämnderna. Förslagen presenteras i den ordning de föreslås bli
reglerade i 18 kap. AFL.

4.4.1 Socialförsäkringsnämnder i den allmänna
försäkringskassans organisation
Regeringens förslag: Den allmänna försäkringskassans styrelse skall
inrätta socialförsäkringsnämnder.
En socialförsäkringsnämnds verksamhetsområden skall utgöras av
ett väl avgränsat geografiskt område. Regeringen skall få utfärda när-
mare föreskrifter om grunderna för den geografiska indelningen av
nämndernas verksamhetsområden.
Varje socialförsäkringsnämnd skall besluta i samtliga slags ärenden
som enligt denna lag eller annan författning skall avgöras av sådan
nämnd. Om det finns särskilda skäl får styrelsen bestämma att ett eller
flera slags ärenden skall beslutas av någon eller några av nämnderna
inom försäkringskassans verksamhetsområde.
En socialförsäkringsnämnd skall bestå av sju ledamöter varav en
skall vara ordförande och en vice ordförande.
Om det bland ledamöterna eller hos föredraganden förekommer av-
vikande mening skall denna anmälas innan socialförsäkringsnämn-
dens sammanträde är slut.
Socialförsäkringsnämnden skall inte längre fatta beslut i ompröv-
ningsärenden och vissa andra ärenden.

Utredarens förslag: Förslagen överensstämmer med regeringens bort-
sett från förslaget om antal ledamöter och ersättare och vissa delar i för-
slaget om avvikande mening. Utredaren föreslår att en socialförsäkrings-
nämnd skall bestå av fem ordinarie ledamöter och att det skall utses en
ersättare för var och en av dessa utom för nämndens ordförande. Vidare
föreslås att ersättarna skall ha närvaro- och yttranderätt vid nämndens
sammanträden och att nämnden skall vara beslutsför när tre ledamöter är
närvarande. Utredaren föreslår att begreppet avvikande mening skall by-
tas ut mot skiljaktig mening. Utredaren föreslår vidare att föredraganden
skall ha skyldighet att anmäla skiljaktig mening om socialförsäkrings-
nämnden fattar beslut som strider mot gällande rätt.
Remissinstanserna: Inrättandet av socialförsäkringsnämnder Fler-
talet tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Majoriteten po-
ängterar att det är angeläget att inte antalet ärenden överstiger den före-
slagna gränsen. Statskontoret anser bl.a. att lekmannainflytandet måste
vägas mot kraven på en effektiv förvaltning, där myndighetsutövning och
beslutsfattande är kopplat till det ekonomiska ansvaret. Socialförsäk-
ringsnämnderna har en oklar grund för sin myndighetsutövning och för-
slaget innebär inte någon förändring därvidlag. Förslagen bygger i allt för
hög grad på tradition och borde mer baseras på en strävan att effektivi-
sera socialförsäkringens administration efter samma principer som för
övrig statlig verksamhet. Svenska Arbetsgivareföreningen anser att moti-
ven för att ha socialförsäkringsnämnder inte längre finns kvar. Försäk-
ringskasseförbundet tolkar förslaget om antal ärenden per sammanträde
och sammanträdesfrekvens som riktlinjer och anser att det är upp till
respektive försäkringskassa att själv besluta om detaljerna med
utgångspunkt från den egna kassans förutsättningar.
Förslaget om socialförsäkringsnämndens verksamhetsområde har läm-
nats utan erinran.
Förslaget, att försäkringskassans styrelse bör ha möjlighet att fatta be-
slut om att ett slags ärenden skall beslutas av den socialförsäkringsnämnd
som styrelsen bestämmer, tillstyrks av flertalet eller lämnas utan erinran.
Riksförsäkringsverket anför att det kan finnas särskilda skäl för ett sådant
beslut. Med tanke på vikten av helhetssyn bör dock denna möjlighet
tillämpas restriktivt. Landsorganisationen anser att alla socialförsäk-
ringsnämnder skall besluta i all slag av ärenden som skall avgöras av
nämnd.
Angående antalet ledamöter i socialförsäkringsnämnden anför Lands-
organisationen, Tjäntemännens Centralorganisation och Försäkrings-
anställdas förbund att en förutsättning för att instämma i förslaget om
minskat antal ordinarie ledamöter är att ersättarna verkligen får en aktiv
roll i nämndens arbete. Försäkringskasseförbundet anser att det skall
vara sju ledamöter och inga ersättare. Övriga tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran.
Förslaget om föredragandefunktionen tillstyrks av flertalet eller lämnas
utan erinran. Statskontoret avstyrker bestämt att varje styrelse för sig
anger vilka krav som skall ställas på föredragande. Om det skulle behö-
vas för att säkerställa kraven på likformighet och rättvis tillämpning av
försäkringen kan särskilda krav fastställas i författning. Försäkrings-
kasseförbundet anser att det inte är nödvändigt att direktören utser före-
dragande. Det bör kunna delegeras till exempelvis områdes- eller kon-
torschef.
Angående skiljaktig mening anser Kammarrätten i Sundsvall, Läns-
rätten i Kalmar län och Domstolsverket att förvaltningslagens regler bör
gälla och begreppet avvikande mening behållas. Det är tveksamt om man
inom förvaltningsförfarandet kan kräva att avvikande mening skall anges
före sammanträdets slut. Riksförsäkringsverket anser att begreppet avvi-
kande mening bör behållas men tillstyrker förslaget i övrigt. Övriga läm-
nar det utan erinran.
Förslaget om beslutsbefogenheten Flertalet tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran. Länsrätten i Kalmar län anser att det bör över-
vägas om inte ärenden av enkel beskaffenhet kan avgöras av tjänsteman.
Statskontoret anser att nämndens beslutsbefogenhet bör begränsas till
komplicerade ärenden av principiell natur. Nämnden skall yttra sig över
policyskapande fall. Styrelsen bör avgöra om nämnden skall ha besluts-
befogenhet i enskilda ärenden eller ej. Alla beslut bör ske på delegation
och i rutinärenden bör tjänsteman besluta. Landsorganisationen och
Tjäntemännens Centralorganisation anser att beslut om sjuk- och ha-
vandeskapspenning och rehabiliteringsersättning även fortsättningsvis
skall omprövas av nämnd. Även Försäkringskasseförbundet anser att det
finns skäl att ha vissa omprövningsärenden kvar i nämnden, t.ex. ned-
sättning och indragning av sjukpenning.

Skälen för regeringens förslag:
Inrättande av socialförsäkringsnämnder
I en allmän försäkringskassa skall det enligt AFL finnas en styrelse och
en eller flera socialförsäkringsnämnder. Regeringen beslutar hur många
nämnder som skall finnas i riket. Riksförsäkringsverket beslutar om an-
talet nämnder i varje försäkringskassa samt vilket geografiskt område
som skall vara socialförsäkringsnämndens verksamhetsområde. För när-
varande finns 163 nämnder i landet.
Riksdagen har tidigare beslutat i enlighet med regeringens förslag att
försäkringskassornas styrelse skall besluta om inrättande av socialförsäk-
ringsnämnder (prop. 1996/97:63). Skälen för att styrelsen skall besluta
om att inrätta socialförsäkringsnämnder är likartade de skäl som anförs i
avsnitt 4.3 för att styrelsen också skall besluta om lokalkontorsnätets ut-
formning. Där anförs bl.a. att det är på den regionala nivån som den bästa
kännedomen om förhållandena inom regionen finns och därav har de re-
gionala styrelserna för försäkringskassorna goda förutsättningar att be-
döma och besluta angående inrättandet av socialförsäkringsnämnder.
Antalet socialförsäkringsnämnder
Under år 1996 avgjordes drygt 140 000 ärenden i landets socialförsäk-
ringsnämnder. Med de i denna proposition föreslagna ändringarna av
nämndens beslutsbefogenhet kommer det totala antalet ärenden som skall
beslutas av nämnd, med oförändrad ärendetillströmning, att minska med
cirka 8 000 per år. Med hypotesen att antalet ärenden kommer att vara ca
130 000 per år, antalet ärenden per sammanträde är 40 och antalet sam-
manträden per år 25 skulle det behövas ca 130 nämnder i landet. För när-
varande finns det 163 stycken. Antalet ärenden som socialförsäkrings-
nämnderna avgör varierar för närvarande mellan försäkringskassassorna
från 1208 i Jämtland till 518 i Gävleborg. Om nämnderna sammanträtt
23 gånger år 1996 innebär det att en nämnd i Jämtland avgjort 52 ärenden
per sammanträde medan Gävleborgsnämnden avgjort 22.
Det finns för närvarande faktorer som i framtiden kan få effekter på
socialförsäkringsnämndernas verksamhet avseende antalet ärenden som
nämnderna skall besluta i.
Utredningen om Ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga, För-
tidspensionsutredningen (dir. 1997:9) har nyligen överlämnat förslag i
betänkandet Ohälsoförsäkringen Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166).
Utredningen föreslår bl.a. att sjukpenning efter ett år skall övergå i en
långtidssjukpenning som ersätter det nuvarande sjukbidraget. Över-
gången blir automatisk och någon särskild prövning kommer således inte
att ske. Av detta skäl anser utredningen att beslut om övergång till lång-
tidssjukpenning bör fattas av tjänsteman och inte av socialförsäkrings-
nämnd. Till skillnad mot sjukpenningsystemet kommer det inom ramen
för långtidssjukpenningen också att finnas ett grundskydd för personer
som saknat inkomster eller haft låga inkomster. Därför kommer det att
finnas möjlighet att ansöka om långtidssjukpenning före ettårsgränsen.
Sådan prövning av rätt till långtidssjukpenning bör enligt utredningens
mening hanteras i socialförsäkringsnämnd. Förtidspensionen kommer att
finnas kvar och rätten till denna bör enligt utredningen prövas av social-
försäkringsnämnd.
Förtidspensionsutredningens förslag får, om de antas av riksdagen, så-
ledes en viss effekt på mängden ärenden som skall beslutas av socialför-
säkringsnämnd. Flertalet av besluten om sjukbidrag, som i dag fattas av
nämnd, ersätts av den mer rutinmässiga övergången till långtidssjukpen-
ning. Denna kommer att beslutas av tjänsteman. För närvarande nybe-
viljas ca 13 500 sjukbidrag årligen och uppskattningsvis lika många om-
prövas varje år. Flertalet av dessa ärenden kommer med förslaget att vara
tjänstemannabeslut. Sammantaget uppskattas nämnderna avlastas när-
mare 25 000 ärenden per år. Regeringen avser att i denna fråga lägga
fram förslag till riksdagen under år 1998.
Även arbetsskadeförsäkringen är föremål för översyn (dir.1997:91). En
särskild utredare har tillkallats med uppgift att bl.a. pröva ett alternativ
till nuvarande arbetsskadeförsäkring som innebär att arbetsmarknadens
parter tar över det organisatoriska och finansiella ansvaret för en obliga-
torisk tilläggsförsäkring vid arbetsskada samt analysera de ekonomiska
effekter för såväl försäkringen som administrationen som kan vara för-
enade med de olika alternativen. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag
senast den 31 januari 1998.
I vilken mån översynen av arbetsskadeförsäkringen kommer att få
återverkningar på socialförsäkringsnämndernas beslutsbefogenheter får
bl.a. förslagen från utredningen och den fortsatta beredningen utvisa.
Regeringen anser att det är angeläget att antalet socialförsäkrings-
nämnder bestäms så att rättssäkerhet, kvalitet och effektivitet i nämndens
handläggning säkerställs. Antalet ärenden som nämnden skall besluta vid
varje sammanträde bör hållas på en sådan nivå att det både finns ut-
rymme för ledamöterna att ordentligt hinna sätta sig in i dem och att det
ges tillfälle till en meningsfull dialog under sammanträdet. Det skall
finnas möjlighet för ledamöterna att ställa frågor till föredraganden och
att diskutera ärendet. Det skall likaså finnas utrymme för föredraganden
att föredra ärendet noggrant. Samtidigt bör ärendemängden per sam-
manträde av effektivitets- och kostnadsskäl vara väl avvägd. Mot denna
bakgrund anser regeringen att antalet ärenden per sammanträde inte bör
överstiga 40 45 stycken.
Om en enskild överklagar försäkringskassans beslut skall försäkrings-
kassan, enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291), vara den enskildes
motpart i länsrätten och kammarrätten när ett beslut överklagats dit. Att
försäkringskassan skall vara part innebär att domstolen kan förelägga
eller ge försäkringskassan möjlighet att inom viss, ofta kort tid skriftligt
svara i målet eller förordna kassan att svara i en muntlig förhandling.
Försäkringskassan har möjlighet att inom två månader överklaga läns-
rättens avgörande om det har gått kassan emot. Om en fråga som avgjorts
av socialförsäkringsnämnd överklagas, skall nämnden enligt AFL före-
träda försäkringskassan om kassan skall föra det allmännas talan i målet.
Nämnden får bemyndiga en tjänsteman vid försäkringskassan att före-
träda nämnden vid domstol. De skyldigheter och möjligheter som följer
av socialförsäkringsnämndens partsroll innebär att det inte får bli för
långa intervall mellan nämndens sammanträden.
Vid handläggning av socialförsäkringsärenden är tidsfaktorn en vä-
sentlig del av den totala kvaliteten. Enligt förvaltningsrättsliga regler
skall försäkringskassan handlägga ärenden så enkelt, snabbt och billigt
som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts. Färdigutredda ärenden bör
alltså avgöras av socialförsäkringsnämnden utan onödig fördröjning. För
att nämnden skall ha den rätta förutsättningen att kunna fatta korrekta
beslut behöver nämndens ledamöter vara välinformerade. Det innebär att
nämnden behöver avsätta tid för bl.a. redovisning och analys av resultatet
av förvaltningsdomstolarnas avgöranden av nämndens beslut, för infor-
mation om regelförändringar och rättsutvecklingen i övrigt, för princip-
diskussioner, m.m. Regeringen anser att försäkringskassans styrelse bör
beakta bl.a. de olika omständigheter som angivits här, när styrelsen in-
rättar socialförsäkringsnämnder.
För att ärendehandläggningen inte skall bli onödigt fördröjd samt att
socialförsäkringsnämnden skall kunna sköta sin roll som part i förvalt-
ningsdomstolarna, anser regeringen att nämnden bör sammanträda minst
var fjortonde dag.
Som tidigare anförts anser regeringen att det är angeläget att antalet
socialförsäkringsnämnder bestäms så att kraven på rättssäkerhet, kvalitet
och effektivitet i nämndens handläggning säkerställs. Om förslagen i de
ovan nämnda utredningarna eller andra faktorer skulle medföra att antalet
ärenden som skall beslutas av socialförsäkringsnämnd minskar, bör an-
talet nämnder därför inte minskas i motsvarande omfattning. Den ären-
deminskning som kan uppstå bör leda till att nämnderna får bättre möj-
lighet uppnå de uppställda kraven. Regeringen anser att det som anförts
om antal nämnder, antal ärenden per sammanträde i socialförsäkrings-
nämnd och sammanträdesfrekvens bör vara vägledande för de allmänna
försäkringskassorna vid planering av sin verksamhet. Speciella bestäm-
melser om detta bör därför inte införas i AFL utan bör rymmas i de före-
slagna bestämmelserna i 18 kap. 9 § om styrelsens ansvar.
Socialförsäkringsnämndens verksamhetsområde
Socialförsäkringsnämndens verksamhetsområde följer som regel lokal-
kontorsgränserna och omfattar ett eller flera lokalkontorsområden. Det
innebär i normalfallet att en socialförsäkringsnämnd är behörig att fatta
beslut i ett ärende, om den som saken rör är bosatt, dvs. inskriven, vid ett
lokalkontor inom nämndens verksamhetsområde. Regeringen anser att
principen om att socialförsäkringsnämndens verksamhetsområde bör
följa gränsen för lokalkontorsområden bör vara vägledande även i fram-
tiden när nämnder skall inrättas. I undantagsfall kan det finnas skäl att
avvika från principen och finna en annan indelningsgrund än lokalkonto-
rens verksamhetsområde. Försäkringskassans styrelse bör i dessa fall ges
möjlighet att besluta om att inrätta socialförsäkringsnämnder så att de
passar de lokala och regionala förhållandena. Mot bakgrund till even-
tuellt kommande förändringar och rationaliseringar inom socialförsäk-
ringens administration bör regeringen ges rätt att utfärda närmare före-
skrifter om grunderna för den geografiska indelningen av nämndernas
verksamhetsområden.
Ärendeslagen i socialförsäkringsnämnden
Varje socialförsäkringsnämnd skall, enligt Riksförsäkringsverkets före-
skrifter (RFFS 1986:15) om socialförsäkringsnämnder i de allmänna för-
säkringskassorna, besluta i alla slag av ärenden som skall avgöras av so-
cialförsäkringsnämnd. Ärenden om delpension, familjebidrag i form av
näringsbidrag, bostadsbidrag enligt 27 § lagen om bostadsbidrag och
omprövning av beslut för vårdgivare att återbetala sjukvårdsersättning,
får dock avgöras av den socialförsäkringsnämnd som försäkringskassans
styrelse bestämmer.
Motiveringarna till denna reglering är att de förtroendevalda skall få en
tillfredsställande överblick över hela socialförsäkringen och att det är
viktigt och värdefullt att de har kännedom om de lokala förhållanden som
råder inom socialförsäkringsnämndens verksamhetsområde.
Regeringen delar utredarens uppfattning att som huvudregel bör gälla
att alla socialförsäkringsnämnder skall besluta i alla typer av ärenden. De
stora skillnaderna i invånarantal mellan olika försäkringskassor och även
de stora geografiska avstånden mellan kontoren vid vissa försäkrings-
kassor medför att socialförsäkringsnämnderna kan behöva organiseras
olika hos försäkringskassorna. Av bl.a. dessa anledningar kan det i un-
dantagsfall finnas skäl att avvika från huvudregeln. Regeringen anser att,
om det finns starka organisatoriska eller ekonomiska skäl, bör det finnas
möjlighet för försäkringskassans styrelse att besluta att ett eller flera
slags ärenden endast skall beslutas av någon eller några av nämnderna
inom försäkringskassans verksamhetsområde. Mot bakgrund av det ovan
anförda bör möjligheten utnyttjas restriktivt.
Antalet ledamöter i en socialförsäkringsnämnd
För närvarande består en socialförsäkringsnämnd av sju ledamöter och
sex suppleanter. Det är endast ordföranden som inte har någon suppleant.
Utredaren föreslog att antalet ledamöter och ersättare skulle minskas
till fem respektive fyra. Utredaren anförde att ett färre antal ledamöter
och suppleanter som har närvaro- och yttranderätt skulle öka förutsätt-
ningarna att få en kvalitets- och effektivitetshöjning av nämndens arbete.
Regeringen anser liksom utredaren att det är önskvärt att organisatio-
nen med socialförsäkringsnämnder är effektiv och att kvaliteten på
nämndens arbete är hög. Regeringen anser att målet om en effektiv och
kvalitativ organisation med socialförsäkringsnämnder bättre kan uppnås
om de personer som deltar i arbetet också i större omfattning får ta an-
svar för de beslut som nämnden fattar. Regeringen föreslår därför att an-
talet ordinarie ledamöter inte minskas enligt utredarens förslag. Antalet
ledamöter behålls istället oförändrat samt systemet med suppleanter i
socialförsäkringsnämnderna slopas. Förslaget innebär att samtliga i
nämnden får likvärdiga beslutsbefogenheter och likvärdigt ansvar. Möj-
ligheterna till utbildning för samtliga i nämnden bör bli bättre. Ett system
med enbart ledamöter bör innebära att eventuellt förekommande priorite-
ring mellan ledamöter och suppleanter eliminieras. Med den föreslagna
ändringen av nämndernas sammansättning frigörs också ekonomiska re-
surser, vilka bör komma nämnderna till del i form av ökade utbild-
ningsinsatser bl.a. i syfte att förstärka nämndledamöternas kunskaper om
socialförsäkringen och dess regelsystem.
Regeringens förslag innebär att nuvarande bestämmelse om besluts-
förhet bör behållas.
Föredragandefunktionen
Enligt AFL avgörs ärenden i socialförsäkringsnämnd efter föredragning
av tjänsteman hos försäkringskassan. Regeringen anser liksom utredaren
att föredragningen är en mycket viktig del i handläggningen av de ären-
den som beslutas av socialförsäkringsnämnd. Det är därför av stor bety-
delse att föredraganden har goda kunskaper, erfarenhet och en allsidig
kompetens. En strävan bör därvid vara att långsiktigt fördjupa kunska-
perna om socialförsäkringsrätt och förvaltningsrätt hos de föredragande.
Regeringen anser att försäkringskassans styrelse i särskilt beslut bör ange
vilka kunskaps- och kompetenskrav som skall ställas på den som utses
till föredragande. Regeringen anser att frågan inte behöver regleras
särskilt utan att detta ingår i styrelsens ansvar enligt den föreslagna be-
stämmelsen i 18 kap. 9 § AFL. Regeringen anser vidare att försäkrings-
kassans direktör bör ange de tjänstemän som skall ha till uppgift att
föredra ärenden inför socialförsäkringsnämnden. Inte heller denna fråga
bör regleras särskilt utan får anses ingå i direktörens administrativa led-
ningsansvar enligt 18 kap. 13 § AFL.
Avvikande mening
I AFL anges att om föredraganden har från beslutet avvikande mening
skall denna antecknas till protokollet. Någon tidsfrist för när reserva-
tionen skall anmälas finns inte angiven i AFL. Riksförsäkringsverket har
i allmänna råd (1992:4) Socialförsäkringsnämnder rekommenderat att
den avvikande meningen bör meddelas innan sammanträdet avslutas.
Ledamots reservationsrätt regleras i förvaltningslagen (1986:223). Där
sägs att avvikande mening skall anmälas innan beslutet expedieras eller
ges till känna på något annat sätt. Beslut fattade av socialförsäkrings-
nämnd expedieras efter att protokollet justerats och eventuellt efterarbete,
t.ex. uträkning av ersättningens storlek, är avslutat. I vissa fall kan det
dröja flera veckor från det att ärendet beslutats av socialförsäkrings-
nämnden till det att beslutsmeddelandet sänds till den försäkrade. Under
hela denna mellantid har ledamoten rätt att anmäla avvikande mening.
Utredaren uppger att det är relativt ovanligt att någon meddelar avvi-
kande mening och det förekommer mera sällan att någon gör det långt
efter att sammanträdet är avslutat. De gällande reglerna är därför inget
stort problem. Fråga uppkommer emellertid om när föredraganden senast
kan anmäla avvikande mening samt hur man skall förfara när en ledamot
anmäler avvikande mening efter att sammanträdet avslutats. Riksförsäk-
ringsverket rekommenderar i det senare fallet att ärendet behandlas i
nämnden på nytt.
Regeringen anser att det är önskvärt att komma bort från dilemmat
med sent meddelade reservationer. Därför föreslås att ledamots och före-
dragandens avvikande mening skall anmälas till protokollet innan sam-
manträdet är slut.
Utredaren har föreslagit att föredragandes anmälan om avvikande me-
ning inte bara bör regleras som en rättighet utan även som en skyldighet.
Regeringen anser att bestämmelserna i förvaltningslagen, som innebär en
rätt för föredraganden att få en avvikande mening antecknad, bör följas i
detta avseende.
Socialförsäkringsnämndens beslutsbefogenhet
Under år 1996 beslutades drygt 140 000 ärenden av landets socialförsäk-
ringsnämnder. Av dessa var bl.a. 86 000 beslut om förtidspension,
17 500 beslut enligt lagen om arbetsskadeförsäkring, 11 500 beslut om
vårdbidrag och 9 000 om handikappersättning. Endast 3 beslut gällde
näringsbidrag och 85 särskild efterlevandepension. Nämnderna fattade
dessutom 3 800 omprövningsbeslut. Utöver sin behörighet att fatta beslut
i enskilda ärenden, skall nämnden även föra försäkringskassans talan i
länsrätt och kammarrätt, om en fråga som avgjorts av nämnden över-
klagas dit.
När socialförsäkringsnämnderna infördes år 1987 uttalades att nämn-
den skall avgöra ärenden som har stor betydelse för den försäkrade från
trygghets- och försörjningssynpunkt och samtidigt inrymmer betydande
inslag av skälighetsbedömningar. Sedan dess har reglerna om t.ex. för-
tidspension och arbetsskada skärpts så att utrymmet för bedömning har
inskränkts men inte helt tagits bort.
Regeringen anser att socialförsäkringsnämndernas beslutsbefogenhet
idag inte är ändamålsenlig till alla delar. Den är uppdelad på ett stort an-
tal olika ärendeslag och rör ärenden vars konsekvenser för den enskilde
och samhället har synnerligen stor spännvidd från t.ex. förtidspension
till en ung person till fråga om rätt till sjukpenning för en kvarts dag. Re-
geringen anser att detta inte är rimligt eller effektivt.
Regeringen anser att socialförsäkringsnämndens beslutsbefogenhet inte
får bli endast formell fråga. Det är viktigt att handläggning och beslut
håller en hög kvalitet och att nämndens medverkan har en reell funktion.
Ledamöterna bör ha en rimlig möjlighet att sätta sig in i de ofta kom-
plexa och komplicerade ärendena så att de kan få ett reellt inflytande i
beslutsprocessen. Regeringen anser att kvaliteten i socialförsäkrings-
nämndernas arbete bättre kan garanteras om nämnden får färre ären-
deslag att besluta i. Ledamöterna kan då lättare tillgodogöra sig och upp-
rätthålla nödvändig kunskap om den gällande rätt som råder på de områ-
den nämnden har att befatta sig med. Den nuvarande uppsplittringen på
ett stort antal vitt skilda ärendeslag, ibland sällan förekommande, gör det
svårt för nämndens ledamöter att i praktiken ha de kunskaper som ger ett
verkligt inflytande över besluten. Mot denna bakgrund anser regeringen
att socialförsäkringsnämndens beslutsbefogenhet bör koncentreras till
ärenden som under avsevärd tid har väsentlig betydelse för den enskilde
från försörjningssynpunkt eller där ersättningen är ägnad att höja den
enskildes livskvalitet. Samtidigt skall ärendet innehålla utrymme för be-
dömning. Saknas däremot bedömningsinslag bör ärendena inte beslutas
av socialförsäkringsnämnd.
Begreppet avsevärd tid används i andra sammanhang i olika regel-
system, t.ex. vad gäller förutsättningarna för rätt till förtidspension i form
av sjukbidrag och handikappersättning. Med avsevärd tid menas i dessa
sammanhang minst ett år. Denna tolkning har sitt ursprung i förarbetena
till AFL (prop. 1962:90, bet 1962:L2U, rskr. 1962:250). Regeringen an-
ser att samma tolkning bör gälla även i fråga om vilka ärenden som skall
beslutas av socialförsäkringsnämnd.
De ärenden som under avsevärd tid har väsentlig betydelse för den en-
skilde från försörjningssynpunkt eller där ersättningen är ägnad att höja
den enskildes livskvalitet och där respektive ärendeslag samtidigt inne-
håller utrymme för bedömning är för närvarande följande
- förtidspension/sjukbidrag enligt AFL
- särskild efterlevandepension enligt AFL
- handikappersättning enligt AFL
- vårdbidrag enligt AFL
- assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning
- bilstöd till handikappade enligt lagen (1988:360) om bilstöd till handi-
kappad
- livränta till den försäkrade, särskild efterlevandelivränta samt arbets-
sjukdom enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
- sjukdom och livränta enligt lagen (1977:265) om statligt personskade-
skydd.
Dessa ärenden har de beskrivna kriterierna och bör därför beslutas av
socialförsäkringsnämnd. Regeringen anser därför att beslutsbefogenheten
inte bör ändras i dessa fall.
I det följande redogörs för i vilka fall regeringen anser att socialförsäk-
ringsnämndens beslutsbefogenheter bör ändras. Ändringen av besluts-
befogenheten görs med ledning av att vissa ärenden inte längre ryms
inom den ovan beskrivna definitionen.
Frågor om rätt till delpension enligt lagen (1979:84) om delpension till
den som inte har förvärvsarbete enbart i form av anställning eller
uppdrag egna företagare skall i dag avgöras av
socialförsäkringsnämnd. Vidare skall ärenden av vidlyftig eller svår
beskaffenhet beslutas av nämnd. Det är handläggande tjänstemannen som
avgör om ärendet är vidlyftigt eller av svår beskaffenhet. Under år 1996
avgjorde socialförsäkringsnämnderna i landet 171 ärenden om
delpension.
Enligt det principbeslut som riksdagen fattat kommer det nya pen-
sionssystemet att medföra att delpensionsförsäkringen upphör som fristå-
ende ersättningsform (prop. 1993/94:250, bet. 1993/94:SfU24,
rskr. 1993/94:439).
Med hänvisning till den tidigare redovisade definitionen och till att
delpensionsförsäkringen kommer att upphöra, anser regeringen att alla
beslut om delpension bör fattas av tjänsteman hos försäkringskassan.
Beslut om eftergift av återbetalningsskyldighet och ränta för utgivet
underhållsstöd m.m. enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd och de
upphävda lagarna (1964:143 och 1984:1095) om bidragsförskott och
förlängt bidragsförskott, s.k. kraveftergift, beslutas idag av socialförsäk-
ringsnämnd oavsett återkravsbeloppets storlek. Under år 1996 avgjordes
ca 3 900 sådana ärenden i landet.
Dessa ärenden kan jämföras med ärenden om återkrav av andra utbe-
talade ersättningar från försäkringskassan enligt 20 kap. 4 § AFL med
flera författningar. De ärendena beslutas av tjänsteman oberoende av hur
stort återkravsbeloppet är. Mot denna bakgrund och med hänvisning till
att kraveftergiftsärendena inte uppfyller kriteriet avsevärd tid anser rege-
ringen att dessa bör beslutas av tjänsteman hos försäkringskassan.
Om det är uppenbart att en person som söker bostadsbidrag enligt la-
gen (1993:737) om bostadsbidrag på grund av hushållets inkomst- eller
förmögenhetsförhållanden eller något annat förhållande inte behöver det
bidrag som kan beräknas enligt bostadsbidragslagen, får försäkrings-
kassan efter särskild utredning avslå en ansökan, dra in eller sätta ned
bidraget. En sådan fråga skall avgöras av socialförsäkringsnämnd. Under
år 1996 avgjordes drygt 200 sådana ärenden i hela landet. Dessa ärenden
uppfyller inte kriteriet avsevärd tid. Regeringen anser därför att de bör
beslutas av tjänsteman hos försäkringskassan.
Om en person, som är berättigad till familjeförmåner, helt eller delvis
har sin försörjning från en näring som drivs av honom eller henne eller
maken, och särskild avlönad arbetskraft anlitas för att ersätta den bi-
dragsberättigade under tjänstgöringen, lämnas näringsbidrag för löne-
kostnaden enligt lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersätt-
ningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret. Om ett sådant ärende
bedöms vara vidlyftigt eller av svår beskaffenhet får ärendet avgöras av
socialförsäkringsnämnd. Det är handläggande tjänstemannen som avgör
om ärendet skall föredras för nämnden. Under år 1996 beslutades endast
3 sådana ärenden i hela landet av nämnd.
Dessa ärenden uppfyller inte kriteriet avsevärd tid. Regeringen anser
därför att de bör beslutas av tjänsteman hos försäkringskassan.
Om en enskild begär att ett beslut, som tjänsteman hos försäkrings-
kassan har fattat, skall omprövas, skall antingen en annan tjänsteman hos
kassan eller socialförsäkringsnämnden ompröva ärendet. Om den en-
skilde är missnöjd även med omprövningsbeslutet kan det överklagas till
länsrätten. Om den enskilde är missnöjd med ett beslut som socialför-
säkringsnämnden fattat skall det inte omprövas, utan vederbörande får
överklaga beslutet direkt till länsrätten. I en lång rad fall skall ompröv-
ningen av ett tjänstemannabeslut göras av socialförsäkringsnämnd. Dessa
ärenden kan uppdelas i följande huvudgrupper:
- fråga om rätt till en ersättning, t.ex. sjukpenning, indragning eller ned-
sättning av förmånen,
- eller fråga om återbetalning av felaktigt utbetald ersättning. Detta gäl-
ler samtliga ersättningsslag och endast om det belopp som har betalats
ut för mycket överstiger 10 procent av basbeloppet för det år då be-
slutet om återbetalning fattades, för närvarande 3 600 kronor.
I samband med övervägandet beträffande vilka ärenden socialförsäk-
ringsnämnden bör avgöra, kan konstateras att de ärendeslag som för när-
varande omprövas av nämnd inte uppfyller kraven på att under avsevärd
tid ha väsentlig betydelse för den enskilde från försörjningssynpunkt. Av
den anledningen bör de enligt regeringens uppfattning inte beslutas av
nämnd, även om alla innehåller ett visst utrymme för bedömning.
4.4.2 Tillsättande av socialförsäkringsnämnder
Regeringens förslag: Socialförsäkringsnämndens ledamöter skall ut-
ses av försäkringskassans styrelse. Fem ledamöter skall utses efter
förslag av de politiska partier som är representerade i landstinget re-
spektive kommunfullmäktige och två ledamöter skall utses efter för-
slag av de organisationer på arbetsmarknaden som finns inom försäk-
ringskassans verksamhetsområde. Styrelsen skall utse ordförande och
vice ordförande. Ledamöterna skall vara folkbokförda inom försäk-
ringskassans verksamhetsområde. Ledamoten får inte ha förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Om en ledamot inte längre uppfyller
dessa villkor förfaller uppdraget.
Styrelsen skall eftersträva att ledamöterna i nämnden får en allsidig
sammansättning med hänsyn till ålder, kön och yrke.
Nämndledamöternas mandatperiod skall börja den 1 april året efter
det att ordinarie val har hållits till landstings- och kommunfullmäk-
tige.
Om en ledamot visar giltigt hinder får styrelsen entlediga ledamo-
ten. Om det under en pågående mandatperiod inrättas en ny nämnd,
skall de nytillträdande ledamöterna i nämnden utses för den tid som
återstår av mandatperioden. Styrelsen skall utse ordförande, och vice
ordförande i nämnden.

Utredarens förslag: Utredaren förslag överensstämmer med rege-
ringen med undantag för hur ordförande och vice ordförande skall utses.
Utredaren föreslår att ordföranden skall utses av regeringen efter förslag
av politiskt parti och att socialförsäkringsnämnden inom sig utser vice
ordförande.
Remissinstanserna: Angående utseendet av ordförande avstyrker
Försäkringskasseförbundet och Statskontoret förslaget. Alla övriga till-
styrker det eller lämnar det utan erinran. Statskontoret anser att styrelsen
skall utse ordföranden och att de politiska partierna inte skall få
nomineringsrätt utan att professionella meriter, t.ex. försäkringsjuridisk
kompetens eller erfarenhet bör ligga till grund för valet. Försäk-
ringskasseförbundet anser att nomineringen skall kunna ske av såväl po-
litiska partiorganisationer som organisationer inom landsting eller kom-
munfullmäktige. Försäkringskasseförbundet anser att både ordföranden
och vice ordföranden skall utses av styrelsen.
Förslaget om nominering av övriga ledamöter Kammarrätten i
Sundsvall anser att ledamöterna bör utses eller föreslås av landsting re-
spektive kommunfullmäktige på samma sätt som ledamöter i t.ex. skatte-
nämnd. Länsrätten i Kalmar län anser att ledamöterna bör utses på
samma sätt som nämndemän i förvaltningsdomstol. Riksförsäkrings-
verket och Handikappombudsmannen anser att ledamöterna bör utses
efter nominering av landsting respektive kommunfullmäktige. Socialsty-
relsen ställer sig tveksamma till förslaget. Statskontoret anser att leda-
möterna bör företräda försäkringens intressenter. Svenska Arbetsgivare-
föreningen menar att förslaget innebär att nämnderna fortsatt kommer att
ha ett starkt korporativistiskt inslag. Tjänstemännens Centralorganisa-
tion framhåller att även offentliga arbetsgivarorganisationer bör få
nomieringsrätt.
Förslaget om mandatperioden tillstyrks eller lämnas utan erinran.

Skälen för regeringens förslag:
Utseende av ledamöterna i socialförsäkringsnämnder
En socialförsäkringsnämnd utgörs i dag idag av sju ledamöter och sex
suppleanter. Samtliga i nämnden är förtroendevalda. Ordförande i nämn-
den utses av regeringen. Nämnden utser inom sig en vice ordförande.
Riksförsäkringsverket utser tre ledamöter samt lika många suppleanter
och landstinget eller i förekommande fall kommunen utser tre ledamöter
samt lika många suppleanter. Om en försäkringskassas verksamhets-
område bestämts av regeringen enligt 18 kap. 1 § AFL beslutar rege-
ringen om fördelningen landsting respektive mellan landsting och kom-
mun när det gäller val av de tre sistnämnda ledamöterna. De ledamöter
och suppleanter som utses av landstinget eller kommunen utses enligt
samma principer som gäller för val av ledamot till försäkringskassans
styrelse.
Riksdagen har ställt sig bakom regeringens riktlinjer om förfarandet
vid utseendet av ledamöter i socialförsäkringsnämnder (prop.
1996/97:63). I beslutet ingår att den allmänna försäkringskassans styrelse
skall utse samtliga ledamöter i socialförsäkringsnämnden, även nämn-
dens ordförande. Regeringen anser att det inte finns skäl att frångå det
tidigare riksdagsbeslutet. I den reformerade administrationen för social-
försäkringen, som bl.a. syftar till att stärka försäkringskassornas själv-
ständiga ställning, kommer fr.o.m. den 1 januari 1999 de allmänna för-
säkringskassornas styrelser i sin helhet att utses av regeringen. Det natio-
nella ansvaret för socialförsäkringen betonas därigenom. Regeringen an-
ser att det är på den regionala nivån som den bästa kännedomen om för-
hållandena om regionen finns och därför bör styrelsen inneha den viktiga
uppgiften att utse samtliga ledamöter inklusive ordförande och vice ord-
förande i socialförsäkringsnämnden.
Det är positivt för socialförsäkringen att förtroendevalda vid sidan av
tjänstemännen beslutar i ett antal ärendeslag vid försäkringskassans
socialförsäkringsnämnder. Denna medverkan medger att det är möjligt
att tillföra de förtroendevaldas erfarenheter och kunskaper från olika om-
råden som ett komplement till tjänstemännens kunskaper om socialför-
säkringen. Genom de förtroendevalda skapas också en bättre förankring i
olika medborgargrupper. De förtroendevalda nomineras idag av politiska
partier eller genom olika organisationer på arbetsmarknaden. Regeringen
anser att socialförsäkringsnämnderna även i framtiden liksom idag i sin
helhet bör vara sammansatta av förtroendevalda.
Regeringen anser därför att fem av socialförsäkringsnämndernas leda-
möter bör utses efter förslag av de politiska partier som finns represente-
rade i det landsting respektive den kommunfullmäktige som utgör försäk-
ringskassans verksamhetsområde.
Riksdagen tillkännagav till regeringen i samband med sitt ställnings-
tagande att socialförsäkringsnämnderna bör tillföras sakkunskap om vill-
kor och förhållanden på arbetsmarknaden och arbetsplatser. Arbetsmark-
nadens parter bör mot bakgrund härav ges rätt att nominera ledamöter i
socialförsäkringsnämnderna (bet. 1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273).
Av de av Riksförsäkringsverket utsedda ledamöterna skulle före den
1 juli 1992 två ledamöter utses efter förslag från arbetstagarnas och en
från de icke offentliga arbetsgivarnas och egenföretagarnas centrala orga-
nisationer för att tillgodose behovet av kunskap om arbetsmarknadsmäs-
siga förhållanden. Svenska Arbetsgivareföreningen och även Småföreta-
garnas Riksförbund (nuvarande Företagarnas Riksförbund) har dragit sig
tillbaka från alla statliga styrelser och nämnder inklusive socialförsäk-
ringsnämnderna. Efter den 1 juli 1992 är frågan, hur de idag av Riksför-
säkringsverket utsedda ledamöterna skall nomineras, inte reglerad. I
praktiken har ändringen inneburit att de berörda organisationerna Lands-
organisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges
Akademikers Centralorganisation och Lantbrukarnas Riksförbund har
fortsatt att lämna förslag på ledamöter, och Riksförsäkringsverket har
uppdragit åt försäkringskassan att lämna förslag till de tidigare arbetsgi-
varplatserna. Riksförsäkringsverket utser ledamöter i förhållande till
respektive organisations medlemsantal länsvis. Under utredningens gång
framkom det att Svenska Arbetsgivareföreningen inte kommer att nomi-
nera någon till ledamot av socialförsäkringsnämnderna. Sveriges Aka-
demikers Centralorganisation har uttalat att de vill undvika en koppling
mellan den fackliga organisationens roll och myndighetsutövning i
synnerhet över enskilda personer.
Trots vissa svårigheter att få fram representanter från några organisa-
tioner bör systemet med nomineringsrätt för organisationerna på arbets-
marknaden kvarstå. Dessa svårigheter bör inte medföra att de organisa-
tioner som accepterat inbjudan att delta i socialförsäkringsnämndernas
arbete stängs ute. Det är således viktigt att det i nämnderna finns repre-
sentanter med en bred och allsidig kunskap om förhållandena på arbets-
marknaden. Två av ledamöterna i en socialförsäkringsnämnd bör därför
utses efter förslag från organisationer på arbetsmarknaden. Mot bakgrund
av att Svenska Arbetsgivareföreningen inte kommer att nominera några
ledamöter till socialförsäkringsnämnderna bör fler arbetsgivarorganisa-
tioner ges rätt att föreslå ledamöter. Kretsen arbetsgivare med nomine-
ringsrätt bör därför omfatta även offentliga arbetsgivarorganisationer.
Vid nomineringen bör en försäkringskassas samtliga socialförsäk-
ringsnämnder utgöra underlag för det antal ledamöter som skall nomine-
ras. Styrelsen skall eftersträva att de ledamöter som föreslås av de poli-
tiska partierna får en sammansättning som motsvarar den politiska repre-
sentationen i landstinget respektive kommunfullmäktige. Styrelsen skall
också bevaka att sammansättningen bland de ledamöter som nominerats
av organisationerna på arbetsmarknaden fördelas jämt mellan dem som
nominerats av arbetstagar- respektive arbetsgivarorganisationer.
Regeringen anser att det är viktigt att socialförsäkringsnämndens leda-
möter har kännedom om de lokala och regionala förhållanden som råder i
nämndens verksamhetsområde. Enligt AFL skall en ledamot av social-
försäkringsnämnden ha rösträtt till val av kommunfullmäktige. För att
markera sin inställning föreslår regeringen att ledamoten även skall vara
folkbokförd inom försäkringskassans verksamhetsområde. Om en leda-
mot inte längre uppfyller dessa villkor skall uppdraget förfalla. När för-
säkringskassans styrelse utser nämndledamöter bör den dessutom efter-
sträva att få ledamöter som är bosatta i det geografiska område som utgör
socialförsäkringsnämndens verksamhetsområde.
Regeringen föreslår att samma regler som gäller i rättegångsbalken,
om att den som har förvaltare enligt 11 kap.7 § föräldrabalken inte får
utöva domarämbetet, även skall gälla för ledamot av en socialförsäk-
ringsnämnd och att detta bör regleras i AFL. Regeringen har tidigare
föreslagit att detta även skall gälla för ledamot i försäkringskassas sty-
relse.
Köns-, yrkes- och åldersfördelning m.m.
Utredaren konstaterade att könsfördelningen i de nuvarande socialförsäk-
ringsnämnderna är tämligen jämn, 56 procent män och 44 procent kvin-
nor. Regeringen anser att det är angeläget med en jämn könsfördelning
även i de kommande nämnderna. Utredaren konstaterade också att nuva-
rande ledamöters genomsnittsålder är 54,7 år och att 27 procent är äldre
än 60 år och endast 26 procent är yngre än 50 år. Regeringen menar att
om alltför många ledamöter på grund av åldersskäl har lämnat det aktiva
yrkeslivet och därför inte har de aktuella förhållandena på arbetsmarkna-
den helt uppdaterade, blir syftet med lekmannamedverkan inte uppfyllt.
Risken är också att ingen i nämnden känner till yngre personers speciella
situation. Därför är det är önskvärt med en allsidigare åldersfördelning.
Mot bakgrund till riksdagens beslut med anledning av proposition
Sverige, framtiden och mångfalden från invandrarpolitik till integra-
tionspolitik (prop. 1997/98:6, bet. 1997/98:SfU6) bör strävan vara att
nämnden även speglar befolkningens etniska sammansättning.
I 4 kap. 7 § rättegångsbalken finns det bestämmelser som syftar till en
allsidig sammansättning av nämndemannakåren avseende ålder, kön och
yrke. Bestämmelsen riktar sig i första hand till de organ som väljer
nämndemän. Regeln innebär en skyldighet för de som utser och nomine-
rar att sträva efter representativitet. Bestämmelsen har en målsättnings-
karaktär. Regeln innebär inte att en viss grupp i samhället har en ovill-
korlig rätt att bli företrädd bland nämndemännen. Regeringen anser att
den reglering som finns för nämndemannakårens sammansättning också
bör finnas reglerad i AFL avseende socialförsäkringsnämndernas leda-
motskårs sammansättning.
Mandatperiod
Regeringen anser att längden på mandatperiod för ledamöterna i social-
försäkringsnämnderna bör vara oförändrad, dvs. fyra år. Detta följer den
mandatperiod som gäller för bl.a. försäkringskassans styrelse och lands-
tings- respektive kommunfullmäktige. Varje ny mandatperiod bör börja
den 1 april året efter det att val har hållits till landsting eller kommun-
fullmäktige i hela landet.
Tidpunkten 1 april gör det möjligt för den nyvalda styrelsen för försäk-
ringskassan att sätta sig in i nominerings- och tillsättningsfrågan av
socialförsäkringsnämndernas ledamöter.
Utredaren har föreslagit att även socialförsäkringsnämnderna införs för
en tid av fyra år och att det inför varje ny mandatperiod sker en prövning
av hur många nämnder det skall inrättas. I samband med att socialförsäk-
ringens administration reformeras skall styrelsen för de allmänna försäk-
ringskassorna bl.a. inrätta socialförsäkringsnämnder och utse ledamöter i
dessa. Regeringen menar att avsikten är att styrelsen inrättar de nämnder
som behövs och att styrelsen löpande kan ompröva det antal nämnder
som finns. Därför bör det inte finnas en bestämmelse om att socialförsäk-
ringsnämnderna skall inrättas i samband med att en ny mandatperiod
börjar.
Regeringen föreslår att mandatperioderna för ledamöterna i socialför-
säkringsnämnder skall vara oförändrad, dvs. fyra år. Under denna tid kan
det inom försäkringskassans verksamhetsområde som sagt inträffa för-
ändringar som det inte går att förutse i mandatperiodens början. Antalet
uppgifter en allmän försäkringskassa har ansvar för kan ändras och där-
med också behovet av antalet socialförsäkringsnämnder. Regeringen an-
ser att det därför måste finnas en möjlighet för styrelsen att under lö-
pande mandatperiod göra ändringar av socialförsäkringsnämndernas
verksamhetsområden, genom att t.ex. minska antalet nämnder. En leda-
mots uppdrag bör därför kunna upphöra i förtid om försäkringskassans
styrelse beslutar det.
Regeringen har för avsikt att förlänga mandatperioden för de nuva-
rande nämndledamöterna till och med den 31 mars 1999.
Regeringen anser att om en ledamot av socialförsäkringsnämnd visar
giltigt hinder skall försäkringskassans styrelse få entlediga honom under
löpande mandatperiod. Regeringen anser att frågan bör regleras i AFL.
En liknande bestämmelse finns i 4 kap. 8 § rättegångsbalken beträffande
nämndemän.
4.5 Organisation och styrning av IT-verksamheten inom
socialförsäkringens administration
Regeringens förslag: Riksförsäkringsverket skall i rollen som ansva-
rig systemägare ha ett särskilt ansvar för det omfattande vidare-
utvecklingsarbete beträffande socialförsäkringens IT-verksamhet som
nu skall ske för att skapa ett effektivt IT-stöd för Riksförsäkrings-
verkets och försäkringskassornas verksamhet.
Riksförsäkringsverket skall, i samverkan med försäkringskassorna,
driva utvecklingsarbetet och vidta de åtgärder som är nödvändiga.
Följande utgångspunkter skall gälla för arbetet:
Riksförsäkringsverket skall stärka sin roll som systemägare varvid
särskilt beställarkapaciteten skall utvecklas. ADB-avdelningens roll
som utförare av gemensamma IT-system skall renodlas och avdel-
ningens verksamhet uppdragsfinansieras. Relationen mellan beställare
och utförare skall vara affärsliknande.
En nära och god samverkan mellan Riksförsäkringsverket och för-
säkringskassorna är nödvändig vad gäller utveckling, drift och för-
valtning av system. En fortsatt utveckling av samverkansformerna
med beaktande av Riksförsäkringsverkets entydiga ansvar som sys-
temägare skall ske.
Utvecklingsarbetet skall ske så att bl.a. genomförandet av det nya
pensionssystemet klaras samtidigt som systemens funktionalitet sä-
kerställs inför övergången till år 2000. Vidare skall införandet av ny
teknik ske med beaktande av den verksamhetsmässiga prioriteringen,
varvid kassornas behov skall sättas i förgrunden.

Statskontorets förslag: Statskontorets förslag överensstämmer med
regeringens. En sammanfattning av Statskontorets förslag redovisas i
bilaga 5. Det kan särskilt nämnas att Statskontoret i sin rapport fram-
håller att IT-verksamheten inom socialförsäkringsområdet är eftersatt och
att problemen i första hand rör utvecklingsverksamheten. Ett uppdämt
behov finns av förbättrat IT-stöd som är väl anpassat till verksamhets-
behoven. Samtidigt pekar Statskontoret på att olika förbättringsåtgärder
som ligger i linje med den inriktning som Statskontoret förordar redan
påbörjats under ledning av Riksförsäkringsverket. Med hänsyn till detta
bör enligt Statskontorets mening inga drastiska omläggningar av struktu-
rell art genomföras för närvarande. De påbörjade och planerade åtgär-
derna bör ges en möjlighet att verka så att deras effekter på verksamheten
kan bedömas. Statskontoret pekar dock på ett antal konkreta åtgärder
som bör vidtas för att förbättra Riksförsäkringsverkets styrning av den
gemensamma IT-verksamheten. Statskontorets sammanfattande bedöm-
ning är att de satsningar som nu planeras och genomförs skapar förhål-
landevis goda förutsättningar för att problemen inom IT-området skall få
en lösning. Det krävs dock att åtgärderna blir föremål för tydliga priorite-
ringar och en aktiv styrning samt att insatserna noggrant följs upp på
samtliga beslutsnivåer.
Remissinstansernas synpunkter: Samtliga remissinstanser som läm-
nat synpunkter ansluter sig helt eller i huvudsak till Statskontorets för-
slag. Riksförsäkringsverket framför angående vissa frågor beträffande
den lokala driftorganisationen att socialförsäkringens administration
inom sig bör avgöra hur dessa fråga skall hanteras. Riksrevisionsverket
framhåller att den förändring som socialförsäkringsområdet nu står inför
ställer stora krav på styrning och uppföljning. Därför bör regelbundna
externa kvalitetsgranskningar göras av hur de olika aktiviteterna utveck-
las. Centrala studiestödsnämnden och Arbetsmarknadsstyrelsen pekar
båda på vikten av att socialförsäkringens IT-verksamhet fungerar på ett
bra sätt med hänsyn till de båda myndigheternas behov av vissa samband
med socialförsäkringsområdet. Försäkringskasseförbundet framför att
vissa förslag är behäftade med oklarheter och att konsekvenserna inte är
klarlagda. Vissa förslag präglas av osäkerhet när det gäller möjligheterna
till genomförande, något som också lyfts fram i rapporten. Enligt förbun-
dets mening är ett gemensamt ansvarstagande, en tydlig roll- och an-
svarsfördelning samt en aktiv samverkan och dialog mellan Riksförsäk-
ringsverket och försäkringskassorna den grundläggande förutsättningen
för en effektiv IT-verksamhet. Försäkringsanställdas förbund pekar sär-
skilt på behovet av att de fackliga organisationerna får delta i IT-kollegiet
och rådet för ADB-avdelningen. Riksskatteverket påpekar att det ofta
finns betydande ekonomiska vinster att göra genom en hård styrning och
samordning av drift- och kundstödslösningar.
Förslag från arbetsgrupp inom Socialdepartementet: Den arbets-
grupp inom Socialdepartementet som följt Riksförsäkringsverkets och
försäkringskassornas utvecklingsarbete har redovisat vissa förslag och
överväganden beträffande det fortsatta utvecklingsarbetet. Förslagen
överensstämmer med regeringens. Förslagen berör i huvudsak samma
frågor som de som Statskontoret behandlar i sin rapport och gruppens
överväganden överensstämmer i allt väsentligt med de slutsatser och re-
kommendationer som Statskontoret redovisar.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser liksom Statskonto-
ret att behovet av effektivisering och förnyelse av socialförsäkringens IT-
verksamhet är stort. Inriktningen av den fortsatta utvecklingen av social-
försäkringens IT-verksamhet bör vara den som Statskontoret föreslår och
som Riksförsäkringsverket redan inlett och som stöds i allt väsentligt av
remissinstanserna och den ovannämnda arbetsgruppen. Därvid kan föl-
jande särskilt framhållas.
Det är närmast en självklarhet att verksamhetens behov skall styra ut-
vecklingen av socialförsäkringens IT-verksamhet. Under lång tid har
dock bl.a. utvecklingen av IT-stöd som underlättar försäkringskassornas
ärendehandläggning varit eftersatt. Detta beror inte minst på brister i
styrningen av utvecklingsverksamheten. Oklarheter har även funnits i
roll- och ansvarsfrågor. Det är därför viktigt att dessa frågor nu klargörs.
Det är också viktigt att verksamhetsutvecklingen sätts i förgrunden och
att formerna för att åstadkomma IT-stöd som effektiviserar socialförsäk-
ringsadministrationens ärendehandläggning och ledning, uppföljning och
utvärdering av verksamheten förbättras. Därmed ges ökade möjligheter
att klara de försäkrades servicekrav samtidigt som kraven på ett löpande
kraftfullt förändringsarbete för att effektivisera verksamheten bättre kan
tillgodoses.
Det är viktigt att inledningsvis klara ut återstående oklarheter vad gäl-
ler roll- och ansvarsfrågor beträffande IT-verksamheten för att det nöd-
vändiga förändringsarbetet effektivt skall kunna genomföras. Regeringen
har redan i proposition 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens er-
sättningsnivåer och administration m.m. slagit fast att Riksförsäkrings-
verket även framgent skall vara systemägare för socialförsäkringens ge-
mensamma IT-system. Enligt regeringens mening är huvudpunkterna i
systemägaransvaret följande.
Riksförsäkringsverket skall svara för att de gemensamma försäkrings-
systemen utformas i enlighet med verksamhetens krav. Detta innefattar
såväl att systemen utformas så att socialförsäkringens bestämmelser följs
som att användarna på försäkringskassorna får ett effektivt stöd för sin
ärendehandläggning. Ansvaret omfattar också former och metoder för att
utveckla systemen liksom prioritering och finansiering samt uppföljning
och utvärdering av systemen.
I systemägaransvaret ingår även att svara för den gemensamma IT-
verksamhetens infrastruktur dvs. att systemen hanteras på en gemensam
teknisk plattform som garanterar att bl.a. tillgänglighet och driftsäkerhet
upprätthålls på fastställd nivå över hela socialförsäkringens administra-
tion. Nära kopplat till detta är även ansvaret för att systemutveckling och
drift sker effektivt.
I systemägarrollen ingår ett beställaransvar vad gäller de gemensamma
systemens funktion i förhållande till utföraren/leverantören av gemen-
samma system. Riksförsäkringsverkets ADB-avdelning är för närvarande
utförarorganisationen och regeringen har inte funnit skäl att nu ändra det
förhållandet. En tydlig ansvars- och arbetsfördelning mellan beställar-
respektive utförarorganisationen måste dock finnas. Därvid skall gälla att
beställarorganisationen har ansvaret för verksamhetsutveckling och prio-
riteringar medan utförarorganisationen har ett renodlat leveransansvar.
En viktig uppgift för beställarorganisationen är att svara för planering av
de utvecklingsinsatser som prioriteras med hänsyn till verksamhetens
behov av IT-stöd.
Beställaren skall svara för att enbart sådana beställningar görs som är
verksamhetsmässigt motiverade och ekonomiskt lönsamma. Relationerna
mellan beställare och utförare skall vara affärsliknande och samverkans-
rutinerna skall byggas upp med hänsyn härtill. I detta ingår t. ex att avtal
utformas mellan beställare och utförare och att en tydlig prissättning ska-
pas. ADB-avdelningens verksamhet bör vara helt uppdragsfinansierad
och beställaren skall ha det ekonomiska ansvaret för finansiering av upp-
dragen och också den kostnadsuppföljning m. m. som behövs. Samtliga
kostnader för IT-verksamheten skall synliggöras och den ekonomiska
redovisningen skall utformas med hänsyn härtill.
För närvarande ansvarar försäkringskassorna för delar av driften och
den tekniska förvaltningen av de gemensamma systemen. Med hänsyn
till vikten av att ha en klar och tydlig ansvarsfördelning bör Riksförsäk-
ringsverkets ADB-avdelning ha ett samlat ansvar för hela kedjan av steg
som avser drift och förvaltning av de gemensamma systemen. På motsva-
rande sätt bör respektive försäkringskassa ha ansvar för eventuella egen-
utvecklade lokala system dvs. system som inte ingår i de gemensamma
systemen. Detta ansvar för försäkringskassorna innefattar bl.a. att förbe-
reda sina egna system inför millenniumskiftet. Finns det behov av ett
lokalt ADB-stöd, t.ex. för uppföljning, skall goda möjligheter finnas att
ansluta och anpassa stödet till de gemensamma systemen.
Det ankommer på Riksförsäkringsverket att i samverkan med försäk-
ringskassorna närmare klargöra och precisera ansvarsfördelningen och
också utforma en effektiv arbetsfördelning med utgångspunkt i ovan
nämnda huvudpunkter.
Regeringen har nu inte funnit skäl att föreslå att delar av ADB-avdel-
ningens verksamhet läggs på extern leverantör, eftersom en sådan åtgärd
för närvarande inte bedöms medföra några verksamhetsmässiga eller
ekonomiska mervärden i ett kort tidsperspektiv. Effekterna av de före-
slagna förändringarna bör avvaktas innan beslut tas om eventuella sådana
åtgärder. Dessutom ger en ökad affärsliknande samverkansform mellan
beställare och utförare tillsammans med förstärkt resultatuppföljning
goda förutsättningar och handlingsfrihet för sådana framtida övervägan-
den.
Försäkringskassornas inflytande över den gemensamma IT-verksam-
heten syftar ytterst till att systemen utformas och drivs så att verksamhe-
ten på försäkringskassorna underlättas. Det är av största vikt att rationali-
seringsmöjligheterna tillvaratas och att prioritering av systemutveck-
lingen sker med utgångspunkt i sådana bedömningar och med hänsyns-
tagande till försäkringskassornas önskemål om när och på vilket sätt
systemen skall färdigställas. En nära och god samverkan mellan försäk-
ringskassorna och Riksförsäkringsverket är därför nödvändig vad gäller
utveckling, drift och förvaltning av de gemensamma systemen. Detta
innefattar såväl kort som långsiktig planering men också prioritering och
finansiering.
Försäkringskassornas inflytande hänger nära samman med kassornas
roll som kravställare. Den rollen bör stärkas bl. a genom en förstärkt
kompetensutveckling men också genom förstärkt samverkan mellan
Riksförsäkringsverkets beställarfunktion och försäkringskassornas krav-
ställningsarbete. Försäkringskassorna bör bl.a. ges möjlighet att i effek-
tiva former delta såväl vid systemutveckling som i beredning inför beslut
beträffande strategiska IT-frågor.
Insatser i nu nämnda avseenden har redan påbörjats av Riksförsäk-
ringsverket och försäkringskassorna och dessa insatser ger en god grund
för fortsatta sådana åtgärder. En vidareutveckling av insatserna bör ske.
Med hänsyn till behovet av snabba förbättringar i socialförsäkrings-
administrationens IT-verksamhet är det angeläget att konkreta åtgärder i
linje med den redovisade inriktningen snarast genomförs. Sådana åtgär-
der har, som tidigare sagts, redan påbörjats av Riksförsäkringsverket i
samverkan med försäkringskassorna och regeringen anser att dessa insat-
ser bör ges tillfälle att verka innan eventuella beslut om förändringar av
mer strukturell art vidtas i IT-verksamheten. Regeringen vill dock starkt
understryka nödvändigheten av att förändringsarbetet leder till önskade
förbättringar så snart som möjligt. Därvid måste också beaktas att åtgär-
derna skall göras på ett sådant sätt att bl.a. genomförandet av det refor-
merade pensionssystemet klaras samtidigt som systemens funktionalitet
säkerställs inför millenniumskiftet. Vidare skall införandet av ny teknik
ske med beaktande av den verksamhetsmässiga prioriteringen av IT-stö-
dets vidareutveckling, varvid försäkringskassornas behov skall sättas i
förgrunden.
En väl fungerande IT-verksamhet inom socialförsäkringen är av största
betydelse inför det fortsatta arbetet med att effektivisera socialförsäk-
ringens administration men också för att möjliggöra fortsatta socialför-
säkringsreformer. Det är därför nödvändigt att vidarutvecklingen av IT-
verksamheten blir framgångsrik. Det fortsatta utvecklingsarbetet bör där-
för följas noga och bli föremål för återkommande genomlysningar och
kontrollstationer. Regeringen har därför bl.a. för avsikt att återkomma till
den frågan i regleringsbrevet för Riksförsäkringsverket avseende budget-
året 1998. Mot bakgrund av de krav som ställs på säkerheten inom IT-
området bör Riksförsäkringsverket bevaka denna fråga t.ex genom att
utfärda allmänna råd som vägledning för försäkringskassorna.
5 Vissa ändringar av redovisningen på
statsbudgeten
Regeringen lämnar i det följande förslag till riktlinjer för ändringar av
redovisning på statsbudgeten genom att föreslå att vissa fonder som för-
valtas av Riksförsäkringsverket avvecklas. Under förutsättning av riks-
dagens godkännande avser regeringen att under år 1998 återkomma till
riksdagen med förslag till de lagändringar som behövs.

Regeringens förslag: Principen om bruttoredovisning enligt lagen om
statsbudgeten skall tillämpas på arbetsskadeförsäkringen och delpen-
sionsförsäkringen fr.o.m. budgetåret 1999. Vissa fonder som förvaltas
av Riksförsäkringsverket men inte längre fyller något praktiskt syfte
bör avvecklas.

Skälen för regeringens förslag: I syfte att göra statens inkomster och
utgifter mer överskådliga samt för att bidra till att stärka budgetprocessen
har regeringen under senare år ökat användningen av bruttoredovisning
på statsbudgeten. Detta innebär att inkomster redovisas på statsbudgetens
inkomstsida och utgifter på utgiftssidan. Detta sker i enlighet med grund-
regeln i 17 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten där det föreskrivs att
statens inkomster och utgifter skall budgeteras och redovisas brutto på
statsbudgeten. Denna ordning har nyligen införts i fråga om arbetslös-
hetsersättning, lönegaranti vid konkurs och sjukförsäkringen. Inom
socialförsäkringsområdet redovisas bl.a. arbetsskadeförsäkringen och
delpensionsförsäkringen fortfarande netto mot inkomsttitlar. På dessa
områden, liksom de tidigare nämnda, har det visat sig svårt att med rim-
ligt precision balansera de regelstyrda inkomsterna och utgifterna. Stora
över- eller underskott har tenderat att uppkomma som minskat statsbud-
getens överskådlighet. Som regeringen tidigare aviserat har regeringen
övervägt ändringar av den fortsatta redovisningen av dessa försäkringar
och andra fonder som förvaltas av Riksförsäkringsverket.
Riksförsäkringsverkets fondförvaltning regleras bl.a. i reglemente
(1961:265) angående förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder och
omfattar för närvarande 18 olika fonder. Av fonderna är delpensions-
fonden den största och vid slutet av år 1996 omfattade den ca 5,3 miljar-
der kronor. Arbetsskadefonden däremot har ett underskott som för närva-
rande uppgår till ca 12 miljarder kronor. Därutöver förvaltar Riksförsäk-
ringsverket ett antal fonder vilka är av varierande omfattning för ett antal
skilda ändamål. Som exempel kan nämnas Särskilda yrkesskadefonden
vars tillgångar uppgick till 71,9 miljoner kronor i slutet av år 1996. Det
sammantagna värdet av de fonder som Riksförsäkringsverket förvaltar
uppgick den 31 december 1996 till 6,8 miljarder kronor.
Arbetsskadefonden
Arbetsskadeavgifter skall enligt lagen (1981:691) om socialavgifter fö-
ras till arbetsskadefonden, med vars tillgångar kostnaden för arbetsskade-
försäkringen och motsvarande äldre bestämmelser samt förvaltnings-
kostnader skall täckas. Regeringen har inte funnit några hinder mot att
införa bruttoredovisning och i samband därmed avveckla fonden.
Regeringen föreslår därför en avveckling. Arbetsskadeavgiften bör i fort-
sättningen föras till en bruttoredovisad inkomsttitel. Utgifterna för ar-
betsskadeförsäkringen bör inte avräknas mot den inkomsttiteln utan på
sedvanligt sätt finansieras från ett anslag som riksdagen anvisar för än-
damålet. Riksdagens möjligheter att ta ställning till inkomster och utgif-
ter förenade med arbetsskadeförsäkringens regler förbättras därmed. Då
uppnås den av finansutskottet önskade tydligheten. Den fond som tidgare
bildades av arbetsskadeavgiften men som f.n. uppvisar ett underskott bör
avvecklas. Den i fonden bokförda skulden är fiktiv och kan elimineras
utan statsfinansiella konsekvenser. Förändringen bör genomföras fr.o.m.
budgetåret 1999. De försäkrades rättigheter som följer av lag och avtal
påverkas inte av att redovisningen på statsbudgeten ändras.
Delpensionsförsäkringen
Delpensionsavgifter skall enligt lagen (1981:691) om socialavgifter föras
till en fond, benämnd delpensionsfonden, med vars tillgångar kostna-
derna för pensioner enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring och
motsvarande äldre bestämmelser skall täckas.
Regeringen har inte funnit några hinder mot att införa bruttoredovis-
ning och i samband därmed avveckla fonden. Regeringen föreslår därför
en avveckling. I fortsättningen bör delpensionsavgiften föras till brutto-
redovisad inkomsttitel. Utgifterna för delpension bör i fortsättningen inte
avräknas mot inkomsttiteln utan på sedvanligt sätt finansieras från ett
anslag som riksdagen anvisar för ändamålet. Riksdagens möjlighet att ta
ställning till inkomster och utgifter förenade med delpensionsregler för-
bättras därmed. Då uppnås den av finansutskottet önskade tydligheten. I
samband med avvecklingen bör värdet av fondens tillgångar föras till en
inkomsttitel. Förändringen bör genomföras fr.o.m. budgetåret 1999. De
försäkrades rättigheter som följer av lag och avtal påverkas inte av att
redovisningen på statsbudgeten ändras.
Den föreslagna ändringen av redovisningen på statsbudgeten för arbets-
skadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen fr.o.m. budgetåret 1999
innebär att ramarna för utgiftsområde 10, Ekonomisk trygghet vid sjuk-
dom och handikapp och utgiftsområde 11, Ekonomisk trygghet vid ål-
derdom behöver höjas. Utgifterna för arbetsskadeförsäkringen och del-
pensionsförsäkringen förs upp som nya anslag under utgiftsområde 10
respektive 11. En omfördelning behöver således göras inom det statliga
utgiftstaket. Utgifterna inom dessa utgiftsområden ökar medan utgifterna
inom socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten minskar i motsva-
rande omfattning. Det statliga utgiftstaket påverkas dock inte. Den
ändrade redovisningsprincipen påverkar också anslagen under utgiftsom-
råde 10, för (B1), Riksförsäkringsverket och (B2), Allmänna försäk-
ringskassor, eftersom dessa för närvarande tillförs medel från arbetsska-
defonden för administration av försäkringen. Medel för denna administ-
ration tas upp under respektive ramanslag. Inte heller detta medför några
statsfinansiella konsekvenser. Efter denna omläggning kommer social-
försäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten att bestå av endast den
allmänna tilläggspensionen (ATP).
Andra fonder som förvaltas av Riksförsäkringsverket
Regeringen har också aviserat i 1998 års budgetproposition att andra
fonder som förvaltas av Riksförsäkringsverket och som inte fyller något
praktiskt syfte bör avvecklas. För de fonder som avvecklas kommer rege-
ringen i samband med att förslag till lagändringar presenteras att redo-
göra för hur medlen i dessa fonder skall användas. Regeringen har, vid
sin genomgång av de fonder som Riksförsäkringsverket förvaltar, funnit
att Folkpensioneringsfonden, Särskilda yrkesskadefonden och Barnliv-
räntefonden bör kunna avvecklas.
Folkpensioneringsfonden som bildades i samband med 1913 års lag
om allmän pensionsförsäkring skulle upphöra i och med 1980 års budget-
reform. Regeringen beslöt då även om avveckling år 1983. Fonden finns
emellertid kvar och av tillgångarna är en del placerade i Riksförsäkrings-
verkets sjukhus i Tranås och Nynäshamn, resterande i obligationer. Sär-
skilda yrkesskadefonden bildades år 1962 genom avsättning från dåva-
rande yrkesskadeförsäkringen och endast 1 005 kr betalades ut under
budgetåret 1995/96. Från Barnlivräntefonden kunde föräldrar till barn
utom äktenskap före den 1 juli 1983 köpa barnlivräntor hos Riksförsäk-
ringsverket. Fonden har numera inga förpliktelser. Regeringen avser
återkomma till riksdagen med slutliga förslag i dessa frågor.
Omfattningen av Riksförsäkringsverkets fondförvaltning genomgår en
betydande minskning genom att delpensionsfonden avvecklas.
Regeringen avser därför också pröva frågan om vilken eventuell ny
organisation som bör förvalta de kvarvarande fonderna och senare
återkomma med eventuella förslag.
6 Lokal försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan socialförsäkring, hälso-
och sjukvård och socialtjänst
Regeringens förslag: En försäkringskassa och ett landsting får till-
sammans med flera kommuner inom samma landsting bedriva en ge-
mensam försöksverksamhet enligt lagen (1994:566) om lokal för-
söksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har beslutat att tillåta lo-
kal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäk-
ring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Försöksverksamheten regleras
genom lag (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell sam-
ordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst.
Antalet försöksområden är begränsade till tio.
Beslut om att medverka i försöksverksamheten har beviljats för
- Stenungsunds kommun, Bohuslandstinget och Bohusläns allmänna
försäkringskassa,
- Göteborgs kommun och Göteborgs allmänna försäkringskassa,
- Grästorps kommun, Landstinget i Skaraborgs län och Skaraborgs läns
allmänna försäkringskassa,
- Gotlands kommun och Gotlands läns allmänna försäkringskassa,
- Finspångs kommun, Östergötlands läns landsting och Östergötlands
läns allmänna försäkringskassa samt
- Malmö kommun och Malmöhus läns allmänna försäkringskassa.
Ytterligare ett antal ansökningar är under beredning.
Av 1 § lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst
framgår det att en allmän försäkringskassa, ett landsting och en kommun
som har kommit överens om det får bedriva lokal försöksverksamhet
med finansiell samordning enligt den lagen, under förutsättning att rege-
ringen medger det.
Det är således inte möjligt för en försäkringskassa och ett landsting att
tillsammans med flera kommuner inom försäkringskasse- respektive
landstingsområdet bedriva en gemensam försöksverksamhet. Däremot
finns det möjlighet för en försäkringskassa och ett landsting att tillsam-
mans med olika kommuner inom försäkringskasse- respektive lands-
tingsområdet bedriva flera olika försök enligt den nu aktuella försökslag-
stiftningen.
Regeringen har tidigare ansett att det inte behövs ytterligare försöks-
verksamhet vad avser olika samverkansmodeller inom rehabiliterings-
området utöver dem som för närvarande bedrivs, och att nya strukturella
samverkansmodeller därför bör övervägas först när en utvärdering av
försöksverksamheterna med finansiell samordning mellan socialförsäk-
ring, hälso- och sjukvård och socialtjänst har redovisats (prop.
1996/97:63). Detta godkändes av riksdagen (bet. 1996/97:SfU12,
rskr. 1996/97:273).
Regeringen har emellertid fått kännedom om att det finns starka önske-
mål om att inom ramen för den nuvarande försökslagstiftningen bedriva
försöksverksamhet mellan en försäkringskassa, ett landsting och flera
kommuner. En sådan försöksverksamhet skulle enligt regeringens upp-
fattning kunna vara möjlig för ett försäkringskasse- respektive lands-
tingsområde som består endast av kommuner med relativt få invånare.
För närvarande bedrivs försöksverksamhet inom områden som omfat-
tar både stadsdelar med många invånare och enskilda kommuner med
relativt få invånare. Regeringen anser att det inom den nuvarande för-
söksverksamhetens ram även bör ges utrymme för en större regional
försöksverksamhet där inte endast befolkningsunderlaget och relativt
lokala förhållanden är av intresse utan även i stor utsträckning de geogra-
fiska förutsättningarna.
Regeringen anser därför att det bör ges möjlighet för en försäkrings-
kassa och ett landsting att tillsammans med flera kommuner inom samma
landsting bedriva en gemensam försöksverksamhet.
Detta föranleder ändringar i lagen (1994:566) om lokal försöksverk-
samhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och
sjukvård och socialtjänst.
7 Ikraftträdande, övergångsbestämmelser och
kostnader
Förslagen avseende socialförsäkringens administration bör genomföras
med början den 1 juli 1998. Reglerna om de allmänna försäkringskassor-
nas styrelser avseende antal ledamöter, utseende av ledamöter och krite-
rier för att kunna utses bör tillämpas första gången på de styrelser som
utses med mandat fr.o.m. den 1 januari 1999.
Ändringarna i socialförsäkringsnämndernas beslutsbefogenheter till-
lämpas fr.o.m. den 1 juli 1998 medan övriga bestämmelser om socialför-
säkringsnämnderna tillämpas första gången på de socialförsäkrings-
nämnder som utses för tid fr.o.m. den 1 april 1999.
Tidpunkten är lämplig mot bakgrund av att en ny mandatperiod för
bl.a. försäkringskassornas styrelser påbörjas den 1 januari 1999. Styrel-
serna och socialförsäkringsnämnderna kan därmed inför kommande
mandatperiod utses enligt reformerade regler.
För ansökan som beslutas av socialförsäkringsnämnd och som inkom-
mit före den 1 juli 1998 men ej beslutad före detta datum tillämpas de
nya bestämmelserna. Beslut som meddelats före den 1 juli 1998 som för-
anleder omprövning, skall omprövas av socialförsäkringsnämnd.
Förslagen avseende socialförsäkringens administration får anses vara
kostnadsneutrala. Antalet förtroendevalda i socialförsäkringsnämnderna
kommer att minska med förslagen i denna proposition. Resurser som
frigörs bör komma till användning för att öka utbildningsinsatserna av
ledamöter i nämnderna. Antalet ärenden en socialförsäkringsnämnd
beslutar om föreslås också minska. Detta bör kunna leda till att antalet
beslut per sammanträde i en nämnd minskar.
Eventuella kommande ändringar av lokalkontorsnätet liksom resurs-
behov inom socialförsäkringens IT-stöd bör beaktas i kommande bud-
getdialoger. Förslagen om ändringar av redovisningen på statsbudgeten
m.m. bör genomföras med början av budgetåret 1999. Förslaget rörande
lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäk-
ring, hälso- och sjukvård och socialtjänst (SOCSAM) bör träda i kraft
den 1 april 1998.
8 Författningskommentar
8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring
I 18 kap. lagen om allmän försäkring som innehåller bestämmelser om de
allmänna försäkringskassorna görs omfattande ändringar. Förutom att det
införs flera nya bestämmelser ändras kapitlet såväl redaktionellt som
språkligt. Det har i ingressen till lagförslaget inte varit möjligt att på ett
begripligt sätt ange alla de redaktionella ändringar som görs i 18 kap. För
flertalet av de nuvarande paragraferna anges därför att dessa får en ny
lydelse även om det endast är fråga om omflyttningar och redaktionella
ändringar i övrigt. För att beskriva alla ändringar av redaktionell natur
finns en översikt över var kapitlets bestämmelser är placerade i den nu-
varande lydelsen i förhållande till placeringen i den föreslagna lydelsen (
bilaga 4).

3 kap. Om sjukpenning
8 §
Hänvisningen till bestämmelsen om försäkringsläkare ändras eftersom
denna bestämmelse numera återfinns i 18 kap. 15 §.

18 kap. Om allmänna försäkringskassor
Allmänna bestämmelser
1 §
Paragrafens första stycke motsvarar vad som gäller för närvarande. De
ändringar som görs är av språklig natur.
I paragrafens andra stycke anges att styrelsen leder den allmänna för-
säkringskassan och att det i försäkringskassan finns en direktör samt en
eller flera socialförsäkringsnämnder.
2 §
Paragrafen är ny och föreskriver i första stycket 1 att den allmänna för-
säkringskassans grundläggande uppgift är att utreda och besluta i ärenden
vilkas handläggning har anförtrotts försäkringskassan. I paragrafens
första stycke 2 föreskrivs att försäkringskassan i sin handläggning skall
svara för att social- och bidragssystemen tillämpas likformigt och rättvist
inom dess verksamhetsområde. Det är Riksförsäkringsverket som på na-
tionell nivå genom bl.a. sin normgivning verkar för en likformig och
rättvis tillämpning (jfr. 2 § 2 förordningen (1988:1204) med instruktion
för Riksförsäkringsverket). Det är inte åsyftat med bestämmelsen i denna
punkt att en försäkringskassa, för att kunna svara för en likformig och
rättvis tillämpning, skall kunna meddela egna regler som avviker från
dem som utfärdats på nationell nivå. I punkten 3 åläggs försäkringskas-
sorna två centrala uppgifter; dels att vidta åtgärder för att förebygga och
minska ohälsa i syfte att minska de långa sjukskrivningsperioderna, dels
att aktivt arbeta med rehabilitering enligt vad som närmare föreskrivs i
22 kap. Första stycket 4 och 5 motsvaras av nuvarande 5 § andra respek-
tive tredje stycket. De ändringar som görs är av språklig natur.
I andra stycket ges försäkringskassan möjlighet att även i frågor som
inte rör rehabilitering träffa överenskommelser med kommun, landsting
och länsarbetsnämnd i syfte att uppnå en effektivare användning av till-
gängliga resurser. I budgetberedningen för inkomståret 1998 föreslås att
det införs en sådan möjlighet för försäkringskassorna fr.o.m. den
1 januari 1998 (se prop. 1997/98:1 utgiftsområde 10 och
bet. 1997/98:SfU1).
Tredje styckets bestämmelser om att försäkringskassan inte får utöva
någon annan verksamhet än som avses i första och andra styckena mot-
svarar nuvarande 5 § första stycket. De ändringar som görs i denna del är
av språklig natur. Därutöver ges i samma stycke regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer ett bemyndigande att utfärda när-
mare föreskrifter om att det för vissa ärenden eller frågor får finnas ge-
mensamma enheter för alla försäkringskassor. Sådana enheter finns en-
ligt föreskrifter utfärdade av Riksförsäkringsverket vid centralkontoret i
Stockholms läns allmänna försäkringskassa för vissa ärenden för bosatta
utomlands och vid centralkontoret i Göteborgs allmänna försäkringskassa
för vissa frågor som gäller sjömän.

3 och 4 §§
De ändringar som görs är av språklig natur.

5 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 6 § andra stycket. De ändringar som
görs är av språklig natur.

6 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 2 § andra stycket. De ändringar som
görs är av språklig natur.

7 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 27 §. De ändringar som görs är av
språklig natur.

Styrelse
8 §
I första stycket föreskrivs det högsta och lägsta antalet ledamöter som får
ingå i den allmänna försäkringskassans styrelse. Bestämmelsen om att
personalen skall vara företrädd i styrelsen har flyttats hit från nuvarande
7 § första stycket. Detsamma har skett med bestämmelserna i nuvarande
7 § andra stycket om att personalföreträdarna är ledamöter i den omfatt-
ning som framgår av särskilda bestämmelser.
Kriterierna för hur antalet ledamöter närmare skall bestämmas anges i
andra stycket. Av bestämmelserna i 31 § i den föreslagna lydelsen fram-
går att det är regeringen som utser styrelseledamöterna och därmed anta-
let ledamöter i respektive styrelse.
Bestämmelserna om suppleanter har förts till paragrafens tredje stycke
från nuvarande 7 § tredje stycket. De ändringar som görs är av språklig
natur.

9 §
Paragrafen är ny och har i huvudsak sin förebild i 7 § verksförordningen
(1995:1322). Till skillnad mot vad som gäller enligt bestämmelserna i
verksförordningen, som riktar sig till myndighetens chef, riktar sig be-
stämmelserna i förevarande paragraf till den allmänna försäkringskas-
sans styrelse.
Paragrafens första stycke innehåller bestämmelser om styrelsens över-
gripande ansvar. Författningsenligt innebär att styrelsen har att rätta sig
efter lagar, förordningar och föreskrifter beslutade av Riksförsäkrings-
verket. Bestämmelsen om att verksamheten skall bedrivas effektivt skall
ses mot bakgrund av att försäkringskassornas verksamhet helt finansieras
av statliga medel.
I andra stycket föreskrivs i sju olika punkter vad styrelsen ansvarar för.
De fem första punkterna har sin utgångspunkt i vad som föreskrivs för
statliga myndigheter i 7 § andra stycket 1 5 i verksförordningen. De mål
som styrelsen skall se till att följa vad avser användandet av statens och
andra offentliga medel fastställs bl.a. i Riksförsäkringsverkets regle-
ringsbrev för försäkringskassorna (se avsnitt 4.2.2). Motsvarigheten till
sjätte punktens bestämmelser återfinns i nuvarande 28 §. Det är här fråga
om försäkringskassans s.k. inre sekretess, dvs. frågor om rutinerna för de
handlingar som hanteras och förvaras hos den allmänna försäkringskas-
san. I den sjunde punkten föreskrivs att styrelsen skall fastställa organi-
sation, ansvarsordning och beslutsordning för verksamheten. Detta sker
lämpligen i en arbetsordning för försäkringskassan. Bestämmelserna i
sjunde punkten är utformad med utgångspunkt i 18 § verksförordningen.
Utöver det ansvar som styrelsen har enligt förevarande paragraf och
enligt 10 § finns det andra bestämmelser i 18 kap, som ålägger styrelsen
vissa uppgifter. Således finns bestämmelser i 20 22 §§ om vad styrelsen
har för skyldigheter i fråga om försäkringskassans årsredovisning och
delårsrapport. I 29 § finns bestämmelser om styrelsens skyldigheter i
fråga om att efterkomma invändningar som gjorts i samband med den
årliga revisionen av försäkringskassan. Andra bestämmelser som ålägger
styrelsen vissa uppgifter återfinns i bestämmelserna om socialförsäk-
ringsnämnderna (16, 33 och 34 §§).
Den gränsdragning som i övrigt måste göras mellan styrelsens och di-
rektörens ansvarsområden får göras utifrån bestämmelserna i 9 och 10 §§
jämförda med bestämmelserna i 13 § om direktören. När det gäller frågan
om att inrätta lokalkontor och serviceställen enligt bestämmelserna i 14 §
är detta naturligen en uppgift för styrelsen.

10 §
I lagrummet regleras styrelsens ansvar gentemot de anställda. Det an-
kommer således på styrelsen att verka för att de anställda är väl förtrogna
med målen för den allmänna försäkringskassans verksamhet. Styrelsen
skall även verka för att det råder goda arbetsförhållanden och att de an-
ställdas kompetens tas till vara och utvecklas. Det dagliga arbetet med
dessa frågor ansvarar direktören för (se kommentaren till 13 §).

11 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 10 §. De ändringar som görs är av
språklig och redaktionell natur.

12 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 11 §. De ändringar som görs är av
språklig natur.

Direktör
13 §
Rollfördelningen mellan styrelsen och direktören framgår av bestämmel-
serna i denna paragraf jämförda med bestämmelserna i 9 och 10 §§. Di-
rektören är således den som helt ansvarar för den löpande förvaltningen
och leder det dagliga arbetet. I den uppgiften ingår bl.a. att se till att det
som styrelsen skall verka för enligt 10 § i fråga om t.ex. goda arbetsför-
hållanden fungerar i den dagliga verksamheten.

Organisation
14 §
Den allmänna försäkringskassan beslutar själv om lokalkontorsnät och
servicegrad. Sådana beslut bör grundas på en verksamhetsanalys av de
dominerande ansvarsområdena. Vid beslut om lokalkontorsnät eller ser-
viceställen bör krav på tillgänglighet, kvalitet och geografiska förhållan-
den samt effektivitet i resursutnyttjandet beaktas. Som angetts i kom-
mentaren till 9 § är beslut om lokalkontorsnät och serviceställen naturli-
gen en uppgift för styrelsen. I övrigt hänvisas i denna del till vad som
anges i avsnitt 4.3.4. I detta avsnitt behandlas bl.a. frågan om när samråd
bör ske med Riksförsäkringsverket.

15 §
Nuvarande bestämmelser i denna paragraf upphör att gälla (se dock vad
som anges i övergångsbestämmelserna om paragrafens andra och tredje
stycke).
Motsvarande bestämmelser till dem i den föreslagna nya paragrafen
återfinns i nuvarande 12 §. De ändringar som görs är av språklig natur.

16 §
I paragrafens första stycke föreskrivs att det är den allmänna försäkrings-
kassan genom sin styrelsen som skall inrätta socialförsäkringsnämnder. I
avsnitt 4.4.1 anges vad styrelsen därvid skall beakta. Enligt nuvarande
bestämmelser beslutar regeringen om det totala antalet socialförsäkrings-
nämnder i landet. I styrelsens behörighet att inrätta socialförsäkrings-
nämnder ingår naturligen även att vidta andra förändringar som t.ex. att
minska antalet nämnder (se avsnitt 4.4.2).
I andra stycket ges grunderna för den geografiska indelningen av so-
cialförsäkringsnämndernas verksamhetsområden. Närmare föreskrifter
om grunderna för denna indelning får utfärdas av regeringen. Enligt den
nuvarande ordningen är det Riksförsäkringsverket som bestämmer den
geografiskt indelningen av nämndernas verksamhetsområden.
Huvudregeln för socialförsäkringsnämndernas beslutsbefogenheter är
enligt tredje stycket att varje socialförsäkringsnämnd skall besluta i
samtliga slags ärenden som enligt lagen om allmän försäkring eller annan
författning skall avgöras av en nämnd. Om det finns särskilda skäl kan
avsteg göras från huvudregeln. I denna del hänvisas till vad som anges i
avsnitt 4.4.1.
I paragrafens fjärde stycke föreskrivs att en socialförsäkringsnämnd
skall bestå av sju ledamöter, varav en skall vara ordförande och en vice
ordförande. Det skall inte längre finnas några suppleanter i socialförsäk-
ringsnämnderna. Bestämmelser om vem som utser ledamöterna återfinns
i 33 §.

17 §
Motsvarande bestämmelser återfinns i nuvarande 21 §. De ändringar som
görs är av språklig natur. Beträffande de ändringar som görs i andra för-
fattningar beträffande socialförsäkringsnämndernas beslutsbefogenheter
hänvisas till avsnitt 4.4.1 och till respektive författningskommentar.
18 §
Paragrafens första och andra stycke motsvaras av nuvarande 21 § fjärde
och femte styckena med den skillnaden att det inte längre skall finnas
några suppleanter.
Bestämmelsen om att ett ärende avgörs i en nämnd efter föredragning
av en tjänsteman i den allmänna försäkringskassan har flyttats till para-
grafens tredje stycke från nuvarande 22 §. Bestämmelserna om muntlig
handläggning i nuvarande 22 § skall inte längre gälla. I stället skall be-
stämmelserna i 14 § förvaltningslagen (1986:223) om muntlig handlägg-
ning tillämpas.
I tredje stycket införs också en bestämmelse om att en ledamots eller
föredragandens avvikande mening skall anmälas innan sammanträdet är
slut. Skälen till att dessa bestämmelser skiljer sig från vad som gäller
enligt 19 § tredje stycket förvaltningslagen framgår av avsnitt 4.4.1. Nu-
varande bestämmelse i 21 § femte stycket sista meningen om att föredra-
gandens avvikande mening skall antecknas till protokollet upphör att
gälla. För en ledamots eller en föredragandens rätt att få en avvikande
mening antecknad kommer i stället bestämmelserna i 19 § första och
andra styckena förvaltningslagen att gälla.

Redovisning
19 §
Paragrafen är ny och anger de övergripande bestämmelserna för den all-
männa försäkringskassans bokföring.

20 23 §§
Bestämmelsen om den allmänna försäkringskassans räkenskapsår mot-
svarar nuvarande 14 § första stycket. De ändringar som görs är av språk-
lig natur.
De nuvarande bestämmelserna om årsredovisningen och underlag för
anslagsframställningen finns i 14 § andra och tredje styckena. Det har
tidigare inte funnits några bestämmelser om att de allmänna försäkrings-
kassorna skall lämna delårsrapporter. När det gäller underlaget för Riks-
försäkringsverkets budgetunderlag till regeringen finns det i nuvarande
14 § tredje stycke bestämmelser med liknande innebörd.
Bestämmelserna i 20 och 21 §§ om att årsredovisningen respektive
delårsrapporten skall upprättas på ett överskådligt sätt och i överens-
stämmelse med god redovisningssed har utformats med motsvarande
bestämmelser i förordningen (1996:882) om myndigheters årsredovis-
ning m.m. som förebild. Detsamma gäller den föreslagna bestämmelsen i
22 § första stycket om vad underlaget till Riksförsäkringsverkets budget-
underlag till regeringen skall innehålla.
Normgivningsbemyndigandet i den föreslagna 23 § omfattar hela re-
dovisningsområdet, dvs. bokföringen, årsredovisningen, delårsrapporten
samt underlaget till budgetunderlag. Utgångspunkt för föreskrifterna bör
vara motsvarande bestämmelser i bokföringsförordningen (1979:1212)
och i förordningen (1996:882) om myndigheters årsredovisning m.m. En
annan viktig fråga att föreskriva om är tidpunkten för när respektive
handling skall lämnas till Riksförsäkringsverket. Dessa tidpunkter bör
anpassas efter de tidpunkter som enligt förordningen gäller för Riksför-
säkringsverket att inkomma med motsvarande handlingar till regeringen.
Riksförsäkringsverket har med stöd av nuvarande bestämmelser i 2 §
meddelat föreskrifter om ekonomisk redovisning m.m. vid de allmänna
försäkringskassorna (RFFS 1993:10).

Revision
24 §
Bestämmelserna om vem som skall granska de allmänna försäkringskas-
sorna återfinns i nuvarande 16 § första och femte styckena. Dessa be-
stämmelser kan ge intryck att det sker två separata revisioner; nämligen
en av de valda revisorerna och en av Riksrevisionsverket ( det revisions-
kontor som granskar Riksförsäkringsverkets verksamhet ). I praktiken
görs en gemensam revision.
I paragrafens första stycke föreskrivs att Riksrevisionsverket skall
granska de allmänna försäkringskassorna. Verket skall enligt 27 § göra
det gemensamt med de revisorer som skall väljas av landstingsfullmäk-
tige eller kommunfullmäktige.
Bestämmelserna i paragrafens andra och tredje stycke återfinns i nuva-
rande 16 § femte stycket.

25 §
Som anges i avsnitt 4.3.6 finns motsvarande bestämmelser om gransk-
ningen av årsredovisningen och delårsrapporten för statliga myndigheter
(se 2 § 3 och 5 förordningen (1988:80) med instruktion för Riksförsäk-
ringsverket).

26 §
Motsvarande bestämmelser finns i nuvarande 16 § fjärde stycket. Be-
stämmelserna om jäv för anhörig har dock ändrats och jävsbestämmelsen
i punkten 3 motsvarar vad som finns i annan lagstiftning (jfr. 8 kap. 7 §
första stycket 3 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar). I fråga om
jäv för de tjänstemän vid Riksrevisionsverket som utför granskningen
gäller bestämmelserna i 11 § förvaltningslagen.

27 §
Genom bestämmelserna paragrafens första stycke och i 24 § klargörs att
den allmänna försäkringskassans revision utförs av Riksrevisionsverket
gemensamt med de förtroendevalda revisorerna.
I andra stycket föreskrivs att samma regler för granskningen gäller för
de förtroendevalda revisorerna som för Riksrevisionsverket.

28 §
I paragrafens första och andra stycke föreskrivs att det skall lämnas en
revisionsberättelse över granskningen av årsredovisningen medan det
skall lämnas ett revisorsintyg över granskningen av delårsrapporten (jfr.
6 § 1 och 3 förordningen med instruktion för Riksrevisionsverket).
I tredje stycket föreskrivs att revisionsberättelsen respektive revisors-
intyget skall undertecknas av dem som utfört granskningen och att de
båda revisionshandlingarna skall lämnas till Riksförsäkringsverket. En
kopia av revisionshandlingarna skall tillställas det landstingsfullmäktige
eller kommunfullmäktige som utsett revisorerna.
För statliga myndigheters externa revision gäller bestämmelserna i för-
ordningen med instruktion för Riksrevisionsverket. I förordningen finns
föreskrifter om vad som skall beaktas vid dels granskningen av årsredo-
visningen, dels granskningen av delårsrapportena. Det finns även före-
skrifter om vilka tidsfrister som gäller för revisionsberättelsen respektive
revisorsintyget. Motsvarande bestämmelser för den externa revisionen
vid försäkringskassorna bör ha sin utgångspunkt i vad som gäller enligt
förordningen. De föreskrifter som utfärdas med stöd av normgivnings-
bemyndigandet i fjärde stycket bör ha sin utgångspunkt i förordningens
bestämmelser.

29 §
I paragrafen åläggs försäkringskassorna en skyldighet att rapportera om
vilka åtgärder som vidtagits eller avses att vidtas med anledning av att
Riksrevisionsverkets och de förtroendevalda revisorernas gemensamma
revisionsberättelse över granskningen av årsredovisningen. Detta gäller
under förutsättning att berättelsen innehåller någon invändning. Förebild
för denna bestämmelse är 15 § verksförordningen.

30 §
Paragrafen är ny. En bestämmelse införs om att det vid försäkringskas-
sorna skall göras intern revision. Revisionen skall omfatta all verksamhet
som försäkringskassan bedriver och ansvarar för. I paragrafen lämnas ett
normgivningsbemyndigande för regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att utfärda föreskrifter för den interna revisionen
vid försäkringskassan.

Tillsättande av styrelse m.m.
31 §
Enligt första stycket utses hela styrelsen av regeringen. Regeringen utser
även vem av styrelseledamöterna som skall vara ordförande och vice ord-
förande.
Regeringen skall, när den utser styrelsen, enligt andra stycket efter-
sträva att få en sammansättning av styrelseledamöter som, på samma sätt
som gäller för närvarande, motsvarar den politiska representation i
landstinget respektive kommunen.
Enligt bestämmelserna i tredje stycket upphör en ledamots uppdrag i
förtid om regeringen bestämmer det. Uppfyller en ledamot inte länge
kraven i 32 § förfaller uppdraget. När en ledamots uppdrag upphör i för-
tid på grund av de nämnda skälen väljs en ny ledamot på samma sätt som
den avgående.

32 §
Bestämmelser om vem som är behörig att bli styrelseledamot återfinns i
nuvarande 9 §. I den paragrafen finns inga krav på ledamoten skall ha
någon anknytning till försäkringskassans verksamhetsområde. Ett sådant
krav införs i förevarande paragraf genom att ledamoten skall vara folk-
bokförd inom försäkringskassans verksamhetsområde. Samtidigt införs
krav på att ledamoten inte får ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldra-
balken.

33 §
Bestämmelserna i första stycket innebär att det är styrelsen som skall utse
alla ledamöter i socialförsäkringsnämnderna, varav en utses till ordfö-
rande och en till vice ordförande. På samma sätt som enligt nuvarande
21 § femte stycket utses ledamöterna för en tid om fyra år. Den nuva-
rande möjligheterna för regeringen att förordna om andra mandatperioder
än fyra år tas bort. Styrelsen skall förordna ledamöter för en kortare pe-
riod än fyra år om det gäller nytillträdande ledamöter i en nämnd som
inrättas under pågående mandatperiod.
I andra stycket regleras hur ledamöterna utses. I denna del hänvisas till
avsnitt 4.4.2.
Med förebild från vad som gäller när nämndemän i de allmänna dom-
stolarna och i de allmänna förvaltningsdomstolarna utses föreskrivs i
tredje stycket att det skall eftersträvas att ledamotskåren får en allsidig
sammansättning med hänsyn till ålder, kön och yrke (jfr. 4 kap. 7 § rätte-
gångsbalken och 19 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom-
stolar).
Enligt fjärde stycket gäller behörighetskraven i 32 § även för ledamö-
terna i socialförsäkringsnämnderna.

34 §
Även i denna paragraf införs bestämmelser med förebild från rättegångs-
balken och lagen om allmänna försäkringsdomstolar. Bestämmelser med
motsvarande innehåll finns i 4 kap. 8 § rättegångsbalken och i 21 § lagen
om allmänna förvaltningsdomstolar. En annan situation där det kan bli
fråga om att en socialförsäkringsnämndsledamots uppdrag upphör är när
antalet nämnder minskas under pågående mandatperiod (se kommentaren
till 16 §).

35 §
Motsvarande bestämmelser finns i nuvarande 16 § första och tredje
styckena. De ändringar som görs är av språklig natur.

36 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 25 §. De ändringar som görs är av
språklig natur.
Regeringen har i en särskild förordningen (1992:1299) om ersättning
för uppdrag i statliga styrelser, nämnder och råd m.m. föreskrivit vad
som skall gälla i fråga om arvoden för ledamöter i försäkringskassans
styrelse och i socialförsäkringsnämnderna. Beträffande revisorerna har
Riksförsäkringsverket utfärdat föreskrifter.

Skadestånd
37 39 §§
Paragraferna motsvarar nuvarande 18 och 19 §§. De ändringar som görs
är av övervägande språklig natur.
I 38 § tredje stycket föreskrivs att reglerna om talan mot en ledamot
eller en revisor inte gäller när en skadeståndstalan grundas på brott. För
en sådan talan gäller bestämmelserna i 3 § preskriptionslagen (1981:130).

Suppleanter
40 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 26 §. De ändringar som görs är av
språklig natur.
Anställning
41 §
Beslut om att anställa direktören flyttas enligt första stycket från Riksför-
säkringsverket till regeringen. Till grund för beslutet om att anställa di-
rektören skall ligga ett förslag från försäkringskassans styrelse. Styrelsen
skall höra Riksförsäkringsverket innan förslaget överlämnas till rege-
ringen. Eftersom direktören är anställd hos den allmänna försäkringskas-
san beslutar försäkringskassan om lön och gör lönerevision under an-
ställningstiden.
Enligt andra stycket entledigas direktören av styrelsen på samma sätt
som direktören anställs. Styrelsen får dock lämna förslaget om entledi-
gande till regeringen utan att först höra Riksförsäkringsverket.

42 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 13 § andra stycket. De ändringar som
görs är av språklig natur.

Arbetsgivarfrågor
43 45 §§
Paragraferna motsvarar nuvarande 13 a 13 c §§. I 43 § har det gjorts en
ändring av språklig natur.

Tillsyn
46 och 47 §§
Paragraferna behandlar Riksförsäkringsverkets tillsyn över de allmänna
försäkringskassorna. I denna del hänvisas till avsnitt 4.3.9.

20 kap. Övriga bestämmelser
10 §
Till följd av att socialförsäkringsnämnderna inte längre skall fatta beslut i
omprövningsärenden ändras paragrafens första stycke.

21 kap. Om frivillig sjukförsäkring
2 §
Hänvisningen till bestämmelserna i nuvarande 18 kap. 15 § andra och
tredje styckena ersätts med motsvarande bestämmelser införs i föreva-
rande paragrafs andra och tredje stycke.
Övergångs- och ikraftträdandebestämmelser
Bestämmelserna om antalet styrelseledamöter i 18 kap. 8 § första stycket
och om att antalet styrelseledamöter skall vara beroende av hur många
innevånare som bor inom försäkringskassans verksamhetsområde i 8 §
andra stycket tillämpas första gången på de styrelser som utses för tid
fr.o.m. den 1 januari 1999. Detsamma gäller bestämmelserna i 31 § och i
32 §.
I fråga om socialförsäkringsnämnderna träder bestämmelserna om be-
slutsbefogenheter i kraft den 1 juli 1998. I övrigt gäller att bestämmel-
serna som socialförsäkringsnämnder tillämpas första gången på de
nämnder som utses för tid fr.o.m. den 1 april 1999. I fråga om beslut som
meddelats före den 1 juli 1998 och som omprövas efter den 1 april 1999
får försäkringskassans styrelse besluta om fördelningen bland de nämn-
der som då finns. Eftersom en begäran om omprövning enligt 20 kap.
13 § tredje stycket skall vara inkommen två månader från den dag den
som begär omprövning fick del av beslutet, kan det endast undantagsvis
bli fråga om att tillämpa denna övergångsbestämmelse.
Delårsrapporter skall upprättas första gången avseende första halvåret
1998.
I fråga om de tillgångar som vid tidpunkten för ikraftträdandet förval-
tas i fonden för den obligatoriska sjukförsäkringsfonden gäller 18 kap.
15 § andra och tredje styckena i sin äldre lydelse.
Enligt övergångsbestämmelserna till 20 kap. 10 § skall äldre bestäm-
melser om att omprövningen skall göras av socialförsäkringsnämnden
gälla beträffande beslut som meddelats före ikraftträdandet.

8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag
Bestämmelsen i 15 § andra stycket om att socialförsäkringsnämnden
skall ompröva vissa beslut upphör att gälla. Har sådana beslut meddelats
före den 1 juli 1998 skall dock omprövningen göras av socialförsäk-
ringsnämnden även efter denna tidpunkt.

8.3 Förslaget till lag om ändring i reglementet
(1962:401) angående förvaltningen av de allmänna
försäkringskassornas fonder för den obligatoriska och
frivilliga försäkringen
I rubriken ersätts reglemente med lag. I övrigt görs en ändring vad avser
hänvisningen till 18 kap. till följd av de ändringar som där görs.

8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring
Bestämmelsen i 8 kap. 4 § andra stycket om att socialförsäkringsnämn-
den skall ompröva vissa beslut upphör att gälla. Har sådana beslut med-
delats före den 1 juli 1998 skall dock omprövningen göras av socialför-
säkringsnämnden även efter denna tidpunkt.
Hänvisningen i 8 kap. 13 § till bestämmelsen om Riksförsäkringsver-
kets tillsyn ändras eftersom bestämmelserna om verkets tillsyn numera
återfinns i 18 kap. 46 och 47 §§ lagen om allmän försäkring.
8.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring
Socialförsäkringsnämnden skall inte längre pröva ärenden om delpension
enligt 17 §. Paragrafen upphävs därför.
Även bestämmelsen i 20 § första stycket om att socialförsäkrings-
nämnden skall ompröva beslut om återbetalning upphör att gälla. Har
sådana beslut meddelats före den 1 juli 1998 skall dock omprövningen
även efter denna tidpunkt göras av socialförsäkringsnämnden.

8.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:360) om
handläggning av ärenden om bilstöd till
handikappade
Bestämmelsen i 5 § andra stycket om att socialförsäkringsnämnden skall
ompröva vissa beslut upphör att gälla. Har sådana beslut meddelats före
den 1 juli 1998 skall dock omprövningen även efter denna tidpunkt göras
av socialförsäkringsnämnden.

8.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1463) om
bidrag vid adoption av utländska barn
Hänvisningen i 9 § första stycket till bestämmelserna om Riksförsäk-
ringsverkets tillsyn ändras eftersom bestämmelserna om verkets tillsyn
numera återfinns i 18 kap. 46 och 47 §§ lagen om allmän försäkring.
Bestämmelsen i paragrafens andra stycke om att socialförsäkrings-
nämnden skall ompröva vissa beslut upphör att gälla. Har sådana beslut
meddelats före den 1 juli 1998 skall dock omprövningen även efter denna
tidpunkt göras av socialförsäkringsnämnden.

8.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1465) om
ersättning och ledighet för närståendevård
Bestämmelsen i 18 § första stycket om att socialförsäkringsnämnden
skall ompröva vissa beslut upphör att gälla. Har sådana beslut meddelats
före den 1 juli 1998 skall dock omprövningen även efter denna tidpunkt
göras av socialförsäkringsnämnden.
Hänvisningen i 19 § till bestämmelserna om Riksförsäkringsverkets
tillsyn ändras eftersom bestämmelser om denna numera återfinns i
18 kap. 46 och 47 §§ lagen om allmän försäkring.

8.9 Förslaget till om ändring i lagen (1989:225) om
ersättning till smittbärare
Bestämmelsen i 14 § första stycket om att socialförsäkringsnämnden
skall ompröva vissa beslut upphör att gälla. Har sådana beslut meddelats
före den 1 juli 1998 skall dock omprövningen även efter denna tidpunkt
göras av socialförsäkringsnämnden.
Hänvisningen i 15 § till bestämmelserna om Riksförsäkringsverkets
tillsyn ändras eftersom bestämmelser om verkets tillsyn numera återfinns
i 18 kap. 46 och 47 §§ lagen om allmän försäkring.

8.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1047) om
sjuklön
Hänvisningen i 26 § till bestämmelsen om Riksförsäkringsverkets tillsyn
ändras eftersom bestämmelserna om verkets tillsyn numera återfinns i
18 kap. 46 och 47 §§ lagen om allmän försäkring.

8.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1488) om
handläggning av vissa ersättningar till den som
tjänstgör inom totalförsvaret
Bestämmelsen i 2 § första stycket om att socialförsäkringsnämnden skall
avgöra vidlyftiga och svåra ärenden om familjebidrag i form av närings-
bidrag upphör att gälla.
Hänvisningen i 4 § första stycke till bestämmelsen om Riksförsäk-
ringsverkets tillsyn ändras eftersom bestämmelserna om verkets tillsyn
numera återfinns i 18 kap. 46 och 47 §§ lagen om allmän försäkring.

8.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:148) om
särskilt bidrag till ensamstående med barn
Hänvisningen i 5 § första stycke till bestämmelsen om Riksförsäkrings-
verkets tillsyn ändras eftersom bestämmelserna om verkets tillsyn nu-
mera återfinns i 18 kap. 46 och 47 §§ lagen om allmän försäkring.
Bestämmelsen i paragrafens andra stycke om att socialförsäkrings-
nämnden skall ompröva vissa beslut upphör att gälla. Har sådana beslut
meddelats före den 1 juli 1998 skall dock omprövningen även efter denna
tidpunkt göras av socialförsäkringsnämnden.

8.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:16) om
försäkring mot vissa semesterlönekostnader
Hänvisningen i 3 § till bestämmelsen om Riksförsäkringsverkets tillsyn
ändras eftersom bestämmelserna om verkets tillsyn numera återfinns i
18 kap. 46 och 47 §§ lagen om allmän försäkring.

8.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:389) om
assistansersättning
Bestämmelsen i 17 § andra stycke om att socialförsäkringsnämnden skall
ompröva vissa beslut upphör att gälla. Har sådana beslut meddelats före
den 1 juli 1998 skall dock omprövningen även efter denna tidpunkt göras
av socialförsäkringsnämnden.
Hänvisningen i 18 § till bestämmelsen om Riksförsäkringsverkets till-
syn ändras eftersom bestämmelserna om verkets tillsyn numera återfinns
i 18 kap. 46 och 47 §§ lagen om allmän försäkring.

8.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag
Bestämmelsen om att beslut om att dra in eller sätta ned bostadsbidrag
enligt 27 § andra stycket skall fattas av socialförsäkringsnämnden upphör
att gälla. Detsamma gäller bestämmelsen i 29 § andra stycket om att so-
cialförsäkringsnämnden skall ompröva vissa beslut. Har sådana beslut
meddelats före den 1 juli 1998 skall dock omprövningen även efter denna
tidpunkt göras av socialförsäkringsnämnden.
Hänvisningen i 30 § till bestämmelsen om Riksförsäkringsverkets till-
syn ändras eftersom bestämmelserna om verkets tillsyn numera återfinns
i 18 kap. 46 och 47 §§ lagen om allmän försäkring.

8.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer
Bestämmelsen i 14 § andra stycket om att socialförsäkringsnämnden
skall ompröva vissa beslut upphör att gälla. Har sådana beslut meddelats
före den 1 juli 1998 skall dock omprövningen även efter denna tidpunkt
göras av socialförsäkringsnämnden.
Hänvisningen i 15 § till bestämmelsen om Riksförsäkringsverkets till-
syn ändras eftersom bestämmelserna om verkets tillsyn numera återfinns
i 18 kap. 46 och 47 §§ lagen om allmän försäkring.

8.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:566) om
lokal försöksverksamhet med finansiell samordning
mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst
1 och 2 §§
Förslagen föranleds av att flera kommuner i samma landstingsområde
skall kunna ingå i försöksverksamheten.

8 §
Ändringen i punkten 8 innebär att förbundsordningen för ett beställar-
förbund som består av flera kommuner även måste ange vem som skall
ha ansvaret för arkivvården enligt 18 och 27 §§.

18 och 27 §§
Om flera kommuner deltar i försöksverksamheten skall en av dem ha
ansvaret för arkivvården. Vilken kommun som skall ha detta ansvar skall
anges i förbundsordningen.

30 §
Ändringen är en ren följdändring med anledning av att även flera
kommuner skall kunna delta i försöksverksamheten.

8.18 Förslaget till lag om ändringen i lagen (1996:1030)
om underhållsstöd
Bestämmelsen i 38 § andra stycket om att socialförsäkringsnämnden
skall ompröva vissa beslut upphör att gälla. I punkt 3 av övergångs-
bestämmelserna till rubricerad lag görs en ändring som innebär att social-
försäkringsnämnderna inte heller skall fatta beslut enligt äldre lagstift-
ning. Detta avser beslut om omprövning enligt 22 § andra stycket lagen
(1964:143) om bidragsförskott och 12 § lagen (1984:1095) om förlängt
barnbidrag (i 12 § hänvisas till bestämmelserna i lagen om bidragsför-
skott). Har sådana beslut meddelats före den 1 juli 1998 skall dock om-
prövningen även efter denna tidpunkt göras av socialförsäkringsnämn-
den.

Sammanfattning av betänkandet
Förtroendemannainflytande ökad kvalitet och
rättssäkerhet (SOU 1997:134)
Uppdraget
Med anledning av de förslag om förändringar i den nuvarande organi-
sationen av socialförsäkringsadministrationen som lades fram i propo-
sition 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och
administration, m.m. fick jag i uppdrag att ta fram förslag och det
beslutsunderlag som krävs för att genomföra de föreslagna förändring-
arna. I uppdraget ingår att
- ta fram de principer som skall vara styrande för bestämmandet av
antalet nämnder inom ett verksamhetsområde,
- se över nomineringsförfarandet och nämndernas sammansättning,
- se över de förtroendevaldas roll,
- se över nämndernas beslutsbefogenhet och klargöra om nuvarande
beslutsbefogenhet är ändamålsenlig eller om ytterligare eller färre
ärendeslag bör bli föremål för beslut av socialförsäkringsnämnden,
- överväga vilken typ av ärenden som nämnden i framtiden skall an-
svara för,
- belysa föredragandefunktionen och lämna förslag till utformning.
Principer för bestämmandet av antal socialförsäkringsnämnder
Jag föreslår att antalet socialförsäkringsnämnder inom en försäkrings-
kassa skall vara så stort att rättssäkerhet, kvalitet och kostnadseffektivitet
i handläggningen av ärenden säkerställs samtidigt som kravet på
snabbhet i handläggningen tillgodoses. Det är angeläget och ett rätts-
säkerhetskrav att antalet ärenden hålls på en sådan nivå att det både finns
utrymme för ledamöterna att hinna sätta sig in i dem och att det ges till-
fälle till en meningsfull dialog under sammanträdet. Antalet ärenden per
sammanträde bör därför vara högst 40 45 stycken. För att ärendehand-
läggningen inte skall bli onödigt fördröjd samt att nämnden skall kunna
sköta sin roll som part i domstol, bör nämnden sammanträda minst var
fjortonde dag.
Vidare föreslås att varje socialförsäkringsnämnd skall besluta i alla
slag av ärenden som skall avgöras av nämnd. Om det finns särskilda skäl
kan dock försäkringskassans styrelse besluta att viss grupp av ärenden
skall avgöras av den nämnd som styrelsen bestämmer. Denna möjlighet
skall utnyttjas restriktivt.
Nämndledamotens roll och ansvar
Nämndledamotens roll är att fatta beslut i enskilda försäkringsärenden,
att som allmänhetens företrädare ha insyn i försäkringskassans verk-
samhet och beslutsprocess och att genom sitt deltagande i ärendehand-
läggningen förstärka rättssäkerheten. Dessutom bör ledamoten vara en
länk mellan allmänheten och försäkringskassan.
Lekmännens medverkan i beslutsprocessen är viktig för att stärka
rättssäkerheten. När flera tar ställning till ett ärende bör risken för god-
tycke, förbiseende av väsentliga fakta och missuppfattningar minska,
dessutom blir ärendet mer allsidigt belyst.
Nämndens arbetsuppgifter är närmast domstolsliknande och nämnd-
ledamöterna skulle kunna liknas vid nämndemännen i domstol.
Många nämndledamöter och ersättare har fackliga eller andra uppdrag,
är verksamma inom politiska partier eller är kommunpolitiker. I dessa
sammanhang är ledamoten vald eller utsedd för att företräda en politisk
uppfattning eller medlemmarna i en organisation.
I sitt uppdrag i nämnden är det inte meningen att ledamöterna skall
vara representanter för dem som utsett eller föreslagit dem. Deras uppgift
är i stället att som lekmän med sin livserfarenhet och sina erfarenheter
och kunskaper om samhället, arbetsmarknaden, lokala och regionala
förhållanden, m.m. objektivt ta ställning till ett presenterat be-
slutsunderlag, bedöma och väga samman de olika omständigheter som
föreligger i det enskilda ärendet och fatta beslut i enlighet med gällande
rätt.
Av en genomförd undersökning framkommer att inte alla ledamöter är
klara över sin roll utan ser sig som representanter för sina organisationer
eller partier. Detta är allvarligt och måste uppmärksammas. Försäkrings-
kassornas ledning men även Försäkringskasseförbundet har här ett in-
formations- och utbildningsansvar för att de som nominerar ledamöterna
och ledamöterna själva blir väl medvetna om ledamotens uppgift och
roll. Annars kan ledamöterna bli ett hot mot rättssäkerheten istället för att
stärka den och därmed urholka försäkringens legitimitet.
Jag anser att nämndens ledamöter bör vara en länk mellan allmänheten
och försäkringskassan och till kassans ledning framföra synpunkter på
kassan som organisation och socialförsäkringssystemen som sådana.
Genom sitt deltagande i beslutsprocessen får ledamöterna inblick i
vilka konsekvenser trygghetssystemen får för den enskilde. De bör i sina
organisationer, politiska partier och genom att delta i den allmänna de-
batten göra försäkringskassan och socialförsäkringen känd och påverka
för att få förändringar till stånd när de anse att sådana är påkallade.
Nämndledamöterna skulle, på styrelsens uppdrag och tillsammans med
tjänstemän hos kassan, kunna företräda kassan i olika sammanhang, t.ex.
i de av regeringen föreslagna samverkansgrupperna inom rehabiliterings-
området.
Nämndens beslutsbefogenhet
Ända sedan de allmänna försäkringskassorna bildades år 1962, har för-
troendemän beslutat i vissa typer av ärenden. Socialförsäkringsnämnden
fattar beslut i ärenden som har stor betydelse för den enskilde från trygg-
hets- och försörjningssynpunkt samtidigt som ärendena ofta inrymmer
betydande inslag av skälighetsbedömning. Dessutom omprövar nämnden
vissa tjänstemannabeslut, när en enskild begär att beslutet skall om-
prövas.
Under år 1996 fattade landets socialförsäkringsnämnder beslut i drygt
140 000 ärenden. Av dessa var bl.a. 86 000 beslut om förtidspension,
17 500 beslut enligt lagen om arbetsskadeförsäkring, 11 500 beslut om
vårdbidrag och 9 000 om handikappersättning. Nämnderna fattade dess-
utom 3 800 omprövningsbeslut.
Utöver sin behörighet att besluta i enskilda ärenden skall nämnden
även föra försäkringskassans talan i länsrätt och kammarrätt, om en fråga
som nämnden avgjorts överklagas. Nämnden får bemyndiga en tjänste-
man hos kassan att företräda nämnden vid domstol. Det är vanligt att så
sker.
Socialförsäkringsnämndens beslutsbefogenhet är inte ändamålsenlig
till alla delar, som den är utformad i dag. Den är alldeles för uppsplittrad
på en mängd olika ärendeslag som rör ärenden vars konsekvens för den
enskilde och samhället har synnerligen stor spännvidd. Ledamöterna har
svårt att få tillräcklig inblick i alla regler som blir aktuella, ibland bara
någon enstaka gång per år. Prövning i nämnd får inte vara endast en for-
mell fråga ledamöterna bör ha en rimlig möjlighet att sätta sig in i de
ofta komplexa och komplicerade ärendena så att de kan få ett reellt in-
flytande i beslutsprocessen.
Man bör också ta ställning till nämndernas medverkan i ärendehand-
läggningen utifrån ett kostnadsperspektiv. Under år 1996 uppgick kost-
nader för arvoden, reseersättningar, arbetsgivaravgifter m.m. till ca
36 miljoner kronor. Till detta kommer kostnader för nämndorganisa-
tionen och tjänstemännens arbete med de ärenden som skall föredras
inför nämnden. Lekmännens medverkan skall få kosta, men i dessa
ekomomiskt mycket kärva tider kan man ändå inte helt bortse från
kostnaderna.
I mina överväganden har jag låtit kvalitetsaspekterna få stor betydelse.
Jag anser att kvaliteten kan höjas om nämnden får färre ärendeslag att
besluta i. Jag föreslår därför att socialförsäkringsnämndens beslutsbefo-
genhet koncentreras till ärenden som under avsevärd tid har väsentlig
betydelse för den enskilde från försörjningssynpunkt eller där ersätt-
ningen är ägnad att höja den enskildes livskvalitet. I ärendet skall det
samtidigt finnas utrymme för bedömning.
Jag föreslår att ärenden om delpension, eftergift av återbetalnings-
skyldighet för utbetalade underhållsstöd och bidragsförskott s.k.
kraveftergift, bostadsbidrag och näringsbidrag inte längre skall beslutas
av nämnd. Däremot skall nämnden fortfarande besluta om förtidspension,
efterlevandepension, handikappersättning, vårdbidrag, bilstöd till
handikappade, assistansersättning och ärenden enligt lagen om arbets-
skadeförsäkring och statlig personskadeförsäkring.
Jag föreslår vidare att socialförsäkringsnämnd inte längre skall om-
pröva några tjänstemannabeslut när en enskild begär omprövning.
Nämndernas sammansättning
En socialförsäkringsnämnd består i dag av sju ledamöter och sex ersät-
tare. Ordföranden utses av regeringen. Tre ledamöter och tre ersättare
väljs av landstinget eller i förekommande fall av kommunfullmäktige.
Tre ledamöter och tre ersättare utses av Riksförsäkringsverket. Nämnden
utser inom sig en vice ordförande. Ledamöterna skall ha en så bred och
allsidig representation som möjligt från det egna försäkringskasse-
området. De personer som i första hand bör komma ifråga är de som är
bosatta inom nämndens geografiska område.
I de nuvarande nämnderna är könsfördelningen tämligen jämn. Leda-
möternas genomsnittsålder är 55 år, 27 procent är över 60 år medan en-
dast 26 procent är yngre än 50 år. Det är önskvärt med en jämnare ålders-
fördelning. För att markera vikten av en jämn köns- och åldersfördelning
föreslår jag att det av lagen skall framgå att styrelsen skall eftersträva att
ledamotskåren får en allsidig sammansättning vad avser ålder, kön och
yrke.
Nämnden fattar beslut i ärenden som har mycket stor betydelse för den
enskilde och som innebär ett stort ekonomiskt åtagande för samhället.
Det ligger därför ett stort ansvar på de som får nominera ledamöter. Det
är viktigt att de bemödar sig att finna lämpliga kandidater personer som
är kunniga, kloka, engagerade och som har tid och möjlighet att ägna sig
åt uppdraget. Det är i stor utsträckning de som nominerar som avgör hur
väl lekmannamedverkan kommer att fungera och vilken kvalitet och legi-
timitet som blir följden av denna medverkan.
Socialförsäkringsutskottet har uttalat att arbetsmarknadens parter bör
ges rätt att nominera ledamöter i nämnderna. Problemet är att inte alla
parter är villiga att medverka. SAF kommer av allt att döma inte att no-
minera några ledamöter och SACO har tydligt uttalat att de vill undvika
en koppling mellan den fackliga organisationens roll och myndighets-
utövning. Meningen med att både arbetstagar- och arbetsgivarorganisa-
tionerna skall ha rätt att nominera ledamöter är att få personer i nämn-
derna med kunskap om och erfarenhet av olika sidor av arbetsmarknaden
och förhållandena på denna. Om arbetsgivar- och företagarsidan inte blir
representerad alls eller endast representerad från en snäv sektor av
arbetsmarknaden och dessutom en facklig organisation uteblir, sätts vi-
tala delar i detta resonemang ur spel.
Men jag hävdar att det vid nomineringen är viktigare att få engagerade
personer till nämnderna med kunskap om och erfarenhet från olika områ-
den i samhället och från arbetsmarkanden, än vilka som nominerar dem.
Ledamöterna skall inte representera dem som nominerat dem utan vara
allmänhetens företrädare. Nämndens ledamöter har i allt väsentligt
samma roll och funktion som nämndemännen i domstol. Nämndemännen
väljs av landsting eller kommunfullmäktige. Med den jämförelsen borde
det enligt min uppfattning vara de politiska partierna som skulle
nominera ledamöter i socialförsäkringsnämnderna. Mot denna bakgrund
och med vetskap om att inte alla centrala organisationer på arbetsmark-
naden är villiga att nominera ledamöter, är jag tveksam till om det är
lämpligt att föreslå att de skall få nomineringsrätt. Jag menar att det vore
önskvärt att regeringen beaktar dessa förhållanden.
För att få del av samtliga arbetsmarknadens och även andra organisa-
tioners, t.ex. handikapporganisationerna, värdefulla kunskaper och syn-
punkter, kan det vara lämpligt att försäkringskassans styrelse inrättar
särskilda organ där dessa är representerade. Där skulle t.ex. övergripande
rehabiliteringsfrågor kunna diskuteras.
Enligt riksdagens beslut skall försäkringskassans styrelse utse nämn-
dens ledamöter. Det innefattar även nämndens ordförande. Ordföranden
har en mycket viktig roll. Hur arbetet i nämnden fungerar beror i rätt stor
utsträckning på vederbörandes förmåga att sköta uppgiften. De lagar som
styr försäkringskassans och därmed även socialförsäkringsnämndernas
verksamhet reglerar en stor och synnerligen betydelsefull del av hela vårt
välfärdssystem. De beslut som fattas har som tidigare nämnts mycket stor
betydelse för den enskilde och för samhällsekonomin. För att med efter-
tryck markera uppdragets betydelse anser jag att ordföranden även fort-
sättningsvis skall utses av regeringen efter förslag av politiskt parti. De
kan då utses efter samma principer som i dag, dvs. oberoende av partitill-
hörighet.
I prop. 1996/97:63 framhålls att det kan innebära stora fördelar att
kunna kombinera uppdrag i kassans styrelse och dess socialförsäkrings-
nämnd. Det råder delade meningar om det är förenligt med etiska normer
i samhället att styrelsen utser någon från den egna kretsen att vara ordfö-
rande i en nämnd. Om regeringen utser en ordförande som tillika är leda-
mot av styrelsen, blir denna fråga inte aktuell.
Det är önskvärt att få en effektivare nämndorganisation och att kvali-
teten på nämndarbetet höjs. Det finns därför skäl att minska antalet leda-
möter och ersättare till fem respektive fyra. För att ersättarna skall kunna
fullgöra sitt uppdrag på ett kvalitativt tillfredsställande sätt när de inträ-
der i ordinarie ledamots ställe, föreslår jag att de skall ha närvaro- och
yttranderätt vid nämndens sammanträden och att vederbörande skall vara
personlig ersättare för en ledamot. Med färre ordinarie ledamöter och
med ersättare som har närvaro- och yttranderätt tror jag det finns större
förutsättningar att få den eftersträvade kvalitets- och effektivitetshöj-
ningen. Även ersättarna kan då bidra med sina erfarenheter och kunska-
per och de blir engagerade i nämndens arbete på ett aktivt sätt.
Jag föreslår att två ledamöter och två ersättare utses efter förslag av
organisationer på arbetsmarknaden. Styrelsen beslutar vilka som skall få
nomineringsrätt. Ledamöterna bör vara verksamma inom nämndens geo-
grafiska område. Två ledamöter och två ersättare utses efter förslag av de
politiska partier som är representerade i landstinget respektive kommun-
fullmäktige. Styrelsen skall eftersträva att ledamöter och ersättare i
nämnderna får en sammansättning som motsvarar den politiska repre-
sentationen. Ledamöterna bör vara bosatta inom nämndens geografiska
område.
Socialförsäkringsnämnden skall vara beslutsför när minst tre ledamöter
är närvarande.
Ledamöterna bör utses för en tid av fyra år, räknat från den 1 april året
efter det att val ägt rum. Från samma tidpunkt skall socialförsäkrings-
nämnderna inrättas.
Antalet nämnder och kostnader
De föreslagna förändringarna i nämndernas beslutsbefogenhet medför en
beräknad minskning med ca 8 000 ärenden per år vid oförändrad ärende-
tillströmning. Med de principer för bestämmandet av antalet nämnder
som föreslagits och med hänsyn tagen till ärendeminskningen, skulle det
behövas ca 130 nämnder i landet.
För närvarande pågår två utredningar Förtidspensionsutredningen
och Arbetsskadeutredningen vars förslag kan leda till beslut som kan få
betydelse för nämndernas verksamhet. I dagsläget finns därför så många
osäkra faktorer att det är mycket vanskligt att göra någon mer välgrundad
beräkning av hur många nämnder som kommer att behövas år 1999.
Genomsnittskostnaden för en socialförsäkringsnämnd var år 1996
215 000 kronor. Med samma ersättningsnivåer och med hänsyn tagen
endast till den förändrade ärendemängden skulle kostnaderna sjunka med
drygt 7 miljoner kronor.
Föredragandefunktionen
Frågor avgörs i socialförsäkringsnämnd efter föredragning av tjänsteman
hos försäkringskassan. Föredragandeorganisationen varierar mellan och
ibland även inom försäkringskassorna. Hos några kassor finns särskilda
föredragande där kassan uppställt särskilda krav på kompetens hos de
som utsetts. Hos andra kassor ingår föredragningen som en naturlig del i
handläggarens övriga arbetsuppgifter, utan att kassan gör någon särskild
prövning av vederbörandes kompetens.
Föredragningen är en mycket viktig del av ärendehandläggningen av
de ärenden som skall avgöras av nämnden. Det är därför av avgörande
betydelse att föredraganden har goda kunskaper, erfarenheter och en all-
sidig kompetens.
Det finns anledning understryka behovet av kompetens och kvalitet i
föredragningen. Som ett led i kvalitetssäkringen föreslår jag att för-
säkringskassans styrelse i särskilt beslut anger vilka kunskaps- och kom-
petenskrav som skall ställas på den som utses till föredragande. Försäk-
ringskassans direktör skall ange de tjänstemän som skall ha till uppgift
att föredra ärenden inför socialförsäkringsnämnden.
Jag föreslår vidare att reglerna om skiljaktig mening skall regleras i la-
gen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) både för nämndens leda-
möter och för föredraganden samt att den skiljaktiga meningen skall an-
mälas innan sammanträdet avslutas.
Kompetens- och utbildningsfrågor
Under utredningsarbetet har ledamöternas och ersättarnas behov av ut-
bildning ständigt kommit upp. Det är angeläget att de, liksom kassans
tjänstemän, har den kunskap och kompetens som behövs för deras be-
tydelsefulla arbete. Trots det mycket kärva ekonomiska läge som råder
får det inte vara så att ledamöter och ersättare inte får den utbildning de
behöver. Mot den bakgrunden menar jag att det finns skäl för regeringen
att överväga att öronmärka pengar för dessa ändamål.
Ikraftträdande och övergångsregler
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. 18 kap.
20-21 §§ AFL skall dock tillämpas första gången på de ledamöter som
skall utses från och med den 1 april 1999. Äldre bestämmelser skall fort-
farande tillämpas i ärende där ansökan eller begäran om omprövning
inkommit före ikraftträdandet

Förteckning över myndigheter och organisationer
som inbjudits till hearing om betänkande
Förtroendemannainflytande ökad kvalitet och
rättssäkerhet (SOU 1997:134)
(De som inte deltagit anges kursivt.)
Riksdagens ombudsmän,
Justitiedepartementet,
Kammarrätten i Sundsvall,
Länsrätten i Kalmar län,
Domstolsverket,
Riksförsäkringsverket,
Socialstyrelsen,
Handikappombudsmannen,
Statskontoret,
Riksrevisionsverket,
Svenska Arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige,
Tjänstemännens Centralorganisation,
Företagarnas Riksorganisation,
Försäkringskasseförbundet,
Försäkringsanställdas förbund,
Lantbrukarnas Riksförbund och
Sveriges Akademikers Centralorganisatio

Sammanställning över synpunkter framförda
vid hearing om betänkande
Förtroendemannainflytande ökad kvalitet
och rättssäkerhet (SOU 1997:134)

(Skriftliga synpunkter har i vissa fall kompletterats med muntliga syn-
punkter.)

Justitieombudsmannen, som inte närvarade, har i yttrande anfört att från
de synpunkter som JO har att beakta har han inte något att erinra mot de
framlagda förslagen.
Allmänna synpunkter
Kammarrätten i Sundsvall ansluter sig till många av förslagen men anser
att författningstextförslagen behöver en viss omarbetning. Riksförsäk-
ringsverket (RFV) tillstyrker i stort det som förs fram. Socialförsäk-
ringsnämnderna har till uppgift att besluta i rättsliga frågor. Arbetet kan
därför på många sätt jämföras med arbetet i domstol. Denna parallell är
viktig för diskussionen om nämndernas roll. Socialstyrelsen instämmer i
väsentliga delar i förslagen och vill särskilt betona vikten av socialför-
säkringsnämndernas roll att värna den enskildes rättssäkerhet. Statskon-
toret anser att ansvaret för beslut om försäkringsutgifter om 46 miljarder
kronor bör ligga på försäkringskassans ledning. Lekmannainflytandet
måste vägas mot kraven på en effektiv förvaltning, där myndighets-
utövning och beslutsfattande är kopplat till det ekonomiska ansvaret. So-
cialförsäkringsnämnderna har en oklar grund för sin myndighetsutövning
och förslaget innebär ingen förändring därvidlag. Frågan om nämndernas
ansvar är inte löst och deras ställning i socialförsäkringens administration
är oklar. Någon omprövning ingick inte i utredningsuppdraget, vilket är
en brist. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) anser att motiven för att
ha socialförsäkringsnämnder inte längre finns kvar. Landsorganisationen
i Sverige (LO) ser med tillfredsställelse att lekmannainflytandet i social-
försäkringen bevaras och anser att det främjar både kvalitet och rättsäker-
het. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) ställer sig i allt väsent-
ligt bakom förslagen om nämndernas arbetsuppgifter och organisation.
Nämnder med förtroendevalda ledamöter har en central roll i socialför-
säkringssystemet. De garanterar en mer rättvis behandling och en insyn i
verksamheten. Försäkringskasseförbundet (FKF) anser att betänkandet
innehåller väl avvägda förslag som sammantaget bör bidra till ökad kva-
litet och rättssäkerhet. FKF menar dock att utredaren i vissa stycken t.ex.
föredraganderollen och ärendemängd, föreslår en onödig detaljreglering.
Bl.a. med utgångspunkt i dagens trängda ekonomiska situation är det
viktigt att kassorna lämnas stor frihet att organisera nämndarbetet utifrån
regionalt perspektiv för att uppnå effektivitet. Försäkringsanställdas
förbund (FF) anser att förtroendemannainflytandet är en viktig del av
demokratin. I det sammanhanget fyller socialförsäkringsnämnderna en
viktig funktion. Det är viktigt att förtroendemannaorganisationen ut-
vecklas och hittar nya former. Förbundet tillstyrker samtliga förslag.
Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) anser att direktiven
var för snäva. SACO hade gärna sett en mer radikal omprövning av
nämndernas roll och funktion.
Principer för bestämmandet av antal socialförsäkringsnämnder
Utredarens förslag: Antalet socialförsäkringsnämnder inom en försäk-
ringskassa skall vara så stort att rättssäkerhet, kvalitet och kostnadseffek-
tivitet i handläggningen av ärenden säkerställs samtidigt som kravet på
snabbhet i handläggningen tillgodoses. Antalet ärenden per sammanträde
bör därför vara högst 40 45 stycken och nämnden bör sammanträda
minst var fjortonde dag. Varje socialförsäkringsnämnd skall beluta i alla
slag av ärenden som skall avgöras av nämnd. Om särskilda skäl före-
ligger, kan styrelsen besluta att viss grupp av ärenden skall avgöras av
den nämnd som styrelsen bestämmer. Styrelsen skall besluta vilket geo-
grafiskt område som skall utgöra nämndens verksamhetsområde.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall anför att de före-
slagna principerna kan godtas, även om det högsta antalet ärenden före-
faller för högt. Det kan vara lämpligt att låta principerna komma till ut-
tryck i lagtexten i mycket principiella termer. Forumfrågorna bör ägnas
uppmärksamhet. Det saknas uttalanden om hur försäkringskassorna skall
förfara om antalet nämnder och deras verksamhetsområde behöver om-
prövas vid ändrade förhållanden under pågående mandatperiod. Om änd-
ring skall vara möjlig bör det framgå av lagtexten. I övrigt har kammar-
rätten inget att erinra. Länsrätten i Kalmar län och Domstolsverket har
inga invändningar mot förslagen men delar kammarrättens uppfattning.
RFV tillstyrker förslagen och understryker att antalet ärenden per sam-
manträde i varje fall inte bör överstiga 40 45. Det kan finnas särskilda
skäl för att låta en nämnd avgöra ett visst ärendeslag. Med tanke på vik-
ten av helhetssyn bör detta tillämpas restriktivt. Verket anser att det skall
vara möjligt att göra ändringar i nämndorganisationen under löpande
mandatperiod och saknar förslag till reglering. Socialstyrelsen instämmer
i föreslagen och poängterar vikten av att antalet ärenden avpassas så att
rättssäkerhetsaspekten kan tillvaratas. Statskontoret anser att antalet
nämnder bör bestämmas utifrån vilken typ av ärenden som nämnden har
att besluta i. SAF anser att rättssäkerheten säkerställs främst genom enkla
och klara regler samt god utbildning och förmåga hos försäkringskassans
handläggare. Överprövning av enskilda ärenden kan ske hos för-
valtningsdomstolarna. Kvalitet, kostnadseffektivitet och snabbhet i
handläggningen kan tillgodoses genom lämpligt urval och nödvändig
utbildning. LO ansluter sig till förslagen. Alla nämnder bör dock besluta i
alla ärendeslag som skall beslutas av nämnd. Antalet ärenden per sam-
manträde måste hållas begränsat, 40 45 ärenden är mycket. TCO på-
pekade att det blir allt vanligare att de försäkrade har ombud och att de
närvarar vid nämndens sammanträden. Detta tar extra tid och den aspek-
ten måste vägas in när antalet nämnder bestäms. FKF tolkar förslagen
som riktlinjer om antal nämnder, ärendeantal, sammanträdesfrekvens
m.m. och instämmer i dessa. FKF anser att det är upp till respektive
kassa att själv besluta om detaljerna med utgångspunkt i den egna kas-
sans förutsättningar. Om det skall vara fler nämnder kostar det mer
pengar. Det skall vara möjligt för styrelsen att ändra antalet nämnder un-
der mandatperioden.
Nämndledamöternas roll och ansvar
Utredarens uttalanden: Nämndledamotens roll är att fatta beslut i en-
skilda försäkringsärenden, att som allmänhetens företrädare ha insyn i
försäkringskassans verksamhet och beslutsprocess, att genom sitt del-
tagande i ärendehandläggningen förstärka rättssäkerheten och att vara en
länk mellan allmänheten och försäkringskassan. Ledamöter skulle, på
styrelsens uppdrag och tillsammans med tjänstemän, kunna företräda
kassan i olika samverkansprojekt, referensgrupper och dylikt.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall anför att ledamotens
roll och ansvar är att fatta beslut i de enskilda ärenden som ankommer
på nämnden och därvid tillämpa gällande lagar. Ledamotens roll är inte
att vara allmänhetens företrädare eller länk mellan allmänheten och för-
säkringskassan. Den uppgiften ligger på styrelseledamöterna. Det är
väsentligt att nämndledamoten inte tilldelas uppgifter som gör honom till
annat än nämndledamot. Länsrätten i Kalmar län noterar att någon annan
roll än beslutsfattarens kommer inte till uttryck i förslagen till författ-
ningstext. Domstolsverket delar kammarrättens uppfattning. RFV delar
inte utredarens uppfattning att nämnden skall vara en länk mellan allmän-
heten och försäkringskassan. Detta är en uppgift för styrelsen. Det bör
inte heller vara nämndens uppgift att företräda kassan i olika samman-
hang. En viktig uppgift för nämnden är att i alla ärenden utifrån kraven
på rättssäkerhet ställa krav på fullödiga beslutsunderlag. Handikapp-
ombudsmannen har inget att invända mot förslagen. Statskontoret anser
att nämndens viktigaste roll är möjligheten till insyn i verksamheten och
beslutsprocessen och att företräda försäkringens intressenter, dvs. de för-
säkrade, arbetsmarknadens parter, finansiärerna och vårdgivarna. Insyns-
uppgiften bör i första hand avse att till kassans ledning förmedla iaktta-
gelser och ge förslag till riktlinjer m.m. SAF anser inte att nämnderna
skall fatta beslut i enskilda försäkringsärenden. Om de skall finnas kvar
skulle rollen som allmänhetens företrädare och länk mellan allmänheten
och försäkringskassan kunna uppfyllas genom att nämnderna finge vara
rådgivande organ till försäkringskassans direktör och styrelse. Nämn-
derna skulle då också kunna få en bredare sammansättning, ungefär på
samma sätt som den centrala socialförsäkringsdelegationen i Riksförsäk-
ringsverket. LO poängterar beslutanderollen och menar att även rollen
som länk är viktig men måste ändå komma i andra hand. FKF instäm-
mer med utredaren vad gäller ledamotens roll och ansvar. De bör också
delta i utvecklingen av samverkan inom rehabiliteringsområdet. FKF
understryker vikten av att vid nomineringen göra klart vad rollen och
uppgiften innebär. FF menar att det är viktigt med ett väl fungerande
samspel mellan nämndledamöterna och kassans tjänstemän. Det stärker
den enskildes rättssäkerhet och är positivt för utvecklingen av socialför-
säkringssystemen. SACO anser att frågan om en professionell utveckling
kvarstår.
Nämndernas beslutsbefogenhet
Utredarens förslag: Socialförsäkringsnämnden skall besluta i ärenden
som under avsevärd tid har väsentlig betydelse för den enskilde från för-
sörjningssynpunkt eller där ersättningen är ägnad att höja den enskildes
livskvalitet. I ärendet skall samtidigt finnas utrymme för bedömning. Det
innebär bl.a. att nämnden inte skall fatta omprövningsbeslut, beslut om
delpension, eftergift av återbetalningsskyldighet för utgivet underhålls-
stöd m.m.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall har inget att erinra mot
förslagen men anser att definitionen av nämndens beslutsbefogenhet bör
framgå av lagtexten. Länsrätten i Kalmar län anser att det bör övervägas
om inte ärenden av enkel beskaffenhet kan avgöras av tjänsteman. Vissa
rekvisit bör definieras. RFV och Handikappombudsmannen tillstyrker
förslagen. Statskontoret anser att nämndens beslutsbefogenhet bör be-
gränsas till komplicerade ärenden av principiell betydelse (pilotfall).
Nämnderna skall yttra sig över policyskapande fall och tillföra erfaren-
heter från olika delar av arbetslivet. Styrelsen bör avgöra om nämnden
skall ha beslutsbefogenhet i enskilda ärenden eller ej. Alla beslut bör ske
på delegation och i rutinärenden bör tjänstemän besluta. LO anser att be-
slut om sjuk- och havandeskapspenning och rehabiliteringsersättning
även fortsättningsvis skall omprövas av nämnd. I övrigt instämmer LO i
förslagen. TCO delar LO:s uppfattning. FKF tillstyrker förslaget i princip
men anser att det finns skäl att ha viss omprövning kvar i nämnden, t.ex.
när det gäller nedsättning eller indragning av sjukpenning.
Nämndernas sammansättning
Utredarens förslag: Socialförsäkringsnämnden skall ha fem ledamöter
inklusive ordföranden. Ordföranden utses av regeringen efter förslag av
politiskt parti. Försäkringskassans styrelse utser två ledamöter efter för-
slag av de politiska partier som finns representerade i landstinget respek-
tive kommunfullmäktige och två ledamöter efter förslag av organisatio-
ner på arbetsmarknaden. Det skall finnas fyra personliga ersättare. Ersät-
tarna skall ha närvaro- och yttranderätt. Nämnden skall vara beslutsför
när tre ledamöter är närvarande. Ledamöterna skall utses för en tid av
fyra år, räknat från den 1 april året efter det år allmänna val ägt rum. Ut-
redaren anför att det vore önskvärt att regeringen beaktar att inte alla
centrala organisationer på arbetsmarknaden är villiga att nominera leda-
möter till socialförsäkringsnämnderna.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall menar att det är väl-
betänkt att ordföranden även fortsättningsvis skall utses av regeringen.
Beträffande övriga ledamöter förordar kammarrätten att de utses eller
föreslås av landstinget/ kommunfullmäktige på samma sätt som leda-
möter i t.ex skattenämnd. Styrelsen bör kanske utse vice ordförande.
Länsrätten i Kalmar län anser att ordföranden bör utses av regeringen.
Övriga ledamöter och ersättarna bör utses på samma sätt som nämnde-
män i förvaltningsdomstol, dvs. genom val av landsting/kommunfull-
mäktige. Länsrätten har inga erinringar beträffande antalet ledamöter.
RFV tillstyrker förslaget om antal ledamöter och delar uppfattningen att
ordföranden skall utses av regeringen. RFV ansluter sig till utredarens
argumentation att endast det politiska systemet och inte arbetsmarkna-
dens parter skall nominera ledamöter. I motsats till utredaren drar RFV
därför också slutsatsen att ledamöterna bör utses efter nominering av
landsting/ kommunfullmäktige. Mot bakgrund av styrelsens övergripande
ansvar och att nämndledamöterna har att svara inför styrelsen, anser RFV
att det finns skäl att vara försiktig med personunion mellan styrelsen och
nämnden. Socialstyrelsen menar att förslaget om att arbetstagar- och
arbetsgivarorganisationer skall nominera representanter till nämnderna
inte kommer att kunna realiseras. Socialstyrelsen ställer sig därför
tveksam till denna del av förslaget och menar att regeringen under det
fortsatta beredningsarbetet bör ta ställning till att inte alla organisationer
är intresserade av att medverka. Handikappombudsmannen kan inte se
varför arbetsmarknadens parter skall ges en särskild roll genom rätten att
nominera representanter i socialförsäkringsnämnderna. Ledamöterna är
att se som allmänhetens företrädare och de bör därför nomineras av de
politiska partierna. Han ansluter sig till betänkandets förslag om ett
särskilt organ knutet till försäkringskassan med representanter för
grupper i samhället med ett särskilt intresse för de frågor som tas upp i
socialförsäkringsnämnderna. Till dessa grupper hör handikapporganisa-
tionerna och arbetsmarknadens parter. Statskontoret anser att ledamö-
terna bör företräda försäkringens intressenter och att en ledamot i försäk-
ringskassans styrelse inte samtidigt bör vara nämndledamot. Statskonto-
ret anser att styrelsen bör utse ordförande och anser inte att vederbörande
skall utses efter förslag av politiskt parti. Professionella meriter, exem-
pelvis försäkringsjuridisk kompetens eller erfarenhet i försäkringsfrågor,
bör i stället ligga till grund för valet. SAF konstaterar att det råder oklar-
het mellan argumentationen och de lagda förslagen. Förslagen innebär att
nämnderna fortsatt kommer att ha ett starkt korporativistiskt inslag. Om
de gjordes om till rådgivande organ blir det inte lika stötande att frångå
de demokratiska principer som gäller nämndernas sammansättning. SAF
menar vidare att ett alternativ till utredarens förslag vore att lösa
försäkringskassans beslutsfunktion på samma sätt som gäller för
domstolarna. Ordföranden i en socialförsäkringsnämnd skulle kunna
hämtas från försäkringskassan, t.ex. en erfaren föredragande. Övriga
ledamöter skulle kunna utses på samma sätt som nämndemännen i dom-
stolarna. En sådan ordning skulle garantera sakkunskap hos ordföranden
och samtidigt eliminera korporativistiska inslag. LO menar att en
förutsättning för att instämma i förslaget om minskat antal ordinarie le-
damöter är att ersättarna verkligen får en aktiv roll. LO ifrågasätter om
förslaget innebär en förbättring i förhållande till ledamöternas antal i dag.
Det är av yttersta vikt att ta tillvara den värdefulla kunskap om arbets-
livets villkor som arbetsmarknadens organisationer besitter och därför
skall dessa även fortsättningsvis kunna nominera ledamöter. TCO godtar
förslaget om antal ledamöter och ersättarnas närvarorätt. Det är oerhört
viktigt att arbetsmarknadens organisationer är representerade, särskilt nu
när hela försäkringssystemet utgår från arbetslinjen. Genom parternas
medverkan får systemen större legitimitet. Det är olyckligt att avgränsa
arbetsgivarsidan till enbart SAF. Andra arbetsgivarorganisationer som
t.ex. Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet och Kooperatio-
nens Förhandlingsorganisation skulle kunna få nomineringsrätt. Det
måste inte vara absolut jämvikt i varje nämnd mellan ledamöter nomine-
rade av arbetstagar- och arbetsgivarsidans organisationer. FKF anser att
det skall vara sju ledamöter och inga ersättare och att styrelsen skall utse
alla ledamöter inklusive ordföranden och vice ordföranden. Nominering
skall kunna ske av såväl politiska partiorganisationer som arbets-
marknadsorganisationer inom landsting/kommuner. FKF tillstyrker
mandatperioden. FKF påpekar vikten av att rätt personer nomineras
och inspireras till att ta uppdrag som nämndledamot. FKF ser inga svå-
righeter i att vara ledamot både av styrelsen och nämnd. FF instämmer i
LO:s och TCO:s synpunkter. SACO har intresse av dialog med försäk-
ringskassan om socialförsäkringen men anser att det skall skapas andra
arenor för detta än just socialförsäkringsnämnderna vars uppgift är be-
gränsad till rättstillämpning.
Föredragandefunktionen
Utredarens förslag: Styrelsen skall i särskilt beslut ange vilka kunskaps-
och kompetenskrav som skall ställas på den som utses till föredragande.
Försäkringskassans direktör skall ange de tjänstemän som skall ha till
uppgift att föredra ärenden inför socialförsäkringsnämnden. Vidare före-
slås förändrade regler om avvikande mening som är gemensamma för
ledamot och föredragande. Förslaget innebär dels att begreppet byts ut
mot skiljaktig mening dels, att den skall anmälas innan sammanträdet
avslutas.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall, länsrätten i Kalmar
län och Domstolsverket har inga invändningar beträffande föredragan-
dens roll och funktion. Förvaltningslagens regler om avvikande mening
bör gälla och begreppet avvikande mening bör behållas. Det är tveksamt
om man i förvaltningsförfarande bör kräva att avvikande mening anges
före sammanträdets slut. RFV har inget att erinra mot förslaget beträf-
fande föredragandefunktionen. RFV tillstyrker förslaget att avvikande
mening skall anföras innan sammanträdet avslutas. Statskontoret avstyr-
ker bestämt att varje styrelse för sig anger vilka kunskaps- och kompe-
tenskrav som skall ställas på föredragande. Om det skulle behövas för att
säkerställa kraven på likformig och rättvis tillämpning av försäkringen
kan särskilda krav på den föredragande fastställas i författning. LO in-
stämmer i förslagen och understryker vikten av en väl fungerande före-
dragandefunktion. FKF delar uppfattningen att styrelsen bör ange vilka
kunskaps- och kompetenskrav som skall ställas. Däremot är det inte nöd-
vändigt att det är kassans direktör som utser föredragande. Detta bör
kunna delegeras till exempelvis områdes- eller kontorschef.
Kostnader
Utredarens beräkning: Med samma ersättningsnivåer på arvoden m.m.
och med hänsyn tagen endast till den förändrade ärendemängd som blir
följden av förslagen om nämndernas beslutsbefogenhet, skulle kostna-
derna sjunka med 7 095 000 kronor.
Remissinstanserna: RFV saknar förslag i frågan om arvode till nämn-
dens ledamöter. Statskontoret anser att med de begränsningar i besluts-
befogenheten de förordat bör antalet nämnder och därmed kostnaderna
kunna minska utöver vad utredaren bedömer. SAF tycker det är anmärk-
ningsvärt att det avsätts medel i rådande ekonomiska situation.
Kompetens- och utbildningsfrågor
Utredarens förslag: Det finns skäl för regeringen att överväga att av-
sätta öronmärkta pengar till kompetens- och kunskapshöjande insatser
och för information.
Remissinstanserna: RFV delar inte uppfattningen att det bör avsättas
öronmärkta pengar . Det är kassornas ansvar att, inom ramen för sina
anslag, avsätta de resurser som behövs för att kompetens- och vidare-
utveckla nämndens ledamöter. Statskontoret anser att utbildningsbehovet
bör finansieras av ordinarie förvaltningsmedel. LO anför att utbildningen
av ledamöterna är ett område som bör förstärkas. TCO anser att de
uppskattade besparingarna skall komma nämnderna till del genom mer
utbildning. FKF instämmer i att introduktion och vidareutbildning är
viktiga strategiska frågor och att det är nödvändigt att det finns speciella
resurser. Regeringen skall dock inte besluta om dessa utan att det kan ske
på kassanivå.
Ikraftträdande och övergångsregler
Utredarens förslag: Lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1999.
Bestämmelserna i 20 kap. 20 21 §§ AFL skall dock tillämpas första
gången på de ledamöter som skall utses från och med den 1 april 1999.
Älder bestämmelser skall tillämpas i ärende där begäran om omprövning
eller ansökan inkommit före ikraftträdandet.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall framhåller att det kan
bli problem om den gamla nämnden inte hunnit avgöra allt som an-
hängiggjorts före den 1 januari 1999. För oavgjorda ärenden finns då
ingen behörig nämnd som kan fatta beslut. Kammarrätten föreslår en
enklare övergångslösning nämligen att låta de nya reglerna blir omedel-
bart tillämpliga.

Översikt av olika bestämmelsers placering i den
nuvarande lydelsen av 18 kap. i förhållande till
placeringen i den föreslagna lydelsen

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 § första stycket
1 § första stycket
1 § andra stycket
14 §
2 § första stycket
46 §
2 § andra stycket
6 §
3 §
3 §
4 §
4 §
5 § första stycket
2 § tredje stycket
5 § andra stycket
2 § första stycket 4
5 § tredje stycket
2 § första stycket 5
6 § första stycket
1 § andra stycket och
16 §
6 § andra stycket
5 §
7 § första stycket
8 § första stycket
och 31 § första
stycket
7 § andra stycket
8 § första stycket
7 § tredje stycket
8 § tredje stycket
7 § fjärde stycket
31 § andra stycket
8 § första stycket
31 § första stycket
8 § andra stycket
31 § tredje stycket
8 § tredje stycket
31 § tredje stycket
9 §
32 §
10 §
11 §
11 §
12 §
12 §
13 och 15 §§
13 §
41 och 42 §§
13 a §
43 §
13 b §
44 §
13 c §
45 §
14 § första och andra
styckena
20 §
14 § tredje stycket
22 §
15 § första stycket
Upphävs
15 § andra och tredje
stycket
Övergångsbestäm-
melserna
16 § första stycket
26 § första stycket
och 35 § första
stycket
16 § andra stycket
26 § första stycket
16 § tredje stycket
35 § andra stycket
16 § fjärde stycket
26 § andra och tredje
styckena
16 § femte stycket
24 och 25 §§
17 § första stycket
27 §
17 § andra stycket
28 §
18 §
38 och 39 §§
19 §
37 §
20 §
33 §
21 § första tredje
styckena
17 §
21 § fjärde och
femte styckena
18 § första och andra
styckena
22 §
18 § tredje stycket
25 §
36 §
26 §
40 §
27 §
7 §
28 §
9 § andra stycket 6

PM

1997-09-23

Organisation och styrning av IT-verksamheten inom
socialförsäkringsområdet
1 Sammanfattning
RFV måste stärka sin roll och ta ett aktivt ansvar som systemägare
Beställarkapaciteten inom RFV måste utvecklas
Verksamhetsutveckling måste ställas i förgrunden
ADB-centralen skall vara en renodlad leverantör av IT-tjänster
Skapa handlingsfrihet för framtida konkurrensutsättning av ADB-
centralens verksamhet
ADB-centralen bör ha ett entydigt ansvar för drift och teknisk för-
valtning av gemensamma IT-resurser
RFV ansvarar för och finansierar IT-infrastrukturen
Inom den infrastrukturella ram som RFV anger ges kassorna frihet
att själva dimensionera arbetsplatsutrustningen för de gemen-
samma systemen
Den nya samrådsstrukturen ger försäkringskassorna ett ökat reellt
inflytande vad gäller den gemensamma IT-verksamheten
Återkommande uppföljning av den fortsatta utvecklingen

Statskontoret skall enligt direktiven (bilaga) för uppdraget identifiera och
värdera de handlingsalternativ beträffande ADB -verksamhetens styrning
och organisation som är tänkbara för att åstadkomma en effektiv
verksamhet. I uppdraget ingår även att pröva i vilken utsträckning det
kan vara lämpligt att konkurrensutsätta IT-verksamheten samt att belysa
hur den fortsatta finansieringen av IT-verksamheten kan ordnas.
Som utgångspunkter för utredningen anges särskilt att
RFV även framgent skall ha det ansvar som följer av rollen som sys-
temägare för de gemensamma systemen
Försäkringskassorna skall ges ett reellt inflytande över den gemen-
samma IT-verksamheten.
I det följande sammanfattas Statskontorets bedömningar och förslag till
åtgärder.
Den situation som under senare år har kännetecknat IT-verksamheten
inom socialförsäkringsområdet är delvis paradoxal. Å ena sidan återfinns
de centrala försäkringssystem som utvecklades under 1970-talet och som

i hög grad bidragit till verksamhetens goda förmåga att vid rätt tillfälle,
till rätt förmånstagare och med rätt belopp förmedla utbetalningar. Å
andra sidan har verksamhetens behov av ett utvecklat och effektivt IT-
stöd inte tillgodosetts under en lång följd av år, vilket bl.a. medfört att
personal sysselsatta i den löpande socialförsäkringsadministrationen inte
har tillgång till moderna hjälpmedel i sitt arbete. De försök som har
gjorts i syfte att komma till räta med problemen har i hög grad känne-
tecknats av omfattande, fleråriga och ytterst dyrbara satsningar vars re-
sultat har varit minst sagt blygsamma.
De aktuella problemen grundar sig främst på betydande brister när det
gäller styrningen av IT-verksamheten i allmänhet och i särskilt hög grad
vad gäller utvecklingsverksamheten. Till detta skall läggas en splittrad
organisation med oklarheter i roll- och ansvarsfördelningen mellan
RFV:s olika avdelningar och försäkringskassorna, en bristande integra-
tion mellan verksamhet och IT-användning och en bristfällig kompetens-
försörjning inom IT-området. RFV:s bristande förmåga att utveckla och
införa verksamhetsstödjande system har över tiden lett till ett allt mer
uppdämt behov av utveckling och förnyelse av socialförsäkrings-
administrationen i sin helhet. Behovet av konkreta åtgärder måste beteck-
nas som akut om verksamheten skall kunna effektiviseras och kostna-
derna hållas nere enligt de intentioner som såväl RFV:s ledning som
statsmakterna har lagt fast.
Ansvaret för vidareutvecklingen av de gemensamma systemen åvilar
RFV:s beställarfunktion snarare än leverantörsfunktionen vid ADB-cent-
ralen. Det är därför angeläget att RFV inom ramen för de resurser som
tilldelas verksamheten tar ett tydligt ansvar för utvecklingen av de
gemensamma IT-systemen och för de satsningar som rör infrastruktur-
utvecklingen inom området. För att detta skall vara möjligt krävs insat-
ser i form av såväl både kompetens- som organisationsutveckling samt
att utvecklings-insatserna blir föremål för tydliga prioriteringar.
Trots de ytterst allvarliga problemen inom IT-verksamheten finns det
vid en samlad bedömning skäl att även peka på ett antal positiva inslag i
verksamheten. Förutsättningarna för ett framgångsrikt utvecklings- och
reform-arbete inom socialförsäkringsadministrationen ser betydligt lju-
sare ut i dagsläget jämfört med för bara ett eller ett par år sedan. Som
grund för denna bedömning ligger det omfattande utvecklingsarbete som
har initierats genom det s.k. Utvecklingsprogrammet och som en del
därav de planerade satsningarna på infrastrukturutveckling. Dessutom
införs nya former för kassornas inflytande och påverkan i de frågor som
rör de gemensamma IT-resurserna. Sammantaget ger de åtgärder som
planeras och genomförs, i kombination med en förbättrad dialog och ett
förbättrat samarbetsklimat mellan berörda parter, ett intryck av att vik-
tiga förutsättningar nu håller på att skapas för att RFV och kassorna med
krafttag skall kunna ta sig an problemen. Det bör dock påpekas att det
ännu är för tidigt för att dra allt för långtgående slutsatser av de åtgärder

som hittills vidtagits. Bl.a. saknas ännu konkreta handlingsplaner för
Utvecklingsprogrammets verksamhet trots att det existerat i snart ett år.
Den förändrade bemanningen av programmets ledning i kombination
med den omstrukturering av projektet som nyligen inletts pekar dock
enligt Statskontorets mening i positiv riktning.
Statskontoret har övervägt att föreslå inrättande av en särskild utveck-
lingsenhet samt en enhet för IT-strategi och infrastruktur inom RFV:s
Stockholmsorganisation men drar slutsatsen att Utvecklingsprogrammet i
den situation som råder förefaller vara en lämplig form för att driva ut-
vecklingsarbetet framåt. Trots tidigare betydande svårigheter att integrera
stora projekt med linjeorganisationen är det dock viktigt att programmets
uppgifter på sikt integreras med RFV:s ordinarie organisation.
Mot ovanstående bakgrund bör enligt Statskontorets mening inga dras-
tiska omläggningar av strukturell art genomföras för närvarande. Istället
bör de positiva åtgärder som vidtagits och planerats ges en möjlighet att
verka så att deras effekter för verksamhetsutvecklingen rent faktiskt kan
bedömas.
En rad konkreta åtgärder bör snarast vidtas i syfte att förbättra RFV:s
styrning av den gemensamma IT-verksamheten. Utvecklingsprogrammet
måste som ett led i detta konkretisera sin verksamhet och identifiera de
verksamhetsprojekt som i första hand bör genomföras. I en sådan priori-
tering måste såväl införandet av det nya pensionssystemet (NYP) och de
anpassningar i de befintliga IT-systemen som krävs inför det kommande
sekelskiftet ges framskjutna positioner. Införandet av den nya IT-infra-
strukturen måste ske med utgångspunkt i kraven på verksamhetsutveck-
ling och successivt införas i takt med att nya system utvecklas och tas i
drift.
När det gäller frågan om konkurrensutsättning förs i promemorian ett
resonemang om för- och nackdelar med en mer eller mindre omfattande
utflyttning av IT-verksamheten. Den slutsats som dras är att konkurrens-
utsättning av drift och utdataproduktion inom ADB-centralen är möjlig
men inte skapar några verksamhetsmässiga eller ekonomiska mervärden i
ett kort tidsperspektiv. Statskontoret föreslår därför att den nuvarande
ordningen tills vidare behålls i sin grundform men att RFV:s roll som
systemägare och beställare vad gäller de gemensamma IT-resurserna för-
stärks samtidigt som ADB-centralen renodlas i rollen som leverantör av
beställda IT-tjänster. ADB-centralens verksamhet bör fullt ut finansieras
genom avgifter.
Särskilda insatser, bl.a. i form av kompetensutveckling måste vidtas
för att utveckla RFV:s beställarfunktion. I det korta perspektivet bör Ut-
vecklingsprogrammet inta rollen som huvudsaklig beställare inom IT-
området. Inriktningen bör dock på sikt att RFV linjeorganisation anpas-
sas och utvecklas i beställarrollen. Även den personal från försäkrings-
kassorna som medverkar i IT-verksamheten på olika nivåer måste få en
ökad kompetens i sina roller som bl.a. kravställare.

Åtgärder bör också vidtas i syfte att utveckla affärsmässigheten i rela-
tionen mellan beställare och leverantör i syfte att skapa förutsättningar
och därmed handlingsfrihet inför en eventuell framtida outsourcing av
IT-verksamhet eller utveckling av nya samarbetsformer med andra myn-
digheter och organisationer.
Som en konsekvens av RFV:s systemägarskap bör verket fullt ut svara
för de gemensamma systemens drift, förvaltning och säkerhet samt för-
foga över de ekonomiska resurserna för den IT-baserade produktionen. I
de fall kassorna skall kunna påverka IT-användningen inom den infra-
strukturella ram som RFV anger skall de också förfoga över egna me-
del för t.ex. dimensionering av den lokala arbetsplatsutrustningen.
Inom ramen för RFV:s entydiga ansvar skall försäkringskassorna med-
ges ett stort inflytande och reella påverkansmöjligheter i frågor av ge-
mensamt intresse. Enligt Statskontorets bedömning svarar den struktur
för samråd och påverkan som nu etableras väl upp mot dessa krav.
Det finns mot bakgrund av tidigare misslyckanden naturliga skäl att
ifrågasätta om de åtgärder som nu är aktuella kan förväntas bli fram-
gångsrika. Statskontorets sammanfattande bedömning är dock att de
satsningar som nu planeras och genomförs skapar förhållandevis goda
förutsättningar för att problemen inom IT-området skall få en lösning.
Det krävs dock att åtgärderna blir föremål för tydliga prioriteringar, en
aktiv styrning samt att insatserna noggrant följs upp på samtliga besluts-
nivåer. Formerna för detta bör snarast övervägas

Förteckning över remissinstanserna avseende
Statskontorets rapport Organisation och
styrning av IT-verksamheten inom
socialförsäkringsadministrationen (242/97-5)
Riksförsäkringsverket
Riksrevisionsverket
Riksskatteverket
Statens- löne och pensionsverk
Arbetsmarknadsstyrelsen
Centrala studiestödsnämnden
Försäkringskasseförbundet
Landsorganisationen i Sverige
Försäkringsanställdas förbund
Tjänstemännens centralorganisation
Sveriges Akademikers Centralorganisations medlemsförbund JUSEK

Rapport från Socialdepartementets arbetsgrupp om
socialförsäkringsadministrationens IT-verksamhet
(S97/7196/F)
Utveckling av socialförsäkringens ADB-verksamhet
Bakgrund
I proposition 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättnings-
nivåer och administration m.m. redovisar regeringen sin avsikt att
närmare utreda de organisatoriska formerna för socialförsäkringens
ADB-verksamhet och att ställning därefter får tas till dessa frågor.
Enligt Riksförsäkringsverkets uppgifter har ett omfattande utvecklings-
arbete inom ADB-verksamheten påbörjats. Socialdepartementet har
därför 1997-05-14 beslutat att inrätta en arbetsgrupp inom departementet
för att följa detta utvecklingsarbete som ett led i den fortsatta bered-
ningen av frågorna beträffande socialförsäkringens ADB-verksamhet.
Socialdepartementet har inbjudit Riksförsäkringsverket och Försäkrings-
kasseförbundet att medverka i gruppens arbete.
Ordförande i gruppen har varit statssekreterare Hans Svensson, Social-
departementet. Riksförsäkringsverket har representerats av general-
direktör Anna Hedborg och överdirektör Kerstin Wigzell och Försäk-
ringskasseförbundets representant har varit direktör Jan-Åke Brorsson.
Gruppens arbete
En redovisning av RFV:s pågående utvecklingsarbete beträffande social-
försäkringens ADB-verksamhet har skett till gruppen. Statskontoret har
även informerat om sitt utredningsarbete i anledning av regeringens upp-
drag till Statskontoret att se över de organisatoriska formerna för ADB-
verksamheten. Gruppen har diskuterat dessa frågor och därvid enats om
vissa överväganden som berör det fortsatta utvecklingsarbetet av social-
försäkringens ADB-verksamhet. Dessa överväganden redovisas i det
följande. Gruppens arbete är därmed avslutat.
Överväganden
1. Utgångspunkter
Gruppen vill inledningsvis betona att utgångspunkten för arbetet är att
skapa ett effektivt och användarvänligt ADB-stöd för socialförsäk-
ringsadministrationens ärendehandläggning samt för ledning, uppföljning
och utvärdering av verksamheten. Därmed ges ökade möjligheter att leva
upp till de försäkrades krav på service samtidigt som kraven på ett
kraftfullt löpande förändringsarbete för att effektivisera verksamheten
bättre kan tillgodoses.
Gruppen vill också betona vikten av en klar och tydlig roll- och
ansvarsfördelning beträffande ADB-verksamheten. En viktig utgångs-
punkt är regeringens uttalande i proposition 1996/97:63 att RFV skall ha
det ansvar som följer av rollen som systemägare till de gemensamma
systemen samtidigt som försäkringskassorna skall ges ett reellt
inflytande. Detta kräver enligt gruppens mening en nära samverkan
mellan RFV och kassorna ifråga om bl. a. planering, prioritering och
ekonomistyrning av såväl utvecklingsinsatser som drift och förvaltning.
2. Roll- och ansvarsfrågor
Enligt gruppens mening ingår i RFV:s systemägaransvar att svara för att
de gemensamma försäkringssystemen utformas i enlighet med verksam-
hetens krav. RFV har som systemägare ett beställaransvar vad gäller de
gemensamma systemens funktion. Inom RFV ryms såväl beställarrol-
len,vilken i första hand utövas av försäkringsavdelningarna, och utförar-
rollen där ADB-avdelningen är leverantör av gemensamma system. Inom
RFV har ett arbete påbörjats som syftar till att klargöra ansvars- och ar-
betsfördelningen mellan beställar- och utförarrollerna. Inriktningen är att
förstärka beställarkapaciteten samtidigt som ADB-avdelningens roll som
utförare renodlas.
Viktiga delar i detta arbete måste vara att förbättringarna bl. a.
innefattar att systemägaren tar ett tydligare ansvar för
verksamhetsutveckling och prioriteringar. Relationerna mellan beställare
och utförare skall vara affärsliknande och samverkansrutinerna skall
byggas upp med hänsyn härtill. Gruppen menar också att det därvid är
viktigt att klargöra hur kassornas krav och förväntningar skall lyftas fram
och tillgodoses.
RFV skall även ansvara för ADB-verksamhetens infrastruktur, dvs. att
de gemensamma systemen hanteras på en gemensam teknisk plattform
som garanterar att bl. a. tillgänglighet och driftsäkerhet upprätthåll enligt
en fastställd kvalitetsnorm över hela socialförsäkringsadministrationen.
Det ankommer också på RFV att svara för att systemutveckling och drift
sker effektivt.
3. Samverkans- och inflytandefrågor
Utgångspunkten är att skapa ett effektivare ADB-stöd för kassornas och
RFV:s verksamhet. Det är av största vikt att rationaliseringsmöjlighe-
terna tillvaratas och att prioritering av systemutvecklingen sker med ut-
gångspunkt i sådana bedömningar och med hänsynstagande till kassornas
önskemål om när och på vilket sätt systemen skall färdigsställas.
En nära samverkan mellan RFV och kassorna är därför nödvändig vad
gäller utveckling,drift och förvaltning av system. Detta innefattar såväl
kort- och långsiktig planering som prioritering och finansiering.
Formerna för styrning och uppföljning måste enligt gruppens mening
förbättras. Ett led i detta är att åstadkomma en plan angående de
utvecklingsinsatser som prioriteras med hänsyn till verksamhetens behov
av ADB-stöd.
Kassorna skall ha möjlighet att medverka såväl vid systemutveckling
som i beredning inför beslut beträffande strategiska ADB-frågor. Redan
har insatser i dessa avseenden genomförts i samverkan mellan RFV och
försäkringskassorna och gruppen förutsätter att RFV och kassorna inom
ramen för sitt samarbete kring ADB-frågorna vid behov ytterligare
preciserar och vidareutvecklar dessa insatser.
4. Utvecklingsfrågor
Gruppen konstaterar att utvecklingen av såväl basteknik som verksam-
hetsstödjande system varit eftersatt under en följd av år. Behovet av för-
bättringar av utvecklingsarbetet är särskilt tydligt och skall allmänt sett
prioriteras. Det finns dock även behov av ändringar för att öka effektivi-
teten inom förvaltnings- och driftverksamheten. Införandet av den nya
IT-plattformen är därvid av särskild betydelse. Enligt gruppens mening
bör detta införande ha en direkt koppling till och styras av prioriteringen
av de verksamhetsmässiga behoven.
Finns behov av lokalt ADB-stöd, t.ex. för uppföljning, skall goda
möjligheter finnas att ansluta och anpassa stödet till de gemensamma
systemen. Effektiviseringsmöjligheterna vad gäller driftrutiner m.m. bör
även tillvaratas. Varje försäkringskassa har en lokal driftorganisation
som är inblandad i delar av driften av de gemensamma systemen. Mer
rationella lösningar för drift av lokal utrustning för gemensamma system
bör eftersträvas.
Gruppen konstaterar att RFV och kassorna genom det s.k. utvecklings-
programmet tagit ett samlat grepp om utvecklingsfrågorna. Därmed finns
en plattform för fortsatt beredning och prioritering av frågor rörande
ADB-stödets utveckling.
5. Ekonomifrågor m.m.
Utvecklingen av ADB-systemen bör bedömas och prioriteras på grundval
av analyser av kostnader och intäkter i driftläge, både för försäkringskas-
sorna och RFV. Det är dock systemägaren som i första hand i sin
beställarroll har det yttersta ansvaret för samtliga styrmedel inklusive
ekonomin. RFV skall därför svara för att enbart sådana beställningar om
utveckling av ADB-system görs som är verksamhetsmässigt motiverade
och ekonomiskt försvarbara. Därvid skall försäkringskassorna ha infly-
tande i enlighet med de samrådsformer som överenskoms mellan RFV
och kassorna.
ADB-avdelningens verksamhet bör vara helt uppdragsfinansierad och
systemägaren/beställaren skall ha det ekonomiska ansvaret för uppdragen
och också den kostnadsuppföljning m.m. som därvid behövs. Samtliga
kostnader för ADB-verksamheten skall synliggöras, en tydlig
prissättning skall utformas och den ekonomiska redovisningen skall
läggas upp med hänsyntagande till detta. Därmed finns också
förutsättningar för jämförelser med omvärlden och fortsatt skapande av
konkurrensliknande situationer för ADB-verksamheten.
Under de närmaste åren finns stora krav på resursinsatser för att
utveckla ADB-stödet. Viss osäkerhet beträffande finansieringen av dessa
insatser finns. Enligt gruppens mening krävs därför samverkan och
öppenhet mellan RFV och kassorna för att inom den gemensamma
resursramen prioritera insatser och klara finansieringen.
I systemägarens ansvar ligger också som tidigare sagts ansvaret för den
tekniska infrastrukturen. Försäkringskassorna bör dock ha det
ekonomiska ansvaret för lokal utrustning.
Även här vill gruppen peka på vikten av att konkreta åtgärder i ovan-
nämnda avseenden snabbt genomförs och gruppen förutsätter att RFV
och kassorna gemensamt vidtar erforderliga sådana åtgärder.

Rättsdatablad

Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler

Lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän
försäkring
18 kap. 2, 16, 23, 28,
30 och 47 §§ samt
21 kap. 2 §

Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 december 1997

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,
Blomberg, Andersson, Winberg, Sundström, Johansson, von Sydow,
Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing

Föredragande: statsrådet Klingvall

Regeringen beslutar proposition 1997/98:41 Socialförsäkringens
administration, m.m.

1 Lagen omtryckt 1982:120.
Senaste lydelse av 13 a § 1994:1655.
Senaste lydelse av 13 b § 1994:1655.
Senaste lydelse av 13 c § 1994:1655.
2 Senaste lydelse 1995:508.
3 Senaste lydelse 1992:275.
4 Lydelse enligt bet. 1997/98:SfU1.
5 Senaste lydelse 1986:140.
6 Senaste lydelse 1992:275.
7 Senaste lydelse 1994:1655.
8 Senaste lydelse 1986:140.
9 Senaste lydelse 1986:1151.
10 Senaste lydelse 1995:508.
11 Senaste lydelse 1994:1655.
12 Senaste lydelse 1995:515.
13 Senaste lydelse 1982:317.
14 Senaste lydelse 1983:394.
15 Senaste lydelse 1983:394.
16 Senaste lydelse 1992:660.
17 Senaste lydelse 1996:200.
18 Senaste lydelse 1986:140.
19 Förutvarande 23 § upphävd genom 1986:140.
20 Förutvarande 24 § upphävd genom 1986:140.
21 Senaste lydelse 1986:140.
22 Senaste lydelse 1986:140.
23 Senaste lydelse 1991:1976
24 Senaste lydelse 1995:509.
1 Lagen omtryckt 1973:449.
2 Senaste lydelse 1991:1983.
1 Lagen omtryckt 1993:357.
2 Ändringen innebär att andra stycket upphävs.
1 Senaste lydelse av 17 § 1987:364.
2 Senaste lydelse 1991:1982.
1 Senaste lydelse 1991:1985. Ändringen innebär att andra stycket upphävs.
1 Senaste lydelse 1997:278. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.
1 Senaste lydelse 1991:1980.
2 Senaste lydelse 1997:279.
1 Senaste lydelse 1991:1981.
2 Senaste lydelse 1997:280.
1 Senaste lydelse 1997:281.
1 Senaste lydelse 1997:282.
1 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.
1 Ändringen innebär att andra stycket upphävs.
2 Senaste lydelse 1997:283.
1 Ändringen innebär att andra stycket upphävs.
2 Senaste lydelse 1997:284.
1 Ändringen innebär att andra stycket upphävs.
2 Senaste lydelse 1997:285.
1 Ändringen innebär att andra stycket upphävs.
I direktiven för uppdraget används begreppet ADB. För att markera att de
frågor som
behandlas i promemorian rör den framtida användningen av informationsteknik i
vid
mening används i fortsättningsvis företrädesvis begreppet IT. I den utsträckning
båda
begreppen förekommer skall de uppfattas synonymt.
Begreppet outsourcing innebär att en externa leverantör anlitas för att på
uppdrag
långsiktigt utföra vissa tjänster eller svara för en hel verksamhet. I en sådan
lösning kan
även ingå att leverantören övertar den ursprungliga organisationens
produktionsresurser.

Prop. 1997/98:41

56

51

1

Prop. 1997/98:41

56

54

Prop. 1997/98:41

Prop. 1997/98:41

120

55

Prop. 1997/98:41

Prop. 1997/98:41
Bilaga 1

129

122

Prop. 1997/98:41
Bilaga 1

Prop. 1997/98:41
Bilaga 1

Prop. 1997/98:41
Bilaga 2

130

129

Prop. 1997/98:41
Bilaga 2

Prop. 1997/98:41
Bilaga 2

Prop. 1997/98:41
Bilaga 3

137

130

Prop. 1997/98:41
Bilaga 3

Prop. 1997/98:41
Bilaga 3

Prop. 1997/98:41
Bilaga 4

140

138

Prop. 1997/98:41
Bilaga 4

Prop. 1997/98:41
Bilaga 4

Prop. 1997/98:41
Bilaga 5

144

140

Prop. 1997/98:41
Bilaga 5

Prop. 1997/98:41
Bilaga 5

Prop. 1997/98:41
Bilaga 6

145

144

Prop. 1997/98:41
Bilaga 6

Prop. 1997/98:41
Bilaga 6

Prop. 1997/98:41
Bilaga 7

145

149

145

Prop. 1997/98:41
Bilaga 7

Prop. 1997/98:41
Bilaga 7

Prop. 1997/98:41

150

150

Prop. 1997/98:41

Prop. 1997/98:41

Prop. 1997/98:41

149

149