Prop.
1997/98:188
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 17 juni 1998
Göran Persson
Lars Engqvist
(Inrikesdepartementet)
I propositionen föreslås att instansordningen i marknadsföringsmål änd-
ras så att mål om förbud och åläggande som huvudregel handläggs i
Marknadsdomstolen som första och sista instans. Om samma kärande,
eller en annan kärande i samråd med denne, samtidigt väcker en talan om
marknadsstömingsavgift eller skadestånd, skall dock en talan om förbud
eller åläggande med anledning av marknadsföringen väckas vid Stock-
holms tingsrätt. Syftet med ändringen är att göra det möjligt att snabbt
kunna fa ett slutligt avgörande i frågan om en viss marknadsföringsåt-
gärd strider mot de marknadsrättsliga bestämmelserna.
Utöver denna ändring föreslås vissa smärre ändringar och tillägg i
marknadsföringslagen (1995:450), lagen (1970:417) om marknadsdom-
stol m.m. och lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland,
Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 1999.
1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 188
Prop. 1997/98:188
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4
2 Lagtext...............................................................................................5
2.1 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen
(1995:450)...............................................................................5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om
marknadsdomstol m.m............................................................7
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete
med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av straff m.m.....................................................8
3 Ärendet och dess beredning..............................................................9
4 Gällande ordning för prövningen av marknadsföringsmål
och motiven för denna.......................................................................9
4.1 Avgifts-, förbuds- och åläggandemålen..................................9
4.2 Utdömande av marknadsföringsrättsligt vite........................11
4.3 Skadestånd.............................................................................11
4.4 Rättegångsförfarandet m.m...................................................11
5 Erfarenheter av den nya instansordningen.....................................12
5.1 Inkomna skrivelser m.m........................................................12
5.2 Handläggningstider m.m.......................................................13
6 Ändring i instansordningen för marknadsföringsmål.....................13
6.1 Behovet av en ändring i instansordningen............................13
6.2 Närmare om systemets utformning.......................................17
7 Lagen om marknadsdomstol m.m. och vissa verkställighets-
frågor............................................. 21
7.1 Vissa ändringar i lagen om marknadsdomstol m.m..............21
7.2 Verkställighet av det norska institutet tvangsgebyr och av
Stockholms tingsrätt förelagda viten.....................................22
8 Ekonomiska konsekvenser.............................................................23
9 F örfattningskommentar..................................................................23
9.1 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen
(1995:450).............................................................................23
9.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om
marknadsdomstol m.m..........................................................24
9.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om
samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge
angående verkställighet av straff m.m...................................24
9.4 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser..........................24
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian.........................................25
Bilaga 2 Promemorians lagförslag......................................................28
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna......................................32
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.................................................33
Bilaga 5 Lagrådets yttrande................................................................ 37
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 juni 1998...........40
Prop. 1997/98:188
Prop. 1997/98:188
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450),
2. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,
3. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.
Prop. 1997/98:188
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs att 38, 51 och 52 §§ marknadsföringslagen
(1995:450) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Talan om förbud eller åläggande
enligt 14, 15 eller 17 § väcks vid
Stockholms tingsrätt.
En sådan talan far väckas av
38 §
Talan om förbud eller åläggande
enligt 14, 15 eller 17 § väcks vid
Marknadsdomstolen. Om samma
kärande, eller en annan kärande i
samråd med denne, samtidigt
väcker en talan om marknadsstör-
ningsavgift enligt 22 § eller skade-
stånd enligt 29 § med anledning av
marknadsföringen, skall dock en
talan om förbud eller åläggande
väckas vid Stockholms tingsrätt.
Talan om förbud eller åläggan-
de far väckas av
1. Konsumentombudsmannen,
2. en näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och
3. en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare.
Ett interimistiskt beslut enligt 20 § meddelas av den domstol där en
rättegång enligt första stycket pågår.
Vad som sägs i 49, 50 och 52
kap. rättegångsbalken och i 39 §
första stycket lagen (1996:242) om
domstolsärenden om hovrätten
skall i mål och ärenden enligt den-
na lag i stället gälla Marknads-
domstolen.
51 §’
När Marknadsdomstolen hand-
lägger mål och ärenden efter
överklagande enligt 43 §, skall vad
som sägs i 49, 50 och 52 kap. rät-
tegångsbalken och i 39 § första
stycket lagen (1996:242) om dom-
stolsärenden om hovrätten i stället
gälla Marknadsdomstolen.
52 §
Om en talan enligt denna lag har Om en talan enligt denna lag har
1 Senaste lydelse 1996:270.
1* Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 188
väckts av någon annan än Konsu-
mentombudsmannen, skall tings-
rätten underrätta ombudsmannen
om rättegången.
väckts av någon annan än Konsu-
mentombudsmannen, skall rätten
underrätta ombudsmannen om
rättegången.
När ett mål om marknadsstör-
ningsavgift eller skadestånd väcks,
skall tingsrätten underrätta Mark-
nadsdomstolen om rättegången.
Prop. 1997/98:188
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
2. Ett mål som vid ikraftträdandet är under handläggning i Stockholms
tingsrätt men som enligt de nya bestämmelserna i stället skall handläggas
av Marknadsdomstolen skall lämnas över dit, om det kommit in till tings-
rätten efter utgången av juni 1998. Åtgärder som har vidtagits under
handläggningen i tingsrätten skall for de mål som överlämnas anses ha
vidtagits av Marknadsdomstolen.
Prop. 1997/98:188
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:417) om marknadsdom-
stol m.m.
dels att 9 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 10 a §, av följande ly-
delse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 §’
Marknadsdomstolen är beslutför, när ordföranden och tre andra leda-
möter är närvarande.
Ordföranden far ensam på dom-
stolens vägnar vidta förberedande
åtgärder och pröva frågor om av-
skrivning av mål.
Ordföranden far ensam på dom-
stolens vägnar
1. vidta förberedande åtgärder,
2. meddela beslut om avskriv-
ning,
3. besluta om rättelse av en dom
eller ett beslut under de förutsätt-
ningar som anges i 17 kap. 15 §
första stycket rättegångsbalken,
4. avslå en begäran om att dom-
stolen skall pröva en fråga om
interimistiskt förbud eller åläg-
gande utan att motparten getts
tillfälle att yttra sig.
På
Ordföranden far förordna sekreterare hos domstolen att ensam
domstolens vägnar vidta förberedande åtgärder.
10a§
Dom skall meddelas så snart
som det är möjligt. Den skall skri-
vas under av rättens ordförande.
Kopia av domen skall skickas till
parterna samma dag som domen
meddelas. Vad som sägs om dom
gäller också slutligt beslut.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
Senaste lydelse 1993:22.
Prop. 1997/98:188
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1963:193) om samarbete med
Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff
m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4§'
Vad i denna lag sägs om böter skali även gälla utdömda viten, som
1. har förelagts part eller annan till fullgörande av en skyldighet i en
rättegång,
2. här i landet har förelagts av
konsumentombudsmannen, nä-
ringsfrihetsombudsmannen eller
marknadsdomstolen,
3. i Finland har dömts ut av
marknadsdomstolen eller, efter
överklagande av ett avgörande av
denna domstol, av högsta dom-
stolen.
2. här i landet har förelagts av
Konsumentombudsmannen, Kon-
kurrensverket, Stockholms tings-
rätt i mål enligt marknadsförings-
lagen (1995:450) eller Marknads-
domstolen,
3. i Finland har dömts ut av
Marknadsdomstolen eller, efter
överklagande av ett avgörande av
denna domstol, av Högsta dom-
stolen.
Vad som sägs i första stycket
gäller även tvangsgebyr som i
Norge har förelagts av Forbru-
kerombudet och som har godkänts
av näringsidkaren eller har dömts
ut av domstol.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
1 Senaste lydelse 1985:221.
Prop. 1997/98:188
Den 1 januari 1996 trädde den nya marknadsföringslagen (1995:450) i
kraft (prop. 1994/95:123, bet. 1994/95:LU16, rskr. 1994/95:267). Under
den tid som lagen varit i kraft har kritik framförts mot den nya instans-
ordningen med Stockholms tingsrätt som första instans vid prövningen
av förbuds- och åläggandemål. Med anledning av kritiken har Regerings-
kansliet (Inrikesdepartementet) utarbetat en promemoria med förslag till
vissa förändringar av instansordningen enligt marknadsföringslagen (dnr
In 98/482/KO). Promemorian har remissbehandlats. En sammanfattning
av promemorian finns i bilaga 1 och dess lagförslag i bilaga 2. En för-
teckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av
remissyttrandena finns tillgänglig i detta lagstiftningsärende.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 28 maj 1998 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Lagrådet har bl.a. haft synpunkter på vilka förfaranderegler som bör
tillämpas när Marknadsdomstolen handlägger mål enligt marknadsfö-
ringslagen som första instans. Regeringens överväganden med anledning
av dessa synpunkter redovisas i avsnitt 6.2. I övrigt har regeringen i hu-
vudsak följt Lagrådets förslag. Vissa redaktionella ändringar har också
gjorts.
Genom den nya marknadsföringslagen ändrades ordningen för prövning
av marknadsföringsmål jämfört med den äldre lagen. Den viktigaste ny-
heten är att Stockholms tingsrätt blivit första instans i alla mål och ären-
den om marknadsföring. Den tidigare ordningen för marknadsföringsmål,
med Marknadsdomstolen som ett specialiserat beslutsorgan och enda
instans, gäller alltjämt för mål enligt lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i
konsumentförhållanden, lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan nä-
ringsidkare och produktsäkerhetslagen (1988:1604).
Införandet av den nya sanktionsformen marknadsstömingsavgift inne-
bar att den marknadsrättsliga processordningen tillfördes en till sin ka-
raktär helt ny målgrupp. Rättssäkerhetsaspekten har i avgiftsmålen en
annan innebörd och betydelse än i förbuds- och åläggandemålen. Hänsy-
nen till svarandens rättstrygghet medförde ett krav på att frågan om Prop. 1997/98:188
marknadsstömingsavgift skall kunna prövas av åtminstone två instanser.
På konkurrensrättens område hade konkurrensmålen redan samlats hos
en enda första domstolsinstans, Stockholms tingsrätt. Behovet att på mot-
svarande sätt koncentrera underrättsprövningen till en instans ansågs inte
lika uttalat i marknadsföringsmål. Det var främst betydelsen av ett enhet-
ligt system för behörig domstol inom marknadsrätten som var avgörande
för att Stockholms tingsrätt utsågs till den enda första domstolsinstansen
i avgiftsmålen.
I motiven konstaterades att den nya marknadsföringslagen inte innebar
några förändringar som direkt föranledde att instansordningen behövde
modifieras när det gällde förbuds- och åläggandemål (prop. 1994/95:123
s. 124). Systemet med Marknadsdomstolen som ensamt prövningsorgan
hade, anfördes det vidare, fungerat tillfredsställande både organisatoriskt
och från rättssäkerhetssynpunkt.
Att bibehålla Marknadsdomstolen som första instans i dessa fall ansågs
dock kunna medföra väsentliga nackdelar i den nya situation som upp-
stod genom tillkomsten av avgiftsmålen. Det kom till uttryck i proposi-
tionen på följande sätt:
"Olika instansordningar omöjliggör kumulation av förbuds-
och åläggandemål i första instans. Det far antas bli vanligt att
Konsumentombudsmannen när han för talan om marknads-
stömingsavgift samtidigt framställer yrkande om förbud eller
åläggande, antingen kumulativt eller i andra hand. En ordning
som innebär att Konsumentombudsmannen måste processa
två gånger om sanktionering av samma förfarande är olycklig
ur processekonomisk synvinkel. Man måste i det samman-
hanget dessutom beakta risken för att någon annan taleberät-
tigad väcker talan om förbud vid Marknadsdomstolen medan
av giftsmålet fortfarande pågår i tingsrätten."
Med hänvisning till den uppfattning som i olika sammanhang hävdats
att ett tvåinstansförfarande leder till utdragna och dyrare processer peka-
des i propositionen på möjligheten till interimistiska beslut, en möjlighet
som vidgats i den nya lagen, vilket skulle kunna leda till att man snabbt
far till stånd ett förbud eller ett åläggande.
Kostnaderna för en process blir självklart större om målet prövas i två
instanser än om prövningen endast sker i en instans. Regeringen hänvisa-
de emellertid i propositionen till att inte alla mål kommer att överklagas.
Just kostnadshänsyn, framhölls det, bidrar till att främst sådana mål där
utgången är tvivelaktig överklagas. Genom att främst sistnämnda slag av
mål beräknades bli överklagade kunde också, enligt propositionen,
Marknadsdomstolens prejudicerande och rättsskapande funktion stärkas.
Domstolen skulle kunna ägna mer tid och resurser åt de egentliga preju-
dikatmålen.
Att tvåinstansförfarandet kan drabba en förlorande part ekonomiskt
hårdare än om Marknadsdomstolen varit enda instans ansågs i detta
sammanhang väga lättare än de faktorer som motiverade att instansord-
ningen ändrades.
10
Av dessa skäl och med beaktande av det som krävdes till följd av de Prop. 1997/98:188
nya avgiftsmålen blev Stockholms tingsrätt utsedd att som exklusiv
första instans pröva mål om förbud och åläggande med möjlighet för
förlorande part att överklaga tingsrättens avgörande till Marknadsdom-
stolen.
I frågan om vilken domstol som skall vara behörig att pröva mål om ut-
dömande av vite innebar den nya marknadsföringslagen inte någon för-
ändring. Talan om utdömande av vite som har förelagts med stöd av den-
na lag skall liksom tidigare väckas vid en tingsrätt som är behörig enligt
10 kap. rättegångsbalken. Stockholms tingsrätt gavs dock en generell
behörighet att alltid pröva mål om utdömande av vite enligt marknadsfö-
ringslagen.
I den nya marknadsföringslagen gäller rätten till skadestånd både för nä-
ringsidkare och konsumenter. Rätten är kopplad till överträdelser av för-
bud och ålägganden som har meddelats med stöd av lagen och till de spe-
cifika förbudsreglema i lagens 5-13 §§.
Talan om skadestånd skall väckas vid Stockholms tingsrätt. En sådan
talan far även väckas vid en tingsrätt som är behörig enligt 10 kap. rätte-
gångsbalken. Domar om skadestånd överklagas till Marknadsdomstolen.
Skälen för den ordning som valdes för skadeståndsmålen framgår av
prop. 1994/95:123 s. 125 f. Det huvudskäl som anfördes är risken för att
Högsta domstolen i en skadeståndsprocess och Marknadsdomstolen i ett
sanktionsmål kommer till motsatta uppfattningar beträffande lagens tolk-
ning i fråga om ett bestämt förfarande. Som ytterligare skäl angavs de
fördelar som följer av möjligheterna att kumulera en skadeståndstalan
med talan om förbud, åläggande eller marknadsstömingsavgift.
Lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. innehåller vissa grundläg-
gande bestämmelser om förfarandet vid Marknadsdomstolen. Före infö-
randet av 1996 års marknadsföringslag tillämpades dessa regler i mark-
nadsföringsmålen. Även rättegångsbalkens regler tillämpades dock ana-
logivis i viss utsträckning. I förarbetena till marknadsföringslagen anför-
des flera skäl för att marknadsföringsmålen borde handläggas enligt rät-
tegångsbalkens regler om tvistemål i såväl Stockholms tingsrätt som
Marknadsdomstolen. Bl.a. framhölls att den judiciella framtoningen
skulle komma öka med den nya marknadsföringslagen, vilket talade för
att man formellt borde närma handläggningsreglema i marknadsförings-
målen till dem som gäller för rättegångar i allmänhet. Ett annat skäl var
11
att Stockholms tingsrätt infördes som första instans i marknadsförings-
målen (prop. 1994/95:123 s. 144 ff.). Det blev också lagstiftarens beslut.
Målen skall handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om tvistemål
där förlikning om saken inte är tillåten.
Även i fråga om rättegångskostnader skall rättegångsbalkens regler i
tvistemål gälla. När Konsumentombudsmannen (KO) för talan i mål om
marknadsstömingsavgift skall dock reglerna om rättegångskostnader i
brottmål gälla.
För mål enligt lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen
om avtalsvillkor mellan näringsidkare och produktsäkerhetslagen gäller
fortfarande förfarandereglema i lagen om marknadsdomstol.
Prop. 1997/98:188
I skrivelser till Inrikesdepartementet under maj - juni 1997 har Konsu-
mentverket och Näringslivets Delegation för Marknadsrätt kritiserat den
nuvarande instansordningen med Stockholms tingsrätt som första instans
vid prövningen av förbuds- och åläggandemål enligt marknadsföringsla-
gen.
Konsumentverket framhåller sammanfattningsvis att en förutsättning
för att marknadsföringslagen skall få genomslagskraft på marknaden är
att näringsidkarna far snabba besked om vilka krav som skall ställas på
marknadsföringen. Verkets uppfattning är att lagen i dag inte helt upp-
fyller denna förutsättning. Instansordningen borde därför enligt verkets
mening ändras på så sätt att Marknadsdomstolen återigen blir första och
sista instans i mål som endast rör förbud och ålägganden. Bland de om-
ständigheter som Konsumentverket vid sidan av långa handläggningsti-
der åberopar till stöd för sitt förslag kan nämnas att nuvarande ordning
kan medföra att rättsbildningen förskjuts från Marknadsdomstolen till
Stockholms tingsrätt.
Näringslivets Delegation för Marknadsrätt anser att erfarenheterna av
instansordningen i marknadsföringslagen är negativa och förordar att
Stockholms tingsrätt utgår som första instans utom i ärenden som inne-
fattar marknadsstömingsavgift.
Med anledning av Konkurrenslagsutredningens betänkande Konkur-
renslagen 1993-1996 (SOU 1997:20), i vilket bl.a. föreslogs att Stock-
holms tingsrätt skulle utgå som instans i vissa slag av konkurrensmål,
uttalade sig flera remissinstanser även om instansordningen i marknads-
föringsmål. Förutom Konsumentverket och Näringslivets Delegation för
Marknadsrätt gav även Grossistförbundet Svensk Handel (numera
Svensk Handel), Sveriges Köpmannaförbund och Sveriges Industriför-
bund uttryck för uppfattningen att tingsrätten borde utgå som instans
även i förbuds- och åläggandemål som prövas enligt marknadsföringsla-
gen.
12
Redan vid remissbehandlingen av betänkandet Ny marknadsföringslag Prop. 1997/98:188
(SOU 1993:59), som ligger till grund för marknadsföringslagen, ifråga-
satte flera instanser lämpligheten av att införa ett tvåinstanssystem även
för förbuds- och åläggandemålen. Hit hörde bl.a. Finansinspektionen,
Konsumentverket, Konsumentvägledamas förening, Sveriges Industri-
förbund, Grossistförbundet Svensk Handel och Handelshögskolan vid
Göteborgs universitet. Kritikerna menade att processerna skulle bli dyra-
re och dra ut på tiden vilket i sin tur skulle undergräva Marknadsdom-
stolens roll som prejudikatinstans.
Under 1996 inkom 29 och under 1997 40 marknadsföringsmål till Stock-
holms tingsrätt. Den 1 januari 1998 hade tingsrätten 48 mål i balans. Ett
relativt sett ökande antal inkomna mål kunde konstateras kring årsskiftet
1997/98. Under december 1997 kom det in sju mål medan sex mål kom
in den följande månaden. Vid årsskiftet 1997/98 var femton mål äldre än
ett år medan tretton var 6-12 månader gamla.
Stockholms tingsrätt, avdelning 8, handlägger förutom marknadsfö-
ringsmål och konkurrensmål också allmänna tvistemål, tryckfrihetsmål,
yttrandefrihetsmål och familjemål. Som orsaker till den generellt sett
långa handläggningstiden vid tingsrätten har angetts bl.a. delgivnings-
problem, överklaganden av beslut under rättegången och kö till huvud-
förhandlingstid.
Den genomsnittliga handläggningstiden i Marknadsdomstolen för slut-
ligt avgjorda marknadsföringsmål var tio månader för 1991. För varje år
1992-1996 var den sju månader. Under 1991 inkom 23 marknadsfö-
ringsmål till domstolen och under perioden 1992-1995 i genomsnitt 42
mål per år.
Marknadsdomstolen har fram till årsskiftet 1997/98 mottagit samman-
lagt femton överklaganden. Tio av dessa avser tingsrättens interimistiska
beslut om eventuellt förbud. Två fall avser rättegångskostnader respekti-
ve rättshjälp.
Regeringens bedömning: En ändring av instansordningen behövs för
förbuds- och åläggandemålen för att möjliggöra att handläggningsti-
den för dessa mål blir väsentligt kortare.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
13
1** Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 188
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar den bedömning
som kommit till uttryck i promemorian och tillstyrker i huvudsak försla-
get eller lämnar det utan erinran.
Stockholms tingsrätt anser att det vore anmärkningsvärt att gällande in-
stansordning för förbuds- och åläggandemålen skulle ändras så kort tid
efter ikraftträdandet utan att det framkommit några nya omständigheter
som inte beaktats när systemet infördes. Tingsrätten avstyrker dock inte
förslaget.
Sveriges Advokatsamfund anser att tvåinstanssystemet bör behållas av
rättssäkerhetsskäl och avstyrker därför förslaget. När det gäller talan av
KO anser emellertid samfundet att prejudikatintresset kan motivera att
KO ges möjlighet att i sådana fall föra mål direkt till Marknadsdomsto-
len. Även Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet avstyr-
ker förslaget och menar att rätten att överklaga domar har ett väsentligt
rättssäkerhetsvärde. I likhet med Stockholms tingsrätt anser fakultets-
nämnden att det är för tidigt att ändra i marknadsföringsprocessen och
anser att man i stället borde se till att påskynda processen vid den instans
där målen avgörs alltför långsamt. I likhet med Sveriges Advokatsam-
fund anser dock fakultetsnämnden att man kan överväga att ge KO möj-
lighet att väcka talan om förbud eller åläggande direkt vid Marknads-
domstolen.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det på det
marknadsrättsliga området är av största vikt att berörda aktörer snabbt
ges besked om vilka regler som gäller på marknaden. Detta är viktigt
med hänsyn till parterna och för att marknadsföringslagen skall få ge-
nomslagskraft. Skälen för att Marknadsdomstolen tidigare hade exklusiv
prövningsrätt i förbuds- och åläggandefrågor enligt såväl marknadsfö-
ringslagen som andra marknadsrättsliga lagar var bl.a. intresset av att
snabbt fa till stånd slutliga avgöranden i frågor som rör tillämpningen av
generalklausuler. Behovet av snabbhet i förfarandet har således tidigare
ansetts väga tyngre än fördelarna med en prövning i flera instanser.
I förarbetena till marknadsföringslagen uttalade regeringen att systemet
med Marknadsdomstolen som ensamt prövningsorgan hade fungerat till-
fredsställande både organisatoriskt och från rättssäkerhetssynpunkt (prop.
1994/95:123 s. 124). Anledningen till att ett system med två domstolsin-
stanser infördes var således inte sådana aspekter utan tillkomsten av
marknadsstömingsavgiften, som av rättssäkerhetsskäl ansågs kräva en
ordning med två instanser. Orsaken till att man lät även förbuds- och
åläggandemålen omfattas av tvåinstanssystemet var att det bedömdes
som viktigt att kunna kumulera sådana mål med mål om marknadsstör-
ningsavgift (se avsnitt 4.1).
Införandet av två domstolsinstanser även för förbuds- och åläggan-
demålen har enligt regeringens bedömning lett till att den totala hand-
läggningstiden för dessa mål blivit alltför lång och att kravet på erforder-
lig snabbhet i handläggningen inte längre kan anses uppfyllt. En lång
handläggningstid i domstol kan försvaga rättssäkerheten både för kon-
sumenter, svarandeföretag och konkurrerande näringsidkare. Konsu-
menter kan fortlöpande luras genom upprepad, vilseledande marknadsfö-
ring som inte stoppas av domstol förrän efter ett år eller längre tid. Sva-
Prop. 1997/98:188
14
randen far vänta länge på slutligt besked om en planerat lång, kanske Prop. 1997/98:188
mycket påkostad reklamkampanj är tillåten eller ej. Konkurrenter kan
lida skada av en påtalat vilseledande marknadsföring byggd på jämförel-
ser så länge motparten far fortsätta med sin jämförande reklam. Kravet på
snabbhet i handläggningen väger i dessa fall enligt regeringens mening
tyngre än möjligheten att fa saken prövad i två instanser.
Några remissinstanser menar att man i första hand borde sträva efter
att förkorta handläggningstiden vid Stockholms tingsrätt. Långa hand-
läggningstider kan delvis botas genom att nödvändiga resurser tillförs
den instans som "släpar efter" med handläggningen. Det finns dock inte
sällan omständigheter utanför domstolens kontroll som kan sinka hand-
läggningen. Vidare anser regeringen att en något förkortad handlägg-
ningstid vid Stockholms tingsrätt inte helt skulle lösa problemet, efter-
som skälen till tidsutdräkten till stor del ligger i tvåinstanssystemet i sig.
Exempelvis kvarstår problemen med överklaganden av rättegångsbeslut
och interimistiska förbud även om tingsrättens handläggningstider för-
kortas.
I propositionen om den nya marknadsföringslagen hänvisades till möj-
ligheten till interimistiska beslut för att snabbt kunna fa till stånd ett för-
bud eller ett åläggande (prop. 1994/95:123 s. 124). Den möjligheten vid-
gades i den nya lagen.
Man kan emellertid fråga sig om en utveckling mot en högre frekvens
av sådana yrkanden ter sig önskvärd. Interimistiska beslut överklagas
inte sällan och, när så sker, tar det naturligtvis en viss ytterligare tid in-
nan det interimistiska yrkandet slutligt avgjorts. Dessutom binds dom-
stolarnas resurser vid handläggning och prövning av kärandens talan i en
första omgång medan arbetet med målets slutliga avgörande ofta tar vid
långt senare. En annan fara med att i alltför hög utsträckning förlita sig
på möjligheten till interimistiska beslut är att den preliminära bedömning
som görs med anledning av ett yrkande om interimistiskt beslut i prakti-
ken kan verka bestämmande för den slutliga bedömningen i målet. I detta
sammanhang bör också uppmärksammas kravet på att käranden skall
ställa säkerhet för den skada som ett tillfälligt förbud kan orsaka svaran-
den, vilket kan verka avhållande på viljan att använda sig av denna möj-
lighet, inte minst vad gäller små, ekonomiskt svaga företagare.
Ett annat förhållande som regeringen vill peka på i detta sammanhang
är att gällande ordning har lett till att små, ekonomiskt svaga näringsidka-
re i mindre utsträckning än tidigare väcker talan i marknadsföringsmål.
Det skulle därför vara önskvärt att ha en ordning som ökar dessa nä-
ringsidkares processbenägenhet.
Det kan givetvis, som Stockholms tingsrätt och Juridiska fakultets-
nämnden vid Stockholms universitet har gjort, sättas i fråga det lämpliga
i att genomföra en förändring när marknadsföringslagen har varit i kraft
så kort tid. De nackdelar med två instanser som erfarenheterna trots allt
har visat, innebär emellertid att det skulle vara olyckligt att bibehålla nu-
varande ordning för mål om förbud och åläggande.
En av de vägledande principerna för reformerna på det processrättsliga
området har sedan länge varit att tyngdpunkten för rättsskipningen skall
ligga i första instans. Avvikelser från huvudregeln kan dock göras när det
15
finns starka skäl for det. Så har gjorts beträffande Konkurrensverkets Prop. 1997/98:188
beslut om åläggande, icke-ingripandebesked och undantag enligt konkur-
renslagen genom de ändringar som regeringen har föreslagit i propositio-
nen om ändringar i konkurrenslagen (prop. 1997/98:130) och som bl.a.
innebär att Stockholms tingsrätt skall upphöra som instans för dessa
måltyper. Regeringen har i det ärendet särskilt pekat på behovet av snab-
ba avgöranden för dessa ärenden och de aktuella måltypemas karaktär.
Det är inte fråga om tvistlösning eller om avgörande av hur ett visst sak-
eller rättsförhållande skall bedömas. Det rör i stället framtida förhållan-
den, där det är av stor vikt för det berörda företaget och ur allmän syn-
punkt att det snabbt ges ett auktoritativt besked som marknaden kan rätta
sig efter. Dessa förhållanden gör sig i lika hög grad gällande för mål om
förbud och åläggande enligt marknadsföringslagen. En ordning där den
huvudsakliga prövningen ligger i Stockholms tingsrätt med ett krav på
prövningstillstånd för förbuds- och åläggandemålen vid Marknadsdom-
stolen, vilket skulle kunna vara ett alternativ, skulle innebära att Mark-
nadsdomstolens viktiga prejudikatbildande funktion far mindre betydelse
och bör enligt regeringens mening därför inte väljas.
Vad gäller den nuvarande instansordningens betydelse för Marknads-
domstolens rättsskapande och prejudikatbildande funktion är det för ti-
digt att säga om införandet av tvåinstanssystemet har påverkat eller
kommer att påverka Marknadsdomstolen i detta avseende. Det finns dock
omständigheter som talar för att domstolens prejudikatbildande och rätts-
skapande verksamhet skulle komma att främjas genom en återgång till
det tidigare systemet. En enskild förlorande part kan av kostnadsskäl el-
ler av bristande intresse för att medverka till prejudikatbildningen dra sig
för att överklaga avgörandet till Marknadsdomstolen. Förlorar KO ett
mål där utgången är tveksam och vägledande rättspraxis saknas och ut-
gången därför väl hade kunnat bli en annan, är det däremot högst troligt
att KO för målet vidare till Marknadsdomstolen för att få ett slutligt
klarläggande av rättsläget. Ett sådant förlopp inträffar dock sällan. Det
principiellt intressanta målet kan ju också ha vunnits av KO och svaran-
departen kan sakna intresse av att överklaga, varför frågan inte blir före-
mål för Marknadsdomstolens bedömning. Dessa omständigheter talar
också för att en återgång till systemet med Marknadsdomstolen som
första och sista instans skulle vara till fördel för domstolens rättsskapan-
de verksamhet.
Enligt regeringens uppfattning bör man eftersträva ett sammanhållet
regelsystem när det gäller den marknadsrättsliga instans- och process-
ordningen. Den nuvarande ordningen ger ett splittrat intryck, inte minst
vad avser handläggningen av förbuds- och åläggandemålen enligt mark-
nadsföringslagen jämfört med handläggningen av motsvarande mål enligt
lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen om avtalsvillkor
mellan näringsidkare och produktsäkerhetslagen. I prop. 1994/95:123 (s.
127) antyddes möjligheten att vid tillfälle göra en totalöversyn av den
marknadsrättsliga instans- och processordningen. I ett sådant arbete
skulle den ordning som infördes i marknadsföringsmål år 1996 tjäna som
vägledning.
16
I dagens läge finns det enligt regeringens bedömning starka skäl mot Prop. 1997/98:188
ett sådant översynsarbete. I produktsäkerhetsmål skulle t.ex. en tvåin-
stansprövning få klart negativa konsekvenser och vara mindre förenligt
med EG:s produktsäkerhetsdirektiv som ställer krav på skyndsam hand-
läggning i syfte att exempelvis omedelbart få stopp på försäljningen av
en farlig vara. Genom att i stället återföra förbuds- och åläggandemålen
enligt marknadsföringslagen till Marknadsdomstolen som första och sista
prövningsinstans återskapas en enhetlig instansordning vid prövningen
av marknadsrättsmålen.
Sammanfattningsvis anser regeringen att de omständigheter som vi re-
dogjort för motiverar en ändring av instansordningen för förbuds- och
åläggandemålen.
Regeringens förslag: Mål om förbud och åläggande skall som huvud-
regel handläggas av Marknadsdomstolen som första och sista instans.
Om samma kärande, eller en annan kärande i samråd med denne,
samtidigt väcker en talan om marknadsstömingsavgift eller skade-
stånd med anledning av marknadsföringen, skall dock en talan om
förbud eller åläggande väckas vid Stockholms tingsrätt.
Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Enligt promemorians förslag skulle talan om förbud eller åläggande inte
kunna kumuleras med en talan om skadestånd. Vidare har i promemorian
inte närmare utvecklats vad som avses med att flera käromål väcks sam-
tidigt.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser uppmärksammar vissa pro-
cessuella frågor med anledning av förslaget. Konsumentverket anser att
det bör övervägas att talan om förbud eller åläggande tillåts väckas vid
tingsrätten inte bara tillsammans med en talan om marknadsstömingsav-
gift utan även tillsammans med en skadeståndstalan, för att man även i
dessa fall skall kunna undvika de problem som kan uppstå på grund av
olika instansordningar.
För den situationen att KO i enlighet med förslaget först väcker talan
om förbud i Marknadsdomstolen och under målets handläggning där
väcker talan om marknadsstömingsavgift i tingsrätten, varvid tingsrätten
vilandeförklarar avgiftsmålet till dess Marknadsdomstolen avgjort för-
budsmålet, anför Stockholms tingsrätt följande synpunkter. Förslaget
innebär att ett och samma förfarande i realiteten endast blir prövat i sak i
en instans. För tingsrätten skulle det endast återstå att pröva det subjekti-
va rekvisitet och bestämma avgiftens storlek. Stockholms tingsrätt anser
att det därför kan sättas i fråga om det i så fall finns skäl att behålla tings-
rätten som första instans i avgiftsmålet. Även Sveriges Marknadsförbund
pekar på denna konsekvens och menar att det ur rättssäkerhetssynpunkt
kan ifrågasättas att frågan om marknadsstömingsavgift i realiteten endast
blir föremål för prövning i en instans.
17
Swedish Direct Marketing Association (SWEDMA) och Marknadsdom- Prop. 1997/98:188
stolen uppmärksammar behovet av kommunikation mellan Stockholms
tingsrätt och Marknadsdomstolen när en talan om marknadsstömingsav-
gift eller skadestånd väcks vid tingsrätten som kan vara avhängig utgång-
en i ett förbudsmål i Marknadsdomstolen. Marknadsdomstolen föreslår
därför att tingsrätten skall vara skyldig att underrätta Marknadsdomstolen
om rättegången så att Marknadsdomstolen kan lämna tingsrätten besked
huruvida ett förbudsmål avseende samma marknadsföringsåtgärd är an-
hängigt i domstolen.
Skälen för regeringens förslag
Ett system med olika instansordningar
Skälen till att tvåinstanssystemet i samband med införandet av den nya
marknadsföringslagen fick omfatta även förbuds- och åläggandemålen
var de nackdelar som förutsågs med olika instansordningar för dessa mål
och avgiftsmålen. I propositionen pekades bl.a. på att det är olyckligt
med ett system enligt vilket partema är hänvisade till att föra parallella
processer om samma marknadsföring (prop. 1994/95:123 s. 124). Det
anfördes också att olika instansordningar skulle innebära hinder mot ku-
mulation av förbuds- och avgiftsmål i första instans och sämre process-
ekonomi. Regeringen anser mot denna bakgrund att det system som nu
väljs bör, samtidigt som det möjliggör att mål om förbud eller åläggande
kan föras direkt till Marknadsdomstolen, vara utformat så att dessa pro-
blem i görligaste mån kan undvikas.
I promemorian föreslås att Marknadsdomstolen som huvudregel skall
vara första och sista instans i förbuds- och åläggandemålen. Om en talan
om marknadsstömingsavgift väcks samtidigt skulle dock enligt förslaget
en sådan talan fa föras vid Stockholms tingsrätt. Regeringen ansluter sig
till förslaget av de skäl som angetts i avsnitt 6.1 med de förtydliganden
som framgår av författningskommentaren, vilka har föranletts av Lagrå-
dets yttrande.
Ett sådant system innebär att KO innan talan väcks måste ta ställning
till vilket resultat som är mest angeläget att uppnå. Är det mer angeläget
att fa stopp på en pågående marknadsföring som skapar problem för kon-
sumenterna, bör en talan om förbud eller åläggande vid Marknadsdom-
stolen väljas. Om det också är motiverat att föra en talan om marknads-
stömingsavgift, kan en gemensam talan väckas vid Stockholms tingsrätt.
Även i ett sådant fall finns möjligheter att snabbt fa marknadsföringen att
upphöra, genom att ett interimistiskt beslut begärs. Skulle KO anse att
det ändå finns skäl att vända sig till Marknadsdomstolen, t.ex. för att det
är viktigt att fa ett slutligt avgörande som har betydelse som prejudikat,
bör KO i de flesta fall kunna avstå från ett yrkande om marknadsstör-
ningsavgift. Det torde sällan finnas skäl att processa i två omgångar om
samma marknadsföring. Man bör dock inte utesluta den möjligheten för
de fall det kan anses befogat.
Det föreslagna systemet innebär att den situationen kan uppstå att en
näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare utnyttjar möjlig-
18
heten enligt 39 § andra stycket marknadsföringslagen att föra talan om Prop. 1997/98:188
marknadsstömingsavgift sedan KO beslutat att väcka talan om förbud
eller åläggande beträffande marknadsföringen, men att inte föra talan om
avgift. De processekonomiska avväganden som en tilltänkt kärande gör
torde dock innebära att det inte blir vanligt att en subsidiär talan om av-
gift väcks medan förbuds- eller åläggandemålet pågår vid Marknadsdom-
stolen. Skulle en sådan situation uppstå har Stockholms tingsrätt möjlig-
het att vilandeförklara avgiftsmålet med stöd av 32 kap. 5 § rättegångs-
balken.
Inte heller den omvända situationen - att någon annan än KO väcker
talan om förbud eller åläggande vid Marknadsdomstolen samtidigt som
ett avgiftsmål pågår vid tingsrätten - torde innebära några problem i
praktiken. Risken för att detta skulle ske är nämligen mycket liten.
Vissa rättssäkerhetsfrågor
Sveriges Marknadsförbund har hävdat att det är betänkligt ur rättssäker-
hetssynpunkt att en talan om marknadsstömingsavgift kan väckas vid
tingsrätten samtidigt som Marknadsdomstolen prövar frågan om förbud
eller åläggande beträffande samma marknadsföring. Detta innebär enligt
förbundet att avgiftsfrågan i realiteten endast blir prövad i en instans. Det
är riktigt att Marknadsdomstolens avgörande när det gäller frågan om
förbud eller åläggande skall meddelas beträffande en viss marknadsfö-
ring kommer att ha bevisverkan i senare mål om ådömande av avgift för
samma marknadsföring. Situationer av det slaget förekommer i olika
sammanhang och är inte i sig märkliga. Skillnader i processmaterialet
kan dessutom innebära att en mer självständig bedömning i förhållande
till det tidigare avgörandet måste göras i det senare målet. Även om ma-
terialet skulle vara helt identiskt och frågan om en överträdelse av be-
stämmelserna i marknadsföringslagen helt besvaras genom Marknads-
domstolens avgörande kan regeringen inte se några faror ur rättssäker-
hetssynpunkt. Det är frågan om huruvida en avgift skall påföras en viss
näringsidkare - och avgiftens storlek — som motiverar en tvåinstanspröv-
ning. De för avgiftsmålen kännetecknande rekvisiten är om näringsidka-
ren har varit oaktsam eller handlat uppsåtligt. Det skall också prövas om
det är fråga om ett ringa fall. Det bör vidare framhållas att vissa andra
frågor kan aktualiseras i ett mål om marknadsstömingsavgift, såsom vem
som ansvarar för marknadsföringen eller kan handla på näringsidkarens
vägnar (se 22 § marknadsföringslagen). Det ur rättssäkerhetssynpunkt
viktiga är att bedömningen av dessa omständigheter kan överprövas i
högre instans.
Behovet av genomslagskraft m. m.
Sveriges Advokatsamfund och Juridiska fakultetsnämnden vid Stock-
holms universitet har fört fram tanken att begränsa möjligheten att väcka
talan om förbud och åläggande vid Marknadsdomstolen till de fall där
KO för talan. Fakultetsnämnden menar att de mål där KO för talan ofta är
19
väl förberedda men att mål där enskilda näringsidkare för talan i mindre
grad lämpar sig för ett eninstanssystem med hänsyn till att de ofta kräver
en betydande beredning innan de är klara för huvudförhandling. Rege-
ringen anser för sin del att detta i sig inte kan utgöra skäl för en tvåin-
stansprövning. Marknadsdomstolen kan i lika hög grad som Stockholms
tingsrätt se till att ett mål blir tillräckligt berett för att en huvudförhand-
ling skall kunna hållas. Flera andra skäl talar också emot en sådan lös-
ning. Mål mellan näringsidkare utgör en stor del av de aktuella måltyper-
na. En ordning där endast KO kan väcka talan direkt i Marknadsdomsto-
len skulle därför förhindra att marknadsföringslagen far den ökade ge-
nomslagskraft som reformen bl.a. syftar till. Det bör också uppmärk-
sammas att det inte minst är näringslivsintressen som har fört fram kravet
på snabbare handläggning. Möjligheten att fa ett snabbt avgörande ge-
nom att väcka talan om förbud eller åläggande direkt vid Marknadsdom-
stolen bör därför stå öppen även för näringsidkare.
Prop. 1997/98:188
Rättegångsförfarandet
Som tidigare framgått tillämpas rättegångsbalkens regler i marknadsfö-
ringsmål. I mål enligt lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden,
lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare och produktsäkerhetslagen
gäller däremot fortfarande förfarandereglema i lagen om marknadsdom-
stol. I syfte att skapa ett enhetligt system för förfarandet i Marknadsdom-
stolen har Lagrådet fört fram tanken att låta dessa förfaranderegler gälla
även för de förbuds- och åläggandemål som enligt förslaget skall hand-
läggas av Marknadsdomstolen som första instans.
Regeringen delar uppfattningen att det är värdefullt att sträva efter en-
hetlighet i det marknadsrättsliga systemet, en faktor som också anförts
till stöd för förslaget att låta Marknadsdomstolen pröva förbuds- och
åläggandemål enligt marknadsföringslagen som första instans (se avsnitt
6.1.). Å andra sidan leder Lagrådets förslag till, vilket också har påpekats
i dess yttrande, att olika förfaranderegler blir tillämpliga i samma typ av
mål beroende på om Marknadsdomstolen handlägger målen som första
eller andra instans. En sådan ordning anser regeringen vara mindre till-
fredsställande, inte minst med tanke på parterna.
I samband med att marknadsföringslagen infördes gjordes vidare en
närmare analys av vilka förfaranderegler som lämpligen borde tillämpas i
marknadsföringsmålen. De övergripande skälen för att man ansåg att-
rättegångsbalkens regler borde gälla i dessa mål har redovisats i avsnitt
4.4. Regeringen vill därutöver framhålla att man i förarbetena särskilt
diskuterade vissa regler i lagen om marknadsdomstol som skilde sig från
reglerna för rättegångar i allmänhet och därvid gjorde bedömningen att
de senare reglerna var att föredra. Detta gällde bl.a. reglerna för delgiv-
ning. Att låta förfarandereglema i lagen om marknadsdomstol gälla för
de mål som enligt förslaget skall handläggas av Marknadsdomstolen som
första instans skulle strida mot dessa ställningstaganden.
Regeringen anser att dessa omständigheter sammantaget gör att rätte-
gångsbalkens regler bör tillämpas i samma utsträckning som i dag är fal-
20
let även när Marknadsdomstolen som första instans handlägger mål en- Prop. 1997/98:188
ligt marknadsföringslagen.
Avslutande synpunkter
Regeringen anser sammanfattningsvis att den ordning som förordas i
promemorian tillgodoser de krav som bör ställas. En ändring i förhållan-
de till promemorieförslaget bör dock göras. Såsom Konsumentverket
framhåller bör en talan om förbud eller åläggande också kunna väckas
vid Stockholms tingsrätt om det samtidigt väcks en talan där om skade-
stånd enligt marknadsföringslagen.
Regeringens förslag: Marknadsdomstolens ordförande ges ökade be-
fogenheter att ensam besluta i vissa frågor av mindre vikt. Marknads-
domstolens dom skall meddelas så snart som det är möjligt.
Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. I
promemorian föreslås att Marknadsdomstolens dom skall skrivas under
av samtliga ledamöter som har deltagit i avgörandet.
Remissinstanserna: Marknadsdomstolen avstyrker förslaget att do-
men skall skrivas under av samtliga ledamöter som har deltagit i avgö-
randet. Som skäl anför domstolen att dess ledamöter, förutom ordföran-
den, tjänstgör i domstolen endast vid dess sammanträden och att en sådan
regel därför medför betydande praktiska olägenheter och kan fördröja
meddelandet av domar och beslut.
Skälen för regeringens förslag: I syfte att praktiskt förenkla arbetet
för Marknadsdomstolen bör vissa smärre ändringar göras i lagen om
marknadsdomstol m.m. En sådan ändring innebär att domstolens ordfö-
rande ges ökade befogenheter att ensam fatta beslut i vissa frågor av
mindre vikt. Frågor som bör kunna avgöras på detta sätt, utöver vad som
i dag är fallet, avser rättelse av dom och beslut samt avslag av begäran
om att domstolen skall pröva en fråga om interimistiskt förbud eller
åläggande utan att motparten getts tillfälle att yttra sig.
Beträffande tiden och sättet för Marknadsdomstolen att meddela dom
eller slutligt beslut bör lagen anpassas till de verkliga förhållandena, vil-
ket med nödvändighet måste medföra en författningsmässig avvikelse
från rättegångsbalkens bestämmelser i dessa hänseenden. Efter en för-
handling i domstolen underrättas parterna om att dom eller slutligt beslut
kommer att meddelas så snart det kan ske. Med tanke på domstolens
sammansättning med externa experter har det visat sig mycket svårt att
21
leva upp till rättegångsbalkens krav (17 kap. 9 §) på att en dom, om inte
synnerligt hinder möter, skriftligen skall avfattas och meddelas inom två
veckor efter förhandlingens avslutande. Regeringen anser därför att lagen
om marknadsdomstol m.m. bör innehålla en särskild bestämmelse som
innebär att dom eller ett slutligt beslut skall meddelas så snart som det är
möjligt.
I fråga om vem eller vilka som skall skriva under Marknadsdomstolens
domar delar regeringen Marknadsdomstolens uppfattning och anser att
det är tillräckligt att ordföranden ensam skriver under domen.
Regeringens förslag: Tvangsgebyr som i Norge har förelagts av For-
brukerombudet och som har godkänts av näringsidkaren eller dömts ut
av domstol skall kunna verkställas i Sverige. Utdömda viten som en-
ligt marknadsföringslagen har förelagts av Stockholms tingsrätt skall
kunna överlämnas för att verkställas i Danmark, Finland, Island och
Norge.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens.
Remissinstanserna: Inte någon remissinstans har berört frågan.
Skälen för regeringens förslag: I Norge infördes år 1995 institutet
tvangsgebyr på det marknadsrättsliga området genom en ändring i den
norska marknadsföringslagen (Ot prp nr 34 [1994-95] om ändring i loven
16 juni 1972, nr 47 om kontroll med marknadsföring og avtalevilkor).
Institutet innebär en skyldighet att betala ett visst belopp vid överträdelse
av marknadsföringslagen eller av förbud enligt den lagen och har till
syfte att hindra framtida överträdelser. Institutet motsvarar således i stort
sett de svenska och finska marknadsrättsliga vitena.
I lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och
Norge angående verkställighet av straff m.m. finns det en bestämmelse
som rör de marknadsrättsliga vitena (4 §). Den innebär att i bestämmel-
sen uppräknade beslut om viten på begäran kan verkställas här i landet.
Regeringen anser att motsvarande bör gälla det norska institutet tvangs-
gebyr som har förelagts av Forbrukerombudet och som har godkänts av
näringsidkaren eller har dömts ut av domstol. Nämnda lag bör därför
kompletteras med en bestämmelse som gör detta möjligt.
I samband med införande av den nya marknadsföringslagen tillkom
Stockholms tingsrätt som beslutande instans i mål om förbud och åläg-
gande. En anpassning av 4 § 2 i 1963 års verkställighetslag bör ske i an-
ledning av detta. Ändringen innebär att det blir möjligt att överlämna
utdömda viten som förelagts av Stockholms tingsrätt i mål enligt mark-
nadsföringslagen för verkställighet i de övriga nordiska länderna. Lagrå-
det har i sitt yttrande påpekat att det av lagrådsremissen inte framgår om
kontakter i frågan tagits med övriga nordiska länder. Regeringen avser att
Prop. 1997/98:188
22
informera dessa länder och hemställa att de vid behov vidtar åtgärder för Prop. 1997/98:188
att ifrågavarande viten skall kunna verkställas.
Förslaget innebär att Stockholms tingsrätt som huvudregel utgår som
första instans i förbuds- och åläggandemålen. Detta innebär minskade
kostnader för tingsrätten med 500 000 kronor per år.
Måltillströmningen vid Marknadsdomstolen kommer att öka till följd
av förslaget vilket medför att Marknadsdomstolen bör tillföras 500 000
kronor per år för att möta den ökade måltillströmningen.
38 §
Ändringen i första stycket första meningen innebär att talan om förbud
och åläggande som huvudregel väcks direkt i Marknadsdomstolen. Om
samma kärande, eller en annan kärande i samråd med denne, samtidigt
väcker en talan om marknadsstömingsavgift eller skadestånd med anled-
ning av marknadsföringen, skall dock en talan om förbud eller åläggande
enligt första stycket andra meningen väckas vid Stockholms tingsrätt. De
fall som avses i bestämmelsen är således för det första när en och samma
kärande samtidigt väcker talan om förbud eller åläggande och avgift eller
skadestånd, för det andra när flera kärande samtidigt och i samråd fram-
ställer sådana yrkanden, och slutligen det fallet att flera kärande samti-
digt och i samråd framställer olika eller delvis olika yrkanden med an-
ledning av marknadsföringen. Ett exempel på den sistnämnda situationen
är att båda kärandena yrkar förbud medan endast den ene yrkar skade-
stånd.
Bestämmelsen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter,
varvid dock en något annorlunda ordalydelse än den av Lagrådet före-
slagna har valts.
Med att flera käromål väcks samtidigt avses att de framställs vid ett
och samma tillfälle. Detta kan ske i en och samma stämningsansökan
eller i olika dokument som ges in till tingsrätten vid samma tillfälle.
Vad som skall anses vara samma marknadsföring finns behandlat i
förarbetena till 44 § (se prop. 1994/95:123 s. 187 f.).
Bestämmelsen i andra meningen omfattar självklart endast de fall där
en talan om skadestånd väcks vid Stockholms tingsrätt (jfr 41 §).
23
51 § Prop. 1997/98:188
Ändringen utgör endast en följdändring till den ändrade instansordning-
en.
52 §
Ändringen i första stycket utgör endast en följdändring till den ändrade
instansordningen.
Enligt bestämmelsen i andra stycket skall tingsrätten underrätta Mark-
nadsdomstolen när en talan om marknadsstömingsavgift eller skadestånd
väcks vid tingsrätten. Syftet med regeln är att tingsrätten därigenom skall
kunna få vetskap om huruvida det i Marknadsdomstolen finns ett mål om
förbud eller åläggande anhängigt som gäller samma marknadsföring.
9§
Ändringarna har behandlats i avsnitt 7.1.
10 a §
Bestämmelserna i den nya paragrafen har behandlats i avsnitt 7.1.
4§
Tilläggen har behandlats i avsnitt 7.2.
Lagändringarna träder i kraft den 1 april 1999.
Enligt den särskilda övergångsregeln i fråga om ändringarna av in-
stansordningen skall de mål som vid ikraftträdandet är under handlägg-
ning i Stockholms tingsrätt, och som har kommit in dit efter utgången av
juni 1998 men som enligt de nya reglerna i stället skall handläggas av
Marknadsdomstolen, lämnas över till den instansen.
24
Prop. 1997/98:188
Bilaga 1
I promemorian tas upp en diskussion om den ordning som gäller för
prövningen av förbuds- och åläggandemål enligt marknadsföringsla-
gen är ändamålsenlig ur olika aspekter. Övervägandena i promemori-
an utmynnar i ett förslag om att ta bort Stockholms tingsrätt som
första instans och i stället återgå till den ordning som gällde enligt den
äldre marknadsföringslagen, nämligen att Marknadsdomstolen är
första och slutliga instans vid prövningen av detta slag av marknads-
föringsmål.
Enligt marknadsföringslagen (1995:450) är Stockholms tingsrätt första
instans i alla mål och ärenden om marknadsföring. Domar och beslut av
tingsrätten kan överklagas till Marknadsdomstolen.
Tidigare gällande ordning med Marknadsdomstolen som enda instans i
marknadsföringsmål har behållits för prövning av andra slag av mark-
nadsrättsliga mål, såsom t.ex. produktsäkerhetsmål och mål om oskäliga
avtalsvillkor i konsumentförhållanden.
Den viktigaste orsaken till den nuvarande instansordningen för pröv-
ningen av förbuds- och åläggandemål var att Stockholms tingsrätt utsågs
till exklusiv första domstolsinstans i mål om marknadsstömingsavgift.
Det ansågs därför lämpligt att även förbuds- och åläggandemålen hand-
lades vid tingsrätten som första instans så att systemet blev enhetligt för
dessa olika måltyper. En annan viktig orsak ansågs vara vissa process-
hanteringsmässiga ofullkomligheter och fördyringar som skulle kunna
följa av en process i två instanser rörande samma marknadsföringsåtgärd
(d.v.s. yrkande om förbud i Marknadsdomstolen och yrkande om avgift i
Stockholms tingsrätt).
Kritik har nu framförts mot att handläggningen i Stockholms tingsrätt
av förbuds- och åläggandemålen drar ut på tiden. Konsumentverket och
företrädare för näringslivet har i skrivelser till Inrikesdepartementet för-
ordat att Stockholms tingsrätt utgår som första instans i denna typ av mål.
I lagrådsremiss med förslag till ändringar i konkurrenslagen (1993:20)
m.m. föreslås att Stockholms tingsrätt utgår som mellaninstans i vissa
slag av konkurrensmål. Till stöd för detta förslag åberopas bl.a. att den
nuvarande ordningen leder till långa prövningstider.
Handläggningstiden vid Stockholms tingsrätt beträffande förbuds- och
åläggandemål enligt marknadsföringslagen har visat sig eller tenderar att
bli längre än den motsvarande tid som Marknadsdomstolen behövde för
sina avgöranden då domstolen var den enda instansen för dessa mål.
Långa handläggningstider är generellt sett otillfredsställande. Det är
dock viktigt att hålla i minnet att en domstolsprövning under alla
förhållanden måste fa ta den tid som krävs för att saken skall fa en till-
fredsställande behandling. Det finns inte sällan omständigheter utanför
domstolens kontroll som kan sinka handläggningen.
25
Eftersom den gällande instansordningen varat så pass kort tid, måste Prop. 1997/98:188
ett omtänkande i syfte att ändra den grundas på även andra omständig- Bilaga 1
heter än tidsaspekten. I promemorian redovisas sådana omständigheter.
Den avdelning i Stockholms tingsrätt som handlägger marknadsfö-
ringsmålen har också hand om konkurrensmål, allmänna tvistemål, tryck-
frihetsmål, yttrandefrihetsmål och familjemål. Som orsaker till en hand-
läggningstid på genomsnittligt ett år när det gäller förbudsmålen anges
bl.a. delgivningsproblem, överklaganden av beslut under rättegången och
kö till huvudförhandlingstid.
I lagmotiven hänvisades till möjligheten till interimistiska beslut för att
snabbt kunna få till stånd ett förbud eller ett åläggande. Det kan dock
ifrågasättas om en utveckling mot en högre frekvens av sådana yrkanden
ter sig önskvärd. Interimistiska beslut överklagas inte sällan och, när så
sker, tar det naturligtvis en viss ytterligare tid innan det interimistiska
yrkandet slutligt avgjorts. Dessutom binds domstolarnas resurser vid
handläggning och prövning av kärandens talan i en första omgång medan
arbetet för målets slutliga avgörande tar vid ofta långt senare.
En lång handläggningstid i domstol försvagar rättssäkerheten för kon-
sumenter, svarandeföretag och konkurrerande näringsidkare. Från rätts-
säkerhetssynpunkt är de nackdelar i form av tidsutdräkt m.m. som nuva-
rande ordning leder till väsentligt större än de fördelar som kan ligga i att
fler än en instans kan ges tillfälle att delta i prövningen av de aktuella
slagen av marknadsföringsmål.
Ett i lagmotiven omnämnt syfte med instansreformen var också för-
hoppningen att Marknadsdomstolens prejudicerande och rättsskapande
funktion skulle bli stärkt genom att domstolen skulle kunna ägna mer tid
och resurser åt de egentliga prejudikatmålen. För att kunna bedöma om
detta syfte uppnåtts behövs mer tid. Det finns dock omständigheter, t.ex.
företagens bristande intresse av att medverka till prejudikatbildningen
genom att föra denna typ av mål vidare till Marknadsdomstolen, som
talar för att Marknadsdomstolens prejudikatskapande roll inte främjas,
och att i stället mål av principiellt intresse i vissa fall riskerar att stanna i
Stockholms tingsrätt. I lagrådsremissen med förslag till ändringar i kon-
kurrenslagen konstateras att förfarandet med två domstolsinstanser har
bidragit till att det ännu inte har utvecklats någon vägledande praxis av
större omfattning i Marknadsdomstolen, vilket därför anförts som ett skäl
för förslaget att låta Stockholms tingsrätt utgå som mellaninstans för vis-
sa slag av konkurrensmål.
Processekonomi kan anses innefatta såväl parternas ekonomi i proces-
sen som kostnaderna för själva rättegångsförfarandet. Ett minskat antal
domstolsinstanser medför givetvis kostnadsbesparingar för både de pro-
cessförande parterna och det allmänna. Ett av de viktigaste skälen till att
den nuvarande instansordningen genomfördes var att man med denna
undgick problemet med att KO i ett system med olika instansordningar
skulle tvingas processa två gånger om sanktionering (vitesförbud respek-
tive marknadsstömingsavgift) av samma förfarande, vilket skulle vara
olyckligt ur processekonomisk synvinkel. I promemorian diskuteras olika
lösningar för att försöka komma till rätta med detta problem. Det föror-
das en lösning som enligt huvudregeln innebär skilda instansordningar
26
för avgiftsmålen respektive förbudsmålen men med möjlighet att sam-
ordna prövningen av samtidiga yrkanden om förbud och avgift.
Enhetlighet beträffande den marknadsrättsliga instans- och processord-
ningen har alltid eftersträvats. Om de marknadsföringsrättsliga förbuds-
och åläggandemålen återförs till Marknadsdomstolen som första och sista
prövningsinstans, uppnås enhetlighet. Konkurrens- och marknadsfö-
ringsmålen förs också i vissa avseenden närmare varandra, om förslagen
i lagrådsremissen rörande konkurrenslagen genomförs.
Prop. 1997/98:188
Bilaga 1
27
Prop. 1997/98:188
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 38, 51 och 52 §§ marknadsföringslagen
(1995:450) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
38
Talan om förbud eller åläggande
enligt 14, 15 eller 17 § väcks vid
Stockholms tingsrätt.
En sådan talan far väckas av
1. Konsumentombudsmannen,
2. en näringsidkare som berörs
av marknadsföringen, och
3. en sammanslutning av kon-
sumenter, näringsidkare eller lön-
tagare.
Ett interimistiskt beslut enligt 20 §
rättegång enligt första stycket pågår.
Talan om förbud eller åläggande
enligt 14, 15 eller 17 § väcks vid
Marknadsdomstolen.
Om en talan om marknadsstör-
ningsavgift enligt 22 § väcks sam-
tidigt, får en talan om förbud eller
åläggande som avser samma
marknadsföring väckas vid Stock-
holms tingsrätt.
7alan far väckas av
1. Konsumentombudsmannen,
2. en näringsidkare som berörs
av marknadsföringen, och
3. en sammanslutning av kon-
sumenter, näringsidkare eller lön-
tagare.
meddelas av den domstol där en
Vad som sägs i 49, 50 och 52
kap. rättegångsbalken och i 39 §
första stycket lagen (1996:242) om
domstolsärenden om hovrätten
skall i mål och ärenden enligt den-
na lag i stället gälla Marknads-
domstolen.
51 §'
Vad som sägs i 49, 50 och 52
kap. rättegångsbalken och i 39 §
första stycket lagen (1996:242) om
domstolsärenden om hovrätten,
skall i mål och ärenden enligt den-
na lag i stället gälla Marknads-
domstolen när Marknadsdomsto-
len handlägger mål efter överkla-
gande enligt 43 §.
Om en talan enligt denna lag har
väckts av någon annan än Konsu-
mentombudsmannen, skall tings-
52 §
Om en talan enligt denna lag har
väckts av någon annan än Konsu-
mentombudsmannen, skall rätten
Senaste lydelse 1996:270.
28
rätten underrätta ombudsmannen underrätta ombudsmannen om
om rättegången. rättegången.
Prop. 1997/98:188
Bilaga 2
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Ett mål eller ärende som är under handläggning i Stockholms tings-
rätt men som enligt de nya bestämmelserna i stället skall handläggas av
Marknadsdomstolen, skall lämnas över dit om det inregistrerats i tings-
rätten efter den 1 juli 1997. Åtgärder som har vidtagits under handlägg-
ningen i tingsrätten skall för de mål och ärenden som överlämnas anses
ha vidtagits av Marknadsdomstolen.
29
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:417) om marknadsdom-
stol m.m.
dels att 9 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 10 a §, av följande
lydelse.
Prop. 1997/98:188
Bilaga 2
9 §'
Marknadsdomstolen är beslutför, när ordföranden och tre andra leda-
möter är närvarande.
Ordföranden far ensam på dom-
stolens vägnar vidta förberedande
åtgärder och pröva frågor om av-
skrivning av mål.
Ordföranden far ensam på dom-
stolens vägnar
1. vidta förberedande åtgärder,
2. meddela beslut om avskriv-
ning,
3. rätta uppenbara felräkningar
och felskrivningar i en dom eller
ett beslut under de förutsättningar
som anges i 17 kap. 15 § rätte-
gångsbalken,
4. avslå en begäran om att dom-
stolen skall meddela ett beslut om
förbud eller åläggande att gälla
tills vidare utan att motparten ges
tillfälle att yttra sig.
Ordföranden får förordna sekreterare hos domstolen att ensam på dom-
stolens vägnar vidta förberedande åtgärder.
10a§
Dom skall meddelas så snart det
kan ske. Den skall skrivas under
av dem som deltagit i avgörandet.
Kopia av domen skall skickas till
parterna samma dag som domen
meddelas.
Vad som i första stycket sägs om
dom gäller också slutligt beslut.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
Senaste lydelse 1993:22.
30
Prop. 1997/98:188
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1963:193) om samarbete med
Danmark, Finland, Island och Norge ang. verkställighet av straff m.m.
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4§‘
Vad i denna lag sägs om böter skall även gälla utdömda viten, som
1. har förelagts part eller annan
till fullgörande av en skyldighet i
en rättegång,
2. här i landet har förelagts av
konsumentombudsmannen,
ringsfrihetsombudsmannen
marknadsdomstolen,
3. i Finland har dömts
marknadsdomstolen eller,
överklagande av ett avgörande av
denna domstol, av högsta dom-
stolen.
nä-
eller
ut av
efter
1. har förelagts part eller annan
till fullgörande av en skyldighet i
en rättegång,
2. här i landet har förelagts av
Konsumentombudsmannen, Kon-
kurrensverket, Stockholms tings-
rätt eller Marknadsdomstolen,
3. i Finland har dömts ut av
.Marknadsdomstolen eller, efter
överklagande av ett avgörande av
denna
stolen.
Vad
gäller
Norge
kerombudet och dömts ut av dom-
stol.
domstol, av Högsta dom-
som sägs i första stycket
även tvangsgebyr som i
har förelagts av Forbru-
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
Senaste lydelse 1985:221.
31
|
Förteckning över remissinstanserna |
Prop. 1997/98:188 Bilaga 3 |
Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Riksrevisionsverket, Statskontoret,
Universitetet i Stockholm juridiska fakulteten, Arbetsdomstolen, Mark-
nadsdomstolen, Konkurrensverket, Konsumentverket, Annonsörför-
eningen, Svensk Handel, Konsumentvägledamas förening, Företagarnas
Riksorganisation (FR), Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Industriför-
bund, Sveriges Konsumentråd, Sveriges Marknadsförbund, Sveriges Re-
klamförbund, Swedish Direct Marketing Association (SWEDMA).
32
Prop. 1997/98:188
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 38, 51 och 52 §§ marknadsföringslagen
(1995:450) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Talan om förbud eller åläggande
enligt 14, 15 eller 17 § väcks vid
Stockholms tingsrätt.
En sådan talan får väckas av
38 §
Talan om förbud eller åläggande
enligt 14, 15 eller 17 § väcks vid
Marknadsdomstolen. Om en talan
om marknadsstömingsavgift enligt
22 § eller skadestånd enligt 29 §
väcks samtidigt, väcks dock en
talan om förbud eller åläggande
med anledning av marknadsfö-
ringen vid Stockholms tingsrätt.
Talan om förbud eller åläggan-
de far väckas av
1. Konsumentombudsmannen,
2. en näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och
3. en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare.
Ett interimistiskt beslut enligt 20 § meddelas av den domstol där en
rättegång enligt första stycket pågår.
Vad som sägs i 49, 50 och 52
kap. rättegångsbalken och i 39 §
första stycket lagen (1996:242) om
domstolsärenden om hovrätten
skall i mål och ärenden enligt den-
na lag i stället gälla Marknads-
domstolen.
51 §'
När Marknadsdomstolen hand-
lägger mål efter överklagande
enligt 43 §, skall vad som sägs i
49, 50 och 52 kap. rättegångsbal-
ken och i 39 § första stycket lagen
(1996:242) om domstolsärenden
om hovrätten i stället gälla Mark-
nadsdomstolen.
Om en talan enligt denna lag har
väckts av någon annan än Konsu-
mentombudsmannen, skall tings-
rätten underrätta ombudsmannen
om rättegången.
52 §
Om en talan enligt denna lag har
väckts av någon annan än Konsu-
mentombudsmannen, skall rätten
underrätta ombudsmannen om
rättegången.
När ett mål om marknadsstör-
Senaste lydelse 1996:270.
33
ningsavgift eller skadestånd väcks, Prop. 1997/98:188
skall tingsrätten underrätta Mark- Bilaga 4
nadsdomstolen om rättegången.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Ett mål som är under handläggning i Stockholms tingsrätt men som
enligt de nya bestämmelserna i stället skall handläggas av Marknads-
domstolen skall lämnas över dit, om det kommit in till tingsrätten före
utgången av juni 1998. Åtgärder som har vidtagits under handläggningen
i tingsrätten skall för de mål som överlämnas anses ha vidtagits av Mark-
nadsdomstolen.
34
Prop. 1997/98:188
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:417) om marknadsdom-
stol m.m.
dels att 9 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 10 a §, av följande ly-
delse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 §’
Marknadsdomstolen är beslutför, när ordföranden och tre andra leda-
möter är närvarande.
Ordföranden far ensam på dom-
stolens vägnar vidta förberedande
åtgärder och pröva frågor om av-
skrivning av mål.
Ordföranden far ensam på dom-
stolens vägnar
1. vidta förberedande åtgärder,
2. meddela beslut om avskriv-
ning,
3. besluta om rättelse av en dom
eller ett beslut under de förutsätt-
ningar som anges i 17 kap. 15 §
första stycket rättegångsbalken,
4. avslå en begäran om att dom-
stolen skall pröva en fråga om
interimistiskt förbud eller åläg-
gande utan att motparten getts
tillfälle att yttra sig.
På
Ordföranden far förordna sekreterare hos domstolen att ensam
domstolens vägnar vidta förberedande åtgärder.
10a§
Dom skall meddelas så snart
som det är möjligt. Den skall skri-
vas under av rättens ordförande.
Kopia av domen skall skickas till
parterna samma dag som domen
meddelas. Vad som sägs om dom
gäller också slutligt beslut.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
Senaste lydelse 1993:22.
35
Prop. 1997/98:188
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1963:193) om samarbete med
Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff
m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§‘
Vad i denna lag sägs om böter skall även gälla utdömda viten, som
1. har förelagts part eller annan till fullgörande av en skyldighet i en
rättegång,
2. här i landet har förelagts av
konsumentombudsmannen, nä-
ringsfrihetsombudsmannen eller
marknadsdomstolen,
3. i Finland har dömts ut av
marknadsdomstolen eller, efter
överklagande av ett avgörande av
denna domstol, av högsta dom-
stolen.
2. här i landet har förelagts av
Konsumentombudsmannen, Kon-
kurrensverket, Stockholms tings-
rätt eller Marknadsdomstolen,
3. i Finland har dömts ut av
Marknadsdomstolen eller, efter
överklagande av ett avgörande av
denna domstol, av Högsta dom-
stolen.
Vad som sägs i första stycket
gäller även tvangsgebyr som i
Norge har förelagts av Forbru-
kerombudet och som har godkänts
av näringsidkaren eller har dömts
ut av domstol.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1 Senaste lydelse 1985:221.
36
Prop. 1997/98:188
Bilaga 5
LAGRÅDET
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-06-08
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 28 maj 1998 (Inrikesdepartementet) har re-
geringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450),
2. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,
3. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Lotta Gustavson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen
38 §
Marknadsdomstolen är nu alltid överinstans i mål och ärenden enligt
marknadsföringslagen. I överensstämmelse härmed gäller enligt 51 §
nuvarande lydelse vissa bestämmelser om överklagande och om hov-
rättsprocessen beträffande sådana mål och ärenden i Marknads-
domstolen. I det remitterade förslaget anges uttryckligen att samma be-
stämmelser skall tillämpas när Marknadsdomstolen handlägger mål efter
överklagande. Särskilda bestämmelser saknas för fall när enligt förslaget
Marknadsdomstolen i fortsättningen också kan bli första instans i mål
enligt marknadsföringslagen. Därmed blir rättegångsbalken enligt 50 §
första stycket tillämplig på sådana mål. När det i första stycket första
meningen av förevarande paragraf anges att talan om förbud eller åläg-
gande väcks vid Marknadsdomstolen innebär detta att så skall ske genom
ansökan om stämning. Skäl kan anföras för en sådan ordning eftersom
talan skall väckas genom stämning i Stockholms tingsrätt när den förenas
med talan om marknadsföringsavgift eller skadestånd.
Å andra sidan anhängiggörs frågor om förbud och ålägganden enligt and-
ra marknadsrättsliga lagar i Marknadsdomstolen genom ansökan. Det
förefaller främmande att Marknadsdomstolen som första instans skall
tillämpa ett förfarande i mål enligt marknadsföringslagen och ett annat
37
förfarande i exempelvis mål enligt produktsäkerhetslagen, trots de likhe-
ter som finns mellan dessa lagar. Att Marknadsdomstolen kommer att
som fullföljdsinstans tillämpa rättegångsbalken fullt ut i marknadsfö-
ringsmål i likhet med vad som gäller i mål enligt konkurrenslagen bör
inte utgöra något hinder för en sådan ordning. Goda skäl synes tala for att
förfarandet i Marknadsdomstolen som första instans bör vara enhetligt.
Det framgår inte av lagrådsremissen om denna fråga övervägts.
I första stycket föreslås vidare att en talan om förbud eller åläggande
skall väckas vid Stockholms tingsrätt, om en talan om marknads-
stömingsavgift eller skadestånd väcks samtidigt. I lagrådsremissen har
inte närmare utvecklats innebörden av ordet "samtidigt". Vid föredrag-
ningen har upplysts om att avsikten är att det skall omfatta dels de fall då
en sådan kombinerad talan väcks av endast en part, dels fall då flera par-
ter i samråd väcker sådan talan. Däremot skall talan som väcks av parter
oberoende av varandra inte handläggas enbart vid Stockholms tingsrätt.
Det avsedda bör enligt Lagrådets mening komma till klart uttryck i lag-
texten.
Första stycket kan då ges följande lydelse: "Talan om förbud eller åläg-
gande enligt 14, 15 eller 17 § väcks vid Marknadsdomstolen. Om någon
samtidigt vill väcka en sådan talan och en talan om mark-
nadsstömingsavgift enligt 22 § eller skadestånd enligt 29 § med an-
ledning av marknadsföringen, skall dock talan om förbud eller åläg-
gande väckas vid Stockholms tingsrätt. Detsamma gäller då talan om
förbud eller åläggande och marknadsstömingsavgift eller skadestånd ef-
ter gemensam överenskommelse väcks av olika kärande samtidigt."
Om frågor angående förbud eller ålägganden skall kunna tas upp av
Marknadsdomstolen efter ansökan kan första stycket ges följande lydel-
se: "En fråga om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § upptas av
Marknadsdomstolen efter ansökan. Vill någon samtidigt göra en sådan
ansökan och väcka en talan om marknadsstömingsavgift enligt 22 § eller
skadestånd enligt 29 § med anledning av marknadsföringen, skall i stället
talan om förbud eller åläggande väckas vid Stockholms tingsrätt. Det-
samma gäller då olika parter efter gemensam överenskommelse vill göra
ansökan om förbud eller åläggande och väcka talan om marknadsstör-
ningsavgift eller skadestånd samtidigt."
I så fall bör andra stycket inledas: "En ansökan enligt första stycket första
meningen far göras och en talan enligt första stycket andra eller tredje
meningen får väckas av —
50 §
Om frågor angående förbud eller ålägganden skall kunna tas upp av
Marknadsdomstolen efter ansökan bör en erinran om att särskilda be-
stämmelser gäller för förfarandet i den domstolen som första instans tas
in i 50 §, som därför bör inledas med orden: "Om något annat inte följer
Prop. 1997/98:188
Bilaga 5
38
av denna lag eller lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m., skall
föreskrifterna —".
Förslaget till lag om ändring i lagen om marknadsdomstol m.m.
1 och 13 §§
Om frågor angående förbud eller åläggande enligt marknadsföringslagen
skall kunna tas upp av Marknadsdomstolen efter ansökan bör också före-
varande paragrafer ändras. I 1 § bör de undantag som görs för tillämp-
ningen av 13 a, 14, 15 och 16-22 §§ begränsas till mål som överklagats
till Marknadsdomstolen. I 13 § bör efter "förbud eller åläggande" föras in
orden "enligt 14, 15 eller 17 § marknadsföringslagen (1995:450),".
Förslaget till lag om ändring i lagen om samarbete med Danmark, Fin-
land, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.
4§
I första stycket 2 har utan förklaring i lagrådsremissen förts in även
"Stockholms tingsrätt", vilket innebär att en dom, varigenom ett vite som
förelagts av tingsrätten blivit utdömt, skall kunna verkställas enligt vad
som i lagen sägs om böter. Det framgår inte om kontakt i frågan tagits
med övriga nordiska länder. Eftersom ändring föreslås i förevarande
sammanhang far det antas att med förslaget avses viten som tingsrätten
förelagt med stöd av marknadsföringslagen. Någon utredning har inte
presenterats om huruvida Stockholms tingsrätt kan förelägga viten - ut-
över de i punkten 1 angivna - också enligt någon annan lag. Till förebyg-
gande av osäkerhet om vilka viten som avses bör detta preciseras i lag-
texten.
Prop. 1997/98:188
Bilaga 5
39
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 juni 1998
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Anders-
son, Winberg, Ulvskog, Sundström, von Sydow, Klingvall, Åhnberg,
Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist
Föredragande: statsrådet Engqvist
Prop. 1997/98:188
Regeringen beslutar proposition Vissa ändringar i marknadsföringslagen
(1995:450) m.m.
Eländers Gotab 56543, Stockholm 1998
40