Prop.
1997/98:186
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 25 juni 1998
Göran Persson
ErikÅsbrink
(F inansdepartementet)
Regeringen prövar i dag olika typer av förvaltningsärenden på bank- och
försäkringsområdet. I propositionen föreslås att beslutskompetensen i
såväl oktroj- och koncessionsärenden som andra förvaltningsärenden,
vilka regeringen prövar som första (och enda) instans på detta område,
skall föras över till Finansinspektionen. Inspektionen skall dock hän-
skjuta till regeringens prövning ärenden som är av principiell eller lik-
nande betydelse.
Dessutom föreslås att instansordningen på bank- och försäkrings-
området skall ändras på så sätt att Finansinspektionens beslut skall få
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Enligt huvudregeln skall
överklagande ske till länsrätten, men vissa beslut skall fa överklagas di-
rekt till kammarrätten.
De föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 1999.
1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 186
Prop. 1997/98:186
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4
2 Lagtext...............................................................................................5
2.1 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)...........................................................................5
2.2 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619) 18
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om
medlemsbanker.................................................................23
2.4 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713).........................................................................28
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om
utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige..........43
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om
understödsföreningar........................................................50
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1560) om
årsredovisning i försäkringsföretag..................................52
3 Ärendet och dess beredning............................................................54
4 Bakgrund och nuvarande ordning...................................................56
4.1 Allmänt om regleringen av det finansiella systemet.........56
4.2 Oktroj och koncession......................................................56
4.2.1 Grundläggande förutsättningar.......................56
4.2.2 Behovsprincipen.............................................57
4.2.3 Harmonisering av EG:s regler........................58
4.2.4 Utländska bank- och försäkringsföretag.........59
4.2.5 En förändring av regeringens
beslutskompetens?..........................................60
4.3 Vissa andra förvaltningsärenden på det finansiella om-
rådet ..................................................................................62
4.4 Överklaganden av förvaltningsärenden på det finansiella
området.............................................................................67
5 Överväganden..................................................................................70
5.1 Inledning...........................................................................70
5.2 V erksamhetstillstånd.........................................................71
5.2.1 Oktroj..............................................................71
5.2.2 Koncession......................................................74
5.3 Vissa andra förvaltningsärenden.......................................76
5.3.1 Bankområdet...................................................76
5.3.2 Försäkringsområdet........................................78
5.4 Överklagande....................................................................80
6 Ekonomiska konsekvenser..............................................................83
7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser...................................84
8 F örfattningskommentar...................................................................85
8.1 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617).........................................................................85
8.2 Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen Prop. 1997/98:186
(1987:619).........................................................................87
8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1570) om
medlemsbanker.................................................................88
8.4 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713).........................................................................89
8.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293) om
utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige..........91
8.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:262) om
understödsföreningar........................................................92
8.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1560) om
årsredovisning i försäkringsföretag..................................93
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
Promemoria om ny beslutsordning på bank- och
försäkringsområdet................................................................94
Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag.................................................95
Bilaga 3 Lagrådets yttrande...............................................................143
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 juni 1998.........148
Rättsdatablad.........................................................................................149
Prop. 1997/98:186
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
2. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),
3. lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,
4. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
5. lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares
verksamhet i Sverige,
6. lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar, och
7. lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkrings-
företag.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1997/98:186
2.1 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)
Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617)'
dels att 9 kap. 5 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 2, 4 och 11 §§, 2 kap. 2, 5-6 a och 14 §§, 7 kap. 16-18,
24 och 25 §§, 8 kap. 4 § samt 9 kap. 3, 6, 23-26 och 28 §§ skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
Med bankrörelse avses i denna lag verksamhet i vilken ingår inlåning
på konto om behållningen är nominellt bestämd och tillgänglig för insät-
taren med kort varsel.
Bankrörelse får drivas endast
efter tillstånd (oktroj) av rege-
ringen. Tillstånd far ges endast till
banker. Bestämmelser om utländ-
ska bankföretags rätt att driva
bankrörelse finns i 4 och 5 §§.
Bankrörelse får drivas endast
efter tillstånd (oktroj). Tillstånd får
ges endast till banker. Bestäm-
melser om utländska bankföretags
rätt att driva bankrörelse finns i
4 och 5 §§.
4§
Ett utländskt bankföretag får
1. efter tillstånd driva bank-
rörelse från filial eller
Ett utländskt bankföretag far
1. efter tillstånd av regeringen
eller, efter regeringens bemyndi-
gande, Finansinspektionen driva
bankrörelse från filial eller
2. efter anmälan till Finansinspektionen driva verksamhet, som huvud-
sakligen avser representation och förmedling av banktjänster, från kontor
eller annat fast driftställe (representationskontor).
Ansökan om tillstånd till filial-
etablering enligt första stycket 1
prövas av Finansinspektionen.
Ärenden som är av principiell be-
tydelse eller av särskild vikt prö-
vas dock av regeringen.
Tillstånd till filialetablering enligt första stycket 1 skall lämnas om
1. den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en
sund bankverksamhet, och
2. insättningar hos filialen omfattas av garantin enligt lagen
(1995:1571) om insättningsgaranti eller av en utländsk garanti som om-
Lagen omtryckt 1996:1001.
fattar insättningar som anges i 2 § lagen om insättningsgaranti och har en Prop. 1997/98:186
högsta ersättningsnivå som inte understiger ett belopp motsvarande
20 000 ecu innan det i förekommande fall har gjorts avdrag för en själv-
risk med högst 10 procent av en enskild insättares garanterade insättning.
Tillstånd till filialetablering får inte lämnas om insättningar hos filialen
omfattas av en utländsk garanti med en ersättningsnivå som överstiger
den som gäller enligt lagen om insättningsgaranti. Ersättningen får inte
heller avse fler slag av insättningar eller betalas till andra insättare än vad
som anges i den lagen.
Tillstånd far inte vägras på den grunden att det inte behövs någon yt-
terligare bank.
11 §
Ingår en bank i en koncern skall bestämmelserna i denna lag och i la-
gen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditin-
stitut och värdepappersbolag om banks rörelse och om tillsyn över bank
gälla i tillämpliga delar för övriga företag i koncernen. Begränsningarna i
fråga om banks rörelse skall avse företagen gemensamt.
Första stycket gäller inte försäkringsföretag och sådana dotterföretag
till försäkringsföretag som inte driver någon form av finansiell verksam-
het.
Om det finns särskilda skäl, får
regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektio-
nen medge ytterligare undantag
från bestämmelserna i första
stycket.
Om det finns särskilda skäl, får
ett företag medges ytterligare un-
dantag från bestämmelserna i
första stycket. Frågor om sådana
undantag prövas av Finansinspek-
tionen. Ärenden som är av princi-
piell betydelse eller av synnerlig
vikt prövas dock av regeringen.
Koncernbidrag far ges av banken endast efter medgivande av Finansin-
spektionen.
Övriga företag i koncernen skall lämna Finansinspektionen de upp-
lysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständig-
heter som inspektionen behöver för sin tillsyn över banken.
2§
En bank får, med iakttagande av vad som föreskrivs i detta kapitel,
1. låna upp medel, bland annat genom att ge ut obligationer eller andra
jämförbara fordringsrätter,
2. lämna och förmedla kredit, bland annat i form av konsumentkredit
och kredit mot panträtt i fast egendom eller i fordringar,
3. medverka vid finansiering, bland annat genom att förvärva fordring-
ar och upplåta lös egendom till nyttjande (leasing),
4. förmedla betalningar,
5. tillhandahålla betalningsmedel,
6. ikläda sig garantiförbindelser och göra liknande åtaganden,
7. medverka vid värdepappersemissioner,
8. lämna ekonomisk rådgivning,
9. förvara värdepapper,
10. bedriva rembursverksamhet,
11. vara förvaringsinstitut för värdepappersfonder,
12. medverka vid försäljning av försäkringstjänster,
13. tillhandahålla inkassotjänster,
14. tillhandahålla bankfackstjänster,
15. driva valutahandel,
16. driva värdepappersrörelse under de förutsättningar som föreskrivs i
lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, samt
17. lämna kreditupplysning under de förutsättningar som föreskrivs i
kreditupplysningslagen (1973:1173).
En bank far vidare driva verksamhet som har naturligt samband med
inlåning eller med verksamhet som anges i första stycket 1-15.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter om vilken verksamhet en bank far be-
Prop. 1997/98:186
driva.
Om det finns särskilda skäl far
regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektio-
nen tillåta att en bank tillhanda-
håller posttjänster.
En bank far förvärva en annan
banks rörelse, om övertagandet
inte kan anses vara till skada för
det allmänna. Om förvärvet avser
hela eller en inte obetydlig del av
rörelsen krävs det att regeringen
eller, efter regeringens bemyndi-
gande, Finansinspektionen lämnar
tillstånd till förvärvet.
Efter tillstånd av regeringen el-
ler, efter regeringens bemyndig-
ande, Finansinspektionen får en
bank förvärva aktie eller andel i
svenskt eller utländskt bankföretag
och i svenskt eller utländskt före-
tag, vars ändamål kan anses vara
till nytta för bankväsendet eller det
allmänna.
Om det finns särskilda skäl får
en bank tillåtas att tillhandahålla
posttjänster. Frågor om sådant
tillstånd prövas av Finansinspek-
tionen. Ärenden som är av princi-
piell betydelse eller av synnerlig
vikt prövas dock av regeringen.
5§
En bank far förvärva en annan
banks rörelse, om övertagandet
inte kan anses vara till skada för
det allmänna. Om förvärvet avser
hela eller en inte obetydlig del av
rörelsen krävs det tillstånd till för-
värvet. Frågor om sådant tillstånd
prövas av Finansinspektionen.
Ärenden som är av principiell be-
tydelse eller av särskild vikt prö-
vas dock av regeringen.
6§
Efter tillstånd far en bank för-
värva aktie eller andel i svenskt
eller utländskt bankföretag och i
svenskt eller utländskt företag,
vars ändamål kan anses vara till
nytta för bankväsendet eller det
allmänna. Frågor om sådant till-
stånd prövas av Finansinspektio-
nen. Ärenden som är av principiell
betydelse eller av särskild vikt
prövas dock av regeringen.
Vad som sägs i första stycket gäller även i fråga om garantifondsbevis,
förlagsbevis eller förlagsandelsbevis som har utfärdats av företag som
avses i första stycket. Med banks förvärv av garantifondsbevis jämställs
utfärdande av garantifondsförbindelse.
Beträffande förvärv av aktier eller andelar i försäkringsföretag gäller
6a§.
Prop. 1997/98:186
Regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, Finansinspek-
tionen får lämna ett bankaktie-
bolag tillstånd att förvärva aktier
eller andelar i ett svenskt eller ut-
ländskt försäkringsföretag och en
sparbank eller medlemsbank till-
stånd att förvärva aktier i ett
svenskt försäkringsaktiebolag, om
förvärvet ingår som ett led i orga-
nisationen av verksamheten.
6a§
Ett bankaktiebolag får lämnas
tillstånd att förvärva aktier eller
andelar i ett svenskt eller utländskt
försäkringsföretag och en spar-
bank eller medlemsbank tillstånd
att förvärva aktier i ett svenskt
försäkringsaktiebolag, om förvär-
vet ingår som ett led i organisa-
tionen av verksamheten. Frågor
om sådant tillstånd prövas av Fi-
nansinspektionen. Ärenden som är
av principiell betydelse eller av
särskild vikt prövas dock av rege-
ringen.
14 §
När en bank beviljar kredit far den inte avtala att bankens fordran skall
medföra rätt till betalning först efter låntagarens övriga borgenärer.
Efter tillstånd av regeringen el-
ler, efter regeringens bemyndi-
gande, Finansinspektionen far
dock en bank avtala om sådant
villkor som avses i första stycket
vid beviljande av kredit till annan
bank, till utländskt bankföretag
eller till sådant svenskt eller ut-
ländskt företag, vars ändamål kan
anses vara till nytta för bankvä-
sendet eller det allmänna.
Efter tillstånd får dock en bank
avtala om sådant villkor som avses
i första stycket vid beviljande av
kredit till annan bank, till utländskt
bankföretag eller till sådant
svenskt eller utländskt företag,
vars ändamål kan anses vara till
nytta för bankväsendet eller det
allmänna. Frågor om sådant till-
stånd prövas av Finansinspek-
tionen. Ärenden som är av princi-
piell betydelse eller av synnerlig
vikt prövas dock av regeringen.
Angående rätt att bevilja kredit med villkor som avses i första stycket
finns ytterligare bestämmelser i 15 a §.
Lydelse enligt prop. 1997/98:166 Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:186
16 §2
En svensk banks oktroj skall En svensk banks oktroj skall
återkallas av Finansinspektionen återkallas om
om
1. banken inte har anmälts for registrering inom föreskriven tid eller
anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har vunnit
laga kraft,
2. banken inte inom ett år från det oktroj beviljades har börjat driva
bankrörelse, eller banken dessförinnan förklarat sig avstå från oktrojen,
3. banken har överlåtit hela sin rörelse,
4. banken under en sammanhängande tid av sex månader inte drivit
bankrörelse,
5. banken genom att överträda en bestämmelse som avses i 15 § eller
på annat sätt visat sig olämplig att utöva sådan verksamhet som oktrojen
avser,
6. bankens kapitalbas understiger det minsta belopp som krävs enligt
2 kap. 9 § andra stycket och bristen inte har täckts inom tre månader från
det att den blev känd för banken,
7. banken inte fullgjort sina skyldigheter enligt lagen (1995:1571) om
insättningsgaranti och inte vidtagit rättelse inom ett år från det att in-
spektionen har förelagt banken att fullgöra sina skyldigheter med förkla-
ring att bankens oktroj annars kan komma att återkallas, eller
8. någon som ingår i bankens
styrelse eller är dess verkställande
direktör eller dennes ställföre-
trädare inte uppfyller de krav som
anges i 9 kap. 3 § andra stycket 3
och tredje stycket denna lag,
2 kap. 3 § tredje stycket 2 spar-
bankslagen (1987:619) eller 2 kap.
2 § fjärde stycket 3 och femte
stycket lagen (1995:1570) om
medlemsbanker.
Om det är tillräckligt far inspek-
tionen i de fall som anges i första
stycket 4 och 5 i stället för att
återkalla oktrojen meddela var-
ning. I fall som avses i första
stycket 6 får inspektionen medge
förlängd tid for täckande av bris-
ten, om det finns särskilda skäl. I
fall som avses i första stycket 8 får
oktrojen återkallas bara om Fi-
nansinspektionen först beslutat att
8. någon som ingar i bankens
styrelse eller är dess verkställande
direktör eller dennes ställföre-
trädare inte uppfyller de krav som
anges i 9 kap. 3 § tredje stycket 3
och fjärde stycket denna lag,
2 kap. 3 § fjärde stycket 2 spar-
bankslagen (1987:619) eller 2 kap.
2 § fjärde stycket 3 och femte
stycket lagen (1995:1570) om
medlemsbanker.
Om det är tillräckligt far, i de
fall som anges i första stycket
4 och 5, varning meddelas i stället
för att oktrojen återkallas.
2 Senaste lydelse 1997:116.
anmärka på att personen ingår i
styrelsen och han eller hon, sedan
en av inspektionen bestämd tid om
högst tre månader gått, fortfaran-
de finns kvar i styrelsen.
Prop. 1997/98:186
Frågor om återkallelse av oktroj
och meddelande av varning prövas
av Finansinspektionen. Ärenden
som är av principiell betydelse
eller av särskild vikt prövas dock
av regeringen. Regeringens pröv-
ning sker efter anmälan av in-
spektionen.
I fall som avses i första stycket 6
får inspektionen medge förlängd
tid för täckande av bristen, om det
finns särskilda skäl. I fall som av-
ses i första stycket 8 får oktrojen
återkallas bara om Finans-
inspektionen först beslutat att an-
märka på att personen ingår i sty-
relsen och han eller hon, sedan en
Om oktrojen återkallas får in-
spektionen besluta hur avveck-
lingen av rörelsen skall ske.
Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta verksam-
av inspektionen bestämd tid om
högst tre månader gått, fort-
farande finns kvar i styrelsen.
Om oktrojen återkallas får den
myndighet som beslutat om åter-
kallelse bestämma hur avveck-
lingen av rörelsen skall ske.
heten.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Har Finansinspektionen av en
behörig myndighet i ett annat land
inom EES underrättats om att en
svensk bank överträtt föreskrifter
som i det landet gäller för banken,
får inspektionen vidta de i 15 och
16 §§ angivna åtgärderna mot
banken, om någon omständighet
motsvarande vad som där sägs
föreligger. Inspektionen skall un-
derrätta den behöriga myndigheten
i det andra landet om vilka åtgär-
åtgärder som vidtas.
17 §
Har Finansinspektionen av en
behörig myndighet i ett annat land
inom EES underrättats om att en
svensk bank överträtt föreskrifter
som i det landet gäller för banken,
far de i 15 och 16 §§ angivna åt-
gärderna vidtas mot banken, om
någon omständighet motsvarande
vad som där sägs föreligger. In-
spektionen skall underrätta den
behöriga myndigheten i det andra
landet om vilka åtgärder som vid-
tas.
10
Om ett bankföretag, som är
hemmahörande i ett land utanför
EES, driver bankrörelse från filial
här i landet och därvid överträder
en bestämmelse som avses i 15 §
eller på annat sätt visar sig olämp-
ligt att utöva bankverksamhet, får
Finansinspektionen återkalla fili-
altillståndet eller, om det är till-
räckligt, meddela varning.
18 §
Om ett bankföretag, som är
hemmahörande i ett land utanför
EES, driver bankrörelse från filial
här i landet och därvid överträder
en bestämmelse som avses i 15 §
eller på annat sätt visar sig olämp-
ligt att utöva bankverksamhet, far
filialtillståndet återkallas eller, om
det är tillräckligt, varning medde-
las.
Frågor om återkallelse av filial-
tillstånd och meddelande av var-
ning prövas av Finansinspektio-
Prop. 1997/98:186
nen. Ärenden som är av principiell
betydelse eller av särskild vikt
prövas dock av regeringen. Rege-
ringens prövning sker efter an-
mälan av inspektionen.
Ett filialtillstånd skall också återkallas om
- insättningar hos filialen omfattas av en utländsk garanti som har en
högsta ersättningsnivå som överstiger den som gäller enligt lagen
(1995:1571) om insättningsgaranti, eller
- ersättningen avser fler slag av insättningar, eller
- betalas till andra insättare än vad som anges i den lagen.
Om insättningar hos filialen om-
fattas av garanti till följd av ett
beslut enligt 3 § andra stycket la-
gen om insättningsgaranti och till-
stånd till filialetablering inte skulle
ha meddelats utan ett sådant be-
slut, får inspektionen, om bank-
företaget inte fullgör sina skyldig-
heter enligt lagen om insättnings-
garanti, förelägga bankföretaget att
vidta rättelse med förklaring att
filialtillståndet annars skall åter-
kallas. Har bankföretaget inte vid-
tagit rättelse inom ett år från före-
läggandet, får inspektionen åter-
kalla tillståndet.
Om insättningar hos filialen om-
fattas av garanti till följd av ett
beslut enligt 3 § andra stycket la-
gen om insättningsgaranti och till-
stånd till filialetablering inte skulle
ha meddelats utan ett sådant be-
slut, får inspektionen, om bank-
företaget inte fullgör sina skyldig-
heter enligt lagen om insättnings-
garanti, förelägga bankföretaget att
vidta rättelse med förklaring att
filialtillståndet annars skall åter-
kallas. Har bankföretaget inte vid-
tagit rättelse inom ett år från före-
läggandet, får tillståndet åter-
kallas. Vid en sådan prövning
gäller andra stycket i tillämpliga
delar.
Om filialtillståndet återkallas
Om filialtillståndet återkallas
gäller 16 § tredje och fiärde
styckena i tillämpliga delar.
gäller 16 § femte och sjätte styck-
ena i tillämpliga delar.
Inspektionen skall underrätta tillsynsmyndigheten i det land där bank-
företaget har sitt säte om åtgärder som har vidtagits med stöd av denna
paragraf.
11
Lydelse enligtprop. 1997/98:166 Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:186
24 §3
Finansinspektionens beslut en-
ligt 6 § och 21 § andra stycket får
inte överklagas.
Beslut som avses i 1 kap. 7 §
^ärde stycket och 7 b § andra
stycket samt 7 kap. 21 § första
stycket far överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Inspektionens
beslut i övrigt enligt denna lag,
sparbankslagen (1987:619^1 och
lagen (1995:1570) om medlems-
banker får överklagas hos rege-
ringen, om annat inte är före-
skrivet.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Finansinspektionens beslut en-
ligt 6 § och 21 § andra stycket får
inte överklagas. Detsamma gäller
inspektionens beslut att överlämna
ett ärende till regeringen för pröv-
ning.
Inspektionens beslut enligt
1 kap. 4 och 6 §§, 7 § fjärde styck-
et och 7 b § andra stycket, 2 kap.
5-6 a §§, 16-18 §§ detta kapitel i
fråga om återkallelse av oktroj
och filialtillstånd samt 9 kap. 3, 23
och 28 §§ får överklagas hos
kammarrätten. Detsamma gäller
inspektionens beslut enligt 2 kap.
3 §, 7 kap. 5 och 8 §§, 8 kap. 6 §
sparbankslagen (1987:619) samt
2 kap. 2 §, 10 kap. 5 och 8 §§ la-
gen (1995:1570) om medlemsban-
ker.
Andra beslut som inspektionen
meddelar enligt denna lag, spar-
bankslagen och lagen om med-
lemsbanker får överklagas hos
länsrätten. Detta gäller dock inte
beslut i ärenden som avses i 20 §
första stycket 5 förvaltningslagen
(1986:223).
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten av
länsrättens avgörande.
Inspektionen far bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller
återkallelse skall gälla omedelbart.
3 Senaste lydelse 1997:116.
12
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:186
Om regeringen i ett ärende om
oktroj inte meddelat beslut inom
sex månader från det att ansökan
gavs in, skall regeringen under-
rätta sökanden om skälen för det-
ta. Sökanden far därefter begära
förklaring av kammarrätten att
ärendet onödigt uppehålls. Om
regeringen inte har meddelat be-
slut inom sex månader från det att
25 §4
Om beslut i ett ärende om oktroj
inte har meddelats inom sex må-
nader från det att ansökan gavs in,
skall sökanden av den myndighet
som har att pröva ansökningen
underrättas om skälen för detta.
Sökanden far därefter begära för-
klaring av kammarrätten att ären-
det onödigt uppehålls. Om beslut
inte har meddelats inom sex må-
nader från det att en sådan förkla-
ring avgetts, skall det anses som
att ansökan har avslagits.
en sådan förklaring avgetts, skall
det anses som att ansökan har av-
slagits.
Om Finansinspektionen inte vidarebefordrar en underrättelse som av-
ses i 1 kap. 7 § första stycket till behörig myndighet i utlandet inom tre
månader från det att underrättelsen mottogs och inte heller inom samma
tid meddelar beslut enligt fjärde stycket samma paragraf, skall inspek-
tionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter
begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls. Om
underrättelse inte har vidarebefordrats inom tre månader från det att en
sådan förklaring avgetts, skall det anses som om beslut enligt 1 kap. 7 §
fjärde stycket meddelats.
Lydelse enligtprop. 1997/98:166 Föreslagen lydelse
Om en sökande vid anmälan för
registrering inte har iakttagit vad
som är föreskrivet om anmälan,
skall han föreläggas att inom viss
tid avge yttrande eller vidta rättel-
se. Detsamma gäller om Finansin-
spektionen finner att ett beslut,
som anmäls för registrering och
för vars giltighet regeringens stad-
fåstelse inte krävs, eller en hand-
ling som bifogas anmälningen
4§
Om en sökande vid anmälan för
registrering inte har iakttagit vad
som är föreskrivet om anmälan,
skall han föreläggas att inom viss
tid avge yttrande eller vidta rättel-
se. Detsamma gäller om Finansin-
spektionen finner att ett beslut,
som anmäls för registrering och
för vars giltighet regeringens eller
inspektionens stadfastelse inte
krävs, eller en handling som bifo-
gas anmälningen
1. inte har tillkommit i behörig ordning,
2. till sitt innehåll strider mot denna lag eller annan författning eller
stadgarna, eller
3. i något viktigare hänseende har en otydlig eller vilseledande avfatt-
ning.
4 Senaste lydelse 1997:116.
13
Om sökanden inte rättar sig efter föreläggandet, skall anmälningen av- Prop. 1997/98:186
skrivas. En underrättelse om denna påföljd skall tas in i föreläggandet.
Finns det även efter det att yttrandet har avgivits något hinder mot regi-
strering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall re-
gistrering vägras, om det inte finns anledning att ge sökanden ett nytt
föreläggande.
Bestämmelserna i första stycket utgör inte hinder mot registrering av
ett beslut av stämman, om rätten till talan mot beslutet har gått förlorad
enligt 4 kap. 17 § andra stycket sparbankslagen (1987:619) eller 7 kap.
18 § andra stycket lagen (1995:1570) om medlemsbanker.
Regeringen prövar att bolags-
ordningen överensstämmer med
denna lag, aktiebolagslagen
(1975:1385) och andra författ-
ningar samt om och i vilken ut-
sträckning särskilda bestämmelser
behövs med hänsyn till omfatt-
ningen och arten av bolagets verk-
samhet.
Regeringen skall stadfästa bo-
lagsordningen och bevilja oktroj,
om
3§
Ansökan om oktroj och stad-
fästelse av bolagsordning prövas
av Finansinspektionen. Ärenden
som är av principiell betydelse
eller av särskild vikt prövas dock
av regeringen.
Vid behandlingen av en ansökan
om stadfästelse av bolagsordning
prövas att bolagsordningen över-
ensstämmer med denna lag, aktie-
bolagslagen (1975:1385) och an-
dra författningar samt om och i
vilken utsträckning särskilda be-
stämmelser behövs med hänsyn till
omfattningen och arten av bolagets
verksamhet.
Bolagsordningen skall stadfäs-
tas och oktroj beviljas, om
1. den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en
sund bankverksamhet,
2. det kan antas att den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i
bolaget inte motverkar en sund utveckling av verksamheten i bolaget och
även i övrigt är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen
av en bank, och
3. den som avses ingå i bolagets styrelse eller vara verkställande di-
rektör eller dennes ställföreträdare har tillräcklig insikt och erfarenhet för
att delta i ledningen av en bank och även i övrigt är lämplig för en sådan
uppgift.
Bolagsordningen får inte stadfastas och oktroj inte beviljas, om det kan
antas att någon som i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldig-
heter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller
gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet kommer att ha ett kvalificerat
innehav i banken.
14
Om bolaget kommer att ha nära förbindelser med någon annan, far
bolagsordningen stadfastas och oktroj beviljas endast om förbindelserna
inte hindrar en effektiv tillsyn av banken.
Om bolagsordningen ändras
skall även ändringen stadfästas.
Därvid gäller första-tredje styck-
ena i tillämpliga delar.
Oktroj får inte vägras på den grunden att det inte behövs någon ytterli-
gare bank.
Prop. 1997/98:186
Om teckning av aktier innebär
att någon som inte har prövats en-
ligt 3 § andra stycket 2 eller tredje
stycket kommer att ha ett kvalifi-
cerat innehav i bankaktiebolaget,
får detta inte bildas utan att pröv-
ning görs. Om personen inte anses
lämplig får bolaget inte bildas.
6§
Om teckning av aktier innebär
att någon som inte har prövats en-
ligt 3 § tredje stycket 2 eller fjärde
stycket kommer att ha ett kvalifi-
cerat innehav i bankaktiebolaget,
får detta inte bildas utan att pröv-
ning görs. Om personen inte anses
lämplig får bolaget inte bildas.
23 §
När fusionsplanen har godkänts
av bolagen, skall såväl överlåtande
som övertagande bolag ansöka om
tillstånd att verkställa planen.
Frågor om sådant tillstånd prövas
av Finansinspektionen. Ärenden
som är av principiell betydelse
eller av särskild vikt prövas dock
av regeringen. Vid fusion genom
kombination skall bolagen dess-
utom ansöka om oktroj och stad-
fåstelse av bolagsordningen för
det övertagande bolaget enligt 3 §.
Ansökan skall ges in inom en månad efter det att fusionsplanen har
godkänts i samtliga bolag och senast två år efter det att fusionsplanen
kungjorts enligt 18 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385).
När fusionsplanen har godkänts
av bolagen, skall såväl överlåtande
som övertagande bolag ansöka om
regeringens tillstånd att verkställa
planen. Vid fusion genom kombi-
nation skall bolagen dessutom un-
derställa regeringen bolagsord-
ningen för det övertagande bolaget
för stadfåstelse och oktroj enligt
3§-
Vid prövningen av en ansökan
om tillstånd att verkställa en fu-
sionsplan skall regeringen se till
att bolagens borgenärer tillförsäk-
ras en betryggande säkerhet, om
ett sådant skydd behövs med hän-
syn till de fusionerande bolagens
ekonomiska förhållanden och om
borgenärerna inte redan har en
sådan säkerhet.
24 §
Vid behandlingen av en ansökan
om tillstånd att verkställa en fu-
sionsplan skall prövas att bolagens
borgenärer tillförsäkras en betryg-
gande säkerhet, om ett sådant
skydd behövs med hänsyn till de
fusionerande bolagens ekonomiska
förhållanden och om borgenärerna
inte redan har en sådan säkerhet.
15
25 §
Regeringen skall avslå en ansö- En ansökan enligt 23 § skall av-
kan enligt 23 § om slås om
1. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (1993:20) eller
rättsakter, avtal eller andra beslut som följer av Sveriges anslutning till
Europeiska unionen eller om en sådan prövning av fusionen pågår,
2. det, vid kombination, inte av fusionsplanen framgår att de över-
låtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bola-
get uppgår till minst aktiekapitalet i detta, eller
3. bolagens borgenärer inte tillförsäkrats en sådan betryggande säker-
het som avses i 24 § eller de fusionerande bolagens ekonomiska förhål-
landen i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med insätta-
res eller andra fordringsägares intressen.
Om ansökan inte kan bifallas på
grund av att prövning pågår enligt
första stycket 1 och prövningen
kan antas ta kort tid, far regering-
en dock förklara tillståndsfrågan
vilande under högst sex månader.
Prop. 1997/98:186
Anmälan enligt 14 kap. 19 § ak-
tiebolagslagen (1975:1385) skall
göras inom två månader från rege-
ringens tillstånd.
Om ansökan inte kan bifallas på
grund av att prövning pågår enligt
första stycket loch prövningen kan
antas ta kort tid, får dock till-
ståndsfrågan förklaras vilande
under högst sex månader.
26 §
Anmälan enligt 14 kap. 19 § ak-
tiebolagslagen (1975:1385) skall
göras inom två månader från det
att tillstånd har meddelats.
28 §
Vid absorption av ett helägt dotterbolag tillämpas inte 14 kap. 26 och
27 §§ aktiebolagslagen (1975:1385).
paragraf.
Tidigast en och senast två må-
nader efter det att fusionsplanens
registrering har kungjorts skall
moderbolaget ansöka om rege-
ringens tillstånd att verkställa pla-
nen.
I stället gäller vad som sägs i denna
Tidigast en och senast två må-
nader efter det att fusionsplanens
registrering har kungjorts skall
moderbolaget ansöka om tillstånd
att verkställa planen. Frågor om
sådant tillstånd prövas av Finans-
inspektionen. Ärenden som är av
principiell betydelse eller av sär-
skild vikt prövas dock av regering-
en.
I fråga om ett sådant ärende gäller bestämmelserna i 24-25 §§ i till-
lämpliga delar. Vad som sägs om överlåtande bolag skall avse dotter-
bolag och vad som sägs om övertagande bolag skall avse moderbolag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999.
2. Beträffande ansökningar som vid utgången av april månad 1999 har
kommit in till regeringen eller, i förekommande fall, Finansinspektionen
16
skall frågan, huruvida det är regeringen eller Finansinspektionen som Prop. 1997/98:186
skall pröva ansökningen, avgöras enligt äldre bestämmelser.
3. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet skall överklagas en-
ligt äldre bestämmelser. Detsamma gäller beslut i ärenden efter sådan
ansökan som avses under 2.
17
2.2 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619) Prop. 1997/98:186
Härigenom föreskrivs i fråga om sparbankslagen (1987:619)'
dels att 2 kap. 4 § skall upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 3 §, 3 kap. 3 §, 7 kap. 5, 7 och 8 §§ samt 8 kap. 6-8 §§
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Stiftarna skall upprätta ett reg-
lemente som skall underställas
regeringen för stadfästelse. Till
ansökan om oktroj skall fogas en
plan för den tilltänkta verksamhe-
ten.
Regeringen prövar att regle-
mentet överensstämmer med den-
na lag, bankrörelselagen
(1987:617) och andra författningar
samt om och i vad mån särskilda
bestämmelser behövs med hänsyn
till omfattningen och arten av
sparbankens verksamhet.
Regeringen skall stadfästa reg-
lementet och bevilja oktroj, om
1. den planerade rörelsen kan an
sund bankverksamhet och
§
Stiftarna skall upprätta ett regle-
mente som skall stadfästas. Till
ansökan om oktroj skall fogas en
plan för den tilltänkta verksamhe-
ten.
Ansökan om oktroj och stad-
fästelse av reglemente prövas av
Finansinspektionen. Ärenden som
är av principiell betydelse eller av
särskild vikt prövas dock av rege-
ringen.
Vid behandlingen av en ansökan
om stadfästelse av reglemente prö-
vas att reglementet överensstämmer
med denna lag, bankrörelselagen
(1987:617) och andra författningar
samt om och i vad mån särskilda
bestämmelser behövs med hänsyn
till omfattningen och arten av spar-
bankens verksamhet.
Reglementet skall stadfästas och
oktroj beviljas, om
s komma att uppfylla kraven på en
2. de som avses ingå i sparbankens styrelse har de insikter och den er-
farenhet som måste krävas av den som deltar i ledningen av en sparbank
och även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift.
Om reglementet ändras skall
även ändringen stadfästas. Därvid
gäller andra-fjärde styckena i
tillämpliga delar.
Oktroj får inte vägras på den grunden att det inte behövs någon ytterli-
gare bank.
Lagen omtryckt 1996:1005.
18
Styrelseledamöterna skall vara
bosatta inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet, om inte
regeringen eller efter regeringens
bemyndigande Finansinspektionen
i särskilda fall tillåter något annat.
Den som är underårig eller i kon-
kurs eller som har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte
vara styrelseledamot. Att detsam-
ma gäller den som är underkastad
näringsförbud följer av 6 § lagen
(1986:436) om näringsförbud.
Av styrelseledamöterna far högst en för varje påbörjat femtal vara an-
ställd i sparbanken. Vid denna beräkning skall hänsyn inte tas till arbets-
tagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelse-
representation för de privatanställda.
7 kap.
Senast två månader efter det att
avtalet om fusion har registrerats
skall såväl överlåtande som över-
tagande sparbank ansöka om rege-
ringens tillstånd att verkställa av-
talet. Vid fusion enligt 2 § skall
sparbankerna därjämte underställa
regeringen reglementet för den
övertagande sparbanken for stad-
fastelse och oktroj enligt 2 kap.
3 §■
Regeringen prövar om fusionen
kan anses förenlig med deras in-
tressen, som är insättare i eller i
övrigt har fordringar på de av fu-
sionen berörda sparbankerna, samt
om fusionen framstår som ända-
målsenlig från allmän synpunkt.
3§
Styrelseledamöterna skall vara
bosatta inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet, om inte
något annat tillåts i särskilda fall.
Frågor om sådant tillstånd prövas
av Finansinspektionen. Ärenden
som är av principiell betydelse
eller av synnerlig vikt prövas dock
av regeringen. Den som är under-
årig eller i konkurs eller som har
förvaltare enligt 11 kap. 7 § för-
äldrabalken kan inte vara styrel-
seledamot. Att detsamma gäller
den som är underkastad närings-
förbud följer av 6 § lagen
(1986:436) om näringsförbud.
Prop. 1997/98:186
5§
Senast två månader efter det att
avtalet om fusion har registrerats
skall såväl överlåtande som över-
tagande sparbank ansöka om till-
stånd att verkställa avtalet. Frågor
om sådant tillstånd prövas av Fi-
nansinspektionen. Ärenden som är
av principiell betydelse eller av
särskild vikt prövas dock av rege-
ringen. Vid fusion enligt 2 § skall
sparbankerna därjämte ansöka om
oktroj och stadfästelse av regle-
mentet för den övertagande spar-
banken enligt 2 kap. 3 §.
Vid behandlingen av en ansökan
om tillstånd att verkställa avtalet
om fusion prövas om fusionen kan
anses förenlig med deras intressen,
som är insättare i eller i övrigt har
fordringar på de av fusionen be-
rörda sparbankerna, samt om fu-
sionen framstår som ändamåls-
enlig från allmän synpunkt.
19
Inom två månader från dagen
för regeringens beslut om tillstånd
till fusion skall styrelserna i såväl
överlåtande som övertagande spar-
bank till Finansinspektionen för
registrering anmäla att fusionen
verkställts enligt fusionsavtalet
samt, vid fusion enligt 2 §, att den
övertagande sparbanken bildats
och att huvudmän, styrelse och
revisorer utsetts för denna.
7§
Inom två månader från dagen
för beslutet om tillstånd till fusion
skall styrelserna i såväl över-
låtande som övertagande sparbank
till Finansinspektionen för regi-
strering anmäla att fusionen verk-
ställts enligt fusionsavtalet samt,
vid fusion enligt 2 §, att den över-
tagande sparbanken bildats och att
huvudmän, styrelse och revisorer
utsetts för denna.
Prop. 1997/98:186
När fusionstillstand enligt 5 § och anmälan enligt första stycket har re-
gistrerats, är överlåtande sparbank upplöst och dess tillgångar och skul-
der övergår till den övertagande sparbanken.
Har inte ansökan om fusions-
tillstånd gjorts inom den i 5 § före-
skrivna tiden eller har regeringen
avslagit ansökan, skall Finansin-
spektionen förklara att frågan om
fusion har fallit. Detsamma gäller
om sparbankerna inte har gjort
anmälan enligt första stycket inom
den föreskrivna tiden eller Finan-
sinspektionen genom lagakraft-
ägande beslut avskrivit sådan an-
mälan eller vägrat registrering.
Har inte ansökan om fusions-
tillstånd gjorts inom den i 5 § före-
skrivna tiden eller har ansökan
avslagits, skall Finansinspektionen
förklara att frågan om fusion har
fallit. Detsamma gäller om spar-
bankerna inte har gjort anmälan
enligt första stycket inom den fö-
reskrivna tiden eller Finansin-
spektionen genom lagakraftägande
beslut avskrivit sådan anmälan
eller vägrat registrering.
8§
Om en sparbank äger samtliga aktier i ett dotterbolag, kan sparbankens
och bolagets styrelser träffa ett fusionsavtal som innebär att dotterbolaget
skall gå upp i sparbanken. Styrelserna skall anmäla avtalet för registre-
ring hos Finansinspektionen. Därvid gäller 5-7 §§ i tillämpliga delar.
Dotterbolaget är upplöst när re-
geringens beslut om tillstånd en-
ligt 5 § har registrerats. Finans-
inspektionen skall lämna uppgifter
om fusionen till Patent- och regist-
reringsverket, som skall registrera
tillståndet enligt 5 §.
Fusion enligt första stycket far ske utan hinder av att det i dotterbolaget
finns sådan egendom som sparbanken inte får förvärva. Sådan egendom
måste avyttras senast ett år från registreringen. Om särskilda skäl förelig-
ger, kan Finansinspektionen förlänga denna frist.
Dotterbolaget är upplöst när be-
slutet om tillstånd enligt 5 § har
registrerats. Finansinspektionen
skall lämna uppgifter om fusionen
till Patent- och registreringsverket,
som skall registrera tillståndet en-
ligt 5 §.
20
Senast två månader efter det att
beslutet om ombildning har regi-
strerats skall sparbanken ansöka
om regeringens tillstånd att verk-
ställa ombildningen. Om sparban-
ken skall bilda den stiftelse som
aktierna i bankaktiebolaget skall
överlämnas till, skall sparbanken
inom samma tid ansöka om rege-
ringens godkännande av stiftelse-
förordnandet.
Regeringen prövar om ombild-
ningen kan anses förenlig med
insättamas och fordringsägarnas
intressen samt om ombildningen
framstår som ändamålsenlig från
allmän synpunkt.
Inom två månader från dagen
för regeringens beslut om tillstånd
till ombildningen skall styrelserna
i sparbanken, stiftelsen och bank-
aktiebolaget till Finansinspek-
tionen för registrering anmäla att
ombildningen verkställts. När an-
mälan har registrerats, är sparban-
ken upplöst.
Har inte ansökan om tillstånd till
ombildning gjorts inom den i 6 §
föreskrivna tiden eller har rege-
ringen avslagit ansökan, skall Fi-
nansinspektionen förklara att frå-
gan om ombildning har fallit. Det-
samma gäller om anmälan enligt
7 § inte har gjorts eller Finansin-
spektionen genom beslut som
vunnit laga kraft har avskrivit en
sådan anmälan eller vägrat regi-
6§
Senast två månader efter det att
beslutet om ombildning har regi-
strerats skall sparbanken ansöka
om tillstånd att verkställa ombild-
ningen. Om sparbanken skall bilda
den stiftelse som aktierna i bank-
aktiebolaget skall överlämnas till,
skall sparbanken inom samma tid
ansöka om godkännande av stiftel-
seförordnandet. Frågor om sådant
tillstånd och sådant godkännande
prövas av Finansinspektionen.
Ärenden som är av principiell be-
tydelse eller av särskild vikt prö-
vas dock av regeringen.
Vid behandlingen av en ansökan
om tillstånd att verkställa ombild-
ning prövas om ombildningen kan
anses förenlig med insättamas och
fordringsägarnas intressen samt
om ombildningen framstår som
ändamålsenlig från allmän syn-
punkt.
7§
Inom två månader från dagen
för beslutet om tillstånd till om-
bildningen skall styrelserna i spar-
banken, stiftelsen och bank-
aktiebolaget till Finansinspek-
tionen för registrering anmäla att
ombildningen verkställts. När an-
mälan har registrerats, är spar-
banken upplöst.
8§
Har inte ansökan om tillstånd till
ombildning gjorts inom den i 6 §
föreskrivna tiden eller har ansökan
avslagits, skall Finansinspektionen
förklara att frågan om ombildning
har fallit. Detsamma gäller om
anmälan enligt 7 § inte har gjorts
eller Finansinspektionen genom
beslut som vunnit laga kraft har
avskrivit en sådan anmälan eller
vägrat registrering.
Prop. 1997/98:186
21
strering.
Prop. 1997/98:186
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999.
2. Beträffande ansökningar som vid utgången av april månad 1999 har
kommit in till regeringen eller, i förekommande fall, Finansinspektionen
skall frågan, huruvida det är regeringen eller Finansinspektionen som
skall pröva ansökningen, avgöras enligt äldre bestämmelser.
22
Prop. 1997/98:186
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1570) om medlemsban-
ker
dels att 2 kap. 3 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 2 §, 6 kap. 3, 4 och 14 §§ samt 10 kap. 5 §
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§
Varje medlem skall betala insats i medlemsbanken i enlighet med vad
som föreskrivs i stadgarna. Betalningen skall alltid fullgöras i pengar.
En medlemsbank skall när bankens rörelse påbörjas ha ett bundet eget
kapital som vid tidpunkten for beslut om oktroj motsvarar minst fem
miljoner ecu. I 5 kap. 4 § 5 lagen (1995:1559) om årsredovisning i kre-
ditinstitut och värdepappersbolag finns bestämmelser om vad som utgör
bundet eget kapital.
Om balansomslutningen i den
planerade verksamheten kan be-
räknas uppgå till högst etthundra
miljoner kronor, får regeringen
medge att bolaget har lägre bundet
eget kapital än det som anges i
första stycket, dock lägst motsva-
rande en miljon ecu.
Om balansomslutningen i den
planerade verksamheten kan be-
räknas uppgå till högst etthundra
miljoner kronor, får bolaget med-
ges att ha lägre bundet eget kapital
än det som anges i andra stycket,
dock lägst motsvarande en miljon
ecu. Frågor om sådant medgivan-
de prövas av Finansinspektionen.
Ärenden som är av principiell be-
tydelse eller av särskild vikt prö-
vas dock av regeringen.
2 §’
Medlemsbankens stadgar skall stadfastas. Till ansökan om stadfästelse
skall en plan för verksamheten fogas.
Stadfästelse av stadgar meddelas Ansökan om oktroj och stad-
av regeringen. fästelse av stadgar prövas av Fi-
nansinspektionen. Ärenden som är
av principiell betydelse eller av
särskild vikt prövas dock av rege-
ringen.
Vid behandlingen av en ansökan om stadfästelse av stadgar prövas dels
att stadgarna överensstämmer med denna lag, bankrörelselagen
(1987:617) och andra författningar samt dels om och i vad mån det be-
Senaste lydelse 1996:749.
23
hövs särskilda bestämmelser med hänsyn till omfattningen och arten av Prop. 1997/98:186
medlemsbankens verksamhet.
Regeringen skall stadfästa stad- Stadgarna skall stadfästas och
garna och bevilja oktroj, om oktroj beviljas, om
1. den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en
sund bankverksamhet,
2. det kan antas att de som kommer att äga ett sådant kvalificerat inne-
hav i banken som avses i 1 kap. 3 § första stycket 2 bankrörelselagen inte
kommer att motverka en sund utveckling av verksamheten i banken och
även i övrigt är lämpliga att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen
av en bank, och
3. de som avses ingå i bankens styrelse har de insikter och den erfaren-
het som måste krävas av den som deltar i ledningen av en bank och även
i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift.
Stadgarna far inte stadfastas och oktroj inte beviljas, om det kan antas
att någon som i väsentlig mån har åsidosatt sina skyldigheter i närings-
verksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyl-
dig till allvarlig brottslighet kommer att ha ett sådant innehav i bolaget
som avses i 1 kap. 3 § första stycket 2 bankrörelselagen.
Om banken kommer att ha sådana nära förbindelser som avses i 1 kap.
3 § andra och tredje styckena bankrörelselagen med någon annan, far
stadgarna stadfastas och oktroj beviljas endast om förbindelserna inte
hindrar en effektiv tillsyn av banken.
Om stadgarna ändras skall även
ändringen stadfästas. Därvid gäl-
ler andra-Jjärde styckena i till-
lämpliga delar.
Oktroj får inte vägras på den grunden att det inte behövs någon ytterli-
gare bank.
Minst hälften av styrelse-
ledamöterna skall vara bosatta
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet, om inte rege-
ringen eller, efter regeringens be-
myndigande, Finansinspektionen i
särskilda fall tillåter något annat.
Den som är underårig eller i kon-
kurs eller som har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte
vara styrelseledamot. Att detsam-
ma gäller den som är underkastad
näringsförbud följer av 6 § lagen
(1986:436) om näringsförbud.
3§
Minst hälften av styrelse-
ledamöterna skall vara bosatta
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet, om inte något
annat tillåts i särskilda fall. Frågor
om sådant tillstånd prövas av Fi-
nansinspektionen. Ärenden som är
av principiell betydelse eller av
synnerlig vikt prövas dock av re-
geringen. Den som är underårig
eller i konkurs eller som har för-
valtare enligt 11 kap. 7 § föräldra-
balken kan inte vara styrelseleda-
mot. Att detsamma gäller den som
är underkastad näringsförbud föl-
jer av 6 § lagen (1986:436) om
näringsförbud.
24
Styrelseledamöterna skall vara medlemmar i medlemsbanken, om inte
stadgarna i särskilt angivna fall tillåter annat. Den som enligt lag är ställ-
företrädare för en medlem eller, om en juridisk person är medlem, den
som är ledamot av styrelsen for den juridiska personen eller delägare i
denna far dock vara styrelseledamot utan att vara medlem i banken, även
om stadgarna saknar föreskrift om det.
Bestämmelserna i andra stycket gäller inte arbetstagarrepresentanter
som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation for de
privatanställda.
Av styrelseledamöterna far högst en för varje påbörjat femtal vara an-
ställd i medlemsbanken. Vid denna beräkning skall hänsyn inte tas till
arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen om styrelserepre-
sentation för de privatanställda.
Prop. 1997/98:186
Styrelsen skall utse en eller, om
det behövs, flera verkställande
direktörer att under styrelsens in-
seende leda verksamheten i ban-
ken. Styrelsen får även utse ställ-
företrädare för verkställande di-
rektör. Om någon annan än en sty-
relseledamot utses till verk-
ställande direktör, skall han ingå
som ledamot i styrelsen. Om nå-
gon annan än en styrelseledamot
eller en styrelsesuppleant utses till
ställföreträdare för verkställande
direktör, skall han ingå som supp-
leant i styrelsen. Verkställande
direktör skall vara bosatt inom
Europeiska ekonomiska samar-
betsområdet, om inte regeringen
eller, efter regeringens bemyndi-
gande, Finansinspektionen i sär-
skilda fall tillåter något annat.
4§
Styrelsen skall utse en eller, om
det behövs, flera verkställande
direktörer att under styrelsens in-
seende leda verksamheten i ban-
ken. Styrelsen får även utse ställ-
företrädare för verkställande di-
rektör. Om någon annan än en sty-
relseledamot utses till verk-
ställande direktör, skall han ingå
som ledamot i styrelsen. Om nå-
gon annan än en styrelseledamot
eller en styrelsesuppleant utses till
ställföreträdare för verkställande
direktör, skall han ingå som supp-
leant i styrelsen. Verkställande
direktör skall vara bosatt inom
Europeiska ekonomiska samar-
betsområdet, om inte något annat
tillåts i särskilda fall. Frågor om
sådant tillstånd prövas av Finans-
inspektionen. Ärenden som är av
principiell betydelse eller av syn-
nerlig vikt prövas dock av rege-
ringen.
Vad som sägs i denna lag om verkställande direktör skall i tillämpliga
delar gälla också för ställföreträdare för verkställande direktör.
14 §
Styrelsen företräder medlemsbanken och tecknar dess firma.
Styrelsen kan bemyndiga en sty-
relseledamot eller någon annan att
företräda medlemsbanken och
teckna dess firma, om inte ett för-
bud mot sådant bemyndigande har
Styrelsen kan bemyndiga en sty-
relseledamot eller någon annan att
företräda medlemsbanken och
teckna dess firma, om inte ett för-
bud mot sådant bemyndigande har
25
tagits in i stadgarna. Minst en av
dem som bemyndigas att företräda
banken och teckna dess firma skall
vara bosatt inom Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet, om
inte regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finansin-
spektionen i särskilda fall tillåter
något annat. I övrigt gäller i fråga
om den som inte är styrelseleda-
mot vad som sägs i 3 § första och
andra styckena och 13 § om styrel-
seledamot.
Rätten att teckna
tagits in i stadgarna. Minst en av
dem som bemyndigas att företräda
banken och teckna dess firma skall
vara bosatt inom Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet, om
inte något annat tillåts i särskilda
fall. Frågor om sådant tillstånd
prövas av Finansinspektionen.
Årenden som är av principiell be-
tydelse eller av synnerlig vikt prö-
vas dock av regeringen. I övrigt
gäller i fråga om den som inte är
styrelseledamot vad som sägs i 3 §
första och andra styckena och 13 §
om styrelseledamot.
firma får utövas endast av två eller
Prop. 1997/98:186
flera personer i förening. Ingen annan inskränkning får registreras.
Styrelsen kan när som helst återkalla ett bemyndigande som avses i
andra stycket.
Om medlemsbanken inte har någon behörig ställföreträdare som är bo-
satt i Sverige, skall styrelsen bemyndiga en person som är bosatt här att
på bankens vägnar ta emot delgivning. Ett sådant bemyndigande far inte
lämnas till någon som är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken.
Senast två månader efter det att
5§
Senast två månader efter det att
avtalet om fusion har registrerats
skall såväl överlåtande som över-
tagande medlemsbanker ansöka
om regeringens tillstånd att verk-
ställa avtalet. Tillstånd att verk-
ställa fusionsavtalet skall med-
delas, om fusionen kan anses för-
enlig med deras intressen, som är
insättare i de berörda bankerna
eller i övrigt har fordringar på des-
sa banker, samt om fusionen fram-
står som ändamålsenlig från all-
män synpunkt.
avtalet om fusion har registrerats
skall såväl överlåtande som över-
tagande medlemsbanker ansöka
om tillstånd att verkställa avtalet.
Frågor om sådant tillstånd prövas
av Finansinspektionen. Årenden
som är av principiell betydelse
eller av särskild vikt prövas dock
av regeringen. Tillstånd att verk-
ställa fusionsavtalet skall med-
delas, om fusionen kan anses för-
enlig med deras intressen, som är
insättare i de berörda bankerna
eller i övrigt har fordringar på des-
sa banker, samt om fusionen fram-
står som ändamålsenlig från all-
män synpunkt.
När beslut om sådant tillstånd som avses i första stycket meddelas
skall stadgeändringar eller, i fall som avses i 2 §, den nybildade med-
lemsbankens stadgar stadfastas och oktroj beviljas.
26
Har inte ansökan om tillstånd att verkställa fusionsavtalet gjorts inom Prop. 1997/98:186
den i första stycket föreskrivna tiden eller har ansökan avslagits, skall
Finansinspektionen förklara att frågan om fusion har fallit.
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999.
2. Beträffande ansökningar som vid utgången av april månad 1999 har
kommit in till regeringen eller, i förekommande fall, Finansinspektionen
skall frågan, huruvida det är regeringen eller Finansinspektionen som
skall pröva ansökningen, avgöras enligt äldre bestämmelser.
27
Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713)'
dels att 2 kap. 4 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 1 och 10 §§, 2 kap. 3 §, 7 kap. 17 a och 21 §§, 8 kap. 1,
4, 5 och 13 §§, 9 kap. 15 §, 10 kap. 3 och 4 §§, 14 kap. 3 §, 15 a kap. 13,
15, 17 och 22 §§, 19 kap. 2, 11, 13 och 13 a §§ samt 20 kap. 4 § skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§2
Försäkringsrörelse får drivas endast av försäkringsaktiebolag och öm-
sesidiga försäkringsbolag som fått tillstånd (koncession) till detta enligt
denna lag, om inte annat följer av 2 § eller 10 § fjärde stycket.
Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om hu-
ruvida koncession enligt första stycket krävs för en planerad verksamhet.
Ett förhandsbesked enligt andra
stycket är bindande för den myn-
dighet som har lämnat beskedet.
Om regeringen har beslutat i frå-
ga om förhandsbesked är även
Finansinspektionen bunden av
detta besked.
Försäkringsbolagen skall stå under tillsyn av Finansinspektionen och
vara registrerade hos denna.
För varje försäkringsbolag skall finnas ett huvudkontor i Sverige.
10 §
I fråga om livförsäkringar, som gäller endast för dödsfall och meddelas
för en tid av längst fem år eller mot en premie som är beräknad och be-
stämd för längst fem år i sänder, far undantag medges från bestämmel-
serna om livförsäkring. Från bestämmelserna om förbud mot fondemis-
sion i 4 kap. 1 § och vinstutdelning i 12 kap. 2 §, bestämmelserna om
beräkning av premiereserv i 7 kap. 2 § samt bestämmelserna om kapital-
bas, garantibelopp och solvensmarginal i 1 kap. 8 a § samt 7 kap. 22, 23
och 26 §§ får dock undantag inte medges.
Undantag från denna lag far medges i fråga om mottagna återförsäk-
ringar, i den mån det prövas skäligt. Undantag för ett mottagande bolag
som avses i fjärde stycket 3 skall vara förenligt med EG:s rättsakter i
fråga om direkt försäkring.
Om ett försäkringsbolag driver rörelse i utlandet, far sådana avvikelser
från denna lag medges som föranleds av hänsyn till utländsk rätt eller
rättstillämpning.
1 Lagen omtryckt 1995:1567.
2 Senaste lydelse 1996:753.
Prop. 1997/98:186
28
I fråga om skadeförsäkringar får undantag från denna lag medges för
1. ömsesidiga försäkringsbolag som driver skadeförsäkringsrörelse un-
der förutsättning att verksamheten inte omfattar kredit- eller borgensför-
säkring eller annan ansvarsförsäkring än sådan som enligt 2 kap. 3 a §
tredje stycket behandlas som underordnad, att den årliga premieinkom-
sten från skadeförsäkringsrörelsen inte överstiger ett belopp motsvarande
en miljon ecu samt att minst hälften av denna premieinkomst härrör från
bolagets delägare,
2. lokala skadeförsäkringsbolag som meddelar endast försäkring enligt
2 kap. 3 a § första stycket klass 18 (assistans) i form av naturaförmåner
och vilkas årliga premieinkomst inte överstiger ett belopp motsvarande
200 000 ecu,
3. ömsesidiga försäkringsbolag som enligt avtal med ett annat sådant
bolag (det mottagande bolaget) fullt ut återförsäkrar alla sina avtal om
direkt försäkring eller överlåter samtliga sina förpliktelser enligt försäk-
Prop. 1997/98:186
ringsavtalen.
Medgivanden enligt första-
fjärde styckena lämnas av rege-
ringen eller, efter regeringens be-
myndigande, av Finansinspektio-
nen.
Frågor om medgivanden enligt
första-fjärde styckena prövas av
Finansinspektionen. Årenden som
är av principiell betydelse eller av
synnerlig vikt prövas dock av re-
geringen.
Stiftarna skall ansöka om kon-
cession samt upprätta en bolags-
ordning som skall underställas
regeringen för stadfästelse.
§3
Stiftarna skall ansöka om kon-
cession samt upprätta en bolags-
ordning som skall stadfästas.
Ansökan om koncession och
stadfästelse av bolagsordning prö-
vas av Finansinspektionen. Ären-
den som är av principiell betydelse
eller av särskild vikt prövas dock
av regeringen.
Till ansökan skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten. Rege-
ringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen far
meddela föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall innehålla.
Regeringen prövar att bolags-
ordningen överensstämmer med
denna lag och med andra för-
fattningar samt om och i vad mån
särskilda bestämmelser behövs
med hänsyn till omfattningen och
arten av bolagets verksamhet.
Vid behandlingen av en ansökan
om stadfästelse av bolagsordning
prövas att bolagsordningen över-
ensstämmer med denna lag och
med andra författningar samt om
och i vad mån särskilda bestäm-
melser behövs med hänsyn till
omfattningen och arten av bolagets
verksamhet.
3 Senaste lydelse 1996:753.
29
Regeringen skall stadfästa bo- Bolagsordningen skall stadfäs-
lagsordningen och bevilja kon- tas och koncession beviljas, om
cession, om
1. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven
på en sund försäkringsverksamhet,
2. det kan antas att de som kommer att äga ett kvalificerat innehav i
bolaget inte kommer att motverka en sund utveckling av verksamheten i
bolaget och även i övrigt är lämpliga att utöva ett väsentligt inflytande
över ledningen av ett försäkringsbolag och
3. de som avses ingå i bolagets styrelse och vara verkställande direktör
eller dennes ställföreträdare har de insikter och den erfarenhet som måste
Prop. 1997/98:186
krävas av den som deltar i ledningen av ett försäkringsbolag och även i
övrigt är lämpliga för en sådan uppgift. Bolagsordningen far inte stad-
fästas och koncession inte beviljas, om det kan antas att någon som i vä-
sentlig mån har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i
andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig
brottslighet kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget.
Om bolaget kommer att ha nära förbindelser med någon annan, far
bolagsordningen stadfastas och koncession beviljas endast om förbindel-
serna inte hindrar en effektiv tillsyn av försäkringsbolaget.
Koncession beviljas tills vidare eller, om särskilda omständigheter för-
anleder detta, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande
räkenskapsårets slut. Koncession får inte vägras av det skälet att det inte
behövs något ytterligare försäkringsbolag.
Vid förlängning av en kon-
cession som har beviljats ett för-
säkringsbolag för bestämd tid gäl-
ler första-5/äfte styckena i till-
lämpliga delar.
Vid förlängning av en kon-
cession som har beviljats ett för-
säkringsbolag för bestämd tid samt
vid ändring av en bolagsordning
eller av en beviljad koncession
gäller första-s/unJe styckena i
tillämpliga delar.
17 a §4
Ett försäkringsbolag far enligt de förutsättningar som anges i denna pa-
ragraf förvärva aktier eller andelar
finansiell verksamhet.
För förvärv av aktier eller an-
delar som, tillsammans med för-
säkringsbolagets övriga aktier eller
andelar i samma företag, motsva-
rar ett röstetal som överstiger fem
procent av röstetalet för samtliga
aktier eller andelar i företaget
krävs tillstånd av regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen. Om försäk-
företag som driver någon form av
För förvärv av aktier eller an-
delar som, tillsammans med för-
säkringsbolagets övriga aktier eller
andelar i samma företag, motsva-
rar ett röstetal som överstiger fem
procent av röstetalet för samtliga
aktier eller andelar i företaget
krävs tillstånd. Frågor om sådant
tillstånd prövas av Finansinspek-
tionen. Årenden som är av princi-
4 Senaste lydelse 1996:39.
30
ringsbolaget ingår i en koncern,
skall första meningen tillämpas på
koncernens samlade innehav. Vid
beräkningen av koncernens inne-
hav skall dock, intill ett innehav
motsvarande fem procent av rös-
tetalet för samtliga aktier eller an-
delar, bortses från aktier eller an-
delar som innehas av företag i
koncernen som driver någon form
av finansiell verksamhet eller av
dotterföretag till sådana företag.
piell betydelse eller av särskild
vikt prövas dock av regeringen.
Om försäkringsbolaget ingår i en
koncern, skall första meningen
tillämpas på koncernens samlade
innehav. Vid beräkningen av kon-
cernens innehav skall dock, intill
ett innehav motsvarande fem pro-
cent av röstetalet för samtliga akti-
er eller andelar, bortses från aktier
och andelar som innehas av före-
tag i koncernen som driver någon
form av finansiell verksamhet eller
Prop. 1997/98:186
av dotterföretag till sådana företag.
Tillstånd enligt andra stycket får ges endast om värdet av de förvärva-
de aktierna eller andelarna - tillsammans med det bokförda värdet av
försäkringsbolagets sammanlagda innehav av aktier och andelar som
kräver tillstånd enligt andra stycket samt av vad som skjutits till som ak-
tiekapital eller i annan form i ett annat försäkringsbolag - inte överstiger
summan av
A. för livförsäkringsbolag
1. eget kapital och garantikapital samt
2. fyra procent av
- försäkringstekniska avsättningar,
- återbäringsmedel och
- femtio procent av övervärden i tillgångar,
B. för skadeförsäkringsbolag
1. eget kapital, garantikapital, regleringsfond för trafikförsäkring och
utjämningsfond,
2. sjuttio procent av
- skatteutjämningsreserv,
- återstående del av uppskovsbeloppet enligt lagen (1990:655) om
återföring av obeskattade reserver och
- periodiseringsfond samt
3. fyra procent av
- försäkringstekniska avsättningar,
- säkerhetsreserv och
- femtio procent av övervärden i tillgångar.
Beräkningen av aktiemas eller andelamas värde enligt tredje stycket
skall ske enligt 4 kap. lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäk-
ringsföretag. Bestämmelserna i 4 kap. 5 § nämnda lag om värdering till
verkligt värde skall dock inte tillämpas. Eget kapital och återbäringsme-
del skall i förekommande fall minskas med fond för orealiserade vinster.
För tillstånd krävs att förvärvet ingår som ett led i organisationen av
verksamheten.
21 §
Om det föreligger intresse- Om det föreligger intresse-
gemenskap mellan å ena sidan ett gemenskap mellan å ena sidan ett
31
försäkringsbolag och å andra sidan
ett aktiebolag som denna lag inte
är tillämplig på eller en ekonomisk
förening, far Finansinspektionen
förelägga aktiebolaget eller före-
ningen att avge en särskild redo-
visning över intressegemenskapen.
Sådant föreläggande far dock en-
dast meddelas om det behövs med
hänsyn till tillsynen över försäk-
ringsverksamheten och om rege-
ringen lämnat sitt samtycke till
det. Redovisningen skall avges
enligt anvisningar av Finansin-
spektionen.
försäkringsbolag och å andra sidan Prop. 1997/98:186
ett aktiebolag som denna lag inte
är tillämplig på eller en ekonomisk
förening, far Finansinspektionen
förelägga aktiebolaget eller före-
ningen att avge en särskild redo-
visning över intressegemenskapen.
Sådant föreläggande far dock en-
dast meddelas om det behövs med
hänsyn till tillsynen över försäk-
ringsverksamheten. Redovisningen
skall avges enligt anvisningar av
Finansinspektionen.
1 §
Ett försäkringsbolag skall ha en styrelse med minst tre ledamöter.
I försäkringsaktiebolag som inte uteslutande driver återförsäkring,
skall minst en av styrelseledamöterna utses med uppgift att särskilt vaka
över att försäkringstagarnas intresse beaktas. Sådan styrelseledamot får
inte vara aktieägare eller befattningshavare i bolaget.
Styrelsen väljs av bolags-
stämman. Styrelseledamot som
avses i andra stycket skall dock
enligt bestämmelse, som skall vara
intagen i bolagsordningen, utses
av försäkringstagarna eller av nå-
gon intressegrupp som har anknyt-
ning till dem eller förordnas av
regeringen eller av myndighet som
regeringen bestämmer. Även an-
nan styrelseledamot får enligt be-
stämmelse i bolagsordningen till-
sättas i annan ordning än genom
val av bolagsstämman.
Styrelsen väljs av bolags-
stämman. Styrelseledamot som
avses i andra stycket skall dock
enligt bestämmelse, som skall vara
intagen i bolagsordningen, utses
av försäkringstagarna eller av nå-
gon intressegrupp som har anknyt-
ning till dem. Om en sådan be-
stämmelse saknas i bolagsord-
ningen förordnas styrelseledamot
som avses i andra stycket av Fi-
nansinspektionen. Årenden som är
av principiell betydelse eller av
synnerlig vikt prövas dock av re-
geringen. Även annan styrelse-
ledamot far enligt bestämmelse i
bolagsordningen tillsättas i annan
ordning än genom val av bolags-
stämman.
Styrelseledamöternas uppdrag gäller för den tid som anges i bolags-
ordningen. Uppdragstiden far inte omfatta mer än fyra räkenskapsår och
skall bestämmas så att uppdraget upphör vid slutet av den ordinarie bo-
lagsstämma på vilken styrelseval förrättas.
Vad som sägs i denna lag om styrelseledamöter skall i tillämpliga delar
gälla även suppleanter.
32
Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter finns i lagen (1987:1245) Prop. 1997/98:186
om styrelserepresentation for de privatanställda.
Verkställande direktören
4§
och Verkställande
direktören
och
minst halva antalet styrelse-
ledamöter skall vara bosatta inom
Europeiska ekonomiska samar-
betsområdet, om inte regeringen,
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer, i särskilda fall
tillåter något annat.
minst halva antalet styrelse-
ledamöter skall vara bosatta inom
Europeiska ekonomiska samar-
betsområdet, om inte något annat
tillåts i särskilda fall. Frågor om
sådant tillstånd prövas av Finans-
inspektionen. Årenden som är av
principiell betydelse eller av syn-
nerlig vikt prövas dock av rege-
ringen.
Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken far inte vara styrelseledamot eller verkställan-
de direktör. Att detsamma gäller den som är underkastad näringsförbud
följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.
I fråga om ömsesidiga försäk-
ringsbolag far regeringen eller
efter regeringens bemyndigande
Finansinspektionen, om särskilda
skäl föreligger, medge undantag
från bestämmelserna om
5§
I fråga om ömsesidiga försäk-
ringsbolag får, om särskilda skäl
föreligger, medges undantag från
bestämmelserna om
1. att verkställande direktör skall utses,
2. att det åligger styrelsen att utse en verkställande direktör,
3. att verkställande direktören inte får vara ordförande i bolagets sty-
relse.
Frågor om undantag enligt
första stycket prövas av Finans-
inspektionen. Årenden som är av
principiell betydelse eller av syn-
nerlig vikt prövas dock av rege-
ringen.
Om verkställande direktör inte utses, skall styrelsen uppdra åt en av
styrelseledamöterna att fullgöra de skyldigheter som åligger verk-
ställande direktören i fråga om bokföring och medelsförvaltning. Styrel-
sen svarar för vad som i övrigt åligger verkställande direktören enligt
denna lag.
13 §
Styrelsen företräder försäkringsbolaget och tecknar dess firma.
Styrelsen kan bemyndiga en sty-
relseledamot, verkställande direk-
tören eller någon annan att företrä-
da bolaget och teckna dess firma,
Styrelsen kan bemyndiga en sty-
relseledamot, verkställande direk-
tören eller någon annan att företrä-
da bolaget och teckna dess firma,
33
2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 186
om forbud mot detta inte har tagits
in i bolagsordningen. Minst en av
dem som bemyndigas att företräda
bolaget och teckna dess firma skall
vara bosatt inom Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet, om
inte regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer, i
särskilda fall tillåter något annat. I
övrigt gäller för den som inte är
styrelseledamot eller verkställande
direktör vad som sägs i 4 och
12 §§ om verkställande direktören.
om förbud mot detta inte har tagits
in i bolagsordningen. Minst en av
dem som bemyndigas att företräda
bolaget och teckna dess firma skall
vara bosatt inom Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet, om
inte något annat tillåts i särskilda
fall. Frågor om sådant tillstånd
prövas av Finansinspektionen.
Årenden som är av principiell be-
tydelse eller av synnerlig vikt prö-
vas dock av regeringen. I övrigt
gäller för den som inte är styrel-
seledamot eller verkställande di-
rektör vad som sägs i 4 och 12 §§
om verkställande direktören.
Prop. 1997/98:186
Styrelsen kan föreskriva att rätten att företräda bolaget och teckna dess
firma far utövas endast av två eller flera personer i förening. Andra in-
skränkningar får inte registreras.
Styrelsen kan när som helst återkalla sådana bemyndiganden som av-
ses i andra stycket.
Om bolaget inte har någon här i landet bosatt behörig ställföreträdare,
skall styrelsen bemyndiga en i Sverige bosatt person att på bolagets väg-
nar ta emot delgivning. Ett sådant bemyndigande får inte lämnas till nå-
gon som är underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldra-
balken.
9 kap.
Beslut att ansöka om för-
längning av koncession enligt
2 kap. 3 § sjunde stycket fattas av
den ordinarie bolagsstämman.
15 §5
Beslut att ansöka om för-
längning av koncession enligt
2 kap. 3 § åttonde stycket fattas av
den ordinarie bolagsstämman.
Revisorer som inte är auktori-
serade eller godkända skall vara
bosatta inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet, om inte
regeringen eller efter regeringens
bemyndigande Finansinspektionen
i särskilda fall tillåter något annat.
Vad som sagts nu gäller dock inte,
om även en auktoriserad eller god-
känd revisor deltar i revisionen.
3§6
Revisorer som inte är auktori-
serade eller godkända skall vara
bosatta inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet, om inte
något annat tillåts i särskilda fall.
Frågor om sådant tillstånd prövas
av Finansinspektionen. Årenden
som är av principiell betydelse
eller av synnerlig vikt prövas dock
av regeringen. Vad som sagts nu
5 Senaste lydelse 1998:113.
6 Senaste lydelse 1996:753.
34
Den som är underårig, i konkurs
eller underkastad näringsförbud
eller som har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken får inte
vara revisor.
gäller dock inte, om även en auk- Prop. 1997/98:186
toriserad eller godkänd revisor
deltar i revisionen. Den som är
underårig, i konkurs eller under-
kastad näringsförbud eller som
har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken far inte vara revi-
sor.
Revisorerna skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och
ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av
bolagets verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.
Till revisor kan även utses ett registrerat revisionsbolag. Bestämmelser
om vem som kan vara huvudansvarig för revisionen och om underrättel-
seskyldighet finns i 12 § lagen (1995:528) om revisorer. Bestämmelserna
i 5, 8 a och 13 §§ i detta kapitel tillämpas på den huvudansvarige.
Till revisor i dotterföretag bör, om det kan ske, utses minst en av mo-
derbolagets revisorer.
4§
Minst en av de revisorer som bolagsstämman utser skall vara auktori-
serad revisor eller godkänd revisor, om
1. försäkringsbolagets verksamhetsområde omfattar hela riket, eller
2. tillgångarnas bruttovärde (balansomslutningen) enligt fastställda
balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gräns-
belopp som motsvarar 100 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av respektive
räkenskapsår.
Minst en av de revisorer som bolagsstämman utser skall vara auktori-
serad revisor, om balansomslutningen enligt fastställda balansräkningar
för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsva-
rar 1 000 gånger det angivna basbeloppet.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer kan i
fråga om bolag som avses i andra
stycket förordna att en viss god-
känd revisor får utses istället för
en auktoriserad revisor. Sådana
beslut är giltiga i högst fem år.
Första-tre<7/e styckena gäller
även för ett moderbolag i en kon-
cern om,
1. koncernens verksamhetsområde
I fraga om bolag som avses t
andra stycket kan förordnas att en
viss godkänd revisor får utses
istället för en auktoriserad revisor.
Sådana beslut är giltiga i högst
fem år.
Frågor om förordnande enligt
tredje stycket prövas av Finans-
inspektionen. Ärenden som är av
principiell betydelse eller av syn-
nerlig vikt prövas dock av rege-
ringen.
Första-färde styckena gäller
även för ett moderbolag i en kon-
cern om,
omfattar hela riket,
35
2. balansomslutningen enligt fastställda koncembalansräkningar för de Prop. 1997/98:186
två senaste räkenskapsåren överstiger det gränsbelopp som anges i första
eller andra stycket, eller
3. moderbolaget inte upprättar koncernredovisning och den samman-
lagda balansomslutningen enligt fastställda balansräkningar för koncern-
företagens två senaste räkenskapsår på moderbolagets balansdag översti-
ger det gränsbelopp som anges i första eller andra stycket.
Vad som i 8 kap. 17 § föreskrivs om registrering av styrelseledamöter
gäller även för de auktoriserade och godkända revisorer som avses i den-
na paragraf.
3§
Rätten skall förordna att försäkringsbolaget skall träda i likvidation om
1. likvidationsskyldighet föreligger enligt bolagsordningen,
2. bolagets hela försäkringsbestånd har överlåtits,
3. en koncession som har beviljats för en bestämd tid har gått till ända
utan att någon ny koncession har beviljats,
4. regeringen har förklarat kon- 4. koncessionen har förklarats
cessionen förverkad, förverkad,
5. bolaget är försatt i konkurs som avslutats med överskott och bolags-
stämman inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt
19 § eller
6. bolaget saknar till försäkringsregistret anmäld behörig styrelse eller
verkställande direktör, om en sådan skall finnas enligt denna lag.
Beslut om likvidation meddelas dock ej, om det styrks att likvidations-
grunden upphört under ärendets handläggning i tingsrätten. Frågor om
likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av Finansinspektionen
eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktören
eller aktieägare respektive delägare eller röstberättigad som inte är del-
ägare. I de fall som avses i första stycket 5 eller 6 prövas frågan på ansö-
kan även av en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av
att det finns någon som kan företräda bolaget.
När fusionsplanen har godkänts
av bolagen, skall såväl överlåtande
som övertagande bolag ansöka om
regeringens tillstånd att verkställa
planen. Vid fusion genom kombi-
nation skall bolagen därjämte un-
derställa regeringen bolagsord-
ningen för det övertagande bolaget
för stadfästelse och koncession
enligt 2 kap. 3 §. Ansökan skall
ges in inom en månad efter det att
fusionsplanen har godkänts i
samtliga bolag och senast två år
13 §
När fusionsplanen har godkänts
av bolagen, skall såväl överlåtande
som övertagande bolag ansöka om
tillstånd att verkställa planen. Frå-
gor om sådant tillstånd prövas av
Finansinspektionen. Årenden som
är av principiell betydelse eller av
särskild vikt prövas dock av rege-
ringen. Vid fusion genom kombi-
nation skall bolagen därjämte an-
söka om koncession och stadfäs-
telse av bolagsordningen för det
övertagande bolaget enligt 2 kap.
36
efter det att fusionsplanen kun-
gjorts enligt 20 kap. 2 §.
3 §. Ansökan skall ges in inom en Prop. 1997/98:186
månad efter det att fusionsplanen
har godkänts i samtliga bolag och
senast två år efter det att fusions-
planen kungjorts enligt 20 kap.
2§.
Ansökan skall avslås om
1. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (1993:20) eller lagen
(1992:1317) om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) eller
om prövning av fusionen pågår enligt någon av dessa lagar, eller
2. det, vid kombination, inte av fusionsplanen framgår att de överlå-
tande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget
uppgår till minst aktiekapitalet i detta.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt
konkurrenslagen eller lagen om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsom-
råde (EES) och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får till-
ståndsfrågan dock förklaras vilande under högst sex månader.
Ansökan skall också avslås om
de fusionerande bolagens ekono-
miska förhållanden är sådana att
fusionen inte kan anses förenlig
med försäkringstagares eller andra
fordringsägares intressen. Vid
denna prövning skall regeringen
tillse att dessa borgenärer till-
försäkras en betryggande säkerhet,
om ett sådant skydd behövs med
hänsyn till de fusionerande bolag-
ens ekonomiska förhållanden och
borgenärerna inte redan har en
sådan säkerhet.
Ansökan skall också avslås om
de fusionerande bolagens ekono-
miska förhållanden är sådana att
fusionen inte kan anses förenlig
med försäkringstagares eller andra
fordringsägares intressen. Vid
denna prövning skall tillses att
dessa borgenärer tillförsäkras en
betryggande säkerhet, om ett så-
dant skydd behövs med hänsyn till
de fusionerande bolagens eko-
nomiska förhållanden och borge-
närerna inte redan har en sådan
säkerhet.
15 §
Styrelsen för det övertagande försäkringsaktiebolaget skall anmäla fu-
sionen för registrering. Därvid skall styrelsen även för registrering an-
mäla, vid absorption, aktiekapitalets ökning och, vid kombination, valet
av styrelse och revisorer.
Anmälan ersätter teckningen av
aktierna och skall göras senast två
månader från det att regeringen
givit tillstånd till fusionen. Till
anmälan skall fogas ett intyg från
en auktoriserad eller godkänd revi-
sor om att överlåtande bolags till-
gångar har överlämnats till det
övertagande bolaget.
Anmälan ersätter teckningen av
aktierna och skall göras senast två
månader från det att bolagen fått
tillstånd till fusionen. Till anmälan
skall fogas ett intyg från en aukto-
riserad eller godkänd revisor om
att överlåtande bolags tillgångar
har överlämnats till det övertagan-
de bolaget.
17 §
Om någon ansökan enligt 13 §
Om någon ansökan enligt 13 §
37
inte har gjorts inom föreskriven tid
eller om en sådan ansökan har av-
slagits av regeringen, skall Finans-
inspektionen förklara att frågan
om fusion är förfallen. Detsamma
gäller om bolagen inte har gjort
någon anmälan enligt 15 § inom
föreskriven tid eller om Finansin-
spektionen genom lagakraftägande
beslut har avskrivit sådan anmälan
eller vägrat registrering.
inte har gjorts inom föreskriven tid
eller om en sådan ansökan har av-
slagits, skall Finansinspektionen
förklara att frågan om fusion är
förfallen. Detsamma gäller om
bolagen inte har gjort någon an-
mälan enligt 15 § inom före-
skriven tid eller om Finans-
inspektionen genom lagakraft-
ägande beslut har avskrivit sådan
anmälan eller vägrat registrering.
Prop. 1997/98:186
Tidigast en och senast två må-
nader efter det att uppgift om fu-
sionsplanens registrering har kun-
gjorts skall moderbolaget ansöka
om regeringens tillstånd att verk-
ställa planen.
22 §
Tidigast en och senast två må-
nader efter det att uppgift om fu-
sionsplanens registrering har kun-
gjorts skall moderbolaget ansöka
om tillstånd att verkställa planen.
Frågor om sådant tillstånd prövas
av Finansinspektionen. Årenden
som är av principiell betydelse
eller av särskild vikt prövas dock
av regeringen.
I fråga om sådant ärende gäller bestämmelserna i 13-15 §§ i tillämpli-
ga delar. Därvid skall vad som sägs om överlåtande bolag avse dotterbo-
lag och vad som sägs om övertagande bolag avse moderbolag.
2§7
Koncession som beviljats för ett
försäkringsbolag skall förklaras
förverkad om
Regeringen skall, efter anmälan
av Finansinspektionen, förklara
koncession som beviljats för ett
försäkringsbolag förverkad om
1. bolaget inte har anmälts för registrering inom den tid som anges i
2 kap. 13 §,
2. bolaget inte har börjat sin verksamhet inom ett år från det konces-
sionen beviljades eller inom samma tid förklarat sig avstå från konces-
sionen,
3. anmälningen för bolagets registrering genom lagakraftägande beslut
blivit avskriven eller avslagen, eller
4. bolaget under längre tid än sex månader inte drivit verksamhet.
Frågor om förverkande av kon-
cession enligt första stycket prövas
av Finansinspektionen. Årenden
som är av principiell betydelse
eller av särskild vikt prövas dock
av regeringen. Regeringens pröv-
7 Senaste lydelse 1998:113.
38
ning sker efter anmälan av in- Prop. 1997/98:186
spektionen.
Om registrering av beslut, vari- Om registrering av beslut, vari-
genom koncessionen har förver- genom koncessionen har förver-
kats, förordnar regeringen. kats, förordnar den myndighet som
beslutat om förverkande.
H §8
Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om försäkrings-
bolagets verksamhet som inspektionen anser behövliga.
Finansinspektionen skall förelägga bolaget eller styrelsen att vidta rät-
telse om inspektionen finner att
1. avvikelse skett från denna lag, lagen (1995:1560) om årsredovisning
i försäkringsföretag, trafikskadelagen (1975:1410) eller lagen (1976:357)
om motortävlingsförsäkring eller föreskrifter som har meddelats med
stöd av dessa lagar eller från bolagsordningen eller grunderna, om sådana
finns,
2. bolagsordningen eller grunderna inte längre är tillfredsställande med
hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse,
3. försäkringsbolagets riktlinjer för placering av tillgångar som an-
vänds för skuldtäckning inte är tillfredsställande med hänsyn till inne-
hållet i 7 kap. 9 a-10 e §§,
4. de tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillräckliga eller
inte är placerade enligt 7 kap. 9 a-10 e §§,
5. försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för erforderlig riskutjämning,
5 a. någon av dem som ingår i
försäkringsbolagets styrelse eller
är verkställande direktör inte upp-
fyller de krav som anges i 2 kap.
3 § fjärde stycket 3, eller
6. det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsbolagets
verksamhet.
5 a. någon av dem som ingår i
försäkringsbolagets styrelse eller
är verkställande direktör inte upp-
fyller de krav som anges i 2 kap.
3 § femte stycket 3, eller
Om ett försäkringsbolags kapitalbas understiger solvensmarginalen
enligt 7 kap. 23 eller 25 §, skall Finansinspektionen förelägga bolaget
eller dess styrelse att upprätta en plan för att återställa en sund finansiell
ställning och överlämna planen till inspektionen för godkännande. Om
kapitalbasen understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller garanti-
beloppet enligt 7 kap. 26 eller 27 § eller om kapitalbasen för ett livför-
säkringsbolag inte har den sammansättning som anges i 7 kap. 26 § tredje
stycket, skall inspektionen förelägga bolaget eller dess styrelse att upp-
rätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt återställande
av kapitalbasen.
Om ett försäkringsbolag driver verksamhet i ett annat land inom EES
och bolaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig ut-
ländsk myndighets anmodan om rättelse, skall inspektionen vidta de åt-
gärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen
Senaste lydelse 1996:753.
39
skall underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder
som vidtas.
Prop. 1997/98:186
Om ett föreläggande enligt and-
ra-ljärde styckena inte har följts
inom bestämd tid och det anmärkta
förhållandet inte heller på något
annat sätt har undanröjts, skall
Finansinspektionen anmäla detta
till regeringen.
Om ett föreläggande enligt and-
ra-ijärde styckena inte har följts
inom bestämd tid och det anmärkta
förhållandet inte heller på något
annat sätt har undanröjts, skall
Finansinspektionen, i fall som är
av principiell betydelse eller av
särskild vikt, anmäla detta till re-
geringen.
Finansinspektionen får begränsa bolagets förfoganderätt eller förbjuda
bolaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om
1. bolaget inte följer gällande bestämmelser om skuldtäckning,
2. bolagets kapitalbas understiger en tredjedel av solvensmarginalen
eller inte uppfyller gällande krav på garantibelopp,
3. bolagets kapitalbas understiger solvensmarginalen och det finns sär-
skilda skäl att anta att bolagets finansiella ställning ytterligare kommer
att försämras, eller
4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen
vid beslut om förverkande av bolagets koncession enligt 2 § eller enligt
åttonde stycket.
Finansinspektionen far besluta hur försäkringsverksamheten skall dri-
vas efter ett sådant beslut som avses i sjätte stycket.
En koncession kan förklaras En koncession kan förklaras
förverkad av regeringen om bola- förverkad om bolaget
get
1. inte längre uppfyller kraven för koncession,
2. inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har god-
känts enligt tredje stycket, eller
3. i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verk-
samheten.
Frågor om förverkande av kon-
cession enligt åttonde stycket prö-
vas av Finansinspektionen. Åren-
den som är av principiell betydelse
eller av särskild vikt prövas dock
av regeringen. Regeringens pröv-
ning sker efter anmälan av in-
spektionen.
Finansinspektionens beslut en-
ligt 2 a kap. 2, 3, 5 eller 6 § får
överklagas hos kammarrätten. In-
13 §
Finansinspektionens beslut att
överlämna ett ärende till regering-
en för prövning får inte överkla-
gas.
Finansinspektionens beslut en-
ligt 2 kap. 3 §, 2 a kap. 2, 3, 5 och
6 f§, 7 kap. 17 a §, 15 a kap.
40
spektionens beslut om att föreläg-
ga eller utdöma vite enligt 21 kap.
2 § får överklagas hos länsrätten.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten av
länsrättens avgörande. Inspektio-
nens beslut i övrigt enligt denna
lag får överklagas hos regeringen.
13 och 22 §§ samt 2 § och 11 §
åttonde stycket detta kapitel får
överklagas hos kammarrätten.
Prop. 1997/98:186
Andra beslut som inspektionen
meddelar enligt denna lag får
överklagas hos länsrätten. Detta
gäller dock inte beslut i ärenden
som avses i 20 § första stycket 5
förvaltningslagen (1986:223).
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten av
länsrättens avgörande.
Inspektionen får bestämma att ett beslut om föreläggande eller om
verksamhetens drivande enligt 11 § sjunde stycket skall gälla omedelbart.
Om överklagande av vissa beslut finns bestämmelser i 20 kap. 7 §.
13a§
Om beslut i ett ärende om kon-
cession inte har meddelats sex
månader efter det att ansökan gavs
in, eller i ett ärende enligt 2 a kap.
2 § inom tre månader, eller i ett
ärende enligt 2 a kap. 3, 5 eller
6 §, inom en månad, får sökanden
begära förklaring av kammarrätten
att ärendet onödigt uppehålls.
Har regeringen i ett ärende om
koncession inte fattat beslut sex
månader efter det att ansökan gavs
in, eller har Finansinspektionen i
ett ärende enligt 2 a kap. 2 § inte
fattat beslut inom tre månader,
eller i ett ärende enligt 2 a kap.
3, 5 eller 6 §, inom en månad, får
sökanden begära förklaring av
kammarrätten att ärendet onödigt
uppehålls.
Efter det att kammarrätten avgett sådan förklaring skall ansökan anses
ha avslagits av regeringen eller Finansinspektionen om beslut inte har
meddelats
- inom sex månader i ett ärende om koncession,
- inom tre månader i ett ärende enligt 2 a kap. 2 §, eller
- inom en månad i ett ärende enligt 2 a kap. 3, 5 eller 6 §.
41
Har en sökande vid anmälan för
registrering inte iakttagit vad som
är föreskrivet om anmälan, skall
sökanden föreläggas att inom viss
tid avge yttrande eller vidta rättel-
se. Detsamma gäller, om Finansin-
spektionen finner att ett beslut,
som anmäls för registrering och
för vars giltighet regeringens stad-
fästelse inte krävs, eller en hand-
ling som bifogas anmälningen inte
har tillkommit i behörig ordning
eller till sitt innehåll strider mot
denna lag eller andra författningar
eller mot bolagsordningen eller
grunderna eller i något viktigare
hänseende har en otydlig eller vil-
seledande avfattning. Underlåter
sökanden att rätta sig efter före-
läggandet, skall anmälningen av-
skrivas. En underrättelse om denna
påföljd skall tas in i föreläggandet.
Finns det även efter det att yttran-
det avgivits något hinder för re-
gistrering och har sökanden haft
tillfälle att yttra sig över hindret,
skall registrering vägras, om det
inte finns anledning att ge sökan-
den ett nytt föreläggande.
4§
Har en sökande vid anmälan för
registrering inte iakttagit vad som
är föreskrivet om anmälan, skall
sökanden föreläggas att inom viss
tid avge yttrande eller vidta rättel-
se. Detsamma gäller, om Finansin-
spektionen finner att ett beslut,
som anmäls för registrering och
för vars giltighet stadfästelse av
regeringen eller inspektionen inte
krävs, eller en handling som bifo-
gas anmälningen inte har tillkom-
mit i behörig ordning eller till sitt
innehåll strider mot denna lag eller
andra författningar eller mot bo-
lagsordningen eller grunderna eller
i något viktigare hänseende har en
otydlig eller vilseledande avfatt-
ning. Underlåter sökanden att rätta
sig efter föreläggandet, skall an-
mälningen avskrivas. En under-
rättelse om denna påföljd skall tas
in i föreläggandet. Finns det även
efter det att yttrandet avgivits nå-
got hinder för registrering och har
sökanden haft tillfälle att yttra sig
över hindret, skall registrering
vägras, om det inte finns anledning
att ge sökanden ett nytt före-
läggande.
Bestämmelserna i första stycket utgör inte något hinder för registrering
av ett bolagsstämmobeslut, om rätten till talan mot beslutet gått förlorad
enligt 9 kap. 20 § andra stycket.
Finansinspektionen skall genast skriftligen underrätta bolaget när Fi-
nansinspektionen fattar beslut enligt 4 kap. 15 § andra stycket, 6 kap. 7 §
tredje stycket, 15 kap. 4 §, 15 a kap. 17 § eller 21 kap. 2 §.
Prop. 1997/98:186
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999.
2. Beträffande ärenden som vid utgången av april månad 1999 har
kommit in till regeringen eller, i förekommande fall, Finansinspektionen
skall frågan, huruvida det är regeringen eller Finansinspektionen som
skall pröva ärendet, avgöras enligt äldre bestämmelser.
3. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet skall överklagas enligt
äldre bestämmelser. Detsamma gäller beslut i sådana ärenden som avses
under 2.
42
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:293) om utländska för-
säkringsgivares verksamhet i Sverige
dels att 4 kap. 7 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 15 §, 4 kap. 1-6 §§, 6 kap. 2, 10 och 13 §§, 7 kap. 1 §
samt 10 kap. 1 och 4 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 10 kap. 4 a §, av föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:186
15 §
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finans-
inspektionen far medge undantag
från de särskilda bestämmelserna i
Undantag får medges från de
särskilda bestämmelserna i denna
lag om livförsäkring
denna lag om livförsäkring
1. när det gäller alla utländska försäkringsgivare: livförsäkring som
gäller endast för dödsfall och meddelas för en tid av längst fem år eller
mot en premie som är beräknad och bestämd för längst fem år och
2. när det gäller försäkringsgivare från tredje land: livförsäkring som
avses i 2 kap. 3 b § första stycket 3 försäkringsrörelselagen (1982:713).
Undantag enligt första stycket 1 får inte medges från bestämmelserna
om beräkning av premiereserv enligt 5 kap. 3 § femte stycket.
Undantag enligt första stycket 2 får, såvitt gäller andra bestämmelser
än 5 kap. 8 §, medges endast om det finns särskilda skäl.
Ett undantag enligt första stycket skall vara förenligt med Europeiska
gemenskapernas rättsakter i fråga om försäkring.
I samband med beslut om undantag enligt första stycket 1 far det före-
skrivas att bestämmelser i denna lag som särskilt gäller skadeförsäkring
skall tillämpas i stället.
Frågor om undantag enligt den-
na paragraf prövas av Finans-
inspektionen. Årenden som är av
principiell betydelse eller av syn-
nerlig vikt prövas dock av rege-
ringen.
En försäkringsgivare från tredje
land får efter koncession av rege-
ringen bedriva försäkringsrörelse i
Sverige från en generalagentur
eller en filial här i landet.
1 §
En försäkringsgivare från tredje
land får efter koncession bedriva
försäkringsrörelse i Sverige från
en generalagentur eller en filial här
i landet.
43
Utöver vad som följer av första stycket får en försäkringsgivare från
tredje land, efter tillstånd av Finansinspektionen, i Sverige marknadsföra
försäkringar som gäller risker som är belägna här, om det sker genom
förmedling av en försäkringsgivare som har koncession i Sverige och de
båda försäkringsgivarna tillhör samma koncern eller har samarbetsavtal
med varandra.
Prop. 1997/98:186
En försäkringsgivare från tredje
land som bedriver verksamhet en-
ligt denna lag far inte utan medgi-
vande av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Fi-
nansinspektionen driva annan rö-
relse än försäkringsrörelse här i
landet. Medgivande skall lämnas
om det finns särskilda skäl för det.
2§
En försäkringsgivare från tredje
land som bedriver verksamhet en-
ligt denna lag får inte utan medgi-
vande driva annan rörelse än för-
säkringsrörelse här i landet. Frå-
gor om sådant medgivande prövas
av Finansinspektionen. Årenden
som är av principiell betydelse
eller av synnerlig vikt prövas dock
av regeringen. Medgivande skall
lämnas om det finns särskilda skäl
för det.
Ett medgivande enligt första stycket får återkallas av den som lämnat
medgivandet, om det finns skäl för det.
Ansökan om medgivande enligt första stycket skall lämnas in till Fi-
nansinspektionen. Till ansökningen skall fogas den utredning som in-
spektionen bestämmer.
3§
Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om hu-
ruvida koncession enligt 1 § första
samhet.
Ett förhandsbesked är bindande
för den myndighet som har lämnat
beskedet. Om regeringen har be-
slutat i fråga om förhandsbesked
är även Finansinspektionen bun-
den av detta beslut.
Ansökan om koncession enligt
1 § första stycket görs hos rege-
ringen. Ansökan skall lämnas in
till Finansinspektionen som skall
överlämna den till regeringen till-
sammans med ett eget yttrande.
stycket krävs för en planerad verk-
4§
Ansökan om koncession enligt
1 § första stycket prövas av Fi-
nansinspektionen. Årenden som är
av principiell betydelse eller av
särskild vikt prövas dock av rege-
ringen. Om ansökan skall prövas
av regeringen, skall Finansinspek-
tionen överlämna den till regering-
en tillsammans med ett eget ytt-
rande.
Till ansökningen skall fogas
44
1. en plan for verksamheten i Sverige (verksamhetsplan), och Prop. 1997/98:186
2. ett intyg om att försäkringsgivaren har deponerat värdehandlingar
enligt 5 kap. 1 § andra stycket.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
far meddela närmare föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall inne-
hålla och vilka ytterligare handlingar som skall fogas till ansökan.
Regeringen skall bevilja en för-
säkringsgivare från tredje land
koncession och godkänna dess
företrädare, om ansökan uppfyller
de krav som ställs i 4 § och
5§
En försäkringsgivare från tredje
land skall beviljas koncession och
dess företrädare skall godkännas,
om ansökan uppfyller de krav som
ställs i 4 § och
1. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven
på en sund försäkringsverksamhet,
2. det kan antas att den som kommer att ha ett sådant kvalificerat inne-
hav i en försäkringsgivare som avses i 1 kap. 9 a § första stycket försäk-
ringsrörelselagen (1982:713) inte motverkar en sund utveckling av verk-
samheten hos försäkringsgivaren och denne även i övrigt är lämplig att
utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av en försäkringsgivare och
3. den som avses vara företrädare för försäkringsgivaren eller, i de fall
där företrädaren är en juridisk person, vara dess ombud har tillräckliga
insikter och erfarenheter för att delta i ledningen hos en försäkringsgivare
och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift. Koncession får inte
beviljas, om det kan antas att någon som i väsentlig mån har åsidosatt
sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelä-
genheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet kommer att ha ett
kvalificerat innehav i en försäkringsgivare.
Koncession far inte vägras av det skälet att det inte behövs någon yt-
terligare försäkringsgivare.
Koncession beviljas tills vidare eller, om det finns särskilda omstän-
digheter, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande rä-
kenskapsårets slut.
Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som anges i
2 kap. 3 a och 3 b §§ försäkringsrörelselagen.
Vid ändring av en beviljad kon-
cession gäller bestämmelserna i
4 och 5 §§ i tillämpliga delar. Re-
geringen kan bestämma att Fi-
nansinspektionen far besluta i
ärendet i regeringens ställe, om
ärendet inte är av principiell bety-
delse eller i övrigt av synnerlig
vikt.
6§
Vid ändring av en beviljad kon-
cession och vid förlängning av en
koncession, som har beviljats för
bestämd tid, gäller bestäm-
melserna i 4 och 5 §§ i tillämpliga
delar.
Ansökan om förlängning av en
koncession skall lämnas in till Fi-
nansinspektionen senast sex må-
45
nader före utgången av den löpan- Prop. 1997/98:186
de koncessionen.
2§
Regeringen skall, efter anmälan
av Finansinspektionen, förklara
koncession som beviljats för en
försäkringsgivare från tredje land
förverkad om
Koncession som beviljats för en
försäkringsgivare från tredje land
skall förklaras förverkad om
1. försäkringsgivaren inte har börjat sin verksamhet inom ett år från det
koncessionen beviljades eller inom samma tid förklarat sig avstå från
koncessionen eller
2. försäkringsgivaren under längre tid än sex månader inte drivit verk-
samhet.
Frågor om förverkande av kon-
cession prövas av Finansinspek-
tionen. Årenden som är av princi-
piell betydelse eller av särskild
vikt prövas dock av regeringen.
Regeringens prövning sker efter
anmälan av inspektionen.
Om ett föreläggande enligt
8 eller 9 § inte har följts inom den
bestämda tiden och det förhållande
som orsakat anmärkningen inte
heller på något annat sätt har rät-
tats till, skall Finansinspektionen
anmäla detta till regeringen.
10 §
Om ett föreläggande enligt
8 eller 9 § inte har följts inom den
bestämda tiden och det förhållande
som orsakat anmärkningen inte
heller på något annat sätt har rät-
tats till, skall Finansinspektionen, i
fall som är av principiell betydelse
eller av särskild vikt, anmäla detta
till regeringen.
13 §
En koncession för en försäk-
ringsgivare från tredje land kan
förklaras förverkad om försäk-
ringsgivaren
En koncession för en försäk-
ringsgivare från tredje land kan
förklaras förverkad av regeringen
om försäkringsgivaren
1. inte längre uppfyller kraven för koncession,
2. inte inom angiven tid har fullföljt en plan som har godkänts enligt
9 § första stycket eller
3. på annat sätt allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verk-
samheten.
Om försäkringsgivaren medgetts
undantag enligt 5 kap. 16 § och
försäkringsgivarens auktorisation
förklarats förverkad av en utländsk
myndighet som kontrollerar den-
Om försäkringsgivaren medgetts
undantag enligt 5 kap. 16 § och
försäkringsgivarens auktorisation
förklarats förverkad av en utländsk
myndighet som kontrollerar den-
46
nes soliditet, skall Finansinspek-
tionen vidta de åtgärder som be-
hövs. Om skälet till att auktori-
sationen förklarats förverkad är att
försäkringsgivarens soliditet är
otillräcklig, skall regeringen ge-
nast förklara försäkringsgivarens
koncession i Sverige förverkad.
nes soliditet, skall Finansinspek- Prop. 1997/98:186
tionen vidta de åtgärder som be-
hövs. Om skälet till att auktori-
sationen förklarats förverkad är att
försäkringsgivarens soliditet är
otillräcklig, skall försäkringsgiva-
rens koncession i Sverige genast
förklaras förverkad.
Frågor om förverkande av kon-
cession prövas av Finansinspek-
tionen. Årenden som är av princi-
piell betydelse eller av särskild
vikt prövas dock av regeringen.
Regeringens prövning sker efter
anmälan av inspektionen.
Om en försäkringsgivare från
tredje land avser att upphöra med
sin försäkringsrörelse i Sverige,
skall försäkringsgivaren ansöka
om återkallelse av koncessionen.
Sådan ansökan prövas av rege-
ringen eller, efter regeringens be-
myndigande, Finansinspektionen.
1 §
Om en försäkringsgivare från
tredje land avser att upphöra med
sin försäkringsrörelse i Sverige,
skall försäkringsgivaren ansöka
om återkallelse av koncessionen.
Sådan ansökan prövas av Finan-
sinspektionen. Årenden som är av
principiell betydelse eller av syn-
nerlig vikt prövas dock av rege-
ringen.
1 §
Finansinspektionen skall i Post- och Inrikes Tidningar kungöra
1. förordnande av ett ombud enligt 3 kap. 6 § ijärde stycket, 8 § eller
6 kap. 12 §,
2. beslut om att förbjuda eller begränsa en utländsk försäkringsgivares
rätt att förfoga över sina tillgångar här i landet enligt 3 kap. 7 § första
stycket, 9 § första stycket eller 6 kap. 11 § första stycket,
3. koncession som beviljas en försäkringsgivare från tredje land enligt
4. förlängning av koncession
som beviljas en försäkringsgivare
från tredje land enligt 4 kap. 6 §
4 kap. 5 § första stycket,
4. förlängning av koncession
som beviljas en försäkringsgivare
från tredje land enligt 4 kap. 7 §
5. godkännande av en företrädare för en försäkringsgivare från tredje
land enligt 4 kap. 5 § första stycket eller 8 §,
6. ändring av firma för en försäkringsgivare från tredje land enligt
6 kap. 4 § första stycket 6,
7. förverkande av koncession enligt 6 kap. 2 eller 13 § eller återkallan-
de av koncession enligt 7 kap. 1 § för en försäkringsgivare från tredje
land,
47
8. godkännande eller förordnande av ett ombud enligt 7 kap. 2 § andra Prop. 1997/98:186
stycket,
9. anbud om övertagande av ett försäkringsbestånd i ett administra-
tionsbo enligt 7 kap. 6 § första stycket,
10. beslut om antagande av anbud enligt 7 kap. 7 § första stycket,
11. ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt
9 kap. 5 §, och
12. tillstånd till överlåtelse enligt 9 kap. 8 § första stycket.
I 7 kap. 7 § fjärde stycket och 9 kap. 8 § andra stycket finns bestäm-
melser om offentliggörande av vissa överlåtelsebeslut i andra EES-
länder.
Följande beslut av Finans-
inspektionen får överklagas hos
kammarrätten, nämligen beslut
1. att förbjuda en EES-
försäkringsgivare att fortsätta med
sin marknadsföring eller ingå nya
försäkringsavtal,
2. att inskränka en EES-
försäkringsgivares rätt att förfoga
över sina tillgångar enligt 3 kap.
6, 7 eller 9 §, eller
3. att inte lämna sitt samtycke
till en överlåtelse av ett försäk-
ringsbestånd enligt 9 kap. 2 §.
Finansinspektionens beslut om
att förelägga eller döma ut vite
enligt 5 § andra stycket far över-
klagas hos länsrätten. Detsamma
gäller inspektionens beslut i övrigt
om att förena ett föreläggande
eller förbud med vite. Prövnings-
tillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten av länsrättens
avgörande.
Finansinspektionens beslut i öv-
rigt enligt denna lag får över-
klagas hos regeringen.
Finansinspektionen får bestäm-
ma att beslut enligt första stycket,
beslut om föreläggande eller be-
slut om verksamhetens drivande
enligt 6 kap. 11 § andra stycket
4§
Finansinspektionens beslut att
överlämna ett ärende till rege-
ringen för prövning får inte över-
klagas.
Finansinspektionens beslut en-
ligt 4 kap. 5 och 6 §§ samt 6 kap.
2 och 13 §§ far överklagas hos
kammarrätten.
Andra beslut som Finans-
inspektionen meddelar enligt den-
na lag får överklagas hos länsrät-
ten. Detta gäller dock inte beslut i
ärenden som avses i 20 § första
stycket 5 förvaltningslagen
(1986:223). Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kam-
marrätten av länsrättens avgöran-
de.
48
skall gälla omedelbart.
Prop. 1997/98:186
4a§
Finansinspektionen far bestäm-
ma att följande beslut skall gälla
omedelbart, nämligen beslut
1. att förbjuda en EES-
försäkringsgivare att fortsätta med
sin marknadsföring eller ingå nya
försäkringsavtal,
2. att inskränka en EES-
försäkringsgivares rätt att förfoga
över sina tillgångar enligt 3 kap.
6, 7 eller 9 §,
3. att inte lämna sitt samtycke
till en överlåtelse av ett försäk-
ringsbestånd enligt 9 kap. 2 §,
4. att meddela föreläggande,
eller
5. om hur verksamheten skall
bedrivas enligt 6 kap. 11 § andra
stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999.
2. Beträffande ansökningar som vid utgången av april månad 1999 har
kommit in till regeringen eller, i förekommande fall, Finansinspektionen
skall frågan, huruvida det är regeringen eller Finansinspektionen som
skall pröva ansökningen, avgöras enligt äldre bestämmelser.
3. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet skall överklagas enligt
äldre bestämmelser. Detsamma gäller beslut i ärenden efter sådan ansö-
kan som avses under 2.
49
Härigenom föreskrivs att 68 och 75 §§ lagen (1972:262) om under-
stödsföreningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:186
68 §'
Bestämmelserna i 67 § 1 och 3 äger motsvarande tillämpning i fråga
om styrelse, ordförande och verkställande direktör eller motsvarande
befattningshavare i aktiebolag, förening eller annan liknande samman-
slutning, vars verksamhet uteslutande har till syfte att biträda en eller
flera understödsföreningar vid verksamhetens bedrivande.
Föreligger intressegemenskap
mellan understödsförening, å ena,
samt aktiebolag, förening eller
annan liknande sammanslutning, å
andra sidan, kan Finansinspek-
tionen, om det är nödvändigt med
hänsyn till tillsynsverksamheten,
efter regeringens medgivande fö-
relägga styrelse, ordförande och
verkställande direktör eller mot-
svarande befattningshavare i sådan
sammanslutning att avge särskild
redovisning över intressegemen-
skapen enligt föreskrifter som
meddelas av inspektionen.
Föreligger intressegemenskap
mellan understödsförening, å ena,
samt aktiebolag, förening eller
annan liknande sammanslutning, å
andra sidan, kan Finansinspek-
tionen, om det är nödvändigt med
hänsyn till tillsynsverksamheten,
förelägga styrelse, ordförande och
verkställande direktör eller mot-
svarande befattningshavare i sådan
sammanslutning att avge särskild
redovisning över intressegemen-
skapen enligt föreskrifter som
meddelas av inspektionen.
Beslut i sådant tillståndsärende,
på vilket enligt bestämmelser i
denna lag 22, 29, 46 eller 76 §
lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar skall tillämpas, och
sådant beslut av Finansinspek-
tionen som inte meddelats i sär-
skilt fall får överklagas hos rege-
ringen.
Beslut om vägrad registrering
enligt 65 § och om åtgärd enligt
71 § far överklagas hos kam-
marrätten.
Annat beslut av Finansinspek-
tionen enligt denna lag far över-
75 §2
Finansinspektionens beslut om
att vägra registrering av under-
stödsförening enligt 65 § far över-
klagas hos kammarrätten.
Annat beslut av Finansinspek-
tionen enligt denna lag far över-
' Senaste lydelse 1992:1624.
2 Senaste lydelse 1995:25.
50
klagas hos länsrätten. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten av läns-
rättens avgörande.
klagas hos länsrätten. Detta gäller Prop. 1997/98:186
dock inte beslut i ärenden som
avses i 20 § första stycket 5 för-
valtningslagen (1986:223). Pröv-
ningstillstånd krävs vid överklag-
ande till kammarrätten av läns-
rättens avgörande.
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999.
2. Ansökningar enligt 68 § andra stycket som vid utgången av april
månad 1999 kommit in till Finansinspektionen skall handläggas enligt
äldre bestämmelser.
3. Beslut som har meddelats fore ikraftträdandet skall överklagas enligt
äldre bestämmelser. Detsamma gäller beslut i ärenden efter sådan ansö-
kan som avses under 2.
51
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1560) om årsredo-
visning i försäkringsföretag
dels att 9 kap. 2 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 1 § och 9 kap. 1 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:186
1 §'
Denna lag är tillämplig på försäkringsföretag. Med försäkringsföretag
avses sådana försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag som
omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713).
Bestämmelserna om koncernredovisning i 7 kap. skall tillämpas på fi-
nansiella holdingföretag som uteslutande eller huvudsakligen förvaltar
andelar i dotterföretag som är försäkringsföretag eller utländska företag
av motsvarande slag. Med finansiellt holdingföretag avses ett aktiebolag,
ett handelsbolag eller en ekonomisk förening vars verksamhet uteslu-
tande eller så gott som uteslutande består i att i vinstsyfte förvärva och
förvalta andelar i dotterföretag.
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finans-
inspektionen får medge undantag
från denna lag för sådana försäk-
ringsföretag som får undantas från
försäkringsrörelselagen enligt
1 kap. 10 § samma lag.
Från denna lag far medges un-
dantag för sådana försäkrings-
företag som får undantas från för-
säkringsrörelselagen enligt 1 kap.
10 § samma lag. Frågor om såda-
na undantag prövas av Finansin-
spektionen. Årenden som är av
principiell betydelse eller av syn-
nerlig vikt prövas dock av rege-
ringen.
För sådana företag som medgivits undantag från denna lag skall i stäl-
let sådana föreskrifter som meddelats med stöd av 4 § andra stycket gäl-
la.
Finansinspektionens beslut en-
ligt 1 kap. 1 § tredje stycket får
överklagas till regeringen.
1§
Finansinspektionens beslut att
överlämna ett ärende till rege-
ringen för prövning får inte över-
klagas.
Andra beslut som inspektionen
meddelar enligt denna lag får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Detta gäller dock
inte beslut i ärenden som avses i
Senaste lydelse 1996:1146.
52
20 § första stycket 5 förvaltnings- Prop. 1997/98:186
lagen (1986:223).
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999.
2. Beträffande ansökningar som vid utgången av april månad 1999 har
kommit in till regeringen eller, i förekommande fall, Finansinspektionen
skall frågan, huruvida det är regeringen eller Finansinspektionen som
skall pröva ansökningen, avgöras enligt äldre bestämmelser.
3. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet skall överklagas enligt
äldre bestämmelser. Detsamma gäller beslut i ärenden efter sådan ansö-
kan som avses under 2.
53
I februari 1998 färdigställdes inom Finansdepartementet en promemoria
om ny beslutsordning på bank- och försäkringsområdet (dnr Fi 98/475). I
denna föreslås att beslutskompetensen i såväl oktroj- och koncessions-
ärenden som andra förvaltningsärenden, vilka regeringen prövar som
första (och enda) instans på detta område, skall föras över till Finansin-
spektionen. Förslagen innebär också att inspektionen skall hänskjuta till
regeringens prövning ärenden som är av principiell eller liknande bety-
delse. Dessutom föreslås i promemorian att instansordningen på området
skall ändras så att Finansinspektionens beslut far överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Förslagen i promemorian utgör ett led i en större pågående refor-
mering av de regler som gäller för försäkringsbolagen. Reformeringen tar
sikte på såväl det näringsrättsliga som det associationsrättsliga området
och omfattar bl.a. nya näringsrättsliga regler för försäkringsbolag, infö-
randet av ett garantisystem för försäkringsersättningar och ny bered-
skapslagstiftning. Avsikten är att redovisa en första del av detta arbete i
lagrådsremisser hösten 1998. Även i fråga om utländska försäkringsgiva-
re stöps de näringsrättsliga reglerna om. Denna nya lagstiftning innebär
att nu gällande lagar på området, lagen (1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva verksamhet i Sverige, LUF och lagen
(1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige, LEF skall
upphävas och ersättas med lagen (1998:293) om utländska försäkringsgi-
vares verksamhet i Sverige, LUFV. Sistnämnda lag, som kommer att
träda i kraft den 1 juli 1998, skall således omfatta såväl försäkringsgivare
vars hemland hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)
som andra utländska försäkringsgivare (prop. 1997/98:141, bet.
1997/98:FiU22, rskr. 1997/98:215).
Även banklagstiftningen är föremål för en omfattande översyn. På det
associationsrättsliga området har arbetet nyligen resulterat i prop.
1997/98:166 Ny associationsrätt för bankaktiebolag, m.m. I propo-
sitionen föreslås att bankaktiebolagslagen [(1987:618), BAL] skall upp-
hävas och att aktiebolagslagen [(1975:1385), ABL] i stället skall utgöra
den associationsrättsliga grunden för bankaktiebolagen. Huvuddelen av
de kvarvarande särreglerna för dessa bolag - avseeende bl.a. oktroj- och
fusionsprövning - föreslås införda i ett nytt kapitel i bankrörelselagen
[(1987:617), BRL],
En motsvarande associationsrättslig översyn förbereds också på för-
säkringsområdet. En sådan reform är emellertid så intimt sammanlänkad
- inte minst lagtekniskt - med motsvarande översyn av det näringsrätts-
liga regelsystemet att arbetet bör samordnas ytterligare och redovisas
samtidigt med ovannämnda reform av de näringsrättsliga bestämmelser-
na för försäkringsbolagen.
Finansdepartementets promemoria om ny beslutsordning på bank- och
försäkringsområdet har remitterats. En förteckning av de remissinstanser
som har yttrat sig finns i bilaga 1. Remissvaren finns tillgängliga i lag-
stiftningsärendet (dnr Fi 98/475).
Prop. 1997/98:186
54
I denna proposition har den lagstiftning som föreslås i propositionen Prop. 1997/98:186
om ny associationsrätt för bankaktiebolag m.m. beaktats.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 4 juni 1998 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 2.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 3.
Regeringen har i propositionens lagförslag följt Lagrådets förslag.
Även i övrigt har vissa redaktionella ändringar gjorts i de remitterade
lagförslagen. Lagrådets yttrande behandlas i författningskommentaren,
avsnitt 8.
55
För verksamhet som bedrivs av kreditinstitut, försäkringsbolag och in-
stitut på värdepappersmarknadsområdet krävs statlig auktorisation. Orsa-
kerna till att statsmakterna valt att omgärda de finansiella instituten med
en omfattande näringsrättslig lagstiftning hänger samman med de grund-
läggande skyddsintressen som finns inom det finansiella systemet. Dessa
brukar traditionellt indelas i intresset för det finansiella systemets stabi-
litet och effektivitet samt konsumentskyddsintresset. Stabilitets-
argumentet är kopplat till vikten av ett väl fungerande betalningssystem
och har därför bäring främst på bankernas verksamhet. För försäk-
ringsbolagen är det konsumentskyddet som är det avgörande motivet för
en specialreglering. Konsumentskyddsintresset gör sig dock gällande
även på bankområdet. Konsumenterna är nämligen beroende av att de
företag som förvaltar deras långsiktiga sparmedel kan uppvisa en god
soliditet. Ett fallissemang i ett sådant företag kan leda till allvarliga pri-
vatekonomiska konsekvenser för hushållen.
Lagstiftningen på det finansiella området ställer således upp krav på
verksamhetstillstånd. Vilken myndighet som prövar frågor om sådan
auktorisation skiljer sig emellertid åt för de olika finansiella sektorerna.
På värdepappersmarknadsområdet beviljar Finansinspektionen tillstånd
för bedrivande av olika slags verksamhet, t.ex. värdepappersrörelse,
börs- och clearingverksamhet samt fondverksamhet. Sådana beslut får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. För kreditmarknadsföretag
gäller en motsvarande ordning för tillstånd att driva finansieringsverk-
samhet.
I två fall är det emellertid regeringen som beviljar tillstånd att driva
verksamhet, nämligen bankrörelse (oktroj) och försäkringsrörelse
(koncession). Därutöver finns såväl i de olika banklagarna som i försäk-
ringslagstiftningen bestämmelser enligt vilka beslutsbefogenheten i flera
slags förvaltningsärenden tillkommer regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen (alternativt myndighet som regering-
en bestämmer). Flertalet av Finansinspektionens beslut på bank- och för-
säkringsområdet far överklagas hos regeringen.
Bankrörelse får drivas endast av banker som beviljats oktroj. På motsva-
rande sätt fordrar drivande av försäkringsrörelse koncession. Koncession
får beviljas försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag. An-
sökan om oktroj respektive koncession skall ställas till regeringen och
ges in till Finansinspektionen. Inspektionen bereder ärendet och över-
lämnar det därefter med eget yttrande till regeringen för avgörande. I
56
samband med beviljande av oktroj eller koncession stadfaster regeringen Prop. 1997/98:186
också bolagsordningen eller motsvarande handling.
Banklagarna förutsätter för beviljande av oktroj att vissa villkor är
uppfyllda. På motsvarande sätt uppställer försäkringslagstiftningen ett
flertal villkor för dels koncession för ett nytt försäkringsbolag, dels till-
stånd att utvidga eller väsentligt ändra en redan etablerad rörelse till and-
ra försäkringsklasser. Även för förlängning av en koncession som bevil-
jats ett försäkringsbolag för bestämd tid gäller samma villkor som för
beviljande av ny koncession. Den tillståndsprövning som sker är av både
formell och materiell natur [se 9 kap. 3 § BRL i lagförslaget i prop.
1997/98:166, 2 kap. 3 § sparbankslagen (1987:619), SBL, 2 kap. 2 § la-
gen (1995:1570) om medlemsbanker, LMB och 2 kap. 3 § försäkrings-
rörelselagen (1982:713), FRL],
Den formella delen innebär kontroll av att bolagsordning, reglemente
eller stadgar står i överensstämmelse med vissa lagar, i fråga om bank
bl.a. BRL, och för försäkringsbolag främst FRL, att förfarandet vid bo-
lagsbildningen varit korrekt m.m. Vid den materiella prövningen av en
ansökan bedöms om den planerade verksamheten kan antas komma att
uppfylla kraven på en sund bank- respektive försäkringsverksamhet.
Därutöver sker en kontroll bl. a. av institutets organisation, inre kontroll
och säkerhetsuppbyggnad, verkställande ledning och större ägare.
För såväl bank- som försäkringsområdet gäller att tillstånd inte far väg-
ras av det skälet att det inte behövs någon ytterligare bank respektive
något ytterligare försäkringsbolag (den s.k. behovsprincipen behandlas i
avsnitt 4.2.2).
För de medlemsbanker som beräknar sin balansomslutning till viss
mindre omfattning, stadgas en möjlighet för regeringen att medge ett
lägre startkapital än det som normalt krävs för sådana banker (1 kap. 4 §
LMB). Frågor om sådant medgivande prövas följaktligen i samband med
att oktroj frågan prövas.
Regeringen är enligt huvudregeln beslutsfattare också vid ändring av
en beviljad koncession. Beslutsbefogenheten är emellertid delegerad till
Finansinspektionen i fall som inte är av principiell betydelse eller i övrigt
av synnerlig vikt [2 kap. 4 § FRL och 47 § försäkringsrörelse-
förordningen (1982:790), FRF],
Den materiella sidan av oktrojprövningen innefattade tidigare både kva-
litativa och kvantitativa moment. Den kvantitativa prövningen enligt
banklagarna, dvs. behovsprincipen, innebar fram till år 1990 att den pla-
nerade bankverksamheten skulle vara nyttig för det allmänna. Be-
hovsprincipen hade sin bakgrund i att förekomsten av alltför många ban-
ker ansågs kunna vara till skada för det allmänna.
I propositionen om ägande i banker och andra kreditinstitut m.m. me-
nade föredragande statsrådet att en kvantitativ bedömning av marknaden,
som en sådan behovsprövning förutsätter, framstod som vansklig att gö-
ra. Dessutom gav den ett betydande utrymme för godtycke. Sammanfatt-
57
ningsvis fann han att det inte längre fanns några bärande skäl för att ha
kvar behovsprövningen vid beviljande av bankoktroj. I stället skulle ok-
troj beviljas om den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla
kraven på en sund bankverksamhet. Härmed avsågs att den materiella
sidan av oktrojprövningen skulle grundas på en allsidig och renodlat
kvalitativ prövning. Detta innefattade t.ex. prövning av bankens organi-
sation, verksamhet enligt bolagsordningen, inre kontroll- och säkerhets-
uppbyggnad, aktiekapitalets storlek samt bankens verkställande ledning
och större ägare. Sundhetskravet avsåg således endast sundheten i den
enskilda bankens verksamhet (prop. 1989/90:116 s. 58 ff.).
Fram till år 1985 krävdes också för koncession för försäkringsrörelse
att den planerade rörelsen bedömdes som behövlig och även i övrigt var
ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Motsvarande
skulle gälla om ett försäkringsbolag utvidgade rörelsen med en ny för-
säkringsgren. I likhet med vad som var fallet i fråga om banker var bak-
grunden till behovsprincipen i försäkringslagstiftningen att antalet för-
säkringsbolag ansågs vara för stort.
Ett mer marknadsekonomiskt synsätt ledde till att behovsprincipen
slopades. I stället krävdes för koncession att den planerade verksamheten
inte bedömdes oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet.
På så sätt skulle det bli lättare för nya bolag att starta och driva försäk-
ringsrörelse och för befintliga bolag att utvidga rörelsen till nya verk-
samhetsgrenar. Prövningen skulle i första hand avse om den planerade
verksamheten i det enskilda fallet är sund i den mening som avses i FRL.
En allsidig bedömning av den planerade eller utvidgade verksamheten, i
fråga om förenligheten med en på lång sikt sund utveckling av det svens-
ka försäkringsväsendet, skulle emellertid också göras. Ett naturligt led i
koncessionsprövningen blev därför att ta hänsyn till om den planerade
verksamheten kunde antas allvarligt motverka strävanden på andra vä-
sentliga samhällsområden, t.ex. inom konsument-, kredit-, valuta-, skatte-
och handelspolitiken (prop. 1984/85:77 s. 46 ff.). Denna sista rest av be-
hovsprövning togs bort den 1 januari 1994 (se avsnitt 4.2.3).
De svenska oktrojreglema har harmoniserats med EG:s direktiv på bank-
området. Artikel 3.3. a) i första banksamordningsdirektivet
(77/780/EEG) anger att ett etableringstillstånd inte far göras beroende av
marknadens ekonomiska villkor. Som beskrivs i avsnitt 4.2.2. infördes
under år 1990 ett nytt sundhetskrav i den svenska banklagstiftningen.
Detta krav innebär att tillstånd skall ges om den planerade rörelsen kan
antas komma att uppfylla kraven på en sund bankverksamhet. Vidare
slogs det fast att någon behovsprövning inte längre skulle ske vid bevil-
jande av oktroj. En uttrycklig lagbestämmelse med den innebörden inför-
des i de svenska banklagarna den 1 januari 1993 (se prop. 1992/93:89
s. 103 ff.).
Samtidigt med detta uttryckliga förbud mot behovsprövning i oktroj-
ärenden infördes i banklagarna bestämmelser bl.a. om minsta startkapital
Prop. 1997/98:186
58
och en ytterligare förutsättning för att bevilja tillstånd, nämligen att de Prop. 1997/98:186
tilltänkta ägare som har ett kvalificerat innehav i bolaget är lämpliga.
Lagstiftningen har därefter skärpts i olika hänseenden. Enligt en uttryck-
lig lagbestämmelse inbegriper oktrojprövningen numera även prövning
av lämpligheten av bankens ledning.
Även på försäkringsområdet har den svenska lagstiftningen harmonise-
rats med motsvarande EG-regler. En ansökan om koncession far, enligt
artikel 8.4 i de s.k. första generationens skade- respektive livförsäkrings-
direktiv, 73/239/EEG och 79/267/EEG och i likhet med motsvarande
EG-direktiv på bankområdet, inte behandlas med hänsyn till marknadens
ekonomiska behov. Med anledning därav infördes i samband med att
dessa direktiv införlivades ett nytt, mer inskränkt sundhetskrav i den
svenska försäkringsrörelselagstiftningen. Enligt de nya reglerna, som
trädde i kraft den 1 januari 1994, skall regeringen bevilja koncession om
den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en
sund försäkringsverksamhet. Genom ändringen togs alla rester av be-
hovsprövning bort. Ett uttryckligt förbud i lag mot behovsprövning in-
fördes. Sundhetskravet kom därmed att avse endast sundheten i det en-
skilda försäkringsbolagets verksamhet (prop. 1992/93:257 s. 101 ff.).
Tidigare gällde att grunder för livförsäkring skulle stadfästas i sam-
band med att bolagsordning stadfästes. Någon förhandskontroll av för-
säkringsvillkor far emellertid inte ske enligt EG-rätten [se artikel 8.3 i
första skade- respektive livförsäkringsdirektivet (i deras lydelse enligt
artikel 6 i tredje skadeförsäkringsdirektivet respektive artikel 5 i tredje
livförsäkringsdirektivet)]. Därför slopades genom en lagändring den
1 juli 1995 kravet på att grunder skall ges in i samband med konces-
sionsprövning för ett nytt livförsäkringsbolag. Grunderna för livförsäk-
ringar skall numera ges in till Finansinspektionen senast när de börjar
användas (7 kap. 8 a § FRL).
Vidare infördes, i likhet med vad som gäller för bank, lämplig-
hetsprövning av större ägare. Denna ägarprövning har genom lagstiftning
som trädde i kraft den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:173) skärpts i olika
hänseenden. Numera ingår i koncessionsprövningen enligt en uttrycklig
lagbestämmelse också lämplighetsprövning av bolagets ledning.
Ett utländskt bankföretag med säte utanför EES får efter tillstånd driva
bankrörelse från filial, 1 kap. 4 § första stycket 1 BRL. Den sund-
hetsprövning som skall föregå ett sådant tillstånd har utformats i över-
ensstämmelse med vad som gäller vid prövningen av en svensk bank.
Efter delegation tillkommer tillståndsgivningen, i ärenden som inte är av
principiell betydelse eller i övrigt av särskild vikt, Finansinspektionen
[54 § bankrörelseförordningen (1987:647), BRF], Om verksamheten hu-
vudsakligen avser representation och förmedling av banktjänster från
kontor eller annat fast driftställe får detta ske efter anmälan till Finansin-
spektionen, 1 kap. 4 § första stycket BRL.
59
Vad gäller bankföretag som har säte i ett land inom EES fordras för att Prop. 1997/98:186
driva bankrörelse från filial i Sverige en underrättelse till Finans-
inspektionen från behörig myndighet i företagets hemland, 1 kap. 5 §
BRL.
Som nämnts i avsnitt 3 är lagstiftningen om utländska försäkringsgiva-
re föremål för en översyn. Den nya lagstiftningen innebär att nu gällande
lagar på området, LUF och LEF, ersätts av LUFV. Verksamhet i Sverige
av EES-försäkringsgivare förutsätter att Finansinspektionen har mottagit
en underrättelse från behörig myndighet i det land där försäkringsgivaren
är etablerad (2 kap. 1 § LUFV). För försäkringsgivare från tredje land
som vill driva verksamhet i Sverige från en generalagentur eller en filial
fordras däremot regeringens tillstånd, koncession (4 kap. 1 § första
stycket samt 4 och 5 §§ LUFV) Vid koncessionsprövning av sådana fö-
retag gäller i princip detsamma som för svenska försäkringsbolag.
Frågan om ordningen för prövning av oktroj har varit aktuell i ett flertal
olika lagstiftningsärenden. I propositionen om ägande i banker och andra
kreditinstitut m.m. anförde föredragande statsrådet - i anslutning till mo-
tiven för vissa lagändringar avseende oktrojprövningen - att det mot
bakgrund av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna kunde
ifrågasättas om beslut att avslå en oktroj ansökan eller återkalla en oktroj
borde prövas av domstol. Emellertid fann han att Europakonventionens
krav på möjlighet till domstolsprövning var uppfyllt i och med möjlig-
heten, for den som är missnöjd med ett regeringsbeslut i ett oktroj ärende,
att genom rättsprövning i regeringsrätten fa prövat om beslutet strider
mot någon rättsregel (prop. 1989/90:116 s. 60).
I propositionen om ändrad lagstiftning för banker och andra kreditin-
stitut med anledning av EES-avtalet, m.m. anförde föredragande statsrå-
det, i anslutning till frågan om rätt till domstolsprövning av vissa förvalt-
ningsbeslut, att det väl kunde tänkas att oktroj givningen i ett senare skede
anförtros Finansinspektionen, men att det för en sådan ändring av regel-
systemet krävs ytterligare överväganden som också bör omfatta andra
delar av regelsystemet (prop. 1992/93:89 s. 139).
Genom propositionen om nya kapitaltäckningsregler m.m. fick frågan
om beslutsbefogenheten för oktroj återigen aktualitet. Finansinspektionen
föreslog i ett remissyttrande att oktrojprövningen skulle göras av inspek-
tionen. Regeringen intog även denna gång en positiv hållning till försla-
get, men ansåg att en ändring om möjligt borde samordnas med en mot-
svarande ändring vad gäller koncession på försäkringsområdet (prop.
1994/95:50 s. 281).
Även frågan huruvida befogenheten att besluta om koncession för för-
säkringsbolag har aktualiserats i samband med ett antal olika lagstift-
ningsärenden. Vid tillkomsten av 1982 års försäkringsrörelselag behölls
den alltjämt rådande ordningen att koncession och stadfästelse av bolags-
ordning beslutas av regeringen. I sitt remissyttrande föreslog Svea hov-
rätt att regeringen enbart skulle pröva koncessionsfrågan och att dåva-
60
rande Försäkringsinspektionen skulle hantera stadfästelse av bolagsord- Prop. 1997/98:186
ning och grunder. Den senare frågan inrymde enligt hovrätten huvudsak-
ligen rättsliga och tekniska problem som knappast hör hemma på rege-
ringsplanet men som lämpar sig väl för fackmyndigheten. Hovrätten såg
inte heller något hinder mot att regeringen överlämnade även enklare
koncessionsärenden åt Försäkringsinspektionen.
Departementschefen ansåg att mycket talade för en sådan ordning som
hovrätten föreslagit. Frågan bedömdes emellertid ha ett sådant samband
med den översyn av koncessionsreglema som Försäkringsverk-
samhetskommittén då genomförde att det fanns anledning att invänta
kommitténs förslag (prop. 1981/82:180 s. 148).
Vid remissbehandlingen av den departementspromemoria som före-
gick propositionen om ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet
med anledning av EES-avtalet, föreslog Svea hovrätt att konces-
sionsprövningen skulle anförtros Finansinspektionen, eftersom några
näringspolitiska bedömningar knappast längre kunde bli aktuella.
Även det föredragande statsrådet menade att utrymmet för närings-
politiska överväganden vid koncessionsprövningen i stort sett försvann i
och med att behovsprövningen togs bort och att det därför skulle vara
möjligt att överföra koncessionsprövningen till Finansinspektionen, med
rätt till överklagande hos kammarrätt. En sådan ändring kunde dock, en-
ligt statsrådet, inte göras utan att samtidigt motsvarande ändring över-
vägs för övriga försäkringsärenden på det finansiella området som prövas
av regeringen. I avvaktan på en sådan reform infördes en möjlighet att till
kammarrätt överklaga beslut av Finansinspektionen som enligt direktiv-
bestämmelserna skall kunna överklagas till domstol (prop. 1992/93:257
s. 105 och 155 ff.).
I avsnitt 4.1 har nämnts att på värdepappersmarknadsområdet är det
Finansinspektionen som beviljar tillstånd för bedrivande av olika slags
verksamhet, t.ex. värdepappersrörelse, börs- och clearingverksamhet
samt fondverksamhet. Vid arbetet med börs- och clearinglagstiftningen
kom frågan om beslutsbefogenheten för rörelsetillstånd att diskuteras. I
betänkandet Värdepappersmarknaden i framtiden (SOU 1989:72) pekade
Värdepappersmarknadskommittén på att börsverksamhet fyller en viktig
samhällsfunktion. Kommittén menade att statsmakterna gentemot all-
mänheten därför har det yttersta ansvaret för att börshandel sker på
grundval av en ändamålsenlig lagstiftning och att den fungerar på ett sunt
sätt. En behovsprövning innefattar en mycket känslig avvägningsfråga
och kommittén ansåg det därför som särskilt viktigt att tillståndpröv-
ningen sker på en så hög nivå som möjligt och föreslog att uppgiften att
meddela koncession för börs- eller clearingverksamhet skulle läggas på
regeringen (s. 329).
Regeringen gjorde en annan bedömning i fråga om tillståndsgivningen
för börs- och clearingverksamhet och ansåg att uppgiften i stället skall
ligga hos Finansinspektionen. Det föredragande statsrådet framhöll att
hos inspektionen finns den kompetens och de resurser som krävs för att
göra den aktuella prövningen, och att det är inspektionen som skall utöva
tillsynen över börserna (prop. 1991/92:113 s. 70). Några invändningar
mot den föreslagna ordningen för tillståndsgivningen framfördes inte vid
61
en genomförd hearing. Riksdagen beslutade i enlighet med propositionen Prop. 1997/98:186
(bet. 1991/92:NU26, rskr. 1991/92:321).
Såväl bank- som försäkringslagstiftningen innehåller bestämmelser enligt
vilka regeringen beslutar som första (och enda) instans även i andra för-
valtningsärenden än sådana som avser oktroj- respektive konces-
sionsprövning. Andra bestämmelser i dessa lagar innebär att beslutsbefo-
genheten i vissa förvaltningsärenden tillkommer regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Finansinspektionen. I några fall anges i lag-
bestämmelsen att rätten att besluta tillkommer regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer. Regeringen har genom förordning
vidaredelegerat sin beslutsbefogenhet till Finansinspektionen i så gott
som samtliga fall där regeringen getts en delegationsrätt. I några fall har
delegeringen gjorts beroende av att ärendet i fråga inte är av principiell
betydelse eller i övrigt av särskild (eller synnerlig) vikt.
Detta avsnitt innehåller en genomgång av de olika slags förvalt-
ningsärenden på bank- och försäkringsområdet i vilka beslutsbefo-
genheten enligt lag tillkommer regeringen. I vissa fall nämns i jämföran-
de syfte regler enligt vilka det ankommer på Finansinspektionen att pröva
ärendet i fråga.
På bankområdet är, som redovisas i avsnitt 4.2.1, de associationsrätts-
liga bestämmelserna föremål för en översyn. De särbestämmelser för
bankaktiebolag som i prop. 1997/98: 166 föreslås vara kvar i BRL och
som är av intresse i detta sammanhang rör bl.a. fusion. I detta avsnitt
hänvisas därför till den propositionens lagförslag.
Ärenden med nära anknytning till prövningen av verksamhetstillstånd
Vissa av ärendeslagen har ett mer eller mindre starkt uttalat samband
med oktroj- respektive koncessionsprövningen. På försäkringsområdet
gäller detta regeringens möjlighet enligt 2 kap. 4 § FRL att besluta om
stadfästelse av ändring av bolagsordning. Regeringen beslutar också om
förverkande av koncession (19 kap. 2 och 11 §§ FRL). För försäk-
ringsgivare från tredje land återfinns motsvarande bestämmelser om
förverkande - jämte en möjlighet att efter ansökan från försäkringsgiva-
ren återkalla koncession - i 6 kap. 2 och 13 §§ samt 7 kap. 1 § LUFV.
Såvitt gäller ärenden om stadfästelse av ändring av bolagsordning för
svenska försäkringsbolag far Finansinspektionen besluta i fall som inte är
av principiell betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt (2 kap. 4 § FRL
och 47 § FRF).
För försäkringsgivare från tredje land som fatt koncession finns i
4 kap. 2 § LUFV en möjlighet för regeringen eller, efter regeringens be-
myndigande, Finansinspektionen att medge att försäkringsgivaren får
driva annan rörelse i Sverige än försäkringsrörelse. För ett sådant med-
62
givande förutsätts att det finns särskilda skäl. Om det finns skäl för det, Prop. 1997/98:186
far medgivandet återkallas av den som lämnat det.
Beträffande stadfästelse av ändring av bolagsordning eller motsva-
rande handling innehåller banklagarna motsvarande regel som FRL (se
9 kap. 5 § BRL i propositionens lagförslag, 2 kap. 4 § SBL och 2 kap. 3 §
LMB samt 53 § BRF).
På bankområdet är det Finansinspektionen som har befogenhet att
återkalla oktroj för svensk bank respektive filialtillstånd för bankföretag
som är hemmahörande i ett land utanför EES (7 kap. 16 och 18 §§ BRL).
Detsamma gäller meddelande av varning för båda dessa typer av bankfö-
retag. I propositionen om ändrad lagstiftning för banker och andra kre-
ditinstitut med anledning av EES-avtalet m.m. uttalade föredragande
statsrådet - beträffande dessa sanktionsmöjligheter - att syftet med de
föreslagna regeländringarna var att på sikt åstadkomma enhetlighet i
sanktionssystemet avseende de institut som Finansinspektionen har till-
syn över. Vidare anförde han att rätten att återkalla en bankoktroj ditin-
tills varit förbehållen regeringen men att i strävan att skapa så enhetliga
regler som möjligt såg han inget som hindrar att den rätten delegeras till
inspektionen (prop. 1992/93:89 s. 145 f.).
Verksamhet i utlandet
När det gäller svenska bankers och försäkringsbolags verksamhet i utlan-
det gäller följande.
Det är Finansinspektionen som prövar frågan om tillstånd för svenska
bankaktiebolag att inrätta filial utanför EES. Även här måste rörelsen
antas uppfylla kraven på en sund bankverksamhet (1 kap. 6 § BRL). En-
ligt 1 kap. 7 § BRL gäller, för ett bankaktiebolag som avser att inrätta
filial i ett annat land inom EES, att bolaget skall underrätta Finansinspek-
tionen innan verksamheten påbörjas. Förutsatt att det inte finns skäl att
ifrågasätta bankens administrativa struktur eller finansiella situation skall
inspektionen sedan underrätta den behöriga myndigheten i det andra
EES-landet.
På försäkringsområdet föreskrivs i 2 a kap. FRL på samma sätt för
verksamhet i ett annat land inom EES en skyldighet för det svenska för-
säkringsbolaget att underrätta Finansinspektionen om verksamheten. Om
verksamheten innefattar upprättande av filial, agentur eller annat liknan-
de driftställe (sekundäretablering) åligger det därefter Finansinspektio-
nen, förutsatt att inspektionen inte finner skäl att ifrågasätta bolagets or-
ganisation, dess finansiella ställning eller kvaliteten på sekundäretable-
ringens ledning, att i sin tur meddela den behöriga myndigheten i det
andra EES-landet om underrättelsen. Proceduren är densamma om verk-
samheten i det andra EES-landet skall ske på annat sätt än genom en se-
kundäretablering (gränsöverskridande verksamhet). Även om något av de
förhållanden som angetts i försäkringsbolagets underrättelse till inspek-
tionen skall ändras, måste den nyss beskrivna proceduren ske.
Dessa lagregler om försäkringsbolags verksamhet i ett annat land inom
EES preciserar emellertid inte vilken kontroll Finansinspektionen skall
göra, utan anger endast att meddelande till den behöriga myndigheten
63
skall vägras om inspektionen finner att förutsättningar för att bedriva Prop. 1997/98:186
gränsöverskridande verksamhet inte föreligger.
Såvitt gäller svenska försäkringsbolags verksamhet utanför EES före-
skrivs - i motsats till vad förhållandet är på bankområdet - inget särskilt
tillståndsförfarande. I stället gäller att bolagsordningen skall innehålla
uppgift om att bolaget skall driva försäkringsrörelse utanför EES (2 kap.
5 § första stycket 4 FRL). I koncessionsprövningen för ett bolag som
angett en sådan avsikt ingår att pröva om också den del av verksamheten
som skall bedrivas utanför EES kan antas komma att uppfylla kraven på
en sund försäkringsverksamhet. För ett bolag vars bolagsordning vid
koncessionsprövningen inte innehåller uppgift om att bolaget skall driva
försäkringsrörelse utanför EES, men som avser att ändra sin verksamhet
till att även omfatta länder utanför EES, gäller ovan nämnda regler i
2 kap. 4 § FRL om ändring av bolagsordning.
Undantag från vissa lagbestämmelser
Såväl bank- som försäkringslagstiftningen innehåller ett flertal paragrafer
som möjliggör att medge undantag från vissa lagbestämmelser.
På bankområdet finns i 1 kap. 11 § BRL bestämmelser som innebär att
samtliga företag, som ingår i en koncern där också en bank ingår, träffas
av vissa centrala bestämmelser i BRL (den s.k. banksmitto-
bestämmelsen). Utöver ett uttryckligt undantag för försäkringsföretag
och vissa dotterföretag till sådana företag stadgar paragrafens tredje
stycke en möjlighet att, om det finns särskilda skäl, medge ytterligare
undantag från BRL och lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Sådana undantag
kan avse t. ex. rörelsereglema om det kan ske utan att skyddsintressena i
banken kommer i fara. Även företag som står under tillsyn i ett annat
land kan undantas (prop. 1992/93:89 s. 185 f.). Beslutsrätten i fråga om
sådana undantag är densamma som i fråga om beslut om undantag från
försäkringslagstiftningen, dvs. den tillkommer efter delegation Finans-
inspektionen.
I 1 kap. 10 § FRL stadgas en möjlighet för regeringen eller, efter be-
myndigande, Finansinspektionen att från fall till fall medge undantag
eller avvikelser från FRL i fråga om vissa typer av försäkringar m.m.
För utländska försäkringsgivare finns i LUFV regler som möjliggör
undantag från bestämmelserna om livförsäkring i vissa fall (1 kap. 15 §).
Lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värde-
pappersfonder, FFL, gäller livförsäkringar där premiema enligt försäk-
ringsavtalet skall placeras i en eller flera värdepappersfonder eller i ut-
ländska fondföretag. Även denna lag innehåller vissa bestämmelser en-
ligt vilka beslutsbefogenheten tillkommer regeringen eller, efter bemyn-
digande, Finansinspektionen. Inom Regeringskansliet pågår för närva-
rande ett arbete som bl.a. innebär att FFL ska upphävas och att reglerna i
den lagen istället skall inarbetas i FRL. En översyn av de aktuella be-
stämmelserna i FFL sker därför inom ramen för det lagstiftningsarbetet.
64
Enligt 1 kap. 1 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäk- Prop. 1997/98:186
ringsföretag, ÅRFL, far regeringen eller Finansinspektionen medge un-
dantag från lagens tillämpning i vissa fall.
Fusion
Försäkringsbolag skall vid fusion upprätta en fusionsplan och när den
godkänts av bolagen skall såväl överlåtande som övertagande bolag en-
ligt 15 a kap. 13 § FRL ansöka om regeringens tillstånd att verkställa
planen. Liknande bestämmelser finns för fusion mellan moderbolag och
helägt dotterbolag, 15 a kap. 22 § samma lag. Vid fusion genom s.k.
kombination skall bolagen dessutom underställa regeringen bolagsord-
ningen för det övertagande bolaget för stadfästelse och koncession. Mot-
svarande bestämmelser finns i banklagarna (9 kap. 23 och 28 §§ BRL i
propositionens lagförslag, 7 kap. 5 och 8 §§ SBL samt 10 kap. 5 och 8 §§
LMB).
I samband med införandet av de nu gällande fusionsreglema i BAL
och FRL förordade Finansinspektionen och Försäkringsförbundet i sina
remissvar att inspektionen bör besluta om tillstånd att verkställa fusions-
planen och stadfästa bolagsordningen eftersom det dåvarande kravet att
fusionen skulle vara ändamålsenlig från allmän synpunkt togs bort. Rege-
ringen fann att de av remissinstanserna anförda skälen i och för sig var
goda men att en sådan ändring dock bör samordnas med en motsvarande
ändring av reglerna om beviljande av oktroj och koncession (prop.
1994/95:70 s. 134).
Övriga ärendeslag
Efter tillstånd av regeringen eller Finansinspektionen får en bank under
vissa förutsättningar förvärva annan banks rörelse samt aktier eller an-
delar i aktiebolag eller andra företag, även utländska företag och försäk-
ringsföretag (2 kap. 5, 6 och 6 a §§ BRL). Inspektionen prövar ärenden
som inte är av principiell betydelse eller i övrigt av särskild vikt. Ett för-
säkringsbolags förvärv av aktier eller andelar i företag som driver någon
form av finansiell verksamhet förutsätter enligt 7 kap. 17 a § FRL mot-
svarande tillståndsförfarande.
I SBL stadgas en möjlighet för sparbanksstämma att besluta att spar-
banken skall upplösas utan likvidation för ombildning till bankaktiebo-
lag. Banken skall därefter ansöka om regeringens tillstånd att verkställa
ombildningen och, i förekommande fall, godkännande av stiftelseförord-
nande. Regeringen skall pröva om ombildningen kan anses förenlig med
insättamas och fordringsägarnas intressen samt om ombildningen fram-
står som ändamålsenlig från allmän synpunkt (8 kap. 6 §).
I den bestämmelse i BRL som anger vilka verksamheter som är tillåtna
för en bank (2 kap. 2 §) lämnas en möjlighet att, om det finns särskilda
skäl, tillåta att en bank tillhandahåller posttjänster. Enligt 2 kap. 14 §
BRL får som huvudregel en bank inte låna ut medel med villkor om ef-
terställd betalningsrätt. Paragrafen medger emellertid att en bank bevil-
jar kredit med sådant villkor till bolag med bankfrämjande ändamål. Be-
3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 186
slutsrätten tillkommer i båda fallen regeringen eller, efter bemyndigande,
Finansinspektionen.
Såväl for banker som för försäkringsbolag finns bestämmelser som in-
nebär krav på att styrelseledamöter, verkställande direktör, firmateck-
nare och revisor skall vara bosatta inom EES. I samtliga fall medger
dock bestämmelserna att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer (alternativt Finansinspektionen) z särskilda fall tillåter bo-
sättning utanför EES. Detta följer av 3 kap. 3 § SBL, 6 kap. 3, 4 och
14 §§ LMB samt 8 kap. 4 och 13 §§ och 10 kap. 3 § FRL. I fråga om
bankaktiebolag föreslås i propositionen om ny associationsrätt att sär-
bestämmelserna, som nu finns i 7 kap. 3, 4 och 15 §§ BAL, upphävs och
ersätts av motsvarande bestämmelser i ABL (8 kap. 4 och 11 §§).
I fråga om ömsesidiga försäkringsbolag lämnas i 8 kap. 5 § FRL en
möjlighet att - om särskilda skäl föreligger - medge undantag från be-
stämmelser om verkställande direktör, detta gäller dels att verkställande
direktör skall utses, dels att styrelsen skall utse en verkställande direktör,
dels att verkställande direktören inte får vara ordförande i bolagets sty-
relse. I likhet med vad som är fallet i flertalet ärendetyper som beskrivits
i det föregående tillkommer befogenheten att medge sådana undantag
regeringen eller, efter bemyndigande, Finansinspektionen. I 10 kap. 4 §
tredje stycket FRL ges möjlighet att frångå huvudregeln att i bolag med
viss större balansomslutning skall minst en av de revisorer som bolags-
stämman utser vara auktoriserad revisor. Bestämmelsen medger att en
särskilt förordnad godkänd revisor utses i stället för en auktoriserad re-
visor i försäkringsbolag. Beslutanderätten är samma som enligt t.ex.
8 kap. 4 § samma lag.
Om det föreligger intressegemenskap mellan å ena sidan ett försäk-
ringsbolag och å andra sidan en ekonomisk förening eller ett aktiebolag
som FRL inte är tillämplig på, får Finansinspektionen enligt 7 kap. 21 §
nämnda lag förelägga aktiebolaget eller föreningen att avge en särskild
redovisning över intressegemenskapen. Ett föreläggande förutsätter, för-
utom att ett behov föreligger med hänsyn till tillsynen över försäkrings-
verksamheten, även att regeringen lämnat sitt samtycke till det. Kravet på
samtycke infördes därför att det rörde sig om ingripanden av ömtålig art.
Enligt departementschefen torde ett inhämtande av regeringens samtycke
innebära ytterligare garanti mot att åtgärden skulle komma till använd-
ning i fall, där den inte är påkallad av omständigheterna (prop. 1948:50
s. 392). En bestämmelse av motsvarande innebörd återfinns i 68 § andra
stycket lagen (1972:262) om understödsföreningar, UFL.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall enligt
8 kap. 1 § FRL förordna försäkringstagarrepresentant i styrelsen hos ett
försäkringsaktiebolag om inte ett annat sätt att förordna en sådan repre-
sentant regleras i bolagsordningen för bolaget. År 1992 togs möjligheten
för regeringen att förordna offentliga styrelseledamöter i bankaktiebolag
bort. Frågan om férsäkringstagarrepresentanter i försäkringsaktiebolag
togs då inte upp till behandling.
Prop. 1997/98:186
66
Tidigare gällde att förvaltningsbeslut utan egentlig politisk karaktär i stor
utsträckning kunde överklagas hos regeringen. Denna ordning har suc-
cessivt avvecklats.
På bank- och försäkringsområdet gäller emellertid fortfarande att fler-
talet av de beslut som Finansinspektionen meddelar far överklagas hos
regeringen (se t.ex. 7 kap. 24 § BRL och 19 kap. 13 § FRL).
På värdepappersområdet ligger bl.a. uppgiften att meddela auktorisa-
tion for börs, värdepappersbolag och clearingorganisation på Finansin-
spektionen. Även fondbolag far verksamhetstillstånd beviljat av inspek-
tionen. Finansinspektionen beslutar även i övriga förvaltningsärenden
rörande frågor med anknytning till sådana tillståndsärenden. Inspektio-
nens beslut på värdepappersområdet kan överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Enligt huvudregeln skall ett överklagande prövas av läns-
rätten. Flera beslut enligt bl.a. lagen (1991:980) om handel med finan-
siella instrument, lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och lagen
(1992:543) om börs- och clearingverksamhet skall emellertid överklagas
direkt till kammarrätten. Detsamma gäller frågor rörande kreditmark-
nadsföretag som prövas enligt lagen (1992:1610) om finansieringsverk-
samhet.
Reglerna om vilka ärenden som skall överprövas av en förvaltnings-
domstol respektive av en förvaltningsmyndighet, ytterst regeringen, byg-
ger på principer som lades fast vid Regeringsrättens tillkomst år 1909.
Grundprincipen var då att ärenden där prövningen i huvudsak innebar att
tillämpa rättsregler skulle överklagas hos Regeringsrätten. Ärenden där
prövningen gällde lämplighet eller annan skönsmässig bedömning skulle
överklagas i administrativ ordning.
Denna uppdelning av beslutsbefogenhet har senare påverkats dels av
de europeiska rättsregler om rätt till domstolsprövning av s.k. civila rät-
tigheter som införlivats i svensk rätt, dels av en allmän strävan att låta
förvaltningsbeslut kunna överklagas hos underrätt.
Enligt artikel 6 i Europarådets konvention angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna skall den enskilde
ha rätt att få sina civila rättigheter och skyldigheter prövade av inhemsk
domstol. Rätten att driva viss näringsverksamhet är ett exempel på vad
som i Europadomstolens praxis ansetts innefattas i begreppet ”civila rät-
tigheter”.
Genom lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut
infördes en ny möjlighet till domstolsprövning av vissa beslut som rege-
ringen och andra myndigheter meddelat i förvaltningsärenden. Innebör-
den av rättsprövningen är att Regeringsrätten, om domstolen finner att ett
beslut strider mot någon rättsregel och felet inte uppenbart saknar bety-
delse för avgörandet, skall upphäva beslutet och, om det behövs, återför-
visa ärendet till den myndighet som meddelat detta. I lagens förarbeten
(prop. 1987/88:69) uttalas att det bör vara en riktlinje för utvecklingen på
längre sikt att man områdesvis överväger i vilken mån det är ändamåls-
67
enligt att ersätta den överprövning som i dag sker i administrativ ordning Prop. 1997/98:186
med en domstolsprövning.
År 1984 fastställde riksdagen riktlinjer för en systematisk översyn av
reglerna om rätt att överklaga ärenden till regeringen (prop. 1983/84:120,
bet. 1983/84:KU23, rskr. 1983/84:250). Riktlinjerna avsågs också bli
vägledande vid utformningen av överklaganderegler i nya ärendegrupper.
Ett riktmärke är att regeringen i möjligaste mån skall befrias från ärenden
som inte kräver ett ställningstagande från regeringen som politiskt organ.
Överklaganden där en politisk styrning av praxis inte är nödvändig eller
önskvärd skall inte ankomma på regeringen att avgöra; överklaganden
där rättsfrågan är huvudsak skall gå till domstol medan ärenden där
lämplighetsbedömningar dominerar skall prövas i administrativ ordning.
Regeringen konstaterade i propositionen att i de fall då möjligheten att
överklaga främst tillgodosåg ett rättsskyddsbehov borde prövningen
normalt bara läggas på regeringen om det inte gick att ordna tillräckligt
kvalificerad prövning på annan, lägre nivå (a. prop. s. 12 ff.).
Detta delegeringsarbete har fortskridit och det har också följts upp i ett
flertal propositioner. Av budgetpropositionen för budgetåret 1991/92
framgår bl.a. att under år 1990 flyttades ytterligare ett tjugotal grupper av
överklaganden av tillståndsärenden från regeringen till kammarrätten
(prop. 1990/91:100, bil. 2) I propositionen betonades att delegeringsar-
betet måste fullföljas med fasthet och konsekvens och att alla möjligheter
att befria regeringen från ärenden av löpande karaktär bör uppmärksam-
mas och tas till vara för att regeringen skall kunna ägna mer tid och kraft
åt reformarbete och åt olika övergripande frågor.
Domstolsutredningen uttalade i sitt betänkande Domstolarna inför
2000-talet (SOU 1991:106) att en principiell utgångspunkt bör vara att
den första domstolsprövningen av ett förvaltningsärende alltid sker i
länsrätt. Regeringen tog i 1993 års budgetproposition ställning för denna
princip och riksdagen godkände de i propositionen angivna riktlinjerna
(prop. 1992/93:100 bil. 3, s 24 f. och s. 93, bet. 1992/93:JuU24, rskr.
1992/93:289).
Domstolsutredningens uttalande om att tyngdpunkten i rättskipningen
skall ligga i första instans har sedan legat till grund för det reformarbete
som under senare år bedrivits på rättsväsendets område. Genomförandet
av Domstolsutredningens förslag om nedflyttning av mål i instanskedjan
innebär ett förhållandevis omfattande arbete och har därför skett etapp-
vis, bl.a. genom prop. 1993/94:133 om instansordningen m.m. i de all-
männa förvaltningsdomstolarna och prop. 1994/95:27 om fortsatt refor-
mering av instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna.
I sistnämnda proposition framhölls att vissa av Finansinspektionens
avgöranden rör viktiga ekonomiska intressen - såsom beviljande och
återkallelse av tillstånd att driva värdepappersrörelse, finansierings-
verksamhet samt auktorisation av börs, marknadsplats eller clearing-
organisation - och att sådana beslut kan vara av central betydelse för
Sveriges finansiella system, som kännetecknas av en mycket stor rörlig-
het och snabbhet. Av samhällsekonomiska skäl ansågs det därför nöd-
vändigt att slutliga beslut i dessa frågor meddelas så fort som möjlighet
68
och att rådande ordning med kammarrätt som första instans bör behållas
(prop. 1994/95:27 s. 156). Riksdagen beslutade i enlighet med detta.
Samma resonemang fördes i propositionen om införande av nya kapi-
taltäckningsregler m.m. Där konstaterades att vissa beslut om föreläg-
ganden som Finansinspektionen meddelar är av central betydelse för ett
instituts verksamhet. Underlåtenhet att följa sådana beslut kan för insti-
tutets del resultera i återkallelse av verksamhetstillståndet. Slutliga beslut
i sådana frågor bör meddelas så snart som möjligt och skall därför över-
klagas direkt hos kammarrätten (prop. 1994/95:50 s. 328). Även dessa
förslag, som avsåg kreditinstitut och värdepappersbolag, antogs av riks-
dagen.
Därutöver har den med tillståndsfrågor sammanhängande rätten för sö-
kanden att begära förklaring av kammarrätt om att ärendet onödigt uppe-
hålls behållits. Bestämmelsen om denna rättighet för sökanden - som
återfinns i såväl bank- som försäkringslagstiftningen - innebär en har-
monisering med artikel 13 i första banksamordningsdirektivet och artikel
12 i första skade- respektive livförsäkringsdirektivet.
Prop. 1997/98:186
69
I det följande behandlas om beslutskompetensen i oktroj- respektive kon-
cessionsärenden och vissa andra förvaltningsärenden, helt eller delvis,
skall föras över från regeringen till Finansinspektionen och om instans-
ordningen bör ändras för överklagande av Finansinspektionens beslut på
bank- och försäkringsområdet.
Regeringen står i spetsen för den statliga förvaltningsorganisationen, med
undantag för de förvaltningsorgan som lyder under riksdagen. Rege-
ringen beslutar som enda instans i ett flertal förvaltningsärenden - bl.a. i
vissa tillståndsärenden - och prövar överklaganden av förvaltnings-
myndigheters beslut.
Under regeringen finns ett stort antal fristående centrala förvaltnings-
myndigheter med självständig beslutanderätt i många frågor. Det finns
ingen regel som generellt anger vilka förvaltningsärenden som skall av-
göras av regeringen och vilka som skall avgöras av underordnad myn-
dighet. Gränsen kan i viss utsträckning bestämmas av regeringen. En
utgångspunkt har emellertid varit att endast frågor som kräver ett ställ-
ningstagande från regeringen skall behandlas som regeringsärenden
(prop. 1973:90 s. 184).
Under senare år har en strävan varit att avlasta regeringen sådana typer
av ärenden som inte innefattar styrande och föra över avgörandet av des-
sa ärendetyper till centrala eller regionala myndigheter. Ett exempel på
det är den reform som bl.a. bygger på de riktlinjer för en systematisk
översyn av reglerna om rätt att överklaga ärenden till regeringen som
riksdagen antog under år 1984 (prop. 1983/84:120; se avsnitt 4.4).
Även om dessa riktlinjer tar sikte på regeringens befattning med över-
klaganden, har det också länge varit en strävan att befria regeringen från
att som första och enda instans pröva sådana förvaltningsärenden som
inte kräver något politiskt ställningstagande (jfr prop. 1987/88:100, bil. 2,
s. 11 f.).
Som framgått av redogörelsen under bakgrundsavsnittet (4.2.5) har
frågan om regeringens beslutskompetens på det finansiella området under
senare tid kommit att diskuteras inom ramen för ett flertal lagstiftningsä-
renden på både bank- och försäkringsområdet. Regeringen har därvid
genomgående uttryckt sig positiv till att flytta prövningen av oktroj- re-
spektive koncessionsärenden till Finansinspektionen, men samtidigt me-
nat att sådana ändringar bör samordnas, så att beslutsstrukturen för samt-
liga ärenden på dessa områden - som idag prövas av regeringen - be-
handlas i ett sammanhang.
Redan inledningsvis (se avsnitt 4.1) har nämnts att på värdepappers-
marknadsområdet är det Finansinspektionen som beviljar tillstånd för
olika slags verksamhet. Detsamma gäller i fråga om verksamhetstillstånd
för kreditmarknadsföretag. Också andra förvaltningsärenden rörande nu
nämnda slag av finansiella företag prövas av inspektionen. Beslut i de
Prop. 1997/98:186
70
olika typer av frågor som rör dessa institut överklagas till allmän forvalt- Prop. 1997/98:186
ningsdomstol. En viktig utgångspunkt för genomförandet av Domstolsut-
redningens förslag är att den första domstolsprövningen av ett förvalt-
ningsärende skall ske i länsrätt.
Regeringens förslag: Ansökan om bankoktroj och koncession på för-
säkringsområdet skall enligt huvudregeln prövas av Finansinspektio-
nen. Om ärendet är av principiell betydelse eller av särskild vikt, skall
inspektionen hänskjuta ärendet till regeringen för prövning.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget
eller lämnat det utan erinran. Svenska Bankföreningen har emellertid an-
sett att det i lagtexten tydligare bör markeras att det endast är i undan-
tagsfall som ärendena skall hänskjutas till regeringen. Kammarrätten i
Stockholm har ansett att de skäl som anförs i promemorian för att vissa
ärenden alltjämt skall prövas av regeringen inte är övertygande eftersom
motiveringen till viss del snarast kan tolkas som om regeringen skall göra
en behovsprövning. Sveriges advokatsamfund har avstyrkt förslaget och
anfört att rättssäkerhetsskäl talar för att ansökningar om verksamhetstill-
stånd bör prövas endast av Finansinspektionen i första instans. På så sätt
uppnås, enligt samfundet, en enhetlighet i bedömningen och samma
möjligheter till överprövning av meddelade beslut. Även Kammarrätten
har hävdat att rättssäkerhetsskäl talar för att all beslutskompetens förs
över till Finansinspektionen.
Skälen för regeringens förslag
Bankoktroj meddelas enligt gällande regler av regeringen. Att det är re-
geringen som beslutar i oktroj ärenden är i huvudsak historiskt betingat.
Ärendena ansågs vara av sådan vikt att samhällsintresset krävde att de
avgjordes på den nivån. I prövningen ingick dock tidigare även närings-
politiska överväganden som t.ex. att bedöma om det behövdes ytterligare
banker.
I de svenska banklagarna finns numera en uttrycklig regel genom vil-
ken det slås fast att det inte far ske någon behovsprövning vid en banks
etablering. Oktroj far således inte vägras på den grunden att det inte be-
hövs någon ytterligare bank. Detta innebär att det vid en prövning av ok-
troj inte skall förekomma några näringspolitiska överväganden. Eftersom
den bedömning som numera skall göras inte är av politisk art, saknas det
principiella skäl för att regeringen skall behålla tillståndsgivningen i ban-
kärenden.
71
Såsom framgått i avsnitt 4.2.5 har frågan huruvida oktroj givningen bör
anförtros Finansinspektionen aktualiserats i samband med flera lagstift-
ningsprojekt. Regeringen har där uttryckt en positiv inställning till att
ändra beslutsbefogenheten. Tiden har dock inte ansetts mogen for en så-
dan reform.
Banker och andra kreditinstitut skall driva sin verksamhet så att stabili-
teten i betalningssystemet garanteras och kreditförsörjningen tryggas. I
början av 1990-talet när Sveriges finansiella system genomgick en all-
varlig kris bedömde statsmakterna att bankernas kraftiga kreditförluster
hotade att leda till allvarliga störningar i betalningssystemet och kredit-
försörjningen. Staten vidtog därför särskilda åtgärder for att stärka det
finansiella systemet. Åtgärderna innebar att staten garanterade att banker
och vissa andra kreditinstitut kunde fullgöra sina förpliktelser i rätt tid.
Efter att det svenska banksystemet genomgått en radikal ekonomisk och
finansiell återhämtning upphörde stödåtagandet den 1 juli 1996. Sedan
dess har det svenska finansiella systemet stabiliserats ytterligare.
Den 1 januari 1996 trädde ett system för garanti för insättningar i kraft.
Det primära syftet med att införa ett insättningsgarantisystem är att stärka
konsumentskyddet för allmänhetens insättningar i bank, men systemet
har även en stabilitetsaspekt.
Störningar av olika slag i betalningssystemet måste motverkas och det
är nödvändigt att staten tar ansvar för att systemets grundläggande stabi-
litet och funktionsförmåga bevaras. Sådana överväganden ligger också
bakom att banker och andra kreditinstitut är underkastade särskilda rörel-
seregler och är föremål för offentlig tillsyn.
Vad som nu sagts om bankernas särskilda betydelse för stabiliteten i
betalningssystemet och en fungerande kreditförsörjning och att detta
nödvändiggör att staten övervakar dessa instituts verksamhet utesluter
inte en ordning som innebär att Finansinspektionen anförtros oktroj giv-
ningen. I det sammanhanget bör främst nämnas följande.
Finansinspektionen utövar tillsyn över bankerna. De erfarenheter som
tillsynsfunktionen ger leder till kunskap som är värdefull vid prövning av
oktroj. Den nuvarande ordningen innebär dessutom att Finansinspektio-
nen beslutar om återkallelse av oktroj för svensk bank respektive filial-
tillstånd för ett bankföretag hemmahörande i ett land utanför EES. Det
ligger därför väl i linje med detta att inspektionen anförtros också befo-
genhet att bevilja tillstånd att driva bankverksamhet.
Hos Finansinspektionen finns den kompetens och de resurser som
krävs för oktrojprövningen. Inspektionen, som gör den första prövningen
och överlämnar ärendena till regeringen med sitt yttrande, är därför väl
skickad att avgöra tillståndsfrågor på bankområdet. Den nuvarande ord-
ningen med en inledande bedömning av inspektionen medför dessutom
ett dubbelarbete som inte kan anses försvarbart från resursekonomisk
synpunkt. En ordning med Finansinspektionen som första beslutsinstans
torde även medföra att handläggningstidema för tillståndsärenden kortas,
vilket är till fördel för det enskilda institutet.
Mot denna bakgrund bör som huvudregel gälla samma ordning för
handläggningen av oktrojärenden som den som normalt gäller för för-
Prop. 1997/98:186
72
valtningsärenden. Oktrojprövningen på bankområdet bör därför i normal- Prop. 1997/98:186
fallet ske hos Finansinspektionen.
Även i framtiden kan det emellertid förekomma fall där det lämpligen
är regeringen som avgör frågan om en bank skall beviljas oktroj. Motiven
för detta är följande.
Bankverksamhet kan - såväl till sin art som till sin omfattning - skilja
sig åt i väsentlig mån. Oktrojansökningar kan således uppvisa stora varia-
tioner i fråga om exempelvis bankens kapitalbas, de rörelsegrenar som
skall förekomma inom bankrörelsen, bankens organisation samt inre
kontroll- och säkerhetsuppbyggnad, innehållet i bolagsordning eller mot-
svarande handling, förbindelser mellan bankföretaget och andra företag,
relevanta insikter och erfarenheter hos ägare och ledning etc.
Den rörelse som en ny bank avser att driva kan t.ex. - om än inom ra-
marna för vad som är förenligt med sund bankverksamhet - avse verk-
samhet som i väsentlig mån avviker från vad som hittills förekommit på
marknaden. Det skall samtidigt framhållas att begreppet sund bankverk-
samhet självfallet inte är statiskt utan kan förändras beroende på hur
bankmarknaden utvecklas. En utvidgning eller annan förändring av
sundhetsbegreppet kan aktualiseras vid prövningen av ett oktrojärende.
En annan situation kan uppkomma vid tillståndsprövning av en bank som
i fråga om kapitalstyrka påminner om de största bankerna på dagens
svenska bankmarknad. Vid en sådan prövning kan överväganden som
berör betalningssystemets stabilitet och funktionsförmåga aktualiseras.
Vad som nu beskrivits utgör typfall av sådana oktrojärenden som det
även fortsättningsvis skall ankomma på regeringen att pröva.
Det bör, mot bakgrund av vad Kammarrätten i Stockholm påpekat om
behovsprövning, i detta sammanhang betonas att regeringens prövning på
intet sätt skall innefatta överväganden i fråga om marknadsbehovet av
ytterligare banker.
Mot bakgrund av de exempel som angetts finner regeringen att gränsen
för när Finansinspektionen skall hänskjuta ett oktrojärende till regeringen
för prövning lämpligen bör bestämmas enligt följande. Ärenden som in-
nebär att bankens ansökan föranleder överväganden som - sett ur allmän
synvinkel - är principiellt betydelsefulla skall prövas av regeringen.
Även de ärenden som - likaledes ur allmän synvinkel - av annan anled-
ning är av särskild vikt skall förbehållas regeringen.
För de ärendeslag som alltid avgörs i anslutning till oktrojprövningen -
stadfästelse av bolagsordning eller motsvarande handling och, i fråga om
medlemsbanker, medgivande att ha lägre bundet eget kapital - bör natur-
ligen motsvarande gränsdragning gälla för regeringens respektive Finans-
inspektionens beslutskompetens.
Det sagda innebär således att det skall vara Finansinspektionen som i
övervägande antalet fall skall pröva oktrojansökningar. I konsekvens
med vad som angetts som exempel på sådana fall som det ankommer på
regeringen att pröva, bör t.ex. ansökningar om oktroj i fråga om banker
av mindre omfång regelmässigt avgöras av Finansinspektionen om pröv-
ningen inte innefattar ett ställningstagande till en fråga som är av princi-
piell betydelse. På samma sätt bör tillståndsansökningar gällande verk-
samhet som till sin art nära knyter an till vad som förekommer på den
73
befintliga svenska bankmarknaden kunna prövas av inspektionen. Något Prop. 1997/98:186
behov av att, som Svenska Bankföreningen föreslagit, i lagtexten tydli-
gare ange att det endast är i undantagsfall som ärendena skall hänskjutas
till regeringen föreligger inte.
Sammanfattningsvis innebär den nu beskrivna ordningen att det är Fi-
nansinspektionen som enligt huvudregeln skall pröva oktrojärenden och
att det är inspektionen som har att avgöra vilka ärenden som skall
hänskjutas till prövning av regeringen. På detta sätt skapas en indelning
av oktrojärenden i två kategorier av delvis olika karaktär som var för sig
bedöms enhetligt och med samma möjlighet inom respektive kategori till
överprövning av meddelade beslut. Det finns således inte någon anled-
ning att, såsom Sveriges advokatsamfund och Kammarrätten i Stockholm
hävdat, av rättssäkerhetsskäl föra över all beslutskompetens i oktrojären-
den till Finansinspektionen.
De förslag som redovisats här föranleder ändringar i såväl BRL som
SBL och LMB.
De ärenden som enligt förslaget kommer att prövas av Finansinspek-
tionen kommer liksom idag att handläggas enligt förvaltningslagen
(1986:223).
I likhet med vad som är fallet för tillståndgivningen i fråga om bankverk-
samhet är det i huvudsak historiska orsaker till att det är regeringen som
beslutar i ärenden om koncession för försäkringsbolag. I konces-
sionsprövningen ingick tidigare näringspolitiska överväganden som t.ex.
att en tillämnad rörelse skulle vara behövlig. Det fanns således ett sam-
hällsintresse som krävde att koncessionsärendena prövades av regering-
en.
Även koncessionsprövningen saknar numera uttryckligen varje inslag
av behovsprövning. Den skall inte innehålla några näringspolitiska eller
andra politiska överväganden. Därmed finns det inte heller i fråga om
dessa försäkringsärenden några principiella skäl för att låta regeringen
behålla tillståndsgivningen. I likhet med vad som är fallet på bankområ-
det har frågan huruvida koncessionsgivningen alltjämt bör vara förbe-
hållen regeringen eller om den kan anförtros Finansinspektionen varit
föremål för diskussion i ett flertal lagstiftningsärenden på det finansiella
området under senare år. Regeringen har även på försäkringsområdet
uttryckt en positiv inställning till en sådan reform.
De argument gällande oktrojgivningen som anförts ovan i avsnitt 5.2.1
om Finansinspektionens kompetens och resurser samt i övrigt om dess
handläggning av sådana tillståndsärenden har bäring även på ärenden om
koncession för försäkringsbolag.
Sammanfattningsvis bör det även på försäkringsområdet som huvudre-
gel införas den beslutsordning för tillstånd som diskuterats i tidigare lag-
stiftningsärenden på det finansiella området och som gäller bl.a. på vär-
depappersmarknadsområdet. Koncessionsprövningen på försäkringsom-
rådet - såväl för svenska försäkringsbolag som för försäkringsgivare med
74
säte utanför EES - bör således i normalfallet ske hos Finansinspektionen. Prop. 1997/98:186
Det sagda gäller såväl en ursprunglig ansökan om koncession som ansö-
kan om ändring av en beviljad koncession och ansökan om förlängning
av en koncession som beviljats ett försäkringsbolag för bestämd tid.
På samma sätt som beskrivits i avsnitt 5.2.1 i fråga om prövningen av
oktrojärenden kan verksamhet som försäkringsbolag söker koncession
för variera avsevärt vad gäller såväl verksamhetens art som dess omfatt-
ning. Det i FRL använda begreppet försäkringsrörelse definieras inte i
lagen. Gränsen för vad som utgör koncessionspliktig försäkringsrörelse
kan förändras över tiden. Beroende på innehållet i koncessionsansök-
ningen kan intresset av att bevara ett fullgott konsumentskydd på försäk-
ringsmarknaden aktualiseras i varierande grad i olika koncessionsären-
den. I likhet med vad som är fallet på bankområdet förändras också inne-
hållet i det sundhetskrav som gäller för försäkringsbolagen.
Prövningen av koncessionsärenden jämte stadfästelse av bolagsordning
bör med hänvisning till det nu sagda även i framtiden i vissa fall ankom-
ma på regeringen. Gränsdragningen för när Finansinspektionen bör
hänskjuta prövningen av ett koncessionsärende till regeringen bör göras
på motsvarande sätt som beträffande prövningen av oktrojansökningar.
Detta innebär att det bör ankomma på regeringen att pröva i första hand
koncessionsansökningar som innebär att innebörden av ett gott konsu-
mentskydd på försäkringsområdet i väsentlig mån förändras. Även ären-
den som aktualiserar ställningstaganden till räckvidden av begreppet för-
säkringsrörelse bör falla på regeringen att pröva.
I likhet med vad som sagts i fråga om oktrojärenden innebär inte heller
det som nu sagts om gränsdragningen mellan regeringens och Finansin-
spektionens prövning av en koncessionsansökan att det hos regeringen
skall kunna förekomma överväganden i fråga om behovet av ytterligare
försäkringsbolag på marknaden.
Rekvisiten för de koncessionsärenden och andra ärenden som i enlig-
het med det nu angivna skall ankomma på regeringen att pröva bör for-
muleras på samma sätt som redovisats i fråga om oktrojärenden, dvs. fall
som - sett ur allmän synvinkel- är av principiell betydelse eller av sär-
skild vikt.
Också de typfall i fråga om koncessionsärenden som regelmässigt bör
ankomma på Finansinspektionen att avgöra kan beskrivas på ett sätt som
ansluter nära till motsvarande fall av oktrojprövning (se avsnitt 5.2.1).
Prövning av ändring och förlängning av koncession bör regelmässigt
ankomma på Finansinspektionen i de fall där det som är nytt i ansök-
ningen i förhållande till den ursprungliga koncessionsansökningen är av
ringa vikt.
Sammanfattningsvis innebär den ordning för fördelningen av be-
slutskompetensen som beskrivits i detta avsnitt följande. Finansinspek-
tionen skall enligt huvudregeln pröva ärenden om koncession på försäk-
ringsområdet och det är också inspektionen som har att avgöra vilka
ärenden som skall hänskjutas till prövning av regeringen. Beslutsord-
ningen föreslås alltså bli densamma som i fråga om oktroj.
Förslagen föranleder ändringar i FRL och i LUFV.
75
Även på försäkringsområdet kommer de ärenden som enligt förslaget
skall prövas av Finansinspektionen att, i likhet med vad som gäller i dag,
handläggas enligt förvaltningslagen.
Regeringens forslag: Även i andra förvaltningsärenden än oktroj-
och koncessionsärenden skall beslutskompetensen på bank- och för-
säkringsområdet som huvudregel tillkomma Finansinspektionen. I
vissa fall skall emellertid inspektionen hänskjuta också prövningen av
sådana övriga förvaltningsärenden till regeringen.
Prop. 1997/98:186
Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med rege-
ringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget
eller lämnat det utan erinran. Svenska Bankföreningen har emellertid, på
samma sätt som under föregående avsnitt om verksamhetstillstånd, ansett
att det i lagtexten tydligare bör markeras att det endast är i undantagsfall
som ärendena skall hänskjutas till regeringen. Hovrätten över Skåne och
Blekinge har ifrågasatt om inte de ärenden som skall prövas av regering-
en bör anges på ett enhetligt sätt i lagtexten. Sveriges advokatsamfund
har avstyrkt förslaget med samma motivering som under föregående av-
snitt om verksamhetstillstånd. Även Kammarrätten i Stockholm har inta-
git motsvarande ståndpunkt som under föregående avsnitt.
Skälen för regeringens förslag
En ny ordning, som innebär att beslutsbefogenheten i oktrojärenden som
huvudregel flyttas till Finansinspektionen, bör även innefatta att beslu-
tanderätten i fråga om övriga förvaltningsärenden på bankområdet skall
tillkomma inspektionen direkt i lag. Detta gäller ärenden som nära an-
knyter till oktrojärenden, dvs. stadfästelse av ändring av bolagsordning
eller motsvarande handling samt ärenden om tillstånd för bankföretag
utanför EES att driva bankrörelse från filial och tillstånd for ett svenskt
bankaktiebolag att inrätta filial utanför EES. Vidare avses sådana ären-
deslag som innefattar strukturförändringar av olika slag på bankområdet,
såsom exempelvis tillstånd att i organisatoriskt syfte förvärva aktier i
andra finansiella företag, tillstånd att förvärva annan banks rörelse, till-
stånd att verkställa fusionsavtal och tillstånd till sparbanks omvandling
till bankaktiebolag.
I likhet med vad som anförts i fråga om ärenden rörande verksamhets-
tillstånd på såväl bank- som försäkringsområdet finns det även beträffan-
de de nu avsedda ärendeslagen skäl att låta regeringen besluta i vissa fall.
Också här bör gränsen for beslutsbefogenheten bestämmas så att Finans-
76
inspektionen skall hänskjuta till regeringen sådana ärenden som - sett ur Prop. 1997/98:186
allmän synvinkel - är av principiell betydelse eller av särskild vikt.
I syfte att uppnå symmetri i fråga om beslutskompetensen bör det-
samma gälla i fråga om vissa ärenden där det redan enligt nuvarande
ordning följer direkt av lag att det är Finansinspektionen som beslutar.
De ärenden som avses är återkallelse av oktroj för svensk bank och åter-
kallelse av filialtillstånd för bankföretag som är hemmahörande i ett land
utanför EES. Även ärenden om meddelande av varning i fråga om båda
dessa typer av bankföretag avses.
När det gäller att dra gränsen mellan vilka ärenden om filialtillstånd
som kan ankomma på Finansinspektionen att pröva respektive vilka som
skall avgöras av regeringen bör de uttalanden som gjorts i fråga om mot-
svarande uppdelning av beslutsbefogenheten för oktrojbeslut vara vägle-
dande (se avsnitt 5.2.1).
I fråga om beslut om ändring av bolagsordning, reglemente eller stad-
gar bör regelmässigt endast betydelsefulla ändringar - exempelvis byte
av bolagskategori samt väsentlig utvidgning eller annan väsentlig om-
läggning av rörelsen - föranleda att regeringen prövar ärendet. Här kan
en jämförelse göras med försäkringsområdet där beslut om ändring av
koncession föreslås ankomma på regeringen i fall av principiell betydelse
och fall av särskild vikt, dvs. enligt samma rekvisit som nu är i fråga.
Beträffande gränsdragningen för regeringens respektive Finans-
inspektionens beslutskompetens i ärenden gällande strukturförändringar
av olika slag kan följande sägas.
Såväl s.k. organisationsförvärv som fusioner kan medföra att exempel-
vis en ny bank skapas som är av den storleken att dess funktion är av
betydelse för betalningssystemets stabilitet och funktionsförmåga. Vidare
kan en banks förvärv av aktier i ett försäkringsbolag (och vice versa) ak-
tualisera frågor gällande huruvida de olika skyddsintressen som finns i
bank- respektive försäkringsverksamhet kan tryggas på ett fullgott sätt.
De nu beskrivna situationerna utgör typfall av sådana ärenden som Fi-
nansinspektionen skall hänskjuta till regeringens prövning.
Förvärv av mindre betydelse, t.ex. i de fall aktier förvärvas i samband
med fond- eller nyemission och förvärvet sker i proportion till tidigare
aktieinnehav, bör regelmässigt ankomma på Finansinspektionen att prö-
va. Detsamma bör också gälla om det rör sig om förvärv av mindre pos-
ter eller värden. Inspektionen bör även regelmässigt kunna lämna till-
stånd till förvärv av aktier eller andelar i företag som tillgodoser en banks
behov av serviceinriktade tjänster inom bankområdet, dvs. dataföretag,
företag för bevakning och värdetransporter m.m.
Även för övriga ärendeslag på bankområdet där beslutsbefogenheten i
dag tillkommer regeringen eller, efter delegation, Finansinspektionen bör
respektive bestämmelse som reglerar beslutsbefogenheten innebära att
Finansinspektionen skall hänskjuta prövningen av vissa fall till regering-
en. Här avses ärenden om undantag från bl.a. BRL för företag i en bank-
koncern, om tillstånd för en bank att tillhandahålla posttjänster och att
bevilja kredit med villkor om efterställd betalningsrätt.
Hovrätten över Skåne och Blekinge har ifrågasatt om inte de ärenden
som skall prövas av regeringen bör anges på ett enhetligt sätt i lagtexten.
77
Nyssnämnda ärendeslag är emellertid generellt av den arten att det är Prop. 1997/98:186
lämpligt att de prövas av regeringen i betydligt mindre mån än exempel-
vis beslut avseende strukturförändringar. Skyldigheten för Finansinspek-
tionen att hänskjuta prövningen till regeringen kan därför inskränkas för
dessa ärendeslag.
Bestämmelserna som avgränsar beslutsbefogenheten för dessa ärenden
bör därför lämpligen ange att regeringen skall besluta, förutom i fall av
principiell betydelse, i fall av synnerlig vikt. I likhet med vad som före-
slås gälla för övriga beslut skall bedömningen av vad som utgör principi-
ella fall och fall av synnerlig vikt göras ur allmän synvinkel.
I prop. 1997/98:166 om ny associationsrätt för bankaktiebolag föreslås
att BAL:s särbestämmelser om möjlighet för regeringen eller, efter dele-
gation, Finansinspektionen att tillåta styrelseledamöter, verkställande
direktör och firmatecknare att vara bosatta utanför EES upphävs. Avsik-
ten är att motsvarande regler i ABL (8 kap. 4 och 11 §§) skall bli till-
lämpliga också för bankaktiebolag. Av de bestämmelserna följer att det
är regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer som är
beslutande i sådana frågor. Regeringen har genom 53 § aktiebolagsför-
ordningen (1975:1387) delegerat beslutsbefogenheten till Patent- och
registreringsverket. Frågan om beslutsbefogenheten i ärenden enligt ABL
bör analyseras ytterligare och i ett sammanhang. Den behandlas därför
inte inom ramen för detta lagstiftningsarbete.
Det sagda innebär sammanfattningsvis följande. Beslutskompetensen
skall också vad gäller de förvaltningsärenden som nu är i fråga i normal-
fallet ankomma på Finansinspektionen att pröva och det är även i dessa
ärenden inspektionen som har att bedöma vilka fall som skall hänskjutas
till prövning av regeringen.
Banklagarna - dvs. BRL, SBL och LMB - bör ändras i enlighet med
detta.
På försäkringsområdet finns det - i likhet med vad som gäller beträffande
bankområdet - ett antal bestämmelser som behandlar frågor som hänger
samman med koncessionsgivningen och där beslutsbefogenheten till-
kommer regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansin-
spektionen. På motsvarande sätt som beträffande bank bör en huvudsak-
lig flyttning av beslutanderätten i koncessionsärenden till Finansinspek-
tionen innebära att inspektionen i samma omfattning anförtros också des-
sa förvaltningsärenden.
Det sagda gäller vissa med tillståndsgivningen näraliggande frågor
som beslut om stadfästelse av ändring av bolagsordning, förverkande av
koncession och, såvitt gäller försäkringsgivare utanför EES, medgivande
för sådant företag att driva annan rörelse i Sverige än försäkringsrörelse.
Vad avser beslutsbefogenheten för förverkande av koncession kan dess-
utom en jämförelse ske med motsvarande bestämmelser på bankområdet
enligt vilka befogenheten att återkalla oktroj för en svensk bank respekti-
78
ve filialtillstånd for bankföretag hemmahörande i ett land utanför EES Prop. 1997/98:186
enligt nuvarande ordning tillkommer Finansinspektionen.
Som en naturlig följd av en förändring av beslutanderätten i fråga om
verksamhetstillstånd och med sådan tillståndsgivning näraliggande frå-
gor, bör Finansinspektionen - på samma sätt som föreslagits på bankom-
rådet - erhålla en lagfäst befogenhet att som huvudregel besluta också i
fråga om ärenden som avser strukturomvandling på försäkringsområdet.
Detta gäller ärenden om fusion och om tillstånd för ett försäkringsbolag
att förvärva aktier eller andelar i ett annat finansiellt företag.
För samtliga de nu nämnda ärendeslagen bör beslutsbefogenheten kon-
strueras på samma sätt som föreslagits på bankområdet. Huvudregeln
skall alltså vara att Finansinspektionen beslutar, men regeringen förbe-
hålls beslutanderätten i vissa fall, nämligen i fall som - sett ur allmän
synvinkel - är av principiell betydelse eller av särskild vikt. Gränsdrag-
ningen mellan ärenden som anförtros Finansinspektionen och ärenden
som skall hänskjutas till prövning av regeringen bör ske efter samma
kriterier som för motsvarande beslut på bankområdet, se avsnitt 5.3.1.
Även för övriga förvaltningsärenden på försäkringsområdet där be-
slutsbefogenheten i dag tillkommer regeringen eller, efter delegation,
Finansinspektionen bör beslutsbefogenheten för regeringen ansluta till
vad som föreslagits för bankområdet. Här avses möjligheten att från fall
till fall besluta om undantag eller avvikelser från FRL i fråga om vissa
typer av försäkringar m.m., utseende av viss godkänd revisor istället för
en auktoriserad revisor i vissa fall, utseende i vissa fall av försäkringsta-
garrepresentanter i ett försäkringsaktiebolags styrelse etc. Regeringen bör
således pröva ärenden av principiell betydelse eller av synnerlig vikt.
Också här skall bedömningen av vad som är av principiell betydelse eller
av synnerlig vikt ske ur allmän synvinkel. I likhet med vad som angetts i
fråga om motsvarande bestämmelser på bankområdet innebär denna av-
gränsning att regeringens beslutsbefogenhet i dessa fall är mer inskränkt
än i fråga om t.ex. ärenden rörande strukturomvandlingar på försäkrings-
området.
Även i bestämmelserna om tillstånd för ett försäkringsbolag att ha sty-
relseledamöter, verkställande direktör, firmatecknare eller revisor som är
bosatta utanför EES, bör beslutsbefogenheten formuleras på det sätt som
nu angetts. Det kan här tilläggas att dessa bestämmelser torde inom kort
bli föremål för ytterligare överväganden liknande dem som på bankom-
rådet nyligen gjorts i propositionen om ny associationsrätt för bankaktie-
bolag, m.m. (se avsnitt 3 och 5.3.1).
Sammanfattningsvis innebär det sagda att beslutskompetensen också
vad gäller de förvaltningsärenden som avses i detta avsnitt som huvudre-
gel skall tillkomma Finansinspektionen och att det är inspektionen som
har att bedöma vilka fall som skall hänskjutas till prövning av regeringen.
FRL, UFL, ÅRFL och LUFV bör ändras i enlighet med detta.
Den möjlighet som enligt 7 kap. 21 § FRL tillkommer Finansinspek-
tionen att förelägga ett aktiebolag eller en ekonomisk förening att avge
särskild redovisning över intressegemenskap med ett försäkringsbolag
förutsätter regeringens samtycke. Det saknas anledning att anta att slo-
pande av kravet på sådant samtycke skulle medföra att åtgärden kommer
79
till användning i fall, där den inte är påkallad av omständigheterna. Det Prop. 1997/98:186
ligger dessutom väl i linje med de överväganden som redovisats i fråga
om övriga ärendeslag att upphäva föreskriften om regeringens samtycke.
Även bestämmelsen med motsvarande innehåll i UFL bör ändras på det
sättet.
Regeringens förslag: Finansinspektionens beslut på bank- respektive
försäkringsområdet skall överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Vissa beslut skall överklagas direkt till kammarrätt.
Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med rege-
ringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget
eller lämnat det utan erinran. Kammarrätten i Stockholm har emellertid
hävdat att alla Finansinspektionens beslut - i enlighet med huvudregeln
för överklagande av beslut av förvaltningsmyndighet - bör kunna över-
klagas till länsrätten.
Skälen för regeringens förslag: Som nämnts i avsnitt 4.4. gäller en-
ligt artikel 6 i Europakonventionen - som inkorporerats i den svenska
rätten - att den enskilde skall ha rätt att få sina civila rättigheter och
skyldigheter prövade av inhemsk domstol. Rätten att driva en viss nä-
ringsverksamhet har ansetts vara en sådan civil rättighet.
I linje med denna konventionsbestämmelse har utvecklingen inom den
svenska rättsordningen gått mot att allt fler typer av förvaltningsärenden
kan bli föremål för överprövning av domstol. Arbetet med att - i enlighet
med 1984 års riktlinjer om en systematisk översyn av reglerna för över-
klagande till regeringen - befria regeringen från förvaltningsärenden av
löpande karaktär har fortskridit och leder i samma riktning. Det huvud-
sakliga syftet med att hänskjuta allt fler frågor till domstolsprövning har
varit att stärka den enskildes rättsskydd.
Vidare har en av grundtankarna i det reformarbete, som under senare
år har bedrivits på rättsväsendets område, varit att tyngdpunkten i rätt-
skipningen skall ligga i första instans. Som nämnts i avsnitt 4.4 godkände
riksdagen de riktlinjer för genomförandet av denna princip som regering-
en ställt upp i 1993 års budgetproposition. Arbetet med nedflyttning av
mål i instanskedjan har därefter skett etappvis.
Som redovisats ovan i avsnitt 4.4 framhölls i ett tidigare lagstift-
ningsärende att vissa av Finansinspektionens avgöranden rör viktiga eko-
nomiska intressen och att sådana beslut kan vara av central betydelse för
Sveriges finansiella system. Exempel på beslut av det slaget är beviljande
och återkallelse av tillstånd att driva värdepappersrörelse, finansierings-
verksamhet samt auktorisation och återkallelse av auktorisation av börs,
marknadsplats eller clearingorganisation. Av samhällsekonomiska skäl
ansågs det därför nödvändigt att slutliga beslut i dessa frågor meddelas så
80
fort som möjlig och att besluten även i fortsättningen skulle prövas av
kammarrätt som första domstolsinstans.
Det saknas skäl att inte tillämpa de principer som nu beskrivits även
för förvaltningsärenden på bank- och försäkringsområdet. Således bör
dels de beslutstyper för vilka beslutsbefogenheten föreslås bli flyttad till
Finansinspektionen, dels vissa beslut där inspektionen fattar beslut i dag
fa överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
För de ärendeslag som avses här skall alltså huvudregeln vara att över-
klaganden prövas av länsrätt i första instans. Det bör i samtliga fall krä-
vas prövningstillstånd för överklagande till kammarrätten av länsrättens
avgörande.
För s.k. normgivningsärenden görs undantas från regeln om att beslut i
förvaltningsärenden på bank- och försäkringsområdet skall kunna över-
klagas till domstol.
Kammarrätten i Stockholm har hävdat att alla Finansinspektionens be-
slut - i enlighet med huvudregeln för överklagande av beslut som med-
delats av förvaltningsdomstol - bör kunna överklagas till länsrätten. En-
ligt regeringens mening bör emellertid vissa ärendeslag, såsom i första
hand beviljande och återkallelse av oktroj och koncession, överklagas
direkt till kammarrätten. En sådan instansordning motiveras - i likhet
med ordningen på värdepappersmarknadsområdet - av att samhällseko-
nomiska skäl gör det nödvändigt att frågorna prövas slutligt så snart som
möjligt. Det finansiella systemet - som utmärks av en mycket stor rörlig-
het och snabbhet - kan påverkas av en tids osäkerhet om ett finansiellt
instituts rätt att driva verksamhet.
Dessa överväganden gör sig gällande även i fråga om ett flertal andra
beslut på bank- och försäkringsområdet utöver beslut gällande verksam-
hetstillstånd. Intresset av att aktörerna inom det finansiella systemet inte
skall sväva i ovisshet om ett finansiellt instituts rätt att driva verksamhet
motiverar därför också att ett flertal andra beslut får överklagas på detta
sätt. Sådana frågor kan sägas ha det gemensamt att de i någon mening
avser en central förändring av ett instituts uppbyggnad eller den verk-
samhet som institutet bedriver.
De fall som avses är bl.a. beslut avseende den rätt som gäller för
svenska banker att driva verksamhet utomlands. Ärenden rörande sven-
ska försäkringsbolags rätt att verka i ett annat land inom EES prövas en-
ligt nuvarande ordning av kammarrätt i första domstolsinstans. Även be-
slut om rätt för utländska bank- och försäkringsföretag att driva verk-
samhet i Sverige bör kunna överprövas direkt av kammarrätten. Också
här kan en jämförelse göras med gällande rätt i det att beslut i fråga om
tillstånd för ett kreditinstitut från tredje land att driva verksamhet från
filial i Sverige överklagas på det sättet.
Överklagande till kammarrätt i första instans bör av samma skäl gälla
även för olika slags beslut om strukturförändringar: beslut om fusion, om
s.k. organisationsförvärv och om banks förvärv av annan banks rörelse
samt om sparbanks ombildning till bankaktiebolag.
Registrering av understödsförening har till viss del motsvarande rätts-
verkningar som beslut om verksamhetstillstånd för t.ex. ett försäkrings-
Prop. 1997/98:186
81
bolag. Beslut i en sådan fråga bör därför alltjämt överprövas hos kam- Prop. 1997/98:186
marrätten i första instans.
Den med tillståndsfrågor sammanhängande rätten för sökanden att be-
gära förklaring av kammarrätt att ärendet onödigt uppehålls, som innebär
en harmonisering med EG-rätten, bör bibehållas.
Ändringar bör följaktligen på bankområdet göras i 7 kap. 24 § BRL. På
försäkringsområdet bör på motsvarande sätt göras ändringar i 19 kap.
13 § FRL, 10 kap. 4 § LUFV samt 75 § UFL.
På redovisningsområdet föreslås, i överensstämmelse med nämnda re-
sonemang, ändring i 9 kap. ÅRFL.
82
Prop. 1997/98:186
Den prövning som med nu gällande regler görs hos regeringen som första
och enda instans skall, enligt förslagen ovan, med något undantag ske
hos Finansinspektionen. Dessutom föreslås att beslut i de ärenden som
flyttas till Finansinspektionen skall kunna överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol.
Ett system med handläggning av samma frågor både hos Finansin-
spektionen och hos regeringen medför ett icke ringa dubbelarbete. I flera
av de frågor där Finansinspektionen föreslås ta över uppgifter från rege-
ringen utför inspektionen redan ett omfattande arbete för att kunna av-
lämna ärendet med yttrande till regeringen.
Reformen torde således endast medföra en obetydlig ökning av arbets-
belastningen för Finansinspektionen och i sin helhet leda till en besparing
för staten. Den begränsade ökningen av resursbehovet för inspektionen
torde kunna lösas genom omprioriteringar i inspektionens verksamhet.
Regeringen bedömer därför att något ytterligare resurstillskott inte behö-
ver tillföras Finansinspektionen.
Den föreslagna nyordningen innebär också att Finansinspektionens be-
slut skall kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, enligt hu-
vudregeln länsrätten och beträffande vissa frågor kammarrätten. De er-
farenheter som vunnits av tidigare lagändringar av motsvarande slag på
det finansiella området visar att antalet överklaganden av Finansinspek-
tionens beslut har varit få. Så är även fallet beträffande de beslut på bank-
och försäkringsområdet som i dag överklagas till regeringen. Antalet av-
slagsbeslut i ärenden som regeringen enligt nuvarande regler prövar som
första och enda instans är ytterligt få.
Mot bakgrund av dessa erfarenheter torde de nya möjligheterna att
överklaga Finansinspektionens beslut på bank- och försäkringsområdet
endast medföra en obetydlig ökning av belastningen på de allmänna för-
valtningsdomstolarna. Några ytterligare resurser skall därför inte behöva
tillföras domstolarna på grund av de föreliggande förslagen.
83
Samtliga föreslagna förändringar bör träda i kraft den 1 maj 1999.
Frågan om det är regeringen eller Finansinspektionen som skall pröva
en ansökan som har inkommit före detta datum bör avgöras enligt äldre
bestämmelser. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet och beslut i
sådana ärenden som inkommit före den 1 maj 1999 bör överklagas enligt
äldre bestämmelser.
84
Prop. 1997/98:186
De ändringar som görs i detta sammanhang innebär följande. Finansin-
spektionen skall i normalfallet i stället för regeringen pröva dels frågor
om stadfästelse av bolagsordning, reglemente och stadgar samt beviljan-
de av oktroj för banker, dels frågor om stadfästelse av bolagsordning och
beviljande av koncession för försäkringsbolag. Vidare skall direkt av lag
följa befogenhet för Finansinspektionen att som huvudregel pröva de
förvaltningsärenden på bank- och försäkringsområdet där inspektionen i
dag beslutar efter delegation från regeringen.
Beträffande samtliga de nu åsyftade ärendeslagen skall Finans-
inspektionen i vissa fall av principiell eller liknande betydelse hänskjuta
prövningen av ett ärende till regeringen. Såsom Lagrådet föreslagit bör
normalfallet att Finansinspektionen prövar ansökan anges först i lagtex-
ten.
Därutöver har ändringar skett i de bestämmelser som rör överklagande.
Ändringarna innebär en anpassning till den föreslagna nya instansord-
ningen, enligt vilken Finansinspektionens beslut på bank- och försäk-
ringsområdet inte längre skall kunna överklagas hos regeringen. Sådana
beslut far i stället överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Bestämmelsen slår fast att bankrörelse får drivas endast efter tillstånd
(oktroj). Den hänvisning till beslutsordningen som finns intagen i lag-
rådsremissens lagförslag har - i enlighet med Lagrådets förslag - som
onödig fått utgå.
Samtliga bestämmelser behandlar beslutsbefogenheten i olika slags för-
valtningsärenden. Ändringarna innebär eller är en följd av att be-
slutskompetensen konstrueras så att det i fråga om vissa ärendeslag är
Finansinspektionen som enligt huvudregeln har att fatta beslut och att
denna beslutsbefogenhet för inspektionen följer direkt av lag. I övriga
fall skall regeringen besluta i sådana ärenden. Gränsdragningen mellan
vilka ärenden som skall prövas av regeringen och vilka som anförtros
inspektionen har kommenterats i avsnitt 5.3.1.
Enligt 7 kap. 16 och 18 §§ kan i stället för återkallelse av oktroj eller
filialtillstånd meddelas beslut om varning. Sådant beslut skall enligt lag-
rådsremissens lagförslag ankomma på Finansinspektionen. Såsom Lag-
rådet föreslagit bör det emellertid vara den myndighet som prövar frågan
85
om återkallelse som också prövar frågan om varning. Paragraferna har
därför utformats med denna utgångspunkt.
Paragrafen reglerar överklagande av Finansinspektionens beslut.
Första stycket behandlar vissa beslut som inte far överklagas. Såsom
Lagrådet har påpekat bör Finansinspektionens åtgärd att överlämna ett
ärende till regeringens prövning ses som ett beslut av inspektionen; ett
beslut som skulle vara överklagbart. I första stycket har dock lagts till att
överklagandeförbudet gäller även inspektionens beslut i en sådan fråga.
Förbudet att överklaga Finansinspektionens beslut om överlämnande till
regeringen motiveras av att det saknas någon högre instans med bättre
förutsättningar än inspektionen att bedöma frågan om beslutskompeten-
sen. Även intresset av att förkorta handläggningen och därmed möjliggö-
ra att ett slutligt beslut i sakfrågan kan meddelas snabbare talar för ett
sådant överklagandeförbud.
Från huvudregeln om att besluten far överklagas till länsrätt i första in-
stans görs i andra stycket undantag for vissa beslut, vilka i stället får
överklagas hos kammarrätt. Förutom beslut om verksamhetstillstånd och
om återkallelse av sådant tillstånd gäller sistnämnda regel för överkla-
gande även andra typer av beslut där intresset av att aktörerna inom det
finansiella systemet inte skall sväva i ovisshet om ett finansiellt instituts
rätt att driva verksamhet motiverar ett så snabbt slutligt avgörande av
frågan som möjligt. En sådan instansordning gäller redan för Finansin-
spektionens beslut i motsvarande frågor om verksamhetstillstånd på t.ex.
värdepappersområdet. Närmare överväganden i frågan om vilken dom-
stolsinstans som i första instans skall överpröva olika beslut har redovi-
sats i avsnitt 5.4.
Följaktligen skall Finansinspektionens beslut enligt 1 kap. 4 och 6 §§,
7 § ijärde stycket, 7 b § andra stycket BRL (gällande utländska bankfo-
retags verksamhet i Sverige respektive bankaktiebolags verksamhet ut-
omlands) överklagas till kammarrätt i första instans. Den ordningen for
överklagande skall också gälla för såväl beslut om olika slags s.k. organi-
sationsförvärv (2 kap. 5-6 a §§ BRL) som återkallelse av oktroj och fili-
altillstånd (7 kap. 16-18 §§ BRL).
I fråga om bankaktiebolag skall kammarrätt som första instans pröva
överklaganden av beslut enligt 9 kap. 3 § (stadfästelse av bolagsordning
och beviljande av oktroj samt stadfästelse av ändring av bolagsordning)
samt 23 och 28 §§ (tillstånd att verkställa fusionsplan). Vad gäller frågor
som prövas enligt SBL skall beslut enligt 2 kap. 3 § (stadfästelse av reg-
lemente och beviljande av oktroj samt stadfästelse av ändring av regle-
mente), 7 kap. 5 och 8 §§ (tillstånd att verkställa fusionsplan) samt 8 kap.
6 § SBL (tillstånd att verkställa ombildning till bankaktiebolag) överkla-
gas till kammarrätt i första instans. Detsamma skall för medlemsbanker
gälla for beslut enligt 2 kap. 2 § (stadfästelse av stadgar och beviljande
av oktroj samt stadfästelse av ändring av stadgar) samt 10 kap. 5 och
8 §§ LMB (tillstånd att verkställa fusionsavtal).
Prop. 1997/98:186
86
För överklagande av länsrättens beslut till kammarrätten skall krävas Prop. 1997/98:186
prövningstillstånd.
Beträffande normbeslut, dvs. föreskrifter som Finansinspektionen
meddelat med stöd av bemyndiganden i lagen, görs i tredje stycket un-
dantag från regeln om att överklagande skall ske hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Beslut i normgivningsärenden är normalt av sådant slag att
de inte lämpar sig för domstolsprövning. Sådana beslut skall i stället
alltjämt överklagas till regeringen med stöd av verksförordningen
(1995:1322).
Bestämmelsen behandlar oktrojprövningen för bankaktiebolag och utgör
en av portalparagraferna i reformeringen av beslutsordningen.
Tillägget av ett nytt första stycke och ändringarna i de nya andra, och
tredje styckena innebär en anpassning av bestämmelsen till den föreslag-
na förändringen av beslutskompetensen för prövningen av sådana verk-
samhetstillstånd. Fördelningen av beslutskompetensen mellan regeringen
och Finansinspektionen har kommenterats i avsnitt 5.2.1.1 det nya sjätte
stycket har också gjorts ett tillägg som motsvarar 9 kap. 5 § och som för-
anleds av att sagda paragraf enligt förslaget skall upphävas.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Samtliga lagförslag bör träda i kraft den 1 maj 1999.
Frågan om det är regeringen eller Finansinspektionen som skall pröva
en ansökan som har inkommit före detta datum skall avgöras enligt äldre
bestämmelser. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet och beslut i
sådana ärenden som inkommit före den 1 maj 1999 skall överklagas en-
ligt äldre bestämmelser. Bestämmelserna har fått sin lydelse enligt Lag-
rådets förslag.
Bestämmelsen behandlar oktrojprövningen för sparbanker och utgör en
av portalparagraferna i reformeringen av beslutsordningen.
Tillägget av ett nytt andra stycke och ändringarna i de nya första,
tredje och fjärde styckena innebär en anpassning av bestämmelsen till
den föreslagna förändringen av beslutskompetensen för prövningen av
sådana verksamhetstillstånd. Fördelningen av beslutskompetensen mellan
regeringen och inspektionen har kommenterats i avsnitt 5.2.1.
I det nya femte stycket har också gjorts ett tillägg som motsvarar
2 kap. 4 § första stycket och som föranleds av att sagda paragraf enligt
förslaget skall upphävas.
87
Prop. 1997/98:186
Samtliga bestämmelser behandlar beslutsbefogenheten i olika slags för-
valtningsärenden. Ändringarna innebär att Finansinspektionen enligt hu-
vudregeln har att fatta beslut och att denna beslutsbefogenhet för inspek-
tionen följer direkt av lag. I övriga fall skall regeringen besluta i de aktu-
ella ärendena. Gränsdragningen mellan vilka ärenden som skall prövas av
regeringen och vilka som anförtros Finansinspektionen har kommenterats
i avsnitt 5.3.1.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Beträffande ikraftträdande- och övergångsbestämmelser, se i tillämpliga
delar författningskommentaren till BRL.
Beslut enligt 1 kap. 4 § angående storleken på bankens bundna egna ka-
pital meddelas i samband med oktroj givningen. Ändringen av bestäm-
melsen innebär, på samma sätt som i fråga om prövning av oktroj, att
Finansinspektionen enligt huvudregeln skall besluta även i frågan om
kapitalets storlek. Vidare har en redaktionell ändring skett i bestämmel-
sen.
2 kap. 2 § behandlar oktrojprövningen för medlemsbanker och utgör
en av portalparagraferna i reformeringen av beslutsordningen.
Ändringarna i andra och fjärde styckena innebär en anpassning av be-
stämmelsen till den föreslagna förändringen av beslutskompetensen för
prövningen av sådana verksamhetstillstånd. Fördelningen av be-
slutskompetensen mellan regeringen och inspektionen har kommenterats
i avsnitt 5.2.1.
I det nya sjunde stycket har gjorts ett tillägg som motsvarar 2 kap. 3 §
första stycket och som föranleds av att sagda paragraf enligt förslaget
skall upphävas.
Samtliga bestämmelser behandlar beslutsbefogenheten i olika slags för-
valtningsärenden. Ändringarna innebär att Finansinspektionen enligt hu-
vudregeln har att fatta beslut och att denna beslutsbefogenhet för inspek-
tionen följer direkt av lag. I övriga fall skall regeringen besluta i de aktu-
ella ärendena. Gränsdragningen mellan vilka ärenden som skall prövas av
regeringen och vilka som anförtros Finansinspektionen har kommenterats
i avsnitt 5.3.1.
88
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Prop. 1997/98:186
Beträffande ikraftträdande- och övergångsbestämmelser, se i tillämpliga
delar författningskommentaren till BRL.
Bestämmelsen reglerar bl.a. möjligheten att fa förhandsbesked i frågan
om en tillämnad verksamhet är att anse som koncessionspliktig försäk-
ringsrörelse.
Att ett förhandsbesked är bindande för den myndighet som meddelat
beslutet far sägas vara en självklarhet. Mot den bakgrunden och till följd
av att även förhandsbesked skall kunna överklagas till allmän förvalt-
ningsdomstol har tredje stycket upphävts. Någon annan ändring i sak i
jämförelse med nuvarande ordning är inte avsedd.
1 kap. 10 §, 7 kap. 17 a §, 8 kap. 1, 4, 5 och 13 §§, 9 kap. 15 §, 10 kap.
3 och 4 §§, 14 kap 3 §, 15 a kap. 13, 15, 17 och 22 §§, 19 kap. 2, 11
och 13 a §§ samt 20 kap. 4 §
Samtliga bestämmelser behandlar beslutsbefogenheten i olika slags för-
valtningsärenden. Ändringarna innebär att eller är en följd av att be-
slutskompetensen konstrueras så att det i fråga om vissa ärendeslag är
Finansinspektionen som enligt huvudregeln har att fatta beslut och att
denna beslutsbefogenhet för inspektionen följer direkt av lag. I övriga
fall skall regeringen besluta i sådana ärenden. Gränsdragningen mellan
vilka ärenden som skall prövas av regeringen och vilka som anförtros
Finansinspektionen har kommenterats i avsnitt 5.3.2.
3 § behandlar koncessionsprövningen för försäkringsbolag och är en av
portalparagraferna i reformen.
Tillägget av ett nytt andra stycke och ändringarna i första samt de nya
fjärde, femte och åttonde styckena innebär en anpassning av bestämmel-
sen till den föreslagna förändringen av beslutskompetensen för prövning-
en av verksamhetstillstånd. Fördelningen av beslutskompetensen mellan
regeringen och Finansinspektionen har kommenterats i avsnitt 5.2.2.1 det
nya åttonde stycket har också gjorts ett tillägg som motsvarar 2 kap. 4 §
första meningen och som föranleds av att sagda paragraf enligt förslaget
skall upphävas.
89
Prop. 1997/98:186
Bestämmelsen innebär att Finansinspektionen skall göra en självständig
bedömning av när ett föreläggande om att redovisa viss intresse-
gemenskap mellan försäkringsbolag och annat företag är påkallat. Änd-
ringen innebär således att meddelande av ett sådant föreläggande inte
förutsätter regeringens samtycke.
Paragrafen reglerar överklagande av Finansinspektionens beslut.
I ett nytt första stycke anges att inspektionens beslut att överlämna ett
ärende till prövning av regeringen inte far överklagas (se i övrigt i till-
lämpliga delar författningskommentaren till 7 kap. 24 § BRL).
Från huvudregeln om att besluten får överklagas till länsrätt i första in-
stans görs i det nya andra stycket undantag för vissa beslut, vilka i stället
far överklagas direkt till kammarrätt. Förutom beslut om verksamhetstill-
stånd och om förverkande av sådant tillstånd gäller sistnämnda regel för
överklagande även andra typer av beslut där intresset av att aktörerna
inom det finansiella systemet inte skall sväva i ovisshet om ett finansiellt
instituts rätt att driva verksamhet motiverar ett så snabbt slutligt avgö-
rande av frågan som möjligt. En sådan instansordning gäller redan för
Finansinspektionens beslut i motsvarande frågor om verksamhetstillstånd
på t. ex. värdepappersområdet. Närmare överväganden i frågan om vilken
domstolsinstans som i första instans skall överpröva olika beslut har re-
dovisats i avsnitt 5.4
Följaktligen skall Finansinspektionens beslut enligt 2 kap. 3 §
(stadfästelse av bolagsordning och beviljande av koncession samt för-
längning av koncession och ändring av bolagsordning respektive av en
beviljad koncession), 2 a kap. 2, 3, 5, och 6 §§ (tillstånd för verksamhet i
ett annat land inom EES), 7 kap. 17 a § (tillstånd till förvärv av aktier
eller andelar i finansiella företag), 15 a kap. 13 och 22 §§ (tillstånd att
verkställa fusionsplan) samt 19 kap. 2 § och 11 § åttonde stycket FRL
(förverkande av koncession) överklagas hos kammarrätt i första instans.
Prövningstillstånd skall, enligt tredje stycket, alltjämt gälla vid över-
klagande till kammarrätten av länsrättens avgörande.
Beträffande normbeslut, dvs. föreskrifter som Finansinspektionen
meddelat med stöd av bemyndiganden i lagen, görs i tredje stycket un-
dantag från regeln om att överklagande skall ske hos allmän förvalt-
ningsdomstol. (I fråga om skälen för detta, se författningskommentaren
till 7 kap. 24 § bankrörelselagen.)
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Beträffande ikraftträdande- och övergångsbestämmelser, se författ-
ningskommentaren till BRL.
90
Samtliga bestämmelser behandlar beslutsbefogenheten i olika slags för-
valtningsärenden. Ändringarna innebär att Finansinspektionen enligt hu-
vudregeln har att fatta beslut och att denna beslutsbefogenhet för inspek-
tionen följer direkt av lag. I övriga fall skall regeringen besluta i de aktu-
ella ärendena. Gränsdragningen mellan vilka ärenden som skall prövas av
regeringen och vilka som anförtros Finansinspektionen har kommenterats
i avsnitt 5.3.2.
Ändringarna innebär en anpassning av bestämmelserna till den föreslag-
na förändringen av beslutskompetensen för prövningen av verksamhets-
tillstånd för försäkringsgivare från tredje land. Fördelningen av be-
slutskompetensen mellan regeringen och inspektionen har kommenterats
i avsnitt 5.2.2.
Enligt lagrådsremissens förslag till 4 kap. 6 § skall ansökan om för-
längning av koncession prövas av den myndighet som beviljat konces-
sionen. Såsom Lagrådet framhållit är det emellertid av vikt att be-
slutsordningen bedöms fristående för varje ärende. Bestämmelsen har
därför utformats med denna utgångspunkt.
Bestämmelsen reglerar möjligheten att fa förhandsbesked i frågan om en
tillämnad verksamhet är att anse som koncessionspliktig försäkringsrö-
relse.
Att ett förhandsbesked är bindande för den myndighet som meddelat
beslutet far sägas vara en självklarhet. Mot den bakgrunden och till följd
av att även förhandsbesked skall kunna överklagas till allmän förvalt-
ningsdomstol har tredje stycket upphävts. Någon annan ändring i sak i
jämförelse med nuvarande ordning är inte avsedd.
Paragrafen reglerar överklagande av Finansinspektionens beslut.
I ett nytt första stycke anges att inspektionens beslut att överlämna ett
ärende till prövning av regeringen inte får överklagas (se i övrigt i till-
lämpliga delar författningskommentaren till 7 kap. 24 § BRL).
I likhet med vad som föreslagits i fråga om beslut enligt FRL görs i det
nya andra stycket vissa undantag från huvudregeln om att besluten får
överklagas till länsrätt i första instans. Sådana beslut får i stället, i enlig-
het med övervägandena som redovisats i avsnitt 5.4, överklagas direkt till
Prop. 1997/98:186
91
kammarrätt. De beslut som avses rör tillstånd för att bedriva försäkrings- Prop. 1997/98:186
rörelse från en sekundäretablering i Sverige och om förverkande av så-
dant tillstånd.
Beträffande normbeslut, dvs. föreskrifter som Finansinspektionen
meddelat med stöd av bemyndiganden i lagen, görs i det nya tredje styck-
et undantag från regeln om att överklagande skall ske hos allmän förvalt-
ningsdomstol. (I fråga om skälen för detta, se författningskommentaren
till 7 kap. 24 § BRL.)
I enlighet med Lagrådets förslag har frågan om omedelbar giltighet av
vissa beslut brutits ut från bestämmelserna i 10 kap. 4 § för att i stället
regleras i denna nya paragraf. Det materiella innehållet i bestämmelsen är
emellertid alltjämt detsamma.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Beträffande ikraftträdande- och övergångsbestämmelser, se författnings-
kommentaren till BRL.
Bestämmelsen innebär att Finansinspektionen skall göra en självständig
bedömning av när ett föreläggande om att redovisa viss intressegemen-
skap mellan understödsförening och annat företag är påkallat. Ändringen
innebär således att meddelande av ett sådant föreläggande inte förutsätter
regeringens samtycke.
Paragrafen behandlar överklagande. I linje med de ändringar i fråga om
överklagande i bl.a. FRL som redovisats i det föregående innebär änd-
ringarna i förevarande paragraf att beslut överklagas hos länsrätt i första
instans. Beslut om vägrad registrering av understödsförening bör emel-
lertid, i enlighet med de överväganden som redovisats i avsnitt 5.4, allt-
jämt överklagas till kammarrätt.
Beträffande normbeslut, dvs. föreskrifter som Finansinspektionen
meddelat med stöd av bemyndiganden i lagen, görs i andra stycket un-
dantag från regeln om att överklagande skall ske hos allmän förvalt-
ningsdomstol ( se även författningskommentaren till 7 kap. 24 § BRL).
92
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Prop. 1997/98:186
Beträffande ikraftträdande- och övergångsbestämmelser, se författnings-
kommentaren till BRL.
Bestämmelsen har ändrats i enlighet med den föreslagna överflyttningen
av beslutskompetens, innebärande att det följer av bestämmelsen att Fi-
nansinspektionen i huvudfallet skall besluta om undantag från lagen för
vissa försäkringar och att regeringen i vissa fall har att pröva sådana frå-
gor.
Bestämmelsen behandlar överklagande av Finansinspektionens beslut.
I ett nytt första stycke anges att inspektionens beslut att överlämna ett
ärende till prövning av regeringen inte far överklagas (se i övrigt i till-
lämpliga delar författningskommentaren till 7 kap. 24 § BRL).
Andra beslut som Finansinspektionen meddelar enligt ÅRFL skall -
enligt den föreslagna nya instansordningen - kunna överklagas till läns-
rätten. En bestämmelse med den innebörden finns i det nya andra styck-
et.
Beträffande normbeslut, dvs. föreskrifter som Finansinspektionen
meddelat med stöd av bemyndiganden i lagen, görs dock undantag från
regeln om att överklagande skall ske hos allmän förvaltningsdomstol (se
även författningskommentaren till 7 kap. 24 § BRL).
Innehållet i 9 kap. 2 § flyttas till 9 kap. 1 § och 2 § kan därmed upp-
hävas.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Beträffande ikraftträdande- och övergångsbestämmelser, se författnings-
kommentaren till BRL.
93
Efter remiss har yttranden inkommit från Sveriges Riksbank, Hovrät-
ten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Stockholm, Finansinspek-
tionen, Riksgäldskontoret, Konkurrensverket, Juridiska fakultetsnämnden
vid Stockholms universitet, Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Bank-
föreningen, Postgirot Bank AB, Sveriges Industriförbund, Sveriges ad-
vokatsamfund, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Landsorganisationen
i Sverige LO, Svenska arbetsgivareföreningen SAF och Tjänstemännens
Centralorganisation TCO.
94
|
Lagrådsremissens lagförslag |
Prop. 1997/98:186 Bilaga 2 |
Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)
Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617)’
dels att 9 kap. 5 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 2, 4 och 11 §§, 2 kap. 2, 5-6 a och 14 §§, 7 kap. 16-18,
24 och 25 §§, 8 kap. 4 § samt 9 kap. 3, 6, 23-26 och 28 §§ skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2§
Med bankrörelse avses i denna lag verksamhet i vilken ingår inlåning
på konto om behållningen är nominellt bestämd och tillgänglig för insät-
taren med kort varsel.
Bankrörelse får drivas endast
efter tillstånd (oktroj) av regering-
en. Tillstånd får ges endast till
banker. Bestämmelser om utländ-
ska bankföretags rätt att driva
bankrörelse finns i 4 och 5 §§.
Bankrörelse får drivas endast
efter tillstånd (oktroj). Ansökan om
oktroj prövas i fall som är av prin-
cipiell betydelse eller av särskild
vikt av regeringen och i övriga fall
av Finansinspektionen. Tillstånd
får ges endast till banker. Be-
stämmelser om utländska bank-
företags rätt att driva bankrörelse
finns i 4 och 5 §§.
4§
Ett utländskt bankföretag får
1. efter tillstånd driva bank-
rörelse från filial eller
Ett utländskt bankföretag får
1. efter tillstånd av regeringen
eller, efter regeringens bemyndi-
gande, Finansinspektionen driva
bankrörelse från filial eller
2. efter anmälan till Finansinspektionen driva verksamhet, som huvud-
sakligen avser representation och förmedling av banktjänster, från kontor
eller annat fast driftställe (representationskontor).
Ansökan om tillstånd till filial-
etablering enligt första stycket 1
prövas i fall som är av principiell
betydelse eller av särskild vikt av
regeringen och i övriga fall av
Finansinspektionen.
Tillstånd till filialetablering enligt första stycket 1 skall lämnas om
1. den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en
sund bankverksamhet, och
Lagen omtryckt 1996:1001.
95
2. insättningar hos filialen omfattas av garantin enligt lagen
(1995:1571) om insättningsgaranti eller av en utländsk garanti som om-
fattar insättningar som anges i 2 § lagen om insättningsgaranti och har en
högsta ersättningsnivå som inte understiger ett belopp motsvarande
20 000 ecu innan det i förekommande fall har gjorts avdrag för en själv-
risk med högst 10 procent av en enskild insättares garanterade insättning.
Tillstånd till filialetablering far inte lämnas om insättningar hos filialen
omfattas av en utländsk garanti med en ersättningsnivå som överstiger
den som gäller enligt lagen om insättningsgaranti. Ersättningen får inte
heller avse fler slag av insättningar eller betalas till andra insättare än vad
som anges i den lagen.
Tillstånd far inte vägras på den grunden att det inte behövs någon yt-
terligare bank.
H§
Ingår en bank i en koncern skall bestämmelserna i denna lag och i la-
gen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditin-
stitut och värdepappersbolag om banks rörelse och om tillsyn över bank
gälla i tillämpliga delar för övriga företag i koncernen. Begränsningarna i
fråga om banks rörelse skall avse företagen gemensamt.
Första stycket gäller inte försäkringsföretag och sådana dotterföretag
till försäkringsföretag som inte driver någon form av finansiell verksam-
het.
Om det finns särskilda skäl, far
regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektio-
nen medge ytterligare undantag
från bestämmelserna
stycket.
i första
Om det finns särskilda skäl, får
ett företag medges ytterligare un-
dantag från bestämmelserna i
första stycket. Frågor om sådana
undantag prövas i fall som är av
principiell betydelse eller av syn-
nerlig vikt av regeringen och i
övriga fall av Finansinspektionen.
Koncernbidrag får ges av banken endast efter medgivande av Finansin-
spektionen.
Övriga företag i koncernen skall lämna Finansinspektionen de upplys-
ningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter
som inspektionen behöver för sin tillsyn över banken.
2§
En bank får, med iakttagande av vad som föreskrivs i detta kapitel,
1. låna upp medel, bland annat genom att ge ut obligationer eller andra
jämförbara fordringsrätter,
2. lämna och förmedla kredit, bland annat i form av konsumentkredit
och kredit mot panträtt i fast egendom eller i fordringar,
3. medverka vid finansiering, bland annat genom att förvärva fordring-
ar och upplåta lös egendom till nyttjande (leasing),
4. förmedla betalningar,
5. tillhandahålla betalningsmedel,
6. ikläda sig garantiförbindelser och göra liknande åtaganden,
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
96
7. medverka vid värdepappersemissioner,
8. lämna ekonomisk rådgivning,
9. förvara värdepapper,
10. bedriva remburs verksamhet,
11. vara förvaringsinstitut för värdepappersfonder,
12. medverka vid försäljning av försäkringstjänster,
13. tillhandahålla inkassotjänster,
14. tillhandahålla bankfackstjänster,
15. driva valutahandel,
16. driva värdepappersrörelse under de förutsättningar som föreskrivs i
lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, samt
17. lämna kreditupplysning under de förutsättningar som föreskrivs i
kreditupplysningslagen (1973:1173).
En bank far vidare driva verksamhet som har naturligt samband med
inlåning eller med verksamhet som anges i första stycket 1-15.
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
Regeringen eller, efter regeringens
far meddela närmare föreskrifter om
driva.
Om det finns särskilda skäl får
regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektio-
nen tillåta att en bank till-
handahåller posttjänster.
En bank får förvärva en annan
banks rörelse, om övertagandet
inte kan anses vara till skada för
det allmänna. Om förvärvet avser
hela eller en inte obetydlig del av
rörelsen krävs det att regeringen
eller, efter regeringens bemyndi-
gande, Finansinspektionen lämnar
tillstånd till förvärvet.
bemyndigande, Finansinspektionen
vilken verksamhet en bank får be-
Om det finns särskilda skäl far
en bank tillåtas att tillhandahålla
posttjänster. Frågor om sådant
tillstånd prövas i fall som är av
principiell betydelse eller av syn-
nerlig vikt av regeringen och i
övriga fall av Finansinspektionen.
§
En bank far förvärva en annan
banks rörelse, om övertagandet
inte kan anses vara till skada för
det allmänna. Om förvärvet avser
hela eller en inte obetydlig del av
rörelsen krävs det tillstånd till för-
värvet. Frågor om sådant tillstånd
prövas i fall som är av principiell
betydelse eller av särskild vikt av
regeringen och i övriga fall av
Finansinspektionen.
Efter tillstånd av regeringen el-
ler, efter regeringens bemyndi-
gande, Finansinspektionen far en
bank förvärva aktie eller andel i
svenskt eller utländskt bankföretag
och i svenskt eller utländskt före-
tag, vars ändamål kan anses vara
till nytta för bankväsendet eller det
allmänna.
6§
Efter tillstånd får en bank för-
värva aktie eller andel i svenskt
eller utländskt bankföretag och i
svenskt eller utländskt företag,
vars ändamål kan anses vara till
nytta för bankväsendet eller det
allmänna. Frågor om sådant till-
stånd prövas i fall som är av prin-
cipiell betydelse eller av särskild
97
4 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 186
vikt av regeringen och i övriga fall Prop. 1997/98:186
av Finansinspektionen. Bilaga 2
Vad som sägs i första stycket gäller även i fråga om garantifondsbevis,
förlagsbevis eller förlagsandelsbevis som har utfärdats av företag som
avses i första stycket. Med banks förvärv av garantifondsbevis jämställs
utfärdande av garantifondsförbindelse.
Beträffande förvärv av aktier eller andelar i försäkringsföretag gäller
6a§.
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finansin-
spektionen får lämna ett bankak-
tiebolag tillstånd att förvärva akti-
er eller andelar i ett svenskt eller
utländskt försäkringsföretag och
en sparbank eller medlemsbank
tillstånd att förvärva aktier i ett
svenskt försäkringsaktiebolag, om
förvärvet ingår som ett led i orga-
nisationen av verksamheten.
6 a§
Ett bankaktiebolag får lämnas
tillstånd att förvärva aktier eller
andelar i ett svenskt eller utländskt
försäkringsföretag och en spar-
bank eller medlemsbank tillstånd
att förvärva aktier i ett svenskt
försäkringsaktiebolag, om förvär-
vet ingår som ett led i organisa-
tionen av verksamheten. Frågor
om sådant tillstånd prövas i fall
som är av principiell betydelse
eller av särskild vikt av regeringen
och i övriga fall av Finans-
inspektionen.
14 §
När en bank beviljar kredit far den inte avtala att bankens fordran skall
medföra rätt till betalning först efter låntagarens övriga borgenärer.
Efter tillstånd av regeringen el-
ler, efter regeringens bemyndi-
gande, Finansinspektionen far
dock en bank avtala om sådant
villkor som avses i första stycket
vid beviljande av kredit till annan
bank, till utländskt bankföretag
eller till sådant svenskt eller ut-
ländskt företag, vars ändamål kan
anses vara till nytta för bankvä-
sendet eller det allmänna.
Efter tillstånd far dock en bank
avtala om sådant villkor som avses
i första stycket vid beviljande av
kredit till annan bank, till utländskt
bankföretag eller till sådant
svenskt eller utländskt företag,
vars ändamål kan anses vara till
nytta för bankväsendet eller det
allmänna. Frågor om sådant till-
stånd prövas i fall som är av prin-
cipiell betydelse eller av synnerlig
vikt av regeringen och i övriga fall
av Finansinspektionen.
Angående rätt att bevilja kredit med villkor som avses i första stycket
finns ytterligare bestämmelser i 15 a §.
98
Lydelse enligt prop. 1997/98:166 Föreslagen lydelse
16 §2
En svensk banks oktroj skall En svensk banks oktroj skall
återkallas av Finansinspektionen återkallas om
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
om
1. banken inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller
anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har vunnit
laga kraft,
2. banken inte inom ett år från det oktroj beviljades har börjat driva
bankrörelse, eller banken dessförinnan förklarat sig avstå från oktrojen,
3. banken har överlåtit hela sin rörelse,
4. banken under en sammanhängande tid av sex månader inte drivit
bankrörelse,
5. banken genom att överträda en bestämmelse som avses i 15 § eller
på annat sätt visat sig olämplig att utöva sådan verksamhet som oktrojen
avser,
6. bankens kapitalbas understiger det minsta belopp som krävs enligt
2 kap. 9 § andra stycket och bristen inte har täckts inom tre månader från
det att den blev känd för banken,
7. banken inte fullgjort sina skyldigheter enligt lagen (1995:1571) om
insättningsgaranti och inte vidtagit rättelse inom ett år från det att in-
spektionen har förelagt banken att fullgöra sina skyldigheter med förkla-
ring att bankens oktroj annars kan komma att återkallas, eller
8. någon som ingår i bankens
styrelse eller är dess verkställande
direktör eller dennes ställföre-
trädare inte uppfyller de krav som
anges i 9 kap. 3 § andra stycket 3
och tredje stycket denna lag,
2 kap. 3 § tredje stycket 2 spar-
bankslagen (1987:619) eller 2 kap.
2 § fjärde stycket 3 och femte
stycket lagen (1995:1570) om
medlemsbanker.
Om det är tillräckligt far in-
spektionen i de fall som anges i
första stycket 4 och 5 i stället för
att återkalla oktrojen meddela
8. någon som ingår i bankens
styrelse eller är dess verkställande
direktör eller dennes ställföre-
trädare inte uppfyller de krav som
anges i 9 kap. 3 § tredje stycket 3
och fjärde stycket denna lag,
2 kap. 3 § fjärde stycket 2 spar-
bankslagen (1987:619) eller 2 kap.
2 § fjärde stycket 3 och femte
stycket lagen (1995:1570) om
medlemsbanker.
Frågor om återkallelse av oktroj
prövas i fall som är av principiell
betydelse eller av särskild vikt av
regeringen och i övriga fall av
Finansinspektionen. Regeringens
prövning sker efter anmälan av
inspektionen.
Om det är tillräckligt får in-
spektionen i de fall som anges i
första stycket 4 och 5 i stället för
att oktrojen återkallas meddela
2 Senaste lydelse 1997:116.
99
varning. I fall som avses i första
stycket 6 får inspektionen medge
förlängd tid for täckande av bris-
ten, om det finns särskilda skäl. I
fall som avses i första stycket 8 får
oktrojen återkallas bara om Fi-
nansinspektionen först beslutat att
anmärka på att personen ingår i
styrelsen och han eller hon, sedan
en av inspektionen bestämd tid om
högst tre månader gått, fortfarande
finns kvar i styrelsen.
Om oktrojen återkallas får zn-
spektionen besluta hur avveck-
lingen av rörelsen skall ske.
Ett beslut om återkallelse får fört
heten.
varning. I fall som avses i första
stycket 6 får inspektionen medge
förlängd tid för täckande av bris-
ten, om det finns särskilda skäl. I
fall som avses i första stycket 8 får
oktrojen återkallas bara om Finan-
sinspektionen först beslutat att
anmärka på att personen ingår i
styrelsen och han eller hon, sedan
en av inspektionen bestämd tid om
högst tre månader gått, fortfarande
finns kvar i styrelsen.
Om oktrojen återkallas får den
myndighet som beslutat om åter-
kallelse bestämma hur avveck-
lingen av rörelsen skall ske.
s med förbud att fortsätta verksam-
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Har Finansinspektionen av en
behörig myndighet i ett annat land
inom EES underrättats om att en
svensk bank överträtt föreskrifter
som i det landet gäller för banken,
får inspektionen vidta de i 15 och
16 §§ angivna åtgärderna mot
banken, om någon omständighet
motsvarande vad som där sägs
föreligger. Inspektionen skall un-
derrätta den behöriga myndigheten
i det andra landet om vilka åtgär-
der som vidtas.
Om ett bankföretag, som är
hemmahörande i ett land utanför
EES, driver bankrörelse från filial
här i landet och därvid överträder
en bestämmelse som avses i 15 §
eller på annat sätt visar sig olämp-
ligt att utöva bankverksamhet, får
Finansinspektionen återkalla fili-
altillståndet eller, om det är till-
räckligt, meddela varning.
Föreslagen lydelse
17 §
Har Finansinspektionen av en
behörig myndighet i ett annat land
inom EES underrättats om att en
svensk bank överträtt föreskrifter
som i det landet gäller för banken,
far de i 15 och 16 §§ angivna åt-
gärderna vidtas mot banken, om
någon omständighet motsvarande
vad som där sägs föreligger. In-
spektionen skall underrätta den
behöriga myndigheten i det andra
landet om vilka åtgärder som vid-
tas.
18 §
Om ett bankföretag, som är
hemmahörande i ett land utanför
EES, driver bankrörelse från filial
här i landet och därvid överträder
en bestämmelse som avses i 15 §
eller på annat sätt visar sig olämp-
ligt att utöva bankverksamhet, får
filialtillståndet återkallas eller, om
det är tillräckligt, varning medde-
las.
Frågor om återkallelse av filial-
tillstånd prövas i fall som är av
100
principiell betydelse eller av sär-
skild vikt av regeringen och i övri-
ga fall av Finansinspektionen. Re-
geringens prövning sker efter an-
mälan av inspektionen. Varning
meddelas av inspektionen.
Ett filialtillstånd skall också återkallas om
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
- insättningar hos filialen omfattas av en utländsk garanti som har en
högsta ersättningsnivå som överstiger den som gäller enligt lagen
(1995:1571) om insättningsgaranti, eller
- ersättningen avser fler slag av insättningar, eller
- betalas till andra insättare än vad som anges i den lagen.
Om insättningar hos filialen om-
fattas av garanti till följd av ett
beslut enligt 3 § andra stycket la-
gen om insättningsgaranti och till-
stånd till filialetablering inte skulle
ha meddelats utan ett sådant be-
slut, får inspektionen, om bankfö-
retaget inte fullgör sina skyldig-
heter enligt lagen om insättnings-
garanti, förelägga bankföretaget att
vidta rättelse med förklaring att
filialtillståndet annars skall åter-
kallas. Har bankföretaget inte vid-
tagit rättelse inom ett år från före-
läggandet, far inspektionen åter-
kalla tillståndet.
Om insättningar hos filialen om-
fattas av garanti till följd av ett
beslut enligt 3 § andra stycket la-
gen om insättningsgaranti och till-
stånd till filialetablering inte skulle
ha meddelats utan ett sådant be-
slut, får inspektionen, om bankfö-
retaget inte fullgör sina skyldig-
heter enligt lagen om insättnings-
garanti, förelägga bankföretaget att
vidta rättelse med förklaring att
filialtillståndet annars skall åter-
kallas. Har bankföretaget inte vid-
tagit rättelse inom ett år från före-
läggandet, får tillståndet återkal-
las. Vid en sådan prövning gäller
andra stycket i tillämpliga delar.
Om filialtillståndet återkallas
Om filialtillståndet återkallas
gäller 16 § tredje och färde
styckena i tillämpliga delar.
gäller 16 § färde och femte
styckena i tillämpliga delar.
Inspektionen skall underrätta tillsynsmyndigheten i det land där bank-
företaget har sitt säte om åtgärder som har vidtagits med stöd av denna
paragraf.
Lydelse enligtprop. 1997/98:166 Föreslagen lydelse
24
Finansinspektionens beslut enligt
överklagas.
Beslut som avses i 1 kap. 7 §
fjärde stycket och 7 b § andra
stycket samt 7 kap. 21 § första
stycket får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Inspektionens
6 § och 21 § andra stycket far inte
Inspektionens beslut enligt
1 kap. 4 och 6 §§, 7 § fjärde styck-
et och 7 b § andra stycket, 2 kap.
5—6 a 16-18 §§ detta kapitel i
fråga om återkallelse av oktroj
3 Senaste lydelse 1997:116.
101
beslut i övrigt enligt denna lag,
sparbankslagen (1987:619) och
lagen (1995:1570) om medlems-
banker får överklagas hos rege-
ringen, om annat inte är före-
skrivet.
och filialtillstånd samt 9 kap. 3, 23 Prop. 1997/98:186
och 28 §§ får överklagas hos Bilaga 2
kammarrätten. Detsamma gäller
inspektionens beslut enligt 2 kap. 3
§, 7 kap. 5 och 8 8 kap. 6 §
sparbankslagen (1987:619) samt
2 kap. 2 §, 10 kap. 5 och 8 §§ la-
gen (1995:1570) om medlemsban-
ker.
Andra beslut som inspektionen
meddelar enligt denna lag, spar-
bankslagen och lagen om med-
lemsbanker får överklagas hos
länsrätten. Detta gäller dock inte
beslut i ärenden som avses i 20 §
första stycket 5 förvaltningslagen
(1986:223).
Prövningstillstånd krävs vid Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten. överklagande till kammarrätten av
länsrättens avgörande.
Inspektionen far bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller
återkallelse skall gälla omedelbart.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Om regeringen i ett ärende om
oktroj inte meddelat beslut inom
sex månader från det att ansökan
gavs in, skall regeringen under-
rätta sökanden om skälen för det-
ta. Sökanden far därefter begära
förklaring av kammarrätten att
ärendet onödigt uppehålls. Om
regeringen inte har meddelat be-
slut inom sex månader från det att
25 §4
Om beslut i ett ärende om oktroj
inte har meddelats inom sex må-
nader från det att ansökan gavs in,
skall sökanden av den myndighet
som har att pröva ansökningen
underrättas om skälen för detta.
Sökanden far därefter begära för-
klaring av kammarrätten att ären-
det onödigt uppehålls. Om beslut
inte har meddelats inom sex må-
nader från det att en sådan förkla-
ring avgetts, skall det anses som
att ansökan har avslagits.
en sådan förklaring avgetts, skall
det anses som att ansökan har av-
slagits.
Om Finansinspektionen inte vidarebefordrar en underrättelse som av-
ses i 1 kap. 7 § första stycket till behörig myndighet i utlandet inom tre
månader från det att underrättelsen mottogs och inte heller inom samma
tid meddelar beslut enligt fjärde stycket samma paragraf, skall inspektio-
nen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden far därefter begä-
ra förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls. Om under-
rättelse inte har vidarebefordrats inom tre månader från det att en sådan
4 Senaste lydelse 1997:116.
102
förklaring avgetts, skall det anses som om beslut enligt 1 kap. 7 § fjärde Prop. 1997/98:186
stycket meddelats. Bilaga 2
Lydelse enligtprop. 1997/98:166 Föreslagen lydelse
Om en sökande vid anmälan för
registrering inte har iakttagit vad
som är föreskrivet om anmälan,
skall han föreläggas att inom viss
tid avge yttrande eller vidta rättel-
se. Detsamma gäller om Finansin-
spektionen finner att ett beslut,
som anmäls för registrering och
för vars giltighet regeringens stad-
fastelse inte krävs, eller en hand-
ling som bifogas anmälningen
4§
Om en sökande vid anmälan för
registrering inte har iakttagit vad
som är föreskrivet om anmälan,
skall han föreläggas att inom viss
tid avge yttrande eller vidta rättel-
se. Detsamma gäller om Finansin-
spektionen finner att ett beslut,
som anmäls för registrering och
för vars giltighet regeringens eller
inspektionens stadfästelse inte
krävs, eller en handling som bifo-
gas anmälningen
1. inte har tillkommit i behörig ordning,
2. till sitt innehåll strider mot denna lag eller annan författning eller
stadgarna, eller
3. i något viktigare hänseende har en otydlig eller vilseledande avfatt-
ning.
Om sökanden inte rättar sig efter föreläggandet, skall anmälningen av-
skrivas. En underrättelse om denna påföljd skall tas in i föreläggandet.
Finns det även efter det att yttrandet har avgivits något hinder mot regi-
strering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall re-
gistrering vägras, om det inte finns anledning att ge sökanden ett nytt
föreläggande.
Bestämmelserna i första stycket utgör inte hinder mot registrering av
ett beslut av stämman, om rätten till talan mot beslutet har gått förlorad
enligt 4 kap. 17 § andra stycket sparbankslagen (1987:619) eller 7 kap.
18 § andra stycket lagen (1995:1570) om medlemsbanker.
3§
Ansökan om oktroj och stadfäs-
telse av bolagsordning prövas i
fall som är av principiell betydelse
eller av särskild vikt av regeringen
och i övriga fall av Finansinspek-
tionen.
Vid behandlingen av en ansökan
om stadfästelse av bolagsordning
prövas att bolagsordningen över-
ensstämmer med denna lag, aktie-
bolagslagen (1975:1385) och and-
ra författningar samt om och i vil-
Regeringen prövar att bolags-
ordningen överensstämmer med
denna lag, aktiebolagslagen
(1975:1385) och andra författ-
ningar samt om och i vilken ut-
sträckning särskilda bestämmelser
103
behövs med hänsyn till omfatt-
ningen och arten av bolagets verk-
samhet.
Regeringen skall stadfästa bo-
lagsordningen och bevilja oktroj,
ken utsträckning särskilda be- Prop. 1997/98:186
stämmelser behövs med hänsyn till Bilaga 2
omfattningen och arten av bolagets
verksamhet.
Bolagsordningen skall stadfäs-
tas och oktroj beviljas, om
om
1. den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en
sund bankverksamhet,
2. det kan antas att den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i
bolaget inte motverkar en sund utveckling av verksamheten i bolaget och
även i övrigt är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen
av en bank, och
3. den som avses ingå i bolagets styrelse eller vara verkställande di-
rektör eller dennes ställföreträdare har tillräcklig insikt och erfarenhet för
att delta i ledningen av en bank och även i övrigt är lämplig för en sådan
uppgift.
Bolagsordningen far inte stadfästas och oktroj inte beviljas, om det kan
antas att någon som i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldig-
heter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller
gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet kommer att ha ett kvalificerat
innehav i banken.
Om bolaget kommer att ha nära förbindelser med någon annan, far
bolagsordningen stadfästas och oktroj beviljas endast om förbindelserna
inte hindrar en effektiv tillsyn av banken.
Om bolagsordningen ändras
skall även ändringen stadfästas.
Därvid gäller första-tredje
styckena i tillämpliga delar.
Oktroj får inte vägras på den grunden att det inte behövs någon ytterli-
gare bank.
Om teckning av aktier innebär
att någon som inte har prövats en-
ligt 3 § andra stycket 2 eller tredje
stycket kommer att ha ett kvalifi-
cerat innehav i bankaktiebolaget,
far detta inte bildas utan att pröv-
ning görs. Om personen inte anses
lämplig far bolaget inte bildas.
När fusionsplanen har godkänts
av bolagen, skall såväl överlåtande
som övertagande bolag ansöka om
regeringens tillstånd att verkställa
planen. Vid fusion genom kombi-
nation skall bolagen dessutom un-
6§
Om teckning av aktier innebär
att någon som inte har prövats en-
ligt 3 § tredje stycket 2 eller fjärde
stycket kommer att ha ett kvalifi-
cerat innehav i bankaktiebolaget,
far detta inte bildas utan att pröv-
ning görs. Om personen inte anses
lämplig far bolaget inte bildas.
23 §
När fusionsplanen har godkänts
av bolagen, skall såväl överlåtande
som övertagande bolag ansöka om
tillstånd att verkställa planen. Frå-
gor om sådant tillstånd prövas i
fall som är av principiell betydelse
104
derställa regeringen bolagsord-
ningen för det övertagande bolaget
för stadfästelse och oktroj enligt
3§-
Ansökan skall ges in inom en månad efter det att fusionsplanen har
godkänts i samtliga bolag och senast två år efter det att fusionsplanen
kungjorts enligt 18 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385).
eller av särskild vikt av regeringen
och i övriga fall av Finansinspek-
tionen. Vid fusion genom kombi-
nation skall bolagen dessutom an-
söka om oktroj och stadfästelse av
bolagsordningen for det överta-
gande bolaget enligt 3 §.
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
Vid prövningen av en ansökan
om tillstånd att verkställa en fu-
sionsplan skall regeringen se till
att bolagens borgenärer tillför-
säkras en betryggande säkerhet,
om ett sådant skydd behövs med
hänsyn till de fusionerande bola-
gens ekonomiska förhållanden och
om borgenärerna inte redan har en
sådan säkerhet.
24 §
Vid behandlingen av en ansökan
om tillstånd att verkställa en fu-
sionsplan skall prövas att bolagens
borgenärer tillförsäkras en betryg-
gande säkerhet, om ett sådant
skydd behövs med hänsyn till de
fusionerande bolagens ekonomiska
förhållanden och om borgenärerna
inte redan har en sådan säkerhet.
25 §
En ansökan enligt 23 § skall av-
slås om
Regeringen skall avslå en ansö-
kan enligt 23 § om
1. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (1993:20) eller
rättsakter, avtal eller andra beslut som följer av Sveriges anslutning till
Europeiska unionen eller om en sådan prövning av fusionen pågår,
2. det, vid kombination, inte av fusionsplanen framgår att de över-
låtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bola-
get uppgår till minst aktiekapitalet i detta, eller
3. bolagens borgenärer inte tillförsäkrats en sådan betryggande säker-
het som avses i 24 § eller de fusionerande bolagens ekonomiska förhål-
landen i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med insätta-
res eller andra fordringsägares intressen.
Om ansökan inte kan bifallas på
grund av att prövning pågår enligt
första stycket 1 och prövningen
kan antas ta kort tid, får regering-
en dock förklara tillståndsfrågan
vilande under högst sex månader.
Om ansökan inte kan bifallas på
grund av att prövning pågår enligt
första stycket loch prövningen kan
antas ta kort tid, får dock till-
ståndsfrågan förklaras vilande
under högst sex månader.
Anmälan enligt 14 kap. 19 § ak-
tiebolagslagen (1975:1385) skall
göras inom två månader från rege-
ringens tillstånd.
26 §
Anmälan enligt 14 kap. 19 § ak-
tiebolagslagen (1975:1385) skall
göras inom två månader från det
att tillstånd har meddelats.
105
28 § Prop. 1997/98:186
Vid absorption av ett helägt dotterbolag tillämpas inte 14 kap. 26 § och Bilaga 2
27 §§ aktiebolagslagen (1975:1385). I stället gäller vad som sägs i denna
|
paragraf. Tidigast en och senast två må- |
Tidigast en och senast två må- |
I fråga om ett sådant ärende gäller bestämmelserna i 24-25 §§ i till-
lämpliga delar. Vad som sägs om överlåtande bolag skall avse dotter-
bolag och vad som sägs om övertagande bolag skall avse moderbolag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999.
2. Ansökningar som skall prövas av regeringen och som vid utgången
av april månad 1999 kommit in till regeringen eller, i förekommande fall,
Finansinspektionen skall handläggas enligt äldre bestämmelser.
3. Beslut i ärenden som handlagts enligt äldre bestämmelser skall
överklagas enligt äldre bestämmelser.
106
Härigenom föreskrivs i fråga om sparbankslagen (1987:619)'
dels att 2 kap. 4 § skall upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 3 §, 3 kap. 3 §, 7 kap. 5, 7 och 8 §§ samt 8 kap. 6-8 §§
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
Stiftarna skall upprätta ett reg-
lemente som skall underställas
regeringen för stadfästelse. Till
ansökan om oktroj skall fogas en
plan för den tilltänkta verksamhe-
ten.
Regeringen prövar att regle-
mentet överensstämmer med den-
na lag, bankrörelselagen
(1987:617) och andra författningar
samt om och i vad mån särskilda
bestämmelser behövs med hänsyn
till omfattningen och arten av
sparbankens verksamhet.
Regeringen skall stadfästa reg-
lementet och bevilja oktroj, om
1. den planerade rörelsen kan an
sund bankverksamhet och
ilp.
§
Stiftarna skall upprätta ett regle-
mente som skall stadfästas. Till
ansökan om oktroj skall fogas en
plan för den tilltänkta verksamhe-
ten.
Ansökan om oktroj och stadfäs-
telse av reglemente prövas i fall
som är av principiell betydelse eller
av särskild vikt av regeringen och i
övriga fall av Finansinspektionen.
Vid behandlingen av en ansökan
om stadfästelse av reglemente prö-
vas att reglementet överensstämmer
med denna lag, bankrörelselagen
(1987:617) och andra författningar
samt om och i vad mån särskilda
bestämmelser behövs med hänsyn
till omfattningen och arten av spar-
bankens verksamhet.
Reglementet skall stadfästas och
oktroj beviljas, om
> komma att uppfylla kraven på en
2. de som avses ingå i sparbankens styrelse har de insikter och den er-
farenhet som måste krävas av den som deltar i ledningen av en sparbank
och även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift.
Om reglementet ändras skall
även ändringen stadfästas. Därvid
gäller andra-fjärde styckena i
tillämpliga delar.
Oktroj får inte vägras på den grunden att det inte behövs någon ytterli-
gare bank.
Lagen omtryckt 1996:1005.
107
Styrelseledamöterna skall vara
bosatta inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet, om inte
regeringen eller efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektio-
nen i särskilda fall tillåter något
annat. Den som är underårig eller i
konkurs eller som har förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken
kan inte vara styrelseledamot. Att
detsamma gäller den som är un-
derkastad näringsförbud följer av
6 § lagen (1986:436) om närings-
förbud.
Av styrelseledamöterna får högst en för varje påbörjat femtal vara an-
ställd i sparbanken. Vid denna beräkning skall hänsyn inte tas till arbets-
tagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelse-
representation för de privatanställda.
7 kap.
Senast två månader efter det att
avtalet om fusion har registrerats
skall såväl överlåtande som över-
tagande sparbank ansöka om rege-
ringens tillstånd att verkställa av-
talet. Vid fusion enligt 2 § skall
sparbankerna därjämte underställa
regeringen reglementet för den
övertagande sparbanken för stad-
fastelse och oktroj enligt 2 kap.
3§-
Regeringen prövar om fusionen
kan anses förenlig med deras in-
tressen, som är insättare i eller i
övrigt har fordringar på de av fu-
sionen berörda sparbankerna, samt
om fusionen framstår som ända-
målsenlig från allmän synpunkt.
3§
Styrelseledamöterna skall vara
bosatta inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet, om inte
något annat tillåts i särskilda fall.
Frågor om sådant tillstånd prövas
i fall som är av principiell betydel-
se eller av synnerlig vikt av rege-
ringen och i övriga fall av Finans-
inspektionen. Den som är under-
årig eller i konkurs eller som har
förvaltare enligt 11 kap. 7 § för-
äldrabalken kan inte vara styrel-
seledamot. Att detsamma gäller
den som är underkastad närings-
förbud följer av 6 § lagen
(1986:436) om näringsförbud.
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
5§
Senast två månader efter det att
avtalet om fusion har registrerats
skall såväl överlåtande som över-
tagande sparbank ansöka om till-
stånd att verkställa avtalet. Frågor
om sådant tillstånd prövas i fall
som är av principiell betydelse
eller av särskild vikt av regeringen
och i övriga fall av Finansinspek-
tionen. Vid fusion enligt 2 § skall
sparbankerna därjämte ansöka om
oktroj och stadfästelse av regle-
mentet för den övertagande spar-
banken enligt 2 kap. 3 §.
Vid behandlingen av en ansökan
om tillstånd att verkställa avtalet
om fusion prövas om fusionen kan
anses förenlig med deras intressen,
som är insättare i eller i övrigt har
fordringar på de av fusionen be-
rörda sparbankerna, samt om fu-
sionen framstår som ändamålsen-
lig från allmän synpunkt.
108
Inom två månader från dagen
för regeringens beslut om tillstånd
till fusion skall styrelserna i såväl
överlåtande som övertagande spar-
bank till Finansinspektionen för
registrering anmäla att fusionen
verkställts enligt fusionsavtalet
samt, vid fusion enligt 2 §, att den
övertagande sparbanken bildats
och att huvudmän, styrelse och
revisorer utsetts för denna.
7§
Inom två månader från dagen
för beslutet om tillstånd till fusion
skall styrelserna i såväl över-
låtande som övertagande sparbank
till Finansinspektionen för regi-
strering anmäla att fusionen verk-
ställts enligt fusionsavtalet samt,
vid fusion enligt 2 §, att den över-
tagande sparbanken bildats och att
huvudmän, styrelse och revisorer
utsetts för denna.
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
När fusionstillstånd enligt 5 § och anmälan enligt första stycket har re-
gistrerats, är överlåtande sparbank upplöst och dess tillgångar och skul-
der övergår till den övertagande sparbanken.
Har inte ansökan om fusions- Har inte ansökan om fusions-
tillstånd gjorts inom den i 5 § före-
skrivna tiden eller har regeringen
avslagit ansökan, skall Finansin-
spektionen förklara att frågan om
fusion har fallit. Detsamma gäller
om sparbankerna inte har gjort
anmälan enligt första stycket inom
den föreskrivna tiden eller Finan-
sinspektionen genom laga-
kraftägande beslut avskrivit sådan
anmälan eller vägrat registrering.
tillstånd gjorts inom den i 5 § före-
skrivna tiden eller har ansökan
av slagits, skall Finansinspektionen
förklara att frågan om fusion har
fallit. Detsamma gäller om spar-
bankerna inte har gjort anmälan
enligt första stycket inom den fö-
reskrivna tiden eller Finansin-
spektionen genom lagakraftägande
beslut avskrivit sådan anmälan
eller vägrat registrering.
8§
Om en sparbank äger samtliga aktier i ett dotterbolag, kan sparbankens
och bolagets styrelser träffa ett fusionsavtal som innebär att dotterbolaget
skall gå upp i sparbanken. Styrelserna skall anmäla avtalet för registre-
ring hos Finansinspektionen. Därvid gäller 5-7 §§ i tillämpliga delar.
Dotterbolaget är upplöst när re-
geringens beslut om tillstånd en-
ligt 5 § har registrerats. Finansin-
spektionen skall lämna uppgifter
om fusionen till Patent- och regist-
reringsverket, som skall registrera
tillståndet enligt 5 §.
Fusion enligt första stycket far ske utan hinder av att det i dotterbolaget
finns sådan egendom som sparbanken inte får förvärva. Sådan egendom
måste avyttras senast ett år från registreringen. Om särskilda skäl förelig-
ger, kan Finansinspektionen förlänga denna frist.
Dotterbolaget är upplöst när be-
slutet om tillstånd enligt 5 § har
registrerats. Finansinspektionen
skall lämna uppgifter om fusionen
till Patent- och registreringsverket,
som skall registrera tillståndet en-
ligt 5 §.
6§
Senast två månader efter det att Senast två månader efter det att
beslutet om ombildning har regist- beslutet om ombildning har regist-
109
rerats skall sparbanken ansöka om
regeringens tillstånd att verkställa
ombildningen. Om sparbanken
skall bilda den stiftelse som akti-
erna i bankaktiebolaget skall
överlämnas till, skall sparbanken
inom samma tid ansöka om rege-
ringens godkännande av stiftelse-
förordnandet.
Regeringen prövar om ombild-
ningen kan anses förenlig med
insättamas och fordringsägarnas
intressen samt om ombildningen
framstår som ändamålsenlig från
allmän synpunkt.
Inom två månader från dagen
för regeringens beslut om tillstånd
till ombildningen skall styrelserna
i sparbanken, stiftelsen och bank-
aktiebolaget till Finansinspek-
tionen för registrering anmäla att
ombildningen verkställts. När an-
mälan har registrerats, är sparban-
ken upplöst.
Har inte ansökan om tillstånd till
ombildning gjorts inom den i 6 §
föreskrivna tiden eller har rege-
ringen avslagit ansökan, skall Fi-
nansinspektionen förklara att frå-
gan om ombildning har fallit. Det-
samma gäller om anmälan enligt
7 § inte har gjorts eller Finansin-
spektionen genom beslut som
vunnit laga kraft har avskrivit en
sådan anmälan eller vägrat regist-
rering.
rerats skall sparbanken ansöka om
tillstånd att verkställa ombildning-
en. Om sparbanken skall bilda den
stiftelse som aktierna i bankaktie-
bolaget skall överlämnas till, skall
sparbanken inom samma tid ansö-
ka om godkännande av stiftelse-
förordnandet. Frågor om sådant
tillstånd och sådant godkännande
prövas i fall som är av principiell
betydelse eller av särskild vikt av
regeringen och i övriga fall av
Finansinspektionen.
Vid behandlingen av en ansökan
om tillstånd att verkställa ombild-
ning prövas om ombildningen kan
anses förenlig med insättamas och
fordringsägarnas intressen samt
om ombildningen framstår som
ändamålsenlig från allmän syn-
punkt.
7§
Inom två månader från dagen
för beslutet om tillstånd till om-
bildningen skall styrelserna i spar-
banken, stiftelsen och bank-
aktiebolaget till Finansinspek-
tionen för registrering anmäla att
ombildningen verkställts. När an-
mälan har registrerats, är spar-
banken upplöst.
8§
Har inte ansökan om tillstånd till
ombildning gjorts inom den i 6 §
föreskrivna tiden eller har ansökan
avslagits, skall Finansinspektionen
förklara att frågan om ombildning
har fallit. Detsamma gäller om
anmälan enligt 7 § inte har gjorts
eller Finansinspektionen genom
beslut som vunnit laga kraft har
avskrivit en sådan anmälan eller
vägrat registrering.
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
110
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999. Prop. 1997/98:186
2. Ansökningar som skall prövas av regeringen och som vid utgången Bilaga 2
av april månad 1999 kommit in till regeringen eller, i förekommande fall,
Finansinspektionen skall handläggas enligt äldre bestämmelser.
111
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1570) om medlemsban-
ker
dels att 2 kap. 3 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 2 §, 6 kap. 3, 4 och 14 §§ samt 10 kap. 5 §
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§
Varje medlem skall betala insats i medlemsbanken i enlighet med vad
som föreskrivs i stadgarna. Betalningen skall alltid fullgöras i pengar.
En medlemsbank skall när bankens rörelse påbörjas ha ett bundet eget
kapital som vid tidpunkten för beslut om oktroj motsvarar minst fem
miljoner ecu. I 5 kap. 4 § 5 lagen (1995:1559) om årsredovisning i kre-
ditinstitut och värdepappersbolag finns bestämmelser om vad som utgör
bundet eget kapital.
Om balansomslutningen i den
planerade verksamheten kan be-
räknas uppgå till högst etthundra
miljoner kronor, far regeringen
medge att bolaget har lägre bundet
eget kapital än det som anges i
första stycket, dock lägst motsva-
rande en miljon ecu.
Om balansomslutningen i den
planerade verksamheten kan be-
räknas uppgå till högst etthundra
miljoner kronor, får bolaget med-
ges att ha lägre bundet eget kapital
än det som anges i andra stycket,
dock lägst motsvarande en miljon
ecu. Frågor om sådant medgivan-
de prövas i fall som är av princi-
piell betydelse eller av särskild
vikt av regeringen och i övriga fall
av Finansinspektionen.
2§‘
Medlemsbankens stadgar skall stadfastas. Till ansökan om stadfästelse
skall en plan för verksamheten fogas.
Stadfästelse av stadgar meddelas Ansökan om oktroj och stad-
av regeringen. fästelse av stadgar prövas i fall
som är av principiell betydelse
eller av särskild vikt av regeringen
och i övriga fall av Finans-
inspektionen.
Vid behandlingen av en ansökan om stadfästelse av stadgar prövas dels
att stadgarna överensstämmer med denna lag, bankrörelselagen
(1987:617) och andra författningar samt dels om och i vad mån det be-
Senaste lydelse 1996:749.
112
hövs särskilda bestämmelser med hänsyn till omfattningen och arten av Prop. 1997/98:186
medlemsbankens verksamhet. Bilaga 2
Regeringen skall stadfästa stad- Stadgarna skall stadfästas och
gama och bevilja oktroj, om oktroj beviljas, om
1. den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en
sund bankverksamhet,
2. det kan antas att de som kommer att äga ett sådant kvalificerat inne-
hav i banken som avses i 1 kap. 3 § första stycket 2 bankrörelselagen inte
kommer att motverka en sund utveckling av verksamheten i banken och
även i övrigt är lämpliga att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen
av en bank, och
3. de som avses ingå i bankens styrelse har de insikter och den erfaren-
het som måste krävas av den som deltar i ledningen av en bank och även
i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift.
Stadgarna får inte stadfästas och oktroj inte beviljas, om det kan antas
att någon som i väsentlig mån har åsidosatt sina skyldigheter i närings-
verksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyl-
dig till allvarlig brottslighet kommer att ha ett sådant innehav i bolaget
som avses i 1 kap. 3 § första stycket 2 bankrörelselagen.
Om banken kommer att ha sådana nära förbindelser som avses i 1 kap.
3 § andra och tredje styckena bankrörelselagen med någon annan, får
stadgarna stadfastas och oktroj beviljas endast om förbindelserna inte
hindrar en effektiv tillsyn av banken.
Om stadgarna ändras skall även
ändringen stadfästas. Därvid gäl-
ler andra-jjärde styckena i till-
lämpliga delar.
Oktroj far inte vägras på den grunden att det inte behövs någon ytterli-
gare bank.
Minst hälften av styrelse-
ledamöterna skall vara bosatta
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet, om inte rege-
ringen eller, efter regeringens be-
myndigande, Finansinspektionen i
särskilda fall tillåter något annat.
Den som är underårig eller i kon-
kurs eller som har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte
vara styrelseledamot. Att detsam-
ma gäller den som är underkastad
näringsförbud följer av 6 § lagen
(1986:436) om näringsförbud.
3§
Minst hälften av styrelse-
ledamöterna skall vara bosatta
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet, om inte något
annat tillåts i särskilda fall. Frågor
om sådant tillstånd prövas i fall
som är av principiell betydelse
eller av synnerlig vikt av rege-
ringen och i övriga fall av Finans-
inspektionen. Den som är under-
årig eller i konkurs eller som har
förvaltare enligt 11 kap. 7 § för-
äldrabalken kan inte vara styrel-
seledamot. Att detsamma gäller
den som är underkastad närings-
förbud följer av 6 § lagen
(1986:436) om näringsförbud.
113
Styrelseledamöterna skall vara medlemmar i medlemsbanken, om inte Prop. 1997/98:186
stadgarna i särskilt angivna fall tillåter annat. Den som enligt lag är ställ- Bilaga 2
företrädare for en medlem eller, om en juridisk person är medlem, den
som är ledamot av styrelsen for den juridiska personen eller delägare i
denna far dock vara styrelseledamot utan att vara medlem i banken, även
om stadgarna saknar föreskrift om det.
Bestämmelserna i andra stycket gäller inte arbetstagarrepresentanter
som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de
privatanställda.
Av styrelseledamöterna far högst en för varje påbörjat femtal vara an-
ställd i medlemsbanken. Vid denna beräkning skall hänsyn inte tas till
arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen om styrelserepre-
sentation för de privatanställda.
Styrelsen skall utse en eller, om
det behövs, flera verkställande
direktörer att under styrelsens in-
seende leda verksamheten i ban-
ken. Styrelsen far även utse ställ-
företrädare för verkställande di-
rektör. Om någon annan än en sty-
relseledamot utses till verkställan-
de direktör, skall han ingå som
ledamot i styrelsen. Om någon
annan än en styrelseledamot eller
en styrelsesuppleant utses till ställ-
företrädare för verkställande di-
4§
Styrelsen skall utse en eller, om
det behövs, flera verkställande
direktörer att under styrelsens in-
seende leda verksamheten i ban-
ken. Styrelsen far även utse ställ-
företrädare för verkställande di-
rektör. Om någon annan än en sty-
relseledamot utses till verkställan-
de direktör, skall han ingå som
ledamot i styrelsen. Om någon
annan än en styrelseledamot eller
en styrelsesuppleant utses till ställ-
företrädare för verkställande di-
rektör, skall han ingå som supple-
ant i styrelsen. Verkställande di-
rektör skall vara bosatt inom Eu-
rektör, skall han ingå som supple-
ant i styrelsen. Verkställande di-
rektör skall vara bosatt inom Eu-
ropeiska ekonomiska samarbets-
området, om inte regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen i särskilda fall
tillåter något annat.
ropeiska ekonomiska samarbets-
området, om inte något annat till-
låts i särskilda fall. Frågor om
sådant tillstånd prövas i fall som
är av principiell betydelse eller av
synnerlig vikt av regeringen och i
övriga fall av Finansinspektionen.
Vad som sägs i denna lag om verkställande direktör skall i tillämpliga
delar gälla också för ställföreträdare för verkställande direktör.
14 §
Styrelsen företräder medlemsbanken och tecknar dess firma.
Styrelsen kan bemyndiga en sty-
relseledamot eller någon annan att
företräda medlemsbanken och
teckna dess firma, om inte ett för-
bud mot sådant bemyndigande har
tagits in i stadgarna. Minst en av
Styrelsen kan bemyndiga en sty-
relseledamot eller någon annan att
företräda medlemsbanken och
teckna dess firma, om inte ett för-
bud mot sådant bemyndigande har
tagits in i stadgarna. Minst en av
114
dem som bemyndigas att företräda
banken och teckna dess firma skall
vara bosatt inom Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet, om
inte regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finansin-
spektionen i särskilda fall tillåter
något annat. I övrigt gäller i fråga
om den som inte är styrelseleda-
mot vad som sägs i 3 § första och
andra styckena och 13 § om styrel-
seledamot.
Rätten att teckna
dem som bemyndigas att företräda
banken och teckna dess firma skall
vara bosatt inom Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet, om
inte något annat tillåts i särskilda
fall. Frågor om sådant tillstånd
prövas i fall som är av principiell
betydelse eller av synnerlig vikt av
regeringen och i övriga fall av
Finansinspektionen. I övrigt gäller
i fråga om den som inte är styrel-
seledamot vad som sägs i 3 §
första och andra styckena och 13 §
om styrelseledamot.
firma får utövas endast av två eller
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
flera personer i förening. Ingen annan inskränkning får registreras.
Styrelsen kan när som helst återkalla ett bemyndigande som avses i
andra stycket.
Om medlemsbanken inte har någon behörig ställföreträdare som är bo-
satt i Sverige, skall styrelsen bemyndiga en person som är bosatt här att
på bankens vägnar ta emot delgivning. Ett sådant bemyndigande får inte
lämnas till någon som är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken.
Senast två månader efter det att
avtalet om fusion har registrerats
skall såväl överlåtande som över-
tagande medlemsbanker ansöka
om regeringens tillstånd att verk-
ställa avtalet. Tillstånd att verk-
ställa fusionsavtalet skall medde-
las, om fusionen kan anses fören-
lig med deras intressen, som är
insättare i de berörda bankerna
eller i övrigt har fordringar på des-
sa banker, samt om fusionen fram-
står som ändamålsenlig från all-
män synpunkt.
§
Senast två månader efter det att
avtalet om fusion har registrerats
skall såväl överlåtande som över-
tagande medlemsbanker ansöka
om tillstånd att verkställa avtalet.
Frågor om sådant tillstånd prövas
i fall som är av principiell betydel-
se eller av särskild vikt av rege-
ringen och i övriga fall av Finans-
inspektionen. Tillstånd att verk-
ställa fusionsavtalet skall medde-
las, om fusionen kan anses fören-
lig med deras intressen, som är
insättare i de berörda bankerna
eller i övrigt har fordringar på des-
sa banker, samt om fusionen fram-
står som ändamålsenlig från all-
män synpunkt.
När beslut om sådant tillstånd som avses i första stycket meddelas
skall stadgeändringar eller, i fall som avses i 2 §, den nybildade med-
lemsbankens stadgar stadfastas och oktroj beviljas.
115
Har inte ansökan om tillstånd att verkställa fusionsavtalet gjorts inom Prop. 1997/98:186
den i första stycket föreskrivna tiden eller har ansökan avslagits, skall Bilaga 2
Finansinspektionen förklara att frågan om fusion har fallit.
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999.
2. Ansökningar som skall prövas av regeringen och som vid utgången
av april månad 1999 kommit in till regeringen eller, i förekommande fall,
Finansinspektionen skall handläggas enligt äldre bestämmelser.
116
Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713)'
dels att 2 kap. 4 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 1 och 10 §§, 2 kap. 3 §, 7 kap. 17 a och 21 §§, 8 kap. 1,
4, 5 och 13 §§, 9 kap. 15 §, 10 kap. 3 och 4 §§, 14 kap. 3 §, 15 a kap. 13,
15, 17 och 22 §§, 19 kap. 2, 11, 13 och 13 a §§ samt 20 kap. 4 § skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§2
Försäkringsrörelse far drivas endast av försäkringsaktiebolag och öm-
sesidiga försäkringsbolag som fått tillstånd (koncession) till detta enligt
denna lag, om inte annat följer av 2 § eller 10 § fjärde stycket.
Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om hu-
ruvida koncession enligt första stycket krävs för en planerad verksamhet.
Ett förhandsbesked enligt andra
stycket är bindande för den myn-
dighet som har lämnat beskedet.
Om regeringen har beslutat i frå-
ga om förhandsbesked är även
Finansinspektionen bunden av
detta besked.
Försäkringsbolagen skall stå under tillsyn av Finansinspektionen och
vara registrerade hos denna.
För varje försäkringsbolag skall finnas ett huvudkontor i Sverige.
10 §
I fråga om livförsäkringar, som gäller endast för dödsfall och meddelas
för en tid av längst fem år eller mot en premie som är beräknad och be-
stämd för längst fem år i sänder, far undantag medges från bestämmel-
serna om livförsäkring. Från bestämmelserna om förbud mot fondemis-
sion i 4 kap. 1 § och vinstutdelning i 12 kap. 2 §, bestämmelserna om
beräkning av premiereserv i 7 kap. 2 § samt bestämmelserna om kapital-
bas, garantibelopp och solvensmarginal i 1 kap. 8 a § samt 7 kap. 22, 23
och 26 §§ får dock undantag inte medges.
Undantag från denna lag far medges i fråga om mottagna återförsäk-
ringar, i den mån det prövas skäligt. Undantag för ett mottagande bolag
som avses i fjärde stycket 3 skall vara förenligt med EG:s rättsakter i
fråga om direkt försäkring.
Om ett försäkringsbolag driver rörelse i utlandet, far sådana avvikelser
från denna lag medges som föranleds av hänsyn till utländsk rätt eller
rättstillämpning.
1 Lagen omtryckt 1995:1567.
2 Senaste lydelse 1996:753.
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
117
I fråga om skadeförsäkringar far undantag från denna lag medges för
1. ömsesidiga försäkringsbolag som driver skadeförsäkringsrörelse un-
der förutsättning att verksamheten inte omfattar kredit- eller borgensför-
säkring eller annan ansvarsförsäkring än sådan som enligt 2 kap. 3 a §
tredje stycket behandlas som underordnad, att den årliga premieinkoms-
ten från skadeförsäkringsrörelsen inte överstiger ett belopp motsvarande
en miljon ecu samt att minst hälften av denna premieinkomst härrör från
bolagets delägare,
2. lokala skadeförsäkringsbolag som meddelar endast försäkring enligt
2 kap. 3 a § första stycket klass 18 (assistans) i form av naturaförmåner
och vilkas årliga premieinkomst inte överstiger ett belopp motsvarande
200 000 ecu,
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
3. ömsesidiga försäkringsbolag som enligt avtal med ett annat sådant
bolag (det mottagande bolaget) fullt ut återförsäkrar alla sina avtal om
direkt försäkring eller överlåter samtliga sina förpliktelser enligt försäk-
ringsavtalen.
Medgivanden enligt första-
fjärde styckena lämnas av rege-
ringen eller, efter regeringens be-
myndigande, Finansinspektionen.
Frågor om medgivanden enligt
första-fjärde styckena prövas i fall
som är av principiell betydelse
eller av synnerlig vikt av rege-
ringen och i övriga fall av Finans-
inspektionen.
3§3
Stiftarna skall ansöka om kon-
cession samt upprätta en bolags-
ordning som skall underställas
regeringen för stadfästelse.
Stiftarna skall ansöka om kon-
cession samt upprätta en bolags-
ordning som skall stadfästas.
Ansökan om koncession och
stadfästelse av bolagsordning prö-
vas i fall som är av principiell be-
tydelse eller av särskild vikt av
regeringen och i övriga fall av
Finansinspektionen.
Till ansökan skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten. Rege-
ringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen far
meddela föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall innehålla.
Regeringen prövar att bolags-
ordningen överensstämmer med
denna lag och med andra författ-
ningar samt om och i vad mån sär-
skilda bestämmelser behövs med
hänsyn till omfattningen och arten
av bolagets verksamhet.
Regeringen skall stadfästa bo-
Vid behandlingen av en ansökan
om stadfästelse av bolagsordning
prövas att bolagsordningen över-
ensstämmer med denna lag och
med andra författningar samt om
och i vad mån särskilda bestäm-
melser behövs med hänsyn till
omfattningen och arten av bolagets
verksamhet.
3 Senaste lydelse 1996:753.
118
lagsordningen och bevilja kon- Bolagsordningen skall stadfäs- Prop. 1997/98:186
cession, om tas och koncession beviljas, om Bilaga 2
1. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven
på en sund försäkringsverksamhet,
2. det kan antas att de som kommer att äga ett kvalificerat innehav i
bolaget inte kommer att motverka en sund utveckling av verksamheten i
bolaget och även i övrigt är lämpliga att utöva ett väsentligt inflytande
över ledningen av ett försäkringsbolag och
3. de som avses ingå i bolagets styrelse och vara verkställande direktör
eller dennes ställföreträdare har de insikter och den erfarenhet som måste
krävas av den som deltar i ledningen av ett försäkringsbolag och även i
övrigt är lämpliga for en sådan uppgift. Bolagsordningen far inte stad-
fastas och koncession inte beviljas, om det kan antas att någon som i vä-
sentlig mån har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i
andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig
brottslighet kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget.
Om bolaget kommer att ha nära förbindelser med någon annan, far
bolagsordningen stadfastas och koncession beviljas endast om förbindel-
serna inte hindrar en effektiv tillsyn av försäkringsbolaget.
Koncession beviljas tills vidare eller, om särskilda omständigheter för-
anleder detta, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande
räkenskapsårets slut. Koncession får inte vägras av det skälet att det inte
behövs något ytterligare försäkringsbolag.
Vid förlängning av en konces-
sion som har beviljats ett försäk-
ringsbolag för bestämd tid gäller
första-j/ätte styckena i tillämpliga
delar.
Vid förlängning av en konces-
sion som har beviljats ett försäk-
ringsbolag för bestämd tid samt
vid ändring av en bolagsordning
eller av en beviljad koncession
gäller första-s/unJe styckena i
tillämpliga delar.
17 a §4
Ett försäkringsbolag får enligt de förutsättningar som anges i denna pa-
ragraf förvärva aktier eller andelar i företag som driver någon form av
finansiell verksamhet.
För förvärv av aktier eller an-
delar som, tillsammans med för-
säkringsbolagets övriga aktier eller
andelar i samma företag, motsva-
rar ett röstetal som överstiger fem
procent av röstetalet för samtliga
aktier eller andelar i företaget
krävs tillstånd av regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen. Om försäk-
ringsbolaget ingår i en koncern,
För förvärv av aktier eller an-
delar som, tillsammans med för-
säkringsbolagets övriga aktier eller
andelar i samma företag, motsva-
rar ett röstetal som överstiger fem
procent av röstetalet för samtliga
aktier eller andelar i företaget
krävs tillstånd. Frågor om sådant
tillstånd prövas i fall som är av
principiell betydelse eller av sär-
skild vikt av regeringen och i övri-
Senaste lydelse 1996:39.
119
skall första meningen tillämpas på
koncernens samlade innehav. Vid
beräkningen av koncernens inne-
hav skall dock, intill ett innehav
motsvarande fem procent av rös-
tetalet för samtliga aktier eller an-
delar, bortses från aktier och an-
delar som innehas av företag i
koncernen som driver någon form
av finansiell verksamhet eller av
dotterföretag till sådana företag.
Tillstånd enligt andra stycket får
de aktierna eller andelarna - tillst
ga fall av Finansinspektionen. Om
försäkringsbolaget ingår i en kon-
cern, skall första meningen tilläm-
pas på koncernens samlade inne-
hav. Vid beräkningen av koncer-
nens innehav skall dock, intill ett
innehav motsvarande fem procent
av röstetalet för samtliga aktier
eller andelar, bortses från aktier
och andelar som innehas av före-
tag i koncernen som driver någon
form av finansiell verksamhet eller
av dotterföretag till sådana företag.
:s endast om värdet av de förvärva-
mans med det bokförda värdet av
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
försäkringsbolagets sammanlagda innehav av aktier och andelar som
kräver tillstånd enligt andra stycket samt av vad som skjutits till som ak-
tiekapital eller i annan form i ett annat försäkringsbolag - inte överstiger
summan av
A. för livförsäkringsbolag
1. eget kapital och garantikapital samt
2. fyra procent av
- försäkringstekniska avsättningar,
- återbäringsmedel och
- femtio procent av övervärden i tillgångar,
B. för skadeförsäkringsbolag
1. eget kapital, garantikapital, regleringsfond för trafikförsäkring och
utjämningsfond,
2. sjuttio procent av
- skatteutjämningsreserv,
- återstående del av uppskovsbeloppet enligt lagen (1990:655) om
återföring av obeskattade reserver och
- periodiseringsfond samt
3. fyra procent av
- försäkringstekniska avsättningar,
- säkerhetsreserv och
- femtio procent av övervärden i tillgångar.
Beräkningen av aktiernas eller andelarnas värde enligt tredje stycket
skall ske enligt 4 kap. lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäk-
ringsföretag. Bestämmelserna i 4 kap. 5 § nämnda lag om värdering till
verkligt värde skall dock inte tillämpas. Eget kapital och återbäringsme-
del skall i förekommande fall minskas med fond för orealiserade vinster.
För tillstånd krävs att förvärvet ingår som ett led i organisationen av
verksamheten.
21 §
Om det föreligger intresse-
gemenskap mellan å ena sidan ett
försäkringsbolag och å andra sidan
Om det föreligger intresse-
gemenskap mellan å ena sidan ett
försäkringsbolag och å andra sidan
120
ett aktiebolag som denna lag inte
är tillämplig på eller en ekonomisk
förening, far Finansinspektionen
förelägga aktiebolaget eller före-
ningen att avge en särskild redo-
visning över intressegemenskapen.
Sådant föreläggande far dock en-
dast meddelas om det behövs med
hänsyn till tillsynen över försäk-
ringsverksamheten och om rege-
ringen lämnat sitt samtycke till
det. Redovisningen skall avges
enligt anvisningar av Finansin-
spektionen.
ett aktiebolag som denna lag inte
är tillämplig på eller en ekonomisk
förening, får Finansinspektionen
förelägga aktiebolaget eller före-
ningen att avge en särskild redo-
visning över intressegemenskapen.
Sådant föreläggande får dock en-
dast meddelas om det behövs med
hänsyn till tillsynen över försäk-
ringsverksamheten. Redovisningen
skall avges enligt anvisningar av
F inansinspektionen.
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
1 §
Ett försäkringsbolag skall ha en styrelse med minst tre ledamöter.
I försäkringsaktiebolag som inte uteslutande driver återförsäkring,
skall minst en av styrelseledamöterna utses med uppgift att särskilt vaka
över att försäkringstagarnas intresse beaktas. Sådan styrelseledamot får
inte vara aktieägare eller befattningshavare i bolaget.
Styrelsen väljs av bolags-
stämman. Styrelseledamot som
avses i andra stycket skall dock
enligt bestämmelse, som skall vara
intagen i bolagsordningen, utses
av försäkringstagarna eller av nå-
gon intressegrupp som har anknyt-
ning till dem eller förordnas av
regeringen eller av myndighet som
regeringen bestämmer. Även an-
nan styrelseledamot får enligt be-
stämmelse i bolagsordningen till-
sättas i annan ordning än genom
val av bolagsstämman.
Styrelsen väljs av bolags-
stämman. Styrelseledamot som
avses i andra stycket skall dock
enligt bestämmelse, som skall vara
intagen i bolagsordningen, utses
av försäkringstagarna eller av nå-
gon intressegrupp som har anknyt-
ning till dem. Om en sådan be-
stämmelse saknas i bolags-
ordningen förordnas styrelse-
ledamot som avses i andra stycket
i fall som är av principiell betydel-
se eller av synnerlig vikt av rege-
ringen och i övriga fall av Finans-
inspektionen. Även annan styrel-
seledamot får enligt bestämmelse i
bolagsordningen tillsättas i arman
ordning än genom val av bolags-
stämman.
Styrelseledamöternas uppdrag gäller för den tid som anges i bolags-
ordningen. Uppdragstiden får inte omfatta mer än fyra räkenskapsår och
skall bestämmas så att uppdraget upphör vid slutet av den ordinarie bo-
lagsstämma på vilken styrelseval förrättas.
Vad som sägs i denna lag om styrelseledamöter skall i tillämpliga delar
gälla även suppleanter.
Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter finns i lagen (1987:1245)
om styrelserepresentation for de privatanställda.
121
Verkställande direktören och
minst halva antalet styrelse-
ledamöter skall vara bosatta inom
4§ Prop. 1997/98:186
Verkställande direktören och Bilaga 2
minst halva antalet styrelse-
ledamöter skall vara bosatta inom
Europeiska ekonomiska samar-
betsområdet, om inte regeringen,
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer, i särskilda fall
tillåter något annat.
Europeiska ekonomiska samar-
betsområdet, om inte något annat
tillåts i särskilda fall. Frågor om
sådant tillstånd prövas i fall som
är av principiell betydelse eller av
synnerlig vikt av regeringen och i
övriga fall av Finansinspektionen.
Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken far inte vara styrelseledamot eller verkställan-
de direktör. Att detsamma gäller den som är underkastad näringsförbud
följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.
I fråga om ömsesidiga försäk-
ringsbolag får regeringen eller
efter regeringens bemyndigande
Finansinspektionen, om särskilda
skäl föreligger, medge undantag
från bestämmelserna om
5§
I fråga om ömsesidiga försäk-
ringsbolag får, om särskilda skäl
föreligger, medges undantag från
bestämmelserna om
1. att verkställande direktör skall utses,
2. att det åligger styrelsen att utse en verkställande direktör,
3. att verkställande direktören inte får vara ordförande i bolagets sty-
relse.
Frågor om undantag enligt
första stycket prövas i fall som är
av principiell betydelse eller av
synnerlig vikt av regeringen och i
övriga fall av Finansinspektionen.
Om verkställande direktör inte utses, skall styrelsen uppdra åt en av
styrelseledamöterna att fullgöra de skyldigheter som åligger verk-
ställande direktören i fråga om bokföring och medelsförvaltning. Styrel-
sen svarar för vad som i övrigt åligger verkställande direktören enligt
denna lag.
13 §
Styrelsen företräder försäkringsbolaget och tecknar dess firma.
Styrelsen kan bemyndiga en sty-
relseledamot, verkställande direk-
tören eller någon annan att företrä-
da bolaget och teckna dess firma,
om förbud mot detta inte har tagits
in i bolagsordningen. Minst en av
dem som bemyndigas att företräda
bolaget och teckna dess firma skall
vara bosatt inom Europeiska eko-
Styrelsen kan bemyndiga en sty-
relseledamot, verkställande direk-
tören eller någon annan att företrä-
da bolaget och teckna dess firma,
om förbud mot detta inte har tagits
in i bolagsordningen. Minst en av
dem som bemyndigas att företräda
bolaget och teckna dess firma skall
vara bosatt inom Europeiska eko-
122
nomiska samarbetsområdet, om
inte regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer, i
särskilda fall tillåter något annat. I
övrigt gäller för den som inte är
styrelseledamot eller verkställande
direktör vad som sägs i 4 och
12 §§ om verkställande direktören.
nomiska samarbetsområdet, om
inte något annat tillåts i särskilda
fall. Frågor om sådant tillstånd
prövas i fall som är av principiell
betydelse eller av synnerlig vikt av
regeringen och i övriga fall av
Finansinspektionen. I övrigt gäller
för den som inte är styrelseleda-
mot eller verkställande direktör
vad som sägs i 4 och 12 §§ om
verkställande direktören.
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
Styrelsen kan föreskriva att rätten att företräda bolaget och teckna dess
firma far utövas endast av två eller flera personer i förening. Andra in-
skränkningar far inte registreras.
Styrelsen kan när som helst återkalla sådana bemyndiganden som av-
ses i andra stycket.
Om bolaget inte har någon här i landet bosatt behörig företrädare, skall
styrelsen bemyndiga en i Sverige bosatt person att på bolagets vägnar ta
emot delgivning. Ett sådant bemyndigande far inte lämnas till någon som
underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
9 kap.
Beslut att ansöka om förläng-
ning av koncession enligt 2 kap. 3
§ sjunde stycket fattas av den or-
dinarie bolagsstämman.
15 §5
Beslut att ansöka om förläng-
ning av koncession enligt 2 kap. 3
§ åttonde stycket fattas av den
ordinarie bolagsstämman.
Revisorer som inte är auktori-
serade eller godkända skall vara
bosatta inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet, om inte
regeringen eller efter regeringens
bemyndigande Finansinspektionen
i särskilda fall tillåter något annat.
Vad som sagts nu gäller dock inte,
om även en auktoriserad eller god-
känd revisor deltar i revisionen.
Den som är underårig, i konkurs
eller underkastad näringsförbud
eller som har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken far inte
vara revisor.
3§6
Revisorer som inte är auktori-
serade eller godkända skall vara
bosatta inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet, om inte
något annat tillåts i särskilda fall.
Frågor om sådant tillstånd prövas
i fall som är av principiell betydel-
se eller av synnerlig vikt av rege-
ringen och i övriga fall av Finans-
inspektionen. Vad som sagts nu
gäller dock inte, om även en auk-
toriserad eller godkänd revisor
deltar i revisionen. Den som är
underårig, i konkurs eller under-
kastad näringsförbud eller som
har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
5 Senaste lydelse 1998:113.
6 Senaste lydelse 1996:753.
123
föräldrabalken får inte vara revi- Prop. 1997/98:186
sor. Bilaga 2
Revisorerna skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och
ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av
bolagets verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.
Till revisor kan utses även ett registrerat revisionsbolag. Bestämmelser
om vem som kan vara huvudansvarig för revisionen och om underrättel-
seskyldighet finns i 12 § lagen (1995:528) om revisorer. Bestämmelserna
i 5, 8 a och 13 §§ i detta kapitel tillämpas på den huvudansvarige.
Till revisor i dotterföretag bör, om det kan ske, utses minst en av mo-
derbolagets revisorer.
4§
Minst en av de revisorer som bolagsstämman utser skall vara auktori-
serad revisor eller godkänd revisor, om
1. försäkringsbolagets verksamhetsområde omfattar hela riket, eller
2. tillgångarnas bruttovärde (balansomslutningen) enligt fastställda
balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gräns-
belopp som motsvarar 100 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av respektive
räkenskapsår.
Minst en av de revisorer som bolagsstämman utser skall vara auktori-
serad revisor, om balansomslutningen enligt fastställda balansräkningar
för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsva-
rar 1 000 gånger det angivna basbeloppet.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer kan i
fråga om bolag som avses i andra
stycket förordna att en viss god-
känd revisor får utses istället för
en auktoriserad revisor. Sådana
beslut är giltiga i högst fem år.
Första--/reJ/e styckena gäller
även för ett moderbolag i en kon-
I fråga om bolag som avses i
andra stycket kan förordnas att en
viss godkänd revisor får utses
istället för en auktoriserad revisor.
Sådana beslut är giltiga i högst
fem år.
Frågor om förordnande enligt
tredje stycket prövas i fall som är
av principiell betydelse eller av
synnerlig vikt av regeringen och i
övriga fall av Finansinspektionen.
Första-jjärde styckena gäller
även för ett moderbolag i en kon-
cern om, cem om,
1. koncernens verksamhetsområde omfattar hela riket,
2. balansomslutningen enligt fastställda koncembalansräkningar för de
två senaste räkenskapsåren överstiger det gränsbelopp som anges i första
eller andra stycket, eller
3. moderbolaget inte upprättar koncernredovisning och den samman-
lagda balansomslutningen enligt fastställda balansräkningar för koncern-
företagens två senaste räkenskapsår på moderbolagets balansdag översti-
ger det gränsbelopp som anges i första eller andra stycket.
124
Vad som i 8 kap. 17 § föreskrivs om registrering av styrelseledamöter
gäller även för de auktoriserade och godkända revisorer som avses i den-
na paragraf.
3§
Rätten skall förordna att försäkringsbolaget skall träda i likvidation om
1. likvidationsskyldighet föreligger enligt bolagsordningen,
2. bolagets hela försäkringsbestånd har överlåtits,
3. en koncession som har beviljats för en bestämd tid har gått till ända
utan att någon ny koncession har beviljats,
4. regeringen har förklarat kon- 4. koncessionen har förklarats
cessionen förverkad, förverkad,
5. bolaget är försatt i konkurs som avslutats med överskott och bolags-
stämman inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt
19 § eller
6. bolaget saknar till försäkringsregistret anmäld behörig styrelse eller
verkställande direktör, om en sådan skall finnas enligt denna lag.
Beslut om likvidation meddelas dock ej, om det styrks att likvidations-
grunden upphört under ärendets handläggning i tingsrätten. Frågor om
likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av Finansinspektionen
eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktören
eller aktieägare respektive delägare eller röstberättigad som inte är del-
ägare. I de fall som avses i första stycket 5 eller 6 prövas frågan på ansö-
kan även av en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av
att det finns någon som kan företräda bolaget.
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
När fusionsplanen har godkänts
av bolagen, skall såväl överlåtande
som övertagande bolag ansöka om
regeringens tillstånd att verkställa
planen. Vid fusion genom kombi-
nation skall bolagen därjämte un-
derställa regeringen bolagsord-
ningen för det övertagande bolaget
för stadfästelse och koncession
enligt 2 kap. 3 §. Ansökan skall
ges in inom en månad efter det att
fusionsplanen har godkänts i
samtliga bolag och senast två år
efter det att fusionsplanen kun-
gjorts enligt 20 kap. 2 §.
Ansökan skall avslås om
13 §
När fusionsplanen har godkänts
av bolagen, skall såväl överlåtande
som övertagande bolag ansöka om
tillstånd att verkställa planen. Frå-
gor om sådant tillstånd prövas i
fall som är av principiell betydelse
eller av särskild vikt av regeringen
och i övriga fall av Finansinspek-
tionen. Vid fusion genom kombi-
nation skall bolagen därjämte an-
söka om koncession och stadfas-
telse av bolagsordningen för det
övertagande bolaget enligt 2 kap.
3 §. Ansökan skall ges in inom en
månad efter det att fusionsplanen
har godkänts i samtliga bolag och
senast två år efter det att fusions-
planen kungjorts enligt 20 kap.
2§.
125
1. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (1993:20) eller lagen Prop. 1997/98:186
(1992:1317) om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) eller Bilaga 2
om prövning av fusionen pågår enligt någon av dessa lagar, eller
2. det, vid kombination, inte av fusionsplanen framgår att de överlå-
tande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget
uppgår till minst aktiekapitalet i detta.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt
konkurrenslagen eller lagen om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsom-
råde (EES) och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, far till-
ståndsfrågan dock förklaras vilande under högst sex månader.
Ansökan skall också avslås om Ansökan skall också avslås om
de fusionerande bolagens ekono-
miska förhållanden är sådana att
fusionen inte kan anses förenlig
med försäkringstagares eller andra
fordringsägares intressen. Vid
denna prövning skall regeringen
tillse att dessa borgenärer tillför-
säkras en betryggande säkerhet,
om ett sådant skydd behövs med
hänsyn till de fusionerande bola-
gens ekonomiska förhållanden och
borgenärerna inte redan har en
sådan säkerhet.
de fusionerande bolagens ekono-
miska förhållanden är sådana att
fusionen inte kan anses förenlig
med försäkringstagares eller andra
fordringsägares intressen. Vid
denna prövning skall tillses att
dessa borgenärer tillförsäkras en
betryggande säkerhet, om ett så-
dant skydd behövs med hänsyn till
de fusionerande bolagens ekono-
miska förhållanden och borgenä-
rerna inte redan har en sådan sä-
kerhet.
15 §
Styrelsen för det övertagande försäkringsaktiebolaget skall anmäla fu-
sionen för registrering. Därvid skall styrelsen även för registrering an-
mäla, vid absorption, aktiekapitalets
av styrelse och revisorer.
Anmälan ersätter teckningen av
aktierna och skall göras senast två
månader från det att regeringen
givit tillstånd till fusionen. Till
anmälan skall fogas ett intyg från
en auktoriserad eller godkänd revi-
sor om att överlåtande bolags till-
gångar har överlämnats till det
övertagande bolaget.
Om någon ansökan enligt 13 §
inte har gjorts inom föreskriven tid
eller om en sådan ansökan har av-
slagits av regeringen, skall Finans-
inspektionen förklara att frågan
om fusion är förfallen. Detsamma
gäller om bolagen inte har gjort
någon anmälan enligt 15 § inom
ökning och, vid kombination, valet
Anmälan ersätter teckningen av
aktierna och skall göras senast två
månader från det att bolagen fått
tillstånd till fusionen. Till anmälan
skall fogas ett intyg från en aukto-
riserad eller godkänd revisor om
att överlåtande bolags tillgångar
har överlämnats till det övertagan-
de bolaget.
17 §
Om någon ansökan enligt 13 §
inte har gjorts inom föreskriven tid
eller om en sådan ansökan har av-
slagits, skall Finansinspektionen
förklara att frågan om fusion är
förfallen. Detsamma gäller om
bolagen inte har gjort någon an-
mälan enligt 15 § inom före-
126
föreskriven tid eller om Finansin-
spektionen genom lagakraftägande
beslut har avskrivit sådan anmälan
eller vägrat registrering.
skriven tid eller om Finans-
inspektionen genom lagakraft-
ägande beslut har avskrivit sådan
anmälan eller vägrat registrering.
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
Tidigast en och senast två må-
nader efter det att uppgift om fu-
sionsplanens registrering har kun-
gjorts skall moderbolaget ansöka
om regeringens tillstånd att verk-
ställa planen.
22 §
Tidigast en och senast två må-
nader efter det att uppgift om fu-
sionsplanens registrering har kun-
gjorts skall moderbolaget ansöka
om tillstånd att verkställa planen.
Frågor om sådant tillstånd prövas
i fall som är av principiell betydel-
se eller av särskild vikt av rege-
ringen och i övriga fall av Finans-
inspektionen.
I fråga om sådant ärende gäller bestämmelserna i 13-15 §§ i tillämpli-
ga delar. Därvid skall vad som sägs om överlåtande bolag avse dotterbo-
lag och vad som sägs om övertagande bolag avse moderbolag.
Regeringen skall, efter anmälan
av Finansinspektionen, förklara
koncession som beviljats for ett
försäkringsbolag förverkad om
2§7
Koncession som beviljats for ett
försäkringsbolag skall förklaras
förverkad om
1. bolaget inte har anmälts för registrering inom den tid som anges i
2 kap. 13 §,
2. bolaget inte har börjat sin verksamhet inom ett år från det konces-
sion beviljades eller inom samma tid förklarat sig avstå från koncessio-
nen,
3. anmälningen för bolagets registrering genom lagakraftägande beslut
blivit avskriven eller avslagen, eller
4. bolaget under längre tid än sex månader inte drivit verksamhet.
Frågor om förverkande av kon-
cession enligt första stycket prövas
i fall som är av principiell betydel-
se eller av särskild vikt av rege-
ringen och i övriga fall av Finans-
inspektionen. Regeringens pröv-
ning sker efter anmälan av in-
spektionen.
Om registrering av beslut, vari- Om registrering av beslut, vari-
genom koncessionen har forver- genom koncessionen har förver-
kats, förordnar regeringen. kats, förordnar den myndighet som
beslutat om förverkande.
7 Senaste lydelse 1998:113.
127
11 §8
Finansinspektionen far meddela de erinringar i fråga om försäkrings-
bolagets verksamhet som inspektionen anser behövliga.
Finansinspektionen skall förelägga bolaget eller styrelsen att vidta rät-
telse om inspektionen finner att
1. avvikelse skett från denna lag, lagen (1995:1560) om årsredovisning
i försäkringsföretag, trafikskadelagen (1975:1410) eller lagen (1976:357)
om motortävlingsförsäkring eller föreskrifter som har meddelats med
stöd av dessa lagar eller från bolagsordningen eller grunderna, om sådana
finns,
2. bolagsordningen eller grunderna inte längre är tillfredsställande med
hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse,
3. försäkringsbolagets riktlinjer för placering av tillgångar som an-
vänds för skuldtäckning inte är tillfredsställande med hänsyn till inne-
hållet i 7 kap. 9 a-10 e §§,
4. de tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillräckliga eller
inte är placerade enligt 7 kap. 9 a-10 e §§,
5. försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för erforderlig riskutjämning
eller
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
5 a. någon av dem som ingår i
försäkringsbolagets styrelse eller
är verkställande direktör inte upp-
fyller de krav som anges i 2 kap.
3 § fjärde stycket 3, eller
6. det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsbolagets
verksamhet.
5 a. någon av dem som ingår i
försäkringsbolagets styrelse eller
är verkställande direktör inte upp-
fyller de krav som anges i 2 kap.
3 § femte stycket 3, eller
Om ett försäkringsbolags kapitalbas understiger solvensmarginalen
enligt 7 kap. 23 eller 25 §, skall Finansinspektionen förelägga bolaget
eller dess styrelse att upprätta en plan för att återställa en sund finansiell
ställning och överlämna planen till inspektionen för godkännande. Om
kapitalbasen understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller garanti-
beloppet enligt 7 kap. 26 eller 27 § eller om kapitalbasen för ett livför-
säkringsbolag inte har den sammansättning som anges i 7 kap. 26 § tredje
stycket, skall inspektionen förelägga bolaget eller dess styrelse att upp-
rätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt återställande
av kapitalbasen.
Om ett försäkringsbolag driver verksamhet i ett annat land inom EES
och bolaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig ut-
ländsk myndighets anmodan om rättelse, skall inspektionen vidta de åt-
gärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen
skall underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder
som vidtas.
Om ett föreläggande enligt and-
ra-fjärde styckena inte har följts
inom bestämd tid och det anmärkta
förhållandet inte heller på något
annat sätt har undanröjts, skall
Om ett föreläggande enligt and-
ra-fjärde styckena inte har följts
inom bestämd tid och det anmärkta
förhållandet inte heller på något
annat sätt har undanröjts, skall
Senaste lydelse 1996:753.
128
Finansinspektionen anmäla detta Finansinspektionen, i fall som är Prop. 1997/98:186
till regeringen. av principiell betydelse eller av Bilaga 2
särskild vikt, anmäla detta till re-
geringen.
Finansinspektionen får begränsa bolagets förfoganderätt eller förbjuda
bolaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om
1. bolaget inte följer gällande bestämmelser om skuldtäckning,
2. bolagets kapitalbas understiger en tredjedel av solvensmarginalen
eller inte uppfyller gällande krav på garantibelopp,
3. bolagets kapitalbas understiger solvensmarginalen och det finns sär-
skilda skäl att anta att bolagets finansiella ställning ytterligare kommer
att försämras, eller
4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen
vid beslut om förverkande av bolagets koncession enligt 2 § eller enligt
åttonde stycket.
Finansinspektionen far besluta hur försäkringsverksamheten skall dri-
vas efter ett sådant beslut som avses i sjätte stycket.
En koncession kan förklaras En koncession kan förklaras
förverkad av regeringen om bola- förverkad om bolaget
get
1. inte längre uppfyller kraven för koncession,
2. inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har god-
känts enligt tredje stycket, eller
3. i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verk-
samheten.
Frågor om förverkande av kon-
cession enligt åttonde stycket prö-
vas i fall som är av principiell be-
tydelse eller av särskild vikt av
regeringen och i övriga fall av
Finansinspektionen. Regeringens
prövning sker efter anmälan av
inspektionen.
Finansinspektionens beslut en-
ligt 2 a kap. 2, 3, 5 eller 6 § får
överklagas hos kammarrätten. In-
spektionens beslut om att föreläg-
ga eller utdöma vite enligt 21 kap.
2 § får överklagas hos länsrätten.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten av
länsrättens avgörande. Inspektio-
nens beslut i övrigt enligt denna
lag får överklagas hos regeringen.
13 §
Finansinspektionens beslut en-
ligt 2 kap. 3 §, 2 a kap. 2, 3, 5 och
6 §§, 7 kap. 17 a §, 15 a kap.
13 och 22 §§ samt 2 § och 11 §
åttonde stycket detta kapitel far
överklagas hos kammarrätten.
Andra beslut som inspektionen
meddelar enligt denna lag får
129
5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 186
överklagas hos länsrätten. Detta Prop. 1997/98:186
gäller dock inte beslut i ärenden Bilaga 2
som avses i 20 § första stycket 5
förvaltningslagen (1986:223).
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten av
länsrättens avgörande.
Inspektionen far bestämma att ett beslut om föreläggande eller om
verksamhetens drivande enligt 11 § sjunde stycket skall gälla omedelbart.
Om överklagande av vissa beslut finns bestämmelser i 20 kap. 7 §.
13a§
i Om beslut i ett ärende om kon-
cession inte har meddelats sex
; månader efter det att ansökan gavs
i in, eller i ett ärende enligt 2 a kap.
• 2 § inom tre månader, eller i ett
, ärende enligt 2 a kap. 3, 5 eller
6 §, inom en månad, får sökanden
begära förklaring av kammarrätten
' att ärendet onödigt uppehålls.
Har regeringen i ett ärende om
koncession inte fattat beslut sex
månader efter det att ansökan gavs
in, eller har Finansinspektionen i
ett ärende enligt 2 a kap. 2 § inte
fattat beslut inom tre månader,
eller i ett ärende enligt 2 a kap.
3, 5 eller 6 §, inom en månad, far
sökanden begära förklaring av
kammarrätten att ärendet onödigt
uppehålls.
Efter det att kammarrätten avgett sådan förklaring skall ansökan anses
ha avslagits av regeringen eller Finansinspektionen om beslut inte har
meddelats
- inom sex månader i ett ärende om koncession,
- inom tre månader i ett ärende enligt 2 a kap. 2 §, eller
- inom en månad i ett ärende enligt 2 a kap. 3, 5 eller 6 §.
Har en sökande vid anmälan för
registrering inte iakttagit vad som
är föreskrivet om anmälan, skall
sökanden föreläggas att inom viss
tid avge yttrande eller vidta rättel-
se. Detsamma gäller, om Finansin-
spektionen finner att ett beslut,
som anmäls för registrering och
för vars giltighet regeringens stad-
fästelse inte krävs, eller en hand-
ling som bifogas anmälningen inte
har tillkommit i behörig ordning
eller till sitt innehåll strider mot
denna lag eller andra författningar
eller mot bo-lagsordningen eller
grunderna eller i något viktigare
hänseende har en otydlig eller vil-
4§
Har en sökande vid anmälan för
registrering inte iakttagit vad som
är föreskrivet om anmälan, skall
sökanden föreläggas att inom viss
tid avge yttrande eller vidta rättel-
se. Detsamma gäller, om Finansin-
spektionen finner att ett beslut,
som anmäls för registrering och
för vars giltighet stadfästelse av
regeringen eller inspektionen inte
krävs, eller en handling som bifo-
gas anmälningen inte har tillkom-
mit i behörig ordning eller till sitt
innehåll strider mot denna lag eller
andra författningar eller mot bo-
lagsordningen eller grunderna eller
i något viktigare hänseende har en
130
seledande avfattning. Underlåter
sökanden att rätta sig efter före-
läggandet, skall anmälningen av-
skrivas. En underrättelse om denna
påföljd skall tas in i föreläggandet.
Finns det även efter det att yttran-
det avgivits något hinder för re-
gistrering och har sökanden haft
tillfälle att yttra sig över hindret,
skall registrering vägras, om det
inte finns anledning att ge sökan-
den ett nytt föreläggande.
Bestämmelserna i första stycket utgör inte något hinder för registrering
av ett bolagsstämmobeslut, om rätten till talan mot beslutet gått förlorad
enligt 9 kap. 20 § andra stycket.
Finansinspektionen skall genast skriftligen underrätta bolaget när Fi-
nansinspektionen fattar beslut enligt 4 kap. 15 § andra stycket, 6 kap. 7 §
tredje stycket, 15 kap. 4 §, 15 a kap. 17 § eller 21 kap. 2 §.
otydlig eller vilseledande avfatt-
ning. Underlåter sökanden att rätta
sig efter föreläggandet, skall an-
mälningen avskrivas. En under-
rättelse om denna påföljd skall tas
in i föreläggandet. Finns det även
efter det att yttrandet avgivits nå-
got hinder för registrering och har
sökanden haft tillfälle att yttra sig
över hindret, skall registrering
vägras, om det inte finns anledning
att ge sökanden ett nytt före-
läggande.
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999.
2. Ärenden som skall prövas av regeringen och som vid utgången av
april månad 1999 kommit in till regeringen eller, i förekommande fall,
Finansinspektionen skall handläggas enligt äldre bestämmelser.
3. Beslut i ärenden som handlagts enligt äldre bestämmelser skall
överklagas enligt äldre bestämmelser.
131
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:293) om utländska för-
säkringsgivares verksamhet i Sverige
dels att 4 kap. 7 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 15 §, 4 kap. 1-6 §§, 6 kap. 2, 10 och 13 §§, 7 kap. 1 §
samt 10 kap. 1 och 4 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finansin-
spektionen får medge undantag
från de särskilda bestämmelserna i
15 §
Undantag får medges från de
särskilda bestämmelserna i denna
lag om livförsäkring
denna lag om livförsäkring
1. när det gäller alla utländska försäkringsgivare: livförsäkring som
gäller endast för dödsfall och meddelas för en tid av längst fem år eller
mot en premie som är beräknad och bestämd för längst fem år och
2. när det gäller försäkringsgivare från tredje land: livförsäkring som
avses i 2 kap. 3 b § första stycket 3 försäkringsrörelselagen (1982:713).
Undantag enligt första stycket 1 får inte medges från bestämmelserna
om beräkning av premiereserv enligt 5 kap. 3 § femte stycket.
Undantag enligt första stycket 2 får, såvitt gäller andra bestämmelser
än 5 kap. 8 §, medges endast om det finns särskilda skäl.
Ett undantag enligt första stycket skall vara förenligt med Europeiska
gemenskapernas rättsakter i fråga om försäkring.
I samband med beslut om undantag enligt första stycket 1 får det före-
skrivas att bestämmelser i denna lag som särskilt gäller skadeförsäkring
skall tillämpas i stället.
Frågor om undantag enligt den-
na paragraf prövas i fall som är
av principiell betydelse eller av
synnerlig vikt av regeringen och i
övriga fall av Finansinspektionen.
En försäkringsgivare från tredje
land får efter koncession av rege-
ringen bedriva försäkringsrörelse i
Sverige från en generalagentur
eller en filial här i landet.
1 §
En försäkringsgivare från tredje
land får efter koncession bedriva
försäkringsrörelse i Sverige från
en generalagentur eller en filial här
i landet.
Utöver vad som följer av första stycket får en försäkringsgivare från
tredje land, efter tillstånd av Finansinspektionen, i Sverige marknadsföra
försäkringar som gäller risker som är belägna här, om det sker genom
förmedling av en försäkringsgivare som har koncession i Sverige och de
132
båda försäkringsgivarna tillhör samma koncern eller har samarbetsavtal Prop. 1997/98:186
med varandra. Bilaga 2
En försäkringsgivare från tredje
land som bedriver verksamhet en-
ligt denna lag får inte utan medgi-
vande av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Fi-
nansinspektionen driva annan rö-
relse än försäkringsrörelse här i
landet. Medgivande skall lämnas
om det finns särskilda skäl för det.
2§
En försäkringsgivare från tredje
land som bedriver verksamhet en-
ligt denna lag far inte utan medgi-
vande driva annan rörelse än för-
säkringsrörelse här i landet. Frå-
gor om sådant medgivande prövas
i fall som är av principiell betydel-
se eller av synnerlig vikt av rege-
ringen och i övriga fall av Finans-
inspektionen. Medgivande skall
lämnas om det finns särskilda skäl
för det.
Ett medgivande enligt första stycket får återkallas av den som lämnat
medgivandet, om det finns skäl för det.
Ansökan om medgivande enligt första stycket skall lämnas in till Fi-
nansinspektionen. Till ansökningen skall fogas den utredning som in-
spektionen bestämmer.
3§
Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om hu-
ruvida koncession enligt 1 § första stycket krävs för en planerad verk-
samhet.
Ett förhandsbesked är bindande
för den myndighet som har lämnat
beskedet. Om regeringen har be-
slutat i fråga om förhandsbesked
är även Finansinspektionen bun-
den av detta beslut.
Ansökan om koncession enligt
1 § första stycket görs hos rege-
ringen. Ansökan skall lämnas in
till Finansinspektionen som skall
överlämna den till regeringen till-
sammans med ett eget yttrande.
4§
Ansökan om koncession enligt
1 § första stycket prövas i fall som
är av principiell betydelse eller av
särskild vikt av regeringen och i
övriga fall av Finansinspektionen.
Om ansökan skall prövas av rege-
ringen, skall Finansinspektionen
överlämna den till regeringen till-
sammans med ett eget yttrande.
Till ansökningen skall fogas
1. en plan för verksamheten i Sverige (verksamhetsplan), och
2. ett intyg om att försäkringsgivaren från tredje land har deponerat
värdehandlingar enligt 5 kap. 1 § andra stycket.
133
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen Prop. 1997/98:186
far meddela närmare föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall inne- Bilaga 2
hålla och vilka ytterligare handlingar som skall fogas till ansökan.
5§
En försäkringsgivare från tredje
land skall beviljas koncession och
dess företrädare skall godkännas,
om ansökan uppfyller de krav som
ställs i 4 § och
Regeringen skall bevilja en för-
säkringsgivare från tredje land
koncession och godkänna dess
företrädare, om ansökan uppfyller
de krav som ställs i 4 § och
1. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven
på en sund försäkringsverksamhet,
2. det kan antas att de som kommer att äga ett sådant kvalificerat inne-
hav i en försäkringsgivare som avses i 1 kap. 9 a § första stycket försäk-
ringsrörelselagen (1982:713) inte motverkar en sund utveckling av verk-
samheten hos försäkringsgivaren och denne även i övrigt är lämplig att
utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av en försäkringsgivare och
3. den som avses vara företrädare för försäkringsgivaren eller, i de fall
där företrädaren är en juridisk person, vara dess ombud har tillräckliga
insikter och erfarenheter för att delta i ledningen hos en försäkringsgivare
och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift. Koncession får inte
beviljas, om det kan antas att någon som i väsentlig mån har åsidosatt
sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelä-
genheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet kommer att ha ett
kvalificerat innehav i en försäkringsgivare.
Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs någon yt-
terligare försäkringsgivare.
Koncession beviljas tills vidare eller, om det finns särskilda omstän-
digheter, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande rä-
kenskapsårets slut.
Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som anges i
2 kap. 3 a och 3 b §§ försäkringsrörelselagen.
Vid ändring av en beviljad kon-
cession gäller bestämmelserna i
4 och 5 §§ i tillämpliga delar. Re-
geringen kan bestämma att Fi-
nansinspektionen får besluta i
ärendet i regeringens ställe, om
ärendet inte är av principiell bety-
delse eller i övrigt av synnerlig
vikt.
6§
Vid ändring av en beviljad kon-
cession och vid förlängning av en
koncession, som har beviljats för
bestämd tid, gäller bestäm-
melserna i 4 och 5 §§ i tillämpliga
delar.
Ansökan om förlängning av
koncession skall prövas av den
myndighet som beviljat koncessio-
nen. Ansökan skall lämnas in till
Finansinspektionen senast sex
månader före utgången av den
134
löpande koncessionen.
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
2§
Koncession som beviljats för en
försäkringsgivare skall förklaras
förverkad om
Regeringen skall, efter anmälan
av Finansinspektionen, förklara
koncession som beviljats för en
försäkringsgivare förverkad om
1. försäkringsgivaren inte har börjat sin verksamhet inom ett år från det
koncessionen beviljades eller inom samma tid förklarat sig avstå från
koncessionen eller
2. försäkringsgivaren under längre tid än sex månader inte drivit verk-
samhet.
Frågor om förverkande av kon-
cession prövas i fall som är av
principiell betydelse eller av sär-
skild vikt av regeringen och i övri-
ga fall av Finansinspektionen. Re-
geringens prövning sker efter an-
mälan av inspektionen.
Om ett föreläggande enligt
8 eller 9 § inte har följts inom den
bestämda tiden och det förhållande
som orsakat anmärkningen inte
heller på något annat sätt har rät-
tats till, skall Finansinspektionen
anmäla detta till regeringen.
10 §
Om ett föreläggande enligt
8 eller 9 § inte har följts inom den
bestämda tiden och det förhållande
som orsakat anmärkningen inte
heller på något annat sätt har rät-
tats till, skall Finansinspektionen, i
fall som är av principiell betydelse
eller av särskild vikt, anmäla detta
till regeringen.
13 §
En koncession för en försäk-
ringsgivare från tredje land kan
förklaras förverkad om försäk-
ringsgivaren
En koncession för en försäk-
ringsgivare från tredje land kan
förklaras förverkad av regeringen
om försäkringsgivaren
1. inte längre uppfyller kraven för koncession,
2. inte inom angiven tid har fullföljt en plan som har godkänts enligt
9 § första stycket eller
3. på annat sätt allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verk-
samheten.
Om försäkringsgivaren medgetts
undantag enligt 5 kap. 16 § och
försäkringsgivarens auktorisation
förklarats förverkad av en utländsk
myndighet som kontrollerar den-
nes soliditet, skall Finansinspek-
tionen vidta de åtgärder som be-
Om försäkringsgivaren medgetts
undantag enligt 5 kap. 16 § och
försäkringsgivarens auktorisation
förklarats förverkad av en utländsk
myndighet som kontrollerar den-
nes soliditet, skall Finansinspek-
tionen vidta de åtgärder som be-
135
hövs. Om skälet till att auktori-
sationen förklarats förverkad är att
försäkringsgivarens soliditet är
otillräcklig, skall regeringen ge-
nast förklara försäkringsgivarens
koncession i Sverige förverkad.
hövs. Om skälet till att auktori- Prop. 1997/98:186
sationen förklarats förverkad är att Bilaga 2
försäkringsgivarens soliditet är
otillräcklig, skall försäkrings-
givarens koncession i Sverige ge-
nast förklaras förverkad.
Frågor om förverkande av kon-
cession prövas i fall som är av
principiell betydelse eller av sär-
skild vikt av regeringen och i övri-
ga fall av Finansinspektionen. Re-
geringens prövning sker efter an-
mälan av inspektionen.
Om en försäkringsgivare från
tredje land avser att upphöra med
sin försäkringsrörelse i Sverige,
skall försäkringsgivaren ansöka
om återkallelse av koncessionen.
Sådan ansökan prövas av rege-
ringen eller, efter regeringens be-
myndigande, Finansinspektionen.
1 §
Om en försäkringsgivare från
tredje land avser att upphöra med
sin försäkringsrörelse i Sverige,
skall försäkringsgivaren ansöka
om återkallelse av koncessionen.
Sådan ansökan prövas z fall som är
av principiell betydelse eller av
synnerlig vikt av regeringen och i
övriga fall av Finansinspektionen.
1§
Finansinspektionen skall i Post- och Inrikes Tidningar kungöra
1. förordnande av ett ombud enligt 3 kap. 6 § fjärde stycket, 8 § eller
6 kap. 12 §,
2. beslut om att förbjuda eller begränsa en utländsk försäkringsgivares
rätt att förfoga över sina tillgångar här i landet enligt 3 kap. 7 § första
stycket, 9 § första stycket eller 6 kap. 11 § första stycket,
3. koncession som beviljas en försäkringsgivare från tredje land enligt
4 kap. 5 § första stycket,
4. förlängning av koncession
som beviljas en försäkringsgivare
från tredje land enligt 4 kap. 7 §
5. godkännande av en företrädare
4. förlängning av koncession
som beviljas en försäkringsgivare
från tredje land enligt 4 kap. 6 §
för en försäkringsgivare från tredje
land enligt 4 kap. 5 § första stycket eller 8 §,
6. ändring av firma för en försäkringsgivare från tredje land enligt
6 kap. 4 § första stycket 6,
7. förverkande av koncession enligt 6 kap. 2 eller 13 § eller återkallan-
de av koncession enligt 7 kap. 1 § för en försäkringsgivare från tredje
land,
8. godkännande eller förordnande av ett ombud enligt 7 kap. 2 § andra
stycket,
136
9. anbud om övertagande av ett försäkringsbestånd i ett administra- Prop. 1997/98:186
tionsbo enligt 7 kap. 6 § första stycket, Bilaga 2
10. beslut om antagande av anbud enligt 7 kap. 7 § första stycket,
11. ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt
9 kap. 5 §, och
12. tillstånd till överlåtelse enligt 9 kap. 8 § första stycket.
I 7 kap. 7 § fjärde stycket och 9 kap. 8 § andra stycket finns bestäm-
melser om offentliggörande av vissa överlåtelsebeslut i andra EES-
länder.
Följande beslut av Finans-
inspektionen får överklagas hos
kammarrätten, nämligen beslut
1. att förbjuda en EES-
försäkringsgivare att fortsätta med
sin marknadsföring eller ingå nya
försäkringsavtal,
2. att inskränka en EES-
försäkringsgivares rätt att förfoga
över sina tillgångar enligt 3 kap.
6, 7 eller 9 §, eller
3. att inte lämna sitt samtycke
till en överlåtelse av ett försäk-
ringsbestånd enligt 9 kap. 2 §.
Finansinspektionens beslut om
att förelägga eller döma till vite
enligt 5 § andra stycket får över-
klagas hos länsrätten. Detsamma
gäller inspektionens beslut i övrigt
om att förena ett föreläggande
eller förbud med vite. Prövnings-
tillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten av länsrättens
avgörande.
Finansinspektionens beslut i öv-
rigt enligt denna lag får överklagas
hos regeringen.
Finansinspektionen får bestäm-
ma att beslut enligt första stycket,
beslut om föreläggande eller beslut
om verksamhetens drivande enligt
6 kap. 11 § andra stycket skall
gälla omedelbart.
4§
Finansinspektionens beslut en-
ligt 4 kap. 5 och 6 §§ samt 6 kap.
2 och 13 §§ får överklagas hos
kammarrätten.
Andra beslut som Finans-
inspektionen meddelar enligt den-
na lag får överklagas hos länsrät-
ten. Detta gäller dock inte beslut i
ärenden som avses i 20 § första
stycket 5 förvaltningslagen
(1986:223). Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kam-
marrätten av länsrättens avgöran-
de.
Finansinspektionen får bestäm-
ma att ett beslut om förbud, före-
läggande eller verksamhetens dri-
vande enligt 6 kap. 11 § andra
stycket skall gälla omedelbart.
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999.
137
6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 186
2. Ansökningar som är skall prövas av regeringen och som vid utgång-
en av april månad 1999 kommit in till regeringen eller, i förekommande
fall, Finansinspektionen skall handläggas enligt äldre bestämmelser.
3. Beslut i ärenden som handlagts enligt äldre bestämmelser skall
överklagas enligt äldre bestämmelser.
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
138
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 68 och 75 §§ lagen (1972:262) om under-
stödsföreningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
68 §
Bestämmelserna i 67 § 1 och 3 äger motsvarande tillämpning i fråga
om styrelse, ordförande och verkställande direktör eller motsvarande
befattningshavare i aktiebolag, förening eller annan liknande samman-
slutning, vars verksamhet uteslutande har till syfte att biträda en eller
flera understödsföreningar vid verksamhetens bedrivande.
Föreligger intressegemenskap
mellan understödsförening, å ena,
samt aktiebolag, förening eller
annan liknande sammanslutning, å
andra sidan, kan Finansinspek-
tionen, om det är nödvändigt med
hänsyn till tillsynsverksamheten,
efter regeringens medgivande fö-
relägga styrelse, ordförande och
verkställande direktör eller mot-
svarande befattningshavare i sådan
sammanslutning att avge särskild
redovisning över intressegemen-
skap enligt föreskrifter som med-
delas av inspektionen.
Föreligger intressegemenskap
mellan understödsförening, å ena,
samt aktiebolag, förening eller
annan liknande sammanslutning, å
andra sidan, kan Finansinspek-
tionen, om det är nödvändigt med
hänsyn till tillsynsverksamheten,
förelägga styrelse, ordförande och
verkställande direktör eller mot-
svarande befattningshavare i sådan
sammanslutning att avge särskild
redovisning över intressegemen-
skap enligt föreskrifter som med-
delas av inspektionen.
75 §2
Beslut i sådant tillståndsärende,
på vilket enligt bestämmelser i
denna lag 22, 29, 46 eller 76 §
lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar skall tillämpas, och
sådant beslut av Finansinspek-
tionen som inte meddelats i sär-
skilt fall får överklagas hos rege-
ringen.
Beslut om vägrad registrering
enligt 65 § och om åtgärd enligt
71 § far överklagas hos kam-
marrätten.
Annat beslut av Finansinspek-
tionen enligt denna lag far över-
Finansinspektionens beslut om
att vägra registrering av under-
stödsförening enligt 65 § får över-
klagas hos kammarrätten.
Annat beslut av Finansinspek-
tionen enligt denna lag far över-
Senaste lydelse 1992:1624.
Senaste lydelse 1995:25.
139
klagas hos länsrätten. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten av läns-
rättens avgörande.
klagas hos länsrätten. Detta gäller
dock inte beslut i ärenden som
avses i 20 § första stycket 5 för-
valtningslagen (1986:223). Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten av läns-
rättens avgörande.
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999.
2. Ansökningar enligt 68 § andra stycket som vid utgången av april
månad 1999 kommit in till Finansinspektionen skall handläggas enligt
äldre bestämmelser.
3. Beslut i ärenden som handlagts enligt äldre bestämmelser skall
överklagas enligt äldre bestämmelser.
140
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1560) om årsredo-
visning i försäkringsföretag
dels att 9 kap. 2 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 1 § och 9 kap. 1 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §'
Denna lag är tillämplig på försäkringsföretag. Med försäkringsföretag
avses sådana försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag som
omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713).
Bestämmelserna om koncernredovisning i 7 kap. skall tillämpas på fi-
nansiella holdingföretag som uteslutande eller huvudsakligen förvaltar
andelar i dotterföretag som är försäkringsföretag eller utländska företag
av motsvarande slag. Med finansiellt holdingföretag avses ett aktiebolag,
ett handelsbolag eller en ekonomisk förening vars verksamhet uteslu-
tande eller så gott som uteslutande består i att i vinstsyfte förvärva och
förvalta andelar i dotterföretag.
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finans-
inspektionen får medge undantag
från denna lag för sådana försäk-
ringsföretag som får undantas från
försäkringsrörelselagen enligt
1 kap. 10 § samma lag.
Från denna lag far medges un-
dantag för sådana försäkrings-
företag som far undantas från för-
säkringsrörelselagen enligt 1 kap.
10 § samma lag. Frågor om såda-
na undantag prövas i fall som är
av principiell betydelse eller av
synnerlig vikt av regeringen och i
övriga fall av Finansinspektionen.
För sådana företag som medgivits undantag från denna lag skall i stäl-
let sådana föreskrifter som meddelats med stöd av 4 § andra stycket gäl-
la.
Finansinspektionens beslut en-
ligt 1 kap. 1 § tredje stycket får
överklagas till regeringen.
1 §
Finansinspektionens beslut får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Detta gäller dock
inte beslut i ärenden som avses i
20 S första stycket 5 förvaltnings-
lagen (1986:223).
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Senaste lydelse 1996:1146.
Prop. 1997/98:186
Bilaga 2
141
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999. Prop. 1997/98:186
2. Ansökningar som är skall prövas av regeringen och som vid utgång- Bilaga 2
en av april månad 1999 kommit in till regeringen eller, i förekommande
fall, Finansinspektionen skall handläggas enligt äldre bestämmelser.
3. Beslut i ärenden som handlagts enligt äldre bestämmelser skall
överklagas enligt äldre bestämmelser.
142
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-06-12
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 4 juni 1998 (Finansdepartementet) har rege-
ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
2. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),
3. lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,
4. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
5. lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkrings-
givares verksamhet i Sverige,
6. lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,
7. lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i för-
säkringsföretag.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Johan Lundström.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
I lagrådsremissen föreslås att beslutskompetensen i vissa ärenden som nu
tillkommer regeringen ensam skall föras över till Finansinspektionen.
Samtidigt medför de föreslagna ändringarna att Finansinpektionens kom-
petens i vissa andra hänseenden inskränks. Det har i praxis förekommit
att Finansinspektionen på egen hand fattat beslut i fråga om strukturför-
ändringar av stor betydelse. Sådana beslut ankommer i fortsättningen på
regeringen. I vissa ärenden där det nu är Finansinspektionen som beslutar
- återkallelse av oktroj för svensk bank och av vissa filialtillstånd för ut-
ländska banker - kommer kompetensen i fortsättningen att delas mellan
inspektionen och regeringen. Det är emellertid naturligt att när kompe-
tensreglema görs enhetliga - något som i sig är lovvärt - så ändras fördel-
ningen av behörighet i båda riktningarna.
Samtidigt kan ur den allmänna motiveringen utläsas en påtaglig ambiva-
lens i frågan om hur den föreslagna kompetensfördelningen skall tilläm-
pas. Det sägs (avsnitt 5.2.1) att frågor om oktroj för banker "av mindre
omfång" regelmässigt bör avgöras av Finansinspektionen och att till-
ståndsansökningar gällande verksamheter som till sin art "nära" knyter an
till vad som förekommer på den befintliga svenska bankmarknaden kan
prövas av inspektionen. Om koncession sägs (avsnitt 5.2.2) att prövning
av ändring och förlängning regelmässigt bör ankomma på Finansinspek-
tionen i de fall där det som är nytt i ansökningen i förhållande till den
ursprungliga koncessionsansökningen är "av ringa vikt". Särskilt påtaglig
är försiktigheten i fråga om strukturförändringar. Där talas (i ett och
Prop. 1997/98:186
Bilaga 3
143
samma stycke i avsnitt 5.3.1) om att Finansinspektionen bör pröva för-
värv "av mindre betydelse", t.ex. förvärv i samband med fond- eller ny-
emission i proportion till tidigare aktieinnehav, förvärv "av mindre poster
eller värden" och förvärv av aktier eller andelar i företag som tillgodoser
en banks behov av serviceinriktade tjänster inom bankområdet. Sist-
nämnda uttalanden skapar intryck av att det endast är rutinmässiga och
relativt betydelselösa strukturfrågor som skall prövas av Finansinspek-
tionen.
Å andra sidan talas i lagrådsremissen om att olika frågor "som huvudre-
gel", "i normalfallet" eller i "övervägande antalet fall" skall prövas av
Finansinspektionen. Av föredragningen inför Lagrådet har framgått att
detta är huvudsyftet med regeringens förslag. Härpå tyder också utform-
ningen av lagtexten, något som självfallet bör bli avgörande i
rättstillämpningen. Det är emellertid önskvärt att normalfallet anges först
i lagtexten, sålunda att de olika bestämmelserna utformas efter följande
modell: "Ansökan om oktroj och stadfästelse av bolagsordning prövas av
Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av sär-
skild vikt prövas dock av regeringen."
Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
1 kap. 2 §
I den nya andra meningen i andra stycket föreskrivs att ansökan om ok-
troj prövas av regeringen eller Finansinspektionen. Samma bestämmelse
har emellertid föreslagits också bland reglerna för de olika bankinstituten
(9 kap. 3 § förevarande lag, 2 kap. 3 § sparbankslagen och 2 kap. 2 § la-
gen om medlemsbanker). Det är här fråga om en dubblyr som inte bör
godtas. Lagrådet förordar att andra meningen i andra stycket får utgå.
7 kap. 16 och 18 §§
Enligt paragraferna kan i stället för återkallelse av oktroj eller tillstånd
meddelas beslut om varning. Sådant beslut skall enligt förslaget ankom-
ma på Finansinspektionen. Det bör emellertid vara den myndighet som
prövar frågan om återkallelse som också prövar frågan om varning. Om
regeringen prövar frågan om återkallelse bör alltså regeringen ha i sin
hand att i stället meddela varning. Paragraferna bör ändras i det hänseen-
det.
7 kap. 24 §
Från de synpunkter Lagrådet har att beakta får de föreslagna utökade
möjligheterna till domstolsprövning av Finansinspektionens beslut hälsas
med tillfredsställelse. En komplikation uppkommer emellertid genom att
regeringen har förbehållits rätten att pröva ärenden av principiell betydel-
se eller ärenden av särskild eller synnerlig vikt. Enligt vad som upplysts
vid lagrådsföredragningen skall ansökan i sådana ärenden som kan
Prop. 1997/98:186
Bilaga 3
144
komma i fråga för regeringen att pröva ges in till Finansinspektionen som
också skall pröva om ärendet är av sådant slag att det skall handläggas av
regeringen. Ett överlämnande till regeringen bör rimligen ses som ett
beslut av Finansinspektionen; ett beslut som skulle vara överklagbart.
Det kan nämligen knappast hävdas att ett sådant beslut inte skulle gå att
överklaga, eftersom det för den sökande kan vara av betydelse om Finan-
sinspektionen fattar beslutet i huvudfrågan med möjlighet till domstol-
sprövning efter överklagande eller om regeringen fattar beslutet med de
mera begränsade möjligheter som finns att fa ett sådant beslut överprövat
genom rättsprövningsinstitutet. Finansinspektionens beslut att överlämna
ett ärende till regeringen skulle sålunda falla in under det föreslagna
tredje stycket och alltså vara ett beslut som får överklagas hos länsrätt.
Detta har inte närmare penetrerats i lagrådsremissen, men det kan antas
att ett sådant förfarande inte avsetts. I sammanhanget kan nämnas att ett
förfarande med överlämnande av ärenden till regeringen förekommer
också i fråga om ärenden enligt utlänningslagen (1989:529). Enligt den
lagen torde ett beslut om överlämnande inte vara överklagbart, eftersom
det i 7 kap. 1 § stadgas att beslut av förvaltningsmyndighet får överkla-
gas endast om det särskilt anges i kapitlet. Är sålunda avsikten i nu före-
varande lagstiftningsärende att Finansinspektionens beslut att överlämna
ett ärende till regeringen inte skall gå att överklaga, bör detta uttryckligen
anges i 24 §, förslagsvis genom ett tillägg i första stycket.
Övergångsbestämmelserna
Punkten 2 har fått en oklar utformning. Avsikten synes komma till bättre
uttryck med exempelvis följande formulering: "Beträffande ansökningar
som vid utgången av april månad 1999 har kommit in till regeringen el-
ler, i förekommande fall, Finansinspektionen skall frågan, huruvida det är
regeringen eller Finansinspektionen som skall pröva ansökningen, avgö-
ras enligt äldre bestämmelser."
Även punkten 3 är svårtolkad. Lagrådet föreslår formuleringen: "Beslut
som har meddelats före ikraftträdandet skall överklagas enligt äldre be-
stämmelser. Detsamma gäller beslut i ärenden efter sådan ansökan som
avses under 2."
Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen
Övergångsbestämmelsen
Beträffande punkten 2 hänvisar Lagrådet till sitt yttrande angående mot-
svarande övergångsbestämmelse i förslaget till lag om ändring i bankrö-
relselagen.
Prop. 1997/98:186
Bilaga 3
145
Förslaget till lag om ändring i lagen om medlemsbanker
Övergångsbestämmelsen
Beträffande punkten 2 hänvisar Lagrådet till sitt yttrande angående mot-
svarande övergångsbestämmelse i förslaget till lag om ändring i bankrö-
relselagen.
Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
19 kap. 13 §
Vad Lagrådet har anfört under 7 kap. 24 § förslaget till lag om ändring i
bankrörelselagen äger giltighet också i fråga om överklagandebestäm-
melsema i förevarande paragraf.
Övergångsbestämmelserna
Beträffande punkterna 2 och 3 hänvisar Lagrådet till sitt yttrande angå-
ende motsvarande övergångsbestämmelser i förslaget till lag om ändring
i bankrörelselagen. Bestämmelserna kan då erhålla följande lydelse:
"2. Beträffande ärenden som vid utgången av april månad 1999 har
kommit in till regeringen eller, i förekommande fall, Finansinspektionen
skall frågan, huruvida det är regeringen eller Finansinspektionen som
skall pröva ärendet, avgöras enligt äldre bestämmelser.
3. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet skall överklagas enligt
äldre bestämmelser. Detsamma gäller beslut i sådana ärenden som avses
under 2."
Förslaget till lag om ändring i lagen om utländska försäkringsgivares
verksamhet i Sverige
4 kap. 6 §
Enligt andra stycket första meningen i förevarande paragraf skall ansö-
kan om förlängning av koncession prövas av den myndighet som beviljat
koncessionen. Detta synes vara det enda lagrum bland alla de remitterade
i vilket en liknande ordning föreskrivs. I övrigt synes det stå klart att frå-
gan om beslutskompetens skall bedömas fristående för varje ärende. Det
förhållandet att exempelvis ett ärende om meddelande av koncession in-
rymt frågor av principiell betydelse behöver inte alls innebära att ett
ärende om förverkande av samma koncession har principiell betydelse;
det kanske tvärtom mycket väl kan prövas av Finansinspektionen. Det är
önskvärt att inte endast kompetensreglema görs enhetliga utan också att
andra återkommande frågor i remissen ges en likartad behandling. Det
synes inte finnas något sakligt skäl varför inte en förlängning av ett till-
stånd, som meddelats av regeringen därför att ärendet innefattade en
prejudikatfråga, skulle kunna prövas av Finansinspektionen. Lagrådet
Prop. 1997/98:186
Bilaga 3
146
förordar att andra stycket första meningen får utgå. Därvid kommer reg- Prop. 1997/98:186
lema i 4 § om kompetensfördelning att gälla. Bilaga 3
10 kap. 4 §
Vad Lagrådet har anfört under 7 kap. 24 § förslaget till lag om ändring i
bankrörelselagen gäller också i fråga om överklagandebestämmelsema i
förevarande paragraf.
Enligt tredje stycket i paragrafen får Finansinspektionen bestämma att ett
beslut om förbud, föreläggande eller verksamhetens drivande enligt
6 kap. 11 § andra stycket skall gälla omedelbart. Stycket synes vara av-
sett att fånga in de situationer som nu beskrivs i första och fjärde stycke-
na. Det åsyftade resultatet uppnås emellertid inte med den föreslagna
formuleringen. Frånsett att "ett beslut" synes ha direkt samband med
hänvisningen till 6 kap. 11 § andra stycket har "förbud" inte knutits till
innehållet i första stycket 1 i gällande lydelse, varför det kan vara fråga
om ett förbud vilket som helst enligt lagen, och nuvarande punkterna
2 och 3 i första stycket saknar täckning i förslaget. Lagrådet förordar att
frågan om omedelbar giltighet av vissa beslut bryts ut och regleras i en
ny paragraf, 4 a §. Denna paragraf inleds med orden "Finansinspektionen
får bestämma att följande beslut skall gälla omedelbart, nämligen beslut".
Härefter räknas under fem punkter upp dels de tre punkterna i nuvarande
första stycket, dels som punkt 4 beslut "att meddela föreläggande" och
dels som punkt 5 beslut "enligt 6 kap. 11 § andra stycket hur verksam-
heten skall bedrivas".
Övergångsbestämmelserna
Beträffande punkterna 2 och 3 hänvisar Lagrådet till sitt yttrande angå-
ende motsvarande övergångsbestämmelser i förslaget till lag om ändring
i bankrörelselagen.
Förslaget till lag om ändring i lagen om understödsföreningar
Övergångsbestämmelserna
Beträffande punkten 3 hänvisar Lagrådet till sitt yttrande angående mot-
svarande övergångsbestämmelse i förslaget till lag om ändring i bankrö-
relselagen.
Förslaget till lag om ändring i lagen om årsredovisning i försäkrings-
företag
Övergångsbestämmelserna
Beträffande punkterna 2 och 3 hänvisar Lagrådet till sitt yttrande angå-
ende motsvarande övergångsbestämmelser i förslaget till lag om ändring
i bankrörelselagen.
147
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 juni 1998
Prop. 1997/98:186
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,
Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Uusmann, Ulvskog,
Sundström, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Messing
Föredragande: statsrådet Åsbrink
Regeringen beslutar proposition 1997/98:186 Ny beslutsordning på bank-
och försäkringsområdet.
148
Prop. 1997/98:186
Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för bak-
omliggande EG-regler
Lag om ändring i bankrö- 2 kap. 2 §
relselagen (1987:617)
Lag om ändring försäk- 2 kap. 3 §
ringsrörelselagen
(1982:713)
Lag om ändring i lagen 4 kap. 4 §
(1998:293) om utländska
försäkringsgivares verk-
samhet i Sverige
149
Eländers Gotab 56537, Stockholm 1998