Regeringens proposition
1997/98:183

Kontroll av syntetiska droger m.m.

Prop.
1997/98:183

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 25 juni 1998

Göran Persson
Margot Wallström
(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en viss förändring av narkotikadefinitionen i 8 §
narkotikastrafflagen (1968:64) för att den klart skall täcka alla de varor
som i dag anses som narkotika. Propositionen innehåller också förslag till
en ny lag som syftar till att åstadkomma ett effektivare kontrollförfarande
för nya droger. Den föreslagna lagen utgör ett regelverk som är mer
begränsat men har ett vidare tillämpningsområde än narkotikalag-
stiftningen. Lagen skall ge möjlighet att ingripa mot nya hälsofarliga
missbruksmedel i fall där nuvarande regler är otillräckliga. Vissa
följdändringar föreslås i annan lagstiftning bl.a. i fråga om möjligheten
att kontrollera att den som är frihetsberövad inte innehar varor som om-
fattas av den nya lagen.
I propositionen föreslås också vissa åtgärder när det gäller det utred-
ningsförfarande som föregår ett beslut om narkotikaklassificering. Vidare
föreslås åtgärder som syftar till att förstärka samarbetet mellan de myn-
digheter som är inblandade i det utredningsarbete som föregår ett sådant
beslut.
Slutligen föreslås ett förtydligande i narkotikalagstiftningen av be-
stämmelserna om lagligt innehav av narkotika.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 4
2 Lagtext 4
2.1 Förslag till lag om förbud mot vissa hälsofarliga varor 4
2.2 Förslag till lag om ändring i narkotikastrafflagen
(1968:64) 6
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt 7
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:599) om
ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt 8
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:610) om
ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt 10
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:602) om
ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade
och anhållna m.fl. 11
2.7 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620) 12
2.8 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) 13
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:12) om
kontroll av berusningsmedel på sjukhus 14
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om
vård av missbrukare i vissa fall 16
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga 17
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård 19
2.13 Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen
(1992:859) 21
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om
kontroll av narkotika 22
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om
försöksverksamhet med intensivövervakning med
elektronisk kontroll 23
2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen 24
3 Ärendet och dess beredning 26
4 Narkotikautvecklingen 26
5 Den rättsliga regleringen av narkotika m.m. 28
5.1 FN:s konventioner om narkotika 28
5.2 Gällande svenska bestämmelser om narkotika 29
5.3 Den rättsliga regleringen av vissa andra droger 30
6 En förstärkt kontroll av syntetiska droger m.m. 32
6.1 Ändringar i narkotikastrafflagen 32
6.2 Lag om förbud mot vissa hälsofarliga varor 37
6.3 Utredningen av nya droger m.m. 41
6.4 Vissa andra lagstiftningsfrågor 44
7 Ekonomiska konsekvenser 46
8 Författningskommentar 47
8.1 Förslaget till lag om förbud mot vissa hälsofarliga varor 47
8.2 Förslaget till lag om ändring i narkotikastrafflagen
(1968:64) 50
8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt 50
8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:599) om
ändring i lagen (19974:203) om kriminalvård i anstalt 50
8.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:610) om
ändring i lagen (19974:203) om kriminalvård i anstalt 51
8.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:602) om
ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade
och anhållna m.fl. 51
8.7 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620) 51
8.8 Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) 51
8.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:12) om
kontroll av berusningsmedel på sjukhus 52
8.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:870) om
vård av missbrukare i vissa fall 52
8.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga 52
8.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård 52
8.13 Förslaget till lag om ändring i läkemedelslagen
(1992:859) 53
8.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:860) om
kontroll av narkotika 53
8.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:451) om
försöksverksamhet med intensivövervakning med
elektronisk kontroll 53
8.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen 54

Bilaga 1 Sammanfattning av departementspromemorian
(Ds 1997:70) Kontroll av syntetiska droger 55
Bilaga 2 Departementspromemorians lagförslag 57
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag 68
Bilaga 4 Lagrådets yttrande 90

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 juni 1998 93
Rättsdatablad 94

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om förbud mot vissa hälsofarliga varor,
2. lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64),
3. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,
4. lag om ändring i lagen (1998:599) om ändring i lagen (1974:203)
om kriminalvård i anstalt,
5. lag om ändring i lagen (1998:610) om ändring i lagen (1974:203)
om kriminalvård i anstalt,
6. lag om ändring i lagen (1998:602) om ändring i lagen (1976:371)
om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.,
7. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
8. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
9. lag om ändring i lagen (1985:12) om kontroll av berusningsmedel
på sjukhus,
10. lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall,
11. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga,
12. lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,
13. lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859),
14. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika,
15. lag om ändring i lagen (1994:451) om försöksverksamhet med
intensivövervakning med elektronisk kontroll,
16. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter
vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om förbud mot vissa hälsofarliga
varor
Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller varor som på grund av sina inneboende egenskaper
medför fara för människors liv eller hälsa och som används eller kan an-
tas användas i syfte att uppnå berusning eller annan påverkan.
Regeringen föreskriver på vilka varor lagen skall tillämpas.

2 § Lagen skall inte tillämpas på
1. varor som är narkotika enligt narkotikastrafflagen (1968:64),
2. sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel, eller
3. läkemedel som är godkända inom Europeiska unionen.

3 § Varor som avses i denna lag får inte
1. införas till landet,
2. överlåtas,
3. framställas,
4. förvärvas i överlåtelsesyfte,
5. bjudas ut till försäljning, eller
6. innehas.
Första stycket tillämpas inte om Läkemedelsverket för ett särskilt fall
har meddelat tillstånd till hantering för ett vetenskapligt eller industriellt
ändamål.

4 § Den som uppsåtligen bryter mot 3 § 2 6 döms till böter eller fängelse
i högst ett år.
Om straff för olovlig införsel finns bestämmelser i lagen (1960:418)
om straff för varusmuggling.

5 § Varor som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet av dem
samt vinning av sådant brott skall förklaras förverkade, om det inte är
uppenbart oskäligt.
För beslag av egendom som kan antas vara förverkad enligt första
stycket gäller bestämmelserna i rättegångsbalken.
Bestämmelserna i 2 § första stycket 1 och 3 § lagen (1958:205) om
förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. skall tillämpas på mot-
svarande sätt då varor som avses i 1 § denna lag tagits i beslag. Tiden för
att anmäla missnöje skall dock räknas från dagen för förordnandet.

6 § Läkemedelsverkets beslut enligt 3 § andra stycket får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.2 Förslag till lag om ändring i narkotikastrafflagen
(1968:64)
Härigenom föreskrivs att 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 §
Med narkotika förstås i denna
lag läkemedel eller hälsofarliga
varor med starkt vanebildande
egenskaper eller varor som med
lätthet kan omvandlas till varor
med sådana egenskaper och som
Med narkotika förstås i denna
lag läkemedel eller hälsofarliga
varor med beroendeframkallande
egenskaper eller euforiserande
effekter eller varor som med lätthet
kan omvandlas till varor med så-
dana egenskaper eller effekter och
som
1. på sådan grund är föremål för kontroll enligt en internationell över-
enskommelse som Sverige har biträtt, eller
2. av regeringen har förklarats
skola anses som narkotika enligt
lagen.
2. av regeringen har förklarats
vara att anse som narkotika enligt
lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt
Härigenom föreskrivs att 52 d § lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

52 d §
En intagen är, om inte annat för-
anleds av medicinska eller lik-
nande skäl, skyldig att på anma-
ning lämna blod-, urin- eller ut-
andningsprov för kontroll av att
han inte är påverkad av beroende-
framkallande medel eller något
sådant dopningsmedel som avses i
1 § lagen (1991:1969) om förbud
mot vissa dopningsmedel.
En intagen är, om inte annat
föranleds av medicinska eller lik-
nande skäl, skyldig att på anma-
ning lämna blod-, urin- eller ut-
andningsprov för kontroll av att
han inte är påverkad av beroende-
framkallande medel eller något
sådant dopningsmedel som avses i
1 § lagen (1991:1969) om förbud
mot vissa dopningsmedel eller
någon sådan vara som omfattas av
lagen (1998:000) om förbud mot
vissa hälsofarliga varor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2.4

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:599) om
ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
Härigenom föreskrivs att 11, 14 och 34 §§ lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt i paragrafernas lydelse enligt lagen (1998:599) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

11 §
För att underlätta anpassningen i samhället kan en intagen medges att
få vistas utanför anstalten under arbetstid för att utföra arbete, delta i
undervisning eller utbildning, erhålla behandling eller delta i någon
annan särskilt anordnad verksamhet.
Sådan vistelse får dock inte
medges om det på grund av viss
omständighet kan befaras att den
intagne kommer att avvika, åter-
falla i brott eller missbruka alko-
hol, narkotika, andra beroende-
framkallande medel eller något
sådant dopningsmedel som avses i
1 § lagen (1991:1969) om förbud
mot vissa dopningsmedel. För
vistelsen får ställas de villkor som
kan anses nödvändiga.
Sådan vistelse får dock inte
medges om det på grund av viss
omständighet kan befaras att den
intagne kommer att avvika, åter-
falla i brott eller missbruka alko-
hol, narkotika, andra beroende-
framkallande medel, något sådant
dopningsmedel som avses i 1 §
lagen (1991:1969) om förbud mot
vissa dopningsmedel eller någon
sådan vara som omfattas av lagen
(1998:000) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor. För vistelsen
får ställas de villkor som kan anses
nödvändiga.
Vid prövningen av medgivande för en intagen att utföra arbete eller
delta i någon annan särskilt anordnad verksamhet utanför anstalten skall
särskilt beaktas, om den intagne behöver inskolning i arbetslivet eller om
ett medgivande annars kan antas väsentligt förbättra hans möjligheter att
försörja sig efter frigivningen.
Av 7 § följer att beslut enligt denna bestämmelse om vistelse utanför
anstalten inte får meddelas i strid mot de särskilda villkor som gäller för
verkställigheten.

14 §
En intagen skall ges tillfälle till lämplig fritidssysselsättning. Han bör
uppmuntras att ägna sig åt egna intressen som kan bidra till hans
utveckling. I den utsträckning det lämpligen kan ske bör han få
möjligheter att genom tidningar, radio och television följa vad som
händer i omvärlden. Hans behov av förströelse bör tillgodoses i skälig
omfattning.
Om det lämpligen kan ske, bör en intagen ges tillfälle att vistas utanför
anstalten för att på fritiden delta i sådan föreningsverksamhet eller annan
liknande verksamhet som är ägnad att underlätta anpassningen i samhäl-
let. För sådan vistelse får ställas de villkor som kan anses nödvändiga.
Därvid kan föreskrivas att den intagne skall stå under tillsyn.
Sådan vistelse utanför anstalten
får inte medges om det på grund
av viss omständighet kan befaras
att den intagne kommer att avvika,
återfalla i brott eller missbruka
alkohol, narkotika, andra beroen-
deframkallande medel eller något
sådant dopningsmedel som avses i
1 § lagen (1991:1969) om förbud
mot vissa dopningsmedel.
Sådan vistelse utanför anstalten
får inte medges om det på grund
av viss omständighet kan befaras
att den intagne kommer att avvika,
återfalla i brott eller missbruka
alkohol, narkotika, andra beroen-
deframkallande medel, något
sådant dopningsmedel som avses i
1 § lagen (1991:1969) om förbud
mot vissa dopningsmedel eller
någon sådan vara som omfattas av
lagen (1998:000) om förbud mot
vissa hälsofarliga varor.
Av 7 § följer att beslut enligt andra stycket om vistelse utanför anstal-
ten inte får meddelas i strid mot de särskilda villkor som gäller för verk-
ställigheten.

34 §
Kan en intagen genom vistelse utanför anstalt bli föremål för särskilda
åtgärder som kan antas underlätta hans anpassning i samhället, kan han få
medgivande att för ett sådant ändamål vistas utanför anstalten under
lämplig tid, om det finns särskilda skäl. Därvid skall särskilt beaktas om
den intagne behöver vård eller annan behandling mot missbruk av bero-
endeframkallande medel.
För vistelsen skall de villkor
ställas som kan anses nödvändiga.
I samband med vård eller någon
annan behandling får det föreskri-
vas att den intagne skall vara skyl-
dig att lämna blod-, urin- eller ut-
andningsprov för kontroll av att
han inte är påverkad av beroende-
framkallande medel eller något
sådant dopningsmedel som avses i
1 § lagen (1991:1969) om förbud
mot vissa dopningsmedel. Om det
finns särskilda skäl kan i samband
med beslut enligt första stycket
meddelas föreskrift enligt 26 kap.
15 § första stycket 3 brottsbalken
att gälla för tid efter villkorlig fri-
givning.
För vistelsen skall de villkor
ställas som kan anses nödvändiga.
I samband med vård eller någon
annan behandling får det föreskri-
vas att den intagne skall vara skyl-
dig att lämna blod-, urin- eller ut-
andningsprov för kontroll av att
han inte är påverkad av beroende-
framkallande medel, något sådant
dopningsmedel som avses i 1 §
lagen (1991:1969) om förbud mot
vissa dopningsmedel eller någon
sådan vara som omfattas av lagen
(1998:000) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor. Om det finns
särskilda skäl kan i samband med
beslut enligt första stycket med-
delas föreskrift enligt 26 kap. 15 §
första stycket 3 brottsbalken att
gälla för tid efter villkorlig frigiv-
ning.
Vistelse utanför anstalt för vård eller behandling bör inte påbörjas så
tidigt att den planerade vård- eller behandlingstiden blir kortare än den
beräknade återstående verkställighetstiden.
Av 7 § följer att beslut enligt denna bestämmelse inte får meddelas i
strid mot de särskilda villkor som gäller för verkställigheten.
2.5

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:610) om
ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
Härigenom föreskrivs att 63 § lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt i paragrafens lydelse enligt lagen (1998:610) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

63 §
Alkoholhaltiga drycker eller
andra berusningsmedel får om-
händertas,
Alkoholhaltiga drycker, andra
berusningsmedel eller sådana va-
ror som omfattas av lagen
(1998:000) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor får omhänder-
tas,
1. om de påträffas hos en intagen,
2. om en intagen får dem sig tillsända,
3. om de medförs av någon som skall tas in i kriminalvårdsanstalt, eller
4. om de annars påträffas inom anstalt och det inte finns någon känd
ägare till dem.
Den lokala kriminalvårdsmyndigheten skall låta förstöra eller sälja den
omhändertagna egendomen enligt bestämmelserna om beslagtagen egen-
dom i 2 § 1 första stycket lagen (1958:205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker m.m.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas även i fråga om
injektionssprutor eller kanyler som kan användas för insprutning i männi-
skokroppen eller i fråga om andra föremål som är särskilt ägnade att an-
vändas för missbruk av eller annan befattning med narkotika.
Belopp, som erhållits vid försäljning av omhändertagen egendom, till-
faller staten.
Pengar, som påträffas hos eller ankommer till en intagen i strid med
vad som är särskilt föreskrivet om intagnas rätt att inneha pengar, skall
omhändertas, om det inte är uppenbart oskäligt. Omhändertagna pengar
skall genom den lokala kriminalvårdsmyndighetens försorg göras ränte-
bärande men får inte disponeras av den intagne förrän vid anstalts-
vistelsens slut, om det inte finns särskilda skäl.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:602) om
ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m.fl.
Härigenom föreskrivs att 2 c § lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m.fl. i paragrafens lydelse enligt lagen (1998:602)
om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 c §
Blod-, urin- eller utandnings-
prov får tas på en häktad som skä-
ligen kan misstänkas vara påver-
kad av beroendeframkallande me-
del eller sådant dopningsmedel
som avses i 1 § lagen (1991:1969)
om förbud mot vissa dopnings-
medel, om inte annat föranleds av
medicinska eller liknande skäl.
Blod-, urin- eller utandnings-
prov får tas på en häktad som skä-
ligen kan misstänkas vara påver-
kad av beroendeframkallande me-
del, sådant dopningsmedel som
avses i 1 § lagen (1991:1969) om
förbud mot vissa dopningsmedel
eller någon sådan vara som om-
fattas av lagen (1998:000) om för-
bud mot vissa hälsofarliga varor,
om inte annat föranleds av medi-
cinska eller liknande skäl.

2.7 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620)
Härigenom föreskrivs att det i socialtjänstlagen (1980:620)1 skall infö-
ras en ny paragraf, 65 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

65 b §
Om socialnämnden i sin
verksamhet iakttagit något som
tyder på att nya medel används för
missbruksändamål eller att änd-
ringar sker i missbruksmönster av
kända medel, skall nämnden utan
dröjsmål anmäla detta till Folk-
hälsoinstitutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.8 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårds-
lagen (1982:763)
Härigenom föreskrivs att det i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
skall införas en ny paragraf, 31 a §, samt närmast före denna en ny rubrik
av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Underrättelseskyldighet

31 a §
Om en nämnd som utövar
ledningen av hälso- och sjuk-
vården enligt 10 eller 22 § i sin
verksamhet iakttagit något som
tyder på att nya medel används för
missbruksändamål eller att änd-
ringar sker i missbruksmönster av
kända medel, skall nämnden utan
dröjsmål anmäla detta till Folk-
hälsoinstitutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:12) om
kontroll av berusningsmedel på sjukhus
Härigenom föreskrivs att 2, 3 och 4 §§ lagen (1985:12) om kontroll av
berusningsmedel på sjukhus skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Den som är intagen för vård får
inte inneha alkoholhaltiga drycker
eller andra berusningsmedel. Han
får inte heller inneha injektions-
sprutor eller kanyler som kan an-
vändas för insprutning i männi-
skokroppen eller andra föremål
som är särskilt ägnade att använ-
das för missbruk av eller annan
befattning med narkotika.
Den som är intagen för vård får
inte inneha alkoholhaltiga drycker,
andra berusningsmedel eller så-
dana varor som omfattas av lagen
(1998:000) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor. Han får inte
heller inneha injektionssprutor
eller kanyler som kan användas för
insprutning i människokroppen
eller andra föremål som är särskilt
ägnade att användas för missbruk
av eller annan befattning med nar-
kotika.

3 §1
Verksamhetschefen får ställa
följande villkor för att ta in någon
på sjukhuset för vård av missbruk
av beroendeframkallande medel,
om det behövs för att hindra att
patienten har tillgång till sådana
medel eller föremål som anges i
2 §. De villkor som avses är krav

Verksamhetschefen får ställa
följande villkor för att ta in någon
på sjukhuset för vård av missbruk
av beroendeframkallande medel,
om det behövs för att hindra att
patienten har tillgång till sådana
medel, varor eller föremål som
anges i 2 §. De villkor som avses
är krav på
1. att patienten underkastar sig kroppsvisitation eller ytlig kropps-
besiktning,
2. att patienten medger undersökning av vad han innehar eller får sig
tillsänt.

4 §2
Sådana berusningsmedel och
föremål som anges i 2 § får om-
händertas
Sådana berusningsmedel, varor
och föremål som anges i 2 § får
omhändertas

1. om de påträffas hos en intagen,
2. om en intagen får dem sig tillsända, eller
3. om de påträffas utan att det finns någon känd ägare till dem.
Verksamhetschefen skall låta förstöra eller försälja den omhändertagna
egendomen enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § 1
första stycket lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m.m.
Belopp som erhållits vid försäljningen skall tillfalla staten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om
vård av missbrukare i vissa fall
Härigenom föreskrivs att 31 och 36 §§ lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

31 §
Den som vårdas enligt denna lag
i ett LVM-hem får inte inneha al-
koholhaltiga drycker, narkotika
eller flyktiga lösningsmedel eller
injektionssprutor, kanyler eller
andra föremål som är särskilt äg-
nade att användas för missbruk av
eller annan befattning med narko-
tika. Han får inte heller inneha
något annat som kan vara till men
för vården eller ordningen vid
hemmet. Påträffas sådan egendom
som nu angetts, får den omhän-
dertas.
Den som vårdas enligt denna lag
i ett LVM-hem får inte inneha
alkoholhaltiga drycker, narkotika,
flyktiga lösningsmedel eller så-
dana varor som omfattas av lagen
(1998:000) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor eller injektions-
sprutor, kanyler eller andra före-
mål som är särskilt ägnade att an-
vändas för missbruk av eller annan
befattning med narkotika. Han får
inte heller inneha något annat som
kan vara till men för vården eller
ordningen vid hemmet. Påträffas
sådan egendom som nu angetts, får
den omhändertas.

36 §
Har alkoholhaltiga drycker, nar-
kotika eller flyktiga lösningsmedel
omhändertagits enligt 31 eller 35 §
eller påträffats inom ett LVM-hem
utan att det finns någon känd ägare
till dem, skall den som förestår
vården vid hemmet låta förstöra
eller försälja egendomen enligt
bestämmelserna om beslagtagen
egendom i 2 § 1 första stycket
lagen (1958:205) om förverkande
av alkoholhaltiga drycker m.m.
Belopp som erhålls vid försäljning
tillfaller staten.
Har alkoholhaltiga drycker, nar-
kotika, flyktiga lösningsmedel
eller sådana varor som omfattas
av lagen (1998:000) om förbud
mot vissa hälsofarliga varor om-
händertagits enligt 31 eller 35 §
eller påträffats inom ett LVM-hem
utan att det finns någon känd ägare
till dem, skall den som förestår
vården vid hemmet låta förstöra
eller försälja egendomen enligt
bestämmelserna om beslagtagen
egendom i 2 § 1 första stycket
lagen (1958:205) om förverkande
av alkoholhaltiga drycker m.m.
Belopp som erhålls vid försäljning
tillfaller staten.
Detsamma skall gälla i fråga om injektionssprutor, kanyler och andra
föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan
befattning med narkotika.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga
Härigenom föreskrivs att 16 och 20 §§ lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

16 §
Den som omfattas av bestäm-
melserna i 15 § får inte inneha
narkotika, alkoholhaltiga drycker
eller andra berusningsmedel eller
injektionssprutor, kanyler eller
andra föremål som är särskilt äg-
nade att användas för missbruk av
eller annan befattning med narko-
tika. Den unge får inte heller
inneha något annat som kan vara
till men för vården eller ordningen
vid hemmet. Påträffas sådan egen-
dom hos den unge, får den omhän-
dertas.
Den som omfattas av bestäm-
melserna i 15 § får inte inneha
narkotika, alkoholhaltiga drycker,
andra berusningsmedel eller
sådana varor som omfattas av
lagen (1998:000) om förbud mot
vissa hälsofarliga varor eller in-
jektionssprutor, kanyler eller andra
föremål som är särskilt ägnade att
användas för missbruk av eller
annan befattning med narkotika.
Den unge får inte heller inneha
något annat som kan vara till men
för vården eller ordningen vid
hemmet. Påträffas sådan egendom
hos den unge, får den omhänder-
tas.

20 §
Har narkotika, alkoholhaltiga
drycker eller andra berusnings-
medel omhändertagits enligt 16
eller 19 § eller har sådan egendom
påträffats inom ett hem för särskilt
noggrann tillsyn utan att det finns
någon känd ägare till egendomen,
skall den som förestår vården vid
hemmet låta förstöra eller försälja
egendomen enligt bestämmelserna
om beslagtagen egendom i 2 § 1
första stycket lagen (1958:205) om
förverkande av alkoholhaltiga
drycker m.m.. Belopp som har er-
hållits vid försäljning tillfaller
staten.
Har narkotika, alkoholhaltiga
drycker, andra berusningsmedel
eller sådana varor som omfattas
av lagen (1998:000) om förbud
mot vissa hälsofarliga varor om-
händertagits enligt 16 eller 19 §
eller har sådan egendom påträffats
inom ett hem för särskilt noggrann
tillsyn utan att det finns någon
känd ägare till egendomen, skall
den som förestår vården vid hem-
met låta förstöra eller försälja
egendomen enligt bestämmelserna
om beslagtagen egendom i 2 § 1
första stycket lagen (1958:205) om
förverkande av alkoholhaltiga
drycker m.m. Belopp som har er-
hållits vid försäljning tillfaller
staten.

Detsamma skall gälla i fråga om injektionssprutor, kanyler och andra
föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan
befattning med narkotika.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård
Härigenom föreskrivs att 21 och 24 §§ lagen (1991:1128) om psykiat-
risk tvångsvård skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

21 §
En patient får inte inneha
1. narkotika, alkoholhaltiga
drycker eller andra berusnings-
medel,
En patient får inte inneha
1. narkotika, alkoholhaltiga
drycker, andra berusningsmedel
eller sådana varor som omfattas
av lagen (1998:000) om förbud
mot vissa hälsofarliga varor,
2. injektionssprutor eller kanyler, som kan användas för insprutning i
människokroppen,
3. andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av
eller annan befattning med narkotika, eller
4. annan egendom som kan skada honom själv eller någon annan eller
vara till men för vården eller ordningen på vårdinrättningen.
Påträffas sådan egendom som avses i första stycket, får den omhän-
dertas.

24 §
Har narkotika, alkoholhaltiga
drycker eller andra berusnings-
medel omhändertagits enligt 21
eller 22 § eller har sådan egendom
påträffats där patienter intagits för
tvångsvård utan att det finns någon
känd ägare till egendomen, skall
chefsöverläkaren låta förstöra eller
sälja egendomen enligt bestäm-
melserna om beslagtagen egendom
i 2 § 1 första stycket lagen
(1958:205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker m.m. Det-
samma gäller i fråga om injek-
tionssprutor eller kanyler, som kan
användas för insprutning i männi-
skokroppen, och i fråga om andra
föremål som är särskilt ägnade att
användas för missbruk av eller
annan befattning med narkotika.
Har narkotika, alkoholhaltiga
drycker, andra berusningsmedel
eller sådana varor som omfattas
av lagen (1998:000) om förbud
mot vissa hälsofarliga varor om-
händertagits enligt 21 eller 22 §
eller har sådan egendom påträffats
där patienter intagits för tvångs-
vård utan att det finns någon känd
ägare till egendomen, skall
chefsöverläkaren låta förstöra eller
sälja egendomen enligt bestäm-
melserna om beslagtagen egendom
i 2 § 1 första stycket lagen
(1958:205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker m.m. Det-
samma gäller i fråga om injek-
tionssprutor eller kanyler, som kan
användas för insprutning i männi-
skokroppen, och i fråga om andra
föremål som är särskilt ägnade att
användas för missbruk av eller
annan befattning med narkotika.

Belopp som har erhållits vid försäljning tillfaller staten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.13 Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen
(1992:859)
Härigenom föreskrivs att 1 § läkemedelslagen (1992:859) skall ha föl-
jande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Med läkemedel avses i denna lag varor som är avsedda att tillföras
människor eller djur för att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom
eller symtom på sjukdom eller att användas i likartat syfte.
Med radioaktiva läkemedel avses läkemedel som avger joniserande
strålning. Till radioaktiva läkemedel räknas inte slutna strålkällor.
I fråga om narkotiska läkemedel
och om läkemedel som utgör dop-
ningsmedel tillämpas bestämmel-
serna i denna lag, om de inte stri-
der mot vad som är särskilt före-
skrivet om dessa varor.
I fråga om narkotiska läke-
medel, om läkemedel som utgör
dopningsmedel och om läkemedel
som omfattas av lagen (1998:000)
om förbud mot vissa hälsofarliga
varor tillämpas bestämmelserna i
denna lag, om de inte strider mot
vad som är särskilt föreskrivet om
dessa varor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om
kontroll av narkotika
Härigenom föreskrivs att 2 och 7 §§ lagen (1992:860) om kontroll av
narkotika skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Narkotika får importeras, till-
verkas, exporteras, utbjudas till
försäljning, överlåtas eller innehas
endast för medicinskt eller veten-
skapligt ändamål.
Narkotika får importeras, till-
verkas, exporteras, bjudas ut till
försäljning, överlåtas eller innehas
endast för medicinskt, vetenskap-
ligt eller annat samhällsnyttigt
ändamål som är särskilt
angeläget.

7 §
Narkotika får innehas endast av
1. den som har rätt att handla med varan,
2. en föreståndare för en vetenskaplig institution som ägs eller stöds av
staten eller en kommun, i den mån varan behövs för vetenskaplig forsk-
ning, undersökning eller undervisning,
3. en befattningshavare vid för-
svarsmakten enligt särskilda be-
stämmelser, eller
4. den som fått varan utlämnad
till sig enligt 6 § första stycket
eller medgetts import enligt 3 §
första stycket.
3. en befattningshavare vid för-
svarsmakten enligt särskilda be-
stämmelser,
4. den som fått varan utlämnad
till sig enligt 6 § första stycket
eller medgetts import enligt 3 §
första stycket, eller
5. den som fått särskilt tillstånd
till det för utbildningsändamål
eller något annat samhällsnyttigt
ändamål.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om
försöksverksamhet med intensivövervakning med
elektronisk kontroll
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:451) om försöksverksamhet
med intensivövervakning med elektronisk kontroll1 skall ha följande ly-
delse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 §2
Den dömde skall under verk-
ställigheten utanför anstalt iaktta
skötsamhet, efter förmåga söka
försörja sig samt i övrigt rätta sig
efter vad som åligger honom enligt
denna lag och enligt föreskrift som
meddelats med stöd av lagen. Han
skall avhålla sig från alkohol och
andra beroendeframkallande me-
del samt sådana medel som avses i
1 § lagen (1991:1969) om förbud
mot vissa dopningsmedel.

Den dömde är, om inte annat
föranleds av medicinska eller lik-
nande skäl, skyldig att under verk-
ställigheten på anmaning lämna
blod-, urin- eller utandningsprov
för kontroll av att han inte är på-
verkad av sådana medel som avses
i första stycket andra meningen.
Elektroniska hjälpmedel får an-
vändas för att kontrollera att den
dömde avhåller sig från alkohol.
Den dömde skall under verk-
ställigheten utanför anstalt iaktta
skötsamhet, efter förmåga söka
försörja sig samt i övrigt rätta sig
efter vad som åligger honom enligt
denna lag och enligt föreskrift som
meddelats med stöd av lagen. Han
skall avhålla sig från alkohol och
andra beroendeframkallande me-
del, sådana medel som avses i 1 §
lagen (1991:1969) om förbud mot
vissa dopningsmedel samt sådana
varor som omfattas av lagen
(1998:000) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor.
Den dömde är, om inte annat
föranleds av medicinska eller lik-
nande skäl, skyldig att under verk-
ställigheten på anmaning lämna
blod-, urin- eller utandningsprov
för kontroll av att han inte är på-
verkad av sådana medel eller
varor som avses i första stycket
andra meningen. Elektroniska
hjälpmedel får användas för att
kontrollera att den dömde avhåller
sig från alkohol.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen
Härigenom föreskrivs att 3, 4 och 7 §§ lagen (1996:701) om Tullver-
kets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska
unionen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 §1
Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:
1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och
produkter som avses i lagen (1998:397) om strategiska produkter,
2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning
av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen,
3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),
4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),
5. injektionssprutor och kanyler,
6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel,
7. springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nit-
handskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,
8. kulturföremål som avses i 5 kap. 4 6 §§ lagen (1988:950) om kul-
turminnen m.m.,
9. hundar och katter för annat ändamål än handel,
10. spritdrycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738), tek-
nisk sprit och alkoholhaltiga preparat enligt lagen (1961:181) om försälj-
ning av teknisk sprit m.m. samt tobaksvaror vid kontroll av åldersgränsen
i 13 § tobakslagen (1993:581),
11. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler,
12. andra djur än sådana som
anges ovan och produkter av djur,
om det finns särskild anledning att
misstänka att smittsam sjukdom
förekommer, att djuret eller djur-
produkten på annat sätt utgör en
allvarlig hälsorisk för människor
eller djur, att medföljande doku-
ment är ofullständiga eller fel-
aktiga, att erforderliga dokument
saknas eller att de villkor som i
övrigt gäller för införseln inte är
uppfyllda.
12. andra djur än sådana som
anges ovan och produkter av djur,
om det finns särskild anledning att
misstänka att smittsam sjukdom
förekommer, att djuret eller djur-
produkten på annat sätt utgör en
allvarlig hälsorisk för människor
eller djur, att medföljande doku-
ment är ofullständiga eller fel-
aktiga, att erforderliga dokument
saknas eller att de villkor som i
övrigt gäller för införseln inte är
uppfyllda,
13. varor som avses i lagen
(1998:000) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor.
4 §
Anmälningsskyldighet före-
ligger
1. för den som utan erforderligt
tillstånd, eller med stöd av tillstånd
som föranletts av vilseledande
uppgift, från ett annat EU-land till
Sverige inför eller från Sverige till
ett sådant land utför en vara som
avses i 3 § 3, 5 8 och 10.
Anmälningsskyldighet före-
ligger
1. för den som utan erforderligt
tillstånd, eller med stöd av tillstånd
som föranletts av vilseledande
uppgift, från ett annat EU-land till
Sverige inför eller från Sverige till
ett sådant land utför en vara som
avses i 3 § 3, 5 8, 10 och 13.
2. för den som från ett annat EU-land till Sverige inför eller från
Sverige till ett sådant land utför en vara som avses i 3 § 1, 4, 9, 11 och
12.
Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Generaltullstyrelsen
får meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten.

7 §2
För kontroll av att anmälnings-
skyldigheten enligt denna lag, eller
att deklarationsskyldigheten enligt
lagen (1994:1565) om beskattning
av privatinförsel av alkohol-
drycker och tobaksvaror från ett
land som är medlem i Europeiska
unionen, fullgjorts riktigt och full-
ständigt, samt för kontroll av att
gällande villkor för in- eller ut-
försel av sådana varor som anges i
3 § 1 och 3 12 uppfyllts, får en
tulltjänsteman undersöka
För kontroll av att anmälnings-
skyldigheten enligt denna lag, eller
att deklarationsskyldigheten enligt
lagen (1994:1565) om beskattning
av privatinförsel av alkohol-
drycker och tobaksvaror från ett
land som är medlem i Europeiska
unionen, fullgjorts riktigt och full-
ständigt, samt för kontroll av att
gällande villkor för in- eller ut-
försel av sådana varor som anges i
3 § 1 och 3 13 uppfyllts, får en
tulltjänsteman undersöka
1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan
förvaras vid införsel från eller utförsel till ett annat EU-land,
2. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och
liknande som medförs av en resande vid inresa från eller utresa till ett
annat EU-land, eller av den som kan anmanas att stanna enligt 5 § första
stycket 2.
Ytterligare bestämmelser om befogenheter bl.a. avseende kroppsvisi-
tation och kroppsbesiktning finns i lagen (1960:418) om straff för va-
rusmuggling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

3 Ärendet och dess beredning
Regeringen beslutade den 20 mars 1997 att det inom Socialdepartementet
skulle tillsättas en arbetsgrupp med uppgift att utreda frågan om kontroll
av syntetiska droger och andra farliga ämnen som används i berusnings-
syfte samt av ämnen som kan omvandlas till narkotika eller som används
vid tillverkning av narkotika (s.k. prekursorer).
I november 1997 redovisade arbetsgruppen sin rapport i departe-
mentspromemorian Kontroll av syntetiska droger m.m. (Ds 1997:70). En
sammanfattning av departementspromemorian finns i bilaga 1. De lag-
förslag som lades fram i promemorian finns i bilaga 2.
Departementspromemorian har remissbehandlats och ligger till grund
för förslagen i propositionen. En remissammanställning finns tillgänglig i
Socialdepartementet (dnr S97/8321/IFO).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 28 maj 1998 att inhämta Lagrådets yttrande
över de förslag som finns i bilaga 3. Lagrådet har i allt väsentligt
godtagit förslagen men har förordat vissa ändringar av huvudsakligen
lagteknisk natur. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.
Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Därutöver har
vissa ändringar, främst av redaktionell art, gjorts. Lagrådets synpunkter
behandlas i avsnitt 6 samt i författningskommentaren till de lagrum som
ändrats med anledning av Lagrådets synpunkter.
4 Narkotikautvecklingen
I tusentals år har narkotika använts som läkemedel och som rusgivande
medel. Som narkotika anses varor med skiftande ursprung: växter och
växtmaterial (t.ex. cannabis), svampar, kemiska ämnen som förekommer
i växtmaterial (t.ex. morfin), syntetiskt tillverkade droger (t.ex. amfeta-
min) och bruksfärdiga beredningar (t.ex. tabletter). I Sverige har narkoti-
kamissbruket utvecklats under 1900-talet. På 1930-talet förekom avgrän-
sade grupper som missbrukade centralstimulerande medel och opiater (i
slutet av 1930-talet fanns ett 70-tal kända narkotikamissbrukare i landet).
Ungdomsnarkomani eller gängnarkomani började uppträda i slutet av
1950-talet. På 1960-talet började amfetamin användas i missbrukssyfte i
allt större omfattning och vanan att injicera drogen spreds. Under samma
decennium introducerades LSD på marknaden och haschrökning blev
populärt i vissa ungdomsgrupper. Heroinmissbruket nådde Sverige på
allvar 1975 men förekom fram till 1992 främst i storstadsområdena.
Cannabis är idag alltjämt det vanligast förekommande narkotiska
missbruksmedlet. De centralstimulerande medlen dominerar injektions-
missbruket. I en inventering som gjordes 1992 uppskattades antalet per-
soner med tungt narkotikamissbruk i landet till mellan 14 000 och 20 000
(om siffrorna är korrekta innebär detta en ökning med cirka 40 % från
1979). Denna typ av inventeringar behäftas emellertid alltid med en
mängd osäkerhetsfaktorer. Men från att så sent som i början av 1950-
talet ha varit ett tämligen begränsat fenomen betraktas narkotika idag
som ett av vårt lands allvarligaste samhällsproblem.
På 1990-talet har konsumtionen av syntetisk narkotika ökat inom bl.a.
EU:s medlemsländer. Det är särskilt unga människor som står för den
ökade konsumtionen. Preferensen för syntetisk narkotika beror sannolikt
på en mängd faktorer som skiljer den från den traditionella, växtbaserade.
Bland dessa faktorer kan följande nämnas.
Den syntetiska narkotikan hör i många länder ihop med ung-
domskulturen och framställs inom denna som något positivt. Budskapet
är att den syntetiska narkotikan i det närmaste är socialt accepterad och
säkrare än t.ex. kokain och heroin. Särskilt MDMA (ecstasy) uppfattas
som en lovedrug . Det finns ingen stark koppling till egendoms- eller
våldsbrottslighet. Risken för effekterna på hälsan underskattas gravt.
Alla ingredienser som behövs för tillverkningen finns tillgängliga
inom EU. Narkotikan kan tillverkas lokalt där den skall konsumeras. För
småskalig tillverkning krävs i många fall ingen avancerad utrustning och
endast enkla lokaler erfordras: källarlokaler eller t.o.m. husvagnar duger.
Recept finns fritt tillgängliga på Internet och i undergroundlitteratur.
Eftersom tillverknings- och transportkostnader kan hållas nere är vinster-
na för tillverkare och distributörer höga.
De vanligaste syntetiska drogerna är amfetamin-strukturer (analoger)
och strukturer som skiljer sig mycket litet från dessa, t.ex. MDMA. De
effekter som den amfetaminbaserade stimulantian ger uthållighet,
vakenhet och förbättrade fysiska prestationer gör den attraktiv, inte
bara för att intas i förströelsesyfte, utan även för att bättre kunna klara av
press på arbetet och för att kunna öka prestationerna i idrottssamman-
hang. Preparat med amfetaminliknande struktur har idag mycket få legala
användningsområden. Preparaten används inom tre medicinska områden:
vid behandling av koncentrationsstörningar, ätstörningar och narkolepsi.
Även dessa användningsområden är kontroversiella och i Sverige an-
vänds preparaten endast undantagsvis och under mycket kontrollerade
former.
Stimulantia med amfetaminliknande struktur är i samtliga fall av syn-
tetiskt ursprung vilket innebär att de framställs genom kemiska processer
i laboratorium. Genom att byta ut någon eller några av kemikalierna vid
tillverkningen kan man på ett relativt enkelt sätt få fram nya varianter
(analoger) av amfetaminer. Detta sätt att tillverka nya analoger brukar
kallas drugs designing och de droger som erhålls designer drugs .
Fenomenet med drugs designing kan även iakttas beträffande andra
drogtyper än amfetaminer, som t.ex. fentanyler och petidiner.
Antalet möjliga amfetaminanaloger som kan framställas är mycket
stort och de allra flesta har inte genomgått någon klinisk prövning och är
följaktligen inte dokumenterade i den vetenskapliga litteraturen. Den
prövning som nu görs av ungdomar i miljöer där t.ex. MDMA-
liknande preparat säljs är därför särskilt farlig. Verkan på individen vid
intag av någon av dessa droger är många gånger helt oförutsägbar.
Flera droger med amfetaminliknande strukturer har återfunnits i miss-
brukarmiljöer i ett antal länder inom EU. Några av dessa droger kon-
trolleras av internationella konventioner och nationella lagar medan
andra faller utanför. I Sverige har för närvarande fyra icke narkotikaför-
klarade och amfetaminliknande droger anträffats vid beslag (BDB,
BDMPEA, MBDB och MDDM).
5 Den rättsliga regleringen av narkotika m.m.
5.1 FN:s konventioner om narkotika
Inom FN har antagits tre konventioner på narkotikaområdet; 1961 års
allmänna narkotikakonvention (SÖ 1964:59), 1971 års konvention om
psykotropa ämnen (SÖ 1972:42) och 1988 års konvention mot olaglig
hantering av narkotika och psykotropa ämnen (narkotikabrotts-
konventionen, SÖ 1991:41). Ett tilläggsprotokoll till den allmänna
narkotikakonventionen antogs 1972 (SÖ 1972:41). Sverige har ratificerat
samtliga konventioner.
Den allmänna narkotikakonventionen kontrollerar främst de traditio-
nella, växtbaserade, narkotiska medlen. De varor som omfattas finns
upptagna i fyra till konventionen fogade förteckningar. Någon övergri-
pande förklaring av vad som skall anses som narkotika ges inte. I för-
teckning I upptas varor med beroendeframkallande egenskaper, vilka
medför allvarlig risk för missbruk (bl.a. cannabis, kokain, morfin, opium
och heroin). Förteckning II innehåller varor som vanligtvis används i
medicinskt syfte och som har en lägre missbruksrisk (t.ex. kodein). Vissa
beredningar, dels av varor i förteckning II, dels av bl.a. kokain, morfin
och opium återfinns i förteckning III. Enligt WHO föreligger i princip
ingen risk för missbruk av beredningarna, varför den internationella
kontrollen är mild. Förteckning IV, slutligen, innehåller de farligaste av
de varor som redan listats i förteckning I. Dessa har, menar man, mycket
ringa medicinskt och terapeutiskt värde, och anses som särskilt skadliga
(heroin, cannabis m.fl.).
Konventionen om psykotropa ämnen kontrollerar i största utsträckning
syntetiska substanser. De ämnen som omfattas finns upptagna i konven-
tionens fyra förteckningar. I vilken förteckning ett ämne upptas beror på
relationen mellan två variabler: dess terapeutiska värde och risken för
folkhälsan. Förteckningarna utgör en glidande skala, där förteckning I
omfattar substanser som löper mycket stor risk att missbrukas, innebär
ett särskilt allvarligt hot mot folkhälsan och som har ett ringa terapeutiskt
värde (t.ex. LSD, Psilocybin och MDMA) medan förteckning IV upptar
substanser som kan missbrukas men som innebär ett mindre allvarligt hot
mot folkhälsan och som vanligen har ett stort terapeutiskt värde (främst
lugnande, smärtlindrande och sömngivande preparat). De flesta preparat
av amfetaminkaraktär återfinns i förteckningarna I eller II.
Konventionerna från 1961 och 1971 använder sig således av två olika
begrepp: narkotika och psykotropa ämnen. Någon helt klar distinktion
mellan begreppen låter sig inte göras på annat sätt än genom att hänvisa
till förteckningarna i respektive konvention. De båda konventionernas
syfte är att medverka till att narkotika endast används för medicinska och
vetenskapliga ändamål, att förebygga missbruk och att i vart fall be-
gränsa de skadliga effekterna av missbruk. Konventionsparterna åtar sig
att begränsa tillverkning och import till vad som behövs för den legala
förbrukningen samt åläggs att genomföra olika former av kontroll för
tillverkning, handel och distribution. Kontrollnivån är kopplad till de
olika förteckningarna och vilken kontroll som gäller för en viss vara be-
ror på i vilken förteckning den är upptagen. Det åligger parterna att
straffbelägga vissa förfaranden för att motverka illegal narkotikahante-
ring. Parterna har alltid rätt att införa striktare eller strängare kontrollbe-
stämmelser än vad konventionerna föreskriver.
Narkotikabrottskonventionen tillskapades för att förstärka det interna-
tionella samarbetet ytterligare och för att effektivisera insatserna mot den
internationella narkotikabrottsligheten. De straffbestämmelser parterna
åtar sig att införa sträcker sig längre än åtagandena enligt de båda andra
konventionerna. Parterna förbinder sig att straffbelägga en mängd förfa-
randen, bl.a. illegal produktion, tillverkning och försäljning samt förfa-
randen som innebär att vinsterna från den illegala narkotikamarknaden
döljs eller omsätts. Konventionen betonar betydelsen av bistånd mellan
parterna och behandlar bl.a. frågor om internationellt rättsligt samarbete.
5.2 Gällande svenska bestämmelser om narkotika
De författningar som reglerar hanteringen av narkotika är i huvudsak
narkotikastrafflagen (1968:64), läkemedelslagen (1992:859), lagen
(1992:860) om kontroll av narkotika och lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling (varusmugglingslagen). Till dessa ansluter bl.a. före-
skrifter i förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika samt vissa
detaljföreskrifter som Läkemedelsverket meddelat.
Begreppet narkotika definieras i narkotikastrafflagen. Läkemedels-
lagen innehåller de grundläggande bestämmelserna om den legala hante-
ringen av narkotiska läkemedel. I den mån inte annat är särskilt föreskri-
vet skall läkemedelslagens regler tillämpas. Ytterligare bestämmelser om
den legala hanteringen av narkotiska varor återfinns i lagen om kontroll
av narkotika. Narkotikastrafflagen och varusmugglingslagen innehåller
ansvarsbestämmelser för olovliga förfaranden med narkotika.
Vad som avses med narkotika definieras således idag i 8 § narkotika-
strafflagen. Av denna bestämmelse framgår att med narkotika menas
läkemedel eller hälsofarliga varor med starkt vanebildande egenskaper,
men även varor som med lätthet kan omvandlas till varor med sådana
egenskaper. En ytterligare förutsättning är att det är fråga om varor som
på denna grund antingen är föremål för kontroll enligt en internationell
överenskommelse som Sverige biträtt eller av regeringen förklarats skall
anses som narkotika. Utöver de varor som kontrolleras enligt FN:s kon-
ventioner kan således regeringen besluta att ytterligare varor, som upp-
fyller kriterierna i 8 §, skall anses som narkotika. De varor regeringen
förordnat skall anses som narkotika återfinns i bilaga 1 till förordningen
om kontroll av narkotika. Vissa av dem omfattas numera även av FN:s
konventioner.
I Sverige anses fler varor som narkotika än enligt de internationella
konventionerna. Framför allt rör det sig om olika typer av sömnmedel
och lugnande medel men även t.ex. de ovanjordiska delarna av växten kat
och svampen toppslätskivling. Samtliga de varor som enligt 8 § narkoti-
kastrafflagen utgör narkotika dvs. både de som omfattas av FN:s kon-
ventioner och de som av regeringen har förklarats som narkotika åter-
finns i Läkemedelsverkets föreskrifter och förteckningar över narkotika,
LVFS 1997:12 och 1997:15. Förteckning I innehåller sådana varor som
normalt saknar legala användningsområden, medan de varor som uppta-
gits i förteckningarna II-IV kan användas i medicinskt syfte. Varorna i
förteckning V, slutligen, omfattas inte av de internationella konventio-
nerna (vilket f.ö. inte heller samtliga varor i övriga förteckningar gör)
och vid export och import av dessa gäller en något mildare kontroll än
för de övriga varorna. I narkotikaförteckningarna ingår en mängd varor
med olika effekter och av olika ursprung: cannabispreparat, opiater,
centralstimulerande medel, hallucinogener samt lugnande medel och
sömnmedel. Som narkotika räknas inte beredningar avsedda för medi-
cinskt eller vetenskapligt bruk som innehåller vissa, i 2 § LVFS 1997:12,
närmare specificerade substanser i bestämda doser (t.ex. vissa kodein-
preparat). Läkemedel godkända för försäljning som innehåller ämnen ur
förteckning IV eller V klassificeras som narkotika endast i den mån
Läkemedelsverket så beslutat. För en närmare genomgång av de olika
varor som anses som narkotika hänvisas till departementspromemorian
Kontroll av syntetiska droger m.m. Ds 1997:70, sid. 51 ff.
5.3 Den rättsliga regleringen av vissa andra droger
Det förekommer en mängd kemiska substanser som används i berus-
ningssyfte, men som inte är möjliga att narkotikaklassificera. Några så-
dana substanser är t.ex. amylnitrit (säljs för berusningsändamål under
namn som poppers, snappers m.fl.), ketamin och GHB (gamma-hydroxi-
butyrat).
Amylnitrit vidgar blodkärlen och användes tidigare i behandlingen av
kärlkramp. Medlet används emellertid inte längre som läkemedel i
Sverige. På 70-talet blev drogen populär i amerikanska subkulturer kring
diskotek och homosexklubbar. Preparatet tillhandahålls vanligtvis i små
glasampuller och intas genom sniffning. Det ger en mycket kortvarig
starkt berusande effekt. Biverkningar är blodtrycksfall, huvudvärk, svim-
ningar och kräkningar. Eftersom drogen oftast tillverkas illegalt kan den
vara uppblandad med andra substanser och effekterna svåra att förutse.
Ketamin har ett legalt användningsområde som anestesimedel inom
veterinärmedicinen. Preparatet används även, framförallt av ungdomar,
som s.k. partydrog. Det kan både drickas, sniffas och injiceras och ger
hallucinogena och smärtstillande effekter. Drogen sänker hjärtrytmen och
större doser kan leda till att syretillförseln till hjärna och muskler blir
alltför låg. En överdos kan medföra att hjärtat stannar.
GHB förekommer naturligt i de flesta vävnader, inte minst i den
mänskliga hjärnan. GHB kan både bildas ur och ombildas till GABA
(gamma-amino-smörsyra), en mycket viktig signalsubstans som hämmar
nervcellsaktiviteten i hjärnan. I somliga länder används GHB som anes-
tesimedel och vid vissa sömnrubbningar. Det har visats i små studier
att GHB kan öka frisättningen av tillväxthormon hos unga och friska för-
sökspersoner. GHB påstås ha viss centralstimulerande effekt och används
därför i vissa kretsar som berusningsmedel. Preparatet kan intas intrave-
nöst eller oralt. Missbruk kan leda till medvetslöshet och allvarlig hjärt-
och andningsdepression med risk för dödlig utgång.
En annan varugrupp som används i berusningssyfte är de s.k. örtdro-
gerna. Deras innehåll är synnerligen varierande: det rör sig om hundratals
olika näringspreparat, hälsokostmedel, örter, medicinalväxter och ibland
även syntetiska farmaceutiska preparat (med eller utan dokumenterade
effekter). I medlen kan t.ex. förekomma koffein, guaranaextrakt (ur-
sprungligen brasiliansk koffeindryck som tillsammans med socker ger en
uppiggande effekt), nootropa medel (vilka påstås förbättra mentala
processer), vitaminer och ginseng. Den enda klart urskiljbara gemen-
samma faktorn för dessa preparat är att de utbjuds till försäljning under
uppgivande av en berusande effekt. Preparaten ges av försäljarna gärna
fantasifulla namn, som för tankarna till syntetisk narkotika, exempelvis
Mind Bandits eller Druids Dream . Försäljningen sköts ofta via hem-
sidor på Internet eller genom flygblad och försäljarna saknar fast försälj-
ningsställe och uppger endast en boxadress. Örtdrogerna används för sig,
men ibland även som komplement till MDMA eller LSD. Det förekom-
mer även att örtdroger kombineras med anabola steroider.
Då varken de ovan nämnda kemiska substanserna eller örtdrogerna
uppfyller kriterierna i 8 § narkotikastrafflagen för vad som anses som
narkotika kan de inte kontrolleras med hjälp av narkotikalagstiftningen
(om en örtdrog innehåller något narkotikaklassificerat ämne omfattas den
dock av nämnda lagstiftning). Däremot kan de olika preparaten falla in
under andra regelverk och den kontroll dessa erbjuder, t.ex. läkemedels-
lagen (1992:859), lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopnings-
medel (dopningslagen) eller livsmedelslagen (1971:511).
Läkemedelsverket har, enligt 3 § läkemedelslagen och 2 § läkemedels-
förordningen, möjlighet att besluta att läkemedelslagen helt eller delvis
även skall tillämpas på en vara eller varugrupp som inte är läkemedel
men som i fråga om egenskaper eller användning står läkemedel nära
(under förutsättning att ett sådant beslut är påkallat från hälso- och sjuk-
vårdssynpunkt). Dylika beslut har bl.a. meddelats beträffande GHB och
amylnitrit, vilka således nu omfattas av läkemedelslagens kontrollsystem.
Enligt 1 § dopningslagen omfattar lagen syntetiska anabola steroider,
testosteron och dess derivat, tillväxthormon samt kemiska substanser
som ökar produktion och frigörelse av testosteron och dess derivat eller
av tillväxthormon. Medicinska försök har visat att GHB bl.a. ökar frisätt-
ningen av tillväxthormon. GHB torde härmed omfattas av dopningsla-
gens kontroll.
Livsmedel är reglerade av åtskilliga EG-bestämmelser på området. De
svenska författningarna måste stå i överensstämmelse med vad som stad-
gas där. Bestämmelser om livsmedel återfinns huvudsakligen i livs-
medelslagen (1971:511) och därtill knutna lagar, förordningar och före-
skrifter. Med livsmedel förstås, enligt 1 § livsmedelslagen, matvara,
dryckesvara, njutningsmedel eller annan vara som är avsedd att förtäras
av människor med undantag av vara på vilken läkemedelslagen är
tillämplig. Definitionen omfattar härigenom det mesta som på ett eller
annat sätt passerar munnen och innefattar även sådant som i dagligt tal
inte brukar betecknas som livsmedel, t.ex. kryddor, vin och sprit, viss typ
av tobak, konfektyrer m.m. Hit räknas även sådana hälsokostpreparat och
liknande produkter, t.ex. kosttillskott, som är avsedda att intas via mun-
nen och som inte omfattas av läkemedelslagen. Slutligen omfattas även
örtdroger (under förutsättning av de inte innehåller narkotika, då de om-
fattas av narkotikaregleringen) av definitionen.
6 En förstärkt kontroll av syntetiska droger
m.m.
6.1 Ändringar i narkotikastrafflagen
Regeringens förslag: Narkotikadefinitionen i narkotikastrafflagen
(1968:64) ändras på så sätt att uttrycket starkt vanebildande egenska-
per byts ut mot beroendeframkallande egenskaper . Vidare utvidgas
definitionen till att också omfatta varor med euforiserande effekter.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge, Huddinge
tingsrätt, Åklagarmyndigheten i Stockholm, Åklagarmyndigheten i
Västerås, Rikspolisstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Livsmedelsverket, För-
äldraföreningen Mot Narkotika och Riksförbundet narkotikafritt sam-
hälle (RNS) tillstyrker utredningens förslag.
Gävle tingsrätt, Domstolsverket och Cenralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning (CAN) stöder utredningens förslag i allmänhet men
är tveksamma till uttrycket euforiserande effekter och ifrågasätter om
begreppet är tillräckligt klart och avgränsat. CAN framhåller att eufori
inte alltid kan ses som något negativt och hälsofarligt.
Riksåklagaren avstyrker utredningens förslag och framhåller bl.a. att
konsekvenserna av de föreslagna förändringarna inte är helt överblick-
bara.
Skälen för regeringens förslag: Narkotikamissbruk är ett av samhäl-
lets största problem. I många fall medför missbruk att både brukarens
hälsa och sociala situation raseras snabbt. Konsumtionen av syntetisk
narkotika har ökat under 1990-talet, främst bland unga människor. Inom
vissa ungdomsgrupper framställs de syntetiska drogerna som något soci-
alt accepterat och tämligen harmlöst. I själva verket är missbruk av så-
dana droger mycket farligt; man befarar t.ex. att vissa av dem kan med-
föra risk för bestående hjärnskador. Även om narkotikamissbruket är ett
mindre problem i Sverige än i många andra länder i Europa är utveck-
lingen oroväckande och måste tas på allvar. Mot denna bakgrund är det
av stor vikt att det för de nya syntetiska drogerna finns en väl fungerande
kontrollagstiftning.
Den nuvarande lagstiftningen, enligt vilken en vara anses som narko-
tika antingen efter upptagande i FN:s konventioner eller efter regeringens
förordnande (vilket skall föregås av ett omsorgsfullt utredningsförfa-
rande), medför att nya varor under ett övergångsskede kan falla utanför
narkotikalagstiftningens tillämpningsområde och att t.ex. tillverkning och
försäljning under denna tid kan vara straffria.
Att med övergripande termer adekvat definiera samtliga de substanser,
beredningar och växtdelar som idag är klassificerade som narkotika är
ingen lätt uppgift. Enligt nu gällande definition fordras, för att en vara
skall anses som narkotika, bl.a. att det är fråga om ett läkemedel eller en
hälsofarlig vara med starkt vanebildande egenskaper. Definitionen ska-
pades vid tiden för Sveriges tillträde till FN:s allmänna narkotikakon-
vention och bottnar sannolikt i de diskussioner som fördes inom WHO i
samband med tillkomsten av konventionen. I stort sett alla varor som
omfattas av den allmänna narkotikakonventionen har starkt vanebildande
egenskaper. Det är även klarlagt att det stora flertalet av de varor som
omfattas av FN:s konvention om psykotropa ämnen har sådana egenska-
per. Detta kan dock diskuteras beträffande vissa av de substanser som
omfattas av den senare konventionen. Det är sålunda tveksamt om t.ex.
LSD kan anses som starkt vanebildande, och det är oklart om beroende
utvecklas för MDMA.
Den nuvarande narkotikadefinitionen kan alltså inte längre anses fullt
adekvat och regeringen anser det angeläget att bringa den i överens-
stämmelse med den faktiska rättsutvecklingen, så att den klart täcker alla
de varor som numera anses som narkotika.
Beroendeframkallande egenskaper
Utformningen av den rådande narkotikadefinitionen har, som nämnts,
sannolikt i hög grad påverkats av de diskussioner som förevar inom
WHO i samband med tillkomsten av den allmänna narkotikakonven-
tionen. Inom WHO skilde man inledningsvis mellan "addiction" och
"habituation"; "habit-forming drugs" ansågs inte fullt lika skadliga som
"addiction-forming drugs". Senare konstaterade man dock att det var
svårt att hålla isär varugrupperna, och dessa sammanfattades i stället
under begreppet dependence-producing drugs (beroendeframkallande
droger).
I Sverige kom man emellertid inte att använda sig av termen
beroendeframkallande i narkotikadefinitionen, utan valde istället ut-
trycket "starkt vanebildande". "Vanebildande" bör anses mer vittomfat-
tande än "beroendeframkallande"; "starkt vanebildande" får dock anses
närma sig betydelsen av "beroendeframkallande".
Uttrycket "beroendeframkallande" används alltjämt internationellt. På
den medicinska sidan har det slagit igenom även i Sverige (inom den
svenska läkarutbildningen betecknar t.ex. rubriken "beroendelära" under-
visningen i hur missbruk av alkohol, läkemedel och narkotika uppkom-
mer och hur sjukdomstillstånd, sekundära till missbruk, skall behandlas).
Regeringen är av uppfattningen att uttrycket beroendeframkallande är
lämpligare än starkt vanebildande ; dels från vetenskaplig synpunkt,
dels eftersom det är det uttryck som vanligtvis används i internationella
sammanhang. Dessutom är beroendeframkallande medel inget nytt be-
grepp i svensk lagstiftning. Det används som beteckning på bl.a. narko-
tika i brottsbalken, lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, social-
tjänstlagen (1980:620), lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga m.fl. författningar. På grund av vad som ovan anförts före-
slår regeringen att starkt vanebildande i lagtexten skall ersättas med
beroendeframkallande .
Euforiserande effekter
Regeringen anser vidare att beroendeframkallande bör kompletteras
med ytterligare ett rekvisit för att narkotikadefinitionen med säkerhet
skall täcka alla de varor som idag anses som narkotika. Egenskaper, ge-
mensamma för samtliga nu narkotikaklassificerade varor, är emellertid
svårfunna. Ett begrepp som t.ex. "centralstimulerande" täcker endast
vissa av de ifrågavarande varorna. Regeringen har stannat för att "eufori-
serande effekter" vore en lämplig komplettering. Med eufori menas en
stark känsla av lycka och välbefinnande. Eufomani, en äldre synonym till
narkomani, betyder sjukligt begär efter och beroende av en lyckokänsla.
Gemensamt för alla de droger som inbjuder till missbruk är att
användning av dem medför eufori; samtliga nu narkotikaklassificerade
varor kan ge eufori, även de hallucinogener vars beroendeframkallande
egenskaper inte är helt utredda.
Det kan anföras att "euforiserande" är ett alltför positivt laddat ord för
att användas för att i lagtext beskriva de varor som det nu är fråga om. Ett
språkligt alternativ till "euforiserande" utgörs av "stämningshöjande".
Detta ord är dock, enligt regeringens uppfattning, alltför vagt. Rege-
ringen menar vidare att den positiva laddningen av "euforiserande" kan
anses förtas av att det i lagtexten även krävs att det rör sig om läkemedel
eller hälsofarliga varor.
Ytterligare en fördel med euforibegreppet är att en drogs euforiserande
effekter är möjliga att fastställa innan det kan klarläggas att den är bero-
endeframkallande. Underlag för utredningar om en varas euforiserande
effekter kan t.ex. bestå av missbrukarnas egna skildringar av effekterna
samt utfallet av djurförsök.
Den nu föreslagna kompletteringen skall i första hand ses som en an-
passning av lagtexten till den faktiska rättsutvecklingen, och inte som en
utvidgning av narkotikalagstiftningens tillämpningsområde. Avsikten är
emellertid inte att förhindra fortsatt praxisutveckling på området.
Rättssäkerhetsaspekter
Med hänsyn till narkotikalagstiftningens ingripande karaktär måste
självfallet narkotikadefinitionen utformas på ett klart och entydigt sätt.
Frågan är om de föreslagna förändringarna kan anses medföra att defini-
tionen blir alltför vid eller tappar i klarhet. Att ersätta "starkt vanebil-
dande" med "beroendeframkallande" innebär enligt regeringens uppfatt-
ning inte någon egentlig betydelseskillnad. Några problem från rätts-
säkerhetssynpunkt torde denna ändring inte medföra.
Vad gäller det föreslagna kompletterande rekvisitet, "euforiserande ef-
fekter", har flera remissinstanser framfört kritik mot att uttrycket är allt-
för vagt och vittomfattande för att kunna läggas till grund för beslut som
får så ingripande konsekvenser som narkotikaklassning av preparat. De
invändningar som vissa remissinstanser har riktat mot uttrycket skulle
dock enligt regeringens uppfattning även kunna riktas mot det nu gäl-
lande rekvisitet "starkt vanebildande egenskaper". Och att finna mer in-
skränkta termer som förmår beskriva alla de varor som idag anses som
narkotika låter sig svårligen göras, då det rör sig om ett mycket stort an-
tal substanser, beredningar, växtdelar m.m. med olikartade egenskaper
och verkningar.
Euforiserande effekter kan visserligen framkallas även av varor som
inte utgör narkotika, t.ex. alkohol. Regeringen föreslår dock inte någon
förändring av narkotikadefinitionens grundläggande konstruktion. För att
en vara skall anses som narkotika krävs inte bara att den uppfyller de
grundläggande rekvisiten utan även att regeringen i förordning förklarat
den som narkotika. Härigenom blir definitionen enligt regeringens me-
ning tillräckligt tydlig och exakt för att anses tillfredsställande från bl.a.
rättssäkerhetssynpunkt.
Något om generiska definitioner m.m.
Regeringen har vidare övervägt vilka ytterligare lagstiftningsåtgärder
som skulle kunna vidtas för att möjliggöra en mer skyndsam reaktion
från samhällets sida mot nya droger. En fråga som därvid aktualiseras är
om det skulle vara möjligt att inom ramen för narkotikabegreppet an-
vända sig av en s.k. generisk definition.
Genom en generisk definition narkotikaklassificeras en hel grupp av
varor, vilka alla har det gemensamt att de innehåller en i definitionen
närmare beskriven kemiskt aktiv substans. Vilka enskilda varor som om-
fattas av definitionen anges inte. Syftet med generiska definitioner är att
täcka in även ännu ej introducerade missbruksmedel, varigenom det inte
behövs några särskilda lagstiftningsåtgärder om en ny narkotisk vara dy-
ker upp. Lagstiftaren kan på detta sätt ligga ett steg före den illegala
marknaden.
Det kan konstateras att det inte är möjligt att definiera narkotika genom
en enda eller ett fåtal generiska definitioner. Vad som kan diskuteras är
att införa generiska definitioner för vissa grupper av ämnen och i övrigt
liksom nu använda en uppräkningsdefinition. Frågan är dock vad man
har att vinna med detta. Varje generisk definition kommer att omfatta fler
varor än de man vill träffa med narkotikalagstiftningen. Det kan inte
komma i fråga att döma någon till de stränga straff som förutsätts på nar-
kotikaområdet om det aktuella ämnet är harmlöst. Nödvändiga undantag
från definitionernas tillämpningsområde måste därför göras, och om inte
dessa skall bli alltför vaga tvingas man till en i stort sett lika komplicerad
reglering som med nuvarande system.
Regeringen har av dessa orsaker sammantaget funnit att övervägande
skäl talar emot att nu införa generiska definitioner i svensk lagstiftning.
Det kan dock inte uteslutas att man i framtiden, då ytterligare kunskaper
erhållits om drogernas struktur m.m., kommer att kunna konstruera be-
tydligt mer inskränkta och exakta generiska definitioner, som bl.a. skulle
kunna accepteras från legalitetssynpunkt. I sådant fall får frågan över-
vägas på nytt.
En analog definition liknar en generisk på så sätt att den inte heller an-
ger de enskilda varor som omfattas av definitionen. Den analoga defini-
tionen är emellertid än mer vittomfattande och obestämd än den gene-
riska. En vara anses som analog, och omfattas därmed i vart fall till en
del av den kontroll som gäller för narkotika, om den väsentligen liknar en
redan narkotikaklassificerad vara vad gäller struktur och effekt. En ana-
log definition medför betydande oklarheter. Inte ens en kemist kan för-
utse samtliga de varor som kan komma att anses som analoga. Systemet
framstår som svårhanterligt då det kan fordras att experter måste uttala
sig om drogernas kemiska struktur m.m. i olika brottmål. En substans
som anses som analog i ett brottmål, kanske inte anses vara det i ett an-
nat. Mot analoga definitioner kan i övrigt riktas samma kritik som mot
generiska. Med hänsyn till vad som nu redogjorts för anser regeringen att
analoga definitioner inte kan övervägas för svensk del.
Något bör också nämnas om kontroll genom s.k. nödförfaranden, en
teknik för att snabbare åstadkomma kontroll av en vara under narkotika-
lagstiftningen, som tillämpas i en del länder. Ett beslut om att en vara
skall omfattas av ett nödförfarande brukar gälla under begränsad tid, i
allmänhet omkring ett år. I avvaktan på en mer fullständig utredning om
varans egenskaper omfattas den under denna tid av narkotikalagstift-
ningens kontroll och straffbestämmelser. Har man vid tidens utgång fun-
nit att den är att anse som narkotika fattas beslut om narkotikaklassifice-
ring. Skulle så inte vara fallet kommer varan inte längre att omfattas av
narkotikakontroll. Enligt regeringens mening medför sådana nödförfa-
randen oacceptabla straffrättsliga konsekvenser och kan därför inte god-
tas i svensk rätt.
Kontroll av prekursorer
Här bör även frågan om kontroll av s.k. prekursorer (ämnen som kan
omvandlas till narkotika eller som används vid tillverkning av narkotika)
beröras. Övervakningen av handeln med dessa är ett sätt att få till stånd
en kontroll över den illegala narkotikatillverkningen. Arbetet med pre-
kursorkontroll bedrivs i huvudsak internationellt. Bl.a. har kontroll
åstadkommits genom den tämligen detaljerade lagstiftning som införts
inom EU. Härigenom kontrolleras en mängd ämnen, varav dock endast
ett fåtal används för framställning av syntetisk narkotika. EG:s regelverk
är gällande rätt i Sverige och i viss omfattning direkt tillämpligt här.
Någon möjlighet för Sverige att på egen hand besluta om förändringar
föreligger inte. Frågor om tillägg och ändringar i regelverket får i stället
drivas inom EU, där det för övrigt f.n. pågår en revidering av de befint-
liga bestämmelserna med bl.a. inriktning mot att låta kontrollen omfatta
ytterligare ämnen. Regeringen lägger därför inga förslag i denna del.

6.2 Lag om förbud mot vissa hälsofarliga varor
Regeringens förslag: Genom en ny lag om förbud mot vissa hälso-
farliga varor ges möjlighet att ingripa mot varor som, på grund av sina
inneboende egenskaper, utan att utgöra narkotika, dopningsmedel
eller godkända läkemedel medför fara för människors liv eller hälsa
och som används, eller kan antas användas i syfte att uppnå berusning
eller annan påverkan. Regeringen föreskriver vilka varor som skall
omfattas av lagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Gävle tingsrätt, Domstolsverket, Åklagarmyndig-
heten i Stockholm, Åklagarmyndigheten i Västerås, Rikspolisstyrelsen,
Folkhälsoinstitutet, Statens institutionsstyrelse, Generaltullstyrelsen,
Livsmedelsverket, Konsumentverket, Alna-rådet, Centralförbundet för
alkohol- och narkotikaupplysning (CAN), Föräldraföreningen Mot Nar-
kotika och Riksförbundet narkotikafritt samhälle(RNS) tillstyrker i prin-
cip utredningens förslag.
Riksåklagaren och Socialstyrelsen avstyrker utredningens förslag och
anför bl.a. att förutsättningarna för lagens tillämpning framstår som dif-
fusa. Socialstyrelsen menar att den föreslagna utvidgningen av narkoti-
kabegreppet i narkotikastrafflagen och de andra åtgärder som utred-
ningen har föreslagit framstår som fullt tillräckliga. Riksåklagaren fram-
håller bl.a. att skadeverkningarna eller de samhälleliga konsekvenserna
av syntetiska droger inte är tillräckligt utredda och att det därför inte vi-
sats föreligga behov av den föreslagna regleringen.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser bl.a. att den grundläggande
definitionen i den föreslagna lagen är alltför vid och att en insnävning av
denna är önskvärd. Hovrätten anser vidare att det bör klargöras om läke-
medel, som det i princip råder fri rörlighet för på den inre marknaden,
kan omfattas av den nya lagen.
Skälen för regeringens förslag: I Sverige, liksom i andra länder, kan
man märka en allt aggressivare marknadsföring av olika typer av droger.
Huvudparten av dessa droger är redan narkotikaklassade medan andra,
framförallt nya syntetiska droger, ännu inte har kunnat narkotikaklassas.
Syftet med den ändrade narkotikadefinition som har presenterats i
föregående avsnitt är bl.a., som tidigare beskrivits, att möjliggöra ett
snabbare klassificeringsförfarande. Trots den ändrade narkotika-
definitionen kommer det inte att bli möjligt att narkotikaklassa alla varor
som idag marknadsförs eller används i berusningssyfte. Under det
senaste året har flera dödsfall inträffat med sådana varor som inte varit
reglerade enligt någon lagstiftning. Flera företag utnyttjar detta för-
hållande för att fullt lagligt sälja sådana varor där effekten framställs på
ett sådant sätt att man skall tro att de är narkotikaliknande. Enligt rege-
ringens mening bör det vara möjligt att framförallt begränsa handeln med
sådana varor.
Kontroll över handeln med vissa hälsofarliga varor
Förutsättningar för ett förbättrat kontrollförfarande av nya droger kan
åstadkommas bl.a. genom införande av en särskild lag med förbud mot
vissa hälsofarliga varor, i första hand syftande till att få kontroll över
handeln med hälsofarliga varor som i princip saknar något mera allmänt
användningsområde för enskilda eller för industri, vetenskap eller sjuk-
vård. För att en vara skall omfattas av lagen bör krävas att den på grund
av sina inneboende egenskaper medför fara för människors liv eller hälsa
och att den används, eller kan antas användas i berusningssyfte eller
liknande påverkanssyfte. Då det kan röra sig om varor med vitt skilda
egenskaper och varierande effekter kan någon mer exakt definition inte
göras i lag. Regeringen bör på samma sätt som beträffande narkotika
göra en fullständig uppräkning av de kontrollerade varorna i en särskild
förordning.
I promemorian föreslogs att sådana varor som medför eller på grund av
sin struktur kan antas medföra allvarlig fara för människors liv eller hälsa
och som används för missbruksändamål eller på grund av sin struktur
bedöms vara särskilt ägnade att leda till missbruk skulle omfattas av den
nya lagen. Flera remissinstanser har påpekat det ologiska i att rekvisitet
allvarlig fara skulle komma att bli strängare än för narkotiska ämnen.
Regeringen delar den uppfattningen men menar också att det skall vara
konstaterat att dessa varor medför fara för liv och hälsa. Enbart ett
antagande om farlighet bör inte vara tillräckligt för kontroll.
Regeringen anser vidare att rekvisitet för missbruksändamål kan bli
missledande och föreslår istället att lagen skall omfatta varor som an-
vänds, eller kan antas användas i berusnings- eller liknande påverkans-
syfte. Detta innebär dock inte någon förändring i sak.
Med den nya lagens hjälp kommer man att kunna kontrollera vissa
kemiska ämnen som används i berusningssyfte, men som aldrig kan upp-
fylla de kriterier som krävs för narkotikaklassificering. Understrykas bör
dock att lagen endast är avsedd att tillämpas på varor som medför fara för
den enskildes liv eller hälsa och som därför behöver ställas under kon-
troll.
Exempel på sådana varor som skulle kunna komma i fråga för att om-
fattas av den nya lagen är MBDB, BDB, MDDM (samtliga varianter av
fenetylaminer, vars egenskaper ännu ej kunnat utredas) och amylnitrit
(vilket tidigare användes som läkemedel men som nu endast brukas i
missbrukssyfte). Vidare skulle vissa substanser och beredningar ingående
i örtdroger kunna omfattas.
Förhållandet till annan lagstiftning
Den utredning som föregår ett beslut om kontroll av en vara enligt lagen
torde normalt kunna göras betydligt mindre omfattande än en utredning
inför narkotikaklassificering. I många fall torde en ny varas egenskaper
likna de redan narkotikaklassificerade varornas. Kan man efter en mera
ingående utredning av varans egenskaper och verkningar i ett senare
skede konstatera att förutsättningar föreligger för narkotikaklassificering,
bör varan flyttas över till narkotikalagstiftningen. Om så inte sker kan
varan även fortsättningsvis kontrolleras genom den särskilda lagen. Visar
utredningen redan inledningsvis att det rör sig om narkotika skall
naturligtvis narkotikalagstiftningen tillämpas från början.
Som framgått är det inte avsett att den nya lagen skall tillämpas på
varor som klassificerats som narkotika. Inte heller dopningsmedel för-
utsätts omfattas av lagen. För dessa två varugrupper gäller de strängare
reglerna i narkotikalagarna respektive dopningslagen.
Det bör inte heller komma i fråga att låta läkemedel som godkänts
inom Europeiska unionen omfattas av lagen, eftersom dessa har medi-
cinska användningsområden. Sådana varor kan kontrolleras med hjälp av
läkemedelslagstiftningen. Däremot skulle det vara möjligt att förordna att
ett tidigare läkemedel, som numera endast används för missbruksända-
mål, omfattas av den nya lagen. Härigenom kan både läkemedelslagstift-
ningens regler och den nya lagen vara tillämpliga på varan. I den mån
särskilda regler inte ges i den nya lagen skall läkemedelslagstiftningens
regler i första hand gälla, men i övrigt skall den nya lagen tillämpas.
Flera av remissinstanserna har framfört kritik mot att den i prome-
morian föreslagna lagen har en alldeles för vid definition för att uppfylla
de krav som ur rättssäkerhetssynpunkt kan ställas på en strafflagstiftning.
Mot detta kan dock anföras att lagen har samma konstruktion som
narkotikastrafflagen och för att en vara skall omfattas av lagen krävs inte
bara att den uppfyller de grundläggande rekvisiten utan även att
regeringen i förordning förklarat den som hälsofarlig vara. Härigenom
och genom de ändringar som företagits i förhållande till förslaget i
promemorian blir definitionen enligt regeringens mening tillräckligt
tydlig och exakt för att anses tillfredsställande från rätts-
säkerhetssynpunkt.
Lagrådet har anmärkt att lagtexten inte ger någon närmare avgränsning
av de hälsofarliga varor som avses men har samtidigt betonat att ämnet är
ett sådant som är särskilt lämpat för en ramlagstiftning, som ger möjlig-
het att vid ändringar i missbruksmönster snabbt ingripa mot nya droger.
Regeringen vill i anslutning härtill understryka att bemyndigandet i lagen
skall tillämpas endast för varor som är konstaterat hälsofarliga och som i
princip saknar några mer allmänna användningsområden i samhället.
Vissa straffrättsliga frågor
Syftet med den nya lagen är, som tidigare nämnts, i första hand att
åstadkomma kontroll över handeln. De aktuella varorna bör därför inte få
införas, överlåtas, framställas, förvärvas i överlåtelsesyfte eller utbjudas
till försäljning. Frågan om innehav behandlas nedan. Läkemedelsverket
bör för särskilt fall få meddela tillstånd till användning för vetenskapligt
eller industriellt ändamål. Med hänsyn till att lagen avses utgöra ett
ganska inskränkt regelverk bör gärningar som begås av oaktsamhet inte
medföra ansvar.
Trots att lagen syftar till att omfatta varor utan mer allmänna an-
vändningsområden kan det dock tänkas undantagsfall där någon vara
som har en begränsad industriell användning missbrukas och på grund av
sin farlighet bör kontrolleras. I ett sådant fall bör Läkemedelsverket
kunna medge dispens.
Kriminalisering av införsel sker genom utnyttjande av de befintliga be-
stämmelserna i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. För att
detta skall låta sig göras vad gäller införsel över inre gräns krävs att de
aktuella varorna omfattas av lagen (1996:701) om Tullverkets be-
fogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska
unionen, den s.k. inregränslagen, som innehåller de varugrupper (t.ex.
narkotika och dopningsmedel) som undantagits från den fria rörligheten
av varor inom EU. Förbud eller restriktioner för import från annat EU-
land är möjliga enligt artikel 36 i EG-fördraget bl.a. om förbudet eller
restriktionerna grundas på intresset att skydda människors och djurs liv
och hälsa, allt under förutsättning att detta inte har tillgodosetts genom
gemenskapsrättsliga regler. Enligt regeringens uppfattning bör det inte
möta något hinder att placera de nu ifrågavarande varorna under en
särskild punkt i den uppräkning av särskilda varugrupper som finns i
inregränslagen, eftersom varorna i fråga saknar erkända användnings-
områden och då kontrollen av dem bör omfattas av artikel 36. Mycket
talar dessutom för att de aktuella varorna bör jämställas med narkotika
och dopningsmedel såvitt gäller kontroll vid de inre gränserna.
Mot bakgrund av lagstiftningens ändamål kan anföras att innehav av
ifrågavarande varor inte bör medföra straffansvar. Ett argument för att
ändock kriminalisera innehav kan vara att innehav av ifrågavarande varor
i viss mängd i sig innebär en fara för spridning med därpå följande miss-
bruk. Ett annat skäl är att tillåtande av innehav skulle göra lagen tandlös
och avsevärt försvåra polis och åklagares arbete vid bekämpningen av
handeln, eftersom svårigheter ofta föreligger att motbevisa en misstänkts
uppgifter om innehav för eget bruk. Regeringen har på grund av det nu
anförda stannat för att övervägande skäl talar för att även innehav bör
medföra straffansvar.
Vad gäller straffskalans utformning anser regeringen att anledning
saknas att låta denna vara lika sträng som i narkotikastrafflagen. En så-
dan parallell kan för övrigt inte dras eftersom lagen, som tidigare nämnts,
inte är avsedd att utgöra ett alternativ till narkotikalagstiftningen utan är
tänkt som en mer begränsad reglering. Enligt regeringens mening kan vid
brott av normalgraden i stället jämföras med den straffskala som gäller
för vissa olovliga förfaranden med läkemedel, såsom t.ex. försäljning
utan godkännande och olovlig import från land utanför EES, dvs. böter
eller fängelse i högst ett år. En sådan straffskala möjliggör vidare utnytt-
jande av vissa tvångsmedel vid misstanke om brott, såsom t.ex. husrann-
sakan och kroppsvisitation.
De nu föreslagna straffskalorna, böter eller fängelse högst ett år, inne-
bär i och för sig att avvikelse uppkommer i förhållande till varusmugg-
lingslagens straffskalor för varusmuggling av annat än narkotika. Sådana
diskrepanser uppkommer även t.ex. vid jämförelse av dopningslagens
och varusmugglingslagens straffskalor och bör kunna hanteras vid den
praktiska tillämpningen av reglerna.
Utfallet av straffmätningen vid tillämpningen av den föreslagna lagen
bör bero på en samlad bedömning av omständigheterna i det enskilda
fallet. Gärningar som syftar till spridning av varorna i samhället bör be-
dömas strängare än innehav. I den mån en bedömning av varornas inbör-
des farlighet kan göras, bör denna beaktas.

6.3 Utredningen av nya droger m.m.
Regeringens förslag: Ansvaret för utredningen av behovet av narko-
tikaklassificering av droger som saknar medicinsk användning skall
åvila Folkhälsoinstitutet. Institutet skall också ansvara för utredningen
av varor enligt den av regeringen föreslagna lagen om förbud mot
vissa hälsofarliga varor. När det gäller narkotikaklassificering av
läkemedel skall Läkemedelsverket även fortsättningsvis ansvara för
utredningen.
Det föreskrivs en skyldighet för ett antal myndigheter att rapportera
till Folkhälsoinstitutet bl.a. när myndigheterna i sin verksamhet har
påträffat nya medel som används för missbruksändamål.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Domstolsverket, Åklagarmyndigheten i Göteborg,
Rättsmedicinalverket, Folkhälsoinstitutet och Centralförbundet för alko-
hol- och narkotikaupplysning tillstyrker utredningens förslag.
Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse, Statens livsmedelsverk och
Landstingsförbundet avstyrker utredningens förslag och ifrågasätter bl.a.
vilka vinster som kan göras med att blanda in ytterligare en myndighet på
ett område där det redan idag finns vissa brister i fråga om snabbhet och
klara ansvarsgränser.
Svenska kommunförbundet avstyrker utredningens förslag om att
socialnämnderna skall åläggas rapporteringsskyldighet och framhåller att
kommunerna ofta saknar kunskap om nya droger.
Skälen för regeringens förslag: Innan beslut om att narkotikaklassifi-
cera en vara kan övervägas, måste utredas om varan uppfyller de kriterier
som uppställs i 8 § narkotikastrafflagen. På en sådan utredning ställs
stora krav på tillförlitlighet. Utredningen kan indelas i två faser: dels
kemisk analys, dels insamling av information jämte utvärdering av den-
samma. Den kemiska analysen innefattar i allmänhet bl.a. jämförelse av
strukturlikhet mellan den nya varan och redan narkotikaklassificerade
varor. Analysen tar vanligen högst tre månaders tid i anspråk.
Informationsinsamlingen vad gäller varor med medicinskt använd-
ningsområde, dvs. läkemedel, sker främst genom införskaffande av rele-
vant dokumentation kring varornas egenskaper och effekter från läkeme-
delsföretagen. Ofta aktualiseras frågan om narkotikaklassificering i sam-
band med att en ansökan om godkännande av ett nytt läkemedel prövas.
Inför en sådan ansökan upprättar läkemedelsföretagen omfattande doku-
mentation om varan, vilken t.ex. kan innehålla utfallet av human- eller
djurförsök.
Läkemedelsverket utövar tillsyn över efterlevnaden av läkemedelsla-
gen samt prövar bl.a. frågor om godkännande av nya läkemedel. Det rå-
der inget tvivel om att Läkemedelsverket är den mest kompetenta myn-
digheten att handha informationsinsamlingen kring ovan nämnda typ av
varor samt att företa den kemiska analysen.
För missbruksvaror som inte har någon medicinsk användning och
som produceras direkt för den illegala marknaden saknas, till skillnad
mot vad som gäller beträffande läkemedel, befintlig dokumentation om
egenskaper och verkningar. Informationsinsamlingen beträffande denna
typ av varor måste därför ske från grunden. Härför erfordras bl.a. en re-
gelbunden bevakning av missbrukssituationen i landet och av vad som
förekommer på den illegala marknaden. Det kan emellertid vara mycket
svårt att avgöra varors verkningar i de fall endast små mängder påträffas
vid enstaka beslag. Den utredande myndigheten behöver ha täta och väl
fungerande kontakter med andra myndigheter som besitter kunskaper på
narkotikaområdet, dvs. sjukvård och socialtjänst (vilka kan lämna uppgift
om faktiskt missbruk och dess effekter) samt polis och tull (som kan in-
formera om beslag och ingripanden). Myndigheten bör även ta initiativ
till införskaffande av ytterligare information om så skulle behövas, t.ex.
föranstaltande om djurförsök. Vidare bör myndigheten inhämta uppgifter
från utlandet om missbrukssituationen där, eventuell narkotikaklassifice-
ring samt underlaget för en sådan m.m.
Idag utreder Läkemedelsverket behovet av narkotikaklassificering
också av ovan nämnda varor. Något klart stöd i författning eller beslut
för att Läkemedelsverket skall fullgöra också dessa utredningar finns
emellertid inte. Dessutom saknar Läkemedelsverket medel för
bedrivande av verksamheten, då verket är en helt uppdrags- och
avgiftsfinansierad myndighet och möjligheter att ta ut avgifter för den nu
diskuterade verksamheten inte föreligger. De delar av
utredningsverksamheten som inte består av kemisk analys faller vidare
utanför verkets normala verksamhetsområde och ter sig främmande för
en expertmyndighet av detta slag.
Frågan är då vilka alternativ som finns till Läkemedelsverket när det
gäller utredning av varor utan medicinskt användningsområde. Ett när-
liggande sådant utgörs i dagsläget av Folkhälsoinstitutet. Folkhälsoinsti-
tutet är ett nationellt organ som har till uppgift att förebygga sjukdomar
och annan ohälsa och främja en god hälsa för alla. Institutet skall bl.a.
särskilt aktivt medverka i det internationella folkhälsoarbetet. Verksam-
heten indelas i tre verksamhetsgrenar som i sin tur är indelade i program
och funktioner. Ett av programmen utgörs av alkohol- och narkotikapro-
grammet. Inom detta har Folkhälsoinstitutet bl.a. att följa missbruksut-
vecklingen i landet. Folkhälsoinstitutet har även regeringens uppdrag att
utgöra den svenska kontaktpunkten gentemot EU:s centrum för kontroll
av narkotika och narkotikamissbruk (EMCDDA). Detta innebär bl.a. att
institutet har att samla in nationella data om narkotika och narkotika-
missbruk och ansvara för Sveriges rapportering till centret. Inom ramen
för detta uppdrag kommer Folkhälsoinstitutet också att, tillsammans med
Rikspolisstyrelsen, ansvara för den svenska rapporteringen gentemot
EU:s Early Warning System.
Nya syntetiska droger som upptäcks inom EU:s varningssystem kom-
mer också att analyseras av EMCDDA:s vetenskapliga kommitté som
också kommer att avge en rekommendation om varan bör bli föremål för
kontroll eller inte. Denna analys och rekommendation kan också utgöra
underlag för ett svenskt beslut.
Regeringen anser att det vore lämpligt att i det nu diskuterade utred-
ningsarbetet utnyttja Folkhälsoinstitutets kontakter och kunskaper på
narkotikaområdet samt den roll institutet avses utveckla inom EU:s var-
ningssystem. Härigenom torde ett mer verkningsfullt utredningsförfa-
rande kunna uppnås. Ansvaret för utredningen av behovet av narkoti-
kaklassificering av droger som saknar medicinsk användning bör därför i
första hand åvila Folkhälsoinstitutet. Regeringen menar att även ansvaret
för utredning av behov av kontroll av missbruksvaror enligt den av rege-
ringen föreslagna lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor bör åvila
Folkhälsoinstitutet, då institutet i detta arbete kan utnyttja samma erfa-
renheter, kontaktnät och rutiner som i arbetet med narkotika. Folkhälso-
institutet kan i sin tur uppdra åt Läkemedelsverket att utföra de i utred-
ningarna ingående kemiska analyserna.
De nu föreslagna uppgifterna bör tydligt regleras i förordningen
(1996:614) med instruktion för Folkhälsoinstitutet.
Vissa remissinstanser har ifrågasatt det lämpliga i att ge ansvar på
detta område till ytterligare en myndighet. Det är dock regeringens be-
stämda uppfattning att ett utnyttjande av Folkhälsoinstitutets ansvar för
att följa narkotikautvecklingen, bl.a. inom EU, kommer att innebära att
nya missbruksmönster kommer att upptäckas på ett tidigare stadium än
om Läkemedelsverket, som inte har denna uppgift, är fortsatt ensamt an-
svarig.
Samarbetet mellan samtliga berörda myndigheter måste emellertid för-
bättras och förstärkas på olika sätt för att de eftersträvade tidsvinsterna i
utredningsfasen skall kunna uppnås. Det nätverk som regeringen förut-
sätter kommer att etableras inom Early Warning System bör också ut-
nyttjas i det sammanhanget.
Vidare kan det konstateras att Läkemedelsverket, Folkhälsoinstitutet
och Statens livsmedelsverk alla sysslar med frågor om bevakning av nya
varor som kan bli föremål för missbruk. Dessa verksamheter kan beröra
varandra. Det bör därför särskilt inskrivas i dessa myndigheters instruk-
tioner att de skall samarbeta med varandra i frågor som rör missbruks-
medel.
Slutligen måste framhållas betydelsen av en effektiv och snabb rap-
portering från sjukvård, socialtjänst, tull och polis angående deras iaktta-
gelser och fynd av nya droger och missbruksmönster. Rapporterna bör
utformas så att sekretessbelagda uppgifter om enskilda inte lämnas ut.
Särskilda bestämmelser om rapporteringsskyldighet till Folkhälso-
institutet skall därför föreskrivas i lag för hälso- och sjukvården och
socialtjänsten. Vad gäller de statliga myndigheter som har uppgifter på
området skall rapporteringsskyldigheten i stället föreskrivas i förordning.

6.4 Vissa andra lagstiftningsfrågor
Regeringens förslag: Ändringar görs i bl.a. lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt, lagen (1988:870) om vård av missbrukare i
vissa fall, lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga och lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård avseende för-
farandet när varor som omfattas av lagen om förbud mot vissa hälso-
farliga varor påträffas hos den intagne eller påträffas utan att ägaren är
känd. I lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt föreskrivs att den
intagne är skyldig att på anmaning lämna bl.a. blodprov för kontroll
av att han inte påverkad av någon sådan vara som omfattas av den nya
lagen. Motsvarande gäller den som är under verkställighet enligt lagen
(1994:451) om försöksverksamhet med intensivövervakning med
elektronisk kontroll. I sist nämnda lag föreskrivs också att den dömde
skall avhålla sig från sådana varor som omfattas av den nya lagen. I
lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
föreskrivs att bl.a. blodprov får tas av en häktad som skäligen kan
misstänkas vara påverkad av någon vara som omfattas av den nya
lagen.
Genom ett tillägg i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika tyd-
liggörs Läkemedelsverkets möjlighet att ge tillstånd för innehav av
narkotika för vissa samhällsnyttiga ändamål, bl.a. utbildning av nar-
kotikahundar.

Promemorians förslag: I promemorian lämnades inte några förslag i
dessa delar.
Skälen för regeringens förslag: I 63 § lagen (1974:203) om kriminal-
vård i anstalt, 31 och 36 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i
vissa fall (LVM) samt 16 och 20 §§ lagen (1990:52) med särskilda be-
stämmelser om vård av unga (LVU) regleras vad som skall ske med al-
koholhaltiga drycker, narkotika och andra berusningsmedel som påträffas
hos den som är intagen i en kriminalvårdsanstalt, ett LVM-hem eller ett
hem för särskilt noggrann tillsyn enligt LVU. Motsvarande regler finns i
4 § lagen (1985:12) om kontroll av berusningsmedel på sjukhus och till-
lämpas, om Socialstyrelsen så beslutar, vid sådan enhet vid ett sjukhus
som är särskilt inriktad på vård för missbruk av beroendeframkallande
medel. Enligt dessa bestämmelser får egendomen omhändertas och för-
störas eller försäljas. Detsamma gäller om sådan egendom påträffas utan
att ägaren är känd. Motsvarande regler som i LVM och LVU finns även i
21 och 24 §§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.
Det saknas enligt regeringen hållbara skäl till varför varor som kom-
mer att omfattas av den nya lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor
skall behandlas väsentligt annorlunda än t.ex. narkotika i ifrågavarande
hänseende. Vad som föreskrivs i nämnda bestämmelser skall enligt rege-
ringen därför också gälla för sådana varor som kommer att omfattas av
den nya lagen. Det skall här anmärkas att 8 § lagen (1991:1129) om
rättspsykiatrisk vård hänvisar till bestämmelserna i lagen (1991:1128)
om psykiatrisk tvångsvård varför någon ändring inte krävs i först nämnda
lag. Motsvarande gäller för den nya lagen (1998:603) om verkställighet
av sluten ungdomsvård, i vilken 15 § hänvisar till 16 och 20 §§ LVU.
I 52 d § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt föreskrivs att den
intagne är skyldig att på anmaning lämna blod-, urin- eller utandnings-
prov för kontroll av att han inte är påverkad av bl.a. beroendeframkal-
lande medel. Motsvarande skyldighet gäller för den som är under verk-
ställighet enligt lagen (1994:451) om försöksverksamhet med inten-
sivövervakning med elektronisk kontroll. Enligt regeringen skall denna
skyldighet också gälla för kontroll av att den intagne eller den dömde inte
är påverkad av någon sådan vara som kommer att omfattas av den nya
lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor. I den sist nämnda lagen
skall också föreskrivas att den dömde skall avhålla sig från sådana varor,
motsvarande vad som redan idag gäller för alkohol och andra beroende-
framkallande medel samt dopningsmedel.
Genom en ny 2 c § i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade
och anhållna m.fl. (jämför regeringens proposition 1997/98:104 om
behandlingen av häktade) föreskrivs att blod-, urin- eller utandningsprov
skall få tas på en häktad som skäligen kan misstänkas vara påverkad av
bl.a. beroendeframkallande medel, däribland narkotika. Inte heller här
föreligger enligt regeringen skäl att göra väsentlig skillnad mellan
narkotika och varor som kommer att omfattas av den nya lagen om
förbud mot vissa hälsofarliga varor. Vad som föreslås i nämnda
bestämmelse skall enligt regeringen därför kompletteras med att gälla
också för sådana varor som kommer att omfattas av den nya lagen om
förbud mot vissa hälsofarliga varor.
Såvitt avser de sist nämnda ändringsförslagen har Lagrådet bl.a. fram-
hållit att beredningen i viss mån är bristfällig och att de tekniska och
ekonomiska förutsättningarna för provtagningen inte är kända. Lagrådet
har dock inte avstyrkt förslagen men framhållit att det får förutsättas att
bestämmelserna tillämpas endast när det framstår som nödvändigt. Rege-
ringen vill i anslutning härtill understryka att provtagningen skall ske
endast då den framstår som nödvändig med hänsyn till ändamålet med
frihetsberövandet eller vården.
Enligt 2 § lagen (1992:860) om kontroll av narkotika får befattning
med narkotika tas endast för medicinskt eller vetenskapligt ändamål.
Vidare kräver i princip all befattning tillstånd för att vara laglig. Tillstånd
till innehav av narkotika kan ges av Läkemedelsverket bl.a. till en före-
ståndare för en vetenskaplig institution som ägs eller stöds av staten eller
en kommun, i den mån varan behövs för vetenskaplig forskning, under-
sökning eller undervisning. Verket ger också tillstånd till innehav av nar-
kotika för utbildning av narkotikahundar. Tillstånden ges för viss begrän-
sad tid och förenas med villkor avseende bl.a. den mängd narkotika som
får rekvireras, hur narkotikan skall förvaras m.m. Tillstånden ges som
tillstånd till handel med varan.
Mot bakgrund av det samhälleliga intresset att kunna förhindra narko-
tikabrottsligheten och behovet i det brottsförebyggande utvecklings- och
utbildningsarbetet av möjligheten till legalt innehav av narkotika, bl.a.
för att tillgodose behovet av en kontinuerlig tillgång av narkotikahundar,
bör genom ett tillägg i lagen om kontroll av narkotika tydliggöras att
Läkemedelsverket i stället kan ge med villkor förenade tillstånd till inne-
hav av narkotika för vissa samhällsnyttiga ändamål. Tillägget medför
också att en följdändring bör göras i 2 § i lagen på så sätt att det klargörs
att befattning med narkotika får tas endast för medicinskt, vetenskapligt
eller annat därmed jämförligt samhällsnyttigt ändamål.
7 Ekonomiska konsekvenser
Regeringens förslag till ändring av narkotikadefinitionen i 8 § narkotika-
strafflagen skall främst ses som en anpassning av lagtexten till den fak-
tiska rättsutvecklingen. Detta förslag medför inte några kostnadskon-
sekvenser.
Flera av remissinstanserna, bl.a. Rikspolisstyrelsen, Folkhälsoinstitutet
och Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, ställer sig
tveksamma till utredningens kostnadsbedömningar. Man pekar framför
allt på kostnaderna för kompetensökning hos Folkhälsoinstitutet och ett
ökat antal analyser av beslagtagna ämnen.
Regeringens bedömning är dock att även om förslaget till ny lag med
förbud mot vissa hälsofarliga varor jämte ändring i inregränslagen torde
medföra visst merarbete hos åklagarmyndigheter och domstolar genom
ökad måltillströmning borde merarbetet rymmas inom den vanliga verk-
samheten, då det inte finns något som tyder på annat än att tillgången på
de varor man i första hand vill fånga upp med den nya lagen är mycket
begränsad. Under de senaste åren har ett relativt begränsat antal ämnen
blivit föremål för utredning inför en eventuell narkotikaklassning. Inom
polisväsendet kan förväntas en viss ökning av utredningsverksamheten;
emellertid torde inte de kemiska analyserna öka nämnvärt i antal
eftersom sådana alltid företas vid upptäckt av något som kan misstänkas
vara narkotika. Enligt regeringens uppfattning tyder inget på annat än att
kostnaderna för det utökade utredningsarbetet skulle bli marginella och
rymmas inom polisens existerande budget för missbruksbekämpande
arbete. Vad gäller tullen medför den nya lagen knappast annat än
obetydlig ökning av arbetet. Sådant som misstänks vara införselförbjudna
missbruksmedel tas redan idag i beslag och analyseras.
Regeringen har föreslagit att Folkhälsoinstitutet skall få i uppgift att ut-
reda behov av kontroll av varor enligt den föreslagna lagen om förbud
mot vissa hälsofarliga varor. Det anslag institutet tilldelas varje budgetår
avser bl.a. uppgiften att följa missbruksutvecklingen i landet. Eventuella
merkostnader i samband med utredningsverksamheten under den nya
lagen lär bli relativt små. Folkhälsoinstitutet kan uppdra åt Läke-
medelsverket att utföra de kemiska analyserna. Troligtvis kommer det
inte att röra sig om mer än ett fåtal analyser per år, varför
analyskostnaderna bör bli mycket begränsade. Vidare rör det sig inte om
någon egentlig merkostnad, då detta utförs redan idag. Sammantaget
torde den nu aktuella verksamheten inte leda till några större kostnads-
ökningar och bör därför kunna rymmas inom Folkhälsoinstitutets anslag.
Vidare har regeringen föreslagit att Folkhälsoinstitutet skall ansvara
för utredningen av behovet av narkotikaklassificering av varor som inte
är läkemedel. Som ovan nämnts skall institutets årliga anslag täcka bl.a.
uppgiften att följa missbruksutvecklingen i landet. Anslaget avser
dessutom bl.a. institutets arbete med Europarelaterade alkohol- och
drogfrågor inom EMCDDA. En viss del av de svenska kostnaderna för
rapportering till EMCDDA finansieras dock med EU-medel. Den del av
de nu föreslagna uppgifterna som avser insamling och utvärdering av
information, exklusive kemisk analys, bör inte medföra annat än
försumbara merkostnader och torde utan vidare kunna rymmas inom det
tilldelade anslaget. Vissa merkostnader kan i och för sig uppkomma vad
gäller den kemiska analysen av varorna i fråga. Det naturliga bör vara att
Folkhälsoinstitutet uppdrar åt Läkemedelsverket att utföra grundläggande
kemiska analyser. Kostnaderna härför, som i och för sig existerar redan i
dag och nu bärs av Läkemedelsverket, torde bli måttliga och bedöms
kunna rymmas inom institutets årliga anslag. Det är troligen också så att
huvudparten av de nya varor som på detta sätt kommer att bli föremål för
narkotikaklassning i Sverige också blir föremål för analys inom EU:s
Early Warning System. I dessa fall torde en kompletterade svensk analys
inte behövas.
Den föreslagna rapporteringsskyldigheten vid observation av nya
syntetiska droger m.m. har i sig inte några beaktansvärda kostnads-
konsekvenser.
8 Författningskommentar
8.1 Förslaget till lag om förbud mot vissa hälsofarliga
varor
1 §
I paragrafen anges vilka varor som skall omfattas av det nya regelverket.
Som framgår av avsnitt 6.2 har det inte ansetts möjligt att finna någon
generell definition. I stället används en konstruktion som, liksom
definitionen i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64), består av en grundläg-
gande definition vilken kompletteras genom uppräkning i förordning av
vilka varor som omfattas av lagen.
Lagen skall kunna tillämpas på en vara beträffande vilken man, på
grund av varans inneboende egenskaper, har kunnat konstatera att den
medför fara för människors liv eller hälsa.
Ytterligare en förutsättning för att en vara skall omfattas av lagen är att
den används i berusnings- eller annat påverkanssyfte, eller om detta
inte kunnat utredas att varan kan antas användas i sådana syften.
Antingen skall således användning i berusnings- eller annat påverkans-
syfte ha konstaterats i samhället, eller så skall andra omständigheter, t.ex.
marknadsföringen av varan, leda till slutsatsen att varan kan antas
användas i sådana syften.
Lagen är i huvudsak avsedd att tillämpas på varor som inte har några
mer allmänna användningsområden, t.ex. vissa narkotikaliknande sub-
stanser som ännu inte har kunnat förklaras som narkotika. Även varor be-
träffande vilka det redan från början står klart att de inte kan narkotika-
klassificeras, kan dock komma att omfattas av lagen om förutsättningarna
i 1 § är uppfyllda.
Lagen är således inte avsedd att tillämpas på varor eller ämnen med
erkända användningsområden, t.ex. metanol, etanol eller tobak
Regeringen bemyndigas i andra stycket att fatta beslut om vilka en-
skilda varor som skall omfattas av lagen.
Med vara avses i lagen i första hand olika substanser (såväl grundämne
som kemisk förening) och beredningar. Men även växter (dvs. hela väx-
ten inklusive t.ex. rötter), delar av växter (t.ex. blad, blommor och frön),
svampar och annat som uppfyller rekvisiten i paragrafens första stycke
kan komma att omfattas av lagen.
Av 2 § följer att lagen inte skall tillämpas för varor som är narkotika
enligt narkotikastrafflagen (1968:64) och inte heller i fråga om sådana
dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dop-
ningsmedel eller sådana läkemedel som är godkända inom Europeiska
unionen.

2 §
I paragrafen klargörs att den nya lagen inte skall tillämpas för varor som
är narkotika enligt narkotikastrafflagen (1968:64) eller i fråga om sådana
dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel. Beträffande sådana varor eller medel skall i stället
tillämpas de strängare reglerna i nämnda lagar. En annan sak är att den
nya lagen kan komma att tillämpas beträffande varor som senare kommer
att narkotikaklassas. Har narkotikaklassificering skett skall varan inte
längre omfattas av den nya lagen. I paragrafen klargörs vidare att den nya
lagen inte skall tillämpas för läkemedel som är godkända inom Europe-
iska unionen. Lagen kan således inte tillämpas för läkemedel som är
godkända i Sverige, i något annat EU-land eller av den europeiska läke-
medelsmyndigheten (EMEA). För kontroll av sådana läkemedel gäller i
stället bestämmelserna i läkemedelslagen (1992:859) och lagen
(1996:1152) om handel med läkemedel m.m.

3 §
Paragrafen innehåller först och främst förbud mot olika typer av sådan
befattning med aktuella varor som kan medföra att varorna sprids i
samhället. Av skäl som redovisas i avsnitt 6.2 har regeringen stannat för
att även innehav bör förbjudas. Detta innebär att de straffbelagda
hanteringsformerna motsvarar vad som för närvarande gäller för hante-
ring av dopningsmedel.
Med framställning förstås såväl tillverkning som odling. Gärningen är
liksom i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel men
till skillnad mot vad som gäller enligt narkotikastrafflagen (1968:64)
inte begränsad till sådan framställning som är avsedd för missbruk. För-
värvas en vara i syfte att den skall överlåtas, skall dömas för detta brott.
Sker förvärvet för eget bruk, skall emellertid i stället dömas för innehav,
förutsatt att förvärvaren får varan i sin besittning. För överlåtelse skall
dömas oavsett om ersättning erhållits.
Enligt lagen om förbud mot vissa dopningsmedel är hantering av dop-
ningsmedel tillåten för medicinskt eller för vetenskapligt ändamål. Efter-
som de varor som den nu föreslagna lagen syftar till att kontrollera sak-
nar något inom EU erkänt medicinskt användningsområde, finns inte
någon anledning att tillåta användning i medicinskt syfte. För att möjlig-
göra forskning och analys samt viss industriell användning kan emeller-
tid hantering för vetenskapligt eller industriellt ändamål tillåtas om Lä-
kemedelsverket med stöd av andra stycket för särskilt fall meddelat till-
stånd härtill.

4 §
Genom bestämmelserna i paragrafen straffbeläggs överträdelser av
förbuden i 3 §, utom såvitt gäller införsel. Vad gäller straff för införsel
skall i stället lagen (1960:418) om straff för varusmuggling tillämpas. En
erinran om detta har tagits in i andra stycket. För att lagen om straff för
varusmuggling skall kunna tillämpas vid inre gräns krävs att lagen
(1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat
land inom Europeiska unionen, den s.k. inregränslagen, ändras till att
omfatta även nu aktuella varor, se nedan under kommentaren till försla-
get till lag om ändring i nämnda lag.
Endast uppsåtliga brott straffbeläggs. Oaktsamhetsbrott medför således
inte straffansvar. Straffskalan är utformad så att den överensstämmer
med vad som gäller för vissa närliggande brott enligt läkemedelslagen
(1992:859) och lagen (1996:1152) om handel med läkemedel m.m. Den
sålunda valda straffskalan möjliggör användandet av vissa straffproces-
suella tvångsmedel, såsom t.ex. husrannsakan och kroppsvisitation.
Försök eller förberedelse till brott har inte straffbelagts. Det bör dock i
sammanhanget uppmärksammas att den allmänna medverkansregle-
ringen i 23 kap. brottsbalken även omfattar brott som avses i den nya
lagen.

5 §
Ett effektivt förhindrande av spridning av de aktuella varorna fordrar
regler om förverkande av varorna eller värdet därav. För att minimera
lönsamheten av sådan verksamhet som omfattas av lagen skall även möj-
ligheter finnas att förverka vinningen av brott.
I likhet med vad som redan gäller enligt narkotikastrafflagen (1968:64)
och lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel har en sär-
skild regel om förfarandet med beslagtagna eller förverkade varor tagits
med i paragrafens tredje stycke.
I fråga om förfarandet vid prövning av fråga om förverkande av aktu-
ella varor, då frågan inte rör någon som är tilltalad för brott t.ex. vid
förverkande från okänd tillämpas lagen (1986:1009) om förfarandet i
vissa fall vid förverkande m.m.

6 §
De beslut i fråga om tillstånd för viss hantering som Läkemedelsverket
enligt 3 § andra stycket har möjlighet att meddela får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol, dvs. hos länsrätten. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammarrätten.
8.2 Förslaget till lag om ändring i narkotikastrafflagen
(1968:64)
8 §
En förändring görs av narkotikadefintionen dels genom att uttrycket
starkt vanebildande ersätts med beroendeframkallande, dels genom att
euforiserande effekter införs som ett alternativt rekvisit till beroende-
framkallande egenskaper. Detta kräver även att en följdändring görs i en
senare del av meningen.
Den närmare bakgrunden till förändringen av narkotikadefinitionen
framgår av avsnitt 6.1. Förändringen medför framför allt att definitionen
utan tvekan täcker samtliga de varor som idag är klassificerade som
narkotika. Vilka medel som utgör narkotika kommer liksom nu att
preciseras i förordning samt i av Läkemedelsverket utgivna narkotika-
förteckningar.
En språklig ändring har gjorts i andra punkten i paragrafen.
8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt
52 d §
I paragrafen föreskrivs att den intagne är skyldig att på anmaning lämna
blod-, urin- eller utandningsprov för kontroll av att han heller inte är
påverkad av någon vara som omfattas av den nya lagen om förbud mot
vissa hälsofarliga varor.
8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:599) om
ändring i lagen (19974:203) om kriminalvård i anstalt
11 §
Tillägget i paragrafen innebär att den intagne inte heller får medges
frigång om det på grund av viss omständighet kan befaras att han kom-
mer att missbruka någon sådan vara som omfattas av lagen om förbud
mot vissa hälsofarliga varor.

14 §
I paragrafen, som reglerar bl.a. möjligheten att förena fritidsvistelse
utanför anstalten för den intagne med villkor, görs den följdändringen att
den intagne inte får medges vistelse utanför anstalten om det på grund av
viss omständighet kan befaras att han kommer att missbruka någon sådan
vara som omfattas av lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

34 §
Tillägget i paragrafen innebär att den intagne skall vara skyldig att lämna
blod-, urin- eller utandningsprov för kontroll av att han inte är påverkad
av någon sådan vara som omfattas av lagen om förbud mot vissa
hälsofarliga varor.

8.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:610) om
ändring i lagen (19974:203) om kriminalvård i anstalt
63 §
Tillämpningsområdet för bestämmelsen utvidgas till att även avse varor
som omfattas av den nya lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor.
Genom tillägget klargörs således att även sådana varor får omhändertas
och förstöras eller försäljas under de förutsättningar som anges i
paragrafen.
8.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:602) om
ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m.fl.
2 c §
I paragrafen föreskrivs att blod-, urin- eller utandningsprov får tas på en
häktad som skäligen kan misstänkas vara påverkad av någon sådan vara
som omfattas av den nya lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor.
8.7 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620)
65 b §
I paragrafen, som är ny, åläggs socialnämnden att utan dröjsmål anmäla
till Folkhälsoinstitutet om nämnden i sin verksamhet iakttagit något som
tyder på att nya medel används för missbruksändamål eller ändringar i
missbruksmönster av kända medel. Syftet med regleringen är att främja
ett snabbare utrednings- och beslutsförfarande för nya droger, se avsnitt
6.3.
8.8 Förslaget till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763)
31 a §
Paragrafen är ny. Den reglerar skyldigheten för en sådan nämnd som
utövar ledningen av hälso- och sjukvården enligt 10 eller 22 § hälso- och
sjukvårdslagen att utan dröjsmål till Folkhälsoinstitutet anmäla iakt-
tagelser vad gäller nya missbruksmedel och missbruksmönster. Syftet
med regleringen är att främja ett snabbare utrednings- och beslutsförfa-
rande för nya droger, se avsnitt 6.3. På Lagrådets inrådan har den
föreslagna nya bestämmelsen placerats före det stadgande i lagen som
under rubriken Ytterligare föreskrifter innehåller bemyndiganden.

8.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:12) om
kontroll av berusningsmedel på sjukhus
2 4 §§
Tilläggen innebär att vad som föreskrivs i fråga om innehav m.m. av
alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel även skall gälla i
fråga om varor som omfattas av lagen om förbud mot vissa hälsofarliga
varor.
8.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:870) om
vård av missbrukare i vissa fall
31 §
Ändringen är föranledd av tillägget i 36 § och innebär att varor som
omfattas av den nya lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor får
omhändertas om sådana varor påträffas inom ett LVM-hem.

36 §
Tillämpningsområdet för bestämmelsen utvidgas till att även avse varor
som omfattas av lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor.
8.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga
16 §
Ändringen är föranledd av tillägget i 20 § och innebär att varor som
omfattas av den nya lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor får
omhändertas om sådana varor påträffas inom ett sådant hem för särskilt
noggrann tillsyn som avses i lagen.

20 §
Tillämpningsområdet för bestämmelsen utvidgas till att även avse varor
som omfattas av lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor.
8.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård
21 §
I paragrafen föreskrivs att en patient som vårdas enligt lagen inte heller
får inneha sådana varor som omfattas av lagen om förbud mot vissa
hälsofarliga varor.

24 §
Tillämpningsområdet för bestämmelsen utvidgas till att även avse varor
som omfattas av lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor.
Det bör observeras att 8 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård
hänvisar till bl.a. 21 och 24 §§ i förevarande lag varför ändringarna också
blir tillämpliga för den rättspsykiatriska vården.
8.13 Förslaget till lag om ändring i läkemedelslagen
(1992:859)
1 §
I 2 § i den nya lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor klargörs att
lagen inte skall tillämpas i fråga om läkemedel som är godkända inom
Europeiska unionen. Bestämmelsen medför att det i fråga om sådana lä-
kemedel inte kan uppstå en situation där såväl den nya lagen som läke-
medelslagen samtidigt är tillämpliga. Nu förevarande paragraf tar sikte
på andra läkemedel än sådana som har godkänts inom Europeiska unio-
nen, dvs. sådana läkemedel som, om övriga förutsättningar är uppfyllda,
kan komma att klassificeras enligt den nya lagen. I dessa fall skall den
nya lagen ha företräde framför läkemedelslagen. En sådan bestämmelse
finns redan i paragrafen beträffande förhållandet mellan läkemedelslagen
och narkotikalagstiftningen samt mellan läkemedelslagen och lagen
(1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel.
8.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:860) om
kontroll av narkotika
2 §
Ändringen är föranledd av tillägget i 7 § men innebär också ett för-
tydligande av att den legala användningen av narkotika är begränsad till
vissa särskilt angelägna ändamål. Paragrafens lydelse har utformats i
enlighet med Lagrådets förslag.

7 §
Genom tillägget i paragrafen tydliggörs Läkemedelsverkets möjlighet att
ge tillstånd till innehav av narkotika för vissa samhällsnyttiga ändamål,
t.ex. för utbildning av narkotikahundar eller för andra utveckling-
sändamål i det brottsbekämpande arbetet på området. Sådant tillstånd får
liksom hittills förenas med de villkor som behövs enligt 8 § i lagen.
8.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:451) om
försöksverksamhet med intensivövervakning med
elektronisk kontroll
4 §
Tillägget i första stycket innebär att den dömde skall avhålla sig även
från sådana varor som omfattas av lagen om förbud mot vissa hälsofar-
liga varor. Enligt andra stycket är den dömde skyldig att på anmaning
lämna blod-, urin- eller utandningsprov för kontroll av att han heller inte
är påverkad av någon sådan vara.
8.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen
3 §
Inregränslagens tillämpningsområde utökas genom att sådana varor som
förklarats omfattas av lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor
införs som en särskild varugrupp under en egen punkt, 13, i paragrafen.
Detta krävs för att tullen skall kunna kontrollera varorna vid inre gräns.

4 §
Inregränslagen har konstruerats kring ett system med anmälnings-
skyldighet. Konstruktionen har fått till följd att 4 § är uppbyggd på så sätt
att det för vissa slags varor t.ex. narkotika och dopningsmedel gäller
anmälningsskyldighet för den som för in eller ut en sådan vara utan till-
stånd eller med stöd av tillstånd som grundar sig på vilseledande uppgif-
ter, medan det för andra slags varor, t.ex. vapen, krävs anmälningsskyl-
dighet vid införsel oavsett om tillstånd till införsel meddelats eller ej.
De nu aktuella varorna skall bara få införas till landet om Läkeme-
delsverket meddelat särskilt tillstånd därtill, se 3 § andra stycket i försla-
get till lag om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Anmälningsskyldig-
heten för dessa varor regleras på samma sätt som för dopningsmedel och
narkotika. Ett tillägg härom har därför gjorts i paragrafens första punkt.

7 §
För att en tulltjänsteman, vad gäller de varor som omfattas av lagen om
förbud mot vissa hälsofarliga varor, skall kunna utöva samma kon-
trollåtgärder vid inre gräns som beträffande narkotika och dopningsmedel
införs en uttrycklig hänvisning till den punkt i 3 § under vilken de aktu-
ella varorna tagits upp.

Sammanfattning av betänkandet (Ds 1997:70)
Kontroll av syntetiska droger m.m.
Arbetsgruppen har haft i uppdrag att utreda och analysera nuvarande
regelsystem beträffande kontroll av syntetiska droger och andra farliga
ämnen som används i berusningssyfte samt av s.k. prekursorer. I uppdra-
get har även ingått att studera hur andra länder samt EU och FN har han-
terat de aktuella frågorna.
Kontrollen av syntetiska droger är i vissa avseenden bristfällig. Det
gäller framförallt då nya och tidigare okända missbruksmedel dyker upp
på den illegala marknaden. Det är dock en komplicerad fråga hur sam-
hället skall möta dessa problem. Någon enkel lösning finns inte. Arbets-
gruppen föreslår sålunda ett antal olika åtgärder som tillsammans bör ge
möjlighet till ett snabbare utredningsförfarande och en förbättrad rättslig
kontroll.
För det första föreslår arbetsgruppen viss förändring av narkotika-
definitionen i 8 § narkotikastrafflagen för att denna klart skall täcka alla
de varor som idag anses som narkotika. Arbetsgruppen föreslår dels att
rekvisitet "starkt vanebildande egenskaper" ersätts med "beroende-
framkallande egenskaper", dels att definitionen kompletteras genom att
"euforiserande effekter" införs som ett alternativt rekvisit till "beroende-
framkallande egenskaper". Då euforiserande effekter kan vara lättare att
påvisa än beroendeframkallande egenskaper kan införandet av det
kompletterande rekvisitet även bidra till ett snabbare utrednings- och
beslutsförfarande vad gäller ny syntetisk narkotika.
Möjligheterna att införa s.k. generiska eller analoga definitioner av
narkotika avvisas av arbetsgruppen. Inte heller kan den typ av lagstift-
ning accepteras som s.k. nödförfaranden utgör.
För att åstadkomma ett effektivare kontrollförfarande för nya droger
föreslår arbetsgruppen i stället en ny lag om förbud mot vissa hälsofar-
liga varor, utgörande ett mera inskränkt regelverk men med vidare
tillämpningsområde än narkotikalagstiftningen. Den nya lagen ger möj-
lighet att ingripa mot nya hälsofarliga missbruksmedel i fall där nuva-
rande regler är otillräckliga, och syftar i första hand till att få kontroll
över handeln med sådana medel. Vilka medel som skall omfattas förut-
sätts preciseras av regeringen i förordning. Om ett medel senare visar sig
uppfylla kriterierna för narkotika bör det självfallet föras över till detta
strängare regelsystem.
Vidare förordar arbetsgruppen att det förslag till utvidgning av det
straffbara området m.m. vad gäller olovliga förfaranden med läkemedel
som Utredningen om dopning föreslagit (SOU 1996:126) genomförs.
Detta innebär att innehav av läkemedel i uppenbart syfte att överlåta dem
i strid mot bestämmelserna om handel med läkemedel straffbeläggs, samt
att straffet skärps för kvalificerade brott vid otillåten handel med läke-
medel och innehav av läkemedel i uppenbart syfte att överlåta dem.
Arbetsgruppen föreslår även vissa åtgärder vad gäller det utrednings-
förfarande som föregår ett beslut om narkotikaklassificering. Behovet av
narkotikaklassificering, både för läkemedel och för övriga varor, utreds
f.n. av Läkemedelsverket. Ansvaret för utredningen av sådana varor som
produceras direkt för den illegala marknaden bör enligt arbetsgruppen i
stället åvila Folkhälsoinstitutet. Folkhälsoinstitutet har redan bl.a. i upp-
drag att följa narkotikautvecklingen i landet och kommer att få en viktig
roll inom EU:s varningssystem för nya syntetiska droger.
För att det utredningsarbete som föregår ett beslut om narkotikaklassi-
ficering skall kunna förbättras och snabbas upp krävs dessutom ett för-
stärkt samarbete mellan alla de myndigheter som på något sätt är inblan-
dade. Arbetsgruppen föreslår olika kompletteringar av berörda myndig-
heters instruktioner för att säkerställa detta. Vidare behövs en uppstram-
ning beträffande rapportering av fynd och iakttagelser som gäller nya
droger. Det gäller främst rapportering från sjukvård, socialtjänst, tull och
polis. Arbetsgruppen föreslår särskilda bestämmelser om sådan rapporte-
ringsskyldighet för de nämnda myndigheterna.

Departementspromemorians lagförslag
8.17 Förslag till
Lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64)
Härigenom föreskrivs att 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8§1
Med narkotika förstås i denna
lag läkemedel eller hälsofarliga
varor med starkt vanebildande
egenskaper eller varor som med
lätthet kan omvandlas till varor
med sådana egenskaper och som

1. på sådan grund är föremål
för kontroll enligt en inter-
nationell överenskommelse som
Sverige har biträtt, eller
2. av regeringen har
förklarats skola anses som
narkotika enligt lagen.
Med narkotika förstås i denna
lag läkemedel eller hälsofarliga
varor med euforiserande effekter
eller beroendeframkallande
egenskaper eller varor som med
lätthet kan omvandlas till varor
med sådana effekter eller
egenskaper och som
1. på sådan grund är föremål
för kontroll enligt en inter-
nationell överenskommelse som
Sverige har biträtt, eller
2. av regeringen har
förklarats skall anses som
narkotika enligt lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Förslag till
Lag (1998:000) om förbud mot vissa hälsofarliga varor
Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller varor som medför eller på grund av sin
struktur kan antas medföra allvarlig fara för människors liv eller hälsa
och som används för missbruksändamål. Detsamma gäller i fråga om
varor beträffande vilka missbruk ej konstaterats, men som på grund av
sin struktur bedöms vara särskilt ägnade att leda till missbruk.
Regeringen föreskriver på vilka varor lagen skall tillämpas.

2 § Varor som avses i 1 § får inte
1. införas till landet,
2. överlåtas,
3. framställas,
4. förvärvas i överlåtelsesyfte,
5. bjudas ut till försäljning, eller
6. innehas.
Första stycket tillämpas inte om Läkemedelsverket för särskilt fall
har meddelat tillstånd till hantering för vetenskapligt ändamål.

3 § Den som uppsåtligen bryter mot 2 § 2-6 döms till böter eller
fängelse i högst ett år. Är brottet att anse som ringa, döms till böter.
Om straff för olovlig införsel m.m. finns bestämmelser i lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling.

4 § För försök till brott enligt 2 § 2-5 som inte är att anse som ringa
döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Om flera medverkat till
brott enligt 2 § 2-5 skall 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken tillämpas.

5 § Varor som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet
därav samt vinning av sådant brott skall förklaras förverkat, om det
inte är uppenbart oskäligt.
Angående beslag av egendom som kan antas förverkad enligt första
stycket gäller bestämmelserna i rättegångsbalken.
Bestämmelserna i 2 § 1 och 3 § lagen (1958:205) om förverkande
av alkoholhaltiga drycker m.m. skall tillämpas på motsvarande sätt då
beslag skett av varor som avses i 1 § denna lag. Tiden för att anmäla
missnöje skall dock räknas från dagen för förordnandet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid
Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1996:701) om Tullverkets
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska
unionen dels att 3, 4 och 7 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i
lagen skall införas en ny paragraf, 18 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3§2
Lagen är tillämplig endast be-
träffande följande varor:
1. krigsmateriel som avses i
lagen (1992:1300) om krigs-
materiel, och produkter som
avses i lagen (1991:341) om
strategiska produkter,
2. varor som skall beskattas
enligt lagen (1994:1565)
Lagen är tillämplig endast
beträffande följande varor:
1. krigsmateriel som avses i
lagen (1992:1300) om krigs-
materiel, och produkter som
avses i lagen (1991:341) om
strategiska produkter,
2. varor som skall beskattas
enligt lagen (1994:1565)
om beskattning av privatinförsel
av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen,
3. narkotika som avses i
narkotikastrafflagen (1968:64),
4. vapen och ammunition som
avses i vapenlagen (1996:67),
5. injektionssprutor och ka-
nyler,
6. dopningsmedel som avses i
lagen (1991:1969) om förbud mot
vissa dopningsmedel,
7. springstiletter, springknivar,
knogjärn, kaststjärnor, riv- eller
nithandskar, batonger,
karatepinnar, blydaggar,
spikklubbor och liknande,
8. kulturföremål som avses i 5
kap. 4-6 §§ lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m.,
9. hundar och katter för annat
ändamål än handel,
10. spritdrycker, vin och
starköl enligt alkohollagen
(1994:1738) och tobaksvaror vid
kontroll av åldersgränsen i 13 §
tobakslagen (1993:581),
11. nötkreatur, svin, får, getter,
fjäderfän, fisk och reptiler,
12. andra djur än sådana som
anges ovan och produkter av djur,
om det finns särskild anledning
att misstänka att smittsam
sjukdom förekommer, att djuret
eller djurprodukten på annat sätt
utgör en allvarlig hälsorisk för
människor eller djur, att
medföljande dokument är
ofullständiga eller felaktiga, att
erforderliga dokument saknas
eller att de villkor som i övrigt
gäller för införseln inte är
uppfyllda.

om beskattning av privatinförsel
av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen,
3. narkotika som avses i
narkotikastrafflagen (1968:64),
4. vapen och ammunition som
avses i vapenlagen (1996:67),
5. injektionssprutor och ka-
nyler,
6. dopningsmedel som avses i
lagen (1991:1969) om förbud mot
vissa dopningsmedel,
7. springstiletter, springknivar,
knogjärn, kaststjärnor, riv- eller
nithandskar, batonger,
karatepinnar, blydaggar,
spikklubbor och liknande,
8. kulturföremål som avses i 5
kap. 4-6 §§ lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m.,
9. hundar och katter för annat
ändamål än handel,
10. spritdrycker, vin och
starköl enligt alkohollagen
(1994:1738) och tobaksvaror vid
kontroll av åldersgränsen i 13 §
tobakslagen (1993:581),
11. nötkreatur, svin, får, getter,
fjäderfän, fisk och reptiler,
12. andra djur än sådana som
anges ovan och produkter av djur,
om det finns särskild anledning
att misstänka att smittsam
sjukdom förekommer, att djuret
eller djurprodukten på annat sätt
utgör en allvarlig hälsorisk för
människor eller djur, att
medföljande dokument är
ofullständiga eller felaktiga, att
erforderliga dokument saknas
eller att de villkor som i övrigt
gäller för införseln inte är
uppfyllda,
13. sådana varor som avses i
lagen (1998:000) om förbud mot
vissa hälsofarliga varor.


Anmälningsskyldighet
föreligger
1. för den som utan erforderligt
tillstånd, eller med stöd av
tillstånd som föranletts av
vilseledande uppgift, från ett
annat EU-land till Sverige inför
eller från Sverige till ett sådant
land utför en vara som avses i 3 §
3, 5-8 och 10,
2. för den som från ett annat
EU-land till Sverige inför eller
från Sverige till ett sådant land
utför en vara som avses i 3 § 1, 4,
9, 11 och 12.
Regeringen eller efter
regeringens bemyndigande
Generaltullstyrelsen får meddela
närmare föreskrifter om
anmälningsskyldigheten.
Anmälningsskyldighet
föreligger
1. för den som utan erforderligt
tillstånd, eller med stöd av
tillstånd som föranletts av
vilseledande uppgift, från ett
annat EU-land till Sverige inför
eller från Sverige till ett sådant
land utför en vara som avses i 3 §
3, 5-8, 10 och 13,
2. för den som från ett annat
EU-land till Sverige inför eller
från Sverige till ett sådant land
utför en vara som avses i 3 § 1, 4,
9, 11 och 12.
Regeringen eller efter
regeringens bemyndigande
Generaltullstyrelsen får meddela
närmare föreskrifter om
anmälningsskyldigheten.


För kontroll av att anmäl-
ningsskyldigheten enligt denna
lag, eller enligt lagen
(1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker
och tobaksvaror från ett land som
är medlem i Europeiska unionen,
fullgjorts riktigt och fullständigt,
samt för kontroll av att gällande
villkor för in- eller utförsel av
sådana varor som anges i 3 § 1
och 3-12 uppfyllts, får en
tulltjänsteman undersöka
1. transportmedel, containrar,
lådor och andra utrymmen där
varor kan förvaras vid införsel
från eller utförsel till ett annat
EU-land,
2. handresgods, såsom res-
väskor och portföljer, samt
handväskor och liknande som
medförs av en resande vid inresa
från eller utresa till ett annat EU-
land, eller av den som kan
anmanas att stanna enligt 5 §
första stycket 2.
Ytterligare bestämmelser om
befogenheter bl.a. avseende
kroppsvisitation och
För kontroll av att anmäl-
ningsskyldigheten enligt denna
lag, eller enligt lagen (1994:1565)
om beskattning av privatinförsel
av alkoholdrycker och tobaksvaror
från ett land som är medlem i
Europeiska unionen, fullgjorts
riktigt och fullständigt, samt för
kontroll av att gällande villkor för
in- eller utförsel av sådana varor
som anges i 3 § 1 och 3-13
uppfyllts, får en tulltjänsteman
undersöka
1. transportmedel, containrar,
lådor och andra utrymmen där
varor kan förvaras vid införsel från
eller utförsel till ett annat EU-land,

2. handresgods, såsom res-
väskor och portföljer, samt
handväskor och liknande som
medförs av en resande vid inresa
från eller utresa till ett annat EU-
land, eller av den som kan
anmanas att stanna enligt 5 §
första stycket 2.
Ytterligare bestämmelser om
befogenheter bl.a. avseende
kroppsvisitation och
kroppsbesiktning finns i lagen
(1960:418) om straff för
varusmuggling.
kroppsbesiktning finns i lagen
(1960:418) om straff för
varusmuggling

18 a §

Tullmyndighet skall utan
dröjsmål anmäla till Folk-
hälsoinstitutet om myndigheten i
sin verksamhet påträffat nya
medel som används för
missbruksändamål eller iakttagit
något som tyder på missbruk av
sådana medel eller på ändringar
i missbruksmönster av kända
medel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1996:1152) om handel med läkemedel m.m.
Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1996:1152) om handel med
läkemedel m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

11§
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 3, 4 eller 5 §
döms till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte är be-
lagd med straff enligt brottsbalken.

I ringa fall skall inte dömas
till ansvar.

Detsamma gäller den som
innehar läkemedel i uppenbart
syfte att överlåta dem i strid med
bestämmelserna i denna lag.
I ringa fall skall inte dömas till
ansvar.
Har uppsåtlig gärning som
avses i första eller andra stycket
skett yrkesmässigt, avsett
betydande mängd eller annars
varit av särskilt farlig art skall
dömas till fängelse i högst två år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Förslag till
Lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859)
Härigenom föreskrivs att 1 § läkemedelslagen (1992:859) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse


Med läkemedel avses i denna
lag varor som är avsedda att
tillföras människor eller djur för
att förebygga, påvisa, lindra eller
bota sjukdom eller symtom på
sjukdom eller att användas i
likartat syfte.
Med radioaktiva läkemedel
avses läkemedel som avger
joniserande strålning. Till
radioaktiva läkemedel räknas inte
slutna strålkällor.
I fråga om narkotiska läkemedel
och om läkemedel som utgör
dopningsmedel tillämpas
bestämmelserna i denna lag, om de
inte strider mot vad som är särskilt
föreskrivet om dessa varor.
Med läkemedel avses i denna
lag varor som är avsedda att
tillföras människor eller djur för
att förebygga, påvisa, lindra eller
bota sjukdom eller symtom på
sjukdom eller att användas i
likartat syfte.
Med radioaktiva läkemedel
avses läkemedel som avger
joniserande strålning. Till
radioaktiva läkemedel räknas inte
slutna strålkällor.
I fråga om narkotiska läkemedel,
om läkemedel som utgör
dopningsmedel och om läkemedel
som omfattas av lagen (1998:000)
om förbud mot vissa hälsofarliga
varor tillämpas bestämmelserna i
denna lag, om de inte strider mot
vad som är särskilt föreskrivet om
dessa varor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Förslag till
Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)
Härigenom föreskrivs att det i socialtjänstlagen (1980:620) skall infö-
ras en ny paragraf, 65 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

65 a §

Socialnämnden skall utan
dröjsmål anmäla till Folk-
hälsoinstitutet om nämnden i sin
verksamhet iakttagit något som
tyder på användning av nya
medel för missbruksändamål
eller ändringar i
missbruksmönster av kända
medel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Förslag till
Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
Härigenom föreskrivs att det i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
skall införas en ny paragraf, 32 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

32 a §

Sådan nämnd som utövar
ledningen av hälso- och sjuk-
vården enligt 10 § eller 22 § skall
utan dröjsmål anmäla till
Folkhälsoinstitutet om nämnden i
sin verksamhet iakttagit något som
tyder på användning av nya medel
för missbruksändamål eller änd-
ringar i missbrukmönster av kända
medel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Förslag till
Lag om ändring i polislagen (1984:387)
Härigenom föreskrivs att det i polislagen (1984:387) skall införas en
ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 a §

Polisen skall utan dröjsmål
anmäla till Folkhälsoinstitutet om
polisen i sin verksamhet påträffat
nya medel som används för
missbruksändamål eller iakttagit
något som tyder på missbruk av
sådana medel eller på ändringar i
missbruksmönster av kända medel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Förslag till
Lag om ändring i tullagen (1994:1550)
Härigenom föreskrivs att det i tullagen (1994:1550) skall införas en ny
paragraf, 118 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

118 a §

Tullmyndighet skall utan
dröjsmål anmäla till Folk-
hälsoinstitutet om myndigheten
i sin verksamhet påträffat nya
medel som används för miss-
bruksändamål eller iakttagit
något som tyder på missbruk av
sådana medel eller på änd-
ringar i missbruksmönster av
kända medel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

1 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
1.1 Förslag till lag om förbud mot vissa hälsofarliga varor
Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller varor som på grund av sina inneboende egenskaper
medför fara för människors liv eller hälsa och som används eller kan an-
tas användas i syfte att uppnå berusning eller annan påverkan.
Regeringen föreskriver på vilka varor lagen skall tillämpas.

2 § Lagen skall inte tillämpas på
1. varor som är narkotika enligt narkotikastrafflagen (1968:64),
2. sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel, eller
3. läkemedel som är godkända inom Europeiska unionen.

3 § Varor som avses i denna lag får inte
1. införas till landet,
2. överlåtas,
3. framställas,
4. förvärvas i överlåtelsesyfte,
5. bjudas ut till försäljning, eller
6. innehas.
Första stycket tillämpas inte om Läkemedelsverket för ett särskilt fall
har meddelat tillstånd till hantering för ett vetenskapligt eller industriellt
ändamål.

4 § Den som uppsåtligen bryter mot 3 § 2 - 6 döms till böter eller fäng-
else i högst ett år.
Om straff för olovlig införsel finns bestämmelser i lagen (1960:418)
om straff för varusmuggling.

5 § Varor som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet av dem
samt vinning av sådant brott skall förklaras förverkat, om det inte är
uppenbart oskäligt.
För beslag av egendom som kan antas förverkad enligt första stycket
gäller bestämmelserna i rättegångsbalken.
Bestämmelserna i 2 § första stycket 1 och 3 § lagen (1958:205) om
förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. skall tillämpas på mot-
svarande sätt då varor som avses i 1 § denna lag tagits i beslag. Tiden för
att anmäla missnöje skall dock räknas från dagen för förordnandet.

6 § Läkemedelsverkets beslut enligt 3 § andra stycket får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
_________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

1.2 Förslag till lag om ändring i narkotikastrafflagen
(1968:64)
Härigenom föreskrivs att 8 § narkotikastrafflagen skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 §
Med narkotika förstås i denna
lag läkemedel eller hälsofarliga
varor med starkt vanebildande
egenskaper eller varor som med
lätthet kan omvandlas till varor
med sådana egenskaper och som
Med narkotika förstås i denna
lag läkemedel eller hälsofarliga
varor med euforiserande effekter
eller beroendeframkallande egen-
skaper eller varor som med lätthet
kan omvandlas till varor med så-
dana effekter eller egenskaper och
som
1. på sådan grund är föremål för kontroll enligt en internationell över-
enskommelse som Sverige har biträtt, eller
2. av regeringen har förklarats
skola anses som narkotika enligt
lagen.
2. av regeringen har förklarats
vara narkotika enligt lagen.

_________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

1.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt
Härigenom föreskrivs att 11, 14 och 34 §§, 52 d § och 63 § lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

11 §
För att underlätta anpassningen i samhället kan en intagen medges att
få vistas utanför anstalten under arbetstid för att utföra arbete, delta i
undervisning eller utbildning, erhålla behandling eller delta i någon
annan särskilt anordnad verksamhet.
Sådan vistelse får dock inte
medges om det på grund av viss
omständighet kan befaras att den
intagne kommer att avvika, åter-
falla i brott eller missbruka alko-
hol, narkotika, andra beroende-
framkallande medel eller något
sådant dopningsmedel som avses i
1 § lagen (1991:1969) om förbud
mot vissa dopningsmedel. För
vistelsen får ställas de villkor som
kan anses nödvändiga.
Sådan vistelse får dock inte
medges om det på grund av viss
omständighet kan befaras att den
intagne kommer att avvika, åter-
falla i brott eller missbruka alko-
hol, narkotika, andra beroende-
framkallande medel, något sådant
dopningsmedel som avses i 1 §
lagen (1991:1969) om förbud mot
vissa dopningsmedel eller någon
sådan vara som omfattas av lagen
(1998:000) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor. För vistelsen
får ställas de villkor som kan anses
nödvändiga.
Vid prövningen av medgivande för en intagen att utföra arbete eller
delta i någon annan särskilt anordnad verksamhet utanför anstalten skall
särskilt beaktas, om den intagne behöver inskolning i arbetslivet eller om
ett medgivande annars kan antas väsentligt förbättra hans möjligheter att
försörja sig efter frigivningen.
Av 7 § följer att beslut enligt denna bestämmelse om vistelse utanför
anstalten inte får meddelas i strid mot de särskilda villkor som gäller för
verkställigheten.

14 §
En intagen skall ges tillfälle till lämplig fritidssysselsättning. Han bör
uppmuntras att ägna sig åt egna intressen som kan bidra till hans
utveckling. I den utsträckning det lämpligen kan ske bör han få
möjligheter att genom tidningar, radio och television följa vad som
händer i omvärlden. Hans behov av förströelse bör tillgodoses i skälig
omfattning.
Om det lämpligen kan ske, bör en intagen ges tillfälle att vistas utanför
anstalten för att på fritiden delta i sådan föreningsverksamhet eller annan
liknande verksamhet som är ägnad att underlätta anpassningen i samhäl-
let. För sådan vistelse får ställas de villkor som kan anses nödvändiga.
Därvid kan föreskrivas att den intagne skall stå under tillsyn.
Sådan vistelse utanför anstalten
får inte medges om det på grund
av viss omständighet kan befaras
att den intagne kommer att avvika,
återfalla i brott eller missbruka
alkohol, narkotika, andra beroen-
deframkallande medel eller något
sådant dopningsmedel som avses i
1 § lagen (1991:1969) om förbud
mot vissa dopningsmedel.
Sådan vistelse utanför anstalten
får inte medges om det på grund
av viss omständighet kan befaras
att den intagne kommer att avvika,
återfalla i brott eller missbruka
alkohol, narkotika, andra beroen-
deframkallande medel, något
sådant dopningsmedel som avses i
1 § lagen (1991:1969) om förbud
mot vissa dopningsmedel eller
någon sådan vara som omfattas av
lagen (1998:000) om förbud mot
vissa hälsofarliga varor..
Av 7 § följer att beslut enligt andra stycket om vistelse utanför anstal-
ten inte får meddelas i strid mot de särskilda villkor som gäller för verk-
ställigheten.
34 §
Kan en intagen genom vistelse utanför anstalt bli föremål för särskilda
åtgärder som kan antas underlätta hans anpassning i samhället, kan han få
medgivande att för ett sådant ändamål vistas utanför anstalten under
lämplig tid, om det finns särskilda skäl. Därvid skall särskilt beaktas om
den intagne behöver vård eller annan behandling mot missbruk av bero-
endeframkallande medel.
För vistelsen skall de villkor
ställas som kan anses nödvändiga.
I samband med vård eller någon
annan behandling får det föreskri-
vas att den intagne skall vara skyl-
dig att lämna blod-, urin- eller ut-
andningsprov för kontroll av att
han inte är påverkad av beroende-
framkallande medel eller något
sådant dopningsmedel som avses i
1 § lagen (1991:1969) om förbud
mot vissa dopningsmedel. Om det
finns särskilda skäl kan i samband
med beslut enligt första stycket
meddelas föreskrift enligt 26 kap.
15 § första stycket 3 brottsbalken
att gälla för tid efter villkorlig fri-
givning.
För vistelsen skall de villkor
ställas som kan anses nödvändiga.
I samband med vård eller någon
annan behandling får det föreskri-
vas att den intagne skall vara skyl-
dig att lämna blod-, urin- eller ut-
andningsprov för kontroll av att
han inte är påverkad av beroende-
framkallande medel, något sådant
dopningsmedel som avses i 1 §
lagen (1991:1969) om förbud mot
vissa dopningsmedel eller någon
sådan vara som omfattas av lagen
(1998:000) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor. Om det finns
särskilda skäl kan i samband med
beslut enligt första stycket med-
delas föreskrift enligt 26 kap. 15 §
första stycket 3 brottsbalken att
gälla för tid efter villkorlig frigiv-
ning
Vistelse utanför anstalt för vård eller behandling bör inte påbörjas så
tidigt att den planerade vård- eller behandlingstiden blir kortare än den
beräknade återstående verkställighetstiden.
Av 7 § följer att beslut enligt denna bestämmelse inte får meddelas i
strid mot de särskilda villkor som gäller för verkställigheten.

52 d §
En intagen är, om inte annat för-
anleds av medicinska eller lik-
nande skäl, skyldig att på anma-
ning lämna blod-, urin- eller ut-
andningsprov för kontroll av att
han inte är påverkad av beroende-
framkallande medel eller något
sådant dopningsmedel som avses i
1 § lagen (1991:1969) om förbud
mot vissa dopningsmedel.
En intagen är, om inte annat
föranleds av medicinska eller lik-
nande skäl, skyldig att på anma-
ning lämna blod-, urin- eller ut-
andningsprov för kontroll av att
han inte är påverkad av beroende-
framkallande medel eller något
sådant dopningsmedel som avses i
1 § lagen (1991:1969) om förbud
mot vissa dopningsmedel eller
någon sådan vara som omfattas av
lagen (1998:000) om förbud mot
vissa hälsofarliga varor.

63 §
Alkoholhaltiga drycker eller
andra berusningsmedel får om-
händertas,
Alkoholhaltiga drycker, andra
berusningsmedel eller sådana va-
ror som omfattas av lagen
(1998:000) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor får omhänder-
tas,
1. om de påträffas hos en intagen,
2. om en intagen får dem sig tillsända,
3. om de medförs av någon som skall tas in i kriminalvårdsanstalt, eller
4. om de annars påträffas inom anstalt och det inte finns någon känd
ägare till dem.
Kriminalvårdsanstalten skall låta förstöra eller försälja den omhänder-
tagna egendomen enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § 1
första stycket lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m.m.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas även i fråga om
injektionsspruta eller kanyl som kan användas för insprutning i männi-
skokroppen eller i fråga om andra föremål som är särskilt ägnade att an-
vändas för missbruk av eller annan befattning med narkotika.
Belopp, som erhållits vid försäljning av omhändertagen egendom, till-
faller staten.
Pengar, som påträffas hos eller ankommer till en intagen i strid med
vad som är särskilt föreskrivet om intagnas rätt att inneha pengar, skall
omhändertas, om det inte är uppenbart oskäligt. Omhändertagna pengar
skall genom anstaltens försorg göras räntebärande men får ej disponeras
av den intagne förrän vid anstaltsvårdens slut, om det inte föreligger sär-
skilda skäl.
___________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

1.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
Härigenom föreskrivs att 2 c § lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m.fl. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 c §1
Blod-, urin- eller utandnings-
prov får tas på en häktad som skä-
ligen kan misstänkas vara påver-
kad av beroendeframkallande me-
del eller sådant dopningsmedel
som avses i 1 § lagen (1991:1969)
om förbud mot vissa dopnings-
medel, om inte annat föranleds av
medicinska eller liknande skäl.
Blod-, urin- eller utandnings-
prov får tas på en häktad som skä-
ligen kan misstänkas vara påver-
kad av beroendeframkallande me-
del, sådant dopningsmedel som
avses i 1 § lagen (1991:1969) om
förbud mot vissa dopningsmedel
eller någon sådan vara som om-
fattas av lagen (1998:000) om för-
bud mot vissa hälsofarliga varor,
om inte annat föranleds av medi-
cinska eller liknande skäl.
_________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

1.5 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)
Härigenom föreskrivs att det i socialtjänstlagen (1980:620)1 skall infö-
ras en ny paragraf, 65 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

65 a §
Socialnämnden skall utan
dröjsmål anmäla till Folkhälso-
institutet om nämnden i sin verk-
samhet iakttagit något som tyder
på att nya medel används för
missbruksändamål eller ändringar
i missbruksmönster av kända me-
del.
________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

1.6 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763)
Härigenom föreskrivs att det i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
skall införas en ny paragraf, 32 a §, samt närmast före denna en ny rubrik
av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Underrättelseskyldighet

32 a §
En nämnd som utövar ledningen
av hälso- och sjukvården enligt 10
eller 22 § skall utan dröjsmål an-
mäla till Folkhälsoinstitutet om
nämnden i sin verksamhet iakttagit
något som tyder på att nya medel
används för missbruksändamål
eller ändringar i missbruksmöns-
ter av kända medel.
________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

1.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:12) om kontroll
av berusningsmedel på sjukhus
Härigenom föreskrivs att 2, 3 och 4 §§ lagen (1985:12) om kontroll av
berusningsmedel på sjukhus skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Den som är intagen för vård får
inte inneha alkoholhaltiga drycker
eller andra berusningsmedel. Han
får inte heller inneha injektions-
sprutor eller kanyler som kan an-
vändas för insprutning i männi-
skokroppen eller andra föremål
som är särskilt ägnade att använ-
das för missbruk av eller annan
befattning med narkotika.
Den som är intagen för vård får
inte inneha alkoholhaltiga drycker,
andra berusningsmedel eller så-
dana varor som omfattas av lagen
(1998:000) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor. Han får inte
heller inneha injektionssprutor
eller kanyler som kan användas för
insprutning i människokroppen
eller andra föremål som är särskilt
ägnade att användas för missbruk
av eller annan befattning med nar-
kotika.

3 §1
Verksamhetschefen får ställa
följande villkor för att ta in någon
på sjukhuset för vård av missbruk
av beroendeframkallande medel,
om det behövs för att hindra att
patienten har tillgång till sådana
medel eller föremål som anges i
2 §. De villkor som avses är krav

Verksamhetschefen får ställa
följande villkor för att ta in någon
på sjukhuset för vård av missbruk
av beroendeframkallande medel,
om det behövs för att hindra att
patienten har tillgång till sådana
medel, varor eller föremål som
anges i 2 §. De villkor som avses
är krav på
1. att patienten underkastar sig kroppsvisitation eller ytlig kropps-
besiktning,
2. att patienten medger undersökning av vad han innehar eller får sig
tillsänt

4 §2
Sådana berusningsmedel och
föremål som anges i 2 § får om-
händertas
Sådana berusningsmedel, varor
och föremål som anges i 2 § får
omhändertas

1. om de påträffas hos en intagen,
2. om en intagen får dem sig tillsända, eller
3. om de påträffas utan att det finns någon känd ägare till dem.
Verksamhetschefen skall låta förstöra eller försälja den omhändertagna
egendomen enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § 1
första stycket lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m.m.
Belopp som erhållits vid försäljningen skall tillfalla staten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

1.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård
av missbrukare i vissa fall
Härigenom föreskrivs att 31 och 36 §§ lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

31 §
Den som vårdas enligt denna lag
i ett LVM-hem får inte inneha al-
koholhaltiga drycker, narkotika
eller flyktiga lösningsmedel eller
injektionssprutor, kanyler eller
andra föremål som är särskilt äg-
nade att användas för missbruk av
eller annan befattning med narko-
tika. Han får inte heller inneha
något annat som kan vara till men
för vården eller ordningen vid
hemmet. Påträffas sådan egendom
som nu angetts, får den omhän-
dertas.
Den som vårdas enligt denna lag
i ett LVM-hem får inte inneha
alkoholhaltiga drycker, narkotika,
flyktiga lösningsmedel eller så-
dana varor som omfattas av lagen
(1998:000) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor eller injektions-
sprutor, kanyler eller andra före-
mål som är särskilt ägnade att an-
vändas för missbruk av eller annan
befattning med narkotika. Han får
inte heller inneha något annat som
kan vara till men för vården eller
ordningen vid hemmet. Påträffas
sådan egendom som nu angetts, får
den omhändertas.

36 §
Har alkoholhaltiga drycker, nar-
kotika eller flyktiga lösningsmedel
omhändertagits enligt 31 eller 35 §
eller påträffats inom ett LVM-hem
utan att det finns någon känd ägare
till dem, skall den som förestår
vården vid hemmet låta förstöra
eller försälja egendomen enligt
bestämmelserna om beslagtagen
egendom i 2 § 1 första stycket
lagen (1958:205) om förverkande
av alkoholhaltiga drycker m.m.
Belopp som erhålls vid försäljning
tillfaller staten.
Har alkoholhaltiga drycker, nar-
kotika, flyktiga lösningsmedel
eller sådana varor som omfattas
av lagen (1998:000) om förbud
mot vissa hälsofarliga varor om-
händertagits enligt 31 eller 35 §
eller påträffats inom ett LVM-hem
utan att det finns någon känd ägare
till dem, skall den som förestår
vården vid hemmet låta förstöra
eller försälja egendomen enligt
bestämmelserna om beslagtagen
egendom i 2 § 1 första stycket
lagen (1958:205) om förverkande
av alkoholhaltiga drycker m.m.
Belopp som erhålls vid försäljning
tillfaller staten.
Detsamma skall gälla i fråga om injektionssprutor, kanyler och andra
föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan
befattning med narkotika.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

1.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga
Härigenom föreskrivs att 16 och 20 §§ lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

16 §
Den som omfattas av bestäm-
melserna i 15 § får inte inneha
narkotika, alkoholhaltiga drycker
eller andra berusningsmedel eller
injektionssprutor, kanyler eller
andra föremål som är särskilt äg-
nade att användas för missbruk av
eller annan befattning med narko-
tika. Den unge får inte heller
inneha något annat som kan vara
till men för vården eller ordningen
vid hemmet. Påträffas sådan egen-
dom hos den unge, får den omhän-
dertas.
Den som omfattas av bestäm-
melserna i 15 § får inte inneha
narkotika, alkoholhaltiga drycker,
andra berusningsmedel eller
sådana varor som omfattas av
lagen (1998:000) om förbud mot
vissa hälsofarliga varor eller in-
jektionssprutor, kanyler eller andra
föremål som är särskilt ägnade att
användas för missbruk av eller
annan befattning med narkotika.
Den unge får inte heller inneha
något annat som kan vara till men
för vården eller ordningen vid
hemmet. Påträffas sådan egendom
hos den unge, får den
omhändertas.

20 §
Har narkotika, alkoholhaltiga
drycker eller andra berusnings-
medel omhändertagits enligt 16
eller 19 § eller har sådan egendom
påträffats inom ett hem för särskilt
noggrann tillsyn utan att det finns
någon känd ägare till egendomen,
skall den som förestår vården vid
hemmet låta förstöra eller försälja
egendomen enligt bestämmelserna
om beslagtagen egendom i 2 § 1
första stycket lagen (1958:205) om
förverkande av alkoholhaltiga
drycker m.m.. Belopp som har
erhållits vid försäljning tillfaller
staten.
Har narkotika, alkoholhaltiga
drycker, andra berusningsmedel
eller sådana varor som omfattas
av lagen (1998:000) om förbud
mot vissa hälsofarliga varor om-
händertagits enligt 16 eller 19 §
eller har sådan egendom påträffats
inom ett hem för särskilt noggrann
tillsyn utan att det finns någon
känd ägare till egendomen, skall
den som förestår vården vid hem-
met låta förstöra eller försälja
egendomen enligt bestämmelserna
om beslagtagen egendom i 2 § 1
första stycket lagen (1958:205) om
förverkande av alkoholhaltiga
drycker m.m.. Belopp som har
erhållits vid försäljning tillfaller
staten.

Detsamma skall gälla i fråga om injektionssprutor, kanyler och andra
föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan
befattning med narkotika.
____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

1.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård
Härigenom föreskrivs att 21 och 24 §§ lagen (1991:1128) om psykiat-
risk tvångsvård skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

21 §
En patient får inte inneha
1. narkotika, alkoholhaltiga
drycker eller andra berusnings-
medel,
En patient får inte inneha
1. narkotika, alkoholhaltiga
drycker, andra berusningsmedel
eller sådana varor som omfattas
av lagen (1998:000) om förbud
mot vissa hälsofarliga varor,
2. injektionssprutor eller kanyler, som kan användas för insprutning i
människokroppen,
3. andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av
eller annan befattning med narkotika, eller
4. annan egendom som kan skada honom själv eller någon annan eller
vara till men för vården eller ordningen på vårdinrättningen.
Påträffas sådan egendom som avses i första stycket, får den omhän-
dertas.

24 §
Har narkotika, alkoholhaltiga
drycker eller andra berusnings-
medel omhändertagits enligt 21
eller 22 § eller har sådan egendom
påträffats där patienter intagits för
tvångsvård utan att det finns någon
känd ägare till egendomen, skall
chefsöverläkaren låta förstöra eller
sälja egendomen enligt bestäm-
melserna om beslagtagen egendom
i 2 § 1 första stycket lagen
(1958:205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker m.m. Det-
samma gäller i fråga om injek-
tionssprutor eller kanyler, som kan
användas för insprutning i männi-
skokroppen, och i fråga om andra
föremål som är särskilt ägnade att
användas för missbruk av eller
annan befattning med narkotika.
Har narkotika, alkoholhaltiga
drycker, andra berusningsmedel
eller sådana varor som omfattas
av lagen (1998:000) om förbud
mot vissa hälsofarliga varor om-
händertagits enligt 21 eller 22 §
eller har sådan egendom påträffats
där patienter intagits för tvångs-
vård utan att det finns någon känd
ägare till egendomen, skall
chefsöverläkaren låta förstöra eller
sälja egendomen enligt bestäm-
melserna om beslagtagen egendom
i 2 § 1 första stycket lagen
(1958:205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker m.m. Det-
samma gäller i fråga om injek-
tionssprutor eller kanyler, som kan
användas för insprutning i männi-
skokroppen, och i fråga om andra
föremål som är särskilt ägnade att
användas för missbruk av eller
annan befattning med narkotika.

Belopp som har erhållits vid försäljning tillfaller staten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

1.11 Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859)
Härigenom föreskrivs att 1 § läkemedelslagen (1992:859) skall ha föl-
jande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Med läkemedel avses i denna lag varor som är avsedda att tillföras
människor eller djur för att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom
eller symtom på sjukdom eller att användas i likartat syfte.
Med radioaktiva läkemedel avses läkemedel som avger joniserande
strålning. Till radioaktiva läkemedel räknas inte slutna strålkällor.
I fråga om narkotiska läkemedel
och om läkemedel som utgör dop-
ningsmedel tillämpas bestämmel-
serna i denna lag, om de inte stri-
der mot vad som är särskilt före-
skrivet om dessa varor.
I fråga om narkotiska läke-
medel, om läkemedel som utgör
dopningsmedel och om läkemedel
som omfattas av lagen (1998:000)
om förbud mot vissa hälsofarliga
varor tillämpas bestämmelserna i
denna lag, om de inte strider mot
vad som är särskilt föreskrivet om
dessa varor.
____________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

1.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om
kontroll av narkotika
Härigenom föreskrivs att 2 och 7 §§ lagen (1992:860) om kontroll av
narkotika skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Narkotika får importeras, till-
verkas, exporteras, utbjudas till
försäljning, överlåtas eller innehas
endast för medicinskt eller veten-
skapligt ändamål.
Narkotika får importeras, till-
verkas, exporteras, bjudas ut till
försäljning, överlåtas eller innehas
endast för medicinskt, vetenskap-
ligt eller annat samhällsnyttigt
ändamål.

7 §
Narkotika får innehas endast av
1. den som har rätt att handla med varan,
2. en föreståndare för en vetenskaplig institution som ägs eller stöds av
staten eller en kommun, i den mån varan behövs för vetenskaplig forsk-
ning, undersökning eller undervisning,
3. en befattningshavare vid för-
svarsmakten enligt särskilda be-
stämmelser, eller
4. den som fått varan utlämnad
till sig enligt 6 § första stycket
eller medgetts import enligt 3 §
första stycket.
3. en befattningshavare vid för-
svarsmakten enligt särskilda be-
stämmelser,
4. den som fått varan utlämnad
till sig enligt 6 § första stycket
eller medgetts import enligt 3 §
första stycket, eller
5. den som fått särskilt tillstånd
till det för utbildningsändamål
eller något annat samhällsnyttigt
ändamål.
___________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

1.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om
försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk
kontroll
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:451) om försöksverksamhet
med intensivövervakning med elektronisk kontroll1 skall ha följande ly-
delse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 §2
Den dömde skall under verk-
ställigheten utanför anstalt iaktta
skötsamhet, efter förmåga söka
försörja sig samt i övrigt rätta sig
efter vad som åligger honom enligt
denna lag och enligt föreskrift som
meddelats med stöd av lagen. Han
skall avhålla sig från alkohol och
andra beroendeframkallande me-
del samt sådana medel som avses i
1 § lagen (1991:1969) om förbud
mot vissa dopningsmedel.

Den dömde är, om inte annat
föranleds av medicinska eller lik-
nande skäl, skyldig att under verk-
ställigheten på anmaning lämna
blod-, urin- eller utandningsprov
för kontroll av att han inte är på-
verkad av sådana medel som avses
i första stycket andra meningen.
Elektroniska hjälpmedel får an-
vändas för att kontrollera att den
dömde avhåller sig från alkohol.
Den dömde skall under verk-
ställigheten utanför anstalt iaktta
skötsamhet, efter förmåga söka
försörja sig samt i övrigt rätta sig
efter vad som åligger honom enligt
denna lag och enligt föreskrift som
meddelats med stöd av lagen. Han
skall avhålla sig från alkohol och
andra beroendeframkallande me-
del, sådana medel som avses i 1 §
lagen (1991:1969) om förbud mot
vissa dopningsmedel samt sådana
varor som omfattas av lagen
(1998:000) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor.
Den dömde är, om inte annat
föranleds av medicinska eller lik-
nande skäl, skyldig att under verk-
ställigheten på anmaning lämna
blod-, urin- eller utandningsprov
för kontroll av att han inte är på-
verkad av sådana medel eller
varor som avses i första stycket
andra meningen. Elektroniska
hjälpmedel får användas för att
kontrollera att den dömde avhåller
sig från alkohol.

_____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

1.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land
inom Europeiska unionen
Härigenom föreskrivs att 3, 4 och 7 §§ lagen (1996:701) om Tullver-
kets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska
unionen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 §1
Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:
1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och
produkter som avses i lagen (1991:341) om strategiska produkter,
2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning
av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen,
3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),
4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),
5. injektionssprutor och kanyler,
6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel,
7. springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nit-
handskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,
8. kulturföremål som avses i 5 kap. 4 - 6 §§ lagen (1988:950) om kul-
turminnen m.m.,
9. hundar och katter för annat ändamål än handel,
10. spritdrycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738), tek-
nisk sprit och alkoholhaltiga preparat enligt lagen (1961:181) om försälj-
ning av teknisk sprit m.m. samt tobaksvaror vid kontroll av åldersgränsen
i 13 § tobakslagen (1993:581),
11. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler,
12. andra djur än sådana som
anges ovan och produkter av djur,
om det finns särskild anledning att
misstänka att smittsam sjukdom
förekommer, att djuret eller djur-
produkten på annat sätt utgör en
allvarlig hälsorisk för människor
eller djur, att medföljande doku-
ment är ofullständiga eller fel-
aktiga, att erforderliga dokument
saknas eller att de villkor som i
övrigt gäller för införseln inte är
uppfyllda.
12. andra djur än sådana som
anges ovan och produkter av djur,
om det finns särskild anledning att
misstänka att smittsam sjukdom
förekommer, att djuret eller djur-
produkten på annat sätt utgör en
allvarlig hälsorisk för människor
eller djur, att medföljande doku-
ment är ofullständiga eller fel-
aktiga, att erforderliga dokument
saknas eller att de villkor som i
övrigt gäller för införseln inte är
uppfyllda,

13. varor som avses i lagen
(1998:000) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor.

4 §
Anmälningsskyldighet före-
ligger
1. för den som utan erforderligt
tillstånd, eller med stöd av tillstånd
som föranletts av vilseledande
uppgift, från ett annat EU-land till
Sverige inför eller från Sverige till
ett sådant land utför en vara som
avses i 3 § 3, 5 - 8 och 10.
Anmälningsskyldighet före-
ligger
1. för den som utan erforderligt
tillstånd, eller med stöd av tillstånd
som föranletts av vilseledande
uppgift, från ett annat EU-land till
Sverige inför eller från Sverige till
ett sådant land utför en vara som
avses i 3 § 3, 5 - 8, 10 och 13.
2. för den som från ett annat EU-land till Sverige inför eller från
Sverige till ett sådant land utför en vara som avses i 3 § 1, 4, 9, 11 och
12.
Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Generaltullstyrelsen
får meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten.

7 §2
För kontroll av att anmälnings-
skyldigheten enligt denna lag, eller
att deklarationsskyldigheten enligt
lagen (1994:1565) om beskattning
av privatinförsel av alko-
holdrycker och tobaksvaror från
ett land som är medlem i Euro-
peiska unionen, fullgjorts riktigt
och fullständigt, samt för kontroll
av att gällande villkor för in- eller
utförsel av sådana varor som anges
i 3 § 1 och 3 - 12 uppfyllts, får en
tulltjänsteman undersöka
För kontroll av att anmälnings-
skyldigheten enligt denna lag, eller
att deklarationsskyldigheten enligt
lagen (1994:1565) om beskattning
av privatinförsel av alko-
holdrycker och tobaksvaror från
ett land som är medlem i Europe-
iska unionen, fullgjorts riktigt och
fullständigt, samt för kontroll av
att gällande villkor för in- eller
utförsel av sådana varor som anges
i 3 § 1 och 3 - 13 uppfyllts, får en
tulltjänsteman undersöka
1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan
förvaras vid införsel från eller utförsel till ett annat EU-land,
2. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och
liknande som medförs av en resande vid inresa från eller utresa till ett
annat EU-land, eller av den som kan anmanas att stanna enligt 5 § första
stycket 2.
Ytterligare bestämmelser om befogenheter bl.a. avseende kroppsvisi-
tation och kroppsbesiktning finns i lagen (1960:418) om straff för va-
rusmuggling.
___________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-06-11

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.

Enligt en lagrådsremiss den 28 maj 1998 (Socialdepartementet) har rege-
ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om förbud mot vissa hälsofarliga varor,
2. lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64),
3. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,
4. lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade
och anhållna m.fl.,
5. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
6. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
7. lag om ändring i lagen (1985:12) om kontroll av berusningsmedel
på sjukhus,
8. lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall,
9. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga,
10. lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,
11. lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859),
12. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika,
13. lag om ändring i lagen (1994:451) om försöksverksamhet med
intensivövervakning med elektronisk kontroll,
14. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter
vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Christian Groth.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om förbud mot vissa hälsofarliga varor
1 §
I första stycket sägs att lagen gäller varor som på grund av sina
inneboende egenskaper medför fara för människors liv eller hälsa och
som används eller kan användas i syfte att uppnå berusning eller annan
påverkan. Enligt andra stycket föreskriver regeringen på vilka varor
lagen skall tillämpas.
Beskrivningen i första stycket stämmer väl in på exempelvis alkohol.
Regeringen kommer inte att införa ett alkoholförbud med stöd av lagen.
Men exemplet antyder att lagtexten inte ger någon närmare avgränsning
av de hälsofarliga varor som avses och att regeringen får en betydande
frihet när det gäller att bestämma vilka varor som lagen skall tillämpas
på.
Ämnet är dock ett sådant som är särskilt lämpat för en ramlagstiftning.
Framför allt ger en sådan lagstiftning möjlighet att vid ändringar i
missbruksmönstret snabbt ingripa mot nya droger. Skydd för liv,
personlig säkerhet och hälsa är det första område som i 8 kap. 7 § första
stycket regeringsformen anges som föremål för normdelegation. Med
hänsyn härtill kan inga invändningar riktas mot den valda konstruk-
tionen.
Däremot kan sägas att det underlag som presenteras i lagrådsremissen
för bedömning av frågan om vilka varor som kommer att omfattas av
lagen är mycket kortfattat. Att hänvisa till att det är fråga om varor som
saknar legalt användningsområde innebär ett cirkelresonemang, eftersom
användningen är legal så länge förbud inte meddelats enligt lagen.
Särskilt vad som sägs om örtdroger i avsnitt 5.3 i den allmänna
motiveringen ger föga ledning, eftersom det inte rimligen kan vara avsett
att allt som omnämns där skall förbjudas. Det är emellertid riksdagens
sak att bestämma vilka riktlinjer den vill dra upp för regeringens
tillämpning av det föreslagna bemyndigandet.
Lagrådet pekar i anslutning till förslaget till lag om ändring i lagen om
behandlingen av häktade och anhållna m. fl. respektive förslaget till lag
om ändring i lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot
ett annat land inom Europeiska unionen på vissa omständigheter som
talar för en restriktiv tillämpning av det föreslagna bemyndigandet.
Förslaget till lag om ändring i lagen om kriminalvård i anstalt
34 § och 52 d §
Ändringsförslag till åtskilliga lagar har utarbetats i regeringskansliet utan
föregående remissbehandling. I allmänhet har det rört sig om ändringar
som tett sig som en ganska naturlig följd av förslaget till lag om förbud
mot vissa hälsofarliga varor. I ett hänseende synes dock förfarandet
innebära en bristande beredning av ärendet. Det gäller bestämmelser som
föreskriver rätt att ta blod-, urin- eller utandningsprov på intagna m.fl. för
kontroll av att de inte är påverkade av varor som omfattas av den fö-
reslagna lagen. Eftersom det är ovisst vilka ämnen som kommer att
omfattas av lagen är inte heller de tekniska eller de ekonomiska
förutsättningarna för en sådan provtagning kända. Detta hade möjligen
kunnat utredas vid en remissbehandling. Det får emellertid förutsättas att
bestämmelserna tillämpas inom kriminalvården endast när det framstår
som nödvändigt.
Förslaget till lag om ändring i lagen om behandlingen av häktade och
anhållna m. fl.
2 c §
Lagrådet erinrar om vad som anförts beträffande närmast föregående
lagförslag. Särskilt när det gäller häktade är det viktigt att de inte utsätts
för fler frihetsinskränkningar än som är nödvändigt med hänsyn till
ändamålet med frihetsberövandet.
Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
32 a §
Den nya bestämmelsen om anmälningsskyldighet har tagits in i 32 a §,
vilken försetts med rubriken "Underrättelseskyldighet". Bestämmelsen
har således placerats efter 32 §, dvs. det stadgande som under rubriken
"Ytterligare föreskrifter" innehåller bemyndiganden. Placeringen ter sig
något oväntad, eftersom det sistnämnda avsnittet har en avslutande
karaktär. Lagrådet förordar därför att den nya bestämmelsen, under sin
rubrik, i stället placeras före 32 § och att den följaktligen benämns
31 a §.
Förslaget till lag om ändring i lagen om kontroll av narkotika
2 § och 7 §
I 2 § föreslås det tillägget att narkotika skall få importeras etc. också för
"annat samhällsnyttigt ändamål". Vid lagens tillkomst underströks att den
legala användningen av narkotika med hänsyn till risken för missbruk
måste begränsas till vissa, särskilt angelägna ändamål (prop. 1991/92:107
s. 116). Högst olika ändamål kan vara samhällsnyttiga. För att lagtexten
fortfarande skall spegla kravet på restriktivitet bör efter "samhällsnyttigt
ändamål" fogas in "som är särskilt angeläget."
Eftersom bestämmelsen är grundläggande för Läkemedelsverkets
tillståndsgivning behöver ändring inte därutöver göras i förslaget i 7 §.
Förslaget till lag om ändring i lagen om försöksverksamhet med
intensivövervakning med elektronisk kontroll
4 §
Lagrådet erinrar om vad som anförts beträffande förslaget till lag om
ändring i lagen om kriminalvård i anstalt.
Förslaget till lag om ändring i lagen om Tullverkets befogenheter vid
Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen
Såvitt angår förhållandet till EU-fördraget bygger den här föreslagna
möjligheten till kontroll på medlemsstaternas rätt enligt artikel 36 att
införa sådana förbud och restriktioner som grundas på bl.a. intresset att
skydda människors hälsa och liv. Det får förutsättas att avgränsningen av
de varor på vilka lagen skall omfattas görs på sådant sätt att det inte kan
uppstå några tvivel om att artikel 36 kan anses tillämplig.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 juni 1998

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,
Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Uusmann, Ulvskog,
Sundström, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Messing

Föredragande: Statsrådet Wallström

Regeringen beslutar proposition Kontroll av syntetiska droger m.m.

Rättsdatablad

Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upp-
repar ett norm-
givningsbemyn-
digande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler

Lag om förbud mot
vissa hälsofarliga
varor
1 §

Lag om ändring i
narkotikastrafflagen
(1968:64)
8 §

Lag om ändring i
lagen (1996:701) om
Tullverkets befogen-
heter vid Sveriges
gräns mot ett annat
land inom Europeiska
unionen

157E (EG-fördraget)
394R3381 m.fl.

Senaste lydelse 1992:861.
1 Lagen omtryckt 1990:1011.
Senaste lydelse 1995:492.
1 Lagen omtryckt 1988:871.
1 Senaste lydelse 1996:796.
2 Senaste lydelse 1996:796.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1998:618.
2 Senaste lydelse 1996:784.
1 Senaste lydelse 1998:509.
2 Senaste lydelse 1998:509.
1 Senaste lydelse 1992:861
2 Senaste lydelse 1996:944
Senaste lydelse 1992:861.
1 Lagen omtryckt 1990:1011.
Lydelse enligt prop. 1997/98:95.
Lydelse enligt prop. 1997/98:95.
Lydelse enligt prop 1997/98:95.
Senaste lydelse 1995:492.
1 Lydelse enligt prop. 1997/98:104.
1 Lagen omtryckt 1988:871.
1 Senaste lydelse 1996:796.
2 Senaste lydelse 1996:796.
1 Lagens rubrik föreslås ändrad i prop. 1997/98:96.
2 Senaste lydelse 1996:784.

1 Lydelse enligt prop. 1997/98:100.

2 Lydelse enligt prop. 1997/98:100.

Prop. 1997/98:183

54

1

Prop. 1997/98:183
Bilaga 1

67

Prop. 1997/98:183

57

Prop. 1997/98:183
Bilaga 2

Prop. 1997/98:183
Bilaga 3

89

68

Prop. 1997/98:183
Bilaga 4

92

90

Prop. 1997/98:183

93

93

Prop. 1997/98:183

94

94