Prop.
1997/98:18
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 18 september 1997
Göran Persson
ErikÅsbrink
(Finansdepartementet)
I propositionen föreslås ändringar i lagen (1994:1776) om skatt på energi
som innebär att ett försäkranssystem införs för växthusnäringen. Dess-
utom lämnas förslag till förfaranderegler för systemet med preliminära
besked om tillämplig skattesats enligt den s.k. 0,8-procentsregeln i lagen
om skatt på energi.
Vidare föreslås att ett försäkranssystem införs för båtar som används i
yrkesmässigt fiske. I anslutning därtill föreslås att förbudet att använda
märkt olja begränsas till båtar som inte används i sådant fiske.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.
1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 18
Prop. 1997/98:18
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3
2 Lagtext...............................................................................................3
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt
på energi..............................................................................3
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:479) om
ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi................11
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.............................12
3 Ärendet och dess beredning.............................................................13
4 Ett försäkranssystem för växthusnäringen, m.m..............................15
5 Värmeleveranser till industrin och växthusnäringen......................18
6 Preliminära besked om tillämplig skattesats m.m............................19
7 Ett försäkranssystem för båtar som används i yrkesmässigt fiske..22
8 Ekonomiska konsekvenser...............................................................25
9 Författningskommentar....................................................................27
9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi...................................................................27
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:479) om
ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi................33
9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.............................33
Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag.............................................34
Bilaga 2 Lagrådets yttrande.............................................................42
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 18 september 1997............................................................................45
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
2. lag om ändring i lagen (1997:479) om ändring i lagen (1994:1776)
om skatt på energi,
3. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter
Prop. 1997/98:18
Regeringen har följande förslag till lagtext
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi
dels att punkterna 5 och 6 av övergångsbestämmelserna skall upphöra
att gälla,
dels att 2 kap. 9 §, 4 kap. 1 §, 7 kap. 2 och 4 §§ samt 9 kap. 2, 3, 5 och
9 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 8 kap. 3 a §, 9 kap.
9 a och 9 b §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
9 §'
Bränsletank som förser motor på
motordrivet fordon med bränsle får
inte innehålla oljeprodukt som en-
ligt föreskrifter som meddelats med
stöd av 8 § första stycket är försedd
med märkämnen. Inte heller bräns-
Bränsletank som förser motor på
motordrivet fordon med bränsle får
inte innehålla oljeprodukt som en-
ligt föreskrifter som meddelats med
stöd av 8 § första stycket är försedd
med märkämnen. Inte heller bräns-
letank som förser motor på båt med
bränsle får innehålla en sådan olje-
produkt.
letank som förser motor på båt med
bränsle får innehålla en sådan olje-
produkt. Detta gäller dock inte bå-
tar för vilka fartygstillstånd med-
delats enligt fiskelagen (1993:787).
Bestämmelserna i första stycket gäller även oljeprodukt, från vilken
märkämnen som avses i 8 § första stycket har avlägsnats.
Beskattningsmyndigheten kan medge att bränsletank på båt som dispo-
neras av Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Kustbevakningen eller
annan statlig myndighet får innehålla oljeprodukt som enligt föreskrifter
som meddelats med stöd av 8 § första stycket är försedd med märkämnen.
Senaste lydelse 1995:912.
Om det finns särskilda skäl kan sådant medgivande också lämnas för an- Prop. 1997/98:18
nan båt. Har medgivande lämnats för båt gäller 7 kap. 2 § andra stycket 1
b samt 8 kap. 3 och 4 §§ om avdrag och inköp mot försäkran för bränsle i
skepp även för bränsle i sådan båt.
4 kap.
1 §2
Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt (skatt-
skyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är
1. den som i Sverige tillverkar eller bearbetar bränsle eller annan som
godkänts som upplagshavare enligt 3 §,
2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,
3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,
4. den som i annat fall än som avses i 1-3 från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot leverans av bränsle, om bränslet skall använ-
das för annat än privat ändamål,
5. den som från ett annat EG-land säljer och levererar bränsle till en
köpare i Sverige genom distansförsäljning enligt 9 §,
6. annan än upplagshavare som importerar bränsle från tredje land,
7. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som säljer eller
förbrukar bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt skall betalas
med högre belopp, och
8. den som för privat ändamål för in bränsle till Sverige enligt vad som
anges i 11 §.
Vad som sägs i första stycket 7 Vad som sägs i första stycket 7
tillämpas även i fråga om bränsle tillämpas även i fråga om bränsle
för vilket antingen ingen skatt har för vilket antingen ingen skatt har
betalats eller skatt har betalats en- betalats eller skatt har betalats en-
ligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a, ligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a,
och som förbrukas i skepp, när och som förbrukas
skeppet används för privat ända- a) i skepp, när skeppet används
mål. för privat ändamål, eller
b) i båt för vilken fartygstillstånd
meddelats enligt fiskelagen
(1993:787), när båten används för
privat ändamål.
Skattskyldighet föreligger inte för bränsle som förs in till Sverige
1. i normal bränsletank på motordrivet fordon eller till fordonet kopp-
lad släpvagn, fartyg eller luftfartyg som används yrkesmässigt om bräns-
let är avsett att användas i motor på fordonet, släpvagnen, fartyget eller
luftfartyget under transporten, eller
2. under sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att
medge återbetalning av skatten enligt 9 kap. 1 §.
Den som är skattskyldig enligt första stycket 4 skall, innan transporten
av bränslet från det andra EG-landet påbörjas, lämna en redovisning över
bränslet till beskattningsmyndigheten samt hos beskattningsmyndigheten
ställa säkerhet för betalning av skatten.
2 Senaste lydelse 1995:1525.
7 kap.
2§3
I en deklaration som avser energiskatt och koldioxidskatt på andra
bränslen än som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, dock inte flygbensin
eller flygfotogen, får avdrag göras enligt 1 § första stycket 1-4 och andra
stycket.
Avdrag får också göras för skatt Avdrag får också, med de be-
1. på annat bränsle än bensin som gränsningar som följer av första
förbrukats eller sålts för förbruk- stycket, göras för skatt
ning 1. på annat bränsle än bensin som
a) i tåg eller annat spårbundet förbrukats eller sålts för förbruk-
transportmedel, eller ning
b) i skepp, när skeppet inte an- a) i tåg eller annat spårbundet
vänds för privat ändamål, transportmedel,
b) i skepp, när skeppet inte an-
vänds för privat ändamål, eller
c) i båt för vilken fartygstillstånd
meddelats enligt fiskelagen (1993:
787), när båten inte används för
privat ändamål,
2. på annat bränsle än bensin som förbrukats eller sålts för förbrukning
i luftfartyg, när luftfartyget inte används för privat ändamål,
3. på bränsle som förbrukats för framställning av
a) mineraloljeprodukter,
b) kolbränslen och petroleumkoks, eller
c) andra produkter för vilka skatteplikt har inträtt för tillverkaren,
4. på bränsle som förbrukats för framställning av skattepliktig elek-
trisk kraft, med de begränsningar som följer av tredje stycket.
Avdrag enligt andra stycket 4 får vid samtidig produktion av värme
och skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning göras för
energiskatt och koldioxidskatt på den del av bränslet som förbrukats för
framställning av skattepliktig elektrisk kraft och för hälften av energis-
katten på den del av bränslet som förbrukats för framställning av nyttig-
gjord värme.
Prop. 1997/98:18
Avdrag får, i den mån avdrag inte
har gjorts enligt 1-3 §§, göras även
för energiskatten samt för hälften
av koldioxidskatten på annat
bränsle än bensin som förbrukats
för annat ändamål än drift av mo-
tordrivna fordon vid tillverknings-
processen i industriell verksamhet
eller för växthusuppvärmning vid
yrkesmässig växthusodling.
Avdrag får, i den mån avdrag inte
har gjorts enligt 1-3 §§, göras även
för energiskatten samt för hälften
av koldioxidskatten på bränsle,
dock inte bensin eller bränsle som
avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b,
som förbrukats för annat ändamål
än drift av motordrivna fordon vid
tillverkningsprocessen i industriell
verksamhet eller för växthusupp-
värmning vid yrkesmässig växthus-
3 Senaste lydelse 1995:1525.
4 Senaste lydelse 1997:479.
odling.
Avdrag enligt första stycket får
göras även för skatt på bränsle som
sålts för förbrukning för växthus-
uppvärmning vid yrkesmässig växt-
husodling.
Bestämmelserna i första stycket gäller även sådan oljeprodukt som av-
ses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b och som förbrukats vid tillverknings-
processen i gruvindustriell verksamhet för drift av andra motordrivna
fordon än personbilar, lastbilar och bussar.
Har bränsle sålts för förbrukning
till någon som meddelats ett beslut
om preliminär skattesats enligt 9
kap. 9 b § får avdrag enligt andra
stycket göras enligt den lägre kol-
dioxidskattesats som följer av be-
slutet.
8 kap.
Annan än den som är registrerad
som skattskyldig får köpa bränsle,
dock inte bensin eller bränsle som
avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b,
utan energiskatt och hälften av den
koldioxidskatt som följer av 2 kap.
1 § första stycket mot att han till le-
verantören lämnar en försäkran om
att bränslet skall användas för så-
dant ändamål som avses i 7 kap. 4
§ andra stycket.
Har beslut om preliminär skatte-
sats meddelats enligt 9 kap. 9 b §
får köp enligt första stycket ske till
den lägre koldioxidskattesats som
följer av beslutet. I sådana fall skall
beslutet om preliminär skattesats
gälla som försäkran.
Prop. 1997/98:18
9 kap.
Om någon som inte är skattskyl-
dig har förbrukat annat bränsle än
bensin för annat ändamål än drift av
motordrivna fordon vid tillverk-
ningsprocessen i industriell verk-
samhet eller för växthusuppvärm-
ning vid yrkesmässig växthusodling,
§5
Om någon som inte är skattskyl-
dig har förbrukat bränsle, dock inte
bensin eller bränsle som avses i 2
kap. 1 § första stycket 3 b, för an-
nat ändamål än drift av motordrivna
fordon vid tillverkningsprocessen i
industriell verksamhet, medger be-
5 Senaste lydelse 1997:479
medger beskattningsmyndigheten skattningsmyndigheten efter ansö- Prop. 1997/98:18
efter ansökan återbetalning av ener- kan återbetalning av energiskatten
giskatten och hälften av koldi- och hälften av koldioxidskatten på
oxidskatten på bränslet. bränslet.
Har beslut om preliminär skatte-
sats meddelats enligt 9 kap. 9 b §
får återbetalning enligt första
stycket medges enligt den lägre
koldioxidskattesats som följer av
beslutet.
3§
Om någon har förbrukat bensin i Beskattningsmyndigheten medger
skepp eller bränsle i båt, när farty- efter ansökan återbetalning av skat-
get inte används för privat ändamål, ten på bränsle om någon har
medger beskattningsmyndigheten 1. förbrukat bensin i skepp, när
efter ansökan återbetalning av skat- skeppet inte använts för privat än-
|
ten på bränslet. |
damål, 2. förbrukat bensin i båt för vil- 3. förbrukat annat bränsle än så- |
5 §6
Om värme har levererats för tillverkningsprocessen i industriell verk-
samhet eller för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling,
medger beskattningsmyndigheten efter ansökan av den som framställt
värmen återbetalning av
1. energiskatten på elektrisk kraft, och
2. energiskatten och hälften av 2. energiskatten och hälften av
koldioxidskatten på annat bränsle koldioxidskatten på bränsle, dock
än bensin som förbrukats vid fram- inte bensin eller bränsle som avses i
|
ställning av värmen. |
2 kap. 1 § första stycket 3 b, som förbrukats vid framställning Har beslut om preliminär skatte- |
Senaste lydelse 1997:479.
Sedan möjligheterna till avdrag
enligt 7 kap. 4 § eller återbetalning
enligt 9 kap. 2 § utnyttjats medger
beskattningsmyndigheten efter an-
sökan nedsättning av koldioxid-
skatten för den del av skatten som
överstiger 0,8 procent av försälj-
ningsvärdet med sådant belopp att
den överskjutande skattebelast-
ningen inte överstiger 24 procent av
det överskjutande skattebeloppet
för annat bränsle än bensin som
förbrukats vid tillverkningsproces-
sen i industriell verksamhet eller för
växthusuppvärmning vid yrkesmäs-
sig växthusodling. Nedsättning får
dock inte medges för skatt på
bränsle som förbrukats för drift av
motordrivna fordon.
Vid beräkning av nedsättning en-
ligt första stycket får den koldioxid-
skatt som är hänförlig till följande
bränslen dock inte sättas ned mer än
att den motsvarar minst
>§7
Utöver möjligheterna till avdrag
enligt 7 kap. 4 §, inköp mot för-
säkran enligt 8 kap. 3 a § eller åter-
betalning enligt 9 kap. 2 § gäller
följande. Har bränsle, dock inte
bensin eller bränsle som avses i 2
kap. 1 § första stycket 3 b, förbru-
kats vid tillverkningsprocessen i
industriell verksamhet eller för
växthusuppvärmning vid yrkesmäs-
sig växthusodling, medger beskatt-
ningsmyndigheten efter ansökan
nedsättning av koldioxidskatten för
den del av skatten som överstiger
0,8 procent av de framställda pro-
dukternas försäljningsvärde. Ned-
sättning medges med sådant belopp
att den överskjutande skattebelast-
ningen inte överstiger 24 procent
av det överskjutande skattebeloppet
för bränslet. Nedsättning får dock
inte medges för skatt på bränsle
som förbrukats för drift av motor-
drivna fordon.
Bestämmelserna i första stycket
gäller även mottagare av värmele-
veranser om värmen har använts
vid tillverkningsprocessen i indu-
striell verksamhet eller för växthus-
uppvärmning vid yrkesmässig växt-
husodling. I sådana fall avses med
bränsle det bränsle som förbrukats
för framställning av värmen.
Vid beräkning av nedsättning en-
ligt första eller andra stycket får
den koldioxidskatt som är hänförlig
till följande bränslen dock inte sät-
tas ned mer än att den motsvarar
minst
Prop. 1997/98:18
a) 160 kr per kubikmeter dieselbrännolja (KN-nr 2710 00 69) eller foto-
gen (KN-nr 2710 00 51 eller 2710 00 55),
b) 125 kr per kubikmeter eldningsolja (KN-nr 2710 00 74-2710 00 78),
och
c) 320 kronor per 1 000 kilogram gasol som förbrukats för drift av statio-
nära motorer.
Vad som i andra stycket före- Vad som i tredje stycket före-
skrivs om dieselbrännolja, fotogen, skrivs om dieselbrännolja, fotogen,
7 Senaste lydelse 1997:479.
eldningsolja och gasol tillämpas
även på bränsle för vilket motsva-
rande skatt skall betalas enligt 2
kap. 3 och 4 §§.
Ansökan om nedsättning enligt
första stycket skall omfatta en period
om ett kalenderår och skall lämnas in
till beskattningsmyndigheten senast
inom ett år efter kalenderårets ut- digheten senast inom ett år efter ka-
gång. lenderårets utgång.
eldningsolja och gasol tillämpas Prop. 1997/98:18
även på bränsle för vilket motsva-
rande skatt skall betalas enligt 2
kap. 3 och 4 §§.
Ansökan om nedsättning enligt
första eller andra stycket skall om-
fatta en period om ett kalenderår och
skall lämnas in till beskattningsmyn-
Om försäljningsvärdet, beräknat
enligt 9 §, blir lägre till följd av att
sökanden sålt produkter för ett pris
som avviker från det pris som skulle
ha avtalats mellan sinsemellan obe-
roende företag, skall försäljnings-
värdet beräknas till det belopp som
det skulle ha uppgått till om sökan-
den sålt produkterna till ett obero-
ende företag. Detta gäller dock ba-
ra om
1. det finns sannolika skäl att
anta att det finns en ekonomisk in-
tressegemenskap mellan parterna,
och
2. det inte av omständigheterna
framgår att andra skäl än ekono-
misk intressegemenskap varit avgö-
rande för prissättningen.
9b§
I fall som avses i 9 § får beskatt-
ningsmyndigheten efter ansökan be-
stämma en preliminär koldioxid-
skattesats enligt vilken skatt skall tas
ut under ett kalenderår.
Har beslut om preliminär skatte-
sats meddelats skall sökanden, när
det kalenderår som beslutet avser
gått ut, komplettera sin ansökan med
uppgifter om hur mycket bränsle som
förbrukats under året och försälj-
ningsvärdet på de produkter som
framställts under året. Beskattnings-
myndigheten skall för varje sökande
fatta slutligt beslut om skattenedsätt-
ning för det bränsle som förbrukats
under kalenderåret. Genom beslutet
kan skatt påföras sökanden eller
1* Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 18
eller återbetalas till honom. Prop. 1997/98:18
Den komplettering som avses i
andra stycket skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten före mars
månads utgång året efter det kalen-
derår som ansökan avser.
Kan sökandens uppgifter inte läg-
gas till grund för en tillförlitlig be-
räkning eller saknas uppgifter från
honom, får slutligt beslut om skatte-
nedsättning fattas efter skälig grund.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträ-
dandet.
2. I fråga om bränsle som förvärvats före den 1 januari 1998 och efter
denna tidpunkt förbrukats i båt med fartygstillstånd enligt fiskelagen
(1993:787), gäller 9 kap. 3 § i sin äldre lydelse.
10
Härigenom föreskrivs att punkten 2 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1997:479) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. För tid fram till den 1 januari 2000 medger beskattningsmyndigheten
efter ansökan, utöver vad som framgår av den nya lydelsen av 9 kap. 9 §,
att vid industriell framställning av produkter av andra mineraliska ämnen
än metaller koldioxidskatten på annat bränsle än sådant som beskattas
som mineraloljeprodukt och som förbrukats för annat ändamål än drift av
motordrivna fordon tas ut med sådant belopp att skatten för den som be-
driver framställningen inte överstiger 1,2 procent av de framställda pro-
dukternas försäljningsvärde.
Ansökan om nedsättning enligt första stycket skall omfatta en period
om ett kalenderår och skall lämnas in till beskattningsmyndigheten senast
inom ett år efter kalenderårets utgång.
Bestämmelserna i 9 kap. 9 a och
b §§ lagen (1994:1776) om skatt på
energi tillämpas även på sådan
nedsättning som avses i första
stycket.
Prop. 1997/98:18
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft-
trädandet.
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 1 § lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap.
1 §8
Beskattningsmyndighetens be-
skattningsbeslut i en fråga som kan
ha betydelse för beskattningen samt
beslut om anstånd med att lämna
deklaration eller betala skatt, om
uppdelning av skattebetalning, om
återbetalning av skatt och om att
avvisa en begäran om omprövning
av beskattningsbeslut får överkla-
gas hos länsrätten av den skattskyl-
dige och, i fråga om skatter och
avgifter enligt 1 kap. 1 § första
stycket 1, av Riksskatteverket samt,
i övriga fall, av det allmänna om-
budet.
Beslut om skatterevision, före-
läggande av vite och avvisande av
ansökan om förhandsbesked får inte
överklagas.
Skattemyndighetens övriga beslut
enligt denna lag överklagas hos
Riksskatteverket. Riksskatteverkets
beslut får inte överklagas.
Beskattningsmyndighetens be-
skattningsbeslut i en fråga som kan
ha betydelse för beskattningen samt
beslut om anstånd med att lämna
deklaration eller betala skatt, om
uppdelning av skattebetalning, om
återbetalning av skatt och om att
avvisa en begäran om omprövning
av beskattningsbeslut eller att av-
visa ett överklagande får överklagas
hos länsrätten av den skattskyldige
och, i fråga om skatter och avgifter
enligt 1 kap. 1 § första stycket 1, av
Riksskatteverket samt, i övriga fall,
av det allmänna ombudet.
Beslut om skatterevision, före-
läggande av vite och avvisande av
ansökan om förhandsbesked får inte
överklagas.
Skattemyndighetens övriga beslut
enligt denna lag överklagas hos
Riksskatteverket. Riksskatteverkets
beslut får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
Senaste lydelse 1995:620
Regeringen uttalade i 1997 års ekonomiska vårproposition (prop.
1996/97:150) att den hade för avsikt att se över systemet med preliminära
besked om tillämplig koldioxidskattesats för industrin och växthusnä-
ringen och i samband därmed överväga om det borde införas en möjlig-
het för växthusodlare som inte är skattskyldiga att mot försäkran köpa
bränsle enligt den lägre skattesats som gäller för näringen.
Riksskatteverket har i en rapport under 1995 (RSV Rapport 1995:10
Förslag till förenklingar i skattelagstiftningen) föreslagit att ägare till bå-
tar som används yrkesmässigt på nytt skall ges möjlighet att köpa märkt
olja utan energi- och koldioxidskatt mot att de lämnar en försäkran att
bränslet skall förbrukas i yrkesmässig verksamhet. I konsekvens därmed
föreslår verket att förbudet mot märkt olja i bränsletank på båt begrän-
sas till att gälla båtar som används för privat ändamål.
Skatteutskottet behandlade i betänkandet 1996/97:SkU16 Energiskatter
m.m. en rad motioner om att alla yrkesfiskare bör ges möjlighet att an-
vända märkt olja. I betänkandet uttrycker utskottet förståelse för den kri-
tik som riktats mot återbetalningssystemet för yrkesbåtar. Utskottet an-
förde vidare att det förutsätter att regeringen nu prövar det förslag till
lösning som Riksskatteverket har lagt fram i sin rapport.
Regeringen uttalade i proposition 1996/97:150 att den avsåg att pröva
Riksskatteverkets förslag och att beredningsarbetet bedömdes kunna av-
slutas i sådan tid att regeringens ställningstagande kunde redovisas i
samband med budgetpropositionen hösten 1997.
Mot bakgrund av de förhållanden som redogjorts för ovan har en pro-
memoria om försäkranssystem utarbetats inom Finansdepartementet. I
promemorian lämnas förslag till vissa förändringar av uppbördsbestäm-
melsema för växthusnäringen och industrin samt av bestämmelserna om
fartygsbränsle i lagen om skatt på energi. Följande företag, myndigheter
och organisationer har beretts tillfälle att yttra sig över promemorian:
Fiskeriverket, Företagarnas Riksorganisation, Generaltullstyrelsen, Jem-
kontoret. Kemikontoret, Kustbevakningen, Lantbrukarnas Riksförbund,
Petroleumhandelns Riksförbund, Riksskatteverket, Sjöfartsverket,
Svenska Fjärrvärmeföreningen, Svenska Gasföreningen, Svenska
Gruvföreningen, Sveriges Industriförbund, Svenska Kalkföreningen,
Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Petroleuminstitutet, Sveriges
Fiskares Riksförbund, Sveriges Redarförening för mindre passagerarfar-
tyg och Trädgårdsföreningens Riksförbund. Några av dessa instanser har
haft synpunkter på förslagen. Övriga har i princip godtagit förslagen. De
synpunkter som lämnats redovisas i det följande. En sammanställning av
remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi97/2115).
Slutligen föreslås, efter påpekande från Riksskatteverket, en justering
i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Förslaget
behandlas i författningskommentaren.
Prop. 1997/98:18
13
Lagrådet
Prop. 1997/98:18
Regeringen beslutade den 21 augusti 1997 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 1. De förslag som inte remitterats är
av sådan lagtekniskt enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sak-
na betydelse.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 2.
De synpunkter som Lagrådet framför i sitt yttrande behandlas i det
följande samt i specialmotiveringen. I förhållande till lagrådsremissen har
vissa ändringar av redaktionell karaktär gjorts i lagtexten. Vidare har en
ny paragraf utformats, 9 kap. 9 a § lagen (19994:1776) om skatt på
enrgi. Utformningen av paragrafen har skett i samråd med Riksskattever-
ket.
Lagrådet har i sitt yttrande framfört vissa allmänna synpunkter på för-
slaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi. Lagrå-
det anser att lagen måste framstå som både tekniskt komplicerad och
svåröverskådlig för personer som inte är väl insatta i problematiken kring
beskattning av energi. Vidare påpekar Lagrådet att lagen om skatt på
energi inte tidigare varit föremål för lagrådsgranskning. Mot bakgrund av
det anförda anser Lagrådet att det i och för sig skulle vara angeläget att
lagen om skatt på energi blev föremål för en fullständig juridisk-teknisk
översyn. Enligt Lagrådets mening kan en sådan översyn inte komma till
stånd med anledning av de nu remitterade ändringsförslagen. Lagrådet
har därför begränsat sin granskning till vad som direkt föranleds av
överlämnade förslag. På en punkt anser emellertid Lagrådet att det är
motiverat att framföra en synpunkt av mer långtgående räckvidd, nämli-
gen den i 8 kap. valda terminologin avseende det förfarande varigenom
annan än registrerad skattskyldig under vissa förutsättningar ges möjlig-
het att köpa bensin och annat bränsle utan skatt eller med nedsatt skatt.
För detta förfarande, som enligt Lagrådet i praktiken innebär att en leve-
rantör får rätt att fakturera lägre skatt än vad köparen annars skulle ha
betalat, används uttryck som ”inköp mot försäkran” och att köparen med-
ges skattefrihet eller nedsättning av skatten ”mot att han lämnar en för-
säkran till leverantören” om bränslets användning. Enligt Lagrådets me-
ning är de valda uttrycken oklara och ägnade att leda till exempelvis
missuppfattningen att ”försäkran” skall ses som ett vederlag för inköpt
bränsle. Lagrådet anser att uttrycken bör kunna ersättas med formulering-
ar som bättre speglar innebörden av förfarandet, t.ex. ”Nedsättning av
skatt vid vissa inköp” respektive att skattenedsättning kan medges ”om
köparen lämnar uppgifter till leverantören” om bränslets användning.
Regeringen instämmer i stort i vad Lagrådet yttrat men anser att de
frågor som Lagrådet tar upp bör behandlas i ett större sammanhang. Re-
geringen avser därför att undersöka möjligheterna att genomföra en juri-
disk-teknisk översyn av lagen om skatt på energi. I ett sådant samman-
hang skulle även terminologin i 8 kap. kunna ses över.
14
Regeringens förslag: För växthusnäringen skapas möjlighet för annan
än den som är registrerad som skattskyldig att mot försäkran köpa an-
nat bränsle än bensin och högbeskattad, omärkt olja enligt den lägre
skattenivå som gäller för näringen. Denna möjlighet till inköp mot för-
säkran skall motsvaras av en avdragsmöjlighet för de som är skatt-
skyldiga. Som förutsättning i båda fallen skall gälla att bränslet skall
användas för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling.
Inköp mot försäkran och avdrag skall kunna ske till den lägre skatte-
sats som följer av ett beslut om preliminär skattesats enligt den s.k.
0,8-procentsregeln. För industrin skapas möjlighet för den som inte är
skattskyldig att få återbetalning av skatt enligt den lägre skattesats som
följer av ett beslut om preliminär skattesats.
Promemorians forslag: Ett försäkranssystem införs för industrin och
växthusnäringen.
Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser tillstyrker eller god-
tar i huvudsak förslaget. Övriga remissinstanser har inget att erinra mot
förslaget.
Bakgrunden till regeringens förslag: Den 1 juli 1997 höjdes koldi-
oxidskatten för industrin och växthusnäringen från 25 procent till 50 pro-
cent av den generella nivån. Samtidigt infördes skattelättnader för energi-
intensiv verksamhet av följande innebörd. Om ett företags koldi-
oxidskattebelastning överstiger 0,8 procent av försäljningsvärdet medger
beskattningsmyndigheten nedsättning av skatten så att den överskjutande
skattebelastningen inte överstiger ett belopp som motsvarar 12 procent av
den generella nivån (0,8-procentsregeln). I förarbetena uttalades att det, i
likhet med vad som då gällde för tillämpningen av 1,2-procentsregeln,
bör vara möjligt för ett företag att i början av ett kalenderår hos beskatt-
ningsmyndigheten ansöka om ett preliminärt besked om tillämplig skatte-
sats. Beskattningsmyndigheten skall därefter, när det faktiska utfallet un-
der kalenderåret är känt, åter pröva företagets ansökan (se prop.
1996/97:29 s. 18).
Enligt tidigare beslut skulle växthusnäringen redan ha gått över till ett
system med kvartalsvis återbetalning av skatten. Tidpunkten för denna
övergång har dock successivt senarelagts genom ändringar i övergångs-
bestämmelserna till lagen (1994:1776) om skatt på energi (se bl.a. bet.
1995/96:SkU31, rskr. 1995/96:305, SFS 1996:687). Hösten 1996 beslu-
tade riksdagen att växthusnäringen tills vidare skulle ha kvar möjligheten
att få sin skattenedsättning när bränslet levereras (bet. 1996/97:FiUl,
rskr. 1996/97:53, SFS 1996:1220). I samband därmed riktade skatteut-
skottet kritik mot systemet med preliminära besked om tillämplig skatte-
sats. Utskottet anförde bl.a. att knappast något företag inom växthusnä-
ringen är skattskyldigt och att det därför behövs någon form av informellt
försäkranssystem för att göra det möjligt för dessa att under året få del av
den skattelättnad som det preliminära beslutet innebär. Utskottet påpe-
kade även att systemet med preliminära beslut inte har något egentligt
stöd i lag. Enligt skatteutskottet borde regeringen se över reglerna på
15
detta område i syfte att klargöra läget både ur kontrollsynpunkt och vad
gäller eventuellt behov av lagreglering (bet. 1996/97:FiUl, bilaga 6, s.
33-34).
Skälen för regeringens forslag: Växthusnäringen är en utpräglad
småföretagarbransch. Det finns cirka 1 700 växthusföretag i Sverige var-
av knappast något är registrerat som skattskyldigt. Uppemot 1 200 växt-
husföretag beräknas kunna få del av den ytterligare skattelättnad som 0,8-
procentsregeln innebär. I ett system med kvartalsvis återbetalning skulle
alltså beskattningsmyndigheten få behandla cirka 6 800 ansökningar per
år. Därtill kommer ungefär 1 200 ansökningar om preliminärt besked om
tillämplig skattesats enligt 0,8-procentsregeln. Ett system med både
kvartalsvis återbetalning och preliminära besked om tillämplig skattesats
tenderar alltså att bli administrativt betungande för såväl växthusföretag
som beskattningsmyndighet.
För växthusföretag som inte är registrerade som skattskyldiga kommer
möjligheten att få ett preliminärt besked om tillämplig skattesats enligt
0,8-procentsregeln att bli verkningslös om de inte kan få del av denna
skattelättnad redan under det kalenderår som beslutet avser. Det behövs
därför någon form av försäkrans- eller återbetalningssystem för denna
skattelättnad. Med hänsyn till antalet växthusföretag är ett försäkrans-
system att föredra ur administrativ synpunkt. Å andra sidan är ett återbe-
talningssystem att föredra ur kontrollsynpunkt. Det bör dock hållas i
minnet att ett försäkranssystem i praktiken har tillämpats för växthusnä-
ringen under de senaste åren utan att det kommit fram uppgifter som ty-
der på att systemet missbrukas. Det är dessutom möjligt att begränsa ris-
kerna för fusk genom att föreskriva att det inte skall vara tillåtet att mot
försäkran köpa bensin och högbeskattad, omärkt olja. Vid en samman-
vägning av för- och nackdelarna med ett försäkranssystem finner rege-
ringen att fördelarna väger tyngre. Regeringen föreslår därför att ett för-
säkranssystem införs för växthusnäringen. För att minska riskerna för
fusk bör det inte vara tillåtet att mot försäkran köpa bensin och högbe-
skattad, omärkt olja.
För att ett försäkransystem skall fungera krävs det att möjligheten att
mot försäkran köpa bränsle enligt en lägre skattenivå motsvaras av en
möjlighet till avdrag för de som är skattskyldiga. Avdrag för skatt skall
alltså kunna göras när annat bränsle än bensin och högbeskattad, omärkt
olja sålts för förbrukning för sådana ändamål som berättigar till inköp
mot försäkran enligt en lägre skattenivå. Har ett beslut om preliminär
skattesats meddelats får avdrag göras enligt den lägre skattesats som föl-
jer av beslutet.
Svenska Petroleuminstitutet och Petroleumhandelns Riksförbund har
anfört att deras principiella ståndpunkt är att fiskal kontroll skall utföras
av behörig myndighet och inte av bränsleleverantörer. De förordar därför
ett återbetalningssystem framför ett försäkranssystem. Svenska Gasföre-
ningen anser att om en bränsleleverantör sålt bränsle enligt en lägre
skattenivå mot försäkran så skall, om försäkran visar sig vara oriktig,
detta korrigeras hos köparen och inte hos bränsleleverantören. Före-
ningen påpekar även att bränsleleverantörer inte skall kunna åläggas att
utföra kontroller av myndighetskaraktär.
Prop. 1997/98:18
16
Regeringen anser inte att det föreslagna försäkransystemet medför an- Prop. 1997/98:18
nat än begränsat kontrollarbete för bränsleleverantörema och att dessa
uppgifter inte kan jämställas med de kontroller som beskattningsmyndig-
heten har att utföra. Vad bränsleleverantörema behöver kontrollera är att
försäkran innehåller tillräckliga uppgifter för att kunna ligga till grund för
ett avdragsyrkande. Självfallet kan det inte ankomma på leverantörerna
att, annat än i uppenbara fall, göra en bedömning av om köparen verkli-
gen skall använda bränslet till det ändamål som han uppger i sin försäk-
ran. Det bör dessutom påpekas att om det i efterhand kommer fram att
bränsle inte använts för det i försäkran angivna ändamålet så är det köpa-
ren som skall påföras skatt. Det bör vidare noteras att nuvarande regler i
praktiken innebär att ett försäkranssystem tillämpas för växthusnäringen.
Mot bakgrund av nu redovisade skäl anser regeringen att det föreslagna
försäkranssystemet för växthusnäringen inte leder till oacceptabla kon-
sekvenser för bränsleleverantörema.
De skäl som anförts ovan för ett försäkranssystem vad gäller växt-
husnäringen har i stor utsträckning även giltighet för industriföretag.
Också för dessa företag skulle det därför vara motiverat med någon form
av försäkrans- eller återbetalningssystem för den skattelättnad som följer
av ett beslut om preliminär skattesats enligt 0,8-procentsregeln.
I promemorian föreslogs att ett försäkranssystem skulle införas för bå-
de industrin och växthusnäringen. För industrins del innebär det en över-
gång från ett återbetalningssystem till ett försäkranssystem. En sådan
övergång skulle i och för sig inte leda till varaktigt minskade skatte-
intäkter. Däremot skulle skatteinbetalningarna minska kraftigt under
ikraftträdandeåret. Även om det rör sig om inbetalningar som senare ändå
skall återbetalas skulle det påverka statens kassaflöde negativt. En över-
gång till ett försäkranssystem för industrin kräver därför ytterligare över-
väganden vad gäller finansieringen. Mot den bakgrunden är regeringen
för närvarande inte beredd att föreslå att ett försäkranssystem införs för
industrin. Redan nu bör det dock införas någon möjlighet för industrin att
utnyttja ett beslut om preliminär skattesats under det kalenderår som be-
slutet avser. Regeringen föreslår därför att nuvarande bestämmelse om
återbetalning ändras så att det blir möjligt att medge återbetalning enligt
den lägre skattesats som följer av ett beslut om preliminär skattesats.
Som redogjorts för ovan skall försäkranssystemet för växthusnäringen
inte omfatta bensin och högbeskattad, omärkt olja. Nuvarande regler för
industrin innebär dock att avdrag för skatt och återbetalning av skatt kan
medges när omärkt olja använts. En av grundtankarna med energiskatte-
systemet är att omärkt olja skall användas för fordonsdrift. Eftersom av-
drags- och återbetalningsbestämmelsema för industrin med ett undantag
inte omfattar bränsle som används för fordonsdrift föreslås att dessa be-
stämmelser inte längre skall omfatta högbeskattad, omärkt olja. På så vis
uppnås även en viss enhetlighet mellan beskattningen av industrin och
växthusnäringen. Av samma skäl bör 0,8-procentsregeln inte omfatta
högbeskattad, omärkt olja.
Förslagen föranleder ändringar i 7 kap. 4 §, 9 kap. 2 och 9 §§ lagen
(1994:1776) om skatt på energi samt att punkterna 5 och 6 av övergångs-
bestämmelserna till samma lag upphävs. Vidare införs en ny bestämmelse
1** Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 18
i nämnda lag, 8 kap. 3 a §. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 janua-
ri 1998.
Regeringens förslag: Nedsättningsregeln i 9 kap. 9 § lagen (1994:
1776) om skatt på energi, 0,8-procentsregeln, skall tillämpas på
bränsle som förbrukats för framställning av värme för industrin och
växthusnäringen. Beskattningsmyndigheten skall kunna medge leve-
rantörer av värme till växthusnäringen och industrin återbetalning en-
ligt den lägre skattesats som följer av ett beslut om preliminär skatte-
sats
Promemorians forslag: Stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser tillstyrker eller godtar
i huvudsak förslaget. Övriga remissinstanser har inget att erinra mot för-
slaget.
Skälen för regeringens forslag: Om värme har levererats till tillverk-
ningsindustrin eller växthusnäringen medger beskattningsmyndigheten
den som framställt värmen återbetalning av energiskatten och hälften av
koldioxidskatten på annat bränsle än bensin som förbrukats vid fram-
ställning av värmen. Den nuvarande ordningen innehåller dock ingen
möjlighet till ytterligare skatteåterbetalning i de fall då mottagaren av
värmeleveransen är ett företag som är berättigat till nedsättning av skat-
ten med stöd av 0,8-procentsregeln. Det innebär att det inte råder konkur-
rensneutralitet mellan externt levererad värme och värmeproduktion i
industrins och växthusnäringens egen regi. För att skapa sådan neutralitet
föreslås att 0,8-procentsregeln även skall kunna tillämpas på bränsle som
förbrukats för framställning av värme för industrin och växthusnäringen.
Av samma skäl föreslås en bestämmelse som gör det möjligt för värmele-
verantörer att få återbetalning enligt den lägre koldioxidskattesats som
följer av ett beslut om preliminär skattesats. I konsekvens med vad som
föreslås för industrin och växthusnäringen vad gäller avdrag, återbetal-
ning och nedsättning enligt 0,8-procentsregeln bör rätten till återbetalning
av skatt för värmeleveranser endast omfatta skatt på annat bränsle än
bensin och omärkt olja.
Trädgårdsnäringens Riksförbund anser att förslagen inte innebär nå-
gon garanti för att växthusodlaren redan vid inköpet av värmen får del av
den ytterligare skattenedsättning som ett beslut om preliminär skattesats
innebär. Förbundet anser därför att det föreslagna försäkranssystemet för
växthusnäringen även bör omfatta värmeleveranser till växthusodlare.
Med hänsyn till att värme inte är en skattepliktig produkt anser dock re-
geringen att det inte är lämpligt att låta försäkranssystemet omfatta vär-
meleveranser.
Svenska Fjärrvärmeföreningen anser att fjärrvärmeleverantörer bör få
göra avdrag enligt 0,8-procentsregeln i sina deklarationer. Skattskyldiga
Prop. 1997/98:18
18
värmeleverantörer får i dagsläget inte göra avdrag för skatt på bränsle Prop. 1997/98:18
som använts för värmeframställning åt industrin och växthusnäringen.
Fjärrvärmeföreningen föreslår alltså att nuvarande återbetalningssystem
skall ersättas med ett system med månatliga preliminära skatteavdrag,
med slutlig justering baserad på hela årets förbrukning och leveranser.
Denna fråga har över huvud inte diskuterats i promemorian utan inrikt-
ningen har varit att inordna 0,8-procentsregeln i det nuvarande återbetal-
ningssystemet. Frågan om en övergång till ett avdragssystem är kompli-
cerad och behöver utredas innan det går att ta ställning till den. Rege-
ringen är därför för närvarande inte beredd att föreslå en sådan föränd-
ring.
Förslagen föranleder ändringar i 9 kap. 5 och 9 §§ lagen (1994:1776)
om skatt på energi. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.
Regeringens förslag: Det skall framgå direkt av lag att företag som
kan få del av den särskilda skattelättnaden för energiintensiv verksam-
het kan ansöka om ett preliminärt besked om tillämplig skattesats.
Om beslut om preliminär skattesats har meddelats skall sökanden, när
det kalenderår som beslutet avser gått ut, komplettera sin ansökan med
uppgifter om hur mycket bränsle som förbrukats under året och för-
säljningsvärdet på de produkter som framställts under året. Beskatt-
ningsmyndigheten skall för varje sökande fatta ett slutligt beslut om
skattenedsättning för det bränsle som förbrukats under kalenderåret.
Genom beslutet kan skatt påföras sökanden eller återbetalas till ho-
nom. Slutliga beslut om skattenedsättning skall kunna fattas efter skä-
lig grund. Vidare skall beskattningsmyndigheten vid s.k. oriktig pris-
sättning kunna beräkna försäljningsvärdet till det belopp som det
skulle ha uppgått till om sökanden tillämpat en marknadsmässig pris-
sättning. De föreslagna bestämmelserna skall gälla vid tillämpningen
av såväl 0,8-procentsregeln som 1,2-procentsregeln.
Promemorians förslag: Skiljer sig från regeringens vad gäller möj-
ligheten för beskattningsmyndigheten att avvika från sökandens prissätt-
ning vid beräkning av försäljningsvärdet.
Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser tillstyrker eller godtar
i huvudsak förslaget. Övriga remissinstanser har inget att erinra mot för-
slaget.
Skälen för regeringens forslag: En ansökan om nedsättning enligt
0,8-procentsregeln skall lämnas in till beskattningsmyndigheten senast
inom ett år efter kalenderårets utgång. Att det i lagtexten anges att ansö-
kan skall ske senast inom ett år efter kalenderårets utgång gör det möjligt
för berörda företag att i början av ett kalenderår ansöka om ett preliminärt
besked om tillämplig skattesats (se prop. 1994/95:54 s. 133). I övrigt är
dock förfarandet med preliminära besked inte närmare reglerat. Det inne-
bär t.ex. att det saknas uttryckliga bestämmelser om att beskattnings-
myndigheten, när kalenderåret gått ut, skall pröva företagets ansökan på
19
nytt och då slutligt besluta om skatten på det bränsle som förbrukats un- Prop. 1997/98:18
der kalenderåret. Det är en brist att förfarandet med preliminära besked
inte är uttryckligen reglerat i lag. För att öka förutsebarheten bör det där-
för införas bestämmelser som tydligt anger vad som skall gälla i fråga om
fastställelse av slutlig skattenedsättning, m.m.
Om en preliminär skattesats har tillämpats under ett kalenderår skall
beskattningsmyndigheten när året gått ut och det faktiska utfallet är känt
på nytt pröva företagets ansökan. Det torde endast vara i undantagsfall
som den slutliga skattebelastningen exakt stämmer överens med den som
belastat företagets bränsleförbrukning under året. Beskattningsmyndig-
heten kommer alltså i de allra flesta fall att i efterhand behöva korrigera
skatteuttaget på bränslet. De som levererar bränsle eller värme enligt en
preliminär skattesats skall kunna göra det utan risk för att i efterhand krä-
vas på ytterligare skattebelopp, inte minst mot bakgrund av att bränsle
kan säljas i flera led innan det förbrukas. Det är därför lämpligt att låta
korrigeringen av skatteuttaget ske hos de företag som sökt och erhållit ett
beslut om preliminär skattesats. Beskattningsmyndigheten ges därför
möjlighet att i ett slutligt beslut om skattenedsättning påföra sökanden
skatt eller återbetala skatt till honom. För att beskattningsmyndigheten
skall kunna slutligt pröva ett företags ansökan är det nödvändigt att ansö-
kan kompletteras med faktiska uppgifter om försäljningsvärde och
bränsleförbrukning. Det bör därför föreskrivas att sökanden när kalender-
året gått ut skall komplettera sin ansökan med nämnda uppgifter. Be-
skattningsmyndigheten måste även kunna fatta slutliga beslut om skatte-
nedsättning i fall där sökanden underlåter att komplettera sin ansökan och
i fall där uppgifterna inte kan ligga till grund för en tillförlitlig beräkning.
Det föreslås därför bli möjligt för beskattningsmyndigheten att fatta så-
dana beslut efter skälig grund.
Riksdagen beslutade i samband med fördubblingen av koldioxidskatten
för industrin och växthusnäringen att den s.k. 1,2-procentsregeln skulle
slopas efter en treårig övergångsperiod. Det innebär att företag som be-
driver industriell tillverkning av produkter av andra mineraliska ämnen
än metaller fram till utgången av 1999 kan få nedsättning så att inte kol-
dioxidskatten överstiger 1,2 procent av de tillverkade produkternas för-
säljningsvärde. Denna rätt till nedsättning omfattar endast andra bränslen
än mineraloljeprodukter, dvs. kolbränslen och naturgas. Även när det
gäller 1,2-procentsregeln är det möjligt för företagen att i början av ett
kalenderår få ett preliminärt besked om tillämplig skattesats. Med hänsyn
till detta bör de förfaranderegler som föreslås för 0,8-procentsregeln även
införas för 1,2-procentsregeln.
I lagrådsremissen föreslog regeringen att beskattningsmyndigheten, om
det fanns särskilda skäl, skulle få tillämpa ett beräknat försäljningsvärde i
stället för det faktiska värdet. Särskilda skäl fick anses föreligga i bl.a.
sådana fall då företag tillämpar lägre priser för dotterbolag för att på så
sätt få en högre skattenedsättning samt då försäljningsvärdet skall beräk-
nas för produkter som tillverkats ett år men sålts ett annat och för lego-
tillverkade produkter.
Lagrådet har yttrat att uttrycket försäljningsvärde i första stycket av
nuvarande lydelse av 9 kap. 9 § uppenbarligen är avsett att ha samma
betydelse som uttrycket faktiskt försäljningsvärde. Lagrådet anser att det
20
är mindre lämpligt att olika uttryck används för ett och samma sak-
förhållande. Vidare anser Lagrådet att båda uttrycken brister i precision
och att det av lagtexten inte kan utläsas vilka produkter som de båda ut-
trycken tar sikte på. Enligt Lagrådet är det exempelvis osäkert i vad mån
värdet av produkter som framställts men inte sålts under kalenderåret
skall beaktas och - i konsekvens härmed - vilken hänsyn som skall tas
till produkter som sålts under kalenderåret men framställts tidigare. Lag-
rådet anser också att tillämpningsproblem kan uppkomma om försälj-
ningspriset av någon anledning avviker från marknadspriset och vid be-
dömningen av om värdet av olika slag av tjänsteproduktion kan medräk-
nas.
Enligt Lagrådets mening är det nödvändigt att under det fortsatta lag-
stiftningsarbetet ta ställning till vilka värderings- och periodiseringsprin-
ciper som skall gälla vid beräkning av det belopp som normalt skall ligga
till grund för tillämpning av 0,8-procentsregeln. Först därefter anser Lag-
rådet att behovet av en särskild beräkningsmetod kan bedömas. Om ett
sådant behov anses föreligga bör enligt Lagrådet såväl förutsättningarna
för tillämpning av den särskilda beräkningsregeln som innebörden av
denna anges mer exakt än vad som skett i remissen.
Regeringen delar den bedömning Lagrådet gjort. När det gäller frågan
om hur produkter som tillverkats ett år men sålts ett annat skall behandlas
anser regeringen att frågan bör lösas genom ett förtydligande av vad som
förstås med försäljningsvärde och inte genom en särskild beräkningsre-
gel. Regeringen föreslår därför att det skall anges i lag att det är försälj-
ningsvärdet av de produkter som sökanden framställt under aktuellt ka-
lenderår som avses.
När det sedan gäller frågan om hur s.k. oriktig prissättning mellan bo-
lag i intressegemenskap skall hanteras vid tillämpning av 0,8-procentsre-
geln vill regeringen framhålla följande. Det är nödvändigt att beskatt-
ningsmyndigheten i fall där oriktig prissättning förekommit ges möjlig-
het att beräkna försäljningsvärdet utifrån en marknadsmässig prissättning.
Det skulle annars bli alltför enkelt att genom olika upplägg få en högre
skattenedsättning än vad som kan anses motiverat. Ett bolag kan t.ex.
delas upp i ett tillverkningsbolag och ett försäljningsbolag. Till-
verkningsbolaget kan då sälja produkterna till försäljningsbolaget för ett
pris som understiger marknadsvärdet. Försäljningsbolaget säljer i sin tur
varorna vidare till marknadspris. En sådan konstruktion skulle leda till en
högre skattenedsättning än om tillverkning och försäljning bedrevs i ett
bolag.
Enligt regeringens mening är det inte acceptabelt att företag i intresse-
gemenskap skall kunna få en högre skattenedsättning genom att tillämpa
priser som avviker från vad som skulle ha avtalats mellan sinsemellan
oberoende företag. Regeringen anser därför att beskattningsmyndigheten
bör ha möjlighet att korrigera sökandens prissättning vid beräkning av
försäljningsvärdet. Vid oriktig prissättning från sökandens sida skall där-
för beskattningsmyndigheten kunna beräkna försäljningsvärdet till det
belopp som det skulle ha uppgått till om sökanden tillämpat en mark-
nadsmässig prissättning. Detta skall dock endast gälla under förutsättning
att det finns sannolika skäl att anta att ekonomisk intressegemenskap fö-
religger mellan sökanden och köparen samt att det inte av omständig-
Prop. 1997/98:18
21
hetema framgår att andra skäl än ekonomisk intressegemenskap varit
avgörande för prissättningen. Bestämmelsen om oriktig prissättning skall
vid tillämpningen av såväl 0,8-procentsregeln som 1,2-procentsregeln.
Trädgårdsnäringens Riksförbund anser att skattenedsättningen enligt
0,8-procentsregeln skall beräknas med förädlingsvärdet som grund i
stället för försäljningsvärdet. Förbundet anser vidare att det förhållandet
att nedsättningen begränsas av EU:s minimiskattenivåer innebär en kon-
kurrensfördel för de företag som använder bränslen som inte omfattas av
sådana nivåer. Att försäljningsvärdet skall ligga till grund för beräk-
ningen och att skattenedsättning inte får ske med så stort belopp att EU:s
minimiskattenivåer underskrids beslutades av riksdagen i maj 1997 (se
prop. 1996/97:29, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284 och SFS
1997:479). De nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli i år. Mot den
bakgrunden är regeringen för närvarande inte beredd att ompröva de frå-
gor som förbundet tar upp.
Förslagen föranleder ändringar i 9 kap. 9 § i lagen (1994:1776) om
skatt på energi och punkten 2 av övergångsbestämmelserna till lagen
(1997:479) om ändring i lagen om skatt på energi. Vidare införs två nya
bestämmelser i lagen om skatt på energi, 9 kap. 9 a och 9 b §§. Ändring-
arna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.
Prop. 1997/98:18
Regeringens forslag: Möjlighet skapas för yrkesfiskare att mot för-
säkran köpa märkt olja utan energi- och koldioxidskatt för användning
i båt med fartygstillstånd enligt fiskelagen (1993:787). Samtidigt be-
gränsas förbudet mot att använda märkt olja till båtar utan sådant till-
stånd.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser tillstyrker eller godtar
i huvudsak förslaget. Övriga remissinstanser har inget att erinra mot för-
slaget.
Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt rådets direktiv
92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmoni sering av strukturerna för
punktskatter på mineraloljor (EGT nr L316, 31.10.1992 s. 12, Celex
392L0081) - mineraloljedirektivet - skall bränslen som förbrukas i fartyg
som används för privat ändamål beskattas. Skattefrihet skall däremot
gälla för bränslen som förbrukas i fartyg som används till havs för yr-
kesmässig verksamhet. Medlemsstaterna har möjlighet att medge skatte-
lättnader för bränslen som förbrukas i fartyg som används yrkesmässigt i
insjöar och andra inlandsvattendrag.
Enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi tas ingen skatt ut på
bränslen som förbrukas i fartyg som används yrkesmässigt. Skattefriheten
uppnås dock på olika sätt för skepp respektive båtar. Med skepp förstås
22
ett fartyg vars skrov har en högsta längd av minst tolv meter och en Prop. 1997/98:18
största bredd av minst fyra meter. Annat fartyg än skepp kallas båt.
I fråga om skepp gäller att en registrerad skattskyldig får göra avdrag
för skatt på märkt olja som förbrukats eller sålts för förbrukning i skepp,
när skeppet inte används för privat ändamål. För annan än den som är
registrerad som skattskyldig gäller att han får köpa märkt olja utan skatt
mot att han lämnar en försäkran till leverantören att bränslet skall förbru-
kas i skepp som används yrkesmässigt. Dessa bestämmelser är dock inte
tillämpliga på bensin. För de relativt få skepp som drivs med bensin upp-
nås skattefriheten genom att skatten återbetalas kvartalsvis efter ansökan.
Även för båtar som används yrkesmässigt uppnås skattefriheten genom
återbetalning i efterhand. När det gäller båtar tillämpas samma regler för
bensin och olja.
Enligt lagen om skatt på energi får inte bränsletank som förser motor
på båt med bränsle innehålla lågbeskattad, märkt olja. Båtägare är alltså
tvungna att köpa högbeskattad, omärkt olja oavsett om båten används för
privat eller yrkesmässigt ändamål. Den som bryter mot förbudet att ha
märkta oljeprodukter i bränsletank på båt skall betala en särskild avgift
på 10 000 kr. Beskattningsmyndigheten kan dock om det finns särskilda
skäl medge att bränsletank på båt får innehålla märkt olja. För båtar som
får dispens gäller samma regler som för skepp.
Skatteskillnaden mellan bränsle för fritidsbåtar och yrkesbåtar uppgår
till betydande belopp. Denna skillnad skapar en påtaglig risk för skatte-
undandraganden genom olaglig användning av obeskattad märkt olja i
fritidsbåtar. Detta är bakgrunden till att det för närvarande inte är möjligt
att mot försäkran köpa obeskattat bränsle för förbrukning i båtar. Anled-
ningen till att risken för skatteundandragande har bedömts som mindre
vad gäller skepp är att de flesta skepp kan antas användas främst för yr-
kesmässiga ändamål. De fartyg som används huvudsakligen för privata
ändamål är nämligen till övervägande del båtar (se prop. 1994/95:54 s.
71-73).
Risken för skatteundandraganden genom olaglig användning av obe-
skattat bränsle i stället för beskattat var även skälet till att regeringen inte
var beredd att låta försäkranssystemet för skepp omfatta bensin (se prop.
1994/95:54 s. 72-73).
Enligt fiskelagen (1993:787) krävs yrkesfiskelicens för att bedriva yr-
kesmässigt fiske. Sådan licens kan beviljas den som är stadigvarande bo-
satt i Sverige och för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse.
Licens får beviljas för viss tid och kan återkallas.
Enligt fiskelagen får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddela föreskrifter om krav på särskilt tillstånd för använd-
ning av fartyg i yrkesmässigt fiske. I förordningen till lagen har Fiskeri-
verket bemyndigats att meddela föreskrifter. Fiskeriverket har med stöd
av bemyndigandet föreskrivit att det skall krävas tillstånd för att få an-
vända ett fartyg i yrkesmässig verksamhet. Båtar vars skrovlängd är kor-
tare än fem meter är inte tillståndspliktiga.
Enligt uppgift från Fiskeriverket fanns det 2 815 yrkesfiskelicenser och
2 401 fartygstillstånd i februari 1997.
Riksskatteverket har i sin rapport om förenklingar i skattelagstiftningen
ifrågasatt om systemet med återbetalning innebär någon vinst ur kontroll-
23
synpunkt. En annan invändning som Riksskatteverket för fram är att åter- Prop. 1997/98:18
betalningssystemet innebär en extra likviditetspåfrestning för de yrkesfis-
kare som använder båt. Riksskatteverket har även påpekat att oljebola-
gens prissättning innebär att omärkt olja regelmässigt är några kronor
dyrare per liter än märkt. Det beror på att märkt olja ofta tankas från sto-
ra oljetankar med nyckelverk medan omärkt olja endast går att köpa från
pump på bensinstation. Det är vidare lättare att få tag på märkt olja än
omärkt. Det innebär att förbudet mot att använda märkt olja i båtar skapar
praktiska problem för de båtägare som använder båten yrkesmässigt. En
övergång till ett försäkranssystem skulle enligt Riksskatteverket dess-
utom leda till minskade kostnader eftersom ett försäkranssystem är lättare
för beskattningsmyndigheten att administrera än ett återbetalningssystem.
Skälen för regeringens förslag: Merparten av de problem som Riks-
skatteverket lyfter fram i sin rapport är värda att beakta. Detta gäller sär-
skilt det faktum att oljebolagens prissättning leder till ett högre pris på
omärkt olja än märkt och att flera båtägare har svårt att över huvud taget
få tag på omärkt olja. Dessutom visar Riksskatteverkets analys att ett för-
säkranssystem är lättare att administrera än dagens återbetal-ningssystem
med möjlighet till dispens från förbudet mot att använda märkt olja i båt.
Sammantaget får det därför anses motiverat att införa ett försäkranssys-
tem även för båtar. I likhet med vad som gäller för skepp bör försäkrans-
systemet inte omfatta bensin.
Att införa ett försäkranssystem för samtliga båtar som används yrkes-
mässigt skulle dock skapa påtagliga risker för skatteundandraganden.
Energiskatteutredningen påtalade i sitt betänkande Ny lag om skatt på
energi (se SOU 1994:85 s. 193) att ett system med skattebefrielse för
bränslen som används för vissa särskilt angivna ändamål medför risker
för att sådant bränsle, där det är möjligt, används för ändamål som inte är
skattebefriade och påpekade i samband därmed att sådana problem främst
aktualiserats beträffande fartygsbränslen. Ett försäkranssystem för båtar
bör därför inte omfatta samtliga båtar som används yrkesmässigt.
Merparten av de båtägare som i dag utnyttjar möjligheterna till dispens
från förbudet mot att använda märkt olja är yrkesfiskare. Beskattning-
smyndigheten har uppskattat att 80 procent av antalet dispenser under
1996 avsåg yrkesfiskare och att 80 procent av ansökningarna om
återbetalning av skatt kom från yrkesfiskare. Dessutom är yrkesfisket
reglerat genom bestämmelserna i fiskelagen. Riskerna för skatteundan-
dragande kan därför antas vara betydligt mindre i ett system som är be-
gränsat till yrkesfisket än i ett system som är öppet för alla yrkesbåtar.
Mot denna bakgrund får det anses motiverat att begränsa ett försäkrans-
system för yrkesbåtar till båtar som används i yrkesmässigt fiske. Syste-
met bör bygga på fiskelagens bestämmelser om yrkesfiskelicens eller
fartygstillstånd.
Om ett försäkranssystem skall införas för yrkesmässigt fiske bör för-
budet mot att använda märkt olja begränsas till båtar som används för
andra ändamål. Flertalet båtar, däribland yrkesfiskebåtar, kan antas an-
vändas såväl för yrkesmässiga som privata ändamål. Att låta använd-
ningen vara avgörande för om en båt får använda märkt olja kan därför
leda till praktiska problem. En sådan lösning skulle innebära att båt-
ägarna blev tvungna att tömma tanken på märkt olja och i stället fylla den
24
med omärkt när de vill använda båten privat. Det är därför inte lämpligt
att låta förbudet vara beroende av för vilket ändamål en båt för tillfället
används. I stället bör förbudet gälla en viss kategori båtar som är lätta att
skilja ut. Förbudet bör därför begränsas till båtar utan fartygstillstånd. Det
föreslås alltså bli tillåtet för båtar med fartygstillstånd att använda märkt
olja.
Svenska Petroleuminstitutet och Petroleumhandelns Riksförbund har
anfört att deras principiella ståndpunkt är att fiskal kontroll skall utföras
av behörig myndighet och inte av bränsleleverantörer. De förordar därför
ett återbetalningssystem framför ett försäkranssystem. Regeringen anser
att det föreslagna försäkranssystemet för båtar med fartygstillstånd enligt
fiskelagen inte medför annat än begränsat kontrollarbete för bränslele-
verantörema och att dessa uppgifter inte kan jämställas med de kontroller
som beskattningsmyndigheten har att utföra. Vad bränsleleverantörema
behöver kontrollera är att försäkran innehåller tillräckliga uppgifter för
att kunna ligga till grand för ett avdragsyrkande, vilket bör bli förhållan-
devis enkelt med hänsyn till kravet på fartygstillstånd. Det bör dessutom
påpekas att om det i efterhand kommer fram att bränslet inte använts för
det i försäkran angivna ändamålet så är det köparen som skall påföras
skatt. Vidare bör det noteras att ett försäkranssystem för skepp och för
båtar som fått dispens från förbudet att använda märkt olja tillämpas re-
dan i dag. Mot bakgrund av nu redovisade skäl anser regeringen att det
föreslagna försäkranssystemet för båtar med fartygstillstånd inte leder till
oacceptabla konsekvenser för petroleumhandeln.
Lantbrukarnas Riksförbund har påpekat att det föreslagna försäkrans-
systemet inte kommer att omfatta yrkesfiskare med enskilt fiskevatten,
yrkesfiskare som fiskar i insjöar och yrkesfiskare som använder båtar
som är kortare än fem meter. Förbundet har därför i stället förordat att
innehavet av yrkesfiskelicens används för att begränsa förbudet. En sådan
lösning har stora likheter med att låta användningsområdet vara av-
görande för om båten får drivas med märkt olja med de nackdelar som
detta för med sig. Dessutom kan det antas att yrkesfiskare som fiskar på
enskilt vatten, i insjöar eller med båtar som är kortare än fem meter för-
brukar förhållandevis små mängder bränsle. Med hänsyn till nu redovisa-
de skäl är det rimligt att endast låta båtar med fartygstillstånd få använda
märkt olja och mot försäkran köpa denna utan skatt. För övriga båtar som
används i yrkesmässig verksamhet behålls samma regler som gäller i dag,
dvs. möjligheterna till återbetalning och dispens från förbudet mot att
använda märkt olja i båt.
Förslagen föranleder ändringar i 2 kap. 9 §, 4 kap. 1 §, 7 kap. 2 § och 9
kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi. Ändringarna föreslås trä-
da i kraft den 1 januari 1998.
Prop. 1997/98:18
Växthusnäringen erhåller i dag sin nedsättning av energiskatten och kol-
dioxidskatten redan vid inköpet av bränsle. De föreslagna försäkranssy-
25
stemen innebär alltså ingen förändring härvidlag. För den del av yrkes- Prop. 1997/98:18
fisket som bedrivs med båt innebär dock förslagen en övergång från ett
återbetalningssystem till ett försäkranssystem. Övergången medför dock
inte minskade skatteintäkter. Däremot uppkommer vissa ränteförluster
för staten eftersom berörda aktörer kommer att få del av skattenedsätt-
ningen redan vid inköpet av bränsle och inte som i dag genom kvartalsvis
återbetalning. Enligt regeringens bedömning torde dock denna ränteför-
lust bli av försumbar omfattning.
Möjligheten för industriföretag att få återbetalning av skatt enligt den
lägre skattesats som följer av ett beslut om preliminär skattesats medför
inte heller minskade skatteintäkter utan detta förslag innebär endast en
tidigareläggning av den skattenedsättning som i dag gäller för dessa före-
tag.
Förslaget att 0,8-procentsregeln skall tillämpas på bränsle som förbru-
kats för framställning av värme för industrin och växthusnäringen inne-
bär en ny skattenedsättning. Redan i dag medges värmeleverantörer åter-
betalning av energiskatten och hälften av koldioxidskatten på bränsle
som förbrukats vid framställning av värme åt industrin och växthusnä-
ringen. Dessa återbetalningar uppgick under perioden januari - juni 1997
till cirka 150 miljoner kr varav cirka 40-45 procent utgjordes av koldi-
oxidskatt. Det bör dock noteras att koldioxidskatten fördubblades den 1
juli 1997 och att det kommer att leda till en ökning av återbetalningarna.
Det är mycket svårt att uppskatta hur mycket återbetalningarna kommer
öka till följd av att 0,8-procentsregeln utvidgas till att även omfatta vär-
meleveranser. Med hänsyn till hur mycket som betalas tillbaka i dag och
till 0,8-procentsregelns konstruktion kan dock skattebortfallet förväntas
bli av mycket begränsad omfattning.
De förfaranderegler som föreslås för systemet med preliminära be-
sked om tillämplig skattesats enligt 0,8-procentsregeln innebär i princip
att nuvarande system stramas upp. Dessa förändringar förväntas inte på-
verka arbetsbelastningen för beskattningsmyndigheten och de allmänna
förvaltningsdomstolarna. Införandet av ett försäkranssystem för båtar
som används i yrkesmässigt fiske innebär bl.a. att färre båtägare kommer
att behöva ansöka om dispens från förbudet mot att använda märkt olja i
båt. Ansökningarna om återbetalning av skatt kommer också att bli färre.
Sammantaget leder detta till en minskning av arbetsbelastningen hos be-
skattningsmyndigheten.
Förslaget att beskattningsmyndighetens beslut att avvisa ett överkla-
gande skall överklagas hos länsrätten, i stället för som i dag hos Riks-
skatteverket, förväntas leda till en ytterst marginell ökning av arbetsbe-
lastningen för de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Förslagen innebär således i huvudsak en omläggning av nedsättnings-
systemen för växthusnäringen och den del av yrkesfisket som bedrivs
med båt. Utvidgning av 0,8-procentsregeln till att även omfatta värmele-
veranser utgör en korrigering av tidigare beslutade regler för att uppnå
konkurrensneutralitet. Sammanfattningsvis anser regeringen att förslagen
inte föranleder någon justering av statens inkomstberäkningar vad gäller
energi- och koldioxidskatt.
26
Prop. 1997/98:18
2 kap. 9 §
Genom ändringen blir det tillåtet för båtar med fartygstillstånd enligt
fiskelagen (1993:787) att använda märkta oljeprodukter.
4 kap. 1 §
I lagrådsremissen uttalade regeringen att enligt nuvarande regler skall när
olja förbrukats i skepp som använts för privat ändamål skatt tas ut enligt
den högre nivå som gäller för omärkt olja och föreslog att denna ordning
även skulle gälla för båtar med fartygstillstånd enligt fiskelagen. Försla-
get föranledde en ändring i andra stycket.
Lagrådet har yttrat att det kan ifrågasättas om andra stycket över huvud
tillför paragrafen något utöver vad som framgår av första stycket 7. Det
sistnämnda lagrummet synes sålunda enligt ordalagen ha samma inne-
börd som andra stycket och även omfatta de fall som regleras där. Lag-
rådet föreslår därför att andra stycket utgår. Lagrådet har även påpekat att
första stycket 7 liksom det föreslagna andra stycket synes omfatta också
t.ex. fall där privatpersoner på grund av rent misstag från leverantörens
sida - dvs. utan att de vilselett leverantören - fått köpa bränsle skattefritt
eller med reducerad skatt. Det bör övervägas om lagen skall ha denna
innebörd. Om så inte är fallet anser Lagrådet att lagtexten bör ändras.
När det gäller Lagrådets uppfattning att första stycket 7 och andra
stycket enligt nuvarande lydelse har samma innebörd och att andra styck-
et därför kan utgå kan följande framhållas. Första stycket 7 rör fall där
ingen skatt eller lägre skatt skall tas ut när bränsle används för vissa före-
skrivna ändamål. Den skatteskillnad som föreligger mellan märkt och
omärkt olja är dock inte kopplad till några föreskrivna användningsområ-
den. Det innebär att det är möjligt att köpa lågbeskattad, märkt olja utan
att uppge för vilket ändamål bränslet skall användas. En annan sak är att
det är förbjudet att använda märkt olja för fordonsdrift i motordrivna for-
don och båtar. Det finns dock inget förbud mot att använda märkt olja i
skepp. Om någon förvärvat beskattad, märkt olja och förbrukat oljan i
skepp som använts för privat ändamål skall skatt tas ut enligt den högre
skattenivå som gäller för omärkt olja. I ett sådant fall är det inte möjligt
att ta ut skatt med stöd av första stycket 7 eftersom det inte finns något
föreskrivet användningsområde för omärkt olja. Andra stycket behövs
därför för att skatt skall kunna tas ut i nu berört fall. Mot den bakgrunden
bör andra stycket inte utgå.
Lagrådets påpekande att nuvarande lydelse av första stycket 7 och and-
ra stycket synes omfatta fall där privatpersoner på grund av rent misstag
från leverantörens sida fått köpa bränsle skattefritt eller med reducerad
skatt föranleder följande bedömning. Det är inte möjligt att ta ut skatt av
privatpersoner i det fall som Lagrådet tar upp. Det är nämligen leverantö-
ren som i första hand är skattskyldig för bränslet. Han skall redovisa
skatten till beskattningsmyndigheten och kan då yrka avdrag för skatten i
27
fall bränslet sålts för förbrukning för ett ändamål som innebär att ingen
skatt eller reducerad skatt skall tas ut. Har bränslet inte sålts för något
sådant ändamål är leverantören skyldig att betala skatten. Med hänsyn till
det nu sagda bör lagtexten inte ändras.
Det föreslås alltså ingen annan ändring av 1 § än att de regler som i dag
gäller för skepp även skall gälla för båtar med fartygstillstånd enligt fis-
kelagen. Rent lagtekniskt innebär det att det görs ett tillägg i andra styck-
et så att stycket även blir tillämpligt på båtar med sådant tillstånd.
7 kap. 2 §
Ändringen i andra stycket 1 innebär att det blir möjligt att göra avdrag för
skatt på bränsle som förbrukats eller sålts för förbrukning i båt med far-
tygstillstånd enligt fiskelagen.
I lagrådsremissen uttalade regeringen att det i enlighet med vad som i
dag gäller för skepp inte får göras avdrag för skatt på bensin och omärkt
olja.
Lagrådet har yttrat att avdragsförbudet för omärkt olja inte klart fram-
går av lagtexten. För att förtydliga att avdrag enligt andra stycket inte får
göras för skatt på bensin eller omärkt olja görs därför ett tillägg av inne-
börden att avdrag enligt andra stycket får göras med de begränsningar
som följer av första stycket.
7 kap. 4 §
Ändringen i första stycket innebär att bestämmelsen inte längre omfattar
högbeskattad, omärkt olja.
För att ett försäkranssystem skall fungera krävs det att möjligheten att
mot försäkran köpa bränsle enligt en lägre skattenivå motsvaras av en
möjlighet till avdrag för de som är skattskyldiga. I ett nytt andra stycke
föreslås därför att avdragsrätten utvidgas så att den till skillnad från i dag
inte enbart omfattar bränsle som förbrukats för växthusuppvärmning vid
yrkesmässig växthusodling utan även bränsle som sålts för sådan för-
brukning.
Ett nytt fjärde stycke införs för att skapa möjlighet för skattskyldiga
bränsleförsäljare att göra avdrag för skatt på bränsle enligt den lägre
skattenivå som följer av ett beslut om preliminär skattesats. Bestämmel-
sen är tillämplig i fall där köparen meddelats ett sådant beslut. Ändringen
är föranledd av att det föreslås bli möjligt för annan än den som är re-
gistrerad som skattskyldig att mot försäkran köpa annat bränsle än ben-
sin och högbeskattad, omärkt olja enligt den lägre skattenivå som följer
av ett beslut om preliminär skattesats.
8 kap. 3 a §
Paragrafen är ny och innebär att det för växthusnäringen skapas möjlighet
för annan än den som är registrerad som skattskyldig att mot försäkran
köpa annat bränsle än bensin och omärkt olja enligt den lägre skattenivå
som gäller för näringen.
Företag inom växthusnäringen kommer alltså, genom att underteckna
en försäkran om att bränslet skall användas för i paragrafen angivna än-
damål, att kunna köpa bränsle enligt den lägre skattenivån. Det bör påpe-
kas att det inte finns några straffrättsliga sanktioner kopplade till själva
Prop. 1997/98:18
28
lämnandet av försäkran. Den som använder bränslet för ett ändamål som Prop. 1997/98:18
inte anges i paragrafen skall dock betala skatt enligt den generella nivån.
Skattskyldigheten inträder när han tar i anspråk bränslet för det ändamål
som medför att skatt skall betalas med ett högre belopp. Den som inte
redovisar skatten på ett korrekt sätt kan påföras skattetillägg med stöd av
bestämmelserna i lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-
avgifter.
Den skattskyldige leverantören, som antingen sålt bränslet direkt eller
via en återförsäljare, skall använda försäkran som underlag för avdrag i
sin deklaration. Har beslut enligt 9 kap. 9 b § om preliminär skattesats
meddelats skall inköp mot försäkran kunna ske enligt den lägre skattesats
som följer av beslutet. För att undvika att bränsleleverantörema drabbas
av en alltför omfattande pappershantering föreskrivs att beslutet i sådana
fall skall gälla som försäkran. Det innebär att köparen i stället för en för-
säkran skall lämna en kopia av beslutet om preliminär skattesats till leve-
rantören. Beslutet gäller då även som försäkran i fråga om energiskatten.
9 kap. 2 §
Ändringarna i första stycket innebär dels att bestämmelsen inte längre
skall omfatta växthusnäringen, dels att det inte längre skall vara möjligt
att få återbetalning av skatt på omärkt olja.
Det införs ett nytt andra stycke som gör det möjligt för industriföretag,
som har meddelats ett beslut om preliminär skattesats enligt 0,8-pro-
centsregeln, att få återbetalning enligt den lägre skattesats som följer av
beslutet.
9 kap. 3 §
I paragrafen regleras möjligheten till återbetalning av skatt på bränsle
som förbrukats i fartyg, när fartygen inte används för privat ändamål. För
närvarande kan återbetalning ske för bensin som förbrukats i skepp och
för bränsle som förbrukats i båt. I likhet med vad som i dag gäller för
skepp kommer inte båtar med fartygstillstånd enligt fiskelagen att kunna
köpa bensin mot försäkran. Även fortsättningsvis får alltså de som an-
vänder bensin i båt med sådant tillstånd ansöka om återbetalning i efter-
hand. Detta klargörs genom en ändring i paragrafen.
Som redogjorts för tidigare föreslås att förbudet mot att använda märkt
olja i båt skall begränsas till båtar utan fartygstillstånd enligt fiskelagen.
Enligt nuvarande lydelse av 3 § kan återbetalning av skatt medges när
märkt olja använts i båt. Det kan inte anses rimligt att återbetalning skall
kunna medges i fall där överträdelse av förbudet mot användning av
märkt olja har skett. När det gäller båtar utan fartygstillstånd enligt fis-
kelagen föreskrivs därför att återbetalning endast skall kunna medges i
fall annat bränsle än märkt olja använts.
9 kap. 5 §
Ändringen i första stycket innebär att återbetalning inte längre skall med-
ges i fall högbeskattad, omärkt olja förbrukats vid framställningen av
värmen.
Det införs ett nytt andra stycke som gör det möjligt för värmeleveran-
törer till växthusnäringen och industrin att få ytterligare skatteåterbetal-
29
ning i de fall då mottagaren av värmen har meddelats ett beslut om pre- Prop. 1997/98:18
liminär skattesats enligt 0,8-procentsregeln.
Som framgår av lagtexten är det endast när beskattningsmyndigheten
meddelat ett beslut om preliminär skattesats som värmeleverantören kan
få ytterligare skatteåterbetalning. I fall där ansökan om nedsättning enligt
0,8-procentsregeln görs först när det faktiska utfallet är känt skall even-
tuell ytterligare skattenedsättning återbetalas till sökanden dvs. mottaga-
ren av värmen, se vidare kommentarerna till 9 kap. 9 och 9 b §§. När det
gäller dessa fall behövs alltså inte en bestämmelse som gör det möjligt för
värmeleverantören att få tillbaka ytterligare skatt.
9 kap. 9 §
Orden sedan och utnyttjats i första stycket har bytts ut mot utöver för att
klargöra att det inte är nödvändigt att sökanden redan utnyttjat övriga
möjligheter till nedsättning innan han ansöker om nedsättning enligt 0,8-
procentsregeln. Tanken är ju att samtliga möjligheter till skattenedsätt-
ning skall beaktas i ett beslut om nedsättning enligt 9 kap. 9 §. Som re-
dogjorts för i avsnitt 6 föreslås att uttrycket försäljningsvärde förtydligas
genom att det anges att det är försäljningsvärdet av de produkter som
sökanden framställt som skall ligga till grund för tillämpningen av 0,8-
procentsregeln. Det innebär att hänsyn skall tas till samtliga produkter
som framställts, alltså även osålda produkter. Eftersom ansökan skall
avse ett kalenderår skall hänsyn endast tas till de produkter som fram-
ställts under det år som ansökan avser. Försäljningsvärdet på produkter
som framställts men inte sålts under det aktuella kalenderåret får beräk-
nas med ledning av försäljningspriset på de produkter som sålts. Dess-
utom ändras första stycket så att 9 § inte längre är tillämplig på högbe-
skattad, omärkt olja. I övrigt görs en redaktionell förändring av första
stycket.
Ett nytt andra stycke införs för att 0,8-procentsregeln även skall kunna
tillämpas på bränsle som förbrukats för framställning av värme för in-
dustrin och växthusnäringen. Som framgår av ordalydelsen är det motta-
garen som ges rätt att ansöka om nedsättning och inte värmeleverantören.
Detta kan verka något inkonsekvent eftersom det är leverantören som har
rätt till återbetalning enligt den lägre skattesats som följer av ett beslut
om preliminär skattesats. Det är dock energiåtgången i mottagarens verk-
samhet och försäljningsvärdet på de produkter som framställs i verksam-
heten som skall vara avgörande för om 0,8-procentsregeln är tillämplig.
Det är därför rimligt att ge mottagaren av värmen rätten att ansöka om
nedsättning. Det bör dock påpekas att föreslagen inte skapar några ga-
rantier i lag för att mottagaren får del av skattenedsättningen redan vid
leveransen av värmen.
9 kap. 9 a §
Bestämmelsen är ny och tar sikte på fall då företag i ekonomisk intresse-
gemenskap tillämpar en oriktig prissättning. Beskattningsmyndigheten
skall i sådana fall, vid beräkning av försäljningsvärdet enligt 9 §, kunna
använda ett pris som är liktydigt med vad två oberoende företag skulle ha
tillämpat.
30
Bestämmelsen har utformats med 43 § 1 mom kommunalskattelagen Prop. 1997/98:18
(1928:370) som förebild. Vid utformningen har även Skattelagskommit-
téns förslag till bestämmelse om oriktig prissättning beaktats (se SOU
1997:2). Syftet med bestämmelsen i kommunalskattelagen är att hindra
att företag för vinster från Sverige till ett annat land genom att tillämpa
avtalsvillkor som inte är marknadsmässiga. Om bestämmelsen är till-
lämplig skall det svenska företagets skattepliktiga vinst ökas med ett
belopp som motsvarar överföringen till det utländska företaget.
Även om ordalydelsen i bestämmelsen i kommunalskattelagen och i
9 a § uppvisar stora likheter har alltså paragraferna olika syften. En till-
lämpning av bestämmelsen om oriktig prissättning i kommunalskattela-
gen ger dessutom upphov till mer allvarliga effekter eftersom företagets
inkomstberäkning ändras. En tillämpning av 9 a § innebär dock endast att
beskattningsmyndigheten avviker från företagets prissättning vid beräk-
ning av försäljningsvärdet enligt 9 §. Detta påverkar i och för sig ett fö-
retags möjligheter att få skattenedsättning enligt 0,8-procentsregeln men
kan dock inte ses som en lika ingripande åtgärd som att ändra ett företags
inkomstberäkning. Dessa skillnader bör beaktas vid tolkningen av 9 a §
Det finns därför skäl att vara försiktig med att låta praxis och doktrin
avseende bestämmelsen om oriktig prissättning i kommunalskattelagen
vara vägledande även vid tillämpningen av 9 a §.
När det gäller bestämmelsen om oriktig prissättning i kommunalskat-
telagen har det i praxis accepterats att en helhetsbedömning får göras av
de ekonomiska transaktionerna mellan bolag i intressegemenskap. Det
innebär att ett lågt pris från t.ex. moder- till dotterbolag kan uppvägas av
att dotterbolaget ger moderbolaget förmåner av olika slag. Någon sådan
helhetsbedömning skall dock inte göras enligt 9 a § utan bedömningen
skall begränsas till priset på de framställda produkterna. Avviker detta
pris från vad som skulle ha avtalats mellan två oberoende näringsidkare
är, om övriga förutsättningar är uppfyllda, 9 a § tillämplig.
Det är självfallet så att det i många fall kan vara mycket svårt att fast-
ställa ett marknadspris för en produkt. I flera fall torde det dock vara
möjligt att fastställa marknadspriset med ledning av de priser som sökan-
den tillämpar mot oberoende företag. Sker all försäljning till ett företag
med vilket sökanden är i ekonomisk intressegemenskap bör ledning kun-
na hämtas ur den prissättning som andra företag tillämpar för liknande
produkter. Om sökanden är ensam om att tillverka den aktuella produkten
får marknadspriset bestämmas med utgångspunkt från tillverkningskost-
naden, med tillägg för ett marknadsmässigt vinstpåslag.
Rekvisitet ekonomisk intressegemenskap bör ha samma betydelse som
i 43 § 1 mom kommunalskattelagen. I anvisningspunkt 1 till nämnda
bestämmelse föreskrivs i vilka fall ekonomisk intressegemenskap skall
anses föreligga. Vad som där föreskrivs bör tillmätas betydelse vid till-
lämpningen av 9 a §. Det finns inte heller anledning att låta uttrycket
”villkoren tillkommit av andra skäl än ekonomisk intressegemenskap” ha
en annan innebörd i 9 a § än i 43 § 1 mom kommunalskattelagen. I nu
berörda fall bör därför, med iakttagande av den försiktighet som enligt
vad som tidigare sagts är påkallad, praxis och doktrin avseende bestäm-
melsen om oriktig prissättning i kommunalskattelagen kunna vara vägle-
dande även vid tillämpningen av 9 a §.
31
9 kap. 9b § Prop. 1997/98:18
Bestämmelsen är ny och reglerar förfarandet med preliminära besked om
tillämplig skattesats.
I första stycket klargörs att beskattningsmyndigheten efter ansökan får
meddela preliminära beslut om tillämplig skattesats. Det är endast möjligt
att få beslut som avser kalenderår. Ett besluts giltighetstid får alltså inte
sträcka sig över ett årsskifte, vilket innebär att om ansökan görs under
löpande kalenderår så skall beslut endast meddelas för resterande del av
året.
I andra stycket ges bestämmelser om hur den slutliga skattebelast-
ningen skall fastställas i fall där en preliminär skattesats tillämpats under
ett kalenderår. För att beskattningsmyndigheten skall kunna fatta ett slut-
ligt beslut om skattenedsättning är det nödvändigt att sökanden när ka-
lenderåret gått ut kompletterar sin ansökan med faktiska uppgifter om
bränsleförbrukning och försäljningsvärde. Det införs därför en skyldighet
för sökanden att komplettera sin ansökan med nämnda uppgifter. Be-
skattningsmyndigheten skall för varje sökande fatta ett slutligt beslut om
skattenedsättning. För att den skatt som tagits ut under året skall kunna
korrigeras ges beskattningsmyndigheten möjlighet att påföra sökanden
skatt eller återbetala skatt till honom. Ett slutligt beslut om skatte-
nedsättning är inget beskattningsbeslut enligt lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP) och nämnda lag kan därför
inte tillämpas. Vad gäller sökande som är skattskyldiga innebär det att
beskattningsmyndigheten inte skall korrigera det preliminära skatteutta-
get genom att ändra i de beskattningsbeslut som meddelats med stöd av
LPP under kalenderåret. Även för sökande som är skattskyldiga skall
alltså skatteuttaget korrigeras genom slutligt beslut om skattenedsättning.
Denna ordning följer av att det föreslås att beskattningsmyndigheten för
varje sökande skall meddela ett sådant beslut.
I tredje stycket föreskrivs inom vilken tid den sökande skall ha komp-
letterat sin ansökan.
I sista stycket införs en bestämmelse om att slutligt beslut om skatte-
nedsättning skall kunna fattas efter skälig grund.
Beslut om preliminär skattesats och slutliga beslut om skattenedsätt-
ning är beslut om nedsättning av skatt och omfattas därför av överkla-
gandebestämmelsen i 12 kap. 1 § 6. Det innebär att dessa beslut skall
överklagas hos allmän förvaltnings domstol.
Övergångsbestämmelserna
Enligt nuvarande regler om återbetalning av skatt medges återbetalning i
takt med att bränslet förbrukas. Som det har redogjorts för i avsnitt 7 fö-
reslås att ett försäkranssystem införs för båtar som används i yrkesmäs-
sigt fiske. Försäkranssystemet föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.
Det är inte rimligt att båtägare som inte har hunnit förbruka sina lager av
beskattat bränsle före denna tidpunkt skall förlora rätten till skattened-
sättning. Det föreskrivs därför i punkten 2 av övergångsbestämmelserna
att 9 kap. 3 § skall fortsätta gälla i fråga om bränsle som förvärvats före
den 1 januari 1998 och förbrukats i båt med fartygstillstånd enligt fiske-
lagen (1993:787) efter denna tidpunkt.
32
Punkten 2 av övergångsbestämmelserna
Ändringen innebär att de nya reglerna om förfarandet vid preliminära
besked om tillämplig skattesats och om oriktig prissättning i 9 kap. 9 a
och 9 b §§ lagen om skatt på energi även skall gälla vid tillämpningen av
1,2-procentsregeln.
8 kap. 1 §
Enligt nuvarande ordning skall beskattningsmyndighetens beslut att avvi-
sa ett överklagande överklagas hos Riksskatteverket. Detta är ingen
lämplig ordning och det föreslås därför att sådana beslut i stället skall
överklagas hos länsrätten.
Prop. 1997/98:18
33
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi
dels att punkterna 5 och 6 av övergångsbestämmelserna skall upphöra
att gälla,
dels att 2 kap. 9 §, 4 kap. 1 §, 7 kap. 2 och 4 §§ samt 9 kap. 2, 3, 5,
9 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 8 kap. 3 a § och 9
kap. 9 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:18
Bilaga 1
Bränsletank som förser motor på
motordrivet fordon med bränsle får
inte innehålla oljeprodukt som en-
ligt föreskrifter som meddelats med
stöd av 8 § första stycket är försedd
med märkämnen. Inte heller bräns-
letank som förser motor på båt med
bränsle får innehålla en sådan olje-
produkt.
2 kap.
9 §'
Bränsletank som förser motor på
motordrivet fordon med bränsle får
inte innehålla oljeprodukt som en-
ligt föreskrifter som meddelats med
stöd av 8 § första stycket är försedd
med märkämnen. Inte heller bräns-
letank som förser motor på båt med
bränsle får innehålla en sådan olje-
produkt. Detta gäller dock inte bå-
tar för vilka fartygstillstånd med-
delats enligt fiskelagen (1993:787).
Bestämmelserna i första stycket gäller även oljeprodukt, från vilken
märkämnen som avses i 8 § första stycket har avlägsnats.
Beskattningsmyndigheten kan medge att bränsletank på båt som dispo-
neras av Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Kustbevak-ningen
eller annan statlig myndighet får innehålla oljeprodukt som enligt före-
skrifter som meddelats med stöd av 8 § första stycket är försedd med
märkämnen. Om det finns särskilda skäl kan sådant medgivande också
lämnas för annan båt. Har medgivande lämnats för båt gäller 7 kap. 2 §
andra stycket 1 b samt 8 kap. 3 och 4 § § om avdrag och inköp mot för-
säkran för bränsle i skepp även för bränsle i sådan båt.
4 kap.
1 §2
Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt (skatt-
skyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är
1. den som i Sverige tillverkar eller bearbetar bränsle eller annan som
godkänts som upplagshavare enligt 3 §,
2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,
3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,
1 Senaste lydelse 1995:912.
2 Senaste lydelse 1995:1525.
34
4. den som i annat fall än som avses i 1-3 från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot leverans av bränsle, om bränslet skall använ-
das för annat än privat ändamål,
5. den som från ett annat EG-land säljer och levererar bränsle till en
köpare i Sverige genom distansförsäljning enligt 9 §,
6. annan än upplagshavare som importerar bränsle från tredje land,
7. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som säljer eller
förbrukar bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt skall betalas
med högre belopp, och
8. den som för privat ändamål för in bränsle till Sverige enligt vad som
anges i 11 §.
Vad som sägs i första stycket 7 Vad som sägs i första stycket 7
tillämpas även i fråga om bränsle tillämpas även i fråga om bränsle
för vilket antingen ingen skatt har för vilket antingen ingen skatt har
betalats eller skatt har betalats en- betalats eller skatt har betalats en-
ligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a, ligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a,
och som förbrukas i skepp, när och som förbrukas
skeppet används för privata ända- a) i skepp, när skeppet används
mål. för privat ändamål, eller
b) i båt för vilken fartygstillstånd
meddelats enligt fiskelagen (1993:
787), när båten används för privat
ändamål.
Skattskyldighet föreligger inte för bränsle som förs in till Sverige
1. i normal bränsletank på motordrivet fordon eller till fordonet kopp-
lad släpvagn, fartyg, eller luftfartyg som används yrkesmässigt om
bränslet är avsett att användas i motor på fordonet, släpvagnen, fartyget
eller luftfartyget under transporten, eller
2. under sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att
medge återbetalning av skatten enligt 9 kap. 1 §.
Den som är skattskyldig enligt första stycket 4 skall, innan transporten
av bränslet från det andra EG-landet påbörjas, lämna en redovisning över
bränslet till beskattningsmyndigheten samt hos beskattningsmyndigheten
ställa säkerhet för betalning av skatten.
7 kap.
2§3
I en deklaration som avser energiskatt och koldioxidskatt på andra
bränslen än som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, dock inte flygbensin
eller flygfotogen, får avdrag göras enligt 1 § första stycket 1-4 och andra
stycket.
Avdrag får också göras för skatt
1. på annat bränsle än bensin som förbrukats eller sålts för förbrukning
a) i tåg eller annat spårbundet a) i tåg eller annat spårbundet
transportmedel, eller transportmedel,
b) i skepp, när skeppet inte an- b) i skepp, när skeppet inte an-
vänds för privat ändamål, vänds för privat ändamål, eller
3 Senaste lydelse 1995:1525.
Prop. 1997/98:18
Bilaga 1
35
c) i båt för vilken fartygstillstånd
meddelats enligt fiskelagen (1993:
787), när båten inte används för
privat ändamål,
2. på annat bränsle än bensin som förbrukats eller sålts för förbrukning
i luftfartyg, när luftfartyget inte används för privat ändamål,
3. på bränsle som förbrukats för framställning av
a) mineraloljeprodukter,
b) kolbränslen och petroleumkoks, eller
c) andra produkter för vilka skatteplikt har inträtt för tillverkaren,
4. på bränsle som förbrukats för framställning av skattepliktig elek-
trisk kraft, med de begränsningar som följer av tredje stycket.
Avdrag enligt andra stycket 4 får vid samtidig produktion av värme
och skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning göras för
energiskatt och koldioxidskatt på den del av bränslet som förbrukats för
framställning av skattepliktig elektrisk kraft och för hälften av energis-
katten på den del av bränslet som förbrukats för framställning av nyttig-
gjord värme.
Prop. 1997/98:18
Bilaga 1
Avdrag får, i den mån avdrag inte
har gjorts enligt 1-3 §§, göras även
för energiskatten samt för hälften
av koldioxidskatten på annat
bränsle än bensin som förbrukats
för annat ändamål än drift av mo-
tordrivna fordon vid tillverk-
Avdrag får, i den mån avdrag inte
har gjorts enligt 1-3 §§, göras även
för energiskatten samt för hälften
av koldioxidskatten på bränsle,
dock inte bensin eller bränsle som
avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b,
som förbrukats för annat ändamål
ningsprocessen i industriell verk- än drift av motordrivna fordon vid
samhet eller för växthusuppvärm- tillverkningsprocessen i industriell
ning vid yrkesmässig växthusod- verksamhet eller för växthusupp-
ling. värmning vid yrkesmässig växthu-
sodling.
Avdrag får även göras för skatt
på bränsle enligt första stycket om
bränslet sålts för förbrukning för
växthusuppvärmning vid yrkes-
mässig växthusodling.
Bestämmelserna i första stycket gäller även sådan oljeprodukt som av-
ses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b och som förbrukats vid tillverk-
ningsprocessen i gruvindustriell verksamhet för drift av andra motor-
drivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar.
Har bränsle sålts för förbrukning
till någon som meddelats ett beslut
om preliminär skattesats enligt 9
kap. 9 § får avdrag enligt andra
stycket göras enligt den lägre kol-
dioxidskattesats som följer av be-
slutet.
Senaste lydelse 1997:479.
36
8 kap.
3a§
Annan än den som är registrerad
som skattskyldig får köpa bränsle,
dock inte bensin eller bränsle som
avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b,
utan energiskatt och hälften av den
koldioxidskatt som följer av 2 kap.
1 § första stycket mot att han till le-
verantören lämnar en försäkran om
att bränslet skall användas för så-
dant ändamål som avses i 7 kap. 4
§ andra stycket.
Har beslut om preliminär skatte-
sats meddelats enligt 9 kap. 9 § får
köp enligt första stycket ske till den
lägre koldioxidskattesats som följer
av beslutet. I sådana fall skall be-
slutet om preliminär skattesats
gälla som försäkran.
9 kap.
2 §5
Prop. 1997/98:18
Bilaga 1
Om någon som inte är skattskyl-
dig har förbrukat annat bränsle än
bensin för annat ändamål an drift av
motordrivna fordon vid tillverk-
ningsprocessen i industriell verk-
samhet eller för växthusuppvärm-
ning vid yrkesmässig växthusodling,
medger beskattningsmyndigheten
efter ansökan återbetalning av ener-
giskatten och hälften av koldi-
oxidskatten.
Om någon har förbrukat bensin i
skepp eller bränsle i båt, när farty-
get inte används för privat ändamål,
medger beskattningsmyndigheten
Om nagon som inte är skattskyl-
dig har förbrukat bränsle, dock inte
bensin eller bränsle som avses i 2
kap. 1 § första stycket 3 b, för an-
nat ändamål an drift av motordrivna
fordon vid tillverkningsprocessen i
industriell verksamhet, medger be-
skattningsmyndigheten efter ansö-
kan återbetalning av energiskatten
och hälften av koldioxidskatten.
Har beslut om preliminär skatte-
sats meddelats enligt 9 kap. 9 § får
återbetalning enligt första stycket
medges enligt den lägre koldi-
oxidskattesats som följer av beslu-
tet. I sådana fall skall en kopia av
beslutet ges in tillsammans med
ansökan om återbetalning.
S§
Beskattningsmyndigheten medger
efter ansökan återbetalning av skat-
ten på bränsle om någon har
1. förbrukat bensin i skepp, när
5 Senaste lydelse 1997:479
37
efter ansökan återbetalning av skat- skeppet inte används för privat än-
ten på bränslet. damål,
2. förbrukat bensin i båt för vil-
ken fartygstillstånd meddelats en-
ligt fiskelagen (1993:787), när bå-
ten inte används för privat ända-
mål,
3. förbrukat annat bränsle än så-
dant som avses i 2 kap. 1 § 3 a i båt
utan fartygstillstånd, när båten inte
används för privat ändamål.
5§6
Om värme har levererats för tillverkningsprocessen i industriell verk-
samhet eller för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling,
medger beskattningsmyndigheten efter ansökan av den som framställt
värmen återbetalning av
1. energiskatten på elektrisk kraft, och
Prop. 1997/98:18
Bilaga 1
2. energiskatten och hälften av
koldioxidskatten på annat bränsle
än bensin som förbrukats vid fram-
ställningen av värmen.
9
Sedan möjligheterna till avdrag
enligt 7 kap. 4 § eller återbetalning
enligt 9 kap. 2 § utnyttjats medger
beskattningsmyndigheten efter an-
sökan nedsättning av koldioxid-
skatten för den del av skatten som
överstiger 0,8 procent av försälj-
ningsvärdet med sådant belopp att
den överskjutande skattebelast-
ningen inte överstiger 24 procent av
det överskjutande skattebeloppet
för annat bränsle än bensin som
förbrukats vid tillverkningsproces-
sen i industriell verksamhet eller för
2. energiskatten och hälften av
koldioxidskatten på bränsle, dock
inte bensin eller bränsle som avses i
2 kap. 1 § första stycket 3 b,
som förbrukats vid framställ-
ningen av värmen.
Har beslut om preliminär skatte-
sats meddelats enligt 9 kap. 9 §
medges återbetalning enligt den
lägre koldioxidskattesats som följer
av beslutet. I sådana fall skall en
kopia av beslutet ges in tillsammans
med ansökan om återbetalning.
§7
Utöver möjligheterna till avdrag
enligt 7 kap. 4 §, inköp mot för-
säkran enligt 8 kap. 3 a § eller åter-
betalning enligt 9 kap. 2 § medger
beskattningsmyndigheten efter an-
sökan nedsättning av koldioxid-
skatten för den del av skatten som
överstiger 0,8 procent av försälj-
ningsvärdet med sådant belopp att
den överskjutande skattebelast-
ningen inte överstiger 24 procent av
det överskjutande skattebeloppet
för bränsle, dock inte bensin eller
bränsle som avses i 2 kap. 1 §
6 Senaste lydelse 1997:479.
7 Senaste lydelse 1997:479.
38
växthusuppvärmning vid yrkesmäs- första stycket 3 b, som förbrukats
sig växthusodling. Nedsättning får vid tillverkningsprocessen i indust-
dock inte medges för skatt på riell verksamhet eller för växthus-
bränsle som förbrukats för drift av uppvärmning vid yrkesmässig
motordrivna fordon. växthusodling. Nedsättning får
dock inte medges för skatt på
bränsle som förbrukats för drift av
motordrivna fordon.
Bestämmelserna i första stycket
gäller även mottagare av värmele-
veranser om värmen har använts
vid tillverkningsprocessen i indu-
striell verksamhet eller för växthus-
uppvärmning vid yrkesmässig växt-
husodling. I sådana fall avses med
bränsle det bränsle som förbrukats
för framställning av värmen.
Vid beräkning av nedsättning en- Vid beräkning av nedsättning en-
ligt första stycket får den koldioxid- ligt första och andra styckena får
skatt som är hänförlig till följande den koldioxidskatt som är hänförlig
bränslen dock inte sättas ned mer än till följande bränslen dock inte sät-
att den motsvarar tas ned mer än att den motsvarar
a) 160 kr per kubikmeter dieselbrännolja (KN-nr 2710 00 69) eller fo-
togen (KN-nr 2710 00 51 eller 2710 00 55),
b) 125 kr per kubikmeter eldningsolja (KN-nr 2710 00 74-2710 00 78),
och
Prop. 1997/98:18
Bilaga 1
c) 320 kronor per 1 000 kilogram
tionära motorer.
Vad som i andra stycket före-
skrivs om dieselbrännolja, fotogen,
eldningsolja och gasol tillämpas
även på bränsle för vilket motsva-
rande skatt skall betalas enligt 2
kap. 3 och 4 §§.
Ansökan om nedsättning enligt
första stycket skall omfatta en peri-
od om ett kalenderår och skall läm-
nas in till beskattningsmyndighe-
ten senast inom ett år efter kalen-
derårets utgång.
gasol som förbrukats för drift av sta-
Vad som i tredje stycket före-
skrivs om dieselbrännolja, fotogen,
eldningsolja och gasol tillämpas
även på bränsle för vilket motsva-
rande skatt skall betalas enligt 2
kap. 3 och 4 §§.
Ansökan om nedsättning enligt
första och andra styckena skall om-
fatta en period om ett kalenderår
och skall lämnas in till beskatt-
ningsmyndigheten senast inom ett
år efter kalenderårets utgång.
Om det finns särskilda skäl får
beskattningsmyndigheten i stället
för det faktiska försäljningsvärdet
använda ett beräknat försäljnings-
värde vid tillämpningen av be-
stämmelserna i första och andra
stvckena.
39
9a § Prop. 1997/98:18
Ifall som avses i 9 § får beskatt- Bilaga 1
ningsmyndigheten efter ansökan be-
stämma en preliminär koldioxid-
skattesats enligt vilken skatt skall
tas ut under ett kalenderår.
Har beslut om preliminär skatte-
sats meddelats skall sökanden, när
det kalenderår som beslutet avser
gått ut, komplettera sin ansökan
med uppgifter om hur mycket
bränsle som förbrukats under året
och försäljningsvärdet på de pro-
dukter som framställts under året.
Beskattningsmyndigheten skall för
varje sökande fatta slutligt beslut
om skattenedsättning för det
bränsle som förbrukats under ka-
lenderåret. I ett slutligt beslut om
skattenedsättning får beskattnings-
myndigheten påföra sökanden skatt
eller återbetala skatt till honom.
Den komplettering som avses i
andra stycket skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten före mars
månads utgång året efter det ka-
lenderår som ansökan avser.
Kan den sökandes uppgifter inte
läggas till grund för en tillförlitlig
beräkning eller saknas uppgifter
från sökanden, får slutligt beslut om
skattenedsättning fattas efter skälig
grund.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträ-
dandet.
2. I fråga om bränsle som förvärvats före den 1 januari 1998 och för-
brukats i båt med fartygstillstånd enligt fiskelagen (1993:787) efter denna
tidpunkt gäller 9 kap. 3 § i sin äldre lydelse.
40
Härigenom föreskrivs att punkten 2 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1997:497) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. För tid fram till den 1 januari 2000 medger beskattningsmyndigheten
efter ansökan, utöver vad som framgår av den nya lydelsen av 9 kap. 9 §,
att vid industriell framställning av produkter av andra mineraliska ämnen
än metaller koldioxidskatten på annat bränsle än sådant som beskattas
som mineraloljeprodukt och som förbrukats för annat ändamål än drift av
motordrivna fordon tas ut med sådant belopp att skatten för den som be-
driver framställningen inte överstiger 1,2 procent av de framställda pro-
dukternas försäljningsvärde.
Ansökan om nedsättning enligt första stycket skall omfatta en period
om ett kalenderår och skall lämnas in till beskattningsmyndigheten senast
inom ett år efter kalenderårets utgång.
Bestämmelserna i 9 kap. 9 a § la-
gen (1994:1776) om skatt på energi
tillämpas även på sådan ned-
sättning som avses i första stycket.
Prop. 1997/98:18
Bilaga 1
41
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-09-05
Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet
Ame Baekkevold, justitierådet Edvard Nilsson.
Enligt en lagrådsremiss den 21 augusti 1997 (Finansdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
2. lag om ändring i lagen (1997:479) om ändring i lagen (1994:1776)
om skatt på energi.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Petter Classon.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi
Allmänna synpunkter
Det remitterade förslaget avser ändringar i en lag som omfattar 12
kapitel med sammanlagt omkring 100 paragrafer. För personer som
inte är väl insatta i problematiken kring beskattning av olika former av
energi måste lagen framstå som både tekniskt komplicerad och svår-
överskådlig. Lagen har inte tidigare varit föremål för lagråds-
granskning. Som skäl härför angav regeringen i det lagstiftningsärende
genom vilken lagen antogs att ett hörande av Lagrådet skulle fördröja
lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men skulle uppkomma
(prop. 1994/95:54 s. 45).
Det skulle mot bakgrund av det anförda i och för sig vara angeläget
att lagen om skatt på energi blev föremål för en fullständig juridisk-
teknisk översyn. En sådan översyn kan inte komma till stånd med an-
ledning av de nu remitterade ändringsförslagen. Lagrådet utgår därför
i det följande från lagens nuvarande struktur och begränsar sin gransk-
ning till vad som direkt föranleds av överlämnade förslag.
På en punkt synes det emellertid motiverat att framföra en synpunkt
av mer långtgående räckvidd. Lagrådet syftar på den i 8 kap. valda
terminologin avseende det förfarande varigenom annan än registrerad
skattskyldig under vissa förutsättningar ges möjlighet att köpa bensin
och annat bränsle utan skatt eller med nedsatt skatt. För detta förfaran-
de, som i praktiken innebär att en leverantör får rätt att fakturera lägre
skatt än vad köparen annars skulle ha betalat, används uttryck som
"inköp mot försäkran" och att köparen medges skattefrihet eller ned-
sättning av skatten "mot att han lämnar en försäkran till leverantören"
om bränslets användning.
Enligt Lagrådets mening är de valda uttrycken oklara och ägnade att
leda till exempelvis missuppfattningen att "försäkran" skall ses som ett
vederlag för inköpt bränsle. Uttrycken bör kunna ersättas med for-
Prop. 1997/98:18
Bilaga 2
42
muleringar som bättre speglar innebörden av förfarandet, t.ex.
"Nedsättning av skatt vid vissa inköp" respektive att skattenedsättning
kan medges "om köparen lämnar uppgifter till leverantören" om
bränslets användning.
4 kap. 1 §
I andra stycket finns f.n. en bestämmelse som innebär att den som
förvärvat bränsle skattefritt eller med reducerad skatt blir skattskyldig
om bränslet förbrukas i skepp när detta används för privat ändamål. I
det remitterade förslaget föreslås att bestämmelsen utvidgas till att
gälla även i fråga om bränsle som förbrukas i båt för vilken fartygs-
tillstånd meddelats enligt fiskelagen (1993:787), när båten används för
privat ändamål. Det kan enligt Lagrådet ifrågasättas om andra stycket
över huvud taget tillför paragrafen något utöver vad som framgår av
första stycket 7. Det sistnämnda lagrummet synes sålunda enligt orda-
lagen ha samma innebörd som andra stycket och även omfatta de fall
som regleras där. Det har inte heller vid föredragningen inför Lagrådet
anförts något som visar att andra stycket skulle ha en självständig be-
tydelse. Lagrådet föreslår att andra stycket utgår.
I sammanhanget vill Lagrådet också peka på att första stycket 7, lik-
som det föreslagna andra stycket, synes omfatta också t.ex. fall där pri-
vatpersoner på grund av rent misstag från leverantörens sida - dvs.
utan att de vilselett leverantören - fått köpa bränsle skattefritt eller
med reducerad skatt. Det bör övervägas om lagen skall ha denna inne-
börd. Om så inte är fallet bör lagtexten ändras.
7 kap. 2 §
I författningskommentaren till andra stycket anförs beträffande
punkt 1 att avdrag inte får göras för skatt på bensin och omärkt olja.
Avdragsförbudet för omärkt olja framgår dock inte klart av lagtexten.
Lagtext och motiv i denna del bör bringas i överensstämmelse med
varandra. Om lagtexten ändras bör en följdändring göras i punkt 2.
9 kap. 9 §
Första stycket innehåller en bestämmelse som ger beskattnings-
myndigheten rätt att efter ansökan sätta ned koldioxidskatten till den
del denna överstiger 0,8 procent av försäljningsvärdet. Av samman-
hanget synes framgå att försäljningsvärdet hänför sig till värdet på
produkter som framställts i verksamhet där bränslet förbrukats. Enligt
den allmänna motiveringen skall försäljningsvärdet i princip motsvara
det pris produkterna skulle ha haft om de sålts för leverans vid fabri-
ken, anläggningen eller dylikt.
För att komma till rätta med olika problem vid tillämpning av 0,8-
procentregeln föreslås att ett nytt sjätte stycke införs. Enligt detta
stycke får beskattningsmyndigheten, om det finns särskilda skäl, an-
vända ett beräknat försäljningsvärde i stället för det faktiska försälj-
ningsvärdet. I den allmänna motiveringen anförs att särskilda skäl får
anses föreligga bl.a. i sådana fall då företag tillämpar lägre priser för
dotterbolag och på så sätt får en lägre skattebelastning samt då försälj-
ningsvärdet skall beräknas för produkter som tillverkats ett år men
Prop. 1997/98:18
Bilaga 2
43
sålts ett annat och för legotillverkade produkter. Det har inte ansetts
möjligt att uppställa några generella regler för hur ett annat försälj-
ningsvärde än det faktiska skall beräknas utan det antas komma variera
från fall till fall. När det gäller företag som tillämpar lägre priser för
dotterbolag kan det enligt regeringen t.ex. vara lämpligt att göra be-
räkningen med ledning av de priser som företaget tillämpar för övriga
kunder.
Lagrådet vill till en början påpeka att ordet "försäljningsvärde" i
första stycket uppenbarligen är avsett att ha samma betydelse som or-
den "det faktiska försäljningsvärdet" i sjätte stycket. Att olika uttryck
används för ett och samma sakförhållande är i sig mindre lämpligt. Till
detta kommer att båda uttrycken brister i precision. Av lagtexten kan
inte utläsas vilka produkter som (det faktiska) försäljningsvärdet tar
sikte på. Som anförs i den allmänna motiveringen är det exempelvis
osäkert i vad mån värdet av produkter som framställts men inte sålts
under den relevanta perioden (kalenderåret) skall beaktas och - i kon-
sekvens härmed - vilken hänsyn som skall tas till produkter som sålts
under perioden men framställts tidigare. Tillämpningsproblem kan
också uppkomma om försäljningspriset av någon anledning avviker
från marknadspriset och vid bedömningen av om värdet av olika slag
av tjänsteproduktion kan medräknas.
Enligt Lagrådets mening är det nödvändigt att ställning under det
fortsatta lagstiftningsarbetet tas till vilka värderings- och periodise-
ringsprinciper som skall gälla vid beräkning av det belopp som nor-
malt skall ligga till grund för tillämpning av 0,8-procentregeln. Först
därefter kan behovet av en särskild beräkningsmetod som avviker från
huvudregeln bedömas. Om sådant behov anses föreligga bör dock så-
väl förutsättningarna för tillämpning av den särskilda beräkningsregeln
som innebörden av denna anges mer exakt än vad som skett i det före-
slagna sjätte stycket.
Övrigt lagförslag
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Prop. 1997/98:18
Bilaga 2
44
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 september 1997
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blom-
berg, Andersson, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von
Sydow, Åhnberg, Messing
Föredragande: statsrådet Åsbrink
Prop. 1997/98:18
Regeringen beslutar proposition 1997/98:18 Utvidgade möjligheter till
inköp mot försäkran enligt lagen om skatt på energi, m.m.
45
gotab 55022, Stockholm 1997