Regeringens proposition
1997/98:151
Inkomstgrundad ålderspension, m.m.
Prop.
1997/98:151

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 2 april 1998

Göran Persson
Maj-Inger Klingvall
(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas förslag till en genomgripande förändring av det
allmänna ålderspensionssystemet. Utgångspunkt för förslagen är de rikt-
linjer för en reform som riksdagen beslutade den 8 juni 1994 på
grundval av propositionen 1993/94:250 Reformering av det allmänna
pensionssystemet (bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439).
Ålderspensionsreformens syfte är att skapa ett system som är
följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska utvecklingen.
Det reformerade ålderspensionssystemet skall omfatta såväl ett
standardskydd enligt inkomstbortfallsprincipen som ett grundskydd för
dem som haft inga eller låga förvärvsinkomster. Den inkomstgrundade
ålderspensionen föreslås utgöra ett från andra socialförsäkringsgrenar
avskilt system som finansieras med särskilda avgifter. Pensionsrätten
skall utgöra 18,5 % av de inkomster och belopp som grundar
pensionsrätt, pensionsunderlaget. Därav skall 16 procentenheter
tillgodoräknas inom ett fördelningssystem och resterande 2,5
tillgodoräknas inom ett premiereservsystem.
Det föreslagna pensionssystemet bygger på livsinkomstprincipen, dvs.
pensionen baseras på inkomsten under hela förvärvslivet. Tillgodoräknad
pensionsrätt grundas huvudsakligen på den pensionsgrundande inkoms-
ten. Förtidspension, vård av små barn, plikttjänstgöring och studier med
studiemedel kan grunda pensionsrätt enligt särskilda regler. Ålders-
pensionens årsbelopp från fördelningssystemet beräknas på grundval av
summa tillgodoräknade pensionsrätter, pensionsbehållningen, delad med
ett delningstal som grundas på återstående medellivslängd vid pensione-
ringen. Såväl utvecklingen av pensionsbehållningen som den utgående
pensionen knyts till ett index som följer den allmänna inkomst-
utvecklingen. Beräkningen av pensioner från premiepensionssystemet
skall ske med tillämpning av principer som är allmänt vedertagna inom
privat livförsäkring.
Det reformerade systemet föreslås införas successivt. Personer födda
åren 1938 1953 föreslås få sin ålderspension beräknad med ett ökande
antal tjugondelar enligt reformerade regler och resterande del enligt nu-
varande regler. Personer födda år 1954 eller senare kommer enligt för-
slaget att få hela sin ålderspension enligt reformerade regler.
De nya reglerna redovisas i förslag till lag om inkomstgrundad ålders-
pension, lag om införande av den lagen och lag med vissa bestämmelser
om Premiepensionsmyndigheten. Lagstiftningen rörande intjänande av
inkomstgrundad ålderspension avses träda i kraft den 1 januari 1999. De
första utbetalningarna föreslås ske i januari 2001.
Vidare lämnas förslag till lag om statliga ålderpensionsavgifter samt
föreslås en ny finansieringsordning för de allmänna pensionerna och en
förändrad struktur på socialavgifterna. Propositionen innehåller också
förslag till överföring av medel från AP-fonden till statsbudgeten såvitt
avser åren 1999 och år 2000.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 10
2 Lagtext 12
2.1 Förslag till lag om inkomstgrundad ålderspension 12
2.2 Förslag till lag om införande av lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension 55
2.3 Förslag till lag med vissa bestämmelser om
Premiepensionsmyndigheten 66
2.4 Förslag till lag om statlig ålderspensionsavgift 69
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring 72
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring 88
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter 91
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmän pensionsavgift 104
2.9 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483) 107
2.10 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) 109
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster 118
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med
reglemente för Allmänna pensionsfonden 122
2.13 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100) 129
2.14 Förslag till lag om ändring i socialförsäkrings-
registerlagen (1997:934) 131
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om
försäkringsavtal 135
2.16 Förslag till lag om ändring i reglementet (1961:265)
angående förvaltningen av Riksförsäkringsverkets
fonder 136
2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om
pensionstillskott 137
2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring 138
2.19 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343) 140
2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter 143
2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:655) om
återföring av obeskattade reserver 145
2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om
nedsättning av socialavgifter 146
2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl. 147
2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader 148
2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:645) om
tillämplig lag för vissa försäkringsavtal 150
2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1065) om
ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter 151
2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift 152
2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:304) om
arvode m.m. till Sveriges företrädare i
Europaparlamentet 153
3 Ärendet och dess beredning 154
4 Bakgrund 157
4.1 Nuvarande regler för ålderspension 157
4.2 Pensionsarbetsgruppen 160
4.3 Beslutade riktlinjer för reformen 161
5 Den fortsatta beredningen 166
6 Allmänna överväganden 171
6.1 Inledning 171
6.2 Förändringar jämfört med antagna riktlinjer 171
6.3 Lagförslagen 179
6.4 Inkomstbasbelopp 183
6.5 Namnbyten 183
7 Försäkrad för inkomstgrundad ålderspension 184
8 Pensionsgrundande inkomst 191
8.1 Pensionsgrundande inkomster och beräkning av
pensionsgrundande inkomst 191
8.2 Avdrag för den allmänna pensionsavgiften vid
beräkning av pensionsgrundande inkomst 196
8.3 Vissa gränser för intjänande av pensionsrätt 201
9 Ålderspensionsrätt för förtidspensionärer 203
9.1 Inledning 203
9.2 Villkor för tillgodoräknande av pensionsgrundande
belopp för antagandeinkomst 206
9.3 Beräkning av antagandeinkomst och pensions-
grundande belopp för sådan inkomst 209
9.4 Samordning mellan förtidspension och
arbetsskadelivränta m.m. 212
9.4.1 Samordnad förtidspension och arbetsskadelivränta 212
9.4.2 Pensionsrätt för pensionsgrundande ersättning som
utbetalas för förfluten tid 216
9.5 Förtidspensionärers rätt till pensionsrätt för barnår 218
10 Pensionsrätt för plikttjänstgöring 220
10.1 Pensionsgrundande plikttjänstgöring 220
10.2 Viss minsta tjänstgöringstid 223
10.3 Beräkning av pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring m.m. 226
11 Pensionsrätt för barnår 229
11.1 Inledning 229
11.2 År för vilka pensionsgrundande belopp för barnår
skall tillgodoräknas 231
11.3 Villkor för tillgodoräknande av pensionsgrundande
belopp för barnår, m.m. 232
11.4 Överlåtelse av rätten att tillgodoräknas pensions-
grundande belopp för barnår 252
11.5 Beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår 256
11.6 Förvärvsvillkoret 264
11.7 Administration 270
12 Pensionsrätt för studier 271
13 Årlig pensionsrätt, m.m. 275
13.1 Fastställande av pensionsgrundande inkomst och
pensionsgrundande belopp 275
13.2 Fastställande av pensionsrätt 282
13.3 Beslutsordning 285
13.4 Administrationen av beslut om pensionsgrundande
belopp, pensionsrätt, m.m. 289
13.5 Pensionsrätt i situationer med obetalda avgifter 292
14 Överföring av pensionsrätt för premiepension 296
14.1 Inledning och bakgrund 296
14.2 Huvudprinciperna i en ordning med överföring av
pensionsrätt för premiepension 301
14.3 Anslutning och utträde 306
14.4 Villkor för verkställande av överföring 310
14.5 Teknik för överföring av pensionsrätt för
premiepension 313
14.6 Ändring av verkställd överföring i vissa fall 316
14.7 Vissa konsekvenser av överföring av pensionsrätt
för premiepension 317
15 Pensionsrätt för förfluten tid 320
15.1 Allmänt om tillgodoräknande av pensionsrätt för
förfluten tid 320
15.2 Pensionsgrundande inkomst samt ålderspensionsrätt
för förtidspensionärer 326
15.3 Pensionsrätt för plikttjänstgöring 329
15.4 Pensionrätt för barnår 331
15.4.1 Inledning 331
15.4.2 Villkor för tillgodoräknande av pensionsgrundande
belopp för barnår för förfluten tid 332
15.4.3 Beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår
för förfluten tid 340
15.5 Fastställande av pensionsrätt för förfluten tid 342
16 Inkomstindex 345
16.1 Inledning 345
16.2 Huvudsakligt inkomstmått och benämning av index 346
16.3 Inkomstindex för år 1999 och därefter 353
16.4 Beräkning av inkomstindex för år 1960 t.o.m.
år 1998 360
16.5 Justering för förändrat inkomstmått mellan år 1998
och år 1999 364
17 Omräkning av pensionsrätt för inkomstpension 365
17.1 Inledning 365
17.2 Tilldelning av arvsvinster under förvärvsaktiv tid 366
17.3 Årlig omräkning av pensionsbehållning med
inkomstindex 372
17.4 Finansiering av pensionssystemets
förvaltningskostnader 373
17.5 Omräkning av pensionsbehållning per årsskiften 377
18 Uttag och beräkning av inkomstpension 378
18.1 Villkor för uttag av inkomstpension 378
18.2 Beräkning av årlig pension 381
18.3 Följsamhetsindexering 389
18.4 Övergångslösning för följsamhetsindexering vid
årsskiftet 2001/2002 395
18.5 Omräkning av pensionsbehållning för år då pension
lyfts eller återkallats 398
19 Försäkringsfunktionen för premiepension 400
19.1 Försäkringsförhållandets rättsliga karaktär 400
19.2 Myndighet eller bolag? 403
19.3 Premiepensionskonton 405
20 Förvaltningen av premiepensionskapital 405
20.1 Den tillfälliga förvaltningen 405
20.2 Fondförvaltare i premiepensionssystemet 408
20.3 Val och byte av fond 417
20.4 Förvaltningen för dem som inte gör ett aktivt val 419
21 Uttag och beräkning av premiepension 424
22 Efterlevandeskydd 428
22.1 Inledning 428
22.2 Efterlevandeskydd före pensionstiden 429
22.3 Efterlevandeskydd under pensionstiden 431
23 Premiepensionsmyndighetens verksamhet 433
23.1 Regler för försäkringsrörelsen 433
23.2 Redovisning 439
23.3 Premiepensionsmyndighetens kostnader 441
23.4 Premiepensionsmyndighetens organisation m.m. 443
23.5 Tillsyn 444
24 Den nuvarande förvaltningen hos Riksgäldskontoret 446
24.1 Inledning 446
24.2 Förvaltningen av medlen hos Riksgäldskontoret
år 1998 447
24.3 Fördelningen av medlen mellan de försäkrade 447

Del II
25 Utbetalning av pension 452
25.1 Ansökan om pension 452
25.2 Månadsvisa utbetalningar med möjlighet till
undantag 463
25.3 Samordning med arbetsskadelivränta m.m. 468
25.4 Samordning med yrkesskadelivräntor 472
25.5 Annan samordning med ålderspension 479
26 Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad
pensionsrätt m.m. 481
26.1 Fördelningssystemet 481
26.2 Premiepensionssystemet 484
27 Processuella frågor 487
27.1 Inledning 487
27.2 Ärendehantering 488
27.3 Ändring av beslut 490
27.4 Omprövning av beslut 493
27.5 Överklagande av beslut 499
27.6 Beslut avseende åren 1960-1998 504
27.7 Preskription 506
27.8 Utmätning m.m. 508
27.9 Sekretessfrågor 509
27.10 Registerfrågor 511
28 Mellangenerationen 514
28.1 Intjänande av pensionsrätt 514
28.2 Beräkning av årlig pension 524
28.3 Garantiregeln 530
28.4 Uttag av ålderspension m.m. 533
29 Förändringar inom ramen för nuvarande pensionssystem 536
29.1 Inledning 536
29.2 Pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng för
tilläggspension 537
29.2.1 Pensionsgrundande inkomst 537
29.2.2 Pensionspoäng 540
29.3 Beräkning av tilläggspension i form av
ålderspension 544
29.4 Uttag och utbetalningar av tilläggspension i form
av ålderspension 550
29.5 Följsamhetsindexering av tilläggspension i form av
ålderspension 551
29.6 Avveckling av delpensionssystemet 556
30 Principer för ålderspensionssystemets finansiering m.m. 558
30.1 Ansvarsfördelning 558
30.2 Ålderspensionsavgifter för pensionsgrundande
sociala förmåner 561
30.3 Avgiftsskyldighet och den särskilda löneskatten 562
30.4 Avsättning av medel till premiepensionssystemet 564
30.5 Överföring till statsbudgeten av ålderspensions-
avgifter 568
31. Statliga ålderspensionsavgifter 570
31.1 Inledning 570
31.2 Underlag för statlig ålderspensionsavgift 570
31.3 Betalning och fördelning av statlig ålderspensions-
avgift 577
31.4 Finansiering och utgifter 581
32 Förändrad struktur på socialavgifterna och förändrade
avgiftsnivåer m.m. 589
33 Finansiell infasning av det reformerade ålderspensionssystemet 605
34 Effekter för individer 610
34.1 Inledning 610
34.2 Vad påverkar pensionens storlek? 611
34.3 Pensionssystemet ur ett jämställdhetsperspektiv 624
34.4 Generationsaspekter på det reformerade pensions-
systemet 627
34.5 Individexempel 631
35 Information om rätten till ålderspension 634
35.1 Inledning 634
35.2 Allmän information 634
35.3 Årlig information 637
35.4 Skadeståndsansvar 640
36 Kostnader m.m. 642
36.1 Administration av det nya pensionssystemet 642
36.2 Framtida pensionsutgifter 643
37 Författningskommentar 648
37.1 Förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension 648
37.2 Förslaget till lag om införande av lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension 774
37.3 Förslaget till lag med vissa bestämmelser om
Premiepensionsmyndigheten 806
37.4 Förslaget till lag om statlig ålderspensionsavgift 814
37.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring 819
37.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring 828
37.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter 830
37.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmän pensionsavgift 839
37.9 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483) 840
37.10 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) 841
37.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster 846
37.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med
reglemente för Allmänna pensionsfonden 847
37.13 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100) 856
37.14 Förslaget till lag om ändring i socialförsäkrings-
registerlagen (1997:934) 857
37.15 28 Förslagen till övriga lagändringar 557

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 april 1998 858

Del III
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
betänkanden och departementspromemorior
Bilaga 2 Ordlista
Bilaga 3 Förteckning över tidigare publikationer
Bilaga 4 Granskade lagförslag i lagrådsremiss den 19 januari 1998
Reformerade regler om inkomstgrundad ålderspension
Bilaga 5 Lagförslag i lagrådsremiss den 19 februari 1998 Statlig
ålderspensionsavgift m.m.
Bilaga 6 Lagförslag i lagrådsremiss den 19 mars 1998 Reformering
av ålderspensionssystemet - vissa finansiella frågor
Bilaga 7 Lagrådets yttrande över lagförslag i lagrådsremiss den
19 januari 1998 Reformerade regler om inkomstgrundad
ålderspension
Bilaga 8 Lagrådets yttrande över lagförslag i lagrådsremiss den
19 februari 1998 Statlig ålderspensionsavgift m.m.
Bilaga 9 Lagrådets yttrande över lagförslag i lagrådsremiss den
19 mars 1998 Reformering av ålderspensionssystemet
vissa finansiella frågor

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om inkomstgrundad ålders-
pension,
2. antar regeringens förslag till lag om införande av lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension,
3. antar regeringens förslag till lag med vissa bestämmelser om
Premiepensionsmyndigheten,
4. antar regeringens förslag till lag om statlig ålderspensionsavgift,
5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring,
7. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691)
om socialavgifter,
8. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744)
om allmän pensionsavgift,
9. antar regeringens förslag till lag om ändring i skattebetalnings-
lagen (1997:483),
10. antar regeringens förslag till lag om ändring i kommunalskatte-
lagen (1928:370),
11. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
12. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092)
med reglemente för Allmänna pensionsfonden,
13. antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100),
14. antar regeringens förslag till lag om ändring i socialförsäkrings-
registerlagen (1997:934),
15. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1927:77)
om försäkringsavtal,
16. antar regeringens förslag till lag om ändring i reglementet
(1961:265) angående förvaltningen av Riksförsäkringsverkets
fonder,
17. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1969:205)
om pensionstillskott,
18. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:84)
om delpensionsförsäkring,
19. antar regeringens förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343),
20. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter,
21. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:655)
om återföring av obeskattade reserver,
22. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:912)
om nedsättning av socialavgifter,
23. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:591)
om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
24. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på pensionskostnader,
25. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:645)
om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal,
26. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1065)
om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter,
27. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920)
om allmän löneavgift,
28. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:304)
om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet,
29. godkänner de riktlinjer regeringen föreslår om avsteg från
omräkning av pensionsbehållningar och utgående pensioner med
förändringen i inkomstindex (avsnitt 16.2),
30. godkänner att en premiepensionsmyndighet med de uppgifter
som angetts i propositionen inrättas den 1 juli 1998 (avsnitt
19.2), och
31. bemyndigar regeringen att bilda ett statligt fondbolag (avsnitt
20.2).

2 Lagtext
2.1 Förslag till lag om inkomstgrundad ålderspension
Härigenom föreskrivs följande.
Första avdelningen. Försäkringens omfattning och intjänande av
pensionsrätt m.m.
1 kap. Allmänna bestämmelser
Försäkringens omfattning m.m.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om försäkring för inkomstgrun-
dad ålderspension i form av inkomstpension, tilläggspension och
premiepension samt om premiepension till efterlevande.

2 § Försäkringen och kostnaderna för förvaltningen av den skall
finansieras genom ålderspensionsavgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter, allmänna pensionsavgifter enligt lagen (1994:1744) om
allmän pensionsavgift och statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen
(1998:000) om statlig ålderspensionsavgift samt genom avkastning på
avgiftsmedel.

3 § Inkomstpension och premiepension skall beräknas utifrån de pen-
sionsrätter för respektive pension som fastställts för en försäkrad.
Tilläggspension skall beräknas utifrån de pensionspoäng som tjänats in
av en försäkrad. Pensionsrätt och pensionspoäng skall fastställas årligen
och grundas på de inkomster och andra belopp som är
pensionsgrundande enligt denna lag. Inkomstpensionens storlek är också
beroende av den allmänna inkomstutvecklingen och storleken av
premiepensionen är beroende av värdeutvecklingen på de medel som
fonderats. Tilläggspensionens storlek är vidare genom
följsamhetsindexering beroende av den allmänna inkomstutvecklingen.

4 § Försäkrade för inkomstgrundad ålderspension är dels svenska med-
borgare, dels personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta i
Sverige.
Utländska sjömän på svenska handelsfartyg är försäkrade för inkomst-
grundad ålderspension även om de inte är bosatta i landet.
En person som uppbär förtidspension som har beräknats enligt 13 kap.
2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring är alltid försäkrad för in-
komstgrundad ålderspension beräknad på denna förtidspension.
Indexering
5 § Vissa beräkningar enligt denna lag skall göras med ledning av ett in-
komstindex. Detta index skall visa den relativa förändringen av genom-
snittet av de försäkrades årliga pensionsgrundande inkomster utan den
begränsning som anges i 2 kap. 1 § andra stycket, efter avdrag för allmän
pensionsavgift, och de försäkrades årliga inkomster i form av
förtidspension, vilka har uppburits av dem som under inkomståret har
fyllt minst 16 år och högst 64 år.
Förändringen av indextalet mellan två på varandra följande år skall
motsvara den beräknade årliga relativa förändringen av de inkomster
som anges i första stycket under en period av tre år före det år
inkomstindexet avser. Vid beräkningen av inkomsterna skall den årliga
förändringen i det allmänna prisläget räknat från juni månad till juni
månad under samma period frånräknas. Det framräknade värdet skall
därefter omräknas med förändringen i det allmänna prisläget i juni
månad två år före det år indexet avser och det allmänna prisläget i juni
månad året närmast före det året.
Regeringen skall för varje år fastställa inkomstindexet efter det att det
har beräknats av Riksförsäkringsverket. För år 1999 skall
inkomstindexet vara lika med 100,00.

6 § Regeringen skall för varje år fastställa ett inkomstbasbelopp. In-
komstbasbeloppet skall för år 2001 motsvara det för det året fastställda
förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
För år därefter skall inkomstbasbeloppet räknas om med förändringen av
inkomstindex för det år inkomstbasbeloppet skall avse i förhållande till
inkomstindex för året dessförinnan. Det omräknade beloppet skall
avrundas till närmaste hundratal kronor.
Definitioner m.m.
7 § En försäkrad som lämnar Sverige skall vid tillämpningen av denna
lag fortfarande anses vara bosatt i landet om utlandsvistelsen är avsedd
att vara längst ett år.
Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete
för arbetsgivarens räkning anses också bosatt i Sverige under hela ut-
sändningstiden även om den är avsedd att vara längre än ett år. Detta
gäller även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make
likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans
med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har
haft barn.

8 § I denna lag avses, där inte annat föreskrivs, med
1. år: kalenderår,
2. månad: kalendermånad,
3. intjänandeår: det kalenderår en inkomst som är pensionsgrundande
har uppburits respektive det kalenderår för vilket ett annat pensions-
grundande belopp än pensionsgrundande inkomst skall fastställas, och
4. fastställelseår: kalenderåret efter intjänandeåret.
Om en inkomst som är pensionsgrundande har uppburits under ett be-
skattningsår som inte sammanfaller med kalenderår skall den inkomsten
anses ha uppburits under kalenderåret närmast före taxeringsåret.

9 § Med sjöman avses i denna lag en arbetstagare som enligt sjömans-
lagen (1973:282) anses som sjöman.
Med anställning på ett svenskt handelsfartyg likställs anställning på ett
utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat,
om anställningen sker hos denne eller någon av honom anlitad arbets-
givare. Hyrs ett svenskt handelsfartyg ut till en utländsk redare i huvud-
sak obemannat, skall bestämmelserna om sjömän på svenska handelsfar-
tyg i denna lag tillämpas endast om anställningen sker hos fartygets
ägare eller någon av denne anlitad arbetsgivare.

10 § Vad som i denna lag föreskrivs om förtidspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall också gälla sjukbidrag enligt
samma lag.
2 kap. Pensionsgrundande inkomst
1 § Inkomster av anställning enligt 3 5 §§ samt inkomster av annat
förvärvsarbete enligt 6 8 §§ är pensionsgrundande om inte annat före-
skrivs i 9 17 §§. Sådana inkomster skall beräknas enligt 18 22 §§ och
var för sig avrundas till närmaste lägre hundratal kronor. Summan av en
försäkrads inkomster av anställning och inkomster av annat
förvärvsarbete under ett år utgör den försäkrades pensionsgrundande
inkomst det året.
Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomst skall det
bortses från inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvs-
arbete till den del summan av dessa överstiger sju och en halv gånger det
för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Sådana belopp som det
skall bortses ifrån skall i första hand räknas av från den försäkrades in-
komster av annat förvärvsarbete.

2 § För varje år som en person har varit försäkrad enligt 1 kap. 4 § första
eller andra stycket och har haft inkomster som är pensionsgrundande,
skall hans eller hennes pensionsgrundande inkomst fastställas. Detta
gäller dock endast om summan av de inkomster som är pensionsgrun-
dande uppgått till minst 24 procent av det för intjänandeåret gällande
prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då
den försäkrade fyllt 16 år. För det år då den försäkrade har avlidit skall
pensionsgrundande inkomst inte fastställas i annat fall än om överföring
av pensionsrätt för premiepension till den avlidnes make skall göras för
det året. För den som är född år 1937 eller tidigare skall pensions-
grundande inkomst inte heller fastställas för år efter det då den
försäkrade har fyllt 64 år eller för tidigare år under vilket han eller hon
hela året har uppburit hel ålderspension enligt denna lag eller enligt
lagen om allmän försäkring.
Inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete
Inkomster av anställning
3 § Lön eller annan ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån
som en försäkrad har fått som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
är pensionsgrundande som inkomst av anställning. Med lön likställs
kostnadsersättning som inte undantas vid beräkning av skatteavdrag
enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483). Sådan
skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som har
utgetts på grund av kundtrohet eller liknande, skall också anses som
inkomst av anställning, om den som slutligt har stått för de kostnader
som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som är
skattskyldig för förmånen.
Ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån för utfört arbete,
dock inte pension, samt tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som
inte bedrivits självständigt är pensionsgrundande som inkomst av anställ-
ning, även om mottagaren inte har varit anställd hos den som betalat ut
ersättningen. Den som har utfört arbetet likställs i sådana fall med en
arbetstagare och den som betalat ut ersättningen med en arbetsgivare.
I 6 § andra stycket, 7 §, 8 § och 10 § andra stycket finns bestämmelser
om att ersättning för utfört arbete som avses i första och andra styckena
i vissa fall inte skall anses som inkomst av anställning.

4 § Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas även stipen-
dium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § kom-
munalskattelagen (1928:370) skall tas upp som intäkt av tjänst, om sti-
pendiet har betalats ut av en fysisk person bosatt i Sverige eller av en
svensk juridisk person. Den som har betalat ut ett sådant stipendium an-
ses som arbetsgivare.

5 § Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas vidare
1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan
författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning
ersättningen har trätt i stället för en försäkrads inkomst som
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,
3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
4. ersättning som en allmän försäkringskassa har utgett enligt 20 §
lagen (1991:1047) om sjuklön,
5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsva-
rande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
7. vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i
den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,
8. dagpenning från arbetslöshetskassa,
9. statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de
startar egen näringsverksamhet,
10. utbildningsbidrag i form av dagpenning under arbetsmarknadsut-
bildning och yrkesinriktad rehabilitering samt ersättning vid genera-
tionsväxling,
11. utbildningsbidrag för doktorander,
12. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),
13. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxen-
studiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
14. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux),
15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning en-
ligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt
16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den ut-
sträckning som regeringen så föreskriver.
Inkomster av annat förvärvsarbete
6 § Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är
1. inkomst av näringsverksamhet här i landet i vilken den försäkrade
har arbetat i inte oväsentlig omfattning (aktiv näringsverksamhet),
2. tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet,
3. ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra
skattepliktiga förmåner,
4. ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt kommu-
nalskattelagen (1928:370) och som, utan att anställningsförhållande
förelegat, har betalats ut av en fysisk person som är bosatt utomlands
eller av en utländsk juridisk person,
5. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som har utgetts enligt
annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den
utsträckning ersättningen har trätt i stället för inkomst som anges i 1 4,
6. stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen skall tas upp som intäkt av tjänst.
Första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte skall
räknas som inkomst av anställning, såvida inte inkomsten utgör ersätt-
ning för utfört arbete från ett handelsbolag eller en europeisk
ekonomisk intressegruppering till en delägare i handelsbolaget
respektive en medlem i intressegrupperingen.
Bedömningen i första stycket 1 skall göras för varje förvärvskälla en-
ligt kommunalskattelagen för sig.

7 § Ersättning för utfört arbete som avses i 3 § räknas, i annat fall än om
den har betalats ut från semesterkassa, som pensionsgrundande inkomst
av annat förvärvsarbete om den har betalats ut till en mottagare som hade
en F-skattsedel antingen när ersättningen bestämdes eller när den betala-
des ut. Om mottagaren hade en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 §
skattebetalningslagen (1997:483) räknas ersättningen som inkomst av
annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln har åberopats skriftligen.
Den som har lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en an-
budshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som
även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens
namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt
uppgift om betalningsmottagarens personnummer eller organisations-
nummer skall anses ha haft en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av
en F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skatt-
sedel som avses i första stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om
den som har betalat ut ersättningen känt till att uppgiften om innehav av
F-skattsedel var oriktig.

8 § Som pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete räknas
också ersättning för utfört arbete som avses i 3 § om
1. utbetalaren var en fysisk person eller ett dödsbo,
2. den ersättning som har betalats ut inte har utgjort utgift i en
näringsverksamhet som utbetalaren har bedrivit, och
3. ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från
samma utbetalare under inkomståret har understigit 10 000 kronor.
Övriga bestämmelser
9 § Som pensionsgrundande inkomst skall inte räknas
1. ersättning som avses i 3 §, om ersättningen härrör från en och
samma arbetsgivare och under ett år inte har uppgått till sammanlagt
1 000 kronor,
2. inkomst som avses i 6 § första stycket 1 eller 2 om denna under ett
år inte har uppgått till 1 000 kronor,
3. ersättning som avses i 6 § första stycket 3 eller 4 eller i 7 eller 8 §,
om ersättningen från den för vilken arbetet utförts under ett år inte har
uppgått till 1 000 kronor, eller
4. stipendium som avses i 4 § eller 6 § första stycket 6 om stipendiet
under ett år inte har uppgått till 1 000 kronor.

10 § Lön eller annan ersättning som den försäkrade har fått från en ar-
betsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person och
som saknar fast driftställe i Sverige är, om inte annat följer av 11 §, pen-
sionsgrundande som inkomst av anställning endast om den försäkrade
1. har sysselsatts här i landet, eller
2. har tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg.
Ersättning som avses i första stycket 1 skall räknas som inkomst av
annat förvärvsarbete om arbetsgivaren och arbetstagaren har träffat över-
enskommelse om detta.

11 § Lön eller annan ersättning som en svensk medborgare har fått för
arbete utfört utomlands från en arbetsgivare som är bosatt utomlands
eller är en utländsk juridisk person, är pensionsgrundande som inkomst
av anställning om svenska staten i en förbindelse som har godtagits av
Riksförsäkringsverket har åtagit sig att svara för ålderspensionsavgift.
Om sådan ersättning härrör från en utländsk juridisk person skall
motsvarande gälla, om en svensk juridisk person som har ett
bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen har avgett
förbindelsen.
Den som enligt första stycket har åtagit sig betalningsansvaret skall
anses som arbetsgivare.

12 § Lön eller annan ersättning från en främmande makts beskickning
eller lönade konsulat här i landet eller från en arbetsgivare som tillhör
en sådan beskickning eller ett sådant konsulat och som inte är svensk
medborgare, är pensionsgrundande som inkomst av anställning endast
om
1. den har utgetts till en svensk medborgare eller till någon som utan
att vara svensk medborgare var bosatt i landet, och
2. en utländsk beskickning här i landet i en förbindelse som har god-
tagits av Riksförsäkringsverket har åtagit sig att svara för ålderspen-
sionsavgift.
Den som enligt första stycket har åtagit sig betalningsansvaret skall
anses som arbetsgivare.

13 § Ersättning som en idrottsutövare har fått från en sådan ideell före-
ning som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, är
inte pensionsgrundande som inkomst av anställning om ersättningen från
föreningen under ett år har understigit hälften av det för det året gällande
prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

14 § Ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att
tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda
hos en arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen
(vinstandelsstiftelse) eller från en annan juridisk person med
motsvarande ändamål, är inte pensionsgrundande om ersättningen avser
en sådan anställd och inte har utgjort ersättning för arbete för den
juridiska personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag
arbetsgivaren har lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara
bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma
en betydande del av de anställda.
Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt
handelsbolag gäller första stycket inte ersättning som den juridiska
personen har lämnat till sådan företagsledare eller delägare i företaget
eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen (1928:370).
Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall alltid bortses från
sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som
arbetsgivaren har lämnat under åren 1988 1991.

15 § Ersättning som anges i 1 § första stycket 1 5 och fjärde stycket
lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och
ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid
arbetsskada enligt 2 § första stycket samma lag är inte
pensionsgrundande i den utsträckning ersättningen utgör underlag för
särskild löneskatt.

16 § Intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370) är inte pensionsgrundande inkomst.
Pensionsgrundande inkomst är inte heller sådana lönetillägg som, vid
arbete som har utförts utomlands, har betingats av ökade levnadskostna-
der och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.

17 § Om en ersättning som är pensionsgrundande eller för vilken det
skall beräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § eller pen-
sionspoäng enligt 4 kap. 9 §, har betalats ut av en allmän försäkrings-
kassa eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade
senare för samma månad har beviljats annan ersättning som är pensions-
grundande och samordnad med den ersättning som betalats ut tidigare, är
den senare beviljade ersättningen inte pensionsgrundande till den del
den avser tid före utbetalningsmånaden.
Beviljas vid samma tidpunkt förtidspension för vilken det skall beräk-
nas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § denna lag och arbets-
skadelivränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
skall det vid tillämpning av första stycket anses som om
förtidspensionen har betalats ut före arbetsskadelivräntan.
Beräkning av pensionsgrundande inkomst
18 § Till grund för beräkning av en försäkrads pensionsgrundande in-
komst ett visst intjänandeår skall, då det gäller andra inkomster än som
avses i 19 §, läggas den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt för
det året.

19 § Pensionsgrundande inkomst av anställning för vilken en försäkrad
inte är skattskyldig i Sverige enligt kommunalskattelagen (1928:370)
skall bestämmas med ledning av en särskild kontrolluppgift från arbets-
givaren.

20 § Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i
enlighet med 8 kap. 14 17 §§ skattebetalningslagen (1997:483). Om
det finns skäl till detta får avvikelse ske från det förmånsvärde som
skattemyndigheten bestämt enligt 9 kap. 2 § andra stycket samma lag.

21 § Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomster av
anställning skall avdrag göras för kostnader som denne har haft i arbetet,
i den utsträckning kostnaderna, minskade med kostnadsersättning som
den försäkrade har fått, överstiger 1 000 kronor. Avdrag skall också
göras för debiterad allmän pensionsavgift som den försäkrade skall
betala för dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift. Avdraget för den allmänna pensionsavgiften skall i första
hand göras från inkomst enligt 5 §.

22 § Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomster av
annat förvärvsarbete skall avdrag göras för debiterad allmän pensionsav-
gift som den försäkrade skall betala för dessa inkomster enligt lagen
(1994:1744) om allmän pensionsavgift. Avdraget skall i första hand
göras från inkomst enligt 6 § första stycket 5.
Vid beräkning av pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete
får underskott i en förvärvskälla inte dras av från inkomst av en annan
förvärvskälla.
3 kap. Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst
1 § Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst
är belopp som beräknats på visst sätt för en försäkrad som har uppburit
förtidspension, för en försäkrad som har fullgjort plikttjänstgöring samt
för en försäkrad förälder till små barn.

2 § Belopp som avses i 1 § skall fastställas för varje år för vilket en per-
son som då var försäkrad enligt denna lag uppfyller förutsättningarna för
att tillgodoräknas sådana belopp. Varje pensionsgrundande belopp skall
avrundas till närmaste lägre hundratal kronor om inte annat följer av be-
stämmelsen i andra stycket.
Pensionsgrundande belopp skall fastställas enligt första stycket endast
i den utsträckning dessa belopp tillsammans med den försäkrades pen-
sionsgrundande inkomst inte överstiger sju och en halv gånger det för
intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet.
Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då
den försäkrade fyllt 16 år eller för det år då den försäkrade har avlidit.
Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst skall
inte heller fastställas för den som är född år 1937 eller tidigare.

3 § Vid tillämpning av 2 § andra stycket skall det bortses från pensions-
grundande belopp i följande ordning:
1. pensionsgrundande belopp enligt 10 §,
2. pensionsgrundande belopp enligt 8 §, och
3. pensionsgrundande belopp enligt 4 §.
Förtidspension
4 § En försäkrad som för någon del av ett år har uppburit förtidspension
som har beräknats enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring, skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för det
året, om inte annat följer av 6 eller 7 §. Detta gäller dock endast för
försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år.

5 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 4 § skall, för varje månad för
vilken förtidspensionen har uppburits, motsvara en tolftedel av summan
av det för året gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring och produkten av detta basbelopp och
det poängmedeltal som avses i 13 kap. 2 § den lagen.
Har den försäkrade för en månad uppburit en fjärdedels, halv, två
tredjedels eller tre fjärdedels förtidspension skall det
pensionsgrundande beloppet enligt 4 § för den månaden avse
motsvarande andel av det belopp som anges i första stycket i denna
paragraf.

6 § Om förtidspensionen med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med
pensionsgrundande livränta skall följande gälla.
Det pensionsgrundande belopp som avses i 5 § eller, om endast en del
av pensionen har varit samordnad med livräntan, en andel av det beloppet
som svarar mot den samordnade delen av pensionen, skall tillgodoräknas
den försäkrade endast om och i den utsträckning det överstiger den för-
säkrades livränta före samordning.

7 § Om en pensionsgrundande ersättning har betalats ut av en allmän för-
säkringskassa eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den för-
säkrade senare för samma månad har beviljats förtidspension som är
samordnad med den tidigare utbetalade ersättningen, skall pensionsgrun-
dande belopp med anledning av förtidspensionen inte tillgodoräknas till
den del förtidspensionen avser tid före den månad då den har betalats ut.
Plikttjänstgöring
8 § En försäkrad som under någon del av ett år har genomgått grundut-
bildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall
tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för det året. Ett sådant
belopp skall dock tillgodoräknas endast om tjänstgöringen har pågått
sammanlagt minst 120 dagar utan att grundutbildningen avbrutits. Därvid
skall hänsyn tas enbart till dagar för vilka den försäkrade har erhållit
dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt.

9 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 8 § skall, för varje dag under
året som tjänstgöringen har pågått och för vilken den försäkrade har er-
hållit dagersättning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,
motsvara hälften av genomsnittet av samtliga för intjänandeåret
fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det
året har fyllt högst 64 år, delat med 365.
Beräkning enligt första stycket skall avse de pensionsgrundande in-
komsterna såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret.
Föräldrar till små barn
10 § En försäkrad förälder skall under de förutsättningar som anges i 11
och 12 §§ tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för år då han
eller hon har haft små barn. För samma år och barn skall dock endast en
av barnets föräldrar tillgodoräknas sådant pensionsgrundande belopp.
Detsamma skall gälla om två föräldrar har eller har haft fler än ett
gemensamt barn för vilka pensionsgrundande belopp för samma år kan
tillgodoräknas någon av föräldrarna. En förälder skall inte heller för
samma år tillgodoräknas mer än ett pensionsgrundande belopp enligt
denna paragraf.
Pensionsgrundande belopp enligt första stycket får överlåtas enligt
bestämmelserna i 14 15 §§.
Förutsättningar för att tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp
enligt 10 §
11 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall tillgodoräknas för
år då barnet
1. inte har uppnått fyra års ålder, om barnet är fött under månaderna
januari juni, eller
2. har uppnått ett men inte fem års ålder, om barnet är fött under
månaderna juli december.

12 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall tillgodoräknas en-
dast om
1. föräldern hela året har varit försäkrad enligt denna lag och bosatt i
Sverige,
2. barnet har varit bosatt i Sverige hela året eller, om barnet inte har
levt hela året, den del av året barnet levt,
3. föräldern under året har fyllt högst 64 år,
4. föräldern har haft vårdnaden om barnet minst halva året, samt
5. föräldern under minst halva året har bott tillsammans med barnet.
Vid tillämpning av första stycket skall, om barnet har avlidit under året
och föräldern då hade vårdnaden om och bodde tillsammans med barnet,
det anses som om föräldern även under resterande del av året har haft
vårdnaden om och bott tillsammans med barnet. Om ett barn har avlidit
under samma år som det fötts och föräldern då hade vårdnaden om och
var bosatt tillsammans med barnet, skall ett pensionsgrundande belopp
enligt 10 § tillgodoräknas föräldern för det året även om
bestämmelserna i första stycket 4 och 5 inte är uppfyllda och oavsett
vad som har föreskrivits i 11 §.
Överlåtelse m.m.
13 § Om föräldrarna enligt 11 och 12 §§ var för sig kan tillgodoräknas
ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § får de, genom anmälan hos
allmän försäkringskassa, ange vem av dem som skall tillgodoräknas ett
sådant belopp.
Görs inte anmälan enligt första stycket skall beloppet tillgodoräknas
den av föräldrarna som, för det år beloppet hänför sig till, har lägst pen-
sionsunderlag enligt 4 kap. 2 §. Har ingen av föräldrarna något pensions-
underlag för det året eller har de lika högt underlag, skall det pensions-
grundande beloppet tillgodoräknas modern.
Vid beräkning enligt andra stycket av pensionsunderlaget skall bortses
från pensionsgrundande belopp enligt 10 §. Vidare skall vid sådan beräk-
ning med pensionsgrundande inkomst likställas inkomster som avses i
18 §.

14 § Om enligt 11 och 12 §§ endast en av föräldrarna för ett år kan till-
godoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett barn, får
denna förälder, genom anmälan till allmän försäkringskassa, överlåta
rätten att för det året tillgodoräknas ett sådant belopp för det barnet till
den andra föräldern om det enda skälet till att den andra föräldern inte
kan tillgodoräknas beloppet är att han eller hon inte har bott tillsammans
med barnet under minst halva året. Detta gäller dock endast om sist-
nämnda förälder
1. under året har bott tillsammans med barnet i inte obetydlig omfatt-
ning, och
2. inte enligt 11 och 12 §§ själv för samma år kan tillgodoräknas ett
pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett annat barn.

15 § En förälder som enligt 11 och 12 §§ för ett år ensam kan tillgodo-
räknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett barn får också,
om den andra föräldern har avlidit under det året eller tidigare, genom
anmälan till allmän försäkringskassa överlåta rätten att för det året till-
godoräknas ett sådant belopp för det barnet till en annan försäkrad som
föräldern under intjänandeåret var gift med eller hade gemensamt barn
med och stadigvarande sammanbodde med.
Överlåtelse enligt första stycket får ske endast om den försäkrade till
vilken överlåtelse avses ske uppfyller de förutsättningar som anges i 12
§ första stycket 1, 3 och 5 och denne inte heller enligt 11 och 12 §§ för
samma år själv kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt
10 § för ett annat barn.

16 § Görs överlåtelse enligt 14 eller 15 § får den som har gjort
överlåtelsen inte för samma år tillgodoräknas ett pensionsgrundande
belopp enligt 10 § för helsyskon till det barn som överlåtelsen av rätt till
pensionsgrundande belopp avser.
Beräkning av ett pensionsgrundande belopp enligt 10 §
17 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall motsvara det högsta
av
1. det belopp varmed summan av den pensionsgrundande inkomsten
och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ för den försäkrade
under intjänandeåret understiger summan av dennes fastställda
pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp enligt 4 §
under året före barnets födelse,
2. det belopp varmed summan av den pensionsgrundande inkomsten
och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ för den försäkrade
under intjänandeåret understiger 75 procent av genomsnittet av samtliga
för intjänandeåret fastställda pensionsgrundande inkomster för
försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år, eller
3. det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet.
Uppfyller den försäkrade villkoren för att tillgodoräknas ett pensions-
grundande belopp enligt 10 § för fler än ett barn, skall beräkning enligt
första stycket 1 göras med utgångspunkt i det alternativ som är förmån-
ligast för den försäkrade.

18 § Vid tillämpning av 17 § skall med pensionsgrundande inkomst
under intjänandeåret likställas ersättning, i annan form än pension, som
inte är pensionsgrundande enligt bestämmelserna i denna lag och som en
försäkrad under det året har erhållit
1. för arbete utfört utomlands, eller
2. för arbete vid främmande makts beskickning eller lönade konsulat
här i landet eller hos en arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller
sådant konsulat.

19 § Vid beräkning enligt 17 § första stycket 1 skall summan av den
pensionsgrundande inkomst och det pensionsgrundande belopp för
förtidspension enligt 4 § som avser året före barnets födelse räknas om
med hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring. Den omräknade summan skall rundas av till
närmaste lägre hundratal kronor.
Om den försäkrade inte inom föreskriven tid till fullo har betalat
ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift för inkomster av annat
förvärvsarbete som hänför sig till året före barnets födelse, skall det, vid
sådan beräkning som avses i första stycket, bortses från pensionsgrun-
dande inkomster av annat förvärvsarbete för det året till den del avgifter-
na inte har betalats för inkomsterna.

20 § Beräkning av genomsnittet av de fastställda pensionsgrundande in-
komsterna enligt 17 § första stycket 2 skall avse de pensionsgrundande
inkomsterna såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret.

21 § För en försäkrad som under intjänandeåret har erhållit sådan ersätt-
ning som avses i 18 § skall det belopp som anges i 17 § första stycket 3
minskas med det belopp som summan av den försäkrades pensionsgrun-
dande inkomst och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ samt de
i 18 § omnämnda inkomsterna och det belopp som avses i 17 § första
stycket 3 överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret
gällande inkomstbasbeloppet. Sådan minskning skall också göras om det
pensionsgrundande belopp som beräknas enligt 17 § första stycket 1
tillsammans med summan av den försäkrades pensionsgrundande
inkomst och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ samt de i 18 §
angivna inkomsterna överstiger sju och en halv gånger det för
intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet.
Övriga bestämmelser
22 § Med förälder likställs vid tillämpningen av 10 16 §§
1. särskilt förordnad vårdnadshavare, och
2. den som med socialnämnds medgivande har tagit emot ett utländskt
barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det.
Den tid under vilken en försäkrad med socialnämnds medgivande har
tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att
adoptera det, skall likställas med tid under vilken en försäkrad har haft
vårdnaden om ett barn. För ett sådant utländskt barn skall vidare vad som
föreskrivs i 12 § första stycket 2 om bosättning i Sverige endast gälla
från och med den tidpunkt då barnet först har anlänt till Sverige.
Vad som sägs i 13 § om modern skall också gälla en kvinnlig vård-
nadshavare respektive en kvinna som med socialnämnds medgivande har
tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att
adoptera det.

23 § För den som enligt 1 kap. föräldrabalken har ansetts vara far till ett
barn eller vars faderskap har fastställts genom bekräftelse eller dom
men som genom en senare dom som har vunnit laga kraft har förklarats
inte vara far till barnet skall, när det gäller tiden innan den sistnämnda
domen har vunnit laga kraft, bestämmelserna i 10 16 §§ tillämpas som
om han vore far till barnet.
4 kap. Fastställande av pensionsrätt och pensionspoäng m.m.
1 § För varje år för vilket det för en försäkrad har fastställts pensions-
grundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp, skall, om inte
annat följer av 4 §, pensionsrätt fastställas för den försäkrade. För det
år då den försäkrade har avlidit skall endast pensionsrätt för
premiepension fastställas. Pensionsrätt skall inte fastställas för den som
är född år 1937 eller tidigare.
För varje år för vilket pensionsgrundande inkomst har fastställts eller
för vilket en försäkrad har uppburit förtidspension enligt 13 kap. 2 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring skall också, om inte annat följer
av 8 och 9 §§, pensionspoäng fastställas för den försäkrade. Pensions-
poäng skall dock inte fastställas för det år då den försäkrade har avlidit
eller för år efter det då en försäkrad har fyllt 64 år.
Vårdår skall tillgodoräknas en försäkrad under de förutsättningar som
anges i 12 §. Vårdår skall dock inte tillgodoräknas för år före det då den
försäkrade fyllt 16 år och inte heller för det år då han eller hon har
avlidit eller för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år. Vårdår skall
inte heller tillgodoräknas om den försäkrade tillgodoräknas
pensionspoäng för samma år eller om pensionspoäng för det året enligt
8 § andra stycket inte tillgodoräknats den försäkrade på grund av
bristande eller underlåten avgiftsbetalning.
Beräkning av pensionsrätt
2 § Pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för
premiepension för ett år skall beräknas var för sig på summan av den
försäkrades pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande
belopp för det året (pensionsunderlag). Vid beräkning av sådan
pensionsrätt skall avrundning göras till närmaste lägre hela krontal.

3 § Om inte annat följer av 4 6 §§ utgör den försäkrades pensionsrätt
för inkomstpension 16 procent av pensionsunderlaget och pensionsrätt
för premiepension 2,5 procent av pensionsunderlaget.

4 § Pensionsrätt skall beräknas på pensionsgrundande inkomst som här-
rör från inkomster av annat förvärvsarbete endast på den andel av den
inkomsten som motsvarar den andel av till året hänförlig ålderspen-
sionsavgift och allmän pensionsavgift för sådan inkomst som enligt
16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483) skall anses ha betalats
inom föreskriven tid.

5 § På den del av pensionsunderlaget för en försäkrad som avser pen-
sionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § eller pen-
sionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 §,
skall pensionsrätt för premiepension beräknas endast om den försäkrade
senast vid den tidpunkt då dessa belopp har fastställts har tillgodoräknats
pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp enligt vad
som anges i 5 kap. 13 §. Om den försäkrade då ännu inte har tillgodoräk-
nats pensionsgrundande inkomster och belopp i sådan omfattning skall
den försäkrades pensionsrätt för inkomstpension utgöra 18,5 procent av
den delen av pensionsunderlaget. Detsamma gäller om pensionsgrundan-
de inkomster och belopp senare ändras så att villkoret enligt 5 kap. 13 §
inte är uppfyllt.

6 § För en försäkrad som är född under något av åren 1938 1953 skall
pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension
minskas med en tjugondel för varje helt år som har förflutit från och
med året efter födelseåret till utgången av år 1954. Detta gäller dock
inte pensionsrätt för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år.
Överföring av pensionsrätt
7 § Hela den pensionsrätt för premiepension som för ett år har
fastställts för en försäkrad skall överföras till dennes make om anmälan
om detta har gjorts enligt 15 kap. 8 §. Sådan pensionsrätt får dock endast
överföras till make som antingen var försäkrad enligt denna lag under
intjänandeåret eller tidigare har tillgodoräknats pensionsrätt för
premiepension.
Beräkning av pensionspoäng
8 § Om inte annat följer av andra stycket eller av 9 eller 10 § utgör den
försäkrades pensionspoäng kvoten mellan den pensionsgrundande in-
komsten, sedan det för intjänandeåret gällande förhöjda prisbasbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring dragits av, och detta bas-
belopp. Det förhöjda prisbasbeloppet skall i första hand räknas av mot
inkomster av anställning. Pensionspoäng beräknas med två decimaler,
lägst till en hundradels poäng.
Vad som i 4 § föreskrivs om beräkning av pensionsrätt på pensions-
grundande inkomst som härrör från inkomster av annat förvärvsarbete
skall även gälla beräkning av pensionspoäng. Den andelsberäkning som
därvid skall ske skall göras på den pensionsgrundande inkomsten innan
det förhöjda prisbasbeloppet dras av.

9 § En försäkrad som för någon del av året har uppburit förtidspension
enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall, utöver
pensionspoäng enligt 8 §, för varje månad för vilken han eller hon har
uppburit sådan pension tillgodoräknas en tolftedel av det poängmedeltal
som avses i 13 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring. Har
den försäkrade uppburit en fjärdedels, halv, två tredjedels eller tre
fjärdedels förtidspension skall han eller hon tillgodoräknas motsvarande
andel av detta poängmedeltal. Om pensionen har varit samordnad med
livränta med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskade-
försäkring skall vad som föreskrivs i 3 kap. 6 § denna lag på motsvarande
sätt tillämpas på pensionspoäng enligt denna paragraf. Även 3 kap. 7 §
denna lag skall på motsvarande sätt tillämpas vid bestämmande av
pensionspoäng.

10 § Den pensionspoäng som tillgodoräknas en försäkrad för ett år får
sammanlagt inte överstiga den högsta pensionspoäng som någon för det
året kan tillgodoräknas för pensionsgrundande inkomst.
Vårdår
11 § Vid tillämpningen av denna lag skall vårdår likställas med år för
vilka pensionspoäng har tillgodoräknats. Vårdår skall dock inte beaktas
vid beräkning av det medeltal av pensionspoäng som anges i 6 kap. 2 §
eller vid tillämpningen av 6 kap. 1 § första stycket.

12 § Vårdår skall efter ansökan hos allmän försäkringskassa tillgodoräk-
nas en förälder som är bosatt här i landet och som under större delen av
ett kalenderår har vårdat ett barn som inte har fyllt tre år och som är bo-
satt här. För samma barn och år får dock vårdår tillgodoräknas endast en
förälder.
Vid tillämpningen av första stycket skall med barn likställas
fosterbarn och med en förälder likställas den, med vilken en förälder är
eller har varit gift eller har eller har haft barn om de stadigvarande
sammanbor.
Andra avdelningen. Fördelningssystemet
5 kap. Inkomstpension
Uttag av inkomstpension
1 § Inkomstpension får tas ut tidigast från och med den månad då den
pensionsberättigade fyller 61 år. Uttaget får begränsas till att avse tre
fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen.
Uttag av inkomstpension får ändras och återkallas enligt vad som före-
skrivs i 12 kap. om inte annat framgår av tredje stycket.
Inkomstpension får tas ut av den som är född under något av åren
1938 1953 och som har rätt till tilläggspension enligt denna lag endast
om han eller hon gör motsvarande uttag av sistnämnda pension. Åter-
kallar eller minskar en sådan person sitt uttag av inkomstpension gäller
återkallelsen respektive minskningen endast om den pensionsberättigade
återkallar eller minskar uttaget av tilläggspension i motsvarande
utsträckning.

2 § Till grund för beräkning av inkomstpension skall läggas den pen-
sionsberättigades pensionsbehållning. Med pensionsbehållning avses
summan av de pensionsrätter för inkomstpension som har fastställts för
den pensionsberättigade, omräknade enligt bestämmelserna i 4, 6, 7 och
9 §§. Om den pensionsberättigade uppbär inkomstpension skall i
pensionsbehållningen inte räknas in belopp som legat till grund för
beräkning av den pensionen.

3 § Om en pensionsberättigad har återkallat eller minskat sitt uttag av
inkomstpension skall hans eller hennes pensionsbehållning ökas med
produkten av
1. det delningstal som skulle ha använts om den pensionsberättigade
från och med den månad då pensionsuttaget upphört eller minskat, hade
gjort nytt uttag av inkomstpension, och
2. den årliga inkomstpension som skulle ha utgetts om återkallelse
inte hade skett, respektive den andel därav med vilken pensionen
minskats.
Omräkning av pensionsbehållning
4 § Pensionsbehållningar för personer som har avlidit skall fördelas till
kvarlevande födda samma år som de avlidna genom årlig omräkning av
de kvarlevandes pensionsbehållningar. Fördelningen skall göras med
hjälp av arvsvinstfaktorer.
Fördelning av pensionsbehållningar enligt första stycket skall avse,
när det gäller fördelning efter personer som har avlidit före det år då de
skulle fylla 60 år, året efter dödsfallen och, när det gäller fördelning
efter andra avlidna, året för dödsfallen. Vid fördelningen skall det
bortses från pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt för året
för dödsfallen och därefter. Fördelning efter personer som har avlidit
det år de fyllt eller skulle fylla 60 år eller senare skall göras sedan
fördelning som avser pensionsbehållningar för personer som har avlidit
tidigare har gjorts och sedan pensionsrätt för året före det år
fördelningen avser har fastställts.

5 § Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar
efter personer som har avlidit före det år då de skulle fylla 60 år skall
grundas på förhållandet mellan summan av pensionsbehållningarna för
personer som har avlidit under året före det år omräkningen avser och
summan av pensionsbehållningarna för de personer i samma ålder som
levde vid utgången av samma år. Vid bestämmande av dessa
pensionsbehållningar skall bortses från förändringar efter den 1
december det år fördelningen avser.
Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter
personer som har avlidit det år då de har fyllt eller skulle fylla 60 år
eller senare skall grundas på förhållandet mellan det beräknade antalet
personer som har avlidit det år då de uppnått eller skulle ha uppnått
samma ålder som den person för vilken beräkningen skall göras och det
beräknade antalet kvarlevande personer i samma ålder. Förhållandet
skall, för en person som inte har uppnått 65 års ålder, beräknas med
ledning av officiell statistik avseende livslängden hos befolkningen i
Sverige under den femårsperiod som närmast har föregått det år då han
eller hon uppnådde 60 års ålder. Från och med det år nämnda person
fyller 65 år skall beräkningen göras med ledning av officiell statistik för
den femårsperiod som närmast har föregått det år då han eller hon
uppnådde 64 års ålder.
Arvsvinstfaktorerna skall vara lika för kvinnor och män. De skall år-
ligen fastställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen
bestämmer.

6 § Om inkomstindex förändras mellan det år omräkningen enligt 4 §
avser eller, om sådan omräkning inte skall göras, fastställelseåret och
året därefter, skall pensionsbehållningen räknas om med hänsyn till
denna förändring. Detta skall göras sedan pensionsrätt för närmast
föregående år har fastställts och sedan omräkning har gjorts enligt 4 §.
Om inkomstpension har tagits ut under det i första stycket först
nämnda året eller om uttaget det året har förändrats, skall den del av pen-
sionsbehållningen som inte utgörs av ökning på grund av omräkning en-
ligt 4 § för det året eller härrör från fastställd pensionsrätt för närmast
föregående år, räknas om med beaktande av
1. att den pensionsbehållning som är att hänföra till pensionsrätt som
har tillgodoräknats den pensionsberättigade för åren till och med det
andra året före det år omräkningen enligt 4 § avser respektive det fast-
ställelseår som avses i första stycket och som har omräknats på det sätt
som anges i denna paragraf och i 4, 7 och 9 §§ för åren till och med det
närmast föregående året har uppgått till skilda belopp under året, och
2. den omräkning som skall göras enligt 14 §.

7 § Pensionsbehållningen skall minskas med hänsyn till kostnaderna för
förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension.
Avdrag från pensionsbehållningen skall därvid göras genom att denna,
sedan pensionsrätt för närmast föregående år har fastställts och sedan
omräkning har gjorts enligt 4 och 6 §§, multipliceras med den förvalt-
ningskostnadsfaktor som bestämts för det år omräkningen enligt 4 §
avser.

8 § Den förvaltningskostnadsfaktor som avses i 7 § skall årligen
fastställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen be-
stämmer. Den skall grundas på förhållandet mellan kostnaderna för
förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension
det år faktorn avser och summan av alla pensionsbehållningar. Hänsyn
skall också tas till skillnaden mellan det belopp varmed pensionsbehåll-
ningarna minskats genom föregående års omräkning enligt 7 § och de
faktiska kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomst-
pension och tilläggspension för det året.
När förvaltningskostnadsfaktorn för år 2001 bestäms skall vad som
föreskrivs i första stycket avse 60 procent av kostnaderna för förvalt-
ningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension. För tid
därefter till och med år 2021 skall denna andel öka med två procenten-
heter per år.

9 § Sedan omräkning för ett år gjorts enligt 4, 6 och 7 §§ skall pensions-
behållningen avrundas till närmaste lägre hela krontal.

10 § Ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser
om omräkning enligt 4 9 §§ och om bestämmande av arvsvinstfaktorer
och förvaltningskostnadsfaktorer meddelas av regeringen.
Beräkning av årlig inkomstpension
11 § Årlig inkomstpension skall beräknas med hjälp av delningstal. Hel
sådan pension skall för år räknat utgöra kvoten mellan den pensionsbe-
rättigades pensionsbehållning vid den tidpunkt från vilken pensionen
skall beräknas och det delningstal som gäller för den
pensionsberättigade vid det tillfället.
Pensionsbehållning som avses i första stycket skall beräknas på pen-
sionsrätt som har tillgodoräknats den pensionsberättigade för åren till
och med det andra året före det år då uttaget av pensionen görs och som
har omräknats enligt 4, 6, 7 och 9 §§ för åren till och med det år som
närmast har föregått pensionsuttaget. För den som har uppburit folk-
eller tilläggspension i form av ålderpension enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring för tid före den 1 januari 2001, skall
pensionsbehållningen därvid minskas med 0,5 procent för varje månad
före år 2001 för vilken sådan pension har betalats ut. Om den pension
som har tagits ut begränsats till viss andel, skall minskning av
pensionsbehållningen begränsas till motsvarande andel.
Tre fjärdedelar, hälften och en fjärdedel av årlig inkomstpension skall
beräknas på en motsvarande andel av den pensionsbehållning som följer
av bestämmelserna i andra stycket.
Minskning enligt andra stycket andra och tredje meningarna skall inte
göras beträffande belopp med vilket pensionsbehållningen har ökats
enligt 3 §.

12 § Delningstal för beräkning av inkomstpension enligt 11 § skall fast-
ställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.
Delningstal skall beräknas med utgångspunkt i att värdet av pensions-
utbetalningarna under genomsnittlig återstående livslängd för personer i
den pensionsberättigades ålder från den tidpunkt då pension skall börja
utges skall motsvara pensionsbehållningen. En kommande månadsutbe-
talning skall därvid antas ha ett värde som motsvarar värdet av en
månadsutbetalning vid den tidpunkt då inkomstpension skall börja utges,
delat med en årlig räntefaktor om 1,016 fram till tiden för den
kommande pensionsutbetalningen. Antalet kommande
pensionsutbetalningar skall beräknas med ledning av den officiella
statistik som anges i 5 § andra stycket. Delningstalen skall vara lika för
kvinnor och män.
Ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om
beräkning och fastställande av delningstal meddelas av regeringen.

13 § Vid beräkning av inkomstpension skall hänsyn tas till pensionsbe-
hållning som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
enligt 3 kap. 8 § och pensionsgrundande belopp för föräldrar till små
barn enligt 3 kap. 10 § endast om det för den pensionsberättigade, senast
det år han eller hon fyller 70 år, har fastställts pensionsgrundande
inkomster som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två
gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet.
Pension på den pensionsbehållning som avses i första stycket skall
inte utges för tid före året efter fastställelseåret för pensionsgrundande
inkomst det sista år som avses i första stycket.
Vid bedömning enligt första och andra styckena skall bortses från
pensionsgrundande inkomst som enligt bestämmelserna om bristande
eller underlåten avgiftsbetalning i 4 kap. 4 § inte legat till grund för
beräkning av pensionsrätt. Vidare skall vid bedömning enligt första och
andra styckena med pensionsgrundande inkomst likställas pensions-
grundande belopp för förtidspension enligt 3 kap. 4 §.
Omräkning av inkomstpension
14 § Den inkomstpension som en pensionsberättigad uppbär vid ett års-
skifte skall räknas om (följsamhetsindexeras) genom att multipliceras
med det tal som anger kvoten mellan inkomstindex efter årsskiftet och
inkomstindex före årsskiftet sedan denna kvot har dividerats med talet
1,016.

15 § För den som har tagit ut inkomstpension före det år då han eller
hon fyller 65 år skall pensionen räknas om från och med det år då den
pensionsberättigade uppnår denna ålder om ändrat delningstal föranleder
det. Pensionen skall räknas om genom att multipliceras med kvoten
mellan det delningstal som den pension som utges har beräknats efter
och det delningstal som med ledning av den officiella statistik som
avses i 5 § andra stycket tredje meningen har fastställts för
pensionsberättigade i samma ålder som den pensionsberättigades ålder
vid den tidpunkt den utgivna pensionen beräknades.

16 § Den inkomstpension som en person uppbär vid ett årsskifte skall
också, efter omräkning enligt 14 och 15 §§, räknas om som om uttaget
av pension har återkallats från och med januari månad året efter
årsskiftet samtidigt som nytt uttag av inkomstpension har gjorts från och
med den månaden. Detta gäller dock inte om den pensionsberättigade
har uppburit hel inkomstpension hela året före nämnda årsskifte och han
eller hon inte heller har tillgodoräknats pensionsrätt för andra året före
det årsskiftet.
Ökar eller minskar den som uppbär inkomstpension sitt uttag av sådan
pension skall motsvarande omräkning göras för tid från och med måna-
den för det ändrade uttaget. Det skall därvid anses som om återkallelse
och nytt uttag har gjorts den nämnda månaden.
6 kap. Tilläggspension
Uttag av tilläggspension
1 § Den som är född år 1953 eller tidigare och som har tillgodoräknats
pensionspoäng för minst tre år får ta ut tilläggspension tidigast från och
med den månad då han eller hon fyller 61 år. Uttaget får begränsas till
att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen.
Uttag av tilläggspension får ändras och återkallas enligt vad som före-
skrivs i 12 kap. om inte annat framgår av tredje stycket.
Tilläggspension får tas ut av den som är född under något av åren
1938 1953 endast om han eller hon gör motsvarande uttag av inkomst-
pension. Återkallar eller minskar en sådan person sitt uttag av tilläggs-
pension gäller återkallelsen respektive minskningen endast om den pen-
sionsberättigade återkallar eller minskar uttaget av inkomstpension i
motsvarande utsträckning.
Beräkning av årlig tilläggspension
2 § Tilläggspension utgör, om inte annat följer av bestämmelserna i
3 7 §§, för år räknat summan av
1. 60 procent av produkten av det för året gällande prisbasbeloppet en-
ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och medeltalet av de pen-
sionspoäng som tjänats in av den pensionsberättigade, eller, om pen-
sionspoäng tjänats in för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta
poängtalen, och
2. 96 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt lagen om
allmän försäkring eller, för den som är gift, 78,5 procent av detta basbe-
lopp.

3 § Om en pensionsberättigad har tjänat in pensionspoäng för färre än
30 år, skall hänsyn tas endast till så stor del av den produkt som anges i
2 § 1 och till det belopp som avses i 2 § 2 som svarar mot förhållandet
mellan det antal år för vilka pensionspoäng har tjänats in och talet 30.

4 § Vid beräkning av tilläggspension för år efter det år då den pensions-
berättigade har fyllt 65 år skall det prisbasbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring användas som gällde sistnämnda år.
För tid från och med årsskiftet efter det att den pensionsberättigade har
fyllt 65 år skall följsamhetsindexering göras enligt bestämmelserna i 5
kap. 14 §.

5 § Om tilläggspension tas ut tidigare än från och med den månad då den
pensionsberättigade fyller 65 år, skall pensionen minskas med 0,5
procent för varje månad som, från och med den månad från vilken
pensionen tas ut, återstår till den månad då han eller hon fyller 65 år.
Tas pensionen ut senare än från och med den månad då den pensions-
berättigade fyller 65 år, skall pensionen, sedan omräkning gjorts enligt
4 §, ökas med 0,7 procent för varje månad som har förflutit från
ingången av den månad då han eller hon uppnådde nämnda ålder till och
med månaden före den som pensionen börjar tas ut. Därvid skall det
bortses från tid efter ingången av den månad då den pensionsberättigade
har fyllt 70 år.

6 § Skall tilläggspension börja utges efter återkallelse eller ökas uttag
av sådan pension efter tidigare minskning, skall det vid beräkning av pen-
sionen bortses från den minskning respektive ökning som tidigare har
gjorts enligt 5 §. I stället skall, sedan pensionen har beräknats på nytt en-
ligt 2 5 §§, avdrag göras för varje månad för vilken pensionen tidigare
har utgetts. Avdraget skall, för tid före den månad då den
pensionsberättigade har fyllt 65 år, motsvara 0,5 procent och, för annan
tid, 0,7 procent av pensionen beräknad enligt 2 4 §§.

7 § Då uttag avser tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av tilläggs-
pension skall 2 6 §§ gälla motsvarande del av pensionen.
Särskilda bestämmelser för personer födda under åren 1938 1953
8 § För den som är född under något av åren 1938 1953 skall tilläggs-
pensionen minskas med en tjugondel för varje helt år som har förflutit
från och med år 1935 till utgången av födelseåret.

9 § En pensionsberättigad som är född under något av åren 1938 1953
har rätt till ett tillägg till tilläggspensionen från och med den månad då
han eller hon fyller 65 år om så följer av andra stycket och av 10 och
11 §§.
Tillägget skall för år räknat motsvara skillnaden mellan
1. hel årlig tilläggspension för den pensionsberättigade vid ingången
av år 1995 beräknad enligt 2 och 3 §§ men med beaktande av hans eller
hennes civilstånd vid ingången av den månad tillägget avser samt omräk-
nad enligt 4 §, och
2. summan av den pensionsberättigades inkomstpension och tilläggs-
pension beräknad för ett år.

10 § Har den pensionsberättigade tagit ut inkomstpension eller tilläggs-
pension före den månad han eller hon fyller 65 år skall hel årlig tilläggs-
pension enligt 9 § andra stycket 1 minskas med 0,5 procent för varje
sådan månad för vilken pensionen utgetts.
Om uttag av tilläggspension och inkomstpension avser tre fjärdedelar,
hälften eller en fjärdedel av hel pensionsförmån skall det belopp som
avses i 9 § andra stycket 1 gälla motsvarande andel av det beloppet.

11 § Vid beräkning enligt 9 § andra stycket 2 skall den pensionsberät-
tigades inkomstpension beräknas som om pensionsrätt för denna
pension har utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget före reducering
enligt 4 kap. 6 §.
Särskilda bestämmelser för personer födda år 1937 eller tidigare
12 § För den som är född år 1935 eller tidigare skall vad som sägs i 4 §
om det år då den pensionsberättigade fyller 65 år i stället avse år 2001.

13 § Vad som föreskrivs i 5 § andra stycket om att bortse från viss tid
skall, för den som är född år 1937 eller tidigare, också gälla tid under
vilken den pensionsberättigade har uppburit folkpension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

14 § Om den pensionsberättigade är svensk medborgare och född under
något av åren 1896 1914 skall, vid tillämpning av 3 §, talen 30 bytas ut
mot talen 20. Om den pensionsberättigade är svensk medborgare och
född under något av åren 1915 1923 skall, vid tillämpning av 3 §, talen
30 bytas ut mot talen 20 ökat med ett för varje helt år som förflutit från
och med år 1915 till utgången av den pensionsberättigades födelseår.

15 § Om en pensionsberättigad som inte är svensk medborgare är född
under år 1923 eller tidigare, skall vid tillämpning av 3 § från talen 30
räknas av det antal år före år 1960, för vilka till statlig inkomstskatt
taxerad inkomst beräknats för honom eller henne.
Högst tio år får räknas av enligt första stycket. Är den pensionsberät-
tigade född under något av åren 1915 1923, skall dock det högsta antal
år som får räknas av minskas med ett för varje helt år som förflutit från
och med år 1915 till utgången av hans eller hennes födelseår.

16 § För en pensionsberättigad som är född under något av åren 1911
1927 skall tilläggspension beräknas som om pensionspoäng kunnat till-
godoräknas om han eller hon hade fått rätt till förtidspension enligt
13 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring från och med januari
månad det år han eller hon uppnått 65 års ålder. Detta gäller dock endast
om pensionen därigenom blir större.
Övriga bestämmelser
17 § Vid tillämpning av 2 § 2 och 9 § andra stycket 1 skall med gift pen-
sionsberättigad likställas den som stadigvarande sammanbor med annan,
med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft
barn. Med ogift pensionsberättigad skall likställas den som är gift men
stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl föran-
leder annat.
Tredje avdelningen. Premiepensionssystemet
7 kap. Allmänna bestämmelser om premiepensionssystemet
1 § Premiepensionssystemet innebär att
medel som motsvarar fastställd pensionsrätt för premiepension fon-
deras,
de enskilda har möjlighet att själva bestämma om förvaltningen av
de medel som fonderas för deras räkning, och
pensionernas storlek är beroende av värdeutvecklingen på de fonde-
rade medlen.

2 § Premiepensionsmyndigheten är försäkringsgivare för
premiepension. Myndighetens verksamhet skall bedrivas enligt
försäkringsmässiga principer.

3 § Med pensionssparare avses var och en, för vilken det har fastställts
pensionsrätt för premiepension och förts över medel till förvaltning
enligt 8 kap. 2 §. Med fastställd pensionsrätt likställs pensionsrätt som
mottagits från make enligt 4 kap. 7 §.
Premiepensionskonton
4 § Premiepensionsmyndigheten skall för varje pensionssparare föra ett
premiepensionskonto som visar utvecklingen av pensionsspararens till-
godohavande i premiepensionssystemet.
8 kap. Kapitalförvaltning m.m.
Den tillfälliga förvaltningen
1 § Premiepensionsmyndigheten skall ansvara för förvaltningen av de
avgiftsmedel som enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter
skall placeras på konto hos Riksgäldskontoret till dess att de förs över
enligt 2 § till annan förvaltning. Myndigheten skall träffa avtal med kon-
toret om förräntning och andra villkor för placeringen av medlen. Myn-
digheten skall sträva efter att med ett lågt risktagande och med hänsyn
till kravet på betalningsberedskap uppnå så god avkastning på medlen
som möjligt.
Avkastningen för ett kalenderår skall tillföras sådana pensionssparare,
för vilka pensionsrätt för premiepension för det föregående året har
fastställts. Avkastningen skall fördelas mellan pensionsspararna i
förhållande till storleken av vars och ens fastställda pensionsrätt.
Placering hos fondförvaltare
2 § När pensionsrätt för premiepension för en pensionssparare har fast-
ställts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som
motsvarar pensionsrätten samt avkastningen enligt 1 § andra stycket från
Riksgäldskontoret till förvaltning i
1. värdepappersfonder eller utländska fondföretag som avses i 3 §,
eller
2. Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden.
Om pensionsspararen har tagit ut premiepension i form av livränta en-
ligt 9 kap. 2 § skall medlen i stället föras över till Premiepensionsmyn-
dighetens livränteverksamhet.

3 § Överföring enligt 2 § första stycket 1 får göras till fonder som har
anmälts för registrering hos Premiepensionsmyndigheten och som för-
valtas av fondförvaltare som
1. har rätt att utöva fondverksamhet enligt lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder,
2. har slutit samarbetsavtal med myndigheten,
3. har åtagit sig att på begäran lämna sådana informationshandlingar
som avses i 26 och 27 §§ lagen om värdepappersfonder till pensions-
sparare som har valt eller överväger att välja någon av förvaltarens
fonder i premiepensionssystemet,
4. har åtagit sig att inte ta ut några avgifter för inlösen av fondandelar,
5. har åtagit sig att, med eller utan särskild prisnedsättning, inte ta ut
avgifter i övrigt utöver vad som godtagits av myndigheten, och
6. har åtagit sig att för varje år till myndigheten rapportera alla kostna-
der som har tagits ut ur fonden, uppdelade på olika kostnadsslag.
Medlen får inte placeras i sådana fonder som avses i 3 § lagen om
värdepappersfonder i andra fall än som anges i tredje stycket.
Premiepensionsmyndigheten får, efter att ha inhämtat yttrande från
Finansinspektionen, medge att medlen placeras i fonder vars värdeut-
veckling är beroende av index. Ett sådant medgivande får lämnas om god
riskspridning uppnås i fonden.
Val och byte av fond
4 § Pensionsspararen har rätt att bestämma var de medel som för spara-
rens räkning skall föras över enligt 2 § första stycket skall placeras. Pre-
miepensionsmyndigheten får dock bestämma ett högsta antal fonder
som samtidigt får antecknas på ett premiepensionskonto. När
pensionsrätt för premiepension för ett år har fastställts, skall
Premiepensionsmyndigheten upplysa pensionsspararen om rätten att
välja placering.
Om pensionsspararen inte anmäler något annat val inom den tid som
Premiepensionsmyndigheten bestämmer, skall medlen föras över till
Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden.
Om pensionsspararen tidigare har anmält val av fond eller flyttat hela
eller en del av innehavet i en fond till en annan fond, skall, om spararen
inte begär annat, medlen i stället föras över till den eller de fonder i
vilka medel senast har placerats för spararens räkning. När flera fonder
mottagit medel vid det senaste placeringstillfället, skall medlen fördelas
mellan dessa fonder i förhållande till värdet av innehavet i varje fond.

5 § På begäran av pensionsspararen skall Premiepensionsmyndigheten
flytta hela eller del av innehavet i en fond till en annan fond.

6 § Närmare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om
val och byte av fond meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
Skadestånd
7 § Om någon är skadeståndsskyldig för att ha orsakat att fondandelar
som Premiepensionsmyndigheten har förvärvat för en eller flera pen-
sionssparares räkning gått ned i värde, skall skadeståndet betalas till
myndigheten. Om myndigheten har förklarat att den inte avser att föra
talan om skadestånd och inte heller har träffat någon uppgörelse om
skadeståndsskyldigheten, har en pensionssparare för vars räkning sådana
fondandelar har förvärvats rätt att föra talan om skadestånd till myndig-
heten. Om en sådan talan väcks, får någon uppgörelse om skadestånds-
skyldigheten inte träffas utan pensionsspararens samtycke.
En pensionssparare som för talan om skadestånd till myndigheten sva-
rar själv för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning för dessa
av myndigheten, i den utsträckning de täcks av vad som har kommit myn-
digheten till godo genom rättegången. Sådan ersättning skall dras av från
skadeståndsbeloppet innan fördelning enligt tredje stycket görs.
När ett skadeståndsbelopp har betalats till myndigheten, skall myndig-
heten, för varje pensionssparare för vars räkning andelar förvärvats i den
berörda fonden, beräkna hur mycket av skadeståndsbeloppet som
belöper på spararen och öka tillgodohavandet på hans
premiepensionskonto med detta belopp. Om pensionsspararen har börjat
ta ut pension, skall den del av beloppet som beräknas belöpa på förfluten
tid betalas ut till spararen. Om inte pensionsspararen har tagit ut pension
i form av livränta enligt 9 kap. 2 §, skall resten av medlen tillföras den
eller de fonder i vilka medel har placerats för spararens räkning.
Beloppet skall fördelas mellan fonderna i förhållande till värdet av
innehavet i varje fond.
9 kap. Uttag av premiepension
1 § Premiepension får tidigast tas ut från och med den månad då pen-
sionsspararen fyller 61 år. Pensionen är livsvarig och skall beräknas
med utgångspunkt i tillgodohavandet vid varje tid på pensionsspararens
premiepensionskonto. Premiepension skall beräknas lika för kvinnor
och män.

2 § Pensionsspararen har rätt att på begäran få ut sin premiepension i
form av en livränta med garanterade belopp. Den finansiella risken för
de tillgångar som motsvarar tillgodohavandet på pensionsspararens
premiepensionskonto övergår då på Premiepensionsmyndigheten.
Pensionen skall bestämmas med utgångspunkt i tillgångarnas värde tre
dagar efter det att begäran kom in till myndigheten.
En övergång enligt första stycket får göras tidigast när pensionsspara-
ren börjar ta ut premiepension. När en begäran om övergång har kommit
in till myndigheten, kan begäran inte återkallas. Övergången måste avse
hela tillgodohavandet på premiepensionskontot och gäller även för
medel som senare tillförs kontot.

3 § Uttaget av premiepension får begränsas till att avse tre fjärdedelar,
hälften eller en fjärdedel av pensionen.
Pensionsspararen får återkalla uttaget av premiepension och ändra den
andel av pensionen som tas ut enligt vad som föreskrivs i 12 kap.
10 kap. Efterlevandeskydd
Efterlevandeskydd före pensionstiden
1 § Efter ansökan av en pensionssparare skall Premiepensionsmyndig-
heten meddela efterlevandeskydd för pensionsspararen, om
1. pensionsspararen ännu inte har tagit ut någon del av sin premiepen-
sion,
2. myndigheten bedömer att skyddet under minst ett år skall kunna be-
kostas på det sätt som anges i fjärde stycket, och
3. pensionsspararen har barn under 20 år eller är gift eller är ogift och
stadigvarande sammanbor med någon som är ogift och som spararen
tidigare varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med.
Om en ansökan kommer in till myndigheten när pensionsspararen har
fyllt 50 år får efterlevandeskydd meddelas endast efter en sådan familje-
händelse som avses i 2 § andra stycket.
Skyddet innebär att det vid pensionsspararens död betalas ut premie-
pension till efterlevande under fem år från dödsfallet. Pensionsspararen
får välja om premiepensionen till efterlevande, räknat per år, skall mot-
svara ett eller två inkomstbasbelopp. Det inkomstbasbelopp som gällde
det år då pensionsspararen avled skall tillämpas under hela utbetalnings-
perioden.
Efterlevandeskyddet bekostas av pensionsspararen genom att kostna-
den för skyddet löpande dras av från tillgodohavandet på spararens pre-
miepensionskonto.

2 § Efterlevandeskyddet börjar gälla vid det första månadsskiftet ett år
efter det att ansökan kom in till Premiepensionsmyndigheten eller vid
det senare månadsskifte som har angetts i ansökan.
Till den del efterlevandeskyddet avser risken att pensionsspararen
avlider som en direkt följd av olycksfall börjar skyddet dock gälla vid
utgången av den månad då ansökan kom in till myndigheten eller vid det
senare månadsskifte som har angetts i ansökan. Detsamma gäller om
ansökan kommer in till myndigheten innan pensionsspararen har fyllt
50 år och om pensionsspararen högst tre månader innan ansökan kom in
har ingått äktenskap eller fått ett barn. Om ett faderskap har blivit
fastställt genom dom eller genom bekräftelse efter barnets födelse,
räknas fristen från det att domen vann laga kraft eller bekräftelsen god-
kändes enligt 1 kap. 4 § föräldrabalken. Vid adoption räknas fristen från
det att rättens beslut om tillstånd till adoptionen vann laga kraft.

3 § För att efterlevandeskyddet skall gälla när pensionsspararen avlider
måste någon av förutsättningarna i 1 § första stycket 3 vara uppfylld.
Om pensionsspararen begär att få ut premiepension, upphör
efterlevandeskyddet vid ingången av den första månad för vilken
premiepension skall betalas ut. Skyddet upphör också att gälla om
tillgodohavandet på premiepensionskontot inte längre är tillräckligt
stort för att bekosta skyddet, dock tidigast 30 dagar från det att Premie-
pensionsmyndigheten har sänt ett meddelande till pensionsspararen om
att skyddet kommer att upphöra.

4 § Pensionsspararen får när som helst avstå från efterlevandeskyddet
genom anmälan till Premiepensionsmyndigheten. I så fall upphör
skyddet att gälla vid utgången av den månad då anmälan kom in till
myndigheten eller vid det senare månadsskifte som har angetts i
anmälan.

5 § Premiepension till efterlevande enligt 1 § får endast betalas ut till
personer inom den krets som avses i 1 § första stycket 3.
Pensionsspararens barn har rätt att få pensionsbelopp under hela
utbetalningsperioden, om de är under 20 år vid pensionsspararens död.
Om ett pensionsbelopp skall betalas ut till flera barn, skall det delas lika
mellan dem.
Pensionsspararen kan genom ett skriftligt meddelande till Premiepen-
sionsmyndigheten bestämma vilken eller vilka av de personer som avses
i 1 § första stycket 3 som skall ha pensionen. Om det inte har gjorts
eller om det pensionsspararen har bestämt inte kan verkställas, skall
pensionen betalas ut till spararens make eller sammanboende. Finns inte
make eller sammanboende, skall pensionen betalas ut till
pensionsspararens barn.
Genom ett nytt skriftligt meddelande till myndigheten får
pensionsspararen ändra det som har bestämts enligt andra stycket. Om
den som är berättigad till pensionen avlider under utbetalningsperioden,
övergår rätten till pensionen till den som då har den bästa rätten enligt
andra stycket.

6 § För den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 1
§ gäller de bestämmelser som avser pensionsspararen i
7 kap. 4 § om premiepensionskonto,
4 § lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensions-
myndigheten om återbäring, och
7 § lagen med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten
om information till pensionsspararna.
Efterlevandeskydd under pensionstiden
7 § Efter ansökan av pensionsspararen skall
Premiepensionsmyndigheten meddela efterlevandeskydd under
pensionstiden för en pensionssparare som är gift eller som är ogift och
stadigvarande sammanbor med någon som är ogift och som spararen
tidigare varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med.
Skyddet innebär att det vid pensionsspararens död till spararens
efterlevande make eller sammanboende betalas ut livsvarig pension till
efterlevande.
Omfattningen av efterlevandeskyddet skall beräknas med utgångspunkt
i tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto, varvid
pensionsspararens egen premiepension skall räknas om. Beräkningarna
skall göras så att pensionsspararens egen premiepension och
premiepensionen till efterlevande blir lika stora när samma andel av
pensionen tas ut.
Efterlevandeskyddet gäller bara om pensionsspararen vid sin död var
gift med eller stadigvarande sammanbodde med den person med vilken
han var gift eller sammanboende vid ansökan om skyddet. I fråga om
sammanboende som inte är gifta med varandra krävs också att inte någon
av dem var gift med någon annan vid dödsfallet.

8 § En ansökan om efterlevandeskydd enligt 7 § skall göras samtidigt
med att pensionsspararen första gången begär att få ut premiepension.
Skyddet börjar då gälla vid ingången av den första månad för vilken pre-
miepension skall betalas ut till pensionsspararen.
Om pensionsspararen senare ingår äktenskap eller inleder ett sådant
sammanboende som avses i 7 § första stycket, får ansökan göras inom
tre månader från det att äktenskapet ingicks eller sammanboendet
inleddes. Detta gäller dock inte om pensionsspararen var gift eller
sammanboende med samma person när spararen första gången begärde
att få ut premiepension.
I fall som avses i andra stycket första meningen inträder skyddet vid
det första månadsskiftet ett år efter det att ansökan kom in till Premie-
pensionsmyndigheten.

9 § Om äktenskapet eller sammanboendet upplöses på annat sätt än
genom dödsfall, skall Premiepensionsmyndigheten på begäran av pen-
sionsspararen räkna om försäkringen till att gälla bara på spararens liv.

10 § För den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt
7 § gäller sedan pensionsspararen avlidit de bestämmelser i denna avdel-
ning som avser pensionsspararen med undantag för 9 kap. 1 § första
meningen om tidigaste tidpunkt för uttag av pension, och 10 kap. 1 9
och 11 §§ om efterlevandeskydd.
Gemensamma bestämmelser
11 § Om någon inom den krets som avses i 1 § första stycket 3 har
begått ett brott som anges i 100 a § lagen (1927:77) om försäkringsavtal
mot pensionsspararen eller mot någon annan inom samma krets eller har
medverkat till ett sådant brott på det sätt som sägs i 100 a § lagen om
försäkringsavtal, skall det som där föreskrivs om förlust av rätt till för-
säkringsersättning gälla rätt till premiepension till efterlevande enligt
1 §.
Detsamma gäller om den som skulle ha haft rätt till premiepension till
efterlevande enligt 7 § har begått ett brott som anges i 100 a § lagen om
försäkringsavtal mot pensionsspararen eller har medverkat till ett sådant
brott på det sätt som sägs där.

12 § Närmare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om
efterlevandeskydd meddelas av regeringen eller den myndighet rege-
ringen bestämmer.
11 kap. Premiepensionsmyndighetens kostnader
1 § De kostnader för Premiepensionsmyndighetens skötsel av
premiepensionssystemet som inte täcks på annat sätt skall täckas genom
årliga avgifter som dras av från tillgodohavandena på pensionsspararnas
premiepensionskonton.
Myndigheten bestämmer när avgifterna skall tas ut. Avgifterna dispo-
neras av myndigheten.
Avgifterna skall bestämmas så att de beräknas täcka det aktuella årets
kostnader med skälig fördelning mellan pensionsspararna. Härvid skall
hänsyn tas till under- eller överskott från det föregående året.
Avgifterna skall helt eller delvis anges som en procentsats av tillgodo-
havandet på varje pensionssparares premiepensionskonto vid ingången av
det år som avgifterna avser. De belopp som tillförs pensionsspararnas
premiepensionskonton när pensionsrätt för premiepension för det
närmast föregående året har fastställts skall räknas med i underlaget för
avgifterna, även om pensionsrätten fastställs efter årsskiftet. När
procentsatsen fastställs får myndigheten utgå från en uppskattning av det
sammanlagda värdet av tillgodohavandena på pensionsspararnas
premiepensionskonton.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om uttaget av avgifter
för Premiepensionsmyndighetens kostnader.

2 § Återkallelse av uttag av premiepension, nytt uttag av pension efter
återkallelse samt ändring av den andel av pensionen som tas ut skall be-
kostas av pensionsspararen genom att kostnaden för åtgärden dras av
från tillgodohavandet på spararens premiepensionskonto.
På samma sätt skall en pensionssparare som tagit emot överförd pen-
sionsrätt från make enligt 4 kap. 7 § svara för minskad arvsvinst och
övriga kostnader på grund av överföringen efter skälig fördelning av
dessa kostnader. Ett sådant avdrag från premiepensionskontot skall be-
räknas lika för män och kvinnor.
Fjärde avdelningen. Utbetalning och överklagande m.m.
12 kap. Utbetalning av pension m.m.
Ansökan om uttag och återkallelse m.m.
1 § Ålderspension enligt denna lag betalas ut efter ansökan. Sådan an-
sökan skall göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassan. En
pensionsberättigad som är född under något av åren 1938 1953 och
som uppbär inkomstpension utan att ha rätt till tilläggspension skall
dock, utan särskild ansökan, erhålla tilläggspension från och med den
månad då han eller hon fått rätt till sistnämnda pension.
Om en person som har rätt till ålderspension enligt denna lag och är
inskriven hos en allmän försäkringskassa inte tre månader före ingången
av den månad då han eller hon fyller 70 år har ansökt om uttag av
inkomst- eller tilläggspension, skall den allmänna försäkringskassan
utreda om den pensionsberättigade vill ta ut ålderspension. För den som
månaden före den då han eller hon fyller 65 år har uppburit
förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall motsvarande gälla, om ansökan
om inkomst- eller tilläggspension enligt denna lag inte har gjorts senast
förstnämnda månad.

2 § Ålderspension skall utges från och med den månad som anges i an-
sökan, dock tidigast från och med månaden efter det att ansökan kom in
till den allmänna försäkringskassan.
Har den pensionsberättigade uppburit förtidspension eller särskild
efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
omedelbart före 65 års ålder får inkomst- och tilläggspension beviljas
för högst tre månader före ansökningsmånaden, dock tidigast från och
med den månad då den pensionsberättigade fyllde 65 år.

3 § Vad som föreskrivs i 1 § första stycket och 2 § första stycket gäller
också i fråga om ökat uttag av ålderspension enligt denna lag.
Återkallelse eller minskning av uttag av ålderspension enligt denna lag
får göras genom skriftlig anmälan till den allmänna försäkringskassan.
Ändringen skall göras från och med den månad som anges i anmälan,
dock tidigast från och med månaden efter den månad då anmälan kom in
till den allmänna försäkringskassan. Har uttag av ålderspension enligt
denna lag tidigare återkallats eller minskats får dock ny återkallelse
eller minskning av sådant uttag inte avse tid före sex månader efter det
att den tidigare återkallelsen eller minskningen började gälla.

4 § Premiepension till efterlevande utges utan ansökan från och med
månaden efter den då pensionsspararen eller den som tidigare hade rätt
till pensionen har avlidit. Den som har fått rätt till premiepension till
efterlevande enligt 10 kap. 7 § får återkalla uttaget av sådan pension och
ändra den andel av pensionen som tas ut. I sådana fall gäller 3 § andra
stycket. Vid nytt uttag efter återkallelse och vid ökat uttag gäller 1 §
första stycket första och andra meningarna och 2 § första stycket.
Utbetalning av pension
5 § Pension enligt denna lag skall betalas ut månadsvis. Årspension som
beräknas komma att uppgå till högst 2 400 kronor skall dock, om det
inte finns särskilda skäl, betalas ut i efterskott en eller två gånger per år.
Efter överenskommelse med den pensionsberättigade får utbetalning
även i annat fall ske en eller två gånger per år.
Vid beräkning av inkomst- och tilläggspension för månad skall den
årspension från vilken beräkningen utgår avrundas till närmaste hela
krontal som är jämnt delbart med tolv. Vid denna beräkning skall nämnda
pensioner som skall betalas ut samtidigt anses som en pension.
Premiepension och premiepension till efterlevande avrundas
månadsvis till närmaste hela krontal.

6 § Pension enligt denna lag skall utges till och med den månad då den
pensionsberättigade har avlidit eller till och med månaden före den
månad då rätten till pensionen annars har upphört. I 10 kap. finns be-
stämmelser om att rätt till premiepension till efterlevande i vissa fall
skall övergå till annan om den som har haft rätt till pensionen har avlidit.

7 § För utbetalning av pension enligt denna lag till någon som är bosatt
utomlands får den som beslutar om sådan pension kräva bevis för att rätt
till pensionen fortfarande föreligger.

8 § Om en person som är berättigad till pension enligt denna lag i
väsentlig omfattning har fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd
enligt socialtjänstlagen (1980:620) utan villkor om återbetalning, får
retroaktivt beviljad sådan pension betalas ut till socialnämnden till den
del den motsvarar vad socialnämnden sammanlagt har betalat ut till den
pensionsberättigades och dennes familjs försörjning för den tid som den
retroaktiva pensionen avser.
Samordning med livränta
9 § För en pensionsberättigad som har rätt till livränta på grund av ob-
ligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för
olycksfall i arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa
yrkessjukdomar eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller
som enligt annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens
förordnande har rätt till annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av
Riksförsäkringsverket, skall inkomstpensionen och tilläggspensionen
minskas enligt vad som sägs i andra stycket. Motsvarande skall gälla i
fall då livränta utges enligt utländsk lagstiftning om
yrkesskadeförsäkring. Minskning skall däremot inte ske på grund av
livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller annan
livränta som bestäms med tillämpning av nämnda lag. Medför en skada
för vilken livränta har börjat utges återigen sjukdom som berättigar till
sjukpenning, skall det anses som om livränta utgavs under
sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid bytts
ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkning enligt andra stycket
anses som om livränta utges eller som om den livränta som utges har
höjts med ett belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de vid
utbytet tillämpade försäkringstekniska grunderna.
Summan av inkomstpension, tilläggspension och garantipension enligt
lagen (1998:000) om garantipension skall minskas med tre fjärdedelar
av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet enligt 1
kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och som den
pensionsberättigade uppbär som skadad. Minskning skall därvid i första
hand göras på garantipensionen och därefter på tilläggspensionen.
Sammanlagd pension enligt denna lag skall dock aldrig, på grund av
bestämmelserna i denna paragraf, för månad räknat understiga 13
procent av prisbasbeloppet för den som är ogift och 11,5 procent av
prisbasbeloppet för den som är gift.
13 kap. Överklagande m.m.
Beslut m.m.
1 § Beslut i ärende om pensionsgrundande inkomst skall fattas av den
skattemyndighet som är behörig att fatta beslut enligt 2 kap. 1, 3 och 5
§§ skattebetalningslagen (1997:483).

2 § Beslut enligt 7 11 kap. och beslut enligt 14 kap. som avser premie-
pension skall fattas av Premiepensionsmyndigheten. Premiepensions-
myndigheten skall även i övrigt handlägga ärenden som rör premie-
pension.

3 § Beslut som avses i 1 och 2 §§ får fattas genom automatisk databe-
handling när skälen för beslutet får utelämnas enligt 20 § första stycket
1 förvaltningslagen (1986:223).
Beslut får även sättas upp i form av elektroniska dokument. Med ett
elektroniskt dokument avses en upptagning som har gjorts med hjälp av
automatisk databehandling och vars innehåll och utställare kan verifieras
genom ett visst tekniskt förfarande.

4 § Andra beslut enligt denna lag än sådana som avses i 1 och 2 §§ skall
fattas av den allmänna försäkringskassa där den försäkrade är eller skall
vara inskriven enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring vid tid-
punkten för beslutet. För personer som inte är eller skall vara inskrivna
vid någon försäkringskassa skall sådana beslut fattas av Stockholms läns
allmänna försäkringskassa.
Den försäkringskassa som avses i första stycket skall även handlägga
andra ärenden enligt denna lag än sådana som avses i 1 och 2 §§.
Ändring och omprövning av beslut enligt denna lag som har meddelats
av en allmän försäkringskassa skall göras av samma försäkringskassa.

5 § Beslut enligt 3 och 4 kap. samt beslut om inkomst- och tilläggspen-
sion får fattas genom automatisk databehandling av Riksförsäkrings-
verket för en allmän försäkringskassas räkning när skälen för beslutet
får utelämnas enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223).
För sådana beslut som avses i första stycket skall ändring och
omprövning, liksom andra åtgärder som enligt denna lag eller annan
författning skall vidtas med avseende på beslutet, i stället vidtas av den
försäkringskassa som enligt 4 § är behörig vid tidpunkten för åtgärden.

6 § Vad som sägs i 1, 2 och 4 §§ gäller inte om något annat följer av an-
nan bestämmelse i denna lag eller av annan författning.
Ändring av beslut
7 § Ett beslut enligt denna lag skall ändras om det föranleds av en änd-
ring som gjorts i beräkningsunderlaget för beslutet eller av en ändring av
ett beslut enligt skattebetalningslagen (1997:483) som avser egenavgift.
Detsamma gäller om det efter en ändring av taxeringen står klart att pen-
sionsrätt för premiepension, till följd av bestämmelserna i 4 kap. 5 §,
inte skulle ha tillgodoräknats.
Ett beslut om pensionsrätt och pensionspoäng skall också ändras när
det följer av bestämmelserna i 4 kap. 4 § eller 8 § andra stycket om obe-
talda avgifter.
Ändring enligt första stycket första meningen av ett beslut om pen-
sionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp skall
göras endast om storleken av inkomsten eller beloppet skulle öka eller
minska med minst 1 000 kronor. Den som beslutet avser skall
skriftligen underrättas om ändringen och om hur man begär omprövning
av beslutet.

8 § Överförd pensionsrätt för premiepension skall ändras om ett beslut
för den som överfört pensionsrätten har ändrats och detta föranleder en
ändring av den överförda pensionsrätten.
Omprövning av beslut
9 § Ett beslut enligt denna lag skall omprövas om den som beslutet avser
begär det eller om det finns andra skäl. Omprövning skall dock inte
göras av beslut som meddelats enligt 11 eller 13 §.
Ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrun-
dande belopp får omprövas på begäran av den enskilde bara i samband
med att beslutet om pensionsrätt eller pensionspoäng omprövas. Ett be-
slut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande be-
lopp får dock omprövas även om inte pensionsrätt eller pensionspoäng
påverkas, om det är av betydelse för den enskilde. Härvid skall samma
bestämmelser gälla som för omprövning av beslut om pensionsrätt och
vad som då sägs om allmän försäkringskassa skall, när det gäller om-
prövning av beslut om pensionsgrundande inkomst, i stället avse skatte-
myndighet.
Om, vid omprövning av ett beslut om pensionsrätt eller
pensionspoäng, prövning skall göras av den pensionsgrundande inkomst
som legat till grund för beslutet, skall försäkringskassan överlämna
ärendet i den delen till skattemyndigheten för omprövning av beslutet
om denna inkomst.

10 § Om den som ett beslut avser har avlidit får även annan som är be-
rörd av beslutet begära omprövning av detta.

11 § Den som vill begära omprövning enligt 9 eller 10 § skall göra detta
skriftligen. Begäran om omprövning av ett beslut enligt 4 kap. skall ha
kommit in till allmän försäkringskassa före utgången av året efter det
fastställelseår som beslutet avser. I fråga om annat beslut skall begäran
om omprövning ha kommit in inom två månader från det att den som be-
gär omprövningen fick del av beslutet.
Gör den som begär omprövning sannolikt att han eller hon inte inom
två månader före utgången av den tid som anges i första stycket andra
meningen har fått kännedom om ett beslut eller annan handling med upp-
gift om vad som har beslutats, skall begäran om omprövning i stället ha
kommit in inom två månader från den dag då den som begär ompröv-
ningen fick sådan kännedom.

12 § Om en begäran om omprövning har kommit in till Premiepensions-
myndigheten eller till en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa
eller en allmän förvaltningsdomstol, som inte har fattat det överklagade
beslutet, skall begäran om omprövning sändas till den som har meddelat
beslutet. Har begäran kommit in till någon av de först nämnda myndig-
heterna eller en försäkringskassa inom den tid som anges i 11 §, skall
den anses som inkommen i rätt tid.
Bestämmelserna i första stycket gäller också om en begäran om om-
prövning har kommit in till Riksförsäkringsverket inom den tid som an-
ges i 11 §.

13 § Om ett beslut enligt 2 4 kap. omprövas utan att den enskilde har
begärt detta, skall omprövningsbeslutet meddelas inom ett år efter fast-
ställelseåret. Ett annat beslut enligt denna lag får omprövas, utan att den
enskilde har begärt detta, inom två månader från det att beslutet medde-
lades, om omprövningen är till hans eller hennes fördel. En omprövning
till den enskildes nackdel av ett annat beslut än ett beslut enligt 2 4 kap.
får ske bara när det finns anledning till omprövning enligt andra eller
tredje stycket.
Om ett beslut har blivit felaktigt på grund av att den som beslutet avser
har lämnat oriktiga uppgifter eller har underlåtit att fullgöra en uppgifts-
eller anmälningsskyldighet enligt denna eller annan lag, får omprövning
ske också efter de tidpunkter som anges i första stycket. Detsamma
skall i fråga om premiepension till efterlevande gälla om
pensionsspararen eller den som tidigare hade rätt till sådan pension
lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att lämna uppgifter enligt vad
som nu sagts. Omprövning efter nämnda tidpunkter får också göras om
det först därefter har visat sig att beslutet har fattats på uppenbart
felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga
skäl eller om beslutet påverkas av en ändring av ett beslut enligt
skattebetalningslagen (1997:483) angående arbetsgivaravgift.
Om ett beslut omprövas på grund av att det påverkas av en ändring som
har gjorts beträffande ett beslut om pensionsgrundande belopp eller
pensionsrätt som avser en annan person än den försäkrade, får ompröv-
ning ske också efter de tidpunkter som anges i första stycket.

14 § Ett beslut om pensionsgrundande inkomst skall omprövas av
skattemyndighet om en allmän försäkringskassa enligt 9 § tredje stycket
har överlämnat ett ärende för omprövning.

15 § Har omprövning begärts av ett beslut och överklagar Riksförsäk-
ringsverket samma beslut, skall beslutet inte omprövas utan ärendet i
stället överlämnas till allmän förvaltningsdomstol. Den enskildes
begäran om omprövning skall då anses som ett överklagande.

16 § En fråga enligt denna lag som redan har avgjorts av en allmän för-
valtningsdomstol får inte omprövas av en skattemyndighet, en allmän
försäkringskassa eller Premiepensionsmyndigheten.
Överklagande av beslut
17 § Ett beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol av den som beslutet avser eller, om denne har avlidit, av annan
som är berörd av beslutet samt av Riksförsäkringsverket. En enskild får
dock endast överklaga sådana beslut som har tillkommit genom ompröv-
ning. Även beslut som innebär att en begäran om omprövning har av-
visats får överklagas av den enskilde. En enskilds överklagande av ett
annat beslut skall anses som en begäran om omprövning.
Bestämmelsen i 33 § fjärde stycket förvaltningsprocesslagen
(1971:291) gäller inte avvisningsbeslut enligt denna lag som har
meddelats av en försäkringskassa, en skattemyndighet eller Premie-
pensionsmyndigheten.
Överklagande av enskild
18 § Ett överklagande från en enskild skall ha kommit in till den myn-
dighet eller den allmänna försäkringskassa som gjort omprövningen
inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet om
omprövning eller avvisning.
Bestämmelserna i 12 § om begäran om omprövning skall tillämpas i
fråga om överklagande av en enskild.
Överklagande av Riksförsäkringsverket
19 § Om Riksförsäkringsverket överklagar ett beslut enligt 2 4 kap.
skall överklagandet ha kommit in före utgången av året efter
fastställelseåret. Om beslutet har meddelats efter den 31 oktober året
efter det fastställelseår som beslutet avser, får överklagandet dock
komma in inom två månader från den dag då det överklagade beslutet
meddelades.
Överklagar Riksförsäkringsverket ett annat beslut som meddelats
enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från
den dag då beslutet meddelades.
För överklagande enligt första och andra styckena gäller bestämmel-
serna i 12 § första stycket.
Överklagande av allmän förvaltningsdomstols beslut m.m.
20 § Om en enskild överklagar en allmän förvaltningsdomstols beslut
enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från
den dag då den enskilde fick del av det överklagade beslutet.
Om Riksförsäkringsverket, Premiepensionsmyndigheten eller en all-
män försäkringskassa överklagar en allmän förvaltningsdomstols beslut
enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från
den dag då beslutet meddelades.

21 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål enligt denna
lag skall nämndemän ingå i kammarrätten om nämndemän deltagit i läns-
rätten. Detta gäller dock inte i mål enligt 2 4 kap.

22 § Bestämmelsen i 7 a § första stycket förvaltningsprocesslagen
(1971:291) om förvaltningsmyndighets partsställning gäller inte i fråga
om mål enligt 2 4 kap. Om en enskild överklagar ett beslut enligt 2
4 kap. hos en allmän förvaltningsdomstol, bestämmer Riksförsäkrings-
verket om verket skall vara part i målet. Om en enskild klagar till
kammarrätten och verket har varit part i länsrätten, är verket alltid
motpart i kammarrätten. Även om Riksförsäkringsverket har beslutat att
inte vara part, får domstolen förelägga verket att svara i målet.
Riksförsäkringsverket får överklaga ett avgörande av en allmän för-
valtningsdomstol även om verket inte har varit part där.
Om en enskild överklagar ett annat beslut enligt denna lag, får
Riksförsäkringsverket överta Premiepensionsmyndighetens eller en
allmän försäkringskassas uppgift att i allmän förvaltningsdomstol föra
det allmännas talan.
Riksförsäkringsverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.

23 § Ett beslut enligt denna lag skall gälla även om beslutet har över-
klagats om inte annat har föreskrivits i beslutet eller har bestämts av den
domstol som har att pröva beslutet.
14 kap. Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad pensionsrätt
Inkomst- och tilläggspension
1 § Den allmänna försäkringskassan skall besluta om återbetalning av
inkomst- eller tilläggspension, om den som uppburit pensionen genom
att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en upp-
gifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionen har lämnats
felaktigt eller med ett för högt belopp. Detsamma gäller om inkomst-
eller tilläggspension i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för
högt belopp och den som uppburit pensionen har insett eller skäligen
borde ha insett detta.
Har inkomst- eller tilläggspension betalats ut och minskas därefter
pensionsrätt eller pensionspoäng på grund av bristande eller underlåten
avgiftsbetalning, skall försäkringskassan besluta om återbetalning av för
mycket utbetald pension.
Den som uppburit för mycket inkomst- eller tilläggspension enligt
denna lag är skyldig att betala tillbaka utbetald sådan pension endast om
beslut om återbetalning har meddelats enligt första eller andra stycket.
Om det finns särskilda skäl får försäkringskassan helt eller delvis
efterge krav på återbetalning.
Premiepension och premiepension till efterlevande
2 § När ett beslut om pensionsrätt för premiepension har ändrats, skall
det belopp med vilket pensionsrätten har ändrats ökas med den avkast-
ning som enligt 8 kap. 1 § andra stycket har tillförts eller skulle ha till-
förts pensionsspararen för detta belopp. Det ökade beloppet skall
därefter räknas upp med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen
(1997:483) för tiden från och med den 1 april året efter fastställelseåret
till och med dagen för beslutet om ändring av pensionsrätten.
Det uppräknade beloppet skall vid höjning av pensionsrätt för premie-
pension läggas till och vid sänkning av sådan pensionsrätt dras av från
pensionsspararens premiepensionskonto. Om pensionsrätten har höjts
och pensionsspararen skall påföras avgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter och lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, skall
tillägg till pensionsspararens konto göras först när avgiften anses betald
enligt 16 kap. 12 § skattebetalningslagen.
När tillägg eller avdrag enligt andra stycket har gjorts, tillämpas be-
stämmelserna i 3 eller 4 §.

3 § Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension
har höjts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som
motsvarar det uppräknade beloppet enligt 2 § från den tillfälliga
förvaltningen hos Riksgäldskontoret till den eller de fonder i vilka
medel har placerats för pensionsspararens räkning. Beloppet skall
fördelas mellan fonderna i förhållande till värdet av innehavet i varje
fond.
Om pensionsspararen har börjat ta ut premiepension, skall det belopp
som beräknas belöpa på förfluten tid i stället betalas ut till spararen. Har
pensionsspararen tagit ut premiepension i form av livränta enligt 9 kap.
2 §, skall det belopp som inte betalas ut föras över till Premiepensions-
myndighetens livränteverksamhet.

4 § Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension
har sänkts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som
motsvarar det uppräknade beloppet enligt 2 § till den tillfälliga
förvaltningen hos Riksgäldskontoret från den eller de fonder i vilka
medel har placerats för pensionsspararens räkning. Fonderna skall tas i
anspråk i förhållande till värdet av innehavet i varje fond. Har
pensionsspararen tagit ut premiepension i form av livränta enligt 9 kap.
2 §, skall beloppet i stället betalas av Premiepensionsmyndigheten med
omräkning av fastställda livräntebelopp.
Om beloppet inte täcks av tillgodohavandet på pensionsspararens
premiepensionskonto, skall det resterande beloppet återkrävas av
spararen om sänkningen av pensionsrätten beror på att den
pensionsgrundande inkomsten av annat förvärvsarbete har sänkts eller på
att pensionsrätt inte borde ha tillgodoräknats till följd av
bestämmelserna i 4 kap. 4 § om bristande eller underlåten avgiftsbetal-
ning. I andra fall skall det resterande beloppet återkrävas endast om pen-
sionsspararen genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att under-
låta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att
pensionsrätt för premiepension har fastställts felaktigt eller med ett för
högt belopp.
Om det finns särskilda skäl får Premiepensionsmyndigheten helt eller
delvis efterge krav på återbetalning enligt andra stycket.

5 § Om pensionsspararen i annat fall än som avses i 4 §, genom att
lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en
uppgifts- eller anmälningsskyldighet, har orsakat att premiepension har
lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp, skall
Premiepensionsmyndigheten dra av det felaktigt utbetalda beloppet, ökat
med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) från
utbetalningsdagen till och med dagen för beslutet om avdrag, från
pensionsspararens premiepensionskonto och föra över motsvarande
medel till Riksgäldskontoret på det sätt som anges i 4 § första stycket.
Detsamma gäller om pension i annat fall har lämnats felaktigt eller med
ett för högt belopp och den som har uppburit pensionen insett eller
skäligen borde ha insett detta.
Om beloppet inte täcks av tillgodohavandet på pensionsspararens pre-
miepensionskonto, skall resterande belopp återkrävas av spararen. Om
det finns särskilda skäl får Premiepensionsmyndigheten helt eller delvis
efterge krav på återbetalning.

6 § Bestämmelserna i 2 4 §§ gäller också för den som har fått rätt till
premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 7 §.
Bestämmelserna i 5 § gäller också för den som har fått rätt till
premiepension till efterlevande och, i det fall som avses i första stycket
första meningen i paragrafen, oavsett om det är pensionsspararen eller
den som har eller har haft rätt till premiepension till efterlevande som
har orsakat den felaktiga utbetalningen.
Avdrag på pension
7 § Avdrag på pension enligt denna lag får göras med skäligt belopp om
den pensionsberättigade enligt beslut av en allmän försäkringskassa eller
Premiepensionsmyndigheten är återbetalningsskyldig för en ersättning
som har utgetts på grund av denna lag eller en annan författning.

8 § Om en ersättning enligt en annan författning har betalats ut efter be-
slut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa och be-
viljas senare pension retroaktivt enligt denna lag för samma tid som den
tidigare utbetalade ersättningen avser, skall avdrag göras på den retroak-
tiva pensionen. Detta avdrag skall motsvara det belopp som överstiger
vad som skulle ha betalats ut för perioden om beslut om båda ersätt-
ningarna hade fattats samtidigt.
15 kap. Övriga bestämmelser
Tillsyn m.m.
1 § Riksförsäkringsverket skall verka för att bestämmelserna om denna
försäkring tillämpas likformigt och rättvist.

2 § Premiepensionsmyndigheten skall stå under tillsyn av Finansinspek-
tionen. Ytterligare bestämmelser om tillsynen finns i 10 § lagen
(1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten.
Underrättelse till en enskild
3 § I fråga om en enskilds rätt att få del av uppgifter som har tillförts ett
ärende genom någon annan än honom eller henne själv och att få tillfälle
att yttra sig över dem gäller bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen
(1986:223). Beslut enligt 2 4 kap. får dock fattas utan att den enskilde
har underrättats om och fått tillfälle att yttra sig över uppgifter som skall
lämnas utan föreläggande i enlighet med bestämmelserna i denna lag
eller annan författning.
Beslut om omprövning enligt 13 kap. 13 § får inte fattas utan att den
enskilde fått tillfälle att yttra sig.

4 § Den försäkrade skall skriftligen underrättas om beslut enligt 2 4
kap. senast den 31 mars året efter fastställelseåret. Av underrättelsen
skall framgå hur man begär omprövning av och överklagar beslutet.
Sådan underrättelse behöver dock inte sändas till en försäkrad som avses
i 1 kap. 4 § andra stycket.
Anmälan och uppgiftsskyldighet m.m.
5 § Särskild kontrolluppgift som avses i 2 kap. 19 § skall senast den
31 januari fastställelseåret lämnas till den myndighet som avses i 3 kap.
58 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.
Uppgiften skall innehålla den försäkrades fullständiga namn, med-
borgarskap, personnummer eller motsvarande och adress samt storleken
på den utbetalade lönen eller ersättningen och den tidrymd som denna
avser. Vidare skall det i uppgiften anges om den försäkrade fått andra
skattepliktiga förmåner. Arbetsgivaren skall, inom den tid som anges i
första stycket, sända ett exemplar av uppgiften till den försäkrade.

6 § Anmälan enligt 3 kap. 13 15 §§ skall vara skriftlig och skall ha
kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 31 januari
fastställelseåret. Anmälan enligt 3 kap. 13 § skall göras gemensamt av
föräldrarna. Anmälan enligt 3 kap. 14 och 15 §§ skall göras gemensamt
av den förälder som enligt 3 kap. 11 och 12 §§ ensam kan tillgodoräknas
ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 § och den till vilken över-
låtelse skall ske. Med en förälder skall därvid likställas en särskilt
förordnad vårdnadshavare och den som med socialnämndens medgivande
tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att
adoptera det.
Återkallelse av en anmälan som avses i första stycket får inte göras
efter den dag då anmälan senast skall ha kommit in till den allmänna för-
säkringskassan. Återkallelsen skall vara skriftlig.
Om någon som enligt en anmälan som avses i första stycket skall till-
godoräknas ett pensionsgrundande belopp inte enligt 3 kap. 12 § kan till-
godoräknas ett sådant belopp, skall den allmänna försäkringskassan
bortse från anmälan.

7 § En försäkrad som under intjänandeåret har haft sådan ersättning som
avses i 3 kap. 18 § och som för det året skall tillgodoräknas ett
pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 § är skyldig att upplysa den
allmänna försäkringskassan om ersättningen.

8 § Anmälan om överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § skall vara
skriftlig och skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan
senast den 31 januari det första år till vilket den pensionsrätt som skall
överföras är hänförlig. Anmälan skall göras gemensamt av makarna och
gäller tills vidare om inget annat anges i anmälan.
Om en make vill att en överföring som gäller tills vidare skall upphöra
måste han eller hon skriftligen anmäla detta till den allmänna försäk-
ringskassan senast den 31 januari det år från och med vilket
överföringen skall upphöra. Om makarnas äktenskap har upplösts skall
överföringen upphöra från och med det år då äktenskapet upplöstes. Har
äktenskapet upplösts genom att den make från vilken överföringen skall
ske har avlidit, skall dock överföringen även gälla det år då äktenskapet
upplöstes, om inte också den andra maken avled samma år.
Återkallelse av anmälan som avses i första och andra styckena får inte
göras efter den dag då anmälan senast skall ha kommit in till den all-
männa försäkringskassan. Återkallelsen skall vara skriftlig.

9 § En förälder som vill tillgodoräknas ett vårdår enligt 4 kap. 12 § skall
hos den allmänna försäkringskassan göra en skriftlig ansökan om detta
senast den 31 januari andra året efter utgången av det år för vilket vårdår
skall tillgodoräknas.

10 § Om en ansökan, anmälan eller liknande, som enligt denna lag skall
göras till den allmänna försäkringskassan, i stället har kommit in till
Premiepensionsmyndigheten skall den anses inkommen till försäkrings-
kassan samma dag. Detsamma skall gälla om ansökan, anmälan eller lik-
nande skall göras till Premiepensionsmyndigheten och den i stället har
kommit in till en allmän försäkringskassa.

11 § Efter föreläggande av en skattemyndighet, en allmän försäkrings-
kassa, Premiepensionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket eller en all-
män förvaltningsdomstol skall en enskild, i den omfattning och inom
den tid som har angetts i föreläggandet, meddela de upplysningar som är
av betydelse för tillämpningen av denna lag.

12 § Den som är ansvarig för grundutbildning av en totalförsvarspliktig
enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall underrätta
Totalförsvarets pliktverk om utbetald dagersättning samt i
förekommande fall om utbildningen har avbrutits.

13 § Statliga och kommunala myndigheter samt arbetsgivare, försäk-
ringsinrättningar och arbetslöshetskassor skall på begäran lämna en
skattemyndighet, en allmän försäkringskassa, Premiepensionsmyndig-
heten, Riksförsäkringsverket och en allmän förvaltningsdomstol uppgift
som avser namngiven person när det gäller förhållande som är av be-
tydelse för tillämpningen av denna lag.
Arbetsgivare som underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt
första stycket döms till penningböter.

14 § För den som är omyndig eller har god man eller förvaltare enligt
föräldrabalken åligger uppgiftsskyldighet enligt denna lag i stället för-
myndaren eller, om det kan anses följa av uppdraget, den gode mannen
eller förvaltaren.
Uppgifter som en enskild skall lämna om faktiska förhållanden skall
lämnas på heder och samvete om inte särskilda skäl talar mot det.
Undantag från sekretess
15 § En skattemyndighet, en allmän försäkringskassa, Premiepen-
sionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket och en allmän förvaltnings-
domstol får utan hinder av sekretess på begäran lämna ut uppgifter om
pension enligt denna lag till
1. en försäkringsinrättning, ett försäkringsbolag, en
arbetslöshetskassa eller en arbetsgivare, om uppgiften behövs för
samordning med ersättning därifrån, och till
2. ett utländskt socialförsäkringsorgan, om uppgiften behövs vid till-
lämpningen av en internationell överenskommelse som Sverige har an-
slutit sig till.
Utmätning och överlåtelse
16 § Innestående fordran på pension enligt denna lag får inte utmätas.
Fordran på pension enligt denna lag får inte heller pantsättas eller över-
låtas, innan pensionen är tillgänglig för lyftning. Bestämmelserna i
första och andra meningarna gäller även för tillgodohavande på premie-
pensionskonto.
Bestämmelserna i första stycket hindrar inte utmätning enligt vad som
föreskrivs i 7 kap. utsökningsbalken.
Preskription
17 § Om ett pensionsbelopp inte har lyfts före utgången av andra året
efter det då beloppet blev tillgängligt för lyftning, är fordran på beloppet
preskriberad.
Preskriptionslagen (1981:130) skall inte gälla för en enskilds ford-
ringar på pension enligt denna lag om inte annat följer av första stycket.
Överenskommelse med främmande makt
18 § Om en svensk medborgare, som sysselsätts utomlands av en arbets-
givare som är bosatt i Sverige eller är svensk juridisk person, på grund av
en överenskommelse med främmande makt om undantag från vad som
skall gälla enligt denna lag inte skall vara försäkrad enligt lagen, skall
pensionsgrundande inkomst av anställning ändå tillgodoräknas honom
om arbetsgivaren i en förbindelse som godtas av Riksförsäkringsverket
åtar sig att svara för ålderspensionsavgift. Motsvarande skall gälla för en
svensk medborgare som är anställd hos en utländsk juridisk person, om
en svensk juridisk person som har ett bestämmande inflytande över den
utländska personen avger en sådan förbindelse.

19 § Om förtidspension enligt överenskommelse med främmande makt
skall beräknas med proportionering av antalet framtida försäkringsperio-
der, skall, vid beräkning av pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 §,

motsvarande proportionering göras av den summa som anges i 3 kap. 5 §
första stycket.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen
(1998:000) om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.

2.2 Förslag till lag om införande av lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension
Härigenom föreskrivs följande.
Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ikraftträdande m.m. av lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och upphörande av viss
annan lagstiftning samt vissa övergångsbestämmelser med anledning
därav. Vidare ges bestämmelser om tillgodoräknande av pensionsrätt
och av andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst,
omräkning av pensionsbehållning samt fördelning av avgiftsmedel och
avkastning inom premiepensionssystemet för tid före år 1999.

2 § Vad som föreskrivs i 1 kap. 8 10 §§ lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension skall gälla också denna lag.
Ikraftträdande m.m.
3 § Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Detsamma gäller be-
stämmelserna i 1 4 kap., 5 kap. 2 och 4 10 §§, 7 och 8 kap., 10 kap. 1
6, 11 och 12 §§, 11 kap., 12 kap. 4 8 §§ såvitt angår premiepension till
efterlevande enligt 10 kap. 1 §, 13 kap., 14 kap. 2 6 §§ och 15 kap.
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Övriga
bestämmelser i lagen om inkomstgrundad ålderspension träder i kraft
den 1 januari 2001.
Bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om fast-
ställande av pensionsgrundande inkomst, andra pensionsgrundande be-
lopp, pensionsrätt och pensionspoäng samt tillgodoräknande av vårdår
skall tillämpas första gången för år 1999.
Bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om fast-
ställande av
1. inkomstbasbelopp skall tillämpas första gången för år 2002,
2. arvsvinstfaktorer för fördelning av arvsvinster enligt 5 kap. 5 §
första stycket nämnda lag skall tillämpas första gången för år 2000, och
3. förvaltningskostnadsfaktorer skall tillämpas första gången för år
2001.

4 § Lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst en-
ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1998. Bestämmelserna i den lagen skall dock fortsätta att
gälla vid beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om
allmän försäkring avseende år 1998 och tidigare. Vid tillämpningen av
1 § lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall dock län i stället avse region och
Skattemyndigheten i Stockholms län avse Skattemyndigheten i
Stockholm.
För den som är född år 1937 eller tidigare skall, när det gäller fast-
ställande av pensionsgrundande inkomst, i stället för vad som föreskrivs
i 13 kap. 9 16 §§, 17 § första stycket och 18 20 §§ samt 15 kap. 4 §
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, 8 9 och 11 §§
lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om
allmän försäkring fortsätta att gälla.

5 § Lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1998. Bestämmelserna i 3 §
den upphävda lagen skall fortfarande tillämpas i fråga om redovisning år
1999.

6 § Lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall upphöra att gälla
vid utgången av år 2000. Den upphävda lagen skall dock fortfarande gälla
i fråga om dels redan beviljade delpensioner, dels delpension som söks
före upphävandet och skall beviljas för tid med början före den 1 januari
2001.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 5 § andra stycket i den upphävda
lagen skall med ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring likställas ålderspension enligt lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension.
Övergångsbestämmelser
7 § Regeringen skall för varje år avseende åren 1960 1998 fastställa ett
inkomstindex.
Detta index skall visa den relativa förändringen av de inkomster som
uppburits av personer som har fyllt högst 64 år och som ligger till grund
för beräkning av pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring räknat per person med sådana inkomster. Inkomsterna skall
beräknas på så sätt att de tillgodoräknade pensionspoängen, med tillägg
av en poäng, multipliceras med det basbelopp som för varje år anges i 9
§ 1 3. Uppgifter om de angivna inkomsterna skall hämtas från
Riksförsäkringsverkets pensionspoängstatistikregister vid utgången av år
1999.
Förändringen av indextalet mellan de på varandra följande åren 1960
1962 skall motsvara förändringen av de inkomster som anges i första
stycket mellan år 1960 och år 1961. Förändringen av indextalet mellan
år 1962 och år 1963 skall motsvara den genomsnittliga årliga relativa
förändringen av dessa inkomster mellan åren 1960 1962.
Förändringen av indextalet mellan två på varandra följande år skall för
åren 1964 1999 motsvara den beräknade genomsnittliga årliga relativa
förändringen av de inkomster som anges i första stycket under en period
av tre år före det år inkomstindexet avser. Vid beräkningen av
inkomsterna skall den årliga förändringen i det allmänna prisläget räknat
från juni månad till juni månad under samma period frånräknas. Det
framräknade värdet skall därefter omräknas med förändringen i det
allmänna prisläget i juni månad två år före det år indexet avser och det
allmänna prisläget i juni månad året närmast före det året.
Inkomstindexet anges för varje år med ett tal, bestämt med beaktande
av att inkomstindexet för år 1999 enligt 1 kap. 5 § tredje stycket lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall vara 100,00.

8 § Förändringen av det inkomstmått som används vid beräkningen av de
försäkrades årliga inkomster från år 1998 till år 1999 skall när det
gäller inkomstindexet för åren 2000 2002 beaktas på följande sätt.
Beräkningen av genomsnittsinkomsten år 1999 skall göras såväl i
enlighet med vad som anges i 1 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad
ålderspension, utan avdrag för allmän pensionsavgift, som i enlighet med
vad som anges i 7 § denna lag. Kvoten mellan genomsnittsinkomsterna
beräknade i den angivna ordningen skall sedan räknas fram. Det
framräknade talet skall vid beräkningen av inkomstindexet därefter
multipliceras med den genomsnittliga inkomsten som beräknats för det
fjärde året före det år som inkomstindexet avser.

9 § För år före år 2001 skall vid tillämpning av lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension med ett inkomstbasbelopp likställas
1. för åren 1960 1994 det vid respektive års ingång gällande basbe-
loppet enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension
och lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. för åren 1995 och 1996 det för respektive år gällande basbeloppet
enligt lagen om allmän försäkring sedan detta ökats med det belopp som
följer av 1 kap. 6 § sista stycket den lagen i dess lydelse före den 1 juli
1996,
3. för åren 1997 och 1998 det för respektive år gällande förhöjda bas-
beloppet enligt lagen om allmän försäkring, och
4. för åren 1999 och 2000 det för respektive år gällande förhöjda
prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.

10 § För tid före år 1999 skall, vid tillämpning av lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension, med en persons pensionsgrundande in-
komst respektive pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § den lagen
avses de pensionspoäng som personen med anledning av sin pensions-
grundande inkomst respektive förtidspension tillgodoräknats för det be-
rörda året enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspen-
sion eller enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring multiplicerat
med det basbelopp för respektive år som anges i 9 § 1 3 och avrundat
till närmaste hundratal kronor. Om det framräknade beloppet slutar på
50 kronor skall avrundning ske till närmast högre hundratal kronor.
Vid beräkning enligt första stycket skall pensionspoängen som avser
pensionsgrundande inkomst ökas med talet ett. Om den som tillgodoräk-
nats pensionspoäng med anledning av förtidspension inte för samma år
tillgodoräknats pensionspoäng för pensionsgrundande inkomst skall i
stället pensionspoängen med anledning av förtidspensionen ökas med
talet ett.
Vid beräkning av pensionsgrundande belopp enligt första och andra
styckena skall, om sådant förhållande som avses i 15 kap. 19 § lagen om
inkomstgrundad ålderspension gällt för en pensionsberättigad, bestäm-
melserna om proportionering i den paragrafen tillämpas beträffande
nämnda belopp.

11 § För den som är född år 1937 eller tidigare skall, vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst för åren 1999 2001, hänsyn endast tas till
summan av inkomster av anställning och inkomster av annat
förvärvsarbete till den del denna överstiger ett förhöjt prisbasbelopp
enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Prisbasbeloppet skall i första hand avräknas mot inkomster av
anställning.

12 § Förbindelser som före den 1 januari 1999 ingåtts enligt 11 kap. 2 §
respektive 20 kap. 15 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
gälla även vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension på grund av be-
stämmelserna i 2 kap. 11 och 12 §§ respektive 15 kap. 18 § sistnämnda
lag.

13 § Vid tillämpning av bestämmelserna om avdrag för allmän pen-
sionsavgift i 2 kap. 22 § första stycket lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för
år 1999 skall, om beskattningsåret omfattar tid såväl före som efter ut-
gången av år 1998 och den skattskyldige inte visar annat, så stor del av
beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år
1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret
som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

14 § Vid beräkning av pensionsrätt och pensionspoäng för år 1999 skall,
vid bristande eller underlåten avgiftsbetalning, bestämmelserna i 4 kap.
4 och 8 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension
tillämpas beträffande sådana inkomster som avses i 2 kap. 6 § första
stycket 5 samma lag endast i den utsträckning de med tillämpning av
13 § skall anses hänförliga till tid efter utgången av år 1998.

15 § För den som är född år 1937 eller tidigare skall, i stället för
bestämmelserna om tillgodoräknande och fastställande av
pensionspoäng i 4 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension, gälla vad som föreskrivs om tillgodoräknande av sådan
pensionspoäng i 11 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i
paragrafens lydelse före den 1 januari 1999. Därvid skall
1. vad som sägs om tilläggspensionsavgift i stället avse ålderspen-
sionsavgift och allmän pensionsavgift,
2. vad som sägs om inkomst som avses i 11 kap. 3 § första stycket d
lagen om allmän försäkring i stället gälla inkomst som avses i 2 kap. 6 §
första stycket 5 lagen om inkomstgrundad ålderspension, och
3. med basbelopp avses det förhöjda prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 §
lagen om allmän försäkring.
För den som har beviljats förtidspension för tid med början efter ut-
gången av år 1998 och som inte har uppburit sådan pension till någon del
dessförinnan skall dock för tillgodoräknande av pensionspoäng med
anledning av förtidspension gälla de nya bestämmelserna i 4 kap. 9 §
lagen om inkomstgrundad ålderspension. Vidare skall vad som sägs i
11 kap. 6 § första stycket lagen om allmän försäkring i styckets lydelse
före den 1 januari 1999 om inkomster som avses i punkt 2 i första
stycket i denna paragraf tillämpas endast beträffande inkomster som,
med tillämpning av bestämmelserna i 13 § denna lag, skall anses
hänförliga till tiden före utgången av år 1998.
Pensionspoäng skall inte tillgodoräknas enligt första och andra
styckena för det år under vilket den försäkrade har avlidit.

16 § Anmälan om överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension som görs under år 1999
får, om makarna begär det, verkan avseende pensionsrätt som tillgodo-
räknas för det året.

17 § Vid omräkning av inkomstpension enligt 5 kap. 14 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och av tilläggspension
enligt 6 kap. 4 § samma lag vid årsskiftet 2001/2002 skall talet 1,016
ersättas med talet 0,996.

18 § Med pensionspoäng enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension skall för tid före den 1 januari 1999 likställas pensions-
poäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med tilläggspen-
sion enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension skall för tid före
den 1 januari 2001 likställas tilläggspension i form av ålderspension
enligt lagen om allmän försäkring.

19 § Har på grund av underlåten avgiftsbetalning pensionspoäng inte till-
godoräknats en pensionsberättigad för tid före år 1998, skall vid beräk-
ning av tilläggspension enligt 6 kap. 3 § lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension hänsyn tas till så stor del av den produkt som an-
ges i 6 kap. 2 § första stycket 1 samma lag och det belopp som anges i
punkt 2 i samma stycke, som svarar mot förhållandet mellan det antal år,
dock högst 30, för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats den
pensionsberättigade och talet 30 ökat med ett för varje år före år 1998
för vilket han eller hon till följd av underlåten avgiftsbetalning inte har
tillgodoräknats pensionspoäng. Nämnda tal får därvid inte ökas till mer
än 50.

20 § För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född år
1914 eller tidigare skall inte 19 § gälla.
För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född under
något av åren 1915 1923 skall vid tillämpning av 19 § talen 30 bytas ut
mot talen 20 ökat med ett för varje helt år som har förflutit från och
med år 1915 till utgången av det år då den pensionsberättigade är född.
Dessutom skall för varje sådant år, den ökning enligt 19 § som föranleds
av underlåten avgiftsbetalning göras med en tiondel av det antal år för
vilket han eller hon av sådan anledning inte har tillgodoräknats
pensionspoäng.

21 § För en pensionsberättigad som är född år 1923 eller tidigare och
för vilken undantagande enligt 11 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1982 gällt, skall vid
beräkning av tilläggspension bestämmelserna i 19 § tillämpas på
motsvarande sätt för år för vilket den försäkrade till följd av
undantagandet fått pensionspoängen minskad med mer än en poäng eller
inte tillgodoräknats någon pensionspoäng.
Första stycket skall dock inte gälla en svensk medborgare född år
1914 eller tidigare. För en pensionsberättigad som är svensk
medborgare och född något av åren 1915 1923 skall 20 § andra stycket
tillämpas på motsvarande sätt för år för vilket den försäkrade till följd av
undantagandet fått pensionspoängen minskad med mer än en poäng eller
inte tillgodoräknats någon pensionspoäng.

22 § För en pensionsberättigad som är född år 1927 eller tidigare skall
vid beräkning av tilläggspension enligt 6 kap. 2 § lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension, bestämmelserna i 15 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1974
tillämpas på motsvarande sätt för tid före nämnda datum.

23 § Punkterna 3 och 4 övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784)
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall fortfarande
gälla när det gäller beräkning av tilläggspension för de pensionsberät-
tigade som avses där.
Vid beräkning av tilläggspension skall i sådana fall som avses i punk-
ten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784) om ändring i
lagen om allmän försäkring reduktionsfaktorn 0,5 gälla.

24 § Vid beräkning av ökning av tilläggspensionen enligt 6 kap. 5 § andra
stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension respektive
avdrag från pensionen enligt 6 kap. 6 § samma lag skall faktorn 0,7
procent ersättas av faktorn 0,6 procent för månad före den 1 juli 1990.

25 § Bestämmelserna i 10 kap. 1 § andra stycket lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension skall inte tillämpas år 1999 under den tid
när pensionsspararen första gången får välja placering av premiepen-
sionsmedlen.

26 § Inkomstpension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension skall betalas ut utan ansökan från och med januari år 2001
till den som vid utgången av år 2000 uppbär ålderspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

27 § Överenskommelser som regeringen före utgången av år 1998 har
ingått med främmande makt angående utsträckt tillämpning av lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller om undantag i vissa fall från vad
i den lagen är stadgat och som skall tillämpas vid tillgodoräknande av
pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng eller vårdår enligt 11 kap.
lagen om allmän försäkring, skall för tid efter utgången av år 1998 i
stället tillämpas vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst,
pensionspoäng eller vårdår enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension. Vidare skall vad som av en sådan överenskommelse
följer om försäkring för tilläggspension och om bosättning i Sverige,
också vid tillämpning av bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad
ålderspension om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp enligt
3 kap. och pensionsrätt enligt 4 kap. anses gälla försäkring för
inkomstgrundad ålderspension och bosättning här.
Pensionsrätt m.m. för åren 1960 1998
Beräkning och fastställande av pensionsrätt och av andra
pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst
28 § Pensionsrätt enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension skall fastställas för åren 1960 1998 för den som var
försäkrad respektive år. Detsamma gäller pensionsgrundande belopp för
föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § och, för åren 1995 1998,
pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § samma
lag.
Pensionsrätt enligt första stycket första meningen beräknas, utom på
pensionsgrundande inkomster beräknade enligt 10 §, på pensionsgrun-
dande belopp som avses i 10 § och i första stycket andra meningen.
Första stycket gäller inte personer som avlidit före den 1 januari
1999.

29 § Vid beräkning och fastställande av pensionsrätt och pensionsgrun-
dande belopp enligt 28 § gäller, med de ändringar som anges i andra och
tredje styckena samt 30 35 §§, i tillämpliga delar följande
bestämmelser i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
3 kap. 2 och 3 §§ om fastställande av andra pensionsgrundande be-
lopp än pensionsgrundande inkomst,
3 kap. 8 § och 9 § första stycket om pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring,
3 kap. 10 12, 17 och 19 §§, 22 § andra stycket andra meningen samt
23 § om pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn, och
4 kap. 1 § första stycket och 2 § om fastställande av pensionsrätt.
När pensionsgrundande belopp enligt 28 § fastställs skall, om pen-
sionspoäng på grund av underlåten eller bristande avgiftsbetalning inte
har tillgodoräknats till fullo, 3 kap. 2 § andra stycket lagen om inkomst-
grundad ålderspension tillämpas som om full avgift betalats inom före-
skriven tid. Då inkomst undantagits från försäkringen för tilläggspension
enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller
lagen (1962:381) om allmän försäkring skall sistnämnda bestämmelse i
lagen om inkomstgrundad ålderspension tillämpas som om inkomsten
inte undantagits från försäkringen för tilläggspension. Vid beräkning en-
ligt 3 kap. 9 § första stycket och 17 § första stycket 2 lagen om
inkomstgrundad ålderspension av genomsnittet av samtliga fastställda
pensionsgrundande inkomster för försäkrade under 65 år skall de
inkomster användas som ligger till grund för bestämmande av
inkomstindex enligt 7 § denna lag.
Bestämmelserna i 3 kap. 23 § lagen om inkomstgrundad ålderspension
skall tillämpas endast i fråga om faderskapsdom som vunnit laga kraft
efter utgången av år 1998.

30 § Vid tillämpning av 28 § skall den anses försäkrad som respektive år
var försäkrad för tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring
för allmän tilläggspension respektive lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Detta gäller dock inte den som var försäkrad för
tilläggspension endast på grund av att han eller hon tillgodoräknats
pensionspoäng för tidigare år. Som bosatt i Sverige skall vidare den
anses vara som respektive år skulle anses som bosatt här enligt de lagar
som anges i detta stycke.
För en person som tillgodoräknats pensionspoäng för något av åren
1960 1998 skall, utan hinder av första stycket, pensionsrätt alltid fast-
ställas på de belopp som följer av 10 §.

31 § För åren 1960 1994 skall pensionsrätt för inkomstpension utgöra
18,5 procent av pensionsunderlaget. Någon pensionsrätt för premiepen-
sion skall inte fastställas för de åren.
För åren 1995 1998 skall pensionsrätt för inkomstpension utgöra
16,5 procent av pensionsunderlaget och pensionsrätt för premiepension
skall utgöra 2 procent av samma underlag. När pensionsrätt för
premiepension fastställs för de åren skall vidare bortses från den del av
pensionsunderlaget som hänför sig till andra pensionsgrundande belopp
än pensionsgrundande inkomst. Den försäkrades pensionsrätt för
inkomstpension skall för de åren utgöra 18,5 procent av den delen av
pensionsunderlaget.
Vid bestämmande av pensionsrätt för åren 1960 1998 för personer
födda under åren 1938 1953 skall bestämmelserna i 4 kap. 6 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension tillämpas.
Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
32 § För år 1995 skall pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
enligt 3 kap. 8 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension
även tillgodoräknas en försäkrad som under det året genomgått grundut-
bildning enligt värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst eller lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för
kvinnor eller repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till
grundutbildning enligt värnpliktslagen. Detsamma gäller för åren 1996
1998 för den som genomgått grundutbildning enligt lagen om militär
grundutbildning för kvinnor.
Sådan utbildning som avses i första stycket skall därvid likställas med
grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Vidare
skall dagersättning för sådan utbildning som avses i första stycket lik-
ställas med dagersättning enligt samma lag.
Pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn
33 § En försäkrad skall för åren 1960 1998 tillgodoräknas pensions-
grundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension även om han eller hon
inte varit bosatt tillsammans med barnet.
Kan båda föräldrarna enligt 3 kap. 11 och 12 §§ lagen om inkomst-
grundad ålderspension tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för för-
äldrar till små barn, skall beloppet tillgodoräknas den av dem som, för
det år det pensionsgrundande beloppet hänför sig till, tillgodoräknats
lägst pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Har
ingen av föräldrarna tillgodoräknats pensionspoäng för det året eller har
de tillgodoräknats lika hög pensionspoäng, skall det pensionsgrundande
beloppet tillgodoräknas modern.

34 § För åren 1960 1998 skall, om pensionspoäng på grund av under-
låten eller bristande avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats till fullo,
vid tillämpning av 3 kap. 17 § första stycket 1 och 2 lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension och vid tillämpning av 33 § andra
stycket denna lag, pensionsgrundande inkomst och andra
pensionsgrundande belopp under intjänandeåret beräknas som om full
avgift har betalats inom föreskriven tid. Då inkomst undantagits från
försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring
för allmän tilläggspension eller lagen (1962:381) om allmän försäkring
skall beräkningen göras som om inkomsten inte undantagits från
försäkringen för tilläggspension.

35 § Vid omräkning enligt 3 kap. 19 § första stycket lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension skall för åren 1960 1981 med
prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring avses det
vid ingången av respektive år gällande basbeloppet enligt lagen
(1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller lagen om
allmän försäkring.
Omräkning av pensionsbehållning
36 § Bestämmelserna i 5 kap. 6 § första stycket och 9 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall i tillämpliga delar
gälla för åren 1961 1998.
Fördelning av premiepensionsmedel
37 § Avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåren 1995 1998 skall
tillföras dem för vilka pensionsrätt för premiepension har fastställts för
nämnda år. Medlen skall tillföras var och en med ett belopp som
motsvarar hans eller hennes fastställda pensionsrätt för premiepension
för respektive år.
Om summan av fastställda pensionsrätter överstiger de inbetalda av-
giftsmedlen, skall underskottet täckas av de avgiftsmedel som hänför sig
till intjänandeåret 1999. Om summan av fastställda pensionsrätter
understiger de inbetalda avgiftsmedlen, skall överskottet föras över till
den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret enligt 8 kap. 1 §
första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.

38 § Den samlade avkastningen på avgiftsmedel som uppkommit under
åren 1995 1998 skall tillföras dem för vilka pensionsrätt för
premiepension har fastställts för intjänandeåren 1995 1997. Detsamma
gäller den avkastning som efter utgången av år 1998 uppkommer dels på
avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåren 1995 1997, dels på den
samlade avkastning som uppkommit under åren 1995 1998 som inte
avser avgiftsmedel hänförliga till intjänandeåret 1998. Avkastningen
skall fördelas mellan summan av fastställda pensionsrätter för
respektive år i förhållande till hur länge avgiftsmedlen för det året stått
inne på kontot. Den avkastning som belöper på summan av fastställda
pensionsrätter för ett visst intjänandeår skall därefter fördelas i
förhållande till vars och ens fastställda pensionsrätt för premiepension
för det året. Övrig avkastning på avgiftsmedel hänförliga till tiden före år
1999 skall fördelas enligt bestämmelserna i 8 kap. 1 § andra stycket
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.

39 § De medel som vid utgången av år 1998 finns på det konto hos
Riksgäldskontoret som avses i lagen (1994:1748) om förvaltning av
vissa tilläggspensionsavgifter skall den 1 januari 1999 föras över till
förvaltning enligt 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension.
De kostnader för Premiepensionsmyndigheten år 1999 som inte täcks
på annat sätt, får, efter regeringens medgivande, dras av från av-
kastningen på medel som förvaltas enligt 8 kap. 1 § första stycket
samma lag.

40 § När pensionsrätt för premiepension har fastställts enligt 28 § skall
bestämmelserna i 8 kap. 2 4 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension om överföring till förvaltare m.m. tillämpas i fråga om de
medel och den avkastning som avses i 37 och 38 §§ denna lag.
Överföringen till förvaltare skall genomföras före utgången av år 1999.
Beslut m.m.
41 § En far som för något av åren 1960 1998 vill tillgodoräknas ett
pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 §
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall skriftligen
ansöka om detta hos den allmänna försäkringskassan och visa att han
uppfyller villkoren för att tillgodoräknas ett sådant belopp. Om modern
till det eller de barn det pensionsgrundande beloppet avser lever den
1 januari 1999, skall sådan ansökan ha kommit in till försäkringskassan
senast den 31 augusti 1999.

42 § För beslut enligt 28 § gäller bestämmelserna i 13 kap. 4 6 §§ lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.

43 § Den allmänna försäkringskassan skall skriftligen underrätta den
som beslut enligt 28 § avser om pensionsgrundande belopp eller
pensionsrätt för åren 1960 1998 som fastställts för honom eller henne.
Underrättelsen skall skickas till den som beslutet avser, när det gäller
pensionsrätt för premiepension för åren 1995 1997, senast den 31 maj
1999 och, när det gäller beslut om pensionsgrundande belopp och
pensionsrätt i övrigt, senast den 31 mars 2000. Av underrättelsen skall
det framgå hur man begär omprövning och överklagar beslutet.
Underrättelse behöver dock inte sändas till personer som vid tidpunk-
ten för beslutet inte är inskrivna hos någon försäkringskassa.

44 § För beslut enligt 28 § gäller, om inte annat framgår av andra stycket
eller 45 §, i tillämpliga delar följande bestämmelser i lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension:
13 kap. 7 § om ändring av beslut,
13 kap. 9 § första och andra styckena, 10 §, 12 §, 13 § andra och
tredje styckena samt 15 och 16 §§ om omprövning av beslut,
13 kap. 17, 18, 20 och 21 §§, 22 § första och tredje styckena samt
23 § om överklagande av beslut,
15 kap. 3 § om underrättelse till enskild, samt
15 kap. 10, 11, 13 och 14 §§ om uppgiftsskyldighet m.m.
Vid tillämpning av 13 kap. 12 § lagen om inkomstgrundad ålderspen-
sion skall hänvisningen till 13 kap. 11 § samma lag i stället avse 45 §
denna lag.

45 § Den som vill begära omprövning av beslut enligt 28 § skall göra
detta skriftligen senast den 31 augusti 2000 i fråga om beslut som skall
meddelas senast den 31 maj 1999 och senast den 30 juni 2001 i fråga
om beslut som skall meddelas senast den 31 mars 2000. Om den som
begär omprövning gör sannolikt att han eller hon inte inom två månader
före utgången av nämnda tid fått kännedom om beslutet, skall begäran i
stället ha kommit in inom två månader från den dag då den som begär
omprövningen fick sådan kännedom.
Om ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 § har ändrats för en
förälder eller därmed likställd på grund av att förutsättningarna för att
tillgodoräknas beloppet inte är uppfyllda, får omprövning ske på begäran
av den som då kan tillgodoräknas beloppet även om ingen anmälan enligt
41 § har gjorts. Vad som föreskrivs i första stycket andra mening skall
då också gälla, om den som i så fall kan tillgodoräknas ett sådant belopp
gör sannolikt att han eller hon först efter utgången av den tid som anges
i första stycket första meningen har fått kännedom om att det pensions-
grundande belopp som har bestämts för den andre har ändrats.
Omprövar allmän försäkringskassa självmant beslut enligt 28 § skall
omprövningsbeslutet, om inte annat följer av 44 §, meddelas senast den
31 augusti 2000 i fråga om beslut som meddelas senast den 31 maj
1999 och senast den 30 juni 2001 i fråga om beslut som skall meddelas
senast den 31 mars 2000.

46 § Beslut enligt 28 § får överklagas av Riksförsäkringsverket senast
den 31 augusti 2000 beträffande beslut som meddelas senast den 31 maj
1999 och senast den 30 juni 2001 beträffande beslut som skall
meddelas senast den 31 mars 2000. Om beslutet har meddelats efter den
30 juni 2000 respektive efter den 30 april 2001 får dock överklagandet
komma in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.

2.3 Förslag till lag med vissa bestämmelser om
Premiepensionsmyndigheten
Härigenom föreskrivs följande.

1 § I denna lag finns vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndig-
hetens tillämpning av försäkringsrörelse- och redovisningsregler. I
lagen finns också bestämmelser om det närmare innehållet i
Finansinspektionens tillsyn över myndigheten. De grundläggande
bestämmelserna om Premiepensionsmyndighetens uppgifter finns i
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
Regler för försäkringsverksamheten
2 § Följande bestämmelser i 7 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713),
och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser,
skall gälla för Premiepensionsmyndighetens försäkringsverksamhet:
1 § om storleken av ett försäkringsbolags försäkringstekniska
avsättningar,
2 § om beräkning av premiereserv,
3 8 a §§ om försäkringstekniska grunder,
9 11 §§ om placering av tillgångar som motsvarar försäkringstek-
niska avsättningar, och
17 b § om användning av optioner och liknande finansiella instru-
ment.
Bestämmelserna i 7 kap. 10 b, 10 c och 10 e §§
försäkringsrörelselagen gäller dock bara för den del av verksamheten
som avser tillhandahållande av livräntor enligt 9 kap. 2 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller efterlevandeskydd
enligt 10 kap. 1 § samma lag.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i
första stycket skall myndigheten anses som ett livförsäkringsbolag. Vad
som sägs om dotterföretag i 7 kap. 10 a § försäkringsrörelselagen skall
avse företag i vilka staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 9 §
första, andra eller tredje stycket samma lag, om myndigheten företräder
staten som ägare.

3 § Premiepensionsmyndigheten får inte förvärva så många aktier i ett
svenskt aktiebolag, vars aktier är noterade, att röstetalet för dem tillsam-
mans med myndighetens övriga aktier i samma bolag överstiger fem
procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Med notering avses
notering vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad
marknadsplats eller någon annan reglerad marknad.

4 § Överskott som uppstår i Premiepensionsmyndighetens verksamhet
skall tillföras pensionsspararna i form av återbäring. Överskottsmedlen
får tas i anspråk endast om det kan ske utan att det äventyrar myndig-
hetens förmåga att betala ut de pensioner som pensionsspararna har rätt
till. Överskottsmedlen skall tas i anspråk i en takt som främjar en jämn
utveckling av pensionerna över tiden.
Fördelningen av återbäringen mellan pensionsspararna skall göras med
hänsyn tagen till i vilken utsträckning de medel som förvaltas för varje
pensionssparares räkning har bidragit till uppkomsten av överskottet.
Redovisning
5 § Premiepensionsmyndigheten skall för varje kalenderår upprätta en
årsredovisning enligt lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäk-
ringsföretag. För denna redovisning skall följande bestämmelser i den
lagen, och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa
bestämmelser, tillämpas:
1 kap. 2 § om hänvisningar till årsredovisningslagen (1995:1554),
1 kap. 3 § om vissa definitioner,
2 kap. 1 § andra stycket om skyldighet att ta in en resultatanalys i
årsredovisningen,
2 kap. 2 § om årsredovisningens delar m.m.,
3 kap. om balans- och resultaträkning,
4 kap. om värderingsregler,
5 kap. om tilläggsupplysningar,
6 kap. om förvaltningsberättelse och resultatanalys, och
9 kap. 2 § om överklagande av Finansinspektionens beslut.
Om myndigheten företräder staten som ägare för ett eller flera
företag, i vilka staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 9 §
första, andra eller tredje stycket försäkringsrörelselagen (1982:713),
skall myndigheten även upprätta en koncernredovisning med tillämpning
av bestämmelserna om sådan redovisning i 7 kap. 2 4 §§ lagen om
årsredovisning i försäkringsföretag samt av föreskrifter som har
meddelats med stöd av dessa bestämmelser.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i
första och andra styckena skall myndigheten anses som ett livförsäk-
ringsföretag. Vad som sägs om intresseföretag skall avse företag i vilka
staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 5 § årsredovisnings-
lagen, om myndigheten företräder staten som ägare. Vad som sägs om
företagets verkställande direktör skall avse myndighetens chef.

6 § Årsredovisningen skall ges in till Finansinspektionen så snart det kan
ske och senast inom sex månader från kalenderårets utgång.
Information
7 § Premiepensionsmyndigheten skall se till att pensionsspararna får
tillgång till den information de behöver för att ta till vara sin rätt i
premiepensionssystemet.
Informationen enligt första stycket skall samordnas med Riksförsäk-
ringsverkets och de allmänna försäkringskassornas information till de
enskilda enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
Aktuarie
8 § Bestämmelserna i 8 kap. 18 § försäkringsrörelselagen (1982:713)
om aktuarie i försäkringsbolag som meddelar livförsäkring, och
föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall
gälla för Premiepensionsmyndigheten.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i
första stycket skall vad som sägs om verkställande direktören avse myn-
dighetens chef.
Revisorer
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall
årligen utse två auktoriserade revisorer att granska Premiepensions-
myndighetens årsredovisning enligt 5 § jämte räkenskaperna samt
ledningens förvaltning. Revisorerna skall avge en revisionsrapport till
regeringen.
Innehållet i Finansinspektionens tillsyn m.m.
10 § Följande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (1982:713), och
föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall
gälla för Finansinspektionens tillsyn över Premiepensionsmyndigheten
enligt 15 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
19 kap. 3 § om skyldighet för styrelsen och vissa befattningshavare
att lämna upplysningar till inspektionen,
19 kap. 8 § om rätt för inspektionen att sammankalla ett
försäkringsbolags styrelse,
19 kap. 9 § om skyldighet för styrelsen och verkställande direktören
att hålla försäkringsbolagets räkenskapsmaterial m.m. tillgängligt för
granskning,
19 kap. 10 § om skyldighet för vissa andra personer att lämna upp-
lysningar m.m. till inspektionen,
19 kap. 11 § första, andra och femte styckena om rätt för inspek-
tionen att meddela erinringar och förelägganden att vidta rättelser,
19 kap. 13 § om överklagande av inspektionens beslut, och
19 kap. 15 § om avgifter för att bekosta inspektionens verksamhet.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i
första stycket skall myndigheten anses som ett försäkringsbolag. Vad
som sägs om försäkringsbolagets verkställande direktör skall avse
myndighetens chef.

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
medge undantag från de bestämmelser som anges i 2 § första stycket
samt 5 § första och andra styckena. Ett beslut enligt denna paragraf som
meddelats av en annan myndighet än regeringen, får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.4 Förslag till lag om statlig ålderspensionsavgift
Härigenom föreskrivs följande.

1 § Statlig ålderspensionsavgift skall för varje år betalas av staten enligt
denna lag.
Avgift betalas endast för försäkrade enligt lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension som uppfyller förutsättningarna för
tillgodoräknande av pensionsrätt för inkomstpension eller av
pensionspoäng.

2 § Avgiften utgör 6,40 procent av ersättning i form av
1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan
författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning
ersättningen trätt i stället för en försäkrads inkomst av anställning enligt
2 kap. 3 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller in-
komst av annat förvärvsarbete enligt 2 kap. 6 § första stycket 1 4
nämnda lag,
2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,
3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
4. ersättning som en allmän försäkringskassa utgett enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön,
5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsva-
rande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
7. vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i
den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,
8. dagpenning från arbetslöshetskassa,
9. statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de
startar egen näringsverksamhet,
10. utbildningsbidrag i form av dagpenning under arbetsmarknadsut-
bildning och yrkesinriktad rehabilitering samt ersättning vid genera-
tionsväxling,
11. utbildningsbidrag för doktorander,
12. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),
13. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxen-
studiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
14. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux),
15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning en-
ligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt
16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den ut-
sträckning som regeringen så föreskriver.

3 § Avgift beräknas inte på ersättning enligt 2 § om ersättningen tillsam-
mans med annan inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvs-
arbete understiger 24 procent av det för året gällande prisbasbeloppet
enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

4 § Vid beräkning av avgift på ersättning enligt 2 § skall det bortses från
en försäkrads inkomster som överstiger 8,06 förhöjda prisbasbelopp en-
ligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i följande
ordning:
1. ersättningar enligt 2 § 1 som utgör inkomst av annat förvärvsarbete,
2. annan inkomst av annat förvärvsarbete,
3. ersättningar enligt 2 § som utgör inkomst av anställning,
4. annan inkomst av anställning.

5 § Avgiften utgör 18,5 procent av sådana pensionsgrundande belopp
som fastställs enligt 3 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.

6 § Om sådan livränta som avses i 2 § 5 med tillämpning av 6 kap. 1 §
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med
förtidspension eller efterlevandepension utgör avgiften 18,5 procent av
det belopp som på grund av samordningen inte betalas ut.

7 § Avgift skall för varje år betalas preliminärt med belopp som så nära
som möjligt beräknas motsvara den slutliga avgiften. Den preliminära
avgiften betalas varje månad. Regeringen skall bestämma storleken på de
belopp som skall betalas.

8 § Fördelningen av avgiften skall göras enligt följande. Den andel som
beräknas motsvara pensionsrätt för premiepension för samma år förs till
Riksgäldskontoret för tillfällig förvaltning enligt 8 kap. 1 § första
stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
Återstoden förs till Allmänna pensionsfonden.
Regeringen skall för varje år fastställa andelarna efter förslag från
Riksförsäkringsverket.

9 § Slutlig avstämning av avgifterna skall göras året efter
fastställelseåret. Den skillnad som framkommer mellan beräknade
belopp och de belopp som slutligt framräknas för det aktuella året skall
regleras i samband med att storleken på de preliminära avgifterna
bestäms. Det belopp som skall regleras gentemot Riksgäldskontoret
beräknas med sådan avkastning som anges i 8 kap. 1 § första stycket
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och det belopp
som skall regleras gentemot Allmänna pensionsfonden med sådan ränta
som anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483).
Med fastställelseår avses detsamma som enligt 1 kap. 8 § första
stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension.

10 § Avgiften används till finansiering av försäkringen för inkomstgrun-
dad ålderspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålders-
pension.

1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998 och tillämpas första
gången på ersättningar och pensionsgrundande belopp som beräknas för
år 1999.
2. Under åren 1999 och 2000 skall utöver vad som sägs i 10 §
avgiften även finansiera försäkringen för tilläggspension i form av
ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och
folkpension i form av ålderspension enligt samma lag för personer med
rätt till sådan tilläggspension.
2.5

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring
dels att 11 kap. 2 6 a §§ och 20 kap. 14 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 3 och 6 §§, 3 kap. 2 och 2 a §§, 5 kap. 6 §, 6 kap. 3 §,
11 kap. 1 §, 12 kap. 3 §, 13 kap. 2 och 4 §§, 15 kap. 2 §, 16 kap. 5 §,
19 kap. 1 och 4 §§, 20 kap. 2 och 15 §§ samt punkt 8 i övergångsbe-
stämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i nämnda lag skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
3 §
Försäkrade enligt denna lag är dels svenska medborgare, dels personer
som utan att vara svenska medborgare är bosatta i riket. En försäkrad
som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt i riket, om
utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år.

Utländsk sjöman på svenskt
handelsfartyg är försäkrad för
tilläggspension även om han ej är
bosatt i riket.
Utländsk sjöman på svenskt
handelsfartyg är försäkrad för
tilläggspension även om han eller
hon inte är bosatt i riket.
Såvitt angår försäkringen för
tilläggspension är den som enligt
11 kap. 6 § tillgodoräknats pen-
sionspoäng försäkrad, även om
han ej längre uppfyller förutsätt-
ningarna enligt första eller andra
stycket.

Om regeringen inte
föreskriver annat, skall den som
av en statlig arbetsgivare sänds till
ett annat land för arbete för
arbetsgivarens räkning anses
bosatt i riket under hela
utsändningstiden även om denna är
avsedd att vara längre än ett år.
Detta gäller även medföljande
make samt barn som inte fyllt 18
år. Med make likställs den som
utan att vara gift med den utsände
lever tillsammans med denne, om
de tidigare har varit gifta eller
gemensamt har eller har haft barn.
Såvitt angår försäkringen för
tilläggspension är den som enligt
4 kap. 1 § lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension
m.m. eller 11 kap. 6 § denna lag,
i detta lagrums lydelse före den
1 januari 1999, tillgodoräknats
pensionspoäng försäkrad, även om
han eller hon inte längre uppfyller
förutsättningarna enligt första
eller andra stycket.
Den som av en statlig arbets-
givare sänds till ett annat land för
arbete för arbetsgivarens räkning
skall anses bosatt i riket under
hela utsändningstiden även om
denna är avsedd att vara längre än
ett år. Detta gäller även
medföljande make samt barn som
inte fyllt 18 år. Med make
likställs den som utan att vara gift
med den utsände lever
tillsammans med denne, om de
tidigare har varit gifta eller ge-
mensamt har eller har haft barn.

6 §
Inom den allmänna försäkringen
skall de beräkningar, som anges i
denna lag, göras med anknytning
till ett basbelopp. Vissa be-
räkningar skall dock göras enligt
vad som anges i tredje och femte
styckena.

Basbeloppet räknas fram
genom att bastalet 36 273
multipliceras med ett
jämförelsetal som minskats med
talet 1 och därefter multiplicerats
med 0,80, varefter ett ett tillägg
gjorts med talet 1. Jämförelsetalet
anger förhållandet mellan det
allmänna prisläget i juni året före
det som basbeloppet avser och
prisläget i juni 1996. Det
framräknade basbeloppet
avrundas till närmaste hundratal
kronor och fastställs för varje år
av regeringen.
Inom den allmänna försäkringen
skall de beräkningar, som anges i
denna lag, göras med anknytning
till ett prisbasbelopp. Detta
belopp skall fastställas för varje
år av regeringen. Vissa be-
räkningar skall dock göras enligt
vad som anges i tredje stycket. Re-
geringen skall också för varje år
fastställa ett förhöjt
prisbasbelopp enligt femte
stycket.
Prisbasbeloppet räknas fram
genom att bastalet 36 273 multi-
pliceras med ett jämförelsetal
som minskats med talet 1 och
därefter multiplicerats med 0,80,
varefter ett tillägg gjorts med talet
1. Jämförelsetalet anger
förhållandet mellan det allmänna
prisläget i juni året före det som
prisbasbeloppet avser och
prisläget i juni 1996. Det
framräknade prisbasbeloppet
avrundas till närmaste hundratal
kronor.

Det enligt andra stycket fastställda beloppet skall minskas med två
procent vid beräkning av
a) folkpension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevan-
depension enligt 6 8 kap. samt änkepension, barnpension och
barntillägg som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:881) om ändring i denna lag,
b) allmän tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och
efterlevandepension enligt 12 14 kap. samt änkepension och
barnpension som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till
lagen (1988:881) om ändring i denna lag.
I fråga om efterlevandepension som utgörs av barnpension skall någon
minskning enligt tredje stycket inte göras när det gäller den
beloppsgräns som anges i 8 kap. 3 § andra meningen.

Vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst och
tillgodoräknande av
pensionspoäng enligt 11 kap. 5
och 6 §§ skall det i andra stycket
angivna bastalet höjas till 36 992
och multipliceras med ett
jämförelsetal som inte minskats.
Det framräknade beloppet
(förhöjt basbelopp) avrun-
das till närmaste hundratal
kronor och fastställs för varje år
av regeringen.
Det förhöjda prisbasbeloppet
räknas fram och avrundas på
samma sätt som prisbasbeloppet
enligt andra stycket. Därvid skall
dock det där angivna bastalet
höjas till 36 992 och
multipliceras med ett
jämförelsetal som inte minskats.

Om det i lag eller annan
författning eller på annat sätt
hänvisas till basbelopp eller
förhöjt basbelopp enligt detta
lagrum skall därmed avses
prisbasbelopp respektive förhöjt
prisbasbelopp.

3 kap.
2 §
Sjukpenninggrundande inkomst
är den årliga inkomst i pengar som
en försäkrad kan antas komma att
tills vidare få för eget arbete, an-
tingen såsom arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst (inkomst av
anställning) eller på annan
grund (inkomst av annat
förvärvsarbete). Som inkomst
av anställning räknas dock inte
ersättning från en arbetsgivare
som är bosatt utomlands eller en
utländsk juridisk person, om
arbetet har utförts i arbetsgivarens
verksamhet utom riket. I fråga om
arbete som utförs utomlands av
den som av en statlig arbetsgivare
sänts till ett annat land för arbete
för arbetsgivarens räkning bortses
vid beräkningen av sjukpenning-
grundande inkomst från sådana
lönetillägg som betingas av ökade
levnadskostnader och andra sär-
skilda förhållanden i sysselsätt-
ningslandet. Som inkomst av an-
ställning eller inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte heller
intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370) eller
sådan ersättning som anges i 1 §
första stycket 2 6 och fjärde
stycket lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster. Som inkomst
av annat förvärvsarbete räknas inte
sådan ersättning enligt
gruppsjukförsäkring eller
trygghetsförsäkring vid
arbetsskada som enligt 2 § första
stycket lagen om särskild
löneskatt på vissa
förvärvsinkomster utgör underlag
för nämnda skatt. Den
sjukpenninggrundande inkomsten
fastställs av försäkringskassan.
Inkomst av anställning och in-
komst av annat förvärvsarbete
skall därvid var för sig avrundas
till närmast lägre hundratal
kronor.
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst bortses från
sådan inkomst av anställning och
annat förvärvsarbete som över-
stiger sju och en halv gånger bas-
beloppet. Det belopp som sålunda
skall undantas skall i första hand
räknas av från inkomst av annat
förvärvsarbete. Ersättning för ut-
fört arbete i annan form än
pension räknas som inkomst av
anställning, såvida ersättningen
under ett år uppgår till minst 1
000 kronor, även om mottagaren
inte är anställd hos den som utger
ersättningen. I nu angivna fall skall
den som utför arbetet anses såsom
arbetstagare och den som utger
ersättningen såsom arbetsgivare.
Kan ersättning för arbete för
någon annans räkning under året
inte antas uppgå till minst 1 000
kronor, skall ersättningen från
denne inte tas med vid
beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten i
annat fall än då den utgör inkomst
av näringsverksamhet. Vid beräk-
ning av sjukpenninggrundande in-
komst av anställning skall bortses
från ersättning som enligt 2 a §
skall anses som inkomst av annat
förvärvsarbete samt ersättning
som idrottsutövare får från sådan
ideell förening som avses i 7 § 5
mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt och som har
till huvudsakligt syfte att främja
idrottslig verksamhet, om
ersättningen från föreningen under
året inte kan antas uppgå till minst
ett halvt basbelopp. Vid beräkning
av sjukpenninggrundande inkomst
av anställning bortses även från
ersättning från en stiftelse som
har till väsentligt ändamål att
tillgodose ekonomiska intressen
hos dem som är eller har varit
anställda hos en arbetsgivare som
lämnat bidrag till stiftelsen
(vinstandelsstiftelse) eller från en
annan juridisk person med
motsvarande ändamål, om ersätt-
ningen avser en sådan anställd och
inte utgör ersättning för arbete för
den juridiska personens räkning.
Detta gäller dock endast om de
bidrag arbetsgivaren lämnat till
den juridiska personen varit av-
sedda att vara bundna under minst
tre kalenderår och att på likartade
villkor tillkomma en betydande
del av de anställda. Om
arbetsgivaren är ett fåmansföretag
eller ett fåmansägt handelsbolag
skall vid beräkningen inte bortses
från ersättning som den juridiska
personen lämnar till sådan före-
tagsledare eller delägare i
företaget eller denne närstående
person som avses i punkt 14 av
anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen. Vid be-
räkning av sjukpenninggrundande
inkomst av anställning skall alltid
bortses från ersättning från en

vinstandelsstiftelse som härrör
från bidrag som arbetsgivaren
lämnat under åren 1988 1991.
Sjukpenninggrundande inkomst
är den årliga inkomst i pengar som
en försäkrad kan antas komma att
tills vidare få för eget arbete, an-
tingen såsom arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst (inkomst av
anställning) eller på annan
grund (inkomst av annat
förvärvsarbete). Som inkomst
av anställning räknas dock inte
ersättning från en arbetsgivare
som är bosatt utomlands eller en
utländsk juridisk person, om
arbetet har utförts i arbetsgivarens
verksamhet utom riket. I fråga om
arbete som utförs utomlands av
den som av en statlig arbetsgivare
sänts till ett annat land för arbete
för arbetsgivarens räkning bortses
vid beräkningen av sjukpenning-
grundande inkomst från sådana
lönetillägg som betingas av ökade
levnadskostnader och andra sär-
skilda förhållanden i sysselsätt-
ningslandet. Som inkomst av an-
ställning eller inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte heller
intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370) eller
sådan ersättning som anges i 1 §
första stycket 1 5 och fjärde
stycket lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster. Som inkomst
av annat förvärvsarbete räknas inte
sådan ersättning enligt
gruppsjukförsäkring eller
trygghetsförsäkring vid
arbetsskada som enligt 2 § första
stycket lagen om särskild
löneskatt på vissa
förvärvsinkomster utgör underlag
för nämnda skatt. Den
sjukpenninggrundande inkomsten
fastställs av försäkringskassan.
Inkomst av anställning och in-
komst av annat förvärvsarbete
skall därvid var för sig avrundas
till närmast lägre hundratal
kronor.
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst bortses från
sådan inkomst av anställning och
annat förvärvsarbete som över-
stiger sju och en halv gånger pris-
basbeloppet. Det belopp som så-
lunda skall undantas skall i första
hand räknas av från inkomst av
annat förvärvsarbete. Ersättning
för utfört arbete i annan form än
pension räknas som inkomst av
anställning, såvida ersättningen
under ett år uppgår till minst 1
000 kronor, även om mottagaren
inte är anställd hos den som utger
ersättningen. I nu angivna fall skall
den som utför arbetet anses såsom
arbetstagare och den som utger
ersättningen såsom arbetsgivare.
Kan ersättning för arbete för
någon annans räkning under året
inte antas uppgå till minst 1 000
kronor, skall ersättningen från
denne inte tas med vid
beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten i
annat fall än då den utgör inkomst
av näringsverksamhet. Vid beräk-
ning av sjukpenninggrundande in-
komst av anställning skall bortses
från ersättning som enligt 2 a §
skall anses som inkomst av annat
förvärvsarbete samt ersättning
som idrottsutövare får från sådan
ideell förening som avses i 7 § 5
mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt och som har
till huvudsakligt syfte att främja
idrottslig verksamhet, om
ersättningen från föreningen under
året inte kan antas uppgå till minst
ett halvt prisbasbelopp. Vid
beräkning av sjuk-
penninggrundande inkomst av an-
ställning bortses även från ersätt-
ning från en stiftelse som har till
väsentligt ändamål att tillgodose
ekonomiska intressen hos dem
som är eller har varit anställda hos
en arbetsgivare som lämnat bidrag
till stiftelsen
(vinstandelsstiftelse) eller från en
annan juridisk person med
motsvarande ändamål, om
ersättningen avser en sådan an-
ställd och inte utgör ersättning för
arbete för den juridiska personens
räkning. Detta gäller dock endast
om de bidrag arbetsgivaren lämnat
till den juridiska personen varit
avsedda att vara bundna under
minst tre kalenderår och att på lik-
artade villkor tillkomma en be-
tydande del av de anställda. Om
arbetsgivaren är ett fåmansföretag
eller ett fåmansägt handelsbolag
skall vid beräkningen inte bortses
från ersättning som den juridiska
personen lämnar till sådan före-
tagsledare eller delägare i
företaget eller denne närstående
person som avses i punkt 14 av
anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen. Vid
beräkning av sjukpenninggrundan-
de inkomst av anställning skall
alltid bortses från ersättning

från en vinstandelsstiftelse som
härrör från bidrag som arbetsgiva-
ren lämnat under åren 1988
1991.

Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där för-
hållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplys-
ningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbets-
givare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts
av den försäkrades inkomst. Semesterlön får inte inräknas i den sjukpen-
ninggrundande inkomsten till högre belopp än vad som skulle ha utgivits
i lön för utfört arbete under motsvarande tid. En liknande begränsning
skall gälla semesterersättning. Inkomst av arbete för egen räkning får ej
beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för
annans räkning.

2 a §
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från
en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk
person anses som inkomst av annat förvärvsarbete, om ersättningen
avser arbete som utförts inom riket samt arbetsgivaren och
arbetstagaren träffat överenskommelse om att ersättningen skall
hänföras till sådan inkomst.

Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst skall som in-
komst av annat förvärvsarbete
också anses ersättning som utgör
skattepliktig inkomst av tjänst en-
ligt kommunalskattelagen
(1928:370) och som, utan att an-
ställningsförhållande förelegat,
utbetalas av fysisk person bosatt
utomlands eller utländsk juridisk
person. Detta gäller dock inte i
fråga om sådan skattepliktig intäkt
som avses i 11 kap. 2 § första
stycket tredje meningen.
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst skall som in-
komst av annat förvärvsarbete
också anses ersättning som utgör
skattepliktig inkomst av tjänst en-
ligt kommunalskattelagen
(1928:370) och som, utan att an-
ställningsförhållande förelegat,
betalas ut av en fysisk person
som är bosatt utomlands eller av
en utländsk juridisk person. Detta
gäller dock inte i fråga om sådan
skattepliktig intäkt som avses i
2 kap. 3 § första stycket tredje
meningen lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension.

Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning för
arbete under förutsättning att ersättningen betalas ut
1. till mottagare som har en F-skattsedel antingen när ersättningen be-
stäms eller när den betalas ut,
2. till mottagare som har en A-skattsedel eller en F-skattsedel med
villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) eller som
saknar skattsedel på preliminär skatt, om ersättningen tillsammans med
annan ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan
antas komma att understiga 10 000 kronor och utbetalaren är en fysisk
person eller ett dödsbo samt vad som utbetalts inte utgör utgift i en av
utbetalaren bedriven näringsverksamhet,
3. till delägare i handelsbolag av bolaget,
4. till medlem i europeisk ekonomisk intressegruppering av gruppe-
ringen.
Om i fall som avses i tredje stycket 1 mottagaren har en F-skattsedel
med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen, räknas ersättningen
som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln skriftligen
åberopas.

5 kap.
6 §
Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas
a) tid under vilken en person varit folkbokförd i Sverige enligt folk-
bokföringslagen (1991:481); vid flyttning till utlandet skall hänsyn dock
inte tas till tid efter utresan om personen enligt nämnda lag skall
avregistreras som utflyttad,
b) tid under vilken en här folkbokförd person före tidpunkten för folk-
bokföringen oavbrutet vistats i Sverige efter att ha ansökt om uppehålls-
tillstånd enligt 1 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) eller motsvarande
föreskrift enligt äldre lag,
c) tid under vilken en svensk medborgare av svenska kyrkan, ett
svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller
en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet varit
sänd till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning; för tid efter
år 1992 skall vad som nu sägs gälla endast om utlandsvistelsen varat
längst tre år i följd,

d) tid under vilken en försäkrad
haft inkomst av anställning eller
inkomst av annat förvärvsarbete
som avses i 11 kap.,
d) tid under vilken en försäkrad
haft inkomst av anställning eller
inkomst av annat förvärvsarbete
som avses i 2 kap. lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension,

e) tid före år 1993 under vilken en svensk medborgare haft anställning
i ett annat land som grundat rätt till svensk statligt reglerad pension,
dock inte tid för vilken rätt till pension grundad på bosättning i det andra
landet föreligger om sådan pension kan utbetalas till den som är bosatt i
Sverige,
f) i den mån regeringen så förordnar tid under vilken en person som
inte fyllt 26 år bedriver studier i annat land.
Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas även tid som avses i 7 och
9 §§.
Som bosättningstid i Sverige enligt första stycket a) tillgodoräknas
inte tid då någon enligt förordnande av regeringen med stöd av 1 kap. 3 §
fjärde stycket inte skall anses bosatt i Sverige.
Vad som i första stycket sägs om folkbokföring enligt
folkbokföringslagen skall gälla också i fråga om kyrkobokföring enligt
lag som ersatts av folkbokföringslagen eller enligt motsvarande äldre
författning.
Bestämmelserna i första stycket c) gäller även medföljande make
samt barn under 18 år till person som där avses.

Bestämmelserna i första stycket
d), såvitt gäller tid före år 1993
för vilken den försäkrade
tillgodoräknats pensionspoäng
enligt 11 kap., och första stycket
e) gäller även medföljande make
samt barn under 18 år till person
som där avses. Som bosättningstid
tillgodoräknas dock inte tid för
vilken maken eller barnet har rätt
till pension grundad på
bosättningstid i det andra landet
om sådan pension kan utbetalas
till den som är bosatt i Sverige.
Bestämmelserna i första stycket
d), såvitt gäller tid före år 1993
för vilken den försäkrade
tillgodoräknats pensionspoäng
enligt 11 kap. i kapitlets lydelse
före den 1 januari 1999, och
första stycket e) gäller även
medföljande make samt barn
under 18 år till person som där
avses. Som bosättningstid
tillgodoräknas dock inte tid för
vilken maken eller barnet har rätt
till pension grundad på
bosättningstid i det andra landet
om sådan pension kan utbetalas
till den som är bosatt i Sverige.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i femte och sjätte styckena skall
med make likställas den som, utan att vara gift med den person som
avses i första stycket c), d) eller e) levt tillsammans med denne, om de
tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.

6 kap.
3 §
Uttag av ålderspension må åter-
kallas med verkan från nästa
månadsskifte. Sådan återkallelse
gäller ej för försäkrad, som åt-
njuter tilläggspension enligt
12 kap., med mindre han tillika
gör motsvarande återkallelse
enligt 12 kap. 3 §.

Skall ålderspension ånyo börja
utgå efter återkallelse som avses
i första stycket, beräknas
pensionens storlek med
tillämpning av bestämmelserna i 2
§ på grundval av den försäkrades
ålder då pensionen ånyo börjar
utgå. För varje månad, varunder
ålderspension tidigare utgått
göres vid beräkningen avdrag med
fem tiondels procent såvitt avser
tid före den månad, varunder den
försäkrade fyllt sextiofem år, och
sju tiondels procent såvitt avser
annan tid.
Uttag av ålderspension får helt
eller delvis återkallas med verkan
från nästa månadsskifte. Har
ålderspension återkallats
tidigare får dock ny återkallelse
inte avse tid före sex månader
efter det att den tidigare
återkallelsen började gälla.
Sådan återkallelse gäller inte
heller för försäkrad, som uppbär
tilläggspension enligt 12 kap., om
inte han eller hon gör
motsvarande återkallelse enligt
12 kap. 3 §.
Skall ålderspension efter åter-
kallelse av pensionsuttag börja
betalas ut på nytt, beräknas pen-
sionens storlek med tillämpning
av bestämmelserna i 2 § på
grundval av den försäkrades ålder
då pensionen på nytt börjar utges.
För varje månad, varunder
ålderspension tidigare har
betalats ut, skall vid beräkningen
göras avdrag med 0,5 procent för
tid före den månad, varunder den
försäkrade har fyllt 65 år, och 0,7
procent för annan tid.

11 kap.
1 §
Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete.

För varje år, varunder någon
varit försäkrad enligt 1 kap. 3 §
första eller andra stycket, skall
för honom enligt vad nedan sägs
beräknas pensionsgrundande
inkomst på grundval av hans in-
komst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete
under året. Sådan beräkning
skall icke göras för år före det
då den försäkrade uppnår
sexton års ålder, ej heller för år
då den försäkrade avlidit eller
för år efter det då han fyllt
sextiofyra år eller för tidigare
år, varunder han för hela året
åtnjutit hel ålderspension enligt
denna lag.
Pensionsgrundande inkomst
och pensionspoäng beräknas
och fastställs enligt lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.

12 kap.
3 §
Uttag av ålderspension må åter-
kallas med verkan från nästa
månadsskifte. Sådan återkallelse
gäller ej för försäkrad, som åt-
njuter folkpension enligt 6 kap.
med mindre han tillika gör mot-
svarande återkallelse enligt 6 kap.
3 §.

Skall ålderspension ånyo börja
utgå efter återkallelse som avses
i första stycket, beräknas
pensionens storlek med
tillämpning av bestämmelserna i 2
§ på grundval av den försäkrades
ålder då pensionen ånyo börjar
utgå. För varje månad, varunder
ålderspension tidigare utgått
göres vid beräkningen avdrag med
fem tiondels procent såvitt avser
tid före den månad, varunder den
försäkrade fyllt sextiofem år, och
sju tiondels procent såvitt avser
annan tid.
Uttag av ålderspension får helt
eller delvis återkallas med verkan
från nästa månadsskifte. Har
ålderspension återkallats
tidigare får dock ny återkallelse
inte avse tid före sex månader
efter det att den tidigare
återkallelsen började gälla.
Sådan återkallelse gäller inte
heller för försäkrad, som uppbär
folkpension enligt 6 kap., om inte
han eller hon gör motsvarande
återkallelse enligt 6 kap. 3 §.
Skall ålderspension efter åter-
kallelse av pensionsuttag börja
betalas ut på nytt, beräknas pen-
sionens storlek med tillämpning
av bestämmelserna i 2 § på
grundval av den försäkrades ålder
då pensionen på nytt börjar utges.
För varje månad, varunder
ålderspension tidigare har
betalats ut, skall vid beräkningen
göras avdrag med 0,5 procent för
tid före den månad, varunder den
försäkrade har fyllt 65 år, och 0,7
procent för annan tid.

13 kap.
2 §
Har pensionspoäng tillgodoräk-
nats den försäkrade för minst två
år av de fyra år som närmast före-
gått det år då pensionsfallet in-
träffar, skall förtidspension utges
med tillämpning av bestämmel-
serna i andra stycket. Detsamma
skall gälla då vid tidpunkten för
pensionsfallet den försäkrades
sjukpenninggrundande inkomst
eller den inkomst som då skulle
ha utgjort hans
sjukpenninggrundande inkomst
om försäkringskassan hade känt
till samtliga förhållanden, uppgår
till lägst ett belopp som motsvarar
det vid årets ingång gällande
basbeloppet.

Hel förtidspension motsvarar
den tilläggspension i form av
ålderspension, som skulle till-
komma den försäkrade, om sådan
pension skulle börja utgå från och
med den månad varunder han
fyller sextiofem år. Härvid skall
ålderspensionen beräknas under
antagande att den försäkrade för
varje år från och med det då för-
tidspensionen börjar utgå till och
med det då han uppnår sextiofyra
års ålder tillgodoräknats pensions-
poäng motsvarande medeltalet av
de pensionspoängtal, vilka tillgo-
doräknats honom under de fyra år
som närmast föregått det år då
pensionsfallet inträffade eller, om
pensionen därigenom blir större,
under samtliga år från och med det
då han fyllt sexton år till och med
det som närmast föregått pen-
sionsfallet. Vid beräkningen av
nämnda medeltal bortses från de
år intill ett antal av hälften, för
vilka pensionspoäng ej
tillgodoräknats den försäkrade
eller för vilka poängtalet är lägst.

Pension enligt denna paragraf
får ej utgå, om den försäkrade vid
sextiofem års ålder inte kan bli
berättigad till ålderspension enligt
12 kap.
Har pensionspoäng tillgodoräk-
nats den försäkrade för minst två
år av de fyra år som närmast före-
gått det år då pensionsfallet in-
träffar, skall förtidspension utges
med tillämpning av bestämmel-
serna i andra stycket. Härvid
gäller inte bestämmelsen i
20 kap. 2 § första stycket.
Bestämmelserna i andra stycket
skall även tillämpas då vid
tidpunkten för pensionsfallet den
försäkrades sjukpenninggrundande
inkomst eller den inkomst som då
skulle ha utgjort hans eller
hennes sjukpenninggrundande
inkomst om försäkringskassan
hade känt till samtliga
förhållanden, uppgår till lägst ett
belopp som motsvarar det vid
årets ingång gällande
prisbasbeloppet.
Hel förtidspension motsvarar
den tilläggspension i form av
ålderspension, som skulle till-
komma den försäkrade, om sådan
pension skulle börja utgå från och
med den månad varunder han eller
hon fyller 65 år. Härvid skall
ålderspensionen beräknas under
antagande att den försäkrade för
varje år från och med det då för-
tidspensionen börjar utgå till och
med det då han eller hon uppnår
64 års ålder tillgodoräknats pen-
sionspoäng motsvarande medel-
talet av de pensionspoängtal, vilka
tillgodoräknats honom eller
henne under de fyra år som
närmast föregått det år då
pensionsfallet inträffade eller, om
pensionen därigenom blir större,
under samtliga år från och med det
då han eller hon fyllt 16 år till
och med det som närmast föregått
pensionsfallet. Vid beräkningen av
nämnda medeltal bortses från de
år intill ett antal av hälften, för
vilka pensionspoäng ej
tillgodoräknats den försäkrade
eller för vilka poängtalet är lägst.
Pension enligt denna paragraf
får ej utgå, om den försäkrade vid
65 års ålder inte kan bli berättigad
till ålderspension enligt 12 kap.

4 §
Om förtidspension utgår för tid efter det att ålderspension med stöd
av 12 kap. 3 § upphört att utgå, skall förtidspensionen minskas med mot-
svarande tillämpning av 12 kap. 3 och 4 §§.

Vid beräkning av förtidspension
skall hänsyn inte tas till pensions-
poäng som enligt 11 kap. 6 §
första och tredje styckena
tillgodoräknats den försäkrade för
tid då förtidspension enligt denna
lag utgått med anledning av samma
inkomstförlust. Vårdår som enligt
11 kap. 6 a § tillgodoräknats en
försäkrad som under året uppburit
förtidspension enligt denna lag får
inte åberopas för höjning av för-
tidspensionen.
Vid beräkning av förtidspension
skall hänsyn inte tas till pensions-
poäng som enligt 11 kap. 6 §
första och tredje styckena, i dessa
lagrums lydelse före den 1
januari 1999, eller 4 kap. 1 §
lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension
tillgodoräknats den försäkrade för
tid då förtidspension enligt denna
lag utgått med anledning av samma
inkomstförlust. Vårdår som enligt
11 kap. 6 a §, i detta lagrums
lydelse före den 1 januari 1999,
eller 4 kap. 1 § lagen om
inkomstgrundad ålderspension
tillgodoräknats en försäkrad som
under året uppburit förtidspension
enligt denna lag får inte åberopas
för höjning av förtidspensionen.

15 kap.
2 §
För försäkrad, som är född
under något av åren 1911 1927,
skall vid tillämpning av 11 kap.
1 § andra stycket pensions-
grundande inkomst beräknas
även för det år varunder han
fyllt sextiofem år, dock ej för det
fall han under hela nämnda år
åtnjutit hel ålderspension enligt
denna lag.
Beräkning av förtidspension
skall under förutsättningar som
angivas i 13 kap. 2 § för
försäkrad som avses i denna
paragraf ske under antagande
att den försäkrade
tillgodoräknats pensionspoäng
även för det år då han uppnår
sextiofem års ålder.
Vid beräkning av
ålderspension som avses i 12
kap. 1 § första stycket skall, om
pensionen därigenom blir
större, försäkrad som avses i
denna paragraf tillgodoräknas
pensionspoäng som om han
blivit berättigad till
förtidspension enligt 13 kap. 1 §
från och med januari månad det år
han uppnår sextiofem års ålder.

För en pensionsberättigad
som är född under något av åren
1911 1927 skall tilläggspension
beräknas som om
pensionspoäng kunnat
tillgodoräknas om han eller hon
hade fått rätt till förtidspension
enligt 13 kap. 1 § från och med
januari månad det år han eller hon
uppnått 65 års ålder. Detta gäller
dock endast om pensionen däri-
genom blir större.

16 kap.
5 §
Ålderspension utgår från och
med den månad varunder den för-
säkrade fyller sextiofem år eller,
om han önskar att pensionen skall
börja utgå tidigare eller senare,
från och med den månad som an-
gives i pensionsansökningen.
Ålderspension utges från och
med den månad varunder den för-
säkrade fyller 65 år eller, om han
eller hon önskar att pensionen
skall börja utges tidigare eller
senare, från och med den månad
som anges i
pensionsansökningen.

Förtidspension, handikappersättning och vårdbidrag utgår från och
med den månad då rätt till förmånen inträtt. I fall som avses i 1 § andra
stycket utgår dock förtidspension från och med månaden näst efter den
då beslutet om pension meddelats.

Efterlevandepension utgår från
och med den månad då den försäk-
rade avlidit eller, om han vid sin
död uppbar ålderspension eller
förtidspension, från och med
månaden näst efter den då döds-
fallet inträffat.
Inträder rätt till ålderspension
eller efterlevandepension vid
annan tidpunkt än som åsyftas i
första och tredje styckena, utgår
pensionen från och med den
månad då rätten inträtt.

Pension får inte utgå för längre
tid tillbaka än tre månader eller, i
fråga om barnpension eller handi-
kappersättning, två år före ansök-
ningsmånaden.
Efterlevandepension utges från
och med den månad då den försäk-
rade avlidit eller, om han eller
hon vid sin död uppbar
ålderspension eller
förtidspension, från och med
månaden näst efter den då döds-
fallet inträffat.
Inträder rätt till ålderspension
eller efterlevandepension vid an-
nan tidpunkt än som åsyftas i
första och tredje styckena, skall
pensionen betalas ut för tid från
och med den månad då rätten in-
trätt.
Annan pension än
ålderspension får inte betalas ut
för längre tid tillbaka än tre
månader eller, i fråga om
barnpension eller handi-
kappersättning, två år före ansök-
ningsmånaden. Ålderspension får
betalas ut tidigast för månaden
närmast efter
ansökningsmånaden. Har den
försäkrade uppburit för-
tidspension eller särskild efter-
levandepension omedelbart före
65 års ålder får dock ålderspen-
sion betalas ut för högst tre
månader före
ansökningsmånaden.

Det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om
barnpension enligt 14 kap. 2 § skall minskas med vad som utbetalats i
omställningspension enligt 14 kap. 4 § eller särskild
efterlevandepension enligt 14 kap. 5 § för den tid som
barnpensionsbeloppet avser utöver vad som skulle ha utgetts om beslutet
om barnpension förelegat vid utbetalningen av omställningspensionen
eller den särskilda efterlevandepensionen.

19 kap.
1 §
Om avgifter för finansiering av
sjukförsäkringen, folkpensione-
ringen och försäkringen för
tilläggspension föreskrivs i lagen
(1981:691) om socialavgifter.
Om avgift för finansiering av
försäkringen för tilläggspension
föreskrivs även i lagen
(1994:1744) om allmän pen-
sionsavgift.
Om avgifter för finansiering av
sjukförsäkringen m.m., föräldra-
försäkringen och efterlevande-
pensioner föreskrivs i lagen
(1981:691) om socialavgifter.

4 §
Avgiftsuttaget till försäkringen
för tilläggspension skall vara så
avvägt att avgifterna, i den mån
de inte skall föras till staten, i
förening med andra tillgängliga
medel finansierar
pensionsutbetalningar,
förvaltningskostnader och andra
utgifter för försäkringen samt
den fondering som behövs.
För finansieringen av tilläggs-
pension i form av ålderspension
enligt denna lag skall bestäm-
melserna i 1 kap. 2 § i lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension gälla.

20 kap.
2 §
Vid tillämpningen av bestäm-
melserna i 11 kap. 6 a § om för-
säkrad, som vårdar barn, skall
med barn som där sägs likställas
fosterbarn.

Med förälder skall vid tillämp-
ningen av bestämmelserna i 9 kap.
4 § och 11 kap. 6 a § likställas
den, med vilken förälder är eller
varit gift eller har eller har haft
barn, om de stadigvarande sam-
manbor.
Med förälder skall vid tillämp-
ningen av bestämmelserna i 9 kap.
4 § likställas den som med social-
nämndens tillstånd har tagit emot
ett utländskt barn för vård och
fostran i syfte att adoptera det.
Vid tillämpningen av denna lag
skall, om inte annat sägs i lagen,
vårdår som tillgodoräknats
enligt 11 kap. 6 a §, i detta
lagrums lydelse före den 1
januari 1999, eller 4 kap. 12 §
lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension
likställas med år för vilka pen-
sionspoäng tillgodoräknats.
Med förälder skall vid tillämp-
ningen av bestämmelserna i 9 kap.
4 § likställas den, med vilken för-
älder är eller varit gift eller har
eller har haft barn, om de stadig-
varande sammanbor.

Med förälder skall vid tillämp-
ningen av bestämmelserna i 9 kap.
4 § också likställas den som med
socialnämndens tillstånd har tagit
emot ett utländskt barn för vård
och fostran i syfte att adoptera
det.
Har någon med socialnämndens
medgivande tagit emot ett ut-
ländskt barn i sitt hem här i landet
för vård och fostran i adoptions-
syfte, skall vid tillämpning av be-
stämmelserna i 8 och 14 kap. om
rätt till barnpension barnet anses
som barn till denne. I sådana fall
anses barnet bosatt i Sverige, om
den blivande adoptivföräldern var
bosatt här i landet vid den tidpunkt
då han avled.
Har någon med socialnämndens
medgivande tagit emot ett ut-
ländskt barn i sitt hem här i landet
för vård och fostran i adoptions-
syfte, skall vid tillämpning av be-
stämmelserna i 8 och 14 kap. om
rätt till barnpension barnet anses
som barn till denne. I sådana fall
anses barnet bosatt i Sverige, om
den blivande adoptivföräldern var
bosatt här i landet vid den tidpunkt
då han eller hon avled.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 2 a § tredje stycket skall
den som lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en anbuds-
handling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även
innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn
och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt
uppgift om betalningsmottagarens personnummer eller
organisationsnummer anses ha en sådan skattsedel. Uppgiften om
innehav av en F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande
av F-skattsedeln som avses i 3 kap. 2 a § fjärde stycket. Det som nu
sagts gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att
uppgiften om innehav av en F-skattsedel är oriktig. Bestämmelser om
påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i skattebrottslagen
(1971:69).

15 §
Regeringen äger träffa överens-
kommelse med främmande makt
angående utsträckt tillämpning av
denna lag eller om undantag i vissa
fall från vad i lagen är stadgat.
Om en svensk medborgare,
som sysselsätts utomlands av en
arbetsgivare som är bosatt i
Sverige eller är svensk juridisk
person, på grund av en
överenskommelse enligt första
stycket inte skall vara försäkrad
enligt denna lag, skall
pensionsgrundande inkomst av
anställning enligt 11 kap. 2 §
ändå tillgodoräknas honom, om
arbetsgivaren i en förbindelse,
som godtas av
Riksförsäkringsverket, åtar sig
att svara för tilläggspen-
sionsavgiften. Motsvarande
skall gälla för en svensk
medborgare som är anställd hos
en utländsk juridisk person, om
en svensk juridisk person, som
har ett bestämmande inflytande
över den utländska juridiska
personen, avger en sådan
förbindelse.
Regeringen får träffa överens-
kommelse med främmande makt
om utsträckt tillämpning av denna
lag eller om undantag i vissa fall
från vad i lagen är stadgat.

8. Om en kvinna, som avses i punkt 5 och är född under något av åren
1930 1944 samt har rätt till tilläggspension i form av änkepension
enligt äldre bestämmelser, för samma månad får tilläggspension i form
av ålderspension, utges änkepensionen endast i den mån den överstiger
ålderspensionen. Kvinnan har dock alltid rätt till änkepension med
sådant belopp att denna, tillsammans med tilläggspensionen i form av
ålderspension, motsvarar viss andel av summan av kvinnans
tilläggspension i form av ålderspension och den tilläggspension för
mannen som avses i 14 kap. 3 § i dess äldre lydelse. Denna andel utgör
60 procent om kvinnan är född år 1930, 58 procent om kvinnan är född
år 1931, 56 procent om kvinnan är född år 1932, 54 procent om kvinnan
är född år 1933, 52 procent om kvinnan är född år 1934 och 50 procent
om kvinnan är född under något av åren 1935 1944. Med stöd av denna
regel får emellertid inte utbetalas tilläggspension i form av änkepension
med högre belopp än vad som följer av 14 kap. 3 § i dess äldre lydelse.

Vid tillämpning av bestämmel-
serna i första stycket skall, om
kvinnan uppskjuter uttaget av
ålderspension till en senare tid-
punkt än från och med den månad
då hon fyller 65 år, hänsyn tas till
den tilläggspension i form av
ålderspension som skulle ha utgått
om rätt därtill hade inträtt från och
med nämnda månad. Vidare skall,
då kvinnan gjort undantagande från
försäkringen för tilläggspension,
hänsyn tas till den tilläggspension
i form av ålderspension som
skulle ha utgått om undantagande
inte skett. Motsvarande skall gälla
om bestämmelserna i 11 kap. 6 §
första stycket om tillgodo-
räknande av pensionspoäng vid
underlåten eller bristande
avgiftsbetalning har tillämpats.
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i första stycket skall, om
kvinnan uppskjuter uttaget av
ålderspension till en senare tid-
punkt än från och med den månad
då hon fyller 65 år, hänsyn tas till
den tilläggspension i form av
ålderspension som skulle ha utgått
om rätt därtill hade inträtt från och
med nämnda månad. Vidare skall,
då kvinnan gjort undantagande från
försäkringen för tilläggspension,
hänsyn tas till den tilläggspension
i form av ålderspension som
skulle ha utgetts om undantagande
inte skett. Motsvarande skall gälla
om bestämmelserna om
tillgodoräknande av pensions-
poäng vid underlåten eller brist-
ande avgiftsbetalning i 11 kap. 6
§ första stycket, i detta lagrums
lydelse före den 1 januari 1999,
eller 4 kap. 8 § andra stycket
lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension
har tillämpats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande för år 1998 och tidigare år.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4 och 5 §§, 6 kap. 1 § och 7 kap. 2 §
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 kap.
4 §
Livränta utgår längst till den
månad under vilken den försäkrade
fyller 65 år, om ej annat följer av
andra stycket.
Från och med den månad som
avses i första stycket utgår
livränta endast i den mån den
försäkrade ej har rätt till
ålderspension enligt lagen
(1962:381) om allmän för-
säkring med belopp som uppgår
till minst 65 procent av livränte-
beloppet.
Börjar ålderspension utgå
tidigare eller senare än från och
med den månad under vilken den
försäkrade fyller 65 år, skall
livränta enligt andra stycket
utgå med det belopp som skulle
ha utgivits, om hel
ålderspension hade börjat
uppbäras från och med nämnda
månad.
Andra stycket har
motsvarande tilllämpning i
fråga om ålderspension enligt
utländskt system för social
trygghet.
Livränta utges längst till den
månad under vilken den försäkrade
fyller 65 år.

5 §
För den som är sjukpenningför-
säkrad enligt 3 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring
utgörs livränteunderlaget av hans
sjukpenninggrundande inkomst
enligt 3 kap. 2 § nämnda lag vid
den tidpunkt från vilken livräntan
skall utges eller den inkomst som
då skulle ha utgjort hans sjukpen-
ninggrundande inkomst, om för-
säkringskassan hade känt till
samtliga förhållanden.
Vid tillämpningen av första
stycket gäller följande avvikelser
från bestämmelserna i 3 kap. 2 §
lagen om allmän försäkring. Vid
beräkningen skall också andra
skattepliktiga förmåner än pengar
beaktas. Med inkomst av anställ-
ning likställs kostnadsersättning
som inte enligt 8 kap. 19 eller 20
§ skattebetalningslagen
(1997:483) undantas vid
beräkning av skatteavdrag.
Semesterlön och semester-
ersättning skall medräknas utan
den begränsning som anges i
3 kap. 2 § tredje stycket lagen om
allmän försäkring. Inkomst i form
av skattepliktiga förmåner skall
värderas på det sätt som är före-
skrivet för beräkning av pensions-
grundande inkomst enligt lagen
om allmän försäkring.
För den som är sjukpenningför-
säkrad enligt 3 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring
utgörs livränteunderlaget av hans
eller hennes sjukpenninggrundan-
de inkomst enligt 3 kap. 2 §
nämnda lag vid den tidpunkt från
vilken livräntan skall utges eller
den inkomst som då skulle ha ut-
gjort hans eller hennes sjukpen-
ninggrundande inkomst, om för-
säkringskassan hade känt till
samtliga förhållanden.
Vid tillämpningen av första
stycket gäller följande avvikelser
från bestämmelserna i 3 kap. 2 §
lagen om allmän försäkring. Vid
beräkningen skall också andra
skattepliktiga förmåner än pengar
beaktas. Med inkomst av anställ-
ning likställs kostnadsersättning
som inte enligt 8 kap. 19 eller 20
§ skattebetalningslagen
(1997:483) undantas vid
beräkning av skatteavdrag.
Semesterlön och semester-
ersättning skall medräknas utan
den begränsning som anges i
3 kap. 2 § tredje stycket lagen om
allmän försäkring. Inkomst i form
av skattepliktiga förmåner skall
värderas på det sätt som är före-
skrivet för beräkning av pensions-
grundande inkomst enligt lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.

6 kap.
1 §
Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berät-
tigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension eller
efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring med
anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, utgår liv-
räntan endast i den mån den överstiger pensionen.
Har delpension utgått till någon som tillerkänns livränta enligt 4 kap.
och avser livräntan samma inkomstförlust som delpensionen, får livränta
för förfluten tid utges endast i den mån den överstiger den delpension
som utgått för samma tid.
Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt
system för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan.

Om bestämmelserna i 11 kap.
6 § första stycket lagen om allmän
försäkring om tillgodoräknande
av pensionspoäng vid
underlåten eller bristande
avgiftsbetalning har tillämpats
för år efter det då arbetsskadan har
inträffat, skall vid tillämpning av
denna paragraf och 4 kap. 4 §
hänsyn tas till den tilläggspension
som skulle ha utgivits om full
avgift hade erlagts.
Om bestämmelserna om beräk-
ning av pensionspoäng vid
underlåten eller bristande
avgiftsbetalning i 11 kap. 6 §
första stycket lagen om allmän
försäkring, i detta lagrums
lydelse före den 1 januari 1999,
eller 4 kap. 8 § andra stycket
lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension har
tillämpats för år efter det då ar-
betsskadan har inträffat, skall vid
tillämpning av denna paragraf hän-
syn tas till den tilläggspension
som skulle ha utgivits om full
avgift hade erlagts.

7 kap.
2 §
Avgiften till arbetsskadeförsäkringen skall utgå efter en procentsats
som skall vara så avvägd att avgifterna tillsammans med andra
tillgängliga medel täcker
1. ersättningar enligt denna lag samt ersättningar på grund av
obligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för
olycksfall i arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa
yrkessjukdomar och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
2. kostnader som föranleds av lagen (1955:469) angående
omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235)
om försäkring för olycksfall i arbete m.m., lagen (1962:303) om
förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m.m., lagen
(1967:919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m.m. och lagen
(1977:268) om uppräkning av yrkesskadelivräntor m.m.,

3. förvaltningskostnader,
3. förvaltningskostnader.
4. behövlig fondbildning.

Med förvaltningskostnader enligt första stycket 3 avses omkostnader
för Riksförsäkringsverkets och de allmänna försäkringskassornas verk-
samhet beträffande arbetsskadeförsäkringen.
Beslut om procentsats för ett visst år skall fattas senast under året
dessförinnan.
Riksförsäkringsverket skall vart femte år föreslå procentsats för de
sju följande åren, i den mån beslut inte redan har fattats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser i
4 kap. 4 § gäller fortfarande för personer som är födda år 1937 eller
tidigare.

2.7

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:691) om socialavgifter
dels att 4 kap. 8 och 10 §§ samt 5 kap. 4 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 1 5 §§, 3 kap. 1 och 3 5 a §§ samt
4 kap. 1 4, 6 och 7 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
1 §
I denna lag ges bestämmelser
om avgifter för finansiering av den
allmänna försäkringen och vissa
andra sociala ändamål.
I denna lag ges bestämmelser
om avgifter för finansiering av den
allmänna försäkringen,
ålderspensioneringen och vissa
andra sociala ändamål.

Att denna lag tillämpas även i fråga om särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster framgår av lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
Om nedsättning av socialavgifter som regionalpolitiskt stöd finns sär-
skilda bestämmelser. Föreskrifter om avdrag vid beräkning av arbets-
givaravgifter finns i lagen (1995:287) om anställningsstöd och i lagen
(1995:411) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialav-
gifter.

2 §
Avgifterna utgörs av arbets-
givaravgifter och egenavgifter.
Arbetsgivaravgifter skall betalas
av den som är arbetsgivare och
egenavgifter av den som är
försäkrad enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring och har
inkomst av annat förvärvsarbete
som avses i 3 kap. 2 eller 2 a §
eller 11 kap. 3 § nämnda lag.
Med inkomst av annat
förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 §
och 2 a § lagen om allmän försäk-
ring skall även likställas inkomst
för eget arbete i form av andra
skattepliktiga förmåner än pengar.

Vid tillämpning av denna lag
skall, även om ett anställningsför-
hållande inte föreligger, den som
har utgett sådan ersättning som
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket eller 11 kap. 2 §
första stycket m, andra stycket
och femte stycket lagen om allmän
försäkring är att hänföra till
inkomst av anställning anses som
arbetsgivare. Med inkomst av
anställning enligt 3 kap. 2 § lagen
om allmän försäkring skall i denna
lag likställas inkomst i form av
andra skattepliktiga förmåner än
pengar samt kostnadsersättning
som inte enligt 8 kap. 19 eller 20
§ skattebetalningslagen
(1997:483) undantas vid
beräkning av skatteavdrag. I fråga
om skattepliktig intäkt av tjänst
enligt kommunalskattelagen
(1928:370) i form av rabatt,
bonus eller annan förmån som ges
ut på grund av kundtrohet eller
liknande, skall den som slutligt
har stått för de kostnader som
ligger till grund för förmånen, an-
ses som arbetsgivare, om denne är
någon annan än den som är skatt-
skyldig för förmånen.
Avgifterna utgörs av arbets-
givaravgifter och egenavgifter.
Arbetsgivaravgifter skall betalas
av den som är arbetsgivare. Egen-
avgifter skall betalas av den som
är försäkrad enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
eller enligt lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension
och som har inkomst av annat för-
värvsarbete som avses i 3 kap. 2
eller 2 a § lagen om allmän för-
säkring eller 2 kap. lagen om in-
komstgrundad ålderspension.
Med inkomst av annat
förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 och
2 a §§ lagen om allmän försäkring
skall även likställas inkomst för
eget arbete i form av andra
skattepliktiga förmåner än pengar.
Vid tillämpning av denna lag
skall, även om ett anställningsför-
hållande inte föreligger, den som
har utgett sådan ersättning som
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket lagen om allmän
försäkring eller enligt
bestämmelserna i 2 kap. 10 §
första stycket, 11 eller 12 §
lagen om inkomstgrundad
ålderspension är att hänföra till
inkomst av anställning anses som
arbetsgivare. Med inkomst av
anställning enligt 3 kap. 2 § lagen
om allmän försäkring skall i denna
lag likställas inkomst i form av
andra skattepliktiga förmåner än
pengar samt kostnadsersättning
som inte enligt 8 kap. 19 eller 20
§ skattebetalningslagen
(1997:483) undantas vid
beräkning av skatteavdrag. I fråga
om skattepliktig intäkt av tjänst
enligt kommunalskattelagen
(1928:370) i form av rabatt,
bonus eller annan förmån som ges
ut på grund av kundtrohet eller
liknande, skall den som slutligt
har stått för de kostnader som
ligger till grund för förmånen,
anses som arbetsgivare, om denne
är någon annan än den som är
skattskyldig för förmånen.

2 kap.
1 §
En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3 5 §§ för
varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med
7,93 procent,
1. sjukförsäkringsavgift med
7,50 procent,
2. folkpensionsavgift med 6,83
procent,
2. efterlevandepensionsavgift
med 1,70 procent,
3. tilläggspensionsavgift med
6,40 procent,
3. ålderspensionsavgift med
6,40 procent,
4. delpensionsavgift med 0,20
procent,
4. föräldraförsäkringsavgift
med 2,20 procent,

5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,

6. arbetsmarknadsavgift med
5,42 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med
5,84 procent.
7. arbetarskyddsavgift med
0,17 procent,

8. lönegarantiavgift med 0,25
procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap.
2 § andra stycket skall dock be-
träffande ersättning som avses i
11 kap. 2 § första stycket m och
femte stycket lagen (1962:381)
om allmän försäkring betala
endast tilläggspensionsavgift.
Arbetsgivare som avses i 1 kap.
2 § andra stycket skall dock be-
träffande ersättning som avses i
2 kap. 11 eller 12 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension betala endast
ålderspensionsavgift.

2 §
En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den ersättning som
utgetts till sådana för varje år betala även sjömanspensionsavgift med
1,20 procent.

I fråga om sjömän skall sjukför-
säkringsavgift och
folkpensionsavgift beräknas efter
de procentsatser som regeringen
eller, efter regeringens
bemyndigande, Riksför-
säkringsverket årligen fastställer.
Procentsatserna skall utgöra den
andel av de i 1 § första stycket 1
och 2 angivna procentsatserna
som svarar mot förhållandet
mellan antalet svenska sjömän och
hela antalet sjömän på svenska
handelsfartyg i medeltal för den
30 september de tre år som när-
mast föregått det år då procent-
satserna fastställs. Hänsyn skall
därvid inte tas till fartyg med en
bruttodräktighet understigande
300. Procentsatserna beräknas
med två decimaler.
I fråga om sjömän skall sjukför-
säkringsavgift och arbetsmark-
nadsavgift beräknas efter de pro-
centsatser som regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
Riksförsäkringsverket årligen
fastställer. Procentsatserna skall
utgöra den andel av de i 1 § första
stycket 1 och 6 angivna procent-
satserna som svarar mot förhållan-
det mellan antalet svenska sjömän
och hela antalet sjömän på svenska
handelsfartyg i medeltal för den
30 september de tre år som när-
mast föregått det år då procent-
satserna fastställs. Hänsyn skall
därvid inte tas till fartyg med en
bruttodräktighet understigande
300. Procentsatserna beräknas
med två decimaler.

Med sjöman avses i denna lag arbetstagare som avses i punkt 1 av an-
visningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370).

3 §
Underlag för beräkning av av-
gifterna är summan av vad arbets-
givaren under året har utgett som
lön i pengar eller annan ersättning
för utfört arbete eller eljest med
anledning av tjänsten, dock inte
pension, eller andra skattepliktiga
förmåner eller, i fall som avses i
3 kap. 2 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän
försäkring, annan ersättning för
utfört arbete. Bidrag som avses i
11 kap. 2 § första stycket m)
lagen om allmän försäkring
likställs med lön. Vidare likställs
med lön garantibelopp enligt
lönegarantilagen (1992:497).
Med lön likställs även
kostnadsersättning som inte enligt
8 kap. 19 eller 20 § skattebetal-
ningslagen (1997:483) undantas
vid beräkning av skatteavdrag.
Med lön likställs också ersätt-
ning som en arbetsgivare utger
till en allmän försäkringskassa
som följd av bestämmelsen i 24 §
första stycket lagen (1991:1047)
om sjuklön.

Ersättning som avses i andra
stycket skall anses som ersättning
till arbetstagare vid tillämpning av
4 och 5 §§.
Underlag för beräkning av av-
gifterna är summan av vad arbets-
givaren under året har utgett som
lön i pengar eller annan ersättning
för utfört arbete eller eljest med
anledning av tjänsten, dock inte
pension, eller andra skattepliktiga
förmåner. I underlaget skall även
ingå sådan annan ersättning för
utfört arbete som avses i 3 kap. 2
§ andra stycket lagen
(1962:381) om allmän
försäkring.

Med lön likställs
1. garantibelopp enligt löne-
garantilagen (1992:497),
2. kostnadsersättning som inte
enligt 8 kap. 19 eller 20 § skatte-
betalningslagen (1997:483)
undantas vid beräkning av
skatteavdrag,
3. ersättning som en
arbetsgivare utger till en allmän
försäkringskassa som följd av
bestämmelsen i 24 § första
stycket lagen (1991:1047) om
sjuklön.
Ersättning som avses i andra
stycket 3 skall anses som ersätt-
ning till arbetstagare vid tillämp-
ning av 4 och 5 §§.

4 §
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte
uppgått till 1 000 kronor,

2. ersättning till arbetstagare
som vid årets ingång fyllt 65 år,

3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av
barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen mot-
svarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som
arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister
m.fl.,
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som
utförts i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte
får göras vid inkomsttaxeringen,
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som ar-
betstagare haft att täcka med ersättningen,

8. ersättning för arbete som har
utförts utomlands, till den del
denna inte räknas som lön enligt
11 kap. 2 § första stycket lagen
om allmän försäkring,
8. ersättning för arbete som har
utförts utomlands, till den del
denna inte räknas som lön enligt
2 kap. 3 § första stycket lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension eller enligt 2 kap.
16 § andra stycket samma lag
inte är pensionsgrundande
inkomst.

9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i
skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet,
10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 § lagen
(1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i
Sverige inte utgör skattepliktig intäkt,
11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring,
12. intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370),

13. sådan ersättning som enligt
1 § första stycket 2 6 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster utgör
underlag för nämnda skatt,
14. ersättning till en och samme
idrottsutövare från en sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och som har till huvud-
sakligt syfte att främja idrottslig
verksamhet, om ersättningen från
föreningen under året inte uppgått
till ett halvt basbelopp enligt
lagen om allmän försäkring,
13. sådan ersättning som enligt
1 § första stycket 1 5 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster utgör
underlag för nämnda skatt,
14. ersättning till en och samme
idrottsutövare från en sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och som har till huvud-
sakligt syfte att främja idrottslig
verksamhet, om ersättningen från
föreningen under året inte uppgått
till ett halvt prisbasbelopp enligt
lagen om allmän försäkring,

15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en vinst-
andelsstiftelse, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän
försäkring, till den del de inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens
räkning,
16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk
person med motsvarande ändamål från vilken enligt de fyra sista me-
ningarna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring skall bort-
ses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst,
17. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni
1993 om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av
ansvarighetsförsäkring vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
18. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992
om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni
1993 och ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring
som anges i 17,

19. ersättning enligt 11 kap. 2 §
första stycket a l, n, p och r
lagen om allmän försäkring.
19. ersättning enligt 2 kap. 5 §
lagen om inkomstgrundad
ålderspension.

Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna
kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning
från arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av
arbetstagares kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse
bestämda yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna
inom respektive grupp.

Bestämmelserna i första stycket
17 och 18 gäller endast ersättning
som inte avser de första
180 dagarna efter skadetillfället
och som för en och samme
arbetstagare beräknas på lönedelar
som inte överstiger sju och en
halv gånger basbeloppet enligt
lagen om allmän försäkring.
Bestämmelserna i första stycket
17 och 18 gäller endast ersättning
som inte avser de första 180
dagarna efter skadetillfället och
som för en och samme
arbetstagare beräknas på lönedelar
som inte överstiger sju och en
halv gånger prisbasbeloppet
enligt lagen om allmän försäkring.

I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag
skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunal-
skattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.

5 §
Vid bestämmande av underlaget
för beräkning av tilläggspen-
sionsavgift skall bortses från er-
sättningar som inte räknas som
inkomst av anställning enligt
11 kap. 2 § tredje eller fjärde
stycket lagen (1962:381) om all-
män försäkring. Vidare skall
bortses från ersättningar till
arbetstagare som inte är svenska
medborgare och som inte heller är
bosatta här, då ersättningarna
avser arbete utom riket.
Vid bestämmande av underlaget
för beräkning av annan avgift än
tilläggspensionsavgift skall
bortses från ersättningar till
arbetstagare som inte varit
försäkrade enligt lagen
(1976:380) om arbets-
skadeförsäkring. I fråga om
arbete som har utförts för
annans räkning utan att
anställning förelegat skall vid
beräkningen bortses från er-
sättningar till personer som
varit bosatta utomlands och
utfört arbetet utom riket.
Vid bestämmande av underlaget
för beräkning av ålderspen-
sionsavgift skall även medräknas
ersättningar som utgör inkomst av
anställning enligt 2 kap. 10 §
första stycket, 11 § första stycket
eller 12 § första stycket lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension. Ersättningar för
arbete utanför Sverige till
arbetstagare som inte är svenska
medborgare och som inte heller är
bosatta här, skall inte medräknas.
Vid bestämmande av underlaget
för beräkning av annan avgift än
ålderspensionsavgift skall
bortses från ersättningar till
arbetstagare som vid årets
ingång fyllt 65 år. Detsamma
gäller ersättningar till
arbetstagare som inte varit försäk-
rade enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring.

3 kap.
1 §
En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som
anges i 3 5 §§ för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med
8,66 procent,
1. sjukförsäkringsavgift med
8,23 procent,
2. folkpensionsavgift med 6,83
procent,
2. efterlevandepensionsavgift
med 1,70 procent,
3. tilläggspensionsavgift med
6,40 procent,
3. ålderspensionsavgift med
6,40 procent,
4. delpensionsavgift med 0,20
procent,
4. föräldraförsäkringsavgift
med 2,20 procent,

5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med 3,30 procent.

3 §
Egenavgifter beräknas inte för
år efter det då den försäkrade fyllt
65 år.

Andra avgifter än tilläggspen-
sionsavgift betalas inte av den
som vid utgången av inkomståret
inte var inskriven hos allmän
försäkringskassa, utom för det fall
att detta berott på att den
försäkrade inte uppnått den ålder
som enligt 1 kap. 4 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
krävs för inskrivning hos allmän
försäkringskassa. Sådana avgifter
betalas inte heller av den som för
någon del av samma år uppburit
hel förtidspension enligt lagen om
allmän försäkring eller för hela
året uppburit hel ålderspension
enligt nämnda lag.
Egenavgifter i annan form än
ålderspensionsavgift beräknas
inte för år efter det då den
försäkrade fyllt 65 år.
Andra avgifter än ålderspen-
sionsavgift betalas inte av den
som vid utgången av inkomståret
inte var inskriven hos allmän
försäkringskassa, utom för det fall
att detta berott på att den
försäkrade inte uppnått den ålder
som enligt 1 kap. 4 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
krävs för inskrivning hos allmän
försäkringskassa. Sådana avgifter
betalas inte heller av den som för
någon del av samma år uppburit
hel förtidspension enligt lagen om
allmän försäkring eller för hela
året uppburit hel ålderspension
enligt nämnda lag.
Tilläggspensionsavgift betalas
inte för det år då den försäkrade
avlidit. Sådan avgift betalas inte
heller då den försäkrade för
hela året uppburit hel
ålderspension enligt lagen om
allmän försäkring.
Ålderspensionsavgift betalas
inte för det år då den försäkrade
avlidit.

Avgift betalas inte då avgiftsunderlaget understiger 1 000 kronor.

4 §
Grunden för beräkning av avgift
enligt 1 § 1, 5 och 6 utgörs av in-
komst av annat förvärvsarbete som
avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Med inkomst av annat förvärvs-
arbete enligt 3 kap. 2 § och 2 a §
lagen om allmän försäkring skall
även likställas andra skattepliktiga
förmåner än pengar.
Grunden för beräkning av avgift
enligt 1 § 1 och 4 6 utgörs av in-
komst av annat förvärvsarbete som
avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Med inkomst av annat förvärvs-
arbete enligt 3 kap. 2 och 2 a §§
lagen om allmän försäkring skall
även likställas andra skattepliktiga
förmåner än pengar.
Grunden för beräkning av avgift
enligt 1 § 2 4 utgörs av inkomst
av annat förvärvsarbete som avses
i 11 kap. 3 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring.
Grunden för beräkning av avgift
enligt 1 § 2 och 3 utgörs av in-
komst av annat förvärvsarbete som
avses i 2 kap. 6 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.

5 §
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från ersättning för
arbete för någon annans räkning, om ersättningen från denne under året
inte uppgått till 1 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte om ersätt-
ningen utgör inkomst av näringsverksamhet.

Vid bestämmande av avgifts-
underlaget skall vidare bortses
från inkomst som avses i 11 kap.
3 § första stycket d) lagen om
allmän försäkring.
Vid beräkningen av inkomst av
annat förvärvsarbete gäller i till-
lämpliga delar bestämmelserna i
11 kap. 4 § lagen om allmän för-
säkring.
Vid bestämmande av avgifts-
underlaget skall vidare bortses
från inkomst som avses i 2 kap. 6
§ första stycket 4 lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.
Vid beräkningen av inkomst av
annat förvärvsarbete gäller i till-
lämpliga delar bestämmelserna i
2, 13 och 15 kap. lagen om
inkomstgrundad ålderspension.

5 a §
Vid beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 procent av av-
giftsunderlaget beräknat enligt 4 § första stycket, dock högst med
9 000 kronor per år. Om den försäkrade under året även betalat ut lön
eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag
från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får dock avdrag från
egenavgifterna medges högst med ett så stort belopp att det
sammanlagda avdraget från egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna inte
överstiger 42 600 kronor per år.
Om den försäkrade är delägare i ett handelsbolag får det sammanlagda
avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till handelsbolagets in-
komster för samtliga delägare i handelsbolaget inte överstiga
42 600 kronor per år. Avdraget fördelas mellan delägarna i proportion
till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan
dem. Kan en eller flera av delägarna helt eller delvis inte utnyttja av-
draget får resterande avdrag fördelas mellan övriga delägare på mot-
svarande sätt. Om handelsbolaget under året även betalat ut lön eller an-
nan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från ar-
betsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, skall delägarna medges avdrag
från egenavgifterna högst med så stort belopp att delägarnas samman-
lagda avdrag från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från
handelsbolaget och handelsbolagets avdrag från arbetsgivaravgifterna
inte överstiger 42 600 kronor per år.

Avdrag enligt första stycket
skall i angiven ordning avse ar-
betsmarknadsavgiften, sjukförsäk-
ringsavgiften, arbetsskadeavgiften,
folkpensionsavgiften, delpen-
sionsavgiften och tilläggspen-
sionsavgiften.
Avdrag enligt första stycket
skall i angiven ordning avse ar-
betsmarknadsavgiften, sjukförsäk-
ringsavgiften, arbetsskadeavgiften,
efterlevandepensionsavgiften
och föräldraförsäkringsavgiften.

4 kap.
1 §
Sjukförsäkringsavgifter förs till staten för finansiering av

1. kostnader för ersättning för
sjukvård m.m. enligt 2 kap., sjuk-
penning m.m. enligt 3 kap.,
föräldrapenningförmåner enligt
4 kap., folkpension i form av
förtidspension enligt 7 kap. och
rehabiliteringsersättning m.m.
enligt 22 kap. lagen (1962:381)
om allmän försäkring samt
pensionstillskott till för-
tidspension enligt lagen
(1969:205) om pensionstillskott,
1. kostnader för sjukpenning
m.m. enligt 3 kap., folkpension i
form av förtidspension enligt
7 kap. för personer som har rätt
till tilläggspension i form av för-
tidspension enligt 13 kap.,
tilläggspension i form av förtids-
pension enligt 13 kap. och
rehabiliteringsersättning m.m.
enligt 22 kap., allt enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
2. kostnader enligt lagen
(1974:525) om ersättning för
viss födelsekontrollerande
verksamhet m.m.,

3. kostnader för förmåner
enligt lagen (1996:1150) om
högkostnadsskydd vid köp av
läkemedel m.m.,

4. Centrala
studiestödsnämndens kostnader
med anledning av att sådana
studielån som belöper på en
studerandes sjukperiod enligt
studiestödslagen (1973:349) inte
skall återbetalas,
2. Centrala
studiestödsnämndens kostnader
med anledning av att sådana
studielån som belöper på en
studerandes sjukperiod enligt
studiestödslagen (1973:349) inte
skall återbetalas,
5. vissa av de allmänna försäk-
ringskassornas
förvaltningskostnader,
3. vissa av de allmänna försäk-
ringskassornas
förvaltningskostnader,
6. kostnader enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård,
4. kostnader enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård,
7. den allmänna försäkringens
kostnader enligt lagen
(1991:1047) om sjuklön.
5. den allmänna försäkringens
kostnader enligt lagen
(1991:1047) om sjuklön och

6. statliga ålderspensionsav-
gifter enligt lagen (1998:000)
om statlig ålderspensionsavgift
som belöper på förmåner som
finansieras med
sjukförsäkringsavgiften.

2 §
Folkpensionsavgifter förs till
staten som bidrag till finansie-
ringen av folkpensioneringen
enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
Efterlevandepensionsavgifter
förs till staten för finansiering
av folkpension i form av
efterlevandepension enligt 8
kap. lagen (1962:381) om
allmän försäkring och
tilläggspension i form av
efterlevandepension enligt 14
kap. samma lag, änkepension
enligt
övergångsbestämmelserna till
lagen (1988:881) om ändring i
lagen om allmän försäkring samt
kostnader för förvaltning av
efterlevandepension och
änkepension.

3 §
Av influtna tilläggspensionsav-
gifter förs 7 procent till staten
och 22,4 procent placeras på
konto hos Riksgäldskontoret.
Återstoden förs till en fond,
benämnd Allmänna
Pensionsfonden med vars
tillgångar kostnaderna för försäk-
ringen för tilläggspension enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring skall täckas. Fonden för-
valtas enligt grunder som riks-
dagen fastställer särskilt.
Fördelningen av influtna
ålderspensionsavgifter skall
göras enligt följande. Den andel
som beräknas utgöra avgifter
för inkomster som överstiger
8,06 förhöjda prisbasbelopp
enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän
försäkring förs till staten. Den
andel som beräknas motsvara
pensionsrätt för premiepension
för samma år förs till
Riksgäldskontoret för tillfällig
förvaltning. Återstoden förs till
Allmänna pensionsfonden
med vars tillgångar kostnaderna
för försäkringen för
inkomstpension och
tilläggspension enligt lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension och
tilläggspension i form av
ålderspension enligt lagen om
allmän försäkring skall täckas.
Regeringen skall för varje år
fastställa de andelar som anges i
första stycket efter förslag från
Riksförsäkringsverket.
Skillnaden mellan beräknade
belopp och de belopp som
slutligt framräknas för det
aktuella året skall regleras vid
en kommande överföring.
Medel som regleras gentemot
staten skall beräknas med sådan
ränta som anges i 19 kap. 3 §
skattebetalningslagen
(1997:483) och medel som
regleras gentemot
Riksgäldskontoret med sådan
avkastning som anges i 8 kap. 1
§ första stycket lagen (1998:000)
om inkomstgrundad
ålderspension.

4 §
Delpensionsavgifter förs till
en fond, benämnd
delpensionsfonden, med vars
tillgångar kostnaderna för
pensioner enligt lagen (1979:84)
om delpensionsförsäkring och
motsvarande äldre be-
stämmelser skall täckas. Fonden
förvaltas enligt grunder som
riksdagen fastställer särskilt.
Föräldraförsäkringsavgifter
förs till staten för finansiering
av föräldrapenningförmåner
enligt 4 kap. lagen (1962:381)
om allmän försäkring, kostnader
för förvaltning av
föräldrapenningförmåner och
för finansiering av statliga
ålderspensionsavgifter enligt
lagen (1998:000) om statlig
ålderspensionsavgift som
belöper på sådana förmåner.

6 §
Arbetsskadeavgifter förs till en
fond, benämnd
Arbetsskadefonden, med vars
tillgångar kostnaderna för
ersättningar enligt lagen
(1976:380) om
arbetsskadeförsäkring och
motsvarande äldre bestämmelser
samt förvaltningskostnader skall
täckas. Fonden förvaltas enligt
grunder som riksdagen
fastställer särskilt.
Arbetsskadeavgifter förs till
staten för finansiering av ersätt-
ningar enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring och
motsvarande äldre bestämmelser,
kostnader för förvaltning av
sådana ersättningar och för
finansiering av statliga
ålderspensionsavgifter enligt
lagen (1998:000) om statlig
ålderspensionsavgift som
belöper på ersättningar som
finansieras med ar-
betsskadeavgifter.

7 §
Arbetsmarknadsavgifter förs till staten för finansiering av
1. arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring,

2. kostnader för tillsyn av ar-
betslöshetskassornas utbetalning
av arbetslöshetsersättning enligt
lagen (1997:239) om arbetslös-
hetskassor, och
2. kostnader för tillsyn av ar-
betslöshetskassornas utbetalning
av arbetslöshetsersättning enligt
lagen (1997:239) om arbetslös-
hetskassor,
3. utbildningsbidrag till sådan
deltagare i arbetsmarknadsutbild-
ning enligt förordningen
(1987:406) om
arbetsmarknadsutbildning eller
yrkesinriktad rehabilitering enligt
förordningen (1987:405) om den
arbetsmarknadspolitiska verk-
samheten som uppfyller villkoren
för inkomstrelaterad ersättning
enligt lagen om arbetslöshets-
försäkring.
3. utbildningsbidrag i form av
dagpenning till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning,
yrkesinriktad rehabilitering eller
sådan verksamhet för ungdomar
mellan 20 och 24 år som
anordnas av en kommun, under
förutsättning att deltagarna
uppfyller villkoren för
inkomstrelaterad ersättning enligt
lagen om arbetslöshetsförsäkring,

4. kostnader enligt
lönegarantilagen (1992:497)
och

5. statliga ålderspensionsav-
gifter enligt lagen (1998:000)
om statlig ålderspensionsavgift
som belöper på förmåner som
finansieras med
arbetsmarknadsavgifter.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1, 4 och 5 §§ tillämpas i fråga om
avgiftspliktig ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1999.
3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 och 3 §§ tillämpas på inkomster
som uppbärs från och med den 1 januari 1999. Omfattar
beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om
den försäkrade inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst
anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot
förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna
tid och hela beskattningsåret.
4. Äldre bestämmelser i 2 kap. 4 § första stycket 2 och 5 § andra
stycket samt i 3 kap. 3 § första stycket gäller fortfarande för personer
som är födda 1937 eller tidigare.
5. Under år 1999 skall influtna ålderspensionsavgifter enligt 4 kap. 3
§ fördelas på så sätt att 7 procent förs till staten och 32 procent placeras
på konto hos Riksgäldskontoret. Återstoden förs till Allmänna pen-
sionsfonden.
6. Riksförsäkringsverket skall för åren 1995 1997 beräkna
framkomna skillnader mellan gjorda överföringar och ett belopp som
motsvarar summan av fastställda pensionsrätter för premiepension för
dessa år. Reglering av framkomna skillnader skall göras senast i juni
1999. Sådan reglering avseende år 1998 skall göras senast i april 2000.
7. Under åren 1999 och 2000 skall vad som i 4 kap. 3 § sägs om vilka
kostnader tillgångarna i den Allmänna pensionsfonden skall täcka också
avse folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381)
om allmän försäkring till personer som har rätt till tilläggspension i
form av ålderspension enligt 12 kap. samma lag samt kostnader för
förvaltning av sådan folkpension.
8. Har regeringen före utgången av år 1998 ingått överenskommelse
med främmande makt avseende folk- och tilläggspension utgör vid
tillämpningen av överenskommelsen från och med den 1 januari 1999
fem procentenheter av sjukförsäkringsavgiften finansiering av sådan
pension.

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmän pensionsavgift
Härigenom föreskrivs att 2 4 och 6 §§ lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Den som uppbär sådan inkomst
som avses i 3 § skall på avgifts-
underlaget för varje år betala all-
män pensionsavgift med 6,95 pro-
cent.
Avgiften avrundas till närmast
hela hundratal kronor. Avgift
som slutar på 50 kronor
avrundas till närmast lägre
hundratal kronor.
Den som uppbär sådan inkomst
som avses i 3 § skall på avgifts-
underlaget för varje år betala all-
män pensionsavgift med 6,95 pro-
cent.

3 §
Avgiften beräknas på sådan in-
komst av anställning som avses i
11 kap. 2 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring och sådan in-
komst av annat förvärvsarbete som
avses i 11 kap. 3 § nämnda lag om
den enskilde är skattskyldig för
inkomsten enligt kommunal-
skattelagen (1928:370). Inkomst
av anställning och inkomst av an-
nat förvärvsarbete skall därvid var
för sig avrundas till närmast lägre
hundratal kronor.
Vid beräkning av inkomst av an-
ställning skall avdrag göras för
kostnader som arbetstagaren haft
att bestrida i innehavd
anställning, i den mån
kostnaderna, minskade med
erhållen kostnadsersättning,
överstiger ettusen kronor.
Avgiften beräknas på summan
av inkomsterna till den del sum-
man inte överstiger sju och en
halv gånger det förhöjda
basbeloppet som anges i 1 kap. 6
§ lagen om allmän försäkring.
Avgiften beräknas dels på sådan
inkomst av anställning som avses i
2 kap. lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension,
dels på sådan inkomst av annat
förvärvsarbete som avses i 2 kap.
nämnda lag om den enskilde är
skattskyldig för inkomsten enligt
kommunalskattelagen
(1928:370). Inkomst av
anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete skall därvid var för
sig avrundas till närmast lägre
hundratal kronor.
Vid beräkning av inkomst av an-
ställning skall avdrag göras för
kostnader som arbetstagaren har
haft i arbetet i den utsträckning
kostnaderna, minskade med er-
hållen kostnadsersättning, över-
stiger ettusen kronor.
Vid beräkning av avgiften
bortses från inkomst av
anställning och inkomst av
annat förvärvsarbete till den del
summan av inkomsterna
överstiger 8,06 gånger det
förhöjda prisbasbeloppet som
anges i 1 kap. 6 § (1962:381)
lagen om allmän försäkring. Där-
vid skall i första hand bortses
från inkomst av annat
förvärvsarbete.
Avgiften avrundas till närmast
hela hundratal kronor. Avgift
som slutar på 50 kronor
avrundas till närmast lägre
hundratal kronor.

4 §
Avgift skall inte betalas av den
som vid årets ingång har fyllt
65 år.
Avgift skall inte heller betalas
av den som har sådana inkomster
som avses i 3 §, om inkomsterna
understiger 24 procent av det vid
årets ingång gällande basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

Avgift skall inte betalas av den
som har sådana inkomster som
avses i 3 §, om inkomsterna
understiger 24 procent av det för
året gällande prisbasbeloppet
enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

6 §
Avgiften används till finansie-
ring av försäkringen för tilläggs-
pension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring.
Avgiften används till finansie-
ring av försäkringen för inkomst-
pension och tilläggspension
enligt lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension
och tilläggspension i form av
ålderspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Avgiften förs till Allmänna pensionsfonden.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första
gången vid 2000 års taxering.
2. De nya bestämmelserna tillämpas på avgiftspliktig inkomst som
uppbärs från och med den 1 januari 1999.
3. Den äldre bestämmelsen i 4 § första stycket gäller fortfarande för
avgiftspliktiga som är födda år 1937 eller tidigare.
4. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år
1998 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskatt-
ningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998
som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som in-
faller under denna tid och hela beskattningsåret.
5. Under åren 1999 och 2000 används avgiften även för finansiering
av folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381)
om allmän försäkring till personer som har rätt till tilläggspension i
form av ålderspension enligt 12 kap. samma lag samt kostnader för
förvaltning av sådan folkpension.

2.9 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)
Härigenom föreskrivs att 16 kap. 12 §, 22 kap. 1 och 12 §§ samt ru-
briken närmast före 16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

16 kap.
Tilläggspensionsavgift
Ålderspensionsavgift och
allmän pensionsavgift

12 §
Vid tillgodoräkning av pen-
sionspoäng enligt 11 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring skall beräkningen av hur
stor del av tilläggspensionsav-
giften som den skattskyldige har
betalat göras enligt följande.

Om betald preliminär skatt är
minst lika stor som den slutliga
skatten anses hela avgiften vara
betald. Om betald preliminär skatt
understiger den slutliga skatten
anses så stor del av det betalda
beloppet avse avgift som mot-
svarar hela avgiftens andel av den
slutliga skatten. Samtliga betal-
ningar som görs under
inkomståret och fram till
tidpunkten för debitering av slutlig
skatt enligt det grundläggande
beslutet om sådan skatt skall
beaktas.
Belopp som betalas efter den
debitering som avses i andra
stycket men före utgången av juni
månad året efter taxeringsåret an-
ses som betalning av obetald
avgift till samma kvotdel som
obetald avgift utgör av den
skattskyldiges sammanlagda skuld
vid den tidpunkt då betalningen
görs. Detsamma gäller om
avgiften debiterats på ett annat
sätt än genom ett grundläggande
beslut om slutlig skatt i fråga om
belopp som betalas före utgången
av fjärde månaden efter den månad
då skatten debiterades.
Om avgiften för visst inkomstår
sätts ned anses det belopp som har
betalats ändå vara det som räknats
fram enligt andra och tredje
styckena.
Avgift som inte har betalats en-
ligt tredje stycket tas inte ut.
Vid beräkning av pensionsrätt
och pensionspoäng enligt 4 kap.
lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension skall be-
räkningen av hur stor del av
ålderspensionsavgiften och den
allmänna pensionsavgiften som
den skattskyldige har betalat göras
enligt följande.
Om betald preliminär skatt är
minst lika stor som den slutliga
skatten anses avgifterna vara till
fullo betalda. Om betald prelimi-
när skatt understiger den slutliga
skatten anses så stor del av det
betalda beloppet avse avgifter
som motsvarar avgifternas andel
av den slutliga skatten. Samtliga
betalningar som görs under
inkomståret och fram till
tidpunkten för debitering av slutlig
skatt enligt det grundläggande
beslutet om sådan skatt skall
beaktas.
Belopp som betalas efter den
debitering som avses i andra
stycket men före utgången av juni
månad året efter taxeringsåret an-
ses som betalning av obetalda av-
gifter till samma kvotdel som de
obetalda avgifterna utgör av den
skattskyldiges sammanlagda skuld
vid den tidpunkt då betalningen
görs. Detsamma gäller om av-
gifterna debiterats på ett annat
sätt än genom ett grundläggande
beslut om slutlig skatt i fråga om
belopp som betalas före utgången
av fjärde månaden efter den månad
då skatten debiterades.
Om avgifterna för visst in-
komstår sätts ned anses det belopp
som har betalats ändå vara det som
räknats fram enligt andra och
tredje styckena.
Avgifter som inte har betalats
enligt tredje stycket tas inte ut.

22 kap.
1 §
Beslut av skattemyndigheten
eller Riksskatteverket får, utom i
de fall som avses i 2 §, överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol av
den skattskyldige. Beslut som
myndighet fattat enligt 13 kap. 1 §
överklagas hos regeringen. Skatte-
myndighetens beslut får över-
klagas också av Riksskatteverket.

Vid överklagande av beslut om
avgiftsunderlag för egenavgifter
gäller 11 13 §§ lagen
(1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
Beslut av skattemyndigheten
eller Riksskatteverket får, utom i
de fall som avses i 2 §, överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol av
den skattskyldige. Beslut som
myndighet fattat enligt 13 kap. 1 §
överklagas hos regeringen. Skatte-
myndighetens beslut får, utom i
de fall som avses i andra stycket,
överklagas också av Riksskatte-
verket.
Skattemyndighetens beslut om
avgiftsunderlag för egenavgifter
får överklagas också av Riksför-
säkringsverket. Vad som sägs i
denna lag om överklagande av
Riksskatteverket skall då i stället
gälla Riksförsäkringsverket. Vid
sådant överklagande gäller
dessutom 13 kap. 22 § första och
tredje styckena lagen (1998:000)
om inkomstgrundad
ålderspension.

12 §
I fråga om överklagande av läns-
rättens eller kammarrättens beslut
om avgiftsunderlag för egenav-
gifter gäller 12 och 13 §§ lagen
(1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
I fråga om överklagande av läns-
rättens eller kammarrättens beslut
om avgiftsunderlag för egenav-
gifter gäller 13 kap. 22 § första
och tredje styckena lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.10 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)
Härigenom föreskrivs att 46 § 1 mom., 48 § 2 mom., punkt 19 av an-
visningarna till 23 §, punkt 7 av anvisningarna till 33 § och punkt 6 av
anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

46 §
1 mom. Avdrag får efter yrkan-
de av den skattskyldige och med
de begränsningar som anges i
andra fjärde styckena, göras för
underskott av förvärvskälla som är
hänförlig till aktiv näringsverk-
samhet enligt 11 kap. 3 § lagen
(1962:381) om allmän
försäkring.
1 mom. Avdrag får efter yrkande
av den skattskyldige och med de
begränsningar som anges i andra
fjärde styckena, göras för under-
skott av förvärvskälla som är hän-
förlig till aktiv näringsverksamhet
enligt 2 kap. 6 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.

Avdrag får göras med högst 100 000 kronor för underskott avseende
det beskattningsår då den skattskyldige började bedriva förvärvskällan
(startåret) och för vart och ett av de fyra närmast följande beskatt-
ningsåren. För underskott som ett visst år överstiger 100 000 kr medges
inte avdrag enligt denna lag. Om förvärvskällan övergått till den skatt-
skyldige från någon sådan närstående som avses i punkt 14 av anvisning-
arna till 32 §, får avdrag göras endast om den närstående hade varit be-
rättigad till avdrag om han fortsatt att driva verksamheten. Sistnämnda
begränsning gäller dock inte om övergången skett genom köp, byte eller
därmed jämförligt förvärv från förälder eller far- eller morförälder.
Avdrag medges inte
1. skattskyldig som någon gång under de fem beskattningsår som när-
mast föregått startåret direkt eller indirekt bedrivit likartad verksamhet,
2. för underskott som belöper på kommanditdelägare eller sådan del-
ägare i handelsbolag som i förhållande till övriga delägare i bolaget för-
behållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser i vidare mån än
vad som anges i 18 § tredje stycket eller
3. i den mån avdrag för underskottet medgetts enligt 3 § 13 mom., 25
§ 10 mom. eller 26 § 9 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
eller
4. för underskott i förvärvskälla i vilken ingår fastighet som på ägarens
begäran räknas som näringsfastighet enligt 5 § sjunde stycket.
I fråga om förvärvskälla som uteslutande eller så gott som uteslutande
avser litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet får avdrag
göras utan beloppsbegränsning och även efter den i andra stycket angivna
tiden. Härvid gäller följande. Avdrag får med iakttagande av föreskrifter-
na i tredje stycket 2 och 3 göras i den mån underskottet överstiger
avdrag för underskott från närmast föregående beskattningsår. Ett villkor
för avdrag är dock att den skattskyldige under den period som omfattas
av beskattningsåret och de tre närmast föregående beskattningsåren
redovisat intäkter från verksamheten av någon betydenhet. Härvid
beaktas även intäkter som hänförs till inkomstslaget tjänst.

48 §
2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under
hela beskattningsåret, har rätt till kommunalt grundavdrag enligt
följande.

Grundavdraget uppgår till 0,24 bas-
belopp för taxerad inkomst som
inte överstiger 1,86 basbelopp.
För taxerad inkomst som
överstiger 1,86 men inte 3,04
basbelopp uppgår grundavdraget
till 0,24 basbelopp ökat med 25
procent av det belopp varmed den
taxerade inkomsten överstiger
1,86 men inte 2,89 basbelopp.
För taxerad inkomst som
överstiger 3,04 basbelopp uppgår
grundavdraget till det belopp som
enligt föregående mening utgår
vid en taxerad inkomst på 3,04
basbelopp minskat med 10 pro-
cent av det belopp varmed den
taxerade inkomsten överstiger
3,04 basbelopp, dock lägst till
0,24 basbelopp.

Med basbelopp avses
basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
för året före taxeringsåret.
Grundavdraget får inte överstiga
den skattskyldiges inkomst av nä-
ringsverksamhet som utgör aktiv
näringsverksamhet enligt 11 kap.
3 § lagen om allmän försäkring
och tjänst minskad med avdrag
som avses i 46 §. I inkomst av
tjänst inräknas därvid inte intäkt
som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i. Som avdrag enligt
46 § räknas därvid inte avdrag som
på grund av dispens enligt punkt 6
fjärde stycket av anvisningarna till
46 § grundas på inkomst av passiv
näringsverksamhet eller intäkt
som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h.
Grundavdraget uppgår till 0,24 pris-
basbelopp för taxerad inkomst
som inte överstiger 1,86 prisbas-
belopp. För taxerad inkomst som
överstiger 1,86 men inte 3,04
prisbasbelopp uppgår
grundavdraget till 0,24
prisbasbelopp ökat med 25
procent av det belopp varmed den
taxerade inkomsten överstiger
1,86 men inte 2,89
prisbasbelopp. För taxerad
inkomst som överstiger 3,04
prisbasbelopp uppgår
grundavdraget till det belopp som
enligt föregående mening utgår
vid en taxerad inkomst på 3,04
prisbasbelopp minskat med 10
procent av det belopp varmed den
taxerade inkomsten överstiger
3,04 prisbasbelopp, dock lägst
till 0,24 prisbasbelopp.
Med prisbasbelopp avses pris-
basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
för året före taxeringsåret.
Grundavdraget får inte överstiga
den skattskyldiges inkomst av nä-
ringsverksamhet som utgör aktiv
näringsverksamhet enligt 2 kap.
6 § lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension
och tjänst minskad med avdrag
som avses i 46 §. I inkomst av
tjänst inräknas därvid inte intäkt
som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i. Som avdrag enligt
46 § räknas därvid inte avdrag som
på grund av dispens enligt punkt 6
fjärde stycket av anvisningarna till
46 § grundas på inkomst av passiv
näringsverksamhet eller intäkt
som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h.

Grundavdraget avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Anvisningar
till 23 §
19. Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till näringsverksamhet.
Fysisk person får dessutom avdrag för belopp som har avsatts för att
täcka på beskattningsåret belöpande egenavgifter avseende näringsverk-
samhet här i riket. Den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller
jordbruksbokföringslagen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut
skall ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för
beskattningsåret. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning
nästföljande beskattningsår.
Avdrag enligt andra stycket beräknas på ett underlag som motsvarar
den skattskyldiges inkomst av förvärvskällan, beräknad enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdraget, minskad med
1) sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av anvis-
ningarna till 22 §,

2) intäkt som är att hänföra till
inkomst av anställning enligt
11 kap. 2 § första stycket lagen
(1962:381) om allmän
försäkring.

Avdrag enligt andra stycket får
uppgå till högst 25 procent av
underlaget, beräknat enligt tredje
stycket. I fråga om sådana in-
komster som avses i 2 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster får
dock avdraget uppgå till högst
20 procent.
2) intäkt som är att hänföra till
inkomst av anställning enligt
2 kap. 3 5, 15 och 16 §§ lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.
Avdrag enligt andra stycket får
uppgå till högst 25 procent av
underlaget, beräknat enligt tredje
stycket. I fråga om sådana in-
komster eller skattskyldiga som
avses i 2 § lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster får dock avdraget
uppgå till högst 20 procent.

Vad som har sagts i första fjärde styckena gäller också för en fysisk
person, som är delägare i ett handelsbolag, under förutsättning att
bolaget har haft inkomst av näringsverksamhet här i riket. Avdrag enligt
första och andra styckena skall därvid göras av delägaren.
Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § en med-
hjälpande make för del av inkomst av en verksamhet, som bedrivs av den
andra maken, skall avdrag enligt första och andra styckena göras särskilt
för envar av makarna.
Skattskyldig som har gjort avdrag enligt andra stycket skall vid själv-
deklarationen foga uppgifter om avdragets beräkning. Uppgifterna skall
lämnas på blankett enligt fastställt formulär.

till 33 §
7. Avdrag medges för påförda
egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter i
den mån avgifterna hänför sig till
sådan intäkt av tjänst som enligt
11 kap. 3 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring utgör inkomst
av annat förvärvsarbete.

7. Avdrag medges för påförda
egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter i
den mån avgifterna hänför sig till
sådan intäkt av tjänst som enligt
2 kap. 6 § lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension
utgör inkomst av annat förvärvs-
arbete.

Från sådan intäkt av tjänst medges dessutom avdrag med 25 procent
eller, om den skattskyldige vid ingången av året före taxeringsåret fyllt
65 år eller inte fyllt 65 år men under hela året uppburit hel
ålderspension eller avlidit under året före taxeringsåret, med 20 procent
av ett underlag beräknat enligt nästa stycke. Medgivet avdrag skall
återföras till beskattning nästföljande beskattningsår.

Underlaget utgörs av sådan in-
täkt av tjänst som avses i första
stycket minskad med andra från
intäkten avdragsgilla kostnader än
som avses i föregående stycke
och med inkomst som avses i 11
kap. 3 § första stycket d lagen
om allmän försäkring.
Underlaget utgörs av sådan in-
täkt av tjänst som avses i första
stycket minskad med andra från
intäkten avdragsgilla kostnader än
som avses i föregående stycke
och med inkomst som avses i 2
kap. 6 § första stycket 5 lagen
om inkomstgrundad
ålderspension.

till 46 §
6. Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om
försäkringen ägs av den skattskyldige. Avdrag medges inte om
försäkringen förvärvats genom bodelning under äktenskapet utan att mål
om äktenskapsskillnad pågått.
Avdraget får, tillsammans med avdrag för sådan inbetalning på pen-
sionssparkonto som avses i punkt 7, inte överstiga summan av

1. den skattskyldiges inkomst av
näringsverksamhet som utgör
aktiv näringsverksamhet enligt 11
kap. 3 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring före avdrag
enligt punkt 21 av anvisningarna
till 23 §, före avdrag för särskild
löneskatt på pensionskostnader
enligt punkt 23 av anvisningarna
till 23 § på sådan
pensionsförsäkring som avses i
denna anvisningspunkt och på
sådan inbetalning på pensions-
sparkonto som avses i punkt 7 och
före avdrag för avsättning för
egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter och
1. den skattskyldiges inkomst av
näringsverksamhet som utgör
aktiv näringsverksamhet enligt 2
kap. 6 § lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension
före avdrag enligt punkt 21 av
anvisningarna till 23 §, före avdrag
för särskild löneskatt på
pensionskostnader enligt punkt 23
av anvisningarna till 23 § på sådan
pensionsförsäkring som avses i
denna anvisningspunkt och på
sådan inbetalning på
pensionssparkonto som avses i
punkt 7 och före avdrag för
avsättning för egenavgifter enligt
lagen (1981:691) om
socialavgifter och

2. inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32
§ 1 mom. första stycket h och i.

Avdraget beräknas med hänsyn
till storleken av sådan inkomst
som avses i 1 och 2 och får uppgå
till högst ett belopp som
motsvarar hälften av det
basbelopp som enligt lagen om
allmän försäkring bestämts för
året närmast före taxeringsåret
och dessutom i fråga om
a. inkomst av aktiv näringsverk-
samhet till sammanlagt högst
25 procent av inkomsten före
avdrag enligt punkt 21 av anvis-
ningarna till 23 §, före avdrag för
särskild löneskatt på pensions-
kostnader enligt punkt 23 av
anvisningarna till 23 § på sådan
pensionsförsäkring som avses i
denna anvisningspunkt och på
sådan inbetalning på pensions-
sparkonto som avses i punkt 7 och
före avdrag för avsättning för
egenavgifter enligt lagen om
socialavgifter till den del den inte
överstiger tjugo gånger nämnda
basbelopp samt högst 20 procent
av den del av nyss nämnda inkomst
som överstiger tjugo men inte
fyrtio gånger nämnda basbelopp,
b. inkomst av anställning om
den skattskyldige helt saknar pen-
sionsrätt i anställning och inte är
anställd i ett aktiebolag eller en
ekonomisk förening vari han har
sådant bestämmande inflytande
som avses i punkt 20 e femte
stycket av anvisningarna till 23 §
till sammanlagt högst 35 procent
av inkomsten till den del den inte
överstiger tjugo gånger nämnda
basbelopp samt högst 25 procent
av den del av inkomsten som över-
stiger tjugo men inte trettio
gånger nämnda basbelopp eller
c. annan inkomst av tjänst, med
bortseende från sådan intäkt som
avses i 32 § 1 mom. första stycket
h och i, till högst 5 procent av den
del av inkomsten som överstiger
tio men inte tjugo gånger samma
basbelopp. Avdrag enligt detta
stycke beräknas i sin helhet an-
tingen på inkomst som skall tas
upp till beskattning under beskatt-
ningsåret eller på inkomst året
närmast dessförinnan. Om den
skattskyldige har inkomst av aktiv
näringsverksamhet från mer än en
förvärvskälla får avdrag beräknat
enligt detta stycke inte överstiga
det avdrag som kunnat göras om
inkomsten varit hänförlig till en
och samma förvärvskälla. Har den
skattskyldige inkomster som kan
grunda rätt till avdrag enligt detta
stycke både i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet och som allmänt
avdrag skall den del av avdraget
som beräknas på ett halvt basbe-
lopp fördelas efter respektive av-
dragsgrundande inkomsts andel av
de sammanlagda avdragsgrundande
inkomsterna.
Avdraget beräknas med hänsyn
till storleken av sådan inkomst
som avses i 1 och 2 och får uppgå
till högst ett belopp som
motsvarar hälften av det
prisbasbelopp som enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
bestämts för året närmast före
taxeringsåret och dessutom i fråga
om
a. inkomst av aktiv näringsverk-
samhet till sammanlagt högst
25 procent av inkomsten före
avdrag enligt punkt 21 av
anvisningarna till 23 §, före avdrag
för särskild löneskatt på pensions-
kostnader enligt punkt 23 av
anvisningarna till 23 § på sådan
pensionsförsäkring som avses i
denna anvisningspunkt och på
sådan inbetalning på pensions-
sparkonto som avses i punkt 7 och
före avdrag för avsättning för
egenavgifter enligt lagen om
socialavgifter till den del den inte
överstiger tjugo gånger nämnda
prisbasbelopp samt högst 20 pro-
cent av den del av nyss nämnda
inkomst som överstiger tjugo men
inte fyrtio gånger nämnda pris-
basbelopp,
b. inkomst av anställning om
den skattskyldige helt saknar pen-
sionsrätt i anställning och inte är
anställd i ett aktiebolag eller en
ekonomisk förening vari han har
sådant bestämmande inflytande
som avses i punkt 20 e femte
stycket av anvisningarna till 23 §
till sammanlagt högst 35 procent
av inkomsten till den del den inte
överstiger tjugo gånger nämnda
prisbasbelopp samt högst 25 pro-
cent av den del av inkomsten som
överstiger tjugo men inte trettio
gånger nämnda prisbasbelopp
eller
c. annan inkomst av tjänst, med
bortseende från sådan intäkt som
avses i 32 § 1 mom. första stycket
h och i, till högst 5 procent av den
del av inkomsten som överstiger
tio men inte tjugo gånger samma
prisbasbelopp. Avdrag enligt
detta stycke beräknas i sin helhet
antingen på inkomst som skall tas
upp till beskattning under beskatt-
ningsåret eller på inkomst året
närmast dessförinnan. Om den
skattskyldige har inkomst av aktiv
näringsverksamhet från mer än en
förvärvskälla får avdrag beräknat
enligt detta stycke inte överstiga
det avdrag som kunnat göras om
inkomsten varit hänförlig till en
och samma förvärvskälla. Har den
skattskyldige inkomster som kan
grunda rätt till avdrag enligt detta
stycke både i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet och som allmänt
avdrag skall den del av avdraget
som beräknas på ett halvt prisbas-
belopp fördelas efter respektive
avdragsgrundande inkomsts andel
av de sammanlagda avdragsgrun-
dande inkomsterna.
Om särskilda skäl föreligger får
skattemyndigheten efter ansökan
besluta att avdrag för avgift för
pensionsförsäkring respektive in-
betalning på pensionssparkonto
får medges med högre belopp än
som följer av bestämmelserna i
föregående stycke. Därvid skall
dock följande gälla. För
skattskyldig, som redovisar
inkomst som är att anse som
inkomst endast av tjänst med
bortseende från sådan intäkt som
avses i 32 § 1 mom. första stycket
h och i men som i huvudsak saknar
pensionsrätt i anställning, får
avdrag medges högst med belopp,
beräknat som för skattskyldig som
avses i andra stycket b. Har sådan
skattskyldig erhållit särskild
ersättning i samband med att
anställning upphört och har han ej
skaffat sig ett betryggande pen-
sionsskydd, får dock avdrag med-
ges med högre belopp. Avdrag
som avses i de två närmast före-
gående meningarna får dock inte
beräknas för inkomst som härrör
från aktiebolag eller ekonomisk
förening vari den skattskyldige har
sådant bestämmande inflytande
som avses i punkt 20 e femte
stycket av anvisningarna till 23 §.
Har skattskyldig, som själv eller
genom förmedling av juridisk per-
son bedrivit näringsverksamhet,
upphört med driften i förvärvs-
källan och har han under verksam-
hetstiden ej skaffat sig ett be-
tryggande pensionsskydd, får av-
drag beräknas även på inkomst av
kapital som är hänförlig till för-
säljning av förvärvskällan före
avdraget, på inkomst av passiv
näringsverksamhet enligt lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster före
avdraget samt på sådan intäkt av
tjänst som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h. Avdraget får i
detta fall beräknas med beaktande
av det antal år den skattskyldige
drivit näringsverksamheten, dock
högst för tio år. Hänsyn skall vid
bedömningen av avdragets storlek
tas till den skattskyldiges övriga
pensionsskydd och andra möjlig-
heter till avdrag för avgift och in-
betalning som avses i 46 § 2 mom.
första stycket 6 och 7. Avdraget
får dock inte överstiga ett belopp
som för varje år som driften
pågått motsvarar tio gånger det
basbelopp som enligt lagen om
allmän försäkring bestämts för det
år driften i förvärvskällan upphört
och ej heller summan av de belopp
som under beskattningsåret redo-
visats som inkomst av förvärvs-
källan i förekommande fall före
avdraget, före avdrag för särskild
löneskatt på pensionskostnader
enligt punkt 23 av anvisningarna
till 23 § på sådan pensionsförsäk-
ring som avses i denna anvis-
ningspunkt och på sådan inbetal-
ning på pensionssparkonto som
avses i punkt 7 och före avdrag för
avsättning för egenavgifter enligt
lagen om socialavgifter och sådan
inkomst av kapital som är att hän-
föra till vinst med anledning av
överlåtelse av förvärvskällan. Har
skattemyndigheten enligt punkt 1
tredje stycket av anvisningarna till
31 § medgivit att dödsbo tar pen-
sionsförsäkring, anger skattemyn-
digheten det högsta belopp varmed
avdrag för avgift för försäkringen
får medges. Härvid iakttas i till-
lämpliga delar bestämmelserna i
detta stycke om avdrag för skatt-
skyldig som upphört med driften i
en förvärvskälla. Skattemyndig-
hetens beslut i fråga som avses i
detta stycke får överklagas hos
Riksskatteverket. Riksskatte-
verkets beslut får inte överklagas.
Om särskilda skäl föreligger får
skattemyndigheten efter ansökan
besluta att avdrag för avgift för
pensionsförsäkring respektive in-
betalning på pensionssparkonto
får medges med högre belopp än
som följer av bestämmelserna i
föregående stycke. Därvid skall
dock följande gälla. För
skattskyldig, som redovisar
inkomst som är att anse som
inkomst endast av tjänst med
bortseende från sådan intäkt som
avses i 32 § 1 mom. första stycket
h och i men som i huvudsak saknar
pensionsrätt i anställning, får
avdrag medges högst med belopp,
beräknat som för skattskyldig som
avses i andra stycket b. Har sådan
skattskyldig erhållit särskild
ersättning i samband med att
anställning upphört och har han ej
skaffat sig ett betryggande pen-
sionsskydd, får dock avdrag med-
ges med högre belopp. Avdrag
som avses i de två närmast föregå-
ende meningarna får dock inte be-
räknas för inkomst som härrör
från aktiebolag eller ekonomisk
förening vari den skattskyldige har
sådant bestämmande inflytande
som avses i punkt 20 e femte
stycket av anvisningarna till 23 §.
Har skattskyldig, som själv eller
genom förmedling av juridisk per-
son bedrivit näringsverksamhet,
upphört med driften i förvärvs-
källan och har han under verksam-
hetstiden ej skaffat sig ett be-
tryggande pensionsskydd, får av-
drag beräknas även på inkomst av
kapital som är hänförlig till för-
säljning av förvärvskällan före
avdraget, på inkomst av passiv
näringsverksamhet enligt lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster före
avdraget samt på sådan intäkt av
tjänst som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h. Avdraget får i
detta fall beräknas med beaktande
av det antal år den skattskyldige
drivit näringsverksamheten, dock
högst för tio år. Hänsyn skall vid
bedömningen av avdragets storlek
tas till den skattskyldiges övriga
pensionsskydd och andra möjlig-
heter till avdrag för avgift och in-
betalning som avses i 46 § 2 mom.
första stycket 6 och 7. Avdraget
får dock inte överstiga ett belopp
som för varje år som driften
pågått motsvarar tio gånger det
prisbasbelopp som enligt lagen
om allmän försäkring bestämts för
det år driften i förvärvskällan
upphört och ej heller summan av
de belopp som under
beskattningsåret redovisats som
inkomst av förvärvskällan i
förekommande fall före avdraget,
före avdrag för särskild löneskatt
på pensionskostnader enligt punkt
23 av anvisningarna till 23 § på
sådan pensionsförsäkring som
avses i denna anvisningspunkt och
på sådan inbetalning på
pensionssparkonto som avses i
punkt 7 och före avdrag för
avsättning för egenavgifter enligt
lagen om socialavgifter och sådan
inkomst av kapital som är att hän-
föra till vinst med anledning av
överlåtelse av förvärvskällan. Har
skattemyndigheten enligt punkt 1
tredje stycket av anvisningarna till
31 § medgivit att dödsbo tar pen-
sionsförsäkring, anger skattemyn-
digheten det högsta belopp varmed
avdrag för avgift för försäkringen
får medges. Härvid iakttas i till-
lämpliga delar bestämmelserna i
detta stycke om avdrag för skatt-
skyldig som upphört med driften i
en förvärvskälla. Skattemyndig-
hetens beslut i fråga som avses i
detta stycke får överklagas hos
Riksskatteverket. Riksskatte-
verkets beslut får inte överklagas.

Har skattskyldig erlagt avgift eller gjort inbetalning som avses i 46 §
2 mom. första stycket 6 och 7 men har avdrag för avgiften eller inbetal-
ningen helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i
andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det
påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp
som tillsammans med erlagd avgift och gjord inbetalning sistnämnda år
överstiger vad som anges i andra stycket.
Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för av-
gift eller inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7
inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av
inkomster från olika förvärvskällor och övriga avdrag enligt 46 §.
Avdrag, som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen
för det beskattningsår då avgiften betalades eller inbetalningen skedde,
får utnyttjas senast vid taxeringen för sjätte beskattningsåret efter betal-
ningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som
återstår sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts.
Om avdrag medges enligt fjärde stycket sjätte meningen på grund av
att aktier eller andelar i fåmansföretag avyttrats skall avdraget i första
hand göras som allmänt avdrag. Avdraget begränsas till ett belopp mot-
svarande det lägsta av den del av vinsten vid avyttringen som tas upp som
intäkt av tjänst och inkomsten av tjänst före avdraget. Till den del av-
draget inte kan utnyttjas som allmänt avdrag får avdrag göras i in-
komstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt. I det fall avdrag medges på grund av att andelar i
fåmansägt handelsbolag avyttrats skall avdrag göras i inkomstslaget
kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första
gången vid 2000 års taxering.
2. Äldre bestämmelser i fjärde stycket punkt 19 av anvisningarna till
23 § och i andra stycket punkt 7 av anvisningarna till 33 § gäller fort-
farande för personer som är födda år 1937 eller tidigare.

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Särskild löneskatt skall för varje
år betalas till staten med 24,26
procent på
1. lön eller annan ersättning
till arbetstagare som vid årets
ingång är 65 år eller äldre,
2. ersättning som utfaller enligt
kollektivavtalsgrundad avgångs-
bidragsförsäkring som tecknas av
arbetsgivare till förmån för ar-
betstagare,
3. avgångsersättning som an-
norledes än på grund av kollektiv-
avtalsgrundad avgångsbidragsför-
säkring utbetalas av staten, kom-
mun eller kommunalförbund som
arbetsgivare eller av Svenska
Kommunförbundet, Landstings-
förbundet, Svenska kyrkans för-
samlings- och pastoratsförbund,
det för kommunerna och lands-
tingen gemensamma organet för
administration av personalpension
eller Sjukvårdens och social-
vårdens planerings- och rationa-
liseringsinstitut, under förutsätt-
ning att arbetsgivaren tillämpar
kommunalt pensionsavtal eller av
annan arbetsgivare, under förut-
sättning att arbetsgivaren tillämpar
kommunalt pensionsavtal och att
borgen tecknats i enlighet med vad
som anges i punkt 20 e första
stycket b av anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen
(1928:370),
4. avgångsersättning som om-
fattas av s.k. trygghetsavtal,
5. ersättning som utgår enligt
gruppsjukförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmark-
nadens huvudorganisationer till
den del ersättningen utgör komp-
lement till förtidspension eller till
sjukbidrag,
6. ersättning som utgår på
grund av ansvarighetsförsäkring
som åtnjuts enligt grunder som
fastställts i kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens huvudorganisa-
tioner till den del ersättningen ut-
går i form av engångsbelopp som
inte utgör kompensation för
mistad inkomst,
7. bidrag som en arbetsgivare
lämnar till en sådan vinstan-
delsstiftelse som avses i 3 kap. 2
§ andra stycket lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller en
annan juridisk person med
motsvarande ändamål med
undantag för bidrag som lämnas
till en pensions- eller
personalstiftelse enligt lagen
(1967:531) om tryggande av pen-
sionsutfästelse m.m.
Särskild löneskatt skall för varje
år betalas till staten med 18,09
procent på lön eller annan
ersättning till arbetstagare som
vid årets ingång är 65 år eller
äldre och i övrigt med 24,26
procent på
1. ersättning som utfaller enligt
kollektivavtalsgrundad avgångs-
bidragsförsäkring som tecknas av
arbetsgivare till förmån för ar-
betstagare,
2. avgångsersättning som an-
norledes än på grund av kollektiv-
avtalsgrundad avgångsbidragsför-
säkring utbetalas av staten, kom-
mun eller kommunalförbund som
arbetsgivare eller av Svenska
Kommunförbundet, Landstings-
förbundet, Svenska kyrkans för-
samlings- och pastoratsförbund,
det för kommunerna och lands-
tingen gemensamma organet för
administration av personalpension
eller Sjukvårdens och social-
vårdens planerings- och rationa-
liseringsinstitut, under förutsätt-
ning att arbetsgivaren tillämpar
kommunalt pensionsavtal eller av
annan arbetsgivare, under förut-
sättning att arbetsgivaren tillämpar
kommunalt pensionsavtal och att
borgen tecknats i enlighet med vad
som anges i punkt 20 e första
stycket b av anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen
(1928:370),
3. avgångsersättning som om-
fattas av s.k. trygghetsavtal,
4. ersättning som utges enligt
gruppsjukförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmark-
nadens huvudorganisationer till
den del ersättningen utgör komp-
lement till förtidspension eller till
sjukbidrag,
5. ersättning som utges på
grund av ansvarighetsförsäkring
som åtnjuts enligt grunder som
fastställts i kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens huvudorganisa-
tioner till den del ersättningen ut-
ges i form av engångsbelopp som
inte utgör kompensation för
mistad inkomst,
6. bidrag som en arbetsgivare
lämnar till en sådan vinstan-
delsstiftelse som avses i 3 kap. 2
§ andra stycket lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller en
annan juridisk person med
motsvarande ändamål med
undantag för bidrag som lämnas
till en pensions- eller
personalstiftelse enligt lagen
(1967:531) om tryggande av pen-
sionsutfästelse m.m.

Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag
som avses i första stycket. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig
intäkt av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på
grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de
kostnader som ligger till grund för förmånen anses som skattskyldig
enligt denna lag, om inte denne är den som är skattskyldig till
inkomstskatt för förmånen.

Vid bestämmande av skatte-
underlaget tillämpas bestämmel-
serna i 2 kap. 3 5 §§ lagen
(1981:691) om socialavgifter
med undantag av 4 § första stycket
2 och 13.

Vid bestämmande av skatte-
underlaget enligt första stycket 6
skall bortses från ersättning för
arbetsskada som inträffat före ut-
gången av juni 1993 om ersätt-
ningen avser tid därefter samt från
ersättning för arbetsskada som
inträffat före utgången av år 1992
om skadan anmälts till allmän för-
säkringskassa efter utgången av
juni 1993. Detta gäller dock
endast ersättning som för en och
samme arbetstagare beräknas på
lönedelar som inte överstiger sju
och en halv gånger basbeloppet
enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän
försäkring.
Vid bestämmande av skatte-
underlaget tillämpas bestämmel-
serna i 2 kap. 3 5 §§ lagen
(1981:691) om socialavgifter
med undantag av 4 § första stycket
13 och 5 § andra stycket första
meningen.
Vid bestämmande av skatte-
underlaget enligt första stycket 5
skall bortses från ersättning för
arbetsskada som inträffat före ut-
gången av juni 1993 om ersätt-
ningen avser tid därefter samt från
ersättning för arbetsskada som
inträffat före utgången av år 1992
om skadan anmälts till allmän för-
säkringskassa efter utgången av
juni 1993. Detta gäller dock
endast ersättning som för en och
samme arbetstagare beräknas på
lönedelar som inte överstiger sju
och en halv gånger
prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 §
lagen om allmän försäkring.

2 §
En enskild person eller ett
dödsbo skall för varje år till staten
betala särskild löneskatt med
24,26 procent på inkomst enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
av annan näringsverksamhet här i
landet än sådan aktiv
näringsverksamhet som avses i
11 kap. 3 § första stycket lagen
(1962:381) om allmän
försäkring (passiv närings-
verksamhet) samt, om den skatt-
skyldige före årets början fyllt
65 år eller inte fyllt 65 år men
under hela året uppburit hel
ålderspension eller avlidit under
året, på inkomst som avses i 3
kap. 4 § andra stycket lagen
(1981:691) om socialavgifter
samt vidare på ersättning som
utgår enligt sådan
avtalsgruppsjukförsäkring som
avses i punkt 12 av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen
eller enligt sådan trygghetsförsäk-
ring som avses i nämnda anvis-
ningspunkt till den del ersätt-
ningen utgår i form av engångs-
belopp som inte utgör kompensa-
tion för mistad inkomst. Skatt be-
räknas inte på sådana inkomster
för vilka den skattskyldige skall
betala egenavgifter enligt 3 kap.
4 § lagen om socialavgifter. Be-
dömningen om näringsverksamhet
är aktiv eller passiv görs för en
förvärvskälla enligt kommunal-
skattelagen.
En enskild person eller ett
dödsbo skall för varje år till staten
betala särskild löneskatt med
24,26 procent på inkomst enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
av annan näringsverksamhet här i
landet än sådan aktiv
näringsverksamhet som avses i
2 kap. 6 § lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension
(passiv näringsverksamhet) samt
på ersättning som utges enligt
sådan avtalsgruppsjukförsäkring
som avses i punkt 12 av
anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen eller enligt
sådan trygghetsförsäkring som
avses i nämnda anvisningspunkt
till den del ersättningen utges i
form av engångsbelopp som inte
utgör kompensation för mistad
inkomst. Om en skattskyldig före
årets början har fyllt 65 år eller
inte har fyllt 65 år men under
hela året uppburit hel
ålderspension skall särskild
löneskatt betalas med 18,09
procent eller, om en skattskyldig
avlidit under året, med 24,26
procent på inkomst som avses i 3
kap. 4 § andra stycket lagen
(1981:691) om socialavgifter.
Bedömningen om närings-
verksamhet är aktiv eller passiv
görs för en förvärvskälla enligt
kommunalskattelagen.

Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter.
Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kronor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Den nya bestämmelsen i 1 § tillämpas på lön eller annan ersättning
som betalas ut från och med den 1 januari 1999.
3. Den nya bestämmelsen i 2 § tillämpas på inkomst som uppbärs från
och med den 1 januari 1999. Omfattar beskattningsåret tid såväl före
som efter utgången av år 1998 skall, om den skattskyldige inte visar
annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden
efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av
beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
4. Äldre bestämmelser i 1 och 2 §§ gäller fortfarande för personer
som är födda 1937 eller tidigare.

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med
reglemente för Allmänna pensionsfonden
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:1092) med reglemente
för Allmänna pensionsfonden
dels att 1 4 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 44 § skall lyda V Anmälningsskyldig-
het och att rubriken närmast före 45 § skall lyda VI Sammanställning
och redovisning ,
dels att det i lagen skall föras in nio nya paragrafer, 43 a 43 i §§, samt
närmast före 43 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
De penningmedel som enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om
socialavgifter och 6 § lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift
skall föras till Allmänna pensionsfonden, skall förvaltas av första sjätte
fondstyrelserna.

Bestämmelser om första tredje
fondstyrelserna finns i 2 16, 21
25, 44 och 45 §§ samt om fjärde
sjätte fondstyrelserna i 26, 28
37, 39 och 43 45 §§.
De medel som enligt 8 kap. 2 §
lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension förs till
Premiesparfonden inom
Allmänna pensionsfonden skall
förvaltas av sjunde
fondstyrelsen.
Bestämmelser finns om första
tredje fondstyrelserna i 2 16, 21
25, 44 och 45 §§, om fjärde
sjätte fondstyrelserna i 26, 28
37, 39, 43, 44 och 45 §§ samt om
sjunde fondstyrelsen i 43 a
45 §§.

2 §
Riksförsäkringsverket skall
varje år överföra
Av de medel som avses i 1 §
första stycket skall Riksförsäk-
ringsverket varje år överföra till
1. till första fondstyrelsens för-
valtning tilläggspensionsavgifter
som erläggs av staten, kommuner
och därmed jämförliga samfällig-
heter samt av bolag, föreningar
och stiftelser, i vilka staten, kom-
muner eller därmed jämförliga
samfälligheter har ett bestäm-
mande inflytande,
2. till andra fondstyrelsens för-
valtning tilläggspensionsavgifter
som erläggs av andra arbetsgivare
än som har nämnts under 1, såvitt
de avser ett avgiftsunderlag som
per år överstiger 240 gånger det
basbelopp som gäller enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
samt
3. till tredje fondstyrelsens för-
valtning övriga tilläggspensions-
avgifter,
4. till första tredje fondstyrel-
sernas förvaltning
pensionsavgifter enligt lagen
(1994:1744) om allmän
pensionsavgift fördelade på
respektive fondstyrelse med en
andel som motsvarar den andel av
tilläggspensionsavgifterna som
förs till var och en av fondstyrel-
serna.
1. första fondstyrelsens förvalt-
ning ålderspensionsavgifter som
erläggs av staten, kommuner och
därmed jämförliga samfälligheter
samt av bolag, föreningar och
stiftelser, i vilka staten,
kommuner eller därmed
jämförliga samfälligheter har ett
bestämmande inflytande,
2. andra fondstyrelsens förvalt-
ning ålderspensionsavgifter som
erläggs av andra arbetsgivare än de
som har nämnts under 1, om av-
giftsunderlaget per år överstiger
240 gånger det prisbasbelopp
som gäller enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

3. tredje fondstyrelsens förvalt-
ning övriga ålderspensionsavgif-
ter,
4. första tredje
fondstyrelsernas förvaltning
pensionsavgifter enligt lagen
(1994:1744) om allmän pen-
sionsavgift fördelade på
respektive fondstyrelse med en
andel som motsvarar den andel av
ålderspensionsavgifterna som
förs till var och en av
fondstyrelserna.

Vad som sägs i första stycket 1 4 gäller med den begränsning som
följer av bestämmelserna i 26 § om fjärde och femte fondstyrelsernas
rätt att rekvirera medel hos Riksförsäkringsverket.
Till varje fondstyrelses förvaltning skall också hänföras avkastningen
av de medel som styrelsen förvaltar.

3 §
Pensionsutbetalningar, förvalt-
ningskostnader och andra utgifter
avseende försäkringen för
tilläggspension skall, i den mån
andra medel inte står till förfogan-
de, betalas genom tillskott som
riksförsäkringsverket erhåller från
fondstyrelserna. De medel som
behövs för ett kalenderår skall
tillskjutas av varje fondstyrelse i
förhållande till de avgifter som
under det närmast föregående året
har överförts till dess förvaltning.
Pensionsutbetalningar, förvalt-
ningskostnader och andra utgifter
avseende försäkring för inkomst-
pension och tilläggspension
enligt lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension
samt försäkring för
tilläggspension i form av
ålderspension enligt lagen
(1962:381) om allmän
försäkring skall, i den mån andra
medel inte står till förfogande,
betalas genom tillskott som
Riksförsäkringsverket erhåller
från fondstyrelserna. De medel
som behövs för ett kalenderår
skall tillskjutas av varje fond-
styrelse i förhållande till de av-
gifter som under det närmast före-
gående året har överförts till dess
förvaltning.

Varje fondstyrelse skall med de medel som den förvaltar betala
kostnaderna för dess verksamhet och för revision av dess förvaltning.

4 §
Varje fondstyrelse skall bestå av nio ledamöter, som förordnas av
regeringen. Av ledamöterna utses
i första fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som
företräder kommunerna och landstingskommunerna, och tre efter
förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare,
i andra fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslutningar av ar-
betsgivare, en efter förslag av sammanslutningar som företräder kon-
sumentkooperationen och fyra efter förslag av rikssammanslutningar av
arbetstagare samt

i tredje fondstyrelsen två efter
förslag av rikssammanslutningar
av arbetsgivare, fyra efter förslag
av rikssammanslutningar av ar-
betstagare och två efter förslag av
sammanslutningar som företräder
personer vilka erlägger egenav-
gifter för tilläggspension.
i tredje fondstyrelsen två efter
förslag av rikssammanslutningar
av arbetsgivare, fyra efter förslag
av rikssammanslutningar av ar-
betstagare och två efter förslag av
sammanslutningar som företräder
personer vilka erlägger egenav-
gifter för ålderspension.

Om förslag inte avges, förordnar regeringen ledamöter ändå.
För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant.

Ledamöter och suppleanter
skall vara bosatta i Sverige och får
inte vara underåriga eller ha
förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken.
Ledamöter och suppleanter
skall vara bosatta i Sverige och får
inte vara underåriga, i konkurs,
underkastade näringsförbud
eller ha förvaltare enligt 11 kap.
7 § föräldrabalken.

IV Sjunde fondstyrelsen

43 a §
Sjunde fondstyrelsen skall för-
valta en särskild fond inom All-
männa pensionsfonden, Premie-
sparfonden.
Fonden skall förvaltas för de
ändamål som framgår av
bestämmelserna om
premiepension i lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension. Fondstyrelsen
skall i sin förvaltning handla
uteslutande i pensionsspararnas
intresse.
Fondstyrelsen skall ta emot
medel till och betala ut medel
från fonden enligt de
anvisningar som
Premiepensionsmyndigheten
lämnar.

43 b §
Premiesparfonden skall vara
indelad i fondandelar. Alla fond-
andelar skall vara lika stora.
Värdet av en fondandel är
fondens värde delat med antalet
fondandelar. Fondens tillgångar
skall värderas med ledning av
gällande marknadsvärde. Fond-
styrelsen skall dagligen beräkna
fondandelsvärdet och
underrätta Premiepensions-
myndigheten om värdet.
När medel tillförs fonden,
skall fondstyrelsen utfärda
fondandelar till
Premiepensionsmyndigheten.
När medel betalas ur fonden,
skall det ske genom inlösen av
fondandelar.

43 c §
Fondstyrelsen skall förvalta
fondmedlen så att den totala
risknivån är låg, samtidigt som
medlen ger så god avkastning
som möjligt.
Fondstyrelsen får inte
förvärva så många aktier i ett
svenskt aktiebolag att röstetalet
för dem tillsammans med
fondstyrelsens övriga aktier i
samma bolag överstiger fem
procent av röstetalet för
samtliga aktier i bolaget.

43 d §
Fondstyrelsen får rösta för ak-
tier som den förvärvat till
Premiesparfonden endast när
kravet på avkastning enligt 43 c
§ första stycket eller behovet att
trygga placeringarnas säkerhet
inte kan tillgodoses på annat
sätt.

43 e §
Följande bestämmelser i lagen
(1990:1114) om värdepappers-
fonder, och föreskrifter som har
meddelats med stöd av dessa be-
stämmelser, skall gälla för
förvaltningen av
Premiesparfonden:
6 a § om skyldighet för
revisor att anmäla vissa
förhållanden till Fi-
nansinspektionen,
7 § om förbud för vissa
personer med insynsställning att
handla med en
värdepappersfond,
9 och 10 §§ om upprättande
och godkännande av
fondbestämmelser,
12 § om företrädare för an-
delsägarna i en
värdepappersfond m.m.,
13 § första stycket 2 4 och
andra stycket om förbud mot att
ta upp lån m.m.,
17 22 §§, 23 § första stycket
2 och 3 samt 24 25 §§ om
placering av medel i en
värdepappersfond,
26 29 §§ om information om
en värdepappersfond,
32 § första stycket om
inlösen av fondandelar, och
47 § om skadestånd.
Vid tillämpningen av de be-
stämmelser och föreskrifter som
anges i första stycket skall
Premiesparfonden anses som en
värdepappersfond och Premie-
pensionsmyndigheten som
fondandelsägare. Vad som sägs
om fondbolag skall avse sjunde
fondstyrelsen.
Regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer får, utom såvitt avser
47 § om skadestånd, medge
undantag från de bestämmelser
som anges i första stycket. Ett
beslut enligt detta stycke som
meddelats av en annan
myndighet än regeringen, får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

43 f §
Fondstyrelsen skall bestå av
sju ledamöter, som förordnas av
regeringen. Av ledamöterna för-
ordnas en till ordförande och en
till vice ordförande.
Om en ledamot entledigas
eller avlider eller om hans
uppdrag av annat skäl upphör
under den tid för vilken han
blivit förordnad, skall en ny
ledamot förordnas i hans ställe
för den återstående tiden.

43 g §
Fondstyrelsen skall ingå
samarbetsavtal enligt 8 kap. 3 §
första stycket 2 lagen (1998:000)
om inkomstgrundad
ålderspension med
Premiepensionsmyndigheten
samt göra de åtaganden som
anges i samma stycke 3, 4 och 6.

43 h §
Fondstyrelsen skall stå under
tillsyn av Finansinspektionen.
För tillsynen gäller bestämmel-
serna i 39 42 och 46 §§ lagen
(1990:1114) om värdepappers-
fonder och de föreskrifter som
har meddelats i anslutning till
dessa bestämmelser.
Vid tillämpningen av de be-
stämmelser och föreskrifter som
anges i första stycket skall vad
som sägs om fondbolag avse
sjunde fondstyrelsen.

43 i §
Bestämmelserna i 3 § andra
stycket, 4 § fjärde stycket, 5 §
första och andra styckena, 7
10 §§, 11 § tredje och fjärde
styckena, 16 och 16 a samt 21
25 §§ gäller också i fråga om
sjunde fondstyrelsen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Under åren 1999 och 2000 skall pensionsutbetalningar, för-
valtningskostnader och andra utgifter avseende också folkpension i form
av ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring
till personer som har rätt till tilläggspension i form av ålderspension
enligt 12 kap. samma lag, i den mån andra medel inte står till
förfogande, betalas genom tillskott som Riksförsäkringsverket erhåller
från första tredje fondstyrelserna. De medel som behövs för ett kalen-
derår skall tillskjutas av varje fondstyrelse i förhållande till de avgifter
som under det närmast föregående året har överförts till dess
förvaltning.
3. Första tredje fondstyrelserna skall till Riksgäldskontoret överföra
45 miljarder kronor under år 1999 och 45 miljarder kronor under år
2000. Beloppen skall överföras med lika stora andelar den 31 mars, den
30 juni, den 30 september och den 31 december respektive år. Varje
fondstyrelse skall bidra till överföringarna i förhållande till det totala
marknadsvärdet vid utgången av närmast föregående räkenskapsår av de
tillgångar som styrelsen förvaltar.

2.13

2.13 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)
dels att 7 kap. 7 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 9 kap. 25 §, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

7 kap.
7 §
Sekretess gäller hos allmän för-
säkringskassa, Riksförsäkrings-
verket och domstol i ärende enligt
lagstiftningen om allmän försäk-
ring eller arbetsskadeförsäkring
eller om annan jämförbar ekono-
misk förmån för enskild, eller om
läkarvårdsersättning eller ersätt-
ning för sjukgymnastik, för
uppgift om någons hälsotillstånd
eller andra personliga
förhållanden, om det kan antas att
den som uppgiften rör eller någon
honom närstående lider men om
uppgiften röjs. Samma sekretess
gäller hos annan myndighet på
vilken det ankommer att handlägga
ärende enligt lagstiftning som nu
har nämnts. I fråga om myndighet
som anges i 8 § gäller dock
bestämmelserna där.
Sekretess gäller hos allmän för-
säkringskassa,
Premiepensionsmyndigheten,
Riksförsäkringsverket och
domstol i ärende enligt lag-
stiftningen om allmän försäkring,
inkomstgrundad ålderspension
eller arbetsskadeförsäkring eller
om annan jämförbar ekonomisk
förmån för enskild, eller om
läkarvårdsersättning eller ersätt-
ning för sjukgymnastik, för
uppgift om någons hälsotillstånd
eller andra personliga förhållan-
den, om det kan antas att den som
uppgiften rör eller någon honom
närstående lider men om
uppgiften röjs. Samma sekretess
gäller hos annan myndighet på
vilken det ankommer att handlägga
ärende enligt lagstiftning som nu
har nämnts. I fråga om myndighet
som anges i 8 § gäller dock
bestämmelserna där.

Sekretess enligt första stycket gäller också i förhållande till en vård-
eller behandlingsbehövande själv i fråga om uppgift om hans hälsotill-
stånd, om det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen
är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom.
Sekretess gäller hos myndighet som avses i första stycket för anmälan
eller annan utsaga av enskild om någons hälsotillstånd eller andra per-
sonliga förhållanden, om det kan antas att fara uppkommer för att den
som har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon honom närstå-
ende utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.

Utan hinder av sekretessen får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i lagstiftningen
om allmän försäkring och lagstift-
ningen om sjuklön.
Utan hinder av sekretessen får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i lagstiftningen
om allmän försäkring, lagstift-
ningen om inkomstgrundad
ålderspension och lagstiftningen
om sjuklön.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år eller, i fall som avses i tredje stycket, i högst femtio år.

9 kap.

25 §
Sekretess gäller hos en allmän
försäkringskassa, Premiepen-
sionsmyndigheten, Riksförsäk-
ringsverket och domstol i ärende
enligt lagstiftningen om inkomst-
grundad ålderspension för
uppgift om
1. hur premiepensionsmedel
har placerats för en enskilds
räkning, om det inte står klart
att uppgiften kan röjas utan att
han eller hon lider men, och
2. vad en pensionssparare har
bestämt om efterlevandeskydd
enligt 10 kap. lagen (1998:000)
om inkomstgrundad
ålderspension.
Utan hinder av sekretess får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i
lagstiftningen om
inkomstgrundad ålderspension.
Sekretess enligt första stycket
2 gäller inte sedan
pensionsspararen har avlidit.
I fråga om uppgift i allmän
handling gäller sekretessen i
högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.14

Prop. 1997/98:151

2.14 Förslag till lag om ändring i
socialförsäkringsregisterlagen (1997:934)
Härigenom föreskrivs att 1 3, 9 och 11 15 §§ socialförsäkrings-
registerlagen (1997:934) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Denna lag gäller personregister
för sådan verksamhet i fråga om
socialförsäkringsförmåner samt
andra förmåner och ersättningar
som enligt lag eller förordning
eller särskilt beslut av regeringen
ankommer på de allmänna försäk-
ringskassorna eller Riksförsäk-
ringsverket (socialförsäkrings-
register).
Denna lag gäller personregister
för sådan verksamhet i fråga om
socialförsäkringsförmåner samt
andra förmåner och ersättningar
som enligt lag eller förordning
eller särskilt beslut av regeringen
ankommer på de allmänna försäk-
ringskassorna, Premiepensions-
myndigheten eller Riksförsäk-
ringsverket (socialförsäkrings-
register).

Med personregister förstås detsamma som i datalagen (1973:289).

2 §
De allmänna försäkringskassor-
na och Riksförsäkringsverket får
föra socialförsäkringsregister en-
ligt denna lag för de ändamål som
anges i 3 §.
De allmänna försäkringskassor-
na, Premiepensionsmyndigheten
och Riksförsäkringsverket får föra
socialförsäkringsregister enligt
denna lag för de ändamål som an-
ges i 3 §.

3 §
De allmänna försäkrings-
kassorna och Riksförsäkringsver-
ket får använda socialförsäkrings-
register för
De allmänna försäkringskass-
orna, Premiepensionsmyndighet-
en och Riksförsäkringsverket får
använda socialförsäkringsregister
för

1. handläggning av ärenden som omfattas av 1 § första stycket,
2. förberedande åtgärder för handläggning enligt 1, samt
3. uppföljning, utvärdering, tillsyn och framställning av statistik
avseende verksamhet enligt 1 och 2.
9 §
Utan hinder av de begränsningar
som följer av 7 och 8 §§ får
följande uppgifter registreras i
fråga om avgöranden av domstol,
Riksförsäkringsverket eller
allmän försäkringskassa i ärenden
som omfattas av 1 § första
stycket:

Utan hinder av de begränsningar
som följer av 7 och 8 §§ får
följande uppgifter registreras i
fråga om avgöranden av domstol,
Riksförsäkringsverket,
Premiepensionsmyndigheten
eller allmän försäkringskassa i
ärenden som omfattas av 1 §
första stycket:

1. utgången,
2. de bestämmelser som har tillämpats, och
3. huruvida avgörandet har överklagats.

11 §
Socialförsäkringsregister som
förs särskilt för en allmän försäk-
ringskassa eller ett lokalt organ
inom denna eller för Riksförsäk-
ringsverket för handläggning av
ärenden får innehålla handlingar
som har kommit in eller
framställts i ett ärende. För
uppgifter i sådana handlingar
gäller inte de begränsningar som
följer av 7 10 §§, om uppgifterna
har lämnats i ärendet eller behövs
för handläggningen av detta.
Socialförsäkringsregister som
förs särskilt för en allmän försäk-
ringskassa eller ett lokalt organ
inom denna, för Premiepen-
sionsmyndigheten eller för Riks-
försäkringsverket för handlägg-
ning av ärenden får innehålla
handlingar som har kommit in
eller framställts i ett ärende. För
uppgifter i sådana handlingar
gäller inte de begränsningar som
följer av 7 10 §§, om uppgifterna
har lämnats i ärendet eller behövs
för handläggningen av detta.

12 §
Socialförsäkringsregister får genom sambearbetning tillföras
1. uppgifter från andra socialförsäkringsregister, och

2. uppgifter som lämnas till en
allmän försäkringskassa eller
Riksförsäkringsverket med stöd av
en särskild bestämmelse i lag
eller förordning om lämnande av
uppgifter.
2. uppgifter som lämnas till en
allmän försäkringskassa, Premie-
pensionsmyndigheten eller Riks-
försäkringsverket med stöd av en
särskild bestämmelse i lag eller
förordning om lämnande av upp-
gifter.

Av föreskrifter i lag eller förordning eller av beslut av Datainspektio-
nen kan följa att socialförsäkringsregister genom sambearbetning får
tillföras uppgifter utöver vad som anges i första stycket.

13 §
Registeransvariga för socialför-
säkringsregister som förs gemen-
samt för Riksförsäkringsverket
och de allmänna försäkrings-
kassorna är verket samt varje för-
säkringskassa när det gäller be-
handling av uppgifter hos den för-
säkringskassan. För register som
förs särskilt för en allmän försäk-
ringskassa eller ett lokalt organ
inom denna är försäkringskassan
registeransvarig. Riksförsäkrings-
verket är registeransvarigt för
socialförsäkringsregister som
förs särskilt för verket.
Registeransvariga för socialför-
säkringsregister som förs gemen-
samt för Riksförsäkringsverket
och de allmänna försäkrings-
kassorna är verket samt varje för-
säkringskassa när det gäller be-
handling av uppgifter hos den för-
säkringskassan. För register som
förs särskilt för en allmän försäk-
ringskassa eller ett lokalt organ
inom denna är försäkringskassan
registeransvarig.
Premiepensionsmyndigheten är
registeransvarig för social-
försäkringsregister som förs
särskilt för myndigheten.
Riksförsäkringsverket är register-
ansvarigt för socialförsäkrings-
register som förs särskilt för
verket.

14 §
Riksförsäkringsverket och de
allmänna försäkringskassorna får
ha direkt åtkomst till uppgifter i
socialförsäkringsregister som
förs gemensamt för verket och
försäkringskassorna.

Riksförsäkringsverket och de
allmänna försäkringskassorna får
ha direkt åtkomst till uppgifter i
socialförsäkringsregister som
förs gemensamt för verket och
försäkringskassorna. Om det be-
hövs för ändamål som avses i 3 §
1 eller 2 får även
Premiepensionsmyndigheten ha
direkt åtkomst till ett sådant
register med undantag för
sådana handlingar som avses i
11 §.

Direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister som förs sär-
skilt för en allmän försäkringskassa får endast den försäkringskassan ha.
Om ett register förs särskilt för ett lokalt organs verksamhetsområde
inom försäkringskassan får dock endast det lokala organet ha direkt åt-
komst till uppgifterna.

Direkt åtkomst till uppgifter i
socialförsäkringsregister som
förs särskilt för Premiepensions-
myndigheten får endast
myndigheten ha. Om det behövs
för ändamål som avses i 3 § 1
eller 2 får dock även en allmän
försäkringskassa och
Riksförsäkringsverket ha direkt
åtkomst till ett sådant register
med undantag för sådana
handlingar som avses i 11 §.
Direkt åtkomst till uppgifter i
socialförsäkringsregister som
förs särskilt för
Riksförsäkringsverket får endast
verket ha. Om det behövs för
ändamål som avses i 3 § 1 eller 2
får dock även en allmän
försäkringskassa ha direkt åtkomst
till ett sådant register med
undantag för sådana handlingar
som avses i 11 §.

Direkt åtkomst till uppgifter i
socialförsäkringsregister som
förs särskilt för
Riksförsäkringsverket får endast
verket ha. Om det behövs för
ändamål som avses i 3 § 1 eller 2
får dock även en allmän
försäkringskassa och
Premiepensionsmyndigheten ha
direkt åtkomst till ett sådant
register med undantag för sådana
handlingar som avses i 11 §.

Behörighet för direkt åtkomst
till uppgifter i socialförsäkrings-
register enligt första tredje
styckena får endast ges till den
som behöver ha tillgång till upp-
gifterna för att kunna utföra sitt
arbete.
Behörighet för direkt åtkomst
till uppgifter i socialförsäkrings-
register enligt första fjärde
styckena får endast ges till den
som behöver ha tillgång till upp-
gifterna för att kunna utföra sitt
arbete.

15 §
Statens löne- och pensionsverk
och det för kommunerna och
landstingen gemensamma organet
för administration av personalpen-
sioner får, i den utsträckning som
föreskrivs av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer,
ha direkt åtkomst till uppgifter i
socialförsäkringsregister för de
ändamål som anges i 4 §. Bestäm-
melserna i 14 § fjärde stycket
gäller också för pensionsverket
och det gemensamma organet.
Statens löne- och pensionsverk
och det för kommunerna och
landstingen gemensamma organet
för administration av personalpen-
sioner får, i den utsträckning som
föreskrivs av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer,
ha direkt åtkomst till uppgifter i
socialförsäkringsregister för de
ändamål som anges i 4 §. Bestäm-
melserna i 14 § femte stycket
gäller också för pensionsverket
och det gemensamma organet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Prop. 1997/98:151

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om
försäkringsavtal
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Denna lag äger tillämpning på avtal, varigenom försäkring meddelas av
någon som driver försäkringsrörelse.

Lagen gäller inte återförsäkring
eller försäkring som avses i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1997:238) om arbetslös-
hetsförsäkring, lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring, lagen
(1979:84) om delpensionsförsäk-
ring, lagen (1991:1047) om sjuk-
lön eller lagen (1993:16) om för-
säkring mot vissa semesterlöne-
kostnader.
Lagen gäller inte återförsäkring
eller försäkring som avses i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension, lagen
(1997:238) om arbetslöshetsför-
säkring, lagen (1976:380) om ar-
betsskadeförsäkring, lagen
(1979:84) om delpensionsförsäk-
ring, lagen (1991:1047) om sjuk-
lön eller lagen (1993:16) om för-
säkring mot vissa semesterlöne-
kostnader.

Lagen tillämpas inte på försäkringar som avses i konsumentförsäk-
ringslagen (1980:38). I förhållande till annan än försäkringstagaren till-
lämpas dock 25, 54 58, 86 88, 95 och 96 samt 122 och 123 §§ även i
fråga om sådana försäkringar. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser
gäller även 3 § första stycket.
Lagen tillämpas inte heller på trafikförsäkringar i den mån annat följer
av trafikskadelagen (1975:1410) eller på patientförsäkringar i den mån
annat följer av patientskadelagen (1996:799).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.16 Förslag till lag om ändring i reglementet (1961:265)
angående förvaltningen av Riksförsäkringsverkets
fonder
Härigenom föreskrivs i fråga om reglementet (1961:265) angående
förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder
dels att 2 § skall upphöra att gälla,
dels att rubriken till reglementet (1961:265) angående förvaltningen
av Riksförsäkringsverkets fonder skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Reglemente angående förvalt-
ningen av Riksförsäkrings-
verkets fonder
Lag med reglemente för
förvaltningen av
Riksförsäkringsverkets fonder

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om
pensionstillskott
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1969:205) om pensionstillskott
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 §
Vid tillämpning av 3 § skall, då
pensionspoäng enligt 11 kap. 6 §
första stycket lagen (1962:381)
om allmän försäkring på grund av
underlåten eller bristande avgifts-
betalning inte tillgodoräknats den
försäkrade till fullo, hänsyn tas till
den tilläggspension, som skulle ha
utgetts om full avgift erlagts.
Därvid skall inte beaktas sådan
tilläggspension i form av änkepen-
sion, omställningspension eller
särskild efterlevandepension som
skulle ha utgetts om full avgift
erlagts.
Vid tillämpning av 3 § skall, då
pensionspoäng enligt 4 kap. 8 §
lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension på grund
av underlåten eller bristande av-
giftsbetalning inte tillgodoräknats
den försäkrade till fullo, hänsyn
tas till den tilläggspension, som
skulle ha utgetts om full avgift
betalats. Därvid skall inte beaktas
sådan tilläggspension i form av
änkepension, omställningspension
eller särskild efterlevandepension
som skulle ha utgetts om full
avgift betalats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser gäller
i fråga om pensionspoäng som tillgodoräknats före år 1999.

2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring
Härigenom föreskrivs att 4 och 12 §§ lagen (1979:84) om delpen-
sionsförsäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 §
För att någon skall vara försäk-
rad för delpension fordras vidare
att han från och med det år då han
fyllde 45 år har varit förvärvsverk-
sam i sådan utsträckning att han
för minst tio år har tillgodoräknats
pensionsgrundande inkomst för
tilläggspension enligt 11 kap.
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.
För att någon skall vara försäk-
rad för delpension fordras vidare
att den försäkrade från och med
det år då han eller hon fyllde 45
år har varit förvärvsverksam i
sådan utsträckning att han eller
hon för minst tio år har
tillgodoräknats pensionspoäng
enligt 4 kap. 1 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.

12 §
För en försäkrad som avses i 6 §
utgörs pensionsunderlaget av
skillnaden mellan hans genom-
snittliga förvärvsinkomst före ar-
betstidsminskningen och den för-
värvsinkomst som han efter ar-
betstidsminskningen kan antas ha
tills vidare. Därvid tillämpas 8 §
och 9 § andra stycket. Vid denna
beräkning skall dock bortses från
en minskning av arbetstiden som
överstiger 10 timmar per arbets-
vecka i förhållande till den försäk-
rades arbetstid innan delpension
först beviljats.
Den försäkrades genomsnittliga
förvärvsinkomst före arbetstids-
minskningen beräknas med led-
ning av dels de pensionspoäng för
tilläggspension som han har till-
godoräknats för de närmaste fem
åren före arbetstidsminskningen,
dels det basbelopp som gällde vid
arbetstidsminskningen. Därvid
skall tilläggas en pensionspoäng
för varje år. Har inkomsten något
år understigit vad som motsvarar
en pensionspoäng för det året,
skall den försäkrade i stället till-
godoräknas motsvarande del av en
pensionspoäng. I förekommande
fall skall hänsyn tas även till pen-
sionspoäng som den försäkrade
skulle ha tillgodoräknats om han
till fullo erlagt tilläggspensions-
avgift. Vid beräkningen av den
genomsnittliga förvärvsinkomsten
bortses från de två år för vilka
pensionspoängen är lägst.
För en försäkrad som avses i 6 §
utgörs pensionsunderlaget av
skillnaden mellan hans eller hen-
nes genomsnittliga förvärvsin-
komst före arbetstidsminskningen
och den förvärvsinkomst som han
eller hon efter arbetstidsminsk-
ningen kan antas ha tills vidare.
Därvid tillämpas 8 § och 9 § andra
stycket. Vid denna beräkning skall
dock bortses från en minskning av
arbetstiden som överstiger 10
timmar per arbetsvecka i för-
hållande till den försäkrades ar-
betstid innan delpension först be-
viljats.
Den försäkrades genomsnittliga
förvärvsinkomst före arbetstids-
minskningen beräknas med led-
ning av dels de pensionspoäng för
tilläggspension som han eller hon
har tillgodoräknats för de
närmaste fem åren före arbetstids-
minskningen, dels det basbelopp
som gällde vid arbetstidsminsk-
ningen. Därvid skall tilläggas en
pensionspoäng för varje år. Har
inkomsten något år understigit vad
som motsvarar en pensionspoäng
för det året, skall den försäkrade i
stället tillgodoräknas motsvarande
del av pensionspoäng. I före-
kommande fall skall hänsyn tas
även till pensionspoäng som den
försäkrade skulle ha tillgodo-
räknats om han eller hon till fullo
betalat ålderspensionsavgift.
Vid beräkningen av den
genomsnittliga förvärvsinkomsten
bortses från de två år för vilka
pensionspoängen är lägst.

Avviker försäkrads inkomst efter arbetstidsminskningen väsentligt
från vad som kan anses vanligt för arbetet i fråga eller från vad som kan
motiveras med hänsyn till minskningen av arbetstiden, särskilda
arbetsförhållanden eller förändrade arbetsuppgifter, skall vid beräkning
av denna inkomst bortses från sådana avvikelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.19 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343)
Härigenom föreskrivs att 7 § skatteregisterlagen (1980:343) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

7 §
För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5
och 6 §§, det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.
1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföretag, företag
som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag, fåmansägt
handelsbolag och dotterföretag som avses i 2 kap. 16 § lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, uppgift om
företagsledare i dessa företag samt uppgift om delägare i enkelt bolag
och partrederi.
2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt besök eller annat
sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen (1990:324) eller
14 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483). För varje sådan åtgärd får
anges tid, art, beskattningsperiod, skatteslag, myndighets beslut om be-
loppsmässiga ändringar av skatt eller underlag för skatt med anledning av
åtgärden samt uppgift huruvida bokföringsskyldighet har fullgjorts.
3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt, uppgift om
innehav av skattsedel på preliminär skatt, uppgifter om beslut om åter-
kallelse av F-skattsedel med angivande av skälen för beslutet, uppgifter
som behövs för att bestämma skatt enligt skattebetalningslagen, lagen
(1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen
(1990:912) om nedsättning av socialavgifter, mervärdesskattelagen
(1994:200) och lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt
på ackumulerad inkomst samt uppgifter om redovisning, inbetalning och
återbetalning av sådana skatter eller avgifter.
4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till beslut om beskattning.
5. Uppgift om ansökan om anstånd med att lämna deklaration, uppgift
om beslut om anstånd med att lämna deklaration och med att betala
skatt, dock ej skälen för ansökningarna eller besluten, samt uppgift om
att laga förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra
deklarationsskyldighet.
6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för
beskattningen.
7. Uppgifter som skall lämnas i förenklad självdeklaration, särskild
självdeklaration enligt 2 kap. 10 § första stycket punkterna 2 4 och
andra stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt
uppgifter som skall lämnas enligt 2 kap. 25 § lagen om självdeklaration
och kontrolluppgifter.
8. Uppgift om beslut om beskattning, dock ej skälen för beslutet och
uppgift om utmätning enligt 18 kap. 9 § skattebetalningslagen.
9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofogde-
myndighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift om att en person
ålagts betalningsskyldighet i egenskap av bolagsman eller företrädare
för en juridisk person, uppgift om beslut om skuldsanering, ackord,
likvidation eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse.
10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer.
11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress för skattsedelsför-
sändelse samt namn, adress och telefonnummer för ombud.

12. Uppgift från kontrolluppgift
som enligt 3 kap. lagen om själv-
deklaration och kontrolluppgifter
skall lämnas utan föreläggande
samt från sådan särskild uppgift
som avses i 3 § lagen (1959:551)
om beräkning av pensionsgrun-
dande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän
försäkring.
12. Uppgift från kontrolluppgift
som enligt 3 kap. lagen om själv-
deklaration och kontrolluppgifter
skall lämnas utan föreläggande
samt från sådan särskild uppgift
som avses i 2 kap. 19 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.

13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, basvärde, delvärde, taxe-
ringsvärde, omräknat delvärde, beskattningsnatur, typ av fång och tid-
punkt för fånget för fastighet som ägs eller innehas av personen,
andelens storlek om fastigheten har flera ägare och övriga uppgifter som
behövs för beräkning av statlig fastighetsskatt samt uppgift som behövs
för värdering av bostad på fastighet.
14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående revision samt
beskattningsperiod och skatteslag som denna avser samt uppgift om tid
för planerat besök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxe-
ringslagen eller 14 kap. 6 § skattebetalningslagen.
15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är nä-
ringsidkare samt, om fullmakt lämnats för bank- eller postgiro att ta
emot skatteåterbetalning på ett konto, datum för fullmakten samt
kontots nummer och typ.
16. Uppgift om antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit sjöin-
komst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen
(1928:370).
17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet.
18. Uppgifter angående resultat av bruttovinstberäkning, annan beräk-
ning av relationstal eller liknande, skönsmässig beräkning och belopp
som under beskattningsåret stått till förfogande för levnadskostnader.
19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om
fordonets registreringsnummer, märke, typ och årsmodell samt tillstånd
enligt yrkestrafiklagen (1988:000) och lagen (1998:000) om
biluthyrning.
20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift,
uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1993:672) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, uppgifter
enligt 7 § lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinveste-
ringar, uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1996:725)
om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus för
bestämmande av skattereduktion enligt nämnda lagar samt uppgift om
beslut om sådan skattereduktion, uppgifter för bestämmande av skatte-
reduktion enligt lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighets-
skatt i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar samt uppgift om beslut
om sådan skattereduktion.
21. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för byte av bosättnings-
land.
22. Uppgifter om antal årsanställda i en koncern i fall som avses i
2 kap. 16 § sista stycket lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter, totalt respektive i Sverige, koncernomsättning och
koncernbalansomslutning för koncernmoderföretag.
23. Uppgift om beteckning på ersättningsbostad som avses i 11 §
lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad,
uppskovsavdragets storlek, belopp som enligt 10 § nämnda lag skall
reducera omkostnadsbeloppet samt, om ersättningsbostaden utgörs av
bostad som avses i 11 § andra meningen nämnda lag, föreningens eller
bolagets organisationsnummer och namn.
24. Uppgift som skall lämnas enligt 10 kap. 17 § första stycket 5 och
andra stycket samt 33 § skattebetalningslagen.
25. Uppgifter från aktiebolagsregistret om styrelseledamöter, verk-
ställande direktör, firmatecknare och revisor, om att styrelsen inte är
fulltalig eller att årsredovisning inte har lämnats i tid, om företagsre-
konstruktion och fusion samt uppgifter från handels- och
föreningsregistret om firmatecknare, revisor och
företagsrekonstruktion.
26. Uppgifter från Alkoholinspektionen om tillstånd enligt alkohol-
lagen (1994:1738) och om omsättning enligt restaurangrapport.
27. Uppgifter från länsarbetsnämnder om beslut om arbetsmarknads-
politiska åtgärder samt utbetalat belopp och datum för utbetalningen.
28. Uppgifter från Generaltullstyrelsen om debiterad mervärdesskatt
vid import, exportvärden, antal import- och exporttillfällen samt de tids-
perioder som uppgifterna avser samt uppgifter från tullmyndigheter som
behövs för tillämpningen av 3 kap. 30 § andra stycket mervärdesskatte-
lagen.
29. Uppgifter från Riksförsäkringsverket om försäkring mot
kostnader för sjuklön såvitt avser arbetsgivarens organisations- eller
personnummer, beräknad lönesumma, datum då försäkringen börjat gälla
och datum för förändring av lönesumma samt om sjukpenninggrundande
inkomst av annat förvärvsarbete såvitt avser den försäkrades
personnummer och datum för inkomstanmälan samt om utsänd person
såvitt avser uppgifter från intyg om tillämplig lagstiftning och intyg om
utsändning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 § lagen (1990:325) om självdekla-
ration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
10 §
En självdeklaration skall innehålla uppgifter om
1. den skattskyldiges namn, personnummer eller
organisationsnummer, postadress och hemortskommun, beträffande
utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt
beträffande skattskyldig som bara under någon del av beskattningsåret
varit bosatt i Sverige, uppgift om den tid som han haft bostad här,
2. de intäkter och avdrag som är att hänföra till varje inkomstslag,
3. de allmänna avdrag som den skattskyldige yrkar få vid taxeringen,
4. den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskatt-
ningsåret, om beskattningsbar förmögenhet uppkommer, dock i fall som
avses i 7 § lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt endast i den
utsträckning skattskyldighet för förmögenhet föreligger.

En självdeklaration skall dess-
utom innehålla de uppgifter som
för särskilda fall föreskrivs i 16
24 §§ eller som behövs för
beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring, fastighets-
skatt enligt lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt,
avkastningsskatt enligt lagen
(1990:661) om avkastningsskatt
på pensionsmedel, särskild
löneskatt enligt lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på pensions-
kostnader eller expan-
sionsmedelsskatt enligt lagen
(1993:1537) om expansions-
medel.
En självdeklaration skall dess-
utom innehålla de uppgifter som
för särskilda fall föreskrivs i 16
24 §§ eller som behövs för
beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspen-
sion, fastighetsskatt enligt lagen
(1984:1052) om statlig
fastighetsskatt, avkastningsskatt
enligt lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensions-
medel, särskild löneskatt enligt
lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader
eller expansionsmedelsskatt
enligt lagen (1993:1537) om
expanionsmedel.

Om en skattskyldig skall räkna in ett hemmavarande underårigt barns
tillgångar och skulder i sin förmögenhet enligt lagen om statlig för-
mögenhetsskatt, skall uppgift lämnas även om dessa.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första
gången vid 2000 års taxering.

2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:655) om
återföring av obeskattade reserver
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1990:655) om återföring av obe-
skattade reserver skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

7 §
Även om en inkomst som avses
i denna lag är att hänföra till aktiv
näringsverksamhet, skall den vid
tillämpning av 11 kap. 3 § lagen
(1962:381) om allmän
försäkring, 3 kap. 4 § lagen
(1981:691) om socialavgifter
samt 2 § lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster behandlas som
inkomst av passiv
näringsverksamhet om den skatt-
skyldige inte yrkar annat.
Även om en inkomst som avses
i denna lag är att hänföra till aktiv
näringsverksamhet, skall den vid
tillämpning av 2 kap. 6 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension, 3 kap. 4 § lagen
(1981:691) om socialavgifter
samt 2 § lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster behandlas som
inkomst av passiv
näringsverksamhet om den
skattskyldige inte yrkar annat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om
nedsättning av socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

14 §
Nedsättning av avgifter enligt denna lag skall i första hand avse

1. i fråga om
arbetsgivaravgifter:
folkpensionsavgiften och
därefter sjukförsäkringsavgiften,
eller
1. i fråga om
arbetsgivaravgifter:
sjukförsäkringsavgiften och där-
efter
föräldraförsäkringsavgiften,
eller
2. i fråga om egenavgifter: folk-
pensionsavgiften och därefter i
angiven ordning sjukförsäkrings-
avgiften, delpensionsavgiften,
arbetsskadeavgiften och
tilläggspensionsavgiften.
2. i fråga om egenavgifter:
sjukförsäkringsavgiften och där-
efter i angiven ordning föräldra-
försäkringsavgiften, arbetsskade-
avgiften och efterlevandepen-
sionsavgiften.

I fråga om förfarandet för nedsättningen av avgifter gäller skattebetal-
ningslagen (1997:483).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första
gången i fråga om arbetsgivaravgifter för beskattningsåret 1999 och i
fråga om egenavgifter som beräknas med ledning av 2000 års taxering.

2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister
m.fl.
Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1991:591) om särskild inkomst-
skatt för utomlands bosatta artister m.fl. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

23 §
I fråga om särskild inkomstskatt gäller i tillämpliga delar vad som sägs
om ansvar för skatt i 12 kap., om utredning i skatteärenden i 14 kap., om
skattetillägg och förseningsavgift i 15 kap., om anstånd med inbetalning
av skatt i 17 kap., om indrivning i 20 kap., om omprövning i 21 kap., om
överklagande i 22 kap. och om övriga bestämmelser i 23 kap. skattebe-
talningslagen (1997:483). Vad som där sägs om arbetsgivare skall då
gälla den som är redovisningsskyldig enligt 14 § denna lag och vad som
där sägs om skattemyndighet skall gälla Skattemyndigheten i Gävle. Med
skattedeklaration avses enligt denna lag redovisning enligt 14 §.

I 3 § lagen (1959:551) om be-
räkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring finns be-
stämmelser om skyldighet för ar-
betsgivare att lämna särskild kon-
trolluppgift för beräkning av pen-
sionsgrundande inkomst.
I 15 kap. 5 § lagen (1998:000)
om inkomstgrundad
ålderspension finns
bestämmelser om skyldighet för
arbetsgivare att lämna särskild
kontrolluppgift för beräkning av
pensionsgrundande inkomst.

Om särskild inkomstskatt inte betalas inom den tid som anges i 14 §,
skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt
på pensionskostnader skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Beskattningsunderlaget skall beräknas som den under beskattningsåret
uppkomna skillnaden mellan å ena sidan summan av följande poster:
a) avgift för tjänstepensionsförsäkring,
b) avsättning till pensionsstiftelse,
c) ökning av konto Avsatt till pensioner,
d) utbetalda pensioner som inte utgår enligt lag eller på grund av
tjänstepensionsförsäkring,
e) utgiven ersättning för av annan övertagen pensionsutfästelse, å
andra sidan summan av följande poster:
f) gottgörelse från pensionsstiftelse,
g) minskning av konto Avsatt till pensioner,
h) 85 procent av bokförd skuld på konto Avsatt till pensioner vid be-
skattningsårets ingång multiplicerad med den genomsnittliga statslåne-
räntan under kalenderåret närmast före ingången av beskattningsåret,
i) erhållen ersättning för övertagen pensionsutfästelse,
j) negativt belopp som föregående beskattningsår uppkommit vid till-
lämpning av denna paragraf.

I posten a i första stycket skall
inte räknas med avgift för sådan
gruppsjukförsäkring som omfattas
av 1 § första stycket 5 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster.
I posten a i första stycket skall
inte räknas med avgift för sådan
gruppsjukförsäkring som omfattas
av 1 § första stycket 4 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster.

I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader skall
posten h i första stycket jämkas i motsvarande mån. Detsamma skall
gälla om pensionsskuld som avses i posten h helt upplöses under
beskattningsåret.
Om den som övertar en pensionsutfästelse inte är skattskyldig enligt
denna lag skall den som tidigare utfäst pensionen under posten e i första
stycket ta upp det verkliga värdet av den övertagna utfästelsen om detta
är högre än den utgivna ersättningen. Om den som befrias från en ut-
fästelse inte är skattskyldig enligt denna lag skall den som övertar ut-
fästelsen under posten i i första stycket ta upp det verkliga värdet av den
övertagna utfästelsen om detta är lägre än den erhållna ersättningen.

Vid beräkning av beskattningsunderlaget skall bokföringsmässiga
grunder tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:645) om
tillämplig lag för vissa försäkringsavtal
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1993:645) om tillämplig lag för
vissa försäkringsavtal skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 §
Lagen gäller inte återförsäkring
eller försäkring som avses i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1997:238) om arbetslös-
hetsförsäkring, lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring, lagen
(1979:84) om delpensionsförsäk-
ring, lagen (1991:1047) om sjuk-
lön eller lagen (1993:16) om för-
säkring mot vissa semesterlöne-
kostnader.
Lagen gäller inte återförsäkring
eller försäkring som avses i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension, lagen
(1997:238) om arbetslöshetsför-
säkring, lagen (1976:380) om ar-
betsskadeförsäkring, lagen
(1979:84) om delpensionsförsäk-
ring, lagen (1991:1047) om sjuk-
lön eller lagen (1993:16) om för-
säkring mot vissa semesterlöne-
kostnader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1065) om
ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter
Härigenom föreskrivs 13 kap. 10 § lagen (1994:1065) om
ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

13 kap.
10 §
Inkomstgarantin minskas också, på sätt som framgår av 11 §, med
följande inkomster.

1. inkomst som är pensions-
grundande enligt 11 kap. 2 och
3 §§ i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
1. inkomst som är pensions-
grundande enligt 2 kap. lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension,

2. sådan inkomst av anställning eller uppdrag utomlands som inte be-
skattas i Sverige,
3. kompletterande delpension,
4. pension och livränta i andra fall än som avses i 9 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift
Härigenom föreskrivs att 1 3 §§ lagen (1994:1920) om allmän löne-
avgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Arbetsgivare skall för varje år
betala allmän löneavgift. Löne-
avgiften beräknas på det underlag
som gäller för arbetsgivaravgift
till folkpensioneringen enligt
lagen (1981:691) om
socialavgifter.
Arbetsgivare skall för varje år
betala allmän löneavgift. Löne-
avgiften beräknas på det underlag
som gäller för arbetsgivaravgift
till efterlevandepensioneringen
enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter.

2 §
Den som enligt 1 kap. 2 § lagen
(1981:691) om socialavgifter
skall betala egenavgifter skall för
varje år betala allmän löneavgift.
Löneavgiften beräknas på det
underlag som gäller för egenavgift
till folkpensioneringen enligt
nämnda lag.
Den som enligt 1 kap. 2 § lagen
(1981:691) om socialavgifter
skall betala egenavgifter skall för
varje år betala allmän löneavgift.
Löneavgiften beräknas på det
underlag som gäller för egenavgift
till efterlevandepensioneringen
enligt nämnda lag.

3 §
Allmän löneavgift tas ut med
4,48 procent av underlaget och
tillfaller staten.
Allmän löneavgift tas ut med
8,04 procent av underlaget och
tillfaller staten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. De nya bestämmelserna tillämpas på lön eller annan ersättning
enligt 1 § som betalas ut från och med den 1 januari 1999.
3. De nya bestämmelserna tillämpas också på inkomst enligt 2 § som
uppbärs från och med den 1 januari 1999. Omfattar beskattningsåret tid
såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den avgiftsskyldige
inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig
till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan
den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela be-
skattningsåret

Prop. 1997/98:151

2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:304) om arvode
m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 10 § lagen (1996:304) om arvode
m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 kap.
10 §
Inkomstgarantin minskas också, på sätt som framgår av 11 §, med
följande inkomster,

1. inkomst som är pensions-
grundande enligt 11 kap. 2 och 3
§§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
1. inkomst som är pensions-
grundande enligt 2 kap. lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension,

2. sådan inkomst av anställning eller uppdrag utomlands som inte be-
skattas i Sverige,
3. kompletterande delpension och
4. pension och livränta i andra fall än som avses i 9 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

3 Ärendet och dess beredning
Pensionssystemet i sin nuvarande utformning är inte tillräckligt robust
mot framtida ekonomiska och demografiska förändringar. En orsak till
den finansiella instabiliteten är prisindexeringen inom nuvarande
system, dvs. att intjänade pensionsrätter och utgående pensioner skrivs
upp med prisutvecklingen och inte med löneutvecklingen. Det innebär
att pensionernas storlek anpassar sig först med lång eftersläpning till
förändringar i den ekonomiska tillväxten. Det skapar en instabilitet i
inkomstfördelningen mellan yrkesaktiva och pensionärer.
Pensionsutgifterna uttryckta som procentandel av avgiftsunderlaget
kommer därför att variera kraftigt beroende på tillväxttakten i
samhällsekonomin. Vidare kommer pensionssystemet framöver utsättas
för stora demografiska påfrestningar. Efter sekelskiftet kommer antalet
pensionärer öka kraftigt och med en ökad medellivslängd kommer den
genomsnittliga tiden som ålderspensionär att förlängas.
Mot denna bakgrund framhålls i regeringens proposition 1993/94:250
Reformering av det allmänna pensionssystemet vikten av att nu genom-
föra en genomgripande reform av ålderspensionssystemet för att
därmed skapa ett system som är mer följsamt mot den
samhällsekonomiska och demografiska utvecklingen och där sambandet
mellan avgift och förmån är starkare för den enskilde.
Den proposition som nu läggs fram innehåller lagförslag för en
genomgripande reformering av det allmänna ålderspensionssystemet.
De nya reglerna redovisas i förslag till ny lagstiftning om
inkomstgrundad ålderspension. Vidare lämnas förslag till lagstiftning
om statliga ålderspensionsavgifter. I propositionen föreslås vidare en ny
finansieringsordning för de allmänna pensionerna och en förändrad
struktur på socialavgifterna. I samband därmed lämnas förslag till
överföring av medel från AP-fonden till statsbudgeten under åren 1999
och 2000 i avvaktan på den slutliga utformningen av den finansiella
infasningen av det reformerade ålderspensionssystemet. Dessutom
föreslås vissa ändringar i annan lagstiftning.
Utgångspunkt för förslagen är de riktlinjer för en reform som riks-
dagen beslutade den 8 juni 1994 på grundval av den nyss nämnda propo-
sitionen 1993/94:250 Reformering av det allmänna pensionssystemet
(bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439). De riktlinjer som föreslogs i
den propositionen byggde på förslag av den parlamentariskt sammansatta
Pensionsarbetsgruppen och den överenskommelse som träffats inom
denna mellan företrädare för de fyra dåvarande regeringspartierna (m, c,
fp och kd) och socialdemokraterna (betänkandet Reformerat pensions-
system SOU 1994:20).
Regeringen beslutade den 23 juni 1994 att inom Socialdepartementet
tillsätta en arbetsgrupp, Arbetsgruppen (S 1994:9) för genomförandet av
reformeringen av det allmänna ålderspensionssystemet (kallad Genom-
förandegruppen) med företrädare för de partier som ställt sig bakom
överenskommelsen. Genomförandegruppen fick i uppdrag att medverka
i det fortsatta beredningsarbetet och att vårda överenskommelsen.
Ledamöter i Genomförandegruppen är f.n. statsrådet Maj-Inger
Klingvall (s), ordförande, statssekreteraren Hans Svensson (s), vice ord-
förande, riksdagsledamöterna Maud Björnemalm (s), Margit Gennser
(m), Arne Kjörnsberg (s) och Bo Könberg (fp), partisekreteraren Åke
Pettersson (c ) och f.d. riksdagsledamoten Pontus Wiklund (kd). Stats-
sekreteraren i Finansdepartementet Knut Rexed är förordnad som sak-
kunnig i Genomförandegruppen. Som experter deltar f.n. hovrättslag-
mannen Lars Göran Abelson, f.d. byråchefen Einar Edvardsson, finans-
rådet Ingemar Hansson, byråchefen Hans Olsson, avdelningschefen Stig
Orustfjord, enhetschefen Edward Palmer och departementsrådet Mona
Wildig.
De förslag till lagstiftning som nu läggs fram baseras på förslag redo-
visade i departementspromemoriorna Ds 1995:41 Reformerat
pensionssystem lag om inkomstgrundad ålderspension, m.m. och Ds
1997:67 Inkomstgrundad ålderspension finansiella frågor m.m., vilka i
huvudsak rör den pension som skall utges inom fördelningssystemet,
samt Ds 1995:29 Vissa frågor avseende allmänna egenavgifter, Ds
1995:55 Utvidgad avgiftsskyldighet vad avser ålderspension, m.m, Ds
1998:7 AP-fonden och det reformerade ålderspensionssystemet och till
viss del Ds 1997:66 Garantipension och samordningsfrågor m.m.
Ytterligare underlag för beredningen av frågan om ny
finansieringsordningen för de allmänna pensionerna har varit
Förtidspensionsutredningens betänkande SOU 1997:166
Ohälsoförsäkringen Trygghet och aktivitet. Den andra delen av det
reformerade inkomstgrundade pensionssystemet, premie-
pensionssystemet, har behandlats i två olika utredningsbetänkanden,
Allmänt pensionssparande (SOU 1996:83) och Lag om premiepension
(SOU 1997:131). De förslag om premiepensionssystemets utformning
som lämnas nu bygger på det senare betänkandet. I vissa frågor lämnas
förslag som inte har lagts fram i nämnda promemorior eller
betänkanden. Dessa frågor har beretts under hand med berörda myn-
digheter. Departementspromemoriorna och utredningsbetänkandena har
remissbehandlats. Förteckningar över remissinstanser finns i bilaga 1.
Remissammanställningarna avseende departementspromemoriorna och
utredningsbetänkandet SOU 1997:131 kommer att publiceras i Ds-
serien under våren 1998. Remissammanställning avseende SOU
1997:166 finns tillgänglig i ärendet (dnr S97/7977/F).
En förteckning över vissa termer som ingår i den föreslagna lagstift-
ningen eller som i övrigt används i texten redovisas i bilaga 2. Namnen
på de departementspromemorior m.m., som hänvisas till i texten med
enbart nummer, återfinns i bilaga 3.
Förslagen i denna proposition har utarbetats i samråd med Genom-
förandegruppen. Ändringarna i lagen (1994:1065) om ekonomiska vill-
kor för riksdagens ledamöter och lagen (1996:304) om arvode m.m. till
Sveriges företrädare i Europaparlamentet (lag 25 och 27) föreslås efter
samråd med konstitutionsutskottet.
Beredningen av pensionsfrågorna redovisas närmare i de följande av-
snitten 4 och 5.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 19 januari, den 19 februari respektive den
19 mars 1998 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som
finns i bilagorna 4 6.
Lagrådets yttranden finns i bilagorna 7 9.
Lagförslagen 2:15 20, 2:22 25 och 2:27, som i huvudsak innehåller
följdändringar till de nya lagarna, har inte alls granskats av Lagrådet. I
några fall har sakliga ändringar gjorts i vissa paragrafer och vissa para-
grafer lagts till i de lagar som har granskats av Lagrådet. Dessa ändringar
är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Bl.a. har i de lagförslag som remitterats till Lagrådet i vissa fall angetts
att ett minskat prisbasbelopp skall tillämpas, nämligen prisbasbeloppet
minskat med två procent. I 1998 års ekonomiska vårproposition
kommer regeringen att föreslå att fr.o.m. år 2000 skall ett sådant
minskat prisbasbelopp inte längre tillämpas, utan i stället skall det
fastställda prisbasbeloppet användas. Lagförslagen i föreliggande
proposition har i dessa delar anpassats till vårpropositionens förslag.
Övriga sådana ändringar anges i kommentaren till berörda pargrafer.
Även smärre språkliga och redaktionella ändringar har gjorts.
Inledningsvis kommenterar Lagrådet vårt förslag att ta in bestämmel-
serna om ålderspensioneringen i en särskild lag i stället för att föra in
dessa i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Bland
nackdelarna nämner Lagrådet att en väsentlig del av
socialförsäkringssystemet nu inte längre ingår i den lag som sedan länge
innehållit de grundläggande bestämmelserna om
socialförsäkringsförmånerna. Å andra sidan anförs att regleringen i AFL
i stora delar framstår som oöverskådlig och att det vore mindre
välbetänkt att nu införliva ytterligare ett komplext regelsystem i den
lagen. Lagrådet anför vidare att den nu förslagna lagstiftningen kanske
kan utgöra ett incitament för en översyn av AFL.
I enlighet med Lagrådets förslag har vissa bestämmelser om Premie-
pensionsmyndighetens verksamhet lyfts ur lagen om inkomstgrundad
ålderspension och föreslås i stället införas i en särskild lag. Dessa
regler hänvisar i stor utsträckning till olika försäkringsrörelse- och
redovisningsregler. Vidare har vi följt Lagrådets rekommendation vad
avser terminologin och infört begreppen premiepensionssystem
respektive premiepensionsmedel i stället för premiereservsystem
respektive premiereservmedel, vilka användes i lagrådsremissen.
Vi har även i övrigt i propositionens lagförslag väsentligen följt Lag-
rådets förslag till ändringar och justeringar. När det gäller bestämmel-
serna om barnår har vi emellertid endast delvis följt Lagrådets synpunk-
ter, se avsnitt 11. I fråga om Riksförsäkringsverkets möjligheter att ge-
nom automatisk databehandling fatta beslut för en allmän försäkrings-
kassas räkning har vi, trots Lagrådets synpunkter, vidhållit tidigare för-
slag, se avsnitt 13. Lagrådets synpunkter behandlas i berörda avsnitt och
i författningskommentaren.
På grund av det omfattande utredningsarbete som krävs har vissa frå-
gor ännu inte fått sin slutgiltiga lösning, vilket kommer att medföra se-
nare ändringar i den nu föreslagna lagstiftningen. Vi instämmer i Lag-
rådets mening att detta är beklagligt. Vi har emellertid bedömt det som
en större olägenhet att ytterligare tvingas senarelägga ålderspensions-
reformens ikraftträdande.
4 Bakgrund
4.1 Nuvarande regler för ålderspension
Det samlade pensionsskyddet vid ålderspensionering består för när-
varande av tre delar. Det allmänna pensionssystemet innefattar folkpen-
sioneringen och tilläggspensioneringen (ATP). Dessa är obligatoriska
och omfattar i princip alla som bor eller arbetar här i landet. Vid sidan av
den allmänna pensioneringen finns olika tjänstepensionssystem som
grundar sig på kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter och som
omfattar i stort sett alla löntagare i Sverige. Därutöver finns möjlighet
att teckna individuella pensionsförsäkringar i privata försäkringsbolag.
Inom ramen för den allmänna pensioneringen faller också
delpensionsförsäkringen som ger rätt till ATP-grundande ersättning för
de personer som haft en längre tids anknytning till förvärvslivet och som
från fyllda 61 år vill trappa ner sitt förvärvsarbete inför övergången till
ålderspension.
Vid beräkning av förmåner i form av folkpension och ATP är basbe-
loppet grundläggande. Detta fastställs för varje år av regeringen och
grundas på förändringen i det allmänna prisläget. Ålderspension från
folkpensioneringen utges med vissa andelar av basbeloppet. Inom ATP
beräknas såväl utgående pensionsförmåner som de intjänade pensions-
rätterna med hjälp av basbeloppet. Syftet med anknytningen till basbe-
loppet är att värdesäkra pensionsförmånerna i förhållande till den all-
männa prisutvecklingen.
Vid några tillfällen har dock riksdagen fattat beslut om justering av
basbeloppet så att pensionerna vissa år inte fullt ut följt förändringarna i
konsumentprisindex (KPI). På grund av statliga finansiella restriktioner
beslutades att basbeloppet fr.o.m år 1981 inte skulle beakta inverkan av
skatter, tullar, energiprisförändringar och vissa avgifter m.m. Följsam-
heten i förhållande till KPI återställdes vid fastställandet av basbeloppet
för år 1984 samtidigt som det därvid bortsågs från effekterna av deval-
veringen i oktober 1982. Under åren 1988 och 1989 gavs viss
kompensation för 1982 års devalvering genom extra höjningar av
basbeloppsnivån. Som en följd av skattereformen åren 1990 och 1991
justerades beräkningen av basbeloppet med syfte att basbeloppet inte
skulle påverkas av de prisförändringar som följde av de ändringar av
statlig fastighetsskatt, indirekta skatter och räntebidrag inom
bostadsbidragssystemet som vidtogs för att finansiera sänkningen av den
statliga inkomstskatten de nämnda åren. Vidare gäller att det vid
fastställande av basbeloppet för åren 1994 och 1995 bortsågs från
effekterna av deprecieringen av den svenska kronan hösten 1992.
Fr.o.m. år 1993 skall basbeloppet vid beräkning av utgående ålders-
pension i form av folkpension och ATP reduceras med två procent. I
detta sammanhang tillämpas alltså vad som i den fortsatta framställ-
ningen här kallas det minskade basbeloppet. Enligt regeringens förslag i
1998 års ekonomiska vårproposition skall emellertid det minskade bas-
beloppet succesivt avvecklas. För beräkning av utgående förmåner år
1999 föreslås att basbeloppet skall minskas med endast en procent.
Fr.o.m. år 2000 skall enligt förslaget det fastställda basbeloppet
användas vid nämnda beräkning.
Mot bakgrund av det allvarliga statsfinansiella läget beslutade riksda-
gen på grundval av regeringens proposition 1994/95:25 Vissa ekono-
misk-politiska åtgärder, m.m. (bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145)
att uppräkningen av basbeloppet skall begränsas så länge det statliga bud-
getunderskottet överstiger 50 miljarder kr. Uppräkningen av basbeloppet
skall ske med 80 % av förändringen i prisnivån i det fall underskottet
ligger inom intervallet 50 100 miljarder kr och med 60 % om det över-
stiger 100 miljarder kronor. När budgetunderskottet understiger
50 miljarder kr, skall återgång till uppräkning med hela prisförändringen
ske. Samtidigt beslutades att beräkningen av pensionsgrundande inkomst
och fastställande av pensionspoäng för ATP inte skall göras på grundval
av det fastställda basbeloppet utan i stället utifrån ett förhöjt basbelopp,
vilket har framräknats med beaktande av hela förändringen i KPI.
Uppräkningen av basbeloppen för åren 1995 1997 har begränsats till
60 % och basbeloppet för år 1998 till 80 % av KPI-förändringen. För år
1998 uppgår det fastställda basbeloppet till 36 400 kr och det förhöjda
basbeloppet till 37 100 kr.
Genom folkpensioneringen ges en grundtrygghet med i princip enhet-
liga belopp för alla försäkrade oberoende av tidigare inkomster eller av-
giftsbetalning. Fr.o.m. år 1993 krävs bosättning i Sverige under minst
40 år mellan 16 och 64 års ålder eller minst 30 år med pensionsgrun-
dande inkomst eller s.k. vårdår för rätt till oavkortad folkpension. Vid
kortare tids bosättning respektive kortare tids förvärvsarbete här i landet
reduceras folkpensionen proportionellt.
En ålderspension från folkpensioneringen som tas ut från 65 års ålder
motsvarar för ensamstående pensionär för år räknat 96 % och för gift
pensionär 78,5 % av det minskade basbeloppet. Till ålderspensionärer
som saknar eller har låg ATP-pension utbetalas pensionstillskott
med maximalt 55,5 % av det minskade basbeloppet. Den garanterade
minimipensionen för en ensamstående ålderspensionär blir därmed
151,5 % av det minskade basbeloppet. Pensionärer med låga inkomster
kan dessutom ha rätt till bostadstillägg och i vissa fall särskilt bostads-
tillägg för pensionärer.
Vid pensionsuttag före 65 års ålder reduceras pensionsbeloppet med
0,5 % för varje månad som uttaget har tidigarelagts. På motsvarande sätt
görs vid sent uttag en uppräkning av pensionsbeloppet med 0,7 % för
varje månad som förflutit från 65 år fram till pensionsuttaget vid högst
70 år, dvs. uttag efter 70 års ålder ger ingen ytterligare uppskrivning av
pensionen. Fr.o.m. år 1998 har den nedre åldersgränsen för uttag av ål-
derspension höjts från 60 till 61 år. Detta gäller dock inte personer
födda år 1937.
Av betydelse för många pensionärer är de särskilda skatteförmånerna i
form av särskilt grundavdrag vid beskattningen. Dessa innebär att en ål-
derspensionär som har enbart folkpension och pensionstillskott inte er-
lägger någon inkomstskatt. Det särskilda grundavdraget minskas med
65 % av inkomst i form av allmän pension, egenlivränta enligt arbets-
skadeförsäkringen och tjänstepension som ligger över denna nivå.
ATP-systemet är uppbyggt enligt den s. k. inkomstbortfallsprincipen,
som innebär att pensionsförmånen i princip bestäms av de inkomster
som den försäkrade haft under den yrkesverksamma delen av livet och av
det antal år under vilka han eller hon har förvärvsarbetat.
Pensionsgrundande för ATP är inkomsten till den del den överstiger det
förhöjda basbeloppet för året och uppgår till högst 7,5 gånger detta
belopp. Tillgodoräknad pensionspoäng är den pensionsgrundande
inkomsten delad med det förhöjda basbeloppet vid årets ingång.
Vid uttag från 65 års ålder utgör ATP-pensionen 60 % av medeltalet
av de 15 högsta pensionspoängen (15-årsregeln) multiplicerat med det
minskade basbeloppet. Det krävs i princip 30 år med pensionspoäng för
att rätt skall föreligga till oavkortad ATP (30-årsregeln).Vid färre år
med pensionspoäng reduceras pensionen proportionellt. Vid
pensionsuttag vid annan ålder än 65 år gäller samma regler för
reducering respektive uppräkning av ATP-pensionen som för
folkpensionen.
Pensionsgrundande för ATP är i första hand inkomster av förvärvsar-
bete. Med inkomst av förvärvsarbete likställs i pensionshänseende olika
förmåner som kan utges i stället för sådan inkomst, t.ex. sjukpenning,
föräldrapenning, arbetsskadelivränta, arbetslöshetsersättning, utbild-
ningsbidrag, vuxenstudiebidrag och delpension. För att uppfylla 30-års-
regeln får dessutom fr.o.m. år 1982 föräldrar räkna år då de vårdat barn
som är yngre än tre år, s.k. vårdår.
Det allmänna pensionsystemet är i princip uppbyggt som ett s.k. för-
delningssystem. Med fördelningssystem avses att ett års löpande pen-
sionsutbetalningar skall finansieras med de avgifter som inbetalas under
samma år. Folkpensionsavgiften var år 1997 5,86 % för arbetsgivare och
6,03 % för egenföretagare. De influtna avgifterna beräknas motsvara
62 % av kostnaderna för folkpensioneringen (exklusive bostadstillägg
för pensionärer). Detta betyder att 38 % av kostnaderna för år 1997 fi-
nansieras med allmänna skattemedel. Fr.o.m. år 1998 motsvarar
folkpensionsavgiften 6,83 % för både arbetsgivare och egenföretagare.
ATP-systemet är skilt från statsbudgeten och finansieras av
avgiftsintäkter och med avkastningen från AP-fonden. Tilläggspensions-
avgiften uppgick år 1997 till 13 %. Av avgiftsintäkterna fördes 82 % till
AP-fonden. Den allmänna pensionsavgiften uppgick till 1%. Till AP-
fonden influtna avgifter beräknas täcka 71 % av ATP-utgifterna. Resten,
29 %, finansieras med AP-fondens avkastning. År 1998 uppgår
tilläggspensionsavgiften till 6,40 % (70,6 % av dessa avgiftsintäkter
skall föras till AP-fonden) och den allmänna pensionsavgiften till 6,95
%.
Även delpensionsförsäkringen är utformad som ett fördelningsystem.
År 1997 täcktes utgifterna i sin helhet av delpensionsavgiften, vilken
uppgår till 0,2 %.
4.2 Pensionsarbetsgruppen
I november 1991 bemyndigades dåvarande statsrådet Bo Könberg att
tillkalla en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp (dir. 1991:102) med
uppgift att mot bakgrund av Pensionsberedningens slutbetänkande All-
män pension (SOU 1990:76) och de inkomna remissvaren utarbeta för-
slag till ett nytt system för den allmänna pensioneringen. Denna arbets-
grupp Pensionsarbetsgruppen bestod av representanter för samtliga
dåvarande riksdagspartier.
En väsentlig utgångspunkt enligt direktiven var att beslut rörande pen-
sionssystemet skall vara långsiktiga och präglas av stabilitet. Vidare be-
tonades behovet av att åstadkomma ett högre långsiktigt sparande och att
systemet i högre grad än hittillsvarande ordning borde stimulera till för-
värvsarbete, bl.a. genom ett stärkt samband mellan avgifter och för-
måner. Inför det kommande arbetet i gruppen förelåg en bred politisk
enighet om att en reformering av pensionssystemet var nödvändig av
främst samhällsekonomiska skäl.
Pensionsarbetsgruppen presenterade i augusti 1992 promemorian Ett
reformerat pensionssystem bakgrund, principer och skiss (Ds
1992:89). I denna promemoria gjordes ett antal principiella ställnings-
taganden och redovisades huvuddragen för hur ett reformerat pensions-
system skulle kunna utformas.
I februari 1994 avlämnade Pensionsarbetsgruppen sitt betänkande Re-
formerat pensionssystem (SOU 1994:20). Till betänkandet fogades en
bilaga om kostnader och individeffekter (SOU 1994:21) och en bilaga
om kvinnors ATP och avtalspension (SOU 1994:22). I betänkandet
presenterades förslag till ett nytt reformerat ålderspensionssystem och
regler för övergång till detta. Betänkandet anslöt i huvudsak till vad som
anförts i den tidigare publicerade promemorian. Förslagen byggde på en
överenskommelse mellan representanterna i arbetsgruppen för de fyra
dåvarande regeringspartierna och socialdemokraterna.
Pensionarbetsgruppens betänkande remissbehandlades under våren
1994. Flertalet av remissinstanserna var i huvudsak positiva till den
omfattande reformering av pensionssystemet som föreslogs i betänkan-
det.
Den 28 april 1994 överlämnade regeringen propositionen
1993/94:250 Reformering av det allmänna pensionssystemet till
riksdagen. Propositionen innehöll förslag till riktlinjer för en
reformering av det allmänna ålderspensionssystemet och för hur ett
reformerat pensionssystem och övergångsreglering skall utformas. De
föreslagna riktlinjerna byggde på den överenskommelse som träffats i
Pensionsarbetsgruppen samtidigt som förslagen i vissa delar var revide-
rade med hänsyn till de synpunkter som framkommit under remissbe-
handlingen av gruppens betänkande. I beredningen av propositionen
deltog företrädarna i Pensionsarbetsgruppen för de dåvarande
regeringspartierna och socialdemokraterna, som samtliga ställde sig
bakom propositionen och därmed också de revideringar som gjordes i
förhållande till betänkandet.
4.3 Beslutade riktlinjer för reformen
Regeringens proposition 1993/94:250 (här benämnd princippropositio-
nen) innehöll riktlinjer för en reformering av det allmänna ålderspen-
sionssystemet och ett principförslag till hur ett sådant pensionssystem
med övergångsreglering skall utformas. Däremot innehöll den inga för-
fattningsförslag. Propositionen innebar också att vissa frågor lämnades
öppna för att lösas under det fortsatta beredningsarbetet. Under den
fortsatta beredningen har således princippropositionens förslag
bearbetats vidare. Därvid har föreslagits vissa förändringar eller avsteg
från de antagna riktlinjerna, vilka kommer att redovisas i avsnitt 6.2 och
efterföljande avsnitt.
Riksdagen godkände genom beslut den 8 juni 1994 de i princippropo-
sitionen föreslagna riktlinjerna för en reformering av ålderspensions-
systemet i enlighet med det betänkande som framlagts av socialförsäk-
ringsutskottet (bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439). I
utskottsbetänkandet tillstyrktes med vissa förtydliganden regeringens
proposition samtidigt som utskottet på två punkter föreslog
tillkännagivanden. Den ena avsåg den inskränkning av möjligheterna till
uttag av inkomstgrundad pension före 65 års ålder som föreslagits i pro-
positionen. I den proposition som nu läggs fram föreslås inga sådana
inskränkningar. Den andra punkten avsåg vikten av att medföljande makar
till UD-tjänstemän får acceptabla ekonomiska villkor bl.a. i
pensionshänseende. En översyn av dessa villkor har genomförts av
utrikesförvaltningen. Översynen har redovisats till riksdagen i en
skrivelse (skr. 1994/95:221).
Enligt de antagna riktlinjerna skall ett offentligt och obligatoriskt pen-
sionssystem även fortsättningsvis utgöra grunden för den enskildes pen-
sionsskydd. Ett syfte med den föreslagna reformen är att skapa ett från
andra socialförsäkringsgrenar avskilt inkomstrelaterat ålderspensions-
system. Det skall i högre grad än det nuvarande vara försäkringsmässigt
uppbyggt i den meningen att förmånerna skall motsvara de avgifter som
betalas in. Systemet skall i sin helhet finansieras med avgifter som tas ut
på samtliga inkomster m.m. som ger pensionsrätt.
Den pensionsrätt avseende inkomstgrundad ålderspension som för ett
visst år tillgodoräknas den enskilde skall huvudsakligen baseras på
dennes pensionsgrundande inkomster samma år. Värdet av pensions-
rätten skall överensstämma med den avgift som tas ut. Tillgodoräknad
pensionsrätt och avgiften till ålderspension skall utgöra 18,5% av den
pensionsgrundande inkomsten och vissa andra s.k. pensionsgrundande
belopp som enligt de reformerade reglerna skall läggas till grund för
pensionsrätt.
Nivån på avgiften till ålderspension är fastlagd med utgångspunkt i den
kompensationsnivå i förhållande till den försäkrades förvärvsinkomster
under livet som systemet är avsett att ge. Dessutom tas även hänsyn till
den försäkringsmässiga risk som beror av den förväntade livslängden
bland de försäkrade. Genom att pensionsavgiften fastställs på dessa
grunder får den i ökad utsträckning karaktär av försäkringspremie. Den
avgift som nu lagts fast i samband med beslutet att reformera ålderspen-
sionssystemet skall gälla även på lång sikt och skall inte behöva höjas då
de demografiska påfrestningarna ökar efter sekelskiftet.
Beräkning av inkomstgrundad ålderspension enligt de reformerade
reglerna skall bygga på den s.k. livsinkomstprincipen, som innebär att i
princip alla pensionsgrundande inkomster under livet har betydelse för
pensionsnivån och väger lika tungt oberoende av när under livet de tjänas
in. På detta sätt erhålls inom det allmänna pensionssystemet ett nära
samband mellan förvärvsinkomster och den framtida ålderspensionen,
vilket i sin tur bidrar till att stärka de ekonomiska drivkrafterna för för-
värvsarbete. Någon motsvarighet till den övre åldersgräns på 64 år för
intjänande av pensionsrätt som finns i det nuvarande ATP-systemet skall
inte finnas. Även den som är 65 år eller äldre skall kunna tjäna in ytterli-
gare pensionsrätt i det reformerade systemet. Den nedre åldersgränsen
16 år skall dock kvarstå av bl.a administrativa skäl. Vidare skall en-
ligt de antagna riktlinjerna den lagstadgade rätten att kvarstå i arbete till
67 års ålder skärpas så att den inte annat än undantagsvis kan avtalas bort.
Värdet av intjänade ålderspensionsförmåner och utgående ålderspen-
sioner skall inte som i dag vara enbart inflationsskyddade utan skall även
vara kopplade till den allmänna inkomstutvecklingen i samhället. Den
årliga ålderspensionens storlek skall också påverkas av förändringar av
den genomsnittliga livslängden. På detta sätt kommer det framtida pen-
sionssystemet i finansiellt hänseende att vara robust i förhållande till va-
riationer i de samhällsekonomiska förutsättningarna och till den för-
väntade fortsatta ökningen av medellivslängden.
De förvärvsinkomster och sociala ersättningar vid sjukdom, arbetslös-
het, föräldraledighet m.m. som enligt dagens regler är pensionsgrun-
dande skall vara det också i det reformerade systemet. I det reformerade
systemet skall därutöver i vissa fall fiktiva inkomster vara pensionsgrun-
dande, s.k. andra pensionsgrundande belopp. Detta innebär bl.a. att för-
äldrar med små barn under ett antal år och under vissa förutsättningar
kommer att kunna få pensionsrätt tillgodoräknad på ett enligt särskilda
regler bestämt belopp utöver den inkomst som faktiskt uppburits. Mot-
svarande skall enligt riktlinjerna gälla vid plikttjänstgöring. Enligt an-
tagna riktlinjerna skall vidare den som uppbär sjukpenning, arbetslös-
hetsersättning m.m. tillgodoräknas pensionsrätt för viss del av den bak-
omliggande inkomsten. Förtidspensionärer med s.k. antagandepoäng
inom ATP-systemet skall enligt riktlinjerna tillgodoräknas ålderspen-
sionsrätt i huvudsak enligt regler som motsvarar de som gäller i dag.
Vad beträffar pensionsrätt för studier var det förslag som lagts fram av
Pensionsarbetsgruppen, nämligen att studiebidraget inom studiemedels-
systemet skall göras skattepliktigt och pensionsgrundande, utgångs-
punkten för regeringens bedömning i princippropositionen. Den
tekniska utformningen av en ordning för sådan pensionsrätt borde dock
enligt regeringens bedömning beredas vidare. Socialförsäkringsutskottet
menade att storleken av den pensionsrätt som följer av Pensionsarbets-
gruppens förslag är väl avvägd och instämde i regeringens bedömning att
denna nivå bör ligga till grund vid den närmare utformningen av reglerna
för tillgodoräknande av pensionsrätt för studier.
Den pensionsrätt som under ett år tillgodoräknas den enskilde skall
baseras på summan av pensionsgrundande förvärvsinkomster och sociala
ersättningar samt eventuella andra pensionsgrundande belopp upp till ett
tak. Enligt princippropositionen skall fr.o.m. årsskiftet 2000/2001 in-
tjänandetaket räknas upp årligen i takt med den allmänna inkomstutveck-
ligen. Dessförinnan skall det, i likhet med vad som gäller i dag, motsvara
7,5 förhöjda basbelopp.
Makar skall enligt riktlinjerna för det reformerade pensionssystemet
kunna dela pensionsrätt i princip lika sig emellan. Delning skall vara fri-
villig och ske löpande år för år. Reglerna för delning skall konstrueras
så att den sammantagna kostnaden för pensionssystemet, trots skillnader
i genomsnittlig livslängd mellan män och kvinnor, i princip förblir den-
samma.
Den pensionsrätt som för ett år tillgodoräknas i det reformerade
ålderspensionssystemet skall som nämnts ovan utgöra 18,5 % av
summan av pensionsgrundande faktiska och fiktiva inkomster under året
i den utsträckning summan inte överstiger intjänandetaket. Motsvarande
belopp skall betalas in till pensionssystemet i form av avgift till
ålderspension. Samtliga inkomstslag som ger pensionsrätt skall, till
skillnad från vad som gäller idag, vara avgiftsgrundande. Det innebär att
även sociala ersättningar vid sjukdom, arbetslöshet m.m. skall beläggas
med avgift till pensionssystemet. Ålderspensionsavgift skall betalas
också för fiktiva inkomster.
Avgift till ålderspension skall tas ut enbart på inkomster som är för-
enade med pensionsrätt. Detta innebär att sådan avgift inte skall tas ut på
inkomstdelar som överstiger taket. I princippropositionen anfördes
därför att det på sådana inkomstdelar i stället skall tas ut en särskild av-
gift som endast skall uppgå till hälften av avgiften till ålderspension, dvs.
9,25 %. Intäkterna från denna avgift skall föras till statsbudgeten.
Huvuddelen av de inbetalda avgifterna enligt princippropositionens
förslag 16,5 procentenheter skall användas för att finansiera utgående
pensioner inom ett fördelningssystem av i princip samma karaktär som
nuvarande ATP-system. Motsvarande andel av de pensionsgrundande in-
komsterna och andra pensionsgrundande belopp skall årligen fastställas
som reformerad pensionsrätt för den enskilde. Den försäkrades
ackumulerade pensionsrätt i fördelningssystemet skall sedan varje år
räknas upp med ett index som följer den allmänna inkomstutvecklingen i
samhället. De uppräknade pensionsrätterna skall ligga till grund för be-
räkningen av den ålderspension som sedermera skall utges.
Den årliga ålderspensionen skall beräknas genom att summan av de
uppräknade pensionsrätterna divideras med ett delningstal. Detta skall
bestämmas med hänsyn till bl.a. den genomsnittliga förväntade livsläng-
den vid tidpunkten för pensionsuttaget och en fastslagen norm
(tillväxtnorm).
De pensioner som betalas ut från fördelningssystemet skall följsam-
hetsindexeras. Detta innebär att ålderspensionen skall räknas upp fullt ut
med prisutvecklingen under förutsättning att den reala tillväxten av in-
komsterna i samhället uppgår till en viss norm. Om den faktiska real-
inkomsttillväxten avviker från normen görs vid indexeringen ett avdrag
eller ett påslag med vad som motsvarar avvikelsen. Normen skall vara
lika med den tillväxtnorm som ligger till grund för beräkningen av del-
ningstalet. I princippropositionen angav regeringen att ett slutligt ställ-
ningstagande till normens nivå skall ske under den fortsatta beredningen
efter riksdagens beslut i anledning av propositionen. Utgångspunkten för
denna fortsatta beredning skall enligt riktlinjerna vara en norm på 1,5 %
per år.
Den återstående delen av den totala pensionsavgiften på 18,5% skall
sättas av till ett premiereservsystem. I detta system skall inbetalda
medel fonderas i individuella premiereserver. Detta innebär ett faktiskt
pensionssparande som är knutet till den enskilde individen. Medlen skall
förvaltas av den kapitalförvaltare som den enskilde utser eller, om denne
avstår från att göra ett aktivt val, av någon statlig förvaltare. Behållningen
skall växa med avkastningen på de förvaltade medlen. Inom pre-
miereservsystemet skall det finnas möjlighet för den enskilde att välja
ett efterlevandeskydd.
Vid pensioneringen skall ett årligt pensionsbelopp från premiereserv-
systemet bestämmas på försäkringsmässiga grunder utifrån behållningen
på den enskildes premiereservkonto. Enligt riktlinjerna skall den pen-
sionsberättigade ha möjlighet att välja att ta ut den delen av pensionen
livsvarigt eller under en period av fem eller tio år.
Den inkomstgrundade pensionen skall kompletteras med ett grund-
skydd i form av en garantipension för den som har haft låga inkomster
under förvärvslivet. Grundskyddet skall finansieras med allmänna skatte-
medel. Garantipensionen skall vara skattepliktig. För rätt till oavkortad
garantipension skall enligt riktlinjerna i princip krävas 40 års bosättning
i Sverige mellan 16 och 65 års ålder.
För den som inte har rätt till någon inkomstgrundad pension alls utges
garantipensionen som ett fast belopp. För övriga pensionsberättigade
skall garantipensionen utgöra en viss utfyllnad till den inkomstgrundade
pension som de har tjänat in. Utfyllnaden skall beräknas med utgångs-
punkt från en basnivå för garantipensionen. Basnivån skall trappas av
med en viss andel av den inkomstgrundade pensionen. Avtrappningen
skall emellertid inte göras krona för krona utan med ett lägre procenttal
för att därmed säkerställa att den totala pensionen blir högre ju högre
inkomstgrundad pension den pensionsberättigade har tjänat in.
Garantipensionen skall avräknas inte bara mot inkomstgrundad ål-
derspension från det allmänna pensionssystemet utan också mot vissa
andra pensionsinkomster såsom änkepension från ATP och inkomst-
relaterad utländsk pension. Vidare skall enligt förslaget i princippropo-
sitionen den tjänstepension som en pensionsberättigad uppbär beaktas.
Under remissbehandlingen av Pensionsarbetsgruppens betänkande fram-
fördes invändningar mot detta förslag av bl.a flertalet av arbetsmark-
nadens parter. Av kostnadsskäl ställde sig regeringen emellertid bakom
förslaget att tjänstepensioner skall reducera garantipensionen på samma
sätt som inkomstgrundad ålderspension från det allmänna systemet.
Samtidigt aviserades att regeringen avsåg att ta upp frågan till ny
prövning i särskild ordning. Med hänvisning bl.a. till detta ställde sig
socialförsäkringsutskottet bakom förslaget till riktlinje på denna punkt.
Inkomstgrundad ålderspension i fördelningssystemet skall kunna tas
ut som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels pension tidigast från
61 års ålder. Vid uttag från en senare tidpunkt växer pensionen enligt
försäkringsmässiga principer för varje månad den lämnas outtagen.
Rätt till garantipension skall inträda först vid 65 års ålder. För att inte
ett tidigt uttag av inkomstgrundad pension skall subventioneras av ga-
rantipensionssystemet skall garantipensionen alltid beräknas utifrån den
inkomstgrundade pension som den pensionsberättigade skulle ha upp-
burit om uttaget skulle ha gjorts vid uppnådd garantipensionsålder, dvs.
vid 65 års ålder. En sådan regel kan emellertid medföra att den inkomst-
grundade pensionen tillsammans med garantipensionen blir lägre efter
65 års ålder än vad som motsvarar den lägsta nivån för grundskyddet. I
princippropositionen föreslogs därför en spärregel, nämligen att tidigt
uttag av inkomstgrundad pension inte skulle få göras om den inkomst-
grundade ålderspensionen skulle understiga en viss nivå. Socialförsäk-
ringsutskottet ifrågasatte som nämnts om denna spärregel i olika av-
seenden var rätt avvägd och ansåg att frågan borde beredas ytterligare.
Enligt princippropositionens förslag skulle det reformerade inkomst-
grundade ålderspensionssystemet träda i kraft den 1 januari 1996 och de
nya reglerna för grundtryggheten den 1 januari 2000. De första pensio-
nerna från det reformerade systemet skulle utbetalas år 2000.
Övergången till det reformerade systemet skall ske gradvis genom att
vissa åldersgrupper även fortsättningsvis får sin ålderspension beräknad
helt eller delvis enligt nuvarande regler. Pensionsberättigade som är
födda år 1954 eller senare skall omfattas fullt ut av det reformerade
pensionssystemet.
Enligt princippropositionen skall pensionsberättigade som är födda
åren 1935 1953 få sin ålderspension beräknad med ett successivt
ökande antal tjugondelar enligt det reformerade systemets regler och
resterande delar enligt det nuvarande systemet. Avsättning till
premiereservsystemet skall enligt princippropositionen göras enbart för
personer födda år 1939 eller senare. För personer födda åren 1939
1953 skall avsättningen vara kvoterad beroende på individens födelseår.
För alla som skall omfattas av de reformerade reglerna för inkomst-
grundad ålderspension skall även förvärvsinkomster m.m. i förfluten tid,
dvs. för år före det formella ikraftträdandet av reformerade regler, be-
aktas vid beräkningen av pensionsrätt inom det reformerade systemet.
Pensionsrätt för pensionsgrundande inkomst för förfluten tid skall till-
godoräknas på grundval av den pensionspoäng för ATP med tillägg för
en pensionspoäng som registrerats i ATP-registret fr.o.m år 1960.
Vidare skall pensionsrätt för den fiktiva inkomst som skall
tillgodoräknas föräldrar till små barn tillgodoräknas fr.o.m. år 1960.
Reglerna för tillgodoräknande av pensionsrätt för plikttjänstgöring och
studier skall i princip inte gälla för förfluten tid, men bör enligt
princippropositionen kunna få verkan fr.o.m. år 1995.
Personer födda år 1934 eller tidigare skall enligt riktlinjerna även
fortsättningsvis få sin pension beräknad enligt nuvarande regler.
Ålderspension skall i framtiden beskattas enligt samma regler som
gäller för förvärvsinkomster. Detta skall gälla även för de grupper som i
och för sig inte berörs av det reformerade pensionssystemets regler.
Det nuvarande grundskyddet i form av folkpension och pensionstillskott
skall därför för personer födda år 1934 eller tidigare ersättas med en
ordning med en beskattad övergångsvis garantipension, som skall
konstrueras så att i princip ingen pensionär får ett lägre nettoutfall än
med nuvarande regler. Inkomstgrundad ålderspension från
fördelningssystemet även pension utbetald enligt dagens regler skall
följsamhetsindexeras i enlighet med vad som skall gälla för pensioner
som skall utges enligt det reformerade systemets regler.
Vad gäller införandet av ålderspensionsavgift på 18,5 % av pensions-
grundande inkomster och andra pensionsgrundande belopp föreslogs i
princippropositionen att denna skall införas genom att nuvarande folk-
pensions- och tilläggspensionsavgifter enligt lagen om socialavgifter
förs samman samt att en allmän egenavgift i form av pensionsavgift på 1
% införs. Avgiften skall finansiera enbart inkomstgrundad
ålderspension. Till dem som uppbär ATP skall även folkpensionen
räknas som inkomstgrundad pension. Förtids- och
efterlevandepensionerna inom ATP skall finansiellt särskiljas från den
inkomstgrundade ålderspensionen.
Införandet av ett i finansiellt hänseende fristående ålderspensionssys-
tem, dvs. den finansiella infasningen av systemet, medför således
omfördelningar av avgiftsintäkter och utgifter mellan statsbudgeten och
AP-fonden, vilka får till effekt att statsbudgeten försvagas medan
pensionssystemets finansiella ställning stärks. Under
infasningsperioden bör därför ske en finansiell nettoöverföring från
pensionssystemet till statsbudgeten. Storleken på denna skall avpassas
så att det uppnås en betryggande fondstyrka inom fördelningssystemet.
I Pensionsarbetsgruppens betänkande föreslogs att avgiften till ålders-
pension till lika delar skall tas ut som arbetsgivaravgift (respektive som
egenavgift vad avser inkomster av annat förvärvsarbete) och som allmän
egenavgift. Detta förslag förutsätter, enligt Pensionsarbetsgruppen, att
det sker en växling så att arbetsgivaravgiftens nuvarande nivå sänks och
att den allmänna egenavgiften höjs med motsvarande belopp. Om denna
avgiftsväxling skall ske utan förlust för den enskilde löntagaren måste
det kostnadsutrymme som arbetsgivaravgiftssänkningen skapar användas
till en höjning av bruttolönen. I remissbehandlingen av gruppens be-
tänkande pekade flera remissinstanser på de problem som är förknip-
pade med en sådan växling. I princippropositionen anförde regeringen att
om det under den fortsatta beredningen bedöms att komplikationerna är
för stora och enighet uppnås därom mellan de partier som står bakom
överenskommelsen skall växling inte genomföras. Ett system med ett
tudelat uttag av arbetsgivaravgift skall då i stället övervägas. Om enighet
inte kan nås om en annan lösning skall Pensionsarbetsgruppens förslag
till växling mellan arbetsgivaravgifter och allmänna egenavgifter ligga
till grund för kommande beslut.
5 Den fortsatta beredningen
Inkomstgrundad ålderspension
I princippropositionen föreslogs av bl.a. administrativa skäl att det
reformerade inkomstgrundade ålderspensionssystemet skulle träda i
kraft den 1 januari 1996, dvs. ett år senare än vad Pensionsarbetsgruppen
föreslagit. Efter samråd med Genomförandegruppen lade regeringen
fram vissa förslag i propositionen 1994/95:41 om förändringar i
finansieringen av det allmänna pensionssystemet m.m. som bedömdes
borde träda i kraft redan den 1 januari 1995. Förslagen, som godkändes
av riksdagen (bet. 1994/95:SfU6, rskr.1994/95:81), innebär följande.
En allmän egenavgift på 1 % har införts som en finansiell förstärkning
av pensionssystemet. Med hänsyn till att avgifter till det reformerade
ålderspensionssystemet inte skall tas ut på inkomster som överstiger
förmånstaket delas intäkter från tilläggspensionsavgifterna upp på ett
sådant sätt att den del av avgiftsintäkterna som kan beräknas vara hän-
förlig till inkomster över förmånstaket förs till statsbudgeten.
Dessutom förs löpande en avsättning av influtna intäkter från
tilläggspensionsavgifterna till en särskild förvaltning hos
Riksgäldskontoret för att det kommande premiepensionssystemet
senare skall kunna tillföras medel motsvarande pensionsrätter
tillgodoräknade fr.o.m. inkomståret 1995.
Bestämmelser om statliga ålderspensionsavgifter har redovisats i
departementspromemorian Utvidgad avgiftsskyldighet vad avser
ålderspension, m.m. (Ds 1995:55). I promemorian tas också upp förslag
till nya benämningar inom avgiftssystemet.
I princippropostionen anfördes att det finns principiella skäl som talar
för att de allmänna egenavgifterna som debiteras den försäkrade bör dras
ifrån vid beräkning av den pensionsgrundande inkomsten. Skälet härför
är att nivån på den förmånsgrundande inkomsten skall vara oberoende av
om offentliga åtaganden finansieras med allmän egenavgift eller arbets-
givaravgift. Mot denna bakgrund har departementspromemorian Vissa
frågor avseende allmänna egenavgifter (Ds 1995:29) utarbetats. Den in-
nehåller förslag till ändringar i beräkningen av pensionsgrundande in-
komst avseende såväl nuvarande ålderspensionssystem som det
reformerade systemet.
Förslag till lagstiftning vad avser intjänande och beräkning av inkomst-
grundad ålderspension från fördelningssystemet har redovisats i
departementspromemorian Reformerat pensionssystem lag om
inkomstgrundad ålderspension, m.m. (Ds 1995:41). I promemorian
redovisades också övergångsbestämmelser samt förslag till vissa
ytterligare ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL)
och i andra lagar. Arbetet med att genomföra och vidareutveckla de
riktlinjer som riksdagen beslutat på grundval av princippropositionen har
varit mycket omfattande. Det var därför inte möjligt att i Ds 1995:41
presentera ett i alla delar fullständigt förslag till lagstiftning. Vissa
kompletteringar redovisas i departementspromemorian Inkomstgrundad
ålderspension finansiella frågor m.m. (Ds 1997:67). Mot bakgrund av
bl.a. remissinstansernas synpunkter har under den fortsatta beredningen
vissa tidigare ställningstaganden övervägts på nytt. I de fall dessa
överväganden har lett till större ändringar har detta redovisats i Ds
1997:67. Vidare har redovisats justeringar i övergångsreglerna, som har
föranletts av en senareläggning av reformens ikraftträdande. Riksdagen
beslutade i december 1996 att lagstiftningen rörande de reformerade
intjänandereglerna skall träda i kraft den 1 januari 1999 och att de första
utbetalningarna av reformerad ålderspension skall ske i januari 2001
(prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:SfU1, rskr. 1996/97:126). Som ett led i
utformningen av övergångsregleringen har riksdagen i december 1997
beslutat att den nedre åldersgränsen för förtida pensionsuttag skall höjas
från 60 till 61 år med verkan fr.o.m. den 1 januari 1998 (bet.
1997/98:SfU1, rskr.1997/98:111).
Remissinstansernas synpunkter på de förslag i ovannämnda prome-
morior som legat till grund för de lagförslag som presenteras här redo-
visas i efterföljande avsnitt.
Med utgångspunkt från vad regeringen angett i princippropositionen
beslutade regeringen den 1 september 1994 att tillkalla en särskild ut-
redare med uppdrag att utreda frågor rörande ett premiereservsystem
inom den allmänna pensioneringens ram och lämna förslag till hur detta
system tekniskt borde utformas. Direktiven till utredningen baserades i
huvudsak på de av riksdagen antagna riktlinjerna för premiereservsyste-
met. Utredningen, som antog namnet Premiereservutredningen, fann att
vissa frågor var av mer principiellt slag och behövde bli föremål för
debatt innan de mer tekniska detaljerna och författningsförslag utforma-
des. Utredningen beslutade därför att redovisa arbetet i etapper. I juni
1996 överlämnade utredningen betänkandet Allmänt pensionssparande
(SOU 1996:83).
Utredningen föreslog att premiereservsystemet skulle utformas som
ett renodlat sparande under förvärvsaktiv ålder. Fram till dess att den en-
skilde gick i pension skulle kapitalet förvaltas i värdepappersfonder som
valdes av den enskilde. Vid pensioneringstidpunkten skulle sparkapitalet
användas för att teckna pensionsförsäkring hos ett statligt försäkrings-
bolag. Utredningen föreslog att premiereservsystemet skulle få benäm-
ningen Allmänt pensionssparande (APS) med hänsyn till den upplägg-
ning som förslaget hade.
Vid beredningen av betänkandet fann regeringen i samråd med de
andra partier som står bakom pensionsöverenskommelsen att premie-
reservsystemet borde ha en annan inriktning än den som utredningen
hade föreslagit och bl.a. vara uppbyggt enligt försäkringsmässiga prin-
ciper även under intjänandetiden. Regeringen beslutade därför den
13 mars 1997 att tillkalla en ny särskild utredare med uppdrag att lägga
fram förslag om teknisk utformning av premiereservsystemet. Enligt
utredningsdirektiven skall premiereservsystemet vara utformat som ett
fondförsäkringssystem, där försäkringsfunktionen är knuten till staten
och kapitalförvaltningen sker i värdepappersfonder som administreras av
fristående bolag.
Utredningen, som antog namnet 1997 års premiereservutredning,
överlämnade i oktober 1997 betänkandet Lag om premiepension (SOU
1997:131). Betänkandet innehåller förslag till en särskild lag om
premiepension med fullständiga regler om premiepensionen med
undantag för regler om intjänande av premiepensionrätt. Sådana regler
finns i den tidigare nämnda lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Enligt förslaget skall försäkringen för premiepension vara en
socialförsäkring inom ramen för den allmänna ålderspensioneringen
men i den tekniska utformningen nära ansluta till vad som gäller inom
privat försäkring. Försäkringen skall hanteras av en ny myndighet,
Premiepensionsmyndigheten, inom socialförsäkringsadministrationen
och stå under tillsyn av Riksförsäkringsverket. Beräkningen av
pensionsförmåner m.m. skall ske med tillämpning av principer som är
allmänt vedertagna inom privat livförsäkring. Verksamheten skall också
stå under tillsyn av Finansinspektionen.
Betänkandet SOU 1997:131 har remissbehandlats.
Remissinstansernas synpunkter redovisas i det följande.
Den finansiella infasningen av det reformerade ålderspensionssystemet
Som nämnts i avsnitt 4.3 innebär införandet av ett i finansiellt hänseende
fristående ålderspensionssystem, dvs. den finansiella infasningen av sys-
temet, omfördelningar av avgiftsintäkter och utgifter mellan statsbud-
geten och AP-fonden, vilka får till effekt att statsbudgeten försvagas
medan pensionssystemets finansiella ställning stärks. Enligt de antagna
riktlinjerna för reformen bör därför under infasningsperioden ske en
finansiell nettoöverföring från pensionssystemet till statsbudgeten.
Storleken på denna skall avpassas så att det uppnås en betryggande fond-
styrka inom fördelningssystemet. Förslag till hur en direkt överföring
från AP-fonden till statsbudgeten kan ske har redovisats i departe-
mentspromemorian AP-fonden och det reformerade ålderspensionssys-
temet (Ds 1998:7).
Grundskyddet
I departementspromemorian garantipension och samordningsfrågor
m.m. (Ds 1997:66) redovisade Socialdepartementet i november 1997 i
samråd med Genomförandegruppen förslag till lagstiftning vad gäller
utformning av garantipension m.m. Efter remissbehandling har förslagen
legat till grund för en lagrådsremiss avseende garantipension m.m. En
proposition om utfomningen av garantipensionssystemet överlämnas till
riksdagen samtidigt med föreliggande proposition.
Den fortsatta beredningen har visat att ytterligare utredningsarbete
krävs vad gäller utformningen av den övergångsvisa garantipensionen.
Denna skall enligt antagna riktlinjer införas för dem som inte omfattas
av reglerna för den reformerade ålderspensionen, vilket enligt nu före-
liggande förslag avser personer födda före år 1938 ( jfr avsnitt 28).
Regeringen beslutade därför den 18 december 1997 att tillkalla en
särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till konstruktion av
övergångsvis garantipension (dir. 1997:149). Utredningen skall vara
slutförd senast den 31 januari 1999.
I grundskyddet ingår också bostadstillägg till pensionärer, som är en
inkomstprövad förmån. Reglerna för inkomstprövningen måste anpassas
till den nya garantipensionen. En särskild utredare har i uppdrag att att
göra en översyn av systemet för inkomstprövning av bostadstillägg till
pensionärer m.m., vari bl.a. ingår att anpassa reglerna till det
reformerade ålderspensionssystemet (dir. 1997:150). Utredaren skall
redovisa sitt uppdrag senast den 1 mars 1999.
Övrigt
Enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd har en arbetstagare rätt att
stanna kvar i sin anställning till fyllda 67 år med bibehållet skydd mot
uppsägning utan saklig grund. Regeln är dock dispositiv och flertalet
arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden är i dag på grund av be-
stämmelser i kollektivavtal avgångsskyldiga före 67 års ålder, i regel vid
65 år. Pensionsarbetsgruppen föreslog att åldersgränsen 67 år i princip
skulle bli tvingande. I princippropositionen uttalade regeringen att ål-
dersgränserna i och för sig borde bestämmas enligt förslaget, men att
detta i första hand borde ske genom avtal mellan arbetsmarknadens par-
ter. Under det arbete som i detta avseende pågår inom Socialdeparte-
mentet har kontakter tagits med representanter för arbetsmarknadens
parter i syfte att hos dem tydliggöra angelägenheten av kollektivavtals-
förhandlingar i frågan. Frågan är under fortsatt beredning.
Utredningen om socialförsäkringens personkrets avlämnade sitt be-
tänkande En lag om socialförsäkringar (SOU 1997:72) i maj 1997. Be-
tänkandet har varit föremål för remissbehandling och bereds för när-
varande inom regeringskansliet. Nuvarande regler i lagen (1962:381)
om allmän försäkring om vilka som skall vara försäkrade för ATP och i
vilka fall inkomster i annat land skall vara pensionsgrundande i Sverige
föreslås därför tills vidare överföras i huvudsak oförändrade till det re-
formerade systemet.
I syfte att anpassa äktenskapsbalkens regler om bodelning av pen-
sionsrättigheter till principerna för det reformerade ålderspensionssys-
temet möjligheten för makar att dela pensionsrätt har i betänkandet
Pensionsrättigheter och bodelning (SOU 1995:8) lämnats förslag till
regler som syftar till att utjämna en uppkommen snedfördelning av ma-
kars pensionsskydd. Betänkandet har varit föremål för remissbehandling.
En proposition har överlämnats till riksdagen i mars 1998.
Regeringen gav i januari 1997 en särskild utredare i uppdrag att ut-
forma förslag till ett system för ekonomisk ersättning vid långvarigt
nedsatt arbetsförmåga, som skall ersätta dagens system med
förtidspension och sjukbidrag. I uppdraget ingick också att ta ställning
till hur ersättningen skall ansluta till reglerna i det reformerade
ålderspensionssystemet. Utredningen har överlämnat betänkandena
Ohälsoförsäkringen trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) och
Ohälsoförsäkringen övergångsbestämmelser (SOU 1997:189).
Utredningens betänkanden har remissbehandlats. Regeringen har i mars
1998 lämnat en proposition till riksdagen med förslag till vilka prin-
ciper och riktlinjer som bör ligga till grund för en reformering av
dagens system med förtidspension och sjukbidrag och hur pensionsrätt
för ålderspension framgent skall beräknas för förtidspensionärer. De
nya reglerna planeras träda i kraft den 1 januari 2001.
Vidare är systemet för efterlevandepension föremål för en särskild
översyn (dir. 1996:51). Vägledande för de förslag till ändrade regler
som därvid kommer att lämnas skall vara bl.a. en anpassning till det re-
formerade ålderspensionssystemet. Utredarens förslag skall redovisas
senast den 30 juni 1998.
6 Allmänna överväganden
6.1 Inledning
ATP-systemet, inklusive folkpensionssystemet, är i sin nuvarande ut-
formning inte tillräckligt robust mot framtida ekonomiska och demo-
grafiska påfrestningar. Ålderspensionsreformens syfte är att skapa ett
system som är följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska
utvecklingen. Grunden för den enskildes pensionsskydd skall även i
framtiden vara ett obligatoriskt offentligt system. Det reformerade ål-
derspensionssystemet skall omfatta såväl ett standardskydd enligt in-
komstbortfallsprincipen som ett grundskydd för dem som haft inga eller
låga förvärvsinkomster. Grundskyddet skall finansieras med allmänna
skattemedel medan den inkomstgrundade pensionen skall vara avgifts-
finansierad. Huvuddelen av det allmänna pensionssystemet skall även
fortsättningsvis vara uppbyggt som ett fördelningssystem men en del av
det skall utformas som ett renodlat premiereservsystem.
Princippropositionen om denna genomgripande reform innehöll inte
ett fullständigt och färdigbearbetat förslag till systemutformning. På
flera punkter hänvisades till behov av ytterligare utredning innan ett
slutligt ställningstagande kunde göras. Detta gällde bl.a. den närmare
utformningen av premiereservsystemet där riktlinjerna i propositionen
skulle ligga till grund för ett uppdrag till en särskild utredare.
De lagförslag som läggs fram i denna proposition har utarbetats på
grundval av de antagna riktlinjerna. Under den fortsatta beredningen har
princippropositionens förslag bearbetats vidare och i vissa delar preci-
serats eller justerats. Föreslagna ändringar och motiven till dessa
framgår av redovisningen i efterföljande avsnitt. I detta avsnitt redogörs
inledningsvis för större förändringar eller avsteg från de antagna
riktlinjerna. Därefter presenteras huvuddragen i de lagförslag som nu
läggs fram. Samtidigt redovisas centrala termer som föreslås användas i
och med att reformerade regler för inkomstgrundad ålderspension
träder i kraft. Det föreslås också namnbyten för vissa termer i nuvarande
lagstiftning. En mer fullständig förteckning över de termer som ingår i
den föreslagna lagstiftningen eller som i övrigt används i texten
redovisas i bilaga 2.
6.2 Förändringar jämfört med antagna riktlinjer
Regeringens förslag: Pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid
sjukdom, arbetslöshet m.m. skall inte tillgodoräknas, arvsvinster skall
inte tilldelas för tid före år 1999 och pensionsrätt skall inte räknas
om med inkomstindex under intjänandeåret.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1997: 67 stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några in-
vändningar mot förslagen, vilka föranletts av besparingsskäl. Försäk-
ringskasseförbundet tillstyrker förslaget om besparingar i dess helhet
och anför att förbundet under nuvarande omständigheter och utifrån de
motiv som anges frångår sitt tidigare ställningstagande vad gäller
pensionsrätt för bakomliggande inkomst. Förbundet markerar sin
tillfredsställelse över att utgångspunkten för justeringarna varit att dessa
skall leda till administrativa besparingar och förenklingar. Sveriges
Pensionärsförbund anger i sitt yttrande att de föreslagna justeringarna
kan accepteras och tillstyrker den slopade samordningen mellan
tjänstepensioner och garantipensioner. Pensionärernas
riksorganisation (PRO) har inga invändningar mot de föreslagna juste-
ringarna. Vad gäller arvsvinster fr.o.m. år 1999 anser PRO att dessa ur
rättvisesynpunkt bör fördelas till hela kollektivet och inte enbart till
dem som är i samma ålder som den avlidne. Svenska
kommunalpensionärers förbund delar PRO:s uppfattning både vad
gäller förslaget om justeringar och vad gäller arvsvinster för åren fr.o.m.
1999.
Centrala studiestödsnämnden (CSN), Riksgäldskontoret,
Arbetsgivarverket och Sveriges Industriförbund tillstyrker
uttryckligen att pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid sjukdom
och arbetslöshet inte skall införas. Vad gäller de övriga delarna av
förslaget avlämnar dessa remissinstanser inte något yttrande. CSN
konstaterar att förslaget om pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid
sjukdom och arbetslöshet skulle så som det påpekas i promemorian
och som tidigare påpekats av CSN missgynna den som under sin
arbetslöshet är aktiv till exempel genom att studera. Arbetsgivarverket
anför att mot bakgrund av livsinkomstprincipen bör pensionsrätt för
annat än faktisk inkomst så långt som möjligt undvikas. För att
ytterligare förstärka livsinkomstprincipen menar Arbetsgivarverket att
pensionsrätt för bakomliggande inkomst inte heller skall tillgodoräknas
vid föräldraledighet och värnpliktstjänstgöring. Industriförbundet anför
att genom att pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid sjukdom och
arbetslöshet inte beräknas uppnås både en besparing och en administrativ
förenkling.
Statens löne- och pensionsverk (SPV) konstaterar att förslaget för
den del som avser bakomliggande inkomst vid arbetslöshet och sjukdom
medför administrativa lättnader. SPV påpekar dock att den föreslagna
justeringen medför minskad pension, vilket för en viss enskild individ
kan vara av betydelse. SPV konstaterar att de minskningar av ålderspen-
sionen som exemplifieras i promemorian är beräknad på endast ett år
med sjukpenning respektive arbetslöshet.
Riksförsäkringsverket (RFV) tillstyrker förslaget att arvsvinster för
retroaktivitetstiden slopas. Med hänsyn till de, enligt RFV, obetydliga
belopp, som pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid arbetslöshet
och sjukdom skulle innebära även under långvarig sjukdom eller
arbetslöshet, tillstyrker RFV även förslaget att pensionsrätt för
bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet inte beräknas.
Däremot invänder RFV mot att halvårsomräkning för intjänandeåret inte
införs och menar att överskott därigenom genereras i AP-fonden.

Sveriges försäkringsförbund välkomnar förslaget att garantipension
inte skall avräknas mot tjänstepensioner. Försäkringsförbundet anför att
förslaget att inte tilldela arvsvinster för retroaktiv tid löser visserligen
administrativa och andra problem men innebär samtidigt att avsteg görs
från försäkringsmässighet mot ett större inslag av fördelningspolitik.
Försäkringsförbundet menar att ju större utrymme som de fördelnings-
politiska inslagen i systemet ges, desto mindre blir regelverkets
förutsägbarhet.
Landsorganisationen i Sverige (LO) avvisar förslaget om
besparingar och menar att de argument som anges i promemorian inte är
tillräckligt starka för att försämra pensionerna enligt förslaget.
Konjunkturinstitutet anser att besparingsförslagen har en dålig
tidsmässig anpassning till de faktiska besparingsbehoven. Vidare anför
institutet att slopandet av arvsvinster före år 1999 innebär ett avsteg från
den för det övriga reformarbetet gällande principen att så långt möjligt
behandla historiska och framtida intjänade pensionsrätter på samma sätt.
Förslaget att inte indexuppräkna intjänade pensionsrätter under
intjänandeåret utgör vidare ett avsteg från principen att systemet skall
efterlikna ett förräntat premiereservsystem. Båda förslagen är till sina
praktiska konsekvenser svåra för allmänheten att förstå och genomskåda.
Enligt institutets mening hade ur principiell synvinkel renare förslag,
t.ex. ett lägre procentuellt avgiftsuttag till systemet och ett motsvarande
högre avgiftsuttag till statsbudgeten, varit att föredra.
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) anser att
förslaget till den del som avser att slopa halvårsuppräkningen av intjänad
pensionsrätt är ett beklagligt avsteg från försäkringsmässiga principer.
Om alternativet tudelad arbetsgivaravgift införs är förslaget enligt SACO
helt oacceptabelt. Vidare avvisar SACO förslaget att inte tillgodoräkna
pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet
och menar därvid att åtgärden slår hårt mot grupper i samhället som
redan tidigare är drabbade. SACO anför även att kompensationsgraden
för grupper med inkomster intill förmånstaket bara blir ca 55 % i det
reformerade pensionssystemet och att det för dessa grupper är av stor
vikt att pensionsgrundande belopp beräknas på bakomliggande inkomst.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) ställer sig starkt kritisk
både till förslaget och till motiveringen bakom det. TCO ifrågasätter
promemorians beräkningar av ökade kostnader till följd av slopad sam-
ordning mellan garantipension och tjänstepension. TCO menar att par-
terna skulle ha agerat för att förhindra samordningen genom
förändringar i tjänstepensionssystemet. Att inte tillgodoräkna
pensionsrätt för bakomliggande inkomst är enligt TCO
fördelningspolitiskt fel. TCO påpekar bl.a. att det finns exempel på
personer som varit sjukskrivna i upp till 15 år och att pensionen i ett
sådant fall skulle reduceras med 400 kronor. TCO:s invändning mot
förslaget att inte tillgodoräkna arvsvinster för åren före år 1999 är att
det drabbar olika beroende på hur stor andel av intjänandetiden som kan
hänföras till åren före år 1999. Vidare anser TCO att de tekniska
problem som enligt promemorian är förknippade med införandet av
arvsvinster för retroaktiv tid skulle kunna lösas om
princippropositionens förslag tillämpades. Vad gäller slopad halvårsupp-
räkning framför TCO att motiveringen vad gäller eftersläpningar av
inbetalning av egenavgifter är tunn. Emellertid påpekar TCO att denna
del av förslaget är en generell åtgärd som drabbar alla lika mycket och
därför är mer acceptabel än de övriga två förslagen. TCO ställer sig även
undrande till att basnivån höjs i garantipensionen, att den överkompensa-
tion som ligger i barnårsrätten finns kvar och att pensionsrätt vid
militärtjänstgöringen finns kvar. Som ett alternativ till promemorians
sparförslag hänvisar TCO till sitt tidigare förslag att avgifter som tas ut
över förmånstaket skall tillfalla pensionssystemet.
Skälen för regeringens förslag: Under det fortsatta
beredningsarbetet har aktualiserats ett behov av besparingar inom
reformen, som hänför sig till de utgiftsökningar som reformens
grundskydd innebär jämfört med grundtryggheten i nuvarande
pensionssystem. Garantipensionen och den övergångsvisa garantipensio-
nen inom det reformerade regelsystemet skall bl.a. ersätta de särskilda
skattereglerna för pensionärer inom nuvarande regelsystem. Dessa skall
utformas på sådant sätt att pensionärer med låg eller ingen inkomstgrun-
dad ålderspension får en jämfört med nuvarande regler i princip
oförändrad pension efter skatt vid de högsta kommunalskattesatserna.
Vid lägre kommunalskattesatser resulterar detta i en motsvarande högre
nettopension än enligt dagens regler. Detta innebär att kostnaderna för
garantipension är högre än kostnaderna för grundtryggheten enligt
nuvarande regler.
Vidare innebär de beslutade riktlinjerna att garantipensionen skall av-
räknas mot tjänstepensioner på samma sätt som mot inkomstgrundad ål-
derspension. Däremot skall garantipensionen inte påverkas av kapitalin-
komster eller av pensioner från frivillig individuell pensionsförsäkring. I
princippropositionen anfördes emellertid att principiella invändningar
kan riktas mot att kollektiva och privata pensionslösningar behandlas
olika vid avräkningen av garantipensionen. En möjlighet som nämndes
var att avstå från att beakta tjänstepensioner vid beräkning av garantipen-
sioner. Det påpekades emellertid att slopad samordning mellan garanti-
pensioner och tjänstepensioner skulle bli mycket kostnadskrävande. Det
aviserades därvid att frågan skulle bli föremål för särskilda överväganden
i den fortsatta beredningen av reformen. De fortsatta övervägandena har
resulterat i bedömningen att garantipensioner inte bör avräknas mot
tjänstepensioner.
Införandet av garantipension beräknas därför medföra att de årliga ut-
betalningarna av ålderspension ökar med mellan 2 och 2,5 miljarder kro-
nor under perioden fram till år 2010 enligt redovisningen i Ds 1997:67.
Av den sammanlagda kostnadshöjningen kan huvuddelen, uppemot
2 miljarder kronor, hänföras till att garantipensionen inte samordnas
med tjänstepensioner. I övrigt beror den på att nettopensionen vid
genomsnittlig kommunalskatt ökar för personer berättigade till
garantipension.

Enligt regeringens bedömning bör därför besparingar genomföras
inom reformen för att minska utgifterna för ålderspensioner och bidra
till finansieringen av det nya garantipensionssystemet. Utgångspunkten
för våra besparingsförslag har varit att de, jämfört med riktlinjerna, före-
slagna regeländringarna även skall leda till administrativa förenklingar
inom reformen. Mot bakgrund härav föreslår vi att pensionsgrundande
belopp inte skall beräknas för bakomliggande inkomst vid arbetslöshet
och sjukdom, att arvsvinster inte skall tilldelas för åren före år 1999 och
att intjänade pensionsrätter inte skall räknas om med inkomstindex
under intjänandeåret. Däremot skall sjukpenning, arbetslöshetsersättning
m.m. fortfarande vara pensionsgrundande.
Det tidigare förslaget om pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid
sjukdom och arbetslöshet skulle medföra vissa gränsdragningsproblem.
Exempelvis skulle pensionsrätt för bakomliggande inkomst tillgodoräk-
nas personer som uppbär arbetslöshetsersättning men inte dem som
uppbär utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning eller som
deltar i yrkesinriktad rehabilitering. Förmånen har relativt liten
betydelse för den enskilde men berör många i yrkesaktiv ålder.
Förslaget att slopa pensionsrätt för bakomliggande inkomst innebär
därför såväl en besparing som en betydande administrativ förenkling.
De beräkningar av pensionsrätt m.m. som skall göras för retroaktiv tid
är ett annat inslag i reformen som medför administrativa kostnader.
Arvsvinsttilldelningen för förfluten tid kan inte göras helt korrekt, efter-
som det saknas uppgifter om pensionsbehållning för avlidna för åren
före år 1976. För dessa år föreslogs i Ds 1995:41 att tilldelningen av
arvsvinster skulle beräknas med utgångspunkt från registeruppgifter för
åren 1976 1980. Även när det gäller åren 1976 1998, som innefattas
av RFV:s pensionspoängsregister, innebär beräkning av arvsvinster bety-
dande administrativa insatser. Slopandet av arvsvinster för åren före år
1999 innebär såldedes en administrativ förenkling.
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall den för inkomstpen-
sion registrerade pensionsbehållningen, som i princip skall motsvara de
samlade inbetalda pensionsavgifterna, årligen räknas om med föränd-
ringen i inkomstindex. Under den fortsatta beredningen har olika alter-
nativ vad gäller omräkning av pensionsrätt för intjänandeåret diskuterats.
I Ds 1995:41 föreslogs att pensionsrätt för intjänandeåret skulle räknas
om med en faktor motsvarande ett halvt års indexomräkning innan den
läggs till pensionsbehållningen. Därvid skulle användas den indexomräk-
ning som sker vid intjänandeårets slut. Förslaget om halvårsuppräkning
tog fasta på de försäkringsmässiga principerna i reformen. Slopandet av
halvårsuppräkningen innebär att den intjänade pensionsrätten läggs till
pensionsbehållningen utan omräkning. Omräkning med inkomstindexets
förändring görs i stället första gången året efter intjänandeåret (vid
slutet av fastställelseåret).
För år 2010 har beräknats att slopandet av pensionsrätt för bakom-
liggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet, arvsvinsttilldelning för
förfluten tid och indexomräkning för intjänandeåret innebär en
besparing på ca 2 miljarder kronor. De föreslagna besparingarna innebär
minskade förmåner i form av inkomstgrundad ålderspension. Emellertid
innebär den slopade samordningen mellan garantipension och
tjänstepensioner, vilken besparingarna är avsedda att finansiera, en
kompensation i form av högre garantipension för de grupper för vilka de
föreslagna besparingarna torde vara mest kännbara.
Övrigt
Nedan redogörs översiktligt för andra större förändringar. Dessa och
övriga förändringar i förhållande till de antagna riktlinjerna behandlas
närmare i efterföljande avsnitt.
Till följd av det omfattande utredningsarbetet har ikraftträdandetid-
punkten för reformerade regler måst senareläggas. Som redan nämnts
skall enligt beslut av riksdagen i december 1996 lagstiftningen rörande
intjänandereglerna träda i kraft den 1 januari 1999 och de första utbetal-
ningarna ske år 2001. På grund av senareläggningen föreslår vi i avsnitt
28 att övergångsreglerna justeras så att årsklasserna 1935 1937 inte
längre skall omfattas av mellangenerationen. Vidare föreslås att start-
tidpunkten för inkomstindexeringen av intjänandetaket för pensions-
grundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp skjuts upp ett år
till årsskiftet 2001/2002.
Det sammanlagda uttaget av avgifter till det inkomstgrundade
ålderspensionssystemet skall enligt antagna riktlinjer motsvara 18,5 %
av pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp,
varav 16,5 procentenheter skall tillföras fördelningssystemet och
resterande 2 procentenheter premiepensionssystemet. Enligt vårt
förslag i avsnitt 13 skall i stället 2,5 procentenheter föras till
premiepensionssystemet fr.o.m. år 1999. Den del som skall tillföras
fördelningssystemet minskas i motsvarande mån. Höjningen av den
andel av den sammanlagda avgiften respektive pensionsrätten som
fr.o.m. år 1999 skall tillgodoräknas inom premiepensionssystemet ingår
som en del av pensionsuppgörelsen mellan de partier som är
representerade i Genomförandegruppen.
Den sammanlagda avgiften på 18,5 % av pensionsgrundande inkomster
skall delvis till högst hälften tas ut i form av allmän pensionsavgift,
delvis som arbetsgivaravgift (respektive egenavgift). Enligt riktlinjerna
skall den del av arbetsgivaravgiften som överstiger 9,25 % av
pensionsgrundande inkomster tas ut enbart på inkomster upp till den nivå
som grundar pensionsrätt. Fr.o.m. år 1998 uppgår den allmänna
pensionsavgiften till 6,95 % av inkomster upp till 7,5 förhöjda pris-
basbelopp. Arbetsgivaravgiften till tilläggspension uppgår till 6,40 %.
Frågan hur avgiftsuttaget skall göras är under fortsatt beredning i sam-
råd med Genomförandegruppen. Regeringen lägger därför inte nu något
slutligt förslag rörande avgiftsuttaget. I avvaktan på att frågan skall få sin
slutliga lösning föreslår vi nu ingen ändring av den allmänna pensionsav-
giften. Den skall således även fortsättningsvis uppgå till 6,95 procenten-
heter. Däremot skall, enligt vad vi föreslår i avsnitt 32, inkomsttaket för
uttag av avgiften höjas från 7,5 till 8,06 förhöjda prisbasbelopp.

Ålderspensionsavgiften skall fr.o.m. år 1999 ersätta tilläggspensions-
avgiften (se avsnitt 6.5). Inte heller i detta fall föreslår vi någon ändring
av avgiftssatsen, utan den skall även för år 1999 vara 6,40 %.
Ålderspensionsavgiften och den allmänna pensionsavgiften kommer
därmed att tillsammans uppgå till 14,35 % av den pensionsgrundande
inkomsten (dvs. efter avdrag för den allmänna pensionsavgiften, se av-
snitt 8.2). Det sammanlagda avgiftsuttaget på 18,5 % av pensionsgrun-
dande inkomster och belopp kommer således inte att införas fr.o.m. år
1999 utan först från en senare tidpunkt då en slutlig lösning finnes.
Däremot skall den avgift som tas ut på pensionsgrundande belopp uppgå
till 18,5 % redan fr.o.m. år 1999, se vidare avsnitt 31.
Inom det reformerade ålderspensionssystemet motsvarar individens
ålderspension i princip summan av de pensionsavgifter som betalts in
under livet delat med ett delningstal. Vid bestämmande av delningstalet
beaktas bl.a. återstående medellivslängd vid pensioneringstillfället.
Enligt princippropositionens förslag skulle även befolkningsdödligheten
under förvärvsåren beaktas, dvs. s.k. arvsvinster uppkomna under
fövärvsåren skulle schablonmässigt räknas in i delningstalet. Här
föreslås att sådana arvsvinster i stället tillgodoräknas löpande som ett
procentuellt påslag på pensionsbehållningen (se avsnitt 17). Som nyss
nämnts föreslås nu av besparingsskäl att ingen sådan tilldelning av
arvsvinster skall göras avseende förfluten tid.
Någon begränsning av pensionsuttag före 65 års ålder motsvarande
den i princippropositionen föreslagna spärregeln föreslås inte gälla.
I det reformerade systemet skall finnas en möjlighet för makar att
dela pensionsrätt. Enligt princippropositionens förslag skall delning ske
så att makarnas pensionsrätt fortlöpande, år för år, delas i princip lika
mellan dem. I Ds 1995:41 redovisades ett preciserat förslag till ett
sådant system för delning. Många remissinstanser var kritiska till
förslaget, bl.a med hänvisning till att samspelet med
garantipensionssystemet gjorde det svårt för makarna att överblicka vad
delningen faktiskt skulle betyda för deras framtida ålderspensioner.
Regeringen lägger därför fram det alternativa förslag som presenterades
i Ds 1997:67, vilket innebär att makar i stället ges möjlighet att
fortlöpande överföra pensionrätt för premiepension sig emellan. Sådan
överföring skall enligt förslaget inte påverka den framtida
garantipensionens storlek.
Riksdagens riktlinjer för premiepensionssystemet skiljer sig på några
punkter från det förslag som föreligger nu.
De medel som avsätts inom premiepensionssystemet skall enligt rikt-
linjerna förvaltas av särskilda kapitalförvaltare, privata eller statliga, som
väljs av den försäkrade. Inledningsvis kan slås fast att ett sådant system
också föreslås nu.
I riksdagens riktlinjer anges att en eller flera statliga kapitalförvaltare
skall inrättas för förvaltning av medel från personer som vill välja en
sådan lösning. För dem som inte själva väljer någon kapitalförvaltare
skall det enligt riktlinjerna finnas flera andra statliga kapitalförvaltare.
Mellan dessa kapitalförvaltare skall en utjämning av skillnader i avkast-
ning göras. Kapitalförvaltaren skall årligen fastställa behållningen och
avkastningen på respektive pensionskonto samt underrätta Riksförsäk-
ringsverket om detta.
Försäkringsfunktionen skall enligt princippropositionen primärt hand-
has centralt av Riksförsäkringsverket. Vid riksdagsbehandlingen anförde
Socialförsäkringsutskottet att det var en rimlig utgångspunkt att Riks-
försäkringsverket handhar försäkringsfunktionen. Skulle det emellertid i
det fortsatta utredningsarbetet visa sig att funktionen med större fördel
kan läggas på ett annat statligt organ, såg utskottet inget hinder mot en
förnyad diskussion i frågan. Utskottet ansåg också att det av administra-
tiva skäl fanns anledning att överväga en lägsta gräns för det årliga
belopp som får avsättas till förvaltning inom premiepensionssystemet.
Avslutningsvis anförde utskottet att det på grund av frågornas komp-
lexitet bör finnas utrymme för de partier som stod bakom förslaget att, i
de delar som ytterligare skulle utredas eller som annars kunde komma
att beröras av resultatet av utredningsarbetet, utforma de kommande
bestämmelserna på det sätt som visade sig mest ändamålsenligt.
I det förslag som nu lämnas finns vid sidan av de olika privata fondför-
valtarna två statliga kapitalförvaltare: ett statligt fondbolag som alterna-
tivt val till de privata fondförvaltarna och en ny AP-fondsstyrelse för
dem som avstår från att välja förvaltare. Dessutom förvaltas också
försäkringskapital i premiepensionssystemet av en ny statlig myndighet
och försäkringsgivare kallad Premiepensionsmyndigheten.
Försäkringsfunktionen i det nya systemet har således lagts på en ny
myndighet som skall arbeta i nära samarbete med övriga
socialförsäkringsorgan. Informationsflödet om kapitalförvaltningen
skall enligt förslaget primärt ske från Premiepensionsmyndigheten.
Det nya premiepensionssystemet innebär i försäkringstekniskt hän-
seende vissa omfördelningar mellan de försäkrade. Det hänger främst
samman med skillnader i livslängd mellan kvinnor och män. Utöver detta
finns i förslaget inte någon utjämning av avkastning mellan olika kapi-
talförvaltare.
Placeringar i tillgångar i utlandet skall begränsas enligt riktlinjerna, i
den mån det är förenligt med EES-avtalets regler. Denna princip upprätt-
hålls dock inte i det föreliggande förslaget.
Avsikten enligt riktlinjerna är att pensionen skall kunna tas ut som par-
tiell pension utan knytning till bestämda kvotdelar. Den försäkrade skall
inte kunna återkalla ett uttag av ålderspension från premiepensionssyste-
met. Pensionen skall vara antingen livsvarig eller temporär under en be-
gränsad tidsperiod om fem eller tio år. I det förslag som nu redovisas
finns, på samma sätt som för pensionen från fördelningssystemet, be-
stämda kvotdelar anvisade som alternativ för pensionsuttaget. Särskilda
regler har tagits in i förslaget om återkallelse av uttaget. Förslaget
medger inte något temporärt uttag av ålderspension från
premiepensionssystemet. Denna ålderspension är således alltid
livsvarig. Även efterlevandeskyddet är i förslaget utformat på ett sätt
som avviker från riktlinjerna.
6.3

Prop. 1997/98:151

6.3 Lagförslagen
Regeringens förslag: Den samlade beteckningen för allmän in-
komstrelaterad ålderspension skall vara inkomstgrundad ålderspen-
sion. Ålderspension utgiven från det reformerade fördelningssyste-
met respektive från premiepensionssystemet skall kallas inkomst-
pension respektive premiepension. Efterlevandepension utgiven från
premiepensionssystemet skall kallas premiepension till efterlevande.
Regler om inkomstgrundad ålderspension skall tas in i en ny lag
benämnd lag om inkomstgrundad ålderspension (LIP). Nuvarande
regler i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och i lagen
(1959.551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring om pensionsgrundande inkomst,
pensionspoäng, vårdår och beräkning av tilläggspension i form av ål-
derspension skall föras över till LIP. Även bestämmelserna i lagen
(1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter skall
ersättas med bestämmelser i den nya lagen.
Reglerna om intjänande av pensionsrätt skall träda i kraft den
1 januari 1999. Reglerna om beräkning av förmånernas storlek och
utbetalning av dessa skall träda i kraft den 1 januari 2001.
Bestämmelser om fastställande av reformerad pensionsrätt m.m.
för tid före ikraftträdandet av LIP, dvs. den 1 januari 1999, skall
tillsammans med bestämmelser om ikraftträdande och vissa
övergångsbestämmelser m.m. tas in i en särskild lag om införande av
lagen om inkomstgrundad ålderspension (införandelagen). De
närmare reglerna om Premiepensionsmyndighetens försäkringsverk-
samhet m.m. skall tas in i en särskild ny lag.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 överensstämmer i
stort med regeringens förslag.
Utredningens förslag: 1997 års premiereservutredning föreslog en
särskild lag om premiepension innehållande bestämmelser om för-
valtning av premiepensionskapital, bestämmande av premiepension och
efterlevandeskydd samt bestämmelser för den nya myndigheten, Pre-
miepensionsmyndigheten, som utredningen föreslog skulle vara för-
säkringsgivare inom premiepensionssystemet. Utredningen föreslog
dock inte att den särskilda lagen skulle innehålla regler om intjänande av
premiepension. Samtidigt anförde utredningen att det från en synpunkt
vore bäst om samtliga regler om den nya ålderspensioneringen kunde
samlas i en lag uppdelad i olika avdelningar.
Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser har yttrat sig om den
övergripande lagstrukturen i förslaget i Ds 1995:41. Kammarrätten i
Stockholm har inget att invända mot den lagtekniska lösning som valts
och har heller inga invändningar mot den terminologi som föreslås i de
nya lagarna. Kammarrätten anger vidare att lagtexten förefaller väl ge-
nomarbetad och mestadels harmonierande med motiven. Liksom flera
andra remissinstanser påpekar kammarrätten att vissa bestämmelser av
skilda skäl blivit komplicerade och svårgenomträngliga. Detta förhål-
lande anses dock av flera av dem som påtalat reglernas komplexitet vara
en oundgänglig följd av de principer som ställts upp för det reformerade
pensionssystemet.
Länsrätten i Stockholm finner att det är väl i linje med reformens
syfte att skapa ett från andra socialförsäkringsgrenar avskilt system att
samla bestämmelserna i en lag. Länsrätten är också positiv till att över-
gångsbestämmelserna finns i en särskild lag. Rätten anför att överflytt-
ning av bestämmelser från lagen (1962:381) om allmän försäkring
(AFL) och lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande in-
komst enligt AFL i avvaktan på vidare utredning av vissa frågor, torde
vara den mest ändamålsenliga lösningen. Också Svenska arbetsgivare-
föreningen och Sveriges Industriförbund tillstyrker en separat lag för
pensionssystemet bl.a. eftersom det förstärker intrycket av ett från
övriga socialförsäkringar separat system.
Statskontoret anser att det kan finnas behov av en framtida översyn av
lagstiftningens konstruktion syftande till förenkling och ökad tydlighet.
Statskontoret menar vidare att flera svagheter i den existerande lagstift-
ningen förs in i den föreslagna i och med att delar av den existerande
lagstiftningen lyfts in i den nya.
Skälen för regeringens förslag: Enligt antagna riktlinjer skall den
inkomstgrundade ålderspensionen särskiljas som en fristående försäk-
ringsgren. Regeringen anser det därför naturligt att bestämmelser för
den inkomstgrundade ålderspensionen tas in i en särskild lag, i stället
för att föras in i lagen om allmän försäkring (AFL). Detta synsätt
överensstämmer också med det som framförts i Ds 1995:41 och av de
remissinstanser som yttrat sig i frågan om lagförslagets uppläggning.
Lagrådet pekar på både för- och nackdelar med den valda lösningen. En
nackdel som nämns är att en väsentlig del av socialförsäkringssystemet
inte längre kommer att omfattas av AFL. I likhet med flera
remissinstanser finner Lagrådet det föreslagna regelsystemet mycket
komplext. Av det skälet kan det enligt Lagrådets mening vara en fördel
att ta in bestämmelserna i en särskild lag i stället för att införliva dem i
AFL, som i stora delar anses oöverskådlig och i behov av en
genomgripande översyn.
Den inkomstgrundade ålderspensionen kan sägas bestå av tre olika
delar: nuvarande ATP samt pension baserad på pensionsrätt enligt re-
formerade regler från fördelningssystemet respektive från premiepen-
sionssystemet. Vissa bestämmelser är gemensamma för alla tre delarna,
andra gäller gemensamt för de reformerade delarna. Enligt regeringens
mening är det en fördel om de regler som bestämmer en viss förmån kan
samlas i en lag. Därmed blir systemet lättare att överblicka. Vi föreslår
därför att regler för pension från premiepensionssystemet skall finnas i
samma lag som regler för pension från fördelningssystemet. Även 1997
års premiereservutredning har framfört att detta ur en synpunkt är den
bästa lösningen. I enlighet med Lagrådets förslag föreslår vi dock att den
närmare regleringen av Premiepensionsmyndighetens försäkrings-
verksamhet, med hänvisningar till försäkringsrörelse- och redovisnings-
regler, tas in i en särskild lag.
Vårt förslag innebär vidare att bestämmelser om tilläggspension i
form av ålderspension skall infogas i samma lag. Regler rörande
beräkning av pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng, vårdår och om
ålderspension föreslås således flyttas från AFL till den nya lagen. I Ds
1995:41 föreslogs dessa regler i stället bli upptagna i en särskild lag om
införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension (i den fortsatta
framställningen benämnd införandelagen). Detsamma föreslogs gälla
bestämmelser om den gradvisa övergången till ålderspension beräknad
enligt reformerade regler genom en tjugondelsinfasning.
Tjugondelsinfansningen innebär att ålderspensionen för årsklasserna
1938 1953 skall kvotdelsberäknas och utges såväl enligt reformerade
regler som enligt nuvarande ATP-regler. Fr.o.m. år 2001 kommer
ålderspension i form av tilläggspension (inkl. den del av folkpensionen
som kan sägas vara inkomstrelaterad) successivt att ersättas av
inkomstpension och premiepension intjänad enligt reformerade regler i
takt med att de årsklasser som är födda år 1938 eller senare tar ut
ålderspension. De årsklasser som är födda före år 1938 skall även fort-
sättningsvis få sin inkomstrelaterade ålderspension beräknad med
utgångspunkt i hittillsvarande regler för tilläggspension och
folkpension. Med hänsyn till att nämnda bestämmelser kommer att vara
tillämpliga under en mycket lång övergångsperiod anser regeringen att
dessa regler bör ingå i samma lag som övriga regler om inkomstgrundad
ålderspension.
För personer födda åren 1938 1953 skall alltså en del av den in-
komstgrundade ålderspensionen baseras på pensionsrätt intjänad enligt
ATP-systemets regler. Eftersom det i nuvarande ålderspensionssystem
är folkpensionen och inte tilläggspension som kompenserar för det
första basbeloppets inkomster, krävs särskilda regler för att översätta
folkpensionen till inkomstgrundad pension för dessa årsklasser.
Dessutom skall det för dessa enligt de antagna riktlinjerna finnas en
garantiregel av innebörd att den inkomstgrundade ålderspensionen alltid
skall motsvara minst den ålderspension enligt nuvarande regler som den
pensionsberättigade har tjänat in t.o.m. år 1994. Även sådana regler
föreslås bli införda i den nya lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Huvuddelen av de nya bestämmelserna föreslås således ingå i en ny
lag om inkomstgrundad ålderspension (LIP). Den föreslagna nya lagen
kommer att innehålla regler för såväl intjänande av pensionsrätt som
beräkning av inkomstgrundad ålderspension. Däremot föreslås en sär-
skild införandelag för regler med anledning av ikraftträdandet av lagen
om inkomstgrundad ålderspension och för bestämmelser som skall gälla
för fastställande av pensionsrätt m.m. enligt reformerade regler för tid
före ikraftträdandet av lagstiftningen, dvs. för åren 1960 1998 (se av-
snitt 15).
Som framgår av det föreslagna namnet på den nya lagen föreslås att
den samlade beteckningen för allmän inkomstrelaterad ålderspension
skall vara inkomstgrundad ålderspension. Vidare föreslås att den del
av den inkomstgrundade ålderspensionen som kommer att finansieras
inom ramen för fördelningssystemet skall heta inkomstpension och den
del som kommer att härröra från premiepensionssystemet skall heta
premiepension. Förutom ålderspension rymmer
premiepensionssystemet två former av pension till efterlevande som
föreslås kallas premiepension till efterlevande.
Lagen om inkomstgrundad ålderspension föreslås vara indelad i fyra
avdelningar och 15 kapitel enligt följande.

AVD I Försäkringens omfattning, intjänande av pensionsrätt m.m.
1 kap. Allmänna bestämmelser
2 kap. Pensionsgrundande inkomst
3 kap. Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande
inkomst
4 kap. Fastställande av pensionsrätt och pensionspoäng m.m.
AVD II Fördelningssystemet
5 kap. Inkomstpension
6 kap. Tilläggspension
AVD III Premiepensionssystemet
7 kap. Allmänna bestämmelser om premiepensionssystemet
8 kap. Kapitalförvaltning m.m.
9 kap. Uttag av premiepension
10 kap. Efterlevandeskydd
11 kap. Premiepensionsmyndighetens kostnader
AVD IV Utbetalning och överklagande m.m.
12 kap. Utbetalning av pension m.m.
13 kap. Överklagande m.m.
14 kap. Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad
pensionsrätt
15 kap. Övriga bestämmelser

Merparten av bestämmelserna i denna lag avseende intjänande av pen-
sionsrätt och om vem som är försäkrad föreslås träda i kraft den 1
januari 1999. Detsamma gäller de regler om pensionspoäng och vårdår
m.m. som föreslås flyttas över från AFL. Enligt riksdagens beslut skall
utbetalning av ålderspensioner baserade på reformerad pensionsrätt ske
fr.o.m. år 2001. Med hänsyn härtill föreslås bestämmelserna om beräk-
ning och utbetalning av inkomstgrundad ålderspension i lagen träda i
kraft först den 1 januari 2001. Förslaget innebär således att bestämmel-
serna om tillgodoräknande av pensionspoäng och vårdår fr.o.m. den
1 januari 1999 respektive om hur ålderspension enligt ATP-systemets
regler beräknas fr.o.m. den 1 januari 2001 inte längre skall ingå i AFL.
Vidare föreslås vissa ändringar i AFL och i viss annan lagstiftning.
Dessa är bl.a. föranledda av att de bestämmelser som för närvarande
finns i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring föreslås överföras till
LIP. Förslaget innebär att den förstnämnda lagen skall upphöra vid
utgången av år 1998. Vissa regler i den lagen skall dock fortsätta att
gälla för personer födda år 1937 eller tidigare. Även lagen (1994:1748)
om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter föreslås upphöra vid
utgången av år 1998. Den ersätts då av regler om tillfällig förvaltning av
premiepensionsmedel i den föreslagna nya lagen om inkomstgrundad
ålderspension.
I propositionen redovisas också i enlighet med de antagna riktlinjerna
för reformen lagförslag avseende slopandet av delpensionsförsäkringen
samtidigt som de nya reglerna om utbetalning av inkomstgrundad ål-
derspension träder i kraft den 1 januari 2001. De följdändringar i övrigt
som behöver göras i AFL och i annan lagstiftning med ikraftträdande den
1 januari 2001 har däremot inte tagits med i denna proposition.
6.4 Inkomstbasbelopp
Regeringens förslag: År 2001 skall det införas ett basbelopp som
årligen skall räknas om med den relativa förändringen i inkomstindex.
Detta basbelopp skall benämnas inkomstbasbelopp och skall för år
2001 motsvara det förhöjda basbeloppet enligt 1 kap. 6 § AFL. In-
komstbasbeloppet skall årligen fastställas av regeringen.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har kommenterat införandet
av ett nytt basbelopp.
Skälen för regeringens förslag: I nuvarande ATP-system är det s.k.
intjänandetaket knutet till basbeloppet, närmare bestämt det förhöjda
basbeloppet. Som framgår av avsnitt 13 nedan föreslår regeringen att
intjänandetaket fr.o.m. årsskiftet 2001/2002 skall räknas om med
hänsyn till den allmänna inkomstutvecklingen såsom denna bestäms av
inkomstindex (se avsnitt 16). Även andra begrepp i det reformerade ål-
derspensionssystemet, som förvärvsvillkoret och kompensation för
barnår, är fram till nämnda årsskifte storleksmässigt knutna till det för-
höjda basbeloppet för att därefter i stället knytas till förändringen i in-
komstindex.
Regeringen föreslår därför att ett nytt basbelopp benämnt inkomstbas-
belopp införs from år 2001. Inkomstbasbeloppet föreslås för år 2001
motsvara det förhöjda basbeloppet enligt 1 kap. 6 § AFL. För därefter
följande år skall inkomstbasbeloppet räknas om med hänsyn till den
relativa förändringen i inkomstindex. Principer för utformning och
tillämpning av inkomstindex behandlas i avsnitt 16.
Vi föreslår att inkomstbasbeloppet för varje år för varje år fastställs av
regeringen.
6.5 Namnbyten
Regeringens förslag: Basbeloppen enligt 1 kap. 6 § AFL skall be-
nämnas prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp.
Tilläggspensionsavgift enligt lagen om socialavgifter skall benäm-
nas ålderspensionsavgift. De föreslagna ändringarna skall gälla
fr.o.m. år 1999.

Skälen för regeringens förslag: I enlighet med förslag i Ds
1995:41 föreslås i avsnitt 6.4 att ett nytt basbelopp, ett
inkomstbasbelopp, skall användas i det reformerade systemet.
Inkomstbasbeloppet skall räknas om med inkomstutvecklingen i stället
för, som basbeloppen enligt 1 kap. 6 § AFL, med prisutvecklingen. För
att lättare kunna särskilja inkomstbasbeloppet från basbeloppet enligt
nyss angivna lagrum föreslår regeringen att de sistnämnda basbeloppen
skall benämnas prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp.
Enligt antagna riktlinjer skall avgifter till ålderspension på samman-
lagt 18,5 % av pensionsgrundande inkomster och andra pensionsgrun-
dande belopp införas. Dessa avgifter skall ersätta bl.a. nuvarande
tilläggspensionsavgift. Regeringen föreslår därför att nuvarande tilläggs-
pensionsavgift enligt lagen om socialavgifter skall benämnas ålders-
pensionsavgift.
De föreslagna namnbytena bör träda i kraft samtidigt med de reforme-
rade intjänandereglerna. De föranleder följdändringar i ett flertal lagar
och andra författningar, vilka dock inte namnges här.
I denna proposition används fortsättningsvis huvudsakligen benäm-
ningen prisbasbelopp även för tid före år 1999. I vissa situationer
används dock nuvarande benämningar synonymt.
7 Försäkrad för inkomstgrundad
ålderspension
Regeringens förslag: Nuvarande regler i lagen (1962:381) om
allmän försäkring (AFL) om vilka personer som skall vara försäkrade
för inkomstgrundad ålderspension och i vilka fall inkomster i annat
land skall vara pensionsgrundande i Sverige skall tills vidare i princip
oförändrade överföras till det reformerade ålderspensionssystemet.
En motsvarighet till nuvarande s.k. ATP-förbindelser skall tills
vidare införas i det reformerade pensionssystemet. Dessa och redan
tecknade ATP-förbindelser skall ges giltighet såväl för ATP som
reformerad ålderspension.
Tidigare ingångna konventioner om intjänande av ATP skall äga
tillämpning även fortsättningsvis samt också såvitt avser pensionsrätt
i det reformerade ålderspensionssystemet.
Bemyndigandet i lagen (1981:691) om socialavgifter om ingående
av konventioner avseende avgifter upphävs.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket (RFV) tar med
hänvisning till pågående utredning inte upp frågan om
försäkringsbegreppets utformning. RFV pekar däremot på att det inte
torde vara möjligt att inom en överskådlig framtid införa en ADB-
mässig rapportering mellan EU-medlemsstaternas försäkringssystem
och att verket därför inte kommer att ha tillförlitliga uppgifter om
försäkrade som på grund av arbete i annan medlemstat inte skall tillhöra
den svenska försäkringen och inte heller alltid om personer som skall
tillhöra den svenska försäkringen. RFV föreslår därför en lagreglerad
anmälningsskyldighet för den som inte är inskriven i en försäkringskassa
men gör anspråk på ersättning eller annan rättighet från den svenska
försäkringen. Verket menar att sådan skyldighet också bör åläggas
svenska arbetsgivare och den som på grund av arbete utomlands inte
skall omfattas av den svenska försäkringen. RFV anser också att
folkbokföringen bör vara avgörande för var en person skall anses bosatt
men att det bör utredas om ett beslut beträffande försäkringstillhörighet
på grundval av förvärvsarbete skall kunna fattas av en myndighet med
bindande verkan för andra myndigheter. Kammarrätten i Stockholm och
Pensionärernas Riksorganisation (PRO) har inga invändningar mot
förslaget men anser det angeläget att en samlad översyn av
försäkringsbegreppet kommer till stånd snarast möjligt. Göta Hovrätt
påpekar att det är olyckligt att ny lagstiftning inte från början utformas i
enlighet med internationella regler som är överordnade den nationella
lagstiftningen. Domstolen anser att det inte borde vara omöjligt att
oaktat översynen av försäkringsreglerna som nu sker finna en lösning
som står i överensstämmelse med bindande internationella regler.
Forum Syd och Svenska Missionsrådet efterlyser ett förtydligande
av om förslaget innebär några förändringar för gruppen biståndsarbetare
och missionärer i förhållande till vad som gäller idag. Forum Syd och
Svenska Missionsrådet påpekar här att biståndsarbetare/missionärer inte
omfattas av de situationer när s.k. ATP-förbindelser kan tecknas.
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) påpekar att medföljande makar till
UD-tjänstemän till följd av den föreslagna regeln i 1 kap. 7 § lagen om
inkomstgrundad ålderspension kommer att anses som bosatta i Sverige
under utlandsvistelsen men att motsvarande inte gäller för medföljande
till internationellt anställda FN-tjänstemän. AMS anser att denna fråga
bör beredas ytterligare med inriktning att bestämmelsen utökas till att
omfatta även medföljande till FN-tjänstemän.
Skälen för regeringens förslag: Försäkringsbegreppet i det
nuvarande pensionssystemet regleras i 1 kap. 3 § AFL och innebär att
försäkrade för folkpension och ATP är dels svenska medborgare,
oberoende av var de är bosatta, dels utländska medborgare och statslösa
som är bosatta i Sverige. Utländska sjömän på svenska handelsfartyg är
försäkrade för ATP även om de inte är bosatta i Sverige. Dessutom
gäller att den som någon gång tillgodoräknats pensionspoäng är
försäkrad för ATP även om han eller hon inte uppfyller andra krav för att
vara försäkrad.
En försäkrad som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt i
riket om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Den som av en
statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens
räkning anses som bosatt i Sverige under hela utsändningstiden även om
denna är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller också medföljande
make (eller motsvarande) samt barn som inte fyllt 18 år. Vidare skall vid
tillämpningen av AFL en person som kommer till Sverige med avsikt att
vistas här stadigvarande anses bosatt i Sverige. Detsamma gäller om han
eller hon har för avsikt att stanna endast under en begränsad tid, förutsatt
att anledningen till vistelsen är förvärvsarbete eller studier och att
vistelsen är avsedd att vara längre tid än ett år.
Genom Sveriges medlemskap i Europeiska Unionen (EU) gäller vissa
avvikande regler. Dessa regler som finns i EU-rådets förordning
(EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när
anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom
gemenskapen omfattar personer som är medborgare i ett medlemsland
inom EU eller är statslösa eller flyktingar i ett sådant land. Reglerna har
gällt i Sverige sedan den 1 januari 1994, då EES-avtalet trädde i kraft,
och gäller även i förhållande till länder inom EES som inte är
medlemmar i EU. När det fortsättningsvis talas om länder inom EU
avses även de länder inom EES som inte är medlemmar i EU.
Enligt förordning nr 1408/71 (art. 13.2 a) gäller som huvudregel att
en förvärvsarbetande i fråga om social trygghet vilket omfattar bl.a.
intjänande av rätt till ålderspension skall omfattas av lagstiftningen
endast i det land där han eller hon är verksam som anställd eller egen-
företagare, oberoende av i vilket land han eller hon är bosatt. Den som
t.ex. arbetar i Tyskland ett halvår, skall under hela den tiden omfattas av
lagstiftningen endast i Tyskland, oavsett om han eller hon flyttar till
Tyskland eller behåller sin bosättning i Sverige. Omvänt gäller att en
medborgare i ett EU-land som arbetar i Sverige skall vara omfattad av
lagstiftningen här, oberoende av var han eller hon är bosatt och oavsett
anställningstidens längd. Den som är utsänd av en arbetsgivare i ett EU-
land till ett annat sådant land för ett arbete där som är avsett att vara
högst ett år skall dock omfattas av lagstiftningen i det utsändande landet.
Att en person på detta sätt skall omfattas av lagstiftningen i ett visst land,
innebär att såväl villkoren för att kunna tjäna in pensionsrätt som
skyldigheten att erlägga avgifter till bl.a. ålderspensionssystemet be-
stäms av den nationella lagstiftningen.
I förordning nr 1408/71 finns vissa kompletteringar till och undantag
från huvudregeln om att en förvärvsarbetande skall vara omfattad av lag-
stiftningen endast i sysselsättningsstaten.
Reglerna i förordning nr 1408/71 är överordnade nationell
lagstiftning och har således företräde framför avvikande regler i AFL
eller annan nationell lagstiftning.
Sverige har vidare ingått konventioner om social trygghet med flera
länder, såväl inom som utom EU. Konventionerna med EU-länderna och
övriga EES-länder har till stor del förlorat sin betydelse i och med EES-
avtalets ikraftträdande, utom i den mån de rör personkategorier som inte
omfattas av reglerna i förordning nr 1408/71. Grundtanken i de flesta
konventionerna är att tillförsäkra den som är medborgare i en av staterna
rätt till sociala förmåner i den andra staten om han eller hon är anställd
eller bosatt där. Konventionerna innehåller inte några fullständiga sys-
tem för lagvalsregler av det slag som finns i förordning nr 1408/71. De
förhindrar därför inte alltid att en person kan vara omfattad av lagstift-
ningen i två länder samtidigt.
När det gäller försäkringsbegreppet i det reformerade pensionssyste-
met, dvs. den personkrets som skall kunna tillgodoräknas rätt till in-
komstgrundad ålderspension, föreslogs i Ds 1995:41 att nuvarande
regler tills vidare skall kvarstå i huvudsak oförändrade.
Försäkringsbegreppet i AFL är föremål för en generell översyn, bl.a.
mot bakgrund av de utvidgningar och inskränkningar som följde med
EES-avtalet såvitt avser tillhörigheten till svensk socialförsäkring men
också med beaktande av önskemålet om ett stärkt samband mellan av-
gifter och förmåner. En sådan översyn har skett inom Utredningen om
socialförsäkringens personkrets och har presenterats i utredningens
betänkande En lag om socialförsäkringar (SOU 1997:72). I korthet
innebär utredningens förslag att socialförsäkringarna skall indelas i en
bosättningsbaserad försäkring avsedd för olika kostnadsersättningar,
bidrag och förmåner av garantinivåkaraktär och en arbetsbaserad
försäkring, avsedd att täcka inkomstförluster. Betänkandet har
remissbehandlats och avsikten är att efter ytterligare beredning skapa ett
enhetligt försäkringsbegrepp för hela socialförsäkringsområdet.
Att försäkringsbegreppet enligt AFL nu är föremål för en generell
översyn innebär, som Göta Hovrätt anför i sitt remissyttrande, inte att
försäkringsbegreppet i den lag om inkomstgrundad ålderspension som vi
här föreslår inte kan utformas annorlunda än i AFL. Det finns emellertid
flera omständigheter som talar mot att så sker. Utredningens om
socialförsäkringens personkrets betänkande är för närvarande föremål
för beredning. De nuvarande reglerna kommer troligtvis därför endast
att gälla under begränsad tid i det reformerade pensionssystemet. Det är
vidare önskvärt att en förändring av försäkringsbegreppet inom
socialförsäkringen sker i ett sammanhang. Det finns därför skäl att
avvakta resultatet av det vidare beredningsarbetet med det betänkandet.
Under sådana förhållanden framstår det som mindre lämpligt att göra
förändringar beträffande försäkringsbegreppet som kan förväntas bli
enbart tillfälliga. En sådan förändring skulle också innebära att olika
regler skulle gälla samtidigt i fråga om möjligheterna att tillgodoräknas
ålderspensionsrätt inom ATP-systemet respektive inom det reformerade
pensionssystemet. Detta vore olämpligt dels ur administrativ synpunkt,
dels med hänsyn till att personer som är födda under något av åren
1938 1953 (mellangenerationen) skall tillgodoräknas pensionsrätt
inom båda systemen.
Regeringen anser, mot bakgrund av det anförda, att det därför är lämp-
ligast att nuvarande regler om vilka personer som skall vara försäkrade
och i vilka fall inkomster i annat land skall vara pensionsgrundande här i
landet tills vidare överförs i princip oförändrade till det reformerade
pensionssystemet. I det lagförslag som vi nu lägger fram återfinns
därför nuvarande definition av vilka som är försäkrade och har möjlighet
att tjäna in rätt till inkomstgrundad ålderspension. Regeringen tar därför
nu inte heller ställning till om de tillägg och förändringar som föreslås
av RFV och AMS skall införas. Frågorna får i stället behandlas inom
ramen för beredningen av det tidigare nämnda betänkandet.
I två avseenden skiljer sig dock regeringens förslag från vad som för
närvarande gäller enligt AFL. Vi förslår nämligen inte några motsvarig-
heter till reglerna i 1 kap. 3 § tredje och fjärde styckena AFL. I det
förstnämnda lagrummet anges att den som någon gång tillgodoräknats
pensionspoäng är försäkrad för ATP även om han eller hon i övrigt inte
uppfyller förutsättningarna för att vara försäkrad. Detta hänger samman
med att förslaget, i motsats till vad som är fallet i AFL, är utformat så att
den som någon gång tjänat in ålderspensionsrätt i Sverige kommer att
kunna få sin ålderspension utbetald även om han eller hon vid pensione-
ringstillfället inte längre är försäkrad här. Den nämnda regeln i AFL är
emellertid också en förutsättning för att den som uppbär förtidspension
grundad på s.k. antagandepoäng skall kunna tjäna in ålderspensionsrätt
när övriga villkor för att vara försäkrad inte längre uppfylls. Det är vår
uppfattning att denna möjlighet åtminstone tills vidare bör kvarstå,
varför det i den här föreslagna lagen särskilt anges att de nämnda
förtidspensionärerna är försäkrade för inkomstgrundad ålderspension.
Denna avvikelse i förhållande till reglerna i AFL är endast lagteknisk
och innebär i praktiken ingen förändring i fråga om möjligheterna att
tjäna in ålderspensionsrätt.
Bestämmelsen i 1 kap. 3 § fjärde stycket AFL reglerar vad som gäller
beträffande den som en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för
arbete för arbetsgivarens räkning. En sådan person anses bosatt i Sverige
under hela utsändningstiden även om denna är avsedd att vara längre än
ett år. Detta gäller även medföljande make och därmed likställd samt
barn som inte fyllt 18 år. Som anges i bestämmelsen har emellertid
regeringen bemyndigats att undanta vissa utsända från denna regel.
Bemyndigandet tillkom sedan Styrelsen för internationellt
utvecklingssamarbete Sida framfört önskemål om att fältpersonal
kontraktsanställd för arbete i biståndsland inte skulle omfattas av den
aktuella bestämmelsen om bosättning. Kort därefter utfärdade
regeringen en förordning enligt vilken Sida-anställda undantogs från
bosättningsregeln och således, trots att de under utsändningstiden
kvarstod som folkbokförda i Sverige, inte ansågs bosatta här, till följd
varav de inte heller tillgodoräknades bosättningstid för folkpension.
Förordningen avseende Sida-anställda upphörde att gälla år 1994 då det
inte längre förelåg något behov av att kunna undanta denna grupp från
bosättningsregeln. I det ovan nämnda betänkandet (SOU 1997:72) En lag
om socialförsäkringar föreslås att möjligheten för regeringen att
föreskriva undantag från bosättningsregeln tas bort eftersom den inte
längre används. Lagrådet förutsätter att frågan aktualiseras i samband
med det fortsatta arbetet med bestämmelserna om vilka som skall vara
försäkrade.
Möjligheten till undantag har med hänsyn till det ovan redovisade inte
någon nämnvärd praktisk betydelse. Vi föreslår därför att den nuvarande
bestämmelsen i AFL härom tas bort och att något motsvarande bemyndi-
gande inte införs i lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Att nuvarande försäkringsbegrepp tills vidare föreslås överfört till det
reformerade pensionssystemet innebär inte att regeringen har tagit
ställning till hur ett framtida försäkringsbegrepp bör vara utformat. Som
vi angett ovan får denna fråga i stället behandlas inom ramen för den
fortsatta beredningen av det betänkande som Utredningen om social-
försäkringens personkrets lämnat.
I dagens ålderspensionssystem finns möjlighet att i vissa fall genom
en s.k. ATP-förbindelse åstadkomma att en inkomst grundar pensionsrätt
i Sverige, trots att den enligt huvudreglerna inte skulle göra det. Genom
förbindelsen åtar sig arbetsgivaren, utan att vara avgiftsskyldig enligt
svensk lag eller konvention, att betala tilläggspensionsavgift på den lön
som betalas ut till en arbetstagare. ATP-förbindelser kan tecknas i fyra
situationer, nämligen för
1. svenska medborgare som är försäkrade i Sverige och som arbetar
utomlands för en utländsk arbetsgivare som är dotterbolag till ett
svenskt företag,
2. svenska medborgare eller i Sverige bosatta utländska medborgare
som arbetar för en främmande makts beskickning eller lönade konsulat
här i landet eller för en utländsk medborgare som tillhör beskickningen
eller konsulatet,
3. svenska medborgare som arbetar för en svensk arbetsgivare i ett
land med vilket Sverige ingått socialförsäkringskonvention och som en-
ligt konventionen är försäkrade i det landet,
4. svenska medborgare som arbetar i ett konventionsland för en ut-
ländsk arbetsgivare som är dotterbolag till ett svenskt företag och som
till följd av konventionen är försäkrade i det landet.
I de två första situationerna är arbetstagaren enligt de allmänna reg-
lerna i AFL försäkrad för ATP men den lön han eller hon uppbär är inte
pensionsgrundande i Sverige. I de två senare fallen är till följd av
konventionsbestämmelser arbetstagaren inte försäkrad i Sverige och
kan då normalt inte tillgodoräknas pensionsrätt i Sverige. Den inkomst
som arbetsgivaren genom ATP-förbindelsen åtar sig att betala ålders-
pensionsavgift på behandlas dock som pensionsgrundande inkomst av
anställning. Som Forum Syd och Svenska Missionsrådet har påpekat om-
fattar dessa fyra grupper för vilka ATP-förbindelser kan tecknas inte
svenska medborgare som arbetar utomlands i ett icke konventionsland
och uppbär lön från svensk juridisk person. Dessa arbetstagare är emel-
lertid försäkrade enligt de allmänna reglerna i AFL och den lön de upp-
bär är pensionsgrundande i Sverige. Vi föreslår här inte några föränd-
ringar. Frågan om vad som är pensionsgrundande inkomst utvecklas
närmare under avsnitt 8.
Utredningen om socialförsäkringen och EG tog i sitt betänkande
Rätten till folkpension (SOU 1992:26) upp frågan om möjligheten att
teckna ATP-förbindelser står i överensstämmelse med reglerna i för-
ordning nr 1408/71. Utredningen fann detta vara tveksamt men uttalade
inte någon bestämd mening i frågan och lade inte fram något förslag till
ändrad lagstiftning. Frågan borde emellertid enligt utredningen över-
vägas närmare i annat sammanhang.
Frågan om någon motsvarighet till ATP-förbindelserna skall införas i
det reformerade pensionssystemet berördes inte av Pensionsarbets-
gruppen eller i princippropositionen. Pensionsarbetsgruppen
diskuterade emellertid i sitt betänkande den mer generella frågan om det
skall finnas en möjlighet till frivilliga tilläggsbetalningar i det allmänna
pensionssystemet, men fann att övervägande skäl talade mot detta och
föreslog därför att någon sådan möjlighet inte skulle finnas. I Ds
1995:41 redovisades samma ståndpunkt och det är även regeringens
uppfattning att någon sådan möjlighet inte bör införas. Beträffande ATP-
förbindelserna konstaterar regeringen inledningsvis att dessa kan ses
som en form av frivillig försäkring, vilket i sig talar mot att någon
motsvarighet till dessa införs i det reformerade pensionssystemet. Det
bör framhållas att möjligheterna att teckna frivilliga, individuella
pensionsförsäkringar står öppen även för denna kategori, liksom för
andra.
Det finns således flera skäl som talar för att en motsvarighet till ATP-
förbindelserna inte skall införas i det reformerade pensionssystemet.
Det kan dock finnas skäl att närmare överväga vilka konsekvenser ett av-
skaffande av förbindelserna skulle få, inte minst för dem som redan nu
omfattas av en sådan förbindelse. Därvid bör beaktas att förbindelserna
har betydelse inte bara för ålderspensioneringen utan också för förtids-
pensioneringen och, i viss mån, efterlevandepensioneringen.
Regeringen har under den fortsatta beredningen övervägt olika lös-
ningar i fråga om ATP-förbindelsernas fortbestånd. Vi har därvid
konstaterat att det finns starka skäl som talar för att inte införa någon
motsvarighet till dessa förbindelser i det reformerade pensionssystemet
och för att avskaffa dem även inom ATP-systemet. Utredningen om
socialförsäkringens personkrets har haft i uppdrag att närmare överväga
om ATP-förbindelserna bör finnas kvar och därvid särskilt beakta om de
är förenliga med EU:s förordning nr 1408/71. Utredningen har i sitt
tidigare nämnda betänkade redovisat sin syn på vilka konsekvenser ett
avskaffande av ATP-förbindelserna skulle få och har ansett att dessa är
relativt begränsade, bl.a. beroende på att de flesta av dem som berörs av
ATP-förbindelser även omfattas av kollektivavtalsgrundade försäkringar
i någon form. Utredningen har vidare bedömt att förbindelserna inte är
förenliga med EU:s förordning nr 1408/71, att ett system med frivilliga
tilläggsbetalningar inte lämpar sig för en offentlig, obligatorisk försäk-
ring samt att förbindelserna i de flesta fall leder till en oönskad dubbel-
försäkring, dvs. den anställde omfattas av socialförsäkringen i såväl
Sverige som arbetslandet.
Som framgått är frågan om ATP-förbindelserna föremål för
beredning. I avvaktan på att denna slutförs föreslår vi att det tills vidare
införs en möjlighet att i det reformerade pensionssystemet teckna
förbindelser motsvarande dagens ATP-förbindelser. Vi föreslår vidare
att redan tecknade förbindelser tills vidare ges giltighet även i det
reformerade systemet. Pensionsgrundande inkomst som fastställs på
grund av en förbindelse som tecknats efter lagstiftningens ikraftträdande
den 1 januari 1999 kommer följaktligen att kunna grunda pensionsrätt
både inom ATP och det reformerade systemet.
Regeringen vill betona att den nu föreslagna lösningen är provisorisk
och att ATP-förbindelserna kommer att tas upp till nya överväganden i
samband med den fortsatta beredningen av det ovan nämnda utrednings-
betänkandet.
I lagrådsremissens förslag till lag om inkomstgrundad ålderspension
fanns ett bemyndigande för regeringen att träffa överenskommelse med
främmande makt om utsträckt tillämpning av nämnda lag eller om un-
dantag i vissa fall från vad som skall gälla enligt lagen. En motsvarande
bestämmelse finns nu i AFL och, såvitt gäller avgifter, i lagen
(1981:691) om socialavgifter (SAL). Eftersom sådana internationella
överenskommelser som det är fråga om, trots bemyndigandet i AFL,
brukar underställas riksdagen för godkännande har bemyndigandet ingen
stor praktisk betydelse. Med hänsyn härtill bör ett sådant bemyndigande,
som Lagrådet förordar, inte tas in i lagen om inkomstgrundad ålders-
pension. Av samma skäl bör bemyndigandet i SAL tas bort. Detta innebär
att sådana internationella överenskommelser varom fråga är
fortsättningsvis får underställas riksdagen för prövning och utfärdas som
lag.
De internationella överenskommelser som redan träffats, med stöd av
det nuvarande bemyndigandet i AFL, bör gälla även fortsättningsvis och
tillämpas vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst, pensions-
poäng eller vårdår enligt den nya lagen om inkomstgrundad
ålderspension. Vidare bör den utsträckta tillämpning av reglerna i AFL
om försäkring och bosättning i Sverige och de undantag från dessa
regler som gäller på grund av sådana tidigare överenskommelser, vid
tillämpning av bestämmelserna om tillgodoräknande av
pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. och pensionsrätt enligt 4 kap.
lagen om inkomstgrundad ålderspension, gälla försäkring för
inkomstgrundad ålderspension och bosättning här. Vi föreslår därför att
bestämmelser med nu angiven innebörd infös i det reformerade
ålderspensionssystemet.
8 Pensionsgrundande inkomst
8.1 Pensionsgrundande inkomster och beräkning av
pensionsgrundande inkomst
Regeringens förslag: De regler i nuvarande pensionssystem som
bestämmer vilka inkomster och förmåner som är pensionsgrundande
för ATP skall överföras med i princip oförändrad innebörd till det
reformerade pensionssystemet.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i allt
väsentligt överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Centrala Studiestödsnämnden (CSN) anser att
även vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstu-
diestöd för arbetslösa bör ingå bland de ersättningar som utgör
pensionsgrundande inkomst av anställning. Riksskatteverket (RSV) och
Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län noterar att någon
ändring av gällande regler för belopp som avsätts till eller tas ut från
vinstandelsstiftelser inte har föreslagits under hänvisning till att frågan
är under beredning. Remissinstanserna hänvisar här till intentionerna
bakom skattereformen 1990 och påpekar att det är fråga om stora
belopp som nu inte blir föremål för avgifts- eller skatteuttag. RSV
efterlyser vidare en klarare beskrivning av skillnaden mellan aktiv och
passiv inkomst av näringsverksamhet. RSV ifrågasätter också om inte
inkomst från utomlands bedriven självständig näringsverksamhet
antingen bör göras helt förmånsgrundande och beläggas med alla
avgifter eller inte alls förmånsgrundande. Skattemyndigheten i
Stockholms län påpekar att regeln om att den som från en fysisk person
uppbär en anställningsinkomst understigande 10 000 kr för inkomståret
själv skall betala egenavgifter för ersättningen innebär att arbetstagaren
kan komma att överkompenseras i vissa fall. Kammarrätten i Stockholm
och Pensionärernas Riksorganisation (PRO) har inga invändingar mot
de föreslagna bestämmelserna. Forum Syd och Svenska Missionsrådet
anser att det bör vara möjligt att utarbeta ett system för beräkning av
pensionsgrundande inkomst där fler faktorer än den faktiska utbetalade
nettolönen ingår i underlaget. På liknande sätt pekar Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO) på problemen för bl.a. de yrkesgrupper som
har en betydligt lägre pensionsålder än 65 år.
Skälen för regeringens förslag: I de av riksdagen antagna
riktlinjerna har lagts fast att pensionsrätt i det reformerade systemet
skall tjänas in på grundval av inkomster av anställning, varmed likställs
uppdrag, och annat förvärvsarbete (aktiv näringsverksamhet m.m.) enligt
samma principer som i dag. En utgångspunkt för pensionsreformen är
sålunda att förvärvsinkomster och därmed likställda ersättningar som nu
är pensionsgrundande enligt reglerna i 11 kap. 2 och 3 §§ AFL skall vara
så även i det reformerade pensionssystemet. Sedan den 1 juli 1997
omfattar den förstnämnda bestämmelsen även det av CSN påtalade
vuxenstudiebidraget enligt lagen (1983:1030) om särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa.
I princippropositionen föreslogs att även studier som omfattas av stu-
diemedelssystemet skall vara pensionsgrundande. Frågan har sedan be-
rörts i såväl Ds 1995:41 som Ds 1997:67, där det föreslagits att
pensionsrätt för studier skall kunna tillgodoräknas inom ramen för det
reformerade ålderspensionssystemet från och med år 1995. Vad gäller
den tekniska utformningen av en sådan pensionsrätt angav regeringen i
princippropositionen att detta får avgöras under den fortsatta
beredningen. I de båda departementspromemoriorna angavs att frågan
om den närmare utformningen av pensionsrätt för studier bör behandlas
i samband med beredningen av ett reformerat studiestödssystem.
Regeringen gör även nu denna bedömning, se avsnitt 12.
Eftersom de inkomster och förmåner som nu är pensionsgrundande
enligt reglerna i AFL skall grunda pensionsrätt också i det reformerade
systemet, föreslås här att dessa regler i princip oförändrade överförs till
den nya lagen om försäkring för inkomstgrundad ålderspension. Vissa
remissinstanser har i denna fråga haft synpunkter rörande avsättning och
uttag av medel från vinstandelsstiftelser och andra juridiska personer
med motsvarande ändamål. Frågan har beretts inom Regeringskansliet
och riksdagen har nyligen beslutat att särskild löneskatt skall tas ut på
bidrag som en arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse eller lik-
nande (prop. 1996/97:21; 1996/97:FiU1; 1996/97:SfU13 och rskr
1996/97:53). Till följd härav skall socialavgifter inte tas ut på nyss
nämnda medel och någon rätt till sociala förmåner skall inte uppkomma.
Regeringen föreslår därför att även i fråga om medel från vinst-
andelsstiftelser eller liknande skall nuvarande regler föras över till den
nya lagen utan ändringar.
Regeringen föreslår vidare att nuvarande regler i AFL om pensions-
grundande inkomst upphävs och ersätts med en hänvisning till den nya
lagen. I detta sammanhang har några förändringar av i huvudsak lagtek-
nisk karaktär gjorts. Förändringarnas närmare innebörd framgår av för-
fattningskommentaren. Någon ändring i den nuvarande uppdelningen av
pensionsgrundande inkomster i inkomst av anställning och inkomst av
annat förvärvsarbete föreslås dock inte.
Pensionsgrundande inkomst av anställning är framför allt lön, annan
ersättning i pengar och nettovärdet av andra utgivna skattepliktiga för-
måner (t.ex. fri kost, bostadsförmån eller bilförmån) till en arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst. Som inkomst av anställning räknas också er-
sättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för arbete som en
försäkrad utfört för annans räkning utan att vara anställd, s.k. uppdrags-
inkomst.
Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är främst inkomst
av aktiv näringsverksamhet, dvs. näringsverksamhet i vilken den försäk-
rade arbetat i inte oväsentlig omfattning. Kravet på aktivitet innebär i
normalfallet att den försäkrades arbetsinsats i verksamheten skall mot-
svara minst en tredjedel av arbetstiden i en heltidsanställning. Vissa
jämkningsmöjligheter finns dock (jfr prop. 1989/90:110 s. 646). Verk-
samhet som inte är aktiv näringsverksamhet är passiv sådan.
Näringsverksamhet delas in i förvärvskällor. Indelningen sker så att all
näringsverksamhet som en fysisk person bedriver utgör en förvärvskälla.
Om det i denna förvärvskälla ingår verksamhet i vilken den försäkrade
arbetar i inte oväsentlig omfattning blir hela förvärvskällan aktiv nä-
ringsverksamhet. Verksamheter som bedrivs i handelsbolag bildar var
för sig egna förvärvskällor och kan inte slås samman med verksamhet
som en bolagsman bedriver som enskild näringsidkare. Bedömningen av
om verksamheten skall anses aktiv eller passiv görs på delägarnivå bolag
för bolag.
Näringsverksamhet i utlandet såväl i handelsbolagsform som sådan
bedriven av enskild näringsidkare hänförs alltid till passiv näringsverk-
samhet även om den i och för sig bedrivs självständigt. RSV har pekat på
att detta kan innebära att inkomst av sådan verksamhet om näringsidka-
ren omfattas av svensk socialförsäkring och arbetar i verksamheten
ger rätt till sjukpenning, men inte till pension. Grunderna för social-
försäkringssystemet har, som tidigare nämnts, utretts av utredningen om
socialförsäkringens personkrets och betänkandet är för närvarande
föremål för beredning. De förhållanden RSV pekat på bör därför
behandlas inom ramen för denna översyn och regeringen anser inte att
det för närvarande finns skäl att föreslå någon förändring i denna fråga.
Avgörande för bedömningen av om en inkomst är att hänföra till in-
komst av aktiv näringsverksamhet, och därmed skall anses som en pen-
sionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är det ställningstagande
som görs vid taxeringen. Någon särskild bedömning behöver således
inte göras vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten.
Enligt huvudregeln i 11 kap. 2 § AFL skall ersättning för utfört arbete
räknas som pensionsgrundande inkomst av anställning även om mottaga-
ren inte är anställd hos den som utger ersättningen. Detta skall dock inte
göras om mottagaren av ersättningen har gällande F-skattsedel. Med en
F-skattsedel följer skyldighet för innehavaren av skattsedeln att själv be-
tala socialavgifter i form av egenavgifter på ersättning för utfört arbete.
Ersättningen utgör i sådant fall pensionsgrundande inkomst av annat för-
värvsarbete.
Till inkomst av annat förvärvsarbete räknas också ersättning för utfört
arbete om utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo, ersättningen
understiger 10 000 kr och inte utgör en utgift i näringsverksamhet.
Skattemyndigheten i Stockholms län har pekat på de problem som
uppstår när en ersättning som skall utges överstiger 8 000 kr men inte
uppgår till 10 000 kr. Om uppdragstagaren därutöver kompenseras för
egenavgifter blir den sammanlagda ersättningen mer än 10 000 kr och
avgiftsskyldigheten övergår till utbetalaren. Uppdragstagaren blir
härigenom överkompenserad. Myndigheten har föreslagit att en
möjlighet införs för parterna att komma överens om att ersättningen
skall utgöra inkomst av anställning även om ersättningen understiger 10
000 kr.
Undantagsregeln för ersättningar understigande 10 000 kr infördes vid
tillkomsten av reglerna om F-skattsedel m.m. och tar sikte på transaktio-
ner mellan enskilda personer (jfr prop. 1991/92:112, Skatteutskottets
betänkande 1991/92:SkU29 och rskr. 1991/92:292). En eventuell
förändring av den skatterättsliga systematiken bör inte ske utan att
konsekvenserna härav först har utretts närmare. En sådan utredning bör
inte i första hand ske inom ramen för pensionslagstiftningen.
Regeringen föreslår därför inte här några förändringar i detta avseende.
Även ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är
utländsk juridisk person betraktas som inkomst av annat förvärvsarbete
om arbetet utförts i Sverige samt arbetsgivaren och arbetstagaren har
träffat överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan in-
komst (s.k. omvänt likställighetsavtal). Utomlands självständigt bedriven
näringsverksamhet hänförs alltid till passiv verksamhet och är inte pen-
sionsgrundande. Som framgått av avsnitt 7 är dock vissa slag av in-
komster som förvärvats i utlandet pensionsgrundande för ATP om ar-
betsgivaren i särskilt avtal med Riksförsäkringsverket, s.k. ATP-förbin-
delse, förbundit sig att erlägga avgift för allmän tilläggspension.
Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är vidare tillfällig
förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet. Rör det sig om
tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som inte bedrivs självständigt är
den pensionsgrundande som inkomst av anställning. Tillfälliga för-
värvsinkomster kan avse priser från fiske- eller kunskapstävlingar eller
vinster från deltagande i reklamtävlingar. Hit hör även olika inkomster av
hobbyverksamhet, även om dessa är mer varaktiga. Alla dessa avser er-
sättningar för utfört arbete, antingen i egen regi eller inom ramen för
annans verksamhet. I många fall kan det inte anses vara fråga om arbete
för någon annans räkning. Avgörande för om sådana tillfälliga
förvärvsinkomster skall räknas som inkomst av anställning eller som
inkomst av annat förvärvsarbete är om de kan härledas ur ett
uppdragsförhållande eller inte. När ett anställnings- eller
uppdragsförhållande kan anses föreligga skall ersättningarna behandlas
som anställningsinkomster. Om den prestation som utgör grund för
ersättningen inte kan anses ha skett inom ramen för någon annans
verksamhet utan är självständigt bedriven, skall ersättningen behandlas
som inkomst av annat förvärvsarbete.
Enligt de nuvarande reglerna i 11 kap. 2 § AFL är en rad olika social-
försäkringsersättningar m.m. pensionsgrundande som inkomst av
anställning. På motsvarande sätt förekommer, enligt 11 kap. 3 § AFL,
även vissa sådana ersättningar som är pensionsgrundande som inkomst
av annat förvärvsarbete.
I enlighet med de antagna riktlinjerna föreslår vi att de generella reg-
lerna för vilka inkomster som är pensionsgrundande för ATP överförs
till det reformerade pensionssystemet. Därmed kommer bl.a.
sjukpenning, rehabiliteringspenning, föräldrapenningförmåner,
vårdbidrag, arbetslöshetsersättning, vissa former av utbildningsbidrag
och vuxenstudiestöd samt livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring
att vara pensionsgrundande även inom det reformerade
pensionssystemet.
I samband med skattereformen beslutades vissa förändringar i AFL
och lagen (1981:691) om socialavgifter som medförde att bl.a. vissa
ersättningar från s.k. avtalsförsäkringar skall utgöra pensionsgrundande
inkomst samt underlag för uttag av socialavgifter (prop. 1989/90:110 s.
333 ff.). De avtalsförsäkringar som avsågs är avtalsgruppsjukförsäkring
(AGS) och trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA). I en senare
proposition (prop. 1990/91:54 om kvarvarande frågor i reformeringen
av inkomst- och företagsbeskattningen, m.m.) har preciserats vilka ut-
fallande belopp från avtalsförsäkringarna som skall utgöra underlag för
särskild löneskatt och därmed inte förmånsgrundande för ATP.
Regeringen föreslår att de nämnda social- och avtalsförsäkringsersätt-
ningarna skall i enlighet med vad som gäller i dag och i överensstäm-
melse med vad som är fallet beträffande förvärvsinkomster vara pen-
sionsgrundande i princip till sitt faktiska belopp.
Forum Syd och Svenska Missionsrådet har ansett att biståndsarbetare
och missionärer bör kompenseras i pensionshänseende för de låga in-
komster de uppbär under utlandstjänstgöringen genom ett tillägg av ett
pensionsgrundande belopp. Frågan om särskilda kompletteringar i pen-
sionssystemet för vissa grupper behandlades av Pensionsarbetsgruppen,
som kom till slutsatsen att någon särreglering utöver vad som har före-
slagits för barnår, studier och plikttjänstgöring inte borde införas. I prin-
cippropositionen anförde den dåvarande regeringen bl.a. att varje särreg-
lering av innebörd att någon grupp får en särskild kompensation för
minskad pensionsrätt innebär ett avsteg från livsinkomstprincipen. Med
allt för många sådana avsteg förlorar principen i innehåll och får till
följd att grundtanken bakom det reformerade pensionssystemet rubbas.
Vidare måste varje särreglering finansieras särskilt, med avgifter från
staten, andra försäkringssystem eller med allmänna skattemedel. Det är
inte heller troligt att en särreglering av det slag som föreslagits av
Forum Syd och Svenska Missionsrådet skulle kunna begränsas till
grupperna biståndsarbetare och missionärer. Som TCO har framhållit
finns det även andra grupper som av olika anledningar riskerar att få ett
sämre utfall i det reformerade systemet. Enligt regeringens uppfattning
talar därför övervägande skäl för att inte i reglerna för
pensionsgrundande inkomst införa någon särreglering för grupperna
biståndsarbetare och missionärer. Som tidigare anförts i avsnitt 7 bör
inte heller någon möjlighet till frivilliga inbetalningar öppnas. Närmast
till hands ligger i stället att ålderspensionsskyddet för de nyss nämnda
grupperna kompletteras genom överenskommelser med arbetsgivarna
om tecknande av privata pensionsförsäkringar eller andra icke offentliga
lösningar.
En försäkrad kan för samma tid vara berättigad till olika former av so-
cialförsäkringsersättningar. Frågan om hur pensionsrätt föreslås
beräknas då sjukpenning, förtidspension, arbetsskadelivränta eller annan
pensionsgrundande ersättning utges för samma tid och avser samma
sjukdom eller skada behandlas i avsnitt 9.4.

8.2 Avdrag för den allmänna pensionsavgiften vid
beräkning av pensionsgrundande inkomst
Regeringens förslag: Vid fastställande av pensionsgrundande in-
komst skall ett belopp avräknas som motsvarar den allmänna pen-
sionsavgiften som fastställts med ledning av den årliga taxeringen till
statlig inkomstskatt.

Promemoriornas förslag stämmer i huvudsak överens med rege-
ringens förslag. I Ds 1995:29 omfattade dock förslaget också avdrag för
den allmänna sjukförsäkringsavgiften som då togs ut.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrar sig över Ds
1995:29 har flertalet invändningar mot förslaget. Av de remissinstanser
som yttrar sig över Ds 1997:67 är det ett fåtal som berör ovan nämnda
förslag. Av detta fåtal har flertalet invändningar mot eller avvisar
förslaget.
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Företagarnas Riks-
organisation tillstyrker förslaget i sin helhet. Riksrevisionsverket
(RRV), Arbetsgivarverket, Landstingsförbundet och Sveriges
akademikers centralorganisation har alla förståelse för resonemanget
bakom förslaget men har olika synpunkter på detsamma.
Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Privattjänstemannakartellen (PTK) och Statspensionärernas
Riksförbund avvisar förslaget. Riksförsäkringsverket (RFV),
Kammarrätten i Stockholms län och Svenska kommunförbundet med
flera har invändningar mot förslaget.
RFV anser att förslagets konsekvenser inte är tillfredsställande
analyserade och redovisade. RFV menar vidare att förändringar som
påverkar det materiella innehållet i pensionssystemet inte bör göras i ett
sammanhang som tar sikte på tekniska justeringar. Enligt RFV bör det
förhållandet att allmän pensionsavgift inte tas ut på pensionsinkomster,
vilket är ett motiv för att de skall dras ifrån vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst, redan ha beaktats vid fastställandet av
pensionsnivån.
Enligt verkets mening drabbas yngre generationer hårdare än äldre ef-
tersom deras pension i högre grad tjänas in efter det att förslaget skall
träda i kraft. RFV påpekar också, i likhet med flera andra remissinstan-
ser, att personer med inkomster som frånräknat allmän pensionsavgift
överstiger 7,5 basbelopp inte berörs av förslaget eftersom de även fort-
sättningsvis får en pensionsgrundande inkomst på 7,5 basbelopp. RFV
hävdar vidare att förslaget leder till att sambandet mellan avgifter och
förmåner i pensionssystemet tunnas ut genom att avgiftsunderlag och
förmånsunderlag inte längre skulle sammanfalla. Vidare skapas en osä-
kerhet om försäkringsvillkoren genom att förändringar i reglerna för all-
männa egenavgifter påverkar pensionsförmånerna även om dessa föränd-
ringar inte har något samband med pensionssystemet.
RSV har inga principiella invändningar mot förslaget. RSV påpekar
dock att allmän pensionsavgift kan debiteras endast om inkomsttagaren
är skattskyldig. I vissa fall kan förekomma att pensionsgrundande
inkomst beräknas trots att skattskyldighet inte föreligger. Den
pensionsgrundande inkomsten skulle i sådana fall inte påverkas av
förslaget. RRV framför att förslaget innebär ett avsteg från riktlinjerna
och vad som framfördes av Pensionsarbetsgruppen om förutsägbarhet
och trovärdighet i det reformerade pensionssystemet och menar att
förslaget innebär att den pensionsgrundande inkomsten och följaktligen
pensionen direkt kan påverkas genom politiska beslut. Samtidigt har
RRV en viss förståelse för det förda resonemanget att allmän pen-
sionsavgift inte betalas på pensionen.
LO avvisar förslaget och påpekar att förslaget inte är neutralt i
förhållande till den nuvarande ordningen genom att den
pensionsgrundande inkomsten blir lägre. Enligt LO beaktas inte att
statsinkomsterna påverkas positivt vid ett borttagande av arbetsgivarav-
gift till ATP. TCO tolkar förslaget så att allmän pensionsavgift till
pensionssystemet skulle komma att tas ut på inkomster som inte ger
pensionsrätt. TCO menar att avgifts- och förmånsunderlag bör beräknas
på samma sätt och motsätter sig den sänkning av pensionsförmånerna
som förslaget innebär. Vidare påpekar TCO att om fler avgifter av
samma slag som den allmänna pensionsavgiften införs kommer
pensionen att reduceras ytterligare. TCO är även kritisk till
motiveringen till förslaget och anför bl.a. att den allmänna pen-
sionsavgiften är avdragsgill, vilket inte tagits hänsyn till. SACO förklarar
sig ha förståelse för att det vid en avgiftsväxling bör ske ett avdrag för
allmän pensionsavgift men kan dock under inga omständigheter
acceptera avdrag för redan införda avgifter. PTK motsätter sig förslaget
och menar att eventuell höjning av de allmänna egenavgifterna skulle,
om dessa dras av vid fastställande av PGI, leda till en lägre pensionsnivå.
Svenska kommunförbundet hävdar att förslaget vilar på grunden att en
avgiftsväxling från arbetsgivaravgift till allmän egenavgift genomförs. En
sådan växling kommer enligt förbundet att medföra ökade kostnader för
landets kommuner. Landstingsförbundet påpekar att det kommunala
pensionsavtalet (PA-KL) är konstruerat som ett bruttopensionssystem.
Detta får till följd att avtalet kompenserar för den minskning av
pensionsunderlaget som förslaget innebär. Förbundet tillstyrker därför
förslaget endast under förutsättning att det inte leder till en
kostnadsövervältring på det kommunala pensionsavtalet. Arbetsgivar-
verket finner den föreslagna förändringen rimlig men pekar på att det
kan vara mindre lämpligt att därigenom införa ett nytt inkomstbegrepp.
Därigenom blir beräkningsgrunden för pensionen otydligare för
arbetstagaren. Enligt Arbetsgivarverket vore det på sikt lämpligt att
övergå till ett bruttolönesystem som utgår från hela
arbetskraftskostnaden och där skatter och avgifter räknas av från denna.
Enligt Kammarrätten i Stockholm är det mer konsekvent att räkna in
arbetsgivaravgiften vid beräkning av pensionsgrundande inkomst än att
göra avdrag för allmän pensionsavgift. Kammarrätten konstaterar även
att premier till privata pensionsförsäkringar inte påverkar bruttolönen
och därmed inte heller pensionsgrundande inkomst. Kammarrätten,
liksom RFV, påpekar att den föreslagna åtgärden på sikt kommer att
minska utgående pensioner och därmed kommer att öka efterfrågan på
andra stödformer som bostadstillägg till pensionärer m.m., liksom
belastningen på det framtida garantipensionssystemet.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 11 kap. 5 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring utgörs den pensionsgrundande
inkomsten för allmän tilläggspension av summan av inkomst av
anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån denna summa
överstiger det vid årets ingång gällande förhöjda basbeloppet. Vid
beräkningen av pensionsgrundande inkomst bortses från inkomster av
anställning och av annat förvärvarbete i den mån summan av dessa
överstiger sju och en halv gånger det förhöjda basbeloppet. Enligt 11
kap. 4 § samma lag skall den försäkrades taxering till statlig
inkomstskatt läggas till grund för beräkning av pensionsgrundande
inkomst.
De arbetsgivaravgifter och egenavgifter som skall betalas enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter räknas inte in i den pensionsgrundande in-
komsten. Detta följer av att det är den taxerade inkomsten som ligger
till grund för beräkningen.
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för det reformerade ålders-
pensionssystemet skall pensionsrätt intjänas på grundval av inkomster av
anställning och annat förvärvsarbete, varvid dessa inkomstslag skall
avgränsas på samma sätt som enligt dagens regler. Därtill kommer pen-
sionsrätt att tillgodoräknas enligt vissa regler för andra pensions-
grundande belopp. Det gäller bl.a. pensionsrätt för föräldrar med små
barn, i samband med plikttjänstgöring och för den som uppbär för-
tidspension.
Enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift skall den som
uppbär inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete under år 1998
betala allmän pensionsavgift med 6,95 % av avgiftsunderlaget. Avgifts-
underlaget utgörs av summan av inkomster av anställning, efter vissa
kostnadsavdrag, och inkomster av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 2
och 3 §§ lagen om allmän försäkring till den del summan understiger 7,5
förhöjda basbelopp. Allmän pensionsavgift betalas inte av den som vid
årets ingång har fyllt 65 år och inte heller av en försäkrad vars inkomster
för året understiger 24 % av nyss nämnda basbelopp.
Reglerna för beräkning av pensionsgrundande inkomst har inte an-
passats med hänsyn till att det införts en allmän pensionsavgift, och
dessförinnan allmänna egenavgifter. Därigenom har en skillnad uppstått
mellan hur avgifter enligt lagen om socialavgifter respektive lagen om
allmän pensionsavgift påverkar beräkningen av sådan inkomst.
I princippropositionen lämnades frågan om en eventuell avgiftsväxling
öppen för att beredas vidare bl.a. efter samråd med parterna på
arbetsmarknaden. Med hänsyn härtill lämnades inte heller något förslag
om de allmänna egenavgifternas behandling vid beräkning av pensions-
rätt. Samtidigt anfördes i propositionen att det även finns principiella
argument för att allmänna egenavgifter generellt bör dras ifrån vid
beräkning av pensionsgrundande inkomst.
Som en allmän utgångspunkt bör gälla att den pensionsgrundande
inkomsten och därmed den pensionsrätt som tillgodoräknas skall vara
oberoende av i vilken form olika offentliga åtaganden finansieras. Valet
mellan finansiering med arbetsgivaravgift eller med allmän
pensionsavgift bör sålunda inte påverka den pensionsförmån som tjänas
in.
Arbetsgivaravgifterna är en del av de totala lönekostnaderna. Sett över
en längre tidsperiod begränsas lönekostnadsutrymmet generellt sett av
ekonomiska faktorer, såsom produktivitetsutvecklingen, varför det kan
antas att arbetsgivaravgifter reducerar löneutrymmet. Detta innebär i sin
tur att arbetsgivaravgifter på sikt reducerar bruttolönerna och därmed de
pensionsgrundande inkomsterna. Motsvarande gäller däremot inte den
allmänna pensionsavgiften, eftersom denna debiteras den enskilde indi-
viden på samma sätt som inkomstskatten. Den påverkar därför inte
bruttolönen. I motsats till inkomstskatten påverkar den allmänna
pensionsavgiften inte heller värdet av pensionsförmånen när den faller
ut, eftersom pensionsinkomster inte påförs någon allmän
pensionsavgift.
Med nuvarande regler för fastställande av pensionsgrundande inkomst
får en viss förändring av avgiftsuttaget olika effekt på den intjänade pen-
sionsrätten beroende på om den tar formen av en sådan avgift som den
allmänna pensionsavgiften eller av arbetsgivaravgift. De höjningar av den
dåvarande allmänna sjukförsäkringsavgiften, numera överförd till den
allmänna pensionsavgiften, som skett åren 1996, 1997 och 1998 har
hittills inte reducerat de pensionsgrundande inkomsterna. Om det i
stället hade varit arbetsgivaravgiften inom sjukförsäkringen som hade
höjts skulle de pensionsgrundande inkomsterna, om än med en viss för-
dröjning, ha reducerats i motsvarande grad. Neutralitet mellan finansie-
ring med arbetsgivar- respektive allmän pensionsavgift kräver därför att
den allmänna pensionsavgiften dras ifrån vid beräkning av pensions-
grundande inkomst.
Med nu gällande ordning gäller således att pensionsförmånerna påver-
kas av nivån på arbetsgivaravgifterna, men inte av nivån på den allmänna
pensionsavgiften, oavsett för vilket syfte avgifterna tas ut. Det är uppen-
bart att utan den höjning av arbetsgivaravgiftsuttaget som ägt rum genom
åren skulle bruttolönerna och därmed pensionsförmånerna ha varit
högre. Den syn som RFV ger uttryck för i sitt remissvar att
pensionsförmånerna skall vara oberoende av avgiftsförändringar i andra
förmånssystem har aldrig ägt giltighet.
En möjlig väg att åstadkomma ett sådant oberoende vore, som Kam-
marrätten i Stockholm påpekar, att beräkna pensionsförmånerna på den
totala lönekostnaden inklusive arbetsgivaravgifter snarare än att dra av
den allmänna pensionsavgiften. Det finns emellertid principiella skäl för
att varken avgifter som den allmänna pensionsavgiften eller arbets-
givaravgifter bör inkluderas i den inkomst som grundar pensionsrätt. Det
allmänna inkomstrelaterade pensionssystemet utgör en försäkring av in-
komsten, i den meningen att ålderspensionen avser att till viss del
ersätta den förvärvsinkomst som faller bort vid pensioneringen. Allmän
pensionsavgift tas ut på förvärvsinkomster, men inte på
pensionsinkomster. Ett rimligt betraktelsesätt är därför att den
inkomstnivå som försäkras i det allmänna pensionssystemet inte skall
inbegripa vare sig allmän pensionsavgift eller arbetsgivaravgifter.
Regeringen delar inte RFV:s uppfattning att kompensationsnivån i
pensionssystemet har lagts fast med hänsyn till att allmän pensionsavgift
inte tas ut på pensionerna. Ett sådant synsätt är uppenbarligen inte
rimligt vad gäller ATP vars nivåer fastställdes långt innan denna eller
liknande avgifter infördes. För det reformerade systemet gäller att
förmånsnivån har prövats tillsammans med frågan om avgifternas
behandling vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Regeringen
finner det för sin del rimligt att den förmånsnivå som är avsedd i det
reformerade pensionssystemet 18,5 % av pensionsgrundande inkomst
bör gälla för inkomsten exklusive allmän pensionsavgift.
Enligt regeringens mening är det inte relevant att, som Kammarrätten
i Stockholm anför, jämställa premierna till en privat pensionsförsäkring
med allmän pensionsavgift. En sådan försäkring utgör ett frivilligt spa-
rande. Det kan inte vara rimligt att uppfatta inkomsten efter sådana pre-
mier som den inkomst som bör försäkras i det obligatoriska allmänna
ålderspensionssystemet.
Regeringen föreslår således att det vid beräkning av pensions-
grundande inkomst skall ske en avräkning av allmän pensionsavgift som
debiteras de inkomster som ligger till grund för beräkningen. Till grund
för avräkningen skall ligga den slutligt debiterade allmänna pensions-
avgiften, oavsett om denna betalas eller ej. I annat fall skulle avgifts-
uppbörden inverka på den pensionsrätt som tillgodoräknas. Den före-
slagna ordningen kommer att tillämpas för första gången i samband med
beräkning av pensionsrätt och pensionspoäng avseende intjänandeåret
1999 i slutet av år 2000 eller i början av året därefter.
Regeringens skäl för förslaget förutsätter eller betingas inte av en
eventuell avgiftsväxling inom ramen för ålderspensionssystemet. De in-
vändningar som bl.a. Svenska kommunförbundet och LO anför är kopp-
lade till de effekter en sådan växling kan föra med sig.
Genom den nu föreslagna förändringen kommer den pensionsgrun-
dande inkomsten att skilja sig från bruttoinkomsten. Regeringen gör be-
dömningen att det inte är förenat med några större problem vare sig för
den enskilde eller ur administrativ synvinkel att inkomsten i pensions-
hänseende skiljer sig från bruttoinkomsten. Det kan för övrigt noteras
att redan i dagens system skiljer sig den pensionsgrundande inkomsten
från bruttoinkomsten genom att det endast är den del av inkomsterna
som överstiger ett förhöjt basbelopp och understiger sju och ett halv
gånger nämnda basbelopp som utgör den pensionsgrundande inkomsten.
Förslaget medför, som flera remissinstanser pekar på, att den pen-
sionsgrundande inkomsten för den vars inkomster av anställning och an-
nat förvärvsarbete är lägre än eller något överstiger förmånstaket
reduceras jämfört med om dagens regler bibehålls. Därmed blir också
de framtida pensionerna lägre än om man inte gjort avdraget för allmän
pensionsavgift.
Enligt regeringens mening är dock en sådan jämförelse missvisande.
En anpassning av reglerna för beräkning av pensionsgrundande inkomst
borde ha gjorts redan i samband med införandet av den allmänna sjukför-
säkringsavgiften år 1993. En avräkning av den allmänna pensionsavgiften
innebär att pensionen hamnar på den nivå i förhållande till de disponibla
inkomsterna under yrkeslivet som är avsedd. Utan sådan avräkning skulle
kompensationsnivån i pensionssystemet bli beroende av om uttaget av
socialavgifter sker i form av arbetsgivaravgifter eller egenavgifter.
RFV har framhållit att effekten av förslaget blir större för yngre
generationer än för äldre. Om höjningen av den allmänna sjukförsäk-
ringsavgiften hade tagit formen av arbetsgivaravgift hade effekten för
olika generationer blivit densamma. Varje avgiftshöjning, vare sig det är
arbetsgivaravgift eller allmän egenavgift, bör påverka den pensions-
grundande inkomsten på ett så likartat sätt som möjligt. Att en viss
negativ effekt på pensionsförmånerna uppkommer, som påverkar yngre
generationer mer än äldre, beror på behovet av att höja det samlade
avgiftsuttaget, inte på vilka former detta tar.
Flera remissinstanser pekar på att förslaget inte reducerar pensions-
grundande inkomster och pensionsförmåner för dem som har höga in-
komster. Detta är en effekt av intjänandetaket för pensionsgrundande
inkomst. Samma fördelningsmässiga effekt gäller emellertid även för
arbetsgivaravgifter. Dessa reducerar bruttolönen, men om denna ligger
över förmånstaket påverkas inte pensionsförmånen.
En grundprincip i det reformerade ålderspensionssystemet är att de
inkomster på vilka avgifter till pensionssystemet debiteras skall
sammanfalla med de inkomster som ger pensionsförmåner. Denna
princip skall upprätthållas även med en ordning där allmän
pensionsavgift dras ifrån vid beräkning av den pensionsgrundande
inkomsten. Avsikten är att den ålderspensionsavgift som framöver skall
finansiera det reformerade ålderspensionssystemet skall avpassas så att
debiterade avgifter sammanfaller med den pensionsrätt som tjänas in.
RFV:s farhågor att sambandet mellan avgift och förmån skulle tunnas ut
är därför obefogade.
8.3 Vissa gränser för intjänande av pensionsrätt
Regeringens förslag: Nuvarande regler i AFL om minsta belopp för
att en viss inkomst skall betraktas som pensionsgrundande skall över-
föras i princip oförändrade till det reformerade ålderspensionssyste-
met.
Tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs själv-
ständigt och vissa forskarstipendier (s.k. Marie Curie-stipendier)
skall inte vara pensionsgrundande om de under ett år inte har uppgått
till 1 000 kronor.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksskatteverket (RSV) ifrågasätter om
särregeln rörande ersättning till idrottsutövare bör överföras till det
reformerade pensionssystemet. När ålderspensionen beräknas på
livsinkomsten kan ett inkomstbortfall på ett halvt basbelopp under ett
antal år få en icke obetydlig effekt på pensionsutfallet. RSV påpekar att
det för vissa idrottsutövare kan bli fråga om flera halva basbelopp
under samma år. Verket menar också att regeln vållar problem vid
tillämpningen eftersom begreppen idrottsman och idrottslig
verksamhet inte är entydiga.
Skälen för regeringens förslag: En väsentlig princip för det
reformerade pensionssystemet är att pensionsrätt kan intjänas från
första kronans inkomst varje år. Vissa avsteg från denna princip är
emellertid nödvändiga.
Enligt nuvarande regler i AFL finns den begränsningen att anställ-
ningsinkomster under 1 000 kr från en och samma arbetsgivare under ett
år inte är pensionsgrundande och att den sammanlagda inkomsten av ak-
tiv näringsverksamhet ett år måste uppgå till minst detta belopp för att
vara pensionsgrundande. Denna begränsning har införts av administrativa
skäl.
Också i det reformerade pensionssystemet skall det, enligt de antagna
riktlinjerna för pensionsreformen, finnas en motsvarande beloppsgräns.
Den föreslås sammanfalla med vad som gäller enligt bestämmelserna i
AFL. Förvärvsinkomster skall således vara pensionsgrundande i det re-
formerade pensionssystemet som inkomst av anställning endast om så-
dana inkomster från en och samma utbetalare uppgår till minst 1 000 kr.
I den mån ersättningen från en utbetalare uppgår till minst 1 000 kr skall
den vara pensionsgrundande från första kronan. Inkomst av aktiv nä-
ringsverksamhet måste uppgå till sammanlagt minst 1 000 kr för att vara
pensionsgrundande.
De förändringar som föreslås i och med att bestämmelserna i 11 kap.
2 § AFL överförs till lagen om försäkring för inkomstgrundad
ålderspension medför bl.a. att 1 000-kronorsgränsen kommer att gälla
även för sådana tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte
bedrivs självständigt. Dessa inkomster kommer att hänföras till den
allmänna kategorin av pensionsgrundande inkomster av anställning.
Dessa inkomster återfinns för närvarande i 11 kap. 2 § AFL bland de er-
sättningar som inte har någon nedre beloppsgräns. Skälet till föränd-
ringen är att arbetsgivaravgifter till skillnad från vad som skall gälla
för ersättningar enligt de övriga punkterna i 11 kap. 2 § AFL inom det
reformerade pensionssystemet skall betalas på sådana inkomster.
Även vad gäller forskarstipendier som utges av de Europeiska
gemenskaperna, s.k. Marie Curie-stipendier, föreslår vi att regleringen i
11 kap. 2 § första stycket o AFL skall föras över till det reformerade
systemet. Dessa stipendier skiljer sig dock från de övriga ersättningar
som anges i de övriga punkterna i samma bestämmelse i AFL genom att
den som betalar ut sådana stipendier skall betala fulla arbetsgivaravgifter
på dem, medan det för de övriga ersättningarna skall betalas statliga
ålderspensionsavgifter. Därtill kommer att stipendier normalt sett inte
anses utgöra inkomst av anställning. Med hänsyn härtill föreslår vi att
bestämmelsen i AFL om att Marie Curie-stipendium skall räknas som
pensionsgrundande inkomst av anställning om det betalas ut av en fysisk
person som är bosatt i Sverige eller av en svensk juridisk person skall
föras över till en separat paragraf i lagen om inkomstgrundad ålders-
pension.
I enlighet med vad som gäller i dag föreslås någon motsvarande be-
loppsgräns inte gälla för socialförsäkringsersättningar m.m. Som
kommer att framgå av avsnitt 13 föreslås det inte heller beträffande
andra pensionsgrundande belopp finnas något villkor att de ska uppgå till
minst ett visst belopp för att tillgodoräknas den försäkrade.
Ersättning i pengar eller annan skattepliktig ersättning till en idrotts-
utövare från en ideell förening med huvudsakligt syfte att främja idrotts-
lig verksamhet är enligt reglerna i AFL pensionsgrundande endast om
ersättningen uppgår till minst ett halvt basbelopp (18 200 kr år 1998).
Om så är fallet är hela beloppet pensionsgrundande.
I ATP-systemet kunde denna särregel införas utan att det uppstod nå-
gon mer påtaglig risk för att idrottsutövarnas framtida ålderspension
skulle påverkas. ATP grundas i princip på inkomster överstigande ett
basbelopp under ett år samtidigt som det i normalfallet är långt ifrån alla
år som blir avgörande för ålderspensionens storlek. I det reformerade
pensionssystemet, där i princip varje kronas inkomst under hela livet
skall få betydelse för det framtida pensionsutfallet, kan regeln ifråga-
sättas. Det föreslås dock inte här att särregeln beträffande ersättning till
idrottsutövare skall avskaffas. En sådan åtgärd skulle kräva särskilda
överväganden när det gäller idrottsföreningarnas ekonomiska situation
och därutöver ställningstaganden till rimligheten av eventuella kompen-
serande stödformer. Frågan bör därför, i den mån så bedöms lämpligt,
tas upp i annat sammanhang. Regeringen föreslår således att även
särregeln rörande ersättning till idrottsutövare överförs till det
reformerade regelsystemet.
Enligt de antagna riktlinjerna skall vissa beloppsgränser gälla vid fast-
ställandet av pensionsgrundande inkomst för året. Pensionsgrundande
inkomst skall fastställas endast under förutsättning att den försäkrades
inkomster av anställning och annat förvärsarbete sammanlagt uppgått till
minst ett belopp som motsvarar gränsen för skyldighet att avge själv-
deklaration, dvs. 24 % av prisbasbeloppet. Det skall också finnas ett in-
tjänandetak, dvs. en gräns för hur höga inkomster som skall beaktas vid
fastställandet av pensionsgrundande inkomst. Dessa frågor kommer att
behandlas närmare i avsnitt 13.
9 Ålderspensionsrätt för förtidspensionärer
9.1 Inledning
I princippropositionen gjorde den dåvarande regeringen bedömningen att
förtidspensioneringen måste förändras som en följd av den föreslagna
ålderspensionsreformen. Några förslag rörande förtidspensioneringens
framtida utformning eller om dess administration och finansiering lades
emellertid inte fram med hänvisning till att frågan om utformningen av
det framtida förtidspensionssystemet skulle bli föremål för ytterligare
beredning. Därför lämnades inte heller förslag om ålderspensionsrätt
för förtidspensionärer. Utformingen av den framtida förtidspensionen
har behandlats av Förtidspensionsutredningen i betänkandena
Ohälsoförsäkringen Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) och
Ohälsoförsäkringen Övergångsbestämmelser (SOU 1997:189).
Utredningen har lämnat förslag till hur de nya ersättningsreglerna skall
anpassas till det reformerade ålderspensionssystemet och vilken
ålderspensionsrätt som förtidspensionärer skall tillgodoräknas i detta
system. Utredningen fortsätter sitt arbete med att se över vissa
återstående frågor. I en till riksdagen den 12 mars överlämnad
proposition 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m. behandlas
frågan om ett reformerat system för ersättning vid långvarig, medicinskt
grundad arbetsoförmåga.
Av de av riksdagen antagna riktlinjerna för det reformerade ålderspen-
sionssystemet framgår det att personer med sjukbidrag eller förtidspen-
sion skall ges ålderspensionsrätt inom det reformerade ålderspensions-
systemet. Detta skall gälla både för personer som vid lagstiftningens
ikraftträdande som numera är satt till den 1 januari 1999 redan har
beviljats sjukbidrag eller förtidspension och för personer som efter
denna tidpunkt nybeviljas sjukbidrag eller förtidspension.
I detta avsnitt redovisas de regler som föreslås gälla för tillgodoräk-
nande av ålderspensionsrätt för förtidspensionärer för tid från lagstift-
ningens ikraftträdande och fram till dess att ett reformerat förtidspen-
sionssystem träder i kraft, vilket i proposition 1997/98:111 anges till
den 1 januari 2001. Frågan om hur ålderspensionsrätt skall
tillgodoräknas för förtidspensionärer från och med år 2001 ingår i den
fortsatta beredningen av vilka regler som bör gälla för ersättning vid
långvarig sjukdom eller funktionshinder.
Regler om tillgodoräknande av ålderspensionsrätt för förtidspensio-
närer för förfluten tid behandlas i avsnitt 15.2. Vad som sägs i detta
avsnitt om förtidspension skall gälla även i fråga om sjukbidrag.
Reformerad förtidspension
Reformeringen av ålderspensionssystemet medför med nödvändighet att
reglerna för ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga det som i
dag är förtidspension måste förändras för i vart fall de förtidspensio-
närer som kommer att omfattas av det reformerade ålderspensionssyste-
met. Som tidigare nämnts lämnas i propositionen 1997/98:111 Re-
formerad förtidspension, m.m. bl.a. förslag till riktlinjer för en
reformering av reglerna om ersättning vid varaktig medicinskt grundad
arbetsförmåga. Några lagförslag i denna del lämnas inte i propositionen.
I fråga om den del av det blivande systemet som gäller förtidspension
begär regeringen riksdagens godkännande av föreslagna riktlinjer.
Enligt regeringens förslag till allmänna principer skall det liksom i
dag finnas en särskild form av ersättning för dem som drabbas av en
medicinskt orsakad varaktig nedsättning av arbetsförmågan med minst en
fjärdedel och ersättning skall även i fortsättningen kunna utges som en
fjärdedels, halv, tre fjärdedels eller hel förtidspension. Utformningen av
reglerna om beräkning av ersättning föreslås bygga på principen om er-
sättning för inkomstbortfall och vidare föreslås att den
inkomstrelaterade ersättningen skall kompletteras med ett garantibelopp
som utfyllnad upp till en garanterad nivå. Om den försäkrade saknar
inkomstrelaterad ersättning föreslår regeringen att ersättning skall utges
med ett belopp som motsvarar garantinivån. Förtidspension föreslås
vidare längst kunna utges fram till dess den försäkrade fyller 65 år.
I propositionen föreslås att den inkomstrelaterade ersättningen skall
baseras på en uppskattning av den inkomst den försäkrade skulle ha haft
om inte nedsättningen av arbetsförmågan inträffat. Till grund för denna
uppskattning skall inkomsterna åren närmast före pensionsfallet använ-
das. Regeringen lämnar i den nämnda propositionen inte förslag till vil-
ket inkomstunderlag som skall användas vid beräkning av den in-
komstrelaterade förtidspensionen men gör den bedömningen att den in-
komstrelaterade ersättningen vid hel förtidspension bör utgöra 65
procent av den uppskattade inkomsten upp till ett visst tak.
Det garantibelopp som föreslås komplettera den inkomstrelaterade
ersättningen för dem som under tiden före pensionsfallet haft låga eller
inga förvärvsinkomster föreslås utformas med utgångspunkt i en ålders-
beroende garantinivå. Ersättningen föreslås i sin helhet bli skattepliktig
på samma sätt som förvärvsinkomster och inkomstrelaterad förtids-
pension. Enligt regeringens förslag skall för rätt till ersättning med
garantibelopp krävas aktuell bosättning i Sverige, och för gifta
respektive ogifta föreslås att skilda garantinivåer skall gälla.
Regeringen föreslår i propositionen att den förtidspension som täcker
inkomstbortfall vid varaktigt nedsatt arbetsförmåga på grund av medi-
cinska orsaker skall grunda rätt till ålderspension. Något närmare
förslag om hur ett sådant tillgodoräknande skall ske lämnas emellertid
inte då regeringen bedömer att ytterligare beredning krävs innan slutliga
förslag kan läggas fram. Vid den närmare utformningen av
ålderspensionsrätten vid inkomstrelaterad förtidspension skall också
frågan om ålderspensionsrätten för förtidspensionärer med
garantibelopp behandlas.
Ett reformerat system för ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsför-
måga skall enligt regeringens förslag träda i kraft den 1 januari 2001. I
förslag till övergångsbestämmelser anges att personer som är födda år
1938 eller senare som vid ikraftträdandet av det nya förtidspensionssys-
temet har förtidspension skall få denna omvandlad till förtidspension i
det reformerade systemet. Den omräknade förtidspensionen föreslås
därefter behandlas på samma sätt som de förtidspensioner som beviljas
efter ikraftträdandet. Omvandlingen bör enligt regeringen göras så att en
individs ersättning i möjligaste mån behålls oförändrad. För en
förtidspensionär som har ATP skall summan av folkpensionens
huvudförmån och ATP omvandlas till inkomstrelaterad förtidspension
och till den vars ersättning efter omräkning inte når upp till garantinivån
skall mellanskillnaden utges som garantibelopp.
För personer födda åren 1936 och 1937 som har beviljats förtidspen-
sion före ikraftträdandet eller beviljas sådan förmån därefter bör enligt
regeringens bedömning i proposition 1997/98:111 inte beröras av det
reformerade förtidspensionssystemet. Regeringen föreslår därför att
nuvarande folkpensions- och ATP-regler i princip skall gälla även fort-
sättningsvis för dessa åldersgrupper och gör också den bedömningen att
ålderspensionsrätt för dessa personer bör tillgodoräknas enligt i princip
nuvarande regler.

9.2 Villkor för tillgodoräknande av pensionsgrundande
belopp för antagandeinkomst
Regeringens förslag: Försäkrade, som enligt reglerna i lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL) uppbär tilläggspension i
form av förtidspension beräknad på grundval av antagandepoäng, skall
tillgodoräknas ett särskilt pensionsgrundande belopp baserat på en
fiktiv, antagen inkomst (antagandeinkomst) fram till och med 64 års
ålder.
Regeringens bedömning: De föreslagna reglerna bör endast avse
tiden fram till dess reformerade regler om förtidspension träder i
kraft år 2001. Förslag om närmare utformning av långsiktiga regler
för ålderspensionsrätt för förtidspension skall lämnas i samband med
förslag om reformerade förtidspensionsregler. Vid utformningen av
dessa regler om pensionsrätt kommer olika lösningar att prövas.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens
med regeringens förslag med undantag för till vilken ålder
pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst skall kunna beräknas.
Remissinstanserna: De Handikappades Riksförbund som
tillsammans med Försäkringskassan i Södermanlands län och
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund anser att ett
ställningstagande till de förslag som framförs på detta område försvåras
av den osäkerhet som råder om den framtida utformningen av
förtidspensionen stöder förslaget att en antagandeinkomst ersätter
ATP-systemets antagandepoäng under förutsättning att det inte innebär
en försämring av rätten till ålderspension för dem som uppbär
förtidspension. Kammarrätten i Stockholm ställer sig positiv till att
möjligheten att tillgodoräknas pensionsrätt grundad på an-
tagandeinkomsten skall kunna ske fram till månaden före den då den för-
säkrade fyller 65 år. Pensionärernas Riksorganisation tillstyrker för-
slaget.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Lagstiftningen
rörande det reformerade pensionssystemet avses träda i kraft den 1
januari 1999. Efter detta datum skall det för försäkrade som är födda
efter år 1937 fastställas ålderspensionsrätt enligt reglerna i det
reformerade ålderspensionssystemet. Som nämnts i inledningen och
som framgår av prop. 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m. är
förtidspensionssystemet föremål för beredning inom regeringskansliet.
Nya regler om förtidspension planeras träda i kraft den 1 januari år
2001. Reglerna rörande förtidspensionärers rätt till ålderspension i det
reformerade pensionssystemet måste därför fram tills dess grunda sig
på de nuvarande reglerna i AFL om rätt till och beräkning av förtidspen-
sion.
En person kan enligt nuvarande regler i AFL vara berättigad till såväl
folk- som tilläggspension i form av förtidspension. Har förtidspensionä-
ren före förtidspensionstillfället tillgodoräknats pensionspoäng för ATP
har han eller hon rätt till tilläggspension i form av förtidspension som
motsvarar ålderspension beräknad på grundval av dessa pensionspoäng
och som om han eller hon varit 65 år vid tidpunkten för förtidspensione-
ringen.
Under vissa förutsättningar har emellertid förtidspensionären rätt till
en tilläggspension som beräknas med beaktande av s.k. antagandepoäng.
Det fordras då att den försäkrade antingen har tillgodoräknats pensions-
poäng för minst två av de fyra åren närmast före året för förtidspen-
sionsfallet eller också att han eller hon vid tidpunkten för förtidspensio-
neringen har en sjukpenninggrundande inkomst som uppgår till lägst ett
belopp som motsvarar det vid årets ingång gällande basbeloppet.
I 13 kap. 2 § andra stycket AFL regleras hur förtidspension med led-
ning av antagandepoäng skall beräknas. Utgångspunkten för dessa regler
är att storleken av hel förtidspension i princip skall motsvara den ål-
derspension som den försäkrade skulle ha varit berättigad till vid 65 års
ålder om han eller hon fortsatt att arbeta i oförminskad omfattning fram
till ålderspensioneringen. Så snart förutsättningarna för antagande-
poängberäkning är uppfyllda, beräknas förtidspensionen under antagande
att den försäkrade för varje år fr.o.m. förtidspensionsfallet t.o.m. det år
då han eller hon uppnår 64 års ålder har tillgodoräknats viss pen-
sionspoäng, antagandepoäng.
Antagandepoängen beräknas enligt den av två alternativa metoder som
ger det för den försäkrade gynnsammaste resultatet. Den ena metoden
innebär att antagandepoängen skall motsvara medeltalet av de två högsta
pensionspoängtalen som tillgodoräknats den försäkrade under de fyra
åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att an-
tagandepoängen beräknas på grundval av de pensionspoäng som tillgodo-
räknats fr.o.m. det år då den försäkrade fyllde 16 år t.o.m. året närmast
före förtidspensionsfallet. Antagandepoängen skall därvid motsvara
medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats under halva antalet
av de år som sålunda kommer i fråga, varvid hänsyn skall tas till de år
som har de högsta poängtalen.
Den på så sätt bestämda antagandepoängen tillgodoräknas den försäk-
rade för varje år fr.o.m. året för förtidspensionsfallet t.o.m. det år då han
eller hon uppnår 64 års ålder. Antagandepoängen jämte de pensions-
poäng som tillgodoräknats för år före förtidspensionsfallet läggs där-
efter till grund för att beräkna förtidpensionens storlek enligt de regler
som gäller för beräkning av tilläggspension i form av ålderspension.
Enligt de antagna riktlinjerna för ålderspensionsreformen skall
förtidspensionärer, som enligt de nuvarande reglerna uppbär
förtidspension beräknad på grundval av antagandepoäng, tillgodoräknas
pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet enligt en
särskild ordning som är avsedd att ge en kompensation i
ålderspensionshänseende enligt i huvudsak samma principer som
tillämpas i dag.

Regeringen har i lagrådsremissen Reformerade regler om inkomst-
grundad ålderspension begränsat regleringen av ålderspensionsrätt för
förtidspension till endast år 1999. Då emellertid som framgår av
inledningen till detta avsnitt ett reformerat förtidspensionssystem
avses träda i kraft först år 2001, bör som Lagrådet påpekat ingen tids-
begränsning göras av lagstiftningen rörande regler för tillgodoräknande
av pensionsrätt för förtidspensionärer. Regeringen avser i stället att
återkomma i den frågan i samband med förslag om närmare utformning
av reformerade förtidspensionsregler.
Regeringen föreslår alltså att försäkrade som uppbär tilläggspension i
form av förtidspension beräknad på s.k. antagandeinkomst tills vidare
skall tillgodoräknas ett särskilt pensionsgrundande belopp baserat på den
inkomsten. Regeringens utgångspunkt är dock att den nu valda lösningen
är temporär för åren 1999 och 2000 och inte styrande för den fortsatta
beredningen av det framtida förtidspensionssystemet.
För förtidspensionärer utan antagandepoäng bör ålderspensionsrätten
beräknas på samma sätt som för andra försäkrade, dvs. på grundval av de
pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp som
fastställs såväl före som efter förtidspensionsfallet. De föreslås således
inte särskilt kompenseras inom ålderspensioneringen. Detta över-
ensstämmer med den nu gällande ordningen.
Enligt de antagna riktlinjerna skall den särskilda pensionsrätt som
inom det reformerade ålderspensionsystemet skall tillgodoräknas
förtidspensionärer med antagandepoäng baseras på en fiktivt antagen
inkomst som bör beräknas med utgångspunkt från den fastställda
antagandepoängen.
Enligt nuvarande regler i AFL kan förtidspension som längst uppbäras
fram t.o.m. månaden före den då den försäkrade uppnår 65 års ålder.
Möjligheten att vid tillgodoräknandet av pensionspoäng beakta även
antagandepoäng består endast så länge förtidspension utges och längst
t.o.m. 64-årsåret, dvs. det sista år då pensionspoäng kan tillgodoräknas i
dagens ATP-system. Enligt de antagna riktlinjerna för pensionsreformen
skulle även i det reformerade systemet möjligheten att tillgodoräknas
pensionsrätt grundad på antagandeinkomst bestå endast t.o.m. det år då
förtidspensionären uppnår 64 års ålder. I Ds 1995:41 föreslogs att
pensionsrätt grundad på antagandeinkomst skulle kunna tillgodoräknas
fram t.o.m. månaden före den då den försäkrade fyller 65 år. Vi föreslår
emellertid inte nu att pensionsrätt för förtidspension i det reformerade
systemet skall kunna tillgodoräknas för längre tid än som gäller för an-
tagandepoäng för tilläggspension inom ATP-systemet. Om denna be-
gränsning skall bestå eller om pensionsrätt skall kunna tillgodoräknas
även för det året då förtidspensionären fyller 65 år får beredas vidare vid
den närmare utformningen av ålderspensionsrätten för reformerad
förtidspension.
9.3 Beräkning av antagandeinkomst och
pensionsgrundande belopp för sådan inkomst
Regeringens förslag: Antagandeinkomsten beräknas genom att an-
tagandepoängen enligt 13 kap. 2 § AFL, med tillägg för en poäng,
multipliceras med det för det året gällande förhöjda prisbasbeloppet.
Pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst skall tillgodoräk-
nas för varje månad fram till och med det år då den försäkrade fyller
64 år och som han eller hon uppbär förtidspension beräknad med
ledning av antagandepoäng.
För en försäkrad som för en viss månad uppburit hel förtidspension
skall det pensionsgrundande beloppet utgöra en tolftedel av antagan-
deinkomsten. För en försäkrad som under en månad uppburit partiell
förtidspension skall pensionsgrundande belopp tillgodoräknas med
motsvarande andel av en tolftedel av antagandeinkomsten.
När förtidspension enligt bestämmelserna i den nordiska konven-
tionen om social trygghet skall beräknas med proportionering av
antalet framtida försäkringsperioder (år med antagandepoäng) skall
vid beräkning av pensionsgrundande belopp motsvarande propor-
tionering i stället göras av antagandeinkomsten.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag dock att promemorians förslag inte
innehåller någon regel om beräkning av pensionsgrundande belopp när
den nordiska konventionen är tillämplig.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm tillstyrker prome-
morians förslag om att inte överföra garantiregeln i AFL utan att ålders-
pensionsrätt grundad på antagandeinkomst endast skall tillgodoräknas
för den tid förtidspension utgetts och bara på så stor andel av antagande-
inkomsten som svarar mot förtidspensionsgraden.
Riksförsäkringsverket (RFV) påpekar att förslaget inte utformats med
beaktande av att det med stöd av äldre övergångsbestämmelser till AFL
fortfarande kan finnas personer som uppbär två tredjedels
förtidspension.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de antagna riktlinjerna för
pensionsreformen skall antagandepoängen inom ATP tas som utgångs-
punkt för beräkningen av den särskilda pensionsrätt som i det reforme-
rade pensionssystemet skall tillgodoräknas förtidspensionärer som
enligt nuvarande regler i AFL beviljats förtidspension grundad på
antagandepoäng. Den fastställda antagandepoängen skall, med hänsyn till
att inkomster understigande ett prisbasbelopp inte är pensionsgrundande
för ATP, kompletteras med ett tillägg av en poäng. Den sammanlagda
pensionspoängen skall därefter multipliceras med det förhöjda
prisbasbeloppet för det aktuella året, varigenom en fiktiv, antagen
inkomst antagandeinkomsten erhålls. Beräkningsmetoden innebär
genom kopplingen till prisbasbeloppet att antagandeinkomsten från ett
år till ett annat räknas om på grundval av förändringen i det allmänna
prisläget, dvs. den kommer att prisindexeras.
En pensionspoäng för ATP motsvarar i princip ett prisbasbelopp.
Sedan den 1 januari 1995 gäller emellertid regler som innebär att
förändringarna i det allmänna prisläget från ett år till ett annat endast
beaktas till viss del vid beräkningen av basbeloppet. Vid beräkningen av
basbeloppet för åren 1995 1997 beaktades endast 60 % av
prisförändringen och vid beräkningen av basbeloppet för år 1998
beaktades 80 % av denna förändring. I 1998 års ekonomiska
vårproposition föreslås att vid beräkning av basbeloppet för år 1999
skall någon begränsning av uppräkningen av basbeloppet med anledning
av prisförändringar inte längre ske. Pensionspoäng fastställs dock med
ledning av basbeloppet sedan detta ökats på så sätt att liksom skett vid
fastställandet av basbeloppet före år 1995 förändringarna i det
allmänna prisläget beaktas fullt ut, dvs. med ledning av det förhöjda
basbeloppet. Basbeloppet för år 1998 är 36 400 kr medan det förhöjda
basbeloppet och därmed en pensionspoäng för samma år motsvarar ett
belopp om 37 100 kr. Eftersom antagandeinkomsten skall beräknas på
ett sådant sätt att antagandepoängen räknas om till den inkomst som
legat till grund för beräkningen av poängen och poängen fastställts med
ledning av det förhöjda prisbasbeloppet måste det belopp med vilket
multiplikation skall ske vara det förhöjda prisbasbeloppet, om man vill
uppnå det avsedda syftet med reglerna. Regeringen föreslår därför att
antagandeinkomsten beräknas genom att antagandepoängen med tillägg
av en poäng multipliceras med det förhöjda prisbasbeloppet för det
aktuella året.
Enligt nuvarande regler skall en försäkrad som uppbär hel förtidspen-
sion grundad på antagandepoäng år för år tillgodoräknas denna antagan-
depoäng som pensionspoäng. Den som under minst halva året uppbär en
fjärdedels, halv eller tre fjärdedels förtidspension tillgodoräknas som
pensionspoäng utöver pensionspoäng på grundval av förvärvsarbete
motsvarande andel av antagandepoängen. (På grund av äldre övergångs-
bestämmelser rörande 7 kap. 2 § AFL kan även två tredjedels förtidspen-
sion förekomma. Vad som i det följande sägs om partiell förtidspension
omfattar även denna grupp). Högre pensionspoäng än 6,50 får dock inte
tillgodoräknas för ett år. Dessutom finns en garantiregel innebärande att
en försäkrad, som någon gång under ett år uppburit hel eller partiell
förtidspension grundad på antagandepoäng, alltid skall tillgodoräknas
lägst pensionspoäng motsvarande antagandepoängen. Ålderspensionen
för en förtidspensionär beräknas sedan på de pensionspoäng som på
grundval av förvärvsinkomster m.m. tillgodoräknats före och i
förkommande fall även efter förtidspensionsfallet och de antagande-
poäng som år för år tillgodoräknats som ålderspensionspoäng.
Sedan antagandeinkomsten, beräknad enligt de regler som beskrivits i
det föregående, har fastställts skall den försäkrade tillgodoräknas pen-
sionsgrundande belopp baserad på denna. Enligt de antagna riktlinjerna
för pensionsreformen skall den särskilda pensionsrätten för personer
som uppbär hel förtidspension beräknas på hela antagandeinkomsten.
Med den terminologi som används här skall således det pensionsgrun-
dande beloppet för den som under ett helt år uppburit hel förtidspension
motsvara hela antagandeinkomsten. Något skäl att avvika från detta
föreligger inte.
Pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst är avsett att kom-
pensera den försäkrade för bortfall av förvärvsinkomster som förtids-
pensionsfallet innebär. Antagandeinkomsten skall i princip motsvara
hela den årsinkomst som han eller hon skulle ha erhållit om förtidspen-
sionsfallet inte hade inträffat. Det ter sig därför rimligt att det i ett
pensionssystem, som skall bygga på livsinkomstprincipen och i vilket
det skall föreligga överensstämmelse mellan avgifter och förmåner, till-
godoräknas ålderspensionsrätt grundad på denna antagandeinkomst
endast för tid under vilken förtidspension faktiskt utgetts och bara på så
stor andel av antagandeinkomsten som svarar mot
förtidspensioneringsgraden.
För att den som uppbär partiell förtidspension beräknad med ledning
av antagandepoäng skall kunna tillgodoräknas pensionspoäng för ATP på
grundval av antagandepoängen samtidigt som han tillgodoräknas pen-
sionspoäng för förvärvsinkomster, krävs enligt nuvarande regler i AFL
att sådan pension uppburits under minst halva året. Detta krav bör inte
överföras till det reformerade pensionssystemet.
I AFL finns, som tidigare nämnts, en garantiregel av innebörd att en
försäkrad, som någon gång under ett år uppburit hel eller partiell
förtidspension beräknad med ledning av antagandepoäng, för det året
alltid skall tillgodoräknas pensionspoäng som lägst motsvarar
antagandepoängen. Denna garantiregel ger i vissa fall upphov till en
överkompensation i pensionsrättshänseende. I den mån en
förtidspensionär exempelvis inte har en förvärvsförmåga som
korresponderar mot pensioneringsgraden bör detta i stället korrigeras
inom förtidspensionssystemet och ge upphov till en högre
förtidspension, vilket i sin tur ger ett större pensionsgrundande belopp
för antagandeinkomst. Garantiregeln bör därför inte få sin motsvarighet
i det reformerade ålderspensionssystemet.
Med de nu angivna utgångspunkterna föreslår regeringen att pensions-
grundande belopp för antagandeinkomst skall beräknas per månad. Det
pensionsgrundande beloppet kommer därmed att spegla bortfallet av
förvärvsinkomster på grund av förtidspensionsfallet även i de fall
pensioneringsgraden växlar under året. Under år då ett förtidspensions-
fall inträffar eller förtidspensionering upphör föreslår vi att pensions-
grundande belopp beräknas endast för tid för vilken förtidspension har
utgetts. Beräkningen av pensionsgrundande belopp skall ske för den tid
för vilken förtidspension har utgetts, oavsett när den faktiskt har
utbetalats.
Regeringen föreslår därför att det pensionsgrundande beloppet, för en
försäkrad som för en viss månad uppburit hel förtidspension, för den
månaden utgör en tolftedel av antagandeinkomsten. För en försäkrad
som uppburit partiell förtidspension föreslår vi att, för varje månad som
sådan pension uppburits, pensionsgrundande belopp tillgodoräknas med
motsvarande andel av en tolftedel av antagandeinkomsten. Den som t.ex.
under en månad erhållit en fjärdedels förtidspension skall således enligt
förslaget för den månaden tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp
som motsvarar en fjärdedel av en tolftedel av antagandeinkomsten.
I den mån förtidspensionären vid sidan av förtidspensionen uppbär
pensionsgrundande förvärvsinkomster m.m. bör han eller hon tillgodo-
räknas pensionsrätt även på dessa inkomster enligt de regler som gäller
för andra försäkrade.
Som kommer att framgå av avsnitt 29.2.2 nedan föreslås också att de
nuvarande reglerna i AFL om tillgodoräknande av pensionspoäng för
förtidspensionärer anpassas till vad som föreslås gälla inom det
reformerade systemet.
I den nordiska konventionen om social trygghet (SFS 1993:1529)
finns bestämmelser i artikel 15 om beräkning av tilläggspension i form
av förtidspension när den försäkrade har rätt till förtidspension beräknad
utifrån framtida försäkringsperioder (år med antagandepoäng) från mer
än ett nordiskt land. Bestämmelserna innebär att endast en del av de
framtida försäkringsperioderna skall medräknas. Denna del bestäms
efter förhållandet mellan den faktiska försäkringsperioden i landet och
den sammanlagda faktiska försäkringsperioden i länderna. Frågan har
uppkommit hur denna regel skall påverka det pensionsgrundande
beloppet för förtidspension som skall tillgodoräknas en
förtidspensionär i det reformerade ålderspensionssystemet.
Ett alternativ att beräkna pensionsgrundande belopp för förtidspension
är att proportionera den beräknade antagandeinkomsten på motsvarande
sätt som år med antagandepoäng proportioneras i ATP-systemet vilket
ger en lägre antagandeinkomst för varje år med förtidspension. Ett annat
alternativ är att förtidspensionären tillgodoräknas pensionsgrundande
belopp för ett reducerat antal år men med hela antagandeinkomsten.
Eftersom det föreslås att pensionsgrundande belopp för förtidspension
skall tillgodoräknas med en tolftedel av antagandeinkomsten för varje
månad som sådan pension har uppburits anser vi att det första
alternativet ger ett riktigare resultat. Regeringen föreslår därför att den
beräknade antagandeinkomsten skall proportioneras vid beräkning av
pensionsgrundande belopp för en förtidspensionär som får sin
förtidspension beräknad med tillämpning av bestämmelserna i den
nordiska konventionen om proportionering av framtida
försäkringsperioder.
9.4 Samordning mellan förtidspension och
arbetsskadelivränta m.m.
9.4.1 Samordnad förtidspension och arbetsskadelivränta
Regeringens förslag: I fall då förtidspensionen är samordnad med
arbetsskadelivränta skall livräntan liksom annars vara
pensionsgrundande till sitt bruttobelopp. Om förtidspensionen är helt
samordnad med livräntan och den s.k. antagandeinkomsten är högre
än livräntan, skall den försäkrade tillgodoräknas den överskjutande
delen som pensionsgrundande belopp. Är förtidspensionen endast
delvis samordnad med livräntan skall vad som nu sagts gälla den
samordnade delen.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har lämnat synpunk-
ter i denna del.
Skälen för regeringens förslag: En försäkrad vars arbetsförmåga är
nedsatt på grund av en arbetsskada kan under vissa förutsättningar vara
berättigad till ersättning i form av livränta enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring (LAF) för den inkomstförlust som uppkommer.
För det fall den försäkrade samtidigt är berättigad till förtidspension och
denna avser att kompensera samma inkomstbortfall som livräntan, sam-
ordnas förmånerna på så sätt att livränta utbetalas endast i den mån den
överstiger förtidspensionen (6 kap. 1 § LAF).
Livräntan är enligt reglerna i AFL pensionsgrundande för ålderspen-
sion och det är livräntans bruttobelopp, dvs. före samordningen enligt
6 kap. 1 § LAF, som bildar utgångspunkten för beräkning av pensions-
poäng. Den som uppbär förtidspension enbart från folkpensioneringen
eller från tilläggspensioneringen utan antagandepoängberäkning
tillgodoräknas således pensionspoäng på bruttonivån av livräntan. Har
förtidspensionären förvärvsinkomster läggs dessa till livräntan och
pensionspoäng beräknas för det sammanlagda beloppet.
Pensionspoäng beräknas på livräntans bruttobelopp också i fall där den
försäkrade uppbär förtidspension beräknad på grundval av antagande-
poäng och denna är helt samordnad med livräntan. Eftersom den försäk-
rade enligt den i avsnitt 9.3 redovisade garantiregeln alltid är berättigad
till pensionspoäng för ålderspension motsvarande minst hela antagande-
poängen, kommer pensionspoäng på livräntan i praktiken ha betydelse
enbart i de fall där detta leder till en högre pensionspoäng än den
fastställda antagandepoängen.
Om den försäkrade uppbär partiell förtidspension under minst halva
året kan, såsom redovisats i avsnitt 9.2. den försäkrade enligt nuvarande
regler utöver pensionspoäng på grundval av förvärvsinkomster till-
godoräknas motsvarande andel av antagandepoängen. Detta gäller emel-
lertid inte om den partiella förtidspensionen är helt samordnad med liv-
ränta. Pensionspoäng tillgodoräknas i sådant fall antingen på livräntans
bruttobelopp eller på hel antagandepoäng. Är förmånerna endast delvis
samordnade gäller det sistnämnda till den del som förmånerna är sam-
ordnade. Ålderspensionspoäng för den icke samordnade delen kan
beräknas på vanligt sätt, dvs. på grundval av förvärvsinkomster med till-
lägg av den andel av antagandepoängen som motsvarar graden av för-
tidspensionering och med hänsyn tagen till hur stor andel av förtidspen-
sionen som inte är samordnad med livräntan. Den försäkrade har emel-
lertid, som tidigare framgått, alltid rätt till pensionspoäng för ålderspen-
sion motsvarande minst den fastställda antagandepoängen.
Tidigare i detta avsnitt har redovisats förslag till hur pensionsgrun-
dande belopp för antagandeinkomst skall beräknas i det reformerade
systemet. Förslaget innebär att pensionsgrundande belopp för antagan-
deinkomst tillgodoräknas för varje månad som förtidspension beräknad
med ledning av antagandepoäng har uppburits. För en försäkrad som för
en viss månad har uppburit hel förtidspension utgör det
pensionsgrundande beloppet således en tolftedel av
antagandeinkomsten. För en försäkrad som uppburit en fjärdedels, halv,
tre fjärdedels eller övergångsvis två tredjedels förtidspension skall, för
varje månad som sådan pension uppburits, pensionsgrundande belopp
tillgodoräknas med motsvarande andel av antagandeinkomsten. I den mån
förtidspensionären vid sidan av förtidspensionen uppbär
pensionsgrundande förvärvsinkomster m.m. tillgodoräknas pensionsrätt
även på dessa inkomster enligt de regler som gäller för andra
försäkrade. I enlighet med vad som närmare kommer att utvecklas i
avsnitt 29.2.2 föreslår regeringen att de nuvarande reglerna i AFL
anpassas härtill.
I det följande skall behandlas hur beräkningen av pensionsgrundande
belopp för antagandeinkomst inom den reformerade ålderspensione-
ringen föreslås ske då förtidspensionen är samordnad med livränta. Om
inte någon särskild regel införs skulle pensionsrätt i det reformerade
systemet alltid tillgodoräknas på livräntans bruttobelopp och pen-
sionsrätt dessutom ges på pensionsgrundande belopp för antagande-
inkomst samt därutöver på eventuella förvärvsinkomster. Under bered-
ningsarbetet har olika lösningar övervägts.
Enligt nuvarande regler för tillgodoräknande av ålderspensionsrätt till-
godoräknas en förtidspensionär i praktiken pensionspoäng antingen på
livräntan eller, om antagandepoängen är högre, på denna. Under bered-
ningen har den bedömningen gjorts att denna ordning bör få sin
motsvarighet i det reformerade systemet. Regeringen föreslår därför att
det belopp som är högst bruttolivräntan eller antagandeinkomsten
skall vara pensionsgrundande. Detta kan ske på olika sätt men vi anser att
en beräkning som utgår från att livräntan alltid är pensionsgrundande till
sitt bruttobelopp är att föredra. I den mån det därefter visar sig att
antagandeinkomsten är högre än bruttolivräntan bör ett pensionsgrundan-
de belopp på grundval av antagandeinkomsten också fastställas såvitt
avser den överskjutande delen. Med denna metod erhålls en tydlig
inkomstordning med bruttolivräntan, som utgör pensionsgrundande in-
komst, i botten. Metoden är vidare att föredra ur administrativ synvinkel
eftersom den skulle innebära att bruttolivräntan alltid är pensions-
grundande fullt ut och att uppgift om densamma därför alltid kan läggas
till grund för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Beträffande
pensionsrätt för pensionsgrundande ersättning som betalas ut för
förfluten tid se avsnitt 9.4.2.
Med hänvisning till vad som nyss sagts föreslår regeringen att den
redovisade metoden väljs. Detta innebär således att arbetsskadelivräntan
alltid är pensionsgrundande till sitt bruttobelopp och att den försäkrade,
för det fall att antagandeinkomsten är högre än livräntan, tillgodoräknas
också den överskjutande delen som pensionsgrundande belopp. Såvitt
avser skyldigheten att betala avgifter till pensionssystemet får, med den
nu föreslagna lösningen, detta ansvar delas mellan förtidspensions-
systemet och arbetsskadeförsäkringen. Arbetsskadeförsäkringen
kommer dock att stå för huvuddelen av ålderspensionsavgiften.
För ATP-systemets del föreslår vi, som framgår av avsnitt 29.2.2, att
en lösning med samma innebörd införs, dvs. att pensionspoäng beräknas
enligt principen om bästa utfall antingen på endast bruttolivräntan eller,
om antagandepoängen är högre, på både bruttolivräntan och den del av
antagandepoängen som överstiger pensionspoängen för livräntan. Detta
föreslås gälla för alla försäkrade utom för dem som är födda år 1937
eller tidigare och som beviljats förtidspension för tid med början före
den 1 januari 1999.

En fråga som också har varit föremål för övervägande är vilka konsek-
venser den nu föreslagna lösningen kan få för en icke-EES medborgare
som flyttar tillbaka till sitt hemland under tid då han uppbär både arbets-
skadelivränta och med denna samordnad förtidspension. Såsom försäk-
ringsbegreppet för närvarande är utformat är i det läget arbetsskadeliv-
räntan inte längre pensionsgrundande (11 kap. 1 § andra stycket jämfört
med 1 kap. 3 § första och andra stycket AFL), medan den eventuella an-
tagandepoäng som förtidspensionen beräknas på kan tillgodoräknas som
pensionspoäng inom ålderspensioneringen på grund av bestämmelsen i 1
kap. 3 § tredje stycket AFL. Försäkringsbegreppet föreslås tills vidare,
enligt vad som utvecklats i avsnitt 7, få i princip samma utformning i det
reformerade ålderspensionssystemet. Konsekvenserna av den nu före-
slagna lösningen skulle om ingen särskild regel införs bli att den
utomlands bosatte tillgodoräknas hela antagandeinkomsten som pen-
sionsgrundande belopp, eftersom bruttolivräntan, som skall ligga i
botten på inkomststapeln, inte är pensionsgrundande. Detta överens-
stämmer också principiellt sett med vad som gäller i dag eftersom den
försäkrade enligt garantiregeln i 11 kap. 6 § sista stycket AFL alltid
skall tillgodoräknas pensionspoäng för ålderspension motsvarande minst
hela antagandepoängen.
De konsekvenser som den föreslagna lösningen, enligt vad som ovan
redovisats, får för en icke-EES-medborgare utgör, enligt vår uppfattning,
inte skäl att i detta sammanhang lämna förslag om en särskild regel i
detta avseende.
Frågan om den framtida utformningen av arbetsskadeförsäkringen har
behandlats av Arbetsskadeutredningen 1997 i betänkandet Den framtida
arbetsskadeförsäkringen (SOU 1998:37). Motsvarande spörsmål
rörande förtidspensionering tas upp i Förtidspensionsutredningens
betänkande Ohälsoförsäkringen Trygghet och aktivitet (SOU
1997:166). Båda dessa betänkanden är föremål för vidare beredning
inom Socialdepartementet och resultatet härav kan komma att påverka
de nu aktuella reglerna för samordning av de båda förmånerna.
Även den tidigare berörda frågan om hur reglerna skall tillämpas för
vissa utomlands bosatta personer är beroende av vilka förslag rörande
försäkringsbegreppet inom socialförsäkringsområdet som kan komma
att lämnas till följd av den pågående beredningen av Utredningens om
socialförsäkringens personkrets betänkande, En lag om socialförsäk-
ringar (SOU 1997:72). De i detta sammanhang lämnade förslagen om
samordningen mellan förtidspension och arbetsskadelivränta får även
mot denna bakgrund därför ses som temporära.

9.4.2 Pensionsrätt för pensiongrundande ersättning som
utbetalas för förfluten tid
Regeringens förslag: Har en ersättning som är pensionsgrundande
eller för vilken pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst skall
beräknas betalats ut till den försäkrade och beviljas denne senare för
samma tid annan ersättning som är pensionsgrundande och samordnad
med den tidigare utbetalda ersättningen, skall den senare beviljade
ersättningen vara pensionsgrundande endast fr.o.m. den månad den
börjar betalas ut löpande. Motsvarande skall gälla om den försäkrade
beviljas förtidspension för tid för vilken annan pensionsgrundande
ersättning som är samordnad med förtidspensionen redan har betalats
ut.
Om förtidspension och arbetsskadelivränta eller annan
motsvarande livränta beviljas samtidigt skall, vid tillämpning av
ovanstående, förtidspensionen anses ha betalats ut först.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag dock att promemorians förslag inte
innehöll någon regel för det fall att förtidspension och
arbetsskadelivränta beviljas samtidigt.
Remissinstanserna: Några remissinstanser, bl.a
Riksförsäkringsverket (RFV), Kammarrätten i Stockholm och TCO
ifrågasätter om antagandeinkomsten, vid samordning med tidigare
utbetalda förmåner, endast skall vara pensionsgrundande fr.o.m. den
månad då förtidspensionen börjar betalas ut och menar att detta i vissa
fall kan få negativa följder för den enskilde.
Skälen för regeringens förslag: En annan fråga än den som behand-
lats i föregående avsnitt är vad som ur pensionsrättssynpunkt skall ske då
förtidspension beviljas retroaktivt för tid då t.ex. samordnad arbets-
skadelivränta eller sjukpenning redan har utgetts. Situationen kan också
vara den omvända, dvs. att arbetsskadelivränta beviljas retroaktivt för tid
då samordnad förtidspension eller sjukpenning redan har utgetts. En
ytterligare möjlighet är att sjukpenning har utbetalats under viss tid, att
sedan förtidspension beviljas för samma tid och, efter ytterligare tid, att
även arbetsskadelivränta beviljas för den tidsperioden. Slutligen kan det
förekomma att förtidspension och arbetsskadelivränta beviljas samtidigt
för förfluten tid.
Såvitt avser utbetalningarna i sig sker en avräkning mot redan utbetalda
belopp avseende samma inkomstförlust. Om den försäkrade t.ex.
uppburit sjukpenning under viss tid och tillgodoräknas pensionsrätt på
grundval härav, är frågan emellertid vad som i pensionsrättshänseende
skall gälla om den försäkrade sedan för samma tid beviljas förtidspen-
sion och/eller arbetsskadelivränta (eller annan sådan pensionsgrundande
ersättning).
Under det fortsatta beredningsarbetet har olika möjligheter övervägts.
Ett sätt vore att inte konstruera någon särskild regel för hur samord-
ningen skall ske retroaktivt. Detta skulle innebära att det när en förmån
fastställs retroaktivt skulle kunna behöva göras en omräkning av pen-
sionsrätt som redan kan vara fastställd för en annan förmån avseende
samma inkomstbortfall. Om t.ex förtidspension utgetts för viss tid och
arbetsskadelivränta därefter beviljas för samma tid skulle resultatet bli
att den på grund av antagandeinkomsten redan fastställda pensionsrätten
får räknas om eftersom, enligt den ovan föreslagna regeln, i första hand
arbetsskadelivräntan skall vara pensionsgrundande. Om den försäkrade i
stället för viss tid uppburit sjukpenning och tillgodoräknats pensionsrätt
för denna och senare beviljas förtidspension för samma tid, skulle det
däremot krävas en särskild regel för att inte den försäkrade i denna
situation fullt ut skulle tillgodoräknas pensionsrätt för
antagandeinkomst utöver den tidigare tillgodoräknade pensionsrätten.
Om en särskild regel konstrueras med innebörd att den redan fastställda
pensionsrätten i stället skulle räknas om, skulle det emellertid uppstå
administrativa problem bl.a. eftersom det i beslutet om pen-
sionsgrundande inkomst från skattemyndigheten inte sker någon
särredovisning av hur stor del av inkomsten som avser sjukpenning.
En annan lösning är att i stället konstruera en regel som innebär att ar-
betsskadelivräntan, till den del denna är samordnad med sjukpenning
eller förtidspension, endast är pensionsgrundande fr.o.m. den månad då
arbetsskadelivräntan börjar utbetalas löpande. Motsvarande skulle gälla
för förtidspensionärers antagandeinkomst. Om en försäkrad sålunda
först har beviljats förtidspension för vilken har tillgodoräknats
pensionsrätt och därefter retroaktivt beviljas arbetsskadelivränta som är
samordnad med förtidspensionen skulle arbetsskadelivräntan inte vara
pensionsgrundande för tid före den månad då arbetsskadelivräntan börjar
utbetalas löpande. På motsvarande sätt skulle förtidspensionärers
antagandeinkomst inte vara pensionsgrundande för tid före
utbetalningsmånaden, om förtidspensionen är samordnad med tidigare
utgiven arbetsskadelivränta. Någon konflikt mellan pensionsrätt för
sjukpenning å ena sidan och senare, för samma tid retroaktivt beviljad
förtidspension eller arbetsskadelivränta å andra sidan, skulle med denna
lösning inte behöva uppkomma. Lösningen förutsätter dock att det vid
rapporteringen till skattemyndigheten av hur stor arbetsskadelivränta
som har beviljats framgår hur mycket som är pensionsgrundande, t.ex.
genom att det anges vilken tid denna avsett och till vilken del annan
samordnad ersättning utgetts för samma tid.
En invändning som skulle kunna resas mot lösningen är att exempelvis
sjukpenningen i många fall kan vara lägre än arbetsskadelivräntan eller
antagandeinkomsten för samma tid. Den försäkrade skulle alltså kunna
hävda att pensionsrätt för förfluten tid bör tillgodoräknas även på den del
av antagandeinkomsten som överstiger sjukpenningen. Mot detta kan
anföras att sjukpenning endast utges för akut sjukdomstid och att den
försäkrade för tid därefter, om nedsättningen i arbetsförmåga består,
kommer att beviljas sjukbidrag eller annan motsvarande ersättning.
Vidare är det till följd av kollektivavtal m.m. vanligt förekommande
att den försäkrade därutöver ges pensionsgrundande kompensation för
det inkomstbortfall han eller hon drabbats av. Detta leder till att de skill-
nader i ersättningsnivå som kan förekomma inte får någon större
betydelse för ålderspensionens storlek.
Det skulle också kunna hävdas att den nu diskuterade lösningen kan få
icke önskvärda effekter genom att ett dröjsmål i handläggningen kan
medföra att särskilt arbetsskadeförsäkringen för viss tid skulle kunna
undandra sig ansvaret att betala ålderspensionsavgift för en arbetsskade-
livränta och att avgiften i sådant fall i stället får betalas av sjukförsäk-
ringen eller förtidspensionsförsäkringen. Mot bakgrund av att de förslag
som här läggs fram är temporära i avvaktan på den fortsatta beredningen
av Förtidspensionsutredningens betänkande bör denna eventuella kon-
sekvens inte heller anses utgöra hinder för att den nu diskuterade lös-
ningen väljs. Lösningen torde vidare ur administrativ synvinkel vara för-
enad med betydande fördelar. Enligt regeringens uppfattning talar det
anförda till övervägande del för den föreslagna lösningen.
Regeringen föreslår således att antagandeinkomsten i den del och
till den tid förtidspensionen är samordnad med tidigare utbetalda
förmåner skall vara pensionsgrundande endast fr.o.m den månad då
förtidspensionen börjar utbetalas löpande. Detta innebär att om annan
pensionsgrundande ersättning, t.ex. sjukpenning, har betalats ut för
samma månad och den är samordnad med förtidspensionen så skall
antagandeinkomsten inte vara pensionsgrundande för den månaden.
Vidare föreslår vi att motsvarande skall gälla såvitt avser
arbetsskadelivränta och andra pensionsgrundande ersättningar som
beviljas för tid för vilken samordnad förtidspension eller annan
samordnad pensionsgrundande ersättning redan har betalats ut. För det
fall att förtidspension och arbetsskadelivränta eller annan motsvarande
livränta beviljas samtidigt föreslår vi, vid tillämpning av ovanstående, att
förtidspensionen skall anses ha betalats ut först.
Den pensionsgrundande inkomst som beräknas enligt de nu föreslagna
reglerna kommer att ligga till grund för fastställande av både pensions-
rätt i det reformerade systemet och pensionspoäng i ATP-systemet.
Såvitt avser förtidspension beräknas, enligt de här lämnade förslagen,
pensionspoäng för ATP på grundval av antagandepoäng efter samma
principer som pensionsgrundande belopp enligt det reformerade syste-
mets regler. Det sagda innebär således att retroaktiva ersättningar som
är samordnade med annan pensionsgrundande ersättning eller med
förtidspension inte heller kommer att ge pensionsrätt för retroaktiv tid
inom ATP-systemet. Vidare föreslås att antagandepoäng skall ge upphov
till pensionsrätt inom ATP-systemet först fr.o.m. den månad då förtids-
pensionen då denna är samordnad med annan pensionsgrundande
ersättning löpande börjar betalas ut. Några särskilda problem torde
således med förslagen här inte uppstå såvitt gäller samordningen för
retroaktiv tid i ATP-systemet.
9.5 Förtidspensionärers rätt till pensionsrätt för barnår
Regeringens förslag: Förtidspensionärer skall tillgodoräknas pen-
sionsrätt för barnår enligt samma regler som gäller för andra försäk-
rade.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig över
denna del av förslaget.
Skälen för regeringens förslag: En fråga som övervägdes av Pen-
sionsarbetsgruppen och i princippropositionen var i vad mån förtidspen-
sionärer skall kunna tillgodoräknas pensionsrätt för barnår. Pensionsar-
betsgruppen gjorde den bedömningen att förtidspensionärer bör kunna
tillgodoräknas pensionsrätt för barnår enligt i huvudsak samma principer
som förvärvsaktiva. I princippropositionen instämde regeringen i den
bedömningen. Något förslag lades emellertid inte fram, med motive-
ringen att ställning inte togs till förtidspensioneringens framtida ut-
formning och till regler för intjänande av ålderspensionsrätt för
personer som beviljas förtidspension i ett reformerat
förtidspensionssystem.
Frågan om utformningen av förtidspensioneringen i framtiden är, som
tidigare nämnts, föremål för fortsatt beredning. Något förslag om pen-
sionsrätt för barnår för den som kommer att beviljas förtidspension en-
ligt reformerade regler därom kan därför inte läggas fram nu.
Med den utformning reglerna för tillgodoräknande av pensionsrätt för
barnår och för förtidspensionärers antagandeinkomst har i det förslag
som nu läggs fram, föreligger inget administrativt hinder mot att förtids-
pensionärer tillgodoräknas pensionsrätt för barnår enligt de regler som
skall gälla för förvärvsaktiva och detta oavsett om förtidspensionen be-
räknas på antagandepoängen eller inte.
Som en mera principiell invändning skulle dock kunna ifrågasättas om
även den som uppbär hel förtidspension skall kunna tillgodoräknas pen-
sionsrätt för barnår. Ålderspensionsrätten för förtidspensionärer
påverkas nämligen inte av förekomsten av barn. Det skall emellertid
generellt sett inte finnas något krav på att den som skall kunna
tillgodoräknas pensionsrätt för barnår faktiskt måste ha avstått från
förvärvsarbete och därigenom fått lägre inkomster och minskad
ålderspensionsrätt. Något bärande skäl att undanta dem som uppbär hel
förtidspension från rätten att tillgodoräknas pensionsrätt för barnår eller
för att föreslå särregler för personer med hel eller partiell
förtidspension torde därför inte föreligga.
Regeringen föreslår således att personer, som redan har
förtidspension eller som framöver kommer att nybeviljas förtidspension
enligt nuvarande regler i AFL, skall kunna tillgodoräknas pensionsrätt
för barnår på samma villkor som skall gälla för andra försäkrade. Det
pensionsgrundande beloppet för barnår kan därvid beräknas på samma
sätt för förtidspensionärer som för andra försäkrade. Samtliga
beräkningsmodeller kan således tillämpas.
Enligt vad som framgår av förslagen i avsnitten 11.5 och 11.6 kan ett
pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst få betydelse i flera
hänseenden. För det första skall i utfyllnadsinkomsten för det aktuella
året räknas in såväl det pensionsgrundande beloppet för antagande-
inkomst som eventuella övriga pensionsgrundande inkomster och
belopp. För det andra skall i den individuella jämförelseinkomsten, dvs.
inkomsten året före barnets födelse, räknas in den försäkrades pensions-
grundande inkomst det året samt det pensionsgrundande belopp för
antagandeinkomst som kan ha tillgodoräknats den försäkrade för samma
år. Vidare skall pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst lik-
ställas med pensionsgrundande inkomst vid bedömningen av om för-
värvsvillkoret är uppfyllt.
10 Pensionsrätt för plikttjänstgöring
10.1 Pensionsgrundande plikttjänstgöring
Regeringens förslag: Pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring skall under vissa förutsättningar i övrigt
tillgodoräknas en försäkrad som genomgår grundutbildning enligt
lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har inte kommen-
terat denna del av förslaget. Pensionärernas Riksorganisation och
Kammarrätten i Stockholm har inga erinringar mot förslaget. Svenska
Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund har ansett att
kostnadsnivån i pensionssystemet är alltför hög och har därför avvisat
förslaget om pensionsrätt för plikttjänstgöring.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de antagna riktlinjerna för ål-
derspensionsreformen skall pensionsrätt för värnpliktstjänstgöring till-
godoräknas i särskild ordning. I princippropositionen angavs att pen-
sionsrätt skall tillgodoräknas i form av ett pensionsgrundande belopp för
grundutbildning i samband med värnplikt eller vapenfri tjänst samt för
militär grundutbildning för kvinnor.
Skyldighet att tjänstgöra inom totalförsvaret och att i samband därmed
genomgå grundutbildning regleras sedan den 1 juli 1995 i lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt. Därutöver kan kvinnor frivilligt ge-
nomgå militär grundutbildning, vilket sedan den 1 juli 1995 regleras i
lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller
civilplikt med längre grundutbildning.
Enligt lagen om totalförsvarsplikt gäller totalförsvarsplikt för varje
svensk medborgare samt för utländsk medborgare som är bosatt i
Sverige. Totalförsvarsplikt kan fullgöras som värnplikt, civilplikt eller
allmän tjänsteplikt. Värnplikt fullgörs inom det militära försvaret.
Civilplikt kan fullgöras såväl inom det militära som inom det civila för-
svaret. En totalförsvarspliktig kan efter ansökan få rätt att vara vapenfri
och får då inte skrivas in för utbildning till en befattning som är förenad
med bruk av vapen eller mot sin vilja skrivas in för tjänstgöring i För-
svarsmakten. Allmän tjänsteplikt innebär en skyldighet att under perio-
der med höjd beredskap antingen tjänstgöra i en ordinarie anställning
eller att efter anvisning av en myndighet utföra vissa arbetsuppgifter.
Såväl värnplikt som civilplikt omfattar grundutbildning, repetitionsut-
bildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring. Den allmänna
tjänsteplikten innebär däremot enbart en skyldighet att tjänstgöra under
perioder med höjd beredskap.
Skyldighet att fullgöra värnplikt och sådan civilplikt som förutsätter
en grundutbildning längre än 60 dagar gäller för män som är svenska
medborgare och som är mellan 19 och 47 år. Under normala
förhållanden upphör dock skyldigheten att fullgöra grundutbildning om
den totalförsvarspliktige inte har kallats in till sådan utbildning före
utgången av det år då han fyller 24 år.
Inskrivning för värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning
skall ske i samband med mönstring. Jämfört med vad som gällde enligt
tidigare regler ger den nya lagen om totalförsvarsplikt större
möjligheter att ta ut personer till tjänstgöring inom annan del av
totalförsvaret än inom Försvarsmakten.
Kvinnor är liksom enligt tidigare gällande lagstiftning inte skyldiga att
genomgå mönstring. En kvinna kan dock, enligt lagen om totalför-
svarsplikt, efter en särskild utredning bli inskriven för civilplikt om-
fattande bl.a. en grundutbildning på högst 60 dagar. Vidare kan en kvinna,
enligt lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller
civilplikt med längre grundutbildning, frivilligt genomgå en antagnings-
prövning som motsvarar den mönstring som män genomgår. Som ett re-
sultat av en sådan antagningsprövning kan kvinnan skrivas in för värnplikt
eller civilplikt som är förenad med en grundutbildning överstigande 60
dagar.
Pensionsarbetsgruppen föreslog i sitt betänkande att värnpliktig och
vapenfri grundutbildning enligt då gällande regler samt militär grundut-
bildning för kvinnor skulle grunda pensionsrätt i det reformerade ålders-
pensionssystemet. Under remissbehandlingen av arbetsgruppens be-
tänkande framfördes, mot bakgrund av den då aviserade nya lagstift-
ningen, synpunkten att all typ av grundutbildning för totalförsvarspliktiga
borde göras pensionsgrundande, dvs. oavsett om det rör sig om värnplikt
eller civilplikt. Enligt princippropositionen skulle detta övervägas under
den fortsatta beredningen.
Något skäl att frångå ställningstagandet att grundutbildning inom
ramen för värnplikt skall grunda rätt till ålderspension har inte fram-
kommit. Grundutbildning för totalförsvarspliktiga som fullgör civilplikt
omfattar i huvudsak samma typer av utbildningar som tidigare fanns
inom ramen för den vapenfria grundutbildning, som enligt antagna rikt-
linjer skall vara pensionsgrundande. Även grundutbildning för dessa
totalförsvarspliktiga bör därför enligt vår uppfattning grunda pensions-
rätt.
Regeringen föreslår således att pensionsgrundande belopp enligt en
särskild nedan beskriven ordning skall tillgodoräknas dem som genom-
går grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt. Som kommer att
framgå av nästföljande avsnitt kommer emellertid endast längre grundut-
bildning att få betydelse i pensionsrättshänseende.
En kvinna som enligt lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värn-
plikt eller civilplikt med längre grundutbildning skrivits in för värnplikt
eller civilplikt skall anses genomgå utbildning enligt lagen om totalför-
svarsplikt (jfr bet. 1994/95:FöU1 s. 32 f). När det i det följande
hänvisas till totalförsvarspliktiga som genomgår utbildning enligt lagen
om totalförsvarsplikt avses därför även kvinnor, som skrivits in i
ovannämnda ordning.
Endast de som genomgår grundutbildning kommer enligt förslaget att
kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp. Det innebär att t.ex.
yrkes- eller reservofficersutbildning inte kommer att vara pensionsrätts-
grundande. Regeringens förslag överensstämmer i denna del med de an-
tagna riktlinjerna för ålderspensionsreformen.
Av övergångsbestämmelserna till lagen om totalförsvarsplikt framgår
att den som efter lagens ikraftträdande påbörjar grundutbildning skall
anses genomgå grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt även
om inkallelse till utbildning har skett före ikraftträdandet. Har utbildning
enligt den tidigare värnpliktslagen eller lagen om vapenfri tjänst redan
påbörjats gäller dock alltjämt de äldre bestämmelserna om tjänstgöring.
I övergångsbestämmelserna till lagen om möjlighet för kvinnor att
fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning anges att
för den som före ikraftträdandet antagits till grundutbildning enligt den
äldre lagen om militär grundutbildning för kvinnor gäller den äldre
lagen.
Vid tidpunkten för ikraftträdande av det reformerade ålderspensions-
systemets regler år 1999 kommer samtliga som har påbörjat
tjänstgöring enligt värnpliktslagen eller lagen om vapenfri tjänst också
att ha avslutat utbildningen. Detsamma torde gälla de kvinnor som
påbörjat grundutbildning enligt lagen om möjlighet för kvinnor att
fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning. Några
särskilda övergångsbestämmelser för tillgodoräknande av
pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt denna lagstiftning
behövs därför inte för framtiden. Enligt de antagna riktlinjerna skall
emellertid pensionsgrundande belopp för värnplikt m.m. kunna
tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. Frågan om tillgodoräknande av
pensionsgrundande belopp för tid före ikraftträdandet av det
reformerade ålderspensionssystemet behandlas i avsnitt 15.
I princippropositionen benämndes den pensionsrätt som här avses
pensionsgrundande belopp för värnplikt. Med hänsyn till att andra tjänst-
göringsformer än värnplikt med den innebörd som anges i den nya lag-
stiftningen skall kunna ge upphov till pensionsrätt föreslår vi i stället
begreppet pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring.
Regeringen har tillsatt en parlamentariskt sammansatt utredning för
att göra en översyn av tillämpningen av systemet med totalförsvarsplikt
(dir. 1997:106). Utredningen, som skall överlämna sitt slutbetänkande
senast den 1 februari 2000, har att behandla en rad övergripande frågor,
bl.a. angående olika tjänstgöringars omfattning. För det fall utredningens
förslag skulle leda till lagstiftning som innebär att villkoren för
plikttjänstgöring påverkas, kan uppstå behov av att även frågan om
villkoren för pensionsrätt för framtida plikttjänstgöring ses över.

10.2 Viss minsta tjänstgöringstid
Regeringens förslag: För att pensionsgrundande belopp för plikt-
tjänstgöring skall tillgodoräknas skall tjänstgöring under grund-
utbildning ha pågått under minst 120 dagar utan att mellankommande
beslut som innebär att utbildningen avbryts har meddelats. Vid
bedömningen om villkoret om minst 120 dagars tjänstgöring är
uppfyllt skall hänsyn tas endast till dagar för vilka dagersättning enligt
lagen om totalförsvarsplikt betalats ut.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Totalförsvarets pliktverk (Pliktverket) föreslår
att pensionsgrundande belopp skall tillgodoräknas den som genomgår
längre grundutbildning än 60 dagar och för vilka dagar dagersättning har
utbetalats samt att inga regler om avbrott skall införas.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de antagna riktlinjerna skall
en försäkrad tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för värnplikt
endast under förutsättning att tjänstgöring under grundutbildning
fullgjorts under viss minsta tid. I princippropositionen angavs denna
minimiperiod till fyra månader.
Enligt lagen om totalförsvarsplikt är den längsta perioden för grundut-
bildning 615 dagar för den som skrivits in för värnplikt och 320 dagar
för den som skrivits in för civilplikt. Även i den tidigare lagstiftning
som reglerade tjänstgöringsskyldighet inom totalförsvaret angavs
grundutbildningens längd i termer av dagar. Det är därför ändamålsenligt
att också villkoret i pensionslagstiftningen om grundutbildningens längd
anges som ett visst minsta antal dagar. I Ds 1995:41 förslogs därför att
pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall tillgodoräknas om
grundutbildningen har pågått under minst 120 dagar motsvarande den av
riksdagen fastlagda tidsgränsen på fyra månader. Pliktverket har invänt
mot denna tidsgräns och framfört att man i lagen om totalförsvarsplikt
skiljer mellan grundutbildning längre än 60 dagar och annan utbildning
och att tidsgränsen 120 dagar således inte har någon motsvarighet i den
lagstiftningen. Vidare har Pliktverket påpekat att pensionsgrundande
dagpenning betalas ut för repetitionsutbildning och grundutbildning som
är kortare än 60 dagar samt att en nedre gräns om 120 dagar för pen-
sionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skulle leda till den enligt
verket orimliga konsekvensen att utbildning kortare än 60 dagar är kvali-
ficerande för pensionsrätt samtidigt som grundutbildning längre än 60
dagar men kortare än 120 dagar inte är det. Pliktverket föreslår således
att tidsgränsen bestäms till 60 dagar. Regeringen delar inte denna upp-
fattning. Avsikten med införandet av pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring är att kompensera främst dem som genomgår en icke
frivillig grundutbildning inom totalförsvaret för att de under utbildnings-
tiden inte kan tjäna in pensionsrätt genom arbete. Korta
tjänstgöringstider medför inte något i pensionshänseende betydande
inkomstbortfall särskilt mot bakgrund av att de som är aktuella för
grundutbildning inom totalförsvaret i många fall inte har hunnit skaffa
sig några större förvärvsinkomster. Det är först vid längre frånvaro från
förvärvslivet exempelvis sex månader eller mer som den uteblivna
möjligheten att förvärvsarbeta som plikttjänstgöringen innebär kan antas
få betydelse ur pensionshänseende. Mot denna bakgrund bör
pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring endast få tillgodoräknas
om tjänstgöringen omfattar en viss, längre tid. Någon ändring i
jämförelse med tidigare presenterade förslag är emellertid för
närvarande inte motiverad. Regeringen föreslår alltså, i enlighet med de
antagna riktlinjerna, att den minsta tjänstgöringstiden skall bestämmas
till 120 dagar.
Regeln om viss minsta tjänstgöringstid innebär att pensionsgrundande
belopp inte tillgodoräknas så länge antalet tjänstgöringsdagar i en
grundutbildning inte nått upp till 120. Så snart antalet dagar överstiger
120, skall däremot i princip alla dagar dvs. även tjänstgöringsdagar
dessförinnan beaktas som underlag vid tillgodoräknandet av pensions-
grundande belopp.
En grundutbildning som i sig uppgår till minst 120 dagar kan vara för-
lagd så att tjänstgöringsdagarna fördelar sig på olika sidor av ett års-
skifte. I en sådan situation anser vi att pensionsgrundande belopp skall
tillgodoräknas för vart och ett av åren i förhållande till det antal dagar
som fullgjorts respektive år. Eftersom pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring enligt vad som föreslås i avsnitt 15.3 skall kunna
tillgodoräknas även för åren 1995 1998, gäller vad som nu sagts också i
fråga om den som genomgår grundutbildning som sträcker sig över års-
skiftet 1998/1999 då det reformerade pensionssystemets
intjänanderegler träder i kraft. Vad som föreslås i fråga om utbildning
som pågår över årsskiftet 1994/1995 redovisas i avsnitt 15.3.
Det kan förekomma att den som genomgår grundutbildning antingen
avbryter utbildningen eller gör ett tillfälligt uppehåll i denna. Den som
avbryter sin grundutbildning kan med vissa undantag kallas in på nytt till
sådan utbildning.
Enligt lagen om totalförsvarsplikt kan beslut om avbrott i grundutbild-
ning fattas i fyra olika situationer. Den första situationen är när den
totalförsvarspliktige varit frånvarande från tjänsten under så lång tid att
målet med utbildningen inte kommer att uppnås. Frånvaron kan antingen
vara olovlig eller bero på sjukdom eller skada som personen ådragit sig i
tjänsten eller på fritiden. Den som drabbats av skada eller sjukdom i
tjänsten kommer regelmässigt att kompenseras genom förmåner från
sjukförsäkringssystemet eller genom förmåner som utgår enligt lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd, vilka förmåner är pensions-
grundande. En annan situation är när den som fullgör tjänstgöringen på
grund av tillfällig nedsättning av den fysiska eller psykiska prestations-
förmågan kan antas komma att vara frånvarande från tjänsten så länge att
målet med utbildningen inte kommer att nås. Beslut om avbrott kan även
fattas om den som fullgör tjänstgöringen har ansökt om rätt att vara
vapenfri. En fjärde situation då beslut om avbrott kan fattas är om den
som fullgör tjänstgöringen vägrar eller underlåter att fullgöra sina skyl-
digheter under tjänstgöringen och det kan antas att skyldigheterna inte
heller fortsättningsvis kommer att fullgöras. Härutöver kan Pliktverket
eller annan myndighet under vissa förutsättningar besluta att ändra ett
inskrivningsbeslut med den verkan att utbildningen avbryts. Något beslut
om avbrott enligt lagen om totalförsvarsplikt fattas dock inte i en sådan
situation, men beslutet innebär att utbildningen avbryts. En totalför-
svarspliktig kan även vara borta från tjänstgöringen mera tillfälligt, t.ex.
under en kortare sjukledighet. Något beslut som innebär att utbildningen
avbryts fattas då inte utan frånvaron ses som ett tillfälligt uppehåll i ut-
bildningen.
Frågan om pensionsgrundande belopp i fall av tillfälligt uppehåll i en
grundutbildning respektive avbrott i förening med senare inkallelse till
ny grundutbildning berördes inte i de antagna riktlinjerna. I Ds 1995:41
föreslogs mot bakgrund av vad som anförts ovan att om en grundutbild-
ning återupptas efter ett avbrott eller en ny grundutbildning påbörjas
skall tjänstgöringsdagar före respektive efter avbrottet inte kunna läggas
samman för uppfyllande av minimivillkoret om 120 dagars tjänstgöring.
Däremot föreslogs i promemorian att dagar före och efter tillfälliga
uppehåll under en och samma grundutbildning skall få läggas samman.
Pliktverket har föreslagit att reglerna om avbrott utgår. Som anförts
ovan är det bakomliggande syftet med pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring att en längre tids frånvaro från arbetsmarknaden skall
kompenseras i pensionshänseende. Mot denna bakgrund bör utgångs-
punkten vara att minimivillkoret om 120 dagars tjänstgöring avser en
sammanhängande tid. Regeringen instämmer därför i departementspro-
memorians förslag i denna del. Med beslut om avbrott enligt lagen om
totalförsvarsplikt bör även jämställas annat beslut som innebär att utbild-
ningen avbryts.
Regeringen föreslår således att pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring skall tillgodoräknas en försäkrad endast om tjänst-
göringen pågått under minst 120 dagar utan mellankommande beslut
som innebär att utbildningen avbryts.
Under den fortsatta beredningen av reglerna för plikttjänstgöring har
det framkommit att praxis hittills har varierat när det gäller i vilka situa-
tioner beslut fattas om avbrott av en grundutbildning på grund av att den
tjänstgöringsskyldige varit frånvarande under så lång tid att han eller hon
inte kommer att uppfylla utbildningsmålet. En huvudprincip har
emellertid varit att en person skall ha varit frånvarande åtminstone under
en tid motsvarande en tiondel av den uppställda grundutbildningstiden.
Vidare har framkommit att det inte finns någon enhetlig rutin för att
löpande under grundutbildningen registrera frånvarodagar som hänför
sig till tiden före ett beslut om att avbryta en grundutbildning.
Den bristande enhetligheten i hittillsvarande praxis medför i kombina-
tion med de varierande rutinerna för registrering av antalet frånvarodagar
att en person skulle kunna tillgodoräknas ett stort antal frånvarodagar
som fullgjorda tjänstgöringsdagar. Detta skulle i sin tur kunna innebära
att frånvarodagar skulle kunna läggas till grund för uppfyllandet av kravet
på att ha fullgjort 120 dagars tjänstgöring. I de fall en totalför-
svarspliktig har legitima skäl för sin frånvaro får det visserligen
bedömas som rimligt att frånvarodagar kan läggas till grund för
uppfyllandet av det nämnda kravet. Samma bedömning kan dock inte
göras när någon olovligen avviker eller håller sig undan från en grundut-
bildning.
Till undvikande av icke önskvärda konsekvenser i detta avseende före-
slår vi att som fullgjorda tjänstgöringsdagar skall räknas endast dagar för
vilka det utbetalats dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt.
Någon dagersättning utbetalas nämligen inte för dagar då någon olov-
ligen avvikit eller hållit sig undan. Med en bestämmelse av denna inne-
börd kommer sålunda dagar med olovlig frånvaro inte att kunna läggas
till grund för uppfyllandet av kravet på 120 fullgjorda tjänstgöringsdagar.
10.3 Beräkning av pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring m.m.
Regeringens förslag: Under förutsättning att den
totalförsvarspliktige har uppfyllt kravet på minst 120 dagars
tjänstgöring skall han eller hon tillgodoräknas ett pensionsgrundande
belopp som, för varje dag som grundutbildning enligt lagen om
totalförsvarsplikt har fullgjorts och för vilken dagersättning har
uppburits, motsvarar 50 % av den genomsnittliga pensionsgrundande
inkomsten för samtliga försäkrade under 65 års ålder för vilka det
fastställts sådan inkomst, delad med 365.
Den som ansvarar för utbildningen av den totalförsvarspliktige
skall till Pliktverket lämna uppgifter om utbetalda dagersättningar
och om beslut som innebär att utbildningen avbryts.
För att tillgodoräknat pensionsgrundande belopp för plikttjänst-
göring skall påverka storleken på den pension som faktiskt skall be-
talas ut, skall krävas att det s.k. förvärvsvillkoret är uppfyllt.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens
med regeringens förslag med de undantagen att det i departements-
promemorian inte fanns någon bestämmelse om rapporteringsskyldighet
från de utbildningsansvariga till Pliktverket samt att det s.k.
förvärvsvillkoret har skärpts i förhållande till vad som föreslogs i
departementspromemorian.
Remissinstanserna: Pliktverket föreslår att den som svarar för
utbildningen av totalförsvarspliktiga skall ansvara för att
försäkringskassorna får det underlag de behöver för beräkning av
pensionsgrundande belopp.
Skälen för regeringens förslag: Enligt antagna riktlinjer skall den
som är berättigad till pensionsgrundande belopp för värnplikt tillgodo-
räknas ett månatligt belopp motsvarande en tolftedel av 50 % av genom-
snittsinkomsten för alla försäkrade. Beloppets storlek skall vara
enhetligt för alla och oberoende av den försäkrades inkomstförhållanden
i övrigt.
Även i det lagförslag som regeringen nu lägger fram baseras beräk-
ningen av det pensionsgrundande beloppet för plikttjänstgöring på en
genomsnittsinkomst. Vid beräkningen av denna genomsnittsinkomst
föreslår vi liksom vi föreslår beträffande beräkningen av pensions-
grundande belopp för barnår att hänsyn skall tas endast till inkomster
understigande intjänandetaket och att endast inkomster som uppburits av
försäkrade som under året uppnått 16 men inte 65 års ålder skall
medräknas. Samtliga pensionsgrundande inkomster som för ett visst år
fastställts för personer som då inte uppnått 65 års ålder skall läggas
samman. Detta belopp skall därefter divideras med antalet försäkrade
som under året inte uppnått 65 års ålder för vilka det fastställts
pensionsgrundande inkomst. (För försäkrade som under det aktuella året
inte fyllt 16 år fastställs ingen pensionsgrundande inkomst). Av den på
detta sätt beräknade genomsnittsinkomsten skall 50 % utgöra
utgångspunkt vid beräkningen av det pensionsgrundande beloppet för
plikttjänstgöring.
Grundutbildningens längd fastställs inte till ett visst antal månader
utan till ett visst antal dagar. Med hänsyn härtill skulle det vara förenat
med administrativa svårigheter att beräkna det pensionsgrundande
beloppet i förhållande till antalet fullgjorda kalendermånader.
Regeringen föreslår därför att en försäkrad skall tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring per fullgjord
tjänstgöringsdag.
Enligt de bestämmelser som reglerar tjänstgöringsskyldigheten i
totalförsvaret räknas även lördagar, söndagar och övriga helgdagar som
tjänstgöringsdagar. Under ett kalenderår kan således det maximala an-
talet tjänstgöringsdagar uppgå till 365. Mot denna bakgrund bör för-
slaget utformas så att den försäkrade skall tillgodoräknas ett pensions-
grundande belopp som för varje tjänstgöringsdag motsvarar 50 % av den
för det året genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för alla
försäkrade under 65 års ålder för vilka det fastställts sådan inkomst,
delad med 365.
Som framgått av framställningen ovan i avsnitt 10.2 skall sådana dagar
under vilken en person olovligen avvikit eller undanhållit sig från en
grundutbildning inte räknas in vid bedömningen av om kravet på minst
120 dagars tjänstgöring har uppfyllts. För sådana dagar bör inte heller
pensionsgrundande belopp tillgodoräknas. Vi föreslår därför att sådant
belopp skall tillgodoräknas endast för dagar för vilka det utbetalats dag-
ersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt.
Pliktverket ansvarar vad gäller de totalförsvarspliktiga i de flesta fall
för mönstring, inskrivning, krigsplacering, inkallelser, uppskov, avbrott
m.m. Däremot finns det inte hos Pliktverket registrerat uppgifter om ut-
betald dagersättning till de totalförsvarspliktiga eller för vilka dagar så-
dan ersättning har utbetalats. Pliktverket har anmärkt att dagersättning
beslutas och betalas ut av den myndighet, den kommun, det landsting
eller den kyrkliga kommun där den totalförsvarspliktige tjänstgör. Be-
träffande de totalförsvarspliktiga som tjänstgör hos bolag, föreningar,
samfälligheter, stiftelser eller annan enskild är det dock den myndighet
som enligt beredskapsförordningen (1993:242) är ansvarig för
funktionen som beslutar om och betalar ut ersättningen. Pliktverket har
därför föreslagit att den som svarar för utbildningen av
totalförsvarspliktiga skall åläggas att underrätta den allmänna
försäkringskassan om utbetald ersättning för beräkning av
pensionsgrundande belopp. Det är dock regeringens uppfattning att en
sådan ordning, som skulle innebära inrapportering från en mängd olika
instanser till de allmänna försäkringskassorna, inte är önskvärd.
Försäkringskassan kommer inom det reformerade pensionssystemet att
få ta emot en mängd information från ett flertal olika uppgiftslämnare.
Det är därför av värde att i möjligaste mån begränsa antalet
uppgiftslämnare. Regeringen föreslår att de som ansvarar för
utbildningen av totalförsvarspliktiga åläggs att till Pliktverket lämna
uppgift om för vilka dagar dagersättning har utbetalats samt om beslut
som innebär att tjänstgöringen avbryts i den mån sådant beslut inte har
fattats av Pliktverket. Regeringen avser därefter att i förordning besluta
om utlämnande från Pliktverket till den allmänna försäkringskassan av
sådana uppgifter som behövs för beräkning av pensionsgrundande
belopp.
För att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring de facto skall
påverka storleken av den utgående ålderspensionen skall, enligt de an-
tagna riktlinjerna, krävas att den försäkrade tillgodoräknats såväl pen-
sionsgrundande inkomst som pensionsrätt under viss tid och av viss om-
fattning. Villkoret här benämnt förvärvsvillkoret avses vara det-
samma för pensionsrätt för plikttjänstgöring som för pensionsrätt för
barnår. I Ds 1995:41 föreslogs vissa förändringar av villkoret i för-
hållande till de antagna riktlinjerna. Enligt regeringens uppfattning bör
villkoret skärpas i förhållande till vad som föreslogs i departements-
promemorian. I avsnitt 11.6 kommer närmare att redogöras för villkoret
och vårt förslag till sådan förändring.
Regeringen föreslår att pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring skall påverka den utgående pensionens storlek bara om
förvärvsvillkoret, sådant det bestämts i det lagförslag som vi nu lägger
fram, är uppfyllt.
Enligt de antagna riktlinjerna skulle det för samma år inte vara möjligt
för en försäkrad att kombinera pensionsgrundande belopp för barnår
med pensionsgrundande belopp för värnpliktstjänstgöring. Detta
motiverades med att pensionsgrundande belopp för barnår kan beräknas
endast för helt kalenderår medan pensionsgrundande belopp för
värnplikt skulle beräknas månadsvis.
Under den fortsatta beredningen har frågan prövats på nytt. Mot bak-
grund av den nu förslagna utformningen av reglerna för tillgodoräknande
av respektive slag av pensionsgrundande belopp, föreligger inget
administrativt hinder mot att en försäkrad under ett och samma år får
tillgodoräkna sig sådana belopp för såväl barnår som plikttjänstgöring.
Något principiellt skäl som talar emot detta torde inte heller föreligga.
Till skillnad mot vad som anfördes i princippropositionen gör
regeringen, i likhet med vad som angavs i departementspromemorian, nu
den bedömningen att det bör vara möjligt att för ett och samma år
tillgodoräkna en försäkrad pensionsgrundande belopp för såväl barnår
som plikttjänstgöring. I det förslag som regeringen nu lägger fram finns
därför inte någon spärr mot att så sker.
Huruvida den försäkrade i praktiken kommer att tillgodoräknas något
pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring eller barnår kan dock i
vissa fall vara beroende av den försäkrades inkomstförhållanden i övrigt.
Har den försäkrade under samma år uppburit t.ex. förvärvsinkomster i
viss omfattning kan nämligen intjänandetaket bli av betydelse. Pensions-
grundande belopp för plikttjänstgöring eller barnår kommer därvid att
tillgodoräknas endast i den mån dessa inte tillsammans med den pen-
sionsgrundande förvärvsinkomsten överstiger intjänandetaket, dvs. 7,5
inkomstbasbelopp, eller för tid före införandet av ett inkomstbasbelopp
7,5 förhöjda prisbasbelopp. Om den försäkrade för ett och samma år
uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas såväl pensionsgrundande
belopp för barnår som pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
och det finns utrymme under intjänandetaket, skall han eller hon i
enlighet med vad som föreslås i avsnitt 13.1 först tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring och därefter pen-
sionsgrundande belopp för barnår.
11 Pensionsrätt för barnår
11.1 Inledning
Med ett livsinkomstbaserat ålderspensionssystem uppstår ett behov av
särskild kompensation i pensionshänseende för sådan frånvaro från ar-
betsmarknaden som inte rimligen bör slå igenom som minskad
pensionsrätt. Föräldrar med små barn avstår ofta helt eller delvis från att
förvärvsarbeta och får därvid vidkännas inkomstförluster. Även om
föräldrapenningförmånen kommer att utgöra pensionsgrundande
inkomst i det reformerade ålderspensionssystemet, kommer i ett
livsinkomstbaserat pensionssystem varje inkomstbortfall att påverka
pensionsutfallet och det är inte önskvärt att föräldrar med små barn
generellt sett drabbas i pensionshänseende.
Mot denna bakgrund slog riksdagen i de antagna riktlinjerna för pen-
sionsreformen fast att föräldrar med små barn utöver den pensionsrätt
de kan ha tjänat in på grund av förvärvsarbete m.m. skall kunna till-
godoräknas pensionsrätt enligt en särskild ordning i form av pensions-
grundande belopp, här kallat pensionsgrundande belopp för barnår.
Förslaget i princippropositionen, som antogs av riksdagen, grundade
sig på Pensionsarbetsgruppens förslag som det presenterats i
betänkandet Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20). Efter fortsatt
beredning presenterades förslaget på nytt i Ds 1995:41, varvid vissa
preciseringar av reglerna föreslogs. Utgångspunkten under den fortsatta
beredningsarbetet har varit att söka en rimlig avvägning mellan å ena
sidan regler som är administrativt hanterbara och ger en möjlighet för
individen att överblicka systemet och å andra sidan regler som ger
individerna valfrihet och förhindrar att tillämpningen ger resultat som
framstår som orättvisa. Lagrådet har anfört att bestämmelserna om
barnår har blivit osedvanligt svårtillgängliga och ifrågasätter om de
föreslagna reglerna står i rimlig proportion till vad man uppnår i fråga
om resultat för den försäkrade. Lagrådet menar därför att det bör
övervägas om bestämmelserna kan förenklas. Regeringen instämmer i
Lagrådets synpunkt att regleringen om pensionsgrundande belopp för
barnår är komplex och i vissa delar svåröverskådlig, något som även
framförts av flera remissinstanser. Förslaget är emellertid resultatet av
en ingående politisk process och de olika alternativ systemet tar sikte på
personer i olika livssituationer med olika förvärvsmönster. Mot denna
bakgrund anser regeringen inte att några mer genomgripande
förändringar av förslaget bör genomföras. Det förslag regeringen nu
presenterar innehåller dock vissa förenklingar av regelverket.
Lagrådet har även förordat vissa konkreta förändringar jämfört med
tidigare förslag bl.a. vad avser situationen då föräldrarna inte kan komma
överens om vem som skall tillgodoräknas barnårsrätten. Som framgår av
förslagen i avsnitt 11.3 och 15.4 föreslår regeringen vissa ändringar i
förhållande till förslaget i lagrådsremissen, innebärande att Lagrådets
synpunkt, att ensidig anmälan om pensionsgrundande belopp för barnår
skall tas bort, på visst sätt tillgodoses. Även Lagrådets synpunkter avse-
ende retroaktiv tid tillgodoses, se avsnitt 15.4.
Det sagda innebär att det återstår endast en situation då en delning av
det enhetliga beloppet skulle kunna komma i fråga, nämligen då makar
väljer att så skall ske. Av förenklingsskäl samt med hänsyn till att det vid
en tillämpning av sagda regler kan uppkomma svårförutsedda och för
individen oönskade effekter föreslås nu, vilket redovisas i avsnitt 11.3
nedan, ingen sådan möjlighet att välja att dela det enhetliga beloppet.
Syftet med ett system med pensionsgrundande belopp för barnår kan
sägas vara att i viss mån utjämna den hittillsvarande strukturella skillna-
den mellan kvinnors och mäns livsinkomster. I praktiken torde detta för
närvarande, på grund av skillnader mellan mäns och kvinnors för-
värvsmönster, huvudsakligen leda till att kvinnor kompenseras för det
inkomstbortfall och den extra arbetsinsats som åren med små barn ger
upphov till. Det är emellertid angeläget att regleringen uppfattas som
jämställd och objektiv. Bestämmelser som grundar sig på andra omstän-
digheter än makarnas kön är därför att föredra. Mot denna bakgrund
föreslår regeringen nu, vilket utvecklas i avsnitt 11.3, att modern inte
skall ha företräde i situationen då två berättigade föräldrar inte anmäler
vem av dem som skall tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet.
Regeringen föreslår i stället att pensionsrätten då tillgodoräknas den
förälder som har lägst pensionsunderlag, se avsnitt 11.3.
För att en förälder skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande be-
lopp för barnår bör vissa allmänna villkor vara uppfyllda. I avsnitt 11.2
och 11.3 redovisas förslag avseende vilka år pensionsgrundande belopp
för barnår skall kunna tillgodoräknas samt vilka villkor som skall vara
uppfyllda. I avsnitt 11.4 föreslås att pensionsgrundande belopp för
barnår under vissa förutsättningar skall kunna överlåtas till en annan
försäkrad.
För den som skall tillgodoräknas pensionsrätt för barnår skall enligt
antagna riktlinjer en fiktiv inkomst beräknas. I avsnitt 11.5 redovisas
förslag till teknik för beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår
i olika situationer.
Med hänsyn till att de pensionsgrundande beloppen för barnår skall
finansieras med allmänna skattemedel skall enligt de antagna riktlinjerna
särskilda regler gälla för att detta belopp skall påverka den faktiska pen-
sionsutbetalningen. Anledningen till detta är att möjligheterna för en
person att under tämligen många år dra nytta av pensionsgrundande be-
lopp som finansieras av allmänna skattemedel bör begränsas i den situa-
tionen då denna person aldrig eller i bara mycket liten omfattning har
förvärvsarbetat här i landet. För att pensionsgrundande belopp för barnår
de facto skall ge upphov till utbetalning av ålderspension bör därför
krävas att det under viss tid och i viss omfattning fastställts pensions-
grundande inkomst för den försäkrade. Den närmare utformningen av
detta villkor, det s.k. förvärvsvillkoret, behandlas i avsnitt 11.6.
I avsnitt 11.7 behandlas vissa administrativa synpunkter.
Pensionsgrundande belopp för barnår skall enligt de antagna rikt-
linjerna kunna tillgodoräknas fr.o.m. år 1960 och framåt. Framställ-
ningen i detta avsnitt avser dock endast de regler som skall gälla från
den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 1999.
Regler om beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår avseende
åren 1960 1998 behandlas i avsnitt 15.4.
11.2 År för vilka pensionsgrundande belopp för barnår skall
tillgodoräknas
Regeringens förslag: Pensionsgrundande belopp för barnår skall
kunna tillgodoräknas fr.o.m. det år barnet föds och t.o.m. det år då
barnet fyller tre år eller, om barnet är fött under någon av månaderna
juli december, fr.o.m. det år då barnet uppnår ett års ålder t.o.m. det
år då barnet fyller fyra år.

Promemorians förslag: Förslagen i Ds 1995:41 stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Adoptionscentrum menar att tidpunkten då
föräldrarna fått barnet i sin vård bör likställas med tidpunkten för ett
barns födelse så att pensionsgrundande belopp för barnår skulle
oavsett barnets ålder erhållas för de fyra år efter det att
adoptivföräldrarna fått barnet i sin vård. Kammarrätten i Stockholm
anser att föräldrar med barn födda under andra halvåret borde ges
möjlighet att välja om de pensionsgrundande beloppen för barnår skall
tillgodoräknas fr.o.m. födelseåret eller fr.o.m. året då barnet har uppnått
ett års ålder.
Skälen för regeringens förslag: I de av riksdagen antagna
riktlinjerna för ålderspensionsreformen har slagits fast att
pensionsgrundande belopp för barnår i princip skall kunna tillgodoräknas
under barnets fyra första levnadsår. Med levnadsår avses kalenderår.
Pensionsgrundande belopp för barnår skall således kunna tillgodoräknas
för barnets födelseår och de därpå följande tre kalenderåren. För
föräldrar till barn födda sent på året torde emellertid bortfallet av för-
värvsinkomster under det år då barnet föds vara förhållandevis litet. Om
barnet är fött under någon av månaderna juli december skall därför
enligt de antagna riktlinjerna pensionsgrundande belopp för barnår inte
tillgodoräknas under barnets födelseår utan under de fyra därpå följande
kalenderåren.
Det förslag som lämnats i Ds 1995:41 överensstämmer med dessa
riktlinjer. Under remissbehandlingen har framförts den synpunkten att
föräldrar till barn som är födda under andra halvåret borde ha möjlighet
att välja om de vill att pensionsgrundande belopp för barnår skall
tillgodoräknas fr.o.m. födelseåret i stället för fr.o.m. året då barnet
fyller ett år. Ett skäl som anförts för en sådan valfrihet är att
inkomstbortfallet under det andra halvåret i vissa fall kan vara betydande.
Regeringen anser emellertid inte att det utan mycket goda skäl bör
införas ytterligare en valmöjlighet som ökar komplexiteten i
regelsystemet för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för
barnår. Mot bakgrund härav och då inkomstbortfallet typiskt sett torde
vara större för en förälder till ett barn fött tidigt på året än för en
förälder till ett barn som är fött sent på året, anser regeringen inte att det
bör införas någon särskild regel om valfrihet på det sätt som föreslagits
under remissbehandlingen. Regeringen föreslår således att
pensionsgrundande belopp för barnår skall, i nu diskuterat avseende,
tillgodoräknas i enlighet med de antagna riktlinjerna.
Vårt förslag innebär att det är barnets faktiska ålder som är avgörande
för om föräldern skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp
för barnår. När det gäller adoptivbarn kan konsekvensen därför i vissa
fall bli att pensionsgrundande belopp för barnår tillgodoräknas under ett
färre antal år än vad som är fallet beträffande biologiska barn, nämligen i
sådana fall då adoptionen äger rum först sedan barnet uppnått något eller
några års ålder. Frågan om en särordning för adoptivbarn innebärande
t.ex. att pensionsgrundande belopp för barnår alltid skulle kunna
tillgodoräknas under fyra kalenderår diskuterades redan inför princip-
propositionen. Den grundläggande inställningen är emellertid nu liksom
då att pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas bara för
små barn, dvs. barn som inte har uppnått fyra alternativt fem års ålder.
Det förefaller främmande att ett barn som kommer till Sverige vid tio
års ålder skulle ge adoptivföräldrarna kompensation i
pensionsrättshänseende under de fyra därpå följande åren. Vid adoption
av ett svenskt barn skulle sådana regler dessutom kunna medföra att
pensionsgrundande belopp för barnår tillgodoräknas de biologiska
föräldrarna och adoptivföräldrarna under sammanlagt mer än fyra år.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund inte någon särordning för
adoptivbarn. Som kommer att framgå av nästföljande avsnitt föreslås
dock att den som med socialnämnds medgivande har tagit emot ett
utländskt barn i syfte att adoptera det skall kunna tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår redan från den tidpunkt då han eller
hon har tagit emot barnet.
11.3 Villkor för tillgodoräknande av pensionsgrundande
belopp för barnår, m.m.
Regeringens förslag: Pensionsgrundande belopp för barnår skall
kunna tillgodoräknas föräldrar till barn i de aktuella åldrarna. Med
föräldrar skall likställas särskilt förordnade vårdnadshavare och per-
soner som med socialnämnds tillstånd har tagit emot ett utländskt
barn i syfte att adoptera det.
Den som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår
måste under det aktuella året ha uppnått 16 års ålder men får inte ha
fyllt 65 år.
Som villkor för att en förälder skall kunna tillgodoräknas pensions-
grundande belopp för barnår skall gälla att en förälder under hela det
aktuella året har varit bosatt i Sverige och har varit försäkrad för in-
komstgrundad ålderspension här. Även barnet skall ha varit bosatt i
Sverige hela året. För barnets födelseår eller, om barnet har avlidit
under ett aktuellt år, skall krävas att barnet varit bosatt i landet under
den del av året som barnet har levt. Utländska adoptivbarn skall för
ankomståret anses uppfylla kravet på bostättning hela året om de har
varit bosatta i Sverige från ankomsten och resten av året.
Vidare skall föräldern under minst halva året ha haft den rättsliga
vårdnaden om och ha bott tillsammans med barnet.
Den som genom lagakraftvunnen dom har förklarats inte vara
barnets far skall anses vara barnets far fram till lagakrafttidpunkten.
Om barnet har avlidit under året och föräldern då hade vårdnad om
barnet och var bosatt tillsammans med barnet skall det anses som om
föräldern även under resterande del av året har haft vårdnaden om och
varit bosatt tillsammans med barnet. Om ett barn avlider under
födelseåret skall en förälder som vid dödsfallet har vårdnaden om
barnet och bor att tillsammans med det vara berättigad till pensions-
grundande belopp för barnår för födelseåret. Detta skall gälla oavsett
när under året barnet är fött.
För ett och samma år skall endast en av föräldrarna kunna
tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. Det skall även
gälla om föräldrarna har flera gemensamma barn.
Om båda föräldrarna uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräk-
nas pensionsgrundande belopp för barnår, skall de gemensamt kunna
välja vem av dem som skall tillgodoräknas detta. Görs ingen anmälan
om sådant val, skall den förälder tillgodoräknas beloppet som för det
aktuella året har lägst pensionsunderlag, exklusive barnårsrätten. Om
båda föräldrarna för ett visst år har lika högt pensionsunderlag eller
inget pensionsunderlag alls skall det pensionsgrundande beloppet
tillgodoräknas modern. Vid beräkning av pensionsunderlaget skall
vissa icke pensionsgrundande inkomster räknas med.
Om en anmälan görs och denna inte kan ligga till grund för beslutet
om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår skall
försäkringskassan bortse från anmälan och det pensionsgrundande
beloppet skall i stället tillgodoräknas den förälder som uppfyller vill-
koren för ett sådant tillgodoräknande.
Anmälan om vem av föräldrarna som skall tillgodoräknas pensions-
grundande belopp för barnår skall vara skriftlig och göras gemensamt
av föräldrarna eller med den som likställs med förälder.
Anmälan skall ha kommit in till allmän försäkringskassa senast den
31 januari fastställelseåret. Återkallelse av anmälan skall vara
skriftlig och får inte göras efter den dag då anmälan senast skulle ha
kommit in till allmän försäkringskassa.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer delvis
överens med regeringens förslag. I promemorian föreslogs emellertid
att om föräldrarna inte anmäler vem av dem som skall tillgodoräknas
barnårsrätten, skulle denna tillgodoräknas modern. Vidare innebar
förslaget i promemorian att föräldrarna kunde välja att för ett visst år
dela det pensionsgrundande beloppet samt att fadern hade möjlighet att
ensidigt begära tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för
barnår. Promemorians förslag innehöll inte heller någon särregel för
utländska adoptivbarn. I Ds 1995:41 föreslogs även, som villkor för att
pensionsgrundande belopp för barnår skulle kunna tillgodoräknas en
förälder, att barnet måste ha uppnått minst en månads ålder. Något
villkor att föräldern, om ett barn föds och avlider samma år, skall ha
vårdnaden om och vara bosatt tillsammans med barnet vid dödsfallet,
föreslogs inte.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a.
Riksförsäkringsverket (RFV) och Försäkringskasseförbundet, anser
att regeln om bosättning i Sverige hela året missgynnar adoptivföräldrar
eftersom detta krav inte kan vara uppfyllt för det år ett blivande
adoptivbarn kommer till Sverige. Ett adoptivbarn bör därför anses som
bosatt i Sverige hela det år då barnet kommer hit. Uppsala läns
försäkringskassa anser vidare att det beträffande adoptivbarn som
kommer till Sverige under andra halvåret bör finnas en särregel
innebärande att en adoptivförälder skall ha haft rättslig vårdnad och bott
tillsammans med adoptivbarnet från ankomsten och resten av året.
Länsrätten i Malmöhus län anför kritik mot den föreslagna regeln
om moderns företräde då anmälan om vem som skall tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår inte har gjorts. Länsrätten anser att
det borde övervägas om inte fadern i vissa fall skall kunna göra anspråk
på pensionsgrundande belopp för barnår oberoende av moderns
agerande. Kammarrätten i Stockholm anser att regeln om moderns
företrädesrätt är rimlig om föräldrarna lever tillsammans. Särlevande
föräldrar borde emellertid i vissa fall kunna dela på det för
intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet om en av dem begär det.
Försäkringskasseförbundet anför vidare att pensionsgrundande belopp
för barnår endast bör kunna tillgodoräknas den som har haft faktisk vård
om barnet. Fredrika Bremer-förbundet menar att icke sammanlevande
föräldrar med var sitt gemensamt barn boende hos sig bör båda kunna
tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår.
RFV påtalar att sista dag för anmälan om vem av föräldrarna som skall
tillgodoräknas pensionsgrundande beloppen infaller under en period då
arbetsbelastningen hos försäkringskassorna är hög. Det vore vidare
enligt verket en fördel om tidpunkten sammanfaller med
deklarationstidpunkten då föräldrarna har överblick över sin ekonomi.
Liknande synpunkter framförs av flera andra remissinstanser, bl.a.
Försäkringskasseförbundet och många försäkringskassor. Länsrätten i
Malmöhus län anser att föräldrarna bör få möjlighet att ta del av
skattemyndighetens beslut angående pensionsgrundande inkomst innan
de måste ta ställning till vem som skall tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår. Länsrätten anser också att en
anmälan bör kunna återkallas fram tills beslut om pensionsrätten har
fattats. Kammarrätten i Stockholm anser att en anmälan om vem som
skall tillgodoräknas pensionsgrundande beloppen bör kunna gälla tills
vidare.
RFV ifrågasätter regeln om att pensionsgrundande belopp för barnår
inte skall kunna tillgodoräknas för ett barn som har levt kortare tid än en
månad. Verket menar att det borde vara tillräckligt att barnet är levande
fött.
Skälen för regeringens förslag:
Försäkring och bosättning i Sverige
För att någon skulle kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för
barnår föreslog Pensionsarbetsgruppen att personen i fråga för det aktu-
ella året skulle uppfylla kraven för att vara försäkrad för inkomstgrundad
ålderspension. Vidare skulle krävas att han eller hon var att anse som
bosatt i Sverige.
Det torde vara ett ganska självklart krav att den som skall kunna till-
godoräknas pensionsgrundande belopp för barnår måste uppfylla villko-
ren för att vara försäkrad för inkomstgrundad ålderspension. Hur försäk-
ringsbegreppet skall vara utformat har redovisats i avsnitt 7. Med hänsyn
främst till att pensionsgrundande belopp för barnår skall finansieras med
allmänna skattemedel bör också uppställas ett krav på att personen i
fråga är bosatt i Sverige.
Pensionsgrundande belopp för barnår skall beräknas för hela kalender-
år. En fråga som uppkommer är därför om kraven på försäkring och
bosättning i Sverige måste vara uppfyllda under hela det år för vilket be-
räkning skall ske (intjänandeåret) eller om det skall vara tillräckligt att
så varit fallet under endast en del av året.
Pensionsgrundande belopp för barnår skall enligt vad vi föreslår nedan
beräknas på ett sådant sätt att det för de flesta kommer att utgöra en ut-
fyllnad av den pensionsrätt som har tjänats in på förvärvsinkomster m.m.
Om den försäkrade inte har haft några andra pensionsgrundande
inkomster i Sverige, blir det emellertid fråga om utfyllnad från noll.
Med hänsyn härtill och då pensionsgrundande belopp för barnår skall
finansieras av skattemedel bör så långt som möjligt undvikas att den som
uppbär förvärvsinkomster som inte är pensionsgrundande i Sverige
samtidigt tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår i Sverige
utan beaktande av sådana inkomster.
Regeringen föreslår därför att endast den som under hela
intjänandeåret har varit bosatt i Sverige skall kunna tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår. Ett sådant villkor begränsar i stor
utsträckning möjligheterna att tillgodoräknande sker på ett icke önskvärt
sätt. Vid bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt kan emellertid
även vissa utländska förvärvsinkomster beaktas trots att de inte är
pensionsgrundande i Sverige, se nedan under avsnitt 11.6.
I likhet med vad som gäller t.ex. i fråga om rätten till barnbidrag, före-
slår regeringen också att ett krav på bosättning i Sverige under hela in-
tjänandeåret skall gälla även för barnet. I vissa situationer är det dock
motiverat med ett undantag från ovannämnda regel. Om villkoret att
barnet under hela året skall ha varit bosatt i Sverige skulle detta innebära
att en förälder till ett barn som avlider under året inte skulle kunna
tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för det året. I denna
situation bör villkoret anses uppfyllt om barnet har varit bosatt i Sverige
fram till dödsfallet. Motsvarande bosättningskrav bör gälla under barnets
födelseår.
Regeringen föreslår således att för barnets födelseår, eller om barnet
har avlidit under ett aktuellt år, skall krävas att barnet har varit bosatt i
Sverige under den del av året som barnet har levt.
I Ds 1995:41 föreslogs i detta avseende inte heller någon särskild
regel för adoptivbarn, vilket, som flera remissinstanser har påpekat,
innebär att pensionsgrundande belopp för barnår inte skulle kunna
tillgodoräknas adoptivföräldrarna för det år då barnet kommer till
Sverige. Regeringen anser emellertid att det finns skäl att modifiera
kravet på bosättning i Sverige hela året på så sätt att utländska barn som
med socialnämnds medgivande tas emot i adoptionssyfte och
utländska adoptivbarn skall anses uppfylla kravet om de är bosatta här
från ankomsten och resten av året.
Utgångspunkt för denna bedömning bör vara folkbokföringen, dvs. den
skall anses bosatt i Sverige som är eller borde vara folkbokförd här.
I praktiken torde den faktiska folkbokföringen komma att läggas till
grund för bedömningen. Endast i fall då en person som vill tillgodoräkna
sig pensionsgrundande belopp för barnår kan visa t.ex. i samband med
ett överklagande att folkbokföringen varit felaktig, bör det finnas skäl
att frångå denna.
Nästa fråga är om det på samma sätt som beträffande bosättning i
landet bör uppställas ett krav på att den som skall tillgodoräknas pen-
sionsgrundande belopp för barnår skall ha varit försäkrad för inkomst-
grundad ålderspension under hela intjänandeåret. Med hänsyn till att
endast personer som är bosatta i Sverige skall kunna tillgodoräknas pen-
sionsgrundande belopp för barnår och att alla som är bosatta i Sverige
också skall vara försäkrade för inkomstgrundad ålderspension, kan det
tyckas som om ett uttryckligt krav på försäkring under hela året inte
fyller någon egentlig funktion. Detta har emellertid sin förklaring i de
EG-regler om social trygghet vilka omfattar bl.a. intjänande av ålders-
pensionsrätt som gäller på grund av Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen (och som blev gällande i Sverige redan genom EES-avtalet).
Enligt dessa regler som finns i rådets förordning (EEG) nr 1408/71
om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda,
egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom
gemenskapen skall en förvärvsarbetande som är medborgare i ett med-
lemsland (eller är statslös eller flykting i ett sådant land) som regel vara
omfattad av lagstiftningen endast i det land där han eller hon arbetar,
oavsett i vilket land han eller hon bor.
Att en person enligt förordning nr 1408/71 skall vara omfattad av lag-
stiftningen i ett visst land innebär i och för sig inte automatiskt att han
eller hon också blir försäkrad i det landet. Det står i princip varje land
fritt att bestämma de villkor som skall gälla för att en person skall bli
försäkrad. Dessa villkor får emellertid inte verka diskriminerande
gentemot medborgare i andra medlemsländer, varken direkt eller
indirekt. Ett krav på medborgarskap i landet kan således inte upp-
rätthållas. När det gäller krav på bosättning i landet som allmänt villkor
för att en person skall vara försäkrad har EG-domstolen (mål 2/89 Kits
van Heijningen) slagit fast att ett sådant krav inte heller kan upprätthållas
gentemot en person som på grund av anställning i ett land skall omfattas
av det landets lagstiftning. Domstolen uttalade att effekten av den
relevanta bestämmelsen (art. 13.2 a) i förordning nr 1408/71 är att
bosättningsvillkoret ersätts av ett villkor om anställning i landet.
Det torde således stå tämligen klart att ett krav på bosättning i Sverige
inte kan upprätthållas gentemot en person som omfattas av förordning nr
1408/71 och som arbetar i Sverige. En sådan person skall anses
försäkrad för inkomstgrundad ålderspension och skall behandlas på
samma sätt som personer som är försäkrade på grund av att de är bosatta
i Sverige. För att undvika att en person som kommer hit från ett
EU/EES-land för att arbeta under endast en kortare tid och sedan
återvänder till sitt hemland får tillgodoräkna sig pensionsgrundande
belopp för barnår och således får en mycket stor utfyllnad av sin be-
gränsade inkomst i Sverige föreslår regeringen att endast den som
under hela intjänandeåret varit försäkrad för inkomstgrundad
ålderspension skall vara berättigad till pensionsgrundande belopp för
barnår. Det innebär att en person som arbetar i Sverige men som bor i
t.ex. Danmark kommer att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande
belopp för barnår om han eller hon har arbetat i Sverige under hela det
aktuella intjänandeåret men inte om han eller hon har arbetat här kortare
tid. Det innebär också att den som är bosatt i Sverige men som under
hela eller del av intjänandeåret arbetar i ett annat EU/EES-land inte är
berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår för det året.
I avsnitt 7 har redovisats att försäkringsbegreppet i AFL har varit
föremål för en generell översyn av Utredningen om socialförsäkringens
personkrets. I utredningens huvudbetänkande Utredningen om socialför-
säkringens personkrets (SOU 1997:72) har som huvudregel föreslagits
att endast den som arbetar i Sverige skall vara försäkrad för
inkomstrelaterad ålderspension och andra arbetsbaserade förmåner.
Detta skulle kunna innebära att en förälder som inte har förvärvsarbetat
innan han eller hon får barn inte skulle vara försäkrad för
inkomstgrundad ålderspension och därmed inte heller vara berättigad till
pensionsgrundande belopp för barnår. Detta är emellertid en fråga som
måste behandlas och lösas under den fortsatta beredningen av
utredningens förslag. Intentionen i det arbetet bör vara att även denna
grupp skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår.
Som framgått av samma avsnitt gäller som huvudregel inom den
svenska socialförsäkringen att den som lämnar Sverige för längst ett år
fortfarande skall anses bosatt och därigenom försäkrad i Sverige. (Den
som arbetar i ett annat EU/EES-land är dock som regel försäkrad endast
i det landet). Om en sådan person under utlandsvistelsen arbetar för en
utländsk arbetsgivare, är arbetsinkomsterna som regel inte skattepliktiga
eller pensionsgrundande i Sverige. Pensionsgrundande belopp för barnår
skall i princip tillgodoräknas genom att ett på visst sätt beräknat belopp
läggs till övriga pensionsgrundande inkomster. I fall av nu diskuterat slag
kan den försäkrade därför komma att tillgodoräknas ett alltför högt
pensionsgrundande belopp för barnår. Eftersom en sådan konsekvens av
systemet inte kan anses vara rimlig, har övervägts olika sätt att begränsa
denna. Det har därvid inte befunnits vara möjligt att genom förändringar
av villkoren för vem som kan tillgodoräknas pensionsgrundande belopp
för barnår uppnå en sådan begränsning. Att t.ex. snäva in villkoret om
bosättning i Sverige, så att det därmed skulle avses faktisk vistelse här i
landet, torde från kontrollsynpunkt inte vara en realistisk lösning på
problemet. Den lösning som regeringen i stället föreslår, vilket framgår
av avsnitt 11.5 nedan, är att utländska förvärvsinkomster som inte är
pensionsgrundande i Sverige bör räknas in i den inkomst som skall fyllas
ut vid beräkningen av pensionsgrundande belopp för barnår.
Motsvarande situation som beskrivits i föregående stycke kan upp-
komma även för personer som bor i Sverige och som är anställda vid ut-
ländska ambassader och konsulat här i landet (gäller inte den diploma-
tiska personalen) eller hos arbetsgivare som tillhör sådan beskickning
eller sådant konsulat. Inkomst av sådan anställning är nämligen om inte
ATP-förbindelse tecknats enligt AFL inte pensionsgrundande i Sverige
och kommer enligt vad vi föreslår inte heller att grunda pensionsrätt i
det reformerade ålderspensionssystemet. Även sådan inkomst skall,
enligt vad vi föreslår i avsnitt 11.5, räknas in i den inkomst som skall
fyllas ut vid beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår.
I det reformerade ålderspensionssystemet skall ålderspensionsrätt
liksom är fallet i dagens ATP-system inte kunna tillgodoräknas för år
före det år då den försäkrade fyller 16 år. Något skäl att bestämma den
undre gränsen för möjligheten att tillgodoräknas pensionsgrundande
belopp för barnår annorlunda än för tillgodoräknande av ålderspen-
sionsrätt i allmänhet finns inte. Beträffande den övre gränsen så har den
som uppnått 65 års ålder i allmänhet inte rätt att uppbära olika former av
socialförsäkringsersättningar och bör därför inte heller kunna
tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår.
Regeringen föreslår således att pensionsgrundande belopp för barnår
skall kunna tillgodoräknas fr.o.m. det år då den försäkrade fyller 16 år
t.o.m. det år då den försäkrade fyller 64 år.
Anknytning mellan förälder och barn
Utgångspunkten för att en förälder skall kunna tillgodoräknas pensions-
grundande belopp för barnår bör vara att det finns en nära anknytning
mellan föräldern och barnet. Generellt sett påverkas förvärvsbeteendet
mer hos föräldrar som lever tillsammans med sina små barn än hos för-
äldrar som har en begränsad kontakt med sina barn. Denna princip tillgo-
doses enligt regeringens uppfattning bäst genom att krav på rättslig vård-
nad om och sammanboende med barnet uppställs.
Pensionsarbetsgruppens förslag innebar att den som skall tillgodoräk-
nas pensionsgrundande belopp för barnår måste uppfylla kraven på vård-
nad om och sammanboende med barnet. Under arbetet med Ds 1995:41
övervägdes alternativ till detta förslag. De olika alternativa lösningar
som övervägdes skulle emellertid kunna få mindre önskvärda
konsekvenser, som t.ex. att pensionsgrundande belopp för barnår skulle
kunna tillgodoräknas en förälder som endast har haft begränsad kontakt
med barnet. Regeringen föreslår därför inte någon ändring i detta
avseende, vilket innebär att endast den som har haft vårdnaden om och
bott tillsammans med barnet skall vara berättigad till pensionsgrundande
belopp för barnår.
Enligt Pensionsarbetsgruppens förslag skulle den kunna tillgodoräk-
nas pensionsgrundande belopp för barnår som under större delen av året
varit vårdnadshavare för barnet och då stadigvarande sammanbott med
barnet. Någon närmare precisering härav gavs inte. Regeringen anser
emellertid att det på samma sätt som föreslogs i Ds 1995:41 inte bör
ställas högre krav än att dessa villkor skall vara uppfyllda under minst
halva det aktuella året. Därigenom uppnås en rimlig avvägning mellan
kravet på att föräldern under mer stadigvarande förhållanden bor till-
sammans med barnet och ett önskemål om att ett kortare avbrott i sam-
manlevnaden inte skall innebära att rätten till pensionsgrundande belopp
för ett barnår går förlorad. Vidare kommer särlevande föräldrar, som
bott tillsammans med barnet lika länge, båda att vara berättigade till pen-
sionsgrundande belopp för barnår och ha möjlighet att välja vem av dem
som skall tillgodoräknas beloppet.
Riksförsäkringsverket har påtalat den inkongruens som föreligger
mellan kravet för rätten att tillgodoräknas vårdår enligt 11 kap. 6 § AFL
nämligen att förälder under större delen av ett kalenderår vårdat ett här
bosatt barn och kravet för att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp
för barnår att förälder haft den rättsliga vårdnaden om och bott tillsam-
mans med barnet minst halva året. Enligt RFV bör tidskravet utformas på
samma sätt.
Tillgodoräknandet av vårdår enligt AFL innebär att en förälder, som
under ett år inte haft en pensionsgrundande inkomst överstigande ett
basbelopp, ändå får tillgodoräkna sig det året som ett poängår i
förhållande till den s.k. 30-årsregeln, som har förklarats närmare i
avsnitt 4.1. Att en förälder i mellangenerationen (se avsnitt 28) för ett
visst år tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår betyder
långt ifrån alltid att också vårdår skall tillgodoräknas. Det kan, enligt
regeringens uppfattning, således inte anses nödvändigt att tidskraven
eller andra villkor överensstämmer, särskilt med hänsyn till att det
också i övrigt föreligger inkongruens mellan de båda pensionssystemen.
Med dessa överväganden instämmer regeringen med det i Ds 1995:41
föreslagna tidskravet om minst halva året.
I Ds 1995:41 föreslogs såvitt avser sammanboendekravet inte någon
särregel för adoptivbarn (utländskt eller svenskt). Några remissinstanser
har ansett att det finns behov av en sådan regel, innebärande att vårdnads-
och sammanboendekravet skall anses uppfyllda för det år ett utländskt
adoptivbarnet kommer till Sverige om föräldrarna har den rättsliga vård-
naden och bor tillsammans med barnet från ankomsten och resten av
året. Regeringen har emellertid efter övervägande av de synpunkter som
förts fram i detta avseende, vilka redovisats inledningsvis i detta avsnitt,
kommit till slutsatsen att någon särregel av nu diskuterat slag inte bör
införas. Kravet på anknytning mellan förälder och barn bör vara i princip
detsamma oavsett om det är fråga om biologiska barn eller adoptivbarn.
En särskild fråga är om perioden med vårdnad om barnet respektive
sammanboende med barnet måste sammanfalla i tiden. Villkoren skulle
med andra ord inte vara uppfyllda om den som skall tillgodoräknas det
pensionsgrundande beloppet inte under minst halva året samtidigt haft
vårdnaden om och sammanbott med barnet. Situationer då en person
såväl haft vårdnaden om ett barn under minst sex månader och samman-
bott med barnet under en lika lång period men ändå inte samtidigt har
haft vårdnaden om barnet och sammanbott med det under minst halva
året torde dock vara mycket ovanliga.. Ett sådant krav skulle därför nor-
malt medföra ett onödigt administrativt moment. Något skäl att upprät-
thålla ett krav på samtidighet anser vi alltså inte finnas.
Regeringen föreslår således att den som dels haft den rättsliga vårdna-
den om ett barn i de aktuella åldrarna under minst halva intjänandeåret,
dels sammanbott med barnet under minst halva intjänandeåret skall
kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår.
Vem som har vårdnaden om ett barn följer av föräldrabalkens regler
härom. Kravet på att den som skall tillgodoräknas pensionsgrundande
belopp för barnår skall ha haft vårdnaden om barnet innebär inte att per-
sonen i fråga måste ha haft vårdnaden ensam utan kravet är uppfyllt även
då vilket för övrigt är den vanligast förekommande situationen denne
har vårdnaden om barnet gemensamt med den andra föräldern.
Kravet på sammanboende med barnet får inte tolkas alltför snävt. En
förälder bör anses sammanbo med barnet även om barnet under kortare
eller längre perioder vistas på sjukhus eller på vårdinrättning av liknande
slag. Ett barns tillfälliga vistelser hos släktingar eller i andra enskilda
hem bör inte heller påverka bedömningen av om kravet på sammanboen-
de är uppfyllt. Ett barn bör däremot inte anses sammanbo med en
förälder under tid då det är placerat exempelvis i fosterhem eller har
omhändertagits av sociala myndigheter för vård och fostran.
I praktiken kommer bedömningen av om föräldern bott tillsammans
med barnet i första hand att göras med utgångspunkt från de uppgifter
som finns antecknade i folkbokföringsregistren. Skäl att bortse från
dessa kan dock finnas om en förälder, t.ex. i samband med ett över-
klagande, kan visa att folkbokföringsuppgifterna inte avspeglar de rätta
förhållandena eller om försäkringskassan har kännedom om att barnet är
placerat i fosterhem eller har omhändertagits av sociala myndigheter för
vård och fostran.
Trots vad som nu sagts kan det finnas fall där en förälder, som inte till
fullo uppfyller villkoren om vårdnad och sammanboende med barnet,
ändå bör ha en möjlighet att tillgodoräkna sig pensionsgrundande belopp
för barnår. I fall då föräldrarna lever åtskilda men barnet i stor utsträck-
ning vistas även hos den förälder där barnet inte har sitt huvudsakliga
boende, bör inte denna förälder helt stängas ute från möjligheten att till-
godoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. För dessa fall föreslås
att den förälder som enligt den ovan föreslagna regeln är berättigad till
pensionsgrundande belopp för barnår under vissa förutsättningar skall
kunna överlåta rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande beloppen till
den andra föräldern. Denna fråga behandlas mer utförligt i avsnitt 11.4 i
samband med att regler för sådan överlåtelse redovisas.
I det följande analyseras vad som bör gälla i några olika situationer
som kan uppkomma när pensionsgrundande belopp för barnår skall för-
delas. Dessa situationer är då båda föräldrarna är berättigade till pen-
sionsgrundande belopp för barnår, när ingen av föräldrarna är berättigad
till sådant belopp, då det finns fler barn i rätt ålder samt vilka som
skall likställas med föräldrar vid tillgodoräknande av sådant belopp.
Därutöver behandlas mot slutet av avsnittet några mindre frågor.
Båda föräldrarna är berättigade
I de flesta fall kommer båda föräldrarna att uppfylla villkoren för att
kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår på grund av
att de bor tillsammans med barnet och har gemensam vårdnad om det.
För samma år skall dock enligt de antagna riktlinjerna i princip endast en
av föräldrarna för varje barnår tillgodoräknas sådant belopp.
Systemet med pensionsgrundande belopp för barnår bör naturligtvis
stå öppet för både kvinnor och män. Föräldrar som båda uppfyller
villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för
barnår bör därför få välja vem av dem som skall tillgodoräknas beloppet.
I praktiken kommer denna valrätt att kunna utnyttjas främst av
sammanlevande föräldrar, eftersom det knappast torde förekomma att
båda föräldrarna uppfyller villkoren om minst sex månaders
sammanboende med barnet om föräldrarna inte levt tillsammans under
åtminstone en del av året.
Det måste emellertid också finnas regler för de fall då båda
föräldrarna uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår men de inte gör något aktivt val i
detta hänseende respektive då de inte är ense om vem som skall
tillgodoräknas pensionsrätten. Det kan knappast komma i fråga att
försäkringskassorna som enligt vad som föreslås i avsnitt 13.3 skall
fatta beslut om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår
genom någon form av skälighetsbedömning i vissa fall skulle kunna
fördela det pensionsgrundande beloppet för barnår makarna emellan. De
regler för ovannämnda situationer som väljs måste ge ett acceptabelt
resultat men måste också vara entydiga och möjliga att tillämpa utan en
stor administrativ omgång.
I situationen då föräldrarna inte gör ett aktivt val föreslog Pensions-
arbetsgruppen att pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodo-
räknas barnets mor. Regeln är enkel att tillämpa och den kan även sägas
överensstämma med syftet att de pensionsgrundande beloppen för
barnår i viss mån skall utjämna den strukturella skillnad mellan kvinnors
och mäns livsinkomster som har sin orsak i att kvinnor allmänt sett
lägger ner mer tid och större ansträngning på att ta hand om barnen.
Redan under remissbehandlingen av Pensionsarbetsgruppens be-
tänkande riktades kritik mot den nu diskuterade regeln, eftersom det be-
farades att den skulle leda till att ett traditionellt förvärvsmönster
permanentades. För att i viss mån tillmötesgå remissynpunkterna
föreslogs i Ds 1995:41 att makarna skulle kunna välja att dela det
enhetliga beloppet.
Under remissbehandlingen av Ds 1995:41 riktades emellertid ånyo
kritik mot regeln om moderns företrädesrätt. Regeln skulle enligt vissa
remissinstanser kunna få negativa effekter efter familjesplittringar och
nya familjebildningar. Modern kan i vissa situationer genom sitt
agerande förhindra att fadern tillgodoräknas ett pensionsgrundande
belopp för barnår, som hon ändå inte själv utnyttjar eftersom hon
tillsammans med en annan man har ett barn som berättigar henne till
sådant belopp. Andra remissynpunkter som framförts är att
pensionsgrundande belopp för barnår endast bör vara möjlig för den
vårdnadshavare som haft faktisk vårdnad om barnet. Det har också
lämnats kritik om att regeln om moderns företräde är diskriminerande.
För att ytterligare mjuka upp regeln om moderns företrädesrätt
föreslog regeringen i lagrådsremissen till detta ärende att fadern ensam
skulle kunna begära att det enhetliga beloppet delades.
Lagrådet anser i sitt yttrande att denna bestämmelse, som alltså
innebär att en förälder genom ensidig anmälan skall kunna få till stånd
att vardera föräldern tillgodoräknas ett belopp som motsvarar hälften av
det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet, dvs. halva det
enhetliga beloppet, uppenbart kan ställa den förälder som främst har
hämmats i sin förvärvsförmåga i ett mycket sämre läge än vad som
skulle följa enligt beräkningsalternativen 1 eller 2, dvs. en utfyllnad till
den enskildes pensionsgrundande inkomst året före barnets födelse
respektive en utfyllnad till 75 % av genomsnittsinkomsten för alla
försäkrade. Lagrådet påpekar även att regeln kan användas i
trakasseringssyfte och förordar i första hand att möjligheten till ensidig
anmälan utgår. I andra hand förordar Lagrådet att bestämmelserna vid
ensidig anmälan modifieras så att de kommer att överensstämma med
vad som föreslås gälla för förfluten tid, dvs. att i princip den förälder
med det lägsta pensionsunderlaget skall tillgodoräknas det
pensionsgrundande beloppet (förslaget för förfluten tid redovisas
utförligt i avsnitt 15.4).
Ordningen med tillgodoräknande av pensionsrätt för barnår bygger på
att föräldrar som är berättigade till pensionsgrundande belopp för barnår
själva skall få välja vem av dem som skall tillgodoräknas sådant belopp.
I situationer då föräldrarna inte gör ett aktivt val krävs, som nämnts
ovan, en enkel och enhetlig regel. Bestämmelsen att modern i en sådan
situation skall få företräde till barnårsrätten stämmer i och för sig
överens med ett av barnårsrättens syften, nämligen att i viss mån utjämna
den hittillsvarande strukturella skillnad mellan kvinnors och mäns
livsinkomster som har sin orsak i att kvinnor allmänt sett lägger ner mer
tid och större ansträngning på att ta hand om barnen. Som ovan
redovisats har regeln dock kritiserats ur jämställdhetssynpunkt och det
har även ifrågasatts om den står i överensstämmelse med EG-rättsliga
jämställdhetsåtaganden. Detta har lett till att en viss uppmjukning i
form av förslagen om delning respektive tvångsdelning av det enhetliga
beloppet har föreslagits, med följd att regelverket har komplicerats
ytterligare.
Under den fortsatta beredningen har mot bakgrund av bl.a. Lagrådets
synpunkter övervägts om inte det ovan angivna syftet med barnårs-
rätten i lika hög grad kan uppnås med en annan regel för de situationer då
makarna inte aktivt väljer vem som skall tillgodoräknas barnårsrätten.
Den regel som då ligger närmast till hands är att den förälder med det
lägsta pensionsunderlaget, exklusive barnårsrätten, skall tillgodoräknas
det pensionsgrundande beloppet. Normalt torde det vara den föräldern
som har hämmats mest i sin förvärvsförmåga på grund av barnet eller
barnen.
En sådan regel skulle innebära att ordningen för tillgodoräknande av
pensionsrätt för barnår blir könsneutral. Det skulle inte längre krävas att
fadern för att komma i fråga för tillgodoräknande av barnårsrätt måste
anmäla detta gemensamt eller ensidigt utan i en situation då föräld-
rarna inte själva väljer vem som skall tillgodoräknas pensionsrätten
skulle det vara lika naturligt att tillgodoräkna fadern som modern, bero-
ende på vem som har det för året lägsta pensionsunderlaget.
En sådan företrädesregel torde även vara förenlig med syftet med pen-
sionsgrundande belopp för barnår till den del detta kan sägas vara att ut-
jämna skillnader i inkomster mellan könen. Som Pensionsarbetsgruppen
slog fast är det för övrigt fortfarande rent faktiskt vanligare kvinnor som
avstår från förvärvsarbete till förmån för vård av barn och det är troligt
att detta mönster kommer att bestå under en tid framöver. Det är således
troligt att det även med den nu föreslagna regeln kommer att vara
kvinnor som, i en ickeväljarsituation, blir berättigade till
pensionsgrundande belopp för barnår.
En könsneutral företrädesregel skulle dock leda till att det inte längre
finns samma behov av de på grund av jämställdhetsskäl föreslagna mot-
vikterna i form av regler om delning av det enhetliga beloppet. Före-
trädesregeln skulle innebära en förenkling av systemet, vilket såväl Lag-
rådet som ett flertal remissinstanser har efterlyst. Regelverket skulle
vara lättare att överblicka för den enskilde och troligen uppfattas som
mer rättvist.
En sådan regel torde även leda till minskad administration. Effekten av
att inte agera blir ju att den förälder som har lägst inkomst
tillgodoräknas pensionsrätten. Eftersom det är mindre troligt att
föräldrarna aktivt väljer att låta den med högst inkomst tillgodoräknas
barnårsrätten, kan antalet aktiva val förväntas minska något med en
mindre administration som följd.
Mot bakgrund av det ovan sagda talar enligt regeringens uppfattning
övervägande skäl för en könsneutral företrädesregel. Regeringen
föreslår således att föräldrar som båda uppfyller villkoren för att kunna
tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår gemensamt skall
kunna anmäla vem av dem som skall tillgodoräknas detta. Görs ingen
sådan anmälan skall den förälder som har det lägsta pensionsunderlaget,
exklusive barnårsrätten, tillgodoräknas beloppet.
Det har tidigare påpekats att regeln om moderns företrädesrätt kan
visa sig strida mot EG-rättens jämställdhetsregler. En ordning för
tillgodoräknande av barnårsrätt med en sådan regel som den nu
föreslagna torde dock vara förenlig med dessa bestämmelser.
Behovet av att av jämställdhetsskäl införa en särskild ordning för del-
ning har således minskat eller i det närmaste bortfallit. Som Lagrådet
påpekar innebär den hittills föreslagna ordningen med
tillgodoräknande i dessa situationer av ett halvt enhetligt belopp även
att det finns risk för slumpmässiga och oförutsebara effekter samt att
den som främst har hämmats i sin förvärvsförmåga med denna modell
riskerar att få ett betydligt sämre utfall än enligt övriga
beräkningsalternativ. Detta kan även totalt sett bli effekten om makarna
frivilligt väljer att dela på det enhetliga beloppet.
Eftersom behovet av särskilda regler i dessa situationer med den nu
föreslagna företrädesregeln har bortfallit eller i vart fall minskat avse-
värt samt med hänsyn till de effekter som Lagrådet påpekar i sitt ytt-
rande anser regeringen att något förslag, som innebär en möjlighet för
makar att dela det pensionsgrundande beloppet för barnår, inte heller bör
läggas fram. Inte heller bör, av samma skäl, det föreslås någon möjlighet
för fadern att ensidigt begära tillgodoräknande av barnårsrätten. I sist-
nämnda avseende har regeringen samma ståndpunkt som den Lagrådet
redovisar i sitt yttrande.
Med en företrädesregel som den här föreslagna krävs av
administrativa skäl att en bestämmelse införs för situationen då makarna
har lika eller inget pensionsunderlag. Med hänsyn till de låga belopp
som krävs för att kvalificera sig för pensionsgrundande inkomst samt
med vilken noggrannhet den pensionsgrundande inkomsten bestäms, rör
det sig här om rena undantagsfall. För en sådan situation föreslår
regeringen, i likhet med vad som i avsnitt 15.4 föreslås gälla för
förfluten tid, att modern får företrädesrätt.
Pensionsgrundande belopp för barnår kommer inte att kunna beräknas
och fastställas förrän efter det att skattemyndigheten fastställt den
försäkrades pensionsgrundande inkomst, dvs. först under senare delen av
året efter det aktuella intjänandeåret. Det torde därför knappast finnas
skäl att kräva att föräldrarna redan under barnåret i fråga måste
bestämma vem av dem som skall tillgodoräknas det pensionsgrundande
beloppet för barnår. I Ds 1995:41 föreslogs att föräldrarna genom en
gemensam anmälan till försäkringskassan senast den 31 januari året
efter det aktuella barnåret skulle kunna ange vem av dem som skall
tillgodoräknas pensionsgrundande belopp eller begära att båda skall
tillgodoräknas sådant. Flera remissinstanser har haft synpunkter på
denna tidpunkt och menat att den i stället bör sammanfalla med
deklarationstidpunkten då makarna har bättre överblick över sin
ekonomi. Pensionsgrundande belopp för barnår bör emellertid inte i
första hand tillgodoräknas den som för ett visst år får det största
ekonomiska utbytet därav. Föräldrarnas beslut bör i stället fattas på
andra grunder, t.ex. med beaktande av vem som tagit hand om barnet och
som därför på grund av livsinkomstprincipen behöver kompenseras
härför. Att samordna anmälningstidpunkten med deklarationstidpunkten
skulle därmed enligt regeringens uppfattning kunna ge felaktiga signaler.
Vid bedömningen av vilken tidpunkt som skall väljas som sista
anmälningsdag bör också beaktas att denna tidpunkt rimligen bör
sammanfalla med sista tidpunkt för återkallelse av en anmälan. En åter-
kallelse bör rimligen kunna ske även efter intjänandeårets utgång; frågan
om återkallelse behandlas vidare nedan. Detta är ett skäl till varför an-
mälningstidpunkten inte har förlagts till slutet av intjänandeåret något
som delvis skulle lösa den arbetsanhopning som också anförts som ett
argument för att anmälningstidpunkten skulle förläggas till en annan tid
än den 31 januari. Det bör i detta sammanhang framhållas att den
31 januari är den tidpunkt då anmälan senast skall ha gjorts och RFV
eller försäkringskassorna har därför möjlighet att genom att lämna in-
formation i god tid till viss del styra bort arbetsanhopningen från
årsskiftena.
Sammanfattningsvis föreslår regeringen att anmälan om vem av
föräldrarna som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för
barnår skall få ske senast den 31 januari året efter intjänandeåret.
En synpunkt som framförts under remissbehandlingen av Ds 1995:41
är att en anmälan som den nu ifrågavarande skulle kunna gälla tills vidare
och alltså inte behöva göras på nytt varje år. En grundläggande princip
vid utformningen av reglerna för tillgodoräknande av pensionsgrundande
belopp för barnår har varit att föräldrarna själva skall ges möjlighet att
välja vem av dem som skall tillgodoräknas detta. Pensionsgrundande be-
lopp för barnår kommer visserligen bara att vara aktuellt under ett be-
gränsat antal år, men under denna tid kan det ske många förändringar i
familjesituationen som kan påverka rätten till pensionsrätt i detta avse-
ende. För att bidra till att föräldrarna verkligen gör ett aktivt val be-
träffande fördelningen av de pensionsgrundande beloppen anser rege-
ringen att det i vart fall tills större erfarenheter har vunnits om hur
systemet fungerar i praktiken är lämpligast om föräldrarna varje år på
nytt tar ställning till hur det pensionsgrundande beloppet skall fördelas.
Det kan dock inte uteslutas att man vid en senare tidpunkt, då man fått en
bättre uppfattning om vilket beteende som blir vanligast hos de
pensionsberättigade och var eventuella administrativa vinster kan göras,
kan övergå till att låta anmälningar gälla tills vidare eller på annat sätt
förenkla hanteringen.
Om föräldrarna gör en gemensam anmälan om att det pensionsgrun-
dande beloppet för barnår skall tillgodoräknas en av dem men denna för-
älder inte uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas sådant belopp,
t.ex. på grund av att föräldern inte har den rättsliga vårdnaden om barnet,
bör den andra föräldern inte därigenom anses ha förlorat möjligheten att
tillgodoräknas pensionsgrundande beloppen för barnår.
Regeringen föreslår därför att om en anmälan görs som inte kan ligga
till grund för beslutet om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp
för barnår skall försäkringskassan bortse från anmälan och det pensions-
grundande beloppet skall i stället tillgodoräknas den förälder som upp-
fyller villkoren för ett sådant tillgodoräknande. Försäkringskassan bör
dock underrätta föräldrarna om att förutsättningarna för att följa den
aktuella anmälan inte föreligger.
Vad som nu sagts avser fall då en av föräldrarna inte uppfyller villko-
ren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår.
Om det däremot förhåller sig på det sättet att den förälder som enligt
anmälan skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår inte
får någon eller endast en begränsad nytta av detta belopp på grund av att
han eller hon har höga andra inkomster som överstiger eller nästan når
upp till intjänandetaket, bör detta inte innebära att anmälan förlorar sin
giltighet. Pensionsgrundande belopp för barnår föreslås beräknas på ett
sådant sätt att utfallet blir olika beroende på vem som skall
tillgodoräknas rätten och det bör inte finnas något generellt åliggande
för försäkringskassorna att se till att föräldrarna väljer den lösning som
bäst skulle tillgodose de intressen de kan ha.
Det nyss sagda väcker en annan fråga som delvis berörts ovan i sam-
band med resonemangen kring tidpunkt för anmälan, nämligen om en
anmälan om vem som skall tillgodoräknas pensionsgrundande beloppen
för barnår skall kunna återkallas och, i så fall, när en sådan återkallelse
senast skall få ske samt av vem den skall få göras. I Ds 1995:41
föreslogs att återkallelse skulle kunna ske fram t.o.m. den tidpunkt då en
anmälan senast kan ges in, dvs. enligt förslaget senast den 31 januari året
efter det aktuella barnåret. En sådan återkallelse skulle kunna göras
ensidigt av endera föräldern, eftersom den enighet som är en
förutsättning för att en anmälan skall kunna göras då inte längre
föreligger.
Under remissbehandlingen av Ds 1995:41 har framförts den synpunk-
ten att en återkallelse bör kunna ske ända tills beslut om pensionsgrun-
dande belopp för barnår fattas. Ett skäl som anförts till stöd för denna
uppfattning är att det inom förvaltningsrätten som regel är möjligt att
återkalla en hos myndighet anhängig anmälan ända tills beslut har färdig-
ställts för expediering. En ordning där en anmälan av nu ifrågavarande
slag skulle kunna återkallas ända tills pensionsgrundande beloppen har
fastställts skulle emellertid vara administrativt ohanterlig eftersom detta
i de flesta fall skulle innebära att den andra föräldern skall
tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet i stället. Regeringens
förslag i denna del är därför detsamma som förslaget i promemorian,
dvs. att en återkallelse för att få verkan skall ske senast den 31 januari
året efter det år som pensionsgrundande beloppen avser. Återkallelsen
kan göras ensidigt av den ena föräldern.
En annan fråga som uppkommer i detta sammanhang är vem som skall
tilldelas det pensionsgrundande beloppet för barnår om båda föräldrarna
uppfyller kraven för sådant tillgodoräknande för ett visst intjänandeår
men den förälder med lägst pensionsunderlag dör innan anmälan om vem
som skall tillgodoräknas beloppet har gjorts. Om t.ex. föräldrarna och
barnet har bott tillsammans hela året och föräldrarna har haft gemensam
vårdnad om barnet men den förälder med lägst pensionsunderlag dör
under januari utan att anmälan om vem av föräldrarna som skall tillgodo-
räknas pensionsgrundande belopp för barnår har getts in till försäkrings-
kassa, kan fråga uppkomma vem som skall tillgodoräknas detta belopp.
Enligt vad som framgått ovan föreslår vi att anmälan om vem av föräld-
rarna som skall tilldelas det pensionsgrundande beloppet för barnår skall
göras gemensamt av föräldrarna och före den 31 januari året efter in-
tjänandeåret. Om den förälder med lägst pensionsunderlag dör efter det
aktuella barnåret men före den 31 januari nästföljande år och någon an-
mälan inte gjorts kommer enligt vårt ovan redovisade förslag han eller
hon ändå att tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet. I denna si-
tuation skulle det kunna hävdas att det är rimligt att den andre föräldern
skulle kunna göra anmälan om att han eller hon skall tillgodoräknas det
pensionsgrundande beloppet för barnår. Emellertid grundas i nu gällande
ATP-system efterlevandepension i form av barnpension, omställ-
ningspension och särskild efterlevandepension på den avlidnes
fastställda pensionspoäng. Vid beviljande av efterlevandepensioner tas i
beaktande även pensionspoäng för tilläggspension som intjänats under
året närmast före dödsfallsåret. Poängen för tilläggspension i form av
ålderspension för det året kan vara av stor betydelse även för beviljande
av s.k. antagandepoäng för åren fr.o.m. dödsfallet t.o.m. året för fyllda
64 år. Regeringen har den 1 augusti 1996 uppdragit åt en särskild
utredare att bl.a. utforma förslag till en anpassning av
efterlevandepensioneringen till det reformerade
ålderspensionssystemet. Det torde kunna förutsättas att
efterlevandepension även efter den pågående anpassningen kommer att
beräknas på grundval av den avlidnes pensionsrätt i det reformerade
ålderspensionssystemet. Detta innebär att det pensionsgrundande be-
loppet för barnår kan komma att påverka den inkomstgrundade efter-
levandepensionen i höjande riktning. Med beaktande härav är det inte
rimligt att den efterlevande föräldern skulle kunna påverka storleken av
hans egen och barnens efterlevandepension. Någon särregel för denna
situation föreslås således inte.
Ingen av föräldrarna är berättigad
Pensionsarbetsgruppen pekade på att det kan förekomma situationer där
pensionsgrundande belopp för ett visst barnår inte kan tillgodoräknas
någon av föräldrarna trots att båda, gemensamt eller var och en för sig,
under året varit vårdnadshavare för barnet och båda under viss tid har haft
barnet boende hos sig. I skeden av förändringar är det inte säkert att den
rättsliga vårdnaden hinner följa den faktiska vården. Den som haft barnet
boende hos sig under större delen av året kanske inte har haft den
rättsliga vårdnaden under så lång tid att vårdnadsvillkoret är uppfyllt.
Pensionsarbetsgruppen ansåg därför att en kompletterande regel borde
finnas för dessa fall. Pensionsgrundande belopp för barnår skulle då
kunna ges åtminstone i de fall då barnet under hela året bott hos någon av
sina föräldrar och någon av föräldrarna under hela året varit vårdnadsha-
vare. Pensionsarbetsgruppen utvecklade dock inte diskussionen rörande
sådana situationer; exempelvis angavs inte vem av föräldrarna som skulle
tillgodoräknas pensionsrätten i dessa fall.
Det kan i och för sig finnas skäl för en kompletterande regel av det
slag som Pensionsarbetsgruppen diskuterade. Det kan emellertid också
sägas att situationer av nu diskuterat slag skulle kunna uppkomma enbart
under ett enda år i samband med separation etc. men knappast under
flera år. Ett problem är också att det inte är alldeles givet vem av för-
äldrarna som med en kompletterande regel för dessa slags situationer i
så fall skall tillgodoräknas beloppet. Den administrativa hanteringen av
pensionsgrundande beloppen för barnår skulle också komma att komp-
liceras. Regeringen lägger därför inte fram något förslag om en komp-
letterande regel av det slag som Pensionsarbetsgruppen diskuterade.
Flera barn i "rätt" ålder
För samma barn och år skall, som nyss redovisats, pensionsgrundande
belopp för barnår enligt förslaget tillgodoräknas endast en av
föräldrarna, oavsett om föräldrarna lever tillsammans eller inte. Inte
heller föreslås en och samma person med flera barn för samma tid
kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår dubbelt eller
flerfaldigt.
Om föräldrarna lever tillsammans och de har mer än ett gemensamt
barn som berättigar till pensionsgrundande belopp för barnår, skulle en-
ligt Pensionsarbetsgruppens förslag ändå bara en av föräldrarna till-
godoräknas pensionsgrundande belopp för ett och samma barnår. Något
principiellt hinder mot att i dessa situationer låta föräldrarna få pen-
sionsgrundande belopp för ett barn vardera föreligger inte, men en sådan
lösning skulle komma att medföra en icke oväsentlig ökning av statens
kostnader. Regeringen föreslår därför, i likhet med vad som föreslogs i
Ds 1995:41, att principen att endast en av föräldrarna skall tillgodorä-
knas pensionsgrundande belopp för ett och samma barnår skall gälla
även i fall då föräldrarna har mer än ett barn i "rätt" ålder.
Om föräldrarna lever åtskilda och de har mer än ett gemensamt barn
som berättigar till pensionsgrundande belopp för barnår och som de har
gemensam vårdnad om men som samtliga bor hos samma förälder, bör
naturligtvis inte heller pensionsgrundande belopp tillgodoräknas dubbelt
eller flerfaldigt. Detta blir i de allra flesta fall en självklarhet eftersom
det i dessa situationer endast undantagsvis kommer att förekomma att
båda föräldrarna uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pen-
sionsgrundande belopp för barnår.
Om föräldrarna lever åtskilda och de har mer än ett gemensamt barn i
rätt ålder och dessa inte bor hos samma förälder, skulle kunna tänkas att
båda föräldrarna under förutsättning att de var för sig uppfyller villko-
ren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår
fick tillgodoräkna sig pensionsgrundande belopp för barnår, eftersom
det i sådana fall är mera sannolikt än annars att båda föräldrarnas för-
värvsbeteende påverkas av förekomsten av barn. En sådan ståndpunkt har
också hävdats under remissbehandlingen av Ds 1995:41. Eventuellt
skulle en sådan möjlighet kunna begränsas till fall då föräldrarna inte har
gemensam vårdnad om barnen. Reglerna för vilka som kan tillgodoräk-
nas pensionsgrundande belopp för barnår bör emellertid enligt rege-
ringens uppfattning vara neutrala och inte mer eller mindre fördelaktiga
beroende på vem som har vårdnaden om barnen eller var barnen är bo-
satta. Vidare skulle även en sådan ordning medföra en icke oväsentlig
ökning av statens kostnader. Regeringen föreslår därför även för nu
diskuterade fall att endast en förälder för samma tid skall tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår.
Annorlunda uttryckt innebär vad som nu föreslagits att för ett föräld-
rapars samtliga gemensamma barn i "rätt" ålder skall för ett och samma
år endast en av föräldrarna tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp.
Föräldrarna kan om de var för sig uppfyller villkoren för att kunna
tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för något av barnen
själva välja vem av dem som skall tillgodoräknas detta. Görs ingen
sådan anmälan tillgodoräknas den av föräldrarna som för året har lägst
pensionsunderlag, exklusive det pensionsgrundande beloppet för barnår.
Den föreslagna regeln kan tillämpas även i fall då en kvinna har flera
barn men med olika män eller då en man har flera barn men med olika
kvinnor. Konsekvensen av regeln blir i sådana fall att bedömningen av
vem som kan tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet för barnår
skall göras för varje "biologisk" familj. Om exempelvis en kvinna har ett
barn med en man och ett barn med en annan man skall för ettvart av
barnen avgöras vem som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp
för barnår. Uppfyller kvinnan och de båda männen var för sig villkoren
för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för
något av barnen, kan respektive föräldrapar själva avgöra vem av dem
som skall tillgodoräknas sådant belopp för sitt gemensamma barn. Ingen
av dem kan dock tillgodoräknas mer än ett belopp.
Med föräldrar likställda
Pensionsarbetsgruppens förslag innebar att även särskilt förordnade för-
myndare och personer som med socialnämnds medgivande hade tagit
emot ett utländskt barn i syfte att adoptera det, skulle kunna tillgodoräk-
nas pensionsgrundande belopp för barnår på samma sätt som föräldrar
till barn (med föräldrar avses såväl biologiska föräldrar som adoptivför-
äldrar). Frågan om vem som i en sådan situation skulle kunna tillgodo-
räknas pensionsgrundande belopp för barnår lämnades delvis öppen i
princippropositionen.
Regeringen föreslår att med föräldrar skall vid tillämpningen av reg-
lerna om pensionsgrundande belopp för barnår likställas särskilt förord-
nad vårdnadshavare och den som med socialnämnds medgivande tagit
emot ett utländskt barn i syfte att adoptera det. Begreppet särskilt
förordnad vårdnadshavare knyter an till förändringar i föräldrabalken
som trädde i kraft den 1 juli 1995. Med sådan vårdnadshavare kommer
enligt övergångsbestämmelser till de ändringarna att avses också
tidigare särskilt förordnad förmyndare i vars uppdrag vårdnad ingår.

Normalt får den som avser att adoptera ett barn inte vårdnaden om
barnet förrän adoptionen har genomförts. Den tid under vilken en
försäkrad med socialnämnds tillstånd tagit vård om ett utländskt barn i
syfte att adoptera det bör därför anses som tid under vilken den
försäkrade haft vårdnaden om barnet.
Vi föreslår vidare att en kvinnlig särskild förordnad vårdnadshavare
eller blivande adoptivförälder vid tillämpning av reglerna om pensions-
grundande belopp för barnår skall likställas med en moder.
Några särskilda frågor
En särskild fråga är vad som skall gälla om ett barn som kan berättiga en
förälder till pensionsgrundande belopp för barnår avlider. Enligt vad vi
föreslagit ovan skall villkoret att barnet under hela det året skall ha varit
bosatt i Sverige anses uppfyllt om barnet är bosatt i Sverige under den
del av året som barnet har levt. Om barnet inte levt minst sex månader
under det år då det avlider kommer emellertid inte heller kraven på vård-
nad och sammanboende med barnet dvs. att den försäkrade under minst
halva året skall ha haft vårdnaden om och bott tillsammans med barnet
att kunna uppfyllas. För att undvika konsekvenser som kan upplevas som
stötande föreslår regeringen att följande särregler skall gälla för fall av
detta slag. Om barnet avlider under året och barnet då är bosatt till-
sammans med den försäkrade och den försäkrade då också har vårdnaden
om barnet, skall det anses som om detta förhållande bestått även under
resten av det året.
Om barnet avlider redan under födelseåret är olika alternativ tänkbara i
fråga om i vilka situationer pensionsgrundande belopp för barnår skall
kunna tillgodoräknas föräldrarna. I Ds 1995:41 föreslogs som villkor
för att pensionsgrundande belopp för barnår skulle kunna tillgodoräknas
en förälder, att barnet måste ha uppnått minst en månads ålder. Barn som
avlidit under den första månaden efter födelsen skulle således inte i
något fall kunna berättiga till pensionsgrundande belopp för barnår. Om
barnet emellertid uppnått en månads ålder skulle pensionsgrundande
belopp för barnår kunna tillgodoräknas föräldern oberoende av om
barnet är fött tidigt eller sent på året, förutsatt att föräldern fram till
dödsfallet haft vårdnaden om barnet och då bott tillsammans med barnet
i Sverige. Syftet med denna bestämmelse var att undvika de
gränsdragningsproblem som skulle kunna uppstå då rätten till
pensionsgrundande belopp skulle kunna bli beroende av svåra
medicinska gränsdragningar om vad som är levande fött barn och ett
dödfött barn.
Under remissbehandlingen har synpunkten framförts att en tidsgräns
av nu diskuterat slag kan upplevas som stötande och att det i stället
borde räcka med att barnet är levande fött för att pensionsgrundande
belopp för barnår under ovan angivna förutsättningar skall kunna
tillgodoräknas.

Oavsett vilken lösning som väljs kan det uppstå gränsdragningssitua-
tioner där resultatet för den enskilde pensionsberättigade kan komma att
upplevas som stötande. Regeringen anser mot denna bakgrund inte att
det finns skäl att införa en särskild tidsgräns på det sätt som föreslagits i
promemorian.
En annan fråga är om kravet på sex månaders vårdnad och bosättning
tillsammans med barnet skall upprätthållas. Ett sådant villkor skulle
innebära att en förälder till ett barn som föds under månaderna juli
december och dör samma år aldrig skulle kunna tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår. En sådan ordning skulle kunna få
stötande konsekvenser. Det är inte heller befogat att upprätthålla olika
krav beträffande barn som är födda tidigt eller sent på året. Mot
bakgrund av det sagda anser regeringen att kravet på sex månaders
vårdnad och bosättning tillsammans med barnet inte skall upprätthållas.
Det skall i stället krävas att föräldern är vårdnadshavare och är bosatt
med barnet vid tidpunkten för dödsfallet.
Regeringens föreslår alltså att om ett barn, som är levande fött,
avlider under födelseåret och föräldrarna vid dödsfallet har vårdnaden
om barnet och bor tillsammans med det, skall villkoren för
tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för det året i dessa
avseenden anses uppfyllda. Detta skall gälla oavsett när under året barnet
är fött, således även om barnet är fött under någon av månaderna juli
december och barnårsrätt annars skulle ha tillgodoräknats först för året
därpå.
En annan fråga är vad som skall gälla om faderskapet till ett barn som
kan berättiga till barnår ändras genom en dom. Att en man som i en dom
fastställs som barnets far skall anses vara far till barnet när det gäller
framtida rätt till pensionsgrundande belopp för barnår är självklart, lik-
som att sådan rätt framöver inte skall kunna tillgodoräknas den som
dessförinnan felaktigt har antagits vara barnets far. Vad som skall gälla
för tid före det att en lagakraftvunnen dom i faderskapsfrågan föreligger
är dock inte givet.
En fråga som inställer sig är om de beslut om pensionsgrundande be-
lopp för tidigare barnår som vid lagakrafttidpunkten redan har fattats
skall omprövas mot bakgrund av innehållet i domen, på så sätt att den
tidigare berättigade går förlustig rätten till pensionsgrundande belopp
för barnår. Beslut om pensionsgrundande belopp för barnår kommer att
fattas först under slutet av året efter ett intjänandeår eller i början av året
därefter. En annan fråga är därför hur en situation där en dom i ett fader-
skapsmål vinner laga kraft efter intjänandeåret men före det att beslutet
fattas skall hanteras. Vid tidpunkten för beslutet är således det riktiga
förhållandet känt och det skulle kunna finnas skäl att lägga det till grund
för beslutet.
Regeringen föreslår att den som genom en lagakraftvunnen dom har
förklarats inte vara far i detta sammanhang skall anses vara barnets far
fram till lagakrafttidpunkten. Den föreslagna regeln avser exempelvis
s.k. negativ bördstalan, dvs. situationen då den man som vid barnets
födelse var gift med barnets mor och som enligt reglerna i
föräldrabalken därmed varit att anse som far till barnet sedermera
förklaras inte vara far.

Omprövning av tidigare fattade beslut skall således enligt förslaget
inte ske. Skälen till detta är dels att den som tidigare har antagits vara
barnets far i många fall faktiskt har haft vårdnaden om och bott
tillsammans med barnet, dels att en omprövning skulle medföra en viss
administrativ omgång med åtföljande kostnader. Även i de fall den
aktuella domen vinner laga kraft efter barnåret men före
beslutstidpunkten bör faderskapsförhållandet så som det formellt sett
såg ut under intjänandeåret ligga till grund för beslutet och inte vad som
har blivit känt om de verkliga förhållandet först därefter.
Vid positivt fastställande av faderskap genom dom eller faderskaps-
erkännande uppstår inte behov av några särskilda regler såvitt avser redan
fattade beslut om pensionsgrundande belopp för barnår. Faderskapet i
sig avser naturligtvis också tid före det att domen har vunnit laga kraft.
Däremot kan vårdnadskravet inte uppfyllas för tid dessförinnan. Orsaken
till detta är att endast en förälder (och en särskilt förordnad vårdnads-
havare) kan ha vårdnaden om ett barn. Fadern kan därför inte ha haft
vårdnaden om barnet före den tidpunkt då faderskapet fastställdes genom
dom eller genom faderskapserkännande. Pensionsgrundande belopp för
barnår kan därför i praktiken inte tillgodoräknas för år som redan blivit
föremål för beslut i pensionsrättshänseende eller för år för vilket beslut
skall fattas under året för lagakraftvinnande av faderskapsdomen.
Hittills har endast behandlats faderskapsdomars inverkan på beslut om
pensionsgrundande belopp för barnår för år före och år efter det att
domen vinner laga kraft. För det år domen vinner laga kraft kommer
konsekvensen av de föreslagna reglerna att bli att den man som domen
avser och som har haft vårdnaden om och har sammanbott med
barnet under minst sex månader kommer att kunna tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår, om villkoren i övrigt härför är
uppfyllda. I enlighet med vad som nyss nämnts kommer en man som
förklaras vara far till ett barn genom en dom som vinner laga kraft i
slutet av året inte att kunna uppfylla vårdnadskravet, vilket däremot kan
vara fallet om domen vinner laga kraft i början av året. När det gäller en
dom varigenom en man förklaras inte vara far till ett barn blir
förhållandena de motsatta. Om en sådan dom vinner laga kraft under
början av året, kommer pensionsgrundande belopp för barnår således
inte att kunna tillgodoräknas på grund av att vårdnadskravet inte kan
uppfyllas. Däremot kommer detta åtminstone teoretiskt att kunna
ske om domen i stället vinner laga kraft i slutet av året.
Ytterligare en fråga är möjligheten att tillgodoräkna förtidspensionä-
rer pensionsgrundande belopp för barnår. Det föreslås att förtidspensio-
närer skall kunna tillgodoräknas sådan pensionsgrundande belopp på
samma sätt som övriga försäkrade. Denna fråga har behandlats närmare i
avsnitt 9.5 om förtidspensionärers rätt till pensionsrätt för barnår.

11.4 Överlåtelse av rätten att tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår
Regeringens förslag: En försäkrad som för ett visst barn är ensam
berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår skall under vissa
förutsättningar kunna överlåta rätten att tillgodoräknas detta
pensionsgrundande belopp till annan försäkrad. Sådan överlåtelse
skall kunna ske till barnets andra förälder eller, om denne är avliden,
till en styvförälder.
Om en anmälan om överlåtelse görs till en person som inte upp-
fyller förutsättningarna för att tillgodoräknas pensionsgrundande be-
lopp för barnår skall försäkringskassan bortse från anmälan och i
stället skall den som uppfyller villkoren härför tillgodoräknas det
pensionsgrundande beloppet för barnår.
Anmälan om överlåtelse av rätten att tillgodoräknas pensionsgrun-
dande belopp för barnår skall vara skriftlig och göras gemensamt av
föräldrarna eller med den som likställs med förälder. Anmälan skall
ha kommit in till allmän försäkringskassa senast den 31 januari fast-
ställelseåret. Återkallelse av anmälan skall vara skriftlig och får inte
göras efter den dag då anmälan senast skulle ha kommit in till allmän
försäkringskassa.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: RFV anser att villkoret att den förälder till
vilken överlåtelse skall ske skall ha bott tillsammans med barnet i inte
obetydlig omfattning innebär bedömningar som inte kan göras med stöd
av det centrala registret. Regeln är enligt verket besvärlig ur in-
formationssynpunkt eftersom den ökar komplexiteten i systemet. RFV
ifrågasätter vidare om inte möjligheterna till överlåtelse av de
pensionsgrundande beloppen, såväl till biologisk förälder som till
styvförälder, är av så begränsad betydelse att de bör tas bort. Enligt
Försäkringskasseförbundet bör grundprincipen vara att varje person
själv skall tjäna in till sina pensionsgrundande belopp, varför
pensionsgrundande belopp för barnår inte bör kunna tillgodoräknas på
grund av överlåtelse. Kammarrätten i Stockholm menar att möjligheten
till överlåtelse av pensionsgrundande belopp för barnår bör kunna gälla
även i det fall att den andre föräldern uppfyller alla villkoren förutom att
denna inte haft den rättsliga vårdnaden minst halva året. Kammarrätten
ifrågasätter vidare om inte hindret för att överlåta pensionsgrundande
beloppen skall gälla enbart då mottagaren faktiskt har tillgodoräknats
barnår för ett annat barn. Flera försäkringskassor menar att möjligheten
att överlåta pensionsgrundande belopp till styvförälder helt bör utgå.
Skälen för regeringens förslag: I föregående avsnitt har vi
föreslagit att endast den som själv har haft den rättsliga vårdnaden om
och sammanbott med barnet under minst halva det aktuella året
(intjänandeåret) skall vara berättigad till pensionsgrundande belopp för
barnår för det året. I fall då barnets föräldrar inte bor tillsammans med
varandra kommer därför mycket sällan mer än en av föräldrarna att
uppfylla villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande
belopp för barnår. Det innebär t.ex. att en förälder, hos vilken barnet inte
har sitt huvudsakliga boende men hos vilken barnet ändå vistas i relativt
stor utsträckning, inte kan tillgodoräknas sådant belopp. Sådana
situationer kan förekomma när föräldrarna permanent lever åtskilda men
också då särlevnaden är tillfällig men ändå med en längre varaktighet. En
förälder som befinner sig i en sådan situation och som således inte till
fullo uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande
belopp för barnår bör ändå inte helt stängas ute från möjligheten att
tillgodoräknas detta. I Ds 1995:41 föreslogs därför att den förälder som
själv uppfyller villkoren för att tillgodoräknas pensionsgrundande
belopp för barnår under vissa förutsättningar skall kunna överlåta rätten
att tillgodoräknas sådant belopp till den förälder som inte uppfyller
villkoren. Under remissbehandlingen har framförts kritik mot en sådan
regel, bl.a. med motiveringen att en möjlighet att överlåta
pensionsgrundande belopp skulle få begränsad betydelse. Regeringen
anser emellertid att skälen för den i promemorian föreslagna
möjligheten överväger de olägenheter som vissa remissinstanser befarar
att regeln skulle innebära.
Regeringen föreslår således att en förälder som själv uppfyller kraven
för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår, under
vissa förutsättningar skall kunna överlåta denna rätt till en förälder som
inte uppfyller villkoren. Det förutsätts att föräldrarna är ense om ett
sådant förfarande. Överlåtelsen föreslås kunna ske genom en skriftlig
anmälan undertecknad av båda föräldrarna till försäkringskassan.
Det bör betonas att det är rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande
belopp för barnår som föreslås kunna överlåtas, inte det pensionsgrun-
dande beloppet som den överlåtande föräldern skulle ha erhållit om
överlåtelse inte skett. Utfallet i pensionsrättshänseende för mottagaren
är således inte till någon del beroende av den överlåtande förälderns in-
komstförhållanden.
För att överlåtelse av rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande be-
lopp för barnår skall få ske i de angivna situationerna bör det enligt för-
slaget i Ds 1995:41 krävas att även mottagaren av rätten har haft rättslig
vårdnad om barnet eller barnen under minst halva det aktuella året samt
att denne bott tillsammans med barnet eller barnen i viss, inte obetydlig,
utsträckning under det året. Under remissbehandlingen har hävdats att
villkoret "sammanbott med barnet i inte obetydlig utsträckning" är be-
svärligt ur informationssynpunkt och att möjlighet saknas att kontrollera
om föräldrarna försöker missbruka rätten att överlåta
pensionsgrundande belopp för barnår. Det har vidare hävdats att
överlåtelse av barnårsrätten borde kunna ske även i fall där den
mottagande föräldern inte uppfyller kravet på rättslig vårdnad.
Genom att uppställa ett villkor om att den mottagande föräldern måste
ha bott tillsammans med barnet i inte obetydlig utsträckning, varvid en
förälder som knappt haft någon kontakt med barnet därigenom inte blir
berättigad att ta emot rätten till pensionsgrundande belopp, minskas i
viss mån möjligheten till spekulation. Vem som skall tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår skall ju, som nämnts ovan, inte i
första hand styras av vilken av föräldrarna som får bäst utfall. Mottaga-
ren måste naturligtvis också uppfylla de i föregående avsnitt angivna
kraven på försäkring och bosättning i Sverige. Såvitt avser kravet på att
den mottagande maken även måste ha haft den rättsliga vårdnaden anser
regeringen att detta krav bör upprätthållas för att få en formell ram kring
möjligheten att överlåta rätten till pensionsgrundande belopp. Det kan
vidare noteras att föräldrar som inte redan har gemensam vårdnad kan
om de är överens genom ett anmälningsförfarande få gemensam vård-
nad till stånd. Om de inte är överens om detta eller av andra skäl inte gör
någon anmälan bör inte heller överlåtelse av rätten till pensionsgrun-
dande beloppen för barnår kunna ske.
Överlåtelse bör enligt regeringens uppfattning inte heller få ske i fall
då mottagaren själv kan tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för
barnår för något annat barn, dvs. för barn som denne har tillsammans
med någon annan person. Det skulle i och för sig kunna ifrågasättas om
det inte vore tillräckligt att en förälder skulle vara förhindrad att ta emot
rätt till pensionsgrundande belopp genom överlåtelse i en situation där
föräldern rent faktiskt redan har tillgodoräknats pensionsgrundande be-
lopp för barnår för ett annat barn. Av bl.a. administrativa skäl och för att
undvika spekulationer och s.k. kedjeöverlåtelser, dvs. att överlåtelse
sker till en person som i sin tur överlåtit sin rätt till en annan person,
anser regeringen emellertid att en sådan regel är rimlig.
Regeringen föreslår således att regeln utformas så, att en förälder,
som ensam uppfyller villkoren för att tillgodoräknas pensionsgrundande
belopp för barnår, skall kunna överlåta rätten att tillgodoräknas detta till
den andra föräldern om det enda skälet till att den föräldern inte
uppfyller villkoren är att han eller hon inte bott tillsammans med barnet
minst halva året samt under förutsättning att den mottagande föräldern
under året bott tillsammans med barnet i inte obetydlig omfattning och
inte heller uppfyller villkoren för att tillgodoräknas pensionsgrundande
belopp för barnår för något annat barn. Föräldern bör anses ha bott
tillsammans med barnet i inte obetydlig omfattning om föräldern har
haft barnet hos sig t.ex. varannan helg och under några veckor på
sommaren. I praktiken bör försäkringskassan i de allra flesta fall kunna
godta ett påstående från föräldrarna att den mottagande föräldern bott
tillsammans med barnet i inte obetydlig omfattning.
De regler om vem som kan tillgodoräknas pensionsgrundande belopp
för barnår som föreslås gälla utestänger styvföräldrar från möjligheten
att tillgodoräknas sådan rätt, eftersom de inte är vårdnadshavare i rättslig
bemärkelse för sitt styvbarn. Även Pensionsarbetsgruppens förslag gav
en sådan effekt. Arbetsgruppen fann att detta inte var tillfredsställande
och ansåg att det även inom en styvfamilj borde finnas en viss valfrihet
när det gällde tillgodoräknandet av pensionsgrundande beloppen för
barnår. Styvföräldern skulle dock inte få konkurrera med de biologiska
föräldrarna. Pensionsarbetsgruppen föreslog därför att en förälder, som
enligt huvudregeln är den som för ett givet kalenderår är berättigad till
pensionsgrundande belopp för barnår, genom en anmälan skulle kunna
lämna över sin rätt till styvföräldern, under förutsättning att han eller
hon är gift med eller har eller har haft ett annat barn med styvföräldern.
I princippropositionen togs inte ställning till frågan om överlåtelse av
pensionsgrundande belopp för barnår till en styvförälder skulle kunna
ske.
Pensionsgrundande belopp för barnår bör i första hand vara
förbehållen barnets biologiska föräldrar (därmed likställs
adoptivföräldrar). Det bör inte under några förhållanden komma i fråga
att en styvförälder tillåts konkurrera med en biologisk förälder vad
gäller rätten till pensionsgrundande belopp för barnår, oavsett om den
biologiska föräldern själv uppfyller villkoren för att kunna tillgodorä-
knas sådant pensionsgrundande belopp eller inte.
Till skillnad mot vad Pensionsarbetsgruppen föreslog bör det därför
inte generellt vara möjligt att överlåta rätten att tillgodoräknas pen-
sionsgrundande belopp för barnår till en styvförälder. I fall då den andra
biologiska föräldern är avliden finns det dock skäl att se annorlunda på
saken. I sådana situationer uppstår ingen konkurrens mellan styvför-
äldern och den andra biologiska föräldern. I många fall blir styvför-
älderns relation till barnet också mera föräldralik än vad som är fallet
om den andra biologiska föräldern är i livet. Regeringen föreslår därför,
i likhet med förslaget i Ds 1995:41, att en förälder som själv uppfyller
villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för
barnår skall kunna överlåta rätten att tillgodoräknas detta till styvför-
äldern om barnets andra biologiska förälder har avlidit senast under det
aktuella intjänandeåret.
Begreppet styvförälder har ingen legal definition utan måste
preciseras. En överlåtelse av nu aktuellt slag bör enligt regeringens
uppfattning kunna ske endast till en försäkrad som under det aktuella
året bott tillsammans med barnet minst halva året och som någon gång
under det året sammanbott med och varit gift med eller haft gemensamt
barn med den överlåtande föräldern. Förslaget knyter an till be-
stämmelsen i 7 kap. 5 § föräldrabalken, där det anges att den som
varaktigt bor tillsammans med annans barn och med förälder som har
vårdnaden om barnet är underhållsskyldig mot barnet, om han eller hon
är gift med föräldern eller har eget barn tillsammans med föräldern.
Under remissbehandlingen har framförts synpunkten att samboende-
kravet, bl.a. av administrativa skäl, bör ersättas av ett krav på att föräldern
och styvföräldern varit folkbokförda samma adress under hela in-
tjänandeåret. Vid bedömningen av om sammanboende förelegat eller
inte kommer emellertid folkbokföringen att ha avgörande betydelse i
praktiken. För det fall folkbokföringen inte överensstämmer med de
faktiska förutsättningarna bör det dock finnas förutsättningar att göra
detta gällande.
Ytterligare förutsättningar för att överlåtelse skall kunna ske bör vara
att styvföräldern, på samma sätt som krävs för biologiska föräldrar,
uppfyller villkoren om försäkring och bosättning i Sverige och inte har
uppnått 65 års ålder. Uppfyller styvföräldern själv villkoren för att till-
godoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för ett annat barn, bör
överlåtelse av nu aktuellt slag inte kunna ske.
En anmälan om överlåtelse av rätten att tillgodoräknas pensionsgrun-
dande belopp för barnår bör enligt regeringens uppfattning ges in till
försäkringskassan senast den 31 januari året efter det aktuella barnåret.
Om någon som själv uppfyller villkoren för att tillgodoräknas pen-
sionsgrundande belopp för barnår anmäler att han eller hon vill överlåta
rätten att tillgodoräknas detta pensionsgrundande belopp till någon som
inte uppfyller förutsättningarna för att ta emot rätten, bör överlåtaren
inte därigenom anses ha definitivt förlorat rätten att själv tillgodoräknas
denna.
Regeringen föreslår därför att om en anmälan om överlåtelse görs till
en person som inte uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår skall försäkringskassan bortse från
anmälan och i stället skall den som uppfyller villkoren härför till-
godoräknas det pensionsgrundande beloppet för barnår. Att mottagaren i
vissa fall inte får någon eller endast begränsad nytta av de
pensionsgrundande beloppen för barnår på grund av att han eller hon haft
andra inkomster och redan nått upp till intjänandetaket, skall däremot
inte innebära att anmälan förlorar sin giltighet. Dessa regler är desamma
som föreslagits beträffande två berättigade föräldrars gemensamma
anmälan om vem av dem som skall tillgodoräknas pensionsgrundande
belopp för barnår.
Vidare föreslår vi att en anmälan om överlåtelse av rätt att tillgodoräk-
nas pensionsgrundande belopp för barnår på samma sätt som
föreslagits i fråga om föräldrars gemensamma anmälan om vem av dem
som skall tillgodoräknas sådan pensionsgrundande belopp skall kunna
återkallas av den som överlåter rätten senast den 31 januari året efter det
aktuella barnåret.
11.5 Beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår
Regeringens förslag: För den som skall tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår skall en fiktiv inkomst beräknas
enligt det av tre alternativa beräkningssätt som i det enskilda fallet
ger det mest förmånliga utfallet. Alternativen är
1. en utfyllnad till den enskildes pensionsgrundande inkomst året
före barnets födelse
2. en utfyllnad till 75 % av den genomsnittliga pensionsgrundande
inkomsten för alla försäkrade under 65 års ålder för vilka det fast-
ställts sådan inkomst
3. ett för alla försäkrade enhetligt belopp.
Med pensionsgrundande inkomst enligt alternativ 1 skall likställas
pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagandeinkomst.
I den inkomst som skall fyllas ut enligt alternativ 1 och 2 skall räk-
nas in såväl pensionsgrundande inkomst som pensionsgrundande be-
lopp. Dessutom skall räknas in vissa förvärvsinkomster som inte är
pensionsgrundande i Sverige. Den som har haft inkomster av det
senare slaget skall vara skyldig att anmäla dessa till
försäkringskassan.
Jämförelseinkomsten enligt alternativ 1 skall för ettvart av de
följande barnåren räknas om med hänsyn till förändringar i prisbas-
beloppet.
Vid beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår enligt
alternativ 1 skall bortses från pensionsgrundande inkomster av annat
förvärvsarbete för året före barnets födelse till den del den
försäkrade inte inom föreskriven tid har betalat de till året hänförliga
ålderspensionsavgifterna och allmän pensionsavgift för de
inkomsterna.
Det enhetliga belopp som avses i alternativ 3 skall motsvara det in-
komstbasbelopp som föreslås infört fr.o.m. år 2001. För åren 1999
och 2000 skall det motsvara det förhöjda prisbasbeloppet. Om den
försäkrade under det aktuella året har uppburit förvärvsinkomster
som inte är pensionsgrundande i Sverige skall beloppet i vissa fall
minskas.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Många remissinstanser har, som nämnts inled-
ningsvis, ansett att reglerna om pensionsgrundande belopp för barnår är
onödigt komplicerade. Försäkringskasseförbundet har påtalat att
alternativ 3, och även alternativ 2, kan leda till överkompensation och
menat att dessa effekter bör undanröjas. Flera försäkringskassor har haft
liknande synpunkter såvitt gäller alternativ 3. Försäkringsanställdas
Förbund har förordat att alternativ 3 bör utgå av administrativa skäl.
Centerkvinnorna har förordat en höjning av nivån för alternativ 2. SAF
och Industriförbundet anser att beräkningsalternativ 3 bör begränsas så
att alternativet inte bli tillämpligt i de fall det ger ett högre
pensionsgrundande belopp än alternativ 1.
Risken för manipulativt beteende genom att den pensionsberättigade
medvetet höjer sin inkomst året före barnets födelse har påtalats av
Konjunkturinstitutet, Försäkringsanställdas förbund och
Skattemyndigheten i Malmöhus län. Konjunkturinstitutet föreslår, för
att motverka denna risk, att alternativ 1 bör innebära en utfyllnad till ett
medeltal av inkomsterna under exempelvis de tre åren närmast före
barnets födelse. Skattemyndigheten föreslår två metoder. Enligt den ena
metoden sker utfyllnad intill inkomsten året före det år som föregick
barnets födelse. Enligt den andra metoden sker utfyllnad intill
inkomsten året före barnets födelse, men dock högst intill 120 % av
inkomsten året dessförinnan. Myndigheten har vidare föreslagit en
omvänd spärregel vid beräkning enligt alternativ 1 till skydd för dem
som har ojämna inkomstförhållanden.
TCO anser att inkomstmåttet vid beräkning enligt alternativ 2 bör vara
förvärvsinkomsten och inte den pensionsgrundande inkomsten. Försäk-
ringskassan i Älvsborgs län har å andra sidan på grund av reglernas
komplexitet, förordat att man i stället för att beräkna tre alternativ för
varje barnår inför ett enhetligt belopp på ett prisbasbelopp som modern
kan dela eller överlåta. RFV anser att det från informationssynpunkt bör
vara samma basbelopp som används i de tre olika beräkningsalternativen.
RFV avstyrker förslaget om att utländska förvärvsinkomster skall re-
ducera de pensionsgrundande beloppet för barnår. Verket instämmer
visserligen i den uppfattning som ligger bakom förslaget, men pekar på
det olämpliga i att ha en formell regel som inte kan tillämpas i praktiken
eftersom kontrollmöjlighet saknas. Även andra remissinstanser, bl.a.
Länsrätten i Värmlands län och Försäkringsanställdas förbund ifråga-
sätter om inte regeln borde tas bort med hänsyn till
kontrollsvårigheterna. Försäkringskassan i Stockholms län liksom
Kammarrätten i Stockholm delar visserligen uppfattningen att det är
lämpligt att hänsyn tas till utländska inkomster vid beräkning av det
pensionsgrundande beloppet för barnår, men framhåller att det bör
finnas en obegränsad möjlighet i tiden att korrigera det
pensionsgrundande belopp för barnår som felaktigt beräknats utan
hänsyn till utländska inkomster.
Skälen för regeringens förslag: Sedan det enligt föreslagna regler
som beskrivits i de föregående avsnitten fastställts vem eller vilka
personer som för ett visst år faktiskt skall tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår, måste det för varje sådan person
beräknas ett särskilt belopp. Detta belopp skall läggas till den försäkra-
des pensionsgrundande inkomst och eventuella övriga pensions-
grundande belopp under det aktuella året. Beloppet bör samtidigt utgöra
underlag för statens betalning av statlig ålderspensionsavgift.
Även i det reformerade pensionssystemet skall det enligt förslaget i
avsnitt 13 finnas ett intjänandetak. För ett och samma år kommer endast
inkomster upp till en viss nivå att grunda pensionsrätt. För den som
redan på grund av andra inkomster har nått upp till intjänandetaket
kommer pensionsgrundande belopp för barnår därför att vara utan
betydelse, eftersom detta pensionsgrundande belopp inte skulle kunna
höja den totala pensionsrätten för året. Enligt vårt föreslag i avsnitt 13.1
bör det i sådana fall inte fastställas något pensionsgrundande belopp för
barnår. Staten skall då inte heller betala någon statlig ålderspensionsav-
gift. Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för pensionsreformen
skall pensionsgrundande belopp för barnår beräknas enligt en kom-
binationsmodell bestående av tre alternativa beräkningssätt, varvid det av
de tre beräkningssätten som i det enskilda fallet ger det för den
försäkrade mest förmånliga utfallet för ett givet år skall tillämpas. Olika
beräkningssätt kan således tillämpas för olika år. Två av beräkningssätten
(alternativ 1 och 2) innebär att den försäkrades inkomster för ett visst år
fylls ut till en viss nivå. Det tredje beräkningsalternativet innebär att till
den försäkrades övriga inkomster under ett visst år läggs ett för alla
försäkrade enhetligt pensionsgrundande belopp. Beräkningen av det pen-
sionsgrundande beloppet för barnår sker för hela kalenderår.
Ett av beräkningsalternativen som följer av de antagna riktlinjerna
innebär att utfyllnad skall ske till den enskildes pensionsgrundande
inkomst året före barnets födelse, fortsättningsvis kallat den individuella
jämförelseinkomsten. Denna inkomst skall därvid för ettvart av de
följande barnåren räknas om med hänsyn till förändringar i pris-
basbeloppet, dvs. prisindexeras. Enligt ett annat beräkningsalternativ
skall utfyllnad ske till 75 % av genomsnittsinkomsten för alla för-
säkrade, fortsättningsvis kallat den generella jämförelseinkomsten. Det
tredje beräkningsalternativet är i huvudsak avsett att ge ett tillskott till
den som inte alls eller i mindre utsträckning ändrar sitt förvärvsbeteende
på grund av förekomsten av barn och som under barnåret haft en inkomst
överstigande 75 % av genomsnittsinkomsten för samtliga försäkrade
under 65 år eller strax därunder.
Under remissbehandlingen av Ds 1995:41 har vissa remissinstanser
framfört synpunkten att beräkningsalternativ 3 inte borde vara tillämpligt
i de fall det leder till ett högre pensionsgrundande belopp än alternativ 1.
Vidare har vissa remissinstanser förslagit att beräkningsalternativ 3 bör
utelämnas för att åstadkomma en förenkling av systemet. Som nämnts
inledningsvis förordar regeringen inte att antalet beräkningsmöjligheter
begränsas. Beräkningsalternativ 3 ger dessutom en signal om att det även
i pensionshänseende lönar sig att förvärvsarbeta. Andra remissinstanser
har påtalat risken för spekulation vid utfyllnad till den individuella jäm-
förelseinkomsten. Genom den möjlighet som t.ex. en egenföretagare
har att höja sin pensionsgrundande inkomst för ett visst år genom
exempelvis återföring av periodiseringsfond skulle, om detta görs året
före ett barns födelse, utfallet enligt detta alternativ förbättras. Några
remissinstanser har föreslagit olika metoder för att minska risken för
sådana spekulationer. Metoderna går i huvudsak ut på att göra
utfyllnadsinkomsten beroende av inkomsten under fler år än året före
barnets födelse. Den föreslagna metoderna skulle visserligen till viss
del begränsa möjligheten till manipulativa beteenden. Incitament till
sådana beteenden skulle emellertid trots det finnas kvar i
föräldraförsäkringen. Förändringar i syfte att minska risken för
spekulation i nu beskrivna avseende bör därför i första hand avse
reglerna för hur sådan ersättning skall beräknas för bl.a. egenföretagare.
Det är vidare av vikt att inte ytterligare komplicera reglerna för
tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår, vilket en
lösning för att komma till rätta med spekulationsmöjligheten skulle
innebära. Mot bakgrund av vad som nu sagts och efter övervägande av
övriga remissynpunkter beträffande beräkningsalternativen anser
regeringen inte att de olika alternativen för beräkning av pensions-
grundande belopp för barnår bör utformas på annat sätt än vad som fast-
slagits i de antagna riktlinjerna och som också föreslagits i Ds 1995:41.
Som ovan nämnts skall, enligt antagna riktlinjer, den individuella
jämförelseinkomsten prisindexeras, dvs. för ettvart av de följande in-
tjänandeåren räknas om med hänsyn till förändringar i prisbasbeloppet.
Lagrådet påpekar att detta är den enda situation i den permanenta regle-
ringen, dvs. den som avses gälla fr.o.m. år 2001, där prisbasbeloppet och
inte inkomstbasbeloppet skall användas vid omräkning. Lagrådet
förordar därför att omräkning i stället sker med inkomstbasbeloppet.
Som Lagrådet påpekat sker de flesta omräkningarna i det reformerade
ålderspensionssystemet för framtiden med inkomstbasbeloppet. Att
även räkna om jämförelseinkomsten med inkomstbasbeloppet riskerar
emellertid att medföra en icke oväsentlig ökning av statens kostnader.
Regeringen föreslår därför ingen förändring i detta hänseende jämfört
med de antagna riktlinjerna.
Enligt de antagna riktlinjerna skall det enhetliga belopp som enligt al-
ternativ 3 skall tillgodoräknas den försäkrade från och med de reforme-
rade intjänandereglernas ikraftträdande motsvara ett basbelopp som räk-
nas upp i paritet med den allmänna inkomstutvecklingen. Enligt vad vi
föreslår i avsnitt 6.4 skall ett sådant basbelopp inkomstbasbeloppet
införas fr.o.m. år 2001, dock att det för år 2001 skall motsvara det för-
höjda prisbasbeloppet och att det skall räknas upp i takt med den all-
männa inkomstutvecklingen först fr.o.m. årsskiftet 2001/2002. Under
en övergångstid, åren 1999 och 2000, kan således det enhetliga beloppet
inte motsvaras av ett inkomstbasbelopp. För dessa år bör det enhetliga
beloppet i stället motsvara det förhöjda prisbasbeloppet.
Regeringen föreslår således att det belopp som avses i
beräkningsalternativ 3 skall motsvara det inkomstbasbelopp som
föreslås infört fr.o.m. år 2001. Under en övergångstid åren 1999 och
2000 föreslår vi att beloppet skall motsvara det förhöjda
prisbasbeloppet.
Såvitt avser utfyllnad till individuell respektive generell jämföreslein-
komst har i de antagna riktlinjerna inte närmare preciserats hur den in-
komst som skall fyllas ut utfyllnadsinkomsten skall beräknas.
Regeringen föreslår, i likhet med förslaget i Ds 1995:41, att i utfyll-
nadsinkomsten skall ingå inte bara de faktiska pensionsgrundande in-
komster som den försäkrade kan ha uppburit det aktuella barnåret, utan
också de eventuella pensionsgrundande belopp som den försäkrade för
samma år har fått tillgodoräkna sig. Skälet är att den försäkrade i många
fall närmast skulle bli överkompenserad i pensionshänseende om inte
också övriga pensionsgrundande belopp räknades in i utfyllnadsinkom-
sten.
Hänsynstagande till vissa inkomster som inte är pensionsgrundande
i Sverige
Som framgått av avsnitt 7 skall den som lämnar Sverige för längst ett år
fortfarande anses bosatt i Sverige och därigenom fortsatt försäkrad för
inkomstgrundad ålderspension här. (Den som arbetar i ett annat EU-
eller EES-land omfattas dock som regel endast av försäkringen i det
landet). Den som befinner sig i en sådan situation och har vårdnad om
och bor tillsammans med barn under fyra års ålder kan således
tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår i Sverige. Om en
sådan person under utlandsvistelsen arbetar för en utländsk arbetsgivare
är emellertid arbetsinkomsterna som regel inte skattepliktiga eller pen-
sionsgrundande i Sverige. Det innebär att den försäkrade skulle kunna
komma att tillgodoräknas ett alltför högt pensionsgrundande belopp för
barnår. Även om det långt ifrån alltid är så att utlandsinkomsten grundar
pensionsrätt i det aktuella landet, kan det inte anses rimligt att personen
tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår utan beaktande av
utlandsinkomsten.
Regeringen föreslår därför att även ersättning, i annan form än
pension, på grund av arbete (anställning, uppdrag eller verksamhet som
egenföretagare) utomlands som inte är pensionsgrundande i Sverige
skall räknas in i utfyllnadsinkomsten vid beräkning av
pensionsgrundande belopp för barnår. Regeringen föreslår också att det
pensionsgrundande beloppet enligt beräkningsalternativen 1 och 3, för
den som haft inkomst av detta slag, skall minskas eller bortfalla helt i
den mån beloppet helt eller delvis skulle ha hamnat ovanför
intjänandetaket om utlandsinkomsten varit pensionsgrundande i Sverige.
(Såvitt gäller beräkningsalternativ 1 kan denna situation uppkomma
endast om prisbasbeloppet ökar snabbare än inkomstbasbeloppet.)
Pensionsgrundande belopp för barnår bör som utvecklas närmare i
det följande i allt väsentligt tillgodoräknas med automatik och det bör
således inte krävas någon form av ansökan från den enskilde. En fråga i
sammanhanget är därför hur försäkringskassan som enligt vad som
föreslås i avsnitt 13.3 är den beslutsfattande myndigheten skall kunna
få kännedom om utlandsinkomster av nu diskuterat slag. Det skall därvid
hållas i minnet att det regelmässigt kan antas att det inte ligger i den en-
skildes intresse att inkomsten beaktas vid beräkningen av det pensions-
grundande beloppet för barnår.
Inkomst som förvärvats vid arbete utomlands för en utländsk arbets-
givare är som regel inte skattepliktig i Sverige. Den enskilde är i vissa
fall ändå skyldig att, som en upplysning, ange inkomsten i sin själv-
deklaration men så är inte alltid fallet. Någon kontrolluppgift från ar-
betsgivare eller liknande som gör det möjligt för skattemyndigheten att
kontrollera att uppgift lämnas i deklarationen finns inte heller i dessa
fall.
Det kan från kostnadssynpunkt knappast komma i fråga att införa en
rutin där skattemyndigheten aviserar de utlandsinkomster som myndig-
heten fått kännedom om. I samma riktning talar den omständigheten att
endast ett fåtal av de personer som har sådana inkomster kommer att
vara aktuella för pensionsgrundande belopp för barnår. Regeringen
föreslår i stället att en försäkrad, som för det aktuella året själva
uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande be-
lopp för barnår eller som skall tillgodoräknas sådan rätt på grund av
överlåtelse från annan försäkrad skall vara skyldig att anmäla ut-
landsinkomster direkt till försäkringskassan.
Från remissinstanserna har framförts kritik mot förslaget att utländska
inkomster skall beaktas just med hänsyn till de kontrollsvårigheter som
berörts ovan. Även om det kan uppstå svårigheter såvitt avser möjlig-
heten att kontrollera att bestämmelsen efterlevs, anser regeringen att de
principiella skälen för att även utländska inkomster skall beaktas väger
tyngre. De framförda remissynpunkterna bör därför inte leda till något
annat förslag än det som lämnades i Ds 1995:41. I enlighet med vad bl.a.
Kammarrätten i Stockholm föreslagit föreslår vi att om ett
pensionsgrundande belopp för barnår för ett visst år felaktigt fastställts
utan hänsyn till utländska inkomster skall detta kunna korrigeras utan
begränsning i tiden (se avsnitt 27). Om förhållandena klarläggs först
t.ex. vid pensioneringen eller senare kan den tidigare fastställda
pensionsrätten för det aktuella året alltså korrigeras. En erinran om
skyldigheten att anmäla sådana inkomster bör finnas på underrättelsen
avseende beslut om pensionsgrundande belopp för barnår.
Motsvarande situation som den som nu behandlats kan uppkomma för
en försäkrad som är bosatt i Sverige och som är anställd vid utländsk be-
skickning eller lönat konsulat här i landet eller hos arbetsgivare som är
knuten till sådan beskickning eller sådant konsulat (gäller inte den diplo-
matiska personalen). De inkomster som den anställde uppbär för sådant
arbete kommer nämligen såvida inte en förbindelse motsvarande
dagens ATP-förbindelse tecknats inte att vara pensionsgrundande i
Sverige. Regeringen föreslår därför att nu nämnda inkomster vid beräk-
ningen av det pensionsgrundande beloppet för barnår skall behandlas på
samma sätt som ovan redovisade inkomster av förvärvsarbete i utlandet
samt att den försäkrade skall vara skyldig att anmäla inkomsterna till
försäkringskassan.
Närmare om beräkningen av jämförelseinkomsterna
Det har i de antagna riktlinjerna för pensionsreformen inte närmare pre-
ciserats hur den nivå till vilken den försäkrades pensionsgrundande in-
komst och pensionsgrundande belopp skall fyllas ut (jämförelse-
inkomsterna) skall beräknas. Det gäller såväl alternativet med utfyllnad
till den egna pensionsgrundande inkomsten året före barnets födelse
(den individuella jämförelseinkomsten) som alternativet med utfyllnad
till 75 % av genomsnittsinkomsten (den generella jämförelsein-
komsten).
Det kan härvid anläggas två synsätt. Å ena sidan kan hävdas att jäm-
förelseinkomsterna skall beräknas på ett sådant sätt att de avspeglar
värdet av samtliga faktiska och fiktiva inkomster som kommer att grunda
pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet. Å andra sidan
kan göras gällande att jämförelseinkomsterna skall beräknas så att de
avspeglar endast värdet av faktiska pensionsgrundande förvärvsinkom-
ster.
Pensionsgrundande belopp för barnår skall främst ha till syfte att
kompensera de grupper som har lägre förvärvsinkomster på grund av att
de ändrar sitt arbetsutbud under sina barns första levnadsår. Det finns ett
direkt samband mellan en försäkrads arbetsutbud och nivån på dennes
faktiska förvärvsinkomster. Däremot finns det inte något motsvarande
samband mellan arbetsutbud och eventuella fiktiva inkomster. Mot bak-
grund härav ter det sig mest rimligt att utgå från att pensionsgrundande
belopp för barnår bör kompensera för de lägre faktiska förvärvsinkoms-
ter som blir följden av ett lägre arbetsutbud under de år då barnen är
små. Regeringen anser inte, som någon remissinstans föreslagit, att om
den generella jämförelseinkomsten enbart grundas på de pensions-
grundande förvärvsinkomsterna alltså exkluderat socialförsäkringser-
sättningarna skulle kompensationen vara jämnare och mer anpassad till
svängningarna på arbetsmarknaden. Det torde dessutom inte finnas något
administrativt acceptabelt sätt att särskilja inkomstslagen. Detta innebär
att såväl den generella som den individuella jämförelseinkomsten bör
beräknas på ett sådant sätt att den avspeglar värdet av samtliga pensions-
grundande inkomster men inte av övriga pensionsgrundande belopp.
Vid beräkningen av den individuella jämförelseinkomsten bör dock
göras ett undantag från den föreslagna regeln. För att försäkrade som
uppbär förtidspension enligt 13 kap. 2 § AFL (förtidspension beräknad
på grundval av s.k. antagandepoäng) inte skall behandlas på annat sätt än
förvärvsaktiva i detta hänseende bör även det särskilda pensionsgrun-
dande belopp för antagandeinkomst som, enligt vad som föreslås i av-
snitt 9, skall beräknas för sådana förtidspensionärer räknas in i den
individuella jämförelseinkomsten. I avsnitt 9 behandlas frågan om be-
räkning av pensionsgrundande belopp för barnår för förtidspensionärer
mera utförligt.
Som kommer att framgå av avsnitt 13.5 föreslår vi att i det
reformerade ålderspensionssystemet skall inkomst av annat
förvärvsarbete i princip grunda pensionsrätt endast till den del som till
året hänförliga avgifter till ålderspensionssystemet för sådan inkomst
betalats inom föreskriven tid. Om en försäkrad tillgodoräknats pen-
sionsrätt på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete men det senare
visar sig att han eller hon inte betalat delar av avgifterna, måste
pensionsrätten för det aktuella året räknas om. Utebliven
avgiftsbetalning påverkar således storleken på den pensionsrätt som för
året skall tillgodoräknas en försäkrad som har haft inkomst av annat
förvärvsarbete. Däremot kommer den pensionsgrundande inkomst som
fastställts för den försäkrade för det året inte att sättas ned på grund av
den uteblivna avgiftsbetalningen.
Detta innebär att den individuella jämförelseinkomsten för en
försäkrad som året före barnets födelse haft inkomst av annat
förvärvsarbete skulle kunna komma att beräknas som om avgifterna för
det året till fullo betalats, vilket i sin tur skulle medföra att det
pensionsgrundande beloppet för barnår beräknat enligt alternativ 1 för
de följande åren skulle kunna komma att bli högre än om hänsyn skulle
tas till i vilken omfattning avgifterna betalats. En sådan konsekvens kan,
mot bakgrund av att det är staten som skall betala avgifter på
pensionsgrundande belopp för barnår, inte anses acceptabel.
Regeringen föreslår därför att det, vid beräkning av den individuella
jämföresleinkomsten skall bortses från pensionsgrundande inkomster av
annat förvärvsarbete för året före barnets födelse till den del den försäk-
rade inte inom föreskriven tid betalat den till det året hänförliga ålders-
pensionsavgiften och den allmänna pensionsavgiften för de inkomster-
na.
Regeringen föreslår således att det vid utfyllnad till den individuella
jämförelseinkomsten skall ske en utfyllnad till en nivå som motsvarar
summan av den fastställda pensionsgrundande inkomsten för den försäk-
rade året före barnets födelse och, i förekommande fall, det pensions-
grundande belopp för antagandeinkomst som för samma år kan ha fast-
ställts för den försäkrade. I enligt med vad som ovan föreslagits, skall
därvid i vissa fall bortses från delar av pensionsgrundande inkomster av
annat förvärvsarbete. Genom detta beräkningsalternativ garanteras den
försäkrade en pensionsrätt i princip motsvarande den som beräknats på
hans eller hennes faktiska inkomster året före barnets födelse.
Regeringen föreslår vidare att det vid fastställandet av den generella
jämförelseinkomsten, dvs. genomsnittsinkomsten för samtliga
försäkrade, skall tas hänsyn endast till pensionsgrundande inkomster
och således inte till andra pensionsgrundande belopp som tillgodorä-
knats de försäkrade under ett aktuellt år. Vidare föreslås att endast
försäkrade som under det aktuella året inte uppnått 65 års ålder därvid
skall medräknas. Om även försäkrade högre upp i åldrarna skulle räknas
med, torde den generella jämförelseinkomsten bli lägre än med den här
föreslagna ordningen. Vid bestämmandet av den generella jämförelsein-
komsten skall sålunda totalsumman av de pensionsgrundande in-
komsterna som för ett visst år fastställts för försäkrade som under året
inte uppnått 65 års ålder divideras med det totala antalet personer i dessa
åldrar som under samma år haft sådana inkomster. Det pensionsgrun-
dande beloppet enligt detta beräkningsalternativ utgörs av skillnaden
mellan 75 % av den sålunda erhållna kvoten och den försäkrades utfyll-
nadsinkomst. Med detta alternativ garanteras den försäkrade en pen-
sionsrätt som bygger på det faktiska inkomstläget bland samtliga försäk-
rade under 65 års ålder som förvärvsarbetar.
Såväl beträffande utfyllnad till individuell som generell jämförelsein-
komst skall utfyllnad ske till upp till en viss pensionsgrundande
inkomst. En följd härav är att endast inkomster upp till intjänandetaket
beaktas i jämförelserna.
Mer än ett barn i "rätt" ålder
Som redovisats ovan förslås att en försäkrad som har två eller flera barn
under fyra års ålder (i vissa fall fem års ålder) skall tillgodoräknas pen-
sionsgrundande belopp för barnår till och med det år då det yngsta barnet
fyller tre (eller fyra) år. Den försäkrade skall dock aldrig för samma tid
tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår dubbelt eller
flerfaldigt. Vid utfyllnad till den individuella jämförelseinkomsten
föreslår vi att följande skall gälla, vilket är i enlighet med de av
riksdagen antagna riktlinjerna.
Om ytterligare ett barn föds efter det att pensionsgrundande belopp
för det första barnet tillgodoräknats för fyra år, bestäms den individuella
jämförelseinkomsten för det andra barnet på nytt enligt de angivna prin-
ciperna. Detta bör i princip också gälla för det fall att det andra barnet
föds under ett år då det första barnet alltjämt ger rätt till pensionsgrun-
dande belopp för barnår. Föräldern bör emellertid i det sistnämnda fallet
under de sammanfallande barnåren få pensionsgrundande belopp för
barnår beräknad på basis av antingen den individuella jämförelsein-
komsten året före det första barnets födelse eller, om det är
förmånligare, på grundval av den individuella jämförelseinkomsten året
före det andra barnets födelse. När pensionsgrundande belopp för barnår
har tillgodoräknats under fyra år, bör dock det pensionsgrundande
beloppet enligt alternativ 1 för de därpå följande barnåren beräknas
endast genom utfyllnad upp till den individuella jämförelseinkomsten
året före det andra barnets födelse, eftersom det första barnet då inte
längre berättigar föräldern till pensionsgrundande belopp för barnår.
11.6 Förvärvsvillkoret
Regeringens förslag: För att pensionsgrundande belopp för barnår
slutligt skall ge upphov till utbetalning av ålderspension skall krävas
att det för den försäkrade under viss tid och i viss omfattning har fast-
ställts pensionsgrundande inkomst. Med pensionsgrundande inkomst
skall likställas pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers an-
tagandeinkomst.
Det angivna villkoret förvärvsvillkoret skall vara uppfyllt
genom att det för den försäkrade har fastställts en pensionsgrundande
inkomst som för ettvart av fem år uppgår till minst två gånger ett visst
belopp. Beloppet skall motsvara inkomstbasbeloppet. För år före år
2001 skall det dock motsvara det förhöjda prisbasbeloppet.
Vid bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt skall beaktas
endast sådan pensionsgrundande inkomst som har legat till grund för
pensionsrätt.
Vidare skall beaktas endast sådan pensionsgrundande inkomst som
fastställs senast det år då den försäkrade fyllt 70 år.

Promemorians förslag: Förslagen i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag. I promemorian föreslogs dock att för-
värvsvillkoret skulle anses uppfyllt om det för den försäkrade fastställs
en pensionsgrundande inkomst som för ettvart av fem år uppgår till ett
visst belopp eller som för ettvart av tre år uppgår till två gånger detta
belopp. Något undantag för pensionsgrundande inkomst som inte legat
till grund för pensionsrätt gjordes inte i Ds 1995:41.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm har ifrågasatt om
förvärvsvillkoret är utformat så att den försäkrade genom att uppfylla de
krav som uppställs kan anses ha tillräcklig anknytning till arbetslivet.
SAF och Industriförbundet har ansett att förvärvsvillkoret bör skärpas
betydligt genom att man exempelvis kräver en inkomst på två förhöjda
prisbasbelopp under tio år. En möjlighet att genom relativt kort yrkes-
verksamhet i landet få åtnjuta pension som till stor del är subventionerad
av staten skulle annars med en ökad internationalisering successivt öka
trycket på systemet.
Skälen för regeringens förslag: Som nämnts inledningsvis skall
enligt de antagna riktlinjerna för ålderspensionsreformen särskilda
regler gälla för att pensionsgrundande belopp för barnår skall påverka
den pension som faktiskt skall betalas ut till en försäkrad. Motsvarande
skall gälla beträffande pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring.
Innebörden av de antagna riktlinjerna är att det för att pensionsgrun-
dande belopp för barnår och plikttjänstgöring slutligt skall ge upphov till
utbetalning av ålderspension skall krävas bl.a. att pensionsrätt motsva-
rande lägst ett visst belopp i princippropositionen benämnt lönebas-
belopp har tillgodoräknats den försäkrade under åtminstone tre år. I Ds
1995:41 föreslås i stället att villkoret knyts endast till storleken av den
pensionsgrundande inkomsten. Vidare används inte termen lönebasbe-
lopp. Där föreslås i stället att ett inkomstbasbelopp som i sak
motsvarar vad som tidigare benämnts lönebasbeloppet skall tillskapas.
Som framgår av avsnitt 6.4 föreslår regeringen också att ett
inkomstbelopp skall tillskapas för det reformerade
ålderspensionssystemet fr.o.m. år 2001.
För uppfyllandet av det angivna villkoret förvärvsvillkoret skall
enligt de antagna riktlinjerna tas i beaktande pensionsgrundande för-
värvsinkomster, socialförsäkringsersättningar m.m. samt den ålderspen-
sionsrätt som tillgodoräknas förtidspensionärer på grundval av an-
tagandeinkomst. Pensionsgrundande belopp för bakomliggande inkomst,
barnår och plikttjänstgöring samt pensionsrätt som förvärvats genom
delning mellan makar skall däremot inte kunna påverka bedömningen av
om förvärvsvillkoret har uppfyllts eller inte. Villkoret skall kunna
uppfyllas före eller efter den tid för vilken pensionsgrundande belopp
för barnår har tillgodoräknats. I det senare fallet blir pensionsrätterna
latenta till dess villkoret har uppfyllts.
Med den i princippropositionen angivna utformningen av förvärvs-
villkoret var det således av betydelse hur stor sammanlagd pensionsrätt
som den pensionsberättigade hade tjänat in. Eftersom inte all pensions-
rätt utan endast pensionsrätt grundad på pensionsgrundande förvärvs-
inkomster m.m. skulle tas med i bedömningen skulle i sådant fall
krävas särregistrering av ett antal olika pensionsrätter.
Syftet med förvärvsvillkoret är att ställa krav på viss anknytning till
arbetslivet för att pensionsgrundande belopp för barnår och plikttjänst-
göring, som finansieras av allmänna skattemedel, skall ge upphov till
faktisk utbetalning av pension. Detta syfte kan i lika hög grad uppnås
genom att, i stället för att låta förvärvsvillkoret vara beroende av att
pensionsrätt till ett visst belopp intjänats, kräva endast att den pensions-
grundande inkomsten och i förekommande fall pensionsgrundande
belopp för antagandeinkomst har uppgått till ett visst lägsta belopp under
ett visst antal år. Mot denna bakgrund förslogs i Ds 1995:41 att
förvärvsvillkoret skulle utformas efter den nu nämnda principen. Genom
att uppfyllandet av förvärvsvillkoret knöts enbart till storleken av de pen-
sionsgrundande inkomsterna och eventuella pensionsgrundande belopp
för antagandeinkomst, men inte till pensionsrätten, skulle inte heller
arvsvinster som tilldelats den enskilde och som således inneburit en
ökning av pensionsrätten komma att inverka på bedömningen. Även
detta var en önskvärd konsekvens, eftersom arvsvinsternas storlek inte
utgör något mått på en persons anknytning till förvärvslivet.
Enligt regeringens uppfattning bör förvärvsvillkoret utformas enligt
den princip som angetts i departementspromemorian, innebärande att
villkoret knyts enbart till storleken av den försäkrades
pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp för
antagandeinkomster. Principen som sådan har heller inte mött någon
kritik bland remissinstanserna.
Lagrådet konstaterar i sitt yttrande att underlåten avgiftsbetalning en-
ligt förslaget kan påverka beräkningen av pensionsrätten och pensions-
grundande belopp för barnår. För att uppnå det s.k. förvärvsvillkoret
räcker det emellertid att pensionsgrundande inkomst har fastställts för
vart och ett av minst fem år med inkomster som uppgått till lägst två in-
komstbasbelopp. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst tas inte
hänsyn till om avgifter för inkomsten har betalats eller inte. Lagrådet på-
pekar att följden kan bli att en person får pensionsgrundande inkomst
fastställd trots att han eller hon inte har betalat sina avgifter och att
denna pensionsgrundande inkomst sedan kan användas för att uppfylla
förvärvsvillkoret.
Den konsekvens som Lagrådet påpekar kan inte anses önskvärd. För
att situationen inte skall inträffa bör förvärvsvillkoret modifieras. Rege-
ringen föreslår därför att endast sådan pensionsgrundande inkomst som
har legat till grund för pensionsrätt skall beaktas vid bedömningen huru-
vida förvärvsvillkoret är uppfyllt.
En annan fråga är om de inkomstgränser som föreslagits i Ds 1995:41
innebär att kravet på anknytning till arbetslivet kan anses tillfreds-
ställande uppfyllt. Enligt förslaget där skulle det för den pensionsberät-
tigade ha fastställts pensionsgrundande inkomst varmed likställs pen-
sionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagandeinkomst som
för ettvart av fem år uppgår till minst ett förhöjt prisbasbelopp eller som
för ettvart av tre år uppgår till minst två gånger detta belopp.
Förslaget i Ds 1995:41 innebar alltså att det fanns två olika möjlig-
heter för den enskilde att uppfylla förvärvsvillkoret. Det skulle kunna
ske antingen genom intjänande av högre pensionsgrundande inkomster
under en kortare tid eller genom en längre tids anknytning till förvärvs-
livet men med lägre inkomster. Den bedömning som årligen skulle
göras av huruvida förvärvsvillkoret var uppfyllt eller inte skulle utgå från
det för den enskilde mest förmånliga alternativet.
Under remissbehandlingen har framförts krav på att förvärvsvillkoret
skulle skärpas väsentligt. Med det nuvarande förslaget skulle även perso-
ner som endast i mycket begränsad omfattning har varit yrkesverksamma
i landet kunna vara berättigade till pensionsgrundande belopp för barnår.
Enligt regeringens uppfattning bör målet vara att finna en rimligt avväg-
ning mellan de försäkrades intresse av att få ett faktiskt pensionsutfall
från pensionsgrundande belopp för barnår och statens intresse av att inte
åsamkas kostnader som inte kan anses motiverade. Även administrativa
hänsyn och informationshänsyn bör beaktas. Mot denna bakgrund anser
regeringen att ett förvärvsvillkor som innebär krav på pensionsgrundande
inkomster (samt pensionsgrundande belopp för antagandeinkomster) om
två inkomstbasbelopp under minst fem år utgör en lämplig avvägning
mellan de olika intressen som nu nämnts. Samtidigt innebär detta i viss
mån en förenkling i förhållande till det tidigare föreslaget enligt vilket
förvärvsvillkoret kunde uppfyllas på två olika sätt.
Regeringen föreslår således att förvärvsvillkoret skall anses uppfyllt
om det för den försäkrade har fastställts en pensionsgrundande inkomst
eller pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst motsvarande
två inkomstbasbelopp under minst vart och ett av fem år. (För år före år
2001 avses två förhöjda prisbasbelopp).
För att uppfylla förvärvsvillkoret bör således krävas att det för den
försäkrade har fastställts en pensionsgrundande inkomst i en viss
omfattning och under viss tid. Även sådana pensionsgrundande
inkomster som fastställts för förfluten tid bör därvid beaktas. Som
redovisats ovan i avsnitt 7 är det endast den som är försäkrad för
ålderspension som skall kunna tjäna in pensionsgrundande inkomst. I
princip skall endast inkomster som tjänats in i Sverige kunna fastställas
som pensionsgrundande inkomst och ligga till grund för uppfyllandet av
förvärvsvillkoret. Genom Sveriges medlemskap EU och genom
ikraftträdandet av EES-avtalet den 1 januari 1994 är Sverige emellertid
bunden av vissa regler som avviker från vad som ovan anförts. Dessa
andra regler finns, förutom i Romfördraget, bl.a. i rådets förordning
(EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när
anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom
gemenskapen. I artikel 3 i förordningen behandlas den s.k. likabehand-
lingsprincipen innebärande att all diskriminering på grund av nationalitet
är förbjuden. Således torde det inte kunna krävas viss tids vistelse i ett
land innan rätt till en förmån inträder. I artikel 45 behandlas den s.k.
sammanläggningsprincipen, innebärande bl.a. att en viss tids försäkring,
arbete eller bosättning i en medlemsstat skall anses som om den ägt rum
i en annan medlemsstat, om sådan kvalifikationstid är en förutsättning
för rätt att erhålla en viss förmån i den sistnämnda staten. En
grundläggande förutsättning för sammanläggningsprincipens tillämpning
är att det finns i vart fall någon försäkringstid eller dylikt i landet att
lägga samman med tid i ett annat medlemsland.
Till följd av dessa bestämmelser torde ett krav att en person, som om-
fattas av förordningen 1408/71 och som tillgodoräknats pensionsgrun-
dande belopp för barnår eller plikttjänstgöring, skall ha en fastställd pen-
sionsgrundande inkomst motsvarande två förhöjda prisbasbelopp
(inkomstbasbelopp) under i vart fall fem år inte kunna upprätthållas. För
en person som omfattas av förordningen 1408/71 torde även få godtas
att förvärvsvillkoret uppfylls genom försäkring som anställd eller egen
företagare i ett annat EU- eller EES-land. För att klargöra hur för-
värvsvillkoret bör tillämpas beträffande arbetstagare som omfattas av
förordningen 1408/71 avser regeringen att föreslå att kommissionen
lägger fram ett förslag till rådet att ett tillägg görs till bilaga VI till för-
ordningen. Av detta tillägg bör framgå att förvärvsvillkoret är en beräk-
ningsregel för att tillgodoräknad pensionsrätt för barnår och
plikttjänstgöring skall ge rätt till pension.
Detta innebär att för en person som i övrigt uppfyller kraven för att
vara berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår, skall för-
värvsvillkoret anses uppfyllt genom arbete i andra EU- eller EES-länder.
En förutsättning härför bör emellertid vara att det för den pensionsberät-
tigade för i vart fall ett år fastställts en pensionsgrundande inkomst i
Sverige som uppgått till minst två inkomstbasbelopp.
Som ovan föreslagits bör det, för att förvärvsvillkoret skall vara upp-
fyllt, krävas att det för den försäkrade fastställts en pensionsgrundande
inkomst om minst två inkomstbasbelopp under minst fem år. Även för
den som hävdar sammanläggning med i utlandet intjänad inkomst skulle
kunna ställas samma krav. Emellertid är den inkomst som förvärvats
utomlands av utländsk arbetsgivare i regel inte skattepliktig i Sverige
och därför saknas kontrolluppgift eller liknande som gör det möjligt för
skattemyndigheten att kontrollera uppgiften. Av samma skäl som anförts
i avsnitt 11.5 är det inte heller möjligt att skattemyndigheten aviserar de
utländska inkomster som myndigheten får kännedom om. I stället skulle
kunna krävas att den som begär sammanläggning också skall anmäla detta
till försäkringskassan och visa att han haft sådan inkomst som berättigar
honom till sammanläggning för att på så sätt uppfylla förvärvsvillkoret.
Emellertid finns inte i alla EU- eller EES-länder några centrala register
med uppgifter om intjänad förvärvsinkomst utan i regel registreras
endast att personen är eller har varit försäkrad i landets ålders-
pensionssystem. Regeringen anser därför att om den
pensionsberättigade visar att han eller hon är eller har varit försäkrad i
ett obligatoriskt ålderspensionssystem på grund av arbete i annat EU-
eller EES-land bör det vara tillräckligt för att en sammanläggning med
den i Sverige fastställda pensionsgrundande inkomsten skall få ske. Om
personen i fråga har minst ett år med pensionsgrundande inkomst
motsvarande två inkomstbasbelopp och minst fyra års försäkringstid i
annat EU- eller EES-land skall förvärvsvillkoret anses uppfyllt. Den
pensionsberättigade skall då fullt ut vara berättigad till pension för
pensionsgrundande belopp för barnår.
Sammanfattningsvis anser regeringen att den som i Sverige fått fast-
ställt en pensionsgrundande inkomst om ett visst lägsta belopp för minst
ett år före det att barnet föddes och är eller har varit försäkrad som an-
ställd eller egenföretagare i ett obligatoriskt ålderspensionssystem i ett
EU/EES-land under minst fyra år skall var berättigad till pension på
pensionsgrundande belopp för barnår. Regeringen avser att verka för att
denna lösning accepteras av övriga länder och förs in i bilaga VI till
förordningen (EEG) 1408/71.
Som angetts ovan föreslås att förvärvsvillkoret skall kunna uppfyllas
såväl före som efter det år för vilket pensionsgrundande belopp för
barnår har tillgodoräknats. Därvid bör beaktas även pensionsgrundande
inkomst som fastställts för år före lagstiftningens ikraftträdande år
1999. I det reformerade pensionssystemet skall enligt förslaget
pensionsgrundande inkomst beräknas fr.o.m. år 1960. Beräkningen
föreslås ske utifrån de pensionspoäng för tilläggspension som finns
registrerade. Därmed innefattas i förekommande fall pensionspoäng
som härrör från en förtidspensionärs antagandepoäng. Hur pensions-
grundande inkomst för år före år 1999 skall beräknas kommer att
utvecklas i avsnitt 15.5.
I de antagna riktlinjerna för ålderspensionsreformen har inte
uppställts någon gräns, relaterad till den försäkrades ålder eller till
tidpunkten för uttag av ålderspension, när förvärvsvillkoret senast måste
vara uppfyllt. Villkoret skulle därmed eftersom pensionsgrundande
inkomst kan fastställas hur högt upp i åren som helst kunna bli uppfyllt
ända fram till dess den försäkrade avlider. Uttryckt på annat sätt kan en
person följas av latenta pensionsgrundande belopp för barnår (eller
plikttjänstgöring) under en mycket lång tid och även efter ålderspen-
sioneringen.
Då det inte kan anses vara en rimlig ordning att latenta pensionsgrun-
dande belopp på detta sätt skall kunna följa den försäkrade långt efter
pensioneringstillfället, bör en övre åldersgräns för uppfyllandet av för-
värvsvillkoret uppställas.
Regeringen föreslår därför att det vid bedömningen av om för-
värvsvillkoret är uppfyllt eller inte, skall beaktas endast sådan pen-
sionsgrundande inkomst som fastställts senast det år då den försäkrade
fyller 70 år. Pensionsgrundande inkomst som fastställs senare skall inte
i något fall medräknas, vare sig den är hänförlig till tid före eller efter
det året. Uppgifter om den latenta pensionsrätten behöver därför inte
längre sparas efter det året då den försäkrade har fyllt 70 år.
Innebörden av förslaget blir således att villkoret aldrig kan uppfyllas
senare än det år då den försäkrade fyller 70 år (genom förvärvsarbete det
år personen i fråga fyller 69 år). Däremot bör en sänkning av den pen-
sionsgrundande inkomsten exempelvis efter ett överklagande för år
före det år den pensionsberättigade fyller 70 som sker senare kunna
medföra att den som tidigare ansetts ha uppfyllt förvärvsvillkoret inte
längre skall anses ha uppfyllt detta.
Av skäl som kommer att utvecklas närmare i avsnitt 13.2 föreslås nu
att pensionsgrundande belopp för barnår och plikttjänstgöring skall till-
godoräknas uteslutande i fördelningssystemet fram till dess att för-
värvsvillkoret är uppfyllt. Även om villkoret uppfylls senare bör inte den
pensionsrätt som tillgodoräknats i fördelningssystemet överföras till
premiepensionssystemet.
Att förvärvsvillkoret uppfylls kan sägas innebära att pensionsrätt som
tillgodoräknats på grundval av pensionsgrundande belopp för barnår eller
plikttjänstgöring blir en del av den pensionsbehållning på vilken pension
skall till fullo beräknas. Om villkoret uppfylls först sedan pension börjat
uppbäras uppkommer frågan om detta skall föranleda retroaktiv höjning
av pensionen. Som framgår av avsnitt 18.1 föreslår regeringen att så inte
skall ske.
11.7 Administration
I avsnitt 13 lämnas en översiktlig redogörelse för hur pensions-
grundande inkomster och pensionsgrundande belopp bör beräknas och
hur pensionsrätt bör fastställas i det reformerade
ålderspensionssystemet. Där föreslås att beslut om tillgodoräknande av
pensionsgrundande belopp för barnår skall fattas sedan skatte-
myndigheten fattat beslut om pensionsgrundande inkomst. Besluten om
pensionsgrundande belopp för barnår kommer att kunna fattas tidigast
under slutet av året efter intjänandeåret. I samma avsnitt föreslås att
dessa beslut skall fattas av den allmänna försäkringskassan.
Tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår bör inte
förutsätta någon ansökan från den försäkrade utan detta bör i de allra
flesta fall ske med ledning av tillgängliga folkbokföringsuppgifter m.m.
som finns registrerade. Beslut torde i stor utsträckning ske genom auto-
matisk databehandling. Den försäkrade bör dock genom en anmälan eller
en ansökan kunna påverka innehållet i besluten på olika sätt. T.ex. bör,
som beskrivits i det föregående, två föräldrar själva kunna avgöra vem av
dem som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår.
Som framgått tidigare kan personer som förvärvsarbetar i Sverige till
följd av reglerna i förordning (EEG) nr 1408/71 vara berättigade till
pensionsgrundande belopp för barnår trots att de inte är bosatta här.
Eftersom dessa personer inte är folkbokförda här i landet kommer de
inte att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår med
automatik. I fall av detta slag får därför krävas att de hos den försäk-
ringskassa där de skall vara inskrivna begär att sådant pensionsgrundande
belopp tillgodoräknas dem. Till ledning för bedömningen av om rätt till
pensionsgrundande belopp för barnår föreligger torde det vara lämpligt
att försäkringskassan i dessa fall begär att den försäkrade företer bevis
om att han eller hon är vårdnadshavare för och bor tillsammans med barn
i aktuell ålder, t.ex. i form av intyg från hemlandets folkbokförings-
eller socialförsäkringsmyndighet. Därvid bör den anses vara vårdnadsha-
vare för ett barn som enligt hemlandets lagstiftning anses som vårdnads-
havare (eller motsvarande) för barnet.
Det generella förfaringssättet för tillgodoräknande av pensionsgrun-
dande belopp för barnår kommer i princip att ske i tre steg. Först
konstateras vilka personer som i och för sig uppfyller villkoren för att
kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. Eftersom
endast en av två föräldrar skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp
för barnår för samma tid, måste därefter fastställas vilka personer som
faktiskt skall tillgodoräknas sådan rätt. Därvid skall beaktas eventuella
anmälningar om vem av två berättigade föräldrar som skall tillgodoräk-
nas pensionsgrundande belopp för barnår samt eventuell överlåtelse av
rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp. Slutligen beräknas
det pensionsgrundande beloppet för dem som faktiskt skall tillgodorä-
knas beloppet för det aktuella året.
Försäkringskassornas beslutsunderlag kommer med undantag för de
fall då den som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för
barnår inte är folkbokförd i Sverige i allt väsentligt att kunna
sammanställas genom ADB-bearbetningar. Hos Riksförsäkringsverket
kommer att inrättas nya register (se även avsnitt 27.9) för bl.a. de
uppgifter som behövs för besluten om tillgodoräknande av
pensionsgrundande belopp för barnår. Från folkbokföringsregistren
aviseras nödvändiga folkbokföringsuppgifter. Uppgifterna bearbetas i
Riksförsäkringsverkets register i syfte att fastställa vilka personer som
faktiskt skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. Från
skattemyndigheten inhämtas därefter uppgift om den pensionsgrundande
inkomst som fastställts för varje berättigad person. Den person för
vilken hänsyn skall tas till utländsk inkomst såväl vid bestämmandet av
vilken inkomst som skall räknas in i utfyllnadsinkomsten enligt
beräkningsalternativ 1 och 2 (se avsnitt 11.5) som vid bedömningen av
vilken av föräldrarna som har lägst pensionsunderlag (se avsnitt 11.3),
skall anmäla detta till försäkringskassan. Därefter beräknas de olika
pensionsgrundande beloppen, bl.a. det pensionsgrundande beloppet för
barnår.
12 Pensionsrätt för studier
Regeringens bedömning: Pensionsrätt för studier med studiemedel
skall kunna tillgodoräknas inom ramen för det reformerade
ålderspensionssystemet fr.o.m. år 1995. Frågan om den närmare
utformningen av pensionsrätt för studier med studiemedel bör dock
behandlas i samband med beredningen av reformeringen av
studiestödssystemet.

Promemoriornas förslag: Regeringens bedömning överensstämmer
med förslagen i Ds 1995:41 och Ds 1997:67.
Remissinstanserna: Försäkringskasseförbundet har ingen erinran
mot bedömningen. Riksgäldskontoret anför att pensionsrätt för studier
måste finansieras inom det generella studiestödssystemet och att
kostnaderna bör täckas genom i första hand en sänkning av
studiebidraget. Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges
Industriförbund har ansett att kostnadsnivån i pensionssystemet är
alltför hög och har därför avvisat förslaget om pensionsrätt för studier.
Högskoleverket har inga synpunkter på systemets tekniska utformning
så länge hänsyn tas till de högskolestuderandes villkor samt avvägningen
mellan de resurser som satsas på själva högskolestudierna och
pensionsrätt för studier sker med hänsynstagande till effekterna på
rekryteringen till högskolestudier och till vikten av att motverka en
social snedrekrytering till högre utbildning.
Ungdomsstyrelsen delar det principiella ställningstagandet
beträffande pensionsrätt för studier men understryker att det är viktigt
att pensionsrätt för studier utgör ett reellt tillskott för den enskilde.
Centrala studiestödsnämnden accepterar att pensionsrätt för studier
skall grundas på utbetalt studiebidrag men anför att bidraget inte skall
vara beskattat samt att pensionsrätt i enlighet med
Studiestödsutredningens förslag bör tillgodoräknas genom att
pensionsavgift tas ut på ett obeskattat studiebidrag. Flera
remissinstanser anser att de föreslagna nivåerna för pensionsrätt för stu-
dier är för låga. Sveriges akademikers centralorganisation (SACO)
anser att högskolestudier, inklusive doktorandstudier och
stipendiefinansierad forskningstid, i pensionshänseende skall likställas
med utfört arbete och kompenseras med 75 % av genomsnittsinkomsten
för alla försäkrade. Enligt SACO skall detta även gälla retroaktivt från år
1960. Även Uppsala studentkår förespråkar att pensionsrätt för studier
tillgodoräknas på denna nivå samt avstyrker att pensionsrätten
sammankopplas med studiemedelssystemet. Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) anser att pensionsrätt för studier bör
motsvara minst 50 % av genomsnittsinkomsten och ges även för studier
före år 1995. TCO ifrågasätter vidare kopplingen till bidragsdelen i
studiemedelssystemet och förordar i stället ett fiktivt belopp som
tillgodoräknas vid sådan utbildning som är studiemedelsberättigande.
Sveriges förenade studentkårer anser att studier skall i pen-
sionshänseende likställas med plikttjänstgöring och således grunda pen-
sionsrätt med ett pensionsgrundande belopp motsvarande 50 % av
genomsnittsinkomsten samt att även deltidsstudier skall ge pensionsrätt.
Stockholms universitets studentkår anser att pensionsrätt för studier
skall tillgodoräknas med motsvarande konstruktion som vid pensionsrätt
för barnår samt att pensionsrätt skall tillgodoräknas åtminstone från år
1964, då studiemedelssystemet infördes. Även Civilekonomerna anser
att pensionsrätt för studier skall tillgodoräknas med motsvarande
konstruktion som vid pensionsrätt för barnår även för förfluten tid.
Sveriges pensionärers riksförbund anser att de regler som föreslås för
barnår i tillämpliga delar skall gälla även för studier och för
plikttjänstgöring. För förfluten tid skall lika lång tid beräknas för alla.
Flertalet av ovan redovisade remissinstanser har yttrat sig såväl när
förslaget presenterades i Ds 1995:41 som när det presenterades i Ds
1997:67. I sådana fall har de senaste remissynpunkterna redovisats här.
Skälen för regeringens bedömning: Pensionsarbetsgruppen
föreslog i sitt betänkande att pensionsrätt för studier skulle kunna
tillgodoräknas vid studier på högskolenivå eller liknande. Arbetsgruppen
fann att en lösning borde sökas inom ramen för studiemedelssystemet.
Den tekniska konstruktion som presenterades var att studiebidraget
inom studiemedelssystemet skulle bli pensionsgrundande. För att
åstadkomma detta skulle studiebidraget göras skattepliktigt samt höjas
och avpassas så att den studerandes disponibla inkomst inte skulle
sänkas på grund av den beskattning eller det uttag av egenavgifter som
skulle ske. Ålderspensionsavgift skulle erläggas till hälften i form av
egenavgift och till hälften i form av avgiftsbetalning av staten.
I de riktlinjer som föreslogs och antogs av riksdagen slogs fast att
pensionsrätt för framtiden skall kunna tillgodoräknas för studier med
studiemedel fr.o.m. år 1995 samt att ett beskattat studiebidrag innebar
en rimlig nivå för tillgodoräknande av pensionsrätt för studier. Det in-
stämdes vidare i arbetsgruppens bedömning att omläggningen av studie-
medelssystemet skulle ske på ett sådant sätt att det genomsnittligt sett
inte uppkommer vare sig ökade eller minskade skatteintäkter på de
studerandes sidoinkomster, men man fann å andra sidan att det kunde
vara förenat med betydande praktiska svårigheter att utforma studie-
medelssystemet så att sådana konsekvenser undviks. Med hänsyn härtill
ansågs att den närmare tekniska utformningen av pensionsrätt för studier
borde beredas vidare.
Regeringen tillsatte därefter en utredning för översyn av studiestöds-
systemet. Utredningen, som antog namnet Studiestödsutredningen, hade
enligt direktiven (dir. 1994:148) till uppgift att bl.a. med
utgångspunkten att studiebidrag inom studiemedelssystemet skulle
skattläggas, föreslå en procentsats för uppräkning av bidraget.
Under den fortsatta beredningen av pensionsreformen övervägdes en
annan utformning av pensionsrätt för studier än det förslag Pensions-
arbetsgruppen presenterade. I Ds 1995:41 omnämndes en lösning som
tekniskt liknade det föreslagna systemet för pensionsrätt för plikttjänst-
göring. En fiktiv inkomst, ett pensionsgrundande belopp, skulle beräknas
för studerande med studiebidrag och därefter skulle pensionsrätt till-
godoräknas med ett belopp som motsvarar 18,5 % av det pensionsgrun-
dande beloppet. Detta skulle beräknas med utgångspunkt i varje enskilt
utbetalat obeskattat studiebidrag, och skulle räknas upp schablonmässigt
med en procentsats som beaktade uttag av kommunalskatt och eventuellt
även ökande skatteuttag på inkomster vid sidan av studiebidraget. Staten
skulle erlägga hela ålderspensionsavgiften. I avvaktan på resultatet av
Studiestödsutredningens arbete lämnades dock inget förslag till teknisk
lösning av pensionsrätt för studier med studiemedel i Ds 1995:41.
Studiestödsutredningen överlämnade i juni 1996 sitt betänkande Sam-
manhållet studiestöd (SOU 1996:90). Enligt utredningens förslag skall
bl.a. nuvarande studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd (svux) och särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa) ersättas av ett nytt, sammanhållet
studiestöd med olika bidragsnivåer för olika studerandegrupper. Utred-
ningen uttalade sig för att bidragen i det nya systemet skulle vara obe-
skattade men att en pensionsavgift skulle tas ut på det obeskattade
studiebidraget. I enlighet med direktiven redovisade utredningen också
nivåer för beskattat studiebidrag.
Utredningens förslag har ännu inte blivit föremål för lagstiftning.
Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1997/98:1, utg. omr.
15) redovisat avsikter att återkomma med förslag till förändrade regler
om studiestöd för genomförande år 2000.
Enligt de antagna riktlinjerna skall pensionsrätt för studier med
studiemedel vara knuten till faktiskt utgående studiebidrag. Kopplingen
mellan å ena sidan studiestödssystemet och å andra sidan den tekniska
konstruktionen av pensionsrätt för studier är således stark. Det har även
ansetts angeläget att beslut om eventuella förändringar av nivån för pen-
sionsrätt för studier inte kan fattas isolerat från beslut om studiebidra-
gets nivå. Det förefaller därför mindre lämpligt att nu lägga fram ett för-
slag om den tekniska konstruktionen av pensionsrätt för studier med
studiemedel innan den planerade reformeringen av studiestödssystemet
har kunnat genomföras.
Mot bakgrund av att regeringen avser att återkomma med ett förslag
om förändrade regler för studiestöd med ikraftträdande år 2000, dvs. en-
dast ett år efter det att det reformerade pensionssystemets regler träder
i kraft, samt på grund av det nära samband som finns mellan studiestöds-
regleringen och den tekniska konstruktionen för pensionsrätt för studier
med studiemedel, lägger regeringen således nu inga konkreta förslag om
den tekniska utformningen av sådan pensionsrätt. Denna fråga bör i stäl-
let övervägas vidare under den fortsatta beredningen av Studiestöds-
utredningens förslag.
Det kan i detta sammanhang påpekas att regeringen föreslår att vissa
former av utbildningsbidrag och vuxenstudiestöd i likhet med vad som
gäller inom nuvarande pensionssystem skall vara pensionsgrundande i
det reformerade ålderspensionssystemet (jfr avsnitt 8.1).
Att konkreta regler om pensionsrätt för studier som omfattas av
studiemedelssystemet inte läggs fram här innebär emellertid att
pensionsrätt för framtida sådana studier inte kan tillgodoräknas förrän
fr.o.m. år 2000. Enligt de antagna riktlinjerna skall pensionsrätt för
studier med studiemedel kunna tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. Ett
tillgodoräknande av pensionsrätt för sådana studier för tid innan
Studiestödsutredningens förslag blivit föremål för lagstiftning, dvs. år
2000, måste grunda sig på en metod med en fiktiv inkomst, ett
pensionsgrundande belopp. Som ovan nämnts skall pensionsrätt för
studier med studiemedel vara knuten till faktiskt utgående studiebidrag
och tillgodoräknas på en nivå motsvarande det under respektive år
erhållna studiebidraget med justeringar för effekterna av en tänkt
skattläggning. Det schablonbelopp som skulle behöva bestämmas för
tillgodoräknande av pensionsrätt för förfluten tid bör beräknas på
motsvarande sätt. Ett sådant belopp har utgångspunkt i det till den
studerande för varje år faktiskt utbetalda studiebidraget. Denna modell
förutsätter att Centrala studiestödsnämnden bevarar erforderliga
uppgifter.
Vid bestämmandet av schablonbeloppets storlek måste en hypotetisk
jämförelse göras med ett skattepliktigt studiebidrag och hänsyn härvid
tas till kommunalskattesatserna. Vidare måste beaktas att sidoinkomster
skulle ha blivit skattepliktiga i större utsträckning än med nuvarande
system, vilket i sin tur beror på det skattepliktiga studiebidragets sam-
spel med det allmänna grundavdraget vid taxeringen.
Inom Regeringskansliet har gjorts vissa beräkningar av vilken upp-
räkningsfaktor som borde användas. Beräkningarna har grundats på 1997
års uppgifter hämtade ur hushålls- och inkomstundersökningen för
studerande med studiebidrag. Beräkningarna ger vid handen en
uppräkning av utgående studiebidrag med hänsyn till gällande skatte-
regler skulle behöva ske med 38,5 %.
Av ovan nämnda skäl lägger vi emellertid inte heller för förfluten tid
nu något förslag om den tekniska konstruktionen av pensionsrätt för stu-
dier med studiemedel. Även denna fråga bör beredas ytterligare i sam-
band med Studiestödsutredningens förslag. Vid utformningen av ett
sådant förslag bör även närmare övervägas vilka villkor som i före-
kommande fall skall gälla för att ett pensionsgrundande belopp för
studier skall kunna tillgodoräknas och senare ge upphov till faktiskt
pensionsutfall.
Att konkreta förslag till regler för tillgodoräknande av pensionsrätt
för studier som omfattas av studiemedelssystemet inte lämnas här
kommer inte att få några praktiska konsekvenser. Pensionsrätt kommer
ändå att kunna tillgodoräknas i enlighet med de av riksdagen antagna
riktlinjerna.

13 Årlig pensionsrätt, m.m.
13.1 Fastställande av pensionsgrundande inkomst och
pensionsgrundande belopp
Regeringens förslag: Pensionsgrundande inkomst och pensions-
grundande belopp skall fastställas tidigast fr.o.m. det år då den
försäkrade fyller 16 år. Någon övre åldersgräns för fastställande av
pensionsgrundande inkomst skall inte finnas. I formellt avseende
skall det inte heller finnas någon övre åldersgräns för fastställande av
pensionsgrundande belopp om inget annat följer av förutsättningarna
för tillgodoräknande av beloppet.
För det år då den försäkrade avlider skall pensionsgrundande
inkomst eller pensionsgrundande belopp inte fastställas. Om makar
har anmält anslutning till ordningen för överföring av pensionsrätt för
premiepension skall dock pensionsgrundande inkomst fastställas för
den överförande maken även för det år då han eller hon men inte
maken eller makan avlider.
Pensionsgrundande inkomst skall fastställas endast under förutsätt-
ning att den försäkrades inkomster av anställning och annat förvärvs-
arbete före avdrag för allmän pensionsavgift sammanlagt uppgår till
minst 24 % av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL). Någon motsvarande begränsning skall inte finnas
för fastställande av pensionsgrundande belopp.
Pensionsgrundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp
skall fastställas endast i den mån dessa sammanlagt under året inte
överstiger en viss nivå, det s.k. intjänandetaket. Intjänandetaket skall
motsvara 7,5 inkomstbasbelopp. För åren 1999 och 2000 skall det
dock motsvara 7,5 förhöjda prisbasbelopp. Om pensionsgrundande
belopp tillsammans med den fastställda pensionsgrundande
inkomsten skulle komma att överstiga intjänandetaket skall belopp
från vilka det skall bortses avräknas i följande ordning:
1. pensionsgrundande belopp för barnår,
2. pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring,
3. pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst,
4. inkomst av annat förvärvsarbete,
5. inkomst av anställning.

Promemorians förslag: Förslagen i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att den nedre gränsen
för pensionsgrundande inkomst bör avse inkomsten före avdrag för de
allmänna egenavgifterna. Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus
län menar att den för visst år överskjutande delen av inkomst över 7,5
basbelopp bör kunna tillgodoräknas de år inkomsten understiger 7,5 bas-
belopp.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i avsnitt 8 redovisat
förslag om vilka slag av inkomster som skall vara pensionsgrundande
och om de särskilda villkor som skall gälla för att en försäkrad skall
kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp. För att pensions-
grundande inkomst eller pensionsgrundande belopp skall fastställas för
den försäkrade föreslås därutöver, i enlighet med de antagna riktlinjerna
för pensionsreformen, gälla vissa allmänna villkor. Det rör sig dels om
åldersgränser, dels om beloppsgränser.
Regeringen föreslår i avsnitt 6.5 att basbeloppet fr.o.m. år 1999 skall
benämnas prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp. Som tidigare
har påpekats används de föreslagna benämningarna ibland även avseende
tid före år 1999.
Åldersgränser m.m.
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för pensionsreformen skall
rätt till pension i det reformerade systemet inte kunna tjänas in före det
år då den försäkrade fyller 16 år. Med hänsyn härtill saknas anledning att
för tid dessförinnan fastställa pensionsgrundande inkomst eller
pensionsgrundande belopp för den försäkrade. I det lagförslag som nu
läggs fram föreslås därför att varken pensionsgrundande inkomst eller
pensionsgrundande belopp skall fastställas för år före det år då den för-
säkrade fyller 16 år. Detta stämmer överens med de regler för beräkning
av pensionsgrundande inkomst som gäller i dagens ATP-system.
Förslaget till reformerat pensionssystem präglas av ett stort mått av
flexibilitet när det gäller tidpunkten för pensionering. I enlighet med de
antagna riktlinjerna föreslår vi att det till skillnad från vad som gäller
inom ATP-systemet inte skall finnas någon övre åldersgräns för intjä-
nande av pensionsrätt på grundval av förvärvsarbete. Enligt det förslag
som nu läggs fram kan därför pensionsgrundande inkomst fastställas för
en försäkrad även efter 64 års ålder och i princip hur högt upp i åldrarna
som helst.
Eftersom vårt förslag innebär att någon övre åldersgräns för fast-
ställande av pensionsgrundande inkomst inte skall finnas, kan i princip
även socialförsäkringsförmåner grunda pensionsrätt efter 64 års ålder.
Denna möjlighet begränsas dock i praktiken av att dessa förmåner van-
ligtvis inte kan utges efter det att den försäkrade uppnått en viss ålder.
För det år då den försäkrade avlider föreslogs i Ds 1995:41, i likhet
med vad som gäller inom ATP-systemet, att pensionsgrundande inkomst
inte skall fastställas. Under den fortsatta beredningen har frågan upp-
kommit om det finns skäl att, i en situation då makarna omfattas av den i
avsnitt 14 föreslagna ordningen för överföring av pensionsrätt för
premiepension, ompröva tidigare gjorda överväganden att pensionsrätt
inte skall fastställas för det år då den försäkrade avlider.
Bakgrunden till att pensionsgrundande inkomst, pensionsgrundande
belopp eller pensionsrätt hittills inte har föreslagits bli fastställda för
det år då den försäkrade avlider är bl.a. att ett fastställande av
pensionsrätt för dödsfallsåret inte har någon betydelse för individen.
Inte heller för en efterlevande make har ett sådant fastställande någon
nämnvärd betydelse i pensionshänseende. Omständigheterna är
emellertid annorlunda när två makar är anslutna till ordningen om
överföring av pensionsrätt för premiepension och den överförande
maken avlider. I en sådan situation skall, som beskrivits ovan, hela den
pensionsrätt för premiepension som den överförande maken tjänar in
under ett år föras över till den mottagande maken på grund av en
bindande överenskommelse makarna emellan. Pensionsrätten för
premiepension skall alltså tillgodoräknas någon annan än den som
faktiskt har tjänat in den, nämligen den efterlevande maken. Till skillnad
från vad som normalt gäller beträffande sådan pensionsrätt som tjänas in
under dödsfallsåret har således den överförande makens pensionsrätt för
premiepension i denna situation en faktisk betydelse för den
efterlevande, mottagande, makens pensionsrätt och i förlängningen
utgående pension. Det kan härvid röra sig om icke obetydliga belopp,
särskilt om den överförande maken har haft relativt höga inkomster och
avlider sent under året.
Med hänsyn härtill får det i denna speciella situation anses lämpligt att
den mottagande maken skall kunna tillgodoräknas även den pensionsrätt
som den överförande maken har tjänat in under dödsfallsåret. Ytterligare
ett skäl för denna ståndpunkt är att överföringen grundar sig på en mellan
makarna bindande överenskommelse som inte kan brytas vare sig ensi-
digt eller av makarna gemensamt med omedelbar verkan och som båda
makarna har haft anledning att kunna inrätta sig efter.
Eftersom pensionsrätt för premiepension först fastställs för den över-
förande maken för att därefter överföras till den mottagande maken,
måste pensionsrätt för premiepension fastställas för den överförande
maken även för dödsfallsåret.
Mot denna bakgrund bör, om makar har anmält anslutning till ord-
ningen för överföring av pensionsrätt för premiepension, pensionsrätt
för premiepension fastställas för den överförande maken även för det år
då denne avlider, vilket regeringen också föreslår i avsnitt 13.2. Det
sagda innebär att det även för det år då den överförande maken avlider
måste fastställas en pensionsgrundande inkomst för honom eller henne i
nu angiven situation.
Regeringen föreslår alltså att det för den överförande maken skall
fastställas pensionsgrundande inkomst även för det år då denne avlider,
om makarna då omfattas av ordningen för överföring av pensionsrätt för
premiepension samt under förutsättning att den mottagande maken inte
har avlidit under samma år.
En särskild fråga är om även pensionsgrundande belopp för barnår,
plikttjänstgöring och förtidspension skall fastställas i den här beskrivna
situationen.
För att en försäkrad skall få tillgodoräknas pensionsgrundande be-
lopp krävs att vissa förutsättningar är uppfyllda. För tillgodoräknande av
pensionsgrundande belopp för barnår krävs enligt vad som föreslås i
avsnitt 11 bl.a. att en förälder under hela det aktuella året har varit bosatt
i Sverige och har varit försäkrad för inkomstpension här. Av detta följer
att en förälder som avlider under året aldrig kan uppfylla villkoren för
tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår. Att ändra vill-
koren endast på grund av att vissa makar som omfattas av reglerna om
överföring av pensionsrätt för premiepension skall få pensionsrätt fast-
ställd även för dödsfallsåret kan inte anses motiverat. Ofta är dessutom
den efterlevande maken också förälder och kan som sådan själv tillgodo-
räknas pensionsgrundande belopp för barnår.
Det får anses vara en fördel att pensionsgrundande belopp i pensions-
rättshänseende under dödsfallsåret behandlas på ett enhetligt sätt. Efter-
som pensionsgrundande belopp för barnår enligt vad som beskrivits ovan
inte kan tillgodoräknas i denna situation bör således inte heller andra
pensionsgrundande belopp kunna grunda pensionsrätt. Beträffande
pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring kan det dessutom för-
väntas röra sig endast om sällsynta undantagsfall då en gift total-
försvarspliktig, som omfattas av ordningen för överföring av
pensionsrätt för premiepension och som överför sådan pensionsrätt,
avlider under samma år som han eller hon har uppfyllt villkoren för
tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp. Härtill kommer att det
för pensionsgrundande belopp skall betalas statlig ålderspensionsavgift
men inte någon allmän pensionsavgift av den enskilde. Även på grund
härav kan ifrågasättas om pensionsgrundande belopp skall grunda
pensionsrätt under dödsfallsåret. Slutligen kan det inte helt uteslutas att
det kan finnas en viss drivkraft för sådana personer som är berättigade
till pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst att se till att
omfattas av ordningen för överföring av pensionsrätt för premiepension
för att därigenom komma i åtnjutande av möjligheten att även för
dödsfallsåret kunna överföra pensionsrätt.
Sammanfattningsvis talar övervägande skäl för att pensionsgrundande
belopp för den överförande maken under dödsfallsåret inte bör
fastställas och pensionsrätten således grundas endast på den
pensionsgrundande inkomsten, vilket regeringen således föreslår.
Inte heller när det gäller fastställande av pensionsgrundande belopp
har i de antagna riktlinjerna ställts upp någon generell övre åldersgräns.
Pensionsgrundande belopp för barnår skall dock, av skäl som angetts i
avsnitt 11, inte kunna tillgodoräknas för år efter det år då den försäkrade
fyller 64 år. I realiteten kommer det även i fråga om övriga pensions-
grundande belopp att finnas en övre åldersgräns, eftersom de förmåner
som ligger till grund för beräkningen av dessa belopp inte kan utges
efter viss ålder.
Inom ATP-systemet gäller att pensionsgrundande inkomst inte skall
beräknas för år då den försäkrade under hela året har uppburit hel ålders-
pension. I princippropositionen uttalades det att någon sådan
begränsning inte borde finnas i det reformerade pensionssystemet. En
sådan begränsning skulle strida mot livsinkomstprincipen och motverka
tanken att den enskilde i princip skall kunna fortsätta att arbeta och tjäna
in pensionsrätt så länge han eller hon önskar. Regeringen instämmer i
den tidigare gjorda bedömningen och anser att någon motsvarande regel
inte bör finnas i det reformerade systemet.
Beloppsgränser
Inom dagens ATP-system gäller att inkomster av anställning och
inkomster av annat förvärvsarbete är pensionsgrundande endast i den
mån dessa under ett år sammanlagt överstiger ett förhöjt prisbasbelopp.
Vid fastställande av pensionsgrundande inkomst görs således ett avdrag
med ett förhöjt prisbasbelopp från den taxerade inkomsten för året.
Någon motsvarighet till det redovisade basbeloppsavdraget föreslås
inte finnas i det reformerade pensionssystemet, utan pensionsrätt skall i
princip kunna tjänas in från den första kronans inkomst varje år. Enligt
de antagna riktlinjerna för pensionsreformen skulle det emellertid inte
beräknas någon pensionsgrundande inkomst för den försäkrade, om
summan av pensionsgrundande förvärvsinkomster och socialför-
säkringsersättningar m.m. inte uppgick till minst 25 % av pris-
basbeloppet. Skälet till detta var att den som hade inkomster under-
stigande denna nivå inte var skyldig att avge självdeklaration och att det
inte borde komma i fråga att inrätta ett särskilt taxeringsförfarande för
att på grundval av kontrolluppgifter kunna fastställa pensionsgrundande
inkomst såvitt gällde sådana begränsade inkomster.
Riksdagen har därefter beslutat (bet. 1994/95:SkU20,
rskr. 1994/95:320) att sätta ned det allmänna grundavdraget från 25 %
till 24 % av prisbasbeloppet. Som en följd härav har skyldigheten att
avge självdeklaration ändrats till att avse den som har haft inkomster
uppgående till minst 24 % av det för året fastställda prisbasbeloppet. I
Ds 1995:41 föreslogs därför att den nivå under vilken
pensionsgrundande inkomst inte skall fastställas skulle bestämmas till
24 % av basbeloppet. Regeringen instämmer i
departementspromemorians förslag och föreslår alltså att
pensionsgrundande inkomst skall fastställas endast om den försäkrades
inkomst av anställning och annat förvärvsarbete sammanlagt uppgår till
minst 24 % av prisbasbeloppet.
I avsnitt 8.2 har regeringen föreslagit att en allmän pensionsavgift som
debiteras den försäkrades inkomster skall dras ifrån vid beräkningen av
den pensionsgrundande inkomsten. Som RSV har anfört bör den nedre
gränsen för fastställande av pensionsgrundande inkomst avse inkomst-
erna före detta avdrag. I annat fall skulle allmän pensionsavgift kunna
komma att påföras trots att pensionsgrundande inkomst inte har fast-
ställts. Regeringen föreslår därför att pensionsgrundande inkomst skall
fastställas endast om summan av de inkomster som är
pensionsgrundande före avdrag för allmän pensionsavgift uppgår till
minst 24 % av prisbasbeloppet enligt AFL, vilket motsvarar 8 736 kr år
1998.
Den föreslagna lösningen innebär således att den pensionsgrundande
inkomsten kan understiga 24 % av prisbasbeloppet. Motsvarande situa-
tion kan uppkomma vid bristande avgiftsbetalning.
Den föreslagna regeln innebär inte heller att inkomster som ligger
under 24 % av prisbasbeloppet aldrig kan bli pensionsgrundande utan att
en tröskel måste passeras. Om detta väl sker, skall pensionsrätt tillgodo-
räknas för hela inkomsten, dvs. inkomsten är i sådant fall i sin helhet
pensionsgrundande.
Det här behandlade gränsbeloppet, 24 % av prisbasbeloppet, gäller
bara för fastställande av pensionsgrundande inkomst, dvs. inkomst här-
rörande från förvärvsarbete eller socialförsäkringsersättningar m.m.
Något förslag om en motsvarande nedre beloppsgräns för pensions-
grundande belopp lämnar vi däremot inte.
Tak för intjänande av pensionsrätt
Inom dagens ATP-system gäller vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst att inkomster överstigande det s.k. förmånstaket om 7,5
prisbasbelopp enligt AFL inte skall beaktas. Inkomster som under ett år
överstiger den nivån ger således inte något tillskott i pensionsrättshän-
seende.
Vid fastställandet av prisbasbeloppet fr.o.m. år 1995 gäller regler som
innebär att förändringarna i det allmänna prisläget från ett år till ett annat
beaktas endast till viss del. I 1998 års ekonomiska vårproposition
föreslår regeringen emellertid förändringar med innebörden att
basbeloppet skall återställas fullt ut fr.o.m. år 2000. Förmånstaket inom
ATP fastställs dock för samtliga år med ledning av prisbasbeloppet
sedan detta ökats på så sätt att förändringarna i det allmänna prisläget
beaktas fullt ut, dvs. med ett förhöjt prisbasbelopp. Prisbasbeloppet för
år 1998 är 36 400 kr medan det på det angivna sättet förhöjda
prisbasbeloppet för samma år motsvarar ett belopp om 37 100 kr.
Förmånstaket motsvaras således för år 1998 av ett belopp om
278 250 kr.
Enligt de antagna riktlinjerna för pensionsreformen skall det även i
det reformerade ålderspensionssystemet finnas ett tak, ovanför vilket
pensionsrätt inte skall kunna tjänas in. Detta tak, i det följande benämnt
intjänandetak, kommer enligt riktlinjerna initialt att sammanfalla med
förmånstaket inom ATP-systemet, dvs. summan av den enskildes
pensionsgrundande inkomster skall högst kunna uppgå till 7,5 förhöjda
prisbasbelopp. För följande år skall intjänandetaket emellertid inte
längre följa prisutvecklingen utan i stället följa den allmänna
inkomstutvecklingen. Som kommer att framgå av avsnitt 29 föreslår vi
att motsvarande ändring skall ske inom ATP-systemet.
Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län har föreslagit att
inkomster som överstiger taket, dvs. 7,5 prisbasbelopp, skall kunna
tillgodoräknas för år då inkomsten understiger taket och att begräns-
ningsregeln i stället bör utformas så att livsinkomsten högst får uppgå
till 7,5 prisbasbelopp multiplicerat med antalet intjänandeår. Enligt
regeringens uppfattning skulle en sådan regel strida mot de ovan
redovisade intentionerna med reformen eftersom mycket höga
inkomster under visst år skulle ge pensionsrätt i det allmänna systemet
om de kunde fördelas ut över år med lägre inkomster. Vidare kommer
den pensionsrätt som uppkommer på detta sätt inte att motsvaras av
inbetalda avgifter till ålderspensionssystemet, eftersom sådana avgifter
skall begränsas för inkomster överstigande 7,5 prisbasbelopp och den
del som betalas däröver dessutom skall föras till statsbudgeten i stället
för till ålderspensionssystemet. Förslaget strider därför även mot tanken
att det reformerade pensionssystemet skall vara avgiftsdefinierat.
Som tidigare framgått i avsnitt 6.4. föreslår vi för bl.a. det angivna
ändamålet att regeringen varje år skall fastställa ett inkomstbasbelopp.
Inkomstbasbeloppet föreslås för år 2001 motsvara det för det året för-
höjda prisbasbeloppet. För därefter följande år föreslås inkomstbas-
beloppet räknas om med hänsyn till förändringar i ett inkomstindex.
Principer för utformning och tillämpning av detta inkomstindex behand-
las i avsnitt 16.
Enligt de antagna riktlinjerna skall detta inkomstindex även ligga till
grund för en omräkning av intjänandetaket. Vi föreslår att en sådan
omräkning skall ske fr.o.m. årsskiftet 2001/2002 (jfr avsnitt 18).
Vid tillämpning av takregeln skall enligt de antagna riktlinjerna beak-
tas såväl faktiska som fiktiva inkomster. Tillämpningen av takregeln
aktualiserar därför frågan om i vilken ordning de olika typerna av
pensionsgrundande inkomster och belopp skall avräknas. Enligt de nuva-
rande reglerna i AFL är det inkomst av annat förvärvsarbete som avräk-
nas först, om den försäkrade haft sådan inkomst och denna tillsammans
med inkomst av anställning uppgår till ett belopp överstigande taket.
Något skäl att frångå den avräkningsordningen finns inte. Vi föreslår där-
för att inkomster av annat förvärvsarbete även i det reformerade
pensionssystemet skall avräknas före inkomster av anställning vid fast-
ställandet av den försäkrades pensionsgrundande inkomst.
I det reformerade pensionssystemet kommer förutom dessa faktiska
slag av inkomster att finnas de olika typer av pensionsgrundande belopp,
som har behandlats i de föregående avsnitten. Det måste därför finnas
regler för i vilken ordning dessa inkomster och belopp skall avräknas till
den del de överstiger intjänandetaket. Detta har betydelse för bl.a.
uttaget av pensionsavgifter.
Mot bakgrund av att de pensionsgrundande beloppen inte är faktiska
utan beräknas fiktivt, ter det sig rimligt att de pensionsgrundande belop-
pen avräknas före inkomster av anställning och annat förvärvsarbete. För
detta talar också den omständigheten att pensionsrätt på grundval av
vissa typer av pensionsgrundande belopp inte kommer att påverka stor-
leken av den faktiska pensionen förrän det s.k. förvärvsvillkoret är upp-
fyllt (se avsnitt 11.6).
Regeringen föreslår därför att pensionsgrundande belopp inte skall
fastställas i den mån dvs. till den del de tillsammans med inkomst av
anställning eller annat förvärvsarbete överstiger intjänandetaket.
När det gäller frågan i vilken ordning de olika pensionsgrundande
beloppen inbördes skall avräknas har regeringen gjort den bedömningen
att de belopp som är kopplade till förvärvsvillkoret, nämligen pensions-
grundande belopp för barnår och plikttjänstgöring, bör avräknas först.
Med hänsyn till att såväl pensionsgrundande inkomst som övriga
pensionsgrundande belopp skall ingå i den inkomst som skall fyllas ut
vid beräkningen av pensionsgrundande belopp för barnår enligt två av
beräkningsalternativen, bör pensionsgrundande belopp för barnår avräk-
nas före pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring.
Därefter bör följaktligen avräknas pensionsgrundande belopp för
antagandeinkomst, som är den typ av fiktiv inkomst som mest är att lik-
ställa med förvärvsinkomst.
Regeringen föreslår således att det vid tillämpning av intjänandetaket
skall bortses från pensionsgrundande belopp i följande ordning:
1. pensionsgrundande belopp för barnår
2. pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
3. pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst.
13.2 Fastställande av pensionsrätt
Regeringens förslag: Pensionsrätt skall fastställas årligen på grund-
val av pensionsunderlaget, dvs. summan av den fastställda pensions-
grundande inkomsten och de fastställda pensionsgrundande beloppen.
Pensionsrätten skall bestämmas till 18,5 % av pensionsunderlaget.
Av den för året fastställda pensionsrätten skall 16 procentenheter
utgöra pensionsrätt för inkomstpension och 2,5 procentenheter
pensionsrätt för premiepension. För det fall att förvärvsvillkoret inte
är uppfyllt skall pensionsrätt baserad på pensionsgrundande belopp
för barnår eller plikttjänstgöring dock tillgodoräknas endast i fördel-
ningssystemet och där med 18,5 % av dessa pensionsgrundande
belopp.
För det år den försäkrade avlider skall pensionsrätt inte fastställas.
Om makar har anmält anslutning till ordningen för överföring av
pensionsrätt för premiepension skall dock pensionsrätt för premie-
pension beräknad på grundval av den pensionsgrundande inkomsten
fastställas för den överförande maken även för det år då han eller
hon men inte maken eller makan avlider.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Försäkringskasseförbundet ifrågasätter om
pensionsrätten, som bestäms till 18,5 % av pensionsunderlaget, är rätt
nivå då det kan antas att ca 2/3 av pensionärerna kommer att beröras av
garantipensionssystemet. Pensionärernas Riksorganisation anser att
hela avgiften om 18,5 % skall användas i fördelningssystemet för
löpande utbetalningar och att det överskott som uppstår skall tillföras
AP-fonden. Sveriges Pensionärsförbund menar å sin sida att mer än två
procent av avgiften bör avsättas till premiepensionssystemet.
Skälen för regeringens förslag: För varje år som det för en
försäkrad fastställts pensionsgrundande inkomst eller
pensionsgrundande belopp skall också pensionsrätt fastställas.
Pensionsrätten skall i överensstämmelse med de antagna riktlinjerna
för pensionsreformen och enligt förslagen här baseras på
pensionsunderlaget, dvs. summan av den fastställda pensionsgrundande
inkomsten och de fastställda pensionsgrundande beloppen. Eftersom
hänsyn till intjänandetaket, i enlighet med vad som redovisats i
föregående avsnitt, skall tas redan vid fastställandet av
pensionsgrundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp,
kommer pensionsunderlaget för en individ aldrig att överstiga det taket.
Däremot kan pensionsrätt räknad på mer än det beloppet komma att
tillgodoräknas en person om pensionsrätt för premiepension förs över
från dennes make (se avsnitt 14).
Pensionsrätt tillgodoräknas oberoende av om debiterade pensions-
avgifter har betalats eller inte. Fastställd pensionsrätt som hänför sig till
inkomst av annat förvärvsarbete kan dock senare komma att bortfalla om
egenavgift i form av ålderspensionsavgift eller allmän pensionsavgift
inte erläggs inom föreskriven tid. Denna fråga behandlas närmare i
avsnitt 13.5.
Pensionsrätten i det reformerade systemet skall inte, såsom är fallet
inom ATP-systemet, uttryckas i form av en via prisbasbeloppet framräk-
nad poäng eller på annat liknande sätt. Den skall i stället bestämmas
i krontal. För den vars pensionsunderlag under ett år uppgår till
exempelvis 200 000 kr, skall pensionsrätten för det året fastställas till
37 000 kr, varav 32 000 kr utgör pensionsrätt för inkomstpension och
5 000 kr pensionsrätt för premiepension. Emellertid kommer endast
pensionsrätt inom premiepensionssystemet att motsvaras av faktiskt
fonderade medel. När det gäller pensionsrätt för inkomstpension
är krontalsberäkningen i princip endast ett sätt att mäta pensionsrättens
storlek.
Pensionsrätten skall, enligt de antagna riktlinjerna, utgöra 18,5 % av
pensionsunderlaget och delas upp mellan fördelningssystemet och
premiepensionssystemet. Enligt samma riktlinjer skulle 16,5 procent-
enheter tillgodoräknas som pensionsrätt inom fördelningssystemet och
resterande två procentenheter inom premiepensionssystemet. Som en
del i pensionsuppgörelsen mellan de partier som är representerade i
Genomförandegruppen ingår att fr.o.m. år 1999 skall 16 procentenheter
i stället för 16,5 procentenheter tillgodoräknas som pensionsrätt i
fördelningssystemet och resterande del upp till 18,5 procentenheter i
premiepensionssystemet. Regeringen föreslår alltså att av den för året
fastställda pensionsrätten skall 16 procentenheter utgöra pensionsrätt
för inkomstpension och 2,5 procentenheter pensionsrätt för
premiepension. För de år i förfluten tid då pensionsrätt enligt vårt
förslag kan tillgodoräknas i såväl fördelningssystemet som i
premiepensionssystemet, dvs åren 1995 1998, föreslås emellertid
ingen ändring jämfört med de antagna riktlinjerna, se avsnitt 15.
För att pensionsrätt som tillgodoräknats för barnår eller plikttjänst-
göring slutligt skall påverka ålderspensionens storlek skall det, enligt de
antagna riktlinjerna, krävas att det under viss tid och i viss omfattning har
fastställts pensionsgrundande inkomst för den försäkrade. Detta villkor
förvärvsvillkoret skall gälla i såväl fördelnings- som premie-
pensionssystemet. Hur förvärvsvillkoret föreslås vara utformat har
tidigare redovisats i avsnitt 11.6.
Medel som avsätts till premiepensionssystemet omfattas av
regeringsformens regler om egendomsskydd. Som Lagrådet påpekar
utesluter detta i och för sig inte att en överföring av medel motsvarande
fastställd pensionsrätt på grundval av pensionsgrundande belopp för
barnår eller plikttjänstgöring görs förrän förvärvsvillkoret har uppfyllts.
Emellertid framstår en sådan ordning från praktiska synpunkter som
mindre lämplig, vilket Lagrådet även framhåller i sitt yttrande. Någon
överföring av sådana medel till premiepensionssystemet bör således
inte ske förrän förvärvsvillkoret har uppfyllts.
I princippropositionen angavs att de för premiepensionssystemet
avsedda medel som är hänförliga till pensionsrätt för barnår eller
plikttjänstgöring fram till dess förvärvsvillkoret var uppfyllt skulle
förvaltas inom fördelningssystemet. När villkoret väl uppfyllts, skulle
medlen, tillsammans med en på visst sätt beräknad avkastning därpå,
överföras till premiepensionssystemet. Riksdagen hade inget att erinra
mot förslaget i denna del.
Den i princippropositionen föreslagna ordningen med interimistisk
förvaltning av premiepensionsmedel inom fördelningsystemet i avvaktan
på att förvärvsvillkoret uppfylls torde emellertid bli administrativt svår
att hantera. Det har därför under den fortsatta beredningen gjorts den
bedömningen att en annan ordning bör väljas.
Vi föreslår här i stället att, på den del av pensionsunderlaget som hän-
för sig till pensionsgrundande belopp för barnår eller plikttjänstgöring,
pensionsrätt skall fastställas till 18,5 % inom fördelningssystemet fram
till dess att förvärvsvillkoret har uppfyllts samt att den pensionsrätt som
sålunda har tillgodoräknats inte till någon del skall överföras till
premiepensionssystemet om villkoret senare uppfylls.
En fråga som också övervägts under den vidare beredningen är om
pensionsrätt skall kunna tillgodoräknas i premiepensionssystemet även
sedan den försäkrade har börjat ta ut premiepension. Så som framgår av
avsnitt 21 föreslår regeringen att det i premiepensionssystemet
liksom i fördelningssystemet skall vara möjligt att tjäna in
pensionsrätt även efter att hel eller partiell pension börjat tas ut.
För försäkrade som är födda under något av åren 1938 1953
(mellangenerationen) föreslås att pensionsrätt enligt de reformerade
reglerna inte skall fastställas fullt ut. Orsaken härtill är att dessa
personer föreslås omfattas av den s.k. tjugondelsinfasningen, som
innebär att de skall få sin pension beräknad till viss kvotdel enligt
nuvarande regler och till resterande del enligt reformerade regler. Den
närmare utformningen av reglerna för infasning av det reformerade
systemet behandlas i avsnitt 28. Enligt förslagen där skall pensionsrätt i
det reformerade systemet för personer tillhörande mellangenerationen
fastställas i relevant antal tjugondelar av 18,5 % av pensionsunderlaget.
Som tidigare angetts skall makar under vissa förutsättningar kunna
överföra pensionsrätt för premiepension mellan sig. Hur pensionsrätt i
sådant fall skall tillgodoräknas och fastställas för respektive make
kommer att redovisas i avsnitt 14.
I Ds 1995:41 föreslogs att pensionsrätt inte skall fastställas för det år
den försäkrade avlider. Som ovan anmärkts i avsnitt 13.1 bör emellertid,
om makar har anmält anslutning till ordningen för överföring av
pensionsrätt för premiepension, en efterlevande, mottagande, make
kunna tillgodoräknas den pensionsrätt för premiepension som den över-
förande maken har tjänat in under dödsfallsåret. För att ett sådant till-
godoräknande skall kunna ske krävs att pensionsrätt för premiepension
fastställs för den överförande maken även för det år då denne men inte
den mottagande maken avlider, vilket regeringen således föreslår.

13.3 Beslutsordning
Regeringens förslag: Pensionsgrundande inkomst skall fastställas
av skattemyndighet. Underrättelse om den fastställda pensions-
grundande inkomsten skall överlämnas till allmän försäkringskassa,
som därefter skall fastställa pensionsgrundande belopp för den
försäkrade samt fastställa den årliga pensionsrätten.
Skattemyndighetens beslut om pensionsgrundande inkomst skall
därvid vara bindande för försäkringskassan.
Den skattemyndighet som är behörig att fatta beslut enligt
bestämmelserna i skattebetalningslagen (1997:483) skall även
besluta om den pensionsgrundande inkomsten.
Den allmänna försäkringskassa där den försäkrade enligt reglerna i
AFL är eller skall vara inskriven vid tidpunkten för beslutet skall
besluta om pensionsgrundande belopp, pensionsrätt, pensionspoäng,
vårdår och pension. För den som inte är eller skall vara inskriven vid
någon försäkringskassa skall beslutet fattas av Stockholms läns
allmänna försäkringskassa.
Vad som ovan föreslås beträffande behörig skattemyndighet eller
allmän försäkringskassa skall gälla om inget annat föreskrivs särskilt.
Underrättelse om beslut om pensionsgrundande inkomst,
pensionsgrundande belopp och fastställd pensionsrätt skall sändas till
den som berörs av beslutet. Den försäkringskassa som har fattat
beslutet skall sända sådan underrättelse till den försäkrade senast den
31 mars andra året efter det år beslutet avser. Sådan underrättelse
skall dock inte sändas till utländsk sjöman som arbetat på svenskt
handelsfartyg men som inte är bosatt i Sverige.
Beslut om premiepension m.m. skall fattas av Premiepensions-
myndigheten.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksskatteverket och Skattemyndigheten i
Göteborgs och Bohus län tillstyrker den föreslagna beslutsordningen
men menar att det är olämpligt att ett av skattemyndighet fattat beslut
inte tillställs den enskilde genom den beslutande myndighetens försorg.
Länsrätten i Värmlands län framhåller å andra sidan den föreslagna
ordningen för underrättelse om beslut som rationell.
Skälen för regeringens förslag: Ålderspension i det reformerade
pensionssystemet skall, förutom på pensionsgrundande inkomst,
grundas på pensionsgrundande belopp. Detta innebär att vissa
överväganden måste göras i fråga om kompetensfördelningen mellan
skattemyndigheterna och de allmänna försäkringskassorna när det gäller
de olika beslut som skall fattas.
För närvarande är det skattemyndigheten som fastställer pensions-
grundande inkomst för ett visst år. Detta sker i samband med att myndig-
heten beslutar om taxeringen. Dessutom fastställer skattemyndigheten
pensionsgrundande inkomst för personer som inte taxeras i Sverige men
som ändå är försäkrade för tilläggspension. Det gäller t.ex. vissa sjömän
och utländska artister. Beslut om pensionsgrundande inkomst redovisas
på det grundläggande beslutet om slutlig skatt samt överlämnas till
Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna som beräknar pensions-
poängen.
Rutinerna för att beräkna pensionsgrundande inkomst är sedan länge
samordnade med taxeringsförfarandet. Genom den skyldighet att lämna
uppgifter till skattemyndigheten som följer av reglerna i lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter får skattemyndig-
heten tillgång till i stort sett all information som är nödvändig för såväl
taxeringen som beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Avsikten är
att den pensionsgrundande inkomsten inom det reformerade pensions-
systemet skall fastställas på i princip samma sätt som enligt nuvarande
regler. Framför allt arbetsekonomiska skäl talar därför för att skatte-
myndigheten även i fortsättningen beräknar och därmed också beslutar
om pensionsgrundande inkomst.
Att fastställa pensionsgrundande belopp är något helt nytt som inte
förekommer inom ATP-systemet. Beräkningen av de pensionsgrundande
beloppen kommer, som framgår av avsnitt 13.4, att kräva att särskilda
register härför inrättas. I princippropositionen uttalades att Riksförsäk-
ringsverket tillsammans med de allmänna försäkringskassorna skall ha
det huvudsakliga ansvaret för pensionerna. Detta innebär dock inte med
nödvändighet att det är dessa myndigheter som skall fatta beslut om
pensionsgrundande belopp.
Frågan om arbets- och kompetensfördelning mellan skattemyndig-
heterna och försäkringskassorna vad gäller de olika besluten avseende
intjänande av pensionsrätt i det reformerade pensionssystemet har
diskuterats med representanter för Riksskatteverket och
Riksförsäkringsverket. Olika lösningar har därvid övervägts.
Av processuella skäl vore det att föredra att en myndighet beslutar om
allt som rör intjänande av pension. Samtidigt skulle stora praktiska
svårigheter uppkomma såväl om enbart skattemyndigheterna som om
enbart försäkringskassorna skulle fatta samtliga beslut. Som nämnts
tidigare är det av arbetsekonomiska skäl lämpligt att skattemyndig-
heterna beräknar och fastställer den pensionsgrundande inkomsten. Att
låta skattemyndigheterna överta även administration och beslutsfattande
rörande de olika pensionsgrundande beloppen skulle dock medföra
behov av en väsentlig utökning av skattemyndigheternas administration.
Det skulle dessutom vara föga ändamålsenligt med hänsyn till att det är
de allmänna försäkringskassorna som administrerar det allmänna
pensionssystemet i övrigt och att försäkringskassorna tillsammans med
Riksförsäkringsverket redan i dag har rutiner för att hantera en stor del
av den information som skall ligga till grund för beslut om pensions-
grundande belopp och om pensionsrätt.
Med hänvisning till det nu anförda föreslår vi en beslutsordning som
innebär att skattemyndigheterna beslutar om pensionsgrundande inkomst
och att försäkringskassorna beslutar om pensionsgrundande belopp och
om pensionsrätt. Administrationen av försäkringskassans beslut och
ansvarsfördelningen mellan Riksförsäkringsverket och
försäkringskassan behandlas i nästa delavsnitt.
Som närmare redovisas i kapitel 27 föreslår regeringen att beslut om
pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp som huvud-
regel bara skall få överklagas i samband med ett eventuellt överklagande
av försäkringskassans beslut angående den försäkrades pensionsrätt. Om
ett beslut om pensionsrätt överklagas, kan den försäkrade därvid angripa
beslutet om pensionsgrundande inkomst och yrka att detta skall ändras
på visst sätt. Någon möjlighet för försäkringskassan att självmant i
samband med att försäkringskassan fattar beslut om pensionsgrundande
belopp och pensionsrätt ompröva skattemyndighetens beslut om
pensionsgrundande inkomst bör dock inte finnas. En sådan omprövning
får i stället överlämnas till skattemyndigheten.
I det nuvarande systemet har skattemyndighetens beslut om pensions-
grundande inkomst redovisats på det grundläggande beslutet om slutlig
skatt. Vi föreslår i stället att underrättelse om beslutet om pensions-
grundande inkomst skall ske av den allmänna försäkringskassan sam-
tidigt med underrättelse om besluten om pensionsgrundande belopp och
fastställd pensionsrätt för året. (se nedan)
För personer födda under något av åren 1938 1953 skall fastställas
både ATP-poäng och reformerad pensionsrätt. Med hänsyn till att
utformningen av reglerna för den framtida förtids- respektive efter-
levandepensioneringen ännu inte är slutförd kommer detsamma att tills
vidare gälla för personer födda också efter år 1953. ATP-poäng skall
därvid beräknas med utgångspunkt från samma inkomster som den
reformerade pensionsrätten. Vid beräkning av ATP-poäng skall dock
beaktas endast inkomster som överstiger ett prisbasbelopp. Det vore
olämpligt att meddela två olika beslut om pensionsgrundande inkomst. I
avsnitt 29 föreslås därför att den pensionsgrundande inkomsten skall
beräknas helt enligt reglerna i det reformerade pensionssystemet och att
"basbeloppsavdraget", som i dag görs vid fastställandet av den pensions-
grundande inkomsten, i stället skall göras vid bestämmande av den för-
säkrades ATP-poäng.
Som framgår av avsnitt 29.2 föreslås att nuvarande ordning för fast-
ställande av pensionsgrundande inkomst i princip skall behållas för för-
säkrade som är födda år 1937 eller tidigare. De kommer då också fort-
sättningsvis att få underrättelse om den fastställda pensionsgrundande
inkomsten på det grundläggande beslutet om slutlig skatt.
Som föreslagits i avsnitt 13.1 och 13.2 skall i en viss situation
pensionsgrundande inkomst och pensionsrätt fastställas för den försäk-
rade för dödsfallsåret. Eftersom pensionsgrundande inkomst för ett
sådant år skall fastställas endast för de makar som överför pensionsrätt
för premiepension och då skattemyndigheterna inte har tillgång till all
erforderlig information, måste socialförsäkringsadministrationen förse
skattemyndigheterna med uppgifter om vilka personer det gäller.
Vi föreslår vidare att skattemyndigheten till försäkringskassan skall
lämna en underrättelse om beslutet angående pensionsgrundande
inkomst samt redovisa hur stor del av den pensionsgrundande inkomsten
som härrör från inkomst av anställning respektive från inkomst av annat
förvärvsarbete. Dessa uppgifter behövs bl.a. för att försäkringskassan
skall kunna bestämma pensionsgrundande belopp och besluta om
pensionsrätt.
När det gäller frågan om vilken skattemyndighet som skall fatta beslut
om pensionsgrundande inkomst föreslår vi att den ordning som gäller
enligt skattebetalningslagen (1997:483) skall tillämpas även vid
fastställande av pensionsgrundande inkomst. Det innebär att det är den
skattemyndighet där den försäkrade taxerats till statlig inkomstskatt,
eller skulle ha taxerats till sådan skatt om han eller hon hade haft
skattepliktiga inkomster i Sverige, som skall besluta om dennes
pensionsgrundande inkomst. Vilken skattemyndighet som skall besluta
om taxeringen avgörs som regel av folkbokföringen den 1 november
inkomståret. För personer som inte är folkbokförda eller bosatta i
landet gäller att det är Skattemyndigheten i Stockholm som skall besluta
om taxeringen. Vad som avgör vilken skattemyndighet som är behörig
utvecklas närmare i författningskommentaren till 13 kap. 1 § LIP.
Vi föreslår vidare att beslut om pensionsgrundande belopp,
pensionsrätt, pensionspoäng, vårdår och pension skall meddelas av den
allmänna försäkringskassa där den försäkrade enligt reglerna i AFL är
eller skall vara inskriven vid tidpunkten för beslutet. Vilken
försäkringskassa en försäkrad skall vara inskriven hos avgörs av
folkbokföringen den 1 november året före inskrivningen när det gäller
försäkrade som då var folkbokförda i Sverige. Den som därefter flyttar
till Sverige skall vara inskriven hos den försäkringskassa inom vars
verksamhetsområde bosättningen äger rum. Personer som arbetar i
Sverige och som omfattas av EU-rådets förordning (EEG) nr 1408/71
skall, om de inte anses bosatta här, skrivas in hos den försäkringskassa
inom vars verksamhetsområde de regelbundet tillbringar dygnsvilan (jfr
3 § Riksförsäkringsverkets föreskrift 1985:16, omtryckt 1994:39). För
personer som inte är eller skall vara inskrivna hos någon
försäkringskassa föreslår vi att Stockholms läns allmänna försäkrings-
kassa skall vara beslutsmyndighet.
När pensionsrätten fastställts för en försäkrad kan försäkringskassan
behöva ta hänsyn till en eventuell begäran om överföring av pensionsrätt
mellan makar i enlighet med vad som föreslagits i kapitel 14. Om pen-
sionsrätt skall överföras mellan makar som är inskrivna hos två olika
försäkringskassor, bör de berörda försäkringskassorna informera
varandra om saken. Den överförda pensionsrätten för premiepension
skall nämligen framgå av båda försäkringskassornas beslut. Detsamma
gäller om rätten till pensionsgrundande belopp för barnår är föremål för
överlåtelse till någon som är inskriven hos en annan allmän försäkrings-
kassa.
Underrättelse om beslut om pensionsgrundande inkomst, pensions-
grundande belopp och fastställd pensionsrätt skall sändas till den som
berörs av beslutet. Det bör ligga på den försäkringskassa som har fattat
beslutet att sända sådan underrättelse till den försäkrade senast den 31
mars andra året efter det år beslutet avser, dvs. den 31 mars året efter
fastställelseåret. Något undantag för underrättelse till dödsboet efter en
försäkrad som avlidit efter intjänandeåret bör inte göras, eftersom
besluten i fråga kan ha betydelse för efterlevandepensionen. Däremot
bör i enlighet med vad som för närvarande gäller om beslut om
pensionsgrundande inkomst underrättelse inte sändas till utländsk
sjöman som arbetat på svenskt handelsfartyg men som inte är bosatt i
Sverige. Frågan om årlig information till den försäkrade kommer att
behandlas i avsnitt 35.3.
Regeringen föreslår alltså att underrättelse om beslut om pensions-
grundande inkomst, pensionsgrundande belopp och fastställd pensions-
rätt skall sändas till den som berörs av beslutet av den försäkringskassa
som har fattat beslutet senast den 31 mars andra året efter det år beslutet
avser, dock att någon underättelse inte skall sändas till utländsk sjöman
som arbetat på svenskt handelsfartyg men som inte är bosatt i Sverige.
Ovan redovisade förslag om vilken myndighet eller försäkringskassa
som är behörig att fatta beslut eller handlägga ärenden bör inte gälla om
annat föreskrivs i annan lag eller annan författning. EU:s regelverk inne-
håller exempelvis särskilda bestämmelser om ansökan om pension. Det
kan i framtiden i speciella situationer även uppkomma behov av att
utfärda bestämmelser i förordning eller föreskrifter som skiljer sig från
de ovan föreslagna reglerna, t.ex. med innebörden att en särskild för-
säkringskassa är behörig att besluta om pension för en viss grupp
personer. Vi föreslår således att ovan redovisade förslag om vilken
myndighet eller försäkringskassa som är behörig att fatta beslut eller
handlägga ärenden skall gälla om inte något annat följer någon annan
bestämmelse i denna lag eller av annan författning.
Beslut angående premiepension m.m. skall fattas av Premiepensions-
myndigheten. Det gäller t.ex. beslut i samband med utbetalning av sådan
pension samt även angående förvaltningen, efterlevandepension m.m.
Beslut om premiepension skall dock fattas av försäkringskassan.
13.4 Administrationen av beslut om pensionsgrundande
belopp, pensionsrätt, m.m.
Regeringens förslag: Beslut om pensionsgrundande belopp, vårdår,
pensionsrätt, pensionspoäng och pension skall få fattas genom auto-
matisk databehandling av Riksförsäkringsverket för de allmänna
försäkringskassornas räkning. Eventuell ändring eller omprövning av
sådana beslut skall göras av annars behörig försäkringskassa.
De beslut om premiepension och om hanteringen av premie-
pensionsmedel som skall fattas av Premiepensionsmyndigheten skall
få fattas genom automatisk databehandling.
Nuvarande reglering beträffande automatisk databehandling av
beslut om pensionsgrundande inkomst skall överföras till lagen om
inkomstgrundad ålderspension.

Promemorians förslag: Förslagen i Ds 1995:41 stämmer överens
med regeringens förslag såvitt gäller beslut om pensionsgrundande
inkomst. Förslagen i övrigt har inte behandlats i promemorian.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket (RFV) har bl.a. anfört
följande. En förutsättning för att det reformerade pensionssystemet
skall kunna genomföras är att beslut om pensionsgrundande belopp,
pensionsrätt och pension helt kan fattas genom ADB. Eftersom det blir
fråga om ett mycket stort och komplext datasystem är det nödvändigt
med en reglering som förhindrar att oklarheter om befogenheter, ansvar
och den närmare hanteringen uppstår. Verket föreslår därför att den
ADB-baserade beslutskompetensen författningsregleras.
Riksrevisionsverket (RRV) instämmer i att beslut om pensionsrätt m.m.
bör kunna fattas maskinellt. RRV vill dock framhålla att erfarenheterna
av handläggningen av ATP-systemet har gett upphov till ett antal frågor
rörande effektivitet, beslutskompetens m.m. mot bakgrund av att
handläggningen sker på försäkringskassan samtidigt som RFV har ett
ägar- och förvaltningsansvar för de administrativa systemen.
Skälen för regeringens förslag: Som nyss redovisats har RFV och
RRV i sina remissvar ansett det vara nödvändigt att flertalet beslut inom
ramen för det reformerade pensionssystemet fattas genom ADB för att
systemet inte skall bli för svåradministrerat. Regeringen instämmer i
detta och delar också RFV:s uppfattning att det är lämpligt att ett sådant
förfarande regleras i lag.
Det finns redan i dag flera exempel på lagreglering av myndigheters
möjligheter att fatta beslut genom ADB, se t.ex. 4 kap. 2 a § taxerings-
lagen (1990:324), 1 a § lagen (1959:551) om beräkning av pensions-
grundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt
36 § fordonsskattelagen (1988:327) och 9 § lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon. Vi menar att en motsvarande lösning
skulle vara lämplig även vad gäller beslut inom ramen för det
refomerade pensionssystemet. Vi föreslår därför att beslut om
pensionsgrundande belopp, pensionsrätt, pensionspoäng och pension får
fattas genom ADB.
I de två sistnämnda lagarna föreskrivs att beskattningsbesluten fattas
på grundval av uppgifter i en registerförande myndighets register, i dessa
fall Vägverket. Besluten fattas av registermyndigheten (Vägverket) för
beskattningsmyndighetens räkning, med möjlighet för den senare att
ompröva eller ändra beslutet (för närmare jämförelse se 36 39 §§
fordonsskattelagen, 5 § fordonsskatteförordningen [1993:1028], prop.
1987/88:159 s 40, 9 § lag om försäljningsskatt på motorfordon, 2 §
förordning [1978:86] om försäljningsskatt på motorfordon samt prop.
1994/95:55 s 22 och 30).
Vad sedan gäller beslutskompetensen har RFV anfört att denna bör
läggas på RFV i fråga om beslut om pensionsgrundande belopp,
pensionsrätt och pension enligt den föreslagna lagstiftningen. Till stöd
härför har verket anfört följande. Den helt övervägande delen av fakta-
underlaget för beslut om pensionsgrundande belopp, pensionsrätt och
beräkningen av pensionen kommer att tillföras socialförsäkrings-
administrationen från externa källor. Endast en mindre del av underlaget
kommer från försäkringskassorna (t.ex. överlåtelse av barnårsrätt). I
flertalet fall kommer underlaget inte till någon del från försäkrings-
kassorna och dessa varken initierar ärendet, har kännedom om fakta-
underlaget eller kontroll över den juridiska bedömning som ligger till
grund för beslutet. Det är inte heller avsett att försäkringskassorna skall
bryta ut ärenden för "manuellt beslut" på den enskilda försäkringskassan
enligt andra grunder än de som utgör bas för ADB-programmet. En
sådan beslutsordning innebär i realiteten ett delat ansvar mellan RFV
och försäkringskassan där RFV i praktiken har huvuddelen av ansvaret.
Det är därför inte möjligt att stadga att en viss försäkringskassa skall
besluta om pensionsrätt så länge som RFV har huvudansvaret för den
automatiska databehandlingen.
Regeringen gör beträffande denna fråga följande bedömning. RFV och
de allmänna försäkringskassorna har ett gemensamt registeransvar för
de register som förs gemensamt för försäkringskassorna och RFV (se
13 § socialförsäkringsregisterlagen [1997:934]). De skäl som RFV
anför motiverar enligt regeringens bedömning inte att beslut som fattas
genom ADB skall anses ha verket som beslutsmyndighet. Beslut som
fattas genom ADB kan i stället beslutas av RFV för försäkringskassans
räkning, vilket innebär att det fortfarande är försäkringskassan som är
beslutsmyndighet. En sådan ordning skulle innebära att det är försäk-
ringskassan som bedömer om ett ärende inte lämpar sig för beslut
genom ADB och som beslutar om eventuella ändringar eller omprövning
samt vidtar andra åtgärder i anledning av beslutet som t.ex.
rättidsprövning och avvisning av för sent inkomna överklaganden.
Lagrådet anser att det inte bör komma i fråga att lämna utrymme för
någon oklarhet rörande vem som fattar beslutet när det gäller så väsent-
liga lagstiftningsområden som de här aktuella. Även om man kan ha
förståelse för de motiv av praktisk och administrativ art som ligger
bakom förslaget, förordar Lagrådet att bestämmelsen om att RFV:s rätt
att fatta beslut för försäkringskassans räkning utgår.
Regeringen instämmer i Lagrådets uppfattning att det inte skall råda
någon oklarhet om vem som fattar beslut i ett ärende. Som redovisats
ovan har de allmänna försäkringskassorna inte tillgång till de uppgifter
och det datastöd som krävs för en så omfattande beslutshantering som
här är i fråga utan denna uppgift måste skötas av RFV. Det är å andra
sidan enligt regeringens uppfattning mindre lämpligt att samma myndig-
het fattar beslut i enskilda ärenden, omprövar dessa ärenden samt utövar
tillsyn över samma verksamhet, vilket skulle bli följden om RFV var
beslutsmyndighet. De allmänna försäkringskassorna har även en större
möjlighet att bedöma om ett ärende inte lämpar sig för beslut genom
ADB. Den eventuella risk för oklarhet som den föreslagna ordningen
skulle kunna innebära, torde minimeras dels genom att förfarandet reg-
leras i författning, dels genom att det på besluten tydligt anges besluts-
myndighet samt anvisningar om omprövning och ändring.
Regeringen vidhåller således förslaget att beslut om pensions-
grundande belopp, vårdår, pensionsrätt, pensionspoäng och pension skall
få fattas genom automatisk databehandling av RFV för de allmänna
försäkringskassornas räkning
Inom skatteförvaltningen finns i dag en möjlighet att i vissa
situationer fatta beslut genom automatisk databehandling. Denna
reglering bör i nu aktuella delar föras över till det reformerade
ålderspensionssystemet. Vi föreslår alltså att nuvarande reglering
beträffande automatisk databehandling av beslut om pensionsgrundande
inkomst skall överföras till lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Möjligheten att genom automatisk databehandling fatta beslut i vissa
situationer bör på motsvarande sätt finnas även för Premiepensions-
myndigheten. Regeringen föreslår att de beslut om premiepension och
hanteringen av premiepensionsmedel som skall fattas av
Premiepensionsmyndigheten får fattas genom automatisk
databehandling.
13.5 Pensionsrätt i situationer med obetalda avgifter
Regeringens förslag: Pensionsrätt som grundar sig på inkomst av
anställning skall inte vara beroende av att avgifter belöpande på
inkomsten betalas.
Pensionsrätt som grundar sig på inkomst av annat förvärvsarbete
skall tillgodoräknas endast på den andel av den pensionsgrundande
inkomsten upp till 7,5 inkomstbasbelopp för åren 1999 och 2000
7,5 förhöjda prisbasbelopp som motsvarar andelen inom
föreskriven tid betald ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift
för samtliga inkomster.
Promemorians förslag: Regeringens förslag stämmer överens med
förslaget i Ds 1995:41 samt i huvudsak med vad som gäller enligt
nuvarande regler.
Remissinstanserna: Pensionärernas Riksorganisation,
Landstingsförbundet och Företagarnas riksorganisation tillstyrker
förslaget. Göta hovrätt anför att någon form av skälighetsbedömning
bör införas. Svenska Arbetsgivareföreningen instämmer i att det inte
är rimligt att behandla egenavgifter och allmänna pensionsavgifter olika.
Sveriges Pensionärsförbund anser att förslaget i denna del i alltför hög
grad har karaktär av bestraffning.
Skälen för regeringens förslag: Avgifterna till
ålderspensionssystemet skall enligt principerna för det reformerade
pensionssystemet vara försäkringsmässigt beräknade i den meningen att
de avgifter som betalas in under förvärvstiden skall motsvara de
pensionsförmåner som den försäkrade med hänsyn till den
genomsnittliga livslängden i befolkningen kan förväntas uppbära som
ålderspensionär. Den intjänade pensionsrätten skall därför i princip
alltid överensstämma med de avgifter som betalas in. I likhet med vad
som gäller i nuvarande ATP-system skall det dock vara den pensions-
grundande inkomsten och inte avgiften som läggs till grund för bestäm-
mande av pensionsrätten. I de fall avgifter inte erlagts för inkomster
som tillgodoräknats som inkomst av anställning skall pensionsrätt inte
bortfalla.
Det reformerade pensionssystemet skall, i likhet med vad som i dag
gäller för ATP-systemet, finansieras med tre typer av avgifter:
arbetsgivaravgift, egenavgift i form av ålderspensionsavgift och allmän
pensionsavgift. Vidare skall statliga avgifter för sociala ersättningar vid
sjukdom, arbetslöshet m.m. betalas till ålderspensionssystemet.
Det finns skillnader när det gäller erläggandet av och formerna för
uppbörden av socialavgifter (arbetsgivaravgifter och egenavgifter) och
allmänna pensionsavgifter. Skillnaden beror på om avgiftsskyldigheten
avser inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete.
Arbetsgivaravgifter tas endast ut på lön och andra ersättningar som hos
mottagaren utgör inkomst av anställning och det är då arbetsgivaren som
är avgiftsskyldig. Egenavgifter tas ut på inkomst av annat förvärvsarbete
och avgiftsskyldigheten åligger då den som har haft denna inkomst.
Allmän pensionsavgift tas ut både på inkomst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete. Vad gäller lön och andra ersättningar som utgör
inkomst av anställning ansvarar arbetsgivaren för att preliminär
inbetalning görs av de allmänna pensionsavgifterna. När det gäller
inkomst av annat förvärvsarbete svarar den som har inkomsten för att
inbetalning görs, såväl preliminärt som slutligt, av de allmänna
pensionsavgifter som belöper på sådan inkomst.
Enligt nuvarande regler är, som nämnts ovan, pensionspoäng i ATP-
systemet som grundar sig på inkomst av anställning oberoende av om
arbetsgivaren har betalat arbetsgivaravgifter och av för arbetstagaren
innehållna allmänna pensionsavgifter. Inte heller är pensionspoängen
beroende av att efter taxeringen eventuellt kvarstående allmänna
pensionsavgifter betalas. Pensionspoäng för inkomst av anställning är
således fristående från avgiftsbetalningen.
Utgångspunkten bör, vad gäller pensionsrätt i situationer med obetalda
avgifter, vara att nuvarande principer skall överföras till det reformerade
pensionssystemet. Regeringen föreslår därför att pensionsrätt som
grundar sig på inkomst av anställning även i fortsättningen skall vara
oberoende av om arbetsgivaravgift till ålderspensioneringen och allmän
pensionsavgift betalas eller inte.
Bestämmelserna om betalning av egenavgifter till försäkringen för
tilläggspension har i och med införandet av skattebetalningslagen
(1997:483) fr.o.m. den 1 november 1997, samt i och med vissa
följdändringar i 11 kap. 6 § AFL fr.o.m. den 1 januari 1998, undergått en
genomgripande förändring. Enligt tidigare regler skulle pensionsrätt inte
tillgodoräknas för inkomst av annat förvärvsarbete om inte
tilläggspensionsavgiften var till fullo betald inom föreskriven tid. Enligt
29 § uppbördslagen (1953:272) skulle tilläggspensionsavgift dock anses
vara betald före skatt.
Införandet av skattebetalningslagen innebär att det numera för varje
skatt- eller avgiftsskyldig skall finnas ett skattekonto. För
egenföretagare, dvs. den som har F-skatt, skall samtliga redovisningar
och betalningar bokföras löpande på skattekontot. Den s.k.
likafördelningsmetoden skall tillämpas. Detta innebär att varje betalning
av en skatt eller en avgift skall behandlas lika, dvs. om endast en viss
andel av det sammanlagt debiterade skatte- eller avgiftsbeloppet har
betalats anses varje debiterat delbelopp betalt efter den kvotdel som
betalningen utgör av det sammanlagda skatte- eller avgiftsbeloppet.
Beträffande ålderspensionsavgiften innebär denna metod att om en viss
andel skatter och avgifter har betalats anses en motsvarande andel av
avgiften ha betalats.
Någon särbehandling av ålderspensionsavgiften sker således inte
längre. Ett upprätthållande av det tidigare kravet på att samtliga avgifter
till ålderspensionssystemet skall betalas för att någon pensionspoäng
alls skall tillgodoräknas för inkomst av annat förvärvsarbete, skulle då
innebära att minsta brist i betalningen av skatter och avgifter skulle
medföra att ingen pensionspoäng tillgodoräknas. Eftersom en sådan
ordning har ansetts oskälig har reglerna om tillgodoräknande av
pensionspoäng för inkomster av annat förvärvsarbete i situationer med
bristande avgiftsbetalning fr.o.m. år 1998 anpassats till de ändrade
reglerna vad gäller bedömningen i vilken utsträckning en avgift skall
anses betald när full betalning inte har erlagts. Enligt dessa regler är
utgångspunkten för tillgodoräknande av pensionspoäng avseende
inkomst av annat förvärvsarbete att sådant tillgodoräknande skall ske för
den del av inkomsten för vilken ålderspensionsavgift anses vara betald.
Beräkningen hur stor andel av ålderspensionsavgiften som har betalts via
den preliminära skatten skall göras vid den slutliga avstämningen av
slutlig skatt för inkomståret. För egenföretagare gäller att en sådan
avstämning skall ske under taxeringsåret någon gång under tiden från
augusti månad fram till den 15 december. Vid denna tidpunkt är de
betalningar som med hjälp av likafördelningsmetoden skall beaktas vid
bedömningen av om hela den preliminära skatten har betalats kända.
Samtliga betalningar som görs under inkomståret och fram till tid-
punkten för debitering av slutlig skatt enligt det grundläggande beslutet
om sådan skatt skall beaktas. Om den betalda preliminära skatten
stämmer överens med eller är större än den slutliga skatten skall
ålderspensionsavgift anses vara till fullo betald. Senare förändringar på
skattekontot påverkar inte detta förhållande. Är den preliminära skatten
lägre än den slutliga skatten anses så stor del av det betalda beloppet
avse avgift som motsvarar hela avgiftens andel av den slutliga skatten.
Inte heller i denna situation kan den del av ålderspensionsavgiften som
vid avstämningen anses vara betald därefter reduceras på grund av
framtida förändringar på skattekontot.
Den skattskyldige har dock, på samma sätt som enligt tidigare regler,
en möjlighet att inom viss tid fullgöra betalningen av sådan
ålderspensionsavgift som anses som obetald vid den slutliga
avstämningen av den slutliga skatten. Sålunda skall belopp som betalats
in eller på annat sätt tillgodoräknats den skattskyldige efter beslutet
om slutlig skatt enligt det grundläggande beslutet men före utgången av
juni månad året efter taxeringsåret tillgodoräknas honom eller henne
med samma kvotdel som obetald ålderspensionsavgift utgör av dennes
sammanlagda skuld vid den tidpunkt då beloppet skall tillgodoräknas
kontot. Avgift som inte har betalats inom de ovan angivna tiderna tas inte
ut.
Om ålderspensionsavgiften för ett visst inkomstår efter omprövnings-
beslut eller domstolsbeslut sätts ned men fortfarande överstiger redan
betald avgift anses avgiften betald med det belopp som fastställts sedan
tidigare. Skulle avgiften sättas ned till ett belopp som är lägre än det
redan betalda beloppet skall överskjutande del betalas tillbaka eller
tillgodoföras kontot.
Vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst beräknas inkomst av
anställning och inkomst av annat förvärvsarbete var för sig. Summan av
dessa inkomster till den del de överstiger ett förhöjt prisbasbelopp och
inte överstiger sju och en halv gånger samma basbelopp utgör den
försäkrades pensionsgrundande inkomst.
För varje år för vilket en pensionsgrundande inkomst fastställs för en
försäkrad skall pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade.
Beräkningen av pensionspoäng görs normalt i direkt anslutning till att
den pensionsgrundande inkomsten bestäms av skattemyndigheten. En
bristande avgiftsbetalning kan därför i likhet med vad som gällde
tidigare konstateras och tillgodoräknad pensionspoäng korrigeras
först andra året efter inkomståret.
Som ovan nämnts bör vad gäller pensionsrätt i situationer med
obetalda avgifter vara att nuvarande principer skall överföras till det
reformerade pensionssystemet. Regeringen föreslår därför att nu
gällande regler i princip överförs att gälla även för det reformerade
ålderspensionssystemet.
I Ds 1995:29 föreslås att motsvarande bestämmelser som gäller för
tillgodoräknande av pensionsrätt för inkomster av annat förvärvsarbete i
en situation med obetald egenavgift i form av ålderspensionsavgift skall
gälla även vid utebliven betalning av allmän pensionsavgift. Vi delar
denna uppfattning. Det kan inte anses rimligt att egenavgifter och
allmänna pensionsavgifter hanteras olika i dessa avseenden. Regeringen
föreslår därför att nu gällande regler för tillgodoräknande av
pensionsrätt avseende annat förvärvsarbete skall omfatta även
situationen med obetalda allmänna pensionsavgifter. Vi föreslår även att
motsvarande regel skall gälla beträffande pensionsrätt från ATP-
systemet (jfr avsnitt 29.2). För år 1999 finns särskilda regler.
Att nu gällande regler för tillgodoräknande av pensionsrätt avseende
inkomst av annat förvärvsarbete föreslås gälla även i det reformerade
ålderspensionssystemet innebär att samma andel av skatter och avgifter
som har betalats för hela inkomsten bör användas vid tillgodoräknandet
av pensionspoäng och pensionsrätt på den pensionsgrundande
inkomsten. Den som har en inkomst om 15 förhöjda prisbasbelopp och
betalar 50 % av sina skatter och avgifter skall således tillgodoräknas
pensionsrätt med 50 % på sin pensionsgrundande inkomst. Det nya
systemet innebär således att den som har haft höga inkomster inte kan få
full pensionsrätt genom att endast i kronor räknat betala de avgifter som
belöper på inkomster upp till 7,5 förhöjda prisbasbelopp. En
proportionering skall med andra ord ske upp till intjänandetaket och
någon möjlighet att kunna tillgodoräkna sig skatter och avgifter
belöpande på inkomster över intjänandetaket skall inte föreligga. Vidare
skall det inte finnas någon möjlighet att ersätta obetalda avgifter
avseende inkomster av annat förvärvsarbete med pensionsrätt för andra
inkomster eller pensionsgrundande belopp, som avräknats över intjä-
nandetaket.
Enligt vad regeringen föreslagit i avsnitt 8.2 skall vid fastställandet av
pensionsgrundande inkomst för inkomståret 1999 och senare avräknas
ett belopp motsvarande den debiterade allmänna pensionsavgiften som
fastställts med ledning av den årliga taxeringen. Som utvecklats i
avsnittet skall avdrag ske med den debiterade allmänna pensionsavgiften
och inte med den avgift som faktiskt har erlagts. I en situation med
omdebitering ändras inte den sedan tidigare fastställda
pensionsgrundande inkomsten.
Enligt nuvarande regler skall pensionspoäng alltid tillgodoräknas för
pensionsgrundande inkomst som härrör från sjukpenning, rehabili-
teringspenning m.m. Som ovan angetts föreslår regeringen nu att inte
endast ålderspensionsavgiften utan även den allmänna pensionsavgiften
skall beaktas vid bedömningen om full avgift erlagts avseende inkomster
av annat förvärvsarbete. Allmän pensionsavgift tas ut även på ersättningar
av ovannämnt slag. Någon anledning att undanta dessa ersättningar före-
ligger därför inte längre. Pensionsrätten skall således även i en sådan
situation tillgodoräknas proportionellt mot den andel skatter och
avgifter som egenföretagaren betalt och egenföretagaren kan i detta
avseende inte tillgodoräknas att staten fullt ut erlagt statlig
ålderspensionsavgift på exempelvis sjukpenningen.
Även i vissa andra situationer skall staten erlägga ålderspensions-
avgifter, nämligen vid tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp. I
enlighet med vad som sagts ovan skall den omständigheten att dessa
avgifter har erlagts fullt ut inte tillgodoräknas den försäkrade vid
proportioneringen, utan pensionsrätten skall beräknas utifrån den del av
skatter och avgifter som den försäkrade har erlagt avseende inkomsterna
av annat förvärvsarbete.
Vid intjänande av pensionsrätt i det reformerade
ålderspensionssystemet skall något basbeloppsavdrag inte ske, utan
inkomster skall i princip vara pensionsgrundande från första kronan.
Som utvecklats i avsnitt 13.1 skall dock, av administrativa skäl,
inkomster grunda pensionsrätt först om de överstiger 0,24
prisbasbelopp årligen. De här beskrivna reglerna om tillgodoräknande av
pensionsrätt i en situation med obetalda avgifter får till konsekvens att
pensionsrätt kan tillgodoräknas i det reformerade systemet med ännu
lägre belopp. Om en person exempelvis haft inkomster av annat
förvärvsarbete med 0,24 prisbasbelopp och har betalat påförda skatter
och avgifter med 50 % skall denne tillgodoräknas pensionsrätt med
50 % av 0,24 prisbasbelopp (i exemplet bortses från avdraget för allmän
pensionsavgift).
14 Överföring av pensionsrätt för
premiepension
14.1 Inledning och bakgrund
Frågan om en möjlighet för makar att dela pensionsrätt har varit föremål
för diskussion alltsedan de första åren efter införandet av det nuvarande
ATP-systemet. Diskussionen har främst föranletts av en önskan att skapa
regler till skydd för kvinnor som vid pensioneringen drabbas hårt ekono-
miskt på grund av att ett tidigare äktenskap då är upplöst. Detta gäller
kvinnor som enligt den hittills traditionella arbetsfördelningen i hemmet
har avstått från förvärvsarbete under längre tid och därmed får lägre pen-
sionsrätt. Det har inom det nuvarande systemet inte funnits någon möj-
lighet att dela pensionsrätt makar emellan. Pensionsrättigheter har inte
heller betraktats som tillgång i makarnas gemensamma bo enligt äkten-
skapsbalkens regler och har inte ingått i bodelning efter äktenskapsskill-
nad eller dödsfall.
Skälen till varför en ordning för delning av pensionsrätt inte före-
slagits inom ATP-systemet har varit såväl principiella som betydande
tekniska problem med hänsyn till ATP-systemets 15- och 30-årsregler.
Dessa regler innebär att det inte går att fastställa värdet av den under ett
eller några års tid intjänade pensionsrätten förrän vid pensioneringen.
Nu nämnda problem föreligger inte med det reformerade pensionssyste-
met och efter övervägande av olika argument för och emot en ordning
för delning föreslog Pensionsarbetsgruppen i sitt betänkande att en
sådan möjlighet skulle införas. Regeringen gav i princippropositionen
uttryck för samma uppfattning. Denna godtogs även av riksdagen.
Under det fortsatta beredningsarbetet med pensionsreformen utar-
betades ett detaljerat förslag till en ordning för delning av pensionsrätt
mellan makar, födda år 1954 eller senare. Förslaget presenterades i Ds
1995:41. Förslaget innebar sammanfattningsvis att makar som båda är
födda år 1954 eller senare under vissa förutsättningar skulle kunna dela
pensionsrätt mellan sig. Möjligheten skulle bygga på frivillighet och
förutsätta en gemensam anmälan. Efter en sådan anmälan skulle
makarnas pensionsrätt framöver delas fortlöpande år för år, i princip på
så sätt att vardera maken skulle tillgodoföras hälften av makarnas
sammanlagda pensionsrätt. Möjligheten att dela pensionsrätt skulle
förbehållas makar och endast pensionsrätt som intjänats under
äktenskapets bestånd skulle kunna delas. Med hänsyn till reglerna i lagen
(1994:1117) om registrerat partnerskap jämställdes registrerade partner
med makar.
All pensionsrätt som makarna har tjänat in under ett aktuellt år skulle
enligt förslaget ingå i delningen. Således skulle pensionsrätt hänförlig
såväl till pensionsgrundande inkomst som till pensionsgrundande belopp
i form av t.ex. barnår, plikttjänstgöring och förtidspensionärers s.k. an-
tagandeinkomst komma att bli föremål för delning. Delningen skulle
vidare omfatta såväl fördelningssystemet som premiepensionssystemet.
Reglerna om anslutning till ordningen för delning byggde enligt för-
slaget på att makarna på förhand gemensamt anmäler att de vill dela pen-
sionsrätt. Anmälningen skulle få till följd att delning äger rum fr.o.m.
året efter det att anmälan gjorts. För att också makar som gift sig sent
under året skall ha en rimlig möjlighet att hinna göra en anmälan som
kan bli gällande redan för året efter giftermålet föreslogs dock att en
anmälan som gjorts före den 31 januari ett år skall få verkan redan
fr.o.m. anmälningsåret, om makarna inte begärt annat.
När makarna anslutit sig till ordningen för delning skulle delning ske
löpande år för år. Detta skulle ske i efterhand i samband med att pen-
sionsrätt för året fastställs. Det förhållandet att makarna har anslutit sig
till ordningen för delning var dock enligt förslaget inte tillräckligt för
att delning faktiskt skall verkställas. Vissa ytterligare förutsättningar
skulle därutöver vara uppfyllda.
För det första skulle makarna under hela det aktuella året ha varit för-
säkrade och bosatta i Sverige. För det andra uppställdes ett krav på att
delning inte får verkställas för år då någon av makarna tillgodoräknas
latent pensionsrätt för barnår eller plikttjänstgöring på grund av att
maken inte har uppfyllt det s.k. förvärvsvillkoret. Först sedan för-
värvsvillkoret har uppfyllts kan pensionsrätt för barnår och plikttjänst-
göring ge upphov till ett faktiskt pensionsutfall. Ett tredje villkor för att
delning av pensionsrätt skulle verkställas var enligt förslaget att ingen av
makarna uppbär ålderspension från fördelningssystemet. Ett fortsatt
verkställande av delning då någon av makarna har gått i pension skulle
kunna innebära t.ex. att en kvinna, som under tiden då mannen förvärvs-
arbetade var pensionsrättsmottagare, då mannen går i pension i stället
blir pensionsrättsgivare.
Delningen av pensionsrätt skulle enligt förslaget i princip ske på det
sättet att den ålderspensionsrätt som makarna var för sig har tjänat in
under året läggs samman och delas i två lika stora delar. För att den pen-
sionsrätt som överförs från man till kvinna skulle ge upphov till samma
livspension hos kvinnan som den skulle ha gjort hos mannen skulle
värdet på pensionsrätten räknas ned med en på visst sätt fastställd juste-
ringsfaktor. På motsvarande sätt skulle pensionsrätt som överförs från
kvinna till man räknas upp. Enligt förslaget skulle justeringsfaktorn be-
räknas utifrån förhållandet att mannen vid delningstillfället är 60 år och
kvinnan är 57 år. Detta skulle alltså gälla oavsett makarnas faktiska ålder
och den faktiska åldersskillnaden mellan dem. Vidare föreslogs beräk-
ningen utgå från den vid delningstillfället senast kända livslängdsstatis-
tiken och inte beräknas på en prognos över framtida förändringar. Pen-
sionsrätt som överförs mellan makarna skulle med denna teknik komma
att räknas upp respektive ned med ungefär 20 %.
En verkställd delning skulle enligt förslaget inte kunna återgå på grund
av att makarna ångrat sig t.ex. för att en efterföljande taxering visat att
deras inkomster fördelat sig annorlunda än de trott vid anmälningstill-
fället. Däremot föreslogs att en redan verkställd delning kan komma att
ändras t.ex. efter ändrad taxering hos någon av dem eller om fastställd
pensionsrätt för en eller båda makarna ändras på grund av underlåten
avgiftsbetalning.
Makar som anmält inträde i ordningen för delning förblev enligt för-
slaget anslutna tills utträde begärs eller äktenskapet upplöses. Utträde
skulle ske genom att en av makarna eller makarna gemensamt gör en an-
mälan till försäkringskassan. En sådan anmälan fick enligt förslaget
verkan fr.o.m. samma år om den gjorts av makarna gemensamt, medan en
ensidig anmälan fick verkan fr.o.m. året därpå. Exempelvis vid oförut-
sedda ändringar i inkomstförhållandena skulle makarna således omgå-
ende kunna förhindra att delning verkställs. Ett omedelbart utträde skulle
dock kräva att makarna var överens om detta och kunde inte avse tid före
det år anmälan om utträde gjordes.
Delningen skulle vidare upphöra när äktenskapet upplöses genom
dödsfall eller äktenskapsskillnad. Därvid skulle delning ske t.o.m. året
före dödsfallsåret eller året före det år då äktenskapsskillnadsdomen
vinner laga kraft.
Förslaget om delning av pensionsrätt ledde till vissa konsekvenser.
Beräkningen av garantipension skulle enligt förslaget ske utifrån den
faktiska pensionsbehållningen, även i de fall delning skett. I situationer
då en pensionsrättsgivare slutligen får en högre inkomstgrundad pension
än mottagaren innebär samspelet med garantipensionssystemet att den
överförda pensionsrätten bortsett från effekterna av
justeringsfaktorerna kan komma att ge mindre utbyte för mottagaren
än vad den skulle ha gett för givaren. Hur stor denna effekt blir beror på
inkomsterna för givaren respektive mottagaren. I de fall där
pensionsrättsgivaren slutligen blir berättigad till lägre inkomstgrundad
pension än pensionsrättsmottagaren kan effekten komma att bli den
motsatta. Makar som står inför ett beslut att dela pensionsrätt kan oftast
inte förutse hur hög deras inkomst kommer att bli eller om den ena
makens inkomstgrundade pension kommer att bli större än den andras.
Möjligheten att förutse effekterna av en delning av pensionsrätt är
därför i detta avseende begränsade.
Tabell 14.1 visar vilken effekt delningen, inklusive garantipensions-
utfall, skulle kunna få dels för makarnas samlade ekonomi, dels för kvin-
nan i händelse av skilsmässa eller mannens död (i tabellen kallad kvinna,
ogift). I exemplet har mannen haft maximal pensionsgrundande inkomst
från 25 års ålder medan kvinnan inte har haft någon egen pensionsgrun-
dande inkomst. Makarna har delat pensionsrätt fr.o.m. 25 års ålder och
pensionsåldern är 65 år. Pensionsrätten som överförs till kvinnan
reduceras med 17 %, indexökningen är 1,6 % per år och prisbasbeloppet
36 400 kr.
Tabell 14.1

Delning av pensionsrätt

Utan delning
Med delning
Förändring
Man
256 000 kr
128 000 kr
128 000 kr
Kvinna, gift
69 200 kr
106 300 kr
+ 37 100 kr
Summa
325 200 kr
234 300 kr
90 900 kr
Kvinna, ogift
77 500 kr
108 500 kr
+ 31 000 kr

Ett sätt att motverka de nu redovisade konsekvenserna, som diskuterades
inför förslaget i Ds 1995:41, skulle kunna vara att beräkna garanti-
pensionen på den inkomstgrundade ålderspension som maken haft del-
ningen förutan. Detta skulle emellertid kunna få andra mindre önskvärda
effekter, såsom t.ex. att ålderspensionen för en make som lämnat ifrån
sig pensionsrättigheter markant skulle kunna understiga basnivån inom
garantipensionssystemet.
Mot bakgrund av de skäl som ansågs föreligga för att införa en möj-
lighet för makar att dela pensionsrätt och eftersom denna disposition är
frivillig gjordes inför förslaget i Ds 1995:41 den bedömningen att de
redovisade konsekvenserna av samspelet mellan delning av pensionsrätt
och garantipensionssystemet fick godtas.
I de fall makarna lever tillsammans när en av makarna men inte båda
går i pension kan en delning i vissa fall, oavsett samspelet med övriga
förmåner och oberoende av effekten av justeringsfaktorerna, komma att
påverka familjeekonomin i negativ riktning. Detta inträffar om den make
som haft högst förvärvsinkomst går i pension först. Då ersätts denna
makes inkomster med en pension som är lägre än den skulle ha varit del-
ningen förutan. Samtidigt har makarna inte nytta av motsvarande pension
hos den mottagande maken, eftersom han eller hon ännu inte uppbär
pension. Dessa konsekvenser upphör emellertid så snart också den andra
maken går i pension. Vidare kan den omvända situationen att maken
som varit pensionsrättsmottagare går i pension först på motsvarande
sätt innebära en tillfällig förstärkning av familjeekonomin.
Delning skulle enligt förslaget i Ds 1995:41 komma i fråga enbart be-
träffande pensionsrätt som har intjänats inom det reformerade pensions-
systemet. Eftersom delning inte kan ske inom det nuvarande ATP-syste-
met, kan delning omöjligen äga rum i situationer där en av makarna inte
omfattas av de reformerade intjänandereglerna. Detta innebär att möjlig-
heten att dela pensionsrätt enligt förslaget stod öppen endast för makar
där båda är födda år 1954 eller senare och därför kommer att få sin pen-
sion beräknad helt enligt reformerade regler.
Under den efterföljande remissbehandlingen anförde flera remiss-
instanser kritik mot den föreslagna ordningen för delning av pensions-
rätt. Flera remissinstanser uttalade sig starkt negativt om förslaget i
stort och hade synpunkter bl.a. på hur en ordning för delning av
pensionsrätt skulle samspela med garantipensionssystemet. Många
menade att den föreslagna ordningen för delning gör det mycket svårt
för makarna att med hänsyn till samspelet med garantipensionssystemet
överblicka konsekvenserna av delning. Kritik framfördes vidare mot att
delning i vissa fall kan innebära att makarnas gemensamma inkomster
blir lägre än delningen förutan under den tid då endast den ena maken
den som delat ifrån sig pensionsrätt har gått i pension. Möjligheten för
makarna att spekulera i marginalskatteeffekter genom att dela
pensionsrätt framhölls också som negativt.
Till följd av kritiken har beredningsarbetet därefter inriktats på att för-
söka finna en lösning som i huvudsak kan fylla syftet med delningen och
som samtidigt gör det möjligt att i tillfredsställande utsträckning
undvika de nackdelar som påtalats under remissbehandlingen.
Det förslag om delning av pensionsrätt som lades fram i Ds 1995:41
innebar att all pensionsrätt som makarna tjänat in under ett år, dvs. såväl
pensionsrätt i fördelningssystemet som i premiepensionssystemet,
läggs samman och delas i princip på hälften. Det är vidare makarnas
faktiska pensionsrätt efter delningen som läggs till grund för beräk-
ningen av garantipension. Under de fortsatta diskussionerna har åter
övervägts om det finns någon lösning där beräkningen av garantipen-
sionen skulle kunna göras utan hänsyn till den utjämning av inkomst-
grundad pension som delningen inneburit, dvs. beräkningen av garanti-
pension skulle göras utifrån respektive makes pensionsrättsförhållanden
delningen förutan. Skälet till att en sådan lösning inte kunnat väljas i
förslaget om delning är, som nämnts tidigare, att all makarnas pen-
sionsrätt ingår i delningen. En beräkning av garantipensionen utan hänsyn
till delningen skulle därför kunna ge orimliga effekter genom att den
sammanlagda pension som den givande maken slutligen blir berättigad
till skulle kunna hamna långt under den lägstagarantinivå som uppställts
för grundskyddet inom garantipensionen. Med en ordning där endast en
mindre del av pensionsrätten ingår i delningen skulle emellertid dessa
effekter i förhållande till lägstagarantinivån tonas ned betydligt. Det är
samtidigt viktigt att utjämningstanken inte endast blir en illusion. Dessa
faktorer får vägas mot varandra vid bedömningen av hur stor del av
pensionsrätten som skulle kunna ingå i en lösning med nu diskuterat
innehåll.
Av den totala pensionsrätten kommer, för personer födda år 1954
eller senare, enligt vad regeringen nu föreslår 16 procentenheter att
tillgodoräknas i fördelningssystemet och 2,5 i premiepensionssystemet.
Under den fortsatta beredningen har prövats tanken att makarna i
stället för att dela pensionsrätt i egentlig mening skulle få rätt att
överföra pensionsrätt för premiepension mellan sig utan att överföring
påverkar utfallet från garantipensionssystemet. En sådan lösning skulle
ge ett mer förutsägbart resultat för makarna. Det skulle inte finnas risk
för att överföringen på grund av samspelet med garantipensionssystemet
sammantaget skulle innebära en förlust i pensionsrätt. Makarna skulle ha
bättre kontroll över hur mycket pensionsrätt som överförs till den andra
maken och hur mycket pensionsrätten kommer att bli värd hos denna
make. Även om överföringsmöjligheten endast rör pensionsrätt i
premiepensionssystemet visar beräkningar att metoden kan ge en
avsevärd pensionsutjämning som såvitt avser nettoeffekten för den
mottagande maken inte ligger långt ifrån det resultat som en delning
skulle ha gett. Lösningen skulle också kunna bli enklare, vilket kommer
att framgå av den fortsatta framställningen.
Tabell 14.2 illustrerar vilket utfall överföring av pensionsrätt för
premiepension skulle kunna ge och visar också hur resultatet förhåller
sig till en delning av pensionsrätten i sin helhet. Förutsättningarna är de-
samma som redovisades i tabell 14.1. Ytterligare exempel finns redo-
visade i Ds 1997:67.

Tabell 14.2

Delning av pensionsrätt

Utan delning
Med delning
Förändring
Man
256 000 kr
128 000 kr
128 000 kr
Kvinna, gift
69 200 kr
106 300 kr
+ 37 100 kr
Summa
325 200 kr
234 300 kr
90 900 kr
Kvinna, ogift
77 500 kr
108 500 kr
+ 31 000 kr

Överföring av premiepension

Utan överföring
Med överföring
Förändring
Man
256 000 kr
221 400 kr
34 600 kr
Kvinna, gift
69 200 kr
97 900 kr
+28 700 kr
Summa
325 200 kr
319 300 kr
5 900 kr
Kvinna, ogift
77 500 kr
106 200 kr
+ 28 700 kr

De överväganden som gjorts har resulterat i ett förslag, som presente-
rades i Ds 1997:67 och som innebär att makar ges möjlighet att i
stället för att dela pensionsrätt löpande överföra pensionsrätt inom
premiepensionssystemet från den ena maken till den andra. Som
närmare kommer att framgå nedan skulle i en sådan ordning för frivillig
utjämning av makars pensionsrättsförhållanden kunna ingå att makarnas
eventuella rätt till garantipension skall bedömas utan att hänsyn tas till
att överföring skett. Konsekvenserna av en överföring skulle därmed bli
lättare att förutse. En annan fördel är att det inte skulle föreligga hinder
för makar i mellangenerationen att överföra pensionsrätt för
premiepension sig emellan. Lösningen har också i flera avseenden visat
sig vara administrativt enklare att hantera.
14.2 Huvudprinciperna i en ordning med överföring av
pensionsrätt för premiepension
Regeringens förslag: En make skall till den andra maken kunna föra
över pensionsrätt som tjänats in i premiepensionssystemet. Endast
pensionsrätt för premiepension som tjänats in under äktenskapet
skall kunna bli föremål för överföring. Med äktenskap skall likställas
registrerat partnerskap. Överföringen skall vara frivillig, ske fort-
löpande år från år och omfatta hela den pensionsrätt för premie-
pension som tjänats in för året. Överföring av rätt till premiepension
skall inte påverka rätt till garantipension.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1997:67 stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte kommenterat
denna del av förslaget. Pensionärernas Riksorganisation, Statens
löne- och pensionsverk, Tjänstemännens centralorganisation (TCO)
och Svenska kommunalpensionärers förbund tillstyrker att förslaget
ersätter tidigare förslag om delning av pensionsrätt mellan makar. TCO
påpekar dock att den som väljer efterlevandeskydd i
premiepensionssystemet och samtidigt har överfört pensionsrätt för
premiepension, måste uppmärksammas på att det måste finnas pengar på
premiepensionskontot för att efterlevandeskyddet skall gälla.
Riksförsäkringsverket och Kammarrätten i Sundsvall har inga
invändningar mot förslaget. Kristianstads läns allmänna
försäkringskassa har anfört att även sambor bör komma i fråga för
överföring. Försäkringskassan i Örebro län anför att den, med hänsyn
till förmodade administrativa problem, är tveksam till om delning eller
överföring av pensionsrätt skall tillåtas. Sveriges akademikers
centralorganisation anför att rätt till delning även borde omfatta
inkomstpensionen.
Skälen för regeringens förslag: I den ordning som regeringen här
föreslår skall make ges möjlighet att till den andra maken överföra pen-
sionsrätt som tillgodoräknas maken i premiepensionssystemet. Över-
föringen är, som närmare kommer att utvecklas nedan, helt oberoende av
den andre makens pensionsrättsförhållanden, dvs. det saknar betydelse
om den make som vill överföra pensionsrätt för premiepension har
större eller mindre pensionsgrundande inkomst än den mottagande
maken.
Reglerna om överföring bör huvudsakligen följa de principer som låg
bakom förslaget om delning. Överföringen bör således vara förbehållen
makar och registrerade partner samt bygga på frivillighet genom att
makarna på förhand anmäler att de vill överföra pensionsrätt för premie-
pension. Kristianstads läns allmänna försäkringskassa har anfört att även
sambor bör komma i fråga för överföring. Systemet med överföring av
pensionsrätt för premiepension är emellertid som ovan nämnts en
ersättning för den tidigare föreslagna ordningen med delning av
pensionsrätt. Samma principiella utgångspunkter som ansågs gälla för
delning av pensionsrätt bör därför även gälla för överföring av
pensionsrätt för premiepension. I likhet med vad som uttalats i de
antagna riktlinjerna anser regeringen att möjligheten till såväl delning
som överföring har ett samband med äktenskapsbalkens regler om
likadelning av makars egendom vid äktenskapets upplösning. Att
möjliggöra för sambor att dela eller överföra pensionsrätt skulle därför
stämma mindre bra överens med den familjerättsliga lagstiftningens
intentioner.
Endast pensionsrätt för premiepension som intjänas under äktenskapet
bör kunna bli föremål för överföring. Överföringen bör vidare ske
löpande år för år och avse sådan pensionsrätt som tjänats in efter de
reformerade reglernas ikraftträdande. Skälen till att regeringen nu
föreslår denna metod i stället för en ordning där överföring utlöses
endast vid en viss bestämd händelse, t.ex. vid skilsmässa eller dödsfall
(momentan överföring) är huvudsakligen desamma som skälen bakom
förslaget med löpande delning. Således skulle med momentan
överföring utrymmet för spekulation, bl.a. med hänsyn till makarnas
skattesituation, öka.
Sedan makarna har gjort en anmälan bör överföringen, på samma sätt
som enligt förslaget om delning, som huvudregel verkställas år för år
tills någon av makarna anmäler att överföringen skall upphöra. Det bör
dock finnas en möjlighet att i samband med anmälan välja att
överföringen endast skall ske det år anmälan avser, dvs. inte tills vidare.
Med en ordning för överföring av pensionsrätt för premiepension
behöver det emellertid inte i samma utsträckning som beträffande
förslaget om delning av pensionsrätt ställas upp villkor för att en
överföring faktiskt skall verkställas sedan makarna anslutit sig.
Bakgrunden härtill kommer närmare att utvecklas nedan.
En väsentlig skillnad i detta förslag jämfört med förslaget om delning
är att regeringen nu föreslår att överföring av pensionsrätt för premie-
pension inte skall påverka beräkningen av eventuell garantipension. Båda
makarna får alltså sin eventuella garantipension beräknad som om någon
överföring inte hade skett. Detta innebär att den mottagande maken får
högre garantipension än vad den faktiska inkomstgrundade pensionen
inklusive överförd pensionsrätt berättigar till. Den överförande maken
får på motsvarande sätt lägre garantipension än vad den faktiska inkomst-
grundade pensionen efter överföringen berättigar till, eftersom han eller
hon får sin garantipension reducerad med en högre inkomstgrundad
pension än den som uppbärs. En lösning enligt den nu beskrivna ansågs,
som nämnts ovan, inte rimlig med förslaget om delning av pensionsrätt,
eftersom den givande maken därmed skulle kunna få en pension som
långt understeg basnivån inom garantipensionssystemet. Överföring av
pensionsrätt för premiepension berör emellertid inte hela pensions-
rätten (vilket var fallet enligt förslaget om delning av pensionsrätt), utan
endast en mindre del av den totala inkomstgrundade ålderspensionen.
Den totala pensionen kommer visserligen med detta förslag om
överföring av pensionsrätt för premiepension att kunna hamna under den
basnivå om 2,13 prisbasbelopp som regeringen föreslår i propositionen
Garantipension, m.m. Eftersom pensionsrätt från
premiepensionssystemet utgör en så relativt låg andel av den totala
inkomstgrundade ålderspensionen, kan emellertid den totala pensionen
aldrig reduceras i samma höga grad som enligt förslaget om delning av
pensionsrätt. Den individ som överför sin pensionsrätt för
premiepension kommer fortfarande att ha en garantipension om ca två
prisbasbelopp. En beräkning av garantipension oberoende av överförd
pensionsrätt skulle således i detta avseende inte kunna ge samma
oacceptabla konsekvenser som om metoden hade använts vid delning av
pensionsrätt enligt förslaget i Ds 1995:41.
Det kan i detta sammanhang pekas på att garantipensionen, enligt vad
regeringen föreslår i propositionen om Garantipension, m.m, även i
andra avseenden skall avräknas mot en inkomstgrundad pension som inte
är identisk med den som faktiskt utbetalas. Vid beräkningen av
garantipensionen skall man, oavsett vid vilken tidpunkt pension tas ut,
utgå från att uttaget görs eller har gjorts vid 65 års ålder. Vidare skall
garantipensionen beräknas som om hela den inkomstgrundade
pensionsrätten hade tillgodoräknats med 18,5 % i fördelningssystemet.
Den faktiska avkastningen från premiepensionssparandet skall således
inte inverka på beräkningen i detta avseende.
Effekten av överförd premiepension vid beräkning av garantipension
illustreras i tabell 14.3. Personen i exemplet har tjänat in maximal pen-
sionsrätt för premiepension, vilket antas vara ca 13,5 % av sammanlagd
inkomstgrundad ålderspension. Vidare antas att all pensionsrätt för pre-
miepension har överförts till den andre maken. Den första kolumnen an-
ger den inkomstgrundade ålderspension, räknat i prisbasbelopp, mot
vilken garantipensionen avräknas, dvs. intjänad pension före överföring. I
den andra kolumnen anges den pension, inklusive eventuell garantipen-
sion, som utbetalas till personen. Det utbetalade beloppet är, på grund av
det sätt på vilket garantipensionen beräknas, lägre än vad som skulle ha
utbetalts om man i beräkningen tagit hänsyn till att överföring skett. Hur
mycket lägre garantipensionsbeloppet blir per månad framgår av
tabellens sista kolumn.

Tabell 14.3

Intjänad
inkomst-
grundad
pension
Totalt utbetald pension,
inklusive ev. garantipension
Garantipensionsbelopp som inte
utges pga överföring
3 Pbb
2,79 Pbb
(8 470 kr/mån)
600 kr/mån
2 Pbb
2,29 Pbb
(6 950 kr/mån)
340 kr/mån
1 Pbb
2,13 Pbb
(6 460 kr/mån)
410 kr/mån

En annan väsentlig skillnad i förhållande till förslaget om delning är
att en möjlighet att överföra pensionsrätt för premiepension kan ges
även till de åldersgrupper som ingår i mellangenerationen. Den i Ds
1995:41 förslagna ordningen med löpande delning skulle av tekniska
och informationsmässiga skäl stå öppen endast för makar som båda är
födda år 1954 och senare. Makar som tillhör mellangenerationen och
kommer att få sin pensionsrätt beräknad med vissa kvotdelar från det
nuvarande och andra från det reformerade systemet skulle däremot
enligt förslaget inte beredas samma möjlighet. Det huvudsakliga skälet
till detta är de problem som skulle uppstå när makarna är olika gamla
och således får olika stora andelar pension från det reformerade
systemet. Den tekniska lösning som övervägdes för att ge möjlighet
även för dessa makar att dela pensionsrätt var komplicerad och svår att
genomskåda för de inblandade. Den ordning för överföring av
pensionsrätt för premiepension som vi nu föreslår innebär emellertid
inte att olika andelar måste slås samman och delas. Överföringen är en
ensidig transaktion där pensionsrätten för premiepension överförs till
den andre maken. De tekniska problem som utgjorde skäl mot mellan-
generationens deltagande i ordningen för delning finns därmed inte.
Även makar i mellangenerationen bör således enligt vår uppfattning be-
redas tillfälle att överföra pensionsrätt för premiepension.
En förutsättning för att kunna överföra pensionsrätt för
premiepension är naturligtvis att den överförande maken har
tillgodoräknats sådan pensionsrätt. Den make som skall överföra
pensionsrätt måste således, enligt föreliggande förslag, vara född år
1938 eller senare. Det är rimligt att även den make som skall ta emot
överförd pensionsrätt själv har möjlighet att tjäna in sådan rätt.
Förslaget om delning av pensionsrätt innebär, som nämnts ovan, att
hela pensionsrätten alltid skall ingå i delningen. Under beredningen av
förslaget med överföring av pensionsrätt för premiepension har
övervägts om det bör finnas en möjlighet för makarna att välja om de vill
överföra hela eller enbart en viss del av pensionsrätten. En möjlighet är
härvid att tillåta såväl överföring av vissa belopp som viss andel av
pensionsrätten. Det skulle också kunna hävdas att en viss minsta
beloppsgräns för överföring borde införas.
Eftersom överföring, enligt vad vi föreslår nedan, skall verkställas
först fr.o.m. året efter det att anmälan om inträde har gjorts kommer
makarna vid anmälningstillfället inte att ha vetskap om hur stor
pensionsrätt för premiepension de kommer att tjäna in framöver. Mot
denna bakgrund bör en eventuell möjlighet att överföra viss del av den
intjänade pensionsrätten för premiepension inte avse visst belopp.
Som framgått ovan innebär förslaget att även makar i mellangenera-
tionen skall ges möjlighet att överföra pensionsrätt. Det enda som krävs
är alltså i princip att man har tjänat in pensionsrätt för premiepension.
Det belopp som en make kan överföra kan därför komma att vara litet,
särskilt med hänsyn till att äldre personer i mellangenerationen tillgodo-
räknas endast en relativt liten kvotdel av sin totala pensionsrätt i det
reformerade systemet. En make som är född år 1938 kommer således
enligt reglerna för tjugondelsinfasningen att få 4/20 av sin pension be-
räknad enligt det reformerade systemets regler, vilket innebär att pen-
sionsrätt från premiepensionssystemet kommer att tillgodoräknas med
4/20 av 2,5 procentenheter. För en individ född år 1939 blir
motsvarande förhållande 5/20 av 2,5 procentenheter osv. Det bör dock i
detta sammanhang också pekas på att personer i mellangenerationen
fr.o.m. det år de fyller 65 år kommer att kunna tjäna in pensionsrätt fullt
ut i det reformerade systemet och därmed har möjlighet att åtminstone
under viss tid utnyttja möjligheten till överföring fullt ut. All
pensionsrätt för premiepension som för ett år tillgodoräknas en individ
bör kunna överföras till en make eller maka, även om den årliga
pensionsrätten motsvarar ett lågt belopp.
Under beredningen har vidare övervägts om endast hela pensionsrätten
för premiepension för ett år skall kunna överföras eller om även över-
föring av viss andel av pensionsrätten skall tillåtas.
För en möjlighet att överföra viss andel av pensionsrätten för premie-
pension talar att ett sådant system erbjuder en stor frihet för individerna
att förfoga över sin intjänade pensionsrätt. Av administrativa skäl torde
dock möjligheten att överföra viss andel få begränsas, exempelvis till att
få överföra 1/2 eller 1/4 av den intjänade pensionsrätten.
Ett system med endast hel överföring skulle kunna anses innebära
mindre valfrihet för individen än en ordning där andelsöverföring tillåts.
Att löpande överföra en fjärdedel av pensionsrätten för premiepension
torde dock normalt ge i stort sett samma effekt som att vart fjärde år
överföra hela den under året intjänade pensionsrätten. Genom anslutning
och utträde ur ordningen för överföring av hel pensionsrätt för premie-
pension kan således de individer som så önskar uppnå samma effekt som
vid en löpande överföring av viss andel av pensionsrätten. Behovet att
kunna överföra viss andel skulle även kunna ifrågasättas mot bakgrund av
att premiepensionen endast utgör en mindre del av individens pen-
sionsrätt. Att endast tillåta överföring av hela den under året intjänade
pensionsrätten för premiepension ger också allmänt sett ett mindre
komplicerat regelsystem.
Sammanfattningsvis talar övervägande skäl mot att tillåta en över-
föring av viss andel av pensionsrätten. Regeringen föreslår således att
överföring endast skall kunna ske av hela den för året intjänade pen-
sionsrätten för premiepension. Emellertid föreslår vi inte att
överföringen skall avse ett visst minsta belopp för att överföringen skall
kunna verkställas.
14.3 Anslutning och utträde
Regeringens förslag: Anmälan om anslutning till ordningen för
överföring av pensionsrätt för premiepension skall göras av makarna
gemensamt och får till följd att överföring, under vissa förutsätt-
ningar i övrigt, äger rum fr.o.m. året efter anmälan. Anmälan skall
gälla tills vidare om inte makarna bestämmer annat.
Överföringen av pensionsrätt för premiepension skall upphöra
fr.o.m. året efter det att en make eller makarna gemensamt lämnat
in anmälan om utträde.
En anmälan om anslutning eller utträde som görs senast den
31 januari ett år skall emellertid, om makarna inte begär annat, få
verkan fr.o.m. samma år. För år 1999 skall gälla särskilda regler.
Återkallelse av anmälan skall vara skriftlig och får inte göras efter
den dag då anmälan senast skulle ha kommit in till allmän
försäkringskassa.
Vid äktenskapsskillnad skall överföring kunna ske t.o.m. året före
det år då äktenskapsskillnaden vinner laga kraft.
Vid den överförande makens dödsfall skall överföring kunna ske
t.o.m. dödsfallsåret, under förutsättning att den mottagande maken då
är vid liv.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1997:67 överensstämmer i
huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall anser att över-
föringen är en ensidig handling av gåvokaraktär och har ifrågasatt att
anmälan om inträde skall vara gemensam. Försäkringskasseförbundet
(FKF) påpekar att försäkringskassans handläggare kan få frågor om ut-
fall, som kan vara i det närmaste omöjliga att besvara. Med hänsyn till att
människor erfarenhetsmässigt så lång tid som möjligt vill kunna förutse
effekterna av sina ekonomiska val, föreslår FKF vidare att tidpunkten för
anmälan för överföring bör utsträckas till hösten efter intjänandeåret när
taxeringarna är fastställda.
Skälen för regeringens förslag: Liksom beträffande delning av pen-
sionsrätt bör överföring av pensionsrätt för premiepension kunna verk-
ställas först efter en anmälan av makarna. På samma sätt som för delning
av pensionsrätt bör det krävas att makarna är överens för att över-
föringen skall ske. Anmälan bör således vara gemensam. Det kan i
sammanhanget påpekas att, som utvecklats i avsnitt 19.1, överföringen
inte är att betrakta som en gåva i civilrättslig mening.
Enligt förslaget om delning skulle anmälan göras i förväg. Som huvud-
regel skulle därför gälla att delning skulle verkställas först fr.o.m. året
efter det att anmälan gjorts. Skälen för denna ståndpunkt var bl.a. admi-
nistrativa. Även önskemålet att förhindra spekulation låg i viss mån
bakom konstruktionen av förslaget. Samma synsätt skulle kunna an-
vändas när det gäller överföring av pensionsrätt för premiepension. Det
skulle emellertid också kunna hävdas att den givande maken bör kunna
veta hur stor den intjänade pensionsrätten för premiepension är innan
han eller hon kan bestämma om överföring skall ske.
Syftet med överföring av pensionsrätt för premiepension är detsamma
som med förslaget om delning av pensionsrätt, dvs. att i ett större pers-
pektiv åstadkomma en utjämning av makarnas pensionsrättsförhållanden.
Det är således inte meningen att en överföring vid varje tillfälle skall
föregås av beräkningar av vad som är mest fördelaktigt för dem med hän-
syn till hur inkomsterna under ett visst år har fördelat sig. Mot denna
bakgrund bör även anslutningen till en ordning för överföring av pen-
sionsrätt i premiepensionssystemet ske i förväg.
Försäkringskasseförbundet har anfört att tidpunkten för anmälan om
överföring borde sammanfalla med deklarationstidpunkten, eftersom
makarna först då hade överblick över sin ekonomiska situation. I
enlighet med vad som sagts ovan bör emellertid beslutet att överföra
pensionsrätt för premiepension grunda sig på andra överväganden än
sådana som fordrar ett närmast fullständigt deklarationsunderlag. En
ordning där makarna i efterhand skulle kunna göra överföringar skulle i
princip innebära en momentan överföring och skulle kräva ett nytt beslut
för varje år. Detta är som nämnts inte syftet med den nu föreslagna
ordningen. Regeringen föreslår därför att anmälan om överföring av
pensionsrätt som huvudregel skall göras året före det år överföringen
avser.
En följd av den nu föreslagna regeln är på samma sätt som med för-
slaget om delning att makar som gift sig sent på året skulle få mycket
svårt att i tid hinna ge in en anmälan som får verkan fr.o.m. året efter.
Därför föreslogs i Ds 1995:41 att en anmälan som görs senast den 31
januari ett år skall få verkan fr.o.m. samma år om inte makarna begärt
annat. Denna regel bör gälla även i en ordning för överföring av pen-
sionsrätt i premiepensionssystemet. Därmed får även godtas att makar
som gift sig i januari månad får möjlighet att överföra pensionsrätt för
premiepension som till en liten del kan hänföra sig till tid före äkten-
skapets ingående.
Under år 1999, som är det första år under vilket överföring av
pensionsrätt för premiepension kan ske, bör en generösare tidsfrist
gälla. Vi föreslår att om makarna begär det skall en anmälan om
överföring av pensionsrätt för premiepension som görs under år 1999 få
verkan fr.o.m. det året oavsett när under året anmälan sker.
När makarna har anmält anslutning till ordningen för överföring av
pensionsrätt för premiepension skall de som huvudregel förbli anslutna
till dess utträde begärs eller makarnas äktenskap upplöses. Det bör
emellertid även finnas en möjlighet att vid anmälan om anslutning ange
att överföring endast skall äga rum under ett år och således inte gälla
tills vidare.
Enligt de antagna riktlinjerna skulle en utträdesanmälan inte få verkan
förrän fr.o.m. året efter anmälningen. I Ds 1995:41 konstaterades
emellertid att ett strikt upprätthållande av en sådan ordning skulle kunna
få mindre önskvärda konsekvenser t.ex. i situationer där makarna plöts-
ligt får ändrade inkomstförhållanden. En situation som angavs som
exempel var då den ena maken börjar arbeta utomlands och uppbär in-
komst som inte är pensionsgrundande i Sverige. En fortsatt delning
skulle då kunna få till följd att den make vars pensionsrätt tidigare ökat
genom delning i stället på grund av den nya inkomstsituationen blir pen-
sionsrättsgivare. För att förhindra en sådan situation föreslogs i Ds
1995:41 att makar gemensamt skulle kunna bestämma att de med
omedelbar verkan skulle utträda ur ordningen för delning. En ensidig
anmälan föreslogs emellertid få verkan först fr.o.m. året därpå.
Anledningen till att det skulle finnas ett behov av omedelbart utträde
ur ordningen för delning sammanhänger med att delning är beroende av
båda makarnas pensionsrättsförhållanden. Överföringen av pensionsrätt
för premiepension skulle däremot vara en ensidig åtgärd, varför de pro-
blem som legat bakom behovet av särskilda regler för omedelbart
utträde inte uppstår. Resultatet kan inte bli att den make som var tänkt att
vara mottagare av pensionsrätt i stället får ge ifrån sig sådan rätt. Det
enda som kan hända i situationer som de ovan beskrivna är att det inte
finns någon pensionsrätt för premiepension eller endast finns en
mindre sådan att överföra.
Grundtanken bör i enlighet med vad som sagts beträffande anslutning
vara att makarna i förväg skall avgöra om de vill att någon överföring
skall fortsätta. Detta får till följd att en utträdesanmälan bör få verkan
först fr.o.m. året efter det att anmälan gjorts. Regeringen föreslår så-
ledes att överföringen av pensionsrätt för premiepension som
huvudregel skall upphöra fr.o.m. året efter det att en av makarna eller
båda gemensamt har lämnat in en anmälan om utträde till
försäkringskassan. Några särregler för omedelbart utträde förslås
således inte. Lagrådet påpekar i sitt yttrande att det skulle underlätta
information och förebygga rättsförluster till följd av förväxlingar om
sluttidpunkten för olika anmälningar från enskilda koncentreras till en
viss dag och förordar därför att samtliga tidsangivelser som avser en-
skilda anmälningar ändras till den 31 januari om inte särskilda skäl talar
däremot. Regeringen instämmer i lagrådets uppfattning. Några skäl att
inte utsträcka sluttidpunkten för utträdesanmälan till den 31 januari
samma år har inte framkommit.
I likhet med vad som föreslås gälla beträffande anmälan om
anslutning till ordningen för överföring av pensionsrätt för
premiepension föreslår regeringen således att en anmälan om utträde
som görs senast den 31 januari ett år skall få verkan fr.o.m. samma år,
om makarna inte begär annat.
En annan fråga är om en anmälan anslutning till respektive utträde ut
ordningen för överföring av pensionsrätt för premiepension skall kunna
återkallas och, i så fall, när en sådan återkallelse senast skall få ske.
Som utvecklats ovan är grundtanken med anmälningsreglerna att
makarna i förväg och mot bakgrund av mer långsiktiga överväganden
skall avgöra om någon överföring skall ske eller inte. Anmälan om
överföring av pensionsrätt för premiepension är vidare att betrakta som
en bindande överenskommelse makarna emellan som båda makarna skall
kunna inrätta sig efter. Regeringens förslag ovan att såväl anmälan om
anslutning till som utträde ur ordningen för överföring av
premiepensionsrätt i princip skall ske med verkan fr.o.m. följande år
skall ses mot denna bakgrund.
Det skulle kunna hävdas att det inom förvaltningsrätten som regel är
möjligt att återkalla en hos myndighet anhängig anmälan ända tills dess
ett beslut har färdigställts för expediering. Med hänsyn till att själva
beslutet om överföring av pensionsrätt för premiepension emellertid
inte fattas förrän långt efter det år anmälan avser, skulle emellertid en
sådan vidsträckt möjlighet till återkallelse av anmälan beröva
anmälningsreglerna dess syfte. Möjligheten att återkalla en anmälan
måste därför begränsas.
Regeringen föreslår att en återkallelse av anmälan skall kunna ske
fram t.o.m. den tidpunkt då en anmälan senast kan ges in, dvs. den 31
januari samma år anmälan avser. Förslaget överensstämmer tidsmässigt
med vad som föreslås gälla beträffande pensionsgrundande belopp för
barnår. En återkallelse kan, i likhet med en anmälan om utträde, ske
ensidigt.
Enligt förslaget i Ds 1997:67 skulle vid dödsfall överföring av pen-
sionsrätt för premiepension kunna ske t.o.m. året före dödsfallsåret.
Förslaget skall ses mot bakgrund att pensionsgrundande inkomst
respektive pensionsgrundande belopp inte föreslogs fastställas för
dödsfallsåret. Om makarna har anmält anslutning till ordningen om
överföring av rätt till premiepension föreslår regeringen nu, som ovan
redovisats i avsnitt 13 och av där angivna skäl, att pensionsgrundande
inkomst och pensionsrätt för premiepension skall fastställas för den
överförande maken även för dödsfallsåret. En konsekvens av detta
förslag är att överföring av sådan pensionsrätt för premiepension som
tjänats in under dödsfallsåret måste kunna ske till en efterlevande make
eller maka. Regeringen föreslår således såvitt avser utträde på grund av
att äktenskapet upplöses på grund av den överförande makens dödsfall
att överföring skall kunna ske t.o.m. dödsfallsåret.
Om den mottagande maken avlider finns emellertid inte skäl att frångå
den i Ds 1997:67 föreslagna regeln att överföring av pensionsrätt för
premiepension skall kunna ske t.o.m. året före dödsfallsåret. Överföring
av pensionsrätt för premiepension bör med andra ord inte kunna ske till
en avliden make eller maka. Inte heller om båda makarna avlider under
samma år bör således någon överföring av pensionsrätt för premiepen-
sion, som tjänats in av den överförande maken under dödsfallsåret, äga
rum. I dessa situationer föreslår vi alltså ingen ändring jämfört med för-
slaget i Ds 1997:67.
Såvitt avser utträde på grund av att äktenskapet upplöses genom äk-
tenskapsskillnad bör gälla samma regler som föreslogs beträffande del-
ning av pensionsrätt. Således föreslår vi att överföring skall ske t.o.m.
året före det år då äktenskapsskillnaden vinner laga kraft.

14.4 Villkor för verkställande av överföring
Regeringens förslag: För att överföring av pensionsrätt för premie-
pension skall verkställas skall det krävas att den överförande maken
under någon del av året har varit försäkrad för inkomstgrundad
ålderspension i Sverige och har fått pensionsrätt för premiepension
fastställd. Den mottagande maken skall däremot inte behöva ha varit
försäkrad i Sverige under året, om han eller hon tidigare har till-
godoförts pensionsrätt för premiepension. Make som under viss del
av året har varit bosatt i Sverige skall alltid under förutsättning att
försäkringsbegreppet ändras enligt vad som beskrivs nedan ha
möjlighet att ta emot pensionsrätt. Pensionsrätt skall kunna överföras
och tas emot utan begränsning beroende på ålder eller genomfört
pensionsuttag.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1997:67 överensstämmer
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har kommenterat
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt förslaget om delning av pen-
sionsrätt i Ds 1995:41 var anslutning till ordningen inte tillräcklig för
att delning avseende ett visst år faktiskt skulle verkställas. Härför
krävdes också att vissa ytterligare förutsättningar var uppfyllda. Frågan
är om samma eller andra krav måste uppställas för att överföring av
pensionsrätt för premiepension faktiskt skall verkställas efter
anslutning.
För det första uppställdes i Ds 1995:41 krav på att makarna skall ha
varit försäkrade för inkomstgrundad ålderspension och bosatta i Sverige
hela det år som delningen avser. Såvitt avser försäkringskravet torde det
inte vara nödvändigt att uppställa krav på försäkring hela året för att
överföring av pensionsrätt för premiepension skall få verkställas. Den
givande maken måste dock tillgodoräknas pensionsrätt för
premiepension under året och få sådan rätt fastställd för att få den
överförd och måste därför under någon del av året ha varit försäkrad i
Sverige. För den mottagande maken bör det emellertid som huvudregel
räcka att maken tidigare själv har fått pensionsrätt för premiepension
fastställd på grund av eget intjänande eller överföring från tidigare make
så att ett konto finns upprättat. Det torde i den situationen inte vara
nödvändigt att dessutom ställa upp ett krav på försäkring i Sverige. För
det fall maken inte har någon pensionsrätt för premiepension sedan
tidigare bör det emellertid ställas krav på försäkring under viss del av
året för att maken skall få ta emot överförd pensionsrätt för
premiepension.
Frågan är om det i detta sammanhang även bör ställas krav på bosätt-
ning i Sverige under viss tid. Ett sådant krav uppställdes enligt förslaget i
Ds 1995:41 och grundades då på att svenska medborgare med den nu-
varande utformningen av försäkringsbegreppet är försäkrade i Sverige
oavsett bosättning. En make skulle således kunna vara försäkrad för in-
komstgrundad pension i landet trots att inkomsterna inte är pensions-
grundande här. Detta skulle vid en delning av pensionsrätt kunna få oför-
utsedda effekter för makarna (jfr vad som sagts ovan om utträde). Med
en ordning där pensionsrätt för premiepension kan överföras från den
ena maken till den andra kan med den nuvarande utformningen av
försäkringsbegreppet sådana konsekvenser emellertid inte uppstå.
Överföring blir bara aktuell i de fall där maken faktiskt har tillgodoräk-
nats pensionsrätt i premiepensionssystemet, dvs. då maken har haft pen-
sionsgrundande inkomst i Sverige.
En översyn av försäkringsbegreppet har emellertid genomförts av Ut-
redningen om socialförsäkringens personkrets. Utredningen har i sitt
huvudbetänkande En lag om socialförsäkringar (SOU 1997:72) före-
slagit en lösning som innebär att försäkringen för inkomstgrundad
ålderspension kopplas till förvärvsarbete och inte till medborgarskapet
som sådant eller till bosättning. Detta skulle såvitt avser villkoren för
överföring av pensionsrätt för premiepension kunna få till följd att en
make som är bosatt här men som inte har tjänat in någon pensionsrätt
(och således inte har något premiepensionskonto upprättat) inte skulle
kunna vara mottagare av pensionsrätt för premiepension. Detta är inte en
önskvärd konsekvens. Om utredningens förslag angående försäkrings-
begreppet blir föremål för lagstiftning bör därför överföring av pen-
sionsrätt för premiepension göras möjlig även i situationer där den mot-
tagande maken oavsett försäkring varit bosatt i Sverige någon gång
under året.
Ett annat villkor som enligt förslaget i Ds 1995:41 uppställdes för att
delning av pensionsrätt skulle verkställas var att ingen av makarna för det
år delningen avser får ha tillgodoräknats pensionsrätt för barnår eller
plikttjänstgöring som är latent på grund av att maken inte har uppfyllt det
s.k. förvärvsvillkoret. Bakgrunden till detta var de administrativa
komplikationer som skulle uppstå om latent pensionsrätt skulle kunna
föras från den ena maken till den andra. Vi föreslår emellertid nu i
likhet med förslaget Ds 1995:41 att pensionsrätt som är latent till-
godoräknas endast i fördelningssystemet och då med 18,5 procent-
enheter, se avsnitt 13. Pensionsrätten föreslås således inte till någon del
i efterhand överföras till premiepensionssystemet när förvärvsvillkoret
väl har uppfyllts. Eftersom pensionsrätt som tillgodoräknats i premie-
pensionssystemet således aldrig kan vara latent, kräver en ordning med
överföring av pensionsrätt för premiepension inte något särskilt villkor i
detta avseende.
Ett tredje villkor som uppställdes i Ds 1995:41 för att en delning
skulle verkställas innebar att delning inte får verkställas för år då någon
av makarna uppbär ålderspension från fördelningssystemet. Ett uttag av
premiepension skulle emellertid inte utgöra hinder för delning. Villko-
ret tillkom mot den bakgrunden att en delning då ena maken hade tagit ut
ålderspension skulle kunna få ett annat resultat än vad makarna hade räk-
nat med. Problemet uppkommer emellertid inte med en ordning för
överföring av pensionsrätt för premiepension. Det torde inte heller vara
något hinder att en make som gått i pension men fortsätter att arbeta och
tjäna in pensionsrätt för premiepension kan överföra pensionsrätt till
den andre maken på samma sätt som före pensioneringen. Samma regler
föreslås gälla inom premiepensionssystemet som inom fördelnings-
systemet, dvs. att möjligheten att tjäna in pensionsrätt inte skall upphöra
vid en viss ålder eller vid uttag av hel eller partiell pension (jfr avsnitt
13.1). En annan fråga är om en make skall kunna ta emot överförd
pensionsrätt hur länge som helst. En rimlig utgångspunkt är att make ges
möjlighet att ta emot pensionsrätt lika länge som maken själv kan tjäna
in sådan rätt i premiepensionssystemet.
En ordning med överföring av pensionsrätt för premiepension skulle
således, enligt vad som framgått ovan, inte behöva vara förenad med
samma villkor för att överföringen faktiskt skall verkställas som ett sys-
tem för delning av pensionsrätt. En fråga som bör ställas är emellertid
om rätten att överföra pensionsrätt för premiepension bör begränsas på
något annat sätt, t.ex. så att överföring endast får ske till den make som
har lägst pensionsgrundande inkomst eller att överföring inte får ske om
den mottagande maken genom överföringen, tillsammans med den pen-
sionsrätt som maken själv har tjänat in, får en högre total pensionsrätt än
vad denne med hänsyn till intjänandetaket själv skulle kunna ha tjänat in.
Några avgörande skäl för att införa dylika begränsningar har emellertid
inte framkommit. En fördel med att ge utrymme för överföringar mellan
makarna oberoende av makarnas inbördes inkomstförhållanden eller
storleken på den mottagande makens pensionsgrundande inkomst är t.ex.
att en kvinna som under några år har haft låg eller ingen inkomst men
därefter har lika hög eller högre inkomst än mannen skulle kunna få en
pensionsrätt överförd till sig även sedan hon åter har ökat sin inkomst.
Makarna kan då i större utsträckning utjämna pensionsrätten än de skulle
kunna om mannen hade varit förhindrad att överföra pensionsrätt för
premiepension under år då kvinnan har högre pensionsgrundande in-
komst eller då kvinnans sammanlagda pensionsrätt för året genom
överföringen kommer att bli högre än vad hon med hänsyn till intjänan-
detaket själv hade kunnat tjäna in.
Sammanfattningsvis föreslår regeringen att det för att överföring av
pensionsrätt för premiepension skall verkställas skall krävas att den
överförande maken under någon del av året skall ha varit försäkrad för
inkomstgrundad ålderspension i Sverige samt tjänat in och fått pensions-
rätt för premiepension fastställd. Den mottagande maken behöver däre-
mot inte ha varit försäkrad i Sverige under året, om han eller hon sedan
tidigare har pensionsrätt för premiepension (genom eget intjänande
eller genom tidigare överföring). Möjlighet att ta emot pensionsrätt
skall också alltid under förutsättning att försäkringsbegreppet ändras
enligt vad som tidigare beskrivits ges make som under viss del av året
varit bosatt i Sverige. Makarna bör kunna överföra och ta emot överförd
pensionsrätt lika länge som de själva har möjlighet att tjäna in rätt till
pensionsrätt för premiepension dvs. utan någon begränsning beroende på
ålder eller genomfört pensionsutttag.

14.5 Teknik för överföring av pensionsrätt för
premiepension
Regeringens förslag: Den årliga premiepension som härrör från
överförd pensionsrätt skall beräknas med beaktande av de kostnader
som överföringarna generellt kan antas ge upphov till. Samtliga fakto-
rer som påverkar kostnaderna skall beaktas. Beräkningen skall vara
lika för kvinnor och män.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1997:67 överensstämmer i
huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Finansinspektionen anför att den föreslagna
överföringen av premiepension är lättare att hantera än delning av pen-
sionsrätt. Beträffande tekniken för överföring framhåller Finansinspek-
tionen att den så långt som möjligt bör ansluta till principerna för pre-
miepension.
Skälen för regeringens förslag: Enligt förslaget om delning av pen-
sionsrätt skulle den pensionsrätt som överfördes från en man till en
kvinna reduceras på visst sätt för att ge upphov till samma livspension
hos kvinnan som den skulle ha gjort hos mannen. På motsvarande sätt
skulle pensionsrätten räknas upp om den överfördes från en kvinna till
en man. I Ds 1995:41 angavs vilka faktorer som med utgångspunkt i
fördelningssystemet skulle styra hur mycket överförd pensionsrätt
skulle justeras. Avgörande var dels hur lång tid mannen respektive
kvinnan förväntades uppbära pension, dels skillnaden i risk för att
mannen respektive kvinnan skulle avlida före pensioneringen. Detta var
beroende av både makarnas ålder vid överföringstillfället och skillnaden
i ålder mellan dem.
Syftet med justeringen var att den merkostnad som kunde vara för-
knippad med delning av pensionsrätt skulle bäras av dem som utnyttjar
möjligheterna till delning och inte belasta hela kollektivet av försäkrade.
Även överföring av pensionsrätt för premiepension kan förväntas leda
till en merkostnad för försäkringskollektivet. Denna kan beräknas vara
ungefär i samma storleksordning som vid delning av pensionsrätt. Det
får anses rimligt att samma överväganden gör sig gällande vid överföring
av pensionsrätt för premiepension som vid delning av pensionsrätt och
att också en sådan lösning skall vara kostnadsneutral. I synnerhet som
premiepensionssystemet är en del i ett obligatoriskt pensionssystem
bör inte en frivillig möjlighet att överföra sådan pensionsrätt få medföra
kostnader för dem som inte väljer detta. Även vid överföring av
pensionsrätt för premiepension finns således ett behov av att justera
värdet av den överförda pensionsrätten.
En sådan justering med de justeringsfaktorer som föreslogs i Ds
1995:41 får emellertid av flera skäl anses mindre lämplig. Den före-
slagna justeringen innebar nämligen att i princip endast en faktor, kön,
var avgörande för hur en omräkning skulle ske, medan andra faktorer
som också kan ha betydelse för kostnaderna inte skulle beaktas. Denna
konstruktion avviker från Sveriges jämställdhetspolitik, såväl nationellt
som internationellt, och ett sådant inslag i ett nytt och reformerat pen-
sionssystem bör därför undvikas. Det kan också ifrågasättas om en sådan
konstruktion är i överensstämmelse med EG:s jämställdhetsdirektiv
79/7/EEG om successivt genomförande av principen om likabehandling
av kvinnor och män i fråga om social trygghet vilket är tillämpligt på
lagstadgade system som lämnar skydd vid bl.a. ålderdom.
Den justeringsmetod som bör väljas bör därför behandla kvinnor och
män lika samtidigt som kostnaderna som är förknippade med överföring
av pensionsrätt för premiepension bärs av dem som använder sig av möj-
ligheten till överföring, så att de som inte använder sig av denna möjlig-
het inte förlorar på att överföring får ske.
Regeringen föreslår att en justering skall göras på premiepensions-
kontot för den som mottagit överförd pensionsrätt för premiepension.
Justeringen bör då som ovan nämnts behandla kvinnor och män lika samt
bestämmas med beaktande av de merkostnader för kollektivet som möj-
ligheten att överföra pensionsrätt för premiepension har medfört. Detta
innebär att pension från överförd pensionsrätt måste beräknas separat
men att beräkningen skall vara densamma oavsett om den mottagande
maken är kvinna eller man.
En justering av premiepensionen bör således ske med beaktande av
alla faktorer som är av betydelse i detta sammanhang. Den viktigaste
faktorn är den sammantagna åldersskillnaden mellan de som överför
respektive tar emot pensionsrätt för premiepension. Eftersom kvinnor
genomsnittligt sett lever längre än män kommer kostnaderna för
premiepensionssystemet att öka vid överföringar från män till kvinnor.
De arvsvinster som tillförs systemet kommer då att minska och premie-
pensionerna blir generellt sett lägre. På motsvarande sätt kommer sys-
temet typiskt sett att tillföras medel vid överföringar från kvinnor till
män. I vilken utsträckning överföringarna av pensionsrätt för
premiepension går från man till kvinna respektive från kvinna till man
har således betydelse i sammanhanget. Det har också de försäkrades
genomsnittliga livslängd och förvärvsinkomster liksom en hel del andra
faktorer. Exempelvis kan personer med stor sannolikhet att avlida i
förtid i något högre grad förväntas överföra pensionsrätt till maken.
Effekterna av ett sådant s.k. moturval begränsas emellertid av att det
enligt vad som föreslagits endast skall vara möjligt att överföra den för
året intjänade pensionsrätten. Även de administrativa kostnader som
uppkommer bör beaktas.
Så långt det är möjligt bör justeringen med anledning av överföring
baseras på vad som faktiskt är känt om kostnaderna för sådana över-
föringar. Beräkningarna i samband med överföringen bör därför grunda
sig på senast kända livslängdsstatistik, kända förhållanden om vilka som
överför pensionsrätt etc.
Om det skulle visa sig att möjligheten att överföra pensionsrätt mellan
makar endast skulle utnyttjas av män för överföring av pensionsrätt för
premiepension till kvinnor skulle endast kvinnornas pension till den
del den härrör från överförd pensionsrätt justeras ned. Det skulle då i
och för sig kunna hävdas att det föreligger s.k. indirekt diskriminering,
dvs. att en regel som är neutralt utformad missgynnar en mycket större
andel kvinnor än män. En sådan regel kan dock godtas om den rätt-
färdigas av objektiva faktorer som helt saknar samband med diskrimi-
nering på grund av kön. I detta fall motiveras reglerna om beräkningen av
pension som härrör från överförd pensionsrätt för premiepension av att
premiepensionssystemet skall vara ett fonderat system, vilket ställer
stora krav på försäkringsmässiga och exakta beräkningar. Något tillskott
till systemet från staten eller från det övriga försäkringskollektivet skall
inte förekomma samtidigt som den merkostnad som kan vara förknippad
med överföring av pensionsrätt för premiepension endast skall belasta
dem som utnyttjar möjligheten till överföring. Dessa skäl bör anses
godtagbara.
I Ds 1997:67 föreslogs att justeringen skulle ske i samband med att
pensionerna betalas ut. Under den fortsatta beredningen har frågan om
tidpunkten för justeringen övervägts på nytt. Det har under dessa över-
väganden ansetts angeläget att de makar som önskar använda sig av möj-
liheten till överföring av pensionsrätt för premiepension i så stor ut-
sträckning som möjligt känner till konsekvenserna av överföringen vid
tidpunkten för sitt beslut. Den i Ds 1997:67 föreslagna lösningen
innebar att det kan gå lång tid från det att överföringen äger rum tills
dess justeringen sker. Det torde vara en fördel om justeringen i stället
sker i närmare anslutning till tidpunkten för överföringen. Det är vidare
en fördel om denna justering sker vid samma tillfälle som övriga
justeringar som Premiepensionsmyndigheten har att genomföra på de
försäkrades premiepensionskonton. Kontojusteringen för överföring
skall göras med stöd av uppgifter om livslängdsstatistik,
åldersskillnader, överföringsflöde, moturval och övriga kostnader för ett
visst år. En i flera avseenden likartad försäkringsmässig bedömning skall
göras i premiepensionssystemet för efterlevandeskyddet under
pensionstiden. Sedan pensionsrätten för premiepension har fastställts
och i samband med att överföring sker till förvaltare i värdepappersfond
eller AP-fond skall nyss nämnda justering göras. Även vissa andra
justeringar, t.ex. uttag för Premiepensionsmyndighetens kostnader, skall
ske vid samma tillfälle.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att kontojusteringen i första
hand bör göras löpande och försäkringsmässigt sedan pensionsrätten för
premiepension har fastställts och i samband med att överföring sker till
förvaltare i värdepappersfond eller AP-fond. En sådan
omräkningsmodell är lämplig särskilt om den ger utrymme för viss
återbäring. Systemet kan också sägas svara mot en försäkringsmässig
skälighetsprincip tillämpad för varje kalenderår. Det bör dock ankomma
på Premiepensionsmyndigheten att mot bakgrund av de angivna princi-
perna och i enlighet med vad som gäller om betryggande antaganden om
dödlighet och andra riskmått enligt försäkringsrörelselagen (1982:713),
slutligen välja vilken teknisk lösning som skall tillämpas.
Hur stor justering som behöver ske är bl.a. beroende av hur stora to-
tala belopp som överförs till kvinnor respektive till män. Om så gott
som all överföring skulle ske från män till kvinnor skulle den årliga
pensionen behöva räknas ned med ca 17 % för det fall enbart nu aktuell
livslängdsstatistik beaktades. Om överföringen skulle bli lika vanlig i
båda riktningarna skulle pensionen å andra sidan räknas upp med 1,5 %.
Till detta kommer dock att även effekterna av moturval, administrations-
kostnader m.m. skall beaktas, vilka inte kan beräknas närmare här.
Det är, som ovan nämnts viktigt att konsekvenserna av överföringen är
förutsägbara vid tidpunkten för anmälan om överföring. Med den här
förordade lösningen för justering av överförd pension kan en god förut-
sägbarhet uppnås vid överföringstillfället. Det bör vara möjligt att under
vissa antaganden lämna besked om vilken ungefärlig justering som skall
ske på mottagarens premiepensionskonto till följd av den överförda pen-
sionsrätten. En sådan prognos bör såväl de allmänna försäkringskassorna
som premiepensionsmyndigheten kunna lämna. Sistnämnda myndighet
bör därför regelbundet lämna information om detta till
försäkringskassorna.
14.6 Ändring av verkställd överföring i vissa fall
Regeringens förslag: Om, efter verkställd överföring av rätt till pre-
miepension, denna pensionsrätt ändras på grund av underlåten av-
giftsbetalning, ändrad taxering eller annan liknande åtgärd, skall
överföringen justeras med de nya pensionsrättsförhållandena som
grund.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1997:67 överensstämmer
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har kommenterat
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Utgångspunkten bör, precis som
enligt förslaget om delning av pensionsrätt, vara att en verkställd över-
föring av pensionsrätt för premiepension inte bör kunna bringas att
återgå för att en av makarna eller båda önskar det.
Det kan däremot på samma sätt som efter delning hända att t.ex. den
pensionsgrundande inkomsten för den överförande maken förändras
efter överklagande av ett taxeringsbeslut eller efter annan liknande
åtgärd. Det kan också vara så att maken har haft inkomster av annat för-
värvsarbete (egenföretagarinkomster) men inte erlagt pensionsavgifter i
föreskriven ordning, varför pensionsrätten efter justering blir lägre än
den antogs vara då överföringen verkställdes.
Överföringen av pensionsrätt för premiepension bör på samma sätt
som enligt förslaget om delning av pensionsrätt verkställas i samband
med att pensionsrätt för det aktuella intjänandeåret fastställs. Det är då
inte alltid klarlagt om pensionsavgifter avseende
egenföretagarinkomster för det år överföringen avser har erlagts eller
inte, eftersom detta kan ske fram till den 1 juli året efter
fastställelseåret. Efter överväganden förordades i Ds 1995:41 den
lösningen att i denna situation skulle en ny delning verkställas med
makarnas nya pensionsrättsförhållanden som grund.
En verkställd överföring av pensionsrätt för premiepension bör i detta
avseende behandlas i huvudsak på samma sätt som en verkställd delning
enligt förslaget i Ds 1995:41. Överföringen bör således inte gå åter utan
i stället justeras efter den givande makens nya
pensionsrättsförhållanden. Det kan härvid noteras att det torde bli fråga
om färre justeringar än med en ordning för delning, eftersom endast
ändringar i den överförande makens pensionsrättsförhållanden är av
intresse i detta sammanhang.
Enligt förslaget i Ds 1995:41 skulle en delning upphävas i de fall där
pensionsgrundande inkomst i efterhand ändrats så att förvärvsvillkoret
inte längre var uppfyllt. Bakgrunden härtill var att delning inte skulle
verkställas för år då någon av makarna tillgodoräknats pensionsrätt för
barnår eller plikttjänstgöring som var latent på grund av att förvärvs-
villkoret inte uppfyllts. Motsvarande problem kommer inte att uppstå vid
överföring av pensionsrätt för premiepension, eftersom pensionsrätt för
barnår och plikttjänstgöring tillgodoräknas i sin helhet inom fördel-
ningssystemet fram till dess förvärvsvillkoret uppfyllts.
Det kan emellertid förhålla sig så att en make har tillgodoräknas pen-
sionsrätt för barnår inom premiepensionssystemet, eftersom maken
enligt vad som framgick vid fastställelsetidpunkten hade uppfyllt för-
värvsvillkoret. Maken har vidare överfört hela den under året intjänade
pensionsrätten för premiepension till sin make. Efter ändring av den
pensionsgrundande inkomsten visar det sig emellertid att maken i
realiteten inte hade uppfyllt förvärvsvillkoret. Även i en sådan situation
bör den verkställda överföringen göras om på grundval av de nya
förutsättningarna.
14.7 Vissa konsekvenser av överföring av pensionsrätt för
premiepension
En verkställd överföring av pensionsrätt för premiepension medför på
samma sätt som delning att makarna får en annan faktisk pensionsbehåll-
ning än överföringen förutan. Detta förhållande skall emellertid enligt
det förslag som läggs fram här inte påverka makarnas eventuella garanti-
pension. Överföringen av pensionsrätt för premiepension skall, enligt
vad som nämnts ovan, inte påverka varken den överförande eller den
mottagande makens rätt till garantipension. Därigenom uppstår inte de
svårförutsedda konsekvenser som var ett av de starkaste skälen till att
förslaget om delning ifrågasattes av remissinstanserna.
Garantipensionen skall alltså enligt förslaget här beräknas som om
någon överföring inte hade ägt rum. Detta innebär att den överförande
makens eventuella garantipension beräknas på grundval av en högre in-
komstgrundad pension än maken faktiskt uppbär, medan den mottagande
maken får sin eventuella garantipension beräknad på en lägre
inkomstpension än den verkliga. Makarna får på detta sätt en betydligt
större möjlighet att förutse resultatet av en överföring än de skulle ha
fått om överföringen hade påverkat storleken på garantipensionen.
Eftersom premiepensionen utgör endast en mindre del av den totala in-
komstgrundade ålderspensionen, bör det förhållandet att en make som
överfört pensionsrätt för premiepension blir berättigad till en lägre ga-
rantipension än vad den faktiska inkomstgrundade ålderspensionen be-
rättigar till kunna accepteras. Förslaget om överföring av pensionsrätt
för premiepension har således i detta avseende stora fördelar jämfört
med förslaget om delning. Detta framgår också av de beräkningar som
redovisats tidigare i detta avsnitt och som visar vilken effekt i garanti-
pensionshänseende som delning respektive överföring av pensionsrätt
för premiepension får för makarnas totala gemensamma
pensionsinkomster.
En annan fördel med förslaget om överföring av pensionsrätt för pre-
miepension är, som tidigare nämnts, att också makar som tillhör mellan-
generationen kan beredas möjlighet att överföra pensionsrätt för pre-
miepension. En konsekvens som är ofrånkomlig i sammanhanget är dock
att möjligheten att överföra pensionsrätt kommer att få relativt liten
betydelse för de första årsklasserna som kan överföra pensionsrätt,
vilket hänger samman med att de på grund av kvotdelsberäkningen
kommer att tillgodoräknas endast små belopp i premiepensionssystemet
och att överföring typiskt sett kommer att ske under relativt få år.
Makarna i dessa åldersklasser kan emellertid fortsätta att tjäna in
pensionsrätt för premiepension efter det år de fyller 64 år och fr.o.m.
det år de fyller 65 år utnyttja möjligheten till överföring i sin helhet,
eftersom de då om de väljer att fortsätta förvärvsarbeta kommer att
tjäna in pensionsrätt fullt ut i det reformerade systemet.
Något som påpekades i Ds 1995:41 och som av vissa remissinstanser
framhållits som negativt med delning, är att makarnas familjeekonomi
under vissa förutsättningar under en övergångsperiod kan komma att på-
verkas av att de delat pensionsrätt. Om den make som haft högst för-
värvsinkomster går i pension först, ersätts denne makes förvärvsin-
komster med en pension som är lägre än den skulle ha varit delningen
förutan. Inte förrän den andre maken går i pension får makarna glädje av
att denne make i gengäld har högre pension. Motsvarande situation kan
uppstå även med den nu förslagna lösningen men i mindre omfattning,
eftersom överföringen endast kan avse en begränsad del av den totala
pensionsrätten. I viss mån kan emellertid makarnas familjeekonomi
under övergångstiden också påverkas av reglernas samspel med garanti-
pensionssystemet, eftersom den givande makens eventuella garantipen-
sion kommer att beräknas som om överföringen inte ägt rum, dvs. redu-
ceras med en högre inkomstgrundad ålderspension än den maken
faktiskt uppbär.
Några remissinstanser har hävdat att förslaget om en ordning för
löpande delning skulle kunna användas som ett skatteplaneringsinstru-
ment på så sätt att makarna genom att dela pensionsrätt skulle kunna
göra marginalskattevinster. Med en överföringsmöjlighet som endast
gäller premiepensionsdelen kan dock endast mer begränsade
skattevinster uppkomma.
En fråga som aktualiseras vid överföring av pensionsrätt för premie-
pension är hur denna möjlighet skall samspela med beräkningen av bo-
stadstillägg till pensionärer. Bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer utbetalas bl.a. till den som är bosatt i
Sverige och uppbär ålderspension enligt lagen om allmän försäkring. Vid
beräkningen av bostadstillägget är utgångspunkten att bostadstillägg ges
med en viss andel av den sökandes bostadskostnad inom ett visst kost-
nadsintervall. Tillägget minskas därefter med hänsyn till storleken av
pensionärens årsinkomst. Som årsinkomst räknas inte t.ex. folkpension
och ATP i den mån den har inneburit en reducering av pensionstill-
skottet. Vid beräkningen undantas också olika bidragsformer, såsom
socialbidrag, familjebidrag och studiehjälp i olika former. Årsinkomsten
påverkas dock av avkastningen av pensionärens förmögenhet enligt en
viss schablon. Före den 1 juli 1995 påverkades inte beräkningen av den
inkomst av anställning eller intäkt av aktiv förvärvsverksamhet som en
ålderspensionär hade trots att ålderspension uppbars. Regeln hade över-
förts från den tidigare lagen om kommunalt bostadstillägg till pensio-
närer och tillkom den 1 juli 1989 för att minska marginaleffekterna för
arbetsinkomster och därmed stimulera ålderspensionärerna att arbeta i
en tid då arbetskraftsbrist rådde. I 1995 års budgetproposition fann rege-
ringen emellertid att det i det rådande statsfinansiella läget inte var rim-
ligt att betala ut bostadstillägg utifrån en lägre inkomst än den faktiska
och på så sätt betala ut bostadstillägg till personer som har ekonomisk
förmåga att själv betala sin bostadskostnad. Mot denna bakgrund skall
numera alla arbetsinkomster påverka bostadstilläggets storlek.
De nuvarande reglerna om bostadstillägg till pensionärer är utformade
med utgångspunkt från det nuvarande systemet med folkpension/
pensionstillskott och ATP. Reglerna om hur bostadstillägget skall
beräknas och hur inkomstprövningen skall ske måste därför anpassas till
reglerna i det reformerade pensionssystemet. Dessa frågor är för när-
varande föremål för beredning. Redan här kan emellertid finnas anled-
ning att överväga hur den pensionsrätt för premiepension som överförts
från en make till en annan skall behandlas såvitt avser beräkningen av
storleken på bostadstillägget. Frågan är om bostadstillägget skall beräk-
nas på samma sätt som garantipensionen, dvs. som om någon överföring
inte har skett, eller om bostadstillägget skall beräknas efter den faktiska
pension som makarna har efter överföringen.
Inkomstprövningen vid beräkning av bostadstillägget har gjorts alltmer
fullständig och är nu beroende av alla arbetsinkomster, ATP som
överstiger pensionstillskottet samt kapitalinkomster. Det kan finnas an-
ledning att utgå från att rätten till bostadstillägg även efter anpassningen
till det reformerade systemet kommer att vara beroende av en inkomst-
prövning i samma utsträckning som i dag. Rätten till garantipension
kommer däremot, enligt förslaget i propositionen om Garantipension,
m.m, inte att vara beroende av motsvarande inkomstprövning. Mot bak-
grund av vad som nu sagts kan det anföras skäl för att överförd pensions-
rätt på samma sätt som övrig intjänad pensionsrätt för premiepension
skall påverka inkomstprövningen av bostadstillägget genom att detta
beräknas på grundval av bl.a. makarnas faktiska pension från premiepen-
sionssystemet. Ett annat skäl för en sådan lösning kan anses vara att
bostadstillägget skall täcka en faktisk kostnad, varför det skulle kunna
upplevas som stötande att betala ut bostadstillägg till någon som har
förmåga att själv stå för denna kostnad, samtidigt som ett sådant tillägg
inte betalas ut till den som har större behov av det.
Att beräkna bostadstillägget med hänsyn till makarnas faktiska pre-
miepension efter överföring kommer emellertid att innebära att den
make som har överfört pensionsrätt för premiepension kan bli berättigad
till ett större tillägg än han eller hon annars skulle ha varit, dvs. att
bostadstillägget i viss mån kompenserar den inkomstförlust som
överföringen har medfört. Samtidigt blir dock den mottagande maken
berättigad till ett lägre tillägg än eljest. I själva verket är det kanske så
att
möjligheten till överföring av pensionsrätt för premiepension i många
fall kommer att utnyttjas av makar där den givande maken ligger i ett
sådant inkomstintervall att bostadstillägg, oavsett om överföring sker
eller inte, aldrig blir aktuellt. En lösning där bostadstillägget beräknas
efter den faktiska pensionen torde därför inte innebära en ökad kostnad
för staten. Som ovan nämnts har regeringen emellertid för avsikt att
utreda bl.a. de här redovisade frågeställningarna i särskild ordning.
Ordningen med delning av pensionsrätt skulle också enligt vad som
diskuterats i Ds 1995:41 kunna innebära särskilda problem såvitt avser
samordningen med tjänstepensioneringen. I de fall tjänstepensionssyste-
men bruttosamordnas med den allmänna pensioneringen skulle det
kunna inträffa att den vinst den ena maken gör genom delning inte mot-
svaras av en förlust för den andre maken. I stället skulle förlusten falla
på tjänstepensionssystemet. Detta problem uppstår även med den nu för-
slagna ordningen för överföring av pensionsrätt för premiepension. Pro-
blemet blir dock mindre accentuerat i och med att överföring av pen-
sionsrätt för premiepension rör enbart en mindre den av den totala pen-
sionsrätten. På samma sätt som beträffande delning av pensionsrätt
torde det vara möjligt att komma till rätta med effekter av detta slag
inom ramen för konstruktionen av tjänstepensioneringen.
15 Pensionsrätt för förfluten tid
15.1 Allmänt om tillgodoräknande av pensionsrätt för förflu-
ten tid
Regeringens förslag: I det reformerade ålderspensionssystemet
skall pensionsrätt tillgodoräknas även för tid före lagstiftningens ik-
raftträdande den 1 januari 1999. Därvid skall pensionsrätt på grundval
av förvärvsinkomster och pensionsgrundande socialförsäkringsersätt-
ningar m.m. fastställas fr.o.m. år 1960. Även pensionsrätt för förtids-
pensionärer med s.k. antagandeinkomst och pensionsgrundande be-
lopp för barnår skall tillgodoräknas fr.o.m. det året.
Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall tillgodoräknas
fr.o.m. år 1995. Pensionsrätt för förfluten tid skall fastställas endast
för den som lever den 1 januari 1999 och som är född år 1938 eller
senare.
För tid före år 1999 skall den anses försäkrad för inkomstgrundad
ålderspension som respektive år har varit försäkrad för tilläggs-
pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) eller
dessförinnan enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän
tilläggspension.
Pensionsrätt för år i förfluten tid skall inte fastställas till den del
summan av pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande be-
lopp överstiger 7,5 gånger det vid ingången av varje år gällande bas-
beloppet enligt AFL (för åren 1995 1998 det förhöjda basbeloppet).
Pensionsrätt för förfluten tid skall i princip tillgodoräknas endast
inom ramen för fördelningssystemet. För åren 1995 1998 skall
dock pensionsrätt på grundval av förvärvsinkomster och
pensionsgrundande socialförsäkringsersättningar m.m. tillgodoräknas
även inom premiepensionssystemet. Därvid skall 16,5
procentenheter av pensionsunderlaget tillgodoräknas som
pensionsrätt inom fördelningssystemet och två procentenheter av
pensionsunderlaget tillgodoräknas som pensionsrätt för
premiepension.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Pensionärernas Riksorganisation invänder
mot att avsättning till någon del skall göras till premiepensionssystemet
eftersom organisationen anser att något premiepensionssystem inte bör
införas. Konjunkturinstitutet (KI) påpekar att vid beräkningen av
pensionsrätter i det reformerade ålderspensionssystemet för förfluten
tid sker ingen successiv real nedräkning av intjänandetaket bakåt i tiden
och att det därför föreligger asymmetri i behandlingen av framtid och
förfluten tid. KI anför att det borde vara möjligt att intjänandetaket
räknas bakåt i tiden med det inkomstindex som fastställs för historisk
tid. Som underlag för det slutliga ställningstagandet i denna fråga anser
KI att effekter på individnivå av en nedräkning bakåt i tiden borde be-
räknas.
Flera andra remissinstanser bl.a. Riksskatteverket, Försäk-
ringskasseförbundet, Försäkringsanställdas förbund, Tjänstemän-
nens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisa-
tion, Centrala studiestödsnämnden, Civilekonomerna och
Kammarrätten i Stockholm yttrar sig över delar av förslaget om
pensionsrätt för förfluten tid. Deras synpunkter redogörs närmare för i
respektive underavsnitt.
Skälen för regeringens förslag: En ålderspensionsreform av så
genomgripande karaktär som den som nu föreslås kan omöjligt få fullt
genomslag från den ena dagen till den andra. Å ena sidan är det från
samhällsekonomisk synpunkt och med hänsyn till kommande genera-
tioner angeläget att reformen inte bara träder i kraft så fort som möjligt
utan också att den får ett visst genomslag redan inom den närmaste
framtiden. Å andra sidan är det väsentligt för de personer som har ett
långt förvärvsliv bakom sig att det pensionsåtagande som ligger inom det
hittillsvarande ålderspensionssystemet uppfylls i så stor utsträckning
som möjligt. Det finns därför behov av en omfattande
övergångsreglering.
Personer som är födda 1937 eller tidigare skall, enligt förslaget i av-
snitt 29, även fortsättningsvis uppbära inkomstgrundad ålderspension
enligt det nuvarande pensionssystemets regler. De som redan är pensio-
nerade eller har få år kvar till ålderspensionering kommer därför inte att
omfattas av de reformerade ålderspensionssystemets principer för in-
tjänande av pensionsrätt. Personer som är födda år 1938 eller senare
kommer däremot enligt förslaget att omfattas av det reformerade
ålderspensionssystemet. I avsnitt 28 föreslås att personer som är födda
under något av åren 1938 1953 (mellangenerationen) skall få sin
pensionsrätt beräknad såväl enligt nuvarande regler som enligt de
reformerade. Övergången till det reformerade ålderspensionssystemet
föreslås ske gradvis genom en s.k. tjugondelsinfasning. Med hänsyn till
personens födelseår beräknas ålderspensionen med successivt ökande
andel enligt det reformerade ålderspensionssystemet. De personer som
är födda år 1954 eller senare skall enligt förslaget omfattas fullt ut av
det reformerade ålderspensionssystemets regler.
En konsekvens av den föreslagna ordningen blir att en stor andel av de
personer som, när reformen träder i kraft, redan har tjänat in
pensionsrätt inom det nuvarande ATP-systemet ofta under ganska
många år kommer att omfattas av det reformerade
ålderspensionssystemet. Det gäller såväl personer i mellangenerationen
som personer som omfattas fullt ut av de reformerade reglerna. Det
måste därför finnas bestämmelser som gör det möjligt att inom ramen
för det reformerade pensionssystemet ta hänsyn till förvärvsinkomster,
pensionsgrundande socialförsäkringsersättningar m.m. under tid före
reformens ikraftträdande, dvs. regler för tillgodoräknande av
pensionsrätt för förfluten tid.
Enligt de antagna riktlinjerna för pensionsreformen skall pensions-
grundande inkomst inom det reformerade ålderspensionssystemet
beräknas fr.o.m. år 1960. Detta skall vilket utvecklas närmare i nästföl-
jande avsnitt ske genom en bearbetning av de pensionspoäng för ATP
som för de olika åren finns registrerade hos Riksförsäkringsverket. Det
innebär att inte bara förvärvsinkomster i förfluten tid kommer att grunda
pensionsrätt utan även socialförsäkringsersättningar m.m. i den mån
dessa har varit pensionsgrundande enligt vid varje tidpunkt gällande
regler. Förtidspensionärer med s.k. antagandepoäng kommer också att
tillgodoräknas ålderspensionsrätt grundad på de för ålderspension
registrerade pensionspoängen.
Även pensionsgrundande belopp för barnår skall enligt de antagna
riktlinjerna tillgodoräknas fr.o.m. år 1960. Pensionsgrundande belopp
för plikttjänstgöring skall tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. Pensionsrätt
som i det reformerade ålderspensionssystemet tillgodoräknas för olika
år i förfluten tid skall vidare enligt riktlinjerna räknas upp med ett index
fr.o.m. respektive år. Principer för utformningen av regler rörande
indexomräkning för förfluten tid redovisas i avsnitt 16. I Ds 1995:41
föreslogs att vid tillgodoräknande av pensionsrätt för tid före
lagstiftningens ikraftträdande skall även arvsvinster tilldelas. Såsom
redovisats i avsnitt 6.2 föreslår regeringen nu inte någon sådan
tilldelning för förfluten tid.
Eftersom det inte kan komma i fråga att faktiskt fondera medel som
motsvarar den pensionsrätt som fastställs för förfluten tid som om pre-
miepensionssystemet hela tiden hade funnits, skall enligt riktlinjerna för
pensionsreformen pensionsrätt avseende denna tid i princip tillgodorä-
knas endast inom ramen för fördelningssystemet. Regeringen föreslår
att pensionsrätt för varje år skall fastställas till 18,5 % av summan av
pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp som
tillgodoräknas den försäkrade för året.
I likhet med vad som föreslås i Ds 1995:41 bör dock pensionsrätt på
grundval av förvärvsinkomster och socialförsäkringsersättningar m.m.
fr.o.m. år 1995 tillgodoräknas även i premiepensionssystemet, eftersom
avsättningar till premiepensionssystemet har skett och sker för dessa år.
Som redovisats i avsnitt 13 kommer fr.o.m. år 1999 pensionsrätt att
tillgodoräknas med 16 procentenheter av pensionsunderlaget i för-
delningssystemet respektive med 2,5 procentenheter i premiepensions-
systemet. För förfluten tid bör emellertid pensionsrätt tillgodoräknas i
enlighet med de antagna riktlinjerna. Vi föreslår således att för åren
1995 1998 skall pensionsrätt på grundval av förvärvsinkomster och
pensionsgrundande socialförsäkringar m.m. tillgodoräknas med två
procentenheter av pensionsunderlaget inom premiepensionssystemet
och med resterande del, 16,5 procentenheter, inom
fördelningssystemet.
En särskild fråga är om pensionsrätt inom premiepensionssystemet
för denna tid skall tillgodoräknas för pensionsgrundande belopp.
I Ds 1995:41 föreslogs att för åren 1995 och 1996 skulle särskilda
regler gälla med innebörd att pensionsrätt för premiepension för dessa
år skulle beräknas med hänsyn endast till pensionsgrundande inkomst.
Bakgrunden till dessa särskilda regler var att den avsättning som, sedan
ingången av år 1995 på grundval av förvärvsinkomster och social-
försäkringsersättningar m.m. (prop.1994/95:41; bet. 1994/95:SfU6;
rskr. 1994/95:81), sker till premiepensionssystemet är schablonmässigt
beräknad utifrån hittillsvarande regler om pensionsgrundande inkomst.
Någon avsättning görs således inte för pensionsgrundande belopp,
exempelvis för barnår. Från och med ikraftträdandet av reformerade in-
tjänanderegler föreslås pensionsrätt för premiepension beräknas inte
bara på pensionsgrundande inkomster utan även på pensionsgrundande
belopp. (jfr avsnitt 13)
En försäkrads pensionsrätt för premiepension bör motsvara den av-
sättning som successivt görs till premiepensionssystemet. Mot
bakgrund av det numera senarelagda ikraftträdandet till år 1999 och med
hänsyn till att det före ikraftträdandet saknas tillräckligt underlag för att
ens schablonmässigt beräkna hur stor avsättning som skulle behövas för
att täcka också pensionsrätt för pensionsgrundande belopp, föreslår vi
att de i Ds 1995:41 föreslagna särskilda reglerna för åren 1995 och
1996 utsträcks att gälla även för åren 1997 och 1998. Pensionsrätt på
pensionsgrundande belopp för barnår och plikttjänstgöring skall således,
även för åren 1995 1998, tillgodoräknas enbart i fördelningssystemet
och där med 18,5 % av respektive pensionsgrundande belopp. Detsamma
skall gälla för pensionsrätt som tillgodoräknas en förtidspensionär på
grundval av s.k. antagandepoäng.
Även för förfluten tid skall enligt de antagna riktlinjerna finnas ett in-
tjänandetak, dvs. endast pensionsgrundande inkomster och belopp upp
till en viss nivå skall grunda pensionsrätt. Intjänandetaket för den
pensionsgrundande inkomsten har alltsedan år 1960 motsvarat 7,5
basbelopp (fr.o.m. år 1995 7,5 förhöjda basbelopp). Från år 2001
föreslås taket istället knytas till inkomstbasbeloppet (se avsnitt 13).
Intjänandetaket kommer således att räknas om inte bara med
prisförändringarna utan också med förändringen i realinkomsten, enligt
beskrivningen i avsnitt 16. Första gången omräkning av intjänandetaket
sker med förändringen i inkomstindex föreslås vara vid årsskiftet
2001/2002. Förutsatt en positiv reallönetillväxt kommer således såväl
pensionspoäng som reformerade pensionsrätter framöver att
tillgodoräknas för högre inkomster än vad som skulle ha varit fallet med
ett fortsatt prisindexerat tak.
Efter år 2001 kommer således intjänandetaket att indexeras på i
princip samma sätt som pensionsrätt i det reformerade systemet. Det
enda undantaget är när inbromsning respektive accelerering av
inkomstindex sker för att ekonomiskt balansera systemet. I sådana
situationer kommer intjänandetaket att omräknas med inkomstindex utan
avdrag från eller tillägg till indexomräkningen. Intjänandetaket kommer,
i och med att det skall inkomstindexeras, i princip att vara ett tak såväl
för den pensionsgrundande inkomsten aktuellt år som för storleken av
tidigare års med inkomstindex omräknade pensionsrätter. Detta gäller
dock inte för pensionsrätter som har tjänats in i förfluten tid då
intjänandetaket var prisindexerat. En konsekvens av de föreslagna
reglerna blir att det i äldre generationer finns personer med
tillgodoräknad reformerad pensionsrätt, som, efter framskrivning med
inkomstindex till visst år, är högre än maximalt intjänad pensionsrätt för
samma år.
KI påpekar att det föreligger en asymmetri vad avser intjänandetaket i
förfluten tid och i framtiden och menar att intjänandetaket i det
reformerade ålderspensionssystemet borde räknas ned retroaktivt på
motsvarande sätt som det kommer att räknas upp i framtiden. Taket
skulle således sänkas till en nivå år 1960 så att det efter årlig inkomst-
indexering uppgår till 7,5 förhöjda basbelopp år 1999. På så sätt skulle
det nämnda förhållandet kunna undvikas.
Det är emellertid inte möjligt att i efterhand sänka den fastställda pen-
sionsgrundande inkomsten, vilket ett retroaktivt sänkt tak skulle inne-
bära. En möjlighet som medför en liknande effekt skulle kunna vara att
ha en regel om begränsad inkomstindexering av pensionsrätter för för-
fluten tid. Båda åtgärderna skulle dock innebära ett avsteg från principen
att i det livsinkomstbaserade systemet skall alla pensionsgrundande in-
komster väga lika tungt i pensionshänseende oavsett när under livet de
har tjänats in.
Enligt de beräkningar som har genomförts skulle sådana åtgärder,
genomsnittligt sett, endast ha marginell effekt på de framtida pensioner-
nas storlek. Beräkningar visar att om intjänandetaket räknas ned med in-
komstindex bakåt i tiden skulle de framtida årliga pensionsut-
betalningarna minska med ca 0,1 0,3 miljarder kronor. Å andra sidan
skulle en åtgärd avsedd att justera för intjänandetakets indexering kunna
leda till följdändringar avseende beräkningen av inkomstindex. Det
skulle nämligen kunna övervägas huruvida en anpassning till det ned-
justerade intjänandetaket bör göras av indexutvecklingen i förfluten tid.
En sådan anpassning skulle i sin tur leda till totalt sett ökade pensions-
utgifter, vilket skulle kräva motsvarande finansiering inom systemet.
För de grupper som skulle beröras mest av ett nedräknat intjänandetak,
dvs. personer i mellangenerationen som har haft förhållandevis hög
inkomst, skulle pensionen genomsnittligt sett sänkas med högst ca
0,5 %. Att effekten inte skulle bli större beror delvis på att endast en
viss andel av pensionen härrör från det reformerade
ålderspensionssystemet. En annan orsak är troligen att det är för-
hållandevis få personer som har haft tillräckligt höga inkomster under en
lång följd av år. För enskilda personer skulle effekten naturligtvis kunna
bli större. Det har beräknats vad en begränsad inkomstindexering skulle
innebära för tre personer som alla arbetar från 25 års ålder och tjänar in
maximal pensionsrätt varje år. Person 1, som är född 1938, får pension
enligt garantiregeln och skulle därför inte påverkas alls. Person 2 är
född 1944 och får, enligt reglerna för tjugondelsinfasningen, lika
andelar pension från de två systemen. En begränsad indexuppräkning
skulle betyda att pensionen sänks med ca 250 kr per månad eller med ca
1,7 %. Även för person 3, född år 1954, skulle effekten bli ungefär
densamma i storleksordning. Det skall här betonas att alla personer i
exemplet har från 25 till 64 års ålder haft en inkomst motsvarande
intjänandetaket i pensionssystemet.
Enligt redovisningen ovan skulle införandet av ett retroaktivt sänkt in-
tjänandetak eller motsvarande åtgärd ha marginell inverkan på reformens
utfall för olika födelseårs- och inkomstgrupper och på
pensionsutgifterna som helhet. Det kan därför inte anses föreligga
tillräckliga skäl att frångå den allmänna principen att det inom det
reformerade ålderssystemet i möjligaste mån skall gälla samma regler
för förfluten tid som för framtiden. Vi föreslår därför inga särregler för
intjänandetaket i förfluten tid.
Beträffande inkomster och belopp, från vilka det skall bortses när de
pensionsgrundande inkomsterna och beloppen överstiger intjänande-
taket, föreslår regeringen att dessa skall avräknas i samma ordning som
föreslagits gälla för framtiden (se avsnitt 13).
För att pensionsrätt som fastställts på grundval av pensionsgrundande
belopp för barnår eller plikttjänstgöring slutligt skall påverka storleken
på den pension som senare skall betalas ut skall, enligt de antagna rikt-
linjerna, ett s.k. förvärvsvillkor vara uppfyllt. Vi har lämnat förslag till
utformning av detta villkor i avsnitt 11.6. Villkoret innebär i korthet att
det för den försäkrade under viss tid och i viss utsträckning måste ha
fastställts pensionsgrundande inkomst eller pensiongrundande belopp
för förtidspensionärer. Vid bedömningen av om detta villkor är uppfyllt
bör även pensionsgrundande inkomst som fastställts för år i förfluten tid
medräknas.
Personer som skall tillgodoräknas pensionsrätt inom ramen för det
reformerade pensionssystemet skall ha varit försäkrade för in-
komstgrundad ålderspension under den tid för vilken pensionsrätt skall
tillgodoräknas dem. Detta bör gälla även för förfluten tid. I avsnitt 7 har
vi föreslagit att nuvarande regler i AFL om vilka persongrupper som
skall anses försäkrade för tilläggspension tills vidare bör överföras i
princip oförändrade till det reformerade pensionssystemet. Försäkrings-
begreppet enligt AFL respektive den tidigare lagen (1959:291) om
försäkring för allmän tilläggspension har i grunden varit detsamma sedan
år 1960. Av administrativa skäl föreslår vi därför att för förfluten tid
skall den anses försäkrad för inkomstgrundad ålderspension som
respektive år varit försäkrad för ATP enligt någon av de nämnda lagarna.
Som utvecklas i författningskommentaren, skall dock personer som
varit försäkrade enbart på den grunden att de tidigare tillgodoräknats
pensionspoäng undantas.
Något skäl att fastställa pensionsrätt för förfluten tid för personer
som är avlidna när pensionsreformen träder i kraft finns inte. Vi föreslår
därför att sådan pensionsrätt skall fastställas endast för personer som
fortfarande lever den 1 januari 1999. Eftersom personer som är födda år
1937 eller tidigare enligt föreslaget inte skall omfattas av det
reformerade ålderspensionssystemet, skall inte heller pensionsrätt för
förfluten tid fastställas för dessa personer.

15.2 Pensionsgrundande inkomst samt ålderspensionsrätt för
förtidspensionärer
Regeringens förslag: Pensionsgrundande inkomst skall för
förfluten tid i det reformerade pensionssystemet beräknas för åren
1960 1998. Till grund för denna inkomst skall ligga den
pensionspoäng för ATP som har registrerats i Riksförsäkringsverkets
register för pensionspoäng. Den pensionsgrundande inkomsten skall
beräknas genom att den för ATP tillgodoräknade pensionspoängen
med tillägg för en poäng multipliceras med det vid ingången av
varje år gällande basbeloppet, för åren 1995 1998 dock det förhöjda
basbeloppet. Inkomster som under ett år i förfluten tid inte har
överstigit ett basbelopp skall inte läggas till grund för pensionsrätt i
det reformerade systemet.
Förtidspensionärer med s.k. antagandepoäng skall tillgodoräknas
ålderspensionsrätt på grundval av den pensionspoäng för ATP som har
registrerats för dem.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Tjänstemännens centralorganisation (TCO)
anför att det borde finnas en möjlighet att tillgodoräknas pensionsrätt
även för den som för visst år inte haft inkomster som uppgår till ett bas-
belopp men som ändå kan visa att han haft vissa inkomster under det
året. Pensionärernas Riksorganisation accepterar förslagen.
Skälen för regeringens förslag:
Pensionsgrundande inkomst för förfluten tid
Enligt de antagna riktlinjerna för pensionsreformen skall pensions-
grundande inkomst för tid före ikraftträdandet av de reformerade
intjänandereglerna beräknas på grundval av de pensionspoäng för ATP
som för varje försäkrad år för år har registrerats i RFV:s
pensionspoängsregister. Därvid skall till pensionspoängen göras ett
tillägg med en poäng som kompensation för att inkomster upp till ett
basbelopp inte grundar rätt till ATP. Summan skall därefter mul-
tipliceras med det för varje år gällande basbeloppet enligt AFL. Före år
1982 justerades basbeloppet ibland enligt dåvarande regler flera gånger
om året. Vi föreslår därför att pensionspoängen för respektive år skall
multipliceras med det vid årets ingång gällande basbeloppet. Eftersom
pensionspoäng för åren 1995 1998 beräknas med ledning av ett förhöjt
basbelopp, föreslås att pensionspoängen för de åren multipliceras med
det förhöjda basbeloppet för respektive år.
Pensionsgrundande inkomst skall, enligt vad vi nu föreslår, beräknas
fr.o.m. år 1960. Inkomster under 1950-talet kommer således inte att
grunda pensionsrätt i det reformerade pensionssystemet. Bakgrunden
till detta är att RFV:s poängregister började föras först år 1960 i sam-
band med att ATP-systemet infördes och att det således inte är möjligt
att den vägen få kännedom om inkomster under tid dessförinnan. Det har
inte heller bedömts möjligt att på annat sätt få kännedom om sådana
inkomster på ett administrativt hanterbart sätt. Betydelsen av dessa in-
komster för pensionsutfallet från det reformerade systemet torde dess-
utom vara begränsat. Eftersom pensionsrätt inte kan tjänas in före 16 års
ålder, skulle det endast för personer födda år 1943 eller tidigare vara
möjligt att få något utbyte i pensionshänseende av inkomster under
1950-talet. Av dessa personer är det bara de som är födda år 1938 eller
senare som berörs av de reformerade reglerna. Inkomster under 1950-
talet skulle således ha betydelse för pensionsutfallet enbart för dem
som är födda under åren 1938 1943. Tjugondelsinfasningen innebär
dessutom att ålderspensionen för dessa årsklasser till stor del kommer
att beräknas enligt de hittillsvarande reglerna, där avsaknaden av
uppgifter om 1950-talsinkomsterna har ännu mindre betydelse. Vi
föreslår alltså att pensionsgrundande inkomst för förfluten tid skall
beräknas för åren 1960 1998.
På grund av att endast inkomster överstigande ett basbelopp är pen-
sionsgrundande inom ATP-systemet finns i poängregistret inga in-
komstuppgifter beträffande personer som under ett år har haft inkomster
om högst ett basbelopp. Om sådana mycket låga årsinkomster i förfluten
tid skulle grunda pensionsrätt inom det reformerade pensionssystemet,
skulle det bli nödvändigt att uppgifter härom införskaffades från andra
register eller från den enskilde själv, vilket TCO anser borde vara möj-
ligt. I Ds 1995:41 gjordes dock bedömningen att detta var praktiskt
ogenomförbart, varför det föreslogs att inkomster som under ett år i
förfluten tid inte överstigit ett basbelopp inte skall grunda pensionsrätt i
det reformerade ålderspensionssystemet. Regeringen gör samma
bedömning och föreslår att inkomster som under ett år i förfluten tid
inte överstigit ett basbelopp inte skall läggas till grund för pensionsrätt i
det reformerade pensionssystemet.
En följd av den angivna ordningen blir således i praktiken att den som
under ett år i förfluten tid haft inkomster som endast obetydligt
överstigit ett basbelopp kommer att tillgodoräknas pensionsrätt i det
reformerade systemet beräknad på hela inkomsten medan den som haft
inkomster om högst ett basbelopp för det året inte kommer att
tillgodoräknas någon pensionsrätt alls på grundval av inkomsten. För de
allra flesta som haft inkomster under ett visst år torde dock inkomsten
ha överstigit ett basbelopp. Sannolikt är det få som haft så låga
inkomster som det här är fråga om under mer än enstaka år.
Tjugondelsinfasningen medför också att ett eventuellt bortfall av
pensionsrätt får ett begränsat genomslag för dem som är födda under
något av åren 1938 1953. Till detta kommer att personer med låg
inkomstrelaterad pension kommer att kompenseras genom det
garantipensionssystem som föreslås ersätta nuvarande pensionssystems
grundskydd.
En annan konsekvens av att poängregistret används som bas vid fast-
ställandet av pensionsrätt för förfluten tid blir att inkomster över-
stigande förmånstaket i ATP-systemet 7,5 basbelopp inte kommer
att beaktas vid beräkningen av sådan pensionsrätt i det reformerade
systemet, eftersom dessa inkomster inte ger upphov till pensionspoäng
för ATP. Enligt de antagna riktlinjerna skall det dock finnas ett
intjänandetak även i det reformerade systemet. För förfluten tid föreslås
det taket motsvara ATP-taket (se föregående avsnitt), varför den nu
angivna begränsningen blir utan betydelse.
Det är således den registrerade pensionspoängen för varje år som
föreslås utgöra utgångspunkten för den pensionsgrundande inkomst som
för år i förfluten tid skall beräknas för den enskilde i det reformerade
ålderspensionsystemet. Den enskilde kommer därmed inte, genom att
hänvisa till sin självdeklaration eller annat underlag, att kunna få till
stånd en beräkning av pensionsgrundande inkomst för tid före år 1960
eller en högre pensionsgrundande inkomst för år i förfluten tid än vad
som följer av en omräkning av pensionspoängen. Det senare gäller såväl
i de fall då det har registrerats pensionspoäng för den berörde som då
någon sådan poäng inte registrerats på grund av att inkomsterna inte har
överstigit ett basbelopp. Om däremot den enskilde kan visa att han för
något år har tillgodoräknats pensionspoäng som inte är korrekt beräknad
i förhållande till den pensionsgrundande inkomst som för det året har
fastställts av skattemyndigheten, bör beräkningen göras utifrån rätt pen-
sionspoäng. I sådant fall bör naturligtvis även registreringen av pensions-
poängen korrigeras. Detsamma gäller om den pensionsgrundande in-
komsten för senare år exempelvis ändras på grund av ändrad taxering
eller om det i efterhand visar sig att pensionspoäng på grund av under-
låten avgiftsbetalning inte borde ha tillgodoräknats.
Den metod som föreslås för beräkning av pensionsgrundande inkomst
i förfluten tid innebär att förvärvsinkomster och socialförsäkringsersätt-
ningar grundar pensionsrätt i det reformerade pensionssystemet under
förutsättning att de har varit pensionsgrundande inom ramen för ATP-
systemet. Socialförsäkringsersättningar m.m. som har utgetts under för-
fluten tid skall således medföra rätt till pension i det reformerade syste-
met i den mån de under ett aktuellt år varit pensionsgrundande för ATP
enligt då gällande regler. De socialförsäkringsersättningar m.m. som i
dag är pensionsgrundande har i den mån de alls har existerat inte alla
grundat pensionsrätt ända sedan år 1960 utan regler härför har införts
successivt under årens lopp. Sålunda blev exempelvis sjukpenning, ar-
betslöshetsersättning och många andra ersättningsformer pensions-
grundande först vid mitten av 1970-talet. Andra ersättningsformer har
tillkommit eller har blivit pensionsgrundande vid senare tidpunkter.
Ålderspensionsrätt för förtidspensionärer för förfluten tid
Omräkningen av pensionspoängen medför vidare att förtidspensionärers
antagandepoäng, i den utsträckning dessa har gett upphov till ålderspen-
sionspoäng i förfluten tid, grundar ålderspensionsrätt inom det
reformerade systemet. Som beskrivits i avsnitt 9 kan en förtidspen-
sionär med antagandepoäng ha tillgodoräknats denna poäng i
ålderspensionshänseende helt eller delvis. Möjlighet att tillgodoräknas
pensionspoäng på grundval av förvärvsinkomster vid sidan av förtids-
pension fanns dock inte före år 1980. Dessförinnan tillgodoräknades en
förtidspensionär med antagandepoäng i princip alltid oberoende av
pensioneringsgrad hela denna poäng som ålderspensionspoäng.
För personer som har uppburit förtidspension som beräknats med
tillämpning av den nordiska konventionen om social trygghet skall
ålderspensionsrätt för förfluten tid beräknas på samma sätt som
beskrivits i avsnitt 9.3.
15.3 Pensionsrätt för plikttjänstgöring
Regeringens förslag: Pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring skall för åren 1995 1998 kunna tillgodoräknas den
som genomgått grundutbildning enligt
1. lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,
2. värnpliktslagen (1941:967),
3. lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, eller
4. lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor.
Tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för plikttjänst-
göring för år 1995 1998 skall ske enligt i huvudsak samma regler
som skall gälla för tid efter den 1 januari 1999.
Pensionsrätt för plikttjänstgöring skall för den angivna tiden kunna
tillgodoräknas även den som enligt värnpliktslagen har fullgjort
repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning.

Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Tjänstemännens centralorganisation (TCO)
anför att det för att inte sätta den nu förvärvsaktiva generationen i ett
oförmånligt läge är nödvändigt att medge pensionsrätt för
plikttjänstgöring även för tid före år 1995.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de antagna riktlinjerna för
pensionsreformen skall pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. TCO ifrågasätter detta och anför att om
inte den nu förvärvsaktiva generationen skall missgynnas, bör pensions-
grundande belopp för plikttjänstgöring medges även för tid före år 1995.
I likhet med vad som uttalades i de allmänna riktlinjerna är det
emellertid regeringens uppfattning att effekterna av en vidgad retroaktiv
pensionsrätt för plikttjänstgöring inte står i rimlig proportion till de
administrativa insatser en sådan ordning skulle kräva. Den
senareläggning av ikraftträdandet av det reformerade pensionssystemets
intjänanderegler som numera har skett bör dock inte innebära någon
förändring vad avser möjligheten att tjäna in pensionsrätt för
plikttjänstgöring. Vi föreslår därför att pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring skall få tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. Nedan
behandlas de regler som föreslås gälla för tillgodoräknande av sådant
belopp för tid före lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 1999,
dvs. för åren 1995 1998. De regler som föreslås gälla för tid därefter
redovisas i avsnitt 10.
Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall, enligt det
förslag regeringen här lägger fram, kunna tillgodoräknas en försäkrad
som genomgår grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt. Även
en kvinna som skrivits in för värnplikt eller civilplikt enligt lagen om
möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre
grundutbildning skall anses genomgå grundutbildning enligt lagen om
totalförsvarsplikt.
Lagen om totalförsvarsplikt och lagen om möjlighet för kvinnor att
fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning trädde i
kraft den 1 juli 1995. För den som under åren 1995 1998 kommer att
ha genomgått grundutbildning enligt dessa lagar, kan de regler som före-
slagits gälla för framtiden i princip tillämpas fullt ut. Den som uppfyller
villkoren i övrigt kommer därigenom att tillgodoräknas ett
pensionsgrundande belopp, som beräknas på det antal tjänstgöringsdagar
för vilka dagersättning betalats ut.
Under den period som föreslås kunna grunda pensionsrätt för
plikttjänst för förfluten tid, åren 1995 1998, kommer emellertid många
att ha fullgjort sin grundutbildning enligt äldre lagstiftning, nämligen
enligt värnpliktslagen, lagen om vapenfri tjänst eller lagen om militär
grundutbildning för kvinnor. I enlighet med de antagna riktlinjerna för
pensionsreformen skall även den som fullgör grundutbildning enligt
någon av dessa lagar kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring. Av det förslag till övergångsbestämmelser för
införande av de reformerade intjänandereglerna för ålderspension som
regeringen nu lägger fram framgår därför att grundutbildning enligt
någon av dessa lagar i detta sammanhang skall likställas med
grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt.
De regler som föreslagits gälla för tillgodoräknande av pensionsrätt
för plikttjänstgöring för tid efter den 1 januari 1999 skall i princip
tillämpas även för den som genomgår grundutbildning enligt någon av de
ovan nämnda äldre lagarna. I det följande redovisar vi de avvikelser
tillsammans med några förtydliganden som föreslås gälla vid
tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring för
förfluten tid.
Enligt de antagna riktlinjerna skall endast grundutbildning kunna ligga
till grund för tillgodoräknande av pensionsrätt för plikttjänstgöring. Till
skillnad mot vad som gäller enligt lagen om totalförsvarsplikt kan
emellertid en värnpliktig enligt värnpliktslagen i vissa fall ha fullgjort
repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till en avslutad grundut-
bildning. För sådan tjänstgöring utgavs endast dagersättning motsvarande
den som utbetalats till den värnpliktige under grundutbildningen och
inte, som vid annan repetitionsutbildning, dagpenning som är
pensionsgrundande. Under den fortsatta beredningen av
pensionsreformen har därför gjorts den bedömningen att även
repetitionsutbildning som på detta sätt fullgjorts i omedelbar anslutning
till en avslutad grundutbildning bör kunna grunda pensionsrätt. Det
förslag som regeringen nu lägger fram har utformats i enlighet härmed.
Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall, enligt det
förslag som lagts fram i avsnitt 10, tillgodoräknas en försäkrad under
förutsättning att grundutbildningen pågått under minst 120 dagar utan
mellankommande beslut som innebär att grundutbildningen avbryts.
Därvid skall hänsyn tas endast till dagar för vilka dagersättning enligt
lagen om totalförsvarsplikt har utbetalats. För åren 1995 1998 bör
dagersättning som utges enligt någon av de äldre lagarna i detta
sammanhang likställas med dagersättning enligt lagen om
totalförsvarsplikt.
De 120 tjänstgöringsdagar med dagersättning som krävs för att den
försäkrade skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring behöver inte ha fullgjorts under samma kalenderår. I
fall då tjänstgöringen sträcker sig över ett årsskifte, kan sådan
pensionsrätt tillgodoräknas under båda kalenderåren. Pensionsgrundande
belopp tillgodoräknas för antalet fullgjorda tjänstgöringsdagar under
respektive år.
Det nyss sagda aktualiserar frågan om den, som under år 1995 genom-
gick en grundutbildning som påbörjats redan under år 1994 eller
tidigare, skall få tillgodoräkna sig tjänstgöringsdagar före den 1 januari
1995 för uppfyllandet av kravet på minst 120 tjänstgöringsdagar. De
antagna riktlinjerna för pensionsreformen ger ingen ledning på denna
punkt. Den mest rimliga lösningen som också är den som regeringen
föreslår skall gälla får anses vara att även tjänstgöringsdagar före den
1 januari 1995 medräknas vid bedömningen om kvalifikationstiden skall
anses vara uppfylld. Däremot skall pensionsrätt inte kunna tillgodo-
räknas för de dagar som fullgjorts före denna tidpunkt.
Förslaget innebär således att en försäkrad, som avslutar en grundut-
bildning som uppgått till minst 120 dagar i exempelvis februari månad
1995, kan tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring för de dagar som fullgjorts under år 1995 och för vilka
dagersättning utbetalats. För dagar dessförinnan tillgodoräknas inte pen-
sionsrätt.
Under förutsättning att den totalförsvarspliktige har uppfyllt kravet på
minst 120 dagars tjänstgöring skall, enligt förslaget i avsnitt 10, han
eller hon tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp som för varje dag
under ett år som grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt full-
gjorts och för vilken dagersättning uppburits motsvarar 50 % av den
genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för samtliga försäkrade
under 65 års ålder för vilka det fastställts sådan inkomst, delad med 365.
Som utvecklats i avsnitt 16.4 föreslår vi att beräkningen av det genom-
snitt som ligger till grund för inkomstindex för åren 1960 1998 skall
grunda sig på Riksförsäkringsverkets pensionspoängstatistikregister,
vilket omfattar alla försäkrade födda den 5:e, 15:e eller 25:e i varje
månad. Bakgrunden är bl.a. att vissa inkomstuppgifter har rensats bort ur
Riksförsäkringsverkets pensionspoängsregister. Enligt vår uppfattning
bör samma underlag som ligger till grund för beräkning av inkomstindex
för förfluten tid även ligga till grund för den pensionsgrundande inkomst
som för förfluten tid skall grunda pensionsgrundande belopp. Under
åren 1995 1998 bör således procentsatsen 50 % beräknas på den
genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för respektive år enligt
Riksförsäkringsverkets pensionspoängstatistikregister.
15.4 Pensionsrätt för barnår
15.4.1 Inledning
Som redovisas i avsnitt 28 föreslås det att personer födda år 1938 eller
senare i successivt ökande utsträckning skall få sin ålderspension be-
stämd enligt reformerade regler. För att undvika att personer som före
ikraftträdandet av reformen har tagit hand om barn skall drabbas negativt
i pensionshänseende, skall enligt de antagna riktlinjerna pensionsrätt för
barnår kunna tillgodoräknas även för tid före ikraftträdandet av den nya
lagstiftningen. Pensionsrätt för barnår skall sålunda i likhet med vad
som skall gälla i fråga om pensionsrätt på förvärvsinkomster m.m. till-
godoräknas fr.o.m. år 1960 men inte för tid dessförinnan.
I princippropositionen konstaterades att det föreligger praktiska och
tekniska problem när det gäller möjligheten att tillgodoräkna
pensionsrätt för barnår för förfluten tid. Det överlämnades därför åt den
fortsatta beredningen att överväga vilka närmare villkor som skulle gälla
för att någon skall kunna tillgodoräknas sådan pensionsrätt. Vad som
föreslogs och godtogs av riksdagen var den grundläggande principen att
pensionsrätt för barnår skall kunna tillgodoräknas även för förfluten tid.
I Ds 1995:41 förslogs att pensionsgrundande belopp för barnår för
förfluten tid skulle tillgodoräknas föräldrar med små barn enligt i
huvudsak samma principer som skulle gälla för framtiden. Av
administrativa skäl uppställdes dock inte något krav på rättslig vårdnad
om barnet eller att föräldern skulle ha bott tillsammans med barnet.
Avgörande för rätten till pensionsgrundande belopp för barnår för
förfluten tid var i stället själva föräldraskapet. Huvudregeln var vidare att
pensionsgrundande belopp för barnår skulle tilldelas modern. Fadern
skulle dock kunna tillgodoräknas rätten om han visade att han ensam haft
den rättsliga vårdnaden om barnet under hela det aktuella året. Fr.o.m. år
1995 skulle föräldrarna dessutom kunna välja vem av dem som skulle
tillgodoräknas rätten.
Under den fortsatta beredningen har dock vissa nya överväganden
gjorts vilket medförde att vissa ändringar föreslogs i Ds 1997:67. Rege-
ringens förslag grundar sig huvudsakligen på förslagen i den promemo-
rian.
15.4.2 Villkor för tillgodoräknande av pensionsgrundande
belopp för barnår för förfluten tid
Regeringens förslag: Pensionsgrundande belopp för barnår för åren
1960 1998 skall tillgodoräknas fr.o.m. det år barnet föddes t.o.m.
det år då barnet fyllde tre år eller, om barnet föddes under månaderna
juli december, fr.o.m. det år då barnet uppnådde ett års ålder t.o.m.
det år då barnet fyllde fyra år. Beloppet skall tillgodoräknas den
förälder som har fyllt 16 men inte 65 år, som under hela det aktuella
året har varit bosatt och försäkrad i Sverige samt som under minst sex
månader av året har varit vårdnadshavare för barnet. Barnet måste
också ha varit bosatt i Sverige under hela året. Undantag från sist-
nämnda krav skall gälla för det år barnet föds samt vid dödsfall.
Om båda föräldrarna uppfyller kraven för att tillgodoräknas pen-
sionsgrundande belopp skall den tillgodoräknas beloppet som för det
året hade den lägsta pensionspoängen.
Om båda föräldrarna för ett visst år skulle ha haft lika hög pen-
sionspoäng eller ingen pensionspoäng alls skall det
pensionsgrundande beloppet tillgodoräknas modern.
Har en förälder avlidit efter det aktuella barnåret skall den andre
föräldern tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet.
För att fadern skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för
barnår skall dock krävas att han ansöker om detta. Motsvarande krav
uppställs inte när det gäller modern. För att fadern skall
tillgodoräknas beloppet skall han också visa att han har haft den
rättsliga vårdnaden om barnet i tillräcklig omfattning. Ansökan skall
ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 31
augusti 1999 om modern lever den 1 januari 1999.

Promemoriornas förslag: Förslaget i Ds 1997:67 stämmer huvud-
sakligen överens med regeringens förslag. Förslaget i Ds 1995:41 har
redovisats i inledningen.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket (RFV),
Försäkringskasseförbundet m.fl. tillstyrker förslaget.
Riksskatteverket (RSV) påpekar att det torde behövas betydande resurser
för att skapa ett söksystem som gör det möjligt att ta fram de uppgifter
som behövs för tillgodoräknandet av barnår.
Skälen för regeringens förslag: Under åren 1960 1998 kommer
det uppskattningsvis att ha fötts drygt fyra miljoner barn i Sverige. Med
hänsyn till det synnerligen stora antalet ärenden avseende
pensionsgrundande belopp för barnår i förfluten tid som således skall
hanteras är det som också Pensionsarbetsgruppen konstaterade av
största vikt att tillgodoräknandet av pensionsgrundande belopp för barnår
för förfluten tid kan ske med så stort mått av automatik som möjligt.
Utgångspunkten under den fortsatta beredningen har därför varit att
pensionsgrundande belopp för barnår för förfluten tid liksom i
framtiden så långt som möjligt bör tillgodoräknas med automatik.
Huvudregeln bör således vara att det inte förutsätts någon ansökan från
den enskilde. Samtidigt har ambitionen varit att reglerna om barnår i för-
fluten tid i möjligaste mån skall överensstämma med de regler som
föreslås gälla för framtiden. Detta är också något som det framförts
önskemål om i remissvaren till Ds 1995:41.
För att ta ställning till vilka villkor som bör gälla för att någon skall
kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för förfluten
tid är det nödvändigt att beakta vilka folkbokföringsuppgifter m.m. som
finns tillgängliga i olika former av register och hur dessa kan samman-
ställas på lämpligt sätt. Under beredningens gång har därför synpunkter
inhämtats från RSV och RFV. Det har därvid visat sig vara möjligt att
med automatik tillgodoräkna pensionsgrundande belopp för barnår i
förfluten tid enligt i stort sett samma regler som föreslås gälla för
framtiden. Vissa modifieringar är dock nödvändiga av administrativa
skäl.
Föräldrar till små barn bör således kunna tillgodoräknas pensionsgrun-
dande belopp för barnår för åren 1960 1998 enligt i huvudsak samma
regler som de som föreslås gälla för tid efter ikraftträdandet av det
reformerade ålderspensionssystemet den 1 januari 1999. Således skall
sådant belopp kunna därmed tillgodoräknas fr.o.m. det år barnet föddes
t.o.m. det år då barnet fyllde tre år eller, om barnet föddes under
månaderna juli december, fr.o.m. det år då barnet har uppnått ett års
ålder t.o.m. det år då barnet fyllde fyra år. Vissa avvikelser i förhållande
till de regler för pensionsgrundande belopp för barnår som föreslås
gälla fr.o.m. ikraftträdandet föreslås dock nedan.
Försäkrad och bosatt i Sverige
För att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för tid
fr.o.m. år 1999 föreslås, som redovisats i avsnitt 11, att föräldern i fråga
skall ha varit försäkrad och bosatt i Sverige under hela det aktuella året.
Vidare skall även barnet ha varit bosatt i Sverige under hela året, dock
med undantag för barnets födelseår och vid dödsfall. Motsvarande krav
bör gälla för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår
för tiden dessförinnan. Som försäkrad föreslås, enligt vad som
redovisats i avsnitt 7, att den skall anses vara som respektive år har varit
försäkrad för tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring för
allmän tilläggspension respektive enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL), dock inte