Prop.
1997/98:15
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 2 oktober 1997
Thage G Peterson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
I propositionen föreslås en särskild lag om ansvar för elektroniska an-
slagstavlor. Med elektronisk anslagstavla avses i lagen en tjänst för elek-
tronisk förmedling av meddelanden. I lagen slås fast att den som tillhan-
dahåller en elektronisk anslagstavla i rimlig omfattning skall ha uppsikt
över en sådan tjänst. En tillhandahållare av en elektronisk anslagstavla
skall vidare vara skyldig att lämna användare av tjänsten viss information
och att ta bort vissa slag av meddelanden. Den som inte lämnar föreskri-
ven information eller underlåter att ta bort vissa meddelanden föreslås
kunna bli straffad. Datorer och annan utrustning som använts vid brott
mot lagen skall i vissa fall kunna förverkas. Lagen föreslås träda i kraft
den 1 maj 1998.
Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 15
Prop 1997/98:15
1 Förslag till riksdagsbeslut......................................................................3
2 Förslag till lag om ansvar för elektroniska anslagstavlor.......................3
3 Ärendet och dess beredning..................................................................5
4 Elektroniska anslagstavlor.....................................................................5
4.1 Vad är en elektronisk anslagstavla?...........................................5
4.2 Lag om ansvar för elektroniska anslagstavlor............................7
4.2.1 Begränsningar av tillämpningsområdet.......................11
4.2.2 Skyldighet att lämna viss information.........................13
4.2.3 Skyldighet att hålla uppsikt och att ta bort vissa
meddelanden...............................................................14
4.2.4 Sluten gruppkommunikation.......................................18
4.2.5 Straff och förverkande................................................19
5 Datalagens tillämplighet......................................................................22
6 Internationellt samarbete och självreglenng........................................22
7 Konsekvenser av förslaget...................................................................23
8 Författningskommentar.......................................................................24
Bilaga 1 Delar av utredningens sammanfattning av betänkandet......27
Bilaga 2 Utredningens lagförslag.......................................................28
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
betänkandet Elektronisk dokumenthantering
(SOU 1996:40) avdelning III...............................................32
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag................................................33
Bilaga 5 Lagrådets yttrande...............................................................35
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 oktober 1997........39
Prop 1997/98:15
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ansvar för elektroniska anslagstavlor.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs följande
Tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller elektroniska anslagstavlor. Med elektronisk anslags-
tavla avses i denna lag en tjänst för elektronisk förmedling av med-
delanden.
I lagen avses med meddelande text, bild, ljud eller information i övrigt
2 § Lagen gäller dock inte
1. tillhandahållande endast av nät eller andra förbindelser för överföring
av meddelanden eller av andra anordningar som krävs för att kunna ta i
anspråk ett nät eller annan förbindelse,
2. förmedling av meddelanden inom en myndighet eller mellan myndig-
heter eller inom ett företag eller en koncern,
3. tjänster som skyddas av tryckfrihetsförordningen eller yttrandefri-
hetsgrundlagen, eller
4. meddelanden som är avsedda bara för en viss mottagare eller en be-
stämd krets av mottagare (elektronisk post).
Information till användarna
3 § Den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla skall lämna in-
formation till var och en som ansluter sig till tjänsten om sin identitet och
i vilken utsträckning inkomna meddelanden blir tillgängliga för andra
användare
Uppsikt över tjänsten
4 § Den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla skall, för att kun-
na fullgöra sin skyldighet enligt 5 §, ha sådan uppsikt över tjänsten som
skäligen kan krävas med hänsyn till omfattningen och inriktningen av Prop 1997/98:15
verksamheten.
Skyldighet att ta bort vissa meddelanden
5 § Om en användare sänder in ett meddelande till en elektronisk an-
slagstavla skall den som tillhandahåller tjänsten ta bort meddelandet från
tjänsten eller på annat sätt förhindra vidare spridning av meddelandet, om
1. meddelandets innehåll uppenbart är sådant som avses i bestämmel-
serna i 16 kap. 5 § brottsbalken om uppvigling, 16 kap. 8 § brottsbalken
om hets mot folkgrupp, 16 kap. 10 a § brottsbalken om bampomogra-
fibrott eller 16 kap. 10 b § brottsbalken om olaga våldsskildring, eller
2. det är uppenbart att användaren har gjort intrång i upphovsrätt eller i
rättighet som skyddas genom föreskrift i 5 kap. lagen (1960:729) om upp-
hovsrätt till litterära och konstnärliga verk genom att sända in meddelan-
det.
För att kunna fullgöra sin skyldighet enligt första stycket har den som
tillhandahåller tjänsten rätt att ta del av meddelanden som förekommer i
tjänsten.
Skyldigheten enligt första stycket och rätten enligt andra stycket gäller
också den som på tillhandahållarens uppdrag har uppsikt över tjänsten.
Straff
6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 § döms till
böter.
7 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 5 § första
stycket döms till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet
är grovt, till fängelse i högst två år. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Första stycket tillämpas inte, om det för gärningen kan dömas till an-
svar enligt brottsbalken eller lagen (1960:729) om upphovsrätt till litte-
rära och konstnärliga verk.
Förverkande
8 § Datorer och andra hjälpmedel som har använts vid brott enligt 7 §
denna lag far förklaras förverkade, om åtgärden behövs för att förebygga
fortsatt brottslighet eller det annars finns särskilda skäl. Förverkande får
helt eller delvis underlåtas om förverkandet är oskäligt.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1998.
Regeringen bemyndigade den 19 maj 1994 statsrådet och chefen för Jus-
titiedepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utarbeta
sådana förslag till rättslig reglering som kan behövas i samband med in-
rättandet av s.k. elektroniska anslagstavlor och för användningen av elek-
troniska dokument inom både förvaltningen och näringslivet.
Utredningen tog namnet IT-utredmngen och överlämnade i mars 1996
betänkandet Elektronisk dokumenthantering (SOU 1996:40) till regering-
en.
Betänkandet innehåller tre avdelningar med förslag avseende elektro-
nisk dokumenthantering inom förvaltningen (avdelning I), elektronisk
dokumenthantering inom näringslivet (avdelning II) samt elektroniska
förmedlingstjänster (avdelning III). I denna lagrådsremiss behandlar rege-
ringen de frågor som omfattas av avdelning III i betänkandet och som
avser förslag till en ny lag om elektroniska förmedlingstjänster. En sam-
manfattning av betänkandet i den delen finns i bilaga 1. Utredningens
lagförslag finns i bilaga 2.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns till-
gänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju96/1260).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 19 juni 1997 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga
5. Lagrådets synpunkter behandlas i anslutning till den plats där sakfrågan
diskuteras eller i författningskommentaren Lagförslaget har delvis omar-
betats för att beakta de synpunkter Lagrådet lämnat. Därutöver har redak-
tionella ändringar gjorts i den till Lagrådet remitterade texten
Prop 1997/98:15
4.1 Vad är en elektronisk anslagstavla?
Informationsteknik (IT) kan beskrivas som integrerade system för auto-
matisk databehandling (ADB) och telekommunikation. Den snabba fram-
växten av IT har gett upphov till nya kommunikationsformer och gränser-
na mellan olika medier och kommunikationssätt har delvis suddats ut.
När datorer och annan teknisk utrustning kopplas samman så att data
kan föras från en punkt till en annan brukar man tala om ett nät. Nätet kan
vara konstruerat för analoga signaler eller digitala signaler. Om nätet är
konstruerat för att överföra analoga signaler krävs särskild utrustning, s.k.
modem, för översättningen från digitala till analoga signaler och vice ver-
sa. Förenklat kan den miljö som vuxit fram beskrivas utifrån en grund-
funktion med en dator försedd med en anslutning till telenätet
1 * Riksdagen 1 997/98. 1 saml. Nr 15
Med hjälp av funktionen elektronisk post kan en användare sända ett Prop 1997/98:15
meddelande till en eller flera andra användare. Den som sänder ett med-
delande anger namn och s.k. elektronisk adress till mottagaren, varefter
meddelandet överförs till mottagarens elektroniska adress. Distributions-
listor är en tilläggsfunktion till elektronisk post, som innebär att en avsän-
dare i stället för att sända meddelandet till uppräknade mottagare, sänder
det till listans elektroniska adress. Denna adress leder till en automatiskt
fungerande enhet som styrs av en lista över medlemmarnas elektroniska
adresser och sänder inkomna meddelanden vidare till dessa.
Genom att en dator förses med en viss typ av program för kommunika-
tion kan alla som har tillgång till nätadressen föra in uppgifter och läsa
vad andra har fört in Det finns därmed något som på engelska ofta gått
under namnet ”Bulletin Board System” (BBS) eller på svenska
”elektronisk anslagstavla”. Om förmedlingen är kommersiell har ofta be-
greppen databastjänst eller on-line-tjänst använts. De elektroniska an-
slagstavlorna kan fungera som mötesplatser. Den som driver ett sådant
meddelandesystem brukar kallas systemoperatör medan de som anropar
tjänsten kallas användare En vanlig form av tjänst är ”konferenssystem”
som består av en databas där användare kan lägga in meddelanden och se
vad andra har skrivit Meddelanden kan ligga kvar och systemet kan an-
vändas som ett diskussionsforum. Ibland har konferenssystemet en
”moderator” som fungerar som ett slags ordförande med befogenhet att ta
bort meddelanden Grupperna kan vara öppna eller slutna, dvs. öppna
bara för vissa användare I andra fall kan en tjänst eller delar av en tjänst
bedrivas med hjälp av distributionslistor. Gemensamt för tjänsterna är att
många kan föra in text eller annan information samt ta del av vad andra
har fört in.
I betänkandet används benämningen ”elektroniska förmedlingstjänster”
för de tjänster som nyss beskrivits. Här används det mer etablerade
”elektroniska anslagstavlor” för de olika formerna av tjänster som avser
elektronisk förmedling av meddelanden.
Det är inte möjligt att i detta lagstiftningsärende göra en heltäckande
uppräkning av de olika slag av tjänster och funktioner som förekommer
På grund av den snabba utvecklingen på området skulle en sådan uppräk-
ning dessutom snabbt bli föråldrad.
Med elektroniskt meddelande förstås inte bara text, utan också bilder
och annan information. Ljud och rörliga bilder förekommer och kan vän-
tas bli vanligare. Meddelanden lagras ofta på ett sådant sätt att det är möj-
ligt att söka efter information. Vanliga sätt att organisera anslagstavlor är
genom hänvisningar till meddelanden. Två vanliga varianter av hänvis-
ningar är s.k. menyer, dvs. listor över dokument som användaren kan
välja, och s.k hyperlänkar där texten i ett dokument innehåller klickbara
falt som leder vidare till andra dokument. Det är också vanligt att medde-
landen kan sökas på ord eller kombinationer av ord i filnamn, rubriker
eller hela texter
4.2 Lag om ansvar för elektroniska anslagstavlor
Prop 1997/98:15
Regeringens forslag: En särskild lag om ansvar för elektroniska an-
slagstavlor införs. Med elektronisk anslagstavla avses i lagen en tjänst
för elektronisk förmedling av meddelanden. Enligt lagen skall den som
tillhandahåller en elektronisk anslagstavla vara skyldig att hålla uppsikt
över tjänsten. Tillhandahållaren skall också under straffansvar vara
skyldig att lämna viss information till användarna och ta bort vissa slag
av meddelanden från tjänsten
Utredningens förslag: Överensstämmer vad gäller den grundläggande
regleringen med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat Svea hovrätt, Länsrätten
i Stockholms län, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Barnombudsmannen,
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Sprängämnesinspektionen,
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Svenska journalist-
förbundet, Svenska IT-företagens organisation m.fl. tillstyrker förslaget.
Riksdagens ombudsmän (JO), Justitiekanslern, Stockholms stads kom-
munstyrelses politiska majoritet m.fl. har ingen erinran mot förslaget me-
dan bl a. Kammarrätten i Göteborg är tveksam till förslaget. Dom-
stolsverket, Datainspektionen, Statens löne- och pensionsverk (SPV),
Svenska Tidningsutgivareföreningen (Tidningsutgivarna), Statskontoret,
Informationsproducentföreningen i Sverige, Tele 2 m.fl. avstyrker försla-
get.
Flera remissinstanser, bl.a. Datainspektionen, Domstolsverket och Ar-
betsmarknadsstyrelsen (AMS), ifrågasätter om förslaget kommer att nå sitt
syfte och hävdar att tillämpningsområdet är oklart Statskontoret, Dom-
stolsverket, Informationsproducentföreningen i Sverige, Tele 2 m.fl. in-
vänder att förslaget utgör en särreglering för IT-området vilket bör undvi-
kas. Statskontoret och Swedma ifrågasätter behovet av den föreslagna
lagstiftningen och pekar på att ingen kartläggning har gjorts av brottslig-
heten.
Tidningsutgivarna anför att konstruktionen påminner om ensaman-
svaret som gäller på tryckfrihets- och yttrandefrihetsområdet men att in-
nehållet i tjänsterna inte är fixerat och att det inte finns någon reell möj-
lighet att överblicka innehållet, om inte något slags censorsfunktion in-
rättas. Tidningsutgivarna befarar också att verksamheten med elektronis-
ka anslagstavlor kommer att minska. Liknande synpunkter framförs av
SPV, Informationsproducentföreningen i Sverige, Tele 2 och Stockholms
stads kommunstyrelses politiska minoritet. De två sistnämnda anför även
att seriösa aktörer redan i dag rensar bort olämpliga meddelanden och att
användare som missbrukar tjänster stängs av.
Statsåklagarmyndigheten för speciella mål i Stockholm förespråkar att
en lösning väljs som liknar den som finns på det yttrandefrihets- och
tryckfrihetsrättsliga området med registrering av förmedlare efter någon
form av vandelsprövning och skyldighet att dokumentera användningen
av tjänsten samt eventuellt med en ensamansvarskonstruktion.
Skälen for regeringens förslag
Behövs en reglering7
Prop 1997/98:15
Utvecklingen av informationstekniken är av mycket stor betydelse för
samhällsutvecklingen i sin helhet. Det finns många fördelar med de nya
möjligheter till kommunikation som utvecklingen ger upphov till. Elek-
troniska anslagstavlor används också i allmänhet på ett seriöst eller åt-
minstone oförargligt sätt.
Genom att information kan flyta fritt mellan olika system och mellan
olika länder har nya vägar för spridning av information skapats. Den tek-
niska utvecklingen gör det också allt enklare och billigare att sätta upp
elektroniska anslagstavlor. Den kraftiga tillväxten av Internet har medfört
att spridning av meddelanden på ett enkelt sätt kan ske till en stor mängd
personer.
De elektroniska anslagstavlorna kan dock även utnyttjas för brottsliga
förfaranden. Det finns inte underlag för några säkra bedömningar av hur
omfattande de kriminella aktiviteterna är Sådana aktiviteter torde dock
förekomma regelbundet inom många elektroniska anslagstavlor och det
finns ett flertal exempel på att elektroniska anslagstavlor använts för att
sprida meddelanden med ett innehåll som typiskt sett är straffbart
Spridning av meddelanden med hjälp av elektroniska anslagstavlor om-
fattas självfallet av gällande straffrättsliga regler. Om den som förmedlar
meddelanden med hjälp av en elektronisk anslagstavla inte själv är att
betrakta som gärningsman torde ibland ansvar för förmedlaren komma i
fråga för medverkan till brott som en användare gjort sig skyldig till ge-
nom spridning av ett meddelande Det är dock inte alltid säkert att brotts-
balkens bestämmelser är tillräckliga för att på ett tillfredsställande sätt
reglera ansvaret för spridning av meddelanden med hjälp av elektroniska
anslagstavlor Det har varit särskilt svårt att spåra de användare som ur-
sprungligen avsänt straffbara meddelanden.
Det har också visat sig att det finns en brist på kontroll över de elektro-
niska anslagstavlorna som kan utnyttjas för brottsliga ändamål. En regle-
ring behövs därför för att bygga upp ett rättsmedvetande för hanteringen
av elektroniska anslagstavlor, bl a eftersom det saknas historia och tradi-
tion på området. De elektroniska anslagstavlorna medger att meddelanden
med straffbart innehåll kan nå ett stort antal personer och utöva inflytande
över speciellt barn och ungdomar som i hög grad använder sig av tjäns-
terna. Det är därför också särskilt angeläget att hindra spridning på detta
sätt av vissa slag av meddelanden. Det finns därför starka skäl för att infö-
ra en särreglering på området som syftar till att ge tjänsterna en acceptabel
struktur och som framför allt klart fastställer tillhandahållarens ansvar för
förekomsten av vissa meddelanden i tjänsten
Problematiken med oönskad spridning av information genom elektro-
niska anslagstavlor är i högsta grad internationell. I praktiken ställs de
rättstillämpande myndigheterna ofta inför mycket svåra frågor om
tvångsmedel kan tillgripas och om lagföring kan ske i Sverige etc. Som
regeringen också närmare redogör för i avsnitt 6 är det önskvärt och an-
geläget med ökat internationellt samarbete på detta område. Det kan
emellertid dröja innan ett sådant samarbete ger resultat. Att problemet är
internationellt är dock inget skäl mot att Sverige inför en reglering för att Prop 1997/98:15
förhindra att svenskt territorium blir ett centrum för oönskad spridning av
straffvärda meddelanden.
Vilka tjänster bör omfattas7
En reglering kan inte ta sikte på vissa särskilda tillämpningar eller teknis-
ka lösningar utan måste ges en generell utformning. Den enda tydliga av-
gränsningen av de olika företeelser som bör träffas av en reglering är att
de avser förmedling av elektroniska meddelanden. En reglering bör därför
i princip omfatta alla tjänster för elektronisk förmedling av meddelanden.
Med meddelande avses i lagen alla former av text, bild, ljud eller infor-
mation i övrigt
Regleringen bör omfatta sådana ”traditionella” elektroniska anslags-
tavlor som användarna når genom att med ett modem ringa ett visst abon-
nentnummer såväl som tjänster som nås via Internet eller något annat nät
för datorkommunikation. Det bör sakna betydelse vilka programvaror som
används. Avgörande bör vara om den som använder tjänsten kan ta del av
andras meddelanden och sända egna meddelanden till andra. En tillämp-
ning som syftar till annat än att användarna skall kunna kommunicera är
alltså inte en sådan tjänst som träffas av lagen. En informationsdatabas,
till exempel en s.k. hemsida, som enbart tillhandahåller information om-
fattas således i normalfallet inte av lagen.
Förslaget gäller tjänster för elektronisk förmedling av meddelanden. För
att omfattas av den föreslagna lagen måste förmedlingen ske via tekniska
och administrativa strukturer som datorer hanterar så att kommunikatio-
nen automatiseras eller annars väsentligen underlättas. Om meddelanden
förmedlas manuellt med tekniska hjälpmedel utgör detta inte en tjänst för
elektronisk förmedling av meddelanden. Telefaxapparater eller traditio-
nella teletjänster som t.ex. gruppsamtal omfattas således inte av reglering-
en.
Lagrådet har uttalat att det kan bli föremål för tvekan vad som avses
med uttrycket elektronisk anslagstavla och vem som skall anses som till-
handahållare av en sådan anslagstavla samt att lagbestämmelserna i dessa
delar inte ger så stor vägledning och att även motivuttalandena är förhål-
landevis kortfattade. Lagrådet anför vidare att det finns risk för att det i
praktiken kan uppstå ej obetydliga gränsdragningsproblem. Enligt rege-
ringens uppfattning medför den snabba tekniska utvecklingen att det inte
är möjligt att mer exakt än vad som här gjorts definiera begreppet elektro-
nisk anslagstavla. En mer detaljerad definition eller redogörelse riskerar
att snabbt bli inaktuell Regeringen kommer självfallet att följa utveck-
lingen inom rättstillämpningen för att, om det visar sig nödvändigt, mot-
verka påvisade gränsdragningsproblem.
Regeringen vill emellertid framhålla att definitionen av elektronisk an-
slagstavla innefattar alla tjänster där någon inrättar en möjlighet för an-
vändare att sända in egna och ta del av andras meddelanden. Den tekniska
lösning som tillhandahållaren valt för tjänsten har därför i princip ingen
betydelse. En elektronisk anslagstavla i lagens mening kan föreligga även
när tjänsten går under ett annat namn och alltså mte kallas elektronisk
anslagstavla. När det gäller att avgöra om en tjänst omfattas av lagen får Prop 1997/98:15
stor vikt läggas vid om tillhandahållaren erbjuder meddelandeförmedling
på ett sådant sätt att han eller hon framstår som den som driver en verk-
samhet, en ”tjänst”, inriktad på sådan förmedling. Ett exempel på en verk-
samhet som utgör en elektronisk anslagstavla i lagens mening är vad som
i dag brukar kallas webbhotell, dvs. när någon erbjuder användare att läg-
ga upp egna informationsdatabaser i form av hemsidor och hemsidorna
nås genom den som inrättat möjligheten att lägga upp hemsidorna Som
angetts ovan omfattas dock inte den som lägger upp information i en ren-
odlad informationsdatabas av tillhandahållaransvaret.
Mot vem skall en reglering riktas?
När det gäller meddelanden som förmedlas elektroniskt är det många
gånger svårt att utreda varifrån ett meddelande härstammar. Utredning-
arna försvåras dessutom av att det i vissa former av datorkommunikation
är brukligt att använda sig av anonyma användarbeteckningar
Den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla är den som kan be-
stämma över tjänstens användning, inklusive de tekniska och administra-
tiva rutinerna. Tillhandahållaren avgör alltså i stor utsträckning vilket ut-
rymme som ges för missbruk av tjänsten. För att åstadkomma bättre förut-
sättningar för att kunna hindra spridning av vissa slag av meddelanden
bör en särreglering därför inriktas på den som tillhandahåller tjänsten.
Tillhandahållaren är den eller de som leder verksamheten där tjänsten
erbjuds. Vem denne eller vilka dessa är får avgöras mot bakgrund av om-
ständigheterna i det enskilda fallet.
När många är inblandade i en verksamhet kan frågan bli mer komplice-
rad. Frågan om vem som tillhandahåller tjänsten får då avgöras utifrån en
samlad bedömning av vem eller vilka som har det bestämmande inflytan-
det och kontrollen över tjänsten.
När en juridisk person eller en myndighet tillhandahåller en anslags-
tavla bör de allmänna principer om företagaransvar som har vuxit fram i
praxis gälla.
Hur bör ansvaret konstrueras?
Den modell som förespråkats av Statsåklagarmyndigheten och som har
sin förebild i tryckfrihets- och yttrandefrihetslagstiftningen är mindre läm-
pad för ändamålet. Regleringen med ett ensamansvar i tryckfrihets-
förordningen och yttrandefrihetsgrundlagen bygger på att den ansvarige
förfogar över innehållet på ett mycket konkret sätt och att ett ansvar därför
kan presumeras Vidare bygger en sådan reglering på att andra medver-
kande inte skall kunna hållas ansvariga. En sådan ingripande reglering
med krav på anmälan av något som motsvarar utgivare m.m. synes därför
mindre lämplig.
För att komma till rätta med det missbruk som förekommer bör i stället
en reglering införas som klargör att en tillhandahållare skall hålla uppsikt
över en tjänst. Regleringen bör också slå fast ett självständigt straffrätts-
ligt ansvar för tillhandahållaren genom att tillhandahållaren blir skyldig att
10
ta bort vissa slag av meddelanden Dessutom bör en reglering innehålla en Prop 1997/98:15
skyldighet för tillhandahållaren att lämna viss information
Ett förslag utformat på detta sätt utgör en straffrättslig särreglering för
IT-området. En sådan särreglering är dock motiverad av att de problem
som finns framstår som specifika för just det aktuella området. Valet att
införa en särskild lag om elektroniska anslagstavlor framstår också som
naturligt då lagen omfattar både en reglering av ansvaret för vissa med-
delanden och föreskrifter som är mer av ordningskaraktär.
4.2.1 Begränsningar av tillämpningsområdet
Regeringens förslag: Lagen omfattar inte tillhandahållande av enbart
nät eller andra förbindelser för överföring av meddelanden eller anord-
ningar som krävs för att man skall kunna använda sig av ett nät eller
annan förbindelse. Lagen omfattar inte heller förmedling av meddelan-
den inom en myndighet eller mellan myndigheter eller inom ett företag
eller en koncern. Lagen kan inte heller tillämpas på sådana tjänster
som omfattas av tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundla-
gen. Vidare gäller lagen inte meddelanden som är avsedda bara för en
viss mottagare eller en bestämd krets av mottagare (elektronisk post).
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag Utredningen föreslår dock inget undantag för andra anordningar
än nät eller andra förbindelser. Utredningen definierar elektronisk post
som ett meddelande till viss eller vissa mottagare och föreslår ett undan-
tag för elektronisk post enbart från skyldigheten att förhindra spridning av
vissa meddelanden.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser tillstyrker utredningens för-
slag.
Tele 2 framhåller att uppdelningen av aktörerna i nätoperatörer och till-
handahållare kan bli svår att upprätthålla med den tekniska utvecklingen
och att uppdelningen inte är tillräckligt klart definierad och avgränsad.
Svenska IT-företagens organisation påpekar att det finns aktörer som inte
ytterst har den operativa kontrollen över en tjänst men som har i uppdrag
att sköta driften av tjänsten och föreslår ett undantag även beträffande
denna kategori
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering finner inte skäl för att myn-
dighets- och företagsnät skall undantas eftersom brottet hets mot folk-
grupp kan komma ifråga så länge som t.ex. yttranden inte fällts inom ”den
helt privata sfären”. Svea hovrätt ser inte några egentliga skäl till det ifrå-
gavarande undantaget, bl.a. därför att antalet anställda i större koncerner
kan vara mycket stort.
Malmö tingsrätt föreslår att elektronisk post definieras som ett medde-
lande till en begränsad krets av mottagare om detta är avsikten. Svenska
IT-företagens organisation förespråkar att elektronisk post undantas från
tillämpligheten av hela lagen. Svensk Byggtjänst föreslår att även medde-
landen för elektronisk handel undantas från skyldigheten att förhindra
spridning av vissa meddelanden.
11
Skälen för regeringens förslag: Lagen bör tillämpas på den som kon- Prop 1997/98:15
trollerar själva tjänsten som är inriktad på att förmedla meddelanden. Den
som endast tillhandahåller nät eller annan förbindelse för överföring av
elektroniska meddelanden har inget direkt inflytande över vilka tjänster
som tillhandahålls. De meddelanden som befordras uppgår också till så-
dana mängder att ett ansvar för innehållet i det som förmedlas inte är rea-
listiskt
Regeringen delar delvis de synpunkter som framförts av Tele 2 när det
gäller den närmare avgränsningen. Inte heller tillhandahållande av annan
teknik, däribland lagringsutrymme, som är nödvändig för att kunna ut-
nyttja ett nät eller en förbindelse bör omfattas av det särskilda ansvaret.
Det är till exempel vanligt förekommande att operatörer erbjuder lag-
ringsutrymme och andra anordningar som gör det möjligt att utnyttja glo-
bala kommunikationsnätverk.
Det kan givetvis förekomma att delar av en tjänst som erbjuds av en
operatör kan betraktas som enbart tillhandahållande av nät etc., medan
andra delar träffas av lagens ansvarsbestämmelser.
Något undantag för den som sköter driften av en tjänst av det slag som
föreslås av Svenska IT-företagens organisation bör inte göras. Även den
som på uppdrag av tillhandahållaren har uppsikt över tjänsten bör, som
framgår av avsnitt 4.2.3 nedan, omfattas av lagens ansvarsbestämmelser.
Om ett undantag av det slag som Svenska IT-företagens organisation fö-
reslår skulle införas finns det en uppenbar risk för att det i enskilda fall
blir svårt att finna någon som är ansvarig för tjänsten.
Den föreslagna lagen bör inte heller gälla för förmedling av elektronis-
ka meddelanden inom en myndighet eller mellan myndigheter eller inom
ett företag eller en koncern. Behovet av skyddsregler måste, även om
tjänsten har stor omfattning, bedömas vara avsevärt mindre inom ramen
för sådana tjänster genom den tillsyn som organisationens ledning utövar.
Inte heller torde anonyma meddelanden förekomma lika ofta i sådana
system
Elektroniska anslagstavlor faller i allmänhet inte under den särskilda
ansvarsregleringen i tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrund-
lagen. I undantagsfall kan förmedling av meddelanden med hjälp av elek-
troniska anslagstavlor dock omfattas av grundlagsregleringen. Exempelvis
torde en elektronisk anslagstavla under vissa särskilda förutsättningar om-
fattas av den s.k. bilageregeln i 1 kap. 7 § andra stycket tryckfrihetsför-
ordningen eller av den s.k. databasregeln i 1 kap. 9 § yttrandefrihets-
grundlagen. När grundlagarna är tillämpliga kan åtal bara väckas för vissa
där särskilt angivna brott (tryckfrihetsbrott respektive yttrandefrihetsbrott).
För grundlagsskyddade tjänster gäller vidare ett särskilt ansvarssystem
med endast en i förväg utpekad person som ansvarig för innehållet. Inte
heller i övrigt kan begränsningar för utövandet av dessa tjänster ställas
upp i vanlig lag. När grundlagarna är tillämpliga i detta avseende kan allt-
så inte den nu föreslagna lagen tillämpas. För tydlighetens skull bör detta
framgå av den nya lagen.
Lagen bör inte göras tillämplig på elektronisk post, dvs. meddelanden
som bara är avsedda för en viss mottagare eller en bestämd krets av mot-
tagare. På motsvarande sätt som Posten inte svarar för innehållet i de brev
12
som befordras bör inte heller den som tillhandahåller en tjänst för elektro- Prop 1997/98:15
msk post ha något särskilt ansvar med avseende på meddelanden till viss
mottagare eller en bestämd krets av mottagare Det finns inte något skäl
för att göra undantag för vissa kategorier av meddelanden, t.ex. för elek-
tronisk handel som föreslagits av Svensk Byggtjänst. De särskilda behov
av konfidentialitet som kan finnas är väl tillgodosedda genom undantaget
för elektronisk post.
Att elektronisk post undantas innebär naturligtvis inte att all kommuni-
kation som sker under benämningen elektronisk post automatiskt skall
falla utanför bestämmelsen om skyldighet att förhindra fortsatt spridning.
Kommunikationens omfattning kan i sig inte vara avgörande. Vanligtvis
torde det dock redan av tjänsternas utformning framgå om det är fråga om
elektronisk post eller gruppkommunikation. Om exempelvis en distribu-
tionslista används för förmedling av meddelanden och nya användare kan
ansluta sig till listan och då kan ta del av meddelanden som tidigare för-
medlats är det knappast fråga om elektronisk post utan om sådan grupp-
kommunikation som omfattas av lagen.
4.2.2 Skyldighet att lämna viss information
Regeringens förslag: Tillhandahållaren skall lämna information till
den som ansluter sig till en elektronisk anslagstavla om vem som till-
handahåller tjänsten och om i vilken utsträckning inkomna meddelan-
den blir tillgängliga för andra användare.
Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer delvis
med regeringens förslag Utredningen föreslår att tillhandahållaren även
skall informera om att användaren är ansvarig för de meddelanden han
sänder in till tjänsten och att myndigheter som tillhandahåller elektroniska
anslagstavlor skall informera om att meddelanden som sänds in kan bli
allmänna handlingar
Remissinstanserna: Kommerskollegium anför att det inte bör krävas
att varje enskild sida i ett system innehåller den information som skall
lämnas eller en hänvisning till sådan information I övrigt har remissin-
stanserna inte särskilt kommenterat förslaget i denna del
Skälen för regeringens förslag: Eftersom de elektroniska anslags-
tavlorna är en ny företeelse för många är det sannolikt att ett stort antal av
dem som ansluter sig till en anslagstavla inte fullt ut inser vad som sker
när de sänder och tar emot meddelanden. Den som tillhandahåller tjänsten
bör därför vara skyldig att lämna viss information till de användare som
ansluter sig till tjänsten.
För en användare kan det vara av stor betydelse att veta vem som till-
handahåller tjänsten. Det är också av stor betydelse för det allmännas
möjligheter att ingripa mot spridning av straffbara meddelanden att till-
handahållaren framträder öppet. En uppgift om vem som är tillhandahålla-
re bör därför lämnas. Det är viktigt att användare förstår i vilken utsträck-
ning andra användare kan ta del av ett meddelande som sänds in till en
13
1** Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 15
elektronisk anslagstavla. Information bör därför också ges om i vilken
utsträckning inkomna meddelanden blir tillgängliga för andra användare.
Frågan om myndigheters hantering av elektroniska anslagstavlor bör lö-
sas i ett annat sammanhang. Något förslag om en särskild informations-
skyldighet för myndigheter läggs därför inte fram
Det ligger i sakens natur att informationen skall vara tydlig och att det
för en användare skall vara enkelt att få informationen. En naturlig plats
för informationen torde då vara på en inledande ”sida” som först möter
användaren. Det kan dock inte krävas att användaren skall nås av infor-
mationen innan användaren kan använda sig av tjänsten.
4.2.3 Skyldighet att hålla uppsikt och att ta bort vissa meddelanden
Regeringens förslag: Den som tillhandahåller en elektronisk an-
slagstavla skall ha sådan uppsikt över tjänsten som skäligen kan krävas
med hänsyn till omfattningen och inriktningen av tjänsten. Det krävs
inte att meddelanden förhandsgranskas
Om en användare sänder in ett meddelande som uppenbart har sådant
innehåll som avses i brottsbalkens bestämmelser om uppvigling, hets
mot folkgrupp, bampomografibrott och olaga våldsskildring (16 kap
5, 8, 10 a eller 10 b § brottsbalken) skall den som tillhandahåller
tjänsten ta bort meddelandet från tjänsten eller på annat sätt förhindra
vidare spridning av meddelandet Detsamma gäller meddelanden där
det är uppenbart att användaren genom att sända in meddelandet gjort
ett intrång i upphovsrätt m m. Skyldigheten skall också gälla den som
på tillhandahållarens uppdrag har uppsikt över tjänsten.
Prop 1997/98:15
Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer delvis
med regeringens förslag. Utredningen föreslår att tillhandahållaren skall
vara skyldig att förhindra fortsatt spridning av meddelanden där använda-
ren gjort sig skyldig till brott eller intrång i upphovsrätt och meddelanden
som är ägnade att användas vid brott. Dessutom föreslår utredningen att
brott som avses i 16 kap. 5, 8, 10 a, 10 b och 12 §§ kriminaliseras på för-
söksstadiet när ett sådant meddelande sänds till en elektronisk an-
slagstavla.
Remissinstanserna: Svenska IT-företagens organisation föreslår att det
osanktionerade uppsiktskravet utgår Juridiska fakultetsnämnden vid
Uppsala universitet anför att uppsiktskravet måste preciseras.
Diskrimineringsombudsmannen anser att meddelandets innehåll borde
vara avgörande, inte det faktum att en användare gjort sig skyldig till
brott.
Svea hovrätt ifrågasätter om det finns tillräckliga skäl för att genomföra
den föreslagna kriminaliseringen av vissa försök och påpekar att flera av
brotten redan är straffbara på ett tidigt stadium. Även Riksåklagaren mot-
sätter sig förslaget i detta avseende och anför att det vore en oönskad sär-
reglering för IT-området.
Svea hovrätt. Riksåklagaren, Barnombudsmannen och Ombudsmannen
mot etnisk diskriminering förespråkar att kravet på att det skall vara up-
14
penbart att ett meddelande är brottsligt ersätts med ett lägre sannolikhets- Prop 1997/98:15
krav.
Statsåklagarmyndigheten anför att det av rättssäkerhetsskäl inte kan
godtas att införa ett straffansvar för upphovsrättsintrång som inte utgör
brott. Rikspolisstyrelsen är tveksam till att inbegripa meddelanden som är
ägnade att användas vid brott men accepterar utredningens förslag efter-
som det krävs uppsåt för straffbarhet. Sprängämnesinspektionen anser att
även innehåll i meddelanden som kan utnyttjas för att orsaka allvarlig
skada på person eller egendom skall omfattas av skyldigheten att förhind-
ra fortsatt spridning av meddelanden.
Business Software Alliance anför att hänsyn bör tas till tillhandahålla-
rens kostnader och arbetsinsats.
Skälen för regeringens förslag
Uppsikt över tjänsten
När det gäller den närmare innebörden av ansvaret för att ta bort vissa
meddelanden bör en utgångspunkt vara att den som tillhandahåller tjäns-
ten inte bör få gå med på eller passivt se på när användare missbrukar
tjänsten Teknikens flexibilitet och tillgängligheten via nät medför sär-
skilda risker för sådant missbruk. En föreskrift bör därför införas att den
som tillhandahåller tjänsten skall vara skyldig att ha uppsikt över tjänsten
Uppsiktsskyldigheten bör uttryckligen knytas till de faktiska förhållanden
som uppsikten skall avse. Tillhandahållaren bör därför vara skyldig att
hålla sådan uppsikt som skäligen kan krävas med hänsyn till omfattningen
och inriktningen av verksamheten, för att fullgöra den skyldighet att ta
bort vissa meddelanden från tjänsten som närmare redovisas nedan.
Hur en tillhandahållare praktiskt skall förfara för att uppfylla uppsikts-
kravet måste alltså bedömas i det enskilda fallet. Det kan t.ex. inte krävas
att tillhandahållaren ständigt aktivt kontrollerar varje enskilt meddelande
som sänts till tjänsten Däremot bör någon form av återkommande
kontroll krävas Det kan inte anses förenligt med uppsiktsplikten att
tjänsten är utan innehållskontroll under längre tid Tillhandahållaren bör
därför regelbundet gå igenom innehållet i den elektroniska anslagstavlan
Vad som är ett rimligt tidsintervall får avgöras från fall till fall och främst
med hänsyn till hur många som regelmässigt kopplar upp sig mot tjänsten
Detta innebär i normalfallet att kravet bör sättas högre för tjänster som
erbjuds yrkesmässigt än för tjänster som bedrivs av privatpersoner och
som typiskt sett är mindre frekvent besökta. Ett riktmärke bör dock vara
att i inget av fallen bör en tjänst kunna lämnas utan tillsyn under längre tid
än en vecka. Avsikten är inte att tillhandahållare skall drabbas på ett så-
dant sätt att deras verksamhet i någon väsentlig mån försvåras eller att
uppkomsten av nya tjänster äventyras. Ett sätt att uppfylla uppsiktsplikten
om mängden meddelanden gör det svårt att läsa alla meddelanden i tjäns-
ten med en rimlig arbetsinsats eller till rimliga kostnader kan därför vara
att med hjälp av en ”klagomur” ge användarna möjligheter att nå tillhan-
dahållaren för att påtala en eventuell förekomst av straffbara meddelan-
den Regeringen förutsätter också att det inom ramen för den självregle-
15
ring som beskrivs i avsnitt 6 tas fram riktlinjer eller rutiner för ett seriöst Prop 1997/98:15
tillhandahållande av tjänster.
Skyldighet att ta bort vissa meddelanden
De allra flesta tillhandahållare har ett intresse av att se till att deras tjänster
inte missbrukas för spridning av brottsliga meddelanden. Många tillhan-
dahållare torde också ha metoder för att förhindra en sådan användning.
Det finns dock de som är mindre nogräknade i detta avseende och som i
vart fall inte självmant ingriper mot en sådan användning Det bör därför
införas ett självständigt straffrättsligt ansvar för en tillhandahållare som
underlåter att avlägsna vissa meddelanden.
Utredningens förslag att knyta tillhandahållarens ansvar för underlåten-
het att förhindra fortsatt spridning av meddelanden till om en användare
gjort sig skyldig till brott genom att sända in meddelandet, hänger sam-
man med att utredningen föreslagit att vissa brott i 16 kap. brottsbalken
bör straffbeläggas på försöksstadiet för det fall ett meddelande sänds till
en elektronisk anslagstavla. Ett straffansvar för försök av det slag som
utredningen föreslår skulle innebära en särreglering för ett visst slag av
teknisk hantering av ett meddelande. Redan av denna anledning väcker
förslaget betänkligheter och något förslag i denna del läggs därför inte
fram
Ett alternativ är att använda sig av ett angreppssätt liknande det som
under remissbehandlingen föreslagits av Ombudsmannen mot etntsk dis-
kriminering. Om regleringen tar sikte direkt på meddelandenas innehåll,
genom att en hänvisning sker till vissa lagrum, är det lättare för en tillhan-
dahållare att överblicka det straffbara området. Det torde även medföra
fördelar för utredningen av brott om man använder sig av den enklare
konstruktionen att utgå direkt från meddelandets innehåll i stället för att
utgå från brottslig gärning hos avsändaren
När det gäller utredningens förslag att straffbelägga underlåtenhet att
förhindra fortsatt spridning av meddelanden där det från användarens sida
inte uppenbart är fråga om något straffbart förfarande, dvs. meddelanden
som är ägnade att användas vid brott, för det enligt regeringens uppfatt-
ning för långt att straffa tillhandahållaren Ur rättspolitisk synvinkel är det
svårt att motivera att avsändaren är fri att sprida ett meddelande men att
en tillhandahållare av en elektronisk anslagstavla kan straffas för sprid-
ningen. Detsamma gäller Sprängämnesinspektionens förslag att låta skyl-
digheten omfatta även meddelanden som kan utnyttjas för att orsaka all-
varlig skada på person eller egendom. Inte heller i dessa fall bör tillhan-
dahållaren ges ett straffrättsligt ansvar eftersom detta inte har någon mot-
svarighet för avsändaren.
Om skyldigheten att ta bort meddelanden gällde alla slag av brottsliga
gärningar skulle man kunna invända att reglerna skulle bli svåra att följa.
Informationsflödet är ibland för stort för att den som tillhandahåller
tjänsten systematiskt skall kunna granska och bedöma alla meddelanden
som förmedlas. För att göra det praktiskt möjligt för tillhandahållaren att
efterleva lagen bör det straffbara området, i vart fall som ett första steg,
begränsas till att avse vissa brott mot allmän ordning och intrång i upp-
16
hovsrätten m.m. I det första fallet är det normalt sett möjligt att göra en Prop 1997/98:15
bedömning som grundas enbart på meddelandets innehåll, dvs. av tillhan-
dahållaren kända faktorer. Skyldigheten att ta bort meddelanden bör där-
för knytas till om meddelandet har ett sådant innehåll som avses i be-
stämmelserna i 16 kap. 5, 8, 10 a eller 10 b § brottsbalken om uppvigling,
hets mot folkgrupp, barnpomografibrott respektive olaga våldsskildring.
Den typ av meddelanden som avses i de angivna bestämmelserna är rela-
tivt sett enkla att identifiera och en bedömning av innehållet kan göras
utifrån objektiva kriterier.
När det gäller ett upphovsrättsligt skyddat meddelande bör ansvaret för
tillhandahållaren knytas till om användaren genom att sända in meddelan-
det har gjort intrång i upphovsrätt eller i rättighet som skyddas genom
föreskrift i 5 kap. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk.
Eftersom elektroniska anslagstavlor ofta tillhandahålls av personer som
inte yrkesmässigt sysslar med tjänsterna är det inte realistiskt att begära att
den som tillhandahåller tjänsten skall kunna ta ställning till svåra juridiska
gränsdragningsproblem. Det bör därför ställas upp en begränsning i skyl-
digheten att avlägsna vissa meddelanden som tar sikte på hur tydligt med-
delandets innehåll är. Skyldigheten bör därför finnas endast när det är
uppenbart att ett meddelande har sådant innehåll som avses i de ifrågava-
rande lagrummen i 16 kap. brottsbalken eller att användaren har gjort in-
trång i upphovsrätt m.m.
Om tillhandahållaren uppdrar åt någon annan att hålla uppsikt över
tjänsten bör denne träffas av regleringen. En operatör, vars verksamhet
faller under det undantag för tillhandahållande av enbart nät m.m. enligt
vad som sägs i 2 §, kan t.ex. i det enskilda fallet vara ansvarig om opera-
tören är den som faktiskt sköter en anslagstavla på uppdrag av tillhanda-
hållaren.
Skyldigheten att ta bort meddelanden bör endast gälla sådana medde-
landen som sänts in till tjänsten av en användare Lagen är alltså inte till-
lämplig när spridning av meddelanden av det slag som avses i lagen un-
derlättas enbart genom att användare t.ex. genom hyperlänkar hänvisas till
andra tjänster som visar sig innehålla straffbara meddelanden
Tillhandahållaren skall ta bort meddelandet eller på annat sätt förhindra
vidare spridning av meddelandet. För fullbordat brott bör inte krävas att
någon spridning till andra användare faktiskt ägt rum. Det bör i detta av-
seende räcka att meddelandet hålls tillgängligt för användare av tjänsten
vid en tidpunkt när meddelandet bort avlägsnats.
För det fall en myndighet tillhandahåller en elektronisk anslagstavla kan
meddelanden som en användare sänt in till tjänsten bli allmänna hand-
lingar. Det bör understrykas att den nu föreslagna regleringen inte kan
förändra en myndighets skyldigheter att lämna ut allmänna handlingar. I
praktiken bör frågan lösas på så sätt att myndigheten ser till att meddelan-
det inte kan spridas med hjälp av den elektroniska anslagstavlan och att
den som önskar ta del av meddelandet far vända sig till myndigheten.
Regeringen lägger inte nu fram förslag till någon särskild skyldighet för
tillhandahållaren att spara meddelanden. Det huvudsakliga syftet med
lagen är att vissa meddelanden tas bort och det vore orimligt att kräva av
17
en tillhandahållare, som faktiskt skött denna uppgift, att även spara mate- Prop 1997/98:15
nal, vilket i sig kan utgöra ett intrång i upphovsrätten. Skyldigheten att ta
bort vissa meddelanden innebär dock inte att meddelanden måste utplånas
hos tillhandahållaren. Data som behövs för att utreda och bevisa brott bör
självfallet om möjligt bevaras så att polis och åklagare kan fullgöra sina
uppgifter. Under vissa speciella omständigheter kan det vara straffbart att
förvanska eller radera meddelanden, t.ex. vid fall av bevisförvanskning
enligt 15 kap. 8 § brottsbalken.
Lagrådet har haft invändningar mot utformningen av den bestämmelse i
lagrådsremissen som slog fast en skyldighet att förhindra spridning av
vissa meddelanden. Lagrådet har därvid anfört att bestämmelsen ger vid
handen att den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla är skyldig
att göra en förhandsgranskning av allt material som lämnas till an-
slagstavlan och att den remitterade lagtexten kan föranleda slutsatsen att
den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla, för att uppfylla kra-
ven i 5 §, är skyldig att granska varje enskilt meddelande. Någon för-
handsgranskning eller något generellt krav på att granska varje enskilt
meddelande har regeringen aldrig avsett att slå fast. Skyldigheten att av-
lägsna meddelanden ur tjänsten måste också ses mot bakgrund av att det
bara är uppsåtliga och grovt oaktsamma överträdelser av skyldigheten
som är straffbara För att bestämmelserna inte skall ge det intryck Lagrå-
det funnit har lagtexten justerats. Nu föreslås i stället att tillhandahållaren
skall vara skyldig att ”ta bort” ett visst meddelande eller att ”på annat sätt
förhindra vidare spridning” av ett visst meddelande. Dessutom har be-
stämmelsernas ordningsföljd ändrats för att göra lagen mer lättillgänglig
och att understryka sambandet mellan uppsiktsplikten och skyldigheten att
ta bort vissa meddelanden
4.2.4 Sluten gruppkommunikation
Regeringens förslag: Tillhandahållaren av en tjänst får en uttrycklig
rätt att ta del av meddelanden som förekommer i tjänsten.
Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.
Utredningen föreslår ingen uttrycklig bestämmelse om tillhandahållarens
rätt att ta del av meddelanden men uttalar att en sådan rätt följer av försla-
get.
Remissinstanserna: Stockholms stads kommunstyrelses politiska mi-
noritet har uppfattningen att förslagets konsekvenser vad avser möjlighe-
ten till insyn för tillhandahållaren i meddelanden är integritetskränkande
och att användarna i vart fall bör upplysas om förhållandet. Posten AB
föreslår att en befogenhet att ta del av gruppkommunikation bör skrivas ut
i lagtexten med hänsyn till reglerna i postlagen och telelagen som med-
delats till skydd för post- och telehemligheten.
Skälen för regeringens forslag: När det är fråga om meddelanden som
är avsedda att göras tillgängliga för en grupp av användare, är det ändå
vanligt att kretsen begränsas till vissa användare, och att endast dessa ges
tillgång till t.ex. den elektroniska konferens där meddelandena finns. Den
18
som tillhandahåller en anslagstavla där en sådan sluten konferens före- Prop 1997/98 15
kommer torde i och för sig redan genom regeln om uppsiktsplikt och re-
geln om skyldighet att ta bort vissa meddelanden ha rätt att ta del av med-
delandena oberoende av om han eller hon tillhör den slutna gruppen. För
att undanröja eventuella oklarheter i den delen bör emellertid en uttrycklig
bestämmelse om detta tas in i lagen. För användarna torde det vara själv-
klart att tillhandahållaren har rätt att ta del av meddelanden i en grupp-
kommunikation
4.2.5 Straff och förverkande
Regeringens förslag: Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter
mot skyldigheten att lämna information skall kunna dömas till böter.
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot skyldig-
heten att ta bort eller på annat sätt förhindra vidare spridning av med-
delanden av det slag som anges i lagen skall kunna dömas till böter el-
ler fängelse i högst sex månader. Om brottet är grovt skall straffskalan
uppgå till fängelse i högst två år. I ringa fall skall något straffansvar
inte inträda.
Lagens straffbestämmelser om skyldigheten att förhindra spridning
av vissa meddelanden gäller inte om tillhandahållaren kan dömas till
ansvar enligt brottsbalken eller upphovsrättslagen
Datorer eller andra hjälpmedel som använts vid brott mot bestäm-
melsen om skyldighet att förhindra spridning av vissa meddelanden far
under vissa omständigheter förverkas
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Utredningen föreslår att endast uppsåtliga överträdelser av skyl-
digheten att förhindra spridning skall kunna straffas och att ett grovt brott
skall införas även vid brott mot informationsskyldigheten. Vidare föreslår
utredningen att straffskalan för brott mot informationsskyldigheten be-
stäms till densamma som för brott mot skyldigheten att förhindra sprid-
ning och att ringa fall av överträdelse av informationsskyldigheten inte
skall vara straffbar samt att förverkande skall kunna ske även vid brott
mot informationsskyldigheten.
Remissinstanserna: Svea hovrätt anser att straffbestämmelsen bör be-
handla uppsåtligt brott, såväl av normalgraden som grovt, jämte oaktsam-
het i skilda paragrafer eller stycken. Ombudsmannen mot etnisk diskrimi-
nering anför att straffet bör vara detsamma som för hets mot folkgrupp,
dvs. fängelse i högst två år och att även ringa brott bör straffas med böter.
Svenska IT-företagens organisation förespråkar att en förseelse mot skyl-
digheten att lämna information inte far samma straffskala som brott mot
skyldigheten att förhindra fortsatt spridning av meddelanden.
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anför att även grovt
åsidosättande av uppsiktsplikten bör straffbeläggas, eftersom en tillhan-
dahållare annars kan hålla sig omedveten om vilka meddelanden som pas-
serar tjänsten. Riksåklagaren och Statsåklagarmyndigheten föreslår av
19
samma skäl att även oaktsamma överträdelser av skyldigheten att förhind- Prop 1997/98:15
ra spridning straffbeläggs.
Justitiekanslem framhåller att datorer kan användas för verksamhet
som skyddas av tryckfrihetsförordningen och yttrandefnhetsgrundlagen
och att förverkande inte kan äga rum vid brott mot grundlagarna samt
uttalar att förverkandebestämmelsen mot denna bakgrund framstår som
alltför långtgående för att kunna godtas som en begränsning av den ytt-
randefrihet som var och en är tillförsäkrad enligt regeringsformen Även
Svea hovrätt ifrågasätter av liknande skäl förverkandebestämmelsen.
Svenska IT-företagens organisation anser att förverkande enbart skall
kunna ske när det är fråga om brott mot skyldigheten att hindra fortsatt
spridning av meddelanden.
Skälen for regeringens förslag:
Straff
Den som bryter mot skyldigheten att lämna viss information och att ta bort
eller på annat sätt förhindra vidare spridning av vissa meddelanden måste
kunna ställas till ansvar. Brott mot informationsskyldigheten bör vara
straffbart både när det sker med uppsåt och av oaktsamhet. Eftersom detta
brott närmast är en ordningsförseelse bör bara böter kunna följa på brot-
tet. Något behov av att införa ansvar för grovt brott finns inte.
Skyldigheten att ta bort eller på annat sätt förhindra vidare spridning av
tidigare angivna slag av meddelanden bör inträda när tillhandahållaren far
kännedom om förekomsten av meddelandet. Sådan kännedom kan till-
handahållaren få genom att själv läsa meddelandet eller genom att någon
gör honom uppmärksam på meddelandet. För att förhindra att tillhanda-
hållaren håller sig okunnig om vilka meddelanden som finns i tjänsten bör
straffansvar även kunna inträda för den som av grov oaktsamhet underlå-
ter att ta bort ett meddelande eller på annat sätt förhindra vidare spridning
av meddelandet
När det gäller att bedöma om en tillhandahållare har förfarit grovt oakt-
samt far ledning främst sökas i hur tillhandahållaren har uppfyllt sin plikt
att ha uppsikt över tjänsten. För det fall att tillhandahållaren åsidosatt
uppsiktsplikten och tillhandahållaren till följd därav har underlåtit att ta
bort sådana meddelanden som anges i 5 § första stycket bör straffansvar
kunna komma i fråga. Som angetts ovan i avsnitt 4.2.3 är antalet medde-
landen i den elektroniska anslagstavlan ibland så stort att det inte är rim-
ligt att kräva att tillhandahållaren aktivt kontrollerar meddelandena. Det
bör i dessa fall kunna räcka för att undvika straffansvar att en möjlighet
inrättas för användare att påtala förekomsten av meddelanden av det slag
tillhandahållaren har skyldighet att ta bort under förutsättning att uppföl-
jande åtgärder sätts in omedelbart efter det att någon påtalat förekomsten
av ett straffbart meddelande i tjänsten. Om straffbara meddelanden ofta
förekommit i en tjänst måste dock kravet på åtgärder av tillhandahållaren
sättas högre och ett större inslag av aktiva åtgärder bör då krävas. Det bör
också kunna anses som straffbart om tillhandahållaren uppdragit åt någon
20
annan att hålla uppsikt över tjänsten och tillhandahållaren varit grovt
oaktsam när det gäller valet av denne person.
Straffskalan för normalgraden av brott mot skyldigheten att förhindra
spridning av vissa meddelanden bör sträcka sig från böter till fängelse i
sex månader. Vid grovt brott bör dock straffet vara fängelse i högst två år.
Grovt brott bör komma i fråga när förekomsten av det slag av meddelan-
den som anges i 5 § första stycket har haft mycket stor omfattning eller
det är fråga om upprepade förseelser.
För att undvika lagföring av mindre allvarliga förseelser bör det i ringa
fall inte kunna dömas till ansvar. Om det är fråga om ett enstaka medde-
lande i en för övrigt seriös verksamhet kan detta betraktas som ringa fall.
Den närmare avgränsnmgen mellan ringa fall och brott av normalgraden
får ske i rättstillämpningen.
Ansvar enligt den särskilda lagen i fråga om skyldigheten att ta bort vis-
sa meddelanden bör inte inträda om tillhandahållaren kan dömas till an-
svar enligt brottsbalken. Om en tillhandahållare kan dömas för brott enligt
de i 5 § första stycket 1 angivna bestämmelserna, antingen som gärnings-
man eller som medverkande, skall alltså inte bestämmelsen tillämpas
Detsamma gäller om gärningen ryms i något annat straffbart förfarande i
brottsbalken Straffbestämmelserna i den särskilda lagen bör även vara
subsidiärt tillämpliga i förhållande till straffbestämmelserna i upphovs-
rättslagen.
Förverkande
Regeringen delar inte synpunkten att en förverkandebestämmelse är
olämplig. En förverkandemöjlighet är ett viktigt komplement till straffbe-
stämmelsen, främst för att hindra fortsatt brottslighet. Det är därför ange-
läget att det införs en möjlighet att förverka datorer och andra hjälpmedel,
såsom datorprogram, som har använts vid brott enligt lagen Förverkande
bör, förutom när det behövs för att förhindra fortsatt brottslighet, även
kunna ske när det framstår som stötande att gärningsmannen får behålla
de hjälpmedel han använt vid brott mot lagen. Förverkande bör bara
komma i fråga vid brott mot skyldigheten att förhindra spridning av vissa
meddelanden
Lagrådet har anfört att förverkandebestämmelsen kan föranleda
tillämpningsproblem och pekat på att i fall där en tillhandahållare dispo-
nerar över ett flertal datorer kan det vara tveksamt vilken av datorerna
som kommit till användning vid brott enligt 7 §. Lagrådet har vidare pekat
på att i fall där ett stort antal datorer helt eller delvis kommit till använd-
ning, kan det framstå som alltför långtgående att förklara samtliga datorer
förverkade. Lagrådet har därför förordat att förverkandebestämmelsen
övervägs ytterligare. Regeringen anser att en förverkandepåföljd är nöd-
vändig av de skäl som ovan anförts. Det förhållandet att det kan vara
oklart vilken dator som använts utgör inte något skäl mot att ha en möj-
lighet att förverka datorer m.m. Sådana situationer kan uppstå vid till-
lämpningen av många liknande förverkandebestämmelser Regeringen
delar däremot synpunkten att, i t.ex. den andra av Lagrådet påtalade situ-
ationen, förverkande ibland kan framstå som långtgående. Det bör därför
Prop 1997/98:15
21
uttryckligen anges i lagen att förverkandet helt eller delvis kan underlåtas Prop 1997/98:15
om förverkandet är oskäligt.
Regeringens bedömning: Ytterligare överväganden krävs i fråga om
undantag från datalagens bestämmelser.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att ett undantag görs för
elektroniska anslagstavlor beträffande huvuddelen av datalagens bestäm-
melser
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har uttalat någon
uppfattning i frågan tillstyrker förslaget men några, bl.a jWa/wö tingsrätt
och Spri ifrågasätter om det föreslagna undantaget är förenligt med da-
taskyddsdirektivet.
Skälen för regeringens bedömning: Den 24 oktober 1995 antog EG
direktivet 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.
En parlamentarisk utredning, Datalagskommittén, lade den 2 april i år
fram betänkandet Integritet, Offentlighet, Informationsteknik (SOU
1997:39), med förslag till bl.a. hur direktivet skall genomföras i svensk
rätt Det av utredningen föreslagna undantaget från datalagen (1973:289)
måste analyseras utifrån Datalagskommitténs förslag samt de synpunkter
som framförs och de överväganden som görs under beredningen av kom-
mitténs förslag. Något förslag läggs därför inte fram i detta sammanhang.
Regeringens bedömning: För att få till stånd effektiva lösningar på
problemen med spridning av straffbara meddelanden genom globala
kommunikationsnät krävs internationellt samarbete. Sverige bör aktivt
delta såväl i försök att få till stånd en självreglering av förhållandena på
området som i diskussioner kring mer ingripande regleringar.
Utredningens bedömning: Utredningen uttalar att det främst är med
hjälp av internationella överenskommelser som man bör söka komma till
rätta med missbruk och avarter och att det är en angelägen uppgift att från
svensk sida verka för att sådana överenskommelser kommer till stånd
Remissinstanserna: Många av remissinstanserna, både bland dem som
tillstyrker och bland dem som avstyrker lagförslaget, pekar på problemati-
kens internationella karaktär och förespråkar ett vidgat internationellt
samarbete. Några remissinstanser, bl.a. Riksåklagaren, förespråkar en
internationell reglering.
22
Skälen för regeringens bedömning: Problemen kring spridning av Prop 1997/98:15
straffvärda meddelanden genom globala kommunikationsnät har upp-
märksammats i flera länder. Ett internationellt samarbete har därför inletts
inom Europeiska unionen, Europarådet och OECD.
Det skulle kunna diskuteras om åtgärder för att förhindra spridning av
straffbara meddelanden skulle kunna riktas mot vissa slag av operatörer,
t.ex. sådana som ombesörjer uppkoppling mot Internet eller liknande nät.
Enligt regeringens uppfattning finns det anledning att stödja försök att
åstadkomma en självreglering bland operatörerna.
Inom EU har samarbetet kommit längst och fått konkreta resultat. Eu-
ropeiska unionens råd antog en resolution i ämnet den 17 februari 1997. I
resolutionen uppmanas medlemsstaterna att uppmuntra framväxten av
system för självreglering av branschen. Dessa system kan omfatta upprät-
tandet av oberoende organ med representanter både från leverantörer av
Intemettjänster och användare, uppföranderegler för verksamheten och
eventuellt system för direktrapportering från allmänheten. Vidare uppma-
nas medlemsstaterna att uppmuntra tillhandahållandet av filtersystem och
system för klassning av information. I rådsresolutionen anmodas också
kommissionen bl.a. att följa upp och säkerställa sammanhang i arbetet
samt ytterligare överväga frågan om rättsligt ansvar för innehållet på In-
ternet
Regeringen avser att aktivt stödja gemensamma ansträngningar att ska-
pa en informationsspridning genom globala kommunikationsnät som
präglas av mer ordning och ansvarstagande. I detta arbete avser regering-
en att använda sig av de metoder för självreglering som angetts i rådets
resolution Arbetet måste självfallet bedrivas under iakttagande av grund-
läggande principer för tryckfriheten och yttrandefriheten.
Inom Europarådet har en arbetsgrupp tillsatts för att bl a. ta fram förslag
till ett rättsligt bindande instrument om ökade möjligheter till rättsligt bi-
stånd vid IT-relaterad brottslighet. Även frågor kring ansvar för medde-
landen som förekommer i globala kommunikationsnät diskuteras i detta
sammanhang. I diskussionerna deltar även företrädare för USA, Kanada
och Japan.
Inom OECD har det framförts förslag om rättsliga instrument med
grundläggande regler för informationsspridning med hjälp av globala
kommunikationsnät.
Utredningen har efter att ha antagit att det finns 6 500 elektroniska an-
slagstavlor och att det i genomsnitt tar en timma i veckan att vidta åtgär-
der för att förhindra spridning och att timkostnaden är 500 kronor, beräk-
nat att årskostnaden för förslaget för dem som tillhandahåller elektroniska
anslagstavlor blir 169 miljoner kronor. Utredningen uttalar dock att siff-
ran bygger på så grova antaganden att den inte kan anses ge någon väg-
ledning men att de skyddsintressen som den föreslagna regleringen vilar
på får anses väga över de kostnader och olägenheter som förslaget kan
23
föra med sig. Bland remissinstanserna anför Swedma att kostnaderna för Prop 1997/98:15
förslaget kan bli avsevärt högre än vad utredaren räknat med
De ekonomiska konsekvenserna för förslaget är svåra att överblicka.
Förutom tillhandahållamas kostnader för tillsyn av tjänster, som utred-
ningen räknat med, tillkommer kostnader för att utforma tjänsterna så att
informationskravet kan uppfyllas. Vidare tillkommer kostnader för tillsyn
av efterlevnaden av den nya regleringen. I de fall myndigheter får ökade
kostnader så bör detta kunna finansieras genom omprioriteringar inom
myndigheternas anslag eller mom det aktuella utgiftsområdet.
Lagen kan förväntas ge en viss effekt vad gäller förekomsten av miss-
bruk av elektroniska anslagstavlor. Med tanke på dessa positiva effekter
som i stor utsträckning skyddar barn och ungdomar kan det antas att reg-
leringen är väl motiverad i jämförelse med samhällets sammanlagda kost-
nad för förslaget.
Förslaget får omedelbara konsekvenser för den brottsbekämpande verk-
samheten genom att den förser polis och åklagare med instrument för att
bekämpa brottslighet.
i §
I paragrafen definieras elektronisk anslagstavla som en tjänst för elektro-
nisk förmedling av meddelanden. Innebörden av definitionen har närmare
diskuterats i avsnitt 4.2.
Meddelande definieras som text, bild, ljud eller information i övrigt.
Lagen omfattar således alla former av meddelanden.
2§
Från tillämpningen av lagen undantas den som tillhandahåller endast nät
m.m., förmedling av meddelanden inom en myndighet eller mellan myn-
digheter eller inom ett företag eller en koncern, tjänster som omfattas av
tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen samt elektronisk
post. Lagrådet har efterlyst exempel på när elektroniska anslagstavlor kan
omfattas av regleringen i tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihets-
grundlagen. Sådana exempel lämnas i avsnitt 4.2.1. Med anledning av
Lagrådets påpekande i fråga om vad som utgör elektronisk post i lagens
mening har texten i motiveringen och lagtexten justerats. I begreppet
elektronisk post innefattas i detta sammanhang alla fall där avsändaren
bestämt vem eller vilka personer som skall motta ett visst meddelande.
3§
Den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla är skyldig att informe-
ra användare om sin identitet och om i vilken utsträckning inkomna med-
delanden blir tillgängliga för andra användare. I lagrådsremissens lagtext-
förslag föreslogs att var och en som ansluter sig till tjänsten skulle under-
rättas ”så snart som möjligt”. Som närmare framgår av avsnitt 4.2.2 kan
informationen lämnas på en naturlig plats på själva anslagstavlan. Lagrå-
24
det har uttalat att det valda uttrycket närmast leder tanken till att den som
tillhandahåller anslagstavlan genom en särskild åtgärd skall se till att varje
användare får viss information och har ifrågasatt om inte skyldigheten
kommer till bättre uttryck om den formulerades som en skyldighet för den
som tillhandahåller den elektroniska anslagstavlan att lämna användare
viss information innan användaren ansluter sig till tjänsten Regeringen
delar Lagrådets synpunkt att bestämmelsen bör formuleras om. Enligt
regeringens uppfattning bör skyldigheten formuleras som en skyldighet
för tillhandahållaren att ge var och en som ansluter sig till tjänsten viss
information eftersom det, som angivits i avsnitt 4.2.2, inte krävs att infor-
mationen alltid möter användaren innan han eller hon använder sig av
tjänsten
4§
Paragrafen slår fast en grundläggande skyldighet för tillhandahållaren av
en elektronisk anslagstavla att hålla uppsikt över sin tjänst. Uppsiktsplik-
ten är inte straffsanktionerad men far betydelse för att avgöra när tillhan-
dahållaren förfarit grovt oaktsamt genom att underlåta att ta bort ett med-
delande som avses i 5 § ur tjänsten I förhållande till lagrådsremissen har
lagtexten på förslag av Lagrådet justerats så att enbart 5 § nämns i be-
stämmelsen. Lagrådet har uttalat att 5 § i den utformning den hade i lag-
rådsremissen ger vid handen att tillhandahållaren måste tillgripa för-
handsgranskning och ger intryck av att varje enskilt meddelande måste
granskas av tillhandahållaren. Av denna anledning har redan i bestämmel-
sen om uppsikt klargjorts att graden av den uppsikt som skäligen kan krä-
vas varierar efter den omfattning och inriktning som tjänsten har Vilken
uppsikt som krävs i det enskilda fallet diskuteras i avsnitt 4 2.3.
5§
Om en användare sänder in ett meddelande av i paragrafen angett slag till
tjänsten, har tillhandahållaren en skyldighet att ta bort meddelandet eller
på annat sätt förhindra vidare spridning av det. Lydelsen har justerats efter
det att Lagrådet haft synpunkter på lagtextens utformning, vilket diskute-
ras i avsnitt 4.2.3
Paragrafen slår också fast att den som tillhandahåller en tjänst har rätt
att ta del av meddelanden i tjänsten för att fullgöra sin skyldighet enligt
5 § samt att skyldigheten att ta bort meddelanden och rätten att ta del av
meddelanden även gäller den som på uppdrag av tillhandahållaren har
uppsikt över tjänsten. Den som inte fullgör sin skyldighet enligt paragra-
fen kan under vissa omständigheter dömas för brott, se kommentaren till
7§-
6-7 §
Överträdelse av skyldigheten att lamna information är straffbar både vid
uppsåt och oaktsamhet
Genom straffbestämmelsen i 7 § ges förutsättningarna för att straffa den
tillhandahållare som underlåter att ta bort eller på annat sätt förhindra vi-
dare spridning av vissa meddelanden. Det är endast uppsåtliga och grovt
oaktsamma gärningar som är straffbara. Frågan om någon förfarit grovt
Prop 1997/98:15
25
oaktsamt får avgöras främst med hänsyn till hur personen uppfyllt sin Prop 1997/98:15
uppsiktsskyldighet enligt 4 §. Detta innebär att om någon brustit i den
uppsikt som skäligen kan krävas, kan straffansvar för en underlåtenhet att
ta bort ett meddelande från tjänsten bli aktuellt. Vilken uppsikt som kan
krävas varierar efter tjänstens omfattning och inriktning Dessa frågor
diskuteras närmare i avsnitt 4.2.3 och 4.2.5.
8§
Bestämmelsen behandlas i avsnitt 4.2.5.
I paragrafen slås fast att datorer och andra hjälpmedel som använts vid
brott mot skyldigheten att ta bort meddelanden får förklaras förverkade,
om åtgärden behövs för att förebygga fortsatt brottslighet eller det annars
finns särskilda skäl. Efter att Lagrådet föreslagit att bestämmelsen skall
övervägas ytterligare har bestämmelsen kompletterats med att förverkande
helt eller delvis får underlåtas om förverkandet är oskäligt.
26
Prop 1997/98:15
Bilaga 1
Vad slutligen beträffar frågan om behovet av en reglering av s.k. elektro-
niska anslagstavlor föreslår jag en särskild lag med vissa undantag från
datalagen - och därmed från EG:s dataskyddsdirektiv - så att ett fritt me-
ningsutbyte inte hindras. Vidare föreslår jag bestämmelser i den särskilda
lagen för att hindra missbruk av sådana elektroniska förmedlingstjänster
Eftersom den användare som ligger bakom ett missbruk ofta inte kan åter-
finnas till följd av utformningen av de tekniska och administrativa ruti-
nerna i anknytning till elektroniska förmedlingstjänster, föreslår jag att
den som tillhandahåller en tjänst för förmedling av elektroniska medde-
landen skall informera om bl.a vem som tillhandahåller tjänsten samt ha
uppsikt över den. För vissa fall föreslår jag också en skyldighet att för-
hindra fortsatt spridning av meddelanden, och att denna skyldighet samt
den nämnda skyldigheten att informera användarna straffsanktioneras
Slutligen föreslår jag en bestämmelse om att datorer och andra hjälpmedel
som har använts vid brott enligt den föreslagna lagen skall få förklaras
förverkade, om åtgärden behövs för att förebygga brott eller det annars
finns särskilda skäl
27
1 Förslag till lag om elektroniska förmedlingstjänster
Härigenom föreskrivs följande.
Tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller tjänster som avser elektronisk förmedling av med-
delanden
Lagen gäller dock inte
1. tillhandahållande endast av nät eller andra förbindelser för överföring
av meddelanden,
2. förmedling av meddelanden inom en myndighet eller mellan myn-
digheter eller inom ett företag eller en koncern, och
3. sådana tjänster som omfattas av regleringen i tryckfrihetsfördningen
eller yttrandefrihetsgrundlagen
I lagen avses med meddelanden text, bild, ljud eller information i övrigt
som förmedlas i elektronisk form
Undantag från datalagen
2 § Bestämmelserna i 1-20 och 22-25 §§ datalagen (1973:289) skall inte
tillämpas på personregister som ingår i en tjänst enligt denna lag, i den
mån
1. registret innehåller bara löpande text och uppgifter om meddelanden
och användare, och
2. registret förs för att användarna skall kunna lämna eller inhämta
uppgifter för ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning eller ett
fritt konstnärligt skapande
Med löpande text avses information som inte har strukturerats så att
sökning av personuppgifter underlättas.
Uppsikt över tjänsten
3 § Den som tillhandahåller tjänsten skall ha sådan uppsikt över tjänsten
som är nödvändig med hänsyn till omfattningen och inriktningen av verk-
samheten.
Information till användarna
4 § Den som tillhandahåller tjänsten skall så snart det kan ske underrätta
var och en som vill använda tjänsten om
1. vem som tillhandahåller tjänsten,
Prop 1997/98:15
Bilaga 2
28
2. att användaren är ansvarig för innehållet i de meddelanden han sän- Prop 1997/98:15
der in, och Bilaga 2
3 i vilken utsträckning inkomna meddelanden blir tillgängliga för and-
ra användare
Om en myndighet tillhandahåller tjänsten skall den också ange att med-
delanden som förmedlas kan bli allmänna handlingar.
Förhindrande av fortsatt spridning
5 § Om det är uppenbart att en användare genom att sända in ett medde-
lande har gjort sig skyldig till brott eller intrång i upphovsrätt eller att in-
nehållet i ett meddelande är ägnat att användas vid brott, skall den som
tillhandahåller tjänsten förhindra fortsatt spridning av meddelandet. Det-
samma gäller den som på hans uppdrag har uppsikt över tjänsten.
Första stycket tillämpas inte om meddelandet är avsett bara för viss eller
vissa mottagare (elektronisk post)
Straff
6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 § eller som
uppsåtligen bryter mot 5 § döms till böter eller fängelse i högst sex måna-
der eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst två år. I ringa fall skall
inte dömas till ansvar
Första stycket tillämpas inte om det kan dömas till ansvar enligt brotts-
balken.
Förverkande
7 § Datorer och andra hjälpmedel som har använts vid brott enligt denna
lag får förklaras förverkade, om åtgärden behövs för att förebygga brott
eller det annars finns särskilda skäl.
Denna lag träder i kraft den...
2 Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att det i brottsbalken skall föras in en ny paragraf,
16 kap. 17 a §, av följande lydelse.
29
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse Prop 1997/98:15 Bilaga 2 16 kap 17a§ Den som sänder ett elektroniskt |
Denna lag träder i kraft den..
7 Förslag till lag om ändring i datalagen (1973:289)
Härigenom föreskrivs att det i datalagen (1973:289) skall föras in två
nya paragrafer, 1 a och 10 a §§, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 1 a§ Bestämmelser om undantag från 10a§ Uppgifter i handlingar som finns |
30
Denna lag träder i kraft den...
Prop 1997/98:15
Bilaga 2
31
Följande remissinstanser har inkommit med yttrande: Riksdagens om-
budsmän (JO), Svea hovrätt, Malmö tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg,
Länsrätten i Stockholms län, Justitiekanslem, Domstolsverket, Riksåkla-
garen, Rikspolisstyrelsen, Datainspektionen, Kommerskollegium, Riks-
försäkringsverket, Spri, Barnombudsmannen, Post- och telestyrelsen,
Vägverket, Kommunikationsforskningsberedningen, Statskontoret, Gene-
raltullstyrelsen, Statistiska Centralbyrån (SCB), Riksrevisionsverket
(RRV), Riksskatteverket (RSV), Statens löne- och pensionsverk (SPV),
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Ombudsmannen mot etnisk diskrimine-
ring, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Sprängämnesin-
spektionen, Konsumentverket, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Juridiska
fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid
Stockholms universitet, Svenska kommunförbundet, Stockholms kom-
mun, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund, Tjänstemän-
nens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Lands-
organisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF),
Företagens Uppgiftslämnardelegation (FUD), Svenska journalistförbun-
det (SJF), Svenska Tidnmgsutgivareföreningen (Tidningsutgivarna),
Svenska Bankföreningen, Svenska IT-företagens Organisation (SITO),
Informationsproducentföreningen i Sverige (IPF), Posten AB, Tele 2 AB,
Business Software Alliance (BSA) och Swebizz
Därutöver har Jacob Palme, Svensk Byggtjänst och Swedish Direct
Marketing Association (SWEDMA) inkommit med yttrande.
Följande remissinstanser har beretts tillfälle men avstått från att yttra sig
över denna del av betänkandet: Finansinspektionen, Skolverket, Centrala
studiestödsnämnden (CSN), Riksarkivet, Patent- och registreringsverket
(PRV), Lantmäteriverket, Umeå universitet, Linköpings kommun, Kalmar
kommun, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pasto-
ratsförbund (SPF), Sveriges advokatsamfund, Föreningen Auktoriserade
Revisorer (FAR), Publicistklubben (PK), Allmänhetens pressombudsman,
Föreningen Säkrad Elektronisk Informationshantering i Samhället (SEIS),
Dataföreningen i Sverige, Intresseföreningen TeleTrusT Sverige, EDI i
Sverige (EDIS), Telia AB, Näringslivets telekommitté, FC Sweden AB,
BAS, Agora nätverket, SAPnet, NUBBS och BBS-Moderat
Prop 1997/98:15
Bilaga 3
32
Förslag till lag om ansvar för elektroniska anslagstavlor
Härigenom föreskrivs följande
Tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller elektroniska anslagstavlor. Med elektronisk anslags-
tavla avses i denna lag en tjänst för elektronisk förmedling av med-
delanden
I lagen avses med meddelande text, bild, ljud eller information i övrigt
som förmedlas i elektronisk form.
2 § Lagen gäller dock inte
1. tillhandahållande endast av nät eller andra förbindelser för överföring
av meddelanden eller av andra anordningar som krävs för att kunna ta i
anspråk ett nät eller annan förbindelse,
2. förmedling av meddelanden inom en myndighet eller mellan myndig-
heter eller inom ett företag eller en koncern,
3. tjänster som skyddas av tryckfrihetsförordningen eller yttrandefri-
hetsgrundlagen, eller
4. meddelanden som är avsedda bara för en viss mottagare eller en be-
gränsad krets av mottagare (elektronisk post).
Uppsikt över tjänsten
3 § Den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla skall ha sådan
uppsikt över tjänsten som med hänsyn till omfattningen och inriktningen
av verksamheten är nödvändig för att han eller hon skall kunna fullgöra
sina skyldigheter enligt 4 och 5 §§
Information till användarna
4 § Den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla skall så snart som
möjligt underrätta var och en som ansluter sig till tjänsten om sin identitet
och i vilken utsträckning inkomna meddelanden blir tillgängliga för andra
användare
Prop 1997/98 15
Bilaga 4
33
Förhindrande av spridning av vissa meddelanden
Prop 1997/98:15
Bilaga 4
5 § Om en användare sänder in ett meddelande till en elektronisk an-
slagstavla skall den som tillhandahåller tjänsten förhindra spridning av
meddelandet om
1. meddelandets innehåll uppenbart är sådant som avses i bestämmelserna
i 16 kap. 5 § brottsbalken om uppvigling, 16 kap. 8 § brottsbalken om
hets mot folkgrupp, 16 kap. 10 a § brottsbalken om bampomografibrott
eller 16 kap. 10 b § brottsbalken om olaga våldsskildring, eller
2. det är uppenbart att användaren har gjort intrång i upphovsrätt eller i
rättighet som skyddas genom föreskrift i 5 kap. lagen (1960:729) om upp-
hovsrätt till litterära och konstnärliga verk genom att sända in meddelan-
det.
För att kunna fullgöra sin skyldighet enligt första stycket har den som
tillhandahåller tjänsten rätt att ta del av meddelanden som förekommer i
tjänsten.
Skyldigheten enligt första stycket och rätten enligt andra stycket gäller
också den som på tillhandahållarens uppdrag har uppsikt över tjänsten.
Straff
6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 § döms till
böter
7 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 5 § första
stycket döms till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet
är grovt, till fängelse i högst två år I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Första stycket tillämpas inte om det för gärningen kan dömas till an-
svar enligt brottsbalken eller lagen (1960:729) om upphovsrätt till litte-
rära och konstnärliga verk.
Förverkande
8 § Datorer och andra hjälpmedel som har använts vid brott enligt 7 §
denna lag far förklaras förverkade, om åtgärden behövs för att förebygga
brott eller det annars finns särskilda skäl.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1998.
34
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-08-28
Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäk-
nngsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam
Enligt en lagrådsremiss den 19 juni 1997 (Justitiedepartementet) har rege-
ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över ett förslag till lag om an-
svar för elektroniska anslagstavlor.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Klas Rein-
holdsson
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Genom lagförslaget åläggs den som tillhandahåller en elektronisk an-
slagstavla vissa skyldigheter. Han förpliktas bl.a. att ge alla användare av
anslagstavlan viss information. Han blir också skyldig att förhindra sprid-
ning av vissa slag av meddelanden. Den som inte lämnar föreskriven in-
formation eller underlåter att förhindra spridning av vissa meddelanden
skall kunna ådömas straff.
Till grund för lagförslaget ligger IT-utredningens betänkande Elektronisk
dokumenthantering (SOU 1996:40). Remissutfallet med anledning av
utredningens förslag var blandat. Åtskilliga remissinstanser, bl a Svea
hovrätt, Länsrätten i Stockholms län, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen
och Uppsala universitet, var positiva till utredningsförslaget, medan andra
instanser, bl a. Domstolsverket, Datainspektionen och Statskontoret, var
negativa. Det ifrågasattes bl. a om det fanns ett behov av den föreslagna
lagstiftningen och om förslaget skulle komma att nå sitt syfte Det hävda-
des också av vissa remissinstanser att lagförslagets tillämpningsområde
var oklart
Prop 1997/98:15
Bilaga 5
De invändningar som fördes fram under remissbehandlingen har delvis
blivit tillgodosedda vid utarbetandet av lagrådsremissen. Enligt Lagrådets
mening kan emellertid det remitterade förslaget kritiseras på flera punkter.
Det kan till en början bli föremål för tvekan vad som avses med uttrycket
elektronisk anslagstavla och vem som skall anses som tillhandahållare av
en sådan anslagstavla Lagbestämmelserna ger i dessa delar inte så stor
vägledning, och även motivuttalandena är förhållandevis kortfattade. Det
finns risk för att det i praktiken kan uppstå ej obetydliga gränsdragnings-
problem
35
I lagförslagets 2 § har tagits upp en rad undantagssituationer då lagen inte ProP ' 997/98:15
skall gälla. Även dessa bestämmelser torde kunna medföra problem i den Bilaga 5
praktiska tillämpningen. Bl.a. är innebörden av begreppet elektronisk post
(2 § punkt 4) inte alldeles klar. Vissa motivuttalanden ger vid handen att,
när det gäller att avgöra om det är fråga om sådan elektronisk post som
faller utanför lagen, det bl.a. får betydelse hur omfattande distributionen
är.
Enligt 2 § 3 gäller lagen inte beträffande tjänster som skyddas av tryckfri-
hetsförordningen eller yttrandefnhetsgrundlagen. I lagmotiven ges inte
några exempel på fall då elektroniska anslagstavlor faller under tryckfri-
hetsförordningens eller yttrandefnhetsgrundlagens ansvarsreglenng. En-
ligt Lagrådets uppfattning skulle det vara av värde med en exemplifiering.
I 3 § åläggs den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla att ha viss
uppsikt över tjänsten för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt 4 och
5 §§. Enligt 4 § skall den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla
lämna underrättelse om sin identitet och tillgängligheten av inkomna
meddelanden för andra användare. Någon särskild uppsikt över an-
slagstavlan torde knappast vara nödvändig för fullgörandet av skyldighe-
terna enligt 4 §. I 3 § bör det därför vara tillräckligt att hänvisa till skyl-
digheterna enligt 5 §.
Information enligt 4 § skall "så snart som möjligt" lämnas till var och en
som ansluter sig till den tjänst som det är fråga om. Uttrycket "så snart
som möjligt" leder närmast tanken till att den som tillhandahåller an-
slagstavlan genom en särskild åtgärd skall se till att varje användare far
viss information. Av motiveringen kan dock utläsas att denna information
kan lämnas på anslagstavlan och att en naturlig plats för informationen
torde vara en inledande "sida" som först möter användaren. Lagrådet ifrå-
gasätter om inte denna skyldighet skulle komma till bättre uttryck om den
formulerades som en skyldighet för den som tillhandahåller den elektro-
niska anslagstavlan att lämna användare viss information innan använda-
ren ansluter sig till tjänsten.
Utformningen av 5 § föranleder de allvarligaste invändningarna. I para-
grafen sägs bl.a. att, om en användare sänder in ett meddelande till en
elektronisk anslagstavla, den som tillhandahåller tjänsten (anslagstavlan)
skall "förhindra spridning" av meddelandet, om meddelandets innehåll
uppenbart är sådant som avses i vissa angivna bestämmelser i brottsbal-
ken eller om det är uppenbart att användaren har gjort intrång i upphovs-
rätt eller motsvarande rättighet
Enligt Lagrådets mening ger bestämmelserna vid handen att den som till-
handahåller en elektronisk anslagstavla är skyldig att göra en förhands-
granskning av allt material som lämnas till anslagstavlan. Utan en sådan
36
granskning torde inte en spridning kunna "förhindras". Det är att märka
att det i motsvarande paragraf i utredningsförslaget (5 §) talades om att
tillhandahållaren av en elektronisk anslagstavla var skyldig att förhindra
"fortsatt spridning" av vissa meddelanden.
Den remitterade lagtexten kan också föranleda slutsatsen att den som till-
handahåller en elektronisk anslagstavla, för att uppfylla kraven i 5 §, är
skyldig att granska varje enskilt meddelande, även i fall då det sänds in ett
mycket stort antal meddelanden till anslagstavlan
Av motivuttalandena framgår emellertid att avsikten inte är att tillhanda-
hållaren skall "ständigt aktivt" kontrollera alla insända meddelanden utan
att det skall vara tillräckligt med någon form av "återkommande" kontroll,
eventuellt med en veckas intervall. Ett sätt att uppfylla uppsiktsplikten,
sägs det vidare, kan vara att med hjälp av en "klagomur" ge användarna
möjligheter att nå tillhandahållaren för att påtala en eventuell förekomst
av straffbara meddelanden.
Under lagrådsföredragningen har upplysts att tanken inte är att den som
tillhandahåller en elektronisk anslagstavla i något fall skall vara skyldig
att företa en förhandsgranskning av insända meddelanden (jfr motiven till
lagförslagets straffbestämmelser, där det sägs att skyldigheten att förhind-
ra spridning bör inträda när tillhandahållaren far kännedom om före-
komsten av det meddelande som det är fråga om).
Den bristande överensstämmelse som, enligt vad som nu har sagts, före-
ligger mellan lagtext och motiv bör enligt Lagrådets mening rättas till. Att
bestämmelserna i 5 § är så klara som möjligt är särskilt angeläget med
hänsyn till att de är straffsanktionerade. En öveträdelse av 5 § skall i vissa
fall kunna föranleda straff med upp till två års fängelse.
I 8 § föreskrivs att datorer och andra hjälpmedel som har använts vid brott
enligt 7 § skall kunna förklaras förverkade, om åtgärden behövs för att
förebygga brott eller det annars finns särskilda skäl.
Enligt Lagrådets mening kan även denna bestämmelse föranleda tillämp-
ningsproblem. I fall då en tillhandahållare av en elektronisk anslagstavla
disponerar över ett flertal datorer kan det vara tveksamt vilken av datorer-
na som har kommit till användning vid brott enligt 7 §. Om det å andra
sidan är klarlagt att ett stort antal datorer helt eller delvis har kommit till
användning, kan det framstå som alltför långtgående att förklara samtliga
datorer förverkade
Det förtjänar också erinras om att Justitiekanslem vid remissbehandlingen
har motsatt sig förverkandebestämmelsen, eftersom datorer kan användas
för verksamhet som skyddas av tryckfrihetsförordningen eller yttrandefri-
Prop 1997/98:15
Bilaga 5
37
hetsgrundlagen och förverkande inte kan följa på brott mot grundlagarna
Med hänsyn till det anförda förordar Lagrådet att förverkandebestäm-
melsen övervägs ytterligare.
Sammanfattningsvis anser Lagrådet att det remitterade lagförslaget inte
kan godtas i sitt nuvarande skick. Skall en lag om ansvar för elektroniska
anslagstavlor genomföras, bör lagtexten omarbetas på flera punkter. De
ändringar som behöver göras är åtminstone delvis sådana att de inte kan
vidtas av Lagrådet. Bl.a. saknar Lagrådet den överblick och den tillgång
till expertis som behövs. Det bör därför ankomma på departementet att
fortsätta arbetet med lagförslaget.
Prop 1997/98:15
Bilaga 5
38
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 oktober 1997.
Närvarande: statsrådet Peterson, ordförande, och statsråden Freivalds,
Wallström, Tham, Äsbrink, Schori, Blomberg, Andersson, Uusmann,
Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Ähnberg, Pagrotsky,
Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Freivalds
Prop 1997/98:15
Regeringen beslutar proposition 1997/98:15 Ansvar för elektroniska an-
slagstavlor.
39
gotab 55087, Stockholm 1997