Prop.
1997/98:140
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 26 mars 1998
Göran Persson
Thomas Östros
(F inansdepartementet)
I propositionen föreslås att förhöjd energiskatt för elektrisk kraft som
förbrukas i elpannor inom fjärrvärmesektom tas ut under perioden den 1
oktober - den 31 mars, dvs. under den period då vattentillgången normalt
sett är låg och elpannorna därför inte har någon reglerande funktion.
I propositionen föreslås vidare vissa ändringar i lagen om skatt på
energi avseende beskattningsreglerna för finsk, rödmärkt olja. Sålunda
föreslås att även innehållet i normal fordonstank på fordonsslagen lastbil
och buss skall undantas från förbudet mot användning av sådan olja. En
justering föreslås även av reglerna för beskattning av finsk, rödmärkt olja
som i Sverige förbrukas för uppvärmningsändamål.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1998.
I propositionen föreslås även ändringar i försäljningsskattelagen. Änd-
ringarna föranleds av ändringar i bilavgaslagstiftningen. Försäljnings-
skatten för lätta lastbilar och bussar i miljöklass 3 sätts ned till samma
nivå som för fordon i miljöklass 1 och 2. Försäljningsskatten för tunga
fordon slopas helt. För elbilar föreslås en fortsatt skattefrihet på tre år.
Ändringarna i försäljningsskattelagen föreslås träda i kraft den 1 oktober
1998. Bestämmelsen om elbilar föreslås dock tillämpas för tid från och
med den 1 januari 1998.
Slutligen föreslås att spelskatt enligt lagen (1972:820) om skatt på spel
skall tas ut på varuspelsautomater. Bestämmelserna föreslås träda i kraft
den 1 juli 1998.
1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 140
Prop. 1997/98:140
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4
2 Lagtext...............................................................................................4
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på
energi..................................................................................4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon........................................7
2.3 Lag om ändring i lagen (1972:820) om skatt på spel.......10
2.4 Lag om ändring i lagen (1991:1482) om lotteriskatt........12
3 Ärendet och dess beredning............................................................13
4 Skatt på elektrisk kraft till elpannor................................................15
4.1 Bakgrund...........................................................................15
4.1.1 Energiskatt på elektrisk kraft..........................15
4.1.2 Avkopplingsbara elpannor..............................15
4.2 Höjd energiskatt under perioden den 1 november - den 31
mars...................................................................................16
4.3 Minimigräns på 2 MW......................................................17
5 Beskattningen av finsk, rödmärkt olja.............................................19
5.1 Bakgrund...........................................................................19
5.1.1 Svensk lagstiftning och bakomliggande
gemenskapsrätt...............................................19
5.1.2 Finsk lagstiftning............................................20
5.1.3 Svenska lagändringar under senare år............22
5.2 Användning i lastbilar och bussar.....................................23
5.3 Användning for uppvärmning...........................................24
6 Skärpta avgaskrav och ändrad beskattning for vissa fordon...........27
6.1 Ändrad beskattning for vissa fordon.................................27
6.2 Elfordon............................................................................28
7 Skatt på spel....................................................................................29
7.1 Bakgrund...........................................................................29
7.2 Skatt på varuspelsautomater.............................................30
7.3 Ändrade regler för skattefrihet från lotteriskatt................32
7.4 Ekonomiska konsekvenser................................................32
Bilaga 1 Lagförslag i promemorian Elpanneskatt..........................34
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser - promemorian
Elpanneskatt......................................................................36
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser - promemorian
Skattpå varuspelsautomater..............................................37
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagforslag............................................38
Bilaga 5 Lagrådets yttrande ...........................................................46
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
Prop. 1997/98:140
den 26 mars 1998 ....................................................................................48
Rättsdatablad ..........................................................................................49
Prop. 1997/98:140
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
2. lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfor-
don,
3. lag om ändring i lagen (1972:820) om skatt på spel,
4. lag om ändring i lagen (1991:1482) om lotteriskatt.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi
dels att 2 kap. 9 a § och 11 kap. 3 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 kap. 8 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
9a§'
Bestämmelserna i 9 § första och andra styckena gäller även, såvitt av-
ser bränsletank som förser motor på motordrivet fordon med bränsle,
oljeprodukt som är eller har varit försedd med sådana av regeringen i
föreskrift angivna andra märkämnen än de som avses i 8 § första stycket.
Första stycket gäller inte bräns- Första stycket gäller inte bräns-
letank som förser motor på annat letank som förser motor på motor-
motordrivet fordon än lastbil eller drivet fordon med bränsle, om
buss med bränsle, om bränslet bränslet
1. för privat ändamål förts in till Sverige i fordonets tank eller i reserv-
dunk som rymmer högst 10 liter, eller
2. förts in till Sverige i en normal bränsletank på fordonet eller till for-
donet kopplad släpvagn som används yrkesmässigt.
9 kap.
Om någon har förbrukat en olje-
produkt, som är eller har varit för-
sedd med sådana av regeringen i
Senaste lydelse 1997:592.
föreskrift angivna andra märkäm-
nen än de som avses i 2 kap. 8 §
första stycket, för uppvärmning
eller för drift av stationära moto-
rer, medger beskattningsmyndig-
heten efter ansökan återbetalning
av ett belopp som motsvarar skill-
naden mellan det skattebelopp som
betalats för oljeprodukten enligt 2
kap. 1 § första stycket 3 b och det
skattebelopp som gäller enligt
2 kap. 1 § första stycket 3 a.
Ansökan om återbetalning enligt
första stycket skall omfatta ett ka-
lenderkvartal och skall lämnas in
till beskattningsmyndigheten inom
ett år efter kvartalets utgång.
11 kap.
3§2
Energiskatten utgör
1. 0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell
verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling,
2. 9,6 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses un-
der 1 och som förbrukas i kommuner som anges i 4 §,
3. 12,9 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas för el-,
gas-, värme- eller vattenförsörjning i andra kommuner än de som anges i
4 §, och
4. 15,2 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga
fall.
För elektrisk kraft som under ti-
den den 1 november-den 31 mars
förbrukas i elektriska pannor som
ingår i en elpanneanläggning vars
installerade effekt överstiger 2 me-
gawatt, utgör dock energiskatten
1. 11,9 öre per kilowattimme vid
förbrukning i kommuner som anges
i 4 § for annat ändamål än indust-
riell verksamhet i tillverkningspro-
cessen eller yrkesmässig växthus-
odling, och
2. 15,2 öre per kilowattimme vid
förbrukning för el-, gas-, värme-
eller vattenförsörjning i andra
kommuner än de som anges i 4 §.
För kalenderåret 1999 och efter- För kalenderåret 1999 och efter-
Prop. 1997/98:140
2 Senaste lydelse 1997:450.
följande kalenderår skall de i
första stycket angivna skattebelop-
pen räknas om på det sätt som i
fråga om skatt på bränslen anges i
2 kap. 10 §. Belopp som anges i
tiondels ören skall dock avrundas
till hela tiondels ören.
följande kalenderår skall de i Prop. 1997/98:140
första och andra styckena angivna
skattebeloppen räknas om på det
sätt som i fråga om skatt på
bränslen anges i 2 kap. 10 §> Be-
lopp som anges i tiondels ören
skall dock avrundas till hela tion-
dels ören.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft-
trädandet.
2. Den nya lydelsen av 2 kap. 9 a § tillämpas dock för tid från och med
den 1 januari 1996.
Härigenom föreskrivs att 2, 4, 8 och 8 a §§ lagen (1978:69) om försälj-
ningsskatt pä motorfordon1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§2
Beteckningar som används i denna lag har samma betydelse som i for-
donskungörelsen (1972:595) och i bilregisterkungörelsen (1972:599).
Med miljöklasserna 1, 2, 3, 1 E
eller 1 H avses i denna lag de
miljöklasser som anges i 2 a § bil-
avgaslagen (1986:1386).
I fråga om fordon, som är inrättat för drift med elektricitet från batteri-
er, skall vid beräkning av tjänstevikten avdrag göras för vikten av batteri-
erna och de särskilda anordningar som fogar samman battericellerna.
Försäljningsskatt tas ut för for-
don som registreras i bilregistret
och som är
1. buss med en totalvikt av högst
3 500 kilogram samt övriga bussar
om de är försedda med dieselmo-
tor och om de hänförs till miljö-
klass 3,
2. lastbil med en totalvikt av
högst 3 500 kilogram och lastbilar
med en totalvikt som överstiger
3 500 kilogram, om de är försedda
med dieselmotor och om de hän-
förs till miljöklass 3,
3. motorcykel.
Fordon som enligt bilregistret är av
äldre är inte skattepliktiga.
8
Nuvarande lydelse
§J
Försäljningsskatt tas ut för for-
don som registreras i bilregistret
och som är
1. buss med en totalvikt av högst
3 500 kilogram,
2. lastbil med en totalvikt av
högst 3 500 kilogram,
en årsmodell som är trettio år eller
§4
Skatten tas ut för skattepliktiga bussar och lastbilar med belopp som
framgår av följande uppställning. Skatten beräknas till helt tiotal kronor
så att överskjutande krontal bortfaller.
1 Lagen omtryckt 1984:159.
2 Senaste lydelse 1995:1640.
3 Senaste lydelse 1996:1410.
4 Senaste lydelse 1996:1410.
_____________________________________________________________________ Prop. 1997/98:140
|
Fordonsslag |
miljöklass 1 |
miljöklass 2 |
miljöklass 3 |
|
1. buss med en totalvikt av |
6 kronor 40 öre per |
6 kronor 40 öre per |
6 kronor 40 öre per |
|
med en totalvikt |
— |
— |
6 000 kronor |
|
2. lastbil med |
6 kronor 40 öre per |
6 kronor 40 öre per |
6 kronor 40 öre per |
|
med en totalvikt |
6 000 kronor | |
|
3. lastbil utan skåpkarosseri gram |
4 000 kronor |
6 000 kronor |
|
med en totalvikt - |
6000 kronor |
överstigande 3 500
kilogram
Skatten tas ut för motorcykel med 1 340 kronor om tjänstevikten inte
överstiger 75 kilogram, med 1 760 kronor om tjänstevikten är högre men
inte överstiger 160 kilogram, med 2 700 kronor om tjänstevikten är högre
än 160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med
4 480 kronor.
För lastbilar och bussar som är inrättade för drift med elektricitet från
batterier i fordonet skall skatt tas ut med motsvarande belopp som gäller
för miljöklass 1.
Föreslagen lydelse
Skatten tas ut, för buss med en totalvikt av högst 3 500 kilogram och
för lastbil med skåpkarosseri och en totalvikt av högst 3 500 kilogram
med 6 kronor 47 öre per kilogram tjänstevikt samt för annan lastbil med
en totalvikt av högst 3 500 kilogram med 4 043 kronor. Skatten beräknas
till helt tiotal kronor så att överskjutande krontal bortfaller.
Skatten tas ut för motorcykel med 1 354 kronor om tjänstevikten inte
överstiger 75 kilogram, med 1 779 kronor om tjänstevikten är högre men
inte överstiger 160 kilogram, med 2 729 kronor om tjänstevikten är högre
än 160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med
4 528 kronor.
Skatten tas inte ut för lastbilar och bussar som är inrättade för drift Prop. 1997/98:140
med elektricitet från batterier i fordonet om skattskyldigheten inträder
under perioden den 1 oktober 1998 - den 31 december 2000.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8a§5
För fordon som anges i 8 § tas
skatten för år 1998 ut med de i den
paragrafen angivna beloppen. För
tiden efter utgången av år 1998
skall skatten på de fordon som
anges i 8 § tas ut med de i paragra-
fen angivna beloppen, omräknade
enligt andra stycket.
För kalenderåret 1999 och efter-
följande kalenderår skall skatten
tas ut med belopp som efter en
årlig omräkning motsvarar de i 8 §
angivna skattebeloppen, multipli-
cerade med det jämförelsetal, ut-
tryckt i procent, som anger för-
hållandet mellan prisläget i okto-
ber månad året närmast före det år
beräkningen avser och prisläget i
oktober 1997.
För fordon som anges i 8 § tas
skatten för år 1996 ut med de i den
paragrafen angivna beloppen. För
tiden efter utgången av år 1996
skall skatten på de fordon som
anges i 8 § tas ut med de i paragra-
fen angivna beloppen, omräknade
enligt andra stycket.
För kalenderåret 1997 och efter-
följande kalenderår skall skatten
tas ut med belopp som efter en
årlig omräkning motsvarar de i 8 §
angivna skattebeloppen, multipli-
cerade med det jämförelsetal, ut-
tryckt i procent, som anger för-
hållandet mellan prisläget i okto-
ber månad året närmast före det år
beräkningen avser och prisläget i
oktober 1995.
Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade
skattebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår.
Beloppen avrundas till hela kronor och ören.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft-
trädandet.
2. Den nya lydelsen av 8 § tredje stycket tillämpas dock för tid från
och med den 1 januari 1998.
5 Senaste lydelse 1995:915.
2.3
Härigenom föreskrivs att 1, 4, 10 och 19 §§ lagen (1972:820) om skatt
på spel skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:140
Spelskatt betalas enligt denna
lag till staten för sådant roulettspel
som kräver tillstånd enligt lotteri-
lagen (1994:1000).
Kortspel och tämingsspel jämställs
4
Skattskyldig är den som har till-
stånd som avses i 1 §. I fråga om
roulettspel med utrustning som
upplåtes av någon med fast drift-
ställe inom landet, är dock den
som upplåter utrustningen skatt-
skyldig.
§'
Spelskatt betalas enligt denna
lag till staten för sådant roulettspel
och spel på varuspelsautomater
som kräver tillstånd enligt lotteri-
lagen (1994:1000).
i denna lag med roulettspel.
§2
Skattskyldig är den som har till-
stånd som avses i 1 §. I fråga om
roulettspel och spel på varu-
spelsautomater med utrustning
som upplåts av någon med fast
driftställe inom landet, är dock den
som upplåter utrustningen skatt-
skyldig.
10 §3
Spelskatt utgår, för varje kal en- Spelskatt för roulettspel tas ut,
dermånad då skattskyldighet före- för varje kalendermånad då skatt-
ligger, med skyldighet föreligger, med
2 000 kronor för tillstånd som innebär rätt till spel på ett spelbord,
4 000 kronor för tillstånd som innebär rätt till spel på två spelbord,
9 000 kronor för tillstånd som innebär rätt till spel på tre spelbord,
18 000 kronor för tillstånd som innebär rätt till spel på fyra spelbord
och med
25 000 kronor för tillstånd som innebär rätt till spel på fem spelbord.
Föreligger rätt till spel på flera
spelbord än fem utgår skatten för
vart och ett av dessa bord med
Föreligger rätt till spel på flera
spelbord än fem tas skatten för
vart och ett av dessa bord ut med
5 000 kronor per månad.
5 000 kronor per månad.
Spelskatt för spel på varuspels-
automater tas ut med 1 500 kronor
per varuspelsautomat för varje
kalendermånad då skattskyldighet
föreligger.
' Senaste lydelse 1994:1003.
2 Senaste lydelse 1994:1003.
3 Senaste lydelse 1994:1003.
10
Den som bedriver roulettspel med
utrustning som upplåtits till honom
är ansvarig för spelskatt för vilken
skattskyldighet åvilar upplåtaren
och som denne ej erlagt. Vid upp-
låtelse av spelutrustning i flera led
gäller motsvarande för en upplåta-
re som själv ej är skattskyldig.
19 §4
Den som bedriver roulettspel
eller spel på varuspelsautomater
med utrustning som upplåtits till
honom är ansvarig för spelskatt för
vilken skattskyldighet åvilar upp-
låtaren och som denne inte betalat.
När spelutrustning upplåts i flera
led gäller motsvarande för en
upplåtare som själv inte är skatt-
skyldig.
Prop. 1997/98:140
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
4 Senaste lydelse 1978:761.
11
2.4
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:1482) om lotteriskatt skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §'
Lotteriskatt skall betalas enligt denna lag till staten för svenskt lotteri.
Skatt tas ut med 36 procent av
den behållning som återstår sedan
de till vinnarna i lotteriet utbeta-
lade sammanlagda vinsterna av-
räknats från de sammanlagda in-
satserna.
Skatt tas ut med 36 procent av
den behållning som återstår sedan
de sammanlagda vinster som be-
talats ut till vinnarna i lotteriet
räknats av från de sammanlagda
insatserna.
Med utbetalade vinster avses de vinster som betalats ut inom 90 dagar
från skattskyldighetens inträde.
Skatt skall inte betalas för
1. sådant lotteri som avses i lagen (1972:820) om skatt på spel,
2. sådant lotteri som avses i lagen (1991:1483) om skatt på vinstspa-
rande m.m.,
3. vinstdragning på här i landet utfärdade premieobligationer,
4. lotteri som har anordnats av sådan sammanslutning som avses i 15 §
lotterilagen (1994:1000),
5. lotteri som har anordnats av 5. lotteri som har anordnats av
Svenska Penninglotteriet Aktiebo-
lag, Aktiebolaget Tipstjänst eller
det av staten ägda bolag som äger
aktierna i dessa bolag, eller
6. lotteri där vinstema inte utgörs
AB Svenska Spel eller helägt dot-
terbolag till detta bolag, eller
pengar.
Beteckningen lotteri har samma betydelse i denna lag som i 3 § lotteri-
lagen (1994:1000).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Senaste lydelse 1997:322.
12
Regeringen föreslog i prop. 1996/97:84 En uthållig energiförsörjning att
åtgärder skulle vidtas för att minska användningen av elektrisk kraft i
fj ärrvärmesystemen som en av flera metoder för att ersätta bortfallet av
elektrisk kraft från Barsebäcksverket. I budgetpropositionen för 1998
(prop. 1997/98:1) aviserade regeringen att den under våren 1998 avsåg
att presentera ett förslag till beskattning av elektrisk kraft som används i
ärrvärmesystemens elpannor med ikraftträdande den 1 juli 1998. I de-
cember 1997 upprättades en promemoria inom Regeringskansliet, Elpan-
neskatt, med förslag till höjd energiskatt för elektrisk kraft som förbrukas
inom fjärrvärmesektom. Promemorian har remissbehandlats och dess
lagförslag finns i bilaga 1. En förteckning över de instanser som yttrat
sig över promemorian finns i bilaga 2. En sammanställning över remiss-
yttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet, dnr Fi97/3705. Rege-
ringen avser nu att ta upp förslagen i promemorian.
Kommissionens generaldirektorat XXI för tullunion och indirekta
skatter hävdade i en skrivelse till Sverige under våren 1997 att den som i
en annan medlemsstat fyllt bränsletanken på ett motordrivet fordon med
olja som där lagligen frigjorts för konsumtion, skulle kunna passera den
svenska gränsen utan att drabbas av vare sig beskattningskonsekvenser
eller andra sanktioner. I anledning av den analys av frågan som företogs
med utgångspunkt från kommissionens skrivelse, beslutade riksdagen
under våren 1997 om vissa ändringar i lagen (1994:1776) om skatt på
energi. Dessa hänförde sig till införseln av finsk, rödmärkt olja i for-
donstanken på andra motordrivna fordon än lastbilar och bussar (prop.
1996/97:122, bet. 1996/97:SkU26, rskr. 1996/97:279, SFS 1997:592).
Mot bakgrund av vad som nu framkommit om de finska reglerna rö-
rande användning av rödmärkt olja i lastbilar och bussar, anser regering-
en att vissa förändringar i lagen om skatt på energi bör företas beträffan-
de även dessa fordonsslag. Vidare bör en ändring i lagen om skatt på
energi göras så att den lägre energiskattesatsen tas ut på finsk, rödmärkt
olja som förs in till Sverige och här används för uppvärmning. I proposi-
tionen läggs fram förslag i de angivna delarna. Författningsförslagen har
utformats i samråd med Generaltullstyrelsen och Riksskatteverket.
Medlemskapet i EU innebär att de svenska avgaskraven skall utvecklas
inom ramarna för det gemensamma regelverket. Medlemsländerna får
enligt de berörda direktiven gynna försäljningen av fordon om de möter
en av EU beslutad, men ännu ej obligatorisk, kravnivå. Den dag kravni-
vån blir obligatorisk skall incitamenten upphöra.
Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 96/69/EG om ändring av
rådets direktiv 70/220/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lag-
stiftning om åtgärder mot avgasutsläpp från motorfordon skärps av-
gaskraven den 1 oktober 1998 för lätta lastbilar och bussar med en refe-
rensmassa överstigande 1250 kg.
Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 96/1/EG av den 22 ja-
nuari 1996 om ändring av direktiv 88/77/EEG om tillnärmning av med-
lemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikel-
formiga föroreningar från dieselmotorer som används i fordon infördes
Prop. 1997/98:140
13
ett lindrigare partikelkrav för en grupp dieselmotorer som huvudsakligen
används i vissa tunga fordon. Detta undantag upphör den 1 oktober 1998.
Regeringen lägger mot bakgrund härav fram förslag om ändringar i för-
säljningsskattelagen.
Försäljningsskatten för elbilar slopades den 1 januari 1995. Den för-
månliga behandlingen skulle gälla under en introduktionsperiod på tre år.
Denna introduktion bör förlängas. Regeringen föreslår därför ändringar i
försäljningsskattelagen. Bestämmelsen bör tillämpas för tid från och med
den 1 januari 1998.
De förslag som rör ändringar i försäljningsskattelagen har utformats i
samråd med Riksskatteverket.
I en skrivelse till regeringen den 25 april 1997 från Lotteriinspektionen
påtalades vissa problem med s.k. varuspelsautomater. Tidigare utgjordes
varuvinster från varuspelsautomater av dockor, klockor, chokladkakor
och liknande. Nu utgörs vinsterna ofta av smycken i pollettform. Dessa
löses, enligt Lotteriinspektionen, in på spelplatsen mot kontanter eller
används som betalningsmedel. Lotteriinspektionen är av den uppfatt-
ningen att varuvinstema i dessa fall blir ett värdebevis och att spelet där-
med blir att betrakta som ett värdeautomatspel, vilka bara får bedrivas av
spelföretag som ägs av staten. Spelet på varuspelsautomater bedrivs en-
ligt Lotteriinspektionens uppfattning på ett sätt som strider mot riksda-
gens och regeringens intentioner med automatspelet. Inspektionen anser
att lotterilagen måste förtydligas, så att en klar åtskillnad kan göras mel-
lan varuspelsautomater och värdeautomater. Enligt Lotteriinspektionen
har varuspelsautomatema ökat betydligt i antal och tillströmningen av
nya ansökningar är fortfarande stor.
Vid regeringssammanträde den 9 oktober 1997 beslutades kommittédi-
rektiv till en översyn av lotterilagstiftningen. En särskild utredare har
tillkallats. Utredarens uppdrag skall vara slutfört senast den 1 oktober
1998.1 utredarens uppdrag ingår att se över lotterilagens automatbegrepp
och definitioner. Regeringen delar Lotteriinspektionens bedömning att
lagen måste förtydligas så att en klar åtskillnad kan göras mellan varu-
spelsautomater och värdeautomater.
En arbetsgrupp inom Finansdepartementet har tagit fram ett förslag till
beskattning av varuspelsautomater, vilket i september 1997 sammanställ-
des i en promemoria. Promemorian om skatt på varuspelsautomater har
remissbehandlats. En förteckning över de instanser som yttrat sig över
promemorian finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena
har gjorts inom Finansdepartementet och finns tillgänglig i lagstift-
ningsärendet (dnr Fi97/2776).
År 1997 bildades det statliga bolaget AB Svenska Spel genom att det
statligt ägda moderbolaget fusionerades med dotterbolagen Svenska Pen-
ninglotteriet AB och AB Tipstjänst. Skattefriheten i lagen (1991:1482)
om lotteriskatt som nu gäller det statligt ägda moderbolaget föreslås där-
för i stället gälla AB Svenska Spel eller helägt dotterbolag till detta bo-
lag.
Prop. 1997/98:140
14
Lagrådet Prop. 1997/98:140
Regeringen beslutade den 5 mars 1998 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Regeringen har i propositionen
följt Lagrådets förslag.
4.1.1 Energiskatt på elektrisk kraft
Det tas inte ut någon energiskatt på elektrisk kraft som förbrukas i in-
dustriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växt-
husodling. För annan förbrukning gäller från den 1 januari 1998 att ener-
giskatt tas ut med 9,6 öre per kWh i vissa Norrlandskommuner, med 12,9
öre för elektrisk kraft som förbrukas inom el-, gas-, vatten- och värme-
försörjningen och med 15,2 öre i övriga fall. Det innebär alltså att ener-
giskatten på elektrisk kraft som förbrukas i elpannor i ijärrvärmesyste-
men uppgår till 12,9 öre per kWh, utom i vissa Norrlandskommuner där
den lägre skattesatsen 9,6 öre i stället tas ut. Skatten på olja, som är ett
alternativt bränsle i värmeproduktionen, uppgår till ett belopp motsva-
rande 18 öre per kWh.
4.1.2 Avkopplingsbara elpannor
S.k. avkopplingsbara elpannor har länge använts inom industrin och
Ijärrvärmeverken för att utnyttja el under tider då elpriset är lågt. Under
1970-talet och 1980-talets första hälft ökade användningen av elpannor
beroende på det höga oljepriset. Under åren 1984- 1991 var elektrisk
kraft till elpannor skattebefriad under förutsättning att pannorna inte ut-
nyttjades när fossilt bränsle användes i det svenska elproduktionssyste-
met. I fjärrvärmesystemen används normalt elpannor jämsides med
bränsleeldade pannor. Elpannorna är därför avkopplingsbara i den me-
ningen att de kan stängas av samtidigt som värmebehovet tillgodoses
med hjälp av bränslepannor.
Efter år 1991 har användningen av elektrisk kraft i fjärrvärmesystemen
varierat från år till år och uppgick enligt NUTEK:s statistik till 5,8 TWh,
5,3 TWh, 2,6 TWh och 3,2 TWh under åren 1992 - 1995. År 1996 använ-
des, enligt uppgifter från Fjärrvärmeföreningens statistik, 1,5 TWh el i
ljärrvärmeverkens elpannor. Tillgången på elektrisk kraft till låga priser
var under 1996 betydligt begränsad till följd av torrår. Under 1997 förbru-
kades ca 2 TWh el inom fjärrvärmesektom enligt preliminär bedömning
från branschen.
Sedan skattebefrielsen för elektrisk kraft till s.k. avkopplingsbara elpan-
nor upphörde år 1991 har motivet för att göra dem ”avkopplingsbara”
minskat väsentligt. Andra typer av leveranskontrakt, som inte innefattar
15
någon förbindelse från kundens sida att vara avkopplingsbar, tillämpas Prop. 1997/98:140
också numera.
Regeringens förslag: Energiskatten höjs for elektrisk kraft som förbrukas
i elektriska pannor inom ijärrvärmesektom. Höjningen, som träder i kraft
den 1 juli 1998, inskränks till att avse perioden den 1 november - den 31
mars.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens förslag ut-
om så vitt avser den högbeskattade perioden som i promemorian före-
slogs omfatta även april månad och att den förhöjda energiskattesatsen
skulle vara densamma i hela landet.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser avstyrker eller ifråga-
sätter förslaget och hänvisar till den översyn av energibeskattningen som
pågår inom Regeringskansliet. För det fall förslaget ändå genomförs fö-
reslår flera remissinstanser att den förhöjda energiskatten endast skall
gälla under perioden november - mars. Riksskatteverket och Statens Na-
turvårdsverk tillstyrker förslaget. Några remissinstanser anser att skatte-
höjningen bör vara 2,3 öre per kWh i hela landet.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslog i prop.
1996/97:84 En uthållig energiförsörjning att åtgärder skulle vidtas för att
minska användningen av elektrisk kraft i fjärrvärmesystemen. I propositio-
nen pekade regeringen på att ca 3 TWh el per år under de senaste tre åren
hade använts i fjärrvärmenätens elpannor. I slutet av 1980-talet och början
av 1990-talet var utnyttjandet högre, 5-6 TWh per år. Det angavs att en
minskad användning av dessa elpannor kunde bidra till en avsevärt mins-
kad elanvändning under ett normalår.
Enligt Energikommissionens prognoser (SOU 1995:139) är ett minskat
utnyttjande av elektrisk kraft i § ärrvärmenäten den anpassningsåtgärd som
först tillgrips på elmarknaden for att möta tendenser till elprisstegring. Det
är en anpassning som kan ske snabbt och utan nyinvesteringar. Den kan
väntas ske före andra åtgärder som t.ex. ett ökat utnyttjande av oljekon-
densanläggningama. I kommissionens scenarier förutsattes att använd-
ningen av elektrisk kraft i elpannorna skulle minska som en följd av ökade
elpriser. Den minskade elproduktionen skulle således balanseras i dessa
kalkyler med en minskad elanvändning, som en följd av stigande generella
elpriser.
En minskad användning av elkraft i § ärrvärmesystemen, som är resul-
tatet av en riktad skattehöjning som inte leder till en generell elprisökning,
kan beräknas att fa en liknande effekt och regeringen föreslår därför att en
sådan höjning görs. Enligt regeringens bedömning bör energiskatten, för
att fa den avsedda styrande effekten, under en del av året tas ut med 11,9
öre per kWh i vissa Norrlandskommuner och med 15,2 öre per kWh i övri-
ga landet när elektrisk kraft används i fjärrvärmesystemens elpannor.
16
En utgångspunkt är att elanvändningen skall minska främst när så är
ekonomiskt och miljömässigt motiverat utifrån driftsförhållandena i det
samlade el- och värmeförsörjningssystemet. Under sommarmånaderna,
då det normalt finns god tillgång på vattenkraft, fyller elpannorna en vik-
tig reglerande funktion. De högre skattesatserna bör därför inte användas
under den perioden. Därmed kan vattenkraft — även sedan höjningen trätt
i kraft - användas effektivt under s.k. våtår, då vattentillrinningen under
vårfloden annars inte kan tas till vara i vattenmagasinen. I promemorian
Elpanneskatt föreslogs att förhöjd energiskatt skulle tas ut under perioden
november - april. Det har framkommit att den förhöjda energiskatten inte
bör omfatta april månad om elpannornas reglerande funktion bäst skall
kunna tas till vara. Regeringen föreslår därför att den högre energiskatten
endast skall tas ut under perioden den 1 november - den 31 mars. Av
promemorians lagförslag framgick att den förhöjda energiskattesatsen
borde vara densamma i hela landet. Regeringen anser dock att den nuva-
rande skillnaden i skattenivå mellan vissa Norrlandskommuner och övri-
ga Sverige skall bestå även rörande den förhöjda energiskatten. Själva
skattehöjningen föreslås således bli densamma, 2,3 öre per kWh, i hela
Sverige.
Prop. 1997/98:140
Regeringens förslag: Skattehöjningen inskränks till elpannor med en
installerad effekt som överstiger 2 MW.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De få remissinstanser som har kommenterat ef-
fektgränsen tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: En följd av den lägre energiskatten på
elektrisk kraft i vissa Norrlandskommuner skulle, i kombination med den
förhöjda energiskatten på elkraft som förbrukas i ijärrvärmesektoms el-
pannor, bli en lägre skattebelastning (9,6 öre per kWh) på den elkraft
som förbrukas i t.ex. flerbostadshusens elpannor än den elkraft som för-
brukas i § ärrvärmeverkens elpannor (11,9 öre per kWh).
I mindre, fristående värmesystem, som inte är sammankopplade med
centralortens fjärrvärmesystem (t.ex. flerbostadshusens blockcentraler),
består produktionsapparaten i en del fall av små elpannor. I dessa fall far
skattehöjningen på kort sikt ingen styreffekt, eftersom en alternativ panna
saknas.
Ett sätt att minska problemet med gränsdragning mellan elpannor i öv-
rigsektom och elpannor inom fjärrvärmesektom i vissa Norrlandskom-
muner, är att införa en minimigräns vid vilken skatten tas ut. Flertalet av
pannorna i fristående värmesystem finns inom storleksområdet 0,5 - 2,0
MW. Elpannor i enskilda fastigheter är ännu mindre.
En genomgång av fjärrvärmebranschens statistik visar att den totala
elenergiförbrukningen för elpannorna upp till storleken 2,0 MW är liten.
Den torde endast ha uppgått till ca 10 % av förbrukningen i elpannor i
17
2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 140
fjärrvärmesystem under 1996. Ungefar 50 elpannor finns inom detta
storleksområde, vilket motsvarar ca 30 % av beståndet inom fjärrvärme-
sektorn. Mot nu angiven bakgrund anser regeringen att den förhöjda
energiskatten på elektrisk kraft endast bör omfatta elpannor som har en
installerad effekt som överstiger 2 MW. Därmed undviks större delen av
problemet med att övrigsektoms elpannor far en lägre energiskattesats än
elpannor i fjärrvärmesektom i vissa Norrlandskommuner. Effektgränsen
bör avse den sammanlagda, installerade effekten hos elpannorna i en an-
läggning på en viss plats. Förslaget innebär följande skattesatser under
vinterperioden. Inom parantes anges nuvarande skattesatser.
Öre per kWh Vissa norrlands- Resten av landet
kommuner
Industri/växthusnäring
0 (0) 0 (0)
El-, gas-, värme- och
vattenverk
elpannor s 2 MW
elpannor > 2 MW
perioden nov - mars
Övrig förbrukning
elpannor < 2 MW
elpannor > 2 MW
perioden nov - mars
9,6 (9,6)
11,9 (9,6)
9,6 (9,6)
11,9 (9,6)
12,9(12,9)
15,2(12,9)
15,2(15,2)
15,2(15,2)
Prop. 1997/98:140
Energiskattehöjningen för elektrisk kraft som förbrukas i stora elpan-
nor (> 2 MW) under höglastperioden den 1 november - den 31 mars
uppgår således till 2,3 öre per kWh. Höjningen är beloppsmässigt lika
stor i hela landet. I de Norrlandskommuner som i dag har en generellt
lägre energiskattesats på elektrisk kraft omfattas dock de stora elpannor-
na, oavsett om de används inom fjärrvärme- eller övrigsektom. I övriga
delar av landet berör den föreslagna ändringen endast ijärrvärmesektom,
eftersom elförbrukning inom övrigsektorn redan belastas med den högsta
energiskattesatsen, dvs. 15,2 öre per kWh.
Den föreslagna energiskattehöjningen beräknas inte nämnvärt påverka
skatteintäkterna med hänsyn till att syftet med ändringen är att förhindra
fjärrvärmesektorns elpanneanvändning under vinterperioden.
Förslaget föranleder ändring i 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt
på energi.
Genom ett nytt andra stycke i paragrafen regleras skattesatserna för
elektrisk kraft som utanför tillverkningsindustri- och växthussektorema i
vissa Norrlandskommuner förbrukas i elpannor som har en installerad
effekt som överstiger 2 MW samt för den elkraft som förbrukas i sådana
pannor i övriga landet om förbrukning sker för el-, gas-, värme- eller
vattenförsörjning. Av andra stycket 1 följer att skattesatsen 11,9 öre per
kWh tas ut för all förbrukning av elkraft i de stora pannorna i vissa
Norrlandskommuner, medan andra stycket 2 reglerar skattesatsen för
förbrukning av elkraft i de stora pannorna i övriga delar av landet. Andra
18
stycket 2 gäller dock endast under förutsättning att pannan används för
el-, gas-, värme- eller vattenförsörjning. I praktiken torde det endast fö-
rekomma sådana stora pannor inom ramen för värmeförsörjningen, dvs. i
fjärrvärmeverken. Om pannan används för annat ändamål än för el-, gas-,
värme- eller vattenförsörjning (t.ex. i en blockcentral utanför fjärrvärme-
systemet) tillämpas visserligen beloppsmässigt samma skattesats - 15,2
öre per kWh - vilket dock lagtekniskt följer av första stycket 4.
Prop. 1997/98:140
5.1.1 Svensk lagstiftning och bakomliggande gemenskapsrätt
Den som för privat ändamål för in motorbränsle till Sverige från ett annat
EG-land är skyldig att betala svensk skatt för bränslet, om det är fråga
om bränsle som förs in på annat sätt än i fordonstank eller reservdunk
som rymmer högst 10 liter. Deklaration över bränslet skall lämnas till
beskattningsmyndigheten inom fem dagar från införseln och skatten skall
betalas inom samma tid. Motsvarande gäller den som för privat ändamål
till Sverige på annat sätt än genom distansförsäljning för in flytande
bränsle som är avsett för uppvärmning.
Om bränsle förs in till Sverige från ett annat EG-land för att användas
för annat än privat ändamål, är den som för in eller tar emot leveransen
av bränslet skyldig att betala skatt i Sverige. Om en utländsk säljare an-
svarar för leveransen av bränslet är det dock han som är skyldig att betala
skatten (distansförsäljning). Skattskyldighet föreligger dock inte för
bränsle som förs in till Sverige i normal bränsletank på motordrivet for-
don eller till fordonet kopplad släpvagn som används yrkesmässigt om
bränslet är avsett att användas i motor på fordonet eller släpvagnen.
De ovan nämnda reglerna i den svenska lagen (1994:1776) om skatt på
energi grundar sig på gemenskapsrätten, se artiklarna 7 och 9.3 i rådets
direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för
punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av
sådana varor (EGT nr L 76, 23.3.1992, s. 1, Celex 392L0012) samt arti-
kel 8 a i rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmoni-
sering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor - mineraloljedi-
rektivet - (EGT nr L 316, 31.10.1992, s. 12, Celex 392L0081), i dess
lydelse enligt rådets direktiv 94/74/EG av den 22 december 1994 om
ändring av nämnda direktiv (EGT nr L 365, 31.12.1994, s. 46, Celex
394L0074).
För att den inre marknaden skall kunna fungera tillfredsställande har
rådet bedömt det som nödvändigt att utforma gemensamma regler för
märkning för beskattningsändamål av dieselbrännolja och fotogen som
inte har beskattats enligt den normala skattesats som är tillämplig på des-
sa mineraloljor när de används som drivmedel. Dessa regler finns i rådets
direktiv 95/60/EG av den 27 november 1995 om märkning för beskatt-
19
ningsändamål av dieselbrännolja och fotogen, märkningsdirektivet (EGT
nr L 291, 6.12.1995, s. 46, Celex 395L0060).
Av artikel 3 i märkningsdirektivet framgår att medlemsstaterna skall
vidta nödvändiga åtgärder för att försäkra sig om att oriktig användning
av märkta produkter undviks och särskilt säkerställa att mineraloljorna i
fråga inte kan användas för förbränning i motorn på fordon avsedda för
vägtrafik, eller förvaras i bränsletankama till sådana fordon, om inte
medlemsstaternas behöriga myndigheter tillåter sådan användning i sär-
skilda fall. Av artikeln följer vidare att medlemsstaterna skall se till att
deras nationella lagstiftning förbjuder en sådan användning av de berörda
mineraloljorna i situationer som nyss nämnts. Varje medlemsstat skall
säkerställa att bestämmelserna i märkningsdirektivet tillämpas fullt ut
och skall särskilt fastställa de sanktioner som skall tillämpas vid överträ-
delse av de ovan nämnda bestämmelserna. Sanktionerna skall vara effek-
tiva, stå i rimlig proportion till överträdelsen och verka avskräckande.
Arbete pågår i kommissionens regi i syfte att välja ut det märkämne
(en s.k. Euromarker) som skall användas. Avsikten är att detta märkämne
skall användas i samtliga medlemsstater för att skilja mellan hög- och
lågbeskattad olja. I avvaktan på att märkämnet väljs ut är bestämmelser-
na i märkningsdirektivet ännu inte direkt tillämpliga.
Oljan beskattas olika i såväl Sverige som Finland beroende på använd-
ningsområde. System med märkning av de lågbeskattade oljeprodukterna
tillämpas i båda länderna för att skattemässigt skilja på olja med skilda
användningsområden. I Sverige används en kombination av märk- och
färgämnen i sådan mängd att oljan får en grön färg, medan den finska
regleringen medför att den där lågbeskattade oljan är rödmärkt. Motsva-
rande regler gäller även i princip i samtliga övriga medlemsstater, där-
emot förekommer tillsats av olika typer av märk- och färgämnen.
I Sverige är det förbjudet att använda lågbeskattad, “grön”, olja i alla
typer av motordrivna fordon (dvs. såväl personbilar, bussar och lastbilar
som traktorer och motorredskap). Lågbeskattad olja far alltså endast an-
vändas för drift av stationära motorer och för uppvärmning. Använd-
ningsförbudet är sanktionerat med särskilda avgifter.
5.1.2 Finsk lagstiftning
Även den finska lagstiftningen har till syfte att hindra förbrukning av
lågbeskattad, rödmärkt olja i personbilar, bussar och lastbilar, men är av
administrativa skäl uppbyggd på ett annat sätt än motsvarande svenska
reglering. Användningen av bränsle för olika ändamål regleras i lagen
om skatt på motorfordon (722/1966) och i lagen om bränsleavgift
(337/1993).
I finsk lagstiftning finns inget förbud mot användning av lågbeskattad,
rödmärkt olja i något fordonsslag. Förbrukningen av sådan olja i person-
bilar, bussar och lastbilar medför dock skyldighet att betala en tilläggs-
skatt, som uppgår till så höga belopp att användningen i praktiken mot-
verkas på ett effektivt sätt. Bestämmelser om tilläggsskatt finns i 14-
22 §§ lagen om skatt på motorfordon.
Prop. 1997/98:140
20
Tilläggsskatt tas ut för motordrivna fordon i vilka lågbeskattad, röd- Prop. 1997/98:140
märkt olja används. Undantag gäller dock för motorredskap och för
traktorer som används inom jord- och skogsbruk. Tilläggsskatten tas ut
för helt kalenderår (skatteår) och uppgår för buss och trafiktraktor till
60 000 mark och för övriga tilläggsskattepliktiga fordon till belopp som
motsvarar 20 gånger gällande fordonsskatt. För en fordonskombination
bestående av lastbil och släp kan tilläggsskatten sålunda uppgå till cirka
300 000 mark. Särbestämmelser gäller för jordbrukstraktorer, som mot
erläggande av en mindre dagavgift (30 mark) kan använda rödmärkt olja
i fordonstanken vid godstransporter och liknande. Tilläggsskatten skall
betalas innan fordonet under året drivs med lågbeskattad olja. Systemet
med tilläggsskatten tillämpas dock endast på fordon som är registrerade i
Finland eller där används oregistrerade.
Utöver tilläggsskatten kan också en bränsleavgift tas ut. Till skillnad
från tilläggsskatten tillämpas denna avgift på såväl finska som utländska
fordon. Bränsleavgift tas dock endast ut för en begränsad grupp fordon.
Avgiften skall sålunda betalas när bränsle som beskattas lindrigare än
dieselolja används i paketbil, lastbil eller buss som är försedd med die-
selmotor. Bränsleavgiften skall betalas för det antal dagar som det lindri-
gare beskattade bränslet används i fordonet, dock högst 60 dagar per
gång. Bränsleavgiftens belopp uppgår till 500 mark för paketbil, 1 000
mark för lastbil samt till 750 mark för buss. Om tilläggsskatt skall betalas
för ett fordon, räknas den bränsleavgift som betalats under aktuellt skat-
teår av från tilläggsskatten.
Om lindrigare beskattat bränsle börjar användas i paketbil, lastbil eller
buss är fordonets ägare skyldig att anmäla detta till Fordonsförvaltnings-
centralen innan bränslet tas i bruk. Om sådan anmälan inte gjorts och
fordon påträffas med lågbeskattat bränsle i tanken, påförs bränsleavgift
uppgående till tredubbelt belopp. Den angivna myndigheten utfärdar ett
betalningsföreläggande och bränsleavgiften skall betalas inom 30 dagar
från betalningsföreläggandet. Ett i utlandet registrerat fordon för vilket
bränsleavgift skall uppbäras far inte föras ut ur landet förrän bränsleav-
giften betalats eller godtagbar säkerhet har ställts för betalningen. En
anmälan som gäller ett fordon som förs in i landet kan även lämnas till
tullmyndigheten.
Enligt uppgifter från det finska Finansministeriet har kommissionen
uppmärksammat den finska tillämpningen och i en skrivelse till Finland
under våren 1997 hävdat att den strider mot gemenskapsrätten. Så vitt
framkommit har dock inte Finland för avsikt att ändra sin lagstiftning och
kommissionen har i en skrivelse till Finland i december 1997 konstaterat
att Finland bryter mot regler i såväl mineraloljedirektivet som skattesats-
direktivet (rådets direktiv 92/82/EEG av den 19 oktober 1992 om till-
närmning av punktskattesatser för mineraloljor, EGT nr L 316,
31.10.1992, s. 19, Celex 392L0082) samt att Finland därför har underlåtit
att uppfylla sina skyldigheter enligt EG-fördraget.
I januari 1998 har den finska regeringen lagt fram en proposition med
förslag till lag om ändring av lagen om bränsleavgift. I propositionen
föreslås att bränsleavgift också skall tas ut för personbilar vid använd-
ning av bränsle som beskattas lindrigare än dieselolja. Bränsleavgiften
21
föreslås för personbilar bli 1 000 mark per dag. Vidare föreslås en tre- Prop. 1997/98:140
dubbling av gällande avgifter för övriga fordonsslag, vilket skulle inne-
bära att avgiften per dag skulle tas ut med 1 500 mark för paketbil, 2 000
mark för buss och med 3 000 mark för lastbil. Det maximala antalet da-
gar som en anmälan om användning kan omfatta föreslås sänkt från 60
till 20 dagar, i syfte att behålla avgiftens maximibelopp per debitering.
5.1.3 Svenska lagändringar under senare år
Den finska skatten på rödmärkt olja är avsevärt lägre än den svenska
skatten på sådan omärkt - högbeskattad - olja som enligt svensk lagstift-
ning skall användas i motordrivna fordon. Detta förhållande har skapat
en påtaglig risk för betydande skatteundandraganden genom införsel till
Sverige av rödmärkt olja. Medlemskapet i EU medförde kontrollproblem
vad gäller införsel av olja från Finland till Sverige. En omfattande gräns-
handel med rödmärkt olja förekom, särskilt i de norra delarna av Sverige.
Endast undantagsvis betalades svensk skatt för inköpen.
Riksdagen beslutade mot den angivna bakgrunden under hösten 1995
att förbudet i lagen om skatt på energi mot användning av grönmärkta
oljeprodukter från och med den 1 januari 1996 skulle utvidgas till att om-
fatta även olja som var försedd med sådana märkämnen som föreskrivs i
finsk lagstiftning, dvs. röd olja (prop. 1995/96:57, bet. 1995/96:SkU 17,
rskr. 1995/96:120, SFS 1995:1525). Åtgärden bedömdes som nödvändig
för att stävja skatteundandragandet.
Kommissionens generaldirektorat XXI för tullunion och indirekta
skatter hävdade i en skrivelse till Sverige under våren 1997 att den som i
en annan medlemsstat fyllt bränsletanken på ett motordrivet fordon med
olja som där lagligen frigjorts för konsumtion, skulle kunna passera den
svenska gränsen utan att drabbas av vare sig beskattningskonsekvenser
eller andra sanktioner. För svensk del aktualiserades frågan beträffande
den i Finland lågbeskattade, rödmärkta oljan, eftersom sådan olja även i
fordonstank omfattades av det gällande användningsförbudet i Sverige.
Mot bakgrund av vad som framkom vid en analys av frågan ansåg re-
geringen att användningsförbudet mot rödmärkt olja i motorredskap och
traktorer borde ändras. Regeringen föreslog därför att användningsförbu-
det inte skulle omfatta rödmärkt olja som fördes in till Sverige i normal
fordonstank på de angivna fordonsslagen. Vad gäller personbilar konsta-
terade regeringen att gemenskapsrätten inte gav utrymme för användning
av lågbeskattad - i det finska fallet rödmärkt - olja. Mot bakgrund av att
Sverige inte ensidigt genom sin nationella lagstiftning kan kompensera
att en annan medlemsstat inte uppfyller sina förpliktelser enligt gemen-
skapsrätten, ansåg regeringen emellertid att det svenska förbudet mot
användning av rödmärkt olja i personbilar inte kunde behållas. Motsva-
rande inskränkning till innehållet i fordonstank som föreslogs beträffande
motorredskap och traktorer borde gälla även för personbilarnas del.
Riksdagen beslutade i enlighet med propositionen (prop. 1996/97:122,
bet. 1996/97:SkU26, rskr, 1996/97:279, SFS 1997:592).
Ändringarna innebar, så vitt gäller de angivna typerna av motordrivna Prop. 1997/98:140
fordon, således i princip en återgång till vad som gällde före den lagänd-
ring som trädde i kraft den 1 januari 1996.
Regeringens förslag: Förbudet mot användning av finsk, rödmärkt
olja i lastbilar och bussar slopas för olja som förts in till Sverige i
normal bränsletank på dessa fordon.
Skälen för regeringens förslag: I prop. 1996/97:122 konstaterade re-
geringen att gemenskapsrätten inte i något fall medger att lågbeskattad
olja får användas i lastbilar och bussar. Den bedömningen gjordes att den
finska lagstiftningen i den delen var i överensstämmelse med gemen-
skapsrätten. Regeringen ansåg mot den bakgrunden att det svenska för-
budet mot användning av rödmärkt olja i lastbilar och bussar kunde be-
hållas och att det inte heller fanns anledning att beträffande dessa for-
donsslag utesluta innehållet i fordonstankar vid gränspassage från att
omfattas av det sanktionerade förbudet.
Det får dock numera anses ha klarlagts att den finska lagstiftningen
inte kan sägas innehålla något formellt förbud mot användning av röd-
märkt olja i lastbilar och bussar. Användningen av lågbeskattad, röd-
märkt olja motverkas dock i praktiken genom krav på att tilläggsskatt
eller bränsleavgift uppgående till mycket höga belopp skall betalas. Även
om sådan skatt eller avgift inte skulle ha betalats inträder emellertid de
facto inget förbud mot att köra fordonet på rödmärkt olja.
Beloppen för tilläggsskatt respektive bränsleavgift är så höga att det
torde anses praktiskt taget uteslutet att reglerna skulle utgöra en möjlig-
het för förbrukare att finna det lönsamt att betala avgifterna i förhållande
till att betala den skatt som belöper på det högbeskattade bränsle, som
enligt normalordningen skall användas i fordonen. I den proposition om
ändring av de finska reglerna som den finska regeringen nyligen lämnat,
redovisas beräkningar som innebär att användning av rödmärkt olja
skulle kunna bli lönsam först vid en dygnsköming om 150 mil. Om de i
propositionen föreslagna höjningarna av avgiftsbeloppen antas av den
finska riksdagen skulle motsvarande körsträcka behöva uppgå till 500
mil för en personbil och till 300 mil för övriga fordonsslag.
Reglerna får således anses effektiva så till vida att de - i förening med
företagna kontroller - synes verka avhållande på användningen av lågbe-
skattad, rödmärkt olja i lastbilar och bussar. Enligt uppgifter från företrä-
dare för det finska Finansministeriet har det praktiskt taget aldrig före-
kommit att någon anmälan om erläggande av tilläggsskatt har gjorts.
Bränsleavgifter har betalats i några tiotal fall per år, av vilka en tredjedel
gäller utländska fordon.
Enligt kommissionens uppfattning medför regelverket med tilläggs-
skatt respektive bränsleavgift att Finland inte fullt ut genomfört mineral-
oljedirektivets re ger i sin nationella lagstiftning. Regeringen delar den
23
uppfattningen. Oaktat detta ger inte gemenskapsrätten en enskild med- Prop. 1997/98:140
lemsstat rätt att införa bestämmelser i sin nationella lagstiftning som
syftar till att ensidigt kompensera att en annan medlemsstat inte uppfyller
sina förpliktelser enligt gemenskapsrätten. Tjänstemän vid kommissionen
har också i kontakter under hand med Finansdepartementet hävdat att en
möjlighet i den svenska lagstiftningen måste införas för förbrukare som
uppfyllt de finska reglerna - oakttat dessa strider mot gemenskapsrätten
- att utan att drabbas av sanktioner i Sverige här förbruka den aktuella
finska oljan.
Så vitt regeringen har erfarit har visserligen de svenska reglerna avse-
ende lastbilar och bussar inte medfört praktiska problem i samband med
gränspassagen på samma sätt som tidigare varit fallet med vissa andra
fordonsslag. Det har endast förekommit enstaka fall då en ägare av lastbil
eller buss påförts särskild avgift för överträdelse mot användningsförbu-
det. Inte i något av dessa fall har - så vitt är känt - gjorts gällande att
finsk tilläggsskatt eller bränsleavgift skulle ha betalats. Mot den ovan
angivna gemenskapsrättsliga bakgrunden kan dock inte det svenska för-
budet mot användning av rödmärkt olja i lastbilar och bussar behållas för
närvarande. Motsvarande inskränkning till innehållet i fordonstank som
gäller för motorredskap, traktorer och personbilar bör gälla även för last-
bilarnas och bussarnas del. Samtliga motordrivna fordon kommer således
genom förslaget att behandlas lika.
Den nu föreslagna lösningen innebär alltså att rödmärkt olja som förts
in till Sverige i fordonstanken på motordrivna fordon utan sanktioner far
förbrukas här i landet. Detta skiljer sig från rödmärkt olja som kan ha
kommit in hit på annat sätt. Det finns risk för att förslaget kan medföra
vissa kontrollsvårigheter för de svenska myndigheterna. Regeringen ute-
sluter därför inte att det kan finnas anledning att vidta ytterligare åtgärder
i syfte att stävja missbruk av de svenska reglerna. Sedan det klarlagts hur
den finska lagstiftningen för samtliga fordonsslag kommer att vara ut-
formad, har regeringen således anledning att överväga om sådana åtgär-
der behöver införas.
Förslaget kan inte antas ha några statsfinansiella effekter.
Förslaget föranleder ändringar i 2 kap. 9 a § lagen (1994:1776) om
skatt på energi. Den nya lydelsen av paragrafen bör tillämpas retroaktivt
från och med den 1 januari 1996. Eftersom detta gällt beträffande de for-
donsslag som hittills omfattats av lättnaderna i användningsförbudet,
eller med andra ord personbilar, motorredskap och traktorer, uppnås hä-
rigenom en lika behandling av samtliga fordonsslag.
Regeringens förslag: Den lägre energiskattesatsen tas ut för finsk, röd-
märkt olja som förts in till Sverige och har använts för uppvärmning.
Skälen for regeringens förslag: Vid försäljning och leverans av olje-
produkter mellan medlemsstater skiljer sig de gemenskapsrättsliga reg-
24
lema åt beroende på om bränslet transporteras under s.k. skattesuspen-
sion eller om bränslet frigjorts för konsumtion i en medlemsstat och först
därefter levereras till ett annat land i gemenskapen. I det första fallet för-
värvas bränslet i förbrukarlandet av någon som i egenskap av registrerad
upplagshavare, varumottagare eller skatterepresentant är skyldig att be-
tala skatt för oljan först när den lämnar suspensionsordningen, t.ex. vid
leverans till den slutlige förbrukaren.
Gemenskapsrätten medger att olja som köpts i beskattat skick i en an-
nan medlemsstat beskattas på nytt i förbrukarlandet om oljan transporte-
ras med ovanliga transportsätt av enskilda individer eller för deras räk-
ning. Med ovanliga transportsätt avses, så vitt avser flytande uppvärm-
ningsbränsle, transport av sådant bränsle på annat sätt än med tankrar
som används vid yrkesmässig handel. De nu nämnda reglerna finns i ar-
tikel 9.3 i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmän-
na regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och
övervakning av sådana varor (EGT nr L 76, 23.3.1992, s. 1, Celex
392L0012).
Gemenskapsrätten innehåller regler om miniminivåer för beskattning
av mineraloljeprodukter som används som drivmedel respektive för upp-
värmning. I princip samtliga medlemsstater tillämpar system med märk-
ning av lågbeskattade oljeprodukter för att skattemässigt kunna skilja på
olja med olika användningsområden. Det förekommer tillsats av olika
typer av märk- och färgämnen i de olika medlemsstaterna.
I Sverige tas punktskatt ut med sammanlagt 1 801 kr per m3 (743 kr
energiskatt och 1 058 kr koldioxidskatt) för märkt olja. Sådan olja far
inte användas för drift av motordrivna fordon. Inte heller båtar - med
vissa undantag - far drivas med märkt olja. Energiskattesatsen för omärkt
olja uppgår i Sverige - beroende på miljöklass - till mellan 1 614 och
2 138 kr per m3. Koldioxidskattesatsen är densamma för omärkt och
märkt olja. I Finland tas punktskatt på lätt brännolja ut med 290 mark (ca
420 kr) per m3, medan punktskatten på dieselolja varierar mellan 1 635
och 1 785 mark (ca 2 371 och 2 588 kr) per m3.
I Sverige används en kombination av märk- och färgämnen i sådan
mängd att oljan far en grön färg. Tillsats av dessa märk- och färgämnen
är en förutsättning för att den lägre energiskattesatsen enligt 2 kap. 1 §
första stycket 3 a lagen (1994:1776) om skatt på energi, LSE, skall tas ut.
Denna regel får till följd att olja, som har frigjorts för konsumtion i en
annan medlemsstat och där lågbeskattats och märkts enligt det landets
regler, i Sverige beskattas efter den högre energiskattesatsen enligt 2 kap.
1 § första stycket 3 b LSE. Detta gäller oavsett om oljan används som
drivmedel eller för uppvärmning
Situationen kan inte aktualiseras i de fall då transporten över gränsen
sker under skattesuspension och oljan frigörs för konsumtion först i Sve-
rige. I detta fall torde oljan under transporten regelmässigt vara omärkt
och de nationella, svenska reglerna om tillsats av märk- och färgämnen
tillämpas. Denna märkning sker senast i samband med att skyldigheten
att betala skatt inträder. Vad gäller de fall då olja förs in till Sverige utan-
för suspensionsordningen kan det emellertid röra sig om olja som har
märkts enligt en annan medlemsstats nationella regler om märkning.
Prop. 1997/98:140
25
För svensk del torde frågan huvudsakligen kunna aktualiseras vid ol-
jeleveranser över den svensk-finska gränsen. Det kan röra sig om en
svensk näringsidkare som själv ombesörjer en oljeleverans från Finland
och därigenom blir skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 4 LSE
samt den som för privat ändamål för in uppvärmningsolja till Sverige (se
4 kap. 1 § första stycket 8 LSE). Slutligen kan även en finsk säljare an-
svara för transporten till Sverige genom reglerna om distansförsäljning
(se 4 kap. 1 § första stycket 5 LSE).
I de nu nämnda fallen har oljan frigjorts för konsumtion i Finland och
kan vara rödmärkt enligt finska nationella regler. Som framgått av redo-
görelsen ovan skall svensk skatt betalas för förvärven. För att undvika att
den högre svenska energiskattesatsen tas ut måste i sådant fall oljan
tilläggsmärkas enligt svenska nationella bestämmelser. Denna lösning är
av flera skäl mindre lämplig och regeringen anser därför att en annan
ordning bör skapas i syfte att säkerställa att energiskatt efter den lägre
nivån tas ut i fall då i Finland rödmärkt olja används i Sverige för upp-
värmning eller - vilket endast undantagsvis torde förekomma - för drift
av stationära motorer.
Av kontrollskäl bör ett återbetalningssystem väljas. Den som har för-
brukat oljan för uppvärmning eller drift av stationära motorer bör alltså
ges en möjlighet att hos beskattningsmyndigheten ansöka om att fa till-
baka ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de båda svenska ener-
giskattesatsema. Det rör sig med andra ord om skillnaden mellan det
högre energiskattebelopp som tagits ut för oljan och det lägre energi-
skattebelopp som gällt vid förbrukningen av oljan. Energiskatt efter den
högre nivån bör alltså även i fortsättningen - oavsett användningsområde
för oljan - tas ut när skyldigheten att betala svensk skatt inträder. Först i
och med att oljan har förbrukats för uppvärmning eller drift av stationära
motorer bör förbrukaren, genom att visa på sådan användning, kunna fa
återbetalning med sådant belopp att energiskatt motsvarande den lägre
nivån slutligen belastar oljan. Så vitt regeringen kan bedöma torde dock
den föreslagna ändringen endast komma att aktualiseras i enstaka fall,
eftersom gränshandeln med rödmärkt olja för uppvärmning torde vara
begränsad. Inte heller kan förändringarna antas fa några statsfinansiella
effekter.
Förslaget föranleder att en ny paragraf införs i lagen (1994:1776) om
skatt på energi, 9 kap. 8 a §. Regeringen har vid utformningen av para-
grafen beaktat vad Lagrådet anfört i denna del.
Prop. 1997/98:140
26
6.1
Regeringens förslag: I samband med att avgaskraven skärps den 1 okto-
ber 1998 ändras försäljningsskatten. Försäljningsskatten sänks för lätta
lastbilar och bussar i miljöklass 3 till samma nivå som för fordon i mil-
jöklass 1 och 2. Försäljningsskatten för tunga fordon slopas helt.
Skälen för regeringens förslag: Regeringens uppfattning är att mil-
jöklassystemet för fordon även i fortsättningen skall utvecklas inom de
ramar som ges av medlemskapet i EU. I år förväntas att EU når en ge-
mensam position om nya kravnivåer för lätta fordon som det är regering-
ens avsikt att föra in i systemet. Regeringen avser att återkomma i denna
fråga i den miljöpolitiska propositionen som lämnas till riksdagen under
våren 1998.
Enligt bilavgasdirektiven far medlemsländerna gynna försäljning för
att stimulera ett förtida införande av teknik som uppfyller en inom EU
beslutad men ännu inte obligatorisk kravnivå. Den dag kravnivån blir
obligatorisk skall incitamenten upphöra.
Skärpningen av de obligatoriska avgaskraven medför därför vissa för-
ändringar i bilavgaslagstiftningen som i sin tur medför ändringar i lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon.
Lätta lastbilar och bussar
I bilav gasförordningen (1991:1481) anges vilka utsläppskrav som gäller
för lätta lastbilar och bussar över 1 250 kg. Miljöklass 3 motsvarar de
krav som ställs i rådets direktiv 93/59/EEG av den 28 juni 1993 om änd-
ring av direktiv 70/220/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lag-
stiftning om åtgärder mot luftförorening genom avgaser från motorfor-
don (EGT nr L186, 28.07.93, s.21, Celex 393L0059). Miljöklass 2 mot-
svarar de krav som ställs i direktiv 96/69/EG av den 8 oktober 1996 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot luftföro-
reningar genom avgaser från motorfordon (EGT nr L282, 01.11.1996, s.
64, Celex 396L0069). Miljöklass 1 motsvarar USAs TLEV-standard.
Den 1 oktober 1998 kommer kraven att skärpas så att de krav som i
dag gäller för miljöklass 2 i fortsättningen skall gälla för miljöklass 3.
För lätta lastbilar med skåpkarosseri och bussar är försäljningsskatten
6 kronor 47 öre per kilogram tjänstevikt i miljöklasserna 1 och 2. För
miljöklass 3 ökas skatten med 2 021 kronor. För lätta lastbilar utan
skåpkarosseri är försäljningsskatten 4 043 kronor. För miljöklass 3 är
försäljningsskatten 6 064 kronor.
Regeringens avsikt är att ändra bilav gasförordningen (1991:1481) så
att miljöklass 2 lämnas utan gränsvärden från och med den 1 oktober
27
1998. Dagens avgaskrav för miljöklass 2 kommer således att gälla för Prop. 1997/98:140
miljöklass 3.
Försäljningsskatten för lätta lastbilar och bussar i miljöklass 3 bör på
grund härav sänkas till samma nivå som miljöklass 1 och 2.
Efter de nu föreslagna ändringarna blir det inte någon skillnad mellan
olika miljöklasser i fråga om försäljningsskatten. Tabelluppställningen
med de olika miljöklasserna kan därför slopas.
Tunga fordon
Tunga fordon indelas i miljöklasser om de är försedda med dieselmotor.
Miljöklass 3 motsvarar de krav som ställs i Europaparlamentets och rå-
dets direktiv 96/1/EG av den 22 januari 1996 om ändring av direktiv
88/77/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgär-
der mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från dieselmo-
torer som används i fordon (EGT nr L040, 17.02.1996, s.l, Celex
396L0001). Miljöklass 2 motsvarar kravnivån B i rådets direktiv
91/542/EEG av den 1 oktober 1991 om ändring av direktiv 88/77/EEG om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av
gasformiga föroreningar från dieselmotorer som används i fordon (EGT nr
L295, 25.10.1991, s.l, Celex 391L0542). Miljöklass 1 saknar i dag krav-
nivå.
Miljöklass 3 är avsedd för bilar med motorer som tillåts ha ett högre
partikelgränsvärde. Den 1 oktober 1998 upphör den övergångsperiod
under vilken det högre gränsvärdet gällt. Detta innebär att samtliga nya
tunga fordon kommer att uppfylla dagens krav för miljöklass 2. En för-
ändring av bilavgasförordningen med detta innehåll bör därför ske.
För tunga fordon i miljöklass 2 tas för närvarande ingen försäljnings-
skatt ut. De avgaskrav som idag gäller för tunga fordon i miljöklass 2
kommer från och med den 1 oktober 1998 att gälla för tunga fordon i
miljöklass 3. Försäljningsskatten för tunga fordon i miljöklass 3 bör där-
för slopas helt.
Indexering
De försäljningsskattebelopp som gäller för år 1998 fastställdes genom
den indexeringsförordning som utfärdades hösten 1997 (SFS 1997:1142).
I de nu föreslagna ändringarna av försäljningsskattelagen tas även de
indexerade beloppen med. Detta innebär att indexeringsförordningen bör
upphävas när ändringarna i försäljningsskattelagen träder i kraft den 1
oktober 1998.
Regeringens förslag: Försäljningsskatten slopas för lastbilar och bussar
som är inrättade för drift med elektricitet från batteriet i fordonet.
28
Skälen för regeringens förslag: Den förmånliga beskattningen som
gällt för elfordon var tänkt under ett introduktionsskede på tre år. Den
förmånliga beskattningen upphörde således vid årsskiftet. Härefter har
dock framkommit att introduktionstiden varit för begränsad for denna typ
av fordon.
Regeringen anser därför att det finns skäl att ytterligare förlänga tiden
något för att underlätta för elbilarna att introduceras på marknaden.
Skattefriheten föreslås till följd härav gälla under de närmaste tre åren.
Tiden bör dock räknas från den 1 januari 1998 eftersom det är lämpligt
att den nya perioden på tre år kommer i direkt anslutning till den tidigare.
Förslaget föranleder ändring i 8 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt
på motorfordon.
Regler om lotterier finns i lotterilagen (1994:1000), senast ändrad
(1996:1168). Med lotterier avses enligt denna lag en verksamhet där en
eller flera deltagare, med eller utan insats, kan fa en vinst till ett högre
värde än vad var och en av de övriga deltagarna kan få. Till lotteri hän-
förs lottning, gissning, vadhållning och liknande förfaranden, marknads-
och tivolinöjen samt bingospel, automatspel, roulettspel, tämingsspel,
kortspel, kedjebrevsspel och liknande spel. Begreppet lotteri har alltså
här en vidare omfattning än vad det har i allmänhet och omfattar även
t.ex. vadhållning.
Lotteriinspektionen är central förvaltningsmyndighet med ansvar för
tillsyn av den svenska lotteri- och spelmarknaden och lotterilagens efter-
levnad.
Skattepliktiga lotterier beskattas enligt olika lagar beroende på vilken
typ av spel eller lotteri det är fråga om och vem som arrangerar spelet.
Enligt lagen (1991:1482 ) om lotteriskatt, senast ändrad (1997:322), skall
lotteriskatt betalas till staten för svenskt lotteri med 36 procent. Skatten
tas ut på spelarinsatsema efter avdrag för vad som utbetalats till vinnar-
na. Organisationer som får tillstånd enligt 15 § lotterilagen, dvs. ideella
föreningar som har till huvudsakligt syfte att bedriva allmännyttig verk-
samhet, är undantagna från lotteriskatt. Även de lotterier som anordnas
av det av staten ägda spelbolaget AB Svenska Spel är sedan den 1 juli
1996 undantagna från lotteriskatt.
Bankernas vinstsparande, de s.k. miljon- och vinnarkontona, beskattas
enligt lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande med 30 procent av
lotterivinstens värde.
För roulett-, kort- och tämingsspel regleras beskattningen i lagen
(1972:820) om skatt på spel. Punktskatt tas ut med ett fast belopp per
bord och månad. Skatten är 2 000 kr per månad och bord, för de första
två spelborden. Därefter ökar skatten per bord för varje ytterligare spel-
bord.
Prop. 1997/98:140
29
Spel på mekaniska spelautomater har förekommit under lång tid. Un-
der senare år har de mekaniska spelautomaterna kommit att kompletteras
med, och ersättas av elektroniska spelautomater. Automatspelen, både de
mekaniska och de elektroniska, är en form av lotteri som regleras av 6 §
lotterilagen. I lagen definieras fyra olika typer av automatspel; varuspels-
automat, penningautomat, värdeautomat och skicklighetsautomat. Med
varuspelsautomat menas en spelautomat som betalar ut vinst i form av
varor och där vinstmöjligheterna helt eller delvis beror på slumpen.
Lotterier far, enligt 9 § lotterilagen, bara anordnas efter tillstånd om
inte annat följer av lagen. Lotteriinspektionen prövar frågor om tillstånd
att anordna spel på varuspelsautomater enligt 25 § lotterilagen. Tillstånd
får lämnas om spelet anordnas i samband med offentlig nöjestillställning,
hotell- och restaurangverksamhet eller bingospel.
Enligt Lotteriinspektionen har varuspelsautomatema ökat betydligt i
antal. Fram till 1995 fanns det endast ca 70 tillstånd till spel på varu-
spelsautomater i hela landet. Till och med december 1997 hade Lotteri-
inspektionen meddelat 2 167 tillstånd för 4 459 varuspelsautomater. Till-
strömningen av nya ansökningar till Lotteriinspektionen är fortfarande
stor.
Regeringens förslag: Lagen om skatt på spel utvidgas till att om-
fatta även sådana varuspelsautomater som kräver tillstånd enligt lotte-
rilagen. Skatten tas ut för varje kalendermånad då skattskyldighet fö-
religger med 1 500 kronor per automat.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens förslag. Dock har arbetsgruppen föreslagit att skatten skall vara 2 000
kr per automat och månad som tillståndet gäller.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är tveksamma till att
genomföra beskattningsförslaget innan översynen av lotterilagen är ge-
nomförd. Riksskatteverket anser att det ur ett skatterättsligt perspektiv
inte finns något att invända och Lotteriinspektionen har inga synpunkter
på förslaget. Alla privata företag som ställer ut dessa automater anser att
det föreslagna beloppet 2 000 kr per automat och månad är för högt. Or-
ganisationer och företag med bingoanknytning anser att denna typ av
skatt inte skall tas ut på denna verksamhet eftersom den syftar till att ge-
nerera intäkter till ideell verksamhet. Ett antal yttranden behandlar att
traditionella varuspelsautomater som främst finns på tivolin och markna-
der inte bör omfattas av förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Varuspelsautomatema har, som
nämns ovan, ökat betydligt i antal. Den största delen varuspelsautomater
är numera elektroniska automater som till stor del påminner om de s.k.
enarmade banditema. Skillnaden är att automaten inte betalar ut några
vinster i pengar utan i varor. Tillstånden till dessa varuspelsautomater
innehas i huvudsak av privatägda spelföretag, restauranger, kasinoföre-
Prop. 1997/98:140
30
tag, och bingoserviceföretag. Ett antal ideella organisationer bedriver Prop. 1997/98:140
också spel på varuspelsautomater i samband med bingospel. Totalt fanns
enligt Lotteriinspektionen per den 31 december 1997 156 st innehavare
av tillstånd för varuspelsautomater.
En utgångspunkt för nuvarande lotterilag är att spel- och lotteriverk-
samheten i allt väsentligt bör vara förbehållen staten, hästsporten och
folkrörelserna. Endast i undantagsfall och inom vissa väl avgränsade om-
råden har kommersiella intressen accepterats när det gäller lotteri- och
spelverksamhet. Ett sådant område är restaurangkasinospel. Dessa spel
far bedrivas av kommersiella företag. I gengäld tar staten ut en punktskatt
på dessa spel. När nu varuspelsautomatema ökat i omfattning och i hu-
vudsak bedrivs av kommersiella företag anser regeringen att en punkt-
skatt bör tas ut även för dessa.
Det är viktigt att skapa en enkel och rak beskattning av varuspelsauto-
matema, liksom den som redan idag gäller restaurangkasinospelen. Spel-
skatten bör därför, på samma sätt som exempelvis roulettspel, gälla oav-
sett vem som bedriver spelet. Samtliga typer av varuspelsautomater bör
bli föremål för beskattning. Skatten kommer att gälla även ideella organi-
sationer om de bedriver spel på varuspelsautomater.
Liksom för restaurangkasinospel bör det vara den som bedriver spel-
verksamhet med varuspelsautomater som innehar speltillståndet. Enligt
regeringens mening kommer tillsyn och kontroll att underlättas om spel-
skatten, på samma sätt som gäller för roulettspel, knyts till den tid då
tillståndet löper. Regeringen utgår ifrån att Lotteriinspektionen i rimlig
utsträckning anpassar tillståndstiden till den tid automaterna är i drift.
Regeringen anser att spelskatten bör bestämmas så att den ger staten en
lämplig andel av den vinst varuspelsautomatema genererar. Många av de
tillfrågade remissinstanserna anser att det av arbetsgruppen föreslagna
skattebeloppet på 2 000 kr per automat och månad är för högt. Arbets-
gruppens förslag har baserats på storleken på den skatt som tas ut av and-
ra aktörer på spelmarknaden (skatt på spel och vinstsparande samt lotte-
riskatt), och de belopp som Lotteriinspektionen uppskattar att varuspels-
automatema omsätter. Flera remissinstanser föreslår i stället en skatt på
mellan 500 och 1 000 kr per automat och månad. Ingen av de tillfrågade
remissinstanserna har dock redogjort för hur de kommit fram till de lägre
beloppen.
Regeringens bedömning är att en skatt på 1 500 kr per automat och
månad som tillståndet gäller är lämplig. Även om spel inte bedrivs skall
skatt betalas under den tid tillståndet gäller.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1998. De som då har till-
stånd att bedriva spel på varuspelsautomater blir skattskyldiga från denna
tidpunkt. Förslaget föranleder ändring i 1, 4, 10 och 19 §§ lagen
(1972:820) om skatt på spel.
En översyn av lotterilagstiftningen pågår för närvarande (se avsnitt 3).
I utredarens uppdrag ingår bl.a. att se över lotterilagens automatbegrepp.
En tydlig definition av vad som är att anse som varuspelsautomat skall
tas fram av utredaren. När lotterilagen förtydligas på detta sätt kan antalet
varuspelsautomater förväntas minska ytterligare.
31
Regeringen bedömer att skattemyndighetens resursåtgång för att admi- Prop. 1997/98:140
nistrera denna nya skatt på kort sikt blir jämförbar med resursåtgången
för att administrera den nuvarande skatten på restaurangkasinospel. På
längre sikt kan resursåtgången komma att minska, då antalet automater
förväntas minska. Kostnaden för skattemyndighetens administration fi-
nansieras med en mindre del av de skatteintäkter som följer av förslaget.
Regeringens förslag: Skattefriheten i lagen (1991:1482) om lotteri-
skatt ändras från att avse det av staten ägda bolag som äger aktierna i
Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst till att avse AB
Svenska Spel, och skattefriheten från lotteriskatt utvidgas till att om-
fatta även helägda dotterbolag till AB Svenska Spel.
Skälen för regeringens förslag: När riksdagen våren 1996 beslutade
att det nybildade, statligt ägda, moderbolaget till Svenska Penninglotteri-
et AB och AB Tipstjänst skulle undantas från lotteriskatt, visste man än-
nu inte detta bolags namn (prop. 1995/96:169, bet. 1995/96:FiU14, rskr.
1995/96:248). Under våren 1997 fusionerades moderbolaget med dotter-
bolagen Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst till ett bolag.
Detta bolag fick namnet AB Svenska Spel. Skattefriheten i lagen
(1991:1482) om lotteriskatt ändras därför, från att avse det av staten ägda
bolag som äger aktierna i Svenska Penninglotteriet AB och AB Tips-
tjänst, till att avse AB Svenska Spel.
För att AB Svenska Spel skall ha möjlighet att välja att bedriva lotteri i
ett helägt dotterbolag utvidgas skattefriheten i lagen om lotteriskatt till att
avse även helägt dotterbolag till AB Svenska Spel.
Förslaget föranleder ändring i 1 § lagen (1991:1482) om lotteriskatt.
Antalet varuspelsautomater som finns utställda är färre än antalet som det
lämnats tillstånd för. Lotteriinspektionen uppskattar att endast ca 60 till
70% av de tillåtna automaterna finns i spel ute i bingohallar och restau-
ranger. Flera av remissinstanema har också uppgivit denna andel aktiva
automater. Det totala antalet varuspelsautomater förväntas minska till
följd av beskattningen.
Enligt uppgifter från Lotteriinspektionen fanns per den 31 december
1997 tillstånd för 4 459 varuspelsautomater. Av dessa är uppskattnings-
vis 2 675 till 3 000 i bruk. Efter införandet av beskattningen kan ca 40%
av dessa förväntas försvinna eller endast ställas ut under en viss del av
året p.g.a. försämrad lönsamhet. Kvar blir ca 1 600 - 1 800 varuspels-
automater. Staten kommer då att fa 18 000 kr per år och automat i spel-
skatt, från ca 1 600 till 1 800 automater, dvs. uppskattningsvis 29 till 32
mkr årligen.
32
Förslaget förväntas inte nämnvärt påverka Lotteriinspektionens eller de
allmänna förvaltningsdomstolarnas arbetsbelastning.
3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 140
Prop. 1997/98:140
33
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på
energi skall ha följande lydelse.
Prop. 1997/98:140
Bilaga 1
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 kap.
3 §’
Energiskatten utgör
1. 0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell
verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling,
2. 9,6 öre per kilowattimme för 2. 9,6 öre per kilowattimme för
annan elektrisk kraft än som avses annan elektrisk kraft än som avses
under 1 och som förbrukas i under 1 och som förbrukas i
kommuner som anges i 4 §, kommuner som anges i 4 §, med
undantag för sådan elektrisk kraft
som förbrukas under tiden den 1
november - den 30 april i
elektriska pannor som ingår i en
elpanneanläggning vars
installerade effekt överstiger två
megawatt,
3. 12,9 öre per kilowattimme för 3. 12,9 öre per kilowattimme för
elektrisk kraft som förbrukas för elektrisk kraft som förbrukas för
el-, gas-, värme- eller el-, gas-, värme- eller
vattenförsörjning i andra vattenförsörjning i andra
kommuner än de som anges i 4 §, kommuner än de som anges i 4 §,
och med undantag för sådan elektrisk
kraft som förbrukas under tiden den
1 november — den 30 april i
elektriska pannor som ingår i en
elpanneanläggning vars
installerade effekt överstiger två
megawatt, och
15,2 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga
fall.
För kalenderåret 1999 och efterföljande kalenderår skall de i första
stycket angivna skattebeloppen räknas om på det sätt som i fråga om
skatt på bränslen anges i 2 kap. 10 §. Belopp som anges i tiondels ören
skall dock avrundas till hela tiondels ören.
Senaste lydelse 1997:450.
34
______________ Prop. 1997/98:140
Bilaga 1
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
35
Riksskatteverket, NUTEK, Organisationskommittén för Statens energi-
myndighet, Svenska Kraftnät, Svenska Kommunförbundet, Svenska
Kraftverksföreningen, Svenska Fjärrvärmeföreningen, Vattenfall AB,
Sydkraft AB, Sveriges Industriförbund, Riksbyggen, HSB, SBC, SABO,
Fastighetsägarföreningen, Svenska Gasföreningen, Svebio, Svenska
Petroleuminstitutet, Konkurrensverket, Statens Naturvårdsverk, Svenska
Naturskyddsföreningen, Riksrevisionsverket.
Prop. 1997/98:140
Bilaga 2
36
Astromat AB, Bjuvia Fritid AB, Bell Casino AB, Cherryföretagen AB,
Göteborgs stad, Knutssonbolagen AB, Lotteri inspektionen, Nygab
Service AB, PAF Sverige AB, Riksidrottsförbundet, Riksskatteverket,
Ring Bingo AB, AB Svenska Spel, Sveriges allmännyttiga lotterier AB
(SALAB), Sveriges Automatägares Riksförbund (SVAR), Sveriges
Bingoarrangörers Centralorganisation (Svebico), Sveriges Hotell &
Restaurangföretagare (SHR), Sveriges Tivoliägareförening, Truemax
AB.
Prop. 1997/98:140
Biläga 3
37
4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 140
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi
dels att 2 kap. 9 a § och 11 kap. 3 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall inforas en ny paragraf, 9 kap. 8 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
9a§>
Bestämmelserna i 9 § första och andra styckena gäller även, såvitt av-
ser bränsletank som förser motor på motordrivet fordon med bränsle,
oljeprodukt som är eller har varit försedd med sådana av regeringen i
föreskrift angivna andra märkämnen än de som avses i 8 § första stycket.
Första stycket gäller inte bräns- Första stycket gäller inte bräns-
letank som förser motor på annat letank som förser motor på motor-
motordrivet fordon än lastbil eller drivet fordon med bränsle, om
buss med bränsle, om bränslet bränslet
1. för privat ändamål förts in till Sverige i fordonets tank eller i reserv-
dunk som rymmer högst 10 liter, eller
2. förts in till Sverige i en normal bränsletank på fordonet eller till for-
donet kopplad släpvagn som används yrkesmässigt.
9 kap.
Om någon har förbrukat en så-
dan oljeprodukt som avses i 2 kap.
9 a § för uppvärmning eller för
drift av stationära motorer, medger
beskattningsmyndigheten efter an-
sökan återbetalning av ett belopp
som motsvarar skillnaden mellan
det skattebelopp som betalats för
oljeprodukten enligt 2 kap. 1 §
första stycket 3 b och det skattebe-
lopp som gäller enligt 2 kap. 1 §
första stycket 3 a.
Ansökan om återbetalning enligt
första stycket skall omfatta ett ka-
lenderkvartal och skall lämnas in
till beskattningsmyndigheten inom
ett år efter kvartalets utgång.
Prop. 1997/98:140
Bilaga 4
Senaste lydelse 1997:592.
38
11 kap.
3§2
Energiskatten utgör
1. 0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell
verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling,
2. 9,6 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses un-
der 1 och som förbrukas i kommuner som anges i 4 §,
3. 12,9 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas för el-,
gas-, värme- eller vattenförsörjning i andra kommuner än de som anges i
4 §, och
4. 15,2 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga
fall.
För elektrisk kraft som under ti-
den den 1 november - den 31 mars
förbrukas i elektriska pannor som
ingår i en elpanneanläggning vars
installerade effekt överstiger 2 me-
gawatt, utgör dock energiskatten
1. 11,9 öre per kilowattimme vid
förbrukning i kommuner som anges
i 4 § för annat ändamål än i indust-
riell verksamhet i tillverkningspro-
cessen eller vid yrkesmässig växt-
husodling, och
2. 15,2 öre per kilowattimme vid
förbrukning för el-, gas-, värme-
eller vattenförsörjning i andra
kommuner än de som anges i 4 §.
För kalenderåret 1999 och efterföljande kalenderår skall de i första
stycket angivna skattebeloppen räknas om på det sätt som i fråga om
skatt på bränslen anges i 2 kap. 10 §. Belopp som anges i tiondels ören
skall dock avrundas till hela tiondels ören.
Prop.1997/98:140
Bilaga 4
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft-
trädandet.
2. Den nya lydelsen av 2 kap. 9 a § tillämpas dock för tid från och med
den 1 januari 1996.
2 Senaste lydelse 1997:450.
39
Prop. 1997/98:140
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 4, 8 och 8 a §§ lagen (1978:69) om försälj-
ningsskatt på motorfordon1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Försäljningsskatt tas ut för for-
don som registreras i bilregistret
och som är
1. buss med en totalvikt av högst
3 500 kilogram samt övriga bussar
om de är försedda med dieselmo-
tor och om de hänförs till miljö-
klass 3,
2. lastbil med en totalvikt av
högst 3 500 kilogram och lastbilar
med en totalvikt som överstiger
3 500 kilogram, om de är försedda
med dieselmotor och om de hän-
förs till miljöklass 3,
3. motorcykel.
Fordon som enligt bilregistret är;
äldre är inte skattepliktiga.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
§2
Försäljningsskatt tas ut för for-
don som registreras i bilregistret
och som är
1. buss med en totalvikt av högst
3 500 kilogram,
2. lastbil med en totalvikt av
högst 3 500 kilogram,
en årsmodell som är trettio år eller
§’
Skatten tas ut för skattepliktiga bussar och lastbilar med belopp som
framgår av följande uppställning. Skatten beräknas till helt tiotal kronor
så att överskjutande krontal bortfaller.
|
Fordonsslag |
miljöklass 1 |
|
1. buss med en totalvikt av |
6 kronor 40 öre per |
|
med en totalvikt |
- |
miljöklass 2 miljöklass 3
6 kronor 40 öre per 6 kronor 40 öre per
kilogram tjänstevikt kilogram tjänste-
vikt, ökat med 2 000
kronor
6 000 kronor
Lagen omtryckt 1984:159.
Senaste lydelse 1996:1410.
Senaste lydelse 1996:1410.
40
_________________________________________________________________________ Prop. 1997/98:140
Fordonsslag_________miljöklass 1__________miljöklass 2_________miljöklass 3_________ Bilaga 4
2 lastbil med
skåpkarosseri
med en totalvikt av
högst 3 500 kilo-
gram
6 kronor 40 öre per 6 kronor 40 öre per 6 kronor 40 öre per
kilogram tjänstevikt kilogram tjänstevikt kilogram tjänste-
vikt, ökat med 2 000
kronor
|
med en totalvikt - överstigande 3 500 |
6 000 kronor | |
|
3. lastbil utan skåpkarosseri gram |
4 000 kronor |
6 000 kronor |
|
med en totalvikt - överstigande 3 500 |
— |
6 000 kronor |
Skatten tas ut för motorcykel med 1 340 kronor om tjänstevikten inte
överstiger 75 kilogram, med 1 760 kronor om tjänstevikten är högre men
inte överstiger 160 kilogram, med 2 700 kronor om tjänstevikten är högre
än 160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med
4 480 kronor.
För lastbilar och bussar som är inrättade för drift med elektricitet från
batterier i fordonet skall skatt tas ut med motsvarande belopp som gäller
för miljöklass 1.
Föreslagen lydelse
Skatten tas ut för skattepliktiga bussar och lastbilar med belopp som
framgår av följande uppställning. Skatten beräknas till helt tiotal kronor
så att överskjutande krontal bortfaller.
|
Fordonsslag |
miljöklass 1 |
miljöklass 2 |
miljöklass 3 |
|
1. buss med en totalvikt av |
6 kronor 47 öre per |
6 kronor 47 öre per |
6 kronor 47 öre per |
|
högst 3 500 kilo- gram |
kilogram tjänstevikt |
kilogram tjänstevikt |
kilogram tjänstevikt |
|
2. lastbil med | |||
|
skåpkarosseri |
6 kronor 47 öre per |
6 kronor 47 öre per |
6 kronor 47 öre per |
|
högst 3 500 kilo- gram |
kilogram tjänstevikt |
kilogram tjänstevikt |
kilogram tjänstevikt |
|
3. lastbil utan | |||
|
skåpkarosseri |
4 043 kronor |
4 043 kronor |
4 043 kronor |
41
Skatten tas ut för motorcykel med 1 354 kronor om tjänstevikten inte
överstiger 75 kilogram, med 1 779 kronor om tjänstevikten är högre men
inte överstiger 160 kilogram, med 2 729 kronor om tjänstevikten är högre
än 160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med
4 528 kronor.
För lastbilar och bussar som är inrättade för drift med elektricitet från
batterier i fordonet skall skatt tas ut med motsvarande belopp som gäller
för miljöklass 1. Skatt skall dock inte tas ut för sådant fordon om skatt-
skyldigheten inträder under perioden den 1 oktober 1998 -31 december
2000.
Prop. 1997/98:140
Bilaga 4
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
För fordon som anges i 8 § tas
skatten för år 1996 ut med de i den
paragrafen angivna beloppen. För
tiden efter utgången av år 1996
skall skatten på de fordon som
anges i 8 § tas ut med de i paragra-
fen angivna beloppen, omräknade
enligt andra stycket.
För kalenderåret 1997 och efter-
följande kalenderår skall skatten
tas ut med belopp som efter en
årlig omräkning motsvarar de i 8 §
angivna skattebeloppen, multipli-
cerade med det jämförelsetal, ut-
tryckt i procent, som anger för-
hållandet mellan prisläget i okto-
ber månad året närmast före det år
beräkningen avser och prisläget i
oktober 1995.
8a§
För fordon som anges i 8 § tas
skatten för år 1998 ut med de i den
paragrafen angivna beloppen. För
tiden efter utgången av år 1998
skall skatten på de fordon som
anges i 8 § tas ut med de i paragra-
fen angivna beloppen, omräknade
enligt andra stycket.
För kalenderåret 1999 och efter-
följande kalenderår skall skatten
tas ut med belopp som efter en
årlig omräkning motsvarar de i 8 §
angivna skattebeloppen, multipli-
cerade med det jämförelsetal, ut-
tryckt i procent, som anger för-
hållandet mellan prisläget i okto-
ber månad året närmast före det år
beräkningen avser och prisläget i
oktober 1997.
Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade
skattebeloppen som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalender-
år. Beloppen avrundas till hela kronor och ören.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft-
trädandet.
2. Den nya lydelsen av 8 § tredje stycket andra meningen tillämpas
dock för tid från och med den 1 januari 1998.
42
Härigenom föreskrivs att 1,4, 10 och 19 §§ lagen (1972:820) om skatt
på spel skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Spelskatt betalas enligt denna
lag till staten för sådant roulettspel
som kräver tillstånd enligt lotteri-
lagen (1994:1000).
1 §'
Spelskatt betalas enligt denna
lag till staten för sådant roulettspel
och spel på varuspelsautomater
som kräver tillstånd enligt lotteri-
lagen (1994:1000).
Kortspel och tämingsspel jämställs i denna lag med roulettspel.
Skattskyldig är den som har till-
stånd som avses i 1 §. I fråga om
roulettspel med utrustning som
upplåtes av någon med fast drift-
ställe inom landet, är dock den
som upplåter utrustningen skatt-
skyldig.
4§2
Skattskyldig är den som har till-
stånd som avses i 1 §. I fråga om
roulettspel och spel på varu-
spelsautomater med utrustning
som upplåtes av någon med fast
driftställe inom landet, är dock den
som upplåter utrustningen skatt-
skyldig.
Prop. 1997/98:140
Bilaga 4
10 §3
Spelskatt utgår, för varje kalen- Spelskatt för roulettspel tas ut,
dermånad då skattskyldighet före- för varje kalendermånad då skatt-
ligger, med skyldighet föreligger, med
2 000 kronor för tillstånd som innebär rätt till spel på ett spelbord,
4 000 kronor för tillstånd som innebär rätt till spel på två spelbord,
9 000 kronor för tillstånd som innebär rätt till spel på tre spelbord,
18 000 kronor för tillstånd som innebär rätt till spel på fyra spelbord
och med
25 000 kronor för tillstånd som innebär rätt till spel på fem spelbord.
Föreligger rätt till spel på flera
spelbord än fem utgår skatten för
vart och ett av dessa bord med
Föreligger rätt till spel på flera
spelbord än fem tas skatten för
vart och ett av dessa bord ut med
5 000 kronor per månad.
5 000 kronor per månad.
Spelskatt för spel på varuspels-
automater tas ut med 1 500 kronor
per varuspelsautomat for varje
kalendermånad då skattskyldighet
föreligger.
1 Senaste lydelse 1994:1003.
2 Senaste lydelse 1994:1003.
3 Senaste lydelse 1994:1003.
43
Den som bedriver roulettspel med
utrustning som upplåtits till honom
är ansvarig för spelskatt för vilken
skattskyldighet åvilar upplåtaren
och som denne ej erlagt. Vid upp-
låtelse av spelutrustning i flera led
gäller motsvarande för en upplåta-
re som själv ej är skattskyldig.
19 §4
Den som bedriver roulettspel
eller spel på varuspelsautomater
med utrustning som upplåtits till
honom är ansvarig för spelskatt för
vilken skattskyldighet åvilar upp-
låtaren och som denne inte betalat.
När spelutrustning upplåts i flera
led gäller motsvarande för en
upplåtare som själv inte är skatt-
skyldig.
Prop. 1997/98:140
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
4 Senaste lydelse 1978:761.
44
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:1482) om lotteriskatt skall ha
följande lydelse.
Prop. 1997/98:140
Bilaga 4
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Lotteriskatt skall betalas enligt
denna lag till staten för svenskt
lotteri.
Skatt tas ut med 36 procent av
den behållning som återstår sedan
de till vinnarna i lotteriet utbeta-
lade sammanlagda vinsterna av-
räknats från de sammanlagda in-
satserna.
Med vinster som betalats ut av-
ses de vinster som betalats ut inom
90 dagar från skattskyldighetens
inträde.
Skatt skall inte betalas för
1 §'
Lotteriskatt skall betalas enligt
denna lag till staten för svenskt
lotteri.
Skatt tas ut med 36 procent av
den behållning som återstår sedan
de sammanlagda vinster som be-
talats ut till vinnarna i lotteriet
räknats av från de sammanlagda
insatserna.
Med vinster som betalats ut av-
ses de vinster som betalats ut inom
90 dagar från skattskyldighetens
inträde.
1. sådant lotteri som avses i lagen (1972:820) om skatt på spel,
2. sådant lotteri som avses i lagen (1991:1483) om skatt på vinstspa-
rande m.m.,
3. vinstdragning på här i landet utfärdade premieobligationer,
4. lotteri som har anordnats av sådan sammanslutning som avses i 15 §
lotterilagen (1994: 1000),
5. lotteri som har anordnats av 5. lotteri som har anordnats av
AB Svenska Spel eller helägt dot-
Svenska Penninglotteriet Aktiebo-
lag, Aktiebolaget Tipstjänst eller terbolag till detta bolag, eller
det av staten ägda bolag som äger
aktierna i dessa bolag, eller
6. lotteri där vinsterna inte utgörs av pengar.
Beteckningen lotteri har samma betydelse i denna lag som i 3 § lotteri-
lagen (1994:1000).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Senaste lydelse 1997:322.
45
Protokoll vid sammanträde 1998-03-23
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud Len-
nander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 5 mars 1998 (Finansdepartementet) har rege-
ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
2. lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskat på motorfor-
don,
3. lag om ändring i lagen (1972:820) om skatt på spel,
4. lag om ändring i lagen (1991:1482) om lotteriskatt.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Agneta Bergqvist
och hovrättsassessorn Susanne Åkerfeldt.
Förslaget till lag om ändring i lagen om skatt på energi
9 kap. 8 a §
I den nu föreslagna, nya paragrafen finns föreskrifter om återbetalning av
skatt till den som använt på visst sätt märkt olja, dvs. i praktiken den
finska rödfärgade oljan, för uppvärmning eller för drift av stationära
motorer. För att definiera den olja som det är fråga om hänvisas till 2
kap. 9 §. Denna paragraf handlar emellertid om olja i bränsletankar till
motordrivna fordon. För att förebygga risken för missförstånd bör hellre
en självständig definition användas i förevarande paragraf, en definition
som kan skrivas efter mönster av bestämmelserna i 2 kap. 9 a §. Inled-
ningen av paragrafen kan då ges följande lydelse: ”Om någon har förbru-
kat en oljeprodukt, som är eller har varit försedd med sådana av rege-
ringen i föreskrift angivna andra märkämnen än de som avses i 2 kap. 8 §
första stycket, för uppvärmning eller för drift av stationära motorer,
medger—”.
II kap. 3 §
Bestämmelserna i tredje stycket angående omräkning av de i första
stycket angivna skattebeloppen måste efter införandet av andra stycket
antas vara avsedda att tillämpas även på de i detta stycke angivna skatte-
beloppen; dessa överensstämmer ju beloppsmässigt med vissa skattebe-
lopp enligt första stycket. Orden ”i första stycket” bör därför ändras till ”i
första och andra styckena”.
Prop. 1997/98:140
Bilaga 5
46
Förslaget till lag om ändring i lagen om försäljningsskatt på
motorfordon
8§
Efter de nu föreslagna ändringarna blir det inte någon skillnad mellan
olika miljöklasser i fråga om försäljningsskatten. Tabelluppställningen
bör därför slopas och i paragrafen anges att skatt tas ut, för buss med en
total vikt av högst 3 500 kilogram och för lastbil med skåpkarosseri och
en totalvikt av högst 3 500 kilogram med 6 kronor 47 öre per kilogram
tjänstevikt samt för annan lastbil med en total vikt av högst 3 500 kilo-
gram med 4 043 kronor. Beträffande lastbilar och bussar som är inrättade
för drift med elektricitet från batterier i fordonet behöver endast anges att
skatt inte tas ut för sådant fordon, om skattskyldigheten inträder under
perioden den 1 oktober 1998 - den 31 december 2000; för övriga tider
följer de huvudregeln.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1997/98:140
Bilaga 5
47
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1998
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Tham, Åsbrink, Schori, Winberg, Ulvskog,
Sundström, Johansson, von Sydow, Klingvall, Ähnberg, Pagrotsky,
Östros
Föredragande: statsrådet Östros
Prop. 1997/98:140
Regeringen beslutar proposition 1997/98:140 Beskattning av elpannor
och vissa andra punktskattefrågor.
48
Prop. 1997/98:140
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Lag om ändring i lagen |
392L0012 394L0074 |
49
Eländers Gotab 56100, Stockholm 1998