Regeringens proposition
1997/98:130

Ändringar i konkurrenslagen (1993:20) m.m.

Prop.

1997/98:130

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 5 mars 1998

Göran Persson

Anders Sundström

(Närings- och handelsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Sunda konkurrensförhållanden och rättvisa spelregler för såväl stora
som små företag är viktiga förutsättningar för en väl fungerande
marknad. Konkurrenslagen (1993:20) utgör ett viktigt instrument för att
uppnå ett bättre omvandlingstryck och en effektivare konkurrens, till
nytta för samhällsekonomin och konsumenterna.

Konkurrenslagen och dess tillämpning 1993-1996 har utvärderats av
Konkurrenslagsutredningen. Därvid har framkommit behov av vissa
förändringar i syfte bl.a. att underlätta lagtillämpningen.
Konkurrenslagen behöver förtydligas och förenklas i vissa avseenden.
Konkurrensfrågor behöver prövas snabbare och effektivare än som sker
idag. Det är en prioriterad rättssäkerhetsfråga att företagen skall kunna fa
snabba besked samt att praxis utbildas som underlättar företagens
bedömning av rättsläget.

Regeringen föreslår därför flera ändringar i regelsystemet. I förslaget
ingår att instansordningen ändras när det gäller Konkurrensverkets beslut
om undantag, icke-ingripandebesked och ålägganden enligt
konkurrenslagen. Förslaget innebär att dessa beslut skall överklagas till
Marknadsdomstolen. Den nuvarande ordningen med två
domstolsinstanser - Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen -
behålls för bl.a. frågor om konkurrensskadeavgift, kvarstad, särskild
undersökning och företagsförvärv.

Andra förslag till ändringar rör reglerna i konkurrenslagen om s.k.
automatiska undantag, Konkurrensverkets undersökning m.m. Vidare
föreslås en regel i sekretesslagen (1980:100) som innebär förstärkt

1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 130

sekretesskydd i domstol för uppgifter i mål och ärenden enligt Prop. 1997/98:130
konkurrenslagen.

Förslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1998.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................5

2 Lagtext....................................................................................................5

2.1 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)............5

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om

marknadsdomstol m.m......................................................13

2.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)........... 14

3 Ärendet och dess beredning..................................................................15

4 Nuvarande bestämmelser......................................................................15

5 Allmänna erfarenheter av KL...............................................................19

6 Regeringens förslag till ändringar i KL................................................23

6.1 Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete.....................23

6.2 Förbudet mot missbruk av en dominerande ställning...............26

6.3 Prövning av företagsförvärv......................................................27

6.4 Uppbrytning av företagskoncentrationer...................................29

6.5 Den administrativa handläggningen..........................................30

6.5.1 Automatiska undantag.............................................30

6.5.2 Icke-ingripandebesked.............................................32

6.6 Tvångsmedel och sanktioner.....................................................34

6.6.1 Ålägganden att upphöra med en överträdelse..........35

6.6.2 Interimistiska beslut.................................................36

6.6.3 Konkurrensverkets undersökning............................37

6.6.4 Förfarandet vid tvist om huruvida uppgift omfattas av

advokats tystnadsplikt.....................................40

6.7 Förhållandet till annan lagstiftning...........................................42

6.7.1 Förhållandet till tryck- och yttrandefriheten............42

6.7.2 Förhållandet till arbetsrätten....................................44

6.8 Instansordningen och förfarandereglema..................................49

6.8.1 Beslutsordningen och överklagande enligt KL........49

6.8.2 Beslut i fråga om företagsförvärv............................53

6.8.3 Förfarandereglema...................................................55

6.8.4 Rättegångskostnader................................................57

6.8.5 Sekretess..................................................................58

7 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser.........................................61

8 Kostnader m.m.....................................................................................61

9 Författningskommentar........................................................................62

9.1 Förslaget till lag om ändring i KL.............................................62

9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om

marknadsdomstol m.m......................................................70

9.3 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)........71

Bilaga 1 Sammanfattning av Konkurrenslagsutredningens betänkande

Konkurrenslagen 1993-1996 (SOU 1997:20).................................72

Bilaga 2 Konkurrenslagsutredningens lagförslag....................................77

Prop. 1997/98:130

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna..........................................89  Prop. 1997/98:130

Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.....................................................90

Bilaga 5 Lagrådets yttrande...................................................................100

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998.........101

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1997/98:130

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)

2. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

2 Lagtext

2.1 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen
(1993:20)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (1993:20)
dels att 65 a §‘ skall upphöra att gälla,

dels an 6, 13, 15, 19, 23,25,34,41,49,51,53, 54, 60, 63,64,

64 c och 69 §§ samt rubriken närmast före 15 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2

Om något annat inte följer av beslut
enligt 8 eller 15 § eller av 13, 17
eller 18 c §, är avtal mellan företag
förbjudna om de har till syfte att
hindra, begränsa eller snedvrida
konkurrensen på den svenska
marknaden på ett märkbart sätt eller
om de ger ett sådant resultat.

Om något annat inte följer av beslut
enligt 8 eller 15 § eller av 13, 17
eller 18 c §, är avtal mellan företag
förbjudna om de har till syfte att
hindra, begränsa eller snedvrida
konkurrensen på marknaden på ett
märkbart sätt eller om de ger ett
sådant resultat.

Detta gäller särskilt sådana avtal som innebär att

1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affarsvillkor direkt eller
indirekt fastställs,

2.  produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar
begränsas eller kontrolleras,

3. marknader eller inköpskällor delas upp,

1 Senaste lydelse 1994:1494

2 Senaste lydelse 1994:688

4. olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa Prop. 1997/98:130
handelspartner far en konkurrensnackdel, eller

5. det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig
ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk
har något samband med föremålet för avtalet.

13

Om Konkurrensverket inte har
fattat beslut med anledning av en
anmälan enligt 9 § inom tre
månader från det att anmälan kom
in till verket, skall undantag från
förbudet i 6 § anses beviljat i
enlighet med anmälan för en tid av
fem år räknat från tidpunkten
då avtalet ingicks.

Detta gäller inte om
Konkurrensverket inom tre-
månadersfristen gör invändning
mot avtalet.

Om Konkurrensverket inte har
fattat beslut med anledning av en
anmälan enligt 9 § inom fyra
månader från det att anmälan kom
in till verket, skall undantag från
förbudet i 6 § anses beviljat i
enlighet med anmälan för en tid av
fem år räknat från tidpunkten då
avtalet ingicks. Har undantag
beviljats tidigare, räknas dock
femårsperioden från utgången av
giltighetstiden för det senast
beviljade undantaget.

Första stycket gäller inte om
Konkurrensverket inom fyra-
månadersfristen gör invändning
mot avtalet. Om verket återkallar
en sådan invändning, skall dock
undantag anses beviljat i enlighet
med vad som anges i första stycket.
Detsamma gäller om verket inte
har fattat beslut med anledning av
en anmälan enligt 9 § inom ett år
från det att anmälan kom in till
verket.

Den i andra stycket angivna
ettårsfristen får förlängas genom
beslut av Konkurrensverket för viss
tid som det anmälande företaget
samtycker till. Om företaget
motsätter sig förlängning, får
Marknadsdomstolen medge viss
förlängd tid, när det finns
särskilda skäl.

Undantag meddelade av Stockholms Undantag meddelade av Mark-
tingsrätt                            nadsdomstolen

15 §

Stockholms tingsrätt får, vid Marknadsdomstolen får, vid
prövning av ålägganden enligt 23 prövning av ålägganden enligt 23 §,
§, på yrkande av en part besluta om på yrkande av en part besluta om
undantag enligt 8 § för ett avtal som undantag enligt 8  §. Därvid

är förbjudet enligt 6 § men som tillämpas 10 §.

uppfyller förutsättningarna för

undantag enligt 8  §. Därvid

tillämpas 10 §.

Prop. 1997/98:130

19 §

Missbruk från ett eller flera Missbruk från ett eller flera
företags sida av en dominerande företags sida av en dominerande
ställning på den svenska marknaden ställning på marknaden är
är förbjudet.                          förbjudet.

Sådant missbruk kan särskilt bestå i att

1.  direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller
försäljningspriser eller andra oskäliga affårsvillkor,

2. begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel
för konsumenterna,

3. tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa
handelspartner får en konkurrensnackdel, eller

4. ställa som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig
ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt
handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

23 §

Konkurrensverket får ålägga ett företag att upphöra med överträdelser av
förbuden i 6 eller 19 §.

Om Konkurrensverket i ett visst Om Konkurrensverket i ett visst
fall beslutar att inte meddela ett fall beslutar att inte meddela ett
sådant åläggande, får Stockholms sådant åläggande, får Marknads-
tingsrätt göra det på talan av ett domstolen göra det på talan av ett
företag som berörs av företag som berörs av
överträdelsen.                        överträdelsen.

25 §

Om det finns synnerliga skäl för Om det finns särskilda skäl för det,
det, får ett åläggande enligt 23 § får ett åläggande enligt 23 §
meddelas för tiden till dess att meddelas för tiden till dess att
frågan slutligt har avgjorts, frågan slutligt har avgjorts.
Tingsrätten får meddela ett sådant Marknadsdomstolen får meddela ett
åläggande bara sedan rättegång sådant åläggande bara sedan
inletts.                                  rättegång inletts.

Prop. 1997/98:130

34 §3

Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket förbjuda ett
företagsförvärv som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 37 § eller
som har anmälts frivilligt enligt vad som anges där.

Förvärvet skall förbjudas, om Förvärvet skall förbjudas, om

1. det skapar eller förstärker en 1. det skapar eller förstärker en

dominerande ställning som dominerande ställning som
väsentligt hämmar eller är ägnad att väsentligt hämmar eller är ägnad att
hämma förekomsten eller hämma förekomsten eller
utvecklingen av en effektiv utvecklingen av en effektiv
konkurrens på den svenska konkurrens inom landet i dess
marknaden i dess helhet eller på en helhet eller en avsevärd del av det,
avsevärd del av den, och           och

2. detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt.

Förbud får dock inte meddelas i fråga om förvärv som har skett på en
svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon
annan reglerad marknad eller genom inrop på exekutiv auktion. I stället
far förvärvaren åläggas att avyttra det som har förvärvats.

41 §

Om det är motiverat av ett allmänt intresse som väger tyngre än den
olägenhet som åtgärden medför, får Stockholms tingsrätt på yrkande av
Konkurrensverket för tiden till dess att en fråga enligt 34 eller 36 §
slutligt har avgjorts förbjuda parterna i ett avtal om företagsförvärv att
fullfölja förvärvet. Om rättegång inte pågår, skall yrkandet framställas
skriftligen.

Yrkandet får inte bifallas utan att
parterna i förvärvsavtalet eller,
om förvärvet har skett på det sätt
som anges i 34 § tredje stycket,
förvärvaren fatt tillfälle att yttra sig.
I brådskande fall får dock åtgärden
omedelbart beviljas att gälla till
dess att något annat beslutas.

Yrkandet får inte bifallas utan att
parterna i förvärvsavtalet eller, om
förvärvet har skett på det sätt som
anges i 34  § tredje stycket,

förvärvaren fått tillfälle att yttra sig.
Om det finns synnerliga skäl, får
dock åtgärden omedelbart beviljas
att gälla till dess att något annat
beslutas.

49 §

I brådskande fall får ett beslut Ett beslut enligt 47 eller 48 § får
enligt 47 eller 48 § meddelas utan meddelas utan att den som ansökan
att den som ansökan avser får avser får tillfälle att yttra sig, om
tillfälle att yttra sig.                  det kan befaras att undersökningen

annars skulle förlora i betydelse.

3 Senaste lydelse 1997:221

Beslut meddelat med stöd av
första stycket skall sändas endast
till Konkurrensverket. När
undersökningen börjar skall verket
överlämna ett exemplar av beslutet
till den hos vilken undersökningen
skall genomföras.

51 §

När Konkurrensverket genomför en undersökning som har beslutats
enligt 47 eller 48 §, har verket rätt att

1. granska bokföring och andra affärshandlingar,

2. ta kopior av eller göra utdrag ur bokföring och affärshandlingar,

3. begära muntliga förklaringar direkt på platsen, och

4. få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra
utrymmen.

Innan undersökningen börjar,
skall beslutet om denna visas upp
för den hos vilken undersökningen
skall genomföras.

53 §

Konkurrensverket får begära handräckning av kronofogdemyndigheten
för att genomföra de åtgärder som avses i 51 § 1,2 och 4.

Frågor om handräckning enligt
denna paragraf prövas av
Kronofogdemyndigheten         i

Stockholm. Därvid gäller bestäm-
melserna i utsökningsbalken om
sådan verkställighet som avses i 16
kap. 10 § den balken. Myndigheten
skall dock inte underrätta den hos
vilken undersökningen skall
genomföras innan verkställighet
sker.

54 §

Åtgärder enligt 45 eller 51 § får inte avse en skriftlig handling

1. vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller hans biträde
inte får höras som vittne därom, och

2. som innehas av honom eller av den till förmån för vilken
tystnadsplikten gäller.

Om Konkurrensverket anser att
viss handling bör omfattas av
undersökning enligt 51 § och den
som åtgärden angår åberopar att

Prop. 1997/98:130

handlingen är skyddad enligt första Prop. 1997/98:130

stycket,

skall     handlingen

omedelbart

förseglas

och

skyndsamt

överlämnas

till

Stockholms

tingsrätt

av

Konkurrensverket.

Tingsrätten skall utan dröjsmål
pröva om handlingen är sådan som
anges i första stycket.

60 §

Beslut av Konkurrensverket i Beslut av Konkurrensverket i
följande frågor far överklagas       följande frågor far överklagas

hos Stockholms tingsrätt:           hos Marknadsdomstolen:

1. undantag enligt 8, 11, 12, 14, 16 och 18 §§,

2. icke-ingripandebesked enligt 20 och 21 §§,

3. ålägganden som verket har meddelat enligt 23 § första stycket och
25 §, och

4. ålägganden enligt 45 §.

Ett beslut enligt första stycket 1-3 far överklagas bara av ett företag
som berörs av beslutet.

63
Domar och beslut av Stockholms
tingsrätt i följande mål och ärenden
far överklagas hos Marknads-
domstolen:

1. ålägganden enligt 23 § andra
stycket och 25 §,

2.  konkurrensskadeavgift enligt
26 §,

3. kvarstad enligt 32 §,

4. företagsförvärv enligt 34, 36, 41
och 43 §§,

5. undersökningar enligt 47 och 48
§§, och

6.  prövning av överklaganden
enligt 60 §.

Beslut under rättegången i frågor
som avses i 25, 32 eller 41 § skall
överklagas särskilt. Ett beslut enligt
32 eller 41 § som meddelats innan
rättegång har inletts skall

§4

Domar och beslut av Stockholms
tingsrätt i följande mål och ärenden
far överklagas hos Marknads-
domstolen:

1. konkurrensskadeavgift enligt

26 §,

2. kvarstad enligt 32 §,

3. företagsförvärv enligt 34, 36, 41
och 43 §§,

4. undersökningar enligt 47 och 48
§§, och

5. prövning enligt 54 § andra
stycket.

Beslut under rättegången i frågor
som avses i 32 eller 41 § skall
överklagas särskilt. Har ett sådant
beslut meddelats innan rättegång
har inletts, skall det överklagas som

4 Senaste lydelse 1996:266

10

överklagas som om beslutet om beslutet meddelats under Prop. 1997/98:130
meddelats under rättegång.          rättegång.

64
Om något annat inte följer av denna
lag tillämpas,

1. beträffande rättegången i frågor
som avses i 63 § första stycket

1-4, vad som är föreskrivet i
rättegångsbalken om tvistemål där
förlikning inte är tillåten, och

2. beträffande handläggningen av
frågor som avses i 63 § första
stycket 5 och 6, lagen (1996:242)
om domstolsärenden.

Vad som sägs om hovrätten i 49,
50 och 52 kap. rättegångsbalken
samt 39 § första stycket lagen om
domstolsärenden skall i stället gälla
Marknadsdomstolen.

§5

Om något annat inte följer av denna
lag tillämpas,

1. beträffande rättegången i frågor
som avses i 23 § andra stycket och
63 § första stycket 1-3, vad som är
föreskrivet i rättegångsbalken om
tvistemål där förlikning inte är
tillåten, och

2. beträffande handläggningen av
frågor som avses i 13 § tredje
stycket, 60 § första stycket och 63 §
första stycket 4 och 5, lagen
(1996:242) om domstolsärenden.

I mål och ärenden enligt 63 §
skall vad som sägs om hovrätten i
49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken
samt 39 § första stycket lagen om
domstolsärenden i stället gälla
Marknadsdomstolen.

Om det finns särskilda skäl, får
Marknadsdomstolen i mål eller
ärende där enskilda är motparter
till varandra, bestämma att var och
en av parterna skall svara för sina
rättegångskostnader.

64
När tingsrätten prövar ärenden som
anges i 63 § första stycket 5 och 6 i
sak, skall tingsrätten ha den
sammansättning som anges i 64 a §
första stycket. I ett ärende som
anges i 63 § första stycket 5 får
tingsrätten dock i stället bestå av en
lagfaren domare eller av en lagfaren
domare och en ekonomisk expert,
om det är tillräckligt med hänsyn
till ärendets beskaffenhet. Vid
annan handläggning skall
tingsrätten bestå av en lagfaren

6

När tingsrätten prövar ärenden som
anges i 63 § första stycket 4 och 5 i
sak, skall tingsrätten ha den
sammansättning som anges i 64 a §
första stycket. Tingsrätten får dock
i ett sådant ärende i stället bestå av
en lagfaren domare eller av en
lagfaren domare och en ekonomisk
expert, om det är tillräckligt med
hänsyn till ärendets beskaffenhet.
Vid annan handläggning skall
tingsrätten bestå av en lagfaren
domare eller av en lagfaren domare

5 Senaste lydelse 1996:266

6 Senaste lydelse 1996:266

11

domare eller av en lagfaren domare och en ekonomisk expert,
och en ekonomisk expert.

69 §7

Mål och ärenden i frågor som Om det är till fordel för utredningen
avses i 63 § första stycket får får mål som avses i 23 § andra
handläggas gemensamt, om det är stycket eller 63 § första stycket 1-3
till fördel för utredningen, handläggas gemensamt med ett
Handläggningen skall ske enligt ärende som anges i denna lag, när
vad som föreskrivs i 64 § första målet och ärendet handläggs av
stycket 1 samt 64 a och 64 b §§. samma domstol. Handläggningen
skall ske enligt vad som föreskrivs i
64 § första stycket 1 samt 64 a och
64 b §§.

Vid gemensam handläggning i
Marknadsdomstolen av mål som
avses i 23 § andra stycket och
ärende enligt denna lag, skall
reglerna för tingsrätt tillämpas. I
andra fall tillämpas reglerna för
hovrätt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

2. För anmälningar enligt 9 § som kommit in till Konkurrensverket
före ikraftträdandet gäller 13 § enligt den äldre lydelsen. I fråga om
återkallelse av invändning gäller dock bestämmelsen enligt sin nya
lydelse.

3. Ett mål eller ärende, som är under handläggning i Stockholms
tingsrätt men som enligt de nya bestämmelserna i stället skall handläggas
av Marknadsdomstolen, skall lämnas över dit om det inregistrerades i
tingsrätten efter utgången av 1996. Åtgärder som har vidtagits under
handläggningen i tingsrätten skall för de mål och ärenden som
överlämnas anses ha vidtagits i Marknadsdomstolen.

4.1 fråga om rättegångskostnader gäller regeln i 64 § tredje stycket mål
och ärenden som inregistrerats i Marknadsdomstolen efter ikraftträdandet
utom sådana som överlämnats enligt punkt 3.

7 Senaste lydelse 1993:681

Prop. 1997/98:130

12

2.2

Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om
marknadsdomstol m.m.

Prop. 1997/98:130

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1970:417) om
marknadsdomstol m.m.8 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Marknadsdomstolen handlägger
mål enligt

1 .konkurrenslagen (1993:20),

2.marknadsföringslagen( 1995:450),
3.lagen (1994:1512) om avtals-
villkor i konsumentförhållanden,

4.lagen (1984:292) om avtalsvillkor
mellan näringsidkare,

5 .produktsäkerhetslagen
(1988:1604),

6. lagen (1994:615) om ingripande
mot otillbörligt beteende avseende
offentlig upphandling.

Bestämmelserna i 14, 15 och 16-
22 §§ tillämpas inte i mål enligt
konkurrenslagen (1993:20) eller
marknadsföringslagen (1995:450). I
mål enligt marknadsföringslagen
tillämpas inte heller 13 a §. I stället
gäller vad som föreskrivits i dessa
lagar.

Marknadsdomstolen handlägger
mål och ärenden enligt

1 .konkurrenslagen (1993:20),

2.marknadsföringslagen( 1995:450),
3.lagen (1994:1512) om avtals-
villkor i konsumentförhållanden,

4.lagen (1984:292) om avtalsvillkor
mellan näringsidkare,

5 .produktsäkerhetslagen
(1988:1604),

6. lagen (1994:615) om ingripande
mot otillbörligt beteende avseende
offentlig upphandling.

Bestämmelserna i 14, 15 och 16-22
§§ tillämpas inte i mål eller
ärenden enligt konkurrenslagen
(1993:20) eller marknads-
föringslagen (1995:450). I mål
enligt       marknadsföringslagen

tillämpas inte heller 13 a §. I stället
gäller vad som föreskrivits i dessa
lagar.

10

Mot Marknadsdomstolens dom Mot Marknadsdomstolens dom
eller beslut i mål enligt denna lag eller beslut i mål och ärenden enligt
får talan inte föras. Detsamma denna lag får talan inte föras,
gäller domstolens beslut i övrigt Detsamma gäller domstolens beslut
enligt denna lag.                      i övrigt enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

8 Lagen omtryckt 1984:294

9 Senaste lydelse 1995:452

10 Senaste lydelse 1993:22

13

2.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

Prop. 1997/98:130

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 17 § sekretesslagen (1980:100)” skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

8 kap. 17 §

Sekretess gäller hos domstol i mål Sekretess gäller hos domstol i mål
eller ärende i domstolens eller ärende i domstolens

rättsskipande eller rättsvårdande
verksamhet för uppgift om
myndighets eller enskilds affars-
eller driftförhållanden, om det kan
antas att den som uppgiften rör
lider avsevärd skada om uppgiften
röjs.

rättsskipande eller rättsvårdande
verksamhet för uppgift om
myndighets eller enskilds affars-
eller driftförhållanden, om det kan
antas att den som uppgiften rör
lider avsevärd skada om uppgiften
röjs. I mål eller ärenden enligt 13 §
tredje stycket, 23 § andra stycket,
60 och 63 §§ konkurrenslagen
(1993:20) gäller dock sekretess för
uppgift om sådana förhållanden
redan om det kan antas att den som

uppgiften rör lider skada om
uppgiften röjs.

Första stycket tillämpas inte, om annan sekretessbestämmelse till
skydd för samma intresse är tillämplig på uppgiften och innebär att
sekretess inte skall gälla.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Lagen omtryckt 1992:1474

14

Ärendet och dess beredning

Prop. 1997/98:130

Den 1 juli 1993 trädde konkurrenslagen (1993:20, KL) i kraft (prop.
1992/93:56, bet. 1992/93:NU17, rskr. 1992/93:144). Regeringen beslöt
den 9 november 1995 att bemyndiga chefen för Näringsdepartementet att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att kartlägga och sammanställa
erfarenheterna av den nya konkurrenslagen (dir. 1995:136).

Utredningen, som antog namnet Konkurrenslagsutredningen
(N 1995:11), fann det angeläget att ändra reglerna om
anmälningsskyldigheten för prövning av företagsförvärv varför den i
avvaktan på sina slutliga ställningstaganden föreslog ändringar i särskild
ordning i dessa regler. Detta förslag remissbehandlades. Därefter
bereddes förslaget i Närings- och handelsdepartementet och en
promemoria utarbetades. Ett remissmöte hölls med anledning av
promemorian. Regeringen lämnade sitt förslag till riksdagen i proposition
1996/97:82 Ändrade regler för anmälan av företagsförvärv enligt
konkurrenslagen. Riksdagen antog regeringens förslag (bet.
1996/97:NU13, rskr 1996/97:226). Ändringarna trädde i kraft den 1 juli
1997.

Utredningen redovisade i februari 1997 det nämnda uppdraget genom
betänkandet Konkurrenslagen 1993-1996 (SOU 1997:20). En
sammanfattning av utredningens betänkande finns i bilaga 1.
Utredningens lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3.
En sammanställning av remissinstansernas synpunkter finns tillgängliga i
Närings- och handelsdepartementet (N97/684).

Under remissbehandlingen har det väckts vissa förslag som ligger
utanför det som utredningen behandlat. Regeringen prövar inte här dessa
förslag, eftersom det för närvarande saknas beredningsunderlag för dem.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 5 februari 1998 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag som finns i bilaga 4.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.

Lagrådet har yttrat sig över 54 § KL. Regeringen har justerat
paragrafen. Övriga lagförslag har Lagrådet lämnat utan erinran.

4 Nuvarande bestämmelser

I 1 § KL anges att lagen har till ändamål att undanröja och motverka
hinder för en effektiv konkurrens i fråga om produktion av och handel
med varor, tjänster och andra nyttigheter. I detta kapitel berörs kort de
grundläggande reglerna i lagen, främst förbudsreglema. Lagens
grundläggande materiella bestämmelser utgörs av de generella förbuden
mot dels konkurrensbegränsande samarbete mellan företag

15

(6 §), dels missbruk av ett företags dominerande ställning på marknaden
(19 §). Dessa bestämmelser har utformats efter förebild av artiklarna
85 och 86 i EG-fördraget. Lagen innehåller även regler om kontroll av
företagsförvärv.

Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete

Enligt 6 § KL är, med vissa undantag, avtal mellan företag förbjudna om
de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den
svenska marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant
resultat.

Detta gäller särskilt sådana avtal som innebär att

1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt
eller indirekt fastställs,

2.  produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar
begränsas eller kontrolleras,

3. marknader eller inköpskällor delas upp,

4. olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa
handelspartner far en konkurrensnackdel, eller

5. det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig
ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk
har något samband med föremålet för avtalet.

Med företag avses i lagen också en sammanslutning av företag. Vad
som sägs om avtal skall enligt 3 § KL också tillämpas på beslut av en
sammanslutning av företag och samordnade förfaranden av företag.

Avtal eller avtalsvillkor som är förbjudna enligt 6 § är ogiltiga
(7 § KL).

Individuella undantag

Ett avtal, beslut eller samordnat förfarande som omfattas av förbudet i 6
§ kan - efter anmälan till Konkurrensverket - genom beslut av verket
beviljas undantag från förbudet (8 § KL). Ett beslut om undantag medför
att ett i sig konkurrensbegränsande förfarande blir tillåtet och inte kan
drabbas av ogiltighet eller föranleda skadestånd.

Beslut om undantag får meddelas om det konkurrensbegränsande
förfarandet i det särskilda fallet

1. bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att
främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande,

2. tillförsäkrar konsumenterna en skälig andel av den vinst som
därigenom uppnås,

3. bara ålägger de berörda företagen begränsningar som är nödvändiga
för att uppnå målet i 1, och

4. inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel
för en väsentlig del av nyttighetema i fråga.

Prop. 1997/98:130

16

Gruppundantag

Prop. 1997/98:130

Undantag från förbudet i 6 § gäller vidare för sådana grupper av avtal
som uppfyller förutsättningarna i 8 § för individuella undantag, s.k.
gruppundantag. Sådana grupper av avtal anges i
verkställighetsföreskrifter av regeringen (17 § KL). Avtal som omfattas
av gruppundantag behöver inte anmälas till Konkurrensverket för att
undantag skall gälla. Om avtalet omfattas av ett gruppundantag far
företagen avgöra på egen risk.

Tidsbegränsade förordningar om gruppundantag gäller för närvarande
för försäljnings- och serviceavtal för motorfordon,
ensamåterförsäljaravtal, exklusiva inköpsavtal, specialiseringsavtal,
forskning- och utvecklingsavtal, tekniköverföringsavtal, franchiseavtal,
avtal, beslut och samordnade förfaranden inom försäkringssektorn samt
för kedjor i detaljhandeln.

Icke-ingripandebesked

Konkurrensverket får efter ansökan av ett företag förklara att ett avtal
eller förfarande inte omfattas av förbudet i 6 § KL, enligt de uppgifter
som lämnats av företaget eller som annars är tillgängliga för verket, och
att det därför inte finns anledning för verket att ingripa med stöd av lagen
(s.k. icke-ingripandebesked enligt 20 § KL). Beslutet är i princip
bindande för verket men kan under vissa i lagen givna förutsättningar
återkallas av verket. Beslutet utgör hinder för verket att vidta vissa typer
av åtgärder mot ett företag såsom att besluta om åläggande att upphöra
med en överträdelse (23 § KL) eller att föra talan om påförande av
konkurrensskadeavgift (26 § KL).

Den s.k. bagatellregeln

En förutsättning för att ett konkurrensbegränsande avtal, beslut eller
förfarande skall falla under förbudet är att det hindrar, begränsar eller
snedvrider konkurrensen på ett märkbart sätt. Konkurrensverket har
utfärdat allmänna råd (KKVFS 1993:2) i syfte att företagen själva skall
kunna bedöma om de avtal som de har ingått med andra företag är sådana
att de faller utanför tillämpningsområdet för 6 § KL.

Inom EU har kommissionen nyligen publicerat ett nytt
tillkännagivande (EGT nr C 372, 9.12,1997, s. 13) om avtal av mindre
betydelse som inte omfattas av det grundläggande förbudet mot
konkurrensbegränsande samarbete i artikel 85.1 i EG-fördraget.

Förbud mot missbruk av en dominerande ställning

Enligt 19 § är missbruk från ett eller flera företags sida av en
dominerande ställning på den svenska marknaden förbjudet.

Sådant missbruk kan särskilt bestå i att

1. direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller
försäljningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor,

17

2. begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel
för konsumenterna,

3. tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa
handelspartner far en konkurrensnackdel, eller

4. ställa som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig
ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk
har något samband med föremålet för avtalet.

På samma sätt som beträffande förbudet i 6 § kan Konkurrensverket
efter ansökan förklara att ett avtal eller förfarande inte omfattas av
förbudet i 19 § (s.k. icke-ingripandebesked).

Prövning av företagsförvärv

Förvärv där de berörda företagen tillsammans har en årsomsättning som
överstiger fyra miljarder kronor skall, med vissa undantag, anmälas till
Konkurrensverket.

Verket far väcka talan om att ett företagsförvärv som omfattas av
anmälningsskyldighet enligt 37 § KL, eller som har anmälts frivilligt
enligt vad som anges där, skall förbjudas. Förbud meddelas av
Stockholms tingsrätt.

Ett förvärv skall förbjudas om

1. det skapar eller förstärker en dominerande ställning som
väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller
utvecklingen av en effektiv konkurrens på den svenska marknaden i
dess helhet eller på en avsevärd del av den, och

2. detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt.

Förbud får dock inte meddelas i fråga om förvärv som har skett på en
svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon
annan reglerad marknad eller genom inrop på exekutiv auktion. I stället
får förvärvaren åläggas att avyttra det som har förvärvats.

Åläggande vid vite och konkurrensskadeavgift

Överträdelse av förbuden i 6 eller 19 § kan föranleda konkurrensrättsliga
ingripanden i form av dels åläggande vid vite att upphöra med en
pågående överträdelse (23 §), dels påförande av konkurrensskadeavgift
för en redan begången överträdelse (26 §).

Prop. 1997/98:130

18

Allmänna erfarenheter av KL

Prop. 1997/98:130

Regeringens bedömning: Sunda konkurrensförhållanden och rättvisa
spelregler för såväl stora som små företag är viktiga förutsättningar för
en fungerande marknad. KL utgör ett viktigt instrument för att uppnå ett
bättre omvandlingstryck och en effektivare konkurrens, till nytta för
samhällsekonomin och konsumenterna.

Den gjorda utvärderingen har visat behov av vissa förändringar i syfte
bl.a. att underlätta tillämpningen. KL bör förtydligas och förenklas i vissa
avseenden. Konkurrensfrågor bör prövas snabbare och effektivare än
som sker i dag. Det är en prioriterad rättssäkerhetsfråga att företagen
skall kunna få snabba besked samt att praxis utbildas som underlättar
deras bedömning av rättsläget.

Frågan om KL i alla delar tillgodoser småföretagens från allmän
synpunkt befogade behov av att kunna samarbeta utreds på regeringens
uppdrag i annat sammanhang.

Samverkan mellan Konkurrensverket och länsstyrelserna bör utvecklas
vidare.

Utredningens bedömning: Enligt utredningen är det osäkert om det
finns några ekonomisk-vetenskapliga metoder för att fastställa
verkningarna av KL. I varje fall är det för tidigt att utvärdera lagen på det
sättet. I stället bygger utredningens kartläggning på erfarenheter och
synpunkter från ett stort antal av dem som på skilda sätt berörs av lagen.
Erfarenheterna hittills är att många företag har ändrat sina avtal och sitt
agerande för att uppfylla KL:s krav. Konkurrensbegränsningar har alltså
undanröjts. Om KL påverkat konkurrenstrycket i stort kan knappast
mätas. Inte heller några konkreta effekter för konsumenterna kan direkt
påvisas. Andra uppfattningar som framförs är att KL inte motsvarat
förväntningarna och att den haft negativa effekter. Att KL utformats efter
EG-modell innebär både för- och nackdelar. KL är, trots att EG-praxis
ger viss ledning, ett komplicerat och svårtolkat regelsystem. Det finns
god kännedom om KL:s existens men kunskapen om dess närmare
innebörd är sämre. Inställningen till lagen är delvis positiv men negativ
hos vissa, särskilt mindre företag. KL:s regelsystem ger i stort sett en
dålig förutsägbarhet för marknadens aktörer. Ofta krävs specialiserade
experter för att tolka lagen. Konkurrensverket har spelat en ledande roll
vid KL:s tillämpning. Mera vägledande domstolspraxis efterlyses av
både verket och andra.

Utredningen understryker i fråga om de mer principiella
övervägandena att en samhällsekonomisk utvärdering av KL bara kan
göras på lång sikt. Lagen bör ses i ett internationellt perspektiv och mot
bakgrund av en delvis osäker ekonomisk teori. Det är svårt att avgöra hur
en konkurrenslagstiftning bör vara utformad för att ge bästa resultat.
KL:s ekonomiska verkningar hittills är begränsade men bedöms i

19

huvudsak som positiva. Också andra faktorer än KL har stor betydelse
för konkurrensen.

I fråga om lagstiftningstekniken anför utredningen att det måste antas
att KL genom förbudsreglema har en stark preventiv effekt. Samtidigt
innebär de generella förbuden betydande tolknings- och
tillämpningsproblem. Dessa synes till stor del ofrånkomliga men möjliga
förenklingar i regelsystemet bör göras. Tillämpningsproblemen bör bli
något mindre med tiden. Det kan ifrågasättas om det var den bästa
lösningen att utforma KL i så nära överensstämmelse med EG:s regler
som skedde. Det är dock knappast nu aktuellt att i väsentliga avseenden
frångå EG-modellen.

Utredningens huvudsakliga slutsats är att KL:s regelsystem, även om
det medfört att konkurrensbegränsningar undanröjts, har betydande
svagheter. Det bör förenklas och förtydligas, så långt det är möjligt.
Uppdraget har emellertid inte varit att pröva KL:s grundläggande
konstruktion. Huvudpunkterna i utredningens förslag är bl.a. att EG-
modellen för regelsystemet bör i huvudsak behållas men följas mer
flexibelt. Vidare bör KL ändras så att Konkurrensverket kan ägna mindre
tid åt ärenden om anmälda avtal m.m. som inte har så stor vikt.
Konkurrensverket bör genom att regelsystemet ändras fa större resurser
för egna undersökningar och initiativ.

Remissinstanserna: Konkurrensverket anser att övergången från
missbruksprincipen till förbudsprincipen var ett viktigt steg för att
markera en mer strikt syn på marknadens funktionssätt. En viktig
funktion för den nya KL var därmed att ge en tydlig signal till
marknadens aktörer att förfaranden som sätter konkurrensen ur spel inte
accepteras. Enligt Konkurrensverkets mening är det på de flesta punkter
positivt att de svenska konkurrensreglerna är nära överensstämmande
med EG:s. Överensstämmelsen torde vara särskilt gynnsam för större
svenska företag som verkar inom hela EU samt för små och medelstora
företag som från att endast ha varit verksamma i Sverige utökar sin
verksamhet till flera länder inom EU. Konkurrensverket ser det som en
fördel att kunna ta vägledning av den rättspraxis som utvecklats inom
EU. Det har i många fall ökat förutsägbarheten och även underlättat
prövningen enligt KL. Konkurrensverket menar dock att EG:s praxis inte
alltid kan följas strikt eftersom EG-rätten till viss del har ett annat syfte.
Verket anser att KL:s förutsägbarhet ändå är bättre än den tidigare
konkurrenslagens. Praxisbildande beslut av Marknadsdomstolen är ännu
relativt fa, delvis beroende av den långa tid det tar att få ett överklagat
ärende prövat först av Stockholms tingsrätt och därefter av
Marknadsdomstolen.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet anser att det
står klart att företagen numera i allmänhet har anpassat sig till ett svenskt
rättsläge inom konkurrensrätten som ligger EG-rätten mycket nära. Detta
har också stora fördelar, framför allt genom att möjliggöra tillämpning av
EG-rättslig praxis, vilket leder till ökad förutsebarhet i rättsläget. Det
saknas anledning att nu göra ändring härvidlag. Nämnden delar
utredningens uppfattning att det är svårt att bilda sig någon säker
uppfattning om vilken genomslagskraft den nya KL har haft. Nämnden är

Prop. 1997/98:130

20

dock benägen att anse att utredningen underskattat genomslagskraften.
KL fungerar i första hand genom att företagen själva och deras rådgivare
anpassar sig till lagen. Uppenbarligen är KL numera på ett helt annat sätt
än förr en realitet för företagen. Härpå tyder också den stora ökningen av
antalet advokater som är aktivt verksamma på rättsområdet. Det torde ha
skett omfattande genomgångar av avtalsportföljer i företag och organisa-
tioner mot bakgrund av KL. I detta sammanhang är det en klar fördel att
samma regelsystem gäller både inom landet och i EU. Mot denna
bakgrund ställer sig nämnden generellt tveksam till förslag om
omskrivningar och tillägg till svenska materiella regler inom
konkurrensrätten som skulle vara ägnade att fjärma rättsläget från EG-
rätten.

Sveriges Industriförbund understryker vikten av att, givet en
förbudslagstiftning, alla möjligheter tillvaratas för att minska dess
flaskhalseffekter och andra biverkningar. Utredningen har presenterat ett
antal förslag som verksamt kan bidra till en sådan utveckling, men
förbundet menar att mer kan göras. Utredningen ifrågasätter om det var
den bästa lösningen att ansluta den svenska KL så nära till EG:s modell.
Det är förvisso tveksamt om just detta regelverk är det som ger mest
gynnsamma samhällsekonomiska resultat. Förbundet vill dock framhålla
att alternativet med två överlappande, men olika förbudssystem inte är
acceptabelt, särskilt inte så länge de endast kan separeras med det vaga
samhandelskriteriet. Parallelliteten, dvs. materiell rättslikhet, har sålunda
ett egenvärde och bör även fortsättningsvis eftersträvas.

Bland annat Mannheimer Swartling Advokatbyrå, Advokatfirman
Delphi och Statens Järnvägar anser inte eller är tveksamma till att EG-
modellen bör tillämpas mer flexibelt. De pekar på att det redan råder brist
på förutsägbarhet. Man anser i stället att rättslikheten med EG-rätten bör
öka.

Flera remissinstanser tar upp frågan om KL:s inverkan på små och
medelstora företag. De anser att lagens utformning försvårar dessa
företags möjligheter att konkurrera med större företag. Företagens
möjligheter att samverka måste förbättras genom bl.a. förändringar av
bagatellregeln och gruppundantag samt genom införandet av nya
gruppundantag. En instans anser emellertid att små företag redan gynnas
av lagstiftningen och avstyrker därför bestämt att de skulle få ytterligare
fördelar.

Skälen för regeringens bedömning: Sunda konkurrensförhållanden
och rättvisa spelregler för såväl stora som små företag är viktiga
förutsättningar för en väl fungerande marknad. Övergången från
missbruksprincipen till förbudsprincipen skapade ett viktigt instrument
för att uppnå ett bättre omvandlingstryck och en effektivare konkurrens,
till nytta för samhällsekonomin och konsumenterna
Konkurrenslagstiftningen tillfördes också ett kraftfullt sanktionssystem
med stark preventiv verkan.

I stort sett får det ses positivt att de svenska konkurrensreglerna också
är nära överensstämmande med EG:s. Erfarenheterna av KL kan mer
generellt anses som förenliga med statsmakternas intentioner när KL
antogs. De allmänna överväganden som utredningen gjort i anslutning till

Prop. 1997/98:130

21

granskningen av KL:s utformning och tillämpning under Prop. 1997/98:130
inledningsskedet visar inte att det är motiverat med en grundläggande
systemförändring.

Som utredningen framhållit finns det i vissa delar av systemet behov
av förtydliganden och förenklingar.

Det är i hög grad en rättssäkerhetsfråga för företagen att få snabba
besked i ärenden där de själva är parter. Det är också rent allmänt av vikt
för rättssäkerheten att rättspraxis snabbt preciserar KL:s innehåll i olika
avseenden så att företagens bedömning av rättsläget underlättas. Som det
nu är kan det ta mycket lång tid för företagen att få besked om lagens
närmare innebörd i för dem viktiga avseenden. Detta skadar i sin tur
samhällsekonomins och konsumenternas intressen.

Vidare anser regeringen i likhet med utredningen att
handläggningsreglema bör ändras så att Konkurrensverket inte behöver
ägna så stor tid åt ärenden om anmälda avtal m.m. av mindre vikt.
Därigenom kan verkets resurser i högre grad användas för egna
undersökningar och initiativ.

För att främja en effektiv handläggning bör vidare de uppgifter som
länsstyrelserna har enligt konkurrensförordningen (1993:173)
uppmärksammas. Regeringen delar utredningens uppfattning att det är
önskvärt med ett större utbyte av erfarenheter och information mellan
verket och länsstyrelserna i konkurrensärenden och att de fördelar som
kan uppnås genom utredningssamverkan med länsstyrelserna bör
uppmärksammas mer. I sådan samverkan bör bl.a. länsstyrelsernas
kännedom om regionala marknadsförhållanden tas till vara. Ett
fortlöpande utvecklingsarbete pågår i dessa frågor i en dialog mellan
Konkurrensverket och länsstyrelserna och den särskilda
samverkansfunktion som numer finns hos Konkurrensverket bör
ytterligare kunna bidra till att samarbetet med länsstyrelserna utvecklas
vidare.

De förändringar i KL som regeringen har funnit angelägna redovisas i
kapitel 6.

I olika sammanhang har frågan om KL i tillräcklig grad ger utrymme
för de små företagens från allmän synpunkt befogade behov av att kunna
samarbeta aktualiserats. Denna fråga utreds på regeringens uppdrag av en
interdepartemental arbetsgrupp. Uppdraget skall redovisas till regeringen
senast den 1 november 1998.

Regeringen erinrar också om att Konkurrenslagsutredningen genom
tilläggsdirektiv har fatt i uppdrag att göra en översyn av KL:s regler om
prövning av företagsförvärv. Uppdraget skall redovisas senast den 30
juni 1998.

22

Regeringens förslag till ändringar i KL

6.1 Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete

Regeringens förslag: Nuvarande regler i 6 § KL behålls med ett
redaktionellt förtydligande i fråga om marknadsbegreppet.

Utredningens förslag: Det finns både positiva och negativa
erfarenheter av tillämpningen när det gäller avtal och förfaranden som
har prövats med avseende på 6 § KL. Tolkningsproblem har framhållits,
bl.a. svårigheter att bedöma vad som är relevant marknad. Dessa
rättstillämpningsproblem kan inte lösas genom åtgärder av generell
karaktär. Utredningen anser att det finns behov av normer, framför allt
genom domstolspraxis.

Kritik har framförts mot tillämpningen av den s.k. bagatellregeln. I
fråga om denna regel väntas emellertid läget bli ändrat på grund av att
EG:s motsvarande regler är under omarbetning. Bagatellregeln torde ha
varit övervägande positiv för små och medelstora företag. Det är dock
tveksamt i vad mån KL främjat sådana företags verksamhet, enligt
utredningen. Denna fråga kan enligt denna knappast bedömas klart förrän
på längre sikt efter mera djupgående undersökningar.

Utredningen föreslår en lagteknisk ändring av 6 § Kl, så att den
nuvarande lydelsen ”konkurrensen på den svenska marknaden” ändras
till ”konkurrensen på marknaden”.

Remissinstanserna: Kooperativa förbundet och Mannheimer
Swartling Advokatbyrå tillstyrker utredningens förslag.

Sveriges Industriförbund instämmer i huvudsak i utredningens slutsats
att problemen med definitionen av marknaden inte går att avhjälpa med
åtgärder av generell karaktär. Ett viktigt bidrag är dock att man avhåller
sig från att införa marknadsandelsbaserade regler annat än där detta är
oundgängligen nödvändigt. Välkänt är t.ex. att användbarheten hos
gruppundantag minskar betydligt om de förses med marknadsspärr.
Förbundet tillstyrker att uttrycket ”den svenska marknaden” ändras till
bara ”marknaden”.

Advokatfirman Lindahl anser att man bör ändra marknadsbegreppet. 1
§ KL bör dock få tillägget ”på den svenska marknaden” så att det inte
råder något tvivel om att ingripanden med stöd av KL endast kan ske för
förfaranden med verkningar inom det svenska territoriet.

Konkurrensverket konstaterar att om det med utredningens förslag
åsyftas en ändrad tillämpning av den svenska KL så är det inte fråga om
endast en lagteknisk eller redaktionell ändring. Begreppet relevant
(geografisk) marknad är inte något entydigt begrepp. Sett från ett
företags synpunkt kanske den relevanta geografiska marknaden är
liktydigt med företagets hela verksamhetsområde där nationsgränser är
ovidkommande. Alternativt kanske man anser sig arbeta på flera olika
relevanta geografiska marknader som, var för sig, kan ha gemensamma
drag. Från konkurrensrättslig synpunkt ligger det närmast till hands att

Prop. 1997/98:130

23

betrakta den relevanta marknaden ur ett kund/konsumentperspektiv och i Prop. 1997/98:130
ett visst fall fråga sig vilka alternativa leverantörer/produkter som då är
tillgängliga. För kunder/konsumenter i Sverige, vilkas intressen den
nationella lagstiftningen och konkurrensmyndighetema skall tillgodose,
är det då naturligen produkter tillgängliga på den svenska marknaden
som utgör de primära, faktiska alternativen. Dessa produkter kan vara
producerade inom landet eller vara importerade. Det måste vara en
mätning av konkurrenstrycket på den marknad där de svenska
kundema/konsumentema finns som blir avgörande för bedömningen med
stöd av svensk lag av en konkurrensbegränsning och dess effekter. Att
leverantörer möter konkurrens på mera vidsträckta geografiska
marknader kommer inte med säkerhet svenska köpare till godo om det
inte råder ett tillräckligt konkurrenstryck där dessa köpare finns. Inom
många produktområden finns naturligtvis ett sådant konkurrenstryck,
vilket då tas hänsyn till vid bedömningen av om t.ex. dominans
föreligger på den aktuella marknaden inom landet.

När Konkurrensverket, liksom andra konkurrensmyndigheter,
bedömer konkurrenstrycket på en marknad utgör beräkning av
marknadsandelar ett moment. Även om marknadsandelar uppmätta på
den svenska marknaden med beaktande av faktisk import tyder på
dominans, kan potentiell konkurrens och goda etableringsmöjligheter
göra att dominans ändå inte anses föreligga. Härvid har bl.a. förekomsten
av handelshinder, transportkostnadernas storlek, tillgängligheten till
distributionskanaler, köparnas styrka, produktens karaktär osv. stor
betydelse. I vissa fall kan även en för tillfallet ensam leverantör på den
svenska marknaden vara utsatt för ett sådant konkurrenstryck att han inte
bedöms som dominerande, t.ex. om kunderna kan välja att köpa från
leverantörer i andra länder och har sådan styrka och överblick att sådana
valmöjligheter är reella. För att komma till ett sådant resultat behöver
man inte gå omvägen att söka definiera en vidare geografisk marknad än
Sverige och beräkna marknadsandelar på en sådan marknad. Omvänt
gäller att om ett företag har en stark om än inte utifrån endast
marknadsandelar dominerande ställning i Sverige så kan företagets
ställning i omvärlden vara så dominerande att detta blir en faktor som
talar för dominans även inom landet. På detta sätt beaktas således i
praktiken förhållanden på vidare geografiska marknader än Sverige utan
att man för den skull behöver avgränsa en relevant geografisk marknad,
sedd från KL:s konsumentperspektiv, till något större område än Sverige.

Att närmare utreda konkurrensförhållandena och framtvinga uppgifter
från utländska företag om marknadsandelar etc. på en vidare marknad än
Sverige skulle inte kunna ske med stöd av KL och sådana krav på
konkurrensmyndighetema skulle för övrigt knappast innebära någon
ökad klarhet eller förutsägbarhet i tillämpningen av KL. Däremot vägs,
som nyss nämnts, företagens allmänna konkurrenssituation inom och
utom Sverige in vid bedömningen av marknadsställning enligt KL.
Motsvarande beaktanden görs inom EG-rätten, där företags ställning på
vidare marknader än EU kan beaktas vid sidan av deras ställning inom
EU eller del därav. Men mätning/bedömning av marknadsandelar och
konkurrenstryck inom EU torde vara avgörande vid tillämpning av

24

konkurrensreglerna på samma sätt som marknadsandelar och Prop. 1997/98:130
konkurrenstryck inom Sverige är avgörande vid tillämpningen av KL.

Mot denna bakgrund utgår Konkurrensverket från att de föreslagna
förändringarna vad gäller formuleringen ”på marknaden” i 6, 19 och 34
§§ KL inte avses leda till någon faktisk förändring av lagtillämpningen
med dess utgångspunkt i det svenska konsumentperspektivet. I klarhetens
intresse skulle 1 § KL kunna fa tillägget ”på den svenska marknaden”
alternativt tillföras orden ”i Sverige” efter ”effektiv konkurrens”.

Kooperativa institutet ställer sig tvivlande till att begreppet relevant
marknad är rätt tolkningsnivå för KL. Koopi anser att det bör övervägas
att åter betrakta hela den svenska konsumentmarknaden som den
relevanta.

Advokatfirman Delphi anser att man inte bör ändra
marknadsbegreppet. Detta skulle leda till större oklarhet eftersom
folkrättens regler och effektprincipen inte är tillräckligt väl kända hos
allmänheten och hos praktiserande jurister. Nuvarande skrivning ger en
klar avgränsningsregel i förhållande till EG:s konkurrensregler, som ju
kan vara tillämpliga samtidigt som de svenska. Nuvarande lokution bör
av nu anförda skäl behållas.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar utredningens
bedömning att de tolkningsproblem som pekats på när det gäller t.ex. att i
det enskilda fallet avgränsa den relevanta marknaden är en fråga för
rättstillämpningen. Dessa torde finnas oavsett hur regelsystemet utformas
och kan således inte lösas genom generella lagstiftningsåtgärder.

I fråga om bagatellregler och små företags samarbete erinrar
regeringen om att den redan särskilt uppmärksammat frågan om KL i
tillräcklig grad ger utrymme för de små företagens från allmän synpunkt
befogade behov av att kunna samarbeta. Som nämnts utreds denna fråga
på regeringens uppdrag av en interdepartemental arbetsgrupp. Uppdraget
skall redovisas till regeringen senast den 1 november 1998.

Förbudet avser enligt nuvarande lydelse ”konkurrensen på den svenska
marknaden”. Detta uttryck förekommer förutom i 6 § också i 19 och 34
§§. Uttrycket torde vara en följd av likartade formuleringar i EG-rätten.
Till exempel används formuleringen ”konkurrensen inom den
gemensamma marknaden” i artikel 3 f och 85.1 i EG-fördraget. Artikel
86 i EG-fördraget avser ”missbruk av en dominerande ställning på den
gemensamma marknaden eller inom en väsentlig del av denna”.

Enligt förarbetena till KL innebär uttrycket ”den svenska marknaden”
att det krävs att konkurrensen på den svenska marknaden berörs för att
förbud skall råda för avtal etc. Vidare uttrycks bl.a. att det därvid saknar
betydelse om de inblandade företagen har sitt säte i Sverige eller
utomlands. Det avgörande är vidare att effekten av det
konkurrensbegränsande avtalet etc. måste inträda på den svenska
marknaden. Det uttalas att den närmare avgränsningen av lagens
tillämpningsområde i det här avseendet får överlämnas till
rättstillämpningen och att praktiska och folkrättsliga regler sätter en
gräns för extraterritoriell tillämpning av nationell lag (prop 1992/93:56 s.
73).

25

Utredningen anser att uttrycket ”den svenska marknaden” i Prop. 1997/98:130
bestämmelserna synes vara liktydigt med det svenska territoriet och
närmast ha till syfte att avgränsa området for svensk jurisdiktion.
Uttrycket förekom inte i den äldre konkurrenslagen från 1982 (ÄKL),
som i stället angav att lagen gällde konkurrensbegränsningar ”med
verkan inom landet”. EG-rättens uttryck ”den gemensamma marknaden”
synes också i första hand syfta på gemenskapens geografiska område.

Regeringen vill framhålla att uttrycket ”marknad” i 6, 19 och 34 §§
används som ett annat begrepp än det ekonomiskt-konkurrensrättsliga
begreppet relevant marknad. Det sistnämnda begreppet är det som avses i
detta sammanhang. Det blir tydligare att det är fråga om den relevanta
marknaden om KL:s regler formuleras så att de avser konkurrensen på
”marknaden”. Regeringen delar således utredningens uppfattning på
denna punkt (jfr. regeringens förordningsmotiv till ett par
gruppundantag, Fm 1996:1 och 1996:6).

I den mån den nuvarande bestämmelsen fungerar som en allmän
avgränsning torde den funktionen kunna avvaras. Denna avgränsning
följer redan av folkrättsliga regler och den s.k. effektprincipens
tillämpning i svensk konkurrensrätt. Något tillägg till 1 § KL krävs
därför inte. De uttalanden som gjordes i dessa jurisdiktionsfrågor i
samband med AKL torde alltjämt vara vägledande (se främst prop.
1981/82:165 s. 176).

Liksom hittills bör det ankomma på rättstillämpningen att pröva
marknadsbegreppets närmare innebörd.

Mot bakgrund av det anförda föreslår regeringen att ”den svenska
marknaden” ersätts med ”marknaden”.

6.2 Förbudet mot missbruk av en dominerande ställning

Regeringens förslag: Nuvarande regler i 19 § KL behålls med ett
redaktionellt förtydligande i fråga om marknadsbegreppet.

Utredningens förslag: Förbudet mot missbruk av en dominerande
ställning i 19 § KL har haft en preventiv verkan. Konkurrensverket har
också i ett antal fall ingripit mot olika förfaranden. Skilda uppfattningar
har framkommit om regelns betydelse och tillämpning. Förbudet är
formulerat i mycket allmänna ordalag. Bestämmelsen kan därför tolkas
och tillämpas på olika sätt. Med hänsyn härtill finns inte grund för några
principiella invändningar mot Konkurrensverkets tillämpning av
bestämmelsen. Tillämpningen i enskilda fall kommenteras inte. Företag
som berörs av beslut av Konkurrensverket kan om de anser att beslutet är
oriktigt vända sig till domstol för att få beslutet omprövat. Utredningen
anser inte att det - i varje fall i nuläget - finns tillräckliga skäl att föreslå
ändringar i regelns huvudsakliga innehåll.

Remissinstanserna: När det gäller remissinstansernas synpunkter på
utredningens förslag till justering av marknadsbegreppet hänvisas till
föregående avsnitt. Remissinstanserna har i övrigt inte yttrat sig över
utredningens bedömning i fråga om 19 § KL.

26

Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar i allt väsentligt
utredningens bedömning.

Beträffande marknadsbegreppet föreslår regeringen att 19 § KL
justeras i överensstämmelse med vad som framgår av föregående avsnitt.

6.3 Prövning av företagsförvärv

Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelse i 34 § KL behålls för
närvarande med en mindre teknisk justering av den geografiska
avgränsningen.

Vidare föreslås en skärpning av kraven för interimistiska förbud i
ärenden om företagsförvärv.

Utredningens förslag: Ett stort antal företagsförvärv har prövats enligt
KL:s regler men fa ingripanden har skett. Erfarenheterna visar att
regelsystemet är onödigt omfattande och har vissa andra brister. Det kan
vara naturligt att ändra förvärvsreglema i huvudsak efter EG:s
motsvarande regler. Med hänsyn till en pågående omarbetning av EG-
reglema presenterar utredningen endast en skiss till en sådan ändring.
Utredningen anser att ytterligare utredning behövs innan några konkreta
förslag kan läggas fram. Utredningen har också föreslagit en lagteknisk
ändring av marknadsbegreppet så att uttrycket ”konkurrensen på den
svenska marknaden i dess helhet eller på en avsevärd del av den” ersätts
med ”marknaden” .

I fråga om bestämmelsen om interimistiska beslut i ärenden om
företagsförvärv överensstämmer utredningens förslag med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Alla remissinstanser instämmer i att det finns ett
behov av förändring men att ytterligare utredning behövs. Flera
remissinstanser framhåller att betydande förenklingar behövs främst vad
gäller den administrativa processen vid anmälan av förvärv. Vad
beträffar de materiella reglerna efterlyses förändringar beträffande
reglernas tillämpning på bl.a. indirekta förvärv och joint ventures.

Konkurrensverket anser att det är tillfredsställande att
utredningsförslaget innebär att likformighet uppnås vad gäller
marknadsbegreppet i 34 § KL och det i 6 och 19 §§ KL. Den begränsning
av möjligheterna att ingripa mot förvärv som torde ha avsetts med den
nuvarande marknadsavgränsningen i 34 § KL borde kunna inrymmas i
den spärr som ligger i kravet på skadlighet ”från allmän synpunkt”. Ett
klarläggande härom krävs dock för det fall att avsikten inte är att
möjligheterna till ingripande mot företagsförvärv skall utvidgas.

Marknadsdomstolen anför när det gäller ändringen av 34 § KL att det
föreslås att uttrycket ”den svenska marknaden i dess helhet eller en
avsevärd del av den”ersätts med ”marknaden”. Marknadsdomstolen anser
att det bör påpekas att detta uttryck, till skillnad från vad som sägs i 6 och
19 §§, torde innebära en bestämning av den relevanta marknaden. Att
denna innebörd skall frångås synes inte vara utredarens avsikt och har i
varje fall inte motiverats.

Prop. 1997/98:130

27

Skälen för regeringens förslag: Regeringen erinrar om att riksdagen
på regeringens förslag (prop. 1996/97:82) har ändrat reglerna i fråga om
anmälningsskyldigheten för prövning av mindre företagsförvärv.
Ändringarna trädde i kraft den 1 juli 1997. Efter ändringarna har antalet
anmälda förvärv till Konkurrensverket minskat drastiskt.

Regeringen har genom tilläggsdirektiv gett Konkurrenslagsutredningen
i uppdrag att göra en översyn av KL:s regler om prövning av
företagsförvärv (dir. 1997:38). Uppdraget skall redovisas senast den 30
juni 1998. Härigenom finns inte anledning att nu ytterligare kommentera
behovet av att mer grundligt överväga regelsystemet i dess helhet i fråga
om avgränsning, konstruktion och funktion.

Utredningens förslag till ändring av marknadsbegreppet i den
grundläggande regeln om förbud av företagsförvärv i 34 § KL skiljer sig
något från ändringarna i 6 och 19 §§. Detta sammanhänger med att ett
företagsförvärv enligt gällande lydelse skall förbjudas om det skapar eller
förstärker en dominerande ställning som väsentligt hämmar eller är
ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv
konkurrens på den svenska marknaden / dess helhet eller på en avsevärd
del av den och detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt.

Någon motsvarighet till den kursiverande ordalydelsen finns inte i de
två grundläggande förbuden i 6 och 19 §§. Man kan visserligen hävda
såsom gjorts i remissbehandlingen att detta ryms redan i kravet på
skadlighet från allmän synpunkt och att formuleringen därför kan utgå.
Mot bakgrund av det krav på förutsebarhet som särskilt gör sig gällande
när det, såsom här, är fråga om en ingripande förbudsregel, talar dock
enligt regeringens uppfattning övervägande skäl för att inte ta bort den
kursiverade ordalydelsen. Regeringen anser dock att lagtexten bör
justeras till att avse konkurrensen inom landet i dess helhet eller inom en
avsevärd del av det för att på så sätt göra tydligt att förbudsregeln i 34 §,
till skillnad från 6 och 19 §§, inte är tillämpbar när det gäller
konkurrensbegränsande effekter på lokala marknader. Någon förändring
av rättsläget avses inte med detta, som har karaktären av en mindre
teknisk justering.

Enligt 41 § får Stockholms tingsrätt, om det är motiverat av ett allmänt
intresse som väger tyngre än den olägenhet som åtgärden medför, på
yrkande av Konkurrensverket för tiden till dess att en fråga enligt 34 eller
36 § slutligt har avgjorts förbjuda parterna i ett avtal om företagsförvärv
att fullfölja förvärvet. Om rättegång inte pågår, skall yrkandet framställas
skriftligen.

Av det andra stycket framgår att yrkandet inte får bifallas utan att
parterna i förvärvsavtalet eller, om förvärvet har skett på det sätt som
anges i 34 § tredje stycket, förvärvaren fått tillfälle att yttra sig. I
brådskande fall far dock åtgärden omedelbart beviljas att gälla till dess
att något annat beslutas.

Regeringen anser att det i vissa situationer, liksom tidigare, kan finnas
skäl för att ett sådant yrkande kan bifallas utan att parterna har fått
möjlighet att yttra sig i frågan. Enligt regeringens mening bör dock en
sådan åtgärd av rättssäkerhetsskäl endast vidtas när synnerliga skäl för
åtgärden föreligger. Denna formulering innebär en viss skärpning av de

Prop. 1997/98:130

28

förutsättningar som hittills gällt för interimistiska beslut av Stockholms Prop. 1997/98:130
tingsrätt.

6.4 Uppbrytning av företagskoncentrationer

Regeringens bedömning: Någon möjlighet att bryta upp bestående
företagskoncentrationer föreslås inte.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens
bedömning.

Remissinstanserna: Sveriges Industriförbund avvisar bestämt att
bestämmelser om företagsuppbrytning införs. Bland annat Svenska
Bankföreningen, Mannheimer Swartling Advokatbyrå, LRF och
Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet delar
utredningens bedömning att sådana regler inte bör införas.
Fakultetsnämnden anför att lösningarna primärt torde vara att söka i
fortsatt avreglering och mera effektivt förverkligande av den inre
marknaden inom EU. Enligt nämndens mening är det förvånande att
inslaget av konkurrens från andra EU-länder ännu verkar vara så pass
svagt i fråga om jordbruksprodukter, livsmedelsindustrin och
dagligvaruhandeln. Uppbrytning av existerande företag på den i EU-
perspektiv dock ganska lilla svenska marknaden kan emellertid inte vara
lösningen. En remissinstans anser att frågan bör utredas ytterligare.

Skälen for regeringens bedömning: Förslag om en lagregel som ger
möjlighet att bryta upp företagskoncentrationer har prövats i samband
med såväl 1982 års som 1993 års konkurrenslagstiftning. Utredningen
har redovisat skälen för och emot en sådan regel (betänkandet avsnitt
6.2). Prövningen i de tidigare lagstiftningsärendena ledde inte till att
någon lagregel om uppbrytning av företagskoncentrationer infördes.

Det finns som utredningen redovisat inga erfarenheter som talar för att
frågan om uppbrytning av företag bör bedömas annorlunda än som skett i
tidigare lagstiftningsärenden. Mot den bakgrunden är det också
regeringens bedömning att någon sådan regel inte heller nu bör införas i
konkurrenslagstiftningen.

29

6.5

Den administrativa handläggningen

Prop. 1997/98:130

6.5.1 Automatiska undantag

Regeringens förslag: Reglerna i 13 § KL om automatiskt undantag
med anledning av en anmälan om individuellt undantag ändras for att
sådana undantag skall komma i fråga oftare.

Automatiskt undantag skall anses beviljat efter fyra i stället för tre
månader om inte Konkurrensverket fattat beslut eller gjort s.k.
invändning. En ny regel infors samtidigt som innebär att om
Konkurrensverket gjort en invändning automatiskt undantag anses
beviljat om verket inte fattat beslut inom ett år från anmälan. Ettårsfristen
far förlängas genom beslut av Konkurrensverket för viss tid som det
anmälande företaget samtycker till. Om företaget motsätter sig
förlängning, får Marknadsdomstolen medge viss förlängd tid, när det
finns särskilda skäl.

Utredningens förslag: Överensstämmer - med undantag för
möjligheten till förlängning av ettårsfristen - med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker att
reglerna om automatiskt undantag ändras. Några remissinstanser anser att
tremånadersregeln bör behållas. Flertalet tillstyrker dock att en ändring
till fyra månader sker. Ett par remissinstanser anser att det - antingen
direkt i lagtexten eller i förarbetena - bör framgå att Konkurrensverket är
skyldigt att motivera de skäl varpå verket grundar ett beslut om
invändning.

Konkurrensverket har vidare pekat på att bestämmelsen i praktiken inte
kan tillämpas, om undantaget skall anses beviljat från det att avtalet
ingicks, i de fall en sökande redan erhållit ett automatiskt undantag och
efter fem år anmäler avtalet på nytt. När fyramånadersfristen i ett sådant
fall går ut torde nämligen avtalet redan ha varit gällande under en
femårsperiod och det blir då nödvändigt med en fullständig prövning.
Därför vill verket att den i lagen fastställda tidpunkten ändras till när
anmälan kom in till verket.

Konkurrensverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
Universitet och Sveriges Industriförbund anser att den av utredningen
föreslagna ettårsgränsen inte bör vara absolut. Konkurrensverket föreslår
att regeln förses med ett undantag som utformas på det sättet att verket
ges möjlighet att besluta att regeln inte skall tillämpas om särskilda skäl
föreligger. Sveriges Industriförbund anser att det bör finnas en
ventilregel for ärenden med komplicerade eller eljest svårbedömda
förhållanden. Förbundet anser därför att ettårsfristen bör kunna förlängas.
Man menar att Konkurrensverket inte bör förfoga över möjligheten, utan
att i stället Marknadsdomstolen skall besluta om en eventuell
förlängning. Advokatfirman Lindahl anser att en regel bör införas med
innebörd att ett företag får medge förlängning av handläggningsfristen
med viss tid, t.ex. tre månader.

30

Skälen för regeringens förslag: Regeln i 13 § KL har tillkommit för Prop. 1997/98:130
att företagen skall ha möjlighet att få snabba besked i frågor som rör
undantag (prop 1992/93:56 s. 82). De erfarenheter av regelns användning
som utredningen redovisar ger vid handen att tillämpningen inte blivit
den som åsyftades när bestämmelsen infördes. Utredningen redovisar
bl.a. att Konkurrensverket gjort invändning regelmässigt mot
anmälningar utan att motivera beslutet med annat än att ytterligare
utredning behövts. Vidare har det gjorts gällande att de regelmässiga
invändningarna beror på att verket - på grund av för stor arbetsbörda -
inte hunnit pröva ärenden inom tremånadersfristen. Kritik har också
riktats mot utdragna handläggningstider som medför osäkerhet och
betydande merkostnader för berörda företag. Krav har därför framställts
om bl.a. att tidsfristen bör ändras och att ett beslut om invändning skall
motiveras tydligare samt att ett sådant beslut bör kunna överklagas.

En komplikation i sammanhanget som man har pekat på när det gäller
Konkurrensverkets möjligheter att släppa ansökningar till automatiskt
undantag är att flertalet ärenden som gäller anmälan om undantag också
innefattar ansökan om icke-ingripandebesked. Konkurrensverket har med
verkan från den 1 januari 1997 ändrat blanketten K 1 för anmälan eller
ansökan om undantag eller icke-ingripandebesked, så att blanketten
innehåller en ruta där sökanden kan kryssa i om denne återkallar sin
ansökan om icke-ingripandebesked i det fall automatiskt undantag anses
beviljat enligt 13 § KL (Konkurrensverkets författningssamling, KKVFS
1996:1).

I likhet med utredningen anser regeringen att den tid verket har för att
göra invändning bör förlängas till fyra månader. Detta bör ge
Konkurrensverket realistiska möjligheter att avgöra om det finns
anledning att låta ansökan gå till automatiskt undantag eller om verket
behöver göra en invändning. Invändning skall inte göras rutinmässigt,
utan endast om det är klarlagt att i ärendet finns omständigheter som
kräver mera omfattande utredning eller att det finns andra mera starka
skäl för en förlängd prövningstid. Det är angeläget att skälen för en
invändning motiveras så tydligt som möjligt.

Utredningen har föreslagit att när Konkurrensverket gör en invändning
inom föreskriven tid undantag ändå skall anses beviljat om verket inte
har fattat beslut inom ett år från anmälan. Förslaget innebär att denna
gräns skall vara absolut och att handläggningstiden för anmälningar
enligt 8 § KL således blir högst ett år. Förslaget om ettårsfristen har i
allmänhet godtagits. Däremot har flera remissorgan riktat kritik mot att
denna frist görs absolut. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
Universitet anser att det förefaller närmast självklart att flera ärenden
som omfattas av förbudet i 6 § KL är så omfattande att det med hänsyn
till parternas rättssäkerhet inte är möjligt att avgöra dem inom ett år.
Därtill kommer att verket har pekat på att de sökande företagen själva
ofta orsakar lång handläggningstid genom önskemål om uppskov m.m.
Vidare har Konkurrensverket framhållit att verket i vissa lägen kan finna
det lämpligt att vilandeförklara ett ärende till dess att Europeiska
kommissionen har fattat beslut avseende ett förfarande som även är
föremål för prövning enligt EG:s konkurrensregler.

31

I enlighet med utredningens förslag bör för att befrämja snabbhet i
handläggningen införas en ettårsfrist inom vilken Konkurrensverket har
att fatta beslut för att inte automatiskt undantag skulle beviljas. Denna
frist bör dock av de skäl som framförts av vissa remissinstanser inte
göras absolut, utan fristen bör kunna förlängas av Konkurrensverket när
det anmälande företaget samtycker till det. Sådan förlängning bör ske för
viss tid.

Härtill bör en möjlighet att förlänga handläggningstiden införas i fall
där företaget motsätter sig en förlängning, om det finns särskilda skäl för
en förlängning. Om myndigheten får bevilja sig själv längre
handläggningstid genom icke-överklagbara beslut skulle tilltron till
verkets objektivitet kunna komma att rubbas oberättigat. Regeln har
därför konstruerats så att Konkurrensverket har att göra en framställan
om förlängd tid hos Marknadsdomstolen, som prövar frågan (jfr 64 §).

Kravet på särskilda skäl markerar att det skall vara fråga om speciella
situationer där omständigheterna är sådana att det skäligen inte kan
krävas av verket att få fram underlag för ett beslut inom föreskriven tid
eller skäl finns att avvakta prövning t.ex. i EG-kommissionen. Efter
ansökan bör Marknadsdomstolen kunna medge viss förlängd tid. En
lämplig ordning torde vara, om inte omständigheterna ger annat vid
handen, att en eventuell förlängning sker genom att domstolen i regel
förlänger med viss kortare tid t.ex. några månader i taget. På så sätt
kommer skälen för förlängning under en kontinuerlig prövning, intill
dess att beslut är fattat i ärendet, alternativt att Konkurrensverket släppt
fram det till automatiskt undantag.

6.5.2 Icke-ingripandebesked

Regeringens bedömning: Möjligheten bör behållas för företagen att
efter ansökan hos Konkurrensverket få en förklaring om att förbudet
mot konkurrensbegränsande samarbete eller missbruk av en
dominerande ställning inte är tillämpligt (icke-ingripandebesked).

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att reglerna i KL om icke-
ingripandebesked avskaffas. Skälen till förslaget är i huvudsak att

- besked av detta slag generellt är främmande för svensk rätt,

- motsvarande EG-regler nästan helt synes ha kommit ut bruk,

- regelsystemet och den administrativa handläggningen förenklas,

- den vägledning som företagen kan få inte utgör ett säkert besked,

- utomstående företag kan avskräckas från att föra civilrättslig talan med
tanke på den bevisverkan ett besked kan ha,

- företagen kan få samma vägledning genom ansökan om individuellt
undantag samt

- beskeden i fråga om missbruk av en dominerande ställning kan ersättas
av informella besked från Konkurrensverket.

Remissinstanserna: Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
Universitet, Konkurrensverket, Sveriges Industriförbund, Advokatfirman
Lindahl, Advokatfirman Verum, Advokatfirman Vinge, Lagerlöf & Leman

Prop. 1997/98:130

32

Advokatbyrå samt Mannheimer Swartling Advokatbyrå avstyrker Prop. 1997/98:130
utredningens förslag. Statens Järnvägar, Posten AB, Telia AB,
Advokatfirman Delphi och Stockholms tingsrätt anser att man bör behålla
beskeden i förhållande till regeln i 19 § KL om missbruk av en
dominerande ställning. Marknadsdomstolen är tveksam till att beskeden
avskaffas beträffande den senare regeln.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län, Länsstyrelsen i Värmlands län,
Grossistförbundet Svensk Handel, Företagarnas Riksorganisation,
Sveriges Köpmannaförbund, Kooperativa förbundet, Sveriges
Allmännyttiga Bostadsföretag och Svenska Bankföreningen tillstyrker
utredningens förslag.

Kritiken mot utredningens förslag innebär i huvudsak följande. Icke-
ingripandebeskeden fyller ett tydligt och viktigt rättssäkerhetsbehov med
hänsyn bl.a. till att ett förbjudet avtal är ogiltigt. En anmälan för
individuellt undantag tar sikte på en helt annan situation. Icke-
ingripandeprövningen är väsentligt mindre omfattande. Avskaffar man
beskeden tappar man rättslikheten med EG-rätten. Institutet icke-
ingripandebesked bidrar till att belysa omfattningen av förbudsområdet.
De generella och svårtolkade förbudsreglema med deras mycket
kännbara sanktioner i form av ogiltighet, konkurrensskadeavgift och
skadeståndsskyldighet balanseras av möjligheterna att erhålla undantag
eller ett icke-ingripandebesked. Institutet icke-ingripandebesked har en
viktig funktion för att öka förutsebarheten av en svårtolkad bestämmelse,
19 §, till vilken det finns föga praxis. Informella besked är inte bra.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet sätter i fråga
om man inte i stället skall avskaffa reglerna om automatiska undantag.
Sveriges Industriförbund menar att de problem som utredningen pekar på
i förhållande till 13 § KL redan är lösta genom ändringen i verkets
blankett (se avsnitt 6.6.1). Konkurrensverket sätter i fråga om en så
långtgående förändring av ett av de grundläggande elementen i KL är
nödvändig för att uppnå det avsedda syftet. Flera, däribland Sveriges
Industriförbund och Konkurrensverket, föreslår en regel om att en
ansökan om icke-ingripandebesked automatiskt skall förfalla om
förutsättningarna för undantag är uppfyllda.

Skälen för regeringens bedömning: Institutet icke-ingripandebesked
infördes i samband med införandet av den nya KL för att företagen skall
kunna få vägledning huruvida ett avtal eller förfarande träffas av ett
förbud (prop 1992/93:56 s. 28). Beskedet skyddar mot konkurrens-
skadeavgift för avtalet/förfarandet och hindrar Konkurrensverket från att
meddela ålägganden enligt 23 § KL. Ett icke-ingripandebesked kan dock
överklagas av andra berörda företag utan klar tidsgräns och
avtalet/förfarandet kan på talan av sådana företag föranleda ålägganden
enligt 23 § KL, förklaras civilrättsligt ogiltiga och leda till skadestånd.
Ett alldeles säkert besked föreligger först efter slutlig prövning i domstol.

Flertalet av de kritiska remissinstanserna har pekat på den stora
vägledande betydelse som icke-ingripandebeskeden har. Man menar att,
även om beskeden har en tämligen svag rättslig ställning, kan
Konkurrensverket som central förvaltningsmyndighet för
konkurrensfrågor ge auktoritativ vägledning åt företagen på ett liknande                   -

2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 130

sätt som kommissionen när det gäller EG-rättens konkurrensregler. Bland
annat binder ett icke-ingripandebesked verkets eget agerande.

Regeringen anser att även om det finns en risk att ett icke-
ingripandebesked inte står sig vid en civilrättslig prövning, så fråntar det
generellt inte beskedets vägledande betydelse. Dessutom har alltid den
som fått ett sådant besked själv att kalkylera med vilka eventuella risker
beskedet kan ha.

Det har pekats på att samma resultat i förhållande till 6 § KL som fås
med icke-ingripandebesked kan uppnås genom en ansökan om ett
individuellt undantag. Det finns dock betydelsefulla skillnader mellan
ansökningar om icke-ingripandebesked respektive om individuellt
undantag. Avsikten med en ansökan om undantag är primärt inte att
vägledning skall fås i förhållande till om något alls är förbjudet, utan att
klarhet skall skapas i frågan om nackdelarna med ett
konkurrensbegränsande förfarande uppvägs av fördelarna ur ett
samhällsekonomiskt och konsumentpolitiskt perspektiv och om således
förutsättningarna för undantag är uppfyllda.

När det gäller frågan om icke-ingripandebeskeden bör behållas i
förhållande till 19 § KL har remissinstanserna bl.a. pekat på att beskeden
fyller en viktig funktion för dominerande företag. Dessa har ett särskilt
marknadsansvar och överträdelser av KL kan leda till kraftiga sanktioner.

Regeringen anser att skälen mot att avskaffa institutet icke-
ingripandebesked är tungt vägande. Alternativ som föreslagits i samband
med utredningen, såsom exempelvis ett system med s.k. comfort letters,
har den nackdelen att dess rättsliga ställning är ännu svagare än icke-
ingripandebeskeden. Detta försämrar rättssäkerheten. Dessutom finns
flera svårlösta frågor förenade med ett sådant system.

Mot denna bakgrund bedömer regeringen att övervägande skäl talar
för att bibehålla möjligheten enligt nuvarande ordning att ge företagen
besked om huruvida ett avtal/förfarande är förbjudet enligt KL. Därför
bör institutet icke-ingripandebesked behållas såväl i förhållande till 6
som 19 §§ KL. Skäl saknas att införa någon bestämmelse med innebörd
att en ansökan om icke-ingripandebesked automatiskt skall förfalla om
förutsättningarna för undantag är uppfyllda. Jfr också 6.5.1.

6.6 Tvångsmedel och sanktioner

De förslag till förändringar som utredningen lämnat under avsnittet
tvångsmedel och sanktioner rör preciseringar av vissa regler om
tvångsmedel i KL. Dessa förslag behandlas i det följande. Beträffande de
sanktionsregler som finns i KL t.ex. i fråga om konkurrensskadeavgift
och skadestånd delar regeringen utredningens uppfattning att några
förändringar av dessa regler inte synes påkallade.

Prop. 1997/98:130

34

6.6.1 Ålägganden att upphöra med en överträdelse

Prop. 1997/98:130

Regeringens bedömning: Regeringen föreslår inte nu någon
förändring av bestämmelsen om åläggande i 23 § första stycket för
företag att upphöra med överträdelser av 6 och 19 §§. Regeringen
avser att återkomma i frågan om förtydligande och utvidgning av
bestämmelsen.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att regeln i 23 § första
stycket formuleras på så sätt att, om ett företag vidtar en åtgärd som
innebär en överträdelse av förbuden i 6 eller 19 §§, Konkurrensverket far
ålägga företaget att inte fortsätta med detta och att inte vidta någon annan
liknande åtgärd som innebär väsentligen samma överträdelse.

Remissinstanserna: De flesta instanserna har tillstyrkt eller inte haft
något att erinra mot att förtydliga och utvidga regeln, men vissa är
kritiska.

Konkurrensverket anför att verket redan tillämpat möjligheten att
meddela åläggande som även omfattar ”annan liknande åtgärd som
innebär väsentligen samma överträdelse”. Genom den föreslagna
ändringen tillgodoses enligt verket ett starkt behov av att få denna
möjlighet lagfäst. Den föreslagna ändringen tillstyrks även av
Grossistförbundet Svensk Handel och Sveriges Industriförbund.

Posten AB anser att tillägget leder till sämre förutsägbarhet och inger
betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. Mannheimer Swartling
Advokatbyrå anser också att uttryck som ”liknande” och ”väsentligen” är
svårtolkade och därför bör undvikas.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt 23  § KL får

Konkurrensverket ålägga ett företag att upphöra med överträdelser av
förbuden i 6 eller 19 §§. Ett åläggande kan avse även positiva handlingar
som medför att överträdelsen upphör (prop. 1992/93:56 s. 90). Om
Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett sådant
åläggande, får Stockholms tingsrätt göra det på talan av ett företag som
berörs av överträdelsen. Ett åläggande enligt 23 § får förenas med vite
enligt 57 §.

Utredningen föreslår att regeln i 23 § första stycket formuleras på så
sätt att om ett företag vidtar en åtgärd som innebär en överträdelse av
förbuden i 6 eller 19 §§, Konkurrensverket får ålägga företaget att inte
fortsätta med detta och att inte vidta någon annan liknande åtgärd som
innebär väsentligen samma överträdelse.

Regeringen instämmer i att det är angeläget att förtydliga
bestämmelsen och att utvidga dess tillämpningsområde för att öka
systemets effektivitet. Emellertid aktualiseras bl.a. genom
remissbehandlingen andra frågor i det sammanhanget. Bestämmelsen
behöver därför ses över i flera avseenden. Erforderligt
beredningsunderlag saknas därvid. Regeringen föreslår därför inte nu
några förändringar av första stycket, utan avser att återkomma i frågan
om förtydligande och utvidgning av bestämmelsen.

35

6.6.2

Interimistiska beslut

Prop. 1997/98:130

Regeringens förslag: Möjligheterna för Konkurrensverket att
meddela interimistiska beslut om ålägganden för foretag att upphöra
med överträdelser av 6 och 19 §§ KL utvidgas genom att det skall vara
tillräckligt med särskilda skäl för ett sådant beslut, i stället för nu
gällande krav på synnerliga skäl.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Konkurrensverket tillstyrker förslaget. Verket
anför att det nuvarande kravet på synnerliga skäl är mycket långtgående.
Ett krav på särskilda skäl är bra, eftersom avvägningen mellan det
skadande och det skadade företagets intressen tillgodoses på ett bättre
sätt och verket ges möjlighet att ingripa i ett tidigt skede, då de
ekonomiska skadorna ännu inte blivit i det närmaste irreparabla. Posten
AB och Sveriges Industriförbund avstyrker förslaget. Posten anför bl.a.
att konsekvenserna för ett företag som blir föremål för ett
förbudsåläggande kan vara ytterst ingripande. Mot detta skall vägas de
följder som ett ifrågasatt beteende kan leda till för övriga företag på
marknaden. Det ligger i sakens natur att ett interimistiskt beslut grundar
sig på ett ofullständigt beslutsunderlag. Denna omständighet i förening
med de allvarliga ekonomiska konsekvenser ett förbudsåläggande kan få
för det företag som träffas, medför enligt Posten, att det även i
fortsättningen bör krävas synnerliga skäl för ett interimistiskt beslut. I de
fall då följderna av ett ifrågasatt beteende är tillräckligt allvarliga för
andra företag torde synnerliga skäl vara för handen. Telia motsätter sig
inte förslaget men vill ändå anföra bl.a. följande. Det är angeläget att det
i lagtext eller förarbeten uttalas vad som skall gälla. Inte i något av de tre
beslut som har träffats beträffande Telia har man beretts tillfälle att yttra
sig över samtlig information som lämnats eller på annat sätt inhämtats av
Konkurrensverket. På grund av den väsentliga ekonomiska och
goodwillmässiga skada som ett beslut kan medföra bör, enligt Telias
uppfattning, övervägas om inte KL bör innehålla en regel om att
partskommunikation skall ske innan ett interimistiskt beslut får fattas av
Konkurrensverket. Telia ser det som angeläget att det understryks att
interimistiska beslut inte får användas som ersättning för en acceptabel
handläggning inklusive rimlig handläggningstid hos Konkurrensverket.

Skälen for regeringens förslag: Enligt 23 § KL i dess nu gällande
lydelse får Konkurrensverket ålägga ett företag att upphöra med
överträdelser av förbuden i 6 och 19 §§. Av 25 § KL i dess nuvarande
lydelse framgår att ett åläggande enligt 23 § får meddelas för tiden till
dess att frågan har slutligt avgjorts, om det finns synnerliga skäl för det.
Synnerliga skäl innebär att bestämmelsen endast far tillämpas i rena
undantagsfall, t.ex. när ett företag riskerar att slås ut från marknaden på
grund av leveransvägran (prop 1992/93:56 s. 91).

Regeringen bedömer att en möjlighet till snabba korrigeringar av vissa
marknadsbeteenden inte bör vara reserverade för rena undantagsfall.
Ytterst gäller det här samhällsekonomins och konsumenternas intressen.
Därför finner regeringen liksom utredningen att kravet på synnerliga skäl

36

är för högt ställt. Givetvis måste det dock finnas objektivt godtagbara Prop. 1997/98:130
skäl av tyngd för att en så ingripande åtgärd skall vidtas. Detta markeras
genom att det i lagtexten föreskrivs ett krav på särskilda skäl för att
meddela ett interimistiskt beslut. Innebörden av detta begrepp behandlas i
författningskommentaren (25 §).

Beträffande den väckta frågan om skyldigheten att kommunicera ett
underlag med en part före det att ett interimistiskt beslut meddelas vill
regeringen erinra om att det enligt förvaltningslagen i och för sig inte
föreligger någon allmän skyldighet för en myndighet att kommunicera
handlingarna i ärendet med det företag ett interimistiskt beslut riktar sig
mot innan ett sådant beslut fattas. Det följer dock av allmänna principer
att den mot vilken ett betungande beslut riktar sig bör ges tillfälle att yttra
sig när så kan ske utan betydande olägenhet. I vissa fall kan det dock
finnas en påtaglig risk för att ett åläggande mot en allvarlig och
konstaterad överträdelse avsevärt förlorar i betydelse om beslutet dröjer
eller för att verkan av ett åläggande omintetgörs genom någon åtgärd från
företagets sida. Någon regel om obligatorisk partskommunikation bör
därför inte införas.

6.6.3 Konkurrensverkets undersökning

Regeringens förslag: Regeln i 49 § justeras så att ett beslut om
undersökning enligt 47 eller 48 § KL får meddelas utan att den som
ansökan avser får tillfälle att yttra sig, om det kan befaras att
undersökningen annars skulle förlora i betydelse.

En bestämmelse införs om att ett sådant beslut skall sändas endast till
Konkurrensverket. När undersökningen börjar skall verket överlämna ett
exemplar av beslutet till den hos vilken undersökningen skall
genomföras.

En regel införs också om att frågor om handräckning enligt 53 § KL
prövas av Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Myndigheten skall inte
underrätta den hos vilken undersökningen skall genomföras innan
verkställigheten sker.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag i
fråga om reglerna om kommunicering och handräckning. Utredningen
har vidare föreslagit att ett beslut enligt 47 eller 48 § KL skall expedieras
till den hos vilken undersökningen sker genom att Konkurrensverket
överlämnar beslutet när undersökningen börjar.

Remissinstanserna: Svea hovrätt anser att det förfarande som
utredningen föreslår i ett nytt andra stycke till 49 § KL endast skall
tillämpas när beslut om undersökning fattats enligt första stycket. Vidare
anser hovrätten att det i stället för uttrycket expediering, vilket bör vara
förbehållet den myndighet som fattat beslutet, borde anges att den hos
vilken undersökningen sker skall delges beslutet genom att
Konkurrensverket överlämnar beslutet när undersökningen börjar.
Sveriges Industriförbund anser att utgångspunkten bör vara att

37

expediering skall ske och att det far prövas i det enskilda fallet om den
skall hållas inne tills verket inleder undersökningen. Konkurrensverket
yttrar att den föreslagna ändringen innebär att det av tingsrätten fattade
beslutet möjligen kan bli en allmän offentlig handling även innan
Konkurrensverket expedierat beslutet till det undersökta företaget,
nämligen när beslutet överlämnats till verket. Verkets problem med att
självt bestämma tidpunkten för den planerade undersökningen kommer i
så fall att kvarstå när tingsrätten beviljat verkets ansökan. Verket anför
vidare att, för det fall tingsrätten avslagit en ansökan, verket bör ges
möjlighet att inhämta uppgifter för att t.ex. komma in med en förnyad
ansökan eller att överklaga beslutet utan att det röjs att verket planerat för
en undersökning. Verket anser det vara rimligt att dessa problem beaktas
för att verket på ett aktivt sätt skall kunna ingripa mot framtida
konkurrensbegränsningar på den svenska marknaden.

Riksskatteverket tillstyrker de föreslagna ändringarna i 53 § KL.

Skälen för regeringens förslag: Konkurrensverket får enligt 47 § KL
efter beslut av Stockholms tingsrätt genomföra en undersökning hos ett
företag för att utreda om detta har överträtt förbuden i 6 eller 19 §, om

1. det finns anledning att anta att en överträdelse har skett,

2. företaget inte rättar sig efter ett åläggande enligt 45 § 1 eller det
annars finns risk att bevis undanhålls eller förvanskas, och

3. vikten av att åtgärden vidtas är tillräckligt stor för att uppväga det
intrång eller annat men som åtgärden innebär för den som drabbas av
åtgärden.

Av 48 § KL framgår att ett beslut enligt 47 § KL får avse någon annan
än det företag som är föremål för utredning. Ett sådant beslut får
meddelas bara om

1. vad som föreskrivs i 47 § första stycket 1 och 3 är uppfyllt,

2. det finns särskild anledning att anta att bevis finns hos den som
ansökan avser, och

3. denne inte rättar sig efter ett åläggande enligt 45 § 1 eller det annars
finns risk att bevis undanhålls eller förvanskas.

Enligt 49 § KL i dess nuvarande lydelse får i brådskande fall ett beslut
enligt 47 eller 48 § KL meddelas utan att den som en ansökan avser fatt
tillfälle att yttra sig.

Utredningen anför i fråga om 49 § KL att undersökningen i ett visst
fall kan behöva anstå en kortare tid, t.ex. kan Konkurrensverket behöva
komplettera utredningen i något avseende innan undersökningen
påbörjas. Enligt gällande ordning kan något beslut om undersökning inte
fattas under sådana förhållanden utan att den ansökan gäller fatt tillfälle
att yttra sig. Härigenom kan syftet med undersökningen gå förlorad, t.ex.
genom att bevisning förstörs eller göms undan.

Utredningen har av dessa skäl föreslagit att en justering sker så att ett
beslut enligt 47 eller 48 § KL far meddelas utan att den som ansökan
avser fatt tillfälle att yttra sig, om det kan befaras att undersökningen
annars skulle förlora i betydelse. Något särskilt krav på att saken skall
vara brådskande uppställs inte.

Regeringen bedömer att utredningens förslag tillgodoser ett viktigt
ändamål och att det bör genomföras. Regeringen anser i likhet med

Prop. 1997/98:130

38

utredningen att begreppet brådskande i förevarande sammanhang inte
framstår som lämpligt då saken, dvs. själva undersökningen, inte måste
vara brådskande. Det relevanta i sammanhanget är i stället faran för att
bevis förstörs eller undanhålls. Avfattningen av regeln behandlas
närmare i författningskommentaren (49 §).

Såvitt avser expediering av Stockholms tingsrätts beslut om
undersökning framgår av 63 och 64 §§ KL att en av Konkurrensverket
väckt talan hos Stockholms tingsrätt om en särskild undersökning enligt
47 eller 48 § KL handläggs enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Av 29 § sistnämnda lag följer att domstolen skall sända ett beslut enligt

47 och 48 §§ KL till parterna. Gällande ordning medför således att det
aktuella företaget kan nås av beslutet om undersökning innan
Konkurrensverket kan påbörja denna, vilket kan innebära risk för att
syftet med undersökningen går om intet. Regeringen anser i likhet med
utredningen att detta inte är tillfredsställande.

Utredningen har föreslagit att en regel införs med innebörd att
expediering av domstolens beslut om undersökning skall ske genom att
Konkurrensverket överlämnar beslutet när undersökningen börjar. Viss
kritik har riktats mot att den föreslagna regeln också innebär att andra
beslut enligt 47 eller 48 § KL än sådana som meddelats med stöd av 49 §
första stycket KL utan att företaget fått yttra sig skulle omfattas.
Regeringen anser att kritiken inte kan lämnas obeaktad. Samma skäl kan
knappast åberopas för att också dessa beslut skall överlämnas av
Konkurrensverket. Regeringen föreslår en regel med innebörden att ett
sådant beslut som meddelats utan att den som ansökan avser fått tillfälle
att yttra sig, skall sändas endast till Konkurrensverket. När
undersökningen börjar skall verket överlämna ett exemplar av beslutet
till den hos vilken undersökningen skall genomföras. Regelns närmare
utformning kommenteras i författningskommentaren (49 §).

Utredningen anser vidare att även formerna för
kronofogdemyndigheternas medverkan vid undersökning enligt 47 eller

48 § KL bör övervägas närmare. Den framhåller att det kan antas att
Konkurrensverkets begäran om handräckning i samband med
undersökning enligt 47 eller 48 § KL kommer att ske mycket kort tid
innan undersökningen påbörjas, bl.a. för att minimera riskerna för att
berörda företag i förväg far reda på den tilltänkta undersökningen. Med
hänsyn till att konkurrenslagstiftningen i många fall utgör ett komplicerat
rättsområde där ledning i vissa fall bl.a. skall hämtas från EG-rätten kan
det enligt utredningen uppstå problem för myndigheten att tillhandahålla
erforderliga personalresurser vid den bestämda tidpunkten för
undersökningen. Sådana undersökningar som här avses kan också antas
bli förehållandevis sällsynta varför det kan innebära problem för
kronofogdemyndigheten att kontinuerligt upprätthålla en hög nivå på
kunskaperna inom rättsområdet, anförs det ytterligare.

Utredningen har därför föreslagit att handläggningen av frågor om
handräckning vid tillämpning av KL med anledning av det sagda bör
koncentreras till en enda kronofogdemyndighet, som av praktiska skäl
bör vara belägen på samma ort som Konkurrensverket. Frågor om
handräckning enligt 52   § KL bör därför prövas av

Prop. 1997/98:130

39

Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Denna kronofogdemyndighet Prop. 1997/98:130
prövar också frågor som gäller handräckning enligt EES-avtalet och EG-
reglema (lagen 1994:1845 om tillämpning av Europeiska
gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler). Enligt regeringens
mening talar övervägande skäl för att genomföra förslaget.

Om Konkurrensverket begär handräckning av kronofogdemyndigheten
skall det berörda företaget, dvs. det företag som beslutet om
undersökning avser, enligt 16 kap 11 § UB som huvudregel underrättas
av kronofogdemyndigheten innan verkställighet sker.
Kronofogdemyndigheten far underlåta att kommunicera verkets begäran
om handräckning om saken är brådskande.

Regeringen anser i likhet med utredningen att begreppet brådskande i
förevarande sammanhang inte framstår som lämpligt då saken, dvs.
själva undersökningen, inte måste vara brådskande. Det relevanta i
sammanhanget är i stället, som nämnts, faran för att bevis förstörs eller
undanhålls. Övervägande skäl talar för att beslutanderätten i frågan om
huruvida företaget bör underrättas om en förestående undersökning eller
inte bör tillkomma Konkurrensverket som undersökande myndighet. En
bestämmelse med innebörd att kronofogdemyndigheten inte skall
underrätta den hos vilken undersökningen skall genomföras innan
verkställighet sker bör därför införas. Motsvarande regel gäller redan vid
undersökningar enligt lagen (1994:1845) om tillämpning av Europeiska
gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler.

6.6.4 Förfarandet vid tvist om huruvida uppgift omfattas av
advokats tystnadsplikt

Regeringens förslag: Regler införs i 54 § KL om förfarandet när
Konkurrensverket och ett berört företag i samband med en undersökning
enligt 51 § har olika uppfattningar om huruvida en skriftlig handling
omfattas av en advokats tystnadsplikt eller inte.

Om Konkurrensverket i en sådan situation anser att handlingen bör
undersökas, skall den omedelbart förseglas. Den skall därefter
överlämnas skyndsamt av Konkurrensverket till Stockholms tingsrätt.
Tingsrätten skall utan dröjsmål pröva om handlingen omfattas av
advokats tystnadsplikt.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Konkurrensverket yttrar att det bör övervägas hur
utredningens förslag bör hanteras processrättsligt. Svea hovrätt anser att
det av andra stycket eller tillämpningsföreskrifter bör framgå att det är
Konkurrensverket som skall överlämna handlingarna till tingsrätten
sedan parterna gemensamt förseglat dem. Advokatfirman Delphi yttrar att
det bör framgå klart att det är parterna gemensamt som skall försegla och
överlämna handlingen. Man anser inte att det är lämpligt av
rättssäkerhetsskäl och de skäl som ligger till grund för ”legal privilege”
att verket överlämnar handlingen ensam. Sveriges Industriförbund

40

tillstyrker att det föreslagna andra stycket införs. Man anser dock att det
bör klargöras att motsvarande gäller för uppgifter i icke pappersbunden
form, t.ex. elektroniskt lagrade data.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 51 § KL har Konkurrensverket
vid undersökning som har beslutats enligt 47 eller 48 § rätt att

1. granska bokföring och andra affärshandlingar,

2. ta kopior av eller göra utdrag ur bokföring och affärshandlingar,

3. begära muntliga förklaringar direkt på platsen, och

4. fa tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra
utrymmen.

Enligt motiven till lagrummet har befogenheterna för
Konkurrensverket utformats efter förebild av vad som gäller för EFTA:s
övervakningsmyndighet och den behöriga svenska myndigheten vid
tillämpningen av konkurrensreglerna i EES-avtalet och EG-rätten.

Begreppet handling i 51 § KL har samma innebörd som i 45 § KL.
Härav följer (prop. 1992/93:56 s. 107) att det kan avse varje form av
skriftligt material, exempelvis avtal, korrespondens, affärsböcker,
prislistor m.m. Begreppet handling har enligt motiven vidare samma
innebörd som i 2 kap. tryckfrihetsförordningen, dvs. begreppet omfattar
också upptagningar som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas
endast med hjälp av tekniska hjälpmedel, t.ex. en bildskärm.

I samband med en undersökning enligt 51 § KL kan fråga uppkomma
om huruvida en skriftlig handling är av sådan beskaffenhet att den enligt
54 § KL skall undantas från undersökningen. Enligt 54 § KL får inte
åtgärder enligt 45 och 51 §§ avse en sådan skriftlig handling

1. vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller hans biträde
inte far höras som vittne därom, och

2. som innehas av honom eller den till förmån för vilken tystnadsplikten
gäller.

Enligt förarbetena har 54 § en viss motsvarighet i beslagsreglema i 27
kap. 2 § rättegångsbalken (RB). Den förstnämnda paragrafen syftar till
att skydda meddelanden med visst förtroligt innehåll mellan en advokat
eller hans biträde och ett företag. Skyddet gäller mot ålägganden enligt
45 § och vid undersökningar enligt 51 § (prop. 1992/93:56 s. 111).

En komplikation i sammanhanget är att 54 § gäller skriftlig handling
medan 51 § gäller handling. Fråga uppkommer bl.a. om huruvida
uppgifter i icke pappersbunden form är skyddade enligt 54 § vid
Konkurrensverkets undersökning. Det kan t.ex. gälla uppgifter i ett
elektroniskt meddelande från en advokat till det undersökta företaget.
Datastraffrättsutredningen har i betänkandet Information och den nya
InformationsTeknologin - straff- och processrättsliga frågor (SOU
1992:110) bl.a. föreslagit att handlingsbegreppet i RB skall ändras så att
reglerna om beslagsförbud i 27 kap. RB också omfattar data för
automatisk informationsbehandling.

Den i detta sammanhang viktiga frågan hur beslagsreglema i RB i
fortsättningen skall vara utformade bereds för närvarande i
Regeringskansliet. Mot den bakgrunden föreslår inte regeringen nu
någon ändring av KL beträffande räckvidden av undantaget enligt 54 §
första stycket, utan avser att i stället återkomma i frågan i samband med

Prop. 1997/98:130

41

de mera principiella ställningstaganden som kommer att redovisas när det Prop. 1997/98:130
gäller RB:s beslagsregler.

Någon särskild författningsreglering av vilket förfarande som skall
iakttas vid oklarhet om huruvida en skriftlig handling omfattas av
undantagsregeln i 54 § finns för närvarande inte. Regeringen finner i
likhet med Konkurrenslagsutredningen att frågan nu bör regleras i KL.

Regeringen har i det till Lagrådet remitterade lagförslaget föreslagit
att, om Konkurrensverket och det företag åtgärden angår har olika
uppfattning i frågan om huruvida den skriftliga handlingen bör undantas
enligt 54 § första stycket, en lämplig ordning är att den skriftliga
handlingen omedelbart förseglas av parterna gemensamt om verket anser
att handlingen bör undersökas. Lagrådet har pekat på praktiska problem
som kravet på gemensam försegling kan medföra. Regeringen bedömer,
mot bakgrund av dessa synpunkter, att kravet på gemensam försegling
bör utgå. I övrigt bör bestämmelsen innehålla att den skriftliga
handlingen efter förseglingen skyndsamt skall överlämnas av
Konkurrensverket till Stockholms tingsrätt som utan dröjsmål har att
pröva om handlingen är av sådan beskaffenhet att den enligt 54 § skall
undantas från undersökningen.

6.7 Förhållandet till annan lagstiftning

Utredaren har i ett särskilt avsnitt behandlat KL:s förhållande till andra
lagar och regler och bl.a. pekat på att man så långt som möjligt bör
undvika att nytillkommande lagar och regler kommer i konflikt med KL.
Vidare uttalar utredningen att det far förutsättas att detta redan beaktas
vid beredningen av olika författningsärenden. Den anser att det är
angeläget att det finns fastlagda bedömningsgrunder och effektiva rutiner
för detta. Regeringen delar denna bedömning. I detta sammanhang vill
regeringen närmare redogöra för två områden som utredningen pekat på
nämligen KL:s förhållande till tryck- och yttrandefrihetens område samt
till arbetsrätten. Dessa behandlas i det följande.

6.7.1 Förhållandet till tryck- och yttrandefriheten

Regeringens bedömning: Regeringen har nyligen beslutat att tillsätta
en kommitté med huvudsaklig uppgift att lägga fram förslag till
lagstiftning för att slå vakt om mångfalden i svenska medier och
motverka sådan ägar- och maktkoncentration inom massmedierna som
kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och allsidig
upplysning. Kommittén skall i det sammanhanget också behandla bl.a.
frågan om konkurrenslagstiftningens tillämplighet på det aktuella
området. Mot denna bakgrund finns det inte längre något behov av att
tillsätta en sådan utredning som Konkurrenslagsutredningen föreslagit.

Utredningens bedömning: Utredningen anför att ett speciellt problem
är KL:s förhållande till tryck- och yttrandefriheten. Det är inte här fråga

42

om en lagkollision, eftersom grundlag givetvis har företräde framför KL. Prop. 1997/98:130
Det är dock delvis oklart vilka åtgärder enligt KL som är oförenliga med
tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen. Förhållandet
mellan konkurrenslagstiftningen och tryckfrihetsförordningen har
övervägts i flera sammanhang, särskilt i samband med s.k. annonsvägran.
Det har även i anledning av Konkurrensverkets prövning av
företagsförvärv ifrågasatts om det alls är möjligt och lämpligt att pröva
koncentrationer på medieområdet inom KL:s ram. Dessa frågor avseende
KL:s räckvidd är delvis rättstillämpningsfrågor. Hur de skall lösas enligt
gällande rätt kan utredningen inte uttala någon mening om. Om frågorna
hänvisas till rättstillämpningen kan de emellertid bli helt eller delvis
olösta under många år framöver. Problemen rör hela medieområdet. Den
rådande rättsosäkerheten synes i hög grad otillfredsställande med hänsyn
till mediefrågornas speciella betydelse och den snabba utvecklingen på
området. Frågan bör därför tas upp som ett lagstiftningsärende. På grund
av ämnets art anser sig därför inte utredningen kunna lägga fram något
lagförslag. Den föreslår således att en särskild utredning snarast görs om
denna lagstiftningsfråga.

Remissinstanserna: Konkurrensverket menar bl.a. att frågan om
annonsvägran kan komma att lösas genom rättstillämpningen inom en
snar framtid. Kooperativa förbundet tillstyrker att KL:s förhållande till
tryck- och yttrandefriheten klarläggs.

Skälen för regeringens bedömning: Såsom Konkurrenslags-
utredningen föreslagit bör KL:s förhållande till tryck- och
yttrandefriheten klarläggas genom en särskild utredning.

Regeringen har emellertid nyligen beslutat att tillkalla en kommitté
med parlamentariskt inslag med uppgift att lägga fram förslag till
lagstiftning for att slå vakt om mångfalden i svenska medier och
motverka sådan ägar- och maktkoncentration inom massmedierna som
kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och allsidig
upplysning (Lagstiftning om mediekoncentration Ku 1997:07). I
kommitténs uppdrag ligger att samla förslaget i en särskild lag. Det ingår
vidare i kommitténs uppdrag att pröva behovet av grundlagsändringar.
Kommittén skall också behandla frågan om konkurrenslagstiftningens
tillämplighet på det aktuella området. I uppgiften ligger bl.a. en analys
dels av hur de förslag som kommittén lägger fram förhåller sig till KL,
dels om det finns behov av att komplettera konkurrenslagstiftningen vad
gäller företagsförvärv inom medieområdet. Uppdraget skall redovisas
senast den 1 december 1998.

Mot denna bakgrund finns det inte längre något behov av att tillsätta en
sådan utredning som Konkurrenslagsutredningen föreslagit.

43

6.7.2

Förhållandet till arbetsrätten

Prop. 1997/98:130

Regeringens bedömning: Överenskommelser mellan arbetsgivare
och arbetstagare om lön och andra anställningsvillkor - dvs. vad som
kan kallas kärnområdet - bör även fortsättningsvis vara uttryckligen
undantagna från lagens tillämpning.

Utredningens bedömning: Såvitt den kan bedöma fyller 2 § KL inte
någon funktion med hänsyn till att KL gäller åtgärder som vidtas av
företag. Men denna slutsats är inte obestridlig, och den har därför inte
funnit tillräckligt underlag för att föreslå att paragrafen skall utgå eller
ändras.

Remissinstanserna: Landsorganisationen i Sverige har föreslagit att
2 § KL far ett tillägg med innebörden att arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationer inte är företag enligt KL när de på sedvanligt
sätt tillvaratar sina medlemmars intressen.

Sveriges Industriförbund menar att utredningens ifrågasättande av om
bestämmelsen i 2 § behövs torde grundas på föreställningen att
fackföreningar inte utgör företag i lagens mening. Detta är en ofta
förekommande mening, som dock vid närmare skärskådan visar sig
väsentligen sakna rättslig grund, varför friregeln för anställningsvillkor
bör behållas.

Skälen för regeringens bedömning: Det finns anledning att mer
detaljerat belysa rättsutvecklingen beträffande förhållandet mellan
konkurrensrätten och arbetsrätten. Så gäller både i fråga om äldre
konkurrenslagstiftning av betydelse för tolkningen av den nuvarande
konkurrenslagen som beträffande EG-rätten och den svenska
rättstillämpningen. Vidare finns det behov av att närmare redovisa vilka
praktiska situationer som uppstår.

Konkurrenslagstiftningen i Sverige har ända sedan 1953 haft särskilda
regler för förhållandet mellan konkurrensrätten och arbetsrätten. I 1953
års konkurrensbegränsningslag fanns en bestämmelse som angav att
lagen inte skulle tillämpas på överenskommelser mellan arbetsgivare och
arbetstagare om lön och andra anställningsvillkor.

Av föredragande departementschefens motivering till bestämmelsen
(prop. 1953:103 s. 235 f.) framgår bl.a. följande.

På arbetsmarknadens område förekommer otvivelaktigt företeelser,
som är av konkurrensbegränsande natur. Att dylika konkurrens-
begränsningar i vissa fall kan ge anledning till missbruk och
missförhållanden är tydligt. Såsom de sakkunniga framhållit
föreligger dock en viktig skillnad mellan näringslivets och
arbetsmarknadens konkurrensbegränsningar såtillvida som på
arbetsmarknaden vanligen två likaberättigade parter står mot
varandra. Häri ligger onekligen en viss garanti för att
missförhållandena icke blir alltför framträdande, även om — denna
garanti ej alltid är fullt betryggande.

Konkurrensbegränsningarna på arbetsmarknaden
är i allt väsentligt en följd av organisationsväsendet och de
kollektiva uppgörelserna om arbetsvillkoren. Den kollektiva
arbetsrätten eller de rättsregler, som rör förhållandet mellan

44

arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer har under de Prop. 1997/98:130
gångna årtiondena varit föremål för ett livligt lagstiftningsarbete.—
Arbetsmarknadens konkurrensbegränsningar har
sålunda i viss mån, ehuru långt ifrån fullständigt, blivit föremål för
en legal eller sedvanerättslig reglering, vartill motsvarighet saknas
på näringslivets område. Den ytterligare reglering av
arbetsmarknadens konkurrensbegränsningar, som kan vara
erforderlig, bör av naturliga skäl ansluta till den utveckling, som
redan ägt rum.

Föredragande departementschefen fann därför goda skäl tala för att
arbetsmarknaden, där otvivelaktigt särskilda förhållanden gjorde sig
gällande, undantogs från 1953 års lagstiftning. I fråga om tolkningen av
undantaget för arbetsmarknaden uttalades vidare i förarbetena till
nämnda lagstiftning, att undantagsbestämmelsen inte borde kunna
åberopas om en organisation på arbetsmarknaden medverkade i en
konkurrensbegränsning på varumarknaden.

Föreskrifter motsvarande den nämnda bestämmelsen i 1953 års
konkurrensbegränsningslag intogs med oförändrad lydelse i 1982 års
konkurrenslag, samt därefter i 2 § nuvarande konkurrenslag med endast
den kommentaren att paragrafen motsvarade stadgandet i 1982 års lag.
Sistnämnda lag hade riktat sig till vad som betecknades som
”näringsidkare”. I den nuvarande lagen har denna term bytts mot
”företag”, som är det begrepp som används inom EG-rätten. Begreppet
omfattar i princip varje juridisk eller fysisk person som driver
verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur. Det spelar ingen roll
om verksamheten är inriktad på ekonomisk vinst eller inte, utan det
avgörande är om någon form av ekonomisk eller kommersiell
verksamhet bedrivs (prop. 1992/93:56 s. 66 f.). I förarbetena uttalas
vidare att begreppet företag vid den tidpunkten hade väsentligen samma
innebörd som begreppet näringsidkare.

Av förarbetena till den konkurrenslag som beslutades år 1982 framgår
bl.a. följande (prop. 1981/82:165 s. 194   f.f.): Dåvarande

Konkurrensutredningen hade framhållit att det i praktiken naturligen
måste uppstå fall när gränsdragningen är svår. Som exempel tog
utredningen att i ett kollektivavtal arbetsgivaren förpliktar sig att lämna
arbetstagarna viss anställningsförmån i form av prestation som tredje
man skulle fullgöra samt att arbetstagarorganisationen därvid kräver att
den av arbetsgivaren bekostade prestationen skall lämnas av en viss
angiven arbetsgivare. Utredningen ansåg att - vid prövning av frågan
huruvida den föreslagna lagen i sådant fall kunde anses tillämplig, så att
ingripande med stöd av lagen fick ske mot arbetsgivaren - flera aspekter
kunde vara av betydelse. Utredningen bedömde att, om exempelvis tredje
man ingick i samma koncern som arbetsgivaren, det syntes stå klart att
lagen inte var tillämplig. Som skäl anfördes att det här var fråga om ett
förfarande som kunde jämställas med att en arbetsgivare lämnar
naturaförmån ur själva den rörelse vari berörda arbetstagare var anställda.
Var däremot tredje man självständig gentemot arbetsgivaren borde
bedömningen kunna utfalla annorlunda. I de fall där det inte var
nödvändigt för en riktig reglering av arbetsvillkoren att en speciell
näringsidkare presterade den av arbetsgivaren bekostade

45

anställningsförmånen, var enligt utredningen den föreslagna lagen Prop. 1997/98:130
tillämplig. Samtidigt framhöll utredningen som självklart att man på detta
område dock måste noga avväga det befogade i ett ingripande. Vidare
gällde att vid prövningen av frågan huruvida skadlig verkan förelåg
enligt den föreslagna lagen väl kunde beaktas sambandet med regleringen
av arbetsvillkor.

Föredragande statsrådet förklarade sig kunna i allt väsentligt instämma
i de uttalanden som Konkurrensutredningen hade gjort i fråga om
gränsdragningen mellan konkurrensrätten och arbetsrätten. Han pekade
vidare på att det här rörde sig om vad som hade vissa jämförelsepunkter
med en särreglering. Till skillnad mot tidigare i propositionen redovisade
särregleringar blev det i detta fall fråga om ett område som uttryckligen
undantogs i lagtexten. I sak var det dock på åtskilliga punkter fråga om
att göra en motsvarande avvägning, bl.a. när det gäller att bedöma vad
som är en direkt och nödvändigt utflöde av regleringen av arbetsvillkor
eller en ofrånkomlig följd därav, uttalade föredraganden vidare. Han
tilläde: ”Det förhållandet att vad som i sig kan sägas vara ett
konkurrensbegränsande förfarande får sitt uttryck i en överenskommelse
om arbetslön och andra arbetsvillkor behövde ju givetvis inte alltid
innebära att förfarandet är undantaget från konkurrenslagens
tillämplighet. Eftersom undantaget kan beröra en stor mängd företag och
få betydande ekonomiska verkningar i det enskilda fallet, anser jag det
vara av vikt att de konkurrensvårdande myndigheterna ägnar
gränsdragningen särskild uppmärksamhet”. Vidare uttalade
föredraganden att det borde understrykas att ingripanden med stöd av
1982 års konkurrenslag alltid riktades mot den som är näringsidkare.
Normalt torde det därför i det aktuella sammanhanget bli aktuellt med
ingripanden endast mot arbetsgivaren, anförde föredraganden slutligen.

Det anförda speglar enligt regeringens mening att man vid
bedömningen av vad som är gällande rätt har att uppmärksamma flera
praktiska situationer. I fråga om avtalsförhållandet mellan
arbetsmarknadens parter får man när det gäller avtalsvillkoren skilja
mellan dels vad som ingår i det som kan kallas parternas kärnområde -
själva avtalet om anställningsvillkoren vare sig avtalet kan anses vara
konkurrensbegränsande eller inte, vari torde fa räknas även förhandlingar
om anställningsvillkor, dels vad som i övrigt är en
konkurrensbegränsning som rör varu- och tjänstemarknaden (jfr
uttalandet till 1953 års konkurrenslagstiftning). Ett exempel i praxis på
det sistnämnda är regleringen i kollektivavtal av priset på tjänster som
den ene kollektivavtalsparten tillhandahåller köparna på en marknad. Vid
sidan av det koncemfall som Konkurrensutredningen pekade på finns
vidare situationen att kollektivavtalspart sluter avtal med ett fristående,
självständigt företag om att detta skall sälja varor eller tjänster. I det
sistnämnda fallet rör det sig således om avtal med tredje man, som också
kan bestå av flera självständiga företag som samarbetar genom avtal eller
annars om att tillhandahålla den aktuella prestationen.

Regeringen bedömer det nuvarande rättsläget innebära att
arbetstagarorganisationerna i fråga om avtal inom kärnområdet inte
omfattas av KL, enligt vad som följer av undantaget i 2 § och dess

46

förarbeten, men också av att en sådan organisation när den agerar i denna Prop. 1997/98:130
sin funktion typiskt sett inte torde omfattas av begreppet företag i den
mening som begreppet har enligt KL (jfr föredragande statsrådets
uttalande om ingripande med stöd av 1982 års konkurrenslag).

Inte heller utanför kärnområdet behöver en arbetstagarorganisation
omfattas av KL:s förbud. Handlandet från organisationens sida kan
nämligen innebära att den uppträder i en annan roll än vad som faller
under det nämnda företagsbegreppet. I rättstillämpningen har
Konkurrensverket bedömt så vara fallet i beslut den 2 maj 1997
(Landsorganisationen i Sverige m.fl.) Situationen var den att en
organisation på arbetsmarknaden tecknade kollektivförsäkring för sina
medlemmar med en självständig tredje man. Verket pekade i beslutet
bl.a. på att avsikten med de kollektiva försäkringarna var det sociala
syftet att erbjuda medlemmarna en solidariskt finansierad
försäkringslösning. Vidare framhöll verket det ökade behovet av
rättsskydd, som ingick i kollektivförsäkringen, mot bakgrund av att
samhällets skydd förväntades bli mindre i detta avseende.
Konkurrensverket fann, att den ekonomiska verksamhet som LO-
förbunden kunde anses bedriva i samband med tillhandahållandet av
försäkringsskyddet till sina medlemmar inte kunde - vid en sammanvägd
bedömning av syftet med verksamheten och dess finansiering och särskilt
med hänsyn till behovet av rättsskydd för förbundets medlemmar - anses
vara av sådan art att förbunden i detta fall skulle betraktas som företag i
KL:s mening.

Också arbetsgivarnas agerande inom kärnområdet far anses falla
utanför KL, såsom regeringen tolkar rättsläget till följd av 2 § och oavsett
om arbetsgivarparten samtidigt består av en organisation vars
medlemmar utgörs av vad som i sig är företag.

Det är av lagstiftaren sedan tidigare överlämnat åt rättstillämpningen
att tolka lagens räckvidd i fråga om förfaranden som arbetsgivarsidan
vidtar utanför kärnområdet, antingen i form av avtal med motparten på
arbetsmarknaden eller avtal med tredjeman som befinner sig på varu-
eller tjänstemarknaden. Denna fråga har i visst fall prövats av
Marknadsdomstolen, vid tillämpningen av 1982 års konkurrenslag (MD
1989:12; Målaremästamas Riksförening).

Vid sidan av arbetsgivarpartens samt arbetstagarpartens respektive
handlande har man att i rättstillämpningen pröva KL:s tillämplighet
beträffande självständiga tredje män, vare sig en sådan ensam träffar
avtal e.d. med en part på arbetsmarknaden eller flera sådana gör det
tillsammans eller sinsemellan. När en tredje man av detta slag är att
bedöma som företag i KL:s mening torde 2 §, i enlighet med dess lydelse
och innebörd enligt förarbetena till denna bestämmelse, inte undanta
denne från tillämpligheten av KL. Vid sådant förhållande har denne att
själv iaktta förbuden i KL mot konkurrensbegränsande samarbete mellan
företag respektive mot missbruk av dominerande ställning, oberoende av
vad som gäller enligt KL beträffande kollektivavtalspartema själva.

Samtidigt kan det i ett enskilt fall förhålla sig så att till en central
överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter kan vara knutna
sidoavtal som en eller flera av dessa parter ingår med självständiga tredje

47

män. En bedömning av ett sådant fall gjordes i Konkurrensverkets beslut Prop. 1997/98:130
den 29 april 1997 (Förenade Liv m.fl.). Verket pekade bl.a. på att det
huvudsakliga ändamålet med ett visst uppdragsavtal med
försäkringsbolag för arbetsmarknadspartema var att möjliggöra
uppfyllelsen av innehållet i kollektivavtalet. När väl bolagen erhållit
uppdraget var det med hänsyn till försäkringens konstruktion nödvändigt
att bolagen samarbetade på visst sätt. Uppdragsavtalet måste därför ses
som en nödvändig konsekvens av kollektivavtalet och omfattades därför
inte av förbuden i 6 eller 19 § KL, anförde Konkurrensverket vidare. I
sammanhanget kan också hänvisas till uttalanden i Marknadsdomstolens
beslut den 15 april 1997 (MD 1997:8; Petroleumshandelns Riksförbund).

I linje med nämnda tolkning ligger vad regeringen har uttalat i
yttranden till EG-domstolen i några där pågående mål om hur själva EG-
rätten bör tolkas beträffande företagsbegreppet i mål som rör
pensionsavtal mellan arbetsmarknadens parter i en viss bransch samt
frågan om huruvida avtalet stred mot artikel 85.1 i EG-fördraget. I sin på
EG-rätten baserade argumentation har regeringen förutom annat
sammanfattningsvis framhållit följande. Det är enligt regeringens mening
generellt främmande att betrakta organisationer på arbetstagarsidan som
företag i den mening som avses i artikel 85.1, så länge verksamheten rör
organisationens kärnområde, dvs. anställningsvillkor inbegripet framtida
pensioner. I anslutning till EG-rättslig praxis har regeringen därvid pekat
på att vid förhandlingar om sedvanliga anställningsvillkor
arbetstagarorganisationens sociala syfte och funktion är framträdande;
den håller samman arbetstagarna, tar till vara deras intressen och ökar
deras förhandiingsstyrka i förhållande till arbetsgivarsidan. Det kan då
enligt regeringens mening inte anses vara fråga om någon ekonomisk
aktivitet i den mening som avses i artikel 85.1. Ytterligare har regeringen
uttalat att det vore en i hög grad olycklig utveckling av EG-rättslig praxis
om artikel 85.1 skulle utsträckas till att omfatta överenskommelser
mellan arbetsmarknadens parter inom detta område.

Regeringens här redovisade tolkning av det gällande rättsläget i
Sverige har skett med utgångspunkt i den väckta frågan om förändring av
själva lagstiftningen. Den ordning som lades fast i nuvarande KL bygger
väsentligen på grunder som tillkom redan genom 1953 års
konkurrensbegränsningslag och som sedan förts vidare i de efterföljande
lagstiftningsärendena. I fråga om den EG-rättsliga bedömningen får
beaktas den anknytning som den svenska konkurrenslagen har till EG-
rätten (jfr prop. 1992/93:56 s. 21), bl.a. i fråga om begreppet företag (a.
prop. s. 19 f.).

Fastän prejudicerande domstolsavgöranden saknas i flera avseenden,
synes kollektivavtalspartema på arbetsmarknaden ha det skydd mot
ingripanden enligt KL som det får bedömas att statsmakterna avsett
enligt nämnda grunder. Härvid torde det fa antas att som underlag för
1953 års lagstiftning låg bl.a. hänsynstagande till
arbetstagarorganisationers sociala syfte och funktion. Att självständiga
företag på varu- och tjänstemarknaden principiellt har att i sina relationer
till parter på arbetsmarknaden för eget vidkommande på samma sätt
iaktta förbuden i KL som i förhållande till andra aktörer på den

48

förstnämnda marknaden beror på de grundläggande principer som är Prop. 1997/98:130
inbyggda i den gällande konkurrenslagstiftningen. Dessa principer
omfattar bl.a. likformig behandling samt konkurrens på lika villkor och
är knutna till behovet av en effektiv konkurrens, till nytta för
samhällsekonomin och konsumenterna. Samtidigt visar utvecklingen i
rättspraxis på möjlighet att ta hänsyn till att sidoavtal kan vara en
nödvändig följd av en central överenskommelse och på sådan grund
komma utanför förbudsområdet i KL.

Givetvis ankommer det på rättstillämpningen att avgöra den gällande
svenska konkurrenslagens innebörd i de nu aktuella avseendena. Något
underlag som ger vid handen att den avvägning som torde ligga till grund
för nuvarande konkurrenslagstiftningen skulle vara olämplig från allmän
synpunkt föreligger dock inte. Det är vidare påkallat att det hinner
utvecklas en prejudicerande domstolspraxis i fråga om bestämmelsen i
2 § KL, som bör behållas. Med utgångspunkt i den tolkning regeringen
gör beträffande den gällande konkurrenslagens innebörd finner
regeringen därför inte skäl for att nu ta upp frågan om
lagstiftningsändringar. Regeringen kommer emellertid att följa
rättsutvecklingen for att bedöma om det framdeles framträder behov av
sådana ändringar.

6.8 Instansordningen och förfarandereglema

6.8.1 Beslutsordningen och överklagande enligt KL

Regeringens förslag: Instansordningen ändras när det gäller
Konkurrensverkets beslut om undantag, icke-ingripandebesked samt
ålägganden enligt 23 § första stycket, 25 och 45 §§ KL. Dessa beslut
skall överklagas till Marknadsdomstolen. En talan om åläggande
enligt 23 § andra stycket KL skall väckas i Marknadsdomstolen. Den
nuvarande ordningen med två domstolsinstanser - Stockholms
tingsrätt och Marknadsdomstolen - behålls for frågor om
konkurrensskadeavgift, kvarstad, särskild undersökning och
företagsförvärv.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.

Remissinstanserna:      Konkurrensverket, Konsumentverket,

Grossistförbundet Svensk handel, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges
Industriförbund, LRF, Försäkringsförbundet, Advokatfirman Lindahl,
Lagerlöf & Leman Advokatbyrå och Mannheimer Swartling Advokatbyrå
tillstyrker utredningens förslag.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet,
Domstolsverket, Posten och Advokatfirman Delphi avstyrker
utredningens förslag. Stockholms tingsrätt yttrar att den nya ärendelagen
har medfört att möjligheterna att hålla muntlig förhandling har utnyttjats

49

mer, vilket lett till en större koncentration och i ett längre perspektiv bör Prop. 1997/98:130
medföra en snabbare handläggning. Vidare sätter tingsrätten ifråga
lämpligheten av att Marknadsdomstolen som första och enda instans
enligt utredningens förslag skulle handlägga mål enligt 23 § andra
stycket. För att påskynda handläggningen av mål och ärenden enligt KL
och understryka Marknadsdomstolens roll av prejudikatinstans finns
andra vägar än de av utredningen föreslagna. Tingsrätten vill peka på vad
man i andra sammanhang fört fram, nämligen att tyngdpunkten i
rättsskipningen bör ligga hos första instans, vars resurser därför bör
förstärkas. Om tingsrätten fick tillfälle att fullfölja sin pågående
kompetensutveckling och tillfördes ytterligare resurser för
handläggningen av konkurrensmål och konkurrensärenden, skulle
handläggningstidema kunna nedbringas. Om tingsrätten bibehålls som
första domstolsinstans, kunde det även finnas anledning att överväga
införandet av prövningstillstånd i Marknadsdomstolen. Juridiska
fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet menar att en mer
närliggande tanke än vad utredningen föreslagit är att försöka höja
snabbheten och kvalitén på handläggning i de olika instanserna. Man
anser att många konkurrensärenden innefattar komplexa juridiska
problem som det av rättssäkerhetshänsyn är väsentligt att kunna få
prövade i två domstolsinstanser. Vidare innefattar möjligheterna att få sin
sak prövad i två domstolsinstanser en viktig rättssäkerhetsgaranti. En
sådan möjlighet finns inom EU där kommissionens beslut kan överklagas
till förstainstansrätten och därefter, såvitt avser rättsfrågor, till EG-
domstolen. Konkurrensverket anser att förslaget väl tillgodoser de
rättssäkerhetskrav som kan ställas. Domstolsverket anser att det är för
tidigt för att dra några generella slutsatser i fråga om den gällande
lagstiftningens betydelse för t.ex. handläggningstider vid domstol och att
bedömningsunderlaget i nuläget är allt för begränsat för att motivera så
genomgripande förändringar som en reformerad instansordning.

Skälen för regeringens förslag: I förarbetena till KL anfördes i fråga
om instansordningen följande (prop 1992/93:56 s. 36): ”En väsentlig
nyhet i regeringens förslag till ny konkurrenslag är de kraftiga
ekonomiska sanktioner i form av konkurrensskadeavgift som kan
tillgripas när förbuden har överträtts. Av rättssäkerhetsskäl torde en
ordning som innebär att prövning sker i minst två domstolsinstanser i
sådana mål inte kunna undvaras. För att Marknadsdomstolen skall kunna
vara prejudikatbildande bör prövningen därför ske i en underinstans till
Marknadsdomstolen. Med hänsyn till rättsområdets speciella karaktär är
det därvid lämpligt att kompetensen samlas hos en enda domstol. Med
patentmålen som förebild bör valet stanna på Stockholms tingsrätt.”

I propositionens lagförslag togs Stockholms tingsrätt upp som
mellaninstans även i ärenden om icke-ingripandebesked, undantag och
olika förelägganden av Konkurrensverket med hänvisning till att
lämplighetsskäl talade för att frågorna efter överklagande följde samma
instansordning som för mål om konkurrensskadeavgift. Därvid anfördes
att det framför allt var en fördel att den rättsliga prövningen när det gäller
konkurrensrättsliga ingripanden skedde efter ett så enhetligt mönster som
möjligt. Vidare angavs att en sådan ordning också gav möjligheter att i

50

stor utsträckning handlägga olika frågor tillsammans (prop 1992/93:56 s. Prop. 1997/98:130
36). Motivet för att ge Stockholms tingsrätt uppgifter vid tillämpningen
av KL var således att två domstolsinstanser torde krävas vid prövning av
mål om konkurrensskadeavgift. Behovet av en prövning i två
domstolsinstanser ansågs inte lika framträdande när det gäller frågor om
åläggande, icke-ingripandebesked och undantag.

När 1993 års konkurrenslag infördes betonades också att ordningen
gav möjligheter att handlägga olika frågor tillsammans. Det har
emellertid inte framkommit att några sådana samordningsvinster i
realiteten har gjorts sedan ordningen trädde i kraft.

Företrädare för näringslivet har starkt understrukit att snabba besked är
nödvändiga i de ekonomiska sammanhang som är aktuella i samband
med KL. Den allvarligaste nackdelen med tre instanser är att
prövningsförfarandet tar alltför lång tid. Detta beror delvis på att ärenden
prövas i sak i tre instanser men också på att beslut under rättegången i
procedurfrågor och liknande ofta överklagas särskilt och föranleder flera
olika prövningsomsgångar. Även genom att ärenden återförvisats har de
slutliga avgörandena fördröjts.

Under den tid KL har varit i kraft har det visat sig att den nya
instansordningen är förenad med nackdelar. Särskilt gäller det mål om
åläggande, icke-ingripandebesked och undantag. Intresset av att ha en
enhetlig ordning för prövning av konkurrensrättsliga ingripanden väger
visserligen tungt, men bör inte hindra förändringar som har sakliga skäl
för sig. Den vikt som tillmättes en enhetlig ordning vid införandet av KL
bör därför inte i sig utesluta en annan lösning. Något uttalat behov av att
kunna handlägga olika måltyper enligt KL tillsammans har ju inte heller
visat sig.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet,
Domstolsverket och Stockholms tingsrätt har ifrågasatt lämpligheten av
att man efter så kort tid efter att den nya KL trätt i kraft skulle genomföra
en så genomgripande förändring som att ändra instansordningen.
Stockholms tingsrätt och Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
Universitet har därvid nämnt särskilt att man bör avvakta huruvida
handläggningstidema kan komma att bli kortare i tingsrätten. Stockholms
tingsrätt har förordat att tingsrätten skall tillföras resurser för att kunna
nedbringa handläggningstidema och fullfölja en pågående
kompetensutveckling. Tingsrätten har också framhållit principen att
tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans.

Denna princip har sedan länge varit vägledande för reformerna på det
processrättsliga området och är även fortsättningsvis den huvudregel som
gäller för instansordningen. Avvikelser från huvudregeln måste dock
kunna göras när starka sakliga skäl talar för det. De skäl som talar för en
annan ordning än den huvudregeln föreskriver när det gäller
Konkurrensverkets beslut om åläggande, icke-ingripandebesked och
undantag är i första hand behovet av snabba avgöranden. Detta hänger i
sin tur samman med de aktuella måltypemas särskilda karaktär. Det är
inte fråga om tvistlösning eller avgörande av hur ett visst sak- eller
rättsförhållande skall bedömas. Ett åläggande att upphöra med en
överträdelse av ett förbud i KL rör i stället framtida förhållanden, där det

51

är av stor vikt både för det berörda företaget och från allmän synpunkt att
det snabbt ges ett auktoritativt besked som marknaden kan rätta sig efter.
En möjlighet är givetvis att, som Stockholms tingsrätt pekar på, införa
prövningstillstånd för dessa mål i Marknadsdomstolen. En sådan lösning
skulle dock innebära att den viktiga prejudikatbildande funktion som
Marknadsdomstolen bör ha far mindre betydelse. Regeringen anser
därför att principen att tyngdpunkten på rättskipningen skall ligga i första
instans inte bör hindra den föreslagna ändringen.

Det är naturligtvis ett möjligt alternativ att med bibehållen
instansordning söka vidta åtgärder för att förkorta tiden för
överprövningen av Konkurrensverkets beslut i nu aktuella mål. Redan det
förhållandet att två domstolsinstanser prövar saken innebär dock att
förfarandet tar tid. Handläggningen av ett mål tar ju en viss tid även med
effektivast tänkbara hantering av målet.

Man kan givetvis, som Stockholms universitet har gjort, sätta ifråga
det lämpliga i att genomföra en så genomgripande förändring när KL har
varit i kraft så kort tid. De nackdelar med två domstolsinstanser som
erfarenheterna har visat, innebär emellertid att det skulle vara olyckligt
att bibehålla nuvarande ordning för mål om åläggande, icke-
ingripandebesked och undantag. Skälen för den nuvarande ordningen
måste vägas mot intresset från både allmän och enskild synpunkt av att
låta företagen fa snabba besked, och av att konkurrensbegränsande
snedvridningar i marknadsmekanismerna rättas till så snart som möjligt.
Från rättssäkerhetssynpunkt är de nackdelar i form av tidsutdräkt m.m.
som dessa förhållanden innebär klart större än de fördelar för
rättssäkerheten som kan ligga i att flera instanser deltar i prövningen. Det
står också klart att treinstanssystemet har bidragit till att det ännu inte har
utvecklats någon vägledande praxis av större omfattning i
Marknadsdomstolen. Detta är otillfredsställande.

Regeringen gör därför bedömningen att beslut av Konkurrensverket
om undantag, icke-ingripandebesked och åläggande bör överklagas till
Marknadsdomstolen som första och sista domstolsinstans.

En fråga om åläggande att upphöra med en överträdelse kan väckas
även genom talan av ett berört företag enligt 23 § andra stycket KL.
Detta kan ske om Konkurrensverket har behandlat frågan och beslutat att
inte meddela ett åläggande. Stockholms tingsrätt har i sitt remissvar pekat
på att utredningens förslag skulle medföra att ett sådant mål endast skulle
handläggas i Marknadsdomstolen som första och enda instans. Man
ifrågasätter därför det lämpliga i en sådan ordning.

Enligt regeringens mening uppkommer inte några olägenheter av
betydelse om ordningen med Marknadsdomstolen som enda
domstolsinstans tillämpas även i den nu aktuella situationen. En
särreglering med två instanser komplicerar förfarandet. Vidare
tillämpades en eninstansordning enligt den äldre
konkurrenslagstiftningen. Erfarenheterna av den ordningen talar för att
den tillämpas även nu. Marknadsdomstolens processledning kan i de
sannolikt fa fall som kan förväntas av detta slag givetvis behöva vara mer
aktiv än i mål där Konkurrensverkets beslut har överklagats. Regeringens

Prop. 1997/98:130

52

slutsats är att en talan av detta slag bör kunna tas upp direkt av
Marknadsdomstolen.

I tidigare lagstiftningsärenden har värdet i att reglerna om behörig
domstol på hela det marknadsrättsliga faltet är så enhetliga som möjligt
betonats (se prop. 1994/95:123 s. 123 med där gjorda hänvisningar). När
det gäller mål om forbud och ålägganden enligt marknadsföringslagen
(1995:450) har problem av samma art som redovisats här, visat sig. I
regeringskansliet pågår därför arbete med översyn av instansordningen i
marknadsföringsmål.

6.8.2 Beslut i fråga om företagsförvärv

Regeringens bedömning: Mål om företagsförvärv bör även
fortsättningsvis prövas av Stockholms tingsrätt som första instans och
beslut överklagas till Marknadsdomstolen.

Prop. 1997/98:130

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att Konkurrensverket som
första instans skall pröva ärenden om företagsförvärv och att verkets
beslut skall kunna överklagas till Marknadsdomstolen.

Remissinstanserna: Konkurrensverket tillstyrker utredningens förslag
och anför att inslaget av ekonomiska resonemang är så betydande i dessa
mål att verkets sakkunskap på området, i förening med de
konkurrensrättsliga aspekterna, är avgörande.

Stockholms tingsrätt pekar på att Konkurrensverket hittills har väckt
talan i tingsrätten i två mål angående förbud mot företagsförvärv. Det ena
avgjordes genom att tingsrätten fastställde vissa villkor för förvärvet som
parterna enats om. Det andra målet avgjordes efter huvudförhandling,
varvid en omfattande muntlig bevisning upptogs. Bevisningen var
avgörande för tingsrättens bedömning av förvärvets effekter på
marknaden. Tingsrätten finner anledning att ifrågasätta om en ordning
där Konkurrensverket skulle fa förbjuda företagsförvärv efter en
handläggning enligt förvaltningslagen är ändamålsenlig.

Sveriges Industriförbund, Advokatfirman Lindahl och Advokatfirman
Vinge avstyrker förslaget.

Sveriges Industriförbund yttrar att EG-kommissionen visserligen har
behörighet att förbjuda förvärv. Verket är emellertid inte jämförbart med
kommissionen. Den senares multiroll som polis, åklagare, domare och
lagstiftare inger vidare principiella betänkligheter, som manar till
avstående snarare än efterföljd. Inslag av kommissionsmodellen finns
redan hos verket och bör i vart fall inte öka. Ett förbud mot ett förvärv är
ett så långtgående ingrepp att det bör beslutas av domstol. Förbundet
föreslår i stället att Marknadsdomstolen blir enda instans som enligt 1982
års konkurrenslag. Man kan inte heller se att de principiella
invändningarna mot att ge verket beslutsbehörighet motvägs av några
stora fördelar för verket handläggningsmässigt eller på annat sätt. För
domstolsprocessens del är det tvärtom bra om verket intar en ren
partsställning.

53

Advokatfirman Vinge yttrar att firmans erfarenheter är att det är en Prop. 1997/98:130
fördel att förbudsfrågan avgörs av en från verket oberoende instans som
tar ställning till de omständigheter och skäl som presenteras av verket
respektive de berörda företagen i ett sammanhang. Svårigheterna för
verket att opartiskt ta ställning till sina egna utredningsrön är uppenbara,
om än naturliga, och kan ej accepteras i en för affärslivet så central fråga.
Man förordar i stället Marknadsdomstolen som enda instans. Från
rättssäkerhetssynpunkt anser man att en instans bör vara acceptabelt.
Möjligheterna till förhandlingar med verket under utredningen av ett
förvärv är begränsade. I praktiken har företagen varit hänvisade till att
föreslå alternativa lösningar och efterhöra verkets reaktioner på dessa.
Även detta talar emot att verket skulle fa besluta i första instans, eftersom
verket och företagen inför rätten intar en mer jämbördig ställning. En
ytterligare synpunkt som talar mot utredningens förslag är att vittnen ej
kan höras under straffansvar inför verket. För en prövning i
Marknadsdomstolen talar vidare att företag av rättssäkerhetsskäl bör ha
möjlighet att - som idag - fa ersättning för rättegångskostnader när verket
vill förbjuda ett förvärv, men rätten ej ger bifall därtill.

Skälen för regeringens bedömning: I förarbetena till KL (1992/93:56
s. 46 f) framhålls bl.a. följande.

Marknadsdomstolen bör tills vidare behålla sin centrala roll som
prejudikatskapande organ på konkurrensrättens område.
Domstolen bör därför också avgöra mål om företagsförvärv.
Samtidigt är mål om företagsförvärv av så ingripande karaktär att
det måste finnas en möjlighet att få ett ingripande bedömt i mer än
en instans. För att Marknadsdomstolen skulle kunna vara
prejudikatbildande på förvärvsområdet och ett företagsförvärv
samtidigt skall kunna prövas i flera instanser borde prövningen
först ske i en underinstans till Marknadsdomstolen. Av samma skäl
som anförts när det gäller vårt förslag om konkurrensskadeavgift
bör denna underinstans vara Stockholms tingsrätt.

Utredningen har bl.a. anfört följande. Handläggningen av
förvärvsärenden skulle bli betydligt snabbare och effektivare med den
ordning som föreslås. Bedömningen av om förutsättningarna för ett
förbud föreligger är i allt väsentligt av ekonomisk och även
näringspolitisk art. De juridiska momenten i denna bedömning är mindre
framträdande. Därför finns det knappast något skäl som talar för att den
primära prövningsinstansen skall vara en allmän domstol.
Konkurrensverket bör fa samma roll som EG-kommissionen i fråga om
EG:s konkurrensregler.

Regeringen anser att frågor om företagsförvärv i väsentliga avseenden
gäller bedömningar av en annan karaktär än som rör förbuden mot
konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av en dominerande
ställning. De speciella aspekter som kommer under bedömning vid
prövningar av förvärvsärenden kan ha särskild principiell och praktisk
betydelse när det gäller strukturomvandlingen i näringslivet. Tunga skäl
talar för att dessa mål kan prövas av två instanser, som principiellt bör
vara domstolar såsom är fallet enligt gällande rätt. Regeringen finner
vidare att några betydande praktiska olägenheter med nuvarande ordning

54

inte har framkommit. Det är också naturligt att frågor om företagsförvärv Prop. 1997/98:130
ges samma behandling som bl.a. mål om konkurrensskadeavgift.

Regeringens samlade bedömning blir därför att den nuvarande
ordningen är välgrundad och inte bör förändras. Detta innebär att frågor
om företagsförvärv även fortsättningsvis skall prövas av Stockholms
tingsrätt som första instans och att överklagande sker till
Marknadsdomstolen.

6.8.3 Förfarandereglema

Regeringens bedömning: Några principiella ändringar i fråga om
förfarandereglema föreslås inte.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att reglerna om
ekonomiska experters deltagande i Stockholms tingsrätt i mål om
konkurrensskadeavgift och företagsförvärv ändras till vad som gäller för
brottmål enligt rättegångsbalken.

Remissinstanserna: Sveriges Industriförbund ansluter sig till
utredningens slutsatser i fråga om förfarandereglema och anser att en
översyn av processreglema på det marknadsrättsliga området bör ske i ett
sammanhang. Förbundet tillstyrker den föreslagna ändringen av reglerna
om ekonomiska experter i tingsrätten. Även Mannheimer Swartling
Advokatbyrå tillstyrker förslaget. Posten AB anför att tendensen i EU är
att reella ekonomiska utfall spelar en allt viktigare roll vid
konkurrensrättsliga bedömningar. En liknande utveckling kommer säkert
i Sverige. Därför anser Posten AB det olyckligt att avskaffa systemet
med ekonomiska experter som ledamöter i Stockholms tingsrätt vid
prövning av konkurrensfrågor. Lagerlöf & Leman Advokatbyrå avstyrker
utredningens förslag att ekonomiska experter inte längre skall ingå i
tingsrättens ordinarie sammansättning i de mål som alltjämt kommer att
handläggas i tingsrätten. Advokatbyrån delar inte utredningens
uppfattning att de ekonomiska bedömningarna skulle vara relativt klara i
de fall då konkurrensskadeavgift aktualiseras. Tvärt om talar
erfarenheterna för att dessa mål normalt innehåller ekonomiska
bedömningar av mycket komplicerad natur. Enligt byrån har antalet mål
om konkurrensskadeavgift varit och kan förväntas fortsätta att vara
begränsat. Varje nytt mål kan därigenom under lång tid förväntas
innehålla helt nya frågeställningar bl.a. av ekonomisk art. Trots att endast
ett fåtal mål om konkurrensskadeavgift väckts har Konkurrensverket
redan i dessa gjort bedömningar som avviker från EG-rättslig praxis.
Dessa förhållanden talar enligt advokatbyrån med styrka för behovet av
ekonomiska experter i tingsrätten. Något bärande skäl att ändra reglerna
om tingsrättens sammansättning i dessa mål föreligger därför inte.

Skälen för regeringens bedömning: Av 64 § KL framgår att vissa
mål skall handläggas enligt rättegångsbalkens regler om indispositiva
tvistemål. Detta gäller frågor om konkurrensskadeavgift, kvarstad,
företagsförvärv och - när talan förs av företag - ålägganden att upphöra
med överträdelser av KL:s förbud. Andra frågor skall handläggas enligt

55

reglerna i lagen (1996:242) om domstolsärenden. Detta gäller Prop. 1997/98:130
överklaganden enligt 60 § KL samt frågor om undersökningar enligt 47
och 48 §§ KL.

Utredningen diskuterar vilka regler som bör gälla vid överklagande till
Marknadsdomstolen av de beslut som Konkurrensverket fattar i första
instans. Den pekar på att frågan om förfarandereglema i
Marknadsdomstolen hänger samman med frågor om processen på andra
delar av det marknadsrättsliga området. Utredningen stannar för att inte
föreslå någon ändring av den nuvarande ordningen.

Utredningen pekar vidare på att mål om konkurrensskadeavgift kanske
borde handläggas som brottmål. Den finner dock att dessa mål
väsentligen har samma karaktär som mål om marknadsstömingsavgift
enligt marknadsföringslagen som handläggs som indispositiva tvistemål.
Den anser att det kan finnas skäl för att handläggningsreglema för mål
om dessa två avgiftstyper är lika. Därför finns, enligt utredningen, inte
tillräcklig anledning att föreslå någon ändring.

Regeringen instämmer i slutsatserna och anser för sin del att någon
ändring i dessa delar inte bör ske.

I Stockholms tingsrätt deltar enligt 64 a - 64 d §§ KL ekonomiska
experter som ledamöter i mål och ärenden som anges i 63 § KL. De mål
och ärenden som enligt förslaget till ny instansordning prövas av
Stockholms tingsrätt, t.ex. konkurrensskadeavgift, kvarstad,
företagsförvärv och undersökningar - har hittills varit mindre frekventa.
Utredningen anför att de ekonomiska bedömningarna i dessa fall ofta
torde vara relativt klara. Den menar att prövningen normalt är mer
inriktad på faktiska förhållanden och har i huvudsak samma karaktär som
i brottmål.

Enligt utredningens mening kan självfallet dessa mål innefatta
prövning av ekonomiska frågor som kan vara svårbedömda. Men detta
gäller också mål om ekonomisk brottslighet, t.ex. bokförings- och
skattebrott. Dessa mål kan avgöras av allmänna domstolar i normal
sammansättning men ekonomisk expertis kan ingå i tingsrätt enligt 1 kap.
8 § rättegångsbalken. Den bestämmelsen gäller vidlyftiga eller annars
särskilt krävande mål om allmänt åtal, i vilka bedömningen av
ekonomiska eller skatterättsliga förhållanden har väsentlig betydelse. Vid
prövning av sådana mål far som särskild ledamot i tingsrätten ingå bl.a.
en person som har förordnats som ekonomisk expert enligt 4 kap. 10 a §
rättegångsbalken, om det finns behov av särskild fackkunskap inom
rätten i fråga om ekonomiska förhållanden. Utredningen menar att
samma bestämmelser bör gälla för mål om konkurrensskadeavgift. Den
förutsätter då att bland de experter som förordnas enligt 4 kap. 10 a §
rättegångsbalken finns personer med särskild kunskap om
konkurrensfrågor. Utredningen har mot denna bakgrund föreslagit att
64 a - 64 d §§ KL ersätts med bestämmelser som innebär att den nämnda
regeln i rättegångsbalken tillämpas också i mål om
konkurrensskadeavgift och att därvid en eller två ekonomiska experter
kan ingå i rätten.

Regeringen anser att även mål om konkurrensskadeavgift,
företagsförvärv m.m. ofta kan inrymma bedömningar av kvalificerad

56

ekonomisk art. Att den gällande ordningen med krav på att ekonomiska Prop. 1997/98:130
experter deltar i t.ex. mål om konkurrensskadeavgift skulle medföra
några nackdelar av betydelse har inte framkommit. Vidare bör
övervägandena av en annan ordning inte ske isolerat beträffande
sammansättningen i Stockholms tingsrätt, eftersom motsvarande regler
gäller för Marknadsdomstolen (jfr prop. 1992/93:234 s. 10). Vid en
sammanvägd bedömning finner regeringen i vart fall inte nu anledning
att gå vidare i denna fråga.

6.8.4 Rättegångskostnader

Regeringens förslag: En ny kostnadsregel införs med innebörd att
Marknadsdomstolen, i mål eller ärende enligt KL där enskilda är
motparter till varandra, far bestämma att var och en av partema skall
svara för sina rättegångskostnader, om det finns särskilda skäl för det.

Utredningens förslag: Förslaget överensstämmer, med undantag för
kravet på särskilda skäl, med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Konkurrensverket, Sveriges Köpmannaförbund,
Advokatfirman Delphi och Lagerlöf & Leman Advokatbyrå tillstyrker
utredningens förslag. Lagerlöf & Leman Advokatbyrå föreslår dock att en
regel införs av innebörd att domstolen i vissa fall far förordna att
Konkurrensverket skall ersätta motpartens rättegångskostnader. Telia AB,
Sveriges Industriförbund och Mannheimer Sw arti ing Advokatbyrå
avstyrker utredningens förslag.

Marknadsdomstolen anser att den föreslagna regeln bör utsträckas till
att omfatta även andra situationer där en skyldighet för tappande part att
ersätta motpartens rättegångskostnader skulle vara uppenbart obilligt.

Skälen för regeringens förslag: I de mål och ärenden enligt KL som
handläggs av domstol med tillämpning av rättegångsbalkens regler om
indispositiva tvistemål gäller kostnadsreglema i balkens 18 kap. Det kan
t.ex. röra sig om en talan av Konkurrensverket i tingsrätten om att ett
företagsförvärv skall förbjudas. Då tillämpas enligt 18 kap 16 §
rättegångsbalken brottmålsreglema i fråga om rättegångskostnader.
Dessa innebär att verkets motpart, om företaget förlorar målet, normalt är
skyldig att ersätta staten enbart kostnaderna för bevisning. Om denne i
stället vinner målet kan företaget i princip få ersättning från allmänna
medel för skäliga ombuds- och beviskostnader m.m.

När däremot ett ärende handläggs enligt lagen om domstolsärenden,
gäller bestämmelsen om rättegångskostnader i 32 § den lagen. Regeln
anger att domstolen i ett ärende där enskilda är motparter till varandra,
med tillämpning av 18 kap. rättegångsbalken, får förplikta den ena parten
eller dennes ställföreträdare, ombud eller biträde att ersätta den andra
parten för dennes kostnader i ärendet eller det som i domstolen betalats
av allmänna medel. Om däremot Konkurrensverket är part i ett ärende i
domstol kan inte Konkurrensverkets motpart få ersättning för sina
rättegångskostnader.

57

Utredningen har föreslagit att en ny kostnadsregel införs med innebörd Prop. 1997/98:130
att domstol, i mål eller ärende där enskilda är motparter till varandra, får
bestämma att var och en av parterna skall svara för sina
rättegångskostnader (kvittning). Utredningen har bl.a. pekat på att en
sådan regel bör kunna tillämpas när det anses skäligt med hänsyn till att
prövningen gäller en fråga beträffande vilken lagens innebörd objektivt
sett är oklar och det har väsentligt intresse att frågan kommer under
domstolens prövning. Regeringen bedömer i likhet med utredningen att
det med hänsyn till rättsområdets speciella natur bör finnas möjlighet att
göra avsteg från huvudregeln om att tappande part står för motpartens
rättegångskostnader. Därvid bör i stället kunna beslutas om kvittning.

Enligt 18 kap. 2 § RB gäller, i mål som angår rättsförhållande som inte
får bestämmas på annat sätt än genom dom, att rätten får förordna att
vardera parten skall bära sin kostnad. Bestämmelsen har ansetts inte
kunna tillämpas direkt i mål om förbud och åläggande enligt
marknadsföringslagen (1995:450), se prop. 1994/95:123, s. 157. Samma
bedömning kan göras när det gäller de mål som avses i 64 § KL. En
bestämmelse som ger möjlighet att kvitta rättegångskostnaderna i mål
och ärenden där enskilda parter står mot varandra bör därför, som
utredningen har föreslagit, tas in i KL. Dock bör det markeras att det
skall finnas särskilda skäl för att avvika från huvudregeln.

En typsituation där denna undantagsregel bör kunna tillämpas är i mål
eller ärende som rör prejudikatfrågor (se avsnitt 5) och om det med
hänsyn till omständigheterna i övrigt framstår som befogat. Det sagda
gäller även s.k. subsidiär talan enligt 23 § andra stycket KL.

6.8.5 Sekretess

Regeringens förslag: Sekretesslagen (1980:100) ändras så att
sekretesskyddet i domstol förstärks för uppgifter i mål eller ärenden
enligt KL.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att sekretesslagen ändras
så att förutsättningarna för sekretess i överklagade konkurrensärenden
blir desamma som hos Konkurrensverket.

Remissinstanserna: Konkurrensverket, Posten AB, Telia AB, LRF,
Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Bankföreningen, Advokatfirman
Delphi, Advokatfirman Lindahl, Advokatfirman Verum, Lagerlöf &
Leman Advokatbyrå, Advokatfirman Vinge, Sveriges Industriförbund,
Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag samt Marknadsdomstolen
tillstyrker utredningens förslag.

Stockholms tingsrätt anser att samma sekretessregler som gäller hos
tingsrätten också bör gälla hos Konkurrensverket.

Domstolsverket anser att starka skäl talar för att samma sekretesskydd
skall gälla i domstol som hos Konkurrensverket. För att uppnå syftet med
förslaget - att företag inte skall avstå från att överklaga - torde det
dessutom vara nödvändigt, oavsett om Stockholms tingsrätt utmönstras
som mellaninstans, att den föreslagna regeln görs tillämplig på sekretess

58

vid domstol, alltså inte enbart Marknadsdomstolen. I annat fall torde inte
ens möjligheten att ansöka om resning beträffande Marknadsdomstolens
avgöranden utnyttjas på sätt utredningen antagit.

Konkurrensverket anför att samma ordning bör gälla också i alla mål
och ärenden som startar i domstol på ansökan av verket och särskilt de
fall där sekretessbelagda uppgifter tillforts målet eller ärendet genom att
verket ålagt någon att inkomma med uppgifterna. Verket anser också att
en ändring av 4 kap. 1 § sekretesslagen bör företas och att man i samband
med denna även bör överväga de särskilda behov av sekretess som verket
har i sin utredande verksamhet.

Advokatfirman Vinge och Marknadsdomstolen anser att ett utökat
sekretesskydd i tingsrätten också bör gälla när subsidiär talan förs enligt
23 § andra stycket KL. Marknadsdomstolen menar vidare att några
överväganden inte synes ha gjorts om vad som skall gälla i
sekretesshänseende vad avser de ärenden som Stockholms tingsrätt
föreslås pröva enligt bestämmelserna i 54 § andra stycket KL.

Sveriges Industriförbund anser att det utökade sekretesskyddet inte
skall vara begränsat till ärenden som överklagas enligt 60 § KL, utan
gälla generellt för domstolsärenden enligt KL. Lagerlöf & Leman
Advokatbyrå anser att en enhetlig sekretessregel bör införas för alla mål
och ärenden enligt konkurrenslagen.

Bakgrund: Sekretess gäller med stöd av 8 kap. 6 § sekretesslagen
(1980:100) jämförd med 2 § sekretessförordningen (1980:657) och punkt
17 i bilagan till förordningen i verksamhet som består i utredning och
tillsyn hos Konkurrensverket for uppgifter om en enskilds affärs- eller
driftsförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan
antas att den enskilde lider skada om uppgifterna röjs. Sekretessen gäller
även för uppgifter om andra ekonomiska eller personliga förhållanden för
den som har trätt i affärsförbindelse med den som är föremål för
myndighetens verksamhet. Den senare sekretessen är absolut. De
uppgifter angående ett företag som kan finnas hos Stockholms tingsrätt
eller Marknadsdomstolen i ärenden enligt konkurrenslagen kan vara
föremål för sekretess hos domstolen enligt 8 kap. 17 § sekretesslagen.
Enligt denna bestämmelse gäller sekretess hos domstol i mål eller ärende
för uppgifter om myndigheters eller enskildas affärs- eller
driftförhållanden, om det kan antas att den som uppgifterna rör lider
avsevärd skada om uppgiften röjs. Bestämmelsen är utformad så att
uppgifterna omfattas av sekretess endast när behovet av sekretess väger
mycket tungt. Det gäller alltså olika förutsättningar för sekretess för en
uppgift beroende av om uppgiften finns hos Konkurrensverket eller hos
domstol.

Skälen for regeringens förslag: Handläggningen hos domstolar skall i
största möjliga utsträckning vara föremål för allmänhetens insyn.

I mål och ärenden enligt KL råder speciella förhållanden beträffande
uppgifter om företags affärsförhållanden. Det är i dessa mål och ärenden
ofta fråga om prövning av grundläggande förutsättningar för hela
företagets verksamhet: strategiska bedömningar, marknadsandelar,
konkurrenssituation etc. Företagens behov av sekretess torde därför vara
särskilt stort i dessa sammanhang. Härtill kommer att företagen har en

Prop. 1997/98:130

59

långtgående skyldighet att lämna uppgifter om sina förhållanden till
Konkurrensverket. Det kan också förhålla sig så att Konkurrensverket
fått in uppgifter i samband med en undersökning hos företaget, mot
företagets vilja.

Från många håll har framförts att det är angeläget att samma sekretess
gäller i domstol som hos Konkurrensverket. Utredningen har i
sammanhanget redovisat att företag i flera fall underlåtit att överklaga
Konkurrensverkets beslut på grund av risken för att känsliga uppgifter
blir offentliga i tingsrätten. Det har t.ex. gällt risken för att
domstolshandläggningen leder till att bl.a. konkurrenter far en skadlig
insyn i företagets ekonomiska förhållanden.

Att företag av sådana skäl avstår från att överklaga Konkurrensverkets
beslut är allvarligt och innebär en stor brist på rättssäkerhet för företagen.
Vidare är domstolarnas praxisskapande roll mycket betydelsefull för
lagstiftningens sammantagna ekonomiska effekter på marknaden.
Behovet av insyn måste därför här även vägas mot risken att en alltför
vidsträckt insyn i ekonomiska förhållanden kan leda till att ärenden inte
förs vidare till domstol av en enskild part trots att allmänintresset av en
prövning är stort. Ytterst gäller det samhällsekonomins och
konsumenternas intressen.

Starka skäl talar således för att i domstol införa samma sekretesskydd
för uppgifter i mål och ärenden enligt KL som gäller hos
Konkurrensverket. En sådan bestämmelse bör lämpligen utformas som
ett tillägg till vad som i övrigt gäller i fråga om sekretess för uppgifter i
mål och ärenden i domstol enligt 8 kap. 17 § sekretesslagen och gälla
överklagade beslut av Konkurrensverket. Utredningen övervägde även
om en sådan ändring borde gälla också för andra mål och ärenden enligt
KL, när sådan förekommer i Marknadsdomstolen, Stockholms tingsrätt
eller andra tingsrätter. Den ansåg att skäl kan anföras för en enhetlig
regel om sekretess i domstol för mål och ärenden enligt KL. Den fann det
dock inte lämpligt att föreslå en sådan generell regel i det sammanhanget.

Några remissinstanser har framfört uppfattningen att detta utökade
sekretesskydd för företagens uppgifter bör gälla, förutom ärenden enligt
60 §, även mål när någon väckt subsidiär talan enligt 23 § andra stycket
KL och i de typer av mål och ärenden som räknas upp i 63 §
(konkurrensskadeavgift, kvarstad, företagsförvärv, undersökningar enligt
47 och 48 §§ och prövning enligt 54 § andra stycket). Regeringen
bedömer att skyddsbehovet för företagens uppgifter är detsamma oavsett
i vilken mål- eller ärendetyp de förekommer. Detta gäller även uppgifter i
ärenden enligt 13 § tredje stycket. Samtliga dessa mål och ärenden,
liksom överklagade verksärenden, utmärks av att Konkurrensverket har
möjligheter att under vissa förutsättningar avtvinga företagen uppgifter.
Mot denna bakgrund anser regeringen att det förstärkta sekretesskyddet
för företagens uppgifter bör omfatta även dessa mål och ärenden.

Frågan om Konkurrensverkets behov av sekretess i sin utredande
verksamhet far övervägas i särskild ordning, när underlag finns för detta.

Prop. 1997/98:130

60

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

De föreslagna lagändringarna bör få verkan så snart som möjligt. De bör
därför träda i kraft den 1 juli 1998.

En särskild övergångsbestämmelse införs när det gäller tidsfristerna i
13 §. Regeln anger att för anmälningar som inkommit till verket före
ikraftträdandet skall de äldre bestämmelserna gälla. I fråga om
återkallelse av invändning gäller dock 13 § enligt sin nya lydelse.

En särskild övergångsregel ges också i fråga om den föreslagna
ändringen av instansordningen. Syftet är att ändringen skall medföra
avsedda effektivitetsvinster utan alltför stor fördröjning. Därför anges att
mål eller ärenden som är under handläggning i Stockholms tingsrätt men
som enligt de nya bestämmelserna i stället skall handläggas av
Marknadsdomstolen, skall lämnas över till den instansen om de
inregistrerades i tingsrätten efter utgången av 1996. Åtgärder som har
vidtagits under handläggningen i tingsrätten skall för de mål och ärenden
som överlämnas anses ha vidtagits i Marknadsdomstolen.

En regel ges också i fråga om rättegångskostnader. Regeln i 64 § tredje
stycket om möjlighet till s.k. kvittning gäller mål och ärenden som
inregistrerats i Marknadsdomstolen efter ikraftträdandet utom sådana
som överlämnats enligt punkt 3.

Prop. 1997/98:130

8 Kostnader m.m.

De föreslagna förändringarna i KL innefattar inga nya offentliga
åtaganden och har inte några mera omfattande ekonomiska konsekvenser.

Förslagen om förenklingar i regelsystemet på konkurrensområdet
innebär dock från samhällsekonomisk synpunkt totalt sett besparingar
och ett bättre resursutnyttjande.

För Konkurrensverkets del torde förslagen innebära en viss
omfördelning av resurser inom verket men har inga andra ekonomiska
konsekvenser.

De föreslagna ändringarna i instansordningen innebär att Stockholms
tingsrätt utgår som mellaninstans i vissa mål- och ärendekategorier.
Reformen innebär en kostnadsbesparing hos tingsrätten och totalt sett. De
ekonomiska konsekvenserna för Marknadsdomstolens del är svårare att
bedöma. Det kan antas att mål- och ärendetillströmningen där kan
komma att öka något. Det är därför sannolikt att Marknadsdomstolen bör
tillföras ytterligare resurser för att möta en ökad mål- och
ärendetillströmning.

61

F örfattningskommentar

Prop. 1997/98:130

9.1 Förslaget till lag om ändring i KL

6 § Om något annat inte följer av beslut enligt 8 eller 15 § eller av 13,
17 eller 18 c §, är avtal mellan företag förbjudna om de har till syfte
att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på marknaden på
ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat.

Detta gäller särskilt sådana avtal som innebär att

1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affarsvillkor direkt
eller indirekt fastställs,

2. produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar
begränsas eller kontrolleras,

3. marknader eller inköpskällor delas upp,

4. olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom
vissa handelspartner får en konkurrensnackdel, eller

5. det ställs som villkor for att ingå ett avtal att den andra parten
åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller
enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

Paragrafen, som innehåller det generella förbudet mot
konkurrensbegränsande samarbete mellan företag, har ändrats bara på det
sättet att i första stycket orden ”den svenska marknaden” ersatts med
”marknaden”. Skälen för detta framgår av avsnitt 6.1.

13 § Om Konkurrensverket inte har fattat beslut med anledning av
en anmälan enligt 9 § inom fyra månader från det att anmälan kom
in till verket, skall undantag från förbudet i 6 § anses beviljat i
enlighet med anmälan för en tid av fem år räknat från tidpunkten då
avtalet ingicks. Har undantag beviljats tidigare, räknas dock
femårsperioden från utgången av giltighetstiden för det senast
beviljade undantaget

Första stycket gäller inte om Konkurrensverket inom fyra-
månadersfristen gör invändning mot avtalet. Om verket återkallar en
sådan invändning, skall dock undantag anses beviljat i enlighet med
vad som anges i första stycket. Detsamma gäller om verket inte har
fattat beslut med anledning av en anmälan enligt 9 § inom ett år från
det att anmälan kom in till verket.

Den i andra stycket angivna ettårsfristen får förlängas genom beslut
av Konkurrensverket för viss tid som det anmälande företaget
samtycker till. Om företaget motsätter sig förlängning, får
Marknadsdomstolen medge viss förlängd tid, när det finns särskilda
skäl.

bl

I paragrafen regleras när s.k. automatiskt undantag från förbudet i 6 § Prop. 1997/98:130
skall anses beviljat. Allmänt hänvisas till avsnitt 6.5.1. Här kan anföras
följande.

Skälen att förlänga Konkurrensverkets handläggningstid i första
stycket från tre till fyra månader har redovisats i avsnitt 6.5.1. I
förtydligande syfte har också preciserats från vilken tidpunkt ett
automatiskt undantag skall räknas om individuellt undantag sökts på nytt.
Har undantag beviljats tidigare för samma avtal, räknas femårsperioden
från utgången av giltighetstiden för det senast beviljade undantaget.

Den i andra stycket angivna handläggningstiden har justerats i enlighet
med första stycket. Som framhållits i avsnitt 6.5.1 skall invändning inte
göras rutinmässigt utan endast om det är klarlagt att i ärendet finns
omständigheter som kräver mera omfattande utredning eller att det finns
andra mera starka skäl för en förlängd prövningstid. Det är angeläget att
skälen för en invändning motiveras så tydligt som möjligt. I
förtydligande syfte anges vidare att Konkurrensverket får återkalla en
invändning. Det får förutsättas att verket med hänsyn till företagens
berättigade intresse av skyndsamma besked omedelbart återkallar en
invändning när skälen för denna inte längre kvarstår. Om verket
återkallar en invändning skall undantag anses beviljat i enlighet med
första stycket.

I andra stycket har dessutom införts en ettårsregel. Innebörden av
bestämmelsen är att om Konkurrensverket efter gjord invändning inte
fattat beslut i ärendet inom ett år från det att anmälan kom in till verket
automatiskt undantag skall anses beviljat.

Av det nya tredje stycket framgår att den i andra stycket angivna
ettårsfristen får förlängas genom beslut av Konkurrensverket for viss tid
som det anmälande företaget samtycker till. Om företaget motsätter sig
förlängning, får Marknadsdomstolen medge viss förlängd tid, när det
finns särskilda skäl. Motiven till bestämmelsens närmare utformning
framgår av avsnitt 6.5.1. Här erinras dock om att kravet på särskilda skäl
markerar att det skall vara fråga om speciella situationer där
omständigheterna t.ex. är sådana att verket inte skäligen kan åläggas att
få fram underlag för ett beslut inom föreskriven tid eller att det kan
finnas skäl att avvakta prövning av t.ex. EG-kommissionen eller utslaget
i ett prejudicerande fall i domstol.

15 § Marknadsdomstolen får, vid prövning av ålägganden enligt 23 §,
på yrkande av en part besluta om undantag enligt 8 §. Därvid
tillämpas 10 §.

Paragrafen har justerats i enlighet med förslaget om ändring i
instansordningen (se avsnitt 6.8.1). I övrigt har viss redaktionell ändring
skett.

19 § Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande
ställning på marknaden är förbjudet.

Sådant missbruk kan särskilt bestå i att

63

1. direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller
försäljningspriser eller andra oskäliga affarsvillkor,

2. begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till
nackdel för konsumenterna,

3. tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner, varigenom
vissa handelspartner får en konkurrensnackdel, eller

4. ställa som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar
sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt
handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

Paragrafen, som innehåller det generella förbudet mot missbruk av en
dominerande ställning, har ändrats bara på det sättet att i första stycket
orden ”den svenska marknaden” ersatts med ”marknaden”. Skälen for
detta framgår av avsnitt 6.2.

23 § Konkurrensverket får ålägga ett företag att upphöra med
överträdelser av förbuden i 6 eller 19 §.

Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett
sådant åläggande, får Marknadsdomstolen göra det på talan av ett
företag som berörs av överträdelsen.

I paragrafen ges bestämmelser om att Konkurrensverket får ålägga ett
företag att upphöra med överträdelser av 6 och 19 §§. Allmänt hänvisas
till avsnitt 6.6.1.

I enlighet med förslaget om ändring i instansordningen skall
Konkurrensverkets beslut om åläggande överklagas hos
Marknadsdomstolen (60 §) och inte hos Stockholms tingsrätt. Det andra
stycket har justerats i enlighet därmed. Om således Konkurrensverket
beslutar att inte meddela ett åläggande, får Marknadsdomstolen - på talan
av företag som berörs av åtgärden - meddela ett sådant åläggande.

25 § Om det finns särskilda skäl för det, får ett åläggande enligt 23 §
meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts.
Marknadsdomstolen får meddela ett sådant åläggande bara sedan
rättegång inletts.

Paragrafen reglerar förutsättningarna för interimistiska beslut om
åläggande enligt 23 §.

Paragrafen har ändrats så att det inte längre krävs synnerliga skäl för
att ett interimistiskt beslut skall fa meddelas. Motiven har redovisats i
avsnitt 6.6.2. Här kan tilläggas att en utgångspunkt bör vara att
bestämmelsen skall tillämpas vid allvarligare överträdelser som kan få
negativa konsekvenser av betydelse om inte det företag som överträder
förbudsbestämmelsema åläggs att omedelbart upphöra med
överträdelsen. Hänsyn skall tas också till effekterna för den som far
föreläggandet. Här hänvisas även till de uttalanden som gjordes till den
äldre konkurrenslagstiftningen, prop. 1981/82:165 s. 217 ff.

Prop. 1997/98:130

64

Prop. 1997/98:130

34 § Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket
förbjuda ett företagsförvärv som omfattas av anmälningsskyldighet
enligt 37 § eller som har anmälts frivilligt enligt vad som anges där.

Förvärvet skall förbjudas, om

1. det skapar eller förstärker en dominerande ställning som
väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller
utvecklingen av en effektiv konkurrens inom landet i dess helhet
eller en avsevärd del av det, och

2. detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt.

Förbud får dock inte meddelas i fråga om förvärv som har skett
på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats
eller någon annan reglerad marknad eller genom inrop på exekutiv
auktion. I stället får förvärvaren åläggas att avyttra det som har
förvärvats.

I paragrafen, som innehåller regler om när ett anmält företagsförvärv
skall förbjudas, har lagtexten justerats endast på det sättet att i andra
stycket orden ”den svenska marknaden i dess helhet eller på en avsevärd
del av den” ersatts med ”inom landet i dess helhet eller en avsevärd del
av det”. Skälen för detta framgår av avsnitt 6.3.

41 § Om det är motiverat av ett allmänt intresse som väger tyngre än
den olägenhet som åtgärden medför, får Stockholms tingsrätt på
yrkande av Konkurrensverket för tiden till dess att en fråga enligt 34
eller 36 § slutligt har avgjorts förbjuda parterna i ett avtal om
företagsförvärv att fullfölja förvärvet. Om rättegång inte pågår,
skall yrkandet framställas skriftligen.

Yrkandet får inte bifallas utan att parterna i förvärvsavtalet eller,
om förvärvet har skett på det sätt som anges i 34 § tredje stycket,
förvärvaren fått tillfälle att yttra sig. Om det finns synnerliga skäl,
får dock åtgärden omedelbart beviljas att gälla till dess att något
annat beslutas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om interimistiska beslut i ärenden
om företagsförvärv.

Enligt huvudregeln i andra stycket får inte ett yrkande om att ett
företagsförvärv skall förbjudas bifallas utan att parterna i förvärvsavtalet
eller, om förvärvet skett på sätt som anges i 34 § tredje stycket,
förvärvaren fått tillfälle att yttra sig. I vissa situationer kan det emellertid
finnas skäl för att ett sådant yrkande kan bifallas utan att parterna har fått
möjlighet att yttra sig i frågan. En sådan åtgärd bör dock av
rättssäkerhetsskäl endast vidtas när synnerliga skäl för åtgärden
föreligger. Denna formulering innebär en viss skärpning av de
förutsättningar som hittills gällt för interimistiska beslut av Stockholms
tingsrätt.

3 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 130

49 § Ett beslut enligt 47 eller 48 § får meddelas utan att den som
ansökan avser får tillfälle att yttra sig, om det kan befaras att
undersökningen annars skulle förlora i betydelse.

Beslut meddelat med stöd av första stycket skall sändas endast till
Konkurrensverket. När undersökningen börjar skall verket överlämna
ett exemplar av beslutet till den hos vilken undersökningen skall
genomföras.

Här hänvisas till allmänmotiveringen i avsnitt 6.6.3. Enligt paragrafens
nuvarande lydelse får i brådskande fall ett beslut om undersökning enligt

47 eller 48 § meddelas utan att den som en ansökan avser far tillfälle att
yttra sig.

Paragrafens första stycke har justerats så, att ett beslut enligt 47 eller

48 § får meddelas utan att den som ansökan avser fatt tillfälle att yttra sig
om det kan befaras att undersökningen annars skulle förlora i betydelse.
Något krav på att saken skall vara brådskande uppställs inte längre. I
stället far en bedömning göras av hur stor risken är att det foretag som
Konkurrensverket planerar att genomfora en undersökning hos kan
komma att förstöra eller undanröja bevis. Mot bakgrund av de krav som
uppställs i 47 och 48 §§ för att överhuvudtaget en undersökning hos ett
foretag skall vara lagenlig far förmodas att förutsättningarna ofta är
uppfyllda för att ett beslut om undersökning kan meddelas utan att den
ansökan avser fått tillfälle att yttra sig.

I paragrafens andra stycke, som är nytt, har införts en bestämmelse
som innebär en avvikelse från regeln om ett beslut genom vilket
domstolen avgör ärendet skall sändas till parterna. Beslut meddelat med
stöd av paragrafens första stycke skall sändas endast till
Konkurrensverket. När undersökningen börjar skall Konkurrensverket
överlämna ett exemplar av beslutet till den hos vilken undersökningen
skall genomföras.

51 § När Konkurrensverket genomfor en undersökning som har
beslutats enligt 47 eller 48 §, har verket rätt att

1. granska bokföring och andra affärshandlingar,

2. ta kopior av eller göra utdrag ur bokföring och affärshandlingar,

3. begära muntliga förklaringar direkt på platsen, och

4. få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra
utrymmen.

I paragrafens andra stycke i dess nuvarande lydelse anges att ett beslut
om undersökning enligt 47 eller 48 § skall visas upp för den hos vilken
undersökningen skall genomföras innan denna börjar. Bestämmelsen har
överförts till 49 §. Paragrafens andra stycke har därför utgått.

Prop. 1997/98:130

66

53   § Konkurrensverket får begära handräckning av
kronofogdemyndigheten för att genomfora de åtgärder som avses i
51 § 1, 2 och 4.

Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av
Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Därvid gäller bestämmelserna i
utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den
balken. Myndigheten skall dock inte underrätta den hos vilken
undersökningen skall genomföras innan verkställighet sker.

I paragrafen anges att Konkurrensverket får begära handräckning av
kronofogdemyndigheten för att genomfora åtgärder enligt 51 § 1-2 och 4.

Ett nytt andra stycke har inforts med en bestämmelse som anger att
frågor om handräckning enligt första stycket skall prövas av
Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Vidare har intagits en
bestämmelse som föreskriver att kronofogdemyndigheten inte skall
underrätta den hos vilken undersökningen skall genomföras innan
verkställighet sker. Bestämmelserna kommenteras i avsnitt 6.6.3.

54 § Åtgärder enligt 45 eller 51 § får inte avse en skriftlig handling

1. vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller hans
biträde inte får höras som vittne därom, och

2. som innehas av honom eller av den till förmån för vilken
tystnadsplikten gäller.

Om Konkurrensverket anser att viss handling bör omfattas av
undersökning enligt 51 § och den som åtgärden angår åberopar att
handlingen är skyddad enligt första stycket, skall handlingen
omedelbart förseglas och skyndsamt överlämnas till Stockholms
tingsrätt av Konkurrensverket.

Tingsrätten skall utan dröjsmål pröva om handlingen är sådan som
anges i första stycket.

I paragrafen finns bestämmelser som syftar till att skydda meddelande
med visst förtroligt innehåll mellan å ena sidan en advokat eller hans
biträde och å andra sidan ett företag. Skyddet gäller mot ålägganden
enligt 45 § och vid undersökningar enligt 51 §.

I andra stycket, som är nytt, har införts bestämmelser om förfarandet
när Konkurrensverket och annan part har olika uppfattning om huruvida
en handling är sådan att den skall undantas från undersökningen. Här
hänvisas till den beskrivning av de nya bestämmelserna som lämnats i
avsnitt 6.6.4. Uttrycket ”angår” avser invändningar från såväl det företag
som är föremål för utredningen som annan som avses i 48 §.

60 § Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas
hos Marknadsdomstolen-.

1. undantag enligt 8,11,12, 14,16 och 18 §§,

2. icke-ingripandebesked enligt 20 och 21 §§,

Prop. 1997/98:130

67

3. ålägganden som verket har meddelat enligt 23 § första stycket
och 25 §, och

4. ålägganden enligt 45 §.

Ett beslut enligt första stycket 1-3 får överklagas bara av ett
företag som berörs av beslutet.

I paragrafen finns bestämmelser om överklagande av beslut som fattas av
Konkurrensverket.

I enlighet med förslaget om ändring av instansordningen (avsnitt 6.8.1)
skall enligt första stycket beslut i frågor som gäller undantag, icke-
ingripandebesked, ålägganden enligt 23 § första stycket och 25 § samt
ålägganden enligt 45 § överklagas till Marknadsdomstolen.

63 § Domar och beslut av Stockholms tingsrätt i följande mål och
ärenden får överklagas hos Marknadsdomstolen:

1. konkurrensskadeavgift enligt 26 §,

2. kvarstad enligt 32 §,

3. företagsförvärv enligt 34,36, 41 och 43 §§,

4. undersökningar enligt 47 och 48 §§, och

5. prövning enligt 54 § andra stycket.

Beslut under rättegången i frågor som avses i 32 eller 41 § skall
överklagas särskilt. Har ett sådant beslut meddelats innan rättegång
har inletts, skall det överklagas som om beslutet meddelats under
rättegång.

I paragrafen finns bestämmelser om överklagande av domar och beslut
som meddelas av Stockholms tingsrätt.

Enligt förslaget om ändring av instansordningen (avsnitt 6.8.1) skall
tingsrätten inte längre pröva frågor som rör undantag, icke-
ingripandebesked och ålägganden. Paragrafens första stycke har
anpassats till detta. En ny punkt 5 har förts in om överklagande av
tingsrättens beslut enligt 54 § andra stycket.

Vidare har andra stycket justerats mot bakgrund av att ålägganden
enligt 25 § inte längre prövas av tingsrätten. Bestämmelsen om att sådant
beslut kan överklagas särskilt har därför utgått.

64 § Om något annat inte följer av denna lag tillämpas,

1. beträffande rättegången i frågor som avses i 23 § andra stycket och
63 § första stycket 1-3, vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om
tvistemål där förlikning inte är tillåten, och

2. beträffande handläggningen av frågor som avses i 13 § tredje
stycket, 60 § första stycket och 63 § första stycket 4 och 5, lagen
(1996:242) om domstolsärenden.

I mål och ärenden enligt 63 § skall vad som sägs om hovrätten i 49,
50 och 52 kap. rättegångsbalken samt 39 § första stycket lagen om
domstolsärenden i stället gälla Marknadsdomstolen.

Prop. 1997/98:130

68

Om det finns särskilda skäl, får Marknadsdomstolen i mål eller
ärende där enskilda är motparter till varandra, bestämma att var och
en av parterna skall svara för sina rättegångskostnader.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandereglema i mål och
ärenden enligt KL.

Enligt första stycket skall mål om ålägganden enligt 23 § andra stycket,
konkurrensskadeavgift, kvarstad och företagsförvärv liksom tidigare
handläggas enligt rättegångsbalkens regler för indispositiva tvistemål.

Enligt punkt 2 skall bl.a. frågor som avses i 13 § tredje stycket och 60
§ första stycket handläggas enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Också frågor om huruvida vissa handlingar omfattas av advokats
tystnadsplikt skall handläggas enligt samma lag.

Andra stycket har ändrats till följd av den ändrade instansordningen
(avsnitt 6.8.1). Hänvisningen till reglerna i 49, 50 och 52 kap.
rättegångsbalken och ärendelagen bör som tidigare gälla mål eller ärende
som överklagas från tingsrätten till Marknadsdomstolen. Därför hänvisas
till 63 §. Motsatsvis följer att Marknadsdomstolen, i de fall den är första
domstolsinstans enligt de nya reglerna, skall tillämpa de regler i
rättegångsbalken som avser tingsrätts handläggning när första stycket 1
gäller, och vad som sägs om tingsrätt i ärendelagen när den lagen enligt
punkt 2 skall tillämpas.

I tredje stycket, som är nytt, har införts en särskild bestämmelse om
rättegångskostnader (se avsnitt 6.8.4.). Enligt regeln får
Marknadsdomstolen, om det finns särskilda skäl för det, i mål eller
ärende där enskilda är motparter till varandra, bestämma att var och en av
parterna skall bära sina rättegångskostnader. Denna bestämmelse utgör
en undantagsregel till huvudregeln att tappande part står för
rättegångskostnaderna, vilket markeras genom kravet på att det skall
finnas särskilda skäl för att förordna om s.k. kvittning.

64 c § När tingsrätten prövar ärenden som anges i 63 § första stycket
4 och 5 i sak, skall tingsrätten ha den sammansättning som anges i
64 a § första stycket. Tingsrätten får dock i ett sådant ärende i stället
bestå av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en
ekonomisk expert, om det är tillräckligt med hänsyn till ärendets
beskaffenhet. Vid annan handläggning skall tingsrätten bestå av en
lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en ekonomisk
expert

Paragrafen innehåller regler om tingsrättens sammansättning för frågor
som enligt 64 § första stycket 2 skall handläggas som domstolsärenden.
Till följd av ändringen av instansordningen (avsnitt 6.8.1) samt att
prövning enligt 54 § andra stycket tillkommit, har paragrafen anpassats
till de därav föranledda förändringarna i 63 §. Den andra meningen har
justerats så att tingsrätten får pröva ett ärende i viss mindre
sammansättning, förutom vid prövning av frågor om undersökningar

Prop. 1997/98:130

69

enligt 47 och 48 §§ såsom hittills, även i fråga om prövning enligt 54 § Prop. 1997/98:130
andra stycket.

65 a §

I denna paragraf anges att Konkurrensverket skall få tillfälle att yttra sig i
ärenden i domstol. Bestämmelsen är på grund av lagen (1996:242) om
domstolsärenden överflödig och har därför upphävts.

69 § Om det är till fordel for utredningen får mål som avses i 23 §
andra stycket eller 63 § första stycket 1-3 handläggas gemensamt
med ett ärende som anges i denna lag, när målet och ärendet
handläggs av samma domstol. Handläggningen skall ske enligt vad
som föreskrivs i 64 § första stycket 1 samt 64 a och 64 b §§.

Vid gemensam handläggning i Marknadsdomstolen av mål som
avses i 23 § andra stycket och ärende enligt denna lag, skall reglerna
för tingsrätt tillämpas. I andra fall tillämpas reglerna för hovrätt.

I paragrafen finns fakultativa bestämmelser om gemensam handläggning
i domstol av mål och ärenden som avses i KL.

Till följd av den ändrade instansordningen (avsnitt 6.8.1) har
paragrafen justerats i förtydligande syfte. Genom ett tillägg i första
stycket framgår att mål och ärende får handläggas gemensamt endast om
det handläggs av samma domstol. Bestämmelsen i det tidigare andra
stycket har i sak oförändrad förts in i första stycket. Där anges att
reglerna för indispositiva tvistemål i rättegångsbalken skall tillämpas vid
den gemensamma handläggningen.

Till skillnad mot vad som tidigare gällde kan i Marknadsdomstolen,
efter ändringen av instansordningen, den situationen uppkomma att
domstolen har behov av en gemensam handläggning av ett mål enligt
23 § andra stycket, som handläggs enligt reglerna för indispositiva
tvistemål för tingsrätt, och ett ärende på vilket ärendelagens regler för
prövning i andra instans tillämpas. Av det nya andra stycket framgår av
första meningen att tvistemålsreglema för tingsrätt skall tillämpas i en
sådan situation. I andra fall kan det vara så att ett mål handläggs enligt
reglerna för indispositiva tvistemål för hovrätt medan ärendet handläggs
enligt reglerna i ärendelagen för första instans. Enligt den andra
meningen skall vid gemensam handläggning i en sådan situation, reglerna
för indispositiva tvistemål för hovrätt tillämpas.

9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om
marknadsdomstol m.m.

1 § Marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt

1. konkurrenslagen (1993:20),

2. marknadsföringslagen (1995:450),

70

3. lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden,

4. lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare,

5. produktsäkerhetslagen (1988:1604),

6. lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende avseende
offentlig upphandling.

Bestämmelserna i 14, 15 och 16-22 §§ tillämpas inte i mål eller
ärenden enligt konkurrenslagen (1993:20) eller marknadsförings-
lagen (1995:450). I mål enligt marknadsföringslagen tillämpas inte
heller 13 a §. I stället gäller vad som föreskrivits i dessa lagar.

1 paragrafen i dess nuvarande lydelse anges bl.a. att Marknadsdomstolen
handlägger mål enligt de lagar som upptas i paragrafen.

Genom införandet av lagen (1996:242) om domstolsärenden
handlägger Marknadsdomstolen nu även ärenden enligt KL. Paragrafen
har därför justerats i enlighet därmed.

2 § Mot Marknadsdomstolens dom eller beslut i mål och ärenden
enligt denna lag får talan inte föras. Detsamma gäller domstolens
beslut i övrigt enligt denna lag.

I paragrafen föreskrivs att talan inte far föras mot Marknadsdomstolens
domar och beslut i mål enligt denna lag.

Paragrafen har justerats i enlighet med vad som har anförts under 1 §.

9.3 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

8 kap. 17 § Sekretess gäller hos domstol i mål eller ärende i
domstolens rättsskipande eller rättsvårdande verksamhet för uppgift
om myndighets eller enskilds affärs- eller driftförhållanden, om det
kan antas att den som uppgiften rör lider avsevärd skada om
uppgiften röjs. I mål eller ärenden enligt 13 § tredje stycket, 23 §
andra stycket, 60 och 63 §§ konkurrenslagen (1993:20) gäller dock
sekretess för uppgift om sådana förhållanden redan om det kan antas
att den som uppgiften rör lider skada om uppgiften röjs.

Första stycket tillämpas inte, om annan sekretessbestämmelse till
skydd för samma intresse är tillämplig på uppgiften och innebär att
sekretess inte skall gälla.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst
tjugo år.

Paragrafen har ändrats i enlighet med vad som anförts i avsnitt 6.8.5.

Prop. 1997/98:130

71

Sammanfattning av Konkurrenslagsutredningens
betänkande Konkurrenslagen 1993-1996
SOU(1997:20)

Prop. 1997/98:130

Bilaga 1

I betänkandet redovisas erfarenheter som har gjorts av 1993 års
konkurrenslag (KL). Våra slutsatser av redovisningen är bl.a. följan-
de:

* KL har medfört att konkurrensbegränsningar undanröjts. Men
regelsystemet har betydande svagheter och bör förenklas och
förtydligas, så långt det är möjligt

* EG-modellen för regelsystemet bör i huvudsak behållas men följas
mera flexibelt. Den internationella utvecklingen i fråga om
liknande lagstiftning bör bevakas med sikte på möjliga
förbättringar av KL.

* KL bör ändras så att Konkurrensverket kan ägna mindre tid åt
ärenden om anmälda avtal m.m. som inte har så stor vikt. Detta
föreslås ske genom att 13 § KL ändras så att s.k. automatiska
undantag blir vanligare medan reglerna om icke-ingripandebesked
avskaffas.

* Reglerna om företagsförvärv bör effektiviseras och, efter
ytterligare utredning, omarbetas. Möjligen bör de anpassas närmare
till EG:s regler, men även alternativ bör övervägas.

* Process- och instansordningen bör ändras så att konkurrensfrågor
prövas snabbare och effektivare. Därigenom utbildas också mera
rättspraxis och klarare regler.

* Konkurrensverket bör, genom att regelsystemet ändras enligt före-
gående tre punkter, få större resurser för egna undersökningar och
initiativ.

Utredningsuppdraget

Konkurrenslagen (1993:20) gäller sedan den 1 juli 1993. Vårt uppdrag är
att granska lagens utformning och tillämpning mot bakgrund av
erfarenheterna under inledningsskedet. Enligt direktiven skall utred-
ningen inriktas på att kartlägga och sammanställa de allmänna erfaren-
heterna av KL och det administrativa förfarandet. I uppdraget ingår inte
att pröva KL:s grundläggande konstruktion eller dess långsiktiga effek-
ter. En avgränsning som vi har gjort är att vi inte tar upp frågor som
gäller rättstillämpningen i enskilda fall.

På vilket sätt kan man få fram erfarenheter av KL?

Såvitt vi har kunnat finna har inte i något land gjorts någon samlad
ekonomisk och rättslig utvärdering av en nationell konkurrenslag. Det är
osäkert om det finns några ekonomisk-vetenskapliga metoder för att mäta
verkningarna av KL. I varje fall finns det inte skäl att aktualisera sådana

72

mätningar förrän lagen har gällt en längre tid. Vår kartläggning bygger på Prop. 1997/98:130
erfarenheter och synpunkter från myndigheter, företag m.fl. som på Bilaga 1
skilda sätt berörs av lagen.

Principiella synpunkter

En samhällsekonomisk utvärdering av KL kan bara göras på lång sikt.
Lagen bör ses i ett internationellt perspektiv och mot bakgrund av en
delvis osäker ekonomisk teori.

Då generella utvärderingar av olika lagstiftningsmodeller saknas, är det
svårt att avgöra hur en konkurrenslagstiftning bör vara utformad för att
ge bästa resultat. Även erfarenheterna av KL visar att frågorna om
konkurrens och konkurrenslagstiftning är mycket komplicerade och
sannolikt avsevärt mera svårbedömda än som kom till uttryck när lagen
infördes.

KL:s verkningar från ekonomisk synpunkt

Erfarenheterna hittills är att många företag har ändrat sina avtal och sitt
agerande for att uppfylla KL:s krav. Konkurrensbegränsningar har alltså
undanröjts. Om KL har påverkat konkurrenstrycket i stort kan knappast
mätas. Inte heller några konkreta effekter för konsumenterna kan direkt
påvisas.

Vissa av de erfarenheter som redovisats tyder på att det har funnits
orealistiskt stora förväntningar på KL. Även uppfattningen att lagen haft
negativa effekter har framförts.

KL:s ekonomiska verkningar är i varje fall ännu begränsade men vi
bedömer dem i huvudsak som positiva. Vi framhåller att också andra
faktorer än KL har betydelse för konkurrensen, bl.a. offentliga åtgärder
av olika slag. Särskilt gäller detta i fråga om mindre företags konkur-
renssituation.

Lagstiftningstekniken

Att KL utformats efter modell av EG-reglema innebär både för- och
nackdelar. Ett huvudintryck av vår undersökning är att KL:s regelsystem
är komplicerat och svårtillämpat. I näringslivet finns god kännedom om
KL:s existens men kunskapen om dess närmare innebörd är sämre.
Inställningen till lagen är delvis positiv men negativ hos vissa, särskilt
mindre, företag. Regelsystemet ger i stort sett dålig förutsägbarhet, och
för tolkningen krävs ofta specialiserade experter.

Det måste antas att KL genom forbudsreglema har en stark preventiv
effekt. Samtidigt innebär de generella förbuden betydande tolknings- och
tillämpningsproblem. Dessa synes till stor del ofrånkomliga men möjliga
förenklingar i regelsystemet bör göras.

Det kan ifrågasättas om det var den bästa lösningen att utforma KL i så
nära överensstämmelse med EG:s regler som skedde. Det är dock
knappast nu aktuellt att i väsentliga avseenden frångå EG-modellen.

73

Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete (6 § KL)

Avtal och förfaranden som har prövats av Konkurrensverket redovisas i
kap. 3. Det finns både positiva och negativa erfarenheter av tillämp-
ningen. Tolkningsproblem har framhållits, bl.a. svårigheter att bedöma
vad som är relevant marknad. Vi konstaterar att dessa rättstillämp-
ningsproblem inte kan lösas genom åtgärder av generell karaktär. Men
det finns behov av mera vägledande normer, framför allt genom
domstolspraxis.

Kritik har framförts mot tillämpningen av den s.k. bagatellregeln. I
fråga om denna regel väntas emellertid läget bli ändrat på grund av att
EG:s motsvarande regler är under omarbetning.

Bagatellregeln torde ha varit övervägande positiv för små och medel-
stora företag. Det är dock tveksamt i vad mån KL främjat sådana företags
verksamhet. Denna fråga kan knappast bedömas klart förrän på längre
sikt efter mera djupgående undersökningar.

Prop. 1997/98:130

Bilaga 1

Förbudet mot missbruk av dominerande ställning (19 § KL)

Ärenden som har prövats redovisas i kap. 4. Ingripanden med stöd av
bestämmelsen om missbruk av dominerande ställning har förekommit i
några fall. Bestämmelsen har också haft en preventiv effekt.

Det finns skilda uppfattningar om regelns betydelse och tillämpning.
Den är formulerad i så allmänna ordalag att den kan tolkas och tillämpas
på olika sätt. Vi har inte bedömt tillämpningen i enskilda fall, och vi
finner inte skäl att föreslå någon ändring av regeln frånsett en
omformulering av redaktionell art.

Reglerna om prövning av företagsförvärv

Ärenden som har prövats enligt KL:s regler om företagsförvärv redovi-
sas i kap. 5. Ett stort antal förvärv har prövats men fa ingripanden har
skett. Erfarenheterna visar att regelsystemet är onödigt omfattande och
har vissa andra brister.

Det kan vara naturligt att ändra förvärvsreglema i huvudsak efter
mönster av EG:s motsvarande regler. En skiss till en sådan ändring läggs
fram i bilaga 6. Även andra lösningar bör dock övervägas och dessa
frågor bör tas upp i en särskild utredning.

Frågan om uppbrytning av företagskoncentrationer

Enligt direktiven skall vi överväga om det kan vara motiverat att ha en
särskild bestämmelse i KL som ger möjlighet att bryta upp starka
företagskoncentrationer. Vi anser det inte motiverat att föreslå en sådan
bestämmelse.

74

Den administrativa handläggningen                                      Prop. 1997/98:130

Antal ärenden och handläggningstider m.m. hos Konkurrensverket redo-
visas i kap. 7. Av redovisade erfarenheter och synpunkter framgår att
allvarlig kritik kan riktas mot långa handläggningstider och stor
ärendebalans hos Konkurrensverket. Särskilt har kritiserats att 13 § KL
tillämpats så, att verket gjort invändningar mot avtal endast på grund stor
arbetsbelastning med påföljd att nästan inga "automatiska undantag" har
förekommit.

Vår slutsats är att tillämpningen av KL medfört betydligt större
administrativa problem än som förutsågs när det nya regelsystemet kom
till. Ärendebalansen hos Konkurrensverket bör snarast nedbringas så att
mera resurser kan användas för att motverka de allvarligaste konkur-
rensbegränsningarna. Detta kan bara ske genom att regelsystemet ändras.
Åtgärder som gör systemet enklare och effektivare är nödvändiga av
hänsyn till respekten för lagstiftningen. Vi föreslår i detta syfte att
*regeln om automatiska undantag ändras och tillämpas i större
utsträckning
*reglema om icke-ingripandebesked upphävs.

Tvångsmedel och sanktioner

Enligt erfarenheter som redovisas i kap. 8 har tvångsmedel och
sanktioner förekommit i ett fåtal fall. Några betydande tillämpningspro-
blem har inte visat sig. KL:s regler om förfarandet vid undersökningar
hos företag bör dock kompletteras.

Kollisioner mellan KL och andra lagar m.m.

Kollisioner mellan KL och andra lagar och regler är vanliga. Vissa
konkurrensbegränsande förfaranden faller utanför KL på grund av ett
medvetet ställningstagande från lagstiftarens sida. I övrigt är det ofta
oklart efter vilka grunder kollisionsfall skall bedömas.

Att i de enskilda fallen fastställa gränserna för KL:s tillämpningsom-
råde innebär sålunda ofta besvärliga problem. Många fall rör offentlig
verksamhet.

Problemen måste i nuläget lösas i rättstillämpningen men bör i
fortsättningen uppmärksammas mera i lagstiftningsarbetet. KL:s
förhållande till tryck- och yttrandefriheten bör klarläggas genom en
särskild utredning.

Process- och instansordningen

Process- och instansreglema i KL och i andra marknadsrättsliga lagar
behöver ses över mera samlat. Men oavsett detta förordar vi att vissa
ändringar i KL:s instansregler görs snarast.

Erfarenheterna av KL:s regler om prövning av konkurrensärenden i tre
instanser - Konkurrensverket, Stockholms tingsrätt och Mark-

nadsdomstolen - är negativa. Vårt förslag är att tingsrätten utgår som
mellaninstans. Konkurrensverkets beslut kommer då att överklagas direkt
till Marknadsdomstolen. Vi föreslår också att frågor om förbud mot
företagsförvärv avgörs av Konkurrensverket som första instans, med
Marknadsdomstolen som överinstans. Däremot bör Stockholms tingsrätt
alltjämt vara första instans i frågor om konkurrensskadeavgift, kvarstad
och undersökningar hos företag.

Reglerna i KL om ekonomiska experter som ledamöter i tingsrätten
bör ändras och anpassas till vad som gäller för brottmål enligt rätte-
gångsbalken

Beträffande processordningen förordar vi inga principiella ändringar.
Men en ny regel om s.k. kvittning av rättegångskostnader föreslås.

Sekretessregler

Vid domstol gäller nu inte samma sekretess för affärshemligheter som
hos Konkurrensverket. Företag har på grund härav i flera fall avstått från
att överklaga beslut från verket. Vi föreslår att sekretesslagen ändras så
att förutsättningarna för sekretess i överklagade ärenden blir desamma
som hos verket.

Författningsändringar

De framlagda förslagen till ändrad författningstext motiveras närmare i
de olika kapitlen och i en särskild författningskommentar.

Prop. 1997/98:130

Bilaga 1

76

Konkurrenslagsutredningens lagförslag

Prop. 1997/98:130

Bilaga 2

1 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen
(1993:20)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (1993:20)

dels att 20, 21, 40,64 b - 64 d, 65 a och 66 §§ skall upphöra att gälla

dels att 6, 13, 15, 19, 22, 23, 25, 29, 34, 39, 41^44, 49, 51, 53, 54, 57,
60, 63, 64, 64 a och 67-69 §§ samt rubriken närmast före 15 § skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om något annat inte följer av
beslut enligt 8 eller 15 § eller av
13, 17 eller 18 c §, är avtal mellan
företag förbjudna om de har till
syfte att hindra, begränsa eller
snedvrida konkurrensen på den
svenska marknaden på ett
märkbart sätt eller om de ger ett
sådant resultat.

Om något annat inte följer av
beslut enligt 8 eller 15 § eller av
13, 17 eller 18 c §, är avtal mellan
företag förbjudna om de har till
syfte att hindra, begränsa eller
snedvrida konkurrensen på
marknaden på ett märkbart sätt
eller om de ger ett sådant resultat.

Detta gäller särskilt sådana avtal som innebär att

1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affarsvillkor direkt eller
indirekt fastställs,

2.  produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar
begränsas eller kontrolleras,

3. marknader eller inköpskällor delas upp,

4. olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa
handelspartner far en konkurrensnackdel, eller

5. det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig
ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk
har något samband med föremålet för avtalet.

Om Konkurrensverket inte har
fattat beslut med anledning av en
anmälan enligt 9 § inom tre
månader från det att anmälan kom
in till verket, skall undantag från
förbudet i 6 § anses beviljat i
enlighet med anmälan för en tid av

13 §

Om Konkurrensverket inte har
fattat beslut med anledning av en
anmälan enligt 9 § inom fyra
månader från det att anmälan kom
in till verket, skall undantag från
förbudet i 6 § anses beviljat i
enlighet med anmälan för en tid av

77

fem år räknat från tidpunkten då
avtalet ingicks.

Detta gäller inte om Konkur-
rensverket inom tremånaders-
fristen gör invändning mot av-
talet.

Undantag meddelade av

Stockholms tingsrätt

Stockholms tingsrätt far, vid
prövning av ålägganden enligt 23
§, på yrkande av en part besluta
om undantag enligt 8 § for ett avtal
som är förbjudet enligt 6 § men
som uppfyller förutsättningarna
för undantag enligt 8 §. Därvid
tillämpas 10 §.

fem år räknat från tidpunkten då
avtalet ingicks.

Detta gäller inte om Kon-
kurrensverket inom fyramåna-
dersfristen gör invändning mot
avtalet. Om verket återkallar en
sådan invändning skall undantag
anses beviljat i enlighet med vad
som anges i första stycket.
Detsamma gäller om verket inte
har fattat beslut med anledning av
en anmälan enligt 9 § inom ett år
från det att anmälan kom in till
verket.

Undantag meddelade av
Marknadsdomstolen

15 §

Marknadsdomstolen får, vid
prövning av ålägganden enligt 23
§, på yrkande av en part besluta
om undantag enligt 8 § för ett avtal
som är förbjudet enligt 6 § men
som uppfyller förutsättningarna
för undantag enligt 8 §. Därvid
tillämpas 10 §.

Prop. 1997/98:130

Bilaga 2

Missbruk från ett eller flera
företags sida av en dominerande
ställning på den svenska mark-
naden är förbjudet

Sådant missbruk kan särskilt best

19 §

Missbruk från ett eller flera
företags sida av en dominerande
ställning på marknaden är för-
bjudet.

å i att

1. direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försälj-
ningspriser eller andra oskäliga affarsvillkor,

2. begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel
för konsumenterna,

3. tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa
handelspartner får en konkurrensnackdel, eller

4. ställa som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig
ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk
har något samband med föremålet för avtalet.

22 §

Så snart en anmälan enligt 9 § Så snart en anmälan enligt 9 §
eller en ansökan enligt 20 § som har kommit in till Konkurrens-

78

rör ett avtal har kommit in till
Konkurrensverket skall verket ge
de parter i avtalet som inte är
sökande tillfälle att yttra sig över
anmälan eller ansökan

verket skall verket ge de parter i Prop. 1997/98:130
avtalet som inte är sökande tillfälle Bilaga 2
att yttra sig över anmälan

Konkurrensverket får ålägga ett
företag att upphöra med över-
trädelser av förbuden i 6 eller 19
§■

Om Konkurrensverket i ett visst
fall beslutar att inte meddela ett
sådant åläggande, får Stockholms
tingsrätt göra det på talan av ett
foretag som berörs av
överträdelsen.

Om det finns synnerliga skäl för
det, får ett åläggande enligt 23 §
meddelas för tiden till dess att
frågan slutligt har avgjorts.
Tingsrätten får meddela ett sådant
åläggande bara sedan rättegång
inletts.

23 §

Om ett företag vidtar en åtgärd
som innebär en överträdelse av
förbuden i 6 eller 19 §, får Kon-
kurrensverket ålägga företaget att
inte fortsätta med detta och att inte
vidta någon annan liknande
åtgärd som innebär väsentligen
samma överträdelse.

Om Konkurrensverket i fråga
om en viss åtgärd beslutar att inte
meddela ett sådant åläggande får
Marknadsdomstolen göra det på
talan av ett företag som berörs av
åtgärden.

25 §

Om det finns särskilda skäl för
det, får ett åläggande enligt 23 §
meddelas för tiden till dess att
frågan slutligt har avgjorts. Mark-
nadsdomstolen far meddela ett
sådant åläggande bara sedan
rättegång inletts.

Konkurrensskadeavgift enligt 26
§ första stycket 1 får inte påföras
för åtgärder som har vidtagits

1. efter det att anmälan enligt 9
§ eller ansökan enligt 20 § kom in
till Konkurrensverket och innan
beslutet med anledning av
anmälan eller ansökan vann laga
kraft, om åtgärderna ligger inom
ramen för den verksamhet som har
beskrivits i anmälan eller an-
sökan, eller

2.  under den tid då icke-
ingripandebesked har gällt, om
inte beskedet har återkallats med
stöd av 21 § 2.

Första stycket 1 gäller dock inte

29 §

Konkurrensskadeavgift enligt 26 §
första stycket 1 för överträdelse av
6 § får inte påföras för åtgärder
som har vidtagits efter det att
anmälan enligt 9 § kom in till
Konkurrensverket och innan
beslutet med anledning av
anmälan vann laga kraft, om
åtgärderna ligger inom ramen för
den verksamhet som har beskrivits
i anmälan.

Första stycket gäller dock inte

79

om Konkurrensverket inom en
månad från det att anmälan eller
ansökan kom in förklarar att
verket anser att 6 § är tilllämplig
och att det inte finns skäl att
tillämpa 8 § eller att 19 § är
tillämplig. Ett sådant beslut far
meddelas bara om det är uppenbart
att undantag inte kan beviljas eller
icke-ingripandebesked inte kan
meddelas.

Stockholms tingsrätt får på ta-
lan av Konkurrensverket förbjuda
ett företagsförvärv som omfattas
av anmälningsskyldighet enligt 37
§•

Förvärvet skall förbjudas, om

1. det skapar eller förstärker en
dominerande ställning som vä-
sentligt hämmar eller är ägnad att
hämma förekomsten eller
utvecklingen av en effektiv kon-
kurrens på den svenska markna-
den i dess helhet eller på en
avsevärd del av den, och

om Konkurrensverket inom en Prop. 1997/98:130
månad från det att anmälan kom in Bilaga 2
förklarar att verket anser att 6 § är
tillämplig och att det inte finns
skäl att tillämpa 8 §. Ett sådant
beslut far meddelas bara om det är
uppenbart att undantag inte kan
beviljas.

34 §

Konkurrensverket får förbjuda
ett företagsförvärv som omfattas
av anmälningsskyldighet enligt 37
§•

Förvärvet skall förbjudas, om

1. det skapar eller förstärker en
dominerande ställning som vä-
sentligt hämmar eller är ägnad att
hämma förekomsten eller
utvecklingen av en effektiv
konkurrens på marknaden, och

2. detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt.

Förbud får dock inte meddelas i fråga om förvärv som har skett på en
svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon an-
nan reglerad marknad eller genom inrop på exekutiv auktion. I stället får
förvärvaren åläggas att avyttra det som har förvärvats.

En talan hos Stockholms tingsrätt
enligt 34 eller 36 § får väckas bara
efter beslut om särskild
undersökning enligt 38 §.

Talan skall väckas inom tre
månader från beslutet. Tingsrätten
får på begäran av Kon-
kurrensverket förlänga fristen med
högst en månad i sänder, om
parterna i förvärvsavtalet eller, om
förvärvet har skett på det sätt som
anges i 34  § tredje stycket,

förvärvaren samtycker till det eller
om det finns synnerliga skäl.

39 §

Ett förbud eller ett åläggande
enligt 34 eller 36 § får meddelas
bara efter beslut om särskild
undersökning enligt 38 §.

Beslut om förbud eller
åläggande enligt första stycket
skall meddelas inom tre månader
från beslutet om särskild
undersökning. Marknadsdomsto-
len får på begäran av
Konkurrensverket förlänga fristen
med högst en månad i sänder, om
parterna i förvärvsavtalet eller, om
förvärvet har skett på det sätt som
anges i 34 § tredje stycket,

80

förvärvaren samtycker till det eller Prop. 1997/98:130

om det finns synnerliga skäl.        Bilaga 2

Om det är motiverat av ett all-
mänt intresse som väger tyngre än
den olägenhet som åtgärden
medför, får Stockholms tingsrätt
på yrkande av Konkurrensverket
för tiden till dess att en fråga enligt
34 eller 36 § slutligt har avgjorts
förbjuda parterna i ett avtal om
företagsförvärv att fullfölja
förvärvet. Om rättegång inte
pågår, skall yrkandet framställas
skriftligen.

Yrkandet får inte bifallas utan
att parterna i förvärvsavtalet eller,
om förvärvet har skett på det sätt
som anges i 34 § tredje stycket,
förvärvaren fått tillfälle att yttra
sig. I brådskande fall får dock
åtgärden omedelbart beviljas att
gälla till dess att något annat
beslutas.

41 §

Om det är motiverat av ett all-
mänt intresse som väger tyngre än
den olägenhet som åtgärden
medför, får Konkurrensverket för
tiden till dess att en fråga enligt 34
eller 36 § slutligt har avgjorts
förbjuda parterna i ett avtal om
företagsförvärv att fullfölja
förvärvet.

Förbud enligt första stycket får
inte meddelas utan att parterna i
förvärvsavtalet eller, om förvärvet
har skett på det sätt som anges i 34
§ tredje stycket, förvärvaren fått
tillfälle att yttra sig. Om det finns
synnerliga skäl får dock förbud
omedelbart meddelas att gälla till
dess att något annat beslutas.

Ett förbud eller ett åläggande
enligt 34 eller 36 § får inte
meddelas senare än sex månader
efter det att talan väckts hos tings-
rätten. Denna frist får förlängas,
om parterna i förvärvsavtalet eller,
om förvärvet har skett på det sätt
som anges i 34 § tredje stycket,
förvärvaren samtycker till det eller
om det finns synnerliga skäl.
Förbud eller åläggande får dock
inte meddelas senare än två år
efter det att förvärvsavtalet ingicks

Om tingsrättens dom överkla-
gas, skall Marknadsdomstolen
avgöra målet inom tre månader
från det att tiden för överkla-
gande gick ut. Vad som sägs i

42 §

Om Konkurrensverkets beslut
enligt 34 eller 36 § överklagas,
skall Marknadsdomstolen avgöra
saken inom fyra månader från det
att överklagandet kom in till
domstolen. Denna frist får
förlängas, om parterna i förvärvs-
avtalet eller, om förvärvet har skett
på det sätt som anges i 34 § tredje
stycket, förvärvaren samtycker till
det eller om det finns synnerliga
skäl. Förbud eller åläggande får
dock inte meddelas senare än två
år efter det att förvärvsavtalet
ingicks.

81

4 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 130

första stycket om förlängning av
fristen gäller också Marknads-
domstolens prövning

Prop. 1997/98:130

Bilaga 2

43§

Ett förbud eller åläggande enligt 34 eller 36 § utgör inte hinder mot att
samma fråga prövas på nytt, om det finns anledning att upphäva eller
mildra förbudet eller åläggandet därför att detta inte längre behövs eller

inte längre är lämpligt.

Om tingsrätten eller Marknads-
domstolen har lämnat en talan om
ett företagsförvärv utan åtgärd, far
frågan prövas på nytt bara om en
part i förvärvsavtalet har lämnat
oriktiga uppgifter om
sakförhållanden av väsentlig
betydelse för avgörandet.

Om Konkurrensverket eller Mark-
nadsdomstolen har lämnat ett
företagsförvärv utan åtgärd, får
frågan prövas på nytt bara om en
part i förvärvsavtalet har lämnat
oriktiga uppgifter om
sakförhållanden av väsentlig
betydelse för avgörandet.

Talan om omprövning enligt 43 §
väcks hos Stockholms tingsrätt av
Konkurrensverket eller av någon
som berörs av avgörandet.

Talan enligt 43 § andra stycket
skall väckas inom ett år efter det
att saken slutligt har avgjorts.

44 §

En fråga om omprövning enligt 43
§ andra stycket skall tas upp inom
ett år efter det att saken slutligt har
avgjorts.

I brådskande fall får ett beslut
enligt 47 eller 48 § meddelas utan
att den som ansökan avser får
tillfälle att yttra sig.

49 §

Ett beslut enligt 47 eller 48 § får
meddelas utan att den som an-
sökan avser far tillfälle att yttra
sig, om det kan befaras att
undersökningen annars skulle
förlora i betydelse.

Ett beslut enligt 47 eller 48 §
skall expedieras till den hos vilken
undersökningen sker genom att
Konkurrensverket överlämnar
beslutet när undersökningen
börjar.

51 §

När Konkurrensverket genomför en undersökning som har beslutats
enligt 47 eller 48 §, har verket rätt att

1. granska bokföring och andra affärshandlingar,

2. ta kopior av eller göra utdrag ur bokföring och affärshandlingar,

3. begära muntliga förklaringar direkt på platsen, och

82

4. få tillträde till lokaler, markområden,
utrymmen.

Innan undersökningen börjar,
skall beslutet om denna visas upp
för den hos vilken under-
sökningen skall genomföras.

transportmedel och andra Prop. 1997/98:130

Bilaga 2

53 §

Konkurrensverket får begära handräckning av kronofogdemyndigheten
för att genomföra de åtgärder som avses i 51 § 1,2 och 4.

Frågor om handräckning enligt
denna paragraf prövas av Kro-
nofogdemyndigheten i Stockholm.
Myndigheten skall inte underrätta
den, hos vilken undersökningen
skall genomföras,       om

Konkurrensverkets begäran om
handräckning innan    verk-

ställighet sker. Därutöver gäller
bestämmelserna i utsöknings-
balken om sådan verkställighet
som avses i 16 kap. 10 § den
balken.

54 §

Åtgärder enligt 45 eller 51 § far inte avse en skriftlig handling

1. vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller hans
biträde inte får höras som vittne därom, och

2. som innehas av honom eller av den till förmån för vilken tystnads-
plikten gäller.

Om den som en åtgärd enligt 51
§ gäller begär att en handling
skall undantas till följd av be-
stämmelserna i första stycket skall
handlingen, om Konkurrensverket
anser att handlingen bör
undersökas, omedelbart förseglas
och överlämnas till Stockholms
tingsrätt. Tingsrätten skall utan
dröjsmål pröva om handlingen är
sådan som anges i första stycket.

57 §

Ett förbud eller åläggande enligt 23, 34, 36, 41 eller 45 § får förenas med
vite. Också ett beslut om undersökning enligt 47 eller 48 § får förenas
med vite för att förmå ett företag eller någon annan att underkasta sig
undersökningen.

Ett frivilligt åtagande i sam- Ett frivilligt åtagande i sam-

band med ett företagsförvärv får
förenas med vite. Ett sådant vite
föreläggs av Stockholms tingsrätt
på talan av Konkurrensverket.

band med ett företagsförvärv far Prop. 1997/98:130
av Konkurrensverket förenas med Bilaga 2
vite.

60 §

Beslut av Konkurrensverket i
följande frågor far överklagas hos
Stockholms tingsrätt'.

1. undantag enligt 8, 11, 12, 14,
16ochl8§§,

2. icke-ingripandebesked enligt
20 och 21 §§,

3. ålägganden som verket har
meddelat enligt 23 § första stycket
och 25 §, och

4. ålägganden enligt 45 §.

Ett beslut enligt första stycket
1-3 far överklagas bara av ett
företag som berörs av beslutet.

63 §

Domar och beslut av Stock-
holms tingsrätt i följande mål och
ärenden far överklagas hos
Marknadsdomstolen:

1. ålägganden enligt 23 § andra
stycket och 25 §,

2. konkurrensskadeavgift enligt
26 §,

3. kvarstad enligt 32 §,

4. företagsförvärv enligt 34, 36,
41 och 43 §§,

5. undersökningar enligt 47 och
48 §§, och

6. prövning av överklaganden
enligt 60 §.

Beslut under rättegången i frå-
gor som avses i 25, 32 eller 41 §
skall överklagas särskilt. Ett beslut
enligt 32 eller 41 § som meddelats
innan rättegång har inletts skall
överklagas som om beslutet

Beslut av Konkurrensverket i
följande frågor far överklagas hos
Marknadsdomstolen:

1. undantag enligt 8, 11, 12, 14,
16 och 18 §§,

2. ålägganden som verket har
meddelat enligt 23 S första stycket
och 25 §,

3. företagsförvärv enligt 34, 36,
41 och 43 §§, och

4. ålägganden enligt 45 §.

Ett beslut enligt första stycket 1
och 2 far överklagas bara av ett
företag som berörs av beslutet. Ett
beslut enligt första stycket 3 far
överklagas bara av någon som är
part i förvärvsavtalet, eller om
förvärvet skett på det sätt som
anges i 34 § tredje stycket, av
förvärvaren.

Domar och beslut av Stock-
holms tingsrätt i följande mål och
ärenden far överklagas hos
Marknadsdomstolen:

1. konkurrensskadeavgift enligt
26 §,

2. kvarstad enligt 32 §,

3. undersökningar enligt 47 och
48 §§, och

4. prövning enligt 54 § andra
stycket.

Beslut under rättegången i frå-
gor som avses i 32 § skall över-
klagas särskilt. Ett beslut enligt 32
§ som meddelats innan rättegång
har inletts skall överklagas som
om beslutet meddelats under

84

meddelats under rättegång

rättegång.

Prop. 1997/98:130

Bilaga 2

64 §

Om något annat inte följer av
denna lag tillämpas,

1.  beträffande rättegången i
frågor som avses i 63 § första
stycket 1-4, vad som är föreskri-
vet i rättegångsbalken om tvis-
temål där förlikning inte är tillåten,
och

2. beträffande handläggningen
av frågor som avses i 63 § första
stycket 5 och 6, lagen (1996:242)
om domstolsärenden.

Om något annat inte följer av
denna lag tillämpas,

1.  beträffande rättegången i
frågor som avses i 23 § andra
stycket och 63 § första stycket 1
och 2, vad som är föreskrivet i
rättegångsbalken om tvistemål där
förlikning inte är tillåten, och

2. beträffande handläggningen
av frågor som avses i 60 § första
stycket och 63 § första stycket 3
och 4, lagen (1996:242) om
domstolsärenden.

Vad som sägs om hovrätten i 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken samt
39 § första stycket lagen om domstolsärenden skall i stället gälla
Marknadsdomstolen.

I mål eller ärende där enskilda
är motparter till varandra får
Marknadsdomstolen bestämma att
var och en av parterna skall svara
för sina rättegångskostnader.

64 a §

Vid huvudförhandling i mål som
anges i 63 § första stycket 1-4
skall tingsrätten bestå av fyra
ledamöter, av vilka två skall vara
lagfarna domare och två
ekonomiska experter. En av de
lagfarna domarna skall vara
rättens ordförande.

Om det sedan huvudförhand-
lingen har påbörjats inträffar
förfall för en av ledamöterna, är
rätten ändå domför.

Vid huvudförhandling i fall som
avses i 1 kap. 3 a § andra och
tredje styckena rättegångsbalken
och vid avgörande av mål utan
huvudförhandling, liksom vid
handläggning som inte sker vid
huvudförhandling, skall tingsrät-
ten, om inte annat följer av 64 b §,

Vid prövning av mål om
konkurrensskadeavgift får i
Stockholms tingsrätt ingå en eller
två ekonomiska experter som avses
i 1 kap. 8 § rättegångsbalken.
Därvid gäller den bestämmelsen i
tillämpliga delar.

85

bestå av en lagfaren domare. I
sådana fall får dock även en
ekonomisk expert delta i
tingsrätten. Lag (1993:681).

Prop. 1997/98:130

Bilaga 2

67 §

En åtgärd enligt 41 § som har
beslutats då rättegång inte pågår
skall omedelbart hävas, om
Konkurrensverket inte beslutar om
särskild undersökning enligt 38 §
eller, om ett sådant beslut har
meddelats, inte väcker talan enligt
39  §. Detsamma gäller om

Konkurrensverket beslutar att
lämna ett företagsförvärv utan
åtgärd.

68 §

Innan ett mål om företagsför-
värv avgörs, skall förvärvarens
motpart i förvärvsavtalet få till-
fälle att yttra sig. Detta gäller dock
inte vid förvärv som har skett på
det sätt som anges i 34 § tredje
stycket.

69 §

Mål och ärenden i frågor som
avses i 63 § första stycket far
handläggas gemensamt, om det är
till fördel för utredningen. Hand-
läggningen skall ske enligt vad
som föreskrivs i 64 § första
stycket 1 samt 64 a och 64 b §§.

Konkurrensverket skall omedel-
bart häva ett beslut enligt 41 § om
verket inte beslutar om särskild
undersökning enligt 38 §, eller, om
ett sådant beslut har meddelats,
inte beslutar enligt 39   §.

Detsamma gäller om verket
beslutar att lämna ett före-
tagsförvärv utan åtgärd.

Innan ett ärende om företags-
förvärv avgörs, skall förvärvarens
motpart i förvärvsavtalet få tillfälle
att yttra sig. Detta gäller dock inte
vid förvärv som har skett på det
sätt som anges i 34 § tredje
stycket.

Mål som avses i 23 § andra
stycket eller 63 § första stycket 1
och 2 får handläggas gemensamt
med ett ärende som anges i denna
lag, om det är till fördel för
utredningen. Handläggningen skall
ske enligt vad som föreskrivs i 64
§ första stycket 1.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

I fråga om icke-ingripandebesked som är meddelade innan denna lag
träder i kraft genom beslut som inte har överklagats skall äldre bestäm-
melser alltjämt tillämpas, utom i fråga om överklagande av beslutet. Om
vid ikraftträdandet en fråga om icke-ingripandebesked är under prövning
i domstol, skall frågan avgöras av Marknadsdomstolen med tillämpning
av äldre bestämmelser. Meddelar domstolen icke-ingripandebesked är
äldre bestämmelser tillämpliga på detta.

86

En ansökan om icke-ingripandebesked, som är under prövning i
Konkurrensverket när denna lag träder i kraft och som rör ett avtal, skall
anses vara en anmälan för undantag enligt 8 §.

För anmälningar som kommit in till Konkurrensverket innan denna lag
träder i kraft skall de tidsfrister som anges i 13 § räknas från
ikraftträdandet.

Ett mål eller ärende, som är under handläggning i Stockholms tingsrätt
men som enligt de nya bestämmelserna i stället skall handläggas av
Marknadsdomstolen, skall lämnas över dit. Åtgärder som har vidtagits
under handläggningen i tingsrätten skall anses ha vidtagits i
Marknadsdomstolen.

För mål om företagsförvärv som är under handläggning i Stockholms
tingsrätt skall äldre bestämmelser gälla.

Prop. 1997/98:130

Bilaga 2

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om
marknadsdomstol m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1970:417) om marknads-
domstol m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Marknadsdomstolen handläg-
ger mål enligt

1. konkurrenslagen (1993:20),

2. marknadsföringslagen
(1995:450),

3. lagen (1994:1512) om avtals-
villkor i konsumentförhållanden,

4. lagen (1984:292) om avtals-
villkor mellan näringsidkare,

5 .produktsäkerhetslagen
(1988:1604),

6. lagen (1994:615) om ingri-
pande mot otillbörligt beteende
avseende offentlig upphandling.

Bestämmelserna i 14, 15 och
16-22 § tillämpas inte i mål enligt
konkurrenslagen (1993:20) eller
marknadsföringslagen (1995:450).
I mål enligt mark-
nadsföringslagen tillämpas inte
heller 13 a §. I stället gäller vad
som föreskrivits i dessa lagar.

Marknadsdomstolen handläg-
ger mål och ärenden enligt

1. konkurrenslagen (1993:20),

2. marknadsföringslagen
(1995:450),

3. lagen (1994:1512) om avtals-
villkor i konsumentförhållanden,

4. lagen (1984:292) om avtals-
villkor mellan näringsidkare,

5. produktsäkerhetslagen

(1988:1604),

6. lagen (1994:615) om ingri-
pande mot otillbörligt beteende
avseende offentlig upphandling.

Bestämmelserna i 14, 15 och
16-22 § tillämpas inte i mål och
ärenden enligt konkurrenslagen
(1993:20) eller marknadsfö-
ringslagen (1995:450). I mål enligt
marknadsföringslagen tillämpas
inte heller 13 a §. I stället gäller
vad som föreskrivits i dessa lagar.

87

Mot Marknadsdomstolens dom
eller beslut i mål enligt denna lag
far talan inte föras. Detsamma
gäller domstolens beslut i övrigt
enligt denna lag.

Prop. 1997/98:130

Bilaga 2

Mot Marknadsdomstolens dom
eller beslut i mål och ärenden
enligt denna lag får talan inte
föras. Detsamma gäller domsto-
lens beslut i övrigt enligt denna
lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 17 § sekretesslagen (1980:100) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

8 kap. 17 §

Sekretess gäller hos domstol i
mål eller ärende i domstolens
rättskipande eller rättsvårdande
verksamhet för uppgift om
myndighets eller enskilds affars-
eller driftförhållanden, om det kan
antas att den som uppgiften rör
lider avsevärd skada om uppgiften
röjs

Sekretess gäller hos domstol i
mål eller ärende i domstolens
rättskipande eller rättsvårdande
verksamhet för uppgift om
myndighets eller enskilds affars-
eller driftförhållanden, om det kan
antas att den som uppgiften rör
lider avsevärd skada om uppgiften
röjs. I ett ärende som har
överklagats enligt 60 § kon-
kurrenslagen (1993:20) gäller
sekretess för sådan uppgift om det
kan antas att den som uppgiften
rör lider skada om uppgiften röjs.

Första stycket tillämpas inte, om annan sekretessbestämmelse till
skydd för samma intresse är tillämplig på uppgiften och innebär att
sekretess inte skall gälla.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

88

Förteckning över remissinstanserna över
SOU( 1997:20) Konkurrenslagen 1993-1996

Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Domstolsverket, Statens järnvägar,
Posten AB, Telia AB, Nämnden för offentlig upphandling, Juridiska
fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Handelshögskolan vid
Göteborgs universitet, Umeå universitet, Närings- och
teknikutvecklingsverket NUTEK, Konkurrensverket, Affärsverket
Svenska kraftnät, Marknadsdomstolen, Konsumentverket, Länsstyrelsen
i Stockholms län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i
Skaraborgs län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Örebro
län, Sveriges Advokatsamfund, Grossistförbundet Svensk Handel,
Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund, Företagarnas
riksorganisation, Kooperativa förbundet, Lantbrukarnas riksförbund
LRF, Sveriges Försäkringsförbund, Tjänstemännens Centralorganisation
TCO, Sveriges Akademikers Centralorganisation SACO,
Landsorganisationen i Sverige LO, Sveriges Redareförening, Svenska
Bankföreningen, Byggentreprenörerna, ICA Förbundet/ICA Handlarnas
AB, Kooperativa institutet, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag
SABO, Advokatfirman Delphi, Advokatfirman Lindahl, Advokatfirman
Verum, Advokatfirman Vinge, Lagerlöf & Leman Advokatbyrå,
Mannheimer Swartling Advokatbyrå, NDM - Näringslivets delegation
för marknadsrätt, SEKO och Riksskatteverket.

5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 130

Prop. 1997/98:130

Bilaga 3

89

Lagrådsremissens lagförslag

Prop. 1997/98:130

Bilaga 4

1 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (1993:20)
dels att 65 a §§ skall upphöra att gälla
dels att 6, 13, 15, 19, 23, 25, 34, 41, 49, 51, 53, 54, 60, 63, 64,

64 c och 69 §§ samt rubriken närmast före 15 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om något annat inte följer av beslut Om något annat inte följer av beslut
enligt 8 eller 15 § eller av 13, 17 enligt 8 eller 15 § eller av 13, 17
eller 18 c §, är avtal mellan företag eller 18 c §, är avtal mellan företag
förbjudna om de har till syfte att förbjudna om de har till syfte att
hindra, begränsa eller snedvrida hindra, begränsa eller snedvrida
konkurrensen på den svenska konkurrensen på marknaden på ett
marknaden på ett märkbart sätt eller märkbart sätt eller om de ger ett
om de ger ett sådant resultat.         sådant resultat.

Detta gäller särskilt sådana avtal som innebär att

1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affarsvillkor direkt
eller indirekt fastställs,

2.  produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar
begränsas eller kontrolleras,

3. marknader eller inköpskällor delas upp,

4. olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa
handelspartner får en konkurrensnackdel, eller

5. det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig
ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk
har något samband med föremålet för avtalet.

Om Konkurrensverket inte har
fattat beslut med anledning av en
anmälan enligt 9 § inom tre
månader från det att anmälan kom
in till verket, skall undantag från
förbudet i 6 § anses beviljat i
enlighet med anmälan för en tid av
fem år räknat från tidpunkten
då avtalet ingicks.

Om Konkurrensverket inte har
fattat beslut med anledning av en
anmälan enligt 9 § inom fyra
månader från det att anmälan kom
in till verket, skall undantag från
förbudet i 6 § anses beviljat i
enlighet med anmälan för en tid av
fem år räknat från tidpunkten då
avtalet ingicks. Har undantag

90

Detta gäller inte om
Konkurrensverket inom tre-
månadersfristen gör invändning
mot avtalet.

beviljats tidigare, räknas dock
femårsperioden från utgången av
giltighetstiden för det senast
beviljade undantaget.

Detta gäller inte om
Konkurrensverket inom fyra-
månadersfristen gör invändning
mot avtalet. Om verket återkallar
en sådan invändning, skall
undantag anses beviljat i enlighet
med vad som anges i första stycket.
Detsamma gäller om verket inte
har fattat beslut med anledning av
en anmälan enligt 9 § inom ett år
från det att anmälan kom in till
verket.

Ettårsfristen får dock förlängas
genom beslut av Konkurrensverket
för viss tid som företaget
samtycker till. Om företaget
motsätter sig förlängning, får
Marknadsdomstolen medge viss
förlängd tid, när det finns
särskilda skäl.

Prop. 1997/98:130

Bilaga 4

Undantag meddelade av Stockholms Undantag meddelade av Mark-
tingsrätt                          nadsdomstolen

15

Stockholms tingsrätt far, vid
prövning av ålägganden enligt 23
§, på yrkande av en part besluta om
undantag enligt 8 § för ett avtal som
är förbjudet enligt 6 § men som
uppfyller förutsättningarna för
undantag enligt 8   §. Därvid

tillämpas 10 §.

Marknadsdomstolen far, vid
prövning av ålägganden enligt 23 §,
på yrkande av en part besluta om
undantag enligt 8 § för ett avtal som
är förbjudet enligt 6 § men som
uppfyller förutsättningarna för
undantag enligt 8   §. Därvid

tillämpas 10 §.

19 §

Missbruk från ett eller flera Missbruk från ett eller flera
företags sida av en dominerande företags sida av en dominerande
ställning på den svenska marknaden ställning på marknaden är
är förbjudet.                          förbjudet.

Sådant missbruk kan särskilt bestå i att

91

1. direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller               Prop. 1997/98:130

försäljningspriser eller andra oskäliga affarsvillkor,                          Bilaga 4

2. begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel
for konsumenterna,

3. tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa
handelspartner far en konkurrensnackdel, eller

4. ställa som villkor for att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig
ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt
handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

23 §

Konkurrensverket får ålägga ett företag att upphöra med överträdelser av
förbuden i 6 eller 19 §§.

Om Konkurrensverket i ett visst Om Konkurrensverket i ett visst
fall beslutar att inte meddela ett fall beslutar att inte meddela ett
sådant åläggande, får Stockholms sådant åläggande, far Marknads-
tingsrätt göra det på talan av ett domstolen göra det på talan av ett
företag som berörs av företag som berörs av
överträdelsen.                        överträdelsen.

25 §

Om det finns synnerliga skäl för Om det finns särskilda skäl för det,
det, far ett åläggande enligt 23 § får ett åläggande enligt 23 §
meddelas för tiden till dess att meddelas för tiden till dess att
frågan slutligt har avgjorts, frågan slutligt har avgjorts.
Tingsrätten får meddela ett sådant Marknadsdomstolen får meddela ett
åläggande bara sedan rättegång sådant åläggande bara sedan
inletts.                                  rättegång inletts.

34 §

Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket förbjuda ett
företagsförvärv som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 37 § eller
som har anmälts frivilligt enligt vad som anges där.

Förvärvet skall förbjudas, om Förvärvet skall förbjudas, om

1. det skapar eller förstärker en 1. det skapar eller förstärker en

dominerande ställning som dominerande ställning som
väsentligt hämmar eller är ägnad att väsentligt hämmar eller är ägnad att
hämma förekomsten eller hämma förekomsten eller
utvecklingen av en effektiv utvecklingen av en effektiv
konkurrens på den svenska konkurrens inom landet i dess
marknaden i dess helhet eller på en helhet eller en avsevärd del av det,
avsevärd del av den, och            och

2. detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt.

Förbud får dock inte meddelas i fråga om förvärv som har skett på en
svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon

92

annan reglerad marknad eller genom inrop på exekutiv auktion. I stället Prop. 1997/98:130

får förvärvaren åläggas att avyttra det som harförvärvats.                  Bilaga 4

41 §

Om det är motiverat av ett allmänt intresse som väger tyngre än den
olägenhet som åtgärden medför, får Stockholms tingsrätt på yrkande av
Konkurrensverket för tiden till dess att en fråga enligt 34 eller 36 §
slutligt har avgjorts förbjuda parterna i ett avtal om företagsförvärv att
fullfölja förvärvet. Om rättegång inte pågår, skall yrkandet framställas
skriftligen.

Yrkandet far inte bifallas utan att
parterna i förvärvsavtalet eller,
om förvärvet har skett på det sätt
som anges i 34 § tredje stycket,
förvärvaren fått tillfälle att yttra sig.
I brådskande fall far dock åtgärden
omedelbart beviljas att gälla till
dess att något annat beslutas.

Yrkandet får inte bifallas utan att
parterna i förvärvsavtalet eller, om
förvärvet har skett på det sätt som
anges i 34 § tredje stycket,
förvärvaren fatt tillfälle att yttra sig.
Om det finns synnerliga skäl, far
dock åtgärden omedelbart beviljas
att gälla till dess att något annat
beslutas.

49 §

I brådskande fall får ett beslut Ett beslut enligt 47 eller 48 § får
enligt 47 eller 48 § meddelas utan meddelas utan att den som ansökan
att den som ansökan avser far avser får tillfälle att yttra sig, om
tillfälle att yttra sig.                  det kan befaras att undersökningen

annars skulle förlora i betydelse.

Ett beslut meddelat med stöd av
första stycket skall expedieras till
Konkurrensverket som när under-
sökningen börjar skall överlämna
beslutet till den hos vilken
undersökningen skall genomföras.

51 §

När Konkurrensverket genomför en undersökning som har
beslutats enligt 47 eller 48 §, har verket rätt att

1. granska bokföring och andra affärshandlingar,

2. ta kopior av eller göra utdrag ur bokföring och affärshandlingar,

3. begära muntliga förklaringar direkt på platsen, och

4. fa tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra
utrymmen.

Innan undersökningen börjar,
skall beslutet om denna visas upp

93

för den hos vilken undersökningen
skall genomföras.

53 §
Konkurrensverket far begära handräckning av kronofogdemyndigheten
för att genomföra de åtgärder som avses i 51 § 1,2 och 4.

Frågor om handräckning enligt
denna paragraf prövas av
Kronofogdemyndigheten         i

Stockholm. Därvid gäller bestäm-
melserna i utsökningsbalken om
sådan verkställighet som avses i 16
kap. 10 § den balken. Myndigheten
skall dock inte underrätta den hos
vilken undersökningen skall
genomföras om Konkurrensverkets
begäran om handräckning innan
verkställighet sker.

54 §
Åtgärder enligt 45 eller 51 § får inte avse en skriftlig handling

1. vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller hans biträde
inte får höras som vittne därom, och

2. som innehas av honom eller av den till förmån för vilken
tystnadsplikten gäller.

Om Konkurrensverket anser att
viss handling bör omfattas av
undersökning enligt 51 § och den
som åtgärden angår åberopar att
handlingen är skyddad enligt första
stycket, skall handlingen
omedelbart förseglas av parterna
gemensamt    och    skyndsamt

överlämnas    till    Stockholms

tingsrätt av Konkurrensverket.

Tingsrätten skall utan dröjsmål
pröva om handlingen är sådan som
anges i första stycket.

60 §

Beslut av Konkurrensverket i Beslut av Konkurrensverket i
följande frågor far överklagas       följande frågor far överklagas

hos Stockholms tingsrätt-.            hos Marknadsdomstolen'.

1. undantag enligt 8, 11, 12, 14, 16 och 18 §§,

2. icke-ingripandebesked enligt 20 och 21 §§,

3. ålägganden som verket har meddelat enligt 23 § första stycket

Prop. 1997/98:130

Bilaga 4

94

och 25 §, och

4. ålägganden enligt 45 §.

Ett beslut enligt första stycket 1-3 får överklagas bara av ett företag
som berörs av beslutet.

Prop. 1997/98:130

Bilaga 4

63 §

Domar och beslut av Stockholms Domar och beslut av Stockholms

tingsrätt i följande mål och
ärenden får överklagas
Marknadsdomstolen:

tingsrätt i följande mål och
hos ärenden får överklagas hos

Marknadsdomstolen:

1. ålägganden enligt 23 § andra
stycket och 25 §,

2.  konkurrensskadeavgift enligt

26 §,

3. kvarstad enligt 32 §,

4. företagsförvärv enligt 34, 36, 41
och 43 §§,

5. undersökningar enligt 47 och 48
§§, och

6.  prövning av överklaganden

1. konkurrensskadeavgift enligt 26

§,

2. kvarstad enligt 32 §,

3. företagsförvärv enligt 34, 36, 41
och 43 §§,

4. undersökningar enligt 47 och 48
§§, och

5. prövning enligt 54 § andra
stycket.

enligt 60 §.

Beslut under rättegången i frågor som avses i 25, 32 eller 41 § skall
överklagas särskilt. Ett beslut enligt 32 eller 41 § som meddelats innan
rättegång har inletts skall överklagas som om beslutet meddelats under
rättegång.

64

Om något annat inte följer av denna
lag tillämpas,

1. beträffande rättegången i frågor
som avses i 63 § första stycket

1-4, vad som är föreskrivet i
rättegångsbalken om tvistemål där
förlikning inte är tillåten, och

2. beträffande handläggningen av
frågor som avses i 63 § första
stycket 5 och 6, lagen (1996:242)
om domstolsärenden.

Vad som sägs om hovrätten i 49,
50 och 52 kap. rättegångsbalken
samt 39 § första stycket lagen om
domstolsärenden skall i stället gälla
Marknadsdomstolen.

Om något annat inte följer av denna
lag tillämpas,

1. beträffande rättegången i frågor
som avses i 23 § andra stycket och
63 § första stycket 1-3, vad som är
föreskrivet i rättegångsbalken om
tvistemål där förlikning inte är
tillåten, och

2. beträffande handläggningen av
frågor som avses i 13 § tredje
stycket, 60 § första stycket och 63 §
första stycket 4 och 5, lagen
(1996:242) om domstolsärenden.

I mål och ärenden enligt 63 §
skall vad som sägs om hovrätten i
49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken
samt 39 § första stycket lagen om
domstolsärenden i stället gälla
Marknadsdomstolen.

Om det finns särskilda skäl, får

95

Marknadsdomstolen i mål eller Prop. 1997/98:130
ärende där enskilda är motparter Bilaga 4
till varandra, bestämma att var och
en av parterna skall svara för sina
rättegångskostnader.

64 c §

När tingsrätten prövar ärenden
som anges i 63 § första stycket 5
och 6 i sak, skall tingsrätten ha den
sammansättning som anges i 64 a §
första stycket. I ett ärende som
anges i 63 § första stycket 5 får
tingsrätten dock i stället bestå av en
lagfaren domare eller av en lagfaren
domare och en ekonomisk expert,
om det är tillräckligt med hänsyn
till ärendets beskaffenhet. Vid
annan handläggning skall
tingsrätten bestå av en lagfaren
domare eller av en lagfaren domare
och en ekonomisk expert.

När tingsrätten prövar ärenden
som anges i 63 § första stycket 4
och 5 i sak, skall tingsrätten ha den
sammansättning som anges i 64 a §
första stycket. Tingsrätten får dock
i ett sådant ärende i stället bestå av
en lagfaren domare eller av en
lagfaren domare och en ekonomisk
expert, om det är tillräckligt med
hänsyn till ärendets beskaffenhet.
Vid annan handläggning skall
tingsrätten bestå av en lagfaren
domare eller av en lagfaren domare
och en ekonomisk expert

69

Mål och ärenden i frågor som avses
i 63 § första stycket far handläggas
gemensamt, om det är till fördel för
utredningen.

Handläggningen skall ske enligt
vad som föreskrivs i 64 § första
stycket 1 samt 64 a och 64 b §§.

Om det är till fördel för utredningen
får mål som avses i 23 § andra
stycket eller 63 § första stycket 1-3
handläggas gemensamt med ett
ärende som anges i denna lag, när
målet och ärendet handläggs av
samma domstol. Handläggningen
skall ske enligt vad som föreskrivs i
64 § första stycket 1 samt 64 a och
64 b §§.

Vid gemensam handläggning i
Marknadsdomstolen av mål som
avses i 23 § andra stycket och
ärende enligt enligt denna lag, skall
reglerna för tingsrätt tillämpas. I
andra fall tillämpas reglerna för
hovrätt.

96

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

2. För anmälningar enligt 9 § som kommit in till Konkurrensverket
innan denna lags ikraftträdande gäller 13 § enligt den äldre lydelsen. I
fråga om återkallelse av invändning gäller dock bestämmelsen enligt sin
nya lydelse.

3. Ett mål eller ärende, som är under handläggning i Stockholms
tingsrätt men som enligt de nya bestämmelserna i stället skall handläggas
av Marknadsdomstolen, skall lämnas över dit om det inregistrerades i
tingsrätten efter utgången av 1996. Åtgärder som har vidtagits under
handläggningen i tingsrätten skall for de mål och ärenden som
överlämnas anses ha vidtagits i Marknadsdomstolen.

4.1 fråga om rättegångskostnader gäller regeln i 64 § tredje stycket mål
och ärenden som inregistrerats i Marknadsdomstolen efter ikraftträdandet
utom sådana som överlämnats enligt punkt 3.

Prop. 1997/98:130

Bilaga 4

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om
marknadsdomstol m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1970:417) om
marknadsdomstol m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1

Marknadsdomstolen handlägger
mål enligt

1 .konkurrenslagen (1993:20),

2.marknadsföringslagen( 1995:450),
3.lagen (1994:1512) om avtals-
villkor i konsumentförhållanden,

4.lagen (1984:292) om avtalsvillkor
mellan näringsidkare,

5 .produktsäkerhetslagen
(1988:1604),

6. lagen (1994:615) om ingripande

§

Marknadsdomstolen handlägger
mål och ärenden enligt

1 .konkurrenslagen (1993:20),

2.marknadsföringslagen( 1995:450),
3.lagen (1994:1512) om avtals-
villkor i konsumentförhållanden,

4.lagen (1984:292) om avtalsvillkor
mellan näringsidkare,

5 .produktsäkerhetslagen
(1988:1604),

6. lagen (1994:615) om ingripande

97

mot otillbörligt beteende avseende
offentlig upphandling.

Bestämmelserna i 14, 15 och 16-
22 §§ tillämpas inte i mål enligt
konkurrenslagen (1993:20) eller
marknadsföringslagen (1995:450). I
mål enligt marknadsföringslagen
tillämpas inte heller 13 a §. I
stället gäller vad som föreskrivits i
dessa lagar.

mot otillbörligt beteende avseende
offentlig upphandling.

Bestämmelserna i 14, 15 och 16-
22 §§ tillämpas inte i mål och
ärenden enligt konkurrenslagen
(1993:20) eller marknads-
föringslagen (1995:450). I
mål enligt marknadsföringslagen
tillämpas inte heller 13 a §. I
stället gäller vad som föreskrivits i
dessa lagar.

Prop. 1997/98:130

Bilaga 4

Mot Marknadsdomstolens dom Mot Marknadsdomstolens dom
eller beslut i mål enligt denna lag eller beslut i mål och ärenden enligt
far talan inte föras. Detsamma denna lag får talan inte föras,
gäller domstolens beslut i övrigt Detsamma gäller domstolens beslut
enligt denna lag.                     i övrigt enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 17 § sekretesslagen (1980:100) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

8 kap.
Sekretess gäller hos domstol i mål
eller ärende i domstolens
rättsskipande eller rättsvårdande
verksamhet för uppgift om
myndighets eller enskilds affärs-
eller driftförhållanden, om det kan
antas att den som uppgiften rör
lider avsevärd skada om uppgiften
röjs.

Föreslagen lydelse

■ 17 §

Sekretess gäller hos domstol i mål
eller ärende i domstolens
rättsskipande eller rättsvårdande
verksamhet för uppgift om
myndighets eller enskilds affars-
eller driftförhållanden, om det kan
antas att den som uppgiften rör
lider avsevärd skada om uppgiften
röjs. I mål eller ärenden enligt 13 §
tredje stycket, 23 § andra stycket,

98

60 och 63 §§ konkurrenslagen Prop. 1997/98:130
(1993:20), gäller dock sekretess för Bilaga 4
uppgift om sådana förhållanden om
det kan antas att den som uppgiften
rör lider skada om uppgiften röjs.

Första stycket tillämpas inte, om annan sekretessbestämmelse till
skydd för samma intresse är tillämplig på uppgiften och innebär att
sekretess inte skall gälla.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

99

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-02-26

Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet Arne
Baekkevold, justitierådet Leif Thorsson.

Enligt en lagrådsremiss den 5 februari 1998 (Närings- och handels-
departementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över
förslag till

1. lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)

2. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Per Karlsson.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)

54 §

Andra stycket reglerar förfarandet när Konkurrensverket och det berörda
företaget i samband med en undersökning har olika uppfattningar om
huruvida en skriftlig handling omfattas av en advokats tystnadsplikt eller
inte. Handlingen skall då omedelbart förseglas av parterna gemensamt
och skyndsamt överlämnas till Stockholms tingsrätt av
Konkurrensverket. Förseglingsinstitutet har förebilder i andra lagar som
reglerar kontroll- och undersökningsverksamhet. Att parterna skall
försegla handlingen gemensamt torde dock vara en nyhet i
sammanhanget. Det framgår inte av regleringen hur man skall lösa en
situation där företaget i fråga inte frivilligt vill medverka till en
försegling. Enligt Lagrådets uppfattning bör det övervägas om inte kravet
på gemensam försegling kan undvaras.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1997/98:130

Bilaga 5

100

Närings- och handelsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-

Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,
Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson,
von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros

Prop. 1997/98:130

Föredragande: statsrådet Sundström

Regeringen beslutar proposition 1997/98:130 Ändringar i
konkurrenslagen (1993:20) m.m.

101

Eländers Gotab 55944, Stockholm 1998