Regeringens proposition
1997/98:128

Lag om vilotid för sjömän m.m.

Prop.
1997/98:128

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 5 mars 1998

Göran Persson
Ines Uusmann
(Kommunikationsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag till lag om vilotid för sjömän samt vissa
följdändringar i arbetstidslagen (1982:673) och fartygssäkerhetslagen
(1988:49). Syftet är att anpassa svensk lagstiftning till två konventioner
som reglerar sjömäns vilotid. De berörda konventionerna är dels den av
Internationella arbetskonferensen år 1996 antagna konventionen (nr 180)
om sjömäns arbetstid och bemanningen på fartyg, dels den av Internatio-
nella sjöfartskonferensen år 1995 reviderade konventionen om normer
för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 oktober 1998, då sjö-
arbetstidslagen (1970:105) föreslås upphöra att gälla.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Lagtext 4
2.1 Förslag till lag om vilotid för sjömän 4
2.2 Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673) 7
2.3 Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen
(1988:49) 8
3 Ärendet och dess beredning 9
4 Internationella arbetsorganisationen (ILO) och 1996 års
konvention (nr 180) om sjömäns arbetstid och bemanningen på
fartyg 9
5 Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) och den reviderade
STCW-konventionen 11
6 Den svenska regleringen 12
6.1 Nuvarande förhållanden 12
6.2 Ny lag om vilotid för sjömän 15
6.3 Ändringar i fartygssäkerhetslagen (1988:49) 16
7 Ikraftträdande 17
8 Kostnadskonsekvenser 17
9 Författningskommentar 17
9.1 Förslaget till lag om vilotid för sjömän 17
9.2 Förslaget till lag om ändring i arbetstidslagen
1982:673) 21
9.3 Förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen
(1988:49) 21
Bilaga 1 Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig över
promemorian 22
Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag Fel! Bokmärket är inte
definierat.
Bilaga 3 Lagrådets yttrande 28
Bilaga 4 Convention 180, Convention concerning seafarers hours
of work and the manning of ships 29
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998. 35
Rättsdatablad 36

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om vilotid för sjömän,
2. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),
3. lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:449).

2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om vilotid för sjömän
Härigenom föreskrivs följande.
Tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller, med de undantag som anges i 2 §, sjömän som är
anställda för fartygsarbete på svenskt fartyg.
Bestämmelserna gäller även
1. andra anställda än sjömän som utför fartygsarbete som beräknas
pågå under längre tid än en vecka,
2. de personer som utan att vara anställda tjänstgör i någon funktion på
ett fartyg och är vaktindelade.
Med fartygsarbete avses i denna lag arbete för fartygets räkning som
utförs ombord eller på annat ställe av arbetstagare som följer med far-
tyget.
Undantag
2 § Lagen gäller inte när fråga är om
1. fiskefartyg, när de används som sådana, och fartyg som används i
verksamhet som har direkt anknytning till fiske,
2. räddningsfartyg när de används som sådana,
3. fritidsfartyg.

3 § Undantag från lagens tillämpning får göras genom kollektivavtal,
som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisation, som
är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580)
om medbestämmande i arbetslivet.
Sådant undantag gäller dock inte om det strider mot ett beslut om far-
tygets säkerhetsbesättning enligt 5 kap. 5 § fartygssäkerhetslagen
(1988:49) eller, vad avser vaktgående sjömän, om undantaget strider mot
rätten till vilotid enligt 4 §.
En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal som avses i första
stycket får tillämpa avtalet även på en sjöman som inte tillhör den avtals-
slutande organisationen under förutsättning att sjömannen sysselsätts i
arbete som avses med avtalet och att sjömannen inte omfattas av ett annat
tillämpligt kollektivavtal.

Vilotid och ersättning
4 § Sjömän har rätt till vilotid. Vilotiden bör förläggas så att de får vila
en dag i veckan och på allmän helgdag.
Vilotiden får inte understiga
1. 10 timmar under varje tjugofyratimmarsperiod och
2. 77 timmar under varje sjudagarsperiod.
Vilotiden enligt andra stycket 1 får delas upp i högst två perioder varav
en period om minst 6 timmar. Tiden mellan två viloperioder får inte
överstiga 14 timmar.
Vilotiden omfattar inte kortare raster.

5 § Sjömän under 18 år har rätt till minst nio timmars sammanhängande
nattvila. I vilotiden skall ingå tiden mellan klockan 24.00 och klockan
05.00.
Undantag från första stycket får göras om den sammanhängande natt-
vilan skulle förhindra ett effektivt genomförande av ett utbildnings-
program för sådana sjömän.

6 § Tillfälliga avvikelser från bestämmelserna i 4 och 5 §§ får göras om
det är nödvändigt för
1. att avvärja hotande fara för liv, fartyg eller last,
2. att lämna hjälp enligt 6 kap. 6 § andra stycket och 8 kap. 3 eller
4 § sjölagen (1994:1009),
3. att delta i en författningsenlig övning med säkerhetsanordningar,
4. att genomföra en åtgärd som påkallas av en myndighet i hamn,
5. att genomföra en åtgärd som föranleds av att besättningen har mins-
kat under resan,
6. att genomföra en annan åtgärd som inte tål uppskov och som inte
kunnat planeras att utföras på annan tid.
Sjömän som deltagit i arbete enligt första stycket skall så snart det är
möjligt kompenseras med vila av tillräcklig längd.

7 § Överstiger den ordinarie arbetstiden 40 timmar i veckan skall ersätt-
ning för överskjutande tid lämnas i form av fritid i hamn eller på annat
sätt enligt vad som fastställts i kollektivavtal vilket tillkommit i den ord-
ning som anges i 3 § första stycket.
Tillsyn
8 § Tillsyn över att denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd
av lagen följs skall utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.
Därvid skall 10 kap. och 13 kap. 1 3 §§ fartygssäkerhetslagen (1988:49)
tillämpas.

Arbetsordning m.m.
9 § Befälhavaren skall tillse att det på fartyget finns en arbetsordning.
Arbetsordningen skall innehålla uppgifter om sjömännens tjänste-
schema till sjöss och i hamn samt om den minsta vilotid som föreskrivs
enligt gällande bestämmelser eller kollektivavtal.
Arbetsordningen skall anslås på en väl synlig och lättillgänglig plats
ombord.

10 § Befälhavaren eller den han utser skall tillse att det på fartyget förs
anteckningar om vilotid. Anteckningarna skall hållas tillgängliga vid till-
synsförrättning.
Sjömän har rätt att själva eller genom någon annan ta del av anteck-
ningarna och få en kopia av dessa. Samma rätt har fackliga organisa-
tioner som företräder de anställda.
Bemyndigande
11 § Regeringen får föreskriva att bestämmelserna i denna lag inte skall
gälla när fråga är om ett fartyg som tillhör staten.

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela särskilda föreskrifter för totalförsvaret även om de avviker från
denna lag.
Föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda eller som annars
måste meddelas i lag får dock inte meddelas med stöd av denna paragraf.

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om arbetsordning och anteckningar om
vilotid.
Ansvarsbestämmelser
14 § Till penningböter döms
1. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 9 eller 10 § eller
föreskrifter som meddelats med stöd av 13 §,
2. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig eller vilse-
ledande uppgift om vilotid, om gärningen inte är belagd med straff i
brottsbalken,
3. befälhavaren eller den som trätt i befälhavarens ställe om denne
uppsåtligen eller av oaktsamhet använder en sjöman till fartygsarbete i
strid mot denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen,
4. redaren eller den som i redarens ställe har haft befattning med far-
tyget, om han känt till eller borde ha känt till sådan förseelse som avses i
3.
_____________
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.
2. Genom denna lag upphävs sjöarbetstidslagen (1970:105).

2.2 Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)

Härigenom föreskrivs att 2 § arbetstidslagen (1982:673) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Lagen gäller inte
1. arbete som utförs i arbetstagarens hem eller annars under sådana
förhållanden att det inte kan anses vara arbetsgivarens uppgift att vaka
över hur arbetet är ordnat,
2. arbete som utförs av arbetstagare som med hänsyn till arbetsupp-
gifter och anställningsvillkor har företagsledande eller därmed jämförlig
ställning eller av arbetstagare som med hänsyn till sina arbetsuppgifter
har förtroendet att själva disponera sin arbetstid,
3. arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll,
4. skeppstjänst
4. fartygsarbete
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får före-
skriva att lagen skall tillämpas på
skeppstjänst som har undantagits
från sjöarbetstidslagen (1970:105).
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får före-
skriva att lagen skall tillämpas i
fråga om fartygsarbete som har
undantagits från tillämpning av
bestämmelserna om vilotid i lagen
(1998:000) om vilotid för sjömän.
_____________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.

2.3 Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen
(1988:49)
Härigenom föreskrivs i fråga om fartygssäkerhetslagen (1988:49)
dels att 5 kap. 8 § skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 5 kap. 5 § skall lyda säkerhetsbesätt-
ning ,
dels att i 5 kap. 5, 6, 9, 10, 12, 13, 17 §§, 12 kap. 2 och 3 §§ samt 13
kap. 3 § ordet minimibesättning i olika böjningsformer skall bytas ut
mot säkerhetsbesättning i motsvarande form,
dels att 6 kap. 10 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

6 kap.
10 §1
Bestämmelser om arbetstiden
ombord finns i sjöarbetstidslagen
(1970:105).
Bestämmelser om vilotiden om-
bord finns i lagen om vilotid för
sjömän (1998:000).
Bestämmelser om minimiålder för fartygsarbete som utförs av arbets-
tagare finns i sjömanslagen (1973:282).
_____________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.

3 Ärendet och dess beredning

I departementspromemorian Förslag till lag om vilotid för sjömän före-
slås att svensk lagstiftning anpassas till två internationella konventioner
som reglerar sjömäns vilotid. De berörda konventionerna är dels den av
Internationella arbetskonferensen år 1996 antagna konventionen (nr 180)
om sjömäns arbetstid och bemanning på fartyg, dels den av Internatio-
nella sjöfartskonferensen år 1995 reviderade konventionen om normer
för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning. I promemorian
föreslås också vissa smärre följdändringar i fartygssäkerhetslagen
(1988:49) och arbetstidslagen (1982:673). Promemorian har remissbe-
handlats. En förteckning av remissinstanserna finns i bilaga 1. Remiss-
instansernas yttranden finns tillgängliga på Kommunikationsdeparte-
mentet (dnr K97/3539/RS). Den remissbehandlade lagtexten stämmer i
allt väsentligt överens med propositionens lagförslag.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 29 januari 1998 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 2.
Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Yttrandet finns i bilaga 3.
4 Internationella arbetsorganisationen (ILO)
och 1996 års konvention (nr 180) om
sjömäns arbetstid och bemanningen på fartyg
Alltsedan år 1938 har de svenska sjöarbetstidslagarna utformats så att de
har överensstämt med de konventioner inom området som antagits av
ILO.
ILO:s beslutande församling, Internationella arbetskonferensen, antog
vid sitt 84:e möte år 1996 konventionen (nr 180) om sjömäns arbetstid
och bemanningen på fartyg. Konventionen bifogas i den engelska
versionen som bilaga 4. Konventionens huvudregler om arbetstid och
vilotid är följande.
Konventionen skall enligt artikel 1 tillämpas på sjögående fartyg som
vanligen används i kommersiell drift till havs. I den utsträckning som det
bedöms genomförbart skall den behöriga myndigheten också tillämpa
konventionens bestämmelser på yrkesfiske till havs. Det finns inte någon
lägsta bruttodräktighetsgräns för tillämpningen av konventionen.
I artikel 3 föreskrivs att man, inom de ramar som anges i artikel 5,
skall fastställa antingen det högsta antal arbetstimmar som inte får över-
skridas under en given tidsperiod eller det minsta antal vilotimmar som
skall tillhandahållas under en given tidsperiod.
I artikel 4 stadgas att en medlemsstat som ratificerar konventionen
skall bekräfta att den normala arbetstiden för en sjöman är åtta timmar
per dag med en vilodag i veckan och med vila på allmänna helgdagar.
Emellertid skall detta inte hindra en medlemsstat från att ha förfaranden
för att auktorisera eller registrera ett kollektivavtal som fastställer sjö-
mäns normala arbetstid på en grund som inte är mindre gynnsam än
denna norm.
I artikel 5:1 regleras arbetstid och vilotid. Arbetstiden får inte överstiga
14 timmar under vilken tjugofyratimmars period som helst och
72 timmar under vilken sjudagarsperiod som helst. Detta möjliggör en
kontinuerlig tillämpning av ett trevaktssystem men endast sex dygns till-
lämpning av ett tvåvaktssystem. Som ett alternativ till maximigränser för
arbetstiden ges i artikeln möjlighet att tillämpa minimigränser för vilo-
tiden. Vilotiden får inte understiga 10 timmar under vilken tjugofyratim-
marsperiod som helst och 77 timmar under vilken sjudagarsperiod som
helst. Detta möjliggör ett kontinuerligt tvåvaktssystem eller trevakts-
system.
I artikel 5:2 stadgas att vilotiden får delas upp i högst två perioder
varav en period om minst sex timmar. Tiden mellan två viloperioder får
inte överstiga 14 timmar.
I artikel 5:6 finns undantagsbestämmelser som ger flexibilitet åt be-
stämmelserna i första och andra stycket. Enligt artikel 5:6 skall inget i
artikel 5:1 och 5:2 hindra en medlemsstat från att ha nationella lagar eller
bestämmelser, eller ha ett förfarande för att auktorisera eller registrera
kollektivavtal, vilka medger undantag från de angivna gränserna. Sådana
undantag skall, så långt det är möjligt, följa de angivna normerna men
man får beakta mer frekventa eller längre ledighetsperioder eller kom-
pensationsledighet för vaktgående sjömän eller för sjömän vilka arbetar
ombord på fartyg som går på korta resor.
Enligt artikel 5:7 skall medlemsstaten fordra att en arbetsordning an-
slås på en lätt tillgänglig plats ombord. Arbetsordningen skall för varje
befattning innehålla ett arbetsschema för tjänstgöringen ombord samt
uppgift om den maximala arbetstiden eller kortaste vilotiden som före-
skrivs enligt lag eller gällande kollektivavtal.
Enligt artikel 5:8 skall den i artikel 5:7 avsedda arbetsordningen upp-
rättas enligt ett standardformulär, dels på det eller de arbetsspråk som
används på fartyget, dels på engelska.
I artikel 6 föreskrivs att ingen sjöman under 18 år får arbeta under
natten. Med natt avses enligt artikeln en period om minst nio på varandra
följande timmar inklusive tiden mellan klockan 24.00 och klockan 05.00.
Bestämmelsen behöver inte tillämpas om det skulle försämra en effektiv
utbildning av sjömän i åldrarna 16 18 år i enlighet med etablerade
program och tidsscheman.
Enligt artikel 7 skall inget av vad som stadgas i konventionen försvaga
fartygsbefälhavares rätt att fordra att en sjöman fullgör all den arbetstid
som behövs med hänsyn till den omedelbara säkerheten för fartyget, per-
soner ombord, lasten eller som behövs för att assistera andra fartyg eller
personer i sjönöd. Befälhavaren får då tillfälligt upphäva arbets- eller
vilotidsschemat och fordra att en sjöman fullgör den arbetstid som be-
hövs till dess den normala situationen har återställts. Så snart som möjligt
därefter skall befälhavaren se till att de sjömän som har utfört arbete
under en schemalagd viloperiod kompenseras med en adekvat viloperiod.
I artikel 8 föreskrivs bl.a. att medlemsstaten skall fordra att journaler
över sjömäns dagliga arbets- eller vilotimmar förs så att detta möjliggör
övervakning av att bestämmelserna i artikel 5 efterlevs. Den behöriga
myndigheten skall antingen fastställa formulär till journalerna med be-
aktande av tillgängliga riktlinjer från ILO eller använda ett standardfor-
mulär som upprättats av ILO. Formuläret skall fastställas på det eller de
språk som föreskrivs i artikel 5:8, det vill säga arbetsspråket eller arbets-
språken på fartyget samt engelska.
I artikel 9 föreskrivs att den behöriga myndigheten skall undersöka och
godkänna de i artikel 8 avsedda journalerna vid lämpliga tidsintervaller
för att övervaka efterlevnaden av bestämmelserna som reglerar arbetstid
eller vilotid.
Enligt artikel 18 träder konventionen i kraft sex månader efter det att
fem medlemsstater ratificerat konventionen. Av dessa medlemsstater
skall tre ha en handelsflotta om minst en million brutto var.
5 Internationella sjöfartsorganisationen (IMO)
och den reviderade STCW-konventionen
IMO behandlar frågor som rör sjösäkerhet och skydd av havsmiljön och
har till syfte att få till stånd internationella regler på dessa områden.
IMO:s beslutande församling, Internationella sjöfartskonferensen, an-
tog den 7 juli 1978 en konvention om normer för sjöfolks utbildning,
certifiering och vakthållning den s.k. STCW-konventionen. Sverige rati-
ficerade konventionen år 1981 (prop. 1980/81:29, bet. 1980/81:TU5,
rskr. 1980/81:40). Konventionen trädde i kraft år 1984.
Den ursprungliga STCW-konventionen innehöll bl.a. internationella
behörighetsregler för sjöfolk. Reglerna innefattade krav på både utbild-
ning och praktisk tjänstgöring på fartyg. Konventionen innehöll inga
föreskrifter om antalet befattningshavare och inte heller några arbetstids-
bestämmelser. Däremot upptog den en allmänt hållen regel beträffande
vakthållningen, som föreskrev att vaktsystemet skall vara sådant att
effektiviteten hos den som håller vakt inte påverkas av trötthet. Konven-
tionen medförde inte något behov av lagändringar i Sverige.
Reglerna i STCW-konventionen ansågs snart föråldrade varför en
reviderad STCW-konvention antogs vid den Internationella sjöfartskon-
ferensen sommaren 1995. Den reviderade STCW-konventionen, som
trädde i kraft den 1 februari 1997, innehåller bl.a. föreskrifter om minsta
tillåtna vilotid för vakthavande befäl och vaktgående besättningsman.
Själva konventionen innehåller de oförändrade artiklarna komplette-
rade med de viktigaste bestämmelserna i den tidigare bilagan till kon-
ventionen. Alla detaljföreskrifter har förts över till konventionens bilaga.
Bilagan består av två delar. Del A innehåller obligatoriska bestämmelser
och del B innehåller rekommendationer.
Reglerna om vakthållning finns i ett nytt kapitel VIII i den obligato-
riska delen av konventionens bilaga. Reglerna, som således är tvingande,
föreskriver att vakthavande befäl eller vaktgående besättningsman skall
ha en minsta vilotid om 10 timmar per tjugofyratimmarsperiod. Vilotiden
får delas upp i högst två perioder, varav en period om minst 6 timmar.
Vilotiden om 10 timmar får dock minskas till sex timmar i följd under
högst två dagar under förutsättning av en sammanlagd vilotid om minst
70 timmar under en sjudagarsperiod.
6 Den svenska regleringen
6.1 Nuvarande förhållanden
Sjöarbetstidslagen
Arbetstiden på svenska fartyg regleras i sjöarbetstidslagen (1970:105).
Lagen tillämpas på skeppstjänst (1 §). Med skeppstjänst förstås arbete som
en person, vilken är anställd på svenskt fartyg, för fartygets räkning eller
eljest på grund av förmans uppdrag utför ombord på fartyget eller på annat
ställe.
Från lagens tillämpning görs i 2 § undantag för skeppstjänst som utförs
av bl.a. befälhavare, om utom denne minst tre personer är anställda på
fartyget, samt maskinchef och främste styrman, om deras skeppstjänster
inte är indelade i vakter och de inte är ende maskinist respektive ende
styrman ombord. Undantag görs vidare bl.a. för en medlem av redarens
familj, om fartygets bruttodräktighet understiger 500. Från lagens till-
lämpning görs undantag även för skeppstjänst på fiskefartyg, räddnings-
fartyg samt lustfartyg (med lustfartyg avses fartyg som används för fri-
tidsändamål).
Ytterligare undantag från lagens tillämpning får göras genom kollek-
tivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organi-
sation som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
Regeringen får förordna att lagen inte skall gälla på fartyg som ägs av
staten. Vidare får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
även i övrigt medge undantag från tillämpningen av lagen om det finns
synnerliga skäl. Ett sådant bemyndigande har lämnats till Sjöfartsverket.
Sjöarbetstidslagens bestämmelser om ordinarie arbetstid återfinns i
4 9 §§. De är indelade i två avsnitt; dels regler om ocean- och närfart
(4 7 §§), dels regler om lokalfart (8 9 §§).
Sjöarbetstidslagen bygger liksom arbetstidslagen (1982:673) på prin-
cipen om 40 timmars arbetsvecka. Detta kommer till uttryck i 4 § som
maximerar den ordinarie tiden för en dagman, det vill säga en sjöman
vars tjänst inte är indelad i vakter och som inte tillhör radio- eller
ekonomipersonalen, till åtta timmar om dygnet och till 40 timmar i
veckan. När ett fartyg är till sjöss måste dock vissa arbetsuppgifter passas
kontinuerligt. En stor del av besättningen är därför indelad i vakter. Det
vanligaste är trevaktsystemet som innebär att tre sjömän avlöser varandra
under dygnet. På grund av vaktsystemen kan den ordinarie arbetstiden bli
längre än 40 timmar i veckan. En vaktindelad sjöman kompenseras dock
för detta genom en särskild ersättning som i första hand skall ges i form
av fritid på land (10 §).
Den ordinarie arbetstiden för en trevaktsindelad sjöman regleras i 5 §.
Enligt detta lagrum gäller som huvudregel för en vaktindelad sjöman som
inte tillhör ekonomipersonalen och för en sjöman som tillhör radioper-
sonalen att den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 8 timmar om
dygnet. Detta innebär att den ordinarie arbetstiden kan uppgå till 56 tim-
mar i veckan.
I 6 § görs undantag från 5 § för arbete på fartyg vars bruttodräktighet
understiger 500. För att 6 § skall vara tillämplig krävs också att fartyget
går i närfart. I sådana fall får den ordinarie arbetstiden för en sjöman som
avses i 5 § uppgå till högst 24 timmar under två dygn i följd när fartyget
är till sjöss. 6 § medger således tvåvaktsindelning av personalen. Under
en fast period om två veckor får den ordinarie arbetstiden dock inte över-
stiga 112 timmar.
I 7 § finns särregler för ekonomipersonal. För sjömän i denna kategori
får den ordinarie arbetstiden i ocean- och närfart uppgå till högst
9 timmar om dygnet och 56 timmar i veckan på passagerarfartyg och till
åtta timmar om dygnet på annat fartyg. Bestämmelsen tillämpas på både
vaktindelad och vaktfri personal.
Beträffande lokalfart skiljer sjöarbetstidslagen på lokalfart inom
respektive utom svensk hamn. I lokalfart inom svensk hamn får den
ordinarie arbetstiden enligt huvudregeln uppgå till högst nio timmar om
dygnet och 40 timmar i veckan, raster inte inräknade (8 §). I lokalfart
utom svensk hamn får den ordinarie arbetstiden uppgå till högst 10 tim-
mar om dygnet och 56 timmar i veckan (9 §). Reglerna är gemensamma
för alla besättningskategorier.
Från de begränsningar som föreskrivs i 4 9 §§ får enligt 13 § avsteg
göras genom kollektivavtal, som på arbetstagarsidan har slutits eller god-
känts av en central arbetstagarorganisation.
För den ordinarie arbetstid som överstiger 40 timmar i veckan kom-
penseras personalen, som nämnts ovan, genom ersättning (10 §). Ersätt-
ningen ges i form av fritid i hamn. Genom kollektivavtal, som har slutits
eller godkänts av en central arbetstagarorganisation, är det dock möjligt
att komma överens om att vederlaget skall ges på något annat sätt.
I 11 § föreskrivs att övertidsarbete inte bör förekomma regelbundet
och att övertid inte får tas ut med mer än 13 timmar i veckan. Det finns
dock en möjlighet att genom kollektivavtal, som har slutits eller godkänts
av en central arbetstagarorganisation, besluta att övertid får tas ut med
ytterligare fem timmar i veckan, dvs. sammanlagt 18 timmar.
Från övertidsbegränsningen undantas enligt 11 § tredje stycket vissa
former av skeppstjänst som är av sådan karaktär att de inte tål uppskov.
Enligt 12 § får en sjöman åläggas högst 16 timmars skeppstjänst under
24 timmar i följd. För en sjöman som är under 16 år finns en specialregel
som föreskriver minst nio timmars sammanhängande vila under tiden
mellan klockan 20 och klockan 8. Sistnämnda bestämmelse är dock
obsolet då en person under 16 år inte får sysselsättas i fartygsarbete en-
ligt 45 § sjömanslagen (1973:282). Annan sjöman skall under 24 timmar
i följd beredas tillfälle att vila under en sammanhängande tid av tillräck-
lig längd. Vidare föreskrivs i 12 § tredje stycket att den som ålägger an-
ställd skeppstjänst skall ta skälig hänsyn till arbetstid i annat arbete som
den anställde utför för samma arbetsgivare. Dessa begränsningar av
arbetstidsuttaget hindrar dock inte att en sjöman åläggs skeppstjänst som
är nödvändig för att avvärja hotande fara för fartyg, liv eller gods, att viss
hjälp lämnas enligt sjölagen eller att en sjöman deltar i sådan övning med
säkerhetsanordningar som skall företas enligt lag eller annan författning.
För fartyg skall föras anteckningar om arbetstid enligt föreskrifter av
tillsynsmyndigheten (15 §). Sjömannen har rätt att ta del av anteckning-
arna.
Befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder en sjöman
till skeppstjänst i strid mot lagen eller föreskrifter för tillämpningen av
lagen döms till böter. Även redare eller annan som i redarens ställe har
haft befattning med fartyget döms till böter, om han känt till eller bort
känna till överträdelsen (18 §).
Straff enligt 18 § skall inte dömas ut, om det visas att brist har upp-
kommit i bemanningen under en pågående resa och det inte har varit
möjligt att i senast besökta hamn komplettera bemanningen (19 §).
Den som inte för anteckningar om arbetstid enligt Sjöfartsverkets före-
skrifter eller inte håller anteckningarna tillgängliga vid tillsynsförrätt-
ning, döms till böter (20 § första punkten). Det anges inte något krav på
uppsåt eller oaktsamhet för att straff skall kunna dömas ut. Bestämmel-
sen avser befälhavaren eller annan som för anteckningarna om arbetstid.
Till böter döms även den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar
oriktig eller vilseledande uppgift i anteckningar om arbetstid, om inte
gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Sjöarbetstidskungörelsen
Sjöarbetstidskungörelsen (1970:550) innehåller inga materiella regler om
arbetstid.
Enligt kungörelsen (1 §) gäller sjöarbetstidslagen inte i fråga om
skeppstjänst på fartyg som tillhör polisväsendet, Försvarsmakten, Kust-
bevakningen, Statens järnvägar, Vägverket, Sjöfartsverket eller Tullver-
ket. I stället gäller i dessa fall arbetstidslagen (1982:673).
Vidare föreskrivs i kungörelsen (2 §) bl.a. att Sjöfartsverket får medge
undantag enligt 2 § sjätte stycket sjöarbetstidslagen, dvs. om det finns
synnerliga skäl, samt (3 §) att tillsyn över efterlevnaden av sjöarbetstids-
lagen utövas av Sjöfartsverket. Verkets beslut enligt 2 § sjätte stycket
sjöarbetstidslagen får överklagas hos regeringen.
I det här sammanhanget kan nämnas att Sjöfartsverket enligt förord-
ningen (1991:1881) om medgivande enligt sjöarbetstidslagen m.m.
prövar frågor om medgivande enligt 2 § fjärde stycket sjöarbetstidslagen.
Även sådana beslut får överklagas hos regeringen.
6.2 Ny lag om vilotid för sjömän
Regeringens förslag: ILO-konventionen (nr 180) om sjömäns arbetstid
och bemanning på fartyg samt den reviderade STCW-konvention om
sjöfolks utbildning, vakthållning och certifiering genomförs i en lag om
vilotid för sjömän.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget
eller lämnar det utan erinran. Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska
maskinbefälsförbundet avstyrker dock förslaget. Sveriges fartygsbefäls-
förening och Svenska maskinbefälsförbundet anser att förslaget grundas
enbart på sjöfartspolitiska/ekonomiska hänsynstaganden och att någon
hänsyn inte tagits till vare sig sjösäkerhetsmässiga eller sociala skäl. För-
slaget medför väsentliga försämringar av de anställdas sociala skydd.
Nuvarande sjöarbetstidslag bör, enligt Sveriges fartygsbefälsförening
med instämmande av Svenska maskinbefälsförbundet, behållas med de
förändringar som krävs för att uppfylla ILO- och STCW-konventioner-
nas krav.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 15 i ILO-konventionen
och artikel 1:2 i den reviderade STCW-konventionen förbinder sig med-
lemsstaterna att vidta alla de åtgärder som är nödvändiga för att helt och
fullt tillämpa konventionerna. Det ingår i svensk tradition i internationellt
arbete att efterleva de internationella åtaganden som gjorts, t.ex. genom
att anpassa de nationella reglerna till dem som överenskommits interna-
tionellt. Sverige bör därför nu anpassa sina föreskrifter om sjöarbetstid
till konventionernas bestämmelser.
Den reviderade STCW-konventionen reglerar vilotiden för vaktgående
sjömän. Bestämmelsen om vilotid är tvingande. Den reviderade STCW-
konventionen kan således bara indirekt sägas innehålla en reglering av
sjömäns arbetstid.
ILO-konventionen öppnar däremot en möjlighet för konventions-
staterna att reglera antingen sjömäns arbetstid eller vilotid.
Sjöarbetstidslagen reglerar sjömännens arbetstid, inte deras vilotid.
Lagen bygger på principen om 40 timmars arbetsvecka men för en vakt-
indelad sjöman, som inte tillhör ekonomi- eller radiopersonalen, gäller
som huvudregel 56 timmars arbetsvecka. Denna avvikelse från vad som
gäller på land förklaras enbart av de speciella förhållanden, som råder till
sjöss med krav på kontinuitet i arbetet, vilket leder till behovet att vakt-
indela arbetet. Principen om 40 timmars arbetsvecka gäller även på sjön
men den tillgodoses i praktiken genom ledighet i land, inte till sjöss.
För att Sverige skall kunna uppfylla konventionernas krav måste den
svenska lagstiftningen anpassas. Med hänsyn till att STCW-konven-
tionen innehåller tvingande föreskrifter om vilotid och ILO-konventionen
anvisar föreskrifter om vilotid som ett alternativ till föreskrifter om
arbetstid är det lämpligt att svenska föreskrifter ges i form av en lag om
vilotid för sjömän.
En lag om vilotid för sjömän, som bygger på konventionernas be-
stämmelser om minimigränser kommer att medge en för varje berört
fartyg rationell bemanningsorganisation, vare sig denna bygger på ett tre-
eller tvåvaktssystem, samtidigt som grundläggande sjösäkerhetskrav till-
godoses.
6.3 Ändringar i fartygssäkerhetslagen (1988:49)
Regeringens förslag: Bestämmelsen om att Sjöfartsverket skall sam-
råda med organisationer som företräder redare och ombordanställda
innan det fattar ett beslut om minimibesättning upphävs. Benämningen
minimibesättning ersätts med benämningen säkerhetsbesättning

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller läm-
nar förslaget utan erinran. Facket för service och kommunikation
(SEKO), Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska maskinbefälsför-
bundet avstyrker dock förslaget. Sveriges fartygsbefälsförening anser att
inte bara fartygssäkerhetsmässiga utan även sociala hänsyn bör tas vid
beslutet om minimibemanning. Svenska maskinbefälsförbundet anser att
det kommer att uppstå en allvarlig obalans i Sjöfartsverkets besluts-
underlag om bara rederiet, i sin ansökan om minimibemanning, får till-
fälle att argumentera för sin syn på lämplig bemanning.
Skälen för regeringens förslag: Föreskrifter om fartygs bemanning
finns i 5 kap. fartygssäkerhetslagen (1988:49). Dessa innebär att för varje
passagerarfartyg och för varje annat fartyg med en bruttodräktighet av
minst 20 som transporterar passagerare eller gods skall fastställas det
minsta antalet besättningsmän i olika befattningar, som kan anses vara
betryggande från sjösäkerhetssynpunkt i den fart fartyget används eller
avses användas i. Detta minsta antal besättningsmän kallas minimibesätt-
ning. Minimibesättning fastställs av Sjöfartsverket.
I 5 kap. 8 § fartygssäkerhetslagen föreskrivs att innan Sjöfartsverket
fattar ett beslut om minimibesättning skall verket samråda med organisa-
tioner, som företräder redare och ombordanställda.
Den samrådsskyldighet, som föreskrivs i 5 kap. 8 § fartygssäkerhets-
lagen, är motiverad av en önskan att få sakkunniga synpunkter från
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna. Samrådsskyldigheten torde
emellertid också vara motiverad av sjöarbetstidslagens dispositiva
karaktär (2 och 13 §§ sjöarbetstidslagen), dvs. en överenskommelse
mellan parterna om att ett utökat arbetstidsuttag för besättningen på ett
fartyg skall kunna påverka besättningsnumerären.
Samråd med redarnas och de ombordanställdas organisationer i frågor
som rör sjösäkerheten är naturligt och i vissa fall nödvändigt. Detta är
fallet i bemanningsfrågor i allmänhet men inte när det gäller varje enskilt
fartyg. Avgörande för vilken besättningsnumerär som skall beslutas för
varje enskilt fartyg måste vara en ren sjösäkerhetsfråga som skall be-
dömas och beslutas av den ansvariga myndigheten, Sjöfartsverket.
Sådana beslut påverkas dock av den allmänna säkerhetsnivå som efter-
strävas och som tydliggörs bl.a. genom samråd med parterna. Det kan
emellertid inte vara lämpligt att dispositiviteten i en arbetstidslagstiftning
i princip skall kunna leda till minimibesättningsbeslut som har sin grund i
andra hänsynstaganden än de rent sjösäkerhetsmässiga.
Sjöfartverkets uppgift som sjösäkerhetsmyndighet bör således vara att
fastställa den besättning som säkerheten för fartyget kräver i den fart det
används i eller avses användas i.
7 Ikraftträdande
Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 oktober 1998.
8 Kostnadskonsekvenser
Lagförslagen medför inga ökade kostnader för staten eller samhället i
övrigt.
9 Författningskommentar
9.1 Förslaget till lag om vilotid för sjömän
1 §
Paragrafen motsvarar i allt väsentligt 1 § i sjöarbetstidslagen.
Sjöarbetstidslagen tillämpas på skeppstjänst, ett begrepp som inte finns
i andra lagar på området. I 2 § arbetstidslagen (1982:673) nämns dock
skeppstjänst som ett undantag. Ordet skeppstjänst bör bytas ut mot
fartygsarbete , som definieras i paragrafens tredje stycke. Enligt defini-
tionen i sjöarbetstidslagen är skeppstjänst arbete som utförs för fartygets
räkning eller på grund av förmans uppdrag . Vad som skall förstås med
det senare är oklart. Förarbetena till sjöarbetstidslagen tar upp frågan om
tillfälligt arbete men är inte särskilt vägledande. Hänvisningen till för-
mans uppdrag bör utgå.
För en arbetstagare med tillfällig och avgränsad arbetsuppgift ombord,
t.ex. leveransservice eller maskinreparation, bör en förutsättning för
lagens tillämpning vara att fartygsarbetet beräknas pågå under längre tid
än en vecka (jfr prop. 1970:29 s. 40).
Enligt paragrafens andra stycke 2 omfattar lagen även personer som
utan att vara anställda tjänstgör i någon funktion på ett fartyg, under för-
utsättning att de är vaktindelade. De personer som avses är s.k. seglande
ägare som normalt inte betraktas som anställda. Bestämmelsen följer av
att den reviderade STCW-konventionen inte medger något undantag för
dessa personer.

2 §
Paragrafen motsvarar 2 § andra stycket i sjöarbetstidslagen.
I fråga om de undantag i sjöarbetstidslagen som gäller för vissa per-
sonalkategorier har dessa utgått i förslaget då även dessa kategorier om-
fattas av ILO-konventionen och den reviderade STCW-konventionen.
Beteckningen lustfartyg har bytts ut mot den modernare termen fritids-
fartyg. Med detta avses fartyg som används för fritidsändamål men inte i
förvärvssyfte. Förslaget innebär inte någon ändring i sak.

3 §
Paragrafens första stycke motsvarar 2 § tredje stycket sjöarbetstidslagen.
Enligt paragrafens andra stycke har möjligheten att genom kollektivavtal
göra undantag från lagens tillämpning begränsats i två avseenden.
Undantaget får inte stå i strid med ett beslut om fartygets säkerhetsbe-
sättning enligt 5 kap. 5 § fartygssäkerhetslagen (1988:49). Sjöfarts-
verkets beslut om säkerhetsbesättning är en ren sjösäkerhetsfråga som
arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal inte skall ha rätt att för-
foga över.
Undantaget får inte heller, vad avser vaktgående sjömän, strida mot
rätten till vilotid enligt 4 § i förslaget. Undantaget följer av bestämmel-
serna i kapitel 8 avsnitt A-VIII/1 i den reviderade STCW-konventionen
som reglerar viloperioderna för vaktgående personal och som inte med-
ger några undantag som försämrar rätten till vilotid.
Paragrafens tredje stycke motsvarar 14 § sjöarbetstidslagen.

4 §
Paragrafens första stycke motsvarar artiklarna 3 och 4 i ILO-konventionen.
I artikel 3 föreskrivs att man skall fastställa ett minsta antal vilotimmar
som skall tillhandahållas under en given tidsrymd inom de ramar som
anges i artikel 5. I artikel 4 bekräftar ratificerande medlemsstat att en
sjöman har rätt till en vilodag i veckan och på allmän helgdag.
Paragrafens andra stycke motsvarar bestämmelserna i artikel 5 i ILO-
konventionen samt bestämmelserna i kapitel 8, avsnitt A-VIII/1 punkt 1
och 2 i den reviderade STCW-konventionen. Enligt artikel 5 i ILO-kon-
ventionen utgör minimigränserna för vilotiden dels 10 timmar för varje
tjugofyratimmarsperiod och dels 77 timmar för varje sjudygnsperiod. Vid
tillämpningen av bestämmelsen kommer den genomsnittliga vilotiden per
tjugofyratimmarsperiod att bli 11 timmar. Detta medger ett kontinuerligt
två- eller trevaktssystem. Utöver de 84 arbetstimmar per vecka som be-
hövs för ett kontinuerligt tvåvaktssystem, finns sju arbetstimmar till för-
fogande. Vid 77 timmars vilotid blir den medgivna arbetstiden 91 tim-
mar.
Paragrafens tredje stycke motsvarar artikel 5:2 i ILO-konventionen
samt bestämmelserna i kapitel 8 avsnitt A-VIII/1 punkt 2 i den revide-
rade STCW-konventionen. Enligt ILO-konventionen får vilotiden delas
upp i högst två perioder, av vilka en skall vara minst sex timmar lång.

Intervallet mellan två på varandra följande viloperioder får inte överstiga
14 timmar.
Paragrafens fjärde stycke motsvarar artikel 2 c i ILO-konventionen.

5 §
Paragrafen motsvarar artikel 6 i ILO-konventionen. Artikeln innehåller ett
förbud mot nattarbete för sjömän som inte fyllt 18 år. Grundkravet om tio
timmars vila enligt 4 § gäller naturligtvis även sjömän under 18 år som
dock har rätt att utnyttja nio av dessa timmar till en sammanhängande vila
under natten.
Undantag från förbudet får dock göras enligt paragrafens andra stycke
om förbudet skulle hindra en effektiv utbildning av sjöman under 18 år.
När sjömän genomgår praktik som är förlagd ombord brukar ett av ut-
bildningsmomenten vara utkik och navigering i mörker.

6 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 11 § tredje stycket sjöarbetstidslagen,
dock med den redaktionella ändringen att liv nämns före fartyg och
gods ersätts med det modernare uttrycket last . Enligt 11 § tredje
stycket d sjöarbetstidslagen är nödvändig vakttjänst i hamn ett av
undantagen. Denna punkt har emellertid utgått i lagförslaget eftersom
vakttjänst i hamn utgör en stor del av fartygens trafikmönster i
europasjöfarten och ofta upplevs som den mest påfrestande delen av
tjänstgöringen. ILO-konventionen ger i artikel 7:1 stöd för undantagen
enligt paragrafens första stycke 1 och 2. Artikel 5:3 ger stöd för undantaget
enligt 3. Enligt artikeln bör dock säkerhetsövningarna genomföras så att de
förorsakar minsta möjliga störning av viloperioden och inte leder till
uttröttning. Artikel 5:6 ger stöd för undantagen enligt 4 6.

7 §
Paragrafen motsvarar 10 § sjöarbetstidslagen. Enligt artikel 4 i ILO-kon-
ventionen bekräftar ratificerande medlemsstat att den normala arbetstids-
normen för en sjöman skall grundas på en åtta timmars arbetsdag. Oaktat
att lagförslaget behandlar vilotid och inte arbetstid för sjömän har det
bedömts vara av vikt att en 40 timmars arbetsvecka för sjömän kommer till
uttryck genom förevarande bestämmelse om ersättning.

8 §
Paragrafen motsvarar 17 § sjöarbetstidslagen.

9 §
Paragrafen motsvarar artikel 5:7 i ILO-konventionen.

10 §
Paragrafen motsvarar 15 § och 17 § andra stycket sjöarbetstidslagen och
överensstämmer med artikel 8 i ILO-konventionen.

11 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 § femte stycket sjöarbetstidslagen.
Enligt 2 § sjätte stycket andra meningen sjöarbetstidslagen får regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer även i övrigt medge
undantag från huvudregeln att sjöarbetstidslagen gäller för skeppstjänst.
Undantag medges bara om det föreligger synnerliga skäl. Vad som skall
förstås med synnerliga skäl framgår inte klart av förarbetena till sjöarbets-
tidslagen (prop. 1970:29 s.52) och något undantag har i praktiken inte
medgivits. Denna punkt har därför utgått i lagförslaget.

12 §
Paragrafen motsvarar 21 § sjöarbetstidslagen.

13 §
I paragrafen ges ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om den
arbetsordning som skall finnas på varje fartyg samt om de anteckningar om
vilotid som skall föras för varje fartyg.

14 §
Beträffande gränsdragningen mellan penningböter och dagsböter har
fängelsestraffkommittén (Ju 1979:05) funnit att dagsböter bör reserveras
för brott av allvarligare karaktär medan penningböter bör användas för
brott av ordnings- och förseelsekaraktär. Departementschefen anförde att
gränsen mellan dagsböter och penningböter bör läggas vid en nivå som
motsvarar en naturlig gräns inom den nuvarande dagsbotsskalan och som
dessutom tillgodoser intresset av att endast sådan brottslighet som framstår
som mer bagatellartad bestraffas med penningböter. Departementschefen
anförde vidare att det är naturligt att brott som förskyller 20 dagsböter eller
mer i princip även i fortsättningen bör bestraffas med dagsböter medan
brott med ett lägre straffvärde bör kunna bestraffas med penningböter
(prop. 1990/91:68 s. 104 och 110). Brotten som anges i denna bestämmelse
får anses vara av ordnings- och förseelsekaraktär varför de bör bestraffas
med penningböter.
Punkterna 1 och 2 i paragrafen motsvarar 20 § första stycket 1 och 2 i
sjöarbetstidslagen dock med de ändringarna att numera anges vad som
krävs i fråga om uppsåt eller oaktsamhet. Punkt 1 föreskriver även straff
för den som underlåter att tillse att det finns en arbetsordning på fartyget.
Ändringarna beträffande de subjektiva rekvisiten sker till följd av de
riktlinjer som riksdagen har antagit (prop. 1993/94:130, bet.
1993/94:JuU27, rskr. 1993/94:321). Enligt dessa riktlinjer skall i varje
straffbestämmelse anges vad som krävs i fråga om uppsåt eller oaktsam-
het.
Paragrafens 3 och 4. motsvarar 18 § i sjöarbetstidslagen.
9.2 Förslaget till lag om ändring i arbetstidslagen
(1982:673)
I samband med att sjöarbetstidslagens uttryck skeppstjänst ersätts med
fartygsarbete bör motsvarande ändring göras i 2 § första stycket 4
arbetstidslagen (1982:673). En hänvisning till lagen om vilotid för sjömän
bör även göras.
9.3 Förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen
(1988:49)
Sjöfartsverkets skyldighet att inför ett beslut om minimibesättning sam-
råda med organisationer som företräder redare och ombordanställda upp-
hävs.
Benämningen minimibesättning ersätts med benämningen säkerhetsbe-
sättning. Denna benämning stämmer bättre med de i 1974 års internatio-
nella konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss
använda uttrycken safe manning och minimum safe manning
(SOLAS V-13(b)).
I 6 kap. 10 § fartygssäkerhetslagen ersätts hänvisningen till nu gällande
sjöarbetstidslag med en hänvisning till lagen om vilotid för sjömän.

Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig
över promemorian
Efter remiss har yttrande avgetts av Göta hovrätt, Riksåklagaren, Sjö-
fartsverket, Arbetsdomstolen, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetarskydds-
styrelsen, ILO-kommittén, Statens Arbetsgivarverk, Rikspolisstyrelsen,
Facket för service och kommunikation (SEKO), Svenska maskinbefäls-
förbundet, Sveriges fartygsbefälsförening, Sveriges redareförening och
Sveriges redareförening för mindre fartyg.

Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om vilotid för sjömän
Härigenom föreskrivs följande.
Tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller, med de undantag som anges i 2 §, sjömän som är
anställda för fartygsarbete på svenskt fartyg.
Bestämmelserna gäller även
1. andra anställda än sjömän som utför fartygsarbete som beräknas
pågå under längre tid än en vecka,
2. de personer som utan att vara anställda tjänstgör i någon funktion på
ett fartyg och är vaktindelade.
Med fartygsarbete avses i denna lag arbete för fartygets räkning som
utförs ombord eller på annat ställe av arbetstagare som följer med far-
tyget.
Undantag
2 § Lagen gäller inte
1. fiskefartyg, när de används som sådana, och fartyg som används i
verksamhet som har direkt anknytning till fiske,
2. räddningsfartyg när de används som sådana,
3. fritidsfartyg.

3 § Undantag från lagens tillämpning får göras genom kollektivavtal,
som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisation, som
är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580)
om medbestämmande i arbetslivet.
Sådant undantag gäller dock inte om det strider mot ett beslut om far-
tygets säkerhetsbesättning enligt 5 kap. 5 § fartygssäkerhetslagen
(1988:49) eller, vad avser vaktgående sjömän, om undantaget strider mot
rätten till vilotid enligt 4 §.
En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal som avses i första
stycket får tillämpa avtalet även på en sjöman som inte tillhör den avtals-
slutande organisationen under förutsättning att sjömannen sysselsätts i
arbete som avses med avtalet och att sjömannen inte omfattas av ett annat
tillämpligt kollektivavtal.
Vilotid och ersättning
4 § Sjömän har rätt till vilotid. Vilotiden bör förläggas så att de får vila
en dag i veckan och på allmän helgdag.
Vilotiden får inte understiga
1. 10 timmar under varje tjugofyratimmarsperiod och
2. 77 timmar under varje sjudagarsperiod.
Vilotiden enligt andra stycket 1 får delas upp i högst två perioder varav
en period om minst 6 timmar. Tiden mellan två viloperioder får inte
överstiga 14 timmar.
Vilotiden omfattar inte kortare raster.

5 § Sjömän under 18 år har rätt till minst nio timmars sammanhängande
nattvila. I vilotiden skall ingå tiden mellan klockan 24.00 och klockan
05.00.
Undantag från första stycket får göras om den sammanhängande natt-
vilan skulle förhindra ett effektivt genomförande av ett utbildnings-
program för sådana sjömän.

6 § Tillfälliga avvikelser från bestämmelserna i 4 och 5 §§ får göras om
det är nödvändigt för
1. att avvärja hotande fara för liv, fartyg eller last,
2. att lämna hjälp enligt 6 kap. 6 § andra stycket och 8 kap. 3 eller
4 § sjölagen (1994:1009),
3. att delta i en författningsenlig övning med säkerhetsanordningar,
4. att genomföra en åtgärd som påkallas av en myndighet i hamn,
5. att genomföra en åtgärd som föranleds av att besättningen har mins-
kat under resan,
6. att genomföra en annan åtgärd som inte tål uppskov och som inte
kunnat planeras att utföras på annan tid.
Sjömän som deltagit i arbete enligt första stycket skall så snart det är
möjligt kompenseras med vila av tillräcklig längd.

7 § Överstiger den ordinarie arbetstiden 40 timmar i veckan skall ersätt-
ning för överskjutande tid lämnas i form av fritid i hamn eller på annat
sätt enligt vad som fastställts i kollektivavtal som har tillkommit i den
ordning som anges i 3 § första stycket.
Tillsyn
8 § Tillsyn över att denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd
av lagen följs skall utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.
Därvid skall 10 kap. och 13 kap. 1 3 §§ fartygssäkerhetslagen (1988:49)
tillämpas.
Arbetsordning m.m.
9 § Befälhavaren skall tillse att det på fartyget finns en arbetsordning.
Arbetsordningen skall innehålla uppgifter om sjömännens tjänste-
schema till sjöss och i hamn samt om den minsta vilotid som föreskrivs
enligt gällande bestämmelser eller kollektivavtal.
Arbetsordningen skall anslås på en väl synlig och lättillgänglig plats
ombord.

10 § Befälhavaren eller den han utser skall tillse att det på fartyget föres
anteckningar om vilotid. Anteckningarna skall hållas tillgängliga vid till-
synsförrättning.
Sjömän har rätt att själva eller genom någon annan ta del av anteck-
ningarna och få en kopia av dessa. Samma rätt har fackliga organisa-
tioner som företräder de anställda.
Bemyndigande
11 § Regeringen får föreskriva att bestämmelserna i denna lag inte skall
gälla på ett fartyg som tillhör staten.

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela särskilda föreskrifter för totalförsvaret även om de avviker från
denna lag.
Föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda eller som annars
måste meddelas i lag får dock inte meddelas med stöd av denna paragraf.

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om arbetsordning och anteckningar om
vilotid.
Ansvarsbestämmelser
14 § Till penningböter döms
1. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 9 eller 10 § eller
föreskrifter som meddelats med stöd av 13 §,
2. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig eller vilse-
ledande uppgift om vilotid, om gärningen inte är belagd med straff i
brottsbalken,
3. befälhavaren eller den som trätt i befälhavarens ställe om denne
uppsåtligen eller av oaktsamhet använder en sjöman till fartygsarbete i
strid mot denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen,
4. redaren eller den som i redarens ställe har haft befattning med far-
tyget, om han känt till eller borde ha känt till sådan förseelse som avses i
3.
_____________
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
2. Genom denna lag upphävs sjöarbetstidslagen (1970:105).

Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)
Härigenom föreskrivs att 2 § arbetstidslagen (1982:673) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Lagen gäller inte
1. arbete som utförs i arbetstagarens hem eller annars under sådana
förhållanden att det inte kan anses vara arbetsgivarens uppgift att vaka
över hur arbetet är ordnat,
2. arbete som utförs av arbetstagare som med hänsyn till arbetsupp-
gifter och anställningsvillkor har företagsledande eller därmed jämförlig
ställning eller av arbetstagare som med hänsyn till sina arbetsuppgifter
har förtroendet att själva disponera sin arbetstid,
3. arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll,
4. skeppstjänst
4. fartygsarbete
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får före-
skriva att lagen skall tillämpas på
skeppstjänst som har undantagits
från sjöarbetstidslagen (1970:105)
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får före-
skriva att lagen skall tillämpas på
fartygsarbete som har undantagits
från tillämpning av bestämmelserna
om vilotid i lagen (1998:000) om
vilotid för sjömän.
_____________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49)

Härigenom föreskrivs i fråga om fartygssäkerhetslagen (1988:49)
dels att 5 kap. 8 § skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 5 kap. 5 § skall lyda säkerhetsbesätt-
ning ,
dels att i 5 kap. 5, 6, 9, 10, 12, 13 och 17 §§ ordet minimibesättning
skall bytas ut mot säkerhetsbesättning ,
dels att 6 kap. 10 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

6 kap.
10 §
Bestämmelser om arbetstiden
ombord finns i sjöarbetstidslagen
(1970:105).
Bestämmelser om vilotiden om-
bord finns i lagen om vilotid för
sjömän (0000:000).
Bestämmelser om minimiålder för fartygsarbete som utförs av arbets-
tagare finns i sjömanslagen (1973:282).
_____________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-02-19

Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Sigvard
Holstad, justitierådet Ingegerd Westlander.

Enligt en lagrådsremiss den 29 januari 1998 (Kommunikationsdeparte-
mentet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag
till
1. lag om vilotid för sjömän,
2. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),
3. lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mats
Sandmark.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Convention 180, Convention concerning seafarers
hours of work and the manning of ships

Kommunikationsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998.

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,
Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, von
Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros

Föredragande: statsrådet Uusmann

Regeringen beslutar proposition 1997/98:128 Lag om vilotid för sjömän
m.m.

Rättsdatablad

Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler

Lag (1998:000) om vilo-
tid för sjömän
11 13 §§

1 Senaste lydelse 1990:723.
Prop. 1997/98:128

4

1

Prop. 1997/98:128

37

37

22

37

Prop. 1997/98:128
Bilaga 1

Prop. 1997/98:128
Bilaga 1

23

19

Prop. 1997/98:128
Bilaga 2

Prop. 1997/98:128
Bilaga 3

28

39

Prop. 1997/98:128
Bilaga 3

Prop. 1997/98:128
Bilaga 4

29

37

Prop. 1997/98:128
Bilaga 4

Prop. 1997/98:128
Bilaga 2

35

37

Prop. 1997/98:128

Prop. 1997/98:128

Prop. 1997/98:128

36

23

Prop. 1997/98:128

37

37