Prop.
1997/98:128
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 5 mars 1998
Göran Persson
Ines Uusmann
(Kommunikationsdepartementet)
Propositionen innehåller förslag till lag om vilotid för sjömän samt vissa
följdändringar i arbetstidslagen (1982:673) och fartygssäkerhetslagen
(1988:49). Syftet är att anpassa svensk lagstiftning till två konventioner
som reglerar sjömäns vilotid. De berörda konventionerna är dels den av
Internationella arbetskonferensen år 1996 antagna konventionen (nr 180)
om sjömäns arbetstid och bemanningen på fartyg, dels den av Internatio-
nella sjöfartskonferensen år 1995 reviderade konventionen om normer
för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 oktober 1998, då sjö-
arbetstidslagen (1970:105) föreslås upphöra att gälla.
1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 128
Prop. 1997/98:128
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................3
2 Lagtext...............................................................................................4
2.1 Förslag till lag om vilotid för sjömän.................................4
2.2 Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673).... 7
2.3 Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen
(1988:49).............................................................................8
3 Ärendet och dess beredning..............................................................9
4 Internationella arbetsorganisationen (ILO) och 1996 års
konvention (nr 180) om sjömäns arbetstid och bemanningen på
fartyg.................................................................................................9
5 Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) och den reviderade
STCW-konventionen.......................................................................11
6 Den svenska regleringen.................................................................12
6.1 Nuvarande förhållanden....................................................12
6.2 Ny lag om vilotid för sjömän............................................15
6.3 Ändringar i fartygssäkerhetslagen (1988:49)................... 16
7 Ikraftträdande..................................................................................17
8 Kostnadskonsekvenser....................................................................17
9 Författningskommentar...................................................................17
9.1 Förslaget till lag om vilotid för sjömän............................17
9.2 Förslaget till lag om ändring i arbetstidslagen
1982:673)..........................................................................21
9.3 Förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen
(1988:49)...........................................................................21
Bilaga 1 Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig över
promemorian.........................................................................22
Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag.................................................23
Bilaga 3 Lagrådets yttrande.................................................................28
Bilaga 4 Convention 180, Convention conceming seafarers' hours
of work and the manning of ships.........................................29
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998...........35
Rättsdatablad...........................................................................................36
Prop. 1997/98:128
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om vilotid för sjömän,
2. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),
3. lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:449).
Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 128
Prop. 1997/98:128
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs följande.
Tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller, med de undantag som anges i 2 §, sjömän som är
anställda för fartygsarbete på svenskt fartyg.
Bestämmelserna gäller även
1. andra anställda än sjömän som utför fartygsarbete som beräknas
pågå under längre tid än en vecka,
2. de personer som utan att vara anställda tjänstgör i någon funktion på
ett fartyg och är vaktindelade.
Med fartygsarbete avses i denna lag arbete för fartygets räkning som
utförs ombord eller på annat ställe av arbetstagare som följer med far-
tyget.
Undantag
2 § Lagen gäller inte när fråga är om
1. fiskefartyg, när de används som sådana, och fartyg som används i
verksamhet som har direkt anknytning till fiske,
2. räddningsfartyg när de används som sådana,
3. fritidsfartyg.
3 § Undantag från lagens tillämpning får göras genom kollektivavtal,
som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisation, som
är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580)
om medbestämmande i arbetslivet.
Sådant undantag gäller dock inte om det strider mot ett beslut om far-
tygets säkerhetsbesättning enligt 5 kap. 5 § fartygssäkerhetslagen
(1988:49) eller, vad avser vaktgående sjömän, om undantaget strider mot
rätten till vilotid enligt 4 §.
En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal som avses i första
stycket får tillämpa avtalet även på en sjöman som inte tillhör den avtals-
slutande organisationen under förutsättning att sjömannen sysselsätts i
arbete som avses med avtalet och att sjömannen inte omfattas av ett annat
tillämpligt kollektivavtal.
Vilotid och ersättning Prop. 1997/98:128
4 § Sjömän har rätt till vilotid. Vilotiden bör förläggas så att de får vila
en dag i veckan och på allmän helgdag.
Vilotiden får inte understiga
1. 10 timmar under varje tjugofyratimmarsperiod och
2. 77 timmar under varje sjudagarsperiod.
Vilotiden enligt andra stycket 1 får delas upp i högst två perioder varav
en period om minst 6 timmar. Tiden mellan två viloperioder får inte
överstiga 14 timmar.
Vilotiden omfattar inte kortare raster.
5 § Sjömän under 18 år har rätt till minst nio timmars sammanhängande
nattvila. I vilotiden skall ingå tiden mellan klockan 24.00 och klockan
05.00.
Undantag från första stycket får göras om den sammanhängande natt-
vilan skulle förhindra ett effektivt genomförande av ett utbildnings-
program för sådana sjömän.
6 § Tillfälliga avvikelser från bestämmelserna i 4 och 5 §§ får göras om
det är nödvändigt för
1. att avvärja hotande fara för liv, fartyg eller last,
2. att lämna hjälp enligt 6 kap. 6 § andra stycket och 8 kap. 3 eller
4 § sjölagen (1994:1009),
3. att delta i en författningsenlig övning med säkerhetsanordningar,
4. att genomföra en åtgärd som påkallas av en myndighet i hamn,
5. att genomföra en åtgärd som föranleds av att besättningen har mins-
kat under resan,
6. att genomföra en annan åtgärd som inte tål uppskov och som inte
kunnat planeras att utföras på annan tid.
Sjömän som deltagit i arbete enligt första stycket skall så snart det är
möjligt kompenseras med vila av tillräcklig längd.
7 § Överstiger den ordinarie arbetstiden 40 timmar i veckan skall ersätt-
ning för överskjutande tid lämnas i form av fritid i hamn eller på annat
sätt enligt vad som fastställts i kollektivavtal vilket tillkommit i den ord-
ning som anges i 3 § första stycket.
Tillsyn
8 § Tillsyn över att denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd
av lagen följs skall utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.
Därvid skall 10 kap. och 13 kap. 1-3 §§ fartygssäkerhetslagen (1988:49)
tillämpas.
Arbetsordning m.m. Prop. 1997/98:128
9 § Befälhavaren skall tillse att det på fartyget finns en arbetsordning.
Arbetsordningen skall innehålla uppgifter om sjömännens tjänste-
schema till sjöss och i hamn samt om den minsta vilotid som föreskrivs
enligt gällande bestämmelser eller kollektivavtal.
Arbetsordningen skall anslås på en väl synlig och lättillgänglig plats
ombord.
10 § Befälhavaren eller den han utser skall tillse att det på fartyget förs
anteckningar om vilotid. Anteckningarna skall hållas tillgängliga vid till-
syns forrättning.
Sjömän har rätt att själva eller genom någon annan ta del av anteck-
ningarna och få en kopia av dessa. Samma rätt har fackliga organisa-
tioner som företräder de anställda.
Bemyndigande
11 § Regeringen far föreskriva att bestämmelserna i denna lag inte skall
gälla när fråga är om ett fartyg som tillhör staten.
12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela särskilda föreskrifter för totalförsvaret även om de avviker från
denna lag.
Föreskrifter som avser forhållandet mellan enskilda eller som annars
måste meddelas i lag får dock inte meddelas med stöd av denna paragraf.
13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om arbetsordning och anteckningar om
vilotid.
A nsvarsbestämmelser
14 § Till penningböter döms
1. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 9 eller 10 § eller
föreskrifter som meddelats med stöd av 13 §,
2. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig eller vilse-
ledande uppgift om vilotid, om gärningen inte är belagd med straff i
brottsbalken,
3. befälhavaren eller den som trätt i befälhavarens ställe om denne
uppsåtligen eller av oaktsamhet använder en sjöman till fartygsarbete i
strid mot denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen,
4. redaren eller den som i redarens ställe har haft befattning med far-
tyget, om han känt till eller borde ha känt till sådan förseelse som avses i
3.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.
2. Genom denna lag upphävs sjöarbetstidslagen (1970:105).
Härigenom föreskrivs att 2 § arbetstidslagen (1982:673) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Lagen gäller inte
1. arbete som utförs i arbetstagarens hem eller annars under sådana
förhållanden att det inte kan anses vara arbetsgivarens uppgift att vaka
över hur arbetet är ordnat,
2. arbete som utförs av arbetstagare som med hänsyn till arbetsupp-
gifter och anställningsvillkor har företagsledande eller därmed jämförlig
ställning eller av arbetstagare som med hänsyn till sina arbetsuppgifter
har förtroendet att själva disponera sin arbetstid,
3. arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll,
4. skeppstjänst 4. fartygsarbete
Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får före- som regeringen bestämmer får före-
skriva att lagen skall tillämpas på skriva att lagen skall tillämpas i
skeppstjänst som har undantagits fråga om fartygsarbete som har
från sjöarbetstidslagen (1970:105). undantagits från tillämpning av
bestämmelserna om vilotid i lagen
(1998:000) om vilotid för sjömän.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.
Härigenom föreskrivs i fråga om fartygssäkerhetslagen (1988:49)
dels att 5 kap. 8 § skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 5 kap. 5 § skall lyda ”säkerhetsbesätt-
ning”,
dels att i 5 kap. 5, 6, 9, 10, 12, 13, 17 §§, 12 kap. 2 och 3 §§ samt 13
kap. 3 § ordet ”minimibesättning” i olika böjningsformer skall bytas ut
mot ”säkerhetsbesättning” i motsvarande form,
dels att 6 kap. 10 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §'
Bestämmelser om arbetstiden Bestämmelser om vilotiden om-
ombord finns i sjöarbetstidslagen bord finns i lagen om vilotid för
(1970:105). sjömän (1998:000).
Bestämmelser om minimiålder för fartygsarbete som utförs av arbets-
tagare finns i sjömanslagen (1973:282).
Prop. 1997/98:128
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.
Senaste lydelse 1990:723.
Prop. 1997/98:128
I departementspromemorian Förslag till lag om vilotid för sjömän före-
slås att svensk lagstiftning anpassas till två internationella konventioner
som reglerar sjömäns vilotid. De berörda konventionerna är dels den av
Internationella arbetskonferensen år 1996 antagna konventionen (nr 180)
om sjömäns arbetstid och bemanning på fartyg, dels den av Internatio-
nella sjöfartskonferensen år 1995 reviderade konventionen om normer
för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning. I promemorian
föreslås också vissa smärre följdändringar i fartygssäkerhetslagen
(1988:49) och arbetstidslagen (1982:673). Promemorian har remissbe-
handlats. En förteckning av remissinstanserna finns i bilaga 1. Remiss-
instansernas yttranden finns tillgängliga på Kommunikationsdeparte-
mentet (dnr K97/3539/RS). Den remissbehandlade lagtexten stämmer i
allt väsentligt överens med propositionens lagförslag.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 29 januari 1998 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 2.
Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Yttrandet finns i bilaga 3.
Alltsedan år 1938 har de svenska sjöarbetstidslagama utformats så att de
har överensstämt med de konventioner inom området som antagits av
ILO.
ILO:s beslutande församling, Internationella arbetskonferensen, antog
vid sitt 84:e möte år 1996 konventionen (nr 180) om sjömäns arbetstid
och bemanningen på fartyg. Konventionen bifogas i den engelska
versionen som bilaga 4. Konventionens huvudregler om arbetstid och
vilotid är följande.
Konventionen skall enligt artikel 1 tillämpas på sjögående fartyg som
vanligen används i kommersiell drift till havs. I den utsträckning som det
bedöms genomförbart skall den behöriga myndigheten också tillämpa
konventionens bestämmelser på yrkesfiske till havs. Det finns inte någon
lägsta bruttodräktighetsgräns för tillämpningen av konventionen.
I artikel 3 föreskrivs att man, inom de ramar som anges i artikel 5,
skall fastställa antingen det högsta antal arbetstimmar som inte far över-
skridas under en given tidsperiod eller det minsta antal vilotimmar som
skall tillhandahållas under en given tidsperiod.
I artikel 4 stadgas att en medlemsstat som ratificerar konventionen
skall bekräfta att den normala arbetstiden för en sjöman är åtta timmar
per dag med en vilodag i veckan och med vila på allmänna helgdagar.
Emellertid skall detta inte hindra en medlemsstat från att ha förfaranden
för att auktorisera eller registrera ett kollektivavtal som fastställer sjö-
mäns normala arbetstid på en grund som inte är mindre gynnsam än
denna norm.
I artikel 5:1 regleras arbetstid och vilotid. Arbetstiden far inte överstiga
14 timmar under vilken tjugofyratimmars period som helst och
72 timmar under vilken sjudagarsperiod som helst. Detta möjliggör en
kontinuerlig tillämpning av ett trevaktssystem men endast sex dygns till-
lämpning av ett tvåvaktssystem. Som ett alternativ till maximigränser för
arbetstiden ges i artikeln möjlighet att tillämpa minimigränser för vilo-
tiden. Vilotiden far inte understiga 10 timmar under vilken tjugofyratim-
marsperiod som helst och 77 timmar under vilken sjudagarsperiod som
helst. Detta möjliggör ett kontinuerligt tvåvaktssystem eller trevakts-
system.
I artikel 5:2 stadgas att vilotiden får delas upp i högst två perioder
varav en period om minst sex timmar. Tiden mellan två viloperioder får
inte överstiga 14 timmar.
I artikel 5:6 finns undantagsbestämmelser som ger flexibilitet åt be-
stämmelserna i första och andra stycket. Enligt artikel 5:6 skall inget i
artikel 5:1 och 5:2 hindra en medlemsstat från att ha nationella lagar eller
bestämmelser, eller ha ett förfarande för att auktorisera eller registrera
kollektivavtal, vilka medger undantag från de angivna gränserna. Sådana
undantag skall, så långt det är möjligt, följa de angivna normerna men
man får beakta mer frekventa eller längre ledighetsperioder eller kom-
pensationsledighet för vaktgående sjömän eller för sjömän vilka arbetar
ombord på fartyg som går på korta resor.
Enligt artikel 5:7 skall medlemsstaten fordra att en arbetsordning an-
slås på en lätt tillgänglig plats ombord. Arbetsordningen skall för varje
befattning innehålla ett arbetsschema för tjänstgöringen ombord samt
uppgift om den maximala arbetstiden eller kortaste vilotiden som före-
skrivs enligt lag eller gällande kollektivavtal.
Enligt artikel 5:8 skall den i artikel 5:7 avsedda arbetsordningen upp-
rättas enligt ett standardformulär, dels på det eller de arbetsspråk som
används på fartyget, dels på engelska.
I artikel 6 föreskrivs att ingen sjöman under 18 år får arbeta under
natten. Med natt avses enligt artikeln en period om minst nio på varandra
följande timmar inklusive tiden mellan klockan 24.00 och klockan 05.00.
Bestämmelsen behöver inte tillämpas om det skulle försämra en effektiv
utbildning av sjömän i åldrarna 16-18 år i enlighet med etablerade
program och tidsscheman.
Enligt artikel 7 skall inget av vad som stadgas i konventionen försvaga
fartygsbefälhavares rätt att fordra att en sjöman fullgör all den arbetstid
som behövs med hänsyn till den omedelbara säkerheten för fartyget, per-
soner ombord, lasten eller som behövs för att assistera andra fartyg eller
personer i sjönöd. Befälhavaren får då tillfälligt upphäva arbets- eller
vilotidsschemat och fordra att en sjöman fullgör den arbetstid som be-
hövs till dess den normala situationen har återställts. Så snart som möjligt
därefter skall befälhavaren se till att de sjömän som har utfört arbete
under en schemalagd viloperiod kompenseras med en adekvat viloperiod.
Prop. 1997/98:128
10
I artikel 8 föreskrivs bl.a. att medlemsstaten skall fordra att journaler Prop. 1997/98:128
över sjömäns dagliga arbets- eller vilotimmar förs så att detta möjliggör
övervakning av att bestämmelserna i artikel 5 efterlevs. Den behöriga
myndigheten skall antingen fastställa formulär till journalerna med be-
aktande av tillgängliga riktlinjer från ILO eller använda ett standardfor-
mulär som upprättats av ILO. Formuläret skall fastställas på det eller de
språk som föreskrivs i artikel 5:8, det vill säga arbetsspråket eller arbets-
språken på fartyget samt engelska.
I artikel 9 föreskrivs att den behöriga myndigheten skall undersöka och
godkänna de i artikel 8 avsedda journalerna vid lämpliga tidsintervaller
för att övervaka efterlevnaden av bestämmelserna som reglerar arbetstid
eller vilotid.
Enligt artikel 18 träder konventionen i kraft sex månader efter det att
fem medlemsstater ratificerat konventionen. Av dessa medlemsstater
skall tre ha en handelsflotta om minst en million brutto var.
IMO behandlar frågor som rör sjösäkerhet och skydd av havsmiljön och
har till syfte att få till stånd internationella regler på dessa områden.
IMO:s beslutande församling, Internationella sjöfartskonferensen, an-
tog den 7 juli 1978 en konvention om normer för sjöfolks utbildning,
certifiering och vakthållning den s.k. STCW-konventionen. Sverige rati-
ficerade konventionen år 1981 (prop. 1980/81:29, bet. 1980/81 :TU5,
rskr. 1980/81:40). Konventionen trädde i kraft år 1984.
Den ursprungliga STCW-konventionen innehöll bl.a. internationella
behörighetsregler för sjöfolk. Reglerna innefattade krav på både utbild-
ning och praktisk tjänstgöring på fartyg. Konventionen innehöll inga
föreskrifter om antalet befattningshavare och inte heller några arbetstids-
bestämmelser. Däremot upptog den en allmänt hållen regel beträffande
vakthållningen, som föreskrev att vaktsystemet skall vara sådant att
effektiviteten hos den som håller vakt inte påverkas av trötthet. Konven-
tionen medförde inte något behov av lagändringar i Sverige.
Reglerna i STCW-konventionen ansågs snart föråldrade varför en
reviderad STCW-konvention antogs vid den Internationella sjöfartskon-
ferensen sommaren 1995. Den reviderade STCW-konventionen, som
trädde i kraft den 1 februari 1997, innehåller bl.a. föreskrifter om minsta
tillåtna vilotid för vakthavande befal och vaktgående besättningsman.
Själva konventionen innehåller de oförändrade artiklarna komplette-
rade med de viktigaste bestämmelserna i den tidigare bilagan till kon-
ventionen. Alla detalj föreskrifter har förts över till konventionens bilaga.
Bilagan består av två delar. Del A innehåller obligatoriska bestämmelser
och del B innehåller rekommendationer.
Reglerna om vakthållning finns i ett nytt kapitel VIII i den obligato-
riska delen av konventionens bilaga. Reglerna, som således är tvingande,
föreskriver att vakthavande befäl eller vaktgående besättningsman skall j i
1** Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 128
ha en minsta vilotid om 10 timmar per tjugofyratimmarsperiod. Vilotiden Prop. 1997/98:128
far delas upp i högst två perioder, varav en period om minst 6 timmar.
Vilotiden om 10 timmar får dock minskas till sex timmar i följd under
högst två dagar under förutsättning av en sammanlagd vilotid om minst
70 timmar under en sjudagarsperiod.
Sjöarbetstidslagen
Arbetstiden på svenska fartyg regleras i sjöarbetstidslagen (1970:105).
Lagen tillämpas på skeppstjänst (1 §). Med skeppstjänst förstås arbete som
en person, vilken är anställd på svenskt fartyg, för fartygets räkning eller
eljest på grund av förmans uppdrag utför ombord på fartyget eller på annat
ställe.
Från lagens tillämpning görs i 2 § undantag för skeppstjänst som utförs
av bl.a. befålhavare, om utom denne minst tre personer är anställda på
fartyget, samt maskinchef och främste styrman, om deras skeppstjänster
inte är indelade i vakter och de inte är ende maskinist respektive ende
styrman ombord. Undantag görs vidare bl.a. för en medlem av redarens
familj, om fartygets bruttodräktighet understiger 500. Från lagens till-
lämpning görs undantag även för skeppstjänst på fiskefartyg, räddnings-
fartyg samt lustfartyg (med lustfartyg avses fartyg som används för fri-
tidsändamål).
Ytterligare undantag från lagens tillämpning får göras genom kollek-
tivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organi-
sation som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
Regeringen far förordna att lagen inte skall gälla på fartyg som ägs av
staten. Vidare får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
även i övrigt medge undantag från tillämpningen av lagen om det finns
synnerliga skäl. Ett sådant bemyndigande har lämnats till Sjöfartsverket.
Sjöarbetstidslagens bestämmelser om ordinarie arbetstid återfinns i
4-9 §§. De är indelade i två avsnitt; dels regler om ocean- och närfart
(4-7 §§). dels regler om lokalfart (8-9 §§).
Sjöarbetstidslagen bygger liksom arbetstidslagen (1982:673) på prin-
cipen om 40 timmars arbetsvecka. Detta kommer till uttryck i 4 § som
maximerar den ordinarie tiden för en dagman, det vill säga en sjöman
vars tjänst inte är indelad i vakter och som inte tillhör radio- eller
ekonomipersonalen, till åtta timmar om dygnet och till 40 timmar i
veckan. När ett fartyg är till sjöss måste dock vissa arbetsuppgifter passas
kontinuerligt. En stor del av besättningen är därför indelad i vakter. Det
vanligaste är trevaktsystemet som innebär att tre sjömän avlöser varandra
under dygnet. På grund av vaktsystemen kan den ordinarie arbetstiden bli
längre än 40 timmar i veckan. En vaktindelad sjöman kompenseras dock
12
för detta genom en särskild ersättning som i första hand skall ges i form Prop. 1997/98:128
av fritid på land (10 §).
Den ordinarie arbetstiden för en trevaktsindelad sjöman regleras i 5 §.
Enligt detta lagrum gäller som huvudregel för en vaktindelad sjöman som
inte tillhör ekonomipersonalen och för en sjöman som tillhör radioper-
sonalen att den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 8 timmar om
dygnet. Detta innebär att den ordinarie arbetstiden kan uppgå till 56 tim-
mar i veckan.
I 6 § görs undantag från 5 § för arbete på fartyg vars bruttodräktighet
understiger 500. För att 6 § skall vara tillämplig krävs också att fartyget
går i närfart. I sådana fall får den ordinarie arbetstiden för en sjöman som
avses i 5 § uppgå till högst 24 timmar under två dygn i följd när fartyget
är till sjöss. 6 § medger således tvåvaktsindelning av personalen. Under
en fast period om två veckor får den ordinarie arbetstiden dock inte över-
stiga 112 timmar.
I 7 § finns särregler för ekonomipersonal. För sjömän i denna kategori
får den ordinarie arbetstiden i ocean- och närfart uppgå till högst
9 timmar om dygnet och 56 timmar i veckan på passagerarfartyg och till
åtta timmar om dygnet på annat fartyg. Bestämmelsen tillämpas på både
vaktindelad och vaktfri personal.
Beträffande lokalfart skiljer sjöarbetstidslagen på lokalfart inom
respektive utom svensk hamn. I lokalfart inom svensk hamn får den
ordinarie arbetstiden enligt huvudregeln uppgå till högst nio timmar om
dygnet och 40 timmar i veckan, raster inte inräknade (8 §). I lokalfart
utom svensk hamn får den ordinarie arbetstiden uppgå till högst 10 tim-
mar om dygnet och 56 timmar i veckan (9 §). Reglerna är gemensamma
för alla besättningskategorier.
Från de begränsningar som föreskrivs i 4-9 §§ får enligt 13 § avsteg
göras genom kollektivavtal, som på arbetstagarsidan har slutits eller god-
känts av en central arbetstagarorganisation.
För den ordinarie arbetstid som överstiger 40 timmar i veckan kom-
penseras personalen, som nämnts ovan, genom ersättning (10 §). Ersätt-
ningen ges i form av fritid i hamn. Genom kollektivavtal, som har slutits
eller godkänts av en central arbetstagarorganisation, är det dock möjligt
att komma överens om att vederlaget skall ges på något annat sätt.
I 11 § föreskrivs att övertidsarbete inte bör förekomma regelbundet
och att övertid inte får tas ut med mer än 13 timmar i veckan. Det finns
dock en möjlighet att genom kollektivavtal, som har slutits eller godkänts
av en central arbetstagarorganisation, besluta att övertid får tas ut med
ytterligare fem timmar i veckan, dvs. sammanlagt 18 timmar.
Från övertidsbegränsningen undantas enligt 11 § tredje stycket vissa
former av skeppstjänst som är av sådan karaktär att de inte tål uppskov.
Enligt 12 § får en sjöman åläggas högst 16 timmars skeppstjänst under
24 timmar i följd. För en sjöman som är under 16 år finns en specialregel
som föreskriver minst nio timmars sammanhängande vila under tiden
mellan klockan 20 och klockan 8. Sistnämnda bestämmelse är dock
obsolet då en person under 16 år inte får sysselsättas i fartygsarbete en-
ligt 45 § sjömanslagen (1973:282). Annan sjöman skall under 24 timmar
i följd beredas tillfälle att vila under en sammanhängande tid av tillräck-
13
lig längd. Vidare föreskrivs i 12 § tredje stycket att den som ålägger an- Prop. 1997/98:128
ställd skeppstjänst skall ta skälig hänsyn till arbetstid i annat arbete som
den anställde utför för samma arbetsgivare. Dessa begränsningar av
arbetstidsuttaget hindrar dock inte att en sjöman åläggs skeppstjänst som
är nödvändig för att avvärja hotande fara for fartyg, liv eller gods, att viss
hjälp lämnas enligt sjölagen eller att en sjöman deltar i sådan övning med
säkerhetsanordningar som skall företas enligt lag eller annan författning.
För fartyg skall föras anteckningar om arbetstid enligt föreskrifter av
tillsynsmyndigheten (15 §). Sjömannen har rätt att ta del av anteckning-
arna.
Befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder en sjöman
till skeppstjänst i strid mot lagen eller föreskrifter för tillämpningen av
lagen döms till böter. Även redare eller annan som i redarens ställe har
haft befattning med fartyget döms till böter, om han känt till eller bort
känna till överträdelsen (18 §).
Straff enligt 18 § skall inte dömas ut, om det visas att brist har upp-
kommit i bemanningen under en pågående resa och det inte har varit
möjligt att i senast besökta hamn komplettera bemanningen (19 §).
Den som inte för anteckningar om arbetstid enligt Sjöfartsverkets före-
skrifter eller inte håller anteckningarna tillgängliga vid tillsynsförrätt-
ning, döms till böter (20 § första punkten). Det anges inte något krav på
uppsåt eller oaktsamhet för att straff skall kunna dömas ut. Bestämmel-
sen avser befälhavaren eller annan som för anteckningarna om arbetstid.
Till böter döms även den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar
oriktig eller vilseledande uppgift i anteckningar om arbetstid, om inte
gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Sjöarbetstidskungörelsen
Sjöarbetstidskungörelsen (1970:550) innehåller inga materiella regler om
arbetstid.
Enligt kungörelsen (1 §) gäller sjöarbetstidslagen inte i fråga om
skeppstjänst på fartyg som tillhör polisväsendet, Försvarsmakten, Kust-
bevakningen, Statens järnvägar, Vägverket, Sjöfartsverket eller Tullver-
ket. I stället gäller i dessa fall arbetstidslagen (1982:673).
Vidare föreskrivs i kungörelsen (2 §) bl.a. att Sjöfartsverket får medge
undantag enligt 2 § sjätte stycket sjöarbetstidslagen, dvs. om det finns
synnerliga skäl, samt (3 §) att tillsyn över efterlevnaden av sjöarbetstids-
lagen utövas av Sjöfartsverket. Verkets beslut enligt 2 § sjätte stycket
sjöarbetstidslagen får överklagas hos regeringen.
I det här sammanhanget kan nämnas att Sjöfartsverket enligt förord-
ningen (1991:1881) om medgivande enligt sjöarbetstidslagen m.m.
prövar frågor om medgivande enligt 2 § fjärde stycket sjöarbetstidslagen.
Även sådana beslut får överklagas hos regeringen.
14
Prop. 1997/98:128
Regeringens förslag: ILO-konventionen (nr 180) om sjömäns arbetstid
och bemanning på fartyg samt den reviderade STCW-konvention om
sjöfolks utbildning, vakthållning och certifiering genomfors i en lag om
vilotid för sjömän.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget
eller lämnar det utan erinran. Sveriges fartygsbefalsförening och Svenska
maskinbefälsförbundet avstyrker dock förslaget. Sveriges fartygsbefals-
förening och Svenska maskinbefälsförbundet anser att förslaget grundas
enbart på sjöfartspolitiska/ekonomiska hänsynstaganden och att någon
hänsyn inte tagits till vare sig sjösäkerhetsmässiga eller sociala skäl. För-
slaget medför väsentliga försämringar av de anställdas sociala skydd.
Nuvarande sjöarbetstidslag bör, enligt Sveriges fartygsbefalsförening
med instämmande av Svenska maskinbefälsförbundet, behållas med de
förändringar som krävs för att uppfylla ILO- och STCW-konventioner-
nas krav.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 15 i ILO-konventionen
och artikel 1:2 i den reviderade STCW-konventionen förbinder sig med-
lemsstaterna att vidta alla de åtgärder som är nödvändiga för att helt och
fullt tillämpa konventionerna. Det ingår i svensk tradition i internationellt
arbete att efterleva de internationella åtaganden som gjorts, t.ex. genom
att anpassa de nationella reglerna till dem som överenskommits interna-
tionellt. Sverige bör därför nu anpassa sina föreskrifter om sjöarbetstid
till konventionernas bestämmelser.
Den reviderade STCW-konventionen reglerar vilotiden för vaktgående
sjömän. Bestämmelsen om vilotid är tvingande. Den reviderade STCW-
konventionen kan således bara indirekt sägas innehålla en reglering av
sjömäns arbetstid.
ILO-konventionen öppnar däremot en möjlighet för konventions-
statema att reglera antingen sjömäns arbetstid eller vilotid.
Sjöarbetstidslagen reglerar sjömännens arbetstid, inte deras vilotid.
Lagen bygger på principen om 40 timmars arbetsvecka men för en vakt-
indelad sjöman, som inte tillhör ekonomi- eller radiopersonalen, gäller
som huvudregel 56 timmars arbetsvecka. Denna avvikelse från vad som
gäller på land förklaras enbart av de speciella förhållanden, som råder till
sjöss med krav på kontinuitet i arbetet, vilket leder till behovet att vakt-
indela arbetet. Principen om 40 timmars arbetsvecka gäller även på sjön
men den tillgodoses i praktiken genom ledighet i land, inte till sjöss.
För att Sverige skall kunna uppfylla konventionernas krav måste den
svenska lagstiftningen anpassas. Med hänsyn till att STCW-konven-
tionen innehåller tvingande föreskrifter om vilotid och ILO-konventionen
anvisar föreskrifter om vilotid som ett alternativ till föreskrifter om
arbetstid är det lämpligt att svenska föreskrifter ges i form av en lag om
vilotid för sjömän.
15
En lag om vilotid för sjömän, som bygger på konventionernas be- Prop. 1997/98:128
stämmelser om minimigränser kommer att medge en för varje berört
fartyg rationell bemanningsorganisation, vare sig denna bygger på ett tre-
eller tvåvaktssystem, samtidigt som grundläggande sjösäkerhetskrav till-
godoses.
Regeringens förslag: Bestämmelsen om att Sjöfartsverket skall sam-
råda med organisationer som företräder redare och ombordanställda
innan det fattar ett beslut om minimibesättning upphävs. Benämningen
minimibesättning ersätts med benämningen säkerhetsbesättning
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller läm-
nar förslaget utan erinran. Facket för service och kommunikation
(SEKO), Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska maskinbefalsför-
bundet avstyrker dock förslaget. Sveriges fartygsbefälsförening anser att
inte bara fartygssäkerhetsmässiga utan även sociala hänsyn bör tas vid
beslutet om minimibemanning. Svenska maskinbefälsförbundet anser att
det kommer att uppstå en allvarlig obalans i Sjöfartsverkets besluts-
underlag om bara rederiet, i sin ansökan om minimibemanning, får till-
fälle att argumentera för sin syn på lämplig bemanning.
Skälen för regeringens förslag: Föreskrifter om fartygs bemanning
finns i 5 kap. fartygssäkerhetslagen (1988:49). Dessa innebär att för varje
passagerarfartyg och för varje annat fartyg med en bruttodräktighet av
minst 20 som transporterar passagerare eller gods skall fastställas det
minsta antalet besättningsmän i olika befattningar, som kan anses vara
betryggande från sjösäkerhetssynpunkt i den fart fartyget används eller
avses användas i. Detta minsta antal besättningsmän kallas minimibesätt-
ning. Minimibesättning fastställs av Sjöfartsverket.
I 5 kap. 8 § fartygssäkerhetslagen föreskrivs att innan Sjöfartsverket
fattar ett beslut om minimibesättning skall verket samråda med organisa-
tioner, som företräder redare och ombordanställda.
Den samrådsskyldighet, som föreskrivs i 5 kap. 8 § fartygssäkerhets-
lagen, är motiverad av en önskan att få sakkunniga synpunkter från
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna. Samrådsskyldigheten torde
emellertid också vara motiverad av sjöarbetstidslagens dispositiva
karaktär (2 och 13 §§ sjöarbetstidslagen), dvs. en överenskommelse
mellan parterna om att ett utökat arbetstidsuttag för besättningen på ett
fartyg skall kunna påverka besättningsnumerären.
Samråd med redarnas och de ombordanställdas organisationer i frågor
som rör sjösäkerheten är naturligt och i vissa fall nödvändigt. Detta är
fallet i bemanningsfrågor i allmänhet men inte när det gäller varje enskilt
fartyg. Avgörande för vilken besättningsnumerär som skall beslutas för
varje enskilt fartyg måste vara en ren sjösäkerhetsfråga som skall be-
dömas och beslutas av den ansvariga myndigheten, Sjöfartsverket.
16
Sådana beslut påverkas dock av den allmänna säkerhetsnivå som efter-
strävas och som tydliggörs bl.a. genom samråd med parterna. Det kan
emellertid inte vara lämpligt att dispositiviteten i en arbetstidslagstiftning
i princip skall kunna leda till minimibesättningsbeslut som har sin grund i
andra hänsynstaganden än de rent sjösäkerhetsmässiga.
Sjöfartverkets uppgift som sjösäkerhetsmyndighet bör således vara att
fastställa den besättning som säkerheten för fartyget kräver i den fart det
används i eller avses användas i.
Prop. 1997/98:128
Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 oktober 1998.
Lagförslagen medför inga ökade kostnader för staten eller samhället i
övrigt.
Paragrafen motsvarar i allt väsentligt 1 § i sjöarbetstidslagen.
Sjöarbetstidslagen tillämpas på skeppstjänst, ett begrepp som inte finns
i andra lagar på området. I 2 § arbetstidslagen (1982:673) nämns dock
skeppstjänst som ett undantag. Ordet ”skeppstjänst” bör bytas ut mot
”fartygsarbete”, som definieras i paragrafens tredje stycke. Enligt defini-
tionen i sjöarbetstidslagen är skeppstjänst arbete som utförs för fartygets
räkning ”eller på grund av förmans uppdrag”. Vad som skall förstås med
det senare är oklart. Förarbetena till sjöarbetstidslagen tar upp frågan om
tillfälligt arbete men är inte särskilt vägledande. Hänvisningen till för-
mans uppdrag bör utgå.
För en arbetstagare med tillfällig och avgränsad arbetsuppgift ombord,
t.ex. leveransservice eller maskinreparation, bör en förutsättning för
lagens tillämpning vara att fartygsarbetet beräknas pågå under längre tid
än en vecka (jfr prop. 1970:29 s. 40).
Enligt paragrafens andra stycke 2 omfattar lagen även personer som
utan att vara anställda tjänstgör i någon funktion på ett fartyg, under för-
utsättning att de är vaktindelade. De personer som avses är s.k. seglande
ägare som normalt inte betraktas som anställda. Bestämmelsen följer av
att den reviderade STCW-konventionen inte medger något undantag för
dessa personer.
17
Paragrafen motsvarar 2 § andra stycket i sjöarbetstidslagen.
I fråga om de undantag i sjöarbetstidslagen som gäller för vissa per-
sonalkategorier har dessa utgått i förslaget då även dessa kategorier om-
fattas av ILO-konventionen och den reviderade STCW-konventionen.
Beteckningen lustfartyg har bytts ut mot den modernare termen fritids-
fartyg. Med detta avses fartyg som används för fritidsändamål men inte i
förvärvssyfte. Förslaget innebär inte någon ändring i sak.
Paragrafens första stycke motsvarar 2 § tredje stycket sjöarbetstidslagen.
Enligt paragrafens andra stycke har möjligheten att genom kollektivavtal
göra undantag från lagens tillämpning begränsats i två avseenden.
Undantaget får inte stå i strid med ett beslut om fartygets säkerhetsbe-
sättning enligt 5 kap. 5 § fartygssäkerhetslagen (1988:49). Sjöfarts-
verkets beslut om säkerhetsbesättning är en ren sjösäkerhetsfråga som
arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal inte skall ha rätt att för-
foga över.
Undantaget far inte heller, vad avser vaktgående sjömän, strida mot
rätten till vilotid enligt 4 § i förslaget. Undantaget följer av bestämmel-
serna i kapitel 8 avsnitt A-VIII/1 i den reviderade STCW-konventionen
som reglerar viloperiodema för vaktgående personal och som inte med-
ger några undantag som försämrar rätten till vilotid.
Paragrafens tredje stycke motsvarar 14 § sjöarbetstidslagen.
Paragrafens första stycke motsvarar artiklarna 3 och 4 i ILO-konventionen.
I artikel 3 föreskrivs att man skall fastställa ett minsta antal vilotimmar
som skall tillhandahållas under en given tidsrymd inom de ramar som
anges i artikel 5. I artikel 4 bekräftar ratificerande medlemsstat att en
sjöman har rätt till en vilodag i veckan och på allmän helgdag.
Paragrafens andra stycke motsvarar bestämmelserna i artikel 5 i ILO-
konventionen samt bestämmelserna i kapitel 8, avsnitt A-VIII/1 punkt 1
och 2 i den reviderade STCW-konventionen. Enligt artikel 5 i ILO-kon-
ventionen utgör minimigränserna för vilotiden dels 10 timmar för varje
tjugofyratimmarsperiod och dels 77 timmar för varje sjudygnsperiod. Vid
tillämpningen av bestämmelsen kommer den genomsnittliga vilotiden per
tjugofyratimmarsperiod att bli 11 timmar. Detta medger ett kontinuerligt
två- eller trevaktssystem. Utöver de 84 arbetstimmar per vecka som be-
hövs för ett kontinuerligt tvåvaktssystem, finns sju arbetstimmar till för-
fogande. Vid 77 timmars vilotid blir den medgivna arbetstiden 91 tim-
mar.
Paragrafens tredje stycke motsvarar artikel 5:2 i ILO-konventionen
samt bestämmelserna i kapitel 8 avsnitt A-VIII/1 punkt 2 i den revide-
rade STCW-konventionen. Enligt ILO-konventionen far vilotiden delas
upp i högst två perioder, av vilka en skall vara minst sex timmar lång.
Prop. 1997/98:128
18
Intervallet mellan två på varandra följande viloperioder får inte överstiga Prop. 1997/98:128
14 timmar.
Paragrafens fjärde stycke motsvarar artikel 2 c i ILO-konventionen.
Paragrafen motsvarar artikel 6 i ILO-konventionen. Artikeln innehåller ett
förbud mot nattarbete för sjömän som inte fyllt 18 år. Grundkravet om tio
timmars vila enligt 4 § gäller naturligtvis även sjömän under 18 år som
dock har rätt att utnyttja nio av dessa timmar till en sammanhängande vila
under natten.
Undantag från förbudet far dock göras enligt paragrafens andra stycke
om förbudet skulle hindra en effektiv utbildning av sjöman under 18 år.
När sjömän genomgår praktik som är förlagd ombord brukar ett av ut-
bildningsmomenten vara utkik och navigering i mörker.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 11 § tredje stycket sjöarbetstidslagen,
dock med den redaktionella ändringen att ”liv” nämns före ”fartyg” och
”gods” ersätts med det modernare uttrycket ”last”. Enligt 11 § tredje
stycket d sjöarbetstidslagen är nödvändig vakttjänst i hamn ett av
undantagen. Denna punkt har emellertid utgått i lagförslaget eftersom
vakttjänst i hamn utgör en stor del av fartygens trafikmönster i
europasjöfarten och ofta upplevs som den mest påfrestande delen av
tjänstgöringen. ILO-konventionen ger i artikel 7:1 stöd för undantagen
enligt paragrafens första stycke 1 och 2. Artikel 5:3 ger stöd för undantaget
enligt 3. Enligt artikeln bör dock säkerhetsövningama genomföras så att de
förorsakar minsta möjliga störning av viloperioden och inte leder till
uttröttning. Artikel 5:6 ger stöd för undantagen enligt 4-6.
Paragrafen motsvarar 10 § sjöarbetstidslagen. Enligt artikel 4 i ILO-kon-
ventionen bekräftar ratificerande medlemsstat att den normala arbetstids-
normen för en sjöman skall grundas på en åtta timmars arbetsdag. Oaktat
att lagförslaget behandlar vilotid och inte arbetstid för sjömän har det
bedömts vara av vikt att en 40 timmars arbetsvecka för sjömän kommer till
uttryck genom förevarande bestämmelse om ersättning.
Paragrafen motsvarar 17 § sjöarbetstidslagen.
Paragrafen motsvarar artikel 5:7 i ILO-konventionen.
Paragrafen motsvarar 15 § och 17 § andra stycket sjöarbetstidslagen och
överensstämmer med artikel 8 i ILO-konventionen.
19
Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 § femte stycket sjöarbetstidslagen.
Enligt 2 § sjätte stycket andra meningen sjöarbetstidslagen far regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer även i övrigt medge
undantag från huvudregeln att sjöarbetstidslagen gäller for skeppstjänst.
Undantag medges bara om det föreligger synnerliga skäl. Vad som skall
förstås med synnerliga skäl framgår inte klart av förarbetena till sjöarbets-
tidslagen (prop. 1970:29 s.52) och något undantag har i praktiken inte
medgivits. Denna punkt har därför utgått i lagförslaget.
Paragrafen motsvarar 21 § sjöarbetstidslagen.
I paragrafen ges ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om den
arbetsordning som skall finnas på varje fartyg samt om de anteckningar om
vilotid som skall föras för varje fartyg.
Beträffande gränsdragningen mellan penningböter och dagsböter har
fängelsestraffkommittén (Ju 1979:05) funnit att dagsböter bör reserveras
för brott av allvarligare karaktär medan penningböter bör användas för
brott av ordnings- och förseelsekaraktär. Departementschefen anförde att
gränsen mellan dagsböter och penningböter bör läggas vid en nivå som
motsvarar en naturlig gräns inom den nuvarande dagsbotsskalan och som
dessutom tillgodoser intresset av att endast sådan brottslighet som framstår
som mer bagatellartad bestraffas med penningböter. Departementschefen
anförde vidare att det är naturligt att brott som förskyller 20 dagsböter eller
mer i princip även i fortsättningen bör bestraffas med dagsböter medan
brott med ett lägre straffvärde bör kunna bestraffas med penningböter
(prop. 1990/91:68 s. 104 och 110). Brotten som anges i denna bestämmelse
får anses vara av ordnings- och förseelsekaraktär varför de bör bestraffas
med penningböter.
Punkterna 1 och 2 i paragrafen motsvarar 20 § första stycket 1 och 2 i
sjöarbetstidslagen dock med de ändringarna att numera anges vad som
krävs i fråga om uppsåt eller oaktsamhet. Punkt 1 föreskriver även straff
för den som underlåter att tillse att det finns en arbetsordning på fartyget.
Ändringarna beträffande de subjektiva rekvisiten sker till följd av de
riktlinjer som riksdagen har antagit (prop. 1993/94:130, bet.
1993/94:JuU27, rskr. 1993/94:321). Enligt dessa riktlinjer skall i varje
straffbestämmelse anges vad som krävs i fråga om uppsåt eller oaktsam-
het.
Paragrafens 3 och 4. motsvarar 18 § i sjöarbetstidslagen.
Prop. 1997/98:128
20
I samband med att sjöarbetstidslagens uttryck skeppstjänst ersätts med
fartygsarbete bör motsvarande ändring göras i 2 § första stycket 4
arbetstidslagen (1982:673). En hänvisning till lagen om vilotid för sjömän
bör även göras.
Sjöfartsverkets skyldighet att inför ett beslut om minimibesättning sam-
råda med organisationer som företräder redare och ombordanställda upp-
hävs.
Benämningen minimibesättning ersätts med benämningen säkerhetsbe-
sättning. Denna benämning stämmer bättre med de i 1974 års internatio-
nella konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss
använda uttrycken ”safe manning” och ”minimum safe manning”
(SOLAS V-13(b)).
I 6 kap. 10 § fartygssäkerhetslagen ersätts hänvisningen till nu gällande
sjöarbetstidslag med en hänvisning till lagen om vilotid för sjömän.
Prop. 1997/98:128
21
|
Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig |
Prop. 1997/98:128 Bilaga 1 |
Efter remiss har yttrande av getts av Göta hovrätt. Riksåklagaren, Sjö-
fartsverket, Arbetsdomstolen, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetarskydds-
styrelsen, ILO-kommittén, Statens Arbetsgivarverk, Rikspolisstyrelsen,
Facket för service och kommunikation (SEKO), Svenska maskinbefäls-
förbundet, Sveriges fartygsbefalsförening, Sveriges redareförening och
Sveriges redareförening för mindre fartyg.
22
Härigenom föreskrivs följande.
Tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller, med de undantag som anges i 2 §, sjömän som är
anställda för fartygsarbete på svenskt fartyg.
Bestämmelserna gäller även
1. andra anställda än sjömän som utför fartygsarbete som beräknas
pågå under längre tid än en vecka,
2. de personer som utan att vara anställda tjänstgör i någon funktion på
ett fartyg och är vaktindelade.
Med fartygsarbete avses i denna lag arbete för fartygets räkning som
utförs ombord eller på annat ställe av arbetstagare som följer med far-
tyget.
Undantag
2 § Lagen gäller inte
1. fiskefartyg, när de används som sådana, och fartyg som används i
verksamhet som har direkt anknytning till fiske,
2. räddningsfartyg när de används som sådana,
3. fritidsfartyg.
3 § Undantag från lagens tillämpning får göras genom kollektivavtal,
som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisation, som
är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580)
om medbestämmande i arbetslivet.
Sådant undantag gäller dock inte om det strider mot ett beslut om far-
tygets säkerhetsbesättning enligt 5 kap. 5 § fartygssäkerhetslagen
(1988:49) eller, vad avser vaktgående sjömän, om undantaget strider mot
rätten till vilotid enligt 4 §.
En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal som avses i första
stycket far tillämpa avtalet även på en sjöman som inte tillhör den avtals-
slutande organisationen under förutsättning att sjömannen sysselsätts i
arbete som avses med avtalet och att sjömannen inte omfattas av ett annat
tillämpligt kollektivavtal.
Vilotid och ersättning
4 § Sjömän har rätt till vilotid. Vilotiden bör förläggas så att de far vila
en dag i veckan och på allmän helgdag.
Vilotiden får inte understiga
1.10 timmar under varje tjugofyratimmarsperiod och
2. 77 timmar under varje sjudagarsperiod.
Prop. 1997/98:128
Bilaga 2
23
Vilotiden enligt andra stycket 1 far delas upp i högst två perioder varav
en period om minst 6 timmar. Tiden mellan två viloperioder far inte
överstiga 14 timmar.
Vilotiden omfattar inte kortare raster.
5 § Sjömän under 18 år har rätt till minst nio timmars sammanhängande
nattvila. I vilotiden skall ingå tiden mellan klockan 24.00 och klockan
05.00.
Undantag från första stycket får göras om den sammanhängande natt-
vilan skulle förhindra ett effektivt genomförande av ett utbildnings-
program för sådana sjömän.
6 § Tillfälliga avvikelser från bestämmelserna i 4 och 5 §§ far göras om
det är nödvändigt för
1. att avvärja hotande fara för liv, fartyg eller last,
2. att lämna hjälp enligt 6 kap. 6 § andra stycket och 8 kap. 3 eller
4 § sjölagen (1994:1009),
3. att delta i en författningsenlig övning med säkerhetsanordningar,
4. att genomföra en åtgärd som påkallas av en myndighet i hamn,
5. att genomföra en åtgärd som föranleds av att besättningen har mins-
kat under resan,
6. att genomföra en annan åtgärd som inte tål uppskov och som inte
kunnat planeras att utföras på annan tid.
Sjömän som deltagit i arbete enligt första stycket skall så snart det är
möjligt kompenseras med vila av tillräcklig längd.
7 § Överstiger den ordinarie arbetstiden 40 timmar i veckan skall ersätt-
ning för överskjutande tid lämnas i form av fritid i hamn eller på annat
sätt enligt vad som fastställts i kollektivavtal som har tillkommit i den
ordning som anges i 3 § första stycket.
Tillsyn
8 § Tillsyn över att denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd
av lagen följs skall utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.
Därvid skall 10 kap. och 13 kap. 1-3 §§ fartygssäkerhetslagen (1988:49)
tillämpas.
Arbetsordning m. m.
9 § Befälhavaren skall tillse att det på fartyget finns en arbetsordning.
Arbetsordningen skall innehålla uppgifter om sjömännens tjänste-
schema till sjöss och i hamn samt om den minsta vilotid som föreskrivs
enligt gällande bestämmelser eller kollektivavtal.
Arbetsordningen skall anslås på en väl synlig och lättillgänglig plats
ombord.
Prop. 1997/98:128
Bilaga 2
24
10 § Befälhavaren eller den han utser skall tillse att det på fartyget föres
anteckningar om vilotid. Anteckningarna skall hållas tillgängliga vid till-
synsförrättning.
Sjömän har rätt att själva eller genom någon annan ta del av anteck-
ningarna och få en kopia av dessa. Samma rätt har fackliga organisa-
tioner som företräder de anställda.
Prop. 1997/98:128
Bilaga 2
Bemyndigande
11 § Regeringen får föreskriva att bestämmelserna i denna lag inte skall
gälla på ett fartyg som tillhör staten.
12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
meddela särskilda föreskrifter för totalförsvaret även om de avviker från
denna lag.
Föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda eller som annars
måste meddelas i lag får dock inte meddelas med stöd av denna paragraf.
13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om arbetsordning och anteckningar om
vilotid.
A nsvarsbestämmelser
14 § Till penningböter döms
1. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 9 eller 10 § eller
föreskrifter som meddelats med stöd av 13 §,
2. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig eller vilse-
ledande uppgift om vilotid, om gärningen inte är belagd med straff i
brottsbalken,
3. befälhavaren eller den som trätt i befälhavarens ställe om denne
uppsåtligen eller av oaktsamhet använder en sjöman till fartygsarbete i
strid mot denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen,
4. redaren eller den som i redarens ställe har haft befattning med far-
tyget, om han känt till eller borde ha känt till sådan förseelse som avses i
3.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
2. Genom denna lag upphävs sjöarbetstidslagen (1970:105).
25
Härigenom föreskrivs att 2 § arbetstidslagen (1982:673) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Lagen gäller inte
1. arbete som utförs i arbetstagarens hem eller annars under sådana
förhållanden att det inte kan anses vara arbetsgivarens uppgift att vaka
över hur arbetet är ordnat,
2. arbete som utförs av arbetstagare som med hänsyn till arbetsupp-
gifter och anställningsvillkor har företagsledande eller därmed jämförlig
ställning eller av arbetstagare som med hänsyn till sina arbetsuppgifter
har förtroendet att själva disponera sin arbetstid,
3. arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll,
4. skeppstjänst 4. fartygsarbete
Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far före- som regeringen bestämmer får före-
skriva att lagen skall tillämpas på skriva att lagen skall tillämpas på
skeppstjänst som har undantagits fartygsarbete som har undantagits
från sjöarbetstidslagen (1970:105) från tillämpning av bestämmelserna
om vilotid i lagen (1998:000) om
vilotid för sjömän.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Prop. 1997/98:128
Bilaga 2
26
Härigenom föreskrivs i fråga om fartygssäkerhetslagen (1988:49)
dels att 5 kap. 8 § skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 5 kap. 5 § skall lyda ”säkerhetsbesätt-
ning”,
dels att i 5 kap. 5, 6, 9, 10, 12, 13 och 17 §§ ordet ”minimibesättning”
skall bytas ut mot ”säkerhetsbesättning”,
dels att 6 kap. 10 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
Bestämmelser om arbetstiden Bestämmelser om vilotiden om-
ombord finns i sjöarbetstidslagen bord finns i lagen om vilotid för
(1970:105). sjömän (0000:000).
Bestämmelser om minimiålder för fartygsarbete som utförs av arbets-
tagare finns i sjömanslagen (1973:282).
Prop. 1997/98:128
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
27
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-02-19
Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Sigvard
Holstad, justitierådet Ingegerd Westlander.
Enligt en lagrådsremiss den 29 januari 1998 (Kommunikationsdeparte-
mentet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över forslag
till
1. lag om vilotid för sjömän,
2. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),
3. lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mats
Sandmark.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1997/98:128
Bilaga 3
28
Coirtatign l?Q
CONVENTION CONCERNING SEAFARERS’ HOURS OF WORK
AND THE MANNING OF SHIPS
Prop. 1997/98:128
Bilaga 4
The General Conference of the International Labour Organization,
Having been convened at Geneva by the Governing Body of the International
Labour Office, and having met in its Eighty-fourth Session on 8 October
1996, and.
Noting the provisions of the Merchant Shipping (Minimum Standards)
Convention, 1976 and the Protocoi of 1996 thereto; and the Labour
Inspection (Seafarers) Convention, 1996, and
Recalling the relevant provisions of the foilowing instruments of the
International Maritime Organirariniv International Convention for the
Safety of Life at Sea, 1974, as amended. the International Convention
on Standards of Training, Certification and Watchkeeping for Seafarers,
1978, as amended in 1995, Assembiy resolution A 481 (XII) (1981) on
Principles of Safe Manning, Assembiy resoiution A 741 (18) (1993) on
the International Code for the Safe Operation of Ships and for Pollution
Prevention (International Safety Management (ISM) Code), and
Assembiy resoiution A 772 (18) (1993) on Fadgue Factors in Manning
and Safety, and
Recalling the entry into force of the United Nations Convention on the Law
of the Sea, 1982, on 16 November 1994, and
Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to the
revision of the Wages, Hours of Work and Manning (Sea) Convention
(Revised), 1958, and the Wages. Hours of Work and Manning (Sea)
Recommendation, 1958, which is the second item of the agenda of the
session, and
Having determined that these proposals shall take the form of an international
Convention;
adopts, this twenty-second day of October of the year one thousand nine hundred
and tunety-six. the following Convention, which may be cited as the Seafarers’
Hours of Work and the Manning of Ships Convention. 1996:
PART L SCOPE AND DEFINITIONS
Arriclt 1
1. This Convention applies to every seagoing ship, whether publidy or
privately owned, which is registered in the territory of any Member for which the
Convention is in force and is ordinarily engaged in commercial maritime operations.
For the purpose of this Convention, a ship that is on the register of two Members
is deemed to be registered in the territory of the Member whose flag it flies.
2. To the extern it deems practicable, after Consulting the representative
organizations of fishing-vessel owners and fishermen, the competent authority shall
apply the provisions of this Convention to commercial maritime fishing.
3. In the event of doubt as to whether or not any ships are to be regarded as
seagoing ships or engaged in commercial maritime operations or commercial
maritime fishing for the purpose of the Convention, the question shall be determined
by the competent authority after Consulting the orgamzations of shipowners,
seafarers and fishermen concerned.
4. This Convention does not apply to wooden vessels of traditional build such
as dhows and junks.
29
Articlt 2
For the purpose of this Convention: Prop. 1997/98:128
(a) the term ‘competent authority" means the minister, government department Bilaga 4
or other authority having power to issue regulations, orders or other
instructions having the force of law in respect of seafarers' hours of work or
rest or the manning of ships;
(b) the term ‘hours of work‘ means time during which a seafarer is required to
do work on account of the ship;
(c) the term 'hours of rest* means time outside hours of work; this term does not
indude shon breaks;
(d) the term ‘seafarer* means any person defined as such by national laws or
regulations or collective agreements who is employed or engaged in any
capacity on board a seagoing ship to which this Convention applies;
(e) the term 'shipowner* means the owner of the ship or any other organization
or person, such as the manager or bareboat charterer, who has assumed the
responsibility for the operation of the ship from the shipowner and who on
assuming such responsibility has agreed to take over all the »wenriant duties
and responsibilities.
PART n. SEAFARERS' HOURS OF WORK AND HOURS OF REST
Articlt 3
Within the limits set out in Artide 5, there shall be fixed either a maximum
number of hours of work which shall not be exceeded in a given period of time, or
a minimum number of hours of rest which shall be provided in a given period of
time.
Articlt 4
\ Member which ratifies this Convention acknowledges that the normal
worldng hours’ standard for seafarers, like that for other workers, shall be based on
an eight-hour day with one day of rest per week and rest on public holidays.
However, this shall not prevent the Member from having procedures to authorize
or register a collective agreement which determines seafarers’ normal worldng hours
on a basis no less favourable than this »andard
Articlt 5
1. The limits on hours of work or rest shall be as follows:
(a) maximum hours of work shall not exceed:
(i) 14 hours in any 24-hour period; and
(ii) 72 hours in any seven-day period;
or
(b) minimum hours of rest shall not be less than:
(i) ten hours in any 24-hour period; and
(ii) 77 hours in any seven-day period.
2. Hours of rest may be divided into no more than two periods, one of which
shall be at least six hours in length, and the interval between consecutive periods of
rest shall not exceed 14 hours.
3. Musters, fire-fighting and lifeboat drills, and drills prescribed by national
laws and regulations and by International instruments shall be conducted in a manner
that minimizes the disturbance of rest periods and does not induce fatigue.
30
4. In respect of situations when a seafarer is on call, such as when a
machinery space is unattended, the seafarer shall have an adequate compensatory
rest period if the normal period of rest is disturbed by call-outs to work.
5. If no collective agreement or arbitration award exists or if the competent
authority determines that the provisions in the agreement or award in respect of
paragraph 3 or 4 are inadequate, the competent authority shall determme such
provisions to ensure the seafarers concerned have sufficient rest.
6. Nothing in paragraphs 1 and 2 shall prevent the Member from having
national laws or regulations or a procedure for the competent authority to authorize
or register collective agreements permitung exceptions to the limits set out. Such
exceptions shall, as far as possible, follow the standards set out but may take
account of more frequent or longer leave periods or the granting of compensatory
leave for watchkeeping seafarers or seafarers working on board ships on shon
voyages.
7. The Member shail require the posting, in an easily accessible place, of a
table with the shipboard working arrangements, which shail contain for every
position at least:
(a) the schedule of service at sea and service in pon; and
(b) the maximum hours of work or the minimum hours of rest required by the
laws, regulations or collective agreements in force in the flag State.
8. The table referred to in paragraph 7 shall be established in a standardized
format in the working language or languages of the ship and in English.
Articlt 6
No seafearer under 18 years of age shall work at night. For the purpose of
this Artide, 'night* means a period of at least nine consecutive hours, induding the
interval from midnight to five a.m. This provision need not be applied when the
effective training of young seafarers between the ages of 16 and 18 in accordance
with established programmes and schedules would be impaired.
Prop. 1997/98:128
Bilaga 4
Articlt 7
1. Nothing in this Convention shall be deemed to impair ±e right of the
master of a ship to require a seafarer to perform any hours of work necessary for
the immediate safety of the ship, persons on board or cargo, or for the purpose of
giving assistance to other ships or persons in distress at sea.
2. In accordance with paragraph 1, the master may suspend the schedule of
hours of work or hours of rest and require a seafarer to perform any hours of work
necessary unril the normal situation has been restored.
3. As soon as practicable after the normal situation has been restored, the
master shall ensure that any seafarers who have performed work in a scheduled rest
period are provided with an adequate period of rest.
Articlt 8
1. The Member shall require that records of seafarers’ daily hours of work
or of their daily hours of rest be maintained to ailow monitoring of compliance with
the provisions set out in Artide 5. The seafarer shall receive a copy of the records
pertaining to him or her which shall be endorsed by the master, or a person
authorized by the master, and by the seafarer.
31
2. The competent authority shall determine the procedures for keeping such
records on board, induding the intervals at which the information shall be
recorded.The competent authority shall establish the format of the recorda of the
seafarers’ hours of work or of their hours of rest taking into account any available
International Labour Organization guidelines or shall use any standard format
prepared by the Organization. The format shall be established in the ianguage or
languages provided by Artide 5. paragraph 8.
3. A copy of the relevant provisions of the national legislation pertaining to
this Convention and the relevant collective agreements shall be kept on board and
be easily accessible to the crew.
Erop. 1997/98:128
Bilaga 4
Artide 9
The competent authority shall examina and endorse the records referred to in
Artide 8, at appropriate intervals. to monitor compliance with the provisions
governing hours of work or hours of rest that give effect to this Convention.
Artide 10
If the records or other evidence indicate infringemenr of provisions governing
bours of work or hours of rest, the competent authonty shall require that measures,
induding if necessary the revision of the manning of the ship, are taken so as to
avoid future infringements.
PART m. MANNING OF SHIPS
Artide 11
1. Every ship to which this Convention applies shail be sufficiently, safely
and efficiently manned in accordance with the minimum safe manning document
or an equivalent issued by the competent authority.
2. When determining, approving or revising manning levels, the competent
authority shall take into account:
(a) the need to avoid or mimmire, as far as practicable, excessive hours of work,
to ensure sufficient rest and to limit fatigue; and
(b) the International instruments identified in the Preamble.
Artide 12
No person under 16 years of age shall work on a ship.
PART IV. RESPONSIBILmES OF SHIPOWNERS AND MASTERS
Artide 13
The shipowner shall ensure that the master is provided with the necessary
resources for the purpose of compliance with obligations under this Convention,
induding those relanng to the appropriate manning of the ship. The master shall
talte all necessary steps to ensure that the requirements on seafarers’ hours of work
and rest arising from this Convention are complied with.
32
PART V. APPLICATION
Article 14
A Member which ratifies this Convention shail be responsible for the
applicarion of its provisions by means of laws or regulations. except where effect
is given by collective agreements, arbitration awards or court decisions.
Artide 15
The Member shall:
(a) take all necessary measures, induding the provision of appropriate sanctions
and corrective measures, to ensure the effective enforcement of the provisions
of this Convention;
(b) have appropriate inspection services to supervise the application of the
measures taken in pursuance of this Convention and provide them with the
necessary resources for this purpose; and
(c) after Consulting shipowners’ and seafarers’ organizations, have procedures to
investigate complaints relating to any matter contained in this Convention.
Prop. 1997/98:128
Bilaga 4
PART VI. FINAL PROVISIONS
Artide 16
This Convention revises the Wages, Hours of Work and Manning (Sea)
Convention (Revised), 1958; the Wages, Hours of Work and Manning (Sea)
Convention (Revised), 1949; the Wages, Hours of Work and Manning (Sea)
Convention, 1946; and the Hours of Work and Manning (Sea) Convention, 1936.
As from the date this Convention has come into force. the above-listed Conventions
shall cease to be open to ratification.
Artide 17
The formål ratifications of this Convention shall be communicated to the
Director-General of the International Labour Office for registration.
Artide 18
1. This Convention shall be binding only upon those Members of the
International Labour Organization whose ratifications have been registered with the
Director-General of the International Labour Office.
2. This Convention shall come into force six months after the date on which
the ratifications of five Members, three of which each have a least one million gross
tonnage of shipping, have been registered with the Director-General of the
International Labour Office.
3. Thereafter, this Convention shall come into force for any Member
six months after the date on which its ratification has been registered.
Artide 19
1. A Member which has ratified this Convention may denounce it after the
expiration of ten years from the date on which the Convention ftrst comes into
force, by an act communicated to the Director-General of the International Labour
Office for registration. Such denunciation shall not take effect until one year after
the date on which it is registered.
2. Each Member which has ratified this Convention and which does not,
within the year following the expiration of the period of ten years mentioned in the
preceding paragraph, exercise the right of denunciation provided for in this Article,
33
will be bound for another period of ten years and. thereafter. may denounce this
Convention at the expiration of each period of ten years under the terms provided
for in this Article.
Articlt 20
1. The Director-General of the International Labour Office shall notify all
Members of the International Labour Organization of the registration of all
ratifications and denunciations communicated by the Members of the Organization.
2. When the conditions provided for in Article 18, paragraph 2. above have
been fulfilled, the Director-General shall draw the attention of the Members of the
Organization to the date upon which the Cottvention shall come into force.
Prop. 1997/98:128
Bilaga 4
Articlt 21
The Director-General of the International Labour Office shall communicate to
the Secretary-General of the United Nations, for registration in accordance with
Article 102 of the Charter of the United Nations, full partieulars of all ratifications
and aets of denunciation registered by the Director-General in accordance with the
provisions of the preceding Articles.
Articlt 22
At such times as it may consider necessary, the Governing Body of the
International Labour Office shall present to the General Conference a report on the
working of this Convention and »hall examine the desirability of placing on the
agenda of the Conference the question of its revision in whole or in part.
Articlt 23
1. Should the Conference adopt a new Convention revising this Convention
in whole or in part, then, unless the new Convention otherwise provides —
(a) the ratification by a Member of the new revising Convention shall ipso jurt
involve the immediate denunciation of this Convention, notwithstanding the
provisions of Article 19 above, if and when the new revising Convention shall
have come into force;
(b) as from the date when the new revising Convention comes into force, this
Convention shall cease to be open to ratification by the Members.
2. This Convention shall in any rase remain in force in its aetual form and
conten; for those Members which have ratified it but have not ratified the revising
Convention.
Articlt 24
The English and French versions of the text of this Convention are equally
authoritative.
34
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998.
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,
Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, von
Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros
Föredragande: statsrådet Uusmann
Prop. 1997/98:128
Regeringen beslutar proposition 1997/98:128 Lag om vilotid för sjömän
m.m.
35
Prop. 1997/98:128
|
Författnings rubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Lag (1998:000) om vilo- |
H-13 §§ |
tid för sjömän
Eländers Gotab 55958, Stockholm 1998
36