Regeringens proposition
1997/98:117

Framtidsformer Handlingsprogram för arkitektur, formgivning
och design

Prop.
1997/98:117

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 5 mars 1998

Göran Persson
Marita Ulvskog
(Kulturdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas ett handlingsprogram för arkitektur, form-
givning och design. För första gången tas initiativ för att få en samlad
politik för området. De förslag som nu läggs fram skall ses som ett första
steg för att förverkliga handlingsprogrammet.
I propositionen föreslås att målen för statens arbete med arkitektur,
formgivning och design fastställs. Vidare föreslås ändringar i väglagen
(1971:948), plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1995:1649) om
byggande av järnväg, som innebär att det görs tydligt att en estetiskt
tilltalande utformning skall kunna hävdas vid byggande och plan-
läggning.
Ett antal åtgärder som kommer att vidtas för att staten skall vara
förebildlig vad gäller arkitektur, formgivning och design redovisas.
Föreningen Svensk Form föreslås få ett nationellt uppdrag inom området
formgivning och design. Ett antal regeringsuppdrag kommer att ges till
flera olika myndigheter.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 1
2 Lagtext Fel! Bokmärket är inte definierat.
2.1 Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948) 5
2.2 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10) 6
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1649) om
byggande av järnväg 8
3 Ärendet och dess beredning 9
4 Utgångspunkter 10
4.1 Bakgrund 10
4.2 Arkitektur, formgivning, design och kvalitet 10
5 Mål för statens arbete med arkitektur, formgivning och design 12
6 Lagstiftning 15
6.1 Behovet av lagändringar 15
6.2 Plan- och bygglagen 17
6.2.1 Estetiskt tilltalande utformning som ett
allmänt intresse 17
6.2.2 Byggnaders yttre form, utformning och
placering 19
6.2.3 Ändring av byggnader 20
6.2.4 Kommunens ansvar för en estetiskt
tilltalande miljö 21
6.3 Väglagen och lagen om byggande av järnväg 23
6.3.1 Väglagen 23
6.3.2 Lagen om byggande av järnväg 24
7 Offentligt och förebildligt 25
7.1 Staten som förebild 25
7.2 Kvalitetsarbete inom statliga myndigheter 27
7.3 Ekonomiska styrmedel 30
8 Det offentliga rummet 32
8.1 Helhetsperspektiv på det offentliga rummet 32
8.2 Samverkan i bevarande- och utvecklingsområden 34
9 Kunskap och kompetens 36
9.1 Universitet och högskolor 36
9.1.1 Arkitektutbildning 37
9.1.2 Designutbildning 38
9.1.3 Samverkansfrågor 39
9.1.4 Forskning 42
9.1.5 Praktik för studenter 43
9.2 Förskola och skola 44
10 Information, debatt och marknad 46
10.1 Debatt och utställning 47
10.2 Nationellt uppdrag inom formgivning och design 50
10.3 Design och näringsliv 51
11 Kostnadskonsekvenser 54
12 Författningskommentar 55
12.1 Förslaget till lag om ändring i väglagen (1971:948) 55
12.2 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10) 55
12.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1649) om
byggande av järnväg 56

Bilaga 1 Sammanfattning av förslaget till handlingsprogram 57

Bilaga 2 Utdrag ur förslag till handlingsprogram, lagstiftning 59

Bilaga 3 Remissinstanser 63

Bilaga 4 Deltagarförteckning remissmöte 64

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998 65

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i väglagen (1971:948),
2. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
3. lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,
4. mål för en statlig politik för arkitektur, formgivning och design
(avsnitt 5),

dels godkänner
ett tidsbegränsat nationellt uppdrag inom området formgivning och
design (avsnitt 10.2).

2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948)
Härigenom föreskrivs att 4 och 13 §§ väglagen (1971:948) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 §
Väghållning omfattar byggande och drift av väg.
Vid väghållning skall tillbörlig
hänsyn tas till enskilda intressen och
till allmänna intressen, såsom trafik-
säkerhet, miljöskydd, naturvård och
kulturmiljövård.
Vid väghållning skall tillbörlig
hänsyn tas till enskilda intressen och
till allmänna intressen, såsom trafik-
säkerhet, miljöskydd, naturvård och
kulturmiljö. En estetisk utformning
skall eftersträvas.

13 §
Vid byggande av väg skall tillses,
att vägen får sådant läge och ut-
förande att ändamålet med vägen
vinnes med minsta intrång och
olägenhet utan oskälig kostnad.
Vid byggande av väg skall tillses,
att vägen får sådant läge och ut-
förande att ändamålet med vägen
vinnes med minsta intrång och
olägenhet utan oskälig kostnad, och
att hänsyn tas till stads- och land-
skapsbilden och till natur- och kul-
turvärden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.2 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 §, 3 kap. 1 och 10 §§ samt 11 kap.
1 § plan- och bygglagen (1987:10)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap
2 §2
Planläggning skall, med beak-
tande av natur- och kulturvärden,
främja en ändamålsenlig struktur
av bebyggelse, grönområden,
kommunikationsleder och andra
anläggningar. Även en från social
synpunkt god livsmiljö, goda
miljöförhållanden i övrigt samt en
långsiktigt god hushållning med
mark och vatten och med energi
och råvaror skall främjas. Hänsyn
skall tas till förhållandena i an-
gränsande kommuner.
Planläggning skall, med beak-
tande av natur- och kulturvärden,
främja en ändamålsenlig struktur
och en estetiskt tilltalande utform-
ning av bebyggelse, grönområden,
kommunikationsleder och andra
anläggningar. Även en från social
synpunkt god livsmiljö, goda
miljöförhållanden i övrigt samt en
långsiktigt god hushållning med
mark och vatten och med energi
och råvaror skall främjas. Hänsyn
skall tas till förhållandena i an-
gränsande kommuner.
Vad som anges i första stycket skall beaktas även i andra ärenden enligt
denna lag.

3 kap.
1 §
Byggnader skall placeras och ut-
formas på ett sätt som är lämpligt
med hänsyn till stads- eller land-
skapsbilden och till natur- och
kulturvärdena på platsen. Byggna-
der skall ha en yttre form och färg,
som är lämplig för byggnaderna
som sådana och ger en god hel-
hetsverkan.
Byggnader skall placeras och ut-
formas på ett sätt som är lämpligt
med hänsyn till stads- eller land-
skapsbilden och till natur- och
kulturvärdena på platsen. Byggna-
der skall ha en yttre form och färg
som är estetiskt tilltalande, lämp-
lig för byggnaderna som sådana
och som ger en god helhetsverkan.

10 §3
Ändringar av en byggnad skall
utföras varsamt så att byggnadens
särdrag beaktas och dess bygg-
nadstekniska, historiska, kultur-
historiska, miljömässiga och
konstnärliga värden tas till vara.
Ändringar av en byggnad skall
utföras varsamt så att byggnadens
karaktärsdrag beaktas och dess
byggnadstekniska, historiska, kul-
turhistoriska, miljömässiga och
konstnärliga värden tas till vara.

11 kap.
1 §
Utöver de uppgifter byggnadsnämnden har enligt övriga föreskrifter i
denna lag skall nämnden
1. verka för en god byggnads-
kultur samt en god stads- och
landskapsmiljö,
1. verka för en god byggnads-
kultur samt en god och estetiskt
tilltalande stads- och landskaps-
miljö,
2. uppmärksamt följa den allmänna utvecklingen inom kommunen och
dess närmaste omgivning samt ta de initiativ som behövs i frågor om
planläggning, byggande och fastighetsbildning,
3. samarbeta med myndigheter, organisationer och enskilda vilkas
arbete och intressen berör nämndens verksamhet,
4. lämna råd och upplysningar i frågor som rör nämndens verksamhet,
5. övervaka efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen med-
delade föreskrifter och beslut.
Byggnadsnämnden skall ta till vara de möjligheter lagen ger att för-
enkla och underlätta ärenden för enskilda och bör därvid verka för att
lagens föreskrifter om begränsning av bygglovsplikten vinner tillämp-
ning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1649) om
byggande av järnväg
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § lagen (1995:1649) om byggande
av järnväg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
3 §
Vid planläggning av järnväg och
vid prövning av ärenden om bygg-
ande av järnväg skall lagen
(1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m. tillämpas. Vid
planläggning, byggande och under-
håll av järnväg skall hänsyn tas till
både enskilda och allmänna intres-
sen.
Vid planläggning av järnväg och
vid prövning av ärenden om bygg-
ande av järnväg skall lagen
(1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m. tillämpas. Vid
planläggning, byggande och under-
håll av järnväg skall hänsyn tas till
både enskilda intressen och all-
männa intressen såsom miljöskydd,
naturvård och kulturmiljö. En este-
tisk utformning skall eftersträvas.

4 §
Vid planläggning och byggande
av järnväg skall tillses, att järnvägen
får ett sådant läge och utförande att
ändamålet med järnvägen vinns med
minsta intrång och olägenhet utan
oskälig kostnad.
Vid planläggning och byggande
av järnväg skall tillses, att järnvägen
får ett sådant läge och utförande att
ändamålet med järnvägen vinns med
minsta intrång och olägenhet utan
oskälig kostnad, och att hänsyn tas
till stads- och landskapsbilden och
till natur- och kulturvärden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

3 Ärendet och dess beredning
Kulturutredningen föreslog i sitt slutbetänkande Kulturpolitikens inrikt-
ning (SOU 1995:84) att regeringen i likhet med vad som skett i andra
länder skulle ta fram ett förslag till nationellt arkitekturpolitiskt hand-
lingsprogram. Utredningen drog också upp förslag till riktlinjer för en
nationell politik för områdena bild och form i vilket inbegreps formgiv-
ning och industridesign. I propositionen Kulturpolitik (1996/97:3) be-
dömde regeringen att ett handlingsprogram för arkitektur och formgiv-
ning borde utarbetas och mål formuleras för ett sådant program. Kultur-
utskottet delade regeringens bedömning när det gällde mål och åtgärder
(bet. 1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:129).
Efter riksdagens behandling av propositionen tillsatte regeringen en
arbetsgrupp inom Regeringskansliet med uppgift att bl.a. utarbeta förslag
till handlingsprogram. I arbetsgruppen ingår representanter för Kultur-,
Utrikes-, Kommunikations-, Finans-, Utbildnings-, Inrikes-, Närings- och
handels- och Miljödepartementen.
Boverket har på regeringens uppdrag redovisat hur den aktuella lag-
stiftningen inom plan- och byggområdet inverkar på den arkitektoniska
kvaliteten. Uppdraget har redovisats i rapporten Arkitektonisk kvalitet
och PBL (Boverkets rapport 1997:1). Rapporten har remissbehandlats.
Arbetsgruppen har utarbetat departementspromemorian Framtidsfor-
mer: Förslag till handlingsprogram för arkitektur & formgivning (Ds
1997:86). En sammanfattning av promemorian och arbetsgruppens lag-
förslag finns i bilaga 1 respektive bilaga 2. Promemorian har remissbe-
handlats. Remissinstanserna är förtecknade i bilaga 3. Under remisstiden
hölls ett remissmöte om förslagen i promemorian. Deltagarna vid detta
möte finns förtecknade i bilaga 4. En sammanställning över remissytt-
randena och vad som framkom under remissmötet finns tillgänglig i
Kulturdepartementet (dnr Ku97/4825/Ka).

Lagrådet
I propositionen föreslås ändringar i väglagen (1971:948), plan- och
bygglagen (1987:10) samt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg.
Ändringarna är av sådan karaktär att Lagrådets hörande skulle sakna
betydelse.

4 Utgångspunkter
4.1 Bakgrund
Arkitektur, formgivning och design är en del av vår kultur och vårt sam-
hälle. Det vi bygger och de föremål vi formger skapar den omgivning
som påverkar vårt sätt att leva. Därför måste vår omgivning uppfylla
höga krav på kvalitet ur bl.a. funktionell, teknisk, ekologisk och estetisk
synvinkel.
I det arbete med frågor om arkitektur, formgivning och design som
regeringen inledde i och med propositionen om kulturpolitik läggs stor
vikt vid hur staten genom egna åtgärder kan stimulera också andra att
lyfta fram kvalitetsfrågor i den byggda och formade miljön. Vidare
betonas värdet av debatt och ökad insikt kring dessa frågor. Det förslag
till handlingsprogram som en arbetsgrupp inom Regeringskansliet har
utarbetat utgör inledningen till en långsiktig process för förbättrad
kvalitet i den byggda miljön. Vissa frågor behöver dock utvecklas vidare,
det gäller särskilt inom områdena formgivning och design samt park och
landskap. Arbetsgruppen kommer att fortsätta sitt arbete.
Regeringen har även vidtagit åtgärder för att förbättra förutsättningarna
för en god utveckling av svensk arkitektur, formgivning och design.
Bland dessa åtgärder kan exempelvis följande nämnas: Boverket har på
regeringens uppdrag analyserat vilken roll lagstiftningen har spelat för
den arkitektoniska kvaliteten (Arkitektonisk kvalitet och PBL, Boverkets
rapport 1997:1). Myndigheter som förvaltar fastigheter och anläggningar
har på regeringens uppdrag redovisat hur de arbetar eller avser att arbeta
för att främja arkitektoniska och gestaltningsmässiga kvaliteter i sin
verksamhet. Arkitekturmuseet har fått nya lokaler och tillförts ökade
anslag, bl.a. för produktion av en basutställning. Röhsska museet har fått
ett nätverksansvar för konsthantverk och formgivning samt särskilda
medel för ändamålet. Göteborgs universitet, Umeå universitet och Konst-
fack har av regeringen tilldelats medel för att genomföra samarbets-
projekt mellan de konstnärliga och tekniska utbildningarna och närings-
livet. Kungl. Konsthögskolan anordnar påbyggnadsutbildningar för
arkitekter, konstnärer och tekniker i vägars, broars och övriga trafik-
miljöers konstnärliga gestaltning. Vidare är de arkitektoniska kvaliteterna
en av de aspekter som skall beaktas i kommuners arbete med lokala
investeringsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling.
4.2 Arkitektur, formgivning, design och kvalitet
I propositionen om kulturpolitik användes begreppen arkitektur och
formgivning. De avser i sammanhanget planering och gestaltning av
miljön i vid bemärkelse och omfattar allt från stadsbyggnadskonst, land-
skapsarkitektur, byggnadskonst och inredning till utformning av föremål.
Följande kan sägas om begreppen som används i denna proposition.
Arkitektur avser normalt byggnadskonst, byggnadsstil eller byggnadssätt.
Begreppet används också i en vidare betydelse och innefattar även inred-
nings- och landskapsarkitektur samt utformning av bebyggelsemiljöer.
Formgivning står i ordets ursprungliga mening för utformningen av
föremål. Av historiska skäl har begreppet kommit att förknippas med det
handgripliga formandet av produkter där materialkunskapen spelar stor
roll. För att markera att motsvarande arbete i en industriell process också
innebär ett ingripande i denna har ordet design vunnit gehör inom den
yrkesgrupp som kallar sig industridesigner. Enligt detta språkbruk ges
begreppet design en vidare betydelse än begreppet formgivning och
används både om processen, professionen och den färdiga produkten. På
detta sätt kommer begreppen att användas i det följande.
Kvalitet kan inte definieras en gång för alla. Våra erfarenheter, kun-
skaper och värderingar påverkar hur vi ser på kvalitet. Vad som anses
utgöra god kvalitet förändras också av situationen och tiden. God kvalitet
i vår miljö förutsätter att vi fortlöpande ifrågasätter vilka behov vi skall
prioritera och vilka lösningar som skall möta våra behov. Bebyggelse,
byggnader eller föremål utformas för att användas. De skall anpassas till
brukarna och genom sin form vägleda dem i användningen. Men det är
inte bara fråga om att lösa praktiska problem. I god arkitektur, formgiv-
ning och design finns alltid en estetisk formgivningsidé som kan ta sig
uttryck i en strävan att tydliggöra objektets egenskaper, t.ex. konstruktion
och praktisk funktion.
I arkitektur, formgivning och design görs en sammanvägning mellan
olika krav och behov. Ofta är det frågan om krav och behov som står i
motsats till varandra som skall vägas samman till en väl fungerande hel-
het: funktion, brukbarhet, hushållning med naturresurser, god gestaltning,
för ändamålet anpassad teknik och kostnadseffektivitet. I god arkitektur,
formgivning och design finns det helhet och sammanhang.
Landskap, byggnader och föremål skall berika våra liv i dag och de
skall svara mot olika människors skilda behov. De skall också klara för-
ändringar över tiden och kunna anpassas och användas även i förändrade
situationer. Det vi producerar i dag blir ett avtryck av vår tid och något vi
med stolthet skall kunna lämna över till kommande generationer.

5 Mål för statens arbete med arkitektur,
formgivning och design
Regeringens förslag: Statens engagemang i arkitektur, formgivning
och design skall ha följande mål:
Arkitektur, formgivning och design skall ges goda förutsättningar
för sin utveckling.
Kvalitet och skönhetsaspekter skall inte underställas kortsiktiga
ekonomiska överväganden.
Kulturhistoriska och estetiska värden i befintliga miljöer skall tas till
vara och förstärkas.
Intresset för hög kvalitet inom arkitektur, formgivning, design och
offentlig miljö skall stärkas och breddas.
Offentligt och offentligt understött byggande, inredande och
upphandlande skall på ett föredömligt sätt behandla kvalitetsfrågor.
Svensk arkitektur, formgivning och design skall utvecklas i ett
fruktbart internationellt samarbete.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslagen till mål för statens arbete med arkitek-
tur, formgivning och design bemöts positivt av flertalet remissinstanser.
Vissa förslag till smärre ändringar och tillägg har framförts.
Riksdagens tidigare överväganden: Riksdagen har i behandlingen av
regeringens proposition om kulturpolitik ställt sig bakom regeringens
bedömning beträffande vilka mål ett handlingsprogram skall medverka
till att uppnå (bet. 1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:129).
Skälen för regeringens förslag: Enligt regeringens bedömning behö-
ver åtgärder vidtas för att främja god arkitektur, formgivning och design.
Ambitionen måste vara att Sverige som ett utvecklat välfärdssamhälle
skall vara en förebild inom områdena arkitektur, formgivning och design.
De mål som nu läggs fast bör främja en utveckling i denna riktning.
I huvudsak stämmer de mål som nu ställs upp för ett handlingsprogram
för arkitektur, formgivning och design överens med vad som angavs i
propositionen om kulturpolitik (s. 107 f.). Regeringen anser dock i likhet
med arbetsgruppen att det första målet bör kompletteras på ett sådant sätt
att designens betydelse för den ekonomiska utvecklingen uppmärksam-
mas. Regeringen gör vidare den bedömningen att de ändringsförslag som
framförts av vissa remissinstanser ryms inom de förslag till mål som
formulerats.

Arkitektur, formgivning och design skall ges goda förutsättningar för sin
utveckling
Bra arkitektur, formgivning och design utgår från goda förutsättningar.
Lagstiftning och andra föreskrifter måste på ett tydligt sätt bidra till att
utformningen, förvaltningen och skötseln av den byggda miljön leder till
resultat som är i samhällets intresse. Utformningen av städer, parker,
infrastrukturutbyggnad och byggnader angår alla inte bara dem som är
direkt inblandade i byggprocessen och fortsätter att påverka sin omgiv-
ning långt efter färdigställandet. Det långa perspektivet gör förvaltnings-
skedet viktigt och förutsätter god kunskap om den befintliga bebyggel-
sens egenskaper med dess kvaliteter och brister.
Formgivning och design har stor betydelse för den ekonomiska ut-
vecklingen och för industriella framgångar inte minst på exportmarkna-
den. Allt högre krav ställs i dag på identitet och funktion hos de föremål
som säljs på denna marknad. Det är därför angeläget att svensk design
internationellt förknippas med en tydlig och genomtänkt identitet och att
svenskt näringsliv inriktar sina ansträngningar på att utnyttja designen
som ett viktigt konkurrensmedel. En målmedveten stimulans av efter-
frågan på god form genom en satsning på produktutveckling, information
och marknadsföring är av vikt för tillväxt och kvalitet inom formområ-
det.

Kvalitet och skönhetsaspekter skall inte underställas kortsiktiga ekono-
miska överväganden
Byggande och produktion av bruksföremål skall i första hand tillgodose
praktiska vardagsbehov. När tekniska och kortsiktiga ekonomiska
aspekter tar över andra hänsyn riskerar vi att få miljöer och föremål med
låg brukbarhet och begränsad livslängd. Sett i ett längre perspektiv är
omsorgsfullt gestaltad arkitektur, formgivning och design mycket ända-
målsenlig. Ett sådant synsätt utgår från kravet på långsiktig användbar-
het, från materialtillgång, teknik, produktions- och distributionsvillkor
samt från hushållning med ekonomiska resurser och naturresurser. Arki-
tektur, formgivning och design är problemlösning en kreativ process i
utformningen av produkter, byggnader, platser och landskap. God arki-
tektur, formgivning och design är en optimal kombination av kvalificerat
arkitekt- och formgivningsarbete och gediget och högkvalificerat utfö-
rande där arkitekters, formgivares, designers, teknikers och hantverkares
skicklighet och materialkännedom utnyttjas och får komma till sin rätt.
Den byggda miljöns livslängd gör drift- och underhållsaspekten särskilt
viktig. I bra planering paras dessa kunskaper med hög social medveten-
het och insikt om människors behov av en god livsmiljö och vilja att vara
med och påverka den.
I arbetet för en hållbar utveckling är det angeläget att förlänga livs-
längden på våra investeringar i produkter och i den fysiska miljön. Ett
bra sätt att göra detta är att ge våra produkter en hög kvalitet inte minst
estetiskt. Estetiska och andra immateriella värden höjer dessutom bruks-
värdet.

Kulturhistoriska och estetiska värden i befintliga miljöer skall tas tillvara
och förstärkas
Ny arkitektur skall berika och förnya den befintliga miljön men samtidigt
utgå från den äldre bebyggelsens värden, de naturgivna förutsättningarna
och helhetsmiljön. Samspelet mellan naturmiljön, det kulturhistoriska
bevarandearbetet och den nyskapande arkitekturen är av stor betydelse
för kvaliteten i den miljö vi lever i. Betydelsen av vardagslandskapets
värden skall lyftas fram och ges ökad tyngd vilket sammantaget leder till
en förstärkning av de kulturhistoriska och estetiska värdena.

Intresset för hög kvalitet inom arkitektur, formgivning, design och
offentlig miljö skall stärkas och breddas
Goda resultat förutsätter bred medverkan från alla dem som deltar i ska-
pandet av vår miljö och ett levande intresse hos allmänheten. För att
stimulera ett ökat intresse och ökad kunskap krävs kunskapshöjande in-
satser och en intensifierad offentlig debatt.

Offentligt och offentligt understött byggande, inredande och upphand-
lande skall på ett föredömligt sätt behandla kvalitetsfrågor.
Hur staten, landstingen och kommunerna och deras bolag bygger och
förvaltar sina egna byggnader och miljöer och härvid svarar för den
demokratiska dialogen med allmänheten liksom hur inredningar, pro-
dukter och bruksföremål väljs är speciellt betydelsefullt. Här framgår
tydligt vilka prioriteringar som offentliga instanser gör samt deras in-
ställning till kvalitetsfrågor. Det gäller såväl offentliga byggnader med
högt symbolvärde, t.ex. riksdags- och regeringsbyggnader, domstolar,
universitet, museer och liknande som de vardagliga arbets- och trafik-
miljöerna samt sjukhusen och skolorna.

Svensk arkitektur, formgivning och design skall utvecklas i ett fruktbart
internationellt samarbete
Sveriges ökade internationella kontakter och förpliktelser gör det viktigt
att delta i, påverkas och inspireras av vad som händer utomlands också
inom arkitektur-, formgivnings- och designområdena. Historien visar att
svensk arkitektur, formgivning och design när den varit som bäst haft en
förmåga att ta till sig och vidareutveckla internationella impulser och att i
sin tur inspirera andra länder. I en levande nationell kultur förs en öppen
dialog med utländska erfarenheter och experiment. Att se den egna arki-
tekturen, formgivningen och designen i ljuset av arbetet i andra länder
ger ovärderliga insikter om begränsningar och möjligheter.

6 Lagstiftning
6.1 Behovet av lagändringar
Regeringens bedömning: Det bör tydligt framgå av lagstiftningen att
estetiska värden skall beaktas och tas tillvara vid utformningen av vår
byggda miljö. Vissa ändringar i plan- och bygglagen, väglagen och
lagen om byggande av järnväg bör göras i detta syfte.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens bedömning.
Remissinstanserna: Ändringar i plan- och bygglagen i syfte att främja
estetik och arkitektonisk kvalitet tillstyrks av så gott som samtliga
remissinstanser som kommenterat frågan. Bland de som tillstyrker finns
bl.a. Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrätten i Göteborg, Länssty-
relserna i Stockholms län och i Norrbottens län, Hjo, Sölvesborg och
Malmö kommuner, Vägverket samt Chalmers tekniska högskola AB.
Bostadsrättsorganisationen SBC motsätter sig förslagen som enligt orga-
nisationen redan tillgodoses av befintlig lagstiftning. En avvikande upp-
fattning har även Riksbyggen och Uppsala universitet som inte anser att
ämnen som arkitektur och estetik kan styras av myndighetsregler. Hyres-
gästernas riksförbund, ArkitektFörbundet och Östersunds kommun anser
att förslagen borde varit mer långtgående och efterlyser bl.a. fler av de
reformförslag som presenterats av Boverket. Svenska kommunförbundet,
som är positivt till förslaget, betonar att lagstiftning i sig inte leder till
faktiska förändringar. Enligt förbundet måste domstolarna tillmäta kom-
munernas bedömningar större värde vid överprövning. Flera remiss-
instanser, däribland ArkitektFörbundet framför att uttryck som estetisk
närmare bör utvecklas för att kunna tillämpas av olika myndigheter.
Länsrätten i Östergötlands län menar att tillämpningen av bestämmelser
om estetik är förenad med stora svårigheter och inte annat än i ytterlig-
hetsfall torde lämpa sig för ett domstolsavgörande. Riksantikvarieämbe-
tet anser att en estetiskt utformad miljö bör vara ett allmänt intresse vid
beslut enligt plan- och bygglagen. Handikapporganisationerna Bygg klokt
och European Institute for Design and Disability befarar att lagändring-
arna kan motverka ökad tillgänglighet och användbarhet för personer
med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga om det inte samtidigt
framgår att dessa värden också kan tillgodoses. Även Statens kulturråd
uppmärksammar handikappfrågan.
Skälen för regeringens bedömning: Plan- och bygglagen intar en
central roll i det regelsystem som anger förutsättningarna för planering
och byggande. Lagen innehåller olika slags krav som skall leda till att
den byggda miljön sammantaget får en god kvalitet. En omsorgsfullt
utformad miljö med en hög kvalitet utmärks av att flera olika aspekter
funktionella, tekniska, ekologiska, estetiska, sociala och ekonomiska
sammanvägs till en helhet. Plan- och bygglagen ger uttryck för en sam-
manvägd syn på de kvalitetskrav som skall ställas på den byggda miljön.
Regeringen instämmer i arbetsgruppens bedömning att plan- och bygg-
lagen inte tillräckligt tydligt anger att också estetisk utformning skall
beaktas vid de bedömningar som görs enligt lagen. I Norge har nyligen
bestämmelser om estetiska hänsyn införts i lagstiftningen och det är rege-
ringens bedömning att estetisk utformning bör ges en tydligare ställning
också i svensk lagstiftning. Regeringen återkommer med sådana förslag i
följande avsnitt.
Väg- och järnvägsbyggande är verksamheter som har stor betydelse för
stads- och landskapsbilden. Även de lagar som reglerar dessa verksam-
heter bör ge uttryck för att estetiska värden skall beaktas. Regeringen
föreslår därför att ändringar vidtas i dessa lagar med samma syfte som
ändringarna i plan- och bygglagen.
Ett intresse att väga mot andra intressen
De lagar som regeringen nu föreslår ändringar i har alla bestämmelser
om att olika allmänna intressen skall vägas mot enskilda intressen. Av-
sikten med lagändringarna är att ge estetiska värden en tydligare ställning
bland de övriga allmänna intressen som skall beaktas. Omsorgen om de
estetiska värdena är således ett intresse att beakta bland andra. Avsikten
med förslaget är inte att åstadkomma en förskjutning mellan å ena sidan
de allmänna och å andra sidan de enskilda intressen som skall vägas mot
varandra vid prövningen.
Estetiska värden som begrepp
Estetisk kan användas i två betydelser, dels i betydelsen som har att
göra med estetik , dels i betydelsen som präglas av skönhet . Estetiska
värden eller kvaliteter är något som vi tillskriver t.ex. olika föremål,
byggnader eller miljöer. Det är fråga om bedömningar, men som fram-
hålls av arbetsgruppen och av flera remissinstanser kan olika kom-
ponenter som är väsentliga för bedömningar av estetiska värden i den
byggda miljön beskrivas. Sådana värden avser exempelvis hur byggnader
eller bebyggelse genom sin färgsättning, storlek och skala, materialval,
fasadutformning, yttre rumsbildningar och markanslutning samspelar
med sin omgivning och gestaltar de funktioner som skall tillgodoses
genom åtgärden. Utgångspunkten vid bedömningar måste vara att åtgär-
der som är aktuella tillför helhetsbilden positiva värden och inte förvans-
kar egenskaper som kan anses vara värda att bevara. Vid sådana bedöm-
ningar är det bl.a. av betydelse hur synlig åtgärden är. Skalbrott, upp-
seendeväckande färgsättning eller starkt avvikande formgivning måste
till exempel utsättas för en mer kritisk granskning än mindre synliga till-
lägg. Dock kan även smärre förändringar såsom utbyte av fönster, fasad-
beklädnad eller takbeläggning få avgörande betydelse för byggnader som
sådana och för helhetsintrycket. Det bör framhållas att det med samspel
med omgivningen inte menas att all utformning måste följa omgivning-
ens mönster. Respekt för omgivningen utesluter inte nyskapande.
Lagteknisk utformning
Även om det till del går att beskriva vad som avses med estetiska värden
är det uppenbart att det är svårt att finna en lämplig utformning av
bestämmelser som skall tillgodose dessa värden. Som framgår av det
tidigare är estetiska värderingar bedömningar och därmed föränderliga
över tiden, liksom andra värderingar. Estetiska krav, liksom andra kvali-
tetskrav, måste utgå från värderingar som har en betydande grad av all-
män acceptans. De måste samtidigt ställas med utgångspunkt i omstän-
digheterna i det enskilda fallet, omgivningens förutsättningar och värden,
byggnaders funktion m.m. Liknande tolkningar måste göras av andra
allmänna intressen som skall sammanvägas i ärenden som prövas enligt
plan- och bygglagen. I propositionen med förslag till ny plan- och bygg-
lag (prop. 1985/86:1) framhölls att bestämmelserna om allmänna intres-
sen är allmänt hållna för att tolkningen av dem skall kunna påverkas av
förändringar i samhället (s. 469). Regeringen har tidigare redovisat att det
är önskvärt att det direkt av lagstiftningen framgår att estetiska värden
skall beaktas. Med den angivna bakgrunden anser regeringen att det är
möjligt att utforma tydliga bestämmelser. För att det skall framgå att
estetiska bedömningar är en fråga om sammansatta värderingar bör
begreppet estetiskt tilltalande användas i lagtexten. Estetiskt används
då i betydelsen som har att göra med estetik . Ett införande av tydligare
bestämmelser om estetiska värden i lagstiftningen är ett uttryck för att
estetiskt väl utformade anläggningar och miljöer utgör ett gemensamt
intresse för samhället, byggherrar och alla dem som kommer i kontakt
med det som byggs. I de fall estetiska bedömningar leder till mer långt-
gående krav på utformning och placering av byggnader och anläggningar
bör givetvis de särskilda bedömningsgrunderna redovisas och utvecklas
på ett mer utförligt sätt, vilket kan ställa krav på särskild sakkunskap vid
bedömningen.
I efterföljande avsnitt redovisas närmare regeringens förslag till en
lagteknisk utformning.
6.2 Plan- och bygglagen
6.2.1 Estetiskt tilltalande utformning som ett allmänt intresse
Regeringens förslag: En estetiskt tilltalande utformning av bebyggel-
semiljön anges uttryckligen som ett allmänt intresse i plan- och
bygglagen.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens.
Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag tillstyrks av flertalet
remissinstanser som har yttrat sig om förslagets lagtekniska utformning.
Det finns således en genomgående uppfattning att främjandet av estetiska
värden bör stärkas som ett allmänt intresse i plan- och bygglagstift-
ningen. Några myndigheter och organ, bl.a. Boverket, Luftfartsverket och
Riksantikvarieämbetet, har alternativa förslag i fråga om formuleringar.
Skälen för regeringens förslag: I plan- och bygglagen anges bl.a. de
allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalise-
ring av bebyggelse. Det anges allmänna utgångspunkter för såväl
lokalisering som utformning av bebyggelsemiljön. Således ställs det krav
på att planläggning, med beaktande av natur- och kulturvärden, skall
främja en ändamålsenlig struktur av bebyggelse, grönområden, kommu-
nikationsleder och andra anläggningar. Vidare skall en från social syn-
punkt god livsmiljö, goda miljöförhållanden i övrigt samt en långsiktigt
god hushållning med mark och vatten och med energi och råvaror
främjas.
Bestämmelserna ger uttryck för flertalet av de olika tekniska, funktio-
nella och miljömässiga aspekter som sammantaget kan bidra till en hög
kvalitet i den byggda miljön. Regeringen anser att det nu kan finnas skäl
att ge estetiska värden en tydligare ställning i lagstiftningen. Det är därför
lämpligt att bland bestämmelserna om allmänna intressen uttryckligen
ange att en estetiskt tilltalande utformning skall främjas. Regeringen
föreslår att 2 kap. 2 § plan- och bygglagen kompletteras genom att det
anges att planläggning också skall främja en estetiskt tilltalande utform-
ning av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra an-
läggningar. Enligt paragrafens andra stycke skall detta också beaktas i
andra ärenden enligt lagen. Genom att den nya bestämmelsen placeras i
den angivna paragrafen markeras att det är fråga om ett grundläggande
kvalitetskrav.
Det kan vara lämpligt att kommunen i arbetet med översiktsplane-
ringen formulerar övergripande mål för hur kravet på en estetiskt till-
talande bebyggelsemiljö skall kunna tillgodoses vid arbetet med den
närmare planeringen och utformningen av olika bebyggelseområden i
kommunen. Det kan t.ex. handla om att identifiera och beskriva olika
områdens karaktär, bebyggelsemönster och typiska karaktärsdrag i den
lokala byggnadstraditionen som sammantaget bör tas till vara och ut-
vecklas. En sådan redovisning bör kunna vara en utgångspunkt för en
öppen diskussion med bl.a. kommuninnevånare, fastighetsägare och
intresseorganisationer. Ett sådant förfarande kan utgöra ett led i arbetet
för att nå ökad medvetenhet och förståelse för estetiska värden.
Regeringen utvecklar i det följande förslag till hur de allmänna
utgångspunkterna i 2 kap. plan- och bygglagen skall kompletteras när det
gäller utformning av byggnader.
Några remissinstanser har pekat på att satsningar som görs med hän-
visning till kretsloppsanpassning och en hållbar utveckling i övrigt kan
innebära att estetiska värden kan komma att eftersättas. Regeringen vill
framhålla att sådana åtgärder också skall utformas på ett estetiskt tillta-
lande sätt. I allmänhet har kommunerna goda möjligheter att styra
utvecklingen i önskvärd riktning. Även dessa åtgärder omfattas t.ex. av
reglerna i plan- och bygglagen.
6.2.2 Byggnaders yttre form, utformning och placering
Regeringens förslag: Lagtexten förtydligas så att det framgår att
byggnader skall ges en yttre form och färg som är estetiskt tilltalande.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker arbets-
gruppens förslag. Flera framhåller att estetiska bedömningar inte till-
räckligt uppmärksammats i rättstillämpningen och att lagstiftningen ger
dåligt stöd för kommunala bedömningar i dessa avseenden. Några
remissinstanser, bl.a. Kungl. Konsthögskolan, Chalmers tekniska hög-
skola AB samt Sveriges arkitekt- och ingenjörsföretagsförening, befarar
att den föreslagna ändringen kan komma att medföra en anpassnings-
arkitektur till förfång för nyskapande.
Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag till förtydligande
av de allmänna intressen som skall beaktas vid tillämpningen av plan-
och bygglagen ger kommunerna goda möjligheter att ta hänsyn till
önskemålet om en estetiskt tilltalande miljö vid planläggning och lokali-
sering av bebyggelse. Även bestämmelserna om placering och utform-
ning av byggnader och anläggningar i 3 kap. plan- och bygglagen bör
fullt ut spegla detta önskemål.
I likhet med arbetsgruppen och flertalet remissinstanser anser rege-
ringen att hänsynstagande till en estetiskt tilltalande utformning av bygg-
nader bör framgå av bestämmelserna i 3 kap. 1 §. Förarbetena till be-
stämmelsen (prop. 1985/86:1, s. 479 ff.) ger stöd för att ställa krav på en
sådan placering, utformning och färgsättning att den yttre miljön får en
god estetisk kvalitet. Prövningen skall göras med hänsyn bl.a. till förut-
sättningarna på platsen. Således skall byggnader placeras och utformas
på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- och landskapsbilden och
till natur- och kulturvärdena på platsen. Vidare skall prövningen avse att
byggnader ges en yttre form och färg, som är lämplig för byggnaderna
som sådana och ger en god helhetsverkan.
Enligt flera remissinstanser ger bestämmelserna inte ett tillräckligt stöd
för att hävda estetiska värden vid prövningen av ansökningar om bygg-
lov. Boverket har i sin rapport pekat på ett flertal fall där krav på anpass-
ning av åtgärden till byggnaden och omgivningen prövats av domstolar
och där det visat sig att estetiska värden har fått vika för andra intressen.
Det finns emellertid även avgöranden som pekar i en annan riktning, bl.a.
RÅ 1997 ref. 77. Sammantaget kan dock den bedömningen göras att den
i förhållande till den äldre byggnadslagstiftningen förändrade synen i
dessa avseenden inte fått det med plan- och bygglagen åsyftade genom-
slaget. För att få en sådan effekt och framförallt för att det skall vara
möjligt att möta förståelse även hos fastighetsägarna krävs att kommu-
nen aktivt arbetar med att upplysa om de värden som ligger i lokal bygg-
nadstradition och aktsamhet om vardagsmiljön. Väl underbyggda och
tydligt motiverade ställningstaganden från kommunens sida underlättar
förståelsen för de estetiska värdena. Givetvis gäller detta beslutsmotive-
ringarna i de enskilda ärendena. Värdena bör också behandlas i planbe-
skrivningar. Även mindre formbundna ställningstaganden synes också ha
tillmätts betydelse i rättspraxis. Det gäller t.ex. Regeringsrättens dom
avseende ändring av taktäckningsmaterial på en byggnad vid den s.k.
Smögenbryggan (RÅ 1997 ref. 77) där en del av kommunens underlag
för bedömningen av miljöns kulturhistoriska värden redovisats och be-
handlats i av kommunfullmäktige antagna råd och anvisningar för vård
av bebyggelsen. Regeringen återkommer till denna fråga i avsnitt 6.2.4.
Regeringen anser att den bestämmelse i plan- och bygglagen som
anger kraven på placering och utformning av byggnader och andra
anläggningar bör ändras så att det också av lagtexten framgår att en este-
tiskt tilltalande utformning är viktigt.
Såsom framhålls i flera remissyttranden är det inte lämpligt att koppla
sådana bestämmelser till bestämmelser om hänsyn till omgivningens
förutsättningar och värden. I stället bör kraven på en estetiskt tilltalande
utformning komma till uttryck i bestämmelserna som avser byggnadens
egenvärde. Därigenom görs det tydligt att utformningen skall uppfylla
såväl funktionella som estetiska krav inom ramen för en god helhetsver-
kan. Ifråga om begreppen hänvisas till föregående avsnitt.
En del remissinstanser har befarat att lagändringar kan motverka ökad
tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga. Farhågan att förändringar i lagstiftningen kan
komma att motverka tillgänglighet och användbarhet för personer med
nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga anser regeringen överdriven.
De kvaliteterna har redan ett starkt stöd i plan- och bygglagen samt i 2 §
lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m.,
byggnadsverkslagen. Deras betydelse minskas inte genom att lagstift-
ningen också ger stöd för att hävda estetiska värden. Regeringen anser
snarare att det är en fördel att det också kan ställas estetiska krav på
anpassningsåtgärder. Det finns dock skäl att framhålla att kravet på till-
gänglighet är ett starkt allmänt intresse.
6.2.3 Ändring av byggnader
Regeringens förslag: Ändringar av byggnader skall utföras varsamt
så att byggnadens karaktärsdrag beaktas.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig i denna
del bl.a. Statens fastighetsverk, Boverket, Riksantikvarieämbetet, Läns-
styrelsen i Stockholms län och Byggkostnadsdelegationen har tillstyrkt
arbetsgruppens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nu gällande bestämmelser
skall ändringar av byggnader utföras varsamt så att bl.a. byggnadens sär-
drag beaktas. Utvecklingen inom kulturmiljövården har sedan länge gått
från vad som kan betecknas som skydd av monument och enstaka objekt
mot vård av och aktsamhet om hela landskaps- och bebyggelsemiljöer.
När det gäller tillämpningen av plan- och bygglagen har kanske i många
fall inte tillräcklig uppmärksamhet ägnats bebyggelsens ursprungliga
värden som innefattar trohet inte bara mot originalets utseende, utan
även mot den teknik och de material med vilket det åstadkommits samt
mot bebyggelsens samspel med omgivningen. Begreppet särdrag leder
lätt tanken till enstaka unika detaljer hos den enskilda byggnaden, i stället
för att lyfta fram det som verkligen karaktäriserar en byggnad och dess
samspel med omgivningen. I stället bör det framgå att bestämmelsernas
allmänna varsamhetskrav innebär att också estetiska och kulturhistoriska
kvaliteter i den vardagliga bebyggelsemiljön skall tas till vara. Det kan
röra sådant som byggnadsmaterial, takutformning, färgsättning och form,
det vill säga karaktärsdrag som kan bevara en tidstypisk eller på annat
sätt eftersträvansvärd bebyggelsemiljö.
Mot bakgrund av det nu anförda föreslår regeringen att begreppet sär-
drag i 3 kap. 10 § plan- och bygglagen byts mot karaktärsdrag.
6.2.4 Kommunens ansvar för en estetiskt tilltalande miljö
Regeringens förslag: I plan- och bygglagen införs en bestämmelse
om kommunens ansvar att verka för en estetiskt tilltalande stads- och
landskapsmiljö.

Arbetsgruppen förslag: Arbetsgruppen har inte föreslagit några
ändringar i bestämmelserna om kommunens ansvar.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser berör frågan om ansvaret
för att tolka och tillämpa bestämmelser om estetiska värden. I flera
remissyttranden framhålls vikten av att prövande myndigheter och dom-
stolar har tillräcklig kompetens för estetiska bedömningar. Riksantikva-
rieämbetet föreslår ändringar, bl.a. i fråga om byggnadsnämndens upp-
gifter, så att estetiska värden skall kunna åberopas i både enskilda
ärenden och som stöd för utbildningsinsatser, opinionsbildning m.m. I
några yttranden, däribland från Folkbildningsrådet och Hyresgästernas
Riksförbund framförs att debatten om arkitektur och formgivning inte
enbart berör fackmän på området, utan att allmänhetens och brukares
åsikter måste få genomslag.
Ett stort antal remissinstanser menar att det splittrade ansvaret i plane-
ring, byggande och förvaltning försvårar en god estetisk utformning av
den byggda miljön. Gävle kommun framför att det saknas helhetssyn vad
gäller den gestaltade miljön i kommunerna. ArkitektFörbundet, Före-
ningen Förnya Stadskärnan m.fl. betonar vikten av en bred samverkan
mellan olika parter och av en dialog även med den privata sektorn;
entreprenörer, fastighetsägare och det lokala näringslivet.
Skälen för regeringens förslag: Plan- och bygglagens bestämmelser
slår fast att det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen
av mark och vatten. Det skall finnas en eller flera nämnder som skall
fullgöra kommunens uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet. Den
ansvariga nämnden i lagen betecknad byggnadsnämnd har ansvaret
för bygglovsprövning, tillsyn och kontroll, m.m. och svarar i regel även
för andra kommunala uppgifter i fråga om planläggning och byggande
som regleras i plan- och bygglagen. Utöver denna myndighetsutövning
har byggnadsnämnden också ett ansvar för bebyggelsemiljön i kommu-
nen. Nämnden skall därvid bl.a. verka för en god byggnadskultur och en
god stads- och landskapsmiljö, följa den allmänna utvecklingen i frågor
som rör planläggning och byggande, samarbeta med myndigheter, orga-
nisationer och enskilda samt lämna råd och upplysningar i frågor som rör
nämndens verksamhet. Nämnden skall till sitt biträde ha minst en person
med arkitektutbildning och i övrigt ha tillgång till personal i den omfatt-
ning och med den särskilda kompetens som behövs för att kunna fullgöra
uppgifterna på ett tillfredsställande sätt.
Kommunens ansvar för den byggda miljöns utformning och gestalt-
ning uttrycks således tydligt i plan- och bygglagens bestämmelser. Med
anledning av de förslag till lagändringar som tidigare redovisats samt de
synpunkter som har framförts i fråga om tillämpningen bör det dock
föras in bestämmelser som klargör att ansvaret även omfattar att verka
för en estetiskt tilltalande miljö. Regeringen föreslår därför att 11 kap.
1 § första stycket 1 plan- och bygglagen kompletteras så att byggnads-
nämnden skall verka för en stads- och landskapsmiljö som också är este-
tiskt tilltalande. Därigenom görs det tydligt att det i första hand ankom-
mer på kommunen att ta fram underlag för bedömningar av hur önske-
målen om en estetiskt god kvalitet kan uppnås.
Det nu berörda ansvar som byggnadsnämnden har för den byggda
miljön innebär inte någon inskränkning av byggherrens grundläggande
ansvar för det som byggs. Det är således byggherren som har ansvaret för
att byggnadsarbeten utförs enligt bestämmelserna i bl.a. plan- och bygg-
lagen och lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnads-
verk, m.m., byggnadsverkslagen. Det är också byggherren som i första
hand svarar för utformningen av det som byggs. Som redan framhållits
(avsnitt 6.2.2) har emellertid byggnadsnämnden möjlighet att ställa krav
på en sådan utformning och färgsättning av byggnader att den yttre
miljön får god estetisk kvalitet. En sådan uppgift ställer också krav på
byggnadsnämndens egen kompetens och arbete. I denna del handlar det
mycket om att samla in uppgifter och förmedla kunskap om olika be-
byggelsemiljöers värden och egenskaper. Med ett sådant arbetssätt är det
också lättare att intressera byggherrarna för ett arkitektoniskt medvetet
förhållningssätt till de åtgärder som skall vidtas.
Vid den prövning som skall ske vid beslut om rättsverkande planer
eller vid prövning av bygglov skall kraven på en estetiskt utformad miljö
vägas mot andra allmänna intressen och de krav som skall ställas på
byggnaders placering och utformning. Möjligheterna att få genomslag för
estetiska värden ökar naturligtvis om kommunen i en öppen process
argumenterar och beskriver de olika aspekter som man avser fästa vikt
vid vid prövningen. Det förtjänar att påpekas att det kan behövas sak-
kunnig personal för att utarbeta ett sådant underlag. Kommunens
skyldighet att ha tillgång till den särskilda kompetens som behövs är
enligt regeringens mening tillräckligt reglerad i plan- och bygglagen.
Värdet av ett kontinuerligt arbete med utformningsfrågor kan inte nog
betonas. Som tidigare nämnts förändras bedömningen av vad som är
estetiskt bra och värdefullt för den byggda miljön över tiden. Det kan inte
fordras att denna förändrade syn skall ha fått genomslag i formella plan-
handlingar för att kommunens intentioner skall beaktas vid prövning av
ansökningar om lov. Å andra sidan är det inte godtagbart att mera om-
fattande krav från kommunens sida kommer som en fullständig över-
raskning och kanske dåligt underbyggda på grund av tidsbrist först i
samband med ett avslagsbeslut på en lovansökan. Regeringen har tidigare
pekat på möjligheten att behandla de nu aktuella frågorna separat, under
förutsättning att de får en offentlig genomlysning och tydlig förankring
genom politiska beslut. I den tidigare nämnda regeringsrättsdomen redo-
görs för en av kommunfullmäktige antagen skrift med råd och anvisning-
ar för bebyggelsen i ett område av kommunen. I det fallet hade kommu-
nen också i sin översiktsplan redovisat värdet av den aktuella bebyggel-
sen. Ett annat tänkbart arbetssätt är att kommunen arbetar fram en
beskrivning av karaktärsdrag som präglar byggnadsskicket i kommunen
eller delar av kommunen och fogar den beskrivningen till den mera
formella planbeskrivningen i berörda detaljplaneärenden.
6.3 Väglagen och lagen om byggande av järnväg
6.3.1 Väglagen
Regeringens förslag: Bestämmelser om estetisk utformning införs
som ett allmänt intresse vid väghållning. När vägar byggs bör hänsyn
tas till stads- och landskapsbilden och till natur- och kulturvärden.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens.
Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag tillstyrks av flertalet
remissinstanser som har yttrat sig om förslagets lagtekniska utformning.
Det finns således en allmän uppfattning att främjandet av estetiska
värden bör stärkas i väglagen. Boverket tillstyrker förslaget men tillägger
att en helhetssyn, där anpassningen till stads- och landskapsbilden är
utgångspunkten för övriga bedömningar, är nödvändig. Vägverket till-
styrker att estetiska värden bör stärkas i 4 § väglagen men ställer sig
tvekande till det föreslagna tillägget i 13 § med hänvisning till att be-
greppen stads- och landskapsbilden är svårdefinierade.
Skälen för regeringens förslag: I väglagen förtydligas de allmänna
intressen som skall beaktas vid väghållning med exempel som trafik-
säkerhet, miljöskydd, naturvård och kulturmiljö. Vid byggandet av vägar
anges att ändamålet med vägen skall vinnas med minsta intrång och
olägenhet utan oskälig kostnad.
Bestämmelserna ger således uttryck för flertalet av de olika tekniska,
funktionella och miljömässiga aspekter som sammantaget skall bidra till
en hög kvalitet i väghållningen och planeringen av nya vägar. Regeringen
anser, som tidigare berörts, att det nu kan finnas skäl att ge grundläggan-
de krav på estetiska värden en tydligare ställning i lagstiftningen. Det är
därför lämpligt att i bestämmelserna om allmänna intressen införa krav
på att en estetisk utformning skall eftersträvas vid väghållning.
Genom plan- och bygglagen regleras bebyggelsemiljön bland annat
med avseende på stads- och landskapsbild, vilka är vedertagna begrepp.
Motsvarande bestämmelser bör införas i väglagens 13 § för att framhäva
behovet av anpassning av vägar och väganordningar till omgivningen.
6.3.2 Lagen om byggande av järnväg
Regeringens förslag: Bestämmelser om estetisk utformning införs
som ett allmänt intresse vid planläggning, byggande och underhåll av
järnvägar. Byggande av järnvägar skall ske med hänsynstagande till
stads- och landskapsbilden och till natur- och kulturvärden.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens.
Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag tillstyrks i princip av
flertalet remissinstanser som har yttrat sig om förslagets lagtekniska
utformning. Det finns således en allmän uppfattning att främjandet av
estetiska värden bör stärkas i järnvägsbyggnadslagen. Boverket tillstyr-
ker men tillägger att en helhetssyn där anpassningen till stads- och land-
skapsbilden är utgångspunkten för övriga bedömningar. Banverket till-
styrker att estetiska värden bör stärkas i 1 kap. 3 § i lagen om byggande
av järnväg.
Skälen för regeringens förslag: I lagen om byggande av järnväg
förtydligas inte de allmänna intressen som skall beaktas vid planering,
byggande och drift av järnväg. Vid planläggning och byggande av järn-
väg anges att ändamålet med järnvägen skall vinnas med minsta intrång
och olägenhet utan oskälig kostnad.
Regeringen anser, som tidigare berörts, att det nu kan finnas skäl att ge
grundläggande krav på estetiska värden en tydligare ställning i lagstift-
ningen. Det är därför lämpligt att i bestämmelserna om allmänna
intressen införa krav på att en estetisk utformning skall eftersträvas vid
planläggning, byggande och underhåll av järnväg.

7 Offentligt och förebildligt
7.1 Staten som förebild
Regeringens bedömning:
Statliga myndigheter, bolag och verksamheter bör ha höga kvalitets-
ambitioner vad gäller arkitektur, formgivning och design.
Offentlig upphandling av arkitektur-, formgivnings- och design-
tjänster bör ske med ökat kvalitetsmedvetande.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens bedömning.
Remissinstanserna: Utgångspunkten att staten skall tjäna som före-
bild har ett stort antal remissinstanser kommenterat och bedömt som
positivt. Boverket framför exempelvis att alla vardagsmiljöer där stat,
kommun eller landsting har inflytande över förvaltningen bör behandlas
förebildligt. Gävle kommun liksom Arkitekturmuseet anser att ambitionen
också borde gälla bolag, stiftelser etc. där staten har någon form av
inflytande.
Ett flertal remissinstanser har kommenterat upphandlingsfrågor och
vikten av att välja kvalitet samt ett långsiktigt ekonomiskt tänkande. Till
dessa hör ArkitektFörbundet och Sveriges arkitekt- och ingenjörsföre-
tagsförening. Att lyckade resultat förutsätter kompetens i beställarorgani-
sationerna understryks av flera remissinstanser. Byggforskningsrådet
påtalar behovet av ökad satsning på forskning och utveckling kring
beställarkompetensen. Boverket betonar vikten av att även politiker och
beslutsfattare nås av kompetenshöjande insatser när det gäller beställar-
rollen.
ArkitektFörbundet, Sveriges arkitekt- och ingenjörsföretagsförening
och Postfastigheter AB framhåller att det finns en övertro på tävlingar.
Postfastigheter AB anser också att principen om brukarmedverkan talar
mot tävlingsformen då dialogen med brukarna uteblir. Kungl. Konsthög-
skolan, Svenska Arkitekters Riksförbund samt Statens fastighetsverk
uttalar sig positivt vad gäller arkitekttävlingar.
Skälen för regeringens bedömning: Det offentliga stat, landsting
och kommun har stort inflytande på gestaltningen och utformningen av
vår omgivning. I egenskap av normgivare, byggherre, förvaltare och
hyresgäst bör staten agera förebildligt vad gäller arkitektur, formgivning
och design. Detta bör gälla allt från planering, anläggning och byggande
till inredning och grafisk formgivning. Väsentliga förändringar bör inte
genomföras utan att konsekvenserna för befintliga kulturhistoriska och
estetiska värden klargjorts och beaktats. Sammantaget kan sägas att de
miljöer staten medverkar till att skapa bör vara förebildliga exempel på
god arkitektur, formgivning och design. I detta ingår skapandet av väl
fungerande och vackra arbetsmiljöer som en mycket viktig fråga. Vad
gäller statens hantering av lokalförsörjningsfrågor återkommer regering-
en till detta nedan.
Även offentliga miljöer där kommun eller landsting har inflytande bör
vara förebildliga. Kommunerna svarar för planering och lovgivning och i
vissa fall också för byggande och förvaltning. Särskild uppmärksamhet
bör, som ett flertal remissinstanser framhävt, riktas mot skolan, som är
vår största kulturinstitution med ca 1,5 miljoner elever och anställda. Hur
skolans byggnader, inredning, pedagogiska rekvisita och utomhusmiljö
utformas har stor betydelse när det gäller att skapa förebilder för vad god
arkitektur, formgivning och design kan innebära för trivsel, social
gemenskap, effektivt arbete och estetisk stimulans. Extra höga krav på
skolmiljöerna är motiverat inte minst då det är obligatoriskt för eleverna
att vistas i skolmiljön. Denna fråga behandlas bl.a. inom Regeringskans-
liets arbetsgrupp Kultur i Skolan. Gruppen kommer under våren 1998 att
presentera en idéskrift om bl.a. skolan som kulturmiljö.
Den offentliga sektorn har vidare i egenskap av inköpare möjlighet att
verka för efterfrågan på god design där kvalitets- och resurshushållnings-
aspekterna beaktas. Den offentliga sektorn upphandlar årligen varor och
tjänster för ca 280 miljarder kronor. Härav svarar staten själv för ca 100
miljarder kronor. Då upphandling sker är det i regel många aspekter som
måste vägas in. Detta gäller särskilt upphandlingen av tjänster inom
områdena arkitektur, formgivning och design, vilka karaktäriseras av att
de spänner över breda fält. Det krävs sakkunskap och omsorg för att
uppnå det sammantaget bästa resultatet, både vad gäller kravspecifikation
och vid värderingen av anbud. För ett gott resultat är inledningsfasen av
största vikt och tillräcklig tid måste avsättas för detta grundläggande
första steg.
I samband med upphandling av arkitekt- och konsulttjänster har det
dock riktats kritik mot de offentliga beställarna för att de alltför ensidigt
prioriterar ett lågt pris utan att i tillräckligt hög grad väga in kvalitets-
aspekterna. Detta kan delvis ha sin förklaring i att vissa offentliga be-
ställare ofta är engångsbeställare och kanske inte alltid har den kunskap
som krävs för att formulera en kravspecifikation och värdera ett anbud.
Det förekommer också då ett byggprojekt skall genomföras att upphand-
lingen av projekteringen delas upp, vilket kan leda till att ursprungliga
goda gestaltningsmässiga idéer går förlorade. Det påtalas även av flera
remissinstanser att offentliga beställare behöver göras uppmärksamma på
tillämpningen av lagen (1992:1528) om offentlig upphandling samt bety-
delsen av kunskap vid upphandling av arkitekt- och konsulttjänster. Detta
gäller särskilt sedan lagen ändrats bl.a. i syfte att bättre tillgodose kvali-
tetsaspekten vid upphandling (prop. 1996/97:153). Vidare framhålls att
det behövs informations- och utbildningsinsatser inom området.
Upphandlingsfrågorna kommer att behandlas i de uppdrag som
kommer att ges till Statens fastighetsverk dels vad gäller erfarenhetsåter-
föring, dels den exempelsamling och vägledning verket kommer att få i
uppdrag att ta fram. Ytterligare insatser, såsom informations- och kun-
skapsspridning inom detta område, kommer att övervägas inom arbets-
gruppens fortsatta arbete.
De fastighetsförvaltande myndigheterna har under lång tid skaffat sig
specifika kunskaper inom sina förvaltningsområden. Det är erfarenheter
som skulle vara till nytta för andra myndigheter och förvaltare att ta del
av för att främja en högre kvalitet i den byggda miljön. Regeringen
kommer av den anledningen att ge Statens fastighetsverk i uppdrag att
initiera ett utökat samarbete och erfarenhetsutbyte mellan de fastighets-
förvaltande myndigheterna angående bl.a. gestaltning, bevarande, styr-
ning av byggprocessen och upphandling. Genom ett ökat erfarenhets-
utbyte kan statliga myndigheter också bli förebilder för andra fastighets-
förvaltare, både offentliga och privata.
Arkitekttävlingar
I många fall anordnas arkitekttävlingar då offentliga anläggningar, bygg-
nader eller inredningar skall gestaltas. Detta är ett av flera sätt att nå goda
resultat, ett sätt som innebär att en problemställning belyses ur flera syn-
vinklar och att ett debattstimulerande material kommer fram. Från yrkes-
kårens sida framhålls också att allmänna tävlingar ger mindre etablerade
arkitekter en möjlighet att visa sitt kunnande. Under senare år har med
gott resultat bl.a. flera nya högskolor och museer byggts med utgångs-
punkt i arkitekttävlingar. Regeringen har också i budgetpropositionen för
år 1998 aviserat att internationella arkitekttävlingar bör genomföras som
ett led i tillkomsten av ett världskulturmuseum i Göteborg och ett Nobel-
center i Stockholm.
Bedömningen av om en tävling skall ordnas och vilken form den skall
ha bör göras från fall till fall, men vid upphandling av större eller viktiga-
re projekt bör tävling ordnas i syfte att uppnå hög kvalitet på den slutliga
produkten.

Regeringens åtgärder: Statens fastighetsverk kommer att få i uppdrag
att initiera ett erfarenhetsutbyte mellan statliga myndigheter som
förvaltar fastigheter.
7.2 Kvalitetsarbete inom statliga myndigheter
Regeringens bedömning:
De statliga myndigheter som bygger och förvaltar byggnader och
anläggningar bör redovisa program för hur de arkitektoniska och este-
tiska kvaliteterna kan främjas.
Sveriges representationslokaler, såväl inom landet som utomlands,
bör utgöra förebild för vad som kan åstadkommas inom svensk
arkitektur, formgivning och design.

Arbetsgruppen förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig om vad arbets-
gruppen anfört angående kvalitetsprogram och representationslokaler har
i huvudsak varit positiva. Bl.a. Statens fastighetsverk har betonat vikten
av att representationslokalerna är förebildliga.
Skälen för regeringens bedömning: Vissa statliga myndigheter har
bl.a. som uppgift att bygga och förvalta fastigheter och anläggningar.
Många av dessa byggnader och miljöer har ett stort arkitektoniskt och
kulturhistoriskt värde. Insatser rörande den yttre och inre miljön måste
här präglas av respekt för karaktär och helhet, så att dessa värden inte
förvanskas. Nya byggnader skall berika och förnya den befintliga miljön,
men de skall också utgå från platsens givna förutsättningar.
Statliga myndigheter svarar också för vägar, broar och andra trafik-
anläggningar. Dessa anläggningar är ofta stora byggnadsverk och påver-
kar i hög grad sin omgivning. Vid inpassning av dessa måste samma
hänsyn tas som vid övrigt byggande. Frågan är inte minst viktigt med
tanke på de stora förändringar som utbyggnader av infrastruktur i vägar
och järnvägar i regel medför. Regeringen har erfarit att det inom de
myndigheter som förvaltar fastigheter och anläggningar för närvarande
pågår ett arbete med att höja kvaliteten vad gäller byggande och förval-
tande. Åtta myndigheter (Banverket, Fortifikationsverket, Luftfarts-
verket, Riksantikvarieämbetet, Sjöfartsverket, Statens fastighetsverk, SJ
och Vägverket) har till regeringen redovisat hur de arbetar för att främja
arkitektoniska och gestaltningsmässiga kvaliteter. Av redovisningarna
framgår att myndigheterna har kvalitetsprogram eller har påbörjat ett
arbete med att formulera sådana program. Även särskilda referens-
grupper eller råd med funktionen att bevaka de arkitektoniska och
gestaltningsmässiga kvaliteterna i verksamheten finns eller skall inrättas
hos några myndigheter.
Regeringen anser att alla myndigheter som bygger samt förvaltar
fastigheter och anläggningar skall ha program för hur de arkitektoniska
och gestaltningsmässiga aspekterna kan främjas. Regeringen vill också
peka på vikten av att myndigheterna har tillgång till erforderlig kompe-
tens när programmen utvecklas. Vidare bedömer regeringen det som
positivt att råd eller särskilda referensgrupper bildas som har till uppgift
att bevaka arkitektoniska och gestaltningsmässiga kvaliteter. Sådana
åtgärder kan utifrån förhållandevis blygsamma investeringar ge synbara
resultat. Det kan vara en fördel att även expertis som är fristående från
myndigheten ingår i dessa råd eller referensgrupper.
I detta sammanhang vill regeringen informera riksdagen om att arbets-
gruppen också haft kontakt med yrkesorganisationer och branschorgan i
syfte att intressera dessa för att bilda ett forum/råd där representanter för
byggherrar, fastighetsförvaltare, entreprenörer och arkitekter kan mötas.
Syftet är att branschen skall finna former för hur den byggda och gestal-
tade miljön kan förbättras. Initiativet har bemötts positivt och ett sådant
branschråd bör på sikt kunna medverka aktivt till ökad insikt om betydel-
sen av hög kvalitet i arkitektur, formgivning och design.
Myndigheternas lokalförsörjning
Statliga myndigheter har ansvar för den egna lokalförsörjningen. Detta
innebär att myndigheterna kan påverka valet av lokaler för sin verksam-
het. De kan och bör därmed efterfråga och ställa krav på hög kvalitet när
de hyr lokaler. Det krävs ofta specialkunskap vid anskaffandet av lokaler,
vilket inte alltid finns hos de statliga myndigheterna. I dessa situationer
måste myndigheter göra klart för sig vilken kompetens som erfordras och
knyta lämpliga rådgivare till sig.
Vissa statliga myndigheter hyr lokaler av bolag där staten är delägare,
sålunda hyr ett flertal universitet och högskolor lokaler av Akademiska
Hus. Andra exempel på bolag med statligt ägande är Postfastigheter AB
och Vasakronan. De myndigheter som hyr lokaler för sina verksamheter
bör själva ansvara för att i sin lokalförsörjning utveckla och förvalta god
arkitektur.
Vidare bör statliga myndigheter som hyr lokaler utveckla strategier för
hur olika förändringar, tillägg och underhåll av den inre miljön skall
hanteras så att kvalitetsaspekten tillgodoses. Detta arbete kan med fördel
kopplas till det miljöarbete mot ett hållbarare samhälle som ett flertal
myndigheter driver. Regeringen vill för riksdagens information meddela
att kvalitetsprogram kommer att utvecklas för de krav som bör ställas på
regeringskansliets egna lokaler.
Regeringen kommer att ge Statens fastighetsverk i uppdrag att ta fram
en skrift med exempel på goda arkitektoniska lösningar vad gäller bygg-
nader och anläggningar. Skriften skall ge vägledning till beställare och
bör fokusera på processen, hur upphandling har skett, arkitektens med-
verkan etc. Fastighetsverket skall i detta arbete samarbeta med Arkitek-
turmuseet, Riksantikvarieämbetet och Boverket .
Det är också angeläget att utlandsmyndigheternas lokaler är represen-
tativa. Det gäller de lokaler som ambassader, delegationer och konsulat
disponerar. Byggnader, inredning och bruksföremål skall utgöra goda
exponenter för svensk arkitektur, formgivning och design. Ett nära sam-
arbete sker med Statens fastighetsverk, Statens konstråd och Statens
konstmuseer beträffande inredning och utrustning samt konstnärlig
utsmyckning vad gäller utlandsmyndigheternas lokaler. Regeringen vill
för riksdagens information meddela att detta arbete kommer att vidareut-
vecklas som ett kvalitetsprogram i linje med det program som görs i
fråga om Regeringskansliets lokaler.

Regeringens åtgärder:
Statliga myndigheter som bygger och förvaltar byggnader och anlägg-
ningar kommer att få i uppdrag att upprätta kvalitetsprogram för hur
arkitektoniska kvaliteter skall främjas.
Statens fastighetsverk kommer att få i uppdrag att utarbeta en skrift
med goda exempel på arkitektoniska lösningar.

7.3 Ekonomiska styrmedel
Regeringens bedömning:
Statligt ekonomiskt stöd till byggande och anläggande bör stimulera
till hög kvalitet i arkitektur, formgivning och design och till varsamhet
med bebyggelse och miljöer.
Mottagare av statligt ekonomiskt stöd bör vara väl informerade om
hur stödet kan användas för att främja hög kvalitet i arkitektur, form-
givning och design.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens bedömning.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan till-
styrker förslaget, dit hör bl.a. HSB:s Riksförbund, Sveriges allmännyttiga
bostadsföretag och Sveriges arkitekt- och ingenjörsföretagsförening.
Chalmers tekniska högskola AB anser att uppmärksamhet också bör
riktas mot produktdesign av nya byggnadsdelar och byggkomponenter,
vilka kan ge en ekologisk profil en bättre gestaltning. Boverket finner det
viktigt att följa upp och utvärdera de åtgärder som kommer att göras i
kommunerna i samband med de lokala investeringsprogrammen.
Skälen för regeringens bedömning: Det är viktigt att bidrag inte
medför negativa konsekvenser för byggnadskulturen.
Ett aktuellt exempel på ekonomiska styrmedel är regeringens lokala
investeringsprogram för ekologisk omställning och utveckling. Rege-
ringen har inlett ett stort investeringsprogram omfattande 5,4 miljarder
kronor under tre år. Satsningen inriktar sig bl.a. på investeringar i ekolo-
giska lösningar som annars inte skulle kommit till stånd i bostadsområ-
den och andra byggnader och anläggningar. Det finns t.ex. stora behov av
förnyelse i miljonprogrammets bostadsområden samt i skolor och
daghem. Byggföretag behöver utveckla metoder så att de kan återanvän-
da material och ta hand om miljöfarligt byggnadsmaterial när de river
och renoverar.
Regeringen har inom ramen för investeringsprogrammet lyft fram bl.a.
den byggda miljöns betydelse. När kommunerna ansöker om investe-
ringsbidrag skall de till regeringen bl.a. redovisa hur de arkitektoniska
kvaliteterna tas till vara i projekten. Riksantikvarieämbetet, Boverket och
Byggforskningsrådet har tillsammans med Närings- och teknikutveck-
lingsverket (Nutek), Banverket, Jordbruksverket, Kommunikationsforsk-
ningsberedningen, Naturvårdsverket och Statens energimyndighet fått i
uppdrag att biträda regeringen och kommunerna med bedömningar av de
projekt som ingår i de lokala investeringsprogrammen. Det är angeläget
att åtgärderna inte leder till sådana ingrepp i den byggda och gestaltade
miljön att befintliga kvaliteter förringas. Regeringens bedömning är att
det är av stor vikt att de arkitektoniska kvaliteterna tas tillvara och
utvecklas. Detta kommer att lyftas fram i samband med informations-
insatser för investeringsprogrammen.
Arbetsgruppen för arkitektur och formgivning har påtalat att det saknas
en analys av stödformernas konsekvenser för den byggda miljön. Detta
har också bekräftats av vissa remissinstanser, vilka har framför att det är
önskvärt med tydligare anvisningar om statens kvalitetskrav när det
gäller bidragsfördelning. I regeringsuppdraget till arbetsgruppen för
arkitektur och formgivning ingår att behandla frågan om ett samspelt
statligt agerande i frågor om styrmedlens konsekvenser för den byggda
och formade miljön. Boverket och Riksantikvarieämbetet har framfört att
det inom respektive verk pågår eller avses påbörjas ett arbete i samma
riktning.

Regeringens åtgärder:
Kommuner som ansöker om bidrag inom ramen för de lokala investe-
ringsprogrammen för ekologisk omställning och utveckling skall redo-
visa hur de arkitektoniska kvaliteterna tas till vara.
Gestaltningsaspekterna lyfts fram i samband med informationsinsatser
för de lokala investeringsprogrammen.

8 Det offentliga rummet
8.1 Helhetsperspektiv på det offentliga rummet
Regeringens bedömning:
Det offentliga rummet gator, torg, parker, offentliga lokaler och
landskapsrum bör utformas med inlevelse och omsorg och
betydelsen av deras gestaltning bör framhävas.
Landets kommuner bör uppmuntras att anta strategier eller lokala
handlingsprogram för att stärka kvalitetsaspekter och miljökvaliteter i
den byggda miljön.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer väsentligen med regering-
ens bedömning.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland Boverket och
Sveriges Lantbruksuniversitet, har framfört att förslaget till handlings-
program haft tyngdpunkten på den bebyggda miljön på bekostnad av
landskap och stadsmiljö i en bredare mening. Banverket framhåller att
fokuseringen på stadsmiljö lämnar landskapsfrågorna utanför diskussio-
nen. Flera remissinstanser, däribland ArkitektFörbundet och Hyresgäs-
ternas riksförbund poängterar att en bred diskussion som involverar
många parter i utvecklingen av den offentliga miljön är nödvändig bl.a.
för den demokratiska förankringen.
De lokala handlingsprogrammen tillstyrks av Sjöfartsverket, Statens
fastighetsverk, Riksantikvarieämbetet, HSB:s Riksförbund, Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag, Växjö kommun samt Sveriges arkitekt- och
ingenjörsföretagsförening.
Behovet av stadsarkitektkompetens i kommunerna betonas särskilt av
Boverket, Stadsmiljörådet och Riksbyggen.
Skälen för regeringens bedömning: Den offentliga miljön har vi alla
tillgång till och utformningen av den har avgörande betydelse för vår
trygghet, trivsel och sociala gemenskap. Betydelsefull är inte minst den
samlade stads- och landskapsbild som omger oss och påtagligt gestaltar
värdet av vår miljö. Den ger oss också, när den fungerar väl, konstnärliga
och kulturella upplevelser. Omsorgen om den offentliga miljön i alla dess
historiska och estetiska dimensioner måste bl. a. mot bakgrund av de
anförda skälen prioriteras. Den svenska synen på allemansrätten leder
vidare till att utformningen av den offentliga miljön, dess tillgänglighet
och möjlighet att ge rika upplevelser, måste ses som en prioriterad fråga.
Till det som bör utvecklas i de fortsatta diskussionerna kring det
offentliga rummet hör frågor som sträcker sig från parker och landskap,
stadsmiljöer och bymiljöer, till småskaliga trafikmiljöer, parkeringshus,
bensinstationer, broar, belysning, vägskyltar och avfallsstationer. Alltför
ofta har sådana anläggningar utformats utan hänsyn till sin inverkan på
stads- och landskapsbilden. Här har, vid sida av kommunerna, statliga
myndigheter med samhällsplanerande uppgifter ett stort ansvar. Inte
minst gäller det Banverket och Vägverket i fråga om trafikanläggningar-
nas inverkan på stads- och landskapsmiljön.
Stora delar av det offentliga rummets gestaltning påverkas av regler,
myndigheter och offentligt ägda verksamheter. Dessa verksamheter har
emellertid ofta sina bestämda mål och standardregler som sällan inne-
fattar omsorgen om den offentliga miljön i sin helhet. Utöver de offent-
liga myndigheterna påverkar flera andra parter, såsom markägare, fastig-
hetsägare och affärsidkare, också det offentliga rummet genom sina olika
aktiviteter. Gestaltningen av det offentliga rummet utmärks därför alltför
ofta av splittring och okoordinerade insatser. Om frågan inte ges stor
uppmärksamhet kan detta leda till att ingen tar ett helhetsansvar för
miljön.
Kommunernas roll
Kommunerna har en nyckelroll när det gäller att verka för en god bygg-
nadskultur och en god bebyggelsemiljö. Av detta följer att kvaliteten i
deras eget byggande och förvaltningen av deras egna byggnader och
anläggningar blir ett riktmärke för andras åtgärder i kommunen. Det är
också kommunerna som för det mesta får betala kostnaderna för effekten
av destruktiva miljöer. Kommunernas nyckelroll gör att det är av stor
vikt att de tar initiativ till de kvalitetshöjande åtgärder som behövs.
Det finns kommuner som på olika sätt tagit initiativ till sådana kvali-
tetshöjande insatser av mer övergripande slag. Exempelvis genom att
arbeta med lokala handlingsprogram för hela eller delar av kommunen.
Arbetet kan ske i skiftande former: ofta knyts det till kommunernas
fysiska planering enligt plan- och bygglagen, men sker ibland även i mer
fristående former. Initiativ till olika typer av samverkan som involverar
fastighetsägare och näringslivet, förekommer också. Regionalt har kom-
muner samverkat i syfte att beskriva regionens kvaliteter till grund för
lokalt arbete. Vidare sker på flera länsstyrelser och myndigheter ett
arbete till stöd för kommunerna i frågor som rör till exempel regionens
utvecklingsmöjligheter från ett miljöperspektiv. Dessa försök visar att det
är fullt möjligt att utan kostnadskrävande insatser höja nivån på gestalt-
ningen av den offentliga miljön. Pågående arbete med kommunala hand-
lingsprogram kring gestaltningsfrågor behöver uppmärksammas och
erfarenheterna av arbetet spridas. Den lokala Byggnadsordning som
Stockholms stad tagit fram i samband med översiktsplanearbetet kan
tjäna som ett gott exempel på vad ett sådant program kan utmynna i.
Arbete med lokala program pågår också i Gävle, Helsingborgs och Göte-
borgs kommuner. Överhuvud är, som Boverket anfört, en anknytning till
översiktsplanen av stort värde när det gäller att lyfta fram sådana stads-
och landskapsmiljövärden som kommunen särskilt vill värna om.
Det är regeringens uppfattning att arbetet med konkreta lokala hand-
lingsprogram kan vara ett bra sätt att uppnå och förankra ett gemensamt
helhetsansvar för det offentliga rummet. När det gäller att ta tillvara och
lyfta fram det arbete som görs i kommunerna har Boverket en central roll
för att ta tillvara och sprida erfarenheter av denna typ av arbete. Här har
också Riksantikvarieämbetet inom ramen för sitt myndighetsansvar en
viktig uppgift.
I strävan att höja den estetiska kvaliteten i det offentliga rummet har
som tidigare nämnts kommunen och inte minst dess byggnadsnämnd en
nyckelroll. Att på grundval av god kompetens inom byggande och plane-
ring kunna initiera och föra en skapande diskussion med allmänheten om
kommunens fysiska utveckling lägger således grunden för kvalitativa
förbättringar av miljön liksom för att upprätthålla redan existerande
kvaliteter.
Statens konstråd har i dag till huvuduppgift att arbeta för att konsten
blir ett naturligt och framträdande inslag i den gemensamma miljön och
har förklarat sig berett att vidga sitt arbete med dessa frågor. I det upp-
drag regeringen kommer att ge till Statens konstråd med anledning av
handlingsprogrammet ingår att rådet skall stimulera till estetiska förbätt-
ringar i gestaltningen av den offentliga miljön. Det kan avse konkreta
åtgärder där initiativ tas till förbättringar i befintliga offentliga miljöer,
men även andra åtgärder som t.ex. metodutveckling samt informations-
och kunskapsspridning kan komma i fråga. Förslagsvis väljs årligen ett
angeläget och aktuellt tema ut där frågeställningar och resultat bör få en
bred allmän spridning, till exempel kan tävlingar arrangeras. Gränsöver-
skridande möten och samarbetsprojekt mellan olika yrkesgrupper bör
eftersträvas, t.ex. kan konstnärer, landskapsarkitekter och arkitekter
arbeta tillsammans med samma uppdrag. Det är givetvis lämpligt att
konstrådet i detta arbete söker sådant samarbete som kan tillföra rådet
erforderlig kompetens och helhetssyn på gestaltningen av miljön. Som
exempel på naturliga samarbetspartners kan här nämnas Arkitektur-
museet, Stadsmiljörådet och Föreningen Svensk Form.

Regeringens åtgärder: Statens konstråd kommer att ges i uppdrag att
stimulera förbättringar i gestaltningen av den offentliga miljön.
8.2 Samverkan i bevarande- och utvecklingsområden
Regeringens bedömning: Effektiva former för förbättrad samverkan
i bevarande- och utvecklingsområden mellan stat/kommun/fastighets-
ägare/näringsliv bör skapas.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer väsentligen med regering-
ens bedömning.
Remissinstanserna: Vad gäller samverkan i särskilda bevarandeom-
råden har de berörda myndigheterna Riksantikvarieämbetet, och Boverket
ställt sig positiva till uppdraget. I övrigt tillstyrks förslaget av Sjöfarts-
verket, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag samt Sveriges arkitekt- och
ingenjörsföretagsförening.
Skälen för regeringens bedömning: Samverkan mellan kommuner
och fastighetsägare har blivit allt vanligare och ger många gånger mycket
goda resultat för den offentliga miljön. Samarbetet har dock hittills i
första hand inriktats på kommersiellt intressanta centrala stadsområden.
En strävan bör vara att denna samverkan ökar och att den får omfatta allt
fler stadsområden; även sådana som kanske inte har ett alltför stort
kommersiellt intresse. Ett exempel på samverkan är det arbete som
uträttas inom ramen för organisationen Förnya Stadskärnan i vilken
ingår representanter för näringsliv, kommuner och statliga myndigheter.
I andra länder, till exempel England, finns erfarenheter av samverkan
stat/kommun/näringsliv i särskilda kulturmiljöer inom programmet Con-
servation Areas där staten avsätter vissa bidragsmedel i upprustning och
andra kvalitetshöjande åtgärder. Programmet har varit framgångsrikt.
Detta har kunnat konstateras bl.a. genom sammanställningar som Riks-
antikvarieämbetet gjort av internationella erfarenheter. För Sveriges del
förfogar Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna över bidragsmedel
för vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse som tillsammans med
andra lämpliga åtgärder bör kunna utnyttjas i liknande program och som
skulle kunna leda till dynamiska effekter för kommun och näringsliv.
Regeringen kommer att ge Riksantikvarieämbetet i uppdrag att
närmare utveckla dessa frågor. En viktig del av uppdraget gäller frågan
om att utveckla samarbete mellan den offentliga och privata sektorn inom
särskilda bevarande- och utvecklingsområden. Avsikten är att med
ledning av bl.a. internationella exempel sprida erfarenheter och utveckla
metoder för en positiv utveckling av sådana områden med utgångspunkt
från deras kulturvärden och där bl.a. de bidragsmedel som kulturmiljö-
vården förfogar över kan utnyttjas på ett dynamiskt sätt. Arbetet bör i
första hand inriktas på sådana områden som står under särskilt omvand-
lingstryck. Inriktningen av detta uppdrag skall givetvis ställas i relation
till det vidare uppdrag om stimulans till upprättandet av lokala kvalitets-
program som ovan beskrivits.

Regeringens åtgärder: Riksantikvarieämbetet kommer att ges i uppdrag
att studera lämpliga former för hur den offentliga och privata sektorn kan
samverka inom särskilda bevarande- och utvecklingsområden.

9 Kunskap och kompetens
9.1 Universitet och högskolor

Regeringens bedömning: Kompetensen hos yrkesverksamma inom
byggande, formgivning och design bör öka.

Utbildningen inom arkitektur, formgivning och design är av fundamental
betydelse för en god utveckling av den gestaltade miljön.
Arbetsmarknaden för arkitekter har förändrats under de senaste åren och
utbildningen måste på olika sätt förnyas för att bättre svara mot de nya
kompetensbehoven. Även utbildningarna i design- och formgivning
måste förnyas och breddas genom att erbjuda ökade inslag av t.ex.
teknik, ekonomi och marknadsföring.
Högskolorna skall i ökad utsträckning samverka med det omgivande
samhället, t.ex. näringslivet, organisationer, kulturliv och folkbildning.
Högskolorna skall informera om sin utbildning och forskning samt enga-
gera omvärlden i verksamheten. Högskolorna skall även bedriva fort-
bildning och vidareutbildning. Denna uppgift är numera lagstadgad och
skall ske inom ramen för högskolans ordinarie resurser. Vidare skall jäm-
ställdhet mellan kvinnor och män alltid iakttas och främjas vid högsko-
lornas utbildningsverksamhet inom områdena byggande, formgivning
och design.
Genom sådan samverkan kan verksamheten berikas med impulser och
kunnande utifrån. Detta samarbete innebär också att viktiga kontakter
etableras mellan högskolan och arbetslivet, vilket ökar nyutexaminerade
studenters möjligheter på arbetsmarknaden och bör även resultera i att
högskolans utbud av kurser för kompetensutveckling av redan yrkesverk-
samma inom arkitektur, formgivning och design ökar. Med väl fungeran-
de kontaktnät mellan högskolorna, näringslivet och det övriga samhället
kommer lärosätena att bättre kunna utforma utbildning, konstnärligt
utvecklingsarbete och forskning i enlighet med samhällets varierande
behov och tillgodogöra sig influenser som kan leda till en vidareutveck-
ling av den egna verksamheten. Denna samverkansuppgift följs upp av
Utbildningsdepartementet.
De statliga myndigheter och de bolag som förvaltar universitets- och
högskolelokaler har också goda möjligheter att tjäna som förebilder för
andra byggherrar och fastighetsförvaltare när det gäller att utveckla och
förvalta god arkitektonisk miljö samt genom att öka sitt engagemang för
att erbjuda kvinnliga och manliga arkitekt- och designstudenter konst-
närlig praktik.

9.1.1 Arkitektutbildning
Regeringens bedömning: Den pågående utvärderingen av arkitekt-
utbildningen bör ge en grund till förbättringar av grundutbildning,
forskarutbildning och forskning inom arkitektur och samhällsplane-
ring.

Arbetsgruppens bedömning: Överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser önskar ett förtydligande av
vilka arkitektkategorier som avses. Ett flertal remissinstanser har också
efterlyst större inslag av byggnadsvård, restaurering, kulturminnesvård
och regionala perspektiv i arkitekturutbildningen samt andra utbildning-
ar. Sveriges lantbruksuniversitet, Boverket, Landskapsarkitekternas
riksförbund m.fl. saknar i handlingsprogrammets överblick landskaps-
arkitektutbildningar och den fysiska planerarutbildningen vid Högskolan
i Karlskrona/Ronneby. Lunds universitet anser att arkitektutbildningen
bör förlängas.
Skälen för regeringens bedömning: Arkitektutbildning är en yrkes-
utbildning som förbereder för arbete inom områdena byggande, inred-
ning, samhälls- och landskapsplanering. Arkitekter utbildas vid Lunds
universitet, Kungl. Tekniska högskolan och Chalmers tekniska högskola
AB. Vid vissa andra lärosäten bedrivs utbildningar med anknytning till
området. Vidare utbildas landskapsarkitekter vid Sveriges lantbruksuni-
versitet samt inredningsarkitekter vid Göteborgs universitet och Konst-
fack. Vid den blivande Malmö högskola planeras utbildningar med
inriktning mot bebyggelseutveckling.
Gränserna mellan de olika arkitekternas arbetsområden tenderar
alltmer att gå in i varandra vilket i högre utsträckning bör beaktas vid
utformningen av olika arkitektutbildningar och samarbete dem emellan.
Arbetsmarknaden för arkitekter har förändrats i väsentliga avseenden
under de senaste åren. Arkitekterna kommer i framtiden att ha delvis nya
arbetsuppgifter och främst vara inriktade på att förvalta och förnya
befintlig bebyggelse samt att anpassa befintlig bebyggelse till en hållbar
samhällsutveckling. Arbetsgruppen har anfört att en vanlig synpunkt från
sektorn är att arkitekten bör ha helhetsansvaret för byggprocessens alla
skeden för att på det sättet uppnå ett slutresultat med hög kvalitet. Det har
vidare framkommit att arkitekternas kompetens därför behöver stärkas
bl.a. vad gäller gestaltningsfrågor, teknik, ekonomi, ekologiskt hållbart
byggande, materialkunskap och process.
Som en följd av vad som har framkommit under bl.a. arbetsgruppens
arbete har regeringen uppdragit åt Högskoleverket att följa upp och
utvärdera den svenska arkitektutbildningen. Verket skall även undersöka
om det finns behov av nya utbildningar och i så fall lämna förslag till
deras innehåll, organisation och finansiering. Syftet med utvärderingen är
att ge en grund till förändringar av grundutbildning, forskarutbildning
och forskning inom arkitektur och samhällsplanering. I uppdraget ingår
bl.a. att utvärdera arkitektutbildningens nuvarande dimensionering samt
analysera konsekvenserna av att under några år minska antagningen.
Utbildningens längd samt vidareutbildning och kompetensutveckling bör
också behandlas. Uppdraget avses samordnas med det uppdrag om
designutbildningarna som beskrivs i det följande (avsnitt 9.1.2 Design-
utbildning). Därvid avses verket kartlägga och ge förslag till utveckling
av samarbetet mellan arkitekt- och designutbildningarna. Uppdraget skall
enligt planerna redovisas till regeringen senast den 26 februari 1999.

Regeringens åtgärder: Högskoleverket har fått i uppdrag att följa upp
och utvärdera den svenska arkitektutbildningen. Verket skall även under-
söka om det finns behov av nya utbildningar.
9.1.2 Designutbildning
Regeringens bedömning: Designutbildningarna inom högskolan bör
utvärderas och utredas. Regeringen avser därefter att ta ställning till
behov av förändringar.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna välkomnar
översynen. Några remissinstanser, bl.a. Umeå universitet, Konstfack och
Föreningen Svenska industridesigner, anser att antalet utbildningsplatser
vid landets designutbildningar bör öka, framför allt vad gäller industri-
design.
Skälen för regeringens bedömning: Konstnärlig högskoleutbildning
inom design- och formgivningsområdet skall ge studenterna kunskaper,
färdigheter och en arbetsmetodik för att på konstnärlig grund kunna
utforma produkter och lösa gestaltningsmässiga, tekniska, praktiska,
ekonomiska och miljömässiga problem inom sina respektive specialom-
råden. Konstnärlig högskoleexamen med inriktning på design utfärdas
vid Lunds, Göteborgs och Umeå universitet samt vid Konstfack. Utbild-
ning inom design anordnas även vid Högskolan i Borås (textil formgiv-
ning), Högskolan i Växjö (glasformgivning) och Mälardalens högskola
(teknisk illustration). Vidare planeras utbildningar inom området konst
och kommunikation vid den blivande Malmö högskola.
I budgetpropositionen för år 1997 har regeringen understrukit betydel-
sen av utbildning på designområdet bl.a. genom att tillföra designutbild-
ningarna vid Lunds, Göteborgs respektive Umeå universitet samt Konst-
fack utökade resurser för att kunna utbilda fler formgivare. Riksdagen
har beslutat att nya permanenta utbildningsplatser skall tillskapas för
designutbildningarna vid högskolorna i Borås och Växjö, samt vid
Mälardalens högskola liksom vid den blivande Malmö högskola.
Under arbetet med förslaget till handlingsprogram framkom att svensk
design- och formgivarutbildning enligt mångas mening förvisso håller en
hög kvalitet, men att den behöver få ett bredare innehåll. Regeringen
finner det angeläget att högskolor med designutbildning kan erbjuda både
kvinnor och män utbildningsmöjligheter med orientering inom teknik och
ekonomi. Vidare bör inslagen av design och formgivning inom främst
ingenjörs- och ekonomutbildningarna öka.
Regeringen avser att ge Högskoleverket i uppdrag att utreda och
utvärdera designutbildningarna inom högskolan. Därvid skall Högskole-
verket undersöka om det föreligger behov av att förändra utbudet, utbild-
ningarnas omfattning, innehåll, organisation och finansiering samt
presentera förslag till hur sådana förändringar skall genomföras. Verket
skall även kartlägga och ge förslag till utveckling av samarbetet mellan
arkitekt- och designutbildningarna. I uppdraget ingår vidare att inventera
vilka kombinationsutbildningar som förekommer vid olika högskolor
vari utbildning i design kombineras med utbildning inom andra ämnes-
områden. Högskoleverket skall undersöka på vilket sätt dessa komplette-
rar de övriga designutbildningarna. Uppdraget skall redovisas senast den
26 februari 1999.

Regeringens åtgärd: Regeringen avser att under våren 1998 ge Hög-
skoleverket i uppdrag att utvärdera designutbildningarna, varvid även så
kallade kombinationsutbildningar med inslag av design skall ses över.
9.1.3 Samverkansfrågor
Regeringens bedömning: Inslaget av konstnärlighet, design och
formgivning inom andra utbildningar, särskilt inom teknik och
ekonomi bör öka. Sådana kombinationsutbildningar bör öka efter-
frågan på och förståelsen för god arkitektur, formgivning och design
inom tillverkningsindustrin.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna välkomnar ett
utökat samarbete mellan utbildningar med inriktning mot arkitektur,
formgivning och design. Ett flertal remissinstanser framhåller att det
finns ett starkt behov av att utbudet av utbildning med sådana kombina-
tioner ökar, både för studenter i grundutbildning och för yrkesverk-
samma.
Flertalet remissinstanser anser vidare att det finns ett stort behov av
samverkan mellan konstnärliga utbildningar och de ekonomiska och de
tekniska utbildningarna. Vissa remissinstanser efterlyser också att sam-
arbetet skall inkludera humanister och verksamma inom andra veten-
skapsområden.
Skälen för regeringens bedömning: För att de estetiska värdena skall
få större genomslag i olika delar av samhället bör kunskapen om god
formgivning och design öka hos andra yrkeskategorier än formgivarna.
Vidare bör kunskaper hos formgivare och designer om andra delar av
produktionen öka. För att uppnå detta bör samverkan mellan olika
utbildningar intensifieras.
Kunskap om arkitektur bör tillföras alla parter i byggprocessen.
Byggande är ett lagarbete och studenter inom relevanta utbildningar bör
redan under utbildningstiden samarbeta med de andra yrkeskategorierna.
Utöver arkitektutbildningarna (arkitekt-, landskapsarkitekt- och inred-
ningsarkitektutbildningarna) finns det flera utbildningar med anknytning
till planering, byggande och konst. Bland dessa kan särskilt nämnas
civilingenjörsutbildningar med inriktning mot väg- och vattenbyggnad,
samhällsbyggnadsteknik, lantmäteriutbildningar, den magisterutbildning
med inriktning på planfrågor som bedrivs vid Högskolan i Karls-
krona/Ronneby, den bebyggelseantikvariska utbildningen vid Göteborgs
universitet och Kungl. Konsthögskolans påbyggnadsutbildning i arki-
tektur. Vid den blivande Malmö högskola planeras såsom ovan anförts
ett antal utbildningar inriktade mot bebyggelseutveckling.
Ett viktigt led i regeringens satsning för att tillverkningsindustrin skall
kunna satsa mer på produkternas design och formgivning är att kunska-
pen inom dessa områden ökar inom till exempel civilingenjörs- och
ekonomutbildningar. Ett målmedvetet strävande i den riktningen bör
medföra att konkurrenskraften för den svenska industrins produkter
kommer att stärkas. Regeringen har anslagit medel budgetåren 1995/96
och 1997 för projekt avsedda för konstnärers engagemang i den högre
utbildningen särskilt inom områdena naturvetenskap, teknik och medicin.
Avsikten är att dessa satsningar skall utvärderas under år 1998 med
avseende på vilka erfarenheter de har givit. Ett centralt mål har varit att
prova olika metoder för att öka inslagen av arkitektur, formgivning och
design inom andra utbildningar och ge underlag för att kunna genomföra
detta i större skala. Flera högskolor ger redan kombinationsutbildningar
där tekniska utbildningar kombineras med t.ex. konstnärliga utbildningar.
Många utbildade designer och formgivare kommer att arbeta som
egenföretagare, i mindre företag eller som konsulter. Denna arbetsform
kräver kunskaper om andra delar av processen kring en produkts väg från
idé till färdig produkt än själva formgivningen. Formgivare och designer
behöver även kunskaper för att identifiera marknader för sina kunskaper
och för de produkter som de har utvecklat. Designutbildningarna bör
därför kompletteras med utbildning i bl.a. ekonomi och marknadsföring,
vilket bör beaktas av högskolorna.
Samverkan inom forskning och konstnärligt utvecklingsarbete
Forskning och konstnärligt utvecklingsarbete inom området arkitektur,
formgivning och design har stor betydelse för den framtida utformningen
av den byggda miljön och de ting vi omger oss med. Genom forskning
och konstnärligt utvecklingsarbete byggs den långsiktiga kunskapen
inom området upp. Det är av stor vikt att den kunskap forskningen ger tas
till vara inom de grundläggande högskoleutbildningarna samt att den når
ut till praktikerna och att sambanden mellan forskare och praktiker
stärks.
Behovet av samarbete och erfarenhetsutbyte mellan forskare och
praktiker inom arkitektur, formgivning och design bör ytterligare beto-
nas. I högskolans uppgift att samverka med det omgivande samhället
ingår också ansvaret för att finna lämpliga former för detta samarbete.
Högskolan skall inom ramen för sina ordinarie resurser medverka till att
sprida såväl nationella som internationella forskningsresultat. Högskolan
bör kontinuerligt utvärdera och söka nya former för att på egen hand eller
i samverkan med andra den offentliga sektorn, näringslivet och olika
organisationer på ett effektivt sätt återföra forskningsresultaten till de
yrkesverksamma.
Samverkan inom grundutbildning
Resurser har anvisats för samarbetsprojekt mellan de konstnärliga och
tekniska utbildningarna och näringslivet, 4 miljoner kronor årligen för
budgetåren 1997 1999. Denna form av samarbete inom ramen för den
ordinarie utbildningen bör vidareutvecklas. Samtliga högskoleutbild-
ningar, inte minst sådana inom arkitektur, samhällsplanering, konst,
formgivning och design, bör regelbundet innehålla moment som sker i
samverkan med det omgivande samhället och studenternas framtida
arbetsgivare. Ett närmare samarbete med företag och andra organisatio-
ner ger det omgivande samhället en naturlig kanal in i högskolan sam-
tidigt som högskolans kunskapsuppbyggnad stärks. I vilken utsträckning
detta sker kommer att följas upp.
Genom att redan yrkesverksamma arkitekter, samhällsplanerare och
formgivare deltar i fortbildning och vidareutbildning finns det tillfälle för
ömsesidigt berikande möten mellan redan yrkesverksamma och studenter
inom den grundläggande högskoleutbildningen. Studenterna får därmed
redan under studietiden inblick i och en anknytning till arbetsmarknaden
genom möjligheten att samarbeta i projekt med framtida arbetsgivare och
deras kunder. Genom propositionen Högskolans ledning, lärare och
organisation (prop. 1996/97:141, bet. 1997/98:UbU3, rskr. 1997/98:12)
ges högskolan möjlighet att i ökad utsträckning rekrytera kvalificerade
personer som lärare med huvudsaklig sysselsättning utanför högskolan.
Därigenom kan förståelsen för andra verksamheter öka och kunskapen
om respektive verksamhets villkor stärkas. Vidare bör ett ökat samarbete
eftersträvas mellan studenter på arkitektur- och designutbildningar och
studenter inom andra utbildningsområden.
Samverkan inom kompetensutveckling
Regeringen har erfarit att behov finns av ytterligare insatser för kompe-
tensutveckling av redan yrkesverksamma arkitekter, samhällsplanerare,
formgivare och andra aktiva i design- och byggbranschen. Även andra
yrkesgrupper, t.ex. lärare och journalister, borde bibringas ökade insikter
i och kunskaper om värdet av god arkitektur, formgivning och design.
God design har blivit ett allt viktigare konkurrensmedel inom tillverk-
ningsindustrin. Högskolan bör därför erbjuda kompletterande utbildning i
formgivning och produktutveckling för tekniker och ekonomer inom
tillverkningsindustrin i syfte att öka deras kunskap om designens bety-
delse och för att stimulera arbetsmarknadens efterfrågan på kompetenta
formgivare.
När det gäller den byggda miljön har det till regeringen framförts att
statens, kommunernas och den privata sektorns kompetens som bygg-
herrar bör stärkas. Även kompetensen inom byggsektorn behöver höjas
framför allt vad gäller hur rådande byggnadsbestånd skall förvaltas och
utvecklas.
Synpunkter har framförts om att högskolans utbud av kurser för fort-
bildning och vidareutbildning inom områdena arkitektur, byggande och
samhällsplanering bör utökas. Högskoleverket skall, inom ramen för
uppdraget att se över arkitektutbildningarna, analysera om ett sådant
behov föreligger.
Samverkan mellan högskola och folkbildning
Arkitektur, formgivning och design är kulturyttringar som vi ständigt
kommer i kontakt med och kunskaper om dessa är en del av allmänbild-
ningen. Det är en demokratifråga att människor kan tolka sin totala miljö
för att kunna delta i debatten om denna och för att kunna påverka dess
utformning. Utbildningssystemet skall förmedla en känsla för kvalitet
och estetiska värden. För universitet och högskolor är det väsentligt att
arbeta för att nå ut även till kvinnor och män som inte har studerat eller
har för avsikt att studera vid högskolan. Här är samverkan med folkbild-
ningen av central betydelse. Forskare bör vara aktiva inom folkbild-
ningen och öka ansatserna till att i samarbete med skolor, museer och
fackförbund på ett populärvetenskapligt sätt sprida kännedom om forsk-
ningsrön.

Regeringens åtgärd: Regeringen har anslagit resurser för projekt
avsedda för konstnärers engagemang i den högre utbildningen särskilt
inom områdena naturvetenskap, teknik och medicin. Högskoleverket har
i uppdrag att under innevarande år utvärdera erfarenheterna från denna
verksamhet. Regeringen har även anslagit resurser för samarbetsprojekt
mellan de konstnärliga och de tekniska utbildningarna och näringslivet.
9.1.4 Forskning
Regeringens bedömning:
Forskning och utveckling kring arkitektonisk kvalitet och gestalt-
ning bör stärkas.
Spridningen av erfarenheter och nyttiggörande av forskningsresultat
om arkitektur, formgivning och design bör öka.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.
Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser efterlyser mer forsk-
ning inom området samt att befintlig forskning i större utsträckning bör
spridas till andra forskare, utbildningar och till allmänheten.
Arkus ifrågasätter att regeringen enligt dem minskar forskningsanslag
för byggnadsforskning samtidigt som ambitionen höjs bl.a. för forsk-
ningen i och med handlingsprogrammet.
Skälen för regeringens bedömning: Den forskning som är relaterad
till vår byggda miljö spänner över ett stort fält, från samhällsplanering till
utformning av enskilda detaljer. Vid sidan av den forskning och forskar-
utbildning som bedrivs vid universitet och högskolor arbetar Riks-
bankens jubileumsfond med att utveckla ett program för forskning inom
arkitekturområdet samt ett program som syftar till kunskapsutveckling
om formgivningens roll för företagsutveckling.
Forsknings- och utvecklingsarbete inom formgivning och design
bedrivs inom ramen för de resurser som anslås för konstnärligt utveck-
lingsarbete vid Konstfack och de konstnärliga designutbildningarna vid
Göteborgs, Lunds och Umeå universitet. Omfattningen och resultaten av
denna forskning är inte tillräckligt känd. Vidare bedrivs forskning med
anknytning till designområdet vid humanistiska, samhällsvetenskapliga
och tekniska fakulteter. Högskoleverket skall inom det uppdrag som
beskrivs tidigare (avsnitt 9.1.2 Designutbildning) kartlägga innehåll och
omfattning av konstnärligt utvecklingsarbete och forskning inom form-
givnings- och designområdet.
9.1.5 Praktik för studenter
Regeringens bedömning: Högskolans studenter inom bl.a. arkitek-
tur-, formgivnings- och designutbildningarna bör under utbildnings-
tiden i ökad omfattning ges möjligheter att samverka med studenter
inom andra utbildningar och delta i projekt med det omgivande sam-
hället. Studenter inom designutbildningarna bör särskilt beredas
möjlighet att samverka med studenter inom arkitektutbildningarna.
Myndigheter och andra offentliga organ bör sträva aktivt efter att
erbjuda kvinnliga och manliga studenter relevant yrkespraktik inom
områdena arkitektur, formgivning, design och konst.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig över förslaget
stöder förslaget om praktik för studenter. Några remissinstanser efter-
lyser tydligare förslag för hur praktiken för studenter skall realiseras.
Skälen för regeringens bedömning: Staten som byggherre och
fastighetsförvaltare måste särskilt bemöda sig om att erbjuda konstnärlig
praktik till studenter. Konstnärlig praktik kan jämföras med den yrkes-
praktik som inom ramen för utbildningen bereds studenterna i flertalet
andra utbildningar. Statliga myndigheter bör eftersträva att involvera
studenter inom arkitektur, formgivning, design, konst och byggnadstek-
nik i sin verksamhet vad gäller förvaltning, byggande och inredning av
lokaler. Detta samarbete bör vara ett ömsesidigt berikande erfarenhets-
utbyte. Studenterna får anknytning till arbetsmarknaden och kontakter
bland yrkesverksamma. För myndigheterna är det en möjlighet att i sin
roll som förebild vad gäller gestaltningen av det offentliga rummet ta till
vara det nytänkande och den experimentlusta som finns bland studen-
terna. Statliga myndigheter och bolag kan erbjuda konstnärlig praktik på
olika sätt, t.ex. genom tävlingar och uppdrag som lämpar sig som
examensarbeten.
Högskoleverket skall inom det uppdrag som beskrivs tidigare (avsnitt
9.1.2 Designutbildning) även undersöka förutsättningarna för att studen-
terna i arkitekt- och designutbildningarna inom sin utbildning skall kunna
genomföra praktik i arbetslivet.
9.2 Förskola och skola
Regeringens bedömning: Kunskap om och förståelse för god kvalitet
inom arkitektur, formgivning och design bör öka hos det stora flertalet
medborgare, vilket i sin tur bör medföra ett ökat intresse och delta-
gande i den offentliga debatten kring dessa frågor.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan stöder
förslaget. Några efterlyser en tydligare formulering av åtgärdsförslaget.
Vissa påpekar att det är ett eftersatt område och att skolan generellt
saknar resurser för att förmedla kunskaper om arkitektur, formgivning
och design. Skolverket ställer sig positivt till förslaget. Konstnärs-
nämnden betonar att även utbildningar med konstnärliga inslag som
ligger inom Skolverkets tillsynsområde bör utvärderas.
Skälen för regeringens bedömning: Arkitektur, samhällsplanering,
formgivning och design berör flera av skolans ämnen och ger därmed
förutsättningar för en gränsöverskridande undervisning där teori och
praktik kan varvas. Uppgifterna inom dessa områden löses typiskt i ett
arbetssätt där olika krav skall jämkas samman i en problemlösnings-
process som också blir alltmer utmärkande för dagens arbetsliv. Sam-
hällskunskap, historia, bild och slöjd är några av de ämnen där denna
kunskap kan komma in som en naturlig del.
Barnens eget skapande är en viktig del i förskolan. Flickor och pojkar
utforskar och upptäcker sin omgivning och utvecklar sin kompetens
utifrån konkreta upplevelser och erfarenheter. Upplevelser som stimule-
rar känsla, nyfikenhet och fantasi är avgörande för att alla sidor hos den
enskilda individen skall utvecklas. I det pågående integreringsarbetet
mellan förskola och skola kan de olika pedagogiska traditionerna vidare-
utveckla en gemensam syn på skolmiljöns betydelse för det pedagogiska
arbetet.
I de kursplaner som finns för grundskolan och gymnasieskolan ges
förutsättningar för att arbeta med estetiska och kulturella frågor inom
flera olika ämnen, eller i gemensamma temaarbeten. De enskilda
skolorna har själva ett stort inflytande över undervisningen och har också
möjlighet att profilera sig genom att t.ex. arkitektur, formgivning och
design ingår i undervisningen. Skolverket har ett kontinuerligt ansvar för
översyn av grundskolans och gymnasieskolans kursplaner. Inom en fem-
årsperiod fr.o.m. år 1998 skall Skolverket se över samtliga nationellt
fastställda kursplaner. Regeringen menar att det är angeläget att det i
Skolverkets kontinuerliga översyn övervägs om arkitektur, formgivning
och design är ämnesområden som behöver förstärkas i kursplanerna för
grundskolan och i gymnasieskolan.
Det finns även andra parter såsom myndigheter och organisationer som
arbetar med att på olika sätt integrera kunskap om arkitektur, formgiv-
ning och design i utbildningen. Läromedel för grundskolan har tagits
fram av bl.a. Boverket. Sveriges Arkitekters Riksförbund och Kommun-
förbundet arbetar kontinuerligt med frågorna. I samband med Kultur-
huvudstadsåret 1998 har Riksantikvarieämbetet valt att under året särskilt
uppmärksamma området i samarbete med vissa skolor och studieförbund.
Syftet är att ta fram studiematerial kring den byggda miljön och utveckla
lämpliga undervisningsmetoder. Riksantikvarie-ämbetet kommer under
innevarande år att till regeringen redovisa det samarbete som genomförts
med skolor och andra utbildningsinstitutioner. Dessa aktuella erfarenhe-
ter bör tas till vara och vidareutvecklas.
Regeringen vill vidare för riksdagens information orientera om det
arbete som bedrivs inom Regeringskansliet i syfte att stärka kulturens
roll i skolans verksamhet. År 1995 tillsattes arbetsgruppen Kultur i
skolan. Gruppen bedriver en verksamhet utifrån tre teman varav ett är
Skolan som kulturmiljö där skolbyggnadens arkitektur och miljöns
utformning särskilt belyses. Det andra temat är Kulturarbetet i undervis-
ningen där kulturarbetet skall ses i omedelbar förbindelse med elevernas
läroprocesser. Det tredje temat är Delaktighet och eget skapande där
utgångspunkterna är barnens rätt till medinflytande och respekt, deras rätt
att göra sin stämma hörd och få sin vilja respekterad. En idéskrift
kommer att presenteras av gruppen under våren 1998.

Regeringens åtgärder: Inom ramen för Skolverkets kontinuerliga
översyn av kursplanerna bör området arkitektur, formgivning och design
uppmärksammas

10 Information, debatt och marknad
Regeringens bedömning:
Efterfrågan på och förståelsen för god arkitektur, formgivning och
design bör öka.
Svenska produkter nationellt och internationellt bör förknippas med
högsta kvalitet i fråga om formgivning och design.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens bedömning.
Remissinstanser: Ett flertal remissinstanser påtalar vikten av en öppen
och bred debatt om arkitektur, formgivning och design och anmäler
också intresse för att medverka till att utveckla en sådan debatt. Emeller-
tid påtalas att för en intensifierad debatt krävs också stöd och resurser.
Skälen för regeringens bedömning: Utan en levande och öppen
debatt om arkitektur, formgivning och design och hur de påverkar vårt
vardagsliv kommer inte utvecklingen att leda till bestående kvalitetsför-
bättringar. Om det endast i vissa delar av samhället finns kunskaper om
och ett intresse för kvaliteten i vår byggda och gestaltade miljö och för
våra bruksföremål kommer bara marginella effekter att uppstå. Ökade
kunskaper och ökat engagemang kan däremot leda till en större efterfrå-
gan på god arkitektur, formgivning och design.
Svensk arkitektur, formgivning och design behöver också sättas in i ett
internationellt sammanhang som kan fokusera dess brister och för-
tjänster. Ett exempel är Europan en europeisk sammanslutning av
organisatörer av arkitekttävlingar där yngre svenska arkitekter deltar i
återkommande idétävlingar över olika teman av betydelse för stads- och
landskapsutvecklingen.
Det finns många parter som har möjlighet att bidra till förstärkt offent-
lig debatt: stat, kommun, landsting, utbildningsväsende, folkbildning,
näringsliv, medier och enskilda har alla möjlighet att påverka. Tidningar,
radio och TV har stor genomslagskraft. Även om utrymmet för arkitek-
tur, formgivning och design i dag är begränsat i dessa medier har det
påtagligt ökat under senare år. Flera av de åtgärder som föreslås bör leda
till ökad mediebevakning som i sin tur kan stärka arkitekturens, formgiv-
ningens och designens roll i det allmänna medvetandet.
Regeringen har tidigare framhållit att det allmänna, i synnerhet staten,
har möjligheter att genom eget agerande påverka intresset för arkitektur,
formgivning och design både genom förebildligt handlande och genom
initiativ inom bl.a. utbildningsväsendet. Staten har också möjligheter att
skapa eller stödja forum för åsiktsutbyte och information samt bredda
diskussionen genom att tillföra internationella erfarenheter.
Sådana insatser har också betydelse i ett utvidgat samarbete med
näringslivet. De flesta företag tävlar i dag på europeiska eller globala
marknader samtidigt som konkurrensen på hemmamarknaden ökar.
Kunskapen om att ett medvetet utnyttjande av designkompetens kan vara
en framgångsfaktor när det gäller att möta marknads- och användarkrav
behöver många gånger öka hos både företag och offentliga myndigheter
som arbetar med näringslivsutveckling. Vidare behöver kunskapen öka
om betydelsen av design hos såväl offentliga som privata köpare av
designtjänster.
10.1 Debatt och utställning
Regeringens bedömning:
Produktion av utställningar om svensk arkitektur, formgivning och
design för nationell och internationell spridning bör uppmuntras.
Sverige bör delta i de stora internationella utställningarna och i
andra internationella sammanhang på ett sätt som främjar nationens
anseende och det internationella idéutbytet.
I budgetpropositionen för år 1999 har regeringen för avsikt att före-
slå att Arkitekturmuseet tilldelas 2 miljoner kronor som skall dispone-
ras för utvecklingsarbeten och pilotprojekt samt för att stärka den
offentliga debatten.
I budgetpropositionen för år 1999 har regeringen för avsikt att före-
slå att Röhsska museet tilldelas 500 000 kronor för att utveckla upp-
giften att bygga upp ett nätverk för konsthantverk, formgivning och
design.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens bedömning.
Remissinstanserna: Museernas betydelse i sammanhanget poängteras
av vissa remissinstanser. Statens fastighetsverk, Svenska Arkitekters
Riksförbund och Arkitekturmuseet framför att Arkitekturmuseets uppdrag
borde vidgas till att också omfatta trädgårdskonst och landskapsplanering
samt möbler och inredning. Växjö kommun och Folkbildningsrådet
påtalar vikten av att museets verksamhet och övriga utställningar också
når ut i landet. Riksantikvarieämbetet vill lyfta fram länsmuseernas roll i
sammanhanget. Umeå universitet, Konstnärsnämnden, Konstakademien
och Föreningen Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare fram-
för att det bör finnas ett permanent designmuseum. Vidare påtalar Före-
ningen Svensk Form behov av en mer publik plats för exponering av
modern formgivning och design.
Skälen för regeringens bedömning: Arkitektur, formgivning och
design representerar mycket av ett lands identitet och historia. Utställ-
ningar och museer kan bidra till att föra ut kunskap och information om
ämnet, både i ett samtida och i ett historiskt perspektiv. Det finns också
ett flertal myndigheter, organisationer och institutioner som bidrar till
och utvecklar debatten om arkitektur, formgivning och design. Boverket,
Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna är myndigheter som har
information och rådgivning som viktiga inslag i sin verksamhet. Under
senare år har också en del initiativ tagits vad gäller att sprida information
och kunskap om vår byggda miljö, t.ex. Kulturhusens dag som arrangeras
under Riksantikvarieämbetets ledning och Stadens dag som initierats av
Stadsmiljörådet. Inte minst bomässorna är värda att uppmärksammas
som intressanta inslag i den offentliga debatten.
I detta arbete har också folkbildningsorganisationerna en mycket viktig
roll genom sin breda förankring i samhället och sin vana att utarbeta och
driva särskilda utbildningssatsningar. Det ter sig därför naturligt att orga-
nisationernas erfarenheter och vilja att medverka i arbetet tas tillvara. Det
är vidare angeläget att det allmänbildande arbete som sedan lång tid och
på lång sikt bedrivs av institutioner och organisationer som Arkitektur-
museet, Stadsmiljörådet, Föreningen Svensk Form med Form/Design
Center i Malmö och Röhsska museet fullföljs och utvecklas. Dessa har
också i sina remissvar förklarat sig beredda att påta sig vidgade uppdrag.
Arkitekturmuseet och Boverkets stadsmiljöråd
Regeringen vill här särskilt uppmärksamma Arkitekturmuseets viktiga
roll. Museet har bl.a. till uppgift att belysa byggnadskonsten, samhälls-
planeringen och bebyggelseforskningen samt särskilt driva och stödja
utställningar- och annan pedagogisk och debatterande verksamhet. En
stor del av verksamheten bedrivs genom seminarier, utgivandet av
skrifter, utställningar och arkivverksamhet. I och med att Arkitektur-
museet har flyttat in i rymligare lokaler ges nya möjligheter för museet
att bedriva en verksamhet som vänder sig till en större publik. Rege-
ringen anser att museet bör bli en mötesplats för allmänhet och yrkesfolk
inom byggbranschen, där en levande debatt om arkitektur och samhälls-
planering kan föras. Museets verksamhet bör även i utökad utsträckning
få en spridning runt om i landet. Vidare vill regeringen påpeka vikten av
att möjliggöra utvecklingsarbeten och pilotprojekt inom arkitekturens-
och samhällsplaneringens område. Regeringen avser att i budgetproposi-
tionen för år 1999 föreslå att Arkitekturmuseet anvisas 2 miljoner kronor
vilka skall disponeras för utvecklingsarbeten och pilotprojekt där bl.a.
nya arbetssätt och samarbetsformer kan sökas samt för att stärka den
offentliga debatten.
Regeringen vill vidare framhålla betydelsen av Stadsmiljörådets verk-
samhet. Rådet är ett rådgivande organ inom Boverket som har till uppgift
att verka för att den byggda miljön utvecklas så att den främjar god livs-
kvalitet samt stimulera till debatt i den andan.
Röhsska museet
Det finns flera parter, både statliga, kommunala och ideella, som med-
verkar till att presentera och sprida kunskap om formgivning och design.
Röhsska museet i Göteborg är i dag landets enda specialmuseum inom
formgivnings- och designområdet. Museet, som är ett kommunalt
museum med statsbidrag, arbetar med att bygga upp ett nätverk för
konsthantverk, formgivning och design. Genom en ökad samverkan inom
området ges möjlighet till gemensamma satsnigar, samordning av utställ-
ningar stärkt opinionsbildning och andra åtgärder som bidrar till att öka
intresset för formgivning, design och konsthantverk hos såväl företag
som hos en bredare allmänhet. Arbetet med nätverket kommer att fort-
sätta under de kommande åren.
Regeringen anser att Röhsska museet har mycket hög kompetens inom
sitt område och att det påbörjade nätverksarbetet redan medverkat till ett
ökat kunskapsutbyte och ökad samverkan inom området. Museet bör
därför ges ytterligare ekonomiskt utrymme att utveckla uppgiften som
nätverksmuseum.
Att visa upp modern formgivning och design
Statens konstmuseer har i dag bl.a. ansvar för att bevara och förmedla
den historiska utvecklingen på konsthantverksområdet från äldre tid till
nutid. Dock kan inte hela formgivnings- och designområdet sägas täckas
in i och med detta och någon statlig institution med sådant ansvar finns
heller inte. Gränserna mellan arkitektur, formgivning, design och konst
tenderar många gånger att vara tämligen flytande och det bör enligt rege-
ringens bedömning övervägas om Moderna museet och Arkitekturmuseet
kan få ett ansvar också vad gäller exponering av modern formgivning
och design. Museerna har nyligen flyttat in i nya och utökade lokaler
inom samma byggnadskomplex på Skeppsholmen i Stockholm vilket bör
kunna bidra till ett utökat samarbete. Moderna museet har i dag till upp-
gift att visa nutida konst medan Arkitekturmuseet, som tidigare nämnts,
skall verka för att belysa byggnadsutveckling och samhällsplanering.
Regeringen vill för riksdagens kännedom meddela att det för närvarande
pågår en analys inom Regeringskansliet bl.a. i syfte att överväga hur
museernas ansvar för att visa upp modern formgivning och design kan
förtydligas och utvecklas. Resultatet av analysen kommer att redovisas
under våren 1998.
Regeringen har erfarit att Föreningen Svensk Form strävar efter att
tillskapa ett designcenter i Arkitekturmuseums tidigare lokaler på
Skeppsholmen. Detta skulle kunna bidra till ytterligare fokusering på
designområdet och att ett givande samarbete mellan föreningen,
Arkitekturmuseum och Moderna museet skulle uppstå. Initiativet
framstår som lovvärt.
För att förbättra möjligheten för en publik i hela landet att ta del av
samtida bildkonst, formgivning och konsthantverk av god kvalitet
kommer ett gemensamt uppdrag ges till Statens kulturråd, Statens
konstråd, Konstnärsnämnden, Riksutställningar och Statens konstmuseer
med Moderna museet.
Att visa upp och presentera svensk arkitektur, formgivning och design
har betydelse både ur kulturell synpunkt och ur näringslivssynpunkt. När
det gäller att stärka näringslivet får i huvudsak andra exponeringstill-
fällen sökas än de ovan nämnda. Det rör sig då främst om deltagande i
kommersiella mässor och utställningar. Flera länder arbetar medvetet och
framgångsrikt med att skärpa sin designprofil genom att medverka i och
anordna internationella mässor och utställningar. I Sverige pågår för när-
varande en utredning om en europeisk bostadsmässa i Malmö år 2001,
vilket bör bli ett tillfälle att visa upp svensk arkitektur, formgivning och
design samt att omsätta delar av handlingsprogrammets målsättningar i
praktiken. Regeringen finner det angeläget att de strategiska tillfällen då
Sverige bör visa upp svensk arkitektur, formgivning och design i inter-
nationella sammanhang identifieras med syftet att bidra till målinriktade
statliga satsningar. Regeringen kommer att ge Svenska institutet i upp-
drag att inkomma med en sådan redovisning.

Regeringens åtgärder:
Inom Regeringskansliet har ett analysarbete inletts om hur ansvaret för
att visa upp modern formgivning och design skall kunna förtydligas och
utvecklas.
För att förbättra möjligheten för en publik i hela landet att ta del av
samtida bildkonst, formgivning och konsthantverk av god kvalitet ger
regeringen ett gemensamt uppdrag till Statens kulturråd, Statens
konstråd, Konstnärsnämnden, Riksutställningar och Statens konstmuseer
med Moderna museet.
Svenska institutet kommer att ges i uppdrag att föreslå lämpliga till-
fällen när Sverige bör delta i internationella designsammanhang.

10.2 Nationellt uppdrag inom formgivning och design
Regeringens förslag: Ett tidsbegränsat nationellt uppdrag inrättas
inom området formgivning och design.
Regeringens bedömning: Regeringen avser att för perioden 1999
2001 ge uppdraget till Föreningen Svensk Form. I budgetpropositio-
nen för år 1999 avser regeringen att föreslå att 1 miljon kronor anvisas
för uppdraget.

Skälen för regeringens förslag: I Kulturutredningens slutbetänkande
(SOU 1995:84) tas frågan om ett designråd upp. Ett designråd skulle
enligt betänkandet ha till uppgift att initiera projekt, förmedla erfarenhe-
ter, publicera skrifter och marknadsföra svensk formgivning. Det finns
emellertid redan i dag ett flertal organ som med statliga medel verkar för
att främja svensk formgivning och design genom sina verksamheter. Det
har också framkommit under arbetet med förslaget till handlingsprogram
och av remissyttrandena att en organisatorisk förändring inte framstår
som självklar. Mot den bakgrunden anser regeringen att det är lämpligast
att söka lösningar som i första hand bygger vidare på befintliga organisa-
tioner.
Regeringen har i det föregående betonat vikten av att formgivning och
design ges uppmärksamhet och att kunskapen om formgivningens och
designens betydelse får en bred spridning. För att främjandet av svensk
formgivning och design skall få önskvärd kraft måste satsningar genom-
föras på flera olika plan och avse bl.a. utbildning, utveckling, presenta-
tion, marknadsföring, internationella kontakter och internationell lanse-
ring. För att utvecklingen skall få fart och ges en målmedveten inriktning
behöver insatserna samordnas. Regeringen vill därför föreslå att ett tids-
begränsat uppdrag ges vad gäller formgivning och design. I likhet med de
nationella uppdrag som föreslogs i propositionen om kulturpolitik bör
uppdraget ges för tre år.
Regeringen avser att ge Föreningen Svensk Form det nationella upp-
draget vad gäller formgivning och design för perioden 1999 2001. I detta
uppdrag skall föreningen verka för att främja svensk formgivning och
design såväl nationellt som internationellt. Föreningens verksamhet bör
göras mer publik och en viktig del bör vara att öka allmänhetens kunska-
per om formgivning och design. Föreningen bör vidare initiera framåt-
syftande projekt och förmedla erfarenheter t.ex. om framgångsrika
designsatsningar. I uppdraget bör också ingå att utveckla hur beställar-
kompetensen hos myndigheter som handlar upp designprodukter kan
höjas. Föreningen bör härvid arbeta för att det internationella kontaktnät
som föreningen i dag har stärks. Initiativ bör tas till att utställningar i
Sverige och utomlands genomförs. I detta sammanhang förutsätts ett nära
samarbete med Röhsska museet. Föreningen bör också hålla kontakt med
producerande företag och t.ex. samarbeta med dessa kring utåtriktad
verksamhet. Inom ramen för sitt uppdrag bör Föreningen Svensk Form
söka samverkan med Röhsska museet, Moderna museet, Arkitekturmu-
seet, liksom med andra museer inom området, med högre utbildningar,
Konstnärsnämnden, Riksutställningar, Statens konstråd, Svenska institu-
tet och Stiftelsen Svensk Industridesign.
10.3 Design och näringsliv
Regeringens bedömning:
Formgivning och design bör i större utsträckning används för att
stärka det svenska näringslivets konkurrenskraft.
Regionala mötesplatser och utställningsmöjligheter bör utvecklas
där formgivare och designer och näringsliv kan mötas.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens bedömning.
Remissinstanser: De remissinstanser som yttrat sig i frågan instäm-
mer i huvudsak med förslaget. Ett flertal remissinstanser understryker
vikten av att bygga vidare på existerande organisationer och nätverk
snarare än att skapa nya.
Skälen för regeringens bedömning: Formgivning och design har stor
betydelse för industriella framgångar, inte minst på exportmarknaden,
och bidrar väsentligt till utvecklingen av den svenska ekonomin och
arbetsmarknaden. Vi befinner oss i dag i ett läge med en hårdnande
internationell konkurrenssituation där gränserna mellan vara och tjänst
blir allt mindre tydliga. Då blir olika särskiljande egenskaper allt vikti-
gare för att skapa en konkurrenskraftig produkt och för att nå försälj-
ningsframgångar. Allt högre krav ställs därför i dag på medveten utform-
ning som kommunicerar kvalitet och ger föremålen och företagen en klar
och tydlig identitet på den internationella marknaden.
Design, utnyttjad redan i tidiga utvecklingsskeden, utgör en effektiv
metod för användarorientering och förbättrad analys av potentiella mark-
nader. Svenskt näringsliv ligger här långt framme vad gäller vår kunskap
om och långa tradition med att arbeta med skilda arbetslivsförhållanden
och utsatta gruppers beroende av anpassade miljöer och produkter.
Intresset i Sverige för designinsatser och metodutveckling inom bl.a.
handikapp- och arbetsmiljöområdet vinner insteg inom allmän produkt-
utveckling och väcker också internationellt intresse.
För att svensk design och formgivning i större utsträckning skall efter-
frågas internationellt och förknippas med högsta kvalitet krävs olika
insatser. Det handlar om att stärka näringslivets kunskaper, kompetens
och intresse för design och formgivning, samt dess förmåga att hantera
och upphandla designtjänster. Det är då inte endast frågan om att ge
produkterna bättre utseende och funktion utan också om att ge verksam-
heten och dess produkter en artegen profil, att reducera produktionskost-
nader och energianvändning, att minimera ekologiska belastningar och
att förbättra möjligheterna att utnyttja ny teknologi. Det gäller således att
stärka insikten att design och formgivning inte bara är en slutprodukt
utan skall ses som en del av den process som skapar produkten och
inbegriper tillverkningssätt, marknadsföring, avsättning, användning
samt destruktion och återvinning i ett medvetet kretsloppstänkande. Det
är dessutom ett faktum att vackra och väl fungerande produkter får längre
livslängd än andra produkter och därmed bidrar till bättre resurshushåll-
ning.
Syftet med statens nuvarande företagsinriktade insatser inom design-
området, främst genom Stiftelsen Svensk Industridesign, är att stärka de
svenska företagens nationella och internationella konkurrenskraft, oavsett
om produkten är en tjänst eller vara. Motivet för de statliga insatserna
med designstöd och rådgivning är att kunskaper och kompetens i att
hantera dessa frågor behöver öka i många företag. Speciellt påtagligt är
detta i de mindre företagen där behovet är mera sällan återkommande och
varierande över tiden, samtidigt som kvalificerade designinsatser kan
vara den avgörande framgångsfaktorn. En av förklaringarna till under-
utnyttjande av designkunskaper inom svenskt näringsliv kan antas vara
att design sällan ingår som ämne i ingenjörs- och ekonomiutbildningar.
Det är främst under de senaste åren som design har uppmärksammats
inom högskolans grundutbildningar utanför designhögskolorna. Bristan-
de kunskap och förståelse för designens betydelse för sådant som kon-
struktion och produktion försvårar möjligheterna att utnyttja den poten-
tial design har för en produkts konkurrensförmåga.
Regeringen anser att det är angeläget att stärka den designfrämjande
verksamheten. Detta bör främst ske på det regionala planet i syfte att
effektivt nå såväl det regionala näringslivet som allmänheten. Utgångs-
punkten bör vara att bygga vidare på existerande offentliga och privata
organ. I propositionen om regional tillväxt (prop. 1997/98:62) menar
regeringen att den designfrämjande verksamheten bör kunna få en
naturlig plats i en regional näringspolitik som håller på att utvecklas. En
uppgift bör vara att bidra till att bilda nätverk mellan aktörer som arbetar
med design och företagsutveckling. Det är vidare av stor vikt att det sker
en ökad samverkan mellan näringslivet och bl.a. universiteten och hög-
skolorna. Länsstyrelserna kan med sina regionala utvecklingsmedel
finansiera insatser för att förstärka regionala nätverk, etablera regional
utställningsverksamhet och öka rådgivningen till småföretag.
Näringslivet genomgår en fortlöpande omstrukturering mot en ökad
andel tjänsteföretag. Denna process medför ökade krav på varumärken,
profilering, utformning av trycksaker m.m. Regeringen anser mot bak-
grund av detta att de statliga designfrämjande insatserna bör utvecklas
ytterligare. Detta kan ske bl.a. genom att rådgivningen utökas till även
andra designkompetenser utöver industriell design. Det är naturligt att
denna vidareutveckling av de designfrämjande insatserna leds av Stiftel-
sen Svensk Industridesign i samverkan med Föreningen Svensk Form.
Vidare kan samverkan ske med bl.a. regionala näringslivsorgan och
näringslivsorganisationer samt med den sverigefrämjande verksamheten.
Frågan kring hur den designfrämjande verksamheten bör stärkas
bereds för närvarande i Regeringskansliet. Regeringen är angelägen om
att berörda aktörer och intressenter aktivt involveras i beredningspro-
cessen. Särskilt angeläget är det att näringslivet deltar.

11 Kostnadskonsekvenser
En utgångspunkt för det föreslagna handlingsprogrammet är att estetisk
omsorg är en viktig del av arbetet med kvalitetssäkring vid byggande och
formgivning och därför ingår som en viktig del i samhällets resurshus-
hållning. Miljöer och produkter som utformas med omsorg om såväl
materiella och sociala kvaliteter som estetisk kvalitet har större förutsätt-
ningar att brukas med varsamhet. Det ger ökad livskvalitet men också en
förlängd materiell livslängd.
Att i ekonomiska termer mer precist uttrycka konsekvenserna av det
arbetssätt som propositionen vill introducera låter sig givetvis dock inte
göras. Förslagen är utformade med utgångspunkt från att de skall genom-
föras inom nuvarande ekonomiska ramar. Även de uppdrag som
regeringen ger till ett antal myndigheter skall finansieras inom gällande
anslagsramar. Förslagen till ändringar i väglagen, plan- och bygglagen
och lagen om byggande av järnväg kommer, såvitt regeringen kan
bedöma, inte att medföra några kostnadsökningar.

12 Författningskommentar
12.1 Förslaget till lag om ändring i väglagen (1971:948)
4 §
I paragrafens andra stycke har tillagts att en estetisk utformning skall
eftersträvas vid väghållning, dvs. vid byggande och drift av väg. Änd-
ringen har behandlats i avsnitt 6.3.1. Vidare har ordet kulturmiljövård
bytts till kulturmiljö, som är det begrepp som numera används.
13 §
Genom ett tillägg framhävs behovet av hänsyn till stads- och landskaps-
bilden och till natur- och kulturvärden vid byggande av väg. Ändringen
har behandlats i avsnitt 6.3.1.
12.2 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10)
2 kap. 2 §
Ändringen innebär att första stycket kompletteras genom att det anges att
planläggning också skall främja en estetiskt tilltalande utformning av
bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anläggningar.
Enligt andra stycket skall det som anges i första stycket också beaktas i
andra ärenden enligt lagen. Syftet är att göra det tydligt att en estetiskt
tilltalande utformning är ett allmänt intresse som skall beaktas vid för-
ändringar av den byggda miljön.
Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.1. Begreppet estetiskt tilltalande
har behandlats i avsnitt 6.1.
3 kap. 1 §
Ändringen innebär att paragrafens andra led, som behandlar byggnadens
yttre, kompletteras med ett krav på detta skall vara estetiskt tilltalande.
Således skall byggnader ha en yttre form och färg som är estetiskt till-
talande, lämpligt för byggnaderna som sådana och som ger en god
helhetsverkan. Syftet är att det tydligt av lagtexten skall framgå att este-
tisk utformning är en viktig faktor vid utformningen av den byggda
miljön.
Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.2. Begreppet estetiskt tilltalande
har behandlats i avsnitt 6.1.
3 kap. 10 §
Ändringen innebär att begreppet särdrag byts till karaktärsdrag så att det
är byggnadens karaktärsdrag som skall beaktas vid ändringar av byggna-
der. Syftet med ändringen är att understryka att det inte bara är enstaka
unika detaljer hos den enskilda byggnaden som skall behandlas varsamt
vid ändringar utan också det som karaktäriserar en byggnad och dess
samspel med omgivningen. Det skall således framgå att det allmänna
varsamhetskrav som de aktuella bestämmelserna ger uttryck för innebär
att också estetiska kvaliteter i den vardagliga bebyggelsemiljön skall
beaktas vid ändringar av byggnader.
Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.3.
11 kap. 1 §
Ändringen innebär att första stycket 1 kompletteras så att det framgår att
byggnadsnämnden också skall verka för en estetiskt tilltalande stads- och
landskapsmiljö. Syftet med ändringen är att understryka kommunernas
ansvar för den byggda miljöns utformning och gestaltning.
Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.4. Begreppet estetiskt tilltalande
har behandlats i avsnitt 6.1.
12.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1649) om
byggande av järnväg
1 kap. 3 §
Ändringen innebär att de allmänna intressen till vilka hänsyn skall tas vid
planläggning, byggande och underhåll av järnväg exemplifieras enligt
mönster från väglagen (1971:948). Vidare understryks genom ett tillägg
att en estetisk utformning skall eftersträvas. Ändringen har behandlats i
avsnitt 6.3.2.
1 kap. 4 §
Ändringen motsvarar den som gjorts i 13 § väglagen (1971:948). Den har
behandlats i avsnitt 6.3.2.

Sammanfattning av förslaget till handlingsprogram
Detta förslag till handlingsprogram för arkitektur och formgivning tar sin
utgångspunkt i de målsättningar som formulerats i propositionen Kultur-
politik (1996/97:3). Utifrån fem teman anger arbetsgruppen mål och för-
slag till åtgärder för statens framtida arbete för att utveckla och förbättra
förutsättningarna för den byggda och gestaltade miljön. Arbetsgruppens
förslag till åtgärder innebär i korthet följande.
Offentligt och förebildligt
Statliga myndigheter som förvaltar byggnader och anläggningar skall
senast år 1999 ha upprättat kvalitetsprogram för hur arkitektoniska och
gestaltningsmässiga kvaliteter skall främjas.

Statens fastighetsverk ges under år 1998 i uppdrag att initiera ett ökat
samarbete och erfarenhetsutbyte mellan de statliga myndigheter som för-
valtar fastigheter. Frågor som i samverkan med de övriga myndigheterna
bör tas upp är bland annat kvalitetsaspekter, varsamhetsaspekter och
upphandling av arkitekt- och konsulttjänster.

Statens fastighetsverk ges under år 1998 i uppdrag att utarbeta en skrift
med goda exempel på arkitektoniska lösningar och hur kvaliteter tagits
tillvara eller förstärkts i förvaltningsskedet. Skriften bör ge råd och väg-
ledning för beställare som står inför en om-, till- eller nybyggnad.

Arbetsgruppen tar fram ett kvalitetsprogram för Regeringskansliets
lokaler och föreslår hur beställarkompetensen kan främjas.
Det offentliga rummet
Boverket och Riksantikvarieämbetet ges under år 1998 i uppdrag att
utifrån konkreta exempel sprida erfarenheter och utveckla metoder om
hur lokala handlingsprogram för den byggda och gestaltade miljön kan
främja och stärka miljökvaliteter.

Riksantikvarieämbetet ges under år 1998 i uppdrag att i samverkan
med Boverket och i samråd med Kommunförbundet och med ledning av
såväl kommunala som internationella erfarenheter studera lämpliga
former för samverkan mellan den offentliga och privata sektorn inom
särskilda bevarandeområden.

Utvecklingsarbeten och pilotprojekt, utställningar, publikationer och
tävlingar inom områdena arkitektur, formgivning och design främjas.

Statens konstråd ges i uppdrag att stimulera till förbättringar i den inre
och yttre offentliga miljön.

Kunskap och kompetens
Högskoleverket ges under år 1998 i uppdrag att utvärdera designutbild-
ningarna, varvid även så kallade kombinationsutbildningar med inslag av
design ses över.

Omfattning och inriktning av den forskning som bedrivs inom design-
området följs upp under år 1998.

Erfarenheterna från regeringens satsningar på samverkansprojekt i
syfte att stimulera konstnärliga inslag i tekniska utbildningar utvärderas
av Högskoleverket under år 1998.

Den gestaltade miljöns område skall inta en särställning inom ramen
för uppdraget till Högskoleverket avseende samverkan mellan forskare
och folkbildning. Uppdraget ges under år 1998.

Myndigheter och andra offentliga organ skall aktivt arbeta för att
involvera studenter inom områdena för arkitektur, formgivning och konst
vid gestaltning av det offentliga rummet.

Inom ramen för Skolverkets kontinuerliga översyn av kursplanerna
skall området arkitektur, formgivning och design särskilt uppmärksam-
mas under åren 1998-99.
Information, debatt och marknad
Arbetsgruppen utarbetar förslag till hur ansvaret för exponering av
modern formgivning och design kan förtydligas och utvecklas.

Arbetsgruppen utarbetar förslag till hur Stadsmiljörådet kan få en mer
oberoende ställning.

Svenska institutet och Exportrådet ges under 1998 i uppdrag att i sam-
arbete med Nämnden för Sverigefrämjande i Utlandet identifiera strate-
giska tillfällen när Sverige bör delta i internationella designsammanhang.
Lagstiftning och andra styrmedel
Grundläggande krav på estetisk hänsyn förs in i plan- och bygglagen,
väglagen och lagen om byggande av järnväg. Varsamhetskravet förtydli-
gas i plan- och bygglagen.

Arbetsgruppen genomför en analys av hur nuvarande statliga stöd-
system påverkar eller kan påverka kvalitetsfrågor.

Gestaltningsaspekterna lyfts fram i samband med informationsinsatser
för de lokala investeringsprogrammen för hållbar utveckling. Arbets-
gruppen samordnar detta med det kansli inom Miljödepartementet som
ansvarar för investeringsbidraget.

Utdrag ur förslag till handlingsprogram, lagstiftning
Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § och 3 kap. 1 och 10 §§ plan- och
bygglagen (1987:10 ) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
2 §
Planläggning skall, med beak-
tande av natur- och kulturvärden,
främja en ändamålsenlig struktur
av bebyggelse, grönområden,
kommunikationsleder och andra
anläggningar. Även en från social
synpunkt god livsmiljö, goda
miljöförhållanden i övrigt samt en
långsiktigt god hushållning med
mark och vatten och med energi
och råvaror skall främjas. Hänsyn
skall tas till förhållandena i
angränsande kommuner.
Planläggning skall, med beak-
tande av naturvärden, kultur-
värden och estetiska värden,
främja en ändamålsenlig struktur
av bebyggelse, grönområden,
kommunikationsleder och andra
anläggningar. Även en från social
synpunkt god livsmiljö, goda
miljöförhållanden i övrigt samt en
långsiktigt god hushållning med
mark och vatten och med energi
och råvaror skall främjas. Hänsyn
skall tas till förhållandena i
angränsande kommuner.

Vad som anges i första stycket skall beaktas även i andra ärenden enligt
denna lag.

3 kap.
1 §
Byggnader skall placeras och
utformas på ett sätt som är lämp-
ligt med hänsyn till stads- eller
landskapsbilden och till kultur-
och naturvärden på platsen. Bygg-
nader skall ha en yttre form och
färg, som är lämplig för byggna-
derna som sådana och ger en god
helhetsverkan.
Byggnader skall placeras och
estetiskt utformas på ett sätt som
är lämpligt med hänsyn till stads-
eller landskapsbilden och till
kultur- och naturvärden på platsen.
Byggnader skall ha en yttre form
och färg, som passar för omgiv-
ningen och för byggnaderna som
sådana så att en god helhetsverkan
kan uppnås.

10 §
Ändringar av en byggnad skall
utföras varsamt så att byggnadens
särdrag beaktas och dess
byggnadstekniska, historiska,
kulturhistoriska, miljömässiga och
konstnärliga värden tas tillvara.
Ändringar av en byggnad skall
utföras varsamt så att byggnadens
karaktärsdrag beaktas och dess
byggnadstekniska, historiska,
kulturhistoriska, miljömässiga och
konstnärliga värden tas tillvara.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948)
Härigenom föreskrivs att 4 och 13 §§ väglagen (1971:948) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 §
Väghållning omfattar byggande och drift av väg.
Vid väghållning skall tillbörlig
hänsyn tas till enskilda intressen
och till allmänna intressen, såsom
trafiksäkerhet, miljöskydd, natur-
vård och kulturmiljövård.
Vid väghållning skall tillbörlig
hänsyn tas till enskilda intressen
och till allmänna intressen, såsom
trafiksäkerhet, miljöskydd, natur-
vård, kulturmiljö samt estetiska
krav.

13 §
Vid byggande av väg skall till-
ses, att vägen får sådant läge och
utförande att ändamålet med
vägen vinnes med minsta intrång
och olägenhet utan oskälig kost-
nad.
Vid byggande av väg skall tillses,
att vägen får sådant läge och utfö-
rande att ändamålet med vägen
vinnes med minsta intrång och
olägenhet utan oskälig kostnad samt
med hänsynstagande till stads- och
landskapsbilden och till natur- och
kulturvärden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande
av järnväg
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § lagen (1995:1649) om byggande av
järnväg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
3 §
Vid planläggning av järnväg
och vid prövning av ärenden om
byggande av järnväg skall lagen
(1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m. tillämpas. Vid
planläggning, byggande och un-
derhåll av järnväg skall hänsyn tas
till både enskilda och allmänna
intressen.
Vid planläggning av järnväg
och vid prövning av ärenden om
byggande av järnväg skall lagen
(1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m. tillämpas. Vid
planläggning, byggande och un-
derhåll av järnväg skall hänsyn tas
till både enskilda intressen och
allmänna intressen såsom miljö-
skydd, naturvård, kulturmiljö samt
estetiska krav.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Remissinstanser
Hovrätten för Övre Norrland (sid 57-62, 65-66), Kammarrätten i Göte-
borg (sid 57-62, 65-66), Länsrätten i Östergötlands län (sid 57-62, 65-
66), Stiftelsen Svenska Institutet, Fortifikationsverket, Statens järnvägar,
Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Postfastigheter
AB, Telaris, Statens fastighetsverk, Statens lokalförsörjningsverk, Folk-
bildningsrådet, Riksrevisionsverket, Akademiska Hus AB, Vasakronan
AB, Statens skolverk, Högskoleverket, Uppsala universitet, Lunds
universitet, Göteborgs universitet, Umeå universitet, Kungl. Tekniska
högskolan, Luleå tekniska universitet, Högskolan i Borås, Högskolan i
Gävle/Sandviken, Högskolan i Karlskrona/Ronneby, Högskolan i Växjö,
Konstfack, Kungl. Konsthögskolan, Mälardalens högskola, Sveriges
lantbruksuniversitet, Chalmers tekniska högskola AB, Statens kulturråd,
Konstnärsnämnden, Statens konstråd, Riksantikvarieämbetet, Statens
konstmuseer, Arkitekturmuseet, Jämtlands läns museum, Älvsborgs läns
museum, Riksutställningar, Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK), Turistdelegationen, Sveriges Exportråd, ALMI Företagspart-
ner AB, Boverket, Stadsmiljörådet, Byggforskningsrådet, Länsstyrelsen i
Stockholms län, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i
Hallands län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Stockholms kommun,
Växjö kommun, Sölvesborgs kommun, Helsingborgs kommun, Malmö
kommun, Göteborgs kommun, Hjo kommun, Gävle kommun, Östersunds
kommun, Luleå kommun, Konstakademien, Stiftelsen Riksbankens
Jubileumsfond, Föreningen Svensk Form, Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Sveriges Industriförbund, Landsorganisationen, LO
(Färg, form och estetikgruppen), ArkitektFörbundet, Byggkostnads-
delegationen, Form/Design Center, Folkbildningsförbundet, Föreningen
förnya Stadskärnan, Föreningen Svenska Industridesigner, Föreningen
Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF). Föreningen
Sveriges landsantikvarier, Föreningen Sveriges länsantikvarier, HSB:s
Riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund, Kalmar Konstmuseum,
Kretsloppsdelegationen, Landskapsarkitekternas riksförbund, Läns-
arkitektföreningen, Nämnden för Sverigefrämjande i Utlandet, Organisa-
tionskommittén Malmö högskola, Riksbyggen, Röhsska museet, Rörelse-
folkhögskolornas organisation, Stiftelsen Konsthantverkscentrum, Stif-
telsen Svensk Industridesign, Stockholms Typografiska Gille, Svenska
Arkitekters Riksförbund, Svensk Bostadsmässa, Bo 2000, Svenska före-
ningen för byggnadsvård, Svenska Inredningsarkitekters Riksförbund,
Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges arkitekt- och
ingenjörsföretagsförening, Sveriges bostadsrättsföreningars centralorga-
nisation, Sveriges Rese- och turistråd, Sveriges Stadsarkitektförening.
Därutöver har kompletterande synpunkter kommit in från Bygg klokt
(gemensamt projekt för sju handikapporganisationer), EIDD Sverige
(European Institute for design and Disability), Arkus, Studenterna vid
Institutionen för landskapsplanering vid Ultuna och Alnarp,
Ytterborn&Fuentes, Rune Monö, Regionförbundet i Kalmar, Kai
Wartiainen.

Deltagarförteckning remissmöte
ArkitektFörbundet, Arkitekturmuseet, Banverket, Boverket, Byggforsk-
ningsrådet, Byggkostnadsdelegationen, Chalmers tekniska högskola AB,
Form/Design Center, LO (Färg, form och estetikgruppen), Föreningen
Förnya Stadskärnan, Föreningen Svenska Industridesigner, Gävle
kommun, Hyresgästernas Riksförbund, Högskolan i Gävle/Sandviken,
Högskoleverket, Kalmar Konstmuseum, Konstfack, Konsthögskolan,
Konstnärsnämnden, KTH, Luftfartsverket, Lunds univeritet, Länsstyrel-
sen i Stockholms län, Nationalmuseum, Organisationskommittén Malmö
högskola, Riksantikvarieämbetet, Riksbyggen, Röhsska museet, Sjöfarts-
verket, Stadsmiljörådet, Statens fastighetsverk, Statens kulturråd, Stiftel-
sen Konsthantverkscentrum, Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond,
Svensk Form, Svenska Arkitekters Riksförbund, Svenska Inrednings-
arkitekters Riksförbund, Svenska Kommunförbundet, Sveriges arkitekt-
och ingenjörsföretagsförening, Sveriges bildkonstnärsfond, Sveriges
bostadsrättsföreningars centralorganisation, Sveriges lantbruksuniversi-
tet, Stiftelsen Svensk Industridesign, Umeå universitet, Uppsala univer-
sitet, Vägverket.

Kulturdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,
Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, von
Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros

Föredragande: Marita Ulvskog

Regeringen beslutar proposition Framtidsformer Handlingsprogram för
arkitektur, formgivning och design

Omslag: Dick Norberg
Tryckeri: Gotab, Stockhol

Lagen omtryckt 1987:459.
Senaste lydelse 1988:953.
1 Lagen omtryckt 1992:1769.
2 Senaste lydelse 1995:1197.
3 Senaste lydelse 1994:852.
Prop. 1997/98:117

4

1

8

2

9

2

11

2

67

67

14

3

67

67

20

3

67

67

31

3

67

67

35

3

67

67

45

3

45

67

53

67

50

67

54

3

56

2

67

67

Prop. 1997/98:117
Bilaga 1

58

3

Prop. 1997/98:117
Bilaga 1

Prop. 1997/98:117
Bilaga 1

Prop. 1997/98:117
Bilaga 2

62

3

Prop. 1997/98:117
Bilaga 2

67

67

Prop. 1997/98:117
Bilaga 3

63

2

Prop. 1997/98:117
Bilaga 3

Prop. 1997/98:117
Bilaga 3

Prop. 1997/98:117
Bilaga 4

64

2

Prop. 1997/98:117
Bilaga 4

Prop. 1997/98:117
Bilaga 4

Prop. 1997/98:117

65

67

Prop. 1997/98:117

67

67