Regeringens proposition
1997/98:102

Sveriges tillträde till Brysselkonventionen

Prop.
1997/98:102

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 5 mars 1998

Göran Persson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att Sverige tillträder konventionen om domstols
behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område
(Brysselkonventionen) samt 1971 års protokoll om EG-domstolens
tolkning av konventionen.
Propositionen innehåller också förslag till den lagstiftning som krävs
för att Sverige skall kunna tillträda Brysselkonventionen. Vidare föreslås
några lagtekniska justeringar i lagen (1992:794) med anledning av
Sveriges tillträde till Luganokonventionen samt en ny rubrik till den
lagen.
Lagstiftningen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 4
2 Lagtext 5
2.1 Förslag till lag om domstols internationella behörighet och
om verkställighet av utländska domar enligt
Brysselkonventionen 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1932:540) om
erkännande och verkställighet av dom som meddelats i
Danmark, Finland, Island eller Norge 7
2.3 Förslag till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282) 9
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:595) om
erkännande och verkställighet av nordiska domar på
privaträttens område 10
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:368) om
erkännande och verkställighet av österrikiska domar på
privaträttens område 12
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning 13
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:794) med
anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen 15
2.8 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009) 17
3 Ärendet och dess beredning 18
4 Brysselkonventionen 19
4.1 Allmänt om Brysselkonventionen 19
4.2 Konventionens huvudsakliga innehåll 21
4.3 Konventionens protokoll 28
4.4 1971 års protokoll om EG-domstolens tolkning 30
4.5 1996 års konvention om Sveriges tillträde 30
4.6 Sakliga skillnader mellan Luganokonventionen och
Brysselkonventionen 31
5 Förhållandet mellan Brysselkonventionen och Lugano-
konventionen 33
6 Revidering av Bryssel- och Luganokonventionerna 34
7 Sveriges tillträde till Brysselkonventionen 35
8 Behovet av författningsändringar 39
8.1 Brysselkonventionen och den summariska processen 39
8.2 Luganokonventionen och den summariska processen 42
8.3 Behovet av lagstiftning i övrigt 43
9 Författningskommentar 44
9.1 Förslaget till lag om domstols internationella behörighet
och om verkställighet av utländska domar enligt
Brysselkonventionen 44
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1932:540) om
erkännande och verkställighet av dom som meddelats i
Danmark, Finland, Island eller Norge 49
9.3 Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282) 50
9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:595) om
erkännande och verkställighet av nordiska domar på
privaträttens område 50
9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:368) om
erkännande och verkställighet av österrikiska domar på
privaträttens område 50
9.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning 50
9.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:794) med
anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen 51
9.8 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1994:1009) 52

Bilaga 1 Lagförslagen i utkastet till lagrådsremiss Fel! Bokmärket
är inte definierat.3
Bilaga 2 Konvention om Österrikes, Finlands och Sveriges tillträde
till Brysselkonventionen 63
Bilaga 3 Brysselkonventionen (konsoliderad version) 69
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 145
Bilaga 5 Lagrådets yttrande 158

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998 159

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
dels godkänner konventionen den 29 november 1996 om Republiken
Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges
tillträde till konventionen om domstols behörighet och om verk-
ställighet av domar på privaträttens område, samt till protokollet
om domstolens tolkning av denna konvention, med den anpassning
som har gjorts i dessa genom konventionen om Konungariket
Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och
Nordirland tillträde, konventionen om Republiken Greklands
tillträde samt konventionen om Konungariket Spaniens och
Republiken Portugals tillträde, med den reservation som har
angetts,
dels antar regeringens förslag till
1. lag om domstols internationella behörighet och om verkställighet av
utländska domar enligt Brysselkonventionen,
2. lag om ändring i lagen (1932:540) om erkännande och verkställig-
het av dom som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge,
3. lag om ändring i sjömanslagen (1973:282),
4. lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställig-
het av nordiska domar på privaträttens område,
5. lag om ändring i lagen (1983:368) om erkännande och verkställig-
het av österrikiska domar på privaträttens område,
6. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och
handräckning,
7. lag om ändring i lagen (1992:794) med anledning av Sveriges
tillträde till Luganokonventionen,
8. lag om ändring i sjölagen (1994:1009).

2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om domstols internationella
behörighet och om verkställighet av utländska domar
enligt Brysselkonventionen
Härigenom föreskrivs följande.

1 §
Konventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet och om
verkställighet av domar på privaträttens område och tillträdes-
konventionerna den 9 oktober 1978, den 25 oktober 1982, den 26 maj
1989 och den 29 november 1996 (Brysselkonventionen), samt proto-
kollet den 3 juni 1971 om EG-domstolens tolkning av Brysselkon-
ventionen i dess lydelse enligt nämnda tillträdeskonventioner, skall gälla
som lag här i landet.
De svenska, engelska och franska texterna av Brysselkonventionen och
av 1971 års protokoll i dess lydelse enligt de tillträdeskonventioner som
anges i första stycket finns intagna som bilaga till denna lag.
Regeringen tillkännager de stater som har tillträtt Brysselkonventionen
och 1971 års protokoll, samt innehållet i sådana underrättelser om
ändringar i nationell rätt eller i förteckningarna över domstolar som avses
i artikel VI i konventionens protokoll.

2 §
I artikel 54 B i Luganokonventionen, som gäller som lag här i landet
enligt lagen (1992:794) om domstols internationella behörighet och om
verkställighet av utländska domar enligt Luganokonventionen, finns
bestämmelser om när Luganokonventionen skall tillämpas i stället för
Brysselkonventionen.

3 §
Om det inte finns någon annan behörig domstol när det finns svensk
domsrätt enligt Brysselkonventionen, är Stockholms tingsrätt behörig. En
ansökan enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och hand-
räckning skall i motsvarande fall göras hos Kronofogdemyndigheten i
Stockholm.

4 §
Ett avgörande som rör ett sådant civilrättsligt anspråk som avses i artikel
II andra stycket i konventionens protokoll skall varken erkännas eller
verkställas här.

5 §
Vid den handläggning som avses i artiklarna 32 34 skall hovrätten bestå
av en lagfaren domare.
För det förfarande som avses i artikel 37.1 och artikel 40 gäller rätte-
gångsbalkens regler om överklagande av tingsrätts beslut i tillämpliga
delar, om inte konventionen föreskriver något annat. En sådan ansökan
om ändring som avses i artikel 40 skall göras skriftligen. Den skall ha
kommit in till hovrätten inom fyra veckor från den dag då beslutet
meddelades.
En domare som har handlagt ett mål enligt artiklarna 32 34 är jävig att
handlägga mål om samma sak enligt artikel 37.1 och artikel 40.

6 §
För det förfarande som avses i artikel 37.2 och artikel 41 gäller
rättegångsbalkens regler om överklagande av hovrätts beslut i tillämpliga
delar, om inte konventionen föreskriver något annat. Talan får inte
komma under Högsta domstolens prövning utan att Högsta domstolen
har meddelat sökanden prövningstillstånd enligt 54 kap. 10 §
rättegångsbalken.

7 §
Om en ansökan om verkställighet bifalls, skall det utländska avgörandet
verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en
svensk domstols lagakraftägande dom, såvida inte annat följer av artikel
39. Vid verkställighet av ett utländskt avgörande som rör en
säkerhetsåtgärd skall i stället bestämmelserna om verkställighet av beslut
om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd tillämpas.

8 §
Om hovrätten vid det förfarande som avses i artiklarna 32 34 bifaller en
ansökan om verkställighet, skall hovrättens beslut anses innefatta ett
beslut om kvarstad eller om någon annan åtgärd som avses i 15 kap.
rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1932:540) om
erkännande och verkställighet av dom som meddelats
i Danmark, Finland, Island eller Norge
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1932:540) om erkännande och
verkställighet av dom som meddelats i Danmark, Finland, Island eller
Norge skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

10 §

Denna lag tillämpas inte om
lagen (1992:794) om domstols
internationella behörighet och om
verkställighet av utländska domar
enligt Luganokonventionen är
tillämplig.
Denna lag har ej avseende å:

Denna lag tillämpas inte heller
beträffande
1. dom i mål angående boskillnad, hemskillnad, äktenskapsskillnad,
återgång av äktenskap, adoptivförhållandes stiftande eller hävande,
omyndighetsförklaring eller sådan förklarings hävande, eller dom som, i
samband med hemskillnad, äktenskapsskillnad eller äktenskaps återgång,
givits om bodelning mellan makarna, skadestånd eller vårdnaden om
barnen eller ock senare, i särskilt mål, givits i fråga, som sist är sagd;
dock att vad i 4-9 §§ stadgas om verkställighet skall äga tillämpning å
domen, därest denna enligt vad särskilt är stadgat skall gälla här i riket;
2. dom, som meddelats i Danmark, Island eller Norge och innefattar
tillämpning av lagstiftningen om makars förmögenhetsförhållanden,
såframt tvisten här i riket skolat bedömas enligt lagstiftning, som gällde
före nya giftermålsbalkens ikraftträdande;
3. beslut eller förlikning angående familjerättslig underhållsplikt;
4. beslut eller förlikning, som gäller börd, rätt på grund av arv eller
testamente, boutredning eller skifte efter död man eller ansvarighet för
den dödes gäld, gäldenärs försättande i konkurs, inledande av offentlig
ackordsförhandling utan konkurs, andra på konkursdomares eller
konkursdomstols prövning beroende frågor eller rättshandlings eller
annan åtgärds ogiltighet på grund av inträffad konkurs;
5. beslut eller förlikning i fråga om äganderätt eller annan rätt till fast
egendom i annan stat än den, där domen eller förlikningen tillkom, eller
om skyldighet att träffa förfogande om dylik rätt eller om påföljd av
sådan skyldighets åsidosättande;
6. beslut rörande skatt eller annan avgift till stat eller kommun eller
annan fråga av offentligrättslig art, ändå att saken behandlats i den för
tvistemål stadgade ordning.
Å beslut, som meddelats av
särskild domstol för arbetstvister,
har denna lag ej avseende.
Lagen tillämpas inte heller
beträffande beslut som meddelats
av särskild domstol för
arbetstvister.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2.3 Förslag till lag om ändring i sjömanslagen
(1973:282)
Härigenom föreskrivs att 14 § sjömanslagen (1973:282) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

14 §
Tvist om sjömans anställningsförhållande får inte dras inför utländsk
myndighet.
Första stycket gäller inte om
annat följer av lagen (1992:794)
med anledning av Sveriges tillträde
till Luganokonventionen.
Första stycket gäller inte om
annat följer av lagen (1998:000) om
domstols internationella behörighet
och om verkställighet av utländska
domar enligt Brysselkonventionen
eller lagen (1992:794) om domstols
internationella behörighet och om
verkställighet av utländska domar
enligt Luganokonventionen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:595) om
erkännande och verkställighet av nordiska domar på
privaträttens område
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1977:595) om erkännande och
verkställighet av nordiska domar på privaträttens område skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

7 §
Denna lag tillämpas inte om
lagen (1992:794) med anledning av
Sveriges tillträde till Luganokon-
ventionen är tillämplig eller om
annat följer av särskilda bestäm-
melser om erkännande och verk-
ställighet av avgöranden och
förlikningar på särskilda rätts-
områden.
Denna lag tillämpas inte om
lagen (1998:000) om domstols
internationella behörighet och om
verkställighet av utländska domar
enligt Brysselkonventionen eller
lagen (1992:794) om domstols
internationella behörighet och om
verkställighet av utländska domar
enligt Luganokonventionen är
tillämplig, eller om annat följer av
särskilda bestämmelser om
erkännande och verkställighet av
avgöranden och förlikningar på
särskilda rättsområden.
Lagen tillämpas inte heller beträffande
1. dom eller förlikning i mål angående boskillnad, legal separation,
äktenskapsskillnad, återgång av äktenskap, antagande av adoptivbarn
eller adoptivförhållandes hävande, omyndighetsförklaring eller dess
hävande eller i mål angående bodelning eller skadestånd med anledning
av legal separation, äktenskapsskillnad eller återgång av äktenskap, om ej
fråga är om verkställighet av dom som skall gälla här i riket enligt 22 §
förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap, adoption och förmynderskap,
2. dom eller förlikning rörande vårdnad om eller rätt till umgänge med
barn eller överlämnande av barn i annat fall, om ej fråga är om
verkställighet enligt 6 §,
3. dom eller förlikning rörande familjerättslig underhållsskyldighet,
4. dom eller förlikning rörande faderskapet till barn,
5. dom eller förlikning angående rätt på grund av arv eller testamente,
efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte med anledning av
dödsfall eller ansvarighet för den dödes gäld, om ej den avlidne var
medborgare i Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige och hade
hemvist i någon av dessa stater,
6. dom eller förlikning angående
a) gäldenärs försättande i konkurs,
b) inledande av förhandling om offentligt ackord utan konkurs,
c) andra på konkursdomares eller konkursdomstols prövning beroende
frågor eller
d) rättshandlings eller annan åtgärds ogiltighet eller återgång på grund
av konkurs eller förhandling om offentligt ackord utan konkurs i något av
de nordiska länderna, om av konkursbeslutet eller beslutet om offentlig
ackordsförhandling framgår att gäldenären inte hade hemvist i något av
de nordiska länderna,
7. dom eller förlikning i mål som skall upptagas omedelbart av särskild
domstol för handläggning av tvister rörande kollektivavtal.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:368) om
erkännande och verkställighet av österrikiska domar
på privaträttens område
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1983:368) om erkännande och
verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Denna lag är tillämplig på domar
som har meddelats i Österrike i
ämnen av privaträttslig beskaffen-
het. Lagen tillämpas på domar i
sådana ämnen, även om de har
meddelats i ett straffrättsligt för-
farande. Lagen tillämpas inte om
lagen (1992:794) med anledning av
Sveriges tillträde till Luganokon-
ventionen är tillämplig.
Denna lag är tillämplig på domar
som har meddelats i Österrike i
ämnen av privaträttslig beskaffen-
het. Lagen tillämpas på domar i
sådana ämnen, även om de har
meddelats i ett straffrättsligt för-
farande. Lagen tillämpas inte om
lagen (1998:000) om domstols
internationella behörighet och om
verkställighet av utländska domar
enligt Brysselkonventionen eller
lagen (1992:794) om domstols
internationella behörighet och om
verkställighet av utländska domar
enligt Luganokonventionen är
tillämplig.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:746) om betalnings-
föreläggande och handräckning
dels att 5 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 6 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 §
Om enligt någon särskild föreskrift en tvist angående en förpliktelse
skall tas upp av en annan myndighet än tingsrätt, kan saken prövas enligt
denna lag endast om det finns bestämmelser som medger sådan prövning.
Vad som sägs i denna lag om tingsrätt skall i sådana fall i stället gälla
den andra myndigheten.
Bestämmelserna om betalnings-
föreläggande och vanlig handräck-
ning gäller inte om svaranden vid
tidpunkten för ansökan har hemvist
i en främmande stat som har
tillträtt den i Lugano den 16
september 1988 antagna konven-
tionen om domstols behörighet och
om verkställighet av domar på
privaträttens område eller om det i
en sådan stat pågår rättegång om
samma sak och denna rättegång kan
leda till ett avgörande som är
verkställbart i Sverige.
Bestämmelserna om betalnings-
föreläggande och vanlig handräck-
ning gäller inte om lagen
(1992:794) om domstols inter-
nationella behörighet och om
verkställighet av utländska domar
enligt Luganokonventionen skulle
vara tillämplig om talan hade
väckts i domstol och

1) svaranden vid tidpunkten för
ansökan inte har hemvist i Sverige,
eller

2) det i en annan stat pågår
rättegång om samma sak och denna
rättegång kan leda till ett avgörande
som är verkställbart i Sverige enligt
Luganokonventionen.

6 a §

I lagen (1998:000) om domstols
internationella behörighet och om
verkställighet av utländska domar
enligt Brysselkonventionen finns
bestämmelser om kronofogde-
myndighets behörighet m.m.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:794) med
anledning av Sveriges tillträde till Luganokonven-
tionen
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:794) med anledning av
Sveriges tillträde till Luganokonventionen
dels att 6 8 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken till lagen samt 1, 2, 4 och 5 §§ skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Lag med anledning av Sveriges
tillträde till Luganokonventionen

Lag om domstols internationella
behörighet och om verkställighet
av utländska domar enligt
Luganokonventionen

1 §
Den i Lugano den 16 september
1988 antagna konventionen om
domstols behörighet och om
verkställighet av domar på
privaträttens område skall gälla
som lag här i landet.
Den i Lugano den 16 september
1988 antagna konventionen om
domstols behörighet och om
verkställighet av domar på
privaträttens område (Lugano-
konventionen) skall gälla som lag
här i landet.
Konventionens svenska, engelska och franska texter finns intagna som
bilaga till denna lag.

Regeringen tillkännager de stater
som har tillträtt Luganokon-
ventionen och innehållet i sådana
underrättelser om ändringar i
nationell rätt eller i förteck-
ningarna över domstolar som avses
i artikel VI i Protokoll nr 1 till
konventionen.

2 §
Om det inte finns någon behörig
domstol när svensk domsrätt
föreligger enligt denna lag, skall
frågan tas upp av Stockholms
tingsrätt.
Av artikel 54 B i Luganokon-
ventionen framgår när Bryssel-
konventionen, som gäller som lag
här i landet enligt lagen (1998:000)
om domstols internationella
behörighet och om verkställighet av
utländska domar enligt Bryssel-
konventionen, skall tillämpas i
stället för Luganokonventionen.

4 §
Vid den handläggning som avses
i artikel 32 skall hovrätten bestå av
en lagfaren domare.
Beträffande förfarandet vid
handläggning av frågor om verk-
ställighet enligt Luganokonven-
tionen tillämpas 5 8 §§ lagen
(1998:000) om domstols inter-
nationella behörighet och om verk-
ställighet av utländska domar enligt
Brysselkonventionen.
För det förfarande som avses i
artikel 37.1 och artikel 40 gäller
rättegångsbalkens regler om besvär
i hovrätt i tillämpliga delar, om inte
konventionen föreskriver något
annat. En sådan ansökan om
ändring som avses i artikel 40 skall
göras skriftligen. Den skall ha
kommit in till hovrätten inom fyra
veckor från den dag då beslutet
meddelades.

En domare som har handlagt ett
mål enligt artikel 32 är jävig att
handlägga mål om samma sak
enligt artikel 37.1 och artikel 40.

5 §
För det förfarande som avses i
artikel 37.2 och artikel 41 gäller
rättegångsbalkens regler om besvär
i Högsta domstolen i tillämpliga
delar, om inte konventionen före-
skriver något annat. Talan får inte
komma under Högsta domstolens
prövning utan att Högsta domstolen
meddelat sökanden tillstånd till
detta enligt 54 kap. 10 § rätte-
gångsbalken.
Om det inte finns någon annan
behörig domstol när svensk
domsrätt föreligger enligt Lugano-
konventionen, är Stockholms
tingsrätt behörig.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2.8 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)
Härigenom föreskrivs att 21 kap. 2 § sjölagen (1994:1009) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

21 kap.
2 §
I fråga om behörigheten för sjörättsdomstol att ta upp tvistemål som
avses i 1 § första stycket skall bestämmelserna om laga domstol i
tvistemål i allmänhet tillämpas.
Talan får även väckas vid sjörättsdomstolen för den ort där fartyget
finns. Har säkerhet för en fordran ställts hos en myndighet till befrielse
från kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd, får talan väckas även vid
sjörättsdomstolen för den ort där säkerheten har ställts. Talan angående
en fordran som säkerheten har avsett får väckas vid sistnämnda
sjörättsdomstol, även om säkerheten har upphört att gälla.
Finns inte sjörättsdomstol i den ort där svaranden har kunnat sökas
enligt första eller andra stycket, väcks talan vid den sjörättsdomstol som
är närmast den orten.
Om flera är redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses som
rederiets hemvist.
Bestämmelserna i denna paragraf
gäller inte om annat följer av lagen
(1992:794) med anledning av
Sveriges tillträde till Luganokon-
ventionen. Andra stycket gäller
dock om fartyget är belagt med
kvarstad.

Bestämmelserna i denna paragraf
gäller inte om annat följer av lagen
(1998:000) om domstols inter-
nationella behörighet och om
verkställighet av utländska domar
enligt Brysselkonventionen eller
lagen (1992:794) om domstols
internationella behörighet och om
verkställighet av utländska domar
enligt Luganokonventionen. Andra
stycket gäller dock om fartyget är
belagt med kvarstad.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

3 Ärendet och dess beredning
Konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar
på privaträttens område (Brysselkonventionen) innehåller regler om
domstols internationella behörighet och om erkännande och verk-
ställighet av utländska privaträttsliga domar. Den ingicks år 1968 mellan
de ursprungliga medlemsländerna i Europeiska gemenskaperna (EG),
Belgien, Tyskland, Frankrike, Italien, Luxemburg och Nederländerna.
Konventionen kompletterades år 1971 med ett protokoll angående EG-
domstolens behörighet att tolka den.
Sedan Danmark, Storbritannien och Irland blivit medlemmar i EG
ingick medlemsstaterna år 1978 en särskild konvention om dessa staters
tillträde till 1968 års konvention. Motsvarande konventioner ingicks år
1982 och 1989 efter det att Grekland respektive Spanien och Portugal
inträtt i gemenskapen. Dessa s.k. tillträdeskonventioner innehåller,
förutom tekniska anpassningar av den ursprungliga texten, en del sakliga
ändringar och preciseringar av 1968 års konvention.
1968 års Brysselkonvention, tolkningsprotokollet och de tre tillträdes-
konventionerna har tillträtts av samtliga stater som var medlemmar i
Europeiska unionen (EU) vid Sveriges, Finlands och Österrikes inträde i
unionen.
Brysselkonventionen har sin grund i artikel 220 i EG-fördraget, som
föreskriver att medlemsländerna skall förhandla med varandra på olika
områden i syfte att bl.a. förenkla formaliteterna för ömsesidigt
erkännande och verkställighet av olika rättsliga avgöranden. Enligt
artikel 4.2 i den anslutningsakt som hör till det anslutningsfördrag som
reglerar Sveriges medlemsskap i EU har Sverige bl.a. förbundit sig att
tillträda de konventioner som avses i artikel 220 i EG-fördraget och de
protokoll om EG-domstolens tolkning av konventionerna som de tidigare
medlemsstaterna har undertecknat (se prop. 1994/95:19, bilaga 10, s. 3).
Den 29 november 1996 undertecknades konventionen om Österrikes,
Finlands och Sveriges tillträde till Brysselkonventionen samt till 1971 års
protokoll om EG-domstolens behörighet. I tillträdeskonventionen (bilaga
2) har gjorts dels nödvändiga tekniska anpassningar av konven-
tionstexten, dels ett par ändringar i sak (se avsnitt 4.5 ).
Tillträdeskonventionen träder i kraft i förhållandet mellan de stater
som har ratificerat den efter det att en av de tre nya medlemsstaterna och
en av de tidigare medlemsstaterna har ratificerat konventionen.
Nederländerna har som första medlemsland ratificerat tillträdes-
konventionen. Ratifikationsinstrumentet deponerades hos general-
sekreteraren vid Europeiska unionens råd den 4 juli 1997.
I Sverige gäller sedan den 1 januari 1993 Luganokonventionen, som
innehåller med Brysselkonventionen i stort sett likalydande bestäm-
melser (jfr prop. 1991/92:128). Luganokonventionen antogs i september
1988 av EFTA:s dåvarande medlemsländer Finland, Island, Norge,
Schweiz, Sverige och Österrike samt av EG:s dåvarande medlemsländer.
Den har numera ratificerats av EU:s samtliga nuvarande medlemsländer
och av EFTA-staterna Island, Norge och Schweiz. Ett tillträde till
Brysselkonventionen innebär för Sveriges del alltså inte i sak något nytt
av större betydelse.
Inom Justitiedepartementet har utarbetats ett utkast till lagrådsremiss
som innehåller förslag till den lagstiftning som krävs för ett svenskt
tillträde till Brysselkonventionen. Det normala remissförfarandet har
bedömts vara obehövligt då det är fråga om begränsade tekniska frågor.
Beredningskravet har uppfyllts genom att utkastet till lagrådsremiss har
sänts för synpunkter till Domstolsverket, Svea hovrätt, Hovrätten över
Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, juridiska fakultetsstyrelsen
vid Lunds universitet, juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet, Riksskatteverket, Konsumentverket, Sveriges advokat-
samfund, Stockholms Handelskammare, Sveriges Industriförbund,
Svensk Handel, Svenska Bankföreningen och Sveriges Försäk-
ringsförbund. Yttranden har avgetts av Domstolsverket, Svea hovrätt,
Hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, Lunds
universitet, Stockholms universitet, Riksskatteverket, Sveriges
advokatsamfund, Svensk Handel, Svenska Bankföreningen och Sveriges
Försäkringsförbund. Yttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet
(dnr Ju97/6983). Synpunkterna behandlas i avsnitt 7 och 8. Utkastets
lagförslag finns intagna i bilaga 1.
I bilaga 2 återfinns 1996 års tillträdeskonvention i den svenska
versionen. De svenska, engelska och franska texterna av Bryssel-
konventionen och 1971 års protokoll i en konsoliderad sammanställd
version finns i bilaga 3. Den konsoliderade versionen av Bryssel-
konventionen och 1971 års protokoll, efter 1996 års tillträdeskonvention,
har publicerats i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT), se
98/C 27/01 s. 1.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 5 februari 1998 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådet har lämnat förslagen
utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Vissa redaktionella
ändringar har gjorts i lagtexten.
4 Brysselkonventionen
4.1 Allmänt om Brysselkonventionen
Brysselkonventionen är en s.k. dubbel konvention. Den reglerar inte bara
frågor om erkännande och verkställighet av utländska domar utan
innehåller också regler om domstols internationella behörighet,
domsrättsregler och vissa andra regler som är tillämpliga redan under
rättegången.
I s.k. enkla verkställighetskonventioner brukar normalt ingå indirekta
behörighetsregler som tillämpas på verkställighetsstadiet i verkställig-
hetsstaten. En enkel verkställighetskonvention hindrar således inte
staterna från att fortsätta tillämpa sina egna internationella
behörighetsregler. Om en dom meddelas i en stat som har tillträtt en
sådan verkställighetskonvention och domstolen har grundat sin
behörighet på en behörighetsregel som inte är godkänd i konventionen
kan andra stater i stället vägra erkänna och verkställa domen.
Denna typ av indirekta behörighetsregler saknas nästan helt i
Brysselkonventionen. Tvärtom gäller enligt huvudregeln att domstolens
behörighet inte får ifrågasättas i verkställighetsstaten. Konventionen
söker i största möjliga mån att åstadkomma en fri rörlighet för domar
över statsgränserna. De enhetliga behörighetsreglerna gäller bara
konventionsstaterna emellan. Staterna är alltså fria att behålla och
tillämpa andra behörighetsregler i förhållande till stater som inte har
tillträtt konventionen.
Till konventionen hör ett protokoll med bestämmelser som enbart rör
vissa stater, och med bestämmelser av mera praktisk natur. Det
protokollet är enligt konventionens artikel 65 en del av konventionen.
Konventionen kompletteras av ett protokoll av den 3 juni 1971 om
domstolens tolkning av Brysselkonventionen (i fortsättningen kallat 1971
års protokoll). Bestämmelserna i 1971 års protokoll innebär att EG-
domstolen har behörighet att avgöra tolkningsfrågor angående konven-
tionen och det till konventionen hörande protokollet samt till 1971 års
protokoll.
Brysselkonventionen kan tillträdas enbart av stater som är medlemmar
i EU. Som tidigare har nämnts (avsnitt 3) är nya medlemsstater skyldiga
att tillträda konventionen.
Konventionens tillämpningsområde är begränsat till att avse tvister
med internationell anknytning. Det internationella momentet är
uppenbart när det gäller konventionens regler om erkännande och
verkställighet av utländska domar. Men även när det gäller reglerna om
domstols behörighet krävs det att tvisten innehåller ett internationellt
element för att konventionens regler skall gälla. Detta framgår inte
uttryckligen av konventionstexten men kan utläsas av bl.a. ingressen som
talar om domstolars internationella behörighet. Konventionen blir alltså
normalt inte tillämplig när båda parterna har hemvist i en och samma
stat. Innehåller tvisten ett internationellt moment, t.ex. att svaranden har
hemvist i en annan konventionsstat eller att domstol i en annan kon-
ventionsstat är exklusivt behörig att pröva tvisten, blir dock konven-
tionens bestämmelser tillämpliga på rättegången.
Brysselkonventionen finns kommenterad i fyra rapporter som har
publicerats i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT). Det
rör sig om en rapport av Jenard till den urprungliga Brysselkonventionen
(5 mars 1979, C 59), en rapport av Schlosser till 1978 års tillträdes-
konvention (samma publikation), en rapport av Evrigenis/Kerameus till
1982 års tillträdeskonvention (86/C 298/01), och, slutligen, en rapport av
de Almeida Cruz/Desantes Real/Jenard (90/C 189/06) till 1989 års
tillträdeskonvention. En rapport till 1996 års tillträdeskonvention är
under utarbetande. Luganokonventionen finns kommenterad i en rapport
av Jenard/Möller (90/C 189/07).
I följande avsnitt ges en översiktlig redogörelse för Bryssel-
konventionens bestämmelser, inklusive konventionens protokoll, för
1971 års protokoll om EG-domstolens tolkning, för innehållet i 1996 års
tillträdeskonvention samt för de skillnader som finns mellan Bryssel- och
Luganokonventionerna. En kort redovisning ges också för det arbete med
att revidera Bryssel- och Luganokonventionerna som nyligen har inletts.
4.2 Konventionens huvudsakliga innehåll
Tillämpningsområdet
I artikel 1 anges konventionens tillämpningsområde. Det är begränsat till
privaträttens område, och omfattar således inte straffrätten och heller inte
skattefrågor, tullfrågor och liknande förvaltningsrättsliga frågor. Konven-
tionen är dock inte tillämplig på hela privaträttens område. Den omfattar
tvister om underhållsbidrag men flera andra familjerättsliga frågor har
uttryckligen undantagits från tillämpningsområdet. Skiljeförfarande samt
konkurs, ackord och liknande förfaranden omfattas inte.
För närvarande pågår inom EU ett arbete med en särskild konvention
om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar
i äktenskapsmål (den s.k. Bryssel II-konventionen). På det insolvens-
rättsliga området har inom EU utarbetats en insolvenskonvention, som
bl.a. behandlar frågor om domstols behörighet och om erkännande av
utländska insolvensförfaranden. Den har dock inte undertecknats av
samtliga medlemsländer.
Behörighetsreglerna
I konventionens Avdelning II finns bestämmelser om domstols
internationella behörighet. Inga andra behörighetsregler än de som
framgår av konventionen får tillämpas gentemot en svarande som har
hemvist i en konventionsstat. Enligt huvudregeln i artikel 2 skall tvister
som faller inom konventionens tillämpningsområde prövas i den stat där
svaranden har hemvist. Artikel 2 andra stycket innehåller en regel som
förbjuder särbehandling på grund av medborgarskap. I artikel 3 räknas
vissa s.k. exorbitanta behörighetsregler upp som förekommer i de olika
konventionsstaternas rättsordningar och som alltså är förbjudna. För
Sveriges del anges här allmänt förmögenhetsforum (10 kap. 3 § första
stycket första meningen rättegångsbalken, RB). Uppräkningen är inte
uttömmande. Inte heller andra regler i rättegångsbalken som inte har stöd
i Brysselkonventionen, t.ex. kontraktsforum enligt 10 kap. 6 § RB, får
användas i mål där konventionen är tillämplig. Nationella behörig-
hetsregler, också sådana som faller inom kategorin exorbitanta regler, får
med ett undantag (se vid artikel 16 nedan) användas gentemot svarande
som har hemvist i andra stater än dem som har tillträtt Bryssel-
konventionen, se artikel 4. Andra stycket i artikel 4 innehåller en regel
om att en kärande som har hemvist i rättegångsstaten, oberoende av
medborgarskap, har rätt att åberopa samma regler om domstols
behörighet som statens egna medborgare.
Artiklarna 5 och 6 innehåller särskilda behörighetsregler av olika slag
som innebär ett avsteg från huvudregeln om svarandens hemvist.
Bestämmelserna utgör alternativ till artikel 2. Käranden kan alltså välja
mellan svarandens hemvistforum och de alternativa fora som utpekas i
artikel 5 och 6. Till skillnad från flertalet av konventionens övriga
behörighetsregler, anges i dessa artiklar inte bara i vilken konventionsstat
talan får väckas. Det anges också utom i fråga om artikel 5.6 vid
vilken domstol i denna stat som målet skall prövas.
Enligt artikel 5.1 kan tvister om avtal prövas vid domstol i den ort där
den förpliktelse som talan avser har uppfyllts eller skall uppfyllas
(uppfyllelseforum). För tvister om anställningsavtal finns det härutöver
en speciell bestämmelse. Talan kan i sådana fall även väckas vid
domstolen i den ort där arbetstagaren vanligtvis utför sitt arbete. Om
arbetstagaren inte vanligtvis utför sitt arbete i ett och samma land kan en
talan mot arbetsgivaren även väckas vid domstolen i den ort där det
affärsställe där arbetstagaren har anställts finns. Brysselkonventionen
avviker i detta avseende från Luganokonventionen (se avsnitt 4.6).
Utöver avtalsrättsliga tvister nämns i artikel 5 tvister om under-
hållsbidrag (punkt 2), utomobligatoriska skadeståndsanspråk (punkt 3),
talan om enskilt anspråk i anledning av brott (punkt 4), tvister som
hänför sig till verksamheten vid en filial osv. (punkt 5), tvister som gäller
"truster" (punkt 6) samt tvister om betalning av bärgarlön (punkt 7).
Ytterligare särskilda behörighetsregler finns i artikel 6 (bl.a. för mål
med flera svarande) och i artikel 6 a (om ansvar till följd av ett fartygs
användning eller drift).
Artiklarna 7 15 innehåller tvingande behörighetsregler för försäk-
ringstvister och vissa konsumenttvister. Syftet bakom dessa regler är att
skydda försäkringstagare och konsumenter som ju normalt är den svagare
parten i ett avtalsförhållande. Reglerna tillåter i princip alltid försäk-
ringstagaren respektive konsumenten att processa i sitt eget hemvistland,
oavsett om han eller hon är kärande eller svarande i målet.
Artikel 16 innehåller bestämmelser om exklusiv behörighet. Reglerna
är tvingande och gäller oberoende av var parterna har hemvist. Till
skillnad från de övriga särskilda behörighetsreglerna gäller artikel 16
alltså även när svaranden har hemvist i en stat som inte har tillträtt
konventionen.
Enligt punkt 1 a) i artikel 16 skall tvister som gäller sakrätt i eller
nyttjanderätt till fast egendom handläggas i den stat där fastigheten är
belägen, oberoende av var parterna har hemvist. Särskilda regler gäller
enligt punkt 1 b) för vissa tidsbegränsade avtal om nyttjanderätt till fast
egendom, exempelvis avtal om hyra av en semesterbostad. Tvister med
anledning av sådana hyresavtal kan som alternativ till vad som följer av
punkt 1 a) prövas där svaranden har hemvist, under förutsättning att
fastighetsägaren och hyresgästen är fysiska personer och har hemvist i
samma konventionsstat. Brysselkonventionen avviker i detta avseende
från Luganokonventionen (se avsnitt 4.6). Bestämmelserna i punkt 1
gäller endast om det är fråga om fastigheter i en konventionsstat.
Övriga exklusiva behörighetsregler i artikel 16 rör frågor om en
juridisk persons giltighet eller upplösning och frågor om giltigheten av
beslut som den juridiska personens organ har fattat (punkt 2), giltigheten
av inskrivningar i offentliga register (punkt 3), registrering eller giltighet
av patent, varumärken, mönster och liknande rättigheter (punkt 4) samt
talan om verkställighet av domar (punkt 5). En exklusiv behörighetsregel
av ett speciellt slag finns i artikel Vb i konventionens protokoll. Den
gäller vissa tvister mellan befälhavare och besättningsmedlem på
havsgående fartyg.
Konventionen tillåter att parterna avtalar om att viss domstol skall vara
behörig att pröva en tvist dem emellan (prorogation), se artikel 17.
Avtalet får dock inte strida mot de tvingande behörighetsregler som
konventionen ställer upp för försäkrings- och konsumenttvister (se artikel
12 resp. 15) samt för tvister om anställningsavtal. I mål om anställ-
ningsavtal är prorogationsavtal giltiga enbart om de har ingåtts efter det
att tvisten mellan parterna har uppstått, se femte stycket. Brysselkon-
ventionen avviker i detta avseende från Luganokonventionen (se avsnitt
4.6). För att ett prorogationsavtal skall vara giltigt måste vissa formkrav
vara uppfyllda (första stycket).
Brysselkonventionen tillåter också s.k. tyst prorogation. En domstol
kan bli behörig att pröva en tvist om svaranden går i svaromål inför
domstolen utan att göra invändningar om att domstolen är obehörig
(artikel 18). Denna regel gäller dock inte om en annan domstol är
exklusivt behörig att pröva tvisten enligt reglerna i artikel 16.
Handläggningen av behörighetsfrågorna
Domstolarna är skyldiga att självmant pröva sin behörighet och detta
oberoende av om konventionens bestämmelser åberopas eller inte. Om
svaranden inte gör någon invändning om domstolens behörighet blir
dock, enligt artikel 18, i allmänhet domstolen behörig. Av artikel 19
framgår att domstolen måste avvisa ett mål, om en annan domstol är
exklusivt behörig att pröva tvisten enligt artikel 16. Om svaranden inte
går i svaromål, måste domstolen självmant undersöka om den är behörig
enligt konventionens bestämmelser och i annat fall avvisa målet, se
artikel 20 första stycket. Bestämmelsen är uppställd till skydd för
svaranden och är begränsad till sådana svarande som har hemvist i en
konventionsstat. I andra stycket föreskrivs att domstolen inte får pröva
ett mål förrän det har klarlagts att svaranden har fått del av
stämningsansökan eller motsvarande handling och haft tillräcklig tid på
sig att förbereda sitt svaromål. I förhållandet mellan de stater, bl.a.
Sverige, som har tillträtt 1965 års Haagkonvention om delgivning i
utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur
gäller i stället för andra stycket den konventionens bestämmelser (tredje
stycket). Delgivningsfrågor behandlas också i artikel IV i konventionens
protokoll. Delgivningsfrågor har också beaktats i konventionens
Avdelning III om erkännande och verkställighet.
Litispendens och vilandeförklaring m.m.
Artiklarna 21 23 anger hur domstolarna skall agera när mål om samma
sak väcks i flera stater och när mål vid olika domstolar har samband med
varandra.
Om mål om samma sak mellan samma parter väcks vid domstolar i
olika konventionsstater föreligger litispendens. Den domstol där talan har
väckts först är ensam behörig att pröva målet. Övriga domstolar är
skyldiga att avvisa käromålet, se artikel 21. Detta är en naturlig följd av
att meddelade domar automatiskt skall erkännas i alla konventionsstater
och bl.a. utgöra hinder mot en ny rättegång om samma sak (res judicata).
Avvisningsskyldigheten inträder dock inte genast utan först sedan det har
klarlagts att den domstol där talan väckts först verkligen är behörig att
pröva tvisten. Fram till dess skall målet vila hos övriga domstolar. Artikel
22 tar sikte på mål som handläggs i olika stater, och där målen har
samband med varandra utan att det är fråga om samma sak. Också i detta
slags situationer har den domstol där talan först väcktes företräde.
Bestämmelserna om vilandeförklaring och avvisning i artikel 22 är dock,
till skillnad från vad som gäller i litispendenssituationerna enligt artikel
21, fakultativa för domstolarna i övriga stater.
I artikel 23 föreskrivs att den domstol där talan har väckts först har
företräde i de fall då flera domstolar enligt konventionens bestämmelser
samtidigt är exklusivt behöriga att pröva en tvist. Övriga domstolar skall
avvisa målet.
Särskilda bestämmelser om vilandeförklaring av mål finns också i
artikel Vb i konventionens protokoll. Dessa bestämmelser gäller vissa
mål mellan befälhavare och besättningsmedlem på havsgående fartyg (se
också artikel 30 och 38 i konventionen).
Säkerhetsåtgärder och andra interimistiska åtgärder
Enligt artikel 24 får en domstol i en konventionsstat meddela de
säkerhetsåtgärder och andra interimistiska åtgärder som följer av dess
nationella lagstiftning, även om den enligt konventionens bestämmelser
skulle vara obehörig att pröva målet i sak. Käranden kan således med
stöd av denna bestämmelse t.ex. utverka kvarstad i den stat där svaranden
har sina tillgångar och dessa kan därefter, sedan dom har meddelats i den
andra staten, tas i anspråk för verkställighet av domen. Ett beslut om en
säkerhetsåtgärd eller ett annat interimistiskt beslut gäller inte bara i den
stat där det har meddelats utan kan också, under vissa förutsättningar,
verkställas i andra konventionsstater (jfr artikel 25).
Erkännande och verkställighet
Bestämmelserna om erkännande och verkställighet gäller generellt för
alla avgöranden som har meddelats av domstolar i konventionsstaterna,
om avgörandet faller inom konventionens sakliga tillämpningsområde.
De förutsätter för sin tillämplighet inte att konventionen har varit
tillämplig på målet i rättegångsstaten. Detta följer av konventionens
struktur som bygger på en princip om fri rörlighet för domar som har
meddelats i en konventionsstat, och på att domstolens behörighet endast
undantagsvis får prövas i erkännande-/verkställighetsstaten. Bestämmel-
serna är dock inte utan undantag, se artikel 59.
Av artikel 25 framgår att med uttrycket dom avses varje avgörande
som har meddelats av en domstol i en konventionsstat oavsett
avgörandets rubricering i det enskilda fallet. För Sveriges del jämställs
kronofogdemyndighet med domstol, inom ramen för den summariska
processen (se avsnitt 4.3).
Erkännande
Enligt artikel 26 första stycket gäller att en dom som har meddelats i en
konventionsstat skall erkännas i andra konventionsstater utan att något
särskilt förfarande behöver anlitas. Att en utländsk dom erkänns innebär
att den tilläggs positiv och negativ rättskraft i den stat där den görs
gällande och medför bl.a. res judicataverkan, dvs. utgör hinder mot en ny
rättegång om samma sak. Om den part som önskar åberopa sig på domen
vill få klarlagt att domen erkänns, kan han eller hon utverka ett beslut
härom genom att använda samma förfarande som gäller för verkställighet
(artikel 26 andra stycket). Om frågan om en dom erkänns eller inte är av
betydelse i en annan pågående rättegång, får man i den rättegången
prejudiciellt avgöra frågan om domen erkänns eller inte (tredje stycket).
Presumtionen är alltså att domen skall erkännas. I artiklarna 27 och 28
anges uttömmande under vilka förutsättningar erkännande får vägras. Av
artikel 34 framgår att samma begränsade möjligheter att vägra också
gäller i fråga om verkställighet av det utländska avgörandet.
I artikel 27 anges att erkännande skall vägras om ett erkännande skulle
strida mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den stat där
domen görs gällande (punkt 1), om en dom har meddelats i svarandens
utevaro och denne inte på rätt sätt har delgivits stämningsansökan i
tillräcklig tid för att förbereda sitt svaromål (punkt 2) och om domen är
oförenlig med en dom som har meddelats i erkännandestaten (punkt 3)
eller med en tidigare meddelad dom i en icke fördragsslutande stat, om
domen gäller i erkännandestaten (punkt 5). I punkt 4 finns en mer
speciell vägransgrund som innebär att en fråga om lagval har tillåtits
inverka på frågan huruvida den utländska domen skall erkännas eller
verkställas. Bestämmelserna hänför sig till fall då domstolen pre-
judiciellt, dvs. som en förfråga, har tagit ställning till en fråga om fysisk
persons rättsliga ställning, rättskapacitet eller rättshandlingsförmåga,
makars förmögenhetsförhållanden, arv eller testamente, dvs. sådana
frågor som enligt artikel 1 är uteslutna från konventionens tillämpnings-
område. Vägransgrunderna i artikel 27 är obligatoriska.
Enligt artikel 28 första stycket utgör bristande behörighet för
domstolen i ursprungsstaten i vissa uppräknade fall en vägransgrund.
Bestämmelsen är obligatorisk. Erkännande skall vägras om de tvingande
behörighetsreglerna för försäkrings- och konsumenttvister eller de
exklusiva behörighetsreglerna i artikel 16 har åsidosatts av domstolen i
ursprungsstaten. Erkännande skall också vägras om erkännandestaten
enligt bestämmelserna i artikel 59 genom ett avtal med tredje stat har
förbundit sig att inte erkänna domen. Domstolens behörighet får enligt
artikel 28 tredje stycket inte omprövas i några andra fall. Där framhålls
också särskilt att ordre public-skäl inte får åberopas som stöd för en
omprövning av domstols behörighet.
I andra stycket av artikel II i konventionens protokoll finns regler om
att erkännande och verkställighet under vissa förutsättningar får vägras i
de fall domen gäller ett civilrättsligt anspråk som har prövats inom ramen
för en brottmålsprocess.
Av artikel 28 andra stycket följer att de faktiska omständigheter på
vilka domstolen i rättegångsstaten grundat sin behörighet inte får
ifrågasättas.
I artikel 29 anges att en utländsk dom aldrig får omprövas i sak.
Regeln är undantagslös och avser såväl den utländska domstolens
bedömning av fakta som dess rättsliga bedömning.
Det ställs inga krav på att den utländska domen har vunnit laga kraft
innan den erkänns i andra konventionsstater. Om frågan om en icke
lagakraftvunnen utländsk dom skall erkännas eller inte kommer upp inför
domstol i en annan konventionsstat, får denna domstol låta handlägg-
ningen av sitt mål vila i avvaktan på att domen vinner laga kraft (artikel
30).
Verkställighet
Artiklarna 31 45 i konventionen innehåller regler om verkställighet. Av
artikel 31 framgår att en dom som har meddelats i en konventionsstat
skall verkställas i andra konventionsstater efter ett särskilt förfarande,
exekvaturförfarande, i verkställighetstaten. För att verkställighet skall
kunna medges i andra konventionsstater krävs att domen är verkställbar i
ursprungsstaten.
Exekvaturförfarandet kan delas in i tre olika stadier. Ansökan ges in
till domstol (artikel 32) som prövar verkställighetsfrågan på grundval av
de handlingar som sökanden åberopar. Det är härvid fråga om ett
enpartsförfarande och framställningen skall således inte delges motparten
på detta stadium (artikel 34). Om verkställighet medges kan motparten i
stället begära omprövning av beslutet inom viss tid (artikel 36) varvid
förfarandet skall vara kontradiktoriskt, dvs. båda parter skall höras i
frågan (artikel 37.1). Om verkställighet skulle vägras, kan sökanden
begära omprövning (artikel 40). Också i detta fall gäller att förfarandet
skall vara kontradiktoriskt (artikel 40.2). Beslutet från det andra skedet
av prövningen kan i sin tur överprövas på begäran av motparten om det
har gått honom emot eller på sökandens begäran om domstolen beslutat
vägra verkställighet (artikel 37.2 respektive 40.2).
De domstolar som i respektive konventionsstat skall pröva verkställig-
hetsfrågan i de olika stadierna räknas upp i artikel 32 (första stadiet),
artikel 37.1 respektive 40.1 (andra stadiet; artikel 37.1 reglerar de fall då
motparten begär omprövning av ett bifallande beslut och artikel 40.1 på
de fall då sökanden begär omprövning av ett avslagsbeslut) och artikel
37.2 respektive 41 (tredje stadiet; artikel 37.2 reglerar de fall då
överprövningen skett på motpartens begäran och artikel 41 på de fall då
överprövningen skett på sökandens begäran).
För Sveriges del anges i artiklarna 32, 37.1 och 40.1 Svea hovrätt och i
artiklarna 37.2 och 41 Högsta domstolen. Det innebär att det är Svea
hovrätt som har att pröva verkställighetsfrågan såväl i det första som i det
andra stadiet, vare sig prövningen sker på sökandens eller gäldenärens
begäran, medan prövningen i det tredje stadiet ankommer på Högsta
domstolen.
Av artikel VI i konventionens protokoll framgår att konventions-
staterna ensidigt kan besluta om ändring i fråga om de utsedda
exekvaturmyndigheterna.
I artikel 34 slås fast att verkställighet får vägras endast på de grunder
som anges i artiklarna 27 och 28, dvs. att samma begränsningar som
gäller för erkännande gäller i fråga om verkställighet. När det gäller
förfarandet skall nationella regler tillämpas (artikel 33 första stycket). I
övrigt innehåller konventionen bl.a. regler om underrättelse till/del-
givning med sökanden respektive motparten (artikel 35 respektive 36
första stycket), ställande av säkerhet (artikel 38 tredje stycket och artikel
45), partiell verkställighet av domen (artikel 42), verkställighet av
förpliktelse att betala vite (artikel 43) och rättshjälp (artikel 44).
Det är enbart exekvaturprövningen som regleras i konventionen, inte
verkställigheten som sådan. För denna gäller således den nationella
lagstiftningen. Enligt artikel 39 första stycket gäller dock att inga andra
åtgärder än säkerhetsåtgärder får vidtas mot gäldenärens egendom så
länge gäldenären kan överklaga exekvaturbeslutet från den inledande
prövningen eller, om han har gjort det, förrän verkställighetsfrågan har
avgjorts i det andra skedet.
Domen i fråga behöver inte ha vunnit laga kraft för att kunna
verkställas i andra konventionsstater. Om gäldenären begär det, kan dock
exekvaturmålet vid en prövning enligt artikel 37.1 förklaras vilande så
länge domen inte vunnit laga kraft (artikel 38 första stycket).
I artiklarna 46 49 finns bestämmelser om vilka handlingar som skall
fogas till en ansökan om verkställighet m.m.. Bestämmelserna är delvis
tillämpliga även när någon gör gällande att en dom skall erkännas.
Av artikel III i konventionens protokoll framgår att konventions-
staterna får ta ut en verkställighetsavgift av sökanden. En sådan avgift
måste dock vara bestämd och får inte tas ut i proportion till tviste-
föremålets värde.
Officiella handlingar
Enligt artikel 50 skall s.k. officiella handlingar som faller inom konven-
tionens tillämpningsområde verkställas i andra konventionsstater i
enlighet med vad som föreskrivs i artikel 31. Med en officiell handling
avses en exekutionstitel som har tillkommit utan medverkan av domstol,
men som har en viss officiell karaktär. Förlikningar som har ingåtts inför
domstol jämställs enligt artikel 51 med officiella handlingar. I båda
fallen är åtagandet begränsat till verkställighet, och omfattar alltså inte
erkännande.
Övriga bestämmelser
I artikel 52 och 53 anges vilken lag som skall tillämpas vid avgörandet
av frågan var en part skall anses ha sitt hemvist. Artikel 54 och 54 a
innehåller övergångsbestämmelser, och artikel 55 59 behandlar för-
hållandet till andra konventioner. I artikel 60 68 finns slutbestämmelser.
4.3 Konventionens protokoll
I artikel I i konventionens protokoll finns särskilda regler som begränsar
användningen av uppfyllelseforum i artikel 5.1 (första stycket) och
prorogationsforum enligt artikel 17 (andra stycket) i de fall svaranden
har hemvist i Luxemburg.
I artikel II första stycket förskrivs att en person som har åtalats för ett
icke uppsåtligt brott man har särskilt haft trafikmål i tankarna har rätt
att företrädas av en försvarare under rättegången även om han inte
inställer sig personligen. Konventionen omfattar inte brottmåls-
rättegångar i och för sig men väl skadeståndsanspråk som handläggas
inom ramen för ett straffrättsligt förfarande.
I andra stycket i artikel II finns bestämmelser som syftar till att
ytterligare skydda svaranden i denna typ av mål (jfr avsnitt 4.2 angående
artikel 27.2). Konventionsstaterna får enligt dessa bestämmelser vägra att
erkänna och verkställa en dom rörande ett civilrättsligt anspråk som har
prövats inom ramen för en brottmålsprocess av det slag som avses i
artikeln, om svaranden inte haft tillfälle att svara i målet. I artikeln syftas
därvid på rättegångar där svaranden har ålagts att inställa sig personligen
vid rättegången och uteblivit (Jenard-rapporten s. 63). Att svaranden inte
haft tillfälle att svara i målet innebär närmast att han inte har kunnat
tillvarata sina intressen genom att företrädas av ombud. När det gäller
Luganokonventionen har motsvarande vägransgrund gjorts obligatorisk i
Sverige (se 3 § i lagen [1992:794] med anledning av Sveriges tillträde till
Luganokonventionen).
Bestämmelserna i artikel III behandlar kostnader för verkställig-
hetsförfarandet. Det är tillåtet att ta ut en avgift (se prop. 1991/92:128
s. 119), men avgiften får inte beräknas efter tvisteföremålets värde.
Artikel IV behandlar delgivningfrågor. I artikeln anges att, utöver vad
som föreskrivs i mellan konventionsstaterna gällande konventioner,
delgivningshandlingar kan sändas för delgivning direkt mellan tjänste-
männen i rättegångsstaten och andra stater. Bestämmelserna har
tillkommit för att så långt det är möjligt påskynda delgivnings-
förfarandet. Dessa bestämmelser gäller även när delgivning skall äga rum
under verkställighetsförfarandet. Konventionsstaterna kan genom en
förklaring till generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd
motsätta sig detta förfarande. Sverige har beträffande motsvarande
bestämmelse i Luganokonventionen reserverat sig mot förfarandet. I
avsnitt 7 föreslås att så skall ske också i fråga om Brysselkonventionen.
Av artikel V framgår att reglerna i artikel 6.2 och 10 inte kan åberopas
i Tyskland eller Österrike. I dessa stater finns inga regler som svarar mot
artikel 6.2. Den förlorande partens intresse av att få regress- och liknande
anspråk prövade mot tredje man tillgodoses i stället genom särskilda
underrättelseförfaranden som i princip innebär att tredje man delges en
underrrättelse om att rättegång pågår med uppmaning att delta i
rättegången som intervenient. I artikeln anges för de nämnda staterna de
på detta underrättelseförfarande tillämpliga bestämmelserna som alltså
träder i stället för bestämmelsen i Brysselkonventionens artikel 6.2. Av
andra stycket i artikel V framgår att den omständigheten att kon-
ventionsstaterna har olika regelsystem på detta område inte skall hindra
domarnas fria rörlighet; en dom som har meddelats i en konventionsstat
med stöd av artikel 6.2 eller 10 skall erkännas och verkställas i Tyskland
och Österrike på vanligt sätt. På samma sätt skall de rättsverkningar som
en dom som har meddelats i dessa stater har för tredje man erkännas i
övriga konventionsstater.
I första stycket i artikel Va anges att uttrycket domstol i mål om
underhållsskyldighet skall omfatta de danska administrativa myndig-
heterna. Det andra stycket har införts i och med 1996 års till-
trädeskonvention och innebär att med uttrycket domstol avses vid sum-
marisk process i mål om betalningsföreläggande och handräckning också
svensk kronofogdemyndighet (se avsnitt 8.1). Brysselkonventionen
avviker i sistnämnda avseende från Luganokonventionen.
I Artikel Vb finns dels en exklusiv behörighetsregel av ett speciellt
slag, dels särskilda bestämmelser om vilandeförklaring av mål. Bestäm-
melserna gäller vissa mål mellan befälhavare och besättningsmedlem på
havsgående fartyg.
Artikel Vc innehåller en särskild bestämmelse som tar sikte på
tillämpningen av EG:s patentkonvention, som inte har trätt i kraft.
Artikel Vd innehåller en bestämmelse om exklusiv behörighet. Det rör
sig om de europeiska patenten som meddelas av det europeiska
patentverket i München enligt den år 1973 ingångna europeiska patent-
konventionen. Frågan behandlas utförligt i prop. 1991/92:128 Lugano-
konventionen (s. 188 f.).
Artikel Ve behandlar avtal om underhållsskyldighet som har ingåtts
inför en administrativ myndighet eller som har bestyrkts av en sådan
myndighet. Sådana avtal skall anses som officiella handlingar enligt
artikel 50 första stycket. Det innebär att de om de är verkställbara i den
stat där de har upprättats kan verkställas i andra konventionsstater i
enlighet med bestämmelserna i artikel 31 45. Någon motsvarande
bestämmelse finns inte i Protokoll nr 1 till Luganokonventionen. Någon
skillnad i sak mellan de båda konventionerna anses dock inte finnas i
detta avseende, se prop. 1991/92:128 s. 215.
Av bestämmelserna i artikel VI framgår att konventionsstaterna skall
underrätta generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd om
de lagändringar som konventionsstaterna vidtar med avseende på olika
nationella bestämmelser som omnämns på olika ställen i konventionen
(se bl.a. artikel 3) liksom ändringar i förteckningarna över de utsedda
exekvaturdomstolarna. Konventionsstaterna kan alltså ensidigt besluta
om ändringar i sistnämnda hänseende.
4.4 1971 års protokoll om EG-domstolens tolkning
EG-domstolen är, efter en begäran av nationell domstol, behörig att tolka
Brysselkonventionen, det till konventionen hörande protokollet samt
1971 års protokoll. Detta framgår av 1971 års protokoll om domstolens
tolkning av Brysselkonventionen. Bestämmelserna i 1971 års protokoll
har utformats efter mönster av reglerna i EG-fördraget om förhands-
avgörande (artikel 177). Syftet är att säkra en enhetlig tolkning av
konventionen.
De domstolar som har rätt att begära ett förhandsavgörande anges i
artikel 2 i konventionens protokoll. En sådan rätt tillkommer domstolar
som utgör andra eller högsta instans, liksom de domstolar som enligt
artikel 37 i konventionen prövar ett överklagande av ett exekvaturbeslut.
De högsta instanserna är enligt artikel 3.1 skyldiga att begära ett
förhandsavgörande, om en fråga om tolkning av konventionen upp-
kommer i ett mål som pågår där och om ett beslut i frågan är nödvändigt
för att domstolen skall kunna döma i saken. Övriga behöriga domstolar
har rätt, men är inte skyldiga, att begära ett förhandsavgörande om de
villkor som anges i punkt 1 är uppfyllda (artikel 3.2). Enligt artikel 4 kan
respektive konventionsstat utse en myndighet som har rätt att begära att
EG-domstolen ger ett tolkningsbesked också i fall som inte har någon
anknytning till ett pågående mål eller ärende. Denna bestämmelse saknar
motsvarighet i EG-fördraget. En sådan begäran får göras, om domar som
har meddelats i den stat vars myndighet begär beskedet strider mot den
tolkning som har gjorts av EG-domstolen eller mot en dom av en
domstol som avses i artikel 2.1 och 2.2 i 1971 års protokoll. De domar
som avses måste ha vunnit laga kraft. EG-domstolens tolkning i ett
sådant fall påverkar inte de domar som gav upphov till begäran om
tolkning.
4.5 1996 års konvention om Sveriges tillträde
Förhandlingar mellan de nya medlemsstaterna Sverige, Finland och
Österrike och de tidigare medlemsstaterna, ägde rum under år 1996.
Förhandlingarna utmynnade i en särskild tillträdeskonvention som
undertecknades av samtliga medlemsstater den 29 november 1996.
Tillträdeskonventionen innehåller de tekniska justeringar av kon-
ventionstexten som föranleds av de nya staternas tillträde. I huvudsak rör
det sig om tillägg till de artiklar som anger nationella behörighetsregler
och domstolar i artikel 3, 32, 37, 40 och 41. Såvitt avser artikel 3 i
Brysselkonventionen, som behandlar icke tillåtna jurisdiktionsregler,
anges för Sveriges del samma bestämmelse som i Luganokonventionen,
dvs. allmänt förmögenhetsforum; 10 kap. 3 § första stycket första
meningen RB. Behöriga domstolar för behandling av frågor om
verkställighet av utländska domar anges i artiklarna 32, 37, 40 och 41.
För Sveriges del är Svea hovrätt första prövningsinstans. Överklagande
kan göras till Högsta domstolen. Detta överensstämmer med vad som
gäller enligt Luganokonventionen.
Tillträdeskonventionen innehåller också en komplettering av artikel 55
som anger de konventioner som har ingåtts mellan konventionsstaterna
och som ersätts av Brysselkonventionen.
Härutöver innehåller tillträdeskonventionen en anpassning av konven-
tionens protokoll. I artikel V görs ett tillägg angående återgångskrav, som
avser Österrike. Artikel Va innehåller en nyhet som avser svenska för-
hållanden. Som har redovisats tidigare anger ett nytt andra stycke att i
mål om betalningsföreläggande och handräckning avser uttrycket
domstol också svensk kronofogdemyndighet. Denna fråga behandlas
ytterligare i avsnitt 8.1. Vidare har en ny artikel Ve har lagts till, som
anger att ett avtal om underhållsskyldighet som har ingåtts inför en
administrativ myndighet eller bestyrkts av en sådan myndighet skall
betraktas som en officiell handling enligt artikel 50 första stycket i
konventionen. Någon motsvarighet till denna bestämmelse finns inte i
Luganokonventionen. I sak anses dock motsvarande gälla också enligt
Luganokonventionen (se avsnitt 4.3).
Ett par tekniska anpassningar har också gjorts av 1971 års protokoll.
Här behöver endast nämnas tillägget i artikel 2.1 som anger de högre
domstolar som har rätt att begära att EG-domstolen meddelar ett
förhandsavgörande. De svenska domstolar som enligt artikel 2.1 kan
begära ett sådant besked är Högsta domstolen, Regeringsrätten,
Marknadsdomstolen och Arbetsdomstolen.
Tillträdeskonventionen träder i kraft, i förhållandet mellan de stater
som har ratificerat konventionen, första dagen i den tredje månaden efter
det att en av de tre nya medlemsstaterna och en av de tidigare
medlemsstaterna har deponerat sina ratifikationsinstrument. Bestäm-
melserna i Brysselkonventionen och dess protokoll tillämpas endast på
rättsliga förfaranden som har inletts och officiella handlingar som har
upprättats eller registerats efter tillträdeskonventionens ikraftträdande i
ursprungsstaten, och i fråga om erkännande och verkställighet, i den stat
som ansökan riktar sig till. Domar som har meddelats efter ikraft-
trädandet i de två aktuella staterna skall dock i vissa fall erkännas även
om det rättsliga förfarandet har inletts före konventionens ikraftträdande,
se artikel 13.2 i tillträdeskonventionen.
4.6 Sakliga skillnader mellan Luganokonventionen och
Brysselkonventionen
Som har angetts tidigare överensstämmer Brysselkonventionen till största
delen med Luganokonventionen. Som vi har anmärkt i det föregående
finns det i några avseenden dock materiella skillnader mellan de båda
konventionerna. I det följande redovisas skillnaderna översiktligt. På
några ytterligare punkter skiljer sig den svenska översättningen av
Brysselkonventionen från likalydande bestämmelser i Lugano-
konventionen. Det är i de fallen inte fråga om några skillnader i sak
mellan konventionerna.
Bestämmelsen i artikel 5.1 om domstols behörighet i tvister som avser
anställningsavtal är något annorlunda utformad i Brysselkonventionen
jämfört med artikel 5.1 i Luganokonventionen. Enligt Brysselkon-
ventionen står möjligheten att väcka talan vid den ort där arbetsgivarens
affärsställe är beläget endast öppen för arbetstagaren. Enligt Lugano-
konventionen kan också arbetsgivaren välja detta forum.
En skillnad mellan de båda konventionerna som avser anställningsavtal
finns också i artikel 17 femte stycket (artikel 17.5 i Luganokonventionen)
som behandlar avtal om domstolsbehörighet i tvister om anställ-
ningsavtal. Ett prorogationsavtal är i sådana fall giltigt enligt Bryssel-
konventionen endast om det har ingåtts efter tvistens uppkomst eller om
arbetstagaren åberopar det för att väcka talan vid andra domstolar än
domstolen i den ort där svaranden har hemvist eller de domstolar som
anges i artikel 5.1. Enligt Luganokonventionen gäller att ett sådant
prorogationsavtal är giltigt enbart om det har ingåtts efter tvistens
uppkomst.
Även artikel 16 är något annorlunda formulerad i Bryssel-
konventionen. Skillnaden finns i artikel 16.1 b) som avser tvister om
tidsbegränsade avtal om nyttjanderätt till fast egendom. Bestämmelsen i
Brysselkonventionen erbjuder ett alternativt fastighetsforum vid den ort
där svaranden har sitt hemvist, under förutsättning att såväl hyresgästen
som fastighetsägaren är fysiska personer och har hemvist i samma
konventionsstat. Enligt Luganokonventionen krävs enbart att nyttjande-
rättshavaren är fysisk person, och att ingen av parterna har hemvist i den
konventionsstat där fastigheten är belägen. Enligt artikel I b i Protokoll
nr 1 till Luganokonventionen har konventionsstaterna möjlighet att
förbehålla sig rätten att inte erkänna och verkställa domar från andra
konventionsstater, om domstolens behörighet har grundats uteslutande på
svarandens hemvist i ursprungsstaten och egendomen är belägen i den
stat som har gjort reservationen. Sådana förbehåll har gjorts av Frankrike
och Grekland. Denna möjlighet till förbehåll saknas i Brysselkon-
ventionen.
Det finns i Luganokonventionen ett antal grunder att vägra erkännande
som helt saknas i Brysselkonventionen. Två av dem anges i artikel 28
andra stycket i Luganokonventionen som hänvisar till artikel 54 B punkt
3 och artikel 57 punkt 4. Det ena fallet artikel 54 B har sin grund i att
Luganokonventionens bestämmelser om domstols behörighet i vissa
hänseenden avviker från Brysselkonventionen. Det tar sikte på
situationen då domstolen i ursprungsstaten av misstag har tillämpat
Brysselkonventionen i stället för Luganokonventionen och erkännande
begärs mot någon som har hemvist i en EFTA-stat. Det andra fallet
artikel 57 hänför sig till situationen då domstolen enligt bestäm-
melserna i Luganokonventionens artikel 57 grundat sin behörighet på en
bestämmelse i en specialkonvention, som erkännande-/verkställighets-
staten inte har tillträtt.
I artikel I a och I b i Protokoll nr 1 till Luganokonventionen finns
ytterligare två vägransgrunder, som saknas i Brysselkonventionen.
Artikel I a rör enbart Schweiz. Artikel I b har behandlats i det
föregående, i anslutning till artikel 16 b).
Mot bakgrund av att Brysselkonventionen endast är öppen för
unionens medlemsstater skiljer sig slutbestämmelserna i artikel 60 68
från motsvarande bestämmelser i Luganokonventionen. Nya medlems-
staters anslutning till Brysselkonventionen sker genom att samtliga
medlemsstater ingår en konvention om den nya statens tillträde till
Brysselkonventionen. Till Luganokonventionen kan, utöver EU:s och
EFTA:s medlemsstater, andra stater ansluta sig efter en särskild inbjudan.
Samtycke krävs från samtliga stater inom EU och EFTA.
Den nya bestämmelsen i artikel Va (andra stycket) i konventionens
protokoll, avseende den summariska processen, saknar också mot-
svarighet i Luganokonventionen (se avsnitt 4.4 och 4.5). Innehållet i
artikel Ve, som saknas i Protokoll nr 1 till Luganokonventionen, har
redovisats i avsnitt 4.3.
Någon motsvarighet till 1971 års protokoll med möjligheten att begära
förhandsbesked om tolkningen av Brysselkonventionen finns inte
beträffande Luganokonventionen. Till Luganokonventionen finns i stället
ett Protokoll nr 2 som syftar till att åstadkomma en enhetlig tolkning
genom ett system för utväxling av domar m.m.
Av Protokoll nr 3 till Luganokonventionen framgår att EU:s rättsakter
jämställs med sådana konventioner som avses i artikel 57. Protokoll nr 3
har en motsvarighet i artikel 57.3 i Brysselkonventionen, där det sägs att
Brysselkonventionen inte skall inverka på tillämpningen av bestäm-
melser på särskilda områden om domstols behörighet eller erkännande
och verkställighet av domar som finns intagna i eller kommer att tas in i
EU:s rättsakter, eller i nationell lagstiftning som införlivat sådana
rättsakter.
5 Förhållandet mellan Brysselkonventionen
och Luganokonventionen
Brysselkonventionen kan enbart tillträdas av EU:s medlemsländer och
gäller enbart mellan medlemsländerna. Luganokonventionen, som antogs
år 1988 av EG:s och EFTA:s dåvarande medlemsstater är i första hand
öppen för unionens medlemsstater och EFTA-staterna och gäller mellan
EU:s medlemsstater å ena sidan och EFTA-staterna å andra sidan samt
EFTA-staterna inbördes. Det innebär för EU-staterna att två parallella
och i någon mån avvikande instrument är tillämpliga. Frågan om hur de
två konventionerna skall förhålla sig till varandra har fått en särskild
reglering i artikel 54 B i Luganokonventionen. Brysselkonventionen har
ingen motsvarande regel.
Enligt bestämmelserna i artikel 54 B i Luganokonventionen skall den
konventionen inte inverka på EU-staternas inbördes tillämpning av
Brysselkonventionen. Detta innebär bl.a. att det är Brysselkonventionen
och inte Luganokonventionen som skall tillämpas om svaranden har
hemvist i en EU-stat och talan väcks vid en domstol i en annan EU-stat.
Detsamma gäller vid erkännande och verkställighet i en EU-stat av en
dom som har meddelats i en annan EU-stat.
Brysselkonventionens bestämmelser om domstols behörighet sätts
däremot ur spel till förmån för Luganokonventionen om svaranden har
hemvist i en EFTA-stat eller om domstol i en sådan stat är exklusivt
behörig att pröva målet. Luganokonventionen skall också tillämpas i
fråga om litispendens eller när mål har samband med varandra enligt
bestämmelserna i artiklarna 21 och 22, om målen är anhängiga samtidigt
i en EU-stat och i en EFTA-stat. Slutligen skall Luganokonventionen,
och inte Brysselkonventionen, tillämpas vid erkännande och verkställig-
het om endera rättegångsstaten eller verkställighetstaten är en EFTA-stat.
Eftersom EFTA-staterna endast skall tillämpa Luganokonventionen, är
bestämmelserna i artikel 54 B i första hand av betydelse för EU-staterna.
När Luganokonventionen antogs och ratificerades var Sverige medlem
i EFTA. Sveriges tillträde till Brysselkonventionen innebär att den
konventionen och inte Luganokonventionen i fortsättningen skall
tillämpas i förhållandet till unionens andra medlemsstater. Denna
förändring kommer dock inte att ske med omedelbar verkan, utan
efterhand och allteftersom övriga medlemsstater ratificerar 1996 års
tillträdeskonvention. Det är först därmed som Brysselkonventionen
börjar gälla mellan övriga EU-stater och Sverige. Vi får därför under en
tid framöver tillämpa Bryssel- och Luganokonventionerna parallellt
också i förhållande till andra EU-stater; Brysselkonventionen i
förhållande till de medlemsstater som har ratificerat 1996 års
tillträdeskonvention och Luganokonventionen i förhållande till de EU-
stater som ännu inte har ratificerat tillträdeskonventionen. När samtliga
EU-stater har ratificerat 1996 års tillträdeskonvention kommer Lugano-
konventionen att få en mindre framträdande roll i Sverige, och enbart
tillämpas i förhållande till EFTA-staterna Island, Norge och Schweiz. Ett
antal stater utanför EU/EFTA-kretsen kan komma att ansluta sig till
Luganokonventionen inom en inte alltför avlägsen framtid. Frågan om
Polens anslutning är t.ex. långt framskriden.
6 Revidering av Bryssel- och Lugano-
konventionerna
EU-länderna har, tillsammans med EFTA-staterna Island, Norge och
Schweiz, inlett ett arbete med att revidera de båda konventionerna.
Innehållet i Brysselkonventionen liksom i Luganokonventionen kan
därmed komma att ändras. Det blir dock inte fråga om några mer
ingripande förändringar. Arbetet är inriktat på ändringar som leder till att
konventionerna fungerar bättre, utan att några ingrepp görs i
konventionernas grundprinciper. EG-domstolens praxis skall beaktas i
revideringsarbetet, liksom viktigare domar och beslut av nationella
domstolar.
Vid undertecknandet av Sveriges, Finlands och Österrikes tillträde till
Brysselkonventionen förband sig medlemsstaterna att, när rådet antagit
Europaparlamentets och rådets direktiv om utstationering av arbetstagare
i samband med tillhandahållande av tjänster (96/71/EG), undersöka det
lämpliga i att göra eventuella ändringar i Bryssel- och Lugano-
konventionerna för att skydda sådana utstationerade arbetstagare. Denna
fråga tas upp i revideringsarbetet.
Sverige har bland annat tagit upp frågan om att Brysselkonventionen
(och Luganokonventionen) skall kunna tillämpas på förfaranden enligt
viss marknadsrättslig lagstiftning, såsom ingripanden mot vilseledande
reklam och oskäliga avtalsvillkor och att en särskild behörighetsregel
skall gälla för sådana fall, samt frågan om komplettering i Lugano-
konventionen såvitt avser bestämmelsen i artikel Va konventionens
protokoll, om den summariska processen (se avsnitt 4.5).
Revideringsarbetet påbörjades i januari 1998 och beräknas kunna
avslutas i början av år 1999.
7 Sveriges tillträde till Brysselkonventionen
Regeringens förslag: Sverige skall tillträda Brysselkonventionen och
1971 års protokoll om EG-domstolens tolkningsbehörighet.
Konventionen skall i sin helhet inkorporeras med svensk rätt i en
särskild lag. 1971 års protokoll om EG-domstolens tolkning av Bryssel-
konventionen införlivas med svensk rätt genom samma lag. I lagen tas in
kompletterande föreskrifter av i huvudsak samma innehåll som finns i
den lag som utfärdades vid tillträdet till Luganokonventionen.
Sverige skall utnyttja möjligheten att reservera sig mot bestämmelsen i
konventionens protokoll som innebär att handlingar kan sändas för
delgivning mellan konventionsstaterna på tjänstemannanivå.
Lagen (1992:794) med anledning av Sverige tillträde till Lugano-
konventionen ändras med anledning av tillträdet till Brysselkonventionen
och ges en ny rubrik.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer i huvudsak
med regeringens.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker i huvudsak
förslaget eller lämnar det utan erinran. Stockholms universitet och
Svensk Handel ifrågasätter dock att Sverige skall reservera sig mot
bestämmelsen i konventionens protokoll som innebär att handlingar kan
sändas för delgivning mellan konventionsstaterna på tjänstemannanivå.
Hovrätten över Skåne och Blekinge föredrar att rubriken till lagen om
tillträdet till Brysselkonventionen ges en rubrik som överensstämmer
med rubriken till lagen med anledning av Sverige tillträde till
Luganokonventionen, och att den rubriken inte ändras. Stockholms
tingsrätt menar att de i utkastet föreslagna ändringarna i lagen om
Luganokonventionen innebär att den blir svårare att tillämpa. I övrigt har
ett antal påpekanden av teknisk och formell karaktär framförts. Dessa
påpekanden behandlas i anslutning till respektive sakfråga.
Riksskatteverket anser att det är oklart om en tingsrätt är överinstans i
konventionens mening i mål som har initierats vid en kronofogde-
myndighet. Hovrätten över Skåne och Blekinge har påtalat att Bryssel-
och Luganokonventionens behörighetsregler i flera hänseenden inte
överensstämmer med intern svensk rätt och framhållit behovet av en
översyn av 10 kap. rättegångsbalken.
Skälen för regeringens förslag: Sverige har genom det anslutnings-
fördrag med tillhörande anslutningsakt som reglerar vårt lands inträde i
EU åtagit sig att tillträda Brysselkonventionen och 1971 års protokoll om
EG-domstolens tolkningsrätt. Sverige skall således ansluta sig till kon-
ventionen och 1971 års protokoll.
Brysselkonventionen innehåller processuella bestämmmelser som skall
tillämpas under rättegång och bestämmelser om erkännande och verk-
ställighet av utländska domar. Dessa bestämmelser måste införlivas med
svensk rätt. Vissa andra bestämmelser, t.ex. slutbestämmelserna, berör
endast medlemsstaternas inbördes rättigheter och skyldigheter. De
behöver inte nödvändigtvis införlivas.
En internationell konvention kan införlivas med svensk rätt genom två
olika metoder. Det kan ske genom transformering, varvid de delar av
konventionen som behöver införlivas med svensk rätt omarbetas till
svensk författningstext. Den andra metoden inkorporering innebär att
det i lag eller annan författning föreskrivs att konventionens bestäm-
melser gäller direkt i Sverige och skall tillämpas som de är av svenska
domstolar och myndigheter. När denna metod används blir den
autentiska konventionstexten på ett eller flera språk gällande författ-
ningstext.
När Sverige tillträdde Luganokonventionen inkorporerades kon-
ventionen i sin helhet genom lagen (1992:794) med anledning av
Sveriges tillträde till Luganokonventionen. Det är av stor vikt att
lagstiftningen när det gäller de båda instrumenten är så likartad som
möjligt. Samma metod för införlivande bör därför användas när
Brysselkonventionen tillträds. Konventionen bör alltså införlivas med
svensk rätt i en särskild lag. Lagen bör innehålla kompletterande
föreskrifter motsvarande dem som finns i lagen (1992:794) med
anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen. Därutöver bör
lagen innehålla en upplysning om att artikel 54 B i Luganokonventionen
innehåller bestämmelser om när Luganokonventionen skall tillämpas
framför Brysselkonventionen.
I utkastet till lagrådsremiss föreslogs att lagen skall ges en rubrik som
anger vad konventionen rör, nämligen domstols internationella
behörighet och verkställighet av utländska domar enligt Bryssel-
konventionen. Den föreslagna rubriken är visserligen, som har påpekats
av en remissinstans, relativt lång. Fördelarna med att lagens rubrik anger
dess innehåll överväger dock. Den föreslagna lagen behandlas närmare i
författningskommentaren (avsnitt 9.1).
Med hänsyn till att ikraftträdandet av konventionen är beroende av
deponeringen av ratifikationsinstrumenten (se artikel 16 i 1996 års
tillträdeskonvention) är det inte lämpligt att ange tidpunkten för
ikraftträdandet i lagen. Tillträdeslagen och lagstiftningen i övrigt med
anledning av tillträdet bör i stället träda i kraft den dag regeringen
bestämmer.
Som har redovisats i avsnitt 5 innebär Sveriges tillträde till
Brysselkonventionen och övriga EU-medlemsstaters ratificering av 1996
års tillträdeskonvention att Luganokonventionen kommer att tillämpas i
mindre utsträckning. Brysselkonventionen kommer att bli det instrument
som i praktiken kommer att tillämpas i de flesta fall. Detta påverkar den
nuvarande lagstiftningen om Luganokonventionen. Dels behövs en
motsvarande bestämmelse som föreslås beträffande Brysselkonven-
tionen, som upplyser om att artikel 54 B i Luganokonventionen
innehåller bestämmelser om när Brysselkonventionen skall tillämpas i
stället för Luganokonventionen. Vidare bör det undvikas att de två
lagarna innehåller likalydande regler om förfarandet. Dessa bestäm-
melser (4 7 §§) i lagen med anledning av Sveriges tillträde till
Luganokonventionen bör därför ersättas med en hänvisning till
motsvarande bestämmelser i lagen om Brysselkonventionen. Därigenom
blir det också tydligt att förfarandet faktiskt är identiskt för de båda
konventionerna.
Stockholms tingsrätt har haft synpunkter på förslaget i utkastet till
lagrådsremiss i den här delen. Synpunkterna rör dels den föreslagna
lagstiftningsmetoden som sådan, dels den lagtekniska utformningen.
Tingsrätten menar att den föreslagna ordningen innebär att lagen om
Luganokonventionen blir svårare att tillämpa för dem som inte har en
ingående kännedom om både Luganokonventionen och Bryssel-
konventionen. Regeringen delar inte den ståndpunkten. Det framgår ju av
förarbetena till lagen om det svenska tillträdet till Luganokonventionen
och av författningskommentaren till de nya bestämmelserna i lagen att de
båda konventionerna är så gott som likalydalydande. Till denna fråga och
de lagtekniska synpunkterna återkommer vi i författningskommentaren.
Regeringen menar vidare att lagen bör ges en rubrik som anger vad den
handlar om, på samma sätt som föreslås beträffande lagen om
Brysselkonventionen.
Behovet av författningsändringar i övrigt behandlas i avsnitt 8.
1971 års protokoll om EG-domstolens tolkning av Brysselkonvention-
en innebär att svenska domstolar ges möjlighet, och i vissa fall är
skyldiga, att begära ett förhandsavgörande från EG-domstolen. Från och
med den 1 januari 1998 finns en generell lag om rätten att begära
förhandsavgöranden från EG-domstolen om tolkningen av vissa inter-
nationella överenskommelser som Sverige har tillträtt och som har
ingåtts inom ramen för EU (prop. 1996/97:164, bet. 1997/98:JuU2, rskr.
1997/98:22, SFS 1997:895). Ett sätt att införliva 1971 års protokoll med
svensk rätt är därför att, sedan riksdagen har godkänt Sveriges tillträde
till konventionen och 1971 års protokoll, i ett tillkännagivande ange att
Brysselkonventionen omfattas av lagen och vilka bestämmelser som
gäller för begäran om förhandsbesked.
Ett annat sätt är att inkorporera 1971 års protokoll på samma sätt som
konventionen i övrigt, genom en bestämmelse i lagen om Sveriges
tillträde till Brysselkonventionen. En sådan lösning har fördelen att alla
de bestämmelser som gäller när Brysselkonventionen skall tillämpas
anges på ett och samma ställe, i lagen om Brysselkonventionen. Den
metoden bör därför väljas. Samma metod har också tillämpats när det
gäller förhandsbesked i fråga om tolkningen av konventionen om
tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Romkonventionen), se prop.
1997/98:14 (s. 20 f.), bet. 1997/98:LU9, rskr. 1997/98:139.
Enligt artikel 4 i 1971 års protokoll kan varje konventionsstat utse en
myndighet som ges rätt att begära tolkningsbesked från EG-domstolen
beträffande avgöranden som inte har någon anknytning till något mål
eller ärende (se avsnitt 4.4). Det finns för Sveriges del inte något behov
av att utse en sådan myndighet. Motsvarande bedömning gjordes också
beträffande samma bestämmelse i protokollet till Romkonventionen om
EG-domstolens tolkningsbehörighet.
Riksskatteverket har uppmärksammat frågan om tingsrätten, i mål om
betalningsföreläggande eller handräckning, skall uppfattas som över-
instans enligt artikel 2.2 i 1971 års protokoll, och därmed ha rätt att
begära tolkningsbesked av EG-domstolen. Det är en fråga som inte kan
avgöras eller klargöras i den svenska lagstiftingen. Om frågan ställs på
sin spets är det EG-domstolen som har att klargöra saken.
När Luganokonventionen ratificerades (se prop. 1991/92:128 s. 132 f.)
utnyttjade Sverige möjligheten att motsätta sig att handlingar sänds för
delgivning mellan konventionsstaterna på tjänstemannanivå, enligt
bestämmelsen i artikel IV i Protokoll Nr 1 till Luganokonventionen.
Motsvarande bestämmelse finns i Brysselkonventionens protokoll (se
avsnitt 4.3). I utkastet till lagrådsremiss förordades att en sådan
reservation skall göras också beträffande Brysselkonventionen. Ett par
remissinstanser har ifrågasatt det ställningstagandet.
En tillämpning av artikel IV i Bryssselkonventionens protokoll skulle
innebära att delgivningshandlingen skulle skickas till en av de 21
länsstyrelserna i stället för det svenska centralorganet; Utrikes-
departementet. Länsstyrelserna tar dock sedan flera år tillbaka i praktiken
inte någon befattning med delgivningsframställningar från utlandet,
bortsett från nordiska ärenden enligt 1974 års nordiska överenskommelse
om inbördes rättshjälp genom delgivning och bevisupptagning. En
tillämpning av artikel IV skulle därmed kunna innebära en försämrad
effektivitet. Skälen för en reservation är därmed lika starka i dag som de
var vid ratificeringen av Luganokonventionen. Frågan kommer att
aktualiseras på nytt vid tillträdet till konventionen om delgivning i
Europeiska unionens medlemsstater av handlingar i mål och ärenden av
civil eller kommersiell natur (publicerad i EGT, se 97/C 261/01) .
I anslutning till vad en remissinstans har anfört vill regeringen säga att
vårt tillträde till Brysselkonventionen inte förutsätter att vi anpassar våra
nationella forumbestämmelser till vad som gäller enligt konventionen.
Det finns dock i Justitiedepartementet planer på en översyn av
bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken som bl.a. syftar till att
anpassa reglerna till nutida förhållanden, både inom affärslivet och i mer
privata förhållanden. Planerna har dock inte tagit någon mer konkret
form. Tillträdet till Brysselkonventionen får inga ekonomiska
konsekvenser.
8 Behovet av författningsändringar
8.1 Brysselkonventionen och den summariska processen
Regeringens förslag: I lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och
handräckning tas en bestämmelse in som hänvisar till att Bryssel-
konventionens domsrättsregler m.m. gäller i vissa fall.
Av den föreslagna lagen om domstols internationella behörighet och
verkställighet av utländska domar enligt Brysselkonventionen skall
framgå att kronofogdemyndigheten i Stockholm är behörig när
Brysselkonventionen innebär svensk domsrätt, men behörig myndighet
saknas enligt nationell rätt.

I utkastet till lagrådsremiss gjordes bedömningen att några särskilda
bestämmelser om Brysselkonventionens tillämpning i fråga om den
summariska processen inte behövdes.
Remissinstanserna: Lunds universitet anser att det skulle vara
lämpligt att i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och hand-
räckning ta in en uttrycklig hänvisning till Brysselkonventionens
domsrättsregler och menar att det kan finnas ett behov av en regel om ett
s.k. reservforum också för den summariska processen. Även Stockholms
universitet har haft synpunkter på utkastets bedömning i fråga om
reservforum. Riksskatteverket anser att det när det gäller möjligheten till
vilandeförklaring respektive avvisning finns ett behov av ändringar i
lagen om betalningsföreläggande och handräckning för att undanröja
oklarheter och underlätta en tillämpning av Brysselkonventionen.
Skälen för regeringens förslag: Brysselkonventionen skall till
skillnad från vad som gäller i fråga om Luganokonventionen tillämpas
även vid handläggning enligt lagen (1990:746) om betalnings-
föreläggande och handräckning (om Luganokonventionen och den
summariska processen, se avsnitt 8.2). Som har redovisats ovan (avsnitt
4.3) innehåller Brysselkonventionens protokoll en bestämmelse (artikel
Va andra stycket) som säger att med uttrycket domstol vid summarisk
process i mål om betalningsföreläggande och handräckning skall också
avses svensk kronofogdemyndighet. Detta får betydelse när det gäller
behörighetsreglerna och innebär vidare att utslag och beslut i mål om
betalningsföreläggande och handräckning kan verkställas i de övriga
medlemsländerna. Bestämmelsen i artikel Va har inte begränsats till att
gälla betalningsföreläggande och vanlig handräckning utan gäller också
särskild handräckning.
Konventionens behörighetsregler kommer att utgöra specialregler i
förhållande till forumbestämmelserna i lagen om betalningsföreläggande
och handräckning (6 8 §§), och skall därmed tillämpas i de fall
konventionen är tillämplig (se prop. 1991/92:128 s. 149 f.). Några
särskilda bestämmelser om behörighet behövs därför inte för att
Brysselkonventionens regler skall bli tillämpliga. I utkastet till
lagrådsremiss ifrågasattes om inte detta borde göras klart genom en
uttrycklig hänvisning till konventionen i lagen om betalnings-
föreläggande och handräckning. Med motiveringen att en sådan
hänvisning riskerar att leda till olyckliga motsatsslut när det gäller annan
specialreglering, och försvåra en analog tillämpning av andra bestäm-
melser föreslogs ingen uttrycklig regel. En sådan lösning överens-
stämmer med den lösning som har valts både i lagen som reglerar
Sveriges tillträde till Luganokonventionen och som föreslås beträffande
lagen om vårt tillträde till Brysselkonventionen, i förhållande till
forumreglerna i rättegångsbalken.
Lunds universitet har anfört att en hänvisning till Bryssel-
konventionens domsrättsregler kunde vara lämpligt, om än inte strikt
juridiskt nödvändigt. Regeringen delar den bedömningen. Det finns skäl
att i detta avseende välja en annan lösning än den som gäller för
domstolarna. Ett starkt argument för en sådan lösning är att Bryssel-
konventionen enligt sin rubrik handlar om domstols internationella
behörighet och om erkännande och verkställighet av domar. Att
konventionen också omfattar den summariska processen framgår ju
enbart av bestämmelsen i artikel Va i konventionens protokoll. Ett
ytterligare argument är att Brysselkonventionens tillämpning på den
summariska processen skiljer sig från vad som gäller i fråga om
Luganokonventionen. Det kan därmed finnas ett behov av en regel i
lagen om betalningsföreläggande och handräckning som erinrar om att
det i Brysselkonventionen finns bestämmelser som i vissa fall skall
tillämpas av kronofogdemyndigheterna.
Behörighetsreglerna i konventionens Avdelning II innebär att vissa
forumregler i den nationella lagstiftningen inte får tillämpas. Detta gäller
i fråga om 6 § andra stycket i lagen om betalningsföreläggande och
handräckning, som innebär att en ansökan om betalningsföreläggande
eller handräckning kan göras hos kronofogdemyndigheten i den region
där egendom finns som tillhör svaranden eller där verkställighet annars
lämpligen kan ske.
Forumregeln i 6 § tredje stycket i lagen om betalningsföreläggande och
handräckning får däremot tillämpas. Denna bestämmelse hänvisar
nämligen till behörighetsbestämmelser i 4 § lagen (1994:2087) med
anledning av Sveriges tillträde till den multilaterala överenskommelsen
om undervägsavgifter. Av artikel 57 i Brysselkonventionen följer att
bestämmelsen har företräde framför Brysselkonventionens behörighets-
regler, eftersom den grundar sig på en överenskommelse med andra
stater om domstolars behörighet på ett särskilt område.
Att Brysselkonventionen skall tillämpas innebär för kronofogde-
myndigheterna också att artiklarna i konventionen om litispendens och
mål som har samband med varandra (artiklarna 21 23) skall tillämpas.
Om en talan har väckts i en annan stat om samma sak som målet vid
kronofogdemyndigheten rör, eller som har samband med den saken, skall
handläggningen vid kronofogdemyndigheten vila tills det har avgjorts var
talan har väckts först. Har talan väckts först i den andra staten skall målet
vid kronofogdemyndigheten avvisas. I utkastet till lagrådsremiss gjordes
bedömningen att någon särskild bestämmelse för dessa fall inte behövs.
Riksskatteverket har gentemot detta anfört att det skulle underlätta
tillämpningen av Brysselkonventionen och bidra till klarhet om det i
lagen om betalningsföreläggande och handräckning infördes bestäm-
melser som uttryckligen ger kronfogdemyndigheten möjlighet att dels
vilandeförklara mål i avvaktan på att myndighetens behörighet klarlagts,
dels avvisa en talan på begäran av part.
Regeringen har förståelse för strävan att underlätta tillämpningen av
konventionen för kronofogdemyndigheterna. En reglering av de frågor
som Riksskatteverket tar upp är dock inte lämplig. Bestämmelser om
förfarandet i dessa delar finns i konventionen, och konventionens
bestämmelser blir direkt tillämpliga när Brysselkonventionen träder i
kraft. Om man dessutom reglerar frågorna i nationell rätt är det
ofrånkomligt att ordalydelsen inte blir exakt densamma. Det leder i sin
tur till osäkerhet om vad som faktiskt gäller.
Riksskatteverket har tagit upp en annan fråga, som knyter an till
reglerna i konventionen om vilandeförklaring. Verket har pekat på
behovet av en möjlighet att överklaga ett beslut om vilandeförklaring på
den grunden att beslutet onödigt uppehåller målet, enligt mönster av 49
kap. 7 § 1 RB. I detta avseende finns inga bestämmelser i konventionen,
varför en reglering i lagen om betalningsföreläggande och handräckning
inte av de skäl som har angetts ovan möter några hinder. Regeringen är
dock inte övertygad om att det kommer att finnas ett praktiskt behov av
en sådan överklagandemöjlighet. Vi är därför inte beredda att i detta
skede föreslå en sådan bestämmelse. Den närmare tillämpningen av
Brysselkonventionen på den summariska processen bör i stället avvaktas.
Om det skulle visa sig att behov av en överklagandemöjlighet finns, eller
om andra tillämpningsproblem framkommer, är vi beredda att ta upp
frågan på nytt.
Det finns skäl att beröra ytterligare en bestämmelse i Bryssel-
konventionen, nämligen artikel 20 andra stycket. Den innebär för
kronofogdemyndigheternas del att myndigheterna måste se till att en
svarande som har hemvist i en annan konventionsstat delges ansökan i så
god tid att han eller hon kan förbereda ett yttrande. Intill dess skall
handläggningen av målet vila. I 25 § lagen om betalningsföreläggande
och handräckning föreskrivs att svarandens yttrande inte utan särskilda
skäl får bestämmas tilll mer än två veckor efter delgivningen av ansökan.
Denna tid är, enligt regeringens mening, i de flesta fall tillräcklig också
när svaranden är bosatt i utlandet. För det fall en längre tid i något fall
skulle behövas ger 25 § en möjlighet att bestämma tiden till mer än två
veckor.
Utslag och beslut i mål om betalningsföreläggande och handräckning
skall erkännas och verkställas i andra medlemsländer. Detta följer direkt
av att konventionen och konventionens protokoll blir gällande som lag i
Sverige. Några särskilda bestämmelser behövs därför inte heller i detta
avseende.
I förslaget till lag om Brysselkonventionen (3 §) finns en bestämmelse
som pekar ut Stockholms tingsrätt som behörig domstol när kon-
ventionen innebär svensk domsrätt, men då någon behörig svensk
domstol inte finns enligt de nationella svenska forumreglerna. En sådan
situation kan t.ex. uppstå när ett avtal hänvisar till svensk domstol utan
att anvisa vilken tingsrätt som åsyftas (se prop. 1991/92:128 s. 147 f.). I
utkastet till lagrådsremiss gjordes bedömningen att någon motsvarande
regel om reservforum inte behövs för mål om betalningsföreläggande och
handräckning vid kronofogdemyndigheterna. Lunds universitet har
emellertid pekat på en situation där ett sådant behov skulle kunna finnas.
Om en svensk konsument vill föra en talan mot en utländsk näringsidkare
kan han eller hon göra det i Sverige (se artikel 14 första stycket jfrt med
artikel Va andra stycket i konventionens protokoll). För det fall
konsumenten vill göra sin rätt gällande genom en ansökan om
betalningsföreläggande saknas behörig kronofogdemyndighet enligt vår
nationella rätt, om näringsidkaren varken har hemvist eller egendom i
Sverige. Det kan inte heller uteslutas att ett avtal som ger svensk
domsrätt kan medföra behov av ett s.k. reservforum för kronofogde-
myndigheter, på samma sätt som gäller för domstolar. Regeringen
föreslår därför att en regel om reservforum införs också såvitt avser den
summariska processen och att kronofogdemyndigheten i Stockholm ges
denna uppgift.
8.2 Luganokonventionen och den summariska processen
Regeringens förslag: Bestämmelsen i 5 § lagen (1990:746) om betal-
ningsföreläggande och handräckning om begränsning av möjligheten att
använda det summariska förfarandet när svaranden har hemvist i en
Luganokonventionsstat justeras tekniskt med anledning av tillträdet till
Brysselkonventionen.

Förslag i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer i huvudsak med
regeringens.
Remissinstanserna har med ett undantag lämnat förslaget utan
erinran. Lunds universitet har anfört att den föreslagna bestämmelsen är
snårig och svårläst.
Skälen för regeringens förslag: Luganokonventionen är, som har
framgått i det föregående, inte tillämplig på förfaranden vid krono-
fogdemyndigheten enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande
och handräckning. Vid tillträdet till Luganokonventionen kompletterades
5 § i den lagen med en bestämmelse som innebär att betalnings-
föreläggande och vanlig handräckning inte kan användas om svaranden
vid tiden för ansökan har hemvist i en främmande stat som har tillträtt
Luganokonventionen. Skälet till att denna bestämmelse infördes var att
man ville undvika att kronofogdemyndigheterna meddelar utslag i strid
med konventionens behörighetsregler (prop. 1991/92:128 s. 154).
Luganokonventionen gäller visserligen inte i den summariska processen,
och ålägger därmed inte Sverige några förpliktelser beträffande dessa
förfaranden. Att låta kronofogdemyndigheterna tillämpa forumregler som
inte är tillåtna enligt Luganokonventionen skulle dock enligt uttalanden i
propositionen strida mot konventionens anda och innebära ett
kringgående av regler som har ställts upp där till skydd för svaranden.
Någon motsvarande begränsning ansågs inte behövas för särskild
handräckning mot bakgrund av att utslag i sådana mål har begränsad
rättskraft och inte hindrar att svaranden väcker talan, i Sverige eller
utomlands, om det bakomliggande rättsförhållandet.
I 5 § i lagen om betalningsföreläggande och handräckning togs också
in en bestämmelse om att betalningsföreläggande och vanlig hand-
räckning inte kan användas om det i en stat som har tillträtt Lugano-
konventionen pågår en rättegång om samma sak och rättegången kan leda
till ett avgörande som är verkställbart i Sverige.
Ikraftträdandet av Brysselkonventionen innebär att begränsningarna av
möjligheten att tillgripa betalningsföreläggande eller vanlig handräckning
enbart skall gälla i de fall Luganokonventionen är tillämplig. Bryssel-
konventionen och inte Luganokonventionen skall tillämpas i
förhållandet mellan EU:s medlemsländer (se artikel 54 B i Lugano-
konventionen och avsnitt 5). Det innebär att begränsningen enbart gäller
när svaranden har hemvist i en stat som har tillträtt Luganokonventionen,
men inte 1996 års tillträdeskonvention (som reglerar Sveriges tillträde till
Brysselkonventionen) eller när det i en sådan stat pågår en rättegång om
samma sak och den rättegången kan leda till ett avgörande som är
verkställbart i Sverige. Denna förändring kräver en lagteknisk justering
av 5 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.
Bestämmelsen bör utformas i huvudsak på det sätt som föreslogs i
utkastet till lagrådsremiss.
8.3 Behovet av lagstiftning i övrigt
Regeringens förslag: Sjölagen (1994:1009), sjömanslagen (1973:282),
lagen (1983:368) om erkännande och verkställighet av österrikiska
domar på privaträttens område och lagen (1977:595) om erkännande och
verkställighet av nordiska domar på privaträttens område kompletteras
med en hänvisning till Brysselkonventionen. I övrigt krävs inga
lagändringar till följd av Sveriges tillträde till Brysselkonventionen.
Lagen (1932:540) om erkännande och verkställighet av dom som
meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge kompletteras med en
bestämmelse om att den inte gäller om Luganokonventionen är
tillämplig.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer med
regeringens. Utkastet innehöll dock inte något förslag såvitt avser 1932
års verkställighetslag.
Remissinstanserna har lämnat utkastets förslag utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: När Sverige tillträdde Lugano-
konventionen ändrades sjölagen, sjömanslagen, lagen om erkännande och
verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område och lagen
om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens
område. Motsvarande ändringar bör göras vid ett tillträde till
Brysselkonventionen. Det innebär att 21 kap. 2 § sjölagen (1994:1009)
och 14 § sjömanslagen (1973:282) kompletteras med föreskrifter om att
bestämmelserna inte gäller om annat följer av lagen med anledning av
Sveriges tillträde till Brysselkonventionen. Vidare kompletteras 1 § lagen
(1983:368) om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på
privaträttens område och 7 § lagen (1977:595) om erkännande och
verkställighet av nordiska domar på privaträttens område med en
bestämmelse om att respektive lag inte gäller om lagen om domstols
internationella behörighet och om verkställighet av utländska domar
enligt Brysselkonventionen är tillämplig.
Lagen (1932:540) om erkännande och verkställighet av dom som
meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge gäller enbart i
förhållande till Island. Den upphävdes såvitt avser Danmark, Finland och
Norge i samband med att lagen (1977:595) om erkännande och
verkställighet av nordiska domar på privaträttens område infördes. I
förhållande till Island gäller dock fortfarande 1932 års lag. I samband
med ratificeringen av Luganokonventionen gjordes ett undantag i 1977
års lag, av innebörd att den inte gäller om Luganokonventionen är
tillämplig. Något motsvarande undantag gjordes dock inte beträffande
1932 års lag. Denna lag bör därför nu kompletteras med en bestämmelse
om att den inte gäller om Luganokonventionen är tillämplig.
9 Författningskommentar
9.1 Förslaget till lag om domstols internationella
behörighet och om verkställighet av utländska domar
enligt Brysselkonventionen
Övervägandena bakom den valda lagstiftningstekniken inkorporerings-
metoden har redovisats i avsnitt 7.

1 §
I första stycket föreskrivs att 1968 års konvention och de fyra
tillträdeskonventionerna Brysselkonventionen gäller som lag här i
landet. Det protokoll som bilagts konventionen nämns inte uttryckligen i
lagtexten. Av artikel 65 följer dock att hänvisningen till konventionen
också avser det protokollet. Av första stycket framgår vidare att även
1971 års protokoll om EG-domstolens tolkningsbehörighet, i dess lydelse
genom tillträdeskonventionerna, gäller som lag i Sverige.
Av konventionens artikel 68 och de fyra tillträdeskonventionerna
framgår att konventionen och 1971 års protokoll är upprättade på tolv
språk och att alla har samma giltighet. I den sammanställda
konsoliderade versionen av Brysselkonventionen efter de ändringar
som har gjorts genom tillträdeskonventionerna, framgår detta av en not
till artikel 68. I andra stycket har angetts att de svenska, engelska och
franska konsoliderade texterna finns fogade som bilaga till lagen. Enligt
14 § lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar
krävs inte att en konventions samtliga språkversioner kungörs. Det räcker
att uppgift lämnas om var övriga texter finns tillgängliga. Så kommer att
på samma sätt som beträffande Luganokonventionen ske i ett särskilt
tillkännagivande om staters tillträde till Brysselkonvenionen.
I tredje stycket anges att information om de stater som har tillträtt
Brysselkonventionen, inklusive tillträdeskonventionerna (i första hand
1996 års tillträdeskonvention, se härom i avsnitt 5), skall lämnas i ett
särskilt tillkännagivande. Bestämmelsen innebär vidare att regeringen
tillkännager innehållet i sådana underrättelser som innebär ändringar i
hänvisningarna till nationella bestämmelser eller domstolar i artiklarna 3,
32, 37, 40 och 41 (se artikel VI i konventionens protokoll). I sistnämnda
avseende överensstämmer paragrafen i sak med vad som tidigare angavs
i 8 § lagen (1992:794) med anledning av Sveriges tillträde till
Luganokonventionen och som nu finns i 1 § tredje stycket i lagen
(1992:794) om domstols internationella behörighet och om verkställighet
av utländska domar enligt Luganokonventionen (se lagförslag 2.6). Vid
tillträdet till Luganokonventionen diskuterades bl.a. det lagtekniska
problem som de artiklar utgör som innehåller hänvisningar till nationell
lagstiftning (artikel 3) eller som räknar upp konventionsstaternas
exekvaturmyndigheter (bl.a. artikel 32). Se särskilt Lagrådets yttrande i
prop. 1991/92:128 (s. 139 f.).

2 §
Paragrafen innehåller en upplysning om att det i Luganokonventionen
finns en bestämmelse som reglerar förhållandet mellan Bryssel-
konventionen och Luganokonventionen, nämligen artikel 54 B. Artikel
54 B innebär i praktiken att i de allra flesta fall Brysselkonventionen
skall tillämpas före Luganokonventionen. Förhållandet mellan de båda
konventionerna och det närmare innehållet i artikel 54 B behandlas i
avsnitt 5.

3 §
Första meningen tar sikte på situationer då Brysselkonventionens
domsrättsregler leder till att ett mål skall tas upp i Sverige men våra
interna forumregler inte anvisar någon behörig domstol. I sådana fall är
Stockholms tingsrätt behörig domstol. Brysselkonventionens regler om
domstols behörighet pekar i många fall ut den lokala domstol som får ta
upp tvisten i fråga (t.ex. artikel 5.1). I andra fall anges att talan skall
eller
får väckas vid domstol eller domstolarna i en viss stat (t.ex. artikel 2 och
artikel 11.1). En sådan behörighetsregel överlämnar till den utpekade
statens interna forumbestämmelser att avgöra vilken domstol som skall ta
upp målet (Jenard-rapporten s. 18 och 33). De svenska forumbestäm-
melserna täcker inte alla situationer av detta slag. Ett praktiskt fall är att
en prorogationsklausul hänvisar till svensk domstol utan att närmare ange
vilken tingsrätt som åsyftas (artikel 17; problemet är dock inte olösligt,
jfr NJA 1980 s. 188). Ett annat exempel är det fallet att en konsument
med stöd av artikel 14 i konventionen vill föra talan mot en näringsidkare
som inte har har hemvist i Sverige.
Bestämmelsen i första meningen överensstämmer i sak med vad som
tidigare angavs i 2 § lagen (1992:794) med anledning av Sveriges
tillträde till Luganokonventionen och som nu finns i förslaget till 5 §
lagen (1992:794) om domstols internationella behörighet och om
verkställighet av utländska domar enligt Luganokonventionen. Orda-
lydelsen har klargjorts genom att uttrycket frågan skall tas upp av
Stockholms tingsrätt har ersatts med är Stockholms tingsrätt behörig .
Bestämmelsen i andra meningen innebär att kronofogdemyndigheten i
Stockholm i motsvarande fall är s.k. reservforum om den som vill göra
ett krav gällande väljer att ansöka om betalningsföreläggande eller
handräckning.

4 §
Artikel II andra stycket i konventionens protokoll ger möjlighet att i vissa
fall vägra erkänna och verkställa domar som gäller civilrättsliga anspråk
prövade inom ramen för ett utländskt brottmålsförfarande, om svaranden
inte har haft tillfälle att svara i målet. Det rör sig om brottmål avseende
icke uppsåtliga brott där svaranden har ålagts en skyldighet att inställa
sig personligen, men uteblivit och där han eller hon inte har kunnat ta till
vara sina intressen genom ombud. Bestämmelsen i 4 § innebär att
möjligheten till vägran att erkänna och verkställa domar i dessa
situationer har gjorts obligatorisk.
Bestämmelsen överensstämmer med vad som gäller enligt 3 § lagen
(1992:794) om domstols internationella behörighet och om verkställighet
av utländska domar enligt Luganokonventionen.

5 §
Paragrafen överensstämmer i sak med 4 § lagen (1992:794) med
anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen (och som ersätts
av en hänvisning till denna bestämmelse; se 4 § i lagförslag 2.7).
Brysselkonventionens (liksom Luganokonventionens) bestämmelser
om exekvaturförfarandet ger möjlighet till prövning i tre led. För svensk
del skall prövningen i både det första och det andra skedet göras av Svea
hovrätt. Konventionen reglerar till viss del det närmare förfarandet under
exekvaturprövningen. I övrigt tillämpas nationell rätt (se artikel 33 första
stycket).
Bestämmelsen i första stycket rör förfarandet i Svea hovrätt vid den
inledande prövningen enligt artiklarna 32 34. Av bestämmelsen framgår
att hovrätten vid denna prövning skall bestå av en domare. Det innebär
att hovrätten i detta skede inte får avgöra målet i kollegial samman-
sättning. För det inledande skedet av exekvaturprövningen finns vissa
särbestämmelser i konventionen (artikel 33 andra och tredje styckena
samt artiklarna 34, 35 och 47 49). I övrigt blir handläggningen
densamma som i andra verkställighetsmål som i dag handläggs av Svea
hovrätt.
I andra stycket regleras det andra skedet av exekvaturförfarandet
(artikel 37.1 resp. artikel 40). Bestämmelsen hänvisar till rättegångs-
balkens regler om överklagande av tingsrätts beslut. Det är närmast
bestämmelserna i 52 kap. rättegångsbalken som kommer i fråga, t.ex.
reglerna om komplettering i 6 § och muntligt förhör i 7 § första stycket.
Rättegångsbalkens bestämmelser om rättegången i allmänhet är också
tillämpliga på förfarandet i den mån de passar in på detta. I bestäm-
melsen har markerats att reglerna i rättegångsbalken endast gäller i
tillämpliga delar. Det blir t.ex. aldrig aktuellt att tillämpa bestämmelserna
om inhibition i 52 kap. 7 § andra stycket RB, se prop. 1991/92:128
(s. 142 och 226). Reglerna i rättegångsbalken är subsidiära i förhållande
till konventionens bestämmelser (t.ex. artikel 38).
I det andra skedet av exekvaturprövningen gäller rättegångsbalkens
vanliga regler om hovrättens sammansättning.
Paragrafens andra stycke innehåller också en bestämmelse om tiden för
överklagande i de fall då avgörandet från den inledande prövningen
enligt artiklarna 32 34 överklagas av sökanden. Denna fråga har inte
reglerats i konventionen (ang. överklagandefristen för motparten, se
nedan). Fristen är fyra veckor från det att beslutet meddelades. Beslutet
skall alltså inte delges. Ansökan om ändring skall ges in till hovrätten,
som prövar om den har kommit in i rätt tid. Beslut om avvisning av en
för sent inkommen inlaga skall fattas av hovrätten i vanlig samman-
sättning, enligt huvudregeln i 2 kap. 4 § RB.
Eftersom sökanden i normalfallet befinner sig utomlands, finns det
anledning att räkna med att han på grund av oförutsedda omständigheter
kan få förhinder att komma in med sitt överklagande i rätt tid. Vid laga
förfall har han möjlighet att få fristen förlängd enligt bestämmelserna i
58 kap. RB om återställande av försutten tid. En sådan ansökan skall
enligt 58 kap. 12 § RB göras hos Högsta domstolen.
När det är motparten som överklagar ett beslut från första instans
gäller de frister som anges i artikel 36. I artikelns andra stycke finns ett
förbud mot att förlänga fristen på grund av långt avstånd. Det bör
uppmärksammas att överklagandefristerna enligt artikel 36 börjar löpa
först då gäldenären delges beslutet.
Av tredje stycket framgår att en domare som har gjort den inledande
prövningen enligt artiklarna 32 34 är jävig att handlägga mål om samma
ansökan i det andra skedet av exekvaturförfarandet. Detta gäller både när
ansökan har bifallits och när den har avslagits vid den inledande
prövningen. Innebörden av att domaren är jävig framgår av 4 kap. 15 §
RB.

6 §
Paragrafen överensstämmer i sak med 5 § lagen (1992:794) med
anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen (och som ersätts
av en hänvisning till denna bestämmelse; se 4 § i lagförslag 2.7).
Högsta domstolen är sista instans vid exekvaturprövningen. I
paragrafen finns bestämmelser om förfarandet där.
Paragrafen innehåller inga särregler om den tid inom vilken ett
överklagande skall ges in. Härav följer att reglerna i 56 kap. 1 § RB blir
tillämpliga. De innebär att ett överklagande skall ges in till hovrätten
inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades.
En förutsättning för att Högsta domstolen skall pröva målet är att
prövningstillstånd har beviljats.
7 §
Paragrafen överensstämmer i sak med 6 § lagen (1992:794) med
anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen (och som ersätts
av en hänvisning till denna bestämmelse; se 4 § i lagförslag 2.7).
I paragrafen ges besked om vilka bestämmelser som skall tillämpas på
verkställighetsstadiet, sedan det enligt reglerna i konventionen har
fastställts att verkställighet av ett utländskt avgörande får äga rum här i
landet. Med avgörande avses alla slags domar, beslut och utslag av
domstol, oavsett deras beteckning. De begränsningar som gäller följer av
konventionens sakliga tillämpningsområde enligt artikel 1. Domar och
beslut som gäller exempelvis vårdnad om barn eller konkurs kan således
inte verkställas i andra konventionsstater med stöd av Bryssel-
konventionen. Å andra sidan omfattas alla avgöranden som faller inom
konventionens sakliga tillämpningsområde, oavsett parternas hemvist
och nationalitet.
Härav följer vidare att bestämmelserna i konventionens Avdelning III
också omfattar sådana beslut om säkerhetsåtgärder och andra
interimistiska beslut som har meddelats i konventionsstaterna med stöd
av artikel 24. Verkställighet skall dock inte medges om den mot vilken
ett sådant beslut har meddelats inte har beretts tillfälle att yttra sig och
beslutet skall verkställas utan föregående delgivning. Sådana beslut faller
enligt EG-domstolens praxis inte in under konventionens erkännande-
och verkställighetssystem (målet C-125/79, Denilauler mot Couchet,
ECR 1980 s. I-1553). Detta är en följd av skyddsreglerna i artikel 27.2.
Paragrafens första mening handlar om fall då konventionen medger
full verkställighet av det utländska avgörandet. Bestämmelsen omfattar
också olika interimistiska beslut, t.ex. interimistiska beslut om under-
hållsbidrag, om beslutet får verkställas i ursprungsstaten. Det utländska
avgörandet skall verkställas på samma sätt som en svensk laga-
kraftägande dom. Motsvarande bestämmelse finns i andra lagar om
verkställighet av utländska avgöranden.
Av artikel 39 första stycket framgår att ett verkställighetsbeslut från
den inledande prövningen enligt artikel 32 bara innebär att säkerhets-
åtgärder får vidtas mot motpartens egendom (denna fråga regleras i
artikel 39). För att det utländska avgörandet skall bli fullt verkställbart
krävs dessutom att klagofristen enligt artikel 36 har löpt ut utan att
motparten har klagat eller att verkställighet har medgetts av hovrätten
eller Högsta domstolen efter det att beslutet från den inledande
prövningen har överklagats.
Bestämmelsen i första meningen innebär att utsökningsbalkens regler
fullt ut blir tillämpliga när det gäller verkställigheten som sådan; denna är
ju oreglerad i konventionen. Det innebär bl.a. att sökanden måste ansöka
om verkställighetsåtgärder hos kronofogdemyndigheten och att verk-
ställighet alltså inte är en automatisk följd av ett bifallande exekvatur-
beslut. Sökanden kan ju t.ex. vilja försöka förmå motparten att frivilligt
göra rätt för sig. Motparten kan i sin tur tänkas vilja betala frivillligt för
att undvika ytterligare kostnader, sedan han konstaterat att exekvatur-
prövningen utfallit till hans nackdel.
I paragrafens andra mening regleras det fallet att det utländska
avgörandet som sådant är ett förordnande om säkerhetsåtgärd. Med
uttrycket säkerhetsåtgärd avses i första hand sådana åtgärder som kan
jämställas med åtgärder enligt 15 kap. RB, dvs. kvarstad, återställande av
rubbad besittning och olika andra åtgärder för att säkerställa sökandens
rätt (ang. interimistiska beslut, se ovan vid första meningen). Avgöran-
den av detta slag kan komma att verkställas i Sverige i två fall. Antingen
har beslutet meddelats i den konventionsstat där tvisten i fråga kommer
att avgöras, eller har avgjorts, i sak. Eller också härrör det från en tredje
konventionsstat, där man har förordnat om säkerhetsågärden med stöd av
artikel 24 i konventionen.
Den utländska säkerhetsåtgärden skall verkställas enligt utsöknings-
balkens bestämmelser om verkställighet av beslut om kvarstad m.m.
Dessa bestämmelser finns i 16 kap. 10 16 §§ utsökningsbalken.

8 §
Paragrafen överensstämmer i sak med 7 § lagen (1992:794) med
anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen (och som ersätts
av en hänvisning till denna bestämmelse; se 4 § i lagförslag 2.7).
Paragrafen ger besked om den närmare innebörden av sådana
säkerhetsåtgärder som avses i artikel 39. Rätten till dessa säkerhets-
åtgärder följer direkt av att hovrätten medger verkställighet av en dom
eller motsvarande vid den inledande prövningen enligt artiklarna 32 34.
Sökanden skall alltså inte behöva utverka ett särskilt tillstånd till
säkerhetsåtgärder i detta fall.
Av paragrafen framgår att de säkerhetsåtgärder som står till buds är de
som regleras i 15 kap. RB, dvs. framför allt kvarstad. Att rätten till
säkerhetsåtgärder är en automatisk följd av hovrättens beslut om
verkställighet innebär inte att kronofogdemyndigheten verkställer dem ex
officio. Det förutsätts alltså att sökanden ansöker om detta hos
kronofogdemyndigheten. Ansökan behandlas sedan som en begäran om
verkställighet av ett svenskt domstolsbeslut om säkerhetsåtgärd i enlighet
med bestämmelserna i 16 kap. 10 16 §§ utsökningsbalken.
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1932:540) om
erkännande och verkställighet av dom som meddelats
i Danmark, Finland, Island eller Norge
10 §
I ett nytt första stycke har en bestämmelse införts som innebär att lagen
inte tillämpas om lagen (1992:794) om domstols internationella behörig-
het och om verkställighet av utländska domar enligt Luganokonventionen
är tillämplig. I tredje stycket har en redaktionell ändring gjorts.

9.3 Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen
(1973:282)
14 §
Andra stycket har kompletterats med en föreskrift om att bestämmelsen i
första stycket, angående tvister om sjömäns anställningsförhållanden,
inte gäller om annat följer av lagen om domstols internationella
behörighet och om verkställighet av utländska domar enligt Bryssel-
konventionen.
9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:595) om
erkännande och verkställighet av nordiska domar på
privaträttens område
7 §
Första stycket har kompletterats med en föreskrift om att lagen inte gäller
om lagen om domstols internationella behörighet och om verkställighet
av utländska domar enligt Brysselkonventionen är tillämplig.
9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:368) om
erkännande och verkställighet av österrikiska domar
på privaträttens område
1 §
Paragrafen har kompletterats med en föreskrift om att lagen inte gäller
om lagen om domstols internationella behörighet och om verkställighet
av utländska domar enligt Brysselkonventionen är tillämplig.
9.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning
5 §
Bestämmelsen i andra stycket om möjligheten att använda det
summariska förfarandet när svaranden har hemvist i en Lugano-
konventionsstat har justerats med anledning av tillträdet till Bryssel-
konventionen. När Brysselkonventionen har trätt i kraft fullt ut skall den
konventionen och inte Luganokonventionen i sådana fall tillämpas i
förhållande till EU:s medlemsstater, vilka samtliga också har tillträtt
Luganokonventionen (se artikel 54 B i Luganokonventionen och avsnitt
5). I de fall Brysselkonventionen är tillämplig kan bestämmelserna om
betalningsföreläggande och vanlig handräckning användas (se artikel Va
andra stycket i konventionens protokoll). Det motsatta förhållandet gäller
när svaranden har hemvist i en EFTA-stat och Luganokonventionen
gäller. Detta har i 5 § andra stycket 1 formulerats så att bestämmelserna
om betalningsföreläggande och vanlig handräckning inte gäller om
Luganokonventionen skulle vara tillämplig om talan hade väckts i
domstol, om svaranden inte har hemvist i Sverige. Av andra stycket 2
följer att betalningsföreläggande eller vanlig handräckning inte heller kan
användas om det i fall där Luganokonventionen skulle vara tillämplig
om talan hade väckts vid domstol pågår rättegång om samma sak i en
annan stat och denna rättegång kan leda till ett avgörande som är
verkställbart enligt Luganokonventionen.
Skälen bakom bestämmelsen i andra stycket finns redovisade i prop.
1991/92:128 s. 153 f. (se avsnitt 8.2).

6 a §
Paragrafen är ny. Den är en följd av att Brysselkonventionen till
skillnad från Luganokonventionen skall tillämpas på den summariska
processen. Enligt artikel Va i konventionens protokoll skall ju vid
summarisk process vid betalningsföreläggande, vanlig handräckning
och särskild handräckning vad som sägs i konventionen om domstol
avse kronofogdemyndigheterna (se avsnitt 4.3). Brysselkonventionen och
den summariska processen har behandlats i avsnitt 8.1.
Bestämmelsen hänvisar till lagen om domstols internationella behörig-
het och om verkställighet av utländska domar enligt Brysselkonventionen
och konventionens bestämmelser om behörighet, litispendens m.fl. regler
i Avdelning II. Dessa konventionsbestämmelser skall beaktas och
tillämpas direkt av kronofogdemyndigheten, om ett mål har en sådan
internationell anknytning att konventionen är tillämplig (se avsnitt 4.1).
9.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:794) med
anledning av Sveriges tillträde till
Luganokonventionen
Lagen har fått en ny rubrik som överensstämmer med rubriken till lagen
om Brysselkonventionen. Skälen för ändringen redovisas i avsnitt 7.

1 §
Första stycket har ändrats endast på så sätt att konventionens vardagliga
beteckning Luganokonventionen anges i lagtexten.
I tredje stycket anges att information om de stater som har tillträtt
Luganokonventionen lämnas i ett särskilt tillkännagivande. Bestämmel-
sen innebär vidare att regeringen tillkännager innehållet i sådana
underrättelser som innebär ändringar i hänvisningarna till nationella
bestämmelser eller domstolar i artiklarna 3, 32, 37, 40 och 41 (se artikel
VI i Protokoll nr 1 till konventionen). I sistnämnda avseende
överensstämmer paragrafen i sak med vad som tidigare angavs i 8 §, se
prop. 1991/92:128, s. 139 f.

2 §
Paragrafen är ny och innehåller en upplysning om att det i Lugano-
konventionen finns en bestämmelse som reglerar förhållandet mellan
Brysselkonventionen och Luganokonventionen, nämligen artikel 54 B.
Artikel 54 B innebär i praktiken att i de allra flesta fall Bryssel-
konventionen skall tillämpas före Luganokonventionen. En motsvarande
bestämmelse finns i 2 § lagen om domstols internationella behörighet och
om verkställighet av utländska domar enligt Brysselkonventionen.
Förhållandet mellan de båda konventionerna och det närmare
innehållet i artikel 54 B har behandlats i avsnitt 5.

4 §
Paragrafen innebär att vad som föreskrivs i fråga om förfarandet vid
verkställighet i 5 8 §§ i lagen om domstols internationella behörighet
och om verkställighet av utländska domar enligt Brysselkonventionen
skall gälla också vid förfarandet när Luganokonventionen skall tillämpas.
De artiklar i Brysselkonventionen som nämns i 5 8 §§ i lagen om
Brysselkonventionen har samma lydelse som dessa artiklar i Lugano-
konventionen. Det är dock Luganokonventionens artiklar som formellt
skall tillämpas.
Bestämmelsen innebär inte någon ändring i sak i förhållande till vad
som gällde enligt i lagen (1992:794) med anledning av Sveriges tillträde
till Luganokonventionen.

5 §
Paragrafen motsvarar i sak 3 § första meningen i lagen om domstols
internationella behörighet och om verkställighet av utländska domar
enligt Brysselkonventionen samt den förutvarande bestämmelsen i 2 § i
lagen (1992:794) med anledning av Sveriges tillträde till Lugano-
konventionen.
9.8 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)
21 kap. 2 §
Femte stycket har kompletterats med en föreskrift om att paragrafen inte
gäller om annat följer av lagen om domstols internationella behörighet
och om verkställighet av utländska domar enligt Brysselkonventionen.

Lagförslagen i utkastet till lagrådsremiss Sveriges
tillträde till Brysselkonventionen
1 Förslag till lag om domstols internationella behörighet
och om verkställighet av utländska domar enligt
Brysselkonventionen
Härigenom föreskrivs följande.

1 §
Konventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet och om
verkställighet av domar på privaträttens område i den lydelse den har fått
genom tillträdeskonventionerna den 9 oktober 1978, den 25 oktober
1982, den 26 maj 1989 och den 29 november 1996 (Brysselkon-
ventionen) skall gälla som lag här i landet.
Protokollet den 3 juni 1971 om EG-domstolens tolkning av Bryssel-
konventionen i den lydelse det har fått genom de tillträdeskonventioner
som anges i första stycket skall gälla som lag här i landet.
De svenska, engelska och franska texten av konventionen och av 1971
års protokoll i den lydelse de har fått genom de tillträdeskonventioner
som anges i första stycket finns intagna som bilaga till denna lag.
Regeringen skall tillkännage de stater som har tillträtt Bryssel-
konventionen och 1971 års protokoll, samt innehållet i sådana
underrättelser om ändringar i nationell rätt som avses i artikel VI i
protokollet till Brysselkonventionen.

2 §
I artikel 54 B i Luganokonventionen, som gäller som lag här i landet
enligt lagen (1992:794) om domstols internationella behörighet och om
verkställighet av utländska domar enligt Luganokonventionen, finns
bestämmelser om när Luganokonventionen skall tillämpas i stället för
Brysselkonventionen.

3 §
Om det inte finns någon behörig domstol när det finns svensk domsrätt
enligt denna lag, skall frågan tas upp av Stockholms tingsrätt.

4 §
Ett avgörande som rör ett sådant civilrättsligt anspråk som avses i artikel
II andra stycket i protokollet till konventionen skall varken erkännas eller
verkställas här.

5 §
Vid den handläggning som avses i artikel 32 skall hovrätten bestå av en
lagfaren domare.
För det förfarande som avses i artikel 37.1 och artikel 40 gäller
rättegångsbalkens regler om överklagande av tingsrätts beslut i
tillämpliga delar, om inte konventionen föreskriver något annat. En sådan
ansökan om ändring som avses i artikel 40 skall göras skriftligen. Den
skall ha kommit in till hovrätten inom fyra veckor från den dag då
beslutet meddelades.
En domare som har handlagt ett mål enligt artikel 32 är jävig att
handlägga mål om samma sak enligt artikel 37.1 och artikel 40.

6 §
För det förfarande som avses i artikel 37.2 och artikel 41 gäller
rättegångsbalkens regler om överklagande av hovrätts beslut i tillämpliga
delar, om inte konventionen föreskriver annat. Talan får inte komma
under Högsta domstolens prövning utan att Högsta domstolen har
meddelat sökanden tillstånd till detta enligt 54 kap. 10 § rättegångs-
balken.

7 §
Om en ansökan om verkställighet bifalls, skall det utländska avgörandet
verkställas på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom,
såvida inte annat följer av artikel 39. Vid verkställighet av ett utländskt
avgörande som rör säkerhetsåtgärd skall i stället utsökningsbalkens
bestämmelser om verkställighet av beslut om kvarstad eller annan
säkerhetsåtgärd tillämpas.

8 §
Om hovrätten vid det förfarande som avses i artikel 32 bifaller en
ansökan om verkställighet, skall hovrättens beslut anses innefatta ett
beslut om kvarstad eller annan åtgärd som avses i 15 kap. rättegångs-
balken.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2 Förslag till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)
Härigenom föreskrivs att 14 § sjömanslagen (1973:282) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

14 §
Tvist om sjömans anställningsförhållande får inte dras inför utländsk
myndighet.
Första stycket gäller inte om
annat följer av lagen (1992:794)
med anledning av Sveriges tillträde
till Luganokonventionen.
Första stycket gäller inte om
annat följer av lagen (1992:794) om
domstols internationella behörighet
och om verkställighet av utländska
domar enligt Luganokonventionen
eller lagen (1998:000) om domstols
internationella behörighet och om
verkställighet av utländska domar
enligt Brysselkonventionen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:595) om
erkännande och verkställighet av nordiska domar på
privaträttens område
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1977:595) om erkännande och
verkställighet av nordiska domar på privaträttens område skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

7 §
Denna lag tillämpas inte om
lagen (1992:794) med anledning av
Sveriges tillträde till Luganokon-
ventionen är tillämplig eller om
annat följer av särskilda bestäm-
melser om erkännande och verk-
ställighet av avgöranden och
förlikningar på särskilda rätts-
områden.
Denna lag tillämpas inte om
lagen (1992:794) om domstols
internationella behörighet och om
verkställighet av utländska domar
enligt Luganokonventionen eller
lagen (1998:000) om domstols
internationella behörighet och om
verkställighet av utländska domar
enligt Brysselkonventionen är
tillämplig, eller om annat följer av
särskilda bestämmelser om
erkännande och verkställighet av
avgöranden och förlikningar på
särskilda rättsområden.
Lagen tillämpas inte heller beträffande
1. dom eller förlikning i mål angående boskillnad, legal separation,
äktenskapsskillnad, återgång av äktenskap, antagande av adoptivbarn
eller adoptivförhållandes hävande, omyndighetsförklaring eller dess
hävande eller i mål angående bodelning eller skadestånd med anledning
av legal separation, äktenskapsskillnad eller återgång av äktenskap, om ej
fråga är om verkställighet av dom som skall gälla här i riket enligt 22 §
förordningen (1931:429) om vissa int ernationella rättsförhållanden
rörande äktenskap, adoption och förmynderskap,
2. dom eller förlikning rörande vårdnad om eller rätt till umgänge med
barn eller överlämnande av barn i annat fall, om ej fråga är om
verkställighet enligt 6 §,
3. dom eller förlikning rörande familjerättslig underhållsskyldighet,
4. dom eller förlikning rörande faderskapet till barn,
5. dom eller förlikning angående rätt på grund av arv eller testamente,
efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte med anledning av
dödsfall eller ansvarighet för den dödes gäld, om ej den avlidne var
medborgare i Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige och hade
hemvist i någon av dessa stater,
6. dom eller förlikning angående
a) gäldenärs försättande i konkurs,
b) inledande av förhandling om offentligt ackord utan konkurs,
c) andra på konkursdomares eller konkursdomstols prövning beroende
frågor eller
d) rättshandlings eller annan åtgärds ogiltighet eller återgång på grund
av konkurs eller förhandling om offentligt ackord utan konkurs i något av
de nordiska länderna, om av konkursbeslutet eller beslutet om offentlig
ackordsförhandling framgår att gäldenären inte hade hemvist i något av
de nordiska länderna,
7. dom eller förlikning i mål som skall upptagas omedelbart av särskild
domstol för handläggning av tvister rörande kollektivavtal.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:368) om
erkännande och verkställighet av österrikiska domar på
privaträttens område
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1983:368) om erkännande och
verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Denna lag är tillämplig på domar
som har meddelats i Österrike i
ämnen av privaträttslig beskaffen-
het. Lagen tillämpas på domar i
sådana ämnen, även om de har
meddelats i ett straffrättsligt för-
farande. Lagen tillämpas inte om
lagen (1992:794) med anledning av
Sveriges tillträde till Luganokon-
ventionen är tillämplig.
Denna lag är tillämplig på domar
som har meddelats i Österrike i
ämnen av privaträttslig beskaffen-
het. Lagen tillämpas på domar i
sådana ämnen, även om de har
meddelats i ett straffrättsligt för-
farande. Lagen tillämpas inte om
lagen (1992:794) om domstols
internationella behörighet och om
verkställighet av utländska domar
enligt Luganokonventionen eller
lagen (1998:000) om domstols
internationella behörighet och om
verkställighet av utländska domar
enligt Brysselkonventionen är
tillämplig.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1990:746) om betalnings-
föreläggande och handräckning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 §
Om enligt någon särskild föreskrift en tvist angående en förpliktelse
skall tas upp av en annan myndighet än tingsrätt, kan saken prövas enligt
denna lag endast om det finns bestämmelser som medger sådan prövning.
Vad som sägs i denna lag om tingsrätt skall i sådana fall i stället gälla
den andra myndigheten.
Bestämmelserna om betalnings-
föreläggande och vanlig handräck-
ning gäller inte om svaranden vid
tidpunkten för ansökan har hemvist
i en främmande stat som har
tillträtt den i Lugano den 16
september 1988 antagna kon-
ventionen om domstols behörighet
och om verkställighet av domar på
privaträttens område eller om det i
en sådan stat pågår rättegång om
samma sak och denna rättegång
kan leda till ett avgörande som är
verkställbart i Sverige.
Bestämmelserna om betal-
ningsföreläggande och vanlig hand-
räckning gäller inte om Lugano-
konventionen, som gäller som lag
här i landet enligt lagen (1992:794)
om domstols internationella
behörighet och om verkställighet av
utländska domar enligt Lugano-
konventionen, skulle vara tillämplig
om talan hade väckts i domstol och

1) svaranden vid tidpunkten för
ansökan inte har hemvist i Sverige,
eller

2) det i en annan stat pågår
rättegång om samma sak och denna
rättegång kan leda till ett av-
görande som är verkställbart i
Sverige enligt Luganokonventionen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
6 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:794) med
anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:794) med anledning av
Sveriges tillträde till Luganokonventionen
dels att 5 8 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken till lagen samt 1, 2, och 4 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Lag med anledning av Sveriges
tillträde till Luganokonventionen

Lag om domstols internationella
behörighet och om verkställighet
av utländska domar enligt
Luganokonventionen

1 §
Den i Lugano den 16 september
1988 antagna konventionen om
domstols behörighet och om verk-
ställighet av domar på privaträttens
område skall gälla som lag här i
landet.
Den i Lugano den 16 september
1988 antagna konventionen om
domstols behörighet och om verk-
ställighet av domar på privaträttens
område (Luganokonventionen) skall
gälla som lag här i landet.
Konventionens svenska, engelska och franska texter finns intagna som
bilaga till denna lag.

Regeringen skall tillkännage de
stater som har tillträtt Lugano-
konventionen och innehållet i
sådana underrättelser om änd-
ringar i nationell rätt som avses i
artikel VI i Protokoll nr 1 till
Luganokonventionen.

2 §
Om det inte finns någon behörig
domstol när svensk domsrätt
föreligger enligt denna lag, skall
frågan tas upp av Stockholms
tingsrätt.
I artikel 54 B i Lugano-
konventionen finns bestämmelser
om när Brysselkonventionen, som
gäller som lag här i landet enligt
lagen (1998:000) om domstols
internationella behörighet och om
verkställighet av utländska domar
enligt Brysselkonventionen, skall
tillämpas i stället för Lugano-
konventionen.

4 §
Vid den handläggning som avses
i artikel 32 skall hovrätten bestå av
en lagfaren domare.
I fråga om förfarandet vid
handläggning av frågor om verk-
ställighet enligt denna lag tillämpas
3 och 5 8 §§ i lagen (1998:000) om
domstols internationella behörighet
och om verkställighet av utländska
domar enligt Brysselkonventionen.
För det förfarande som avses i
artikel 37.1 och artikel 40 gäller
rättegångsbalkens regler om besvär
i hovrätt i tillämpliga delar, om inte
konventionen föreskriver något
annat. En sådan ansökan om
ändring som avses i artikel 40 skall
göras skriftligen. Den skall ha
kommit in till hovrätten inom fyra
veckor från den dag då beslutet
meddelades.

En domare som har handlagt ett
mål enligt artikel 32 är jävig att
handlägga mål om samma sak
enligt artikel 37.1 och artikel 40.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

7 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)
Härigenom föreskrivs att 21 kap. 2 § sjölagen (1994:1009) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

21 kap.
2 §
I fråga om behörigheten för sjörättsdomstol att ta upp tvistemål som
avses i 1 § första stycket skall bestämmelserna om laga domstol i
tvistemål i allmänhet tillämpas.
Talan får även väckas vid sjörättsdomstolen för den ort där fartyget
finns. Har säkerhet för en fordran ställts hos en myndighet till befrielse
från kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd, får talan väckas även vid
sjörättsdomstolen för den ort där säkerheten har ställts. Talan angående
en fordran som säkerheten har avsett får väckas vid sistnämnda
sjörättsdomstol, även om säkerheten har upphört att gälla.
Finns inte sjörättsdomstol i den ort där svaranden har kunnat sökas
enligt första eller andra stycket, väcks talan vid den sjörättsdomstol som
är närmast den orten.
Om flera är redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses som
rederiets hemvist.
Bestämmelserna i denna paragraf
gäller inte om annat följer av lagen
(1992:794) med anledning av
Sveriges tillträde till Luganokon-
ventionen. Andra stycket gäller
dock om fartyget är belagt med
kvarstad.

Bestämmelserna i denna paragraf
gäller inte om annat följer av lagen
(1992:794) om domstols inter-
nationella behörighet och om verk-
ställighet av utländska domar enligt
Luganokonventionen eller lagen
(1998:000) om domstols inter-
nationella behörighet och om
verkställighet av utländska domar
enligt Brysselkonventionen. Andra
stycket gäller dock om fartyget är
belagt med kvarstad.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Konvention
om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket
Sveriges tillträde till konventionen om domstols behörighet och om
verkställighet av domar på privaträttens område, samt till protokollet
om domstolens tolkning av denna konvention, med den anpassning som
har gjorts i dessa genom konventionen om Konungariket Danmarks,
Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland
tillträde, konventionen om Republiken Greklands tillträde samt
konventionen om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals
tillträde

(97/C 15/01)

INGRESS
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA I FÖRDRAGET OM
UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN,

SOM BEAKTAR att Republiken Österrike, Republiken Finland och
Konungariket Sverige i och med sitt medlemskap i Europeiska unionen har
förbundit sig att ansluta sig till konventionen om domstols behörighet och
om verkställighet av domar på privaträttens område, samt till protokollet om
domstolens tolkning av denna konvention, med den anpassning som har
gjorts i dessa genom konventionen om Konungariket Danmarks, Irlands och
Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland anslutning,
konventionen om Republiken Greklands anslutning och konventionen om
Konungariket Spaniens och Republiken Portugals anslutning, och att därför
inleda förhandlingar med medlemsstaterna i gemenskapen för att göra
nödvändig anpassning i dem,

SOM ÄR MEDVETNA OM att medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen och
medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) den 16
september 1998 i Lugano ingick konventionen om domstols behörighet och om
verkställighet av domar på privaträttens område, vilken utvidgar
Brysselkonventionens principer till att även gälla stater som tillträder den
konventionen.

HAR ENATS OM FÖLJANDE

AVDELNING I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1
Republiken Österrike, Republiken
Finland och Konungariket Sverige
ansluter sig till konventionen om
domstols behörighet och om
verkställighet av domar på
privaträttens område, undertecknad i
Bryssel den 27 september 1968,
nedan kallad 1968 års konvention ,
och till protokollet om domstolens
tolkning av denna konvention,
undertecknat i Luxemburg den 3 juni
1971, nedan kallat 1971 års
protokoll , så som de föreligger efter
all den anpassning och alla de
ändringar som gjorts i dem,

a) genom den konvention som
undertecknades i Luxemburg den
9 oktober 1978, nedan kallad
1978 års konvention , om
Konungariket Danmarks, Irlands
och Förenade konungarikets
Storbritannien och Nordirland
tillträde till konventionen om
domstols behörighet och om
verkställighet av domar på
privaträttens område, samt till
protokollet om domstolens
tolkning av denna konvention,

b) genom den konvention som
undertecknades i Luxemburg den
25 oktober 1982, nedan kallad
1982 års konvention om
Republiken Greklands tillträde till
konventionen om domstols
behörighet och om verkställighet
av domar på privaträttens område,
samt till protokollet om
domstolens tolkning av denna
konvention, med den anpassning
som har gjorts i dessa genom
konventionen om Konungariket
Danmarks, Irlands och Förenade
konungarikets Storbritannien och
Nordirland anslutning,

c) genom den konvention som
undertecknades i San Sebastian
den 26 maj 1989, nedan kallad
1989 års konvention , om
Konungariket Spaniens och
Republiken Portugals tillträde till
konventionen om domstols
behörighet och om verkställighet
av domar på privaträttens område,
samt till protokollet om
domstolens tolkning av denna
konvention, med den anpassning
som har gjorts i dessa genom
konventionen om Konungariket
Danmarks, Irlands och Förenade
konungarikets Storbritannien och
Nordirland anslutning och genom
konventionen om Republiken
Greklands anslutning.

AVDELNING II

Anpassning av 1968 års
konvention

Artikel 2

I artikel 3 andra stycket i 1968 års
konvention, i dess lydelse enligt
artikel 4 i 1978 års konvention,
artikel 3 i 1982 års konvention och
artikel 3 i 1989 års konvention, skall
följande strecksatser införas:

a) Mellan nionde och tionde
strecksatsen:
i Österrike: artikel 99 i lagen
om domstols behörighet
(Jurisdiktionsnorm), .
b) Mellan tionde och elfte
strecksatsen:
i Finland: 10 kap 1 § 1 mom.
andra, tredje och fjärde
meningen i rättegångsbalken/
oikeudenkäymiskaari,
i Sverige: 10 kap 3 § första
stycket, första meningen i
rättegångsbalken, .

Artikel 3

I artikel 32.1 i 1968 års konvention, i
dess lydelse enligt artikel 16 i 1978
års konvention, artikel 4 i 1982 års
konvention och artikel 10 i 1989 års
konvention, skall följande streck-
satser införas:

a) Mellan tionde och elfte
strecksatsen:
i Österrike, vid Bezirks-
gericht, .

b) Mellan elfte och tolfte
strecksatsen:
i Finland, vid tingsrätt/
käräjäoikeus,
i Sverige , vid Svea hovrätt, .

Artikel 4

1. I artikel 37.1 i 1968 års
konvention, i dess lydelse enligt
artikel 17 i 1978 års konvention,
artikel 5 i 1982 års konvention och
artikel 11 i 1989 års konvention,
skall följande strecksatser införas:

a) Mellan tionde och elfte
strecksatsen:
i Österrike, vid Bezirksgericht, .

b) Mellan elfte och tolfte
strecksatsen:
i Finland, vid hovrätt/
hovioikeus,
i Sverige, vid Svea hovrätt, .

2. I artikel 37.2 i 1968 års kon-
vention, i dess lydelse enligt artikel
17 i 1978 års konvention, artikel 5 i
1982 års konvention och artikel 11
andra stycket 1989 års konvention,
skall följande strecksatser införas:

a) Mellan fjärde och femte
strecksatsen:
i Österrike, vid överklagande
(Rekursverfahren), genom
Revisionsrekurs och, vid
opposition
(Widerspruchsverfahren),
genom Berufung med
möjlighet till Revision, .
b) Mellan femte och sjätte
stecksatsen
i Finland, genom besvär hos
högsta domstolen/korkein
oikeus,
i Sverige, genom överklagande
till Högsta domstolen, .

Artikel 5

I artikel 40.1 i 1968 års konvention, i
dess lydelse enligt artikel 19 i 1978
års konvention, artikel 6 i 1982 års
konvention och artikel 12 i 1989 års
konvention, skall följande streck-
satser införas:

a) Mellan tionde och elfte
stecksatsen:
i Österrike, vid Bezirks-
gericht, .

b) Mellan elfte och tolfte
strecksatsen:
i Finland, vid hovrätt/
hovioikeus,
i Sverige, vid Svea hovrätt, .

Artikel 6
I artikel 41 i 1968 års konvention, i
dess lydelse enligt artikel 20 i 1978
års konvention, artikel 7 i 1982 års
konvention och artikel 13 i 1989 års
konvention skall följande strecksatser
införas:
a) Mellan fjärde och femte
stecksatsen:
i Österrike, genom Revisions-
rekurs, .

b) Mellan femte och sjätte
strecksatsen:
i Finland, genom besvär hos
högsta domstolen/korkein
oikeus,
i Sverige, genom överklagande
till Högsta domstolen, .

Artikel 7

Artikel 55 i 1968 års konvention, i
dess lydelse enligt artikel 24 i 1978
års konvention, artikel 8 i 1982 års
konvention och artikel 18 i 1989 års
konvention, skall kompletteras med
följande tillägg, vilka skall införas i
kronologisk ordning i förteckningen
över konventioner:

konvention mellan Belgien och
Österrike om ömsesidigt
erkännande och verkställighet av
domar och officiella handlingar
angående underhållsskyldighet
undertecknad i Wien den 25
oktober 1957,

konventionen mellan Tyskland
och Österrike om ömsesidigt
erkännande och verkställighet av
domar, förlikningar och officiella
handlingar på privaträttens
område, undertecknad i Wien den
6 juni 1959,

konventionen mellan Belgien och
Österrike om ömsesidigt erkän-
nande och verkställighet av
domar, skiljedomar och officiella
handlingar på privaträttens
område, undertecknad i Wien den
16 juni 1959,

konvention mellan Förenade
konungariket och Österrike med
bestämmelser om ömsesidigt
erkännande och verkställighet av
domar på privaträttens område,
undertecknad i Wien den 14 juli
1961 med ändringsprotokoll
undertecknat i London den 6 mars
1970,

konventionen mellan Neder-
länderna och Österrike om
ömsesidigt erkännande och verk-
ställighet av domar och officiella
handlingar på privaträttens
område, undertecknad i Haag den
6 februari 1963,

konventionen mellan Frankrike
och Österrike om erkännande och
verkställighet av domar och
officiella handlingar på privat-
rättens område, undertecknad i
Wien den 15 juli 1966,

konvention mellan Luxemburg
och Österrike om erkännande och
verkställighet av domar och
officiella handlingar på privat-
rättens område, undertecknad i
Luxemburg den 29 juli 1971,

konventionen mellan Italien och
Österrike om erkännande och
verkställighet av domar, förlik-
ningar och officiella handlingar
på privaträttens område, under-
tecknad i Rom den 16 november
1971,

konventionen mellan Danmark,
Finland, Island, Norge och
Sverige om erkännande och
verkställighet av domar på
privaträttens område, under-
tecknad i Köpenhamn den 11
oktober 1977,

konventionen mellan Österrike
och Sverige om erkännande och
verkställighet av civildomar,
undertecknad i Stockholm den 16
september 1982,

konventionen mellan Österrike
och Spanien om erkännande och
verkställighet av domar, förlik-
ningar och verkställbara officiella
handlingar på privaträttens
område, undertecknad i Wien den
17 februari 1984, och

konventionen mellan Finland och
Österrike om erkännande och
verkställighet av civildomar,
undertecknad i Wien den 17
november 1986.

AVDELNING III

Anpassning av det protokoll som
bilagts 1968 års konvention

Artikel 8

Artikel V i det protokoll som utgör
bilaga till 1968 års konvention skall
ersättas med följande:

Artikel V

Den grund för behörighet som anges
i artikel 6.2 och i artikel 10 rörande
återgångskrav eller annat liknande
får varken åberopas i Tyskland eller
Österrike. Mot den som har hemvist i
en annan konventionsstat får talan
väckas vid domstolarna

i Tyskland, enligt artiklarna 68,
72, 73 och 74 i civilprocesslagen
(Zivilprozessordnung) angående
litisdenuntiation,

i Österrike, enligt artikel 21 i
civilprocesslagen (Zivilprozess-
ordnung) angående litisdenuntia-
tion.

Domar som har meddelats i andra
konventionsstater med stöd av artikel
6.2 eller artikel 10 skall erkännas och
verkställas i Tyskland och Österrike i
enlighet med avdelning III. De
rättsverkningar som domar med-
delade i dessa stater kan ha för tredje
man genom tillämpningen av
föregående stycke skall också erkän-
nas i de andra konventionsstaterna.

Artikel 9

I artikel Va till det protokoll som
utgör bilaga till 1968 års konvention
skall följande text läggas till:

I Sverige avses vid summarisk
process i mål om betalnings-
föreläggande och handräckning
med uttrycket domstol också
svensk kronofogdemyndighet.

Artikel 10

I protokollet som utgör bilaga till
1968 års konvention skall följande
artikel läggas till:

Artikel Ve

Ett avtal om underhållsskyldighet
som har ingåtts inför en
administrativ myndighet eller
bestyrkts av en sådan myndighet
skall också anses som en officiell
handling enligt artikel 50 första
stycket i konventionen.

AVDELNING IV

Anpassning av 1971 års protokoll

Artikel 11

I artikel 1 i 1971 års protokoll, i dess
lydelse enligt artikel 30 i 1978 års
konvention och artikel 24 i 1989 års
konvention skall följande stycke
läggas till:

Europeiska gemenskapernas dom-
stol är även behörig att tolka kon-
ventionen om Republiken Österrikes,
Republiken Finlands och Konunga-
riket Sveriges tillträde till konven-
tionen den 27 september 1968 samt
till detta protokoll, så som de har
anpassats genom 1978, 1982 och
1989 års konventioner.

Artikel 12

I artikel 2.1 i 1971 års protokoll, i
dess lydelse enligt artikel 31 i 1978
års konvention, artikel 11 i 1982 års
konvention och artikel 25 i 1989 års
konvention skall följande strecksatser
införas:

a) Mellan nionde och tionde
strecksatsen:
i Österrike: Oberste Gerichts-
hof, Verwaltungsgerichtshof
och Verfassungsgerichtshof, .

b) Mellan tionde och elfte
strecksatsen:

i Finland: högsta domstolen/
korkein oikeus och högsta
förvaltningsdomstolen/korkein
hallintooikeus,
i Sverige: Högsta domstolen,
Regeringsrätten Arbetsdom-
stolen och Marknadsdom-
stolen, .

AVDELNING V

Övergångsbestämmelser

Artikel 13

1. 1968 års konvention och 1971 års
protokoll, i deras lydelse enligt 1978
års konvention, 1982 års konvention,
1989 års konvention och denna kon-
vention skall tillämpas endast på
rättsliga förfaranden som har inletts
och på officiella handlingar ( actes
authentiques ) som har upprättats
eller registrerats efter denna
konventions ikraftträdande i ur-
sprungsstaten och, i fråga om
erkännande eller verkställighet av en
dom eller en officiell handling, i den
stat som ansökan riktar sig till.

2. Domar som har meddelats efter
denna konventions ikraftträdande
mellan ursprungsstaten och den stat
som ansökan riktar sig till, i mål och
ärenden som har anhängiggjorts före
den dagen, skall dock erkännas och
verkställas enligt bestämmelserna i
avdelning III i 1968 års konvention, i
dess lydelse enligt 1978 års kon-
vention, 1982 års konvention, 1989
års konvention och denna konven-
tion, om behörigheten har grundats
på bestämmelser som överensstäm-
mer antingen med bestämmelserna i
den ändrade avdelning II i 1968 års
konvention, eller med bestäm-
melserna i en konvention som gällde
mellan ursprungsstaten och den stat
som ansökan riktar sig till vid tiden
för målets eller ärendets anhängig-
görande.

AVDELNING VI

Slutbestämmelser

Artikel 14

1. Generalsekreteraren vid Euro-
peiska unionens råd skall till
Republiken Österrikes, Republiken
Finlands och Konungariket Sveriges
regeringar överlämna en bestyrkt
kopia av 1968 års konvention, 1971
års protokoll, 1978 års konvention,
1982 års konvention och 1989 års
konvention på spanska, danska,
tyska, grekiska, engelska, franska,
iriska, italienska, nederländska och
portugisiska språken.

2. De texter till 1968 års konvention,
1971 års protokoll, 1978 års kon-
vention, 1982 års konvention och
1989 års konvention som har upp-
rättats på finska och svenska språken
äger lika giltighet som de andra
texterna till 1968 års konvention,
1971 års protokoll, 1978 års kon-
vention, 1982 års konvention och
1989 års konvention.

Artikel 15

Denna konvention skall ratificeras av
signatärstaterna. Ratifikations-
instrumenten skall deponeras hos
generalsekreteraren vid Europeiska
unionens råd.

Artikel 16

1. Denna konvention träder i kraft
den första dagen i den tredje
månaden efter det att två signatär-
stater, varav den ena skall vara
Republiken Österrike, Republiken
Finland eller Konungariket Sverige,
har deponerat sina ratifikations-
instrument.

2. I förhållande till varje annan
signatärstat träder denna konvention i
kraft den första dagen i den tredje
månaden efter det att den staten har
deponerat sitt ratifikationsinstrument.

Artikel 17

Generalsekreteraren vid Europeiska
unionens råd skall underrätta
signatärstaterna om

a) deponeringen av varje ratifi-
kationsinstrument,

b) dagen för konventionens ikraft-
trädande för konventionsstaterna.

Artikel 18

Denna konvention, som har upp-
rättats i ett enda exemplar på
spanska, danska, tyska, grekiska,
engelska, franska, iriska, italienska,
nederländska, portugisiska, finska
och svenska språken, vilka tolv texter
alla äger lika giltighet, skall
deponeras i arkiven hos general-
sekretariatet vid Europeiska unionens
råd. Generalsekreteraren skall
överlämna en bestyrkt kopia till
regeringen i varje signatärstat.

CONVENTION
concernant la
compétence judiciaire et
l exécution des décisions
en matière civile et
commerciale

CONVENTION
on jurisdiction and the
enforcement of
judgments in civil and
commercial matters
KONVENTION
om domstols behörighet
och om verkställighet av
domar på privaträttens
område

PRÉAMBULE

PREAMBLE
INGRESS
LES HAUTES PARTIES
CONTRACTANTES AU
TRAITÉ INSTITUANT
LA COMMUNAUTÉ
ÉCONOMIQUE
EUROPÉENNE,
THE HIGH CON-
TRACTING PARTIES
TO THE TREATY
ESTABLISHING THE
EUROPEAN ECO-
NOMIC COMMUNITY,
DE HÖGA FÖRDRAGS-
SLUTANDE PARTER-
NA I FÖRDRAGET OM
UPPRÄTTANDET AV
EUROPEISKA EKONO-
MISKA GEMENSKAP-
EN,

DÉSIRANT mettre en
uvre les dispositions de
l article 220 dudit traité
en vertu duquel elles se
sont engagées à assurer la
simplification des forma-
lités auxquelles sont
subordonnées la recon-
naissance et l exécution
réciproques des décisions
judiciaires,

DESIRING to implement
the provisions of Article
220 of that Treaty by
virtue of which they
undertook to secure the
simplification of formali-
ties governing the reci-
procal recognition and
enforcement of judgments
of courts or tribunals;
SOM ÖNSKAR genom-
föra bestämmelserna i
artikel 220 i nämnda
fördrag, enligt vilken de
skall säkerställa förenk-
ling av formaliteter för
ömsesidigt erkännande
och verkställighet av
rättsliga avgöranden,
SOUCIEUSES de ren-
forcer dans la Com-
munauté la protection
juridique des personnes
qui y sont établies,

ANXIOUS to strengthen
in the Community the
legal protection of per-
sons therein established;
SOM ÄR ANGELÄGNA
om att i gemenskapen
stärka det rättsliga skyd-
det för personer som är
etablerade där,
CONSIDÉRANT qu il
importe à cette fin de
déterminer la compétence
de leurs juridictions dans
l ordre international, de
faciliter la reconnaissance
et d instaurer une pro-
cédure rapide afin
d assurer l exécution des
décisions, des actes
authentiques et des
transactions judiciaires,
CONSIDERING that it is
necessary for this purpose
to determine the inter-
national jurisdiction of
their courts, to facilitate
recognition and to
introduce an expeditious
procedure for securing the
enforcement of judg-
ments, authentic instru-
ments and court settle-
ments;
SOM BEAKTAR att det
för detta ändamål är
nödvändigt att fastställa
den internationella be-
hörigheten för deras dom-
stolar, att underlätta
erkännande och tillskapa
ett snabbt förfarande för
att säkerställa verkställig-
het av domar, officiella
handlingar (actes authen-
tiques) och inför domstol
ingångna förlikningar,

ONT DÉCIDÉ de con-
clure la présente conven-
tion et ont désigné à cet
effet comme plénipoten-
tiaires:

[Plénipotentiaires désig-
nés par les États
membres]

HAVE DECIDED to
conclude this Convention
and to this end have
designated as their Pleni-
potentiaries:

[Plenipotentiaries desig-
nated by the Member
States]
HAR BESLUTAT att
ingå denna konvention
och har för detta ändamål
som befullmäktigade om-
bud utsett:

[Befullmäktigade ombud
utsedda av medlems-
staterna]
LESQUELS, réunis au
sein du Conseil, après
avoir échangé leurs pleins
pouvoirs reconnus en
bonne et due forme,
WHO, meeting within the
Council, having ex-
changed their full powers,
found in good and due
form,

SOM, församlade i rådet,
sedan de utväxlat sina
fullmakter och funnit dem
vara i god och behörig
form
SONT CONVENUS DES
DISPOSITIONS QUI
SUIVENT

HAVE AGREED AS
FOLLOWS:
HAR ENATS OM
FÖLJANDE.
TITRE PREMIER
CHAMP
D APPLICATION

Article premier
TITLE I
SCOPE

Article 1
AVDELNING I
TILLÄMPNINGS-
OMRÅDE

Artikel 1
La présente convention
s applique en matière
civile et commerciale et
quelle que soit la nature
de la juridiction. Elle ne
recouvre notamment pas
les matières fiscales,
douanières ou administra-
tives.
This Convention shall
apply in civil and
commercial matters what-
ever the nature of the
court or tribunal. It shall
not extend, in particular,
to revenue, customs or
administrative matters.
Denna konvention är
tillämplig på privaträttens
område, oberoende av
vilket slag av domstol det
är fråga om. Den omfattar
i synnerhet inte skatte-
frågor, tullfrågor och
förvaltningsrättsliga
frågor.

Sont exclus de son
application

The Convention shall not
apply to:
Konvention är inte
tillämplig på
1) l état et la capacité des
personnes physiques, les
régimes matrimoniaux,
les testaments et les
successions;
1. the status or legal
capacity of natural
persons, rights in property
arising out of a matri-
monial relationship, wills
and succession;
1. fysiska personers
rättsliga status, rätts-
kapacitet eller rättshand-
lingsförmåga, makars för-
mögenhetsförhållanden,
arv och testamente,

2) les faillites, concordats
et autres procédures
analogues;
2. bankruptcy, pro-
ceedings relating to the
winding-up of insolvent
companies or other legal
persons, judicial arrange-
ments, compositions and
analogous proceedings;

2. konkurs, ackord och
liknande förfaranden,
3) la sécurité sociale;

4) l arbitrage.
3. social security;

4. arbitration
3. social trygghet,

4. skiljeförfarande.

TITRE II
COMPÉTENCE

Section première
Dispositions générales

Article 2
TITLE II
JURISDICTION

Section 1
General provisions

Article 2
AVDELNING II
DOMSTOLS
BEHÖRIGHET

Avsnitt 1
Allmänna bestämmelser

Artikel 2
Sous réserve des
dispositions de la présente
convention, les personnes
domiciliées sur le terri-
toire d un État contractant
sont attraites, quelle que
soit leur nationalité,
devant les juridictions de
cet État.

Subject to the provisions
of this Convention,
persons domiciled in a
Contracting State shall,
whatever their nationality,
be sued in the courts of
that State.
Om inte annat föreskrivs i
denna konvention, skall
talan mot den som har
hemvist i en konven-
tionsstat väckas vid
domstol i den staten,
oberoende av i vilken stat
han har medborgarskap.
Les personnes qui ne
possèdent pas la natio-
nalité de l État dans
lequel elles sont domi-
ciliées y sont soumises
aux règles de compétence
applicables aux natio-
naux.

Persons who are not
nationals of the State in
which they are domiciled
shall be governed by the
rules of jurisdiction
applicable to nationals of
that State.
För den som inte är
medborgare i den stat där
han har hemvist gäller
samma bestämmelser om
domstols behörighet som
för statens egna med-
borgare.
Article 3
Les personnes domi-
ciliées sur le territoire
d un État contractant ne
peuvent être attraites
devant les tribunaux d un
autre État contractant
qu en vertu des règles
énoncées aux sections 2 à
6 du présent titre.

Article 3
Persons domiciled in a
Contracting State may be
sued in the courts of
another Contracting State
only by virtue of the rules
set out in Sections 2 to 6
of this Title.
Artikel 3
Talan mot den som har
hemvist i en konventions-
stat får väckas vid dom-
stol i en annan konven-
tionsstat endast med stöd
av bestämmelserna i
avsnitt 2 till 6 i denna
avdelning.
Ne peuvent être invoqués
contre elles notamment:
In particular the following
provisions shall not be
applicable as against
them:

Särskilt följande bestäm-
melser får inte tillämpas
mot en sådan person:
en Belgique: l article 15
du code civil (Burgerlijk
Wetboek) et l article 638
du code judiciaire
(Gerechtelijk Wetboek),

au Danemark: l article
246 paragraphes 2 et 3 de
la loi sur la procédure
civile (Lov om rettens
pleje),

en république fédérale
d Allemagne: l article 23
du code de procédure
civile (Zivilprozess-
ordnung),

en Grèce: l article 40 du
code de procédure civile
(KwdikaaV PolitikhV
DikozomiaV),

en France: les articles
14 et 15 du code civil,

en Irlande: les
dispositions relatives à la
compétence fondée sur un
acte introductif d instance
signifié ou notifié au
défendeur qui se trouve
temporairement en
Irlande,

en Italie: l article 2 et
l article 4 no 1 et no 2 du
code de procédure civile
(Codice di procedura
civile),

au Luxembourg: les
articles 14 et 15 du code
civil,

en Autriche: l article 99
de la loi sur la com-
pétence judiciaire (Juris-
diktionsnorm),

aux Pays-Bas: l article
126 troisième alinéa et
l article 127 du code de
procédure civile (Wet-
boek van Burgerlijke
Rechtsvordering),

au Portugal: l article 65
paragraphe 1 point c),
l article 65 paragraphe 2
et l article 65 lettre A
point c) du code de
procédure civile (Código
de Processo Civil) et
l article 11 du code de
procédure du travail
(Código de Processo de
Trabalho),
en Finlande:
oikeudenkäymiskaari/rätt
egångsbalken, chapitre 10
article 1er premier alinéa
deuxième, troisième et
quatrième phrases,

en Suède: le chapitre 10
article 3 premier alinéa
première phrase du code
de procédure judiciaire
(rättegångsbalken),

au Royaume-Uni: les
dispositions relatives à la
compétence fondée sur:
in Belgium: Article 15
of the civil code (Code
civil Burgerlijk Wet-
boek) and Article 638 of
the judicial code (Code
judiciaire Gerechtelijk
Wetboek),

in Denmark: Article
246 (2) and (3) of the law
on civil procedure (Lov
om rettens pleje),

in the Federal Republic
of Germany: Article 23 of
the code of civil proce-
dure (Zivilprozeßord-
nung),

in Greece, Article 40 of
the code of civil
procedure (KwdikaaV
PolitikhV DikozomiaV),

in France: Articles 14
and 15 of the civil code
(Code civil),

in Ireland: the rules
which enable jurisdiction
to be founded on the
document instituting the
proceedings having been
served on the defendant
during his temporary
presence in Ireland,

in Italy: Articles 2 and
4, Nos 1 and 2 of the code
of civil procedure (Codice
di procedura civile),

in Luxembourg:
Articles 14 and 15 of the
civil code (Code civil),

in Austria: Article 99 of
the Law on Court
Jurisdiction (Juris-
diktionsnorm),

in the Netherlands:
Articles 126 (3) and 127
of the code of civil
procedure (Wetboek van
Burgerlijke Rechts-
vordering),

in Portugal: Article 65
(1) (c), Article 65 (2) and
Article 65A (c) of the
code of civil procedure
(Código de Processo
Civil) and Article 11 of
the code of labour
procedure (Código de
Processo de Trabalho),

in Finland: the second,
third and fourth sentences
of the first paragraph of
Section 1 of Chapter 10
of the Code of Judicial
Procedure (oikeuden-
käymiskaari/rättegångs-
balken),

in Sweden: the first
sentence of the first
paragraph of Section 3 of
Chapter 10 of the Code of
Judicial Procedure (rätte-
gångsbalken),

in the United Kingdom:
the rules which enable
jurisdiction to be founded
on:
I Belgien: artikel 15 i
civillagen (Code civil
Burgerlijk Wetboek) och
artikel 638 i processlagen
(Code judiciaire
Gerechtelijk Wetboek),

I Danmark: § 246, stk. 2
och 3, i lov om rettens
pleje ,

I Förbundsrepubliken
Tyskland: § 23 i civil-
processlagen (Zivil-
prozeßordnung),

I Grekland: artikel 40 i
civilprocesslagen
(KwdikaaV PolitikhV
DikozomiaV)

I Frankrike: artiklarna
14 och 15 i civillagen
(Code civil),

I Irland: de bestäm-
melser som medger
behörighet på den
grunden att stämnings-
ansökan har delgivits
svaranden under hans
tillfälliga vistelse i Irland,

I Italien: artiklarna 2
och 4, nr 1 och 2 i
civilprocesslagen (Codice
i procedura civile),

I Luxemburg: artiklarna
14 och 15 i civillagen
(Code civil),

I Österrike: artikel 99 i
lagen om domstols
behörighet (Jurisdiktions-
norm),

I Nederländerna: artikel
126, tredje stycket och
artikel 127 i civil-
processlagen (Wetboek
van Burgerlijke Rechts-
vordering),

I Portugal: artiklarna
65.1.c, 65.2 och 65A.c i
civilprocesslagen (Código
de Processo Civil) och
artikel 11 i lagen om
rättegången i arbetstvister
(Código de Processo de
Trabalho),

I Finland: 10 kap 1 §
1 mom. andra, tredje och
fjärde meningen i rätte-
gångsbalken/oikeuden-
käymiskaari,

I Sverige: 10 kap 3 §
första stycket, första
meningen i rättegångs-
balken,

I Förenade kungariket:
de bestämmelser som
medger att domstols
behörighet grundas på

a) un acte introductif
d instance signifié ou
notifié au défendeur qui
se trouve temporairement
au Royaume-Uni;
(a) the document insti-
tuting the proceedings
having been served on the
defendant during his
temporary presence in the
United Kingdom; or

a) att stämningsansökan
har delgivits svaranden
under hans tillfälliga
vistelse i Förenade
kungariket, eller
b) l existence au
Royaume-Uni de biens
appartenant au défendeur;
(b) the presence within
the United Kingdom of
property belonging to the
defendant; or

b) att svaranden har
egendom i Förenade
kungariket, eller
c) la saisie par le
demandeur de biens situés
au Royaume-Uni.
(c) the seizure by the
plaintiff of property
situated in the United
Kingdom.
c) att käranden erhållit
kvarstad eller liknande
säkerhetsåtgärd i egen-
dom som finns i Förenade
kungariket.

Article 4
Si le défendeur n est pas
domicilié sur le territoire
d un État contractant, la
compétence est, dans
chaque État contractant,
réglée par la loi de cet
État, sous réserve de
l application des dis-
positions de l article 16.

Article 4
If the defendant is not
domiciled in a Con-
tracting State, the
jurisdiction of the courts
of each Contracting State
shall, subject to the
provisions of Article 16,
be determined by the law
of that State.
Artikel 4
Om svaranden inte har
hemvist i någon kon-
ventionsstat bestäms
domstolarnas behörighet i
varje konventionsstat i
enlighet med den statens
lag, om inte annat följer
av bestämmelserna i
artikel 16.
Toute personne, quelle
que soit sa nationalité,
domiciliée sur le territoire
d un État contractant,
peut, comme les
nationaux, y invoquer
contre ce défendeur les
règles de compétence qui
y sont en vigueur et
notamment celles prévues
à l article 3 deuxième
alinéa.
As against such a
defendant, any person
domiciled in a Con-
tracting State may, what-
ever his nationality, avail
himself in that State of
the rules of jurisdiction
there in force, and in
particular those specified
in the second paragraph
of Article 3, in the same
way as the nationals of
that State.

Mot en sådan svarande
kan den som har hemvist i
en konventionsstat,
oberoende av medborgar-
skap, på samma sätt som
statens egna medborgare,
åberopa de bestämmelser
om domstols behörighet
som gäller där och särskilt
de bestämmelser som
anges i artikel 3, andra
stycket.
Section 2
Compétences spéciales

Article 5
Le défendeur domicilié
sur le territoire d un État
contractant peut être
attrait, dans un autre État
contractant:

Section 2
Special jurisdiction

Article 5
A person domiciled in a
Contracting State may, in
another Contracting State,
be sued:
Avsnitt 2
Särskilda
behörighetsregler

Artikel 5
Talan mot den som har
hemvist i en konven-
tionsstat kan väckas i en
annan konventionsstat
1) en matière contractu-
elle, devant le tribunal du
lieu où l obligation qui
sert de base à la demande
a été ou doit être
exécutée; en matière de
contrat individuel de
travail, ce lieu est celui où
le travailleur accomplit
habituellement son tra-
vail; lorsque le travailleur
n accomplit pas habitu-
ellement son travail dans
un même pays, l emplo-
yeur peut être également
attrait devant le tribunal
du lieu où se trouve ou se
trouvait l établissement
qui a embauché le tra-
vailleur;

1. in matters relating to a
contract, in the courts for
the place of performance
of the obligation in
question; in matters
relating to individual
contracts of employment,
this place is that where
the employee habitually
carries out his work, or if
the employee does not
habitually carry out his
work in any one country,
the employer may also be
sued in the courts for the
place where the business
which engaged the
employee was or is now
situated;
1. om talan avser avtal,
vid domstolen i den ort
där den förpliktelse som
talan avser har uppfyllts
eller skall uppfyllas; om
talan avser anställnings-
avtal är denna ort den där
arbetstagaren vanligtvis
utför sitt arbete eller, om
arbetstagaren inte vanligt-
vis utför sitt arbete i ett
och samma land, kan
talan mot arbetsgivaren
även väckas vid dom-
stolen i den ort där det
affärsställe vid vilket
arbetstagaren anställts är
eller var beläget ,
2) en matière d obligation
alimentaire, devant le
tribunal du lieu où le
créancier d aliments a son
domicile ou sa résidence
habituelle ou, s il s agit
d une demande accessoire
à une action relative à
l état des personnes,
devant le tribunal
compétent selon la loi du
for pour en connaître,
sauf si cette compétence
est uniquement fondée sur
la nationalité d une des
parties;
2. in matters relating to
maintenance, in the courts
for the place where the
maintenance creditor is
domiciled or habitually
resident or, if the matter is
ancillary to proceedings
concerning the status of a
person, in the court
which, according to its
own law, has jurisdiction
to entertain those
proceedings, unless that
jurisdiction is based
solely on the nationality
of one of the parties;
2. om talan avser under-
hållsskyldighet, vid dom-
stolen i den ort där den
underhållsberättigade har
sin hemvist eller vanliga
vistelseort eller, om talan
har samband med frågan
om någons rättsliga
status, vid den domstol
som enligt sin egen lag är
behörig att pröva denna
fråga, såvida inte behörig-
heten endast grundar sig
på den ena partens
medborgarskap ,
3) en matière délictuelle
ou quasi délictuelle,
devant le tribunal du lieu
où le fait dommageable
s est produit;

3. in matters relating to
tort, delict or quasi-delict,
in the courts for the place
where the harmful event
occurred;
3. om talan avser
skadestånd utanför avtals-
förhållanden, vid dom-
stolen i den ort där skadan
inträffade,
4) s il s agit d une action
en réparation de dom-
mage ou d une action en
restitution fondées sur
une infraction, devant le
tribunal saisi de l action
publique, dans la mesure
où, selon sa loi, ce
tribunal peut connaître de
l action civile;
4. as regards a civil claim
for damages or restitution
which is based on an act
giving rise to criminal
proceedings, in the court
seised of those
proceedings, to the extent
that that court has
jurisdiction under its own
law to entertain civil
proceedings;

4. om talan avser enskilt
anspråk i anledning av
brott, vid den domstol där
brottmålet är anhängigt, i
den mån domstolen enligt
sin lag är behörig att
pröva enskilda anspråk,
5) s il s agit d une
contestation relative à
l exploitation d une
succursale, d une agence
ou de tout autre établisse-
ment, devant le tribunal
du lieu de leur situation;
5. as regards a dispute
arising out of the opera-
tions of a branch, agency
or other establishment, in
the courts for the place in
which the branch, agency
or other establishment is
situated;

5. i fråga om tvist som
hänför sig till verk-
samheten vid en filial,
agentur eller annan
etablering, vid domstolen
i den ort där denna är
belägen,
6) en sa qualité de
fondateur, de trustee ou
de bénéficiaire d un trust
constitué soit en appli-
cation de la loi, soit par
écrit ou par une conven-
tion verbale, confirmée
par écrit, devant les
tribunaux de l État con-
tractant sur le territoire
duquel le trust a son
domicile;

6. as settlor, trustee or
beneficiary of a trust
created by the operation
of a statute, or by a
written instrument, or
created orally and eviden-
ced in writing, in the
courts of the Contracting
State in which the trust is
domiciled;
6. i hans egenskap av
instiftare av en trust,
trustee eller insatt för-
månstagare till en trust
som är upprättad antingen
genom lag eller genom en
skriftlig handling eller
muntligen och skriftligen
bekräftad vid domstolarna
i den konventionsstat där
denna trust har sitt säte ,
7) s il s agit d une
contestation relative au
paiement de la ré-
munération réclamé en
raison de l assistance ou
du sauvetage dont a
bénéficié une cargaison
ou un fret, devant le
tribunal dans le ressort
duquel cette cargaison ou
le fret s y rapportant:

7. as regards a dispute
concerning the payment
of remuneration claimed
in respect of the salvage
of a cargo or freight, in
the court under the
authority of which the
cargo or freight in
question:
7. i fråga om tvist om
betalning av bärgarlön för
bärgning av skeppslast
eller för frakt, vid den
domstol där lasten eller
frakten
a) a été saisi pour garantir
ce paiement
ou
(a) has been arrested to
secure such payment, or
a) har blivit föremål för
kvarstad eller liknande
säkerhetsåtgärd för att
säkerställa sådan betal-
ning, eller
b) aurait dû être saisi à cet
effet, mais une caution ou
autre sûreté a été donnée;
(b) could have been so
arrested, but bail or other
security has been given;
b) kunde ha blivit föremål
för sådan säkerhetsåtgärd,
om inte borgen eller
annan säkerhet hade
ställts,

cette disposition ne
s applique que s il est
prétendu que le défendeur
a un droit sur la cargaison
ou sur le fret ou qu il
avait un tel droit au
moment de cette
assistance ou de ce
sauvetage.

provided that this
provision shall apply only
if it is claimed that the
defendant has an interest
in the cargo or freight or
had such an interest at the
time of salvage.
förutsatt att det görs
gällande att svaranden har
någon rätt till lasten eller
frakten eller hade sådan
rätt vid tiden för
bärgningen .
Article 6
Ce même défendeur peut
aussi être attrait:
Article 6
A person domiciled in a
Contracting State may
also be sued:
Artikel 6
Talan mot den som har
hemvist i en konventions-
stat kan även väckas

1) s il y a plusieurs défen-
deurs, devant le tribunal
du domicile de l un
d eux;
1. where he is one of a
number of defendants, in
the courts for the place
where any one of them is
domiciled;

1. om han är en av flera
svaranden, vid domstol
där någon av svarandena
har hemvist,
2) s il s agit d une
demande en garantie ou
d une demande en inter-
vention, devant le tribunal
saisi de la demande
originaire, à moins
qu elle n ait été formée
que pour traduire hors de
son tribunal celui qui a
été appelé;
2. as a third party in an
action on a warranty or
guarantee or in any other
third party proceedings,
in the court seised of the
original proceedings,
unless these were insti-
tuted solely with the
object of removing him
from the jurisdiction of
the court which would be
competent in his case;
2. om talan avser
återgångskrav eller annat
liknande, vid den domstol
där det ursprungliga käro-
målet är anhängigt, såvida
inte detta har väckts
endast för att få talan mot
tredje man prövad vid
annan domstol än den
som annars skulle ha varit
behörig att pröva talan
mot honom,

3) s il s agit d une
demande reconvention-
nelle qui dérive du contrat
ou du fait sur lequel est
fondée la demande
originaire, devant le
tribunal saisi de celle-ci;

3. on a counter-claim
arising from the same
contract or facts on which
the original claim was
based, in the court in
which the original claim
is pending;
3. vid genkäromål som
grundar sig på samma
avtal eller omständigheter
som huvudkäromålet, vid
den domstol där huvud-
käromålet är anhängigt,
4) en matière contractu-
elle, si l action peut être
jointe à une action en
matière de droits réels
immobiliers dirigée
contre le même défen-
deur, devant le tribunal de
l État contractant où
l immeuble est situé.
4. in matters relating to a
contract, if the action may
be combined with an
action against the same
defendant in matters
relating to rights in rem in
immovable property, in
the court of the
Contracting State in
which the property is
situated.

4. om talan avser avtal
och denna talan får
förenas med ett annat mål
mot samma svarande om
sakrätt till fast egendom,
vid domstolen i den
konventionsstat där
fastigheten är belägen ,
Article 6 bis
Lorsque, en vertu de la
présente convention, un
tribunal d un État
contractant est compétent
pour connaître des actions
en responsabilité du fait
de l utilisation ou de
l exploitation d un navire,
ce tribunal ou tout autre
que lui substitue la loi
interne de cet État connaît
aussi des demandes
relatives à la limitation de
cette responsabilité.

Article 6a
Where by virtue of this
Convention a court of a
Contracting State has
jurisdiction in actions
relating to liability from
the use or operation of a
ship, that court, or any
other court substituted for
this purpose by the
internal law of that State,
shall also have juris-
diction over claims for
limitation of such
liability.
Artikel 6a
En domstol i den kon-
ventionsstat som med
stöd av denna konvention
är behörig att pröva mål
om ansvar till följd av ett
fartygs användning eller
drift är, liksom annan
domstol som enligt lagen
i den staten är behörig i
stället för denna, också
behörig att pröva mål om
begränsning av sådant
ansvar.
Section 3
Compétence en matière
d assurances

Article 7
En matière d assurances,
la compétence est
déterminée par la présente
section, sans préjudice
des dispositions de
l article 4 et de l article 5
paragraphe 5.

Section 3
Jurisdiction in matters
relating to insurance

Article 7
In matters relating to
insurance, jurisdiction
shall be determined by
this Section, without
prejudice to the pro-
visions of Articles 4 and 5
point 5.
Avsnitt 3
Behörighet vid
försäkringstvister

Artikel 7
För försäkringstvister
gäller i fråga om domstols
behörighet utöver före-
skrifterna i artikel 4 och
artikel 5.5 bestäm-
melserna i detta avsnitt.
Article 8
L assureur domicilié sur
le territoire d un État
contractant peut être
attrait:

1) devant les tribunaux de
l État où il a son domicile
ou

Article 8
An insurer domiciled in a
Contracting State may be
sued:

1. in the courts of the
State where he is
domiciled, or
Artikel 8
Talan mot en försäkrings-
givare som har hemvist i
en konventionsstat kan
väckas

1. vid domstolarna i den
stat där han har hemvist,
eller
2) dans un autre État
contractant, devant le
tribunal du lieu où le
preneur d assurance a son
domicile, ou

2. in another Contracting
State, in the courts for the
place where the policy-
holder is domiciled, or
2. i en annan konven-
tionsstat, vid domstolen i
den ort där försäkrings-
tagaren har hemvist, eller
3) s il s agit d un
coassureur, devant le
tribunal d un État con-
tractant saisi de l action
formée contre l apériteur
de la coassurance.

3. if he is a co-insurer, in
the courts of a Con-
tracting State in which
proceedings are brought
against the leading
insurer.
3. om han är en
samförsäkrare, vid den
domstol i en konven-
tionsstat där talan har
väckts mot huvudförsäk-
ringsgivaren.
Lorsque l assureur n est
pas domicilié sur le
territoire d un État con-
tractant, mais possède une
succursale, une agence ou
tout autre établissement
dans un État contractant,
il est considéré pour les
contestations relatives à
leur exploitation comme
ayant son domicile sur le
territoire de cet État.

An insurer who is not
domiciled in a Con-
tracting State but has a
branch, agency or other
establishment in one of
the Contracting States
shall, in disputes arising
out of the operations of
the branch, agency or
establishment, be deemed
to be domiciled in that
State.
En försäkringsgivare, som
inte har hemvist i någon
konventionsstat men som
har en filial, agentur eller
annan etablering i en
sådan stat, skall i fråga
om tvister som hänför sig
till verksamheten vid
denna anses ha hemvist i
den staten.
Article 9
L assureur peut, en outre,
être attrait devant le
tribunal du lieu où le fait
dommageable s est pro-
duit s il s agit d assurance
de responsabilité ou
d assurance portant sur
des immeubles. Il en est
de même si l assurance
porte à la fois sur des
immeubles et des meubles
couverts par une même
police et atteints par le
même sinistre.

Article 9
In respect of liability
insurance or insurance of
immovable property, the
insurer may in addition be
sued in the courts for the
place where the harmful
event occurred. The same
applies if movable and
immovable property are
covered by the same
insurance policy and both
are adversely affected by
the same contingency.
Artikel 9
Beträffande ansvarsför-
säkring eller försäkring av
fast egendom kan talan
mot försäkringsgivaren
också väckas vid dom-
stolen i den ort där skadan
inträffade. Detsamma
gäller om både lös och
fast egendom omfattas av
samma försäkringsavtal
och har skadats genom
samma händelse.
Article 10
En matière d assurance de
responsabilité, l assureur
peut également être
appelé devant le tribunal
saisi de l action de la
personne lésée contre
l assuré si la loi de ce
tribunal le permet.
Article 10
In respect of liability
insurance, the insurer
may also, if the law of the
court permits it, be joined
in proceedings which the
injured party had brought
against the insured.
Artikel 10
I fråga om ansvars-
försäkring kan, om lagen i
domstolsstaten tillåter det,
talan mot försäkrings-
givaren vidare väckas vid
den domstol där den
skadelidande har väckt
talan mot den försäkrade.

Les dispositions des
articles 7, 8 et 9 sont
applicables en cas
d action directe intentée
par la victime contre
l assureur lorsque l action
directe est possible.

The provisions of Articles
7, 8 and 9 shall apply to
actions brought by the
injured party directly
against the insurer, where
such direct actions are
permitted.
Bestämmelserna i
artiklarna 7, 8 och 9 gäller
om den skadelidande
väcker talan direkt mot
försäkringsgivaren, om
sådan direkt talan är
tillåten.
Si la loi relative à cette
action directe prévoit la
mise en cause du preneur
d assurance ou de
l assuré, le même tribunal
sera aussi compétent à
leur égard.
If the law governing such
direct actions provides
that the policy-holder or
the insured may be joined
as a party to the action,
the same court shall have
jurisdiction over them.
Om den lag som är
tillämplig på sådan direkt
talan tillåter att talan mot
försäkringstagaren eller
den försäkrade får prövas
i samma rättegång, är
samma domstol behörig i
förhållande till dessa
personer.

Article 11
Sous réserve des
dispositions de l article
10 troisième alinéa,
l action de l assureur ne
peut être portée que
devant les tribunaux de
l État contractant sur le
territoire duquel est
domicilié le défendeur,
qu il soit preneur
d assurance, assuré ou
bénéficiaire.

Article 11
Without prejudice to the
provisions of the third
paragraph of Article 10,
an insurer may bring
proceedings only in the
courts of the Contracting
State in which the
defendant is domiciled,
irrespective of whether he
is the policy-holder, the
insured or a beneficiary.
Artikel 11
Med undantag av de fall
som avses i artikel 10
tredje stycket, får en
försäkringsgivare väcka
talan endast vid dom-
stolarna i den konven-
tionsstat där svaranden
har hemvist, vare sig
denne är försäkrings-
tagare, försäkrad eller
förmånstagare.
Les dispositions de la
présente section ne
portent pas atteinte au
droit d introduire une
demande reconvention-
nelle devant le tribunal
saisi d une demande
originaire conformément
à la présente section.

The provisions of this
Section shall not affect
the right to bring a
counterclaim in the court
in which, in accordance
with this Section, the
original claim is pending.
Bestämmelserna i detta
avsnitt inskränker inte
rätten att väcka gen-
käromål vid den domstol
där huvudkäromålet,
enligt bestämmelserna i
detta avsnitt, är an-
hängigt.
Article 12
Il ne peut être dérogé aux
dispositions de la présente
section que par des con-
ventions:
Article 12
The provisions of this
Section may be departed
from only by an agree-
ment on jurisdiction:

Artikel 12
Avvikelser från bestäm-
melserna i detta avsnitt i
ett avtal om domstols-
behörighet gäller endast
om avtalet

1) postérieures à la
naissance du différend ou
1. which is entered into
after the dispute has
arisen, or

1. har ingåtts efter
tvistens uppkomst, eller
2) qui permettent au
preneur d assurance, à
l assuré ou au bénéficiaire
de saisir d autres tri-
bunaux que ceux indiqués
à la présente section, ou
2. which allows the
policy-holder, the insured
or a beneficiary to bring
proceedings in courts
other than those indicated
in this Section, or
2. ger försäkringstagaren,
den försäkrade eller en
förmånstagare rätt att
väcka talan vid andra
domstolar än dem som
anges i detta avsnitt, eller

3) qui, passées entre un
preneur d assurance et un
assureur ayant, au
moment de la conclusion
du contrat, leur domicile
ou leur résidence
habituelle dans un même
État contractant, ont pour
effet, alors même que le
fait dommageable se
produirait à l étranger,
d attribuer compétence
aux tribunaux de cet État
sauf si la loi de celui-ci
interdit de telles
conventions, ou

3. which is concluded
between a policy-holder
and an insurer, both of
whom are domiciled in
the same Contracting
State, and which has the
effect of conferring
jurisdiction on the courts
of that State even if the
harmful event were to
occur abroad, provided
that such an agreement is
not contrary to the law of
that State, or
3. har ingåtts mellan en
försäkringstagare och en
försäkringsgivare, vilka
vid försäkringavtalets in-
gående hade hemvist eller
sin vanliga vistelseort i
samma konventionsstat,
och avtalet innebär att
domstolarna i den staten
skall vara behöriga även
om skadan skulle inträffa
utomlands, såvida inte ett
sådant avtal strider mot
lagen i den staten, eller
4) conclues par un
preneur d assurance
n ayant pas son domicile
dans un État contractant,
sauf s il s agit d une
assurance obligatoire ou
qui porte sur un
immeuble situé dans un
État contractant, ou

4. which is concluded
with a policy-holder who
is not domiciled in a
Contracting State, except
in so far as the insurance
is compulsory or relates
to immovable property in
a Contracting State, or
4. har ingåtts med en
försäkringstagare som
inte har hemvist i någon
konventionsstat, förutsatt
att försäkringen inte är
obligatorisk och inte
heller avser fast egendom
i en konventionsstat, eller
5) qui concernent un
contrat d assurance en
tant que celui-ci couvre
un ou plusieurs des
risques énumérés à
l article 12 bis.

5. which relates to a
contract of insurance in
so far as it covers one or
more of the risks set out
in Article 12a.
5. hänför sig till ett
försäkringsavtal som
omfattar en eller flera av
de risker som anges i
artikel 12a.
Article 12 bis
Les risques visés à
l article 12 paragraphe 5
sont les suivants:

Article 12a
The following are the
risks referred to in point 5
of Article 12:
Artikel 12a
De risker som avses i
artikel 12.5 är följande:
1) tout dommage:
1. any loss of or damage
to:
1. Förlust av eller skada


a) aux navires de mer,
aux installations au large
des côtes et en haute mer
ou aux aéronefs, causé
par des événements
survenant en relation avec
leur utilisation à des fins
commerciales;

(a) sea-going ships,
installations situated
offshore or on the high
seas, or aircraft, arising
from perils which relate
to their use for
commercial purposes;
a) havsgående fartyg,
anläggningar offshore
eller på fria havet eller
luftfartyg, där förlusten
eller skadan har samband
med deras användning för
kommersiellt ändamål,
b) aux marchandises
autres que les bagages des
passagers, durant un
transport réalisé par ces
navires ou aéronefs soit
en totalité, soit en com-
binaison avec d autres
modes de transport;

(b) goods in transit other
than passengers baggage
where the transit consists
of or includes carriage by
such ships or aircraft;
b) gods under transport,
med undantag för
passagerares resgods, när
transporten helt eller
delvis sker med sådant
fartyg eller luftfartyg.
2) toute responsabilité, à
l exception de celle des
dommages corporels aux
passagers ou à leurs
bagages,

2. any liability, other than
for bodily injury to
passengers or loss of or
damage to their baggage:
2. Ansvar, med undantag
för fysisk skada på
passagerare eller förlust
av eller skada på deras
resgods,
a) résultant de l utilisation
ou de l exploitation des
navires, installations ou
aéronefs, conformément
au paragraphe 1 point a)
ci-dessus, pour autant que
la loi de l État contractant
d immatriculation de
l aéronef n interdise pas
les clauses attributives de
juridiction dans l assu-
rance de tels risques;

(a) arising out of the use
or operation of ships,
installations or aircraft as
referred to in point 1 (a)
above in so far as the law
of the Contracting State
in which such aircraft are
registered does not
prohibit agreements on
jurisdiction regarding
insurance of such risks;
a) som är en följd av
användningen eller driften
av fartyg, anläggningar
eller luftfartyg som anges
i punkt 1 a, såvida inte
lagen i den konventions-
stat där sådant luftfartyg
är registrerat förbjuder
avtal om domstols
behörighet i fråga om
försäkring av sådana
risker,
b) du fait de mar-
chandises durant un trans-
port visé au paragraphe
1 point b) ci-dessus;

(b) for loss or damage
caused by goods in transit
as described in point 1 (b)
above;
b) för förlust eller skada
orsakad av gods under
transport enligt punkt 1 b.
3) toute perte pécuniaire
liée à l utilisation ou à
l exploitation des navires,
installations ou aéronefs
conformément au para-
graphe 1 point a)
ci-dessus, notamment
celle du fret ou du
bénéfice d affrètement;

3. any financial loss
connected with the use or
operation of ships,
installations or aircraft as
referred to in point 1 (a)
above, in particular loss
of freight or charter-hire;
3. Ekonomisk förlust som
har samband med använd-
ningen eller driften av
fartyg, anläggningar eller
luftfartyg enligt punkt 1 a,
särskilt förlust av frakt
eller befraktningsintäkter.
4) tout risque lié
accessoirement à l un de
ceux visés aux para-
graphes 1 à 3 ci-dessus.

4. any risk or interest
connected with any of
those referred to in points
1 to 3 above.
4. Varje risk som har
samband med någon av
de risker som avses i
punkterna 1 till 3.
Section 4
Compétence en matière
de contrats conclus par
les consommateurs

Article 13
Section 4
Jurisdiction over
consumer contracts

Article 13
Avsnitt 4
Behörighet vid
konsumenttvister

Artikel 13
En matière de contrat
conclu par une personne
pour un usage pouvant
être considéré comme
étranger à son activité
professionnelle, ci-après
dénommée «le consom-
mateur», la compétence
est déterminée par la
présente section, sans
préjudice des dispositions
de l article 4 et de
l article 5 paragraphe 5:
In proceedings concer-
ning a contract concluded
by a person for a purpose
which can be regarded as
being outside his trade or
profession, hereinafter
called the consumer ,
jurisdiction shall be
determined by this
Section, without prejudice
to the provisions of point
5 of Articles 4 and 5, if it
is:
I tvister som gäller avtal
som har ingåtts av en
person för ändamål som
kan anses ligga utanför
hans affärsverksamhet
eller yrkesverksamhet, i
det följande kallad
konsumenten, gäller i
fråga om behörigheten
om inte annat följer av
föreskrifterna i artikel 4
och artikel 5.5
bestämmelserna i detta
avsnitt, om det gäller

1) lorsqu il s agit d une
vente à tempérament
d objets mobiliers cor-
porels;

1. a contract for the sale
of goods on instalment
credit terms; or
1. köp av varor där
betalningen skall erläggas
i särskilda poster, eller
2) lorsqu il s agit d un
prêt à tempérament ou
d une autre opération de
crédit liés au financement
d une vente de tels objets;
2. a contract for a loan
repayable by instalments,
or for any other form of
credit, made to finance
the sale of goods; or
2. lån som skall
återbetalas i särskilda
poster eller någon annan
form av kredit om lånet
eller krediten var avsedd
att finansiera köp av
varor, eller

3) pour tout autre contrat
ayant pour objet une
fourniture de services ou
d objets mobiliers cor-
porels si:

3. any other contract for
the supply of goods or a
contract for the supply of
services, and
3. andra avtal om leverans
av varor eller utförande
av tjänster, om
a) la conclusion du
contrat a été précédée
dans l État du domicile
du consommateur d une
proposition spécialement
faite ou d une publicité et
que

(a) in the State of the
consumer s domicile the
conclusion of the contract
was preceded by a
specific invitation add-
ressed to him or by
advertising; and
a) avtalet föregicks av ett
särskilt anbud riktat till
konsumenten i den kon-
ventionsstat där han har
hemvist, eller annonse-
ring, där, och
b) le consommateur a
accompli dans cet État les
actes nécessaires à la
conclusion de ce contrat.

(b) the consumer took in
that State the steps
necessary for the con-
clusion of the contract.
b) konsumenten vidtog de
för avtalets ingående
nödvändiga åtgärderna i
den staten.
Lorsque le cocontractant
du consommateur n est
pas domicilié sur le
territoire d un État
contractant, mais possède
une succursale, une
agence ou tout autre
établissement dans un
État contractant, il est
considéré pour les
contestations relatives à
leur exploitation comme
ayant son domicile sur le
territoire de cet État.

Where a consumer enters
into a contract with a
party who is not domi-
ciled in a Contracting
State but has a branch,
agency or other establish-
ment in one of the
Contracting States, that
party shall, in disputes
arising out of the
operations of the branch,
agency or establishment,
be deemed to be
domiciled in that State.
Om konsumentens avtals-
part inte har hemvist i en
konventionsstat men har
en filial, agentur eller
annan etablering i en
sådan stat, skall han anses
ha hemvist i den staten
såvitt avser tvister som
hänför sig till denna
verksamhet.
La présente section ne
s applique pas au contrat
de transport.

This Section shall not
apply to contracts of
transport.
Detta avsnitt skall inte
tillämpas på transport-
avtal.
Article 14
L action intentée par un
consommateur contre
l autre partie au contrat
peut être portée soit
devant les tribunaux de
l État contractant sur le
territoire duquel est domi-
ciliée cette partie, soit
devant les tribunaux de
l État contractant sur le
territoire duquel est
domicilié le consomma-
teur.

Article 14
A consumer may bring
proceedings against the
other party to a contract
either in the courts of the
Contracting State in
which that party is
domiciled or in the courts
of the Contracting State
in which he is himself
domiciled.
Artikel 14
Konsumenten får väcka
talan mot den andra
avtalsparten antingen vid
domstolarna i den
konventionsstat där denne
har hemvist eller vid
domstolarna i den
konventionsstat där han
själv har hemvist.
L action intentée contre le
consommateur par l autre
partie au contrat ne peut
être portée que devant les
tribunaux de l État
contractant sur le terri-
toire duquel est domicilié
le consommateur.

Proceedings may be
brought against a
consumer by the other
party to the contract only
in the courts of the
Contracting State in
which the consumer is
domiciled.
Talan mot en konsument
får av den andra avtals-
parten väckas endast vid
domstolarna i den kon-
ventionsstat där konsu-
menten har hemvist.
Ces dispositions ne
portent pas atteinte au
droit d introduire une
demande reconvention-
nelle devant le tribunal
saisi d une demande
originaire conformément
à la présente section.

These provisions shall not
affect the right to bring a
counter-claim in the court
in which, in accordance
with this Section, the
original claim is pending.
Dessa bestämmelser in-
skränker inte rätten att
väcka genkäromål vid den
domstol där huvud-
käromålet, enligt bestäm-
melserna i detta avsnitt, är
anhängigt.
Article 15
Il ne peut être dérogé aux
dispositions de la présente
section que par des
conventions:
Article 15
The provisions of this
Section may be departed
from only by an
agreement:
Artikel 15
Avvikelser från bestäm-
melserna i detta avsnitt i
ett avtal om domstols
behörighet gäller endast
om avtalet

1) postérieures à la
naissance du différend ou
1. which is entered into
after the dispute has
arisen; or

1. har ingåtts efter
tvistens uppkomst, eller
2) qui permettent au
consommateur de saisir
d autres tribunaux que
ceux indiqués à la
présente section ou

2. which allows the
consumer to bring pro-
ceedings in courts other
than those indicated in
this Section; or
2. ger konsumenten rätt
att väcka talan vid andra
domstolar än dem som
anges i detta avsnitt, eller
3) qui, passées entre le
consommateur et son
cocontractant ayant, au
moment de la conclusion
du contrat, leur domicile
ou leur résidence
habituelle dans un même
État contractant, attribu-
ent compétence aux
tribunaux de cet État sauf
si la loi de celui-ci interdit
de telles conventions.
3. which is entered into
by the consumer and the
other party to the
contract, both of whom
are at the time of
conclusion of the contract
domiciled or habitually
resident in the same
Contracting State, and
which confers jurisdiction
on the courts of that State,
provided that such an
agreement is not contrary
to the law of that State.

3. har ingåtts av en
konsument och dennes
avtalspart, vilka vid
avtalets ingående hade
hemvist eller sin vanliga
vistelseort i samma
konventionsstat, och
avtalet ger domstolarna i
den staten behörighet,
såvida inte ett sådant avtal
strider mot lagen i den
staten.

Section 5
Compétences exclusives

Article 16
Sont seuls compétents,
sans considération de
domicile:
Section 5
Exclusive jurisdiction

Article 16
The following courts shall
have exclusive juris-
diction, regardless of
domicile:
Avsnitt 5
Exklusiv behörighet

Artikel 16
Följande domstolar skall,
oberoende av parternas
hemvist, ha exklusiv
behörighet

1) a) en matière de droits
réels immobiliers et de
baux d immeubles, les
tribunaux de l État
contractant où l im-
meuble est situé;

b) toutefois, en matière de
baux d immeubles con-
clus en vue d un usage
personnel temporaire
pour une période maxi-
male de six mois
consécutifs, sont égale-
ment compétents les
tribunaux de l État
contractant dans lequel le
défendeur est domicilié, à
condition que le pro-
priétaire et le locataire
soient des personnes
physiques et qu ils soient
domiciliés dans le même
État contractant;

1. (a) in proceedings
which have as their object
rights in rem in im-
movable property or
tenancies of immovable
property, the courts of the
Contracting State in
which the property is
situated;

(b) however, in pro-
ceedings which have as
their object tenancies of
immovable property con-
cluded for temporary
private use for a maxi-
mum period of six
consecutive months, the
courts of the Contracting
State in which the
defendant is domiciled
shall also have juris-
diction, provided that the
landlord and the tenant
are natural persons and
are domiciled in the same
Contracting State;
1. a) om talan avser
sakrätt i fast egendom
eller nyttjanderätt till fast
egendom, domstolarna i
den konventionsstat där
egendomen är belägen,

b) dock skall, om talan
avser avtal om nyttjande-
rätt till fast egendom för
tillfälligt privat bruk
under en tid av högst sex
på varandra följande
månader, också dom-
stolarna i den kon-
ventionsstat där svaran-
den har hemvist vara
behöriga under förutsätt-
ning att ägaren och
nyttjanderättsinnehavaren
är fysiska personer och
har hemvist i samma
konventionsstat ,
2) en matière de validité,
de nullité ou de dis-
solution des sociétés ou
personnes morales ayant
leur siège sur le territoire
d un État contractant, ou
des décisions de leurs
organes, les tribunaux de
cet État;
2. in proceedings which
have as their object the
validity of the consti-
tution, the nullity or the
dissolution of companies
or other legal persons or
associations of natural or
legal persons, or the
decisions of their organs,
the courts of the Con-
tracting State in which the
company, legal person or
association has its seat;

2. om talan avser
giltighet, ogiltighet eller
upplösning av bolag eller
andra juridiska personer
eller beslut av deras
organ, domstolarna i den
konventionsstat där den
juridiska personen har sitt
säte,
3) en matière de validité
des inscriptions sur les
registres publics, les
tribunaux de l État
contractant sur le
territoire duquel ces
registres sont tenus;

3. in proceedings which
have as their object the
validity of entries in
public registers, the
courts of the Contracting
State in which the register
is kept;
3. om talan avser giltig-
heten av inskrivningar i
offentliga register, dom-
stolarna i den konven-
tionsstat där registret förs,
4) en matière d inscrip-
tion ou de validité des
brevets, marques, dessins
et modèles, et autres
droits analogues donnant
lieu à dépôt ou à un
enregistrement, les
juridictions de l État
contractant sur le
territoire duquel le dépôt
ou l enregistrement a été
demandé, a été effectué
ou est réputé avoir été
effectué aux termes d une
convention internationale;

4. in proceedings con-
cerned with the registra-
tion or validity of patents,
trade marks, designs, or
other similar rights
required to be deposited
or registered, the courts of
the Contracting State in
which the deposit or
registration has been
applied for, has taken
place or is under the
terms of an international
convention deemed to
have taken place;
4. om talan avser
registrering eller giltighet
av patent, varumärken,
mönster och liknande
rättigheter för vilka krävs
deposition eller registre-
ring, domstolarna i den
konventionsstat där depo-
sition eller registrering
har begärts eller har ägt
rum eller på grund av
bestämmelserna i en
internationell konvention
anses ha ägt rum,
5) en matière d exécution
des décisions, les tri-
bunaux de l État
contractant du lieu de
l exécution.
5. in proceedings con-
cerned with the enforce-
ment of judgments, the
courts of the Contracting
State in which the judg-
ment has been or is to be
enforced.

5. om talan avser
verkställighet av domar,
domstolarna i den kon-
ventionsstat där domen
har verkställts eller skall
verkställas.
Section 6
Prorogation de
compétence

Article 17
Si les parties, dont l une
au moins a son domicile
sur le territoire d un État
contractant, sont con-
venues d un tribunal ou
de tribunaux d un État
contractant pour connaître
des différends nés ou à
naître à l occasion d un
rapport de droit déter-
miné, ce tribunal ou les
tribunaux de cet État sont
seuls compétents. Cette
convention attributive de
juridiction est conclue:
Section 6
Prorogation of
jurisdiction

Article 17
If the parties, one or more
of whom is domiciled in a
Contracting State, have
agreed that a court or the
courts of a Contracting
State are to have
jurisdiction to settle any
disputes which have
arisen or which may arise
in connection with a
particular legal relation-
ship, that court or those
courts shall have exclu-
sive jurisdiction. Such an
agreement conferring
jurisdiction shall be
either:

Avsnitt 6
Avtal om domstols
behörighet

Artikel 17
Om parterna har träffat
avtal om att en domstol
eller domstolarna i en
konventionsstat skall vara
behöriga att avgöra en
redan uppkommen tvist
eller framtida tvister i
anledning av ett bestämt
rättsförhållande, och
minst en av parterna har
hemvist i en konventions-
stat, skall endast den
domstolen eller dom-
stolarna i den staten vara
behöriga. Ett sådant avtal
skall vara antingen
a) par écrit ou ver-
balement avec confirma-
tion écrite, soit

(a) in writing or evi-
denced in writing; or
a) skriftligt eller muntligt
och skriftligen bekräftat,
eller
b) sous une forme qui soit
conforme aux habitudes
que les parties ont
établies entre elles, soit
(b) in a form which
accords with practices
which the parties have
established between
themselves; or

b) i en form som
överensstämmer med
praxis som parterna har
utbildat mellan sig, eller
c) dans le commerce
international, sous une
forme qui soit conforme à
un usage dont les parties
avaient connaissance ou
étaient censées avoir
connaissance et qui est
largement connu et
régulièrement observé
dans ce type de com-
merce par les parties à des
contrats du même type
dans la branche commer-
ciale considérée.

(c) in international trade
or commerce, in a form
which accords with a
usage of which the parties
are or ought to have been
aware and which in such
trade or commerce is
widely known to, and
regularly observed by,
parties to contracts of the
type involved in the
particular trade or
commerce concerned.
c) i internationell handel,
i en form som överens-
stämmer med handelsbruk
eller annan sedvänja som
parterna kände till eller
borde ha känt till och som
är allmänt känd och
regelmässigt iakttas av
parter i avtal av före-
liggande typ vid det
ifrågavarande slaget av
handel.
Lorsqu une telle con-
vention est conclue par
des parties dont aucune
n a son domicile sur le
territoire d un État
contractant, les tribunaux
des autres États con-
tractants ne peuvent
connaître du différend
tant que le tribunal ou les
tribunaux désignés n ont
pas décliné leur com-
pétence.

Where such an agreement
is concluded by parties,
none of whom is
domiciled in a Con-
tracting State, the courts
of other Contracting
States shall have no
jurisdiction over their
disputes unless the court
or courts chosen have
declined jurisdiction.
Om ett sådant avtal har
ingåtts mellan parter av
vilka ingen har hemvist i
en konventionsstat, är
domstolarna i andra
konventionsstater inte
behöriga att pröva tvisten
så länge den eller de
utvalda domstolarna inte
har förklarat sig
obehöriga.
Le tribunal ou les
tribunaux d un État con-
tractant auxquels l acte
constitutif d un trust
attribue compétence sont
exclusivement com-
pétents pour connaître
d une action contre un
fondateur, un trustee ou
un bénéficiaire d un trust,
s il s agit de relations
entre ces personnes ou de
leurs droits ou obligations
dans le cadre du trust.

Les conventions attribu-
tives de juridiction ainsi
que les stipulations
similaires d actes con-
stitutifs de trust sont sans
effet si elles sont
contraires aux dispo-
sitions des articles 12 et
15 ou si les tribunaux à la
compétence desquels
elles dérogent sont ex-
clusivement compétents
en vertu de l article 16.
The court or courts of a
Contracting State on
which a trust instrument
has conferred jurisdiction
shall have exclusive
jurisdiction in any pro-
ceedings brought against
a settlor, trustee or
beneficiary, if relations
between these persons or
their rights or obligations
under the trust are
involved.

Agreements or provisions
of a trust instrument
conferring jurisdiction
shall have no legal force
if they are contrary to the
provisions of Articles 12
or 15, or if the courts
whose jurisdiction they
purport to exclude have
exclusive jurisdiction by
virtue of Article 16.
Agreements or provisions
of a trust instrument
conferring jurisdiction
shall have no legal force
if they are contrary to the
provisions of Articles 12
or 15, or if the courts
whose jurisdiction they
purport to exclude have
exclusive jurisdiction by
virtue of Article 16.

Den domstol eller de
domstolar i en kon-
ventionsstat som enligt en
handling varigenom en
trust har bildats är behörig
domstol, har exklusiv
behörighet vid talan som
väcks mot en instiftare,
trustee eller insatt för-
månstagare till en trust,
om saken angår för-
hållandet mellan dessa
personer eller deras
rättigheter eller skyldig-
heter inom ramen för
denna trust.

Avtal om domstols be-
hörighet eller motsva-
rande bestämmelser i en
handling varigenom en
trust har bildats har ingen
verkan om de strider mot
bestämmelserna i
artiklarna 12 eller 15 eller
om de domstolar vilkas
behörighet de utesluter
har exklusiv behörighet
enligt artikel 16.
Si une convention
attributive de juridiction
n a été stipulée qu en
faveur de l une des
parties, celle-ci conserve
le droit de saisir tout autre
tribunal compétent en
vertu de la présente
convention.

If an agreement con-
ferring jurisdiction was
concluded for the benefit
of only one of the parties,
that party shall retain the
right to bring proceedings
in any other court which
has jurisdiction by virtue
of this Convention.
Om ett avtal om domstols
behörighet har träffats till
förmån för endast en av
parterna, behåller den
parten sin rätt att väcka
talan vid varje annan
domstol som är behörig
enligt denna konvention.
En matière de contrats
individuels de travail, la
convention attributive de
juridiction ne produit ses
effets que si elle est
postérieure à la naissance
du différend ou si le
travailleur l invoque pour
saisir d autres tribunaux
que celui du domicile du
défendeur ou celui in-
diqué à l article 5 point 1.
In matters relating to
individual contracts of
employment an agree-
ment conferring juris-
diction shall have legal
force only if it is entered
into after the dispute has
arisen or if the employee
invokes it to seise courts
other than those for the
defendant s domicile or
those specified in Article
5 (1).

I mål om anställnings-
avtal är ett avtal om
domstols behörighet giltig
endast om det har ingåtts
efter tvistens uppkomst
eller om arbetstagaren
åberopar det för att väcka
talan vid andra domstolar
än domstolen i den ort där
svaranden har hemvist
eller de domstolar som
anges i artikel 5.1.
Article 18
Outre les cas où sa
compétence résulte
d autres dispositions de la
présente convention, le
juge d un État contractant
devant lequel le
défendeur comparaît est
compétent. Cette règle
n est pas applicable si la
comparution a pour objet
de contester la com-
pétence ou s il existe une
autre juridiction exclu-
sivement compétente en
vertu de l article 16.
Article 18
Apart from jurisdiction
derived from other
provisions of this
Convention, a court of a
Contracting State before
whom a defendant enters
an appearance shall have
jurisdiction. This rule
shall not apply where
appearance was entered
solely to contest the
jurisdiction, or where
another court has
exclusive jurisdiction by
virtue of Article 16.
Artikel 18
Utöver den behörighet
som en domstol i en
konventionsstat har enligt
andra bestämmelser i
denna konvention, är
domstolen behörig om
svaranden går i svaromål
inför denna. Detta gäller
dock inte om svaranden
gick i svaromål endast för
att bestrida domstolens
behörighet eller om en
annan domstol har
exklusiv behörighet enligt
artikel 16.
Section 7
Vérification de la
compétence et de la
recevabilité

Article 19
Le juge d un État
contractant, saisi à titre
principal d un litige pour
lequel une juridiction
d un autre État con-
tractant est exclusivement
compétente en vertu de
l article 16, se déclare
d office incompétent.
Section 7
Examination as to
jurisdiction and
admissibility

Article 19
Where a court of a
Contracting State is
seised of a claim which is
principally concerned
with a matter over which
the courts of another
Contracting State have
exclusive jurisdiction by
virtue of Article 16, it
shall declare of its own
motion that it has no
jurisdiction.

Avsnitt 7
Prövning av behörig-
hetsfrågan och av frågan
om målet kan tas upp

Artikel 19
Om talan som väcks vid
en domstol i en kon-
ventionsstat gäller en tvist
som huvudsakligen rör en
fråga som en domstol i en
annan konventionsstat är
exklusivt behörig att
pröva enligt artikel 16,
skall domstolen självmant
förklara sig obehörig.
Article 20
Lorsque le défendeur
domicilié sur le territoire
d un État contractant est
attrait devant une juri-
diction d un autre État
contractant et ne com-
paraît pas, le juge se
déclare d office incom-
pétent si sa compétence
n est pas fondée aux
termes de la présente
convention.

Article 20
Where a defendant domi-
ciled in one Contracting
State is sued in a court of
another Contracting State
and does not enter an
appearance, the court
shall declare of its own
motion that it has no
jurisdiction unless its
jurisdiction is derived
from the provisions of the
Convention.
Artikel 20
Om talan väcks vid en
domstol i en konven-
tionsstat mot en svarande
som har hemvist i en
annan konventionsstat,
och svaranden inte går i
svaromål, skall domstolen
självmant förklara sig
obehörig, såvida den inte
är behörig enligt bestäm-
melserna i denna kon-
vention.
Le juge est tenu de
surseoir à statuer aussi
longtemps qu il n est pas
établi que ce défendeur a
été mis à même de
recevoir l acte introductif
d instance ou un acte
équivalent en temps utile
pour se défendre ou que
toute diligence a été faite
à cette fin.
The court shall stay the
proceedings so long as it
is not shown that the
defendant has been able
to receive the document
instituting the pro-
ceedings or an equivalent
document in sufficient
time to enable him to
arrange for his defence, or
that all necessary steps
have been taken to this
end.

Domstolen skall låta
handläggningen av målet
vila till dess att det har
klarlagts att svaranden har
haft möjlighet att få del
av stämningsansökan eller
motsvarande handling i så
god tid att han kunnat
förbereda sitt svaromål
eller att alla nödvändiga
åtgärder för detta syfte
har vidtagits .
Les dispositions de
l alinéa précédent seront
remplacées par celles de
l article 15 de la con-
vention de La Haye, du
15 novembre 1965,
relative à la signification
et à la notification à
l étranger des actes
judiciaires et extra-
judiciaires en matière
civile ou commerciale, si
l acte introductif
d instance a dû être
transmis en exécution de
cette convention.

The provisions of the
foregoing paragraph shall
be replaced by those of
Article 15 of the Hague
Convention of 15 Novem-
ber 1965 on the service
abroad of judicial and
extrajudicial documents
in civil or commercial
matters, if the document
instituting the pro-
ceedings or notice thereof
had to be transmitted
abroad in accordance with
that Convention.
I stället för bestäm-
melserna i föregående
stycke gäller bestäm-
melserna i artikel 15 i
Haagkonventionen den 15
november 1965 om
delgivning i utlandet av
handlingar i mål och
ärenden av civil eller
kommersiell natur, om
stämningsansökan eller
underrättelse därom skall
översändas till utlandet i
enlighet med nämnda
konvention.
Section 8
Litispendance et
connexité

Article 21
Lorsque des demandes
ayant le même objet et la
même cause sont formées
entre les mêmes parties
devant des juridictions
d États contractants
différents, la juridiction
saisie en second lieu
sursoit d office à statuer
jusqu à ce que la
compétence du tribunal
premier saisi soit établie.
Section 8
Lis pendens related
actions

Article 21
Where proceedings
involving the same cause
of action and between the
same parties are brought
in the courts of different
Contracting States, any
court other than the court
first seised shall of its
own motion stay its
proceedings until such
time as the jurisdiction of
the court first seised is
established.

Avsnitt 8
Litispendens och mål som
har samband med
varandra

Artikel 21
Om talan väcks vid
domstolar i olika
konventionsstater rörande
samma sak och målen
gäller samma parter, skall
varje domstol utom den
vid vilken talan först
väckts självmant låta
handläggningen av målet
vila till dess att det har
fastställts att den domstol
vid vilken talan först
väckts är behörig.
Lorsque la compétence du
tribunal premier saisi est
établie, le tribunal saisi en
second lieu se dessaisit en
faveur de celui-ci.
Where the jurisdiction of
the court first seised is
established, any court
other than the court first
seised shall decline
jurisdiction in favour of
that court.
När det har fastställts att
den domstol vid vilken
talan först väckts är
behörig, skall övriga
domstolar självmant
avvisa talan till förmån
för den domstolen.

Article 22
Lorsque des demandes
connexes sont formées
devant des juridictions
d États contractants diffé-
rents et sont pendantes au
premier degré, la juri-
diction saisie en second
lieu peut surseoir à
statuer.

Article 22
Where related actions are
brought in the courts of
different Contracting
States, any court other
than the court first seised
may, while the actions are
pending at first instance,
stay its proceedings.
Artikel 22
Om käromål som har
samband med varandra är
väckta vid domstolar i
olika konventionsstater
och målen prövas i första
instans, får varje domstol
utom den vid vilken talan
först väckts låta hand-
läggningen av målet vila.
Cette juridiction peut
également se dessaisir, à
la demande de l une des
parties, à condition que sa
loi permette la jonction
d affaires connexes et que
le tribunal premier saisi
soit compétent pour
connaître des deux
demandes.
A court other than the
court first seised may
also, on the application of
one of the parties, decline
jurisdiction if the law of
that court permits the
consolidation of related
actions and the court first
seised has jurisdiction
over both actions.
Annan domstol än den
vid vilken talan först
väckts får också avvisa
talan på begäran av en av
parterna, om dess lag
tillåter förening av mål
som har samband med
varandra och den domstol
vid vilken talan först
väckts är behörig att
pröva båda käromålen.

Sont connexes, au sens du
présent article, les
demandes liées entre elles
par un rapport si étroit
qu il y a intérêt à les
instruire et à juger en
même temps afin d éviter
des solutions qui pour-
raient être inconciliables
si les causes étaient
jugées séparément.
For the purposes of this
Article, actions are
deemed to be related
where they are so closely
connected that it is
expedient to hear and
determine them together
to avoid the risk of
irreconcilable judgments
resulting from separate
proceedings.
Vid tillämpningen av
denna artikel skall
käromålet anses ha
samband med varandra
om de är så förenade att
en gemensam handlägg-
ning och dom är påkallad
för att undvika att
oförenliga domar med-
delas som en följd av att
käromålen prövas i olika
rättegångar.

Article 23
Lorsque les demandes
relèvent de la compétence
exclusive de plusieurs
juridictions, le des-
saisissement a lieu en
faveur de la juridiction
première saisie.

Article 23
Where actions come
within the exclusive
jurisdiction of several
courts, any court other
than the court first seised
shall decline jurisdiction
in favour of that court.
Artikel 23
Om flera domstolar är
exklusivt behöriga, skall
varje domstol utom den
vid vilken talan först
väckts förklara sig
obehörig till förmån för
den domstolen.
Section 9
Mesures provisoires et
conservatoires

Article 24
Les mesures provisoires
ou conservatoires prévues
par la loi d un État
contractant peuvent être
demandées aux autorités
judiciaires de cet État,
même si, en vertu de la
présente convention, une
juridiction d un autre État
contractant est com-
pétente pour connaître du
fond.

Section 9
Provisional, including
protective, measures

Article 24
Application may be made
to the courts of a
Contracting State for such
provisional, including
protective, measures as
may be available under
the law of that State, even
if, under this Convention,
the courts of another
Contracting State have
jurisdiction as to the
substance of the matter.
Avsnitt 9
Interimistiska åtgärder,
däribland
säkerhetsåtgärder

Artikel 24
Interimistiska åtgärder,
däribland säkerhets-
åtgärder, som kan vidtas
enligt lagen i en kon-
ventionsstat, får begäras
hos domstolarna i den
staten, även om domstol i
en annan konventionsstat
är behörig att pröva målet
i sak enligt denna
konvention.
TITRE III
RECONNAISSANCE
ET EXÉCUTION

Article 25
On entend par décision,
au sens de la présente
convention, toute décision
rendue par une juridiction
d un État contractant
quelle que soit la
dénomination qui lui est
donnée, telle qu arrêt,
jugement, ordonnance ou
mandat d exécution, ainsi
que la fixation par le
greffier du montant des
frais du procès.

TITLE III
RECOGNITION AND
ENFORCEMENT

Article 25
For the purposes of this
Convention, judgment
means any judgment
given by a court or
tribunal of a Contracting
State, whatever the
judgment may be called,
including a decree, order,
decision or writ of
execution, as well as the
determination of costs or
expenses by an officer of
the court.
AVDELNING III
ERKÄNNANDE OCH
VERKSTÄLLIGHET

Artikel 25
I denna konvention
förstås med dom varje
avgörande som har med-
delats av domstol i en
konventionsstat oavsett
dess rubricering, såsom
dom, beslut eller för-
ordnande om verk-
ställighet, liksom dom-
stolstjänstemans beslut i
fråga om rättegångs-
kostnader.
Section première
Reconnaissance

Article 26
Les décisions rendues
dans un État contractant
sont reconnues dans les
autres États contractants,
sans qu il soit nécessaire
de recourir à aucune
procédure.

Section 1
Recognition

Article 26
A judgment given in a
Contracting State shall be
recognized in the other
Contracting States with-
out any special procedure
being required.
Avsnitt 1
Erkännande

Artikel 26
En dom som har med-
delats i en konventions-
stat skall erkännas i de
andra konventionsstaterna
utan att något särskilt
förfarande behöver an-
litas.
En cas de contestation,
toute partie intéressée qui
invoque la reconnaissance
à titre principal peut faire
constater, selon la
procédure prévue aux
sections 2 et 3 du présent
titre, que la décision doit
être reconnue.
Any interested party who
raises the recognition of a
judgment as the principal
issue in a dispute may, in
accordance with the
procedures provided for
in Sections 2 and 3 of this
Title, apply for a decision
that the judgment be
recognized.
Om frågan om en dom
skall erkännas eller inte är
föremål för tvist, kan en
part, som gör gällande att
domen skall erkännas,
genom att anlita det
förfarande som föreskrivs
i avsnitt 2 och 3 i denna
avdelning, få fastställt att
domen skall erkännas.

Si la reconnaissance est
invoquée de façon inci-
dente devant une juridic-
tion d un État contractant,
celle-ci est compétente
pour en connaître.
If the outcome of
proceedings in a court of
a Contracting State de-
pends on the determi-
nation of an incidental
question of recognition
that court shall have
jurisdiction over that
question.

Om utgången av ett mål
som handläggs vid en
domstol i en konventions-
stat är beroende av om en
dom skall erkännas, är
den domstolen behörig att
pröva frågan om
erkännande.
Article 27
Les décisions ne sont pas
reconnues:

Article 27
A judgment shall not be
recognized:
Artikel 27
En dom skall inte
erkännas
1) si la reconnaissance est
contraire à l ordre public
de l État requis;
1. if such recognition is
contrary to public policy
in the State in which
recognition is sought;
1. om ett erkännande
skulle strida mot grunder-
na för rättsordningen
ordre public i den stat där
domen görs gällande,

2) si l acte introductif
d instance ou un acte
équivalent n a pas été
signifié ou notifié au
défendeur défaillant,
régulièrement et en temps
utile, pour qu il puisse se
défendre;
2. where it was given in
default of appearance, if
the defendant was not
duly served with the
document which institu-
ted the proceedings or
with an equivalent docu-
ment in sufficient time to
enable him to arrange for
his defence,
2. om det är en
tredskodom eller en
annan dom som har med-
delats mot en utebliven
svarande och svaranden
inte på rätt sätt har
delgivits stämningsan-
sökan eller motsvarande
handling i tillräcklig tid
för att kunna förbereda
sitt svaromål ,

3) si la décision est
inconciliable avec une
décision rendue entre les
mêmes parties dans l État
requis;
3. if the judgment is
irreconcilable with a
judgment given in a
dispute between the same
parties in the State in
which recognition is
sought;

3. om domen är oförenlig
med en dom som har
meddelats i en tvist
mellan samma parter i
den stat där domen görs
gällande,
4) si le tribunal de l État
d origine, pour rendre sa
décision, a, en tranchant
une question relative à
l état ou à la capacité des
personnes physiques, aux
régimes matrimoniaux,
aux testaments et aux
successions, méconnu
une règle de droit
international privé de
l État requis, à moins que
sa décision n aboutisse au
même résultat que s il
avait fait application des
règles du droit inter-
national privé de l État
requis;
4. if the court of the State
of origin, in order to
arrive at its judgment, has
decided a preliminary
question concerning the
status or legal capacity of
natural persons, rights in
property arising out of a
matrimonial relationship,
wills or succession in a
way that conflicts with a
rule of the private
international law of the
State in which the
recognition is sought,
unless the same result
would have been reached
by the application of the
rules of private inter-
national law of that State ;

4. om domstolen i
ursprungsstaten i sin dom
har tagit ställning till en
fråga om en fysisk
persons rättsliga status,
rättskapacitet eller rätts-
handlingsförmåga,
makars förmögenhets-
förhållanden, arv eller
testamente i strid med en
internationellt privaträtts-
lig bestämmelse i den stat
där domen görs gällande,
såvida inte resultatet
skulle ha blivit detsamma
om domstolen hade
tillämpat sistnämnda stats
internationellt privaträtts-
liga bestämmelser,
5) si la décision est
inconciliable avec une
décision rendue
antérieurement dans un
État non contractant entre
les mêmes parties dans un
litige ayant le même objet
et la même cause, lorsque
cette dernière décision
réunit les conditions
nécessaires à sa re-
connaissance dans l État
requis.

5. if the judgment is
irreconcilable with an
earlier judgment given in
a non-contracting State
involving the same cause
of action and between the
same parties, provided
that this latter judgment
fulfils the conditions
necessary for its reco-
gnition in the State
addressed.
5. om domen är oförenlig
med en dom som tidigare
har meddelats i en icke
fördragsslutande stat
mellan samma parter och
rörande samma sak, så-
vida den först meddelade
domen uppfyller de nöd-
vändiga villkoren för
erkännande i den stat där
domen görs gällande .
Article 28
De même, les décisions
ne sont pas reconnues si
les dispositions des
sections 3, 4 et 5 du titre
II ont été méconnues ainsi
que dans le cas prévu à
l article 59.
Article 28
Moreover, a judgment
shall not be recognized if
it conflicts with the
provisions of Sections 3,
4 or 5 of Title II, or in a
case provided for in
Article 59.
Artikel 28
En dom skall vidare inte
erkännas om den strider
mot bestämmelserna i
avsnitt 3, 4 och 5 i
avdelning II, och inte
heller i de fall som avses i
artikel 59.
Lors de l appréciation des
compétences mentionnées
à l alinéa précédent,
l autorité requise est liée
par les constatations de
fait sur lesquelles la
juridiction de l État
d origine a fondé sa
compétence.
In its examination of the
grounds of jurisdiction
referred to in the
foregoing paragraph, the
court or authority applied
to shall be bound by the
findings of fact on which
the court of the State of
origin based its juris-
diction.
Vid den behörighets-
prövning som åsyftas i
föregående stycke är den
domstol eller myndighet
som prövar frågan om
erkännande bunden av de
faktiska omständigheter
som domstolen i ur-
sprungsstaten har grundat
sin behörighet på.

Sans préjudice des dis-
positions du premier
alinéa, il ne peut être
procédé au contrôle de la
compétence des juri-
dictions de l État d ori-
gine; les règles relatives à
la compétence ne con-
cernent pas l ordre public
visé à l article 27 para-
graphe 1.

Subject to the provisions
of the first paragraph, the
jurisdiction of the court of
the State of origin may
not be reviewed; the test
of public policy referred
to in point 1 of Article 27
may not be applied to the
rules relating to juris-
diction.
Domstolens behörighet i
ursprungsstaten får inte
omprövas på andra
grunder än som avses i
första stycket; behörig-
hetsreglerna omfattas inte
av de i artikel 27.1
åsyftade grunderna för
rättsordningen.
Article 29
En aucun cas, la décision
étrangère ne peut faire
l objet d une révision au
fond.

Article 29
Under no circumstances
may a foreign judgment
be reviewed as to its
substance.
Artikel 29
En utländsk dom får
aldrig omprövas i sak.
Article 30
L autorité judiciaire d un
État contractant, devant
laquelle est invoquée la
reconnaissance d une
décision rendue dans un
autre État contractant,
peut surseoir à statuer si
cette décision fait l objet
d un recours ordinaire.
Article 30
A court of a Contracting
State in which recognition
is sought of a judgment
given in another Con-
tracting State may stay
the proceedings if an
ordinary appeal against
the judgment has been
lodged.
Artikel 30
Om det vid domstol i en
konventionsstat görs
gällande att en dom som
har meddelats i en annan
konventionsstat skall er-
kännas, får domstolen låta
handläggningen av målet
vila om ändring i domen
har sökts genom anlitande
av ordinära rättsmedel.

L autorité judiciaire, d un
État contractant devant
laquelle est invoquée la
reconnaissance d une
décision rendue en
Irlande ou au
Royaume-Uni et dont
l exécution est suspendue
dans l État d origine du
fait de l exercice d un
recours peut surseoir à
statuer.
A court of a Contracting
State in which recognition
is sought of a judgment
given in Ireland or the
United Kingdom may
stay the proceedings if
enforcement is suspended
in the State of origin, by
reason of an appeal.
Om det vid domstol i en
konventionsstat görs
gällande att en dom som
har meddelats i Irland
eller Förenade kungariket
skall erkännas, får
domstolen låta handlägg-
ningen av målet vila om
verkställighet av domen
har uppskjutits i ur-
sprungsstaten på grund av
att ändring i domen har
sökts .

Section 2
Exécution

Article 31
Les décisions rendues
dans un État contractant
et qui y sont exécutoires
sont mises à exécution
dans un autre État
contractant après y avoir
été déclarées exécutoires
sur requête de toute partie
intéressée.

Section 2
Enforcement

Article 31
A judgment given in a
Contracting State and
enforceable in that State
shall be enforced in
another Contracting State
when, on the application
of any interested party, it
has been declared en-
forceable there.
Avsnitt 2
Verkställighet

Artikel 31
En dom som har med-
delats i en konventions-
stat och som är verk-
ställbar i den staten skall
verkställas i en annan
konventionsstat sedan
domen, på ansökan av
part, har förklarats vara
verkställbar där .
Toutefois, au Royaume-
Uni, ces décisions sont
mises à exécution en
Angleterre et au pays de
Galles, en Écosse ou en
Irlande du Nord, après
avoir été enregistrées en
vue de leur exécution, sur
requête de toute partie
intéressée, dans l une ou
l autre de ces parties du
Royaume-Uni, suivant le
cas.

However, in the United
Kingdom, such a judg-
ment shall be enforced in
England and Wales, in
Scotland, or in Northern
Ireland when, on the
application of any inte-
rested party, it has been
registered for enforce-
ment in that part of the
United Kingdom.
I Förenade kungariket
skall sådana domar dock
verkställas i England och
Wales, i Skottland eller i
Nordirland sedan domen,
på ansökan av part, har
registrerats för verk-
ställighet i den delen av
Förenade kungariket .
Article 32
1. La requête est pré-
sentée:

Article 32
1. The application shall
be submitted:
Artikel 32
1. Ansökan skall göras
en Belgique, au tribunal
de première instance ou à
la «rechtbank van eerste
aanleg»,

au Danemark, au
«byret»,

en république fédérale
d Allemagne, au
président d une chambre
du «Landgericht»,

en Grèce, au
«monomeleV prwto-
dikeio»,

en Espagne, au
«Juzgado de Primera
Instancia»,

en France, au président
du tribunal de grande
instance,

en Irlande, à la «High
Court»,

en Italie, à la «corte
d appello»,

au Luxembourg, au
président du tribunal
d arrondissement,

en Autriche, devant le
«Bezirksgericht»,

aux Pays-Bas, au
président de «l arron-
dissementsrechtbank»,

au Portugal, au
«Tribunal Judicial de
Círculo»,

en Finlande, devant le
«Käräjäoikeus/tingsrätt»,

en Suède, au «Svea
hovrätt»,

au Royaume-Uni:

in Belgium, to the
tribunal de première
instance or rechtbank
van eerste aanleg ,

in Denmark, to the
byret ,

in the Federal Republic
of Germany, to the
presiding judge of a
chamber of the
Landgericht ,

in Greece, to the
monomeleV prwto-
dikeio ,

in Spain, to the
Juzgado de Primera
Instancia ,

in France, to the
presiding judge of the
tribunal de grande
instance ,

in Ireland, to the High
Court,

in Italy, to the Corte
d appello ,

in Luxembourg, to the
presiding judge of the
tribunal d arrondisse-
ment ,

in Austria, to the
Bezirksgericht ,

in the Netherlands, to
the presiding judge of the
arrondissementsrecht-
bank ,

in Portugal, to the
Tribunal Judicial de
Circulo ,

in Finland, to the
käräjäoikeus/tingsrätt ,

in Sweden, to the Svea
hovrätt ,

in the United Kingdom:
i Belgien, vid tribunal
de première instance eller
rechtbank van eerste
aanleg,

i Danmark, vid byret ,

i Förbundsrepubliken
Tyskland, hos ord-
föranden i en avdelning
av Landgericht,

i Grekland, vid
monomeleV prwtodikeio,

i Spanien, vid Juzgado
de Primera Instancia,

i Frankrike, hos
ordföranden i tribunal de
grande instance,

i Irland, vid High Court,

i Italien, vid corte
d appello,

i Luxemburg, hos
ordföranden i tribunal
d arrondissement,

i Österrike, vid
Bezirksgericht

i Nederländerna, hos
ordföranden i arron-
dissementsrechtbank,

i Portugal, vid Tribunal
Judical de Círculo,

i Finland, vid tingsrätt/
käräjäoikeus,

i Sverige, vid Svea
Hovrätt,

i Förenade kungariket,
a) en Angleterre et au
pays de Galles, à la «High
Court of Justice» ou, s il
s agit d une décision en
matière d obligation
alimentaire, à la
«Magistrates Court»
saisie par l intermédiaire
du «Secretary of State»;

(a) in England and Wales,
to the High Court of
Justice, or in the case of
maintenance judgment to
the Magistrates Court on
transmission by the
Secretary of State;
a) i England och Wales,
vid High Court of Justice
eller, i fråga om domar
om underhållsskyldighet,
vid Magistrates Court
genom förmedling av
Secretary of State,
b) en Écosse, à la «Court
of Session», ou, s il s agit
d une décision en matière
d obligation alimentaire,
à la «Sheriff Court»,
saisie par l intermédiaire
du «Secretary of State»;

(b) in Scotland, to the
Court of Session, or in the
case of a maintenance
judgment to the Sheriff
Court on transmission by
the Secretary of State;
b) i Skottland, vid Court
of Session eller, i fråga
om domar om underhålls-
skyldighet, vid Sheriff
Court genom förmedling
av Secretary of State,
c) en Irlande du Nord, à la
«High Court of Justice»
ou, s il s agit d une
décison en matière
d obligation alimentaire,
à la «Magistrates Court»
saisie par l intermédiaire
du «Secretary of State»
.
(c) in Northern Ireland, to
the High Court of Justice,
or in the case of a
maintenance judgment to
the Magistrates Court on
transmission by the
Secretary of State.
c) i Nordirland, vid High
Court of Justice eller, i
fråga om domar om
underhållskyldighet, vid
Magistrates Court genom
förmedling av Secretary
of State .
2. La juridiction terri-
torialement compétente
est déterminée par le
domicile de la partie
contre laquelle l exécu-
tion est demandée. Si
cette partie n est pas
domiciliée sur le territoire
de l État requis, la
compétence est déter-
minée par le lieu de
l exécution.

2. The jurisdiction of
local courts shall be
determined by reference
to the place of domicile of
the party against whom
enforcement is sought. If
he is not domiciled in the
State in which enforce-
ment is sought, it shall be
determined by reference
to the place of enforce-
ment.
2. Den lokala behörig-
heten skall bestämmas
efter motpartens hemvist.
Om denna inte har
hemvist i den stat där
verkställighet begärs,
skall behörigheten be-
stämmas efter den plats
där verkställighet skall
ske.
Article 33
Les modalités du dépôt de
la requête sont déter-
minées par la loi de l État
requis.
Article 33
The procedure for making
the application shall be
governed by the law of
the State in which
enforcement is sought.

Artikel 33
Förfarandet vid ansökan
om verkställighet regleras
av lagen i den stat där
verkställighet begärs.
Le requérant doit faire
élection de domicile, dans
le ressort de la juridiction
saisie. Toutefois, si la loi
de l État requis ne connaît
pas l élection de domi-
cile, le requérant désigne
un mandataire ad litem.
The applicant must give
an address for service of
process within the area of
jurisdiction of the court
applied to. However, if
the law of the State in
which enforcement is
sought does not provide
for the furnishing of such
an address, the applicant
shall appoint a representa-
tive ad litem.

Sökanden skall uppge en
delgivningsadress inom
den domstols domkrets
där ansökningen görs.
Om lagen i den staten inte
föreskriver att en sådan
adress skall anges, skall
sökanden i stället utse ett
ombud i saken.
Les documents men-
tionnés aux articles 46 et
47 sont joints à la requête.
The documents referred
to in Articles 46 and 47
shall be attached to the
application.

De handlingar som anges
i artiklarna 46 och 47
skall bifogas ansökan.
Article 34
La juridiction saisie de la
requête statue à bref délai,
sans que la partie contre
laquelle l exécution est
demandée puisse, en cet
état de la procédure,
présenter d observation.
Article 34
The court applied to shall
give its decision without
delay; the party against
whom enforcement is
sought shall not at this
stage of the proceedings
be entitled to make any
submissions on the appli-
cation.

Artikel 34
Den domstol som prövar
ansökningen skall avgöra
frågan snarast; i detta
skede av förfarandet skall
motparten inte ges tillfälle
att yttra sig över ansökan.
La requête ne peut être
rejetée que pour l un des
motifs prévus aux articles
27 et 28.
The application may be
refused only for one of
the reasons specified in
Articles 27 and 28.
Ansökningen får avslås
endast på någon av de i
artiklarna 27 och 28
angivna grunderna.

En aucun cas, la décision
étrangère ne peut faire
l objet d une révision au
fond.

Under no circumstances
may the foreign judgment
be reviewed as to its
substance.

Den utländska domen får
aldrig omprövas i sak.
Article 35
La décision rendue sur
requête est aussitôt portée
à la connaissance du
requérant, à la diligence
du greffier, suivant les
modalités déterminées par
la loi de l État requis.
Article 35
The appropriate officer of
the court shall without
delay bring the decision
given on the application
to the notice of the
applicant in accordance
with the procedure laid
down by the law of the
State in which enforce-
ment is sought.

Artikel 35
En behörig domstols-
tjänsteman skall snarast,
på det sätt som föreskrivs
i verkställighetsstaten,
underrätta sökanden om
det avgörande som har
meddelats med anledning
av ansökningen.
Article 36
Si l exécution est
autorisée, la partie contre
laquelle l exécution est
demandée peut former un
recours contre la décision
dans le mois de sa
signification.

Article 36
If enforcement is autho-
rized, the party against
whom enforcement is
sought may appeal
against the decision with-
in one month of service
thereof.
Artikel 36
Om verkställighet med-
ges, kan motparten söka
ändring av avgörandet
inom en månad från det
att han delgavs detta.
Si cette partie est
domiciliée dans un État
contractant autre que
celui où la décision qui
autorise l exécution a été
rendue, le délai est de
deux mois et court du jour
où la signification a été
faite à personne ou à
domicile. Ce délai ne
comporte pas de
prorogation à raison de la
distance.
If that party is domiciled
in a Contracting State
other than that in which
the decision authorizing
enforcement was given,
the time for appealing
shall be two months and
shall run from the date of
service, either on him in
person or at his residence.
No extension of time may
be granted on account of
distance.
Om ändringssökanden har
hemvist i annan kon-
ventionsstat än den där
avgörandet att medge
verkställighet meddela-
des, skall fristen för att
söka ändring vara två
månader och löpa från
den dag då beslutet
delgavs honom, antingen
personligen eller i hans
bostad. Fristen får inte
förlängas på grund av
långt avstånd.

Article 37
1. Le recours est porté,
selon les règles de la
procédure contradictoire:
Article 37
1. An appeal against the
decision authorizing
enforcement shall be
lodged in accordance with
the rules governing
procedure in contentious
matters:
Artikel 37
1. Ansökan om ändring
av ett avgörande som
medger verkställighet
skall göras enligt de
bestämmelser som gäller
för kontradiktorisk tviste-
målsprocess.

en Belgique, devant le
tribunal de première
instance ou la «rechtbank
van eerste aanleg»,

au Danemark, devant le
«landsret»,
en république fédérale
d Allemagne, devant
l «Oberlandesgericht»,

en Grèce, devant
l «efeteio»,

en Espagne, devant
l «Audiencia Provincial»,

en France, devant la
cour d appel,

en Irlande, devant la
«High Court»,

en Italie, devant la
«corte d appello»,

au Luxembourg, devant
la Cour supérieure de
justice siégeant en
matière d appel civil,

en Autriche, au
«Bezirksgericht»,

aux Pays-Bas, devant
l «arrondissementsrecht-
bank»,

au Portugal, devant le
«Tribunal de Relação»,

en Finlande, devant le
«hovioikeus/hovrätt»,

en Suède, devant le
«Svea hovrätt»,

au Royaume-Uni:

in Belgium, with the
tribunal de première
instance or rechtbank
van eerste aanleg ,

in Denmark, with the
landsret ,
in the Federal Republic
of Germany, with the
Oberlandesgericht ,

in Greece, with the
efeteio ,

in Spain, with the
Audiencia Provincial ,

in France, with the
cour d appel ,

in Ireland, with the
High Court,

in Italy, with the corte
d appello ,

in Luxembourg, with
the Cour supérieure de
justice sitting as a court
of civil appeal,

in Austria with the
Bezirksgericht ,

in the Netherlands, with
the arrondissements-
rechtbank ,

in Portugal, with the
Tribunal de Relação ,

in Finland, with the
hovioikeus/hovrätt ,

in Sweden, with the
Svea hovrätt ,

in the United Kingdom:
i Belgien, vid tribunal
de première instance eller
rechtbank van eerste
aanleg,

i Danmark, vid landsret,

i Förbundsrepubliken
Tyskland, vid Ober-
landesgericht,

i Grekland, vid efeteio,

i Spanien, vid Audencia
Provincial,

i Frankrike, vid cour
d appel,

i Irland, vid High Court,

i Italien, vid corte
d appello,

i Luxemburg, vid Cour
supérieure de justice i
dess sammansättning som
överinstans i civilmål,

i Österrike, vid
Bezirksgericht,

i Nederländerna, vid ar-
rondissementsrechtbank,

i Portugal, vid Tribunal
de Relação,

i Finland, vid hovrätt/
hovioikeus,

i Sverige, vid Svea
hovrätt,

i Förenade kungariket,
a) en Angleterre et au
pays de Galles, devant la
«High Court of Justice»
ou, s il s agit d une
décision en matière
d obligation alimentaire,
devant la «Magistrates
Court»;

(a) in England and Wales,
with the High Court of
Justice, or in the case of a
maintenance judgment
with the Magistrates
Court;
a) i England och Wales,
vid High Court of Justice
eller, i fråga om domar
om underhållsskyldighet,
vid Magistrates Court,
b) en Écosse, devant la
«Court of Session» ou,
s il s agit d une décision
en matière d obligation
alimentaire, devant la
«Sheriff Court»;
(b) in Scotland, with the
Court of Session, or in the
case of a maintenance
judgment with the Sheriff
Court;
b) i Skottland, vid Court
of Session eller, i fråga
om domar om under-
hållsskyldighet, vid
Sheriff Court,
c) en Irlande du Nord,
devant la «High Court of
Justice» ou, s il s agit
d une décision en matière
d obligation alimentaire,
devant la «Magistrates
Court».

(c) in Northern Ireland,
with the High Court of
Justice, or in the case of a
maintenance judgment
with the Magistrates
Court.
c) i Nordirland, vid High
Court of Justice eller, i
fråga om domar om
underhållsskyldighet, vid
Magistrates Court.
2. La décision rendue sur
le recours ne peut faire
l objet:
2. The judgment given on
the appeal may be
contested only:
2. Mot de avgörande som
meddelas med anledning
av att ändring har sökts
får talan endast föras

en Belgique, en Grèce,
en Espagne, en France, en
Italie, au Luxembourg et
aux Pays-Bas, que d un
pourvoi en cassation,

au Danemark, que d un
recours devant le
«højesteret», avec
l autorisation du ministre
de la justice,

en république fédérale
d Allemagne, que d une
«Rechtsbeschwerde»,

en Autriche, dans le cas
d un recours, que du
«Revisionsrekurs» et,
dans le cas d une oppo-
sition, que du recours
(«Berufung») avec la
faculté éventuelle d une
révision,

en Irlande, que d un
recours sur un point de
droit devant la «Supreme
Court»,

au Portugal, que d un
recours sur un point de
droit,

en Finlande, que d un
recours devant «korkein
oikeus/högsta dom-
stolen»,

en Suède, que d un
recours devant «Högsta
domstolen»,

au Royaume-Uni, que
d un seul recours sur un
point de droit
.
in Belgium, Greece,
Spain, France, Italy,
Luxembourg and in the
Netherlands, by an appeal
in cassation,

in Denmark, by an
appeal to the højesteret ,
with the leave of the
Minister of Justice,

in the Federal Republic
of Germany, by a
Rechtsbeschwerde ,

in Austria, in the case of
an appeal, by a Revi-
sionsrekurs and, in the
case of opposition pro-
ceedings, by a Berufung
with the possibility of a
revision,

in Ireland, by an appeal
on a point of law to the
Supreme Court,

in Portugal, by an
appeal on a point of law,

in Finland, by an appeal
to korkein oikeus/högsta
domstolen ,

in Sweden by an appeal
to Högsta domstolen ,

in the United Kingdom,
by a single further appeal
on a point of law.
i Belgien, Grekland,
Spanien, Frankrike,
Italien, Luxemburg och
Nederländerna genom
kassationsbesvär,

i Danmark, genom
överklagande till
højesteret efter tillstånd
från justitieministern,

i Förbundsrepubliken
Tyskland, genom Rechts-
beschwerde,

i Österrike, vid
överklagande (Rekurs-
verfahren), genom
Revisionsrekurs och, vid
opposition (Wider-
spruchsverfahren), genom
Berufung med möjlighet
till Revision,

i Irland, genom över-
klagande av en rättsfråga
till Supreme Court,

i Portugal, genom
överklagande av en
rättsfråga,

i Finland, genom besvär
hos högsta domstolen/
korkein oikeus,

i Sverige, genom över-
klagande till Högsta dom-
stolen,

i Förenade kungariket
genom ett överklagande
som avser en rättsfråga.
Article 38
La juridiction saisie du
recours peut, à la requête
de la partie qui l a formé,
surseoir à statuer, si la
décision étrangère fait,
dans l État d origine,
l objet d un recours
ordinaire ou si le délai
pour le former n est pas
expiré; dans ce dernier
cas, la juridiction peut
impartir un délai pour
former ce recours.
Article 38
The court with which the
appeal under Article 37
(1) is lodged may, on the
application of the
appellant, stay the pro-
ceedings if an ordinary
appeal has been lodged
against the judgment in
the State of origin or if
the time for such an
appeal has not yet
expired; in the latter case,
the court may specify the
time within which such
an appeal is to be lodged.
Artikel 38
Den domstol som
handlägger verkställig-
hetsfrågan efter det att
ändring har sökts enligt
artikel 37 första stycket,
får på begäran av
klaganden låta handlägg-
ningen av målet vila, om
talan mot domen har förts
genom anlitande av
ordinära rättsmedel i
ursprungsstaten eller om
fristen för sådan talan
ännu inte har löpt ut; i
sistnämnda fall får
domstolen bestämma en
tid inom vilken en sådan
talan skall föras.

Lorsque la décision a été
rendue en Irlande ou au
Royaume-Uni, toute voie
de recours prévue dans
l État d origine est
considérée comme un
recours ordinaire pour
l application du premier
alinéa.

Cette juridiction peut
également subordonner
l exécution à la consti-
tution d une garantie
qu elle détermine.

Where the judgment was
given in Ireland or the
United Kingdom, any
form of appeal available
in the State of origin shall
be treated as an ordinary
appeal for the purposes of
the first paragraph.

The court may also make
enforcement conditional
on the provision of such
security as it shall
determine.
Om domen meddelades i
Irland eller i Förenade
kungariket skall varje
form av överklagande
som står till buds i
ursprungsstaten anses
som en sådan talan mot
domen med anlitande av
ordinära rättsmedel som
avses i första stycket .

Domstolen kan också
göra verkställigheten
beroende av att det ställs
sådan säkerhet som
domstolen bestämmer.
Article 39
Pendant le délai du
recours prévu à l article
36 et jusqu à ce qu il ait
été statué sur celui-ci, il
ne peut être procédé qu à
des mesures conserva-
toires sur les biens de la
partie contre laquelle
l exécution est demandée.
Article 39
During the time specified
for an appeal pursuant to
Article 36 and until any
such appeal has been
determined, no measures
of enforcement may be
taken other than pro-
tective measures taken
against the property of the
party against whom
enforcement is sought.

Artikel 39
Så länge den i artikel 36
angivna fristen för att
söka ändring inte har löpt
ut och intill dess att beslut
har meddelats med anled-
ning av att ändring sökts,
får inga andra åtgärder för
verkställighet än säker-
hetsåtgärder vidtas mot
gäldenärens egendom.
La décision qui accorde
l exécution emporte
l autorisation de procéder
à ces mesures.
The decision authorizing
enforcement shall carry
with it the power to
proceed to any such
protective measures.

Ett avgörande som
medger verkställighet
medför att sådana säker-
hetsåtgärder får vidtas.

Article 40
1. Si sa requête est
rejetée, le requérant peut
former un recours:
Article 40
If the application for
enforcement is refused,
the applicant may appeal:
Artikel 40
1. Om en ansökan om
verkställighet avslås, kan
sökanden ansöka om
ändring av avgörandet

en Belgique, devant la
cour d appel ou le «hof
van beroep»,

au Danemark, devant le
«landsret»,

en république fédérale
d Allemagne, devant
l «Oberlandesgericht»,

en Grèce, devant
l «efeteio»,

en Espagne, devant
l «Audiencia Provincial»,

en France, devant la
cour d appel,

en Irlande, devant la
«High Court»,

en Italie, devant la
«corte d appello»,

au Luxembourg, devant
la Cour supérieure de
justice siégeant en
matière d appel civil,

en Autriche, devant le
«Bezirksgericht»,

aux Pays-Bas, devant le
«gerechtshof»,

au Portugal, devant le
«Tribunal da Relação»,

en Finlande, devant le
«hovioikeus/hovrätten»,

en Suède, devant le
«Svea hovrätt»,

au Royaume-Uni:

in Belgium, to the cour
d appel or hof van
beroep ,

in Denmark, to the
landsret ,

in the Federal Republic
of Germany, to the
Oberlandesgericht ,

in Greece, to the
efeteio ,

in Spain, to the
Audiencia Provincial ,

in France, to the cour
d appel ,

in Ireland, to the High
Court,

in Italy, to the corte
d appello ,

in Luxembourg, to the
Cour supérieure de
justice sitting as a court
of civil appeal,

in Austria, to the
Bezirksgericht ,

in the Netherlands, to
the gerechtshof ,

in Portugal, to the
Tribunal de Relação ,

in Finland, to
hovioikeus/hovrätten ,

in Sweden, to the Svea
hovrätt ,

in the United Kingdom:
i Belgien vid cour
d appel eller hof van
beroep,

i Danmark, vid landsret,

i Förbundsrepubliken
Tyskland, vid
Oberlandesgericht,

i Grekland, vid efeteio,

i Spanien, vid
Audiencia Provincial,

i Frankrike, vid cour
d appel,

i Irland, vid High Court,

i Italien, vid corte
d appello,

i Luxemburg, vid cour
supérieure de justice i
dess sammansättning som
överinstans i civilmål,

i Österrike, vid
Bezirksgericht,

i Nederländerna, vid
gerechtshof,

i Portugal, vid Tribunal
da Relação,

i Finland, vid
hovrätt/hovioikeus,

i Sverige, vid Svea
hovrätt,

i Förenade kungariket,
a) en Angleterre et au
pays de Galles, devant la
«High Court of Justice»
ou, s il s agit d une
décision en matière
d obligation alimentaire,
devant la «Magistrates
Court»;

(a) in England and Wales,
to the High Court of
Justice, or in the case of a
maintenance judgment to
the Magistrates Court;
a) i England och Wales,
vid High Court of Justice
eller, i fråga om domar
om underhållsskyldighet,
vid Magistrates Court,
b) en Écosse, devant la
«Court of Session» ou,
s il s agit d une décision
en matière d obligation
alimentaire, devant la
«Sheriff Court»;

(b) in Scotland, to the
Court of Session, or in the
case of a maintenance
judgment to the Sheriff
Court;
b) i Skottland, vid Court
of Session eller, i fråga
om domar om underhålls-
skyldighet vid Sheriff
Court,
c) en Irlande du Nord,
devant la «High Court of
Justice» ou, s il s agit
d une décision en matière
d obligation alimentaire,
devant la «Magistrates
Court».

(c) in Northern Ireland, to
the High Court of Justice,
or in the case of a
maintenance judgment to
the Magistrates Court .
c) i Nordirland, vid High
Court of Justice eller, i
fråga om domar om
underhållsskyldighet, vid
Magistrates Court .
2. La partie contre
laquelle l exécution est
demandée est appelée à
comparaître devant la
juridiction saisie du
recours. En cas de défaut,
les dispositions de
l article 20 deuxième et
troisième alinéas sont
applicables alors même
que cette partie n est pas
domiciliée sur le territoire
d un des États con-
tractants.

2. The party against
whom enforcement is
sought shall be sum-
moned to appear before
the appellate court. If he
fails to appear, the pro-
visions of the second and
third paragraphs of
Article 20 shall apply
even where he is not
domiciled in any of the
Contracting States.
2. Den domstol som
handlägger frågan om
verkställighet efter det att
ändring har sökts skall
höra motparten. Om
denne underlåter att för-
klara sig skall bestäm-
melserna i artikel 20
andra och tredje styckena
tillämpas även om han
inte har hemvist i en
konventionsstat.
Article 41
La décision rendue sur le
recours prévu à l article
40 ne peut faire l objet:
Article 41
A judgment given on an
appeal provided for in
Article 40 may be con-
tested only:
Artikel 41
Mot det avgörande som
meddelas med anledning
av att sådan ändring som
avses i artikel 40 har
sökts får talan endast
föras

en Belgique, en Grèce,
en Espagne, en France, en
Italie, au Luxembourg et
aux Pays-Bas, que d un
pourvoi en cassation,

au Danemark, que d un
recours devant le
«højesteret», avec
l autorisation du ministre
de la justice,
en république fédérale
d Allemagne, que d une
«Rechtsbeschwerde»,

en Irlande, que d un
recours sur un point de
droit devant la «Supreme
Court»,

en Autriche, que d un
«Revisionsrekurs»,

au Portugal, que d un
recours sur un point de
droit,

en Finlande, que d un
recours devant le
«korkein oikeus/högsta
domstolen»,

en Suède, que d un
recours devant le «Högsta
domstolen»,

au Royaume-Uni, que
d un seul recours sur un
point de droit.

in Belgium, Greece,
Spain, France, Italy,
Luxembourg and in the
Netherlands, by an appeal
in cassation,

in Denmark, by an
appeal to the højesteret ,
with the leave of the
Minister of Justice,

in the Federal Republic
of Germany, by a
Rechtsbeschwerde ,

in Ireland, by an appeal
on a point of law to the
Supreme Court,

in Austria, by a
Revisionsrekurs ,

in Portugal, by an
appeal on a point of law,

in Finland, by an appeal
to korkein oikeus/högsta
domstolen ,

in Sweden, by an appeal
to Högsta domstolen ,

in the United Kingdom,
by a single further appeal
on a point of law.
i Belgien, Grekland,
Spanien, Frankrike,
Italien, Luxemburg och
Nederländerna, genom
kassationsbesvär,

i Danmark, genom
besvär till højesteret efter
tillstånd från
justitieministern,

i Förbundsrepubliken
Tyskland, genom Rechts-
beschwerde,

i Irland, genom
överklagande av en
rättsfråga till Supreme
Court,

i Österrike, genom
Revisionsrekurs,

i Portugal, genom
överklagande av en
rättsfråga,

i Finland, genom besvär
hos högsta domstolen/
korkein oikeus,

i Sverige, genom
överklagande till Högsta
domstolen,

i Förenade kungariket,
genom ett överklagande
som avser en rättsfråga.
Article 42
Lorsque la décision étran-
gère a statué sur plusieurs
chefs de la demande et
que l exécution ne peut
être autorisée pour le tout,
l autorité judiciaire
accorde l exécution pour
un ou plusieurs d entre
eux.

Article 42
Where a foreign judgment
has been given in respect
of several matters and
enforcement cannot be
authorized for all of them,
the court shall authorize
enforcement for one or
more of them.
Artikel 42
Om en utländsk dom
omfattar flera yrkanden
och verkställighet inte
kan medges för domen i
dess helhet, skall dom-
stolen medge verkställig-
het beträffande ett eller
flera av dem.
Le requérant peut de-
mander une exécution
partielle.

An applicant may request
partial enforcement of a
judgment.
Sökanden kan begära att
domen verkställs delvis.
Article 43
Les décisions étrangères
condamnant à une
astreinte ne sont exé-
cutoires dans l État requis
que si le montant en a été
définitivement fixé par les
tribunaux de l État
d origine.
Article 43
A foreign judgment
which orders a periodic
payment by way of a
penalty shall be enforce-
able in the State in which
enforcement is sought
only if the amount of the
payment has been finally
determined by the courts
of the State of origin.

Artikel 43
En utländsk dom
varigenom någon för-
pliktas att betala vite är
verkställbar i verkställig-
hetsstaten endast om
vitets belopp slutligt har
fastställts av domstol i
ursprungsstaten.

Article 44
Le requérant qui, dans
l État d origine, a béné-
ficié en tout ou en partie
de l assistance judiciaire
ou d une exemption de
frais et dépens bénéficie,
dans la procédure prévue
aux articles 32 à 35, de
l assistance la plus favor-
able ou de l exemption la
plus large prévue par le
droit de l État requis.
Article 44
An applicant who, in the
State of origin has
benefited from complete
or partial legal aid or
exemption from costs or
expenses, shall be en-
titled, in the procedures
provided for in Articles
32 to 35, to benefit from
the most favourable legal
aid or the most extensive
exemption from costs or
expenses provided for by
the law of the State
addressed.

Artikel 44
Om sökanden i ur-
sprungsstaten helt eller
delvis hade rättshjälp eller
var befriad från kostnader
och avgifter, skall han vid
det förfarande som avses i
artiklarna 32 till 35 vara
berättigad till rättshjälp
eller kostnads- och
avgiftsbefrielse i största
möjliga utsträckning
enligt lagen i verk-
ställighetsstaten.
Le requérant qui demande
l exécution d une déci-
sion rendue au Danemark
par une autorité admini-
strative en matière d obli-
gation alimentaire peut
invoquer dans l État
requis le bénéfice des
dispositions du premier
alinéa s il produit un
document établi par le
ministère de la justice
danois et attestant qu il
remplit les conditions
économiques pour
pouvoir bénéficier en tout
ou en partie de l assistan-
ce judiciaire ou d une
exemption de frais et
dépens.

However, an applicant
who requests the enforce-
ment of a decision given
by an administrative
authority in Denmark in
respect of a maintenance
order may, in the State
addressed, claim the
benefits referred to in the
first paragraph if he
presents a statement from
the Danish Ministry of
Justice to the effect that
he fulfils the economic
requiremens to qualify for
the grant of complete or
partial legal aid or
exemption from costs or
expenses.
En sökande som begär
verkställighet av ett
avgörande om underhålls-
skyldighet, som har med-
delats av en administrativ
myndighet i Danmark,
kan i verkställighetsstaten
erhålla de förmåner som
anges i första stycket, om
han företer ett intyg från
det danska justitieminste-
riet som bekräftar att han
uppfyller de ekonomiska
villkor som gäller för
erhållande av rättshjälp,
helt eller delvis, eller
befrielse från kostnader
och avgifter.
Article 45
Aucune caution ni aucun
dépôt, sous quelque déno-
mination que ce soit, ne
peuvent être imposés en
raison, soit de la qualité
d étranger, soit du défaut
de domicile ou de
résidence dans le pays, à
la partie qui demande
l exécution dans un État
contractant d une déci-
sion rendue dans un autre
État contractant.
Article 45
No security, bond or
deposit, however descri-
bed, shall be required of a
party who in one
Contracting State applies
for enforcement of a
judgment given in another
Contracting State on the
ground that he is a foreign
national or that he is not
domiciled or resident in
the State in which
enforcement is sought.

Artikel 45
Ingen säkerhet, borgen
eller deposition, oavsett
dess benämning, får
krävas av den som i en
konventionsstat, begär
verkställighet av en dom
som har meddelats i en
annan konventionsstat, på
den grunden att han är
utländsk medborgare eller
inte har sin hemvist eller
vistelseort i verkställig-
hetsstaten.

Section 3
Dispositions communes

Article 46
La partie qui invoque la
reconnaissance ou de-
mande l exécution d une
décision doit produire:
Section 3
Common provisions

Article 46
A party seeking reco-
gnition or applying for
enforcement of a judg-
ment shall produce:
Avsnitt 3
Gemensamma
bestämmelser

Artikel 46
Den part som gör
gällande att en dom skall
erkännas eller ansöker om
verkställighet av en dom
skall ge in

1) une expédition de
celle-ci réunissant les
conditions nécessaires à
son authenticité;
1. a copy of the judgment
which satisfies the
conditions necessary to
establish its authenticity;
1. en kopia av domen som
uppfyller de villkor som
är nödvändiga för att dess
äkthet skall kunna fast-
ställas,

2) s il s agit d une
décision par défaut,
l original ou une copie
certifiée conforme du
document établissant que
l acte introductif d instan-
ce ou un acte équivalent a
été signifié ou notifié à la
partie défaillante.
2. in the case of a
judgment given in de-
fault, the original or a
certified true copy of the
document which estab-
lishes that the party in
default was served with
the document instituting
the proceedings or with
an equivalent document.
2. när det rör sig om en
tredskodom eller annan
dom som har meddelats
mot en utebliven svaran-
de, originalet eller en
bestyrkt kopia av den
handling som visar att
stämningsansökan eller
motsvarande handling har
delgivits den uteblivna
parten .

Article 47
La partie qui demande
l exécution doit en outre
produire:

Article 47
A party applying for
enforcement shall also
produce:
Artikel 47
Den part som ansöker om
verkställighet skall också
ge in
1) tout document de
nature à établir que, selon
la loi de l État d origine,
la décision est exécutoire
et a été signifiée;
1. documents which
establish that, according
to the law of the State of
origin the judgment is
enforceable and has been
served;

1. handlingar som visar
att domen är verkställbar
enligt lagen i ursprungs-
staten och att den har
delgivits,
2) s il y a lieu, un
document justifiant que le
requérant bénéficie de
l assistance judiciaire
dans l État d origine.

2. where appropriate, a
document showing that
the applicant is in receipt
of legal aid in the State of
origin.
2. i förekommande fall,
handlingar som visar att
sökanden åtnjöt rättshjälp
i ursprungsstaten.
Article 48
À défaut de production
des documents mention-
nés à l article 46 para-
graphe 2 et à l article 47
paragraphe 2, l autorité
judiciaire peut impartir un
délai pour les produire ou
accepter des documents
équivalents ou, si elle
s estime suffisamment
éclairée, en dispenser.
Article 48
If the documents speci-
fied in point 2 of Articles
46 and 47 are not
produced, the court may
specify a time for their
production, accept equi-
valent documents or, if it
considers that it has
sufficient information
before it, dispense with
their production.
Artikel 48
Om de i artikel 46.2 och
artikel 47.2 angivna hand-
lingarna inte har ingivits,
kan domstolen bestämma
en tid inom vilken de
skall inges, godta lik-
värdiga handlingar eller,
om tillgängliga uppgifter
kan anses tillräckliga,
befria sökanden från
skyldigheten att ge in
dem.

Il est produit une
traduction des documents
si l autorité judiciaire
l exige; la traduction est
certifiée par une personne
habilitée à cet effet dans
l un des États con-
tractants.

If the court so requires, a
translation of the docu-
ments shall be produced;
the translation shall be
certified by a person
qualified to do so in one
of the Contracting States.
Om domstolen begär det,
skall en översättning av
handlingarna ges in;
översättningen skall vara
bestyrkt av en person som
är behörig därtill i någon
av konventionsstaterna.
Article 49
Aucune légalislation ni
formalité analogue n est
exigée en ce qui concerne
les documents mention-
nés aux articles 46, 47 et
à l article 48 deuxième
alinéa, ainsi que, le cas
échéant, la procuration ad
litem.

Article 49
No legalization or other
similar formality shall be
required in respect of the
documents referred to in
Articles 46 or 47 or the
second paragraph of
Article 48, or in respect
of a document appointing
a representative ad litem.
Artikel 49
Ingen legalisering eller
annat liknande förfarande
får krävas i fråga om de
handlingar som anges i
artiklarna 46 och 47 och i
artikel 48, andra stycket
eller i fråga om fullmakt
för ombud i saken.
TITRE IV
ACTES
AUTHENTIQUES ET
TRANSACTIONS
JUDICIAIRES

Article 50
Les actes authentiques
reçus et exécutoires dans
un État contractant sont,
sur requête, déclarés
exécutoires dans un autre
État contractant, con-
formément à la procédure
prévue aux articles 31 et
suivants. La requête ne
peut être rejetée que si
l exécution de l acte
authentique est contraire à
l ordre public de l État
requis.
TITLE IV
AUTHENTIC
INSTRUMENTS AND
COURT
SETTLEMENTS

Article 50
A document which has
been formally drawn up
or registered as an
authentic instrument and
is enforceable in one
Contracting State shall, in
another Contracting State,
be declared enforceable
there, on application
made in accordance with
the procedures provided
for in Article 31 et seq.
The application may be
refused only if enforce-
ment of the instrument is
contrary to public policy
in the State addressed.
AVDELNING IV
OFFICIELLA
HANDLINGAR
(ACTES
AUTHENTIQUES)
OCH INFÖR DOM-
STOL INGÅNGNA
FÖRLIKNINGAR

Artikel 50
En handling som har
upprättats eller registre-
rats som en officiell
handling (acte authenti-
que) och som är verkställ-
bar i en konventionsstat
skall på ansökan förklaras
vara verkställbar i en
annan konventionsstat i
enlighet med det i artikel
31 och följande artiklar
föreskrivna förfarandet.
Framställningen får avslås
endast om verkställighet
av den officiella hand-
lingen strider mot
grunderna för rättsord-
ningen (ordre public) i
verkställighetsstaten .

L acte produit doit réunir
les conditions nécessaires
à son authenticité dans
l État d origine.
The instrument produced
must satisfy the
conditions necessary to
establish its authenticity
in the State of origin.
Den ingivna handlingen
måste uppfylla de villkor
som är nödvändiga för att
den skall kunna godtas
som en officiell handling i
ursprungsstaten.

Les dispositions de la
section 3 du titre III sont,
en tant que de besoin,
applicables.

The provisions of Section
3 of Title III shall apply
as appropriate.
Bestämmelserna i avdel-
ning III avsnitt 3 gäller i
tillämpliga delar.
Article 51
Les transactions conclues
devant le juge au cours
d un procès et exécutoires
dans l État d origine sont
exécutoires dans l État
requis aux mêmes con-
ditions que les actes
authentiques.
Article 51
A settlement which has
been approved by a court
in the course of pro-
ceedings and is enforce-
able in the State in which
it was concluded shall be
enforceable in the State
addressed under the same
conditions as authentic
instruments.
Artikel 51
En förlikning som har
ingåtts inför domstol i ett
pågående mål och som är
verkställbar i den stat där
förlikningen ingicks är
verkställbar i verkställig-
hetsstaten under samma
förutsättningar som offi-
ciella handlingar (actes
authentiques).

TITRE V
DISPOSITIONS
GÉNÉRALES

Article 52
Pour déterminer si une
partie a un domicile sur le
territoire de l État con-
tractant dont les tribunaux
sont saisis, le juge
applique sa loi interne.
TITLE V
GENERAL
PROVISIONS

Article 52
In order to determine
whether a party is domi-
ciled in the Contracting
State whose courts are
seised of a matter, the
Court shall apply its
internal law.

AVDELNING V
ALLMÄNNA
BESTÄMMELSER

Artikel 52
Vid avgörandet av frågan
om en part har hemvist i
den konventionsstat där
talan är väckt skall dom-
stolen tillämpa sin egen
lag.
Lorsqu une partie n a pas
de domicile dans l État
dont les tribunaux sont
saisis, le juge, pour déter-
miner si elle a un domi-
cile dans un autre État
contractant, applique la
loi de cet État.
If a party is not domiciled
in the State whose courts
are seised of the matter,
then, in order to deter-
mine whether the party is
domiciled in another
Contracting State, the
court shall apply the law
of that State.

Om en part inte har
hemvist i den stat där
målet är anhängigt skall
domstolen, vid avgöran-
det av frågan om parten
har hemvist i en annan
konventionsstat, tillämpa
den statens lag.
. . .

. . .
. . .
Article 53
Le siège des sociétés et
des personnes morales est
assimilé au domicile pour
l application de la présen-
te convention. Toutefois,
pour déterminer ce siège,
le juge saisi applique les
règles de son droit
international privé.

Pour déterminer si un
trust a son domicile sur le
territoire d un État con-
tractant dont les tribunaux
sont saisis, le juge
applique les règles de son
droit international privé.
Article 53
For the purposes of this
Convention, the seat of a
company or other legal
person or association of
natural or legal persons
shall be treated as its
domicile. However, in
order to determine that
seat, the court shall apply
its rules of private
international law.

In order to determine
whether a trust is domi-
ciled in the Contracting
State whose courts are
seised of the matter, the
court shall apply its rules
of private international
law.

Artikel 53
Vid tillämpningen av
denna konvention skall ett
bolags eller annan juri-
disk persons säte anses
vara dess hemvist. För att
bestämma var detta säte
är beläget skall domstolen
dock tillämpa sin egen
internationella privaträtt.

För att bestämma om en
trust har säte i den kon-
ventionsstat där målet är
anhängigt skall domstolen
tillämpa sin egen inter-
nationella privaträtt .
TITRE VI
DISPOSITIONS
TRANSITOIRES

Article 54
Les dispositions de la
présente convention ne
sont applicables qu aux
actions judiciaires in-
tentées et aux actes
authentiques reçus
postérieurement à l entrée
en vigueur de la présente
convention dans l État
d origine et, lorsque la
reconnaissance ou l exé-
cution d une décision ou
d un acte authentique est
demandée, dans l État
requis.
TITLE VI
TRANSITIONAL
PROVISIONS

Article 54
The provisions of the
Convention shall apply
only to legal proceedings
instituted and to docu-
ments formally drawn up
or registered as authentic
instruments after its entry
into force in the State of
origin and, where reco-
gnition or enforcement of
a judgment or authentic
instruments is sought, in
the State addressed.
AVDELNING VI
ÖVERGÅNGS-
BESTÄMMELSER

Artikel 54
Bestämmelserna i denna
konvention skall tillämpas
endast på rättsliga för-
faranden som har inletts
och på officiella hand-
lingar som har upprättats
eller registrerats efter
konventionens ikraft-
trädande i ursprungsstaten
och, i fråga om erkän-
nande eller verkställighet
av en dom eller en
officiell handling, i den
stat som ansökan riktar
sig till.

Toutefois, les décisions
rendues après la date
d entrée en vigueur de la
présente convention dans
les rapports entre l État
d origine et l État requis à
la suite d actions in-
tentées avant cette date
sont reconnues et exé-
cutées conformément aux
dispositions du titre III si
les règles de compétence
appliquées sont confor-
mes à celles prévues soit
par le titre II soit par une
convention qui était en
vigueur entre l État
d origine et l État requis
lorsque l action a été
intentée.
However, judgments
given after the date of
entry into force of this
Convention between the
State of origin and the
State addressed in
proceedings instituted
before that date shall be
recognized and enforced
in accordance with the
provisions of Title III if
jurisdiction was founded
upon rules which accor-
ded with those provided
for either in Title II of this
Convention or in a con-
vention concluded bet-
ween the State of origin
and the State addressed
which was in force when
the proceedings were
instituted.
Domar som har meddelats
i ursprungsstaten, efter
denna konventions ikraft-
trädande mellan ur-
sprungsstaten och den stat
som ansökan riktar sig
till, i mål och ärenden
som har anhängiggjorts
före den dagen, skall dock
erkännas och verkställas i
den stat som ansökan
riktar sig till enligt
bestämmelserna i avdel-
ning III, om domstolen
har grundat sin behörighet
på bestämmelser som
överensstämmer antingen
med de bestämmelser
som anges i avdelning II i
denna konvention eller
med bestämmelser i en
konvention som gällde
mellan ursprungsstaten
och den stat som ansökan
riktar sig till vid tiden för
målets eller ärendets
anhängiggörande .

Si, par un écrit antérieur
au 1er juin
1988 pour l Irlande ou au
1er janvier
1987 pour le Royaume-
Uni, les parties en litige à
propos d un contrat
étaient convenues
d appliquer à ce contrat le
droit irlandais ou le droit
d une partie du Royaume-
Uni, les tribunaux de
l Irlande ou de cette
partie du Royaume-Uni
conservent la faculté de
connaître de ce litige.
If the parties to a dispute
concerning a contract had
agreed in writing before 1
June 1988 for Ireland or
before 1 January 1987 for
the United Kingdom that
the contract was to be
governed by the law of
Ireland or of a part of the
United Kingdom, the
courts of Ireland or of that
part of the United King-
dom shall retain the right
to exercise jurisdiction in
the dispute.
Om parterna i en
avtalstvist skriftligen har
kommit överens om
beträffande Irland före
den 1 juni 1988 och
beträffande Förenade
kungariket före den 1
januari 1987 att den på
avtalet tillämpliga lagen
skall vara irländsk lag
eller lagen i en del av
Förenade kungariket,
skall domstolarna i Irland
och i den delen av
Förenade kungariket be-
hålla sin behörighet att
pröva tvisten .

Article 54 bis
Pendant trois années à
compter du 1er novembre
1986 pour le Danemark et
à compter du 1er juin
1988 pour l Irlande, la
compétence en matière
maritime dans chacun de
ces États est déterminée
non seulement con-
formément aux disposi-
tions du titre II, mais
également conformément
aux paragraphes 1 à 6
ci-après. Toutefois, ces
dispositions cesseront
d être applicables dans
chacun de ces États au
moment où la convention
internationale pour l uni-
fication de certaines
règles sur la saisie con-
servatoire des navires de
mer, signée à Bruxelles le
10 mai 1952, sera en
vigueur à son égard.

Article 54a
For a period of three
years from 1 November
1986 for Denmark and
from 1 June 1988 for
Ireland, jurisdiction in
maritime matters shall be
determined in these States
not only in accordance
with the provisions of
Title II, but also in
accordance with the
provisions of paragraphs
1 to 6 following. How-
ever, upon the entry into
force of the International
Convention relating to the
arrest of sea-going ships,
signed at Brussels on 10
May 1952, for one of
these States, those pro-
visions shall cease to
have effect for that State.
Artikel 54a
Under en tid av tre år
räknat från den 1 novem-
ber 1986 för Danmark
och från den 1 juni 1988
för Irland skall i sjö-
rättsmål behörigheten i
dessa stater bestämmas
inte endast enligt bestäm-
melserna i avdelning II
utan även enligt de nedan
i punkterna 1 till 6 an-
givna bestämmelserna.
Dessa bestämmelser upp-
hör dock att gälla för
ifrågavarande stat när den
internationella konven-
tionen om kvarstad och
liknande säkerhetsåt-
gärder (arrest) i havs-
gående fartyg, som under-
tecknades i Bryssel den
10 maj 1952, träder i kraft
i förhållande till den
staten.
1) Une personne domi-
ciliée sur le territoire d un
État contractant peut être
attraite pour une créance
maritime devant les tri-
bunaux de l un des États
mentionnés ci-dessus
lorsque le navire sur
lequel porte la créance ou
tout autre navire dont elle
est propriétaire a fait
l objet d une saisie judi-
ciaire sur le territoire de
ce dernier État pour
garantir la créance, ou
aurait pu y faire l objet
d une saisie alors qu une
caution ou une autre
sûreté a été donnée, dans
les cas suivants:

1. A person who is domi-
ciled in a Contracting
State may be sued in the
courts of one of the States
mentioned above in
respect of a maritime
claim if the ship to which
the claim relates or any
other ship owned by him
has been arrested by
judicial process within the
territory of the latter State
to secure the claim, or
could have been so
arrested there but bail or
other security has been
given, and either:
1. Mot den som har
hemvist i en konventions-
stat kan i fråga om
sjöfordringar talan väckas
vid domstolarna i en av
de ovan nänmda staterna
om det fartyg som fordran
hänför sig till, eller annat
av honom ägt fartyg, har
blivit föremål för kvarstad
eller liknande säkerhets-
åtgärd (arrest) vid ett
rättsligt förfarande inom
den senare statens terri-
torium för att säkerställa
kravet, eller kunde ha
blivit föremål för sådan
säkerhetsåtgärd om inte
borgen eller annan säker-
het hade ställts och
a) si le demandeur est
domicilié sur le territoire
de cet État;

b) si la créance maritime
est née dans cet État;

c) si la créance maritime
est née au cours d un
voyage pendant lequel la
saisie a été faite ou aurait
pu être faite;

d) si la créance provient
d un abordage ou d un
dommage causé par un
navire, par exécution ou
omission d une man u-
vre ou par inobservation
des règlements, soit à un
autre navire, soit aux
choses ou personnes se
trouvant à bord;

e) si la créance est née
d une assistance ou d un
sauvetage;

f) si la créance est
garantie par une hypo-
thèque maritime ou un
mort-gage sur le navire
saisi.
(a) the claimant is
domiciled in the latter
State; or

(b) the claim arose in the
latter State; or

(c) the claim concerns the
voyage during which the
arrest was made or could
have been made; or

(d) the claim arises out of
a collision or out of
damage caused by a ship
to another ship or to
goods or persons on
board either ship, either
by the execution or non-
execution of a manoeuvre
or by the non-observance
of regulations; or

(e) the claim is for
salvage; or

(f) the claim is in respect
of a mortgage or hypo-
thecation of the ship
arrested.
a) käranden, har hemvist i
denna stat, eller

b) fordringen har upp-
kommit i denna stat, eller

c) fordringen har upp-
kommit under den resa
vid vilken säkerhets-
åtgärden har, eller kunde
ha, vidtagits, eller

d) fordringen grundar sig
på en sammanstötning
eller skada orsakad av ett
fartyg på ett annat eller på
gods eller personer om-
bord på något av fartygen,
som beror antingen på
verkställd eller underlåten
manöver eller under-
låtenhet att iaktta gällande
föreskrifter, eller

e) fordringen avser bärg-
ning, eller

f) panträtt på grund av
inteckning eller annan på
avtal grundad panträtt till
säkerhet för fordringen
gäller i det fartyg som är
föremål för kvarstad eller
liknande säkerhetsåtgärd
(arrest).

2) Peut être saisi le navire
auquel la créance
maritime se rapporte ou
tout autre navire apparte-
nant à celui qui était, au
moment où est née la
créance maritime, pro-
priétaire du navire auquel
cette créance se rapporte.
Toutefois, pour les
créances prévues au para-
graphe 5 points o), p) ou
q), seul le navire sur
lequel porte la créance
pourra être saisi.
2. A claimant may arrest
either the particular ship
to which the maritime
claim relates, or any other
ship which is owned by
the person who was, at
the time when the
maritime claim arose, the
owner of the particular
ship. However, only the
particular ship to which
the maritime claim relates
may be arrested in respect
of the maritime claims set
out in 5 (o), (p) or (q) of
this Article.

2. Kvarstad eller liknande
säkerhetsåtgärd (arrest)
kan erhållas såväl i det
fartyg som sjöfordringen
hänför sig till som i annat
fartyg ägt av den person
som vid tiden för
fordringens uppkomst var
ägare till det förstnämnda
fartyget. I fråga om
sådana fordringar som
anges i punkt 5 o, p eller
q i denna artikel får dock
endast det fartyg som
sjöfordringen hänför sig
till tas i anspråk.
3) Des navires seront
réputés avoir le même
propriétaire lorsque toutes
les parts de propriété
appartiennent à une même
ou aux mêmes personnes.

3. Ships shall be deemed
to be in the same
ownership when all the
shares therein are owned
by the same person or
persons.
3. Fartyg skall anses
tillhöra samma ägare när
alla andelar däri ägs av
samma person eller
personer.
4) En cas d affrètement
d un navire avec remise
de la gestion nautique,
lorsque l affréteur répond
seul d une créance
maritime se rapportant au
navire, celui-ci peut être
saisi ou tout autre navire
appartenant à cet affré-
teur, mais aucun autre
navire appartenant au
propriétaire ne peut être
saisi en vertu de cette
créance maritime. Il en
est de même dans tous les
cas où une personne autre
que le propriétaire est
tenue d une créance
maritime.

4. When in the case of a
charter by demise of a
ship the charterer alone is
liable in respect of a
maritime claim relating to
that ship, the claimant
may arrest that ship or
any other ship owned by
the charterer, but no other
ship owned by the owner
may be arrested in respect
of such claim. The same
shall apply to any case in
which a person other than
the owner of a ship is
liable in respect of a
maritime claim relating to
that ship.
4. Om, vid skeppslega
(demise charter), befrak-
taren ensam är ansvarig
för en sjöfordran som
hänför sig till fartyget,
kan kvarstad eller
liknande säkerhetsåtgärd
(arrest) erhållas för
fordringen i detta fartyg
eller i annat fartyg som
ägs av befraktaren men
inte i något annat fartyg
som tillhör ägaren. Denna
bestämmelse gäller även i
andra fall då någon annan
än ett fartygs ägare är
ansvarig för en sjö-
fordran.
5) On entend par
«créance maritime»
l allégation d un droit ou
d une créance ayant l une
ou plusieurs des causes
suivantes:

5. The expression
maritime claim means a
claim arising out of one
or more of the following:
5. Uttrycket sjöfordran
innebär en fordran som
stöder sig på en eller flera
av följande grunder:
a) dommages causés par
un navire soit par
abordage, soit autrement;

b) pertes de vies
humaines ou dommages
corporels causés par un
navire ou provenant de
l exploitation d un navire;

c) assistance et sauvetage;

d) contrats relatifs à
l utilisation ou la location
d un navire par charte-
partie ou autrement;

e) contrats relatifs au
transport des mar-
chandises par un navire
en vertu d une charte-
partie, d un connaisse-
ment ou autrement;

f) pertes ou dommages
aux marchandises et
bagages transportés par
un navire;

g) avarie commune;

h) prêt à la grosse;

i) remorquage;

j) pilotage;

k) fournitures, quel qu en
soit le lieu, de produits ou
de matériel faites à un
navire en vue de son
exploitation ou de son
entretien;

l) construction, répara-
tions, équipement d un
navire ou frais de cale;

m) salaires des capitaines,
officiers ou hommes
d équipage;

n) débours du capitaine et
ceux effectués par les
chargeurs, les affréteurs
et les agents pour le
compte du navire ou de
son propriétaire;

o) la propriété contestée
d un navire;

p) la copropriété d un
navire ou sa possession,
ou son exploitation, ou les
droits aux produits
d exploitation d un navire
en copropriété;

q) toute hypothèque
maritime et tout mort-
gage.
(a) damage caused by any
ship either in collision or
otherwise;

(b) loss of life or personal
injury caused by any ship
or occurring in con-
nection with the operation
on any ship;

(c) salvage;

(d) agreement relating to
the use or hire of any ship
whether by charterparty
or otherwise;

(e) agreement relating to
the carriage of goods in
any ship whether by
charterparty or otherwise;

(f) loss of or damage to
goods including baggage
carried in any ship;

(g) general average;

(h) bottomry;

(i) towage;

(j) pilotage;

(k) goods or materials
wherever supplied to a
ship for her operation or
maintenance;

(l) construction, repair or
equipment of any ship or
dock charges and dues;

(m) wages of masters,
officers or crew;

(n) mater s disburse-
ments, including dis-
bursements made by
shippers, charterers or
agents on behalf of a ship
or her owner;

(o) dispute as to the title
to or ownership of any
ship;
(p) disputes between
co-owners of any ship as
to the ownership,
possession, employment
or earnings of that ship;

(q) the mortgage or
hypothecation of any
ship.

a) Skada orsakad av ett
fartyg genom samman-
stötning eller på annat
sätt.

b) Dödsfall eller person-
skada som orsakats av ett
fartyg eller som inträffat i
samband med driften av
ett fartyg.

c) Bärgning.

d) Avtal som rör fartygs
användning eller för-
hyrning på grundval av
certeparti eller annat.

e) Avtal som rör transport
av gods med ett fartyg på
grundval av certeparti,
konossement eller annat.

f) Förlust av eller skada
på gods inklusive resgods
under transport med
fartyg.

g) Gemensamt haveri.

h) Bodmeri.

i) Bogsering.

j) Lotsning.

k) Leverans av varor eller
material för fartygs drift
eller underhåll, oberoende
av leveransorten.

l) Byggnad eller repara-
tion av eller utrustning till
ett fartyg eller kostnader
för dockning.

m) Befälhavares, befäls
och besättnings löner.

n) Befälhavares utlägg,
inklusive utlägg som
gjorts av avlastare, be-
fraktare eller agenter för
fartygets eller dess ägares
räkning.

o) Tvist om äganderätten
till ett fartyg.

p) Tvist mellan delägare
till ett fartyg om ägande-
rätten eller besittningen
till fartyget eller driften
av eller intäkterna från
detta.

q) Panträtt på grund av
inteckning eller annan på
avtal grundad panträtt i
fartyg.

6) Au Danemark,
l expression «saisie judi-
ciaire» couvre, en ce qui
concerne les créances
maritimes visées au
paragraphe 5 points o) et
p), le forbud pour autant
que cette procédure soit la
seule admise en l espèce
par les articles 646 à 653
de la loi sur la procédure
civile (Lov om rettens
pleje).

6. In Denmark, the
expression arrest shall
be deemed as regards the
maritime claims referred
to in 5 (o) and (p) of this
Article, to include a
forbud , where that is the
only procedure allowed in
respect of such a claim
under Articles 646 to 653
of the law on civil
procedure (lov om rettens
pleje).
6. I Danmark skall, i fråga
om sjöfordringar som
behandlas i punkt 5 o och
p i denna artikel, uttrycket
arrest anses omfatta också
forbud när detta, enligt
paragraferna 646 till 653 i
lov om rettens pleje, är
det enda tillåtna för-
farandet i fråga om sådan
fordran.
TITRE VII
RELATIONS AVEC
LES AUTRES
CONVENTIONS

Article 55
Sans préjudice des dis-
positions de l article 54
deuxième alinéa et de
l article 56, la présente
convention remplace
entre les États qui y sont
parties les conventions
conclues entre deux ou
plusieurs de ces États, à
savoir:

TITLE VII
RELATIONSHIP TO
OTHER
CONVENTIONS

Article 55
Subject to the provisions
of the second subpara-
graph of Article 54, and
of Article 56, this Con-
vention shall, for the
States which are parties to
it, supersede the
following conventions
concluded between two or
more of them:
AVDELNING VII
FÖRHÅLLANDET
TILL ANDRA
KONVENTIONER

Artikel 55
Med de begränsningar
som följer av artikel 54
andra stycket och artikel
56 skall denna kon-
vention, för de stater som
har tillträtt den, ersätta
följande konventioner
som ingåtts mellan två
eller flera av dem:
la convention entre la
Belgique et la France sur
la compétence judiciaire,
sur l autorité et l exé-
cution des décisions
judiciaires, des sentences
arbitrales et des actes
authentiques, signée à
Paris le 8 juillet 1899,

la convention entre la
Belgique et les Pays-Bas
sur la compétence judi-
ciaire territoriale, sur la
faillite, ainsi que sur
l autorité et l exécution
des décisions judiciaires,
des sentences arbitrales et
des actes authentiques,
signée à Bruxelles le 28
mars 1925,

la convention entre la
France et l Italie sur
l exécution des jugements
en matière civile et
commerciale, signée à
Rome le 3 juin 1930,

la convention entre le
Royaume-Uni et la
France sur l exécution
réciproque des jugements
en matière civile et com-
merciale, accompagnée
d un protocole, signée à
Paris le 18 janvier 1934,

la convention entre le
Royaume-Uni et la
Belgique sur l exécution
réciproque des jugements
en matière civile et com-
merciale, accompagnée
d un protocole, signée à
Bruxelles le 2 mai 1934,

la convention entre
l Allemagne et l Italie sur
la reconnaissance et
l exécution des décisions
judiciaires en matière
civile et commerciale,
signée à Rome le 9 mars
1936,

la convention entre le
royaume de Belgique et
l Autriche sur la
reconnaissance et l exé-
cution réciproques des
décisions judiciaires et
des actes authentiques en
matière d obligations
alimentaires, signée à
Vienne le 25 octobre
1957,

la convention entre la
république fédérale
d Allemagne et le
royaume de Belgique
concernant la recon-
naissance et l exécution
réciproques en matière
civile et commerciale des
décisions judiciaires,
sentences arbitrales et
actes authentiques, signée
à Bonn le 30 juin 1958,

la convention entre le
royaume des Pays-Bas et
la République italienne
sur la reconnaissance et
l exécution des décisions
judiciaires en matière
civile et commerciale,
signée à Rome le 17 avril
1959,

la convention entre la
république fédérale
d Allemagne et l Autriche
sur la reconnaissance et
l exécution réciproques
des décisions et trans-
actions judiciaires et des
actes authentiques en
matière civile et com-
merciale, signée à Vienne
le 6 juin 1959,

la convention entre le
royaume de Belgique et
l Autriche sur la recon-
naissance et l exécution
réciproques des décisions
judiciaires, sentences ar-
bitrales et actes authenti-
ques en matière civile et
commerciale, signée à
Vienne le 16 juin 1959,

la convention entre le
Royaume-Uni et la répu-
blique fédérale d Alle-
magne sur la recon-
naissance et l exécution
réciproques des juge-
ments en matière civile et
commerciale, signée à
Bonn le 14 juillet 1960,

la convention entre le
Royaume-Uni et l Aut-
riche sur la recon-
naissance et l exécution
réciproques des décisions
judiciaires en matière
civile et commerciale,
signée à Vienne le 14
juillet 1961, ainsi que le
protocole de modification
signé à Londres le 6 mars
1970,

la convention entre le
royaume de Grèce et la
république fédérale
d Allemagne sur la
reconnaissance et l exé-
cution réciproques des
jugements, transactions et
actes authentiques en
matière civile et com-
merciale, signée à
Athènes le 4 novembre
1961,

la convention entre le
royaume de Belgique et la
République italienne con-
cernant la reconnaissance
et l exécution des
décisions judiciaires et
d autres titres exécutoires
en matière civile et com-
merciale, signée à Rome
le 6 avril 1962,

la convention entre le
royaume des Pays-Bas et
la république fédérale
d Allemagne sur la recon-
naissance et l exécution
mutuelles des décisions
judiciaires et autres titres
exécutoires en matière
civile et commerciale,
signée à La Haye le 30
août 1962,

la convention entre le
royaume des Pays-Bas et
l Autriche sur la recon-
naissance et l exécution
réciproques des décisions
judiciaires et des actes
authentiques en matière
civile et commerciale,
signée à La Haye le 6
février 1963,

la convention entre la
France et l Autriche sur la
reconnaissance et l exé-
cution des décisions judi-
ciaires et des actes
authentiques en matière
civile et commerciale,
signée à Vienne le 15
juillet 1966,

la convention entre le
Royaume-Uni et la
République italienne sur
la reconnaissance et
l exécution réciproques
des jugements en matière
civile et commerciale,
signée à Rome le 7 février
1964, accompagnée d un
protocole signé à Rome le
14 juillet 1970,

la convention entre le
Royaume-Uni et le
royaume des Pays-Bas sur
la reconnaissance et
l exécution réciproques
des jugements en matière
civile, signée à La Haye
le 17 novembre 1967,

la convention entre
l Espagne et la France sur
la reconnaissance et
l exécution de jugements
et de sentences arbitrales
en matière civile et
commerciale, signée à
Paris le 28 mai 1969 ,

la convention entre le
Luxembourg et l Autriche
sur la reconnaissance et
l exécution des décisions
judiciaires et des actes
authentiques en matière
civile et commerciale,
signée à Luxembourg le
29 juillet 1971,

la convention entre
l Italie et l Autriche sur la
reconnaissance et l exé-
cution des décisions
judiciaires en matière
civile et commerciale, des
transactions judiciaires et
des actes notariés signée à
Rome le 16 novembre
1971,

la convention entre
l Espagne et l Italie en
matière d assistance judi-
ciaire et de recon-
naissance et exécution de
jugements en matière
civile et commerciale,
signée à Madrid le 22 mai
1973,

la convention entre la
Finlande, l Islande, la
Norvège, la Suède et le
Danemark sur la recon-
naissance et l exécution
des décisions en matière
civile, signée à Copen-
hague le 11 octobre 1977,

la convention entre
l Autriche et la Suède sur
la reconnaissance et
l exécution des jugements
en matière civile, signée à
Stockholm le 16
septembre 1982,

la convention entre
l Espagne et la république
fédérale d Allemagne sur
la reconnaissance et
l exécution de décisions
et transactions judiciaires,
et d actes authentiques
exécutoires en matière
civile et commerciale,
signée à Bonn le 14
novembre 1983 ,

la convention entre
l Autriche et l Espagne
sur la reconnaissance et
l exécution des décisions
et transactions judiciaires
et des actes authentiques
exécutoires en matière
civile et commerciale,
signée à Vienne le 17
février 1984,

la convention entre la
Finlande et l Autriche sur
la reconnaissance et
l exécution des jugements
en matière civile, signée à
Vienne le 17 novembre
1986,

et pour autant qu il est en
vigueur:

le traité entre la
Belgique, les Pays-Bas et
le Luxembourg sur la
compétence judiciaire, sur
la faillite, sur l autorité et
l exécution des décisions
judiciaires, des sentences
arbitrales et des actes
authentiques, signé à
Bruxelles le 24 novembre
1961.

the Convention between
Belgium and France on
jurisdiction and the
validity and enforcement
of judgments, arbitration
awards and authentic
instruments, signed at
Paris on 8 July 1899,

the Convention between
Belgium and the Nether-
lands on jurisdiction,
bankruptcy, and the
validity and enforcement
of judgments, arbitration
awards and authentic
instruments, signed at
Brussels on 28 March
1925,

the Convention between
France and Italy on the
enforcement of judgments
in civil and commercial
matters, signed at Rome
on 3 June 1930,

the Convention between
the United Kingdom and
the French Republic
providing for the recipro-
cal enforcement of judg-
ments in civil and com-
mercial matters, with
Protocol, signed at Paris
on 18 January 1934,

the Convention between
the United Kingdom and
the Kingdom of Belgium
providing for the reci-
procal enforcement of
judgments in civil and
commecial matters, with
Protocol, signed at
Brussels on 2 May 1934,

the Convention between
Germany and Italy on the
recognition and enforce-
ment of judgments in
civil and commercial
matters, signed at Rome
on 9 March 1936,

the Convention between
the Kingdom of Belgium
and Austria on the reci-
procal recognition and
enforcement of judgments
and authentic instruments
relating to maintenance
obligations, signed at
Vienna on 25 October
1957,

the Convention between
the Federal Republic of
Germany and the
Kingdom of Belgium on
the mutual recognition
and enforcement of
judgments, arbitration
awards and authentic
instruments in civil and
commercial matters,
signed at Bonn on 30
June 1958,

the Convention between
the Kingdom of the
Netherlands and the
Italian Republic on the
recognition and enforce-
ment of judgments in
civil and commercial
matters, signed at Rome
on 17 April 1959,

the Convention between
the Federal Republic of
Germany and Austria on
the reciprocal recognition
and enforcement of judg-
ments, settlements and
authentic instruments in
civil and commercial
matters, signed at Vienna
on 6 June 1959,

the Convention between
the Kingdom of Belgium
and Austria on the
reciprocal recognition and
enforcement of judg-
ments, arbitral awards
and authentic instruments
in civil and commercial
matters, signed at Vienna
on 16 June 1959,

the Convention between
the United Kingdom and
the Federal Republic of
Germany for the reci-
procal recognition and
enforcement of judgments
in civil and commercial
matters, signed at Bonn
on 14 July 1960,

the Convention between
the United Kingdom and
Austria providing for the
reciprocal recognition and
enforcement of judgments
in civil and commercial
matters, signed at Vienna
on 14 July 1961, with
amending Protocol signed
at London on 6 March
1970,

the Convention between
the Kingdom of Greece
and the Federal Republic
of Germany for the
reciprocal recognition and
enforcement of judg-
ments, settlements and
authentic instruments in
civil and commercial
matters, signed in Athens
on 4 November 1961,

the Convention between
the Kingdom of Belgium
and the Italian Republic
on the recognition and
enforcement of judgments
and other enforceable
instruments in civil and
commercial matters,
signed at Rome on 6
April 1962,

the Convention between
the Kingdom of the
Netherlands and the
Federal Republic of
Germany on the mutual
recognition and enforce-
ment of judgments and
other enforceable instru-
ments in civil and com-
mercial matters, signed at
The Hague on 30 August
1962,

the Convention between
the Kingdom of the
Netherlands and Austria
on the reciprocal reco-
gnition and enforcement
of judgments and authen-
tic instruments in civil
and commercial matters,
signed at The Hague on 6
February 1963,

the Convention between
France and Austria on the
recognition and enforce-
ment of judgments and
authentic instruments in
civil and commercial
matters, signed at Vienna
on 15 July 1966,

the Convention between
the United Kingdom and
the Republic of Italy for
the reciprocal recognition
and enforcement of
judgments in civil and
commercial matters,
signed at Rome on 7
February 1964, with
amending Protocol signed
at Rome on 14 July 1970,

the Convention between
the United Kingdom and
the Kingdom of the
Netherlands providing for
the reciprocal recognition
and enforcement of judg-
ments in civil matters,
signed at The Hague on
17 November 1967,

the Convention between
Spain and France on the
recognition and enforce-
ment of judgment arbitra-
tion awards in civil and
commercial matters,
signed at Paris on 28 May
1969,

the Convention between
Luxembourg and Austria
on the recognition and
enforcement of judgments
aud authentic instruments
in civil and commercial
matters, signed at
Luxembourg on 29 July
1971,

the Convention between
Italy and Austria on the
recognition and enforce-
ment of judgments in
civil and commercial
matters, of judicial settle-
ments and of authentic
instruments, signed at
Rome on 16 November
1971,

the Convention between
Spain and Italy regarding
legal aid and the
recognition and enforce-
ment of judgments in
civil and commercial
matters, signed at Madrid
on 22 May 1973,

the Convention between
Finland, Iceland, Norway,
Sweden and Denmark on
the recognition and
enforcement of judgments
in civil matters, signed at
Copenhagen on 11
October 1977,

the Convention between
Austria and Sweden on
the recognition and
enforcement of judgments
in civil matters, signed at
Stockholm on 16
September 1982,

the Convention between
Spain and the Federal
Republic of Germany on
the recognition and
enforcement of judg-
ments, settlements and
enforceable authentic
instruments in civil and
commercial matters,
signed at Bonn on 14
November 1983,

the Convention between
Austria and Spain on the
recognition and enforce-
ment of judgments, settle-
ments and enforceable
authentic instruments in
civil and commercial
matters, signed at Vienna
on 17 February 1984 ,

the Convention between
Finland and Austria on
the recognition and
enforcement of judgments
in civil matters, signed at
Vienna on 17 November
1986,

and, in so far as it is in
force:

the Treaty between
Belgium, the Netherlands
and Luxembourg in
jurisdiction, bankruptcy,
and the validity and
enforcement of judg-
ments, arbitration awards
and authentic instruments,
signed at Brussels on 24
November 1961.
Konventionen mellan
Belgien och Frankrike om
domstols behörighet samt
erkännande och verk-
ställighet av domar,
skiljedomar och officiella
handlingar, undertecknad
i Paris den 8 juli 1899.

Konventionen mellan
Belgien och Neder-
länderna om domstols
behörighet, om konkurs,
samt om erkännande och
verkställighet av domar,
skiljedomar och officiella
handlingar, undertecknad
i Bryssel den 28 mars
1925.

Konventionen mellan
Frankrike och Italien om
verkställighet av domar
på privaträttens område,
undertecknad i Rom den
3 juni 1930.

Konventionen mellan
Förenade kungariket och
Frankrike om ömsesidig
verkställighet av domar
på privaträttens område,
med protokoll, under-
tecknad i Paris den 18
januari 1934 .

Konventionen mellan
Förenade kungariket och
Konungariket Belgien om
ömsesidig verkställighet
av domar på privaträttens
område, med protokoll,
undertecknad i Bryssel
den 2 maj 193440.

Konventionen mellan
Tyskland och Italien om
erkännande och verk-
ställighet av domar på
privaträttens område,
undertecknad i Rom den
9 mars 1936.

Konventionen mellan
Belgien och Österrike om
ömsesidigt erkännande
och verkställighet av
domar och officiella
handlingar angående
underhållsskyldighet
undertecknad i Wien den
25 oktober 1957 .

Konventionen mellan
Förbundsrepubliken
Tyskland och Konunga-
riket Belgien om ömse-
sidigt erkännande och
verkställighet på privat-
rättens område av domar,
skiljedomar och officiella
handlingar, undertecknad
i Bonn den 30 juni 1958.

Konventionen mellan
Konungariket Neder-
länderna och Italienska
republiken om erkän-
nande och verkställighet
av domar på privaträttens
område, undertecknad i
Rom den 17 april 1959.

Konventionen mellan
Tyskland och Österrike
om ömsesidigt erkän-
nande och verkställighet
av domar, förlikningar
och officiella handlingar
på privaträttens område,
undertecknad i Wien den
6 juni 1959 .

Konventionen mellan
Belgien och Österrike om
ömsesidigt erkännande
och verkställighet av
domar, skiljedomar och
officiella handlingar på
privaträttens område,
undertecknad i Wien den
16 juni 195942.

Konventionen mellan
Förenade kungariket och
Förbundsrepubliken
Tyskland om ömsesidigt
erkännande och verk-
ställighet av domar på
privaträttens område,
undertecknad i Bonn den
14 juli 1960 .

Konventionen mellan
Förenade kungariket och
Österrike med bestäm-
melser om ömsesidigt
erkännande och verk-
ställighet av domar på
privaträttens område,
undertecknad i Wien den
14 juli 1961 med änd-
ringsprotokoll under-
tecknat i London den 6
mars 197042.

Konventionen mellan
Konungariket Grekland
och Förbundsrepubliken
Tyskland om ömsesidigt
erkännande och verk-
ställighet av domar, för-
likningar och officiella
handlingar på privat-
rättens område, under-
tecknad i Aten den 4
november 1961 .

Konventionen mellan
Konungariket Belgien och
Republiken Italien om
erkännande och verk-
ställighet av domar och
andra exekutionstitlar på
privaträttens område,
undertecknad i Rom den
6 april 1962.

Konventionen mellan
Konungariket Neder-
länderna och Förbunds-
republiken Tyskland om
ömsesidigt erkännande
och verkställighet av
domar och andra exeku-
tionstitlar på privaträttens
område, undertecknad i
Haag den 30 augusti
1962.

Konventionen mellan
Nederländerna och Öster-
rike om ömsesidigt erkän-
nande och verkställighet
av domar och officiella
handlingar på privat-
rättens område, under-
tecknad i Haag den 6
februari 196342.

Konventionen mellan
Frankrike och Österrike
om erkännande och verk-
ställighet av domar och
officiella handlingar på
privaträttens område,
undertecknad i Wien den
15 juli 1966 .

Konventionen mellan
Förenade kungariket och
Republiken Italien om
ömsesidigt erkännande
och verkställighet av
domar på privaträttens
område, undertecknad i
Rom den 7 februari 1964,
med tilläggsprotokoll
undertecknat i Rom den
14 juli 1970 .

Konventionen mellan
Förenade kungariket och
Konungariket Neder-
länderna om ömsesidigt
erkännande och verk-
ställighet av domar på
privaträttens område,
undertecknad i Haag den
17 november 196746.

Konventionen mellan
Spanien och Frankrike
om erkännande och verk-
ställighet av domar och
skiljedomar på privat-
rättens område, under-
tecknad i Paris den 28
maj 196945.

Konventionen mellan
Luxemburg och Österrike
om erkännande och verk-
ställighet av domar och
officiella handlingar på
privaträttens område,
undertecknad i Luxem-
burg den 29 juli 1971 .

Konventionen mellan
Italien och Österrike om
erkännande och verk-
ställighet av domar,
förlikningar och officiella
handlingar på privat-
rättens område, under-
tecknad i Rom den 16
november 197147.

Konventionen mellan
Spanien och Italien om
rättshjälp och om erkän-
nande och verkställighet
av domar på privaträttens
område, undertecknad i
Madrid den 22 maj
197345.

Konventionen mellan
Danmark, Finland, Island,
Norge och Sverige om
erkännande och verks-
tällighet av domar på
privaträttens område,
undertecknad i Köpen-
hamn den 11 oktober
197747.

Konventionen mellan
Österrike och Sverige om
erkännande och verk-
ställighet av civildomar,
undertecknad i Stockholm
den 16 september 198247.

Konventionen mellan
Spanien och Förbunds-
republiken Tyskland om
erkännande och verk-
ställighet av domar, för-
likningar och verkställ-
bara officiella handlingar
på privaträttens område,
undertecknad i Bonn den
14 november 198345.

Konventionen mellan
Österrike och Spanien om
erkännande och verk-
ställighet av domar, för-
likningar och verkställ-
bara officiella handlingar
på privaträttens område,
undertecknad i Wien den
17 februari 1984 .

Konventionen mellan
Finland och Österrike om
erkännande och verk-
ställighet av civildomar,
undertecknad i Wien den
17 november 198648,

samt, om det är i kraft,

fördraget mellan
Belgien, Nederländerna
och Luxemburg om
domstols behörighet, om
konkurs, om giltighet och
verkställighet av domar,
skiljedomar och officiella
handlingar, undertecknat i
Bryssel den 24 november
1961.
Article 56
Le traité et les con-
ventions mentionnés à
l article 55 continuent à
produire leurs effets dans
les matières auxquelles la
présente convention n est
pas applicable.

Article 56
The Treaty and the
conventions referred to in
Article 55 shall continue
to have effect in relation
to matters to which this
Convention does not
apply.
Artikel 56
Det fördrag och de
konventioner som anges i
artikel 55 skall fortsätta
att gälla på områden där
denna konvention inte är
tillämplig.
Ils continuent à produire
leurs effets en ce qui
concerne les décisions
rendues et les actes reçus
avant l entrée en vigueur
de la présente convention.
They shall continue to
have effect in respect of
judgments given and
documents formally
drawn up or registered as
authentic instruments
before the entry into force
of this Convention.
De skall fortsätta att gälla
beträffande domar som
har meddelats och hand-
lingar som har upprättats
eller registrerats som
officiella handlingar före
denna konventions ikraft-
trädande.

Article 57
1. La présente convention
n affecte pas les conven-
tions auxquelles les États
contractants sont ou
seront parties et qui, dans
des matières particulières,
règlent la compétence
judiciaire, la reconnais-
sance ou l exécution des
décisions.

2. En vue d assurer son
interprétation uniforme, le
paragraphe 1 est appliqué
de la manière suivante:
Article 57
1. This Convention shall
not affect any conven-
tions to which the
Contracting States are or
will be parties and which
in relation to particular
matters, govern juris-
diction or the recognition
or enforcement of judg-
ments.

2. With a view to its
uniform interpretation,
paragraph 1 shall be
applied in the following
manner:

Artikel 57
1. Denna konvention skall
inte inverka på konven-
tioner som konventions-
staterna har tillträtt eller
kommer att tillträda och
som på särskilda områden
reglerar domstolars be-
hörighet eller erkännande
eller verkställighet av
domar .

2. För att säkerställa en
enhetlig tolkning skall
punkt 1 tillämpas enligt
följande:
a) la présente convention
ne fait pas obstacle à ce
qu un tribunal d un État
contractant partie à une
convention relative à une
matière particulière puisse
fonder sa compétence sur
une telle convention,
même si le défendeur est
domicilié sur le territoire
d un État contractant non
partie à une telle con-
vention. Le tribunal saisi
applique, en tout cas,
l article 20 de la présente
convention;
(a) this Convention shall
not prevent a court of a
Contracting State which
is a party to a convention
on a particular matter
from assuming juris-
diction in accordance
with that Convention,
even where the defendant
is domiciled in another
Contracting State which
is not a party to that
Convention. The court
hearing the action shall,
in any event, apply
Article 20 of this Con-
vention;

a) Denna konvention skall
inte utgöra hinder för en
domstol i en konventions-
stat som har tillträtt en
konvention som reglerar
ett särskilt område att
förklara sig behörig i
enlighet med den kon-
ventionen, även om
svaranden har hemvist i
en konventionsstat som
inte har tillträtt ifråga-
varande konvention. Den
domstol som handlägger
målet skall dock alltid
tillämpa artikel 20 i denna
konvention.
b) les décisions rendues
dans un État contractant
par un tribunal ayant
fondé sa compétence sur
une convention relative à
une matière particulière
sont reconnues et exé-
cutées dans les autres
États contractants con-
formément à la présente
convention.
(b) judgments given in a
Contracting State by a
court in the exercise of
jurisdiction provided for
in a convention on a
particular matter shall be
recognized and enforced
in the other Contracting
State in accordance with
this Convention.
b) Domar som har
meddelats av en domstol i
en konventionsstat med
tillämpning av behörig-
hetsregler i en konvention
som reglerar ett särskilt
område skall erkännas
och verkställas i de andra
konventionsstaterna i
enlighet med bestäm-
melserna i denna kon-
vention.

Si une convention relative
à une matière particulière
et à laquelle sont parties
l État d origine et l État
requis détermine les
conditions de recon-
naissance et d exécution
des décisions, il est fait
application de ces con-
ditions. Il peut, en tout
cas, être fait application
des dispositions de la
présente convention qui
concernent la procédure
relative à la reconnais-
sance et à l exécution des
décisions.

Where a convention on a
particular matter to which
both the State of origin
and the State addressed
are parties lays down
conditions for the reco-
gnition or enforcement of
judgments, those con-
ditions shall apply. In any
event, the provisions of
this Convention which
concern the procedure for
recognition and enforce-
ment of judgments may
be applied.
Om det i en konvention
som reglerar ett särskilt
område och som har till-
trätts såväl av ursprungs-
staten som av den stat
som ansökan riktas till,
anges förutsättningar för
erkännande eller verk-
ställighet av domar, skall
dessa förutsättningar
gälla. Bestämmelserna i
denne konvention om för-
farandet vid erkännande
och verkställighet kan
dock alltid tillämpas48.
3. La présente convention
ne préjuge pas l appli-
cation des dispositions
qui, dans des matières
particulières, règlent la
compétence judiciaire, la
reconnaissance ou l exé-
cution des décisions et
qui sont ou seront con-
tenues dans les actes des
institutions des Com-
munautés européennes ou
dans les législations
nationales harmonisées en
exécution de ces actes.
3. This Convention shall
not affect the application
of provisions which, in
relation to particular
matters, govern juris-
diction or the recognition
or enforcement of judg-
ments and which are or
will be contained in acts
of the institutions of the
European Communities
or in national laws har-
monized in implementa-
tion of such acts.
3. Denna konvention skall
inte påverka tillämp-
ningen av de bestäm-
melser som, på särskilda
områden, reglerar dom-
stols behörighet eller
erkännande eller verk-
ställighet av domar som
finns intagna i, eller kom-
mer att tas in i rättsakter
antagna av Europeiska
gemenskapernas institu-
tioner eller i nationell lag-
stiftning som harmoni-
serats för att genomföra
sådana rättsakter .

Article 58
Jusqu au moment où la
convention concernant la
compétence judiciaire et
l exécution des décisions
en matière civile et
commerciale, signée à
Lugano le 16 septembre
1988, produira ses effets à
l égard de la France et de
la Confédération suisse,
les dispositions de la
présente convention ne
portent pas préjudice aux
droits reconnus aux
ressortissants suisses par
la convention entre la
France et la Confédé-
ration suisse sur la com-
pétence judiciaire et
l exécution des jugements
en matière civile, signée à
Paris le 15 juin 1869.

Article 58
Until such time as the
Convention on juris-
diction and the enforce-
ment of judgments in
civil and commercial
matters, signed at Lugano
on 16 September 1988,
takes effect with regard to
France and the Swiss
Confederation, this Con-
vention shall not affect
the rights granted to
Swiss nationals by the
Convention between
France and the Swiss
Confederation on juris-
diction and enforcement
of judgments in civil
matters, signed at Paris on
15 June 1869.
Artikel 58
Till dess konventionen
om domstols behörighet
och om verkställighet av
domar på privaträttens
område, undertecknad i
Lugano den 16 september
1988, börjar gälla för
Frankrike och Schweiz
skall denna konvention
inte påverka de rättigheter
som schweiziska med-
borgare har genom kon-
ventionen mellan Frank-
rike och Schweiz om
domstols behörighet och
verkställighet av civil-
domar, undertecknad i
Paris den 15 juni 1869.
Article 59
La présente convention ne
fait pas obstacle à ce
qu un État contractant
s engage envers un État
tiers, aux termes d une
convention sur la recon-
naissance et l exécution
des jugements, à ne pas
reconnaître une décision
rendue, notamment dans
un autre État contractant,
contre un défendeur qui
avait son domicile ou sa
résidence habituelle sur le
territoire de l État tiers
lorsque, dans un cas
prévu par l article 4, la
décision n a pu être
fondée que sur une
compétence visée à
l article 3 deuxième
alinéa.

Article 59
This Convention shall not
prevent a Contracting
State from assuming, in a
convention on the reco-
gnition and enforcement
of judgments, an obliga-
tion towards a third State
not to recognize judg-
ments given in other
Contracting States against
defendants domiciled or
habitually resident in the
third State where, in cases
provided for in Article 4,
the judgment could only
be founded on a ground
of jurisdiction specified in
the second paragraph of
Article 3.
Artikel 59
Denna konvention skall
inte utgöra hinder för en
konventionsstat att i
förhållande till en tredje
stat, i en konvention om
erkännande och verk-
ställighet av domar, för-
plikta sig att inte erkänna
domar som har meddelats
i andra konventionsstater
mot svarande som har
hemvist eller sin vanliga
vistelseort i denna tredje
stat när domen, i fall som
avses i artikel 4, kunnat
meddelas endast med stöd
av en behörighetsregel
som anges i artikel 3,
andra stycket.
Toutefois, aucun État
contractant ne peut
s engager envers un État
tiers à ne pas reconnaître
une décision rendue dans
un autre État contractant
par une juridiction dont la
compétence est fondée
sur l existence dans cet
État de biens appartenant
au défendeur ou sur la
saisie par le demandeur
de biens qui y existent:
However, a Contracting
State may not assume an
obligation towards a third
State not to recognize a
judgment given in another
Contracting State by a
court basing its juris-
diction on the presence
within that State of
property belonging to the
defendant, or the seizure
by the plaintiff of
property situated there:
En konventionsstat får
dock inte i förhållande till
en tredje stat förplikta sig
att inte erkänna en dom
som har meddelats i en
annan konventionsstat av
en domstol som har
grundat sin behörighet på
att svaranden har egen-
dom i den staten eller att
käranden har erhållit
kvarstad eller liknande
säkerhetsåtgärd i egen-
dom som finns där, om

1) si la demande porte sur
la propriété ou la
possession desdits biens,
vise à obtenir l autorisa-
tion d en disposer ou est
relative à un autre litige
les concernant ou
1. if the action is brought
to assert or declare
proprietary or possessory
rights in that property,
seeks to obtain authority
to dispose of it, or arises
from another issue rela-
ting to such property; or
1. talan avser äganderätt
till egendomen eller rätt
att inneha denna, syftar
till att erhålla rätt att
förfoga över den, eller
avser annan tvist som har
samband med egen-
domen, eller

2) si les biens constituent
la garantie d une créance
qui fait l objet de la
demande.

2. if the property constitu-
tes the security for a debt
which is the subject-
matter of the action.
2. egendomen utgör
säkerhet för den fordran
som är föremål för
rättegången .
TITRE VIII
DISPOSITIONS
FINALES

Article 60
. . .
TITLE VIII
FINAL PROVISIONS

Article 60
. . .
AVDELNING VIII
SLUT-
BESTÄMMELSER

Artikel 60
. . .

Article 61
La présente convention
sera ratifiée par les États
signataires. Les instru-
ments de ratification
seront déposés auprès du
secrétaire général du
Conseil des Commu-
nautés européennes.

Article 61
This Convention shall be
ratified by the signatory
States. The instruments of
ratification shall be depo-
sited with the Secretary-
General of the Council of
the European Commu-
nities.
Artikel 61
Denna konvention skall
ratificeras av signatär-
staterna. Ratifikationsins-
trumenten skall deponeras
hos generalsekreteraren
vid Europeiska gemen-
skapernas råd.
Article 62
La présente convention
entrera en vigueur le
premier jour du troisième
mois suivant le dépôt de
l instrument de ratifi-
cation de l État signataire
qui procédera le dernier à
cette formalité.

Article 62
This Convention shall
enter into force on the
first day of the third
month following the
deposit of the instrument
of ratification by the last
signatory State to take
this step.
Artikel 62
Denna konvention träder i
kraft den första dagen i
den tredje månaden efter
det att ratifikations-
instrumentet har depone-
rats av den signatärstat
som sist fullgör denna
formalitet.
Article 63
Les États contractants
reconnaissent que tout
État qui devient membre
de la Communauté écono-
mique européenne aura
l obligation d accepter
que la présente con-
vention soit prise comme
base pour les négociations
nécessaires pour assurer
la mise en uvre de
l article 220 dernier
alinéa du traité instituant
la Communauté écono-
mique européenne dans
les rapports entre les États
contractants et cet État.

Article 63
The Contracting States
recognize that any State
which becomes a member
of the European Econo-
mic Community shall be
required to accept this
Convention as a basis for
the negotiations between
the Contracting States and
that State necessary to
ensure the implementa-
tion of the last paragraph
of Article 220 of the
Treaty establishing the
European Economic
Community.
Artikel 63
Konventionsstaterna kon-
staterar att varje stat som
blir medlem av
Europeiska gemenskapen
skall vara skyldig att
godta denna konvention
som underlag för de för-
handlingar som är nöd-
vändiga för att säkerställa
genomförandet av artikel
220 sista stycket i För-
draget om upprättandet av
Europeiska ekonomiska
gemenskapen, i förhållan-
det mellan konven-
tionsstaterna och den
staten.
Les adaptations
nécessaires pourront faire
l objet d une convention
spéciale entre les États
contractants, d une part,
et cet État, d autre part.
The necessary adjust-
ments may be the subject
of a special convention
between the Contracting
States of the one part and
the new Member States of
the other part.

Nödvändig anpassning
kan bli föremål för en
särskild konvention
mellan konventions-
staterna, å ena sidan, och
den staten, å andra sidan.
Article 64
Le secrétaire général du
Conseil des Commu-
nautés européennes
notifiera aux États signa-
taires:

Article 64
The Secretary-General of
the Council of the Euro-
pean Communities shall
notify the signatory States
of:
Artikel 64
Generalsekreteraren vid
Europeiska gemenska-
pernas råd skall under-
rätta signatärstaterna om
a) le dépôt de tout
instrument de ratification;

(a) the deposit of each
instrument of ratification;
a) deponeringen av varje
ratifikationsinstrument,
b) les dates d entrée en
vigueur de la présente
convention;

(b) the date of entry into
force of this Convention;
b) dagen för konven-
tionens ikraftträdande,
c) . . . ;

(c) . . . ;
c) . . .
d) les déclarations reçues
en application de l article
IV du protocole;

(d) any declaration
received pursuant to
Article IV of the Protocol;
d) förklaringar som
mottas enligt artikel IV i
protokollet,
e) les communications
faites en application de
l article VI du protocole.

(e) any communication
made pursuant to Article
VI of the Protocol.
e) underrättelser som
lämnas enligt artikel VI i
protokollet.

Article 65
Le protocole qui, du
commun accord des États
contractants, est annexé à
la présente convention, en
fait partie intégrante.
Article 65
The Protocol annexed to
this Convention by
common accord of the
Contracting States shall
form an integral part
thereof.
Artikel 65
Det protokoll som enligt
gemensam överenskom-
melse mellan konven-
tionsstaterna biläggs kon-
ventionen utgör en
integrerad del av denna.

Article 66
La présente convention
est conclue pour une
durée illimitée.

Article 66
This Convention is con-
cluded for an unlimited
period.
Artikel 66
Denna konvention ingås
på obegränsad tid.
Article 67
Chaque État contractant
peut demander la révision
de la présente convention.
Dans ce cas, une con-
férence de révision est
convoquée par le prési-
dent du Conseil des Com-
munautés européennes.

Article 67
Any Contracting State
may request the revision
of this Convention. In this
event, a revision con-
ference shall be convened
by the President of the
Council of the European
Communities.
Artikel 67
Varje konventionsstat får
begära att konventionen
revideras. Om så sker,
skall ordföranden för
Europeiska gemen-
skapernas råd samman-
kalla en revisionskon-
ferens.
Article 68
La présente convention,
rédigée en un exemplaire
unique en langue
allemande, en langue
française, en langue
italienne et en langue
néerlandaise, les quatre
textes faisant également
foi, sera déposée dans les
archives du secrétariat
général du Conseil des
Communautés euro-
péennes. Le secrétaire
général en remettra une
copie certifiée conforme à
chacun des gouverne-
ments des États signa-
taires.

Article 68
This Convention, drawn
up in a single original in
the Dutch, French,
German and Italian
languages, all four texts
being equally authentic,
shall be deposited in the
archives of the Secretariat
of the Council of the
European Communities.
The Secretary-General
shall transmit a certified
copy to the Government
of each signatory State .
Artikel 68
Denna konvention, som
har upprättats i ett enda
exemplar på franska,
italienska, nederländska
och tyska språken, vilka
fyra texter äger lika
giltighet, skall deponeras i
arkiven hos general-
sekretariatet vid Euro-
peiska gemenskapernas
råd. Generalsekreteraren
skall till regeringen i varje
signatärstat översända en
bestyrkt kopia .
En foi de quoi les
plénipotentiaires
soussignés ont apposé
leur signature en bas de la
présente convention.
In witness whereof, the
undersigned Pleni-
potentiaries have affixed
their signatures below this
Convention.
Till bevis på detta har
undertecknade befull-
mäktigade ombud under-
skrivit denna konvention.
[Signatures des pléni-
potentiaires désignés ]
[Signatures of the desig-
nated plenipotentiaries]
(De utsedda befull-
mäktigade ombudens
underskrifter .)

PROTOCOLE
Les hautes parties
contractantes sont con-
venues des dispositions
suivantes, qui sont
annexées à la convention
:
PROTOCOL
The High Contracting
Parties have agreed upon
the following provisions,
which shall be annexed to
the Convention:
PROTOKOLL
De höga fördragsslutande
parterna har kommit
överens om följande
bestämmelser, vilka skall
biläggas konventionen:
Article I
Toute personne domi-
ciliée au Luxembourg,
attraite devant un tribunal
d un autre État con-
tractant en application de
l article 5 paragraphe 1,
peut décliner la com-
pétence de ce tribunal. Ce
tribunal se déclare
d office incompétent si le
défendeur ne comparaît
pas.

Article I
Any person domiciled in
Luxembourg who is sued
in a court of another
Contracting State pur-
suant to Article 5 (1) may
refuse to submit to the
jurisdiction of that court.
If the defendant does not
enter an appearance the
court shall declare of its
own motion that it has no
jurisdiction.
Artikel I
Om talan väcks mot en
person som har hemvist i
Luxemburg vid en dom-
stol i en annan kon-
ventionsstat med stöd av
artikel 5.1, får denne göra
invändning om dom-
stolens behörighet. Om
svaranden inte går i
svaromål skall domstolen
självmant förklara sig
obehörig.
Toute convention attribu-
tive de juridiction au sens
de l article 17 ne produit
ses effets à l égard d une
personne domiciliée au
Luxembourg que si
celle-ci l a expressément
et spécialement acceptée.

An agreement conferring
jurisdiction, within the
meaning of Article 17,
shall be valid with respect
to a person domiciled in
Luxembourg only if that
person has expressly and
specifically so agreed.
Ett avtal om domstols
behörighet som avses i
artikel 17 gäller mot en
person som har hemvist i
Luxemburg endast om
denna uttryckligen och
särskilt har godkänt
avtalet.
Article II
Sans préjudice de dis-
positions nationales plus
favorables, les personnes
domiciliées dans un État
contractant et poursuivies
pour une infraction in-
volontaire devant les juri-
dictions répressives d un
autre État contractant
dont elles ne sont pas les
nationaux peuvent se faire
défendre par les person-
nes habilitées à cette fin,
même si elles ne com-
paraissent pas person-
nellement.

Article II
Without prejudice to any
more favourable pro-
visions of national laws,
persons domiciled in a
Contracting State who are
being prosecuted in the
criminal courts of another
Contracting State of
which they are not natio-
nals for an offence which
was not intentionally
committed may be de-
fended by persons quali-
fied to do so, even if they
do not appear in person.
Artikel II
Med förbehåll för mer
fördelaktiga nationella
föreskrifter, får den som
har hemvist i en kon-
ventionsstat och är åtalad
för ett icke uppsåtligt
brott vid en brottmåls-
domstol i en annan
konventionsstat i vilken
han inte är medborgare,
försvaras av en därtill
behörig person, även om
han inte inställer sig
personligen.
Toutefois, la juridiction
saisie peut ordonner la
comparution personnelle:
si celle-ci n a pas eu lieu,
la décision rendue sur
l action civile sans que la
personne en cause ait eu
la possibilité de se faire
défendre pourra ne pas
être reconnue ni exécutée
dans les autres États
contractants.
However, the court seised
of the matter may order
appearance in person; in
the case of failure to
appear, a judgment given
in the civil action without
the person concerned
having had the oppor-
tunity to arrange for his
defence need not be
recognized or enforced in
the other Contracting
States.
Den domstol som hand-
lägger målet får dock
föreskriva personlig
inställelse; om en sådan
föreskrift inte har efter-
kommits behöver en dom
som har meddelats
rörande ett civilrättsligt
anspråk mot någon som
inte har haft tillfälle att
svara i målet varken
erkännas eller verkställas
i andra konventionsstater.

Article III
Aucun impôt, droit ou
taxe, proportionnel à la
valeur du litige, n est
perçu dans l État requis à
l occasion de la procédure
tendant à l octroi de la
formule exécutoire.
Article III
In proceedings for the
issue of an order for
enforcement, no charge,
duty or fee calculated by
reference to the value of
the matter in issue may be
levied in the State in
which enforcement is
sought.

Artikel III
Ingen avgift eller skatt
som är beräknad efter
tvisteföremålets värde får
tas ut i verkställighets-
staten vid det förfarande
som syftar till förord-
nande om verkställighet.
Article IV
Les actes judiciaires et
extrajudiciaires dressés
sur le territoire d un État
contractant et qui doivent
être notifiés ou signifiés à
des personnes se trouvant
sur le territoire d un autre
État contractant sont
transmis selon les modes
prévus par les con-
ventions ou accords con-
clus entre les États
contractants.

Article IV
Judicial and extrajudicial
documents drawn up in
one Contracting State
which have to be served
on persons in another
Contracting State shall be
transmitted in accordance
with the procedures laid
down in the conventions
and agreements con-
cluded between the Con-
tracting States.
Artikel IV
Domstolshandlingar och
andra handlingar som
upprättats i en kon-
ventionsstat och som skall
delges någon i en annan
konventionsstat skall
översändas i enlighet med
de konventioner och avtal
som gäller mellan kon-
ventionsstaterna.
Sauf si l État de desti-
nation s y oppose par
déclaration faite au secré-
taire général du Conseil
des Communautés euro-
péennes, ces actes
peuvent aussi être en-
voyés directement par les
officiers ministériels de
l État où les actes sont
dressés aux officiers
ministériels de l État sur
le territoire duquel se
trouve le destinataire de
l acte. Dans ce cas,
l officier ministériel de
l État d origine transmet
une copie de l acte à
l officier ministériel de
l État requis, qui est
compétent pour la
remettre au destinataire.
Cette remise est faite dans
les formes prévues par la
loi de l État requis. Elle
est constatée par une
attestation envoyée
directement à l officier
ministériel de l État
d origine.

Unless the State in which
service is to take place
objects by declaration to
the Secretary-General of
the Council of the Euro-
pean Communities, such
documents may also be
sent by the appropriate
public officers of the
State in which the docu-
ment has been drawn up
directly to the appropriate
public officers of the
State in which the
addressee is to be found.
In this case the officer of
the State of origin shall
send a copy of the
document to the officer of
the State applied to who
is competent to forward it
to the addressee. The
document shall be
forwarded in the manner
specified by the law of
the State applied to. The
forwarding shall be
recorded by a certificate
sent directly to the officer
of the State of origin.
Såvida inte den stat där
delgivning skall äga rum
genom en förklaring till
generalsekreteraren vid
Europeiska gemen-
skapernas råd motsätter
sig detta, kan sådana
handlingar också sändas
från tjänsteman i den stat
där handlingen har upp-
rättats direkt till tjänste-
man i den stat där mot-
tagaren befinner sig. I
sådant fall skall tjänste-
mannen i ursprungsstaten
sända en kopia av hand-
lingen till den tjänsteman
i mottagarstaten som är
behörig att överlämna den
till mottagaren. Hand-
lingen skall överlämnas
på det sätt som föreskrivs
i mottagarstatens lag.
Överlämnandet skall
bekräftas genom ett intyg
som sänds direkt till
tjänstemannen i ur-
sprungsstaten.
Article V
La compétence judiciaire
prévue à l article 6 point
2 et à l article 10 pour la
demande en garantie ou la
demande en intervention
ne peut être invoquée ni
dans la république fédé-
rale d Allemagne, ni dans
la république d Autriche.
Toute personne domi-
ciliée sur le territoire d un
autre État contractant peut
être appelée devant les
tribunaux de:

Article V
The jurisdiction specified
in Articles 6 (2) and 10 in
actions on a warranty or
guarantee or in any other
third-party proceedings
may not be resorted to in
the Federal Republic of
Germany or in Austria.
Any person domiciled in
another Contracting State
may be sued in the courts:
Artikel V
Den grund för behörighet
som anges i artikel 6.2
och i artikel 10 rörande
återgångskrav eller annat
liknande får varken
åberopas i Tyskland eller
i Österrike. Mot den som
har hemvist i en annan
konventionsstat får talan
väckas vid domstolarna
la république fédérale
d Allemagne, en appli-
cation des articles 68 et
72 à 74 du code de pro-
cédure civile concernant
la litis denuntiatio,

la république d Aut-
riche, conformément à
l article 21 du Code de
procédure civile (Zivil-
prozessordnung) con-
cernant la litis denun-
tiatio.

of the Federal Republic
of Germany, pursuant to
Articles 68, 72, 73 and 74
of the code of civil
procedure (Zivilprozess-
ordnung) concerning
third-party notices,

of Austria, pursuant to
Article 21 of the code of
civil procedure (Zivil-
prozessordnung) con-
cerning third-party
notices.
i Tyskland, enligt
artiklarna 68, 72, 73 och
74 i civilprocesslagen
(Zivilprozessordnung)
angående litisdenuntiation

i Österrike, enligt artikel
21 i civilprocesslagen
(Zivilprozessordnung)
angående litisdenun-
tiation.
Les décisions rendues
dans les autres États
contractants en vertu de
l article 6 point 2 et de
l article 10 sont recon-
nues et exécutées dans la
république fédérale
d Allemagne et dans la
république d Autriche
conformément au titre III.
Les effets produits à
l égard des tiers, en
application de l alinéa
précédent, par des juge-
ments rendus dans ces
États sont également
reconnus dans les autres
États contractants.

Judgments given in the
other Contracting States
by virtue of Article 6 (2)
or 10 shall be recognized
and enforced in the
Federal Republic of
Germany and in Austria
in accordance with Title
III. Any effects which
judgments given in those
States may have on third
parties by application of
the provisions in the
preceeding paragraph
shall also be recognized
in the other Contracting
States.
Domar som har meddelats
i andra konventionsstater
med stöd av artikel 6.2
eller artikel 10 skall
erkännas och verkställas i
Tyskland och i Österrike i
enlighet med avdelning
III. De rättsverkningar
som domar meddelade i
dessa stater kan ha för
tredje man genom
tillämpningen av före-
gående stycke skall också
erkännas i de andra
konventionsstaterna.

Article V bis
En matière d obligation
alimentaire, les termes
«juge», «tribunal» et
«juridiction» com-
prennent les autorités
administratives danoises.

Article Va
In matters relating to
maintenance, the ex-
pression court includes
the Danish administrative
authorities.
Artikel Va
I mål som under-
hållsskyldighet avses med
uttrycket domstol också
de danska administrativa
myndigheterna.
En Suède, dans les
procédures sommaires
concernant les injonctions
de payer (betalnings-
föreläggande) et l assis-
tance (handräckning), les
termes «juge», «tribunal»
et «juridiction» com-
prennent le service public
suédois de recouvrement
forcé (kronofogdemyn-
dighet).

In Sweden, in summary
proceedings concerning
orders to pay (betalnings-
föreläggande) and
assistance (bandräck-
ning), the expression
court includes the
Swedish enforcement
service (kronofogdemyn-
dighet).
I Sverige avses vid
summarisk process i mål
om betalningsföre-
läggande och handräck-
ning med uttrycket
domstol också svensk
kronofogdemyndighet.
Article V ter
Dans les litiges entre le
capitaine et un membre
de l équipage d un navire
de mer immatriculé au
Danemark, en Grèce, en
Irlande ou au Portugal,
relatifs aux rémunérations
ou aux autres conditions
de service, les juridictions
d un État contractant
doivent contrôler si
l agent diplomatique ou
consulaire dont relève le
navire a été informé du
litige. Elles doivent
surseoir à statuer aussi
longtemps que cet agent
n a pas été informé. Elles
doivent, même d office,
se dessaisir si cet agent,
dûment informé, a exercé
les attributions que lui
reconnaît en la matière
une convention consulaire
ou, à défaut d une telle
convention, a soulevé des
objections sur la com-
pétence dans le délai
imparti.
Article Vb
In proceedings involving
a dispute between the
master and a member of
the crew of a sea-going
ship registered in
Denmark, in Greece, in
Ireland or in Portugal,
concerning remuneration
or other conditions of
service, a court in a
Contracting State shall
establish whether the
diplomatic or consular
officer responsible for the
ship has been notified of
the dispute. It shall stay
the proceedings so long
as he has not been
notified. It shall of its
own motion decline
jurisdiction if the officer,
having been duly notified,
has exercised the powers
accorded to him in the
matter by a consular
convention, or in the
absence of such a
convention has, within the
time allowed, raised any
objection to the exercise
of such jurisdiction.

Artikel Vb
I tvist mellan befälhavare
och någon i besättningen
på ett havsgående fartyg
som är registrerat i
Danmark, Grekland,
Irland eller Portugal om
lön eller andra anställ-
ningsvillkor, skall dom-
stol i annan konventions-
stat undersöka om den
diplomatiska eller kon-
sulära tjänsteman som är
ansvarig för fartyget har
blivit underrättad om
tvisten. Domstolen skall
låta avgörandet av målet
anstå så länge under-
rättelse inte har skett. Den
skall självmant förklara
sig obehörig om tjänste-
mannen, vederbörligen
underrättad, har utövat
sina befogenheter i saken
enligt en konsulär kon-
vention eller, i avsaknad
av en sådan konvention,
inom den utsatta tiden har
gjort invändning om
domstolens behörighet i
tvisten.
Article V quater
Lorsque, dans le cadre de
l article 69 paragraphe 5
de la convention relative
au brevet européen pour
le marché commun,
signée à Luxembourg le
15 décembre 1975, les
articles 52 et 53 de la
présente convention sont
appliqués aux disposi-
tions relatives à la «rési-
dence», selon le texte de
la première convention, le
terme «résidence» em-
ployé dans ce texte est
réputé avoir la même
portée que le terme
«domicile» figurant dans
les articles 52 et 53
précités.

Article Vc
Article 52 and 53 of this
Convention shall, when
applied by Article 69 (5)
of the Convention for the
European patent for the
common market, signed
at Luxembourg on 15
December 1975, to the
provisions relating to
residence in the English
text of that Convention,
operate as if residence
in that text were the same
as domicile in Articles
52 and 53.
Artikel Vc
När artiklarna 52 och 53 i
denna konvention i
enlighet med artikel 69.5 i
konventionen om euro-
peiska patent för den
gemensamma marknaden,
undertecknad i Luxem-
burg den 15 december
1975, tillämpas på be-
stämmelserna som rör
residence i den engelska
texten till den konven-
tionen anses uttrycket
residence i den texten ha
samma innebörd som
uttrycket hemvist i de
ovannämnda artiklarna 52
och 53.
Article V quinquies
Sans préjudice de la
compétence de l Office
européen des brevets
selon la convention sur la
délivrance de brevets
européens, signée à
Munich le 5 octobre
1973, les juridictions de
chaque État contractant
sont seules compétentes,
sans considération de
domicile, en matière
d inscription ou de vali-
dité d un brevet européen
délivré pour cet État et
qui n est pas un brevet
communautaire en appli-
cation des dispositions de
l article 86 de la con-
vention relative au brevet
européen pour le marché
commun signée à Luxem-
bourg le 15 décembre
1975.

Article Vd
Without prejudice to the
jurisdiction of the Euro-
pean Patent Office under
the Convention on the
grant of European patents,
signed at Munich on 5
October 1973, the courts
of each Contracting State
shall have exclusive
jurisdiction, regardless of
domicile, in proceedings
concerned with the
registration or validity of
any European patent
granted for that State
which is not a Com-
munity patent by virtue of
the provisions of Article
86 of the Convention for
the European patent for
the common market,
signed at Luxembourg on
15 December 1975.
Artikel Vd
Med förbehåll för den
behörighet som det euro-
peiska patentverket har
enligt den europeiska
patentkonventionen un-
dertecknad i München
den 5 oktober 1973, skall
domstolarna i varje kon-
ventionsstat, oberoende
av hemvist, ha exklusiv
behörighet vid talan som
angår registreringen eller
giltigheten av ett euro-
peiskt patent som har
meddelats för den staten
och som inte är ett
gemenskapspatent enligt
artikel 86 i konventionen
om europeiska patent för
den gemensamma mark-
naden, undertecknad i
Luxemburg den 15
december 1975.
Article V sexies
Sont également consi-
dérées Comme des actes
authentiques au sens de
l article 50 premier alinéa
de la convention, les
conventions en matière
d obligations alimentaires
conclues devant des
autorités administratives
ou authentifiées par elles.

Article Ve
Arrangements relating to
maintenance obligations
concluded with admi-
nistrative authorities or
authenticated by them
shall also be regarded as
authentic instruments
within the meaning of the
first paragraph of Article
50 of the Convention.
Artikel Ve
Ett avtal om under-
hållsskyldighet som har
ingåtts inför en admini-
strativ myndighet eller
bestyrkts av en sådan
myndighet skall också
anses som en officiell
handling enligt artikel 50
första stycket i kon-
ventionen.
Article VI
Les États contractants
communiqueront au
secrétaire général du
Conseil des Commu-
nautés européennes les
textes de leurs dis-
positions législatives qui
modifieraient soit les
articles de leurs lois qui
sont mentionnés dans la
convention, soit les
juridictions qui sont
désignées au titre III
section 2.

Article VI
The Contracting States
shall communicate to the
Secretary-General of the
Council of the European
Communities the text of
any provisions of their
laws which amend either
those articles of their laws
mentioned in the Con-
vention or the lists of
courts specified in
Section 2 of Title III of
the Convention.
Artikel VI
Konventionsstaterna skall
till generalsekreteraren
vid Europeiska gemen-
skapernas råd överlämna
sådana lagtexter som
innebär ändringar an-
tingen i de bestämmelser
vartill hänvisas i denna
konvention eller i för-
teckningarna över dom-
stolar som anges i
avdelning III, avsnitt 2 i
konventionen.
En foi de quoi les pléni-
potentiaires soussignés
ont apposé leur signature
au bas du présent proto-
cole.

In witness whereof, the
undersigned Plenipoten-
tiaries have affixed their
signatures below this
Protocol.
Till bevis på detta har
undertecknade befullmäk-
tigade ombud underskrivit
detta protokoll.
Fait à Bruxelles, le vingt-
sept septembre mil neuf
cent soixante-huit.

[Signatures des pléni-
potentiaires désignés]
Done at Brussels on the
twenty-seventh day of
September in the year one
thousand nine hundred
and sixty-eight.

[Signatures of the desig-
nated plenipotentiaries]
Som skedde i Bryssel den
tjugosjunde september
nittonhundrasextioåtta.

(De utsedda befull-
mäktigade ombudens
underskrifter.)

PROTOCOLE

concernant l interpréation
par la Cour de justice de
la convention du 27
septembre 1968
concernant la compétence
judiciaire et l exécution
des décisions en matière
civile et commerciale

PROTOCOL

on the interpretation by
the Court of Justice of the
Convention of 27
September 1968 on
jurisdiction and the
enforcement of judgments
in civil and commercial
matters
PROTOKOLL

om domstolens tolkning
av konventionen den 27
september 1968 om dom-
stolens behörighet och om
verkställighet av avgöran-
den på privaträttens
område
LES HAUTES PARTIES
CONTRACTANTES AU
TRAITÉ INSTITUANT
LA COMMUNAUTÉ
ÉCONOMIQUE
EUROPÉENNE,
THE HIGH CONTRAC-
TING PARTIES TO THE
TREATY ESTAB-
LISHING THE EURO-
PEAN ECONOMIC
COMMUNITY,
DE HÖGA FÖRDRAGS-
SLUTANDE PARTER-
NA I FÖRDRAGET OM
UPPRÄTTANDET AV
EUROPEISKA EKONO-
MISKA GEMEN-
SKAPEN,

se référant à la décla-
ration annexée à la con-
vention concernant la
compétence judiciaire et
l exécution des décisions
en matière civile et
commerciale signée à
Bruxelles le 27 septembre
1968,

Having regard to the
Declaration annexed to
the Convention on juris-
diction and the enforce-
ment of judgments in civil
and commercial matters,
signed at Brussels on 27
September 1968,
SOM HÄNVISAR till
den förklaring som bilagts
konventionen om dom-
stols behörighet och om
verkställighet av domar
på privaträttens område,
undertecknad i Bryssel
den 27 september 1968.
ont décidé de conclure un
protocole attribuant
compétence à la Cour de
justice des Communautés
européennes pour
l interprétation de ladite
convention et ont désigné
à cet effet comme
plénipotentiaires:

[Liste des pléni-
potentiaires désignés par
les États membres]
Have decided to conclude
a Protocol conferring
jurisdiction on the Court
of Justice of the European
Communities to interpret
that Convention, and to
this end have designated
as their Plenipotentiaries:

[List of the pleni-
potentiaries designated by
the Member States]
HAR BESLUTAT att
anta ett protokoll som ger
Europeiska gemenskaper-
nas domstol behörighet
att tolka den konven-
tionen och har för detta
ändamål som befull-
mäktigade ombud utsett

(Förteckning över de
befullmäktigade ombuden
som har utsetts av
medlemsstaterna.)

LESQUELS, réunis au
sein du Conseil, après
avoir échangé leurs pleins
pouvoirs reconnus en
bonne et due forme,

WHO, meeting within the
Council, having ex-
changed their full powers,
found in good and due
form,
SOM, församlade i rådet,
sedan de har utväxlat sina
fullmakter och funnit dem
vara i god och behörig
form.
SONT CONVENUS DES
DISPOSITIONS QUI
SUIVENT:

HAVE AGREED AS
FOLLOWS:
HAR ENATS OM
FÖLJANDE.
Article premier
La Cour de justice des
Communautés euro-
péennes est compétente
pour statuer sur l inter-
prétation de la convention
concernant la compétence
judiciaire et l exécution
des décisions en matière
civile et commerciale et
du protocole annexé à
cette convention, signés à
Bruxelles le 27 septembre
1968, ainsi que du présent
protocole.
Article 1
The Court of Justice of
the European Com-
munities shall have juris-
diction to give rulings on
the interpretation of the
Convention on juris-
diction and the enforce-
ment of judgments in civil
and commercial matters
and of the Protocol
annexed to that Con-
vention, signed at
Brussels on 27 September
1968, and also on the
interpretation of the
present Protocol.

Artikel 1
Europeiska gemen-
skapernas domstol är
behörig att tolka kon-
ventionen om domstols
behörighet och om verk-
ställighet av domar på
privaträttens område samt
det till konventionen bi-
lagda protokoll som
undertecknades i Bryssel
den 27 septeember 1968,
samt detta protokoll.
La Cour de justice des
Communautés euro-
péennes est également
compétente pour statuer
sur l interprétation de la
convention relative à
l adhésion du royaume de
Danemark, de l Irlande et
du Royaume-Uni de
Grande-Bretagne et
d Irlande du Nord à la
convention du 27
septembre 1968 ainsi
qu au présent protocole.

The Court of Justice of
the European Commu-
nities shall also have
jurisdiction to give
rulings on the inter-
pretation of the Con-
vention on the accession
of the Kingdom of
Denmark, Ireland and the
United Kingdom of Great
Britain and Northern
Ireland to the Convention
of 27 September 1968
and to this Protocol.
Europeiska gemen-
skapernas domstol är
även behörig att tolka
konventionen om
Konungariket Danmarks,
Irlands och Förenade
konungarikets Stor-
britannien och Nordirland
tillträde till konventionen
den 27 september 1968
samt till detta proto-
koll .
La Cour de justice des
Communautés euro-
péennes est également
compétente pour statuer
sur l interprétation de la
convention relative à
l adhésion de la Ré-
publique hellénique à la
convention du 27
septembre 1968 et au
présent protocole, tels
qu ils ont été adaptés par
la convention de 1978.

The Court of Justice of
the European Commu-
nities shall also have
jurisdiction to give
rulings on the inter-
pretation of the Con-
vention on the accession
of the Hellenic Republic
to the Convention of 27
September 1968 and to
this Protocol, as adjusted
by the 1978 Convention.
Europeiska gemen-
skapernas domstol är
även behörig att tolka
konventionen om Repub-
liken Greklands tillträde
till konventionen den 27
september 1968 samt till
detta protokoll, så som de
har anpassats genom 1978
års konvention .
La Cour de justice des
Communautés euro-
péennes est également
compétente pour statuer
sur l interprétation de la
convention relative à
l adhésion du royaume
d Espagne et de la
République portugaise à
la convention du 27
septembre 1968 et au
présent protocole, tels
qu ils ont été adaptés par
les conventions de 1978
et 1982.

The Court of Justice of
the European Commu-
nities shall also have
jurisdiction to give
rulings on the inter-
pretation of the Con-
vention on the accession
of the Kingdom of Spain
and the Portuguese
Republic to the Con-
vention of 27 September
1968 and to this Protocol,
as adjusted by the 1978
Convention and the 1982
Convention.
Europeiska gemen-
skapernas domstol är
även behörig att tolka
konventionen om
Konungariket Spaniens
och Republiken Portugals
tillträde till konventionen
den 27 september 1968
samt till detta protokoll,
så som de har anpassats
genom 1978 och 1982 års
konventioner .
La Cour de justice des
Communautés euro-
péennes est également
compétente pour statuer
sur l interprétation de la
convention relative à
l adhésion de la
république d Autriche, de
la république de Finlande
et du royaume de Suède à
la convention du 27
septembre 1968 et au
présent protocole, tels
qu ils ont été adaptés par
les conventions de 1978,
de 1982 et de 1989.
The Court of Justice of
the European Commu-
nities shall also have
jurisdiction to give
rulings on the inter-
pretation of the Con-
vention on the accession
of the Republic of
Austria, the Republic of
Finland and the Kingdom
of Sweden to the Con-
vention of 27 September
1968 and to this Protocol,
as adjusted by the 1978
Convention, the 1982
Convention and the 1989
Convention.

Europeiska gemen-
skapernas domstol är
även behörig att tolka
konventionen om Re-
publiken Österrikes,
Republiken Finlands och
Konungariket Sveriges
tillträde till konventionen
den 27 september 1968
samt till detta protokoll,
så som de har anpassats
genom 1978, 1982 och
1989 års
konventioner .
Article 2
Les juridictions suivantes
ont le pouvoir de
demander à la Cour de
justice de statuer à titre
préjudiciel sur une
question d interprétation:

Article 2
The following courts may
request the Court of
Justice to give prelimi-
nary rulings on questions
of interpretation:
Artikel 2
Följande domstolar har
rätt att begära att dom-
stolen skall meddela
förhandsavgörande i en
tolkningsfråga:
1) en Belgique: la Cour
de cassation «het Hof van
Cassatie» et le Conseil
d État «de Raad van
Staat»,

1. in Belgium: la Cour
de Cassation het Hof
van Cassatie and le
Conseil d État de
Raad van State ,
1. i Belgien: Cour de
cassation Hof van
Cassatie och Conseil
d Etat Raad van State,
au Danemark:
højesteret,

en république fédérale
d Allemagne: «die
obersten Gerichtshöfe des
Bundes»,

en Grèce: «ra
anwtata dicasthria»,

en Espagne: «el
Tribunal Supremo»,

en France: la Cour de
cassation et le Conseil
d État,

en Irlande: «the
Supreme Court»,

en Italie: «la Corte
suprema di cassazione»,

au Luxembourg: la
Cour supérieure de justice
siégeant comme Cour de
cassation,

en Autriche: le
«Oberste Gerichtshof», le
«Verwaltungsgerichtshof
» et le «Verfassungs-
gerichtshof»,

aux Pays-Bas: «de
Hoge Raad»,

au Portugal: «o
Supremo Tribunal de
justiça et o Supremo
Tribunal Administrativo»,

en Finlande: «korkein
oikeus/högsta domstolen
et korkein hallinto-
oikeus/högsta förvalt-
ningsdomstolen»,

en Suède: «Högsta
domstolen, Regerings-
rätten, Arbetsdomstolen»
et «Marknadsdomstolen»,

au Royaume-Uni: «the
House of Lords» et les
juridictions saisies sur la
base de l article 37
deuxième alinéa ou de
l article 41 de la
convention;
in Denmark:
højesteret ,

in the Federal Republic
of Germany: die obersten
Gerichtshöfe des
Bundes ,

in Greece: the ra
anwtata dicasthria ,

in Spain: el Tribunal
Supremo ,

in France: la Cour de
Cassation and le Conseil
d État ,

in Ireland: the Supreme
Court,

in Italy: la Corte
Suprema di Cassazione ,

in Luxembourg: la
Cour supérieure de
Justice when sitting as
Cour de Cassation ,

in Austria, the Oberste
Gerichtshof , the Ver-
waltungsgerichtshof and
the Verfassungsgerichts-
hof ,

in the Netherlands: de
Hoge Raad ,

in Portugal: o Supremo
Tribunal de Justiça and
o Supremo Tribunal
Administrativo ,

in Finland, korkein
oikeus/högsta domstolen
and korkein hallinto-
oikeus/högsta förvalt-
ningsdomstolen ,

in Sweden, Högsta
domstolen , Regerings-
rätten , Arbetsdom-
stolen and Marknads-
domstolen ,

in the United Kingdom:
the House of Lords and
courts to which appli-
cation has been made
under the second
paragraph of Article 37 or
under Article 41 of the
Convention;

i Danmark: højesteret,

i Förbundsrepubliken
Tyskland: die obersten
Gerichtshöfe des Bundes,

i Grekland: ra
anwtata dicasthria,

i Spanien: Tribunal
Supremo,

i Frankrike: Cour de
cassation och Conseil
d Etat,

i Irland: Supreme Court,

i Italien: Corte suprema
di cassazione,

i Luxemburg: Cour
supérieure de justice i
dess sammansättning som
Cour de Cassation,

i Österrike: Oberste
Gerichtshof, Ver-
waltungsgerichtshof och
Verfassungsgerichtshof,

i Nederländerna: Hoge
Raad,

i Portugal: Supremo
Tribunal de justiça och
Supremo Tribunal
Administrativo,

i Finland: högsta
domstolen/korkein oikeus
och högsta förvaltnings-
domstolen/korkein
hallintooikeus,

i Sverige: Högsta
domstolen, Regerings-
rätten, Arbetsdomstolen
och Marknadsdomstolen,

i Förenade kungariket:
House of Lords och de
domstolar till vilka
ansökningar enligt artikel
37 andra stycket eller
artikel 41 i konventionen
har gjorts
2) les juridictions des
États contractants
lorsqu elles statuent en
appel;

2. the courts of the
Contracting States when
they are sitting in an
appellate capacity;
2. konventionsstaternas
domstolar när de utgör
överinstans,
3) dans les cas prévus à
l article 37 de la
convention, les
juridictions mentionnées
audit article.

3. in the cases provided
for in Article 37 of the
Convention, the courts
referred to in that Article.
3. i fall som avses i artikel
37 i konventionen, de
domstolar som nämns i
den artikeln.
Article 3
1. Lorsqu une question
portant sur l interprétation
de la convention et des
autres textes mentionnés à
l article 1er est soulevée
dans une affaire pendante
devant une juridiction
indiquée à l article 2
paragraphe 1, cette
juridiction, si elle estime
qu une décision sur ce
point est nécessaire pour
rendre son jugement, est
tenue de demander à la
Cour de justice de statuer
sur cette question.

Article 3
1. Where a question of
interpretation of the
Convention or of one of
the other instruments
referred to in Article 1 is
raised in a case pending
before one of the courts
listed in point 1 of Article
2, that court shall, if it
considers that a decision
on the question is
necessary to enable it to
give judgment, request
the Court of Justice to
give a ruling thereon.
Artikel 3
1. När en fråga om
tolkning av konventionen
och av de andra texter
som nämns i artikel 1
uppkommer i ett mål som
är anhängigt vid någon av
de domstolar som nämns i
artikel 2.1 och denna
domstol finner att ett
beslut i denna fråga är
nödvändigt för att den
skall kunna döma i saken,
är den skyldig att begära
att domstolen meddelar
ett förhandsavgörande.
2. Lorsqu une telle
question est soulevée
devant une juridiction
indiquée à l article 2
paragraphes 2 et 3, cette
juridiction peut, dans les
conditions déterminées au
paragraphe 1, demander à
la Cour de justice de
statuer.

2. Where such a question
is raised before any court
referred to in point 2 or 3
of Article 2, that court
may under the conditions
laid down in paragraph 1,
request the Court of
Justice to give a ruling
thereon.
2. När en sådan fråga
uppkommer vid en
domstol som avses i
artikel 2.2 och 2.3, kan
denna domstol på de
villkor som anges i punkt
1 begära att domstolen
meddelar ett förhands-
avgörande.
Article 4
1. L autorité compétente
d un État contractant a la
faculté de demander à la
Cour de justice de se
prononcer sur une
question d interprétation
de la convention et des
autres textes mentionnés à
l article 1er si des déci-
sions rendues par des
juridictions de cet État
sont en contradiction avec
l interprétation donnée,
soit par la Cour de justice,
soit par une décision
d une juridiction d un
autre État contractant
mentionnée à l article 2
paragraphes 1 et 2. Les
dispositions du présent
paragraphe ne s appli-
quent qu aux décisions
passées en force de chose
jugée.

Article 4
1. The competent autho-
rity of a Contracting State
may request the Court of
Justice to give a ruling on
a question of inter-
pretation of the Con-
vention or of one of the
other instruments referred
to in Article 1 if judg-
ments given by courts of
that State conflict with the
interpretation given either
by the Court of Justice or
in a judgment of one of
the courts of another
Contracting State referred
to in point 1 or 2 of
Article 2. The provisions
of this paragraph shall
apply only to judgments
which have become res
judicata.
Artikel 4
1. En behörig myndighet i
en konventionsstat har
rätt att begära att dom-
stolen uttalar sig i en
fråga om tolkningen av
konventionen och de
andra texter som nämns i
artikel 1, om domar som
meddelats av domstolar i
den staten strider antingen
mot den tolkning som
gjorts av domstolen eller
mot en dom av en sådan
domstol i en annan kon-
ventionsstat som nämns i
artikel 2.1 och 2.2.
Bestämmelserna i denna
punkt gäller endast domar
som har vunnit laga kraft.
2. L interprétation donnée
par la Cour de justice à la
suite d une telle demande
est sans effet sur les
décisions à l occasion
desquelles l interprétation
lui a été demandée.

2. The interpretation
given by the Court of
Justice in response to
such a request shall not
affect the judgments
which gave rise to the
request for interpretation.
2. Den tolkning som görs
av domstolen i anledning
av en sådan begäran
påverkar inte de domar
som gav upphov till
begäran om tolkning.
3. Sont compétents pour
saisir la Cour de justice
d une demande d inter-
prétation conformément
au paragraphe 1, les
procureurs généraux près
les cours de cassation des
États contractants ou
toute autre autorité
désignée par un État
contractant.

3. The Procurators-
General of the Courts of
Cassation of the Con-
tracting States, or any
other authority designated
by a Contracting State,
shall be entitled to request
the Court of Justice for a
ruling on interpretation in
accordance with
paragraph 1.
3. Det offentligas högsta
representant vid kassa-
tionsdomstolarna i kon-
ventionsstaterna eller
varje annan myndighet
som utses av en kon-
ventionsstat är behöriga
att vända sig till dom-
stolen med en begäran om
tolkning enligt punkt 1.
4. Le greffier de la Cour
de justice notifie la
demande aux États con-
tractants, à la Com-
mission et au Conseil des
Communautés euro-
péennes qui, dans un
délai de deux mois à
compter de cette
notification, ont le droit
de déposer devant la Cour
des mémoires ou obser-
vations écrites.

4. The Registrar of the
Court of Justice shall give
notice of the request to
the Contracting States, to
the Commission and to
the Council of the
European Communities;
they shall then be entitled
within two months of the
notification to submit
statements of case or
written observations to
the Court.
4. När en sådan begäran
inkommer skall dom-
stolens justitiesekreterare
underrätta konventions-
staterna samt Europeiska
gemenskapernas kom-
mission och råd, vilka
inom en frist om två
månader efter sådan
underrättelse har rätt att
inkomma till domstolen
med inlagor eller skrift-
liga synpunkter.
5. La procédure prévue au
présent article ne donne
lieu ni à la perception ni
au remboursement des
frais et dépens.
5. No fees shall be levied
or any costs or expenses
awarded in respect of the
proceedings provided for
in this Article.
5. Det förfarande som
anges i denna artikel skall
inte föranleda att avgifter
tas ut eller att ersättning
för kostnader eller utlägg
tillerkänns.

Article 5
1. Dans la mesure où le
présent protocole n en
dispose pas autrement, les
dispositions du traité
instituant la Communauté
économique européenne
et celles du protocole sur
le statut de la Cour de
justice y annexé, qui sont
applicables lorsque la
Cour est appelée à statuer
à titre préjudiciel,
s appliquent également à
la procédure d interpré-
tation de la convention et
des autres textes mention-
nés à l article 1er.

Article 5
1. Except where this
Protocol otherwise pro-
vides, the provisions of
the Treaty establishing
the European Economic
Community and those of
the Protocol on the
Statute of the Court of
Justice annexed thereto,
which are applicable
when the Court is re-
quested to give a preli-
minary ruling, shall also
apply to any proceedings
for the interpretation of
the Convention and the
other instruments referred
to in Article 1.

Artikel 5
1. Såvida annat inte
föreskrivs i detta proto-
koll skall de bestäm-
melser i Fördraget om
upprättandet av Euro-
peiska ekonomiska
gemenskapen och i det
därtill bilagda protokollet
om domstolens stadga
vilka gäller när domstolen
skall meddela förhands-
avgörande, tillämpas även
vid tolkning av kon-
ventionen och de andra
texter som nämns i artikel
1.
2. Le règlement de
procédure de la Cour de
justice est adapté et
complété, si besoin est,
conformément à l article
188 du traité instituant la
Communauté économique
européenne.
2. The Rules of Procedure
of the Court of Justice
shall, if necessary, be
adjusted and supple-
mented in accordance
with Article 188 of the
Treaty establishing the
European Economic
Community.

2. Domstolens rättegångs-
regler skall vid behov
anpassas och komplette-
ras i enlighet med artikel
188 i Fördraget om
upprättandet av Euro-
peiska ekonomiska
gemenskapen.
Article 6
. . . .

Article 6
. . .
Artikel 6
. . .
Article 7
Le présent protocole sera
ratifié par les États
signataires. Les instru-
ments de ratification
seront déposés auprès du
secrétaire général du
Conseil des Commu-
nautés européennes.

Article 7
This Protocol shall be
ratified by the signatory
States. The instruments of
ratification shall be
deposited with the
Secretary-General of the
Council of the European
Communities.
Artikel 7
Detta protokoll skall rati-
ficeras av signatärstater-
na. Ratifikationsinstru-
menten skall deponeras
hos generalsekreteraren
vid Europeiska gemen-
skapernas råd.
Article 8
Le présent protocole entre
en vigueur le premier jour
du troisième mois suivant
le dépôt de l instrument
de ratification de l État
signataire qui procède le
dernier à cette formalité.
Toutefois, son entrée en
vigueur intervient au plus
tôt en même temps que
celle de la convention du
27 septembre 1968
concernant la compétence
judiciaire et l exécution
des décisions en matière
civile et commerciale.

Article 8
This Protocol shall enter
into force on the first day
of the third month
following the deposit of
the instrument of
ratification by the last
signatory State to take
this step; provided that it
shall at the earliest enter
into force at the same
time as the Convention of
27 September 1968 on
jurisdiction and the
enforcement of judgments
in civil and commercial
matters.
Artikel 8
Detta protokoll träder i
kraft den första dagen i
den tredje månaden efter
det att ratifikationsinstru-
mentet har deponerats av
den signatärstat som sist
fullgör denna formalitet.
Det träder dock i kraft
tidigast samtidigt som
konventionen den 27
september 1968 om dom-
stols behörighet och om
verkställighet av domar
på privaträttens område.
Article 9
Les États contractants
reconnaissent que tout
État qui devient membre
de la Communauté éco-
nomique européenne et
auquel s applique l article
63 de la convention
concernant la compétence
judiciaire et l exécution
des décisions en matière
civile et commerciale doit
accepter les dispositions
du présent protocole, sous
réserve des adaptations
nécessaires.

Article 9
The Contracting States
recognize that any State
which becomes a member
of the European Eco-
nomic Community, and to
which Article 63 of the
Convention on juris-
diction and the enforce-
ment of judgments in civil
and commercial matters
applies, must accept the
provisions of this Proto-
col, subject to such
adjustments as may be
required.
Artikel 9
Konventionsstaterna kon-
staterar att varje stat som
blir medlem av Euro-
peiska ekonomiska
gemenskapen och i för-
hållande till vilken artikel
63 i konventionen om
domstols behörighet och
om verkställighet av
domar på privaträttens
område är tillämplig skall
godta bestämmelserna i
detta protokoll, med
förbehåll för nödvändig
anpassning.

Article 10
Le secrétaire général du
Conseil des Commu-
nautés européennes noti-
fie aux États signataires:
Article 10
The Secretary-General of
the Council of the Euro-
pean Communities shall
notify the signatory States
of:

Artikel 10
Generalsekreteraren vid
Europeiska gemenskaper-
nas råd skall underrätta
signatärstaterna om
a) le dépôt de tout instru-
ment de ratification;

b) la date d entrée en
vigueur du présent proto-
cole;

c) les déclarations reçues
en application de l article
4 paragraphe 3;

d) . . . .

(a) the deposit of each
instrument of ratification;

(b) the date of entry into
force of this Protocol;

(c) any designation
received pursuant to
Article 4 (3);

(d) . . . .
a) deponeringen av varje
ratifikationsinstrument,

b) dagen för detta pro-
tokolls ikraftträdande,

c) förordnanden som har
mottagits enligt artikel
4.3,

d) . . .
Article 11
Les États contractants
communiqueront au
secrétaire général du Con-
seil des Communautés
européennes les textes de
leurs dispositions législa-
tives qui impliquent une
modification de la liste
des juridictions désignées
à l article 2 paragraphe 1.

Article 11
The Contracting States
shall communicate to the
Secretary-General of the
Council of the European
Communities the texts of
any provisions of their
laws which necessitate an
amendment to the list of
courts in point 1 of
Article 2.
Artikel 11
Konventionsstaterna skall
till generalsekreteraren
vid Europeiska gemen-
skapernas råd överlämna
sådana lagtexter som
innebär ändringar i den
förteckning över dom-
stolar som anges i artikel
2.1.
Article 12
Le présent protocole est
conclu pour une durée
illimitée.

Article 12
This Protocol is con-
cluded for an unlimited
period.

Artikel 12
Detta protokoll gäller för
obegränsad tid.
Article 13
Chaque État contractant
peut demander la révision
du présent protocole.
Dans ce cas, une con-
férence de révision est
convoquée par le prési-
dent du Conseil des Com-
munautés européennes.

Article 13
Any Contracting State
may request the revision
of this Protocol. In this
event, a revision con-
ference shall be convened
by the President of the
Council of the European
Communities.
Artikel 13
Varje konventionsstat får
begära att detta protokoll
revideras. Om så sker,
skall ordföranden för
Europeiska gemen-
skapernas råd samman-
kalla en revisionskonf-
erens.
Article 14)
Le présent protocole,
rédigé en un exemplaire
unique en langues alle-
mande, française, italien-
ne et néerlandaise, les
quatre textes faisant
également foi, est déposé
dans les archives du
secrétariat du Conseil des
Communautés euro-
péennes. Le secrétaire
général en remet une
copie certifiée conforme à
chacun des gouverne-
ments des États signa-
taires .

Article 14
This Protocol, drawn up
in a single original in the
Dutch, French, German
and Italian languages, all
four texts being equally
authentic, shall be depo-
sited in the archives of the
Secretariat of the Council
of the European Com-
munities. The Secretary-
General shall transmit a
certified copy to the
Government of each
signatory State.
Artikel 14
Detta protokoll som har
upprättats i ett enda
exemplar på tyska,
franska, italienska och
nederländska språken,
vilka fyra texter äger lika
giltighet, skall deponeras i
arkiven hos general-
sekretariatet vid Euro-
peiska gemenskapernas
råd. Generalsekreteraren
skall överlämna en
bestyrkt kopia till rege-
ringen i varje signatär-
stat .
En foi de quoi les pléni-
potentiaires soussignés
ont apposé leur signature
au bas du présent proto-
cole.

In witness whereof, the
undersigned Plenipoten-
tiaries have affixed their
signatures below this
Protocol.
Till bevis på detta har
undertecknade befull-
mäktigade ombud under-
skrivit detta protokoll.
Fait à Luxembourg, le
trois juin mil neuf cent
soixante et onze.
Done at Luxembourg on
the third day of June in
the year one thousand
nine hundred and
seventy-one.

Som skedde i Luxemburg
den tredje juni nitton-
hundrasjuttioett.
[Signatures des pléni-
potentiaires]
[Signatures of the pleni-
potentiaries]

(De befullmäktigade om-
budens underskrifter.)

Här återfinns bilagan som bilaga 3 till propositionen.
Lagen har enligt 1977:595 och 1977:1000 upphört att gälla i förhållande till
Danmark,
Finland och Norge den 1 januari 1978.
Senaste lydelse 1992:797.
Senaste lydelse 1992:798.
Senaste lydelse 1992:799.
Senaste lydelse 1992:800.

Här återfinns bilagan som bilaga 1 till lagrådsremissen.
Senaste lydelse 1992:797.
Senaste lydelse 1992:798.
Senaste lydelse 1992:799.
Senaste lydelse 1992:800.

Texten såsom den ändrats genom konventionen av den 9 oktober 1978 om
Konungariket Danmarks,
Irlands och Förenade konungariket Storbritanniens och Nordirlands tillträde,
nedan kallad 1978 års
konvention , konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands
tillträde, nedan kallad
1982 års konvention och konventionen av den 26 maj 1989 om Konungariket
Spaniens och
Republiken Portugals tillträde, nedan kallad 1989 års konvention , och
konventionen av den 29
november 1996 om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket
Sveriges tillträde,
nedan kallad 1996 års konvention .
Ingressen till 1989 års konvention innehåller följande text: SOM ÄR MEDVETNA
OM att
medlemsstaterna i gemenskapen och medlemsstaterna i Europeiska
frihandelssammanslutningen
(EFTA) den 16 september 1988 i Lugano ingick konventionen om domstols behörighet
och om
verkställighet av domar på privaträttens område, vilket utvidgar
Brysselskonventionens principer till
att gälla de stater som tillträder denna konvention.
Andra meningen tillagd genom artikel 3 i 1978 års konvention.
Ändringen framgår av en underrättelse lämnad den 8 februari 1988 i enlighet
med artikel VI i det
bifogade protokollet och bekräftad i 1989 års konvention, bilaga I punkt e.1.
Andra stycket såsom det har ändrats genom artikel 4 i 1978 års konvention,
artikel 3 i 1982 års
konvention, artikel 3 i 1989 års konvention och artikel 2 i 1996 års konvention.
Artikel 5.1 såsom den ändrats i texten på franska genom artikel 5.1 i 1978 års
konvention och
såsom den ändrats genom artikel 4 i 1989 års konvention.
Artikel 5.2 såsom den ändrats genom artikel 5.3 i 1978 års konvention.
Artikel 5.6 har lagts till genom artikel 5.4 i 1978 års konvention.
Artikel 5.7 har lagts till genom artikel 5.4 i 1978 års konvention.
Artikel 5.4 tillagd genom artikel 5 i 1989 års konvention.
Artikeln tillagd genom artikel 6 i 1978 års konvention.
Texten såsom den ändrats genom artikel 7 i 1978 års konvention.
Texten såsom den har ändrats genom artikel 8 i 1978 års konvention.
Artikeln tillagd genom artikel 9 i 1978 års konvention.
Texten såsom den ändrats genom artikel 10 i 1978 års konvention.
Artikel 16.1 såsom den ändrats genom artikel 6 i 1989 års konvention.
Texten såsom den ändrats genom artikel 11 i 1978 års konvention och artikel 7
i 1989 års
konvention.
Andra stycket såsom det ändrats genom artikel 12 i 1978 års konvention.
Texten såsom den ändrats genom artikel 8 i 1989 års konvention.
Artikel 27.2 såsom den ändrats genom artikel 13.1 i 1978 års konvention.
Artikel 27.5 tillagd genom artikel 13.2 i 1978 års konvention.
Det andra stycket tillagt genom artikel 14 i 1978 års konvention.
Texten såsom den ändrats genom artikel 9 i 1989 års konvention.
Det andra stycket har lagts till genom artikel 15 i 1978 års konvention.
Ändringen framgår av en underrättelse lämnad den 8 februari 1988 i enlighet
med artikel VI i det
bifogade protokollet och bekräftad genom 1989 års konvention, bilaga I punkt
e.2.
Artikel 32.1 såsom den ändrats genom artikel 16 i 1978 års konvention, artikel
4 i 1982 års
konvention, artikel 10 i 1989 års konvention och artikel 3 i 1996 års
konvention.
Texten såsom den ändrats genom artikel 17 i 1978 års konvention, artikel 5 i
1982 års
konvention, artikel 11 i 1989 års konvention och artikel 4 i 1996 års
konvention.
Det andra stycket har lagts till genom artikel 18 i 1978 års konvention.
Artikel 40.1 såsom den ändrats genom artikel 19 i 1978 års konvention, artikel
6 i 1982 års
konvention, artikel 12 i 1989 års konvention och artikel 5 i 1996 års
konvention.
Texten såsom den ändrats genom artikel 20 i 1978 års konvention, artikel 7 i
1982 års
konvention, artikel 13 i 1989 års konvention och artikel 6 i 1996 års
konvention.
Texten såsom den ändrats genom artikel 21 i 1978 års konvention och 1989 års
konvention,
bilaga I punkt e.3.
Artikel 46.2 såsom den ändrats genom artikel 22 i 1978 års konvention.
Första stycket såsom det ändrats genom artikel 14 i 1989 års konvention.
Det tredje stycket har utgått genom artikel 15 i 1989 års konvention.
Det andra stycket har lagts till genom artikel 23 i 1978 års konvention.
Texten såsom den ersatts genom artikel 16 i 1989 års konvention.
1978 års konvention innehåller i avdelning V följande övergångsbestämmelser:
Artikel 34
1. 1968 års konvention och 1971 års protokoll, i deras lydelse enligt denna
konvention skall tillämpas
endast på rättsliga förfaranden som har inletts och på officiella handlingar som
har upprättats eller
registrerats efter denna konventions ikraftträdande i ursprungsstaten och, i
fråga om erkännande eller
verkställighet av en dom eller en officiell handling, i den stat som ansökan
riktar sig till.

2. I relationerna mellan de sex stater som ingick 1968 års konvention skall
domar som meddelats
efter denna konventions ikraftträdande i mål och ärenden som har anhängiggjorts
före den dagen
dock erkännas och verkställas enligt bestämmelserna i avdelning III i 1968 års
konvention i dess
lydelse enligt denna konvention.
3. Därutöver gäller, i relationerna mellan de sex stater som ingick 1968 års
konvention och de tre
stater som nämns i artikel 1 i den här konventionen, liksom i relationerna
mellan dessa tre stater, att
domar som meddelats efter denna konventions ikraftträdande mellan
ursprungsstaten och den stat
som ansökan riktar sig till, i mål och ärenden som har anhängiggjorts före den
dagen, skall erkännas
och verkställas enligt bestämmelserna i avdelning III i 1968 års konvention i
dess lydelse enligt
denna konvention, om behörigheten har grundats på bestämmelser som
överensstämmer antingen
med bestämmelserna i den ändrade avdelning II eller med bestämmelserna i en
konvention som
gällde mellan ursprungsstaten och den stat som ansökan riktar sig till vid tiden
för målets eller
ärendets anhängiggörande.
1982 års konvention innehåller i avdelning V följande övergångsbestämmelser:
Artikel 12
1. 1968 års konvention och 1971 års protokoll, i deras lydelse enligt 1978 års
konvention och denna
konvention, skall tillämpas endast på rättsliga förfaranden som har inletts och
på officiella handlingar
som har upprättats eller registrerats efter denna konventions ikraftträdande i
ursprungsstaten och, i
fråga om erkännande eller verkställighet av en dom eller en officiell handling,
i den stat som ansöken
riktar sig till.
2. Domar som har meddelats efter denna konventions ikraftträdande mellan
ursprungsstaten och den
stat som ansökan riktar sig till, i mål och ärenden som har anhängiggjorts före
den dagen, skall dock
erkännas och verkställas i den stat som ansökan riktar sig till enligt
bestämmelserna i avdelning III i
1968 års konvention, i dess lydelse enligt 1978 års konvention och denna
konvention, om
behörigheten har grundats på bestämmelser som överensstämmer antingen med
bestämmelserna i den
ändrade avdelning II, i 1968 års konvention, eller med bestämmelserna i en
konvention som gällde
mellan ursprungsstaten och den stat som ansökan riktar sig till vid tiden för
målets eller ärendets
anhängiggörande.
1989 års konvention innehåller i avdelning VI följande övergångsbestämmelser:
Artikel 29
1. 1968 års konvention och 1971 års protokoll, i deras lydelse enligt 1978 års
konvention, 1982 års
konvention och denna konvention, skall tillämpas endast på rättsliga förfaranden
som har inletts och
på officiella handlingar som har upprättats eller registrerats efter denna
konventions ikraftträdande i
ursprungsstaten och, i fråga om erkännande eller verkställighet av en dom eller
en officiell handling, i
den stat som ansökan riktar sig till.
2. Domar som har meddelats efter denna konventions ikraftträdande mellan
ursprungsstaten och den
stat som ansökan riktar sig till, i mål och ärenden som har anhängiggjorts före
den dagen, skall dock
erkännas och verkställas enligt bestämmelserna i avdelning III i 1968 års
konvention, i dess lydelse
enligt 1978 års konvention, 1982 års konvention och denna konvention, om
behörigheten har
grundats på bestämmelser som överensstämmer antingen med bestämmelserna i den
ändrade
avdelning II i 1968 års konvention, eller med bestämmelserna i en konvention som
gällde mellan
ursprungsstaten och den stat som ansökan riktar sig till vid tiden för målets
eller ärendets
anhängiggörande.
1996 års konvention innehåller i avdelning V följande övergångsbestämmelser:
1. 1968 års konvention och 1971 års protokoll, i deras lydelse enligt 1978 års
konvention, 1982 års
konvention, 1989 års konvention och denna konvention skall tillämpas endast på
rättsliga förfaranden
som har inletts och på officiella handlingar som har upprättats eller
registrerats efter denna
konventions ikraftträdande i ursprungsstaten och, i fråga om erkännande eller
verkställighet av en
dom eller en officiell handling, i den stat som ansökan riktar sig till.
2. Domar som har meddelats efter denna konventions ikraftträdande mellan
ursprungsstaten och den
stat som ansökan riktar sig till, i mål och ärenden som har anhängiggjorts före
den dagen, skall dock
erkännas och verkställas enligt bestämmelserna i avdelning III i 1968 års
konvention, i dess lydelse
enligt 1978 års konvention, 1982 års konvention, 1989 års konvention och denna
konvention, om
behörigheten har grundats på bestämmelser som överensstämmer antingen med
bestämmelserna i den
ändrade avdelning II i 1968 års konvention, eller med bestämmelserna i en
konvention som gällde
mellan ursprungsstaten och den stat som ansökan riktar sig till vid tiden för
målets eller ärendets
anhängiggörande.
Detta stycke skall ersätta artikel 35 i avdelning V i 1978 års konvention som
hade utvidgats
till att gälla Republiken Grekland genom artikel 1.2 i 1982 års konvention. I
1989 års konvention
föreskrivs att dessa två senaste bestämmelserna skall utgå.
Denna artikel tillagd genom artikel 17 i 1989 års konvention. Den motsvarar
artikel 36 i
avdelning V i 1978 års konvention och har utvidgats till att gälla Republiken
Grekland genom artikel
1.2 i 1982 års konvention. I 1989 års konvention, artikel 28 föreskrivs att
dessa två senaste
bestämmelserna skall utgå.
Strecksats tillagd genom artikel 24 i 1978 års konvention.
Strecksats tillagd genom artikel 7 i 1996 års konvention.
Strecksatsen tillagd genom artikel 7 i 1996 års konvention.
Strecksatsen tillagd genom artikel 24 i 1978 års konvention.
Strecksats tillagd genom artikel 8 i 1982 års konvention.
Strecksatsen tillagd genom artikel 18 i 1989 års konvention.
Strecksatsen tillagd genom artikel 24 i 1978 års konvention.
Strecksatsen tillagd genom artikel 7 i 1996 års konvention.
Artikel 57.2 tillagd genom artikel 19 i 1989 års konvention. Artikel 57.2
motsvarar artikel 25.2
i 1978 års konvention som har utvidgats att gälla Republiken Grekland genom
artikel 1.2 i 1982 års
konvention. I 1989 års konvention, artikel 28, föreskrivs att de två senaste
bestämmelserna skall
upphöra att gälla.
Artikel 57.1 såsom den ändrats genom artikel 25.1 i 1978 års konvention och
artikel 19 i 1989
års konvention.
Artikel 57.3 tillagd genom artikel 25.1 i 1978 års konvention.
Texten såsom den ändrats genom artikel 20 i 1989 års konvention.
Andra stycket tillagt genom artikel 26 i 1978 års konvention.
I artikel 21 i 1989 års konvention föreskrivs att artikel 60, ändrad genom
artikel 27 i 1978 års
konvention skall utgå.
Ratifikationen av 1978 och 1982 års konventioner regleras i artiklarna 38 och
14 i dessa
konventioner.
Ratifikationen av 1989 års konvention regleras i artikel 3A i samma konvention,
vilken artikel har
följande lydelse:
Artikel 31
Denna konvention skall ratificeras av signatärstaterna.
Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos
generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd.
Ratifikationen av 1996 års konvention regleras i artikel 15 i samma konvention,
vilken artikel har
följande lydelse:
Artikel 15
Denna konvention skall ratificeras av signatärstaterna.
Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos
generalsekreteraren vid Europeiska unionens råd.
1978 års och 1982 års konventioners ikraftträdande reglerades i artiklarna 39
och 15 i dessa
konventioner.
1989 års konventions ikraftträdande regleras i artikel 32 i samma konvention,
vilken artikel har
följande lydelse:
Artikel 32
1. Denna konvention träder i kraft den första dagen i den tredje månaden efter
det att två
signatärstater, varav den ena är Konungariket Spanien eller Republiken Portugal,
har deponerat sina
ratifikationsinstrument.
2. I förhållande till varje annan signatärstat träder denna konvention i kraft
den första dagen i den
tredje månaden efter det att den staten har deponerat sitt
ratifikationsinstrument.
Ikraftträdandet för 1996 års konvention regleras i artikel 16 i samma
konvention, vilken artikel har
följande lydelse:
Artikel 16
1. Denna konvention träder i kraft den första dagen i den tredje månaden efter
det att två
signatärstater, varav den ena skall vara Republiken Österrike, Republiken
Finland eller Konungariket
Sverige, har deponerat sina ratifikationsinstrument.
2. I förhållande till varje annan signatärstat träder denna konvention i kraft
den första dagen i den
tredje månaden efter det att den staten har deponerat sitt
ratifikationsinstrument.
Underrättelserna om 1978 och 1982 års konventioner regleras i artiklarna 40
och 16 i dessa
konventioner.
Underrättelserna om 1989 års konvention regleras i artikel 33 i samma
konvention, vilken artikel har
följande lydelse:
Artikel 33
Generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd skall underrätta
signatärstaterna om
a) deponeringen av varje ratifikationsinstrument,
b) dagen för konventionens ikraftträdande för konventionsstaterna.
Notifikationerna om 1996 års konvention regleras i artikel 17 i samma
konvention, vilken artikel har
följande lydelse:
Artikel 17
Generalsekreteraren vid Europeiska unionens råd skall underrätta
signatärstaterna om
a) deponeringen av varje ratifikationsinstrument,
b) dagen för konventionens ikraftträdande för konventionsstaterna.
I artikel 22 i 1989 års konvention föreskrivs att c, ändrad genom artikel 28 i
1978 års konvention,
skall utgå.
Angivandet av de texter som äger lika giltighet följer av följande
bestämmelser:
när det gäller 1978 års konventon, artikel 41 i samma konvention, vilken
artikel har följande
lydelse:
Artikel 41
Denna konvention, som har upprättats i ett enda exemplar på danska, engelska,
franska, iriska,
italienska, nederländska och tyska språken, vilka sju texter alla äger lika
giltighet, skall deponeras i
arkivet hos generalsekretariatet vid Europeiska gemenskapernas råd.
Generalsekreteraren skall
överlämna en bestyrkt kopia till regeringen i varje signatärstat.
när det gäller 1982 års konvention, artikel 17 i samma konvention, vilken
artikel har följande
lydelse:
Artikel 17
Denna konvention, som har upprättats i ett enda exemplar på danska, engelska,
franska, grekiska,
iriska, italienska, nederländska och tyska språken, vilka åtta texter alla äger
lika giltighet, skall
deponeras i arkiven hos generalsekretariatet vid Europeiska gemenskapernas råd.
Generalsekreteraren
skall överlämna en bestyrkt kopia till regeringen i varje signatärstat.
när det gäller 1989 års konvention, artikel 34 i samma konvention, vilken
artikel har följande
lydelse:
Artikel 34
Denna konvention, som har upprättats i ett enda exemplar på danska, engelska,
franska, grekiska,
iriska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska och tyska språken, vilka
tio texter alla äger lika
giltighet, skall deponeras i arkiven hos generalsekretariatet vid Europeiska
gemenskapernas råd.
Generalsekreteraren skall överlämna en bestyrkt kopia till regeringen i varje
signatärstat.
när det gäller 1996 års konvention, artikel 18 i samma konvention, vilken
artikel har följande
lydelse:
Artikel 18
Denna konvention, som har upprättats i ett enda exemplar på spanska, danska,
tyska, grekiska,
engelska, franska, iriska, italienska, nederländska, portugisiska, finska och
svenska språken, vilka
tolv texter alla äger lika giltighet, skall deponeras i arkiven hos
generalsekretariatet vid Europeiska
gemenskapernas råd.
Generalsekreteraren skall överlämna en bestyrkt kopia till regeringen i varje
signatärstat.
Avfattandet av texter som äger giltighet till 1968 års konvention på de
tillträdande
medlemsstaternas officiella språk följer av
när det gäller 1978 års konvention, artikel 37 i samma konvention, vilken
artikel har följande
lydelse:
Artikel 37
Generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd skall till regeringarna i
Konungariket
Danmark, Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland
överlämna en bestyrkt
kopia av 1968 års konvention och 1971 års protokoll på franska, italienska,
nederländska och tyska
språken.
De på danska, engelska och iriska avfattade texterna till 1968 års konvention
och 1971 års protokoll
bifogas denna konvention. De på danska, engelska och iriska språken avfattade
texterna äger lika
giltighet som origi- naltexterna till 1968 års konvention och 1971 års
protokoll.
när det gäller 1982 års konvention, artikel 13 i samma konvention, vilken
artikel har följande
lydelse:
Artikel 13
Generalsekreteraren för Europeiska gemenskapernas råd skall till Republiken
Greklands regering
översända en bestyrkt kopia av 1968 års konvention, 1971 års protokoll och 1978
års konvention på
danska, engelska, franska, iriska, italienska, nederländska och tyska språken.
De texter till 1968 års konvention, 1971 års protokoll och 1978 års konvention,
som har upprättats på
grekiska språket, finns bilagda denna konvention. De texter som har upprättats
på grekiska språket
äger lika giltighet som de andra texterna till 1968 års konvention, 1971 års
protokoll och 1978 års
konvention.
när det gäller 1989 års konvention, artikel 30 i samma konvention, vilken
artikel har följande
lydelse:
Artikel 30
1. Generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd skall till Konungariket
Spaniens och
Republiken Portugals regeringar överlämna en bestyrkt kopia av 1968 års
konvention, 1971 års
protokoll, 1978 ars konvention och 1982 års konvention på danska, engelska,
franska, grekiska,
iriska, italienska, nederländska och tyska språken.
2. De texter till 1968 års konvention, 1971 års protokoll, 1978 års konvention,
1982 års konvention
som har upprättats på spanska och portugisiska språken återfinns i bilagorna II,
III, IV och V till
denna konvention. De texter som upprättats på spanska och portugisiska språken
äger lika giltighet
som de andra texterna till 1968 års konvention, 1971 års protokoll, 1978 års
konvention och 1982 års
konvention.
när det gäller 1996 års konvention, artikel 14 i samma konvention, vilken
artikel har följande
lydelse:
Artikel 14
1. Generalsekreteraren vid Europeiska unionens råd skall till Republiken
Österrikes, Republiken
Finlands, och Konungariket Sveriges regeringar överlämna en bestyrkt kopia av
1968 års konvention,
1971 års protokoll, 1978 års konvention, 1982 års konvention och 1989 års
konvention på spanska,
danska, tyska, grekiska, engelska, franska, iriska, italienska, nederländska och
portugisiska språken.
2. De texter till 1968 års konvention, 1971 års protokoll, 1978 års konvention,
1982 års konvention
och 1989 års konvention som har upprättats på finska och svenska språken äger
lika giltighet som de
andra texterna till 1968 års konvention, 1971 års protokoll, 1978 års
konvention, 1982 års
konvention och 1989 års konvention.
1978, 1982 och 1989 års konventioner har undertecknats av medlemsstaternas
befullmäktigade
ombud. Konungariket Danmarks befullmäktigade ombuds underskrift är åtföljd av
följande text:
Utan att, vid ratificeringen, göra avkall på en territoriell reservation
beträffande Färöarna och
Grönland, med likväl möjlighet att senare utvidga konventionens omfattning till
att omfatta dessa två
territorier.
Texten såsom den ändrats genom 1978, 1982 och 1989 års konventioner.
Artikeln såsom den ändrats genom artikel 8 i 1996 års konvention.
Artikeln tillagd genom artikel 29 i 1978 års konvention och ändrad genom
artikel 9 i 1996 års
konvention.
Artikeln tillagd genom artikel 29 i 1978 års konvention, ändrad genom artikel
9 i 1982 års
konvention och artikel 23 i 1989 års konvention.
Artikeln tillagd genom artikel 29 i 1978 års konvention.
Artikeln tillagd genom artikel 29 i 1978 års konvention.
Artikeln tillagd genom artikel 10 i 1996 års konvention.
Texten såsom den ändrats genom konventionen av den 9 oktober 1978 om
Konungariket
Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland
tillträde, nedan kallad
1978 års konvention , konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken
Greklands tillträde,
nedan kallad 1982 års konvention och konventionen av den 26 maj 1989 om
Konungariket
Spaniens och Republiken Portugals tillträde, nedan kallad 1989 års konvention ,
och konventionen
av den 29 november 1996 om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och
Konungariket
Sveriges tillträde, nedan kallad 1996 års konvention .
Andra stycket tillagt genom artikel 30 i 1978 års konvention.
Tredje stycket tillagt genom artikel 10 i 1982 års konvention.
Fjärde stycket tillagt genom artikel 24 i 1989 års konvention.
Femte stycket tillagt genom artikel 11 i 1996 års konvention.
Punkt 1 såsom den ändrats genom artikel 31 i 1978 års konvention, artikel 11 i
1982 års
konvention, artikel 25 i 1989 års konvention och artikel 12 i 1996 års
konvention.
I artikel 26 i 1989 års konvention föreskrivs att artikel 6, ändrad genom
artikel 32 i 1978 års
konvention, skall utgå.
Se fotnot 54.
Se fotnot 55.
Se fotnot 56.
I artikel 27 i 1989 års konvention föreskrivs att d, ändrad genom artikel 33 i
1978 års
konvention, skall utgå.
Se fotnot 58.
Se fotnot 59.

Prop. 1997/98:102

16

1

Prop. 1997/98:102
Bilaga 1

57

Prop. 1997/98:102
Bilaga 1

58

68

Prop. 1997/98:102
Bilaga 1

63

Prop. 1997/98:102
Bilaga 2

Prop. 1997/98:102
Bilaga 2

Prop.1997/98:102
Bilaga 3

130

Prop. 1997/98:102
Bilaga 3

125

Prop. 1997/98:102
Bilaga 3

139

Prop. 1997/98:102
Bilaga 3

131

Prop. 1997/98:102

144

140