Regeringens proposition
1997/98:100

Förbättrade möjligheter till punktskattekontroll m.m.

Prop.

1997/98:100

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 6 april 1998

Göran Persson

Thomas Östros
(F inansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag om punktskattekontroll avseende
transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter.
Tullen skall ansvara för kontrollen. I lagen ges tullen befogenhet att kon-
trollera vägtransporter. Tullen föreslås få befogenhet att i vissa fall om-
händerta skattepliktiga varor för att utreda om skatt för varan skall beta-
las i Sverige. Vidare föreslås att tullen skall kunna besluta om skatt på
omhändertagna varor och att varorna, om skatten inte betalas, skall kunna
förverkas efter beslut av domstol. Tullen föreslås också fa förbättrade
möjligheter att kontrollera postförsändelser som kommer från ett annat
EU-land och som innehåller alkohol- eller tobaksvaror. Alkoholdrycker
och tobaksvaror som förs in av resande för privat bruk skall kunna om-
händertas av tullen om det finns en påtaglig risk att den skattskyldige inte
kommer att betala skatten. Förblir skatten obetald skall varorna kunna
förverkas efter beslut av domstol.

I propositionen föreslås vidare en ny lag om särskild skattekontroll av
torg- och marknadshandel m.m. Den nya lagen innehåller bestämmelser
om att den som upplåter plats för torg- och marknadshandel m.m. skall
anteckna uppgifter om den som platsen upplåts till. Platsupplåtaren är
skyldig att bevara uppgifterna och på begäran lämna dem till skattemyn-
digheten. Om platsupplåtaren inte fullgjort sin skyldighet skall skatte-
myndigheten påföra upplåtaren en kontrollavgift på 2 000 kr. Den nya
lagen innehåller vidare en bestämmelse om att skattemyndigheten far
göra s.k. kontrollbesök hos den som bedriver eller kan antas bedriva torg-
och marknadshandel.

De nya lagarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1998.

1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 100

Innehållsförteckning

Prop. 1997/98:100

1    Förslag till riksdagsbeslut.................................................................7

2   Lagtext...............................................................................................8

2.1      Förslag till lag om punktskattekontroll av transporter

m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineralolje-
produkter.............................................................................8

2.2     Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om

punktskatter och prisregleringsavgifter............................ 19

2.3     Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om

beskattning av privatinforsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen..............................................................................21

2.4     Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om

Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen................................26

2.5     Förslag till lag om ändring i tullregisterlagen

(1990:137).........................................................................28

2.6     Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738) ...31

2.7     Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om

tobaksskatt........................................................................33

2.8     Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om

avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter..........35

2.9     Förslag till lag om särskild skattekontroll av torg- och

marknadshandel m.m........................................................36

2.10    Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om

särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet...........38

2.11    Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483).........................................................................39

2.12    Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1024) om

skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar..........41

3   Ärendet och dess beredning............................................................42

4   Inledning..........................................................................................44

4.1     Allmänt.............................................................................44

4.2     Cirkulationsdirektivet.......................................................45

4.2.1      Några centrala begrepp...................................45

4.2.2     Beskattningsförfarandets huvudprinciper.......46

4.2.3      Särskilda bestämmelser rörande

suspensionsordningen.....................................46

4.2.4     Krav på dokument m.m..................................47

4.2.5      Överträdelser..................................................47

4.2.6      Förflyttning av varor som släppts for

konsumtion.....................................................47

4.2.7      Distansforsäljning...........................................48

4.2.8      Införsel for privat bruk...................................48

4.3     Den svenska regleringen...................................................48

4.3.1      Allmänt...........................................................48

4.3.2     Upplagshavare................................................49

4.3.3      V arumottagare................................................49

4.3.4      Distansförsäljning...........................................50

4.3.5      Yrkesmässig införsel av varor som släppts

för konsumtion................................................50

4.3.6      Införsel för privat bruk...................................50

4.3.7      Förfarande och kontroll..................................51

4.4     Transitering i Europa........................................................52

4.4.1      Allmänt...........................................................52

4.4.2      Gemenskapstransitering..................................53

4.4.3      Gemensam transitering...................................53

4.4.4     TIR..................................................................54

4.5     Problembilden ur ett europeiskt perspektiv......................54

5   Bakgrunden till nuvarande kontrollproblem...................................56

5.1      Tullkontrollen före och efter EU-inträdet.........................56

5.2      Skattekontrollen efter EU-inträdet....................................56

5.2.1      Kontroll av yrkesmässig införsel....................56

5.2.2      Kontroll av införsel för privat bruk................57

6   Omfattningen av skatteundandragandena.......................................57

6.1     Alkoholdrycker.................................................................57

6.2     Tobaksvaror......................................................................58

6.3     Mineraloljeprodukter........................................................59

7   Förbättrade kontrollmöjligheter......................................................60

8   Ansvaret för kontrollverksamheten m.m.........................................64

8.1      Tullmyndigheterna skall utföra kontroller enligt den

nya lagen...........................................................................64

8.2     Behovet av spaningsbefogenheter....................................67

9   Transportkontroll.............................................................................71

9.1     Skyldighet att medföra ledsagardokument och att ställa

säkerhet för skattens betalning..........................................71

9.2     Kontroll av transporter av punktskattepliktiga varor........72

9.3      Tullens befogenheter vid transportkontroll......................75

9.4     Enskildas skyldigheter vid transportkontroll....................75

9.5     Tidsmässiga begränsningar av befogenheten att

genomföra transportkontroller..........................................77

9.6     Verkställighet av beslut om transportkontroll..................78

10  Lokalkontroll...................................................................................78

11  Omhändertagande och förverkande.................................................81

11.1    Allmänna utgångspunkter.................................................81

11.2    Tullen ges möjlighet att omhänderta varor, handlingar,

m.m...................................................................................84

11.3     Tullens befogenheter och skyldigheter efter det att ett

beslut om omhändertagande meddelats............................87

11.4    Enskildas skyldigheter efter det att ett beslut om

omhändertagande meddelats.............................................88

11.5    Tullen ges befogenhet att besluta om skatt i vissa fall.....90

Prop. 1997/98:100

11.6    Förutsättningar för att ett omhändertagande av annan         Prop. 1997/98:100

egendom än punktskattepliktiga varor och handlingar

skall upphävas...................................................................93

11.7    Förutsättningar för att omhändertagande av

punktskattepliktiga varor skall upphävas..........................95

11.8    Möjlighet för tullen att vägra lämna ut alkohol- och

tobaksvaror........................................................................97

11.9    Förtida försäljning av omhändertagen egendom..............99

11.10   Förverkande....................................................................100

11.11   Särskild rätt till förverkad egendom...............................104

11.12   Försäljning av förverkad egendom m.m.........................106

12  Straffbestämmelser........................................................................108

13  Postförsändelser m.m....................................................................111

13.1    Införsel av alkoholdrycker i vissa fall............................111

13.2    Distansförsäljning...........................................................114

13.3    Kontroll av postförsändelser...........................................116

13.3.1    Tullens befogenheter att undersöka och

öppna postförsändelser.................................116

13.3.2    Tullens befogenheter att omhänderta och

förverka alkohol- och tobaksvaror................121

14  Transporttillägg.............................................................................124

14.1    Förutsättningama för transporttillägg.............................124

14.2    Bestämmelser om uppbörd, undanröjande och

befrielse...........................................................................128

15  Förfarande- och domstolsfrågor....................................................130

15.1    Behörighet att fatta beslut m.m.......................................130

15.2    Polisens medverkan i kontrollverksamheten..................131

15.3    Bevis över verkställighet................................................132

15.4    Särskild bestämmelse om enskild part m.m...................133

15.5    Överklagande..................................................................134

15.6    Företrädare för det allmänna m.m...................................138

15.7    Handläggningen i domstol..............................................138

16  Kontroll av privatinförsel av alkohol- och tobaksvaror................139

16.1    Kontroll av privat införsel av alkohol- och tobaksvaror. 139

16.2    Omhändertagande av skattepliktig alkohol- och

tobaksvara som förts in för privat bruk...........................143

16.3    Förverkande av omhändertagen punktskattepliktig

vara..................................................................................145

16.4    Förfarandet med förverkad egendom m.m.....................146

17  Registerfrågor................................................................................146

17.1    Register för punktskattekontroll.....................................146

17.2    Uppgifter som får registreras..........................................149

17.3     Terminalåtkomst till tullregistret....................................150

17.4    Tullmyndigheternas tillgång till uppgifter i andra

register............................................................................152

17.5    Skattemyndighetens kontroll- och tillsynsverksamhet... 155

18  Skattskyldigheten för varor som släppts för konsumtion i ett

annat EU-land................................................................................157

19  Kontrollen av användningen av märkta mineraloljeprodukter.....158

20  Ändrade förfaranderegler för beskattningen av privatinförsel

av alkoholdrycker och tobaksvaror från annat EU-land m.m......159

20.1    Ändrade förfaranderegler................................................159

20.2    Straffbestämmelsen i privatinförsellagen.......................161

21   Identitetskontroll...........................................................................162

22  Skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m........................164

22.1    Nuvarande förhållanden..................................................164

22.1.1    Regeringsformen och EG-rätten...................164

22.1.2     Annan lagstiftning........................................164

22.1.3     Krav på översyn av skattekontrollen av den

tillfälliga handeln och Riksskatteverkets
förslag...........................................................167

22.2    Platsupplåtarens skyldigheter.........................................168

22.3    Skattemyndighetens kontroll..................... 172

22.4    Kontrollavgift..................................................................175

22.5    F örfarandet......................................................................176

22.6    Krav på kassaapparat............................... 177

23  Ekonomiska konsekvenser............................................................178

24  F örfattningskommentar.................................................................181

24.1    Förslaget till lag om punktskattekontroll avseende

transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och
mineraloljeprodukter.......................................................181

24.2    Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om

punktskatter och prisregleringsavgifter..........................207

24.3    Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565) om

beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen............................................................................207

24.4    Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om

Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen..............................210

24.5     Förslaget till lag om ändring i tullregisterlagen

(1990:137).......................................................................210

24.6    Förslaget till lag om ändring i alkohollagen

(1994:1738).....................................................................211

24.7    Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om

tobaksskatt......................................................................212

24.8    Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:146) om

avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter........212

24.9    Förslaget till lag om särskild skattekontroll av torg-

och marknadshandel m.m...............................................213

24.10   Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:466) om

särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.........216

Prop. 1997/98:100

24.11   Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483).......................................................................217

24.12   Förslaget till lag om ändring i lagen (19997:1024) om

skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar........217

Bilaga 1   Sammanfattning av betänkandet Punktskattekontroll av

alkohol, tobak och mineralolja m.m....................................218

Bilaga 2  Tillämpliga delar av kommitténs författningsförslag..........229

Bilaga 3  Förteckning över remissinstanser beträffande betänkandet

Punktskattekontroll av alkohol, tobak och mineralolja

m.m......................................................................................264

Bilaga 4  Promemorians lagförslag.....................................................265

Bilaga 5  Förteckning över remissinstanserna....................................275

Bilaga 6  Lagrådsremissens lagförslag...............................................276

Bilaga 7  Lagrådsremissens lagförslag...............................................302

Bilaga 8  Lagrådets yttranden.............................................................312

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 april 1998.........327

Rättsdatablad.........................................................................................328

Prop. 1997/98:100

Prop. 1997/98:100

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, to-
baksvaror och mineraloljeprodukter,

2. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter,

3. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel
av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen,

4. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid
Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,

5. lag om ändring i tullregisterlagen (1990:137),

6. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),

7. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

8. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning
av skatter och avgifter,

9. lag om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m.,

10. lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet,

11. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),

12. lag om ändring i lagen (1997:1204) om skattemyndigheters med-
verkan i brottsutredningar.

Lagtext

Prop. 1997/98:100

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1       Förslag till lag om punktskattekontroll av transporter

m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineralolje-
produkter

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 § Denna lag är tillämplig vid punktskattekontroll som avser sådan
hantering av punktskattepliktiga varor som omfattas av rådets direktiv
92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskatte-
pliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana va-
ror1, senast ändrat genom rådets direktiv 96/99/EG2.

Bestämmelserna i denna lag är endast tillämpliga på

1. yrkesmässig hantering av punktskattepliktiga varor, och

2. distansförsäljning av punktskattepliktiga varor.

2 § Med punktskattepliktig vara avses tobaksvara, alkoholvara och mine-
raloljeprodukt.

Med tobaksvara förstås vara som avses i 1 § andra stycket lagen
(1994:1563) om tobaksskatt.

Med alkoholvara förstås vara som avses i 2-6 §§ lagen (1994:1564)
om alkoholskatt.

Med mineraloljeprodukt förstås bränsle som avses i 1 kap. 3 a § lagen
(1994:1776) om skatt på energi.

3 § Med handling avses framställning i skrift eller bild samt upptagning
som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt
hjälpmedel.

Med transportmedel avses varje slag av fordon som används för trans-
port på väg.

4 § Med skattskyldig avses den som är skattskyldig enligt

1. 9 § första stycket 1-5 eller 27 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

2. 8 § första stycket 1-5 eller 26 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt
och,

3. 4 kap. 1 § första stycket 1-5 eller 7 eller 2 § lagen (1994:1776) om
skatt på energi.

1 EGT nr L 76, 23.3.92, s. 1 (Celex 392L0012)

2EGTnrL8, 11.1.1997, s. 12 (Celex 396L0099)

5 § Ett beslut om åtgärd enligt denna lag far fattas endast om skälen för
åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär for
den enskilde.

6 § Transporter av punktskattepliktiga varor skall åtföljas av ledsagardo-
kument och bevis om ställd säkerhet samt omfattas av säkerhet för betal-
ning av skatt enligt vad som föreskrivs i lagen (1994:1563) om tobaks-
skatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt
på energi.

I fall då de regler som avses i första stycket inte är tillämpliga skall
transporter av punktskattepliktiga varor åtföljas av ledsagardokument och
bevis om ställd säkerhet i den utsträckning som följer av artiklarna 7 och
18 i det direktiv som anges i 1 kap. 1 § samt omfattas av säkerhet för
betalning av skatt i den utsträckning som följer av artiklarna i 7, 10, 13
och 15 i nämnda direktiv.

En transport av punktskattepliktiga varor anses inte ha skett i strid med
första eller andra stycket om ett ledsagardokument som åtföljer trans-
porten innehåller endast smärre brister.

2 kap. Yrkesmässiga vägtransporter

Transportkontroll

1 § För att kontrollera att punktskattepliktig varor transporteras i enlighet
med 1 kap. 6 § får tullmyndigheten kontrollera det som är eller kan antas
vara yrkesmässig vägtransport (transportkontroll). Transportkontroll får
ske under pågående transport och då varor på-, av- eller omlastas i direkt
anslutning till transport.

Transportkontroll far genomföras även på områden som inte är till-
gängliga för allmänheten.

2 § Tullmyndigheten lår vid transportkontroll undersöka transportmedel,
lådor, behållare eller andra utrymmen i transportmedel, containrar eller
tankar där punktskattepliktiga varor kan förvaras under transport. Myn-
digheten får vidare eftersöka och granska ledsagardokument, bevis om
ställd säkerhet och andra handlingar som kan vara av betydelse för be-
skattningen samt undersöka och ta prov på varor. Myndigheten får vid
granskningen använda tekniska hjälpmedel som finns i transportmedlet.

3 § Vid genomförande av transportkontroll får tullmyndigheten

1. öppna transportmedel, containrar och andra utrymmen som är låsta
eller har tillslutits på annat sätt,

2. bereda sig tillträde till områden som inte är tillgängliga för allmän-
heten, och

3. försegla transportmedel, containrar och andra utrymmen samt spärra
av områden som inte är tillgängliga för allmänheten.

Polisen skall lämna den handräckning som behövs för kontrollen.

Prop. 1997/98:100

4 § Förare är skyldiga att stanna på anmaning av tjänsteman vid tullmyn-
digheten.

5 § Förare är skyldiga att på tullmyndighetens begäran legitimera sig
eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet.

6 § Förare är skyldiga att se till att ledsagardokument och bevis om ställd
säkerhet följer med transporten i enlighet med 1 kap. 6 §. Vid transport-
kontroll skall förare tillhandahålla tullmyndigheten nämnda dokument.

7 § Förare eller ägare till varor som skall kontrolleras skall vid transport-
kontroll

1. ge tullmyndigheten möjlighet att undersöka varorna och transport-
medlen och utan kostnad tillhandahålla varuprov, och

2. svara för den transport som behövs för kontrollen samt ansvara för
uppackning och återinpackning av varorna.

Skyldighet enligt första stycket 1 gäller endast i den utsträckning som
enskilda förfogar över det som skall undersökas.

Den som åsidosätter sin skyldighet enligt första stycket skall ersätta
staten för dess kostnader på grund av detta. Ersättningsskyldigheten skall
efterges helt eller delvis om det framstår som oskäligt att ta ut ersättning.

8 § En transportkontroll får inte pågå längre än sex timmar.

Omhändertagande

9 § Om en punktskattepliktig vara påträffas vid transportkontroll och om
det finns anledning att anta att transporten inte sker i enlighet med 1 kap.

6 § får de varor, handlingar, lådor, behållare, containrar eller tankar som
medförs vid transporten tas om hand för kontroll av om punktskatt skall
betalas i Sverige och vem som i så fall är skattskyldig.

Annan egendom än punktskattepliktiga varor som kan antas transporte-
ras i strid med 1 kap. 6 § och handlingar far tas om hand med stöd av
första stycket endast om

1. det behövs för sådan kontroll som avses i första stycket, eller

2. när det gäller egendom, det finns anledning att anta att egendomen
döljer punktskattepliktiga varor.

Har ett beslut om omhändertagande fattats gäller 2 och 3 §§ i tillämp-
liga delar.

Ett beslut om omhändertagande får verkställas omedelbart.

10 § När en vara omhändertas far även emballage och annat förvarings-
material tas om hand.

11 § Föraren eller ägaren till vara som har tagits om hand skall vid om-
händertagandet

1. utan kostnad tillhandahålla varuprov, och

2. svara för transport av den omhändertagna varan i enlighet med
tullmyndighetens anvisningar.

Prop. 1997/98:100

10

Skyldigheten enligt första stycket 2 gäller endast transport som sker i
direkt anslutning till omhändertagande av en punktskattepliktig vara.

Den som åsidosätter sin skyldighet enligt första stycket skall ersätta
staten för dess kostnader på grund av detta. Ersättningsskyldigheten skall
efterges helt eller delvis om det är oskäligt att ta ut ersättning.

12 § Egendom som är omhändertagen skall förvaras av tullmyndigheten
eller den som fått i uppdrag av myndigheten att sköta förvaringen.

Tullmyndigheten ansvarar för att omhändertagen egendom vårdas väl
och står under noggrann tillsyn.

13 § Om skattskyldighet föreligger för omhändertagen punktskattepliktig
vara enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om al-
koholskatt eller lagen (1994:1776) skatt på energi skall tullmyndigheten
besluta om skatten på varan om

1. skattskyldighet har inträtt, och

2. varan har transporterats i strid med 1 kap. 6 §.

Skatt enligt första stycket skall tas ut enligt de skattesatser som anges i
lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på
energi.

Beslut enligt första stycket får inte fattas om varorna i fråga omfattas
av ett beskattningsbeslut enligt lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter som fattades innan varorna omhändertogs.

Första stycket gäller inte i sådana fall som avses i 9 a § tullagen
(1994:1550).

14 § Ett omhändertagande av annan egendom än punktskattepliktiga va-
ror eller handlingar skall upphävas om,

1. det inte längre finns grund för omhändertagandet, eller

2. ett beslut om beslag enligt 27 kap. rättegångsbalken eller lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling meddelas för egendomen eller
handlingen.

Den som gör anspråk på egendom som har varit omhändertagen svarar
för att egendomen hämtas.

15 § Ett omhändertagande av en punktskattepliktig vara skall upphävas
om,

1. det inte längre finns grund för omhändertagandet,

2. ett beslut om skatt enligt 13 § inte har fattats inom tre månader från
den dag då beslutet att omhänderta varan fattades,

3. skatt som påförts enligt 13 § betalas,

4. ett beslut om beslag enligt 27 kap. rättegångsbalken eller lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling meddelas för varan,

5. egendomen förklaras förverkad, eller

6. det är oskäligt att låta omhändertagandet bestå.

Den som gör anspråk på en punktskattepliktig vara som har varit om-
händertagen svarar för att egendomen hämtas.

Prop. 1997/98:100

11

16 § En alkohol- eller tobaksvara får inte lämnas ut om det är sannolikt
att varan är avsedd att bjudas ut till försäljning i Sverige och

1. den som gör anspråk på en omhändertagen alkoholvara inte har till-
verknings- eller partihandelstillstånd enligt alkohollagen (1994:1738)
eller föreskrivet tillstånd för försäljning enligt lagen (1961:181) om för-
säljning av teknisk sprit m.m. för varan i fråga, eller

2. det är uppenbart att en omhändertagen tobaksvara är avsedd att bju-
das ut till försäljning i strid med 11 § tobakslagen (1993:581) eller 4 §
lagen (1994:1563) om tobaksskatt.

Även om första stycket inte är tillämpligt får alkoholvara och tobaks-
vara inte lämnas ut till den som är under 20 år vad avser alkoholvara och
under 18 år vad avser tobaksvara.

Förverkande

17 § En omhändertagen punktskattepliktig vara får förverkas om,

1. ett beslut om skatt enligt 13 § har vunnit laga kraft och skatten inte
har betalats inom en månad från den dag då beslutet vann laga kraft, eller

2. ett beslut enligt 16 § att varan inte får lämnas ut har vunnit laga
kraft.

Ett beslut om förverkande enligt första stycket 1 får inte fattas om det
är oskäligt.

18 § Egendom som har varit omhändertagen får förverkas om,

1. ägaren eller någon annan rättsinnehavare inte har gjort anspråk på
den, eller

2. den som har gjort anspråk på egendomen inte har hämtat egendo-
men.

Ett beslut om förverkande enligt första stycket får inte fattas förrän tre
månader förflutit från den dag vad avser 1 då omhändertagandet upphäv-
des och vad avser 2 då anspråket framställdes.

19 § Om omhändertagen egendom förklaras förverkad får förverkandet
även omfatta emballage och annat förvaringsmaterial.

20 § Skyldighet att betala skatt som påförts med stöd av 13 § består även
efter det att varorna förverkats.

21 § Särskild rätt till egendom som förklarats förverkad består om inte
även den särskilda rätten förklaras förverkad. Sådan rätt som vunnits ge-
nom utmätning eller betalningssäkring upphör dock, såvida det inte av
särskild anledning förordnas att rätten skall bestå. I beslut om förverkan-
de skall anteckning om bestående särskild rätt göras.

22 § När ett beslut om förverkande av mineraloljeprodukter eller annan
egendom än punktskattepliktiga varor vunnit laga kraft skall egendomen
säljas genom tullmyndighetens försorg. Vid försäljningstillfallet skall
tullmyndigheten göra förbehåll för en sådan känd rätt som gäller enligt
21 §. Om förverkad egendom inte kan säljas får den i stället förstöras.

Prop. 1997/98:100

12

I fråga om alkoholvaror som har förverkats enligt denna lag gäller la-
gen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. i till-
lämpliga delar.

Tobaksvaror som har förverkats enligt denna lag skall förstöras genom
tullmyndighetens försorg.

23 § Har ett förverkande skett med stöd av 17 § första stycket 1 skall
intäkterna från försäljning enligt 22 § första eller andra stycket användas
till att betala punktskatten för varan. Om det därefter finns ett överskott
skall detta ges ut till den vars vara förverkats om denne är känd. Annars
skall överskottet tillfalla staten.

I andra fall än som avses i första stycket skall försäljningsintäkten ges
ut till den vars egendom förverkats om denne är känd. Annars skall över-
skottet tillfalla staten.

Straff

24 § Den som av uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot skyldigheten att
stanna på anmaning enligt 4 § döms till penningböter.

25 § Till penningböter döms den som bryter mot skyldigheten att legiti-
mera sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet enligt 5 §. An-
svar skall dock inte dömas ut om den tillfrågades identitet genast kunnat
fastställas.

26 § Förare som av uppsåt eller av oaktsamhet underlåter att medföra
föreskrivna ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet döms till
penningböter.

27 § Bestämmelserna i 13 § och 24 § första stycket första meningen la-
gen (1960:418) om straff för varusmuggling gäller för brott enligt detta
kapitel.

3 kap. Kontroll av postförsändelser

1 § En tullmyndighet far undersöka postförsändelser, såsom paket och
brev, för att kontrollera om de innehåller alkohol- eller tobaksvaror.

Sådana försändelser får öppnas om det finns anledning att anta att de
innehåller sådana varor som nämns i första stycket samt om de finns hos
tullmyndigheten eller på utväxlingspostkontoret.

Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddelande skall detta
omedelbart tillslutas och vidarebefordras till mottagaren.

Har en försändelse öppnats skall mottagaren och, om det är möjligt,
avsändaren underrättas så snart som möjligt.

Om mottagaren av en alkoholvara som påträffas i en postförsändelse
inte har partihandels- eller tillverkningstillstånd enligt bestämmelserna i

4 kap. 2 § alkohollagen (1994:1738), eller inte fyllt 20 år, skall varan
sändas åter till avsändaren. Detsamma gäller om försändelsen innehåller

Prop. 1997/98:100

13

en tobaksvara och mottagaren är under 18 år. Om avsändaren är okänd,
eller om det av annan anledning inte finns möjlighet att återsända varan,
skall denna tas om hand.

2 § Beslut om att öppna brev och andra sådana försändelser som kan
antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av tullmyndig-
hetens chef eller, efter dennes förordnande, av någon annan tjänsteman
vid myndigheten.

3 § Protokoll skall föras över den undersökning som görs i samband med
att en postförsändelse öppnas enligt 1 §. Av protokollet skall framgå än-
damålet med undersökningen och vad som har kommit fram vid denna.

4 § Alkohol- eller tobaksvaror som påträffas i en postförsändelse, och där
förutsättningarna för införsel enligt 1 § är uppfyllda, far tas om hand av
en tullmyndighet för kontroll av om punktskatt skall betalas i Sverige och
vem som i så fall är skattskyldig, om det finns anledning att anta

1. att skattskyldighet föreligger enligt lagen (1994:1564) om alkohol-
skatt eller lagen (1994:1563) om tobaksskatt, och

2. att skatten inte har betalats eller att säkerhet för skattens betalning
inte har ställts enligt dessa lagar.

När det gäller förfarandet med omhändertagna varor tillämpas be-
stämmelserna i 2 kap. 12 §.

5 § Om skattskyldighet har inträtt enligt lagen (1994:1564) om alkohol-
skatt eller lagen (1994:1563) om tobaksskatt för en enligt 4 § omhänder-
tagen alkohol- eller tobaksvara, skall tullmyndigheten besluta om skatten
på varan. Skatt skall tas ut enligt de skattesatser som anges i nämnda la-
gar.

Saknas tillräckliga uppgifter för att fastställa skatten får denna tas ut
med ett belopp som framgår av 1 § lagen (1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är med-
lem i Europeiska unionen.

Beslut enligt första stycket får inte fattas om varorna i fråga omfattas
av ett beskattningsbeslut enligt lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter som fattades innan varorna omhändertogs.

Är den skattskyldige inte känd, eller har han inte betalat skatten trots
anmaning därom, skall mottagaren ges tillfälle att lösa ut en vara som
omhändertagits enligt 4 § genom att betala ett belopp som motsvarar
skatten.

6 § Ett omhändertagande skall upphävas, om

1. det inte längre finns grund för ett omhändertagande,

2. mottagaren av en vara som omhändertagits enligt 4 § betalat ett be-
lopp som motsvarar den skatt som belöper på varan, eller

3. det är oskäligt att låta omhändertagandet bestå.

När ett omhändertagande har upphävts enligt första stycket skall varan
översändas till mottagaren. Detta gäller dock inte vara som omhänderta-
gits med stöd av 1 §.

Prop. 1997/98:100

14

7 § Omhändertagen alkohol- eller tobaksvara får förverkas, om

1. ett beslut om skatt enligt 5 § har vunnit laga kraft och skatten inte
har betalats inom två månader från den dag då beslutet vann laga kraft,
eller

2. det av annan anledning fortfarande finns grund för ett omhänderta-
gande.

En vara far inte förverkas med stöd av första stycket 2 förrän tre må-
nader efter den dag då beslutet att omhänderta varan fattades.

Ett beslut om förverkande far inte fattas om det är oskäligt.

8 § Skyldighet att betala skatt som påförts med stöd av 5 § består även
efter det att varorna förverkats.

9 § När ett beslut om förverkande enligt 7 § vunnit laga kraft skall varor-
na förstöras genom tullmyndighetens försorg.

4 kap. Gemensamma bestämmelser

Transporttillägg

1 § En särskild avgift (transporttillägg) skall påföras en avsändande
upplagshavare om

1. ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet inte följer med
transporten i den utsträckning som följer av 1 kap. 6 §, eller

2. säkerhet inte ställts för transporten i den utsträckning som följer av 1
kap. 6 §.

Transporttillägg skall påföras en skattskyldig om

1. anmälningsskyldighet eller skyldighet att ställa säkerhet som följer
av 17 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 16 § lagen (1994:1564) om
alkoholskatt eller 4 kap. 1 § fjärde stycket lagen (1994:1776) om skatt på
energi inte iakttagits, eller

2. säkerhet enligt 16 § lagen om tobaksskatt, 15 § lagen om alkohol-
skatt eller 4 kap. 10 § lagen om skatt på energi inte ställts på föreskrivet
sätt.

Transporttillägget är tjugo procent av de punktskatter som belöper på
eller kan antas belöpa på de varor för vilka bestämmelserna i första och
andra styckena inte iakttagits.

2 § Om en avsändande upplagshavare kommer in med ett i föreskriven
ordning upprättat ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet till
tullmyndigheten inom en månad från dagen för beslutet om transport-
tillägg, skall transporttillägg som påförts med stöd av 1 § första stycket 1
undanröjas.

Ett transporttillägg som påförts med stöd av 1 § andra stycket skall un-
danröjas om det i ett ärende eller mål om skatt enligt denna lag, lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, lagen
(1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller

Prop. 1997/98:100

15

lagen (1994:1776) om skatt på energi konstateras att den som påförts Prop. 1997/98:100
tillägget inte är skattskyldig.

3 § Avsändande upplagshavare och skattskyldig skall befrias från trans-
porttillägg om det är uppenbart oskäligt att ta ut tillägget.

4 § Bestämmelserna om undanröjande av och befrielse från transport-
tillägg skall beaktas även om det inte har framställts något yrkande om
detta.

5 § Transporttillägg tas ut på samma sätt som skatt enligt 5 kap. lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter
är tillämplig på transporttillägg.

Betalning av skatt m.m.

6 § Skatt som beslutats med stöd av 2 kap. 13 § eller 3 kap. 5 § förfaller
till betalning omedelbart och skall betalas till tullmyndigheten.

7 § Om ett beslut enligt 2 kap. 13 § eller 3 kap. 5 § överklagats, den
skattskyldige begärt omprövning eller det annars kan antas att skatten
kommer att sättas ned, kan den skattskyldige av tullmyndigheten fa an-
stånd med att betala skatten. Bestämmelserna i 17 kap. 2, 3, 9 och 11 §§
skattebetalningslagen (1997:483) gäller då i tillämpliga delar.

8 § Om skatt som beslutats med stöd av 2 kap. 13 § eller 3 kap. 5 § skall
återbetalas efter omprövning eller överklagande skall ränta utgå enligt 5
kap. 14 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Ränta utgår från den dag då skattebeloppet har betalats till och med den
dag då det återbetalas.

I fråga om indrivning gäller 5 kap. 16-18 §§ lagen om punktskatter
och prisregleringsavgifter.

Beslut m.m.

9 § Beslut om förverkande fattas av allmän förvaltningsdomstol på ansö-
kan av tullmyndigheten.

En ansökan enligt första stycket skall prövas av den länsrätt inom vars
domkrets omhändertagandet av egendomen verkställdes.

10 § Övriga beslut enligt denna lag fattas av tullmyndigheten.

11 § När ett beslut om transportkontroll och omhändertagande har verk-
ställts skall ett bevis över verkställigheten utfärdas. Vid transportkontroll
behöver dock ett bevis utfärdas endast om en punktskattepliktig vara på-
träffas eller någon berörd person annars begär det.

Ett bevis över verkställighet skall lämnas över till den som berörs av
åtgärden och innehålla uppgifter om

16

1. var beslutet verkställts,

2. när det gäller transportkontroll, vilka som var närvarande vid kon-
trollen, när kontrollen påbörjades och avslutades, vad som genomsökts
samt annat av betydelse som förekommit vid kontrollen, och

3. vad som omhändertagits samt annat av betydelse som förekommit
vid omhändertagandet.

12 § Polisen är skyldig att medverka i kontrollverksamhet enligt denna
lag. Vad som sägs i 2 kap. 1-8 §§ gäller vid sådan medverkan också po-
lismyndighet och polisman.

Utlämnande av uppgifter

13 § Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs för
punktskattekontroll enligt denna lag skall på tullmyndighetens begäran
tillhandahållas denna.

Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger dock inte i fråga om
uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3
kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) eller en bestämmelse till vilken hän-
visas i någon av de nämnda paragraferna.

Om sekretess gäller för uppgift enligt någon annan bestämmelse i sek-
retesslagen och ett utlämnande skulle medföra synnerligt men för något
enskilt eller allmänt intresse föreligger uppgiftsskyldighet endast om re-
geringen på ansökan av tullmyndigheten beslutar att uppgiften skall läm-
nas ut.

Överklagande

14 § Beslut enligt 2 kap. 1-6 §§ och 12 § får inte överklagas. Övriga
beslut enligt denna lag far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Talan mot beslut enligt 3 kap. 5 § första stycket får föras även av mot-
tagaren av varan.

Riksskatteverket far överklaga beslut enligt denna lag.

15 § Riksskatteverket får från tullmyndigheten ta över uppgiften att i
allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende
eller en viss grupp av ärenden.

16 § Riksskatteverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.

Handläggningen i domstol

17 § Mål om omhändertagande och förverkande skall handläggas skynd-
samt.

18 § 1 mål om förverkande av egendom skall, om ägaren till egendomen
inte är känd eller saknar känt hemvist, den som senast innehade varorna
anses vara motpart vid handläggningen i domstol i stället för ägaren till
egendomen.

Prop. 1997/98:100

17

Ägare till egendom får överta talan som förs av den som anses vara
motpart enligt första stycket.

19 § I mål om förverkande av egendom skall länsrätten, om ägaren är
okänd eller saknar känt hemvist, utfärda ett föreläggande i Post och Inri-
kes Tidningar och andra lämpliga tidningar att ägaren skall ge sig till
känna senast två månader efter föreläggandet, vid påföljd att frågan an-
nars kan avgöras. Föreläggandet skall innehålla uppgifter om egendomen
och om de förhållanden under vilka den omhändertagits samt övriga om-
ständigheter som kan vara av betydelse för att identifiera egendomen.

Ett föreläggande som avses i första stycket skall även utfärdas, om det
finns anledning att anta att någon innehar särskild rätt till egendomen
men denne är okänd eller saknar känt hemvist.

20 § Vid handläggning av frågor om omhändertagande, förverkande samt
transporttillägg i länsrätt eller kammarrätt skall muntlig förhandling hål-
las, om enskild part begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte
hållas om det är uppenbart obehövligt. En enskild part skall upplysas om
rätten till muntlig förhandling.

Prop. 1997/98:100

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 då lagen (1996:598) om kon-
troll av yrkesmässiga vägtransporter av mineraloljeprodukter, alkohol
och tobak upphör att gälla. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i
fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Det
som sägs i den upphävda lagen om Skattemyndigheten i Kopparbergs län
skall intill utgången av år 1998 gälla Skattemyndigheten i Dalarnas län
och för tid därefter Skattemyndigheten i Gävle.

18

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter

dels att 3 kap. 11 § skall ha följande lydelse,

dels att det skall införas två nya paragrafer, 1 kap. 3 a § och 3 kap.

6 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 kap.

3a§

Lagen gäller inte för skatteplik-
tiga varor som

1. är omhändertagna med stöd
av 2 kap. 9 § eller 3 kap. 1 och
4 lagen (1998:000) om punkt-
skattekontroll av transporter m.m.
av alkoholvaror, tobaksvaror och
mineraloljeprodukter, eller

2. omfattas av ett beslut om skatt
enligt 2 kap. 13 § eller 3 kap. 5 §
lagen om punktskattekontroll av-
transporter m.m alkoholvaror,
tobaksvaror och mineraloljepro-
dukter.

Upphävs ett beslut som avses i
första stycket skall lagen anses ha
varit tillämplig såsom om beslutet
aldrig hade fattats.

3 kap.

Uppgifter som en myndighet
förfogar över och som behövs för
skattekontroll skall på beskatt-
ningsmyndighetens begäran till-
handahållas denna.

Uppgiftsskyldighet enligt första
stycket föreligger dock inte i fråga
om uppgifter för vilka sekretess
gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 §
eller 3 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100) eller en bestämmelse
till vilken hänvisas i någon av de
nämnda paragraferna.

Om sekretess gäller för uppgift
enligt någon annan bestämmelse i

Prop. 1997/98:100

19

sekretesslagen och ett utlämnande Pr0P- 1997/98:100
skulle medföra synnerligt men för
något enskilt eller allmänt intresse
föreligger uppgiftsskyldighet en-
dast om regeringen på ansökan av
beskattningsmyndigheten beslutar
att uppgiften skall lämnas ut.

H §'

Vid skatterevision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som
rör verksamheten granskas, om de inte skall undantas enligt 15 §. Med
handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan
läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälp-

medel.

Revisorn får ta prov på varor som
används, säljs eller tillhandahålls på
annat sätt i verksamheten. Vidare
får han inventera kassan, granska
varulager, inventarier, fordon, sär-
skild räknarapparatur, mätapparatur
och tillverkningsprocesser. Han får
också prova kassaapparatur, sär-
skild räknarapparatur, mätapparatur
och annan teknisk utrustning.

Revisorn får ta prov på varor som
används, säljs eller tillhandahålls på
annat sätt i verksamheten. Vidare
får han inventera kassan, granska
varulager, inventarier, maskiner,
fordon, särskild räknarapparatur,
mätapparatur och tillverkningspro-
cesser samt besiktiga lokaler och
byggnader som används i verksam-
heten. Han får också prova kassa-
apparatur, särskild räknarapparatur,
mätapparatur och annan teknisk
utrustning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Senaste lydelse 1997:492.

20

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är med-
lem i Europeiska unionen

dels att nuvarande 10 § och 11-13 §§ skall betecknas 17 § respektive
14-16 §§,

dels att 1, 4, 5, 7, 8, 9 och nya 17 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas fem nya paragrafer, 10, 11, 12, 13 och 18 §§,
av följande lydelse.

Prop. 1997/98:100

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som till Sverige för privat-
bruk för in nedan angivna
alkoholdrycker och tobaksvaror
från ett annat land som är
medlem i Europeiska unionen
skall, om inte annat följer av 2 §,
betala skatt med

1 §'

Resande som till Sverige för
privatbruk för in nedan angivna
alkoholdrycker och tobaksvaror
från ett annat land som är
medlem i Europeiska unionen
skall, om inte annat följer av 2 §,
betala skatt med

196 kronor/liter för spritdryck,

45 kronor/liter för starkvin,

27 kronor/liter för vin,

8 kronor/liter för starköl,

123 öre/styck för cigaretter,

56 öre/styck för cigariller och
cigarrer och

630 kronor/kg för röktobak.

196 kronor/liter för spritdryck,

45 kronor/liter för starkvin,

27 kronor/liter för vin,

8 kronor/liter för starköl,

123 öre/styck för cigaretter,

56 öre/styck för cigariller och
cigarrer och

630 kronor/kg för röktobak.

I denna lag förstås med

spritdryck-, alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22
volymprocent,
starkvin-, alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men
inte 22 volymprocent, samt mousserande vin,
vin: annat vin än starkvin samt annan alkoholdryck med en alkoholhalt
som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl,
starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent och
cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck.

2

Den som för in en vara för vilken Den som för in en vara för vilken
skatt skall betalas enligt denna lag skatt skall betalas enligt denna lag
skall vid införseln anmäla detta till skall vid införseln självmant dekla-

Senaste lydelse 1997:444.

Senaste lydelse 1996:966.

21

Skattemyndigheten i Dalarnas län
(beskattningsmyndigheten). Be-
skattningsmyndigheten beslutar om
den skatt som skall betalas för varje
skattepliktig införsel. Skatten skall
betalas senast två veckor efter da-
gen för detta beslut. Skatten betalas
genom insättning på ett särskilt
konto. Betalning anses ha skett den
dag då den har bokförts på det sär-
skilda kontot.

rera detta. Deklarationen skall
lämnas på heder och samvete. Om
införseln görs på bemannad tull-
plats skall deklarationen lämnas till
tulltjänsteman. I andra fall skall
deklarationen lämnas till Skatte-
myndigheten       i       Gävle

(beskattningsmyndigheten) och ha
kommit in senast fem dagar efter
det att införseln gjordes.

Prop. 1997/98:100

Tullverket skall för beskattnings- Beskattningsmyndigheten beslu-
myndighetens räkning ta emot an- tar om den skatt som skall betalas
mälan som avses i första stycket för varje skattepliktig införsel. Har
när införseln sker där bemannad deklaration lämnats till tulltjänste-
tullplats finns.                       man på bemannad tullplats eller

påträffas en skattepliktig vara vid
deklarationskontroll skall Tullver-

ket för beskattningsmyndighetens
räkning besluta om skatten och får i
samband därmed uppbära skatten,
samt vidta nödvändig skattekont-
roll.

På annan plats skall Tullverket
där det är möjligt se till att anmä-
lan kan lämnas på annat sätt. Tull-
verket skall i sådana fall vidarebe-
fordra anmälan till beskattning-
smyndigheten.

Har anmälan skett enligt andra
stycket skall Tullverket för beskatt-
ningsmyndighetens räkning besluta
om skatten och far i samband där-
med uppbära skatten, samt vidta
nödvändig skattekontroll.

Den som för in en vara för vilken
skatt skall betalas enligt denna lag
skall, när inresan sker där beman-
nad tullplats finns, anmäla detta till
Tullverket vid införseln. Sker inför-
seln på annan plats skall anmälan
ändå lämnas till Tullverket om så-
dan möjlighet tillhandahålls av
verket. I annat fall skall anmälan
om införseln lämnas till beskatt-

§3

Skatt enligt denna lag skall be-
talas senast två veckor efter dagen
då ett beslut enligt 4 § andra styck-
et meddelades. Skatten skall betalas
genom insättning på ett särskilt
konto. Betalning anses ha skett den
dag då den har bokförts på det sär-
skilda kontot.

3 Senaste lydelse 1996:704.

22

ningsmyndigheten senast tre dagar
efter införseln.

Prop. 1997/98:100

4

Har resande vid fullgörande av Har resande vid fullgörande av
anmälningsskyldighet enligt denna deklarationsskyldighet enligt 4 §
lag lämnat uppgift som befinns första stycket lämnat uppgift som
oriktig, skall en särskild avgift på- befinns oriktig, skall en särskild
föras honom. Avgiften är femtio avgift påföras honom. Avgiften är
procent av det skattebelopp som femtio procent av det skattebelopp
inte skulle ha påförts honom om som inte skulle ha påförts honom
den oriktiga uppgiften hade godta- om den oriktiga uppgiften hade
gits.                                     godtagits.

Har resande fört in vara för vil- Har resande fört in vara för vil-

ken skatt skall betalas enligt denna ken skatt skall betalas enligt denna
lag utan att anmäla detta, skall en lag utan att deklarera detta, skall en
särskild avgift påföras honom. Av- särskild avgift påföras honom. Av-
giften är femtio procent av den giften är femtio procent av den
skatt som påförts honom.           skatt som påförts honom.

Beskattningsmyndigheten skall
påföra särskild avgift enligt 7 §. I
fall där den oriktiga uppgiften läm-
nats i anmälan direkt till Tullverket
eller det vid kontroll som Tullver-
ket företagit framkommit att an-
mälan inte lämnats skall Tullverket
för beskattningsmyndighetens räk-
ning påföra särskild avgift.

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet lämnar uppgift som
befinns oriktig eller underlåter att
anmäla skattepliktig införsel enligt
denna lag döms till böter. I ringa
fall skall inte dömas till ansvar.

§5

Beskattningsmyndigheten skall
påföra särskild avgift enligt 7 §. I
fall där den oriktiga uppgiften läm-
nats i en deklaration direkt till
Tullverket eller det vid kontroll
som Tullverket företagit framkom-
mit att deklaration inte lämnats
skall Tullverket för beskattnings-
myndighetens räkning påföra sär-
skild avgift.

6

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet lämnar uppgift som
befinns oriktig eller underlåter att
deklarera skattepliktig införsel
enligt denna lag döms till böter. I
ringa fall skall inte dömas till an-
svar.

Lagen (1960:418) om straff för varusmuggling utom såvitt avser 13 §
och 24 § första stycket första meningen och skattebrottslagen (1971:69)
skall inte tillämpas på införsel som avses i denna lag.

4 Senaste lydelse 1996:704.

5 Senaste lydelse 1997:360.

6 Senaste lydelse 1996:704.

23

70

Beslut enligt denna lag far
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kam-
marrätten.

Överklagas beslut enligt denna
lag förs det allmännas talan av

70

Om en vara förs in för vilken
skatt skall betalas enligt denna lag
far Tullverket omhänderta varan
om det finns en påtaglig risk att
den skattskyldige inte kommer att
betala skatten.

En omhändertagen vara får inte
lämnas ut förrän skatt och särskild
avgift som påförts enligt denna lag
har betalats. Omhändertagandet
skall upphävas om skatten och
avgiften betalas eller beslutet att
påföra skatt upphävs.

11 §

Tullverket får besluta att en va-
ra som är omhändertagen enligt
10 § skall förverkas om beslut om
skatt och särskild avgift enligt
denna lag har vunnit laga kraft
och skatten och avgiften inte har
betalats inom en månad räknat
från den dag då beslutet vann laga
kraft.

12 §

Skyldighet att betala skatt och
särskild avgift som påförts enligt
denna lag består även efter det att
varorna förverkats.

13 §

När beslut om förverkande en-
ligt denna lag vunnit laga kraft
skall varan förstöras genom Tull-
verkets försorg.

17§7

Beslut enligt denna lag far över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Riksskatteverket får
överklaga beslut enligt denna lag.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Överklagas beslut enligt denna
lag av annan än Riksskatteverket

Prop. 1997/98:100

7 Senaste lydelse av förutvarande 10 § 1997:360.

24

beskattningsmyndigheten.

förs det allmännas talan av be- ProP- 1997/98:100
skattningsmyndigheten.

Riksskatteverket far från be-
skattningsmyndigheten ta över
uppgiften att i allmän förvalt-
ningsdomstol föra det allmännas
talan i visst ärende eller viss
grupp av ärenden.

Riksskatteverket för det allmän-

nas talan i Regeringsrätten.

18 §

Vid handläggning av frågor om
omhändertagande,    förverkande

samt särskild avgift i länsrätt eller
kammarrätt skall muntlig förhand-
ling hållas, om enskild part begär
det. Muntlig förhandling behöver
dock inte hållas om det är uppen-
bart obehövligt. Enskild part skall
upplysas om rätten till muntlig för-
handling.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

2. Äldre föreskrifter, utom såvitt avser behörig skattemyndighet och
17 §, skall dock fortfarande tillämpas i fråga om förhållanden som hänför
sig till tiden före ikraftträdandet.

3. Det som sägs i 4 § om Skattemyndigheten i Gävle skall intill ut-
gången av år 1998 gälla Skattemyndigheten i Dalarnas län.

25

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 3 och 7 §§ lagen (1996:701) om Tullverkets
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska
unionen skall ha följande lydelse.

Prop. 1997/98:100

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §'

Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:

1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och
produkter som avses i lagen (1991:341) om strategiska produkter,

2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning
av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen,

3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),

4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),

5. injektionssprutor och kanyler,

6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel,

7. springstiletter, springknivar, knogjäm, kaststjämor, riv- eller nit-
handskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,

8. kulturföremål som avses i 5 kap. 4-6 §§ lagen (1988:950) om kul-
turminnen m.m.,

9. hundar och katter för annat ändamål än handel,

10. spritdrycker, vin och starköl
enligt alkohollagen (1994:1738)
och tobaksvaror vid kontroll av
åldersgränsen i 13 S tobakslagen
(1993:581),

10. spritdrycker, vin och starköl
enligt alkohollagen (1994:1738),
teknisk sprit och alkoholhaltiga
preparat enligt lagen (1961:181)
om försäljning av teknisk sprit
m.m. samt tobaksvaror vid kontroll

av åldersgränsen i 13 § tobaksla-
gen (1993:581),

11. nötkreatur, svin, far, getter, fläderfän, fisk och reptiler,

12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det
finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer,
att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för
människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller
felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i öv-
rigt gäller för införseln inte är uppfyllda.

För kontroll av att anmälnings- För kontroll av att anmälnings-
skyldigheten enligt denna lag, eller skyldigheten enligt denna lag, eller

Senaste lydelse 1996:944.

Paragrafen föreslås också ändrad i prop. 1997/98:68.

26

enligt lagen (1994:1565) om be-
skattning av privatinförsel av alko-
holdrycker och tobaksvaror från ett
land som är medlem i Europeiska
unionen, fullgjorts riktigt och full-
ständigt, samt för kontroll av att
gällande villkor för in- eller utförsel
av sådana varor som anges i 3 § 1
och 3-12 uppfyllts, far en
tulltjänsteman undersöka

att deklarationsskyldigheten enligt
lagen (1994:1565) om beskattning
av privatinförsel av alkoholdrycker
och tobaksvaror från ett land som är
medlem i Europeiska unionen, full-
gjorts riktigt och fullständigt, samt
för kontroll av att gällande villkor
för in- eller utförsel av sådana varor
som anges i 3 § 1 och 3-12 upp-
fyllts, far en tulltjänsteman under-
söka

Prop. 1997/98:100

1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan
förvaras vid införsel från eller utförsel till ett annat EU-land,

2. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och
liknande som medförs av en resande vid inresa från eller utresa till ett

annat EU-land, eller av den som kan anmanas att stanna enligt 5 § första
stycket 2.

Ytterligare bestämmelser om befogenheter bl.a. avseende kroppsvisi-
tation och kroppsbesiktning finns i lagen (1960:418) om straff för va-
rusmuggling.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

27

2.5 Förslag till lag om ändring i tullregisterlagen
(1990:137)

Härigenom föreskrivs att 2, 3, 6 och 8 §§ tullregisterlagen (1990:137)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Tullregistret far användas för

1. fastställande, uppbörd, restitution och redovisning av tull, annan
skatt och avgifter som skall betalas till tullverket,

2. fullgörande av övervaknings-, kontroll- och revisionsuppgifter inom
tullmyndigheternas område,

3. planering och tillsyn av tullmyndigheternas verksamhet och

4. framställning av statistik och andra samlingar av uppgifter inom ra-
men for den verksamhet som tullmyndigheterna ansvarar för.

Tullregistret får också användas
för

1. prövning av och tillsyn över
upplagshavare, skatteupplag och
registrerade varumottagare enligt
lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
lagen (1994:1564) om alkoholskatt
samt lagen (1994:1776) om skatt
på energi samt

2. revisions- och annan kontroll-
verksamhet enligt lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter.

3 §'

I den utsträckning som behövs för att ändamålet med registret skall till-
godoses får tullregistret innehålla

1. uppgifter som importörer och exportörer enligt lag eller annan för-
fattning är skyldiga att lämna med anledning av import eller export av
varor,

2. andra uppgifter som importör eller exportör lämnar i tullärenden,

3. uppgifterna i Europeiska gemenskapernas tulltaxa som avses i arti-
kel 20 i förordning (EEG) nr 2913/92, och i statistisk varuforteckning
som utfärdats av Generaltullstyrelsen,

4. uppgifter om kontroll av im- 4. uppgifter om kontroll av im-

port och export inom tullmyndig- port och export inom tullmyndig-
heternas område,                   hetemas område samt om kontroll

enligt lagen (1998:000) om punkt-
skattekontroll av transporter m.m.
av alkoholvaror, tobaksvaror och

Prop. 1997/98:100

Senaste lydelse 1996:957.

28

mineraloljeprodukter,

Prop. 1997/98:100

5. uppgifter för statistikproduktion,

6. uppgifter för debitering eller avräkning av skatt och avgifter som
inte påförs vid tulltaxering,

7. uppgifter om beslut av tullmyndigheter,

8. uppgifter om andra myndigheters beslut om import- och exportli-

censer,

9. uppgifter om tillstånd som krävs för import eller export av varor,

10. uppgifter om registrering

hos Skattemyndigheten i Dalarnas

län av en importör som skattskyl-

dig avseende vissa punktskatter,

11. uppgifter om betalning och indrivning av tull, annan skatt och av-
gifter,

10. uppgifter om registrering
hos Skattemyndigheten i Gävle av
en importör som skattskyldig av-
seende vissa punktskatter,

12. uppgifter rörande fysiska och juridiska personers identitet,

13. uppgifter avseende identitets- 13. uppgifter om identitetsbe-

beteckningar för transportmedel teckningar för transportmedel, ge-
och                               nomsökta containrar eller tankar

samt ägare till dessa och

14. uppgifter för kontroll av, åtkomst till och användning av registret.

Närmare föreskrifter om tullregistrets innehåll meddelas av regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer.

Samtliga tullmyndigheter får ha terminalåtkomst till tullregistret. Annan
tullmyndighet än Generaltullstyrelsen får dock endast ta del av de upp-
gifter som behövs i myndighetens verksamhet.

Riksskatteverket får ha termi-
nalåtkomst till uppgifter om kon-
troll och beslut enligt lagen
(1998:000) om punktskattekontroll
av transporter m.m. av alkoholva-
ror, tobaksvaror och mineralolje-
produkter.

Skattemyndighet som regeringen
bestämmer får för ändamål som
avses i 2 § andra stycket ha termi-
nalåtkomst till uppgifter som avses
i andra stycket.

Uppgifter som hör till ett tull-
ärende skall gallras ut ur registret
sex år efter utgången av det kalen-
derår då uppgiften lämnades.

Uppgifter som hör till ett tull-
ärende skall gallras ur registret sex
år efter utgången av det kalenderår
då uppgiften lämnades. Uppgifter
om kontroll och beslut enligt lagen
(1998:000) om punktskattekontroll
av transporter m.m. av alkoholva-
ror, tobaksvaror och mineralolje-

29

produkter skall gallras sex år efter
utgången av det kalenderår då
uppgiften registrerades.

Om det i lag eller annan författning har föreskrivits längre tid för beva-
rande av vissa uppgifter gäller den föreskriften. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får, om det finns särskilda skäl,
föreskriva annan tid för beväring av vissa uppgifter.

Prop. 1997/98:100

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Det som sägs i 3 § om Skatte-
myndigheten i Gävle skall dock intill utgången av år 1998 gälla Skatte-
myndigheten i Dalarnas län.

30

2.6 Förslag till lag om ändring i alkohollagen
(1994:1738)

Härigenom föreskrivs i fråga om i alkohollagen (1994:1738)

dels att 1 kap. 1 § och 4 kap. 2 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 12 kap. 8 a §, av föl-
jande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1997/98:100

1 kap.

Denna lag gäller tillverkning
och införsel av alkoholdrycker och
handel med sådana varor. Lagen
gäller också tillverkning av sprit.

Denna lag gäller tillverkning av
alkoholdrycker och handel med
sådana varor. Lagen gäller också
tillverkning av sprit.

Bestämmelser om införsel och försäljning av teknisk sprit finns i lagen
(1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m.

Föreskrifter om marknadsföring av alkoholdrycker finns, förutom i
denna lag, även i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om mark-
nadsföring av alkoholdrycker.

4 kap.

Spritdrycker, vin och starköl får föras in till landet endast av den som
har tillverknings- eller partihandelstillstånd avseende sådana varor.

Utöver vad som anges i första
stycket får spritdrycker, vin och
starköl föras in

1. av den som har rätt till tullfri-
het enligt 4 § lagen (1994:1547)
om tullfrihet m.m.,

2. av resande som har fyllt 20 år
eller person, som utför arbete på
transportmedel och som har upp-
nått nämnda ålder, för eget eller
familjens bruk eller som gåva till
närstående för dennes eller dennes
familjs personliga bruk och

3. som proviant på fartyg eller
luftfartyg enligt särskilda bestäm-
melser.

Utöver vad som anges i första
stycket far spritdrycker, vin och
starköl föras in

1. av den som har rätt till tullfri-
het enligt 4 § lagen (1994:1547)
om tullfrihet m.m.,

2. av resande som har fyllt 20 år
eller person, som utför arbete på
transportmedel och som har upp-
nått nämnda ålder, för eget eller
familjens bruk eller som gåva till
närstående för dennes eller dennes
familjs personliga bruk,

3. som proviant på fartyg eller
luftfartyg enligt särskilda bestäm-
melser,

4. av en enskild person eller i
yrkesmässig befordran för en en-
skild person som har fyllt 20 år
och som flyttar till Sverige, om
dryckerna är avsedda för dennes
eller dennes familjs personliga
bruk, och

31

5. av en enskild person eller i Pr0P- 1997/98:100
yrkesmässig befordran för en en-
skild person som har fyllt 20 år
och som har förvärvat dryckerna
genom arv eller testamente, om
dryckerna är avsedda för dennes
eller dennes familjs personliga
bruk.

Spritdrycker, vin och starköl som medförs som proviant på järnvägståg
i internationell trafik, får föras in i den utsträckning som krävs för serve-
ring av passagerare under tågets färd inom landet.

12 kap.

8a§

Tullmyndighet får ha terminalåt-
komst till uppgifter om tillverk-
nings- och partihandelstillstånd.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

2. Bestämmelserna i 4 kap. 2 § andra stycket 4 och 5 skall tillämpas i
fråga om drycker som kommit in i landet efter ikraftträdandet.

32

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 16 och 22 §§ lagen (1994:1563) om tobaks-
skatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

16 §

Om annan än upplagshavare, registrerad varumottagare eller oregistre-
rad varumottagare i Sverige förvärvar skattepliktig vara från ett annat
EG-land och varan transporteras av säljaren eller av annan för säljarens
räkning (distansförsäljning), är säljaren skattskyldig. Säljaren skall ställa
säkerhet för betalning av skatten innan transport från det andra EG-landet
påbörjas.

Vid distansförsäljning skall säljaren företrädas av en av beskattning-
smyndigheten godkänd representant. En sådan representant skall enligt
fullmakt av säljaren som ombud för denne svara för redovisningen av
tobaksskatt och i övrigt företräda säljaren i frågor som gäller skatt enligt
denna lag. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas till-
gängligt hos representanten.

Andra stycket gäller inte en utländsk säljare som är juridisk person och
har ett fast driftställe här i landet.

Bestämmelserna i 12 § första meningen om återkallelse tillämpas även
på representant som avses i andra stycket.

Bestämmelserna i första stycket
omfattar även sådana överföring-
ar som sker utan vinstsyfte och
som inte utgör gåvoförsändelser. I
dessa fall gäller dock inte be-
stämmelserna om godkänd repre-
sentant i andra stycket. Inte heller
gäller registreringsskyldighet en-
ligt 18 §.

22 §

Den som är oregistrerad varumottagare enligt 14 § skall lämna dekla-
ration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor.Deklarationen
skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter
den dag då varorna togs emot.

Den som är skattskyldig enligt 9 § 5 skall lämna deklaration när skat-
tepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter införseln.

Den som tillverkar skattepliktiga varor utan att vara upplagshavare
skall lämna deklaration när varorna tillverkas. Deklarationen skall ha
kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag
då varorna tillverkades.

Den som enligt 16 § femte
stycket överför en skattepliktig

2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 100

Prop. 1997/98:100

33

vara skall lämna en deklaration Pr0P- 1997/98:100
för varje avsänd leverans. Dekla-
rationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter avsändandet av
varorna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

34

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om
avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid åter-
betalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.

Prop. 1997/98:100

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Avräkning enligt denna lag skall göras fran belopp som återbetalas el-
ler annars utbetalas på grund av bestämmelse i

1. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter
eller författning som anges i 1 kap.
1 § första stycket samma lag, i de
fall då utbetalningen ankommer på
Skattemyndigheten i Dalarnas län,

2. lagen (1991:591) om särskild
artister m.fl.,

1. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter
eller författning som anges i 1 kap.
1 § första stycket samma lag, i de
fall då utbetalningen ankommer på
Skattemyndigheten i Gävle,
inkomstskatt för utomlands bosatta

3. 10 kap. 1-4 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),

4. tullagen (1994:1550) och la-
gen (1994:1551) om tullfrihet
m.m., eller

5.         skattebetalningslagen
(1997:483).

4. tullagen (1994:1550) och la-
gen (1994:1551) om tullfrihet
m.m.,

5.          skattebetalningslagen
(1997:483), eller

6. lagen (1998:000) om punkt-
skattekontroll av transporter m.m.
av alkoholvaror, tobaksvaror och

mineraloljeprodukter.

Vad som sagts i första stycket 1 gäller inte utbetalning enligt 9 kap. 1 §
lagen (1994:1776) om skatt på energi och 13 § lagen (1978:69) om för-
säljningsskatt på motorfordon.

Avräkning skall också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut
som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i
2 § första meningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Det som sägs i 1 § om Skatte-
myndigheten i Gävle skall dock intill utgången av år 1998 gälla Skatte-
myndigheten i Dalarnas län.

Senaste lydelse 1997:549.

35

2.9 Förslag till lag om särskild skattekontroll av torg-
och marknadshandel m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Definitioner

1 § Med torg- och marknadshandel avses i denna lag all handel utom
sådan som en näringsidkare stadigvarande bedriver i permanenta lokaler
eller i omedelbar anslutning till dessa.

Med upplåtelsetillfälle avses varje tillfälle då en viss plats upplåts till
en viss person för torg- och marknadshandel.

Platsupplåtarens skyldigheter

2 § Den som upplåter en plats för torg- och marknadshandel skall föra
anteckningar om namn, personnummer, adress och telefonnummer för
den som platsen upplåts till och för dennes företrädare. Om det är fråga
om en juridisk person skall även uppgifter om firma och organisations-
nummer antecknas. Sådana anteckningar behöver dock inte göras, om
kopia av F-skattebevis överlämnas.

Platsupplåtaren skall bevara de uppgifter som inhämtats med stöd av
första stycket i sju år efter det kalenderår upplåtelsen skedde.

Skattemyndigheten far förelägga platsupplåtaren att överlämna upp-
gifter som avses i andra stycket. Föreläggandet får förenas med vite.

Revision och kontrollbesök

3 § Skattemyndigheten far besluta om revision hos den som har eller kan
antas ha upplåtit plats för torg- och marknadshandel för att kontrollera att
denne fullgjort sina skyldigheter enligt 2 §.

Revision enligt första stycket far göras hos den som är eller kan antas
vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig
att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) och hos
annan juridisk person än dödsbo.

I övrigt gäller bestämmelserna i 3 kap. 9-14 c §§ taxeringslagen
(1990:324) i tillämpliga delar.

4 § Skattemyndigheten far för att identifiera en person som bedriver eller
kan antas bedriva torg- och marknadshandel besluta om kontrollbesök på
den plats där handeln bedrivs. Myndigheten far vid ett sådant besök kon-
trollera innehav av F-skattsedel och ställa frågor om verksamheten.

Kontrollavgift

5 § Om platsupplåtaren inte fullgjort sin skyldighet enligt 2 § skall
skattemyndigheten påföra denne en kontrollavgift på 2 000 kronor för
varje upplåtelsetillfalle då skyldigheten inte har fullgjorts.

Prop. 1997/98:100

36

Platsupplåtaren skall befrias från avgiften om det framstår som uppen-
bart oskäligt att ta ut den. Detta skall beaktas även om det inte framställts
något yrkande om detta.

Förfarandet

6 § Beslut enligt denna lag fattas av skattemyndigheten i den region där
torg- och marknadshandeln bedrivs eller har bedrivits.

En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta
beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Ett
sådant uppdrag far ges endast om den andra myndigheten går med på det
och det inte medför avsevärda besvär för den som beslutet rör.

7 § Beslut om revision och kontrollbesök samt föreläggande vid vite får
inte överklagas.

I fråga om debitering och betalning av kontrollavgift samt förfarandet i
övrigt gäller bestämmelserna i skattebetalningslagen (1997:483).

Prop. 1997/98:100

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

2. Vad som föreskrivs i 6 § första stycket om skattemyndigheten i den
region där torg- och marknadshandeln bedrivs eller har bedrivits skall
intill utgången av år 1998 i stället gälla skattemyndigheten i det län där
torg- och marknadshandeln bedrivs eller har bedrivits.

37

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:466) om särskilda tvångs-
åtgärder i beskattningsförfarandet skall ha följande lydelse.

Prop. 1997/98:100

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §*

Denna lag tillämpas vid revision eller annan kontroll av att skatt eller
avgift tas ut enligt bestämmelserna i

1. kupongskattelagen (1970:624),

2. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

3. fordonsskattelagen (1988:327),

4. taxeringslagen (1990:324),

5. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,

6. skattebetalningslagen (1997:483).

Lagen tillämpas även vid revision
enligt tullagen (1994:1550) och för
kontroll av att föreläggande enligt
lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter eller 69 §
tullagen fullgjorts riktigt och full-
ständigt.

Lagen tillämpas även vid revision
enligt tullagen (1994:1550) och
lagen (1998:000) om särskild skat-
tekontroll av torg- och marknads-
handel m.m. samt för kontroll av att
föreläggande     enligt lagen

(1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter, 69 § tullagen
eller 2 § lagen om särskild skatte-
kontroll av torg- och marknads-
handel m.m. fullgjorts riktigt och
fullständigt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Senaste lydelse 1997:504.

38

2.11 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 22 kap. 11 § skattebetalnings-
lagen (1997:483) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1997/98:100

1 kap.

1 §’

Denna lag gäller vid bestämmande, debitering, redovisning och betal-
ning av

1. sådan skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxe-
ringslagen (1990:324),

2. avgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,

3. skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster,

4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),

5. avgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,

6. skattetillägg och försenings-
avgift i fråga om sådan skatt eller
avgift som avses i 1-5 samt förse-
ningsavgift enligt fastighetstaxe-
ringslagen (1979:1152), och

6. skattetillägg och försenings-
avgift i fråga om sådan skatt eller
avgift som avses i 1-5, försenings-
avgift enligt fastighetstaxerings-
lagen (1979:1152) samt kontroll-
avgift enligt lagen (1998:000) om
särskild skattekontroll av torg- och
marknadshandel m.m., och

7. ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1-6.

Lagen gäller inte när skatt enligt mervärdesskattelagen skall tas ut för
varor vid import. I sådant fall gäller tullagen (1994:1550).

22 kap.

11 §
Överklagande av beslut av länsrätten i fråga om

1. preliminär taxering,

2. sättet att ta ut preliminär skatt,

3. debitering eller ändring av preliminär skatt,

4. verkställande av skatteavdrag,

5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,

6. befrielse från skattetillägg och
förseningsavgift enligt 15 kap. 7
och 8 §§ och ränta enligt 19 kap.
11 §, samt

7. överföring av skatt till en an-

6. befrielse från skattetillägg och
förseningsavgift enligt 15 kap. 7
och 8 §§ och ränta enligt 19 kap.
11 §,

7. överföring av skatt till en an-

nan stat

nan stat, samt

8. beslut enligt lagen (1998:000)
om särskild skattekontroll av torg-

Senaste lydelse 1997:1032.

39

och marknadshandel m.m.

får prövas av kammarrätten endast om den har meddelat prövningstill-
stånd.

Prop. 1997/98:100

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

40

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1024) om
skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1997:1024) om skattemyndighe-
ters medverkan i brottsutredningar skall ha följande lydelse.

Prop. 1997/98:100

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Skattemyndigheternas verksamhet enligt denna lag omfattar brott en-
ligt

1. skattebrottslagen (1971:69),

2. 14 § lagen (1996:598) om

kontroll av yrkesmässiga väg-

transporter av mineraloljepro-
dukter, alkohol och tobak,

3. 19 kap. 1 § första stycket 4
aktiebolagslagen (1975:1385),

4. 11 § tredje stycket lagen
(1967:531) om tryggande av pen-
sionsutfästelse m.m.,

5. folkbokföringslagen
(1991:481) samt

6. 11 kap. 5 § brottsbalken.

2. 19 kap. 1 § första stycket 4
aktiebolagslagen (1975:1385),

3. 11 § tredje stycket lagen
(1967:531) om tryggande av pen-
sionsutfästelse m.m.,

4. folkbokföringslagen
(1991:481) samt

5. 11 kap. 5 § brottsbalken.

En skattemyndighet far medverka vid undersökning också i fråga om
annat brott än som anges i första stycket, om åklagaren finner att det
finns särskilda skäl för detta.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Äldre föreskrifter gäller fortfa-
rande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdan-
det.

41

Ärendet och dess beredning

Skatteflyktskommittén fick i tilläggsdirektiv (dir. 1995:165) den 21 de-
cember 1995 i uppdrag att kartlägga de brister och problem som finns vid
den punktskattekontroll som gäller införsel av EU-intema varor och att
lämna de förslag som behövs för att förbättra effektiviteten i kontrollen.
Kommitténs huvuduppgifter har bl.a. varit att utreda hur myndigheternas
befogenheter skall vara utformade för att möjliggöra en effektiv punkt-
skattekontroll och att undersöka vilka sanktioner som behövs för det fall
föreskrivna ledsagardokument och säkerheter saknas vid transport av
skattepliktiga varor. I uppdraget har även ingått att lämna förslag till hur
skattekontrollen av privatinförsel skall utformas.

I en promemoria i februari 1995 redovisade Riksskatteverket bl.a. sin
bedömning av möjligheterna att förbättra kontrollen av skatter och av-
giftsredovisningen inom torg- och marknadshandel samt verksamhet be-
driven av för myndigheterna okända personer. Promemorian överlämna-
des till Skatteflyktskommittén för utredning och överväganden.

I början av 1996 fick Finansdepartementet från bl.a. tull- och skatte-
myndigheter uppgifter om att kontrollproblemen framför allt avseende
transporter av mineraloljeprodukter och alkohol hade fatt en sådan om-
fattning att det inte fanns tid att invänta kommitténs betänkande. Från
myndigheternas sida framfördes bl.a. önskemål om en tillfällig lagstift-
ning som gav myndighet befogenhet att stoppa och kontrollera transpor-
ter. Mot den bakgrunden infördes lagen (1996:598) om kontroll av yr-
kesmässiga vägtransporter av mineraloljeprodukter, alkohol och tobak i
avvaktan på kommitténs betänkande. I förarbetena till lagen uttalade re-
geringen att lagen skulle betraktas som en provisorisk lagstiftning i syfte
att råda bot på en del av kontrollproblemen (se prop. 1995/96:197 s. 9).

I juni 1997 avlämnande Skatteflyktskommittén slutbetänkandet Punkt-
skattekontroll av alkohol, tobak och mineralolja, m.m. (SOU 1997:86).
Kommitténs sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Kommit-
téns lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning
av remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr
Fi97/2106).

I betänkandet Punktskattekontroll av alkohol, tobak och mineralolja,
m.m. har Skatteflyktskommittén lämnat ett förslag till en ny lag om
punktskattekontroll m.m. avseende alkoholvaror, tobaksvaror och mine-
raloljeprodukter. Kommittén har också lämnat ett förslag till en ny lag
om särskild skattekontroll beträffande tillfällig handel. Regeringen avser
nu att ta upp betänkandets förslag.

Under beredningen i Regeringskansliet har framkommit att det finns
behov av att också förbättra tullens möjligheter att kontrollera postför-
sändelser som innehåller alkohol- eller tobaksvaror. En sådan ändring
brådskar med hänsyn till en snabbt ökande införsel av alkohol och tobak
via postförsändelser.

Mot bakgrund härav har inom Finansdepartementet upprättats prome-
morian Förslag om kontroll av postförsändelser innehållande alkohol-
eller tobaksvaror. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4.

Prop. 1997/98:100

42

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- ProP- 1997/98:100
serna finns i bilaga 5. Remissyttrandena finns tillgängliga i ärendet. Re-
geringen tar i detta ärende också upp promemorians förslag.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 26 februari 1998 att inhämta Lagrådets yttran-
de över de lagförslag som finns i bilaga 6. Den 12 mars beslutade rege-
ringen att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bila-
ga 7. Det förslag som inte remitterats är tekniskt sett av enkel beskaffen-
het. Lagrådets hörande skulle därför enligt regeringens bedömning sakna
betydelse.

Lagrådets yttranden finns i bilaga 8.

Beträffande förslaget till lag om punktskattekontroll av transporter
m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter anför Lag-
rådet under rubriken allmänna synpunkter sammanfattningsvis att en del
av de föreslagna reglerna bör ändras så att enskildas rättssäkerhetsintres-
sen i högre grad tillgodoses. Regeringen återkommer senare i detalj till
de synpunkter Lagrådet för fram men vill i detta sammanhang framhålla
att regeringen i allt väsentligt kan godta Lagrådets förslag till förändring-
ar. Regeringen delar vidare Lagrådets åsikt om behov av utbildningsin-
satser för berörd personal och uppföljning och utvärdering av hur de nya
reglerna tillämpas. Regeringen kommer därför att särskilt uppmärksam-
ma dessa frågor i de fortsatta kontakterna med berörda myndigheter.

Lagrådet har avstyrkt förslaget om kontroll av postförsändelser. Lag-
rådet anför i sitt yttrande att ärendet enligt dess mening inte varit till-
räckligt berett. Lagrådet anser att den tid som stått till förfogande för re-
missinstanserna och för den fortsatta beredningen i kanslihuset har varit
klart otillräcklig för att frågorna skulle kunna belysas allsidigt. Lagrådet
har i sitt yttrande vidare ifrågasatt förslagets förenlighet med Regerings-
formen (RF) och Europakonventionen.

Beträffande frågan om ärendets beredning vill regeringen anföra föl-
jande. Förslaget om utökade kontrollmöjligheter när det gäller postför-
sändelser innehållande alkohol och tobak har utarbetats inom Regerings-
kansliet för att göra det möjligt att snabbt komma till rätta med den under
senare tid kraftigt ökade införseln av alkohol och tobak, vilken sker i
strid med skattereglerna på området och även i stor utsträckning i strid
mot alkohollagens regler. Enligt regeringens bedömning är det nödvän-
digt att det införs möjligheter att ingripa mot denna handel redan i vår
eftersom det annars finns risk för att en illegal försäljningsstruktur med
bl.a. försäljningskanaler etableras. Mot denna bakgrund utarbetades ett
förslag till kontroll av postförsändelser som remitterades till elva re-
missinstanser. Remisstiden har visserligen varit kort, en dryg vecka, men
det rör sig om ett relativt begränsat förslag som inte heller lagtekniskt
kan anses speciellt komplicerat. Sju av de tio remissinstanser som svara-
de tillstyrkte förslaget. Ytterligare underhandskontakter vad gäller den
tekniska utformningen har därefter, och kontinuerligt under ärendets fort-
satta beredning, hafts med Generaltullstyrelsen och Riksskatteverket.
Även om det i och för sig givetvis hade varit önskvärt med en bredare

43

remiss av ärendet och en längre remisstid får, enligt regeringens bedöm-
ning, de krav på beredning som ställs i 7 kap. 2 § RF anses uppfyllda.

Regeringen anser att förslaget är förenligt med RF och Europakonven-
tionen. Vi återkommer till detta och de övriga synpunkter som Lagrådet
fört fram i det följande.

I lagrådsremissen föreslog regeringen en ändring i alkohollagen som
skulle göra det möjligt att till landet föra in spritdrycker, vin och starköl
bl.a. som gåvoförsändelser och som kommersiella försändelser till en-
skild i form av distansförsäljning. Som framgår av avsnitt 13.1 har
emellertid regeringen funnit att frågan om distansförsäljning av alkohol
till Sverige från annat land skall tillåtas eller ej bör bli föremål för ytter-
ligare utredning. Detsamma gäller för gåvoförsändelser av alkoholdryck-
er. Dessa frågor kommer sålunda att behandlas i den nyligen tillsatta
kommittén (S 1998:02) som på regeringens uppdrag skall se över vissa
bestämmelser i bl.a. alkohollagen.

4      Inledning

4.1      Allmänt

Före den 1 januari 1993 var EG en tullunion med gemensam tullmur utåt
mot tredje land och inga tullar mellan medlemsländerna. Skatter reglera-
des nationellt och påfördes vid gränspassering även vid gränspassage
mellan medlemsländerna. Vid årsskiftet 1992/93 genomfördes dock den
inre marknaden och i samband därmed slopades gränskontrollerna mellan
medlemsländerna vad avser kommersiell trafik och resandetrafik. Huvud-
regeln numera är att inga gränsformaliteter skall ske enbart till följd av
att en gräns mellan medlemsländer passeras.

Den inre marknaden skall omfatta de fyra friheter EG:s regelverk är
uppbyggt kring, nämligen fri rörlighet för personer, varor, tjänster och
kapital. Vad avser de tre sistnämnda friheterna är den inre marknaden
förverkligad, medan så inte är fallet när det gäller fri rörlighet för perso-
ner. Personkontroller vid gränsen, dvs. kontroll av pass, visum och lik-
nande, anses därför alltjämt vara tillåtna även mellan medlemsländer.
Däremot är det inte tillåtet att genomföra kontroller enbart på grund av
att varor passerar en gräns mellan två medlemsstater. Förbudet är dock
inte undantagslöst. Enligt artikel 36 i EG-fördraget kan nämligen gräns-
kontroller behållas under förutsättning att kontrollerna har sin grund ett
godtagbart samhällsintresse som t.ex. skyddet för liv och hälsa.

För att fri rörlighet för varor skall uppnås är det viktigt att medlems-
staternas förfarandebestämmelser om mervärdesskatter och punktskatter
harmoniseras. Principerna på detta område har tidigare varit att skatten
skall tas ut i det land där varan konsumeras med konsumtionslandets
skattesats och tillfalla konsumtionslandet. Traditionellt har detta åstad-
kommits genom att exporten gjorts skattefri och att det vid import påförs
skatter med samma skattesats som tas ut på varor inne i landet. Förfaran-
det att påföra skatter vid införsel innefattar dock gränsformaliteter och är

Prop. 1997/98:100

44

därför inte förenligt med principen om den inre marknaden. Det problem
som detta innebär kan lösas på olika sätt. Ett sätt är att överge principen
om beskattning i konsumtionslandet och övergå till beskattning i det land
där varan köpts. Denna lösning har i princip valts när det gäller privat-
personers inköp för eget bruk. För den kommersiella handeln har med-
lemsländerna inte velat frångå den tidigare principen.

För punktskatter på alkohol- och tobaksvaror samt mineraloljeproduk-
ter har gemensamma förfaranderegler införts genom rådets direktiv
92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskatte-
pliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor
(EGT nr L 076, 23.3.1992 s. 1, Celex 392L0012), det s.k. cirkulationsdi-
rektivet. För andra varugrupper får punktskatter finnas endast om uttaget
av punktskatter inte leder till gränsformaliteter mellan medlemsländerna.
En skatt som tas ut vid registrering är ett exempel på en sådan skatt som
inte leder till gränsformaliteter.

En annan förutsättning för den inre marknadens funktion är att det
finns möjlighet till transitering av varor. Transitering innebär att en vara
kan föras från en plats till en annan utan att beläggas med tullar, skatter
eller andra avgifter. Transitering av varor i Europa sker bl.a. inom ramen
för gemenskapens transiteringssystem och det gemensamma transite-
ringssystemet, vilket utöver EU-ländema även omfattar Efta-ländema
och, sedan den 1 juli 1996, Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien, de
s.k. Visegradländema. Denna befrielse från tullar, skatter och avgifter
gäller till dess att varorna lämnar EU:s tullområde, överförs till ett annat
tullsystem eller till dess att avgifterna och skatterna har betalats och va-
rorna övergått till fri omsättning.

4.2      Cirkulationsdirektivet

4.2.1     Några centrala begrepp

I direktivet definieras inledningsvis vissa begrepp som är centrala för
förståelsen av förfarandereglema. Dessa begrepp är

a) godkänd lagerhavare: fysisk eller juridisk person som av en med-
lemsstats behöriga myndigheter fått tillstånd att tillverka, bearbeta, förva-
ra, ta emot och avsända punktskattebelagda varor inom ramen för sin
affärsverksamhet, varvid punktskatten är vilande enligt uppskovsreglema
för skatteupplag,

b) skatteupplag: en plats där varor som är belagda med punktskatt till-
verkas, bearbetas, förvaras, mottas eller avsänds enligt uppskovsreglema
av en godkänd lagerhavare inom ramen för hans affärsverksamhet, under
de särskilda villkor som fastställts av de behöriga myndigheterna i den
medlemsstat där skatteupplaget är beläget,

c) uppskovsregler: en skatteordning som tillämpas på tillverkning, be-
arbetning, förvaring och flyttning av varor, varvid punktskatten är vilan-
de (suspensionsordningen),

d) näringsidkare medpunktskatteregistrering: fysisk eller juridisk per-
son utan ställning som godkänd lagerhavare, som av behöriga myndig-

Prop. 1997/98:100

45

heter i en medlemsstat fått tillstånd att, inom ramen for sin affärsverk-
samhet, ta emot punktskattebelagda varor från en annan medlemsstat
enligt uppskovsreglema. Denna typ av näringsidkare far varken förvara
eller avsända sådana varor enligt uppskovsreglema,

e) näringsidkare utan punktskatteregistrering: fysisk eller juridisk per-
son utan ställning som godkänd lagerhavare, som har rätt att inom ramen
för sin affärsverksamhet tillfälligtvis ta emot punktskattebelagda varor
från en annan medlemsstat enligt uppskovsreglema. Denna typ av nä-
ringsidkare far varken förvara eller avsända sådana varor enligt upp-
skovsreglema. En näringsidkare utan punktskatteregistrering måste ga-
rantera betalningen av punktskatt till skattemyndigheterna i destina-
tionsmedlemsstatema innan varorna avsänds.

4.2.2     Beskattningsförfarandets huvudprinciper

Förfarandereglema i cirkulationsdirektivet innebär i princip att punkt-
skattepliktiga varor kan cirkulera fritt (dvs. utan gränskontroller), att be-
skattningskonsekvensema skjuts upp tills varorna når den slutgiltiga kon-
sumenten och att beskattningen skall ske i konsumtionslandet.

Syftet med suspensionsordningen är att varorna, trots att de är skatte-
pliktiga, skall kunna bearbetas, lagras och förflyttas mellan medlemslän-
derna i tidigare led än detalj i stledet utan att beskattningskonsekvenser
inträder. Skatten förfaller med andra ord inte till betalning under den tid
varorna befinner sig inom suspensionsordningen, vilket innebär att be-
skattningskonsekvensema skjuts framåt. Betalningsskyldighet för punkt-
skatt inträder först när varan blir tillgänglig för konsumtion, vilket den
anses vara när den upphör att omfattas av suspensionsordningen. För
punktskattepliktiga varor som inte omfattas av suspensionsordningen
gäller att punktskatten förfaller till betalning i samband med att varan
framställs eller importeras från land utanför gemenskapen. Omfattas va-
rorna av något av gemenskapens tullförfarande vid införandet till EU
anses dock importen äga rum först när varorna lämnar tullförfarandet.

4.2.3     Särskilda bestämmelser rörande suspensionsordningen

Framställning, bearbetning och lagring av skattepliktiga varor skall i
princip alltid ske i skatteupplag om skatten inte är betald. Flyttning av
punktskattepliktiga varor under skatteuppskov skall enligt huvudregeln
ske från ett skatteupplag till ett annat. De risker som är förknippade med
sådan flyttning skall täckas av en säkerhet för punktskattens betalning.
Säkerheten skall ställas av den avsändande lagerhavaren.

En godkänd lagerhavare i ett medlemsland kan alltså sända skatte-
pliktiga varor till ett skatteupplag i ett annat medlemsland eller till ett
annat skatteupplag i det egna landet utan att det far några beskattnings-
konsekvenser.

Mottagaren av skattepliktiga varor som sänds från ett skatteupplag un-
der skatteuppskov är dock inte alltid en godkänd lagerhavare. Mottagaren
kan också vara en näringsidkare med eller utan punktskatteregistrering i

Prop. 1997/98:100

46

ett annat EU-land. Sådana näringsidkare skall alltid ställa säkerhet for
skattens betalning och detta skall ske innan leveransen påbörjas. Skatten
förfaller till betalning när varorna tas emot.

Transporter av skattepliktiga varor under skatteuppskov kan även ske
enligt något av transiteringsförfarandena. Skatten skall t.ex. anses vilande
när skattepliktiga varor sänds mellan medlemsstater via Efta-länder en-
ligt gemenskapens interna transiteringsforfarande.

4.2.4     Krav på dokument m.m.

Vid förflyttning av skattepliktiga varor, som omfattas av suspensionsord-
ningen, mellan medlemsstater skall varorna åtföljas av ett ledsagardo-
kument som upprättas av avsändaren. Syftet med dokumentet är att un-
derlätta skattekontrollen och det för en effektiv kontroll nödvändiga sam-
arbetet mellan medlemsländerna. Ledsagardokumentet skall upprättas i
fyra exemplar, varav ett exemplar skall behållas av avsändaren och resten
skall medfölja under transport. Efter leverans skall ett exemplar behållas
av mottagaren och ett exemplar, returexemplaret, återsändas till avsända-
ren.

4.2.5     Överträdelser

Överträdelser av de bestämmelser som gäller under den tid som skatte-
pliktiga varor omfattas av suspensionsordningen innebär att varorna upp-
hör att omfattas av ordningen, dvs. att de anses släppta för konsumtion.
Detta innebär i sin tur att skatten omedelbart förfaller till betalning.
Skatten skall därvid erläggas i det land där överträdelsen har skett av den
som har ställt säkerhet för betalning av skatten. Om det inte går att fast-
ställa var överträdelsen har skett, anses den ha skett i den medlemsstat
där felaktigheten konstaterades. Om en punktskattepliktig vara inte når
fram till mottagaren och om det inte är möjligt att fastställa var varan
finns, skall skatten betalas i det land varifrån varan levererades.

4.2.6     Förflyttning av varor som släppts för konsumtion

Varor anses släppta för konsumtion när de lämnar suspensionsordningen.
Det saknar betydelse om detta sker genom överträdelser av uppskovs-
reglema eller genom att varorna levereras till detaljistledet.

Då punktskattepliktiga varor som redan släppts för konsumtion i en
medlemsstat förvaras för kommersiella ändamål i en annan medlemsstat
skall punktskatt tas ut i den medlemsstat där varorna förvaras. Detta in-
nebär att då varor som redan släppts för konsumtion flyttas till en annan
medlemsstat for kommersiella ändamål skall punktskatt tas ut i denna
andra medlemsstat. Beroende på omständigheterna skall skatten betalas
av den som utför leveransen eller innehar de varor som är avsedda for
leverans eller av den som tar emot varorna for användning. När varor
som släppts for konsumtion flyttas mellan olika medlemsstater skall de

Prop. 1997/98:100

47

åtföljas av ett förenklat ledsagardokument. Den som skall betala skatten
på varorna skall innan varorna avsänds lämna en deklaration till skatte-
myndigheterna i destinationsmedlemsstaten och ställa säkerhet för betal-
ning av skatten. Han skall vidare samtycka till varje kontroll som gör det
möjligt för destinationsmedlemsstatens myndigheter att förvissa sig om
att varorna faktiskt har mottagits och att utgående punktskatt har beta-
lats. Den punktskatt som betalats i den första medlemsstaten skall åter-
betalas.

4.2.7     Distansförsäljning

Distansförsäljning föreligger om annan än godkänd lagerhavare eller nä-
ringsidkare med eller utan punktskatteregistrering förvärvar skattepliktig
vara från en säljare i ett annat EU-land och varan transporteras av sälja-
ren eller för dennes räkning. Postorderförsäljning är ett exempel på di-
stansförsäljning. Vid distansförsäljning skall skatt tas ut i det land där
köparen finns. Det är dock säljaren som är skyldig att betala skatten och
skyldigheten inträder när säljaren levererar varorna. Säljaren skall ställa
säkerhet för betalning av skatten innan transporten påbörjas. Vid distans-
försäljning kan inte varorna transporteras under skatteuppskov. Det rör
sig alltså om varor som släppts för konsumtion, vilket innebär att skatt
redan har tagits ut i säljarens land. Säljaren har dock rätt att återfå den
skatt som erlagts i hemlandet.

4.2.8     Införsel för privat bruk

För skattepliktiga varor som privatpersoner medför för eget bruk från ett
EU-land till ett annat gäller att skatten skall betalas i det land där varorna
anskaffades. Vid bedömningen av om de varor som en privatperson med-
för skall anses vara avsedda för eget bruk skall hänsyn tas till bl.a. mäng-
den varor. Medlemsländerna får utfärda vägledande anvisningar om vil-
ken mängd som därvid bör godtas. Det förhållandet att en person medför
större mängder än vad som anges i anvisningarna får emellertid inte en-
samt medföra att varorna anses avsedda för annat än eget bruk. Andra
omständigheter som talar för motsatsen skall alltså beaktas. Mängdangi-
velsema i sådana eventuella vägledande anvisningar får inte understiga
800 cigaretter, 400 cigariller, 200 cigarrer, 1 kg röktobak, 10 liter sprit,
20 liter starkvin, 90 liter vin (inklusive högst 60 liter mousserande vin)
samt 110 liter öl.

4.3      Den svenska regleringen

4.3.1     Allmänt

Cirkulationsdirektivets bestämmelser införlivades med svensk lagstift-
ning genom lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om
alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi. Begreppet sus-

Prop. 1997/98:100

48

pensionsordning har dock inte förts in i lagarna. Suspensionsordningen
har dock i praktiken införlivats med de svenska lagarna t.ex. genom att
skattskyldighet inte inträder i vissa fall.

I lagarna om skatt på tobak, alkohol och energi används termen upp-
lagshavare i stället för lagerhavare. Termerna registrerad och oregistrerad
varumottagare används i stället för näringsidkare med eller utan punkt-
skatteregistrering.

4.3.2     Upplagshavare

Upplagshavare skall vara godkända av skattemyndigheten. Godkänd som
upplagshavare kan den bli som avser att yrkesmässigt tillverka eller be-
arbeta skattepliktiga varor, bedriva yrkesmässig försäljning av skatte-
pliktiga varor till näringsidkare eller yrkesmässigt i större omfattning
lagra skattepliktiga varor. Dessutom krävs att sökanden med hänsyn till
sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig
som upplagshavare. Även skatteupplagen måste godkännas av skatte-
myndigheten. Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av
skattepliktiga varor skall äga rum i ett godkänt skatteupplag.

Upplagshavare skall ställa säkerhet för betalning i samband med trans-
port av obeskattade varor. Det skall dessutom finnas en säkerhet för de
varor som förvaras i skatteupplaget. Säkerheternas storlek beräknas en-
ligt schablonregler.

Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag far återkallas om
förutsättningar för godkännande inte längre finns. Godkännande av upp-
lagshavare får också återkallas om ställd säkerhet inte längre är godtag-
bar.

En upplagshavare kan leverera skattepliktiga varor till en upplagshava-
re i Sverige eller till en upplagshavare eller registrerad eller oregistrerad
varumottagare i ett annat EU-land utan att skattskyldighet inträder. Om
varor tas ut ur skatteupplaget av annan anledning utan att föras till något
annat skatteupplag inträder dock skattskyldighet.

Vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EU-
land skall upplagshavaren upprätta ett ledsagardokument i fyra exemplar.
Tre exemplar av dokumentet skall åtfölja varorna under transport. Har en
upplagshavare inte inom två månader efter utgången av den kalendermå-
nad under vilken varorna avsänts fått tillbaka returexemplaret skall han
utan dröjsmål underrätta skattemyndigheten. Om varorna inte når den
mottagare som angetts i ledsagardokumentet skall varorna beskattas i
Sverige om varorna finns här eller kan antas ha konsumerats här. Det-
samma gäller om det inte kan utredas var varorna finns eller har konsu-
merats. I sådana fall är den som ställt säkerhet för transporten skattskyl-
dig.

4.3.3     Varumottagare

Den som yrkesmässigt tar emot skattepliktiga varor från en godkänd
upplagshavare i ett annat EU-land eller som yrkesmässigt från tredje land

Prop. 1997/98:100

49

importerar skattepliktiga varor och som inte själv är godkänd som upp-
lagshavare, kan hos skattemyndigheten ansöka om registrering som va-
rumottagare. Registreringen föregås inte av någon vandelsprövning. En
registrerad varumottagare skall ställa säkerhet för betalning av skatten på
de varor som han tar emot. Säkerhetens storlek beräknas enligt en scha-
blonregel. Registreringen kan återkallas om säkerheten inte längre är
godtagbar. För oregistrerade varumottagare gäller delvis andra regler vad
gäller ställandet av säkerhet. En oregistrerad varumottagare är dessutom
skyldig att innan varorna transporteras från det andra EU-landet anmäla
leveransen till skattemyndigheten. För varumottagare inträder skattskyl-
digheten vid mottagandet av varorna. Skillnaden mellan en registrerad
och en oregistrerad varumottagare är att den registrerade regelbundet tar
emot punktskattepliktiga varor.

4.3.4     Distansförsäljning

Om annan än upplagshavare, registrerad eller oregistrerad varumottagare
i Sverige förvärvar skattepliktig vara från ett annat land och varan trans-
porteras av säljaren eller för säljarens räkning (distansförsäljning), är
säljaren skattskyldig. Skattskyldigheten inträder när leverans sker. Sälja-
ren skall ställa säkerhet för betalning av skatten innan transport från det
andra EU-landet påbörjas.

4.3.5     Yrkesmässig införsel av varor som släppts för konsumtion

Den som utan att vara upplagshavare eller varumottagare från ett annat
EU-land till Sverige för in eller tar emot skattepliktiga varor skall betala
skatt i Sverige om varorna skall användas för annat än privat bruk. Den
som är skattskyldig i sådana fall skall innan varorna transporteras från
det andra EU-landet, anmäla varorna till skattemyndigheten och ställa
säkerhet för skattens betalning. Skattskyldigheten inträder vid införseln
till Sverige.

4.3.6     Införsel för privat bruk

Sverige fick vid anslutningen till EU ett undantag från huvudregeln i cir-
kulationsdirektivet att privatpersoners inköp av alkohol- och tobaksvaror
endast skall beskattas i inköpslandet. Det undantag Sverige har innebär
att Sverige får beskatta privat införsel över vissa angivna kvantiteter.
Dessa kvantiteter är: 1 liter spritdryck eller 3 liter starkvin, 5 liter vin, 15
liter starköl, 300 cigaretter eller 150 cigariller eller 75 cigarrer eller 400
gram röktobak. Enligt rådets direktiv 96/99/EG skall undantaget fortsätta
att gälla till den 30 juni 2000. Enligt nämnda direktiv far Sverige utföra
nödvändiga kontroller med avseende på de varor som omfattas direktivet.
Bestämmelser beträffande beskattningen av införsel för privat bruk av
alkoholdrycker och tobaksvaror och vilka kvantiteter som far föras in i
landet utan att punktskatt skall betalas finns i lagen (1994:1565) om be-

Prop. 1997/98:100

50

skattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land Pr0P- 1997/98:100
som är medlem i Europeiska unionen (privatinförsellagen).

4.3.7 Förfarande och kontroll

Bestämmelser om förfarandet vid uttag av punktskatter finns i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP). Kontrollen
av punktskatter sker liksom annan skattekontroll genom deklarations-
granskning, kontrollbesök och revisioner. Deklarationerna innehåller
endast ett fåtal uppgifter. En djupare kontroll förutsätter därför normalt
revision.

Beskattningsmyndighet för punktskatter är Skattemyndigheten i Dalar-
nas län (beskattningsmyndigheten).

Enligt LPP får beskattningsmyndigheten besluta om skatterevision för
att kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt
och fullständigt eller, att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyl-
dighet som kan antas uppkomma. Skatterevision får göras hos den som är
eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125)
och hos annan juridisk person än dödsbo. En skatterevision skall bedrivas
i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onö-
digt hindrar verksamheten. För de fall den reviderade inte samverkar
finns bestämmelser om vite och om andra tvångsåtgärder i lagen
(1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet
(tvångsåtgärdslagen). Revisionen får verkställas hos den reviderade om
han medger det. Vid skatterevision får räkenskapsmaterial och andra
handlingar som rör verksamheten granskas. Revisorn får ta prov på varor
som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verksamheten. Vida-
re får han inventera kassan, granska varulager, inventarier, fordon, sär-
skild räknarapparatur, mätapparatur och tillverkningsprocesser. Revisorn
får också prova särskild räknarapparatur och mätapparatur. Den revide-
rade skall tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna de upplys-
ningar som behövs för revisionen. Den reviderade skall också lämna till-
träde till utrymmen som huvudsakligen används i verksamheten för
granskning av varulager m.m.

Enligt tvångsåtgärdslagen får revision genomföras i den reviderades
verksamhetslokaler även om den reviderade inte lämnat sitt medgivande
till det, om revisionen inte utan svårighet kan genomföras på någon an-
nan plats. Detsamma gäller om den reviderade inte medverkar på före-
skrivet sätt, eller om det finns en påtaglig risk att han kommer att undan-
hålla eller förvanska det som får granskas, inventeras eller besiktigas.
Föreligger sabotagerisk får åtgärden genomföras utan att den reviderade
underrättas om att revision skall ske, s.k. överraskningsrevision. Enligt
huvudregeln fattas beslut om åtgärd enligt tvångsåtgärdslagen av läns-
rätten efter ansökan av en av myndigheten särskilt förordnad tjänsteman
(granskningsledare).

Lagen (1996:598) om kontroll av yrkesmässiga vägtransporter av mi-
neraloljeprodukter, alkohol och tobak (transportkontrollagen) trädde i
kraft den 1 juli 1996. Genom transportkontrollagen har beskattnings-

51

myndigheten fått befogenhet att undersöka transportmedel samt behålla-
re, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras under
transport. Myndigheten kan också med stöd av lagen granska ledsagar-
dokument och bevis om ställd säkerhet samt undersöka och ta prov på
varor. Lagen innehåller vidare bestämmelser om skyldighet för förare av
transportmedel att stanna på anmaning och att legitimera sig samt att till-
handahålla handlingar och lämna uppgifter.

Lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns
mot ett annat land inom Europeiska unionen (inregränslagen) är tillämp-
lig på varor som skall beskattas enligt privatinförsellagen. Det innebär att
tulltjänsteman får anmana personer att stanna. Sådan anmaning får ges
den som i omedelbart samband med inresa till Sverige från ett annat EU-
land befinner sig i omedelbar närhet av gränspassage om det behövs för
kontroll av anmälningsskyldigheten i privatinförsellagen. I samband
därmed har tullmyndighet rätt att undersöka transportmedel, handresgods
m.m. Den enskilde är skyldig att lämna uppgifter och i övrigt medverka i
kontrollen under kostnadsansvar. Dessutom får tullmyndighet omhän-
derta vara om det behövs för kontrollen. Om anmälan om skattepliktig
införsel enligt privatinförsellagen görs till tullmyndighet, skall myndig-
heten för beskattningsmyndighetens räkning besluta om skatten och får i
samband därmed uppbära skatten, samt vidta nödvändig skattekontroll.

Kontrollsituationen vad gäller beskattningen av privat införsel av mi-
neraloljor skiljer sig från vad som beskrivits i föregående stycke. Den
enda kontrollbefogenhet som finns är bestämmelserna om deklarations-
granskning i LPP. I övrigt finns det varken i lagen om skatt på energi
eller annan lag några bestämmelser om kontroll av införsel för privat
bruk av mineraloljor.

4.4      Transitering i Europa

4.4.1     Allmänt

För att ge en heltäckande bild av under vilka former punktskattepliktiga
varor kan transporteras under skatteuppskov bör även transiteringssyste-
met kort beskrivas. Syftet med transitering är att underlätta handeln inom
ett definierat tullområde eller mellan olika tullområden. I ett transite-
ringssystem är det nödvändigt att identifierbara personer är ansvariga för
betalning av tullar, skatter och avgifter. En sådan person förekommer i
alla system och måste ofta förse tullen med en säkerhet för de tullar,
skatter och avgifter som skall betalas i händelse av oegentligheter.

I praktiken finns det ett flertal olika system som möjliggör transitering
inom EU. Vilket system som kan användas beror på vilket område som
berörs av transporten och i vissa fall på varornas beskaffenhet. Nedan
redogörs för tre system, nämligen gemenskapstransitering, gemensam
transitering och TIR. Om punktskattepliktiga varor från tredje land om-
fattas av ett transiteringsförfarande vid införandet till EU anses importen
äga rum först när varorna lämnar förfarandet. Detta följer av cirkula-
tionsdirektivets bestämmelser. Även gemenskapsvaror kan dock omfattas

Prop. 1997/98:100

52

av transiteringsforfaranden, t.ex. när skattepliktiga varor sänds mellan
medlemsstater via Efta-länder. I sådana fall skall, enligt cirkulationsdi-
rektivet, skatten anses vilande.

4.4.2     Gemenskapstransitering

Gemenskapens transiteringssystem är tillämpbart på flöden av icke ge-
menskapsvaror i EU:s medlemsstater. Den rättsliga grunden for transite-
ringssystemet är gemenskapens tullkodex. Systemet bygger på det s.k.
TI-dokumentet. Detta är ett formulär i åtta exemplar som innehåller upp-
gifter om transiteringen. Det första exemplaret skall behållas av av-
gångstullkontoret medan de övriga skall åtfölja varorna under transite-
ringen. Transportören måste överlämna resterande dokument och varorna
på den angivna bestämmelseorten. Tullkontoret skall stämpla ett av ex-
emplaren för att bekräfta att varorna har foretetts på bestämmelseorten.
Det stämplade exemplaret skall återsändas till det tullkontor där transite-
ringen påbörjades. Som synes finns det stora likheter mellan gemenska-
pens transiteringssystem och kraven på ledsagardokument i cirkulations-
direktivet.

I enlighet med principen om att det måste finnas en person som ga-
ranterar betalning av tullar, skatter och avgifter kräver varje gemenskap-
stransitering att det finns en huvudansvarig. Den huvudansvariges betal-
ningsskyldighet gentemot tullmyndigheterna skall motsvara ett belopp
som är lika med det totala beloppet av de tullar, skatter och avgifter som
belöper på varorna i den berörda medlemsstaten. För att denna lagenliga
betalningsskyldighet skall vara effektiv krävs vid vägtransporter enligt
gemenskapens transiteringssystem att den huvudansvarige ställer säker-
het för transporten. När det gäller s.k. känsliga varor, som t.ex. alko-
holdrycker och tobaksvaror, måste den huvudansvarige för varje transite-
ring ställa en särskild säkerhet som täcker 100 procent av den eventuella
betalningsskyldigheten. I övriga fall beräknas säkerheten schablonmäs-
sigt på grundval av den huvudansvariges veckoomsättning.

4.4.3     Gemensam transitering

Det gemensamma transiteringssystemet är nära besläktat med gemenska-
pens transiteringssystem. Det utgår från samma dokumentation och förfa-
randen. Det är i stort sett föremål for samma lagstiftning och har liknande
bestämmelser om säkerheter. En skillnad är dock att gemensamtransite-
ring kan användas for varutransporter som inbegriper förutom EU:s
medlemsstater även Efta-ländema och Visegradländema. Det gemen-
samma transiteringssystemet är inte obligatoriskt vilket gemenskapens
transiteringssystem är. Dessutom är det gemensamma transiteringssys-
temets rättsliga grund snarare en internationell konvention än en intern
EU-bestämmelse.

Det gemensamma transiteringssystemet upprättades mellan gemenska-
pen och Efta genom en konvention 1987 och utvidgades till att omfatta
Visegradländema den 1 juli 1996.

Prop. 1997/98:100

53

4.4.4

TIR

Prop. 1997/98:100

TIR-systemet grundar sig också på en internationell konvention, under-
tecknad i november 1975. För närvarande har 58 länder skrivit under
konventionen. TIR-systemet utgår från ett dokument som går under nam-
net TIR-camet. Dokumentet trycks och distribueras av den Internatio-
nella vägtransportunionen (IRU) och utfärdas till cametanvändare av de
nationella sammanslutningar som bemyndigats att göra detta av de för-
dragslutande parternas förvaltningar.

TIR-systemet delar ett flertal egenskaper med gemenskapens transite-
ringssystem och det gemensamma transiteringssystemet. Den grundläg-
gande skillnaden mellan TIR-systemet och de två andra systemen är att
transporten kan ha sitt ursprung eller sin slutdestination i vilken som
helst av de 58 fördragsslutande staterna, vilket inbegriper så avlägsna
länder som t.ex. Kirgisistan.

TIR-systemets bestämmelser rörande säkerheter skiljer sig dock vä-
sentligen från de för gemenskapstransitering. Varje TIR-camet är ett do-
kument som ställer en säkerhet på 50 000 USD för varje lastbilstrans-
port. TIR-caneter för transporter av alkoholdrycker och tobaksvaror inom
EU:s tullområde utfärdas inte längre, vilket innebär att systemet inte kan
användas för dessa varor inom EU. Det är omfattande transitbedrägerier
som ligger bakom denna begränsning. TIR-cameten utfärdas av en ga-
rantisammanslutning i avgångslandet och den garanti som därmed ställs
täcks av IRU. Garantisystemet enligt TIR är alltså centraliserat, belopps-
begränsat och beroende av förekomsten av ett säkert dokument. Utfär-
dandet av TIR-cameter är därför hårdare kontrollerat än utfärdandet av
TI-dokument och i teorin begränsat till transportörer som kan bevisa att
de är trovärdiga och vilkas fordon uppfyller vissa minimistandarder, i
synnerhet beträffande säkerhet.

4.5 Problembilden ur ett europeiskt perspektiv

När det gäller punktskatternas nivå inom EU har det inte föreskrivits
fasta skattesatser utan endast vissa minimiskattesatser som inte får un-
derskridas. Det står alltså medlemsstaterna fritt att själva bestämma
skattenivåer, så länge minimiskattesatsen iakttas. Skattesatserna varierar
betydligt inom EU. Olika skattesatser i olika medlemsländer leder till att
oseriösa personer försöker kringgå systemen genom att köpa beskattade
varor i lågskatteländer och sedan i strid med gällande regler sälja dem i
högskatteländer utan att betala sistnämnda lands skatt. Självfallet finns
det också intresse av att föra in punktskattepliktiga varor till EU utan att
över huvud betala skatt.

Det är dock inte enbart länder som har förhållandevis höga skatter som
drabbas av problem med skatteundandraganden genom bedrägerier inom
suspensionsordning eller inom transiteringssystemen. Utan det rör sig i
stor utsträckning om ett problem för hela unionen.

Problemen med transitering av framför allt högbeskattade produkter
har fått allt större uppmärksamhet inom EU under de senaste åren. I ett

54

flertal fall har också åtgärder vidtagits. Som exempel kan nämnas att det ProP- 1997/98:100
inforts ett tillfälligt förbud mot att använda s.k. samlad säkerhet för tran-
sitering av sprit, cigaretter och vissa livsmedelsprodukter. Numer måste
den huvudansvarige ställa en särskild säkerhet för varje transitering som
täcker 100 procent av den eventuella betalningsskyldigheten. I december
1995 beslutade Europaparlamentet att tillsätta en tillfällig undersök-
ningskommitté för att undersöka påstådda överträdelser av gemenska-
pens transiteringsförfarande. I sin rapport drar kommittén slutsatsen att
en större kris har utvecklats inom transiteringssystemet och att denna har
medfört förluster på åtskilliga miljarder ECU i tullar, punktskatter och
mervärdesskatt. Kommittén konstaterar vidare att den organiserade
brottsligheten är djupt involverad i transiteringsbedrägerier och att det är
handeln med cigaretter som oftast är föremål för bedrägerier. I rapporten
rekommenderar kommittén vissa förbättringar av systemet. Här skall
endast nämnas att kommittén anser att en datorisering av systemet har
varit påkallad sedan länge.

Undersökningskommitténs rapport har följts upp av en åtgärdsplan
från kommissionen. Åtgärderna berör transiteringssystemet och faller
därför utanför det huvudsakliga ämnet för detta ärende. För att visa att
skatteundandraganden inte är ett specifikt svenskt problem kan det dock
vara av intresse att notera kommissionens uttalande att transitbedrägerier
leder till att det på den europeiska marknaden olagligt saluförs obeskatta-
de varor som undgår all kontroll och både hotar företags konkurrenskraft
och medborgares liv och hälsa. Detsamma kan självfallet sägas om be-
drägerier inom suspensionsordningen. I undersökningskommitténs rap-
port har den europeiska sammanslutningen för återförsäljare av tobak
uppskattat marknadsandelen för smugglade cigaretter till 15 procent i
Österrike, 10 procent i Tyskland och 11,5 procent i Italien. I samtliga
dessa tre länder kostar ett paket cigaretter runt ca 20-25 kr, vilket är be-
tydligt lägre pris än i Sverige.

Även när det gäller bedrägerier inom suspensionsordningen har åtgär-
der vidtagits på gemenskapsnivå. Man har bl.a. utvecklat ett samarbete
inom området för indirekta skatter benämnt Fiscalis-programmet. Dess-
utom har en högnivågrupp inrättats som samlar företrädare för tull och
skattemyndigheterna i medlemsstaterna under kommissionens ordföran-
deskap. Högnivågruppen har i uppgift att sammanställa en rapport om
bedrägerier inom tobaks- och alkoholområdet. Rapporten skall bl.a. be-
handla arten och omfattningen av bedrägerierna samt svagheter i kon-
trollsystemen samt lämna förslag till åtgärder. Rapporten skall vara klar i
april 1998.

Åtgärder i syfte att komma till rätta med bedrägerier inom ramen för
cirkulationsdirektivets suspensionsordning eller transiteringsförfarandena
är alltså något som fått hög prioritet inom EU de senaste åren.

Skatteflyktskommittén lämnar i sitt betänkande en kort redogörelse för
problembilden i några andra medlemsländer som bekräftar bilden av sto-
ra skatteundandraganden i ett flertal EU-länder.

Det kan alltså konstateras att det inte enbart är Sverige som har pro-
blem med skatteundandraganden på punktskatteområdet utan att dessa

55

problem är vanligt förekommande inom EU och att man på gemenskaps- Prop. 1997/98:100
nivå arbetar med att ta fram åtgärder mot tull- och skattebedrägerier.

5      Bakgrunden till nuvarande kontrollproblem

5.1      Tullkontrollen före och efter EU-inträdet

Före EU-medlemskapet hade tullen rätt att i samband med varuimport
göra långtgående kontroller vid gränsen och tillgripa tvångsåtgärder utan
att det förelåg misstanke om brott. I dag har tullen endast sådana befo-
genheter i samband med varuimport från tredje land. Dessa befogenheter
regleras i tullagen (1994:1550).

Tullens befogenheter vid gränsen till andra EU-länder regleras i lagen
(1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat
land inom Europeiska unionen (inregränslagen). Denna lag ger tullen i
stort sett samma befogenheter som vid den yttre gränsen. Användningen
av dessa befogenheter är dock förbehållen kontroll av införsel- och utför-
selrestriktioner för vissa i lagen uppräknade varor, som t.ex. spritdryck-
er, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738). Bakgrunden härtill är
att det krävs tillverknings- eller partihandelstillstånd enligt alkohollagen
för att fa föra in alkoholdrycker för kommersiella ändamål. Kontrollbe-
fogenhetema avseende den kommersiella införseln av alkoholvaror om-
fattar dock inte beskattningen. Beträffande kommersiell införsel av to-
baksvaror och införsel av mineraloljeprodukter från annat EU-land sak-
nar tullen numera andra kontrollbefogenheter än de som följer av trans-
portkontrollagen. Inregränslagen ger tullen befogenhet att kontrollera
varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är med-
lem i Europeiska unionen (privatinförsellagen). Tullen har dock ingen
befogenhet att kontrollera införsel för privat bruk av mineraloljeproduk-
ter.

5.2      Skattekontrollen efter EU-inträdet

5.2.1     Kontroll av yrkesmässig införsel

Skattekontrollen och skattemyndighetens befogenheter utökades inte i
och med EU-inträdet. Någon kompensation för bortfallet av tullens
gränskontroller i EU-trafiken infördes således inte vid detta tillfälle och
ett vakuum uppstod därför vad gäller kontrollen av transporter av punkt-
skattepliktiga varor från andra EU-länder. Inte heller infördes några sär-
skilda sanktioner i svensk lagstiftning mot den som bröt mot reglerna i
suspensionsordningen, t.ex. genom att inte medföra ledsagardokument
under transport.

Som nämnts tidigare trädde transportkontrollagen i kraft den 1 juli
1996. Beskattningsmyndigheten fick därigenom befogenhet att undersö-
ka transportmedel samt behållare, containrar, lådor och andra utrymmen

56

där varor kan förvaras under transport. Myndigheten kan också med stöd Pr°P- 1997/98.100
av lagen granska ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet samt
undersöka och ta prov på varor. Lagen innehåller vidare bestämmelser
om skyldighet för förare av transportmedel att stanna på anmaning och
att legitimera sig samt att tillhandahålla handlingar och lämna uppgifter.

Om ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet i förekommande fall
inte medföljer transporten kan myndigheten påföra den skattskyldige och
föraren en särskild sanktionsavgift, transporttillägg. Polismyndigheten
skall enligt lagen lämna biträde vid genomförandet av kontrollen.
Tullmyndigheten skall medverka vid beskattningsmyndighetens kontroll
genom att i gränsnära område utöva kontrollen. I förarbetena (prop.
1995/96:197 s. 9) anges att lagen skall ses som en provisorisk lösning i
avvaktan på Skatteflyktskommitténs betänkande.

Från det att transportkontrollagen trädde i kraft och fram till utgången
av 1997 har 4 463 transportkontroller genomförts. Merparten av kon-
trollerna har utförts i samverkan med tullen. Hälften av kontrollerna har
utförts i Tomedalsområdet. På grundval av underlaget från transport-
kontrollerna har 47 beslut om transporttillägg avseende förare fattats.

5.2.2 Kontroll av införsel för privat bruk

Beskattningsmyndigheten har i dag ingen befogenhet att kontrollera den
införsel av alkoholdrycker, tobaksvaror och mineraloljeprodukter som
sker för privat bruk. Tullen utövar dock kontroll av anmälningsskyldig-
heten i privatinförsellagen. Detta sker med stöd av inregränslagen. Vilka
befogenheter tullen har vid sådana kontroller framgår av avsnitt 4.3.7.
Tullen far vidare vidta nödvändig skattekontroll i de fall anmälan om
skattepliktig införsel enligt privatinförsellagen skall lämnas till tullen.
Sådan anmälan skall lämnas till tullen när införseln sker där bemannad
tullplats finns.

När det gäller införsel för privat bruk av mineraloljeprodukter finns det
bortsett från bestämmelserna om deklarationsgranskning i LPP inte några
bestämmelser om punktskattekontroll.

6      Omfattningen av skatteundandragandena

6.1      Alkoholdrycker

När det gäller handel med obeskattade alkoholvaror kan stora vinster
göras av den som inte följer reglerna och betalar punktskatter. Skattesat-
serna varierar betydligt inom EU. Skatteundandragandet beträffande en
långtradare fylld med alkoholvaror kan uppgå till två-tre miljoner kr. När
det gäller cigarretter kan statens förluster av skatteintäkter uppgå till 20
miljoner kr för varje oredovisad långtradarlast.

Det finns tydliga indikationer på att både den yrkesmässiga handeln
med obeskattade alkoholvaror och införseln för privat bruk av alko-
holdrycker ökat i omfattning sedan tullens kontrollmöjligheter vid grän-

57

serna minskades efter EU-inträdet, särskilt i de södra delarna av landet. Pr°P- 1997/98:100
Det är emellertid svårt att göra uppskattningar om mörkertalet beträffan-
de skatteundandraganden.

Av tullens beslagsstatistik över smuggling av alkohol framgår emel-
lertid att volymen beslagtagen alkohol ökat mer än fem gånger mellan

1995 och 1996, från 80 000 liter 1995 till 480 000 liter 1996. Tullens
beslag av alkohol uppgick under 1997 till nästan 400 000 liter. Drygt
200 000 liter hade ett alkoholinnehåll på 96 volymprocent eller mer.
Detta var en ökning i förhållande till 1996 med 70 000 liter. Om beslagen
under 1997 räknas om till drickbar sprit (40 volymprocent) uppgår besla-
gen till 676 000 liter, vilket är en ökning med 13 000 liter jämfört med

1996 då beslagen, omräknade till drickbar sprit, uppgick till 663 408 li-
ter.

Svenskarnas konsumtion av alkohol från legala och illegala källor har
studerats av en forskargrupp under ordförandeskap av Eckart Kuhlhom
(KALK-projektet). Studien har beställts av Systembolaget AB, Vin och
Sprit AB, Svenska bryggareföreningen och Folkhälsoinstitutet. Alkohol-
inspektionen har ansvarat för samordningen. Forskargruppen redovisade
en preliminär rapport i november 1997. Enligt rapporten är 25 procent av
den totala alkoholkonsumtionen oregistrerad och obeskattad. Denna kon-
sumtion fördelar sig enligt följande, 12,1 procent härrör från resandein-
försel, 6,5 procent utgörs av hembränd sprit, den storskaligt insmugglade
spriten står för 3,6 procent, den tekniska spriten för 0,3 procent och slut-
ligen står hemtillverkat vin och öl för 2,6 procent. När det gäller sprit
beräknas blott 54 procent av den totala spritkonsumtionen ha sålts på den
öppna inhemska marknaden. Den privat legalt införda spriten står för 11
procent av konsumtionen. Den illegala spriten står alltså för 35 procent
av den totala spritkonsumtionen, 19 procent är hemtillverkad sprit och
drygt 10 procent är smuggelsprit. Knappt 1 procent är teknisk sprit och
drygt 5 procent av spriten är illegalt privatinförd.

En annan indikator på omfattningen av undandragandena är skattein-
täkterna. För år 1995 uppgick intäkterna från alkoholskatten på sprit till
5,5 miljarder kr. År 1996 sjönk intäkterna med drygt 600 miljoner till
cirka 4,9 miljarder kr. För 1997 inbringade alkoholskatten på sprit 4,7
miljarder kr. Skatteintäkterna fortsätter alltså att sjunka trots att skatten
på sprit höjdes med 2 procent den 1 januari 1997.

6.2 Tobaksvaror

Även handeln med obeskattade cigaretter har uppenbarligen ökat på se-
nare tid. Oegentligheter förekommer genom oriktiga transiterings-
förfaranden, missbruk av cirkulationsdirektivets bestämmelser och tra-
ditionell smuggling. I en nyligen presenterad vetenskaplig studie (Leif
G.W. Persson och Jan Andersson: Cigarettsmuggling) uppskattas antalet
smugglade cigaretter under 1996 ligga inom intervallet 150 till 200 mil-
joner kr. Forskarna bakom studien drar slutsatsen att smugglingen ökat
de senaste åren, även om ökningen inte kan antas vara dramatisk. Enligt
forskarna är det mycket som talar för att cigarettsmugglingen kommer att

58

fortsätta att öka. I studien konstateras att det är svårt att mäta omfattning-
en av den illegala handel som sker genom att bestämmelserna i cirkula-
tionsdirektivet kringgås eftersom det i allt väsentligt saknas uppgifter om
sådant missbruk. I uppskattningen av smugglingsvolymen har forskarna
dock tagit hänsyn till att det kan förekomma missbruk även på detta om-
råde. Även om forskarna inte haft underlag att göra en vetenskaplig be-
dömning av det mörkertal som har samband med missbruk av bestäm-
melserna i cirkulationsdirektivet varnar de for en negativ utveckling på
området.

Tullens beslag av insmugglade cigaretter under 1997 uppgick till näs-
tan 40 miljoner. Denna siffra kan jämföras med beslagen for år 1995 och
1996 då antalet beslagtagna cigaretter uppgick till drygt sex miljoner re-
spektive 16,6 miljoner.

Intäkterna från tobaksskatten har sjunkit något de senaste åren. To-
baksskatten gav under 1995 intäkter på sammanlagt 7,2 miljarder kr. Året
efter sjönk intäkterna till 7,1 miljarder kr. Den 1 januari 1997 höjdes to-
baksskatten med 24 procent och den 1 augusti samma år med ytterligare
29 procent. För 1997 inbringade tobaksskatten 7,7 miljarder. Denna
ökning är betydligt lägre än vad som beräknades i samband med höjning-
arna. Det bör dock påpekas att tobakskonsumtionen under flera år visat
en nedåtgående trend.

Enligt en nyligen utförd mätning av SIFO har 30 procent av den vuxna
befolkningen under det senast året köpt ”tax-free cigaretter”. För två år
sedan var motsvarande siffra 24 procent. Dessutom hävdar hela 6 procent
av befolkningen (20 procent av rökarna) att de har köpt
”smuggelcigaretter”, vilket skall jämföras med 1 procent vid mätningen
1995.

6.3 Mineraloljeprodukter

Skatteundandraganden vad gäller mineraloljor är av mer traditionellt
slag, dvs. det rör sig i större utsträckning om sådant fusk som går att
upptäcka vid en revision. Att mineraloljeprodukter förs in till Sverige för
att här säljas utan skatt synes inte lika vanligt förekommande som när det
gäller alkohol- och tobaksvaror. Den exakta omfattningen av skatteun-
dandragandena på mineraloljeområdet är inte känd. Några undersökning-
ar liknande de som gjorts av skatteundandragandena när det gäller alko-
hol- och tobaksvaror finns inte. I de nordligaste områdena i Sverige har
beskattningsmyndigheten tidigare haft förhållandevis stora problem med
skatteundandraganden av kommersiell natur. Huvudmannen bakom den
illegala verksamheten har dock gripits och fällts till ansvar för bl.a. grovt
skattebedrägeri. Detta har lett till att problemet bortfallit i förhållandevis
stor utsträckning.

Det är dock ett faktum att den finska lågbeskattade röda oljan är belagd
med betydligt lägre skatt än den lågbeskattade gröna oljan i Sverige. En
stor tankbil inklusive släp kan transportera ca 50 kubikmeter olja. Om en
sådan oljelast inte tas upp till beskattning kan staten, beroende på hur

Prop. 1997/98:100

59

oljan används, förlora över 100 000 kr i punktskatter. Till detta kommer i
många fall även bortfall av mervärdesskatt.

De största skatteundandragandena finns sannolikt på den kommersiella
sidan. Den stora skillnaden mellan de svenska och finska skattesatserna
torde dock också ha lett till en införsel för privat bruk av finsk röd olja
som inte är obetydlig.

Prop. 1997/98:100

7 Förbättrade kontrollmöjligheter

Regeringens förslag: En ny lag om punktskattekontroll av transporter
m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter införs. I
lagen föreskrivs att transporter av alkoholvaror, tobaksvaror och mine-
raloljeprodukter skall åtföljas av ledsagardokument och bevis om ställd
säkerhet samt omfattas av säkerhet för betalning av skatt i den utsträck-
ning som följer av cirkulationsdirektivet. I syfte att kontrollera detta skall
det vara möjligt att undersöka vägtransporter av punktskattepliktiga varor
som är eller kan antas vara yrkesmässiga. Finns det anledning att anta att
en transport inte sker i enlighet med cirkulationsdirektivets bestämmelser
får punktskattepliktiga varor m.m. tas om hand. Syftet med omhänderta-
gandet skall vara att kontrollera om punktskatt för varorna skall betalas i
Sverige och vem som i så fall är skattskyldig. Skatt skall påföras en om-
händertagen vara om skattskyldighet har inträtt och varan har transporte-
rats i strid med cirkulationsdirektivets bestämmelser. Skatten skall för-
falla till betalning omedelbart och varan får inte lämnas ut förrän skatten
är betald. Betalas inte skatten inom viss tid skall varorna kunna förverkas
efter beslut av domstol.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår i likhet med regeringen att
en ny lag om punktskattekontroll införs. Innehållet i lagen skiljer sig
dock i flera avseenden från regeringens förslag. I kommitténs förslag
anges inte i vilket syfte transportkontroller skall genomföras. Dessutom
begränsas inte kontrollerna till vad som är eller kan antas vara yrkesmäs-
siga transporter. Vidare föreslår kommittén att det skall bli möjligt att
kontrollera lokaler. Sådana kontroller skall dock endast fa göras om det
inte är möjligt att genomföra behövlig punktskattekontroll med stöd av
revisionsbestämmelsema i LPP eller tvångsåtgärdslagen. En annan skill-
nad är att kommittén föreslår att beslut om omhändertagande skall fattas
om det behövs för punktskattekontrollen och att även transportmedel
skall kunna omhändertas. I syfte att säkra skatteindrivningen föreslår
Skatteflyktskommittén att det skall bli möjligt att besluta om skattebeslag
och skatteförverkande. Beslut om sådana åtgärder skall fattas av länsrätt.
Enligt kommitténs förslag skall beslut om skattebeslag och skatteförver-
kande kunna fattas om det inte framgår att punktskatt beträffande varan
är betald i Sverige och att säkerhet beträffande varan har ställts i laga
ordning och kan infrias. Såväl punktskattepliktiga varor som transport-
medel, transporthjälpmedel, containrar och tankar föreslås kunna bli fö-

60

remål för skattebeslag och skatteförverkande, även om annat än punkt-
skattepliktiga varor endast kan skatteförverkas om värdet på varorna inte
räcker till.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är kritiska till delar av
kommitténs förslag eller avstyrker det i sin helhet. Några remissinstanser
tillstyrker förslaget.

Justitieombudsmannen är negativ till förslaget och anser att Skatte-
flyktskommittén i flera avseenden överskridit vad som kan anses accep-
tabelt från rättssäkerhetssynpunkt. Hovrätten för Västra Sverige ifråga-
sätter om inte stora delar av den nu föreslagna regleringen skulle kunna
inarbetas i andra lagar på området och är därför tveksam till om det be-
hövs en särskild kontrollag för punktskatter. Kammarrätten i Stockholm
anser att Sverige behöver ett nytt effektivt system för punktskattekontroll
men tycker att det är anmärkningsvärt att kommittén inte presenterat någ-
ra som helst överväganden om vilka effekter de drastiska åtgärder som
föreslås kan tänkas få på samhället i stort. Riksåklagaren, Rikspolissty-
relsen, Föreningen Svensk Handel, Svenska Bryggareföreningen, Sveri-
ges Industriförbund, Svenska Arbetsgivarförening, Svenska Industriföre-
ningen, Föreningen Sveriges Fria Bryggerier, Stockholms Handelskam-
mare, Sveriges Transportindustriförbund, Svenska Petroleum Institutet,
Plast- och Kemibranscherna, Svenska Åkeriförbundet och Swedish
Match AB anser att de höga skattesatserna är orsaken till dagens kon-
trollproblem och att enda sättet att långsiktigt lösa problemet är att an-
passa de svenska punktskatterna till vad som gäller i övriga EU-länder.
Detta kan ske antingen genom en sänkning av de svenska skattesatserna
eller genom att Sverige i EU verkar för en harmonisering av punktskat-
terna. I avvaktan därpå anser dock vissa av nyss nämnda remissinstanser
att kontrollmöjligheterna behöver förbättras. Statskontoret anser att be-
tänkandet är bristfälligt i flera avseenden och att det är inte är möjligt att
med hjälp av betänkandet utläsa konsekvenserna av förslaget. Riksrevi-
sionsverket anser att betänkandet inte uppfyller de krav som måste ställas
på ett beslutsunderlag för så genomgripande förändringar som föreslås.
Riksskatteverket, Generaltullstyrelsen, Alkoholinspektionen och System-
bolaget AB tillstyrker i huvudsak förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 5 och 6 har regeringen redo-
gjort för bakgrunden till och omfattningen av och nuvarande kontroll-
problem. Som påpekats i det sammanhanget har tullen i dag samma kon-
trollbefogenheter när det gäller trafiken från tredje land som före EU-
inträdet. Det innebär att tullen vid import av punktskattepliktiga varor
kan göra långtgående kontroller och tillgripa tvångsåtgärder utan att det
behöver föreligga någon misstanke om brott i det enskilda fallet. När
Sverige blev medlem i EU den 1 januari 1995 och därmed blev en del av
den inre marknaden minskade tullens möjligheter att kontrollera den
kommersiella införseln av punktskattepliktiga varor till Sverige från and-
ra medlemsländer. Den inre marknaden förutsätter att gränskontroller
ersättas av s.k. kompensatoriska åtgärder för att förebygga, hindra och
ingripa mot illegal handel. Någon utbyggnad av skattekontrollen och
skattemyndigheternas befogenheter genomfördes emellertid inte i sam-
band med EU-inträdet. Tullens gränskontroller bortföll alltså utan kom-

Prop. 1997/98:100

61

pensation i form av ökade kontrollbefogenheter inom skatteförvaltning-
en. De svagheter som finns i nuvarande kontrollsystem är alltså i huvud-
sak hänförliga till införseln av punktskattepliktiga gemenskapsvaror, dvs.
till de transporter som sker enligt cirkulationsdirektivets bestämmelser.

Effekterna av de försämrade kontrollmöjligheterna blev synliga redan
under Sveriges första år som EU-medlem. Detta var skälet till att Skatte-
flyktskommittén genom tilläggsdirektiv fick i uppdrag att kartlägga de
brister och problem som fanns vid punktskattekontrollen av införseln av
gemenskapsvaror. Som framhållits i avsnitt 3 inkom i början av 1996
dock rapporter från bl.a. tull- och skattemyndigheterna om att kontroll-
problemen framför allt avseende mineraloljeprodukter och alkoholdryck-
er fått en sådan omfattning att det inte fanns tid att invänta kommitténs
betänkande. I avvaktan på Skatteflyktskommitténs betänkande infördes
därför transportkontrollagen, som trädde i kraft den 1 juli 1996.

Det finns inget som tyder på att skatteundandragandena avseende
punktskatt på tobak, alkohol och mineraloljeprodukter har minskat i om-
fattning sedan transportkontrollagen trädde i kraft. Däremot finns det en
rad indikationer som talar för att utvecklingen har gått i motsatt riktning,
dvs. att undandragandena har ökat i vart fall vad gäller alkohol- och to-
baksvaror. En sådan indikation är ökningen av tullens beslag enligt va-
rusmugglingslagen. I liter räknat har beslagen av alkohol i princip fem-
dubblats sedan 1995. Även om en del av ökningen kan bero på att tullen
har blivit effektivare, kan siffrorna inte tolkas på annat sätt än att den
illegala införseln ökat i omfattning från såväl tredje land som från andra
EU-länder. Som redogjorts för i avsnitt 6.1 bedömer forskarna i det s.k.
KALK-proj ektet att minst 35 procent av den totala spritkonsumtionen
härrör från illegala källor. En sådan källa är smuggelsprit.

Även handeln med obeskattade cigaretter har ökat på senare tid. I av-
snitt 6.2 redogörs för forskarrapporten Cigarettsmuggling. Forskarna
bakom rapporten uppskattar att antalet smugglade cigaretter under 1996
låg inom intervallet 150 till 200 miljoner. Tullens beslagsstatistik för
1997 (40 miljoner cigaretter) tyder på att en ökning skett under 1997, en
ökning som förutsågs i rapporten Cigarettsmuggling. Det kan också
nämnas att tullens beslag av cigaretter har sexdubblats sedan 1995.

En annan indikation på att punktskatt på alkohol- och tobaksvaror un-
dandras staten i allt större utsträckning är att intäkterna från skatten på
sprit minskar och att höjningar av tobaksskatten endast leder till förhål-
landevis begränsade intäktsökningar. Särskilt anmärkningsvärt är det att
höjningarna av tobaksskatten med 24 respektive 29 procent under 1997
gav betydligt lägre intäkter än beräknat. Att detta inte enbart kan förkla-
ras av att rökningen minskar framgår av att hela 6 procent av befolkning-
en (20 procent av rökarna) i en mätning av SIFO hävdar att de har köpt
”smuggelcigaretter”, vilket skall jämföras med 1 procent vid mätningen
1995 (se avsnitt 6.2). När det gäller mineraloljeprodukter finns det inga
tydliga indikationer på att skatteundandraganden har ökat sedan trans-
portkontrollagen trädde i kraft. Problemet med skatteundandraganden i
samband med införsel av lågbeskattad röd olja från Finland finns dock
kvar.

Prop. 1997/98:100

62

En rad indikationer pekar alltså på att undandragandena av punktskatt
på alkoholdrycker och tobaksvaror har ökat under de senaste åren. Det
finns självfallet flera förklaringar till denna ökning men det är uppenbart
att ökningen delvis kan förklaras av ett alltmer utbrett fusk inom ramen
för cirkulationsdirektivets suspensionsordning. Möjligheterna till kontroll
enligt transportkontrollagen har inte varit tillräckliga för att hindra en
sådan utveckling. Kontrollbefogenhetema behöver därför förbättras.

Behovet av utbyggda kontrollbefogenheter kan även ses i ett europe-
iskt perspektiv. Bedrägerier riktade mot cirkulationsdirektivets bestäm-
melser tenderar att urholka förtroendet för suspensionsordningen inte
bara i Sverige utan även i övriga EU-länder. På gemenskapsnivå arbetar
man redan med att ta fram åtgärder mot sådana bedrägerier. Varje enskilt
medlemsland har dock ansvar för att kontrollerna av bl.a. transporter av
punktskattepliktiga varor fungerar tillfredsställande på deras territorium.
Brister i ett medlemslands kontrollsystem skapar inte sällan problem
även för andra medlemsländer.

Vidare leder ett utbrett skatteundandragande till att förtroendet för
skattesystemet i stort urholkas och till att laglydiga näringsidkare konkur-
reras ut av illegala aktörer. Särskilt allvarligt är dessutom att effekterna
av Sveriges restriktiva alkoholpolitik begränsas kraftigt om det finns en
illegal marknad som har öppet dygnet runt och där obeskattade alko-
holdrycker kan köpas utan åldersrestriktioner. Liknande resonemang kan
föras när det gäller tobak. För att hindra ungdomar från att börja röka
infördes nyligen en åldersgräns för inköp av tobak. En illegal tobaks-
marknad för obeskattade cigaretter leder självfallet till att den nyligen
införda åldersgränsen inte far avsedd effekt.

En annan mycket oroande omständighet är att det finns uppgifter som
tyder på att skatteundandragandena inom ramen för suspensionsordning-
en och smuggling sker i form av organiserad brottslighet. Det är synner-
ligen viktigt att motverka att sådan brottslighet får faste i Sverige.

Många remissinstanser anser att dagens kontrollproblem har sin grund
i att punktskatterna på främst alkohol och tobak är betydligt högre i Sve-
rige än i övriga EU-länder. Det enda långsiktiga sättet att lösa problemen
är därför enligt dessa remissinstanser att inom EU verka för en harmoni-
sering av punktskatterna eller att sänka de svenska skatterna. Som redo-
gjorts för i avsnitt 4.5 är dock skatteundandraganden inom ramen för
suspensionsordningen inte enbart ett svensk problem utan även andra
medlemsländer har liknande problem. Skatteundandraganden med an-
knytning till cirkulationsdirektivet är ett problem för hela EU, vilket inte
minst visas av att man på gemenskapsnivå arbetar med att ta fram åtgär-
der för att lösa problemet. Med hänsyn härtill bör utgångspunkten vara
att försöka fa bukt med den negativa utvecklingen genom att förbättra
och bygga ut kontrollbefogenhetema. Det kan i dag konstateras att trans-
portkontrollagen har en del brister som säkerligen har försvårat kon-
trollarbetet. Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att vissa re-
missinstanser bedömer ett förbättrat kontrollsystem som verkningslöst.
Det kan på goda grunder påstås att EU-inträdet förde med sig en ny typ
av skatteundandraganden som vi först nu har tillräckliga erfarenheter av
för att åtgärda.

Prop. 1997/98:100

63

Mot bakgrund av det anförda anser regeringen i likhet med flera re- Pr°P- 1997/98:100
missinstanser att det är hög tid att förstärka kontrollen av de harmonise-
rade punktskatterna. Detta bör ske genom att det införs en ny lag om
punktskattekontroll avseende transporter m.m. av alkohol, tobak och mi-
neraloljor där vissa nya kontrollbefogenheter tas in. Det skall även fort-
sättningsvis vara möjligt att kontrollera vägtransporter av punktskatte-
pliktiga varor. Regeringens förslag i denna del bygger på transportkon-
trollagen. En avgörande skillnad i förhållande till kommitténs förslag är
dock att regeringen, i likhet med ett flertal remissinstanser, anser att an-
svaret för kontrollverksamheten skall ligga på tullen. Skälen härför ut-
vecklar vi närmare i nästföljande avsnitt. Vissa ändringar görs också i
syfte att göra kontrollerna effektivare. I likhet med kommittén anser re-
geringen att det bör finns möjlighet att omhänderta punktskattepliktiga
varor m.m. Regeringen är dock inte beredd att föreslå att fordon skall
kunna omhändertas. Vidare anser regeringen att förutsättningarna för
omhändertagande behöver preciseras i förhållande till kommitténs för-
slag. Till skillnad från kommittén föreslår regeringen att det skall bli
möjligt att besluta om skatt på omhändertagna punktskattepliktiga varor
och att varorna skall kunna hållas kvar till dess att skatten betalas. Om
skatten inte betalas far varorna förverkas efter beslut av domstol. I dessa
avseenden avviker regeringen kraftigt från vad kommittén föreslår. Skä-
let härtill är att regeringen anser att kommitténs förslag om skattebeslag
och skatteförverkande i vissa fall är för långtgående och att de förutsätt-
ningar som anges för att åtgärderna skall fa vidtas i många falla är för
vaga. Inriktningen har varit att skapa ett kontrollsystem som är både ef-
fektivt och acceptabelt från rättssäkerhetssynpunkt. I det följande redogör

vi närmare för förslaget.

Regeringen är medveten om att detta förslag inte är tillräckligt för att
komma till rätta med skatteundandragandena utan att det behövs ytterli-
gare åtgärder. Den arbetsgrupp inom Regeringskansliet som ser över va-
rusmugglingslagen har därför fatt i uppdrag att undersöka möjligheterna
att införa strängare straffrättsliga sanktioner mot förfaranden som strider
mot suspensionsordningen i cirkulationsdirektivet. Översynen skall vara
klar den 31 augusti 1998. Viktigt är också att den nämnda högnivågrup-
pens arbete leder till konkreta förbättringar av kontrollen. Regeringen
arbetar därför aktivt för att så skall bli fallet.

8 Ansvaret för kontrollverksamheten m.m.

8.1 Tullmyndigheterna skall utföra kontroller enligt den
nya lagen

Regeringens förslag: Kontrollbefogenhetema i den nya lagen om punkt-
skattekontroll skall utövas av tullmyndigheterna.

64

Kommitténs forslag: Punktskattekontrollen skall stå under beskatt- Pr°P- 1997/98:100
ningsmyndighetens (Skattemyndigheten i Dalarnas län) ledning. Andra
skattemyndigheter och myndigheter far medverka i kontrollverksamheten
genom att genomfora kontroller för beskattningsmyndighetens räkning.
Polismyndighet och Kustbevakningen skall på begäran lämna biträde vid
beskattningsmyndighetens kontroller.

Remissinstanserna: En klar majoritet av remissinstanserna anser att
tullen bör ges en mer framträdande roll i verksamheten. Vissa av dessa
anser att tullen bör fa ansvaret för kontrollverksamheten.

Justitieombudsmannen, Kammarrätten i Stockholm och Kammarrätten
i Sundsvall anser att det bör övervägas om tullen kan ges en mer framträ-
dande roll i kontrollverksamheten. På så sätt skulle tullens kunskap och
erfarenhet kunna tas till vara på ett än mer konstruktivt sätt vid punkt-
skattekontroller. Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen anser att de före-
slagna kontrolluppgifterna i stället bör läggas på tullen. Länsrätten i Skå-
ne län och Föreningen Svensk Handel anser att en förstärkning av kon-
trollapparaten i stället bör ske genom att tullen och polisen ges ökade
resurser. Systembolaget AB anser att det vore önskvärt att knyta punkt-
skattekontrollen närmare tullen eller att skapa en gemensam myndighet
för tull och skatt. Detta skulle ytterligare effektivisera kontrollen. Kust-
bevakningen ifrågasätter om kostnaderna för uppbyggandet av en ny or-
ganisation för att sköta punktskattekontrollen står i rimlig proportion till
de vinster som kan uppnås. I stället bör ett nära samarbete utvecklas
mellan skattemyndigheterna och tullen och polisen. Hovrätten för Västra
Sverige anser att det är angeläget att organisationsfrågorna övervägs med
beaktande av att kontrollverksamheten på det aktuella området främst bör
vara brottsförebyggande. Med en sådan utgångspunkt är det inte själv-
klart att beskattningsmyndigheten är bäst lämpad för uppgiften. Sveriges
Industriförbund, Föreningen Sveriges Fria Bryggerier, Svenska Arbets-
givarförening, Svensk Industriförening och Stockholms Handelskammare
anser att kommitténs betänkande inte ger tillräckligt underlag för att be-
döma behovet av en ny stor organisation för punktskattekontroll inom
skatteförvaltningen. Generaltullstyrelsen ser det som mycket positivt att
förslagen innefattar en fortsatt medverkan av tullen i kontrollverksamhe-
ten. Riksskatteverket anser att punktskattekontrollen skall stå under ver-
kets ledning men framhåller vikten av tullens medverkan i kontrollverk-
samheten. Riksrevisionsverket anser att det inte är möjligt att ta ställning
till vilken organisatorisk lösning som bör väljas med mindre än att en
systematisk genomgång görs av alternativa lösningar där för- och nack-
delar med respektive lösning redovisas och analyseras.

Bakgrunden till regeringens förslag: Skattemyndigheten i Dalarnas
län har befogenhet att utföra kontroller enligt transportkontrollagen. Poli-
sen skall på begäran lämna biträde vid genomförandet av transportkon-
troller. Tullmyndighet skall medverka i beskattningsmyndighetens kon-
trollverksamhet genom att utöva kontroll i gränsnära områden.

I tullagen (1994:1550) regleras bl.a. Tullverkets kontrollbefogenhet vid
den yttre gränsen, dvs. EU:s gräns mot tredje land. Enligt lagen har en
tullmyndighet befogenhet att genomföra fysiska kontroller av varor och
transportmedel. Tullverkets kontrollbefogenheter vid Sveriges gräns till                   g

3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 100

andra EU-länder regleras i inregränslagen. Tullen har enligt denna lag i
stort sett samma kontrollbefogenheter som vid den yttre gränsen, men
användningen av dessa befogenheter är förbehållen kontroll av in- och
utförselrestriktioner för vissa i lagen uppräknade varor som t.ex. sprit-
drycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738). Kontrollerna
far inte ske vare sig planmässigt eller slumpmässigt.

Utredningen om utvärdering av EU-medlemsskapets effekter för Tull-
verkets dimensionering och organisation avlämnande sitt slutbetänkande
den 30 januari 1998 (SOU 1998:18). I betänkandet tar utredningen upp
Skatteflyktskommitténs förslag att skatteförvaltningen skall ansvara för
den nya punktskattekontrollverksamheten. Enligt utredningen finns det
starka argument för att flytta kontrollverksamheten till Tullverket. Möj-
ligheten att göra fysiska kontroller förutsätter enligt utredningen tillgång
till personal som har vana att utföra fysiska kontroller, har allmänhetens
förtroende att utföra fysiska kontroller, har nödvändiga befogenheter och
rätt utbildning. Tullens kontrollpersonal uppfyller alla dessa kriterier.
Om skatteförvaltningen skall bygga upp en liknande resurs torde det krä-
vas åtskilliga år innan verksamheten kan fa samma effektivitet som hos
tullen. Utredningen anser att Skatteflyktskommittén underskattat pro-
blemen med att bygga upp en ny kontrollkår med allt vad det innebär i
form av acceptans hos allmänhet och företag, anseende utåt, intern kultur
etc. Sammanfattningsvis anser utredningen att statens kostnader skulle
bli betydligt större utan att den samlade nyttan ökade om en ny kon-
trollkår byggs upp inom skatteförvaltningen.

Skälen för regeringens förslag: De kontroller som skall utföras enligt
den nya lagen om punktskattekontroll är renodlade skattekontroller. Det
kan därför förefalla naturligt att ge skatteförvaltningen i uppgift att an-
svara för den nya kontrollverksamheten. Kontrollverksamheten enligt
den nya lagen om punktskattekontroll kommer dock att ha en stark in-
riktning på fysiska kontroller och då särskilt fysiska kontroller av trans-
porter. Tyngdpunkten i skatteförvaltningens kontrollverksamhet har tra-
ditionellt legat på deklarationsgranskning och skatterevision. Genom
transportkontrollagen fick dock Skattemyndigheten i Dalarnas län befo-
genhet att kontrollera transporter av punktskattepliktiga varor. Skatteför-
valtningens organisation är emellertid inte uppbyggd med inriktning på
fysisk kontrollverksamhet och erfarenheterna av sådan kontrollverksam-
het får alltjämt anses begränsade.

Den kontrollverksamhet som tullen bedriver i de gränsnära områdena
är i huvudsak inriktad på fysiska kontroller. Dessa kontroller uppvisar
stora likheter med de kontroller som skall utföras enligt den nya lagen
om punktskattekontroll, något som också flertalet av remissinstanserna
påpekat. Vidare är tullens organisation uppbyggd med inriktning på fy-
siska kontroller. Tullen har alltså goda förutsättningar att organisera den
nya punktskattekontrollen som en integrerad del av sin nuvarande kon-
trollverksamhet. När det gäller skatteförvaltningen finns det ingen natur-
lig koppling mellan den nya punktskattekontrollen och skatteförvaltning-
ens traditionella kontrollverksamhet. Det är därför rimligt att anta att
skatteförvaltningen skulle behöva bygga upp särskilda kontrollenheter
om förvaltningen fick ansvaret för den nya punktskattekontrollen.

Prop. 1997/98:100

66

Den nya lagen om punktskattekontroll avser att i första hand förstärka ?roP- 1997/98:100
kontrollen av transporter av punktskattepliktiga varor som omfattas av
cirkulationsdirektivets krav på ledsagardokument och säkerhet. Dessa
bestämmelser gäller dock inte for icke-gemenskapsvaror som omfattas av
något av gemenskapens tullförfarande, t.ex. gemenskapstransitering.
Transporter av icke-gemenskapsvaror under transitering står dock under
tullkontroll. Sådana transporter har tullen befogenhet att kontrollera över
hela landet. Kontrollsystemet blir självfallet effektivare om den myndig-
het som skall kontrollera transporter av gemenskapsvaror även har befo-
genhet att kontrollera transporter av icke-gemenskapsvaror.

Mot bakgrund av ovan redovisade förhållanden anser regeringen att
den nya punktskattekontrollen kan bedrivas effektivare inom tullen än
inom skatteförvaltningen både vad gäller kostnader och kontrollresultat.
För att uppnå dessa effektivitetsvinster är det nödvändigt att integrera den
nya punktskattekontrollen med tullens nuvarande kontrollverksamhet. På
så vis uppnås även den fördelen att tullens kontrollresurser kan styras dit
problemen med punktskatteundandragandena for tillfallet är som störst.
Detta är viktigt eftersom ökade kontroller av transporter av alkoholvaror,
tobaksvaror och mineraloljeprodukter från andra EU-länder kan leda till
att smugglingsförsök från tredje land ökar i omfattning.

För att den nya kontrollverksamheten skall bli effektiv är det nödvän-
digt att skapa goda förutsättningar för utbyte av information mellan tullen
och skatteförvaltningen. Det är viktigt att skatteförvaltningen kan fa
uppgift om vad som framkommit vid tullens kontroller. Utan sådan in-
formation kan inte skatteförvaltningen följa upp kontrollerna i den egna
kontrollverksamheten. Det säger sig självt att resultatet av tullens kon-
troller blir begränsat om skatteförvaltningen inte ges möjlighet att följa
upp kontrollerna. Tullen å andra sidan kommer att behöva uppgifter om
beskattningsbeslut, upplagshavare m.m. från skatteförvaltningen. Tullen
måste nämligen kunna kontrollera om de uppgifter som enskilda lämnar
vid en kontroll är riktiga. Regeringen förutsätter därför att kontrollen
enligt den nya lagen sker i nära samarbete mellan tullen och skatteför-
valtningen.

8.2 Behovet av spaningsbefogenheter

Regeringens bedömning: Tullens nuvarande spaningsbefogenheter ut-
vidgas inte.

Kommitténs förslag: Beskattningsmyndigheten ges befogenhet att
skugga personer, ställa frågor och hålla uppsikt över det som är eller kan
antas vara yrkesmässig transport samt lokal eller annan plats där det kan
antas att punktskattepliktiga varor yrkesmässigt tas emot, används, till-
verkas, bearbetas eller förvaras.

Remissinstanserna: De remissinstanser som berör förslaget är negati-
va.

67

Justitieombudsmannen ställer sig helt avvisande till att beskattning-
smyndigheten ges befogenhet att bedriva spaning. Länsrätten i Skånes
län ifrågasätter det lämpliga att ge beskattningsmyndigheten närmast
polisiära uppgifter och befogenheter. Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen
och Kustbevakningen är negativa till förslaget. Riksrevisionsverket anser
att föreslagna spaningsbefogenheter ligger närmare tullens kompeten-
sområde. Sveriges Industriförbund, Föreningen Sveriges Fria Bryggeri-
er, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svensk Industriförening, Stock-
holms Handelskammare och Svenska Åkeriförbundet avstyrker förslaget.

Bakgrunden till regeringens bedömning: Av 2 § polislagen
(1984:387) framgår att polisens uppgifter bl.a. är att förebygga brott och
andra störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten samt att
bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt
åtal. Spaning kan förekomma i alla skeden av det polisiära arbetet. Van-
ligast är spaning under förundersökningsskedet. Men spaning kan också
förekomma innan förundersökning inleds. Syftet med sådan spaning är
att fastställa huruvida det finns grund för att inleda en förundersökning.

Enligt 23 kap. 1 § rättegångsbalken (RB) skall en förundersökning in-
ledas då det finns anledning att anta att brott förövats. Det skall alltså
finns en misstanke om brott. Misstanken kan emellertid vara vag och
oprecis, gärningsmannen okänd och bevisningen svag.

Reglerna om tullens brottsutredande befogenheter finns i lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling (varusmugglingslagen), som är
både en strafflag och en processlag. Tullmyndigheterna har en generell
rätt att inleda förundersökning beträffande brott enligt varusmugglingsla-
gen. Även beträffande brott mot andra författningar på tullagstiftningens
område inleder tullmyndigheterna förundersökning. Det finns inte någon
bestämmelse som uttryckligen ger tullmyndighet rätt att bedriva spaning.
En sådan befogenhet anses dock följa av rätten att inleda förundersök-
ning.

Lagen (1997:1024) om skattemyndigheters medverkan i brottsutred-
ningar trädde i kraft den 1 januari 1998. Enligt lagen får skattemyndig-
heterna bedriva spanings- och underrättelseverksamhet i fråga om brott
på skatteområdet. Verksamheten skall bedrivas av särskilda skatte-
brottsenheter. Någon rätt att inleda förundersökning har dock inte enhe-
terna utan beslut härom skall fattas av åklagare. Däremot får de särskilda
skattebrottsenhetema utföra förenklade brottsutredningar (se 23 kap. 22 §
RB).

Skälen för regeringens bedömning: Av kommitténs lagförslag fram-
går inte i vilket syfte spaningen skall bedrivas. I motiveringen till försla-
get sägs dock att syftet är att underlätta och effektivisera kontrollverk-
samheten genom att med hjälp av spaningsåtgärder ta fram riskprofiler
och riskanalyser. Därigenom skulle man enligt kommittén kunna rikta en
stor del av kontrollerna mot vissa kontrollvärda objekt.

Spaning utgör i princip en utredningsmetod. Det förekommer såväl ytt-
re som inre spaning. Yttre spaning kan bestå i att hämta upplysningar
genom att observera personer och kartlägga kontakter. Inre spaning av-
ser att ta fram informationsunderlag om exempelvis en person eller ett

Prop. 1997/98:100

68

företag genom att hämta uppgifter från register eller arkiverat material ?roP- 1997/98:100
eller på annat sätt bearbeta information.

Även om termen inre spaning kanske inte används inom skatteförvalt-
ningen finns det en hel del inslag i skattekontrollen som kan betraktas
som inre spaning. Bearbetning av uppgifter i det centrala skaderegistret
hör dit.

Yttre spaning används normalt som en utredningsmetod i brottsutred-
ningar. Så bör enligt regeringens mening vara fallet även i fortsättningen.
Det bör nämnas att i princip vem som helst kan bedriva spaning förutsatt
att spaningen inte innefattar brott, t.ex. ofredande. En annan sak är att det
måhända inte är lämpligt att en myndighet ägnar sig åt sådan spaning
utan lagstöd eller förundersökningsrätt. Om spaning skall bedrivas för att
effektivisera skattekontrollen bör detta självklart framgå av lag. Det kan
dock diskuteras om det även med lagstöd är lämpligt att skugga personer
m.m. for att effektivisera punktskattekontrollen. En sådan diskussion bör
bl.a. foras med utgångspunkt från hur allmänheten skulle uppfatta detta.
Förmodligen skulle en lagreglerad spaningsbefogenhet som inbegriper
skuggning av personer påverka fortroendet for kontrollverksamheten
negativt. Dessutom måste integritetsaspekter beaktas, liksom bl.a. hur
överskottsinformation skall hanteras. Vidare kan de av kommittén före-
slagna spaningsåtgärdema diskuteras ur effektivitetssynpunkt. Mot bak-
grund av nu angivna förhållanden är regeringen inte beredd att gå vidare
med kommitténs forslag i denna del.

I det här sammanhanget finns det även anledning att något beröra för-
hållandet mellan tullens kontrollverksamhet enligt den nya lagen om
punktskattekontroll och dess brottsutredande verksamhet. Som tidigare
nämnts har tullen rätt att bedriva spaning och inleda förundersökning i
fråga om varusmugglingsbrott. Genom den nya lagen om punktskatte-
kontroll ges tullen befogenhet att kontrollera transporter av punktskatte-
pliktiga varor som omfattas av cirkulationsdirektivets bestämmelser. En
viktig fråga är hur tullen skall förfara om det vid kontroll enligt den nya
lagen uppkommer misstanke om varusmuggling eller annat brott. Inled-
ningsvis berörs i det följande varusmugglingslagens bestämmelser och de
skillnader som finns vad gäller lagens tillämplighet på alkoholvaror, to-
baksvaror och mineraloljeprodukter.

Varusmuggling kan ske enligt två alternativa förfaranden. Det ena för-
farandet avser in- eller utförsel av varor utan att ge det till känna for ve-
derbörlig myndighet. Det andra alternativet innebär att någon lämnar
oriktiga uppgifter i tulldeklaration eller på annat sätt vilseleder i samband
med tullbehandling av gods. BrottsfÖrutsättningama i övrigt är att tull,
annan skatt eller avgift undandras staten eller att in- eller utförseln sker i
strid med förbud. På den subjektiva sidan krävs som huvudregel uppsåt
men även grov oaktsamhet kan i vissa fall leda till straffansvar för va-
rusmuggling.

För att få föra in spritdrycker, vin och starköl till Sverige i kommersi-
ellt syfte krävs partihandels- eller tillverkningstillstånd enligt 4 kap. 2 §
alkohollagen (1994:1738). Av inregränslagen följer att den som saknar
tillstånd skall anmäla införseln till tullen. Den som inte gör det kan göra
sig skyldig till varusmugglingsbrott. Alkohollagens tillståndskrav medför

69

att varusmugglingslagen är tillämplig både på alkoholdrycker som är i
fri omsättning (gemenskapsvaror) och på alkoholdrycker som kommer
från tredje land.

För tobaksvaror och mineraloljeprodukter finns inga krav på tillstånd
for att varorna skall fa föras in till Sverige. Den som för in gemen-
skapsvaror av nämnt slag till Sverige från ett annat EU-land kan därför
inte dömas för varusmugglingsbrott. I dessa fall föreligger nämligen en-
dast en deklarationsskyldighet gentemot beskattningsmyndigheten. När
det gäller tredjelandsvaror kan det dock bli tal om varusmuggling. Im-
porteras skattepliktiga varor från tredje land av någon som inte är upp-
lagshavare eller registrerad varumottagare skall skatten betalas till
tullmyndigheten. Den som importerar punktskattepliktiga varor från
tredje land utan att vara upplagshavare eller registrerad varumottagare
och utan att anmäla det till tullmyndigheten kan alltså dömas för va-
rusmugglingsbrott.

Varusmugglingslagen är alltså generellt tillämplig vad gäller alko-
holdrycker. När det gäller tobaksvaror och mineraloljeprodukter är dock
tillämpningsområdet begränsat till vissa fall av import från tredje land. I
övriga fall får i stället skattebrottslagen (1971:69) tillämpas. Gränsdrag-
ningen mellan varusmugglingslagen och skattebrottslagen har lösts ge-
nom att det i skattebrottslagen har föreskrivits att lagen inte skall tilläm-
pas i fråga om gärningar som är belagda med straff enligt varusmugg-
lingslagen.

Det kan förutsättas att kontroller enligt den nya lagen i många fall
kommer att leda till att det uppkommer misstanke om varusmuggling,
inte minst mot bakgrund av att varusmugglingslagen är tillämplig i vissa
fall när alkoholvaror förs in från andra EU-länder. En förundersökning
skall inledas då det finns anledning att anta att brott begåtts. Uppnås den-
na misstankegrad under en kontroll enligt den nya lagen skall tullen inle-
da en förundersökning. Ledningen av förundersökningen skall övertas av
åklagare så snart någon skäligen kan misstänkas för brott, om inte saken
är av enkel beskaffenhet, eller om det är påkallat av särskilda skäl. Det
finns inget som hindrar att en skatteutredning bedrivs parallellt med en
brottsutredning. Det bör dock påpekas att i en brottsutredning har den
enskilde rätt att förhålla sig passiv och kan därför inte tvingas att produ-
cera bevis mot sig själv. Detta innebär att en enskild inte kan åläggas att
medverka i en skatteutredning avseende en fråga som har samband med
den gärning som brottsmisstanken avser.

När det gäller skattebrott har tullen inte rätt att inleda förundersökning.
Däremot följer av 17 § skattebrottslagen att tullen skall göra anmälan till
åklagare så snart det finns anledning att anta att brott enligt den lagen har
begåtts.

Prop. 1997/98:100

70

Transportkontroll

Prop. 1997/98:100

9.1 Skyldighet att medföra ledsagardokument och att
ställa säkerhet för skattens betalning

Regeringens forslag: Transporter av punktskattepliktiga varor på vilka
lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi inte är tillämpliga skall
åtföljas av ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet samt omfattas
av säkerhet för betalning av skatt i den utsträckning som följer av cirku-
lationsdirektivet.

Kommitténs förslag: Skiljer sig från regeringens vad gäller den lag-
tekniska lösningen.

Remissinstanserna: Berör inte förslaget.

Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt lagarna om skatt på al-
kohol, tobak och energi skall vid transport av obeskattade varor mellan
Sverige och ett annat EU-land transporten åtföljas av ledsagardokument.
I lagarna uppställs också krav på ledsagardokument i samband med ex-
port från Sverige till tredje land av obeskattade varor. Dessutom skall ett
s.k. förenklat ledsagardokument åtfölja transporter av beskattade varor
från Sverige till ett annat EU-land. Enligt aktuella lagar skall en upplags-
havare i Sverige som säljer obeskattade varor till annan svensk upplags-
havare eller till näringsidkare ställa säkerhet för betalning av den skatt
som kan påföras honom i Sverige eller annat EU-land.

Skälen för regeringens förslag: Enligt svensk lagstiftning krävs det
alltså ledsagardokument endast i de fall transporten avgår från Sverige.
Det innebär att det enligt svensk lagstiftning inte föreligger något krav på
att transporter av punktskattepliktiga varor till Sverige skall åtföljas av
ledsagardokument. Något sådant krav finns inte heller för transporter
som passerar Sverige på väg till ett annat land. När det gäller kraven på
säkerhet för betalning av skatt i samband med transport av punktskatte-
pliktiga varor är situationen i stort sett likartad.

Enligt cirkulationsdirektivet skall alla yrkesmässiga förflyttningar av
punktskattepliktiga varor mellan medlemsstater åtföljas av ett ledsagar-
dokument. Dessutom skall transporter av sådana varor inom EU omfattas
av en säkerhet för skattens betalning. I vissa fall krävs dessutom att
transporten är anmäld i förväg till beskattningsmyndigheten i destina-
tionslandet. Cirkulationsdirektivet gäller alltså för alla yrkesmässiga
transporter av punktskattepliktiga varor inom EU.

Kontrollen av transporter av punktskattepliktiga varor skulle underlät-
tas betydligt om det i svensk lag ställdes upp krav på ledsagardokument
och säkerhet i samma omfattning som i cirkulationsdirektivet. Det skulle
öka möjligheterna att besluta om kontrollåtgärder och sanktioner i de fall
det konstateras att transporter av punktskattepliktiga varor inte sker i en-
lighet med cirkulationsdirektivets bestämmelser. Regeringen föreslår
därför att det införs en regel om att transporter av punktskattepliktiga
varor på svenskt territorium skall genomföras i överensstämmelse med
cirkulationsdirektivets bestämmelser. De transporter som i dag omfattas

71

av lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi bör även i fortsättningen
göra det, inte minst mot bakgrund av att nämnda lagar är mer precisa än
cirkulationsdirektivets bestämmelser. Cirkulationsdirektivets bestämmel-
ser om ledsagardokument och säkerhet skall alltså tillämpas direkt enbart
på transporter som i dag inte omfattas av de svenska lagarna.

9.2 Kontroll av transporter av punktskattepliktiga varor

Prop. 1997/98:100

Regeringens förslag: För kontroll av att transporter av punktskatte-
pliktiga varor sker i enlighet med cirkulationsdirektivet skall tullmyn-
digheten få kontrollera det som är eller kan antas vara yrkesmässig
vägtransport under pågående transport och då varor på-, av- eller om-
lastas i direkt anslutning till transport (transportkontroll). Transport-
kontroll far även genomföras på områden som inte är tillgängliga för
allmänheten. Tullmyndigheten ges befogenhet att genomföra trans-
portkontroller över hela landet.

Kommitténs förslag: Skiljer sig från regeringens i det avseendet att
kommittén föreslagit att transportkontroll skall få genomföras även be-
träffande fartygs-, flyg- eller tågtransporter. En annan skillnad är att
kommittén föreslår att det inte skall uppställas något krav på att trans-
porten är eller kan antas vara yrkesmässig. Vidare har kommittén före-
slagit att transportkontroll på enskild plats endast skall få ske om det inte
är möjligt att genomföra behövlig punktskattekontroll med stöd av revi-
sionsbestämmelsema i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter eller lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i be-
skattningsförfarandet och att kontroll på sådan plats skall beslutas av
länsrätt.

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som berör försla-
get är kritiska. Några av dessa avstyrker förslaget.

Justitieombudsmannen anser att transportkontroll på enskild plats skall
beslutas av domstol och att beskattningsmyndigheten endast skall fa be-
sluta om sådan kontroll när samtliga berörda lämnat sitt samtycke till
åtgärden eller det föreligger sabotagerisk. Kammarrätten i Stockholm
anser att en klar åtskillnad måste göras mellan skatte- och brottsutred-
ningar i den föreslagna kontrollverksamheten. Kammarrätten i Sundsvall
anser att transportkontroller på enskild plats skall underställas domstol-
sprövning och att kravet på domstolsprövning även skall gälla i fall då de
som berörs är passiva. Rikspolisstyrelsen anser att det är uppseendeväck-
ande att det inte uppställs några förutsättningar för att fa genomföra
transportkontroller. Riksåklagaren, Datainspektionen och Kustbevak-
ningen avstyrker förslaget. Sveriges Transportindustriförbund anser att
transporter endast bör kunna stoppas när det finns skäl att misstänka att
brott begåtts. Svenska Åkeriförbundet anser att kontroll av fordon på väg
skall utföras av polismyndigheten. Alkoholinspektionen, Generaltullsty-
relsen, Riksskatteverket, Svenska Bryggareföreningen, Swedish Match
AB och Systembolaget AB tillstyrker i huvudsak förslaget.

72

Skälen for regeringens forslag: Som angetts i avsnitt 7 skall huvud-
syftet med den nu föreslagna lagen vara att kontrollera om transporter av
punktskattepliktiga varor sker i enlighet med cirkulationsdirektivets be-
stämmelser.

Enligt nuvarande transportkontrollag får kontroll ske av transport som
är eller kan antas vara yrkesmässig. Denna begränsning innebär att pri-
vata transporter faller utanför lagens tillämpningsområde. Enligt rege-
ringens mening saknas det skäl att överge denna ordning, inte minst mot
bakgrund av att regeringen till skillnad från kommittén inte är beredd att
föreslå att transportkontroller skall fa genomföras beträffande den privata
införseln (se avsnitt 16.1).

Några särskilda förutsättningar i övrigt, såsom att reglerna inte följts
eller att misstanke om brott föreligger, bör inte ställas upp. Att uppställa
krav på att det skall föreligga misstanke om brott för att en transportkon-
troll skall få genomföras är inte rimligt. Föreligger brottsmisstanke skall
förundersökning inledas. I sådana fall kan, om förutsättningarna härför är
uppfyllda, ett fordon genomsökas med stöd av bestämmelserna om hus-
rannsakan i rättegångsbalken. Syftet med en transportkontroll är emeller-
tid inte att utreda brott utan av fiskal karaktär, nämligen att kontrollera
om yrkesmässiga transporter av punktskattepliktiga varor sker i enlighet
med cirkulationsdirektivets bestämmelser.

Enligt transportkontrollagen är det endast möjligt att kontrollera väg-
transporter. Kommittén har föreslagit att det även bör vara möjligt att
kontrollera fartygs-, flyg- och tågtransporter. Regeringen är dock tvek-
sam till om en sådan utvidgning av nuvarande kontrollmöjligheter skulle
leda till några positiva effekter. En invändning är att det i praktiken ald-
rig kan bli tal om att stoppa fartygs-, flyg-, eller tågtransporter för att
genomföra en kontroll. Fartygs-, flyg- och tågtransporter går alltså inte
att kontrollera på samma sätt som vägtransporter även om kontroller i
och för sig skulle kunna göras ombord på i vart fall tåg och fartyg. Vida-
re torde det vara mycket ovanligt att punktskattepliktiga varor transporte-
ras ända fram till den slutlige mottagaren med fartyg, flyg eller tåg. I
nästan samtliga fall torde någon del av transporten ske med fordon på
väg. Kontroller kan då ske under dessa delar av transporten. Dessutom
presumeras varor på irreguljära flyg- och fartygstransporter vara icke-
gemenskapsvaror, vilket innebär att kontrollbefogenhetema i tullagen
kan tillämpas fram till dess att presumtionen bryts. Mot bakgrund av det
nu anförda är regeringen inte beredd att föreslå att det skall bli möjligt att
genomföra transportkontroller av fartygs- och flygtransporter. När det
gäller tågtransporter kan det dock finnas skäl att utvidga kontrollmöjlig-
heterna eftersom tullagen inte i något fall kan tillämpas på tågtransporter
från andra EU-länder. Kontrollbefogenhetema kan dock inte utformas på
samma sätt som för vägtransporter. Frågan kräver därför ytterligare
överväganden både vad gäller behovet av kontroller och hur kontrollbe-
fogenhetema skall utformas. Med hänsyn härtill är regeringen för närva-
rande inte beredd att föreslå att det skall bli möjligt att genomföra trans-
portkontroller av tåg.

Självfallet skall den nya lagen gälla för pågående transporter. För att
kontrollen skall bli effektiv bör kontroller emellertid även fa ske då varor

Prop. 1997/98:100

73

på-, av- eller omlastas i direkt anslutning till transport. Kontroller beträf-
fande varor under transport kommer i flertalet fall att kunna genomforas
på områden som är tillgängliga för allmänheten, exempelvis på kontroll-
platser utmed allmänna vägar. Det förekommer givetvis också att på-, av-
eller omlastning görs på områden som är tillgängliga för allmänheten.
Det är dock vanligare att sådana och liknande åtgärder i samband med
transport görs på områden som inte är tillgängliga för allmänheten, som
t.ex. på en transportörs inhägnade gård. Transportkontroller bör kunna
genomföras även på sådana områden. Vid transportkontroll på område
som inte är tillgängligt för allmänheten är risken för att åtgärden innebär
intrång eller men i övrigt för den enskilde större. Det bör dock hållas i
minnet att transportkontroll endast föreslås få ske på offentlig plats eller
på område som inte är tillgängligt för allmänheten och alltså inte i loka-
ler. Vidare far kontroll endast ske i samband med lastning m.m. i direkt
anslutning till en transport. En annan begränsning ligger i att det endast
är transportmedlet och lasten samt medföljande handlingar som far kon-
trolleras. Mot denna bakgrund är regeringen inte beredd att uppställa
några särskilda förutsättningar för att transportkontroll skall fa ske på
områden som inte är tillgängliga för allmänheten eller att föreslå att
transportkontroll på sådant område skall beslutas av domstol.

Enligt transportkontrollagen skall tullmyndighet medverka i beskatt-
ningsmyndighetens kontrollverksamhet genom att utöva kontroll i
gränsnära områden. Nu föreslås tullen få befogenhet att genomföra kon-
troller över hela landet. Det finns därför anledning att något beröra denna
nya kontrollverksamhet i förhållande till tullens nuvarande kontrollverk-
samhet.

Den nya lagen om punktskattekontroll skall gälla för varor som om-
fattas av cirkulationsdirektivet. Som nämnts i avsnitt 8.1 gäller emellertid
inte cirkulationsdirektivets bestämmelser om ledsagardokument och sä-
kerhet för icke-gemenskapsvaror som omfattas av något av gemenska-
pens tullförfarande, t.ex. gemenskapstransitering. Vid transitering av
icke-gemenskapsvaror enligt gemenskapens transiteringssystem skall
dock transporten åtföljas av s.k. TI-dokument. Dessutom skall det finns
en huvudansvarig som garanterar betalningen av tullar, skatter och andra
avgifter. Någon befogenhet att kontrollera transporter som sker enligt
gemenskapens transiteringssystem ges inte i den nya lagen om punkt-
skattekontroll. Detta är inte heller nödvändigt. Av 55 och 56 §§ tullagen
följer nämligen att om det ombord på ett transportmedel finns icke-
gemenskapsvaror står transportmedlet under tullkontroll. Enligt 60 § tull-
förordningen (1994:1558) är förare av ett fordon skyldig att stanna på en
tulltjänstemans anmaning. Finns det anledning att anta att fordonet trans-
porterar varor som står under tullkontroll får sådan anmaning ges över
hela landet. Som redogjorts för tidigare har alltså tullen redan i dag befo-
genhet att kontrollera transporter av icke-gemenskapsvaror under transi-
tering över hela landet. Den nya lagen om punktskattekontroll innebär
ingen ändring härvidlag.

Prop. 1997/98:100

74

9.3

Tullens befogenheter vid transportkontroll

Prop. 1997/98:100

Regeringens förslag: Vid genomförande av transportkontroll far
tullmyndigheten undersöka transportmedel, lådor, behållare eller andra
utrymmen i transportmedel, containrar eller tankar där punktskattepliktig
varor kan förvaras under transport. Tullen får vidare eftersöka och grans-
ka ledsagardokument, bevis om ställd säkerhet eller andra handlingar
som kan vara av betydelse för beskattningen samt undersöka och ta prov
på varor. Vid granskningen får tullmyndigheten använda sådana tekniska
hjälpmedel som finns i transportmedlet.

Kommitténs förslag: Stämmer i stort sett överens med regeringens.

Remissinstanserna: Berör inte förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande transportkontrollag
får beskattningsmyndigheten undersöka transportmedel samt behållare,
containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras under trans-
port. Myndigheten får vidare granska ledsagardokument och bevis om
ställd säkerhet och ta prov på varorna. Regeringen anser att det är nöd-
vändigt att ge tullen kontrollbefogenheter i nivå med befogenheterna i
transportkontrollagen för att det över huvud skall vara meningsfullt att
genomföra kontroller. Tullen bör nämligen kunna kontrollera att den last
som anges på ledsagardokumentet är densamma som den som transporte-
ras. Ännu viktigare är det att tullen i fall där transporten inte åtföljs av
ledsagardokument kan kontrollera att det inte är fråga om transport av
punktskattepliktiga varor. Transportkontrollagen har tillämpats i snart två
år och har, så vitt regeringen känner till, inte kritiserats för att ge myn-
digheterna för omfattande befogenheter. Regeringen anser därför att
kontrollbefogenhetema i transportkontrollagen bör föras över i stort sett
oförändrade till den nya lagen om punktskattekontroll. Eftersom tullen
skall sköta kontrollerna har kontrollbefogenhetema utformats med viss
ledning av kontrollbefogenhetema i inregränslagen.

9.4 Enskildas skyldigheter vid transportkontroll

Regeringens förslag: Förare skall vara skyldiga att stanna på anma-
ning av en tjänsteman vid tullmyndigheten och styrka sin identitet. Föra-
re skall vidare vara skyldiga att se till att ledsagardokument och bevis om
ställd säkerhet medföljer transporten i den utsträckning som följer av
cirkulationsdirektivet. Vid transportkontroll skall förare tillhandahålla
tullmyndigheten nämnda dokument. Förare eller ägare till vara som skall
kontrolleras skall ge tullmyndigheten möjlighet att undersöka varorna
och transportmedlet och utan kostnad tillhandahålla varuprov samt svara
för den transport som behövs för kontrollen. Förare eller ägare till varor
skall ansvara för uppackning och återinpackning av vara som skall kon-
trolleras. Den som åsidosätter dessa skyldigheter skall ersätta staten för
dess kostnader på grund av detta.

75

Kommitténs förslag: Skiljer sig från regeringens vad gäller skyldig-
het för andra än förare att styrka sin identitet.

Remissinstanserna: Hälften av de remissinstanser som berör förslaget
tillstyrker detsamma. Övriga avstyrker förslaget helt eller kritiserar delar
av förslaget.

Justitieombudsmannen avstyrker förslaget att uppställa krav på legiti-
mation i samband med transportkontroll. Riksåklagaren avstyrker försla-
get och anför bl.a. att det inte är rimligt att samtliga som medföljer en
transport skall vara skyldiga att under straffansvar legitimera sig. Riks-
polisstyrelsen ifrågasätter starkt om det bör införas en generell legitima-
tionsskyldighet i samband med transportkontroll. Datainspektionen och
Kustbevakningen avstyrker förslaget. Svenska Åkeriförbundet avstyrker
att föraren skall stå för kostnaderna för kontrollen. Alkoholinspektionen,
Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket, Svenska Bryggareföreningen,
Swedish Match AB och Systembolaget AB tillstyrker i huvudsak försla-
get.

Skälen för regeringens förslag: Förare är enligt nuvarande transport-
kontrollag skyldig att legitimera sig. Någon sådan skyldighet föreligger
dock inte för skattskyldig eller annan som medföljer transporten. Att krä-
va att föraren styrker sin identitet torde inte innebära några problem ef-
tersom förare är skyldiga att medföra körkort. Det finns dock ingen gene-
rell skyldighet för enskilda att bära med sig legitimationshandling. Mot
den bakgrunden är regeringen inte beredd att föreslå att även annan än
förare skall vara skyldig att styrka sin identitet. Till skillnad från nuva-
rande ordning uppställs inget krav på att förare skall visa upp en godkänd
legitimationshandling utan det föreslås bli tillräckligt att de på ett god-
tagbart sätt styrker sin identitet.

Cirkulationsdirektivets bestämmelser om ledsagardokument har till-
kommit för att det skall gå att kontrollera transporter av punktskatteplik-
tiga varor. Bestämmelserna är alltså av grundläggande betydelse för att
det system som tillskapats genom cirkulationsdirektivet skall fungera.
Det är därför viktigt att genom olika åtgärder försöka upprätthålla re-
spekten för kraven på ledsagardokument. Upplagshavare har självfallet
det yttersta ansvaret för att transporter under skatteuppskov åtföljs av
ledsagardokument. Även förare har dock en nyckelroll i det här samman-
hanget. Det kan antas att långt ifrån alla förare regelmässigt kontrollerar
om föreskrivna dokument finns för en transport. I syfte att understryka
att även förare bör medverka till att ledsagardokument medföljer trans-
porter av punktskattepliktiga varor föreslår regeringen att förare skall
vara skyldiga att se till att ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet
medföljer transporten i den utsträckning som följer av cirkulationsdirek-
tivet.

För att det över huvud skall vara möjligt att genomföra kontroller är
det nödvändigt att förare är skyldiga att stanna på anmaning av tulltjäns-
teman. En sådan skyldighet finns redan i dag enligt transportkontrolla-
gen. Även i inregränslagen och tullagen stadgas det att förare är skyldig
att stanna på tulltjänstemans anmaning. Regeringen anser därför att det i
den nya punktskattekontrollagen bör tas in en bestämmelse om att förare
är skyldig att stanna på en tulltjänstemans anmaning.

Prop. 1997/98:100

76

För att kontrollen skall kunna genomföras så effektivt som möjligt är
det nödvändigt att förare eller ägare till vara som skall kontrolleras med-
verkar vid kontrollen. Bestämmelser om enskildas skyldighet att med-
verka vid tullens kontrollverksamhet finns i inregränslagen och tullagen.
De skyldigheter att medverka som bör åläggas enskilda i den nya lagen
om punktskattekontroll kan därför med fördel utformas med bestämmel-
serna i inregränslagen och tullagen som förebild. Det är t.ex. inte alltid
lämpligt att utföra kontrollen där fordonet stoppats. Förare bör i sådana
fall vara skyldig att svara för behövlig transport. Föraren eller ägaren till
varan bör även vara skyldig att packa upp och återinpacka vara och rent
generellt ge tullen möjlighet att undersöka lasten. Dessutom bör det infö-
ras en skyldighet att utan kostnad tillhandahålla varuprov. Enligt tullagen
och inregränslagen kan enskilda som inte fullgör sina skyldigheter att
medverka vid kontroll bli ersättningsskyldiga gentemot staten. Regering-
en anser att detta är en rimlig princip och att en bestämmelse om ersätt-
ningsskyldighet därför bör tas in i den nya punktskattekontrollagen. I
likhet med vad som gäller enligt inregränslagen och tullagen bör ersätt-
ningsskyldigheten kunna efterges. Som förutsättning härför bör gälla att
det framstår som oskäligt att ta ut ersättning.

9.5 Tidsmässiga begränsningar av befogenheten att ge-
nomföra transportkontroller.

Regeringens förslag: En transportkontroll skall vara avslutad inom sex
timmar från det att kontrollen påbörjades.

Prop. 1997/98:100

Kommitténs förslag: Stämmer i princip överens med regeringens.

Remissinstanserna: Berör inte förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Det är inte rimligt att tullen skall
kunna hålla kvar en transport för kontroll hur länge som helst. Hur länge
en transportkontroll skall få pågå bör därför regleras i lag. Syftet med
transportkontroll är att kontrollera om transporter av punktskattepliktiga
varor sker i enlighet med cirkulationsdirektivets bestämmelser. Själv-
fallet får en tidsmässig begränsning inte sättas så snävt att tullen inte hin-
ner kontrollera om cirkulationsdirektivets bestämmelser iakttagits. Detta
skall vägas mot transportörernas intresse av att transporter inte hindras i
onödan. Vid en sammanvägning av det som nu sagts anser regeringen
att en lämplig avvägning är att föreskriva att en transportkontroll inte far
pågå längre tid än sex timmar. Har det under nämnda tid inte uppkommit
misstanke om att transporten inte sker i enlighet med cirkulationsdirekti-
vets bestämmelser bör alltså transporten i fråga få fortsätta. Uppkommer
sådan misstanke skall det enligt den nya lagen om punktskattekontroll
vara möjligt att omhänderta vara m.m. för att fortsätta kontrollen.

77

9.6 Verkställighet av beslut om transportkontroll

Prop. 1997/98:100

Regeringens förslag: Vid genomförande av transportkontroll skall
tullmyndigheten få öppna transportmedel, containrar och andra utrym-
men som är låsta eller har tillslutits på annat sätt, bereda sig tillträde till
områden som inte är tillgängliga för allmänheten och försegla transport-
medel, containrar och andra utrymmen samt spärra av områden som inte
är tillgängliga för allmänheten. Polisen skall lämna den handräckning
som behövs för kontrollen.

Kommitténs förslag: Stämmer i princip överens med regeringens.

Remissinstanserna: Berör inte förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 9.4 föreslås att förare eller
ägare till vara som skall kontrolleras skall ge tullmyndighet tillfälle att
undersöka vara och transportmedel. Det innebär att förare eller ägare är
skyldig att bereda den tulltjänsteman som utför kontrollen tillträde till de
utrymmen som denne har rätt att undersöka. Förare eller ägare skall alltså
på tulltjänstemans begäran låsa upp låsta utrymmen under förutsättning
att han förfogar över det som skall undersökas. En tulltjänsteman kan
dock inte alltid räkna med att bli insläppt i de utrymmen som får under-
sökas. Det kan bl.a. tänkas att det inte finns någon behörig person på
platsen som kan öppna låsta utrymmen. Ett annat tänkbart fall är att den
enskilde vägrar att låsa upp. Det säger sig självt att kontrollerna blir
mindre effektiva om tullmyndigheterna skall vara tvungna att förlita sig
på att det finns någon behörig på platsen eller att den enskilde är beredd
att medverka. Vidare kan det ifrågasättas om det är rimligt att en enskild
skall kunna hindra en kontroll genom att vägra öppna låsta utrymmen.
Med hänsyn till det nu sagda anser regeringen att tullmyndigheterna skall
ges befogenhet att bereda sig tillträde till låsta utrymmen och områden
som inte är tillgängliga för allmänheten. Polisen skall lämna den hand-
räckning som behövs för kontrollen.

10 Lokalkontroll

Regeringens bedömning: Bestämmelser om lokalkontroll bör inte infö-
ras.

Kommitténs förslag: Lokalkontroll får genomföras för att eftersöka
punktskattepliktig vara om det finns skälig anledning att anta att punkt-
skatt beträffande varan inte är betald i Sverige eller i laga ordning ställd
säkerhet beträffande varan saknas eller inte kan infrias. Lokalkontroll får
göras i lokal samt på därtill hörande enskild plats, där det finns anledning
att anta att punktskattepliktig vara yrkesmässigt tas emot, avsänds, till-
verkas, bearbetas eller förvaras. Lokalkontroll får göras endast om det
inte är möjligt att genomföra behövlig punktskattekontroll med stöd av
revisionsbestämmelsema i lagen (1984:151) om punktskatter och pris-

78

regleringsavgifter (LPP) eller lagen (1994:466) om särskilda tvångsåt-
gärder i beskattningsförfarandet (tvångsåtgärdslagen). Beskattningsmyn-
digheten får vid lokalkontroll undersöka utrymmen där punktskattepliktig
vara kan finnas. Myndigheten får vidare undersöka och ta prov på vara.
Myndigheten får vidare eftersöka och granska ledsagardokument, bevis
om ställd säkerhet och annan handling som kan vara av betydelse for
beskattningen. Beslut om lokalkontroll skall fattas av domstol. Vid fara i
dröjsmål får dock beskattningsmyndigheten besluta om lokalkontroll.
Sådant beslut skall underställas länsrätten.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är negativa till
förslaget. Några remissinstanser tillstyrker förslaget.

Justitieombudsmannen, Hovrätten för Västra Sverige, Riksåklagaren,
Datainspektionen, Kustbevakningen, Sveriges Industriförbund, Svenska
Arbetsgivareförening, Svensk Industriförening, Föreningen Sveriges Fria
Bryggerier och Stockholms Handelskammare avstyrker förslaget. Riks-
polisstyrelsen anser att det är uppseendeväckande att det i den föreslagna
lagstiftningen inte ställs upp eller endast anges vaga förutsättningar for
att få göra kontrollinsatser. Kammarrätten i Stockholm understryker att
en klar åtskillnad måste göras mellan skatte- och brottsutredningar i den
föreslagna kontrollverksamheten. Kammarrätten i Sundsvall, Alkoholin-
spektionen, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket, Svenska Bryggare-
föreningen, Swedish Match AB och Systembolaget AB godtar eller till-
styrker i huvudsak förslagen. Svenska Petroleum Institutet är tveksamt
till förslaget.

Bakgrunden till regeringens bedömning: Enligt LPP får beskatt-
ningsmyndigheten besluta om skatterevision for att kontrollera att dekla-
rations- och uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och fullständigt eller att
förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas upp-
komma. Skatterevision får göras hos den som är eller kan antas vara bok-
föringsskyldig enligt bokföringslagen och hos annan juridisk person än
dödsbo. En skatterevision skall bedrivas i samverkan med den reviderade
och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten. För de
fall den reviderade inte samverkar finns bestämmelser om vite och om
andra tvångsåtgärder i tvångsåtgärdslagen. Revisionen får verkställas hos
den reviderade om han medger det. Vid skatterevision får räkenskaps-
material och andra handlingar som rör verksamheten granskas. Revisorn
får ta prov på varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i
verksamheten. Vidare får han inventera kassan, granska varulager, in-
ventarier, fordon, särskild räknarapparatur, mätapparatur och tillverk-
ningsprocesser. Revisorn får också prova särskild räknarapparatur och
mätapparatur. Den reviderade skall tillhandahålla revisorn de handlingar
och lämna de upplysningar som behövs for revisionen. Den reviderade
skall också lämna tillträde till utrymmen som huvudsakligen används i
verksamheten for granskning av varulager m.m.

Enligt tvångsåtgärdslagen får revision genomföras i den reviderades
verksamhetslokaler även om den reviderade inte lämnat sitt medgivande
till det, om revisionen inte utan svårighet kan genomföras på någon an-
nan plats. Detsamma gäller om den reviderade inte medverkar på före-
skrivet sätt, eller om det finns en påtaglig risk att han kommer att undan-

Prop. 1997/98:100

79

hålla eller förvanska det som får granskas, inventeras eller besiktigas.
Föreligger sabotagerisk får åtgärden genomföras utan att den reviderade
underrättas om att revision skall ske, s.k. överraskningsrevision. Enligt
huvudregeln fattas beslut om åtgärd enligt tvångsåtgärdslagen av läns-
rätten efter ansökan av en av myndigheten särskilt förordnad tjänsteman
(granskningsledare).

I förarbetena till transportkontrollagen uttalades att den kontrollbefo-
genhet beskattningsmyndigheten får genom lagen utgör ett komplement
till de övriga kontrollbefogenhetema (revision m.m.), som täcker in
kontroller av exempelvis skatteupplag och fasta driftställen. Eftersom
transportkontrollagen endast gäller varor under transport skall revisions-
bestämmelsema i LPP tillämpas när varorna nått sin bestämningsort (se
prop. 1995/96:197 s. 12 och 13).

Skälen for regeringens bedömning: Den befogenhet att kontrollera
lokaler som kommittén föreslår att beskattningsmyndigheten skall få
skiljer sig inte nämnvärt från de befogenheter som myndigheten har idag
med stöd av LPP och tvångsåtgärdslagen. Det är alltså fullt möjligt för
beskattningsmyndigheten att redan i dag granska varor i lager, låt vara att
vissa förutsättningar måste vara uppfyllda. Kommittén anser inte heller
att dagens kontrollbefogenheter är otillräckliga. Problemet är enligt
kommittén att revisionsinstitutet inte kan användas i flera situationer där
det hade varit önskvärt att kunna göra en revision. Förutsättningarna för
revision begränsar alltså kontrollmöjligheterna. De förutsättningar som
kommittén anser har denna begränsade effekt är att det antingen skall
finnas en reviderad som underrättas i förväg om revisionen och som
samtycker eller motsätter sig revisionen eller att det skall finnas en i det
enskilda fallet belagd sabotagerisk. Enligt kommittén är det nämligen
vanligt att beskattningsmyndigheten endast har vetskap eller misstankar
om att det finns obeskattade punktskattepliktiga varor i en viss lokal men
att man inte vet vem som är skattskyldig för varorna eller vem som äger
varorna och inte heller vem som äger eller har nyttjanderätt till den lokal
som varorna finns i. I dessa situationer torde det enligt kommittén inte
vara möjligt att tillämpa revisionsreglema och dessa bör därför komplet-
teras med bestämmelser om lokalkontroll.

Enligt lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi är det endast av
beskattningsmyndigheten godkända upplagshavare som kan tillverka
eller ta emot punktskattepliktiga varor och lagra varorna utan att skatt-
skyldighet inträder. Lagringen skall ske i ett av beskattningsmyndigheten
godkänt skatteupplag. En upplagshavare är aldrig okänd för beskattning-
smyndigheten och revisionsreglema går därför att tillämpa om myndig-
heten vill granska en upplagshavares lager. Om annan än upplagshavare
lagrar obeskattade punktskattepliktiga varor måste skattskyldighet ha
inträtt i tidigare skede, nämligen vid tillverkningen, vid mottagandet eller
vid införseln av varorna till Sverige. Om beskattningsmyndigheten sak-
nar kännedom om vem som lagrar varorna i sådana fall och därmed ock-
så kännedom om tillverkningen, mottagandet eller införseln föreligger
nästan undantagslöst misstanke om skattebrott. Det kan även föreligga
misstanke om varusmugglingsbrott eller brott mot alkohollagens
(1994:1738) bestämmelser om tillverkning och försäljning av alko-

Prop. 1997/98:100

80

holdrycker. Det nu sagda innebär att det i nästan samtliga de situationer
som kommittén vill fånga in med befogenheten lokalkontroll kommer att
föreligga misstanke om brott.

Enligt 23 kap. 1 § RB skall en förundersökning inledas då det finns
anledning att anta att brott förövats. Det skall alltså finns en misstanke
om brott. Misstanken kan emellertid vara vag och oprecis, gärningsman-
nen okänd och bevisningen svag. Det bör påpekas att tullen har rätt att
inleda förundersökning i fråga om varusmugglingsbrott. Enligt 17 § i
skattebrottslagen (1971:69) skall förvaltningsmyndighet göra anmälan
till åklagaren så snart det finns anledning att anta att brott enligt lagen
begåtts.

I merparten av de situationer där en lokalkontroll kan bli aktuell enligt
kommitténs förslag kommer det sannolikt att föreligga misstanke om
brott av sådan grad att det finns skäl att inleda en förundersökning. Det
är inte rimligt att införa en administrativ kontrollbefogenhet för att möj-
liggöra kontroll i fall där misstankar om brott kommer att vara legio. Fö-
religger ingen brottsmisstanke, vilket torde vara ovanligt i de situationer
som kommittén tar upp, bör det vara möjligt att med hjälp av sedvanliga
utredningsåtgärder få fram uppgifter om vem som äger varorna eller
lokalen där man misstänker att varorna finns för att på så vis kunna ge-
nomföra en revision. Med hänsyn till nu angivna förhållanden är rege-
ringen inte beredd att föreslå bestämmelser om lokalkontroll.

Prop. 1997/98:100

11     Omhändertagande och förverkande

11.1    Allmänna utgångspunkter

Regeringens förslag: Om en punktskattepliktig vara påträffas vid trans-
portkontroll och om det finns anledning att anta att transporten inte sker i
enlighet med cirkulationsdirektivets bestämmelser får tullmyndigheten ta
hand om varor, handlingar, containrar eller tankar. Syftet med omhän-
dertagandet skall vara att kontrollera om punktskatt skall betalas i Sveri-
ge och i så fall av vem. Tullmyndigheten ges befogenhet att besluta om
skatt på omhändertagna varor om skattskyldighet har inträtt och varorna
har transporterats i strid med cirkulationsdirektivets bestämmelser. Skatt
som tullen påför skall förfalla till betalning omedelbart. Varan i fråga får
inte lämnas ut förrän skatten är betald. Betalas inte skatt som tullen på-
fört inom viss tid skall varorna kunna förverkas genom beslut av dom-
stol. Bestämmelser om omhändertagande och förverkande av punktskat-
tepliktig varor m.m. tas in i den nya lagen om punktskattekontroll.

Kommitténs förslag: Skatteflyktskommittén föreslår att bestämmelser
om omhändertagande, skattebeslag och skatteförverkande införs. Enligt
förslaget ges beskattningsmyndigheten möjlighet att omhänderta varor,
transportmedel, container, tank, transporthjälpmedel och handlingar.
Möjligheten att besluta om omhändertagande skall ses som ett komple-

81

ment till transport- och lokalkontrollema och är tänkt att användas för att
genomföra mer ingripande undersökningar. Ett omhändertagande skall
vara tillfälligt och skall endast få ske om det behövs för punktskattekon-
trollen.

I syfte att säkra skatteindrivningen föreslår Skatteflyktskommittén att
det skall bli möjligt att besluta om skattebeslag och skatteförverkande.
Beslut om sådana åtgärder skall fattas av länsrätt. Enligt kommitténs för-
slag skall beslut om skattebeslag kunna ske om det inte framgår att
punktskatt beträffande varan är betald i Sverige och att säkerhet beträf-
fande varan har ställts i laga ordning och kan infrias. Beslut om skattebe-
slag och skatteförverkande får inte fattas om det framgår att punktskatt
beträffande varan inte skall betalas i Sverige eller om punktskatt erläggs i
rätt tid. Beträffande skatteförverkande föreslås dessutom gälla att beslut
inte far fattas innan punktskatt beträffande varan förfallit till betalning
samt under den tid för vilken anstånd att betala punktskatt medgivits.
Såväl punktskattepliktiga varor som transportmedel, transporthjälpmedel,
containrar och tankar föreslås kunna bli föremål för skattebeslag och
skatteförverkande, även om annat än punktskattepliktiga varor endast
kan skatteförverkas om värdet på varorna inte räcker till. Kommittén fö-
reslår att skatteförverkandet skall få avse skatteskulden med ett tillägg
på fyrtio procent samt de kostnader för förfarandet som staten haft. Vi-
dare föreslås skydd för ägare dels genom möjlighet till jämkning vid
skatteförverkande, dels genom bestämmelser om skydd för godtroende
förvärvare.

Remissinstanserna: Skatteflyktskommitténs förslag vad gäller om-
händertagande, skattebeslag och skatteförverkande kritiseras kraftigt av
många remissinstanser. Det finns dock remissinstanser som godtar eller
tillstyrker till förslagen. Dessa remissinstanser är Kammarrätten i Sunds-
vall, Alkoholinspektionen, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket, Svens-
ka Bryggareföreningen, Swedish Match AB och Systembolaget AB. Ned-
an följer en redogörelse för den kritik som riktas mot kommitténs förslag
om omhändertagande, skattebeslag och skatteförverkande.

Justitieombudsmannen anser att det rent principiellt kan ifrågasättas
om skattemyndigheterna genom åtgärder endast i administrativ ordning
skall kunna frånhända de skattskyldiga egendom till betydande värden
genom beslag och förverkande, utan att brottsmisstanke föreligger. Han
anför vidare att — för det fall att skatteförverkande över huvud taget kan
accepteras - enbart den punktskattepliktiga varan skall kunna tas i an-
språk för att täcka punktskatten.

Hovrätten för Västra Sverige anför att problemet med “okända” skatt-
skyldiga ligger bakom kommitténs förslag om skattebeslag och skatte-
förverkande. I de fall man vet vem som är skattskyldig torde bestämmel-
serna i betalningssäkringslagen ge tillräckliga möjligheter att säkra skat-
teindrivningen, låt vara att det kan krävas smärre justeringar i den lagen.
Kommittén har likväl föreslagit att man även beträffande kända skatt-
skyldiga skall tillämpa bestämmelserna om skatteförverkande, trots att
det innebär att man far parallella system som delvis kommer att vara
överlappande. Hovrätten anser vidare att kommitténs förslag om att
skatteförverkande skall kunna avse annan egendom än den som utgör

Prop. 1997/98:100

82

grunden för skatteanspråket är alltför långtgående och anser sig därför
inte kunna tillstyrka det.

Riksåklagaren avstyrker förslagen om att beskattningsmyndigheten
skall kunna fatta beslut om omhändertagande vid transportkontroll och
lokalkontroll. Beskattningsmyndigheten föreslås tillfälligt fa omhänderta
transporterad vara, transportmedel m.m. om det behövs för punktskatte-
kontrollen. Förslaget innebär i praktiken att ett omhändertagande kom-
mer att vara så länge skattemyndigheten bedömer att det behövs för
punktskattekontrollen. Detta är enligt Riksåklagarens uppfattning oac-
ceptabelt från rättssäkerhetssynpunkt Detta gäller även förslaget att
transportmedel m.m. skall kunna förverkas, inte minst mot bakgrund att
förverkande får ske oavsett vem som är ägare till transportmedlet.

Rikspolisstyrelsen anser att en väsentlig uppstramning måste ske av
förslagen om omhändertagande, skattebeslag och skatteförverkande med
precisering av de förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en åt-
gärd skall få tillgripas. Förslagen är vidare för långtgående mot enskilda.
Dessutom råder det en uppenbar obalans mellan de föreslagna bestäm-
melserna och vad som gäller i fråga om straffprocessuella tvångsmedel.

Sveriges Industriförbund, Föreningen Sveriges Fria Bryggerier,
Svenska Arbetsgivareförening, Svensk Industriförening och Stockholms
Handelskammare (organisationerna) anser att tvångsåtgärderna beslag
och förverkande hör hemma inom det straffrättsliga området och att an-
vändningen av dem bör inskränkas till detta område. Särskilt anmärk-
ningsvärt är kommitténs förslag beträffande förverkande av transportme-
del m.m. Organisationerna anser det helt oacceptabelt att förverka egen-
dom som inte utgör skattepliktiga varor. Det framstår som särskilt stö-
tande att staten på grund av skatteskuld låter förverka egendom som till-
hör tredjeman.

Svenska Åkeriförbundet påpekar att en förare ofta saknar kännedom
om det gods han transporterar. En transport kan bestå av transportmedel
och varor med många olika ägare. En inte ovanlig kombination är att
dragbilen och släpvagnen tillhör olika ägare. Containern som befinner sig
på släpvagnen kan tillhöra en tredje ägare och godset som befinner sig
inne i containern har oftast ett antal olika ägare. Under en arbetsdag kan
föraren, såväl dag- som nattetid, hämta och lämna gods åt ett flertal
transportköpare. Att, såsom blir följden av kommitténs förslag, riskera
att en oskyldig näringsidkares transportmedel blir omhändertaget utan att
ersättning utgår till åkeriföretagaren för förlorad arbetsinkomst kan inte
accepteras. Förslaget att ge beskattningsmyndigheten rätt att omhänderta
fordonet avstyrks därför.

Övriga remissinstanser som avstyrker eller är allmänt negativa till för-
slagen är Datainspektionen, Kustbevakningen, Föreningen Svensk Han-
del, Sveriges Redareförening, Sveriges Transportindustriförbund och
Svenska Petroleum Institutet.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen instämmer i delar av den
kritik som riktas mot kommitténs förslag i nu aktuella delar. De förut-
sättningar som kommittén föreslår skall vara uppfyllda för att åtgärder
skall få vidtas är i många fall alltför vaga. Dessutom anser regeringen att
kommitténs förslag i vissa fall är för långtgående. Det gäller bl.a. försla-

Prop. 1997/98:100

83

get att transportmedel skall kunna omhändertas och i vissa fall förver-
kas. Regeringen är vidare tveksam till om det verkligen är meningsfullt
att infora bestämmelser om beslag och förverkande i syfte att säkra skat-
teindrivningen, i vart fall vad gäller den yrkesmässiga införseln. Mot
bakgrund av nu angivna förhållanden skiljer sig de bestämmelser om
omhändertagande och förverkande som regeringen föreslår i förhållan-
devis stor utsträckning från kommitténs förslag.

De förslag som regeringen lägger fram innebär att det skall bli möjligt
att omhänderta vara, handling, container och tank om punktskattepliktig
vara påträffas vid transportkontroll och det finns anledning att anta att
transporten inte sker i enlighet med cirkulationsdirektivets bestämmelser.
Syftet med omhändertagandet skall vara att kontrollera om punktskatt
skall betalas i Sverige och vem som i så fall är skattskyldig. Tullen ges
befogenhet att besluta om skatt på omhändertagna varor om skattskyl-
dighet har inträtt och varorna har transporterats i strid med cirkulations-
direktivets bestämmelser. Skatt som tullen påför skall förfalla till betal-
ning omedelbart. Varan i fråga får inte lämnas ut förrän skatten är betald.
Syftet med sistnämnda regel är att hindra att obeskattade varor når den
illegala marknaden för sådana varor. Betalas inte skatt som tullen påfört
inom viss tid skall varorna kunna förverkas genom beslut av domstol.
Regeringens förslag redovisas närmare i det följande.

11.2 Tullen ges möjlighet att omhänderta varor,
handlingar, m.m.

Prop. 1997/98:100

Regeringens förslag: Om en punktskattepliktig vara påträffas vid
transportkontroll och om det finns anledning att anta att transporten
inte sker i enlighet med cirkulationsdirektivets bestämmelser får
tullmyndigheten omhänderta varor, handlingar, containrar och tankar
som medförs vid transporten. Syftet med omhändertagandet skall vara
att kontrollera om punktskatt skall betalas i Sverige och vem som i så
fall är skattskyldig.

Annan egendom än punktskattepliktiga varor som kan antas trans-
porteras i strid med cirkulationsdirektivets regler och handlingar far
tas om hand endast om

- det behövs för kontroll av om punktskatt skall betalas i Sverige och
vem som i så fall är skattskyldig för de punktskattepliktiga varor som
kan antas transporteras i strid med cirkulationsdirektivets bestämmel-
ser,

- när det gäller egendom, det finns anledning att anta att egendomen
döljer punktskattepliktiga varor.

Kommitténs förslag: Skiljer sig från regeringens vad gäller förutsätt-
ningarna för att omhändertagande skall få ske och i det avseendet att re-
geringen inte föreslår att transportmedel och transporthjälpmedel skall
kunna tas om hand.

84

Remissinstanserna: Riksåklagaren avstyrker förslaget och anför att ProP- 1997/98:100
det enda krav som ställs upp för att ett omhändertagande skall få ske är
att det behövs för punktskattekontrollen. Justitieombudsmannen, Hov-
rätten för Västra Sverige, Datainspektionen, Kustbevakningen, förening-
en Svensk Handel, Sveriges Industriförbund, Föreningen Sveriges Fria
Bryggerier, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svensk Industriförening,
Stockholms Handelskammare, Sveriges Redareförening, Sveriges
Transportindustriförbund och Svenska Petroleum Institutet avstyrker
eller är allmänt negativa förslaget. Kammarrätten i Sundsvall, Alkoholin-
spektionen, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket, Svenska Bryggare-
föreningen, Swedish Match AB och Systembolaget AB godtar eller till-
styrker i huvudsak förslaget.

Skälen för regeringens förslag: För att ett kontrollsystem skall bli ef-
fektivt måste tullen ha möjlighet att omhänderta punktskattepliktiga varor
under den tid det tar att genomföra en grundlig kontroll. Tullen måste
också kunna ta hand om varor under den tid myndigheten kontrollerar
vissa uppgifter. Transportkontrollagen innehåller inga bestämmelser som
gör det möjligt att omhänderta punktskattepliktiga varor. Detta är en brist
som hämmar kontrollernas effektivitet. Regeringen anser därför att det i
det nya lagen om punktskattekontroll bör tas in en bestämmelse som gör
det möjligt för tullen att under vissa förutsättningar omhänderta punkt-
skattepliktiga varor.

Kommittén har föreslagit att omhändertagande skall få ske om det be-
hövs för punktskattekontrollen. Enligt regeringens mening är den av
kommittén föreslagna förutsättningen för omhändertagande alltför vag.
Dessutom är det en förutsättning som skulle ge tullen stor frihet att be-
sluta efter eget skön. Regeringen anser därför att det med större preci-
sion bör anges när ett omhändertagande skall få ske.

Som redogjorts för i avsnitt 9.2 skall transportkontroller genomföras
för att kontrollera att cirkulationsdirektivets bestämmelser följs av trans-
portörer m.m. Det är därför motiverat att knyta an bestämmelserna om
omhändertagande till cirkulationsdirektivets bestämmelser. En rimlig
ordning uppnås om möjligheten att omhänderta punktskattepliktiga varor
begränsas till fall där det uppkommer misstanke om att transporten inte
sker i enlighet med cirkulationsdirektivets bestämmelser. Med en sådan
förutsättning för omhändertagande blir det tydligt för transportörer m.fl. i
vilka fall varor kan komma att omhändertas.

När det gäller den misstankegrad som skall krävas för att tullen skall
fa besluta om ett omhändertagande anser regeringen att det bör vara till-
räckligt att det finns anledning att anta att transporten inte sker i enlighet
med cirkulationsdirektivets bestämmelser. Detta är den lägsta misstan-
kegrad som förekommer i svensk rätt. Att kräva en högre misstankegrad
är inte rimligt. Ställning till om föreskriven misstankegrad föreligger bör
kunna tas efter kontroll av ledsagardokument, frågor till föraren och
kontakter med beskattningsmyndigheten.

Om punktskattepliktiga varor transporteras i strid med cirkulationsdi-
rektivets bestämmelser finns det ofta skäl att anta att någon försöker un-
dandra staten skatt. Syftet med att omhänderta varor m.m. skall därför

85

vara att kontrollera om punktskatt skall betalas i Sverige och vem som i
så fall är skattskyldig.

Det är inte ovanligt att varor samlastas i en lastbil, vilket kan leda till
särskilda kontrollproblem. I en lastbil kan således ett parti med sprit
samlastas med helt andra varor. Om det i ett sådant fall finns anledning
att anta att spriten transporteras i strid med cirkulationsdirektivets be-
stämmelser kan det finnas behov att genomfora en grundlig undersökning
av de andra varorna i syfte att ta reda om dessa döljer punktskattepliktiga
varor. Möjligheten for tullen att omhänderta varor bör därför inte begrän-
sas till punktskattepliktiga varor utan bör omfatta alla slags varor om det
är nödvändigt för att kontrollen skall kunna genomföras. Självfallet skall
varorna återlämnas så snart kontrollen slutförts (se avsnitt 11.6). Ett om-
händertagandebeslut bör dessutom kunna omfatta det som varorna förva-
ras i. Ledsagardokument och andra handlingar som medföljer transporten
är viktigt utredningsmaterial och bör därför också kunna omhändertas av
tullen.

I lagrådsremissen föreslog regeringen inga särskilda förutsättningar för
att annan egendom än punktskattepliktiga varor som kan antas transpor-
teras i strid med cirkulationsdirektivets bestämmelser och handlingar
skulle fa tas om hand.

Lagrådet har kritiserat en sådan ordning och i samband därmed yttrat
följande. Enligt förslaget omfattar ett omhändertagande inte bara varor
som kan antas bli föremål för tullmyndighetens beslut om punktskatt el-
ler förverkande. Tullmyndigheten kan också omhänderta varor som inte
är punktskattepliktig liksom punktskattepliktiga varor som transporteras i
överensstämmelse med vad som sägs i 1 kap. 6 §. De föreslagna be-
stämmelserna ger således tullmyndigheten rätt att omhänderta en hel last
så snart lasten innehåller en liten mängd otillåtna varor. Omhändertagan-
det av den del av lasten som avser annan egendom än punktskattepliktiga
varor skall dock enligt 3 kap. 6 § 1 upphävas om omhändertagandet inte
längre är nödvändigt för sådan kontroll som avses i 3 kap. 1 §. I 3 kap.
7 § föreskrivs vidare att ett omhändertagande av punktskattepliktiga va-
ror skall upphävas bl.a. om varorna inte transporteras i strid med 1 kap.
6§-

Enligt Lagrådets uppfattning finns det en viss motsättning mellan reg-
lerna för omhändertagande i 3 kap. 1 § och reglerna för upphävande i 3
kap. 6 och 7 §§. Som reglerna är utformade synes exempelvis en icke
skattepliktig vara kunna omhändertas trots att förutsättningar samtidigt
föreligger för upphävande av omhändertagandet. Såvitt Lagrådet kan
förstå saknas det anledning att låta ett omhändertagande omfatta annan
egendom än sådana punktskattepliktiga varor - med tillhörande hand-
lingar, förpackningar och förvaringsmaterial - som kan antas ha trans-
porterats i strid med 1 kap. 6 §. Andra tillgångar bör fa tas om hand bara
om särskilda skäl - t.ex. för kontroll enligt 3 kap. 1 § eller för att säkra
bevisning - är för handen. Enligt Lagrådets uppfattning bör lagförslaget
kompletteras med en uttrycklig bestämmelse av denna innebörd. Den i
1 kap. 5 § föreskrivna proportionalitetsprincipen kan inte anses utgöra en
tillräckligt effektiv spärr mot obefogat omhändertagande av egendom.

Prop. 1997/98:100

86

Regeringen kan ansluta sig till vad Lagrådet yttrat. I syfte att undvika ProP- 1997/98:100
obefogade omhändertaganden av egendom föreslås därför att annan
egendom än punktskattepliktiga varor, som kan antas transporteras i strid
med cirkulationsdirektivets bestämmelser, far tas om hand om det behövs
för kontroll av om punktskatt skall betalas i Sverige och vem som i så
fall är skattskyldig för de skattepliktiga varor som kan antas ha transpor-
terats i strid med nämnda bestämmelser. Som tidigare nämnts kan det i
vissa fall finnas behov av att genomföra en grundlig undersökning av en
hel last för att kontrollera om punktskattepliktiga varor döljs i lasten.
Möjligheten för tullen att omhänderta varor har därför inte begränsats till
punktskattepliktiga varor. Det bör dock uppställas någon ytterligare för-
utsättning utöver att en punktskattepliktiga vara, som kan antas transpor-
teras i strid med cirkulationsdirektivets bestämmelser, påträffas för att
annan egendom än nyss nämnda skall få tas om hand i nu aktuella fall.
Enligt regeringens mening uppnås en rimlig ordning om det föreskrivs att
annan egendom än punktskattepliktiga varor som kan antas transporteras
i strid med cirkulationsdirektivets bestämmelser får tas om hand om det
finns anledning att anta att egendomen döljer punktskattepliktiga varor.
Det bör vidare föreskrivs att ett omhändertagande skall upphävas om det
inte längre finns grund för det (se vidare avsnitt 11.6 och 11.7).

Varken i inregränslagen eller i tullagen ges tullen befogenhet att om-
händerta transportmedel. De kontrollbefogenheter som tullen ges i den
nya lagen om punktskattekontroll bör så långt som möjligt överensstäm-
ma med de befogenheter som tullen har enligt nämnda lagar. För att ge
tullen befogenhet att omhänderta transportmedel enbart vid punktskatte-
kontroll krävs det enligt regeringens mening att det på goda grunder kan
hävdas att en sådan befogenhet ter sig särskilt motiverad på punktskatte-
kontrollområdet. Vidare måste en sådan befogenhet kunna motiveras från
rättssäkerhetssynpunkt. Det är högst tveksamt om det låter sig göras, inte
minst mot bakgrund av risken för att tredjeman drabbas oförskyllt. Vid
en samlad bedömning av det som nu sagts anser regeringen att det inte
finns skäl att föreslå att tullen skall kunna omhänderta transportmedel.

11.3 Tullens befogenheter och skyldigheter efter det att ett
beslut om omhändertagande meddelats

Regeringens förslag: Tullmyndighetens befogenheter vid transportkon-
troll skall gälla i tillämpliga delar även efter det att ett beslut om omhän-
dertagande meddelats. Polisen skall vara skyldig att lämna den handräck-
ning som behövs. Omhändertagen egendom skall förvaras av tullmyn-
digheten eller den som fått i uppdrag av tullen att sköta förvaringen. Om-
händertagen egendom skall vårdas väl och stå under noggrann tillsyn.

Kommitténs förslag: Stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna: Berör inte förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Även efter det att tullen meddelat ett
beslut om omhändertagande kan det finnas behov av att undersöka con-

87

tainer, låda, behållare m.m. Detsamma gäller beträffande granskning av
ledsagardokument och andra handlingar. De kontrollbefogenheter som
tullen föreslås få vid transportkontroll bör därför gälla i tillämpliga delar
även efter det att ett beslut om omhändertagande meddelats. Det är vik-
tigt att påpeka att befogenheterna vid omhändertagande endast är till-
lämpliga på varor m.m. som omhändertagits. För att kontrollen av om-
händertagen egendom skall bli effektiv är det nödvändigt att tullen precis
som vid en transportkontroll har befogenhet att bereda sig tillträde till
låsta utrymmen m.m. Denna befogenhet och bestämmelsen om att poli-
sen skall lämna den handräckning som behövs bör därför även gälla efter
det att ett omhändertagande meddelats.

Det är tämligen självklart att tullen skall ansvara för förvaringen av
omhändertagen egendom. Tullen bör dock ges befogenhet att uppdra åt
annan att sköta förvaringen. Detta kan t.ex. vara nödvändigt i fall då mi-
neraloljeprodukter har omhändertagits. Tullens ansvar för förvaringen
skall dock inte påverkas av att tullen uppdrar åt annan att sköta förva-
ringen.

11.4 Enskildas skyldigheter efter det att ett beslut om
omhändertagande meddelats

Regeringens förslag: Förare eller ägare till varor som skall kontrolleras
skall utan kostnad tillhandahålla varuprov samt ansvara för den transport
som behövs för kontrollen. Den som åsidosätter dessa skyldigheter skall
ersätta staten för dess kostnader på grund av detta.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår till skillnad från regeringen
att enskilda skall ansvara för uppackning och återinpackning av omhän-
dertagen vara och att statens kostnader i samband med förvaring av om-
händertagen egendom skall ersättas av den som äger omhändertagen
punktskattepliktig vara.

Remissinstanserna: Justitieombudsmannen anser att kostnader med
anledning av föreslagna kontrollåtgärder bör bestridas av staten. Hovrät-
ten för Västra Sverige anser att det från principiella utgångspunkter kan
ifrågasättas om kontroll- och förvaringskostnader bör kunna tas ut av den
skattskyldige. Kammarrätten i Stockholm anser att det inte är rimligt att
den som uppfyllt sina åligganden och drabbats av de olägenheter som
alltid följer med nödvändiga kontrollåtgärder också skall behöva stå för
statens kostnader. Sveriges Industriförbund, Föreningen Sveriges Fria
Bryggerier, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svensk Industriförening,
Stockholms Handelskammare och Svenska Åkeriförbundet anser att de
kostnader som uppkommer föranleds av skattekontrollen och att kostna-
derna därför skall stanna på statsverket.

Skälen för regeringens förslag: När det gäller transportkontroll före-
slås att förare eller ägare skall vara skyldiga att medverka vid kontroll.
Skälet härför är att kontrollen skall kunna genomföras på ett så effektivt
sätt som möjligt. De skyldigheter som förare eller ägare föreslås få vid

Prop. 1997/98:100

88

transportkontroll har utformats med inregränslagen och tullagen som fö-
rebild och innebär bl.a. att förare skall vara skyldig att ansvara för den
transport som behövs för kontrollen. Vidare föreslås att föraren eller äga-
ren till varan skall vara skyldig att packa upp och återinpacka vara och
rent generellt ge tullen tillfälle att undersöka varan. Dessutom föreslås att
det införs en skyldighet att utan kostnad tillhandahålla varuprov.

Det är rimligt att anta att transportkontroller kommer att genomföras i
anslutning till den plats där fordonet stoppades. Vidare får en transport-
kontroll pågå i högst sex timmar. Någon tidsmässig begränsning för hur
länge ett omhändertagande far bestå föreslås dock inte. Ett omhänderta-
gande kan därför beroende på omständigheterna komma att bestå i vart
fall i några dagar. När ett beslut om omhändertagande fattats kommer
tullen sannolikt att i många fall välja att flytta den omhändertagna egen-
domen, t.ex. till sina egna lokaler för att fortsätta kontrollen. Att göra
skyldigheten att medverka vid kontroll efter ett omhändertagande lika
omfattande som motsvarande skyldighet vid transportkontroll skulle i
princip få till följd att enskilda skulle vara skyldiga att stå till tullens för-
fogande så länge omhändertagandet består. I praktiken skulle det alltså
kunna krävas av en förare att han flera dagar efter omhändertagandet åker
dit varorna finns och återinpackar dessa. En sådan ordning är självfallet
inte rimlig.

I viss utsträckning bör dock enskilda vara skyldiga att medverka vid
den kontroll som sker efter omhändertagandet. Skyldigheten att utan
kostnad tillhandahålla varuprov bör även gälla efter det att varan omhän-
dertagits. Denna skyldighet kräver inte att ägaren till varan är på plats
utan innebär endast att tullen far ta prov på t.ex. omhändertagna minera-
loljeprodukter utan att ersätta ägaren för detta. Förare bör vidare vara
skyldig att ansvara för transporten av omhändertagen egendom från den
plats där transportkontrollen genomförts till den plats där tullen skall
fortsätta kontrollen. Denna skyldighet skall endast gälla om transporten
företas i direkt anslutning till själva omhändertagandet.

Enligt tullagen och inregränslagen kan enskilda som inte fullgör sina
skyldigheter att medverka vid kontroll bli ersättningsskyldiga gentemot
staten. En sådan ersättningsskyldighet föreslås också införd vad gäller
transportkontroll. Ersättningsskyldigheten bör vara densamma oavsett
om underlåtenheten att fullgöra en skyldighet manifesteras före eller efter
ett beslut om omhändertagande. Regeringen anser därför att den som inte
fullgör sina skyldigheter att medverka vid ett omhändertagande skall er-
sätta staten för dess kostnader på grund härav.

Av inregränslagen följer att en tullmyndighet får ta hand om en vara
om det behövs för att genomföra kontroll enligt lagen. De kostnader som
tullen haft för varans uppläggning och förvaring skall ersättas av den som
för in eller ut varan. Regeringen är dock tveksam till att införa en liknan-
de bestämmelse i den nya lagen om punktskattekontroll. Syftet med att
föreskriva att enskilda skall vara skyldiga att i viss utsträckning medver-
ka vid kontroll enligt den nya lagen är att kontrollerna skall kunna ge-
nomföras på ett så effektivt sätt som möjligt. De som inte fullgör dessa
skyldigheter föreslås bli ersättningsskyldiga gentemot staten. Denna er-
sättningsskyldighet kan ses som en sanktion för att säkerställa att den

Prop. 1997/98:100

89

enskilde verkligen medverkar vid kontrollerna. Att föreskriva att ägare
till omhändertagen egendom skall vara skyldig att förvara egendomen
skulle dock knappast effektivisera kontrollen. Eftersom det inte är moti-
verat att införa en sådan skyldighet kan det starkt ifrågasättas om ägare
till omhändertagen egendom skall vara skyldiga att ersätta tullen för
kostnaderna för förvaringen av egendomen. Utan en förvaringsskyldighet
för ägaren blir kostnaden för förvaringen inget annat en kostnad för sta-
tens kontrollverksamhet. Varken enligt LPP eller tvångsåtgärdslagen är
enskilda skyldiga att ersätta sådana kostnader. Mot bakgrund av nu an-
givna förhållanden är regeringen inte beredd att föreslå att ägare till om-
händertagen egendom skall ersätta tullen för kostnaderna för förvaringen
av egendomen.

11.5 Tullen ges befogenhet att besluta om skatt i vissa fall

Regeringens förslag: Om skattskyldighet föreligger för en omhän-
dertagen punktskattepliktig vara enligt lagarna om skatt på alkohol,
tobak och energi skall tullmyndigheten besluta om skatten på varan
om

- skattskyldighet har inträtt, och

- varan har transporterats i strid med cirkulationsdirektivets bestäm-
melser.

Skatt skall tas ut enligt de skattesatser som anges i lagen om to-
baksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi. Skat-
ten förfaller till betalning omedelbart och skall betalas till tullmyndig-
heten. Ett beslut om skatt far inte fattas om deklaration för den skatte-
pliktiga händelsen har lämnats till Skattemyndigheten i Dalarnas län.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att beslag skall kunna riktas
mot punktskattepliktig vara om det inte framgår att punktskatt för varan
är betald i Sverige och säkerhet beträffande varan ställts i laga ordning
och kan infrias. Även transportmedel föreslås kunna tas i beslag.

Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser riktar kritik mot kom-
mitténs bestämmelser om beslag.

Skälen för regeringens förslag: Som redogjorts för i avsnitt 11.2 fö-
reslås tullen fa befogenhet att ta hand om punktskattepliktig vara om det
vid en transportkontroll finns anledning att anta att varan inte transporte-
ras i enlighet med cirkulationsdirektivets bestämmelser. Syftet med om-
händertagandet skall vara att utreda om punktskatt skall betalas i Sverige
för varan och vem som i så fall är skattskyldig. Om utredningen leder
fram till att punktskatt skall betalas i Sverige bör tullen också kunna be-
sluta om skatten på varan. Att påföra skatt enligt lagarna om skatt på al-
kohol, tobak och energi är ingen ny uppgift för tullen. Vid import av va-
ra, som är skattepliktig enligt nämnda lagar, från tredje land av någon
som inte är upplagshavare eller registrerad varumottagare skall skatten
betalas till tullmyndighet. Tullen har alltså erfarenhet av att beräkna
punktskatt för alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljor.

Prop. 1997/98:100

90

Att ge tullen generell befogenhet att besluta om skatt på omhändertag-
na punktskattepliktiga varor är enligt regeringens mening inte lämpligt.
Det bör därför ställas upp vissa förutsättningar för att tullen skall få be-
sluta om skatt på sådana varor utöver att skattskyldighet enligt lagarna
om skatt på alkohol, tobak eller energi skall föreligga. En lämplig av-
gränsning uppnås om tullens befogenhet begränsas till fall där skattskyl-
dighet enligt nämnda lagar har inträtt. Tullens befogenhet kommer där-
med i praktiken att bli begränsad till fall då skattskyldigheten har inträtt
vid införseln eller vid ett tidigare skede. För att tullen skall få besluta om
skatt bör det dessutom krävas att den skattskyldige inte följt cirkulations-
direktivets bestämmelser. Det är rimligt att den som följer dessa regler
får redovisa skatten enligt ordinarie regler, dvs. genom att lämna dekla-
ration till beskattningsmyndigheten. Enligt lagarna om skatt på alkohol,
tobak och energi inträder skattskyldighet vid införseln om annan än upp-
lagshavare, varumottagare eller skatterepresentant för in eller tar emot
varor för annat än privat bruk. I sådana fall skall den som är skattskyldig
innan varorna transporteras från det andra EU-landet anmäla varorna till
beskattningsmyndigheten och ställa säkerhet för betalning av skatten.
Transporten skall dessutom åtföljas av ett förenklat ledsagardokument.
Har varorna förts in till Sverige i strid med nu berörda krav skall tullen
kunna besluta om skatten på varorna.

Om det efter kontroll kan konstateras att mottagaren av varorna är en
upplagshavare, varumottagare eller skatterepresentant har skattskyldighet
inte inträtt enligt lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi. Detta
gäller även om det finns felaktigheter i ledsagardokumentet eller sådant
dokument saknas. Ledsagardokumentet kan nämligen inte anses vara
bärare av rätten till skatteuppskov. Saknas ledsagardokument för en viss
transport men bekräftar en svensk upplagshavare att varorna är på väg till
honom har skattskyldighet inte inträtt. Detsamma gäller varumottagare
och skatterepresentanter. Det nu sagda innebär i praktiken att tullen inte
kommer att besluta om skatt för upplagshavare, varumottagare eller
skatterepresentanter.

Punktskattepliktiga varor som inte transporteras under skatteuppskov
och som förs in till Sverige i strid med cirkulationsdirektivets bestäm-
melser är i många fall avsedda för den illegala marknaden för obeskatta-
de varor. Enligt regeringen är det synnerligen viktigt att hindra att varor
kommer ut till försäljning på denna marknad. Att tullen ges befogenhet
att besluta om skatt på omhändertagna varor skall ses som ett led i dessa
strävanden. En sådan befogenhet är dock inte tillräcklig utan det behövs
även bestämmelser som gör det möjligt för tullen att vägra lämna ut va-
ran om skatten inte är betald. Att endast påföra skatt och sedan lämna ut
varorna utgör nämligen ingen garanti för att skatten verkligen betalas.
Detta beror på att olika upplägg kan förutses där en utländsk medborgare
eller en medellös person mot viss ersättning får iklä sig rollen som skatt-
skyldig, s.k. målvakt. Effekten av sådana upplägg skulle, om tullen inte
ges befogenhet att hålla kvar varorna, bli att varorna i praktiken kan säl-
jas utan att de som tjänar på handeln behöver betala punktskatt. En ord-
ning där varorna lämnas ut skulle i många fall inte leda till något annat än
en skattefordran som av olika anledningar inte kan drivas in. Sammanta-

Prop. 1997/98:100

91

get anser därför regeringen att tullen skall ges befogenhet att besluta om
skatt på omhändertagna punktskattepliktiga varor om skattskyldighet har
inträtt och varorna transporterats i strid med bestämmelserna i cirkula-
tionsdirektivet och att tullen skall kunna vägra att lämna ut varan så länge
skatten inte är betald. Det sistnämnda uppnås genom att det föreslås att
omhändertagandet inte får upphävas förrän skatten är betald (se vidare
avsnitt 11.7).

Den inre marknadens funktion kräver fria varurörelser även för punkt-
skattepliktiga varor. Det skulle därför möjligen kunna anses tveksamt att
i vissa fall kräva att skatt skall betalas för att varor som förts till Sverige
skall lämnas ut. Cirkulationsdirektivet har tillkommit för att befrämja den
inre marknadens funktion. I det syftet innehåller direktivet vissa obliga-
toriska regler för transporter av punktskattepliktiga varor mellan med-
lemsländerna. De åtgärder som regeringen nu föreslår omfattar inte
punktskattepliktiga varor som transporteras i enlighet med dessa regler
utan endast fall där transporten sker i strid med direktivets bestämmelser.
Det bör vidare hållas i minnet att enligt cirkulationsdirektivet inträder
betalningsskyldighet för punktskatt när varan släpps för konsumtion och
att avvikelser från bestämmelserna om skatteuppskov innebär att varan
anses släppt för konsumtion. Dessutom får medlemsländerna själva be-
stämma om sättet för att uppbära skatten. Mot bakgrund härav anser re-
geringen att de föreslagna åtgärderna är förenliga med gemenskapsrätten.

Enligt lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
skall Europakonventionen med de ändringar och tillägg som gjorts ge-
nom tilläggsprotokoll gälla som svensk lag. I artikel 1 till första tilläggs-
protokollet stadgas bl.a. att ingen må berövas sin egendom annat än i det
allmännas intresse och under förutsättningar som anges i lag och av folk-
rättens allmänna grundsatser. Bestämmelsen inskränker dock inte en stats
rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten finner erforderlig för att
reglera nyttjandet av viss egendom i överensstämmelse med det allmän-
nas intresse eller för att säkerställa betalning av skatter och andra pålagor
eller av böter och viten.

De bestämmelser som regeringen föreslår innebär att skatten på punkt-
skattepliktiga varor som transporterats i strid med cirkulationsdirektivets
bestämmelser måste betalas innan varorna lämnas ut från tullen. Den
föreslagna bestämmelsen är begränsad till fall då skattskyldighet inträtt.
Syftet med att kvarhålla varor för vilka inte skatten betalats är primärt att
stoppa tillflödet av obeskattade varor till den illegala marknaden för så-
dana varor. På denna marknad uppställs för övrigt till skillnad från den
legala inga krav på att köparen skall ha uppnått viss ålder för att få köpa
tobaks- eller alkoholvaror. Den illegala marknaden utgör vidare i vissa
fall en del av den organiserade brottsligheten. Mot den nu angivna bak-
grunden anser regeringen att bestämmelserna har ett syfte som utgör ett
godtagbart allmänt intresse enligt konventionen och som motiverar in-
skränkningar i enskildas äganderätt.

Skatt som tullmyndigheten påför med stöd av den nya lagen om punkt-
skattekontroll skall inte tas ut enligt lagen om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter. Det behövs därför särskilda bestämmelser om betalning,

Prop. 1997/98:100

92

återbetalning, ränta och indrivning. Sådana bestämmelser föreslås tas in i ProP- 1997/98:100
ett särskilt kapitel i den nya lagen om punktskattekontroll. Bestämmel-
serna kommenteras i författningskommentaren.

Lagrådet har yttrat att lagrådsremissen inte innehåller några regler om
hur beslut om punktskatt med stöd av den nya lagen om punktskattekon-
troll skall samordnas med eventuella punktskattebeslut som meddelas
enligt det ordinarie systemet, dvs. enligt reglerna i lagen om punktskatter
och prisregleringsavgifter. Lagrådet uttalar att det inte kan bedöma hur
stor risken är för att varor blir föremål för omhändertagande och beslut
om skatt enligt den föreslagna lagen samtidigt som ett reguljärt beskatt-
ningsförfarande pågår enligt reglerna i LPP. Risken framstår dock enligt
Lagrådet inte som försumbar. Med tanke på att en importör kan hamna i
en mycket besvärligt läge om de båda skattesystemen tillämpas parallellt
synes det enligt Lagrådets mening nödvändigt att denna samordningspro-
blematik analyseras under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Det bör självfallet undvikas att två olika myndigheter beslutar om skatt
för samma varor. Det föreslås därför att tullmyndigheten inte skall få
besluta om skatt på omhändertagna punktskattepliktiga varor om varorna
i fråga omfattas av ett beskattningsbeslut enligt lagen om punktskatter
och prisregleringsavgifter som fattades innan varorna omhändertogs.
Dessutom bör det föreskrivas att lagen om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter inte skall vara tillämplig på varor som är omhändertagna
enligt den nya lagen om punktskattekontroll eller som omfattas av ett
beslut om skatt enligt den nya lagen.

11.6 Förutsättningar för att ett omhändertagande av annan
egendom än punktskattepliktiga varor och handlingar
skall upphävas

Regeringens förslag: Ett omhändertagande av annan egendom än punkt-
skattepliktiga varor eller handlingar skall upphävas om det inte längre
finns grund för omhändertagandet. Omhändertagandet skall även upp-
hävas om ett beslut om beslag enligt 27 kap. rättegångsbalken eller en-
ligtvarusmugglingslagen meddelas för egendomen eller handlingen. Den
som gör anspråk på egendom som har varit omhändertagen skall svara
för att egendomen hämtas.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår inga uttryckliga bestämmel-
ser om när ett omhändertagande skall upphävas.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att det är en brist att
kommittén inte förelår uttryckliga regler om när ett omhändertagande
skall upphävas.

Skälen för regeringens förslag: För att undvika att ett omhänderta-
gande består längre än vad som kan anses nödvändigt med hänsyn till de
skäl som låg till grund för omhändertagandet bör det införas uttryckliga
regler om när ett omhändertagande skall upphävas. Regeringen har i av-
snitt 11.2 föreslagit att annan egendom än punktskattepliktiga varor som

93

kan antas transporteras i strid med cirkulationsdirektivets bestämmelser
och handlingar får tas om hand om vissa särskilda förutsättningar är upp-
fyllda. Dessa förutsättningar innebär att nämnda egendom och handlingar
får tas om hand om det behövs för kontroll av om punktskatt skall betalas
i Sverige och vem som i så fall är skattskyldig för de varor som kan antas
transporteras i strid med cirkulationsdirektivets bestämmelser. Egendom
kan dessutom tas om hand om det finns anledning att anta egendomen
döljer punktskattepliktiga varor. Dessa bestämmelser skiljer sig från vad
som föreslogs i lagrådsremissen. Ändringarna har gjorts för att tillgodose
den kritik som Lagrådet framfört mot bestämmelsen om omhändertagan-
de i lagrådsremissen. I samband därmed har Lagrådet yttrat att det finns
en viss motsättning mellan reglerna för omhändertagande i 3 kap. 1 § och
reglerna för upphävande i 3 kap. 6 § i remissen.

I lagrådsremissen föreslog regeringen att ett omhändertagande av an-
nan egendom än punktskattepliktiga varor och handlingar skulle upphäv-
as om omhändertagandet inte längre var nödvändigt för kontroll av om
punktskatt skall betalas i Sverige och vem som i så fall är skattskyldig för
den omhändertagna punktskattepliktiga varan. Enligt regeringens mening
uppnås en bättre ordning, samtidigt som den av Lagrådet påpekade mot-
sättningen undanröjs, om det i stället föreskrivs att ett omhändertagande
skall upphävas när det inte längre finns grund för omhändertagandet.
Detta skall även gälla punktskattepliktiga varor som inte kan antas ha
transporterats i strid med cirkulationsdirektivets bestämmelser och som
därför endast kan omhändertas om de särskilda förutsättningar som redo-
gjorts för ovan är uppfyllda. För punktskattepliktiga varor föreslås dock
en gemensam regel om upphävande. Denna regel behandlas i avsnitt
11.7.

Lagrådet har yttrat det inte framgår av lagen vad som skall ske med
den egendom som har varit omhändertagen sedan någon har gjort an-
språk på den. Avsikten torde vara att denne måste hämta egendomen
själv och inte kan kräva att tullmyndigheten sänder över den. Enligt Lag-
rådets mening bör en uttrycklig bestämmelse om detta tas in i lagen.

Med hänsyn till vad Lagrådet yttrat föreslår regeringen att den som gör
anspråk på egendom som har varit omhändertagen skall svara för att
egendomen hämtas.

Omhändertagandet skall även upphävas om ett beslut om beslag enligt
rättegångsbalken eller enligt varusmugglingslagen meddelas beträffande
egendomen eller handlingen.

Prop. 1997/98:100

94

11.7 Förutsättningar för att omhändertagande av punkt-
skattepliktiga varor skall upphävas

Regeringens förslag: Ett omhändertagande av en punktskattepliktig
vara skall upphävas om

- det inte längre finns grund for omhändertagandet,

- ett beslut om skatt för varan inte har fattats inom tre månader från
den dag då beslutet att omhänderta varan fattades,

- punktskatt för varan skall betalas i Sverige och den skattskyldige har
påförts och betalat skatten,

- ett beslut om beslag enligt 27 kap. rättegångsbalken eller enligt va-
rusmugglingslagen meddelas för varan.

- varan förklaras förverkad,

- det är oskäligt att låta omhändertagandet bestå.

Den som gör anspråk på punktskattepliktig vara skall svara för att
egendomen hämtas.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår inga uttryckliga bestämmel-
ser om när ett omhändertagande skall upphävas.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att det är en brist att
kommittén inte föreslår uttryckliga regler för när ett omhändertagande
skall upphävas.

Skälen för regeringens förslag: För att undvika att punktskatteplikti-
ga varor förblir omhändertagna längre än vad som kan anses nödvändigt
med hänsyn till de skäl som bär upp omhändertagandet bör det införas
uttryckliga regler om när ett omhändertagande skall upphävas. I lagråds-
remissen föreslog regeringen att ett omhändertagande skulle upphävas
bl.a. om varan inte hade transporterats i strid med cirkulationsdirektivets
bestämmelser eller skyldighet att betala punktskatt i Sverige inte förelåg
eller inte hade inträtt.

Lagrådet har kritiserat nyss nämnda förutsättningar för upphävande
och i samband därmed yttrat följande. Det finns anledning att jämföra
dessa förutsättningar med förutsättningarna för omhändertagande enligt 3
kap. 1 § och för beslut om skatt enligt 3 kap. 5 §. Av en sådan jämförelse
framgår att det för omhändertagande i princip räcker ”att det finns anled-
ning anta” att varan inte transporterats i enlighet med 1 kap. 6 § medan
det för upphävande av omhändertagandet förutsätts att varan inte ”har”
transporterats i strid med 1 kap. 6 §. Det sistnämnda torde innebära att
det för upphävande krävs att det kan konstateras att transporten skett en-
ligt 1 kap. 6 §. Oklarhet på den punkten skulle alltså medföra att omhän-
dertagandet inte upphävs. Detta kan i så fall få till konsekvens att ett om-
händertagande skall bestå även om omständigheterna inte längre är såda-
na att de utgör grund för omhändertagande, dvs. även om det inte längre
finns anledning anta att transporten skett i strid med 1 kap. 6 §.

En sådan ordning kan enligt Lagrådet inte godtas från rättssäkerhets-
synpunkt. Tillräcklig grund för upphävande bör i vart fall anses föreligga
om det inte längre finns grund för omhändertagande. Även med en sådan
ändring kan det emellertid ifrågasättas om paragrafen innebär en rimlig

Prop. 1997/98:100

95

avvägning mellan effektivitet och rättssäkerhet. Situationen kan t.ex. vara Pr0P- 1997/98:100
den att det efter föreslagen utredning visserligen fortfarande finns sådana
misstankar som utgör grund för omhändertagande men däremot inte till-
räckliga omständigheter för att kunna vare sig besluta om påföring av
skatt eller konstatera att skattskyldighet för varan inte föreligger eller inte
har inträtt i Sverige. Situationen kan vara en följd av att ägaren till varor-
na inte vill medverka i utredningen eller försöker dölja det rätta förhål-
landet. Men det kan också vara en följd av t.ex. svårigheter i allmänhet
att klarlägga riktigheten av sådana påståenden från ägaren som att varor-
na inte skall beskattas i Sverige eller att de redan har beskattats här. Det
är tydligt att även utredningssvårigheter i sådana avseenden kommer att
gå ut över den enskilde genom att omhändertagandet består. Samtidigt är
det tullmyndigheten som ansvarar för utredningen. Vad nu sagts inger
enligt Lagrådets mening betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. Så
länge det endast är fråga om ett tillfälligt omhändertagande för utred-
ningsändamål synes visserligen ordningen kunna godtas. Om situationen
i det enskilda fallet fortfarande tre månader efter omhändertagandet är
den som beskrivits i det föregående kan varorna emellertid förverkas. Det
är enligt Lagrådet mening tveksamt om detta är acceptabelt.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning att ett omhändertagande bör
upphävas när det inte längre finns grund för omhändertagandet. En be-
stämmelse härom bör därför tas in i den nya lagen om punktskattekon-
troll. Det finns vidare skäl att överväga hur länge ett omhändertagande
skall kunna bestå i de fall grunden för omhändertagandet kvarstår. Som
redogjorts för i avsnitt 11.5 skall tullen ha möjlighet att vägra lämna ut
omhändertagen vara för vilken myndigheten har beslutat om skatt, innan
skatten är betald. Detta uppnås genom att omhändertagandet består till
dess att skatten är betald. Lagrådet har inte framfört någon invändning
mot en sådan ordning. Om skatten betalas skall omhändertagandet upp-
hävas. Frågan är dock vilka regler som skall gälla i de fall tullmyndighe-
ten av olika anledningar inte kan påföra skatt. Det skulle i och för sig
kunna tänkas att låta omhändertagandet bestå i de fall ägaren till varan
inte vill medverka till utredningen. En sådan bestämmelse skulle dock
skapa problem i t.ex. de fall ägaren till varan är okänd. Enligt regeringens
mening uppnås en från rättssäkerhetssynpunkt acceptabel ordning om
tullmyndigheten ges viss tid på sig att påföra skatt för en omhändertagen
vara. Har ett beslut om skatt inte fattats inom denna tid skall omhänder-
tagandet upphävas. Regeringen anser att man uppnår en rimlig avvägning
mellan effektiviteten i kontrollverksamheten och de enskildas intressen
om denna tid bestäms till tre månader.

I likhet med vad som föreslagits beträffande annan egendom än punkt-
skattepliktiga varor och handlingar skall ett omhändertagande av punkt-
skattepliktiga varor upphävas om ett beslut om beslag enligt 27 kap. rät-
tegångsbalken eller enligt varusmugglingslagen meddelas beträffande
varan.

Med hänsyn till att det inte är möjligt att förutse alla de situationer som
kan uppkomma i praktiken behövs någon form av säkerhetsventil som
gör det möjligt att upphäva ett omhändertagande även i andra fall än de
som redovisats i föregående stycken. Av den anledningen bör tullen ges

96

befogenhet att upphäva ett omhändertagande också om det framstår som Prop. 1997/98:100
oskäligt att låta omhändertagandet bestå. Bestämmelsen kan bl.a. bli till-
lämplig i vissa speciella fall då den skattskyldige och ägaren till varorna
inte är identiska. Så bör när ägaren frånhänts varorna genom stöld det i
regel anses oskäligt att låta omhändertagandet bestå.

Lagrådet har yttrat det inte framgår av lagen vad som skall ske med
egendom som har varit omhändertagen sedan någon har gjort anspråk på
den. Avsikten torde vara att denne måste hämta egendomen själv och inte
kan kräva tullmyndigheten sänder över den. Enligt Lagrådets mening bör
en uttrycklig bestämmelse om detta tas in i lagen.

Med hänsyn till vad Lagrådet yttrat föreslår regeringen att den som gör
anspråk på punktskattepliktiga varor som har varit omhändertagna skall
svara för att egendomen hämtas.

11.8 Möjlighet för tullen att vägra lämna ut alkohol- och
tobaksvaror

Regeringens förslag: En alkohol- eller tobaksvara får inte lämnas ut om
det är sannolikt att varan är avsedd att bjudas ut till försäljning i Sverige
och

- den som gör anspråk på en omhändertagen alkoholvara inte har till-
verknings- eller partihandelstillstånd enligt alkohollagen (1994:1738)
eller föreskrivet tillstånd för försäljning enligt lagen (1961:181) om för-
säljning av teknisk sprit m.m. för varan i fråga, eller

- det är uppenbart att en omhändertagen tobaksvara är avsedd att bjudas
ut till försäljning i strid med 11 § tobakslagen (1993:581) eller 4 § lagen
(1994:1563) om tobaksskatt.

Kommitténs förslag: Kommitténs förslag innebär att ett omhänderta-
gande skall bestå så länge det behövs för punktskattekontrollen.

Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser kritiserar kommitténs
förslag till bestämmelser om omhändertagande.

Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt alkohollagen far parti-
handel med spritdrycker, vin eller starköl bedrivas endast av den som
har meddelats partihandelstillstånd. Den som har tillverkningstillstånd
som avser spritdrycker, vin eller starköl skall anses ha partihandelstill-
stånd i fråga om motsvarande varor. Spritdrycker, vin och starköl far fö-
ras in till Sverige endast av den som har tillverknings- eller partihandels-
tillstånd. Den som har serveringstillstånd far köpa spritdrycker, vin och
öl som behövs för rörelsen endast av någon som har partihandelstillstånd.
Alkohollagens bestämmelser innebär alltså att alkoholvaror endast kan
föras in till Sverige för kommersiella ändamål av någon som har parti-
handels- eller tillverkningstillstånd. I alkohollagen stadgas vidare att den
som är berättigad att driva partihandel får sälja varorna till detaljhandels-
bolaget (Systembolaget AB), till den som har parti- eller tillverkningstill-
stånd och till den som har meddelats serveringstillstånd. I ledet före
Systembolaget och näringsidkare med serveringstillstånd far alltså handel

97

4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 100

med alkoholvaror endast bedrivas av den som har partihandels- eller till-
verkningstillstånd.

Alkohol används, vid sidan om tillverkning alkoholdrycker, for en rad
mycket skiftande ändamål inom industrin, hälsovården, undervisnings-
och forskningsverksamheten etc. Regler om användning av alkohol i
dessa sammanhang finns i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk
sprit m.m. Med sprit förstås enligt lagen om teknisk sprit en vätska som
innehåller alkohol i en koncentration av mer än 2,25 volymprocent. Tek-
nisk sprit är sådan sprit som är avsedd att användas för tekniskt, industri-
ellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat liknande ändamål. Teknisk
sprit omfattas av alkoholskattelagens definition av etylalkohol och är
alltså en skattepliktig alkoholvara. Undantag från skatteplikt gäller dock i
flera fall (se 7 och 20 §§ lagen om alkoholskatt).

Av 5 § lagen om försäljning av teknisk sprit följer att försäljning av
teknisk sprit normalt kräver tillstånd av Läkemedelsverket. Krav på till-
stånd gäller inte för Systembolaget AB, den som tillverkat varan och
apotek.

Enligt tobakslagen (1993:581) får inte tobaksvara i näringsverksamhet
tillhandahållas konsumenter, om den saknar varningstexter eller inne-
hållsdeklaration eller om text eller deklaration är uppenbart oriktig. En
tillsynsmyndighet far besluta att en tobaksvara skall tas om hand, om den
bjuds ut till försäljning eller uppenbart är avsedd att bjudas ut till försälj-
ning i strid med tobakslagen.

Av lagen om tobaksskatt följer att den som tillhandahåller cigaretter
till försäljning på annat sätt än i originalförpackning försedd med särskild
märkning med uppgift om detalj handelspriset döms till böter eller fängel-
se i högst sex månader. Cigaretter som varit föremål för sådant brott eller
värdet av cigaretterna, om dessa inte finns kvar, skall förklaras förverka-
de om det inte är uppenbart oskäligt.

Skälen för regeringens förslag: Försäljningen av alkoholdrycker,
teknisk sprit och tobaksvaror är reglerad genom bestämmelser i lag. När
det gäller alkoholdrycker är det reglerat vem som får driva handel med
sådana varor. För att få sälja teknisk sprit krävs normalt tillstånd. Någon
motsvarande reglering finns dock inte för tobaksvaror. Däremot måste
tobaksvaror som bjuds ut till försäljning i Sverige uppfylla vissa krav
som t.ex. att varorna skall vara försedda med varningstext. Enligt rege-
ringen bör det vara möjligt för tullen att vägra lämna ut alkohol- och to-
baksvaror om det är sannolikt att varorna skall bjudas ut till försäljning i
Sverige i strid med bestämmelserna om försäljning av alkoholdrycker,
teknisk sprit och tobaksvaror.

Det är inte rimligt att vägra lämna ut alkoholdrycker, teknisk sprit och
tobaksvaror som inte skall bjudas ut till försäljning i Sverige. Det skulle
nämligen i princip innebära att tullen gavs rätt att kvarhålla varor som
inte är avsedda för den svenska marknaden. Varor som är avsedda för
export till tredje land eller för en utländsk upplagshavare bör alltså tullen
inte kunna vägra att lämna ut. Som förutsättning för att tullen över huvud
skall få vägra att lämna ut varorna föreslås därför gälla att det är sanno-
likt att varorna skall bjudas ut till försäljning i Sverige.

Prop. 1997/98:100

98

Alkoholvaror avsedda för handel här i landet far endast föras in av den
som har partihandels- eller tillverkningstillstånd. Det är dessutom endast
dessa tillståndshavare som får driva handel med alkoholvaror i ledet före
Systembolaget AB och näringsidkare med serveringstillstånd. För att
tullen skall få vägra lämna ut alkoholvaror bör därför krävas dels att det
är sannolikt att varorna skall bjudas ut till försäljning i Sverige, dels att
den som gör anspråk på varorna saknar partihandels- eller tillverknings-
tillstånd. Denna bestämmelse kommer sannolikt att behöva tillämpas
endast i ett fåtal fall eftersom den som för in alkoholvaror till Sverige
utan att ha partihandels- eller tillverkningstillstånd ofta torde göra sig
skyldig till varusmuggling. I sådana fall skall självfallet varusmuggling-
slagens bestämmelser om beslag m.m. tillämpas.

Teknisk sprit får med vissa undantag endast säljas av den som fått till-
stånd av Läkemedelsverket. För att tullen skall få vägra lämna ut teknisk
sprit bör därför krävas, dels att det är sannolikt att varan skall bjudas ut
till försäljning i Sverige, dels att den som gör anspråk på varan inte får
sälja teknisk sprit utan tillstånd och att han saknar tillstånd.

Enligt 11 § tobakslagen får inte tobaksvaror i näringsverksamhet till-
handahållas konsument i Sverige om varan saknar varningstexter eller
innehållsdeklaration eller om text eller deklaration är uppenbart oriktig.
Om en tobaksvara uppenbart är avsedd att bjudas ut till försäljning i strid
med denna bestämmelse får tillsynsmyndighet ta hand om varan. Det är
inte rimligt att tullen skall behöva lämna ut varor som en annan myndig-
het kan omhänderta. Mot denna bakgrund anser regeringen att tullen bör
få vägra att lämna ut tobaksvaror om det är sannolikt att varorna skall
bjudas ut till försäljning i Sverige och varan uppenbart är avsedd att bju-
das ut till försäljning i strid med 11 § tobakslagen. Detsamma bör gälla
om varan uppenbart är avsedd att bjudas ut till försäljning i strid med
bestämmelsen i lagen om tobaksskatt om att cigaretter endast får säljas i
originalförpackning försedd med särskild märkning med uppgift om de-
taljhandelspriset.

11.9 Förtida försäljning av omhändertagen egendom

Regeringens bedömning: Det behövs inga bestämmelser om förtida
försäljning av omhändertagen egendom.

Prop. 1997/98:100

Kommitténs förslag: Är omhändertagen egendom utsatt för försäm-
ring eller annan värdenedgång får den om ägaren begär det genast säljas.
Om försäljning inte påkallas av ägaren får tullmyndighet ansöka om till-
stånd till försäljning hos länsrätt. Om kostnaderna för förvaringen uppgår
till eller beräknas uppgå till betydande belopp i förhållande till egendo-
mens värde får tullmyndighet eller ägaren till egendomen ansöka hos
länsrätt om att egendomen genast skall säljas. Intäkterna från försäljning-
en skall då träda i stället för den försålda egendomen.

Remissinstanserna: Berör inte förslaget

99

Skälen för regeringens bedömning: Enligt regeringens förslag kan
omhändertagande endast ske av vara, handling, container eller tank.
Dessutom får det som varorna förvaras i tas om hand. Andra varor än
punktskattepliktiga varor skall återlämnas när omhändertagandet inte
längre är nödvändigt för kontrollen. När en container med sådana varor
gåtts igenom och det kan konstateras att containern inte innehöll några
punktskattepliktiga varor skall varorna och containern återlämnas. Syftet
med att tullen skall kunna omhänderta annan egendom än punktskatte-
pliktiga varor är alltså att kontrollera om denna egendom döljer punkt-
skattepliktiga varor. Andra än punktskattepliktiga varor kommer alltså
som regel att vara omhändertagna endast under kort tid. Här aktuella
punktskattepliktiga varor liksom containrar eller bränsletankar är inte
sådan egendom som utsätts för snabb försämring eller annan värdened-
gång. Det bör också påpekas att tullen ansvarar för förvaringen av om-
händertagen egendom och därför kan bli skyldig att betala ersättning en-
ligt skadeståndsrättsliga regler om egendomen sjunkit i värde p.g.a. för-
summelser vid förvaringen.

Som redogjorts för i avsnitt 11.4 är regeringen inte beredd att föreslå
att den som äger omhändertagen punktskattepliktig vara skall ersätta tul-
lens kostnader för förvaringen av omhändertagen egendom. Några be-
stämmelser om förtida försäljning av omhändertagen egendom i fall där
kostnaderna för förvaringen uppgår till betydande belopp behövs därför
inte.

Mot bakgrund av ovan angivna förhållanden anser regeringen inte att
det behövs några bestämmelser om förtida försäljning av omhändertagen
egendom.

11.10 Förverkande

Prop. 1997/98:100

Regeringens förslag: En omhändertagen punktskattepliktig vara far
förverkas om

- beslut om att påföra skatt på omhändertagen vara har vunnit laga
kraft och skatten inte har betalats inom en månad från den dag då be-
slutet vann laga kraft eller

- beslut att omhändertagandet skall bestå har vunnit laga kraft.

Ett beslut om förverkande enligt första strecksatsen får inte fattas
om det är oskäligt. Skyldighet att betala skatt som tullmyndighet på-
fört på omhändertagna punktskattepliktiga varor skall bestå även efter
det att varorna förverkats.

Egendom som varit omhändertagen får förverkas om

- ingen gjort anspråk på egendomen, eller

- den som har gjort anspråk på egendomen inte har hämtat den.

Ett beslut om förverkande får inte fattas förrän tre månader förflutit
från den dag, vad avser första strecksatsen, då omhändertagandet upp-
hävdes och, vad avser andra strecksatsen, då anspråket framställdes.

100

Kommitténs forslag: Skatteförverkande skall få ske om det inte fram-
går att punktskatt beträffande varan är betald i Sverige och att säkerhet
beträffande varan har ställts i laga ordning och kan infrias. Beslut om
skatteförverkande får dock inte meddelas innan skatten förfallit till betal-
ning samt under den tid för vilken anstånd att betala skatt medgivits. Så-
väl punktskattepliktiga varor som transportmedel, transporthjälpmedel,
containrar och tankar kan vara föremål för skatteförverkande. Annan
egendom än punktskattepliktiga varor får dock skatteförverkas endast om
värdet på varorna inte räcker för att betala skatten m.m.

Remissinstanserna: Som redogjorts för i avsnitt 11.1 är flera remiss-
instanser starkt kritiska till förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Som framhållits tidigare är det syn-
nerligen viktigt att hindra att obeskattade varor kommer ut till försäljning
på den illegala marknaden. I syfte att uppnå detta föreslås dels att tullen
skall få besluta om skatt på omhändertagna punktskattepliktiga varor om
skattskyldighet har inträtt och varorna har transporterats i strid med cir-
kulationsdirektivets bestämmelser dels att omhändertagandet inte skall
kunna upphävas förrän skatten har betalats.

Det är mycket som talar för att endast skattskyldiga som från början
hade för avsikt att betala skatt kommer att lösa ut omhändertagna varor
genom att betala skatten. Det innebär att de som fört varor till Sverige
med avsikt att sälja varorna utan att betala skatt aldrig kommer att betala
skatten för att fa ut varorna. I dessa fall måste tullen ha möjlighet att av-
sluta omhändertagandet. Punktskattepliktiga varor bör därför fa förverkas
om den skattskyldige påförts skatt för varorna men inte betalat skatten
inom en månad räknat från den dag då beslutet om skatt vann laga kraft.
Förverkandet av punktskattepliktiga varor skall alltså ses som en följd av
bestämmelsen om att varor i vissa fall inte lämnas ut förrän skatten är
betald.

Att egendom skall kunna förverkas på grund av att en skattefordran
inte är betald kan möjligen uppfattas som alltför ingripande för den en-
skilde. Det är dock viktigt att komma ihåg att förverkande kan ske endast
om den skattskyldige brutit mot cirkulationsdirektivets bestämmelser om
ledsagardokument och säkerhet. Respekteras inte dessa bestämmelser är
det hart när omöjligt att kontrollera förflyttningarna av punktskatteplikti-
ga varor inom EU. Det är därför viktigt att upprätthålla respekten för cir-
kulationsdirektivets bestämmelser. Minst lika viktigt är att hindra att
obeskattade varor bjuds ut till försäljning på den illegala marknaden. För
att uppnå detta är det, som redogjorts för i avsnitt 11.5, nödvändigt att
tullen har befogenhet att hålla kvar varorna till dess skatten är betald.
Denna bestämmelse kräver i sin tur att det är möjligt att förverka varorna
om skatten inte betalas. Även bestämmelsen om förverkande motiveras
alltså av vikten att hindra att obeskattade varor når den illegala markna-
den. Det bör till sist påpekas att den skattskyldige kan undvika ett förver-
kande genom att betala den skatt som han under alla omständigheter
hade varit skyldig att betala. Den som från början hade för avsikt att be-
tala skatten upplever knappast detta som alltför betungande.

Syftet med att punktskattepliktiga varor skall kunna förverkas i fall på-
förd skatt inte har betalats är alltså att hindra att sådana varor bjuds ut till

Prop. 1997/98:100

101

försäljning utan skatt. Med hänsyn härtill kan det övervägas om inte be- Prop. 1997/98:100
stämmelsen om förverkande enbart bör vara kopplad till varorna. En så-
dan ordning innebär att om tullen har påfört skatt på punktskattepliktiga
varor och skatten inte har betalats inom viss tid, får varorna förverkas
oavsett om den skattskyldige är ägare till varan eller inte. Att koppla be-
stämmelsen om förverkande enbart till egendomen kan dock leda till
stötande resultat. Anta t.ex. att den skattskyldige har stulit ett parti ciga-
retter i Danmark och att han i Sverige stoppas av tullen som omhändertar
cigaretterna och påför skatt som den skattskyldige inte betalar. Det är
självfallet inte rimligt att den som blivit bestulen skall kunna fråntas
egendomen genom att egendomen förverkas till följd av att någon annan
inte betalat punktskatt. Sådana konsekvenser skulle dock kunna undvikas
genom en föreskrift om att förverkande inte far ske om det framstår som
oskäligt att förverka varan. Ett annat sätt att lösa problemet är att före-
skriva att beslut om förverkande endast far fattas om den skattskyldige
och ägaren till varan är identiska. En sådan bestämmelse skulle dock inte
bli särskilt effektiv. Den skattskyldige skulle då kunna påstå att han inte
är ägare till varorna för att på så sätt försöka hindra att varorna förverkas.
En invändning av detta slag skulle i många fall vara svår att motbevisa.
För att det angivna syftet med att förverka punktskattepliktiga varor skall
uppnås är det nödvändigt att bestämmelsen om förverkande är effektiv.
Regeringen anser därför att bestämmelsen bör utformas på så sätt att be-
slut om förverkande kan fattas oavsett om den skattskyldige är ägare till
varorna eller inte. Det skall alltså vara tillräckligt att den skatt som på-
förts varorna inte har betalats. För att undvika att bestämmelsen ger upp-
hov till stötande resultat bör föreskrivas att beslut om förverkande inte
får fattas om det framstår som oskäligt.

Skyldigheten att betala skatt som en tullmyndighet påfört på punkt-
skattepliktig vara skall bestå även efter det att varorna förverkats. Punkt-
skattepliktiga varors värde svarar till stor del mot den skatt som belöper
på varorna. Det innebär att en förlust p.g.a. att varor förverkas blir för-
hållandevis liten, om den skattskyldige samtidigt befrias från att betala
skatten. För personer som är beredda att föra in varor till Sverige utan att
betala skatt torde inte risken att förlora varorna vara tillräckligt avhållan-
de om de vet att de slipper att betala skatten om varorna förverkas. Rege-
ringen anser därför att skyldigheten att betala skatt som en tullmyndighet
påfört skall bestå även efter det att varorna förverkats.

I lagrådsremissen föreslog regeringen att omhändertagna punktskatte-
pliktiga varor skulle få förverkas även om skatt inte hade påförts. Bak-
grunden till bestämmelsen var att tullmyndigheten gavs rätt att vägra
upphäva ett omhändertagande även i fall där skatt inte påförts. I lagråds-
remissen föreslogs nämligen att tullmyndigheten skulle kunna vägra att
upphäva ett omhändertagande om skattskyldighet inträtt och varorna
transporterats i strid med kraven på ledsagardokument och säkerhet obe-
roende av om det var utrett vem som var skattskyldig.

Lagrådet har avstyrkt att förverkande far ske i nu redovisade fall och i
samband därmed yttrat följande. Det kan konstateras att ett omhänderta-
gande kan bestå så länge det finns anledning att anta att transporten har
skett i strid med cirkulationsdirektivets bestämmelser. För att förverkan-

102

de skall få ske uppställs endast den ytterligare förutsättningen att vissa
tidsfrister skall iakttas. Det innebär att egendom kan komma att frånhän-
das en enskild endast på grundval av ett antagande om att en viss skyl-
dighet inte iakttagits. Enligt Lagrådets mening är detta inte en godtagbar
ordning. I sammanhanget är att märka att någon motsvarighet till det fö-
reslagna förverkandeinstitutet inte finns i tullagen eller inregränslagen.
Lagrådet avstyrker på grund av det anförda att förverkande skall kunna
ske även om det inte kan klarläggas att skattskyldighet föreligger i Sveri-
ge-

Regeringen har förståelse för Lagrådets uppfattning att det kan ifråga-
sättas om det bör vara möjligt att förverka punktskattepliktiga varor för
vilka skatt inte påförts. När det gäller punktskattepliktiga varor är det
möjligt att konstatera att punktskatt skall betalas i Sverige även om det
inte går att fastställa vem som är skattskyldig. En annan sak är att skatt
inte kan påföras om det inte är utrett vem som är skattskyldig. Frågan blir
då om det är rimligt att en enskild skall kunna drabbas av ett förverkande
trots att tullmyndigheten inte har kunnat fastställa vem som är skattskyl-
dig och som en följd därav inte kunnat påföra skatt. Det kan i och för sig
förefalla rimligt att förverkande får ske i fall där ägaren till varan inte vill
medverka i utredningen. En sådan ordning skulle dock skapa problem i
t.ex. de fall ägaren till varan är okänd. Enligt regeringens mening uppnås
en från rättssäkerhetssynpunkt acceptabel ordning om förverkande endast
kan ske i de fall tullmyndigheten har beslutat om skatt för varan. Det bör
nämnas att regeringen i avsnitt 11.7 har föreslagit, till skillnad från i lag-
rådsremissen, att ett omhändertagande av punktskattepliktig vara skall
upphävas om ett beslut om skatt inte har fattats inom tre månader från
den dag då beslutet att omhänderta varan fattades.

Som redogjorts för i avsnitt 11.8 föreslås tullen fa möjlighet att vägra
lämna ut alkoholvaror och tobaksvaror om vissa förutsättningar är upp-
fyllda. Den föreslagna bestämmelsen gäller för alkoholdrycker, teknisk
sprit och tobaksvaror och har sin grund i att försäljningen av nämnda
varor är reglerad genom bestämmelser i alkohollagen, lagen om försälj-
ning av teknisk sprit, tobaks-, och tobaksskattelagen. Tullen föreslås få
vägra lämna ut alkohol- och tobaksvaror om det är sannolikt att varorna
skall bjudas ut till försäljning i Sverige. Dessutom krävs vad gäller alko-
holvaror att den som gör anspråk på varorna saknar tillverknings- eller
partihandelstillstånd enligt alkohollagen eller föreskrivet tillstånd för
försäljning enligt lagen om försäljning av teknisk sprit. För tobaksvaror
krävs att det är sannolikt att varorna skall bjudas ut till försäljning i strid
med tobakslagens bestämmelse om innehållsdeklaration och varningstext
eller tobaksskattelagens bestämmelse om att cigaretter inte får säljas på
annat sätt än i originalförpackning försedd med särskild märkning med
uppgift om detaljhandelspriset. När ett lagakraftvunnet beslut om att väg-
ra lämna ut varorna föreligger bör varorna få förverkas. En bestämmelse
härom bör därför tas in i den nya lagen.

Det framstår som sannolikt att ett omhändertagande av punktskatte-
pliktig vara eller annan egendom i vissa fall kommer att upphävas utan
att någon gör anspråk på egendomen. I sådana fall är det också rimligt att
förverka varorna. Det bör därför införas en bestämmelse som gör det

Prop. 1997/98:100

103

möjligt att förverka egendom som har varit omhändertagen och som ing- ?roP- 1997/98:100
en har gjort anspråk på.

I lagrådsremissen föreslog regeringen att förverkande skulle fa ske i
nyss redovisade fall om ingen gjort anspråk på egendomen inom tre må-
nader från den dag då omhändertagandet upphävdes.

Enligt Lagrådets mening måste förverkande enligt denna fakultativa
regel kunna underlåtas om, ett anspråk på egendomen visserligen fram-
ställts först efter utgången av denna tid men innan målet om förverkande
har avgjorts. Lagrådet anser vidare att det bör regleras vad som skall
gälla, om den som gör anspråk på egendomen inte hämtar egendomen
inom viss tid.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning att förverkande bör kunna un-
derlåtas om någon gör anspråk på egendomen innan målet om förverkan-
de avgjorts. Detta uppnås genom att det föreslås att förverkande inte far
ske förrän tre månader förflutit från den dag då beslutet att upphäva om-
händertagandet fattades. Ett anspråk som framställs efter denna tid men
innan målet om förverkande avgjorts far då till följd att det saknas grund
för förverkande. Att någon gör anspråk på egendom som varit omhän-
dertagen men låter bli att hämta den uppvisar flera likheter med de fall
där inget sådant anspråk framställts. Regeringen anser därför att förver-
kande även bör få ske om den som gör anspråk på egendomen inte häm-
tar den. I sådana fall far förverkande inte ske förrän tre månader förflutit
från den dag då anspråket framställdes.

I samtliga fall skall gälla att allmän förvaltningsdomstol skall besluta
om förverkande på ansökan av tullmyndighet.

11.11 Särskild rätt till förverkad egendom

Regeringens förslag: Särskild rätt till förverkad egendom består om inte
även den särskilda rätten förklaras förverkad. Sådan rätt som vunnits ge-
nom utmätning eller betalningssäkring upphör om egendomen förklaras
förverkad såvida det inte av särskilda skäl förordnas att rätten skall bestå.

Kommitténs förslag: Stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna: Berör inte förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Särskild rätt till egendom har bl.a.
den som har sålt varor med äganderättsförbehåll eller återtagandeförbe-
håll. Andra exempel är den återtaganderätt som en säljare kan förbehålla
sig enligt konsumentkreditlagen (1992:830) eller lagen (1978:599) om
avbetalningsköp mellan näringsidkare.

Ett återtagandeförbehåll är sakrättsligt ogiltigt om köparen har rätt att
konsumera eller överlåta varan innan han betalat sin skuld till säljaren.
Detta gäller oavsett om sådan konsumtion eller överlåtelse skett vid ut-
mätningen eller konkursen. För att ett återtagandeförbehåll skall kunna
göras gällande beträffande punktskattepliktiga varor krävs alltså att köpa-
ren varken får förbruka varorna eller sälja dem vidare. Det får betraktas
som högst ovanligt att en näringsidkare skulle vara beredd att köpa

104

punktskattepliktiga varor under sådana villkor. Det kan därför ifrågasät-
tas om det verkligen finns ett behov av en bestämmelse om särskild rätt
till förverkad punktskattepliktig vara. Det nu förda resonemanget är även
giltigt i fråga om andra varor än punktskattepliktiga varor. Det bör emel-
lertid påpekas att sådana varor enligt vårt förslag endast får förverkas om
omhändertagandet av varorna upphävts och ingen har gjort anspråk på
varorna eller den som har gjort anspråk på varorna inte har hämtat dem.
Det är dock inte enbart varor som kan komma att förverkas utan förver-
kande kan även ske av containrar och tankar. Det får förutsättas att con-
tainrar och tankar i vissa fall säljs med äganderättsförbehåll. Sådan egen-
dom föreslås endast få förverkas om omhändertagandet upphävts och
ingen har gjort anspråk på egendomen eller om den som har gjort anspråk
på egendomen inte har hämtat den. Gör ägaren eller annan rättsinnehava-
re anspråk på egendomen och finns det grund för anspråket kan förver-
kande inte ske, såvida inte den som framställt anspråket låter bli att
hämta egendomen. Det kan dock inte uteslutas att det i enstaka fall finns
okända rättsinnehavare. Med hänsyn härtill föreslås att särskild rätt till
förverkad egendom skall bestå om inte även den särskilda rätten förklaras
förverkad. Det innebär att om länsrätten inte förordnar att den särskilda
rätten skall vara förverkad består rätten. Ett beslut om förverkande av
särskild rätt kan länsrätten självfallet inte fatta utan yrkande av tullen.

I fall tullen har yrkat att inte bara egendomen utan även särskild rätt
till egendomen skall förverkas bör följande gälla. Regeringen föreslår i
avsnitt 11.10 att punktskattepliktig vara bl.a. skall få förverkas om skatt
har påförts varan och skatten inte har betalats inom viss tid. Huruvida
den som är ägare till varan är skyldig att betala skatten eller om den
skattskyldige är någon annan saknar betydelse. En ägare kan alltså drab-
bas av ett beslut om förverkande även om han inte är skyldig att betala
den skatt som föranlett ansökan om förverkande. För att undvika stötande
resultat i fall där den skattskyldige och ägaren inte är identiska föreslås
att beslut om förverkande inte skall fattas om det framstår som oskäligt.

Liknande resonemang kan foras när det gäller innehavare av särskild
rätt till egendom. Det finns alltså behov av att kunna förhindra att ett för-
verkande leder till stötande resultat för sådana rättsinnehavare. Bestäm-
melsen om att förverkande inte får ske om det framstår som oskäligt bör
därför tillämpas även i förhållande till den som har särskild rätt till den
punktskattepliktiga vara som skall förverkas. Vid bedömningen av om
förverkandet är oskäligt måste alltså hänsyn även tas rätts-innehavarens
situation.

Det är vidare nödvändigt att ta ställning till hur ett förverkande av
egendom skall påverka sådan rätt som vunnits genom utmätning eller
betalningssäkring i egendomen. Enligt brottsbalkens bestämmelser om
förverkande är huvudregeln att sådan rätt upphör om förverkande sker.
Motsvarande bör gälla vid förverkande enligt den nya lagen om punkt-
skattekontroll. I likhet med vad som gäller enligt brottsbalken bör dock
regeln inte vara undantagslös. Länsrätten föreslås därför få befogenhet att
forordna att rätt som vunnits genom utmätning eller betalningssäkring
skall bestå. Meddelar länsrätten inget sådant förordnande upphör alltså
rätten.

Prop. 1997/98:100

105

11.12 Försäljning av förverkad egendom m.m.

Regeringens forslag: När ett beslut om förverkande av mineraloljepro-
dukt eller arman egendom än punktskattepliktig varor vunnit laga kraft
skall egendomen säljas genom tullmyndighetens försorg. Om egendomen
inte kan säljas får den i stället förstöras. Har förverkande skett på grund
av att skattskyldig inte har betalat punktskatt på en omhändertagen mi-
neraloljeprodukt inom viss tid skall försäljningsintäkten användas till att
betala punktskatten. Överstiger försäljningsintäkten skattebeloppet skall
överskjutande intäkter ges ut till den vars mineraloljeprodukter har för-
verkats om denne är känd. Annars skall försäljningsintäkten tillfalla sta-
ten. I fråga om alkoholvara som har förverkats skall lagen (1958:205) om
förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. gälla i tillämpliga delar. Har
förverkande skett på grund av att en skattskyldig inte har betalat punkt-
skatt på en omhändertagen alkoholvara inom viss tid skall dock försälj-
ningsintäkten användas till att betala punktskatten. Överstiger försälj-
ningsintäkten skattebeloppet skall överskjutande intäkter ges ut till den
vars produkter förverkats om denne är känd. Annars skall försälj-
ningsintäkten tillfalla staten. I övriga fall skall försäljningsintäkten ges ut
till den vars egendom förverkats om denne är känd och i annat fall till-
falla staten. Tobaksvara som har förverkats skall förstöras.

Kommitténs förslag: Skiljer sig från regeringens vad gäller alkohol-
och tobaksvaror.

Remissinstanserna: Alkoholinspektionen har följande kommentar till
förslaget. För att beskattningsmyndigheten över huvud skall kunna sälja
förverkade alkoholvaror krävs en konstruktion så att myndigheten far rätt
att sälja dryckerna eftersom kommissionsförsäljning inte är tillåten.
Dessutom bör formerna för denna försäljning regleras i lag. I 11 kap. 4 §
alkohollagen anges att i fråga om sprit, alkoholdrycker och mäsk som
kan antas bli förverkade, gäller lagen (1958:205) om förverkande av al-
koholhaltiga drycker m.m. i tillämpliga delar. I 2 § i sistnämnda lag sägs
bl.a. att beslagtagen egendom må försäljas till den som är berättigad att
tillverka eller bedriva partihandel med sådana varor enligt alkohollagen.
En regel motsvarande den som finns i 11 kap. 4 § alkohollagen bör därför
tas in i lagförslaget. Därigenom uppfylls förutsättningarna för beskatt-
ningsmyndigheten att kunna genomföra denna försäljning på ett sätt som
är anpassat till övriga fall av extraordinär alkoholförsäljning. Med hän-
syn till marknadens funktion är det emellertid tveksamt i vilken utsträck-
ning beslagtagna varor vid försäljning skall kunna konkurrera med legalt
införda varor bl.a. eftersom det inte går att säkerställa ett produkt- och
märkningsansvar för den aktuella varan. Av bl.a. dessa skäl torde priser-
na pressas till ett minimum. Det kommer därför som regel att bli aktuellt
att förstöra alkoholvaran istället med hänsyn till ifrågasatt kvalité. Den
typ av försäljning som ligger närmast till hands är att förverkade varor
säljs för att göras om till teknisk sprit. För detta krävs en anpassning i
lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. som inte utesluter
denna typ av försäljning. Generaltullstyrelsen anser att det behövs ytter-

Prop. 1997/98:100

106

ligare bestämmelser avseende försäljningen av förverkade alkohol- och
tobaksvaror. Vidare undrar Generaltullstyrelsen hur förslaget förhåller
sig till alkohollagens bestämmelser om försäljning av alkoholhaltiga
drycker.

Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt 11 kap. 4 § alkohollagen
gäller lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. i
fråga om alkoholdrycker och mäsk som kan antas bli förverkade. Av 23 §
varusmugglingslagen följer att lagen om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m.m. skall tillämpas om alkoholdrycker tagits i beslag och det
kan antas att dryckerna kommer att förverkas enligt varusmugglingsla-
gen. Enligt lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. far al-
koholdryck förstöras om varans värde är ringa eller det av annan anled-
ning är försvarligt att förstöra varan. I annat fall får alkoholvaran säljas
till den som har parti- eller tillverkningstillstånd enligt alkohollagen.

Enligt förordningen (1994:1613) om tobaksskatt skall tobaksvara för-
störas om har den förklarats förverkad enligt lagen om tobaksskatt eller
varusmugglingslagen.

Skälen för regeringens förslag: Det finns inga särskilda regler för
handeln med mineraloljeprodukter. Det behövs därför inga särskilda
regler för att tullen skall kunna sälja förverkade mineraloljeprodukter
utan endast en bestämmelse om att produkterna skall säljas när beslutet
om förverkande vunnit laga kraft. Om produkterna inte kan säljas far de i
stället förstöras. Dessa bestämmelser skall även gälla i fall annan egen-
dom än punktskattepliktig vara förverkas.

Säljs mineraloljeprodukter för vilka skatt påförts skall försäljningsin-
täkten användas till att betala skatten för produkten. Överstiger försälj-
ningsintäkterna skattebeloppet skall överskjutande intäkter utges till den
vars produkt förverkats.

Alkoholdrycker som förverkats enligt varusmugglingslagen eller alko-
hollagen får säljas. Därvid gäller lagen om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m.m. i tillämpliga delar. Regeringen anser att motsvarande ord-
ning skall gälla för alkoholdrycker som förverkas enligt den nya lagen
om punktskattekontroll. Enligt lagen om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m.m. skall intäkt från försäljning av förverkad egendom tillfalla
staten. Denna bestämmelse skall dock inte tillämpas i fråga om alkohol-
varor för vilka skatt påförts. I sådana fall skall försäljningsintäkten i
stället användas till att betala skatten. Överstiger försäljningsintäkten
skattebeloppet skall överskjutande intäkter utges till den vars alkoholva-
ror förverkats.

Det är rimligt att anta att merparten av de tobaksvaror som kommer att
förverkas inte uppfyller tobakslagens krav på varningstext och innehålls-
deklaration och inte heller tobaksskattelagens krav på att förpackningen
skall vara försedd med särskild märkning med uppgift om detalj han-
delspriset. För att tullen skall kunna sälja förverkade tobaksvaror torde
det därför i de allra flesta fall krävas att tullen vidtar åtgärder för att upp-
fylla nämnda krav, åtgärder som i många fall kommer att vara så kost-
samma att en försäljning inte ter sig försvarbar. Tobakslagens och to-
baksskattelagens krav gäller dock endast för varor som bjuds ut till för-
säljning i Sverige. Tullen skulle därför kunna få sälja förverkade to-

Prop. 1997/98:100

107

baksvaror till utlandet. Emellertid skulle tullen knappast kunna garantera Pr0P- 1997/98:100
tobaksvaromas kvalitet, vilket förmodligen skulle försvåra en försäljning.

Regeringen anser därför att tobaksvaror som förverkas enligt den nya
lagen om punktskattekontroll skall förstöras. Detta stämmer överens med
vad som i dag gäller när tobaksvaror förverkas enligt tobaksskattelagen
eller varusmugglingslagen.

Det bör i det här sammanhanget påpekas att skyldighet att betala skatt
består även efter det att varorna förverkats. Det innebär alltså att om för-
säljningsintäkterna inte täcker skattebeloppet skall den skattskyldige be-
tala resterande del av beloppet.

I lagrådsremissen föreslog regeringen att om egendom säljs för vilken
ingen skatt påförts skall försäljningsintäkten tillfalla staten.

Lagrådet har yttrat att det i lagrådsremissen inte närmare har motive-
rats varför överskjutande försäljningsintäkt skall tillfalla ägaren i fall där
skatt påförts men inte i övriga fall. Lagrådet kan därför inte bedöma om
det finns fog för denna olika behandling och anser därför att frågan bör
övervägas närmare i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Regeringen anser att det saknas skäl för att ha olika regler för fall där
skatt påförts och övriga fall. Det bör därför föreskrivas att säljs egendom
för vilken ingen skatt påförts skall försäljningsintäkten ges ut till den vars
egendom förverkats om denne är känd och i annan fall tillfalla staten.

12 Straffbestämmelser

Regeringens förslag: Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter
mot skyldigheten att stanna på anmaning skall dömas till penningböter.
Den som uppsåtligen bryter mot skyldigheten att legitimera sig eller på
annat godtagbart sätt styrka sin identitet skall dömas till penningböter.
Ansvar skall dock inte ådömas om tullmyndigheten genast kunnat fast-
ställa den tillfrågades identitet. Förare som uppsåtligen eller av oaktsam-
het underlåter att medföra föreskrivna ledsagardokument eller bevis om
ställd säkerhet skall dömas till penningböter.

Kommitténs förslag: Skiljer sig från vårt förslag vad gäller påföljder-
na. Till skillnad från regeringen föreslår kommittén att förare som un-
derlåter att medföra föreskrivna ledsagardokument eller bevis om ställd
säkerhet skall kunna dömas till fängelse.

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som berör försla-
get har invändningar mot delar av förslaget.

Justitieombudsmannen anför att det självfallet aldrig kan komma i fråga
att döma någon för att ha brutit mot skyldigheten att stanna på anmaning
om den anmanande tjänstemannen inte var behörig att vidta åtgärden.
Någon bestämmelse om att ansvar inte skall ådömas om den tjänsteman
som gav anmaning inte var behörig härtill behövs därför inte. Umeå
tingsrätt har inga invändningar mot förslagen. Riksåklagaren avstyrker
förslaget. Rikspolisstyrelsen motsätter sig att man straffbelägger att nå-

108

gon inte kan legitimera sig på det sätt som föreslagits. Generaltullstyrel-
sen anser att tullen och beskattningsmyndigheten bör ges möjligheter att
utreda brott enligt den nya lagen. Detta hänger ihop med möjligheterna
att använda institutet förskottsbetalning av böter. För att kunna bestämma
ett förskottsbelopp behöver en utredning göras och det går inte att kom-
ma ifrån att en förskottsbetalning är en ”frivillig” åtgärd från den enskil-
des sida för att freda sig från en häktning eller för att slippa ifrån praktis-
ka bestyr i framtiden. Om utredningen av det misstänkta brottet eller för-
seelsen skall utredas av polis vid en senare tidpunkt torde möjligheten att
förmå den enskilde att betala i förskott minska väsentligt. Generaltullsty-
relsen anser vidare att det bör vara straffbart att inte stanna på anmaning
av tjänsteman oavsett om denne är behörig eller inte. Föraren kan inte
veta på vilken grund en tjänsteman stoppar honom. Är det en tulltjänste-
man eller en polisman kan det vara på helt andra grunder än avseende en
transportkontroll. Det bör föreligga en ovillkorlig skyldighet att stanna
när en uniformerad tjänsteman på ett korrekt sätt lämnar en anmaning att
stanna. Om tjänstemannen därvid i efterhand kan visas ha saknat befo-
genhet att i det enskilda fallet lämna anmaningen får det avgöras vilket
fel tjänstemannen kan ha gjort och om detta kan medföra rätt till ersätt-
ning för den felaktigt stoppade. Skulle någon annan än en tjänsteman
lämna anmaningen, t.ex. en rånare som utger sig för att vara polis, tull-
eller skattetjänsteman och föraren då inte stannar föreligger inte de ob-
jektiva rekvisiten för straff. Riksskatteverket anser, av samma skäl som
Generaltullstyrelsen, att beskattningsmyndigheten och tullen bör ges
möjlighet att utreda brott enligt denna lag.

Skälen för regeringens förslag: Enligt transportkontrollagen skall
den som uppsåtligen eller av oaktsamhet låter bli att stanna på anmaning
dömas till böter. Det skall även i fortsättningen vara straffsanktionerat att
inte stanna på anmaning. Däremot finns det skäl att överväga om påfölj-
den bör ändras till penningböter. Enligt 164 § vägtrafikkungörelsen
(1972:603) skall förare av motordrivet fordon som underlåter att stanna
på tecken av polisman dömas till penningböter. Det finns ingen anled-
ning att ha en annan påföljd för underlåtenhet att stanna på anmaning
enligt den nya lagen om punktskattekontroll. Påföljden skall därför vara
penningböter.

Kommittén föreslår att ansvar inte skall ådömas om den tjänsteman
som anmanade föraren att stanna inte var behörig att göra det. Någon
sådan begränsning av straffbarheten finns inte i transportkontrollagen.
Enligt inregränslagen skall den som uppsåtligen eller av oaktsamhet låter
bli att stanna på tulltjänstemans anmaning dömas till böter. 1 ringa fall
skall dock inte dömas till ansvar. Regeringen föreslår i avsnitt 15 att an-
maning att stanna fordon skall få ges av tulltjänsteman och polisman.
Denna behörighet gäller i hela landet. Om annan än tulltjänsteman eller
polisman anmanar en förare att stanna kan ansvar naturligtvis inte ådö-
mas. Detta följer av allmänna straffrättsliga grundsatser. Straffbarheten
behöver därför inte begränsas på så sätt som kommittén föreslagit.

Förare av fordon som stoppas med stöd av de nya bestämmelserna om
transportkontroll skall vara skyldig att legitimera sig eller på annat sätt
styrka sin identitet. En sådan skyldighet finns redan i dag enligt trans-

Prop. 1997/98:100

109

portkontrollagen. Den som underlåter att legitimera sig träffas dock en- ProP- 1997/98:100
ligt nämnda lag inte av någon sanktion. Möjligheten att begära att en fö-
rare legitimerar sig eller på annat godtagbart sätt styrker sin identitet är
ett viktigt led i punktskattekontrollen. En osanktionerad skyldighet att
identifiera sig har dock inte något större värde. Regeringen föreslår där-
för att en straffsanktion skall kunna riktas mot de förare som uppsåtligen
bryter mot skyldigheten att identifiera sig. Ansvar enligt detta straffstad-
gande skall dock inte utdömas om tullmyndigheten genast kunnat fast-
ställa förarens identitet.

I samband med 1991 års ändring av bötesstraffen uttalades att man av
principiella skäl bör använda dagsbotsstraffet för brott i mer egentlig
mening, medan penningböter skall användas vid brott som mer har ka-
raktär av ordningsförseelse (se prop. 1990/91:68 s. 109 f.). Mot bakgrund
härav anser regeringen att straffet vid förseelse mot skyldigheten att
identifiera sig bör vara penningböter.

I avsnittet 9.4 har regeringen motiverat varför förare skall vara skyldi-
ga att se till att ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet medföljer
transporten i den utsträckning som följer av cirkulationsdirektivets be-
stämmelser. Det är dock inte tillräckligt med en skyldighet utan det be-
hövs även en sanktion för att säkerställa att skyldigheten efterlevs. Rege-
ringen anser därför att en straffrättslig sanktion skall kunna riktas mot de
förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att medföra före-
skrivna ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet. Brottet har ka-
raktär av ordningsförseelse och påföljden bör därför vara penningböter.

Tullmyndigheterna har en generell rätt att inleda förundersökning be-
träffande brott enligt lagen om straff för varusmuggling. Även beträffan-
de brott mot andra författningar på tullagstiftningens område inleder
tullmyndigheterna förundersökning. Tullmyndigheterna bör även kunna
utreda brott enligt nu aktuella bestämmelser. Detta uppnås genom en
hänvisning till 13 § och 24 § första stycket första meningen varusmugg-
lingslagen. Genom att tullmyndightema ges befogenhet att utreda brott
enligt den nya lagen om punktskattekontroll kan förskottsbetalning av
böter ske till tullmyndighet (se 2 § bötesverkställighetslagen [1979:189]
och 2 § bötesverkställighetsförordningen [1997:197]).

110

13

Postförsändelser m.m.

Prop. 1997/98:100

13.1 Införsel av alkoholdrycker i vissa fall

Regeringens förslag: Det skall vara möjligt att till landet föra in
spritdrycker, vin och starköl i form av flyttgods i samband med att en
enskild flyttar till Sverige och i form av gods som en enskild förvärvat
genom arv eller testamente. Begränsning av rätten till införsel skall
dock gälla bl.a. så till vida att mottagaren eller den person som låter
föra in dryckerna skall ha fyllt 20 år.

Regeringens bedömning: Frågan om rätten till införsel av sprit-
drycker, vin och starköl som gåvoförsändelse och kommersiell för-
sändelse bör utredas vidare.

Promemorians förslag: I promemorian föreslogs att spritdrycker, vin
och starköl även skulle fa föras in som gåvoförsändelse eller som kom-
mersiell försändelse.

Remissinstanserna: Generaltullstyrelsen efterlyser en definition av
begreppet gåvoförsändelse. Under alla omständigheter finner styrelsen att
en begränsning bör göras till enstaka gåvoförsändelse. Rikspolisstyrelsen
ser svårigheterna i att avgöra om en försändelse som innehåller alkohol-
eller tobaksvaror är en gåva eller inte. Riksskatteverket anser att det kan
uppstå problem därför att begreppen gåvoförsändelse, flyttgods och ar-
vegods inte har definierats ordentligt.

Bakgrunden till regeringens förslag

Tidigare reglering

Enligt 17 § lagen (1977:293) om handel med drycker - LHD, fick sprit-
drycker, vin och starköl, med de undantag som angavs i lagens 18 §, in-
föras till landet endast av det s.k. partihandelsbolaget (V & S Vin och
Sprit AB). Enligt 18 § LHD fick spritdrycker, vin och starköl föras in till
landet bl.a. enligt närmare bestämmelser som meddelades av regeringen
dels i form av enstaka gåvoförsändelse till enskild person för dennes eller
dennes familjs personliga bruk, dels av en enskild person som flyttade in
till landet eller återvände hit efter längre tids vistelse utomlands om
dryckerna var avsedda för eget eller familjens bruk och dels av en enskild
person som hade mottagit dryckerna i arv eller genom testamente, om
dryckerna var avsedda för eget eller familjens bruk.

Bestämmelserna i LHD kompletterades av förordningen (1987:1118)
om rätt till införsel av spritdrycker, vin och starköl i vissa fall. I förord-
ningen föreskrevs en 20-årsgräns för de tre olika möjligheterna till inför-
sel. Vidare föreskrevs beträffande flyttgodsfallen att den som återvände
till Sverige skulle ha vistats utomlands minst ett år för att rätt till införsel
skulle föreligga. Såväl LHD som den nämnda förordningen är upphävda
från och med den 1 januari 1995.

111

Regleringen i alkohollagen

Bestämmelser om rätt till införsel av spritdrycker, vin och starköl åter-
finns numera i 4 kap. 2 § alkohollagen (1994:1738). I nämnda bestäm-
melse slås fast att sådana drycker far föras in till landet endast av den
som har meddelats ett tillverknings- eller partihandelstillstånd avseende
sådana varor. Bestämmelsen tar i denna del endast sikte på yrkesmässig
införsel. Av paragrafens andra stycke framgår emellertid att spritdrycker,
vin och starköl får föras in även av den som har rätt till tullfrihet enligt 4
§ lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m., av resande som har fyllt 20 år
eller person, som utför arbete på transportmedel och som har uppnått
nämnda ålder, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående
för dennes eller dennes familjs personliga bruk och som proviant på far-
tyg eller luftfartyg enligt särskilda bestämmelser. Slutligen föreskrivs i
paragrafens tredje stycke att spritdrycker, vin och starköl som medförs
som proviant på järnvägståg i internationell trafik, får föras in i den ut-
sträckning som krävs för servering av passagerare under tågets fård inom
landet.

De i paragrafen angivna undantagen från kravet på tillstånd för rätten
till införsel motsvarar i sak vissa av de undantag som fanns intagna i
LHD. I LHD fanns därutöver, som framgått, även undantag för införsel
av spritdrycker, vin och starköl i form av gåva, flyttgods och arvegods. I
motiven till alkohollagen ges inte någon närmare förklaring till varför
inte rätt till införsel medgivits i dessa fall. Det torde emellertid stå klart
att vissa farhågor angående kontrollsvårigheter i perspektiv av den inre
marknaden, bl.a. vad avsåg åldersgränser och skatteinbetalning, varit av
avgörande betydelse för den mer restriktiva hållningen i alkohollagen i
förhållande till regleringen i LHD.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Avsaknaden av
möjligheter motsvarande de som fanns i LHD till införsel av spritdryck-
er, vin och starköl har väckt negativa reaktioner hos allmänheten efter
ikraftträdandet av alkohollagen den 1 januari 1995, och då framför allt i
fråga om införsel av gåvoförsändelser och av flyttgods. Tullmyndighe-
terna har också påtalat att den nya ordningen medför praktiska problem
och onödig irritation. Även EU-kommissionen har efter klagomål från
enskilda framhållit att den ifrågasätter den svenska restriktiviteten även
om begränsningarna i förhållande till vad som gällt enligt LHD inte di-
rekt har påståtts vara i strid med EG-rätten. Det bör i sammanhanget
framhållas att införsel av alkoholdrycker i form av gåvoförsändelse m.m.
efter ikraftträdandet av alkohollagen i viss utsträckning har kunnat ske
genom Systembolaget AB och den licensierade partihandeln som s.k.
privat import. Kommissionen har emellertid understrukit att denna ord-
ning förefaller vara mindre väl i överensstämmelse med dels principen
inom EG-rätten om den fria rörligheten för varor och EU-medborgamas i
följd därav avsedda möjligheter att tillgodogöra sig fördelarna av ett EU-
medlemskap, dels kärnverksamheten för Systembolaget AB.

Regeringen finner mot bakgrund av det anförda att åtskilligt talar för
att det genom ändringar i alkohollagen åtminstone bör införas en möjlig-
het att till landet föra in spritdrycker, vin och starköl i form av flyttgods i

Prop. 1997/98:100

112

samband med att enskild flyttar till Sverige och i form av vara som en- ?roP- 1997/98:100
skild förvärvat genom arv eller testamente. Ett totalt förbud i detta hänse-
ende är inte heller påkallat av alkoholpolitiska skäl. En begränsning av
rätten till införsel i de nämnda fallen skall dock vara att mottagaren eller
den person som låter föra in dryckerna skall ha fyllt 20 år, (jämför med
vad som redan gäller för s.k. resandeinförsel men även 3 kap. 8 § alko-
hollagen). Beträffande vad som krävs av den enskilde i fall då denne
hävdar rätt till införsel av flytt- eller arvegods hänvisas till kommentaren
under 4 kap. 2 § i förslaget till lag om ändring i alkohollagen.

Vad avser gåvoförsändelser och kommersiella försändelser till enskil-
da gör regeringen följande bedömning. I målet C-189/95, åklagaren mot
Harry Franzén, där Landskrona tingsrätt begärt förhandsavgörande, prö-
vade EG-domstolen bestämmelserna om detaljhandelsmonopolet och
dess funktionssätt mot artikel 37 i Romfördraget. Artikeln reglerar an-
passningen av statliga handelsmonopol. Domstolen konstaterade att arti-
kel 37 inte kräver att statliga handelsmonopol skall avskaffas men väl att
de till utformning och funktionssätt skall anpassas på ett sådant sätt att
ingen av medlemsstaternas medborgare diskrimineras i fråga om an-
skaffnings- och saluföringsvillkor. Syftet med artikeln är enligt domsto-
len att förena de krav som följer av inrättandet av den gemensamma
marknaden och dess funktionssätt med medlemsstaternas möjlighet att, i
syfte att uppnå vissa mål av allmänintresse såsom skyddet av folkhälsan,
upprätthålla vissa handelsmonopol.

Sammanfattningsvis fann domstolen med hänsyn till uppgifterna i
målet att detaljhandelsmonopolets kriterier och urvalsmetoder föreföll
varken diskriminerande eller av sådant slag att de missgynnade importe-
rade produkter. Sålunda slog domstolen fast att artikel 37 inte utgjorde
hinder för sådana nationella bestämmelser om ett statligt detaljhandel-
smonopol för alkoholdrycker och dess funktionssätt som avsågs i begä-
ran om förhandsavgörande.

För svenskt vidkommande var EG-domstolens beslut mycket viktigt
sett ur folkhälsoperspektiv. Lagstiftningen på alkoholområdet skall syfta
till att begränsa det privata vinstintresset och alkoholens tillgänglighet
samt att skydda ungdomen. Det är därför viktigt att hitta ett system, när
det gäller distansförsäljningen av alkohol från andra EU-länder till Sveri-
ge, som tar hänsyn också till dessa alkoholpolitiska aspekter, inte minst
ålderskontroll och tillgänglighet. Frågan om distansförsäljningen av al-
kohol till Sverige från annat EU-land skall tillåtas och hur den i så fall
skall hanteras måste därför utredas vidare. Den nyligen tillsatta kommit-
tén (S 1998:02) som fått regeringens uppdrag att se över vissa bestäm-
melser i alkohollagen (1994:1738) samt lagen (1961:181) om försäljning
av tekninsk sprit m.m. har i sina direktiv redan uppgiften att behandla
frågan om importrätt av alkoholdrycker. Denna kommitté bör få uppgif-
ten att med förtur utreda hur distansförsäljningen av alkoholdrycker bör
inordnas i det svenska regelsystemet utifrån också alkoholpolitiska as-
pekter.

Även när det gäller gåvoförsändelser av alkoholdrycker så måste dessa
om införsel av sådana skall tillåtas regleras på ett sådant sätt att en skatte-
frihet för gåvoförsändelser inte missbrukas. Att sända paket med alkoho-

113

linnehåll får inte utnyttjas för postorderförsäljning eller marknadsföring
under täckmantel av gåva. Därför bör även denna fråga bli föremål för
ytterligare utredning av den nyligen tillsatta kommittén (S 1998:02).

13.2 Distansförsäljning

Regeringens förslag: Försändelser med tobaksvaror som utan vinst-
syfte skickas till privatpersoner i Sverige från ett annat EG-land, och
som inte utgör gåvoförsändelser, skall beskattas i Sverige enligt reg-
lerna om s.k. distansförsäljning.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att det vore värdefullt om
bestämmelser om skattefrihet för gåvoförsändelser, arv- och flyttgods
togs in i en lag, förslagsvis i inledningen till lagen (1994:1565) om be-
skattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land
som är medlem i Europeiska unionen.

Skälen för regeringens förslag: Enligt bestämmelserna i rådets di-
rektiv 92/12/EEG om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och
om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor skall punktskat-
tepliktiga alkohol- och tobaksvaror normalt beskattas i det land där de
konsumeras. Endast när sådana varor förvärvas av enskilda personer för
deras eget bruk och transporteras av dem själva följer av principen för
den inre marknaden att punktskatt skall tas ut i den medlemsstat där va-
rorna har förvärvats. Detta framgår av artikel 8 i direktiv 92/12/EEG. Om
alkohol- eller tobaksvaror avsänds eller transporteras direkt eller indirekt
av en säljare eller för dennes räkning från ett medlemsland till en privat-
person i ett annat medlemsland, s.k. distansförsäljning, skall varorna be-
skattas i destinationsmedlemsstaten. Skatten skall påföras säljaren och
denne kan få återbetalning av den skatt som erlagts i avsändarlandet.
Detta stadgas i artikel 10 i direktiv 92/12/EEG. Bestämmelserna om di-
stansförsäljning har tagits in i lagen om tobaksskatt och i lagen om alko-
holskatt.

När direktiv 92/12/EEG antogs av rådet påpekade rådet och kommis-
sionen att det föreligger problem att göra skillnad mellan transaktioner
som omfattas av bestämmelser som grundar sig på principen om beskatt-
ning i destinationslandet respektive transaktioner som görs av privatper-
soner inom det regelverk som bygger på beskattning i ursprungslandet. I
samband härmed förklarade rådet och kommissionen att medlemsländer-
na kan föreskriva att överföringar mot betalning som inte sker i förvärvs-
syfte av punktskattepliktiga varor mellan personer skall anses ske för
kommersiella ändamål. I sådana fall skall beskattning således ske i desti-
nationslandet.

I Storbritannien har en engelsk domstol vänt sig till EG-domstolen
(mål nr C-296/95, ”The Man in Black”) för att få klargjort om det är frå-
ga om distansförsäljning av cigaretter eller om det är fråga om privatin-
försel av sådana enligt artikel 8 i direktiv 92/12/EEG när en agent agerat

Prop. 1997/98:100

114

for köparens räkning. EG-domstolen har i dom den 2 april 1998 konstate-
rat att det inte är fråga om privat införsel enligt artikel 8 och att skatt
skall tas ut i destinationslandet.

Enligt bestämmelserna i direktiv 92/12/EEG gäller, såsom ovan
nämnts, att privatpersoner vid resa från ett annat medlemsland kan infora
punktbeskattade alkohol- och tobaksvaror utan att betala punktskatt i
hemlandet om varorna är avsedda för deras eget behov. I anslutningsför-
draget med den Europeiska unionen fick Sverige, liksom Finland och
tidigare Danmark, ett undantag som innebär möjlighet att ta ut punktskatt
i Sverige på införda alkohol- och tobaksvaror över vissa kvantiteter. Be-
stämmelsen om detta finns i artikel 26 i direktiv 92/12/EEG. Sveriges
undantag gäller resandeinförsel och kan inte anses omfatta rätt att be-
skatta privatpersoners införsel av flyttsaker och arv samt gåvoförsändel-
ser i form av alkohol- och tobaksvaror. Reglerna om beskattning av re-
sandeinförsel finns i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel
av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen. När det gäller införsel från tredje land av alkohol- och tobaksva-
ror som flyttsaker och arv samt som gåva över viss mindre kvantitet,
skall dock tull och skatt betalas i Sverige i enlighet med reglerna i rådets
förordning EG/918/83 om upprättande av ett gemenskapssystem för tull-
befrielse och reglerna i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import,
m.m.

Enligt regeringens mening bör försändelser av tobaksvaror från ett an-
nat medlemsland till privatpersoner beskattas i Sverige även om avsända-
ren inte gör någon ekonomisk vinst på transaktionen, såvida det inte är
fråga om gåvoförsändelser. Rådet och kommissionen har också förklarat
att medlemsländerna kan föreskriva sådana regler. Regeringen föreslår
därför att punktskatt skall tas ut i Sverige i sådana fall och att avsändaren
skall betala skatten. Regler om detta föreslås införda i lagen om tobaks-
skatt. Eftersom det inte är tillåtet för privatpersoner att införa alkoholva-
ror via distansförsäljning eller som gåvoförsändelse till Sverige är en
sådan bestämmelse avseende alkoholvaror onödig. Bestämmelsen finns
inte heller införd i direktiv 92/12/EEG varför någon skyldighet för inför-
livande i svensk lagstiftning inte föreligger. För införsel av gåvoförsän-
delser, liksom arvegods och flyttsaker, skall inte punktskatt tas ut. För att
detta tydligare skall framgå föreslås dock viss ändring av lagtexten i la-
gen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen.

Prop. 1997/98:100

115

13.3

Kontroll av postförsändelser

Prop. 1997/98:100

13.3.1 Tullens befogenheter att undersöka och öppna postför-
sändelser

Regeringens förslag: Tullmyndigheten ges befogenhet att undersöka om
en postförsändelse innehåller alkohol- eller tobaksvaror och att öppna en
sådan försändelse när det finns anledning att anta att den innehåller alko-
hol- eller tobaksvaror. För att skydda brevhemligheten införs bestämmel-
ser om begränsningar i tullens kontrollbefogenheter. Sålunda får en sådan
försändelse öppnas endast vid postkontor dit post från utlandet ankom-
mer, dvs. vid de särskilda utväxlingspostkontoren, eller hos tullmyndig-
heten. Har ett öppnande skett skall mottagaren underrättas så snart som
möjligt. Detsamma gäller avsändaren om denne är känd. Om försän-
delsen innehåller ett förtroligt meddelande skall detta omedelbart tillslu-
tas och vidarebefordras till mottagaren. Ett beslut om öppnande får fattas
endast av chefen för myndigheten eller den tjänsteman som särskilt för-
ordnats att göra det. Ett protokoll skall föras över undersökningen. Av
protokollet skall framgå ändamålet med undersökningen och vad som
kommit fram vid denna. Om mottagaren av en alkoholvara inte innehar
partihandels- eller tillverkningstillstånd enligt alkohollagen eller är under
20 år skall varan återsändas till avsändaren, om detta är möjligt. I annat
fall skall varan omhändertas. Detsamma gäller för tobaksvaror om mot-
tagaren är under 18 år.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser är positiva till förslaget
att ge tullen de utökade befogenheterna. Sålunda anser Kammarrätten i
Sundsvall att de föreslagna bestämmelserna far anses vara sådana att det,
såväl ur grundlagssynpunkt som när det gäller tillämpningen av artikel 8
i Europakonventionen, framstår som godtagbart att bestämmelserna inne-
fattar möjlighet för tullen att undersöka och öppna postförsändelser. Där-
emot avstyrker såväl Svea hovrätt som Justitiekanslern och Sveriges ad-
vokatsamfund förslaget. Hovrätten anför därvid bl.a. att det är svårt att
bedöma förslaget och dess närmare konsekvenser, eftersom det endast
utgör en del av ett omfattande lagstiftningsarbete, vilket hovrätten inte
haft tillgång till. Det är därför svårt, menar hovrätten, att med enbart det
översända materialet som grund fa en tillräcklig bild av hur rättssäker-
hetsfrågoma kommer att lösas. Hovrätten tar ändå upp vissa principfrå-
gor till bedömning och ifrågasätter därvid om det ingrepp i enskilds rätt
till korrespondens som förslaget innebär är godtagbart när det är fråga
om försändelser som inte innehåller någon vara som är förbjuden att in-
föra eller inneha. Justitiekanslern påpekar att själva undersökningen av
postförsändelsema kan vara väl så integritetskänslig som öppnandet av
försändelsen och ifrågasätter vidare om det skattemässiga skälet bakom
förslaget är av tillräcklig dignitet för att generellt genombryta posthem-
ligheten för förtroliga meddelanden m.m. Såväl hovrätten som Justitie-
kanslem efterlyser en närmare analys av om den föreslagna regleringen

116

låter sig inordnas i någon av de kategorier av intressen som enligt artikel
8 i Europakonventionen är godtagbara för att begränsa skyddet för den
enskildes korrespondens.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har på olika sätt fått
upplysningar om att ett stort antal postförsändelser från andra EU-länder
innehåller alkohol- och tobaksvaror. Det rör sig beträffande cigaretter i
stor utsträckning om kommersiell distansförsäljning i form av postorder-
försäljning eller liknande förfaranden. Antalet postförsändelser av ciga-
retter synes öka mycket snabbt och en omfattande annonsering om sådan
försäljning sker bl.a. på internet. Ett vanligt förfarande synes vara att be-
skattade cigaretter köps i ett EU-land med låg cigarettskatt jämförd med
den svenska och sedan med post skickas till beställare i Sverige. I enlig-
het med cirkulationsdirektivets regler om distansförsäljning skall svensk
punktskatt betalas vid distansförsäljning till Sverige. Vidare finns regler
om säkerhet och representant för den skattskyldige. Dessa regler följs
emellertid inte och varorna undgår därigenom att bli belagda med svensk
punktskatt. Om denna utveckling inte kan hejdas riskerar skattebasen vad
avser beskattningen av tobak att snabbt allvarligt undergrävas med
mycket betydande bortfall av skatteintäkter som följd. Det kan också på-
pekas att möjligheten för Sverige att anpassa skatten på cigaretter nedåt
är begränsad, såvida inte Sverige kan få en förlängning av det undantag
från minimiskatterna på tobak som Sverige har till och med 1998.

Varken tullen eller skatteförvaltningen har för närvarande någon möj-
lighet att kontrollera dessa postförsändelser. Detta är enligt regeringens
mening inte acceptabelt. Förutom de fiskala aspekterna medför de bris-
tande kontrollmöjligheterna att det blir möjligt att kringgå gällande för-
bud att införa alkoholvaror för den som inte har erfoderligt tillstånd en-
ligt alkohollagen. Utan kontrollmöjligheter går det inte heller att kon-
trollera att den som för in alkohol- och tobaksvaror har fyllt 20 respekti-
ve 18 år. Skyddet för ungdomen är en av hörnstenarna i den svenska al-
koholpolitiken. Den möjlighet som tullen har i dag att kontrollera att den
som för in alkoholvaror fyllt 20 år, och att den som för in tobaksvaror
fyllt 18 år, måste därför enligt regeringens mening finnas även i fråga om
alkohol- och tobaksvaror som sänds per post.

Genom införandet av lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges
gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen fick tullen möjlighet
att undersöka och öppna postförsändelser från ett annat EU-land. Av för-
arbetena till lagen (prop. 1995/96:166 s. 65) framgår att möjligheten för
tullen att öppna och undersöka brev och andra försändelser i särskilt hög
grad motiverades av det starka samhällsintresset att begränsa narkoti-
kabrottsligheten.

Enligt lagen finns det även möjlighet att kontrollera postförsändelser
som innehåller vissa andra, i lagen uppräknade, varor. En förutsättning
för att försändelserna skall kunna öppnas är att det finns misstanke om att
försändelsen innehåller en sådan vara och att det kan vara fråga om va-
rusmuggling. Nu föreslår regeringen att motsvarande befogenheter skall
införas i den nya lagen om punktskattekontroll.

Vad gäller förslagets förenlighet med RF och Europakonventionen
gjorde regeringen i lagrådsremissen bedömningen att om tullen inte får

Prop. 1997/98:100

117

de utvidgade möjligheter till kontroll av postförsändelser som föreslås
finns det risk för att de folkhälso- och skattepolitiska skäl som ligger till
grund för beskattningen av alkohol- och tobaksvaror snabbt kan under-
grävas. Vidare finns det en uppenbar risk för att skattebasen såvitt avser
tobak allvarligt kommer att urholkas med mycket betydande bortfall av
skatteintäkter som följd. En sådan utveckling skulle enligt regeringen i
förlängningen kunna påverka Sveriges ekonomiska välstånd. Vidare
framhöll regeringen att de bristande kontrollmöjligheterna också försvå-
rar möjligheterna att upprätthålla förbudet att införa alkohol- och tobaks-
varor för den som är under 20 resp. 18 år. Mot denna bakgrund var enligt
regeringens bedömning förslaget förenligt men såväl RF som Europa-
konventionen.

Lagrådet har i sitt yttrande ansett att det inte är sannolikt att skattebort-
fallet vid utebliven kontroll av postförsändelser kan bli av sådan omfatt-
ning att landets välstånd äventyras. Lagrådet anser inte heller att det
framkommit andra skäl för att göra inskränkningar i det skydd för förtro-
liga meddelanden som föreskrivs i 2 kap. 6 § RF och artikel 8.1 Europa-
konventionen.

Enligt 2 kap. 6 § RF är varje medborgare gentemot det allmänna skyd-
dad mot bl.a. undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse. För
begränsning av de fri -och rättigheter som anges i 2 kap. RF krävs stöd i
lag. Enligt 12 § andra stycket samma kapitel far begränsning göras endast
för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle.
Begränsningen far aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn
till det ändamål som har föranlett den, och inte heller sträcka sig så långt
att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen.

I Europakonventionen föreskrivs att var och en har rätt till skydd för
bl.a. sin korrespondens. Av artikel 8.2 framgår att rätten dock får under-
kastas inskränkningar. Stycket har följande lydelse.

”Offentlig myndighet må inte störa åtnjutandet av denna rättighet med
undantag från vad som är stadgat i lag och i ett demokratiskt samhälle är
nödvändigt med hänsyn till landets yttre säkerhet, den allmänna säker-
heten, landets ekonomiska välstånd, förebyggande av oordning eller
brott, hälsovården, skyddandet av sedligheten eller av andra personers
fri- och rättigheter.”

Vad först gäller frågan om en utebliven kontrollmöjlighet skulle hota
”landets ekonomiska välstånd” gör regeringen den bedömningen att den-
na grund kan åberopas som skäl för en inskränkning av i Europakonven-
tionen skyddade rättigheter även om det bortfall av allmänna medel som
skyddet av den ifrågavarande rättigheten skulle leda till inte är av den
storleksordning som Lagrådet synes anse vara nödvändigt. Stöd för den-
na åsikt kan hämtas från Europadomstolens praxis. Som exempel kan
nämnas ett avgörande i domstolen som behandlar just denna fråga (målet
MS mot Sverige, Application No. 20837/92). Målet rörde en försäk-
ringskassas inhämtande av information från ett sjukhus i samband med
att kassan prövade en begäran från klaganden om arbetsskadeersättning.
Klaganden påstod att överföringen av informationen kränkt hennes rätt
till respekt för privatlivet, artikel 8 i konventionen. Domstolen kom in-
ledningsvis fram till att artikeln var tillämplig på förfarandet och att ett

Prop. 1997/98:100

118

intrång skett i klagandens rätt enligt den. Domstolen konstaterade vidare
att intrånget skett med stöd av inhemsk lag och att det tjänat ett legitimt
syfte, nämligen att se till att allmänna medel i form av arbetsskadeersätt-
ning kom behövande till del. Överföringen av informationen ansågs nöd-
vändig för att skydda landets ekonomiska välstånd. Domstolen kom så-
lunda fram till att intrånget stått i proportion till syftet med åtgärden och
att någon kränkning av artikel 8 inte ägt rum.

Vad gäller det av regeringen nu framlagda förslaget avser det att för-
hindra dels på sikt stora skattebortfall från alkohol- och tobaksområdena,
dels att alkoholvaror förs in i landet i strid med alkohollagens regler om
införsel eller att tobaksvaror förs in i strid med tobakslagens regel om att
sådana varor endast far föras in i landet av den som har fyllt 18 år.

Som regeringen framhållit i lagrådsremissen finns också starka folk-
hälsoskäl som talar för att kunna kontrollera försändelser av aktuellt slag.
Rätten till skydd för förtroliga meddelanden kan, såsom framgått, in-
skränkas även med hänsyn till skyddet för hälsovården. Den föreslagna
kontrollen utgör en viktig förutsättning för att upprätthålla den av folk-
hälsoskäl restriktiva svenska politiken på alkohol- och tobaksområdet.
Målet för den svenska alkoholpolitiken är att begränsa alkoholens skade-
verkningar genom att minska den totala alkoholkonsumtionen. En ökad
tillgänglighet av alkohol medför en ökad konsumtion. Omvänt gäller att
ju svårare det är att fa tag i alkohol, desto mindre konsumeras det totalt
sett och desto färre människor skadas på grund av alkoholen. Detta syn-
sätt har också anammats av Världshälsoorganisationen (WHO) och ligger
till grund för europaregionens handlingsplan (European Alcohol Action
Plan) för att minska alkoholskadorna i Europa. Planen har antagits en-
hälligt av alla europaregionens stater, inklusive samtliga EU-stater.

Sveriges viktigaste medel för att begränsa tillgängligheten är detalj-
handelsmonopolet och prispolitiken. Den högprispolitik som Sverige
tillämpar både när det gäller alkohol och cigaretter förutsätter att det på
ett effektivt sätt går att kontrollera att svensk punktskatt tas ut. Det finns
anledning att i detta sammanhang också påpeka att Sverige i samband
med medlemskapsförhandlingama fått ett särskilt undantag som möjlig-
gör betydligt mer restriktiva regler för resandes privatinförsel av alkohol
och tobak än vad som gäller generellt inom EU. Även detta undantag
undergrävs om importen via postförsändelser av i Sverige obeskattade
alkohol- och tobaksvaror skulle öka kraftigt.

Om kontrollen inte kan upprätthållas undergrävs vidare detaljhandels-
monopolets ställning i Sverige. Detta skall utgöra en garant för att mark-
nadsföring och försäljning av alkoholdrycker till allmänheten sker åter-
hållsamt och att lagar och bestämmelser på alkoholområdet efterlevs. För
att säkerställa dessa intentioner föreslår regeringen i förevarande propo-
sition också vissa ändringar i alkohollagen för att tydliggöra att alko-
holdrycker endast får föras in i landet av den som har partihandels- eller
tillverkningstillstånd, av resande och den som har rätt till tullfrihet enligt
lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. samt av enskilda som flyttar till
Sverige eller som erhållit alkoholdryckerna genom arv.

Att det svenska alkoholmonopolet även är förenligt med gemenskaps-
rätten framgår av EG-domstolens dom i målet C-189/95, åklagaren mot

Prop. 1997/98:100

119

Harry Franzén. I målet, där Landskrona tingsrätt begärt förhandsavgö-
rande, prövade EG-domstolen bestämmelserna om detaljhandelsmono-
polet och dess funktionssätt mot artikel 37 i Romfördraget. Artikeln reg-
lerar anpassningen av statliga handelsmonopol. Domstolen konstaterade
att artikel 37 inte kräver att statliga handelsmonopol skall avskaffas men
väl att de till utformning och funktionssätt skall anpassas på ett sådant
sätt att ingen av medlemsstaternas medborgare diskrimineras i fråga om
anskaffnings- och saluföringsvillkor. Syftet med artikeln är enligt dom-
stolen att förena de krav som följer av inrättandet av den gemensamma
marknaden och dess funktionssätt med medlemsstaternas möjlighet att, i
syfte att uppnå vissa mål av allmänintresse såsom skyddet av folkhälsan,
upprätthålla vissa handelsmonopol. Domstolens slutsats var att det
svenska detaljhandelsmonopolet för alkoholdrycker var förenligt med
EG- rätten.

Sammanfattningsvis vidhåller regeringen sin bedömning att de före-
slagna åtgärderna inte strider mot vare sig Europakonventionen eller re-
geringsformen.

För att begränsa intrånget i skyddet för den enskildes korrespondens
föreslår regeringen vissa särskilda regler. Således skall ett öppnande
kunna ske endast om det finns viss misstanke om att försändelsen inne-
håller en alkohol- eller tobaksvara. Det torde därvid vara tillräckligt att
en genomlysning av varan indikerar att det är fråga om en sådan vara för
att misstankegraden skall anses ha uppnåtts. Vidare far försändelsen
öppnas endast om den finns hos tullmyndigheten eller på utväxlingspost-
kontoret. Det finns sålunda inte någon möjlighet att genom den föreslag-
na bestämmelsen kontrollera varor på adresspostkontoret. Skyddet av
brevhemligheten påkallar vidare ytterligare lagstadgade begränsningar i
kontrollbefogenhetema. Förutom den tidigare nämnda proportionalitets-
principen införs en bestämmelse där det framgår att befogenheten att be-
sluta i fråga om granskningen i princip ligger på myndighetschefen, även
om den skall kunna delegeras till någon annan tjänsteman. Vidare införs
en bestämmelse om skyldighet att föra protokoll över undersökningen.
En sådan bestämmelse, som redan finns i tullagen och i lagen om Tull-
verkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Euro-
peiska unionen, överensstämmer med vad som gäller enligt rättegångs-
balkens regler om beslag, där det är fråga om lika ingripande regler för
den enskilde. Om ett öppnande skett av en försändelse skall mottagaren
underrättas så snart som möjligt. Detsamma gäller avsändaren om denne
är känd. Om försändelsen innehåller ett förtroligt meddelande skall detta
omedelbart tillslutas och vidarebefordras till mottagaren. Om mottagaren
av en alkoholvara inte innehar partihandels- eller tillverkningstillstånd
eller är under 20 år skall varan återsändas till avsändaren, om detta är
möjligt. I annat fall skall varan omhändertas. Detsamma gäller för to-
baksvaror om mottagaren är under 18 år.

Genom dessa begränsningar uppnås enligt regeringens bedömning en
rimlig balans mellan skyddet mot undersökning av brev eller annat för-
troligt meddelande och behovet av att av folkhälso- och fiskala skäl kun-
na utöva kontroll av försändelser av alkohol och tobak.

Prop. 1997/98:100

120

Sveriges advokatsamfund har i sitt yttrande anmärkt på att motivtexten
i promemorian inte innehåller några överväganden om EG-rätten. Det
kan därför finnas anledning att betona att en viktig anledning till införan-
det av de utökade kontrollbefogenheter som förslaget avser sker för att
det skall vara möjligt att upprätthålla cirkulationsdirektivets regler på
punktskatteområdet. Medlemskapet i EU har ju bl.a. inneburit att Sveri-
ge måste införa det beskattningsförfarande och den beskattningsteknik
som EU utvecklat för produkterna alkohol, tobak och mineralolja. Den
typ av kontroller som det här är fråga finns dessutom i ett flertal andra
medlemsländer. Mot denna bakgrund finner regeringen att förslaget är
förenligt med gemenskapsrätten. Det bör poängteras att kontrollerna inte
på något sätt kommer att påverka den fria rörligheten för seriösa postor-
derföretag som, genom att tydligt ange att man är registrerad skattskyldig
eller har representant, inte på något sätt kommer att hindras i sin verk-
samhet.

13.3.2 Tullens befogenheter att omhänderta och förverka alko-
hol- och tobaksvaror

Regeringens förslag: Tullmyndigheten får, förutom i de fall som nämnts
i avsnitt 13.3.1, omhänderta alkohol- eller tobaksvaror om det finns an-
ledning att anta att skattskyldighet föreligger och att skatten inte har be-
talats eller att säkerhet inte har ställts för skattens betalning. Syftet med
omhändertagandet skall vara att kontrollera om punktskatt skall betalas i
Sverige och i så fall av vem. Om skattskyldighet inträtt för den omhän-
dertagna varan far tullmyndigheten besluta att den punktskatt som belö-
per på varan skall påföras. Ett beslut om omhändertagande skall upphäv-
as om det inte längre finns grund för att omhänderta varan, om mottaga-
ren av varan betalar ett belopp som motsvarar skatten på varan eller om
det är oskäligt att låta omhändertagandet bestå. En vara som har omhän-
dertagits skall förverkas i vissa fall. När ett beslut om förverkande vunnit
laga kraft skall varan förstöras genom tullmyndighetens försorg.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.

Remissinstanserna: Riksskatteverket (RSV) anser att förslaget om att
även överlåtelser som sker utan vinstsyfte skall anses utgöra distansför-
säljning inte medför att de problem som är förknippade med den omfat-
tande intemet-försäljningen av framför allt cigaretter upphör. RSV menar
att det finns flera olika typer av försäljning via internet som inte omfattas
av begreppet distansförsäljning och att 4 § i kapitlet om kontroll av post-
försändelser borde omfatta alla kommersiella leveranser av alkohol- och
tobaksvaror som görs med postpaket. Således borde första punkten i
nyssnämnda paragraf inte hänvisa till särskilda paragrafer utan till lagen
om alkoholskatt och lagen om tobaksskatt i deras helhet. Svea hovrätt
anser att förslaget som gäller möjligheten att häva omhändertagandet
skiljer sig från andra motsvarande regler, eftersom det införs en sorts
omvänd presumtion, nämligen att det måste föreligga en i lag angiven
grund för hävande. Hovrätten anser att förslaget bör utformas så att ett

Prop. 1997/98:100

121

beslut om omhändertagande alltid skall hävas om det inte längre förelig- Pr0P- 1997/98:100
ger grund för ett omhändertagande. När det gäller bestämmelsen om för-
verkande ifrågasätter hovrätten om denna står i överensstämmelse med
Europakonventionens bestämmelser om skydd för egendom med hänsyn
till att den, enligt hovrätten, har ett rent konfiskatoriskt syfte. General-
tullstyrelsen anser det vara lämpligt att det införs en bestämmelse som
ger mottagaren av en omhändertagen vara möjlighet att lösa ut denna
genom att betala den skatt som belöper på varan.

Skälen för regeringens förslag: För att syftet med kontrollen av post-
försändelser skall uppnås bör enligt regeringens mening reglerna utfor-
mas på följande sätt. När det gäller alkoholvaror skall myndigheten först
kontrollera om mottagaren innehar erforderligt tillstånd enligt alkoholla-
gen, dvs. partihandels- eller tillverkningstillstånd, och om han har fyllt 20
år. Beträffande tobaksvaror avser den inledande kontrollen att fastställa
om mottagaren fyllt 18 år. Om någon av dessa förutsättningar inte är
uppfylld skall varan återsändas till avsändaren. Är detta inte möjligt skall
varan omhändertas. I övrigt far alkohol- och tobaksvaror som påträffas i
en postförsändelse omhändertas om det finns anledning att anta att skatt-
skyldighet föreligger enligt lagen om alkoholskatt eller lagen om tobaks-
skatt och att skatten inte är betald eller att säkerhet inte har ställts för
skattens betalning. Tullmyndigheten får vidare rätt att besluta om att på-
föra den punktskatt som belöper på den omhändertagna varan. Skatten,
som skall betalas till tullmyndigheten, förfaller då omedelbart till betal-
ning. Det sistnämnda kommer att framgå av 4 kap. 6 § i lagen om punkt-
skattekontroll av transporter. Om skatten inte går att fastställa, t.ex. på
grund av att det saknas uppgifter om det högsta detaljhandelspriset för de
cigaretter som försändelsen kan innehålla, får skatten få tas ut med de
schablonbelopp som framgår av 1 § lagen om beskattning av privatinför-
sel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Euro-
peiska unionen. Som exempel kan nämnas att punktskatt då skall tas ut
för spritdryck med 196 kr per liter och för cigaretter med 123 öre per
cigarett.

Ett beslut om att omhänderta en vara skall upphävas om det inte längre
finns grund för ett omhändertagande. Sålunda kan det ha framkommit att
skattskyldighet inte föreligger, t.ex. därför att det visar sig att försändel-
sen är en gåva. Vidare kan den skatt som påförts ha betalats av den skatt-
skyldige. Ett omhändertagande skall också upphävas om mottagaren,
under förutsättning att han uppfyller gällande åldersgränser och att han,
såvitt avser alkoholvaror har partihandels- eller tillverkningstillstånd,
löser varan genom att betala ett belopp som motsvarar den skatt som be-
löper på den. Slutligen skall ett omhändertagande upphävas om det är
oskäligt att låta omhändertagandet bestå.

En omhändertagen vara skall förverkas om skatten inte har betalats in-
om två månader från den dag då beslutet om att påföra skatten vunnit
laga kraft, eller om det av andra skäl saknas grund för att upphäva beslu-
tet om att omhänderta varan. I det sistnämnda fallet, vilket t.ex. kan avse
försändelser där det saknas uppgift om avsändare, får varan inte förver-
kas förrän det gått tre månader från dagen för omhändertagandebeslutet.

122

När beslut om förverkande vunnit laga kraft skall varan förstöras genom
tullmyndighetens försorg.

Med anledning av Svea hovrätts ifrågasättande av om bestämmelserna
om förverkande står i överensstämmelse med Europakonventionens reg-
ler om skydd för egendom kan följande anföras. Att egendom skall kunna
förverkas från någon som inte är skattskyldig, och som inte heller gjort
sig skyldig till någon brottslig handling, kan naturligtvis uppfattas som
alltför ingripande för den enskilde. Det är dock viktigt att notera att ett
förverkande, förutom såvitt avser de fall där åldersgränserna inte har
iakttagits eller där erforderligt tillstånd enligt alkohollagen saknas, kan
ske endast om bestämmelserna i cirkulationsdirektivet har kringgåtts.
Iakttas inte dessa bestämmelser är det nära nog omöjligt att kontrollera
förflyttningarna av punktskattepliktiga varor inom EU. Det är därför av
mycket stor betydelse att respekten för cirkulationsdirektivets bestäm-
melser upprätthålls. Lika viktigt är det att de åldersgränser för inköp av
alkoholvaror och tobaksvaror som gäller vid försäljning i Sverige också
har giltighet när det gäller den här typen av försäljning. Det bör dessutom
påpekas att mottagaren av varorna, såväl som den skattskyldige, kan
undvika ett förverkande genom att betala den skatt som belöper på varor-
na. Den som från början hade för avsikt att betala skatten upplever knap-
past detta som alltför betungande.

Det kan tilläggas att vid distansförsäljning från ett annat medlemsland
av alkohol- eller tobaksvaror till en privatperson (som inte är näringsid-
kare) i Sverige blir säljaren skattskyldig även för mervärdesskatt i Sveri-
ge (1 kap. 2 § första stycket 1 och 5 kap. 2 § mervärdesskattelagen,
1994:200). Säljaren skall registreras för mervärdesskatt hos skattemyn-
digheten. Är säljaren en utländsk företagare skall denne företrädas av en
representant (23 kap. 4 § skattebetalningslagen, 1997:483). Om köparen
är en juridisk person eller näringsidkare som inte är skattskyldig för mer-
värdesskatt i Sverige, är det i stället denne som blir skattskyldig för mer-
värdesskatten (1 kap. 2 § första stycket 5 mervärdesskattelagen). I det
fallet skall skatten betalas till Skattemyndigheten i Dalarnas län.

När tullmyndigheten påför punktskatt enligt de nu föreslagna reglerna,
bör den informera skattemyndigheten om beslutet. Detta för att skatte-
myndigheten skall få kännedom om transaktionen och kunna vidta nöd-
vändiga åtgärder rörande mervärdesskatten och punktskatterna i övrigt.

Slutligen bör Posten AB:s remissvar kommenteras. Man har där ut-
tryckt farhågor för att de föreslagna kontrollåtgärderna negativt skulle
påverka Postens distributionstider och leveranskvalitet och därigenom
innebära en konkurrensnackdel i förhållande till andra distributionsföre-
tag. Regeringen vill med anledning härav framhålla att även andra trans-
portörer far finna sig i vissa olägenheter enligt de förslag om transport-
kontroll som regeringen nyligen lagt fram. Vidare utgår regeringen från
att tullens kontroller så långt möjligt anpassas till Postens transportsys-
tem, så att inte detta störs i onödan. Det kan också framhållas att de reg-
ler som föreslås inte innebär något åliggande för Postens personal att
t.ex. sortera ut paket för kontroll. Denna uppgift ankommer på tullen.
Inte heller åligger det Posten att lagra paket i avvaktan på kontroll.

Prop. 1997/98:100

123

14

14.1

Transporttillägg

Förutsättningarna för transporttillägg

Prop. 1997/98:100

Regeringens förslag: Transporttillägg skall påföras den avsändande
upplagshavaren om ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet inte
medföljer transporten i den utsträckning som följer av cirkulationsdirek-
tivets bestämmelser. Detsamma skall gälla om transporten inte omfattas
av säkerhet för betalning av skatt i den utsträckning som följer av cirku-
lationsdirektivets bestämmelser. Även underlåtenhet att anmäla att varor
som redan släppts för konsumtion i ett medlemsland flyttas till Sverige
för kommersiella ändamål skall kunna föranleda transporttillägg. Trans-
porttillägg skall också påföras om säkerhet inte ställts vid distansförsälj-
ning. I dessa två fall skall dock den skattskyldige påföras transporttilläg-
get. Transporttillägget skall vara 20 procent av de punktskatter som belö-
per på eller kan antas belöpa på varorna.

Kommitténs förslag: Stämmer överens med regeringens med vissa
undantag. Regeringen föreslår till skillnad från kommittén att transport-
tillägg skall kunna påföras i fall då transporten inte omfattas av säkerhet
för betalning av skatt i den utsträckning som följer av cirkulationsdirek-
tivet. En annan skillnad i förhållande till kommitténs förslag är att rege-
ringen föreslår att den avsändande upplagshavaren och inte den skatt-
skyldige skall påföras transporttillägg. Vidare föreslår kommittén att
transporttillägget skall vara skall vara 40 procent av de punktskatter som
belöper eller kan antas belöpa på varorna.

Remissinstanserna: Justitieombudsmannen anser mot bakgrund av att
det är osäkert om förfarandet för påförande av transporttillägg faller in
under artikel 6 i Europakonventionen att frågan om transporttillägg bör
beredas ytterligare. Hovrätten för Västra Sverige anser att förslaget bör
anpassas till skyddsreglema i artikel 6 i Europakonventionen. Länsrätten
i Dalarnas län anser att artikel 6 i Europakonventionen kan komma att
tillämpas på bestämmelserna om transporttillägg men har inget att erinra
mot att man i avsaknad av prövning i Europadomstolen går vidare med
förslaget. Riksåklagaren anser att förslaget bör anpassas till de krav som
kan anses följa av artikel 6 i Europakonventionen och att det saknas skäl
att fördubbla tillägget. Riksskatteverket har inget att erinra mot förslaget.
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att det inte är osanno-
likt att förslaget strider mot Europakonventionen och att det därför finns
skäl att vänta med denna del av lagstiftningen. Statskontoret ifrågasätter
tilläggets nivå, förenligheten med artikel 6 i Europakonventionen och
tilläggets avskräckande effekt. Sveriges Industriförbund, Föreningen
Sveriges Fria Bryggerier, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svensk In-
dustriförening och Stockholms Handelskammare anser att tillägget kan
komma att omfattas av skyddsreglema i artikel 6 i Europakonventionen
och att fördubblingen av tillägget från avskräckningssynpunkt är me-
ningslös. Sveriges Transportindustriförbund avvisar förslaget.

124

Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt transportkontrollagen
skall den skattskyldige påföras en särskild avgift (transporttillägg) om
ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet inte medföljer transpor-
ten i enlighet med vad som följer av lagarna om skatt på alkohol, tobak
och energi. Transporttillägg kan även påföras förare. Transporttillägget
är 20 procent av de punktskatter som belöper på eller kan antas belöpa på
varorna. I fråga om förare tas tillägget ut med ett fast belopp på 5 000 kr.
I förarbetena till lagen uttalade regeringen att EG:s kontrollsystem förut-
sätter att ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet medföljer
transporten och att det behövs en sanktion om dokumenten inte medförs
(prop. 1995/96:197 s. 13).

Skälen för regeringens förslag: Cirkulationsdirektivet har tillkommit
för att befrämja den inre marknadens funktion. Den inre marknadens
funktion kräver fria varurörelser även för punktskattepliktiga varor. Detta
uppnås, som tidigare beskrivits, genom att varorna får transporteras un-
der skatteuppskov till dess att de släpps för konsumtion. Skatten skall tas
ut i den medlemsstat där varorna släpps för konsumtion. Transporteras
varor, som släppts för konsumtion, från ett land till ett annat i kommer-
siellt syfte skall dock punktskatt tas ut i destinationsmedlemsstaten. I
sådana fall skall återbetalning ske av den skatt som påförts i avsändar-
medlemsstaten.

Bestämmelserna om ledsagardokument har tillkommit för att det skall
gå att kontrollera transporterna av punktskattepliktiga varor. Bakgrunden
till bestämmelserna om att transporter skall omfattas av säkerhet för be-
talning av skatt är de risker som är förknippade med transporter mellan
medlemsländer. Bestämmelserna om ledsagardokument och säkerhet är
alltså av grundläggande betydelse för att det system som tillskapats ge-
nom cirkulationsdirektivet skall fungera. Det är därför viktigt att varje
medlemsland genom olika åtgärder försöker upprätthålla respekten för
kraven på ledsagardokument och säkerhet i samband med transport av
punktskattepliktiga varor. En sådan åtgärd är att kontrollera transporter-
na av punktskattepliktiga varor. Detta är dock inte tillräckligt. För att
säkerställa att bestämmelserna om ledsagardokument och säkerhet efter-
levs behövs även en sanktion. Mot bakgrund av det nu anförda anser re-
geringen att det även i den nya lagen om punktskattekontroll bör finnas
bestämmelser om transporttillägg.

Från det att transportkontrollagen trädde i kraft fram till den sista de-
cember 1997 har 4 463 transportkontroller genomförts. På grundval av
dessa kontroller har 47 beslut om transporttillägg meddelats. Av dessa
siffror är det lätt att dra slutsatsen att det saknas behov av bestämmelser
om transporttillägg. Man måste dock komma ihåg att för att transport-
tillägg skall kunna påföras med stöd av nuvarande transportkontrollag
krävs att det föreligger en skyldighet att medföra ledsagardokument en-
ligt någon av lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi. Som redo-
gjorts för i avsnitt 9.1 uppställs i nämnda lagar krav på ledsagardokument
endast när transporten avgår från Sverige. Regeringen föreslår emellertid
i nämnda avsnitt att det införs en bestämmelse om att transporter av
punktskattepliktiga varor på svenskt territorium skall åtföljas av ledsa-
gardokument i den utsträckning som följer av cirkulationsdirektivets be-

Prop. 1997/98:100

125

stämmelser. Genomförs en transport på svenskt territorium i strid med
denna bestämmelse skall transporttillägg kunna påföras. Detta är en av-
görande skillnad mot hur det förhåller sig i dag. Transporttillägg kommer
alltså att kunna påföras i samtliga de fall då en transport på svenskt ter-
ritorium inte sker i enlighet med cirkulationsdirektivets krav på ledsagar-
dokument. Transporttillägget blir genom denna forändring en betydligt
effektivare sanktion.

Av transportkontrollagen följer att transporttillägg inte kan påföras vid
underlåtenhet att ställa säkerhet för betalning av skatt. Detta är en brist,
eftersom kravet på säkerhet är minst lika viktigt som kravet på ledsagar-
dokument. Regeringen anser därför att transporttillägg även skall kunna
påföras om en transport under skatteuppskov inte omfattas av säkerhet
för betalning av skatt.

Enligt transportkontrollagen och kommitténs förslag skall transport-
tillägg kunna påföras den skattskyldige. Detta är inte en adekvat ordning
i de fall punktskattepliktiga varor transporteras under skatteuppskov. Det
skulle därför underlätta tillämpningen och göra sanktionen mer verk-
ningsfull om transporttillägget i stället kunde påföras den som är ansva-
rig for att ledsagardokument medföljer transporten och att säkerhet för
betalning av skatt ställs.

Enligt cirkulationsdirektivet är det endast upplagshavare som kan sän-
da i väg punktskattepliktiga varor under skatteuppskov. Detta beror på att
det endast är upplagshavare som kan tillverka, ta emot och lagra varor
under skatteuppskov. Av artikel 13 i cirkulationsdirektivet följer att sä-
kerhet för betalning av skatt i samband med transport av punktskatteplik-
tiga varor under skatteuppskov skall ställas av den avsändande upplags-
havaren. Enligt artikel 18 i nämnda direktiv är det den avsändande upp-
lagshavaren som skall se till att sådana transporter åtföljs av ett ledsagar-
dokument. Det är alltså den avsändande upplagshavaren som är ansvarig
för att transporter under skatteuppskov åtföljs av ett ledsagardokument
och omfattas av säkerhet för betalning av skatt. Med hänsyn härtill anser
regeringen att transporttillägg skall påföras den avsändande upplagshava-
ren.

Även i de fall då transporter av punktskattepliktiga varor mellan med-
lemsländer inte sker under skatteuppskov uppställer cirkulationsdirekti-
vet krav på förenklat ledsagardokument och säkerhet. I dessa fall krävs
också att transporten har anmälts i förväg till behörig myndighet i desti-
nationsmedlemsstaten. Dessa bestämmelser är tillämpliga när punktskat-
tepliktiga varor som redan släppts för konsumtion i en medlemsstat
flyttas till en annan medlemsstat för kommersiella ändamål. I sådana fall
skall nämligen punktskatt tas ut i destinationsmedlemsstaten.

I lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi föreskrivs att då annan
än upplagshavare, varumottagare eller skatterepresentant för in eller tar
emot varor skall denne, dvs. den skattskyldige, innan varorna transporte-
ras från det andra EU-landet anmäla varorna till beskattningsmyndighe-
ten och ställa säkerhet for skattens betalning.

Regeringen anser det viktigt att säkerställa att de krav som redogjorts
for i föregående stycke efterlevs. Bestämmelsen om transporttillägg bör
därför även omfatta transporter av punktskattepliktiga varor som släppts

Prop. 1997/98:100

126

för konsumtion i ett annat medlemsland och efter det flyttas till Sverige
för kommersiella ändamål. I dessa fall inträder skattskyldighet vid inför-
seln till Sverige. Vidare är det den skattskyldige som är ansvarig för att
kraven på säkerhet och föranmälan uppfylls. Transporttillägg bör därför
påföras den skattskyldige i nu berörda fall. Transporttillägg skall påföras
om den skattskyldige inte följt kraven på säkerhet och föranmälan.

Om en säljare i ett EU-land säljer varor till en konsument i ett annat
EU-land och säljaren ansvarar för transporten skall varorna beskattas
enligt cirkulationsdirektivets bestämmelser om distansförsäljning. Dessa
innebär att säljaren skall betala punktskatt i det medlemsland där köparen
finns. Säljaren skall ställa säkerhet för skattens betalning i mottagarlan-
det innan transporten av varorna påbörjas. Bestämmelserna har införli-
vats med svensk lagstiftning genom 16 § lagen om tobaksskatt, 15 § la-
gen om alkoholskatt och 4 kap. 10 § lagen om skatt på energi. Kommit-
tén föreslår att transportillägg skall kunna påföras om den skattskyldige
inte ställt säkerhet i enlighet med nämnda bestämmelser. För att fa ett
heltäckande sanktionssystem bör transporttillägg kunna påföras när sä-
kerhet inte har ställts på föreskrivet sätt vid distansförsäljning. I den nya
lagen punktskattekontroll bör därför tas in en bestämmelse av sådan in-
nebörd som kommittén föreslagit.

Ett flertal remissinstanser anser att förfarandet för uttag av transport-
tillägg kan komma att omfattas av artikel 6 i Europakonventionen och att
förfarandet därför bör anpassas till kraven i nämnda artikel. Regeringen
instämmer i bedömningen att det är osäkert om transporttilläggsförfaran-
det faller in under artikel 6. Elär skall endast noteras att Skattekontrollut-
redningen i sitt delbetänkande Artikel 6 i Europakonventionen och skat-
teutredningen (SOU 1996:116) kom fram till att skattetillägget inte om-
fattades av artikel 6.

Beslut om transporttillägg får överklagas hos allmän förvaltningsdom-
stol. Muntlig förhandling skall hållas om enskild part begär det och det
inte är uppenbart obehövligt. I förvaltningslagen (1986:223) och förvalt-
ningsprocesslagen (1971:291) finns bestämmelser om tolk. Enligt lagen
(1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m.
kan en enskild som haft kostnader för ombud eller biträde som skäligen
behövts för att ta till vara hans rätt få ersättning för kostnaderna. Ersätt-
ning kan beviljas bl.a. om den enskilde helt eller delvis vinner bifall till
sina yrkanden. Mot bakgrund av nu angivna förhållanden anser regering-
en att förfarandet för transporttillägg uppfyller kraven i artikel 6 i Euro-
pakonventionen.

Kommittén föreslår att transporttilläggets nivå höjs från 20 procent till
40 procent av de punktskatter som belöper på varorna. Syftet med höj-
ningen är enligt kommittén att minska vinsterna av att spekulera i att
”inte åka fast”. En enskild vars avsikt är att sälja punktskattepliktiga
varor i Sverige utan att betala skatt kommer knappast att avskräckas av
att transporttillägget höjs. Risken för upptäckt torde vara av mycket stör-
re betydelse för en sådan person än nivån på transporttillägget. Om han
upptäcks kommer varorna inte att gå att sälja eftersom han i så fall måste
inkludera svensk skatt i priset. Det ekonomiska motivet bortfaller helt
enkelt om han tvingas betala svensk punktskatt för varorna. En så hög

Prop. 1997/98:100

127

nivå på transporttillägget som kommittén föreslår kan å andra sidan anses
oskäligt då tillägg t.ex. påförs en i och för sig seriös upplagshavare som
av försummelse inte haft giltiga dokument. Med hänsyn till det nu sagda
och till att skattetillägg enligt lagen om punktskatter och prisreglerings-
avgifter påförs med 20 procent av angivet skattebelopp anser regeringen
att nivån på transporttillägget även i fortsättningen bör vara 20 procent
av den skatt som belöper på varorna.

14.2 Bestämmelser om uppbörd, undanröjande och
befrielse

Regeringens förslag: Ett transporttillägg skall undanröjas om en upp-
lagshavare kommer in med ett i föreskriven ordning upprättat ledsagar-
dokument eller bevis om ställd säkerhet till tullmyndigheten inom en
månad räknat från dagen för beslutet om transporttillägg. Transport-
tillägg som påförts en skattskyldig skall undanröjas om det i ett ärende
eller mål om skatt enligt den nya lagen om punktskattekontroll, lagen
om punktskatter och prisregleringsavgifter, lagen om tobaksskatt, lagen
om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi konstateras att den som
påförts tillägget inte är skattskyldig. Avsändande upplagshavare och
skattskyldig skall befrias från transpörttillägg om det framstår som up-
penbart oskäligt att ta ut tillägget. Bestämmelserna om undanröjande och
befrielse skall beaktas även om yrkande om detta inte har framställts.
Transporttillägg skall tas ut på samma sätt som skatt enligt 5 kap. lagen
om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lagen (1978:880) om betal-
ningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall vara tillämplig på trans-
porttillägg.

Kommitténs förslag: Stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna: Sveriges Industriförbund, Föreningen Sveriges
Fria Bryggerier, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svensk Industriföre-
ning och Stockholms Handelskammare anser att det bör räcka med att
det framstår som oskäligt att ta ut transporttillägget for att befrielse skall
medges. Att ha uppenbart oskäligt som rekvisitet innebär i praktiken att
regeln om befrielse aldrig kommer att kunna tillämpas. Även Sveriges
Transportindustriförbund anser att det bör räcka med att det framstår
som oskäligt att ta ut transportillägget för att befrielse skall kunna med-
ges.

Skälen för regeringens förslag: Enligt transportkontrollagen skall
transporttillägg tas ut på samma sätt som skatt enligt 5 kap. lagen om
punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP). Transporttillägget inord-
nas på så sätt i ett regelsystem avseende betalning, anstånd, återbetalning,
dröj smålsavgift, ränta och indrivning av skatt. Den omständigheten att
bestämmelser om transporttillägg flyttas till den nya lagen om punkt-
skattekontroll och att tullmyndighet skall påföra tillägget är inte skäl att
ändra nuvarande ordning. Transporttillägg bör alltså även i fortsättning-
en tas ut i den ordning som gäller för skatt.

Prop. 1997/98:100

128

Genom en bestämmelse i transportkontrollagen är lagen (1978:880) Prop. 1997/98:100
om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter tillämplig beträffan-
de transporttillägg. Detta bör även vara fallet i fortsättningen.

I de fall underlåtenheten går att läka bör självfallet transporttillägget
undanröjas. Redan i dag stadgas i transportkontrollagen att om den skatt-
skyldige kommer in med ett ledsagardokument eller bevis om ställd sä-
kerhet skall transporttillägget undanröjas. Det är dock inte rimligt att
transporttillägget skall undanröjas i fall där dokumenten upprättats i ef-
terhand. Som förutsättning för undanröjande bör därför gälla att det rör
sig om ett i föreskriven ordning upprättat dokument. Det innebär att do-
kumentet skall ha upprättats före transporten men på grund av missförs-
tånd eller dylikt inte medföljt transporten. Det som nu sagts gäller i och
för sig enligt nuvarande bestämmelse i transportkontrollagen men det
finns skäl att understryka detta och det bör därför anges i lag att doku-
menten skall vara upprättade i föreskriven ordning. Att en transport inte
föranmälts eller att säkerhet inte ställts är brister som inte går att åtgärda.
Den enskilde kan därför inte ges möjlighet att få transporttillägget undan-
röjt i dessa fall. Vidare anser regeringen att möjligheten att få transport-
tillägget undanröjt genom att komma in med ett i föreskriven ordning
upprättat ledsagardokument bör tidsbegränsas. Det är inte rimligt att den
avsändande upplagshavaren skall ha möjlighet att få tillägget undanröjt
under oöverskådlig tid. Som förutsättning för att transporttillägget skall
undanröjas bör därför gälla att ledsagardokumentet kommit in inom en
månad räknat från dagen för beslutet om tillägget.

I vissa fall skall skattskyldig påföras transporttillägg. Om det senare i
ärende eller mål om skatt konstateras att den som påförts tillägget inte är
skattskyldig skall tillägget självfallet undanröjas. En bestämmelse härom
tas därför in i den nya lagen om transportkontroll.

Enligt transportkontrollagen får transporttillägg efterges om det fram-
står som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget. Kommittén föreslår att be-
stämmelsen förs över till den nya lagen om punktskattekontroll. Några
remissinstanser anser att rekvisitet uppenbart oskäligt innebär att be-
stämmelsen i praktiken aldrig kommer att kunna tillämpas. I både taxe-
ringslagen (1990:324) och LPP föreskrivs att skattetillägg får efterges om
det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget. Samma eftergifts-
grund används i tullagen avseende tulltillägg. Rekvisitet uppenbart oskä-
ligt är alltså inget nytt utan används som eftergifts grund i fråga om
tilläggsavgifter i flera lagar på närliggande områden. Mot bakgrund av
det nu sagda är regeringen inte beredd att i det här ärendet behandla kriti-
ken mot rekvisitet uppenbart oskäligt. Frågan om rekvisitet uppenbart
oskäligt är en alltför snäv eftergiftsgrund bör i stället tas upp inom ramen
för den av regeringen aviserade översynen av skattetilläggsinstitutet (se
prop. 1997/98:10 s. 68). Bestämmelsen om eftergift i transportkontrolla-
gen bör därför föras över till den nya lagen om punktskattekontroll utan
ändringar i sak.

129

5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 100

15

15.1

Förfarande- och domstolsfrågor

Behörighet att fatta beslut m.m.

Prop. 1997/98:100

Regeringens förslag: Beslut om förverkande skall fattas av allmän för-
valtningsdomstol på ansökan av tullmyndighet. Övriga beslut skall fattas
av tullmyndigheten.

Kommitténs förslag: Stämmer i princip överens med regeringens.

Remissinstanserna: Berör inte förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Åtgärderna transportkontroll, om-
händertagande och förverkande kan karakteriseras som tvångsmedel, som
kan komma att innebära intrång i enskildas integritet. Det är därför vik-
tigt att tillämpningen av bestämmelserna så långt det är praktiskt möjligt
ställs under domstolskontroll.

Transportkontroll enligt transportkontrollagen föregås idag inte av
domstolsprövning. Det finns tungt vägande skäl att inte ändra denna ord-
ning. Beslut om kontroll av förbipasserande trafik måste fattas omedel-
bart och på platsen. Annars har tillfället i de flesta fall gått förlorat. Det
finns klara likheter mellan beslut om transportkontroller enligt transport-
kontrollagen och tullens beslut att kontrollera transporter med stöd av
inregränslagen eller tullagen. Likheter finns också med polisens kon-
trollarbete vid vägarna när det gäller exempelvis nykterhetskontroller och
kontroller av farligt gods. Transportkontrollen företer vad'gäller själva
förfarandet många likheter med tullens gränskontroll, vilken inte ansetts
böra eller kunna föregås av domstolsprövning. Mot bakgrund av nu an-
givna förhållanden anser regeringen att transportkontroller inte bör före-
gås av domstolsprövning utan att behörigheten att fatta beslut bör ligga
på tullmyndigheterna. Det bör i detta sammanhang framhållas att en
transportkontroll inte far pågå i mer än sex timmar.

Beslut om omhändertagande bör fattas av tullmyndigheterna. Det är
viktigt att det finns möjlighet för tullmyndigheterna att omhänderta varor
på platsen där transportkontrollen genomförs. Kontrollarbetet skulle
nämligen försvåras avsevärt utan en sådan möjlighet. Att föreskriva att
beslutet skall underställas länsrätten i och med att ett omhändertagande
görs torde vara en opraktisk lösning eftersom det kan förutsättas att mer-
parten av omhändertagandena kommer att upphävas efter förhållandevis
kort tid. Om domstolsprövning skulle göras obligatorisk genom krav på
underställning skulle den fråga länsrätten har att pröva i många fall vara
förfallen vid domstolens prövning, eftersom tullmyndigheterna redan
släppt godset. Det bör påpekas att regeringen i avsnitt 15.5 föreslår att
tullmyndighets beslut om omhändertagande skall kunna överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.

Det bör ankomma på allmän förvaltningsdomstol att besluta om för-
verkande på ansökan av tullmyndighet.

Beslut om transporttillägg enligt transportkontrollagen fattas av be-
skattningsmyndigheten. Transporttillägg enligt den nya lagen om punkt-

130

skattekontroll skall fattas av tullmyndigheterna. Beslut om sådant tillägg
skall självfallet kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

I avsnitt 9.4 föreslår regeringen att den som åsidosätter skyldighet att
medverka vid kontroll enligt den nya lagen skall ersätta statens kostnader
på grund därav. Ersättningsskyldigheten skall kunna efterges helt eller
delvis om det framstår som oskäligt att ta ut ersättningen. Beslut om er-
sättningsskyldighet och eftergift av sådan skyldighet bör fattas av
tullmyndigheterna. Tullmyndigheternas beslut skall dock kunna överkla-
gas hos allmän förvaltningsdomstol.

Beslut om förverkande skall alltså fattas av allmän förvaltningsdom-
stol. När det gäller frågan om behörig domstol bör föreskrivas att ansö-
kan skall prövas av länsrätten inom vars domkrets omhändertagandet av
egendomen verkställdes (se avsnitt 15.5 om varför mål enligt den nya
lagen inte koncentreras till Länsrätten i Dalarnas län).

15.2 Polisens medverkan i kontrollverksamheten

Prop. 1997/98:100

Regeringens förslag: Polisen skall vara skyldig att medverka i kontroll-
verksamhet enligt den nya lagen om punktskattekontroll. En polisman
skall vid sådan medverkan ha befogenhet att anmana en förare att stanna.
En polisman skall också ha befogenhet att genomföra transportkontroll
och omhänderta egendom.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i princip med regeringens.

Remissinstanserna: Riksåklagaren är mycket kritisk till att polisen på
begäran skall lämna biträde vid kontroll enligt lagen. Som förslaget är
utformat i denna del finns det en absolut skyldighet att ställa resurser till
förfogande. Det är orimligt att polisens hårt ansträngda resurser på detta
sätt skall kunna tas i anspråk för fiskal verksamhet. Även Rikspolisstyrel-
sen är kritisk till denna del av förslaget. Förslaget om biträde från polisen
kan i ljuset av vad som sägs i kommitténs betänkande uppfattas som om
polispersonal är att anse som någon form av resurstillskott. En sådan
ordning motsätter sig Rikspolisstyrelsen. Bortsett från att principiella
invändningar kan resas mot att poliser engageras i skattekontrollverk-
samhet synes förslaget innebära att polisen skall vara skyldig att ställa
upp på begäran oavsett egen verksamhetsplanering och resursallokering.
Biträde från polisen bör komma i fråga endast när andra möjligheter är
uttömda. Vidare måste polisens roll i sammanhanget belysas mer ingåen-
de, som t.ex. gränsdragningen mot tvångsmedelsanvändning och polisens
skyldighet att rapportera och vidta andra åtgärder vid misstänkt brottslig-
het.

Skälen för regeringens förslag: Polisen är enligt bestämmelser i inre-
gränslagen och tullagen skyldig att medverka i tullens kontrollverksam-
het enligt dessa lagar. Dessa bestämmelser innebär att det finns en allmän
skyldighet för polisen att bistå tullen i dess kontrollverksamhet. Detta
kan bl.a. bli aktuellt i situationer då tullen inte har tillräckliga personalre-
surser för att genomföra kontroller. Skyldigheten att bistå tullen skall

131

dock inte tolkas så att polisen alltid är skyldig att ställa upp med resurser
om tullen begär det. Skyldigheten gäller alltså enbart i mån av tid och
resurser.

När det gäller invändningen att polisens resurser inte bör användas till
skattekontroller bör det påpekas att tullagen är tillämplig på skatter som
skall tas ut vid import från tredje land. Polisen deltar alltså redan i dag i
skattekontroll verksamhet. Vad som nu är aktuellt är att föreskriva att
polisen skall bistå tullen vid kontroller av transporter av punktskatteplik-
tiga varor som omfattas av cirkulationsdirektivet. Det är svårt att se att
det skulle finnas några principiella invändningar mot en sådan ordning.

Mot bakgrund av ovan angivna förhållanden anser regeringen att det
bör föreskrivas att polisen skall vara skyldig att medverka i kontrollverk-
samhet enligt den nya lagen om punktskattekontroll. Denna skyldighet
skall gälla endast i mån av tid och resurser.

En polisman som medverkar i kontrollverksamhet enligt den nya lagen
om punktskattekontroll har samma befogenheter och skyldigheter som
när han fullgör polisens uppgifter enligt polislagen (1984:387). Det inne-
bär att bl.a. att han har rätt använda våld om förutsättningarna för
våldsanvändning i polislagen är uppfyllda. Vidare är han skyldig att rap-
portera misstänkt brottslighet såvida inte bestämmelsen om rapportefter-
gift i polisförordningen (1984:730) är tillämplig.

För att polisens medverkan i den nya kontrollverksamheten skall bli ef-
fektiv behöver polisen fa befogenhet att anmana förare att stanna, under-
söka transportmedel m.m. Däremot saknas det skäl att ge polisen befo-
genhet att besluta om omhändertagande, skatt och transporttillägg.

15.3 Bevis över verkställighet

Prop. 1997/98:100

Regeringens förslag: När ett beslut om transportkontroll och omhän-
dertagande verkställts skall bevis över verkställigheten utfärdas. Beviset
skall överlämnas till den som berörs av åtgärden och innehålla uppgifter
om var beslutet verkställdes, när det gäller transportkontroll vilka som
var närvarande vid kontrollen, när kontrollen påbörjades och avslutades
samt vad som genomsökts och när det gäller omhändertagande vad som
omhändertagits. Vid transportkontroll skall bevis över verkställighet ut-
färdas endast om punktskattepliktig varor påträffas eller om en enskild
begär det.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår förutom bestämmelser om
bevis över verkställighet även särskilda bestämmelser om protokollfö-
ring.

Remissinstanserna: Riksåklagaren anser att en transportkontroll är
en så ingripande åtgärd för den enskilde att protokoll och bevis över
verkställigheten alltid skall upprättas respektive utfärdas oberoende av
om punktskattepliktiga varor påträffas eller inte.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 27 § lagen (1994:466) om sär-
skilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet (tvångsåtgärdslagen) skall

132

när ett beslut om åtgärd enligt lagen verkställts bevis över verkställighe-
ten utfärdas. Åtgärderna transportkontroll och omhändertagande uppvisar
flera likheter med de åtgärder som kan vidtas enligt tvångsåtgärdslagen.
Regeringen anser därför att det är motiverat med en bestämmelse om att
bevis över verkställighet skall utfärdas när beslut om transportkontroll
eller omhändertagande har verkställts. Däremot är regeringen inte beredd
att föreskriva att bevis om verkställighet alltid skall utfärdas när ett beslut
om transportkontroll har verkställts. Som framgår av avsnitt 11.2 krävs
det för att ett omhändertagande skall kunna ske att någon punktskatte-
pliktig vara påträffas vid transportkontroll. Påträffas ingen sådan vara
kan alltså inget omhändertagande ske. Mot den bakgrunden synes det
rimligt att begränsa kravet på att bevis över verkställd transportkontroll
skall utfärdas till kontroller då punktskattepliktig vara påträffas. Själv-
klart skall ett bevis över verkställigheten alltid utfärdas om den enskilde
begär det.

Särskilda bestämmelser om protokollföring utöver bestämmelserna i
15 § förvaltningslagen (1986:223) kan om det visar sig behövligt tas in i
förordningen till den nya lagen.

15.4 Särskild bestämmelse om enskild part m.m.

Regeringens förslag: I mål om förverkande skall, om ägaren till egen-
domen inte är känd eller saknar känt hemvist, den som senast innehade
varorna anses vara motpart i stället för ägaren till egendomen. Ägaren till
egendomen får överta talan som förs av den som senast innehade varor-
na. I mål om förverkande skall länsrätten, om ägaren är okänd eller sak-
nar känt hemvist, utfärda ett föreläggande i Post- och Inrikes Tidningar
och andra lämpliga tidningar om att ägaren skall ge sig till känna senast
två månader efter föreläggandet, vid påföljd att frågan annars kan avgö-
ras. Föreläggandet skall innehålla uppgifter om egendomen och om de
förhållanden under vilka den omhändertagits samt övriga omständigheter
som kan vara av betydelse för att identifiera egendomen. Ett sådant före-
läggande skall även utfärdas, om det finns anledning att anta någon inne-
har särskild rätt till egendomen men denne är okänd eller saknar känt
hemvist.

Kommitténs förslag: Stämmer i princip överens med regeringens.

Remissinstanserna: Berör inte förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I 20 § varusmugglingslagen anges att
när fråga är om förverkande av annan egendom än forslingsredskap och
ägaren inte är känd eller han saknar känt hemvist i riket eller han av an-
nan anledning inte kan nås för delgivning på det sätt som är stadgat för
stämning i brottmål, far talan om egendomens förverkande föras mot
forsiare eller annan innehavare av den beslagtagna egendomen.

I 10 § förvaltningsprocesslagen stadgas att ansökningshandling m.m.
skall tillställas motpart eller annan mot vilken en åtgärd ifrågasätts. Detta
innebär vid en ansökan om förverkande att ägaren till egendomen blir

Prop. 1997/98:100

133

tullmyndighetens motpart i domstolen. Det ligger i sakens natur att äga- Pr0P- 1997/98:100
ren till egendomen i många fall är okänd, alternativt saknar känt hemvist.
För att det inte skall vara omöjligt att fa till stånd en domstolsprövning
krävs därför andra lösningar än den som anges i 10 § förvaltningspro-
cesslagen. Problemet bör kunna lösas på samma sätt som i varusmugg-
lingslagen. Regeringen föreslår därför att den som senast innehade varor-
na får vara part i länsrätten i stället for ägaren, i de fall ägaren inte är
känd eller saknar känt hemvist. Ägaren skall dock alltid ha rätt att överta
talan i målet.

Förverkande innebär en slutgiltig förlust av äganderätten. Det är därför
viktigt att domstolen verkligen försöker hitta ägaren till egendomen.
Sedvanliga bestämmelser om delgivning av part måste givetvis iakttas
när ägaren till egendomen är känd vilket innebär att de möjligheter till
delgivning som finns i delgivningslagen (1970:428) måste användas på
föreskrivet sätt. I de fall ägaren saknar känt hemvist kan dock en ansökan
om förverkande prövas enligt den bestämmelse som föreslagits i föregå-
ende stycke utan att ansökningen har delgetts ägaren. Om ägaren är
okänd eller saknar han känt hemvist bör därför länsrätten vara skyldig att
utfärda ett föreläggande i Post- och Inrikes Tidningar och annan lämplig
tidning att ägaren skall ge sig till känna inom viss tid efter föreläggandet,
vid påföljd att frågan om förverkande annars kan komma att avgöras.
Föreläggandet skall innehålla en beskrivning av egendomen samt övriga
omständigheter som kan Vara av betydelse for att ägaren skall kunna
identifiera egendomen. Bestämmelsen skall tillämpas även i de fall där
innehavaren anses vara motpart. Syftet med bestämmelsen är ju att äga-
ren skall få en möjlighet att överta talan.

I avsnitt 11.11 föreslås att särskild rätt till förverkad egendom består
om inte även den särskilda rätten förverkas. Det innebär att den särskilda
rätten består om inte länsrätten på yrkande av tullen beslutar att även den
särskilda rätten skall förverkas. Om så inte sker kan alltså rättsinnehava-
ren hävda sin rätt även efter det att egendomen förverkats. Det är själv-
fallet en fördel om den särskilda rätten kan prövas samtidigt som förver-
kandet av egendomen. I de fall då det finns anledning anta att någon har
särskild rätt till egendom bör därför länsrätten i likhet med vad som gäl-
ler då ägaren är okänd eller saknar känt hemvist förelägga rättsinnehava-
ren att ge sig till känna med påföljd att frågan om förverkande annars kan
avgöras.

15.5 Överklagande

Regeringens förslag: En tullmyndighets beslut om transportkontroll och
beslut i samband med sådan kontroll far inte överklagas. Vidare far en
tullmyndighets beslut att uppdra åt annan att sköta förvaringen av om-
händertagen egendom inte överklagas. Övriga beslut enligt den nya lagen
far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

134

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår till skillnad från regeringen
att bestämmelserna om omprövning och överklagande i LPP skall gälla
beslut om transporttillägg. Dessutom föreslår kommittén att Länsrätten i
Dalarnas län skall vara ”specialforum” för mål enligt den nya lagen om
punktskattekontroll.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall instämmer i kommit-
téns bedömning att krav på prövningstillstånd i ledet länsrätt-kammarrätt
inte bör införas. Övriga remissinstanser berör inte förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Av transportkontrollagen följer att
bestämmelserna om omprövning och överklagande i LPP gäller i till-
lämpliga delar beslut om transporttillägg. I förarbetena till lagen motive-
rades denna ordning med att förfarandereglema på skatteområdet om
möjligt bör vara enhetligt utformade (se prop. 1995/96:197 s. 15). Nuva-
rande regler innebär alltså att en sexårig omprövnings- och överklagan-
detid gäller för beslut om transporttillägg.

Det finns ingen koppling mellan beslut om att ålägga enskilda som
inte medverkat vid kontroll ersättningsskyldighet och beskattningsbeslut
enligt LPP. Detsamma gäller beslut om omhändertagande. Någon anled-
ning att ha en sexårig omprövnings- och överklagandetid för beslut om
ersättningsskyldighet och omhändertagande finns därför inte. Med hän-
syn till det nu sagda anser regeringen att det inte finns skäl att föreslå att
bestämmelserna i LPP om omprövning och överklagande skall gälla för
beslut om ersättningsskyldighet och omhändertagande. Det innebär att
förvaltningslagen kommer att bli tillämplig.

En tullmyndighets beslut att påföra skatt på omhändertagen vara är
inget beskattningsbeslut enligt LPP och den lagen är därför inte tillämp-
lig. För att LPP skall bli tillämplig krävs det därför att en bestämmelse
härom tas in i den nya lagen om punktskattekontroll. Regeringen är dock
tveksam till att göra LPP tillämplig på tullmyndigheternas beslut om
skatt på omhändertagen vara. Bestämmelserna om överklagande av be-
slut enligt den nya lagen bör nämligen så långt det är möjligt vara enhet-
liga. Regeringen föreslår i avsnitt 11.10 att punktskattepliktiga varor
skall få förverkas om skatt som tullen påfört inte betalas. Som förutsätt-
ning härför gäller bl.a. att beslutet om skatt har vunnit laga kraft. En sex-
årig överklagandetid skulle i praktiken innebära att den föreslagna be-
stämmelsen om förverkande inte går att tillämpa. Att föreskriva att varor
skall få förverkas i nu aktuella fall innan skattefrågan är slutligt avgjord
är inte rimligt. Det är vidare inte ovanligt att bestämmelserna om över-
klagande i förvaltningslagen gäller för beslut som rör punktskatt. Som
exempel härpå kan nämnas 12 kap. 1 § lagen om skatt på energi, 35 §
lagen om alkoholskatt och 35 § lagen om tobaksskatt. Enligt dessa be-
stämmelser överklagas bl.a. beslut om nedsättning och återbetalning av
skatt enligt bestämmelserna i förvaltningslagen. Regeringen anser mot
bakgrund av det nu sagda att en lämpligare ordning uppnås om tullmyn-
digheternas beslut om skatt på omhändertagen vara överklagas enligt
förvaltningslagens bestämmelser och är därför inte beredd att föreslå att
LPP skall tillämpas på nämnda beslut.

När det gäller transporttillägg finns det till skillnad från skattetillägg
ingen direkt koppling till beskattningsbesluten enligt LPP. Syftet med

Prop. 1997/98:100

135

bestämmelserna om transporttillägg är att säkerställa att punktskatteplik- ?r0P- 1997/98:100
tiga varor transporteras i enlighet med cirkulationsdirektivets krav på
ledsagardokument och säkerhet. Den som inte följer dessa bestämmelser
kan alltså påföras transporttillägg. Skattetillägg däremot påförs om en
skattskyldig lämnat en oriktig uppgift till ledning för beslut rörande be-
skattningen. Ändras ett beskattningsbeslut i en fråga som föranlett skat-
tetillägg skall beskattningsmyndigheten därför vidta den ändring av be-
slutet om skattetillägg som föranleds av beskattningsbeslutet (se 7 kap.
8 § andra stycket LPP). Transporttillägg skall i vissa fall påföras skatt-
skyldiga (se avsnitt 14.1). Frågan om vem som är skattskyldig i dessa fall
skall bedömas enligt lagarna om skatt på tobak, alkohol och energi. På-
förs någon transporttillägg i nu aktuella fall och finner beskattningsmyn-
digheten sedan att denne inte är skattskyldig skall transporttillägget själv-
fallet undanröjas. Detta kan uppnås genom en bestämmelse i den här fö-
reslagna lagen och utgör därför inte skäl att göra bestämmelserna i LPP
om omprövning och överklagande tillämpliga på transporttillägg. I av-
snitt 14.2 föreslås att transporttillägg som påförts skattskyldig skall un-
danröjas om det i mål om skatt konstateras att den som påförts transport-
tillägget inte är skattskyldig. Med hänsyn till det nu sagda och till vikten
av enhetliga överklagandebestämmelser anser regeringen att beslut om
transporttillägg fortsättningsvis bör överklagas enligt bestämmelserna i
förvaltningslagen.

Beslut om kontroll enligt transportkontrollagen far inte överklagas.
Denna ordning bör behållas. En överklaganderätt för sådana beslut ter sin
nämligen verkningslös, inte minst mot bakgrund av att en transportkon-
troll föreslås få pågå i högst sex timmar.

Beslut av tullmyndighet att uppdra åt annan att sköta förvaringen av
omhändertagen egendom skall inte heller kunna överklagas. Skälet härtill
är att tullens ansvar för förvaringen inte påverkas av att tullen uppdrar åt
någon annan att sköta förvaringen.

I samband med instansordningsreformen 1994 infördes regler om
prövningstillstånd i kammarrätt (34 a § förvaltningsprocesslagen). Pröv-
ningstillstånd far meddelas om det är av vikt för ledningen av
rättstillämpningen (prejudikatdispens), om anledning förekommer att
ändra länsrättens beslut (ändringsdispens) eller om det finns synnerliga
skäl att ändå pröva överklagandet (extraordinär dispens). Regler om vilka
målgrupper som skall omfattas av krav på prövningstillstånd har dock
inte tagits in i förvaltningsprocesslagen utan i de materiella författningar-
na.

Krav på prövningstillstånd kan numera betraktas som huvudregel.
Krav på prövningstillstånd gäller dock inte för skattemålen.

I fråga om transporttillägg enligt transportkontrollagen finns inget
krav på prövningstillstånd i kammarrätt. I förarbetena till lagen angavs
att skälet till att prövningstillstånd inte föreskrevs var att lagstiftningen
var ny och av provisorisk karaktär.

Flertalet av de nya måltyper som kommer att uppstå i och med den nya
lagen om punktskattekontroll är inte skattemål i egentlig bemärkelse.
Tullmyndighet skall dock påföra skatt i vissa fall. Övriga nya måltyper
kommer sannolikt i många fall att innefatta likartade bedömningar som i

136

skattemål. Med hänsyn härtill och till att bestämmelserna är nya samt att
praxisbildning behövs föreslås inget krav på prövningstillstånd i kam-
marrätt.

Kommittén har föreslagit att samtliga beslut enligt den nya lagen skall
överklagas till Länsrätten i Dalarnas län och att särskilda bestämmelser
om överlämnade av mål till andra länsrätter införs. Bakgrunden härtill är
att nämnda länsrätt är ”specialforum” för mål om punktskatter. Det har
dock inte uttryckligen angetts i lag att Länsrätten i Dalarnas län skall vara
ensam behörig att pröva mål om punktskatter. Det följer i stället av att
Skattemyndigheten i Dalarnas län är beskattningsmyndighet för punkt-
skatterna och att Länsrätten i Dalarnas län enligt forumreglema i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall överpröva beskatt-
ningsmyndighetens beslut.

I förarbetena till 1994 års instansordningsreform uttalade regeringen
att om man skall sträva efter en principiell ordning där länsrätterna har
generell kompetens som första instans inom förvaltningsrättsskipningen,
är det mest följdriktigt att så många mål som möjligt förekommer i alla
länsrätter och att specialfora bland dessa undviks så mycket som möjligt.
Härtill kommer att det uppnås en bättre lokal förankring om målen sprids
på alla länsrätter. Huvudprincipen skall därför vara att den länsrätt är
behörig inom vars domkrets beslutsmyndigheten är belägen eller ärendet
först prövats. Denna huvudprincip uttrycks i 14 § andra stycket lagen om
allmänna förvaltningsdomstolar. I nämnda förarbeten uttalades också att
avvikelser från denna princip endast skall göras om starka skäl talar för
en annan ordning (prop. 1993/94:133 s. 30).

Kontroller enligt den nya lagen skall utföras av tullmyndigheterna. Av-
sikten är att kontrollerna skall utföras i hela landet. Det innebär att beslut
om omhändertagande av varor m.m. kommer att fattas i alla delar av lan-
det. I många fall torde det av praktiska skäl vara lämpligt att handlägg-
ningen i domstol kan ske i närheten av den plats där varorna omhänder-
tagits. Behovet härav är naturligtvis särskilt stort då syn eller muntlig
förhandling aktualiseras. Det nu sagda talar för att mål enligt den nya
lagen bör spridas på alla länsrätter. Mot en sådan ordning talar dock
Länsrättens i Dalarnas län kompetens när det gäller mål om punktskatter.
Flera av måltypema enligt den nya lagen om punktskattekontroll skiljer
sig dock ganska markant från de mål om punktskatter som Länsrätten i
Dalarnas län prövar i dag. Vid en samlad bedömning av nu angivna för-
hållanden anser regeringen att de skäl som talar för att de nya måltypema
koncentreras till Länsrätten i Dalamas län inte är så starka att huvudprin-
cipen i 14 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar bör frångås. Detta
innebär att ett beslut enligt den nya lagen skall överklagas till den länsrätt
inom vars domkrets ärendet först prövats.

Prop. 1997/98:100

137

15.6 Företrädare för det allmänna m.m.

Regeringens forslag: Riksskatteverket skall ha rätt att överklaga beslut
enligt den nya lagen om punktskattekontroll. Vidare skall Riksskattever-
ket ha rätt att överta det allmännas talan i mål enligt den nya lagen. Riks-
skatteverket skall fa överklaga ett beslut av länsrätt eller kammarrätt även
om verket inte tidigare har fört det allmännas talan i målet. Riksskatte-
verket skall föra det allmännas talan i Regeringsrätten.

Kommitténs förslag: Skiljer sig från regeringens vad gäller Riksskat-
teverkets rätt att överklaga beslut av förvaltningsmyndighet.

Remissinstanserna: Berör inte förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Beslut enligt den nya lagen skall
bortsett från beslut om förverkande fattas av tullmyndighet. Om en en-
skild överklagar en tullmyndighets beslut skall tullmyndigheten vara den
enskildes motpart (se 7 a § förvaltningsprocesslagen). Genom den nya
lagen kommer tullmyndighet bl.a. att besluta om skatt enligt lagarna om
skatt på alkohol, tobak och energi. Som redogjorts för i avsnitt 15.5
kommer förvaltningslagens bestämmelser att bli tillämpliga på sådana
beslut. Det nu sagda innebär att Riksskatteverket skulle utan särskild
reglering sakna både överklaganderätt och partsställning beträffande be-
slut enligt den nya lagen.

I ärenden och mål enligt den nya lagen om punktskattekontroll kom-
mer innebörden av vissa bestämmelser i lagarna om skatt på alkohol,
tobak och energi att prövas. Detta gäller bl.a. bestämmelserna om vem
som är skattskyldig och om skattskyldighet inträtt. Men även bestämmel-
serna om ledsagardokument och säkerhet kommer att komma upp till
prövning. Riksskatteverket måste kunna utöva inflytande på rättsutveck-
lingen på detta område. Regeringen föreslår därför att Riksskatteverket
skall ha rätt att överklaga beslut i ärenden och mål enligt den nya lagen.
Verket skall även ha rätt att överta en tullmyndighets talan. Vidare skall
Riksskatteverket föra det allmännas talan i Regeringsrätten.

15.7 Handläggningen i domstol

Regeringens förslag: Mål om omhändertagande, transporttillägg och
förverkande skall handläggas skyndsamt. Vid handläggning i länsrätt
eller kammarrätt av frågor om omhändertagande, förverkande samt
transporttillägg skall muntlig förhandling hållas om en enskild part begär
det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas om det är uppenbart
obehövligt. En enskild part skall upplysas om rätten till muntlig förhand-
ling.

Kommitténs förslag: Stämmer i princip överens med regeringens.

Remissinstanserna: Berör inte förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Frågor rörande omhändertagande,
förtida försäljning av egendom som är omhändertagen och förverkande

Prop. 1997/98:100

138

bör behandlas skyndsamt av både myndigheter och domstolar. För den ProP- 1997/98:100
enskilde kan ibland stora ekonomiska värden stå på spel och en alltför
lång tidsutdräkt vid handläggningen kan förorsaka onödig skada. Exem-
pelvis kan näringsidkare komma i dröjsmål med avtalade leveranser
p.g.a. att en varusändning omhändertagits. Målens förturskaraktär bör
understrykas och regeringen föreslår därför att det i den nya lagen tas in
en bestämmelse om att målen skall handläggas skyndsamt.

I 9 § förvaltningsprocesslagen finns bestämmelser om muntlig för-
handling. Även om huvudregeln är skriftlig handläggning, kan muntlig
förhandling ingå i handläggningen om det kan anses vara till fördel för
utredningen eller främja ett snabbt avgörande av målet. Muntlig förhand-
ling skall också hållas om enskild som för talan i målet begär det och det
inte är obehövligt eller särskilda skäl talar emot det.

I viss lagstiftning finns särskilda bestämmelser om muntlig förhand-
ling. Ett exempel på sådan lagstiftning är lagen (1978:880) om betal-
ningssäkring för skatter, tullar och avgifter i vilken det i 8 § stadgas att
muntlig förhandling skall hållas om gäldenären begär det; muntlig för-
handling behöver dock inte hållas, om det är uppenbart obehövligt. Gäl-
denären skall upplysas om rätten till muntlig förhandling. Liknande be-
stämmelser finns i fråga om skattetillägg (se 8 kap. 9 § LPP där det hän-
visas till 6 kap. 24 § taxeringslagen).

Beslut om omhändertagande och förverkande kan medföra sådana in-
grepp i den enskildes rättigheter att hans möjligheter till muntlig för-
handling inte bör vara alltför inskränkta. Transporttillägget uppvisar fler
likheter med skattetillägget varför möjligheterna till muntlig förhandling
bör vara desamma. Regeringen föreslår därför att muntlig förhandling i
de angivna målgrupperna skall hållas i länsrätt och kammarrätt om en-
skild part begär det. Undantag från detta bör fa göras endast om muntlig
förhandling är uppenbart obehövlig. Enskild part bör också upplysas om
rätten att begära muntlig förhandling.

16 Kontroll av privatinförsel av alkohol- och to-
baksvaror

16.1 Kontroll av privat införsel av alkohol- och tobaksva-
ror

Regeringens bedömning: Några nya kontrollbefogenheter för den pri-
vata införseln av mineraloljor införs inte. När det gäller privatinförsel av
alkoholvaror och tobaksvaror behålls nuvarande kontrollbefogenheter i
lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen.

Kommitténs förslag: Transportkontroller skall kunna genomföras för
att kontrollera privat införsel av punktskattepliktiga varor.

139

Remissinstanserna: Merparten av de remissinstanser som berör för-
slaget tillstyrker detsamma.

Riksåklagaren anser att transportkontroller framstår som särskilt
långtgående och opåkallat när det gäller privat införsel och avstryker där-
för förslaget. Alkoholinspektionen, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket
och Systembolaget AB tillstyrker förslaget.

Bakgrunden till regeringens bedömning: Sverige beviljades vid an-
slutningen till EU ett undantag från huvudregeln i cirkulationsdirektivet
att privatpersoners inköp av alkohol- och tobaksvaror endast skall be-
skattas i inköpslandet. Det undantag Sverige beviljats innebär att Sverige
får beskatta privat införsel över vissa angivna kvantiteter. Dessa kvanti-
teter är 1 liter spritdryck eller 3 liter starkvin, 5 liter vin, 15 liter starköl,
300 cigaretter eller 150 cigariller eller 75 cigarrer eller 400 gram rökto-
bak. Enligt rådets direktiv 96/99/EG skall undantaget fortsätta att gälla
t.o.m. den 30 juni 2000. Sveriges uppfattning är att undantaget förlängs
automatiskt såvida inte ett enigt rådsbeslut om motsatsen fattas. Enligt
nämnda direktiv får Sverige utföra nödvändiga kontroller med avseende
på de varor som omfattas av direktivet. Bestämmelser beträffande be-
skattningen av införsel för privat bruk av alkoholdrycker och tobaksvaror
och vilka kvantiteter som får föras in i landet utan att punktskatt skall
betalas finns i lagen om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker
och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen
(privatinförsellagen).

Enligt artikel 9.3 i cirkulationsdirektivet får medlemsstaterna föreskri-
va att punktskatt skall tas ut i den medlemsstat där förbrukningen sker
vid förvärv av mineraloljor, som redan släppts för förbrukning i en annan
medlemsstat, om dessa produkter transporteras med ovanliga transport-
sätt av enskilda individer eller för deras räkning. Med ovanliga transport-
sätt avses enligt direktivet transport av bränslen på annat sätt än i fordons
tankar eller lämpliga reservdunkar liksom transport av eldningsbränsle på
annat sätt än med tankar som används vid yrkesmässig handel. Någon
bestämmelse om återbetalning av den skatt som påförts i den medlems-
stat där bränslet släpptes för förbrukning finns inte.

Artikel 9.3 har införlivats med svensk lagstiftning genom 4 kap. 11 §
lagen om skatt på energi. Enligt denna bestämmelse är den som för privat
ändamål för in bränsle till Sverige från ett annat EU-land skyldig att be-
tala skatt för bränslet, om han inte visar att skatt har betalats för bränslet
i Sverige, när det är fråga om flytande bränsle som är avsett för upp-
värmning och som förs in på annat sätt än genom distansförsäljning. Det-
samma gäller om motorbränsle förs in på annat sätt än i fordonstank,
bränsletank på fartyg eller luftfartyg eller i reservdunk som rymmer
högst 10 liter. Bestämmelsen gäller också den för vars räkning införseln
äger rum.

Inregränslagen är tillämplig på varor som skall beskattas enligt privat-
införsellagen. Det innebär att tulltjänsteman får anmana personer att
stanna. Sådan anmaning får ges den som i omedelbart samband med inre-
sa till Sverige från ett annat EU-land befinner sig i omedelbar närhet av
en gränspassage, om det behövs för kontroll av anmälningsskyldigheten i
privatinförsellagen. I samband därmed har tullmyndighet rätt att under-

Prop. 1997/98:100

140

söka transportmedel, handresgods m.m. Den enskilde är skyldig att läm-
na uppgifter och i övrigt medverka i kontrollen under kostnadsansvar.
Dessutom far tullmyndigheterna omhänderta varor om det behövs för
kontrollen.

Enligt lagen om skatt på energi skall den som för in mineraloljor för
privat bruk deklarera detta hos beskattningsmyndigheten. Deklarationen
skall ha kommit in senast fem dagar efter den dag då bränslet fördes in
till Sverige. Skatten skall betalas samtidigt som deklarationen lämnas.
Kontrollsituationen vad gäller beskattningen av privat införsel av mine-
raloljor skiljer sig från vad som beskrivits i föregående stycke. Den enda
kontrollbefogenhet som finns är bestämmelserna om deklarationsgransk-
ning i lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. I övrigt finns det
varken i lagen om skatt på energi eller annan lag några bestämmelser om
punktskattekontroller av införsel för privat bruk av mineraloljor. Där-
emot finns det i 10 kap. 9 och 10 §§ lagen om skatt på energi bestämmel-
ser om tillsyn och kontroll beträffande användningen av märkta oljepro-
dukter.

Skälen för regeringens bedömning: Sveriges rätt att ta ut punktskatt
vid införsel för privat bruk av alkoholdrycker och tobaksvaror grundar
sig på ett särskilt undantag från cirkulationsdirektivet, medan rätten att ta
ut punktskatt vid privat införsel av mineraloljor grundar sig direkt på
cirkulationsdirektivet. I Rådets direktiv 96/99/EG sägs att Sverige får
utföra nödvändiga kontroller med avseende på alkoholhaltiga drycker
och tobaksvaror som förs in till Sverige av enskilda för eget bruk. Någon
motsvarande bestämmelse finns inte i anslutning till artikel 9.3 i cirkula-
tionsdirektivet.

I förarbetena till inregränslagen motiveras kontrollen av den privata in-
förseln av alkoholvaror och tobaksvaror med att Sverige i medlemsskaps-
förhandlingama fick rätt att punktbeskatta privatinförsel av sådana varor
och att i anslutning därtill medgavs rätt att företa kontroller av att skatte-
reglerna följs (prop. 1995/96:166 s. 50). Det är folkhälsoskäl som utgör
grunden för undantaget och inte fiskala. Medlemsländernas rätt att be-
skatta privatinförsel av mineraloljor synes dock främst ha tillkommit av
fiskala skäl. Denna skillnad påverkar möjligheterna att genomföra kon-
troller.

Privatinförsel av mineraloljor skall deklareras senast fem dagar efter
införseln. Något krav på att transporten skall åtföljas av dokument eller
att införseln skall anmälas i förväg finns inte. Detta begränsar självfallet
möjligheten att genomföra effektiva kontroller eftersom en kontroll i det
här avseendet inte kan ha något annat syfte än att bedöma om den skatt-
skyldige kommer att deklarera införseln. För att det över huvud skall vara
meningsfullt att kontrollera privatinförsel av mineraloljor behöver an-
tingen deklarationstiden ändras eller krav på dokument eller föranmälan
införas. En tänkbar lösning vore att föreskriva att deklaration, då inför-
seln görs på bemannad tullplats, skall lämnas till tullen. En sådan ordning
gäller som bekant för den privata införseln av alkohol- och tobaksvaror.
Dessa förfaranderegler kan dock motiveras av att det av folkhälsoskäl är
nödvändigt att kunna kontrollera den privata införseln av alkohol- och
tobaksvaror. Att av rent fiskala skäl införa en skyldighet för enskilda att i

Prop. 1997/98:100

141

vissa fall lämna deklaration i samband med gränspassage skulle dock ?roP- 1997/98:100
kunna uppfattas som en gränsformalitet. Det är långt ifrån säkert att en
sådan skyldighet är förenlig med principen om varors fria rörlighet. Att
införa en skyldighet att medföra dokument vid privatinförsel eller att
föranmäla införseln kan sannolikt också leda till att regleringen ifråga-
sätts med hänvisning till principen om varors fria rörlighet. Mot bak-
grund av nu angivna förhållanden är regeringen inte beredd att föreslå
några ändrade förfaranderegler för beskattningen av privatinförsel av
mineraloljor. Därav följer att det inte är meningsfullt att införa några nya
kontrollbefogenheter för den här införseln.

Som redogjorts för tidigare i detta avsnitt sker dagens kontroller av
den privata införseln av alkoholdrycker och tobaksvaror med stöd av be-
stämmelserna i inregränslagen. Kommittén föreslår att denna kontroll i
fortsättningen skall ske med stöd av den nya lagen om punktskattekon-
troll. Enligt kommitténs förslag skall beskattningsmyndigheten fa hejda
personer och transportmedel, undersöka väskor och annat handresgods
samt transportmedel och företa kroppsvisitation.

Vidare skall enligt kommitténs förslag transportkontroller beträffande
privatinförsel kunna genomföras i hela landet. Detta är en utvidgning i
förhållande till inregränslagen. Det kan dock ifrågasättas om det är mo-
tiverat att lägga ned resurser på kontroller av den privata införseln annat
än i gränsnära områden. Detta beror bl.a. på att ju längre från gränsen
man gör en kontroll desto fler kontrollstationer behövs eftersom trans-
porterna då hunnit fördela sig på flera vägar. Dessutom finns det inga
krav på dokument för privattransporter, vilket gör att det kan bli svårt att
bevisa att varorna förts in från ett annat EU-land i de fall kontrollen görs
långt från gränsen. Slutligen är det sannolikt att de stora skatteundandra-
gandena finns inom den yrkesmässiga hanteringen av punktskattepliktiga
varor och att tyngdpunkten i kontrollverksamheten därför bör ligga där.
Med hänsyn till det nu sagda kan det ytterst sällan anses motiverat att
kontrollera privattransporter långt in i landet. Det finns därför inget be-
hov av att skapa möjligheter för att kontrollera privattransporter över
hela landet utan kontrollerna bör som i dag företas i samband med att
enskilda passerar gränsen, dvs. i de områden där kontroll far ske enligt
inregränslagen. Regeringen anser därför att den privata införseln av alko-
hol- och tobaksvaror från annat EU-land även i fortsättningen bör kon-
trolleras med stöd av inregränslagen.

142

16.2 Omhändertagande av skattepliktig alkohol- och
tobaksvara som forts in för privat bruk

Regeringens förslag: Om alkohol- eller tobaksvaror påträffas för vil-
ka skatt skall betalas enligt lagen om beskattning av privatinförsel av
alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen far tullmyndigheten omhänderta varorna om det finns en på-
taglig risk att den skattskyldige inte kommer att betala skatten.

Varan får inte lämnas ut förrän skatten, och i förekommande fall
den särskilda avgiften, har betalats. Om den skattskyldige betalar skatt
och särskild avgift som påförts honom eller beslutet om skatt upphävs
skall omhändertagandet upphävas.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att punktskattepliktig vara
skall fa tas om hand om det behövs för punktskattekontrollen. Dessutom
föreslår kommittén att punktskattepliktiga varor skall kunna tas i beslag
om det inte framgår att punktskatt beträffande varan är betald i Sverige.
Kommittén föreslår att bestämmelserna tas i dess förslag till lag om
punktskattekontroll.

Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser avstyrker eller är
negativa till förslaget. Riksåklagaren påpekar att det enda krav som ställs
upp för att ett omhändertagande skall fa ske är att det behövs för punkt-
skattekontrollen. Justitieombudsmannen, Hovrätten för Västra Sverige,
Datainspektionen, Kustbevakningen, föreningen Svensk Handel, Sveriges
Industriförbund, Föreningen Sveriges Fria Bryggerier, Svenska Arbets-
givareföreningen, Svensk Industriförening, Stockholms Handelskamma-
re, Sveriges Redarförening, Svenska Transportindustriförbundet och
Svenska Petroleum Institutet avstyrker eller är allmänt negativa försla-
get. Kammarrätten i Sundsvall, Alkoholinspektionen, Generaltullstyrel-
sen, Riksskatteverket, Svenska Bryggareföreningen, Swedish Match AB
och Systembolaget AB godtar eller tillstyrker i huvudsak förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande lydelse privatinför-
sellagen skall den som för in en vara för vilken skatt skall betalas enligt
lagen anmäla detta till beskattningsmyndigheten. Anmälan om införseln
skall lämnas till beskattningsmyndigheten senast tre dagar efter införseln.
Den som för in en skattepliktig vara skall, när inresan sker där bemannad
tullplats finns, anmäla detta till Tullverket vid införseln. Det är i stort sett
bara resande som passerar gränsen på platser där det finns kontrollerande
tullpersonal som anmäler att de för in alkoholdrycker och tobaksvaror för
privat bruk. Flertalet anmälningar görs dessutom först sedan tullen be-
slutat att kontrollera resenären. Beskattningsmyndigheten har sedan pri-
vatinförsellagen trädde i kraft fatt in endast två anmälningar. Det är vida-
re vanligt att de som anmält införsel för privat bruk inte betalar in skat-
ten. Från början av oktober 1997 och fram till 20 januari 1998 har skatt
enligt privatinförsellagen påförts resande med drygt 10 miljoner kr. En-
ligt uppgift från beskattningsmyndigheten hade endast 158 126 kr beta-
lats in den 21 januari 1998. Det bör påpekas att betalningstiden är två
veckor. Betalningsviljan är således dålig. Det är alltså svårt att driva in

Prop. 1997/98:100

143

punktskatten i efterhand. Det är t.ex. vanligt att de resande uppger falska ProP- 1997/98:100
adresser. Vidare finns det uppgifter om att utländska medborgare utan
hemvist i riket har satt i system att föra in varor och att uppge att det är
fråga om införsel för privat bruk när syftet i själva verket är att sälja va-
rorna vidare. Det är självfallet inte acceptabelt att tullen inte kan vidta
åtgärder mot personer som upprepade gånger för in varor utan att betala
skatt. Regeringen anser därför att tullmyndigheterna bör ges befogenhet
att omhänderta alkohol- och tobaksvaror som förts in för privat bruk om
det föreligger skattskyldighet enligt privatinförsellagen och det finns en
påtaglig risk att den skattskyldige inte kommer att betala skatten. Sådan
risk far t.ex. anses föreligga om personen i fråga är restförd för skatt på
varor som han tidigare fört in för privat bruk eller inte har fast adress i
Sverige. Det skulle i och för sig kunna övervägas att generellt föreskriva
att skatt enligt privatinförsellagen skall betalas till tullen vid införseln.
Fördelen härmed är att tullen inte skulle behöva göra någon riskbedöm-
ning. En sådan generell regel skulle dock enligt regeringens mening ris-
kera att ses som en sådan gränsformalitet som inte är förenlig med ge-
menskapsrätten. Regeringen kan därför inte förorda en sådan lösning.

För att tydliggöra syftet med befogenheten att omhänderta skatteplik-
tiga alkohol- och tobaksvaror bör det föreskrivas att en omhändertagen
vara inte far lämnas ut förrän skatt och särskild avgift som påförts den
skattskyldige har betalats och att omhändertagandet skall upphävas om
skatten och avgiften betalas eller om beslutet om skatt upphävs.

Som redogjorts för i avsnitt 16.1 föreslår regeringen inte några nya
kontrollbefogenheter för den privata införseln av mineraloljor. Mot den
bakgrunden är det inte meningsfullt att föreskriva att skattepliktiga mine-
raloljor skall kunna omhändertas om det finns en risk för att skatten inte
kommer att betalas.

De nya bestämmelserna om omhändertagande och tillhörande bestäm-
melser skall tas in i privatinförsellagen. Att bestämmelserna inte tas in i
inregränslagen beror på att kontrollbefogenhetema i denna lag i princip
är förbehållna kontroll av in- och utförselrestriktioner. Kontrollen av an-
mälningsskyldigheten i privatinförsellagen utgör alltså ett undantag. Med
hänsyn härtill är det inte heller lämpligt att införa bestämmelser om om-
händertagande m.m. avseende privatinförseln av alkohol- och tobaksva-
ror i inregränslagen. Den nya lagen om punksattekontroll har en tydlig
inriktning mot den yrkesmässiga hanteringen, vilket gör att det inte är
lämpligt att ha bestämmelser om privatinförsel i den nya lagen. Dess-
utom skulle privatinförseln av alkohol- och tobaksvaror regleras i tre oli-
ka lagar om bestämmelserna om omhändertagande m.m. togs in i den nya
lagen om punktskattekontroll. Nu angivna förhållanden utgör skälen för
att regeringen föreslår att bestämmelserna om omhändertagande och till-
hörande bestämmelser skall tas in i den nya lagen om punktskattekon-
troll.

144

16.3 Förverkande av omhändertagen punktskattepliktig

vara

Prop. 1997/98:100

Regeringens förslag: Omhändertagna alkohol- och tobaksvaror far för-
verkas om den skattskyldige inte har betalat skatt och särskild avgift som
påförts honom inom en månad från den dag då beslutet att påföra skatten
och avgiften vann laga kraft. Skyldighet att betala skatt som påförts på
omhändertagna varor skall bestå även efter det att varorna förverkats.
Beslut om förverkande fattas av Tullverket.

Kommitténs förslag: Stämmer i stort sett överens med regeringens.
Kommittén föreslår att bestämmelserna om förverkande tas in i dess för-
slag till ny lag om punktskattekontroll.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser är kritiska till kommitténs
förslag.

Skälen för regeringens förslag: Det är rimligt att anta att många som
fått sina varor omhändertagna kommer att strunta i att betala skatten på
varorna. Efter att svensk punktskatt påförts kommer det nämligen ofta att
kosta lika mycket att lösa ut varorna som att köpa motsvarande varor i
Sverige. Det säger sig självt att många då kommer att låta bli att lösa ut
varorna. Som redogjorts för i avsnitt 16.2 är syftet med att införa be-
stämmelser om omhändertagande att säkra skatteindrivningen i de fall
det finns en risk att den skattskyldige inte kommer att betala skatten. För
att tydliggöra detta syfte införs vidare en uttrycklig bestämmelse om att
varorna inte far lämnas ut förrän den skattskyldige har betalat skatten
och, i förekommande fall, den särskilda avgift som påförts honom. Mot
bakgrund av det som nu sagts är det nödvändigt att skapa möjligheter för
tullmyndigheterna att göra sig av med varor som den skattskyldige låtit
bli att lösa ut. Detta bör ske genom att det införs bestämmelser om för-
verkande av omhändertagna varor. Som förutsättning härför skall gälla
att den skattskyldige inte har betalat skatt och särskild avgift som tullen
påfört honom inom en månad räknat från den dag då beslutet vann laga
kraft. Prövningen av om förutsättning för förverkande finns avser enbart
om vissa beslut vunnit laga kraft, om skatt och särskild avgift är obetald
och om viss tid förflutit sedan besluten vann laga kraft. Med hänsyn här-
till saknas skäl att föreskriva att beslut om förverkande skall fattas av
länsrätt. Beslut om förverkande skall alltså fattas av tullmyndighet. Ett
sådant beslut skall självfallet gå att överklaga till länsrätt.

Skyldighet att betala skatt skall bestå även efter det att varorna förver-
kats. Värdet på punktskattepliktiga varor utgörs ofta till stor del av den
skatt som belöper på varorna. Det innebär att en förlust p.g.a. att varor
förverkas blir förhållandevis liten om den skattskyldige samtidigt befrias
från skyldigheten att betala skatten. För personer som är beredda att föra
in varor till Sverige utan att betala skatt torde inte risken att förlora va-
rorna vara tillräckligt avhållande om de vet att de slipper att betala skat-
ten om varorna förverkas. Regeringen anser därför att skyldigheten att
betala skatt skall bestå även efter det att varorna förverkats.

145

16.4 Förfarandet med förverkad egendom m.m.

Regeringens förslag: Alkohol- och tobaksvaror som har förverkats skall
förstöras.

Kommitténs förslag: Skiljer sig från regeringens i det avseendet att
kommittén föreslår att förverkade alkohol- och tobaksvaror skall säljas
och att försäljningsintäkten skall användas för att betala det värde för
vilket förverkandet gjorts. Dessutom föreslår kommittén att bestämmel-
serna härom tas in i dess förslag till ny lag om punktskattekontroll.

Remissinstanserna: Kommittén föreslår gemensamma bestämmelser
om försäljning av förverkade alkohol- och tobaksvaror. Se därför redo-
visningen av remissutfallet i avsnitt 11.12 om försäljning av förverkad
egendom som omhändertagits i samband med yrkesmässiga transporter.

Skälen för regeringens förslag: Enligt förordningen om tobaksskatt
skall tobaksvara förstöras om den har förklarats förverkad enligt lagen
om tobaksskatt eller varusmugglingslagen. Det saknas skäl att ha en an-
nan ordning för de tobaksvaror som kommer att förverkas på grund av att
skatt enligt privatinförsellagen inte har betalats, inte minst mot bakgrund
av att varje förverkande sannolikt kommer att omfatta förhållandevis få
tobaksvaror. Även när det gäller alkohol varor får det förutsättas att varje
förverkande endast kommer att omfatta ett förhållandevis ringa antal
flaskor. Det är därför sannolikt att en försäljning inte skulle täcka kost-
naderna för förfarandet om varorna över huvud går att sälja. Med hänsyn
härtill skall alkoholvaror som förverkats förstöras.

17     Registerfrågor

17.1     Register för punktskattekontroll

Regeringens förslag: Tullregistret skall få användas för kontroller och
andra åtgärder som tullen vidtar med stöd av lagen om punktskattekon-
troll avseende alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter.

Kommitténs förslag: Ett särskilt punktskattekontrollregister skall in-
rättas.

Remissinstanserna: Justitieombudsmannen, Rikspolisstyrelsen, Kust-
bevakningen, Sveriges Industriförbund, Föreningen Sveriges Fria Bryg-
gerier, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svensk Industriförening och
Stockholms Handelskammare avstyrker förslaget. Statskontoret ifråga-
sätter behovet av att inrätta ett särskilt punktskattekontrollregister. Kam-
marrätten i Sundsvall, Riksåklagaren och Datainspektionen har inget att
erinra mot att ett särskilt register inrättas. Riksskatteverket tillstyrker för-
slaget men anser bl.a. att registret bör föras av verket samt att registrets
ändamål är alltför snävt. Övriga remissinstanser har inte något att erinra
mot förslaget.

Prop. 1997/98:100

146

Skälen for regeringens förslag: Det är väsentligt att tullmyndigheter- Prop. 1997/98:100
na har tillgång till effektiva hjälpmedel vid genomförandet av de före-
slagna åtgärderna för punktskattekontroll. Urvalet av de transporter som
kontrolleras bör inte vara helt slumpmässigt. Tullmyndigheterna bör där-
för ha tillgång till den information som behövs för att så långt det är
möjligt rikta insatserna mot kontrollvärda objekt. Behovet av bearbetad
information för att göra kontrollurval har alltid varit stort, men det har
blivit ännu större efter det att Sverige gick med EU och möjligheterna till
gränskontroll gentemot andra medlemsländer begränsats. Insamling, lag-
ring och bearbetning av information är därför viktiga inslag för att öka
effektiviteten och resultaten av kontrollen beträffande punktskattepliktiga
varors förflyttningar. Det finns enligt regeringens mening behov av att
registrera uppgifter om kontroll av punktskattepliktiga varor enligt den
föreslagna lagen.

Som vi redogjort för i avsnitt 8.1 skall de föreslagna kontrollåtgärderna
handhas av tullmyndigheterna. De uppgifter som behövs för att kon-
trollåtgärderna skall bli effektiva bör därför enligt regeringens mening
finnas registrerade hos tullmyndigheten.

Flera remissinstanser har varit kritiska till att ett särskilt punktskatte-
kontrollregister inrättas. Det finns därför skäl att överväga om inte be-
fintliga register hos tullmyndigheterna kan användas även vid punkt-
skattekontroller.

För fastställande, uppbörd och redovisning av tull, annan skatt och av-
gift som skall betalas till Tullverket förs ett särskilt tullregister. Registret
förs med stöd av tullregisterlagen (1990:137). Registret far också använ-
das för bl.a. fullgörande av övervaknings-, kontroll- och revisionsupp-
gifter inom tullmyndighetens område. Tullregistret innehåller bl.a. vissa
uppgifter rörande import och export, identitetsuppgifter för fysiska och
juridiska personer och uppgifter om identitetsbeteckningar för transport-
medel. I registret återfinns också uppgifter om registrering hos Skatte-
myndigheten i Dalarnas län av importörer som är skattskyldiga avseende
vissa punktskatter.

Genom att tullregistret får användas för övervaknings-, kontroll- och
revisionsverksamhet omfattas enligt regeringens mening tullregistrets
ändamålsbestämmelser även sådana kontrollåtgärder som nu föreslås få
utföras av tullmyndigheterna i fråga om punktskattepliktiga varor. Redan
i dag får uppgifter inhämtade vid kontroll registreras, t.ex. om transport-
medel och gods. I tullregistret registreras också uppgifter rörande skatt
som skall betalas till Tullverket. Det är således inte fråga om uppgifter
som är främmande för registrering i tullregistret.

Enligt regeringens mening är det mot bakgrund av det angivna lämp-
ligt att använda tullregistret för den typ av kontroller som skall utföras
inom ramen för den föreslagna lagen. Många av de aktörer och företag
som förekommer i punktskattesammanhang förekommer redan i tullre-
gistret. Tullregistret består i dag av olika delsystem. Registreringen av
ifrågavarande uppgifter från kontrollerna kommer att göras i ett särskilt
system, som ett delregister i tullregistret. Den registerstruktur och teknis-
ka struktur som redan finns kan därvid användas. Något hinder från in-
tegritetssynpunkt kan inte anses föreligga att använda tullregistret. Rege-

147

ringen föreslår därför att tullregistret skall få användas för kontroll enligt
lagen om punktskattekontroll avseende transport m.m. av alkoholvaror,
tobaksvaror och mineraloljeprodukter

Det är enligt regeringens mening väsentligt att myndigheternas befint-
liga ADB-system kan utnyttjas effektivt för punktskattekontroller. För-
slaget om att tullmyndigheterna skall ansvara för transportkontroller
m.m. kräver ett utökat samarbete mellan tullmyndigheter och skattemyn-
digheter för att punktskattekontrollen skall bli effektiv.

Att upplagshavare och registrerade varumottagare bedriver seriös verk-
samhet är en viktig förutsättning för att handeln med och hanteringen av
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter skall fungera i enlig-
het med cirkulationsdirektivets bestämmelser. Till detta kommer att
upplagshavare genom bestämmelserna om suspensionsordningen beviljas
stora skattekrediter, eftersom punktskatten inte skall betalas förrän varor-
na lämnat suspensionsordningen. Tillsyn och kontroll över vilka som far
tillstånd att vara upplagshavare är således en viktig del i punktskattekon-
trollen. För denna verksamhet är det naturligtvis väsentligt att få känne-
dom om vad som framkommit vid transportkontroller.

Som regeringen tidigare nämnt kommer resultatet av tullens kontroller
att bli begränsat om inte skatteförvaltningen ges möjlighet att följa upp
kontrollerna. Uppgifterna om transportkontroller m.m. kan också ha stor
betydelse för bedömningen av om revision eller annan kontrollåtgärd
skall vidtas.

Vi föreslår därför att skattemyndigheten skall få använda uppgifterna i
tullregistret vid tillsyn över och prövning av upplagshavare och registre-
rade varumottagare samt för revision och annan kontrollverksamhet en-
ligt LPP. Regeringen återkommer i avsnitt 17.3 till frågan om skatte-
myndighetens åtkomst till registret.

Kommittén har vidare föreslagit att punktskattekontrollregistret skall
fa användas för underrättelseverksamhet. Tullmyndigheterna bedriver
inom sin brottsutredande verksamhet underrättelseverksamhet och får för
denna verksamhet föra särskilda register. Enligt regeringens mening är
det inte lämpligt att utan ytterligare beredningsunderlag använda tullre-
gistret för denna typ av verksamhet. Regeringen är därför inte beredd att
genomföra kommitténs förslag i denna del.

Personuppgiftslagen

Regeringen har i proposition 1997/98:44 Personuppgiftslag föreslagit att
en personuppgiftslag skall införas. Den föreslagna lagen skall ersätta den
nuvarande datalagen (1973:289) och genomför Europaparlamentets och
rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda
personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria
flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet). Lagen föreslås träda i
kraft den 24 oktober 1998. Beträffande sådan behandling av person-
uppgifter som påbörjats vid ikraftträdandet skall dock datalagen tillämpas
intill utgången av september 2001.

Prop. 1997/98:100

148

De ändringar i tullregisterlagen som regeringen nu föreslår skall träda i Pr°P- 1997/98:100
kraft den 1 juli 1998. Ändringarna omfattas således inte av den föreslag-
na personuppgiftslagen. Genom övergångsbestämmelserna till person-
uppgiftslagen kan som nyss nämnts behandlingar som påbörjats pågå till
utgången av september 2001. Regeringen vill dock i detta sammanhang
påpeka att en utredning nyligen tillsatts som skall se över bl.a. tullregis-
terlagen och anpassa den till dataskyddsdirektivet och den nya perso-
nuppgiftslagen. Även de nu föreslagna ändringarna kommer att omfattas
av denna översyn.

17.2 Uppgifter som far registreras

Regeringens förslag: I tullregistret skall uppgifter om transportkontrol-
ler och omhändertagande fa registreras. Vidare skall beslut att påföra
transporttillägg få läggas in i registret.

Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för-
slag. Kommittén har föreslagit att även vissa belastningsuppgifter samt
uppgifter från transportföretagens bokningsregister skall få registreras.

Remissinstanserna: Justitieombudsmannen, Rikspolisstyrelsen, Kust-
bevakningen, Sveriges Industriförbund, Föreningen Sveriges Fria Bryg-
gerier, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svensk Industriförening och
Stockholms Handelskammare avstyrker förslaget Kammarrätten i Sunds-
vall, Riksåklagaren och Datainspektionen motsätter sig att uppgifter om
bl.a. misstanke om brott och domar i brottmål registreras. Övriga re-
missinstanser tillstyrker eller har inte något att erinra mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I tullregistret bör de uppgifter röran-
de transportkontroller som har betydelse för kontrollverksamheten få
registreras. Ett flertal uppgifter som behövs skulle redan med dagens
regler få registreras i tullregistret, det gäller bl.a. uppgifter om beslut av
tullmyndigheter i samband med transportkontroll, uppgift om betalning
av skatt, uppgifter om transportmedel samt fysiska och juridiska perso-
ners identitet. De beslut som blir aktuella att registrera i samband med
transportkontroll är i första hand beslut om omhändertagande och trans-
porttillägg.

Regeringen har enligt tullregisterlagen befogenhet att ge närmare före-
skrifter om innehållet i tullregistret. I tullregisterlagen anges endast ra-
marna för registreringen. Denna utgångspunkt bör gälla även i fråga om
förevarande uppgifter.

Uppgifter av betydelse för punktskattekontrollen som bör fa registreras
är uppgift om vilka punktskattepliktiga varor som påträffats, tidpunkt och
plats för kontrollen, identifikationsuppgifter beträffande genomsökt
transportmedel, container och tank samt uppgifter beträffande förare
m.m. Vidare kan uppgifter från ledsagardokument om avsändare och
mottagare av lasten m.m. behöva registreras samt om ledsagardokumen-
tet vid kontroll visar sig vara förfalskat eller innehålla oriktiga uppgifter.

149

I anslutning till tullmyndighets beslut om omhändertagande bör myn-
dighetens beslut, uppgift om att beslutet har överklagats samt beslut i
högre instans få registreras liksom uppgift om att omhändertagandet
hävts.

Kommittén har föreslagit att även uppgift om att punktskattepliktig va-
ra inte påträffats skall fa registreras. Enligt kommittén kan det finnas fall
då uppgifter från transportkontroller, där punktskattepliktiga varor inte
påträffats, skulle kunna ha ett värde i kontrollarbetet och detta särskilt i
de fall transportkontrollen är en del i ett spanings- eller underrättelsear-
bete. Förslaget har kritiserats av bl.a. Kammarrätten i Sundsvall.

Det ligger i sakens natur att många transportkontroller med stor sanno-
likhet kommer att göras utan att några punktskattepliktiga varor påträffas.
I normalfallet saknas behov av att registrera uppgifter beträffande sådana
kontroller. Eftersom tullregistret enligt regeringens mening heller inte
skall fa användas for underrättelseverksamhet torde uppgiftens använd-
barhet vara begränsad. Behovet av att registrera uppgiften kan därför inte
anses så stort att det finns skäl att registrera uppgiften. Regeringen anser
mot bakgrund härav att uppgift om punktskattepliktig vara skall fa regist-
reras endast i det fall en sådan vara har påträffats.

Kommittén har vidare föreslagit att man vid förverkande skall fa re-
gistrera vissa uppgifter rörande beskattningsmyndighetens ansökan och
domstolshandläggningen. Enligt regeringens förslag kommer förverkan-
de alltid att föregås av ett beslut om att omhänderta en vara. Det finns
därför inte något skäl att registrera uppgift om förverkande eftersom
detta inte skulle tillföra något vid framtida transportkontroller. Det är
enligt regeringens mening tillräckligt om tullmyndighetens beslut om
omhändertagande registreras.

Kommittén har också föreslagit att uppgifter om att viss person dömts
för att han inte stannat på anmaning vid transportkontroll skall få regist-
reras. I fråga om registrering av belastningsuppgifter bör man enligt rege-
ringens mening vara mycket restriktiv. Det kan ifrågasättas vilket värde
en sådan uppgift skulle ha när det gäller att ta ställning till om och hur ett
fordon skall stoppas och om det kan anses uppväga det integritetsintrång
som en registrering av uppgiften innebär. Uppgift om att någon dömts för
att inte ha stannat på anmaning skall därför inte tas in i tullregistret. Upp-
gifter om brott får behandlas inom ramen för vad som gäller för registre-
ring av brott i tullens brottsutredande verksamhet.

17.3 Terminalåtkomst till tullregistret

Prop. 1997/98:100

Regeringens förslag: Någon begränsning i tullmyndigheternas åt-
komst till uppgifter om punktskattekontroll införs inte i tullregisterla-
gen.

Riksskatteverket och skattemyndigheten skall fa ha terminalåtkomst
till uppgifter om transportkontroller och beslut enligt lagen om punkt-
skattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och
mineralolj eprodukter.

150

Kommitténs förslag: Terminalåtkomsten till punktskattekontrollre-
gistret skall begränsas till de tjänstemän i vars arbetsuppgifter utförande
av transportkontroller, handläggning av ärenden om förverkande samt
utövande av de särskilda kontrollbefogenhetema ingår.

Remissinstanserna: Sveriges Industriförbund, Föreningen Sveriges
Fria Bryggerier, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svensk Industriföre-
ning och Stockholms Handelskammare anser att det skydd som kommit-
tén föreslagit inte är tillräckligt. Övriga remissinstanser har inte särskilt
berört frågan.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 6 § tullregisterlagen har samt-
liga tullmyndigheter terminalåtkomst till tullregistret. Annan tullmyndig-
het än Generaltullstyrelsen får dock endast ta del av de uppgifter som
behövs i myndighetens verksamhet. Detta innebär att övriga tullmyndig-
heters behörighet är begränsad till de funktioner som arbetet på myndig-
heten kräver. Närmare föreskrifter om åtkomsten till registret får med-
delas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Enligt regeringens mening finns det mot bakgrund av den utformning
förslaget om innehållet i registret fatt inte skäl att i lag införa särskilda
regler för åtkomsten till uppgifterna. Eventuella begränsningar i åtkoms-
ten får regleras genom förordning eller i föreskrifter av Generaltullstyrel-
sen. Regeringen vill dock framhålla att det är väsentligt att endast den
som har behov av uppgifterna också far åtkomst till dem.

Regeringen har i avsnitt 17.1 föreslagit att tullregistret också skall få
användas för bl.a. uppföljning av tullmyndigheternas kontroller och vid
kontroll av upplagshavare och varumottagare. Enligt regeringens mening
är det väsentligt att beskattningsmyndigheten för sin verksamhet på ett
enkelt och smidigt sätt kan få tillgång till de uppgifter som framkommer
vid transportkontrollema. Uppgifterna avser främst företag eller enskilda
personer i deras egenskap av näringsidkare. Uppgifterna omfattas såväl
hos tullmyndigheterna som skattemyndigheterna av sekretess enligt 9
kap. 1 § sekretesslagen (1980:100). Något hinder från integritetssynpunkt
att medge skattemyndigheten terminalåtkomst till uppgifterna kan enligt
regeringens mening inte anses föreligga. Skattemyndigheten i Dalamas
län skall därför ha terminalåtkomst till tullregistret för dessa ändamål.
Även Riksskatteverket och de skattemyndigheter, utöver skattemyndig-
heten i Dalamas län, som får besluta om revision har behov av termi-
nalåtkomst till tullregistret.

Terminalåtkomst till tullregistret kommer att underlätta skattemyndig-
hetens verksamhet. För att myndigheten skall kunna följa upp tullmyn-
digheternas kontroller fordras dock att skattemyndigheten även fortlö-
pande får information om de kontroller som görs. Tullmyndigheterna
skall därför vara skyldig att underrätta skattemyndigheten om de kon-
troller som görs och resultatet av kontrollerna. Eftersom sekretess gäller
för uppgifter i tullmyndigheternas verksamhet bör denna skyldighet reg-
leras. Detta görs lämpligen i förordning.

Prop. 1997/98:100

151

17.4 Tullmyndigheternas tillgång till uppgifter i andra
register

Regeringens forslag: Skattemyndigheten i Dalarnas län skall lämna
tullmyndigheterna de uppgifter som behövs for kontroll enligt lagen om
punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och
mineralolj eprodukter.

Tullmyndigheterna skall få ha terminalåtkomst till uppgifter i register
hos Alkoholinspektionen om vem som har tillverknings- och partihan-
delstillstånd.

Kommittén har föreslagit att beskattningsmyndigheten skall ha till-
gång även till tullens underrättelseregister.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall, Riksåklagaren, Da-
tainspektionen, Kustbevakningen, Sveriges Industriförbund, Föreningen
Sveriges Fria Bryggerier, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svensk In-
dustriförening och Stockholms Handelskammare avstyrker förslaget om
att beskattningsmyndigheten skall fa tillgång till tullens underrättelsere-
gister, polisens register samt transportföretagens bokningsregister. Gene-
raltullstyrelsen har inget att invända mot att beskattningsmyndigheten far
terminalåtkomst till tullens spaningsdiarium men anser att det är väsent-
ligt att tillgång till uppgifterna ges i former som innebär att skyddet för
känsliga uppgifter inte försämras. Sveriges Redareförening är kritisk mot
att beskattningsmyndigheten skall fa tillgång till uppgifter ur transportfö-
retags bokningsregister och att uppgifter från andra register skall få
hämtas in med hjälp av ADB. Övriga remissinstanser tillstyrker eller har
inte något att erinra mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Tullmyndigheterna kommer för
punktskattekontrollen att behöva tillgång till uppgifter också från andra
myndigheter. Uppgifter kommer framför allt att behövas från Skatte-
myndigheten i Dalarnas län om de skattskyldiga som är registrerade hos
skattemyndigheten, bl.a. upplagshavare och varumottagare.

Vid genomförandet av transportkontroller måste tullmyndigheterna
kunna kontrollera om en uppgiven upplagshavare eller varumottagare är
registrerad som sådan. Som tidigare nämnts behövs detta för att kunna ta
ställning till om en vara transporteras i enlighet med cirkulationsdirekti-
vets bestämmelser. Även uppgifter om beskattningsbeslut, ställd säkerhet
och föranmälningar har betydelse för tullmyndigheternas kontrollverk-
samhet.

Vid privatinförsel är uppgift om att punktskatter tidigare är obetalda av
betydelse för bedömningen av om det finns risk för att skatten på de ak-
tuella varorna inte kommer att betalas.

För uppbörd och annan administration av punktskatter för Skattemyn-
digheten i Dalarnas län ett särskilt register, BRIS (Besluts-, Redovis-
nings- och Informationssystem för det Särskilda skattekontoret). Regist-
ret förs med stöd av tillstånd från Datainspektionen. Ändamålet med re-
gistret är diarieföring, bokföring, skatteadministration, revision och be-
talningskontroll. Registret innehåller huvudsakligen uppgifter om dekla-

Prop. 1997/98:100

152

rerade och inbetalade punktskatter. Uppgifterna i registret omfattas av ?r0P- 1997/98:100
sekretess enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen. Enligt denna bestämmelse
gäller sekretess for uppgifter som avser den enskildes ekonomiska och
personliga förhållanden.

Skattemyndigheten i Dalarnas län för också ett register över personer
som är godkända upplagshavare eller registrerade varumottagare och
över de lokaler som är godkända som skatteupplag (36 § lagen om alko-
holskatt, 36 § lagen om tobaksskatt och 6 kap. 11 § lagen om skatt på
energi). Registret benämns SEED-registret. Ändamålet med SEED-
registret är att tillhandahålla skattskyldiga och behörig myndighet i Sve-
rige eller annat EU-land uppgifter om registrering och godkännande fö-
religger i aktuella avseenden. Registret skall innehålla uppgifter om bl.a.
den registrerades namn, registreringsnummer och adress, skatteupplagets
registreringsnummer och adress, vilken kategori av varor som den regist-
rerade far ta emot eller som får lagras på skatteupplaget och datum för
godkännande samt registreringens eventuella giltighetstid. Uppgifterna i
registret omfattas inte av sekretess enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen efter-
som registret inte förs för beskattningsverksamheten.

Uppgifter som behövs för de bedömningar som tullmyndigheterna
skall göra finns således såväl i BRIS som i SEED-registret. Som tidigare
nämnts omfattas uppgifterna i BRIS av sekretess. Utlämnandet av upp-
gifter till tullmyndigheterna bör därför författningsregleras. Regeringen
avser att i förordning närmare reglera vilka uppgifter som skall lämnas
ut.

En annan fråga i detta sammanhang är formerna för utlämnandet. Det
är av väsentlig betydelse att tullmyndigheterna snabbt kan få besked om
den som transporterar, är mottagare eller ägare till varorna är registrerad
som skattskyldig hos Skattemyndigheten i Dalarnas län eftersom en
transportkontroll föreslås inte fa pågå längre tid än sex timmar. Enligt
regeringens mening har tullmyndigheterna ett sådant behov av uppgifter-
na att terminalåtkomst till registren bör medges. Uppgifterna avser nä-
ringsidkare och åtkomsten till uppgifterna kan inte anses utgöra någon
integritetskränkning.

Enligt de lagar som reglerar SEED-registret får regeringen föreskriva
om terminalåtkomst till registret. BRIS-registret förs dock som ovan
nämnts med stöd av tillstånd från Datainspektionen. Det ankommer där-
för på inspektionen att efter framställan från beskattningsmyndigheten att
ta ställning till frågan om terminalåtkomst till registret skall medges.

Tillgång till tullmyndigheternas underrättelseregister

Tullmyndigheterna svarar i stor utsträckning själva för utredning av brott
inom sitt verksamhetsområde. Myndigheterna bedriver även spanings-
och underrättelseverksamhet när det gäller bekämpandet av varusmugg-
ling. Tullmyndigheterna har för sin brottsutredande verksamhet tillgång
till ADB-baserade register. Bestämmelser om dessa register finns i lagen
(1997:1058) om register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.

153

Kommittén har föreslagit att beskattningsmyndigheten skall få termi-
nalåtkomst till tullens underrättelseregister för punktskattekontroller.
Förslaget har kritiserats av ett flertal remissinstanser.

Regeringen har i den proposition som låg till grund för lagen om re-
gister i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet uttalat att tullens re-
gister för brottsutredande verksamhet bör vara förbehållen sådan verk-
samhet (prop. 1997/98:11). Registren får inte heller användas i tullens
fiskala verksamhet. Den kontroll som tullen kommer att genomföra enligt
vårt förslag avser inte i första hand brott utan skattekontroll. Regeringen
anser därför i likhet med remissinstanserna att det inte kan anses lämpligt
att för denna typ av kontroller medge att tullens underrättelseregister an-
vänds. I de fall det i samband med transportkontroller uppkommer miss-
tanke om varusmugglingsbrott kan det dock givetvis bli aktuellt att an-
vända tullens register för brottsutredningar.

Transportföretagens bokningsregister

Kommittén har föreslagit att beskattningsmyndigheten skall fa hämta in
och registrera uppgifter från transportföretagens bokningsregister.

Tullmyndigheterna har från den 1 juli 1996 för sin brottsutredande
verksamhet tillgång till uppgifter om resande i transportföretagens bok-
ningsregister. Uppgifterna far inte registreras i register hos tullmyndig-
heten och uppgifter som saknar betydelse för vidare åtgärder måste för-
störas. Även andra restriktioner i fråga om användandet av uppgifterna
har införts. Dessa restriktioner har ansetts betydelsefulla från integritets-
synpunkt. Särskilt som flertalet resande inte kan misstänkas för något
brott. Kommitténs förslag innebär att uppgifter från transportföretag om
transporter av varor, fordon och containrar samt om förare skall registre-
ras hos tullmyndigheten. Enligt kommittén måste uppgifterna få registre-
ras för att effektivt kunna användas för kontroll.

I fråga om tillgången till transportföretagens register har flertalet re-
missinstanser som yttrat sig varit kritiska. Det är givetvis väsentligt att
kontrollen av punktskattepliktiga varor kan genomföras på ett effektivt
sätt. Tullens nuvarande åtkomst till uppgifter i transportföretagens bok-
ningsregister har motiverats med den betydelse uppgifterna har i sam-
band med spaningsåtgärder för att förhindra smuggling av narkotika och
annan grövre brottslighet.

Effektiviteten i punktskattekontrollen kan visserligen öka något med
tillgång till uppgifter om transporter. Behovet och syftet med denna åt-
gärd överväger dock inte de negativa effekter de skulle medföra för
transportnäringen. Det kan därför inte anses försvarbart att införa en så-
dan omfattande uppgiftsskyldighet för transportnäringen och registrering
av näringslivets transporter. Regeringen anser därför i likhet med re-
missinstanserna att beskattningsmyndigheten inte nu bör få tillgång till
transportföretagens register för punktskattekontroll.

Prop. 1997/98:100

154

Andra myndigheter

Andra uppgifter som tullmyndigheterna behöver tillgång till är de som
kan underlätta identifieringen av förare. Tullmyndigheterna har därvid i
dag åtkomst till körkortsregistret som innehåller bl.a. identitetsuppgifter
och körkortsuppgifter. Uppgifterna i körkortsregistret gäller i huvudsak
svenska förare. Genom vårt förslag om registrering av identifieringsupp-
gifter beträffande förare vid transportkontroll kommer emellertid även
uppgifter om utländska förare i viss utsträckning att finnas tillgängliga.

Tullmyndigheterna behöver också kunna kontrollera om mottagaren
har partihandels- eller tillverkningstillstånd. Sådana tillstånd lämnas av
Alkoholinspektionen. För handläggningen av ärenden om tillstånd och
tillsyn över tillståndshavares verksamhet för Alkoholinspektionen ett
särskilt register. Bestämmelser om registret finns i alkohollagen.
Tullmyndigheterna har i dag rätt att få ut uppgifter ur registret på medi-
um för automatisk databehandling. För att kunna genomföra kontrollåt-
gärderna effektivt måste dock tullmyndigheterna snabbt kunna kontrolle-
ra om mottagaren av varorna har erforderliga tillstånd. Regeringen anser
därför att tullmyndigheterna skall ha terminalåtkomst till det register som
Alkoholinspektionen för. Åtkomsten skall endast avse uppgift om läm-
nade tillstånd och inte övriga uppgifter i registret.

17.5 Skattemyndighetens kontroll- och tillsynsverksamhet

Regeringens bedömning: Skattemyndigheten i Dalarnas län bör för
prövning av och tillsyn över bl.a. upplagshavare få rätt till utdrag ur eller
upplysningar om innehållet i polisregister.

Regeringens förslag: Uppgifter som myndigheter förfogar över och
som behövs för skattekontroll skall på beskattningsmyndighetens begä-
ran tillhandahållas denna.

Prop. 1997/98:100

Kommitténs förslag överensstämmer i stort med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksåklagaren, Datainspektionen, Kustbevak-
ningen, Sveriges Industriförbund, Föreningen Sveriges Fria Bryggerier,
Svenska Arbetsgivareföreningen, Svensk Industriförening och Stock-
holms Handelskammare avstyrker förslaget om att beskattningsmyndig-
heten skall få tillgång till och registrera uppgifter från polisens register.
Övriga remissinstanser tillstyrker eller har inte något att erinra mot för-
slaget.

Skälen för regeringens bedömning och förslag: Vid prövningen av
om upplagshavare skall godkännas skall beskattningsmyndigheten bl.a.
ta ställning till om upplagshavaren med hänsyn till sina ekonomiska för-
hållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som upplagshavare.
Beskattningsmyndigheten kan även återkalla beslut att godkänna någon
som upplagshavare, om förutsättningarna för godkännande inte längre
finns. Det ankommer således på myndigheten att göra en vandelspröv-
ning vid tillståndsgivning och vid eventuell återkallelse. Även vid till-

155

ståndsgivning och återkallelse beträffande registrerade varumottagare
skall beskattningsmyndigheten göra en viss prövning.

Självklart är det av stort intresse vid en vandelsprövning att veta om
den som ansöker om tillstånd tidigare är straffad för eller misstänks för
exempelvis ekonomisk brottslighet. Beskattningsmyndigheten bör enligt
regeringens mening därför ha möjlighet att fa vissa belastningsuppgifter
ur polisens register att användas vid tillståndsprövningen och prövningen
av återkallelser. Det kan i detta sammanhang framhållas att Alkoholin-
spektionen och tillståndsgivande myndigheter inom yrkestrafikområdet
har viss tillgång till sådana uppgifter.

Kommittén har föreslagit att beskattningsmyndighetens rätt att fa till-
gång till relevanta uppgifter ur person- och belastningsregistret skall
regleras i lagen om polisregister m.m. Enligt regeringens mening regleras
dock utlämnandet lämpligen i förordning.

En annan fråga är formen för utlämnandet från polisregistren. Rege-
ringen har i proposition 1997/98:97 Polisens register lagt fram förslag till
lag om belastningsregister och lag om misstankeregister. Den tekniska
uppbyggnaden av de nya registren torde vara avslutad vid årsskiftet
1998/99. Innan de nya systemen är klara bör enligt regeringens mening
ställning inte tas till frågan om utlämnandet av uppgifter skall tillåtas
genom direkt åtkomst. Regeringen anser därför i likhet med kommittén
att uppgifter från polisregistret i vart fall inledningsvis skall lämnas ut på
papper till beskattningsmyndigheten. Ett sådant utlämnande kommer
också att tillgodose myndighetens behov.

Under kommitténs arbete har det även uppdagats att beskattningmyn-
dighetens möjlighet att för beskattning hämta in uppgifter från andra
myndigheter är begränsad. Enligt 3 kap. 16 § taxeringslagen skall upp-
gifter som myndigheter förfogar över och som behövs för taxering på
skattemyndighetens begäran tillhandahållas denna. Uppgiftsskyldighet
föreligger dock inte i vissa fall av sekretess. I LPP finns ingen bestäm-
melse om att andra myndigheter är skyldiga att på begäran tillhandahålla
beskattningsmyndigheten uppgifter som behövs för beskattningen.

Enligt nuvarande ordning är det alltså inte möjligt för beskattning-
smyndigheten att vid deklarationsgranskning eller revision enligt LPP
begära att annan myndighet skall tillhandahålla uppgifter som behövs för
beskattningen. Detta är dock möjligt vid skattekontroll enligt taxering-
slagen. Denna skillnad är inte motiverad. Regeringen anser därför att det
i LPP bör införas en bestämmelse med motsvarande innehåll som 3 kap.
16 § taxeringslagen.

Prop. 1997/98:100

18 Skattskyldigheten för varor som släppts för
konsumtion i ett annat EU-land

Regeringens bedömning: Frågan om ändring av skattskyldighetsbe-
greppet kräver ytterligare överväganden.

156

Prop. 1997/98:100

Kommitténs förslag: Skattskyldig vid införsel av varor, som släppts
for konsumtion i ett annat EU-land och som förs in till Sverige och här
skall användas for annat än privat ändamål, skall vara den som förvärvar
varorna i det andra EU-landet genom ett bindande överlåtelseavtal som
gäller vid den tidpunkt då skattskyldigheten inträder.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter om det
”nya” skattskyldighetsbegreppet verkligen utgör en förbättring eller om
det endast kommer att skapa nya kryphål i lagstiftningen. Riksåklagaren
tillstyrker förslaget. Riksskatteverket anser att det ur rent skattemässig
synpunkt är tveksamt om den föreslagna ändringen innebär någon avgö-
rande förbättring men tror samtidigt att ur straffrättslig synpunkt kan ett
enhetligt skattskyldighetsbegrepp grundat på äganderätten vara att före-
dra framför nuvarande reglering.

Skälen för regeringens bedömning: I lagarna om skatt på tobak, al-
kohol och energi finns bestämmelser om skattskyldighet för de fall då
annan än upplagshavare, varumottagare eller skatterepresentant för in
skattepliktiga varor, som släppts för konsumtion i ett annat medlemsland,
till Sverige. Bestämmelserna är inte tillämplig om det är fråga om di-
stansförsäljning. Som ytterligare förutsättning gäller att varorna skall
användas för annat än privat bruk. Enligt bestämmelserna är den som för
in eller tar emot varorna skattskyldig. Bestämmelserna grundar sig på
artikel 7 i cirkulationsdirektivet.

Såväl åklagare som tjänstemän vid skatte- och tullmyndigheter har
framhållit att nu aktuellt skattskyldighetsbegrepp är otydligt formulerat.
Tillämpningsproblemen har främst gällt hur uttrycket ”för in eller tar
emot” skall tolkas. Regeringen är väl medveten om dessa tillämpnings-
problem och att problemen försvårar arbetet med att motverka att skatt
undandras staten. Det är emellertid viktigt att framhålla att det knappast
är meningsfullt att införa ett nytt skattskyldighetsbegrepp som ger upp-
hov till lika omfattande tillämpningsproblem, låt vara av ett annat slag.
Kommittén föreslår att den som är ägare till varorna vid skattskyldighe-
tens inträde (införseln) skall vara skattskyldig. Det säger sig självt att det
i många fall kan visa sig omöjligt att utreda vem det var som ägde varor-
na när gränsen passerades. Kommittén påpekar detta och anger som ex-
empel att det kan vara svårt att utreda vad som avtalats mellan olika
kontrahenter, särskilt som muntliga avtal är giltiga och ord kan stå mot
ord. Det av kommittén föreslagna skattskyldighetsbegreppet uppmuntrar
även till olika upplägg. Införseln kan t.ex. läggas upp på så sätt att en i
utlandet bosatt person är ägare till varorna när gränsen passeras och att
han överlåter varorna direkt efter gränspassagen. Det skulle innebära att
staten i många fall endast får en skattefordran som inte kan drivas in.
Regeringen föreslår i och för sig bestämmelser om omhändertagande och
förverkande som kan tillämpas i sådana fall. Dessa bestämmelsers syfte
är dock inte att läka brister i lagstiftningen och det är inte heller rimligt
att införa ett skattskyldighetsbegrepp som måste stöttas av sådana be-
stämmelser. Mot bakgrund av nu angivna förhållanden anser regeringen
att det är ytterst tveksamt om kommitténs förslag skulle leda till någon
förbättring. Ett tydligt skattskyldighetsbegrepp är dock viktigt varför frå-

157

gan om hur det skall utformas kommer att bli föremål för ytterligare ProP- 1997/98:100
överväganden inom Regeringskansliet.

19 Kontrollen av användningen av märkta
mineraloljeprodukter

Regeringens bedömning: Någon förändring av nuvarande kontrollmöj-
ligheter bör inte genomföras.

Kommitténs förslag: Punktskattekontrollen av användningen av
märkta mineraloljeprodukter skall stå under beskattningsmyndighetens
ledning. Kontrollerna skall på samma sätt som transportkontroller m.m.
utföras av beskattningsmyndigheten. Annan skattemyndighet, polismyn-
dighet, tullmyndighet och Kustbevakningen får medverka i kontrollverk-
samheten genom att utföra kontroller för beskattningsmyndighetens räk-
ning. Då kontrollerna utförs av någon av dessa myndigheter har myndig-
heten samma befogenheter som beskattningsmyndigheten. Enskild har
samma rättigheter och skyldigheter som då kontrollerna utförs av be-
skattningsmyndigheten. Myndigheten far vid kontroll undersöka trans-
portmedlets bränsletank och andra utrymmen där det kan antas att mine-
raloljeprodukter förvaras. Myndigheten far härvid öppna låsta eller på
annat sätt tillslutna utrymmen. Föraren eller befälhavaren är skyldig att
öppna sådana utrymmen. Myndigheten får vidare eftersöka och granska
de handlingar som behövs för kontrollen. Bestämmelserna om undanta-
gande av handling i LPP gäller härvid. Myndigheten får också ta prov på
mineraloljeprodukter. För uttagna prov skall ersättning inte utges.

Förare och befälhavare på båt är skyldig att stanna på anmaning samt
att legitimera sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet. Vid
brott mot dessa skyldigheter skall böter kunna ådömas.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt 2 kap. 9 § lagen om skatt
på energi (LSE) får bränsletank som förser motor på motordrivet fordon
eller båt som inte används i yrkesmässigt fiske inte innehålla oljeprodukt
som är försedd med märkämnen. Av 2 kap. 9 a § samma lag följer att
förbudet även gäller mineraloljeprodukter från vilka märkämnen avlägs-
nats. I 10 kap. LSE finns bestämmelser om sanktioner samt tillsyn och
kontroll beträffande användningen av lågbeskattade, märkta oljeproduk-
ter. Den som avlägsnar märkämnen från mineraloljeprodukter döms till
böter eller fängelse högst sex månader. För motordrivet fordon eller båt
vars bränsletank innehåller märkta oljeprodukter skall en särskild avgift
tas ut.

Tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om märkta oljepro-
dukter utövas vad gäller motordrivna fordon av polismyndigheterna
samt av tullmyndigheterna vad avser gränskontroll. Kustbevakningen
utövar tillsynen av båtar. Dessa myndigheter har rätt att få tillträde till
låsta utrymmen i fordon och båtar. Myndigheterna har även rätt att få de

158

upplysningar, handlingar och prov som behövs för tillsynen. För uttagna
prov behöver myndigheterna inte betala ersättning.

Regeringen föreslår att transportkontroller enligt den nya lagen om
punktskattekontroll skall utföras av tullmyndigheterna och att polismyn-
digheterna i mån av tid och resurser skall bistå tullen i denna kontroll-
verksamhet. Mot den bakgrunden kan det inte anses motiverat att låta
beskattningsmyndigheten ta över tillsynen av användningen av märkta
oljeprodukter. Det har vidare inte framkommit att nuvarande tillsyns- och
kontrollmöjligheter skulle vara otillräckliga eller att det skulle finnas
behov av bestämmelser om undantagande av handling. Mot bakgrund av
nu angivna förhållanden är regeringen inte beredd att gå vidare med
kommitténs förslag.

20 Ändrade förfaranderegler för beskattningen
av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från annat EU-land m.m.

20.1 Ändrade förfaranderegler

Prop. 1997/98:100

Regeringens förslag: Anmälningsskyldigheten ersätts av en deklara-
tionsskyldighet. Deklaration skall lämnas självmant och på heder och
samvete. I de fall deklaration skall lämnas till beskattningsmyndighe-
ten skall deklarationen ha kommit in till beskattningsmyndigheten se-
nast fem dagar efter det att införseln gjordes.

Om införseln görs på en bemannad tullplats skall deklarationen
lämnas till Tullverket. I sådana fall och då skattepliktig vara påträffas
vid kontroll skall Tullverket besluta om skatten.

Kommitténs förslag: Skiljer sig från regeringens i följande avseen-
den. Beskattningsbeslut skall anses ha fattats i enlighet med deklaratio-
nen, s.k. automatiska beslut. Skatten skall betalas i samband med att de-
klaration lämnas. I de fall deklarationen lämnas till tulltjänsteman vid
bemannad tullplats skall skatten betalas till Tullverket. Bestämmelserna
om omprövning och överklagande i LPP skall gälla i tillämpliga delar.

Remissinstanserna: Riksåklagaren tillstyrker att nuvarande anmäl-
ningsförfarande ersätts med ett deklarationsförfarande och att punktskat-
ten skall betalas samtidigt som deklaration lämnas. Riksskatteverket till-
styrker att nuvarande anmälningsförfarande ersätts med ett deklarations-
förfarande och ett system med automatiska beslut införs. För att undvika
tillämpningsproblem bör det klargöras vad som menas med att självmant
deklarera.

Skälen för regeringens förslag: Den som för in en vara för vilken
skatt skall betalas enligt privatinförsellagen skall anmäla detta. För att
skatt skall kunna tas ut enligt privatinförsellagen är det nödvändigt att
beskattningsmyndigheten, och i förekommande fall tullmyndighet, får
kännedom om att skattepliktiga varor förts in och vilka kvantiteter det rör

159

sig om. Uppgifter från enskilda som skall ligga till grund för beskattning
lämnas normalt i en deklaration som avges på heder och samvete. Priva-
tinförsellagen är en renodlad skattelag och beslut om skatt bör därför i
normalfallet meddelas på grundval av uppgifter i en deklaration. Rege-
ringen föreslår därför att nuvarande anmälningsplikt ersätts med en skyl-
dighet att lämna deklaration. Deklarationen skall lämnas självmant och
på heder och samvete. En deklaration som lämnas först sedan resenären
kontrollerats och befunnits ha skattepliktiga varor kan självfallet inte
anses ha lämnats självmant.

Enligt nuvarande lydelse av privatinförsellagen skall Tullverket ta
emot anmälan om införseln sker på bemannad tullplats. Tullverket bör
även fortsättningsvis medverka vid beskattningen av införsel för privat
bruk av alkoholdrycker och tobaksvaror. När införsel görs på bemannad
tullplats skall därför deklaration lämnas till tulltjänsteman. Det är alltså
endast om införseln görs på annan plats som deklarationen skall lämnas
till beskattningsmyndigheten.

Kommittén föreslår att i de fall deklaration skall lämnas till beskatt-
ningsmyndigheten skall deklarationen ha kommit in senast sju dagar efter
införseln. På punktskatteområdet gäller i många fall en tidsfrist på fem
dagar. Den som för in mineraloljor för privat bruk skall t.ex. deklarera
detta senast fem dagar efter införseln. Regeringen anser att det är möjligt
att ha samma tidsfrist för deklarationer enligt privatinförsellagen och
föreslår därför att deklarationen skall ha kommit in senast fem dagar efter
införseln.

Regeringen är tveksam till kommitténs förslag att beskattningsbeslut
skall anses ha fattats i enlighet med deklarationen, s.k. automatiska be-
slut, och att skatt skall betalas i samband med att deklaration lämnas.
Visserligen tillämpas det nu beskrivna systemet vid införsel för privat
bruk av mineraloljor. Det är dock högst osäkert om det finns något att
vinna på att införa motsvarande system för beskattningen enligt privatin-
försellagen. Ett system med automatiska beslut m.m. är ändamålsenligt
och effektivt om de skattskyldiga är registrerade hos beskattningsmyn-
digheten eller om skattskyldighet inträder förhållandevis regelbundet för
en och samma skattskyldig. Inget av dessa förhållanden föreligger emel-
lertid vad gäller privatinförsellagen. Regeringen anser därför att nuva-
rande ordning bör behållas. Det innebär att beskattningsmyndigheten
skall besluta om skatt på grundval av lämnad deklaration. I de fall dekla-
rationen lämnats till tulltjänsteman skall dock tullen besluta om skatten
för beskattningsmyndighetens räkning. För att undanröja eventuella tvek-
samheter föreslås att tullen även skall besluta om skatten i fall skatte-
pliktig vara påträffas vid kontroll.

Regeringen är inte heller beredd att föreslå att skatten skall betalas di-
rekt till tullen i de fall då införseln görs på bemannad tullplats. Det kan
nämligen ifrågasättas om det står i överensstämmelse med principen om
varors fria rörlighet att ta ut skatten vid gränspassagen. Om den enskilde
vill betala skatten vid gränspassagen far dock Tullverket uppbära skatten.
Denna befogenhet har Tullverket redan idag.

Beslut enligt privatinförsellagen överklagas idag hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Några särskilda bestämmelser om överklagande finns inte

Prop. 1997/98:100

160

i privatinförsellagen, vilket innebär att förvaltningslagen och förvalt- ProP- 1997/98:100
ningsprocesslagen skall tillämpas. Kommittén föreslår att bestämmelser-
na om omprövning och överklagande i LPP i stället skall tillämpas på
beslut enligt privatinförsellagen. Förslaget innebär bl.a. att tiden för
överklagande sträcks ut från tre veckor till i princip sex år och att be-
skattningsmyndigheten får besluta om efterbeskattning. Att besluta om
skatt enligt privatinförsellagen är förhållandevis enkelt. Det far vidare
betraktas som osannolikt att det lång tid efter införseln skulle komma
fram uppgifter som utgör skäl att ändra ett meddelat beslut till den skatt-
skyldiges nackdel. Det säger sig nämligen självt att det är mer eller mind-
re omöjligt att långt i efterhand kontrollera om en lämnad deklaration
innehöll riktiga uppgifter. Några befogenheter att genomföra sådana
kontroller finns för övrigt inte. Det är vidare svårt att se några fördelar
för de skattskyldiga med en överklagandetid på sex år. Mot bakgrund av
nu angivna förhållanden anser regeringen att nuvarande ordning bör be-
hållas.

20.2 Straffbestämmelsen i privatinförsellagen

Regeringens bedömning: Straffbestämmelsen i privatinförsellagen skall
vara kvar.

Kommitténs förslag: Straffbestämmelsen tas bort

Remissinstanserna: Riksåklagaren har inget att erinra mot en avkri-
minalisering utan anser att möjligheten att påföra särskild avgift är en
fullt tillräcklig sanktion. Riksskatteverket tillstyrker med hänvisning till
tillämpningssvårigheter en avkriminalisering. Alkoholinspektionen, och
Generaltullstyrelsen motsätter sig en avkriminalisering.

Bakgrunden till regeringens bedömning: I 9 § privatinförsellagen
finns en straffbestämmelse. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
lämnar uppgift som befinns oriktig eller som underlåter att anmäla skat-
tepliktig införsel döms till böter. 1 ringa fall skall inte dömas till ansvar, f
andra stycket samma paragraf föreskrivs att lagen om straff för va-
rusmuggling och skattebrottslagen inte skall tillämpas på införsel enligt
privatinförsellagen. Bestämmelsen om straffansvar fördes in i privatin-
försellagen genom en lagändring 1996. I samband därmed infördes även
en bestämmelse om särskild avgift. Den särskilda avgiften kan påföras
resande om denne vid fullgörandet av anmälningsskyldigheten lämnat en
oriktig uppgift eller underlåtit att anmäla en skattepliktig införsel. Vid
den lagrådsgranskning som föregick propositionen framhöll Lagrådet
bl.a. att det inte fanns några egentliga skäl för en ordning enligt vilken
ekonomiska sanktioner för samma förfarande skall kunna fastställas i två
skilda procedurer och det därför borde övervägas att låta antingen bötes-
straffet eller den särskilda avgiften utgå (se prop. 1995/96:116 s. 160). I
propositionen anförde regeringen emellertid att den inte var beredd att
följa Lagrådets rekommendation (a prop. s. 44). Som skäl framhölls bl.a.
det inte var lämpligt att helt avkriminalisera underlåtenhet att anmäla

161

6 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 100

skattepliktig införsel och att det därför borde finnas en straffsanktion.
Om å andra sidan bötesstraffet skulle vara den enda sanktionen skulle i
vissa fall för exempelvis personer med låga inkomster bötesstraffet i kro-
nor räknat bli lågt i förhållande till den undandragna skatten. De två olika
sanktionerna kompletterar således i viss mån varandra.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser fortfarande att
det inte är lämpligt att avkriminalisera underlåtenheten att anmäla skatte-
pliktig införsel. Att anmälningsskyldigheten föreslås bli ersatt med en
deklarationsskyldighet föranleder ingen annan bedömning. Självfallet
bör straffbestämmelsen ändras så att den i fortsättningen avser underlå-
tenhet att deklarera skattepliktig införsel.

Högsta domstolen (HD) har i en i december 1997 meddelad dom utta-
lat sig om vad som skall avses med ringa fall enligt 9 § privatinförsella-
gen. Enligt HD talar övervägande skäl för att gränsen, när det gäller in-
försel av spritdrycker, sätts vid två liter. Principen bör alltså vara att om
någon, utöver den skattefria mängden om en liter, för in högst två liter
utan att göra anmälan, det skall anses vara fråga om ett ringa fall, såvida
det inte föreligger speciella omständigheter som föranleder en annan be-
dömning (HD:s dom i mål nr B 2701/97). Genom HD:s dom har det
klarlagts vad som skall avses som ringa fall när det gäller införsel av
spritdrycker. Detta bör underlätta tillämpningen av straffbestämmelsen.

Prop. 1997/98:100

21 Identitetskontroll

Regeringens bedömning: Någon möjlighet för skattemyndigheten att
företa s.k. identitetskontroll bör inte införas.

Kommitténs förslag: Skattemyndigheten får befogenhet att vid besök
i verksamhetslokaler i samband med skattekontroll begära att en person
som befinner sig på platsen skall legitimera sig eller styrka sin identitet
på annat godtagbart sätt, om personen i fråga kan antas ha ett sådant
samband med den kontrollerade verksamheten att kännedom om hans
identitet är av betydelse för kontrollen. Begreppet besök i samband med
skattekontroll är avsett att omfatta såväl revisioner i verksamhetslokaler
som besök i andra sammanhang, exempelvis taxeringsbesök. Den som
bryter mot skyldigheten att identifiera sig skall dömas till penningböter.

Remissinstanserna: Riksskatteverket tillstyrker förslaget. Justitieom-
budsmannen, Kammarrätten i Stockholm och Rikspolisstyrelsen är nega-
tiva till förslaget. De kritiska remissinstanserna anför att förslaget far till
följd att i princip alla måste bära legitimation. Det finns för närvarande
inte några bestämmelser om en generell skyldighet för personer i Sverige
att ständigt bära någon typ av legitimationshandling. Att mot bakgrund
av enbart skatteförvaltningens behov införa en sådan skyldighet skulle
föra för långt. Riksåklagaren motsätter sig införandet av en straffsank-
tion.

162

Skälen for regeringens bedömning: Kommitténs förslag i denna del ?roP- 1997/98:100
har sin bakgrund i att skattemyndigheten - med undantag för kontroll en-
ligt 4 § lagen om kontroll av yrkesmässiga vägtransporter av mineral-
oljeprodukter, alkohol och tobak - enligt gällande ordning inte har någon
befogenhet att vid revisioner, taxeringsbesök eller andra kontroller kräva
att en person skall uppge sin identitet och vid behov styrka den med legi-
timation. Enligt kommitténs bedömning innebär det ett stort avbräck i
kontrollverksamheten att det inte finns någon skyldighet för andra perso-
ner än den reviderade eller kontrollerade som befinner sig på platsen, att
uppge vilka de är och styrka det med legitimation. Kommittén har därför
föreslagit att skattemyndigheten skall fa befogenhet att göra identitets-
kontroll av de personer som befinner sig i en verksamhetslokal när myn-
digheten avlägger ett besök i samband med revision eller taxeringsbesök
eller i något annat liknande sammanhang.

Enligt regeringens mening kan man inte avfärda de invändningar som
de kritiska remissinstanserna har riktat mot förslaget. Som instanserna
påpekat finns enligt gällande rätt ingen generell skyldighet att i vårt land
bära någon typ av legitimationshandling. Bestämmelser om skyldighet att
uppvisa legitimation i någon form torde finnas endast vid inresa i och ut-
resa ur landet, vid framförande av vissa motorfordon samt vid kontroll av
utlännings rätt att uppehålla sig här. Regeringen sätter inte i fråga att
skattemyndigheterna i den löpande verksamheten kan ha ett behov av att
avkräva legitimation inte bara av exempelvis den reviderade utan också
av andra som kan antas ha något samband med den kontrollerade verk-
samheten. Emellertid ansluter vi oss till Kammarrättens i Stockholm upp-
fattning att enbart fiskala behov inte skall få vara avgörande vid över-
vägandena i den nu aktuella frågan. Skulle skattemyndigheterna ges möj-
lighet att avkräva legitimation skulle de i detta avseende få väsentligt mer
långtgående befogenheter än polisen.

Vid en samlad bedömning av det anförda anser regeringen att en befo-
genhet för skattemyndigheterna att vid besök i samband med skatte-
kontroll begära att en person som befinner sig på platsen skall legitimera
sig inte bör införas.

22     Skattekontroll av torg- och marknadshandel

m.m.

22.1     Nuvarande förhållanden

22.1.1    Regeringsformen och EG-rätten

Enligt 2 kap. 20 § första stycket regeringsformen får begränsningar i rät-
ten att driva näring eller utöva yrke införas endast för att skydda an-
gelägna allmänna intressen och aldrig i syfte att gynna enbart vissa per-
soner eller företag. Denna bestämmelse tillkom 1994, i samband med att
den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättig-

163

hetema och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) inkorpo-
rerades i svensk rätt (se prop. 1993/94:117 s. 50 ff.).

I EG-rätten finns inga särbestämmelser om kontroll av sådan handel
som omfattas av lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning (i det föl-
jande benämnd tillfällig handel). Det rådsdirektiv som finns på området -
Rådets direktiv 75/369/EEG av den 16 juni 1975 om åtgärder för att
främja den faktiska etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla
tjänster som handelsresande och hemförsäljare - har inget annat syfte än
vad som framgår av dess benämning. Direktivet förhindrar särbehandling
grundad på nationalitet vad gäller rätten att etablera sig och erbjuda
tjänster. Som exempel kan nämnas att en stat, som av de egna medbor-
garna kräver företeende av skötsamhetsbevis, i fråga om medborgare i
andra medlemsstater skall godta utdrag ur det andra landets kriminalre-
gister. Om något sådant intyg inte kan uppvisas, skall staten godta en
motsvarande handling utfärdad av behörig rättsinstans eller förvaltnings-
myndighet i utlänningens ursprungsland eller senaste hemvistland, om
det av denna handling framgår att villkoren är uppfyllda.

22.1.2 Annan lagstiftning

I svensk gällande rätt finns inga särbestämmelser om skattekontroll av
den tillfälliga handeln. Det finns inte heller några särskilda bestämmelser
i bokföringslagen (1976:125). De särbestämmelser som finns tar sikte på
antingen upprätthållandet av den allmänna ordningen eller konsument-
intressen.

Ordningslagen

Enligt 3 kap. 1 § ordningslagen (1993:1617) far en offentlig plats inom
detaljplanelagt område inte utan tillstånd av polismyndigheten användas
på ett sätt som inte stämmer överens med det ändamål som platsen har
upplåtits för eller som inte är allmänt vedertaget. Tillstånd behövs dock
inte om platsen tas i anspråk endast tillfälligt och i obetydlig omfattning
och utan att inkräkta på någon annans tillstånd (se prop. 1992/93:210 s.
274).

Torghandeln faller utanför kravet på tillstånd; det skall ju vara fråga
om att platsen används på ett sätt som inte stämmer överens med det än-
damål som den upplåtits för eller som inte är allmänt vedertaget.

En kommun får meddela de ytterligare föreskrifter för kommunen eller
del av denna som behövs för att upprätthålla den allmänna ordningen på
offentlig plats (se förordningen [1993:1632] med bemyndigande för
kommuner och länsstyrelser att meddela föreskrifter enligt ordningslagen
[1993:1617]). En sådan föreskrift omfattar också torghandel, men syftar
endast till att upprätthålla den allmänna ordningen.

Prop. 1997/98:100

164

Lagen om tillfällig försäljning

Syftet med lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning är att främja kon-
sumenternas långsiktiga intresse av tillgången till en god kommersiell
service med viktiga basvaror. Lagen gäller näringsidkare som yrkesmäs-
sigt säljer varor till konsumenter. Den skall dock inte tillämpas vid för-
säljning som bedrivs stadigvarande från ett fast tillverknings- eller för-
säljningsställe eller i omedelbar anslutning till näringsidkarens fasta till-
verknings- eller försäljningsställe. Enligt förarbetena (prop. 1990/91:17
s. 20 f.) är lagen tillämplig på all tillfällighetshandel, oavsett om den be-
drivs i lokaler eller liknande utrymmen som utnyttjas vid enstaka tillfäl-
len eller för kortare tid, från försäljningsstånd, fordon eller andra anord-
ningar som har ställts upp utomhus eller genom kringföring. Lagen är
alltså tillämplig även på torghandel, marknadshandel samt handel som
sker på mässor och liknande (samma prop. s. 29).

Näringsidkaren är underkastad informationsskyldighet. Han skall ge-
nom en väl synlig skylt eller på något annat verksamt sätt lämna upp-
lysning om sitt namn, sin postadress och sitt telefonnummer. Annat verk-
samt sätt kan vara att ha texten på själva fordonet. Om det pris som kon-
sumenten sammanlagt skall betala överstiger 300 kr, skall informationen
dessutom lämnas skriftligen till konsumenten. Den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet bryter mot reglerna om informationsskyldighet döms - om
förseelsen inte är ringa - till penningböter.

Lagen om tillfällig försäljning reglerar också i vilka få fall det krävs
tillstånd för försäljning. Utgångspunkten för lagstiftningen är att tillstånd
inte behövs. Om det behövs med hänsyn till varuförsörjningen i ett visst
område, far regeringen i en förordning föreskriva att försäljning i om-
rådet av kläder, skor eller sådana livsmedel som inte är avsedda för för-
täring på stället får ske bara efter särskilt tillstånd av den kommun där
området ligger. Genom förordningen (1990:1235) om kommunala före-
skrifter om tillfällig försäljning har regeringen också föreskrivit att
kommunerna far meddela föreskrifter om tillståndskrav. Av lagen fram-
går dock att föreskrifter far meddelas bara i fråga om försäljning som
sker i en lokal eller liknande utrymme som näringsidkaren utnyttjar vid
enstaka tillfällen eller för en kortare tid eller från ett fordon som huvud-
sakligen är inrättat för försäljning eller transport av varor. Föreskrifterna
får inte avse försäljning inom en lokal där någon annan näringsidkare
bedriver stadigvarande försäljning, försäljning från ett fordon som har
ställts upp efter tillstånd enligt 3 kap. 1 § ordningslagen eller på ett salu-
torg eller någon liknande plats som kommunen har upplåtit till allmän
försäljningsplats eller försäljning vid allmänna sammankomster eller of-
fentliga tillställningar som avses i ordningslagen.

Det är kommunen som fattar beslut om tillstånd. Kommunens beslut
far överklagas till länsstyrelsen, vars beslut i sin tur far överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. För prövning i kammarrätten krävs pröv-
ningstillstånd.

Den avreglering av den tillfälliga handeln som genomfördes 1990
gjordes med utgångspunkt i konsumenträttsliga hänsynstaganden. Främ-
jandet av en effektiv konkurrens ansågs vara ett viktigt led i konsument-

Prop. 1997/98:100

165

politiken. En framtida reglering av den tillfälliga handeln skulle utgå från
konsumentintresset. Strävan skulle vara att minska antalet regler och att
decentralisera beslutsfattandet. Vad beträffar synpunkten att en lagstift-
ning om den tillfälliga handeln borde fungera som en kontroll över att
tillfällighetsförsäljare betalar skatter och avgifter som de skall, konstate-
rade departementschefen kortfattat att man inte funnit belägg for att nä-
ringsidkare som driver tillfällig handel generellt sett skulle vara mindre
benägna att betala skatt än näringsidkare som driver fast handel samt att
det redan fanns ett flertal föreskrifter med syfte att motverka oegentlig-
heter och att dessa generella föreskrifter på respektive område borde
skärpas om det behövdes ytterligare åtgärder (prop. 1990/91:17 s. 16 f.).

Lagen om tillfällig försäljning är föremål för en översyn. I departe-
mentspromemorian Översyn av lagen om tillfällig försäljning (Ds
1998:6) föreslås att systemet med föreskrifter om tillståndskrav avskaf-
fas. Vidare föreslås att överträdelser av bestämmelserna om informa-
tionsskyldighet avkriminaliseras och att det i stället införs ett system med
administrativa avgifter. Förslaget i denna del innebär att i första hand
kommunerna ges rätt att utöva tillsyn och att ta ut en administrativ avgift
vid överträdelse av informationsskyldigheten. Om plats för tillfällig för-
säljning upplåtits av annan än kommunen tillkommer enligt förslaget
rätten att ta ut avgift platsupplåtaren. Promemorian är för närvarande
föremål för remissbehandling.

Hemförsäljningslagen

Hemförsäljningslagen (1981:1361) tillämpas vid yrkesmässig överlåtelse
eller upplåtelse av lös egendom eller utförande av tjänster till konsumen-
ter för huvudsakligen enskilt bruk, om avtalet ingås vid hembesök, vid
telefonsamtal som är led i försäljning eller liknande verksamhet eller un-
der en av näringsidkaren organiserad utflykt till plats utanför dennes
fasta försäljningsställe. Lagen skall dock inte tillämpas om det pris som
konsumenten sammanlagt skall betala understiger 300 kr. Lagen innehål-
ler huvudsakligen avtalsrättsliga bestämmelser.

22.1.3 Krav på översyn av skattekontrollen av den tillfälliga
handeln och Riksskatteverkets förslag

Den tillfälliga handeln, främst torg- och marknadshandeln, har ökat kraf-
tigt under de senaste åren samtidigt som den har avreglerats. Detta har
inneburit att en allt större uppmärksamhet har riktats mot den tillfälliga
handeln. Det har också från olika håll gjorts gällande att redovisningen
av skatter och avgifter är bristfällig inom vissa delar av den tillfälliga
handeln.

Skatteutskottet föreslog med anledning av ett par motioner
(motionerna 1991/92:Ju 810 och 1992/93 :Sk803) i mars 1993 att riksda-
gens revisorer skulle granska skattekontrollen av torg- och gatuhandel i
syfte att fa klarlagt de problem som från kontrollsynpunkt finns på detta
område och även komma med förslag om hur kontrollmöjligheterna

Prop. 1997/98:100

166

skulle kunna förbättras. Riksdagens revisorer konstaterade att skattekont- Prop. 1997/98:100
rollen av den tillfälliga handeln och den reguljära kontrollen på lokal nivå
borde utvidgas. Revisorerna ansåg bl.a. att åtgärder som skulle ge skat-
temyndigheterna möjlighet att göra egna undersökningar angående iden-
titeten hos den som bedriver skattepliktig verksamhet borde övervägas.
Revisorerna fann dock inte skäl att genomfora en fördjupad granskning i
ärendet med hänsyn till att Riksskatteverket fatt i uppdrag av regeringen
att utreda dessa frågor. Regeringen hade nämligen efter ett beslut av riks-
dagen under våren 1993 uppdragit åt Riksskatteverket att redovisa en
bedömning av möjligheterna att förbättra kontrollen av skatte- och av-
giftsredovisningen inom torg- och gatuhandel och verksamhet bedriven
av för myndigheterna okända personer. Riksskatteverket skulle också
bedöma genomförbarheten och ändamålsenligheten av att förena den
kommunala tillståndsgivningen på detta område med krav på vissa for-
mer av redovisning som är anpassade till gatuhandelns karaktär.

Riksskatteverket redovisade sin bedömning i en promemoria i februari
1995 och föreslog därvid vissa konkreta åtgärder för att underlätta skatte-
kontrollen. Verket anser att skattemyndigheten bör ha möjlighet att göra
egna undersökningar av identiteten hos den som bedriver näringsverk-
samhet och föreslår därför att en ny besöksform, registreringsbesök, skall
införas i taxeringslagen (1990:324). Registreringsbesöket skall uteslutan-
de syfta till att klargöra identiteten beträffande en okänd näringsidkare
eller den som företräder denne på platsen, för efterföljande kontroll om
vederbörande är registrerad i skatteregistret. Registreringskontrollen skall
fa tillämpas mot en person som kan antas vara näringsidkare och som
säljer varor på ett sådant sätt att det finns skäl att anta att lagen
(1990:1183) om tillfällig försäljning är tillämplig. Det skall finnas möj-
lighet att ta till straffsanktioner mot en näringsidkare eller företrädare
som vägrar att legitimera sig.

Riksskatteverket föreslår vidare att den som upplåter plats alternativt
ger tillstånd skall åläggas att avkräva hyresgästen ett bevis om att
F-skattsedel erhållits eller i undantagsfall att särskild A-skatt debiterats.
Verket påpekar att krav på innehav av F-skattebevis är vanligt redan i
dag när det gäller tjänster och upphandlingar, varför en utökning skulle te
sig naturlig. Ett undantag från kravet på F-skattebevis måste dock göras
för viss typ av försäljningar, såsom privatpersoners försäljningar i mindre
skala eller ideella föreningars icke skattepliktiga verksamhet. I de fall
hyresgästen eller tillståndssökanden gör gällande att näringsverksamhet
inte bedrivs eller att man är frikallad från skattskyldighet, skall det åligga
platsupplåtaren eller tillståndsgivaren att kontrollera de rätta förhållan-
dena med skattemyndigheten innan upplåtelse sker eller tillstånd ges.
Verket föreslår att reglerna införs i lagen om tillfällig försäljning.

I den enkät som Skatteflyktskommittén skickade till skattemyndighe-
terna i landet i samband med översynen av revisionsreglema ställdes bl.a.
frågan vilka svårigheter skattemyndigheterna stött på vid kontroll av
torg- och gatuhandeln samt hur dessa svårigheter skulle kunna undvikas.
Av svaren att döma ligger svårigheterna huvudsakligen i problemet att få
fram handlarnas identitet. Skattemyndigheterna vill ha möjlighet att själ-
va kräva att handlama skall identifiera sig.

167

I några fall har skattemyndigheterna fått till stånd ett samarbete med
kommunerna, på så sätt att kommunerna kräver att de personer som öns-
kar hyra torgplats uppger namn och personnummer eller foreter F-skatt-
sedel. Vissa skattemyndigheter förordar att krav på företeende av F-skatt-
sedel för erhållande av torgplats skall införas. Några skattemyndigheter
föreslår tvång på kassaapparat. En skattemyndighet har påpekat att det
kan innebära problem att behörigheten att besluta om revision tillkommer
skattemyndigheten där den reviderades hemortskommun är belägen. Vi-
dare skall ansökan enligt lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet prövas av länsrätten i det län där den som åtgär-
den avser hade sin hemortskommun den 1 november året före det år då
framställningen görs. Först om sådan länsrätt inte finns är länsrätten i det
län där åtgärden skall verkställas eller har verkställts behörig.

22.2 Platsupplåtarens skyldigheter

Prop. 1997/98:100

Regeringens förslag: I en ny lag om särskild skattekontroll av torg-
och marknadshandel m.m. ges föreskrifter om att den som upplåter en
plats för torg- och marknadshandel m.m. skall föra anteckningar om
namn, personnummer, adress och telefonnummer för den som platsen
upplåts till och för dennes företrädare. Om det är fråga om en juridisk
person skall uppgifter om firma och organisationsnummer antecknas.
Om den som platsen upplåts till i stället överlämnar en kopia av sin F-
skattsedel behöver platsupplåtaren inte göra anteckningar.

Uppgifterna skall bevaras av platsupplåtaren i sju år efter det kalen-
derår upplåtelsen skedde.

Kommitténs förslag: Den som upplåter plats för tillfällig handel skall
vara skyldig att före upplåtelsen kontrollera huruvida den som önskar fa
plats upplåten till sig är innehavare av F-skattsedel. Upplåtaren skall ock-
så vara skyldig att infordra en kopia av F-skattsedeln eller, i de fall sådan
inte finns, föra anteckningar i enlighet med regeringens förslag. I övrigt
stämmer kommitténs förslag överens med regeringens.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte yttrat sig i den-
na del. Kammarrätten i Stockholm, Riksåklagaren, Riksskatteverket, Fö-
reningen Svensk Handel samt Torg- och Marknadshandlarnas Ekono-
miska Riksförening (TOMER) tillstyrker eller har ingen erinran mot för-
slaget.

Skälen för regeringens förslag

Allmänna utgångspunkter

I takt med att den tillfälliga handeln ökat har det blivit allt tydligare att
skattemyndigheterna behöver bättre befogenheter för att kunna bedriva
en ändamålsenlig kontroll.

168

Som nämnts har det från olika håll hävdats att skatte- och av giftsredo- ?r°P- 1997/98:100
visningen är bristfällig inom delar av den tillfälliga handeln. Samtidigt
har det i vissa studier som gjorts beträffande den tillfälliga handeln kon-
staterats att det inte går att belägga att skattefusket skulle vara större i
den tillfälliga handeln än i den fasta handeln. Det är inte heller en miss-
tanke om att skattefusk är vanligare inom tillfällig handel än inom den
fasta handeln som utgör det huvudsakliga skälet för att skattemyndighe-
terna behöver bättre, eller helt enkelt andra kontrollbefogenheter. Beho-
vet av särskilda kontrollbefogenheter är i stället snarare kopplat till den
tillfälliga handelns karaktär. De som bedriver tillfällig handel är ofta rör-
liga på ett helt annat sätt än de som bedriver sin handel från ett fast drift-
ställe. Handeln bedrivs ofta på flera olika orter runt om i landet och såle-
des även i andra kommuner än hemortskommunen. Handlaren är ofta
endast en kort tid på varje ort. Denna rörlighet torde innebära att det är
möjligt att ställa sig utanför skattesystemet, som bygger på att näringsid-
kare skall beskattas på en viss ort. Det befintliga kontrollsystemet bygger
i sin tur på bestämmelserna om taxering och beskattningsbeslut samt de-
klarations- och upplysningsplikt. Utgångspunkten är hela tiden att skatte-
myndigheten i förväg vet vem som skall kontrolleras.

Regeringen delar Skatteflyktskommitténs bedömning att det är uppen-
bart att skattemyndigheterna behöver särskilda kontrollbefogenheter för
kontrollen av den tillfälliga handeln. Samtidigt är det självklart att dessa
befogenheter skall stå i rimlig proportion till de befogenheter som skatte-
myndigheterna har vid kontrollen av den fasta handeln.

Mot bakgrund av det nu anförda bör den som upplåter en plats för torg-
eller marknadshandel eller för annan liknande handel kunna åläggas en
viss skyldighet att vidta åtgärder för att underlätta skattekontrollen. Det
bör dock inte ställas alltför långtgående krav på upplåtaren. De åtgärder
som upplåtaren skulle kunna åläggas att vidta bör kunna vidtas lätt och
snabbt, utan att upplåtaren tvingas företa betungande utredningar.

Utformningen av en bestämmelse om platsupplåtarens skyldigheter

En bestämmelse som reglerar platsupplåtarens åligganden vid en plats-
upplåtelse skulle kunna utformas på så sätt att den som skall bedriva
handel på den upplåtna platsen skall kunna förete ett bevis som utfärdats
av skattemyndigheten efter en prövning som tar sikte på den skattskyl-
diges skötsel av redovisning och betalning av skatter och avgifter. Plats-
upplåtaren kan då åläggas att kontrollera att den som önskar fa plats
upplåten till sig innehar ett sådant bevis.

Av allt att döma skulle det befintliga systemet med F-skattsedel och
tillhörande F-skattebevis kunna användas även i detta sammanhang.
F-skattebeviset skulle således kunna tjäna som bevis för att innehavaren
bedriver seriös näringsverksamhet.

Flertalet av de handlare som bedriver näringsverksamhet inom den
ambulerande handeln innehar enligt uppgift från Torg- och Marknads-
handlamas Ekonomiska Riksförening (TOMER) F-skattsedel. Emellertid
finns det inte något skatterättsligt krav att en näringsidkare skall inneha
F-skattsedel. Vidare förekommer det att handel bedrivs mer eller mindre

169

tillfälligt eller sporadiskt av exempelvis ideella föreningar och privat- ?roP- 1997/98:100
personer som inte bedriver näringsverksamhet. För dessa kommer inne-
hav av F-skattsedel inte i fråga. Riksskatteverket har föreslagit (se avsnitt

22.1.3) att en platsupplåtare skall vara skyldig att kontrollera de rätta för-
hållandena med skattemyndigheten innan plats upplåts i de fall den som
önskar få en plats upplåten till sig gör gällande att han inte bedriver nä-
ringsverksamhet eller att han är befriad från skattskyldighet. Med hänsyn
bl.a. till att det råder absolut sekretess i skatteärenden kan det ifrågasättas
vad en sådan kontroll skulle ge. Upplåtaren skulle sannolikt i de flesta
fall inte kunna få ett tillräckligt underlag för en bedömning av huruvida
den som önskar få plats upplåten till sig är seriös eller inte. Det mest ef-
fektiva sättet att få till stånd ett heltäckande kontrollsystem vore att infö-
ra krav på att även de personer som inte har F-skattsedel skall inneha
något slags tillstånd utfärdat av skattemyndigheten. Ett sådant system
skulle dock medföra en tämligen omfattande administration. Det torde
också vid en jämförelse med exempelvis kontrollen av den fasta handeln
kunna upplevas som oproportionerligt långtgående. I likhet med Skatte-
flyktskommittén anser regeringen att ett kontrollsystem av den nu aktu-
ella handeln bör vara mindre långt gående.

Skatteflyktskommittén har föreslagit att en upplåtare av plats för det
som kommittén kallar tillfällig handel skall åläggas en skyldighet att vid
upplåtelsen infordra en kopia av F-skattebevis i de fall sådant finns. Om
platshyraren inte har F-skattebevis skall upplåtaren i stället föra anteck-
ningar om platshyraren. Av dessa anteckningar skall platshyrarens och
dennes eventuella ställföreträdares namn, personnummer, adress och te-
lefonnummer framgå. Vidare skall i förekommande fall firma och orga-
nisationsnummer antecknas.

Regeringen anser att kommitténs förslag i fråga om omfattningen av en
platsupplåtares skyldigheter vid upplåtelse av plats i allt väsentligt vara
lämpligt. Med hänsyn till dels att det inte finns något skatterättsligt krav
att en näringsidkare måste inneha F-skattsedel, dels att det torde finnas
ett stort antal handlare som inte innehar F-skattsedel eftersom de endast
tillfälligt ägnar sig åt torg- och marknadshandel eller liknande handel,
anser vi dock att nu aktuella skyldigheter bör utformas på så sätt att
platsupplåtaren skall föra vissa anteckningar avseende den som platsen
upplåts till. De uppgifter som platsupplåtaren skall anteckna i samband
med upplåtelsen skall avse namn eller firma, person- eller organisations-
nummer, adress och telefonnummer för den som platsen upplåts till och, i
förekommande fall, för dennes företrädare. De flesta uppgifterna framgår
av F-skattebeviset. Mot bakgrund härav anser vi att platsupplåtarens an-
teckningsskyldighet även kan fullgöras genom att handlaren, om denne är
innehavare av F-skattsedel, överlämnar en kopia av sitt F-skattebevis till
upplåtaren.

Enligt vår mening skall platsupplåtarens skyldigheter fullgöras vid alla
platsupplåtelser. Det skall således sakna betydelse huruvida ersättning
utgår för upplåtelsen eller om den är vederlagsfri. Mot den bakgrunden
bör i den föreslagna lagen den som önskar få plats upplåten till sig inte,
på sätt kommittén gjort, benämnas platshyrare.

170

När det gäller vilken handel som skall omfattas av förslaget har kom- Pr0P- 1997/98:100
mitten föreslagit en lösning som innebär att den handel, för vilken upp-
låtelse sker, är sådan handel som omfattas av lagen (1990:1183) om till-
fällig försäljning. Härav följer bl.a. att om den som önskar få plats upp-
låten till sig inte är en näringsidkare, skulle platsupplåtaren inte vara
skyldig att föra anteckningar om namn, adress m.m. En annan följd av
kommitténs förslag är att platsupplåtarens skyldigheter inte skulle aktua-
liseras för det fall den som platsen upplåts till inte är en varuförsäljare
utan i stället utbjuder tjänster inom exempelvis skönhetsvård eller spå-
dom. Enligt vår mening bör en platsupplåtare vara skyldig att föra an-
teckningar om namn, adress m.m. även vid upplåtelse av plats för sådan
verksamhet som nyss nämnts. Vi föreslår därför att den som upplåter
plats för all handel utom sådan handel som en näringsidkare bedriver i
permanenta lokaler eller i omedelbar anslutning till dessa, skall åläggas
skyldighet att föra anteckningar om handlarens namn m.m. eller att in-
hämta handlarens F-skattebevis på sätt som närmare angetts i det föregå-
ende. Härav följer att den föreslagna lagen blir tillämplig i samband med
platsupplåtelse om platsen skall nyttjas för försäljning från torg, gator,
marknader, mässor, loppmarknader, tillfälligt utnyttjade lokaler eller lik-
nande. Det saknar vidare betydelse om den som platsen upplåts till är en
näringsidkare eller inte. Det spelar heller ingen roll om platsen skall dis-
poneras för att bjuda ut varor eller tjänster.

Platsupplåtarens skyldigheter i samband med upplåtelse av plats bör
regleras i en ny lag med rubriken Lag om särskild skattekontroll av torg-
och marknadshandel m.m. Som redan framgått avses med uttrycket torg-
och marknadshandel i den nya lagen all handel utom sådan som en nä-
ringsidkare stadigvarande bedriver i permanenta lokaler eller i omedelbar
anslutning till dessa.

De uppgifter som platsupplåtaren inhämtat kan i första hand vara av
intresse i skatteutredningar. Uppgifterna bör därför bevaras åtminstone
under den tid då det normalt kan bli aktuellt att skattemyndigheten initie-
rar ett eftertaxerings- eller efterbeskattningsärende beträffande den som
fatt plats upplåten till sig. Skattemyndighetens beslut om eftertaxering
eller efterbeskattning skall i normalfallet meddelas före utgången av
femte året efter taxeringsåret eller utgången av sjätte året efter beskatt-
ningsåret. Detta innebär att uppgifter som inhämtats vid en skattekontroll
kan behövas i beskattningsarbetet i åtminstone sex år. Om den som får
plats upplåten till sig har brutet räkenskapsår, kan uppgifterna behöva
bevaras i mer än sex år. I likhet med Skatteflyktskommittén föreslår vi
därför att platsupplåtaren skall bevara uppgifterna i sju år efter det kalen-
derår då upplåtelsen skedde.

22.3 Skattemyndighetens kontroll

Regeringens förslag: Skattemyndigheten får förelägga en platsupp-
låtare att överlämna inhämtade uppgifter om platsupplåtelser. Före-
läggandet får förenas med vite.

171

Skattemyndigheten får besluta om revision för att kontrollera om
platsupplåtaren uppfyllt sina skyldigheter.

Skattemyndigheten får för att identifiera en person som bedriver
eller kan antas bedriva torg- och marknadshandel besluta om kontroll-
besök på platsen där handeln bedrivs. Myndigheten far vid ett sådant
besök kontrollera innehav av F-skattsedel och ställa frågor om verk-
samheten.

Kommitténs förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag i fråga om skattemyndighetens begäran om uppgifter och om re-
vision. Kommittén har dessutom föreslagit att skattemyndigheten skall få
besluta om identifieringsbesök. Vid ett sådant besök skall myndigheten,
utöver att efterfråga identiteten på en person som befinner sig på platsen,
kontrollera innehav av F-skattsedel och ställa frågor om verksamheten.

Remissinstanserna: Riksskatteverket, Föreningen Svensk Handel och
Torg- och Marknadshandlarnas Ekonomiska Riksförening (TOMER) till-
styrker förslaget. Riksåklagaren har inget att erinra mot förslaget om
identifieringsbesök, men är tveksam till behovet av möjligheten att ge-
nomföra revision. Justitieombudsmannen anser att det skulle föra för
långt att uppställa krav på legitimation.

Skälen för regeringens förslag: Det har från bl.a. Konsumentverket
framställts ett förslag om att tillståndsgivare och upplåtare av platser för
tillfällig handel skall åläggas en skyldighet att lämna kontrolluppgift om
upplåtelserna till skattemyndigheten. Förslaget innebär att skattemyndig-
heten skulle få en kontrolluppgift för varje upplåtelse som sker. De före-
trädare för skatteförvaltningen som Skatteflyktskommittén varit i kontakt
med, har emellertid invänt att det skulle innebära stora svårigheter att
hantera en så stor mängd av uppgifter som detta skulle ge. Det har vidare
påpekats att många av de uppgifter myndigheten skulle få, skulle vara
överflödiga i den bemärkelsen att myndigheten redan har kännedom om
den aktuella handlarens verksamhet.

Mot bakgrund av det anförda har Skatteflyktskommittén bedömt att det
inte finns något behov av en löpande uppgiftsskyldighet för platsupp-
låtaren. Regeringen delar kommitténs bedömning.

Däremot kan det finnas ett behov hos skattemyndigheten att hämta in
uppgifter från en platsupplåtare. Regeringen föreslår därför att skatte-
myndigheten skall ha en möjlighet att förelägga en platsupplåtare att
överlämna nu aktuella uppgifter. Föreläggandet bör fa förenas med vite.

Förutom möjligheten för skattemyndigheten att begära in uppgifter om
upplåtelser från en platsupplåtare har kommittén gjort den bedömningen
att myndigheten bör ges möjlighet att kontrollera att den som upplåter
eller har upplåtit plats har fullgjort sina skyldigheter. För att företa en
sådan kontroll skall skattemyndigheten enligt kommittén kunna besluta
om revision av platsupplåtaren.

Regeringen anser att skattemyndigheten bör ges en sådan revisions-
möjlighet som kommittén föreslagit. Mot bakgrund härav föreslår vi att
det införs en revisionsbestämmelse i den nya lagen. Ett beslut om sådan
revision skall ha som enda syfte att kontrollera att platsupplåtaren full-

Prop. 1997/98:100

172

gjort sina skyldigheter enligt den nya lagen. Det far således inte vara frå-
ga om en skatterevision av platsupplåtaren. Om skattemyndigheten vill
företa en sådan skall i stället revisionsbestämmelsema i taxeringslagen
(1990:324), skattebetalningslagen (1997:483) eller andra skattelagar till-
lämpas.

Den här föreslagna revisionen skall kunna göras hos den som har eller
kan antas ha upplåtit plats for sådan handel som omfattas av den nya la-
gen om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m. Revi-
sionen skall, i likhet med vad som gäller for skatterevision, få göras en-
dast hos den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bok-
föringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jord-
bruksbokföringslagen (1979:141) och hos annan juridisk person än döds-
bo. Vidare skall revisionen bedrivas i samverkan med den enskilde och
på ett sådant sätt att den inte i onödan hindrar verksamheten. Över huvud
taget bör beträffande förfarandet vid revision samma regler gälla som för
taxeringsrevisioner. Vi föreslår därför att bestämmelserna i 3 kap.
9-14 c §§ taxeringslagen skall vara tillämpliga i fråga om revisioner som
företas med stöd av den föreslagna lagen.

Med hänsyn till att det undantagsvis kan inträffa att revision inte kan
genomföras i samverkan och samförstånd med platsupplåtaren föreslår vi
att lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfaran-
det skall vara tillämplig även beträffande dessa revisioner. Detsamma
skall gälla för kontroll av att ett föreläggande fullgjorts riktigt och full-
ständigt. Förslaget föranleder ett tillägg i 1 § andra stycket den nyss
nämnda lagen.

Sedan den 1 november 1997 har skattemyndigheten möjlighet att be-
sluta om revision dels för att kontrollera löpande beskattningsårs räken-
skaper, dels for att inhämta uppgifter avseende annan än den som revide-
ras, s.k. tredjemansrevision (se prop. 1996/97:100, bet. 1996/97:SkU23,
rskr. 1996/97:276, SFS 1997:494). Härigenom kommer skattekontroll-
verksamheten att underlättas med avseende på all näringsverksamhet.

Redan förekomsten av dessa möjligheter torde givetvis underlätta kon-
trollen även av torg- och marknadshandeln. Det kan dock finnas behov
av ytterligare en kontrollbefogenhet. Det största hindret för att kontrollen
av dem som bedriver torg- och marknadshandel skall kunna genomföras
på ett effektivt sätt torde vara skattemyndighetens svårigheter att få kän-
nedom om handlaren och dennes verksamhet. Torg- och marknadshandel
är till sin natur oftast ambulerande eller tillfällig. Med anledning härav är
det nödvändigt med kontroller på den plats där handeln bedrivs. Även om
platsupplåtaren åläggs en viss skyldighet att kontrollera torg- och mark-
nadshandlaren som får plats upplåten till sig, bör skattemyndigheten ha
en möjlighet att själv genomföra kontroller. Det kan också finnas ett be-
hov av att verifiera platsupplåtarens uppgifter. Slutligen finns det sådana
situationer där platsupplåtaren underlåtit att fullgöra sina skyldigheter
eller någon föregående platsupplåtelse över huvud taget inte ägt rum.

Mot bakgrund av det anförda har kommittén och Riksskatteverket, i
allt väsentligt samstämmigt, anfört att skattemyndigheten bör få en befo-
genhet att företa besök hos den som bedriver tillfällig handel utan sam-
band med revision eller med ett visst taxeringsärende. Syftet med besöket

Prop. 1997/98:100

173

skulle vara att insamla information om handlarens eller dennes företräda- Pr°P- 1997/98:100
res och eventuella anställdas identitet för avstämning mot skatteregistren.
Detta föreslagna identifieringsbesök (av Riksskatteverket benämnt regist-
reringsbesök) motsvarar i stort sett den kontroll av den tillfälliga handeln
som i dag görs i samverkan mellan polisen och skattemyndigheten. Den-
na har ofta formen av ett besök som huvudsakligen syftar till att identifi-
era handlaren och dennes anställda eller andra medhjälpare. Kommittén
har föreslagit att det skall införas bestämmelser som ger skattemyndig-
heten befogenhet att göra identifieringsbesök för att identifiera en enskild
som kan antas bedriva tillfällig handel.

Förslaget har kritiserats av Justitieombudsmannen på den grunden att
förslaget i praktiken innebär att den som bedriver, för egen räkning eller
som anställd, torg- och marknadshandel måste bära någon typ av legiti-
mationshandling. Några bestämmelser om generell skyldighet att ständigt
medföra legitimationshandlingar finns inte i nuläget.

Enligt regeringens bedömning är det givetvis viktigt att den av skatte-
myndigheten bedrivna skattekontrollen blir så effektiv som möjligt. Med
hänsyn härtill finns det ett behov av att skattemyndigheten ges möjlighet
till kontrollåtgärder med särskilt avseende på dem som bedriver torg- och
marknadshandel. Vi delar därför kommitténs uppfattning att skattemyn-
digheten i syfte att identifiera en person som bedriver eller kan antas be-
driva torg- och marknadshandel bör fa besluta om kontrollbesök på den
plats där handeln bedrivs. Vid ett sådant besök bör myndigheten, förutom
att kontrollera handlarens identitet, få kontrollera innehav av F-skattsedel
och ställa frågor om verksamheten. Kontrollen skall kunna göras oavsett
om handeln sker i näringsverksamhet eller inte, eftersom skattemyndig-
heten kan ha ett behov av att fastställa huruvida näringsverksamhet före-
ligger eller inte.

Kommitténs förslag att en person som befinner sig på platsen skall vid
straffansvar vara skyldig att på skattemyndighetens begäran legitimera
sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet innebär, såsom några
av remissinstanserna påpekat, ett legitimationskrav för dem som ägnar
sig åt torg- och marknadshandel. Det kan visserligen vara så att skatte-
myndigheten har ett behov av att kontrollera en persons identitet i nu
angivna situationer. Emellertid kan enligt regeringens mening inte enbart
skattemyndigheternas behov få vara avgörande när det gäller skyldighet
att bära legitimationshandling. Mot bakgrund härav skulle det föra för
långt att uppställa ett krav på legitimation. I detta sammanhang bör erin-
ras om att det enligt regeringens uppfattning redan med stöd av gällande
bestämmelser är möjligt för skattemyndigheten att i viss utsträckning
efterfråga en persons identitet. Den som på skattemyndighetens begäran
uppvisar F-skattsedel eller som lämnar svar om verksamheten kan, om
myndigheten anser att behov finns, uppmanas att styrka sin identitet.
Detsamma gäller för övrigt den reviderade vid en revision. Vid en revi-
sion är den reviderade, det vill säga näringsidkaren själv eller dennes
företrädare, skyldig att tillhandahålla de handlingar och lämna de upplys-
ningar som behövs för revisionen. Denna skyldighet innefattar också en
skyldighet för den reviderade att tala om vem han är och vid behov att
också styrka sina uppgifter.

174

22.4

Kontrollavgift

Prop. 1997/98:100

Regeringens förslag: Skattemyndigheten skall påföra platsupplåtaren
en kontrollavgift på 2 000 kr för varje upplåtelsetillfålle då denne inte
fullgjort sina skyldigheter att föra anteckningar om platsupplåtelser,
att bevara uppgifterna eller att överlämna uppgifterna till myndighe-
ten.

Platsupplåtaren skall befrias från avgiften om det framstår som up-
penbart oskäligt att ta ut den.

Kommitténs förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. Kommittén har dock föreslagit att avgiften skall uppgå till 1 000
kr.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal instanser har yttrat sig. Riksåkla-
garen är tveksam till behovet av en särskild kontrollavgift. Torg- och
Marknadshandlarnas Ekonomiska Riksförening (TOMER) föreslår att
kontrollavgiften bestäms till 2 000 kr, eftersom avgiften bör vara högre
än platsupplåtarens intäkt för en upplåten plats.

Skälen för regeringens förslag: För att säkerställa att platsupplåtaren
fullgör sina skyldigheter anser Skatteflyktskommittén att skattemyndig-
heten skall kunna besluta om en administrativ sanktionsavgift, platsupp-
låtares kontrollavgift. Regeringen delar kommitténs uppfattning. Sank-
tionen skall avse endast själva skyldigheten att dels ta in uppgifter och att
föra anteckningar om dem som önskar fa plats upplåten till sig, dels att
bevara dessa uppgifter i sju år efter det kalenderår upplåtelsen skedde
och att på begäran överlämna uppgifterna till skattemyndigheten (se av-
snitt 22.2 och 22.3). Upplåtaren bör inte åläggas någon skyldighet att
efterforska om de uppgifter som lämnas av den som platsen upplåts till är
riktiga. Platsupplåtaren bör heller inte ges någon befogenhet att kräva att
motparten skall legitimera sig. Inte heller har upplåtaren i normalfallet
någon möjlighet att kontrollera uppgifterna mot dataregister eller dylikt.

När det härefter gäller avgiftens storlek bör utgångspunkten vara att
avgiften skall vara kännbar men samtidigt stå i rimlig proportion till för-
seelsen. Kommittén har föreslagit att avgiften skall uppgå till 1 000 kr för
varje enskilt tillfälle då skyldigheten inte uppfyllts. I detta sammanhang
kan nämnas att i departementspromemorian Översyn av lagen om tillfäl-
lig försäljning (Ds 1998:6, se avsnitt 22.1.2) föreslås att en avgift på
2 000 kr skall tas ut om en näringsidkare inte uppfyller sin informations-
skyldighet i fråga om namn m.m. vid tillfällig försäljning. Med hänsyn
härtill och till vad TOMER anfört i sitt remissvar föreslår regeringen att
avgiften skall uppgå till 2 000 kr.

Vi föreslår, i likhet med kommittén, att platsupplåtaren skall befrias
från avgiften om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den.

Ett beslut om platsupplåtarens kontrollavgift skall kunna överklagas
till allmän förvaltningsdomstol, se avsnitt 22.5.

175

22.5

Förfarandet

Prop. 1997/98:100

Regeringens förslag: Skattemyndigheten i den region där torg- och
marknadshandeln bedrivs eller har bedrivits skall fatta beslut enligt
den nya lagen. Myndigheten ges möjlighet att uppdra åt en annan
skattemyndighet att i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden
fatta beslut.

När det gäller debitering och betalning av platsupplåtarens kontroll-
avgift samt förfarandet i övrigt skall bestämmelserna i skattebetal-
ningslagen (1997:483) gälla. Prövningstillstånd skall krävas vid över-
klagande till kammarrätten.

Kommitténs förslag i sak stämmer i allt väsentligt överens med rege-
ringens. Kommittén har dock föreslagit en annan lagteknisk lösning som
innebär att detaljerade bestämmelser om behörighet att fatta beslut, om-
prövning, överklagande och företrädare för det allmänna tas in i den före-
slagna lagen.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig.

Skälen för regeringens förslag: Beslut i taxeringsärenden fattas i nor-
malfallet av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemorts-
kommun för taxeringsåret är belägen och beslut om mervärdesskatt av
skattemyndigheten i det län där den skattskyldige är registrerad. Fr.o.m.
årsskiftet 1998/99 skall i fråga om behörig skattemyndighet gälla att be-
slut fattas av skattemyndigheten i den region där den skattskyldiges hem-
ortskommun är belägen respektive den skattskyldige är registrerad för
mervärdesskatt. Beslut om kontrollåtgärder fattas enligt huvudregeln av
den skattemyndighet som fattar beskattningsbesluten (beskattningsmyn-
digheten). Det finns dock en möjlighet för beskattningsmyndigheten att
uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett visst
ärende eller i en viss grupp av ärenden.

För att kunna tillämpa den nyss angivna huvudregeln krävs att det har
fastställts vem som skall kontrolleras för att man härefter skall kunna
avgöra vilken skattemyndighet som är beskattningsmyndighet i det ak-
tuella fallet. En sådan lösning är när det gäller torg- och marknadshandel
orealistisk. Det skulle nämligen innebära att flera olika skattemyndig-
heter måste fatta beslut om kontrollåtgärder vid en och samma marknad
eller mässa, eftersom försäljarna vanligtvis kommer från ett flertal olika
orter. Om det är platsupplåtaren som skall kontrolleras kan det också vara
så, att dennes hemortskommun inte är densamma som den kommun inom
vilken plats för försäljning upplåts eller har upplåtits.

För att skattemyndigheten på ett effektivt sätt skall kunna använda sig
av de möjligheter som den föreslagna lagen ger bör beslut fattas och kon-
trollåtgärder genomföras av skattemyndigheten i det län eller den region
där den som fått plats upplåten till sig bedriver eller har bedrivit den
verksamhet som skall kontrolleras. Det är sedan upp till den skattemyn-
digheten att i förekommande fall sortera de insamlade uppgifterna och,
om den enskilde är hemmahörande i ett annat län eller i en annan region,
överlämna de uppgifter som kan vara av intresse till den behöriga be-

176

skattningsmyndigheten inom ramen för den prövning som skall göras
enligt 14 kap. 3 § första stycket sekretesslagen (1980:100). Av praktiska
skäl bör det också vara den skattemyndighet som utför kontrollen som
fattar beslut om platsupplåtarens kontrollavgift. Mot bakgrund av det
anförda föreslår vi att skattemyndigheten i den region - eller, intill ut-
gången av år 1998, det län - där torg- och marknadshandeln bedrivs eller
har bedrivits skall vara behörig att fatta beslut enligt den föreslagna la-
gen.

Eftersom det kan förekomma situationer då det skulle vara ändamåls-
enligt och rationellt att flytta beslutsbehörigheten mellan två skattemyn-
digheter bör det vara möjligt för den skattemyndighet som är beslutsbe-
hörig att uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe.
Ett uppdrag till en annan skattemyndighet skall få ges endast om den
andra myndigheten går med på det och om det inte medför avsevärda be-
svär för den som beslutet rör.

När det gäller skatte- och avgiftsredovisningar, in- och utbetalningar
av skatter och avgifter samt omprövning och överklagande finns bestäm-
melser i skattebetalningslagen (1997:483). Med hänsyn härtill och till att
det är en grundläggande målsättning att den lagens förfaranderegler skall
omfatta hanteringen av skatter och avgifter så långt som möjligt föreslår
vi att skattebetalningslagens bestämmelser skall gälla i fråga om dels de-
bitering och betalning av platsupplåtarens kontrollavgift, dels förfarandet
i övrigt.

I likhet med vad som gäller för flertalet av de måltyper som finns i
allmän förvaltningsdomstol bör det enligt regeringens mening uppställas
ett krav på prövningstillstånd i ledet länsrätt - kammarrätt. Vi anser där-
för att det i 22 kap. 11 § skattebetalningslagen bör införas en bestämmel-
se om detta.

22.6 Krav på kassaapparat

Prop. 1997/98:100

Regeringens bedömning: Något krav på kassaapparat bör inte in-
föras.

Kommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig.

Skälen för regeringens bedömning: Det har från skattemyndigheter-
nas sida föreslagits (se avsnitt 22.1.3) att det skall införas krav på att de
näringsidkare som bedriver tillfällig handel skall ha en plomberbar kas-
saapparat.

Möjligheten att kunna avstämma inkomsterna mot kassaremsor skulle
givetvis göra det lättare för skattemyndigheterna att genomföra kontrol-
ler. Det kan dock ifrågasättas om ett eventuellt krav på kassaapparat bör
begränsas till den tillfälliga handeln. Behovet av att kunna göra avstäm-
ningar mot kassaremsor torde vara lika stort vid kontroller av den fasta
handeln. Ett införande av krav på kassaapparat skulle också innebära

177

ändringar i bokföringslagen (1976:125) och därmed också överväganden
som inte är av rent skatterättslig art.

Sammanfattningsvis anser vi, i likhet med kommittén, att frågan om ett
eventuellt införande av krav på kassaapparat bör behandlas i ett större
sammanhang. Vi lämnar därför inte något förslag i denna del.

Prop. 1997/98:100

23 Ekonomiska konsekvenser

Förslagen innebär att Tullverket får ansvaret för den nya kontrollverk-
samheten. Det innebär att Tullverket skall kontrollera yrkesmässiga
transporter över hela landet, omhänderta varor m.m. för kontroll, besluta
om skatt på omhändertagna punktskattepliktiga varor, ansöka om förver-
kande, sälja eller förstöra förverkad egendom, besluta om transport-
tillägg, vara den enskildes motpart vid överklagande av beslut enligt den
nya lagen samt utreda brott enligt den nya lagen. Dessutom föreslås Tull-
verket fa befogenhet att omhänderta och förverka skattepliktiga alkohol-
och tobaksvaror som förs in till Sverige för privat bruk. Sådana befogen-
heter har Tullverket redan i dag enligt tullagen och inregränslagen. Det
nya i kontrollverksamheten är att Tullverket får kontrollera transporter av
gemenskapsvaror utan krav på att varorna i fråga omfattas av någon in-
förselrestriktion och att kontroller far genomföras över hela landet. Tull-
verkets nuvarande kontrollverksamhet skall med andra ord i fortsättning-
en även omfatta EU-intema transporter av punktskattepliktiga varor som
är i fri omsättning. Regeringens utgångspunkt är att de nya uppgifterna
skall utföras inom Tullverkets befintliga infrastruktur. Det är inte möjligt
att närmare beräkna kostnaderna för varje enskilt förslag som t.ex. kost-
naderna för förvaring av omhändertagen egendom. Orsaken härtill är
bl.a. att det i förväg är svårt att bedöma kontrollernas träffsäkerhet. En
annan faktor av betydelse är att Tullverkets samlade kontrollresurser vad
gäller punktskatter bör styras dit problemen med punktskatteundandra-
gandena för tillfallet är som störst.

Tullmyndigheterna föreslås för kontrollverksamheten fa terminalåt-
komst till bl.a. register som förs av Skattemyndigheten i Dalarnas län och
Alkoholinspektionen. Skattemyndigheterna föreslås få åtkomst till tullre-
gistret. Terminalåtkomst medför betydande fördelar för användarna.
Kostnaderna för att möjliggöra sådan åtkomst skall finansieras inom be-
rörda myndigheters befintliga anslag.

Beslut enligt den nya lagen om punktskattekontroll skall överklagas till
allmän förvaltningsdomstol. Förvaltningsdomstolarna skall dessutom
som första instans pröva ansökningar om förverkande. Det är därför san-
nolikt att förslagen kommer att öka arbetsbelastning för de allmänna för-
valtningsdomstolarna. Att den nya lagen om punktskattekontroll inne-
håller tre nya straffbestämmelser kan emellertid inte förväntas påverka
arbetsbelastningen för de allmänna domstolarna. Hur mycket de allmän-
na förvaltningsdomstolarnas arbetsbelastning kommer att öka är svårt att
beräkna på förhand. Regeringen avser därför att under 1999 utvärdera
hur de allmänna förvaltningsdomstolarnas arbetsbelastning har påverkats

178

och vilka kostnader som kan ha orsakts av detta. Eventuellt ökade kost-
nader för de allmänna förvaltningsdomstolarna skall finansieras inom
utgiftsområdet för skatteförvaltningen och Tullverket.

Polisen skall enligt förslagen medverka i den nya kontrollverksamhe-
ten och lämna tullmyndigheten den handräckning som behövs för kon-
trollverksamheten. Det är sannolikt att polisens medverkan endast kom-
mer att behövas i undantagsfall. Förslagen beräknas därför inte leda till
ökade kostnader för polisen.

Riksskatteverket ges rätt att överta det allmännas talan både i mål en-
ligt den nya lagen om punktskattekontroll och enligt privatinförsellagen.
Dessutom skall Riksskatteverket i mål enligt nämnda lagar föra det all-
männas talan i Regeringsrätten. Regeringen bedömer att Riksskatteverket
kan klara denna nya uppgift inom ramen för nuvarande anslag.

Redan i dag får yrkesmässiga transporter av punktskattepliktiga varor
kontrolleras över hela landet. Det som är nytt med regeringens förslag är
att varor m.m. kan omhändertas för kontroll om det finns anledning att
anta att punktskattepliktiga varor transporteras i strid med kraven på led-
sagardokument och säkerhet. Transportörer som regelmässigt uppfyller
nämnda krav kommer därför inte att fa sina transporter avbrutna av ett
omhändertagande. Det går dock inte att undvika att även seriösa trans-
portörer stoppas för kontroll med förseningar som följd. Det ligger näm-
ligen i sakens natur att kontrollinsatser kan medföra vissa olägenheter för
transportörer. Detta är dock, som tidigare nämnts, inget nytt. Redan i dag
är det möjligt att kontrollera yrkesmässiga transporter över hela landet.
Förslaget innebär emellertid att frekvensen av sådana kontroller ökar.
Enligt regeringens bedömning bör detta inte leda till några nämnvärda
nackdelar för transportbranschen. Dessutom leder ett utbrett skatteun-
dandragande till att seriösa näringsidkare konkurreras ut av illegala aktö-
rer varför näringslivet bör se det som en fördel att statsmakterna ingriper
mot den illegala hanteringen av punktskattepliktiga varor.

Som tidigare nämnts får tullmyndigheten befogenhet att i vissa fall be-
sluta om skatt på omhändertagna punktskattepliktiga varor. Det är rimligt
att anta att det kommer att leda till att skatt påförs i fall där den skatt-
skyldige inte hade för avsikt att betala skatten. Huruvida detta verkligen
leder till ökade skatteintäkter är dock svårt att beräkna, inte minst mot
bakgrund av att betalningsviljan kan förväntas vara låg i nu aktuella fall.
Förslagen bör dock ha en preventiv effekt. Får förslagen avsedd effekt
kommer utbudet av obeskattade varor att minska vilket på sikt kan antas
leda till att skatteintäkterna ökar. Det är emellertid synnerligen svårt att
beräkna storleken på förhand.

De förslag som vi lämnar om särskild skattekontroll av torg- och
marknadshandel syftar till att göra skattemyndigheternas kontroll av
skattelagstiftningen inom torg- och marknadshandeln effektivare. Försla-
get kan därför komma att medföra ökade skatteintäkter. Förslaget innebär
vidare att de allmänna förvaltningsdomstolarna tillförs en ny målgrupp,
nämligen från skattemyndigheterna överklagade ärenden om platsupplå-
tarens kontrollavgift. Den ökning av måltillströmningen som detta kan
innebära torde dock vara mycket marginell. Det saknas därför anledning
att tro att den nya måltypen i någon märkbar utsträckning kommer att öka

Prop. 1997/98:100

179

belastningen vid de allmänna förvaltningsdomstolarna. Mot den bak-
grunden bedöms kostnaden kunna finansieras inom ramen för befintliga
anslag. Den som upplåter plats för torg- och marknadshandel åläggs ge-
nom förslaget en ny kontroll- och anteckningsskyldighet. Denna skyldig-
het kommer sannolikt att medföra vissa kostnadsökningar för platsupp-
låtaren.

Sammanfattningsvis anser regeringen att förslagen medför vissa re-
sursbehov. Skälet till att lägga ansvaret för den nya punktskattekontroll-
verksamheten på Tullverket är att Tullverkets organisation är inriktad på
fysiska kontroller och att verkets personal därför är vana att utföra sådana
kontroller. Detta bör utnyttjas så att man redan i ett tidigt skede når hög
effektivitet i kontrollverksamheten. Regeringen har i 1998 års ekonomis-
ka vårproposition föreslagit att Tullen, under förutsättning att riksdagen
godkänner regeringens förslag, tillförs 14 miljoner kronor för år 1998 för
att påbörja den nya kontrollverksamheten. Regeringen har också föresla-
git att utgiftsområdet tillförs 20 miljoner kronor för år 1999. Regeringen
kommer utöver de 20 miljoner som avsatts för år 1999 och framåt att
genom omdisponeringar inom utgiftsoråde 3 föreslå att ytterligare medel
tillförs Tullverket för punktskattekontroll. Slutligt förslag kommer att
presenteras i budgetpropositionen för år 1999.

Prop. 1997/98:100

180

24

F örfattningskommentar

Prop. 1997/98:100

24.1 Förslaget till lag om punktskattekontroll avseende
transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och
mineraloljeprodukter

1 kap. Allmänna bestämmelser

I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Lagen skall vara tillämp-
lig enbart beträffande den punktskattekontroll som avser sådan hantering
som omfattas av cirkulationsdirektivet. De flesta av cirkulationsdirekti-
vets bestämmelser har tidigare införts i svensk lagstiftning i lagen om
tobaksskatt, lagen om alkoholskatt och lagen om skatt på energi. I para-
grafens andra stycke preciseras att lagen är tillämplig beträffande yrkes-
mässig hantering av punktskattepliktiga varor och distansförsäljning av
punktskattepliktiga varor.

Det finns skäl att förtydliga att lagen skall tillämpas beträffande di-
stansforsäljning trots att denna försäljningsform i och för sig innebär yr-
kesmässig hantering. Anledningen därtill är att distansförsäljning är fö-
remål för en särskild reglering i cirkulationsdirektivet. Skillnaden mot
annan yrkesmässig hantering, såsom transporter av punktskattepliktiga
varor mellan skatteupplag, är att mottagaren vid distansförsäljning ofta är
en privatperson.

I paragrafen definieras punktskattepliktig vara, tobaksvara, alkoholvara
och mineraloljeprodukt. Punktskattepliktig vara används i lagen som ett
samlingsbegrepp för sådan tobaksvara, alkoholvara och mineraloljepro-
dukt som omfattas av cirkulationsdirektivet. Med tobaksvara avses i sin
tur sådana varor som anges i 1 § andra stycket lagen om tobakskatt, dvs.
cigarretter, cigarrer, cigariller och röktobak som hänförs till nr 2402 och
2403 i den kombinerade nomenklaturen enligt förordningen (EEG)
2658/87. Med alkoholvara avses sådan vara som anges i 2-6 §§ lagen om
alkoholskatt. Dessa varor är öl, vin och andra jästa drycker, mellanklass-
produkter samt etylalkohol. Till etylalkohol räknas såväl spritdrycker
som annan alkohol. Med mineraloljeprodukt avses vara som anges i 1
kap. 3 a § lagen om skatt på energi. Detta är bl.a. bensin, eldningsolja och
dieselbrännolja.

I första stycket definieras handling. Bestämmelsen har utformats med
ledning av 3 § andra stycket lagen om särskilda tvångsåtgärder i beskatt-
ningsförfarandet En handling är således en framställning i skrift eller bild
samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas
endast med tekniskt hjälpmedel. Definitionen har hämtats från 2 kap. 3 §
tryckfrihetsförordningen.

I andra stycket definieras transportmedel. Bestämmelsen har hämtats
från 2 § transportkontrollagen. Bestämmelsen i den lagen har i sin tur

181

utformats med ledning av 3 § 1 lagen (1982:821) om transport av farligt Prop- 1997/98:100
gods.

I paragrafen definieras vad som avses med begreppet skattskyldig vid
yrkesmässig hantering av punktskattepliktiga varor och distansförsälj-
ning av sådana varor.

5#

I paragrafen finns en proportionalitetsbestämmelse. Bestämmelsen har
utformats med ledning av motsvarande bestämmelser i lagen om betal-
ningssäkring för skatter, tullar och avgifter och tvångsåtgärdslagen. Pro-
portionalitetsregeln gäller för alla åtgärder som far tillgripas enligt lagen
och innebär bl.a. att en åtgärd inte får vara mer omfattande eller pågå
under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet
med åtgärden.

Paragrafen innebär att transporter av punktskattepliktiga varor på vilka
lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi inte är tillämpliga skall
åtföljas av ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet samt omfattas
av säkerhet för betalning av skatt i den utsträckning som följer av cirku-
lationsdirektivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets för-
slag till lydelse.

Första stycket innebär inget nytt i materiellt hänseende utan där sägs
endast att transporter av punktskattepliktiga varor skall åtföljas av ledsa-
gardokument och bevis om ställd säkerhet samt omfattas av säkerhet för
skattens betalning i enlighet med vad som föreskrivs i lagarna om skatt
på alkohol, tobak och energi. De transporter som i dag omfattas av
nämnda lagar skall alltså även i fortsättningen göra det. Motivet för en
sådan ordning redovisas i avsnitt 9.1.

I andra stycket föreskrivs att i fall då lagarna om skatt på alkohol, to-
bak och energi inte är tillämpliga skall transporter av punktskattepliktiga
varor åtföljas av ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet samt
omfattas av säkerhet för betalning av skatt i den utsträckning som följer
av cirkulationsdirektivet. Det innebär att det i svenska lag införs krav på
ledsagardokument, bevis om ställd säkerhet och säkerhet i flera fall där
det i dag saknas sådana krav.

Bestämmelserna i första och andra styckena är avsedda att ligga till
grund för de kontrollåtgärder och sanktioner som föreskrivs i följande
kapitel. Åtskilliga paragrafer i lagen kan nämligen endast tillämpas om
transporter av punktskattepliktiga varor kan antas ske eller har skett i
strid med förevarande paragraf.

Enligt de svenska reglerna skall en upplagshavare se till att en trans-
port av obeskattade punktskattepliktiga varor mellan Sverige och ett an-
nat EU-land åtföljs av ett ledsagardokument. Även vid export av obe-
skattade punktskattepliktiga varor till tredje land skall transporten åtföl-
jas av ett ledsagardokument. Ett annat exempel på att transporter av
punktskattepliktiga varor skall åtföljas av dokument är när skattepliktiga

182

varor för vilka skatt har tagits ut skall levereras till ett annat EU-land. I
sådana fall skall transporten åtföljas av ett förenklat ledsagardokument.

Bestämmelserna om krav på ledsagardokument i de svenska lagarna
grundar sig på artiklarna om ledsagardokument i cirkulationsdirektivet.
Ett problem med de svenska reglerna är dock att de endast reglerar trans-
porter från Sverige och alltså inte transporter till eller genom Sverige. I
dessa fall finns det alltså inget krav i svensk lagstiftning på att transpor-
ten skall åtföljas av ledsagardokument och i förekommande fall bevis om
ställd säkerhet. Detta är en brist som försvårar kontrollarbetet. I syfte att
införa ett generellt krav på att cirkulationsdirektivets bestämmelser skall
gälla för samtliga transporter på svenskt territorium föreskrivs i andra
stycket att transporter av punktskattepliktiga varor på vilka lagarna om
skatt på alkohol, tobak och energi inte är tillämpliga skall åtföljas av led-
sagardokument och bevis om ställd säkerhet i den utsträckning som följer
av cirkulationsdirektivet. Det bör påpekas att kravet i cirkulationsdirek-
tivetet på att transporter skall åtföljas av ledsagardokument endast gäller
transporter mellan medlemsstater och att det inte heller i de svenska la-
garna föreskrivs att interna transporter skall åtföljas av ledsagardoku-
ment. En transport som omfattas av bestämmelserna i lagarna om skatt
på alkohol, tobak och energi skall bedömas enligt dessa regler. Faller
transporten utanför regleringen i nämnda lagar skall dock transporten
bedömas enligt cirkulationsdirektivets regler.

Som exempel kan följande anges. Obeskattade varor avsänds av en
dansk upplagshavare. Mottagare är en finsk upplagshavare. Varorna skall
passera Sverige. En sådan transport omfattas inte av kraven på ledsagar-
dokument i lagarna om skatt på tobak, alkohol och energi. Däremot skall
transporten enligt artikel 18 i cirkulationsdirektivet åtföljas av ett ledsa-
gardokument. Bestämmelsen i andra stycket innebär att motsvarande
krav förs in i den svenska lagstiftningen. Bestämmelsen innebär också att
det i svensk lag förs in krav på ledsagardokument när varor som t.ex.
släppts för konsumtion i Danmark transporteras via Sverige till Finland
för kommersiella ändamål.

I andra stycket föreskrivs också att transporter av punktskattepliktiga
varor på vilka lagarna om skatt på tobak, alkohol och energi inte är till-
lämpliga skall omfattas av säkerhet för betalning av skatt i den utsträck-
ning som följer av cirkulationsdirektivet. En upplagshavare i Sverige
som säljer obeskattade varor till annan svensk upplagshavare eller till
näringsidkare i ett annat EU-land skall enligt nämnda lagar ställa säker-
het för betalning av den skatt som kan påföras honom i Sverige eller i
annat EU-land innan leveransen av de skattepliktiga varorna påbörjas. Av
samma lagar följer att den som utan att vara upplagshavare eller varu-
mottagare för in eller tar emot skattepliktiga varor, som skall användas
för annat än privat bruk, skall ställa säkerhet för betalning av skatten.
Den som bedriver distansförsäljning från ett annat EU-land till kunder i
Sverige skall innan transporten från det andra EU-landet påbörjas ställa
säkerhet för skattens betalning.

Bestämmelserna om säkerhet i lagarna om skatt på tobak, alkohol och
energi grundar sig i likhet med bestämmelserna om ledsagardokument på
artiklar i cirkulationsdirektivet. Som framgår av redovisningen i föregå-

Prop. 1997/98:100

183

ende stycke reglerar de svenska bestämmelserna om säkerhet dock endast Pr°P- 1997/98:100
upplagshavares transporter från Sverige eller till en annan upplagshavare
i Sverige. När det gäller transporter av punktskattepliktiga varor som
släppts för konsumtion och varor som sålts genom distansförsäljning är
förhållandet det omvända. I dessa fall finns det alltså i svensk lag inga
krav på säkerhet om transporten avgår från Sverige och inte heller för
sådana transporter genom Sverige. Cirkulationsdirektivet uppställer dock
krav på säkerhet i nu berörda fall. I syfte att införa ett generellt krav på
att cirkulationsdirektivets bestämmelser om säkerhet skall gälla för
samtliga transporter på svenskt territorium föreskrivs i andra stycket att
transporter av punktskattepliktiga varor på vilka av lagarna om skatt på
alkohol, tobak och energi inte är tillämpliga skall omfattas av säkerhet
för betalning av skatt i den utsträckning som följer av cirkulationsdirek-
tivet. En transport som omfattas av bestämmelserna i lagarna om skatt på
alkohol, tobak och energi skall alltså bedömas enligt dessa regler. Faller
transporten utanför regleringen i nämnda lagar skall transporten dock
bedömas enligt cirkulationsdirektivets regler.

För att illustrera den förändring som bestämmelsen i andra stycket in-
nebär kan exemplet ovan användas. Enligt bestämmelsen skall det finnas
säkerhet för transporten mellan den danska och finska upplagshavaren.
Detsamma gäller transporten mellan Danmark och Finland av varor som
släppts för konsumtion. Vidare kommer det till skillnad från i dag att
finnas krav på säkerhet om en distansförsäljare i Danmark transporterar
punktskattepliktiga varor via Sverige till en kund i Finland.

Lagrådet har yttrat att avgörande för tillämpningen av åtskilliga para-
grafer är om en transport sker i strid med förevarande paragraf. I författ-
ningskommentaren till 3 kap. 5 § i lagrådsremissen påpekas att smärre fel
i ett ledsagardokument inte skall innebära att transporten inte sker i strid
med 1 kap. 6 §. Enligt Lagrådets mening torde detta motivuttalande få
betydelse även vid tillämpningen 2 kap. 6 § och 5 kap. 1 och 2 §§. Lag-
rådet påpekar dock att ett sådant undantag från skyldigheterna enligt
förevarande paragraf inte framgår av lagtexten. Skall undantaget gälla,
måste enligt Lagrådets mening en uttrycklig bestämmelse om detta stäl-
las upp. Lagrådet anser att bestämmelsen lämpligen kan tas in som ett
tredje stycke i förevarande paragraf och ges lydelsen att en transport inte
anses ha skett i strid med första eller andra stycket om ett ledsagardoku-
ment som åtföljer transporten innehåller endast smärre brister.

Mot bakgrund av vad Lagrådet yttrat föreskrivs i tredje stycket att en
transport inte anses ha skett i strid med första eller andra stycket om ett
ledsagardokument som åtföljer transporten innehåller endast smärre
brister. Det kan t.ex. röra sig om att vissa fält i dokumentet inte är ifyllda
eller att uppgifterna i dokumentet är otydliga. Visar det sig efter kontroll
att uppgifter i dokumentet är direkt felaktiga far dock transporten anses
ske i strid med förevarande paragraf. Som exempel kan nämnas att den
mottagare som anges i dokumentet inte existerar eller inte har beställt
varorna. Ett annat exempel är att det felaktigt anges att mottagaren är
registrerad som upplagshavare. Det bör påpekas att tredje stycket enbart
avser bedömningen av om kravet på ledsagardokument är uppfyllt. Om
ett ledsagardokument innehåller endast smärre brister men föreskriven

184

säkerhet har inte ställts innebär det givetvis att transporten sker i strid ?r0P- 1997/98:100
med förevarande paragraf.

2 kap. Yrkesmässiga vägtransporter

Av paragrafens första stycke framgår att transportkontroll endast far ske
för att kontrollera om vägtransport av punktskattepliktiga varor sker i
enlighet med 1 kap. 6 §, dvs. om ledsagardokument och säkerhet finns.
Rätten att företa transportkontroller är begränsad till vägtransporter som
är eller kan antas vara yrkesmässiga. Uttrycket är eller kan antas vara
yrkesmässig transport har hämtats från transportkontrollagen. Genom
den valda begränsningen avses att privata transporter skall falla utanför
lagens tillämpningsområde. Med yrkesmässiga transporter avses trans-
porter som har kopplingar till yrkesmässig verksamhet. Det torde regel-
mässigt finnas skäl anta att transporter som utförs med tung lastbil är
yrkesmässiga.

Av andra meningen i första stycket följer att transportkontroll endast
kan ske under pågående transport och då varor på-, av- eller omlastas i
direkt anslutning till transport. En transport är pågående även om kortare
uppehåll görs under transporten. Vad beträffar kontroller då varor på-,
av- eller omlastas i direkt anslutning till transport är den typiska situatio-
nen att varorna under en transport byter transportmedel, men det skall
också vara möjligt att företa en transportkontroll när varorna lastas på i
början av en transport eller lastas av i slutet av en transport.

I andra stycket föreskrivs att transportkontroll får genomföras på om-
råde som inte är tillgängligt för allmänheten. Uttrycket område som inte
är tillgängligt för allmänheten har hämtats från 28 kap. 10 § rättegångs-
balken och skall ha samma innebörd som i den bestämmelsen. Som ex-
empel på sådana områden kan nämnas inhägnade gårdar och fabriksom-
råden. Begränsningarna i första stycket gäller även när transportkontroll
genomförs på område som inte är tillgängligt för allmänheten, vilket in-
nebär bl.a. att kontroll endast får ske i direkt anslutning till transport. Det
bör påpekas att uttrycket område som inte är tillgängligt för allmänheten
inte omfattar lokaler. En transportkontroll kan alltså aldrig genomföras i
en lokal.

I paragrafen regleras tullens befogenheter vid transportkontroll. Paragra-
fen stämmer i stort sett överens med 5 § transportkontrollagen. Vid ut-
formningen av paragrafen har även viss ledning hämtats från 7 § inre-
gränslagen. Tullen får med stöd av paragrafen undersöka såväl själva
transportmedlet som behållare, containrar, lådor och andra utrymmen där
varor kan förvaras under transport. I begreppet under transport ingår även
situationer då varorna tillfälligt är placerade i anslutning till transport-
medlet, exempelvis vid omlastning. Tullen får också eftersöka och
granska ledsagardokument, bevis om ställd säkerhet och andra handling-

185

ar som kan vara av betydelse för beskattningen samt undersöka och ta Pr°P- 1997/98:100
prov på varorna.

Tullen får vid granskning använda de tekniska hjälpmedel som finns i
transportmedlet. Härvid avses inte enbart de tekniska hjälpmedel som
behövs för granskning av upptagning för automatisk databehandling utan
alla tekniska hjälpmedel.

I paragrafen finns bestämmelser om verkställighet av beslut om trans-
portkontroll. Bestämmelsen är tänkt att tillämpas i fall där en transport-
kontroll inte kan genomföras på grund av att den enskilde vägrar att ge
tullen möjlighet att undersöka transportmedlet och lasten samt då den
enskilde saknar möjlighet eller befogenhet att medverka till att kontrollen
kan genomföras. I sådana fall far tullen öppna transportmedel, container
m.m. och bereda sig tillträde till områden som inte är tillgängliga för all-
mänheten. Bestämmelsen skall ses tillsammans med 1 och 2 §§ där det
anges när en transportkontroll får genomföras och vad som far undersö-
kas. Enligt paragrafen får tullmyndighet även försegla transportmedel
m.m. samt spärra av område som inte är tillgängligt för allmänheten.
Denna befogenhet kan t.ex. användas då de tjänsteman som genomför
kontrollen tillfälligt behöver lämna kontrollstället.

I andra stycket föreskrivs att polisen skall lämna den handräckning
som behövs för kontrollen. Det förtjänar att nämnas att tidsbegränsning-
en i 8 § även gäller när en tullmyndighet måste vidta åtgärder enligt den-
na paragraf. Den omständigheten att t.ex. en tullmyndighet begär hand-
räckning från polisen innebär alltså inte att transportkontrollen far pågå i
mer än sex timmar.

I paragrafen stadgas att förare är skyldig att stanna på anmaning som ges
av tjänsteman vid tullmyndighet. Med förare förstås självfallet förare av
fordon.

Paragrafen behandlar förares skyldighet att legitimera sig eller på annat
godtagbart sätt styrka sin identitet. En motsvarande bestämmelse finns i
4 § första stycket transportkontrollagen. En skillnad i förhållande till be-
stämmelsen i transportkontrollagen är dock att det inte krävs att föraren
visar upp en godkänd legitimationshandling utan det är tillräckligt att han
på ett godtagbart sätt styrker sin identitet.

I paragrafen anges att förare är skyldiga att se till att föreskrivna ledsa-
gardokument eller bevis om ställd säkerhet följer med transporten. Skä-
len för en sådan ordning redovisas i avsnitt 9.4. Vid transportkontroll
skall föraren tillhandahålla tullmyndighet dokumenten.

186

I paragrafen regleras enskildas skyldigheter vid transportkontroll. Para-
grafen har utformats med ledning av 13 § inregränslagen.

Enligt första stycket skall förare av fordon eller ägare till vara som
skall kontrolleras ge tullmyndighet tillfälle att undersöka vara och trans-
portmedel och utan kostnad tillhandahålla varuprov. Att tullmyndigheten
skall ges tillfälle att undersöka vara och transportmedel innebär bl.a. att
enskild är skyldig att öppna låsta utrymmen och att bereda tullmyndig-
heten tillträde till plats som inte är tillgänglig for allmänheten. Av första
stycket följer också att förare eller ägare till vara som skall kontrolleras
skall svara för den transport som behövs för kontrollen samt för uppack-
ning och återinpackning av vara. Det innebär t.ex. att föraren är skyldig
att flytta fordonet en kortare sträcka från den plats där fordonet stoppats
om tullen inte anser att det är lämpligt att kontrollen utförs där.

I andra stycket föreskrivs att skyldigheten enligt första stycket 1 endast
skall gälla i den utsträckning som enskild förfogar över det som skall
undersökas. Bestämmelsen innebär exempelvis att en förare inte kan
åläggas att öppna låsta utrymmen om han saknar möjlighet eller befo-
genhet att göra det. Detsamma gäller när fråga är om att ålägga en en-
skild att bereda tullmyndighet tillträde till ett inhägnat område.

Enligt tredje stycket skall den som åsidosätter skyldighet enligt första
stycket ersätta staten för dess kostnader på grund härav. En motsvarande
bestämmelse finns i 13 § andra stycket inregränslagen. Ersättningsskyl-
digheten skall dock kunna efterges helt eller delvis om det framstår som
oskäligt att ta ut ersättningen. Det är omständigheterna i det enskilda fal-
let som skall avgöra om ersättningsskyldigheten skall efterges helt eller
delvis. Det kan exempelvis framstå som oskäligt att kräva att enskild
skall ersätta kostnader som uppkommit på grund av omständigheter som
han inte kunnat råda över.

I paragrafen föreskrivs att en transportkontroll inte far pågå under längre
tid än sex timmar. En transportkontroll får anses påbörjad när förare av
fordon hörsammat en anmaning att stanna.

Omhändertagande

I första stycket anges grundförutsättningarna för omhändertagande av
vara, handling, container och tank. Som första förutsättning gäller att en
punktskattepliktig vara påträffats vid transportkontroll. Dessutom krävs
att det finns anledning att anta att transporten sker i strid med 1 kap. 6 §,
dvs. att det inte finns ledsagardokument och säkerhet i den utsträckning
som följer av lagarna om skatt på tobak, alkohol och energi samt cirkula-
tionsdirektivet. Detta är den lägsta misstankegrad som förekommer i
svensk rätt, vilket innebär att en förhållandevis svag misstanke är till-
räcklig för att ett omhändertagande skall kunna ske. Syftet med omhän-
dertagandet skall vara att kontrollera om punktskatt skall betalas i Sveri-

Prop. 1997/98:100

187

ge och vem som i så fall är skattskyldig. Varor som redan beskattats i
Sverige kan alltså inte omhändertas. Av 13 § tredje stycket följer att
tullmyndigheten inte far besluta om skatt för varor som omfattas av ett
beskattningsbeslut enligt lagen om punktskatter och prisregleringsavgif-
ter som meddelades innan varorna omhändertogs (se även avsnitt 25.2
och kommentaren till 1 kap. 3 a §). I många fall torde det redan under en
transportkontroll vara möjligt att avgöra om punktskatt skall betalas i
Sverige. Ordalydelsen i första stycket innebär dock att ett omhänderta-
gande kan ske enbart för att kontrollera vem som är skattskyldig.

Andra stycket har tillkommit med anledning av vad Lagrådet yttrat om
förevarande paragraf (se avsnitt 11.2). I andra stycket anges ytterligare
förutsättningar utöver de som anges i första stycket för att annan egen-
dom än punktskattepliktiga varor som kan antas transporteras i strid med
1 kap. 6 § och handlingar skall fa omhändertas. Förutsättningarna i första
stycket måste alltså vara uppfyllda för att nämnda egendom och hand-
lingar skall kunna omhändertas. Därutöver krävs att omhändertagandet
behövs för sådan kontroll som avses i första stycket, dvs. för kontroll av
om punktskatt skall betalas i Sverige och vem som i så fall är skattskyl-
dig för de punktskattepliktiga varor som kan antas ha transporterats i
strid med 1 kap. 6 §. Annan egendom än punktskattepliktiga varor som
kan antas ha transporterats i strid med 1 kap. 6 § kan även omhändertas
om det finns anledning att anta att egendomen döljer punktskattepliktiga
varor. Anledning att anta att så är fallet far anses föreligga bl.a. i fall tul-
len gått igenom delar av en last och hittat punktskattepliktiga varor i t.ex.
en container eller låda som enligt uppgift inte skall innehålla sådana va-
ror. De delar av lasten som tullen inte har hunnit gå igenom ordentligt
bör i sådana fall kunna omhändertas med stöd av andra stycket 2.

När det gäller handlingar bör det påpekas att om det är möjligt och
lämpligt att kopiera handlingen i fråga i stället för att omhänderta den bör
detta självklart göras.

Av tredje stycket följer att bestämmelserna i 2 § om tullens befogen-
heter vid transportkontroll och i 3 § om verkställighet av beslut om
transportkontroll skall gälla i tillämpliga delar när tullmyndighet beslutat
att ett omhändertagande skall ske. Som framgår av 3 § förändrar dock ett
omhändertagande den enskildes skyldighet att medverka vid kontroll
enligt denna lag. Efter ett omhändertagande har den enskilde t.ex. ingen
allmän skyldighet att ge tullmyndighet tillfälle att undersöka omhänder-
tagen vara. En tullmyndighet har dock, trots att den enskildes skyldighet
att medverka inskränkts, rätt att öppna låsta utrymmen m.m. Detta följer
av hänvisningen till 3 §.

I jjärde stycket föreskrivs att ett beslut om omhändertagande far verk-
ställas omedelbart.

W

I paragrafen anges vad ett omhändertagande av vara omfattar utöver själ-
va varan och handlingen. Med emballage, behållare och förvaringsmate-
rial avses det som den punktskattepliktiga varan förvaras i.

Prop. 1997/98:100

188

I paragrafen anges vilka skyldigheter enskilda har att medverka vid kon-
troll enligt denna lag efter det att punktskattepliktig vara m.m. har om-
händertagits. Som redan nämnts är denna skyldighet inte lika omfattande
som vid en transportkontroll. Skälen härför redovisas i avsnitt 11.4.

Enligt första stycket 2 är förare eller ägare till egendom som är omhän-
dertagen skyldig att ansvara för transport av omhändertagen egendom
från platsen där transportkontrollen genomförts.

Enligt andra stycket avser denna skyldighet endast transport som sker i
direkt anslutning till omhändertagandet. Det innebär att en förare inte är
skyldig att utföra transporten om tullmyndigheten väljer att fortsätta
kontrollen på den plats där transportkontrollen genomfördes och först
senare väljer att flytta egendomen. En förare bör i samband med att ett
omhändertagande meddelas få besked om tullmyndigheten avser att flytta
den omhändertagna egendomen.

I tredje stycket finns en bestämmelse om ersättningsskyldighet av
samma innebörd som 7 § tredje stycket.

12 §

I första stycket finns bestämmelser om förfarandet med omhändertagen
egendom. Det är tullmyndigheterna som ansvarar för förvaringen av
egendom som är omhändertagen. Myndigheterna kan dock uppdra åt an-
nan att sköta förvaringen. Det kan t.ex. vara fråga om att förvara mine-
raloljeprodukter på en oljedepå. Det bör påpekas att tullmyndigheterna
har det yttersta ansvaret för förvaringen även om annan fatt i uppdrag att
sköta förvaringen. Tullmyndigheterna ansvarar alltså för den skada som
kan drabba ägaren vid felaktig förvaring. Detta hindrar dock inte att
myndigheterna i sin tur kan rikta regresskrav mot uppdragshavaren.

I andra stycket anges vilka krav som ställs på tullmyndigheternas för-
varing av omhändertagen egendom.

12 §

I första stycket ges tullen befogenhet att besluta om skatt på omhänderta-
gen punktskattepliktig vara. Som förutsättning härför skall gälla att skatt-
skyldighet föreligger enligt lagarna om skatt på alkohol, tobak eller ener-
gi, att skattskyldighet har inträtt, och att varan har transporterats i strid
med 1 kap. 6 §.

Eftersom punktskatter är renodlade objektskatter är det i regel möjligt
att beräkna skatten utan att man vet vem som är skattskyldig. Det är med
andra ord tillräckligt att skattskyldighet föreligger och att skattskyldig-
heten inträtt för att skatten skall kunna beräknas. Det ligger dock i sakens
natur att beslut om skatt inte kan fattas om det inte är utrett vem som är
skattskyldig. Någon särskild bestämmelse härom har därför inte ansetts
nödvändig.

Huruvida skattskyldighet föreligger och om skattskyldigheten har in-
trätt skall prövas enligt bestämmelserna i lagarna om skatt på tobak, al-
kohol och energi. Är det fråga om punktskattepliktiga varor som förts in
till Sverige måste alltså skattskyldighet ha inträtt vid införseln till Sveri-
ge eller vid ett tidigare skede. När annan än upplagshavare, varumottaga-

Prop. 1997/98:100

189

re eller skatterepresentant från annat EU-land till Sverige för in eller tar
emot punktskattepliktiga varor, som skall användas för annat än privat
bruk, inträder skattskyldigheten när varorna förs in till Sverige. Vid di-
stansförsäljning från annat EU-land till kunder i Sverige inträder skatt-
skyldigheten när leverans sker. I vilka fall skattskyldighet skall anses ha
inträtt kommenteras även i avsnitt 11.5.

Den tredje förutsättningen, att varorna skall ha transporteras i strid
med 1 kap. 6 §, måste bedömas dels enligt lagarna om skatt på tobak,
alkohol och energi, dels enligt cirkulationsdirektivets bestämmelser. Att
ledsagardokument saknas eller att säkerhet inte är ställd innebär självfal-
let att förutsättningen är uppfylld. När det gäller ledsagardokument bör
det dock påpekas att smärre fel i dokumentet inte skall innebära att trans-
porten sker i strid med de svenska lagarna eller cirkulationsdirektivet. Se
vidare kommentaren till 1 kap. 6 §.

När bestämmelsen kan bli tillämplig kan åskådliggöras med följande
exempel. Punktskattepliktiga varor som släppts för konsumtion i en an-
nan medlemsstat har förts in till Sverige för kommersiella ändamål av
någon som inte är upplagshavare, varumottagare eller skatterepresentant
och det är inte fråga om distansförsäljning. Enligt lagarna om skatt på
tobak, alkohol och energi skall den skattskyldige, innan varorna trans-
porteras från det andra EU-landet, anmäla varorna till beskattningsmyn-
digheten och ställa säkerhet för skattens betalning. Av artikel 7 i cirkula-
tionsdirektivet följer att transporten av varorna skall åtföljas av ett för-
enklat ledsagardokument. Är dessa krav inte uppfyllda har varorna trans-
porterats i strid med 1 kap. 6 §. Enligt lagarna om skatt på tobak, alkohol
och energi inträdde skattskyldigheten när varorna fördes in till Sverige.
Om det dessutom går att fastställa vem som är skattskyldig skall den
tullmyndighet som omhändertagit varorna påföra skatt på varorna.

I andra stycket föreskrivs att skatt enligt denna paragraf skall tas ut
enligt de skattesatser som anges i lagarna om skatt på alkohol, tobak och
energi. Skälet till att det inte hänvisas till nämnda lagar i sin helhet är att
skatt som tullmyndigheten beslutar om med stöd av denna paragraf inte
skall tas ut enligt lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. Ett
sådant beslut utgör alltså inget beskattningsbeslut enligt lagen om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter.

Beträffande mineraloljeprodukter finns skilda skattesatser beroende på
användningsområde. Skattesatsen för olja som används för uppvärmning
är betydligt lägre än skattesatsen för olja som används för fordonsdrift.
För att skattemässigt skilja på olja med olika användningsområden till-
lämpas ett system med märkning. Den lågbeskattade oljan skall vara
märkt och far inte användas för fordonsdrift (se 2 kap. 1 och 9 §§ lagen
om skatt på energi). Vid märkningen används en kombination av märk-
och färgämnen i sådan mängd att oljan får en grön färg. Tillsats av dessa
märk- och färgämnen är en förutsättning för att den lägre skattesatsen
skall tas ut. Det nu sagda innebär att om omhändertagen olja inte är
märkt enligt de svenska reglerna skall tullen alltid påföra skatt enligt den
högre skattesatsen.

Tredje stycket har tillkommit med anledning av vad Lagrådet yttrat om
förevarande paragraf (se vidare avsnitt 11.5). Bestämmelsen innebär att

Prop. 1997/98:100

190

tullmyndigheten inte far besluta om skatt på omhändertagna varor om
varorna i fråga omfattas av ett beskattningsbeslut enligt LPP som med-
delades innan varorna omhändertogs (se även avsnitt 24.2 och kommen-
taren till 1 kap. 3 a § LPP). Den som redan innan varorna omhändertogs
påförts skatt kommer med all säkerhet att invända att tullmyndigheten
inte får besluta om skatten. För att undvika de problem som skulle bli
följden av att två olika myndigheter beslutade om skatt för samma varor
bör tullmyndigheten regelmässigt kontrollera om skatt redan påförts. Om
tullmyndigheten beslutar om skatt och det i efterhand visar sig att skatt
redan hade påförts innan varorna omhändertogs har myndigheten saknat
grund för sitt beslut. Ett sådan beslut kan undanröjas efter överklagande
hos länsrätten. Uttrycket för varorna i fråga innebär att tullmyndigheten
kan besluta om skatt för varor som inte omfattas av ett beskattningsbeslut
enligt lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. Har t.ex. skatt
påförts för endast hälften av varorna kan alltså tullmyndigheten besluta
om skatt för resten av varorna.

I fjärde stycket anges att tullmyndighet inte skall påföra skatt i fall
som avses i 9 a § tullagen. Enligt detta stadgande föreligger anmälnings-
skyldighet vid införsel från annat EU-land av tredjelands varor som inte
är i fri omsättning inom gemenskapen. Bestämmelsen i tullagen tar sikte
på varor som smugglats in till EU och sedan förts till Sverige. Den gäller
alltså inte för varor som omfattas av något tullförfarande. Vid införsel av
nu aktuella varor skall tullen uppbära tull. Tullen har dock ingen befo-
genhet att uppbära skatt för varorna.

Den nya lagen om punktskattekontroll kommer att kunna tillämpas i
fråga om varor som smugglats in i ett annat EU-land och sedan förts hit.
En följd härav är att tullen kan besluta om skatt på sådana varor. Någon
sådan befogenhet har dock inte tullen enligt tullagen. Tullens befogenhet
att påföra skatt enligt den nya lagen om punktskattekontroll bör därför
inte omfatta varor som faller in under 9 a § tullagen. Denna begränsning
kommer dock inte att fa någon praktisk betydelse. Skälet härtill är att den
som inte fullgör anmälningsskyldigheten enligt nyss nämnda stadgande
gör sig skyldig till varusmuggling. Huvudregeln är att varor som varit
föremål för varusmuggling skall förverkas. I 90 § tullagen föreskrivs att
om en oförtullad vara förverkas skall skatt inte tas ut till den del varan
eller dess värde förverkats. Det hade alltså oavsett den nu föreslagna be-
gränsningen endast i undantagsfall blivit aktuellt att ta ut skatt på varor
som omfattas av 9 a § tullagen.

70

I paragrafen regleras när ett omhändertagande av annan egendom än
punktskattepliktig vara och handlingar skall upphävas. Detta skall ske
bl.a. när det inte längre finns grund för omhändertagandet. Omhänderta-
gande av annan egendom än punktskattepliktig varor och handlingar kan
endast ske i samband med att sådan vara omhändertas för kontroll av om
punktskatt skall betalas i Sverige och vem som i så fall är skattskyldig.
Därutöver krävs att omhändertagandet behövs för nämnda kontroll. Om-
händertagande av egendom får också ske om det finns anledning att anta
att egendomen döljer punktskattepliktiga varor. Det innebär att det sällan

Prop. 1997/98:100

191

finns skäl att låta omhändertagandet bestå efter det att tullen har gått ige-
nom hela den omhändertagna lasten.

Ett omhändertagande av annan egendom än punktskattepliktiga varor
och handlingar kan som redan nämnts även ske på grund av att egendo-
men eller handlingen har betydelse for utredningen av skattefrågan, t.ex.
för att spåra varifrån de punktskattepliktiga varorna avsänts eller vem
som äger varorna. I sådana fall bör omhändertagandet prövas mot pro-
portionalitetsprincipen i 1 kap. 5 §. Det bör i många fall vara möjligt att
uppnå samma utredningsresultat med en för den enskilde mindre ingri-
pande åtgärd än att låta omhändertagandet bestå, t.ex. genom att anteckna
uppgifter om lasten som gör det möjligt att spåra varifrån den kommer.
Är så fallet skall självfallet omhändertagandet upphävas.

Gränsdragningen mot brottsutredningar har konstruerats på så sätt att
omhändertagandet skall upphävas om ett beslut om beslag enligt 27 kap.
rättegångsbalken eller varusmugglingslagen meddelas beträffande egen-
domen. Detta framgår av punkten 2.

I andra stycket finns en bestämmelse om att den som gör anspråk på
egendom som har varit omhändertagen själv får hämta egendomen. I
samband med att ägaren och andra rättsinnehavare enligt 21 § förvalt-
ningslagen underrättas om innehållet i beslutet om upphävande bör en
upplysning lämnas om bestämmelsen i andra stycket.

15 §

I paragrafen regleras när ett omhändertagande av punktskattepliktiga va-
ror skall upphävas.

Av punkt 1 framgår att ett omhändertagande skall upphävas om det
inte längre finns grund för omhändertagandet. Bestämmelsen bör läsas
tillsammans med förutsättningarna för omhändertagande i 9 §. Ett beslut
om omhändertagande av varor enligt 9 § första stycket skall upphävas
när det inte längre finns anledning att anta att transporten skett i strid
med 1 kap. 6 §. Det finns dock fall där det inte längre finns grund för
omhändertagandet trots att det fortfarande kan antas att transporten skett i
strid med nämnda bestämmelse. Det rör sig om fall där syftet med om-
händertagandet har bortfallit. Syftet med att omhänderta punktskatteplik-
tiga varor är att kontrollera om punktskatt skall betalas i Sverige och vem
som i så fall är skattskyldig. Det är därför självklart att omhändertagan-
det skall upphävas så snart det kan konstateras att punktskatt inte skall
betalas i Sverige. När det gäller punktskattepliktiga varor som transporte-
ras under skatteuppskov går det dock inte att vid en given tidpunkt fast-
ställa om punktskatt skall betalas i Sverige. Varorna kan t.ex. vara på väg
till en utländsk upplagshavare eller på väg till tredje land för export. Om
varorna på vägen dit endast passerar Sverige skall naturligtvis inte punkt-
skatt betalas i Sverige. Däremot skall punktskatt betalas i Sverige om
varorna försvinner på sin väg genom landet. Enligt cirkulationsdirekti-
vets bestämmelser har dessa varor då släppts för konsumtion. Liknande
resonemang kan föras när det gäller varor som är på väg till svenska
upplagshavare. Den svenska upplagshavaren kanske avser att enbart lag-
ra varorna i sitt skatteupplag för att sedan sälja varorna vidare till en ut-
ländsk upplagshavare. Om så sker skall punktskatt inte betalas i Sverige.

Prop. 1997/98:100

192

Eftersom det i vissa fall inte går att vid en given tidpunkt konstatera om ProP- 1997/98:100
punktskatt skall betalas i Sverige bör ett omhändertagande upphävas med
stöd av punkten 1 även då skattskyldigheten inte har inträtt (se även av-
snitt 11.5). Det innebär att ett omhändertagande bör upphävas i de exem-
pel som redovisats ovan. Det bör i det här sammanhanget fortydligas att
om det vid kontrollen visar sig att det inte är fråga om en transport under
skatteuppskov har skattskyldighet inträtt vid införseln till Sverige. De
nya bestämmelser som har redogjorts för i avsnitt 11.5 kan då bli till-
lämpliga. En annan situation då syftet med omhändertagandet bortfallit är
i fall ett beskattningsbeslut enligt lagen om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter för varorna i fråga. Det bör dock noteras att beslutet måste
ha fattats innan varorna omhändertogs eftersom LPP inte är tillämplig på
varor som är omhändertagna enligt denna lag (se avsnitt 24.2 och kom-
mentaren till 1 kap. 3 a § LPP). I nu berörda fall har ju ett beslut om skatt
redan fattats och det saknas därför skäl att hålla kvar varan för att kon-
trollera om skatt skall betalas här i landet. I dessa fall skall alltså omhän-
dertagandet upphävas även om det fortfarande finns anledning att anta att
varan transporterats i strid med 1 kap. 6 §. När det gäller punktskatte-
pliktiga varor som omhändertagits med stöd av 9 § andra stycket 1 inne-
bär uttrycket ”det inte längre finns grund för omhändertagandet” att om-
händertagandet skall upphävas när det inte längre behövs för skatteutred-
ningen. Har omhändertagandet skett med stöd av 9 § andra stycket 2
skall omhändertagandet upphävas när varorna gåtts igenom. Se även
kommentaren till 14 §.

Enligt punkt 2 skall ett omhändertagande upphävas om ett beslut om
skatt enligt 13 § inte har fattats inom tre månader från den dag då beslutet
att omhänderta varan fattades. Det innebär att om tullmyndigheten inte
påfört skatt så kan ett omhändertagande inte bestå längre än tre månader.

Enligt punkt 3 skall omhändertagandet upphävas om skatt har påförts
enligt 13 § och skatten har betalats. I dessa fall kan alltså omhänderta-
gandet inte upphävas förrän skatten har betalats, såvida det inte är oskä-
ligt att låta omhändertagandet bestå.

Enligt punkt 4 skall i likhet med vad som gäller för annan egendom än
punktskattepliktig vara och handling omhändertagandet upphävas om ett
beslut om beslag enligt 27 kap. rättegångsbalken eller varusmugglingsla-
gen meddelas beträffande varan.

I punkt 5 finns en bestämmelse om att omhändertagandet skall upp-
hävas om varan förklaras förverkad. Förutsättningarna för förverkande
regleras i 17 §.

I punkt 6 föreskrivs att ett omhändertagande far upphävas om det är
oskäligt att låta omhändertagandet bestå. Bestämmelsen skall ses som en
säkerhetsventil som gör det möjligt att upphäva ett omhändertagande
även om inte någon av övriga förutsättningar i paragrafen är uppfyllda.
Har en tullmyndighet beslutat om skatt på varan med stöd av 13 § kan
varan inte lämnas ut förrän skatten är betald. Om den skattskyldige och
ägaren inte är identiska innebär det att ägaren inte kan få ut sin vara förr-
än den skattskyldige har betalat skatten. Ägaren kan naturligtvis välja att
själv lösa ut varan genom att betala skatten. Det kan dock tänkas att han
redan har betalat för varan och att skatten var inkluderad i priset. I bl.a.                     i

7 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 100

sådana situationer skulle det kunna bli aktuellt att tillämpa bestämmelsen
i punkten 6, dock endast under förutsättning att det framstår som oskäligt
att låta omhändertagandet bestå. I fall där ägaren fråntagits egendomen
genom stöld får det i regel anses oskäligt att låta omhändertagandet bestå.
Enligt 17 § andra stycket får förverkande inte ske om det framstår som
oskäligt att förverka varan. Begreppet oskäligt i nämnda paragraf skall
tolkas på samma sätt som i denna paragraf.

I andra stycket finns en bestämmelse om att den som gör anspråk på
punktskattepliktiga varor som har varit omhändertagna själv får hämta
varorna. I samband med att ägaren och andra rättsinnehavare enligt 21 §
förvaltningslagen underrättas om innehållet i beslutet om upphävande bör
en upplysning lämnas om bestämmelsen i andra stycket.

16 §

I paragrafen finns en bestämmelse om att tullen får vägra att lämna ut
alkohol- och tobaksvaror. Bestämmelsen är tänkt att tillämpas på varor
som har varit omhändertagna. Föreligger förutsättningar för att upphäva
ett omhändertagande skall tullmyndigheten självmant fatta ett beslut om
upphävande. Med stöd av denna paragraf kan dock tullmyndigheten i
samband därmed fatta ett beslut om att vägra lämna ut varorna. Ett sådant
beslut kan även fattas vid en senare tidpunkt. Bestämmelsen gäller endast
för alkoholdrycker, teknisk sprit och tobaksvaror. För att bestämmelsen
över huvud skall bli tillämplig krävs att det är sannolikt att varorna skall
bjudas ut till försäljning på den svenska marknaden. Varor som är avsed-
da för export till tredje land eller för försäljning i något annat EU-land
kan alltså tullen inte vägra att lämna ut med stöd av bestämmelsen.

För att bestämmelsen skall vara tillämplig krävs alltså för det första att
det är sannolikt att varorna skall bjudas ut till försäljning i Sverige. Ut-
över att detta rekvisit krävs vad gäller alkoholvaror att den som gör an-
språk på varorna saknar tillverknings- eller partihandelstillstånd enligt
alkohollagen eller föreskrivet tillstånd för försäljning enligt lagen om
teknisk sprit m.m för varorna i fråga. Bestämmelsen kan i fråga om tek-
nisk sprit inte tillämpas om den som gör anspråk på spriten får sälja den-
na utan tillstånd av Läkemedelsverket.

När det gäller tobaksvaror krävs, förutom att det skall vara sannolikt
att varorna skall bjudas ut till försäljning i Sverige, att det är uppenbart
att omhändertagen tobaksvara är avsedd att bjudas ut till försäljning i
strid med 11 § tobakslagen eller 4 § lagen om tobaksskatt.

En redogörelse för bestämmelserna i tobakslagen och lagen om tobaks-
skatt finns i avsnitt 11.8.

Om en tobaksvara uppfyller kraven i tobakslagen och tobaksskattela-
gen kan tullen självklart inte vägra att lämna ut varan. Är förhållandet det
omvända måste alltså tullmyndigheten ta ställning till om det är uppen-
bart att tobaksvaroma är avsedda att bjudas ut till försäljning i strid med

II § tobakslagen eller 4 § tobaksskattelagen. Vid denna bedömning bör
hänsyn tas till om den som gör anspråk på varorna har resurser att vidta
de åtgärder som krävs för att varorna skall uppfylla kraven i aktuella la-
gar. Det bör därvid beaktas om kostnaderna för åtgärden i kombination
med skatten på varorna innebär att varorna inte kan säljas med vinst. Är

Prop. 1997/98:100

194

så fallet är det mycket som talar for att den som gör anspråk på varorna
inte kommer att vidta åtgärder för att uppfylla kraven i 11 § tobakslagen
och 4 § tobakskattelagen.

I andra stycket föreskrivs att alkoholvaror och tobaksvaror inte far
lämnas ut till den som är under 20 respektive 18 år. Detta gäller även om
första stycket inte är tillämpligt.

Förverkande

17 §

I paragrafen anges i vilka fall en omhändertagen punktskattepliktig vara
far förverkas.

Enligt första stycket 1 far förverkande ske om skatt på varan har på-
förts med stöd av 13 § och skatten inte har betalats inom en månad räknat
från den dag då beslutet om skatt vann laga kraft. Det är tillräckligt att
skatten inte har betalats för att förverkande skall få ske. Beslut om för-
verkande kan alltså fattas även om den skattskyldige inte äger varorna.
Se vidare avsnitt 11.10.

Förverkande kan enligt första stycket 2 även ske när en tullmyndighets
beslut enligt 16 § att vägra lämna ut alkohol- eller tobaksvara har vunnit
laga kraft.

I andra stycket föreskrivs att beslut om förverkande enligt första styck-
et 1 inte får fattas om det framstår som oskäligt att förverka varan. Huru-
vida det är oskäligt skall prövas i förhållande till ägaren till varan men
även i förhållande till den som har särskild rätt till varan. I fall där ägaren
och den skattskyldige inte är identiska far det i regel anses oskäligt att
förverka varan om denna fråntagits ägaren genom stöld. Grund för att
vägra förverkande kan föreligga även om ägaren har betalat för varan och
skatten var inkluderad i priset.

18 §

I paragrafen finns bestämmelser om förverkande av egendom som har
varit omhändertagen. Med egendom förstås både punktskattepliktiga va-
ror och annan egendom. Paragrafen är bara tillämplig på egendom som
har varit omhändertagen.

Enligt första stycket 1 far förverkande ske om ägaren eller annan rätts-
innehavare inte har gjort anspråk på egendomen. Ett beslut om förver-
kande får inte fattas förrän tre månader förflutit från den dag då omhän-
dertagandet upphävdes. Detta följer av andra stycket. Om ägaren hör av
sig efter denna tidsgräns men innan länsrätten beslutat om förverkande
saknas grund för förverkande.

Av första stycket 2 följer att förverkande också far ske i fall någon har
gjort anspråk på egendomen men inte hämtat den. Enligt 14 och 15 §§
skall den som gör anspråk på egendom som har varit omhändertagen sva-
ra för att egendomen hämtas. Av andra stycket framgår att förverkande
med stöd av punkten 2 inte far ske förrän tre månader förflutit från den
dag då anspråket på egendomen framställdes. Som nämnts i kommenta-
rerna till 14 och 15 §§ bör tullmyndigheten i samband med att omhän-

Prop. 1997/98:100

195

dertagandet upphävs underrätta ägaren och andra rättsinnehavare om att
de svarar för att egendomen hämtas.Om ägaren hämtar egendomen efter
den tidsgräns som anges i andra stycket men innan länsrätten beslutat om
förverkande saknas grund för förverkande.

Lagrådet har yttrat att i samband med att ägaren och andra rättsinneha-
vare enligt 21 § förvaltningslagen underrättas om innehållet i ett beslut
om upphävande av omhändertagandet bör en upplysning lämnas även om
innehållet i förevarande paragraf.

19 §

I paragrafen anges vad ett förverkande får omfatta förutom själva egen-
domen. Med emballage och annat förvaringsmaterial avses det som
egendomen förvaras i. Paragrafen är tillämplig både på förverkande av
punktskattepliktig vara och annan egendom än sådan vara.

20 §

Enligt paragrafen skall skyldighet att betala skatt som påförts med stöd
av 13 § bestå även efter det att varorna förverkats. Motivet för en sådan
ordning utvecklas i avsnitt 11.10.

21 §

I paragrafen finns bestämmelser om särskild rätt till förverkad egendom.
I första meningen föreskrivs att särskild rätt till egendom består om inte
även den särskilda rätten förklaras förverkad. Det innebär att om länsrät-
ten inte förordnar att den särskilda rätten skall vara förverkad består rät-
ten. Bestämmelsen i 17 § andra stycket om att förverkande inte får ske
om det framstår som oskäligt att förverka egendomen gäller även i för-
hållande till den som har särskild rätt till egendomen.

I andra meningen föreskrivs att sådan rätt som vunnits genom utmät-
ning eller betalningssäkring upphör om egendomen förklaras förverkad
såvida inte det av särskilda skäl förordnas att rätten skall bestå. Här gäller
alltså den omvända ordningen, dvs. rätten upphör om inte annat förord-
nas. I fall där beslut om utmätning eller betalningssäkring meddelats före
omhändertagandet kan det finnas skäl att förordna att rätten skall bestå.
Är fråga om annan egendom än punktskattepliktig vara för vilken skatt
påförts bör rätten fa bestå.

Paragrafen har utformats med ledning av 36 kap. 5 § tredje och fjärde
styckena brottsbalken.

22 §

I paragrafen regleras förfarandet med förverkad egendom.

I första stycket anges vad som skall ske när ett beslut om förverkande
av mineraloljeprodukt eller annan egendom än punktskattepliktig vara
har vunnit laga kraft. Enligt bestämmelsen skall egendomen försäljas
genom tullmyndighetens försorg. Om egendomen inte går att sälja far
den i stället förstöras.

I andra stycket föreskrivs att i fråga om alkoholvara som har förverkats
gäller lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. i tillämpliga
delar. Bestämmelsen har utformats med ledning av 11 kap. 4 § första

Prop. 1997/98:100

196

stycket alkohollagen. Egendom som omfattas av lagen om förverkande
av alkoholhaltiga drycker m.m. far förstöras om dess värde är ringa eller
det av annan anledning är försvarligt att förstöra egendomen. I annat fall
far egendomen försäljas, dock endast till någon som har tillverknings-
eller partihandelstillstånd enligt alkohollagen för varorna i fråga.

I tredje stycket anges att tobaksvara som har förverkats skall förstöras.
Detta överensstämmer med vad som gäller för tobaksvaror som har för-
verkats enligt 7 § tobaksskattelagen eller lagen om straff för varusmugg-
ling (se 7 § förordningen om tobaksskatt).

23 §

I paragrafen ges bestämmelser om vad intäkterna från en försäljning en-
ligt 22 § skall användas till. Har förverkandet skett på grund av att skatt
som påförts med stöd av 13 § inte har betalats skall enligt första stycket
försäljningsintäkten användas till att betala skatten. Bestämmelsen gäller
inte enbart mineraloljeprodukter utan även när alkoholvara försålts enligt
lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Bestämmelsen i
första stycket skall alltså ha företräde framför den bestämmelse i lagen
om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. som föreskriver att intäkt
från försäljning av egendom skall tillfalla staten. Överstiger försälj-
ningsintäkten den skatt som påförts med stöd av 13 § skall överskjutande
intäkter utges till ägaren av de punktskattepliktiga varor som förverkats
om han är känd och i annat fall tillfalla staten.

Andra stycket innebär att om egendom har förverkats på annan grund
än att skatt som påförts med stöd av 13 § inte har betalats skall intäkt från
försäljning enligt 22 § tillfalla den vars egendom förverkats om denne är
känd och i annat fall tillfalla staten.

Ära#

24-27H

Enligt 24 § skall förare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet under-
låter att stanna på tulltjänstemans anmaning dömas till penningböter.
Skyldigheten att stanna på anmaning finns i 4 §.

Straffbestämmelsen i 25 § avser brott mot skyldigheten att legitimera
sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet. Denna skyldighet
regleras i 5 § och gäller förare. Har förares identitet genast kunnat fast-
ställas skall ansvar inte ådömas.

Straffbestämmelsen i 26 § riktar sig mot förare. Dessa kan straffas om
de uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att medföra föreskrivna
ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet. I 6 § finns bestämmelser
om förares skyldighet att medföra dokument.

I 27 § ges tullmyndighet rätt att inleda förundersökning avseende brott
i detta kapitel.

Prop. 1997/98:100

197

3 kap. Kontroll av postförsändelser

Paragrafens första stycke föreskriver att en tullmyndighet har rätt att un-
dersöka postförsändelser för att kontrollera om försändelsen innehåller
alkohol- eller tobaksvaror.

Vid denna kontroll far försändelsen enligt andra stycket öppnas, om
det föreligger misstanke, ”anledning att anta”, om att den innehåller al-
kohol- eller tobaksvaror enligt definitionen i 1 kap. 2 § och försändelsen
finns hos tullmyndigheten eller på utväxlingspostkontoret. Misstankegra-
den ”anledning att anta”, som är den lägsta som förekommer i svensk
rätt, får anses uppnådd om en genomlysning med röntgenutrustning eller
liknande indikerar att det är fråga om en alkohol- eller tobaksvara. En
sådan åtgärd kan ske utan att försändelsen öppnas, och utan att eventuella
skriftliga meddelanden i den kontrollerade försändelsen kan läsas.

Av tredje stycket följer hur en tullmyndighet skall förfara om ett för-
troligt meddelande påträffas i försändelsen tillsammans med alkohol-
eller tobaksvaroma. Sålunda skall ett sådant meddelande omedelbart till-
slutas och vidarebefordras till mottagaren. Däremot far tullmyndigheten
ta del av, och även kopiera, sådana dokument som fakturor o. dyl. som
kan ha betydelse för kontrollen. Att proportionalitetsprincipen skall iakt-
tas framgår av 1 kap. 5 §. En försändelse som öppnats får sålunda inte
undersökas närmare än vad som behövs med hänsyn till ändamålet med
undersökningen.

I fjärde stycket regleras den enskildes möjlighet att så snart som möj-
ligt fa kännedom om att ett öppnande skett.

Enligt femte stycket får tullmyndigheten möjlighet att i vissa fall åter-
sända alkohol- och tobaksvaror till avsändaren, nämligen om mottagaren
av en alkoholvara saknar partihandels- eller tillverkningstillstånd enligt
alkohollagen, eller är under 20 år, och om mottagaren av en tobaksvara är
under 18 år. Om avsändaren är okänd, eller om det av andra skäl inte är
möjligt att sända tillbaka varan, skall denna omhändertas.

Den möjlighet att kontrollera postförsändelser som paragrafen ger ut-
rymme för gäller inte brev och paket m.m. som förs över gränsen med
budbilar och liknande. Försändelser som förs över gränsen på detta sätt
är inte att anse som postförsändelser i den mening som avses i bestäm-
melsen och får därför inte underkastas någon kontroll enligt denna be-
stämmelse. Om en sådan försändelse skall undersökas får undersökning-
en i stället ske med stöd av reglerna i 2 kap. 1-8 §§.

Denna bestämmelse, som har sin motsvarighet såväl i tullagen som i in-
regränslagen, avser i första hand försändelser som erfarenhetsmässigt kan
antas innehålla förtroliga meddelanden. Sådana försändelser befordras
som regel som brevförsändelser enligt de postala bestämmelserna. Det
måste betonas att de föreslagna kontrollåtgärderna inte är avsedda att
tillämpas på sedvanliga brev, dvs. sådana försändelser som enbart inne-
håller skriftliga meddelanden. Undantagsvis kan emellertid sådana med-
delanden förekomma även i den typ av försändelser det här är fråga om.

Prop. 1997/98:100

198

Med hänsyn härtill, och för att ytterligare stärka integritetsskyddet kring
de föreslagna åtgärderna, införs därför bestämmelsen.

Enligt paragrafen skall en företagen undersökning dokumenteras för att
den enskilde i efterhand skall kunna kontrollera att den inte har inneburit
ett oförsvarligt ingrepp i brevhemligheten. Bestämmelsen har sin förebild
i rättegångsbalkens regler om beslag (jfr 27 kap. 13 §).

I första stycket ges en tullmyndighet befogenhet att omhänderta alkohol-
eller tobaksvaror som påträffas i en postförsändelse för kontroll av om
skattskyldighet föreligger och vem som i så fall är skattskyldig. För att så
skall kunna ske krävs att det finns viss misstanke, ”anledning att anta”,
om att skattskyldighet föreligger enligt lagarna om alkohol- eller tobaks-
skatt och att skatten inte har betalats eller att säkerhet inte har ställts för
skattens betalning. När det gäller varor som inte far föras in därför att
erforderligt tillstånd enligt alkohollagen saknas, eller därför att gällande
åldersgänser inte är uppfyllda, sker omhändertagandet med stöd av 1 §.

Andra stycket, som avser förfarandet med varor som omhändertagits
enligt såväl 1 § som 4 §, hänvisar till bestämmelserna därom i 2 kap.
12 §.

1 paragrafens första stycke ges en tullmyndighet rätt att besluta om skatt
på vara som omhändertagits enligt 4 §. Som förutsättning härför skall
gälla att skattskyldighet föreligger enligt lagarna om skatt på alkohol el-
ler tobak och att skattskyldighet enligt dessa har inträtt. Eftersom punkt-
skatter är renodlade objektskatter är det i regel möjligt att beräkna skatten
utan att man vet vem som är skattskyldig. Det är med andra ord tillräck-
ligt att skattskyldighet föreligger och att skattskyldigheten inträtt för att
skatten skall kunna beräknas. Det ligger dock i sakens natur att beslut om
skatt inte kan fattas om det inte är utrett vem som är skattskyldig. Någon
särskild bestämmelse härom har därför inte ansetts nödvändig. Skatten
skall tas ut enligt de skattesatser som anges i lagarna om skatt på alkohol
och tobak. Att skatten förfaller till betalning omedelbart och att den skall
betalas till tullmyndigheten framgår av 4 kap. 6 §. Här ges alltså särskilda
regler om betalning av skatt. Detta innebär att lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter inte skall tillämpas på skatt som påförs med stöd
av denna paragraf. Ett sådant beslut utgör alltså inget beskattningsbeslut
enligt lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Enligt andra stycket i paragrafen får, för det fall skatten inte går att
fastställa, denna tas ut med ett schablonbelopp i enlighet med bestäm-
melserna därom i lagen om beskattning av privatinförsel av alko-
holdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unio-
nen. Detta kan bli aktuellt exempelvis när något högsta detaljhandelspris
inte har angetts för de cigaretter som försändelsen kan innehålla.

Tredje stycket har tillkommit med anledning av vad Lagrådet yttrat om

2 kap. 13 § (se vidare avsnitt 11.5). Bestämmelsen innebär att tullmyn-

Prop. 1997/98:100

199

digheten inte far besluta om skatt på omhändertagna varor om varorna i
fråga omfattas av ett beskattningsbeslut enligt LPP som meddelades in-
nan varorna omhändertogs (se även avsnitt 24.2 och kommentaren till
1 kap. 3 a § LPP). Den som redan innan varorna omhändertogs påförts
skatt kommer med all säkerhet invända att tullmyndigheten inte får be-
sluta om skatten. För att undvika de problem som skulle bli följden av
om två olika myndigheter beslutade om skatt för samma varor bör
tullmyndigheten regelmässigt kontrollera om skatt redan påförts. Om
tullmyndigheten beslutar om skatt och det i efterhand visar sig att skatt
redan hade påförts innan varorna omhändertogs har myndigheten saknat
grund för sitt beslut. Ett sådan beslut kan undanröjas efter överklagande
hos länsrätten. Uttrycket för varorna i fråga innebär att tullmyndigheten
kan besluta om skatt för varor som inte omfattas av ett beskattningsbeslut
enligt lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. Har skatt påförts
för endast hälften av varorna kan alltså tullmyndigheten besluta om skatt
för resten av varorna.

I fjärde stycket ges mottagaren en möjlighet att lösa ut en vara som
omhändertagits med stöd av 4 § genom att betala ett belopp som motsva-
rar den punktskatt som belöper på varan.

Beslut om skatt enligt första stycket far överklagas även av mottagaren
av varan. Detta framgår av 4 kap. 14 § andra stycket.

I paragrafen regleras när ett omhändertagande av punktskattepliktiga va-
ror skall upphävas.

Av första stycket 1 framgår att ett omhändertagande skall upphävas om
det inte längre finns grund för att omhänderta varan. Detta kan till exem-
pel bero på att det vid tullens undersökning framgår att det är fråga om en
gåvoförsändelse. För att tullmyndigheten skall kunna upphäva ett beslut
av denna anledning bör det krävas, förutom att mottagaren innehar parti-
handels- eller tillverkningstillstånd när det gäller alkoholvaror, att det vid
myndighetens kontroll framstår som sannolikt att det verkligen är fråga
om en gåva. Om mottagaren av försändelsen direkt eller indirekt till nå-
gon del bekostat varan eller transporten bör varan inte anses som gåva. I
de fall där försändelsens status är tveksam, t.ex. då det saknas uppgift om
avsändare, skall varan omhändertas om det inte av andra omständigheter
framgår att det verkligen är fråga om en gåvoförsändelse.

Enligt första stycket 2 skall ett omhändertagande upphävas om motta-
garen av varan utnyttjat möjligheten i 5 § att lösa ut denna genom att be-
tala ett belopp som motsvarar den punktskatt som belöper på varan.

f första stycket 3 föreskrivs att ett omhändertagande skall upphävas om
det är oskäligt att låta omhändertagandet bestå. Bestämmelsen skall ses
som en säkerhetsventil som gör det möjligt att upphäva ett omhänderta-
gande även om inte förutsättningarna i punkt 1 eller 2 är uppfyllda.

I enlighet med vad Lagrådet anfört har i andra stycket införts en be-
stämmelse om att en omhändertagen vara skall översändas till mottaga-
ren när omhändertagandet har upphävts. Detta gäller dock inte för varor
som omhändertagits med stöd av 1 §, dvs. när mottagaren av varan sak-
nar erforderligt tillstånd enligt alkohollagen eller inte uppfyller gällande

Prop. 1997/98:100

200

åldersgränser i alkohollagen eller tobakslagen. Avsikten med detta är att
förhindra att varor som inte får föras in ändå kommer att sändas över till
mottagaren. Ett beslut om omhändertagande enligt 1 § kan upphävas t.ex.
av den anledningen att avsändaren gett sig till känna. Det finns då inte
längre någon grund för att omhänderta varan som i sådana fall skall åter-
sändas till avsändaren.

I paragrafen anges i vilka fall en omhändertagen alkohol- eller tobaksva-
ra får förverkas.

Enligt första stycket 1 får varan förverkas om skatt på varan har beslu-
tats med stöd av 5 § och skatten inte har betalats inom två månader räk-
nat från den dag då beslutet om skatt vann laga kraft.

Enligt första stycket 2 kan även omhändertagna varor för vilka ingen
skatt påförts förverkas. Som förutsättning härför gäller att det, trots att
ingen skatt påförts, fortfarande finns grund för ett omhändertagande. I
sådana fall där skattskyldighet inträtt men där den skattskyldige förblir
okänd, t.ex. därför att det saknas uppgift om avsändare av försändelsen,
får alltså varan inte lämnas ut, såvida inte mottagaren av varan använder
sig av möjligheten i 5 § att lösa ut varan. Vid prövningen av om grund
för förverkande enligt första stycket 2 föreligger måste domstolen således
pröva om det finns förutsättningar for att upphäva omhändertagandet
enligt 6 §. Föreligger sådana förutsättningar skall domstolen avslå en
ansökan om förverkande och i samband därmed upphäva omhänderta-
gandet.

Enligt andra stycket får förverkande enligt första stycket 2 inte ske
förrän tre månader förflutit räknat från den dag då beslutet att omhänder-
ta varan fattades.

I tredje stycket föreskrivs att beslut om förverkande inte får fattas om
det är oskäligt att förverka varan. Huruvida det är oskäligt eller ej skall
prövas i förhållande till ägaren till egendomen men även i förhållande till
den som har särskild rätt till varan.

Paragrafens bestämmelser om förverkande är kopplade enbart till va-
rorna, vilket innebär att förverkande kan ske även om ägaren av varorna
och den skattskyldige inte är samma person.

Skyldigheten att betala skatt som en tullmyndighet påfört en punktskatte-
pliktig vara skall bestå även efter det att varorna förverkats. Som nämnts
i avsnitt 11.10 motsvarar punktskattepliktiga varors värde till stor del den
skatt som belöper på varorna. Detta innebär att en förlust på grund av att
varorna förverkas blir förhållandevis liten, om den skattskyldige samti-
digt befrias från att betala skatten. För personer som är beredda att fora in
varor till Sverige utan att betala skatt torde inte risken att förlora varorna
vara tillräckligt avhållande om de vet att de slipper att betala skatten om
varorna förverkas. Skyldigheten att betala skatt som en tullmyndighet
påfört bör därför bestå även efter det att varorna förverkats.

Prop. 1997/98:100

201

I paragrafen föreskrivs att alkohol- och tobaksvaror som har förverkats
skall förstöras genom tullmyndighetens försorg.

4 kap. Gemensamma bestämmelser

I paragrafen anges förutsättningarna för att en tullmyndighet skall fa på-
föra transporttillägg. Paragrafen skiljer sig i flera avseenden från trans-
portkontrollagens bestämmelse om transporttillägg. En redogörelse för
dessa skillnader finns i avsnitt 14.1.

Enligt första stycket skall transportillägg påföras om ledsagardokument
eller bevis om ställd säkerhet inte medföljer en transport av punktskatte-
pliktiga varor i den utsträckning som följer av 1 kap. 6 § eller om säker-
het inte ställts för transporten i den utsträckning som följer av det stad-
gandet. Huruvida någon av dessa förutsättningar är uppfyllda skall prö-
vas dels enligt lagarna om skatt på tobak, alkohol och energi, dels enligt
cirkulationsdirektivets bestämmelser (se vidare kommentaren till 1 kap.
6 §). Av första stycket följer att transporttillägget skall påföras den upp-
lagshavare som sänt i väg transporten. Det innebär att även utländska
subjekt kan påföras transporttillägg.

I andra stycket anges i vilka fall transporttillägg skall påföras skatt-
skyldiga. Första punkten avser den som utan att vara upplagshavare, va-
rumottagare eller skatterepresentant från ett annat EU-land till Sverige
för in eller tar emot punktskattepliktig vara för annat än privat ändamål.
Den som är skattskyldig för sådan införsel skall innan varorna transporte-
ras från det andra EU-landet anmäla varorna till beskattningsmyndighe-
ten och ställa säkerhet för betalning av skatten. Har den skattskyldige inte
gjort detta skall han påföras transporttillägg med stöd av andra stycket 1.
Andra stycket 2 avser den som från annat EU-land bedriver distansför-
säljning till kunder i Sverige. Vid sådan försäljning är säljaren i det andra
EU-landet skattskyldig och han skall innan transporten från det andra
EU-landet påbörjas ställa säkerhet för skattens betalning. Om säkerhet
inte har ställts skall han påföras transporttillägg med stöd av andra styck-
et 2.

I tredje stycket anges nivån på transporttillägget.

Paragrafen innehåller bestämmelser om undanröjande av transporttillägg.

Första stycket överensstämmer i princip med 8 § transportkontrolla-
gen. Skillnaden är att det i förevarande paragraf direkt skrivs ut att det
enbart är ingivandet av dokument som upprättats i föreskriven ordning
som kan medföra att tillägget skall undanröjas. Dokument upprättade i
efterhand, dvs. efter att en transportkontroll har genomförts, kan således
inte åberopas för undanröjande av tillägget. Detta gäller i och för sig
även beträffande undanröjande av beslut om transporttillägg som fattats
med stöd av 8 § transportkontrollagen (se prop. 1995/96:197 s. 19).
Stadgandet om att dokumenten skall vara upprättade i föreskriven ord-

Prop. 1997/98:100

202

ning innebär således ingen ändring i förhållande till bestämmelsen i
transportkontrollagen. Syftet med den nya formuleringen är endast att i
lagtexten ytterligare klargöra vad som gäller beträffande handlingar som
upprättas i efterhand. Har ett transporttillägg påförts med stöd av både
första stycket 1 och 2 kan tillägget inte undanröjas om ett ledsagardoku-
ment ges in eftersom det i sådana fall fortfarande föreligger grund för att
ta ut tillägget med stöd av första stycket 2.

I andra stycket föreskrivs att transporttillägg som påförts skattskyldig
skall undanröjas om det i ärende eller mål om skatt konstateras att den
som påförts tillägget inte är skattskyldig. I sådana fall skall den myndig-
het eller domstol som avgjort skattefrågan undanröja tillägget.

Paragrafens innehåll överensstämmer i princip med 9 § transportkon-
trollagen. De ändringar som görs är språkliga. Någon skillnad i sak är
alltså inte avsedd.

4 och 5 §§

Bestämmelserna överensstämmer med vad som stadgas i 10 och 11 §§
transportkontrollagen.

Betalning av skatt m.m.

6-8 §§

I 6-8 §§ finns bestämmelser om betalning av skatt, anstånd, ränta och
indrivning. Att dessa frågor regleras särskilt i den här lagen beror på att
lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter inte skall tillämpas på
skatt som tullmyndigheten beslutar om med stöd av 2 kap. 13 § eller 3
kap. 5 §.

I 6 § finns bestämmelser om betalning av skatt. Skatt som påförs med
stöd av 2. kap 13 § eller 3 kap. 5 § förfaller till betalning omedelbart och
skatt betalas till tullmyndigheten.

I 7 § ges bestämmelser om anstånd med att betala skatt som beslutats
med stöd av denna lag. Paragrafen stämmer i sak överens med 5 kap. 5 §
lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.

I 8 § första stycket finns bestämmelser om att ränta skall utgå när skatt
återbetalas.

Enligt 8 § andra stycket skall bestämmelserna om indrivning i 5 kap.
16-18 §§ lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter tillämpas på
skatt som tullmyndigheten beslutat om med stöd av 2 kap. 13 § eller 3
kap. 5 §.

Beslut m.m.

I första stycket anges att beslut om förverkande skall fattas av allmän
förvaltningsdomstol på ansökan av tullmyndighet. Det innebär att ansö-
kan skall prövas av en länsrätt.

Prop. 1997/98:100

203

I andra stycket föreskrivs vilken länsrätt som är behörig att pröva an- Pr0P- 1997/98:100
sökan. Ansökan om förverkande enligt denna lag skall prövas av den
länsrätt inom vars domkrets omhändertagandet av egendomen verkställ-
des. Ett förverkande enligt 2 kap. 18 § kan avse enbart egendom som har
varit omhändertagen. Ett förverkande enligt 2 kap. 17 § kan avse enbart
omhändertagen egendom. Det nu sagda innebär att det enbart är egendo-
men som är eller har varit omhändertagen som kan förverkas med stöd av
denna lag. Även i de fall omhändertagandet är upphävt skall ansökan
prövas av den länsrätt inom vars domkrets det upphävda omhändertagan-
det verkställdes.

70 £

Av paragrafen framgår att andra beslut än beslut om förverkande fattas
av tullmyndighet.

11 §

I paragrafen finns bestämmelser om bevis över verkställighet av beslut
om transportkontroll och omhändertagande. Paragrafen har utformats
med ledning av 27 § tvångsåtgärdslagen. Med den som berörs av själva
åtgärden avses den som direkt berörs av åtgärden, dvs. exempelvis den
som är skyldig att medverka vid en transportkontroll eller ägaren till
egendom som kontrolleras eller omhändertas. Paragrafen kommenteras
även i avsnitt 15.3.

72 £

Paragrafen har utformats med ledning av motsvarande bestämmelser i
inregräns- och tullagen, se 12 § inregränslagen och 66 § tullagen. Poli-
sens skyldighet att medverka i kontrollverksamheten gäller endast i mån
av tid och resurser. I paragrafen anges vilka befogenheter som skall till-
komma polismän som deltar i kontrollverksamhet enligt denna lag. Dessa
polismän har i stort sett samma befogenheter som tjänstemän vid
tullmyndighet. Polisen ges dock inte befogenhet att besluta om omhän-
dertagande, skatt eller transportillägg och inte heller att ansöka om för-
verkande.

Utlämnande av uppgifter

13 §

I paragrafen finns bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Bestämmelsen
har utformats med ledning av 3 kap. 16 § taxeringslagen (1990:324).

I första stycket föreskrivs att uppgifter som myndigheter förfogar över
och som behövs för kontroll enligt denna lag skall på tullmyndighets be-
gäran tillhandahållas denna. Bestämmelsen utgör en sådan uppgiftsskyl-
dighet som avses i 14 kap. sekretesslagen (1980:100).

204

Överklagande m.m.

14 §

I första stycket första meningen anges vilka beslut som inte får överkla-
gas. Som exempel på beslut som inte får överklagas kan nämnas beslut
om transportkontroll och beslut att anmana förare att stanna.

Övriga beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, dvs.
länsrätt. Eftersom inget särskilt föreskrivs skall beslut enligt denna lag
överklagas enligt förvaltningslagens (1986:223) bestämmelser. Vilken
länsrätt som är behörig att pröva överklagandet framgår av 14 § andra
stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

I andra stycket ges mottagaren av varan en möjlighet att överklaga be-
slutet att påföra skatt enligt första stycket. Det är viktigt att detta tydligt
framgår av lagtexten, eftersom beslutet om skatt enligt 3 kap.5 § ligger
till grund för att en vara skall kunna förverkas enligt 3 kap 7 §.

I tredje stycket föreskrivs att Riksskatteverket får överklaga beslut en-
ligt denna lag.

15 §

I paragrafen regleras Riksskatteverkets möjlighet att överta tullmyndig-
hetens uppgift att föra det allmännas talan.

I de flesta fall kommer tullmyndigheten att vara den enskildes motpart
när denne har överklagat till länsrätten eller kammarrätten. Att tullmyn-
digheten är den enskildes motpart följer av 7 a § förvaltningsprocessla-
gen. Riksskatteverket kan dock alltid överta tullmyndighetens roll som
part. Det gäller både när tullmyndigheten själv har överklagat och när
myndigheten är den enskildes motpart. Ett övertagande kan ske i exem-
pelvis mål av principiellt intresse. När Riksskatteverket inträder i målet
förlorar tullmyndigheten sin partsroll. Riksskatteverket har också möjlig-
het att överklaga i tullmyndighetens ställe.

Enligt paragrafen förs det allmännas talan i Regeringsrätten av Riksskat-
teverket.

Handläggningen i domstol m.m.

17 §

I paragrafen anges att mål om omhändertagande och förverkande skall
handläggas skyndsamt.

18 §

I paragrafen finns bestämmelser om vem som skall anses vara motpart i
mål om förverkande när ägaren till egendomen inte är känd eller saknar
känt hemvist. Paragrafen har utformats med ledning av 20 § varusmugg-
lingslagen. Med uttrycket den som senast innehade varorna avses den
som senast hade varorna i sin besittning. Vid transportkontroller torde
detta oftast vara föraren. Se vidare avsnitt 15.4.

Paragrafen har utformats i enlighet med vad Lagrådet förordat.

Prop. 1997/98:100

205

Prop. 1997/98:100

79 J

I paragrafen ges bestämmelser om delgivning och kallelse på okända
ägare och rättsinnehavare. Paragrafen har utformat i enlighet med vad
Lagrådet förordat.

Bestämmelsen i första stycket bör ses ihop med 18 §. Enligt 18 § utgör
den omständigheten att ägaren är okänd eller saknar känt hemvist inget
hinder mot att pröva en ansökan om förverkande. Bifalls ansökan förlorar
ägaren slutgiltigt rätten till egendomen. I första stycket föreskrivs därför
att länsrätten i de fall ägaren är okänd eller saknar känt hemvist skall fö-
relägga ägaren att ge sig till känna. Detta skall ske genom kungörande i
Post och Inrikes Tidningar och andra lämpliga tidningar. Första stycket
skall tillämpas även om annan än ägaren anses vara motpart enligt 18 §.
Det bör påpekas att det inte krävs att ägaren hörsammar föreläggandet för
att länsrätten skall kunna avgöra målet. Syftet med bestämmelsen i första
stycket är alltså enbart att ge ägaren möjlighet att föra talan i målet.

I andra stycket föreskrivs att första stycket även gäller den som har
särskild rätt till egendom. Det finns dock ingen generell skyldighet för
länsrätten att förelägga okända rättsinnehavare att ge sig till känna. Bak-
grunden härtill är att det inte alltid finns någon som har särskild rätt till
egendomen. Det är bara när det finns anledning att anta att någon har
särskild rätt till egendomen som länsrätten behöver utfärda ett sådant
föreläggande som avses i första stycket.

20 £

Paragrafen innehåller bestämmelser om muntlig förhandling i mål om
omhändertagande, förverkande och transporttillägg. Paragrafen har ut-
formats med ledning av 8 § betalningssäkringslagen. Lagrådet har erinrat
om att domstolarna vid bedömningen av om muntlig förhandling skall
hållas eller inte måste beakta att den europeiska konventionen angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
sedan år 1995 gäller som svensk lag (SFS 1994:1219). Av detta följer att
hänsyn måste tas till den praxis på området som utbildats vid tillämpning
av artikel 6 (punkt 1) i konventionen och som innebär att undantag från
muntlig förhandling tillämpas mycket restriktivt.

Övergångsbestämmelserna

Bestämmelserna innebär att transportkontrollagen upphör att gälla.
Nämnda lag skall dock tillämpas i fråga om förhållanden som hänför sig
till tiden före ikraftträdandet.

206

24.2     Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om Prop-1997/98:100
punktskatter och prisregleringsavgifter

1 kap.

Pargrafen är ny och har inforts med anledning av vad Lagrådet yttrat (se
avsnitt 11.5).

Första stycket innebär att ett beskattningsbeslut enligt förevarande lag
inte kan fattas för skattepliktiga varor som är omhändertagna enligt den
nya lagen om punktskattekontroll eller som omfattas av ett beslut om
skatt enligt den nya lagen. Detta gäller oavsett om deklaration lämnats
eller inte. Om ett beskattningsbeslut enligt denna lag fattas, trots att va-
rorna i fråga är omhändertagna eller omfattas av ett beslut om skatt enligt
den nya lagen om punktskattekontroll, har beskattningsmyndigheten sak-
nat grund för beslutet och detta skall därför upphävas.

I andra stycket föreskrivs att om beslut som avses i första stycket upp-
hävs så skall denna lag anses tillämplig såsom om nämnda beslut aldrig
hade fattats. Beskattningsbeslut enligt 4 kap. 2 § denna lag fattas genom
s.k. automatiska beslut. Det innebär att beslutet anses ha fattas i enlighet
med deklarationen. I de fall deklaration inte lämnats anses skatten ha
bestämts till noll kronor. Om en skattepliktig vara är omhändertagen kan
inget beskattningsbeslut enligt denna lag fattas. Upphävs ett omhänderta-
gande eller ett beslut om skatt enligt den nya lagen om punktskattekon-
troll efter deklarationstidens utgång anses dock, trots vad som föreskrivs
i första stycket, ett beskattningsbeslut enligt denna lag ha fattats. En så-
dan ordning är nödvändig för att beskattningsmyndigheten skall kunna
meddela ett omprövningsbeslut i de fall tullmyndigheten inte beslutar om
skatt enligt den nya lagen om punktskattekontroll.

3 kap.

Bestämmelsen som är ny har utformats med ledning av 3 kap. 16 § taxe-
ringslagen (1990:324)

77 £

Ändringen görs för att paragrafen skall stämma överens med 3 kap. 11 §
taxeringslagen.

24.3     Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen

I paragrafens första stycke görs en ändring av lydelsen för att det tydliga-
re skall framgå att lagen endast omfattar privat resandeinförsel av alko-
holdrycker och tobaksvaror och därmed inte införsel av flyttsaker och
207

arvegods. Alkoholdrycker och tobaksvaror som en resande fatt i gåva i
ett annat EU-land och som denne medför vid inresan till Sverige skall
däremot räknas in i den mängd som den resande kan införa till landet
utan att betala skatt för införseln.

4J

Ändringen i första stycket innebär att anmälningsskyldigheten ersätts av
en deklarationsskyldighet. Deklarationen skall lämnas självmant och på
heder och samvete. En deklaration som lämnas först efter det att tullen
påbörjat en kontroll kan inte anses ha lämnats självmant. Ändringen av
behörig beskattningsmyndighet föranleds av den nya regionindelningen
av skatteförvaltningen.

För att undanröja vissa tvivel föreskrivs i andra stycket att Tullverket
skall besluta om skatten i fall skattepliktig vara påträffas vid kontroll.

Av redaktionella skäl har vissa bestämmelser som tidigare fanns i 5 §
flyttats till denna paragraf. Det gäller bl.a. bestämmelsen om vad som
gäller när införseln görs på bemannad tullplats.

I paragrafen anges när skatten senast skall betalas. Betalningstiden an-
gavs tidigare i 4 §.

7-9 §§

Ändringarna är föranledda av att anmälningsskyldigheten ersätts av en
deklarationsskyldighet.

10 §

I paragrafen, som är ny, ges bestämmelser om omhändertagande av alko-
hol- eller tobaksvara för vilken skatt skall betalas enligt denna lag. Para-
grafen har utformats i enlighet med vad Lagrådet föreslagit. Det finns
inget krav på att ett beslut om skatt skall ha fattats för att varor skall få
omhändertas. Det står alltså tullmyndighten fritt att först omhänderta va-
rorna och sedan besluta om skatten eller tvärtom. Omhändertagande får
ske om det finns en påtaglig risk att den skattskyldige inte kommer att
betala skatten. Det krävs alltså att det finns en konkret risk för utebliven
betalning i det särskilda fallet. Påtaglig risk att skatten inte kommer att
betalas får bl.a. anses föreligga om den skattskyldige är restförd för skatt
eller inte har fast adress i Sverige.

Att Tullverket ges befogenhet att omhänderta skattepliktiga varor och
inte beskattningsmyndigheten beror på att det är tullmyndigheterna som
med stöd av inregränslagen kontrollerar privatinförseln av alkohol- och
tobaksvaror.

Den som är skattskyldig enligt privatinförsellagen skall om införseln
görs på bemannad tullplats deklarera detta genom att lämna en deklara-
tion till tulltjänsteman. I sådana fall och då skattepliktig vara påträffas
vid kontroll skall Tullverket besluta om skatten. Någon skyldighet att
betala skatten i samband därmed finns dock inte. Tullverket får dock
uppbära skatten, vilket innebär att en skattskyldig som vill undvika ett
omhändertagande har möjlighet att betala skatten till Tullverket.

Prop. 1997/98:100

208

Bestämmelsen om omhändertagande skall tillämpas även om varorna
deklareras och alltså inte enbart om skattepliktiga varor påträffas vid
kontroll. Uttrycket ”införs skattepliktig vara” i första stycket täcker alltså
både varor som påträffas vid kontroll och varor för vilka deklaration
lämnas till Tullverket.

I andra stycket föreskrivs att omhändertagen vara inte får lämnas ut
förrän skatt och avgift som har påförts enligt denna lag har betalats. Detta
gäller oavsett om skatten och avgiften har förfallit till betalning. I andra
stycket föreskrivs också att omhändertagandet skall upphävas om skatten
eller avgiften betalas eller om beslutet att påföra skatt och avgift upp-
hävs.

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om förverkande av om-
händertagen vara. I paragrafen anges att omhändertagna skattepliktiga
varor får förverkas om skatt och avgift som påförts enligt denna lag inte
har betalats inom en månad räknat från den dag då beslutet om skatt vann
laga kraft. Beslut om förverkande fattas av Tullverket.

72 £

Enligt paragrafen, som är ny, skall skyldighet att betala skatt som påförts
enligt denna lag bestå även efter det att varorna har förverkats. Motivet
för en sådan ordning utvecklas i avsnitt 16.3.

13 §

I paragrafen, som är ny, föreskrivs att alkohol- och tobaksvara som har
förverkats skall förstöras genom Tullverkets försorg.

77^

Genom ändringen i första stycket ges Riksskatteverket rätt att överklaga
beslut enligt lagen.

Ändringen i andra stycket innebär att beskattningsmyndigheten förlo-
rar sin partsroll när Riksskatteverket överklagar ett beslut enligt lagen.

I tredje stycket regleras Riksskatteverkets möjlighet att överta beskatt-
ningsmyndighetens talan. I de flesta fall kommer beskattningsmyndig-
heten att vara den enskildes motpart när denne har överklagat till läns-
rätten eller kammarrätten. Att beskattningsmyndigheten är den enskildes
motpart följer av andra stycket. Riksskatteverket kan dock alltid överta
beskattningsmyndighetens roll som part. Det gäller både när beskattning-
smyndigheten själv har överklagat och när myndigheten är den enskildes
motpart. Ett övertagande kan ske i exempelvis mål av principiellt intres-
se. När Riksskatteverket inträder i målet förlorar beskattningsmyndighe-
ten sin partsroll. Riksskatteverket har också möjlighet att överklaga i be-
skattningsmyndighetens ställe.

I fjärde stycket föreskrivs att Riksskatteverket för det allmännas talan i
Regeringsrätten.

Prop. 1997/98:100

209

75

I paragrafen, som är ny, ges bestämmelser om muntlig förhandling i mål
om omhändertagande, förverkande och särskild avgift. Bestämmelsen
har utformats med ledning av 8 § i betalningssäkringslagen.

Övergångsbestämmelserna

Bestämmelserna innebär bl.a. att Riksskatteverket far från beskattnings-
myndigheten ta över uppgiften att föra det allmänna talan i ärenden eller
mål som avser förhållanden före ikraftträdandet.

24.4     Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen

I lagen görs ett tillägg så att det framgår att lagen är tillämplig även när
det gäller teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat enligt lagen
(1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m.

7J

Ändringen är föranledd av att anmälningsskyldigheten i privatinförsella-
gen ersätts av en deklarationsskyldighet.

24.5     Förslaget till lag om ändring i tullregisterlagen
(1990:137)

De uppgifter som framkommer vid tullmyndigheternas kontroller enligt
lagen om punktskattekontroll avseende alkoholvaror, tobaksvaror och
mineraloljeprodukter kommer att ha betydelse även för skattemyndighe-
ternas beskattningsverksamhet samt vid prövningen av och tillsynen över
bl.a. upplagshavare. I ett nytt andra stycke har därför tagits in en be-
stämmelse om att tullregistret även far användas för dessa ändamål.

I punkten 4 har tagits in en bestämmelse om att tullmyndigheterna skall
fa registrera uppgifter om kontroll enligt lagen om punktskattekontroll
avseende transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineralolje-
produkter. Närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall få registre-
ras skall regleras i förordning. De uppgifter som är aktuella är uppgift om
påträffad punktskattepliktig vara, plats och tidpunkt för transportkontroll
samt uppgifter från ledsagardokument. Tullmyndighetens beslut i sam-
band med transportkontroller, beslut om omhändertagande och transport-
tillägg får registreras med stöd av punkt 7. Med stöd av punkt 12 får
uppgifter om fysiska och juridiska personers identitet registreras.

I punkt 13 har tagits in en bestämmelse om att förutom transportmedel
far även container och tank registreras.

Prop. 1997/98:100

210

Ändringen i punkt 10 föranleds av den nya regionindelningen av skat- ?roP- 1997/98:100
teförvaltningen.

I syfte att ge Riksskatteverket möjlighet att utöva inflytande på rättsut-
vecklingen föreslås i avsnitt 15.6 att verket skall kunna överklaga beslut
enligt den nya lagen om punktskattekontroll av transporter m.m. av alko-
holvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter. I ett nytt andra stycke
har därför tagits in bestämmelser om att Riksskatteverket skall fa ha ter-
minalåtkomst till uppgifter om transportkontroller m.m. Även skatte-
myndigheten behöver ha tillgång till dessa uppgifter. Uppgifterna behövs
för prövning och tillsyn över upplagshavare, skatteupplag och registrera-
de varumottagare samt revisions- och annan kontrollverksamhet. De
skattemyndigheter som utöver Skattemyndigheten i Dalarnas län behöver
terminalåtkomst till tullregistret är skattemyndigheterna i Stockholms
län, Västra Götalands län och Skåne län. Dessa skattemyndigheter utför
revision av punktskatter. Terminalåtkomsten får endast avse uppgifter
som registrerats i samband med kontroller enligt lagen om punktskatte-
kontroll avseende transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mi-
neralolj eprodukter.

De uppgifter som registreras om transportkontroller och beslut i samband
med sådana skall gallras på samma sätt som övriga uppgifter i registret.

24.6 Förslaget till lag om ändring i alkohollagen
(1994:1738)

1 kap.

I förtydligande syfte har lagts till att lagen även innehåller de materiella
bestämmelserna för införsel av alkoholdrycker, se 4 kap. 2 §.

4 kap.

Den allmänna bakgrunden till tilläggen i paragrafens andra stycke fram-
går av avsnitt 13.1. Genom tilläggen vidgas något möjligheten till inför-
sel av spritdrycker, vin och starköl.

Enligt andra stycket 4 får spritdrycker, vin och starköl föras in i landet
av enskild person eller i yrkesmässig befordran för en enskild person,
som har fyllt 20 år och som flyttar till Sverige, om dryckerna är avsedda
för dennes eller dennes familjs personliga bruk. Det är utan betydelse om
den inflyttande tidigare har haft hemvist här i landet eller ej. Det skall
dock vara fråga om byte av bostadsort.

Vidare anges i andra stycket 5 att rätt till införsel också föreligger för
enskild person eller i yrkesmässig befordran för en enskild person som

211

har fyllt 20 år och som har förvärvat dryckerna genom arv eller testa- Pr0P-1997/98:100
mente, om dryckerna är avsedda för dennes eller dennes familjs personli-
ga bruk.

Med uttrycket yrkesmässig befordran avses postbefordran eller annan
liknande befordran, t.ex. genom transportföretag. Det har inte i alkohol-
lagen föreskrivits någon mängdmässig begränsning avseende rätten till
införsel. Någon sådan begränsning finns inte heller i fråga om s.k. resan-
deinförsel, jämför paragrafens andra stycke punkten 2. Den som hävdar
rätt till införsel enligt punkterna 4 och 5 har naturligtvis bevisbördan för
att förutsättningarna för införseln är uppfyllda. Denne skall m.a.o. kunna
styrka genom skriftlig dokumentation i form av flyttintyg, testamente
eller dylikt att dryckerna verkligen utgör flyttgods eller arvegods. Av den
allmänna motiveringen framgår också att tull och skatt skall erläggas vid
införsel från tredje land, se avsnitt 13.1.

24.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om

tobaksskatt

76 £

I paragrafens sista stycke anges att bestämmelsen i första stycket även
omfattar sådana överföringar som sker utan vinstsyfte och som inte utgör
gåvoförsändelser. Detta innebär att t.ex. en försändelse med tobaksvaror
från en privatperson i ett medlemsland till en privatperson i ett annat
medlemsland är att anse som distansförsäljning även om avsändaren inte
gör någon ekonomisk vinst på detta, förutsatt att det inte är fråga om en
ren gåva. Skatt tas inte ut på gåvoförsändelser.

I fall som avses i sista stycket gäller inte bestämmelsen i andra stycket
om att säljare skall företrädas av en av beskattningsmyndigheten god-
känd representant. Inte heller gäller registreringsskyldighet enligt 18 §.
Reglerna om ställande av säkerhet för betalning av skatten i första styck-
et gäller däremot även i dessa fall.

22 §

I sista stycket anges att den som överför skattepliktig vara enligt 16 §
sista stycket skall lämna deklaration för varje avsänd leverans. Deklara-
tionen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar
efter det att varorna avsänts.

24.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:146) om
avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

1J

Ändringen i punkt 1 föranleds av den nya regionindelningen av skatte-
förvaltningen.

I en ny punkt 6 har tagits in en bestämmelse om att lagen skall tilläm-
pas om skatt som påförts med stöd av 3 kap. 5 § lagen om punktskatte-

212

kontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineral-
oljeprodukter återbetalas.

24.9 Förslaget till lag om särskild skattekontroll av torg-
och marknadshandel m.m.

Definitioner

I paragrafen definieras begreppen torg- och marknadshandel samt upp-
låtelsetillfälle.

I första stycket anges att med torg- och marknadshandel avses all han-
del utom sådan som en näringsidkare stadigvarande bedriver i perma-
nenta lokaler eller i omedelbar anslutning till dessa. Lagen är alltså till-
lämplig vid försäljning som sker från torg, gator, marknader, mässor,
loppmarknader, tillfälligt utnyttjade lokaler eller liknande. Den skall
gälla oavsett om försäljningen bedrivs inomhus eller utomhus, i lokaler
eller liknande som utnyttjas vid enstaka tillfällen eller for kortare tid, från
försäljningsstånd, fordon eller andra anordningar som ställs upp. Försälj-
ningen behöver inte ske yrkesmässigt. Vad som försäljs saknar också
betydelse.

Stycket har utformats mot bakgrund av vad Lagrådet anfört.

I andra stycket anges att med upplåtelsetillfälle avses varje tillfälle då
en viss plats för torg- och marknadshandel upplåts till en viss person.
Med viss person avses såväl fysisk som juridisk person. Denna definition
behövs för att tolkningssvårigheter inte skall uppstå vid tillämpningen av
5 §; kontrollavgift skall fa tas ut för varje upplåtelsetillfälle där skyldig-
het enligt 2 § inte fullgjorts.

Platsupplåtarens skyldigheter

I paragrafen anges de skyldigheter som åvilar den som upplåter plats för
torg- och marknadshandel. Paragrafen behandlas i avsnitt 22.2 och 22.3.

I första stycket anges de åtgärder platsupplåtaren är skyldig att vidta i
samband med platsupplåtelsen. Det saknar betydelse om platsupplåtaren
är ägare till den aktuella platsen eller om denne upplåter plats i andra
hand. Skyldigheterna aktualiseras oavsett om ersättning eller inte skall
utges för upplåtelsen. Det spelar heller ingen roll om den som önskar få
plats upplåten till sig avser att själv bedriva torg- och marknadshandel på
platsen eller att hyra ut platsen i andra hand.

Med upplåtelse avses den civilrättsliga upplåtelsen mellan exempelvis
en markägare och en torghandlare. I fråga om upplåtelse av offentlig
plats som kräver polisens tillstånd enligt ordningslagen (1993:1617) kan
det göras gällande att det är polisen som är ”tillståndsupplåtare” (se t.ex.
Alf Bohlin, Kommunala avgifter, 1984, s. 179 ff.). Det är dock inte den-
na typ av upplåtelse som avses i första stycket.

Prop. 1997/98:100

213

Skyldigheten enligt detta stycke innebär att platsupplåtaren skall an-
teckna uppgifter om namn eller firma, person- eller organisationsnum-
mer, adress samt telefonnummer för den som platsen upplåts till och for
dennes företrädare. Om den som önskar få plats upplåten till sig är inne-
havare av F-skattsedel kan platsupplåtarens skyldigheter i stället fullgö-
ras genom att den som platsen upplåts till överlämnar en kopia av sitt F-
skattebevis. Detta hindrar i och för sig inte att en kopia av F-skattsedeln
överlämnas. F-skattsedeln innehåller vissa uppgifter som inte framgår av
F-skattebeviset. Emellertid är de uppgifter som anges på F-skattebeviset
tillfyllest för att platsupplåtaren skall anses ha fullgjort sin skyldighet.
Eftersom platsupplåtaren inte ges någon befogenhet att kontrollera läm-
nade uppgifter mot exempelvis någon form av legitimationshandling far
upplåtaren ta uppgiftslämnarens uppgifter för goda. Naturligtvis skall av
anteckningarna framgå också vilken plats som upplåts och för vilken tid
platsen upplåts. Som Lagrådet anfört är det en självklarhet att om den
som platsen upplåts till eller dennes företrädare saknar person- eller or-
ganisationsnummer, sådant nummer inte behöver antecknas.

Stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag med det tilläg-
get att kopia av F-skattebeviset - och alltså inte beviset i original - kan
överlämnas till platsupplåtaren.

I andra stycket anges att platsupplåtaren skall bevara inhämtade upp-
gifter i viss tid.

Genom tredje stycket, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag,
ges möjlighet för skattemyndigheten att förelägga platsupplåtaren att
överlämna inhämtade uppgifter om platsupplåtelser. Vidare ges skatte-
myndigheten möjlighet att förena föreläggandet med vite.

Revision och kontrollbesök

I paragrafen finns en revisionsbestämmelse. Skattemyndigheten far be-
sluta om revision för att kontrollera att den som upplåter plats för torg-
och marknadshandel fullgjort sina skyldigheter enligt 2 §. Regeln be-
skrivs i avsnitt 22.3.

I paragrafen finns bestämmelser om skattemyndighetens kontroll av dem
som bedriver torg- och marknadshandel. I syfte att identifiera en person
som bedriver eller kan antas bedriva sådan handel får skattemyndigheten
göra s.k. kontrollbesök. Vid ett sådant besök far myndigheten också
kontrollera eventuellt innehav av F-skattsedel och ställa frågor om verk-
samheten. Vid en kontroll enligt denna paragraf är det inte fråga om nå-
gon fullständig granskning av verksamheten som vid en revision. Därför
har också myndighetens befogenheter vid kontrollen begränsats.

Det ligger i sakens natur att skattemyndigheten i förväg inte behöver
veta namnet på den eller de som skall kontrolleras. Det är ju det främsta
syftet med kontrollen att ta reda på vem eller vilka som bedriver handel
på exempelvis en marknadsplats vid ett visst tillfälle. Mot bakgrund

Prop. 1997/98:100

214

härav är det inte möjligt att skattemyndighetens beslut om kontrollbesök
tar sikte på en i förväg till namnet utpekad torg- och marknadshandlare.

Någon sanktion kopplad till skattemyndighetens kontrollbefogenheter
finns inte.

För att tydliggöra syftet med kontrollen har paragrafen justerats efter
föredragningen i Lagrådet.

Kontrollavgift

I paragrafen finns bestämmelser om en administrativ sanktionsavgift,
som skall påföras den platsupplåtare som inte fullgjort skyldigheten en-
ligt 2 §. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 22.4.

Som framgår av första stycket skall avgiften tas ut för varje upplåtel-
setillfälle där skyldigheten inte fullgjorts. Begreppet upplåtelsetillfälle
har definierats i 1 § andra stycket. Härmed avses varje tillfälle då en viss
plats för torg- och marknadshandel upplåts till en viss person. Varje upp-
låtelse vid t.ex. en marknad är ett upplåtelsetillfälle. Om någon vid en
marknad upplåter två platser är det således fråga om två upplåtelser.

Det torde kunna uppkomma situationer då antalet platsupplåtelser, be-
träffande vilka platsupplåtaren inte fullgjort sina skyldigheter, inte exakt
kan fastställas. Vid sådant förhållande far skattemyndigheten uppskatta
antalet upplåtelser. Vid en prövning i allmän förvaltningsdomstol är det
skattemyndigheten som har bevisbördan för att antalet upplåtelser uppgår
till i vart fall det av myndigheten påstådda antalet.

Lagrådet har pekat på frågan om inte en vägran från en platsupplåtares
sida att lämna ut anteckningar rörande upplåtna platser kan föranleda
såväl kontrollavgift som ett med vite förenat föreläggande att lämna ut
uppgifterna. Vidare har Lagrådet ifrågasatt om det inte finns anledning
att helt slopa möjligheten att påföra kontrollavgift såvitt gäller underlå-
tenheten att lämna ut bevarade anteckningar.

Enligt regeringens mening har kontrollavgiften respektive vitet olika
ändamål. Vitet är, till skillnad mot avgiften, inte att se som någon sank-
tion. Mot bakgrund härav bör det finnas möjlighet att använda båda in-
stituten med avseende på samma platsupplåtare.

Det följer av allmänna principer att avgiften eller vitet inte är en sådan
kostnad för intäkternas förvärvande som får dras av vid beräkningen av
upplåtarens skattepliktiga inkomst.

I andra stycket finns bestämmelser om befrielse från avgiften. Be-
stämmelsen är avsedd att tillämpas på samma sätt som motsvarande be-
stämmelser på andra skatteområden, som exempelvis bestämmelsen om
befrielse från särskild avgift i 5 kap. 6 § taxeringslagen (1990:324).

Förfarandet

I första stycket anges huvudregeln att det är skattemyndigheten i den re-
gion (intill utgången av år 1998 skattemyndigheten i det län) där torg-

Prop. 1997/98:100

215

och marknadshandeln bedrivs eller har bedrivits som fattar beslut enligt
lagen. Regeln beskrivs i avsnitt 22.5.

I andra stycket har intagits en regel som gör det möjligt att flytta be-
slutsbehörigheten mellan två skattemyndigheter. Bestämmelsen har ut-
formats med 2 kap. 5 § första stycket skattebetalningslagen (1997:483)
som förebild. Förutsättningen för att beslutanderätten skall fa överlämnas
är att den andra myndigheten går med på det samt att överlämnandebe-
slutet inte medför avsevärda besvär för den som beslutet rör. Vad som
skall anses medföra avsevärda besvär för den enskilde måste avgöras
från fall till fall, men rent generellt kan sägas att det bör röra sig om en
mer påtaglig olägenhet.

I första stycket anges vilka beslut meddelade av skattemyndigheten som
inte far överklagas. Det gäller beslut om revision och om kontrollbesök
samt om föreläggande vid vite.

Andra stycket innehåller en hänvisning till bestämmelserna i skattebe-
talningslagen (1997:483) vad gäller fråga om dels debitering och betal-
ning av kontrollavgift, dels förfarandet i övrigt. Det innebär att beslut om
kontrollavgift överklagas hos länsrätten. Av allmänna forumregler följer
att beslutet skall överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets beslutet
har fattats.

Av hänvisningen till skattebetalningslagens bestämmelser följer också
att skattemyndigheten kan uppdra åt en annan skattemyndighet att i all-
män förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller
en viss grupp av ärenden under förutsättning att den andra myndigheten
går med på det. Riksskatteverket kan ta över uppgiften att föra det all-
männas talan i allmän förvaltningsdomstol. Vidare kan verket överklaga
ett beslut av länsrätt eller kammarrätt även om verket inte tidigare har
fört det allmännas talan i målet. Det är Riksskatteverket som för det all-
männas talan i Regeringsrätten. Riksskatteverket kan uppdra åt en tjäns-
teman vid en skattemyndighet att företräda verket i allmän förvalt-
ningsdomstol.

Mot bakgrund av att grundläggande bestämmelser om muntlig för-
handling finns i 9 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) saknas skäl att,
som kommittén föreslagit, ta in någon särskild bestämmelse härom i la-
gen om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m.

24.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet

Genom tillägget i andra stycket görs lagen tillämplig även vid revision
enligt lagen om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel
m.m. och för kontroll av att föreläggande enligt samma lag fullgjorts rik-
tigt och fullständigt.

Prop. 1997/98:100

216

24.11    Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)

1 kap.

Tillägget i första stycket punkt 6 innebär att lagen gäller i fråga om den
kontrollavgift som skattemyndigheten kan påföra den platsupplåtare som
inte fullgjort sin skyldighet enligt 2 § lagen om särskild skattekontroll av
torg- och marknadshandel m.m.

22 kap.

Av punkt 8, som är ny, följer att det alltid krävs prövningstillstånd av
kammarrätten vid överklagande av länsrättens beslut enligt lagen om sär-
skild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m. Även beslut enligt
skattebetalningslagen som fattas senare under förfarandet, exempelvis i
fråga om debitering och betalning, omfattas av kravet på prövningstill-
stånd.

24.12    Förslaget till lag om ändring i lagen (19997:1024)
om skattemyndigheters medverkan i brottsutredning-
ar

1J

Ändringen är föranledd av att det föreslås att lagen (1996:598) om kon-
troll av yrkesmässiga vägtransporter av mineraloljeprodukter, alkohol
och tobak skall upphöra att gälla den 1 juli 1998 då den nya lagen om
punktskattekontroll träder i kraft.

Prop. 1997/98:100

217

Sammanfattning av betänkandet Punktskattekontroll
av alkohol, tobak och mineralolja m.m.

I betänkandet förelår kommittén att det infors en ny lag om punktskatte-
kontroll m.m. avseende alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljepro-
dukter. Kommittén lämnar även förslag om identitetskontroll och särskild
skattekontroll beträffande tillfällig handel. Förslagen sammanfattas på
följande sätt.

Punktskattekontrollfrågor

I samband med att Europeiska gemenskapen (EG) vid årsskiftet 1992/93
införde den inre marknaden försvann i princip möjligheten till traditio-
nella gränskontroller mellan medlemsstaterna. När Sverige inträdde i den
Europeiska unionen (EU) behövdes därför nya kontrollmöjligheter på
punktskatteområdet. Ganska snart inkom också rapporter om omfattande
skattefusk vid införsel av alkohol- och tobaksvaror samt mineraloljepro-
dukter.

Det bör understrykas att våra förslag syftar till att förbättra möjlighe-
terna till skattekontroll och skatteindrivning; de bör således inte blandas
ihop med förslag som tar sikte på brottsbekämpning. En annan sak är att
förslag som leder till effektivare skattekontroll i förlängningen också
leder till att flera skattebrott och annan ekonomisk brottslighet upptäcks.

Vårt uppdrag har bestått i att skapa ett system för effektiv punktskatte-
kontroll avseende alkohol varor, tobaksvaror och mineraloljeprodukter.
Våra förslag omfattar både den yrkesmässiga hanteringen, inklusive di-
stansförsäljning, och införseln for privat bruk. Förslagen avseende kon-
troll av införsel for privat bruk bygger till viss del på våra förslag avse-
ende kontroll av den kommersiella hanteringen. I vissa fall har dock sär-
lösningar valts. Vi har valt att behandla frågor om kontroll av införsel for
privat bruk i ett separat kapitel. Även förslagen rörande kontroll av an-
vändningen av märkta mineraloljeprodukter redovisas i ett eget kapitel.

Man kan säga att vårt förslag till ny lagreglering beträffande punkt-
skattekontrollverksamhet vilar på fyra pelare, nämligen möjligheten att
göra fysiska kontroller, möjligheten att säkra skatteindrivningen, möjlig-
heten att på ett tidigt stadium få tillgång till relevant information samt
möjligheten till effektiva sanktioner. De fyra pelarna eller delarna i vårt
förslag är alla viktiga för att punktskattekontrollverksamheten skall kun-
na bedrivas på ett effektivt sätt. Vi lämnar också förslag om hur punkt-
skattekontrollarbetet skall organiseras och genomföras; i denna del finns
förslag både beträffande beskattningsmyndighetens arbete och beträffan-
de samverkan med andra myndigheter. Vi lämnar även vissa förslag rö-
rande domstolsförfarandet.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 1

218

Möjlighet att göra fysiska kontroller

Den första beståndsdelen i en effektiv punktskattekontrollverksamhet är
möjligheten att göra fysiska kontroller. Här föreslår vi ett system med
transportkontroller och lokalkontroller samt omhändertagande av varor
m.m. under den tid som det behövs for att punktskattekontrollen skall
kunna genomföras. I förslagen finns givetvis också vissa rättsäkerhetsga-
rantier. Det kan redan här nämnas att transportkontroll på enskild plats
och lokalkontroll i princip endast får genomforas om domstol efter ansö-
kan lämnar tillstånd till kontrollen. Beskattningsmyndigheten får fatta
nämnda beslut endast i två fall, nämligen dels vid fara i dröjsmål, dels
om samtliga enskilda som berörs av beslutet underrättats och inte ut-
tryckligen motsätter sig kontrollen. Vid transport- och lokalkontroller
samt omhändertagande skall vidare vissa bestämmelser om undantagande
av handling från kontroll m.m. iakttas. Vidare införs en proportionali-
tetsbestämmelse som skall gälla samtliga beslut enligt lagen; beslut om
åtgärd far enligt denna bestämmelse fattas endast om skälen för åtgärden
uppväger det intrång och men i övrigt som åtgärden innebär för enskild.

Transportkontroll är en form av punktskattekontroll. Vid transport-
kontroll kan beskattningsmyndigheten kontrollera bl.a. att transporter på
svenskt territorium genomförs i enlighet med cirkulationsdirektivets be-
stämmelser. Transportkontroller far genomföras på offentlig plats, men
kontrollerna far också, som nyss antytts, genomföras på enskild plats.
Härmed avses plats som inte är offentlig enligt ordningslagen
(1993:1617) och som är trädgård, parkeringsplats eller annan uppställ-
ningsplats för fordon, upplagsplats eller plats för av- eller pålastning av
varor. Transportkontroll far genomföras beträffande såväl vägtransporter
som järnvägs-, flyg- och sjötransporter. Vid transportkontroll far beskatt-
ningsmyndigheten undersöka låda, behållare eller andra utrymmen i
transportmedel, container, tank eller transporthjälpmedel där alkoholva-
ror, tobaksvaror eller mineraloljeprodukter kan förvaras under transport.
Myndigheten far också eftersöka och granska handlingar och ta prov på
varorna. Förare, befälhavare eller skattskyldig som medföljer transport-
medel är skyldig att legitimera sig eller på annat godtagbart sätt styrka
sin identitet. Detsamma gäller annan person som medföljer transporten
och som är eller kan antas vara ansvarig för transporten eller varorna.
Förare eller befälhavare är vidare skyldig att tillse att föreskrivna doku-
ment medföljer transporten; han skall också förete dokumenten vid be-
skattningsmyndighetens kontroll. Dessa skyldigheter gäller dock inte
befälhavare på transportmedel som i yrkesmässig trafik befordrar andra
transportmedel, containrar eller tankar.

Förare, befälhavare eller ägare till vara som skall kontrolleras skall vid
transportkontroll ansvara för den transport som behövs för kontrollen
samt för upp- och återinpackning av vara. Han skall vidare i förekom-
mande fall öppna transportmedel, container, tank eller transporthjälpme-
del, som är låst eller har tillslutits på annat sätt; denna skyldighet gäller
även låda, behållare eller annat utrymme som finns i transportmedel,
transporthjälpmedel, container, tank eller på enskild plats. Enskild skall
också bereda beskattningsmyndigheten tillträde till enskild plats. Vid

Prop. 1997/98:100

Bilaga 1

219

transportkontroll på enskild plats åvilar skyldigheterna även den som
äger eller innehar nyttj anderätten till den enskilda platsen. Samtliga nu
nämnda skyldigheter gäller endast i den utsträckning som enskild förfo-
gar över utrymmet eller egendomen.

Lokalkontroll är den andra formen av punktskattekontroll som kan gö-
ras med stöd av den av oss föreslagna lagen. Sådan kontroll får göras i
lokal samt på därtill hörande enskild plats, där det finns anledning att
anta att punktskattepliktiga varor yrkesmässigt tas emot, avsänds, tillver-
kas, bearbetas eller förvaras. Vid dessa kontroller far myndig- heten un-
dersöka utrymmen där punktskattepliktiga varor kan finnas, undersöka
och ta prov på vara samt eftersöka och granska handlingar som kan ha
betydelse för kontrollen. Myndigheten far också undersöka transportme-
del, container, tank eller transporthjälpmedel som finns i lokalen eller på
platsen. Den som befinner sig på platsen är skyldig att identifiera sig om
han på skälig grund kan antas ha ett sådant samband med kontrollerad
vara att kännedom om hans identitet kan vara av betydelse för punkt-
skattekontrollen. Den som äger eller har nyttj anderätten till den plats där
lokalkontroll görs eller ägare till vara som skall kontrolleras skall ansvara
för upp- och återinpackning av vara. Även beträffande lokalkontroll har
enskild vissa skyldigheter att öppna lås m.m.; dessa överensstämmer i
princip med förslagen rörande transportkontroll.

Beskattningsmyndigheten far vid genomförande av transport- eller lo-
kalkontroll öppna transportmedel, transporthjälpmedel, container eller
tank, som är låst eller har tillslutits på annat sätt; dessa befogen-heter
gäller även låda, behållare eller annat utrymme som finns i transportme-
del, container, tank eller transporthjälpmedel samt i lokal och på enskild
plats. Vidare får myndigheten bereda sig tillträde till lokal som inte är
bostad och till enskild plats samt försegla transportmedel, container,
tank, transporthjälpmedel, lokal och enskild plats.

Som komplement till transport- och lokalkontrollema ges beskattning-
smyndigheten möjlighet att omhänderta varor, transportmedel, container,
tank, transporthjälpmedel och handlingar (omhändertagande vid trans-
port- eller lokalkontroll). Omhändertagandet skall vara tillfälligt och får
göras endast om det behövs för punktskattekontrollen. Omhändertagande
av handling far dock bestå även efter det att punktskattekontrollen av-
slutats, under den tid som handlingen behövs i bevishänseende i mål eller
ärenden enligt vårt lagförslag eller lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter (LPP), lagen (1994:1563) om tobaksskatt (LTS),
lagen (1994:1564) om alkoholskatt (LAS) eller lagen (1994:1776) om
skatt på energi (LSE). Beslut om omhändertagande skall alltid fattas om
transportkontroll eller lokalkontroll inte avslutats inom den tid domstol
förordnat eller inom sex timmar från att kontrollen påbörjades. Detsam-
ma gäller om vara eller handling förflyttas från den plats där lokal- eller
transportkontroll på enskild plats görs samt om det vid en transportkon-
troll finns behov av att kvarhålla ett transportmedel som används för att
yrkesmässigt befordra passagerare, så att ordinarie avgångstid inte kan
hållas.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 1

220

Möjlighet att säkra skatteindrivningen

Den andra beståndsdelen i vårt förslag är möjligheten att säkra skattein-
drivningen. Möjligheter att fatta beslut om skattebeslag och skatteförver-
kande är viktiga för att de fiskala intressena skall kunna säkras. Förut-
sättningarna för skattebeslag och skatteförverkande är att det inte framgår
att punktskatt beträffande varan är betalad i Sverige och att säkerhet be-
träffande varan har ställts i laga ordning och kan infrias. Beslut om skat-
tebeslag och skatteförverkande far inte fattas om det framgår att punkt-
skatt beträffande varan inte skall betalas i Sverige eller om punktskatten
erläggs i rätt tid. Beträffande skatteförverkande gäller dessutom att beslut
inte får fattas innan punktskatt beträffande varan förfallit till betalning
samt under den tid för vilken anstånd att betala punktskatt medgivits.
Såväl punktskattepliktiga varor som transportmedel, transporthjälpmedel,
containrar och tankar kan vara föremål för skatteförverkande och skatte-
beslag, även om annat än punktskattepliktiga varor endast kan skatteför-
verkas om värdet på varorna inte räcker till. Skatteförverkandevärdet får
avse skatteskulden med ett tillägg på fyrtio procent samt de kostnader för
förfarandet som staten haft. Istället för att egendom skatteförverkas kan
lösen fastställas. Förslaget innehåller även skyddsbestämmelser för ägare
till egendom. Ägaren skyddas dels genom möjlighet till jämkning vid
skatteförverkande, dels genom bestämmelser om skydd för godtroende
ägare till egendom som är föremål för skattebeslag.

Efter att beslutet om skatteförverkande vunnit laga kraft skall egendo-
men säljas genom beskattningsmyndighetens försorg; influtna intäkter
skall i första hand användas för att betala det fastställda skatteförverkan-
devärdet. Förslaget innehåller även bestämmelser om förtida försäljning
av egendom som är föremål för skattebeslag.

Möjlighet att få tillgång till relevant information

Den tredje delen vi behandlar är möjligheten att få tillgång till relevant
information på ett så tidigt stadium som möjligt. Här är det nödvändigt
att beskattningsmyndigheten dels får möjlighet att bedriva viss spanings-
liknande verksamhet, dels får tillgång till ett effektivt ADB-baserat sys-
tem för inhämtning och bearbetning av information.

Beskattningsmyndigheten föreslås få befogenhet att skugga person,
ställa frågor och hålla uppsikt över det som är eller kan antas vara yr-
kesmässig transport samt lokal eller annat område där det kan antas att
punktskattepliktiga varor yrkesmässigt tas emot, avsänds, tillverkas, be-
arbetas eller förvaras.

Vi föreslår att ett punktskattekontrollregister inrättas. I detta register
skall vissa uppgifter från transport- och lokalkontroller få registreras.
Vidare skall vissa uppgifter rörande omhändertagande, skattebeslag och
skatteförverkande få läggas in i registret samt beslut att påföra transport-
tillägg. Beskattningsmyndigheten ges också rätt att registrera vissa be-
lastningsuppgifter i punktskattekontrollregistret. Registret får inte inne-
hålla uppgift om enskilds ras, etniska ursprung, politiska åsikter, religiö-
sa eller politiska övertygelse, medlemsskap i fackförening, hälsa eller

Prop. 1997/98:100

Bilaga 1

221

sexualliv. Punktskattekontrollregistret far användas vid transport- och
lokalkontroller, omhändertagande, skattebeslag och skatteförverkande
samt vid utövandet av de särskilda spaningsliknande befogenheterna och
tillståndsprövning m.m. av upplagshavare och registrerade varumottaga-
re.

Beskattningsmyndigheten föreslås få terminalåtkomst till tullmyndig-
heternas spaningsdiarium, körkortsregistret och skepps- och båtsregist-
ren. Vidare föreslås vissa ändringar i lagen (1965:94) om polisregister
m.m.: beskattningsmyndigheten far rätt att begära utdrag ur eller upplys-
ning från polisregister.

Vi föreslår slutligen att beskattningsmyndigheten skall få tillgång till
vissa uppgifter om det som är eller kan antas vara yrkesmässig transport
ur transportföretagens bokningsregister; inhämtade uppgifter skall få läg-
gas in i punktskattekontrollregistret. Uppgifterna ur bokningsregistren får
lämnas med hjälp av ADB, men något krav på detta uppställs inte. Det
överlämnas till transportföretagen och beskatttningsmyndigheten att
komma överens om formerna för överlämnande av uppgifter.

Möjlighet att använda effektiva sanktioner

Den fjärde delen av vårt förslag består av sanktioner mot överträdelser.
Här ingår sanktioner mot den skattskyldige i form av en administrativ
avgift samt straffrättsliga sanktioner mot förare m.fl. som på olika sätt
försvårar kontrollarbetet. Vi föreslår således att transporttillägg skall
kunna påföras den skattskyldige; bestämmelserna om transporttillägg har
till viss del utformats på samma sätt som i lagen (1996:598) om kontroll
av yrkesmässiga vägtransporter av mineraloljeprodukter, alkohol och
tobak (transportkontrollagen). Transporttillägg skall således kunna påfö-
ras den skattskyldige om ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet
inte medföljer transporten. Även underlåten-heten att anmäla att redan
beskattade varor skall föras in till Sverige samt underlåtenheten att ställa
säkerhet vid distansförsäljning sanktioneras med transporttillägg. Nivån
på tillägget är fyrtio procent av den skatt som belöper på eller kan antas
belöpa på de punktskattepliktiga varorna.

Förare eller befälhavare som uppsåtligen underlåter att medföra ledsa-
gardokument och i föreskrivna fall bevis om ställd säkerhet under färd
skall kunna dömas enligt en straffrättslig bestämmelse för transportkon-
trollbrott till böter eller fängelse i sex månader. Den som av grov oakt-
samhet bryter mot skyldigheten att medföra nämnda dokument skall
kunna dömas för transportkontrollförseelse till dagsböter. Vi föreslår
även en straffbestämmelse beträffande den som av uppsåt eller grov
oaktsamhet underlåter att stanna på anmaning. Även i detta fall skall
straffet vara dagsböter. Den som vägrar att legitimera sig eller på annat
sätt styrka sin identitet vid en transport- eller en lokalkontroll skall kunna
dömas till penningböter. Ansvar skall dock inte ådömas om beskattning-
smyndigheten ändå genast kunnat fastställa den tillfrågades identitet.

För att sanktionssystemet skall vara effektivt är det också viktigt att det
går att fastställa vem som är skattskyldig. Skattskyldigbegreppet i LTS,

Prop. 1997/98:100

Bilaga 1

222

LAS och LSE behöver därför ändras. Skattskyldigbegreppet ändras så att
den som i ett annat EG-land förvärvar en punktskattepliktig vara genom
ett bindande överlåtelseavtal som gäller vid den tidpunkt då skattskyl-
digheten inträder, om varan förs in till Sverige och här skall används för
annat än privat bruk är skattskyldig. Någon ändring av deklarationstid-
punkten vid införsel av redan beskattade varor infors inte.

Hur skall arbetet organiseras?

I vårt uppdrag ingår också att lämna förslag till hur kontrollverksam-
heten skall bedrivas i praktiken.

Skattemyndigheten i Dalarnas län är beskattningsmyndighet for punkt-
skatter. Våra förslag innefattar delvis nya arbetsuppgifter för myndighe-
ten. För att våra förslag skall får genomslagskraft bör en organisation
med mobila kontrollgrupper byggas upp. Vidare bör en underrättelseen-
het inrättas. Såvitt vi kan bedöma kommer den nya organisationen att
innebära personalkostnader motsvarande åtminstone 100-125 årsarbets-
krafter.

Punktskattekontrollen skall stå under beskattningsmyndighetens led-
ning. Andra skattemyndigheter och tullmyndigheter far medverka i kon-
trollverksamheten genom att genomföra kontroller for beskattningsmyn-
dighetens räkning. Tjänstemännen vid dessa myndigheter har härvid
samma kontrollbefogenheter som tjänstemännen vid beskattningsmyn-
digheten; beskattningsmyndigheten far också uppdra åt annan skatte-
myndighet eller tullmyndighet att fatta beslut för beskattningsmyndighe-
tens räkning i visst ärende eller i viss grupp av ärenden. Polismyndighet
och Kustbevakningen skall på begäran lämna biträde vid beskattning-
smyndighetens kontroller. Anmaning att stanna fordon får ges av tjäns-
teman vid beskattningsmyndigheten och tjänsteman vid annan skatte-
myndighet som särskilt förordnats härtill av beskattningsmyndigheten.
Sådan anmaning får också ges av tjänsteman vid tullmyndighet som
medverkar i kontroll i hamnar och på gränsnära områden samt av polis-
man som biträder vid kontroll. Polisman och tjänsteman vid Kustbevak-
ningen som biträder vid beskattningsmyndighetens kontroll får ge anma-
ning att stanna fartyg och om det är uppenbart nödvändigt även inbringa
fartyg till hamn.

Våra förslag omfattar även vissa sekretessbrytande bestämmelser; des-
sa har införts för att underlätta myndigheternas samarbete när det gäller
punktskattekontroll. Exempelvis skall uppgifter som tullmyndighet, po-
lismyndighet eller Kustbevakningen förfogar över och som behövs för
punktskattekontrollen på beskattningsmyndighetens begäran tillhanda-
hållas denna. Ett annat exempel är att tullmyndighet, polismyndighet el-
ler Kustbevakningen genast skall underrätta beskattningsmyndigheten
om de påträffar obeskattade punktskattepliktiga varor. För att underlätta
samarbetet har också bestämmelser om registerutdrag m.m samt termi-
nalåtkomst till punktskattekontrollregistret införts. Beskattningsmyndig-
heten skall således på begäran lämna de myndigheter som medverkar i
eller biträder vid beskattningsmyndighetens kontroller utdrag ur eller

Prop. 1997/98:100

Bilaga 1

223

uppgift om innehållet i punktskattekontrollregistret om det behövs för
punktskattekontrollen. Tjänstemän på skattemyndighet i vars uppgifter
utförande av transport- och lokalkontroller, handläggningen av ärenden
om skattebeslag eller skatteförverkande eller utövande av de spanings-
liknande kontrollbefogenhetema ingår samt tjänstemän på Generaltullsty-
relsens (GTS) underrättelse- och sambandscentral (USC) far ha termi-
nalåtkomst till punktskattekontrollregistret. Tjänsteman på beskattning-
smyndigheten som prövar upplagshavare samt registrerade varumottaga-
re far ha terminalåtkomst till vissa uppgifter.

Förare eller befälhavare samt ägare till varor som skall kontrolleras
skall stå for kostnaderna för förfarandet vid transportkontroller. Den som
äger eller innehar nyttjanderätt till den plats där lokalkontroll görs samt
ägaren till varor som skall kontrolleras skall stå för kostnaderna för förfa-
randet vid lokalkontroller. Statens kostnader för förvar vid omhänderta-
gande och skattebeslag skall ersättas av den som äger egendomen. Skyl-
dighet att ersätta staten för kostnaderna far efterges helt eller delvis om
det framstår som oskäligt att ta ut ersättning.

Bestämmelserna om omprövning i 4 kap. 3-12 §§ LPP och överkla-
gande i 8 kap. LPP skall enligt vårt förslag i tillämpliga delar även gälla
beslut om transporttillägg. Beträffande omprövning och överklagande av
beslut om omhändertagande och beslut angående kostnaderna för förfa-
randet gäller bestämmelserna i 23-25 §§ samt 27 och 28 §§ förvaltning-
slagen (1986:223). Våra förslag omfattar även bestämmelser om över-
lämnande av beslutanderätten till annan myndighet m.m.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 1

Domstolsförfarandet

Vi lämnar även vissa förslag rörande domstolsförfarandet. Beskattning-
smyndigheten skall som tidigare nämnts ansöka hos länsrätt om att fa
företa transportkontroll på enskild plats och lokalkontroll. Detsamma
gäller beträffande skattebeslag och skatteförverkande samt förtida för-
säljning av egendom som är föremål för skattebeslag; när det gäller förti-
da försäljning av egendom kan i ett fall även enskild göra en ansökan till
länsrätten. Vid fara i dröjsmål kan beskattningsmyndigheten - utom då
det är fråga om skatteförverkande - fatta ett interimistiskt beslut som
skyndsamt skall underställas länsrätten. Ägare till omhändertagen egen-
dom ges rätt att överklaga beskattningsmyndighetens omhändertagande-
beslut och beslut angående kostnadsansvar. Vidare införs vissa bestäm-
melser angående länsrättens hantering av mål beträffande undantagande
av handling; regleringen på detta område överensstämmer med vad som
gäller enligt lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskatt-
ningsförfarandet (tvångsåtgärdslagen).

Beskattningsmyndigheten är part i länsrätt även i sådana fall där beslut
i första instans fattats av annan myndighet; beskattningsmyndigheten far
dock besluta att den andra myndigheten skall föra myndighetens talan.
Vidare införs särskilda bestämmelser om partsställning vid transport-
kontroll på enskild plats, lokalkontroll, omhändertagande, skattebeslag,
skatteförverkande samt förtida försäljning av egendom som är föremål

för skattebeslag; om ägaren är okänd eller saknar känt hemvist i landet Prop. 1997/98:100
far i stället den som senast innehade varorna vara part i länsrätten. Innan Bilaga 1
beslut om skatteförverkande fattas skall dock länsrätten göra försök att
delge ägaren till egendomen; i de fall ägaren till egendomen inte är känd
skall länsrätten istället utfärda ett föreläggande i Post och Inrikes tid-
ningar.

I lagen införs särskilda bestämmelser om skyndsam handläggning,
möjlighet att fatta interimistiska beslut och muntlig förhandling.

Det införs också en möjlighet att överlämna mål angående transport-
kontroll på enskild plats, lokalkontroll, omhändertagande, skattebeslag,
skatteförverkande och förtida försäljning av egendom som är föremål för
skattebeslag från den behöriga domstolen till annan domstol.

Det uppställs inget krav på prövningstillstånd vid fullföljd till kam-
marrätt.

Kontroll av införsel for privat bruk och av användning av märkta
mineraloljeprodukter

Vi lämnar också förslag till nya bestämmelser beträffande kontroll av
införsel för privat bruk och användning av märkta mineraloljeprodukter.

Vi föreslår vissa ändringar i lagen (1994:1565) om beskattning av pri-
vatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i
Europeiska unionen (privatinförsellagen). Den som för in en vara för
vilken skattskyldighet föreligger enligt nämnda lag skall deklarera detta
vid införseln. Om införseln görs på bemannad tullplats skall deklaratio-
nen lämnas till tulltjänsteman. I annat fall skall deklarationen lämnas till
beskattningsmyndigheten; den skall då han inkommit till myndigheten
senast sju dagar efter införseln. Punkt-skatten skall betalas i samband
med att deklaration lämnas. I de fall deklarationen lämnas till beskatt-
ningsmyndigheten skall punktskatten betalas genom insättning på ett sär-
skilt konto. I de fall deklarationen lämnas till tulltjänsteman vid beman-
nad tullplats skall punktskatten betalas till tullmyndigheten; tullmyndig-
heten skall i dessa situationer besluta om och uppbära punktskatten.

Transportkontroller får genomföras även för kontroll beträffande inför-
sel för privat bruk; när det gäller alkoholvaror och tobaksvaror dock en-
dast på annan plats än enskild plats. Härvid gäller beträffande beskatt-
ningsmyndighetens befogenheter och enskilds skyldigheter i viss ut-
sträckning bestämmelserna om transportkontroll samt besluts-behörighet
m.m. i samband med yrkesmässig hantering.

Beskattningsmyndigheten får i samband med transportkontroller fatta
beslut om omhändertagande och skattebeslag av punktskattepliktiga al-
koholvaror och tobaksvaror som enskild fört in i landet för privat bruk.
Länsrätten får på ansökan av beskattningsmyndigheten besluta om skatte-
förverkande av alkoholvaror och tobaksvaror som är föremål för skatte-
beslag. Beslutet om skatteförverkande far avse egendom motsvarande
värdet av den punktskatt som belöper på varorna samt dröjsmålsavgift
och särskild avgift enligt privatinförsellagen.

225

8 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 100

Beskattningsmyndigheten får i samband med transportkontroll beträf-
fande privatinförsel av mineraloljeprodukter fatta beslut om omhänderta-
gande. Härvid gäller beträffande myndighetens befogenhet och enskilds
skyldigheter och rättigheter bestämmelserna om omhändertagande i sam-
band med kontroll av yrkesmässig hantering i tillämpliga delar. Länsrät-
ten får på beskattningsmyndighetens ansökan besluta om skattebeslag
och skatteförverkande.

Annan skattemyndighet och tullmyndighet får medverka i beskattning-
smyndighetens transportkontrollverksamhet genom att genomföra kon-
troller för beskattningsmyndighetens räkning. Härvid har myndigheterna
samma kontrollbefogenheter som beskattningsmyndigheten; beskattning-
smyndigheten får också uppdra åt annan skattemyndighet eller tullmyn-
dighet att fatta beslut för beskattningsmyndighetens räkning i visst ären-
de eller i viss grupp av ärenden. Tullmyndighet får även fatta beslut om
skattebeslag av alkoholvaror och tobaksvaror för beskattningsmyndighe-
tens räkning. Tullmyndighet får också då införsel för privat bruk av al-
koholvaror eller tobaksvaror görs på bemannad tullplats anmana person
att stanna, undersöka väska eller annat handresgods samt företa kropp-
svisitation om det finns synnerliga skäl att anta att en i Sverige obeskat-
tad punktskattepliktig vara döljs i den kontrollerades klädedräkt. Be-
stämmelserna om biträde från polismyndighet och Kustbevakningen
gäller även transportkontroller beträffande införsel för privat bruk.

Många av bestämmelserna om yrkesmässig hantering gäller också be-
träffande privatinförsel. Således gäller bestämmelserna beträffande
punktskattekontrollregistret i huvudsak också denna punktskattekontroll-
verksamhet. Ett undantag är bestämmelserna om transportföretags skyl-
dighet att lämna uppgifter ur bokningsregister; dessa skall således inte
tillämpas i privatinförselfallen. Vissa av straffbestämmelserna är också
desamma. Således gäller straffbestämmelserna beträffande brott mot
skyldighet att stanna på anmaning och att identifiera sig även beträffande
dessa kontroller. Dessutom skall de bestämmelser om kostnadsansvar
som gäller vid kontroll av yrkesmässig hantering också gälla vid kontroll
av privatinförsel. Slutligen skall samma regler gälla beträffande ompröv-
ning, överklagande samt handläggning i domstol. Förvaltningslagens
bestämmelser om omprövning och överklagande skall således tillämpas
beträffande beskattningsmyndighetens eller tullmyndighets beslut om
skattebeslag beträffande alkoholdrycker och tobaksvaror. Detsamma
gäller beskattningsmyndighetens beslut om omhändertagande beträffande
mineraloljeprodukter och kostnadsansvar.

Som tidigare nämnts lämnar vi även vissa förslag beträffande kontrol-
len av användningen av märkta mineraloljeprodukter. Även dessa kon-
troller skall - till den del de är punktskattekontroller - stå under beskatt-
ningsmyndighetens ledning; vad avser misstänkta brott mot märkningsfö-
reskriftema föreslår vi ingen ändring utan i dessa fall skall även fortsätt-
ningsvis de straffprocessuella bestämmelserna gälla. Kontrollerna skall
på samma sätt som transportkontroller m.m. utföras av beskattningsmyn-
digheten. Annan skattemyndighet, tullmyndighet, polismyndighet och
Kustbevakningen får medverka i kontrollverksamheten genom att utföra
kontroller för beskattningsmyndighetens räkning.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 1

226

Beskattningsmyndigheten skall vid kontroll få undersöka transport-
medlets bränsletank och andra utrymmen där det kan antas att minera-
loljeprodukter förvaras. Myndigheten skall härvid få öppna låsta utrym-
men m.m.; föraren eller befälhavaren skall vara skyldig att öppna låsta
utrymmen m.m. Myndigheten skall vidare få eftersöka och granska de
handlingar som behövs för kontrollen och ta prov på mineraloljeproduk-
ter. För uttagna prov skall ersättning inte utges. Då kontrollerna utförs av
annan myndighet skall myndigheten ha samma befogenheter som be-
skattningsmyndigheten. Förare och befälhavare på båt skall vara skyldig
att stanna på anmaning samt att legitimera sig eller på annat godtagbart
sätt styrka sin identitet. Vid brott mot dessa skyldigheter skall dags- re-
spektive penningböter kunna ådömas. Bestämmelserna om undantagande
av handling i LPP skall gälla beträffande dessa kontroller.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 1

Identitetskontroll och vissa frågor angående tillfällig handel

I del B lämnar vi förslag dels om identitetskontroll, dels om särskild
skattekontroll beträffande tillfällig handel.

I kapitel 16 redovisas våra överväganden beträffande identitetskontroll.
Skattemyndigheten får befogenhet att vid besök i verksamhets-lokaler i
samband med skattekontroll begära att person som befinner sig på plat-
sen skall legitimera sig eller styrka sin identitet på annat godtagbart sätt,
om personen i fråga kan antas ha ett sådant samband med den kontrolle-
rade verksamheten att kännedom om hans identitet är av betydelse för
kontrollen. Begreppet besök i samband med skattekontroll är avsett att
omfatta såväl revisioner i verksamhetslokaler som besök i andra sam-
manhang, exempelvis taxeringsbesök. Den som bryter mot skyldighet att
identifiera sig skall dömas till penning-böter. Ansvar skall dock inte
ådömas om skattemyndigheten genast kunnat fastställa den tillfrågades
identitet.

I kapitel 17 finns förslag beträffande särskild skattekontroll av tillfällig
handel. Den som upplåter plats för tillfällig handel skall vara skyldig att
före det att upplåtelse sker kontrollera huruvida den som önskar få plats
upplåten till sig är innehavare av F-skattsedel. Upplåtaren skall också
vara skyldig att infordra en kopia av befintlig F-skattsedel samt i de fall
F-skattsedel inte finns föra anteckningar om platshyrarens och i före-
kommande fall dennes företrädares namn, personnummer, adress och
telefonnummer. Är platshyraren en juridisk person skall även firma och
organisationsnummer antecknas. Uppgifterna skall bevaras i sju kalen-
derår efter det att upplåtelsen skedde.

Den som upplåter plats för tillfällig handel är skyldig att på begäran
lämna skattemyndigheten ovanstående uppgifter. Skattemyndigheten kan
fatta beslut om att påföra upplåtaren en särskild avgift (plats- upplåta-
rens kontrollavgift) med 1 000 kr om denne inte fullgjort sin kontroll-
och anteckningsskyldighet. Avgiften får efterges om det framstår som
uppenbart oskäligt att ta ut den. Skattemyndigheten får vidare besluta om
revision hos den som har eller kan antas ha upplåtit plats för tillfällig

227

handel för att kontrollera att han har fullgjort sina ovan nämnda skyldig-
heter.

Skattemyndigheten får i syfte att identifiera enskild som kan antas be-
driva tillfällig handel besluta om identifieringsbesök. Vid ett sådant be-
sök far skattemyndigheten, utöver att efterfråga persons identitet, kon-
trollera innehav av F-skattsedel och ställa frågor om verksamheten. Den
som befinner sig på platsen är skyldig att på skattemyndighetens begäran
legitimera sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet; denna
skyldighet skall dock åvila endast person som på skälig grund kan antas
ha ett sådant samband med den kontrollerade verksamheten att kännedom
om hans identitet kan vara av betydelse för skattekontrollen. Den som
bryter mot skyldigheten att identifiera sig skall kunna dömas till penning-
böter.

Protokoll skall föras över identifieringsbesök.

Det är skattemyndigheten i det län där upplåtelsen av platsen för till-
fällig handel görs som är behörig att fatta beslut enligt lagen samt att
ompröva beslut. Myndigheten far dock uppdra åt annan skattemyndighet
att fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ären-
den. Myndigheten far också uppdra åt annan skattemyndighet som fattat
ett beslut enligt lagen att ompröva beslutet. Förutsättningen för överläm-
nande av beslutanderätt är att den andra myndigheten medger det och att
det inte innebär avsevärd olägenhet för enskild. Beslut om platsupplåta-
rens kontrollavgift samt nyssnämnda beslut om överlämnande av beslu-
tanderätt till annan skattemyndighet far överklagas hos länsrätten.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 1

228

Tillämpliga delar av kommitténs författningsförslag

Förslag till lag om punktskattekontroll m.m. avseende alkohol-
varor, tobaksvaror och mineraloljeprodukter

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

Lagens tillämpningsområde m.m.

1 § Denna lag är tillämplig vid punktskattekontroll som avser sådan
hantering av punktskattepliktiga varor som omfattas av rådets direktiv
92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskatte-
pliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana va-
ror, senast ändrat genom rådets direktiv 96/99/EG. Genom denna lag ge-
nomförs delar av detta direktiv.

Bestämmelserna i denna lag är tillämpliga beträffande

1. yrkesmässig hantering av punktskattepliktiga varor,

2. distansförsäljning av punktskattepliktiga varor och

3. införsel för privat bruk av punktskattepliktiga varor med de in-
skränkningar som anges i 13 kap.

2 § Med punktskattepliktig vara avses tobaksvara, alkoholvara och mine-
raloljeprodukt.

Med tobaksvara avses vara som anges i 1 § andra stycket lagen
(1994:1563) om tobaksskatt.

Med alkoholvara avses vara som anges i 2-6 §§ lagen (1994:1564) om
alkoholskatt.

Med mineraloljeprodukt avses bränsle som anges i 1 kap. 3 a § lagen
(1994:1776) om skatt på energi.

3 § Med handling avses framställning i skrift eller bild samt upptagning
som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt
hjälpmedel.

Med ledsagardokument avses sådant ledsagardokument som skall
medfölja transport enligt det i 1 § angivna direktivet.

Med bevis om ställd säkerhet avses sådant dokument som anges i arti-
kel 18.3 i det i 1 § angivna direktivet.

4 § Med transportmedel avses fordon, fartyg, luftfartyg och tåg.

Med fordon förstås sådant motordrivet fordon, släpfordon, terrängfor-
don och efterfordon som avses i 2 § vägtrafikkungörelsen (1972:603).

Med fartyg avses varje farkost som används eller kan användas för
transport på vatten.

Med luftfartyg avses varje farkost som används eller kan användas för
lufttransport.

Med förare avses förare av fordon.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

229

Med befälhavare avses befälhavare på fartyg och luftfartyg samt tåg-
befälhavare.

5 § Med enskild plats avses mark som inte är offentlig plats enligt ord-
ningslagen (1993:1617) och som utgör trädgård, parkeringsplats eller
annan uppställningsplats för fordon, upplagsplats eller plats för av- eller
pålastning av varor.

Med allmän flygplats avses flygplats för allmänt bruk.

Oavsett vad som stadgas i första stycket är område på bangård och
allmän flygplats inte att anse som enskild plats.

6 § Med skattskyldig avses vid yrkesmässig hantering av punktskatte-
pliktig vara den som är skattskyldig enligt

1. 9 § första stycket 1-5 eller 27 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

2. 8 § första stycket 1-5 eller 7 eller 26 § lagen (1994:1564) om alko-
holskatt samt

3. 4 kap. 1 § första stycket 1-5 eller 7 eller 2 § lagen (1994:1776) om
skatt på energi.

Med skattskyldig avses vid införsel för privat bruk av punktskatteplik-
tig vara

1. den som skall betala skatt enligt lagen (1994:1565) om beskattning
av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen och

2. den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 8 lagen (1994:1776) om
skatt på energi.

7 § Med beskattningsmyndighet avses Skattemyndigheten i Dalarnas län.
Med länsrätt avses Länsrätten i Dalarnas län.

Proportionalitet

8 § Beslut om åtgärd enligt denna lag får fattas endast om skälen för åt-
gärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för
enskild.

Gränsdragningen mellan införsel for yrkesmässig användning och inför-
sel för privat bruk m.m.

9 § I 10-12 §§ finns bestämmelser om hur gränsdragningen mellan inför-
sel för yrkesmässig användning och införsel för privat bruk skall göras
vid tillämpningen av denna lag.

10 § Vid bedömning av om införsel har gjorts för yrkesmässig använd-
ning eller för privat bruk skall hänsyn tas till

1. innehavarens kommersiella status,

2. skälet till innehavet,

3. den plats där varan finns,

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

230

4. det använda transportsättet,

5. handlingar som hänför sig till varan,

6. varans beskaffenhet samt

7. omfattningen av införseln.

11 § Om införsel av tobaksvaror överstiger 800 st cigarretter, 400 st ci-
garriller, 200 st cigarrer eller 1 kg röktobak skall den anses vara gjord för
yrkesmässig användning, om inte starkare skäl talar emot det. Vid be-
dömningen skall varje varuslag behandlas för sig.

12 § Om införsel av alkoholvaror överstiger 10 liter spritdrycker, 20 liter
mellanklassprodukter, 90 liter vin varav högst 60 liter mousserande vin
eller 110 liter öl skall den anses vara gjord för yrkesmässig användning,
om inte starkare skäl talar emot det. Vid bedömningen skall varje varus-
lag behandlas för sig.

Undantagande av handlingar från granskning m.m.

13 § Granskning av handlingar, som görs med stöd av denna lag, omfat-
tar på enskilds begäran inte

1. handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken
och

2. annan handling med ett betydande skyddsintresse, om handlingens
innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till annans
kännedom.

Enskild får även begära att handling, som han anser inte skall omfattas
av kontrollen, skall undantas från granskning.

Handling som avses i första stycket 2 får undantas endast om hand-
lingens skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen.

14 § Enskild skall upplysas om möjligheten att begära att handling skall
undantas från granskning.

15 § Om en handling eller en del av handling undantagits från gransk-
ning, får innehållet inte återges eller åberopas vid redogörelse för
granskningen eller annars inför myndighet. Detta gäller även om en
handling, utan beslut av länsrätten, återlämnats efter det att den begärts
undantagen.

16 § Vid granskning av upptagning för automatisk databehandling får
endast de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för
att tillgodose ändamålet med åtgärden. Granskningen får inte genomföras
via telenät.

Bestämmelserna i 2-4 och 6 §§ lagen (1987:1231) om automatisk da-
tabehandling vid taxeringsrevision, m.m. tillämpas vid eftersökning,
granskning och omhändertagande av upptagning för automatisk databe-
handling enligt denna lag.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

231

2 kap. Transportkontroll och lokalkontroll                            Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

1 § Punktskattekontroll enligt denna lag får göras genom transportkon-
troll eller lokalkontroll.

I 3 kap. finns bestämmelser om omhändertagande vid transportkontroll
och lokalkontroll. I 4 kap. finns bestämmelser om särskilda kontrollbefo-
genheter.

Transportkontroll

2 § Punktskattepliktig vara som flyttas enligt det förfarande för skatte-
uppskov som fastställs i det i 1 kap. 1 § angivna direktivet, skall åtföljas
av ett ledsagardokument och i förekommande fall bevis om ställd säker-
het.

3 § Transportkontroll får genomföras dels beträffande pågående trans-
port, dels då varor på-, av- eller omlastas i direkt anslutning till transport.
Transportkontroll får genomföras även på enskild plats. Transportkon-
troll på enskild plats får dock göras endast om det inte är möjligt att ge-
nomföra behövlig punktskattekontroll med stöd av revisionsbestämmel-
sema i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter eller
lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.

4 § Beskattningsmyndigheten får vid transportkontroll undersöka låda,
behållare eller annat utrymme i transportmedel, container, tank eller
transporthjälpmedel där punktskattepliktig vara kan förvaras under trans-
port. Myndigheten får vidare eftersöka och granska ledsagardokument,
bevis om ställd säkerhet och annan handling som kan vara av betydelse
för beskattningen samt undersöka och ta prov på vara. Myndigheten får
vid granskningen använda tekniskt hjälpmedel som finns i transport-
medlet.

5 § Förare är skyldig att stanna på anmaning som ges av tjänsteman vid
beskattningsmyndigheten, annan skattemyndighet, tullmyndighet eller
polismyndighet.

Befälhavare på fartyg är skyldig att stanna på anmaning som ges av
polisman eller tjänsteman vid Kustbevakningen.

6 § Förare eller befälhavare samt skattskyldig som medföljer transporten
är skyldiga att på beskattningsmyndighetens begäran legitimera sig eller
på annat godtagbart sätt styrka sin identitet. Detsamma gäller annan per-
son som medföljer transporten samt person som befinner sig på enskild
plats där transportkontroll utförs.

Skyldighet att identifiera sig enligt första stycket åvilar endast person
som på skälig grund kan antas ha ett sådant samband med stannat eller
undersökt transportmedel, container, tank, transporthjälpmedel eller vara
att kännedom om hans identitet kan vara av betydelse för punktskatte-
kontrollen.

232

7 § Förare eller befälhavare är skyldig att tillse att ledsagardokument
eller bevis om ställd säkerhet medföljer transport i enlighet med 2 §. Vid
transportkontroll skall förare eller befälhavare tillhandahålla beskatt-
ningsmyndigheten nämnda dokument.

Skyldighet enligt första stycket gäller inte befälhavare på transportme-
del som i yrkesmässig trafik befordrar andra transportmedel, containrar
eller tankar.

8 § Förare, befälhavare eller ägare till vara som skall kontrolleras skall
vid transportkontroll ansvara för den transport som behövs för kontrollen
samt ansvara för uppackning och återinpackning av vara. Förare, befäl-
havare, ägare till vara eller enskild plats eller nyttjanderättshavare till
enskild plats skall i förekommande fall

1. öppna transportmedel, container, tank eller transporthjälpmedel, som
är låst eller har tillslutits på annat sätt och

2. bereda myndigheten tillträde till enskild plats.

Skyldighet enligt andra stycket gäller även låda, behållare eller annat
utrymme som finns i transportmedel, container, tank eller transport-
hjälpmedel eller på enskild plats.

Skyldighet enligt andra stycket 1 gäller endast i den utsträckning som
enskild förfogar över den i punkten nämnda egendomen. Skyldighet en-
ligt andra stycket 2 gäller endast för enskild som förfogar över den en-
skilda platsen. Skyldighet enligt tredje stycket gäller endast den som för-
fogar över lådan, behållaren eller utrymmet.

Lokalkontroll

9 § Beskattningsmyndigheten får genom lokalkontroll eftersöka punkt-
skattepliktig vara om det finns skälig anledning att anta att

1. punktskatt beträffande varan inte är betalad i Sverige eller

2. i laga ordning ställd säkerhet beträffande varan saknas eller inte kan
infrias.

Lokalkontroll får göras endast om det inte är möjligt att genomföra be-
hövlig punktskattekontroll med stöd av revisionsbestämmelsema i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter eller lagen
(1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.

10 § Lokalkontroll får göras i lokal samt på därtill hörande enskild plats,
där det finns skälig anledning att anta att punktskattepliktig vara yrkes-
mässigt tas emot, avsänds, tillverkas, bearbetas eller förvaras.

11 § Beskattningsmyndigheten far vid lokalkontroll undersöka utrymmen
där punktskattepliktig vara kan finnas. Myndigheten far vidare undersöka
och ta prov på vara. Vid lokalkontroll far även utrymmen i transportme-
del, container, tank eller transporthjälpmedel, som finns i lokalen eller
på platsen, undersökas.

Beskattningsmyndigheten får vid lokalkontroll eftersöka och granska
ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet. Detsamma gäller annan

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

233

handling som kan vara av betydelse for beskattningen. Myndigheten får
vid granskningen använda tekniskt hjälpmedel som finns på platsen.

12 § Den som befinner sig på plats där lokalkontroll görs är skyldig att
på beskattningsmyndighetens begäran legitimera sig eller på annat god-
tagbart sätt styrka sin identitet.

Skyldighet att identifiera sig åvilar endast person som på skälig grund
kan antas ha ett sådant samband med kontrollerad vara att kännedom om
hans identitet kan vara av betydelse for punktskattekontrollen.

13 § Den som äger eller innehar nyttjanderätt till den plats där lokalkon-
troll görs eller ägare till vara som skall kontrolleras skall ansvara för
uppackning och återinpackning av varan. Ägare till punktskattepliktig
vara som påträffas är också ansvarig för den transport som behövs for
kontrollen.

Den som äger eller innehar nyttjanderätt till den plats där lokalkontroll
görs eller ägare till vara som skall kontrolleras skall vidare i förekom-
mande fall

1. öppna transportmedel, container, tank eller transporthjälpmedel, som
är låst eller har tillslutits på annat sätt och

2. bereda myndigheten tillträde till lokal eller enskild plats.

Skyldighet enligt andra stycket 1 gäller även låda, behållare eller annat
utrymme som finns i transportmedel, container, tank, transporthjälpme-
del eller lokal eller på enskild plats.

Skyldighet enligt andra stycket 1 gäller endast i den utsträckning som
enskild förfogar över den i punkten nämnda egendomen. Skyldighet en-
ligt andra stycket 2 gäller endast för enskild som förfogar över, lokalen
eller den enskilda platsen. Skyldighet enligt tredje stycket gäller endast
den som förfogar över lådan, behållaren eller utrymmet.

Särskilda bestämmelser beträffande verkställighet av beslut om transport-
kontroll eller lokalkontroll

14 § Vid genomförande av transportkontroll eller lokalkontroll får be-
skattningsmyndi gheten

1. öppna transportmedel, container, tank eller transporthjälpmedel, som
är låst eller har tillslutits på annat sätt,

2. bereda sig tillträde till lokal som inte är bostad,

3. bereda sig tillträde till enskild plats samt

4. försegla transportmedel, container, tank, transporthjälpmedel, lokal
eller enskild plats.

Behörigheten enligt första stycket 1 och 4 gäller även låda, behållare
eller annat utrymme som finns i transportmedel, container, tank, trans-
porthjälpmedel eller lokal eller på enskild plats.

15 § Beslut om transportkontroll på enskild plats och lokalkontroll får
inte, utan att det föreligger särskilda skäl, verkställas mellan kl. 19.00
och kl. 08.00.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

234

3 kap. Omhändertagande, skattebeslag och skatteförverkande         Prop. 1997/98:100

Bilaga 2
Omhändertagande

1 § Beskattningsmyndigheten får vid transportkontroll tillfälligt ta hand
om transporterad vara, transportmedel, container, tank, transport- hjälp-
medel och handling som medförts vid transporten om det behövs för
punktskattekontrollen {omhändertagande vid transportkontroll). Härvid
gäller bestämmelserna i 2 kap. 4, 6-8 och 14 §§.

Beskattningsmyndigheten får vid lokalkontroll tillfälligt ta hand om
vara, transportmedel, container, tank, transporthjälpmedel och handling
om det behövs för punktskattekontrollen (omhändertagande vid lokal-
kontroll). Härvid gäller bestämmelserna i 2 kap.l 1- 14 §§.

Omhändertagande av handling får bestå även efter det att punkt-
skattekontrollen genomförts, under den tid som handlingen behövs i be-
vishänseende i mål eller ärende enligt denna lag, lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter, lagen (1994:1563) om tobaks-
skatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om
skatt på energi.

2 § Vid omhändertagande av vara och handling får även emballage, be-
hållare och förvaringsmaterial tas om hand.

Vid omhändertagande av handling får även tekniskt hjälpmedel som
behövs för att handlingen skall kunna uppfattas tas om hand. Sådant om-
händertagande får dock göras endast om det finns Synnerliga skäl för
detta.

3 § Beslut om omhändertagande skall alltid fattas

1. om transportkontroll eller lokalkontroll inte har avslutats inom den
tid som domstol förordnat enligt 9 kap. 1 § första stycket eller inom sex
timmar från det att kontrollen påbörjades,

2. om vara eller handling förflyttas från den plats där lokalkontroll el-

ler transportkontroll på enskild plats görs eller

3. om det vid en transportkontroll finns behov av att kvarhålla ett
transportmedel, som används för att yrkesmässigt befordra passagerare,
så att ordinarie avgångstid inte kan hållas.

4 § Om omhändertagande av handling omfattar upptagning för automa-
tisk databehandling skall, om det är möjligt, ett exemplar av upptagning-
en lämnas kvar hos innehavaren.

5 § Egendom som är föremål för omhändertagande skall förvaras av be-
skattningsmyndigheten eller den som fått i uppdrag av myndigheten att
sköta förvaringen. Omhändertagen egendom får vid behov flyttas till
lämpligt kontrollställe eller magasineras.

Omhändertagen egendom skall vårdas väl och stå under noggrann till-
syn.

235

Förutsättningarna för skattebeslag

6 § Beslut om skattebeslag av punktskattepliktig vara med emballage,
behållare eller annat förvaringsmaterial samt transportmedel, container,
tank eller transporthjälpmedel, som använts vid transport av varan, får
fattas om det inte framgår att

1. punktskatt beträffande varan är betalad i Sverige och

2. säkerhet beträffande varan ställts i laga ordning och kan infrias.

Beslut om skattebeslag får inte fattas om det framgår att punktskatt
beträffande varan inte skall betalas i Sverige eller om punktskatt beträf-
fande varan erläggs i rätt tid. Medgivet anstånd att betala punktskatt be-
träffande varan utgör inte hinder för skattebeslag.

Ett beslut om skattebeslag får avse ett värde som överstiger det värde
som anges i 7 § första stycket.

Förutsättningarna för skatteförverkande

7 § Ett beslut om skatteförverkande far avse egendom motsvarande vär-
det av

1. den punktskatt som enligt bestämmelserna i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776)
om skatt på energi beräknas belöpa på de punktskattepliktiga varorna

2. ett tillägg på fyrtio procent av den punktskatt som anges i 1 samt

3. sådana kostnader för förfarandet enligt 8 kap. som staten haft.

Om beslutet om skatteförverkande framstår som obilligt med hänsyn
till ägarens ekonomiska situation eller övriga omständigheter far värdet
enligt första stycket jämkas.

8 § Punktskattepliktig vara får, tillsammans med emballage, behållare
eller annat förvaringsmaterial, förklaras skatteförverkad om det inte
framgår att

1. punktskatt beträffande varan är betalad i Sverige och

2. säkerhet beträffande varan ställts i laga ordning och kan infrias.

Om värdet på den punktskattepliktiga varan inte täcker det värde som
anges i 7 § första stycket 1 far även transportmedel, container, tank eller
transporthjälpmedel, som använts vid transport av varan, skatteförverkas.

Särskild rätt till egendom som förklarats skatteförverkad består om inte
även den särskilda rätten förklaras skatteförverkad. Sådan rätt som vun-
nits genom utmätning eller betalningssäkring upphör om egendomen för-
klaras skatteförverkad såvida det inte av särskild anledning förordnas att
rätten skall bestå. I beslut om skatteförverkande skall anteckning om be-
stående särskild rätt göras.

9 § Beslut om skatteförverkande far inte fattas

1. om punktskatt enligt 7 § första stycket 1 betalas i rätt tid,

2. om det framgår att punktskatt beträffande varan inte skall betalas i
Sverige,

3. innan punktskatt enligt 7 § första stycket 1 förfallit till betalning el-
ler

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

236

4. under den tid för vilken anstånd att betala punktskatt enligt 7 § ProP- 1997/98:100
första stycket 1 medgivits.                                                 Bilaga 2

Skydd för godtroende ägare vid skatteförverkande

10 § Punktskattepliktig vara far inte skatteförverkas om varans ägare på
grund av förhållandena vid förvärvet samt omständigheterna i övrigt inte
insåg eller borde ha insett

1. att varan skall beskattas i Sverige och

2. att punktskatt beträffande varan inte har betalats i Sverige.

Det som enligt första stycket gäller beträffande ägare till egendom
gäller även beträffande den som innehar särskild rätt till egendom.

11 § Transportmedel, container, tank eller transporthjälpmedel far skatte-
förverkas endast om ägaren på grund av omständigheterna insåg eller
borde ha insett

1. att transporten avsåg punktskattepliktig vara,

2. att varan skall beskattas i Sverige och

3. att punktskatt beträffande varan inte har betalats i Sverige.

Det som enligt första stycket gäller beträffande ägare till egendom
gäller även beträffande den som innehar särskild rätt till egendom.

Förhållandet till brottsutredningar

12 § Beslut om skatteförverkande, skattebeslag eller omhändertagande av
annat än handling far inte fattas om egendomen är beslagtagen i samband
med brottsutredning eller brottmål.

Om ett beslut om beslag i samband med brottsutredning eller brottmål
meddelas beträffande egendom som är föremål för skattebeslag, skall
beslutet om skattebeslag hävas. Detsamma gäller beslut om omhänderta-
gande av annat än handling.

Förfarandet med egendom som är föremål för skattebeslag

13 § Egendom som är föremål för skattebeslag skall förvaras av beskatt-
ningsmyndigheten eller den som fatt i uppdrag av myndigheten att sköta
förvaringen. Egendomen far härvid magasineras. Om det kan ske utan
fara och eljest är lämpligt får dock egendomen lämnas kvar i innehava-
rens besittning. Egendom som lämnas kvar i innehavarens besittning
skall förseglas eller märkas om det inte framstår som obehövligt.

Innehavaren far inte överlåta egendom som lämnats kvar i hans besitt-
ning. Han far inte heller förfoga över den på annat sätt som står i strid
mot beslutet om skattebeslag.

Egendom som är föremål för skattebeslag skall vårdas väl och stå un-
der noggrann tillsyn.

237

Förtida försäljning av egendom som är föremål för skattebeslag

14 § Är egendom som är föremål för skattebeslag utsatt för försämring
eller annan värdenedgång får den om ägaren begär det genast säljas. Om
försäljning inte påkallas av ägaren får beskattningsmyndigheten ansöka
om tillstånd till försäljningen hos länsrätten.

Om kostnaderna for förvaringen uppgår till eller beräknas uppgå till
betydande belopp i förhållande till egendomens värde far beskattning-
smyndigheten eller ägaren till förvarad egendom ansöka hos länsrätten
om att egendomen genast skall säljas.

Vid prövningen av skatteförverkandet skall intäkterna från förtida för-
säljning träda istället för den försålda egendomen.

Lösen

15 § Vid prövning av skatteförverkande far länsrätten på yrkande av äga-
re till egendom som är föremål för skattebeslag förordna att lösen mot-
svarande det värde som anges i 7 § skall betalas i stället för att egendo-
men skatteförverkas.

Lösen skall betalas senast en månad efter det att beslutet om lösen
vunnit laga kraft. Om betalning inte erläggs inom denna tid skall egen-
domen anses vara skatteförverkad.

När lösen erlagts skall egendomen genast överlämnas till dess ägare.

Förfarandet med egendom som är föremål för skatteförverkande

16 § Sedan beslut om skatteförverkande vunnit laga kraft skall egendo-
men försäljas genom beskattningsmyndighetens försorg. Härvid skall
förbehåll göras för sådan av beskattningsmyndigheten vid försälj nings-
tillfallet känd rättighet som gäller enligt 8 § tredje stycket.

Försäljningsintäkema skall användas för att betala det värde enligt 7 §
för vilket skatteförverkande gjorts. Härvid skall avräkning först göras för
den punktskatt som anges i 7 § första stycket 1 och därefter för de kost-
nader för förfarandet som anges i 7 § första stycket 3. Slutligen skall av-
räkning göras för det tillägg som anges i 7 § första stycket 2. Om egen-
dom är av sådan kvalitet att den inte kan säljas får den istället förstöras.
Avräknade intäkter tillfaller staten.

17 § Överskjutande intäkter vid försäljning skall utges till den vars egen-
dom skatteförverkats, om denne vid tidpunkten för försäljningen är känd
av beskattningsmyndigheten. Då egendom som avses i 8 § andra stycket
skatteförverkats skall överskjutande intäkter i första hand utges till ägare
till sådan egendom. Om flera fått egendom skatteförverkad skall var och
en erhålla ersättning i proportion till värdet av den egendom som skatte-
förverkats från honom.

Överskjutande intäkter som inte kunnat fördelas enligt första stycket
skall återbetalas till den som erlagt kostnadsersättning enligt 8 kap. 1 och
2 §§ avseende de kostnader denne erlagt. Om flera erlagt kostnads- er-

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

238

sättning skall var och en erhålla återbetalning i proportion till den kost-
nadsersättning han erlagt.

Om överskjutande intäkter inte kunnat utges enligt första stycket eller
återbetalas enligt andra stycket inom ett år från försäljningen tillfaller de
staten. Detsamma gäller om det efter återbetalning kvarstår överskjutan-
de intäkter.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

4 kap. Särskilda kontrollbefogenheter

1 § Beskattningsmyndigheten får om det behövs för punktskattekontrol-
len

1. hålla uppsikt över transport som är eller kan antas vara yrkesmässig,

2. skugga person,

3. ställa frågor och

4. hålla uppsikt över lokal eller annan plats där det kan antas att punkt-
skattepliktiga varor yrkesmässigt tas emot, avsänds, tillverkas, bearbetas
eller förvaras.

5 kap. Punktskattekontrollregistret m.m.

Punktskattekontrollregistrets ändamål

1 § Beskattningsmyndigheten far för de ändamål som anges i 2 § föra ett
register med hjälp av automatisk databehandling (punktskattekontroll-
registret).

2 § Punktskattekontrollregistret får användas vid

1. transportkontroll och lokalkontroll,

2. omhändertagande, skattebeslag och skatteförverkande,

3. utövande av sådana särskilda kontrollbefogenheter som avses i 4
kap. 1 §,

4. prövning av och tillsyn över upplagshavare och skatteupplag enligt
10 och 12 §§ lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 9 och 11 §§ lagen
(1994:1564) om alkoholskatt samt 4 kap. 3 och 5 §§ lagen (1994:1776)
om skatt på energi eller

5. prövning av och tillsyn över registrerad varumottagare enligt 13 §
lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 12 § lagen (1994:1564) om alkohol-
skatt samt 4 kap. 6 § lagen (1994:1776) om skatt på energi. Punktskatte-
kontrollregistret far inte innehålla uppgift om enskilds ras, etniska ur-
sprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlem-
skap i fackförening, hälsa eller sexualliv.

Punktskattekontrollregistrets innehåll

3 § Punktskattekontrollregistret får beträffande transportkontroll och lo-
kalkontroll innehålla

1. uppgift om beskattningsmyndighetens beslut, dock inte skälen för
beslutet, och om detta har underställts länsrätt,

239

2. uppgift om domstols beslut, dock inte skälen for beslutet, och om
detta överklagats eller vunnit laga kraft,

3. uppgift om tid och plats för kontrollen,

4. uppgift om beslutande tjänsteman vid skattemyndighet eller tull-
myndighet,

5. identifikationsuppgifter beträffande genomsökt transportmedel eller
transporthjälpmedel och ägare till detta,

6. identifikationsuppgifter beträffande genomsökt container eller tank
och ägare till denna,

7. identifikationsuppgifter beträffande genomsökt lokal eller plats,

8. identifikationsuppgifter beträffande ägare och nyttj anderättshavare
till genomsökt lokal eller plats,

9. uppgift om punktskattepliktig vara påträffats eller inte,

10. uppgift om påträffad punktskattepliktig vara samt

11. identifikationsuppgifter beträffande ägare och skattskyldig till
punktskattepliktig vara.

Vid transportkontroll får registret dessutom innehålla identifikations-
uppgifter beträffande förare eller befälhavare.

Punktskattekontrollregistret får också innehålla uppgift ur vid tran-
sport medfört ledsagardokument beträffande namn och punktskattenum-
mer för avsändare och mottagare, avsändarland, destinationsland, av-
sändningsdag, transporttid, leveransplats, säkerhet och varubeskrivning.
Om någon av dessa uppgifter vid kontroll visar sig vara felaktig får även
anteckning härom göras i registret.

4 § Punktskattekontrollregistret får, med den begränsning som anges i
andra stycket, beträffande omhändertagande innehålla

1. uppgift om beskattningsmyndighetens beslut, dock inte skälen för
beslutet, och om beslutet överklagats,

2. uppgift om beslutande tjänsteman vid skattemyndighet eller tull-
myndighet samt

3. uppgift om domstolsbeslut, dock inte skälen för beslutet, och om
detta överklagats eller vunnit laga kraft.

Registrering i punktskattekontrollregistret får inte göras beträffande
beslut om omhändertagande som inte omfattar punktskattepliktig vara.

Om beslut om omhändertagande hävs med stöd av 3 kap. 12 § andra
stycket får i punktskattekontrollregistret registrering göras av diarie-
nummer eller motsvarande beteckning hos åklagarmyndighet.

5 § Punktskattekontrollregistret får beträffande skattebeslag innehålla

1. uppgift om beskattningsmyndighetens beslut, dock inte skälen för
beslutet, och om beslutet överklagats eller underställts länsrätt,

2. uppgift om beslutande tjänsteman vid skattemyndighet eller tull-
myndighet,

3. uppgift om beskattningsmyndighetens ansökan såvitt avser datum
för ansökan, vilken egendom som är föremål för ansökan och identifika-
tionsuppgifter beträffande ägaren till egendomen samt

4. uppgift om domstolsbeslut, dock inte skälen för beslutet, och om det
överklagats eller vunnit laga kraft.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

240

Om beslut om skattebeslag hävs enligt 3 kap. 12 § andra stycket får i
punktskattekontrollregistret registrering göras av diarienummer eller
motsvarande beteckning hos åklagarmyndighet.

6 § Punktskattekontrollregistret får beträffande skatteförverkande eller
beslut om lösen innehålla

1. uppgift om beskattningsmyndighetens ansökan såvitt avser datum
för ansökan, vilken egendom som är föremål för ansökan och identifika-
tionsuppgifter beträffande ägaren till egendomen samt

2. uppgift om domstolsbeslut, dock inte skälen för beslutet, och om det
överklagats eller vunnit laga kraft.

7 § Punktskattekontrollregistret far innehålla uppgift om beslut om trans-
porttillägg, dock inte skälen för beslutet.

8 § Punktskattekontrollregistret får beträffande transportkontrollbrott och
transportkontrollförseelse samt brott mot skyldigheten att stanna enligt 7
kap. 2 § innehålla

1. uppgift om dom i brottmål, dock inte domskälen, och om domen
överklagats eller vunnit laga kraft,

2. uppgift om godkänt strafföreläggande samt

3. uppgift om förekomst av ärende hos polis- eller åklagarmyndighet,
såvitt avser diarienummer eller motsvarande beteckning och identifika-
tionsuppgift beträffande misstänkt.

9 § Punktskattekontrollregistret far innehålla de tekniska och administra-
tiva uppgifter som behövs för att tillgodose ändamålet med registret.

Tillgång till uppgifter ur transportföretags bokningsregister m.m.

10 § Transportföretag som befordrar varor, fordon, containrar eller tankar
skall på begäran av beskattningsmyndigheten skyndsamt lämna aktuella
uppgifter om det som är eller kan antas vara yrkesmässig transport och
som är

1.  identifikationsuppgifter beträffande transporterat fordon, tran-
sporterad container eller transporterad tank,

2. identifikationsuppgifter beträffande ägare till transporterat fordon,
transporterad container eller transporterad tank,

3. identifikationsuppgifter beträffande förare av transporterat fordon,

4. uppgift om transporterad vara,

5. uppgift om resrutt samt

6. uppgift om sättet för betalning och bokning.

Transportföretag behöver endast lämna sådana uppgifter som företaget
redan har tillgång till.

Transportföretag far lämna uppgifter på så sätt att de görs läsbara för
beskattningsmyndigheten genom terminalåtkomst.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

241

11 § Beskattningsmyndigheten får begära uppgifter enligt 10 § endast om
uppgifterna kan antas ha betydelse for punktskattekontrollverksamheten.
Uppgifterna far begäras endast av särskilt utsedd tjänsteman på beskatt-
ningsmyndigheten.

Beskattningsmyndigheten skall genast förstöra uppgifter om enskilda
personer som lämnats med stöd av 10 § om de saknar betydelse för
punktskattekontrollverksamheten.

Beskattningsmyndigheten far, om det behövs för punktskattekontroll-
verksamheten, med den begränsning som anges i andra stycket bearbeta
och lagra uppgifter i punktskattekontrollregistret.

Terminalåtkomst m.m. tillpunktskattekontrollregistret

12 § Terminalåtkomst till uppgifter i punktskattekontrollregistret far ges
endast för de ändamål som anges i 2 § första stycket och i den utsträck-
ning som anges i 13 och 14 §§.

13 § Tjänsteman på skattemyndighet, i vars arbetsuppgifter utförande av
transportkontroller och lokalkontroller, handläggning av ärenden om
skattebeslag eller skatteförverkande eller utövande av de särskilda kon-
trollbefogenhetema enligt 4 kap. 1 § ingår, får ha terminalåtkomst till
punktskattekontrollregistret.

Tjänsteman på beskattningsmyndigheten som prövar eller utövar till-
syn över upplagshavare och skatteupplag samt registrerade varumottaga-
re får ha terminalåtkomst till uppgift som avses i 3 - 9 §§. Terminalåt-
komst till uppgifter som avses i 3 § tredje stycket far dock finnas endast
beträffande sådana fall där uppgifter i ledsagardokumentet varit felaktiga.

14 § Tjänsteman på Generaltullstyrelsens underrättelse- och sam-
bandscentral får ha terminalåtkomst till punktskattekontrollregistret.

Utdrag urpunktskattekontrollregistret m.m.

15 § Utdrag ur eller upplysning om innehållet i punktskattekontrollregist-
ret skall lämnas, när framställning görs av Riksskatteverket, Justitie-
kanslem, Riksdagens ombudsmän, Datainspektionen eller allmän för-
valtningsdomstol. Detsamma gäller för myndighet som medverkar i eller
biträder vid beskattningsmyndighetens kontroll enligt denna lag.

Uppgifter ur punktskattekontrollregistret far också lämnas ut till andra
myndigheter om och i den utsträckning regeringen för vissa slag av ären-
den och för särskilda fall ger tillstånd till detta.

16 § Vad gäller enskilds rätt att fa utdrag ur eller upplysning om inne-
hållet i punktskattekontrollregistret beträffande sådan uppgift som avses i
4 § tredje stycket, 5 § andra stycket och 8 § 3 gäller 3 § första stycket 3
och 6 § första stycket lagen (1965:94) om polisregister m.m. I övrigt
framgår enskilds rätt att fa utdrag ur eller upplysning om inne-hållet i
punktskattekontrollregistret av 10 § datalagen (1973:289).

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

242

Gallring av punktskattekontrollregistret

17 § Uppgifter som avses i 3 §, 4 § första och andra styckena, 5 § andra
stycket samt 6 och 7 § § skall gallras tio år efter det att de registrerades.

Uppgifter som avser i 4 § tredje stycket, 5 § tredje stycket och 8 § skall
gallras om skäl för detta föreligger enligt 14 § polisregisterkungörelsen
(1969:38). Uppgifterna skall dock alltid gallras senast tio år efter det att
de registrerades.

Uppgifter som avses i 10 och 11 §§ skall gallras två år efter det att
uppgifterna registrerades.

Sambearbetning

18 § Uppgifter till punktskattekontrollregistret får hämtas in från annat
register med hjälp av automatisk databehandling.

6 kap. Transporttillägg

1 § Beskattningsmyndigheten skall påföra den skattskyldige en särskild
avgift (transporttillägg) om

1. ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet inte medföljer
transporten i den utsträckning som följer av 2 kap. 2 §,

2. anmälningsskyldighet som följer av 17 § lagen (1994:1563) om to-
baksskatt, 16 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller 4 kap.l § fjärde
stycket lagen (1994:1776) om skatt på energi inte iakttagits eller

3. säkerhet enligt 16 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 15 § lagen
(1994:1564) om alkoholskatt eller 4 kap. 10 § lagen (1994:1776) om
skatt på energi inte ställts på föreskrivet sätt.

Transporttillägget är fyrtio procent av de punktskatter som belöper på
eller kan antas belöpa på varorna.

2 § Om den skattskyldige inkommer med ett i laga ordning upprättat led-
sagardokument eller bevis om ställd säkerhet till beskattningsmyndighe-
ten, skall transporttillägg som påförts med stöd av 1 § första stycket 1
eller 3 undanröjas.

3 § Beskattningsmyndigheten får medge befrielse från transporttillägg
om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget.

4 § Bestämmelserna om undanröjande av och befrielse från transport-
tillägg skall beaktas även om yrkande om detta inte har framställts.

5 § Transporttillägg tas ut på samma sätt som skatt enligt 5 kap. lagen
(1984:151) punktskatter och prisregleringsavgifter.

Lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter
är tillämplig beträffande transporttillägg.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

243

7 kap. Straff

1 § Förare eller befälhavare som uppsåtligen underlåter att medföra före-
skrivna ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet skall dömas för
transportkontrollbrott till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om ett brott som avses i första stycket begås av grov oaktsamhet skall
dömas för transportkontrollförseelse till dagsböter.

2 § Den som av uppsåt eller grov oaktsamhet bryter mot skyldighet att
stanna på anmaning enligt 2 kap. 5 §, 13 kap. 6 § 1 eller 13 kap. 13 § 1
döms till dagsböter.

Ansvar enligt första stycket första meningen skall inte ådömas om den
tjänsteman som givit anmaning att stanna inte varit behörig enligt 9
kap.l 1 § eller 13 kap. 2 § 4.

3 § Till penningböter döms den som bryter mot skyldighet att legitimera
sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet enligt 2 kap. 6 eller
12 § eller 13 kap. 6 § 1 eller 13 § 1. Ansvar skall dock inte ådömas om
beskattningsmyndigheten genast kunnat fastställa den tillfrågades identi-
tet.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

8 kap. Ansvaret för kostnader m.m.

1 § Den som åsidosätter skyldighet enligt 2 kap. 8 eller 13 § eller 13 kap.

6 § 1 eller 13 § 1 skall ersätta staten för de kostnader som uppkommer på
grund härav.

2 § Statens kostnader i samband med förvaring vid omhändertagande och
skattebeslag skall ersättas av den som äger förvarad punktskattepliktig
vara.

3 § Ersättningsskyldigheten enligt 1 eller 2 § far efterges helt eller delvis
om det framstår som oskäligt att ta ut ersättning.

4 § För prov som tas vid transportkontroll eller lokalkontroll utges ingen
ersättning.

5 § Om kostnaderna enligt 1 och 2 §§ tillsammans understiger 100 kr
skall ersättning inte tas ut.

244

9 kap. Behörighet att fatta beslut m.m.

Behörighet att fatta beslut

1 § Beslut om transportkontroll på enskild plats, lokalkontroll, skattebe-
slag och skatteförverkande fattas av länsrätt på ansökan av beskattning-
smyndigheten. När länsrätten fattar beslut om transportkontroll på en-
skild plats eller lokalkontroll skall domstolen även fastställa hur länge
kontrollen far pågå.

Beslut om förtida försäljning av egendom som är föremål för skattebe-
slag fattas av länsrätt på ansökan av beskattningsmyndigheten. Såvitt
avser fråga enligt 3 kap. 14 § andra stycket får dock ansökan även göras
av ägare till egendom som förvaras av beskattningsmyndigheten.

Beslut om transportkontroll på enskild plats, lokalkontroll, skattebe-
slag och förtida försäljning av egendom som är föremål för skattebeslag
får verkställas omedelbart om inte något annat anges i beslutet.

Beslut om transportkontroll på enskild plats och lokalkontroll förfaller
om verkställigheten inte påbörjas inom en månad från beslutet.

2 § Beslut om undantagande av handling fattas av länsrätten.

Om beskattningsmyndigheten anser att en handling, som enskild begärt
skall undantas, bör granskas, skall handlingen omedelbart förseglas och
överlämnas till länsrätten.

3 § Beslut om transportkontroll på enskild plats och lokalkontroll får
fattas av beskattningsmyndigheten, om samtliga enskilda som berörs av
beslutet underrättats och uttryckligen inte motsatt sig kontroll.

Vid fara i dröjsmål far beskattningsmyndigheten fatta beslut om trans-
portkontroll på enskild plats, lokalkontroll, skattebeslag och förtida för-
säljning av egendom som är föremål för skattebeslag enligt 3 kap. 14 §
första stycket. Sådant beslut skall snarast underställas länsrätten.

Beslut enligt 2 och 3 kap. som inte omfattas av 1 § samt beslut enligt 4,

6 och 8 kap. fattas av beskattningsmyndigheten.

Protokollföring m.m.

4 § Protokoll skall föras över transportkontroll och lokalkontroll. Vid
transportkontroll på annan plats än enskild plats behöver dock protokoll
föras endast om en punktskattepliktig vara påträffas.

Av protokollet skall framgå

1. var beslutet verkställts,

2. vilka som var närvarande vid kontrollen, när kontrollen påbörjades
och avslutades samt vad som genomsökts,

3. resultatet av åtgärden,

4. om beslut om omhändertagande fattats samt

5. annat av betydelse som förekommit vid kontrollen.

5 § När beslut om transportkontroll, lokalkontroll, omhändertagande och
skattebeslag har verkställts skall bevis över verkställigheten utfärdas. Vid

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

245

transportkontroll på annan plats än enskild plats behöver dock bevis läm-
nas endast om punktskattepliktig vara påträffas eller om enskild begär
det.

Bevis över verkställighet skall överlämnas till den som berörs av åt-
gärden och innehålla uppgift om

1. var beslutet verkställts,

2. såvitt avser transportkontroll och lokalkontroll vilka som var när-
varande vid kontrollen, när kontrollen påbörjades och avslutades samt
vad som genomsökts,

3. såvitt avser omhändertagande vad som omhändertagits samt

4. såvitt avser skattebeslag vad som tagits i skattebeslag.

Samverkan med andra myndigheter m.m.

6 § Punktskattekontroll enligt denna lag skall stå under beskattning-
smyndighetens ledning.

7 § Annan skattemyndighet får medverka i kontrollverksamhet enligt
denna lag genom att genomföra kontroll for beskattningsmyndighetens
räkning. Härvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i

1. 2 kap. 3-8, 14 och 15 §§ beträffande transportkontroll,

2. 2 kap. 9-15 §§ beträffande lokalkontroll,

3. 3 kap. 1-5 §§ beträffande omhändertagande,

4. 4 kap. 1 § beträffande utövandet av särskilda kontrollbefogenheter,

5. 2 § andra stycket och 1 kap. 13-16 §§ beträffande undantagande av
handling m.m.,

6. 3 § tredje stycket beträffande beslutsbehörighet såvitt avser beslut
enligt 2, 3 och 4 kap. samt

7. 4 och 5 §§ beträffande protokollforing och utfärdande av bevis över
verkställighet.

Beträffande annan skattemyndighets befogenhet att medverka i be-
skattningsmyndighetens kontrollverksamhet avseende införsel for privat
bruk av punktskattepliktig vara finns särskilda bestämmelser i 13 kap.

8 § Tullmyndighet får medverka i kontrollverksamhet enligt denna lag
genom att genomfora kontroll för beskattningsmyndighetens räkning.
Härvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i

1. 2 kap. 3-8, 14 och 15 §§ beträffande transportkontroll,

2. 2 kap. 9-15 §§ beträffande lokalkontroll,

3. 3 kap. 1-5 §§ beträffande omhändertagande,

4. 4 kap. 1 § beträffande utövandet av särskilda kontrollbefogenheter,

5. 2 § andra stycket och 1 kap. 13-16 §§ beträffande undantagande av
handling m.m.,

6. 3 § tredje stycket beträffande beslutsbehörighet såvitt avser beslut
enligt 2, 3 och 4 kap. samt

7. 4 och 5 §§ beträffande protokollforing och utfärdande av bevis över
verkställighet.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

246

Beträffande tullmyndighets befogenhet att medverka i beskattning-
smyndighetens kontrollverksamhet avseende införsel för privat bruk av
punktskattepliktig vara finns särskilda bestämmelser i 13 kap.

9 § Beskattningsmyndigheten får, utöver vad som sägs i 7 § första styck-
et och 8 § första stycket, uppdra åt annan skattemyndighet eller tullmyn-
dighet att fatta beslut för beskattningsmyndighetens räkning i ett visst
ärende. Sådant beslut får fattas endast om den andra myndigheten med-
ger det och det inte innebär avsevärd olägenhet för enskild.

10 § Polismyndighet och Kustbevakningen skall på begäran lämna biträ-
de i kontrollverksamhet enligt denna lag.

Behörighet att stoppa transportmedel m.m.

11 § Anmaning att stanna fordon får ges av tjänsteman vid beskattning-
smyndigheten. Sådan anmaning får också ges

1. av tjänsteman vid annan skattemyndighet, om han av beskattning-
smyndigheten särskilt förordnats att stanna fordon, när han medverkar i
kontrollverksamhet enligt denna lag och

2. av tjänsteman vid tullmyndighet i hamnar och i gränsnära områden,
när han medverkar i kontrollverksamhet enligt denna lag.

Anmaning att stanna fordon får också ges av polisman, som biträder
vid beskattningsmyndighetens kontroll enligt denna lag.

Anmaning att stanna fartyg får ges av polisman eller tjänsteman vid
Kustbevakningen, som biträder vid beskattningsmyndighetens kontroll
enligt denna lag. Polisman eller tjänsteman vid Kustbevakningen får ock-
så om det är uppenbart nödvändigt för punktskattekontrollen inbringa
fartyg till hamn.

10 kap. Utlämnande av uppgifter

1 § Uppgifter som tullmyndighet, polismyndighet eller Kustbevakningen
förfogar över och som behövs för punktskattekontroll enligt denna lag
skall på beskattningsmyndighetens begäran tillhandahållas denna. Om
tullmyndighet, polismyndighet eller Kustbevakningen i sin verksamhet
påträffar punktskattepliktig vara, som kan antas vara obeskattad, skall
myndigheten genast underrätta beskattningsmyndigheten.

Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger inte i fråga om upp-
gifter för vilka sekretess gäller enligt 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 §
sekretesslagen (1980:100) eller en bestämmelse till vilken hänvisas i nå-
gon av de nämnda paragraferna.

Om sekretess gäller för uppgift enligt någon annan bestämmelse i sek-
retesslagen (1980:100) och ett utlämnande skulle medföra synnerligt men
för något enskilt eller allmänt intresse föreligger uppgiftsskyldighet en-
dast om regeringen på ansökan av beskattningsmyndigheten beslutar att
uppgiften skall lämnas ut.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

247

2 § Uppgifter rörande punktskattekontroll, skattebeslag och skatteförver-
kande som beskattningsmyndigheten förfogar över, skall på begäran
lämnas ut till de myndigheter som medverkar i eller biträder vid beskatt-
ningsmyndighetens punktskattekontroll enligt denna lag om det behövs
för punktskattekontrollverksamheten.

Uppgifter som avses i första stycket får tillhandahållas myndighet i
främmande stat med vilken Sverige har träffat överenskommelse om
handräckning i skatteärenden.

11 kap. Omprövning och överklagande m.m

Omhändertagande, skattebeslag och kostnadsansvar

1 § Bestämmelserna i 27och 28 §§ förvaltningslagen (1986:223) angåen-
de omprövning gäller beslut om

1. omhändertagande enligt 9 kap. 3 § tredje stycket och 13 kap. 6 § 3
och 13 § 5,

2. skattebeslag enligt 13 kap. 7 § samt

3. kostnadsansvar enligt 9 kap. 3 § tredje stycket och 13 kap. 6 § 3 och
13 §5.

2 § Beslut som avses i 1 § får överklagas hos länsrätt. Härvid gäller be-
stämmelserna i 23-25 §§ förvaltningslagen (1986:223).

Transporttillägg

3 § Bestämmelserna om omprövning i 4 kap. 3-12 §§ och överklagande i

8 kap. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter gäller
i tillämpliga delar beslut om transporttillägg.

4 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i 4 och 8 kap. lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregleringsavgifter förstås med

1. beskattningsår det kalenderår under vilket beslutet om transport-
tillägg fattades,

2. skattskyldig den som påförts transporttillägg och

3. beskattningsbeslut beslut om transporttillägg.

5 § Beslut om transporttillägg far överklagas hos länsrätt.

Övriga beslut

6 § Beskattningsmyndighetens beslut att uppdra åt annan myndighet att
fatta beslut enligt 9 kap. 9 § eller 13 kap. 2 § 3 far överklagas hos läns-
rätt.

7 § Beskattningsmyndighetens beslut, med undantag av vad som stadgas
i 2, 5, 6 och 8 §§, får inte överklagas.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

248

Omprövning av beslut som fattats av annan myndighet för beskattningsmyn-
dighetens räkning

8 § Beskattningsmyndigheten skall ompröva beslut även i sådana ären-
den där beslut fattats av annan myndighet för beskattningsmyndighetens
räkning. Beskattningsmyndigheten får dock, efter samråd med den andra
myndigheten, besluta att denna myndighet i stället skall ompröva beslu-
tet. Sådant beslut får fattas endast om den andra myndigheten medger det
och det inte innebär avsevärd olägenhet för enskild.

Beslut enligt första stycket andra meningen får överklagas hos länsrätt.

Företrädare för det allmänna m.m.

9 § Beskattningsmyndigheten far överklaga länsrätts beslut enligt denna
lag.

10 § Beskattningsmyndigheten är part i länsrätten även i sådant mål, där
beslut i första instans fattats av annan myndighet för beskattningsmyn-
dighetens räkning. Beskattningsmyndigheten far dock besluta att den
andra myndigheten skall föra beskattningsmyndighetens talan i målet.

Beskattningsmyndigheten får besluta att annan myndighet som tidigare
fört talan i målet även far överklaga länsrättens beslut och härvid föra
beskattningsmyndighetens talan.

Beslut enligt första och andra styckena får fattas endast om den andra
myndigheten medger det och det inte innebär avsevärd olägenhet för en-
skild.

11 § Riksskatteverket får ta över uppgiften att i allmän förvaltningsdom-
stol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ären-
den.

Riksskatteverket far överklaga ett beslut av länsrätten eller kammar-
rätten även om verket inte tidigare har fört det allmännas talan i målet.

Riksskatteverket får uppdra åt en tjänsteman vid en skattemyndighet
att företräda verket i allmän förvaltningsdomstol.

12 § Riksskatteverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.

Särskild bestämmelse om enskild part

13 § I mål om transportkontroll på enskild plats, lokalkontroll, skattebe-
slag, skatteförverkande och förtida försäljning av egendom som är före-
mål för skattebeslag skall, om ägaren till egendomen inte är känd eller
saknar känt hemvist i riket, den som senast innehade varorna anses vara
motpart enligt 10 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) i stället för äga-
ren till egendomen.

Ägare till egendom far överta talan som förs av den som anses vara
motpart enligt första stycket.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

249

12 kap. Vissa bestämmelser om handläggningen i domstol m.m.

Handläggningen i domstol

1 § Mål om transportkontroll på enskild plats, lokalkontroll, omhänderta-
gande, undantagande av handling, skattebeslag, skatte-förverkande samt
förtida försäljning av egendom som är föremål för skattebeslag skall
handläggas skyndsamt.

2 § Innan beslut om skatteförverkande fattas skall länsrätten försöka del-
ge ägaren till egendomen, även om annan än ägaren anses vara motpart
enligt 11 kap. 13 § första stycket. Härvid skall länsrätten, om ägaren till
egendomen inte är känd, utfärda föreläggande i Post och Inrikes tidningar
att ägaren skall ge sig till känna senast två månader efter föreläggandet,
vid påföljd att frågan annars kan avgöras utan att ägaren beretts tillfälle
att yttra sig. Föreläggandet skall innehålla en beskrivning av egendomen
samt övriga omständigheter som kan vara av betydelse för identifiering
av ägaren.

Det som enligt första stycket gäller beträffande ägare till egendom
gäller även beträffande den som innehar särskild rätt till egendom. Före-
läggande behöver dock endast utfärdas om det finns särskild anledning
att anta att någon innehar särskild rätt till egendomen.

3 § I mål om transportkontroll på enskild plats, lokalkontroll, skattebe-
slag och förtida försäljning av egendom som är föremål för skattebeslag
får, om det föreligger fara i dröjsmål, domstol förordna rörande saken
utan att motparten beretts tillfälle att yttra sig.

4 § Vid handläggning i länsrätt eller kammarrätt av frågor om transport-
kontroll på enskild plats, lokalkontroll, omhändertagande, skattebeslag,
skatteförverkande, förtida försäljning av egendom som är föremål for
skattebeslag samt transporttillägg skall muntlig förhandling hållas om
enskild part begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas om
det är uppenbart obehövligt. Enskild part skall upplysas om rätten till
muntlig förhandling.

Särskilda bestämmelser beträffande undantagande av handling

5 § Om den enskilde begär det, skall länsrätten i mål om undantagande
av handling pröva om beslut kan fattas utan att rätten granskar handling-
en.

6 § I mål om undantagande av handling bestämmer länsrätten i fråga om
upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast
med tekniskt hjälpmedel i vilken form eller på vilket sätt den skall till-
handahållas i målet.

I fråga om upptagning som avses i första stycket far länsrätten besluta
om sådana begränsningar i rätten att använda tekniska hjälpmedel och

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

250

sökbegrepp som behövs för att en upptagning som skall undantas från
granskning inte skall bli tillgänglig för beskattningsmyndigheten.

Särskild bestämmelse beträffande skattebeslag

7 § Då länsrätt fattar beslut om skattebeslag eller fastställer verkställt
skattebeslag skall domstolen utsätta den tid inom vilken ansökan om
skatteförverkande skall göras. Tiden far inte sättas längre än vad som är
nödvändigt.

Om den utsatta tiden är otillräcklig får länsrätten medge förlängning.
Framställning om förlängning skall göras före den utsatta tidens utgång.

Om ansökan om skatteförverkande inte inkommer inom den utsatta ti-
den eller medgiven förlängning är beslutet om skattebeslag förfallet.

Överlämnande av mål

8 § En domstol får, om det föreligger särskilda skäl och det kan göras
utan avsevärd olägenhet för någon part, flytta över mål om transportkon-
troll på enskild plats, lokalkontroll, omhändertagande, skattebeslag,
skatteförverkande samt förtida försäljning av egendom som är föremål
för skattebeslag till annan domstol.

I fråga om överlämnande av mål skall samråd mellan domstolarna ske
på lämpligt sätt. Råder olika meningar huruvida målet skall överlämnas
förfaller frågan.

13 kap. Punktskattekontroll m.m. beträffande införsel för privat
bruk av punktskattepliktig vara

Allmänna bestämmelser

1 § Då punktskattekontrollverksamhet avser införsel för privat bruk av
punktskattepliktig vara får beskattningsmyndigheten använda befogen-
heter eller fatta beslut enligt denna lag endast i den utsträckning behörig-
het följer av detta kapitel. Vidare har den enskilde endast de skyldigheter
enligt denna lag som anges i kapitlet.

I 1 kap. 1-8 §§ finns bestämmelser om lagens tillämpningsområde
m.m. och i 1 kap. 9-12 §§ om gränsdragningen mellan införsel för yr-
kesmässig användning och införsel för privat bruk. I 7 kap. finns be-
stämmelser om straff, i 8 kap. om ansvar för kostnader m.m. och i 11
kap. om omprövning och överklagande.

Bestämmelserna i 1 kap. 13-16 §§ och i 9 kap. 2 § om undantagande av
handling m.m., i 10 kap. om utlämnande av uppgifter och i 12 kap. om
handläggning i domstol gäller i tillämpliga delar även beträffande inför-
sel för privat bruk av punktskattepliktig vara.

Såvitt avser uppgifter rörande införsel för privat bruk gäller bestäm-
melserna i 5 kap. i tillämpliga delar med undantag för det som stadgas i 5
kap. 7, 10 och 11 §§ samt 8 § såvitt avser transportkontrollbrott och
transportkontrollförseelse.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

251

2 § Vid kontrollverksamhet enligt detta kapitel gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 9 kap. om

1. protokollforing och utfärdande av bevis över verkställighet i 4 och 5
§§,

2. beskattningsmyndighetens rätt att uppdra åt annan myndighet att
fatta beslut i 9 §,

3. polismyndighets och Kustbevakningens biträde i 10 § samt

4. anmaning att stanna i 11 §.

3 § Annan skattemyndighet far medverka i kontrollverksamheten enligt
detta kapitel genom att genomfora kontroller för beskattningsmyndighe-
tens räkning. Härvid har myndigheten samma befogenheter som beskatt-
ningsmyndigheten.

4 § Tullmyndighet får medverka i kontrollverksamhet enligt detta kapitel
genom att genomfora kontroller för beskattningsmyndighetens räkning.
Härvid har myndigheten samma befogenheter som beskattningsmyndig-
heten.

5 § De förutsättningar som enligt 1 och 2 §§ gäller för beskattningsmyn-
dighetens kontroller gäller även för kontroller som genomförs med stöd
av 3 och 4 §§.

Särskilda bestämmelser beträffande införsel för privat bruk av alkoholvara
eller tobaksvara

6 § Beträffande införsel för privat bruk av alkoholvara eller tobaksvara
gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om

1. transportkontroll i 2 kap. 3 § första meningen, 4-6, 8 och 14 §§,

2. omhändertagande i 3 kap. 1 § första och tredje styckena, 2 § första
stycket, 3 § 1 och 3 samt 4, 5 och 12 §§ och

3. beslutsbehörighet i 9 kap. 3 § tredje stycket.

7 § Beskattningsmyndigheten får besluta om skattebeslag av påträffad
alkoholvara eller tobaksvara med emballage, behållare eller annat förva-
ringsmaterial, om det inte framgår att punktskatt beträffande varan är
betalad i Sverige. Härvid gäller i tillämpliga delar 3 kap. 6 § andra styck-
et, 12 §, 13 § första stycket första och andra meningarna och tredje
stycket samt 14 §.

Ett beslut om skattebeslag får avse ett värde som överstiger det värde
som anges i 8 § andra stycket.

Då beskattningsmyndigheten fattar beslut om skattebeslag enligt första
stycket skall myndigheten utsätta den tid inom vilken punktskatten skall
betalas. Om den utsatta tiden inte är tillräcklig får beskattningsmyndig-
heten medge förlängning. Framställning om förlängning skall göras före
den utsatta tidens utgång.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

252

8 § Länsrätten far på ansökan av beskattningsmyndigheten besluta att
alkoholvara eller tobaksvara med emballage, behållare eller annat förva-
ringsmaterial som är föremål för skattebeslag enligt 7 § skall skatteför-
verkas om punktskatt beträffande varan inte har betalats inom den tid
som angivits i beslutet om skattebeslag. Beslut om skatteförverkande får
dock inte fattas om sådant hinder för skatteförverkande som anges i 3
kap. 9 § föreligger.

Ett beslut om skatteförverkande får avse egendom motsvarande värdet
av den punktskatt som beräknas belöpa på varan samt de avgifter som
framgår av 6 och 7 §§ lagen (1994:1565) om beskattning av privatinför-
sel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Euro-
peiska unionen. Värdet får jämkas i enlighet med bestämmelsen i 3 kap.
7 § andra stycket.

9 § Sedan beslut om skatteförverkande vunnit laga kraft skall egendomen
försäljas genom beskattningsmyndighetens försorg. Försäljningsintäkter-
na skall användas för att betala det värde enligt 8 § andra stycket för vil-
ket skatteförverkande gjorts och i denna del tillfalla staten. Om egendom
är av sådan kvalitet att den inte kan säljas får den i stället förstöras.

Överskjutande intäkter vid försäljning skall utges till den vars egen-
dom skatteförverkats. Överskjutande intäkter som inte kunnat utges till
den vars egendom skatteförverkats skall återbetalas till den som erlagt
kostnadsersättning enligt 8 kap. 1 eller 2 § avseende de kostnader som
denne erlagt. Om flera erlagt kostnadsersättning skall var och en erhålla
återbetalning i proportion till den kostnadsersättning han erlagt. Intäkter
som inte har kunnat utges eller återbetalas inom ett år från försäljningen
tillfaller staten.

10 § Tullmyndigheten far fatta beslut om skattebeslag m.m. enligt 7 § för
beskattningsmyndighetens räkning.

11 § På bemannad tullplats får tullmyndighet i syfte att kontrollera inför-
sel för privat bruk av alkoholvara eller tobaksvara

1. anmana person att stanna,

2. undersöka väska och annat handresgods och

3. företa kroppsvisitation om det finns synnerliga skäl att anta att en i
Sverige obeskattad punktskattepliktig vara döljs i den kontrollerades klä-
dedräkt.

Kontroll enligt första stycket far inte utformas på sådant sätt att urvalet
av vad och vem som kontrolleras sker slumpmässigt.

12 § Bevis över verkställighet av kroppsvisitation skall utfärdas

1. om den undersökte begär det,

2. om vara eller handling som påträffats vid undersökningen omhän-
dertas eller

3. om beslut om skattebeslag fattas beträffande punktskattepliktig vara
som påträffats vid undersökningen.

Beviset skall överlämnas till den som undersökts.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

253

Särskilda bestämmelser beträffande införsel för privat bruk av mineralolje-
prodkt

13 § Beträffande införsel för privat bruk av mineraloljeprodukt gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna om

1. transportkontroll i 2 kap. 3-6, 8, 14 och 15 §§,

2. omhändertagande i 3 kap. 1 § första och tredje styckena, 2 § första
stycket, 3 § 1 och 3 samt 4, 5 och 12 §§,

3. förtida försäljning i 3 kap. 14 §,

4. lösen i 3 kap. 15 § och

5. beslutsbehörighet i 9 kap. 1 och 3 §§.

14 § Beslut om skattebeslag av punktskattepliktig vara med emballage,
behållare eller annat förvaringsmaterial samt transportmedel, container,
tank eller transporthjälpmedel, som använts för transport av varan, far
fattas om det inte framgår att punktskatt är betalad i Sverige. Bestämmel-
serna i 3 kap. 6 § andra och tredje stycket samt 12-14 §§ gäller i tillämp-
liga delar sådant skattebeslag.

15 § Punktskattepliktig vara far, tillsammans med emballage, behållare
eller annat förvaringsmaterial, förklaras skatteförverkad om det inte
framgår att punktskatt beträffande varan är betalad i Sverige.

Transportmedel, container, tank eller transporthjälpmedel får för-
verkas i den utsträckning som anges i 3 kap. 8 § andra stycket.

Bestämmelserna i 3 kap. 7 § första stycket 1 och 3 samt andra stycket,
8 § tredje stycket, 9-12 samt 15 - 17 §§ gäller i tillämpliga delar sådant
skatteförverkande.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Genom lagen upphävs lagen
(1996:598) om kontroll av yrkesmässiga vägtransporter av mineral-
oljeprodukter, alkohol och tobak. Den upphävda lagen gäller dock i fråga
om kontrollåtgärd som har påbörjats före ikraftträdandet av denna lag
samt i fråga om ärende om transporttillägg hänförligt till kontrollåtgärd
som har påbörjats före ikraftträdandet.

254

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning
av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land
som är medlem i Europeiska unionen

Härmed föreskrivs beträffande lagen (1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är med-
lem i Europeiska unionen

dels att 9 § skall upphöra att gälla,

dels att 4, 5, 7, 8 och 10 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det skall införas sex nya paragrafer, 11-16 §§, med följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

Den som för in en vara för vil-
ken skatt skall betalas enligt denna
lag skall vid införseln anmäla
detta till Skattemyndigheten i Da-
larnas län (beskattningsmyndig-
heten). Beskattningsmyndigheten
beslutar om den skatt som skall
betalas för varje skattepliktig in-
försel. Skatten skall betalas senast
två veckor efter dagen för detta
beslut. Skatten betalas genom in-
sättning på ett särskilt konto. Be-
talningen anses ha skett den dag
då den har bokförts på det särskil-
da kontot.

Tullverket skall för beskattning-
smyndighetens räkning ta emot
anmälan som avses i första stycket
när införseln sker där bemannad
tullplats finns.

På annan plats skall Tullverket
där det är möjligt se till att an-
mälan kan lämnas på annat sätt.
Tullverket skall i sådana fall vida-
rebefordra anmälan till beskatt-
ningsmyndigheten.

Har anmälan skett enligt andra
stycket skall Tullverket för be-
skattningsmyndighetens räkning
besluta om skatten och får i sam-
band därmed uppbära skatten,
samt vidta nödvändig skattekont-

Den som för in en vara för vil-
ken skatt skall betalas enligt denna
lag skall vid införseln självmant
deklarera detta. Deklarationen
skall lämnas på heder och samve-
te. Om införseln görs på beman-
nad tullplats skall deklarationen
lämnas till tulltjänsteman. Om
införseln görs på annan plats skall
deklarationen lämnas till Skatte-
myndigheten i Dalarnas län
(beskattningsmyndigheten). Dekla-
ration som lämnas till beskattning-
smyndigheten skall ha inkommit
senast sju dagar efter det att inför-
seln gjordes.

Punktskatten skall betalas sam-
tidigt som deklaration lämnas en-
ligt första stycket. Har deklaration
lämnats till tulltjänsteman på be-
mannad tullplats skall Tullverket,
för beskattningsmyndighetens räk-
ning besluta om och uppbära
skatten. I annat fall skall skatten
betalas genom insättning på ett
särskilt konto. Betalning anses i
sådant fall ha gjorts den dag då
den har bokförts på det särskilda
kontot.

Senaste lydelse 1996:966.

255

roll.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

Den som för in en vara för vil-
ken skatt skall betalas enligt denna
lag skall, när inresan sker där
bemannad tullplats finns, anmäla
detta till Tullverket vid införseln.
Sker införseln på annan plats skall
anmälan ändå lämnas till Tullver-
ket om sådan möjlighet tillhanda-
hålls av verket. I annat fall skall
anmälan om införseln lämnas till
beskattningsmyndigheten senast
tre dagar efter införseln.

5 §'

Har deklaration lämnats i den
ordning som anges i 4 §, anses
beskattningsbeslut ha fattats i en-
lighet med deklarationen.

Om deklaration inte har lämnats
i den ordning som anges i 4 §, an-
ses skatten ha bestämts genom
beskattningsbeslut till 0 kronor.
Kommer deklaration in till be-
skattningsmyndigheten vid en se-
nare tidpunkt anses beslutet i
stället ha fattats i enlighet med
deklarationen, om omprövnings-
beslut inte har meddelats dessför-
innan.

Har resande vid fullgörande av
anmälningsskyldighet enligt denna
lag lämnat uppgift som befinns
oriktig, skall en särskild avgift
påföras honom. Avgiften är femtio
procent av det skattebelopp som
inte skulle ha påförts honom om
den oriktiga uppgiften hade godta-
gits.

Har resande fört in vara för vil-
ken skatt skall betalas enligt denna
lag utan att anmäla detta, skall en
särskild avgift påföras honom.
Avgiften är femtio procent av den
skatt som påförs honom.

Beskattningsmyndigheten skall
påföra särskild avgift enligt 7 §. I
fall där den oriktiga uppgiften
lämnats i anmälan direkt till Tull-
verket eller det vid kontroll som
Tullverket företagit framkommit
att anmälan inte lämnats skall
Tullverket påföra särskild avgift.

2

Har resande vid fullgörande av
deklarationsskyldighet enligt 4 §
första stycket lämnat uppgift som
befinns oriktigt skall en särskild
avgift påföras honom. Avgiften är
fyrtio procent av det skattebelopp
som inte skulle ha påförts honom
om den oriktiga uppgiften hade
godtagits.

Har resande fört in vara för vil-
ken skatt skall betalas enligt denna
lag utan att deklarera detta, skall
en särskild avgift påföras honom.
Avgiften är fyrtio procent av den
skatt som påförs honom.

3

Beskattningsmyndigheten skall
påföra särskild avgift enligt 7 §. I
fall där den oriktiga uppgiften
lämnats i deklaration direkt till
Tullverket eller det vid kontroll
som Tullverket företagit fram-
kommit att deklaration inte läm-
nats skall Tullverket för beskatt-

1 Senaste lydelse 1996:704.

2 Senaste lydelse 1996:704.

5 Senaste lydelse 1996:704.

256

ningsmyndighetens räkning påföra
särskild avgift.

10 s1

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

Beslut enligt denna lag får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammarrät-
ten.

Överklagas beslut enligt denna
lag förs det allmännas talan av
beskattningsmyndigheten.

Bestämmelserna om ompröv-
ning i 4 kap. 3 - 12 §§ lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i till-
lämpliga delar beslut enligt denna
lag.

Beskattningsmyndigheten skall
ompröva beslut enligt denna lag
även i sådana ärenden där beslut
fattats av tullmyndighet för be-
skattningsmyndighetens räkning.
Beskattningsmyndigheten får dock,
efter samråd med tullmyndigheten,
besluta att denna myndighet i
stället skall ompröva beslutet. Så-
dant beslut får dock fattas endast
om den andra myndigheten med-
ger det och det inte innebär avse-
värd olägenhet för enskild.

11 §

Beslut enligt denna lag får över-
klagas hos länsrätten i Dalarnas
län. Härvid gäller bestämmelserna
i 8 kap. lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsav-
gifter. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

12 §

Beskattningsmyndigheten får
överklaga länsrätts beslut enligt
denna lag.

13 §

Beskattningsmyndigheten är
part i länsrätten även i sådant
mål, där beslut i första instans
fattats Föreslagen lydelse av
tullmyndighet för beskattning-
smyndighetens räkning. Beskatt-
ningsmyndigheten far dock besluta
att tullmyndigheten skall föra be-

1 Senaste lydelse 1997:360.

257

9 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 100

skattningsmyndighetens talan i
målet.

Beskattningsmyndigheten får
besluta att tullmyndighet som tidi-
gare fört talan i målet även får
överklaga länsrättens beslut och
härvid föra beskattningsmyndig-
hetens talan.

Beslut enligt första och andra
styckena får fattas endast om
tullmyndigheten medger det och
det inte innebär avsevärd olägen-
het for enskild

14 §

Riksskatteverket får överta upp-
giften att i allmän förvaltnings-
domstol föra det allmännas talan i
visst ärende eller viss grupp av
ärenden.

Riksskatteverket får överklaga
ett beslut av länsrätten eller kam-
marrätten även om verket inte ti-
digare har fört det allmännas ta-
lan i målet.

Riksskatteverket för det allmän-
nas talan i Regeringsrätten.

15 §

Vid handläggningen i länsrätt
eller kammarrätt av mål om sär-
skild avgift skall muntlig forhand-
ling hållas om enskild part begär
det. Muntlig förhandling behöver
dock inte hållas om det inte finns
anledning att anta att avgift kom-
mer att tas ut. Enskild part skall
upplysas om rätten till muntlig
förhandling.

16 §

En domstol får, om det förelig-
ger särskilda skäl och det kan gö-
ras utan avsevärd olägenhet för
någon part, flytta över mål enligt
denna lag till annan domstol.

Ifråga om överlämnande av mål
skall samråd mellan domstolarna
ske på lämpligt sätt. Råder olika

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

258

meningar huruvida målet skall
överlämnas förfaller frågan.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Tidigare bestämmelser skall
dock tillämpas beträffande införsel som gjorts innan lagen träder i kraft.

259

Förslag till lag om särskild skattekontroll beträffande tillfällig Prop1997/98 100
handel                                                         Bilaga2

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Med tillfällig handel avses i denna lag sådan handel som omfattas av
lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning.

Med upplåtelsetillfälle avses varje tillfälle då viss plats upplåts till viss
person för tillfällig försäljning.

Skyldigheter vid upplåtelse av plats

2 § Den som upplåter plats för tillfällig handel är skyldig att före det att
upplåtelse sker kontrollera huruvida den som önskar få plats upplåten till
sig är innehavare av F-skattsedel. Upplåtaren är vidare skyldig att inford-
ra en kopia av befintlig F-skattsedel samt att i de fall F-skattsedel inte
finns föra anteckningar om platshyrarens och i förekommande fall den-
nes företrädares namn, personnummer, adress och telefonnummer. Är
platsuthyraren en juridisk person skall även firma och organisations-
nummer antecknas.

Uppgifter som inhämtats med stöd av första stycket skall bevaras i sju
kalenderår efter det kalenderår upplåtelsen skedde.

3 § Den som upplåter plats för tillfällig handel är skyldig att på begäran
av skattemyndigheten lämna sådana uppgifter som han enligt 2 § är skyl-
dig att inhämta och bevara.

Revision

4 § Skattemyndigheten far besluta om revision hos den som har eller kan
antas ha upplåtit plats för tillfällig handel för att kontrollera att han full-
gjort sina skyldigheter enligt 2 §.

Revision enligt första stycket får göras hos den som är eller kan antas
vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig
att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) och hos
annan juridisk person än dödsbo.

I övrigt gäller bestämmelserna i 3 kap. 6 samt 9-14 c §§ taxeringslagen
(1990:324) i tillämpliga delar.

Identifieringsbesök m.m.

5 § Skattemyndigheten far i syfte att identifiera enskild som kan antas
bedriva tillfällig handel besluta om identifieringsbesök. Myndigheten får
vid ett sådant besök kontrollera innehav av F-skattsedel och ställa frågor
om verksamheten.

6 § Vid skattemyndighetens identifieringsbesök är person som befinner
sig på platsen skyldig att på skattemyndighetens begäran legitimera sig

260

eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet samt i förekommande
fall förete F-skattsedel.

Skyldighet att identifiera sig åvilar endast person som på skälig grund
kan antas ha ett sådant samband med den kontrollerade verksamheten att
kännedom om hans identitet kan vara av betydelse för skattekontrollen.

Protokollforing och bevis över verkställighet

7 § Protokoll skall föras över identifieringsbesök.

Av protokollet skall framgå

1. var besöket avlagts,

2. vilka som var närvarande vid besöket,

3. när besöket påbörjades och avslutade, samt

4. annat av betydelse som förekommit vid besöket.

Platsupplåtares kontrollavgift

8 § Om den som upplåter plats för tillfällig handel inte fullgjort skyldig-
het enligt 2 § skall skattemyndigheten påföra honom en särskild avgift
(platsupplåtares kontrollavgift) med 1 000 kr.

Platsupplåtares kontrollavgift far tas ut för varje upplåtelsetillfalle där
skyldighet enligt 2 § inte fullgjorts.

9 § Platsupplåtares kontrollavgift får efterges om det framstår som up-
penbart oskäligt att ta ut den.

Bestämmelsen om eftergift skall beaktas även om yrkande härom inte
har framställts.

10 § Platsupplåtares kontrollavgift påförs enligt skattebetalningslagen
(1997:000).

Lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter
är tillämplig beträffande platsupplåtares kontrollavgift.

Behörighet att fatta beslut m.m.

11 § Beslut enligt denna lag fattas av skattemyndigheten i det län där den
tillfälliga handel bedrivs eller har bedrivits även om den enskilde handla-
ren har hemvist i ett annat län.

Revision enligt 4 § och identifieringsbesök enligt 5 § genomförs av
den skattemyndighet som anges i första stycket.

12 § Skattemyndighet som anges i 11 § första stycket far uppdra åt annan
skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss
grupp av ärenden. Sådant uppdrag får ges endast om den andra myndig-
heten medger det och det inte innebär avsevärd olägenhet för enskild.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

261

Omprövning m.m.

13 § Vid omprövning av beslut om platsupplåtares kontrollavgift gäller
bestämmelserna i 27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986:223).

14 § Skattemyndighet som anges i 11 § första stycket skall ompröva be-
slut om platsupplåtares kontrollavgift även i sådana ärenden där beslut
fattats av annan skattemyndighet som erhållit uppdrag enligt 12 §. Skat-
temyndigheten far dock, efter samråd med den andra myndigheten, be-
sluta att denna myndighet i stället skall ompröva beslutet. Sådant beslut
får fattas endast om den andra myndigheten medger det och det inte in-
nebär avsevärd olägenhet for enskild.

Överklagande m. m.

15 § Beslut om platsupplåtares kontrollavgift samt beslut enligt 12 §
första meningen och 14 § andra meningen får överklagas hos länsrätt.
Härvid gäller bestämmelserna i 23-25 §§ förvaltningslagen.

Övriga beslut av skattemyndigheten enligt denna lag får inte överkla-
gas.

16 § Vid handläggningen i länsrätt eller kammarrätt av mål om plats-
upplåtares kontrollavgift skall muntlig förhandling hållas om enskild part
begär det. Muntlig forhandling behöver dock inte hållas om det inte finns
anledning att anta att avgift kommer att tas ut. Enskild part skall upplysas
om rätten till muntlig förhandling.

Företrädare för det allmänna m.m.

17 § Skattemyndighet som anges i 11 § första stycket får uppdra åt annan
skattemyndighet att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan
i visst ärende eller viss grupp av ärenden. Ett sådant ärende får ges endast
om den andra myndigheten medger det och det inte innebär avsevärd
olägenhet for enskild.

18 § Riksskatteverket får ta över uppgiften att i allmän domstol föra det
allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden.

Riksskatteverket får överklaga ett beslut av länsrätten eller kammar-
rätten även om verket inte tidigare har fört det allmännas talan i målet.

Riksskatteverket får uppdra åt en tjänsteman vid en skattemyndighet
att företräda verket i allmän förvaltningsdomstol.

19 § Riksskatteverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.

Stra#

20 § Den som bryter mot skyldighet enligt 6 § dömes till penningböter.
Ansvar skall dock inte ådömas om skattemyndigheten genast kunnat fast-
ställa den tillfrågades identitet.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

262

Denna lag träder i kraft 1 juli 1998.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 2

263

Förteckning över remissinstanser beträffande
betänkandet Punktskattekontroll av alkohol, tobak
och mineralolja m.m.

Efter remiss har följande lämnat yttrande över utredningen förslag: Riks-
dagens ombudsmän, Hovrätten för Västra Sverige, Umeå tingsrätt,
Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Skå-
ne län, Länsrätten i Dalarnas län, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Da-
tainspektionen, Kustbevakningen, Alkoholinspektionen, Läkemedelsver-
ket, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket, Uppsala Universitet Juridiska
fakulteten, Statskontoret, Riksrevisionverket, Redarföreningen, Statens
Järnvägar, Sveriges Industriförbund, Sveriges Transportindustriförbund,
Svenska Bryggareföreningen, Föreningen Sveriges Fria Bryggerier,
Plast- och Kemibranschema, Svenska Petroleum Institutet, Svenska Åke-
riförbundet, Swedish Match AB, Systembolaget AB, Torg- och Mark-
nadshandlamas Ekonomiska Riksförening.

Yttrande har också inkommit från Svenska Arbetsgivarföreningen,
Svensk Industriförening, Stockholms Handelskammare, Tull-Kust
(Förbundet för anställda i tullverket och kustbevakningen) och Tobaks-
& Servicehandelns Riksförbunds Servicebolag.

Kommerskollegium har inget att erinra mot förslaget.

Vin & Sprit AB har avstått från att yttra sig.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 3

264

Promemorians lagförslag

Prop. 1997/98:100

Bilaga 4

1 Förslag till lag om punktskattekontroll avseende
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter

7 kap.

Kontroll av postförsändelser

1 § En tulltjänsteman far undersöka postförsändelser, såsom paket, brev
och liknande försändelser för att kontrollera om försändelsen innehåller
alkohol- eller tobaksvaror.

En sådan försändelse får öppnas om det finns anledning anta att den
innehåller sådana varor som nämns i första stycket samt försändelsen
finns hos tullmyndigheten eller på utväxlingspostkontoret.

2 § Beslut om öppnande av brev och andra försändelser som kan antas
innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av tullmyndighetens
chef eller efter dennes förordnande av någon annan tjänsteman vid myn-
digheten.

3 § Protokoll skall föras över den undersökning som görs i samband med
att en postförsändelse öppnas enligt 1 §. Av protokollet skall framgå än-
damålet med undersökningen och vad som har kommit fram vid denna.

4 § Alkohol- eller tobaksvaror som påträffas i en postförsändelse far tas
om hand, om det finns anledning anta att

1. skattskyldighet föreligger enligt 15 § lagen (1994:1564) om alkohol-
skatt eller 16 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

2. skatten inte har betalats, och

3. säkerhet för skattens betalning inte har ställts enligt lagen om alko-
holskatt eller lagen om tobaksskatt.

Även om förutsättningarna i första stycket inte är uppfyllda får vara
som nämns i första stycket tas om hand om det finns anledning anta att
mottagaren är under 20 år vad avser alkoholvara, respektive 18 år vad
avser tobaksvara.

5 § Har skattskyldighet inträtt för omhändertagen alkohol- eller tobaks-
vara skall tullmyndigheten besluta om skatten på varan. Skatt skall tas ut
enligt de skattesatser som anges i lagen (1994:1564) om alkoholskatt
eller lagen (1994:1563) om tobaksskatt. Skatten förfaller till betalning
omedelbart och skall betalas till tullmyndigheten.

Saknas tillräckliga uppgifter för att fastställa skatten får denna tas ut
med belopp som anges i 1 § lagen (1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är med-
lem i Europeiska unionen.

265

6 § Ett omhändertagande enligt 4 § skall upphävas, om

1. försändelsen är en gåva, eller skattskyldighet av annan anledning
inte föreligger, eller

2. skatt som påförts enligt 5 § betalats.

Ett omhändertagande skall inte upphävas om det framkommit att för-
sändelsen innehåller alkoholvaror och mottagaren inte fyllt 20 år eller
tobaksvaror och mottagaren inte fyllt 18 år.

7 § Omhändertagen alkohol- eller tobaksvara skall förverkas, om

1. beslut om skatt enligt 5 § har vunnit laga kraft och skatten inte har
betalats inom en månad räknat från den dag då beslutet vann laga kraft,
eller

2. det av annan anledning saknas grund för att med stöd av 6 § upphä-
va omhändertagandet.

En vara får inte förverkas med stöd av första stycket 2 förrän tre må-
nader förflutit från den dag då beslutet att omhänderta varan fattades.

8 § När beslut om förverkande enligt 7 § vunnit laga kraft skall varan
förstöras genom tullmyndighetens försorg.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 4

266

2 Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 4 kap. 2 § alkohollagen
(1994:1738) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1997/98:100

Bilaga 4

1 kap.

1 §

' Denna lag gäller tillverkning
l och införsel av alkoholdrycker och
i handel med sådana varor. Lagen
gäller också tillverkning av sprit.

Denna lag gäller tillverkning av
alkoholdrycker och handel med
sådana varor. Lagen gäller också
tillverkning av sprit.

Bestämmelser om införsel och försäljning av teknisk sprit finns i lagen
(1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m.

Föreskrifter om marknadsföring av alkoholdrycker finns, förutom i
denna lag, även i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om mark-
nadsföring av alkoholdrycker.

4 kap.

Spritdrycker, vin och starköl far föras in till landet endast av den som
har tillverknings- eller partihandelstillstånd avseende sådana varor.

Utöver vad som anges i första
stycket far spritdrycker, vin och
starköl föras in

1. av den som har rätt till tullfri-
het enligt 4 § lagen (1994:1547)
om tullfrihet m.m.,

2. av resande som har fyllt 20 år
eller person, som utför arbete på
transportmedel och som har upp-
nått nämnda ålder, för eget eller
familjens bruk eller som gåva till
närstående för dennes eller dennes
familjs personliga bruk och

3. som proviant på fartyg eller
luftfartyg enligt särskilda bestäm-
melser.

Utöver vad som anges i första
stycket får spritdrycker, vin och
starköl föras in

1. av den som har rätt till tullfri-
het enligt 4 § lagen (1994:1547)
om tullfrihet m.m.,

2. av resande som har fyllt 20 år
eller person, som utför arbete på
transportmedel och som har upp-
nått nämnda ålder, för eget eller
familjens bruk eller som gåva till
närstående för dennes eller dennes
familjs personliga bruk,

3. som proviant på fartyg eller
luftfartyg enligt särskilda bestäm-
melser,

4.  som gåvoförsändelse eller
som kommersiell försändelse un-
der yrkesmässig befordran till en-
skild person som har fyllt 20 år,
om dryckerna är avsedda för den-
nes eller dennes familjs personliga
bruk,

5. av enskild person eller i yr-
kesmässig befordran för en enskild
person som har fyllt 20 år och som

267

flyttar till Sverige, om dryckerna
är avsedda for dennes eller dennes
familjs personliga bruk och

6. av enskild person eller i yr-
kesmässig befordran för en enskild
person som har fyllt 20 år och som
har förvärvat dryckerna genom
arv eller testamente, om dryckerna
är avsedda för dennes eller dennes
familjs personliga bruk.

Spritdrycker, vin och starköl som medförs som proviant på järnvägståg
i internationell trafik, far föras in i den utsträckning som krävs för serve-
ring av passagerare under tågets färd inom landet.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 4

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

2. Bestämmelserna i 4 kap. 2 § andra stycket 4-6 skall tillämpas i fråga
om drycker som kommit in i landet efter ikraftträdandet.

268

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt

Härigenom föreskrivs att 15 och 21 §§ lagen (1994:1564) om alkohol-
skatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

15 §

Om annan än upplagshavare, registrerad varumottagare eller oregistre-
rad varumottagare i Sverige förvärvar skattepliktig vara från ett annat
EG-land och varan transporteras av säljaren eller av annan för säljarens
räkning (distansförsäljning), är säljaren skattskyldig. Säljaren skall ställa
säkerhet för betalning av skatten innan transport från det andra EG-landet
påbörjas.

Vid distansförsäljning skall säljaren företrädas av en av beskattning-
smyndigheten godkänd representant. En sådan representant skall enligt
fullmakt av säljaren som ombud för denne svara för redovisningen av
alkoholskatt och i övrigt företräda säljaren i frågor som gäller skatt enligt
denna lag. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas till-
gängligt hos representanten.

Andra stycket gäller inte en utländsk säljare som är juridisk person och
har ett fast driftställe här i landet.

Bestämmelserna i 11 § första meningen om återkallelse tillämpas även
på representant som avses i andra stycket.

Bestämmelsen i första stycket
omfattar även sådana överlåtelser
som sker utan vinstsyfte och som
inte utgör gåvoförsändelse. I dessa
fall gäller dock inte bestämmelsen
om godkänd representant i andra
stycket. Inte heller gäller registre-
ringsskyldighet enligt 17 §.

21 §

Den som är oregistrerad varumottagare enligt 13 § skall lämna dekla-
ration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor. Deklarationen
skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter
den dag när varorna togs emot.

Den som är skattskyldig enligt 8 § 5 skall lämna deklaration när skat-
tepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter införseln.

Den som tillverkar skattepliktiga varor utan att vara godkänd upplags-
havare skall lämna deklaration när varorna tillverkas.

Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag då varorna tillverkades.

Den som enligt 15 § sista stycket
överlåter skattepliktig vara skall
lämna deklaration for varje leve-

Prop. 1997/98:100

Bilaga 4

269

rans. Deklarationen skall ha
kommit in till beskattningsmyndig-
heten senast fem dagar efter det
att leverans skett.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 4

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

270

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 16 och 22 §§ lagen (1994:1563) om tobaks-
skatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

16 §

Om annan än upplagshavare, registrerad varumottagare eller oregistre-
rad varumottagare i Sverige förvärvar skattepliktig vara från ett annat
EG-land och varan transporteras av säljaren eller av annan för säljarens
räkning (distansförsäljning), är säljaren skattskyldig. Säljaren skall ställa
säkerhet för betalning av skatten innan transport från det andra EG-landet
påbörjas.

Vid distansförsäljning skall säljaren företrädas av en av beskattning-
smyndigheten godkänd representant. En sådan representant skall enligt
fullmakt av säljaren som ombud för denne svara för redovisningen av
tobaksskatt och i övrigt företräda säljaren i frågor som gäller skatt enligt
denna lag. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas till-
gängligt hos representanten.

Andra stycket gäller inte en utländsk säljare som är juridisk person och
har ett fast driftställe här i landet.

Bestämmelserna i 12 § första meningen om återkallelse tillämpas även
på representant som avses i andra stycket.

Bestämmelsen i första stycket
omfattar även sådana överlåtelser
som sker utan vinstsyfte och som
inte utgör gåvoförsändelse. I dessa
fall gäller dock inte bestämmelsen
om godkänd representant i andra
stycket. Inte heller gäller registre-
ringsskyldighet enligt 18 §.

22 §

Den som är oregistrerad varumottagare enligt 14 § skall lämna dekla-
ration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor.

Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag då varorna togs emot.

Den som är skattskyldig enligt 9 § 5 skall lämna deklaration när skat-
tepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter införseln. Den som till-
verkar skattepliktiga varor utan att vara upplagshavare skall lämna dekla-
ration när varorna tillverkas. Deklarationen skall ha kommit in till be-
skattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då varorna tillver-
kades.

Den som enligt 16 § sista styck-
et överlåter skattepliktig vara skall
lämna deklaration for varje leve-

Prop. 1997/98:100

Bilaga 4

271

rans. Deklarationen skall ha
kommit in till beskattningsmyn-
digheten senast fem dagar efter
det att leverans skett.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 4

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

272

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land
inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs1 att 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets befo-
genheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1997/98:100

Bilaga 4

2

Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:

1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigs-materiel, och
produkter som avses i lagen (1991:341) om strategiska produkter,

2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning
av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen,

3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),

4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),

5. injektionssprutor och kanyler,

6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel,

7. springstiletter, springknivar, knogjäm, kaststjämor, riv- eller nit-
handskar, batonger, karate-pinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,

8. kulturföremål som avses i 5 kap. 4-6 §§ lagen (1988:950) om kul-
turminnen m.m.,

9. hundar och katter för annat ändamål än handel,

10. spritdrycker, vin och starköl
enligt alkohollagen (1994:1738)
och tobaksvaror vid kontroll av
åldersgränsen i 13 § tobakslagen
(1993:581),

10. spritdrycker, vin och starköl
enligt alkohollagen (1994:1738),
teknisk sprit och alkoholhaltiga
preparat enligt lagen (1961:181)
om försäljning av teknisk sprit
m.m. samt tobaksvaror vid kon-

troll av åldersgränsen i 13 § tobak-
slagen (1993:581),.

11. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfan, fisk och reptiler,

12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det
finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer,
att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för
människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller
felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i öv-
rigt gäller för införseln inte är uppfyllda.

' Paragrafen föreslås också ändrad i prop. xxx.

2 Senaste lydelse 1996:944.

273

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 4

274

Förteckning över remissinstanserna

Finansdepartementets promemoria Förslag om kontroll av postforsändel-
ser innehållande alkohol- eller tobaksvaror har tillställts totalt elva re-
missinstanser. Efter remiss har yttranden avgivits av Svea hovrätt, Kam-
marrätten i Sundsvall, Justitiekanslern, Riksåklagaren, Rikspolisstyrel-
sen, Socialstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket, Posten AB
och Sveriges advokatsamfund.

Alkoholinspektionen har beretts tillfälle att avge yttrande men har av-
stått från att yttra sig.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 5

275

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till lag om punktskattekontroll av transporter m.m. av
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 § Denna lag är tillämplig vid punktskattekontroll som avser sådan
hantering av punktskattepliktiga varor som omfattas av rådets direktiv
92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskatte-
pliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana va-
ror1, senast ändrat genom rådets direktiv 96/99/EG2.

Bestämmelserna i denna lag är tillämpliga på

1. yrkesmässig hantering av punktskattepliktiga varor,

2. distansförsäljning av punktskattepliktiga varor, och

2 § Med punktskattepliktig vara avses tobaksvara, alkoholvara och mine-
raloljeprodukt.

Med tobaksvara avses vara som anges i 1 § andra stycket lagen
(1994:1563) om tobaksskatt.

Med alkoholvara avses vara som anges i 2-6 §§ lagen (1994:1564) om
alkoholskatt.

Med mineraloljeprodukt avses bränsle som anges i 1 kap. 3 a § lagen
(1994:1776) om skatt på energi.

3 § Med handling avses framställning i skrift eller bild samt upptagning
som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt
hjälpmedel.

Med transportmedel avses vatje slag av fordon som används för trans-
port på väg.

4 § Med skattskyldig avses vid yrkesmässig hantering av punktskatte-
pliktiga varor den som är skattskyldig enligt

1. 9 § första stycket 1-5 eller 27 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

2. 8 § första stycket 1-5 eller 26 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt
och,

3. 4 kap. 1 § första stycket 1-5 eller 7 eller 2 § lagen (1994:1776) om
skatt på energi.

EGT nr L 76,23.3.92, s. 1 (Celex 392L0012)

EGT nr L 8, 11.1.1997, s. 12 (Celex 396L0099)

Prop. 1997/98:100

Bilaga 6

276

5 § Ett beslut om åtgärd enligt denna lag får fattas endast om skälen för ProP- 1997/98:100
åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för Bilaga 6

den enskilde.

6 § Transporter av punktskattepliktiga varor skall förutom vad som
framgår av lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om
alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi åtföljas av ledsa-
gardokument och bevis om ställd säkerhet i den utsträckning som följer
av artiklarna 7 och 18 i det direktiv som anges i 1 kap. 1 §.

Transporter som avses i första stycket skall förutom vad som framgår
av lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt och lagen om skatt på
energi även omfattas av säkerhet för betalning av skatt i den utsträckning
som följer av artiklarna 7, 10, 13 och 15 i det direktiv som anges i 1 kap.

!§•

2 kap. Transportkontroll

1 § För att kontrollera att transporter av punktskattepliktiga varor trans-
porteras i enlighet med 1 kap. 6 § får tullmyndigheten kontrollera det
som är eller kan antas vara yrkesmässig vägtransport (transportkontroll).
Transportkontroll far ske under pågående transport och då varor på-, av-
eller omlastas i direkt anslutning till transport.

Transportkontroll får genomföras även på områden som inte är till-
gängliga för allmänheten.

2 § Tullmyndigheten får vid transportkontroll undersöka transportmedel,
lådor, behållare eller andra utrymmen i transportmedel, containrar eller
tankar där punktskattepliktiga varor kan förvaras under transport. Myn-
digheten far vidare eftersöka och granska ledsagardokument, bevis om
ställd säkerhet och andra handlingar som kan vara av betydelse för be-
skattningen samt undersöka och ta prov på varor. Myndigheten far vid
granskningen använda tekniska hjälpmedel som finns i transportmedlet.

3 § Vid genomförande av transportkontroll far tullmyndigheten

1. öppna transportmedel, containrar eller tankar som är låsta eller har
tillslutits på annat sätt,

2. bereda sig tillträde till områden som inte är tillgängliga för allmän-
heten, och

3. försegla transportmedel, containrar, tankar eller områden som inte är
tillgängliga för allmänheten.

Första stycket 1 och 3 gäller även lådor, behållare eller andra utrym-
men som finns i containrar, tankar eller på områden som inte är tillgäng-
liga för allmänheten.

Polisen skall lämna den handräckning som behövs för kontrollen.

4 § Förare är skyldiga att stanna på anmaning som ges av tjänsteman vid
tullmyndigheten.

277

5 § Förare är skyldiga att på tullmyndighetens begäran legitimera sig
eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet.

6 § Förare är skyldiga att se till att ledsagardokument och bevis om ställd
säkerhet följer med transporten i enlighet med 1 kap. 6 §. Vid transport-
kontroll skall förare tillhandahålla tullmyndigheten nämnda dokument.

7 § Förare eller ägare till varor som skall kontrolleras skall vid transport-
kontroll

1. ge tullmyndigheten möjlighet att undersöka varorna och transport-
medlen och utan kostnad tillhandahålla varuprov, och

2. ansvara för den transport som behövs för kontrollen samt ansvara
för uppackning och återinpackning av varorna.

Skyldighet enligt första stycket 1 gäller endast i den utsträckning som
enskilda förfogar över det som skall undersökas.

Den som åsidosätter sin skyldighet enligt första stycket skall ersätta
staten för dess kostnader på grund av detta. Ersättningsskyldigheten skall
efterges helt eller delvis om det framstår som oskäligt att ta ut ersättning.

8 § En transportkontroll får inte pågå längre än sex timmar.

3 kap. Omhändertagande

1 § Om en punktskattepliktig vara påträffas vid transportkontroll och om
det finns anledning att anta att transporten inte sker i enlighet med 1 kap.
6 § får den vara, handling, låda, behållare, container eller tank som med-
förs vid transporten tas om hand för kontroll av om punktskatt skall be-
talas i Sverige och vem som i så fall är skattskyldig. För dessa fall gäller

2 kap. 2 och 3 §§ i tillämpliga delar.

Beslut enligt första stycket far verkställas omedelbart.

2 § När en vara omhändertas får även emballage, behållare och förva-
ringsmaterial tas om hand.

3 § Föraren eller ägaren till vara som har tagits om hand skall vid om-
händertagandet

1. utan kostnad tillhandahålla varuprov, och

2. ansvara för transport av den omhändertagna varan från platsen där
transportkontrollen genomförts.

Skyldigheten i första stycket 2 gäller endast transport som sker i direkt
anslutning till omhändertagande av en punktskattepliktig vara.

Den som åsidosätter sin skyldighet enligt första stycket skall ersätta
staten för dess kostnader på grund av detta. Ersättningsskyldigheten skall
efterges helt eller delvis om det är oskäligt att ta ut ersättning.

4 § Egendom som är föremål för omhändertagande skall förvaras av
tullmyndighet eller den som fått i uppdrag av myndigheten att sköta för-
varingen.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 6

278

Omhändertagen egendom skall vårdas väl och stå under noggrann till-
syn.

5 § Om skattskyldighet föreligger för omhändertagen punktskattepliktig
vara enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om al-
koholskatt eller lagen (1994:1776) skatt på energi skall tullmyndigheten
besluta om skatten på varan om

1. skattskyldighet har inträtt, och

2. varan har transporterats i strid med 1 kap. 6 §.

Skatt enligt första stycket skall tas ut enligt de skattesatser som anges i
lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på
energi.

Första stycket gäller inte i sådana fall som avses i 9 a § tullagen
(1994:1550).

6 § Ett omhändertagande av annan egendom än punktskattepliktiga varor
eller handlingar skall upphävas om,

1. omhändertagandet inte längre är nödvändigt för sådan kontroll som
avses i 3 kap. 1 §, eller

2. ett beslut om beslag enligt 27 kap. rättegångsbalken eller lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling meddelas för egendomen eller
handlingen.

7 § Ett omhändertagande av en punktskattepliktig vara skall upphävas
om,

1. varan inte har transporterats i strid med 1 kap. 6 §,

2. skattskyldighet för varan inte föreligger eller inte har inträtt i Sveri-
ge,

3. skatt som påförts enligt 5 § betalas,

4. ett beslut om beslag enligt 27 kap. rättegångsbalken eller lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling meddelas för varan,

5. egendomen förklaras förverkad, eller

6. det är oskäligt att låta omhändertagandet bestå.

8 § Oavsett vad som föreskrivs i 7 § 1-3 skall ett omhändertagande av en
alkohol- eller tobaksvara bestå om det är sannolikt att varan är avsedd att
bjudas ut till försäljning i Sverige och

1. den som gör anspråk på en omhändertagen alkoholvara inte har till-
verknings- eller partihandelstillstånd enligt alkohollagen (1994:1738)
eller föreskrivet tillstånd för försäljning enligt lagen (1961:181) om för-
säljning av teknisk sprit m.m. för varan i fråga, eller

2. det är uppenbart att en omhändertagen tobaksvara är avsedd att bju-
das ut till försäljning i strid med 11 § tobakslagen (1993:581) eller 4 §
lagen (1994:1563) om tobaksskatt.

4 kap. Förverkande

Prop. 1997/98:100

Bilaga 6

1 § Omhändertagen punktskattepliktig vara far förverkas om,

279

1. ett beslut om skatt enligt 3 kap. 5 § har vunnit laga kraft och skatten
inte har betalats inom en månad från den dag då beslutet vann laga kraft,

2. det av annan anledning saknas grund för att med stöd av 3 kap. 7 §
upphäva ett omhändertagande, eller

3. ett beslut enligt 3 kap. 8 § att omhändertagandet skall bestå har vun-
nit laga kraft.

Ett förverkande med stöd av första stycket 2 får inte ske förrän tre må-
nader förflutit från den dag då beslutet att omhänderta varan fattades.

Ett beslut om förverkande får inte fattas om det är oskäligt.

2 § Egendom som har varit omhändertagen far förverkas om inte ägaren
eller någon annan rättsinnehavare har gjort anspråk på den inom tre må-
nader från den dag då omhändertagandet upphävdes.

3 § Om omhändertagen egendom förklaras förverkad far förverkandet
även omfatta emballage, behållare och förvaringsmaterial.

4 § Skyldighet att betala skatt som påförts med stöd av 3 kap. 5 § består
även efter det att varorna förverkats.

5 § Särskild rätt till egendom som förklarats förverkad består om inte
även den särskilda rätten förklaras förverkad. Sådan rätt som vunnits ge-
nom utmätning eller betalningssäkring upphör dock, såvida det inte av
särskild anledning förordnas att rätten skall bestå. I beslut om förverkan-
de skall anteckning om bestående särskild rätt göras.

6 § När ett beslut om förverkande av annan egendom än punktskatteplik-
tiga varor och mineraloljeprodukter vunnit laga kraft skall egendomen
säljas genom tullmyndighets försorg. Vid försäljningstillfället skall
tullmyndigheten göra förbehåll för en sådan känd rättighet som gäller
enligt 5 §. Om förverkad egendom inte kan säljas far den i stället förstö-
ras.

I fråga om alkoholvaror som har förverkats enligt denna lag gäller la-
gen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. i till-
lämpliga delar.

Tobaksvaror som har förverkats enligt denna lag skall förstöras genom
tullmyndighetens försorg.

7 § Har ett förverkande skett med stöd av 1 § första stycket 1 skall in-
täkterna från försäljning enligt 6 § första eller andra stycket användas till
att betala punktskatten för varan. Om det därefter finns ett överskott skall
detta ges ut till den vars vara förverkats om denne är känd. Annars skall
överskottet tillfalla staten.

I andra fall än som avses i första stycket skall försäljningsintäkten till-
falla staten.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 6

280

5 kap. Transporttillägg

1 § En särskild avgift (transporttillägg) skall påforas en avsändande
upplagshavare om

1. ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet inte följer med
transporten i den utsträckning som följer av 1 kap. 6 §, eller

2. säkerhet inte ställts for transporten i den utsträckning som följer av 1
kap. 6 §.

Transporttillägg skall påforas en skattskyldig om

1. anmälningsskyldighet eller skyldighet att ställa säkerhet som följer
av 17 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 16 § lagen (1994:1564) om
alkoholskatt eller 4 kap. 1 § fjärde stycket lagen (1994:1776) om skatt på
energi inte iakttagits, eller

2. säkerhet enligt 16 § lagen om tobaksskatt, 15 § lagen om alkohol-
skatt eller 4 kap. 10 § lagen om skatt på energi inte ställts på föreskrivet
sätt.

Transporttillägget är tjugo procent av de punktskatter som belöper på
eller kan antas belöpa på varorna.

2 § Om en avsändande upplagshavare kommer in med ett i föreskriven
ordning upprättat ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet till
tullmyndighet inom en månad från dagen för beslutet om transporttillägg,
skall transporttillägg som påförts med stöd av 1 § första stycket 1 undan-
röjas.

Ett transporttillägg som påförts med stöd av 1 § andra stycket skall un-
danröjas om det i ett ärende eller mål om skatt enligt denna lag, lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, lagen
(1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller
lagen (1994:1776) om skatt på energi konstateras att den som påförts
tillägget inte är skattskyldig.

3 § Avsändande upplagshavare och skattskyldig skall befrias från trans-
porttillägg om det är uppenbart oskäligt att ta ut tillägget.

4 § Bestämmelserna om undanröjande av och befrielse från transport-
tillägg skall beaktas även om det inte har framställts något yrkande om
detta.

5 § Transporttillägg tas ut på samma sätt som skatt enligt 5 kap. lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter
är tillämplig på transporttillägg.

6 kap. Betalning av skatt m.m.

1 § Skatt som påförs med stöd av 3 kap. 5 § förfaller till betalning ome-
delbart och skall betalas till tullmyndighet. Skatten betalas genom insätt-
ning på särskilt konto. Betalning anses ha skett den dag då den har bok-
förts på det särskilda kontot.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 6

281

2 § Om ett beslut enligt 3 kap. 5 § överklagats, den skattskyldige begärt
omprövning eller det annars kan antas att skatten kommer att sättas ned,
kan den skattskyldige av tullmyndigheten få anstånd med att betala skat-
ten. Bestämmelserna i 17 kap. § 2, 3, 9 och 11 §§ skattebetalningslagen
(1997:483) gäller då i tillämpliga delar.

3 § Om skatt som påförts med stöd av 3 kap. 5 § skall återbetalas efter
omprövning eller överklagande skall ränta utgå enligt 5 kap. 14 § lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Ränta utgår från
den dag då skattebeloppet har betalats till och med den dag då det åter-
betalas.

I fråga om indrivning gäller 5 kap. 16-18 §§ lagen om punktskatter
och prisregleringsavgifter.

7 kap. Behörighet att fatta beslut m.m.

1 § Beslut om förverkande fattas av allmän förvaltningsdomstol på ansö-
kan av tullmyndigheten.

En ansökan enligt första stycket skall prövas av den länsrätt inom vars
domkrets omhändertagandet av egendomen verkställdes.

2 § Övriga beslut enligt denna lag fattas av tullmyndigheten.

3 § När ett beslut om transportkontroll och omhändertagande har verk-
ställts skall ett bevis över verkställigheten utfärdas. Vid transportkontroll
behöver dock ett bevis utfärdas endast om en punktskattepliktig vara på-
träffas eller någon berörd person annars begär det.

Ett bevis över verkställighet skall lämnas över till den som berörs av
åtgärden och innehålla uppgifter om

1. var beslutet verkställts,

2. när det gäller transportkontroll, vilka som var närvarande vid kon-
trollen, när kontrollen påbörjades och avslutades, vad som genomsökts
samt annat av betydelse som förekommit vid kontrollen, och

3. vad som omhändertagits samt annat av betydelse som förekommit
vid omhändertagandet.

4 § Polisen är skyldig att medverka i kontrollverksamhet enligt denna
lag. Vad som sägs i 2 kap. och 3 kap. 1 § gäller vid sådan medverkan
också polismyndighet och polisman.

8 kap. Utlämnande av uppgifter

1 § Uppgifter som myndighet förfogar över och som behövs för punkt-
skattekontroll enligt denna lag skall på tullmyndighetens begäran tillhan-
dahållas denna.

Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger dock inte i fråga om
uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller

Prop. 1997/98:100

Bilaga 6

282

3 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) eller en bestämmelse till vilken
hänvisas i någon av de nämnda paragraferna.

Om sekretess gäller för uppgift enligt någon annan bestämmelse i sek-
retesslagen och ett utlämnande skulle medföra synnerligt men för något
enskilt eller allmänt intresse föreligger uppgiftsskyldighet endast om re-
geringen på ansökan av tullmyndighet beslutar att uppgiften skall lämnas
ut.

9 kap. Överklagande m.m

1 § Beslut enligt 2 kap. 1-6 §§ samt 3 kap. 4 § får inte överklagas. Övri-
ga beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Riksskatteverket far överklaga beslut enligt denna lag.

2 § Riksskatteverket far från tullmyndigheten ta över uppgiften att i all-
män förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller
en viss grupp av ärenden.

3 § Riksskatteverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.

10 kap. Vissa bestämmelser om handläggningen i domstol m.m.

1 § Mål om omhändertagande och förverkande skall handläggas skynd-
samt.

2 § I mål om förverkande av egendom skall, om ägaren till egendomen
inte är känd eller saknar känt hemvist i riket, den som senast innehade
varorna anses vara motpart vid handläggningen i domstol i stället för
ägaren till egendomen.

Ägare till egendom far överta talan som förs av den som anses vara
motpart enligt första stycket.

3 § I mål om förverkande där ägaren är okänd skall länsrätten utfärda ett
föreläggande i Post och Inrikes Tidningar och andra lämpliga tidningar
att ägaren skall ge sig till känna senast två månader efter föreläggandet,
vid påföljd att frågan annars kan avgöras utan att ägaren fått möjlighet att
yttra sig. Föreläggandet skall innehålla uppgifter om egendomen och om
de omständigheter under vilka den omhändertagits samt övriga omstän-
digheter som kan vara av betydelse för att identifiera egendomen.

Första stycket gäller även den som innehar särskild rätt till en viss
egendom. Ett föreläggande behöver dock endast utfärdas om det finns
särskild anledning att anta att någon innehar särskild rätt till egendomen.

4 § Vid handläggning i länsrätt eller kammarrätt av frågor om omhän-
dertagande, förverkande samt transporttillägg skall muntlig förhandling
hållas om någon enskild part begär det. Muntlig förhandling behöver
dock inte hållas om det är uppenbart obehövligt. En enskild part skall
upplysas om rätten till muntlig förhandling.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 6

283

11 kap. Straff

Prop. 1997/98:100

Bilaga 6

1 § Den som av uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot skyldigheten att
stanna på anmaning enligt 2 kap. 3 döms till penningböter.

2 § Till penningböter döms den som bryter mot skyldigheten att legitime-
ra sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet enligt 2 kap. 4 §.
Ansvar skall dock inte dömas ut om den tillfrågades identitet genast kun-
nat fastställa

3 § Förare som av uppsåt eller av oaktsamhet underlåter att medföra fö-
reskrivna ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet döms till pen-
ningböter.

4 § Bestämmelserna i 13 § och 24 § första stycket första meningen la-
gen (1960:418) om straff för varusmuggling gäller för brott enligt detta
kapitel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 då lagen (1996:598) om kon-
troll av yrkesmässiga vägtransporter av mineraloljeprodukter, alkohol
och tobak upphör att gälla. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i
fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

284

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskat-
ter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter

dels att 3 kap. 11 § skall ha följande lydelse,

dels att det skall införas en ny paragraf, 3 kap. 6 a §, av följande lydel-

se.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1997/98:100

Bilaga 6

3 kap.

M

Uppgifter som myndighet förfo-
gar över och som behövs för skat-
tekontroll skall på beskattning-
smyndighetens begäran tillhanda-
hållas denna.

Uppgiftsskyldighet enligt första
stycket föreligger dock inte i fråga
om uppgifter för vilka sekretess
gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 §
eller 3 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100) eller en bestämmelse
till vilken hänvisas i någon av de
nämnda paragraferna.

Om sekretess gäller för uppgift
enligt någon annan bestämmelse i
sekretesslagen och ett utlämnande
skulle medföra synnerligt men for
något enskilt eller allmänt intresse
föreligger uppgiftsskyldighet en-
dast om regeringen på ansökan av
beskattningsmyndigheten beslutar
att uppgiften skall lämnas ut.

Vid skatterevision far räken-
skapsmaterial och andra handlingar
som rör verksamheten granskas, om
de inte skall undantas enligt 15 §.
Med handling förstås framställning
i skrift eller bild samt upptagning
som kan läsas, avlyssnas eller på
annat sätt uppfattas endast med tek-
niskt hjälpmedel.

Vid skatterevision far räken-
skapsmaterial och andra handlingar
som rör verksamheten granskas, om
de inte skall undantas enligt 15 §.
Med handling förstås framställning
i skrift eller bild samt upptagning
som kan läsas, avlyssnas eller på
annat sätt uppfattas endast med tek-
niskt hjälpmedel.

Senaste lydelse 1997:492.

285

Revisorn får ta prov på varor som Revisorn får ta prov på varor som
används, säljs eller tillhandahålls på används, säljs eller tillhandahålls på
annat sätt i verksamheten. Vidare annat sätt i verksamheten. Vidare
får han inventera kassan, granska får han inventera kassan, granska
varulager, inventarier, fordon, sär- varulager, inventarier, maskiner,
skild räknarapparatur, mätapparatur fordon, särskild räknarapparatur,
och tillverkningsprocesser. Han får mätapparatur och tillverkningspro-
också prova kassaapparatur, sär- cesser samt besiktiga lokaler och
skild räknarapparatur, mätapparatur byggnader som används i verksam-
och annan teknisk utrustning.       heten. Han får också prova kassa-

apparatur, särskild räknarapparatur,
mätapparatur och annan teknisk
utrustning.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 6

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

286

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskatt-
ning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från
land som är medlem i Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är med-
lem i Europeiska unionen

dels att nuvarande 10-13 §§ skall betecknas 14-17 §§,

dels att 4, 5, 7, 8 och nya 14 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det skall införas fem nya paragrafer, 10, 11, 12, 13, 18 och 19

Prop. 1997/98:100

Bilaga 6

§§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

4

Den som för in en vara för vilken
skatt skall betalas enligt denna lag
skall vid införseln anmäla detta till
Skattemyndigheten i Dalarnas län
(beskattningsmyndigheten). Be-
skattningsmyndigheten beslutar om
den skatt som skall betalas för varje
skattepliktig införsel. Skatten skall
betalas senast två veckor efter da-
gen för detta beslut. Skatten betalas
genom insättning på ett särskilt
konto. Betalning anses ha skett den
dag då den har bokförts på det sär-
skilda kontot.

Tullverket skall för beskattnings-
myndighetens räkning ta emot an-
mälan som avses i första stycket
när införseln sker där bemannad
tullplats finns.

På annan plats skall Tullverket
där det är möjligt se till att anmä-
lan kan lämnas på annat sätt. Tull-
verket skall i sådana fall vidarebe-
fordra anmälan till beskattning-
smyndigheten.

Har anmälan skett enligt andra
stycket skall Tullverket för beskatt-
ningsmyndighetens räkning besluta
om skatten och får i samband där-
med uppbära skatten, samt vidta

Föreslagen lydelse

§’

Den som för in en vara för vilken
skatt skall betalas enligt denna lag
skall vid införseln självmant dekla-
rera detta. Deklarationen skall
lämnas på heder och samvete. Om
införseln görs på bemannad tull-
plats skall deklarationen lämnas till
tulltjänsteman. Om införseln görs
på annan plats skall deklarationen
lämnas till Skattemyndigheten i
Dalarnas                    län

(beskattningsmyndigheten). En de-
klaration som skall lämnas till be-
skattningsmyndigheten skall ha
kommit in senast fem dagar efter
det att införseln gjordes.

Beskattningsmyndigheten beslu-
tar om den skatt som skall betalas
för varje skattepliktig införsel. Har
deklaration lämnats till tulltjänste-
man på bemannad tullplats eller
påträffas en skattepliktig vara vid
kontroll skall Tullverket för be-
skattningsmyndighetens räkning
besluta om skatten och far i sam-
band därmed uppbära skatten, samt
vidta nödvändig skattekontroll.

Senaste lydelse 1996:966.

287

nödvändig skattekontroll.

i

Den som för in en vara för vilken
skatt skall betalas enligt denna lag
skall, när inresan sker där beman-
nad tullplats finns, anmäla detta till
Tullverket vid införseln. Sker inför-
seln på annan plats skall anmälan
ändå lämnas till Tullverket om så-
dan möjlighet tillhandahålls av
verket. I annat fall skall anmälan
om införseln lämnas till beskatt-
ningsmyndigheten senast tre dagar
efter införseln.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 6

§'

Skatt enligt denna lag skall be-
talas senast två veckor efter dagen
då ett beslut enligt 4 § andra styck-
et meddelades. Skatten skall betalas
genom insättning på ett särskilt
konto. Betalning anses ha skett den
dag då den har bokförts på det sär-
skilda kontot.

2

Har resande vid fullgörande av Har resande vid fullgörande av
anmälningsskyldighet enligt denna deklarationsskyldighet enligt 4 §
lag lämnat uppgift som befinns första stycket lämnat uppgift som
oriktig, skall en särskild avgift på- befinns oriktig, skall en särskild
foras honom. Avgiften är femtio avgift påforas honom. Avgiften är
procent av det skattebelopp som femtio procent av det skattebelopp
inte skulle ha påforts honom om som inte skulle ha påforts honom
den oriktiga uppgiften hade godta- om den oriktiga uppgiften hade
gits.                                     godtagits.

Har resande fört in vara for vil- Har resande fört in vara for vil-
ken skatt skall betalas enligt denna ken skatt skall betalas enligt denna
lag utan att anmäla detta, skall en lag utan att deklarera detta, skall en
särskild avgift påforas honom. Av- särskild avgift påforas honom. Av-
giften är femtio procent av den giften är femtio procent av den
skatt som påförts honom.           skatt som påförts honom.

3

Beskattningsmyndigheten skall Beskattningsmyndigheten skall
påföra särskild avgift enligt 7 §. I påföra särskild avgift enligt 7 §. I
fall där den oriktiga uppgiften läm- fall där den oriktiga uppgiften läm-
nats i anmälan direkt till Tullverket nats i en deklaration direkt till
eller det vid kontroll som Tullver- Tullverket eller det vid kontroll
ket företagit framkommit att an- som Tullverket företagit framkom-
mälan inte lämnats skall Tullverket mit att deklaration inte lämnats
for beskattningsmyndighetens räk- skall Tullverket för beskattnings-
ning påföra särskild avgift.          myndighetens räkning påföra sär-

skild avgift.

1 Senaste lydelse 1996:704.

2 Senaste lydelse 1996:704.

3 Senaste lydelse 1997:360.

288

10§                             Prop. 1997/98:100

Om en vara förs in för vilken Bilaga 6
skatt skall betalas enligt denna lag
får Tullverket omhänderta varan
om det finns en risk att den skatt-
skyldige inte kommer att betala
skatten.

En omhändertagen vara får inte
lämnas ut förrän skatt och särskild
avgift som påförts enligt denna
lag har betalats. Omhändertagan-
det skall upphävas om skatten och
avgiften betalas eller beslutet att
påföra skatt upphävs.

11 §

Tullverket får besluta att vara
som är omhändertagen enligt 9 §
skall förverkas om beslut om skatt
och särskild avgift enligt denna
lag har vunnit laga kraft och
skatten och avgiften inte har be-
talats inom en månad räknat från
den dag då beslutet vann laga
kraft.

12 §

Skyldighet att betala skatt och
särskild avgift som påförts enligt
denna lag består även efter det att
varorna förverkats

13 §

När beslut om förverkande en-
ligt denna lag vunnit laga kraft
skall varan förstöras genom
tullmyndighets försorg.

10 §

Beslut enligt denna lag får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kam-
marrätten.

14 §1

Beslut enligt denna lag får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Riksskatteverket får
överklaga beslut enligt denna lag.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Senaste lydelse av förutvarande 10 § 1997:360.                                                            289

10 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 100

Överklagas beslut enligt denna lag förs det allmännas talan av beskatt-
ningsmyndigheten.

75#

Riksskatteverket far från be-
skattningsmyndigheten överta
uppgiften att i allmän förvalt-
ningsdomstol föra det allmännas
talan i visst ärende eller viss
grupp av ärenden.

Riksskatteverket för det allmän-
nas talan i Regeringsrätten.

19 §

Vid handläggningen i länsrätt
eller kammarrätt av frågor om om-
händertagande, förverkande samt
särskild avgift skall muntlig för-
handling hållas om enskild part
begär det. Muntlig förhandling be-
hövs dock inte hållas om det är up-
penbart obehövligt. Enskild part
skall upplysas om rätten till muntlig
förhandling.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 6

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Utom såvitt avser 18 § skall
dock äldre föreskrifter fortfarande tillämpas i fråga om förhållanden som
hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

290

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Euro-
peiska unionen

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1996:701) om Tullverkets befo-
genheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1997/98:100

Bilaga 6

För kontroll av att anmälnings-
skyldigheten enligt denna lag, eller
enligt lagen (1994:1565) om be-
skattning av privatinförsel av alko-
holdrycker och tobaksvaror från ett
land som är medlem i Europeiska
unionen, fullgjorts riktigt och full-
ständigt, samt för kontroll av att
gällande villkor för in- eller utförsel
av sådana varor som anges i 3 § 1
och 3-12 uppfyllts, får en
tulltjänsteman undersöka

För kontroll av att anmälnings-
skyldigheten enligt denna lag, eller
att deklarationsskyldigheten enligt
lagen (1994:1565) om beskattning
av privatinförsel av alkoholdrycker
och tobaksvaror från ett land som är
medlem i Europeiska unionen, full-
gjorts riktigt och fullständigt, samt
för kontroll av att gällande villkor
för in- eller utförsel av sådana varor
som anges i 3 § 1 och 3-12 upp-
fyllts, far en tulltjänsteman under-
söka

1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan
förvaras vid införsel från eller utförsel till ett annat EU-land,

2. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och
liknande som medförs av en resande vid inresa från eller utresa till ett
annat EU-land, eller av den som kan anmanas att stanna enligt 5 § första
stycket 2.

Ytterligare bestämmelser om befogenheter bl.a. avseende kroppsvisi-
tation och kroppsbesiktning finns i lagen (1960:418) om straff för va-
rusmuggling.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

291

5 Förslag till lag om ändring i tullregisterlagen (1990:137)

Härigenom föreskrivs att 2, 3, 6 och 8 §§ tullregisterlagen (1990:137)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Tullregistret far användas för

1. fastställande, uppbörd, restitution och redovisning av tull, annan
skatt och avgifter som skall betalas till tullverket,

2. fullgörande av övervaknings-, kontroll- och revisionsuppgifter inom
tullmyndigheternas område,

3. planering och tillsyn av tullmyndigheternas verksamhet och

4. framställning av statistik och andra samlingar av uppgifter inom ra-
men för den verksamhet som tullmyndigheterna ansvarar för.

Tullregistret får också användas
för

1. prövning av och tillsyn över
upplagshavare, skatteupplag och
registrerade varumottagare enligt
lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
lagen (1994:1564) om alkoholskatt
samt lagen (1994:1776) om skatt
på energi samt

2. revisions- och annan kontroll-
verksamhet enligt lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter.

3 §’

I den utsträckning som behövs för att ändamålet med registret skall till-
godoses får tullregistret innehålla

1. uppgifter som importörer och exportörer enligt lag eller annan för-
fattning är skyldiga att lämna med anledning av import eller export av
varor,

2. andra uppgifter som importör eller exportör lämnar i tullärenden,

3. uppgifterna i Europeiska gemenskapernas tulltaxa som avses i arti-
kel 20 i förordning (EEG) nr 2913/92, och i statistisk varuförteckning
som utfärdats av Generaltullstyrelsen,

4. uppgifter om kontroll av im- 4. uppgifter om kontroll av im-

port och export inom tullmyndig- port och export inom tullmyndig-
heternas område,                  hetemas område samt om kontroll

enligt lagen (1998:000) om punkt-
skattekontroll av transporter m.m.
av alkoholvaror, tobaksvaror och
mineraloljeprodukter,

Prop. 1997/98:100

Bilaga 6

Senaste lydelse 1996:957.

292

5. uppgifter for statistikproduktion,

6. uppgifter for debitering eller avräkning av skatt och avgifter som
inte påförs vid tulltaxering,

7. uppgifter om beslut av tullmyndigheter,

8. uppgifter om andra myndigheters beslut om import- och exportli-
censer,

9. uppgifter om tillstånd som krävs for import eller export av varor,

10. uppgifter om registrering hos Skattemyndigheten i Dalarnas län av
en importör som skattskyldig avseende vissa punktskatter,

11. uppgifter om betalning och indrivning av tull, annan skatt och av-
gifter,

12. uppgifter rörande fysiska och juridiska personers identitet,

13. uppgifter avseende identitets- 13. uppgifter om identitetsbe-

beteckningar for transportmedel teckningar för transportmedel, ge-
och                               nomsökta containrar eller tankar

samt ägare till dessa och

14. uppgifter for kontroll av, åtkomst till och användning av registret.
Närmare föreskrifter om tullregistrets innehåll meddelas av regeringen

eller den myndighet regeringen bestämmer.

Samtliga tullmyndigheter får ha terminalåtkomst till tullregistret. Annan
tullmyndighet än Generaltullstyrelsen far dock endast ta del av de upp-
gifter som behövs i myndighetens verksamhet.

Riksskatteverket får ha termi-
nalåtkomst till uppgifter om kon-
troll och beslut enligt lagen
(1998:000) om punktskattekontroll
av transporter m.m. av alkoholva-
ror, tobaksvaror och mineralolje-
produkter.

Skattemyndigheten får för ända-
mål som avses i 2 § andra stycket
ha terminalåtkomst till uppgifter
som avses i andra stycket.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 6

Uppgifter som hör till ett tull-
ärende skall gallras ut ur registret
sex år efter utgången av det kalen-
derår då uppgiften lämnades.

Uppgifter som hör till ett tull-
ärende skall gallras ut ur registret
sex år efter utgången av det kalen-
derår då uppgiften lämnades. Upp-
gifter om kontroll och beslut enligt
lagen (1998:000) om punktskatte-
kontroll av transporter m.m. av
alkoholvaror, tobaksvaror och
mineraloljeprodukter skall gallras
sex år efter utgången av det kalen-
derår då uppgiften registrerades.

293

Om det i lag eller annan författning har föreskrivits längre tid för beva-
rande av vissa uppgifter gäller den föreskriften. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får, om det finns särskilda skäl,
föreskriva annan tid för beväring av vissa uppgifter.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 6

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

294

6 Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738)

Härigenom föreskrivs att det i alkohollagen (1994:1738) skall inforas
en ny paragraf, 12 kap. 8 a §, av följande lydelse.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 kap.

8a§

Tullmyndighet får ha terminalåt-
komst till uppgifter om tillverk-
nings- och partihandelstillstånd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

295

7 Förslag till lag om särskild skattekontroll av torg- och mark-
nadshandel

Härigenom föreskrivs följande.

Definitioner

1 § Med torg- och marknadshandel avses i denna lag försäljning från
torg, gator, marknader, mässor, festivaler, loppmarknader, tillfälligt ut-
nyttjade lokaler eller liknande, om försäljningen inte bedrivs stadigva-
rande från eller i omedelbar anslutning till en näringsidkares fasta till-
verknings- eller försäljningsställe.

Med upplåtelsetillfälle avses varje tillfälle då en viss plats upplåts till
en viss person för torg- och marknadshandel.

Platsupplåtarens skyldigheter

2 § Den som upplåter en plats för torg- och marknadshandel skall före
upplåtelsen kontrollera om den som önskar få platsen upplåten till sig har
en F-skattsedel. Upplåtaren skall begära att fa en kopia av F-skattebeviset
eller, om sådant inte finns, föra anteckningar om namn, personnummer,
adress och telefonnummer för den som önskar fa platsen upplåten till sig
eller för dennes företrädare. Om det är fråga om en juridisk person skall
även uppgifter om firma och organisationsnummer antecknas. Person-
eller organisationsnummer behöver inte antecknas för den som är utlän-
ning eller utländsk juridisk person och inte har tilldelats sådant nummer.

Platsupplåtaren skall bevara de uppgifter som inhämtats med stöd av
första stycket i sju år efter det kalenderår upplåtelsen skedde. På begäran
skall uppgifterna lämnas till skattemyndigheten.

Revision och kontrollbesök

3 § Skattemyndigheten far besluta om revision hos den som har eller kan
antas ha upplåtit plats för torg- och marknadshandel för att kontrollera att
denne fullgjort sina skyldigheter enligt 2 §.

Revision enligt första stycket far göras hos den som är eller kan antas
vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig
att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) och hos
annan juridisk person än dödsbo.

I övrigt gäller bestämmelserna i 3 kap. 5 samt 9-14 c §§ taxeringslagen
(1990:324) i tillämpliga delar.

4 § Skattemyndigheten får besluta om kontrollbesök hos den som be-
driver eller kan antas bedriva torg- och marknadshandel. Myndigheten
får vid ett sådant besök kontrollera innehav av F-skattsedel och ställa
frågor om verksamheten.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 6

296

Platsupplåtarens kontrollavgift                                        Prop. 1997/98.100

Bilaga 6

5 § Om platsupplåtaren inte fullgjort sin skyldighet enligt 2 § skall
skattemyndigheten påföra denne en särskild avgift på 2 000 kronor för
varje upplåtelsetillfalle då skyldigheten inte har fullgjorts.

Platsupplåtaren får befrias från avgiften om det framstår som uppen-
bart oskäligt att ta ut den. Detta skall beaktas även om det inte framställts
något yrkande om detta.

Förfarandet

6 § Skattemyndigheten i den region där torg- och marknadshandeln be-
drivs eller har bedrivits fattar beslut enligt denna lag.

En skattemyndighet far uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta
beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Ett
sådant uppdrag far ges endast om den andra myndigheten går med på det
och det inte medför avsevärda besvär för den som beslutet rör.

7 § Beslut om revision och kontrollbesök samt föreläggande vid vite far
inte överklagas.

I fråga om debitering och betalning av sådan avgift som avses i 5 §
samt förfarandet i övrigt gäller bestämmelserna i skattebetalningslagen
(1997:483).

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

2. Det som är föreskrivet i 6 § första stycket om skattemyndigheten i
den region där torg- och marknadshandeln bedrivs eller har bedrivits
skall intill utgången av år 1998 i stället gälla skattemyndigheten i det län
där torg- och marknadshandeln bedrivs eller har bedrivits.

297

8 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:466) om särskilda tvångs-
åtgärder i beskattningsförfarandet skall ha följande lydelse.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1§'

Denna lag tillämpas vid revision eller annan kontroll av att skatt eller
avgift tas ut enligt bestämmelserna i

1. kupongskattelagen (1970:624),

2. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

3. fordonsskattelagen (1988:327),

4. taxeringslagen (1990:324),

5. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,

6. skattebetalnmgslagen (1997:483).

Lagen tillämpas även vid revision
enligt tullagen (1994:1550) och för
kontroll av att föreläggande enligt
lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter eller 69 §
tullagen fullgjorts riktigt och full-
ständigt.

Lagen tillämpas även vid revision
enligt tullagen (1994:1550) och
lagen (1998:000) om särskild skat-
tekontroll av torg- och marknads-
handel samt för kontroll av att fö-
reläggande enligt lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontroll-
uppgifter eller 69 § tullagen full-
gjorts riktigt och fullständigt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Senaste lydelse 1997:504.

298

9 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 22 kap. 11 § skattebetalnings-
lagen (1997:483) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1997/98:100

Bilaga 6

1 kap.

1 §’

Denna lag gäller vid bestämmande, debitering, redovisning och betal-
ning av

1. sådan skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxe-
ringslagen (1990:324),

2. avgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,

3. skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster,

4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),

5. avgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,

6. skattetillägg och försenings-
avgift i fråga om sådan skatt eller
avgift som avses i 1-5 samt förse-
ningsavgift enligt fastighetstaxe-
ringslagen (1979:1152), och

6. skattetillägg och försenings-
avgift i fråga om sådan skatt eller
avgift som avses i 1-5, försenings-
avgift enligt fastighetstaxerings-
lagen (1979:1152) samt avgift en-
ligt lagen (1998:000) om särskild
skattekontroll av torg- och mark-
nadshandel, och

7. ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1-6.

Lagen gäller inte när skatt enligt mervärdesskattelagen skall tas ut för
varor vid import. I sådant fall gäller tullagen (1994:1550).

22 kap.

11 §

Överklagande av beslut av länsrätten i fråga om

1. preliminär taxering,

2. sättet att ta ut preliminär skatt,

3. debitering eller ändring av preliminär skatt,

4. verkställande av skatteavdrag,

5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,

6. befrielse från skattetillägg och
förseningsavgift enligt 15 kap. 7
och 8 §§ och ränta enligt 19 kap.

11 §, samt

7. överföring av skatt till en an-

6. befrielse från skattetillägg och
förseningsavgift enligt 15 kap. 7
och 8 §§ och ränta enligt 19 kap.
11 §,

7. överföring av skatt till en an-

nan stat

nan stat, samt

8. beslut enligt lagen (1998:000)
om särskild skattekontroll av torg-

Senaste lydelse 1997:1032.

299

och marknadshandel

Prop. 1997/98:100

far prövas av kammarrätten endast om den har meddelat prövningstill-
stånd.

Bilaga 6

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

300

10 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning
vid återbetalning av skatter och avgifter.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid åter-
betalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §’

Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas el-
ler annars utbetalas på grund av bestämmelse i

1. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter eller
författning som anges i 1 kap. 1 § första stycket samma lag, i de fall då
utbetalningen ankommer på Skattemyndigheten i Dalarnas län,

2. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt for utomlands bosatta
artister m.fl.,

3. 10 kap. 1-4 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),

4. tullagen (1994:1550) och la-
gen (1994:1551) om tullfrihet
m.m., eller

5.         skattebetalningslagen
(1997:483).

4. tullagen (1994:1550) och la-
gen (1994:1551) om tullfrihet
m.m.,

5.         skattebetalningslagen
(1997:483), eller

6. lagen (1998:000) om punkt-
skattekontroll av transporter m.m.
av alkoholvaror, tobaksvaror och
mineraloljeprodukter.

Vad som sagts i första stycket 1 gäller inte utbetalning enligt 9 kap. 1 §
lagen (1994:1776) om skatt på energi och 13 § lagen (1978:69) om för-
säljningsskatt på motorfordon.

Avräkning skall också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut
som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i
2 § första meningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Senaste lydelse 1997:549.

301

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till lag om punktskattekontroll av
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter

00 kap. Kontroll av postförsändelser

1 § En tullmyndighet far undersöka postförsändelser, såsom paket, brev
och liknande för att kontrollera om de innehåller alkohol- eller tobaksva-
ror.

Sådana försändelser far öppnas om det finns anledning att anta att de
innehåller sådana varor som nämns i första stycket samt om de finns hos
tullmyndigheten eller på utväxlingspostkontoret.

Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddelande skall detta
omedelbart tillslutas och vidarebefordras till mottagaren.

Har en försändelse öppnats skall mottagaren och, om det är möjligt,
avsändaren underrättas så snart som möjligt, om inte särskilda skäl talar
emot det.

2 § Beslut om att öppna brev och andra försändelser som kan antas inne-
hålla förtroliga meddelanden far fattas endast av tullmyndighetens chef
eller, efter dennes förordnande, av någon annan tjänsteman vid myndig-
heten.

3 § Protokoll skall föras över den undersökning som görs i samband med
att en postförsändelse öppnas enligt 1 §. Av protokollet skall framgå än-
damålet med undersökningen och vad som har kommit fram vid denna.

4 § Alkohol- eller tobaksvaror som påträffas i en postförsändelse far tas
om hand av en tullmyndighet för kontroll av om punktskatt skall betalas i
Sverige och vem som i så fall är skattskyldig, om det finns anledning att
anta

1. att skattskyldighet föreligger enligt lagen (1994:1564) om alkohol-
skatt eller lagen (1994:1563) om tobaksskatt, och

2. att skatten inte har betalats eller att säkerhet för skattens betalning
inte har ställts enligt dessa lagar.

Även om förutsättningarna i första stycket inte är uppfyllda far alko-
hol- eller tobaksvaror tas om hand för kontroll av om gällande ålders-
gränser för införsel av nämnda varor iakttagits, om det finns anledning
att anta att mottagaren är under 20 år vad avser alkoholvaror och under
18 år när det gäller tobaksvaror.

När det gäller förfarandet med omhändertagna varor tillämpas be-
stämmelserna i 3 kap. 4 §.

5 § Om skattskyldighet har inträtt enligt lagen (1994:1564) om alkohol-
skatt eller lagen (1994:1563) om tobaksskatt för en omhändertagen alko-

Prop. 1997/98:100

Bilaga 7

302

hol- eller tobaksvara, skall tullmyndigheten besluta om skatten på varan.
Skatt skall tas ut enligt de skattesatser som anges i nämnda lagar.

Saknas tillräckliga uppgifter for att fastställa skatten får denna tas ut
med ett belopp som anges i 1 § lagen (1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är med-
lem i Europeiska unionen.

Är den skattskyldige inte känd, eller har han inte betalat skatten trots
anmaning därom, skall mottagaren ges tillfälle att lösa ut varan genom att
betala ett belopp som motsvarar skatten.

Talan mot beslut enligt första stycket får foras även av mottagaren av
varan.

6 § Ett omhändertagande enligt 4 § skall upphävas, om

1. det inte längre finns grund for ett omhändertagande,

2. mottagaren av varan betalat ett belopp som motsvarar den skatt som
belöper på denna, eller

3. det är oskäligt att låta omhändertagandet bestå.

7 § Omhändertagen alkohol- eller tobaksvara får förverkas, om

1. ett beslut om skatt enligt 5 § har vunnit laga kraft och skatten inte
har betalats inom två månader från den dag då beslutet vann laga kraft,
eller

2. det av annan anledning fortfarande finns grund for ett omhänderta-
gande.

En vara får inte förverkas med stöd av första stycket 2 förrän tre må-
nader efter den dag då beslutet att omhänderta varan fattades.

Ett beslut om förverkande får inte fattas om det är oskäligt.

8 § Skyldighet att betala skatt som påförts med stöd av 5 § består även
efter det att varorna förverkats.

9 § När ett beslut om förverkande enligt 7 § vunnit laga kraft skall varor-
na förstöras genom tullmyndighetens försorg.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 7

303

2 Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738)        Prop1997/98:10°

Bilaga 7

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 4 kap. 2 § alkohollagen

(1994:1738) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

’ Denna lag gäller tillverkning
l och införsel av alkoholdrycker och
i handel med sådana varor. Lagen
gäller också tillverkning av sprit.

Denna lag gäller tillverkning av
alkoholdrycker och handel med
sådana varor. Lagen gäller också
tillverkning av sprit.

Bestämmelser om införsel och försäljning av teknisk sprit finns i lagen
(1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m.

Föreskrifter om marknadsföring av alkoholdrycker finns, förutom i
denna lag, även i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om mark-
nadsföring av alkoholdrycker.

4 kap.

Spritdrycker, vin och starköl far föras in till landet endast av den som
har tillverknings- eller partihandelstillstånd avseende sådana varor.

Utöver vad som anges i första
stycket far spritdrycker, vin och
starköl föras in

1. av den som har rätt till tullfri-
het enligt 4 § lagen (1994:1547)
om tullfrihet m.m.,

2. av resande som har fyllt 20 år
eller person, som utför arbete på
transportmedel och som har upp-
nått nämnda ålder, för eget eller
familjens bruk eller som gåva till
närstående för dennes eller dennes
familjs personliga bruk och

3. som proviant på fartyg eller
luftfartyg enligt särskilda bestäm-
melser.

Utöver vad som anges i första
stycket far spritdrycker, vin och
starköl föras in

1. av den som har rätt till tullfri-
het enligt 4 § lagen (1994:1547)
om tullfrihet m.m.,

2. av resande som har fyllt 20 år
eller person, som utför arbete på
transportmedel och som har upp-
nått nämnda ålder, för eget eller
familjens bruk eller som gåva till
närstående för dennes eller dennes
familjs personliga bruk,

3. som proviant på fartyg eller
luftfartyg enligt särskilda bestäm-
melser,

4.  som gåvoförsändelse eller
som kommersiell försändelse un-
der yrkesmässig befordran till en
enskild person som har fyllt 20 år,
om dryckerna är avsedda för den-
nes eller dennes familjs personliga
bruk,

5. av en enskild person eller i
yrkesmässig befordran för en en-
skild person som har fyllt 20 år

304

och som flyttar till Sverige, om
dryckerna är avsedda för dennes
eller dennes familjs personliga
bruk, och

6. av en enskild person eller i
yrkesmässig befordran för en en-
skild person som har fyllt 20 år
och som har förvärvat dryckerna
genom arv eller testamente, om
dryckerna är avsedda för dennes
eller dennes familjs personliga
bruk.

Spritdrycker, vin och starköl som medförs som proviant på järnvägståg
i internationell trafik, får föras in i den utsträckning som krävs för serve-
ring av passagerare under tågets färd inom landet.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 7

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

2. Bestämmelserna i 4 kap. 2 § andra stycket 4-6 skall tillämpas i fråga
om drycker som kommit in i landet efter ikraftträdandet.

305

11 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 100

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt

Härigenom föreskrivs att 15 och 21 §§ lagen (1994:1564) om alkohol-
skatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

15 §

Om annan än upplagshavare, registrerad varumottagare eller oregistre-
rad varumottagare i Sverige förvärvar skattepliktig vara från ett annat
EG-land och varan transporteras av säljaren eller av annan för säljarens
räkning (distansförsäljning), är säljaren skattskyldig. Säljaren skall ställa
säkerhet för betalning av skatten innan transport från det andra EG-landet
påbörjas.

Vid distansförsäljning skall säljaren företrädas av en av beskattning-
smyndigheten godkänd representant. En sådan representant skall enligt
fullmakt av säljaren som ombud för denne svara för redovisningen av
alkoholskatt och i övrigt företräda säljaren i frågor som gäller skatt enligt
denna lag. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas till-
gängligt hos representanten.

Andra stycket gäller inte en utländsk säljare som är juridisk person och
har ett fast driftställe här i landet.

Bestämmelserna i 11 § första meningen om återkallelse tillämpas även
på representant som avses i andra stycket.

Bestämmelsen i första stycket
omfattar även sådana överlåtelser
som sker utan vinstsyfte och som
inte utgör gåvoförsändelser. I des-
sa fall gäller dock inte be-
stämmelsen om godkänd repre-
sentant i andra stycket. Inte heller
gäller registreringsskyldighet en-
ligt 17 §.

21 §

Den som är oregistrerad varumottagare enligt 13 § skall lämna dekla-
ration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor. Deklarationen
skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter
den dag när varorna togs emot.

Den som är skattskyldig enligt 8 § 5 skall lämna deklaration när skat-
tepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter införseln.

Den som tillverkar skattepliktiga varor utan att vara godkänd upplags-
havare skall lämna deklaration när varorna tillverkas.

Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag då varorna tillverkades.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 7

306

Den som enligt 15 § sista stycket
överlåter en skattepliktig vara
skall lämna en deklaration för
varje avsänd leverans. Deklara-
tionen skall ha kommit in till be-
skattningsmyndigheten senast fem
dagar efter avsändandet.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 7

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

307

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 16 och 22 §§ lagen (1994:1563) om tobaks-
skatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

16 §

Om annan än upplagshavare, registrerad varumottagare eller oregistre-
rad varumottagare i Sverige förvärvar skattepliktig vara från ett annat
EG-land och varan transporteras av säljaren eller av annan för säljarens
räkning (distansförsäljning), är säljaren skattskyldig. Säljaren skall ställa
säkerhet för betalning av skatten innan transport från det andra EG-landet
påbörjas.

Vid distansförsäljning skall säljaren företrädas av en av beskattning-
smyndigheten godkänd representant. En sådan representant skall enligt
fullmakt av säljaren som ombud för denne svara för redovisningen av
tobaksskatt och i övrigt företräda säljaren i frågor som gäller skatt enligt
denna lag. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas till-
gängligt hos representanten.

Andra stycket gäller inte en utländsk säljare som är juridisk person och
har ett fast driftställe här i landet.

Bestämmelserna i 12 § första meningen om återkallelse tillämpas även
på representant som avses i andra stycket.

Bestämmelsen i första stycket
omfattar även sådana överlåtelser
som sker utan vinstsyfte och som
inte utgör gåvoförsändelser. I des-
sa fall gäller dock inte be-
stämmelsen om godkänd represen-
tant i andra stycket. Inte heller
gäller registreringsskyldighet en-
ligt 18 §.

22 §

Den som är oregistrerad varumottagare enligt 14 § skall lämna dekla-
ration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor.

Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag då varorna togs emot.

Den som är skattskyldig enligt 9 § 5 skall lämna deklaration när skat-
tepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter införseln. Den som till-
verkar skattepliktiga varor utan att vara upplagshavare skall lämna dekla-
ration när varorna tillverkas. Deklarationen skall ha kommit in till be-
skattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då varorna tillver-
kades.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 7

308

Den som enligt 16 § sista styck-
et överlåter en skattepliktig vara
skall lämna en deklaration för
varje avsänd leverans. Deklara-
tionen skall ha kommit in till be-
skattningsmyndigheten senast fem
dagar efter avsändandet.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 7

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

309

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land
inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets befo-
genheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1997/98:100

Bilaga 7

3 §’

Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:

1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och
produkter som avses i lagen (1991:341) om strategiska produkter,

2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning
av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen,

3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),

4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),

5. injektionssprutor och kanyler,

6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel,

7. springstiletter, springknivar, knogjäm, kaststjämor, riv- eller nit-
handskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,

8. kulturföremål som avses i 5 kap. 4-6 §§ lagen (1988:950) om kul-
turminnen m.m.,

9. hundar och katter för annat ändamål än handel,

10. spritdrycker, vin och starköl
enligt alkohollagen (1994:1738)
och tobaksvaror vid kontroll av
åldersgränsen i 13 § tobakslagen
(1993:581),

10. spritdrycker, vin och starköl
enligt alkohollagen (1994:1738),
teknisk sprit och alkoholhaltiga
preparat enligt lagen (1961:181)
om försäljning av teknisk sprit
m.m. samt tobaksvaror vid kontroll

av åldersgränsen i 13 § tobaksla-
gen (1993:581),

11. nötkreatur, svin, far, getter, fjäderfan, fisk och reptiler,

12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det
finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer,
att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för
människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller
felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i öv-
rigt gäller för införseln inte är uppfyllda.

Senaste lydelse 1996:944.

Paragrafen föreslås också ändrad i prop. xxx.

310

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 7

311

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-31

Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet

Arne Baekkevold, justitierådet Edvard Nilsson.

Enligt en lagrådsremiss den 26 februari 1998 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över forslag till

1. lag om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, to-
baksvaror och mineraloljeprodukter,

2. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter,

3. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel
av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen,

4. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid
Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,

5. lag om ändring i tullregisterlagen (1990:137),

6. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),

7. lag om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel,

8. lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i be-
skattningsförfarandet,

9. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),

10. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning
av skatter och avgifter.

Förslagen har infor Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorerna
Petter Classon och Birgitta Pettersson samt hovrättsassessorn Peter
Broberg.

Till Lagrådet har inkommit en skrivelse från Lennart Granqvist.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet'.

Förslaget till lag om punktskattekontroll av transporter m.m. av
akoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter

Allmänna synpunkter

Den föreslagna lagen bygger på Skatteflyktskommitténs slutbetänkande
Punktskattekontroll av alkohol, tobak och mineraloljor, m.m. (SOU
1997:86). Till följd av den kritik som framförts vid remissbehandlingen
avviker emellertid det till Lagrådet överlämnade förslaget i viktiga hän-
seenden från de lösningar som betänkandet innehåller. Flera av de nu
föreslagna bestämmelserna har därför inte blivit föremål for någon
egentlig granskning från berörda myndigheters och organisationers sida
(jfr 7 kap. 2 § regeringsformen). Avsaknaden av synpunkter från instan-
ser med särskild sakkunskap vad gäller kontroll av punktskatter - ett
rättsområde som tveklöst måste betecknas som komplicerat - försvårar
givetvis Lagrådets bedömning av förslaget. Lagrådet kan dock samtidigt

Prop. 1997/98:100

Bilaga 8

312

konstatera att de förändringar som skett i förhållande till betänkandet på
det hela taget synes vara ägnade att förbättra den enskildes rättssäkerhet.

En avgörande fråga är om ett genomförande av den föreslagna lagen
kan - även med beaktande av de förbättringar från rättssäkerhetssyn-
punkt som förslaget innehåller - leda till alltför stora ingrepp i enskildas
ekonomiska förhållanden. Med tanke på att det inte synes möjligt att
överblicka alla konsekvenser av det tilltänkta systemet är frågan inte lätt
att besvara. Lagrådets uppfattning är dock att vissa inslag i förslaget fort-
farande far anses strida mot rimliga rättssäkerhetsintressen. Lagrådet
syftar exempelvis på att en försummelse i fråga om tillhandahållande av
ledsagardokument avseende en punktskattepliktig vara kan - även om
varans värde både absolut och relativt sett är obetydligt - leda till att
samtliga varor på samma transport tas om hand av tullmyndigheten. Som
Lagrådet kommer återkommer till i det följande kan det sättas i fråga om
den föreslagna s.k. proportionalitetsregeln utgör en tillräcklig garanti mot
omhändertaganden av detta slag.

Andra delar av förslaget som väcker farhågor vad gäller rättssäkerhe-
ten är villkoren för förverkande av varor ävensom samordningen mellan
tullmyndighetens beslut om skatt enligt den föreslagna lagen och skatte-
beslut enligt de reguljära reglerna i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter (LPP). Även till dessa frågor återkommer Lagrå-
det.

Lagrådet finner sammanfattningsvis att en del av de föreslagna regler-
na bör ändras så att enskilda rättssäkerhetsintressen i högre grad tillgodo-
ses. Med hänsyn till de stora befogenheter som det föreslagna systemet
ger det allmänna är det vidare nödvändigt att berörd personal, främst
tjänstemän inom tullen, har god kännedom om systemet och utför sina
arbetsuppgifter med gott omdöme. För detta torde erfordras avsevärda
utbildningsinsatser. Enligt Lagrådets uppfattning är det också angeläget
att det sker en fortlöpande uppföljning och utvärdering av hur de nya
reglerna tillämpas.

1 kap. 6 §

I denna paragraf anges vilka skyldigheter som gäller vid transport av
punktskattepliktiga varor. Bestämmelserna är avsedda att ligga till grund
för de kontrollåtgärder och sanktioner som föreskrivs i följande kapitel.
De skyldigheter som det är fråga om är dels de som för transporter från
Sverige framgår av lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564)
om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi, dels de som
för andra transporter inom EU följer av det s.k. cirkulationsdirektivet.

Enligt Lagrådets mening skulle den avsedda innebörden komma till
tydligare uttryck, om paragrafen ges följande lydelse:

”Transporter av punktskattepliktiga varor skall åtföljas av ledsagardo-
kument och bevis om ställd säkerhet samt omfattas av säkerhet för betal-
ning av skatt enligt vad som föreskrivs i lagen (1994:1563) om tobaks-
skatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt
på energi.

1 fall då de lagar som avses i första stycket inte är tillämpliga skall
transporter av punktskattepliktiga varor åtföljas av ledsagardokument och

Prop. 1997/98:100

Bilaga 8

313

12 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 100

bevis om ställd säkerhet i den utsträckning som följer av artiklarna 7 och ProP- 1997/98:100
18 i det direktiv som anges i 1 kap. 1 § samt omfattas av säkerhet för Bilaga 8
betalning av skatt i den utsträckning som följer av artiklarna 7, 10, 13
och 15 i nämnda direktiv.”

Avgörande för tillämpningen av åtskilliga paragrafer i den föreslagna
lagen är om en transport sker i strid med 1 kap. 6 § eller ej (se 2 kap. 1 §
samt 3 kap. 1 §, 5 § 2 och 7 § 1). I författningskommentaren till 3 kap.
5 § påpekas att smärre fel i ett ledsagardokument inte skall innebära att
transporten sker i strid med 1 kap. 6 §. Detta motivuttalande torde få be-
tydelse även vid tillämpningen av 2 kap. 6 § samt 5 kap. 1 § 1 och 2. Ett
sådant undantag från skyldigheterna enligt 1 kap. 6 § framgår dock inte
av lagtexten. Skall undantaget gälla, måste enligt Lagrådets mening en
uttrycklig bestämmelse om detta ställas upp. Bestämmelsen kan lämpli-
gen tas in som ett tredje stycke i förevarande paragraf och ges lydelsen
att en transport inte anses ha skett i strid med första eller andra stycket
om ett ledsagardokument som åtföljer transporten innehåller endast
smärre brister.

3 kap. 1 §
Påträffas punktskattepliktiga varor vid transportkontroll och finns det
anledning att anta att transporten inte skett i enlighet med 1 kap. 6 §, får
enligt första stycket de varor, handlingar och behållare m.m. som med-
förs vid transporten tas om hand för kontroll av betalningen av punkt-
skatt. Omhändertagandet omfattar alltså enligt förslaget inte bara varor
som kan antas bli föremål för tullmyndighetens beslut om punktskatt el-
ler förverkande. Tullmyndigheten kan också omhänderta varor som inte
är punktskattepliktiga liksom punktskattepliktiga varor som transporte-
rats i överensstämmelse med vad som sägs i 1 kap. 6 §. Enligt andra
stycket i förevarande paragraf får beslut enligt första stycket verkställas
omedelbart.

Bestämmelserna i första stycket ger således tullmyndigheten rätt att
omhänderta en hel last så snart lasten innehåller en liten mängd otillåtna
varor. Omhändertagandet av den del av lasten som avser annan egendom
än punktskattepliktiga varor skall dock enligt 3 kap. 6 § 1 upphävas om
omhändertagandet inte längre är nödvändigt för sådan kontroll som avses
i 3 kap. 1 §. I 3 kap. 7 § föreskrivs vidare att ett omhändertagande av
punktskattepliktiga varor skall upphävas bl.a. om varorna inte transporte-
rats i strid med 1 kap. 6 §.

Enligt Lagrådets uppfattning finns det en viss motsättning mellan reg-
lerna för omhändertagande i 3 kap. 1 § och reglerna för upphävande i
3 kap. 6 och 7 §§. Som reglerna är utformade synes exempelvis en icke
skattepliktig vara kunna omhändertas trots att förutsättningar samtidigt
föreligger för upphävande av omhändertagandet. Såvitt Lagrådet kan
förstå saknas det anledning att låta ett omhändertagande omfatta annan
egendom än sådana punktskattepliktiga varor - med tillhörande hand-
lingar, förpackningar och förvaringsmaterial - som kan antas ha trans-
porterats i strid med 1 kap. 6 §. Andra tillgångar bör få tas om hand bara
om särskilda skäl - t.ex. för att säkra bevisning - är för handen. Enligt
Lagrådets uppfattning bör lagförslaget kompletteras med en uttrycklig

314

bestämmelse av denna innebörd. Den i 1 kap. 5 § föreskrivna proportio-
nalitetsregeln kan, som tidigare antytts, inte anses utgöra en tillräckligt
effektiv spärr mot obefogat omhändertagande av egendom.

3 kap. 5 §

I första stycket föreskrivs att tullmyndigheten skall besluta om skatt på
omhändertagna varor om skattskyldighet för varorna föreligger enligt tre
angivna skatteförfattningar. Som förutsättning gäller dock att skattskyl-
dighet har inträtt och att varan transporterats i strid med 1 kap. 6 §.

Remissen innehåller inga regler om hur beslut om punktskatt med stöd
av första stycket skall samordnas med eventuella punktskattebeslut som
meddelas enligt det ordinarie systemet, dvs. enligt reglerna i LPP. Denna
problematik kan belysas med följande exempel rörande import av to-
baksvaror.

Av 9 § första stycket 5 lagen om tobaksskatt framgår att den är skatt-
skyldig som, i annat fall än som avses i nämnda stycke 1-3, från ett annat
EG-land till Sverige för in eller tar emot skattepliktiga varor, om varorna
skall användas för annat än privat bruk. Den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 5 skall, innan varorna transporteras från det andra EG-
landet, anmäla varorna till beskattningsmyndigheten (Skattemyndigheten
i Dalarnas län) och ställa säkerhet för betalning av skatten (17 §). Skatt-
skyldighet vid införsel enligt 9 § första stycket 5 inträder när de skatte-
pliktiga varorna förs in till Sverige (20 § första stycket 6). Deklaration
skall lämnas när skattepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall
ha kommit in till skattemyndigheten senast fem dagar efter införseln
(22 § andra stycket). I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller be-
stämmelserna i LPP.

För att en yrkesmässig införsel av nu beskrivet slag skall ske i enlighet
med 1 kap. 6 § krävs att transporten följer bestämmelserna i lagen om
tobaksskatt eller vad som i cirkulationsdirektivet föreskrivs om ledsagar-
dokument och ställande av säkerhet. Saknas exempelvis erforderliga do-
kument anses transporten ske i strid med 1 kap. 6 § även om deklaration
avlämnats och föreskriven säkerhet ställts. Tullmyndigheten kan i sådant
fall omhänderta tobaksvaroma med stöd av 3 kap. 1 § och påföra skatt
med stöd av 3 kap. 5 §. Den påförda skatten förfaller enligt 6 kap. 1 §
omedelbart och skall betalas till tullmyndigheten.

Av det anförda framgår att den som anmält, ställt säkerhet och deklare-
rat en införsel av tobaksvaror enligt reglerna i lagen om tobaksskatt - och
till följd därav påförs skatt enligt LPP - dessutom kan, om de villkor som
uppställts i 1 kap. 6 § inte iakttagits, påföras skatt med stöd av 3 kap. 5 §.
Lagrådet kan inte bedöma hur stor risken är för att varor i den beskrivna
och andra situationer blir föremål för omhändertagande och beslut om
skatt enligt den föreslagna lagen samtidigt som ett reguljärt beskattnings-
förfarande pågår enligt reglerna i LPP. Risken framstår dock inte som
försumbar. Med tanke på att en importör kan hamna i ett mycket besvär-
ligt läge om de båda skattesystemen tillämpas parallellt synes det nöd-
vändigt att denna samordningsproblematik klaras ut under det fortsatta
lagstiftningsarbetet.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 8

315

3 kap. 7 §                                                             Prop. 1997/98:100

I paragrafen anges i vilka fall ett omhändertagande av punktskattepliktig Bilaga. 8
vara normalt skall upphävas. Det gäller bl.a. om 1. varan inte har trans-
porterats i strid med 1 kap. 6 §, 2. skattskyldighet för varan inte förelig-
ger eller inte har inträtt i Sverige eller 3. skatt som påförts enligt 3 kap.

5 § betalas.

Som tidigare nämnts finns det anledning att jämföra dessa förutsätt-
ningar med förutsättningarna för omhändertagande enligt 3 kap. 1 § och
för beskattningsbeslut enligt 3 kap. 5 §. Enligt 3 kap. 1 § får omhänderta-
gande ske om en punktskattepliktig vara påträffas vid transportkontroll
och om det finns anledning anta att transporten inte sker i enlighet med
1 kap. 6 §. Enligt 3 kap. 5 § får beskattningsbeslut fattas om skattskyl-
dighet föreligger för varan enligt punktskattelagama samt skattskyldighet
har inträtt och varan har transporterats i strid med 1 kap. 6 §.

Av det anförda framgår att det för omhändertagande i princip räcker att
”det finns anledning anta” att varan inte transporterats i enlighet med
1 kap. 6 §, medan det för upphävande av omhändertagandet förutsätts att
varan inte ”har” transporterats i strid med 1 kap. 6 §. Det sistnämnda tor-
de innebära att det för upphävande krävs att det kan konstateras att trans-
porten skett enligt 1 kap. 6 §; oklarhet på den punkten skulle alltså med-
föra att omhändertagandet inte upphävs. Detta kan i så fall få till konsek-
vens att ett omhändertagande skall bestå även om omständigheterna inte
längre är sådana att de utgör grund för omhändertagande, dvs. även om
det inte längre finns anledning anta att transporten skett i strid med 1 kap.
6§.

En sådan ordning kan enligt Lagrådet inte godtas från rättssäkerhets-
synpunkt. Tillräcklig grund för upphävande bör i vart fall anses föreligga
om det inte längre finns grund för omhändertagande (jfr förslaget till 6 §

1 kapitlet om kontroll av postförsändelser i den lagrådsremiss som beslu-
tats den 12 mars 1998).

Även med en sådan ändring kan det emellertid ifrågasättas om paragra-
fen innebär en rimlig avvägning mellan effektivitet och rättssäkerhet.
Situationen kan t.ex. vara den att det efter företagen utredning visserligen
fortfarande finns sådana misstankar som utgör grund för omhändertagan-
de men däremot inte tillräckliga omständigheter för att kunna vare sig
besluta enligt 3 kap. 5 § om påföring av skatt eller konstatera enligt punkt

2 i förevarande paragraf att skattskyldighet för varan inte föreligger eller
inte har inträtt i Sverige. Situationen kan vara en följd av att ägaren till
varorna inte vill medverka i utredningen eller försöker dölja det rätta för-
hållandet. Men den kan också vara en följd av t.ex. svårigheter i allmän-
het att klarlägga riktigheten av sådana påståenden från ägaren som att
varorna inte skall beskattas i Sverige eller att de redan har beskattats här.
Det är tydligt att även utredningssvårigheter i sådana avseenden kommer
att gå ut över den enskilde genom att omhändertagandet består. Samtidigt
är det tullmyndigheten som ansvarar för utredningen. Vad nu sagts inger
enligt Lagrådets mening betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. Så
länge det endast är fråga om ett tillfälligt omhändertagande för utred-
ningsändamål synes visserligen ordningen kunna godtas. Om situationen
i det enskilda fallet fortfarande tre månader efter omhändertagandet är

316

den som beskrivits i det föregående kan varorna emellertid förverkas en-
ligt 4 kap. 1 §. Det är som Lagrådet närmare kommer att utveckla under
sistnämnda paragraf tveksamt om detta är acceptabelt.

Det bör slutligen påpekas att upphävandegrunden enligt punkt 3 rimli-
gen bör utformas så att den omfattar alla fall då skatten för varan betalats
och således inte bara fall då skatten betalas efter påföring enligt 3 kap.

5 §. Som Lagrådet påpekat under 3 kap. 1 § torde det bl.a. inte kunna
uteslutas att betalning sker i vanlig ordning enligt LPP.

4 kap. 1 §

Enligt paragrafen får en omhändertagen punktskattepliktig vara i princip
förverkas om det saknas grund för att med stöd av 3 kap. 7 § upphäva
omhändertagandet. Därvid gäller dock att vissa tidsfrister skall iakttas
innan förverkande far ske.

Lagrådet vill till en början påpeka att förverkande i detta sammanhang
har en delvis annan innebörd än vad som normalt är fallet. Det vanliga är
att ett förverkande innebär att egendomen och därmed eventuell intäkt
från försäljningen av denna tillfaller staten. I förevarande sammanhang
skall försälj ningslikviden i vissa fall användas till betalning av skatten
för varan och överskjutande belopp kunna tillfalla varans ägare.

Lagrådet har under 3 kap. 7 § behandlat såväl förutsättningarna för
omhändertagande som förutsättningarna för upphävande av ett sådant.
Lagrådet har därvid konstaterat att - även om den av Lagrådet föreslagna
ändringen av paragrafen genomförs - ett omhändertagande kan bestå så
länge ”det finns anledning anta” att transporten inte skett enligt 1 kap.

6 §. För att förverkande skall få ske uppställs enligt förevarande paragraf
endast den ytterligare förutsättningen att vissa tidsfrister skall iakttas. Det
innebär att egendom kan komma att frånhändas en enskild endast på
grundval av ett antagande om att en viss skyldighet inte iakttagits.

Enligt Lagrådets mening är detta inte en godtagbar ordning. I samman-
hanget är att märka att någon motsvarighet till det föreslagna förverkan-
deinstitutet inte finns i tullagen (1994:1550) eller inregränslagen. Lagrå-
det avstyrker på grund av det anförda att förverkande skall kunna ske
även om det inte kan klarläggas att skattskyldighet föreligger i Sverige.
Däremot bör det kunna godtas att förverkande far ske exempelvis om
skatt har påförts men inte betalats inom föreskriven tid.

4 kap. 2 §

Av denna paragraf framgår att ägaren till egendom som har varit omhän-
dertagen, liksom innehavaren av en särskild rätt till sådan egendom,
måste göra anspråk på egendomen inom tre månader från den dag då
omhändertagandet upphävdes; annars far egendomen förverkas. I sam-
band med att ägaren och andra rättsinnehavare enligt 21 § förvaltningsla-
gen (1986:223) underrättas om innehållet i beslutet om upphävande av
omhändertagandet bör enligt Lagrådets mening en upplysning lämnas
även om innehållet i förevarande paragraf.

Som nämnts ”får” egendom som har varit omhändertagen förverkas
om någon inte gör anspråk på egendomen inom den angivna tremån-
derstiden. Enligt Lagrådets mening måste förverkande enligt denna fa-

Prop. 1997/98:100

Bilaga 8

317

kultativa regel kunna underlåtas, om ett sådant anspråk visserligen fram-
ställs först efter utgången av denna tid men innan målet om förverkande
har avgjorts.

Av lagen framgår inte vad som skall ske med den egendom som har
varit omhändertagen sedan någon har gjort anspråk på den. Avsikten tor-
de vara att denne måste hämta egendomen själv och inte kan kräva att
tullmyndigheten sänder över den. Enligt Lagrådets mening bör en ut-
trycklig bestämmelse om detta tas in i lagen. Samtidigt bör regleras vad
som skall gälla, om den som gör anspråk på egendomen inte hämtar den
inom viss tid.

4 kap. 7 §

I paragrafen finns bestämmelser om vad intäkterna från en försäljning av
förverkad egendom skall användas till. Har förverkandet skett på grund
av att skatt som påförts med stöd av 3 kap. 5 § inte betalats skall - enligt
första stycket - försäljningsintäkten användas till att betala skatten. Åter-
står därefter något skall den överskjutande intäkten utges till ägaren. Om
egendomen förverkats på annan grund än att skatt som påförts med stöd
av 3 kap. 5 § inte har betalats skall - enligt andra stycket - intäkten från
försäljningen tillfalla staten.

I lagrådsremissen har inte närmare motiverats varför överskjutande
försäljningsintäkt skall tillfalla i det ena fallet ägaren och i det andra fal-
let staten. Lagrådet kan därför inte bedöma om det finns fog för denna
olika behandling. Frågan bör övervägas närmare i det fortsatta lagstift-
ningsarbetet.

10 kap. 2 §

Denna paragraf reglerar vem som skall anses vara motpart i mål om för-
verkande av egendom när ägaren inte är känd eller saknar känt hemvist i
riket. Paragrafen är avsedd att utgöra ett undantag från föreskriften i 10 §
förvaltningsprocesslagen (1971:291) att en ansökan om förverkande skall
tillställas ägaren även i sådana fall. För att det inte skall vara omöjligt att
få till stånd en domstolsprövning i det inte ovanliga fallet att ägaren är
okänd eller saknar känt hemvist i riket har därför valts en lösning som
enligt författningskommentaren utformats med ledning av 20 § lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling (varusmugglingslagen). Den
bestämmelsen innebär att talan om förverkande av beslagtagen egendom
far föras mot forsiare eller annan innehavare av egendomen, om ägaren
inte är känd eller saknar känt hemvist i riket eller av annan anledning inte
kan nås för delgivning på det sätt som är stadgat för stämning i brottmål.

I avsnitt 13.4 i remissen uttalas att sedvanliga bestämmelser om del-
givning av part givetvis måste iakttas när ägaren är känd, vilket innebär
att de möjligheter till delgivning som finns i delgivningslagen (1970:428)
måste användas på föreskrivet sätt. Med anledning av detta uttalande bör
påpekas att 5 § i den lagen innebär att delgivning av den som har känt
hemvist utom riket eller vistas på ort utom riket får ske enligt lagen på
den orten. Enligt 33 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken gäller
nämnda bestämmelse visserligen inte i brottmål, vilket utgör förklaringen
till att 20 § varusmugglingslagen har konstruerats på det sätt som nyss

Prop. 1997/98:100

Bilaga 8

318

angetts. Mål om förverkande enligt den nu föreslagna lagen utgör emel-
lertid inte brottmål. Anledning saknas därför att i denna lag införa ett
undantag från sedvanliga bestämmelser om delgivning i fall då ägaren
har känt hemvist utom riket.

Med hänsyn härtill förordar Lagrådet att orden ”i riket” i första stycket
far utgå, vilket innebär att paragrafen blir tillämplig när ägaren är okänd
eller saknar känt hemvist såväl inom som utom riket.

10 kap. 3 §

Första stycket har enligt författningskommentaren samband med 10 kap.
2 §. Eftersom den paragrafen inte hindrar att en ansökan om förverkande
prövas när ägaren är okänd, har länsrätten ålagts skyldighet att förelägga
en sådan ägare att ge sig till känna. En motsvarande situation föreligger
dock även när ägaren visserligen är känd men saknar känt hemvist. Ock-
så då kan en ansökan om förverkande prövas enligt 10 kap. 2 § utan att
ansökningen har delgetts ägaren. Om Lagrådets förslag till ändrad lydelse
av den paragrafen inte beaktas, gäller detta t.o.m. då ägaren har känt
hemvist utom riket. En sådan ordning är enligt Lagrådets mening inte
godtagbar. Ett föreläggande som avses i första stycket bör därför utfärdas
även i fall då ägaren saknar känt hemvist.

Andra stycket avser enligt författningskommentaren okända innehavare
av en särskild rätt till viss egendom. Detta framgår dock inte av den före-
slagna lagtexten, som därför bör förtydligas på denna punkt. Lagrådet
ifrågasätter vidare om inte en skyldighet att utfärda föreläggande enligt
detta stycke bör omfatta också rättsinnehavare som saknar känt hemvist.

Skyldigheten att utfärda föreläggande enligt andra stycket gäller enligt
den föreslagna lagtexten endast om det finns ”särskild anledning” att anta
att någon innehar särskild rätt till egendomen. Enligt författningskom-
mentaren föreligger emellertid denna skyldighet redan när det finns
”anledning” att göra ett sådant antagande. Enligt Lagrådets mening är
den ordning som anvisas i författningskommentaren att föredra framför
den som anges i lagtexten.

Under åberopande av det anförda förordar Lagrådet att paragrafen -
med ytterligare några redaktionella justeringar - ges följande lydelse:

”1 mål om förverkande av egendom skall länsrätten, om ägaren är
okänd eller saknar känt hemvist, utfärda ett föreläggande i Post- och Inri-
kes Tidningar och andra lämpliga tidningar att ägaren skall ge sig till
känna senast två månader efter föreläggandet, vid påföljd att frågan an-
nars kan avgöras. Föreläggandet skall innehålla uppgifter om egendomen
och om de förhållanden under vilka den omhändertagits samt övriga om-
ständigheter som kan vara av betydelse för att identifiera egendomen.

Ett föreläggande som avses i första stycket skall även utfärdas, om det
finns anledning att anta att någon innehar särskild rätt till egendomen
men denne är okänd eller saknar känt hemvist.”

10 kap. 4 §

Vid handläggning i länsrätt eller kammarrätt av frågor om omhänderta-
gande, förverkande samt transporttillägg skall muntlig förhandling hållas
om någon enskild part begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte

Prop. 1997/98:100

Bilaga 8

319

hållas om det är uppenbart obehövligt. I författningskommentaren anges
att paragrafen har utformats med ledning av 8 § lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter (lydelse enligt SFS
1989:1000).

Den föreslagna lagtexten föranleder inte någon invändning från Lagrå-
dets sida. Lagrådet vill dock erinra om att domstolarna vid sin bedöm-
ning av om muntlig förhandling skall hållas eller inte måste beakta att
den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättighe-
terna och de grundläggande friheterna sedan år 1995 gäller som svensk
lag (SFS 1994:1219). Av detta följer att hänsyn måste tas till den praxis
på området som utbildats vid tillämpning av artikel 6 (punkt 1) i konven-
tionen och som innebär att undantag från muntlig förhandling tillämpas
mycket restriktivt.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land om är
medlem i Europeiska unionen.

10 §

Enligt första stycket får Tullverket, om en vara förs in för vilken skatt
skall betalas enligt lagen, omhänderta varan om det finns en risk att den
skattskyldige inte kommer att betala skatten.

Paragrafen ger sålunda Tullverket rätt att omhänderta varor i syfte att
få ett påtryckningsmedel för betalning av punktskatterna. Rätten inträder
redan innan skatten förfallit till betalning och den gäller även om den
skattskyldige fullgjort sina åligganden enligt lagen. Det enda som behövs
är att det finns ”en risk” för att han inte kommer att betala skatten. Enligt
författningskommentaren får en sådan risk anses föreligga bl.a. om den
skattskyldige är restförd för skatt eller saknar fast adress i Sverige.

Lagrådet ifrågasätter om det är lämpligt att de ordinarie förfarande-
reglerna skall kunna åsidosättas enbart på den grunden att det finns en
risk för att den skattskyldige inte kommer att betala skatten. Det är dock
tydligt att avsikten är att en risk i lagrummets mening skall anses förelig-
ga endast om det finns en konkret risk för utebliven betalning i det sär-
skilda fallet. Lagrådet anser att detta bör vara ett uttryckligt krav för om-
händertagande. Lagrådet föreslår därför att ”risk” byts ut mot ”påtaglig
risk” (jfr 4 § lagen [1978:880] om betalningssäkring för skatter, tullar
och avgifter).

Förslaget till lag om särskild skattekontroll av torg- och marknads-
handel

I första stycket definieras vad som i lagen avses med torg- och mark-
nadshandel. Med sådan handel avses försäljning från torg, gator, mark-
nader, mässor, festivaler, loppmarknader, tillfälligt utnyttjade lokaler
eller liknande, om försäljningen inte bedrivs stadigvarande från eller i

Prop. 1997/98:100

Bilaga 8

320

omedelbar anslutning till en näringsidkares fasta tillverknings- eller för-
säljningsställe.

Det är svårt att av definitionen fa en klar bild av vilka försäljningssitu-
ationer som skall omfattas respektive falla utanför. Vid lagrådsföredrag-
ningen har upplysts att det är meningen att definitionen skall omfatta i
princip all handel utom sådan som en näringsidkare stadigvarande bedri-
ver i permanenta lokaler eller i omedelbar anslutning till dessa. Om detta
är avsikten bör definitionen utformas i enlighet härmed. Det betyder
samtidigt att definitionen blir mer omfattande än den som finns i det re-
mitterade förslaget och dessutom kommer att täcka mer än vad som i
dagligt tal brukar betecknas som torg- och marknadshandel.

Första stycket innehåller bestämmelser om kontroll- och antecknings-
skyldighet för den som upplåter en plats för torg- och marknadshandel.
Bestämmelserna har utformats som en skyldighet för upplåtaren att in-
fordra en kopia av F-skattebevis, om sådant finns, och att i annat fall föra
vissa anteckningar om den som platsen upplåts till eller om företrädare
för denne. Vid föredragningen inför Lagrådet har upplysts att avsikten är
att upplåtaren skall anses ha fullgjort sina skyldigheter enligt dessa be-
stämmelser om han för sådana anteckningar men att anteckningarna inte
behöver göras om ett F-skattebevis överlämnas. Enligt Lagrådets mening
bör bestämmelserna formuleras om så att den avsedda innebörden fram-
går. Samtidigt bör sista meningen i första stycket kunna utgå; det är en
självklarhet att, om den som platsen upplåts till eller dennes företrädare
saknar person- eller organisationsnummer, sådant nummer inte ”behö-
ver” antecknas.

Med hänvisning till det anförda förordar Lagrådet att första stycket ges
följande lydelse:

”Den som upplåter en plats för torg- och marknadshandel skall föra
anteckningar om namn, personnummer, adress och telefonnummer för
den som platsen upplåts till eller för dennes företrädare. Om det är fråga
om en juridisk person skall även uppgifter om firma och organisations-
nummer antecknas. Sådana anteckningar behöver dock inte göras, om F-
skattebevis överlämnas.”

I andra stycket föreskrivs att platsupplåtaren skall bevara de uppgifter
som inhämtats med stöd av första stycket i sju år efter det kalenderår
upplåtelsen skedde. På begäran skall uppgifterna lämnas till skattemyn-
digheten. Enligt 3 § första och tredje styckena gäller bestämmelserna i
bl.a. 3 kap. 5 § taxeringslagen (1990:324, TL) i tillämpliga delar vid
kontroll av att platsupplåtaren fullgjort sina skyldigheter enligt 2 §.

Av 3 kap. 5 § TL framgår att den som är eller kan antas vara skattskyl-
dig får föreläggas att lämna upplysningar eller visa upp handlingar som
behövs för kontroll av hans taxering. Ett sådant föreläggande kan förenas
med vite. I den allmänna motiveringen uttalas att syftet med hänvisning-
en i 3 § i det remitterade förslaget till 3 kap. 5 § TL är att göra det möjligt
för skattemyndigheten att, eventuellt vid vite, förelägga platsupplåtaren
att fullgöra sin uppgiftsplikt.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 8

321

Bestämmelserna i 3 kap. 5 § TL tar sikte på uppgifter till ledning för
den egna taxeringen. Ändamålet med uppgiftsskyldigheten enligt be-
stämmelsen i förevarande stycke är något annat, nämligen att få underlag
för beskattningen av en person med vilken den uppgiftsskyldige ingått ett
avtal om platsupplåtelse. Med hänsyn bl.a. härtill framstår enligt Lagrå-
dets mening hänvisningen till 3 kap. 5 § TL som något oegentlig. En
bättre lösning synes vara att komplettera 2 § med ett nytt tredje stycke av
förslagsvis följande lydelse:

”Skattemyndigheten far förelägga platsupplåtaren att överlämna upp-
gifter som avses i andra stycket. Föreläggandet får förenas med vite.”

Om Lagrådets förslag godtas kan sista meningen i andra stycket utgå.

Godtas vad Lagrådet anfört i anslutning till 2 § bör hänvisningen till
3 kap. 5 § TL i tredje stycket i förevarande paragraf utgå.

Enligt första stycket skall skattemyndigheten, om platsupplåtaren inte
fullgjort sin skyldighet enligt 2 §, påföra denne en särskild avgift på
2 000 kr för varje upplåtelsetillfälle då skyldigheten inte fullgjorts. I and-
ra stycket föreskrivs att platsupplåtaren får befrias från avgiften om det
framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den.

Enligt 2 § ankommer det på en platsupplåtare att föra anteckningar om
namn, adress m.m. för den till vilken plats för torg- eller marknadshandel
upplåtits. Inhämtade uppgifter skall bevaras under viss tid och på begäran
lämnas till skattemyndigheten. Försummelse att fullgöra skyldighet en-
ligt 2 § - exempelvis skyldigheten att lämna ut bevarade anteckningar -
skall således enligt förslaget i princip medföra att kontrollavgift påförs.

I remissen diskuteras inte om en vägran från en platsupplåtares sida att
lämna ut anteckningar rörande upplåtna platser kan föranleda såväl kon-
trollavgift som ett med vite förenat föreläggande att lämna ut uppgifter-
na. Vid föredragningen inför Lagrådet har dock upplysts att en och sam-
ma försummelse inte avsetts kunna medföra dubbla sanktioner. Lagrådet
har inget att invända mot denna ståndpunkt men ifrågasätter om det inte
finns anledning att gå ett steg längre och helt slopa möjligheten att påföra
kontrollavgift såvitt gäller underlåtenhet att lämna ut bevarade anteck-
ningar. Påförande av kontrolluppgift synes inte kunna tillgodose det syfte
som motiverat åliggandet för platsupplåtaren att föra anteckningar om
den person till vilken platsen eller lokalen upplåtits, nämligen att erhålla
underlag för dennes beskattning. Som påtryckningsmedel mot en
tredskande platsupplåtare framstår vitesinstitutet som överlägset.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 8

322

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-31

Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet
Arne Baekkevold, justitierådet Edvard Nilsson.

Enligt en lagrådsremiss den 12 mars 1998 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, to-
baksvaror och mineraloljeprodukter (del av),

2. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),

3. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

4. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

5. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid
Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,

6. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel
av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Johan Montelius.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet'.

Förslaget till lag om punktskattekontroll av transporter m.m. av al-
koholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter (del av)

Den föreslagna lagen är enligt remissen (avsnitt 3) avsedd att ingå som
ett särskilt kapitel i det förslag till lag om punktskattekontroll av trans-
porter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter som
regeringen har remitterat till Lagrådet den 26 februari 1998. Det nu
framlagda förslaget innebär bl.a. att tullmyndigheten ges befogenhet att
undersöka och öppna postförsändelser för att kontrollera om de innehål-
ler alkohol- eller tobaksvaror.

Det finns anledning att först ta upp beredningen av ärendet. Till grund
för förslaget ligger en inom Finansdepartementet upprättad promemoria.
Denna remitterades den 23 februari 1998 till elva remissinstanser med
begäran om svar senast den 3 mars 1998.

Av de tio remissinstanser som svarade avstyrkte tre förslaget, nämligen
Svea hovrätt, Justitiekanslern och Sveriges advokatsamfund. Hovrätten
anförde därvid bl.a. att det var svårt att med enbart det översända materi-
alet som grund fa en tillräcklig bild av hur rättssäkerhetsfrågoma skulle
komma att lösas. Såväl hovrätten som Justitiekanslern efterlyste en när-
mare analys av om den föreslagna regleringen låter sig inordnas i någon
av de kategorier av intressen som enligt artikel 8 i Europakonventionen
är godtagbara för att begränsa skyddet för den enskildes korrespondens.

Lagrådsremiss beslutades den 12 mars 1998 och överlämnades till
Lagrådet den 16 mars 1998.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 8

323

Av det anförda har framgått att lagstiftningsärendet berör bl.a. reglerna
om skydd för brev och förtroliga meddelanden i regeringsformen (RF)
och Europakonventionen. Det gäller alltså frågor som är viktiga för den
enskildes rättssäkerhet. Den tid som stått till förfogande för remissinstan-
serna och för den fortsatta beredningen i kanslihuset har därför enligt
Lagrådets uppfattning varit klart otillräcklig för att allsidigt belysa frå-
gorna. Det finns således betydande brister i beredningen. Redan av denna
anledning är det tveksamt om det remitterade förslaget kan läggas till
grund för en lagstiftning på området.

När det gäller sakinnehållet återfinns de grundläggande kontrollbefo-
genhetema i 1 §. Enligt första stycket får en tullmyndighet undersöka
postförsändelser, såsom paket och brev, för att kontrollera om de inne-
håller alkohol- eller tobaksvaror. Sådana försändelser får enligt andra
stycket öppnas om det finns anledning att anta att de innehåller sådana
varor som nämns i första stycket och om vissa ytterligare förutsättningar
föreligger. Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddelande skall
detta enligt tredje stycket omedelbart tillslutas och vidarebefordras till
mottagaren.

Enligt 2 kap. 6 § RF är varje medborgare gentemot det allmänna skyd-
dad mot bl.a. undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse. En-
ligt 12 § andra stycket i samma kapitel får begränsning göras endast för
att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle.
Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn
till det ändamål som föranlett den, och inte heller sträcka sig så långt att
den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen.

I artikel 8.1 i Europakonventionen föreskrivs att var och en har rätt till
skydd för bl.a. sin korrespondens. Av artikel 8.2 framgår att rättigheten
dock får underkastas inskränkningar. Stycket har följande lydelse.

”Offentlig myndighet må icke störa åtnjutandet av denna rättighet med
undantag för vad som är stadgat i lag och i ett demokratiskt samhälle är
nödvändigt med hänsyn till landets yttre säkerhet, den allmänna säker-
heten, landets ekonomiska välstånd, förebyggandet av oordning eller
brott, hälsovården, skyddandet av sedligheten eller av andra personers
fri- och rättigheter.”

Regeringen gör i lagrådsremissen den bedömningen att, om tullen inte
får de utvidgade möjligheterna till kontroll av postförsändelser, det finns
risk för att de folkhälso- och skattepolitiska motiv som ligger bakom be-
skattningen av de nu aktuella varorna snabbt kan undermineras. Det finns
enligt regeringen också risk för att skattebasen såvitt avser tobak allvar-
ligt kommer att undergrävas med mycket betydande bortfall av skattein-
täkter som följd. En sådan utveckling skulle i förlängningen, sägs det,
kunna påverka Sveriges ekonomiska välstånd. Med hänsyn härtill finner
regeringen att det, trots att det från integritetssynpunkt naturligtvis är
mycket känsligt att öppna en postförsändelse, är nödvändigt att tullen kan
utöva kontroll även av alkohol- och tobaksvaror som befordras med post.

Av det anförda framgår att regeringen funnit att den ifrågavarande
kontrollen av postförsändelser innebär en inskränkning i de rättigheter
som skyddas av 2 kap. 6 och 12 §§ RF och artikel 8.1 Europakonventio-
nen. Det skäl som åberopas till stöd för inskränkningen är att, om inte

Prop. 1997/98:100

Bilaga 8

324

kontrollen far genomföras, det finns risk för ett mycket betydande skatte-
bortfall, vilket i förlängningen skulle kunna påverka Sveriges ekonomis-
ka välstånd. Enligt Lagrådets mening är det inte sannolikt att skattebort-
fallet vid utebliven kontroll av postförsändelser kan bli av sådan omfatt-
ning att landets ekonomiska välstånd äventyras. Vad som anförts till stöd
för kontrollen kan således inte anses utgöra tillräckliga skäl för att göra
inskränkningar i skyddet för förtroliga meddelanden. Frågan är då om det
ändå finns sådana skäl eller om kontrollen kan utformas på ett sätt som
gör att man inte kommer i konflikt med skyddet för förtroliga meddelan-
den.

Av intresse i det sammanhanget är att förevarande bestämmelser har
utformats med förebild i 8 och 9 §§ lagen (1996:701) om Tullverkets
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska
unionen (inregränslagen). Enligt den lagen gäller dock som ytterligare
förutsättning för rätt att fa öppna en försändelse att det finns anledning
anta att varan kan tas i beslag enligt lagen (1960:418) om straff för va-
rusmuggling. I förarbetena till inregränslagen diskuterades också förhål-
landet till de angivna reglerna om skydd för brev och andra förtroliga
meddelanden. Regeringen anförde därvid bl.a. följande (prop.
1995/96:166 s. 66).

”Som framgått är syftet med den föreslagna regleringen att så långt det är
möjligt begränsa, i första hand, den mycket allvarliga narkotikabrottslig-
heten. Regeringen anser detta syfte vara av sådan vikt att ett eventuellt
intrång i vissa grundläggande rättigheter kan anses försvarbar. Som tidi-
gare nämnts kan skyddet för bl.a. brevhemligheten och rätten till dom-
stolsprövning inskränkas om syftet med en sådan inskränkning anses
legitimt och om det är proportionellt i förhållande till det ändamål som
föranlett den. En sådan begränsning kan ske t.ex. med hänsyn till beiv-
randet av brott. Arbetet med att beivra narkotikabrott tillhör de högst pri-
oriterade områdena inom tullens verksamhet. I detta arbete är det av vikt
att komma tillrätta med den smuggling som sker via postförsändelser.
Det är svårt att se hur denna smuggling skulle kunna begränsas utan den
möjlighet till undersökning och öppning av brev som förslaget innebär.”

Lagrådet konstaterar att de skäl som sålunda anförts till stöd för bestäm-
melserna i inregränslagen inte har någon direkt giltighet i förevarande
lagstiftningsärende.

Mot den nu redovisade bakgrunden avstyrker Lagrådet det remitterade
förslaget.

Lagrådet vill peka på att förslaget även innehåller brister från lagtek-
nisk synpunkt vilka måste rättas till, om arbetet på en lagstiftning i enlig-
het med förslaget ändå skulle fullföljas.

I lagförslaget, som saknar sedvanlig ingress, finns bestämmelser med
rubriken 00 kap. Kontroll av postförsändelser. Som tidigare nämnts är
detta kapitel avsett att ingå i det tidigare remitterade lagförslaget.

Förutom att en lag inte i sig själv kan ingå som en del i en annan lag är
det inte möjligt att utan vidare ta in de nu föreslagna bestämmelserna i
det tidigare remitterade lagförslaget. För detta fordras ytterligare anpass-
ningsåtgärder vilka inte i sin helhet kan överblickas i detta lagstiftningsä-
rende. Sålunda sägs i avsnitt 4.3.2 att den punktskatt som tullmyndighe-
ten nu föreslås få rätt att besluta om förfaller omedelbart till betalning

Prop. 1997/98:100

Bilaga 8

325

samt att detta ”kommer att framgå” av 6 kap. 1 § i det tidigare remittera-
de lagförslaget. Vidare har under lagrådsforedragningen upplysts att be-
stämmelserna i 7 kap. i det förslaget skall tillämpas på sådan kontroll-
verksamhet som avses med det nu remitterade förslaget men att detta inte
skall gälla bestämmelsen i 7 kap. 4 §. Det framgår inte heller var det ka-
pitel som föreslås i förevarande lagrådsremiss skall placeras i det tidigare
remitterade förslaget.

De brister som det nu remitterade lagförslaget sålunda är behäftat med
bekräftar vad Lagrådet förut har anfört om att lagstiftningsärendet är
otillräckligt berett.

Oavsett var de föreslagna bestämmelserna tas in i det tidigare remitte-
rade lagförslaget kan invändningar riktas mot dem från rättssystematisk
synpunkt. I nämnda lagförslag följer efter ett inledande kapitel - som
torde vara tillämpligt också på postförsändelser - tre kapitel med be-
stämmelser om transportkontroll, omhändertagande, påförande av skatt
och förverkande. Dessa kapitel avser, trots att det inte framgår av rubri-
kerna, endast yrkesmässiga vägtransporter. Bestämmelser om kontroll,
omhändertagande, påförande av skatt och förverkande finns också i
00 kap. i det nu remitterade lagförslaget med avseende på postförsändel-
ser. Bestämmelserna i 5-10 kap. i det tidigare remitterade lagförslaget
torde, med vissa undantag och tillägg, böra tillämpas både på yrkesmäs-
siga vägtransporter och på postförsändelser. Det avslutande 11 kap. i det
förslaget avser enligt sin lydelse endast yrkesmässiga vägtransporter.

Enligt Lagrådets mening skulle en bättre systematik uppnås, om det ti-
digare remitterade lagförslaget disponeras på följande sätt. Efter ett inle-
dande kapitel med bestämmelser motsvarande dem som nu ingår i 1 kap.
samlas bestämmelserna i 2—4 och 11 kap. i ett andra kapitel med rubriken
”Yrkesmässiga vägtransporter” och med underrubrikerna ”Transport-
kontroll”, ”Omhändertagande”, ”Förverkande” och ”Straff’. De bestäm-
melser som återfinns i det nu remitterade lagförslaget tas därefter in i ett
tredje kapitel med rubriken ”Postförsändelser”. I ett avslutande fjärde
kapitel med rubriken ”Gemensamma bestämmelser” följer så bestämmel-
serna i 5-10 kap., vilka bestämmelser kan ges underrubrikerna ”Trans-
porttillägg”, ”Betalning av skatt m.m.”, ”Beslut m.m.”, ”Utlämnande av
uppgifter”, ”Överklagande” och ”Handläggningen i domstol”.

Slutligen kan påpekas att det av bestämmelserna i 00 kap. inte framgår
vad som skall ske när ett omhändertagande av egendom upphävs. Sanno-
likt skall postförsändelsen då översändas till mottagaren. Enligt Lagrå-
dets mening bör en uttrycklig bestämmelse om detta tas in i kapitlet (jfr
vad Lagrådet har anfört vid 4 kap. 2 § i det tidigare remitterade lagförsla-
get).

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1997/98:100

Bilaga 8

326

F inansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 april 1998

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,
Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Andersson, Winberg, Ulvskog,
Sundström, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Engqvist

Föredragande: statsrådet Östros.

Prop. 1997/98:100

Regeringen beslutar proposition 1997/98:100 Förbättrade möjligheter till
punktskattekontroll m.m.

327

Rättsdatablad

Prop. 1997/98:100

Författningsrubrik

Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande

Celexnummer för bak-
omliggande EG-regler

Lag om punktskattekon-
troll av transporter m.m.
av alkoholvaror, tobaks-
varor och mineralolje-
produkter

Lag om ändring i lagen
om beskattning av priva-
tinförsel av alko-
holdrycker och tobaksva-
ror från land som är
medlem i Europeiska
unionen

392L0012

392L0108

394L0074

396L0099

392L0012

392L0108

394L0074

396L0099

Lag om ändring lagen om
alkoholskatt

392L0012

392L0108

394L0074

396L0099

Lag om ändring i lagen
om tobaksskatt

392L0012

392L0108

394L0074

396L0099

Eländers Gotab 56177, Stockholm 1998

328