Regeringens proposition

1997/98:1

Budgetpropositionen för 1998

Förslag till statsbudget för budgetåret 1998, reviderad finansplan,
ändrade anslag för budgetåret 1997, vissa skattefrågor, m.m.

1 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 1

Regeringens proposition
1997/98:1

Budgetpropositionen för 1998

Enligt 9 kap. 6 § regeringsformen avger regeringen härmed sitt förslag till statsbudget
för budgetåret 1998 och föreslår att riksdagen beräknar inkomster och beslutar om
utgifter för staten i enlighet med de specifikationer som fogats till förslaget.

Sundsvall den 11 september 1997

Göran Persson

Erik Åsbrink

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1998. För-
slaget till statsbudget, som omfattar alla inkomster och utgifter samt andra betal-
ningar som påverkar statens lånebehov, visar en omslutning på 691 miljarder kronor.
Statens lånebehov för budgetåret 1998 beräknas till 15 miljarder kronor.

I propositionen redovisar regeringen en reviderad finansplan, en årsredovisning för sta-
ten för budgetåret 1995/96, en uppföljning av budgeten för år 1997 samt lämnar förslag
till ändrade och nya anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997.

Regeringen redovisar utgiftstaket för staten för åren 1998-2000 fördelat på de av
riksdagen fastställda utgiftsområdena och socialförsäkringssektorn vid sidan av stats-
budgeten. I bilaga 1 redovisas specifikation av statsbudgetens anslag och inkomsttit-
lar för budgetåret 1998.

PROP. 1997/98:1

Förslag till statsbudget för budgetåret 1998

Utgifter m.m.

1000-tal kronor

Utgiftsområde 1

Rikets styrelse

3 976 700

Utgiftsområde 2

Samhällsekonomi och finansförvaltning

2 062 814

Utgiftsområde 3

Skatteförvaltning och uppbörd

5 662 254

Utgiftsområde 4

Rättsväsendet

21 034 170

Utgiftsområde 5

Utrikesförvaltning och internationell samverkan

2 811 310

Utgiftsområde 6

Totalförsvar

41 243 865

Utgiftsområde 7

Internationellt bistånd

11 434 400

Utgiftsområde 8

Invandrare och flyktingar

3 863 934

Utgiftsområde 9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

22 499 516

Utgiftsområde 10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

37 192 476

Utgiftsområde 11

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

62 701 000

Utgiftsområde 12

Ekonomisk trygghet för familjer och barn

35 813 561

Utgiftsområde 13

Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

42 723 356

Utgiftsområde 14

Arbetsmarknad och arbetsliv

47 541 952

Utgiftsområde 15

Studiestöd

21 333 755

Utgiftsområde 16

Utbildning och universitetsforskning

27 050 554

Utgiftsområde 17

Kultur, medier, trossamfund och fritid

7 334 967

Utgiftsområde 18

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

22 825 533

Utgiftsområde 19

Regional utjämning och utveckling

3 604 853

Utgiftsområde 20

Allmän miljö- och naturvård

1 178 052

Utgiftsområde 21

Energi

1 583 041

Utgiftsområde 22

Kommunikationer

24100 564

Utgiftsområde 23

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

13 725 623

Utgiftsområde 24

Näringsliv

2698 330

Utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner

93 048 700

Utgiftsområde 26

Statsskuldsräntor m.m.

109 125 000

Utgiftsområde 27

Avgiften till Europeiska gemenskapen

19 645 000

Summa utgiftsområden

687 815 280

Minskning av anslagsbehållningar

5 000 000

Summa utgifter

692 815 280

Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret, netto

-1 842 935

Summa

690 972 345

PROP. 1997/98:1

Inkomster m.m.

1000-tal kronor

Inkomstgrupp 1000

Skatter m.m.

601 991 493

Inkomstgrupp 2000

Inkomster av statens verksamhet

39 704 082

Inkomstgrupp 3000

Inkomster av försåld egendom

15 001 000

Inkomstgrupp 4000

Återbetalning av lån

2 690 055

Inkomstgrupp 5000

Kalkylmässiga inkomster

5 337 207

Inkomstgrupp 6000

Bidrag m.m. från EU

10 978 950

Inkomstgrupp 7000

Extraordinära medel avseende EU

269 558

Summa inkomster

675 972 345

Beräknat lånebehov

15 000 000

Summa

690 972 345

PROP. 1997/98:1

Innehållsförteckning

1.    Reviderad finansplan........................................................................11

1.1     En politik för sysselsättning och rättvisa..............................13

1.2    Den ekonomiska utvecklingen.............................................15

1.2.1   Den internationella utvecklingen.........................................15

1.2.2   Den svenska utvecklingen....................................................15

1.2.3   Prognos för 1997 och 1998.................................................16

1.2.4   Kalkyl för 1999 och 2000.................................................... 16

1.2.5   Sysselsättning och arbetslöshet............................................17

1.3     Sunda statsfinanser och stabila priser..................................17

1.3.1   Finanspolitiken....................................................................17

1.3.2   Penning- och valutapolitiken...............................................21

1.4     En strategi för ökad sysselsättning.......................................23

1.4.1   Ökat företagande.................................................................23

1.4.2   Skola, vård och omsorg.......................................................24

1.4.3   En andra utbildningsrevolution...........................................25

1.4.4   Arbetsmarknaden................................................................25

1.4.5   Hållbara Sverige..................................................................26

1.4.6   Samarbete för sysselsättning................................................27

1.5     Skattepolitiken.....................................................................28

1.6     Fördelningspolitiken............................................................30

2.     Förslag till riksdagsbeslut..................................................................33

3.    Lagförslag.........................................................................................39

3.1     Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1387) om

statens upplåning.................................................................41

3.2     Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om

allmänna egenavgifter..........................................................42

3.3     Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter.......................................................................43

3.4     Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om

allmän löneavgift.................................................................46

3.5     Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om

särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster......................46

3.6     Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om

särskild löneskatt på pensionskostnader..............................48

3.7     Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om

särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m................49

3.8     Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om

statlig inkomstskatt.............................................................49

3.9     Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1332) om

ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.............51

3.10   Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring................................................................52

3.11    Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1336) om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring................52

3.12    Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324).......52

PROP. 1997/98:1

Innehållsförteckning

3.13    Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om

räntefördelning vid beskattning............................................53

3.14   Förslag till lag om ändring i lagen (1995:439) om
beskattning, förtullning och folkbokföring under krig

eller krigsfara m.m...............................................................54

3.15    Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370)....................................................... 54

3.16    Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1331) om

ändring i kommunalskattelagen (1928:370).........................57

3.17   Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1345) om

ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden....................................................57

3.18    Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483)...........................................................................58

3.19   Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om

statlig förmögenhetsskatt.....................................................58

3.20   Förslag till lag om ändring i lagen (1997:324) om

begränsning av skatt.............................................................62

3.21    Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontrolluppgifter.................................63

3.22   Förslag till lag om ändring i lagen (1996:725) om

skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus...........................................................................64

4. Budgetförslag med utgiftstak för den offentliga sektorn....................67

4.1     Inledning..............................................................................69

4.2     Förutsättningar....................................................................69

4.2.1   Politiska prioriteringar.........................................................69

4.2.2   Den makroekonomiska utvecklingen....................................70

4.3     De offentliga finansernas utveckling.....................................70

4.3.1   Den offentliga sektorns finansiella sparande.........................71

4.3.2   Statsbudgetens utveckling.....................................................71

4.3.3   Statsbudgetens inkomster.....................................................72

4.3.4   Statsbudgetens utgifter.........................................................72

4.3.5   Lånebehovet.........................................................................73

4.3.6   Statsskulden.........................................................................73

4.4    Uppföljning av år 1997........................................................74

4.4.1   Inledning..............................................................................74

4.4.2   Inkomster och utgifter..........................................................75

4.5     Utgiftstak för åren 1998-2000..............................................78

4.5.1   Utgiftstakets konstruktion....................................................78

4.5.2   Utgiftstak för den offentliga sektorn....................................79

4.5.3   Utgiftstak för staten.............................................................79

4.5.4   Beskrivning av utgiftsområden m.m.....................................82

4.6     Lån för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar

och myndigheters krediter i Riksgäldskontoret.....................92

4.7    Redovisning av beställningsbemyndiganden.........................94

4.8     Budgeteffekter av förändrade skatteregler............................95

PROP. 1997/98:1

Innehållsförteckning

4.9 Bemyndigande för ramanslag...............................................97

Appendix till avsnitt 4.......................................................................99

5.    Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997.....105

5.1     Inledning...........................................................................107

5.2     Utgiftsområde 1 Rikets styrelse..........................................107

5.3     Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning.. 109

5.4     Utgiftsområde 4 Rättsväsendet..........................................110

5.5     Utgiftsområde 6 Totalförsvar............................................110

5.6     Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.............................111

5.7    Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktningar......................111

5.8     Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg... 112

5.9     Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och

barn...................................................................................114

5.10   Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet.....114

5.11    Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.................115

5.12   Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning.....116

5.13   Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid.. 117

5.14   Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning

och byggande.....................................................................117

5.15   Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling........118

5.16   Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård.................118

5.17   Utgiftsområde 21 Energi....................................................119

5.18   Utgiftsområde 22 Kommunikationer.................................120

5.19   Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande

näringar.............................................................................122

6.    Ekonomisk styrning av statlig verksamhet......................................125

6.1     Utveckling av den ekonomiska styrningen.........................127

6.2     Affärsverkens upplåning....................................................129

7.    Uppföljning av budgetåret 1995/96................................................. 131

7.1     Årsredovisning för staten...................................................133

7.2     Garantier...........................................................................135

7.3     Statsbudgeten och utfallet 1995/96....................................136

7.4     Avgiftsbelagd verksamhet..................................................138

7.5     Revisionens iakttagelser.....................................................139

7.6     EA-värderingen..................................................................141

7.7     Statsförvaltningens utveckling...........................................141

8.    Vissa skattefrågor............................................................................157

8.1     Inledning...........................................................................159

8.2    Allmänna överväganden....................................................159

8.2.1   Inkomstskatten efter 1998.................................................160

8.2.2   Ökad miljörelatering av skatterna.....................................161

8.2.3   Beskattningen av tjänster...................................................161

8.2.4   Nya regler för utfärdande av F-skattsedel..........................162

8.3     Förändrad avgiftsstruktur..................................................162

PROP. 1997/98:1

Innehållsförteckning

8.3.1   Allmänna utgångspunkter..................................................162

8.3.2   De allmänna egenavgifterna...............................................164

8.3.3   Tilläggspensionsavgiften.....................................................165

8.3.4   Sj ukförsäkringsavgiften......................................................166

8.3.5   Folkpensionsavgiften..........................................................167

8.3.6   Arbetsskadea vgiften...........................................................168

8.3.7   Förändring av det sammantagna uttaget av

arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift till följd

av kortare sjuklöneperiod...................................................168

8.3.8   Den särskilda löneskatten och den särskilda

premieskatten för grupplivförsäkring m.m.........................169

8.3.9   Sammanfattning av förslagen om förändrade

avgiftsnivåer.......................................................................170

8.4     Förmögenhetsskatten.........................................................170

8.5    Reseavdrag.........................................................................171

8.6     Energiskattefrågor..............................................................172

8.6.1   Produktionsskatten på el....................................................172

8.6.2   Elpannor i fjärrvärmesystemet............................................172

8.6.3   Principer för beviljande av pilotprojektsdispenser

avseende etanol..................................................................173

8.7     Förlängd tid för s.k. ROT-avdrag.......................................174

8.8     Finansiella effekter.............................................................175

Bilagor

Bilaga 1 Specifikation av statsbudgetens utgifter och inkomster
budgetåret 1998

Bilaga 2 Svensk ekonomi

Bilaga 3 Avstämning av det svenska konvergensprogrammet

Bilaga 4 Avstämning av målet om en halverad öppen arbetslöshet
till år 2000

Bilaga 5 Årsredovisning för staten

Bilaga 6 1990-91 års skattereform - en värdering

Bilaga 7 Fördelningspolitisk redogörelse

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 september 1997

10

1

Reviderad finansplan

PROP. 1997/98:1

1 Reviderad finansplan

Svenska folket kan möta nästa sekel med tillförsikt
och framtidstro. Vi kommer att ta steget in i 2000-
talet med hög tillväxt, låg inflation och sjunkande
arbetslöshet.

Låneberoendets tid är förbi. Överskott i de offent-
liga finanserna skall pressa tillbaka statsskulden.

Vi kan åter forma vår gemensamma framtid - ett
samhälle där ingen lämnas utanför.

På stabil grund kan politiken inriktas mot att ut-
veckla Sverige.

-  Arbetslösheten skall betvingas. År 2000 skall den
öppna arbetslösheten vara halverad till 4 procent.
Därefter är målet full sysselsättning.

-  Skolan, vården och omsorgen skall förbättras.
Regeringen vill utveckla välfärdens kärna. Därför
skall nya resurser i första hand tillföras skolan,
vården och omsorgen om barn och äldre.

-  Rättvisan skall stärkas. När utrymme finns skall
de som har burit tyngst bördor i saneringen av de
gemensamma finanserna stå främst. Valet mellan
skattesänkningar och bidragsförändringar skall
styras av vad som bäst gynnar en rättvis fördel-
ning och mest bidrar till tillväxt och ökad syssel-
sättning.

Regeringen kan inte acceptera att löntagarnas upp-
offringar under de svåra år som vi har bakom oss an-
vänds till att finansiera skattelättnader för högin-
komsttagare under de goda år som ligger framför
oss.

Fria och trygga människor, ett vitalt näringsliv och
internationellt engagemang skall känneteckna vårt
land i det nya seklet. Med en politik som står i sam-
klang med övriga Europa skall vi ta steget in i 2000-
talet.

Sverige skall vara en företagarnation som upp-
muntrar nytänkande och innovationer. Företagens
villkor skall vara stabila och konkurrenskraftiga.

Hela vårt land måste engageras i kampen för
minskad arbetslöshet. Ingen uppgift är nu viktigare

än att leda Sverige bort från arbetslöshet och in i en
utveckling för nya jobb.

1.1 En politik för sysselsättning och
rättvisa

Svensk ekonomi står i dag starkare än på mycket
länge. Grunden för en god utveckling är lagd. De of-
fentliga finanserna har tack vare saneringsprogram-
met förbättrats i en takt som saknar internationellt
motstycke. De budgetpolitiska målen ligger fast och
kommer att uppnås. Underskottet i den offentliga
sektorns finansiella sparande beräknas bli 1,9 pro-
cent av BNP 1997. De statliga utgiftstaken ligger
fast. År 1998 uppnås balans i de offentliga finanser-
na.

Den ekonomiska politiken syftar till tillväxt, sys-
selsättning och rättvisa. Politiken inriktas på ekono-
misk stabilitet, med sunda offentliga finanser och
stabila priser, och på förbättrade förutsättningar för
omvandling och utveckling. Erfarenheterna från förs-
ta hälften av 90-talet visar vilka förödande konsek-
venser en ekonomisk instabilitet med exploderande
statsskuld och hög inflation har för möjligheterna att
värna sysselsättning och välfärd.

Sysselsättningspolitiken bygger på fem grundste-
nar.

-  Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen ge-
nom att fler människor får arbete eller utbildning
som ger ökade möjligheter till arbete. Arbets- och
kompetenslinjen gäller.

- Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kom-
mande åren bör ske i den privata sektorn.

-  I den offentliga sektorn skall verksamheter priori-
teras framför transfereringar, vården och omsor-
gen utgör kärnan i välfärden.

PROP. 1997/98:1

-  Det krävs en bättre fungerande lönebildning för
att arbetslösheten skall kunna halveras.

-  Statsfinanserna skall vara sunda och priserna sta-
bila.

- Arbetsmarknadspolitiken stärks för att minska
risken för utslagning och utanförskap. 1 denna
proposition föreslås en kraftig ungdomssatsning.
Regeringen föreslår dessutom i samarbete med
näringslivet en ny IT-utbildning.

En politik för sysselsättning

Den svenska ekonomins styrka kommer inifrån. Den
strama budgetpolitiken som syftar till att sanera de
offentliga finanserna har burit frukt. Räntorna har
fallit kraftigt. Förtroendet för svensk ekonomi och
svensk ekonomisk politik har stärkts både bland
hushåll och företag.

Vi befinner oss i den första konjunkturuppgången
på 30 år som inte har föregåtts av en expansiv eko-
nomisk politik eller en devalvering. Konjunkturför-
stärkningen sker med bibehållen låg inflationstakt
och förtroende för prisstabiliteten.

Genom den snabba förbättringen av de offentliga
finanserna har handlingsfrihet återskapats. Rege-
ringen konkretiserar nu den satsning på arbete och
utbildning som presenterades i den ekonomiska vår-
propositionen (prop. 1996/97:150). Trots dessa nya
åtgärder sjunker utgiftskvoten kraftigt för år 1998.

-  Skolan, vården och omsorgen stärks. År 1998 till-
förs den kommunala sektorn 8 miljarder kronor
för att främja sysselsättningen och säkra kvalite-
ten på välfärden. I denna proposition föreslås
dessutom att den kommunala sektorn 1999 och
år 2000 tillförs ytterligare 4 miljarder kronor
vardera året i en nivåhöjande satsning. Därmed
kommer skolan, vården och omsorgen att ha till-
förts sammanlagt 16 miljarder kronor i nivåhöj-
ning år 2000 i jämförelse med 1996.

-  Utbildningen byggs ut för att långsiktigt stärka
Sveriges konkurrenskraft. Dessutom föreslås i
denna proposition en tidigareläggning av utbild-
ningssatsningen med 1 000 platser i kvalificerad
yrkesutbildning och 10 000 högskoleplatser till
vårterminen 1998.

-  Politiken inriktas på hållbar tillväxt. Ett lokalt
och ett nationellt investeringsprogram genomförs.

-  Företagsklimatet förbättras ytterligare. Riksdagen
har tidigare beslutat om att ändra ansvaret för
sjuklöneperioden så att arbetsgivarna ansvarar
från dag 2 till dag 28. Detta har mötts av kritik
från båda parter på arbetsmarknaden, trots att
förslaget från början kom från arbetsgivarna.
Därför föreslår regeringen nu att arbetsgivarna
enbart skall vara ansvariga för dag 2-14. Den för
löntagarna viktiga frågan om den kompletterande
ersättningen till sjuklönen löses på ett konstruk-
tivt sätt genom den nu föreslagna ändringen.

En politik för rättvisa

Det har inte funnits något alternativ till saneringen av
de offentliga finanserna. Den var nödvändig för att
återskapa förtroendet för svensk ekonomi och svensk
ekonomisk politik. Saneringspolitiken har utformats
så att bördorna skall bäras rättvist. De som har det
bäst ställt skall bära den tyngsta bördan.

Vid en närmare granskning av den fördelningspo-
litiska profilen framträder barnfamiljerna som en
grupp som har drabbats hårdare än andra. Regering-
en föreslår därför en höjning av barnbidragen och
studiebidragen i studiehjälpen från 640 kronor till
750 kronor per barn och månad. Dessutom återin-
förs flerbarnstillägget även för barn födda efter 1995,
då detta har en god fördelningspolitisk träffsäkerhet.
För de pensionärer som har minst marginaler föreslås
en höjning av bostadstillägg för pensionärer, BTP.
Samtliga dessa åtgärder ryms inom utgiftstaket och
det budgetpolitiska målet om balans 1998. Välfärden
betalas med egna pengar, inte med lånade pengar.

I denna proposition görs den slutliga fördelnings-
politiska avstämningen av saneringsprogrammet.
Med de åtgärder som nu föreslås är slutsatsen att sa-
neringen av de offentliga finanserna har genomförts i
huvudsak rättvist. Den femtedel av hushållen som
har högst ekonomisk standard bidrar med 43 pro-
cent av saneringen, medan den femtedel som har
lägst ekonomisk standard bidrar med 11 procent.

En politik för stabilitet

Socialdemokraterna och centerpartiet har sedan vå-
ren 1995 samarbetat om den ekonomiska politiken.
Detta samarbete har haft en avgörande betydelse för
den politiska stabiliteten och bidragit till sänkta rän-
tor och stärkt krona. Budgetpropositionen har före-
gåtts av överläggningar med centerpartiet som står
bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken och
utgiftstaket, fördelningen av utgifter på utgiftsområ-
den, åtgärderna för budgetsanering, tilläggsbudgeten
för 1997, de nu föreslagna skatteförändringarna för

1998 och konvergensprogrammet. Genom detta
samarbete bekräftas att det finns politisk stabilitet för
en ekonomisk politik som beträffande de offentliga
finanserna är inriktad på balans 1998 och överskott

1999 och framåt, och en halvering av den öppna ar-
betslösheten till år 2000.

14

PROP. 1997/98:1

1.2 Den ekonomiska utvecklingen

Den internationella konjunkturen har förstärkts un-
der 1997. Sverige är inne i en uppgångsfas. Efter en
svag uppgång det första halvåret 1997 förväntas
andra halvåret bli bättre. Arbetslösheten har börjat
minska och den privata sysselsättningen stiger. Kon-
junkturen förstärks ytterligare under 1998.

1.2.1 Den internationella utvecklingen

Den europeiska konjunkturen är inne i en upp-
gångsfas, även om det i Tyskland, Frankrike och Ita-
lien finns en kvardröjande osäkerhet. Ländernas för-
bättrade offentliga finanser har på ett avgörande sätt
bidragit till lägre räntor. Företagens och hushållens
förtroende för den ekonomiska utvecklingen ökar
stadigt. Då budgetsaneringen väntas fortsätta och
inflationen förbli låg finns det goda förutsättningar
för fortsatt låga räntor inom EU, vilket skapar gynn-
samma förhållanden för den ekonomiska tillväxten
framöver. Det stora problemet i Europa är arbetslös-
heten. I EU är för närvarande 18 miljoner människor
utan arbete, eller 11 procent av arbetskraften. Av
dessa har hälften varit arbetslösa längre än ett år.

Förenta staterna upplever för närvarande en av de
längsta tillväxtperioderna under efterkrigstiden. Hit-
tills har inflationen inte satt fart, utan snarare fallit.
Den starka ekonomiska tillväxten har bidragit till att
statsfinanserna förbättrats. Arbetslösheten var i maj

4,8 procent, den lägsta sedan 1973. Huvudorsaken
till den låga arbetslöshetsnivån är den väl avvägda
finans- och penningpolitiken.

TABELL: 1.1 NYCKELTAL 1996-1998 FÖR EU OCH
FÖRENTA STATERNA

ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1996

1997

1998

BNP

EU

1.7

2,3

2,6

Förenta staterna

2.4

3,6

2,0

Konsumentpriser

EU

2,5

2,1

2,1

Förenta staterna

2.9

2.6

2,9

Arbetslöshet (nivå)

EU

11.4

11.2

10,9

Förenta staterna

5.4

5,0

5,1

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

För länderna kring Östersjön har utsikterna förbätt-
rats under året. Både Finland och Danmark väntas
ha en tillväxt på över 3 procent trots en stram bud-
getpolitik. Tillväxten i Tyskland stärks under 1997.
BNP-tillväxten i Polen och Baltikum bedöms uppgå
till nästan 5 procent under detta. Den negativa ut-

vecklingen i Ryssland under de senaste åren väntas
vända i år.

I Japan förväntas återhämtningen fortskrida om
än långsamt. Den finansiella krisen i Asien medför
dock problem för hela regionen.

1.2.2 Den svenska utvecklingen

I början av 1990-talet minskade Sveriges samlade
produktion under tre år i rad. Sverige upplevde den
första depressionen sedan 1930-talet. Resultatet var
förödande för den svenska ekonomin. Under de förs-
ta åren på 1990-talet nästan fördubblades stats-
skulden, arbetslösheten tredubblades och budgetun-
derskottet mer än fyrdubblades.

Den ekonomiska politik som förts för att vända
denna utveckling har i de flesta avseenden varit
mycket framgångsrik. Under 1995 och 1996 föll rän-
tenivån och inflationsförväntningarna i takt med att
förtroendet ökade för den förda ekonomiska poli-
tiken. Tillväxten blev 3,6 procent 1995. En svag eu-
ropeisk utveckling smittade dock av sig på Sverige i
slutet av 1995. Avmattningen av exporten och la-
geranpassning fick till följd att optimismen föll och
arbetslösheten steg. Sverige drabbades av en kon-
junkturavmattning och tillväxten dämpades till 1,1
procent under 1996.

I slutet av 1996 observerades de första tecknen på
att konjunkturen höll på att vända uppåt. Under vå-
ren 1997 blev signalerna allt tydligare och senare sta-
tistik bekräftar denna bild. Återigen är det exporten
som leder uppgången, men också en allt starkare pri-
vat konsumtion. Trots en mycket stark utveckling
efter kronfallet 1992 tyder den ökade orderingången
på att exporten kommer att fortsätta att expandera i
snabb takt framöver. En positiv utveckling är att de
svenska företagen inte tycks öka priserna i den om-
fattning som hade kunnat befaras, istället satsar före-
tagen på att öka marknadsandelarna. Av värdet på
den samlade ökningen av industriproduktionen
1996-1998 beräknas 88 procent bestå av volymök-
ning och resterande 12 procent av prisökningar. Som
kontrast kan ställas att under den förra stora hög-
konjunkturen 1986-1989 stod volymökningen en-
dast för 27 procent, medan resterande 73 procent
bestod av prisökningar.

Styrkan i den svenska konjunkturuppgången
kommer inifrån. Den högkonjunktur vi står inför är
den första på 30 år som inte har föregåtts av en de-
valvering eller en expansiv ekonomisk politik. Tvärt-
om har perioden kännetecknats av en mycket stram
budgetpolitik.

Hushållens framtidsförväntningar blir allt ljusare
och tillgångspriserna stiger. Effekten av de lägre rän-
torna visar sig bl.a. i en ökad omsättning i detaljhan-
deln och en ökad bilförsäljning. Investeringarna är
emellertid inne i en svacka och bostadsbyggandet har

15

PROP. 1997/98:1

varit mycket lågt under det första halvåret. Dessutom
faller den offentliga konsumtionen.

Det normala mönstret är att utvecklingen på ar-
betsmarknaden släpar efter utvecklingen i ekonomin
i övrigt. Detta förhållande gäller också i denna kon-
junkturfas. Den kraftiga försämringen av arbets-
marknadsläget som startade i mitten av 1996 har
dock upphört och sysselsättningen har åter börjat
öka.

Inflationen ligger i nedre delen av Riksbankens
toleransintervall. Det underliggande inflationstrycket
är fortfarande lågt. Efter ett halvår av fallande kon-
sumentpriser har priserna ökat måttligt de senaste
månaderna då de tillfälliga effekterna av kronför-
stärkningen ebbar ut, samtidigt som vissa indirekta
skatter höjts.

1.2.3 Prognos för 1997 och 1998

Tillväxten beräknas bli 2,3 procent 1997 och 3,1
procent 1998. Innevarande år beräknas utrikeshan-
delns bidrag till tillväxten bli fortsatt högt, men 1998
blir bidraget mindre i takt med att importen tar fart.
Som ett resultat av den ökande framtidstron beräk-
nas den privata konsumtionen stiga mer än inkoms-
terna. För investeringarna förutses en återhämtning
nästa år. Nedgången i den offentliga konsumtionen
väntas upphöra nästa år, då resurstillskottet till
kommunerna får avsedd verkan. Eftersom det fortfa-
rande finns lediga resurser i ekonomin blir tillväxten
förhållandevis hög utan att det uppstår ett tryck
uppåt på priser och löner.

TABELL 1.2 FÖRSÖRJNINGSBALANS, 1996-2000

MDKR PROCENTUELL VOLYMFÖRÄNDRING

1996

1997

1998

1999

Privat konsumtion

885,3

2,3

2,5

2,0

1.9

Offentlig konsumtion

434,2

-1,1

0,5

0,4

0.8

Stat

132,2

0,5

0.5

0.5

0.5

Kommuner

302,1

-1,7

0,6

0.4

1,0

Bruttoinvesteringar

249,6

0,4

5,8

8.0

6,7

Näringsliv ex. bostäder

183,6

5,0

5,4

8.1

5.8

Bostäder

30,3

-21,2

12,8

15,0

15,0

Myndigheter

35,6

-3.5

3.2

2,7

5,3

Lagerbidrag

-3,2

0,2

0.1

0.0

0,0

Export

670,4

9,6

7,2

5,2

5,1

Import

558,2

8,5

7.0

5,1

5,0

BNP

1678,1

2,3

3,1

2,9

2,8

Den relativt gynnsamma utvecklingen av ekonomin
under hösten 1997 och under 1998 gör att syssel-
sättningen stiger samtidigt som arbetslösheten faller.
Eftersom första halvåret 1997 blev svagt kommer
den genomsnittliga öppna arbetslösheten för 1997

ändå att bli hög, 8,4 procent. Är 1998 väntas ar-
betslösheten gå ned med en procentenhet.

På några få år har underskotten i bytesbalansen
vänts till växande överskott. Överskottet i bytesba-
lansen stiger ytterligare framöver och beräknas upp-
gå till 70 miljarder kronor 1998, vilket motsvarar ca
4 procent av BNP. Därigenom kan också den totala
nettoskulden till utlandet amorteras ned vilket stär-
ker Sverige.

1.2.4 Kalkyl för 1999 och 2000.

Kalkylen för 1999 och år 2000 bygger på två av-
görande antaganden. Dels antas lönebildningen fun-
gera bättre så att de sammanlagda löneökningarna
inklusive löneglidning och kostnaden för eventuella
arbetstidsförkortningar, begränsas till 3,5 procent
trots att arbetsmarknadsläget förbättras. Dels antas
de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och ut-
bildningssatsningen få genomslag.

Under dessa förutsättningar beräknas den öppna
arbetslösheten till 4,5 procent år 2000. Målet att
halvera den öppna arbetslösheten till 4 procent år
2000 ligger fast. För att säkerställa att målet nås
kommer regeringen att fortsätta att inför riksdagen
halvårsvis avstämma utvecklingen på arbetsmarkna-
den. Beredskap finns för att vid behov vidta ytterliga-
re åtgärder så att målet nås.

Tillväxten kalkyleras ligga något högre än den
långsiktiga trenden på cirka 2 procent. Den offentliga
sektorns finanser förbättras i takt med att skatteba-
serna växer samtidigt som utgiftspolitiken förblir
stram. De nu föreslagna resurstillskotten på 4 miljar-
der kronor 1999 och ytterligare 4 miljarder kronor
år 2000 till den kommunala sektorn bidrar till att
sysselsättningen i den här sektorn ökar något under
perioden. Den ökade tillväxten i ekonomin bärs till
stor del av den privata konsumtionen.

TABELL 1.3 NYCKELTAL, 1997-2000

ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1997

1998

1999

2000

Antal sysselsatta

-1,2

1,0

1,6

1,6

ReaI disponibel inkomst

0,0

1.8

2,6

3,6

Hushållens nettosparkvot

3.2

2,6

3,1

4,8

KPI, årsgenomsnitt

1.1

1,7

2,0

2,0

Kostnadstimlön

4,8

3,5

3.5

3,5

Ränta 5-års statsobligation

5,82

6,13

6,25

6,25

Tysk ränta 5-års statsobligation

4,60

5,13

5,25

5,25

TCW-index

121,2

120,5

119,0

118,0

Produktivitet i näringslivet

4,4

2,5

1.6

1,6

Bytesbalans, procent av BNP

3,1

3,8

3,9

4,0

16

PROP. 1997/98:1

TABELL 1.4 SYSSELSÄTTNING, ARBETSLÖSHET OCH LÖNEUTVECKLING

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

Relativt arbetskraftstal'

84,2

83,3

81,1

79,1

77,6

78,2

77.9

77,1

76,9

76,7

76,5

Antal sysselsatta2

4 454

4 378

4 185

3 964

3 927

3 986

3 963

3 915

3 954

4 018

4 083

Privat sektor2

3 075

2 986

2 821

2 630

2 633

2 698

2 697

2 697

2 730

2 790

2 841

Offentlig sektor2

1 404

1 404

1 381

1 327

1 291

1 287

1 263

1 217

1 223

1 227

1 241

Öppen arbetslöshet3

1,7

3,0

5.3

8,2

8,0

7,7

8,1

8,4

7,4

6,0

4,5

Konjunkturberoende arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder3

1,2

2,0

3.6

4.3

5.3

4,4

4,5

4.3

4,7

4,5

4,4

Kostnadstimlön4

9,8

5,7

3,7

2.8

2.4

3.3

6,1

4,8

3.5

3.5

3,5

1. Arbetskraften i procent av befolkningen i åldern 16-64 år

2. Tusental personer

3. I procent av arbetskraften

4. Årlig procentuell förändring

Anm.: För åren 1990-1992 är sysselsättningen inom privat och offentlig sektor inte konsistenta med totalen. Delbranscherna är här omräknade av SCB för
definitions- och metodändringar genomförda 1992/1993 och kvotade från SNI69 till SNI92. Totalen är den ursprungliga serien men korrigerad för bl.a. felaktig
klassificering av ALU-arbetare och ungdomspraktikanter. Även för åren efter 1993 finns en diskrepans.

1.2.5 Sysselsättning och arbetslöshet

I början av 1990-talet gick Sverige från att vara ett
land som kännetecknades av full sysselsättning till ett
land märkt av massarbetslöshet. Mellan 1991 och
1994 försvann över 450 000 arbetstillfällen. Av dessa
var drygt 350 000 i den privata sektorn och drygt
100 000 i den offentliga. I slutet av 1994 vände situ-
ationen på arbetsmarknaden. Åren 1995 och 1996
tillkom det 64 000 nya arbetstillfällen i den privata
sektorn samtidigt som det försvann ytterligare
28 000 jobb i den offentliga.

Arbetsmarknadsläget i början av 1997 var oro-
väckande. Detta gällde framför allt på den offentliga
sidan. Nu ser situationen ut att ljusna. Arbets-
lösheten har de senaste månaderna vänt nedåt och
sysselsättningen har börjat stiga. Orsaken till vänd-
ningen är både den ekonomiska återhämtningen och
den satsning på skola, vård och omsorg som före-
slogs i vårpropositionen och som i denna budget pre-
ciseras.

Sammantaget beräknas dock 46 000 arbetstillfäl-
len försvinna i den offentliga sektorn 1997, varav
den största delen av minskningen skedde under det
första halvåret. I den privata sektorn är sysselsätt-
ningen så gott som oförändrad jämfört med föregå-
ende år. Under 1998 kommer bl.a. resurstillskottet
till kommuner och landsting att medföra en bättre
utveckling. År 1998 beräknas det tillkomma 33 000
privata och 6 000 offentliga jobb. Inom den privata
sektorn är det främst tjänstesektorn som expanderar.

1.3 Sunda statsfinanser och stabila
priser

Sunda statsfinanser och stabila priser är en förut-
sättning för en långsiktigt hög tillväxt. Detta synsätt
är styrande för den ekonomiska politikens utform-
ning. Med en stabil ekonomisk grund kan regering-
ens viktigaste uppgift sättas i fokus: att halvera den
öppna arbetslösheten från 8 procent 1994 till 4 pro-
cent år 2000.

1.3.1 Finanspolitiken

Finanspolitiken inriktas på att sanera de offentliga
finanserna. Orsaken till detta är den kris som Sverige
drabbades av i början av 1990-talet. Raset i den in-
hemska efterfrågan och tredubblingen av arbetslös-
heten tillsammans med finanskrisen hösten 1992 och
svag budgetdisciplin under början av 1990-talet rase-
rade de offentliga firtanserna.

I budgetpropositionen i januari 1995 beräknades
det statliga lånebehovet för budgetåret till över 229
miljarder kronor. Mer än var tredje krona i statsbud-
geten utgjorde en lånad krona. Situationen var ohåll-
bar. Den svenska välfärden hotades i grunden. Rän-
torna på statsskulden trängde ut andra utgifter.
Förtroendet för Sverige var lågt. Regeringen föreslog
därför ett omfattande saneringsprogram för att
snabbt få stopp på ökningen av statsskulden. Sane-
ringsprogrammet uppgår till 126 miljarder kronor
och är med budgeten för 1998 fullt ut genomfört.
Storleken och profilen på saneringsprogrammet har
kontinuerligt anpassats för att uppnå de budgetpoli-
tiska målen:

17

PROP. 1997/98:1

Statsskulden mätt som andel av BNP skulle
stabiliseras senast 1996

Detta mål är uppfyllt. Statsskulden som andel av
BNP nådde redan 1995 sin topp på 84,3 procent.
Därefter har den stadigt minskat. Vid utgången av
1998 beräknas statsskulden ha sjunkit till 79,4 pro-
cent av BNP för att sedan fortsätta minska i snabb
takt. Den offentliga sektorns konsoliderade brutto-
skuld nådde sin topp redan 1994 och har sedan dess
fallit kontinuerligt.

Underskottet får ej överstiga 3 procent av BNP
1997.

Även detta mål uppfylls. Underskottet beräknas bli

1,9 procent av BNP 1997. Det är en förbättring med
0,2 procentenheter sedan vårpropositionen. Det är
därmed att förvänta att Sverige tas bort från den
grupp EU-länder som har alltför stora underskott i
de offentliga finanserna.

DIAGRAM 1.1

Finansiellt sparande i offentlig sektor 1970-2000

Procent av BNP

Källa: Finansdepartementet

År 1998 skall de offentliga finanserna vara i balans
Även detta mål kommer att uppfyllas. Under 1998
betalar Sverige den egna välfärden med egna pengar,
något som för ett par år sedan av många ansågs som
fullständigt osannolikt. År 1993 var underskottet i de
offentliga finanserna 12,3 procent av BNP. Detta in-
nebär att Sverige på fem år går från att ha OECD-
områdets näst största underskott till balans. Sverige
är därmed ett av de få OECD-länder som inte har ett
underskott i de offentliga finanserna. Detta gäller
även för det strukturella underskottet där OECD:s
bedömning är att Sverige har ett strukturellt över-
skott redan 1998.

Efter 1998 skall de offentliga finanserna uppvisa ett
överskott

Våren 1996 föreslog regeringen ett fjärde budgetpoli-
tiskt mål - ett överskott i de offentliga finanserna ef-
ter 1998. Det finns en rad orsaker till att Sverige bör
ha ett ambitiöst mål för de offentliga finanserna:

-  Med ett överskott i de offentliga finanserna finns
det en marginal att aktivt motverka konjunktur-
avmattningar utan att underskottet hotar att bli
för stort och utlösa en ränteuppgång.

-  Sverige måste rusta för framtiden. Andelen äldre
kommer en bit in på nästa sekel att öka. Den of-
fentliga sektorn måste då vara stark nog för att
kunna möta denna utveckling. Situationen är inte
unik för Sverige, men eftersom Sverige har höga
ambitioner för den offentliga välfärden måste
Sverige ha minst lika höga ambitioner för den of-
fentliga sektorns styrka.

-  En hög nivå på sparandet möjliggör en hög inves-
teringsnivå utan att Sverige får ett underskott i
betalningarna med andra länder. Därmed kan
Sveriges internationella skuldsättning minskas
samtidigt som produktionskapaciteten kan höjas.
Ett högt offentligt sparande bidrar dessutom till
ett högt nationellt sparande, vilket har en positiv
inverkan på de långsiktiga tillväxtmöjligheterna.

Ett genomsnittligt överskott på 2 procent av BNP
I samband med vårpropositionen 1997 föreslog rege-
ringen efter överläggningar med centerpartiet en
konkretisering av överskottsmålet: Det långsiktiga
målet bör vara ett överskott i de offentliga finanserna
på 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunk-
turcykel. Riksdagen har ställt sig bakom detta.

Med ett genomsnittligt överskott på 2 procent av
BNP kan den offentliga sektorns nettoskuld försvin-
na till år 2010. Därmed minskas beroendet av de fi-
nansiella marknaderna. Ett land med en liten offent-
lig skuldsättning har en betydligt större frihet än ett
hårt skuldsatt land. En avbetalning av statsskulden
minskar också statens räntekostnader. För 1997 be-
räknas räntekostnaderna till 95,3 miljarder kronor.
Det är den största utgiftsposten i statsbudgeten, 14
procent av utgifterna.

Med ett långsiktigt mål om 2 procents överskott
kan Sverige i en normal konjunktursvacka upp-
rätthålla en god säkerhetsmarginal till EU:s s.k. refe-
rensvärde för offentliga finanser, dvs. ett underskott
på högst 3 procent av BNP. Även om Sverige inte
kommer att delta i den monetära unionen från star-
ten 1999 har referensvärdet en stor betydelse. Tre-
procentsgränsen har blivit en ”måttstock” för nästan
samtliga länder i hela världen. Dessutom uppfyller
Sverige ett viktigt åtagande i stabilitets- och tillväxt-
pakten som samtliga EU-länder har gjort - att ha ett
medelfristigt budgetmål nära balans eller överskott.

18

PROP. 1997/98:1

Fempunktsprogrammet i vårpropositionen

Det statliga utgiftstaket på 720 miljarder kronor för
1998 ligger fast. Det budgetpolitiska målet om ba-
lans uppnås.

I samband med vårpropositionen konstaterade re-
geringen att det fanns ett utrymme att genomföra en
offensiv mot arbetslöshet inom ramen för målet om
offentliga finanser i balans 1998. Beräkningarna vi-
sade att balans 1998 skulle uppnås vid en satsning på
14 miljarder kronor. Utrymmet uppkom genom att
de offentliga finanserna förbättrades snabbare än ti-
digare beräknat, i huvudsak på grund av att utgifter-
na ökade mindre än väntat. I denna budget konkreti-
seras den offensiv som föreslogs i vårpropositionen.
Satsningen riktas mot fem områden:

-  En nivåhöjning av statsbidragen till kommuner
och landsting på 8 miljarder kronor för att höja
kvaliteten på skola, vård och omsorg.

-  En utökning av utbildningssatsningen för att höja
kunskapsnivån i Sverige och på så sätt möjliggöra
en varaktigt hög tillväxt och låg arbetslöshet.

-  En satsning på att bygga om Sverige i en eko-
logiskt hållbar riktning.

-  Ytterligare förbättrade villkor för små och medel-
stora företag.

-  En kvalitetshöjning av arbetsmarknadspolitiken i
syfte att minska risken för bristsituationer.

TABELL1.5 VÅRPROPOSITIONENS FEM-
PUNKTSPROGRAM FÖR ARBETE OCH

UTBILDNING

MILJARDER KRONOR

1997

1998

1999

2000

Skola, vård, omsorg

4,0

8,0

8.0

8.0

Hållbar utveckling

1.5

5,1

5.9

Utbildning

0.5

2.5

4.3

6.0

Småföretag

1,6

1,8

1.7

Arbetsmarknadspolitik

0.9

2.8

1.9

1,6

Nya åtgärder för sysselsättning och rättvisa

De budgetpolitiska målen innebär att balans skall
uppnås 1998 och att ett överskott skall etableras
därefter.

De offentliga finanserna utvecklas enligt den be-
dömning som nu görs starkare än vad som antogs i
vårpropositionen. Detta gäller såväl 1997 som 1998
och beror på en starkare tillväxt och lägre offentliga
utgifter. Det har därmed skapats ett utrymme för yt-
terligare offensiva åtgärder. Regeringen föreslår där-
för följande åtgärder för sysselsättning och rättvisa.

-  Regeringen föreslår ytterligare resurser till skolan,
vården och omsorgen. För 1999 höjs bidragen till
kommuner och landsting med 4 miljarder kronor
och från år 2000 med ytterligare 4 miljarder kro-
nor i nivå. Sammantaget innebär regeringens
satsningar en nivåhöjning på 16 miljarder kronor
år 2000 jämfört med 1996.

-  Regeringen prioriterar en förbättring för barnfa-
miljerna bl.a. mot bakgrund av att de fördel-
ningspolitiska utvärderingarna visar att barnfa-
miljerna har drabbats hårdare än andra grupper.
Barnbidraget och studiebidraget i studiehjälpen
höjs därför från 640 till 750 kronor per barn och
månad från den 1 januari 1998. Flerbarnstillägget
för barn födda efter 1995 återinförs från samma
datum.

-  Regeringen prioriterar förbättringar för de sämst
ställda pensionärerna genom förstärkt bostads-
tillägg för pensionärer, BTP. Regeringen föreslår
dessutom en tidigareläggning av utbetalningen av
pensionerna till den 18:e-19:e varje månad.

-  Regeringen prioriterar en åtgärd som särskilt lyfts
fram av arbetsmarknadens parter och småföreta-
garnas organisationer. Den period då företagen
betalar sjuklön förkortas från fyra till två veckor.
Därmed förbättras företagsklimatet ytterligare.
Dessutom förändras förmögenhetsskatten.

-  Regeringen prioriterar dessutom en förlängning
av ROT-avdraget och en förändring av reseav-
draget.

De budgetpolitiska målen fortsätter att vara styrande
för budgetpolitiken. Efter de ovan nämnda åtgärder-
na kommer det offentliga sparandet, med samma be-
räkningsmetoder som användes i vårpropositionen,
att uppgå till 0,0 procent av BNP. Målet om balans
uppnås således 1998.

Jämfört med vårpropositionen ändras dock be-
räkningarna av två tekniska skäl. För det första före-
slås AP-fondens innehav av fastigheter att under
1998 överföras till bolagsform. Detta påverkar inte
den offentliga förmögenheten. Men eftersom aktier
inräknas i det finansiella sparandet medan direktägda
fastigheter inte gör det, leder detta till en uppjuste-
ring av det redovisade finansiella sparandet år 1998
med 0,9 procent av BNP.

För det andra har EU:s statistikorgan Eurostat re-
kommenderat att utdelning från Securum ej skall in-
räknas i det redovisade finansiella sparandet. Detta
innebär en nedjustering för det redovisade finansiella
sparandet såväl 1997 som 1998. För 1998 uppgår
ned justeringen till 0,3 procent av BNP.

Eftersom underskottet före dessa två justeringar
var 0,0 procent av BNP uppvisar de offentliga finan-
serna ett överskott på 0,6 procent av BNP 1998. Det
skall noteras att detta är en följd av en bokförings-

19

PROP, 1997/98:1

teknisk åtgärd. Med samma redovisning som i vår-
propositionen uppnås balans.

Saneringen av de offentliga finanserna har till
största delen skett genom en minskning av de offent-
liga utgifterna. Utgifterna som andel av BNP faller
med 3,3 procentenheter mellan 1997 och 1998. Det
är mer än dubbelt så mycket som i något annat
OECD-land under samma år. Mellan 1993 och 1998
faller utgiftskvoten med hela 11,7 procentenheter. År
1999 är de offentliga utgifterna som andel av BNP
lägre än de var 1990.

TABELL1.6 NYA ÅTGÄRDER FÖR SYSSELSÄTT-
NING OCH RÄTTVISA

MILJARDER KRONOR

1998

1999

2000

Skola, vård och omsorg

0,0

4,0

8,0

Barnbidrag

2.9

3.0

3.0

Bostadstillägg för pensionärer

0.3

0.3

0.3

Ändrad utbetalningsdag

0,2

0,2

0.2

Högskola

0.6

0.0

0,0

Företag

2.6

3.2

3.4

Förlängt ROT-avdrag

0,0

1.0

0,5

Reseavdrag

0,0

o.l

0.1

Summa

6,5

11,7

15,5

Finansiering

-2,7

-2,6

-2,7

Nettoeffekt

3,9

9,1

12,7

Finanspolitiken efter 1998

Den nya budgetprocessen innebär att regeringen i
samband med vårpropositionen presenterar förslag
till utgiftstak för tre år framåt. I vårpropositionen
från april 1997 föreslog regeringen ett utgiftstak för
år 2000. De statliga taken för 1998, 1999 och år
2000 ligger fast. Regeringen föreslog en gradvis an-
passning till det långsiktiga målet för de offentliga

finanserna om ett genomsnittligt överskott på 2,0
procent av BNP. För 1999 skall målet vara ett över-
skott på 0,5 procent av BNP, för år 2000 1,5 procent
av BNP och för år 2001 2,0 procent av BNP. Riks-
dagen har ställt sig bakom dessa mål och utgiftstaket
för år 2000.

Målen för dessa år gäller vid den tillväxt som kal-
kylerades i vårpropositionen. Om tillväxten av kon-
junkturmässiga skäl väsentligt skulle avvika från
denna kan motsvarande avvikelse i måluppfyllanden
tolereras. Om tillväxten blir väsentligt högre bör am-
bitionen för det offentliga sparandet justeras uppåt,
och om tillväxten blir väsentligt lägre bör ambitionen
för det offentliga sparandet justeras nedåt.
Lönebildningen spelar här en avgörande roll. Om
löneökningstakten i den svenska ekonomin över-
stiger 3,5 procent kommer tillväxten i den svenska
ekonomin med all sannolikhet att bli lägre än den
prognostiserade. Detta är i så fall ett strukturellt
problem, inte ett konjunkturellt.

DIAGRAM 1.2

Konsoliderade offentliga sektorns utgifter 1970-2000

Procent av BNP

30 k

20 -

10 t

1970     1975     1980     1985     1990     1995     2000

Källa: Finansdepartementet

De målsatta överskotten om 0,5 procent av BNP
1999, 1,5 procent av BNP år 2000 och 2,0 procent
av BNP år 2001 skall användas för att amortera av
den offentliga nettoskulden.

TABELL 1.7 OFFENTLIGA FINANSER

PROCENT AV BNP

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

Inkomstkvot

65,2

61,9

61,6

60,5

59,7

59,9

63,5

62,5

61.7

60,8

59,9

Skattekvot

55,8

52,8

51,1

50,2

49,8

50,0

54,3

53,8

53,2

52,7

51,8

Utgiftskvot

61,0

63,0

69,4

72,8

70,0

67,8

66,0

64,4

61,1

60,3

58,4

Statsskuldsräntor

4,5

4,4

4,7

5.5

6.3

6,5

6,6

6.4

5.7

5,3

4,8

Finansiellt sparande

4,2

-1,1

■7.8

■12,3

-10,3

■7,9

-2,5

-1.9

0,6

0.5

1.5

Statens lånebehov, mdkr

25

75

150

242

185

138

21

18

15

-1

■5

Nettoskuld

-8.2

-5,3

4,8

11.0

21,9

24,0

23,9

26,5

24,9

23,0

21,5

Statsskuld

45,5

47,9

61.1

78,3

84,1

84,3

84,1

83,5

79,4

75,3

71,8

Konsoliderad bruttoskuld

43,8

53,0

67,1

76,0

79,3

78,2

77,8

77,1

73,9

70,2

67,0

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet

20

PROP. 1997/98:1

I vårpropositionen beräknades att utöver dessa
amorteringar skulle det finnas ett utrymme för över-
föringar till hushållen på 15 miljarder kronor 1999
och 25 miljarder kronor år 2000. Efter de nu före-
slagna åtgärderna för sysselsättning och rättvisa åter-
står för 1999 endast 2,6 miljarder kronor. För år
2000 kvarstår dock ett belopp på cirka 20 miljarder
kronor.

Det statliga utgiftstaket 1997 är 41,4 procent av
BNP. Åren därefter minskar utgiftstaket i relation till
BNP avsevärt och är år 2000 nere i 36,7 procent.

DIAGRAM 1.3

Det statliga utgiftstaket

Procent av BNP

Källa: Finansdepartementet

1.3.2 Penning-och valutapolitiken

Utgångspunkten för penning- och valutapolitiken är
att prisstabilitet är en förutsättning för en fram-
gångsrik ekonomisk politik. Erfarenheterna visar att
hög inflation försämrar förutsättningarna för en ut-
hålligt hög tillväxt och därmed också för en stabilt
hög sysselsättning. En hög inflation minskar möjlig-
heterna till en god fördelningspolitik och en rättvis
fördelning av tillgångar och inkomster. Erfarenheter-
na från 1980-talets slut och 1990-talets början visar
tydligt de negativa konsekvenserna för tillväxt, ar-
betslöshet och inkomstfördelning av en hög inflation.

Den övergripande uppgiften för penningpolitiken
är prisstabilitet. Riksbanken bedriver penningpoli-
tiken självständigt och riksbanksfullmäktige har de-
finierat prisstabilitetsmålet som att ökningen av kon-
sumentprisindex skall begränsas till 2 procent med en
tolerans på 1 procentenhet uppåt respektive nedåt.
Regeringen stöder penningpolitikens inriktning och
ställer sig bakom Riksbankens inflationsmål.

kommelse träffats om penning- och valutapolitiken. I
huvudsak är de åtgärder som föreslås sådana som
Sverige är fördragsmässigt skyldigt att genomföra
som en följd av det svenska EU-medlemskapet.
Överenskommelsen gäller tre områden:

Riksbanken ges ett överordnat mål för sin verk-
samhet som läggs fast i lag. Målet för penningpoliti-
ken skall vara att upprätthålla ett fast penningvärde.
Härutöver gäller att mål för den ekonomiska politi-
ken som formuleras av riksdagen måste anses vara
vägledande för myndigheter underställda riksdagen,
däribland Riksbanken. Detta behöver emellertid inte
regleras i lag. Riksbanken ska därför, utan att målet
om fast penningvärde åsidosätts, stödja den allmänna
ekonomiska politiken, bland annat i syfte att främja
en hållbar tillväxt och en hög sysselsättning.

I regeringsformen tas in ett förbud för varje myn-
dighet att ge instruktioner till Riksbanken i frågor
som rör penningpolitik. Detta förbud kompletteras
med att det i riksbankslagen förs in ett förbud för
högre tjänstemän inom Riksbanken att söka eller ta
emot instruktioner. Den nuvarande bestämmelsen
om samråd mellan regeringen och Riksbanken änd-
ras till att Riksbanken ska informera finansministern
inför alla viktiga penning- och valutapolitiska beslut.

Riksbankschefen får en stärkt ställning genom att
det i regeringsformen anges att denne under den sex-
åriga mandatperioden får avsättas endast om hon,
eller han, inte längre uppfyller de krav som ställs för
att kunna utföra sina uppgifter eller om hon, eller
han, gjort sig skyldig till allvarlig försummelse.

En ny ledningsstruktur införs i Riksbanken. Den
påminner om ledningsstrukturen i många andra cent-
ralbanker. En direktion införs bestående av ett antal
heltidsanställda ledamöter, av vilka en utses till riks-
bankschef och minst en till vice riksbankschef. Samt-
liga ledamöter i direktionen får sexåriga mandatperi-
oder och samma avsättningsregler som
riksbankschefen. Direktionen blir bankens operativa
ledning som i första hand har att självständigt fatta
alla penningpolitiska beslut. Riksbankschefen blir
dess ordförande.

Det nya fullmäktige får en kontrollerande funk-
tion men har inga penningpolitiska uppgifter. Full-
mäktige utser ledamöterna i direktionen. Riksdagen
utser ledamöterna i fullmäktige. Fullmäktige kan väl-
jas inom eller utom riksdagens krets. Fullmäktige
skall bidra till att ge Riksbanken en god förankring i
samhället. Till ledamöter i fullmäktige skall väljas
personer som har en bred erfarenhet av samhällsfrå-
gor och samhällsekonomi. Fullmäktiges ordförande
och vice ordförande får rätt att närvara vid direktio-
nens sammanträden med yttranderätt men utan för-
slags- och rösträtt.

Riksbankens ställning stärks

För att modernisera lagstiftningen och stärka trovär-
digheten för prisstabiliteten har en fempartiöverens-

21

PROP. 1997/98:1

Beslutanderätten över valutapolitiken

Regeringen skall bestämma växelkurssystem. Denna
ändring innebär en ordning som överensstämmer
med vad som gäller i flertalet övriga EU-länder.
Riksbanken skall bestämma om centralkurs och
bandbredd i ett system med fast växelkurs och om
den praktiska tillämpningen av ett system med fly-
tande växelkurs.

Eftersom en del av ändringarna rörande riksban-
kens ställning och valutapolitiken rör grundlagen kan
ett slutgiltigt beslut inte tas förrän efter valet 1998.

Svensk ekonomi mindre inflationsbenägen

Det finns en rad tecken på att inflationsbenägenheten
har minskat i den svenska ekonomin:

-  Hushållens inflationsförväntningar har fallit. När
den senaste avtalsrörelsen genomfördes var infla-
tionsförväntningarna högre än vad de är i dag.

- Medvetenheten hos arbetsmarknadens parter har
ökat om att Sverige inte kan ha lönekostnads-
ökningar som märkbart avviker från omvärldens.
Detta har bland annat tagit sig uttryck i en upp-
görelse om förhandlingsformer på industrins och
handelns områden.

-  Produktiviteten har ökat kraftigt. Innevarande år
beräknas t.ex. produktiviteten i näringslivet öka
med 4,4 procent. Under hela 1980-talet var den
genomsnittliga årliga produktivitetsökningen un-
der 2 procent.

-  Konkurrensen har ökat i Sverige. Inom t.ex. livs-
medelsindustrin och vissa tjänstesektorer finns
tydliga tecken på en ökad konkurrens. Detta
minskar företagens möjligheter att öka sina pris-
marginaler eller övervältra kostnadsökningar på
konsumenterna. Den inre marknaden och Sveri-
ges inträde i EU har bidragit till denna utveckling
liksom ökade inslag av lågprisimport från andra
delar av världen.

-  Företagen uppvisar ett nytt prisbeteende.

DIAGRAM 1.4

Hushållens inflationsförväntningar det närmaste året
samt KPI-utfall 1994 - augusti 1997

Procent

Källa: Statistiska centralbyrån

Anm.: De streckade linjerna i diagrammet visar Riksbankens målintervall för
inflationen

Inflationsförväntningarna ligger i linje med riksban-
kens inflationsmål. Under senare tid har inflations-
förväntningarna stigit något. Detta är en naturlig
följd av att inflationen dessförinnan varit extremt låg
p.g.a. tillfälliga faktorer i samband med räntefallet
och förstärkningen av kronan.

Kronan och räntan

Det ökade förtroendet för den svenska ekonomin
och den svenska ekonomiska politiken har medfört
att de flesta räntor så gott som halverats sedan april

1995. Räntemarginalen mot Tyskland som under
sommaren 1994 var över 4,5 procentenheter för de
långa räntorna har fallit till under 1,0 procentenhet i
början av september 1997. Den låga inflationen och
det ökade förtroendet för den förda politiken har
medfört att Riksbanken har kunnat sänka den s.k.
reporäntan. I början av 1996 var reporäntan nästan
9 procent. I september 1997 var den drygt 4 procent.

En lägre ränta är positiv för ekonomin på många
sätt. Investeringar och sysselsättning stimuleras. Rän-
teutgifterna för statsskulden minskar. Räntefallet har
också medfört en stor lindring för många hushåll. I
diagram 1.5 visas hur månadskostnaden efter skatt
för ett normalt villalån på 500 000 kronor har fallit
sedan 1994. Jämfört med april 1995 har månads-
kostnaden efter skatt minskat med ca 1 400 kronor.
En likartad utveckling har skett för bostadsrättslån.
De som bor i hyresrätt gynnas också av de fallande
räntorna i takt med att de sjunkande ränteutgifterna
slår igenom på hyran.

22

PROP. 1997/98:1

DIAGRAM 1.5

Månadskostnad för ett villalån på 500 000 kr, 1992-97

Kronor

1994           1995              1996             1997

Källa: Finansdepartementet

I början av 1997 försvagades den svenska kronan
gentemot D-marken. Under senare tid har kronan
förstärkts. Dollarn har dock stigit kraftigt. Orsaken
till denna utveckling är bl.a. den starka ekonomiska
utvecklingen i Förenta staterna.

Regeringen avser att i en proposition till riksdagen
i oktober 1997 föreslå att Sverige inte skall deltaga
när den gemensam valutan inom EMU införs den 1
januari 1999. Regeringens uppfattning är att det inte
är aktuellt att delta i det europeiska växelkurssamar-
betet ERM. Erfarenheterna från den nuvarande poli-
tiken inriktad på prisstabilitet i kombination med en
valutaregim med rörlig växelkurs är goda.

1.4 En strategi för ökad syssel-
sättning

Regeringens viktigaste uppgift är att öka sysselsätt-
ningen och minska arbetslösheten. Målet är att den
öppna arbetslösheten skall halveras från 8 procent
1994 till 4 procent år 2000. På lång sikt är målet full
sysselsättning.

Regeringens strategi bygger på att kunniga männi-
skor, ett gott företagsklimat och en omställning till
ekologisk hållbarhet stärker Sverige. I en stabil eko-
nomisk miljö skall kvaliteten på och tillgången till
skola, vård och omsorg förbättras för att möjliggöra
ett högt deltagande i arbetskraften för både kvinnor
och män. Utbildning, utveckling och kompetens skall
prägla hela Sverige. Såväl unga som äldre, kvinnor
som män skall ges möjlighet att förbättra sin kun-
skap och kompetens. Arbetsmarknadspolitiken skall
bli än mer flexibel, kvaliteten höjas och utnyttjandet
av befintliga resurser förbättras. Det finns därmed
gynnsamma förutsättningar att åstadkomma en god
tillväxt utan att inkomstklyftorna ökar. Utifrån den-
na strategi formas politiken.

1.4.1 Ökat företagande

Huvuddelen av sysselsättningsökningen de komman-
de åren bör ske i den privata sektorn. En expansion
av det privata näringslivet innebär en förstärkning av
både de offentliga finanserna och hela Sveriges eko-
nomi. Sverige skall ha fler företagare, växande före-
tag och ett mer kunskapsinriktat företagande. Sverige
måste ha livskraftiga företag som förmår att hävda
sig i både den inhemska och den internationella kon-
kurrensen.

De allmänna förutsättningarna för företagande i
Sverige är goda.

-  Saneringen av de offentliga finanserna har med-
fört ett kraftigt räntefall vilket gör det förhållan-
devis mera lönsamt att investera i företag.

-  Nedväxlingen av inflationstakten har medfört en
större möjlighet att planera inför framtiden, vilket
bidrar till en förbättring av lönsamhetsvillkoren.

-  Sverige har en modern infrastruktur, en effektiv
förvaltning och en kunnig och flexibel arbets-
kraft.

-  Skatten för svenska företag är låg. Bolagsskatten i
Sverige är på 28 procent. Det är en av de lägsta
bland OECD-länderna.

-  Utbildnings- och kompetensnivån hos den svens-
ka arbetskraften är hög och ökar.

-  Vinstnivån är hög i Sverige och ökar ytterligare.
Inom industrin ligger vinstandelen på ca 35 pro-
cent.

Ett exempel på det gynnsamma klimatet för företa-
gande är minskningen av antalet konkurser och ök-
ningen av antalet nyetableringar. Produktionen inom
näringslivet förutses också växa mycket kraftigt fram
till 1998. Det innebär att det skapas sammanlagt
33 000 fler jobb inom näringslivet 1998 jämfört med
1997.

DIAGRAM 16

Utvecklingen av företagskonkurser och nyetableringar

1990- 1996

5000 I

1990     1991     1992     1993     1994     1995     1996

I samband med det s.k. fempunktsprogrammet som
regeringen presenterade i vårpropositionen föreslogs

23

PROP. 1997/98:1

en rad åtgärder som syftar till att förbättra företags-
klimatet:

-  En arbetstagare har rätt till tjänstledighet under
högst sex månader för att starta eget företag.

-  Villkoren för livsmedelsproduktion förbättras yt-
terligare genom att 0,7 miljarder kronor satsas på
bl.a. en utbyggnad av miljöprogrammet för jord-
bruk. Hälften av detta finansieras av EU. Därmed
utnyttjas nu miljöstöden fullt ut samtidigt som
jordbrukets roll som en framtidsnäring förstärks.

-  Medel avsätts för att främja kooperativt före-
tagande och kvinnors företagande.

I budgetpropositionen föreslås dessutom ytterligare
förbättringar av företagsklimatet:

-  Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen förkortas
från 28 till 14 dagar.

-  Nya utbildningssatsningar.

Varje regions möjligheter och förutsättningar måste
tas till vara. Stora regionala obalanser hämmar den
potential för sysselsättning och tillväxt som finns i
hela landet. Ny teknik och ny kunskap innebär nya
möjligheter.

Närings- och regionalpolitiken inriktas för att mö-
ta de nya utmaningarna. Företagsstöden görs mer
flexibla för att bättre kunna anpassas till regionala
och lokala förutsättningar. Helhetsansvaret betonas.
Många olika politikområden måste samverka för att
ta tillvara tillväxtmöjligheterna.

De regionala högskolorna har erhållit kraftigt ut-
ökat antal utbildningsplatser och ges möjlighet att
ytterligare utveckla forsknings- och utvecklingsinsat-
ser i samarbete med det regionala näringslivet. Inom
två näringsgrenar med stor betydelse för sysselsätt-
ningen i utsatta regioner, turistnäring och träbearbe-
tande verksamheter, har två omfattande program för
sysselsättning och tillväxt lagts.

Regionpolitiken inom EU har fört med sig ett mer
utvecklat regionalt partnerskap med ett ökat samar-
bete mellan olika intressenter i näringsliv och sam-
hälle. Möjligheterna att effektivisera genomförandet
av EU:s strukturfondsprogram ses över.

1.4.2 Skola, vård och omsorg

Regeringen har sedan den tillträdde konsekvent prio-
riterat skolan, vården och omsorgen. Orsaken till
denna prioritering är enkel. Det går att i efterhand
kompensera några år med lägre materiell standard.
En otrygg omsorg de första levnadsåren eller en för-
lorad skoltid är däremot nästan omöjlig att ta igen.

Prioriteringen har haft en avgörande betydelse för
den förda politiken. I saneringsprogrammet på 126
miljarder kronor har statsbidragen till kommuner

och landsting undantagits från besparingar trots att
nästan alla andra budgetposter har fått vidkännas
omfattande besparingskrav. Det har däremot inte
varit möjligt att helt skydda den kommunala sektorn
mot effekterna av den svaga ekonomiska utveckling-
en. Kommuner och landsting har utsatts för svåra
ekonomiska påfrestningar. Alternativet - att inte gö-
ra något åt de statsfinansiella problemen - hade
emellertid varit ännu värre för kommuner och lands-
ting. Växande räntekostnader för statsskulden hade
snabbt trängt undan väsentliga utgifter.

Som ett resultat av den framgångsrika ekonomis-
ka politiken kunde regeringen i vårpropositionen fö-
reslå insatser inom ramen för de budgetpolitiska
målen till den kommunala sektom. I tilläggsbudgeten
för 1997 tillfördes 4 miljarder kronor till kommu-
nerna och landstingen. I denna budget föreslås i en-
lighet med vårpropositionen en nivåhöjande satsning
på 8 miljarder kronor till kommuner och landsting
för 1998. Därmed prioriteras skolan, vården och
omsorgen ytterligare. Konsekvenserna av resurstill-
skottet är att sysselsättningen i den kommunala sek-
torn stabiliseras. Genom resursarbete får offentliga
arbetsgivare en särskild möjlighet att förbättra kvali-
teten i skola, vård och omsorg.

DIAGRAM 1.7

Antal sysselsatta i kommunsektorn

Tusental

1300 |-----

Källa: SCB

Anm: Det finns ett brott i tidsserien 1987 på grund av bland annat
ändrad närinasarensindelnina

För 1999 föreslås en ytterligare satsning på 4 miljar-
der kronor till den kommunala sektorn, och för år
2000 föreslås ytterligare 4 miljarder kronor. Sam-
manlagt uppgår det föreslagna resurstillskottet där-
med till 16 miljarder kronor år 2000 jämfört med

1996. Med denna permanenta nivåhöjning beräknas
den kommunala sysselsättningen öka något både
1999 och år 2000. Skolan, vården och omsorgen
stärks.

24

PROP. 1997/98:1

1.4.3 En andra utbildningsrevolution

Sveriges framtid finns i en kvalificerad arbetskraft
med god utbildning. En hög utbildningsnivå i Sve-
rige är en nödvändig förutsättning för en uthålligt
hög tillväxt och sysselsättning.

Det finns ingen bättre metod för att långsiktigt
öka sysselsättningen än att konsekvent satsa på ut-
bildning och kompetens på samtliga nivåer. Den som
har hög utbildning har en betydligt bättre förmåga
att ställa om sig till ett annat jobb än den som saknar
sådan utbildning. Det som regeringen har föreslagit
och riksdagen senare beslutat är inget mindre än en
utbildningsrevolution för Sverige. Sverige rustar sig
för framtiden.

Under perioden 1997-2000 tillkommer det
60 000 permanenta högskoleplatser och 140 000
platser inom vuxenutbildningen genom Kunskapslyf-
tet.

Utöver detta görs en rad ytterligare insatser.
Gymnasieskolan utvecklas bl.a. genom att en ny mo-
dern lärlingsutbildning skapas. Den kvalificerade yr-
kesutbildningen utökas till att omfatta 9 000 platser.
En ny IT-utbildning genomförs.

DIAGRAM 1.8

Antal helårsstudenter vid högskolan

1000-tal

Källa: Utbildningsdepartementet

Vid den senaste antagningen till universitet och hög-
skolor var det många som inte fick en studieplats. Att
i en period med hög arbetslöshet neka människor ut-
bildning är både ett slöseri med resurser och med
människors vilja att utbilda och förkovra sig. I denna
budget föreslås därför en tidigareläggning av utbild-
ningssatsningen till vårterminen 1998 med 1 000
platser i kvalificerad yrkesutbildning och 10 000
högskoleplatser.

1.4.4 Arbetsmarknaden

Arbetsmarknadspolitiken har en viktig roll i den
ekonomiska politiken. Arbetsmarknadspolitiken
skall genomsyras av regeringens mål att halvera den
öppna arbetslösheten till år 2000. Den syftar till att
underlätta matchningen mellan lediga platser och ar-
betssökande. Därigenom motverkas passivisering och
en expansion av sysselsättningen möjliggörs när ef-
terfrågan på arbetskraft ökar. Detta gör den genom
att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, motverka
inflationsdrivande bristsituationer och allmänt
främja en väl fungerande lönebildning, stärka arbets-
kraftens kompetens och förebygga utslagning av per-
soner från arbetslivet.

Arbete och utbildning skall prioriteras och utgöra
självklara och attraktiva alternativ jämfört med pas-
sivitet. Den stora resurs som det samlade arbetsutbu-
det utgör måste tas tillvara och vidareutvecklas för
att bibehålla en stabil grund för välfärden. Arbets-
marknadspolitiken bygger på följande principer:

-  Arbetsmarknadspolitiken skall se till att lediga
platser besätts så fort som möjligt.

-  Arbets- och kompetenslinjen gäller.

-  Arbetsmarknadspolitiken skall motverka passivi-
sering och utslagning. Uppgiften är att rusta den
enskilde. Aktivitet går därför före passivitet. En
anställning för den arbetslöse är målet. Anställ-
ning går därför före åtgärd.

-  En hög subventionsgrad i arbetsmarknadspolitis-
ka åtgärder kan vara berättigad, men endast om
åtgärden inte tränger ut ordinarie arbetstillfällen
från arbetsmarknaden och inte försämrar den ar-
betslöses möjligheter att få ett reguljärt arbete.

-  Utsatta grupper som långtidsarbetslösa, arbets-
handikappade och ungdomar skall prioriteras.

-  Arbetsmarknadspolitiken skall främja kunskap
och kompetens. Den skall öka möjligheterna för
de arbetslösa att få jobb i sektorer där arbeten
skapas eller behovet ökar och därmed förhindra
flaskhalsar. Det skall ske genom att bidra till så-
väl yrkesmässig som geografisk rörlighet. Därige-
nom bidrar arbetsmarknadspolitiken till en icke
inflationsdrivande lönebildning vilket är av cen-
tral vikt för att full sysselsättning skall kunna
uppnås och upprätthållas.

-  Arbetsmarknadspolitiken skall genomsyras av ett
jämställdhetsperspektiv. En viktig uppgift är att
bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden

-  Arbetsmarknadspolitiken är ett statligt ansvar.
Den skall förena en helhetssyn på riksnivå med en
hög effektivitet på lokal nivå. Det lokala inflytan-
det är avgörande för att anpassa politiken till lo-
kala förutsättningar.

25

PROP. 1997/98:1

- Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställ-
ningsförsäkring och inte en permanent försörj-
ning. Den skall fungera som ett skyddsnät och
som en språngbräda. Den skall bidra till trygghet
vid omställning från ett arbete till ett annat. En
hög ersättningsnivå är önskvärd, men måste
kombineras med krav på att den arbetslöse skall
göra allt i sin makt för att få ett arbete. Försäk-
ringen får inte skapa inlåsningseffekter eller mot-
verka att den arbetslöse tar tillfälliga arbeten.

I enlighet med ovanstående principer genomgår ar-
betsmarknadspolitiken en fortlöpande omvandling.
Syftet är att göra arbetsmarknadspolitiken än mer
offensiv.

Ett nationellt program för IT-utbildning

Det råder i dag stor brist på kompetent och yr-
kesutbildad personal inom IT-området. Regering-
en har därför tillsammans med Industriförbundet
och företrädare för IT-företagen enats om ett na-
tionellt program för IT-utbildning. Utbildningen
beräknas omfatta 10 000 elever under tidsperio-
den 1 december 1997 t.o.m. 1999. Syftet är att
öka möjligheterna att få arbete och att förbättra
arbetsmarknadens funktionssätt genom att elimi-
nera bristsituationer.

Generationsväxling

Generationsväxlingens syfte är att skapa en rör-
lighet på arbetsmarknaden. Genom att låta yngre
långtidsarbetslösa komma in på arbetsmarknaden
minskar risken för en permanent utslagning av
unga människor. Generationsväxlingen är en till-
fällig lösning motiverad av dagens höga arbetslös-
het - inte minst bland ungdomar.

Ungdomsåtgärder

Den höga arbetslösheten bland ungdomar är ett
av de största hoten i Sverige. En hög ungdoms-
arbetslöshet kan inte accepteras. Därför föreslår
regeringen ett program för unga arbetslösa i ål-
dern 20-24 år som innebär att aktiverande åtgär-
der och kompetenshöjande program kan sättas in
tidigt. Efter 100 dagar skall arbetslösa ungdomar
av kommunen erbjudas en utvecklande insats på
heltid. Ungdomar som nekar att ta erbjudna insat-
ser har starkt begränsade möjligheter att erhålla
något stöd. Därmed motverkas ett skadligt social-
bidragsberoende.

Kompetensutveckling i vård och omsorg

Regeringen föreslår att de lokala arbetsförmed-
lingarna får ökade möjligheter för satsningar på
kompetensutveckling inom vård och omsorg.
Satsningen kan kombineras med andra åtgärder
som t.ex. resursarbete, utbildning i företag m.m..

Flaskhalsar

Regeringen följer aktivt utvecklingen på arbetsmark-
naden avseende flaskhalsar och bristsituationer på
olika områden.

Lönebildningen

Under de senaste 20 åren har den svenska lönebild-
ningen inte fungerat tillfredsställande. Detta måste
förändras. Utan en väl fungerande lönebildning kan
målet om 4 procents öppen arbetslöshet år 2000 ej
nås. För att det skall vara möjligt att nå målet måste
den kommande avtalsrörelsen ge betydligt lägre no-
minella löneökningar än den föregående. Konsekven-
serna av brister i lönebildningen är annorlunda nu än
förr. Förr var det under en övergångstid möjligt att
misslyckas och leva med konsekvenserna. Det är det
inte längre. Nu leder högre löneökningar i Sverige än
i omvärlden till att massarbetslösheten biter sig fast.

I samband med den ekonomiska vårpropositionen
1996 inbjöd regeringen arbetsmarknadens parter att
redovisa sin syn på lönebildningen och möjligheten
att gemensamt formulera nödvändiga förändringar
av förhandlings- och lönebildningssystemet. I flera av
de svar som parterna lämnade framhölls att en för-
stärkning av medlingsfunktionen kan behöva göras.
Regeringen har därför tillsatt en utredning som bl.a.
kommer att se över denna fråga. Utredningen, som
arbetar i nära samarbete med parterna, har även i
uppgift att analysera vilken effekt på lönebildningen,
och därmed den strukturella arbetslöshetsnivån, som
övriga av parterna föreslagna åtgärder kan ha. Ett
slutbetänkande kommer att överlämnas i november
1998 med förslag till effektiva åtgärder så att den
nödvändiga förbättringen av lönebildningen kommer
till stånd.

1.4.5 Hållbara Sverige

En hållbar utveckling innebär att vi som lever i dag
klarar våra behov utan att äventyra förut-
sättningarna för framtida generationer. Minskad
miljöbelastning, effektivare resursanvändning och
ökad användning av förnyelsebara resurser står i
samklang med hög tillväxt och är en förutsättning
för den. Politiken för att ställa om Sverige till ekolo-
gisk hållbarhet utgör i sig en tillväxtpotential och är
därför en del av politiken för att stärka det svenska
näringslivet och öka sysselsättningen. Den globala
marknaden för miljöteknik, miljöanpassade och re-
surssnåla produkter växer snabbt. Om Sverige och
svensk industri går i spetsen för en utveckling mot
ekologisk hållbarhet kan det ge konkurrensfördelar
på dessa framtidsmarknader.

26

PROP. 1997/98:1

Regeringen har gjort mycket för att vända utveck-
lingen i ekologiskt hållbar riktning. I vår-
propositionen aviserades en rad förslag för att på-
skynda omställningen:

Lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet
Regeringen föreslog i vårpropositionen ett stöd till
lokala investeringsprogram på 5,4 miljarder kronor
för en treårsperiod. Stöd ges till lokala investeringar
som ökar den ekologiska hållbarheten. Kommunerna
ansvarar för att i samråd med företag och andra in-
vesterare utarbeta lokala investeringsprogram. Beslut
om vilka kommuner som får stöd i första omgången
kommer att tas i början av 1998. De kommuner som
önskar komma i fråga har redan påbörjat arbetet
med att ta fram lokala program. Programmen skall
ge bättre miljö och nya jobb.

Nationella investeringsprogram

Omställningen av energisystemet är ett led i Sveri-
ges strävan att vara ett föregångsland när det gäl-
ler att skapa en ekologiskt hållbar utveckling.
Riksdagen har beslutat om ett program på 9 mil-
jarder kronor under en sjuårsperiod för att effek-
tivisera energianvändningen och öka användning-
en av förnybara energikällor. Programmets
huvudinriktning är en kraftfull långsiktig satsning
på forskning, utveckling och demonstration av ny
energiteknik.

I vårpropositionen aviserades ett nationellt inves-
teringsprogram för ökade infrastrukturinvesteringar
som leder till en höjd långsiktig tillväxtpotential för
Sverige samtidigt som sysselsättningen främjas på
kort sikt. Detta program förverkligas nu. En för-
handlingsman arbetar för närvarande på regeringens
uppdrag med att ta fram ett förslag till avtal mellan
staten och lokala och regionala aktörer om finansie-
ring, utbyggnad och trafikering av Botniabanan. Re-
geringen föreslår ett ökat statligt stöd till Inlandsba-
nan. De angelägna trafikprojekten i Stockholm och
Göteborg får ta i anspråk en nationell finansiering i
avvaktan på utredningar om finansiering i annan
form.

Riktlinjer för det fortsatta arbetet

Arbetet med ökad hållbarhet bedrivs på bred front
enligt de övergripande riktlinjer som redovisas i en
särskild skrivelse. Där redovisas också de aktuella
åtgärdsprogrammen inom respektive departements
verksamhetsområde. Motsvarande redovisning kom-
mer att ske årligen i samband med budgetproposi-
tion.

Varor och tjänster som styr mot målen för ekolo-
giskt hållbar utveckling skall så långt som möjligt
prioriteras vid upphandling. En delegation kommer
att inrättas med ansvar för att driva på den offentliga
upphandlingen. Regeringen avser att inbjuda till en
öppen dialog med det svenska näringslivet om möj-
ligheterna till effektivisering av energi- och materi-

alutnyttjande och till att begränsa utsläppen ytterli-
gare. En satsning för att gynna export av miljöteknik
och ekologiskt hållbara produkter förbereds. Frivillig
miljömärkning av skolor införs.

Användningen av energi och naturresurser bör bli
betydligt mer effektiv. Begreppet faktor 10 (att an-
vändningen behöver bli i genomsnitt 10 gånger effek-
tivare under ett par generationer) kan tjäna som en
kompass i detta arbete och stimulera till debatt och
nödvändigt nytänkande.

Inom en generation bör regionala miljöproblem
som försurning och övergödning vara lösta och fun-
gerande kretslopp etablerade för de flesta material.

1.4.6 Samarbete för sysselsättning

Sysselsättningen är en fråga av gemensamt intresse
för EU:s medlemsländer. Denna linje har Sverige
drivit under lång tid. Vid EU:s toppmöte i Ams-
terdam lades grunden för ett intensifierat samar-
bete om ökad sysselsättning. Det svenska initiati-
vet vid regeringskonferensen resulterade i en ny
avdelning om sysselsättning i fördraget. Den inne-
bär både en ökad ambition i bekämpningen av ar-
betslösheten och en förstärkt samordning av sys-
selsättningspolitiken. En resolution om tillväxt
och sysselsättning antogs.

-  Genom att studera varandras framgångar och
misstag kan vi lära av varandra. Samarbete samt
informations- och erfarenhetsutbyte mellan med-
lemsländerna innebär förbättrade möjligheter att
minska arbetslösheten.

- Gemensamma mål liksom de planerade samord-
nings- och övervakningsförfarandena skapar för-
utsättningar för en samsyn i sysselsättningsfrågan
mellan länderna. Därmed kan vidtagna syssel-
sättningsåtgärder få ett större genomslag.

I Amsterdam beslutades också att de nya fördragsbe-
stämmelserna skall börja tillämpas så snart som möj-
ligt. Regeringen kommer att lägga stor vikt vid detta
inför toppmötet. Ett annat viktigt tema på toppmötet
bör vara att nå en ökad flexibilitet på arbetsmarkna-
den genom att stärka individens kompetens och möj-
ligheter - en positiv flexibilitet. Ytterligare inslag i en
politik på europeisk nivå blir att främja ekologisk
hållbarhet, forskning och utbildning samt investe-
ringar i infrastruktur. Det handlar också om att öka
konkurrenstrycket i ekonomierna genom att fördju-
pa och utveckla den inre marknaden och driva en
generös handelspolitik gentemot unionens handel-
spartners.

EU:s utvidgning med länder i Central- och Östeu-
ropa är en angelägen uppgift och en historisk möjlig-
het som har ett starkt stöd hos den svenska regering-
en. En stabil demokratisk utveckling och en snabb

27

PROP. 1997/98:1

marknadsanpassning bidrar till fred och säkerhet
samt främjar tillväxten i både gamla och nya med-
lemsländer. Utvidgningen ställer stora krav på EU.
Behovet av att i grunden reformera jordbruks- och
strukturfondspolitiken förstärks av utvidgningspro-
cessen. Det gäller också det finansiella perspektivet
där ledstjärnan måste vara budgetär återhållsamhet
och effektivitet. Nuvarande tak för EU-budgeten på
1,27 procent av EU:s samlade bruttonationalin-
komst, BNI, skall vara oförändrat även sedan EU har
utvidgats med nya länder.

Ett extra toppmöte om sysselsättning skall hållas i
november 1997.

DIAGRAM 1,9

Den egentliga skattekvoten

Procent av BNP

65 ---------

Källa: Finansdepartementet

1.5 Skattepolitiken

Välfärd kan inte byggas på lånade pengar. Ofinansie-
rade skattesänkningar och utgiftsökningar är inget
annat än morgondagens skattehöjningar. Skatteutta-
get i Sverige höjdes därför som en del av saneringen
av de offentliga finanserna.

Skattekvoten, skatteintäkterna som andel av BNP,
har de senaste åren ökat. Men den formella skatte-
kvoten tar inte hänsyn till att ofinansierade skatte-
sänkningar endast innebär att skatteuttaget skjuts
framåt i tiden. Ett sätt att visa detta är att addera
skattekvoten till det offentliga underskottet. Då er-
hålls en bild av den egentliga skattekvoten. I dia-
grammet nedan syns tydligt att den egentliga skatte-
kvoten har minskat avsevärt sedan 1993 då
underskottet var som högst. Den egentliga skattekvo-
ten visar hur mycket skatt som måste betalas för att
välfärden skall vara finansierad.

En orsak till att Sverige har en hög formell skatte-
kvot jämfört med andra länder är teknisk. I Sverige
är många transfereringar skattepliktiga som t.ex.
sjukförsäkringen. Dessutom har vi i Sverige bidrag
där andra länder har skatteavdrag, som t.ex. barnbi-
drag. Därmed tenderar den formella svenska skatte-
kvoten att bli högre än i andra länder med likartad
storlek på den offentliga sektorn.

Förutom att skatterna finansierar den gemensamma
välfärden fyller de andra funktioner. Skatterna har en
fördelningspolitisk betydelse, men det viktigaste för
en rättvis fördelning är att alla ges möjlighet till arbe-
te och god utbildning. Skattesystemet måste också
vara ekonomiskt effektivt. Det innebär att snedvri-
dande effekter och kostsam administration måste
undvikas.

Villkoren för företag och företagande har förbätt-
rats avsevärt de senaste åren trots att även företagen
har fått bidra till saneringen av de offentliga finan-
serna. Företagsbeskattningen i Sverige är sedan länge
förmånlig i ett internationellt perspektiv. Regeringen
har lagt en rad förslag som förbättrar villkoren för
mindre och medelstora företag och stimulerar kvin-
nors företagande som är relativt sett mindre omfat-
tande än mäns.

-  Lättnader i ägarbeskattningen med 4,0 miljarder
kronor har genomförts för att förbättra villkoren
för nyinvesteringar och kapitalförsörjning i ono-
terade bolag.

-  Nedsättningen av arbetsgivaravgifterna med in-
riktning mot små och medelstora företag har ut-
vidgats till att motsvara en lönesumma på upp till
850 000 kr per år från och med 1998. Skattelätt-
naden uppgår till 2,7 miljarder kronor.

-  Även beskattningen av enskilda näringsidkare
och delägare i handelsbolag har lindrats.

-  Regeringen bedriver ett brett arbete för att för-
enkla regler och rutiner för framför allt småföre-
tagen.

-  Ett nytt system för redovisning och betalning av
skatter och avgifter träder i kraft den 1 januari
1998. Det nya systemet med s.k. skattekonton
kommer att underlätta och förenkla arbetet både
för företag och skatteförvaltningar.

-  Reglerna om utfärdande av F-skattesedel kommer
att förändras.

28

PROP. 1997/98:1

Under våren har riksdagen beslutat om en ny ut-
formning av förmögenhetsskattelagen. Liksom tidi-
gare är huvudägare som noterats på Stockholms
fondbörs efter 1991 under vissa förutsättningar be-
friade från förmögenhetsskatt. Regeringen lägger i
denna proposition förslag som innebär att förmö-
genhetsskatten ändras för att ogynnsamma effekter
för aktiemarknadens funktionssätt skall undvikas.

Skattereformen

Skattereformen som genomfördes 1990-1991 inne-
bar en genomgripande förändring av hela det svens-
ka skattesystemet. Det fanns en bred politisk enighet
om att det tidigare skattesystemet hade tjänat ut. Det
gav varken en rättvis beskattning, en rimlig fördel-
ning av skatteuttaget eller goda förutsättningar för
arbete och investeringar.

Syftet med skattereformen var att modernisera
skattesystemet och minska dess snedvridande effekter
på samhällsekonomin. Skattereglerna skulle för-
enklas, arbetsutbudet stimuleras och möjligheterna
till skatteplanering minskas. Syftet var således inte att
minska det totala skatteuttaget. Reformen skulle va-
ra finansierad och inte heller medföra ökad spridning
i ekonomisk standard.

En viktig förändring var att de tidigare höga mar-
ginaleffekterna sänktes vilket innebar att värdet av
olika avdragsmöjligheter minskade avsevärt. Kapi-
talbeskattningen gjordes också mera likformig vilket
bidrog till att motverka spekulationstendenserna i
svensk ekonomi. Regeringen redovisar i bilaga 6 sin
slutgiltiga bedömning av skattereformen.

Reformens syften har uppnåtts i nästan alla delar.
Ett av de viktigaste målen för skattereformen var att
den skulle vara fullt ut finansierad och att varje
grupp skulle finansiera sina egna skattesänkningar.
Det är dock inte möjligt att hävda att skattereformen
var fullt ut finansierad. För att stärka rättvisan och
medverka till den återstående finansieringen av skat-
tereformen ska en ny och högre nivå på statsskatten
införas för dem med högst inkomster.

En höjning av barnbidragen var också ett viktigt
inslag i skattereformen. På grund av det statsfinansi-
ella läget var det dock inte möjligt att genomföra
höjningen fullt ut som planerat. Vid saneringen av de
offentliga finanserna tvingades regeringen istället se-
nare att föreslå en sänkning av barnbidraget. Rege-
ringen föreslår nu en höjning av barnbidraget och
studiebidraget i studiehjälpen från 640 kronor till
750 kronor per barn och månad samtidigt som fler-
barnstilläggen återinförs. Detta bidrar till att förbätt-
ra fördelningsprofilen i linje med vad som åsyftades i
skattereformen.

Genom att brytpunkten för statlig skatt inte har
höjts i takt med inkomstökningarna har stora grup-
per löntagare börjat betala statlig inkomstskatt. Den

utvecklingen bör vändas så att reformens intention
att högst 15 procent av inkomsttagarna skall betala
statlig inkomstskatt på sikt uppnås.

Skattereformen var också startskottet för ett grö-
nare skattesystem. Energiskatternas framtida ut-
formning ses nu över inom regeringskansliet. Viktiga
utgångspunkter är riksdagens beslut om energipoliti-
ken våren 1997, den energiintensiva industrins kon-
kurrenskraft, de betänkanden som presenterats av
Skatteväxlingskommittén och Alternativbränsleut-
redningen samt EU-kommissionens förslag till ett
nytt energibeskattningsdirektiv. Även vägtrafikens
beskattning ses över, med syfte att inom ramen för
ett oförändrat skatteuttag åstadkomma bättre styref-
fekter vad avser trafiksäkerhet och miljö. 1 denna
proposition redovisar regeringen dessutom förslag till
nya riktlinjer för beskattningen av biobränslen i for-
donstrafik.

Den internationella dimensionen i skattepolitiken
blir allt viktigare. Varje lands förutsättningar att ta ut
skatter och tillämpa egna regler förändras. Regering-
en arbetar inom ramen för EU och OECD för att
etablera en uppförandekod som förhindrar att en-
skilda länder genom illojal skattekonkurrens söker
locka till sig företag och kapital. Ett exempel på att
detta arbete kan vara framgångsrikt är de gemen-
samma regler om mervärdesskatt på teletjänster som
EU-länderna enades om under våren. Reglerna bidrar
både till att motverka skatteflykt från EU-länderna
och till att motverka snedvridning av konkurrensen
mellan inhemska och utländska telebolag.

Skattefusk skall bekämpas

Bekämpningen av ekonomisk brottslighet och skatte-
fusk är en angelägenhet för alla i samhället. Den
ekonomiska brottsligheten innebär att hela bördan
för skatter och avgifter läggs på de hederliga skatte-
betalarna och de seriösa företagen. Skattefusk utsät-
ter den seriöse företagaren för en snedvridning av
konkurrensen. Bekämpningen av skattefusk är därför
en viktig del i en politik för företagande. Regeringen
har under året föreslagit en rad åtgärder.

-  Generalklausulen mot skatteflykt föreslås få en
ny och något skarpare utformning inom ramen
för bevarad rättssäkerhet.

-  Reglerna för taxeringsrevision har setts över och
förstärkts. Revision skall i fortsättningen få ske
under löpande räkenskapsår och hos tredje man.

-  Kontrolluppgiftsskyldighet har införts om aktie-
försäljning.

-  Särskilda brottsutredande enheter föreslås in-
rättas inom skattemyndigheterna. Därigenom
kommer den kompetens och erfarenhet som finns

29

PROP. 1997/98:1

inom skatteförvaltningen att kunna utnyttjas ef-
fektivare vid brottsbekämpningen.

-  I kampen mot internationell brottslighet är in-
formationsutbyte och underrättelseverksamhet av
avgörande betydelse. Regeringen har presenterat
förslag till en ny lag som klargör och reglerar tul-
lens underrättelseverksamhet och brottsregister.
Sverige deltar också aktivt i det arbete som pågår
för att reformera transiteringssystemet inom EU.

- I samband med Sveriges inträde i EU genomför-
des stora förändringar av Tullverkets verksamhe-
ter. En särskild utredare har fått i uppdrag att gö-
ra en utvärdering av Tullverkets dimensionering
och organisation.

Skatteflyktskommittén har lämnat förslag som bland
annat innebär förbättrade möjligheter till kontroll
och indrivning av punktskatter samt utökad legitima-
tionskontroll. En proposition på grundval av betän-
kandet planeras till våren 1998.

Socialavgifterna

Socialförsäkringssystemen har de senaste åren ge-
nomgått stora förändringar. Både reglerna för social-
försäkringsförmåner och uttaget av sociala avgifter
har ändrats samtidigt som den ekonomiska krisen i
början 1990-talet inneburit att beteendemönstren
förändrats. Detta har bidragit till att intäkterna från
olika avgifter inte motsvarar kostnaden för de för-
säkringar de skall finansiera. Regeringen föreslår där-
för en omfördelning av socialavgifterna inom ramen
för ett i princip oförändrat totalt uttag för att skapa
bättre samstämmighet mellan inkomster och utgifter
i bland annat sjukförsäkringssystemet. Samtidigt om-
vandlas den allmänna egenavgiften till sjukförsäk-
ringen till en pensionsavgift

1.6. Fördelningspolitiken

För bara tre år sedan stod Sverige på randen till en
statsfinansiell kollaps. I budgetpropositionen i janua-
ri 1995 beräknades lånebehovet för ett år till 229
miljarder kronor. Enbart ränteutgifterna för denna
upplåning motsvarade med dåvarande 12-procentiga
räntor mer än 400 kronor i månaden för varje ar-
betsför svensk. Ett år till med denna upplåning hade
fördubblat beloppet.

En trygg välfärd går inte att bygga på lånade
pengar. Om det saknas en fast grund bestående av
sunda finanser finns det i längden inte något ut-
rymme för en rättvis fördelningspolitik. Det är därför

de svagaste grupperna som har allra mest att vinna
på starka offentliga finanser.

För att bemästra den statsfinansiella krisen har
nästan alla medborgare fått göra betydande upp-
offringar. Konsolideringsprogrammet för att sanera
de offentliga finanserna omfattar 126 miljarder kro-
nor. Knappt hälften utgörs av skatter och resten av
besparingar. Budgetsaneringsprogrammet är i och
med 1998 års budget nu fullt ut genomfört.

Saneringspolitiken har utformats med sikte på att
alla medborgare rättvist skall vara med om att dela
på bördorna. Med hjälp av fördelningsberäkningar
har regeringen fortlöpande analyserat och redovisat
effekterna av de ändrade reglerna i skatte- och bi-
dragssystemen. Beräkningarna är viktiga underlag
men de ger inte en fullständig bild av fördelningsut-
fallet eftersom de inte beaktar att skolan, vården och
omsorgen har prioriterats eller att inkomstfördel-
ningen också påverkas av att saneringen förbättrar
samhällsekonomin, t.ex. att räntan nästan har halve-
rats sedan sommaren 1994. De är också statiska; för-
delningsutfallet hade varit gynnsammare om man
hade kunnat jämföra saneringsprogrammets effekter
med vad som hade hänt utan budgetförstärkningarna
eller med en politik som inte prioriterat en rättvis
fördelning.

En mer utförlig fördelningsanalys av sanerings-
programmet redovisas i bilaga 7 där beräkningarna
uppdaterats med hänsyn till nya beslut i riksdagen,
förändrade ekonomiska antaganden och de åtgärder
som föreslås i denna budgetproposition. Hushållen
har därvid delats in i 10 lika stora grupper, decil-
grupper, så att hushållen som har de lägsta dispo-
nibla inkomsterna med hänsyn till försörjnings-
bördan hamnar i decilgrupp 1, de med näst lägst i
decilgrupp 2 osv. till decilgrupp 10 med hushållen
som har den högsta ekonomiska standarden.

Den femtedel av hushållen som har högst ekono-
misk standard (decilgrupp 9 och 10) bidrar med
drygt 43 procent av de totala budgetförstärkningar-
na, medan den femtedel som har lägst ekonomisk
standard (decilgrupp 1 och 2) bidrar med knappt 11
procent (diagram 1.10). Hushållen i decilgrupp 10
bidrar med 31 procent.

30

PROP. 1997/98:1

DIAGRAM 1.10

Andel av saneringsprogrammet som respektive
decilgrupp bidrar med

Procent

Källa: Finansdepartementet                                   Decilgrupp

Fördelningseffekterna kan också visas genom att
man beräknar vad respektive decilgrupp bidrar med i
procent av deras disponibla inkomster, dvs. decil-
gruppernas relativa bidrag. Beräkningarna visar att
tiondelen med den högsta ekonomiska standarden
får vidkännas den största relativa inkomstminskning-
en genom saneringsprogrammet (diagram 1.11).
Hushållen med lägre ekonomisk standard träffas
också något hårdare än andra grupper men efter de
åtgärder som nu föreslagits har skillnaderna minskat
avsevärt. Resultaten för decilgrupp 1 är svårtolkade
eftersom den innehåller många hushåll som endast
har en tillfälligt låg inkomst t.ex. i samband med stu-
dier, värnpliktstjänstgöring eller i samband med le-
dighet. Det är också ofta hushåll med en låg ekono-
misk standard som gynnas av att vården och
omsorgen prioriteras och av de stora satsningarna på
utbildningen.

DIAGRAM 1.11

Förändring av disponibel inkomst justerad för för-

1 23456789 10

Källa: Finansdepartementet                                    Decilgrupp

De utförligare analyserna i den fördelningspolitiska
redogörelsen (bilaga 7) visar dessutom följande:

- Nettoeffekterna av saneringsprogrammet är i ge-
nomsnitt i stort sett lika för män och kvinnor.
Män berörs i högre grad av skatteåtgärderna,
kvinnorna främst av minskade transfereringar.

Saneringsprogrammet har rimliga jämställdhetsef-
fekter.

-  Flerbarnsfamiljer och ensamföräldrar har träffats
något hårdare av budgetåtgärderna än andra fa-
miljetyper. Därför är det rimligt att dessa grupper
prioriteras när det ekonomiska utrymmet medger
det. Efter nu föreslagna åtgärder minskar skillna-
derna påtagligt. Även här bör man också beakta
att om inte skolan, vården och omsorgen hade
prioriterats hade barnfamiljer och kvinnor drab-
bats ännu hårdare.

-  Företagar- och tjänstemannahushåll har betalat
mer av saneringen än arbetarhushåll.

- Ålderspensionärer och ungdomar har som grup-
per betraktat klarat sig relativt väl medan det är
hushåll i förvärvsaktiv ålder som har fått bära de
största inkomstminskningarna.

Dessa beräkningar inkluderar inte fördelningseffek-
terna av den sänkta räntan. Den ekonomiska politi-
ken och saneringsåtgärderna har haft som en central
uppgift att skapa förutsättningar för en lägre ränta. I
september 1994 var räntan på en tioårig statsobliga-
tion 11,2 procent. Tre år senare, i september 1997,
ligger motsvarande ränta på 6,5 procent. Som fram-
går av diagram 1.12 är fördelningseffekterna av en
lägre ränta i huvudsak positiva.

DIAGRAM 1.12

Fördelningseffekter av den lägre räntan

Procent

Källa: Finansdepartementet

Den största fördelningspolitiska orättvisan finns
dock mellan dem som saknar arbete och dem som
har. I nedanstående diagram visas en beräkning av de
direkta fördelningseffekterna av en halverad arbets-
löshet. De fördelningspolitiska effekterna är mycket
goda. Det är ett av många skäl till att regeringen har
som mål att halvera den öppna arbetslösheten till år
2000.

31

PROP. 1997/98:1

DIAGRAM 1.13

Fördelningseffekter av en halverad arbetslöshet

Procent

Källa: Finansdepartementet

DIAGRAM 1.14

Inkomstspridningen 1991-1997

Gini

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementet

I den fördelningspolitiska redogörelsen (bilaga 7)
kompletteras regelanalyserna av saneringsprogram-
met med en analys av utvecklingen av fördelningen
av den ekonomiska standarden 1991-1997. Den in-
nefattar således de samlade effekterna av sanerings-
programmet, andra åtgärder i skatte- och transfere-
ringssystemen och den allmänna ekonomiska utveck-
lingen. Den bygger på en framskrivning av inkomst-
fördelningen från 1995 till 1996 och 1997. Resulta-
ten för dessa år visar således inte den faktiska in-
komstfördelningen utan en bedömning av det troliga
utfallet. I diagram 1.14 visas Gini-koefficientens ut-
veckling mellan 1991 och 1997, ett högt värde inne-
bär större inkomstspridning än ett lägre. Huvudresul-
taten är följande:

-  Det kan inte urskiljas någon tydlig trend i in-
komstspridningen hittills under 1990-talet.

- Skatternas och transfereringarnas sammantagna
utjämningseffekt har ökat 1991-1997.

-  Breda grupper av vanliga löntagare, ungdomar
och även personer med höga inkomster har fått
en påtagligt minskad ekonomisk standard hittills
under 1990-talet, trots en viss återhämtning un-
der senare år.

-  Flerbarnsfamiljer har förlorat mest medan grup-
pen ålderspensionärer har fått en ökad standard
under krisåren.

- Andelen hushåll med en svag ekonomi (under 50
procent av medianinkomsten) har ökat något un-
der perioden. Statistiken påverkas dock av att an-
talet studerande ökat.. De välbeställdas andel av
de totala inkomsterna har inte ökat.

Sammanfattningsvis kan sägas att saneringen av de
offentliga finanserna i huvudsak har skett rättvist.
Sverige har klarat den ekonomiska krisen utan att
klyftorna har tillåtits öka påtagligt. Tack vare den
framgångsrika saneringen av de offentliga finanserna
står Sverige nu åter starkt. Därmed finns det en fast
grund för en mera offensiv fördelningspolitik.

32

Förslag till
riksdagsbeslut

2 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 1

PROP. 1997/98:1

2 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

såvitt avser den ekonomiska politiken och förslag till
statsbudget för budgetåret 1998

1. godkänner de allmänna riktlinjer för den ekono-
miska politiken som regeringen förordar (avsnitt
1),

2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1998
ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens
upplåning (avsnitt 4.3.5),

3. godkänner en reviderad beräkning av de offentli-
ga utgifterna för åren 1998-2000 (avsnitt 4.5.2,
tabell 4.9),

4. beslutar om fördelning av utgifterna för budget-
året 1998 på utgiftsområden i enlighet med vad
regeringen anfört (avsnitt 4.5.3, tabell 4.10),

5. godkänner den preliminära fördelningen av utgif-
terna på utgiftsområden för budgetåren 1999 och
2000 som riktlinjer för regeringens budgetarbete
(avsnitt 4.5.3, tabell 4.10),

6. godkänner beräkningen av statsbudgetens in-
komster för budgetåret 1998 (bilaga 1),

7. godkänner beräkningen av förändringar i an-
slagsbehållningarna under budgetåret 1998
(tabell 4.10),

8. godkänner beräkningen av förändringar av myn-
digheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskonto-
ret för budgetåret 1998 (avsnitt 4.3.5, tabell 4.4),

9. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1998
dels besluta om lån i Riksgäldskontoret till inves-
teringar i anläggningstillångar intill ett samman-
lagt belopp av 15 700 000 000 kronor, dels be-
sluta om krediter för myndigheters räntekonton
intill ett sammanlagt belopp av 13 400 000 000
kronor (avsnitt 4.6, tabell 4.11 och 4.12),

10. godkänner beräkningen av budgeteffekter för
budgetåret 1998 av förändrade skatte- och av-
giftsregler (avsnitt 4.8),

11. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1998
enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om
statsbudgeten besluta att ett ramanslag, med un-
dantag för anslag anvisade för förvaltningsända-
mål, får överskridas om ett riksdagsbeslut om an-
slag på tilläggsbudget inte hinner inväntas och om
överskridandet ryms inom utgiftstaket för staten
(avsnitt 4.9),

12. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1988:1387) om statens upplåning,

såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för bud-
getåret 1997

13. godkänner det som regeringen förordar om prin-
ciperna för tillfälligt driftsstöd (avsnitt 5.2),

14. bemyndigar regeringen att för vissa länder fast-
ställa utgiftsramen till fem gånger landramen för
budgetåret 1995/96 omräknat på 12-månaders-
basis (avsnitt 5.6),

15. godkänner att det under utgiftsområde 14 anvi-
sade ramanslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der används för utgifterna för ett nationellt pro-
gram för IT-utbildning (avsnitt 5.11),

16. bemyndigar regeringen att överta Kungliga Dra-
matiska Teatern AB:s lån i Riksgäldskontoret
(avsnitt 5.13),

17. godkänner att regeringen får använda högst
500 000 000 kronor av det under utgiftsområde
19 uppförda ramanslaget Regionalpolitiska åt-
gärder till ett program för regional näringspolitik
och särkilda regionalpolitiska åtgärder (avsnitt
5.15),

35

PROP. 1997/98:1

18. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1997
ge Affärsverket Svenska kraftnät befogenhet att
inom en sammanlagd ram om 2 500 000 000
kronor få ta upp lån i och utanför Riksgäldskon-
toret (avsnitt 5.17),

19. godkänner vad regeringen anför om Statens Ha-
verikommitssion (avsnitt 5.18),

20. godkänner att regeringen får använda det under
utgiftsområde 22 uppförda ramanslaget Informa-
tionsteknik: Telekommunikationer till en förstu-
die om Sveriges IT-utveckling (avsnitt 5.18),

21. godkänner att det under utgiftsområde 23 upp-
förda ramanslaget Räntekostnader för förskotte-
rade arealersättningar m.m. även får belastas med
s.k. tekniska kostnader till följd av offentlig lag-
ring (avsnitt 5.19),

22. godkänner vad regeringen föreslagit avseende av-
giftsfinansieringen av det under utgiftsområde 23
föreslagna ramanslaget Djurregister (avsnitt
5.19),

23. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1997 godkänner ändrade ramar för utgiftsområ-
den samt ändrade och nya anslag i enlighet med
specifikation i bifogade tabell,

såvitt avser skattefrågor

24. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,

25. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1981:691) om socialavgifter,

26. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,

27. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,

28. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pen-
sionskostnader,

29. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m.,

30. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

31. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:1332) om ändring i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt,

32. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring,

33. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:1336) om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,

34. antar regeringens förslag till lag om ändring i tax-
eringslagen (1990:324),

35. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1993:1536) om räntefördelning vid be-
skattning,

36. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1995:439) om beskatning, förtullning och
folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.,

37. antar regeringens förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),

38. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskat-
telagen (1928:370),

39. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:1345) om ändring i lagen (1983:
1092) med reglemente för Allmänna pensions-
fonden,

40. antar regeringens förslag till lag om ändring i
skattebetalningslagen (1997:483),

41. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,

42. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1997:324) om begränsning av skatt,

43. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter,

44. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter
för byggnadsarbete på bostadshus.

36

PROP. 1997/98:1

SPECIFIKATION AV ÄNDRADE RAMAR FÖR UTGIFTSOMRÅDEN SAMT ÄNDRADE OCH NYA ANSLAG
FÖR BUDGETÅRET 1997

TUSENTAL KRONOR

UTGIFTSOMRÅDE

ANSLAGS-
NUMMER

BELOPP ENLIGT
STATSBUDGET
1997 + TB1 1997

FÖRÄNDRING AV

RAM/ANSLAG

NY RAM/

NY ANSLAGSNIVÅ

1

Rikets styrelse

3 761 330

+2 000

3 763 330

D3

Sametinget, ramanslag

10 497

+2 000

12 497

2

Samhällsekonomi och finansförvaltning

4 307 556

+2 500

4 310 056

Al

Konjunkturinstitutet, ramanslag

29 208

+1 000

30 208

A6

Finansinspektionen, ramanslag

110 105

+1 500

111 605

A8

Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader, ramanslag

83 348

+2 500

85 848

A9

Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och
låneförvaltning, ramanslag

1 500 000

-2 500

1 497 500

4

Rättsväsendet

20 842 537

0

20 842 537

Dl

Kriminalvården, ramanslag

3 837 161

-9 000

3 828 161

Fl

Brottsförebyggande rådet, ramanslag

25 355

+9 000

34 355

F6

Rättshjälpskostnader, ramanslag

853 972

-14 000

839 972

F7

Diverse kostnader för rättsväsendet, ramanslag

10 222

+14 000

24 222

6

Totalförsvar

42 522 642

0

42 522 642

Al

Försvarsmakten, ramanslag

38 333 826

-50 000

38 283 826

B3

Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst,
ramanslag

1 141 578

+50 000

1 191 578

8

Invandrare och flyktingar

3 453 088

0

3 453 088

A1

Statens invandrarverk, ramanslag

506 603

+4 000

510 603

A4

Utlänningsnämnden, ramanslag

66 675

+1 500

68 175

A5

Rättshjälp i utlänningsärenden, ramanslag

64 240

-1 500

62 740

A6

Utresor för avvisade och utvisade, ramanslag

130 000

-34 000

96 000

Bl

Särskilda insatser i invandrartäta områden,
ramanslag

125 000

■70 000

55 000

B2

Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism,
obetecknat anslag

20 000

-10 000

10 000

B5

Kommunersättningar vid flyktingmottagande,
ramanslag

1 160 591

+110 000

1 270 591

9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

23 671 787

+344 320

24 016 107

Al

Sjukvårdsförmåner m.m., ramanslag

15 512 000

-130 000

15 382 000

A2

Bidrag till hälso- och sjukvård, obetecknat anslag

908 150

+75 000

983 150

A5

Bidrag till WHO, ramanslag

32 780

+6 320

39 100

A9

Folkhälsoinstitutet, ramanslag

1 13 460

-10 000

103 460

B7

Kostnader för statlig assistansersättning, ramanslag

4 138 000

+338 000

4 476 000

C5

Statens institutionsstyrelse, ramanslag

507 720

+65 000

572 720

12

Ekonomisk trygghet för familjer och barn

35 161 050

+588 550

35 749 600

A3

Underhållsstöd, ramanslag

2 411 450

+588 550

3 000 000

13

Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

41 730 384

+1 585 000

43 315 384

A1

Bidrag till arbetslöshetsersättning, ramanslag

39 644 334

+1 585 000

41 229 334

14

Arbetsmarknad och arbetsliv

50 160 947

+6 293

50 167 240

A5

Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen
som myndighet, ramanslag

14 917

+8 793

23 710

01

Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket, ramanslag

3 000

-2 500

500

37

PROP. 1997/98:1

TUSENTAL KRONOR

UTGIFTSOMRÅDE

ANSLAGS-
NUMMER

BELOPP ENLIGT
STATSBUDGET
1997 + TB1 1997

FÖRÄNDRING AV

RAM/ANSLAG

NY RAM/

NY ANSLAGSNIVÅ

16

Utbildning och universitetsforskning

25 562 559

+159 500

25 722 059

B45

Särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m., ramanslag

534 155

+ 159 500

693 655

Cl

Högskoleverket, ramanslag

143 671

-22 000

121 671

C3

Centrala studiestödsnämnden, ramanslag

276 727

+22 000

298 727

D18

Europeisk forskningssamverkan, ramanslag

317 367

-10 000

307 367

El

Kostnader för Sveriges medlemsskap i

Unesco m.m., ramanslag

35 828

+ 10 000

45 828

18

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande

33 368 197

+3 000

33 371 197

A11

Bonusränta för ungdomsbosparande, ramanslag

3 000

+3 000

6 000

20

Allmän miljö- och naturvård

1 335 971

+28 755

1 364 726

A2

Miljöövervakning m.m., ramanslag

93 952

+ 19 984

113 936

A11

Utbildning och information om miljöbalken,
reservationsanslag

nytt

+8 000

8 000

B4

Visst internationellt samarbete i fråga om
kärnsäkerhet m.m., ramanslag

26 752

+771

27 523

22

Kommunikationer

25 267 942

0

25 267 942

B2

Transportstöd för Gotland, ramanslag

175 000

+7 000

182 000

B5

Övervakning av M/S Estonia, reservationsanslag

24 000

-9 166

14 834

B7

Utredningsarbete m.m. med anledning av
M/S Estonias förlisning, obetecknat anslag

4 500

+3 000

7 500

B8

Vissa kostnader för övertäckning av M/S Estonia,
ramanslag

nytt

+2 166

2 166

D2

Köp av interregional persontrafik på järnväg,
ramanslag

412 946

-3 000

409 946

23

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar

13 556 858

+36 450

13 593 308

Bl

Statens jordbruksverk, ramanslag

187 614

+ 15 000

202 614

B2

Stöd till jordbrukets rationalisering m.m., ramanslag

45 000

-22 000

23 000

B8

Strukturstöd inom livsmedelssektorn, ramanslag

149 000

-16 000

133 000

B18

Djurregister, ramanslag

nytt

+ 10 000

10 000

B19

Vissa saneringsåtgärder i Solna, obetecknat anslag

nytt

+2 000

2 000

Cl

Fiskeriverket, ramanslag

58 166

+3 650

61 816

E2

Bidrag till distriktsveterinärorganisationen,
obetecknat anslag

77 691

+7 800

85 491

E5

Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar,
ramanslag

110 000

+36 000

146 000

Summa anslagsförändringar på tilläggsbudget

+2 756 368

38

3

Lagförslag

PROP. 1997/98:1

3 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

3.1 Förslag till lag om
ändring i lagen (1988:1387)
om statens upplåning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1387) om statens upp-
låning

dels att 2 och 3 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införs en ny paragraf, 1 a §, av följande lydel-
se.

NUVARANDE LYDELSE        FÖRESLAGEN LYDELSE

1 a§

Efter särskilt bemyndigande
som lämnas av riksdagen för ett
budgetår i sänder får regeringen
eller efter regeringens bestäm-
mande ett affärsverk ta upp lån
till staten för affärsverkets verk-
samhet.

2

Lån som har tagits upp av sta-
ten enligt 1 § förvaltas av rege-
ringen eller, efter regeringens be-
myndigande, av Riksgäldskon-
toret.

Lån som har tagits upp av sta-
ten enligt 1 eller 1 a § förvaltas av
regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, av Riksgäldskon-
toret eller affärsverket.

Om staten tar upp ett lån för att tillgodose Riksbankens behov av
valutareserv, får de medel som Riksbanken tillför staten i utbyte mot de
lånade medlen endast användas för återbetalning av samma lån. Rege-
ringen kan dock, i samråd med Riksbanken, besluta annat om det finns
särskilda skäl.

För samtliga lån och garantier
som regeringen eller riksgäldskon-
toret ombesörjer är staten ansva-
rig-

För samtliga lån och garantier
som regeringen, Riksgäldskonto-
ret eller ett affärsverk ombesörjer
är staten ansvarig.

1 Senaste lydelse 1995:970.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

41

PROP. 1997/98:1

3.2 Förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1744)
om allmänna egenavgifter

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1994:1744) om allmän-
na egenavgifter samt 1-4, 6 och 7 §§ lagen skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

Lag om allmänna egenavgifter

FÖRESLAGEN LYDELSE

Lag om allmän pensionsavgift

Allmänna egenavgifter skall be-
talas enligt denna lag.

Den som uppbär sådan in-
komst som avses i 3 § skall på av-
giftsunderlaget för varje år betala
allmänna egenavgifter i form av

1. pensionsavgift med 1 pro-
cent,

2. sjukförsäkringsavgift med
5,95 procent.

Avgifterna avrundas var för sig
till närmast hela hundratal kronor.
Avgift som slutar på 50 kronor
avrundas till närmast lägre hund-
ratal kronor.

Allmän pensionsavgift skall be-
talas enligt denna lag.

2

Den som uppbär sådan in-
komst som avses i 3 § skall på av-
giftsunderlaget för varje år betala
allmän pensionsavgift med 6,95
procent.

Avgiften avrundas till närmast
hela hundratal kronor. Avgift som
slutar på 50 kronor avrundas till
närmast lägre hundratal kronor.

Avgifterna beräknas på sådan
inkomst av anställning som avses i
11 kap. 2 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring och sådan in-
komst av annat förvärvsarbete

som avses i 11 kap. 3 § nämnda
lag om den enskilde är skattskyl-
dig för inkomsten enligt kommu-
nalskattelagen (1928:370). In-
komst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete skall där-

Avgiften beräknas på sådan in-
komst av anställning som avses i
11 kap. 2 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring och sådan in-
komst av annat förvärvsarbete

som avses i 11 kap. 3 § nämnda
lag om den enskilde är skattskyl-
dig för inkomsten enligt kommu-
nalskattelagen (1928:370). In-
komst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete skall där-

vid var för sig avrundas till när-
mast lägre hundratal kronor.

vid var för sig avrundas till när-
mast lägre hundratal kronor.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kost-
nader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den
mån kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger
ettusen kronor.

Avgifterna beräknas på sum-
man av inkomsterna till den del
summan inte överstiger sju och en
halv gånger det förhöjda basbe-
loppet som anges i 1 kap. 6 § la-
gen om allmän försäkring.

Avgiften beräknas på summan
av inkomsterna till den del sum-
man inte överstiger sju och en halv
gånger det förhöjda basbeloppet
som anges i 1 kap. 6 § lagen om
allmän försäkring.

Avgifter skall inte betalas av
den som vid årets ingång har fyllt
65 år.

4

Avgift skall inte betalas av den
som vid årets ingång har fyllt 65
år.

42

PROP. 1997/98:1

Avgifter skall inte heller betalas
av den som har sådana inkomster
som avses i 3 §, om inkomsterna
understiger 24 procent av det vid
årets ingång gällande basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Pensionsavgiften används till
finansiering av försäkringen för
tilläggspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Sjukförsäkringsavgiften används
till finansiering av sjukförsäkring-
en enligt samma lag.

Pensionsavgiften förs till All-
männa pensionsfonden. Sjukför-
säkringsavgiften förs till staten.

Bestämmelserna i taxeringsla-
gen (1990:324) och skattebetal-
ningslagen (1997:483) tillämpas i
fråga om avgifter enligt denna lag.
I fråga om sjukförsäkringsavgift
tillämpas även 4 kap. 1 § lagen
(1981:691) om socialavgifter.

Avgift skall inte heller betalas
av den som har sådana inkomster
som avses i 3 §, om inkomsterna
understiger 24 procent av det vid
årets ingång gällande basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Avgiften används till finansie-
ring av försäkringen för tilläggs-
pension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring.

Avgiften förs till Allmänna pen-
sionsfonden.

5

Bestämmelserna i taxeringsla-
gen (1990:324) och skattebetal-
ningslagen (1997:483) tillämpas i
fråga om avgift enligt denna lag.

1 Senaste lydelse 1996:1342.

2 Senaste lydelse 1996:1065.
' Senaste lydelse 1996:439.

4 Senaste lydelse 1995:503.

5 Senaste lydelse 1997:544.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.

2. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år
1997 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskatt-
ningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1997
som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som in-
faller under denna tid och hela beskattningsåret.

3.3 Förslag till lag om
ändring i lagen (1981:691)
om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 §, 3 kap. 1 och 6 §§ samt 4 kap. 1
och 3 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter1 skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

2 kap.

En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för
varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med

2,94 procent,

2. folkpensionsavgift med 5,86

procent,

3. tilläggspensionsavgift med

13,00 procent,

4. delpensionsavgift med 0,20 procent,

5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,

6. arbetsmarknadsavgift med 5,42 procent,

1. sjukförsäkringsavgift med

7,93 procent,

2. folkpensionsavgift med 6,83
procent,

3. tilläggspensionsavgift med

6,40 procent,

43

PROP. 1997/98:1

7. arbetarskyddsavgift med 0,17 procent,

8. lönegarantiavgift med 0,25 procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock be-
träffande ersättning som avses i 11 kap. 2 § första stycket m och femte
stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring betala endast tilläggspen-
sionsavgift.

3 kap.

I

En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som
anges i 3-5 §§ för varje år betala

1.  sjukförsäkringsavgift med

3,62 procent,

2. folkpensionsavgift med 6,03

procent,

3.  tilläggspensionsavgift med

13,00 procent,

4. delpensionsavgift med 0,20 procent,

5. arbetsskadeavgift med 1,40     5. arbetsskadeavgift med 1,38

procent,                              procent,

6. arbetsmarknadsavgift med 3,30 procent.

1.  sjukförsäkringsavgift med
8,66 procent,

2. folkpensionsavgift med 6,83
procent,

3.  tilläggspensionsavgift med

6,40 procent,

Riksförsäkringsverket får varje år från vederbörlig inkomsttitel i
statsbudgeten tillgodoföra sig ett belopp som motsvarar summan av de
under nästföregående år debiterade egenavgifterna minskad med sum-
man av de avgifter som under samma år satts ned eller restituerats.

Riksförsäkringsverket får under
respektive period om tolv måna-
der som preliminär skatt betalas
enligt skattebetalningslagen (1997:
483) som förskott på belopp enligt
första stycket tillgodoföra sig 11
procent av den preliminära skatt
som debiterats fysiska personer
före den 1 februari under perio-
den. Förskottet tillgodoförs med
en tolftedel varje månad. Riks-
skatteverket skall varje år senast
den 15 februari lämna Riksförsäk-
ringsverket uppgift om summan
av den före den 1 februari samma

Riksförsäkringsverket får under
respektive period om tolv måna-
der som preliminär skatt betalas
enligt skattebetalningslagen (1997:
483) som förskott på belopp enligt
första stycket tillgodoföra sig 5,4
procent av den preliminära skatt
som debiterats fysiska personer
före den 1 februari under perio-
den. Förskottet tillgodoförs med
en tolftedel varje månad. Riks-
skatteverket skall varje år senast
den 15 februari lämna Riksförsäk-
ringsverket uppgift om summan
av den före den 1 februari samma

år debiterade preliminära skatten
för fysiska personer.

år debiterade preliminära skatten
för fysiska personer.

Om Riksförsäkringsverket under en sådan tolvmånadersperiod som
anges i andra stycket tillgodoförts förskott som överstiger beloppet enligt
första stycket skall skillnaden regleras genom avräkning på belopp som
närmast därefter skall tillgodoföras enligt första eller andra stycket.

Sjukförsäkringsavgifter an-
vänds, i den mån kostnaderna inte
skall täckas med statsbidrag enligt
19 kap. 2 5 lagen (1962:381) om
allmän försäkring, för att täcka

1. kostnader för sjukförsäk-
ringsförmåner enligt lagen om
allmän försäkring,

kap.

S

Sjukförsäkringsavgifter förs till
staten för finansiering av

1. kostnader för ersättning för
sjukvård m.m. enligt 2 kap., sjuk-
penning m.m. enligt 3 kap., för-

44

PROP. 1997/98:1

äldrapenningförmåner enligt 4
kap., folkpension i form av för-
tidspension enligt 7 kap. och re-
habiliteringsersättning m.m. enligt
22 kap. lagen (1962:381) om all-
män försäkring samt pensionstill-
skott till förtidspension enligt la-
gen (1969:205) om pensions-

1 Lagen omtryckt 1989:633.

2 Senaste lydelse 1996:1066.

’ Senaste lydelse 1996:1066.

tillskott,

2. kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födel-
sekontrollerande verksamhet m.m.,

3. den allmänna försäkringens     3. kostnader för förmåner en-

kostnader för förmåner enligt la- ligt lagen (1996:1150) om hög-
gen (1996:1150) om högkostnads- kostnadsskydd vid köp av läke-
skydd vid köp av läkemedel m.m., medel m.m.,

4. Centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning av att så-
dana studielån som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studie-
stödslagen (1973:349) inte skall återbetalas,

5. förvaltningskostnader för de     5. vissa av de allmänna försäk-

allmänna försäkringskassorna,       ringskassornas förvaltningskost-

nader,

6. kostnader enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,

7. den allmänna försäkringens kostnader enligt lagen (1991:1047) om
sjuklön.

För reglering av över- och un-
derskott finns en fond, benämnd
allmänna sjukförsäkringsfonden.
Grunderna för överföring av me-
del till och från fonden fastställs
av regeringen.

6

Av influtna tilläggspensions-      Av influtna tilläggspensions-

avgifter förs 7 procent till staten avgifter förs 7 procent till staten
och 11 procent placeras på konto och 22,4 procent placeras på kon-
hos Riksgäldskontoret. Återstoden to hos Riksgäldskontoret. Åter-
förs till en fond, benämnd A 11 - stoden förs till en fond, benämnd
männa pensionsfon-  Allmänna pensions-

d e n med vars tillgångar kostna- fonden med vars tillgångar
derna för försäkringen för kostnaderna för försäkringen för
tilläggspension enligt lagen (1962: tilläggspension enligt lagen (1962:
381) om allmän försäkring skall 381) om allmän försäkring skall
täckas. Fonden förvaltas enligt täckas. Fonden förvaltas enligt
grunder som riksdagen fastställer grunder som riksdagen fastställer
särskilt.                                    särskilt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § tillämpas i fråga om av-
giftspliktig ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1999.
På avgiftspliktig ersättning som betalas ut under år 1998 är sjukförsäk-
ringsavgiften 7,90 procent.

3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 § tillämpas på inkomster som
uppbärs från och med den 1 januari 1998. Omfattar beskattningsåret tid
såväl före som efter utgången av år 1997 skall, om den försäkrade inte
visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till
tiden efter utgången av år 1997 som svarar mot förhållandet mellan den
del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskatt-

45

PROP. 1997/98:1

4 Senaste lydelse 1997:526.

5 Senaste lydelse 1996:1161.

6 Senaste lydelse 1994:1747.

ningsåret.

4. De nya föreskrifterna i 3 kap. 6 § tillämpas första gången i fråga
om perioden den 1 februari 1998 - den 31 januari 1999.

3.4 Förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1920)
om allmän löneavgift

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift
skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE        FÖRESLAGEN LYDELSE

Allmän löneavgift tas ut med      Allmän löneavgift tas ut med

3,70 procent av underlaget och 4,48 procent av underlaget och
tillfaller staten.                           tillfaller staten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

2. Den nya bestämmelsen tillämpas på lön eller annan ersättning en-
ligt 1 § som betalas ut från och med den 1 januari 1998.

3. Den nya bestämmelsen tillämpas också på inkomst enligt 2 § som
uppbärs från och med den 1 januari 1998. Omfattar beskattningsåret tid
såväl före som efter utgången av år 1997 skall, om den avgiftsskyldige
inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig
till tiden efter utgången av år 1997 som svarar mot förhållandet mellan
den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela be-

1 Senaste lydelse 1996:1067.

skattningsåret.

3.5 Förslag till lag om
ändring i lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1990:659) om särskild lö-
neskatt på vissa förvärvsinkomster1 skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE        FÖRESLAGEN LYDELSE

1

Särskild löneskatt skall för varje      Särskild löneskatt skall för varje

år betalas till staten med 23,52 år betalas till staten med 24,26
procent på                        procent på

1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är
65 år eller äldre,

2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångsbi-
dragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare,

3. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtals-
grundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller
kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbun-
det, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastorats-
förbund, det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för
administration av personalpension eller Sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att arbetsgi-
varen tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare,
under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal
och att borgen tecknats i enlighet med vad som anges i punkt 20 e första
stycket b av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370),

4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,

5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvud-

46

PROP. 1997/98:1

organisationer till den del ersättningen utgör komplement till förtidspen-
sion eller till sjukbidrag,

6. ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åt-
njuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarkna-
dens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår i form av en-
gångsbelopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst,

7. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandelsstiftelse
som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med un-
dantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse en-
ligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag
som avses i första stycket. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig
intäkt av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut
på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för
de kostnader som ligger till grund för förmånen anses som skattskyldig
enligt denna lag, om inte denne är den som är skattskyldig till inkomst-
skatt för förmånen.

Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i
2 kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 §
första stycket 2 och 13.

Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 6 skall
bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av
juni 1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för ar-
betsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till
allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock
endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på löne-
delar som inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen om allmän försäkring.

En enskild person eller ett
dödsbo skall för varje år till staten
betala särskild löneskatt med
23,52 procent på inkomst enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
av annan näringsverksamhet här i
landet än sådan aktiv näringsverk-
samhet som avses i 11 kap. 3 §
första stycket lagen (1962:381)
om allmän försäkring (passiv nä-
ringsverksamhet) samt, om den
skattskyldige före årets början fyllt
65 år eller inte fyllt 65 år men un-
der hela året uppburit hel ålders-
pension eller avlidit under året, på
inkomst som avses i 3 kap. 4 §
andra stycket lagen (1981:691)
om socialavgifter samt vidare på
ersättning som utgår enligt sådan
avtalsgruppsjukförsäkring som
avses i punkt 12 av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen el-
ler enligt sådan trygghetsförsäk-
ring som avses i nämnda anvis-
ningspunkt till den del ersätt-
ningen utgår i form av engångs-
belopp som inte utgör kompensa-
tion för mistad inkomst. Skatt be-

En enskild person eller ett
dödsbo skall för varje år till staten
betala särskild löneskatt med
24,26 procent på inkomst enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
av annan näringsverksamhet här i
landet än sådan aktiv näringsverk-
samhet som avses i 11 kap. 3 §
första stycket lagen (1962:381)
om allmän försäkring (passiv nä-
ringsverksamhet) samt, om den
skattskyldige före årets början fyllt
65 år eller inte fyllt 65 år men un-
der hela året uppburit hel ålders-
pension eller avlidit under året, på
inkomst som avses i 3 kap. 4 §
andra stycket lagen (1981:691)
om socialavgifter samt vidare på
ersättning som utgår enligt sådan
avtalsgruppsjukförsäkring som
avses i punkt 12 av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen el-
ler enligt sådan trygghetsförsäk-
ring som avses i nämnda anvis-
ningspunkt till den del ersätt-
ningen utgår i form av engångs-
belopp som inte utgör kompensa-
tion för mistad inkomst. Skatt be-

47

PROP. 1997/98:1

räknas inte på sådana inkomster
för vilka den skattskyldige skall
betala egenavgifter enligt 3 kap.

4 § lagen om socialavgifter. Be-
dömningen om näringsverksam-
het är aktiv eller passiv görs för en
förvärvskälla enligt kommunal-
skattelagen.

Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestäm-
melserna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter.

Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kronor.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik
1991:688.

2 Senaste lydelse 1996:1215.

’ Senaste lydelse 1996:1068.

räknas inte på sådana inkomster
för vilka den skattskyldige skall
betala egenavgifter enligt 3 kap.
4 § lagen om socialavgifter. Be-
dömningen om näringsverksam-
het är aktiv eller passiv görs för en
förvärvskälla enligt kommunal-
skattelagen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

2. Den nya bestämmelsen i 1 § tillämpas på lön eller annan ersättning
som betalas ut från och med den 1 januari 1998.

3. Den nya bestämmelsen i 2 § tillämpas på inkomst som uppbärs
från och med den 1 januari 1998. Omfattar beskattningsåret tid såväl
före som efter utgången av år 1997 skall, om den skattskyldige inte visar
annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden
efter utgången av år 1997 som svarar mot förhållandet mellan den del av
beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

3.6 Förslag till lag om
ändring i lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på
pensionskostnader

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 § § lagen (1991:687) om särskild lö-
neskatt på pensionskostnader skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

Den som utfäst en tjänstepen-
sion skall till staten betala särskild
löneskatt med 23,52 procent på
kostnaden för pensionsutfästelsen,
beräknad enligt 2 §.

Den som utfäst en tjänstepen-
sion skall till staten betala särskild
löneskatt med 24,26 procent på
kostnaden för pensionsutfästelsen,
beräknad enligt 2 §.

En enskild person eller ett
dödsbo som medges avdrag för
avgift för pensionsförsäkring en-
ligt punkt 21 av anvisningarna till
23 § kommunalskattelagen (1928:
370) skall för det beskattningsåret
till staten betala särskild löneskatt

2

En enskild person eller ett
dödsbo som medges avdrag för
avgift för pensionsförsäkring en-
ligt punkt 21 av anvisningarna till
23 § kommunalskattelagen (1928:
370) skall för det beskattningsåret
till staten betala särskild löneskatt

med 23,52 procent på avgiften. med 24,26 procent på avgiften.
Detsamma gäller för enskild person som medges avdrag för inbetal-
ning på pensionssparkonto enligt nämnda anvisningspunkt.

' Senaste lydelse 1996:1403.

2 Senaste lydelse 1996:1069.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

2. För beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet tillämpas
äldre bestämmelser.

48

PROP. 1997/98:1

3.7 Förslag till lag om
ändring i lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m.

Härigenom föreskrivs att 4-6 §§ lagen (1990:1427) om särskild pre-
mieskatt för grupplivförsäkring, m.m. skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

För skattskyldiga som avses i
3 § första stycket inträder skatte-
plikt när premie mottas. Beskatt-
ningsunderlaget utgörs av 95 pro-
cent av mottagen premie. Skatten
uppgår till 45,00 procent av un-
derlaget.

För skattskyldiga som avses i

3 § första stycket inträder skatte-
plikt när premie mottas. Beskatt-
ningsunderlaget utgörs av 95 pro-
cent av mottagen premie. Skatten
uppgår till 44,66 procent av un-
derlaget.

Har ett försäkringsföretag för visst år tagit ut för hög preliminär pre-
mie för försäkring som avses i 3 § första stycket, skall beskattningsun-
derlaget för nästföljande år sättas ned med belopp som motsvarar för
högt uttagen premie.

2

För skattskyldiga som avses i 3 § andra och tredje styckena inträder
skatteplikt vid utbetalning som där sägs.

Beskattningsunderlaget utgörs

av utbetalt belopp. Skatten uppgår
till 80,72 procent av underlaget.

Beskattningsunderlaget utgörs
av utbetalt belopp. Skatten uppgår
till 81,83 procent av underlaget.

För skattskyldiga som avses i
3 § fjärde stycket inträder skatte-
plikt vid betalning av premie. Be-
skattningsunderlaget utgörs av 95
procent av betald premie. Skatten
uppgår till 80,72 procent av un-
derlaget.

För skattskyldiga som avses i
3 § fjärde stycket inträder skatte-
plikt vid betalning av premie. Be-
skattningsunderlaget utgörs av 95
procent av betald premie. Skatten
uppgår till 81,83 procent av un-
derlaget.

1 Senaste lydelse 1996:1070.

2 Senaste lydelse 1996:1070.

' Senaste lydelse 1996:1070.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

2. Den nya bestämmelsen i 4 § tillämpas på premie som mottas och
avser tid efter utgången av år 1997.

3. Den nya bestämmelsen i 5 § tillämpas på belopp som utbetalas och
avser tid efter utgången av år 1997.

4. Den nya bestämmelsen i 6 § tillämpas på premie som betalas och
avser tid efter utgången av år 1997.

3.8 Förslag till lag om
ändring i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 7 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

4 mom.' Akademier, allmänna undervisningsverk, sådana samman-
slutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de
studerande enligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar,
samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra

49

PROP. 1997/98:1

uppgifter som enligt nämnda stadgar ankommer på sammanslutningar-
na,

sjömanshus, företagareförening som erhåller statsbidrag, regionalt
utvecklingsbolag som med stöd av 1 § lagen (1994:77) om beslutande-
rätt för regionala utvecklingsbolag har fått rätt att pröva frågor om stöd
till näringsidkare samt moderbolag till sådant regionalt utvecklingsbo-
lag,

allmänna försäkringskassor, arbetslöshetskassor, personalstiftelser
som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom
eller olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av
arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utge avgångsersättning
till friställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare
som blivit uppsagd eller löper risk att bli uppsagd till följd av driftsin-
skränkning, företagsnedläggelse eller rationalisering av företags verk-
samhet eller med ändamål att utge permitteringslöneersättning, bolag
eller annan juridisk person som uteslutande har till uppgift att lämna
permitteringslöneersättning, sådana ömsesidiga försäkringsbolag som
avses i lagen om yrkesskadeförsäkring,

Allmänna sjukförsäkringsfon-
den, Alva och Gunnar Myrdals
stiftelse, Apotekarsocietetens stif-
telse för främjande av farmacins
utveckling m.m., Bokbranschens
Finansieringsinstitut Aktiebolag,
Bryggeristiftelsen, Dag Hammar-
skjölds minnesfond, Fonden för
industriellt utvecklingsarbete, Fon-
den för industriellt samarbete med
u-länder, Fonden för svenskt-
norskt industriellt samarbete,
handelsprocedurrådet, Jemkonto-
ret och SIS - Standardiserings-
kommissionen i Sverige, så länge
kontorets respektive kommissio-
nens vinstmedel används till all-
mänt nyttiga ändamål och utdel-
ning inte lämnas till delägare eller
medlemmar, Konung Carl XVI
Gustafs 50-årsfond för vetenskap,
teknik och miljö, Nobelstiftelsen,
Norrlandsfonden, Olof Palmes
minnesfond för internationell för-
ståelse och gemensam säkerhet,
Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen
industriellt utvecklingscentrum i
övre Norrland, Stiftelsen Institutet
för Företagsutveckling, Stiftelsen
Landstingens fond för teknikupp-
handling och produktutveckling,
Stiftelsen för produktutvecklings-
centrum i Göteborg, Stiftelsen
Produktions-tekniskt centrum i
Borås för tekoindustrin - PRO-
TEKO, Stiftelsen Produktutveck-
lingscentrum i Östergötland, Stif-
telsen samverkan universitet/
högskola och näringsliv i Stock-
holm och de sex motsvarande stif-

Alva och Gunnar Myrdals stif-
telse, Apotekarsocietetens stiftelse
för främjande av farmacins ut-
veckling m.m., Bokbranschens Fi-
nansieringsinstitut Aktiebolag,
Bryggeristiftelsen, Dag Hammar-
skjölds minnesfond, Fonden för
industriellt utvecklingsarbete, Fon-
den för industriellt samarbete med
u-länder, Fonden för svenskt-
norskt industriellt samarbete,
handelsprocedurrådet, Jernkonto-
ret och SIS - Standardiserings-
kommissionen i Sverige, så länge
kontorets respektive kommissio-
nens vinstmedel används till all-
mänt nyttiga ändamål och utdel-
ning inte lämnas till delägare eller
medlemmar, Konung Carl XVI
Gustafs 50-årsfond för vetenskap,
teknik och miljö, Nobelstiftelsen,
Norrlandsfonden, Olof Palmes
minnesfond för internationell för-
ståelse och gemensam säkerhet,
Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen
industriellt utvecklingscentrum i
övre Norrland, Stiftelsen Institutet
för Företagsutveckling, Stiftelsen
Landstingens fond för teknikupp-
handling och produktutveckling,
Stiftelsen för produktutvecklings-
centrum i Göteborg, Stiftelsen
Produktions-tekniskt centrum i
Borås för tekoindustrin - PRO-
TEKO, Stiftelsen Produktutveck-
lingscentrum i Östergötland, Stif-
telsen samverkan universitet/
högskola och näringsliv i Stock-
holm och de sex motsvarande stif-
telserna med säte i Luleå, Umeå,

50

PROP. 1997/98:1

telserna med säte i Luleå, Umeå,
Uppsala, Linköping, Göteborg re-
spektive Lund, Stiftelsen Småföre-
tagsfonden, Stiftelsen för samver-
kan mellan Lunds universitet och
näringslivet - SUN, Stiftelsen
Sveriges Nationaldag, Stiftelsen
Sveriges teknisk-vetenskapliga at-
tachéverksamhet, Stiftelsen UV-
huset, Stiftelsen ÖV-huset,
Svenska bibelsällskapets bibel-
fond, Svenska kyrkans stiftelse för
rikskyrklig verksamhet, Svenska
skeppshypotekskassan, Svenska
UNICEF-kommittén, Sveriges ex-
portråd, Sveriges turistråd, TCO:s
internationella stipendiefond till
statsminister Olof Palmes minne,
Aktiebolaget Trav och Galopp
och de bolag som avses i 1 § tredje
stycket 5 lagen (1991:1482) om
lotteriskatt

Uppsala, Linköping, Göteborg re-
spektive Lund, Stiftelsen Småföre-
tagsfonden, Stiftelsen för samver-
kan mellan Lunds universitet och
näringslivet - SUN, Stiftelsen
Sveriges Nationaldag, Stiftelsen
Sveriges teknisk-vetenskapliga at-
tachéverksamhet, Stiftelsen UV-
huset, Stiftelsen ÖV-huset,
Svenska bibelsällskapets bibel-
fond, Svenska kyrkans stiftelse för
rikskyrklig verksamhet, Svenska
skeppshypotekskassan, Svenska
UNICEF-kommittén, Sveriges ex-
portråd, Sveriges turistråd, TCO:s
internationella stipendiefond till
statsminister Olof Palmes minne,
Aktiebolaget Trav och Galopp
och de bolag som avses i 1 § fjärde
stycket 5 lagen (1991:1482) om
lotteriskatt

frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av nä-
ringsverksamhet som hänför sig till innehav av fastighet.

Vad som sägs i 6 mom. tredje och femte styckena har motsvarande
tillämpning i fråga om stiftelse som avses i detta moment.

En producentorganisation frikallas från skattskyldighet för inkomst
av näringsverksamhet som avser marknadsreglering enligt lagen
(1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripoliti-
ken.

1 Senaste lydelse 1997:448.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gång-
en vid 1999 års taxering.

3.9 Förslag till lag om
ändring i lagen (1996:1332)
om ändring i lagen
(1947:576) om statlig
inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt i dess lydelse enligt lagen (1996:1332) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

Den taxerade förvärvsinkomst-
en minskas med på beskatt-
ningsåret belöpande avgifter enligt
lagen (1994:1744) om allmänna
egenavgifter, statligt grundavdrag
och sjöinkomstavdrag i nu nämnd
ordning. Det som därefter återstår
utgör beskattningsbar förvärvsin-
komst.

Den taxerade förvärvsinkomst-
en minskas med på beskatt-
ningsåret belöpande avgift enligt
lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift, statligt grundav-
drag och sjöinkomstavdrag i nu
nämnd ordning. Det som därefter
återstår utgör beskattningsbar för-
värvsinkomst.

51

PROP. 1997/98:1

3.10 Förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 19 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring' skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

19 kap.

3

Ålders-, förtids- och efterlevan-
depensioner från folkpensione-
ringen finansieras, förutom genom
avgifter som avses i 1 §, av stats-
medel, om ej annat särskilt före-
skrivits. Särskilda folkpensions-
förmåner finansieras av stats-
medel.

§2

Folkpensioneringen finansieras,
förutom genom avgifter som avses
i 1 §, med statsmedel, om ej annat
särskilt föreskrivits. Särskilda
folkpensionsförmåner i form av
bostadstillägg och särskilt bostads-
tillägg till pensionärer, handikapp-
ersättning och vårdbidrag finansi-
eras dock endast med statsmedel.

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1992:1709.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

3.11 Förslag till lag om
ändring i lagen (1996:1336)
om ändring i lagen
(1962:381) om allmän
försäkring

Härigenom föreskrivs att 19 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring i dess lydelse enligt lagen (1996:1336) om ändring i nämnda
lag skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

19 kap.

Om avgifter för finansiering av
sjukförsäkringen, folkpensione-
ringen och försäkringen för
tilläggspension föreskrivs i lagen
(1981:691) om socialavgifter. Om
avgifter för finansiering av sjuk-
försäkringen och försäkringen för
tilläggspension föreskrivs även i
lagen (1994:1744) om allmänna
egenavgifter.

Om avgifter för finansiering av
sjukförsäkringen, folkpensione-
ringen och försäkringen för
tilläggspension föreskrivs i lagen
(1981:691) om socialavgifter. Om
avgift för finansiering av försäk-
ringen för tilläggspension före-
skrivs även i lagen (1994:1744)
om allmän pensionsavgift.

3.12 Förslag till lag om
ändring i taxeringslagen
(1990:324)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 2 § § taxeringslagen (1990:324)
skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE        FÖRESLAGEN LYDELSE

1 kap.

1 S*

Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller
avgift (taxering) enligt

1. kommunalskattelagen (1928:370),

2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

52

PROP. 1997/98:1

3. lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,

4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

5. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som
avses i 2 § första stycket 1-5 och 7 nämnda lag,

6. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,

7. lagen (1994:1744) om all- 7. lagen (1994:1744) om all-
männa egenavgifter,                 män pensionsavgift,

8. lagen (1993:1537) om expansionsmedel.

Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter
(skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.

Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av
mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.

Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet för
fastställelse av mervärdesskatt i vissa fall framgår av 10 kap. 31 § skatte-
betalningslagen (1997:483).

Vad som sägs i denna lag om
skatt och skattskyldig gäller även
avgift och avgiftsskyldig enligt la-
gen (1994:1744) om allmänna
egenavgifter.

Vad som sägs i denna lag om
skatt och skattskyldig gäller även
avgift och avgiftsskyldig enligt la-
gen (1994:1744) om allmän pen-
sionsavgift.

1 Senaste lydelse 1997:494.

2 Senaste lydelse 1994:1681.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gång-
en vid 1999 års taxering.

3.13 Förslag till lag om
ändring i lagen (1993:1536)
om räntefördelning vid
beskattning

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1993:1536) om räntefördelning
vid beskattning skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

10

Statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, kommunal
inkomstskatt, expansionsmedels-
skatt enligt lagen (1993:1537) om
expansionsmedel, egenavgifter en-
ligt lagen (1981:691) om socialav-
gifter, särskild löneskatt enligt 2 §
lagen (1990:659) om särskild lö-
neskatt på vissa förvärvsin-
komster, avkastningsskatt enligt
2 § 5 lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel, sär-
skild löneskatt enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt
på pensionskostnader, statlig fas-
tighetsskatt, mervärdesskatt som
redovisas i särskild självdeklara-
tion enligt 10 kap. 31 § skattebe-
talningslagen (1997:483), avgifter
enligt lagen (1994:1774) om a//-
männa egenavgifter samt skatte-
tillägg och förseningsavgift enligt
taxeringslagen (1990:324) räknas

FÖRESLAGEN LYDELSE

§'

Statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, kommunal
inkomstskatt, expansionsmedels-
skatt enligt lagen (1993:1537) om
expansionsmedel, egenavgifter en-
ligt lagen (1981:691) om socialav-
gifter, särskild löneskatt enligt 2 §
lagen (1990:659) om särskild lö-
neskatt på vissa förvärvsin-
komster, avkastningsskatt enligt
2 § 5 lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel, sär-
skild löneskatt enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt
på pensionskostnader, statlig fas-
tighetsskatt, mervärdesskatt som
redovisas i särskild självdeklara-
tion enligt 10 kap. 31 § skattebe-
talningslagen (1997:483), avgift
enligt lagen (1994:1774) om all-
män pensionsavgift samt skatte-
tillägg och förseningsavgift enligt
taxeringslagen (1990:324) räknas

53

PROP. 1997/98:1

inte som tillgång eller skuld.

inte som tillgång eller skuld.

' Senaste lydelse 1997:541.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gång-
en vid 1999 års taxering.

3.14 Förslag till lag om
ändring i lagen (1995:439)
om beskattning, förtullning
och folkbokföring under
krig eller krigsfara m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1995:439) om beskattning, för-
tullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. skall ha föl-
jande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE        FÖRESLAGEN LYDELSE

Vad som föreskrivs i 6-8 §§ om skatter och tullar gäller även för av-
gifter som avses i

1. lagen (1981:691) om socialavgifter,

2. 1 kap. 1 § första stycket 1 lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsa vgifter,

3. lagen (1994:1744) om all- 3. lagen (1994:1744) om all-
männa egenavgifter och            män pensionsavgift och

4. lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

3.15 Förslag till lag om
ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 33 § 2 mom., punkterna 19 och 32 av an-
visningarna till 23 § samt punkterna 3 c, 4 och 7 av anvisningarna till
33 § kommunalskattelagen skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

33

2 m o m.' Avdrag för kostnader
som avses i punkt 4 av anvisning-
arna får göras endast till den del
kostnaderna överstiger 6 000 kro-
nor och för övriga kostnader till
den del kostnaderna överstiger
1 000 kronor. Vad nu sagts gäller
dock inte i fråga om kostnader
som avses i 1 mom. tredje stycket,
punkterna 3-3 c och 7 av anvis-
ningarna samt färdkostnad för re-
sa i tjänsten.

§

2 m o m. Avdrag för kostnader
som avses i punkt 4 av anvisning-
arna får göras endast till den del
kostnaderna överstiger 7 000 kro-
nor och för övriga kostnader till
den del kostnaderna överstiger
1 000 kronor. Vad nu sagts gäller
dock inte i fråga om kostnader
som avses i 1 mom. tredje stycket,
punkterna 3-3 c och 7 av anvis-
ningarna samt färdkostnad för re-
sa i tjänsten.

Anvisningar
till 23 §

19.2 Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till näringsverksamhet.

Fysisk person får dessutom avdrag för belopp som har avsatts för att
täcka på beskattningsåret belöpande egenavgifter avseende näringsverk-
samhet här i riket. Den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller
jordbruksbokföringslagen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut
skall ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för

54

PROP. 1997/98:1

beskattningsåret. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning näst-
följande beskattningsår.

Avdrag enligt andra stycket beräknas på ett underlag som motsvarar
den skattskyldiges inkomst av förvärvskällan, beräknad enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdraget, minskad med

1) sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av anvis-
ningarna till 22 §,

2) intäkt som är att hänföra till inkomst av anställning enligt 11 kap.
2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Avdrag enligt andra stycket får
uppgå till högst 25 procent av un-
derlaget, beräknat enligt tredje
stycket. I fråga om sådana in-
komster som avses i 2 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster får
dock avdraget uppgå till högst 18

Avdrag enligt andra stycket får
uppgå till högst 25 procent av un-
derlaget, beräknat enligt tredje
stycket. I fråga om sådana in-
komster som avses i 2 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster får
dock avdraget uppgå till högst 20

procent.                              procent.

Vad som har sagts i första-fjärde styckena gäller också för en fysisk
person, som är delägare i ett handelsbolag, under förutsättning att bola-
get har haft inkomst av näringsverksamhet här i riket. Avdrag enligt
första och andra styckena skall därvid göras av delägaren.

Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § en medhjäl-
pande make för del av inkomst av en verksamhet, som bedrivs av den
andra maken, skall avdrag enligt första och andra styckena göras särskilt
för envar av makarna.

Skattskyldig som har gjort avdrag enligt andra stycket skall vid själv-
deklarationen foga uppgifter om avdragets beräkning. Uppgifterna skall
lämnas på blankett enligt fastställt formulär.

32.’ Den som använt egen bil i
näringsverksamhet har rätt till av-
drag med 1 krona och 30 öre för
varje körd kilometer. Det sagda
gäller inte om bilen utgjort tillgång
i näringsverksamheten.

En sådan delägare i handelsbolag som skall uttagsbeskattas för bil-
förmån och som har använt förmånsbilen för resor i näringsverksamhe-
ten har rätt till avdrag för kostnaden för dieselolja med 50 öre per körd
kilometer eller för kostnaden för annat drivmedel med 80 öre per körd
kilometer. Detta gäller inte om handelsbolaget har betalat kostnaden för
drivmedel.

32. Den som använt egen bil i
näringsverksamhet har rätt till av-
drag med 1 krona och 50 öre för
varje körd kilometer. Det sagda
gäller inte om bilen utgjort tillgång
i näringsverksamheten.

till 33

3 c.4 Den som använt egen bil
för resor i tjänsten har rätt till av-
drag för kostnaden med 1 krona
och 30 öre för varje körd kilome-

3 c. Den som använt egen bil
för resor i tjänsten har rätt till av-
drag för kostnaden med 1 krona
och 50 öre för varje körd kilome-

ter.                                            ter.

Om en skattskyldig som skall beskattas för bilförmån använt för-
månsbilen vid tjänsteresa och betalat samtliga de kostnader för driv-
medlet som är förenade med tjänsteresan, har han rätt till avdrag för
kostnaden för dieselolja med 50 öre per körd kilometer eller för kostna-
den för annat drivmedel med 80 öre per körd kilometer.

4.’ Även för det fall, att skattskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är
berättigad till avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätt av-
draga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varit
belägen på sådant avstånd från hans bostad, att han behövt anlita och
även anlitat särskilt fortskaffningsmedel.

Om avståndet mellan den Om avståndet mellan den

55

PROP. 1997/98:1

skattskyldiges bostad och arbets-
plats uppgår till minst fem kilome-
ter och det klart framgår att an-
vändandet av egen bil för resa till
och från arbetsplatsen regelmäs-
sigt medför en tidsvinst på minst
två timmar i jämförelse med all-
mänt kommunikationsmedel med-
ges avdrag för kostnader för resa
med egen bil. Sådant avdrag med-
ges också om den skattskyldige
använder bilen i tjänsten under
minst 60 dagar för år räknat de
dagar som bilen används i tjäns-
ten. Om bilen används i tjänsten
under minst 160 dagar för år räk-
nat medges avdrag under alla de
dagar som bilen används för resor
mellan bostad och arbetsplats.
Användningen i tjänsten beaktas
dock endast om den uppgår till
minst 300 mil för år räknat. Av-
drag för andra kostnader än såda-
na som avses i femte stycket med-
ges med 1 krona och 30 öre per
körd kilometer.

skattskyldiges bostad och arbets-
plats uppgår till minst fem kilome-
ter och det klart framgår att an-
vändandet av egen bil för resa till
och från arbetsplatsen regelmäs-
sigt medför en tidsvinst på minst
två timmar i jämförelse med all-
mänt kommunikationsmedel med-
ges avdrag för kostnader för resa
med egen bil. Sådant avdrag med-
ges också om den skattskyldige
använder bilen i tjänsten under
minst 60 dagar för år räknat de
dagar som bilen används i tjäns-
ten. Om bilen används i tjänsten
under minst 160 dagar för år räk-
nat medges avdrag under alla de
dagar som bilen används för resor
mellan bostad och arbetsplats.
Användningen i tjänsten beaktas
dock endast om den uppgår till
minst 300 mil för år räknat. Av-
drag för andra kostnader än såda-
na som avses i femte stycket med-
ges med 1 krona och 50 öre per
körd kilometer.

För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är
nödsakad att använda bil tillämpas inte bestämmelserna i andra stycket.
Detsamma gäller skattskyldig som är tvungen att använda större bil på
grund av skrymmande last.

Skattskyldig som haft kostnader för resa inom eller mellan Europei-
ska unionens medlemsländer eller EES-länderna i samband med tillträ-

dande eller frånträdande av anställning eller uppdrag har rätt till skäligt
avdrag för kostnaderna. Härvid gäller vad som sägs i punkt 3 b andra
stycket.

Har den skattskyldige vid resorna haft kostnader för väg-, bro- eller
färjeavgift medges avdrag för den faktiska kostnaden.

Om den som är skattskyldig för bilförmån har företagit resor som av-
ses i första eller fjärde stycket med förmånsbilen medges avdrag under de
förutsättningar som anges i denna punkt. Avdrag medges för kostnaden
för dieselolja med 50 öre per körd kilometer och för kostnaden för annat
drivmedel med 80 öre per körd kilometer.

Detsamma gäller den som, utan att vara skattskyldig för bilförmån,
företagit resorna med förmånsbil för vilken sambo eller sådan närståen-
de som avses i punkt 14 trettonde stycket av anvisningarna till 32 § är
skattskyldig.

7/’ Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till sådan intäkt av
tjänst som enligt 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring ut-
gör inkomst av annat förvärvsarbete.

Från sådan intäkt av tjänst
medges dessutom avdrag med 25
procent eller, om den skattskyldi-
ge vid ingången av året före taxe-
ringsåret fyllt 65 år eller inte fyllt
65 år men under hela året uppbu-
rit hel ålderspension eller avlidit
under året före taxeringsåret, med
18 procent av ett underlag beräk-

Från sådan intäkt av tjänst
medges dessutom avdrag med 25
procent eller, om den skattskyldi-
ge vid ingången av året före taxe-
ringsåret fyllt 65 år eller inte fyllt
65 år men under hela året uppbu-
rit hel ålderspension eller avlidit
under året före taxeringsåret, med
20 procent av ett underlag beräk-

56

PROP. 1997/98:1

1 Senaste lydelse 1994:1855.

2 Senaste lydelse 1994:1921.

’ Senaste lydelse 1996:1208.

4 Senaste lydelse 1996:1208.

5 Senaste lydelse 1996:1208.

6 Senaste lydelse 1994:1921.

nat enligt nästa stycke. Medgivet nat enligt nästa stycke. Medgivet
avdrag skall återföras till beskatt- avdrag skall återföras till beskatt-
ning nästföljande beskattningsår.     ning nästföljande beskattningsår.

Underlaget utgörs av sådan intäkt av tjänst som avses i första stycket
minskad med andra från intäkten avdragsgilla kostnader än som avses i
föregående stycke och med inkomst som avses i 11 kap. 3 § första styck-
et d lagen om allmän försäkring.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.

2. Äldre föreskrifter i 33 § 2 mom. gäller vid beräkning av skattskyl-
digs rätt till avdrag för resor till och från arbetsplatsen beträffande in-
komst av näringsverksamhet i vilken ingår förvärvskälla för vilken be-
skattningsåret har börjat före den 20 september 1997.

3.16 Förslag till lag om
ändring i lagen (1996:1331)
om ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 50 § kommunalskattelagen (1928:370) i
dess lydelse enligt lagen (1996:1331) om ändring i nämnda lag skall ha
följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE        FÖRESLAGEN LYDELSE

50 §

Den taxerade förvärvsinkoms-     Den taxerade förvärvsinkoms-
ten minskas med på beskatt-   ten minskas med på beskatt-
ningsåret belöpande avgifter enligt   ningsåret belöpande avgift enligt

lagen (1994:1744) om allmänna   lagen (1994:1744) om allmän

egenavgifter, kommunalt grund-   pensionsavgift, kommunalt grund-
avdrag och, såvitt avser skattskyl-   avdrag och, såvitt avser skattskyl-
dig som uppburit sjöinkomst som   dig som uppburit sjöinkomst som

avses i punkt 1 av anvisningarna   avses i punkt 1 av anvisningarna

till 49 §, sjöinkomstavdrag i nu   till 49 §, sjöinkomstavdrag i nu

nämnd ordning. Det som därefter   nämnd ordning. Det som därefter

återstår utgör beskattningsbar för-   återstår utgör beskattningsbar för-
värvsinkomst.                      värvsinkomst.

3.17 Förslag till lag om
ändring i lagen (1996:1345)
om ändring i lagen
(1983:1092) med
reglemente för Allmänna
pensionsfonden

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden i dess lydelse enligt lagen (1996:1345) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE        FÖRESLAGEN LYDELSE

De penningmedel som enligt     De penningmedel som enligt

4 kap. 3 § lagen (1981:691) om   4 kap. 3 § lagen (1981:691) om

socialavgifter och 6 § lagen (1994:   socialavgifter och 6 § lagen (1994:

1744) om allmänna egenavgifter   1744) om allmän pensionsavgift

skall föras till Allmänna pensions-   skall föras till Allmänna pensions-
fonden, skall förvaltas av förs-   fonden, skall förvaltas av förs-

ta-sjätte fondstyrelserna.               ta-sjätte fondstyrelserna.

Bestämmelser om första-tredje fondstyrelserna finns i 2-16, 21-25,
44 och 45 §§ samt om fjärde-sjätte fondstyrelserna i 26, 28-37, 39 och
43^15

57

PROP. 1997/98:1

3.18 Förslag till lag om
ändring i skattebetalnings-
lagen (1997:483)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483)
skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

8 kap.

De allmänna skattetabellerna skall ange skatteavdraget på olika in-
komstbelopp, beräknade för en månad eller kortare tid, och grundas på
att

1. inkomsten är oförändrad under inkomståret,

2. arbetstagaren endast kommer att taxeras för den inkomst som an-
ges i tabellen,

3. arbetstagaren inte skall be-
tala någon annan skatt eller avgift
än kommunal inkomstskatt, stat-
lig inkomstskatt på förvärvs-
inkomster och avgifter enligt lagen
(1994:1744) om allmänna egen-
avgifter, och

4. arbetstagaren vid inkomst-
taxeringen inte medges något an-
nat avdrag än avdrag för avgifter
enligt lagen om allmänna egenav-
gifter och grundavdrag.

Skattetabellerna skall ange skatteavdraget med utgångspunkt från att
kommunal inkomstskatt beräknas efter skattesatser i hela krontal.

3. arbetstagaren inte skall be-
tala någon annan skatt eller avgift
än kommunal inkomstskatt, stat-
lig inkomstskatt på förvärvs-
inkomster och avgift enligt lagen
(1994:1744) om allmän pen-
sionsavgift, och

4. arbetstagaren vid inkomst-
taxeringen inte medges något an-
nat avdrag än avdrag för avgift
enligt lagen om allmän pensions-
avgift och grundavdrag.

Av tabellerna skall också fram-
gå skatteavdraget för den som inte
är skyldig att betala allmänna
egenavgifter.

Av tabellerna skall också fram-
gå skatteavdraget för den som inte
är skyldig att betala allmän pen-
sionsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gång-
en i fråga om preliminär skatt för 1998 och slutlig skatt på grund av
1999 års taxering.

3.19 Förslag till lag om
ändring i lagen (1997:323)
om statlig
förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 3,4, 12, 17 och 18 §§ lagen (1997:323) om
statlig förmögenhetsskatt skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall som tillgång
tas upp

1. privatbostadsfastighet och privatbostad som avses i 5 § kommunal-
skattelagen (1928:370),

2. privatbostadsfastighet på lantbruksenhet som på ägarens begäran
räknas som näringsfastighet enligt 5 § sjunde stycket kommunalskattela-
gen,

3. den del av en näringsfastighet som inrymmer en bostadslägenhet
som används eller är avsedd att användas av fastighetsägaren för eget
eller närståendes boende,

58

PROP. 1997/98:1

4. aktie i ett aktieslag som är
inregistrerat vid börs i det land där
aktiebolaget är hemmahörande
med undantag för huvuddelägares
aktie,

5. aktie i ett aktieslag som inte
är marknadsnoterat i det land där
aktiebolaget är hemmahörande
med undantag för huvuddelägares
aktie,

4. aktie i ett aktieslag som är
inregistrerat vid börs i det land där
aktiebolaget är hemmahörande
samt marknadsnoterad aktie i ett
aktiebolag som är hemmahörande
i Sverige om ett aktieslag i bolaget
den 29 maj 1997 var eller senare
har varit inregistrerat vid svensk
börs med undantag för huvud-
delägares aktie,

5. aktie i ett aktieslag som inte
är marknadsnoterat i det land där
aktiebolaget är hemmahörande
med undantag för huvuddelägares
aktie i ett aktiebolag i vilket finns
ett aktieslag som är marknadsno-

terat,

6. annan inte marknadsnoterad delägarrätt som avses i 27 §1 mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt än aktie samt andel i handels-
bolag och europeisk ekonomisk intressegruppering med undantag för
andel i juridisk person till den del den juridiska personen är skattskyldig,

7. annan marknadsnoterad tillgång som avses i 27 § 1 mom. lagen
om statlig inkomstskatt än aktie samt marknadsnoterad tillgång som av-
ses i 29 § 1 mom., 30 § 1 mom. och 31 § samma lag,

8. livförsäkring med undantag för

a) pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen samt

b) livförsäkring som enbart avser olycks- eller sjukdomsfall eller döds-
fall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbar,

9. rätt till livränta eller därmed jämförlig utbetalning med undantag
för rätt till

a) utbetalning på grund av försäkring,

b) utbetalning på grund av tidigare anställning samt

c) underhållsbidrag,

10. kontobehållning samt ford-
ran i pengar och liknande betal-
ningsmedel med undantag för be-
hållning på pensionssparkonto
enligt 1 kap. 2 § lagen (1993:931)
om individuellt pensionssparande,

10. kontobehållning samt ford-
ran i pengar och liknande betal-
ningsmedel samt fordran avseende
skattepliktig marknadsnoterad till-
gång som anges i 4, S och 7 med
undantag för behållning på pen-
sionssparkonto enligt 1 kap. 2 §
lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande,

11. pengar och liknande betalningsmedel till den del de sammanlagt
överstiger 25 000 kronor,

12. lösöre med undantag för

a) inre lösöre för personligt bruk,

b) yttre lösöre för personligt bruk till den del det enskilda föremålets
värde understiger 10 000 kronor,

c) fordon som avses i 9 § första stycket fordonsskattelagen
(1988:327) samt

d) lösöre som är deponerat på museum eller liknande inrättning,

om tillgången inte ingår i sådan näringsverksamhet som avses i 21 §
kommunalskattelagen i annat fall än enligt 2 och 3.

Med huvuddelägares aktie av-
ses dels aktie i ett aktiebolag i vil-
ket aktier har marknadsnoterats
första gången efter utgången av år
1996, dels aktie i ett aktiebolag i

Med huvuddelägares aktie av-
ses dels aktie i ett aktiebolag i vil-
ket aktier var inregistrerade vid
börs vid utgången av år 1991, dels
aktie i ett aktiebolag i vilket aktier

59

PROP. 1997/98:1

vilket aktier har inregistrerats vid
börs första gången efter utgången
av år 1991, dels aktie som har
förvärvats med stöd av sådana ak-
tier, under förutsättning att aktien
har innehafts direkt eller indirekt
av huvuddelägare sedan mark-
nadsnoteringen, inregistreringen
respektive nämnda förvärv. Över-
går äganderätten till sådan aktie
till huvuddelägarens barn eller
barnbarn undantas aktien från
skatteplikt även för dessa förvär-
vare.

Med huvuddelägare avses så-
dan aktieägare som, ensam eller
tillsammans med närstående, vid
tidpunkten för marknadsnotering
eller inregistrering som avses i
andra stycket innehade aktier di-
rekt eller indirekt motsvarande
minst 25 procent av röstvärdet för
aktierna i bolaget. Som huvud-
delägare anses även dödsboet efter
sådan aktieägare.

har inregistrerats vid börs första
gången efter utgången av år 1991,
dels aktie i ett aktiebolag i vilket
aktier har marknadsnoterats förs-
ta gången efter utgången av år
1996, dels aktie som har förvär-
vats med stöd av sådana aktier,
under förutsättning att aktien har
innehafts direkt eller indirekt av
huvuddelägare sedan respektive
utgången av år 1991, inregistre-
ringen, marknadsnoteringen och
nämnda förvärv. Övergår ägande-
rätten till sådan aktie till huvud-
delägarens barn eller barnbarn
undantas aktien från skatteplikt
även för dessa förvärvare.

Med huvuddelägare avses så-
dan aktieägare som, ensam eller
tillsammans med närstående, in-
nehade aktier direkt eller indirekt
motsvarande minst 25 procent av
röstvärdet för aktierna i bolaget
vid utgången av år 1991 i fråga
om aktier i ett aktiebolag i vilket
aktier var inregistrerade vid den
tidpunkten och i övriga fall vid
tidpunkten för den inregistrering
eller marknadsnotering som avses
i andra stycket. Som huvuddeläga-
re anses även dödsboet efter sådan

aktieägare.

Som närstående räknas sådana personer som anges i punkt 14 sista
stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.

4§

Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall alla skulder
dras av från värdet av tillgångarna.

Som avdragsgill skuld räknas dock inte

1. skuld i sådan näringsverksamhet som avses i 21 § kommunalskat-
telagen (1928:370) med undantag för skuld hänförlig till tillgång som
anges i 3 § första stycket 2 och 3,

2. skuld hänförlig till aktie som är undantagen från skatteplikt,

3. skuld hänförlig till delägarrätt som är skattepliktig enligt 3 § första
stycket 5 eller 6 till den del tillgångar och skulder i den j urdiska personen
inte beaktas vid värdering enligt 14 §,

4. förpliktelse på grund av marknadsnoterad option eller termin och
därmed jämförlig förpliktelse till den del det sammanlagda beloppet av-
seende sådana förpliktelser överstiger det sammanlagda värdet på rättig-
heter på grund av sådana avtal,

5. förpliktelse vars motsvarande rättighet hos annan är av sådant slag
att den är undantagen från skatteplikt,

6. skuld hänförlig till lösöre som är av sådant slag att det är undanta-
get från skatteplikt,

7. annan skuld hos begränsat skattskyldig enligt 7 § än sådan som är
hänförlig till tillgång som anges i den paragrafen,

8. skuld hänförlig till tillgång som är undantagen från beskattning till
följd av dubbelbeskattningsavtal,

9. skatt enligt 1 5 uppbördsla- 9. skatt som avses i 1 kap. 1 §

60

PROP. 1997/98:1

gen (1953:272) som ännu inte de- skattebetalningslagen (1997:483)
biterats.                              som ännu inte debiterats.

Marknadsnoterad tillgång som
avses i 27 § 1 mom., 29 § 1 mom.,
30 § 1 mom. och 31 § lagen
(1947:576) om statlig inkomst-
skatt tas upp till det vid beskatt-
ningsårets utgång senast noterade
värdet. Om det noterade värdet
inte omfattar upplupen avkastning
skall värdet ökas med sådan av-
kastning.

§

Marknadsnoterad tillgång som
avses i 27 § 1 mom. lagen (1947:
576) om statlig inkomstskatt med
undantag för andel i sådan värde-
pappersfond som avses i 27   6

mom. nämnda lag tas upp till 80
procent av det vid beskatt-
ningsårets utgång senast noterade
värdet. Detsamma gäller annan
aktie i ett aktiebolag som är hem-
mahörande i Sverige om ett aktie-
slag i bolaget den 29 maj 1997 var
eller senare har varit inregistrerat
vid svensk börs. Om sådan aktie
saknar noterat värde under be-
skattningsåret tas den upp till
samma värde som aktie i bolaget
med det lägsta noterade värdet.
Finns inte sådant noterat värde
tillämpas 14 §. Marknadsnoterad
tillgång som avses i 29 § 1 mom.,
30 § 1 mom. och 31 § lagen om
statlig inkomstskatt tas upp till det
vid beskattningsårets utgång se-
nast noterade värdet. Om det no-
terade värdet inte omfattar upplu-
pen avkastning skall värdet ökas
med sådan avkastning.

Fordran som inte är marknads-
noterad och som löper med ränta
tas upp till sitt nominella belopp
med tillägg för förfallen ränta.
Om en sådan fordran löper med
ränta som betydligt understiger
marknadsräntan eller är räntelös,
tas den upp till sitt nuvärde be-
räknat med hänsyn till marknads-
räntan, avtalad ränta och löptid.

Osäker fordran tas upp till det
Värdelös fordan tas inte upp.

§

Fordran i pengar och liknande
betalningsmedel som inte är
marknadsnoterad och som löper
med ränta tas upp till sitt nomi-
nella belopp med tillägg för för-
fallen ränta. Om en sådan fordran
löper med ränta som betydligt un-
derstiger marknadsräntan eller är
räntelös, tas den upp till sitt nu-
värde beräknat med hänsyn till
marknadsräntan, avtalad ränta
och löptid.

dopp som kan förväntas bli betalt.

18

Skuld tas upp till belopp som
beräknas enligt de grunder som
anges för värdering av tillgångar i
16 och 17 §§. Löper en skuld med
ränta som betydligt understiger
marknadsräntan och utgår räntan
efter en fast räntesats, tas skulden
dock upp till sitt nominella belopp
med tillägg för förfallen ränta om

§

Skuld tas upp till belopp som
beräknas enligt de grunder som
anges för värdering av tillgångar i
9, 16 och 17 §§. Löper en skuld
med ränta som betydligt understi-
ger marknadsräntan och utgår
räntan efter en fast räntesats, tas
skulden dock upp till sitt nomi-
nella belopp med tillägg för för-

61

PROP. 1997/98:1

fallen ränta om räntesatsen var
marknadsmässig när skulden
uppkom. Även i de fall då ränta
utgår efter en räntesats som be-
stäms författningsenligt tas skuld
upp till sitt nominella belopp med
tillägg för förfallen ränta.

räntesatsen var marknadsmässig
när skulden uppkom. Även i de
fall då ränta utgår efter en ränte-
sats som bestäms författningsen-
ligt tas skuld upp till sitt nominella
belopp med tillägg för förfallen
ränta.

Förpliktelse på grund av marknadsnoterad option eller termin och
därmed jämförlig förpliktelse tas upp till belopp som motsvarar det vid
beskattningsårets utgång senast noterade värdet på optionen, terminen
eller den därmed jämförliga tillgången.

Denna lag träder i kraft den 30 december 1997 och tillämpas första
gången vid beräkning av preliminär skatt för 1998 och i övrigt vad gäller
3, 12, 17 och 18 §§ första gången vid 1998 års taxering och vad gäller
4 § första gången vid 1999 års taxering.

3.20 Förslag till lag om
ändring i lagen (1997:324)
om begränsning av skatt

Härigenom föreskrivs att 4 och 6 §§ lagen (1997:324) om begräns-
ning av skatt skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

Spärrbeloppet jämförs med det sammanlagda beloppet av statlig in-
komstskatt, kommunal inkomstskatt och förmögenhetsskatt som beräk-
nats för den skattskyldige på grund av taxeringen (skattebeloppet). För
personer som skall sambeskattas enligt 21 § lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt beräknas skattebeloppet som summan av deras sam-
manlagda skatter om beskattningsbar förmögenhet uppkommer vid
sambeskattningen.

Är den skattskyldige berättigad Är den skattskyldige berättigad

till nedsättning av statlig inkomst-
skatt, kommunal inkomstskatt
eller förmögenhetsskatt genom
skattereduktion som avses i 2 5 4
mom. uppbördslagen (1953:272)
eller genom avräkning av utländsk
skatt enligt särskilda föreskrifter,
beräknas skattebeloppet som om
skattereduktion eller avräkning av
skatt inte hade skett.

till nedsättning av statlig inkomst-
skatt, kommunal inkomstskatt
eller förmögenhetsskatt genom
skattereduktion som avses i 11
kap. 11 § skattebetalningslagen
(1997:483) eller genom avräkning
av utländsk skatt enligt särskilda
föreskrifter, beräknas skattebe-
loppet som om skattereduktion
eller avräkning av skatt inte hade
skett.

Bestämmelserna i uppbördsla-
gen (1953:272) om beslut och
överklagande av beslut tillämpas
på beslut enligt denna lag.

Bestämmelserna i skattebetal-
ningslagen (1997:483) om beslut
och överklagande av beslut till-
lämpas på beslut enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 30 december 1997 och tillämpas första
gången vid beräkning av preliminär skatt för 1998 och i övrigt första
gången vid 1999 års taxering.

62

PROP. 1997/98:1

3.21 Förslag till lag om
ändring i lagen (1990:325)
om självdeklaration och
kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter

dels att 2 kap. 11 § skall ha följande lydelse,

dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1997:329) om ändring i
lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha
följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE        FÖRESLAGEN LYDELSE

2 kap.

11 §'

Fysisk person och dödsbo får, om inte annat följer av 13 §, lämna
förenklad självdeklaration.

Skattemyndigheten skall till den som kan antas få lämna förenklad
självdeklaration före den 15 april under taxeringsåret översända en för-
tryckt deklarationsblankett. Följande uppgifter, grundade på innehållet i
inkomna kontrolluppgifter och övriga av myndigheten kända uppgifter,
skall förtryckas:

1. den skattskyldiges namn, personnummer eller organisationsnum-
mer, postadress och hemortskommun,

2. vad som behövs för att bestämma om den skattskyldige skall sam-
beskattas eller inte,

3. intäkter i inkomstslaget tjänst samt intäkter och avdrag i inkomst-
slaget kapital,

4. avdrag för avgift för pensionsförsäkring och för inbetalning på pen-
sionssparkonto,

5. vad som behövs för beräkning av fastighetsskatt enligt lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

6. skattepliktiga tillgångar och      6. skattepliktiga tillgångar och

avdragsgilla skulder enligt lagen avdragsgilla skulder enligt lagen
(1997:323) om statlig förmögen- (1997:323) om statlig förmögen-
hetsskatt.                             hetsskatt om beskattningsbar för-

mögenhet kan antas uppkomma.

1 Denna lag träder i kraft den 1      Denna lag träder i kraft den 1

juli 1997 och tillämpas första juli 1997 och tillämpas första
gången vid 1998 års taxering.        gången vid 1998 års taxering. 1

fråga om 3 kap. 22 § fjärde styck-
et skall vid 1998 års taxering kon-
trolluppgift för marknadsnoterad
fordran ta upp det vid årets ut-
gång senast noterade värdet.

1 Senaste lydelse 1997:329.

2 Senaste lydelse 1997:329.

Denna lag träder i kraft den 30 december 1997 och tillämpas första
gången vid 1998 års taxering.

63

PROP. 1997/98:1

3.22 Förslag till lag om
ändring i lagen (1996:725)
om skattereduktion för
utgifter för byggnadsarbete
på bostadshus

Härigenom föreskrivs att 3, 6, 10-12 och 14-15 §§ lagen (1996:725)
om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus skall
ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

Underlaget för skattereduktio-
nen omfattar endast utgifter för
byggnadsarbete som har utförts
under tiden den 15 april 1996 - 31
december 1997 och som är betal-

Underlaget för skattereduktio-
nen omfattar endast utgifter för
byggnadsarbete som har utförts
under tiden den 15 april 1996 - 31
december 1998 och som är betal-

da vid tidpunkten för ansökan.      da vid tidpunkten för ansökan.

Utgifter för byggnadsarbete inräknas i underlaget endast om arbetet
utförts av någon som innehar F-skattesedel vid den tidpunkt när avtalet
om arbete träffades eller när ersättningen utbetalades.

En uppgift om innehav av en F-skattesedel får tas för god om den
lämnas i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig
handling, som även innehåller uppgifter om utbetalarens och betal-
ningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtag-
bara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens personnummer
eller organisationsnummer. Detta gäller dock inte om den som betalar ut
ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en F-skattesedel är
oriktig.

Ansökningen skall innehålla uppgift om

1. sökandens personnummer eller organisationsnummer samt, om sö-
kanden är bostadsrättsinnehavare, föreningens eller bolagets organisa-
tionsnummer,

2. fastighetens beteckning samt om sökanden är bostadsrättsinneha-
vare, lägenhetens eller småhusets beteckning,

3. sökandens andel i fastigheten eller i bostadsrätten när arbetet ut-
fördes,

4. det byggnadsarbete som utförts på fastigheten eller på bostadsrät-
ten och när arbetet utförts,

5. underlaget för den skattereduktion som begärs,

6. organisationsnummer eller 6. organisationsnummer eller

personnummer för den som utfört personnummer för den som utfört
byggnadsarbetet, samt               byggnadsarbetet samt

7. huruvida sådan ersättning eller sådant stöd som avses i 2 § tredje
stycket har beviljats.

Om sökanden har förvärvat Om sökanden har förvärvat

fastigheten eller bostadsrätten un-
der något av åren 1996 eller 1997,
skall ansökningen också innehålla
uppgift om förvärvet och om den
som fastigheten eller bostadsrätten
förvärvats från.

fastigheten eller bostadsrätten un-
der något av åren 1996, 1997 eller
1998, skall ansökningen också in-
nehålla uppgift om förvärvet och
om den som fastigheten eller bo-
stadsrätten förvärvats från.

Till ansökningen skall fogas kopia av faktura eller motsvarande
handling utvisande vilket byggnadsarbete som utförts och utgiften för
detta arbete, uppgift om utgiften för material och utrustning samt, om
sökanden är bostadsrättsinnehavare, intyg från föreningen eller bolaget
som visar att han eller hon är medlem i föreningen eller delägare i bola-
get och bostadsrättsinnehavare. Av ansökningen eller en handling som

64

PROP. 1997/98:1

fogas till denna skall framgå när betalning har ägt rum.

10

Ansökan om skattereduktion
skall ha kommit in till en skatte-
myndighet senast den 1 mars
1998.

Om en ansökan om skattere-
duktion har kommit in före den 1
mars 1997 skall skattereduktionen
tillgodoräknas vid debitering av
skatt på grund av 1997 eller 1998
års taxering efter vad som anges i
ansökningen. Kommer ansök-
ningen in senare tillgodoräknas
skattereduktionen vid debitering
på grund av 1998 års taxering.

§

Ansökan om skattereduktion
skall ha kommit in till en skatte-
myndighet senast den 1 mars
1999.

Om en ansökan om skattere-
duktion har kommit in före den 1
mars 1997 skall skattereduktionen
tillgodoräknas vid debitering av
skatt på grund av 1997 eller 1998
års taxering efter vad som anges i
ansökningen. Har ansökan kom-
mit in efter den 28 februari 1997
men före den 1 mars 1998 skall
skattereduktionen tillgodoräknas
vid debitering av skatt på grund av
1998 eller 1999 års taxering efter
vad som anges i ansökningen.
Kommer ansökningen in senare
tillgodoräknas skattereduktionen
vid debitering på grund av 1999
års taxering.

11 §

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksskatteverket
bestämmer vilken eller vilka skattemyndigheter som beslutar i ärenden
enligt denna lag.

Sedan en skattemyndighet av-
gjort ett sådant ärende får en ny
ansökan inte prövas förrän efter
utgången av år 1997, om inte an-
sökningen avser utgifter på minst
1 000 kronor som ingår i sökan-
dens underlag för skattereduktion.

Sedan en skattemyndighet av-
gjort ett sådant ärende får en ny
ansökan inte prövas förrän efter
utgången av år 1998, om inte an-
sökningen avser utgifter på minst
1 000 kronor som ingår i sökan-
dens underlag för skattereduktion.

12 §

Skattemyndighetens beslut enligt denna lag får omprövas, förutom i
fall som anges i förvaltningslagen (1986:223), om sökanden har lämnat
oriktig uppgift eller sådan ersättning eller sådant stöd som avses i 2 §
tredje stycket har beviljats efter det att ansökningen gjordes. Beslut får
också omprövas om det föranleds av ett annat beslut av skattemyndighet
eller förvaltningsdomstol som rör skattereduktion enligt denna lag, fas-
tighetstaxering eller debitering av fastighetsskatt.

Beslut får vidare, på begäran av
sökanden, omprövas om denne
begärt att skattereduktion skall
tillgodoräknas honom eller henne
vid debitering av skatt på grund av
1997 års taxering och beslutad
skattereduktion därefter inte fullt
ut kunnat tillgodoräknas honom
eller henne vid denna debitering.

Beslut får vidare, på begäran av
sökanden, omprövas om denne
begärt att skattereduktion skall
tillgodoräknas honom eller henne
vid debitering av skatt på grund av
1997 eller 1998 års taxering och
beslutad skattereduktion därefter
inte fullt ut kunnat tillgodoräknas
honom eller henne vid denna debi-
tering.

Omprövning får ske intill utgången av femte kalenderåret efter det år
då beslut om skattereduktion meddelades. Omprövning enligt första
stycket andra meningen får ske även efter den tid som anges i föregående
mening men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändring-

3 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 1

65

PROP. 1997/98:1

en.

I fråga om skattereduktion en-
ligt denna lag tillämpas vad som
gäller om skattereduktion i 2 5 4
mom. uppbördslagen (1953:272)
om inte annat är föreskrivet.
Skattereduktion enligt denna lag
tillgodoräknas den skattskyldige
före skattereduktion enligt lagen
(1995:1623) om skattereduktion
för riskkapitalinvesteringar och
skattereduktion enligt uppbörds-
lagen.

Skattereduktion enligt denna
lag skall inte beaktas vid beräk-
ning av preliminär skatt eller
jämkning av sådan skatt. Jämk-
ning av sjömansskatt får dock ske
som för skattereduktion på grund
av underskott av kapital enligt
12 § 4 mom. lagen (1958:295) om
sjömansskatt i fråga om skattskyl-
dig som skall betala sådan skatt.

I fråga om skattereduktion en-
ligt denna lag tillämpas vad som
gäller om skattereduktion i
11 kap. 11 § skattebetalningslagen
(1997:483) om inte annat är före-
skrivet. Skattereduktion enligt
denna lag tillgodoräknas den
skattskyldige före skattereduktion
enligt lagen (1995:1623) om skat-
tereduktion för riskkapitalinveste-
ringar och skattereduktion enligt
skattebetalningslagen.

Skattereduktion enligt denna
lag skall inte beaktas vid beräk-
ning av preliminär skatt eller
jämkning av sådan skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

66

Budgetförslag med
utgiftstak för den
offentliga sektorn

PROP. 1997/98:1

4 Budgetförslag med utgiftstak
för den offentliga sektorn

4.1 Inledning

I 1997 års ekonomiska vårproposition (prop
1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:
284) föreslog regeringen ett utgiftstak för år 2000
och en preliminär fördelning av utgifterna på utgifts-
områden för åren 1998-2000. Riksdagen ställde sig
bakom förslaget. I detta kapitel presenterar regering-
en en reviderad fördelning av utgifterna på utgifts-
områden för de tre åren. Bilaga 1 innehåller en preci-
serad fördelning på anslagsnivå av utgifterna år
1998.

I vårpropositionen angavs mål för de offentliga fi-
nanserna. Dessa mål har tillsammans med det av
riksdagen fastställda utgiftstaket varit vägledande för
utformningen av budgetpropositionen. De beräk-
ningar som presenteras i detta kapitel bygger på de
antaganden om den ekonomiska utvecklingen som
redovisas i avsnitt 4.2.2 och i bilaga 2 Svensk eko-
nomi. Beräkningarna tar också hänsyn till de politis-
ka prioriteringar som redovisas i vårpropositionen
och i denna proposition. Förslagen och beräkningar-
na i denna proposition innebär att utgiftstaken för
staten ligger fast.

Kapitlet inleds med en beskrivning av de politiska
prioriteringar och makroekonomiska förutsättningar
som ligger till grund för kalkylerna. I avsnitt 4.3 pre-
senteras beräkningar av statsbudgetens utveckling till
år 2000. Därefter redovisas en uppföljning av stats-
budgetens inkomster och utgifter för innevarande
budgetår. Avnitt 4.5 innehåller en genomgång av de
olika utgiftsområdena för åren 1998-2000, där verk-
samheter och prioriteringar kortfattat presenteras.
Avslutningsvis redovisas de bemyndiganden m.m.
som påverkar statens utgifter under denna period. I
ett appendix beskrivs bl.a. statsbudgetens skatter i
kassamässiga respektive periodiserade termer.

4.2 Förutsättningar

4.2.1 Politiska prioriteringar

I den ekonomiska vårpropositionen föreslog rege-
ringen inom ramen för de budgetpolitiska målen ett
fempunktprogram för arbete och utbildning. I vår-
propositionen beräknades att underskottet i de of-
fentliga finanserna skulle vara eliminerat år 1998,
även efter det att fempunktsprogrammet inkluderats.

Enligt den bedömning regeringen nu gör utvecklas
de offentliga finanserna starkare än vad som angavs i
vårpropositionen. Regeringen bedömer att det inom
ramen för de budgetpolitiska målen finns utrymme
för ytterligare satsningar utöver de som aviserats i det
s.k. fempunktsprogrammet i vårpropositionen. Mot
denna bakgrund föreslås ett antal åtgärder.

I syfte att upprätthålla en god kvalitet i skolan,
vården och omsorgen samt att ytterligare stimulera
den kommunala sysselsättningen höjs statsbidragen
till kommunerna år 1999 med 4 miljarder kronor
och år 2000 med 8 miljarder kronor utöver vad före-
slogs i vårpropositionen.

De fördelningspolitiska utvärderingarna av sane-
ringsprogrammet visar att barnfamiljerna drabbats
hårdare än andra. Regeringen prioriterar därför en
förbättring för barnfamiljerna. Barnbidraget och stu-
diebidraget inom studiehjälpen höjs från 640 kronor
till 750 kronor per barn och månad från den 1 janu-
ari 1998. Flerbarnstillägget återinförs från den 1 ja-
nuari 1998 för barn födda efter 1995.

Bostadstillägget för pensionärer förstärks, vilket
innebär en förbättring framför allt för de sämst ställ-
da pensionärerna.

Utbetalningen av pensionerna tidigareläggs till den
18:e-19:e varje månad.

Den utbyggnad av den reguljära utbildningen som
regeringen aviserade i april i år tidigareläggs delvis till
våren 1998. Tidigareläggningen avser 10 000 platser
i högskolan och 1 000 platser inom den kvalificerade
yrkesutbildningen.

69

PROP. 1997/98:1

För att förbättra företagsklimatet förkortas den
period då företagen betalar sjuklön från fyra till två
veckor. Denna åtgärd har förordats av såväl arbets-
marknadens parter som småföretagarnas organisa-
tioner.

Förmögenhetsskattens utformning ändras så att
ogynnsamma effekter på aktiemarknadens funk-
tionssätt begränsas.

För att stimulera reparation, ombyggnad och till-
byggnad förlängs det s.k. ROT-avdraget så att det
gäller för åtgärder vidtagna även under år 1998.

Avdragen för arbetsresor med bil höjs från 13
kronor till 15 kronor per mil.

-  Den öppna arbetslösheten har under de senaste
åren legat på en hög nivå men förväntas efter in-
nevarande år sjunka och nå en nivå på 4,5 pro-
cent år 2000.

-  Både de korta och de långa räntorna är något
uppreviderade för hela perioden jämfört med
vårpropositionens prognos.

-  Kronan förstärks gradvis under perioden men är
något svagare än vad som antogs i vårpropositio-
nen.

TABELL 4.1 ÅTGÄRDER FÖR SYSSELSÄTTNING
OCH RÄTTVISA

MILJARDER KRONOR

1998

1999

2000

Skola, vård och omsorg

0.0

4,0

8,0

Barnbidrag

2.9

3.0

3,0

Bostadstillägg till pensionärer

0,3

0.3

0.3

Utbetalningsdag

0,2

0.2

0,2

Högskola

0,6

0,0

0.0

Företag

2,6

3,2

3,4

Förlängt ROT- avdrag

0,0

1,0

0.5

Reseavdrag

0,0

0,1

0,1

Summa program

6,5

11,7

15,5

Finansiering

-2,7

-2,6

-2,7

Källa: Finansdepartementet

TABELL 4.2 DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN

VÄRDEN FRÅN VÅRPROPOSITIONEN ANGES INOM PARENTES

1996

1997

1998

1999

2000

BNP, procentuell

1,1

2,3

3,1

2,9

2,8

förändring

11.1)

(2,3)

(2.5)

(2,8)

(2,7)

KPI, procentuell

0,7

1,1

1,7

2,0

2.0

förändring

(0.7)

(0.6)

(1.7)

(2,0)

(2.0)

Öppen arbetslöshet

8,1

8.4

7,4

6.0

4,5

(8,1)

(7,9)

(7.1)

(5.6)

(4.5)

Arbetsmarknads-

4,5

4,3

4,7

4,5

4,4

politiska åtgärder

(4,5)

(4,7)

(4.7)

(4.7)

(4,4)

Ränta, 5-åriga

7.3

5,8

6,0

6.3

6,3

statsobligationer

(7,2)

(5,6)

(5.9)

(6,1)

(6,2)

Ränta, 6-månader

5,8

4,2

4,6

4,8

4,8

statsskuldsväxlar

(5.8)

(4,0)

(4.1)

(4.3)

(4.3)

ECU- index,

115,1

117,5

115,5

114,5

114,0

årsgenomsnitt

(115.1)

(116.3)

(114,9)

(114.0)

(114.0)

Källa: Finansdepartementet

Reformerna finansieras delvis genom höjd avdrags-
gräns för resor från 6 000 till 7 000 kronor, höjda
arbetsgivaravgifter, utvidgad skatteplikt för aktier
samt genom viss neddragning av de arbetsmarknads-
politiska åtgärderna. En mer utförlig beskrivning av
de ändrade skattereglerna återfinns i avsnitt 4.8 och i
avsnitt 8.

4.2.2 Den makroekonomiska utvecklingen

Den offentliga sektorns finanser är starkt beroende
av den allmänna ekonomiska utvecklingen. Vid be-
räkningarna av inkomster och utgifter för innevaran-
de år och de kommande tre åren är därför bedöm-
ningen av den ekonomiska utvecklingen av stor
betydelse. De viktigaste beräkningsförutsättningarna
sammanfattas nedan. Prognosen redovisas i sin hel-
het i bilaga 2, Svensk ekonomi.

-  Efter den svaga utvecklingen 1996 förväntas till-
växten de kommande åren vara god. För år 1998
är prognosen uppreviderad sedan vårpropositio-
nen.

-  Inflationen var mycket låg under 1996 och för-
väntas ligga kvar på en förhållandevis låg nivå.

4.3 De offentliga finansernas
utveckling

I detta avsnitt redovisas översiktligt utvecklingen av
de offentliga finanserna till år 2000. Tyngdpunkten
ligger på statens ekonomi.

Statens budgetsaldo är fr.o.m. år 1997 defini-
tionsmässigt lika med statens lånebehov. Det består
av skillnaden mellan de inkomster och utgifter som
redovisas över statsbudgeten. Dessutom ingår Riks-
gäldskontorets nettoutlåning.

Lånebehovet (budgetunderskottet) är ett likvidi-
tetsmått och styrs av betalningsströmmar i staten.
Det skiljer sig från det finansiella sparandet i staten,
vilket bygger på nationalräkenskapernas definitioner
och avspeglar transaktioner som påverkar den finan-
siella nettoförmögenheten. Det finns ett nära sam-
band mellan finansiellt sparande och budgetsaldo.
Över en längre period utvecklas de relativt likartat,
men stora skillnader kan uppkomma enstaka år. Till
exempel påverkar försäljningar av aktier i statliga
företag lånebehovet men inte det finansiella sparan-

70

PROP. 1997/98:1

det. Den offentliga sektorns finansiella sparande, som
utgör en viktig målvariabel för den ekonomiska poli-
tiken beräknas som summan av det finansiella spa-
randet i staten, kommunsektorn och AP-fonden.

4.3.1 Den offentliga sektorns finansiella
sparande

Den offentliga sektorns finansiella sparande har un-
der 1990-talet varit kraftigt negativt och uppgick till
-12,3 procent av BNP år 1993. Därefter har under-
skottet gradvis minskat. År 1997 beräknas under-
skottet till 1,9 procent av BNP och år 1998 bedöms
det ha vänts till ett överskott på 0,6 procent av BNP.
Det redovisade överskottet påverkas emellertid av två
tekniska förändringar jämfört med vårpropositionen.
Den ena är den föreslagna bolagiseringen av AP-
fondens fastigheter. Bolagiseringen innebär att reala
tillgångar ersätts av aktier vilket förbättrar det finasi-
ella sparandet. Den andra förändringen består i att
utdelningarna från Securum inte längre räknas in i
finansiellt sparande. Justerat för dessa båda faktorer,
vilket innebär att samma redovisningsprinciper till-
lämpas som i vårpropositionen, kommer de offentli-
ga finanserna att uppvisa balans år 1998. För en mer
utförlig beskrivning av de redovisningstekniska för-
ändringarna hänvisas till bilaga 2, Svensk ekonomi.

För åren efter år 1998 förväntas det finansiella
sparandet i den offentliga sektorn fortsätta att ut-
vecklas positivt (se diagram 4.1). Den underliggande
ekonomiska utvecklingen ger ett finansiellt sparande
som är högre än de målsatta överskotten som uppgår
till 0,5 procent av BNP år 1999 och 1,5 procent av
BNP år 2000. Den viktigaste förklaringen till denna
utveckling är att utgifterna beräknas fortsätta att
minska som andel av BNP efter år 1998. Främst är
det hushållstransfereringarna som förväntas minska
till följd av minskad arbetslöshet. De målsatta över-
skotten om 0,5 procent av BNP 1999 och 1,5 pro-
cent av BNP år 2000 skall användas för att amortera
av den offentliga nettoskulden.

I vårpropositionen beräknades att utöver dessa
amorteringar skulle det finnas ett utrymme för över-
föringar till hushållen på 15 miljarder kronor 1999
och 25 miljarder kronor år 2000. Efter de nu före-
slagna åtgärderna för sysselsättning och rättvisa åter-
står för år 1999 endast 2,6 miljarder kronor. För år
2000 kvarstår doch ett belopp på ca 20 miljarder
kronor. Detta utrymme har beräkningstekniskt lagts
på inkomstsidan. Bland annat av denna anledning
faller även inkomstkvoten något fram till år 2000.

DIAGRAM 4.1

Finansiellt sparande i staten och offentlig sektor samt
budgetsaldo

Procent av BNP

Källa: Finansdepartementet

4.3.2 Statsbudgetens utveckling

De senaste åren har flera stora förändringar i redo-
visningen av statens inkomster och utgifter genom-
förts. Detta försvårar en analys av statsbudgetens ut-
veckling över tiden. Som exempel kan nämnas att
arbetslöshetsförsäkringen lyfts in på statsbudgeten
och flera större anslag bruttoredovisas. Exempel på
det sistnämnda är sjuk- och föräldraförsäkringen.
Vidare ökade såväl inkomster som utgifter med 40
miljarder kronor år 1996 som en följd av det nya sys-
temet för utjämning mellan kommuner och landsting
samt av det nya systemet för inomkommunal mer-
värdesskatt. I diagram 4.2 redovisas korrigerade tids-
serier för åren 1991-2000 för statsbudgeten. Princi-
pen är att dagens redovisningsregler tillämpas över
hela perioden.

DIAGRAM 4.2

Statsbudgetens inkomster och utgifter exkl.
statsskuldsräntor rensade för redovisningstekniska
förändringar

Procent av BNP

25 ■

20 ----------1---------•----------1----------t----------1----------1----------1—-----1----------1

1991  1992  1993  1994  1995  1996  1997  1998  1999  2000

Källa: Finansdepartementet

71

PROP. 1997/98:1

4.3.3 Statsbudgetens inkomster

Inkomstkvoten (statsbudgetens inkomster som andel
av BNP) var hög i början av 1990-talet. År 1991
uppgick den till 37 procent av BNP. De två därpå
följande åren föll inkomsterna kraftigt i relation till
BNP och låg på en nivå om 32 procent av BNP år
1994. Nominellt föll inkomsterna till sin lägsta nivå
år 1993. Huvudförklaringen till detta förlopp är den
ekonomiska krisen. En annan förklaring är att skat-
tereformen var något underfinansierad (se bilaga 6,
1990/91 års skattereform - en värdering). Det senare
beror bl.a. på att baserna för kapital- och förmögen-
hetsbeskattningen samt den privata konsumtionen
utvecklades ogynnsamt dessa år. Därutöver genom-
fördes vissa ofinansierade skattesänkningar.

Under perioden 1994-1996 steg inkomsterna kraf-
tigt. Den huvudsakliga förklaringen till detta är sane-
ringsprogrammet. År 1997 beräknas inkomsterna
uppgå till 37,1 procent av BNP.

Efter innevarande år beräknas inkomsterna som
andel av BNP att falla något till år 2000. En viktig
förklaring till detta är att inkomsterna från försälj-
ning av statliga bolag bortfaller efter år 1999. En an-
nan förklaring är ett beräkningstekniskt antagande
om en skattesänkning fr.o.m. år 1999. Beräkningar-
na bygger också på att värnskatten upphör efter år

1998.1 appendix till detta avsnitt ges en mer detalje-
rad beskrivning av skatteinkomsterna i statsbudgeten
för åren 1996-1998. Analysen bygger på en periodi-
serad redovisning av skatterna till skillnad mot stats-
budgetens kassamässiga redovisning.

vet. Detta medför att lånebehovet kan variera relativt
mycket utan att det finansiella sparandet påverkas.

För innevarande år nedrevideras ränteutgifterna
kraftigt jämfört med prognosen i vårpropositionen,
vilket har sin förklaring i valutavinster. För de tre
kommande åren är däremot prognosen för ränteut-
gifterna väsentligt högre än i vårpropositionen. Detta
beror för år 1998 i hög grad på förtidsinlösen av be-
fintliga lån. Marknadsräntan har fallit sedan lånen
togs och om lånen förtidsinlöses kompenseras långi-
varna för ränteförlusten som uppstår på grund av att
kupong- och marknadsränta skiljer sig åt. Detta in-
nebär i praktiken att en framtida hög ränteutgift flyt-
tas till en tidigare period.

För åren 1999 och 2000 beror de högre ränteut-
gifterna på en något svagare krona och högre mark-
nadsräntor än vad som antogs i vårpropositionen. En
detaljerad redovisning av statsskuldsräntornas ut-
veckling återfinns i volym 2 i denna proposition.

TABELL 4.3 UTGIFTSMÄSSIGA RÄNTOR PÅ
STATSSKULDEN

MILJARDER KRONOR

4.3.4 Statsbudgetens utgifter

Sedan år 1993 har utgifterna, rensade för redovis-
ningstekniska förändringar, sjunkit snabbt i förhål-
lande till BNP. Denna tendens väntas fortsätta under
kommande år. Starkt bidragande till den fallande ut-
giftskvoten framöver är förändringen på utgiftsom-
råde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och ut-
giftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.
Tillsammans beräknas utgifterna inom dessa områ-
den minska med nära 22 miljarder kronor i löpande
priser under perioden 1997-2000. Detta förutsätter
att arbetslösheten sjunker till 4,5 procent år 2000.
Ett annat utgiftsområde där utgifterna minskar kraf-
tigt är utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostads-
försörjning och byggande. Detta beror på nedtrapp-
ningen av räntebidragen.

Det största enskilda anslaget i statsbudgeten är
statsskuldsräntorna. Det är också ett av de mest
svårprognostiserade. Statskuldsräntorna påverkas,
förutom av rådande marknadsräntor, av valutakurs-
förändringar och Riksgäldskontorets förtidsinlösen
av utestående lån. De två senare faktorerna påverkar
inte det finansiella sparandet utan endast lånebeho-

1996

1997

1998

1999

2000

Räntor på lån i
svenska kronor

94,4

83,0

78,3

75,2

72,6

Räntor på lån i
utländsk valuta

23,3

21,5

20,6

19,4

18,2

Räntor på in- och
utlåning

-16,6

-3,5

-2,4

-0,7

-1.1

Över-/underkurser

vid emission

-1,5

0.5

0,4

0,5

0,1

Summa räntor

99,6

101,5

96,9

94,4

90,0

Valutaförluster/
vinster(-)

-6,1

-9,0

2,0

-1,1

-3,3

Kursförluster/
vinster(-)

5,6

2,8

9,6

4,2

6.2

Övrigt

0,4

0,0

0,0

0,0

0,0

Summa
ränteutgifter

99,5

95,3

108,4

97,4

92,8

Differens mot
vårproposi-
tionen

0,0

-7,1

8,5

6,2

3,4

Anm: Siffrorna i tabellen är avrundade och summerar därför inte exakt
Källa: Finansdepartementet

72

PROP. 1997/98:1

4.3.5 Lånebehovet

Regeringens förslag:

Riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret
1998 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens
upplåning.

Liksom för tidigare budgetår föreslår regeringen att
riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret
1998 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens
upplåning.

Lånebehovet är skillnaden mellan statens utgifter
inklusive Riksgäldskontorets nettoutlåning och sta-
tens inkomster. Lånebehovet uppgick till 242 miljar-
der kronor år 1993. Från denna höga nivå har låne-
behovet minskat till 21 miljarder kronor förra året.
Det kraftiga fallet år 1996 beror bl.a. på försäljning-
ar och på omläggning av uppbörden av mervärdes-
skatt åren 1995 och 1996. Ytterligare en förklaring
är utdelningar från affärsverk och bolag samt över-
föringen av Kärnavfallsfondens tillgodohavanden till
Riksgäldskontoret. Även rensat från sådana engångs-
effekter har emellertid utvecklingen varit positiv, vil-
ket framgår av diagram 4.3.

4.3.6 Statsskulden

Statsskuldens utveckling bestäms i huvudsak av låne-
behovet. Förändringen av statsskulden påverkas
emellertid även av ändrade valutakurser, eftersom
nära 30 procent av statsskulden är upptagen i ut-
ländsk valuta.

Till följd av de stora underskotten i statens finan-
ser växte statsskulden mycket snabbt under början
av 1990-talet. Statsskulden mätt som andel av BNP
nästan fördubblades under perioden 1990-1995. År
1995 nådde statsskulden sin högsta nivå på 84,3
procent av BNP. Under 1996 föll statsskulden något
och för 1997 beräknas den till 83,5 procent av BNP.

Skuldkvoten förväntas enligt prognosen fortsätta
att falla under resten av 1990-talet som en följd av de
förbättrade statsfinanserna.

I diagram 4.4 redovisas även den konsoliderade
bruttoskulden, definierad enligt kriterierna för den
Europeiska monetära unionen. Skillnaden mellan
statsskulden och den konsoliderade bruttoskulden är
att den senare innefattar hela den offentliga sektorns
skuld, samtidigt som en konsolidering sker för t.ex.
AP-fondens innehav av statspapper.

DIAGRAM 4.3

Statens lånebehov

Källa: Finansdepartementet

DIAGRAM 4.4

Statsskulden och den offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld

Procent av BNP

90 ,--

Källa: Finansdepartementet

För innevarande år beräknas lånebehovet uppgå till
17,7 miljarder kronor. I förhållande till vårproposi-
tionen är detta en nedrevidering med 8 miljarder
kronor. I tabell 4.4 redovisas utvecklingen av statens
lånebehov, statsskulden och Riksgäldskontorets net-
toutlåning för åren 1996 - 2000. En utförlig redovis-
ning av utvecklingen under år 1997 ges i avsnitt 4.4.

De närmaste åren fortsätter lånebehovet att mins-
ka. År 1999 uppkommer ett överskott som gör det
möjligt att amortera på statsskulden.

73

PROP. 1997/98:1

TABELL 4.4 STATENS LÅNEBEHOV OCH STATSSKULD

MILJARDER KRONOR

1996

1997

1998

1999

2000

Inkomster

600,5

647,7

676,0

688,0

688,5

Utgifter exkl. statsskuldsräntor

559,3

584,7

583,7

593,4

593,5

Statsskuldsräntor m.m.

99,5

95,3

109,1

98,2

93,4

Budgetunderskott exkl. Riksgäldskontorets
nettoutlåning m.m.

58,3

32,3

16,8

3,7

-1,6

Arbetsmarknadsfonden

86,7

Övrigt

1.8

Kossomässig korrigering

88,5

0,0

0,0

0,0

0,0

CSN

8,9

9.8

11,1

11,0

12,0

Investeringslån till/från myndigheter

1,5

1,4

1,4

1,3

1.0

Arbetsmarknadsfonden

-86.7

Lönegarantifond, inkl ränta

-0,6

-0,7

-0.6

-0,6

Kärnbränslefonden

-19.1

-0,5

0,3

-0,3

Tilläggspensionsavgift

■10,5

-11,9

-13,5

-15,3

-15,6

Insättningsgaranti

-1,0

-2,0

-2,0

-2,0

-2,0

Övrigt, netto

-18,3

-10,8

1,5

0,8

1,5

Riksgäldskontorets nettoutlåning

-125,8

-14,7

-1,8

-4,8

-3,4

Lånebehov (= budgetunderskott)

21,0

17,7

15,0

-1,1

-5,0

Skulddispositioner

4,4

29,1

-9,6

-7,1

3,3

Statsskuldsförändring

25,4

46.8

5,4

-8,2

-1,7

Stotsskuld vid årets slut

1 411

1 458

1 463

1 455

1 454

Procent av BNP

84,1

83,5

79,4

75,3

71,8

Anm. Siffrorna i tabellen är avrundade och summerar därför inte exakt
Källa: Finansdepartementet

4.4 Uppföljning av år 1997

4.4.1 Inledning

Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten skall re-
geringen noggrant följa hur statens inkomster, utgif-
ter och upplåning utvecklas i förhållande till beräk-
nade eller beslutade belopp. Under löpande budgetår
redovisar regeringen vid minst två tillfällen prognoser
över statens inkomster och utgifter samt statens lå-
nebehov för riksdagen. Detta sker i samband med
vår- och budgetpropositionen.

De prognoser för statsbudgetens inkomster och
utgifter 1997 som redovisas nedan baseras på preli-
minärt utfall för sju månader från riksredovisningen.
Prognoserna avviker på vissa punkter kraftigt från
bedömningarna i såväl statsbudgeten som vårpropo-
sitionen.

Inkomsterna beräknas nu vara drygt 24 miljarder
kronor högre. Utgifterna exkl. statsskuldsräntor be-
räknas bli ca 4 miljarder kronor högre än i statsbud-
geten. Statsskuldsräntorna bedöms däremot bli vä-
sentligt lägre. Även vad gäller nettoutlåningen från
Riksgäldskontoret innebär de nya beräkningarna
nedjusteringar. Minskningen beror främst på att
statliga bolag och affärsverk tidigarelägger amorte-
ring av lån i Riksgäldskontoret.

Sammantaget innebär den reviderade prognosen
att lånebehovet nu bedöms bli 37 miljarder lägre än i
statsbudgeten. Effekten på statsskulden är emellertid
betydligt mindre. Detta beror på att utlandsskulden
blivit högre till följd av en svagare krona. Jämfört
med beräkningen i förra årets budgetproposition in-
nebär den svagare kronan en negativ valutaeffekt på
nära 30 miljarder kronor.

74

PROP. 1997/98:1

TABELL 4.5 LÅNEBEHOV OCH STATSSKULD ÅR

1997

MILJARDER KRONOR

AKTUELL

BERÄKNING

DIFFERENSER MOT

STATS-

BUDGETEN

VÅRPROPO-
SITIONEN

Inkomster

647,7

24,3

-4,5

Utgifter exkl.
statsskuldsräntor

584,7

4,2

-0,1

Statsskuldsräntor

95,3

-8,9

-7,1

Nettoutlåning m.m.

-14,7

-7,8

-5,3

Lånebehov

17,7

-36,7

-8,0

Valutaomvärdering

29,1

30,5

17,9

Skuldändring

46,8

-6,2

9,8

Statsskuld

1 458,0

-16,21

9,8

1. Utfallet av statsskulden år 1996 blev 10 miljarder kronor lägre än beräk-
nat i budgetpropositionen för år 1997. Detta innebär att den nu beräknade
skuldnivån för år 1997 är ca 16 miljarder kronor lägre än i budgetproposi-
tionen för år 1997.

Källa: Finansdepartementet

justeringen av energiskatterna beror delvis på en re-
viderad prognos för energiförbrukningen.

I statsbudgeten för år 1997 togs mycket små be-
lopp upp på inkomsttyp 3000 Inkomster av försåld
egendom. I vårpropositionen inräknades däremot
försäljningar om 25 miljarder kronor under år 1997
som ett led i regeringens mål att avyttra tillgångar på
totalt 50 miljarder kronor fram till år 1999
(Konvergensprogrammet, 1995). I inkomstberäk-
ningen i denna proposition har delar av dessa försälj-
ningar förskjutits till senare år. Jämfört med stats-
budgeten bedöms inkomsterna på titeln nu bli 15
miljarder kronor högre, medan inkomsterna jämfört
med bedömningen i vårpropositionen väntas bli 10
miljarder kronor lägre.

TABELL 4.6 STATSBUDGETENS INKOMSTER ÅR
1997

MILJARDER KRONOR

DIFFERENSER MOT

4.4.2 Inkomster och utgifter

Inkomster

De totala inkomsterna på statsbudgetens beräknas i
denna proposition uppgå till 647,7 miljarder kronor
år 1997. Det är drygt 24 miljarder kronor högre än
vad om angavs i statsbudgeten, men nära 5 miljarder
kronor lägre än i vårpropositionen. Beräkningar av
statens inkomster är osäkra bl.a. mot bakgrund av
osäkerheten om den makroekonomiska utveckling-
en. Eftersom beräkningarna avser kassamässigt be-
talda skatter påverkas dessutom prognoserna av
hushållens och företagens betalningsbeteende. En re-
dovisning av periodiserade skatter åren 1996 - 1998
ges i appendix till detta kapitel. Skilda bedömningar
av vissa inkomster av engångskaraktär, t.ex. försälj-
ningar, bidrar också starkt till de stora skillnaderna
mellan de olika beräkningtillfällena.

Inkomsterna på inkomsttyp 1000 Skatter m.m.
beräknas nu bli nära 7 miljarder kronor högre än i
statsbudgeten. Av tabell 4.6 framgår att detta inne-
bär en ytterligare uppjustering jämfört med vårpro-
positionen. Inom inkomsttypen varierar prognosjus-
teringarna kraftigt mellan olika typer av skatter.
Inkomstskatten för juridiska personer har reviderats
upp med drygt 15 miljarder kronor jämfört med be-
räkningen i statsbudgeten. Bland annat beror det på
att företagens inbetalning av fyllnadsskatt blivit vä-
sentligt högre än beräknat. Detta var i huvudsak be-
aktat i inkomstberäkningen i vårpropositionen. Soci-
alavgifterna är nedjusterade såväl i förhållande till
statsbudgeten som till vårpropositionen. Den vikti-
gaste förklaringen är att sysselsättning och lönesum-
ma är lägre. En mer gynnsam utveckling av den pri-
vata konsumtionen har medfört att inkomsten av
mervärdesskatten nu beräknas bli högre. Den stora

INKOMSTTITEL

AKTUELL

BERÄKNING

STATS-
BUDGETEN

VÅRPROPO-
SITIONEN

1000

Skatter m.m. där-

av:

572,8

6,7

2,8

1110

Fysiska personers
inkomstskatt

35,9

-1,3

0,9

1120

Juridiska perso-
ners inkomstskatt

68,4

15,2

2,9

1200

Socialavgifter

193,6

-1,6

-0,4

1411

Mervärdesskatt

148,0

3,1

2,6

1428-

1435

Energiskatter

49,0

-5,3

-1,7

Övrigt

77,9

-3,4

-1,5

2000

Inkomster av sta-
tens verksamhet

39,5

0,9

1,7

3000

Inkomster av för-
såld egendom

15,1

15,0

-10,0

4000

Återbetalning av
lån

3,1

0,0

0,4

5000

Kalkylmässiga
inkomster

6,5

0,3

0,1

6000

Bidrag m.m. från

EU

10,0

1,3

0,5

7000

Extraordinära
medel från EU

0,7

0,1

0,0

Summa in-

647,7

24,3

-4,5

komsttitlar

Källa: Finansdepartementet

Utgifter

Utgifterna exklusive statsskuldsräntor har reviderats
på flera punkter jämfört med statsbudgeten. An-
slagsbelastningen inom assistansersättningen och ar-
betslöshetsersättningen har blivit än större. Assistan-
sersättningen beräknas nu överskrida anslaget i
statsbudgeten med 338 miljoner kronor mer än vad
som angavs i vårpropositionen, dvs. med totalt 813
miljoner kronor. Detta förklaras framför allt av att

75

PROP. 1997/98:1

antalet bidragstagare successivt ökar men också av
ett ökat antal assistanstimmar per bidragstagare.

Arbetslöshetsersättningen beräknades i vårpropo-
sitionen överskrida statsbudgeten med 5,5 miljarder
kronor. Nu bedöms överskridandet bli ytterligare 1,6
miljarder kronor, dvs. totalt 7,1 miljarder kronor.
Förklaringen till detta är de uppreviderade progno-
serna för arbetslösheten. Beräkningen i statsbudgeten
baserades på ett antagande om en öppen arbetslöshet
på 6,9 procent för år 1997, i vårpropositionen be-
räknades den till 7,9 procent och nu bedöms arbets-
lösheten istället bli 8,4 procent . Beträffande dessa
båda överskridanden gör regeringen bedömningen
att det inte är möjligt att klara finansiering inom re-
spektive anslag eller utgiftsområde.

Utgifterna för underhållsstöd beräknas bli 589
miljoner kronor högre än i statsbudgeten. Systemet
för underhållsstöd trädde i kraft den 1 februari 1997.
Någon utvärdering av systemet är ännu inte genom-
förd och regeringen bedömer det därför trots över-
skridandet vara för tidigt att föreslå ändringar i sys-
temet. Överskridandet finansieras genom att
anslagsramen sänks under en fyraårsperiod så att
sänkningen motsvarar överskridandet. I diagram 4.5
visas ackumulerade avvikelser från statsbudgeten hit-
tills i år för assistansersättning och underhållsstöd
samt för arbetslöshetsersättning i diagram 4.6.

DIAGRAM 4.6

Ackumulerad avvikelse från statsbudgeten t.o.m. juli

Miljoner kronor

DIAGRAM 4.5

Ackumulerade avvikelser från statsbudgeten t.o.m juli

Miljoner kronor

jan

feb mars april

maj

juni

juli

Källa: Finansdepartementet

Det finns också ett antal områden där utgifterna be-
räknas bli lägre än anslagsnivån. I vårpropositionen
beräknades föräldraförsäkringen underskrida stats-
budgeten med 2,4 miljarder kronor. Nu beräknas
underskridandet bli ytterligare ca 200 miljoner kro-
nor. Detta beror på att prognosen för antal födda
barn reviderats ner kraftigt under året.

Utgifterna för räntebidrag beräknas underskrida
statsbudgeten med ca 2,8 miljarder kronor. Den
minskade belastningen på anslaget beror på ett antal
faktorer, framför allt på en mer positiv ränteutveck-
ling än vad som tidigare förväntats.

Den lägre medelsförbrukningen inom utgiftsom-
råde 23 Jord- och skogsbruk m.m. beror dels på ett
lägre antal ansökningar till givna program, dels på
att vissa stödutbetalningar avseende år 1997 kommer
att utbetalas först år 1998.

Utgifterna för Sveriges avgift till EU beräknas nu
bli ca 1,9 miljarder kronor lägre än i statsbudgeten.
En viktig orsak till detta är att EU:s utgifter blivit läg-
re än beräknat.

Underskridandet på anslaget Räntor på statsskul-
den beräknas nu uppgå till ca 8,8 miljarder kronor i
förhållande till statsbudgeten. Regeringen har för av-
sikt att dra in de kvarstående medel som finns på det-
ta anslag per den 31 december i år. Anslaget är ett
ramanslag med möjlighet till anslagssparande. Dock
saknas skäl för ett sådant sparande i detta fall.

76

PROP. 1997/98:1

DIAGRAM 4.7

Ackumulerade avvikelser från statsbudgeten t.o.m. juli

Miljoner kronor

TABELL 4.7 TAKBEGRÄNSADE UTGIFTER ÅR

1997

MILJARDER KRONOR
DIFFERENSER MOT

AKTUELL
BERÄKNING

STATS-
BUDGETEN

VÅRPROPO
-SITIONEN

Utgifter exkl. statsskulds
räntor

584,7

4,2

-0,2

Socialförsäkringar vid sidan
av statsbudgeten

129,5

-2,5

1,2

Summa takbegränsade
utgifter

714,1

1,6

1,0

Budgeteringsmarginal

8,9

-1,6

-1,0

Utgiftstak för staten

723,0

0,0

0,0

Källa. Finansdepartementet

Utgifterna för socialförsäkringssektorn vid sida av
statsbudgeten beräknas nu bli 2,5 miljarder kronor
lägre än i budgetpropositionen för år 1997.

Förändringar av utgifterna under utgiftstaket med-
för att budgeteringsmarginalen påverkas. De takbe-
gränsade utgifterna består av utgifterna inom samtli-
ga utgiftsområden förutom område 26 Statsskulds-
räntor m.m., samt socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten. Av tabell 4.7 framgår att de takbe-
gränsade utgifterna nu bedöms bli drygt 1 miljard
kronor högre än vad som redovisades i såväl stats-
budgeten som vårpropositionen, vilket innebär att
budgeteringsmarginalen är i motsvarande grad lägre.

I tabell 4.8 redovisas den beräknade användningen
av medel under 1997.

En svårighet vid tolkningen av prognoserna av ut-
gifterna och analysen av över- och underskridanden
under år 1997 är anslagsbehållningarna. När stats-
budgeten fastställs ingår vid sidan av anslagen en ut-
giftspost, minskning av anslagsbehållningar, vilken är
en bedömning av den samlade förbrukningen av in-
gående reservationsmedel och andra anslagsbehåll-
ningar inom samtliga utgiftsområden. I samband
med uppföljningen görs prognoser på de totala utgif-
terna, dvs. förbrukning av medel oavsett om dessa
kommer från årets anslag eller tidigare anslagna och
behållna medel. Jämförelsen mellan anvisade medel
och prognostiserade utgifter måste därför tolkas med
viss försiktighet.

77

PROP. 1 997/98:1

TABELL 4.8 ANVÄNDNING AV MEDEL UNDER 1997

MILJONER KRONOR

UTGIFTSOMRÅDEN

BEHÅLLNING
PER 970101

ANVISAT BELOPP

TILLGÄNGLIGA

MEDEL

UTGIFTSPROGNOS

U0 1

Rikets styrelse

1 596

3 763

5 359

4 128

U0 2

Samhällsekonomi och finansförvaltning

205

4 310

4 505

2 883

U0 3

Skatteförvaltning och uppbörd

844

5 715

6 527

6 001

U0 4

Rättsväsendet

1 379

20 843

22 134

21 700

U0 5

Utrikesförvaltning och internationell samverkan

889

2 759

3 417

2 880

U0 6

Totalförsvar

2 935

42 523

45 458

42 163

U0 7

Internationellt bistånd

9 203

11 002

19 705

13 033

U0 8

Invandrare och flyktingar

153

3 453

3 597

3 762

U0 9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

863

24 016

24 767

24 018

U0 10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

85

35 833

35 918

35 554

U0 11

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

0

63 975

63 975

63 124

U0 12

Ekonomisk trygghet för familjer och barn

0

35 750

35 750

32 948

U0 13

Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

0

43 315

43 315

43 315

U0 14

Arbetsmarknad och arbetsliv

6 528

50 167

55 555

52 157

U0 15

Studiestöd

1 371

17 267

17 324

16 823

U0 16

Utbildning och universitetsforskning

2 438

25 722

27 826

26 043

U0 17

Kultur, medier, trossamfund och fritid

343

7 211

7 519

7 325

U0 18

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

265

33 371

33 680

30 856

U0 19

Regional utjämning och utveckling

3 228

3 720

6 737

4 525

U0 20

Allmän miljö- och naturvård

1 504

1 365

2 831

1873

U0 21

Energi

1 670

588

1 335

733

U0 22

Kommunikationer

3323

25 268

28 437

26 731

U0 23

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

814

13 593

14 389

12 066

U0 24

Näringsliv

2 203

2 996

5 171

3 709

U0 25

Allmänna bidrag till kommuner

454

87 612

88 013

87 684

U0 26

Statsskuldsräntor m.m.

0

104 155

104 155

95 310

U0 27

Avgiften till Europeiska gemenskapen

0

20 053

20 053

18 661

Minskning av anslagsbehållningar

0

6 000

0

0

Totalt

42 292

696 346

727 454

680 004

1. Anvisat på statsbudget och tilläggsbudget i april. Även den nu förelagna tilläggsbudgeten är inkluderad i angivna belopp.

2. Avdrag är gjort för av regeringen beslutade indragningar av anslagsmedel vilket på vissa utgiftsområden innebär att summan av Behållning per 970101 och
Anvisat belopp inte summerar till Tillgängliga medel.

Källa: Finansdepartementet

4.5 Utgiftstak för åren 1998-2000

4.5.1 Utgiftstakets konstruktion

Utgiftstaket för den offentliga sektorn utgörs av
summan av utgiftstaket för staten inklusive socialför-
säkringssektorn och den beräknade utgiftsnivån för
den kommunala sektorn, med avdrag för det beräk-
nade flödet mellan stat och kommunal sektor. Vad
gäller den kommunala sektorn godkänner riksdagen
en beräkning av de kommunala utgifterna. Utgiftsta-
ket för staten och för hela den offentliga sektorn är
avrundade uppåt till närmaste hela miljard.

Utgiftstaket för staten är fördelat på 26 utgiftsom-
råden, socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten,

minskning av anslagsbehållningar samt en budgete-
ringsmarginal. Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor
m.m. ingår inte i utgiftstaket.

Utgifterna inom socialförsäkringssektorn vid si-
dan om statsbudgeten består av allmän tilläggspen-
sion (ATP), delpension och arbetsskadeförsäkring.
ATP står för ca 95 procent av utgifterna.

Minskning av anslagsbehållningar ingår som en
post under utgiftstaket men specificeras inte per ut-
giftsområde. Posten avser att ta hänsyn till använd-
ningen av tidigare anslagna medel. Minskningen av
anslagsbehållningar är därför medräknad i de redo-
visade saldoberäkningarna både för statsbudgeten
och de offentliga finanserna.

78

PROP. 1997/98:1

I de beräkningar av statens utgifter som redovisas i
avsnitt 4.3 ingår däremot inte budgeteringsmargina-
len. Ett ianspråkstagande av budgeteringsmarginalen
försämrar därmed, allt annat lika, lånebehovet.

4.5.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn

Utgiftstaket för den offentliga sektorn består, som
tidigare nämnts, av summan av det fastställda statliga
utgiftstaket och den beräknade kommunala utgifts-
nivån med avdrag för interna transaktioner mellan
stat och kommun. Riksdagen godkände i våras be-
räkningen av den offentliga sektorns utgiftstak till
1 032 miljarder kronor för 1998, 1 057 miljarder
kronor för år 1999 och 1 081 miljarder kronor för år
2000.

Kommunernas utgifter bedöms nu bli högre för
åren 1998 till 2000 än vad som antogs i vårproposi-
tionen. En orsak är överföringen av utgifterna för
läkemedelssubventioner från staten till landstingen.
Från och med år 1999 påverkas dessutom kommu-
nernas utgifter av de satsningar på skola, vård och
omsorg som regeringen föreslår. De kommunala ut-
giftsökningarna uppvägs emellertid mer än väl av
ökade statsbidrag. Justerat för interna betalningar
mellan stat och kommuner blir därför det beräknade
utgiftstaket för den offentliga sektorn något lägre än i
vårpropsitionen.

TABELL 4.9 UTGIFTSTAK FÖR DEN OFFENTLIGA
SEKTORN

MILJARDER KRONOR

1998

1999

2000

Staten inklusive socialförsäk-
ringssektorn

720

735

744

Den kommunala sektorn

452

470

487

Interna transaktioner

-143

-152

-154

Summa offentlig sektor

1 029

1 053

1 077

Procent av BNP

55.9

53,3

50,8

Källa: Finansdepartementet

4.5.3 Utgiftstak för staten

Riksdagen fastställde våren 1996 utgiftstaket för sta-
ten inklusive socialförsäkringssektorn för år 1998 till
720 miljarder kronor och för år 1999 till 735 miljar-
der kronor. Våren 1997 fastställde riksdagen utgift-
staket för år 2000 till 744 miljarder kronor. Riksda-
gen godkände då även en preliminär fördelning av
utgifterna under taket åren 1998-2000. Fördelningen
byggde på då gällande prognoser över den ekono-
miska utvecklingen samt då gällande regelverk.

Regeringen föreslår nu en något ändrad fördelning
av utgifterna. Revideringen föranleds av en ändrad

bedömning av utgiftsutvecklingen samt de nya för-
slag som lämnas i denna proposition. Dessa samman-
fattas i avsnitt 4.2. Uppgifterna för åren 1999 och
2000 är endast en preliminär beräkning utifrån nu
kända förutsättningar vad avser antaganden om den
ekonomiska utvecklingen, volymutveckling och re-
dan fattade beslut om besparingar och reformer. De
redovisade beloppen skall alltså inte ses som fastlag-
da nivåer för åren 1999 och 2000.

Nedan förklaras de största förändringarna åren
1998 till 2000 i förhållande till beräkningarna i vår-
propositionen (tabell 4.10).

Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansför-
valtning minskar med mellan 700-900 miljoner kro-
nor per år jämfört med beräkningen i vårpropositio-
nen. Orsaken är en omföring av utgifterna för
förvaltningen av statsskulden till utgiftsområde 26
Räntor på statsskulden. Utgiftsområde 26, ökar
därmed i motsvarande mån. Inom utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg ökar utgifter-
na, främst för Statlig assistansersättning. Höjningen
beror på den ökning i utnyttjandegraden som inträf-
fat under innevarande budgetår och som beräknas
påverka även kommande år. Utgiftsökningarna inom
utgiftsområdena 10 Ekonomisk trygghet vid sjuk-
dom och handikapp är en följd av regeringens förslag
om en förkortning av sjuklöneperioden från 28 till
14 dagar. Inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygg-
het för familjer och barn föreslår regeringen höjda
barnbidrag och flerbarnstillägg. Vad gäller utgiftsom-
rådena 13 och 14 så är utgifterna delvis beroende av
varandra. Från utgiftsområde 13 betalas ersättning
till arbetslösa och från utgiftsområde 14 finansieras
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jämfört med be-
räkningen i vårpropositionen ökar den öppna ar-
betslösheten något medan åtgärdsvolymen revideras
ned. Utgifterna är justerade på motsvarande sätt.
Åren 1999 och 2000 höjs bidragen till kommunerna
inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kom-
muner med 4 respektive 8 miljarder kronor. Utgifts-
område 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen
minskar till följd av lägre utgifter totalt inom EU.

Vid revideringen av fördelningen av utgifterna har
också en teknisk justering genomförts av de utgifts-
områdesramar som omfattar anslag för förvaltning-
sändamål. Justeringen har gjorts med anledning av en
av riksdagen beslutad förändring av finansieringen av
avtalsförsäkringarna på det statliga området (prop.
1996/97:1, bet. 1996/97:FiU:l, rskr. 1996/97:53).
Omläggningen innebär att det nuvarande systemet
för finansiering med ett schablonmässigt beräknat
lönekostnadspålägg ersätts av ett system med myn-
dighetsvisa, försäkringstekniskt beräknade premier.
Omläggningen skall vara kostnadsneutral för myn-
digheterna. De av Statens löne- och pensionsverk be-
räknade avgifterna för premierna varierar mellan
myndigheterna varför en justering har gjorts av an-
slagen för förvaltningsändamål i förhållande till det i

79

PROP. 1997/98:1

anslagen inräknade utrymmet för lönekostnadspå-
lägg-

Jämfört med vårpropositionen har förbrukningen
av anslagsbehållningar räknats upp med 1 miljard
kronor och uppgår nu till 5 miljarder kronor. Skälet
till detta är att vissa utgifter bedöms förskjutas från
år 1997 till år 1998. För åren 1999 och 2000 antas
förbrukningen av anslagsbehållningar uppgå till 3
miljarder kronor vardera året. Det är samma be-
dömning som gjordes i vårpropositionen.

Av tabell 4.10 framgår att de takbegränsade utgif-
terna åren 1998-2000 är högre än i vårpropositio-
nen. Som beskrivits i avsnitt 4.3 bedöms dessa utgif-
ter rymmas både inom ramen för målet om balans i

de offentliga finanserna år 1998 och målen om över-
skott för de efterföljande åren. För år 1998 beräknas
utgifterna nu bli 6,6 miljarder kronor högre än i vår-
propositionen. Med oförändrat utgiftstak medför de
högre utgifterna att budgeteringsmarginalen justeras
ned i motsvarande grad. I vårpropositionen beräkna-
des budgeteringsmarginalen för år 1998 till drygt 10
miljarder kronor. Beräkningarna i denna proposition
innebär att marginalen minskat till 3,6 miljarder
kronor. Regeringen gör bedömningen att denna
marginal är tillfyllest bl.a. mot bakgrund av att för-
brukningen av anslagsbehållningar nu lagts in i kal-
kylen med ett högre belopp än i vårpropositionen.

80

PROP. 1997/98:1

TABELL 4.10 UTGIFTSTAK FÖR STATEN

TUSENTALS KRONOR 1998

MILJONER KRONOR 1999 OCH 2000

DIFFERENS MOT VÅRPROPOSITIONEN

1998

TKR

1999

MKR

2000
MKR

1998

MKR

1999

MKR

2000
MKR

U01

Rikets styrelse

3 976 700

3 941

3 895

-11

-12

•13

U02

Samhällsekonomi och finansförvaltning

2 062 814

2 037

1 987

-747

-800

-670

U03

Skatteförvaltning och uppbörd

5 662 254

5 827

5 922

-36

-40

-43

U04

Rättsväsendet

21 034 170

21 647

22 304

-65

-74

-20

U05

Utrikesförvaltning och internationell
samverkan

2 811 310

2 873

2 943

4

1

0

U06

Totalförsvar

41 243 865

43 911

45 750

115

249

437

U07

Internationellt biständ

11 434 400

12 028

13 041

-65

•90

-87

U08

Invandrare och flyktingar

3 863 934

3 761

3 570

104

■12

■90

U09

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

22 499 516

24 360

25 602

1 063

1 433

1 584

U010

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp

37 192 476

39 020

40 308

1798

2 242

2 362

U011

Ekonomisk trygghet vid älderdom

62 701 000

62 931

63 468

384

73

-122

U012

Ekonomisk trygghet för familjer och barn

35 813 561

36 331

36 837

2 517

2 599

2 704

U013

Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

42 723 356

33 541

25 280

2 092

1 871

-53

U014

Arbetsmarknad och arbetsliv

47 541 952

49 370

48 663

-1 667

-796

-157

U015

Studiestöd

21 333 755

22 619

23 815

517

361

329

U016

Utbildning och universitetsforskning

27 050 554

28 133

29 402

336

74

13

U017

Kultur, medier, trossamfund och fritid

7 334 967

7 460

7 614

11

-17

-18

U018

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande

22 825 533

20 427

17 574

27

14

125

U019

Regional utjämning och utveckling

3 604 853

3 585

3 284

3

32

-89

U020

Allmän miljö- och naturvård

1 178 052

1 198

1 153

28

85

29

U021

Energi

1 583 041

1 842

1 603

14

30

113

UO22

Kommunikationer

24 100 564

26 669

27 262

144

210

125

UO23

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar

13 725 623

13 792

13 861

•212

-222

-223

UO24

Näringsliv

2 698 330

2 590

2 572

126

35

-30

UO25

Allmänna bidrag till kommuner

93 048 700

100 288

101 848

-206

4 300

8 000

UO26

Statskuldsräntor m.m.

109 125 000

98 235

93 410

9 215

7 025

4 000

UO27

Avgiften till den Europeiska gemenskapen

19 645 000

20 320

20 982

■361

-849

-882

Summa utgiftsområden

687 815 280

688 736

683 952

15126

17 722

17 329

Summa utgiftsområden exkl. statsskulds-
räntor

578 690 280

590 501

590 542

5911

10 697

13 329

Minskning av anslagsbehållningar

5 000 000

3 000

3 000

1 000

0

0

Socialförsäkringar vid sidan av
statsbudgeten

132 744 000

137 928

144 351

-303

•222

1 189

Summa takbegränsade utgifter

716 434 280

731 429

737 893

6 608

10 475

14518

Budgeteringsmarginal

3 565 720

3 571

6 107

■6 608

-10 475

-14 518

Utgiftstak

720 000 000

735 000

744 000

0

0

0

Källa: Finansdepartementet

81

PROP. 1997/98:1

4.5.4 Beskrivning av utgiftsområden m.m.

Utgiftsområde 1: Rikets styrelse

Utgiftsområdet omfattar statschefen, regeringen och
riksdagen. Dessutom ingår bl.a. mediefrågor, par-
tistöd, allmänna val samt vissa centrala myndigheter.

Ett av de viktiga målen för utgiftsområdet är att
stödja mångfalden inom mediaområdet.

Prioriteringarna för år 1998 rör främst riksdagen.
Ett tillfälligt driftsstöd till dagspressen införs även
under åren 1997 och 1998.

Besparings- och reformåtgärder genomförs inom
utgiftsområdet i enlighet med vad som angavs i den
ekonomiska vårpropositionen.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
3 977 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
3 941 miljoner kronor och för år 2000 till 3 895
miljoner kronor

årets budgetproposition aviserade besparing på ut-
giftsområde 2 och 3.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
2 063 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
1 977 miljoner kronor och för år 2000 till 1 927
miljoner kronor.

Utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och
finansförvaltning

Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter som
Riksrevisionsverket, Statskontoret, Statistiska cent-
ralbyrån, Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret,
Kammarkollegiet, Statens fastighetsverk, Finansin-
spektionen m.fl. Vidare ingår kostnader för stats-
skuldens upplåning och låneförvaltning, vissa tidsbe-
gränsade åtaganden samt Riksdagens revisorer.

Viktiga mål för utgiftsområdet är tillförlitliga
analyser samt bedömningar av den samhällsekono-
miska och den statsfinansiella utvecklingen, ett stabilt
och effektivt finansiellt system samt en effektiv
granskning av statlig verksamhet.

Prioriteringar för år 1998 är bl.a. förbättringar av
kvaliteten i nationalräkenskaperna och prognoser för
svensk ekonomi. Detta görs till följd av EU-
medlemskapet och det beslutade utgiftstaket.

Från anslaget Kostnader för upplåning och
statsskuldsförvaltning överförs ca 700 miljoner kro-
nor till utgiftsområde 26. Överföringen görs i syfte
att skapa bättre incitament för en kostnadseffektiv
statsskuldsförvaltning.

Regeringen föreslår också vissa förändringar vad
gäller nuvarande stabsmyndigheter. Lokalförsörj-
nings verket läggs ned den 1 januari 1998. Riksrevi-
sionsverkets verksamhet skall renodlas och koncent-
reras till de revisionella uppgifterna. En ny myndighet
inrättas för statens samlade ekonomistyrningsfunk-
tion. En översyn föreslås av Statskontorets verksam-
het.

De förslag till besparingsåtgärder som angavs i
den ekonomiska vårpropositionen fullföljs och preci-
seras. Besparingskrav på sammanlagt 18 miljoner
kronor fördelas därmed slutligt på anslag. Därutöver
lämnas förslag till slutlig fördelning av den i förra

Utgiftsområde 3: Skatteförvaltning och
uppbörd

Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket och skat-
temyndigheterna (skatteförvaltningen) samt Tullver-
ket.

Målet för beskattningsverksamheten, som är skat-
teförvaltningens huvudsakliga uppgift, är att skatt
skall tas ut i den omfattning, med den fördelning och
i den tid och ordning som åsyftas med gällande skat-
teförfattningar. Målet för Tullverket är att uppbära
tullar, mervärdesskatt och andra avgifter så att en
riktig uppbörd kan säkerställas samt att kontrollera
trafiken till och från utlandet så att bestämmelser om
in- och utförsel av varor efterlevs.

Prioriterade uppgifter för skatteförvaltningen un-
der år 1998 är fortsatt rationalisering av grundhante-
ringen för att ge utrymme för förstärkt skattekontroll
och flyttningskontroll med ökad träffsäkerhet. Vida-
re skall skatteförvaltningens medverkan i bekämpan-
det av den ekonomiska brottsligheten stärkas.

Prioriterade uppgifter för Tullverket är att fortsät-
ta arbetet med förenklingar av regler och procedurer.
Ett viktigt verktyg för detta är datoriseringen. Verket
skall även öka kvaliteten i alla delar av sin verksam-
het. En säker och effektiv tullhantering kommer att
frigöra resurser att användas inom bl.a. Tullverkets
kontrollverksamhet.

I denna proposition lämnas förslag till slutlig för-
delning av den i förra årets budgetproposition avise-
rade besparingen på utgiftsområde 2 och 3. Vidare
föreslås i enlighet med vad som sagts i den ekono-
miska vårpropositionen en ytterligare besparing på
25 miljoner kronor inom skatteförvaltningen.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
5 662 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
5 827 miljoner kronor och för år 2000 till 5 922
miljoner kronor.

Utgiftsområde 4: Rättsväsendet

Utgiftsområdet omfattar i huvudsak polisväsendet,
åklagarväsendet, domstolsväsendet, kriminalvården,
kronofogdemyndigheterna och rättshjälpen.

Målet för rättsväsendet är den enskildes rättssä-
kerhet och rättstrygghet. Målet för kriminalpolitiken
är att minska brottsligheten och öka tryggheten.

82

PROP. 1997/98:1

Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och eko-
nomisk brottslighet skall prioriteras av de brottsbe-
kämpande myndigheterna. Särskild uppmärksamhet
skall ägnas den grova och gränsöverskridande
brottsligheten, den mc-relaterade brottsligheten,
brott med rasistiska inslag och våld mot kvinnor.

Samhällets insatser mot vardagsbrottsligheten
skall öka. Närpolisorganisationen, som skall vara
den drivande kraften i detta arbete, skall förstärkas
och utvecklas. Den brottsförebyggande verksamhe-
ten skall växa och bli effektivare och reformarbetet
inom rättsväsendet skall bygga på ett medborgar-
perspektiv.

I enlighet med vad som redovisades i den ekono-
miska vårpropositionen tillförs utgiftsområdet 200
miljoner kronor per år fr.o.m. år 1998. Därutöver
föreslår regeringen att 444 miljoner kronor omför-
delas från kriminalvården till främst polisen under
åren 1998-2000. De förslag till besparingar som re-
dovisades i bugetproposition för år 1997 fullföljs.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
21 034 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
21 647 miljoner kronor och för år 2000 till 22 304
miljoner kronor.

Utgiftsområde 6: Totalförsvar

Utgiftsområdet omfattar det militära försvaret och
delar av det civila försvaret, nämnder samt stöd-
verksamhet till militärt och civilt försvar. 1 ut-
giftsområdet ingår även den verksamhet som be-
drivs av Kustbevakningen och av Statens
räddningsverk inom fredsfrämjande verksamhet
som genomförs med svensk militär trupp utom-
lands.

Riksdagen fattade i december 1996 beslut om to-
talförsvarets utveckling för femårsperioden 1997-
2001, i enlighet med regeringens proposition Total-
försvar i förnyelse - Etapp 2 (prop. 1996/97:4). Inom
utgiftsområdet prioriteras under 1998 genomföran-
det av försvarsbeslutet hos alla myndigheter.

Regeringen har vid beräkningen av anslagen för
åren 1998-2000 utgått från att vissa ytterligare för-
ändringar görs inom utgiftsområdet, bland annat av-
seende finansieringsformer och budgeteringsprinciper
för delar av det civila försvaret. Besparingsåtgärder
genomförs i övrigt inom utgiftsområdet i enlighet
med vad som angavs i den ekonomiska vårproposi-
tionen.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
41 244 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
43 911 miljoner kronor och för år 2000 till 45 750
miljoner kronor.

Utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning och
internationell samverkan

Utgiftsområdet omfattar förvaltningskostnader för
Utrikesdepartementet och de 100 utlandsmyndighe-
terna, bidrag till vissa internationella organisationer,
information om Sverige i utlandet, nedrustnings- och
säkerhetspolitiska frågor samt övriga utrikespolitiska
frågor som omfattar strategisk exportkontroll och
europainformation.

Målet för utgiftsområdet är att säkerställa Sveriges
intresse i förbindelserna med andra länder. Särskild
uppmärksamhet kommer under 1998 att ägnas bl.a.
ett utvidgat och förstärkt EU-samarbete, ett aktivt
arbete i säkerhetsrådet och genom andra åtgärder ett
fortsatt stöd till FN:s och andra organisationers arbe-
te för internationell fred, säkerhet och mänskliga rät-
tigheter. Bland de prioriterade verksamheterna finns
även ett utvidgat regionalt samarbete kring Öster-
sjön.

De förslag till besparingsåtgärder som redovisades
i den ekonomiska vårpropositionen fullföljs.

Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998
till 2 811 miljoner kronor, för år 1999 till 2 873
miljoner kronor och för år 2000 till 2 943 miljoner
kronor.

Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd

Utgiftsområdet omfattar utvecklingssamarbete
med u-länder och samarbete med länder i Central-
och Östeuropa.

Det överordnade målet för Sveriges internationella
utvecklingssamarbete är att höja de fattiga folkens
levnadsnivå. Riksdagen har lagt fast sex biståndspoli-
tiska mål: resurstillväxt, ekonomisk och politisk
självständighet, ekonomisk och social utjämning,
demokratisk samhällsutveckling, en framsynt hus-
hållning med naturresurser och omsorg om miljön
samt jämställdhet mellan kvinnor och män.

Regeringen har under de senaste åren genomfört
ett omfattande policyarbete och omorganiserat bi-
ståndsförvaltningen. Sverige har en ledande roll i re-
formeringen av FN:s ekonomiska och sociala verk-
samhet, som nu går in i ett avgörande skede. Under
år 1998 kommer regeringen att ta fram en skrivelse
om demokrati, utveckling och biståndets roll. En ny
Afrikapolitik bereds.

Målen för samarbetet med Central- och Östeuro-
pa är att främja en säkerhetsgemenskap, fördjupa
demokratins kultur, stödja en socialt hållbar ekono-
misk omvandling samt att stödja en miljömässigt
hållbar utveckling. Härtill har regeringen beslutat att
allt samarbete skall genomsyras av ett jämställd-
hetspersktiv. Insatser som syftar till att inlemma län-

83

PROP. 1997/98:1

derna i Central- och Östeuropa i det europeiska
samarbetet prioriteras. För samarbetet med länder i
Central och Östeuropa, har riksdagen beslutat om ett
program för åren 1995-1998 omfattande 4 010 mil-
joner kronor. Regeringen avser under våren 1998
förelägga riksdagen förslag till inriktning och om-
fattning av samarbetet för åren 1999-2001.

Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå enpro-
centmålet för biståndsramen när de statsfinansiella
förutsättningarna för detta föreligger. Regeringen har
i sin beräkning av ramen för utgiftsområdet utgått
från att biståndsramen för åren 1998 och 1999 skall
uppgå till 0,70% av BNI för att år 2000 öka till
0,72% av BNI. Biståndsramen för 1998 har minskat
med 65 miljoner kronor jämfört med beräkningarna
i regeringens ekonomiska vårproposition på grund av
ändrad BNI-prognos.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till

11 434 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till

12 028 miljoner kronor och för år 2000 till 13 041
miljoner kronor.

Utgiftsområde 8: Invandrare och flyktingar

Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med frå-
gor rörande flyktingpolitik, invandringen till Sverige,
mottagande av asylsökande, utlänningars rätt att vis-
tas i Sverige samt internationellt samarbete på det
migrationspolitiska området. Utgiftsområdet omfat-
tar även integrationspolitik med frågor rörande in-
vandrares introduktion i Sverige, delaktighet och in-
flytande, åtgärder mot etnisk diskriminering,
främlingsfientlighet och rasism samt ersättning till
kommunerna för flyktingmottagande.

I regeringens proposition (1997/98:16) Sverige,
framtiden och mångfalden framgår regeringens för-
slag till mål och inriktning på den framtida integra-
tionspolitiken. Regeringen föreslår att en ny myndig-
het för integrationsfrågor inrättas med ansvar för att
integrationspolitiska mål och synsätt får genomslag
på olika samhällsområden samt för att aktivt stimu-
lera integrationsprocesserna i samhället. Ombuds-
mannen mot etnisk diskriminering föreslås inordnas i
den nya myndighetens organisation.

Till utgiftsområdet har förts 100 miljoner kronor
år 1998 från utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner för att täcka kostnader för kommuner-
sättningar vid flyktingmottagande.

Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområ-
det i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
3 864 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
3 761 miljoner kronor och för år 2000 till 3 570
miljoner kronor.

Utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och
social omsorg

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens ut-
gifter för vård och omsorg, utgifter för flertalet
myndigheter under Socialdepartementet, bidrag
till organisationer samt vissa stimulans- och ut-
vecklingsbidrag inom det sociala området samt
stöd till sektorsforskning.

Statens utgifter inom området utgör endast en li-
ten del av de samlade offentliga utgifterna för hälso-
och sjukvård och social omsorg eftersom dessa verk-
samheter i första hand är en angelägenhet för kom-
muner och landsting.

Effektmålen för utgiftsområdet omfattar fem olika
verksamhetsområden. De viktigaste målen är:

- att trygga en god hälsa och att åstadkomma en
hälso- och sjukvård av god kvalitet med effektiv
resursanvändning som tillgodoser den enskilde
individens behov

-  att trygga den enskildes hälsa och ekonomi i
samband med behov av kostnadskrävande läke-
medelsbehandling och/eller tandvårdsbehandling

-  att stimulera och bidra till att en god tandhälsa
bland vuxna upprätthålls. Därutöver ges ett sär-
skilt stöd för utsatta grupper

- att erbjuda en äldre- och handikappomsorg som
ger goda levnadsvillkor för äldre och personer
med funktionshinder med olika behov av service,
vårdnad och vård och som bygger på den enskil-
da människans delaktighet och självbestämmande

- att åstadkomma en social omsorg av god kvalitet
med effektiv resursanvändning som tillgodoser
den enskilde individens behov av stöd och bistånd
i samband med sociala eller andra handikapp,
missbruksproblem och försörjningssvårigheter
samt som tillgodoser att barn och ungdomar väx-
er upp under trygga och goda förhållanden

- att begränsa alkoholens skadeverkningar genom
att minska den totala alkoholkonsumtionen

-  att verka för ett narkotikafritt samhälle genom
insatser för att minska tillgången och efterfrågan
på narkotika

-  att öka kunskapen om tillstånd, processer och
effekter rörande hälsa och social välfärd.

Den största utgiftsposten inom området är ansla-
get för sjukvårdsförmåner som omfattar utgifter för
läkemedel, tandvård samt vissa ersättningar till sjuk-
vårdshuvudmännen. Enligt överenskommelse mellan
regeringen och Landstingsförbundet överförs kost-
nadsansvaret för läkemedelsförmånen och förbruk-
ningsartiklar vid inkontinens från staten till lands-
tingen från och med 1 januari 1998, vilket innebär
att ett särskilt anslag för statsbidrag inrättas under
utgiftsområdet. De förändringar i läkemedelsförmå-

84

PROP. 1997/98:1

nen som genomfördes 1 januari 1997 bidrar till att
utgiftsutvecklingen dämpas för innevarande år och
att utgifterna för 1998 och framåt beräknas bli lägre
än vad som antagits tidigare.

Kostnaderna för statlig assistansersättning utgör
den näst största utgiftsposten inom området. I den
ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97:150)
föreslog regeringen två åtgärder för att hejda den
snabba utgiftsutvecklingen. Åtgärderna innebär att
kommunerna övertar kostnadsansvaret för de första
20 timmarna och att en schablonisering av timersätt-
ningsnivån införs. Enligt regeringens bedömning är
dessa åtgärder inte tillräckliga för att nedbringa ök-
ningstakten vad gäller personkretsen och antalet ge-
nomsnittliga timmar med assistans per person. Ut-
giftsnivåerna beräknas därför bli högre än vad som
tidigare antagits.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
22 500 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
24 360 miljoner kronor och för år 2000 till 25 602
miljoner kronor.

Utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp

Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsområden,
ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
samt socialförsäkringsdministrationen (Riksför-
säkringsverket och de allmänna försäkringskassor-
na). De socialförsäkringsförmåner som lämnas vid
ohälsa ges i form av dagersättningar såsom sjukpen-
ning, rehabiliteringsersättning, närståendepenning
samt viss yrkesskadeersättning. Därutöver ingår
folkpension och pensionstillskott i form av förtids-
pension i utgiftsområdet.

Effektmålen för utgiftsområdet omfattar två verk-
samhetsområden. Socialförsäkringen skall:

-  vara generell och tillgodoses inom ramen för en
offentlig försäkring,

-  bygga på standardtrygghet och ge ersättning rela-
terad till inkomstbortfall samt präglas av ar-
betslinjen,

-  uppfylla kraven på trygghet, rättvisa och effektivi-
tet,

Socialförsäkringsadministrationen skall:

-  administrera och verka för en allmän socialför-
säkring som ger ekonomisk trygghet vid sjukdom,
handikapp, ålderdom och vård av barn,

-  verka för att förebygga och minska ohälsa samt
genom att offensivt arbeta med och samordna re-
habiliteringen bidra till att ge sjuka och funk-
tionshindrade personer möjlighet att åter kunna
arbeta,

- säkerställa och tillgodose kravet på god service,
likformighet, kvalitet och kostnadseffektivitet i
handläggningen av försäkrings- och bidragsären-
den.

Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i
enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vår-
propositionen. Regeringen har för avsikt att senare
under hösten 1997 återkomma till riksdagen med
förslag avseende sjukpenninggrundande inkomst.

Förslaget om en förkortning av sjuklöneperioden
till 14 dagar har beaktats vid beräkningen av ansla-
get.

Riksdagen har antagit regeringens förslag till rikt-
linjer för förändringar i den nuvarande organisatio-
nen avseende socialförsäkringsadministrationen
(prop. 196/97:63, bet 1996/97:SfU12, rskr. 1996/
97:273). Riktlinjerna innebär att försäkringskassor-
nas roll stärks och Riksförsäkringsverkets roll inom
socialförsäkringen tydliggörs genom ändringar av 18
kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring och i
verkets instruktion.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
37 192 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
39 020 miljoner kronor och för år 2000 till 40 308
miljoner kronor.

Utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Utgiftsområdet omfattar folkpension i form av
ålderspension, efterlevandepension till vuxna och
bostadstillägg till pensionärer samt pensionstill-
skott till dessa förmåner.

Målet för utgiftsområdet är att ge ekonomisk
grundtrygghet som tillgodoser ett rimligt och grund-
läggande konsumtionsbehov och tillgång till en bo-
stad med tillfredsställande standard. Pensionssyste-
met skall vara långsiktigt stabilt och pålitligt oavsett
förändringar i omvärlden.

Regeringen föreslår att den del av bostadskostna-
den inom intervallet 100 - 4 000 kronor per månad
som kan ersättas med bostadstillägg till pensionärer
höjs till 85 procent fr.o.m. den 1 januari 1998. Rege-
ringen gör bedömningen att folkpension, tilläggspen-
sion och bostadstillägg fr.o.m. den 1 januari 1998
skall utbetalas den 18 respektive 19 varje månad.
Privata pensionsförsäkringar kommer från och med
den 1 januari 1998 att undantas vid inkomstpröv-
ningen av änkepensioner. Vidare sker en förändring i
definitionen av fritidshus i inkomstbegreppet i bo-
stadstillägg till pensionärer för makar där en stadig-
varande bor inom omsorgen. Regeringen föreslår att
den nedre åldersgränsen för uttag av ålderspension
höjs från 60 år till 61 år från och med den 1 januari
1998.

85

PROP. 1997/98:1

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
62 701 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
62 931 miljoner kronor och för år 2000 till 63 468
miljoner kronor.

Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

Utgiftsområdet omfattar ekonomiska stöd till
barnfamiljer (förutom bostadsbidragen som åter-
finns i utgiftsområde 18 och studiebidragen som
återfinns i utgiftsområde 15). Stöden utgörs av
allmänna barnbidrag, föräldraförsäkring inkl, ha-
vandeskapspenning, underhållsstöd, bidrag till
kostnader för internationella adoptioner, folkpen-
sion i form av barnpension och vårdbidrag till
funktionshindrade barn.

Mål för utgiftsområdet är att utjämna levnadsvill-
koren mellan familjer med och utan barn, att stödja
föräldrars möjligheter att kombinera förvärvsarbete
med föräldraskap, samt att särskilt ekonomiskt stöd
lämnas till barnfamiljer i utsatta situationer.

Regeringen föreslår att barnbidraget höjs den 1
januari med 1 320 kronor per barn och år. Från
samma tidpunkt lämnas flerbarnstillägg med 2 400
kronor om året för det tredje barnet, 7 200 kronor
om året för det fjärde barnet och 9 000 kronor om
året för det femte och varje ytterligare barn.

Förmånsnivåerna inom föräldraförsäkringen höjs
till 80 % av den förmånsgrundande inkomsten
fr.o.m. år 1998. Regeländringar som aviserades i den
ekonomiska vårpropositionen fullföljs genom att re-
geringen lägger fram lagförslag om vissa regeländ-
ringar avseende vårdbidrag vid sjukhusvistelse, mer-
kostnadsersättning samt att tillfällig föräldrapenning
skall kunna utges i vissa fall vid övergångsboende.

Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområ-
det i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen. Regeringen har för avsikt att sena-
re under hösten 1997 återkomma till riksdagen med
förslag avseende sjukpenninggrundande inkomst.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till

35 814 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till

36 331 miljoner kronor och för år 2000 till 36 837
miljoner kronor.

ning och resursarbeten. Utgiftsnivån påverkas
primärt av nivån på den öppna arbetslösheten vad
gäller utgifterna för arbetslöshetsersättningen och
av antalet konkurser vad gäller utgifterna för lö-
negarantiersättningen. De samlade utgifterna in-
om utgiftsområdet beräknas uppgå till 42,7 mil-
jarder kronor under år 1998, varav utgifterna för
arbetslöshetsersättning utgör 95 procent. Utgif-
terna för arbetslöshetsförsäkringen och det kon-
tanta arbetsmarknadsstödet har ökat kraftigt un-
der senare år.

Arbetslöshetsförsäkringen och lönegarantin skall
medverka till att underlätta och stimulera omställ-
ning och därigenom öka flexibiliteten på arbets-
marknaden. Mot denna bakgrund har arbetslöshets-
försäkringen nyligen reformerats och en ny lag om
arbetslöshetsförsäkring träder i kraft den 1 januari
1998.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 i
större omfattning än tidigare aktivitet och omställ-
ning under arbetslöshet. Möjligheter till s.k. genera-
tionsväxling införs fr.o.m. år 1998. Åtgärden syftar
till att bereda yngre långtidsarbetslösa anställning
genom att låta de som senast den 31 augusti fyllt 63
år avsluta sin yrkesverksamma period i förtid. Åtgär-
den skall vara en engångsåtgärd.

Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområ-
det i enlighet med vad som angivits i propositionen
om en allmän och sammanhållen arbetslöshetsför-
säkring (prop. 1996/97:107).

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
42 723 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
33 541 miljoner kronor och för år 2000 till 25 280
miljoner kronor.

Utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet

Utgiftsområdet omfattar enligt regeringens förslag
för år 1998 huvudsakligen utgifter för arbetslös-
hetsersättning samt lönegarantiersättning. Dess-
utom utgifter för åtgärder som, helt eller delvis,
finansieras på basis av arbetslöshetsersättningen
innefattar området t.ex. tillfällig avgångsersätt-

Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och
arbetsliv

Utgiftsområdet omfattar arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, Arbetsmarknadsverket och Arbetarskydds-
styrelsen m.fl. myndigheters förvaltning samt forsk-
ning och utveckling på arbetsmarknads- och arbets-
livsområdet. Området innefattar även vissa utgifter
för Samhall AB:s verksamhet, jämställdhetspolitiska
frågor samt statliga arbetsgivarfrågor.

Målen för utgiftsområdet syftar huvudsakligen till
att genom en aktiv arbetsmarknadspolitik som inrik-
tas mot effektiv platsförmedling, kompetensutveck-
ling och minskad långtidsarbetslöshet medverka till
att regeringens övergripande mål om en halvering av
den öppna arbetslösheten till 4 procent år 2000 upp-
nås.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 åt-
gärder för att motverka flaskhalsar, bl.a. tillsättning-
en av lediga platser genom en förstärkning av arbets-
förmedlingen. Vidare prioriteras en fortsatt ökning
av det lokala inflytandet inom arbetsmarknadspoliti-

86

PROP. 1997/98:1

ken och åtgärder för att undvika uppsägningar inom
kommuner och landsting.

För att motverka ungdomsarbetslösheten föreslår
regeringen att kommunerna ges möjlighet att erbjuda
utvecklingsinsatser för arbetslösa ungdomar i åldern
20 till 24 år. Vidare föreslår regeringen på tilläggs-
budget att ett nationellt program för IT-utbildning
införs inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen.

Regeringen föreslår en ytterligare satsning på hög-
skoleplatser, som är av strategisk betydelse bl.a. för
sysselsättning och tillväxt. Denna satsning påverkar
utgiftsområdet engångsvis för år 1998. Tidigarelägg-
ningen omfattar 10 000 högskoleplatser och 1 000
platser i kvalificerad yrkesutbildning.

Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområ-
det i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen. Därutöver föreslås, för att finansi-
era föreslagna utgiftsökningar, att finansieringsbidra-
get vid arbetsplatsintroduktion höjs, anställningsstöd
införs och att rätt till ersättning under sommaruppe-
håll vid särskilt upphandlad arbetsmarknadsutbild-
ning avskaffas.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
47 542 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
49 370 miljoner kronor och för år 2000 till 48 663
miljoner kronor.

ragen i studiehjälpen som en följd av höjningen av
barnbidragen fr.o.m. 1 januari 1998.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till

21 334 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till

22 619 miljoner kronor och för år 2000 till 23 815
miljoner kronor.

Utgiftsområde 15: Studiestödet

Utgiftsområdet omfattar utgifter för studiehjälp
till gymnasiestuderande i form av studiebidrag,
inackorderingstillägg m.m, studiemedel samt olika
former av vuxenstudiestöd.

Studiestödet är en viktig del av utbildningspoliti-
ken och skall bidra till att de övergripande målen för
utbildningspolitiken nås. Studiestödet skall verka re-
kryterande och därmed bidra till högt deltagande i
utbildningen och ha en utjämnande verkan som
Lämjar ökad social rättvisa.

Förslag om besparingsåtgärder inom utgiftsområ-
det följer de åtgärder som aviserades i 1997 års eko-
nomiska vårproposition. Bland annat föreslås slopad
timersättning vid svenskundervisning för invandrare,
skärpta regler för utlandsstudier samt skärpt efter-
kontroll av inkomster inom studiemedelssystemet.

Inom vuxenutbildningen prioriteras en fortsatt ut-
byggnad av den tidigare beslutade vuxenutbildnings-
satsningen. I enlighet med vad som beslutades i 1997
års ekonomiska vårproposition skall vuxenutbild-
ningen byggas ut under 1998.

Budgetförslaget bygger på den nu beskrivna vux-
enutbildningssatsningen och på den utbyggnad av
högskolan som regeringen presenterade i 1997 års
ekonomiska vårproposition. Ökningen hösten 1998
tidigareläggs också till vissa delar till våren 1998. I
budgetförslaget ingår även en höjning av studiebid-

Utgiftsområde 16: Utbildning och
universitetsforskning

Utgiftsområdet omfattar skola och barnomsorg,
vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning,
högskoleutbildning och forskning samt centrala
myndigheter inom Utbildningsdepartementets om-
råde.

Inom barnomsorgen är de viktigaste målen att ge
barn stöd och stimulans för sin utveckling, samt att
underlätta för föräldrar att förena förvärvsarbete el-
ler studier med vård och ansvar för barn.

Skolans mål är att alla barn och ungdomar obero-
ende av kön, geografisk hemvist samt sociala och
ekonomiska förhållanden skall ha lika tillgång till en
likvärdig utbildning. Alla barn och unga skall ges
förutsättningar att nå målen i skollagen, läroplanerna
och kursplanerna.

Målet för vuxenutbildningen är, i enlighet med
vad som anges i skollag och läroplan, att överbrygga
utbildningsklyftorna, medverka till arbetslivets för-
ändring, bidra till full sysselsättning och tillgodose de
vuxnas individuella önskemål om vidgade studie- och
utbildningsmöjligheter och ge dem tillfälle att komp-
lettera sin ungdomsutbildning.

Universitet och högskolor har som sitt viktigaste
mål att erbjuda utbildning av hög och likvärdig kvali-
tet i alla delar av landet och att bedriva forskning och
därmed bidra till en regionalt balanserad utveckling.

Inom forskningen är ett av de viktigaste målen att
forskningen skall främja kritiskt tänkande och veten-
skapligt förhållningssätt och bidra med ny väsentlig
kunskap till förmån för hälsa, kultur, välfärd, miljö,
ekonomisk utveckling, sysselsättning och omställning
mot en hållbar utveckling.

Prioriteringar för året är inom barnomsorg och
skola att utveckla ett gemensamt synsätt på barns
och ungdomars utveckling och lärande från tidig ål-
der samt att skapa förutsättningar för en integration
mellan förskola och skola. Vidare prioriteras arbetet
med att utveckla utbildningens kvalitet och likvär-
dighet i skolan.

Inom vuxenutbildningen prioriteras utbyggnaden
av vuxenutbildningssatsningen. Under år 1998 skall
vuxenutbildningen byggas ut till totalt 124 300 plat-
ser, varav 10 000 platser avser folkbildningen
(utgiftsområde 17). Utbyggnaden innefattar även ut-
byggnad av den kvalificerade yrkesutbildningen till
totalt 8 800 platser höstterminen 1998. Med anled-
ning av den stora efterfrågan på den kvalificerade

87

PROP. 1997/98:1

yrkesutbildningen föreslår regeringen att utbyggna-
den tidigareläggs med I 000 platser redan under vå-
ren 1998. Expansionen av vuxenutbildningen måste
också omfatta en successiv förnyelse, såväl organisa-
toriskt och pedagogiskt som innehållsmässigt. Under
1998 kommer verksamheten inom vuxenutbild-
ningsområdet att koncentreras kring att stödja och
stimulera utvecklingsarbete.

Budgetförslaget bygger på den beskrivna vuxenut-
bildningssatsningen och på den utbyggnad av hög-
skolan som regeringen presenterade i 1997 års eko-
nomiska vårproposition. Ökningen av högskole-
platser hösten 1998 tidigareläggs till vissa delar till
våren 1998. Utöver utbyggnaden av den högre ut-
bildningen prioriteras att förstärka kvaliteten inom
forskningen och forskarutbildningen.

De förslag till besparingsåtgärder som tidigare re-
dovisats fullföljs och preciseras. Bland annat föreslås
en sänkning av statens bidrag till svensk undervisning
i utlandet. Vidare har förslag till genomförande av en
beslutad besparing om 150 miljoner kronor inom
forskningen presenterats av en särskild utredare. För-
slaget har remissbehandlats och ingår delvis i detta
budgetförslag. Besparingar har också fördelats på
universiteten och högskolorna.

I budgetförslaget ingår också förslag om kvalitets-
förstärkning inom högskolan. Det sker genom att
medel anslås för kompetensutveckling av högskolelä-
rare, samt genom att antalet platser inom forskarut-
bildningen ökas i syfte att tillgodose ett ökat behov
av forskarutbildade. Vidare föreslås en reformering
av forskarutbildningen.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till

27 051 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till

28 133 miljoner kronor och för år 2000 till 29 402
miljoner kronor.

1998 påbörjas också en satsning på det industrihisto-
riska arvet.

Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområ-
det i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
7 335 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
7 460 miljoner kronor och för år 2000 till 7 614
miljoner kronor.

Utgiftsområde 17: Kultur, medier,
trossamfund och fritid

Utgiftsområdet omfattar kulturområdet, stöd till
folkbildning, ungdomsfrågor samt folkrörelse- och
idrottsfrågor.

De viktigaste målen på kulturområdet är värnan-
det av yttrandefriheten, allas delaktighet i kulturlivet,
kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvali-
tet, kulturens förutsättningar att vara en utmanande
och obunden kraft i samhället, bevarandet och bru-
kandet av kulturarvet.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998
bl.a. insatser för att förbättra konstnärernas villkor,
stärka litteraturen och läsandet samt åtgärder för att
ge en bättre regional balans i kultursatningarna. Kul-
turens roll för den regionala utvecklingen och en
ekologiskt hållbar utveckling i samhället lyfts fram.
År 1998 blir ett kulturår för hela Sverige. Under år

Utgiftsområde 18: Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande

Utgiftsområdet omfattar plan-, bygg- och bostadsvä-
sendet, geotekniska frågor, länsstyrelserna, de regio-
nala självstyrelseorganen, lantmäteriverksamhet
m.m. samt stöd till ekologisk omställning och ut-
veckling.

De viktigaste målen är att trygga alla människors
behov av en god bostad till rimlig kostnad och en
trygg närmiljö samt att främja en ekologiskt hållbar
utveckling inom samhällsplanering och byggande.

Under budgetåret 1998 prioriteras omställningen
till ekologiskt hållbart byggande och boende.

Regeringen föreslår att lagen (1993:737) om bo-
stadsbidrag tas in bland de lagar som räknas upp i
lagen (1987:813) om homosexuella sambor fr.o.m.
den 1 januari 1998.

Besparingsåtgärder inom utgiftsområdet fullföljs i
enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vår-
propositionen. Därutöver kommer statens utgifter
för räntebidrag att minska snabbare än vad som be-
räknades i 1997 års budgetproposition bl.a. beroen-
de på en mer positiv ränteutveckling än förväntat.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
22 826 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
20 427 miljoner kronor, och för år 2000 till 17 574
miljoner kronor.

Utgiftsområde 19: Regional utjämning och
utveckling

Utgiftsområdet omfattar bl.a. olika former av regio-
nalpolitiska företagsstöd och medel som länsstyrel-
serna förfogar över för regional projektverksamhet
samt en del av medfinansieringen av EG:s struktur-
fondsprogram. 1 utgiftsområdet ingår även utbetal-
ningar från EG:s regionalfond som delfinansierar
EG:s bidrag till strukturfondsprogrammen.

Det övergripande målet för verksamhetsområdet
är att underlätta för näringslivet i regionalpolitiskt
prioriterade områden att utvecklas så att det bidrar
till att uppfylla målen för regionalpolitiken.

Regeringen avser att i en regionalpolitisk proposi-
tion bl.a. närmare behandla de framtida förutsätt-

88

PROP. 1997/98:1

ningarna samt mål och riktlinjer för regionalpoliti-
ken.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998
genomförandet i hela landet av förslag som kommit
fram i arbetet med den nya tillväxtorienterade regio-
nala näringspolitiken. Den innebär bl.a. en ökad
samverkan mellan de olika statliga åtgärder som har
betydelse för näringslivets utveckling. Vidare skall
möjligheterna till att effektivisera genomförandet av
EG:s strukturfondsprogram undersökas.

Det förslag till besparingsåtgärder som redovisa-
des i den ekonomiska vårpropositionen genomförs
och preciseras.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
3 605 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
3 585 miljoner kronor och för år 2000 till 3 284
miljoner kronor.

Utgiftsområde 20: Allmän miljö och
naturvård

Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk
mångfald och naturvård, vatten- och luftvård, av-
fallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljö- och
kretsloppsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd
och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt
internationellt miljösamarbete.

De viktigaste målen inom utgiftsområdet är att
skydda människors hälsa, bevara den biologiska
mångfalden, främja en långsiktigt god hushållning
med naturresurser, samt att skydda natur- och kul-
turlandskap.

Regeringen avser att under våren 1998 lägga fram
en samlad miljöpolitisk proposition inför 2000-talet
med förslag till bl.a. nya och omarbetade miljömål.
Under senhösten 1997 avser regeringen lämna en
proposition med förslag till miljöbalk till riksdagen.
Riktlinjer för regeringens fortsatta arbete med ekolo-
giskt hållbar utveckling redovisas för riksdagen i en
separat skrivelse.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998
den biologiska mångfalden bl.a. genom att medel för
investeringar i mark för naturvård och vård av sådan
mark behålls oförändrade.

Kärnsäkerhets- och strålskyddsarbetet får ökade
resurser med anledning av att avvecklingen av kärn-
kraften påbörjas. I förhållande till den ekonomiska
vårpropositionen ökar utgiftsområdet med 23,5
miljoner kronor för att förstärka kärnsäkerhets- och
strålskyddsarbetet.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
1 178 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
1 198 miljoner kronor och för år 2000 till 1 153
miljoner kronor.

Utgiftsområde 21: Energi

Utgiftsområdet omfattar insatser för omställning
och utveckling av energisystemet samt insatser för
att främja utvecklingen av effektiva energimark-
nader och en god försörjningsberedskap.

De viktigaste målen inom utgiftsområdet är att:

-  på kort och lång sikt trygga tillgången till el och
annan energi på med omvärlden konkurrenskraf-
tiga villkor för att främja en god ekonomisk och
social utveckling i Sverige

-  skapa villkor för en effektiv energianvändning
och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning
med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och
klimat

-  underlätta omställningen till ett ekologiskt uthål-
ligt samhälle.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 det
energipolitiska program som beslutats av riksdagen
(prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12 rskr. 1996/
97:272) för omställningen av det svenska energisys-
temet. Satsningen uppgår till totalt drygt 9 miljarder
kronor och löper fram t.o.m. år 2004. Programmet
omfattar åtgärder som syftar till att på ett kostnad-
seffektivt sätt minska användningen av el för upp-
värmning, utnyttja det befintliga elsystemet effektiva-
re och öka tillförseln av el och värme från förnybara
energikällor. Särskilda åtgärder vidtas för att ut-
veckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige.

Energipolitiska insatser på klimatområdet genom-
förs. En ny central energimyndighet inrättas den 1
januari 1998.

Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområ-
det i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
1 583 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
1 842 miljoner kronor och för år 2000 till 1 603
miljoner kronor.

Utgiftsområde 22: Kommunikationer

Utgiftsområdet omfattar vägtrafik, järnvägstrafik,
sjöfart, luftfart, postbefordran, telekommunika-
tioner och övergripande informationsteknikfrågor.
I utgiftsområdet ingår också sektorsforskning och
miljöfrågor.

De viktigaste målen för utgiftsområdet är:

-  medborgarna och näringslivet i hela landet skall
erbjudas en tillfredsställande, säker och miljövän-
lig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhälls-
ekonomiska kostnader

-  enskilda och myndigheter i landets olika delar ska
ha tillgång till effektiva telekommunikationer

89

PROP. 1997/98:1

- i landet skall finnas en rikstäckande postservice
som innebär att brev och paket kan förmedlas till
alla oavsett adressort, till enhetliga och rimliga
priser.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 att
åtgärderna i infrastrukturen bör bidra till tillväxt och
sysselsättning i alla delar av landet, leda till förbätt-
rad transportkvalitet, öka infrastrukturens miljöan-
passning, minska störningarna från trafikbuller samt
utformas med utgångspunkt från högsta ambition
för trafiksäkerheten. Regeringen kommer att lämna
ett samlat förslag till riksdagen om den framtida tra-
fikpolitiken. Inriktningen är att åstadkomma ett
miljöanpassat transportsystem som främjar välfärd
och tillväxt.

Åtgärder genomförs och preciseras inom utgifts-
området i enlighet med vad som angavs i den eko-
nomiska vårpropositionen.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
24 101 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
26 669 miljoner kronor och för år 2000 till 27 262
miljoner kronor.

- utökning av antalet utbildningsplatser vid Sveri-
ges lantbruksuniversitet.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
13 726 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
13 792 miljoner kronor och för år 2000 till 13 861
miljoner kronor.

Utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiske
med anslutande näringar

Utgiftsområdet omfattar jordbruk och trädgårdsnä-
ring, fiske, rennäring, djurskydd och djurhälsovård,
livsmedelskontroll, viss utbildning och forskning
samt skogsnäring.

De viktigaste målen för utgiftsområdet är att till-
lämpa EU:s gemensamma jordbrukspolitik, att verka
för en reformering av denna i riktning mot en mer
marknadsorienterad och konsumentvänlig politik
som underlättar EU:s utvidgning, att stärka konsu-
mentperspektivet och verka för en rationell produk-
tion av säkra livsmedel med hög kvalitet, att värna
natur- och kulturmiljön och att utveckla livsme-
delsproduktionen för ökad sysselsättning, regional
balans och uthållig tillväxt.

För år 1998 föreslås att sammanlagt 13 726 mil-
joner kronor anslås för utgiftsområdet. Två tredje-
delar av utgifterna finansieras från EG-budgeten.
Merparten av EG-stödet, omkring 6 850 miljoner
kronor, avser obligatoriska åtgärder såsom arealer-
sättning, djurbidrag, intervention och exportbidrag.
Därtill kommer delfinansierade frivilliga stöd och er-
sättningar som förutsätter nationell medfinansiering.
Till dessa hör miljöersättningar, stöd till mindre gyn-
nade områden och strukturstöd.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998
bl.a:

-  utökat miljöprogram för jordbruket

-  ökade resurser till fiskevården

Utgiftsområde 24: Näringsliv

Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, teknologisk
infrastruktur, konkurrensfrågor, teknisk forskning
och utveckling, utrikeshandel, export- och investe-
ringsfrämjande, kooperativa frågor samt konsument-
frågor.

De viktigaste målen inom utgiftsområdet är:

-  att bidra till att stärka näringslivets tillväxt och
internationella konkurrenskraft

-  att konsumenterna skall ha en stark ställning på
marknaden och att deras intressen tillgodoses

-  att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling ge-
nom att utveckla sådana konsumtions- och pro-
duktionsmönster som minskar påfrestningarna på
miljön.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998:

-  insatser för att stimulera nyetablering av företag
samt expansion av främst små och medelstora fö-
retag

-  fortsatta åtgärder för att utveckla turistnäringen.

-  fortsatta insatser för att främja främst små och
medelstora företags export

-  att konkretisera miljömålet inom konsumentpoli-
tiken

-  att stärka konsumenternas ställning som mark-
nadsaktörer i Sverige och i EU.

Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i
enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vår-
propositionen.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
2 698 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
2 590 miljoner kronor och för år 2000 till 2 572
miljoner kronor.

Utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till
kommuner

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag
till kommuner och landsting. Bidragen syftar till att
så långt det är möjligt skapa goda och likvärdiga
ekonomiska förutsättningar för kommunerna och

90

PROP. 1997/98:1

landstingen att uppnå de nationella målen inom olika
verksamheter.

För att förbättra sysselsättningsutvecklingen i
kommunsektorn och värna skola, vård och omsorg
föreslog regeringen i 1997 års ekonomiska vårpropo-
sition att utgiftsområdet skulle tillföras 4 000 miljo-
ner kronor för år 1997 och aviserade ytterligare
4 000 miljoner kronor från och med år 1998. För år

1998 föreslår regeringen i denna proposition att 100
miljoner kronor av dessa engångsvis tillförs utgifts-
område 8 Invandrare och flyktingar under anslaget
B 4 Kommunersättningar vid flyktingmottagande.

Regeringen anser vidare att det finns samhällseko-
nomiska förutsättningar att därutöver öka tillskottet
till kommunerna och landstingen efter år 1998. År

1999 ökas tillskottet med 4 000 miljoner kronor och
med ytterligare 4 000 miljoner kronor år 2000. Till-
skottet uppgår därmed till 12 000 miljoner kronor år
1999 och 16 000 miljoner kronor år 2000. Rege-
ringen återkommer i nästa års ekonomiska vårpro-
position när det gäller hur de ökade tillskotten för
åren 1999 och 2000 bör tillföras kommunsektorn.

Regeringen uttalade hösten 1996 att den är be-
redd att utfärda ett s.k. återbetalningsskydd på upp
till 2 600 miljoner kronor, med anledning av rege-
ringens beslut att räkna upp de preliminära skattein-
komsterna för år 1997. I denna proposition avsätts
2 600 miljoner för att år 1999 finansiera detta skydd,
dvs. ytterligare 300 miljoner kronor jämfört med be-
räkningen i den ekonomiska vårpropositionen.

Därutöver påverkas nivån på utgiftsområdet av
regleringar av statliga åtgärder som har kommunal-
ekonomiska effekter.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
93 049 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till

100 288 miljoner kronor och för år 2000 till

101 848 miljoner kronor.

En mer ingående redovisning av statsskuldsrän-
toma lämnas i volym 2, under utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
109 125 miljoner kronor och beräknas för år 1999
till 98 235 miljoner kronor och för år 2000 till
93 410 miljoner kronor.

Utgiftsområde 27: Avgiften till Europeiska
Gemenskapen

Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till EU-budgeten
i enlighet med Europeiska unionens fördrag. Utgif-
terna för år 1998 beräknas enligt kommissionens
budgetförslag. Avgiften kan under året förändras till
följd av faktisk uppbörd avseende tullar och import-
avgifter, utfallet av EU-budgeten tidigare år, tilläggs-
budgetar på gemenskapsnivå, valutakurs samt andra
korrigeringar av avgiften.

Återbetalning av delar av avgiften enligt den s.k.
infasningsöverenskommelsen budgeteras under in-
komsttitel 7111 Återbetalning avseende avgiften till
gemenskapsbudgeten.

Utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 19 645
miljoner kronor. Avgiften har reviderats i förhållande
till de beräkningar som presenterades i den ekono-
miska vårpropositionen. Förändringarna föranleds
till större delen av justering av antagandena för ut-
vecklingen av tullar och importavgifter, men även av
justering av antagandena för utveckling av mervär-
desskattebas och bruttonationalinkomst samt med
hänsyn till Europeiska kommissionens budgetförslag
för år 1998.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till

19 645 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till

20 320 miljoner kronor och för år 2000 20 982
miljoner kronor.

Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m.

Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntorna på
statsskulden, oförutsedda utgifter samt Riksgälds-
kontorets provisionskostnader i samband med upp-
låning och skuldförvaltning. Även beräkningsposten
minskning av anslagsbehållningar tillhör utgiftsom-
rådet men dessa utgifter redovisas separat. Utgifts-
området statsskuldsräntor m.m. ingår inte i utgifts-
taket.

Utgifterna för statsskuldsräntan bestäms av ett an-
tal faktorer så som:

-  Storleken på statsskulden vid periodens början

-  Lånebehovets utveckling

-  Riksgäldskontorets upplåningsteknik

Socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten

Vid sidan av statsbudgeten finns den allmänna
tilläggspensionen (ATP), delpensionen samt arbets-
skadeförsäkringen.

Med anledning av lagen (1996:1059) om stats-
budgeten aviserades i 1997 års ekonomiska vårpro-
position en översyn av nuvarande fonder inom re-
spektive departementsområde. Regeringen gör
bedömningen att principerna om bruttoredovisning i
lagen om statsbudgeten även skall gälla för de delar
av socialförsäkringssektorn som ligger vid sidan av
statsbudgeten. Denna bedömning görs med förbehåll
för eventuella juridisk-tekniska komplikationer. Det-
ta kan föranleda regeringen att göra en ny bedöm-
ning. Regeringen bereder nu frågan om hur princi-

91

PROP. 1997/98:1

perna om bruttoredovisning skali tillämpas på de
delar av socialförsäkringssektorn som ligger vid sidan
av statsbudgeten. Regeringen avser att återkomma
och redovisa sina bedömningar och förslag i dessa
frågor i den aviserade propositionen om socialförsäk-
ringsadministration.

Ramen för socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten föreslås för år 1998 till 132 744 miljo-
ner kronor och beräknas för år 1999 till 137 928
miljoner kronor och för år 2000 till 144 351 miljo-
ner kronor.

4.6 Lån för myndigheters investe-
ringar i anläggningstillgångar
och myndigheters krediter i
Riksgäldskontoret

Regeringens förslag:

Regeringen får för budgetåret 1998 besluta om lån i
Riksgäldskontoret för myndigheters investeringar i
anläggningstillgångar intill ett sammanlagt belopp av
15 700 miljoner kronor.

Vidare får regeringen för budgetåret 1998 besluta
om krediter för myndigheters räntekonton i Riks-
gäldskontoret intill ett sammanlagt belopp av 13 400
miljoner kronor.

Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten skall
riksdagen årligen fastställa en total låneram i Riks-
gäldskontoret för myndigheters investeringar i an-
läggningstillgångar som används i statens verksamhet
(20 §). Vidare skall riksdagen årligen fastställa en to-
tal kreditram i Riksgäldskontoret för myndigheternas
finansiering av behov av rörelsekapital (21 §).

Lånebemyndigandet för budgetåret 1998

I följande tabell redovisas för varje utgiftsområde
dels upptagna lån per den 30 juni 1997, dels lånera-
mar som regeringen tilldelat myndigheterna för inne-
varande budgetår samt beräknat sammanlagt behov
av låneramar för budgetåret 1998. Låneramsbelop-
pen avser den totala skuld som regeringen via myn-
digheterna högst får ha i Riksgäldskontoret under det
aktuella budgetåret.

TABELL 4.11 LÅNEBEMYNDIGANDET FÖR

BUDGETÅRET 1998

MILJONER KRONOR

UPPTAGNA

LÄN

1997-06-30

TILLDELADE

LÅNERAMAR

1997

LÅNE-

RAMAR

1998

U01 Rikets styrelse

135.0

285,5

410,6

U02 Samhällsekonomi och
finansförvaltning

83,3

156,9

116,7

U03 Skatteförvaltning och
uppbörd

605,9

865,0

865,0

U04 Rättsväsendet

1 650,5

2 640,8

2 651,9

U05 Utrikesförvaltning
och intern samverkan

150,5

261,8

261,8

U06 Totalförsvar

1 444,6

2 218,1

2 713,7

U07 Internationellt bistånd

57,5

62,0

62,0

U08 Invandrare och flykt
ingar

18,5

39,4

53,5

U09 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg

77,0

161,1

201,6

U010 Ekon, trygghet vid
sjukdom och handikapp

484,0,

1 086,0

1 086,0

U014 Arbetsmarknad och
arbetsliv

359,5

726,2

724,7

U016 UtbiIdning och

universitetsforskning

2 372,6

3 870,5

4 348,3

U017 Kultur, medier,
trossamfund och fritid

133,4

323,2

337,9

U018 Samhäl Isplanering,
bostadsförsörjning

253,4

376,6

334,2

U019 Regional utjämning
och utveckling

1,2

1,6

1,6

U020 Allmän miljö- och
naturvård

30.9

51,1

55,1

U021 Energi

10,0

U022 Kommunikationer

91,6

181,4

159,0

U023 Jord- och skogsbruk
fiske med anslut-
ande näringar

454,2

687,5

639,5

U024 Näringsliv

85,6

217,5

199,5

Till regeringens disposition

487,7

467,4

Summa

8 489,2

14 700

15 700

Förklaring till förändringar

Regeringen beräknar för budgetåret 1998 det samla-
de lånebeloppet till 15 700 miljoner kronor. Av be-
loppet beräknas 467,4 miljoner kronor ställas till re-
geringens disposition för att möta oförutsedda
behov. Ökningen av låneramen kan främst härledas
till utgiftsområde 16 och kan förklaras av de stora
satsningar som regeringen gör inom området. Även
inom utgiftsområde 6 föreligger en relativt stor ök-
ning.

Som riksdagen tidigare påpekat (1996/97:FiUl),
föreligger fortfarande en relativt stor skillnad mellan
begärd låneram och faktiskt utnyttjad låneram. Re-
geringen kan konstatera att så är fallet även i år. Re-

92

PROP. 1997/98:1

geringen kommer att göra en översyn av beräk-
ningsmetoderna för låneramarna för myndigheternas
investeringar i anläggningstillgångar för att därige-
nom få ett bättre underlag för bedömning av den to-
tala låneramen.

Bemyndigande för total kreditram 1998
Myndigheterna placerar tillfällig öveskottslikviditet
och finansierar tillfälliga likviditetsunderskott i Riks-
gäldskontoret. Myndigheterna har för detta ändamål
ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Nor-
malt uppgår räntekontokrediten till 10% av myn-
digheternas omslutning.

I följande tabell redovisas för varje utgiftsområde
beräknat sammanlagt kreditbehov för budgetåret
1998.

Det totala beräknade kreditbehovet ökar något.
Utnyttjandet av krediterna är dock sällan så stort
som beräkningarna påvisar. En översyn kommer där-
för även att göras av beräkningsmetoden för fast-
ställande av räntekontokrediten.

TABELL 4.12 KREDITBEHOV FÖR BUDGETÅRET

1998

MILJONER KRONOR

KREDITRAM 1997

KREDITBEHOV 1998

U01 Rikets styrelse

291,8

296,5

U02 Samhällsekonomi och
finansförvaltning

235,0

238,5

1103 Skatteförvaltning och
uppbörd

701,3

685,7

U04 Rättsväsende

1 792,6

1 826,7

U05 Utrikesförvaltning
och intern samverkan

167,0

167,0

U06 Totalförsvar

5 122,0

5 354,3

U07 Internationellt
bistånd

41,2

41,2

U08 Invandrare och
flyktingar

51,1

52,0

U09 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg

206,3

216,4

U010 Ekon, trygghet vid
sjukdom och
handikapp

56,9

72,5

U014 Arbetsmarknad och
arbetsliv

469,8

468,5

U016 Utbildning och uni
versitetsforskning

753,5

855,9

U017 Kultur, medier och
trossamfund och
fritid

142,1

155,1

U018 Samhällsplanering,

bostadsförsörjning

234,9

221,0

U019 Regional utjämning
och utveckling

3,1

3,1

U020 Allmnän miljö- och
naturvård

64,5

56,2

U021 Energi

12,1

U022 Kommunikationer

2 157,1

2 196,3

U023 Jord- och skogs-

bruk, fiske med anslu-
tande näringar

299,0

252,4

U024 Näringsliv

116,6

109,9

Till regeringens disposition

94,2

118,6

Summa

13 000

13 400

Sammanställning av övrig utlåning och krediter
Nedan presenteras en översikt av övrig utlåning och
krediter som riksdagen har beslutat. Syftet är att ge
en så komplett bild som möjligt av myndigheternas
finansiering i Riksgäldskontoret.

93

PROP. 1997/98:1

TABELL 4.13 ÖVRIG UTLÅNING OCH KREDITER

MILJONER KRONOR

TOTAL RAM

UTLÅNING

STÄLLNING 1997-06-30

1998

Långfristiga lån

Banverket

7 085

10 311

Fortifikationsverket, inv. i mark

1 605

4 000

m.m.

Luftfartsverket

1 514

3 500

Statens Fastighetsverk

3 740

7 000

Statens Järnvägar

1 450

1 100

Vägverket

1 345

3 900

Svenska Kraftnät

2 500

2 500

Bankstödsområdet

1 000

1 000

Statliga bolag

10 076

41 400

Investeringslån till
myndigheter

8 675

15 700

Kortfristiga krediter

Centrala Studiestödsnämnden

54 939

75 000

FMV utstående förskott

13 763

18 000

finansiering rörelse
kap

5 833

16 000

Exportkreditnämnden

744

Obegränsad

Lönegarantifonden

1 665

1 665

RGK garantiverksamhet

0

Obegränsad

BKN garantiverksamhet

0

Obegränsad

Räntekonton med kredit

232

13 400

Särskilt räntekonto

RSV (Kommunernas skatte-
utjämninskonto

188

Obegränsad

Jordbruksverket

98

5 500

Någon summering av den totala låne- och kredit-
möjligheten i Riksgäldskontoret är ej meningsfull då
vissa av krediterna är obegränsade.

4.7 Redovisning av beställnings-
bemyndiganden

Hanteringen av beställningsbemyndiganden och and-
ra utfästelser som medför utgifter efter år 1998 har
förbättrats och getts en mer enhetlig form. Behovet
av bemyndiganden redovisas under egen rubrik i an-
slags- och myndighetsavsnitten. Nedan görs en sam-
manfattning per utgiftsområde av åtaganden och ut-
fästelser som kräver bemyndiganden.

Luftfartsverkets och Svenska kraftnäts låneram för år
1998 anger verkens låneram både för upplåning på
marknaden och i Riksgäldskontoret. Vad gäller de
statliga bolagens upplåning i Riksgäldskontoret be-
räknas den totala ramen för år 1998 inte utnyttjas.
CSN har en total fodran på studielånstagare uppgå-
ende till 96 100 miljoner kronor (dec.-96). Skillnaden
mellan detta belopp och CSN:s upplåning i Riks-
gäldskontoret beror på att utlåningen till studi-
elånstagare före år 1989 anslagsfinansierades.

Ställningen per den 30 juni 1997 vad gäller de
kortfristiga krediterna kan i vissa fall vara missvisan-
de då rörelserna under året kan vara stora. Ett exem-
pel är det särskilda räntekonto som Jordbruksverket
har för förskottering av EU-medel. Vissa utbetal-
ningar uppgår till flera miljarder kronor att jämföra
med ställningen den 30 juni på 98 miljoner kronor.
Det bör även observeras att det belopp som anges för
räntekonton med kredit ej är ett nettobelopp, dvs.
inlåning minus utlåning. Beloppet anger den kredit
som utnyttjas. Flertalet myndigheter ligger dock med
inlåning på räntekontot.

TABELL 4.14 SAMMANFATTANDE REDOVISNING
AV BESTÄLLNINGSBEMYNDIGANDEN

MILJONER KRONOR

UTGIFTSOMRÅDE

UTNYTTJAT
OCH PRO-
GNOSTICERAT
T.O.M. 1997

BEGÄRT

FÖR 1998

TOTAL BE-

MYNDI-

GANDERAM

6 Totalförsvar

61 470

24 715

86 185

7 Internationellt
bistånd

0

810

810

9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg

140

150

290

14 Arbetsmarknad och
arbetsliv

395'

395

16 Utbildning och
universitets forskning

1 740

3 029

4 769

17 Kultur, medier, tros-
samfund och fritid

23

38

61

18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning
och byggande

144

2 000

2 144

20 Allmän miljö- och
naturvård

0

60

60

21 Energi

130

2 680

2 810

22 Kommunikationer

173

365

538

24 Näringsliv

1 260

1 968

3 228

Summa

65 080

36 210

101 290

1. I beloppet ingår både tidigare medgivna och nya bemyndiganden.

Samtliga siffror i tabellen avser beställningar och
andra utfästelser som medför utgifter efter år 1998,
dvs. de får anslagspåverkan från och med år 1999.
Kolumn 2 avser lagda och prognosticerade beställ-
ningar t.o.m år 1997, kolumn 3 avser nya beställ-
ningar som skall göras under år 1998 och kolumn 4
avser den totala bemyndiganderam som krävs för att
täcka summan av redan lagda och nya beställningar
som medför utgifter efter år 1998.

Sammanställningen visar att det framtida behovet
av anslag för att täcka gjorda beställningar och andra

94

PROP. 1997/98:1

utfästelser t.o.m. år 1997 uppgår till 65,1 miljarder
kronor medan behovet för att täcka nya beställning-
ar och andra utfästelser under år 1998 uppgår till
36,2 miljarder kronor. Det totala behovet av anslag
för att infria gjorda åtaganden som förfaller fr.o.m.
år 1999 uppgår därmed till 101,3 miljarder kronor.

Beställningar av försvarsmateriel och annan ut-
rustning till Försvarsmakten utgör den helt domine-
rande posten på utgiftsområde 6 och detta utgiftsom-
råde svarar för 86 procent av det totala åtagandet. På
utgiftsområde 16 utgörs åtagandet av beställningar
knutna till flera forskningsrådsanslag. På utgiftsom-
råde 18 utgör två miljarder åtaganden avseende lo-
kala investeringsprogram för hållbar utveckling. På
utgiftsområde 21 handlar det huvudsakligen om ut-
fästelser om bidrag för minskad elanvändning, inves-
teringar och ny energiteknik. Åtagandet på utgifts-
område 24 avser stöd till teknisk forskning och
utveckling samt stöd till rymdverksamhet.

Tabellen inrymmer bemyndiganden som begärs i
budgetpropositionen och som är beloppsbestämda.
Även i tidigare propositioner begärda beloppsbe-
stämda bemyndiganden finns med. Därutöver begär
regeringen bemyndiganden på ett par utgiftsområden
där belopp ej kan anges. Detta gäller utgiftsområde
7 avseende utfästelser och åtaganden i det internatio-
nella utvecklingssamarbetet samt utgiftsområde 27
avseende åtaganden som följer av EU-budgeten för år
1998.

Vissa brister finns i redovisningen av beställnings-
bemyndiganden. Främst gäller det redovisning av hit-
tills lagda beställningar och andra utfästelser där
uppgifter saknas på några områden. I vissa fall in-
kluderas dessa belopp i kolumn 3 som avser nya be-
ställningar som skall göras under år 1998. Dessa
brister avses åtgärdas inför kommande redovis-
ningar.

4.8 Budgeteffekter av förändrade
skatteregler

Den inkomstberäkning som redovisas i avsnitt 4.4.2
baseras förutom på bedömningar av den ekonomiska
utvecklingen m.m. även på de förändringar i skatte-
och avgiftsregler som presenteras i denna proposi-
tion. Utöver dessa förslag lämnar regeringen i anslut-
ning till budgetpropositionen särskilda propositioner,
som har inverkan på statsbudgeten för år 1998. I
detta avsnitt ges en separat redovisning av de olika
förslagens budgeteffekter. En mer utförlig beskriv-
ning lämnas i avsnitt 8.8.

Budgeteffekterna för åren 1998-2000 redovisas i
tabell 4.15. Först anges den periodiserade bruttoef-
fekten (räknat på helår) som beskriver den statiskt
beräknade effekten av åtgärden. För exempelvis en
förändring av arbetsgivaravgifterna utgörs brutto-

effekten av avgiftsförändringen beräknad på en oför-
ändrad lönesumma.

Därefter redovisas i tabellen kalenderårseffekterna
för statsbudgeten och för den offentliga sektorn i
kassamässiga termer. Detta innebär att olika slag av
uppbördsförskjutningar i skatte- och avgiftsuttaget
har beaktats. Därigenom kan effekten för ett enskilt
år inkludera flöden av skatter och avgifter som avser
inkomster från ett tidigare år. Vid bedömningen har
hänsyn också tagits till olika slag av indirekta effekter
på andra skattebaser och på offentliga utgifter. Ex-
empelvis ger en förändring av arbetsgivaravgifterna
effekter på löner, vinster och priser och därigenom
påverkas underlaget för inkomstskatter och socialav-
gifter. De senare effekterna uppkommer med viss
tidsfördröjning.

Vid redovisningen av effekterna på statsbudgeten
bör i princip nettoeffekten fördelas på berörda in-
komst- och utgiftstitlar med hänsynstagande till de
indirekta effekterna. De indirekta effekterna är dock
i normalfallet förhållandevis små. Som en förenkling
har därför i denna redovisning hela effekten hänförts
till den inkomsttitel regelförändringen primärt avser.
För den detaljerade redovisningen ger detta en viss
misstämning men effekterna på statsbudgetens saldo
blir korrekta.

För en del förslag gäller att effekterna för stats-
budgeten avviker från de för den konsoliderade of-
fentliga sektorn. Avvikelserna beror på indirekta ef-
fekter på sådana skatter och avgifter som tillfaller
kommunerna och/eller socialförsäkringssektorn.

Slutligen redovisas också varaktiga effekter för of-
fentliga sektorn av de olika förslagen. Avvikelser
mellan varaktiga effekter och olika årseffekter beror
bl.a. på fördröjd övervältring av vissa skatter på and-
ra skattebaser. I vissa fall sker övervältringen förhål-
landevis snabbt, medan den i andra fall förutsätts ske
med en betydande tidsfördröjning.

Med undantag för justeringarna av förmögenhets-
skatten avses de olika förslagen gälla fr.o.m. in-
komståret 1998.

Förslag i budgetpropositionen

Förslagen till en förändrad struktur på socialavgifter-
na innebär i princip en budgetneutral omläggning av
de allmänna egenavgifterna och socialavgifterna.
Som en konsekvens av de olika avgiftsförändringarna
görs emellertid en uppjustering av den särskilda lö-
neskatten på förvärvsinkomster och på pensions-
kostnader, liksom av de särskilda löneskatterna på
grupplivförsäkringar m.m. Detta beräknas ge en var-
aktig budgetförstärkning på 0,20 miljarder kronor.

I anslutning till att sjuklöneperioden för arbetsgi-
vare begränsas höjs arbetsgivaravgifterna med 0,11
procentenheter från den 1 januari 1998 och med yt-
terligare 0,03 procentenheter från den I januari
1999. Den varaktiga budgetförstärkningen beräknas
till 0,5 miljarder kronor.

95

PROP. 1997/98:1

1999. Den varaktiga budgetförstärkningen beräknas
till 0,5 miljarder kronor.

Förslaget om höjning av det s.k. reseavdraget från
13 till 15 kronor beräknas ge en försvagning av de
offentliga finanserna på 0,5 miljarder kronor. Höj-
ningen av avdragsbegränsningen för resekostnader
från 6000 kronor till 7000 kronor beräknas ge en
förstärkning av de offentliga finanserna på 0,33
miljarder kronor.

De olika justeringarna i förmögenhetsskatten be-
räknas sammantaget ge en budgetförstärkning på
0,17 miljarder kronor. Därav är ca en miljard kronor
hänförligt till en regeländring som innebär att inne-
hav av aktier som var registrerade på den s.k. A-
listan den 29 maj 1997 även fortsättningsvis är skat-
tepliktiga. Utvidgningen av det s.k. huvuddelägarbe-
greppet medför en budgetförsvagning på 0,4 miljar-
der kronor och reduktionen av den skattepliktiga
andelen från 100 till 80 procent ger en budgetför-
svagning på 0,42 miljarder kronor.

Förslaget om en tidsmässig förlängning av det s.k.
ROT-avdraget beräknas ge en bruttobudgetförsvag-
ning för inkomståret 1999 på 1,0 miljarder kronor.
En resterande budgetförsvagning om 0,5 miljarder
kronor uppkommer inkomståret 2000.

Förslag i andra propositioner

I anslutning till budgetpropostionen avser regeringen
att lämna en särskild proposition som beräknas på-
verka inkomsterna för 1998.  1 proposition

1997/98:12 Vägavgift för vissa tunga fordon kom-
mer att lämnas förslag om införande av vägavgifter
och nedsättning av fordonskatten för vissa tunga
fordon. Nedsättningen av fordonskatten beräknas ge
en varaktig budgetförsvagning på 0,45 miljarder
kronor. Införandet av vägavgift beräknas ge en bud-
getförstärkning på 0,50 miljarder kronor.

TABELL 4.15 BUDGETEFFEKTER AV ÄTGÄRDER PÄ SKATTE- OCH AVGIFTSOMRÅDET
Brutto- och varaktiga nettoeffekter samt kassamässiga effekter för staten
och offentliga sektorn

MILJARDER KRONOR

INKOMSTTITEL

BRUTTO-

EFFEKT

1998

1999

STATEN

2000

1998

OFFENTLIG SEKTOR

VARAKTIG
NETTOEFFEKT

1999

2000

A. Förslag i budgetpropositionen

Höjd särskild löneskatt m.m.

1291,1123

0,41

0,3

0,33

0,33

0,21

0,23

0,23

0,20

Höjda arbetsgivaravgifter m.m.1

1,07

0,61

0,83

0,85

0.4

0.56

0.56

0,50

Höjt reseavdrag från 13 till 15 kronor

1111

-0,5

0,03

-0.06

-0,10

-0,4

-0,5

•0.5

■0,5

Höjd avdragsgräns till 7000 kronor

1111

0.33

0.03

0,05

0,07

0,33

0.33

0.33

0.33

Justeringar i förmögenhetsskatten

1321

0,17

0.17

0.17

0.17

0,17

0,17

0,17

0.17

varav utvidgad skatteplikt A-aktier

0.99

0.99

0,99

0,99

0,99

0,99

0,99

0,99

varav utvidgat huvuddelägarbegrepp

•0.4

-0,4

-0,4

-0,4

-0,4

-0,4

-0,4

-0,4

varav sänkt värdering aktier till 80 %

■0,42

-0.42

-0.42

-0,42

■0,42

■0,42

■0.42

-0,42

Förlängt ROT-avdrag till 981231

1111. 112?

•1.5

0

■1,0

■0,5

0

-1.0

-0.5

■0,08

Summa förslag

-0,02

1,14

0,32

0,82

0,71

-0,21

0,29

0,62

B. Förslag i annan proposition

Vägavgifter (prop. 1997/98:12)

0,04

0,03

0,03

0,03

0,03

0,03

0,02

0,02

varav fordonsskatt

1461

■0,45

-0,45

-0,45

-0,45

-0,45

-0,45

-0,45

-0,45

varav vägavgift

2533

0.5

0.5

0,5

0.5

0.5

0.5

0,5

0.5

1. Förslaget berör inkomsttitlarna 1211, 1221, 1251, 1253, 1261, 1262 och 1281.

2. Skattereduktionsbeloppet påverkar dessa titlar.

Källa: Finansdepartementet

96

PROP. 1997/98:1

4.9 Bemyndigande för ramanslag

Regeringens förslag:

Regeringen bemyndigas att under budgetåret 1998
besluta att ett ramanslag som inte avser förvaltnings-
ändamål får överskridas om

1. ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget
inte hinner inväntas,

2. överskridandet ryms inom det fastställda ut-
giftstaket för staten.

Enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om stats-
budgeten får regeringen med riksdagens bemyndi-
gande besluta att ett ramanslag får överskridas, om
detta är nödvändigt för att i en verksamhet täcka sär-
skilda utgifter som inte var kända då anslaget anvi-
sades eller för att ett av riksdagen beslutat ändamål
med anslaget skall uppfyllas.

Ett beslut av regeringen att överskrida ett raman-
slag enligt 6 § andra stycket förutsätter således även
ett särskilt bemyndigande av riksdagen. Ett sådant
bemyndigande begärs för ett budgetår i sänder.

Enligt regeringens bedömning bör oundvikliga ut-
giftsökningar i förhållande till anvisat anslag i de fles-
ta fall kunna rymmas inom den högsta tillåtna an-
slagskrediten på 10 procent som regleras i 6 § första
stycket budgetlagen.

I fråga om ramanslag som används för förvalt-
ningsändamål är det nästan aldrig aktuellt att över-
skrida ramanslag mer än vad som ryms inom den
tillåtna högsta anslagskrediten. Något särskilt be-
myndigande att besluta om överskridande av ett ra-
manslag som anvisats för förvaltningsändamål behö-
ver regeringen därför inte inhämta. Vid behov
kommer ytterligare medel att begäras på tilläggsbud-
get. I avvaktan på riksdagsbeslut om ytterligare me-
del kan likviditetsbehovet undantagsvis behöva kla-
ras genom att regeringen tillfälligt utökar
myndighetens kredit på räntekontot inom ramen för
den av riksdagen beslutade samlade kreditramen.

När det däremot gäller ramanslag som anvisats
för regelstyrd verksamhet, icke påverkbara EU-
relaterade utgifter och infriande av garantier samt
oförutsedda utgifter kan så stora förändringar inträf-
fa att utgifterna inte ryms inom den högsta tillåtna
anslagskrediten. Förändringarna kan dessutom in-
träffa snabbt och betalningarna kan behöva göras
utan dröjsmål.

I fråga om anslag av detta slag avser regeringen i
första hand att återkomma till riksdagen med förslag
om anslag på tilläggsbudget. Om emellertid ett
tilläggsanslag inte hinner anvisas bör regeringen be-
myndigas besluta om överskridande när de övriga
förutsättningar som anges i 6 § andra stycket bud-
getlagen är uppfyllda. Överskridandet får dock inte
vara större än att det ryms inom det fastställda ut-
giftstaket för staten. Enligt regeringens bedömning
kommer det endast undantagsvis att bli nödvändigt
att utnyttja denna möjlighet till överskridande. Under
budgetåret 1997 har regeringen hittills behövt ut-
nyttja motsvarande bemyndigande endast vid ett till-
fälle. Detta avsåg det regelstyrda anslaget F7. Diverse
kostnader för rättsväsendet under utgiftsområde 4
Rättsväsendet.

I anslutning till anslaget Al. Räntor på statsskul-
den under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
återkommer regeringen på annan plats i denna pro-
position med förslag till den befogenhet som behövs
för att vid behov kunna överskrida detta anslag.

En redovisning av hur bemyndigandet att över-
skrida ramanslag har utnyttjats samt hur detta har
finansierats avses ingå i de utfallsredovisningar som
regeringen framöver skall lämna riksdagen.

4 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. /

97

PROP. 1997/98:1

Appendix till avsnitt 4

A:1 Periodiserade och kassamässiga
skatter 1996-1998.

Redovisningen av inkomsterna på statsbudgeten är
kassamässig. Detta innebär att det är de under bud-
getåret inbetalda skatterna och avgifterna som redo-
visas. Nivån på dessa skatter skiljer sig från de skatter
som debiteras eller avser ett visst inkomstår, periodi-
serade skatter. För vissa skatter är dessa skillnader
stora medan de är små för andra. Arbetsgivaravgifter,
mervärdesskatt och punktskatter är exempel på skat-
ter för vilka avvikelserna är små. För dessa skatter
förklaras skillnaden till största delen av att uppbör-
den sker med en månads eftersläpning. De arbetsgi-
varavgifter som redovisas för budgetåret 1998 avser
således avgifter på löner som betalats från december
1997 till och med november 1998.

Inkomstskatterna för fysiska och juridiska perso-
ner är exempel på skatter där avvikelserna mellan de
kassamässiga och periodiserade skatterna ofta är sto-
ra. Detta förklaras främst av det samordnade upp-
bördssystemet, som innebär att uppbörden av de pre-
liminära skatterna avser att täcka ett flertal olika
skatter såsom kommunal och statlig inkomstskatt,
allmänna egenavgifter, fastighetsskatt, förmögenhets-
skatt m.fl. andra skatter. Inkomstskattetitlarna är
därför mer att likna vid ett uppsamlingskonto med
både in- och utbetalningar. Exempel på utbetalningar
är utbetalning av kommunalskatter, överskjutande
skatt samt s.k. omföringar. Omföringar innebär att
de skatter som egentligen skall redovisas under en
annan inkomsttitel, men som ingår i den samordnade
uppbörden, omförs till sin rätta titel. Skattebeloppet
fastställs i samband med taxeringen och omföringen
sker med två års eftersläpning. Kommunalskatt och
allmänna egenavgifter omförs dock med preliminära
belopp löpande under året samt med en slutavräk-
ning två år senare. Inbetalningarna till inkomsttiteln
utgörs av preliminärskatt, kvarskatt och fyllnadsinbe-
talningar.

Konstruktionen av titlarna fysiska och juridiska
personers inkomstskatt medför ibland stora sväng-

ningar i nettot på titeln. Effekterna av 1996 års all-
männa fastighetstaxering samt höjningen av fastig-
hetsskatten från 1,5 till 1,7 procentenheter av
taxeringsvärdet påverkar inkomsttiteln fastighetsskatt
först år 1998, då skatten omförs från inkomsttitlarna
fysiska och juridiska personers inkomstskatt. Detta
gör det svårt dels att följa hur de enskilda skatterna
och avgifterna utvecklas över tiden, dels att koppla
skatterna och avgifterna till de ekonomiska faktorer
som styr utvecklingen av skattebaserna. För att und-
vika dessa problem redovisas i tabell A:1 både perio-
diserade och kassamässiga skatter för åren 1996-
1998. Periodiseringen har enbart gjorts för de skatter
och avgifter som redovisas under huvudgruppen skat-
ter och avser endast de större inkomsttitlarna.

Den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster
beräknas år 1998 uppgå till 31 miljarder kronor. Den
relativt kraftiga ökningen under de två senaste åren
förklaras dels av stora löneökningar, dels av en låg
inflation som begränsar uppräkningen av skiktgrän-
sen för den statliga inkomstskatten. Skatten på kapi-
talinkomster beräknas minska mellan åren 1996 och
1997. De stora skatteinkomsterna år 1996 förklaras
bland annat av stora försäljningar av andelar i alle-
mansfonder. Övrigposten utgörs av restförda skatter
och skattereduktion för byggnadsreparationer. De
totala inkomstskatterna inklusive kommunal- och
kapitalskatter, men exklusive den frivilliga delen av
kyrkoskatten och allmänna egenavgifter, beräknas år
1998 uppgå till 327 miljarder kronor eller till knappt
18 procent av BNP.

Intäkterna av bolagsskatten ökar med 3-4 miljar-
der kronor per år vilket förklaras av ökade vinster
hos företagen. Nedgången i skatten på pensionsmedel
beror främst av den sjunkande statslåneräntan vilken
reducerar skattebasen. Övrigposten består av restför-
da skatter, skattereduktioner samt andra mindre in-
komster.

Socialavgifterna uppgår år 1998 till 213 miljarder
kronor eller 18 procent av BNP. Arbetsgivaravgifter-
na är direkt kopplade till löner och sysselsättning.

99

PROP. 1997/98:1

TABELL A:1 PERIODISERADE OCH KASSAMÄSSIGA SKATTER INKOMSTÅREN 1996-1998

MILJARDER KRONOR

1996

PERIODISERADE SKATTER

1996

KASSAMÄSSIGA SKATTER

1997

1998

1997

1998

1000

Totala skatter

548,6

560,7

598,8

549,1

572,8

602,0

1100

Inkomstskatter

87,1

80,5

88,0

90,2

107,8

98,8

1111 Fysiska personers inkomstskatt

28,4

25,6

30,2

19,5

35,9

34,1

Inkomstskatt

26,0

28,4

31,0

Kapital

3,8

-0,7

1,7

Skatt

21,3

15,0

16,9

Reduktion

-17,4

-15,7

-15,1

Övrigt

-1,5

-2,1

•2,6

1121 Juridiska personers inkomstskatt

48,8

5(7,4

57.0

60,8

67,3

57,9

Förvärvsinkomster

37,3

41,7

44,4

Pensionsmedel

13,7

11,2

8,5

Övrigt

-2,1

-2,5

-1,9

1200

Socialavgifter

181,9

195,1

212,6

183,6

193,6

208,8

Inkomster

284,8

301,1

322,6

286,9

299,6

319,1

Arbetsgivaravgift

230,6

238,0

248,8

230,7

236,8

247,8

Allmänna egenavgifter

37,5

46,4

56,0

37,2

46,2

55,2

Egenföretagaravgift

5,5

5,0

4,6

5,4

6.0

4,7

Särskild löneskatt

11,1

11,7

13,2

13,6

10,6

11,3

Utgifter

102,8

106,1

110,1

103,2

106,0

110,3

1300

Skatt på egendom

33,4

36,0

38,6

22,1

22,8

35,1

1310

Fastighetsskatt

24,2

27,5

28,4

14,9

15,3

24,2

1320

Förmögenhetsskatt

5,1

4,4

4,5

3,1

3,6

5,1

1340

Övrig skatt på egendom

4,0

4,0

5,7

4,0

4,0

5,7

1400

Skatt på varor och tjänster

225,2

228,2

238,6

232,3

227,5

238,3

1411

Mervärdesskatt

145,1

149,7

154,9

153,8

148,0

154,9

varav kommunmoms

22,5

23,1

23,5

22,4

23,1

23,5

1424

Tobaksskatt

7,4

8,3

8,5

7,1

8,4

8.5

1425

Skatt på alkohol

11,9

10,4

10,9

11,5

10,6

10,9

1428

Skatt på energi

46,3

47,2

50,9

45,6

47,2

50,9

1461

Fordonsskatt

5,7

5,8

5,8

5,5

6,3

5,9

Övrigt 1400

8,9

6,8

7,5

8,7

7,1

7,2

1500

Utjämningsavgift

21,0

21,0

21,0

21,0

21,0

21,0

Källa: Finansdepartementet

100

PROP. 1997/98:1

Förändringen av egenavgifterna förklaras främst
av att avgiftssatsen ökar med 1 procentenhet per år
fram till och med år 1998. Därefter är ökningen lägre
och följer i huvudsak förändringen.

av lönesumman. Dock är basen för uttaget begrän-
sad till 7,5 basbelopp.

Fastighetsskatten uppgår till drygt 24 miljarder
kronor år 1996 och ökar med 3 miljarder kronor år

1997. Denna ökning förklaras till största delen av
den växling som skett genom slopad skatt på elek-
trisk kraft och införd fastighetsskatt på elproduk-
tionsanläggningar. Den fastighetsskatt som redovisas
i förslag till statsbudget år 1998 avser den fastighets-
skatt som beräknas debiteras för inkomståret 1996.

Den ökning som sker av övrig skatt på egendom år
1998 förklaras av att den tillfälligt halverade stämpel-
skatten återgår till sin normala nivå.

Mervärdesskatten är näst arbetsgivaravgifterna
den största inkomstposten för staten. För år 1998 be-
räknas inkomsterna till 155 miljarder kronor varav
23 miljarder kronor avser den skatt som kommuner-
na betalar. Kommunbetalningarna ger ingen nettoin-
komst eftersom kommunerna har kompenserats i sär-
skild ordning via kommunbidragen. Mervärdes-
skatten exklusive den del som betalas av kommuner-
na uppgår till 131 miljarder kronor eller till 7 procent
av BNP.

Övriga varuskatter beräknas till 84 miljarder kro-
nor år 1998. Ökningen från år 1997 beräknas till 5
miljarder kronor och förklaras i huvudsak av beslu-
tade skatteökningar på energi.

Skillnaden mellan periodiserade och kassamässiga
skatter sammanfattas i tabell A:2. För fysiska perso-
ners inkomstskatt är differensen positiv år 1996 vil-
ket beror på en kraftig ökning av kapitalskatterna år
1996. Denna ökning påverkar dock inte den
kassamässiga inkomsttiteln 1996 eftersom de stora
fyllnadsbetalningar som gjorts för att täcka slutskat-
ten betalats in under våren 1997. Detta är också en
av orsakerna till att differensen är negativ år 1997.
Även ökningen av fastighets- och förmögenhetsskat-
terna år 1996 bidrar till den negativa differensen
mellan de periodiserade och kassamässiga inkomster-
na. För inkomståret 1998 minskar differenserna vil-
ket också återspeglar sig i mindre ökningar av dessa
skatter mellan åren 1997 och 1998.

Differensen för juridiska personers inkomstskatt är
negativ för samtliga redovisade år. Detta förklaras
huvudsakligen av att de preliminära skatterna för ju-
ridiska personer baseras på den slutliga skatten två år
innan inkomståret. Så länge som de periodiserade
skatterna ökar kommer bolagen att göra fyllnadsin-
betalningar för att undvika kvarskatt. Vid en snabb
konjunkturnedgång faller de periodiserade skatterna
snabbt medan företagens skatteinbetalningar sjunker
långsammare eftersom även fyllnadsinbetalningar av-

seende föregående års inkomster påverkar inkoms-
terna.

TABELL A:2 SKILLNAD MELLAN PERIODISERADE
OCH KASSAMÄSSIGA SKATTER

MILJARDER KRONOR

1996

1997

1998

1000

Totala skatter

-0,4

-12,1

-3,2

1100

Inkomstskatter

-3.0

-27,3

-10,8

1111

Fysiska personers
inkomstskatt

8,9

-10,3

-3,9

1121

Juridiska personers
inkomstskatt

-12,0

-17,0

-B,9

1200

Socialavgifter

-1,7

1,4

3,8

1300

Skatt på egendom

11,3

13,1

3,5

1400

Skatt på varor och
tjänster:

-7,0

0,7

0,3

1500        Utjämningsavgift            0,0     0,0     0,0

Källa: Finansdepartementet

För socialavgifterna är avvikelserna mindre beroende
på att merparten av avgifterna betalas månadsvis.
Detta innebär att differensen för socialavgifterna i
princip endast beror på en förskjutning i uppbörden
med en månad. Även de indirekta skatterna som re-
dovisas under 1400 - inkomsthuvudgruppen har i
normalfallet ganska små differenser. Dessa är i prin-
cip att hänföra till uppbördsförskjutningen på en
månad. För år 1996 är dock differensen betydligt
större och detta förklaras av momsomläggningen
1996. Omläggningen innebar en kassamässig merin-
komst som uppgick till knappt en månadsuppbörd.

En positiv respektive en negativ differens mellan
periodiserade och kassamässiga inkomster innebär en
ökning respektive en minskning av statens fordran av
skattemedel gentemot kommun- och socialförsäk-
ringssektorn (AP-fonden) samt privat sektor (fysiska
personer och bolag). Är de periodiserade skatterna
större än de kassamässiga ökar statens fordran me-
dan det motsatta gäller om de periodiserade skatterna
är mindre än de kassamässiga.

De ovan beskrivna skatterna omfattar de inkoms-
ter som tillfaller staten och socialförsäkringssektorn.
Även om socialavgifterna enbart till en del tillfaller
staten sker en bruttoredovisning av samtliga socialav-
gifter på statsbudgeten. Däremot finns ingen öppen
redovisning av den kommunala inkomstskatten på

101

PROP. 1997/98:1

statsbudgeten. Kommunalskatten som betalas av fy-
siska personer beräknas för inkomståret 1998 uppgå
till 303 miljarder kronor. Av dessa utgör drygt 6
miljarder kronor den frivilliga delen av kyrkoskatten.
Den gängse redovisade skattekvoten enligt national-
räkenskapernas definition utgår från de kassamässigt
redovisade skatterna. I denna utgörs inkomstskatten
av preliminär inkomstskatt avseende 1998, fyll-
nadsinbetalningar och överskjutande skatt avseende
år 1997 och kvarstående skatt avseende åren 1996
och 1997. Kassamässigheten innebär att betalnings-
förskjutningar även påverkar skattekvoten. En skat-
tekvot som beräknas från de periodiserade skatterna
visar istället det skatteuttag som riksdag och kom-
muner fastställt för ett specifikt år oavsett om betal-
ningen av skatten sker under detta år eller inte. I ta-
bell A: 3 redovisas dels den gängse kassamässigt
beräknade skattekvoten dels en skattekvot som be-
räknas utifrån de periodiserade skatterna, varvid den
senare visar det egentliga skatteuttaget för respektive
inkomstår.

TABELL A:3 PERIODISERAD OCH KASSAMÄSSIG
SKATTEKVOT

1996

1997

1998

Kassamässig skattekvot1

54,3

53,8

53,2

Periodiserad skattekvot

53,0

52,4

52,5

1. Enligt nationalräkenskapernas definition
Källa: Finansdepartementet

Den högre kassamässiga skattekvoten 1996 förklaras
delvis av förändringen av momsuppbörden 1996 me-
dan den högre kvoten 1997 delvis kan förklaras av de
stora fyllnadsinbetalningar som gjorts för 1997 avse-
ende 1996 års inkomster. I den periodiserade skatte-
kvoten har den frivilliga delen av kyrkoskatten dra-
gits bort, vilket förklarar 0,3 - 0,4 procentenheter av
differensen.

A:2 Ändringar på grund av det nya
uppbördssystemet m.m.

I samband med övergången till det nya uppbördssys-
temet med skattekonto kommer redovisningen på de
olika inkomsttitlarna att förändras. För närvarande
redovisas inbetalda skatter på de olika titlarna. På
titeln Mervärdesskatt redovisas exempelvis den inbe-
talda mervärdesskatten. I samband med införandet av
skattekontot kommer istället den debiterade mer-
värdesskatten, som oftast motsvarar den deklarerade
och redovisade skatten på skattedeklarationen, att
redovisas som inkomst. Även på titlarna fysiska och
juridiska personers inkomstskatt samt socialavgifter
kommer debiterade i stället för inbetalda skatter att
redovisas.

I de fall de debiterade skatterna överensstämmer
med de inbetalda skatterna blir den kassamässiga re-
dovisningen korrekt. Vissa betalningsdifferenser, som
kan vara både positiva och negativa, kommer dock
att uppkomma. Differenserna delas in i kategorierna
anstånd, restföring och övriga.

De negativa betalningsdifferenserna, anstånd och
restföring, kommer att redovisas under en ny in-
komsthuvudgrupp, 1600 Betalningsdifferenser. Övri-
ga betalningsdifferenser kommer att redovisas under
fysiska respektive juridiska personers inkomstskatt
eftersom den överbetalning av skatt som eventuellt
sker i skattekontot kan likställas med nuvarande egna
inbetalningar av preliminär skatt samt fyllnadsinbe-
talningar.

Ovan beskrivna redovisningsordning medför att
skatterna totalt, dvs. inkomsttyp 1000, överens-
stämmer med dagens system. För de enskilda titlarna,
fysiska och juridiska personers inkomstskatt, soci-
alavgifter och mervärdesskatt, måste betalningsdiffe-
renserna adderas till inkomsttitlarna för att få jäm-
förbarhet bakåt i tiden.

1 den beräkning av inkomsterna som har gjorts i
förslaget till statsbudget har beräkningen gjorts enligt
det gamla systemet. Det har ej funnits möjligheter att
göra prognosen enligt det nya systemet. Detta inne-
bär att samtliga titlar där betalningsdifferenser- skall
redovisas har satts till 0, trots att det i statsbudgetens
utfall kommer att finnas belopp redovisade på dessa
titlar. På inkomstgruppnivå är prognosen dock
kassamässig.

Inkomsttiteln 1299 Avräkning socialavgifter är ny
och på denna titel redovisas en eventuell avstäm-
ningsdifferens mellan Rikskatteverket och Riksför-
säkringsverket.

Inkomsttitel 4132 Återbetalning av lån avseende
såddfinansiering är ny och läggs upp för återbetal-
ning av lån som tagits av små företag.

Inkomsttitel 2523 Avgift generationsväxling är ny
och här redovisas avgifter för att finansiera den nya
arbetsmarknadspolitiska åtgärden generationsväx-
ling.

Följande inkomsttitlar används inte lägre och tas
därför bort.

102

PROP. 1997/98:1

TABELL A:4 INKOMSTTITLAR SOM UPPHÖR

1142   Utskiftningsskatt och ersättningsskatt

1143

Bevillningsavgift

1250

Övriga sociala avgifter, netto

1311

Skogsvårdsavgifter

1426

Skatt på vin, nytt namn med undertitlar se
vårpropositionen s 36

1427

Skatt på maltdrycker, nytt namn med undertitlar, se
vårpropositionen s 36

1434

Skatt på viss elektrisk kraft

2125

Inlevererat överskott av åtgärder för att stärka det
finansiella systemet

2151

Tipsmedel, ersätts av 2153

2152

Lotterimedel, ersätts av 2153

2318

Ränteinkomster på statens lån till den mindre
skeppsfarten

2330

Räntor på bostadslån

2332

Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande

2333

Ränteinkomster på lån för bostadsförsörjning för
familjer

2334

Räntor på övriga bostadslån

2351

Räntor på energisparlån

2386

Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler

2389

Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa speci-
albostäder

3110

Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och
maskiner

3124

Statskontorets inkomster av datorer m m

4133

Återbetalning av statens lån till den mindre skepps-
farten

4200

Återbetalning av bostadslån m m

4212

Återbetalning av lån för bostadsbyggande

4213

Återbetalning av lån för bostadsförsörjning för
mindre bemedlade barnrika familjer

4214

Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket

4400

Återbetalning av energisparlån

4411

Återbetalning av energisparlån

4514

Återbetalning av lån för studentkårslokaler

4521

Återbetalning av lån för inventarier i vissa special-
bostäder

Källa: Finansdepartementet

103

Förslag till tilläggsbudget
till statsbudgeten för
budgetåret 1997

PROP. 1997/98:1

5 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1997

5.1 Inledning

Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen för
löpande budgetår på tilläggsbudget göra en ny be-
räkning av statsinkomster samt ändra och anvisa nya
anslag. I samband med årets ekonomiska vårproposi-
tion (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97: FiU20, rskr.
1996/97:284) föreslog regeringen ändringar och nya
anslag för statsbudgeten för budgetåret 1997
(tilläggsbudget). De ytterligare förändringar av gäl-
lande statsbudget som nu kan överblickas och andra
frågor som regeringen anser bör tas upp, redovisas i
det följande.

Nettot av de förslag till anslagsförändringar som
beslutades med anledning av årets ekonomiska vår-
proposition uppgick till 8 894 miljoner kronor. An-
slagsförändringarna i detta förslag till tilläggsbudget
uppgår netto till en ökning med 2 756 miljoner kro-
nor.

De föreslagna ökningarna av anslag uppgår till to-
talt 3 169 miljoner kronor. Anslagsökningarna finan-
sieras på tre sätt; genom minskning av anslag inneva-
rande år, indragning av anslagsbehållningar eller
genom ökade inkomster. Minskningarna av 1997 års
anslag uppgår till totalt 413 miljoner kronor. In-
dragningarna av anslagsbehållningar uppgår till
sammanlagt 188 miljoner kronor. På miljöområdet
finansieras vissa utgifter genom ökade inkomster från
Europeiska gemenskapen, ca 10 miljoner kronor. De
föreslagna finansieringarna redovisas i anslutning till
respektive förslag.

På vissa regelstyrda anslag beräknas nu högre ut-
gifter än tidigare i huvudsak som ett resultat av den
nya ekonomiska bilden. Detta gäller främst anslagen
assistansersättning på utgiftsområde 9 och arbetslös-
hetsersättning på utgiftsområde 13. Regeringens be-
dömer att det i nuläget inte är möjligt att finansiera
dessa ökade utgifter.

Den samlade bedömningen av statsbudgetens in-
komster, utgifter och budgeteringsmarginal under år
1997 påverkas vid sidan av förslagen i tilläggsbudget

också i hög grad av den makroekonomiska bedöm-
ningen och av andra underliggande faktorer. Sam-
mantaget beräknas nu utgifterna under utgiftsområ-
dena inklusive statsskuldsräntor till 680 miljarder
kronor. Budgeteringsmarginalen beräknas till 8,9
miljarder kronor, vilket är 1,0 miljard kronor lägre
än i vårpropositionen. En mer detaljerad redovisning
och uppföljning av statsbudgetens inkomster och ut-
gifter inklusive förslagen i tilläggsbudget för år 1997
återfinns i avsnitt 4.4.

5.2 Utgiftsområde 1
Rikets styrelse

D 3 Sametinget

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 10 497 000
kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget D3. Sametinget ökas med 2 000 000 kro-
nor. Finansiering sker genom att det under utgifts-
område 23 uppförda ramanslaget B2. Stöd till jord-
brukets rationalisering minskas med motsvarande
belopp.

Sametinget har sedan starten ansett sig vara under-
budgeterat och har för år 1997 begärt ett tilläggsan-
slag. Med anledning härav gav Jordbruksdeparte-
mentet Riksrevisionsverket i uppdrag att göra en
analys av Sametingets resursbehov. RRV, som redo-
visade sitt uppdrag den 5 augusti 1997, har funnit att
Sametingets anslagstilldelning i förhållande till ålagda
uppgifter inte är tillräcklig för innevarande budgetår,

107

PROP. 1997/98:1

utan att ytterligare ca 2,5 miljoner kronor borde till-
skjutas.

Beloppet inkluderar dock ett årligt bidrag om
500 000 kronor för nästa val till Sametinget, vilket
enligt regeringen bör anslås först från år 1998.

Med beaktande av RRV:s analys föreslår rege-
ringen att 2 miljoner kronor tillförs anslaget inneva-
rande år.

E 2 Presstöd

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
521 579 000 kronor.

Regeringens förslag:

Ett tillfälligt driftsstöd införs och fördelas under åren
1997 och 1998. Stödet lämnas efter ansökan till de
dagstidningar som får allmänt driftsstöd.

Även tidning som får begränsat driftsstöd eller
driftsstöd i särskilt fall kan, efter ansökan, lämnas
tillfälligt driftsstöd. Detsamma skall gälla för elek-
troniskt distribuerade dagstidningar.

En dagstidning som får reducerat driftsstöd är inte
berättigad till tillfälligt driftsstöd.

Stödbeloppen varierar främst med hur många
nummer av en tidning som ges ut varje vecka och
storleken på tidningarnas allmänna driftsstöd. Stödet
får uppgå till totalt högst 52 miljoner kronor under
åren 1997 och 1998 och skall finansieras inom nuva-
rande ram för presstödet.

I maj 1997 överlämnade Presstödsnämndens kansli
en promemoria till regeringen angående behov av
åtgärder inom driftsstödet (Ku97/1494/RTV). I pro-
memorian föreslås att ett tillfälligt driftsstöd införs.
Promemorian har remissbehandlats. Ett tjugotal re-
missinstanser har lämnat synpunkter, och många är
positiva till förslaget.

Förslaget i promemorian överensstämmer med re-
geringens förslag.

Statens direkta insatser för dagspressen har som
mål att värna mångfalden på dagspressmarknaden. I
det avseendet är konkurrensen mellan dagstidningar
central, särskilt regionalt. Presstödet har bidragit till
att bevara en viss yttre mångfald av dagstidningar,
dvs. att det finns flera olika tidningar inom en region.
Regeringen anser att vissa åtgärder är nödvändiga för
att möta de ekonomiska svårigheter som redovisats i
branschen för år 1996. Inga förändringar föreslås i
de nu gällande presstödsreglerna.

Många tidningar med driftsstöd har drabbats hårt
av upplageminskningarna bl.a. till följd av att drifts-
stödets storlek bestäms med utgångspunkt i uppla-
gans storlek. Det är stor risk att om inga åtgärder

vidtas så kommer flera dagstidningar att hamna i en
sådan ekonomisk kris att den fortsatta utgivningen
hotas. Dagens situation för dagspressen är både en
följd av den aktuella konjunkturnedgången och en
strukturell förändring i branschen. Den snabba me-
dieutvecklingen, där TV och radio förändras och nya
medieformer träder in på arenan, påverkar dagspres-
sens konkurrenssituation. De sjunkande upplagorna
de senaste åren är ett hot mot en bibehållen mång-
fald inom dagspressen och försvårar anpassningen till
de nya förutsättningarna på medieområdet.

Det tillfälliga driftsstödet skall vara ett bidrag till
att lösa de akuta ekonomiska problem som många
tidningar med allmänt driftsstöd har. Stödet skall
lämnas efter ansökan till Presstödsnämnden. Även en
tidning som får begränsat driftsstöd eller driftsstöd i
särskilt fall kan lämnas tillfälligt driftsstöd efter an-
sökan. Detsamma skall gälla för elektroniskt distri-
buerade dagstidningar. En dagstidning som får redu-
cerat driftsstöd är inte berättigad till tillfälligt
driftsstöd.

Det är regeringens uppgift att besluta om fördel-
ningen av det tillfälliga driftsstödet för olika dagstid-
ningskategorier. Presstödsnämnden skall besluta om
stöd till enskilda tidningsföretag. Beloppen grundar
sig på Presstödsnämndens beräkningar och är inte
beroende av hur stor upplaga tidningen har. Skälet
för detta är att en tidnings kostnader för att vända en
negativ upplagetrend inte nödvändigtvis hänger
samman med storleken på den totala upplagan. Ett
annat skäl är att stödformen är tillfällig och att peng-
arna skall kunna utbetalas så snart som möjligt. Ad-
ministrationen kring utbetalningarna bör därför be-
gränsas.

Regeringens avsikt är att göra följande fördelning
av det tillfälliga driftsstödet:

-  för en högfrekvent storstadstidning som berätti-
gar till allmänt driftsstöd under maximibeloppet
får tillfälligt driftsstöd lämnas med 1 000 000
kronor för år 1997 och med 900 000 kronor för
år 1998. För en högfrekvent storstadstidning som
berättigar till allmänt driftsstöd med maximibe-
loppet får tillfälligt driftsstöd lämnas med
4 000 000 kronor för år 1997 och 3 000 000
kronor för år 1998.

-  för en högfrekvent dagstidning som berättigar till
allmänt driftsstöd under maximibeloppet får till-
fälligt driftsstöd lämnas med 400 000 kronor för
år 1997 och 350 000 kronor för år 1998. För en
högfrekvent dagstidning som berättigar till all-
mänt driftsstöd med maximibeloppet får tillfälligt
driftsstöd lämnas med 800 000 kronor för år
1997 och 700 000 kronor för år 1998.

-  för en medelfrekvent dagstidning som berättigar
till allmänt driftsstöd under maximibeloppet får
tillfälligt driftsstöd lämnas med 300 000 kronor
för år 1997 och 250 000 kronor för år 1998. För
en medelfrekvent dagstidning som berättigar till

108

PROP. 1997/98:1

allmänt driftsstöd med maximibeloppet får till-
fälligt driftsstöd lämnas med 600 000 kronor för
år 1997 och 500 000 kronor för år 1998.

-  för en lågfrekvent dagstidning som berättigar till
allmänt driftsstöd, kommer ut en eller två gånger
per vecka och har en abonnerad upplaga om
minst 7 000 exemplar, får tillfälligt driftsstöd
lämnas med 300 000 kronor för år 1997 och
250 000 kronor för år 1998.

-  för en lågfrekvent dagstidning som berättigar till
allmänt driftsstöd och har en abonnerad upplaga
som är lägre än 7 000 exemplar får tillfälligt
driftsstöd lämnas med 250 000 kronor för år
1997 och 200 000 kronor för år 1998.

-  för en dagstidning som berättigar till begränsat
driftsstöd och för en tidning som berättigar till
driftsstöd i särskilt fall kan tillfälligt driftsstöd
lämnas. Storleken på stödet bestäms av
Presstödsnämnden efter vad som i det enskilda
fallet är skäligt. Stödbeloppet får dock inte över-
stiga 250 000 kronor för år 1997 och 200 000
kronor för år 1998. Detsamma skall gälla för
elektroniskt distribuerade dagstidningar som får
driftsstöd.

Stödet får uppgå till totalt högst 52 miljoner kronor
under åren 1997 och 1998 och skall finansieras inom
nuvarande anslag för presstödet.

A 6 Finansinspektionen

1 statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 110 105 000
kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A6. Finansinspektionen ökas med
1 500 000 kronor. Finansiering sker genom att det
under utgiftsområde 14 uppförda ramanslaget Dl.
Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket minskas med
motsvarande belopp.

5.3 Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och
finansförvaltning

A1 Konjunkturinstitutet

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 29 208 000
kronor.

Som anges i volym 2 i denna proposition har Finans-
inspektionens handläggningstider för auktorisations-
ärenden ökat. Detta problem har inspektionen en-
dast delvis kunnat hantera inom ramen för givna re-
surser. Vidare konstateras att antalet platsbesök hos
instituten under tillsyn inte är tillfredsställande. Det
föreligger också en risk att effekten av inspektionens
uppföljning av den operativa tillsynen stannar på fö-
retagsledarnivå och inte leder till önskade effekter i
instituten som helhet. Enligt regeringens bedömning
bör inspektionen göra särskilda satsningar vad gäller
riskhanteringsfrågor, tillse att det utförs ett ökat an-
tal platsbesök hos instituten under tillsyn samt vidta
åtgärder för att minska handläggningstiderna för
auktorisationsärenden. Mot denna bakgrund föreslår
regeringen att inspektionen får en engångsvis an-
slagsökning med 1 500 000 kronor.

A 8 Riksgäldskontoret:
Förvaltningskostnader

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 83 348 000
kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget Al. Konjunkturinstitutet ökas med
1 000 000 kronor. Finansiering sker genom att det
under utgiftsområde 14 uppförda ramanslaget Dl.
Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket minskas med
motsvarande belopp.

Regeringens förslag:

Anslaget A8. Riksgäldskontorets: Förvaltningskost-
nader ökas med 2 500 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget A9. Riksgäldskontoret: Kostna-
der för upplåning och låneförvaltning minskas med
motsvarande belopp.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att Kon-
junkturinstitutets anslag utökas i syfte att stärka den
makroekonomiska kompetensen vid institutet. Rege-
ringen menar att det är angeläget att vissa satsningar
sker redan under år 1997. Mot denna bakgrund an-
ser regeringen att Konjunkturinstitutets anslag även
år 1997 bör utökas med 1 miljon kronor.

Hushållsupplåningen innebär en kostnadseffektiv
upplåning för staten jämfört med alternativa upplå-
ningsformer. Som en följd av att Riksgäldskontorets
upplåning på hushållsmarknaden minskat både i ab-
soluta tal och mätt som marknadsandelar har statens
besparingar genom denna upplåning minskat under
de senaste åren. Riksgäldskontoret har därför under
året sett över produktutbud och säljkanaler. Översy-
nen visade bl.a. att Riksgäldskontoret genom inlå-

109

PROP. 1997/98:1

ning i egen regi skulle kunna erbjuda en konkurrens-
kraftig sparform samtidigt som det skulle innebära
en kostnadseffektiv upplåning för staten. I samband
med vårpropositionen (1996/97:150) beslöt riksda-
gen att genom en ändring av bankrörelselagen ge
Riksgäldskontoret möjlighet att ta emot inlåning på
konto från allmänheten i egen regi.

Riksgäldskontorets ursprungliga planer innebar
att en del av administrationen för denna nya spar-
form skulle upphandlas externt. Kostnaderna för in-
köp av dessa externa tjänster skulle då ha belastat
anslaget A9. Kostnader för upplåning och låneför-
valtning. Närmare utredning har dock visat att detta
ej är en framkomlig väg, vilket innebär att detta arbe-
te istället måste utföras inom Riksgäldskontoret.
Medel behöver därför föras från anslaget A9. Kost-
nader för upplåning och låneförvaltning till anslaget
A8. Förvaltningskostnader.

Regeringens förslag:

Anslaget F7. Diverse kostnader för rättsväsendet
ökas med 14 000 000 kronor. Finansiering sker ge-
nom att anslaget F6. Rättshjälpskostnader minskas
med motsvarande belopp.

Regeringen bedömer nu att utgifterna på anslaget F7.
Diverse kostnader för rättsväsendet kommer att
uppgå till 24 222 000 kronor, vilket innebär att an-
slaget behöver höjas med 14 000 000 kronor. Detta
beror dels på en felbudgetering inför år 1997 (ca
8 800 000 kronor), dels på att anslagsbelastningen
blivit större än beräknat (ca 5 200 000 kronor). Vil-
ka åtgärder regeringen avser att vidta med anledning
av den ökade anslagsbelastningen redovisas under
utgiftsområde 4 Rättsväsendet i denna proposition.

5.4 Utgiftsområde 4
Rättsväsendet

F 1 Brottsförebyggande rådet

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 25 355 000
kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget Fl. Brottsförebyggande rådet ökas med
9 000 000 kronor. Finansiering sker genom att an-
slaget Dl. Kriminalvården minskas med motsvaran-
de belopp.

5.5 Utgiftsområde 6
Totalförsvar

B 3 Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
1 141 578 000 kronor. Av detta anslag avser
232 451 000 kronor skyddsrum.

Från och med den 1 januari 1996 övertog Brotts-
förebyggande rådet (BRÅ) hela produktionen av
rättsstatistiken från Statistiska centralbyrån. Kostna-
derna för att ta över och utveckla rättsstatistiken har
blivit betydligt högre än beräknat. Huvudorsaken är
att kostnaderna för att bygga upp en ny databas har
blivit högre än vad som kunde förutses. För att täcka
de ökade utgifterna behöver BRÅ en anslagshöjning
med 9 000 000 kronor.

F 7 Diverse kostnader för rättsväsendet

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 10 222 000
kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget B3. Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst ökas med 50 000 000 kronor för att
infria gjorda åtaganden avseende skyddrumsbyggan-
de. Finansiering sker genom att anslaget Al. Försvar-
smakten minskas med motsvarande belopp.

I statsbudgeten för budgetåret 1995/96 fanns för
byggande av skyddsrum m.m. ett under fjärde hu-
vudtiteln uppfört förslagsanslag D2. Skyddsrum
m.m. Anslaget, som uppgick till 681 509 000 kro-
nor, underutnyttjades med drygt 130 miljoner kro-
nor. Skälet härtill var att skyddsrumsbyggandet i
kommunerna inte påbörjats i den utsträckning som
planerats, varför betalningsutfall kommer att ske un-
der innevarande och kommande budgetår. Anslaget
D2. Skyddsrum m.m. var uppfört som ett förslagsan-
slag, varför medel inte kunnat föras till anslaget B3.
Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst.

Regeringen föreslår att Statens räddningsverk, för
att infria gjorda åtaganden, tillförs ytterligare 50
miljoner kronor för innevarande budgetår för
skyddsrumsbyggande under ramanslaget B3. Funk-
tionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. För

110

PROP. 1997/98:1

budgetåret 1998 föreslås i denna proposition ytterli-
gare 30 miljoner kronor till samma anslag och för
budgetåret 1999 beräknas ytterligare 40 miljoner
kronor för ändamålet.

ring sker genom att anslaget A6. Utresor för avvisade
och utvisade minskas med motsvarande belopp.

5.6 Utgiftsområde 7

Internationellt bistånd

A 1 Biståndsverksamhet

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett reservationsanslag på
9 799 093 000 kronor.

Regeringens förslag:

Regeringen föreslår ett bemyndigande att för vissa
länder fastställa utfästelseramen till fem gånger land-
ramen för budgetåret 1995/96 omräknad på 12-
månadersbasis.

Från anslaget finansieras även polismyndigheternas
arbete med att ta emot ansökningar om uppehållstill-
stånd, som inte avser asyl, och ansökningar om med-
borgarskap enligt lagen (1950:382) om svenskt med-
borgarskap. Statens invandrarverk tar över denna
verksamhet fr.o.m. den 1 oktober 1997. I samband
med verksamhetsövergången kommer en större del
av personalen än vad som kunde förutsägas i sam-
band med budgetpropositionen för år 1997 att följa
med till Statens invandrarverk. Endast hälften av
denna personal bedöms kunna beredas plats i verkets
organisation, vilket ger ökade awecklingskostnader
under år 1997.

A 4 Utlänningsnämnden

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 66 675 000
kronor.

För att understryka långsiktigheten i Sveriges utveck-
lingssamarbete kan regeringen med stöd av ett gene-
rellt bemyndigande från riksdagen bemyndiga Styrel-
sen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) att
göra utfästelser om fleråriga insatser i programlän-
der för vilka landstrategier eller motsvarande fast-
ställts. I syfte att minska reservationerna i det bilate-
rala biståndet, har för budgetåret 1997 landramarna
för vissa programländer sänkts. Detta påverkar utfäs-
telseutrymmet och har i vissa fall lett till att summan
av gjorda åtaganden kommit att överstiga utfästelse-
ramen om fem gånger gällande landram.

Regeringen föreslår därför ett bemyndigande att
för vissa länder fastställa utfästelseramen till fem
gånger landramen för budgetåret 1995/96 omräknad
på 12-månadersbasis.

Regeringens förslag:

Anslaget A4. Utlänningsnämnden ökas med
1 500 000 kronor för att täcka ökade kostnader för
förtroendeläkare för budgetåret 1997. Finansiering
sker genom att anslaget A5. Rättshjälp i utlänningsä-
renden minskas med motsvarande belopp.

5.7 Utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar

A 1 Statens invandrarverk

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 506 603 000
kronor.

Många av de asylsökande som kommit till Sverige
under de senaste åren har varit med om traumatiska
upplevelser. De långa väntetiderna på förläggning
eller i eget boende medför också stora påfrestningar
för den enskilde. Detta sammantaget har inneburit
behov av att anlita förtroendeläkare, främst för att
bedöma psykiska problem. På grund av ärendenas
komplexitet har Utlänningsnämnden under budget-
året 1997 även haft en högre medverkan av ledamö-
ter än beräknat. För att inte inskränka nämndens
möjligheter att skyndsamt avgöra ärenden föreslår
regeringen att ytterligare 1 500 000 kronor anvisas
på tilläggsbudget för budgetåret 1997.

B 5 Kommunersättningar vid flykting-
mottagande

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
1 160 591 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget Al. Statens invandrarverk ökas med
4 000 000 kronor för att täcka kostnader för av-
veckling av personal för budgetåret 1997. Finansie-

111

PROP. 1997/98:1

Regeringens förslag:

Anslaget B5. Kommunersättningar vid flyktingmot-
tagandet ökas med 110 000 000 kronor för att täcka
beräknat underskott för budgetåret 1997. Finansie-
ring sker genom minskningar av anslaget A6. Utresor
för avvisade och utvisade med 30 000 000 kronor,
anslaget Bl. Särskilda insatser i invandrartäta områ-
den med 70 000 000 kronor samt av anslaget B2.
Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism med
10 000 000 kronor.

5.8 Utgiftsområde 9

Hälsovård, sjukvård och social
omsorg

A 1 Sjukvårdsförmåner m.m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
15 637 000 000 kronor. På tilläggsbudget i samband
med den ekonomiska vårpropositionen för inneva-
rande år beslutade riksdagen att minska anslaget med
125 000 000 kronor. Den nya anslagsnivån är där-
med 15 512 000 000 kronor.

Genom anslaget lämnas statlig ersättning till kom-
muner och landsting för att kompensera dessa för
kostnader för flyktingar och vissa andra utlänningar
med uppehållstillstånd. Ersättningarna utgår enligt
förordningen (1990:927) om statlig ersättning för
flyktingmottagande m.m. Anslagsbelastningen beror
i första hand på antalet mottagna flyktingar och de-
ras ålders- och hälsostatus.

Under de senaste åren har antalet asylsökande
minskat kraftigt. Trots detta har många tvingats vän-
ta i Invandrarverkets mottagningssystem på att få
slutligt besked om sina ansökningar om uppehållstill-
stånd. Sedan vägledande beslut nu fattats i överpröv-
ningsinstanserna har betydligt fler fått stanna i Sveri-
ge och tagits emot i kommunerna än vad som
tidigare förutsetts.

Främst det stora antalet flyktingar från f.d. Jugo-
slavien har medfört att kommunerna tagit emot
många äldre och funktionshindrade. Enligt gällande
ersättningsregler har kommunerna rätt till kompen-
sation för de utlägg kommunerna har för dessa flyk-
tingar enligt socialtjänstlagen. Årets ersättningsutbe-
talningar uppgår till 250 procent av de anslagsmedel
som avsatts för ändamålet.

Sammantaget kommer ersättningarna till kom-
muner och landsting innevarande budgetår att över-
stiga anvisade medel med 225 miljoner kronor. Ge-
nom att regeringen medger en anslagskredit på 10
procent återstår ca 110 miljoner kronor att finansie-
ra.

Indragningen på anslaget Bl. Särskilda insatser i
invandrartäta områden innevarande budgetår be-
döms inte påverka det fortsatta arbetet. För år 1998
föreslås anslaget tillföras ytterligare medel jämfört
med år 1997. Därmed möjliggörs även fortsättnings-
vis det långsiktiga utvecklingsarbete som är nödvän-
digt för en positiv utveckling av dessa bostadsområ-
den.

Regeringens förslag:

Anslaget Al. Sjukvårdsförmåner m.m. för år 1997
reduceras med 130 000 000 kronor till
15 382 000 000 kronor, medan anslaget A2. Bidrag
till hälso- och sjukvård ökas med 75 000 000 kronor
till 983 150 000 kronor och anslaget C5. Statens in-
stitutionsstyrelse ökas med 55 000 000 kronor.

Den 1 januari 1997 slopades förmånen med kost-
nadsfria läkemedel vid vissa sjukdomar. Patienter
som saknar sjukdomsinsikt och för vilka bristande
medicinering kan innebära fara för deras eller annans
liv och hälsa, har med anledning härav även fortsätt-
ningsvis under vissa förutsättningar erhållit sådana
läkemedel kostnadsfritt. De läkemedel som det är
fråga om hanteras av sjukhusapoteken på samma
sätt som läkemedel inom sluten vård. Kostnaderna
för dessa läkemedel, vilka således inte belastar den
statliga läkemedelsförmånen utan belastar landsting-
en, beräknas år 1997 uppgå till 75 miljoner kronor.
För att kompensera landstingen för dessa kostnader
som annars skulle ha belastat den statliga läkeme-
delsförmånen, reduceras anslaget Al. Sjukvårdsför-
måner m.m. med 75 miljoner kronor för år 1997 och
motsvarande belopp tillförs anslaget A2. Bidrag till
hälso- och sjukvård inom samma utgiftsområde. Åt-
gärden är föranledd av den överenskommelse som
nyligen träffats mellan staten och Landstingsförbun-
det om särskilt statsbidrag till landstingen för läke-
medelsförmånens kostnader år 1998 m.m.

A 5 Bidrag till WHO

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 32 780 000
kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A5. Bidrag till WHO ökas med 6 320 000
kronor för att täcka det beräknade överskridandet
för budgetåret 1997. Finansiering sker genom in-

112

PROP. 1997/98:1

dragning av projektmedel på äldreanslag huvudsakli-
gen från budgetåret 1995/96.

Utgiften som belastar anslaget utgörs av Sveriges
medlemsavgift till Världshälsoorganisationens
(WHO) reguljära verksamhet. Avgiftens storlek fast-
ställs i US-dollar av WHO:s beslutande församling
och skall betalas vid innevarande års slut. Utfallet på
anslaget beräknas bli 39 062 000 kronor, vilket in-
nebär ett överskridande i jämförelse med budgeten
med 6 282 000 kronor. Med hänsyn till rådande
osäkerhet om kursutvecklingen anser regeringen att
anslaget bör tillföras 6 320 000 kronor.

B 7 Kostnader för statlig assistans-
ersättning

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
3 663 000 000 kronor. På tilläggsbudget i samband
med den ekonomiska vårpropositionen för inneva-
rande år beslutade riksdagen att öka anslaget med
475 000 000 kronor. Den nya anslagsnivån är där-
med 4 138 000 000 kronor.

C 5 Statens institutionsstyrelse

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 507 720 000
kronor.

Regeringens förslag:

Ytterligare 65 000 000 kronor anvisas under anslaget
C5. Statens institutionsstyrelse för att täcka det be-
räknade överskridandet för budgetåret 1997. Finan-
sieringen sker genom att anslaget Al. Sjukvårdsför-
måner m.m. minskas med 55 000 000 kronor samt
genom att anslaget A9. Folkhälsoinstitutet minskas
med 10 000 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget B7. Statlig assistansersättning ökas med
338 000 000 kronor för att täcka det beräknade
överskridandet för budgetåret 1997.

Den statliga assistansersättningen, som infördes år
1994, är ett ekonomiskt stöd till personlig assistans
för personer med stora funktionshinder.

Från den 1 juli 1996 gäller vissa ändringar i lag-
stiftningen om assistansersättning. Dessa ändringar
gjordes i syfte att uppnå besparingar och en bättre
kontroll över utgifterna. Regeringen har vidare i den
ekonomiska vårpropositionen föreslagit vissa ytterli-
gare åtgärder i syfte att minska utgiftsutvecklingen.
Åtgärderna innebär dels en schablonisering av timer-
sättningen till 164 kronor, dels ett kommunalt finan-
sieringsansvar för de första 20 assistanstimmarna per
vecka för alla personer som uppbär assistansersätt-
ning.

Anslagsnivån för budgetåret 1997 var ursprungli-
gen 3 663 000 000 kronor men utökades enligt riks-
dagens beslut efter förslag i den ekonomiska vårpro-
positionen med 475 000 000 kronor.

Enligt den bedömning som regeringen nu gör
kommer anslaget, trots redan vidtagna åtgärder, att
överskridas med 338 000 000 kronor. Utgiftsutveck-
lingen beror på att såväl personkretsen som det ge-
nomsnittliga antalet assistanstimmar ökat stadigt un-
der innevarande år.

Statens institutionsstyrelse (SiS) bildades den 1 juli
1993 som central förvaltningsmyndighet för de hem
som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda be-
stämmelser om vård av unga (särskilda ungdoms-
hem) samt 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård
av missbrukare i vissa fall (LVM-hem). Från och med
1 april 1994 övertog SiS det formella huvudmanna-
skapet från landsting och kommuner för de institu-
tioner som bedömdes motsvara efterfrågan av vård-
platser.

Sedan det statliga övertagandet har efterfrågan på
LVM-placeringar minskat kraftigt, vilket gett mins-
kade intäkter och förorsakat ekonomiska problem.
Före det statliga övertagandet fanns drygt 1 300 plat-
ser vid LVM-hem. SiS övertog cirka 1 000 LVM-
platser som succesivt minskats till idag cirka 480. SiS
har genomfört olika åtgärder för att få verksamheten
i ekonomisk balans. Bland annat har fyra institutio-
ner avvecklats och antalet platser vid andra institu-
tioner har minskats. Emellertid har det skett en fort-
satt nedgång vad gäller efterfrågan av vård vid LVM-
hemmen. Nuvarande prognos pekar på ett framtida
platsbehov på ca 300 platser.

För att öka intäkterna har ett nytt avgiftssystem
införts. Om avgiftsnivån avviker alltför mycket från
riksgenomsnittet för liknande institutioner som drivs
av andra huvudmän riskerar detta att ytterligare
minska efterfrågan och därmed ge lägre avgiftsintäk-
ter. Vidare har SiS beslutat om ett nytt budgetsystem
som syftar till att få bättre överenstämmelse mellan
de medel som institutionerna tilldelas och antal fak-
turerade vårddygn.

Anpassningen av verksamheten till efterfrågan är
förenad med kostnader och tar även viss tid att ge-
nomföra. Vid nedläggning av institutioner finns
kostnaderna kvar upp till 18 månader, samtidigt som
intäkter i form av avgifter minskar eller i vissa fall
helt försvinner.

Regeringen gav i juni 1997 SiS i uppdrag att sna-
rast inleda en fortsatt avveckling av nuvarande över-
kapacitet inom missbrukarvården. Regeringen har
för avsikt att ge en särskild utredare i uppdrag att

113

PROP. 1997/98:1

genomföra en översyn av SiS styrning, ledning, orga-
nisation och framtida platsbehov.

SiS har påbörjat den fortsatta omstruktureringen
av vården med inriktning att redan vid årsskiftet ha
avvecklat överkapaciteten inom LVM-vården. Dock
kvarstår vissa eftersläpande kostnader under nästa
budgetår.

De beräknade kostnaderna för den beslutade av-
vecklingen är cirka 85 miljoner kronor, varav SiS be-
räknar att inom ramen för egna besparingar klara 20
miljoner kronor. Av resterande omställningskostna-
der avser cirka 40 miljoner kronor personalkostnader
och cirka 20 miljoner kronor lokalkostnader.

Regeringen bedömer att de åtgärder som SiS ge-
nomfört för att effektivisera och omstrukturera vår-
den vid institutionerna varit nödvändiga. SiS bör
även fortsättningsvis lägga största vikt vid att få till
stånd en balans mellan den vård som efterfrågas och
tillgängliga resurser. Trots att myndigheten genom-
fört kraftfulla åtgärder för att få verksamheten i eko-
nomisk balans behövs ytterligare medel för inneva-
rande budgetår.

ståndsbeloppen uppgick i juni 1997 till 13,7 miljoner
kronor.

Vidare har transaktionerna mellan kronofogde-
myndigheterna, Riksskatteverket och Riksförsäk-
ringsverket påbörjats först under maj och juni 1997.
Riksförsäkringsverket har därför svårt att bedöma
omfattningen av dessa återbetalningar för resten av
året. Transaktionerna avser skulder från det gamla
bidragsförskottssystemet. De första indrivningsären-
dena från det nya systemet för underhållsstöd läm-
nades till kronofogden först i slutet av juni 1997. Det
går därför inte att nu uppskatta vilka belopp som är
möjliga att driva in.

Enligt Riksförsäkringsverket är det inte möjligt att
få en klar bild av anslagsbelastningen förrän man
kan se hur stor andel av anståndsärendena som
kommer att betalas och vilka ränteintäkter de gene-
rerar, hur kravverksamheten i såväl det gamla som i
det nya systemet fungerar och i vilken omfattning det
sker beteendeförändringar i utnyttjandet av systemet.
Riksförsäkringsverket beräknar dock i sin senaste
prognos att anslaget kommer att överskridas med ca
590 miljoner kronor. Mycket litet talar för att över-
skridandet kommer att bli lägre. På tilläggsbudgeten
för 1997 bör därför 588 550 000 kronor tillföras an-
slaget A3. Underhållsstöd.

5.9 Utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

A 3 Underhållsstöd

1 statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på

2 411 450 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A3. Underhållsstöd ökas med 588 550 000
kronor för att täcka det beräknade överskridandet
för budgetåret 1997. Finansieringen av överskridan-
det skall ske genom att anslaget justeras ned under de
kommande fyra åren.

5.10 Utgiftsområde 13
Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet

A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
34 088 334 000 kronor. Riksdagen beslutade på
tilläggsbudget år 1997 att öka anslaget med
5 556 000 000 kronor (prop. 1996/97:150, yttr.
1996/97: AU7y, bet. 1996/97:FiU20, rskr.
1996/97:284). Ny anslagsnivå enligt beslutet är såle-
des 39 644 334 000 kronor.

Enligt Riksförsäkringsverkets senaste redovisning av
anslagsbelastning och prognos, som bygger på utfal-
let under första halvåret 1997, beräknas anslaget A3.
Underhållsstöd att överskridas med ca 590 miljoner
kronor år 1997.

De nya reglerna för underhållsstöd började gälla
den 1 februari 1997. Reglerna innehåller flera kom-
ponenter som har gjort anslagsberäkningen för år
1997 mindre osäker. Dock kvarstår en viss osäker-
het, bl.a. beroende på att andelen bidragsskyldiga
som fått anstånd med återbetalningen förväntas öka
ytterligare. I juni i år hade närmare 35 000 (8,7 pro-
cent) av de bidragsskyldiga sådant anstånd. An-

Regeringens förslag:

Anslaget Al. Bidrag till arbetslöshetsersättning ökas
med 1 585 000 000 kronor för att täcka det beräk-
nade överskridandet för budgetåret 1997.

Regeringen bedömer att arbetslösheten kommer att
minska i en mindre omfattning under år 1997 än vad
som antogs i 1997 års ekonomiska vårproposition
och i budgetpropositionen för år 1997. För inneva-
rande budgetår beräknar regeringen att den öppna
arbetslösheten kommer att uppgå till 8,4 procent,
vilket överstiger den bedömning som gjordes i den

114

PROP. 1997/98:1

ekonomiska vårpropositionen med 0,5 procentenhe-
ter. Den högre arbetslösheten medför att belastning-
en på anslaget för bidrag till arbetslöshetsersättning
ökar under innevarande budgetår.

Utgifterna för den tillfälliga avgångsersättningen
belastar ramanslaget för bidrag till arbetslöshetser-
sättning. Erbjudandet om tillfällig avgångsersättning
vänder sig till personer som har fyllt 60 år och som
har fått arbetslöshetsersättning eller deltagit i en ar-
betsmarknadspolitisk åtgärd i minst 12 månader un-
der tiden fr.o.m. den 1 januari 1996 t.o.m. den 15
april 1997. Dessa personer har möjlighet att utan
krav på aktivt arbetssökande få tillfällig avgångser-
sättning fram till pensionen. Erbjudandet om tillfällig
avgångsersättning gäller under andra halvåret 1997.
Många äldre arbetslösa har valt att ansöka om till-
fällig avgångsersättning och regeringen bedömer där-
för att utbetalningarna av tillfällig avgångsersättning
kommer att öka i jämförelse med vad som tidigare
antogs i den ekonomiska vårpropositionen.

Regeringen anser mot denna bakgrund att ansla-
get Al. Bidrag till arbetslöshetsersättning skall ökas
med 1 585 000 000 kronor för att därmed uppgå till
41 229 334 000 kronor.

5.11 Utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv

A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfött ett ramanslag på
25 612 727 000 kronor. Riksdagen beslutade att på
tilläggsbudget till statsbudgeten år 1997 minska
anslaget med 2 124 052 000 kronor (prop.
1996/97:150, yttr. 1996/97:AU7y, bet. 1996/97:
FiU20, rskr. 1996/97:284). Ny anslagsnivå enligt be-
slutet är således 23 488 675 000 kronor.

Nationellt program för IT-utbildning

Regeringens förslag:

Utgifterna för en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd,
ett nationellt program för IT-utbildning, bör för år
1997 få finansieras inom ramen för tillgängliga me-
del under anslaget A2. Arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder. Utgifterna år 1998 och år 1999 bör täckas av
det anslagssparande som beräknas uppstå vid ut-
gången av år 1997. Förslaget påverkar således inte
ramen för utgiftsområdet.

Det råder i dag en stor brist på kompetent och yr-
kesutbildad personal inom IT-området. Detta gäller
bl.a. programmerare, applikationsutvecklare och

nätverkstekniker. Denna brist finns inom de flesta
företag och organisationer och leder till konkurrens
om arbetskraft vilket ökar riskerna för inflationsdri-
vande löneökningar och därmed kan vara ett hinder
för tillväxt för många företag. Ett flertal av dessa ar-
beten kan enligt IT-branschen utföras av icke hög-
skoleutbildad personal. Utbudet och inriktningen av
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste stän-
digt anpassas till utvecklingen på arbetsmarknaden.

Regeringen har därför med Industriförbundet och
företrädare för IT-företagen kommit överens om ett
nationellt program för IT-utbildning. Utbildningen
bör drivas i projektform inom ramen för arbets-
marknadsutbildningen och beräknas omfatta 10 000
personer under perioden fr.o.m. den 1 december
1997 t.o.m. år 1999. Målgruppen för satsningen bör
främst vara arbetslösa men också anställda som har
behov av att förnya eller byta arbetsuppgifter kan
komma i fråga. Utbildningsbidrag bör lämnas till de
arbetslösa under studietiden. Lönekostnaden för re-
dan anställda bör dock bäras av arbetsgivaren. Ut-
bildningen förutsätter ingen formell förkunskap. Det
viktiga är fallenhet och intresse. Vid urvalet till ut-
bildningen bör särskild hänsyn tas dels till kvinnor
som ett led i att bryta den könsuppdelade arbets-
marknaden, dels till invandrare då utbildningen inte
förutsätter fullständiga kunskaper i svenska språket.
Regeringen kommer kontinuerligt att följa effekterna
och utfallet av utbildningen under den aktuella peri-
oden.

Utgifterna för projektet beräknas till 17 miljoner
kronor under budgetåret 1997, till 681 miljoner kro-
nor under budgetåret 1998 och 573 miljoner kronor
under budgetåret 1999. Regeringen föreslår att dessa
utgifter får finansieras inom ramen för tillgängliga
medel under anslaget A2. Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.

För innevarande budgetår skall Arbetsmarknads-
verket (AMV) inom ramen för tilldelade medel under
anslaget A2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i ge-
nomsnitt ge minst 207 000 personer per månad
lämplig sysselsättning. Regeringen bedömer dock att
AMV kommer att ha svårt att nå upp till denna om-
fattning och att ett anslagssparande om ca 1 300
miljoner kronor därför kommer att uppstå vid ut-
gången av innevarande budgetår. Utgifterna för IT-
satsningen bör år 1998 och år 1999 i första hand
täckas av detta anslagssparande. För år 1997 bör fi-
nansieringen ske inom ramen för tilldelade medel
under anslaget. Regeringen vill dock poängtera att
AMV:s uppdrag att budgetåret 1997 sysselsätta
minst 207 000 personer i genomsnitt per månad
kvarstår. Skulle regeringens bedömning visa sig vara
felaktig och att anslagssparandet blir lägre än beräk-
nat återkommer regeringen till riksdagen i samband
med den ekonomiska vårpropositionen i april 1998
med förslag till finansiering av IT-satsningen. Efter-
som regeringens förslag är att åtgärden bör finansie-

115

PROP. 1997/98:1

ras inom ramen för tillgängliga medel påverkas inte
ramen för utgiftsområdet.

A 5 Vissa kostnader för avveckling av
AMU-gruppen som myndighet

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 14 917 000
kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A5. Vissa kostnader för avveckling av
AMU-gruppen som myndighet ökas med 8 792 624
kronor.

Anslaget A5. Vissa kostnader för avveckling av
AMU-gruppen som myndighet var under budgetåret
1995/96 uppfört som ett förslagsanslag. Från och
med budgetåret 1997 är anslaget ett ramanslag. Då
utgifter som skulle belastat anslaget under föregåen-
de budgetår kommit att belasta anslaget för inneva-
rande budgetår bör anslaget tillföras 8 792 624 kro-
nor.

5.12 Utgiftsområde 16
Utbildning och universitets-
forskning

B 45 Särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m.

1 statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 534 155 000
kronor.

sker genom att 43 miljoner kronor dras in från äld-
reanslag från budgetåret 1995/96 (C43. Enskilda och
kommunala högskoleutbildningar m.m., C45. Vissa
särskilda utgifter inom universitet och högskolor
m.m., C46. Övriga utgifter inom grundutbildning,
C47. Övriga utgifter inom forskning och forskarut-
bildning).

Regeringen föreslår vidare att ytterligare 97,4
miljoner kronor tillförs samma anslag. Det har visat
sig att de ordinarie ersättningsbeloppen för olika ut-
bildningsområden inte är tillräckliga för att finansie-
ra högskoleverksamheten i ett uppbyggnadsskede.
Medlen föreslås därför att användas för uppbyggnad
av högskolorna på Gotland, Södertörn och i Malmö
m.m. under budgetåren 1997-1999. Finansiering
sker genom att anslagsbehållningen på 97,4 miljoner
kronor dras in från det för budgetåret 1995/96 upp-
förda anslaget C46. Övriga utgifter inom grundut-
bildning.

Regeringen föreslår också att 19,1 miljoner kro-
nor tillförs ramanslaget B45. Särskilda utgifter inom
universitet och högskolor m.m. Medlen föreslås an-
vändas för kvalitetsarbete m.m. med anledning av
utbyggnad av högskolan. Regeringen föreslår att fi-
nansiering sker genom att anslagsbehållningen på

19,1 miljoner kronor dras in från det för budgetåret
1995/96 uppförda anslaget C43. Enskilda och kom-
munala högskoleutbildningar m.m.

C 3 Centrala studiestödsnämnden

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 276 727 000
kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget B45. Särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m. ökas med 159 500 000 kronor. Fi-
nansiering sker genom indragningar av medel på äld-
reanslag från budgetåret 1995/96.

Regeringens förslag:

Anslaget C3. Centrala studiestödsnämnden ökas med
22 000 000 kronor. Finansiering sker genom att an-
slaget Cl. Högskoleverket minskas med motsvaran-
de belopp.

Regeringen har i den ekonomiska vårpropositionen
för utgiftsområde 16 beräknat en besparing på 213
miljoner kronor år 1998 varav 43 miljoner kronor är
en engångsvis besparing. Den engångsvisa besparing-
en föreslås i budgetpropositionen för år 1998 genom-
föras som en engångsvis neddragning av anslaget
B45. Särskilda utgifter inom universitet och högsko-
lor m.m. För att besparingen inte skall få negativa
konsekvenser för verksamheten under år 1998 bör
anslaget tillföras 43 miljoner kronor. Finansiering

Satsningen på ökad utbildning inom vuxenutbild-
nings- och högskoleområdena har lett till ökat arbete
mom Centrala studiestödsnämnden (CSN). Vidare
anser regeringen att det är motiverat att anvisa me-
del för att täcka ackumulerat underskott inom CSN:s
återbetalningsverksamhet. Finansiering sker genom
att Högskoleverkets anslag minskas med 22 000 000
kronor.

116

PROP. 1997/98:1

E 1 Kostnader för Sveriges medlemsskap i
Unesco m.m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 35 828 000
kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget El. Kostnader för Sveriges medlemsskap i
Unesco m.m. ökas med 10 000 000 kronor. Finansi-
ering sker genom att anslaget Dl8. Europeisk forsk-
ningssamverkan minskas med motsvarande belopp.

Regeringen har åtagit sig att anordna en konferens
om kultur, politik och utveckling under våren 1998.
Konferensen är en uppföljning av den rapport (Vår
skapande mångfald) som presenterades av Världs-
kommissionen för kultur och utveckling 1996. Kost-
nader för konferensen beräknas till 10 miljoner kro-
nor.

och andra villkor för lånet har fastställts i ett avtal
mellan Riksgäldskontoret och Dramaten.

Dramatens bokslut per den 31 december 1996 vi-
sade en förlust på ca 24,3 miljoner kronor. Bolagets
egna kapital uppgick till 60 000 kronor.

Vid bolagsstämma i Kungliga Dramatiska Teatern
AB den 14 april 1997 fattades beslut om att inte för-
sätta bolaget i likvidation. I stället redogjorde ägaren
för sin avsikt att tillskjuta erforderligt kapital inom
den tidfrist på åtta månader som aktiebolagslagen
medger.

En lämplig form för ägartillskott är att staten
övertar nämnda lån i Riksgäldskontoret på 25 miljo-
ner kronor. Utgångspunkten är att detta skall ske på
ett sätt som inte innebär någon ökad belastning på
statsbudgeten. Det tillvägagångssätt som förordas är
att en myndighet under regeringen övertar Drama-
tens befintliga lån hos Riksgäldkontoret. Utgifterna
för räntor och amorteringar finansieras genom av-
räkning på statsbidraget till Dramaten.

Regeringen föreslår att den får riksdagens bemyn-
digande att överta Dramatens befintliga lån i Riks-
gäldskontoret.

5.13 Utgiftsområde 17
Kultur, medier, trossamfund
och fritid

B 1 Bidrag till Svenska riksteatern,
Operan, Dramatiska teatern, Dansens
Hus och Svenska rikskonserter

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett anslag på 712 254 000
kronor, varav för Dramatiska teatern 159 017 000
kronor.

5.14 Utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostads-
försörjning och byggande

A 11 Bonusränta för ungdomsbosparande

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 3 000 000
kronor.

Regeringens förslag:

Regeringen bemyndigas att överta Kungliga Drama-
tiska Teatern AB:s lån i Riksgäldskontoret.

Regeringens förslag:

Anslaget All. Bonusränta för ungdomssparande
ökas med 3 000 000 kronor. Finansiering sker ge-
nom indragning av anslagsbehållningar på det under
utgiftsområde 14 uppförda ramanslaget Dl. Stabs-
uppgifter vid Arbetsgivarverket.

Dramatiska teatern (Dramaten) drivs som ett av
svenska staten helägt aktiebolag, Kungliga Dramatis-
ka Teatern AB. Som ett led i ett åtgärdsprogram för
att stärka bolagets ekonomi godkände riksdagen hös-
ten 1996 att Dramaten fick möjlighet att lägga över
befintliga lån i Östgötabanken till Riksgäldskontoret
(prop. 1996/97:1 bet. 1996/97:KrUl, rskr. 1996/97:-
129).

Regeringen bemyndigade den 20 februari 1997
Riksgäldskontoret att lämna ett lån till Dramaten på
25 miljoner kronor. Lånet, som ersätter Dramatens
lån i Östgötabanken, skall återbetalas med fem mil-
joner kronor årligen under åren 1998 - 2000 och
med 10 miljoner kronor under år 2001. Räntevillkor

Lagen (1988:846) om ungdomsbosparande innebär
att ungdomar mellan 16 och 25 år kan påbörja ett
sparande i vissa banker eller sparkassor som kan
fortgå till och med det år spararen fyller 28 år. När
kontoinnehavaren har sparat under tre år och det
sparade kapitalet uppgår till minst 5 000 kronor, blir
kontoinnehavaren berättigad till en årlig bonusränta
på 3 procent från det sparandet började. Bonusrän-
tan bekostas av staten och betalas ut när kontoinne-
havaren begär det.

Utbetalningarna av bonusräntan uppgick per den
sista juni 1997 till 2,7 miljoner kronor. Nya progno-
ser från Riksgäldskontoret pekar på att utbetalning-

117

PROP. 1997/98:1

arna under 1997 kommer att uppgå 6 miljoner kro-
nor. Detta innebär att anslaget kan förväntas över-
skridas med 3 miljoner kronor. De ökade utbetal-
ningarna är en följd av att oväntat många ungdomar
har avslutat sina konton.

Regeringen bedömer att utrymme finns för denna
särskilda insats inom anslaget och genom att den or-
dinarie verksamheten under anslaget tar i anspråk
reservationer på det för budgetåret 1995/96 under
tionde huvudtiteln upptagna anslaget C2. Regionala
utvecklingsinsatser m.m.

5.15 Utgiftsområde 19

Regional utjämning och
utveckling

A 1 Regionalpolitiska åtgärder

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns, efter
riksdagens beslut om ändrade anslag (prop.
1996/97:150, FiU 1996/97:20, rskr. 1996/97:284),
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
1 331 017 000 kronor.

5.16 Utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård

A 2 Miljöövervakning m.m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 93 952 000
kronor.

Regeringens förslag:

Riksdagen bemyndigar regeringen att disponera
högst 500 000 000 kronor inom ramen för anslaget
Al. Regionalpolitiska åtgärder för att genomföra ett
program för regional näringspolitik och särskilda re-
gionalpolitiska åtgärder.

Regeringens förslag:

Anslaget A2. Miljöövervakning m.m. ökas med
19 984 000 kronor. Finansiering sker dels genom ett
bidrag från EU på 8 250 000 kronor dels genom in-
dragning av 10 500 000 kronor från anslagsbehåll-
ningarna på anslaget A8. Investeringsbidrag för
främjande av omställning i ekologisk hållbar inrikt-
ning från 1994/95. Finansieringen beskrivs närmare
nedan.

Anslaget för regionalpolitiska åtgärder får enligt
riksdagens beslut bl.a. användas till olika former av
regionalpolitiska företagsstöd, regionalpolitisk pro-
jektverksamhet, medfinansiering av EG:s struktur-
fondsprogram, viss central utvecklingsverksamhet
m.m.

Regeringen har nyligen påbörjat ett arbete med att
genomföra en ny regional näringspolitik. Riksdagen
har informerats om detta på annat ställe i denna
proposition (utgiftsområde 19, s. 11).

Regeringen har under innevarande år fortsatt att
tillsammans med ett stort antal regionala och cen-
trala aktörer närmare utforma den nya regionala nä-
ringspolitiken. I den regionalpolitiska proposition,
som regeringen avser att förelägga riksdagen, kom-
mer regeringen att närmare utveckla sina förslag och
anhålla om riksdagens ställningstaganden i vissa av-
seenden.

Under arbetet med den regionala näringspolitiken,
som omfattar åtgärder inom ett flertal politikområ-
den, t.ex. närings- och regionalpolitiskt motiverade
åtgärder, har ett stort antal projekt identifierats, som
bedöms kunna komma att skapa nya arbetstillfällen.
Det gäller dels projekt som förbättrar förutsättning-
arna härför i hela landet, dels projekt som främst är
inriktade mot de mest utsatta regionerna. Insatserna
bör kunna påbörjas redan under innevarande år och
avser delvis andra ändamål än de som anslaget nu får
användas till.

Naturvårdsverket och Boverket har beviljats ett bi-
drag på ungefär 8 250 000 kr från EU:s Life-fond för
metodutvecklingsprojektet ”For Sustainable Deve-
lopment - Environmental Objectives and Indicators
in Spatial Planning and Strategic Environmental As-
sessment”. De beviljade medlen kommer att admi-
nistreras av Naturvårdsverket. På statsbudgeten tas
anslag upp motsvarande det belopp Naturvårdsver-
ket erhåller från EG-budgeten. Bidraget från EU re-
dovisas på inkomsttitel 6911 Övriga bidrag från EG
som ökar med samma belopp. För utbetalning av
medlen krävs därför att anslaget ökas med 8 250 000
kronor.

Enligt bilavgasförordningen, med stöd av 9 § bil-
avgaslagen (1986:1386), tar Naturvårdsverket ut en
kontrollavgift för varje såld ny bil. Medlen redovisas
på inkomsttitel 2534 Kontrollavgift nyregistrerade
bilar. Motsvarande belopp beräknas under anslaget
A2. Miljöövervakning m.m. Under år 1997 beräknas
avgiftsinkomsterna uppgå till 17 250 000 kronor,
dvs. 1 234 000 kronor mer än det för år 1997 anvi-
sade anslaget. Regeringen föreslår därför att anslaget
för innevarande budgetår ökas med ytterligare
1 234 000 kronor.

Aktiebolaget Svensk Bilprovning utfärdar avgas-
godkännanden enligt bilavgaslagen. En avgift för av-
gasgodkännanden med stöd av förordningen
(1993:446) om vissa förrättningsavgifter för Aktie-

118

PROP. 1997/98:1

bolaget Svensk Bilprovning tas ut av tillverkaren. På
grund av ändringar i lagen och ett förväntat gemen-
samt tillverkaransvar inom EU, bör avgiften tas bort
och finansiering ske på ett annat sätt framöver. Un-
der ett övergångsskede föreslår regeringen att ytterli-
gare 10 500 000 kr anvisas under anslaget A2. Mil-
jöövervakning m.m. för bilavgasverksamheten. Detta
finansieras genom indragning av medel på det för
budgetåret 1994/95 under fjortonde huvudtiteln
uppförda reservationsanslaget A8. Investeringsbidrag
för främjande av omställning i ekologisk hållbar in-
riktning.

A 11 Utbildning och information om
miljöbalken

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i
statsbudgeten för innevarande budgetår.

B 4 Visst internationellt samarbete i fråga
om kärnsäkerhet m.m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 26 752 000
kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget B4. Visst internationellt samarbete i fråga
om kärnsäkerheten m.m. ökas med 771 000 kronor.
Finansiering sker genom indragning av anslagsbe-
hållningar från det under fjortonde huvudtiteln för
budgetåret 1993/94 uppförda reservationsanslaget
B13. Miljöinsatser i Östersjöregionen samt från det
under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1994/95
uppförda reservationsanslaget El. Bidrag till interna-
tionellt samarbete kring den byggda miljön m.m.

Regeringens förslag:

Ett nytt reservationsanslag All. Utbildning och in-
formation om miljöbalken uppgående till 8 000 000
kronor anvisas för budgetåret 1997. Finansiering
sker genom indragning av anslagsbehållningar på det
under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1993/94
uppförda reservationsanslaget B13. Miljöinsatser i
Östersjöregionen samt det under fjortonde huvudti-
teln för budgetåret 1995/96 uppförda reservations-
anslaget A8. Investeringsbidrag för främjande av om-
ställning i ekologiskt hållbar riktning.

Från anslaget betalas kostnader, i amerikanska dollar
och österrikiska shilling, för deltagande i internatio-
nellt samarbete på kärnenergiområdet, såsom Sveri-
ges reguljära medlemsavgift i Internationella Atom-
energiorganet (IAEA) och bidraget till IAEA:s
Technical Assistance and Cooperation. Till följd av
höjda medlemsavgifter och valutakurser beräknar
regeringen att anslaget kommer att överskridas under
innevarande budgetår. Med anledning av dessa för-
hållanden föreslår regeringen att anslaget B4. Visst
internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet
m.m. ökas med 771 000 kronor.

Regeringen har den 3 april 1997 beslutat att över-
lämna lagrådsremiss av ett förslag till miljöbalk.

Regeringens förslag lämnas till riksdagen under
hösten 1997. Det är dock viktigt att planering och
förberedelser för utbildningen startar i god tid. Inne-
hållet i utbildningen får givetvis anpassas till riksda-
gens beslut.

För att miljöbalken skall få det avsedda genomsla-
get måste i ett första skede utbildning ske av personal
i kommuner, domstolar och förvaltningsmyndighe-
ter som skall tillämpa balken. Vidare bör allmänhe-
ten informeras om de nya reglerna. De myndigheter
som ansvarar för tillsynen av balkens efterlevnad är
därefter skyldiga att fortlöpande informera om hur
bestämmelserna skall tillämpas. Med hänsyn till den
snabba utvecklingen vad gäller t.ex. kunskaper om
hälso- och miljöeffekter, teknik och de krav som föl-
jer av Sveriges internationella åtaganden kan en ut-
veckling av regelsystemet förutses.

5.17 Utgiftsområde 21
Energi

Regeringens förslag:

Riksdagen bemyndigar regeringen att ge Affärsverket
svenska kraftnät befogenhet att inom en samman-
lagd ram om 2 500 000 000 kronor ta upp lån i och
utanför Riksgäldskontoret under budgetåret 1997.

Affärsverket svenska kraftnät

Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) dri-
ver och förvaltar det svenska stamnätet och de stat-
ligt ägda utlandsförbindelserna (prop. 1990/91:87,
bet. 1990/91:NU38, rskr. 1990/91:318). I årsredo-
visningen för år 1996 redovisar verket en balansom-
slutning på ca 9 miljarder kronor. Svenska kraftnät
har för närvarande en långfristig upplåning i Riks-
gäldskontoret om 2 500 000 000 kronor.

Under flera år har övriga affärsverk, nämligen
Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Statens Järnvägar

119

PROP. 1997/98:1

haft möjlighet att ta upp lån utanför Riksgäldskonto-
ret, på kapitalmarknaden. Affärsverken har även fått
förvalta dessa lån. Svenska kraftnät har dock hittills
inte medgetts att låna utanför Riksgäldskontoret.

Enligt regeringens bedömning bör Svenska kraft-
nät, i enlighet med de principer som gäller för de öv-
riga affärsverken, ges möjlighet att finansiera sin
verksamhet också genom lån utanför Riksgäldskon-
toret på den svenska kapitalmarknaden.

Som komplement till de bemyndiganden som
riksdagen tidigare beslutat om för år 1997 bör en ut-
vidgning möjliggöras av Svenska kraftnäts finansiella
befogenheter. Regeringen föreslår därför att riksda-
gen bemyndigar regeringen att under budgetåret
1997 ge Svenska kraftnät befogenhet att ta upp lån i
och utanför Riksgäldskontoret inom en sammanlagd
ram om 2 500 000 000 kronor.

I avvaktan på en långsiktig lösning föreslår rege-
ringen att 7 000 000 kronor anvisas till anslaget B2.
Transportstöd för Gotland för att finansiera den
sänkta längdmetertaxan. Ökningen finansieras ge-
nom att det under utgiftsområde 22 Kommunikatio-
ner uppförda ramanslaget B5. Övervakning av Esto-
nia minskas i motsvarande omfattning. Enligt
regeringsbeslut den 3 juli 1997 kommer bevakningen
av Estonias förlisningsplats fr.o.m. hösten 1997 att
innefatta bl.a. finländsk sjöövervakningsradar
kompletterad med oregelbunden övervakning av
finländska fartygs- och flygenheter, varigenom en
minskning av anslaget möjliggörs.

Statens haverikommission

5.18 Utgiftsområde 22
Kommunikationer

B 2 Transportstöd för Gotland

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 175 000 000
kronor.

Regeringens förslag:

Statens Haverikommissions fasta kostnader får upp-
gå till högst 8 510 000 kronor för budgetåret 1997.

Regeringens förslag:

Anslaget B2. Transportstöd för Gotland ökas med
7 000 000 kronor. Finansiering sker genom att reser-
vationsanslaget B5. Övervakning av M/S Estonia
minskas med motsvarande belopp.

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1995/96:44,
bet. 1995/96:TU7, rskr. 1995/96:99) inleddes av-
vecklingen av det s.k. Gotlandstillägget från och med
den 1 januari 1997 med 0,2 procentenheter till
0,4 procent. I proposition 1995/96:44 angavs att re-
geringen är beredd att återkomma i frågan om effek-
terna blir negativa för Gotlands näringsliv.

Som en följd av Gotlandstilläggets avveckling har
transportförmedlingsföretagen höjt sina fraktpriser
till och från Gotland, vilket har visat sig ge negativa
effekter för Gotlands näringsliv. Sjöfartsverket har,
efter samråd med regeringen, beslutat att sänka
längdmetertaxan för transportstödsberättigade
transporter till och från Gotland till 52 kronor. Re-
geringen har därvid konstaterat att transportförmed-
lingsföretagen sänkt sina fraktpriser. Regeringen har
den 19 juni 1997 gett NUTEK i uppdrag att i samråd
med berörda intressenter utarbeta förslag till en mo-
dell för stöd till godstransporter till och från Got-
land. Uppdraget redovisas till regeringen i december
1997.

Regeringen beslutade i regleringsbrev den 19 decem-
ber 1996 (K96/4820/SM) att de fasta kostnaderna
för Statens haverikommission (SHK) för budgetåret
1997 i enlighet med vad som angavs i prop.
1996/97:1 skulle uppgå till högst 7 540 000 kronor.

Personalkostnaderna och kostnader för lokalerna
under år 1997 överstiger de tidigare antagna belop-
pen. Vidare har de fasta kostnaderna för kompe-
tensutveckling m.m. ökat. Vissa sådana kostnader
inom SHK, för att följa utvecklingen på kommissio-
nens verksamhetsområde samt kostnader för kom-
petensutveckling av personalen har tidigare av hävd
betraktats som rörliga kostnader och därför direkt-
fakturerats berörd myndighet. Utvecklingskostnader
av detta slag definieras numera som fasta kostnader
för SHK och faktureringen fördelas därför mellan
berörda myndigheter enligt gällande fördelningsprin-
cip.

Av ovanstående skäl beräknas de fasta kostnader-
na för SHK öka med 610 000 kronor till 8 150 000
kronor. De ökade kostnaderna fördelas, i likhet med
övriga fasta kostnader, mellan SHK:s intressenter
Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Banverket och För-
svarsmakten.

B 7 Utredningsarbete m.m. med
anledning av M/S Estonias förlisning

I statsbudget för innevarande budgetår finns för detta
ändamål uppfört ett obetecknat anslag på 4 500 000
kronor.

120

PROP. 1997/98:1

Regeringens förslag:

Anslaget B7. Utredningsarbete m.m. med anledning
av M/S Estonias förlisning ökas med 3 000 000 kro-
nor. Finansiering sker genom att anslaget D2. Köp av
interregional persontrafik på järnväg minskas med
motsvarande belopp.

Den 28 september 1994 förliste passagerarfärjan M/S
Estonia. Regeringen gav samma dag Statens haveri-
kommission (SHK) i uppdrag att biträda i utred-
ningsarbetet med anledning av förlisningen.

Riksdagen beslutade på tilläggsbudget till stats-
budgeten för budgetåret 1995/96 (prop.
1995/96:105, bet. 1995/96:TU15, rskr.
1995/96:205) att ett förslagsanslag på 3 940 000
kronor skulle anvisas till Utredningsarbete med an-
ledning av M/S Estonias förlisning. Utredningsarbetet
beräknades då vara slutfört under våren 1996.

Då utredningen pågick under hela år 1996 ökade
riksdagen genom tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1995/96 (prop. 1996/97:1, bet.
1996/97:FiUll, rskr 1996/97:48) det anvisade ansla-
get med 4 000 000 kronor. Av totalt anslagna
7 940 000 kronor under 1996 förbrukades
5 266 987 kronor. De återstående 2 748 780 kronor
är dock inte tillgängliga under 1997.

Genom beslut den 11 juni 1997 (prop.
1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr.
1996/97:284) har riksdagen godkänt att på tilläggs-
budget till statsbudgeten för budgetåret 1997 anvisa
4 500 000 kronor för Utredningsarbete med anled-
ning av M/S Estonias förlisning för det arbete som
skett under första halvåret 1997.

Såvitt nu kan bedömas kommer utredningen att
fortgå även under andra halvåret 1997. De tidigare
anvisade medlen är förbrukade eller intecknade och
SHK:s kostnader för det fortsatta arbetet beräknas
till 3 000 000 kronor.

B 8 Vissa kostnader för övertäckning av
M/S Estonia

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i
statsbudgeten för innevarande år.

lista passagerarfärjan M/S Estonia. Regeringen har
därefter den 19 juni 1996 beslutat att Sjöfartsverket
skall avbryta arbetet med övertäckningen. Arbetet
skall kunna återupptas vid den senare tidpunkt som
regeringen bestämmer.

Med anledning av vissa kostnader för Sjöfartsver-
ket avseende övertäckningsarbetet av M/S Estonia
föreslår regeringen att ett nytt anslag anvisas på
2 166 000 kronor. Medlen finansieras genom mot-
svarande minskning av anslaget B5. Övervakning av
Estonia. Enligt regeringsbeslut den 3 juli 1997 kom-
mer bevakningen av Estonias förlisningsplats fr.o.m.
hösten 1997 att innefatta bl.a. finländsk sjöövervak-
ningsradar kompletterad med oregelbunden över-
vakning av finländska fartygs- och flygenheter, vari-
genom en minskning av anslaget möjliggörs.

C 5 Informationsteknik:
Telekommunikationer m.m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 23 000 000
kronor.

Regeringens förslag:

Att anvisade medel till anslaget C5. Informations-
teknik: Telekommunikationer m.m. även får använ-
das till en förstudie om Sveriges IT-utveckling.

Regeringen har på annat ställe denna proposition
(utgiftsområde 22 Kommunikationer) föreslagit att
resurser från anslaget C5. Informationsteknik: Tele-
kommunikationer m.m. bör avsättas för att bl.a.
följa Sveriges IT-utveckling. Uppföljningen skall inte
bara visa hur Sverige ligger till i förhållande till andra
länder utan också ge tydliga indikationer på inom
vilka områden som extra insatser kan behöva göras
om det visar sig att Sverige skulle komma efter i ut-
vecklingen.

Regeringen anser att det är av vikt att en uppfölj-
ning påbörjas snarast möjligt. Därför bör en förstu-
die som syftar till att identifiera vilka statistiska jäm-
förelsetal som kan användas för att jämföra Sveriges
ställning gentemot övriga länder på IT-området gö-
ras.

Regeringens förslag:

2 166 000 kronor anvisas på ett nytt ramanslag B8.
Vissa kostnader för övertäckning av M/S Estonia.
Finansiering sker genom att anslaget B5. Övervak-
ning av M/S Estonia minskas med motsvarande be-
lopp.

Regeringen gav den 2 mars 1995 Sjöfartsverket i
uppdrag att genomföra en övertäckning av den för-

121

PROP. 1997/98:1

5.19 Utgiftsområde 23

Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar

B1 Statens jordbruksverk

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 183 114 000
kronor. På tilläggsbudget i samband med den eko-
nomiska vårpropositionen för innevarande år har
riksdagen beslutat om att tillföra ytterligare
4 500 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget Bl. Statens jordbruksverk ökas med
15 000 000 kronor. Finansiering sker genom att an-
slaget B2. Stöd till jordbrukets rationalisering mins-
kas med motsvarande belopp.

Den ytterligare utbyggnad av EG:s stödsystem på
jordbruksområdet som tillkommit under år 1997 har
medfört att Jordbruksverket tvingats öka sina insat-
ser avseende ADB-utveckling. Detta gäller stödsys-
tem för kalvslaktbidrag, utbetalning av BSE-
ersättning, revalveringsersättning och miljöstöd för
flerårig vallodling. Till detta kommer en ytterligare
utvidgning av miljöprogrammet fr.o.m. år 1998.

Handläggningen av direktstöd, i synnerhet miljö-
stöden, har i kombination med behovet av kommu-
nikation med länsstyrelserna visat sig vara mycket
krävande. Likaså har arbetsmarknadsläget för sys-
temutvecklare inneburit att Jordbruksverket i ökad
omfattning tvingats anlita konsulter för att klara
ADB-utvecklingen vilket är mycket kostsamt. Slutli-
gen har kostnaderna för de nödvändiga mjukvaru-
licenserna ökat kraftigt.

B 16 Räntekostnader för förskotterade
arealersättningar m.m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 119 333 000
kronor.

också tillföras kursvinster och belastas med kursför-
luster som uppstår till följd av att medlemsstaten bär
kursrisken inom EG:s jordbruksfonds utvecklingssek-
tion.

De interventionslager svenska staten hyr för of-
fentlig lagring inom ramen för anslaget Bl5. Inter-
vention och exportbidrag för jordbruksprodukter
åsamkar Sverige kostnader vilka ej ersätts från EG-
budgeten under den tid lagerutrymmena står tomma
i väntan på inlagring. Svenska statens nettokostnader
för detta uppgick under budgetåret 1995/96 till
knappt 14 miljoner kronor och beräknas för inneva-
rande år uppgå till 15 miljoner kronor. Dessa kost-
nader bör få belasta anslaget.

B 18 Djurregister

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört på
statsbudgeten för innevarande budgetår.

Regeringens förslag:

Ett nytt ramanslag Bl 8. Djurregister uppgående till
10 000 000 kronor anvisas för budgetåret 1997.
Riksdagen föreslås godkänna vad regeringen anför
avseende avgiftsfinansiering.

Regeringens förslag:

Anslaget B16. Räntekostnader för förskotterade are-
alersättningar m.m. får även belastas med s.k. tek-
niska kostnader till följd av offentlig lagring.

Under anslaget redovisas de räntekostnader och
kursdifferenser som uppstår för staten till följd av att
ersättningen från EG:s jordbruksfond erhålls i efter-
skott. Anslaget får även belastas med eventuella fi-
nansiella sanktioner och straffavgifter. Anslaget får

Enligt Rådets förordning (EEG) nr 820/97 av den 21
april 1997 om upprättande av ett system för identifi-
ering och registrering av nötkreatur och om märk-
ning av nötkött och nötköttsprodukter skall med-
lemsstaterna införa ett system för identifiering och
registrering av nötkreatur på produktionsstadiet.
Dessutom skall det skapas ett särskilt system för
märkning av nötkött i försäljningsledet. Anledningen
till detta är att marknaden för nötkött och nöt-
köttsprodukter har destabiliserats på grund av den
s.k. BSE-krisen. För att återupprätta balansen på
marknaden bör insynen i villkoren för produktion
och saluföring förbättras.

I ett första steg skall en databas över samtliga
djurbesättningar och enskilda djur upprättas där man
även skall kunna följa förflyttningar av djur mellan
besättningar. Databasen skall vara i funktion senast
den 31 december 1997 och administreras av Statens
jordbruksverk i samarbete med Svensk husdjurssköt-
sel.

Upprättandet av den nationella databasen kom-
mer att innebära kostnader av engångskaraktär.
Kostnaden har beräknats uppgå till ca 10 miljoner
kronor. Till detta kommer driftskostnader som be-
räknas uppgå till ca 35 miljoner kronor per år. Enligt
rådsförordningen får kostnaderna täckas med avgif-
ter. Regeringen föreslår att så sker. Jordbruksverket
bör bemyndigas att ta ut denna avgift. Avgiftsintäk-
ten tillsammans med EG:s medfinansiering beräknas
ge full kostnadstäckning.

122

PROP. 1997/98:1

Regeringen föreslår att 10 miljoner kronor anslås
på statsbudgeten för att täcka nödvändiga investe-
ringskostnader. Från och med budgetåret 1998 före-
slås att ramanslaget tillförs medel för att täcka upp-
komna driftskostnader. Finansiering sker genom att
avgiftsintäkterna inlevereras till inkomsttitel på stats-
budgeten.

B 19 Vissa saneringsåtgärder i Solna

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört på
statsbudgeten för innevarande budgetår.

Regeringens förslag:

Ett nytt anslag anvisas för utschaktning, transport
och omhändertagande av förorenade jordmassor
samt återfyllnad av rena jordmassor vid Brunnsviken

1  Solna kommun. Kostnaderna beräknas till

2 000 000 kronor. Finansiering sker genom att an-
slaget B2. Stöd till jordbrukets rationalisering mins-
kas med motsvarande belopp.

Vid en miljöteknisk undersökning av marken vid
Brunnsviken i Solna kommun påvisades rester av be-
kämpningsmedel. Av allt att döma deponerade den
dåvarande myndigheten Statens växtskyddsanstalt,
vars verksamhet upphörde den 1 januari 1976, be-
hållare med bekämpningsmedelsrester där. Såväl hela
som trasiga behållare påträffades vid undersökning-
en. Analyser visar på förekomst av mycket höga hal-
ter av kvicksilver och arsenik.

Mot bakgrund av det är en statlig myndighet som
deponerat bekämpningsmedelsresterna och att den
förorenade marken ligger inom nationalstadsparkens
område anser regeringen att saneringen bör bekostas
av statliga medel. Överläggningar i saken har också
förts med kommunen.

C 1 Fiskeriverket

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 58 166 000
kronor.

EU har beslutat att införa ett satellitbaserat kontroll-
system för fiskefartyg. Införandet skall ske i två faser,
där den första fasen skall starta den 30 juni 1998.
Vid denna tidpunkt skall ca 50 svenska fiskefartyg
med en längd av minst 24 meter vara utrustade med
sändare för satellitöverföring av information om bl.a.
position. Varje medlemsland skall även ha inrättat ett
landbaserat kontrollcentrum.

Den andra fasen inleds den 1 januari 2000 och
skall omfatta samtliga fiskefartyg med en längd av
minst 24 meter oberoende av var de opererar.

Införandet av ett satellitbaserat kontrollsystem
kräver bl.a. att utrustning inhandlas och installeras
på landstationen och på fartygen, att ett system för
underhåll och reparationer av utrustning på fartygen
byggs upp och att rutiner för kontrollarbetet skapas.
Fiskeriverket ansvarar för den landbaserade kontroll-
stationen. Fiskeriverkets kostnader för att införa och
driva kontrollsystemet beräknas t.o.m. budgetåret
1999 uppgå till totalt 3 650 000 kronor. Fördelning-
en av detta belopp beräknas för 1997 uppgå till
450 000 kronor, 1998 till 1 700 000 kronor och för
1999 till 1 500 000 kronor. För budgetåret 1998 ut-
går EG-bidrag för kostnaderna för utrustningen samt
för installationen, totalt ca 4,65 miljoner kronor.

Regeringen föreslår därför att 3 650 000 kronor
tillförs ramanslaget Cl. Fiskeriverket för att täcka
kostnader uppkomna för att införa och driva ett sa-
tellitbaserat kontrollsystem. Fiskeriverket ålades att
spara 6 miljoner kronor under innevarande budgetår.
På grund av bl.a. långa uppsägningstider för personal
beräknas inte besparingsåtgärderna få fullt genom-
slag förrän under budgetåret 1998. Genom att medel
för kontrollsystemet anvisas för hela fas 1 redan i år,
möjliggörs införandet av kontrollsystemet samtidigt
som Fiskeriverket kan fullfölja sitt besparingspro-
gram.

E 2 Bidrag till distriktsveterinär-
organisationen

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett obetecknat anslag på
77 691 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget Cl. Fiskeriverket ökas med 3 650 000 kro-
nor. Finansiering sker genom minskning av anslaget
B2. Stöd till jordbrukets rationalisering med
3 000 000 kronor samt minskning av anslaget B8.
Strukturstöd inom livsmedelssektorn med 650 000
kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget E2. Bidrag till distriktsveterinärorganisatio-
nen ökas med 7 800 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget B8. Strukturstöd inom livsme-
delssektorn minskas med motsvarande belopp.

I syfte att bl.a. reducera statens kostnader för dis-
triktsveterinärorganisationen beslöt riksdagen
(prop,1993/94:150, bet. 1993/94:JoU 32, rskr.
1993/94:403) om vissa förändringar beträffande
distriktsveterinärorganisationens organisation och

123

PROP. 1997/98:1

finansiering att gälla från den 1 juli 1995. Till följd
av omorganisationen uppstod vissa övergångskost-
nader som avser verksamheten före den 1 juli 1995.
De totala övergångskostnaderna beräknas uppgå till
ca 25 miljoner kronor. Övergångskostnader uppgå-
ende till 7,8 miljoner kronor har belastat och påver-
kat resultatet för budgetåret 1995/96. Merparten ut-
görs av kostnader avseende semester- och
kompensationsersättning för de närmare hundratalet
veterinärer som slutade sin tjänstgöring som dis-
triktsveterinärer under hösten 1995.

Några särskilda medel för avveckling av den för-
utvarande distriktsveterinärorganisationen har inte
tidigare avsatts. Regeringen föreslår att 7 800 000
kronor tillförs ifrågavarande anslag för budgetåret
1997 att användas för täckande av de övergångs-
kostnader som belastat budgetåret 1995/96. Finansi-
ering sker genom att anslaget B8. Strukturstöd inom
livsmedelssektorn minskas. Resterande ej utbetalda
övergångskostnader, som beräknas bli utbetalade
under en femtonårsperiod skall finansieras inom
verksamhetens ordinarie ram utan särskild medels-
tilldelning.

kronor. Därutöver anvisades 20 500 000 kronor på
tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vår-
propositionen. Vid utgången av år 1997 beräknas
trots detta ett överskridande att 36 000 000 kronor.
Överskridandet beror på att antalet ingripanden vid
befarat paratuberkulospositiva besättningar och
kostnaden för smittbekämpningen på dessa gårdar är
mycket höga. Även kostnaden för bekämpning av
salmonella, främst salmonella hos svinbesättningar,
är höga.

E 5. Bekämpande av smittsamma
husdjurssjukdomar

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 89 500 000
kronor. På tilläggsbudget i samband med den eko-
nomiska vårpropositionen för innevarande år har
riksdagen beslutat att tillföra anslaget ytterligare
20 500 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget E5. Bekämpande av smittsamma husdjurs-
sjukdomar ökas med 36 000 000 kronor. Finansie-
ring sker dels genom minskning av anslaget B8.
Strukturstöd inom livsmedelssektorn med 7 550 000
kronor, dels genom inleverans av medel från lag-
ringsavgiften på ris och socker uppgående till
28 450 000 kronor.

Del av anslaget får disponeras i enlighet med de be-
stämmelser som regeringen meddelar i varje särskilt
fall samt för ersättning enligt epizootilagen
(1980:369) eller med stöd av lagen meddelade före-
skrifter. Anslaget disponeras också för bestridande av
kostnader enligt förordningen (1984:369) om be-
kämpande av salmonella hos djur. Medel får dess-
utom disponeras för erforderliga undersökningar vid
handläggning av ersättningsansökningar i samband
med bekämpande av smittsamma husdjurssjukdo-
mar.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
ändamålet uppfört ett ramanslag på 89 500 000

124

Ekonomisk styrning av
statlig verksamhet

PROP. 1997/98:1

6 Ekonomisk styrning av statlig verksamhet

6.1 Utveckling av den ekonomiska
styrningen

I finansutskottets betänkande 1996/97:FiU20 (Del 1,
sid 143 ff) understryker utskottet vikten av att rege-
ringen fortlöpande redovisar för riksdagen hur mål-
och resultatstyrningen fungerar, hur regeringen ser
på den fortsatta utvecklingen samt vilka åtgärder re-
geringen planerar att vidta i syfte att förbättra resul-
tatbedömningen och den praktiska tillämpningen av
styrningen. I det följande gör regeringen en redovis-
ning av utvecklingen av den ekonomiska styrningen, i
vilken mål- och resultatstyrningen ingår som en del.

Begreppet ekonomisk styrning

I 1 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten föreskrivs
att i statens verksamhet skall hög effektivitet efter-
strävas och god hushållning iakttas. Den ekonomiska
styrningen av statlig verksamhet syftar till att upp-
fylla detta.

Ekonomistyrning är ett etablerat begrepp utanför
statsförvaltningen. Ekonomistyrning innebär en av-
siktlig påverkan på en verksamhet och dess befatt-
ningshavare i avsikt att nå vissa ekonomiska mål.
Ekonomistyrning omfattar dels planering med hän-
syn till förväntade förhållanden och parering mot
oväntade händelser, dels uppföljning och utvärde-
ring.

I staten har begreppet ekonomistyrning anpassats
till den statliga verksamheten och en nedbrytning har
gjorts i begreppen resultatstyrning och finansiell styr-
ning. När regeringen talar om den ekonomiska styr-
ningen av statlig verksamhet avses således både resul-
tatstyrning och finansiell styrning. Med resultat-
styrning avses styrningen av den statliga verksamhe-
tens omfattning, inriktning och effektivitet. Resultat-
styrningen sker bland annat genom att mål anges för
olika verksamhetsområden och genom uppföljning
och utvärdering. Med finansiell styrning sätts de
ekonomiska ramarna för verksamhetens resursför-
brukning. Dessa utgörs bland annat av anslagstilldel-
ning, restriktioner för avgiftsbelagd verksamhet, in-

vesteringsramar och låneramar, beställningsbemyn-
diganden samt tillgång till räntekonto med kredit.
Vid uppföljning och utvärdering av statlig verksam-
het utgörs resultatet av såväl måluppfyllelsen som
verksamhetens resursförbrukning. Resultatstyrningen
och den finansiella styrningen inte bara kompletterar
varandra utan de är tillsammans nödvändiga för att
få en väl fungerande och effektiv statlig verksamhet.
En ekonomisk redovisning av hög kvalitet, där re-
sursförbrukningen för olika verksamheter kan mätas
i ekonomiska termer, är en viktig förutsättning för en
väl fungerande styrning.

Den ekonomiska styrningen har en viktig roll i
budgetprocessen. Beredningen av budgeten tar sin
utgångspunkt i ett antal politiska mål och de resurser
som finns tillgängliga för att nå dessa mål. Priorite-
ringar görs mellan olika verksamheter för att få en så
god måluppfyllelse som möjligt. Resultatstyrningen,
den finansiella styrningen och den ekonomiska redo-
visningen skall medverka till att förse riksdag, rege-
ring och förvaltning med beslutsunderlag som möj-
liggör bästa möjliga prioriteringar.

Utvecklingsarbete

Under år 1997 har en samlad satsning gjorts för att
ytterligare förbättra den ekonomiska styrningen. Ut-
gångspunkten har varit de krav som lagen
(1996:1059) om statsbudgeten ställer på regeringen.
Bland annat anges i 2 § att regeringen för riksdagen
skall redovisa de mål som åsyftas och de resultat som
uppnåtts på olika verksamhetsområden.

Flertalet av utgiftsområdena har berörts till någon
del i utvecklingsarbetet. En extra satsning har gjorts
på utgiftsområdena 3 , 17, 18, 20 och 22. Inom des-
sa utgiftsområden har ett viktigt mål per område
fungerat som pilotfall för hur återrapportering av re-
sultat till riksdagen kan läggas upp.

Utgiftsområde 22 är valt mot bakgrund av Riks-
dagens revisorers rapport (1996/97:3) Mål och resul-
tatstyrning - exempel från Kommunikationsdepar-
tementets område. Utgiftsområdena är i övrigt valda
för att täcka förvaltning, transfereringar och bidrag

127

PROP. 1997/98:1

samt investeringar vilka kräver olika medel för styr-
ning.

När det gäller förvaltning sker en utveckling av
styrningen där flera myndigheter arbetar mot samma
mål. Ett exempel på ett sådant utvecklingsarbete ges i
Justitiedepartementets rapport Samlad redovisning
för rättsväsendet 1996 (1997-06-27). För transfere-
ringar och bidrag utvecklas styrningen för att möjlig-
göra prövning både av systemens ändamålsenlighet
och effektivitet. För styrning av investeringar krävs
bl.a. information om investeringarnas effektivitet.

Genomförda förändringar

Följande generella förändringar har genomförts i
årets budgetproposition:

-  Utgiftsområdesavsnitten har getts en mer enhetlig
struktur.

-  De viktigaste målen inom respektive utgiftsområ-
de lyfts fram i en inledande ruta på respektive ut-
giftsområdesavsnitt.

-  Resultatbedömningarna har utvecklats på utgifts-
områdes- och verksamhetsområdesnivå.

-  Budgetar för avgiftsbelagd verksamhet redovisas.

-  Redovisningen av investeringsplaner har givits en
mer enhetlig utformning. Redovisningen gäller
främst affärsverken och myndigheter med inve-
steringar av större omfattning.

-  Beställningsbemyndiganden redovisas under egen
rubrik i anslags- och myndighetsavsnitten samt
samlat i denna volym. Redovisningen har getts en
mer enhetlig utformning.

-  Affärsverkens finansiella befogenheter redovisas
mer enhetligt.

I regeringens redovisning till riksdagen av mål och
resultat är det viktigt att välja en relevant nivå för
redovisningen. Riksdagen har tidigare angett att re-
sultatrapporteringen från regeringen främst bör gälla
effekter, utfall och måluppfyllelse av statliga beslut
och åtgärder (bet. 1993/94:FiU10). Regeringen upp-
fattar detta som att dialogen om mål och resultat bör
fokuseras till de viktigaste målen inom olika politik-
områden och att målen i första hand bör avse effek-
ter i form av den påverkan som kan uppnås genom
statliga insatser. Dessa mål bör beslutas av riksdagen.
I arbetet med årets budgetproposition har det vidare
varit viktigt att information om mål och resultat har
en tydlig koppling till utgiftsområdena och regering-
ens budgetförslag.

Finansutskottet skriver i sitt betänkande
1996/97:FiU20 (Del 1, s. 145) att en viktig förutsätt-
ning för att riksdagen skall kunna ta ställning till för-
delningen av utgifter på utgiftsområden, men också
till de konkreta anslagen, är att det finns en resulta-
tanalys av föregående års verksamhet. Det bör alltså
vid budgetprövningen finnas en bedömning av i vil-

ken utsträckning som målen och de avsedda resulta-
ten har uppnåtts och - om de inte uppnåtts - vad
som är orsaken till detta. En annan viktig kompo-
nent för regeringens överväganden bör vara en om-
världsanalys där olika externa faktorer som kan på-
verka verksamheten belyses.

Strävan i årets budgetproposition har varit att ut-
veckla resultatbedömningarna på utgiftsområdes-
och verksamhetsområdesnivå och fokusera på de vik-
tigaste målen. En resultatbedömning på utgiftsområ-
des- eller verksamhetsområdesnivå innebär att flera
anslag/myndigheter sätts in i ett sammanhang och en
samlad bedömning görs av hur olika anslag/ myn-
digheter bidrar till målet. Tanken är att detta skall
skapa bättre förutsättningar för riksdagens och rege-
ringens prövning och prioritering av verksamheter.
Efter resultatbedömningarna redovisas satsningar
som gjorts utanför utgiftsområdet för att nå målen.

Vad gäller ansvarsfördelningen mellan regeringen
och myndigheterna i resultatstyrningen har en viktig
förändring genomförts genom införandet av en ny
förordning (1996:882) om myndigheters årsredovis-
ning m.m. Denna ersatte den tidigare förordningen
(1993:134) om myndigheters årsredovisning och an-
slagsframställan. Genom den nya förordningen tyd-
liggörs regeringens ansvar för att formulera mål och
ställa krav på återrapportering av myndigheternas
resultat. De generella kraven på information från
myndigheter till regering är borttagna, vilket i sin tur
ger goda möjligheter för en utökad verksamhetsan-
passning av resultatstyrningen.

Riksdagen tar ställning till särskilda investerings-
planer för affärsverken och vissa andra myndigheter
med investeringar av större omfattning. Redovis-
ningen av dessa investeringsplaner har i årets budget-
proposition getts en mer enhetlig utformning. Inves-
teringsplanen visar vilka investeringar som plan- eras
och när leverans och därmed betalningsutfall beräk-
nas ske. Investeringarnas avsedda finansieringssätt
framgår också av planen. Planen skall ses som en in-
riktning av investeringsverksamheten. Riksdagens
ställningstagande blir därmed ett godkännande av
inriktningen.

I vissa fall finns det en stark koppling mellan in-
vesteringsplanen och behovet av beställningsbemyn-
digande från riksdagen. Bemyndiganden kan dock
avse en längre period än de år som tas upp i investe-
ringsplanen. I anslagsavsnitten redovisas beställ-
ningsbemyndiganden i anslutning till investeringspla-
nen. Aven på andra områden där beställnings-
bemyndigande behövs sker redovisningen samlat i
anslagsavsnitten. Riksdagen beslutar om beställ-
ningsbemyndiganden.

Redovisning av budget för avgiftsbelagd verksam-
het utgör kompletterande ekonomisk information till
riksdagen.

128

PROP. 1997/98:1

Den fortsatta utvecklingen

Utvecklingen av den ekonomiska styrningen kommer
även fortsättningsvis att fokuseras på att förbättra
metoderna för att få fram bra beslutsunderlag för
statsmakternas styrning. Detta är också ett viktigt led
i att stärka den demokratiska styrningen. Utveckling-
en av redovisning av mål och resultat till riksdagen
kommer även under år 1998 att ges särskild prioritet.

Budgetprocessen ställer stora krav på budgetdis-
ciplin och uppföljning. Detta förutsätter en förbätt-
rad kvalitet i utfallsredovisning och koncerninforma-
tion, samtidigt som metoder och system behöver
vidareutvecklas för att stödja styrning och uppfölj-
ning av den statliga verksamheten. Ett led i detta ar-
bete är inrättandet av en ny myndighet för statens
samlade ekonomistymingsfunktion som regeringen
föreslår under utgiftsområde 2, Samhällsekonomi
och finansförvaltning. Vidare pågår ett arbete i Rege-
ringskansliet med att utveckla system till stöd för re-
geringens budget-, prognos- och uppföljningsarbete.

6.2 Affärsverkens upplåning

Regeringens förslag:

I lagen (1988:1387) om statens upplåning tas det in
bestämmelser som ger regeringen möjlighet att efter
bemyndigande av riksdagen låta affärsverken låna på
marknaden.

Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt 9 kap.
10 § regeringsformen får regeringen inte utan riksda-
gens bemyndigande ta upp lån eller i övrigt ikläda
staten ekonomisk förpliktelse. En reglering av statens
upplåning har skett i lagen (1988:1387) om statens
upplåning. Där anges i den inledande paragrafen att
efter ett särskilt bemyndigande som lämnas av riks-
dagen för ett budgetår i sänder får regeringen eller
efter regeringens bestämmande Riksgäldskontoret ta
upp lån till staten för vissa i lagrummet särskilt an-
givna ändamål. Dessa ändamål är bl.a. att finansiera
löpande underskott i statsbudgeten och andra utgif-
ter som grundar sig på riksdagens beslut samt för att
tillhandahålla sådana krediter och fullgöra sådana
garantier som riksdagen har beslutat om. Riksdagens
bemyndiganden är ej beloppsmässigt preciserade.
Lånen skall förvaltas av regeringen eller efter rege-
ringens bestämmande Riksgäldskontoret. Enligt för-
ordningen (1996:311) med instruktion för Riksgälds-
kontoret har kontoret i uppgift att ta upp och förval-
ta lån till staten i enlighet med lagen om statens
upplåning.

I lagen (1996:1059) om statsbudgeten, som trädde
i kraft den 1 januari 1997, finns bestämmelser om att
regeringen får finansiera anläggningstillgångar som

används i statens verksamhet (20 §) och rörelsekapi-
tal i statens verksamhet (21 §) med lån respektive
krediter i Riksgäldskontoret medan andra tillgångar
(22 §) skall finansieras med anslag eller vissa försälj-
ningsinkomster. För en viss myndighet eller för viss
anskaffning kan dock riksdagen enligt 23 § besluta
att finansiering skall ske på annat sätt.

Under flera år och vid sidan av lagen om statens
upplåning har affärsverken Luftfartsverket, Sjöfarts-
verket och Statens järnvägar (SJ) fått ta upp lån på
marknaden. Dessa affärsverk har även fått förvalta
dessa lån. Affärsverket Svenska kraftnät har dock
inte medgetts att låna på marknaden. När ett affärs-
verk, som är en statlig myndighet, lånar på markna-
den innebär det att staten tar upp lån. Att affärsver-
ken tar upp lån på marknaden innefattas ej i lagen
om statens upplåning och riksdagens bemyndigande
till regeringen att besluta om sådan upplåning är för
närvarande otydligt.

Riksdagen godkände år 1990 vissa riktlinjer för
affärsverkens lånefinansiering (prop. 1990/91:29,
bet. 1990/91:FiU4, rskr. 1990/91:38). Bland annat
har riksdagen godkänt principen att affärsverken
skall kunna få möjlighet att låna inte bara via Riks-
gäldskontoret utan också genom andra långivare,
dvs. på marknaden. Affärsverken skall även kunna
ges möjlighet att placera överskottslikviditet både i
Riksgäldskontoret och på annat sätt. När ett affärs-
verk skall ta upp lån skall enligt riksdagens riktlinje-
beslut bud på upplåningen begäras från Riksgälds-
kontoret. I de fall ett affärsverk tar upp lån på en
utländsk marknad eller ställer garanti för ett sådant
lån skall utformningen av avtalsvillkoren för upplå-
ningen underställas Riksgäldskontoret för godkän-
nande.

Det är viktigt att betona att 1990 års riktlinjebe-
slut inte ger regeringen eller affärsverken några finan-
siella befogenheter. Sådana befogenheter måste in-
hämtas med precisa förslag till riksdagen för olika
områden. Detta sker i regel genom att regeringen i
budgetpropositionen redogör för respektive affärs-
verks planer för investeringar, finansiering och bor-
gensåtaganden vilket riksdagen därefter tar ställning
till. Förslag om att ett affärsverk skall få låna eller
placera på marknaden presenteras dock inte.

Luftfartsverket, SJ och Svenska kraftnät hade vid
utgången av år 1996 vardera långfristiga lån på mil-
jardbelopp i Riksgäldskontoret. Den upplåning utan-
för Riksgäldskontoret som Luftfartsverket, SJ och
Sjöfartsverket hade avsåg i första hand leasing av
anläggningstillångar, t.ex. fastigheter, rullande mate-
riel och isbrytare. Även här är det fråga om stora
belopp. SJ och Luftfartsverket hade också andra lån
upptagna utanför Riksgäldskontoret. Utöver detta
hade alla affärsverk konton för transaktionsbehov i
banker. Även placering av medel är av intresse i
sammanhanget. Det kan konstateras att Sjöfartsver-
ket har avsevärda medel placerade i Riksgäldskonto-
ret, medan Svenska kraftnät placerat likvida medel

5 Riksdagen 1997/98 1 sarnl. Vol. 1

129

PROP. 1997/98:1

hos banker och i statspapper. SJ hade stora place-
ringar utanför Riksgäldskontoret. De aktiebolag som
ingår i respektive affärsverkskoncern lånar och place-
rar dessutom vid behov medel på marknaden. Ibland
sker koncernbolagens upplåning med stöd av garanti
eller borgen från affärsverket.

Den bild som framträder är knappast överraskan-
de. Det ligger i sakens natur att Riksgäldskontoret,
till följd av stordriftsfördelar och statens kreditvär-
dighet, får goda upplåningsvillkor och därför kan
erbjuda affärsverken de gynnsammaste lånevillkoren.
Upplåning utanför Riksgäldskontoret kan framstå
som gynnsammare i första hand när den har formen
av mer eller mindre komplexa leasingtransaktioner.
Av samma skäl är det inte överraskande om det på
marknaden kan finnas något bättre villkor för place-
ringar än vad Riksgäldskontoret erbjuder utan att
risken är påtagligt högre.

Under våren 1997 har en arbetsgrupp inom Rege-
ringskansliet sett över formerna för affärsverkens
upplåning. I gruppen har ingått representanter från
Riksgäldskontoret samt berörda departement, vilka
haft kontakter med företrädare för affärsverken.
Gruppen har lämnat ett förslag som överensstämmer
med regeringens förslag.

Skälen för regeringens förslag: Det är otillfreds-
ställande att särskilda beslut om statens upplåning
fattas utan stöd av lagregleringen på området. Denna
ordning har lett till otydligheter i fråga om formen
för de bemyndiganden regeringen inhämtar från
riksdagen att medge affärsverken att låna och placera
på marknaden. Genom de föreslagna ändringarna i
lagen om statens upplåning får regeringens bemyndi-
gande till affärsverken att ta upp lån på marknaden
ett tydligare rättsligt stöd. Samtidigt blir lagen hel-
täckande eftersom någon statlig upplåning vid sidan
av denna inte kommer att finnas. Det är förenligt
med lagen om statsbudgeten att riksdagen på detta
sätt beslutar att finansiering av investeringar för en
viss myndighet skall ske på annat sätt än med lån och
krediter i Riksgäldskontoret, anslag eller vissa för-
säljningsinkomster.

Den upplåning som för närvarande är reglerad i
lagen om statens upplåning kräver att riksdagen för
ett budgetår i sänder särskilt bemyndigar regeringen,
eller efter regeringens bestämmande Riksgäldskonto-
ret, att ta upp lån till staten. Enligt lagen om stats-
budgeten fastställer riksdagen årligen regeringens lå-
ne- och kreditramar i Riksgäldskontoret. Enligt
regeringens uppfattning bör även regeringens rätt att
låta affärsverken låna på marknaden bygga på årliga
bemyndiganden av riksdagen.

Med hänsyn till de särskilda förhållanden som
gäller för affärsverken i fråga om bl.a. styrningen av
verksamheten och dess omfattning samt med hänsyn
till det riktlinjebeslut som fattades år 1990, framstår
det enligt regeringens uppfattning som mindre lämp-
ligt att låta affärsverkens lån och krediter i Riks-
gäldskontoret eller på marknaden innefattas i de två

låne- och kreditramar som regeringen varje år inhäm-
tar från riksdagen. Regeringen kommer därför i den-
na proposition att föreslå riksdagen särskilda låne-
ramar och andra finansiella befogenheter för vart och
ett av affärsverken för det kommande budgetåret.
Med stöd av den föreslagna lagändringen kan varje
affärsverks finansiella befogenheter anpassas till re-
spektive affärsverks behov.

I samband med beredningen av betänkandet (SOU
1997:66) Statsskuldspolitiken kan regeringen få an-
ledning att återkomma till frågor om former för och
reglering av affärsverkens upplåning och finansiering.

130

Uppföljning av budget-
året 1995/96

PROP. 1997/98:1

7 Uppföljning av budgetåret 1995/96

I och med den reformerade budgetprocessen redovi-
sas en uppföljning av föregående budgetår i budget-
propositionen.

Inledningsvis kommenteras årsredovisningen för
staten för budgetåret 1995/96.

Statens garantiåtaganden presenteras i avsnitt 7.2.
Statsbudgetens utfall budgetåret 1995/96 kommente-
ras i avsnitt 7.3. Den avgiftsfinansierade verksamhe-
ten i staten redovisas samlat i avsnitt 7.4.

En samlad bild av revisionens iakttagelser avseen-
de budgetåret 1995/96 ges i avsnitt 7.5. I anslutning
härtill redovisas en sammanställning av de myndighe-
ter som erhållit invändningar i sin revisionsberättelse.
Vidare sammanfattas i avsnitt 7.6. den s.k. EA-
värderingen.

Slutligen presenteras i avsnittet 7.7 en samlad och
översiktlig redovisning av utvecklingen inom stats-
förvaltningen.

7.1 Årsredovisning för staten

Regeringen är enligt lagen (1996:1059) om statsbud-
geten ålagd en redovisningsskyldighet inför riksda-
gen. Redovisningen sker bl.a. i form av en årsredo-
visning för staten. Syftet med redovisningen är att ge
en fullständig och rättvisande bild av den verksamhet
som bedrivs i staten samt statens skulder och övriga
ekonomiska förpliktelser. Årsredovisningen skall en-
ligt lagen omfatta resultaträkning, balansräkning,
finansieringanalys samt utfall på statsbudgetens in-
komsttitlar och anslag. Årsredovisningen för staten
anseende budgetåret 1995/96 redovisas kortfattat i
innevarande avsnitt. Årsredovisningen återfinns i sin
helhet i bilaga 5.

Tidpunkt och formen för överlämnandet av årsre-
dovisningen för staten till riksdagen kommer att
övervägas inför kommande år.

Årsredovisningen baseras på ett underlag utarbe-
tat av Riksrevisionsverket. Visst utvecklings- och
förbättringsarbete kvarstår för att nå tillfredsställan-
de kvalitet i årsredovisningen.

I det följande presenteras några nyckeltal som ger
en sammanfattande bild av utvecklingen av statens
finanser de senaste åren. Därefter följer de konsolide-
rade balans- och resultaträkningarna med kortare
kommentarer till väsentliga förändringar i förhållan-
de till föregående års årsredovisning.

TABELL 7.1 SAMMANSTÄLLNING NYCKELTAL

MILJARDER KRONOR

1995/96

(18 MÅN)

1994/95

1993/94

Statens netto-
förmögenhet

-1 038

-1 040

-924

Statens inkomster

817

423

377

Statens utgifter

958

579

554

Statsbudgetens under-
skott

141

156

177

Statsskulden

1 4081

1 369

1 177

1. Elimineringar på 3 miljarder kronor har gjorts för Riksförsäkringsverkets och
Riksgäldskontorets innehav av obligationer.

Statens nettoförmögenhet är fortsatt negativ. Viss
förbättring har dock skett, men denna beror i huvud-
sak på förändrade redovisningsprinciper. Det statliga
järnvägsnätet har invärderats och statens aktier har
omvärderats i årets bokslut. Dessa båda faktorer har
ökat de statliga tillgångarnas värde i balansräkning-
en. Samtidigt har statsskuldens ökning påverkat för-
mögenheten negativt.

133

PROP. 1997/98:1

TABELL 7.2 KONSOLIDERAD BALANSRÄKNING
FÖR DEN JURIDISKA ENHETEN STATEN

MILJONER KRONOR

TILLGÅNGAR

BOKFÖRDA VÄR-

DEN 1996-12-31

BOKFÖRDA VÄR-

DEN 1995-06-30

Omsättningstillgångar

74 020,7

86 886,7

Periodavgränsningsposter

49 326,2

41 526,7

Anläggningstillgångar

425 357,8

346 098,9

Summa tillgängar

548 704,6

474 512,4

Kortfristiga skulder

34 029,7

38 922.8

Periodavgränsningsposter

118 675,2

90 077,1

Långfristiga skulder

26 803,7

16 970,7

Statsskulden

1 407 709,4

1 368 624,1

Netttoförmögenhet

-1 038 513,4

-1 040 082,2

Summa skulder och eget kapital

548 704,6

474 512,4

Ansvarsförbindelser

757 848,0

642 046,0

Kommentarer till balansräkningen

De stora förändringarna på balansräkningens till-
gångssida är en konsekvens av ändrade redovisnings-
principer. Detta har i första hand påverkat posten
anläggningstillgångar. Aktier och andelar i dotterfö-
retag har i år invärderats enligt kapitalandelsmeto-
den. Detta har medfört en högre värdering jämfört
med tidigare år. Den andra förändringen som påver-
kar tillgångsmassan är aktiveringen av järn vägsba-
nor.

TABELL 7.3 KONSOLIDERAD RESULTATRÄKNING
FÖR DEN JURIDISKA ENHETEN STATEN

MILJONER KRONOR

1995/96

(18 MÅN)

1996
(12 MÅN)

1994/95

(12 MÅN)

Intäkter

Skatter m.m.

882 076,0

644 107,0

544 426,2

Intäkter av avgifter
och andra
ersättningar

90 309,0

59 440,5

37 659,9

Intäkter av bidrag

55 602,2

36 278,3

37 426,5

Summa intäkter

1 027 987,2

739 825,8

619 512,6

Transfereringar och
bidrag

792 280,4

534 738,7

532 559,7

Intäkter efter avdrag
för transfereringar och
bidrag

235 706,8

205 087,1

86 952,9

Kostnaderna för sta-
tens egna verksamhet

232 092,8

160 649,2

169 473,5

Resultat före refinan-
siella poster

3 614,0

44 437,9

-82 520,6

Finansiella intäkter
och kostnader

Resultat av andelar i
dotter-och intresse-
företag

8 373,8

8 373,8

Finansiella intäkter

193 545,0

105 459,9

71 526,8

Finansiella kostnader

290 342,4

203 391,7

178 348,2

Summa

-88 423,6

-89 558,0

-106 821,4

Årets underskott

-84 809,6

-45 120,1

■189 342,0

Kommentarer till resultaträkningen

Som förberedelse för omläggningen av budgetåret till
kalenderår fr.o.m. år 1997 omfattar resultaträkning-
en både en räkenskapsperiod på 18 månader och
kalenderåret 1996. I kommentarerna nedan jämförs
de båda 12-månadersperioderna, kalenderåret 1996
och budgetåret 1994/95.

Förändringar i 1996 års resultat jämfört med
1994/95 beror främst på höjda skatteintäkter p.g.a.
importmoms från EU-medlemsstater, höjda avgifter
och EU-bidrag samt försäljning av del av Nordban-
ken. Vad gäller kostnaderna noteras en ökning av
statens totala personalkostnader. Den största delen
av denna ökning hänför sig till Polisväsendet där
man gjort en avsättning för framtida pensionskost-
nader på 1 miljard kronor, som hänför sig till gjorda
pensionsåtaganden i samband med personalneddrag-
ningar.

Sammanfattningsvis kan sägas att statens resultat
förbättrades jämfört med föregående år. Underskot-
tet för 18 månadersperioden 1995/96 blev 85 miljar-
der kronor. För kalenderåret 1996 blev underskottet
45 miljarder kronor, vilket innebär en minskning
med 144 miljarder kronor jämfört med perioden
1994/95.

134

PROP. 1997/98:1

7.2 Garantier

Riksdagen har godkänt regeringens förslag om en ny
modell för garantihanteringen i staten. Den nya mo-
dellen innebär att risken i varje garantiengagemang
eller grupp av engagemang beräknas och att garantin
prissätts i form av en årlig avgift för garantin. Till
den del avgifter inte erhålls från garantitagaren är det
frågan om en statlig subvention. En sådan subven-
tion avses belasta ett anslag.

Modellen har införts för nya garantier under år
1997. Införandet av modellen för den gamla garan-
tistocken påbörjas under år 1998.

Modellen innebär att avgiftsintäkter, och i före-
kommande fall anslagsmedel, reserveras på ett konto
i Riksgäldskontoret. Eventuella återvinningar tillförs
garantireserven som finansierar infrianden, administ-
ration och andra utgifter. En obegränsad kredit
kopplas till kontot. Regeringen anser att Sida bör ges
resultatansvar för garantier inom sitt område, dvs.
bistånd. Riksgäldskontorets ansvar skall inte heller
omfatta insättningsgarantin för kontoinsättning i
bank och värdepappersinstitut.

Riksgäldskontoret har för närvarande ett uppdrag
att göra en inventering av alla redan utfärdade garan-
tier, förutom export-, bistånds- och bostadsgarantier.
Inventeringen skall möjliggöra en beräkning av det
subventionsvärde och den förlustrisk som finns i den
gamla stocken av garantier. Detta värde bör sedan
föras upp på anslag inom respektive utgiftsområde.

Riksgäldskontoret har ännu inte slutfört invente-
ringen, vilket innebär att subventionsvärdena och
förlustriskerna inte är kända. De anslag som finns
uppförda på statsbudgeten under år 1997 för finan-
siering av infrianden av garantier bör därför finnas
kvar även under år 1998.

Redovisning av statliga garantier m.m. för
redovisningsperioden 1995/96

Nedan följer en redovisning av statliga garantier per
den 31 december 1996. De redovisade uppgifterna
för verksamheten avser redovisningsperioden
1995/96. Garantier i utländska valutor redovisas till
den kurs som gällde den 31 december 1996. I redo-
visningen ingår uppgifter om statens ansvarsförbin-
delser i form av kreditgarantier och borgen, grund-
fondsförbindelser samt kapitaltäckningsgarantier. En
kreditgaranti är ett statligt borgensåtagande som of-
tast gäller som för egen skuld. En grundfondsförbin-
delse är ett åtagande att betala ett bestämt belopp för
att undvika likvidation eller se till att garantimotta-
garens kapital hålls intakt.

Kapitaltäckningsgarantin är ett åtagande som om-
fattar garantimottagarens totala utlåning. Därutöver
inkluderas statens garanti för insättningar i bank och
vissa värdepappersinstitut utfärdade genom insätt-
ningsgarantinämnden.

Garanterad kapitalskuld

Den garanterade kapitalskulden per den 31 decem-
ber 1996 var 653,9 miljarder kronor vilket är 478,7
miljarder kronor mer än året innan. I sifferuppgifter-
na nedan redovisas räkenskapsåret 1994/95 inom
parentes. Ökningen beror i huvudsak på införandet
av insättningsgarantin samt att Riksgäldskontoret,
till skillnad från tidigare, redovisar värdet på kapital-
täckningsgarantierna till SBAB och Venantius AB för
bolagens totala utlåning på 90 miljarder kronor.
Drygt 99 procent av den garanterade kapitalskulden
hänför sig till Insättningsgarantinämnden 407,4 (0.0)
miljarder kronor, Riksgäldskontoret 169,4 (75,6)
miljarder kronor, Exportkreditnämnden 38,4 (41,2)
miljarder kronor, Statens bostadskreditnämnd 24,7
(23,6) miljarder kronor, Finansdepartementet 11,7
(12,3) miljarder kronor och länsstyrelserna 1,3 (1,7)
miljarder kronor.

Antalet utställda garantier

Det fanns drygt 40 000 utställda garantier per den 31
december 1996 och medelvärdet för kapitalskulden
per garanti är ungefär 6 miljoner kronor. Den minsta
enskilda garantin är på 100 kronor och den största
uppgår till 91 miljarder kronor. De myndigheter som
utfärdat det största antalet garantier är Statens bo-
stadskreditnämnd 22 000, länsstyrelserna 8 000 och
Exportkreditnämnden 10 000 garantier. Dessa står
för 99 procent av det totala antalet kreditgarantier.

Övriga myndigheter och departement har till-
sammans knappt 500 garantier.

Utgifter till följd av infriade garantier

Utgifterna till följd av infriade garantier under redo-
visningsperioden 1995/96 uppgår till 2 366,1
(1 489,9) miljoner kronor, vilket motsvarar 0,4 pro-
cent av den totala kapitalskulden. Den största ande-
len infriade garantier redovisas av Statens bo-
stadskreditnämnd med 1 627,5 (472,8) miljoner
kronor och Exportkreditnämnden med 714,3
(978,5).

Inkomster från lämnade garantier

Inkomster från garantiavgifter redovisningsperioden
1995/96 uppgår till 2 285,5 (1 157,3) miljoner kro-
nor, eller 0,3 procent av den totala kapitalskulden.
Inkomsterna genereras främst av Insättningsgaranti-
nämnden 966,4 (0,0) miljoner kronor, Exportkredit-
nämnden 823,3 (709,9) miljoner kronor, Riksgälds-
kontoret 249,6 (244,0) miljoner kronor och Statens
bostadskreditnämnd 183,9 (106,9) miljoner kronor.

Inkomster till följd av återbetalning av infriade ga-
rantier uppgår till 1 915,5 (807,2) miljoner kronor
eller 0,3 procent av den totala kapitalskulden. Dessa
inkomster härrör främst från Exportkreditnämnden
1 870,8 (788,1) miljoner kronor.

135

PROP. 1997/98:1

TABELL 7.4 STATLIGA GARANTIER

MILJONER KRONOR                                                                                                 INKOMSTER TILL

FÖLJD AV ÅTER

GARANTIER UTFÄRDADE AV

GARANTERAD
KAPTALTALSKULD
31 DECEMBER 1996

UTGIFTER TILL FÖLJD AV

INFRIADE
GARANTIER

INKOMSTER FRÅN
GARANTIAVGIFTER

BETALNINGAR AV
TIDIGARE INFRI-
ADE GARANTIER

GARANTIRAM

Insättningsgarantinämnden

407 393,9

0,0

966,4

0,0

-

Riksgäldskontoret

169 425,9

0,0

249,6

0,0

182 074,7

Exportkreditnämnden

38 369,0

714,3

823,3

1 870,8

74 000,0

Statens bostadskreditnämnd

24 690,4

1 516,6

183,9

38,7

24 690,4

Finansdepartementet

11 651,5

0.0

0,0

0,0

11 651,5

Länsstyrelserna

1 266,3

43,2

27,8

4,6

2 176,0

Bankstödsnämnden

0,0

0,0

33,9

0,0

0,0

Övriga

1 048,9

92,0

0,6

1,4

2 718,3

Totalsumma

653 845,9

2 366,1

2 285,5

1 915,5

i

Källa: Riksrevisionsverket

1. Någon summering är inte meningsfull eftersom garantiramen för insättningsgarantinämnden alltid motsvaras av storleken på insättningarna. För övriga myndigheter gäller
angivna garantiram som tak.

Det ekonomiska utfallet av verksamheten

Summan av inkomsterna från garantiavgifter och
återbetalningar för tidigare infriade garantier har i
förhållande till utgifterna för infriade garantier resul-
terat i ett nettoöverskott på 1 834,9 miljoner kronor
för redovisningsperioden 1995/96. Föregående bud-
getår visade ett nettoöverskott på 474,6 miljoner
kronor.

Sammanställning av statliga garantier

Tabellen nedan visar i sammandrag kapitalskulden
för samtliga statliga garantier per den 31 december
1996 samt inkomster och utgifter för statliga garan-
tier under redovisningsperioden 1995/96.

7.3 Statsbudgetens utfallet 1995/96

En utförlig genomgång av statsbudgetens utfall bud-
getåret 1995/96 gjordes i årets ekonomiska vårpro-
position (prop. 1996/97:150, avsnitt 5.7 Utgiftstak
för den offentliga sektorn). Därför görs i denna pro-
position endast en kortare genomgång.

Utfallet av statsbudgeten

Utfallet av statsbudgetens inkomster blev 817 miljar-
der kronor. Jämfört med budgetförslaget ökade in-
komsterna med 86 miljarder kronor. Utgifterna upp-
gick 958 miljarder kronor, vilket är 12 miljarder
kronor högre än statsbudgeten. Underskottet blev
därmed 141 miljarder kronor, vilket är en förbättring
med 74 miljarder kronor vid jämförelse med beräk-
ningen i statsbudgeten.

Statsbudgetens inkomster och utgifter har justerats
upp med 8 miljarder kronor till följd av nya regler
beträffande inbetalning av mervärdesskatt fr.o.m. år
1996. I statsbudgeten redovisades dessa inkomster i

posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto på
utgiftssidan. Beslutet om nya utjämnings- och bi-
dragssystem vad gäller kommuner och landsting in-
nebar en ökning av såväl inkomster som utgifter med
ca 40 miljarder kronor.

Inkomster

Skatterna ökade under budgetåret med knappt 72
miljarder kronor, varav mervärdesskatten svarade för
37 miljarder kronor. Ökningen är främst en följd av
ett nytt system för reglering av mervärdesskatt och
nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner
och landsting. Denna ökning påverkar dock inte
statsbudgetens saldo eftersom motsvarande belopp
belastar utgiftssidan.

Inkomstskatterna från juridiska personer ökade
med drygt 15 miljarder kronor, främst beroende på
att fastighetsskatt på kommersiella lokaler återinför-
des fr.o.m. år 1996 och att fastighetsskatt infördes
även på industrifastigheter.

Inkomsterna av socialavgifter och allmänna avgif-
ter ökade med knappt 12 miljarder kronor. Av ök-
ningen svarade den särskilda löneskatten för 5 mil-
jarder kronor. Av detta belopp avser knappt 4
miljarder kronor särskild löneskatt på den pen-
sionsskuld som Posten AB, Telia AB och Vattenfall
AB övertagit från de förutvarande affärsverken. Ar-
betsmarknadsavgiften ökade med drygt 4 miljarder
kronor på grund av att avdragen för utbildningsvika-
riat och stöd för nyanställningar (RAS) blev lägre än
beräknat.

Fysiska personers inkomstskatt minskade med
knappt 9 miljarder kronor främst beroende på
kommunalskatteutbetalningarna för år 1996. Utbe-
talningarna fastställdes hösten 1995 och baserades
på en beräknad lönesumma som var högre än den
som låg till grund för statsbudgetens beräkningar.

136

PROP. 1997/98:1

Inkomsterna av försåld egendom ökade med
knappt 14 miljarder kronor, vilket främst beror på
försäljning och inlösen av aktier i Nordbanken.

Utgifter

Utgifterna ökade jämfört med statsbudgeten totalt
med knappt 12 miljarder kronor. Ökningen beror
framför allt på effekten av de nya statsbidrags- och
utjämningssystemen för kommuner och landsting,
som kommenterats under skatteinkomster. Detta är

en redovisningsteknisk förändring. En annan förkla-
ring är att utgifterna för bidrag till arbetslöshetser-
sättning ökade liksom utgifterna inom infrastruk-
turområdet. Den tidigare av dessa båda förändringar
beror på att sysselsättningen utvecklades mindre
gynnsamt är prognostiserat. Utgifterna minskade
främst inom försvarsdepartementets område. Minsk-
ningen är dock till största delen av redovisningstek-
nisk natur och föranleds av ändrade regler för finan-
siering av förskott till leverantörer.

TABELL: 7.5 STATSBUDGETENS UTFALL BUDGETÅRET 1995/96

MILJONER KRONOR

STATS-
BUDGET

TILLÄGGS-
BUDGET

MER-
UTGIFTER

SUMMA

UTFALL

AVVIKELSE MOT
STATSBUDGET

Statsbudgetens inkomster

Skatter m.m.

673 143

40 245

713 388

744 806

71 663

varav

4 Mervärdesskatt

176 483

19 000

195 483

213 712

37 229

2 Juridiska personers inkomstskatt

58 525

58 525

73 674

15 149

3 Socialavgifter

248 056

248 056

259 758

11 702

1 Fysiska personers inkomstskatt

33 733

33 733

25 126

-8 607

5 Övriga skatter

156 346

21 245

177 591

172 536

16 190

Inkomster av statens verksamhet

34 881

34 881

41 408

6 526

Inkomster av försåld egendom

81

81

13 881

13 800

Återbetalning av lån

9 331

9 331

5 596

-3 735

Kalkylmässiga inkomster

-2 045

■2 045

-2 348

-303

Bidrag m.m. från EU

9 563

367

9 563

7 798

-1 765

Extraordinära medel från EU

6 100

6 100

5 838

-262

Summa

731 053

40 612

771 298

816 978

85 925

Statsbudgetens utgifter

Statschefen och regeringen

2 886

1 000

2

3 888

2 844

-42

Justitiedepartementet

29 196

27

2

29 225

29 357

161

Utrikesdepartementet

24 035

112

0

24 147

23 556

-479

Försvarsdepartementet

63 746

-17 971

44

45 819

44 896

-18 850

Socialdepartementet

261 562

-112

38

261 488

257 268

-4 294

Kommunikationsdepartementet

35 953

233

36 186

43 889

7 936

Finansdepartementet

112 416

40 7732

153 189

147 620

35 204

Utbildningsdepartementet

57 230

3 466

60 696

56 497

-733

Jordbruksdepartementet

18 738

531

19 269

15 778

-2 960

Arbetsmarknadsdepartementet

136 827

613

137 440

145 260

8 433

Kulturdepartementet

6 914

122

3

7 039

6 918

4

Näringsdepartementet

50 335

1 376

51 711

51 750

1 415

Civildepartementet

4 038

16

4

4 058

4 064

26

Miljödepartementet

2 658

1 061

3 719

2 923

265

Riksdagen och dess myndigheter

1 185

39

1 224

1 183

-2

Räntor på statsskulden

132 000

132 000

123 758

-8 242

Oförutsedda utgifter

1

1

7

6

Minskning av anslagsbehållning

1 000

1 000

0

-1 000

Beräknat tillkommande utgifts-

5 0001

5 000

0

-5 000

behov,

Summa

945 720

31 285

92

977 097

957 567

11 847

Statsbudgetens saldo

-214 667

9 327

-92

-205 799

-140 589

74 078

137

PROP. 1997/98:1

Räntorna på statsskulden minskade jämfört med
statsbudgeten med drygt 8 miljarder kronor beroen-
de på en lägre räntenivå än som antogs i budgetpro-
positionen. Andra faktorer som påverkat ränteutgif-
terna är över/under-kurser vid emission, realiserade
valutavinster/för-luster på lån i utländsk valuta samt
kursförluster/vinster vid uppköp av obligationslån.

Bilaga 5 Årsredovisning för staten för budgetåret
1995/96 innehåller tabeller med detaljerat utfall per
anslag och inkomsttitel samt en sammanställning per
departementsområde av besparingar och reservatio-
ner respektive överföringsbelopp.

7.4 Avgiftsbelagd verksamhet

De totala avgiftsintäkterna har under perioden
1992/93 till år 1996 ökat från drygt 33 miljoner
kronor till knappt 40 miljoner kronor. Utvecklingen
redovisas i tabell 7.6.

Att avgiftsintäkterna för budgetåret 1993/94 är
betydligt lägre än övriga år beror på att ett tiotal
myndigheter ombildades till aktiebolag den 1 juli
1993. Bland dessa kan nämnas AMU-gruppen och
Byggnadsstyrelsen. Ökningen av avgiftsinkomsterna
under budgetåret 1994/95 förklaras av att Försvarets
Materielverk avgiftsfinansieras från den 1 juli 1994.

De totala avgiftsintäkterna för år 1996 är i stort
sett oförändrade jämfört med budgetåret 1994/95.
Ökningen av offentligrättsliga avgifter förklaras hu-
vudsakligen av att banavgifter (Banverket) inklude-
rats i den senaste redovisningen. Fler myndigheter än
tidigare redovisar intäkter i exportverksamhet och
några myndigheter uppvisar en kraftig ökning. Avgif-
ter enligt 4 § avgiftsförordningen har minskat något.

Av de totala avgiftsintäkterna på ca 60 miljarder
kronor för budgetåret 1995/96 svarar kundkategorin

statliga myndigheter för 37 miljarder kronor, vilket
motsvarar drygt 60 procent av intäkterna. Året innan
utgjorde andelen interndebiteringar drygt 70 procent.

Kostnadstäckningsgraden har under budgetåret
1995/96 ökat något både på det offentligrättsliga
området och på uppdragsområdet. Cirka 85 procent
av myndigheterna har en kostnadstäckningsgrad på
mer än 90 procent. Motsvarande siffra budgetåret
1994/95 var 78 procent.

Den genomsnittliga avgiftsförändringen har under
budgetåret 1995/96 varit ca 2 procent för offent-
ligrättsliga avgifter och ca 1 procent för uppdrags-
verksamheten. Många myndigheter har behållit av-
gifterna oförändrade.

Huvuddelen av de offentligrättsliga avgiftsintäk-
terna (96 procent) kommer från externa uppdragsgi-
vare. Resterande 4 procent kommer från statliga
myndigheter. Avgiftsintäkterna från uppdragverk-
samheten kommer i huvudsak från interna upp-
dragsgivare, dvs. statliga myndigheter. Av den totala
volymen för uppdragsverksamhet kommer cirka 85
procent från statliga myndigheter. En myndighet,
FMV, står för cirka 2/3 av de totala avgiftsintäkterna
inom uppdragsverksamheten.

Avgiftsintäkter budgetåret 1998

I myndighetsavsnitten i denna proposition redovisas
budgetar för avgiftsbelagd verksamhet som omfattar
budgetåret 1998 och beräkingar av den avgiftsfinan-
sierade verksamheten för budgetåren 1999 och 2000.
En sammanfattande bedöming av dessa budgetar in-
dikerar att avgiftsintäkterna för budgetåren 1997 och
1998 ligger i nivå med volymen för år 1996.

I kommande budgetpropositioner kommer en
samlad redovisning av budgetar för avgiftsfinansie-
rad verksamhet per utgiftsområde att lämnas.

TABELL 7.6 UTFALL AVGIFTSINTÄKTER

MILJONER KRONOR

1991/92

1992/93

1993/94

1994/95

1996

1995/96 (18 MÅNI

Offentligrättsliga avgifter

3 351

3 721

4 552

4 364

6 332

9 497

Uppdragsavgifter

29 874

29 708

15 351

33 172

32 705

49 057

Avgifter enligt 4 § Avg.

130

149

441

738

708

1 062

förordningen

Summa

33 355

33 578

20 344

38 274

39 745

59 616

varav export

288

327

259

262

358

538

138

PROP. 1997/98:1

7.5 Revisionens iakttagelser

Revisionens iakttagelser sammanfattas i en årlig rap-
port till regeringen. Iakttagelserna bygger på reviso-
rernas bedömningar av myndigheternas årsredovis-
ningar, särskilda studier, effektivitetsgranskningar,
regeringsuppdrag samt remissyttranden. En utgångs-
punkt för regeringens beredning av revisionens iakt-
tagelser är att ineffektiv användning eller bristfällig
redovisning av statliga medel inte kan accepteras. Det
primära ansvaret för att påtalade brister och miss-
förhållanden åtgärdas ligger hos myndigheternas led-
ning. Om en myndighet erhåller revisionsberättelse
med invändning skall myndigheten till regeringen re-
dovisa de åtgärder myndigheten avser att vidta med
anledning av invändningen.

I det följande lämnas en sammanfattande redovis-
ning av revisionens iakttagelser med tonvikt på frå-
gor av generell karaktär. En redogörelse av vilka be-
dömningar regeringen gör med anledning av
revisionens myndighetsspecifika iakttagelser samt
vilka åtgärder regeringen har vidtagit eller avser att
vidta för att undanröja påtalade brister lämnas under
respektive utgiftsområde.

Vissa generella iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) konstaterar att den finan-
siella redovisningen i årsredovisningarna redovis-
ningstekniskt uppvisar en högre kvalitet än under ti-
digare år. Informationskvaliteten och överskådlig-
heten i den finansiella redovisningen kunde däremot
vara väsentligt bättre. Vissa brister i årsredovisning-
arna kan härledas till otydligheter i bl.a. reglerings-
breven och avser främst redovisning av avgiftsfinan-
sierad verksamhet.

Resultatredovisningen har förbättrats hos många
myndigheter. Det finns dock fortfarande ett stort an-
tal myndigheter där man ännu inte har nått en god-
tagbar kvalitetsnivå.

Förordningen (1995:686) om internrevision vid
statliga myndigheter reglerar vilka myndigheter som
skall inrätta internrevision. Några myndigheter upp-
fyller kraven enligt förordningen. Enligt RRV:s be-
dömning är dock revisionsresurserna i flera fall otill-
räckliga i relation till myndighetens storlek och
verksamhet.

RRV har observerat att styrelseledamöter i myn-
digheter och statliga bolag i många fall inte besitter
tillräckliga kunskaper om eller missuppfattar inne-
börden och omfattningen av det ansvar och de befo-
genheter som följer med ställningen som styrelsele-
damot. Detta yttrar sig t.ex. i att de frågeställningar
som styrelsen har ansvar för i vissa fall inte i tillräck-
lig grad uppmärksammas och behandlas av styrelsen.
RRV anser därför att regeringen bör informera
samtliga styrelseledamöter i statliga myndigheter om
vilka förväntningar man ställer på dem och vilka frå-
gor man vill att de särskilt skall bevaka.

Regeringens sammanfattande bedömning

Regeringen ser positivt på den förbättring som kon-
tinuerligt sker av årsredovisningarnas kvalitet men
vill samtidigt betona vikten av att påtalade brister i
såväl den finansiella redovisningen som i resultatre-
dovisningen åtgärdas. Enligt regeringens bedömning
skapar den nya förordningen (1996:882) om myn-
digheternas årsredovisning m.m. och de förordnings-
ändringar som följer av budgetlagen bättre förutsätt-
ningar för en utveckling av kommande årsredovis-
ningar. Senare års utveckling av mål- och resultatdi-
alogen med myndighetsledningarna, som beskrivs
närmare i avsnitt 7.7, bör också leda till en förbätt-
rad resultatredovisning.

Regeringen delar revisionens uppfattning om att
internrevisionen inte har fungerat som avsågs i för-
ordning (1995:686) om intern revision. Mot bak-
grund bl.a. av revisionens iakttagelser kommer en
översyn av förordningens tillämpning och ändamåls-
enlighet att påbörjas under hösten 1997.

Regeringen delar revisionens uppfattning om att
styrelseledamöterna bör informeras om styrelsens
ansvar och befogenheter samt om vilka frågor leda-
möterna särskilt skall bevaka. För närvarande ge-
nomförs därför en utbildning av styrelseledamöter i
myndigheter med styrelser med fullt ansvar. Vidare
har Statskontoret på Finansdepartementets uppdrag
utarbetat en vägledning för effektivt styrelsearbete.

Revisionsberättelser med invändningar

RRV och dess revisorer granskar och avger revi-
sionsberättelser för myndigheter, stiftelser, bolag och
andra organisationer. Revisionen kan föranleda kri-
tik av varierande grad. Den allvarligaste formen av
kritik innebär att revisionsobjektet erhåller revisions-
berättelse med invändning. Antalet revisionsberättel-
ser med invändning var för räkenskapsåret 1995/96
26 stycken. För budgetåren 1993/94 och 1994/95
var antalet revisionsberättelser med invändningar 31
respektive 14.

Myndigheterna har i år upprättat sitt årsbokslut
och sammanställt sin årsredovisning med en månad
kortare tid till sitt förfogande. Nästan samtliga myn-
digheter har ändå lyckats lämna årsredovisningen
inom utsatt tid. En bidragande orsak till detta torde
vara att myndigheterna under det förlängda budget-
året lämnade två delårsrapporter. Tillkomsten av
delårsrapporten har bl.a. medfört att myndigheterna
sett över sina rutiner för att upprätta bokslut.

Under hösten 1996 har en ny förordning
(1996:882) om myndigheters årsredovisningar m.m.
trätt i kraft. Denna förordning innehåller övergångs-
bestämmelser som innebär att delar av den nya för-
ordningen var tillämpliga på årsredovisningen för
budgetåret 1995/96, vilket påverkade myndigheter-
nas arbete med årsbokslut och årsredovisning.
Främst är det förordningens föreskrifter om sam-
manställning över väsentliga uppgifter (5 §) och om
underskrift (8 §) som lett till en del oklarheter och

139

PROP. 1997/98:1

missförstånd. Ökningen av antalet revisionsberättel-
ser med invändningar jämfört med föregående år kan
till viss del hänföras till de förändrade kraven.

Anslagsöverskridanden och brister i internkon-
trollen är relativt vanliga skäl till revisionens invänd-
ningar. Regeringen ser allvarligt på detta och förut-
sätter att berörda myndigheter dels förbättrar den
interna kontrollen och uppföljningen av anslagsför-
brukningen, dels att den interna revisionen utvecklas
i enlighet med gällande föreskrifter.

Nedan följer en sammanställning av de organisa-
tioner som fått revisionsberättelse med invändning
och skälen till dessa. Regeringens bedömningar i de
enskilda fallen redovisas under respektive utgiftsom-
råde.

Banverket: Banverket har inte inrättat internrevi-
sion enligt förordning 1995:686

Turistdelegationen: Årsredovisningen har inte
skrivits under av samtliga styrelseledamöter.

SPV: Internkontrollen har inte fungerat på ett till-
fredsställande sätt med fel och brister i den finansiella
redovisningen som följd.

Konsumentverket: Internkontrollen har inte fun-
gerat på ett tillfredsställande sätt med fel och brister
som följd.

Kammarkollegiet: Ett anslag är överskridet. En
anslagspost är överskriden. Ett anslag för 1994/95
har utnyttjats under 1995/96.

Folkens muséum/Etnografiska: Överskridande av
anslag med drygt 1 miljon kronor. Vid granskningen
har väsentliga felaktigheter framkommit i redovis-
ningen, vilket lett till att årsredovisningen vad avser
de finansiella delarna inte är rättvisande.

Konstnärsnämnden: Myndighetens styrelse har in-
te i behörig ordning fattat beslut om årsredovisning-
en. Ett anslag har överskridits med drygt 2 miljoner
kronor.

Statens konstmuséer: Den ekonomiska redovis-
ningen i resultatredovisningen omfattar endast tolv
månader av räkenskapsårets arton månader.

Statens Konstråd: RRV kan inte bedöma om före-
liggande årsredovisning har skrivits på av en behörig
styrelse. RRV kan inte heller finna att beslut om års-
redovisning fattats enligt gällande regler.

Riksantikvarieämbetet: Överskridande av anslag
med 4 miljoner kronor.

Nämnden för utlandsutställningar av nutida
svensk konst i utlandet: Resultatredovisningen och
anslagsframställningen uppfyller inte kraven enligt
förordningen om myndigheters årsredovisning m.m.
Ett reservationsanslag har överskridits.

Språk- och folkminnesinstitutet: RRV kan inte
bedöma om redovisningen är tillförlitlig och räken-
skaperna rättvisande, eftersom ett tillfredsställande
underlag till räkenskaperna inte avlämnats. RRV kan
inte heller finna att beslut om årsredovisningen fat-
tats enligt gällande regler.

Militärhögskolan: Årets kapitalförändring är inte
rättvisande beroende på felaktig redovisning av in-

täkter i den avgiftsfinansierade verksamheten. Bok-
förda intäkter om ca 29 miljoner kronor avseende
uppdrag från Försvarsmakten motsvarar inte avtalad
och genomförd verksamhet. Dessa medel borde
istället ha bokförts som förskott från kund. Intern-
kontrollen har under året inte fungerat på ett till-
fredsställande sätt med fel och brister i redovisningen
som följd.

Styrelsen för psykologiskt försvar: Internkontrol-
len har under året inte fungerat på ett tillfredsställan-
de sätt med fel och brister i redovisningen som följd.

Högskolan Södertörn: RRV har funnit väsentliga
brister i den interna kontrollen och redovisningen av
helårsstudenter och helårsprestationer. Detta har fått
till följd att det råder stor osäkerhet om redovisning-
ens tillförlitlighet vad avser anslagsredovisning och
resultaträkning. RRV kan på grund därav inte be-
döma om årsredovisningen i allt väsentligt är rättvi-
sande.

Vänerskolan: Årsredovisningen har inte skrivits
under av samtliga styrelseledamöter. Sammanställ-
ning över väsentliga uppgifter saknas.

Konsthögskolan: Sammanställning över väsentliga
uppgifter saknas.

Institutet för rymdfysik: Årsredovisningen har inte
skrivits under av samtliga styrelseldamöter. Samman-
ställning över väsentliga uppgifter saknas.

Verket för högskoleservice: Årsredovisningen har
väsentliga brister.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Två anslag är över-
skridna med ett sammanlagt belopp om drygt 10
miljoner kronor.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen
har vid två tillfällen, utan regeringens tillstånd, teck-
nat borgen på totalt 5,05 miljoner kronor.

Länsstyrelsen i Uppsala län: Två anslag är över-
skridna med ett sammanlagt belopp om drygt
4 miljoner kronor.

Statens Utsädeskontroll: Sammanställning över
väsentliga uppgifter saknas.

Sida: Resultatredovisningen uppfyller inte väsent-
liga krav enligt förordningen om myndigheters årsre-
dovisning m.m.

Polisväsendet: Årsredovisningen har inte lämnats
in i tid.

Domstolsverket: Årsredovisningen har inte läm-
nats in i tid.

Revision av delårsrapport per den 30 juni 1997

Under det förlängda räkenskapsåret 1995/96 gällde
ett temporärt krav på delårsrapportering från myn-
digheterna. Detta krav permanentades i och med att
förordningen (1996:882) om myndigheters årsredo-
visning m.m. har trätt i kraft. Regeringen bedömer
att införandet av delårsrapportering bidrar till en
förbättrad kontinuitet i uppföljningen av myndighe-
terna.

140

PROP. 1997/98:1

RRV har granskat delårsrapporterna per den 30
juni 1997 och därvid funnit brister som utmynnat i
revisorsintyg med invändning i åtta fall.

Nedan görs en sammanfattning av rapporten Sta-
ten i omvandling. Därefter följer regeringens bedöm-
ning med anledning av denna rapport.

7.6 EA-värderingen

RRV genomför på regeringens uppdrag en årlig eko-
nomiadministrativ värdering (EA-värdering) av myn-
digheter under regeringen. EA-värderingen är ett in-
strument för regeringen att löpande följa upp såväl
myndigheternas ekonomiadministrativa standard
som ansvars- och befogenhetsfördelningen mellan
regeringen och myndigheterna. EA-värderingen om-
fattar 241 myndigheter under regeringen. Nedan
följer resultatet av årets EA-värdering med jämförel-
sesiffror från föregående år.

TABELL: 7.13 RESULTAT AV EA-VÄRDERINGEN

1994/95

ANTAL

MYNDIGHETER

1995/96

1994/95

PROCENT

1995/96

1994/95

Fullt tillfredsställande

162

111

67

44

Tillfredsställande

60

120

25

47

Ej tillfredsställande

19

22

8

9

Andelen myndigheter med bedömningen Fullt till-
fredsställande har ökat med 23 procentenheter. Re-
geringen anser att den positiva utvecklingen är myck-
et tillfredsställande.

7.7 Statsförvaltningens utveckling

Statskontoret har regeringens uppdrag att årligen gö-
ra en samlad och översiktlig redovisning av utveck-
lingen inom statsförvaltningen. Syftet är att riksdagen
skall få en bättre och mer allsidig information om de
strukturella förändringarnas inverkan på ekonomi
och sysselsättning m.m. Statskontoret har nu för
andra året överlämnat sin rapport till regeringen.
Rapporten beskriver tre huvudområden. Först bely-
ser Statskontoret statens betydelse när det gäller sys-
selsättning, personalens sammansättning, utbildning
och löner, konsumtion av statliga tjänster och pro-
duktivitetsutveckling. Sedan redovisas konsekvenser-
na av den förda förvaltningspolitiken i form av orga-
nisations- och strukturförändringar i staten. I år
behandlas också bl.a. omlokalisering av statlig verk-
samhet och förvaltningspolitikens likheter och olik-
heter i några OECD-länder. Slutligen tas de föränd-
ringar upp som IT-utvecklingen har medfört för
statsförvaltningen.

Staten i omvandling: Sammanfattning
Staten i samhällsekonomin

Sysselsättningen i staten

1996 sysselsatte staten 195 000 personer (exkl. af-
färsverken1). Det är 5 procent av de anställda i Sveri-
ge. Om affärsverken inkluderas fanns det ca 235 000
hel- och deltidsanställda hos staten 1996. Socialför-
säkringssektorn räknas inte in i denna statistik. Över-
slagsberäkningar ger vid handen att staten i dag är
marginellt större jämfört med för tjugofem, trettio år
sedan.

Drygt 29 000 eller 12 procent av de statsanställda
utanför affärsverkssfären har sagts upp sedan 1990.
Neddragningarna har berört alla verksamhetsom-
råden utom den högre utbildningen och kulturområ-
det. Sysselsättningen vid universitet och högskolor
har däremot ökat kraftigt och bidragit till att de an-
ställda inom den högre utbildningen numera är den
största gruppen i staten.

Ett regionalt perspektiv på den statliga
sysselsättningen

Antalet statsanställda i Stockholms län har visserligen
minskat mellan 1990 och 1996, men den totala sys-
selsättningen inom staten har minskat mer. Det inne-
bär att i relation till samtliga statstjänstemän har an-
delen ökat mest i Stockholms län under perioden.
Andra län där andelen stigit är Uppsala och Malmö-
hus. Ökningen av sysselsättningen vid universitet och
högskolor förklarar att staten minskat det totala an-
talet statsanställda mindre i vissa län än i andra.

Personalen i staten

Något över 40 procent av de statligt anställda är
kvinnor. På grund av den statliga verksamhetens
mycket heterogena karaktär varierar andelen kraftigt
mellan olika verksamhetsområden. Störst är kvinno-
dominansen inom skatteförvaltningen med 70 pro-
cent. Inom domstolsväsendet och kronofogdemyn-
digheterna är andelen kvinnor nästan lika hög. Den
manliga dominansen finns inom kommunikationer,
där Vägverket och Banverket väger tungt, samt för-
svar och polis.

Neddragningar inom framför allt länsstyrelserna,
men också i försvaret hittills under 1990-talet, har
medfört att andelen kvinnor sjunkit inom dessa om-
råden. Inom kommunikationsområdet har de där-
emot blivit relativt fler. Sammantaget innebär för-

Deltidsanställda är omräknade till helårspersoner. Antalet hel- och deltidsarbe-
tande uppgick till 219 000 år 1996.

141

PROP. 1997/98:1

ändringarna att andelen kvinnor i statsförvaltningen
är marginellt högre i dag jämfört med år 1990.

Deltidsarbete i staten minskar radikalt. Sedan 1990
har sådant arbete minskat i betydelse inom så gott
som samtliga statliga verksamhetsområden. Knappt
30 procent av kvinnorna i staten arbetar idag deltid.

Medelåldern på arbetsmarknaden stiger
Åldersstrukturen på hela arbetsmarknaden, liksom i
staten, har under den förhållandevis korta perioden
1990-1996 förändrats mycket kraftigt. Det är fram-
för allt ungdomarna som inte kommit in på arbets-
marknaden eller har försvunnit ut i arbetslöshet. Det
har medfört att medelåldern på arbetsmarknaden på
kort tid stigit markant.

I staten, där de anställda sedan länge haft högre
medelålder än övriga delar av arbetsmarknaden,
ökade medelåldern mellan 1990 och 1996 med drygt
ett år till genomsnittsåldern 44. Det är i de här sam-
manhangen fråga om en kraftig förändring, även om
ökningen inom övriga sektorer är ännu större. Mot-
svarande tal för näringslivet var en uppgång med
närmare två år till en genomsnittsålder på 40 år
1996.

Utbildningsnivån högst i staten

Den vanligaste grundutbildningen bland de sysselsat-
ta i Sverige är tvåårigt gymnasium, men i staten är
akademikergruppen störst. Utbildningsnivån är hög-
re än inom såväl andra delar av den offentliga sek-
torn som i näringslivet. Närmare 60 procent hade
eftergymnasial utbildning och totalt knappt 40 pro-
cent var akademiskt utbildade. Motsvarande tal för
näringslivet var 20 respektive närmare 10 procent.

Statens personalutbildning mest omfattande
Genomgående har andelen anställda som deltagit i
personalutbildning varit betydligt högre inom staten
och övriga delar av offentlig sektor än inom närings-
livet. Sammantaget hade drygt hälften av de anställda
inom stat, kommuner och landsting deltagit i någon
form av personalutbildning första halvåret 1996. In-
om näringslivet var motsvarande andel en dryg tred-
jedel. Andelen statsanställda som fått personalutbild-
ning har minskat något under perioden, men den tid
som sattes av för utbildningen har ökat. Antalet ut-
bildningsdagar per deltagare var i genomsnitt knappt
11 dagar eller 6, 3 procent av arbetstiden mot i ge-
nomsnitt 5 dagar eller 6 procent av arbetstiden 1995.
I näringslivet avsattes drygt 5 dagar per deltagare
1996. Staten var därmed den sektor på arbetsmark-
naden inom vilken mest tid avsattes för personalut-
bildning. Hittills har således besparingskraven i sta-
ten inte gått ut över vidareutbildningen av personal.

Stor genomsnittlig löneökning för statsanställda
1996

Den genomsnittliga månadslönen för statsanställda
uppgick i september 1996 till 18 900 kronor en ök-

ning med 7,6 procent sedan september 1995. Det är
den största löneökningen för de statsanställda hittills
under 1990-talet. Arbetsgivarverkets statistik över
jämförbara grupper, dvs. personer som var anställda
vid samma myndighet i september 1996 såväl som
året innan, gav vid handen att lönerna i staten ökat
med knappt 8 procent. Löneökningarna visade dock
en något större spridning år 1996 jämfört med 1990,
vilket tyder på att lönen numera sätts individuellt i
staten.

Det finns inte något som tyder på att statlig löne-
bildning påverkar den privata, varken på kort eller
lång sikt. Däremot styrs en statlig löneförändring till
stor del av förändringar på det privata området.

Konsumtion av statliga tjänster

Konsumtionen av de statliga tjänsterna har inte haft
samma entydiga utveckling som sysselsättningen. Ef-
ter en tillbakagång under 1980-talets första hälft
började konsumtionsutgifterna att stiga mot slutet av
årtiondet.

När arbetslösheten började stiga efter år 1990
ökade satsningarna på utbildning och arbetsmark-
nadsåtgärder, vilket gjorde att konsumtionen av så-
dana tjänster steg kraftigt. Bolagiseringarna i början
av 1990-talet minskade däremot konsumtionen.

Under 1994 tycks besparingskraven på den of-
fentliga sektorn ha gett resultat även inom staten,
trots fortsatt hög arbetslöshet och därmed stora ut-
gifter för utbildning och arbetsmarknadsåtgärder.
Konsumtionen var oförändrad det året. År 1995
minskade konsumtionen av statliga tjänster med
drygt 3 procent, huvudsakligen beroende på en ned-
gång i försvarets inköp av varaktiga varor.

Minskningen av den statliga konsumtionen fort-
satte även under 1996. Den sjönk med närmare 4
procent i volym. Preliminära uppgifter pekar på att
det berodde på en mer allmän neddragning inom de
statliga myndigheterna, med undantag för universitet
och högskolor, som fortsatte att expandera. Ned-
gången var särskilt kraftig när det gäller åtgärder in-
om arbetsmarknadsområdet och inom de allmänna
tjänsterna. Även under första halvåret 1997 sjönk
konsumtionen av statliga tjänster, nu med drygt 4
procent.

Produktiviteten i staten

Inom de områden där produktivitetsberäkningar
gjorts under 1990-talets början, bl.a. inom Invand-
rarverket och kronofogdemyndigheterna, kan, med
något undantag, visas på en starkt positiv utveckling.
De första åren på 1990-talet medförde en kraftig ök-
ning i ”efterfrågan”, vilket drev upp produktiviteten.

Historien antyder att det finns ett samband mellan
produktivitetsförändringar i staten och budgetpoliti-
ken. Skärpta besparingskrav ledde till att statsför-
valtningens utgifter för konsumtion stagnerade år
1994 för att därefter gå ned.

142

PROP. 1997/98:1

Det erfarenhetsmässiga sambandet mellan bud-
getpolitik och produktivitetsutveckling pekar på att
produktiviteten i den civila statsförvaltningen ökat
under 1990-talet. Intrycket förstärks av att lönean-
delen i den statliga produktionen långsiktigt har
minskat, vilket tyder på en fortgående rationalisering.
Den positiva utveckling av produktiviteten som re-
gistrerats i mätningarna till och med 1992 kan såle-
des bedömas ha fortsatt under några år.

Enligt Statskontorets bedömning är dock utveck-
lingen under år 1996 svårare att bedöma. Statistiken
är ännu preliminär, men den tyder på att de bespa-
ringar som gjorts resulterat i minskade inköp från
andra producenter, medan statens totala löneutgifter
endast gått ned obetydligt räknat i fasta priser. Det
innebär att löneandelen i de statliga utgifterna stigit.
Det går ännu inte att bedöma om detta är en tillfäl-
lighet eller ett trendbrott och om det tyder på en ök-
ning eller minskning av produktiviteten.

Staten i ett internationellt perspektiv

De nordiska länderna har en utbyggd offentlig sek-
tor, eftersom man valt att huvudsakligen organisera
sjukvård, utbildning, barn- och äldreomsorg i offent-
lig regi. Konsumtionen av offentliga tjänster är be-
tydligt högre än genomsnittet för OECD-länderna,
med Sverige och Danmark i topp. När det gäller
statlig verksamhet, avviker emellertid de nordiska
länderna, med undantag för Island, inte från OECD-
genomsnittet.

Med reservation för jämförbarheten i den interna-
tionella statistiken uppgick konsumtionen av statliga
tjänster till 8 procent av BNP sammantaget för
OECD-länderna år 1995. Sverige, Norge, Danmark
och Finland hade samma år utgifter för statlig kon-
sumtion på mellan 7 och 8 procent av BNP. Det är i
nivå med eller strax under OECD-genomsnittet.

I OECD-länderna svarar den s.k. nattväktarstaten
(allmänna tjänster, försvar samt samhällsskydd och
rättskipning) i genomsnitt för mer än hälften av den
statliga verksamheten, dvs. 5 procent av BNP. I Sve-
rige är motsvarande utgifter relativt sett lägre. De ut-
gjorde 4 procent av BNP år 1996. Den lägre nivån
förklaras huvudsakligen av de, i ett internationellt
perspektiv, små utgifterna för de allmänna tjänster-
na, dvs. för skatteväsendet, länsstyrelserna m.m.

Organisations- och strukturförändringar

Strukturförändringarna i statsförvaltningen har ett
mönster. Det finns tre huvudlinjer. De går alla ut på
att renodla verksamheten till att avse huvudfunktio-
nen.

En huvudlinje i utvecklingen under 1990-talet är
affärsverksamhetens bolagisering

En annan huvudlinje går ut på att tydligare skilja
statens funktioner för förvaltning och rättskipning
från varandra. För att stärka individens rättsskydd

har allt fler arbetsuppgifter flyttats från myndigheter
till förvaltningsdomstolar.

Den tredje linjen berör förvaltningsmyndigheter-
nas kärnverksamhet som definieras genom de av-
gränsningar som gjorts mot affärsverksamhet och
rättskipning. De riktlinjer som utformats utgår från
att den statliga verksamheten i denna del ska renod-
las genom att den bör inriktas på frågor som rör
myndighetsutövning och att myndighetsformen då
bör tillämpas.

De senaste två åren har förändringarna huvudsak-
ligen berört den regionala nivån, med beslut om läns-
sammanläggningar och försök med nya, kommunala,
beslutsformer i det regionala utvecklingsarbetet. I fle-
ra fall har också den regionala organisationen kon-
centrerats. Exekutionsväsendet och lantmäteriet är
exempel på detta.

Utvecklingen av kärnverksamheten karaktäriseras
framför allt av decentralisering av arbetsuppgifter
från staten till kommuner och från regering och cent-
rala myndigheter till lägre nivåer i statsförvaltningen
Decentraliseringstendenserna hittills under 1990-talet
har varit särskilt påtagliga inom den högre utbild-
ningen.

Många myndighetsavvecklingar

De fem första åren på 1990-talet har alltså präglats
av stora omstruktureringar i staten, följt av en period
då förändringstakten mattats. Under perioden 1990
till och med första halvåret 1997 fanns tre fjärdede-
lar av de statsanställda i myndigheter som har berörts
av att arbetsuppgifter kommit till eller försvunnit.

Avvecklingar och nybildningar av myndigheter
har också varit omfattande. Hittills under 1990-talet
har 160 myndigheter avvecklats. Ett tiotal av dessa
var faktiska avvecklingar, dvs. de innebar inte bara
att myndigheten lades ned utan också att det statliga
åtagandet upphörde. Vanligare vid nedläggningar är
att verksamheten övergår till en annan, ny eller be-
fintlig, myndighet eller att den bolagiseras. En över-
vägande del av nedläggningarna förde således med
sig att nya myndigheter bildades. Drygt en fjärdedel
av de statsanställda finns i de närmare hundra nya
myndigheter som har bildats hittills under 1990-talet.

Strukturförändringarna i statsförvaltningen visar
att det endast undantagsvis är fråga om att verksam-
heten som sådan läggs ned, utan att det är formerna
för den som ändras för att skapa en mer ändamåls-
enlig organisation, samtidigt som volymen bantats.

Omlokalisering av central statlig verksamhet
Statskontorets sammanfattande omdöme om 1970-
talets stora omlokaliseringsvåg från Stockholm till ett
femtontal orter ute i landet är att den gav ett lyckat
utfall i förhållande till de förhoppningar som knöts
till den. Statsmakterna ville avlänka tillväxten i stor-
städerna och samtidigt förbättra förutsättningarna
för de utvalda lokaliseringsorterna. Sysselsättningen
vid lokaliseringsorterna har sammantaget utvecklats

143

PROP. 1997/98:1

mer positivt än i övriga delar av landet utanför stor-
städerna.

De statsanställda i Stockholms län är färre idag än
för tjugofem år sedan. Sedan 1970 har den statliga
sysselsättningen utanför Stockholms län ökat med 10
procent. Hela ökningen har alltså gått till andra län
än Stockholms och i första hand till lokaliseringsor-
terna. Det har således skett en utjämning mellan
Stockholms län och övriga landet i enlighet med in-
tentionerna med 1970-talets omlokaliseringsbeslut.

Enligt Statskontorets bedömning är dock läget
annorlunda i dag jämfört med på 1970-talet. Lokali-
seringen av statlig verksamhet kan fortfarande ha
stor betydelse för att skapa en god balans i närings-
struktur och arbetsmarknad på olika orter, men som
direkt sysselsättningsskapare är inte staten lika an-
vändbar som förr. Genom att staten krymper och
endast svarar för fem procent av den totala syssel-
sättningen blir potentialen för omlokaliseringar allt
mindre.

Förvaltningspolitiken i ett internationellt perspektiv
En jämförelse med utvecklingen i några andra
OECD-länder visar att den svenska förvaltningspoli-
tiken faller väl in i ett nordiskt mönster; en successiv
modernisering av den offentliga sektorn för att möta
medborgarnas krav på service och för att klara finan-
sieringen av de stora offentliga åtagandena. Utöver
en starkare resultatorientering har förändringsarbetet
karaktäriserats av betydande omorganiseringar. De-
centraliseringen till kommunerna stärker de demo-
kratiska värdena genom att besluten fattas närmare
medborgarna. Samtidigt har kraven på samordning
ökat.

En delvis annan väg har valts av de anglosachsiska
länderna där inriktningen varit att minska den of-
fentliga sektorn och i högre grad utnyttja privata
marknader. I dessa länder har kontrollen av byråkra-
tin varit en viktig fråga.

E U-medlemskapets effekter på statsförvaltningen

En allt större del av den svenska statsförvaltningen
arbetar med EU-relaterade frågor. Medlemskapet
påverkar såväl innehållet i som formerna för arbetet
inom statsförvaltningen. Statskontoret konstaterade
år 1996 att drygt hälften av 160 tillfrågade myndig-
heter hade EU-relaterat arbete och att detta fordrar
ett nära samarbete mellan departement och myndig-
heter.

Genom medlemskapet i EU deltar Sverige i den
gemensamma strukturpolitiken. Organisationen för
att genomföra strukturfondsprogrammen involverar
ett stort antal aktörer och är mycket svåröverskådlig.
Enligt Statskontorets bedömning beror detta både på
att strukturpolitiken omfattar insatser inom många
olika sektorer och på att Sverige prioriterat ett bety-
dande lokalt och regionalt inflytande och velat till-
godose EU:s principer om partnerskap och nytän-
kande.

Den organisatoriska lösningen för genomförandet
varierar mellan programmen. I vissa fall har en be-
fintlig organisation utsetts till att fatta beslut i enskil-
da ärenden, i andra har nya myndigheter inrättats.
Ett exempel är beslutsgrupperna, där företrädare för
landsting och kommuner tillsammans har majoritet.
Varje program eller s.k. målområde har dessutom en
övervakningskommitté knuten till sig.

Att viktiga beslut fattas i nätverk mellan EU-
myndigheter, gemenskapens institutioner och natio-
nella förvaltningar ställer stora krav på Regerings-
kansliets förmåga att styra och utvärdera de svenska
myndigheternas deltagande i det europeiska samar-
betet.

Staten och informationstekniken

Internationellt har den svenska statsförvaltningen en
framskjuten position när det gäller att utnyttja in-
formationstekniken, IT. En hög datoriseringsgrad
och stor andel strukturerad, digitaliserad informa-
tion, som byggts upp under två decennier, och som
har hög tillgänglighet tack vare offentlighetsprinci-
pen, lägger också en grund för en fortsatt stark posi-
tion.

De senaste åren har präglats av bred satsning på
olika kanaler för information och service till med-
borgare och företag. 1996 är året då informations-
service via Internet slog igenom i den statliga förvalt-
ningen.

I samband med satsningarna har myndigheternas
service förbättrats, framför allt för de mer rutinmäs-
siga ärendena. Det avspeglas i de höga och stigande
användarsiffrorna för olika nya tjänster. Från Ar-
betsmarknadsstyrelsens Platsbank tas t.ex. dubbelt så
många platsannonser ned jämfört med föregående år.

Någon samlad redovisning av IT-utvecklingens
betydelse för statsförvaltningens effektivitet finns in-
te. Enligt Statskontorets bedömning fordras det tyd-
ligare krav från verksledning och departement för att
strama upp kalkylrutiner och skapa en tradition av
effektivitetsbedömningar och resultatuppföljningar
även av IT-satsningar.

De stora framtida besparingarna finns framför allt
att hämta vid ett ökat samarbete över myndighets-
och verksamhetsgränserna. Investeringar i gemensam
information, t.ex. i grunddatabaser, ger ökad effekti-
vitet i de verksamheter som de betjänar, samtidigt
som uppgiftslämnandet från företag och medborgare
kan minskas. Framgången med självservice via tele-
fon och Internet visar på fortsatta besparingsmöjlig-
heter.

Många myndigheter förvaltar register som är re-
surser för andra myndigheter eller för en bredare
krets. Därför är IT-satsningar inte längre en fråga för
myndigheten ensam, utan de fordrar samarbete med
andra. Det innebär också att det finns ett behov in-
om staten av en gemensam infrastruktur för informa-

144

PROP. 1997/98:1

tion. En sådan omfattar enhetliga begrepp och be-
teckningar, regler för användning av gemensam in-
formation, samutnyttjande av datainsamlingsrutiner
och kommunikationslösningar för att kunna nå in-
formationen i databaserna.

Regeringens bedömning

Regeringen gör följande bedömning med anledning
av Statskontorets redovisning av utvecklingen inom
statsförvaltningen.

Statskontorets rapport är ett viktigt underlag för
bedömningen av konsekvenserna av de förändringar
som har genomförts i statsförvaltningen. Rapporten
visar på ett bra sätt den övergripande utvecklingen av
statsförvaltningen. Det har inte legat inom Statskon-
torets uppdrag att också utvärdera viktiga struktu-
rella förändringar inom staten.

Bättre utvärderingar

Riksdagen har krävt att regeringen på ett bättre sätt
utvärderar hur olika typer av strukturförändringar
genomförs inom statsförvaltningen. För att tillgodose
detta behov avser regeringen att ge Statskontoret ett
årligt uppdrag att på ett systematiskt och samordnat
sätt utvärdera viktiga strukturförändringar inom sta-
ten.

Uppföljning av arbetsgivarpolitiken

Regeringens avsikt är också att fortlöpande informe-
ra riksdagen om den arbetsgivarpolitiska utveckling-
en i stort (BP 98, volym 5, utg.omr. 14, avsnitt 7).

Statskontorets rapport visar att staten är den sek-
tor inom arbetsmarknaden som avsätter mest tid för
personalutbildningen. Det görs däremot ingen analys
av i vilken utsträckning personalutbildningen är
verksamhetsanpassad.

Av betydelse i detta sammanhang är att regeringen
kommer att ställa krav på myndigheterna att driva
sin arbetsgivarpolitik så, att kompetensförsörjningen
så långt möjligt säkerställs. Myndigheterna skall re-
dovisa sin kompetensförsörjning och vilka mål som
gäller för denna till regeringen. I anslutning härtill
kommer regeringen också att begära redovisning av
rörligheten bland de anställda, framför allt bland
chefer, och av planerade åtgärder för att förbättra
denna.

Regeringen avser vidare att införa ett system med
årlig uppföljning av myndigheternas lönepolitik bl.a.
genom preciserade krav på statistik från Arbetsgivar-
verket om lönepolitiken och dess samlade utfall.

Fortsatt renodling av verksamheten
Statsförvaltningen har krympt väsentligt och syssel-
sätter idag knappt 195 000 personer (årsarbetare).
Omstruktureringsarbete skall ses som en fortlöpande
process. Strukturförändringar är en integrerad del av
förnyelsen av förvaltningen. Syftet är att öka effekti-

viteten och verksamhetens ändamålsenlighet i för-
hållande till de uppgifter och mål som har fastlagts
av riksdagen och regeringen.

Regeringens inriktning är att värna om kärnverk-
samheterna och att i största möjliga utsträckning
fortsätta arbetet med att renodla den statliga verk-
samheten. I årets budgetproposition föreslår rege-
ringen t.ex. att Riksrevisionsverkets verksamhet ren-
odlas och koncentreras till de revisionella upp-
gifterna. I dagsläget är huvuddelen av den statliga
ekonomistyrningsfunktionen organisatioriskt place-
rad inom RRV. Regeringen föreslår också att statens
ekonomistyrningsfunktion renodlas och att en ny
myndighet bildas. Den statliga produktionen av eko-
nomi- och personaladministrativa system- och stöd-
tjänster samordnas och integreras i den nya myndig-
heten. (BP98, volym 2, utg.omr. 2, Inledning).

Verksamhetsformerna ses över

Statlig verksamhet skall som huvudregel bedrivas i
myndighetsform. När staten och en annan part, t.ex.
från näringslivet, engagerar sig i anslagsberoende
verksamhet och gemensamt bidrar till finansieringen
kan det dock vara aktuellt att låta uppgiften utföras i
en privaträttslig verksamhetsform. Därvid skall for-
merna aktiebolag eller en ideell förening användas
(prop. 1995/96:61, bet. 1995/96:LU7, rskr.
1996/96:79). Det bör framhållas att detta inte inne-
bär något undantag från principen att myndigheterna
skall underställa regeringen avgöranden om en myn-
dighets deltagande i olika privaträttsliga verksam-
hetsformer.

Regeringen har gjort bedömningen att äldre an-
slagsstiftelser bör omprövas. Så sker nu i flera fall.
Verksamheterna inom Stiftelsen svenska institutet,
Stiftelsen riksutställningar samt Stiftelsen invandrar-
tidningen föreslås i årets budgetproposition helt eller
delvis föras över till myndigheter. För ett antal in-
dustriforskningsinstitut, som är stiftelser och där sta-
ten finansierar en del av verksamheten, övervägs eller
pågår bolagisering.

Regeringen har uppdragit åt Statskontoret att ut-
forma förslag till vissa riktlinjer för anslagsfinansie-
rad verksamhet som staten driver gemensamt med
annan part i aktiebolag eller ideell förening. I upp-
draget ingår att föreslå tillvägagångssätt för att över-
föra verksamhet i en s.k. anslagsstiftelse till aktiebo-
lag eller ideell förening samt att föreslå hur
regeringen bör styra sådan verksamhet med hänsyn
till de förutsättningar som verksamhetsformen ger.

Fortsatt effektivisering

I budgetpropositionen för år 1997 konstaterade rege-
ringen att den statliga förvaltningen måste effektivi-
seras ytterligare. I det sammanhanget hänvisade rege-
ringen till möjligheten för myndigheterna att i ökad
utsträckning använda sig av anbudsupphandling.
Tjänster som utförs i den statliga förvaltningen bör
således i större utsträckning utsättas för konkurrens

145

PROP. 1997/98:1

så att kostnaderna kan sänkas. Regeringen vill verka
för ett ökat intresse från myndigheternas sida när det
gäller denna möjlighet. Statskontoret har därför gi-
vits i uppdrag att genomför en konferens om upp-
handling som ett medel för effektivisering. Regering-
ens avsikt är att Regeringskansliet kompetens skall
stärkas och att dialogen mellan regeringen och myn-
digheterna i dessa frågor skall utvecklas.

Alternativa lösningar för de statliga åtagandena
Regeringen behöver få bättre kunskap om hur väl
den svenska statliga förvaltningen hävdar sig i jämfö-
relse med andra länder. Internationella jämförelser
bör därför komma till ökad använding i det fortsatta
arbetet med att utveckla den statliga verksamheten.
Sådana jämförelser kan visa i vilka avseenden vi kan
dra nytta av erfarenheter från andra länder för att
hitta mer kostnadseffekti va former för statliga tjäns-
ter och transfereringar.

Förbättrad produktivitets- och kvalitetsinformation
behövs

Med en god produktivitetsutveckling kan myndighe-
terna bibehålla, eller öka, kvalitet och omfattning på
sin service till medborgarna inom ramen för oföränd-
rade eller minskade resurser. Statskontorets rapport
visar att produktivitetsredovisningarna ännu inte
uppnått fullgod standard och att produktivitetsut-
vecklingen under år 1996 är svår att bedöma.

Statskontoret och Riksrevisionsverket har på rege-
ringens uppdrag utvärderat hur väl och ändamålsen-
ligt myndigheterna har redovisat produktivitet och
kvalitet i årsredovisningarna för 1994/95. Även här
framgår det att det finns stora brister bl.a. i hur
myndigheterna redovisar produktivitet och kvalitet.

Mot bakgrund av de förslag som Statskontoret
och RRV har lagt fram kommer regeringen att vidta
åtgärder för att få ett bättre grepp om myndigheter-
nas produktivitets- och kvalitetsutveckling. Ett mål-
medvetet arbete med att förbättra myndigheternas
produktivitets- och kvalitetsredovisningar måste ske
stegvis. Regeringens ambition är att i ett första steg
samordna kraven på produktivitets- och kvalitetsin-
formation inom fem myndighetsområden, bl.a. skat-
teförvaltningen och socialförsäkringsadministratio-
nen.

Samarbete över myndighetsgränserna viktigt
Statskontoret konstaterar att de stora framtida be-
sparingarna framför allt finns att hämta vid ett ökat
samarbete över myndighets- och verksamhetsgrän-
serna inom IT-området. En stor del av samarbetet
behöver ske på regional och lokal nivå. IT-systemens
användbarhet för det regionala och lokala arbetet är
en nyckel till sänkta kostnader och förbättrad service
Men samarbete behövs även på andra områden.

Förvaltningspolitiska kommissionen, som lämna-
de sitt betänkande våren 1997, har bl.a. uppmärk-
sammat det fenomen som betecknas som fragmente-

ring: brist på sammanhang mellan den statliga
förvaltningens olika delar, tendens till splittring,
oförmåga att se till de gemensamma överordnade
målen. Det är viktigt att denna trend bryts. I sam-
band med beredningen av kommissionens betänkan-
de kommer regeringen att ta ställning till dessa frå-
gor.

Regeringens inriktning är att samarbetet mellan
myndigheterna bör utvecklas så att de fördelar som
kan utvinnas genom gemensamma statliga insatser
bättre kan tas tillvara i upphandling och utveckling
av för myndigheterna gemensamma funktioner. Ge-
nom ett sådant samarbete kan bl.a. servicen till all-
mänhet och företag förbättras och verksamhetskost-
naderna minska.

En elektronisk förvaltning på väg

Regeringen har idag överlämnat en skrivelse till riks-
dagen om Utvecklingen i informationssamhället (skr.
1997/98:19). De bedömningar som regeringen gör
nedan anknyter till ställningstagandena i denna skri-
velse.

Statsförvaltningen är på väg mot en elektronisk
förvaltning, där service till medborgare och företag är
en viktig utgångspunkt. Utvecklingen av informa-
tionstekniken innebär inte enbart produktivitetsvins-
ter inom förvaltningen. Genom att, med hjälp av in-
formationstekniken, göra den offentliga verksam-
heten mer öppen och tillgänglig för medborgarna
kan demokratin förstärkas.

Informationstekniken har bara under det senaste
året fått stor spridning inom förvaltningen. Informa-
tionsservice via Internet till medborgare och företag
har fått ett genombrott i förvaltningen, satsningar på
nya servicetelefonitjänster fortsätter och den tekniska
miljön moderniseras. Informationstekniken underlät-
tar i hög grad kommunikationen mellan myndigheter
och medborgare och företag.

Genom att förvaltningen i högre grad använder sig
av informationsteknik kan handläggningstiden för
ärenden minska. Små- och medelstora företag kan
göra administrativa besparingar genom att nya ruti-
ner för uppgiftslämnande successivt införs på myn-
digheterna. Den elektroniska handeln medför att en
ny marknad öppnas till den offentliga sektorn. Däri-
genom kan inte bara den offentliga administrationen
rationaliseras och fördelaktigare priser uppnås, utan
även att IT-användningen sprids till mindre och me-
delstora företag.

Regeringens bedömning är att framtida effektivi-
tetsvinster ligger i ett ökat samarbete över myndig-
hets- och verksamhetsgränserna bl.a. genom att se
information som en gemensam resurs. En samman-
hållen elektronisk infrastruktur innefattande både
teknik och information underlättar denna samver-
kan. Detta är också inriktningen på Toppledarfo-
rums verksamhet.

Sekelskiftet skapar problem i många IT-system.
Många myndigheter och företag, särskilt de med sto-

146

PROP. 1997/98:1

ra äldre system, står inför ett omfattande och bråds-
kande anpassningsarbete för att få systemen att fun-
gera utan störningar kring sekelskiftet. Genom rege-
ringens förordning (SFS 1977:30) om översyn av
statliga myndigheters informationssystem inför år
2000 har den högsta ledningen i myndigheten ett an-
svar för att styra processen och följa upp att åtgärder
vidtas.

Det återstår viktiga frågor att ta ställning till. Bl.a.
gäller det att redogöra för hur samhällets IT-säkerhet
skall inordnas i det nationella handlingsprogrammet.
Regeringen kommer inom kort att ge Statskontoret
ett uppdrag att utarbeta en sammanhållen strategi för
IT-säkerheten samt statens ansvar för denna.

Förvaltningspolitiska kommissionens
betänkande

Förvaltningspolitiska kommissionen överlämnade i
mars 1997 sitt betänkande I medborgarnas tjänst till
regeringen. Kommissionen har bl.a. haft till uppgift
att göra en analys av om nuvarande former för orga-
nisation och styrning av statlig förvaltning och verk-
samhet är ändamålsenliga i förhållande till de uppgif-
ter och mål som fastlagts av regering och riksdag.

Kommissionens arbete har i huvudsak inriktats på
principiella och övergripande frågor av vikt för stats-
förvaltningen som helhet, utifrån en bedömning av
var generella problem finns. Tre delvis sammanfal-
lande problemsfärer har legat till grund för kommis-
sionens överväganden och förslag. Dessa är förvalt-
ningens svårstyrbarhet, dess fragmentering och
följderna av internationaliseringen.

Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Re-
geringen avser att återkomma till riksdagen med en
redovisning av regeringens ställningstagande till
kommissionens överväganden och förslag.

Bättre mål- och resultatdialog

Riksdagen har tidigare uttalat att det som Riksda-
gens revisorer föreslår om information och resultat-
styrning (1994/95:RR14) bör beaktas i den fortsatta
utvecklingen (bet. 1995/96:FiU7). Regeringen har
genomfört vissa åtgärder som ligger i linje med riks-
dagens revisorers förslag.

År 1995 beslutade regeringen att intensifiera och
förbättra kontakterna mellan departementsledningar
och myndighetsledningar genom regelbundna mål-
och resultatdialoger. Ca 110 dialoger genomfördes
inom loppet av ett år och erfarenheterna från dessa
dialoger var positiva. Den påbörjade processen med
mål- och resultatdialoger har därefter fortsatt i oför-
minskad takt. Dialogen är på väg att bli ett normalt
och återkommande instrument i regeringens styrning

av myndigheterna inom ramen för den reformerade
budgetprocessen. Enligt nuvarande riktlinjer bör de-
partementsledningarna genomföra en mål- och resul-
tatdialog med alla sina myndigheter vart eller vartan-
nat år.

Revisorerna behandlar riksdagens roll i mål- och
resultatstyrningen. Som tidigare framgått har rege-
ringen genomfört ett utvecklingsarbete avseende
budgetpropositionens utformning. Ett första steg har
varit att i inledningen till respektive utgiftsområdes-
avsnitt klargöra de mål och den inriktning som gäller
för verksamheten inom området. Syftet är bland an-
nat att tydliggöra sambandet mellan de övergripande
politiska målen och bedömningarna och myndighets-
specifika mål och åtgärder som redovisas på myn-
dighets- eller anslagsnivå. Regeringen anser att det
för den fortsatta utvecklingen av resultatstyrningen
är av stor vikt att riksdag och regeringen kontinuer-
ligt för en dialog ur ett styrningsperspektiv om de be-
slutsunderlag regeringen redovisar. Denna dialog bör
utvecklas både på politisk nivå och tjänstemannani-
vå. En sådan dialog fördes under våren på tjänste-
mannanivå mellan utskott och departement om re-
dovisningen per utgiftsområde i budgetproposi-
tionen.

Redovisning av personalkonsekvenser vid
strukturförändringar och besparingar, m.m.

Allmänt

I budgetpropositionen för 1997 (prop. 1996/97:1,
vol.l) redogjordes för bedömningar av de personal-
konsekvenser som blev en följd av förslagen i bud-
getpropositionen och de andra särpropositioner som
förelagts riksdagen. Bedömningarna omfattade bud-
getåren 1995/96 - 1999.

En uppföljning har gjorts av de personalkon-
sekvenser som redovisades i budgetpropositionen för
1997. Vidare har en bedömning gjorts av de perso-
nalkonsekvenser som blir en följd av förslagen i den-
na budgetproposition och de andra propositioner
som förelagts riksdagen under innevarande budgetår
och som omfattar perioden t.o.m. år 2000. Det bör
dock understrykas att det finns en betydande osäker-
het i bedömningarna.

Staten har för närvarande cirka 235 000 hel-och
deltidsanställda (inkl, affärsverken). Under åren 1997
- 2000 beräknas överslagsmässigt cirka 8 250 stats-
anställda avgå med ålderspension. Detta antal kan
komma att öka bl.a. till följd av att arbetstagare kan
avgå tidigare med pension eller pensionsersättning
motsvarande pension enligt övergångsbestämmelser i
pensionsavtalet och bestämmelser i trygghetsavtalet.

Trygghetsstiftelsen

Trygghetsstiftelsen är den organisation som enligt det
statliga trygghetsavtalet bistår de som är övertaliga

147

PROP. 1997/98:1

(försäkringskasseområdet omfattas inte av avtalet)
och som ansvarar för användningen av de medel som
parterna har avsatt för trygghetsåtgärder. Enligt vad
regeringen inhämtat från Trygghetsstiftelsen har cir-
ka 50 500 personer sagts upp i staten under tiden
april 1990 - juni 1997. Av dessa har cirka 5 500
sagts upp under tiden juni 1996 - juni 1997.

Trygghetsstiftelsen arbetar situations- och individ-
anpassat med en mycket markant arbetslinjeprofil.
Detta har lett till att arbetslösheten kunnat hållas
nere. Bland dem som omfattas av trygghetsavtalet
ligger den öppna arbetslösheten under 2 procent.
Cirka ett år efter uppsägningstidens utgång återstår
det att skapa permanenta lösningar för cirka 13 pro-
cent av de uppsagda. Av dessa 13 procent är knappt
hälften föremål för olika åtgärder eller har korta till-
fälliga jobb. Drygt 70 procent av de uppsagda som
får nya arbeten, erhåller dessa på den privata arbets-
marknaden, oftast i små och medelstora företag.

Trygghetsstiftelsen har en ambition att arbeta fö-
rebyggande för att undvika uppsägning och komma
igång tidigt med insatser för de som förväntas bli
övertaliga. Cirka 3 000 personer har varit eller är fö-
remål för sådana insatser utan att bli uppsagda. In-
tresset ökar inom många myndighetsområden för att
minimera de negativa effekterna både för de övertali-
ga och för verksamheten.

Myndigheterna avsätter årligen 0,7 procent av lö-
nesumman till Trygghetsstiftelsen. Denna avsättning
grundar sig på en överenskommelse mellan parterna
på det statliga avtalsområdet. Avsättningen motsva-
rar sammanlagt cirka 350 miljoner kronor per år.
Trygghetsstiftelsens kapital uppgår för närvarande
till ca 950 miljoner kronor. Av detta belopp skall
cirka 140 miljoner kronor betalas ut enligt redan fat-
tade beslut om trygghetsåtgärder. Den totala omfatt-
ningen av beräknade återstående kostnader för redan
uppsagda kan uppskattas till drygt 500 miljoner kro-
nor. Under föregående budgetår (1995/96, 18 måna-
der) utbetalades 469 miljoner kronor i stöd till över-
taliga (motsvarar på 12 månader 313 miljoner
kronor).

Redovisningar av personalkonsekvenserna

Nedan följer en uppföljning av de personalkon-
sekvenser som redovisades i budgetpropositionen
för 1997 samt bedömningar som gjorts av de per-
sonalkonsekvenser som blir en följd av förslagen i
denna budgetproposition och de andra särpropo-
sitioner som förelagts riksdagen under året. Be-
dömningarna är även i år preliminära eftersom det
finns många osäkra faktorer.

Huruvida bedömda minskningar av personalen
faktiskt leder till uppsägningar och arbetslöshet är
något som inte kan förutses.

Regeringen kommer årligen att informera riksda-
gen i dessa frågor.

Sammanfattning

Enligt de beräkningar som redovisas i det följande
riskerar cirka 9 000 personer att bli övertaliga under
perioden 1997-2000, varav cirka 2 700 år 1997 och
cirka 6 300 åren 1998-2000. Utöver dessa tillkom-
mer viss övertalighet vid de allmänna försäkringskas-
sorna. De departement som närmast berörs är Justi-
tiedepartementet ( främst inom polisväsendet och
kriminalvården), Försvarsdepartementet, Socialde-
partementet (främst vid Statens institutionsstyrelse),
Kommunikationsdepartementet (främst vid Statens
Järnvägar, Vägverket , Luftfartsverket och Sjöfarts-
verket), Finansdepartementet (främst inom skatteför-
valtningen) och Inrikesdepartementet (främst vid
Lantmäteriverket och inom länsstyrelserna).

Bedömningar per departementsområde
Justitiedepartementet redovisar följande bedöm-
ningar.

Inom polisväsendet riskerar i storleksordning
1 100 civilanställda att sägas upp under perioden juli
1996 - december 1997. Antalet civilanställda beräk-
nas minska med ytterligare ca 500 personer fram till
utgången av 2000. En ny grundutbildning av poliser
påpbörjas i januari 1998.

Inom åklagarväsendet beräknas antalet åklagare
uppgå till knappt 700 vid ingången av 1997 vilket är
cirka 20 färre än vid ingången av 1996. Regeringen
bedömer att antalet åklagare kommer att öka med
10-15 under 1998. Antalet administrativ personal
kommer att minska med uppemot 200 under inneva-
rande år till följd av uppsägningar hösten 1996. Nå-
gon ytterligare minskning förväntas inte under perio-
den 1998-2000.

En ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten, inrättas
fr.o.m. den 1 januari 1998. Myndigheten kommer i
huvudsak att bemannas med personal inom polis-
och åklagarväsendena. Totalt beräknas Ekobrotts-
myndighetens personal uppgå till i storleksordningen
360 årsarbetskrafter.

Antalet domare (ordinarie och icke-ordinarie)
uppgick första halvåret 1997 i genomsnitt till 1 667,
vilket innebär en minskning jämfört med år 1993/94
med cirka 5 procent. Regeringens bedömning är att
behovet av domare kommer att vara i stort sett oför-
ändrat under kommande år. Den administrativa per-
sonalen har under samma period minskat med cirka
12 procent till 2 980 personer. Den fortsatta datori-
seringen gör att en viss minskning kan ske även
kommande år.

Inom kriminalvården kommer antalet anställda
att minska med cirka 60 årsarbetskrafter under inne-
varande år. Prognosen för perioden 1998-2000 visar
på en minskning med ytterligare cirka 550 årsarbets-
krafter.

Utrikesdepartementet redovisar följande bedömning-
ar.

148

PROP. 1997/98:1

Vid Svenska Institutet beräknas antalet anställda
att öka netto med cirka 2 personer fram till årsskiftet
1997/98. Ökningen beror på tillkomsten av projek-
tanställningar i samband med nya uppdrag för insti-
tutet, framför allt det s.k. Visbyprogrammet som fi-
nansieras inom utgiftsområde 14.

Statens invandrarverk övertog den 1 januari 1997
från polisen ansvaret för de s.k. grundutredningar
som görs direkt när en utlänning söker asyl i Sverige.
Effekten ur personalpolitisk synvinkel var att friställ-
ningar från invandrarverket kunnat undvikas samt
att ett antal anställda fått en del av sin arbetstid på
obekväma tider. Om inte ansvaret för grundutred-
ningarna förts över hade vissa friställningar varit
ofrånkomliga. Anledningen till detta skulle vara att
antalet personer som söker asyl i Sverige minskat un-
der senare år. Hur stort antal som skulle kunnat vara
aktuella för att friställas är svårt att uppskatta. Det
bör dock ha rört sig om ett ytterst fåtal personer som
nu hade varit aktuella. Minskningarna av organisa-
tionen har framförallt avsett de stora förläggningar
som lagts ner sedan slutet av år 1994.

Invandrarverket kommer att från och med den 1
oktober 1997 ta över ansvaret från polisen för utred-
ningar av ärenden som avser ansökningar om uppe-
hållstillstånd där asylskäl inte åberopas. Likaså
kommer invandrarverket att ta över ansvaret i ären-
den som avser ansökningar om svenskt medborgar-
skap. Besluten fattas redan i dag i båda ärendekate-
gorierna av invandrarverket. För att utföra de nya
arbetsuppgifterna behöver invandrarverket öka sin
organisation med 177 årsarbetskrafter. Eftersom för-
ändringen är att betrakta som verksamhetsövergång
har den personal inom polisen som idag är sysselsatt
med verksamheten rätt att gå över till invandrarver-
ket. Totalt rör det sig här om 188 personer. Enligt
uppskattning av invandrarverket har 91 av dessa en
sådan bakgrund att de kan placeras in i verkets orga-
nisation.

Utlänningar kan med stöd av utlänningslagen
(1989:529) tas i förvar. Hittills har polisen haft an-
svaret för omhändertagandet. Från och med den 1
oktober 1997 kommer ansvaret för omhändertagan-
det att flyttas över till invandrarverket. Avsikten med
förändringen är att ändra inriktningen av verksamhe-
ten vilket framgår av regeringens förslag i proposi-
tionen Ändring i utlänningslagens förvarsbestämmel-
ser (prop. 1996/97:147). Den ändrade verksamheten
innebär att staten inte betraktar förändringen som
verksamhetsövergång. Detta leder till att den perso-
nal som hittills varit verksam vid förvaren inte ”följer
med” arbetsuppgifterna till invandrarverket.Totalt
beräknas omkring 100 årsarbetskrafter behövas. In-
vandrarverket avser att använda egen personal och
inte ”inhyrd”.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att en
ny myndighet skall bildas inom det integrationspoli-
tiska området. Den nya myndigheten kommer att ta
över arbetsuppgifter från invandrarverket som rör

introduktion och integration av invandrare. Totalt
beräknas den nya myndigheten behöva 100 årsar-
betskrafter. Myndigheten behöver i viss utsträckning
ny kompetens. I andra delar är förändringen att be-
trakta som verksamhetsövergång och då har berörd
personal som idag är sysselsatt med verksamheten
rätt att gå över till den nya myndigheten. Hur många
som kommer att använda sig av denna rätt beror i
hög grad på var myndigheten kommer att lokalise-
ras. Detta är ännu inte avgjort.

Regeringen tillkallade i januari i år en särskild ut-
redare att utreda ansvarsfördelningen vid verkställig-
het av avvisnings- och utvisningsbeslut samt inre ut-
länningskontroll (Dir. 1997:6). Utredaren skall
lämna sitt betänkande senast den 30 september
1997. Om betänkandet innehåller förslag om för-
ändrad ansvarsfördelning får detta med stor sanno-
likhet personalpolitiska konsekvenser. Eventuella
förändringar kan komma att genomföras tidigast
under år 1998.

Regeringen tillsatte i januari i år en parlamentarisk
kommitté för att utreda ny instans- och process-
ordning vid tillämpning av utlännings- och medbor-
garskapslagstiftningen samt viss översyn av utlän-
ningslagen (Dir. 1997:20). Kommittén skall lämna
sitt slutbetänkande senast den 30 april 1998. Om be-
tänkandet innehåller förslag om förändrad instan-
sordning får detta med stor sannolikhet personalpoli-
tiska konsekvenser. Eventeulla förändringar kan
komma att genomföras tidigast år 2000.

Inspektionen för strategiska podukter (ISP) inrät-
tades den 1 feburari 1996 och är under uppbyggnad.
Antalet årsarbetskrafter uppgick under 1996 till 17.
Antalet årsarbetskrafter beräknas öka till att under
1998 uppgå till cirka 20.

Hittills har Sida endast sagt upp 10 personer på
grund av arbetsbrist. De ytterligare neddragningar i
personal, som hittills behövt göras till följd av de be-
sparingskrav som ställts, har kunnat genomföras ge-
nom s.k. naturlig avgång, dvs. några få pensionsav-
gångar och genom att medarbetare själva valt att
lämna organisationen. Sida arbetar också med att
sätta in kompetensutveckingsåtgärder så att övertalig
personal skall kunna ersätta personal som slutar sina
anställningar. Eventuellt kan Sida nödgas säga upp
ytterligare personal för att klara sparbetinget. Sam-
manlagt är det för närvarande ca 60 färre tillsvidare-
anställda jämfört med ingångsvärdet vid Sida 1995.
Sida har också minskat antalet vikarier. Arbetsbör-
dan har ökat eftersom inte antalet uppgifter minskat.
Sida har för närvarande i princip anställningsstopp
sedan våren 1996. Viss nyrekrytering sker dock för
att fylla det behov av kompetens som verksamheten
kräver och som inte finns inom organisationen.

Försvarsdepartementet redovisar följande bedöm-
ningar

Riksdagen fattade i december 1996 beslut om to-
talförsvarets utveckling för perioden 1997-2001.

149

PROP. 1997/98:1

Som en följd av 1996 års försvarsbeslut bedöms per-
sonalminskningar komma att ske enligt nedanståen-
de tabell för åren 1998-2000.

PERSONALMINSKNINGAR

1997

1998

1999

2000

Yrkesofficerare

-900

-800

-700

Civilanställda vid Försvars-
makten

-500

-400

-160

Drift- och underhållsper-
sonal vid Fortifikations-
verket

-240

-80

-120

Summa

-240

-1 480

-1 320

-860

Vidare har resurserna för drift och underhåll av för-
svarsfastigheter överförts från Försvarsmakten till
Fortifikationsverket under år 1997 (se vidare rege-
ringens skrivelse 1997/98:4, kapitel 16). Regeringen
har i samband med överföringen ställt vissa rationali-
seringskrav på verksamheten. Rationaliseringarna
innebär bl.a. personalminskningar.

I fråga om yrkesofficerare sker avgångarna med
ålderspension, särskild pension eller genom spontana
avgångar. Den civila personalen avgår med ålder-
spension eller sägs upp på grund av arbetsbrist.

Samtidigt kommer rekrytering att ske av yrkesof-
ficerare med 400 år 1998 och med 550 för vardera
åren 1999 och 2000.

Minskningen av drift- och underhållspersonal lö-
ses med pensionsavgångar under år 1997. Från och
med år 1998 sker reduceringarna genom uppsäg-
ningar.

Regeringen beslutade den 7 maj 1997 om direktiv
avseende lokalisering av ytterligare verksamhet vid
Försvarets materielverk (FMV) till Arboga. Utred-
ningen överlämnade den 18 augusti 1997 sin slutre-
dovisning. Utredningen har identifierat och föreslagit
att cirka 150 arbetstillfällen förläggs till Arboga. Av
dessa beräknas cirka en tredjedel utgöra nyrekryte-
ringar. Regeringen avser att fatta beslut i frågan un-
der hösten 1997.

Regeringen beslutade den 5 december 1996 om
direktiv för en översyn av det militära försvarets
skolverksamhet. Den 11 augusti 1997 överlämnade
skolutredningen ett delbetänkande (SOU 1997:112).
Skolutredningen föreslår bl.a. förändringar av försva-
rets skolors organisation och struktur (se vidare
prop. 1997/98:1, utgiftsområde 6 Totalförsvar, av-
snitt 4.6). Förslagen kommer att få konsekvenser för
Försvarsmaktens personal. Hur stora perso-
nalminskningar som kan bli aktuella och när i tiden
dessa infaller går i dagsläget ej att bedöma. Utred-
ningen skall lämna sitt slutbetänkande senast den 2
januari 1998.

Socialdepartementet redovisar följande bedömningar.

I budgetpropositionen för 1997 redovisades be-
dömningar av personalpolitiska konsekvenser för sex
av myndigheterna samt socialförsäkringsadministra-

tionen. Tre mindre myndigheter fick resursförstärk-
ningar, vilket har gjort det möjligt att klara arbets-
belastningen och ökade krav på verksamheterna.
Dessa är Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Sta-
tens institut för psykosocial miljömedicin och Social-
vetenskapliga forskningsrådet.

För Folkhälsoinstitutet och Smittskyddsinstitutet
gjordes bedömningen att det fanns risk för neddrag-
ningar på personalsidan beroende på medelstilldel-
ningen för år 1997. Detta har dock inte blivit nöd-
vändigt. För Statens institutionsstyrelse har utveck-
lingen under det gångna året visat på behov av större
neddragningar än vad som bedömdes i budgetpropo-
sitionen för 1997, se vidare nedan. De omfattande
neddragningar inom socialförsäkringsadministraito-
nen som redovisades förra året har genomförts. An-
gående uppsägning av personal på försäkringskas-
sorna, se nedan.

Sammanfattningsvis har uttaget av det generella
besparingskravet på statlig konsumtion, totalt 11
procent under perioden 1995/96 till och med 1998,
hittills medfört ett ansträngt resursläge för myndighe-
terna inom Socialdepartementets område. Möjlighe-
terna att påverka övriga förvaltningskostnader är
små och åtstramningen har därför huvudsakligen re-
sulterat i konsekvenser på personalsidan. Det gäller i
synnerhet de mindre myndigheterna där möjligheter-
na till omprioriteringar i resursanvändningen är be-
gränsade. Som redovisats ovan har vissa omfördel-
ningar gjorts inom verksamhetsområdet i syfte att
förstärka personalresurserna för de myndigheter som
har haft störst svårigheter att klara arbetsbelastning-
en.

Personalkonsekvenser till följd av större struktu-
rella förändringar de senaste åren har hittills innebu-
rit neddragningar för en myndighet, Statens institu-
tionsstyrelse (se nedan).

De förslag i budgetpropositionen för 1998 som
kommer att innebära strukturella förändringar och
som bedöms leda till personalkonsekvenser inom de-
partementsområdet berör Rättsmedicinalverket och
Statens institutionsstyrelse. Nedan kommenteras per-
sonalkonsekvenserna för de myndigheter som berörs
av större resurs- och/eller organisationsförändringar.

Under senare år har den vikande efterfrågan på
platser inom missbrukarvården nödvändiggjort ned-
läggning av ett flertal institutioner. Efterfrågan inom
ungdomsvården har dock ökat och viss utbyggnad
har skett. De senaste årens beslut om neddragning av
missbrukarvården innebär en minskning med cirka
200 anställda under åren 1997 och 1998. Statens in-
stitutionsstyrelse (SiS) har nyligen påbörjat ett av-
vecklingsarbete som kommer att medföra en ned-
dragning med ytterligare omkring 200 anställda.
Sammantaget sker således en minskning av persona-
len med cirka 400 årsarbetskrafter under åren 1997
och 1998. År 1999 bedöms verksamheten vara i ba-
lans och personalsituationen stabiliserad.

150

PROP. 1997/98:1

Genom beslut den 21 december 1995 gav rege-
ringen Rättsmedicinalverket (RMV) i uppdrag att
göra en översyn av den rättspsykiatriska undersök-
ningsverksamhetens dimensionering och struktur.
Utredningen redovisades i december 1996. Sedan ut-
redningen lämnades har RMV:s instruktion ändrats
vilket bl.a. innebär att det ankommer på verket att
besluta om erforderliga åtgärder av organisatorisk art
för att bedriva verksamheten inom de anslagsramar
som ställs till verkets förfogande. Verkets analys av
de preliminära anslagsramarna för 1998 och fram-
över har visat att den nuvarande organisationen inte
ryms inom dessa ramar. Verket har mot denna bak-
grund beslutat att lägga ned den rättspsykiatriska av-
delningen i Uppsala med verkan den 30 juni 1997.
Den personal, knappt 40 personer, som inte har fått
eller inte accepterat erbjudande att ta anställning på
annan ort inom RMV har sagts upp till denna tid-
punkt.

Inom socialförsäkringsadministrationen har det i
enlighet med besparingskravet vid de allmänna för-
säkringskassorna gjorts kraftiga resursneddragningar,
trots en snabb förändringstakt av regelverket för so-
cialförsäkringarna och övriga bidrag. De allmänna
försäkringskassorna som inte är statliga myndigheter
bör dock observeras i detta sammanhang eftersom de
är statligt finansierade. Antalet anställda vid kassor-
na minskade från 16 418 till 15 437 från december
1995 till december 1996. Vid utgången av inneva-
rande budgetår antas personalminskningen omfatta 1
220 personer. Om besparingskravet fullföljs tvingas
kassorna till ytterligare stora resursneddragningar
under kommande budgetår.

Kommunikationsdepartementet redovisar följande
bedömningar.

Post- och telestyrelsen (PTS) har för närvarande
160 anställda. Då myndigheten bildades år 1992,
dimensionerades den för 208 anställda. PTS har un-
der åren 1993-1996 genomgått rationaliseringar. Pa-
rallellt med att PTS har rationaliserat delar av den
tidigare verksamheten har nya verksamheter och ny
kompetens byggts upp i enlighet med dess uppdrag.
År 1997 höjd es PTS anslagsnivå på grund av änd-
ringar av postlagen och telelagen. Personal med spe-
cifik kompetens behövde anställas för att klara de
nya uppgifterna. De omfattande rationaliseringarna
har följts av ny verksamhet och ny kompetens. För
närvarande pågår en ny översyn av statens åtaganden
på postområdet. En departementspromemoria som
bl.a. behandlar PTS uppgifter på postområdet har
nyligen färdigställts. Proposition beräknas överläm-
nas till riksdagen våren 1998. Det är i dagsläget svårt
att se vad detta kommer att få för personalpolitiska
konsekvenser. I dagsläget förefaller det sannolikt att
PTS kommer att behöva nyanställa personal med
specifik kompetens för postverksamheten .

Under verksamhetsåret 1996 har antalet anställda
inom Luftfartsverket (LFV) ökat med 68 personer till

4 277. Förändringen beror huvudsakligen på trafi-
kutvecklingen som ökade med cirka 6 procent och
att LFV övertagit och driver securityverksamhet i
egen regi som tidigare varit utlagd på entreprenad.
LFV:s prognoser för den framtida trafikutvecklingen
pekar på en ytterligare tillväxt inom flygsektorn. De
faktorer som kan komma att påverka personalstruk-
turen under de närmate åren är införande av ny tek-
nik och EU:s beslut att taxfree handeln inom EU
skall upphöra den 30 juni 1999. Enligt de bedöm-
ningar som LFV gjort kommer ett avskaffande av
taxfree handeln inom EU att innebära en minskning
av personal inom LFV med cirka 100 personer. Ny
teknik inom flygplaneringstjänst kan inom ett till två
år innebära en personalminskning med cirka 25 per-
soner.

Sjöfartsverket bedriver sedan en tid tillbaka ett ra-
tionaliseringsarbete som bl.a. syftar till att minska
utgiftsnivån med ca 60 miljoner kronor år 2000. Ra-
tionaliseringen kommer att innebära en minskning av
antalet anställda med 100, 30 vid huvudkontoret i
Norrköping och 70 ute i landet. För närvarande på-
går förhandlingar och det är idag oklart vilken om-
fattning naturliga avgångar, pensionsavgångar och
uppsägningar har.

Antalet anställda inom Banverket ökade kraftigt
under 1996 till 7 461 personer med tillsvidarean-
ställningar. Drygt 300 personer hade vid utgången av
1996 varit projektanställda med anställning mer än
ett år. Härutöver finns ett antal andra personer med
tillfällig anställning. Ökningen förklaras i allt väsent-
lig av överföringen av Tågtrafikledningen, 1 073 per-
soner, till Banverket från Statens järnvägar. Som en
följd av dels minskade investeringsvolymer, dels på-
gående omorganistion ersätts endast nyckelbefatt-
ningar efter personalavgångar. Flertalet projektan-
ställda är anställda på de stora investeringsprojekt
som pågår. I takt med att dessa projekt färdigställs
upphör deras anställning om deras kompetens och
erfarenhet inte kan tas till vara i nystartade projekt.
Personalrörligheten minskade under 1996 vilket kan
vara en följd av det allmänna arbetsmarknadsläget.
Lokalt har dock personalrörligheten ökat t.ex. inom
Malmöregionen som en föjd av Oresundsbroprojek-
tet.

Nyinvesteringarna kommer att minska vid genom-
förande av verksamheten med föreslagna anslagsni-
våer. Detta berör framför allt projektanställda och
övriga med tillfällig anställning. De lägre volymerna
kommer också att påverka privata entreprenörer,
framför allt inom anläggningsbranschen, där Ban-
verket svarar för nästan all entreprenadverksamhet.
På grund av pågående organisationsförändring inom
Banverket är effekterna av dessa förändringar svåra
att bedöma, men en viss övertalighet efter år 1998
kan inte uteslutas.

Vid Vägverket är för närvarande 120 personer
uppsagda. Anställningarna för dessa kommer att
upphöra under 1997 och 1998. Därutöver finns en

151

PROP. 1997/98:1

beräknad övertalighet om cirka 150 personer för
1998, ca 25 personer för 1999 och cirka 25 personer
för år 2000. Denna övertalighet kommer att hanteras
av Vägverkets interna arbetsförmedling. Detta
innnebär att vissa av de övertaliga kommer att om-
placeras inom verket, vissa kommer att förtidpensio-
neras, m.m. samt vissa kommer att sägas upp. Hur
många som kommer att sägas upp kan för närvaran-
de inte beräknas.

För 1997 gäller att antalet tillsvidareanställda vid
Statens institutet för kommunikationsanalys (SIKA)
kommer att öka med 5 personer. Från och med 1998
kommer personalen att öka med sju personer.

Försäljningen av Swebus 1996, som ett led i kon-
centrationen till kärnverksamheten, innebär för Sta-
tens järnvägar ( SJ) att antalet anställda minskade
med 6 500 personer inom koncernen. Som en effekt
av den ekonomiska situation som rådde 1996 beslu-
tade SJ vid årsskiftet 1996/97 att genomföra ett åt-
gärdsprogram för att anpassa verksamheten till rå-
dande efterfrågan. Sammanlagt omfattar program-
met personalminskningar på cirka 1 500 anställda
under 1997 och första halvåret 1998. Inga ytterligare
förändringar bedöms uppkomma 1998 för SJ:s del.

Ett minskat bidragsanslag föreslås för Sveriges me-
teorologiska och hydrologiska institut (SMHI), vilket
i kombination med vissa kostnadsökningar bedöms
kunna medföra att ett tjugotal personer riskerar upp-
sägning under 1998. De personalpolitiska konsek-
venserna under de därpå följande budgetåren kan
f.n. ej bedömas.

Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI)
redovisar i delårsrapporten en prognos för budget-
året 1997 som visar ett underskott i verksamheten på
3,8 miljoner kronor. Mot bakgrund av detta under-
skott och den föreslagna anslagsramen kan det inte
uteslutas att personalminskningar kommer att krävas
under 1998.1 dagsläget kan dock inget sägas om om-
fattningen av eventuella personalminskningar.

Finansdepartementet redovisar följande bedöm-
ningar.

Inom Statistiska centralbyrån (SCB) kommer ut-
vecklingen under den kommande treårsperioden att
innebära en försatt minskning av personal finansie-
rad genom anslag. Det totala personalbehovet är be-
roende av uppdragsverksamhetens utveckling. Fort-
sätter den positiva utvecklingen av uppdrags-
finansierad verksamhet, kan personalminskningarna
som följd av anslagsminskningen begränsas. Vid
oförändrad uppdragsvolym kan en minskning av
personalvolymen med ett 20-tal personer per år er-
fordras för att klara besparingskraven. Detta bör
kunna ske inom ramen för naturlig avgång.

Vid Sveriges inträde i EU ställdes Tullverket inför
en omfattande förändring av sin verksamhet. Ar-
betsvolymerna minskade krafigt, främst avseende
klarering och ett helt nytt regelverk infördes. Som en
följd av detta beslutade riksdagen att anpassa Tull-

verkets dimensionering efter de nya förutsättningarna
(prop. 19994/95:100 bil. 8, bet. 1994/95: SkU23 och
33, rskr. 1994/95:240). Beslutet innebär att anslaget
minskades med 288 miljoner kronor under en två-
årsperiod. Verket fick även en ny organisation från
och med den 1 juli 1995 och personalstyrkan reduce-
rades med cirka 820 personer. Den nya organisatio-
nen skulle enligt förutsättningarna omfatta 2 450
årsarbetskrafter. Tullverkets dimensionering och or-
ganisation är för närvarande föremål för en utvärde-
ring i enlighet med Skatteutskottets betänkande
(1994/95:SkU23).

Med anledning av nya arbetsrutiner och ny orga-
nisation för Riksgäldskontoret har sammanlagt 12
befattningshavare sagts upp under budgetåret
1995/96 på grund av arbetsbrist. Inberäknat de be-
fattningshavare som sagts upp tidigare under budget-
året har sammanlagt 30 personer lämnat kontoret
under 1995/96. En mindre organisationsförändring
och behov av kompetenstilllskott har medfört att
kontoret nyanställt 9 personer. Den sammanlagda
personalminskningen under budgetåret 1995/96
uppgår således till 21 personer. Enligt Riksgäldskon-
torets bedömning kommer en minskning av fast an-
ställd personal att ske med 10 personer under åren
1997 - 2000. Under åren 1997-1999 bedömer kon-
toret att det krävs ett tillskott på 15 tidsbegränsat
anställda i samband med introducering av nytt låne-
instrument. Riksgäldskontoret bedömer att detta till-
fälliga personaltillskott kan avvecklas efter två år

För Riksskatteverkets (RSV) del pekar nuvarande
siffror på att prognosen om en personalminskning
om 207 årsarbetskrafter 1997 står sig. För 1998 re-
dovisas en ny bedömning, enligt vilken perso-
nalminskningen kommer att uppgå till i storleksord-
ningen 150-200 årsarbetskrafter, istället för den
tidigare prognosen om 5 årsarbetskrafter. 1999 års
prognos om en minskning med 256 årsarbetskrafter
ligger fast. Eventuella personalkonsekvenser i sam-
band med en kommande regionalisering ligger utan-
för dessa prognoser.

Arbetsgivarverket har nyligen sett över sin organi-
sation. Organisationsöversynen kommer sannolikt
att leda till en personalminskning.

Lokalförsörjningsverket läggs ned fr.o.m. den 1
januari 1998 och verksamheten avvecklas. Uppgif-
terna att lämna stöd till regeringen i budgetarbetet
samt förvaltning och avveckling av tomma lokaler
läggs på Statskontoret. Dessa uppgifter bedöms krä-
va högst 5-6 årsarbetskrafter av Lokalförsörjnings-
verkets cirka 35 anställda.

Statens ekonomistyrningsfunktion renodlas och en
ny myndighet inrättas. Den statliga produktionen av
ekonomi- och personaladministrativa system och
stödtjänster samordnas och integreras i den nya
myndigheten. Regeringen avser att tillsätta en organi-
sationskommitté för att dels föreslå vilka verksamhe-
ter som skall ingå, dels hur den nya myndigheten
skall organiseras samt genomföra de praktiska förbe-

152

PROP. 1997/98:1

redelser som krävs för att den nya organisationen
skall kunna verka tidigast från den 1 juli 1998. De
myndigheter som främst berörs är Riksrevisionsver-
ket (RRV) och Statens löne- och pensionsverk (SPV).

I utredningen om Reformerad stabsorganisation
(SOU 1997:80) görs bedömningen att det finns för-
utsättningar att lokalisera tillkommande aktualise-
rings verksamhet inom ramen för SPV:s pen-
sionsverksamhet till Söderhamn. Regeringen delar
denna bedömning och avser att fatta beslut om att
verksamhet motsvarande cirka 50 arbetstillfällen un-
der två år skall förläggas till Söderhamn.

Utbildningsdepartementet redovisar följande be-
dömningar.

Strukturförändringar eller bespringar inom sko-
lområdet har under innevarande år inte inneburit
några personalförändringar inom staten. Skolverket
övertar fr.o.m. 1998 ansvaret för förskoleveksamhe-
ten och skolbarnsomsorgen vilket innebär ett vidgat
ansvarsområde som kommer att kräva personalför-
stärkningar.

Budgetpropositionen för 1997 innehöll förslag in-
om högskoleområdet på såväl besparingar på per ca-
pita, ersättningen i grundutbildningen som en ut-
byggnad av antalet platser. Totalt sett innebär det att
personalut- vecklingen vid universiteten och hög-
skolorna i mycket liten grad påverkas. Den fortsatta
utbyggnaden av högskolan - 1998 och framåt - lik-
som nyetableringar av högskolor kommer att innebä-
ra att antalet anställda i högskolan kommer att öka.

De besparingar som görs på forskningsråden
kompenseras totalt sett mer än väl av de ökade sats-
ningarna från de olika forskningsstiftelsem. Föränd-
ringar i stiftelselagarna har medfört större samverkan
mellan stiftelserna, forskningsråden och sektorsorga-
nen. Totalt kommer forskningssystemet att tillföras
med i storleksordningen 1,5 miljarder kronor per år
från de olika forskningsstiftelserna. Detta kan jämfö-
ras med besparingar på totalt 1,1 miljarder kronor,
varav cirka 560 miljoner kronor inom Utbildnings-
departementets verksamhetsområde för år 1998 och
framåt. Detta innebär att de beslutade besparingarna
inte i någon nämnvärd utsträckning bör ge negativa
effekter på sysselsättningen.

Rådet för forskning om universitet och högskolor
kommer att avvecklas fr.o.m. budgetåret 1998. To-
talt berörs knappt 1,5 årsarbetskrafter.

Jordbruksdepartementet redovisar följande bedöm-
ningar.

Antalet anställda vid Statens jordbruksverk ökade
under år 1996 med 50 personer jämfört med året in-
nan. Administrationen av den gemensamma jord-
brukspolitiken, vilket bl.a. innefattar stödutbetal-
ningar och kontrollåtgärder i enlighet med EU:s
förordningar på området, har föranlett personal-
förstärkningen. Under innevarande år beräknas per-
sonalstyrkan behöva förstärkas med uppskattnings-

vis ytterligare 20 personer p.g.a. att nya stödformer
införts. Även för den kommande treårsperioden be-
räknas tills vidare en viss resursförstärkning krävas
p.g.a. utbyggnaden av miljöprogrammet. Regeringen
har för avsikt att tillsätta en utredning som ser över
jordbruksadministrationen vilken kan komma att
påverka personalsituationen.

Distriktsveterinärorganisationen, för vilken Sta-
tens jordbruksverk är chefsmyndighet, omorganise-
rades den 1 juli 1995. Som en följd av detta valde
cirka 90 veterinärer att lämna organisationen för att
istället arbeta på privat basis. För innevarande år lik-
som för den kommande treårsperioden bedöms per-
sonalstyrkan ligga kvar på nuvarande, lägre nivå.

Antalet anställda vid Fiskeriverket var oförändrat
under år 1996 i jämförelse med året innan. Anslaget
minskades med 10 procent för år 1997. Som en föjd
av detta har 16 personer sagts upp, men p.g.a. långa
uppsägningstider inträffar personalminskningarna
först år 1998. För år 1998 planeras dock en satsning
på fiskevård samtidigt som satellitkontroll inom fis-
kets område införs till föjd av EU-regler, vilket torde
dämpa den tidigare aviserade personalminskningen
vid verket. För närvarande pågår en utredning av fis-
keriadministrationen vilken kan komma att påverka
personalsituationen på verket.

Statens livsmedelsverk utökade personalstyrkan
med 35 personer under år 1996, bl.a. som en kon-
sekvens av EU-medlemskapet. För kommande tre-
årsperiod är dock bedömningen att antalet anställda
vid verket måste minska med cirka 30 personer för
att anpassa kostnaderna till tilldelade medel.

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) ålades kraftiga
besparingar budgetåret 1995/96. Nästan 190 perso-
ner sades då upp, men p.g.a uppsägningstider avslu-
tas dessa anställningar först under innevarande år.
SLU omfattas av utbyggnaden av antalet högskole-
platser som aviserades i den ekonomiska vårproposi-
tionen. Det innebär ett ökat behov av lärare m.m. år
1998 och framåt.

Arbetsmarknadsdepartementet redovisar följande
bedömningar.

Arbetsmarknadsverket har gjort en stor organisa-
tionsförändring som innebär att administrativa stöd-
funktioner för hela landet från och med den 1 janua-
ri 1997 samordnas i organisationen AMS Tjänster.
Omorganisationen innebär att nya ansvars- och roll-
fördelningar etableras inom AMS och vid länsarbets-
nämnderna samt nya krav på kompetens och för-
hållningssätt inom organisationen. Den nya
organisationen möjliggör både omedelbara och suc-
cessiva besparingar inom AMS och länsarbetsnämn-
derna.

Vid Arbetarskyddsverket har en minskning med
34 årsarbetskrafter skett under budgetåret 1997. För
budgetåret 1998 förutses en personalminskning med
9 årsarbetskrafter. Budgetåren 1999-2000 kan för
närvarande inga förändringar förutses.

153

PROP. 1997/98:1

För Arbetslivsinstitutets del planeras inga perso-
nalminskningar under budgetåret 1997. Minskat an-
slag med 5,6 miljoner kronor för 1998 kan föranleda
presonalminskningar. Institutet planerar för viss om-
organisation. Inga förändringar kan för närvarande
förutses budgetåren 1999-2000.

Rådet för arbetslivsforskning planerar inga perso-
nalminskningar 1997.1 stället avser rådet att göra en
långsiktig besparing genom att minska sitt lokal-
innehav. Budgetåret 1998 kan minskat anslag med
cirka 900 000 kronor föranleda personalminskning-
ar. Inga förändringar kan fär närvarande förutses
1999-2000.

Arbetsdomstolen beräknar kunna bibehålla orga-
nisationen 1997 genom att använda anslagssparande
från föregånde budgetår. Budgetåret 1998 kommer
man sannolikt att behöva minska med en eller två
assessorskompetenta sekreterare. Inga förändringar
kan för närvarande förutses 1999-2000.

Jämställdhetsombudsmannen har under budget-
året 1997 nyanställt fem personer.

Kulturdepartementet redovisar följande bedöm-
ningar.

Vid Riksantikvarieämbetet (RAA) och Statens his-
toriska museer (SHMM) har totalt 34 personer sagts
upp år 1996, varav 11 under andra halvåret. Upp-
sägningarna berodde främst på minskade infrastruk-
turarbeten som ledde till nedläggning av uppdrags-
verksamheten i Visby (21 personer) och neddrag-
ningar på uppdragsverksamheten inom mittområdet
(10 personer). Efter en omorganistion inom RAA sa-
des 3 personer upp.

Inför 1998 års besparingskrav m.m. har RAA och
SHMM under våren 1997 sagt upp 15 personer som
samtliga har ett års uppsägningstid. Av dessa var 9
personer anställda inom RAA och 4 personer på
SHMM. Olika besparingsåtgärder diskuteras inom
myndigheten, möjligen kan resultatet innebära att
fler personer måste sägas upp. Under år 1997 har
organisationsarbetet för den avgiftsfinansierade upp-
dragsverksamheten lett till att cirka 40 personer, bå-
de arkeologer och administrativ personal, har sagts
upp. Syftet med uppsägningarna är att skapa en lång-
siktig balans mellan resurser och kostnader mot bak-
grund av kraftigt vikande uppdragsunderlag. Upp-
sägningstider ininebär att effekten av
nedskärningarna kommer att visa sig först år 1998.

I januari 1998 bildar SHMM en egen myndighet.
Det kommer med stor sannolikhet att medföra en
översyn av organisationen.

Naturhistoriska riksmuseet har beroende på me-
delsbrist under första halvåret 1997 sagt upp och va-
kantsatt 36 tjänster, varav 17 lönebidragsanställda.
Ytterligare vakantsättningar och uppsägningar kan
bli aktuella beroende på medelstilldelningen.

Statens musiksamlingar har, till följd av de mins-
kade bidrag som annonserades i budgetpropositionen
för 1997, sammanlagt sagt upp och vakantsatt 4 an-

ställningar under budgetåret 1995/96 och 2 anställ-
ningar under budgetåret 1997.

Närings- och handelsdepartementet redovisar följan-
de bedömningar.

Kommerskollegiet har minskat sina anställda till
följd av de besparingskrav som ställts. Kollegiet räk-
nar med att antalet anställda minskar från cirka 95
år 1997 till 88 år 2000. Nedgången i antalet anställ-
da beräknas kunna ske genom att uppkomna vakan-
ser inte återbesätts.

Hittills genomförda besparingar har för Konkur-
rensverkets del inte inneburit några uppsägningar av
personal. Verket har i besparingssyfte emellertid av-
stått från vissa nyrekryteringar vid uppkomna vakan-
ser. Beräkningar av utgifter och anslagstilldelning för
Konkurrensverkets förvaltningskostnader under pe-
rioden 1998-2000 pekar dock mot att ett underskott
kan komma att uppstå fr.o.m. 1999 för att sedan
öka ytterligare under det följande året. En anpass-
ning av verkets personalstyrka kan således bli aktuell
och uppskattningsvis torde riktmärket för antalet
årsarbetskrafter år 2000 behöva justeras ned från
dagens 121 till cirka 100.

Riksdagen beslutade i juni 1997 (prop. 1996/
97:84, bet. NU1996/97:NU12, rskr. 1996/97:xxx)
att en särskild energimyndighet skall inrättas den 1
januari 1998. Till denna myndighet skall föras mer-
parten av myndighetsfunktionerna på energiområdet
och då främst från Närings- och teknikutvecklings-
verket (NUTEK). Eftersom förändringen är att be-
trakta som verksamhetsövergång har den personal
som idag är sysselsatt med verksamheten rätt att gå
över till den nya myndigheten. Inrättandet av den
nya myndigheten bedöms inte leda till att personal
friställs. Regeringen beslutade i mars 1997 att till-
kalla en särskild utredare med uppgift att förbereda
inrättandet av den nya myndigheten. Utredaren skall
enligt direktiven senast den 15 september 1997 läm-
na förslag till organisation, uppgifter, bemanning,
kompetens och arbetsformer m.m. för den nya myn-
digheten.

Patent- och registreringsverket (PRV) är mitt i en
stor satsning på att förnya sitt nuvarande IT-system.
Detta innebär att arbete kan utövas effektivare och
att det kommer att vara ett behov av mindre perso-
nal i framtiden. Exakt vad detta kommer att innebä-
ra är för närvarande svårt att överblicka.

Regeringen har beslutat att utlokalisera PRV:s va-
rumärkesavdelning från Stockholm till Söderhamn.
Utlokaliseringen skall vara genomförd den 1 juli
1999. Det kommer förmodligen att vara en mycket
liten del av nuvarande styrka (cirka 90 personer) som
kommer att flytta med till Söderhamn och denna
personal måste därför ersättas med nyrekryteringar.

Statens geologiska undersökningar (SGU) har på
grund av budgetnedskärningar och ett allmänt högt
kostnadsläge sagt upp 29 personer som kommer att
sluta under 1998. Verksamheten och ekonomin skall

154

PROP. 1997/98:1

enligt planerna vara i balans år 2001. Regeringen fö-
reslog i 1997 års ekonomiska vårproposition att SGU
och Statens oljelager (SOL) skall gå samman till en
myndighet den 1 januari 1998 med syftet att få en
effektiv avveckling av oljelagringsansläggningarna
under långsiktigt stabila former. Detta är att betrakta
som en verksamhetsövergång och den berör cirka 55
personer. Regeringen föreslår i budgetpropositionen
att uppgifter om miljösäkring av Adakgruvan förs
över från NUTEK till SGU per den 1 januari 1998.

Inrikesdepartementet redovisar följande bedöm-
ningar.

Genomförda rationaliseringar inom lantmäteri-
området har medfört personalreduceringar under år
1996 på totalt cirka 110 personer. Fortsatta rationa-
liseringar under åren 1997 och 1998 beräknas enligt
Lantmäteriverket innebära personalreduceringar med
i storleksordningen 750 personer. Minskningen av
antalet anställda sker främst som en föjd av minskad
orderingång i uppdragsverksamheten och att en ny
och effektivare arbetsprocess införs i fastighetsbild-
ningsverksamheten.

Vid länsstyrelserna beräknas antalet anställda
minska med cirka 150 personer under år 1997 och
cirka 100 personer år 1998. Det är svårt att nu be-
döma personalminskningarnas omfattning de när-
maste åren. Flera länsstyrelser har redan tidigare pla-
nerat sina personalminskningar för hela
mandatperioden. Flertalet länsstyrelser har ett an-
slagssparande som tas i anspråk vid neddragning av
resurser.

De personalpolitiska konsekvenserna av den in-
tegrationspolitiska proposition som lämnas samtidigt
med bugetpropositionen kan inte fastställas defini-
tivt. En ny integrationsmyndighet föreslås inrättas
som delvis eller i i modifierad form tar över den in-
tegrationsverksamhet som idag bedrivs av Statens
invandrarverk. Den organisationskommitté som skall
tillsättas skall utreda den närmare organisationen av
myndigheten. Förslaget i betänkandet Lika möjlighe-
ter (SOU 1997:82) innebär emellertid att den integra-
tionsverksamhet som idag bedrivs av invandrarverket
berör cirka 80 anställda. Den nya myndigheten be-
räknas ha cirka 100 anställda, dvs. ett nettotillskott
på 20 personer. Myndigheten kommer att ha vissa
nya kompetensbehov. En annan faktor som kan
komma att påverka den berörda personalen är den
nya myndighetens lokalisering. Denna fråga är ännu
inte avgjord. Ombudsmannen mot etnisk diskrimine-
ring skall inordnas i den nya myndigheten med en i
myndigheten självständig ställning. Denna förändring
förväntas inte påverka antalet anställda.

Miljödepartementet redovisar följande bedömningar.

Vid Statens naturvårdsverk är en minskning av
personalen erforderlig för att klara besparingskraven.
Detta sker genom indragning av tillfälligt anställd
personal, pensioneringar och naturlig avgång. Totalt

beräknas personalen minskas med cirka 70 personer
under perioden 1995/96 - 1999 till följd av bespa-
ringarna.

Kemikalieinspektionen räknar med personalbe-
sparingar på 2 personer per år under perioden 1998-
2000, dvs. totalt 6.

Koncessionsnämnden för miljöskydd planeras
upphöra från år 1999. Uppgifterna och personalre-
surserna (cirka 30 personer) förs då över till domstol-
sväsendet i enlighet med regeringens beslut om lag-
rådsremiss om en miljöbalk.

Som en följd av energiöverenskommelsen och be-
slutet om kämkraftsawecklingen krävs en förstärk-
ning av strålskydds- och kämsäkerhetsverksamheten.
Statens strålskyddsinstitut och Statens kärnkraftsin-
spektion beräknas behöva ytterligare 9 respektive 12
nya handläggare.

155

8

Vissa skattefrågor

PROP. 1997/98:1

8 Vissa skattefrågor

8.1 Inledning

Regeringen redovisar i denna proposition olika för-
slag på skatte- och avgiftsområdet med effekter för
budgetåret 1998 och de därpå följande budgetåren.

På socialavgiftsområdet lämnas förslag om en för-
ändrad avgiftsstruktur och om en förändring av det
sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och all-
män löneavgift. I anslutning härtill lämnas också vis-
sa förslag om justeringar av den särskilda löneskatten
och den särskilda premieskatten för grupplivförsäk-
ring m.m.

Vissa justeringar i förmögenhetsbeskattningen fö-
reslås.

Avdragen för kostnader för resor till och från ar-
betet och för resor i tjänsten föreslås höjda. Gränsen
för icke avdragsgilla kostnader för resor föreslås
höjd.

Förslag lämnas om en förlängning av den period
under vilken skattereduktion för reparationer på bo-
stadshus kan medges.

Regeringen redovisar, utan att lämna några för-
slag, sin bedömning av inkomstskattens utformning
efter år 1998.1 bilaga 6 till propositionen lämnar re-
geringen sin slutliga värdering av 1990-91 års skatte-
reform.

Vidare redovisar regeringen sin syn på dels frågan
om ökad miljörelatering av skattesystemet, dels frå-
gan om beskattning av tjänster.

I detta avsnitt redovisar regeringen sin syn på ett
antal energiskattefrågor.

I 1997 års vårproposition (prop. 1996/97:150, av-
snitt 7.3.2) aviserade regeringen en särskild skatte-
stimulans för att underlätta omställningen till använ-
dande av förnybara energikällor. Det gäller ett tids-
begränsat direktavdrag för investeringar i anlägg-
ningar för värme- och kraftvärmeproduktion som
använder förnybara energikällor samt för investe-
ringar i distributionsnät från sådana anläggningar.
Ett förslag till en sådan skattestimulans bereds nu
inom regeringskansliet. Sedan godkännande inhäm-
tats från EG-kommissionen enligt statsstödsreglerna

avser regeringen att snarast återkomma till riksdagen
med förslag.

Ärendet och dess beredning

Vid beredningen av lagförslagen avseende förmögen-
hetsskatten och reseavdragen har synpunkter under
hand inhämtats från Riksskatteverket. Vad gäller
kontrolluppgiftsskyldigheten för upplupen avkast-
ning på fordringar har synpunkter inkommit från
Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlare-
föreningen. En promemoria med förslag till föränd-
rad avgiftsstruktur på socialavgiftsområdet har un-
derhand tillställts Riksskatteverket och Riksförsäk-
ringsverket för synpunkter.

Lagrådet

Lagförslagen i denna proposition, med undantag för
de avseende förmögenhetsskatten, avser ändrade av-
gifts- och skattesatser och andra justeringar av tek-
niskt sett enkel beskaffenhet. Förslagen är enligt rege-
ringens bedömning därför av sådan beskaffenhet att
Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Lagförslagen avseende förmögenhetsskatten är av
sådan beskaffenhet att Lagrådets yttrande normalt
borde inhämtas. En lagrådsgranskning i denna del
skulle emellertid innebära att ett förslag inte skulle
kunna lämnas i sådan tid att det vore möjligt att
åstadkomma en ändring av lagreglerna före årsskif-
tet. Det är av synnerlig vikt att de föreslagna änd-
ringarna i förmögenhetsbeskattningen genomförs till
1998 års taxering. Med hänsyn till att Lagrådets hö-
rande skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling
har därför Lagrådets yttrande inte inhämtats.

8.2 Allmänna överväganden

Flera olika centrala skattepolitiska frågor har varit
föremål för utredning de senaste åren. I första hand
handlar det om 1990-91 års skattereform. I denna

159

PROP. 1997/98:1

reform betonades starkt önskvärdheten av ett lik-
formigt skattesystem där skatternas styrande inver-
kan på olika ekonomiska val begränsas.

Under senare år har delvis nya frågor aktualiserats
i skattepolitiken. En bidragande orsak till detta har
varit depressionen i början av 1990-talet och den ar-
betslöshet som då växte fram. Frågan om skatternas
roll i sysselsättningspolitiken kom att få ökad bety-
delse.

Under samma period har miljöfrågorna blivit allt
mer betydelsefulla. Frågan om skatternas roll som
ekonomiskt styrmedel och som ett instrument i arbe-
tet för ett ekologiskt hållbart samhälle har fått allt
större uppmärksamhet.

Regeringen ger i denna proposition sin värdering
av 1990-91 års skattereform. Redovisningen lämnas i
bilaga 6 till propositionen. Bland annat med anled-
ning av denna redovisning återkommer regeringen
här till utformningen av inkomstskatterna efter år
1998.

Frågan om skatternas miljöstyrande roll och den
koppling som har gjorts till sysselsättningsfrågan som
aktualiserats i debatten kring skatteväxling har ut-
retts av Skatteväxlingskommittén. Frågan om det
önskvärda i att genom skatteåtgärder riktade mot
tjänstesektorn förbättra sysselsättningen och välfär-
den har utretts av Tjänstebeskattningsutredningen.
Regeringen gör här en bedömning av de övervägan-
den och förslag som redovisats av dessa utredningar.

8.2.1 Inkomstskatten efter 1998

Regeringen lämnar i bilaga 6 sin slutliga värdering av
1990-91 års skattereform. Av denna framgår att det
fördelningsmässiga utfallet för hushåll med högst in-
komster avviker från de bedömningar som gjordes i
reformpropositionen (1989/90:110). I detta sam-
manhang kan också noteras att de barnbidragshöj-
ningar som avsågs ske som en integrerad del av skat-
tereformen och som syftade till att ge ett tillfreds-
ställande fördelningsmässigt utfall inte kom att för-
verkligas fullt ut.

Av bilagan framgår också att det inte är möjligt
att hävda att skattereformen var fullt ut finansierad,
även om det för många av de områden där en under-
finansiering tidigare kunde konstateras finns starka
tendenser till återhämtning. Det gäller kapitalin-
komstbeskattningen, men särskilt företagsbeskatt-
ningen. Det är också sannolikt att de i reformen för-
utsedda dynamiska effekterna till vissa delar har
realiserats med positiva effekter på skatteinkomster-
na.

Av intresse är dock att det inte finns något under-
lag för att frångå en tidigare bedömning om en un-
derfinansiering på i storleksordningen 6 miljarder
kronor som en följd av att skattesatserna för indivi-
der sänktes.

Det förhållandet att den i skattereformen avsedda
höjningen av barnbidragen ej helt kom att förverkli-
gas kan ses som en förtida korrigering av den under-
finansiering som senare kunde konstateras för refor-
mens första år. Detta och den reducering av
barnbidraget som senare skett som en del av sane-
ringsprogrammet har isolerat betraktat givit negativa
fördelningseffekter, genom att den negativa inverkan
varit störst för hushåll med lägst inkomster och för
barnfamiljerna.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen i annat
sammanhang i denna proposition att barnbidraget
höjs från den 1 januari 1998. Detta bidrar till att
förbättra fördelningsprofilen i linje med vad som
åsyftades i skattereformen.

Som ett led i saneringsprogrammet beslutade riks-
dagen hösten 1994 om en tillfällig höjning av den
statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster från 20
till 25 procent under åren 1995-1998. Denna värn-
skatt har bidragit till en tillfredsställande fördel-
ningsprofil på saneringsprogrammet.

I enlighet med riksdagens tidigare beslut upphör
värnskatten 1998.

Mot bakgrund av redovisningen i bilaga 6 finns
anledning att göra en fördelningspolitisk korrigering
av skattereformen utöver höjningen av barnbidraget.
De bedömningar i finansieringsfrågan som redovisas
i bilagan talar för att denna korrigering görs genom
förändringar i skatten på förvärvsinkomster. Det är
dock angeläget att begränsa skatteuttaget på arbete
och att undvika alltför höga marginaleffekter för fler-
talet av de skattskyldiga med förvärvsinkomster.

För 1998 kan antalet skattskyldiga med för-
värvsinkomster som betalar statlig inkomstskatt, in-
klusive värnskatt, beräknas till 1 270 000 personer
eller till drygt 18 procent av denna grupp (se under-
bilagan till bilaga 6). Den fördelningspolitiska korri-
geringen bör endast omfatta en mindre del av denna
grupp och beröra inkomsttagare med förvärvsin-
komster överstigande ca 30 000 kronor per månad.
En sådan åtgärd skulle komma att beröra omkring
300 000 personer eller ca 4 procent av de skattskyl-
diga med förvärvsinkomster. Regeringen avser att i
1998 års ekonomiska vårproposition presentera för-
slag med denna innebörd.

I skattereformen var det en uttalad ambition att
15 procent av de skattskyldiga med förvärvsinkoms-
ter skulle betala statlig inkomstskatt utöver det fasta
grundbeloppet (för närvarande 200 kronor). Av re-
dovisningen i bilaga 6 framgår att så inte varit fallet
med undantag för år 1995. När ekonomiskt utrym-
me föreligger bör inkomstskatten ändras så att det
nyss nämnda målet uppnås.

Utöver de åtgärder som nu aviserats bör möjlighe-
ten av skattesänkningar för personer i normala in-
komstlägen prövas. Åtgärderna bör vara fullt finan-
sierade och prövas mot den inverkan de kan ha på
sysselsättning och arbetslöshet.

160

PROP. 1997/98:1

8.2.2 Ökad miljörelatering av skatterna

I början av detta år lämnade Skatteväxlingskommit-
tén sitt betänkande Skatter, miljö och sysselsättning
(SOU 1997:11). En ökad miljörelatering av skatte-
systemet förordas. Bl.a. presenteras en principskiss
till ett nytt energiskattesystem. Kommittén analyserar
grundligt vad en växling från skatt på arbete till mil-
jörelaterade skatter kan innebära. En selektiv skatte-
växling, där skattesänkningarna riktas mot vissa sek-
torer, anses av kommittén ha större möjligheter än en
generell skatteväxling att minska arbetslösheten och
därmed öka välfärden.

Enligt regeringen är en fortsatt miljörelatering av
skattesystemet önskvärd. Om åtgärderna utformas
på rätt sätt kan de bidra till en ekonomiskt effektiva-
re användning av våra resurser. En ökad användning
av skatter som ekonomiska styrmedel kan begränsa
olika slag av negativ miljöpåverkan. Om de skatter
som tas ut på detta sätt under en övergångstid gene-
rerar intäkter kan dessa användas för att reducera
skatter som verkar snedvridande på resursanvänd-
ningen. Det gäller här olika skatter på arbete. 1990
års skattereform var ett tidigt exempel på skatteväx-
ling.

I vilken takt miljörelateringen kan öka beror av
utvecklingen i vår omvärld. Sverige måste ta hänsyn
till de konkurrensvillkor som gäller för små öppna
ekonomier. Regeringen anser det angeläget att en
fortsatt miljörelatering av de svenska skatterna åtföljs
av liknande utveckling i vår omvärld. Sverige är där-
för pådrivande i det internationella arbetet och efter-
strävar gemensamma system för ekonomiska styr-
medel.

Kommittén konstaterar att förändringar av miljö-
relaterade skatter kommer att ge upphov till en
strukturomvandling. För att denna skall kunna ske
utan negativa konsekvenser bör förändringarna vara
långsiktiga och ha en bred förankring samt införas
stegvis. Effekterna på investeringar, tillväxt, och in-
komstfördelning måste beaktas, liksom regionala ef-
fekter. Regeringen instämmer i detta och anser att
varje förändring måste föregås av en noggrann ana-
lys.

Kommittén förordar en selektiv skatteväxling där
arbetsgivaravgifterna sänks i de sektorer som har
störst potential för ökad sysselsättning, exempelvis
tjänstesektorn. Regeringen anser dock att eventuella
sänkningar av arbetsgivaravgifterna bör utvärderas
noggrant så att syftet med sänkningen uppfylls.
Tjänstebeskattningsutredningen har också behandlat
denna fråga och regeringen återkommer i nästa av-
snitt med en bedömning av utredningens förslag.

I betänkandet finns en rad förslag om förändring-
ar i skattesystemet, bl.a. ges ett förslag till en ny mo-
dell för energibeskattningen. En arbetsgrupp inom
Regeringskansliet skall se över hela energiskattesys-
temet. Utgångspunkten för denna översyn utgörs av
kommitténs förslag. Ambitionen är att skapa ett

enklare och mer överskådligt system med en klarare
uppdelning mellan skatternas fiskala och miljösty-
rande roller.

8.2.3 Beskattningen av tjänster

I betänkandet Skatter, tjänster och sysselsättning
(SOU 1997:17) presenterade Tjänstebeskattningsut-
redningen en utförlig och perspektivrik analys av
förutsättningarna för tjänsteproduktion och av olika
problem vid beskattningen av tjänster.

Utredningen rekommenderar bl.a. att en skattere-
duktion på 30 procent av arbetskostnaden införs för
privatpersoner som låter reparera, bygga om eller
bygga till småhus eller bostadsrätter. Vidare föreslås
att arbetsgivaravgifter och egenföretagarnas socialav-
gifter slopas i produktionen av tjänster som kan an-
tas vara nära alternativ till hemarbete och svart arbe-
te. Til! denna grupp av tjänster hör, enligt utred-
ningen, reparationer av bilar och hushållsartiklar,
serveringstjänster, persontransporter och städtjänster
som köps av hushållen.

Utredningens olika förslag beräknas sammantaget
leda till en betydande offentlig-finansiell kostnad på

4,6 miljarder kronor. Finansiering föreslås ske med
sänkt grundavdrag, slopat representationsavdrag,
höjd tobaksskatt och höjd reavinstskatt på privatbo-
städer. Enligt utredningen kan förslagen öka syssel-
sättningen med omkring 40 000 personer.

Regeringen kan instämma i utredningens analys
av de effektivitets- och specialiseringsvinster som för-
slagen kan medföra. Skattesänkningar som riktas
mot grupper och sektorer med mindre flexibla löner
kan påverka sysselsättningen positivt. Regeringen an-
ser därför att en budgetneutral omläggning av skatte-
systemet av den typ som utredningen föreslår kan
öka sysselsättningen. Det finns däremot anledning att
vara skeptisk till storleken på den sysselsättningsef-
fekt som utredningen beräknar.

Särbehandlingen av vissa branscher ger upphov till
olika gränsdragningsproblem. Avgränsningen måste
vara utformad så att snedvridningen av konkurrens-
förhållandena till den övriga ekonomin minimeras.

Ett annat problem gäller nedsättningen av soci-
alavgifter för näringsidkare som bedriver blandad
verksamhet, dvs. såväl sådan verksamhet som skall
ges en förmånlig skattebehandling som annan verk-
samhet.

Utredningens förslag innebär att man inför ytterli-
gare en grund för differentiering av socialavgifterna.
För närvarande finns redan differentiering med avse-
ende på regioner och företagsstorlek. Vad detta be-
tyder för det totala avgiftssystemet är otillräckligt
belyst i utredningen och måste beaktas vid en fortsatt
beredning.

Regeringen kan inte ansluta sig till utredningens
förslag till finansiering. En sänkning av grundavdra-

6 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 1

161

PROP. 1997/98:1

get kan minska arbetskraftsdeltagandet och syssel-
sättningen. Dessutom är inte fördelningseffekterna
acceptabla eftersom ett sänkt grundavdrag innebär
en proportionellt större belastning för låginkomstta-
gare. En anpassning av tobaksskatten till EU:s mini-
miskattekrav har nyligen genomförts. Någon ytterli-
gare höjning av tobaksskatten är för närvarande inte
tänkbar. Inte heller ett slopande av representa-
tionsavdraget är invändningsfritt. I den fortsatta be-
redningen ingår därför att ta fram förslag på lämplig
alternativ finansiering.

Utredningen föreslår vidare att den nuvarande
skyldigheten för privatpersoner att göra avdrag för
preliminär skatt och betala arbetsgivaravgifter på er-
sättningar till uppdragstagare som betalar A-skatt
och som uppgår till minst 10 000 kronor tas bort. I
stället bör den som betalar A-skatt och mottar er-
sättning för arbete från en privatperson åläggas skyl-
dighet att betala preliminärskatt och egenavgifter för
sådana ersättningar.

Regeringen delar utredningens bedömning att för-
slaget medför administrativa förenklingar och lättna-
der för uppdragsgivaren i förhållande till gällande
regler. Bestämmelserna om uppdragsgivares kon-
trolluppgiftsskyldighet måste dock bli föremål för
fortsatt beredning. Skatteförvaltningen måste dess-
utom ges möjlighet att anpassa sina administrativa
rutiner till ett förenklat system för avgifts- och skat-
teredovisning. Ett eventuellt genomförande av ett
förenklat system är därför aktuellt först år 1999.

Regeringen anser att ett sådant arbete är angeläget. I
avvaktan på detta bör dock viss ändring göras i reg-
lerna om utfärdande av F-skattsedel.

Vid prövning av en ansökan om F-skattsedel gör
skattemyndigheten en preliminär bedömning om den
skattskyldiges inkomster av den uppgivna verksam-
heten vid taxeringen kommer att behandlas som in-
komst av tjänst eller inkomst av näringsverksamhet.
Bedöms verksamheten vara inkomst av tjänst skall
någon F-skattsedel inte utfärdas.

Erfarenheterna från F-skattereformen är i allt vä-
sentligt positiva. Reglerna har på ett påtagligt sätt
underlättat bedömningen av vem som skall göra
skatteavdrag och betala sociala avgifter. Det har
emellertid uppmärksammats att regelsystemet i vissa
fall kan lägga hinder i vägen för den som avser att
starta en egen verksamhet. Visserligen krävs för att få
F-skattsedel endast att den skattskyldige kan antas
komma att bedriva näringsverksamhet. Ar det vid
ansökningstillfället oklart om den verksamhet den
skattskyldige avser att bedriva är att bedöma som
näringsverksamhet kan det dock vara svårt att få F-
skattsedel. Regeringen avser därför i syfte att under-
lätta nyföretagande senare i höst lägga fram förslag
till förändringar i reglerna om utfärdande av F-
skattsedel.

8.2.4 Nya regler för utfärdande av
F-skattsedel

Nuvarande regler om skattsedlar har gällt sedan den
1 april 1993. Då knöts skyldigheten att göra skatte-
avdrag och betala sociala avgifter på ersättning för
arbete till vilken typ av skattsedel på preliminär skatt
- A-skattsedel eller F-skattsedel - som mottagaren av
ersättningen har (prop. 1991/92:112, bet. 1991/92:
SkU29, rskr. 1991/92:292).

Den som har en F-skattsedel betalar själv sin preli-
minära skatt och sina sociala avgifter i form av egen-
avgifter. Som förutsättning för att en F-skattsedel
skall utfärdas gäller att den skattskyldige bedriver
eller kan antas komma att bedriva näringsverksam-
het. I 21 § kommunalskattelagen (1928:370) definie-
ras begreppet näringsverksamhet som yrkesmässig
självständigt bedriven förvärvsverksamhet.

Vad som skall anses vara näringsverksamhet är
sedan länge fastslaget i praxis. En ändring av begrep-
pet näringsverksamhet kräver därför att ett mer om-
fattande arbete görs.

Riksskatteverket har för avsikt att starta ett pro-
jekt som syftar till att kartlägga nuvarande praxis
särskilt med avseende på självständighetskriteriet och
som kan läggas till grund för eventuella ändringar.

8.3 Förändrad avgiftsstruktur

8.3.1 Allmänna utgångspunkter

I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97:
150 s. 28) aviserades att regeringen avsåg att se över
strukturen på socialavgifterna och återkomma till
riksdagen med förslag om ändringar. En sådan över-
syn har nu gjorts.

En promemoria med lagtext, som i huvudsak
överensstämmer med propositionen, har underhand
tillställts Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket
för synpunkter. Riksskatteverket har tillstyrkt samt-
liga förslag. Riksförsäkringsverket anser att den all-
männa sjukförsäkringsfonden bör behållas för regle-
ring av över- och underskott i sjukförsäkringen men
tillstyrker i övrigt regeringens förslag. Regeringen
lägger i det följande fram förslag till ändrat avgiftsut-
tag samt vissa ändringar i anslutning till dessa.

De allmänna socialförsäkringarna är en hörnsten
för välfärdssamhället. Genom dem tillförsäkras med-
borgarna både en grundtrygghet och en generell in-
komsttrygghet inför sådant som föräldraskap, sjuk-
dom och ålderdom. Försäkringarnas allmänna
karaktär förebygger skillnader i levnadsstandard, och
skapar bättre förutsättningar för en väl fungerande
arbetsmarknad än om motsvarande förmåner och
rättigheter knutits till anställningen. De stärker med-
borgarnas beredskap att med tillförsikt möta föränd-

162

PROP. 1997/98:1

ringar på arbetsmarknaden och att våga byta anställ-
ning och/eller sysselsättning.

Den djupa statsfinansiella krisen under nittiotalets
första år medförde ofrånkomligen en försvagning av
de allmänna socialförsäkringarna. Kostnaderna för
socialförsäkringarna har reducerats genom regelför-
ändringar som bidragit till att begränsa storleken på
utgående förmåner.

En utbredd osäkerhet om de allmänna socialför-
säkringarnas tillförlitlighet och stabilitet medför öka-
de risker för överförsäkring och därmed en felaktig
resursanvändning. Den medför samtidigt att de posi-
tiva effekterna av den allmänna försäkringen försva-
gas. Det är därför angeläget att stärka tilltron till so-
cialförsäkringarna och att trygga en uthållig finan-
siering. Detta förutsätter i sin tur makroekonomisk
stabilitet och sunda statsfinanser.

Socialförsäkringarna finansieras av socialavgifter,
allmänna egenavgifter och allmänna skattemedel.
Totalt uppgår intäkterna från socialavgifter och all-
männa egenavgifter till omkring 90 procent av utgif-
terna för de förmåner som dessa avgifter är avsedda
att finansiera.

Socialavgifter tas ut enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter för finansiering av den allmänna för-
säkringen och vissa andra sociala ändamål. Avgifter-
na tas ut som arbetsgivaravgifter eller egenavgifter.
Arbetsgivaravgifter betalas av arbetsgivare och be-
räknas på ett underlag som består av lön och andra
skattepliktiga förmåner som en arbetsgivare utger till
anställda. Egenavgifter betalas främst av den som
bedriver näringsverksamhet, dvs. egenföretagare, och
beräknas på ett underlag som består av inkomst av
annat förvärvsarbete. Enligt gällande regler för år
1998 kommer arbetsgivaravgifter att tas ut med
29,22 procent och egenavgifter med 27,55 procent.
Därtill kommer allmän löneavgift enligt lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift med 3,70 procent.

Allmänna egenavgifter tas ut enligt lagen
(1994:1744) om allmänna egenavgifter i form av
pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift. Pensions-
avgiften används till finansiering av försäkringen för
tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring och sjukförsäkringsavgiften till finansie-
ring av sjukförsäkringen enligt samma lag. Allmänna
egenavgifter betalas av den enskilde och beräknas på
ett underlag som består av inkomst av anställning
och inkomst av annat förvärvsarbete till den del er-
sättningen inte överstiger 7,5 gånger det förhöjda
basbeloppet. För år 1998 uppgår pensionsavgiften till
1 procent och sjukförsäkringsavgiften till 5,95 pro-
cent.

De senaste åren har det gjorts stora förändringar
av regelverken, bl.a. har den allmänna avgiften för
finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet slo-
pats. I stället höjdes den allmänna sjukförsäkringsav-
giften. Denna har också därefter höjts i flera etapper.
Vidare har utgifter flyttats mellan de olika försäk-
ringarna. Det har inneburit att en obalans uppstått i

den meningen att intäkterna från de olika avgifterna
inte motsvarar kostnaderna för motsvarande försäk-
ringar.

Under senare år har inkomsterna från den all-
männa sjukförsäkringsavgiften tillsammans med
sjukförsäkringsavgift i form av arbetsgivar- och egen-
avgift betydligt överstigit utgifterna för de förmåner
dessa avgifter är avsedda att finansiera. Detta är en
konsekvens av att förmånerna inom sjuk- och föräld-
raförsäkringen reducerats till följd av bl.a. införande
av sjuklöneperiod, sänkta ersättningsnivåer, mins-
kande sjuktal m.m. Nivån på sjukförsäkringsavgif-
terna har inte anpassats till denna utveckling, varför
ett överskott uppstått.

Det förhållandet att sjukförsäkringen uppvisar ett
finansiellt överskott har i olika sammanhang uppfat-
tats som ett oskäligt överuttag av avgifter alternativt
som ett utrymme för reformer. Sjukförsäkringen be-
traktas då som mer eller mindre fristående i förhål-
lande till statsbudgeten.

Sjukförsäkringen utgör emellertid en integrerad
del av statsbudgeten. Enligt den finansieringsmodell
som använts har intäkterna från sjukförsäkringsav-
gifterna bokförts tillsammans med andra socialavgif-
ter på inkomsttitel och förmånerna finansierats med
anslagsmedel på budgetens utgiftssida. De besparing-
ar som under de senaste åren gjorts inom försäkring-
en har motiverats av underskottet i de samlade of-
fentliga finanserna, inte av sjukförsäkringens finan-
siella ställning.

Inom folkpensioneringen är å andra sidan sedan
lång tid inkomsterna från folkpensionsavgiften mind-
re än folkpensionsutgifterna. Detta underskott steg
kraftigt när folkpensionsavgiften år 1993 reducera-
des med knappt 2 procentenheter. Denna åtgärd ha-
de emellertid rent stabiliseringspolitiska motiv och
kunde ha avsett någon annan socialavgift.

Allmänt sett har det skett flera förändringar rö-
rande socialförsäkringens förmåner och av socialav-
gifterna som inte varit samordnade. Under- eller
överskott har därför uppstått som inte avspeglar ut-
vecklingen av inkomster eller utgifter inom respektive
försäkring.

Samtidigt sker i flera sammanhang en redovisning
av inkomster och utgifter inom respektive försäk-
ringsgren, som om de vore från statsbudgeten fristå-
ende försäkringar. Enligt regeringens mening har det
uppstått en oklarhet om socialförsäkringens ställning
i förhållande till statsbudgeten.

Det reformerade ålderspensionssystemet är avsett
att vara ett i finansiellt hänseende avskilt system.
Värdet på ålderspensionsförmånema kommer att
anpassas till förändringar i den allmänna inkomstut-
vecklingen och förväntad livslängd på ett sätt som
innebär att inkomsterna från ålderspensionsavgiften
sett över längre perioder alltid kommer att räcka för
utgifterna. Tillfälliga under- eller överskott skall reg-
leras med allmänna pensionsfonden.

163

PROP. 1997/98:1

Graden av autonomi inom sjukförsäkringen och
förtidspensioneringen behandlades av Sjuk- och ar-
betsskadekommittén. I sitt slutbetänkande En allmän
och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering
(SOU 1996:113) föreslog kommittén att dessa för-
säkringsgrenar ges en högre grad av finansiell auto-
nomi. Enligt kommitténs förslag skulle det inrättas
en fond dit avgiftsintäkterna förs och ur vilken utgif-
terna för ersättning finansieras. Överskott skulle pla-
ceras på kapitalmarknaden och underskott täckas av
upplåning hos Riksgäldskontoret. En liknande ord-
ning gäller i dag för delpensioneringen.

Enligt regeringens bedömning bör, som vi åter-
kommer till i avsnitt 8.3.4, sjukförsäkringen vara en
integrerad del av statsbudgeten. Någon fond bör inte
vara kopplad till försäkringen.

Finansiell autonomi inom socialförsäkringen för-
utsätter att det finns någon form av automatisk an-
passning när avgiftsintäkter och utgifter kommer i
obalans över en längre period. I annat fall medför
autonomin enbart att försäkringen undandras nor-
mal budgetprövning och att nödvändiga beslut skjuts
upp.

Inom ålderspensionssystemet avses denna anpass-
ning ske genom en löpande justering av förmånerna
bl.a. med hänsyn till ekonomisk utveckling och till
förändring i den risk försäkringen hanterar. Detta är
en rimlig ordning eftersom förändringar i förväntad
livslängd sker långsamt. Inom sjukförsäkringen, där
variationerna i bl.a. sjuktal över tiden kan vara för-
hållandevis stora, är en motsvarande automatisk an-
passning av förmånsnivåerna svårare att etablera.
Det skulle bl.a. kunna leda till att stora förändringar
i kompensationsgraden inom t.ex. sjukförsäkringen
äger rum automatiskt. En automatisk anpassning av
avgiftsuttaget skulle å andra sidan medföra att sjuk-
försäkringen vid varaktiga underskott tränger undan
andra offentliga åtaganden utan att detta blir föremål
för explicit prövning.

Enligt regeringens mening bör sjukförsäkringen i
budgethänseende hanteras på samma sätt som övriga
offentliga åtaganden med bl.a. en årlig budgetpröv-
ning. I denna prövning skall självfallet beaktas värdet
av stabila villkor i socialförsäkringen.

Det kan finnas skäl att särredovisa inkomster och
utgifter inom sjukförsäkringen. En sådan redovisning
fyller dock enbart en informativ funktion och har
inte några konsekvenser för hur sjukförsäkringen
hanteras i budgetprocessen.

Regeringen gör bedömningen att principerna i la-
gen (1996:1059) om statsbudgeten även skall gälla
för de delar av socialförsäkringssektorn som ligger
vid sidan av statsbudgeten. Denna bedömning görs
med förbehåll för eventuella juridisk-tekniska komp-
likationer som kan vara förknippade med en till-
lämpning av budgetlagen på denna sektor. Detta kan
föranleda regeringen att göra en ny bedömning. Re-
geringen bereder nu frågan om hur budgetlagen och
principerna om bruttoredovisning skall tillämpas på

de delar av socialförsäkringssektorn som ligger vid
sidan av statsbudgeten. Regeringen avser att åter-
komma och redovisa sina bedömningar och förslag i
dessa frågor i den aviserade propositionen om social-
försäkringsadministration.

Syftet med de förändringar som nu föreslås är
främst att uppnå balans mellan inkomster och utgif-
ter i sjukförsäkringssystemet samtidigt som den all-
männa egenavgiften till sjukförsäkringen omvandlas
till en egenavgift till tilläggspensioneringen.

I denna proposition föreslås under utgiftsområde
10 att sjuklöneperioden förkortas från 28 till 14 da-
gar fr.o.m. den 1 april 1998. Med anledning av detta
föreslås förändringar av det samlade uttaget av ar-
betsgivaravgifter och allmän löneavgift.

Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för det
reformerade pensionssystemet (prop. 1993/94:250,
bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439) skall ålders-
pensionsavgiften uppgå till 18,5 procent av den pen-
sionsgrundande inkomsten och andra pensionsgrun-
dande belopp. De avgiftsförändringar som föreslås
nu försvårar inte en sådan framtida förändring av
avgiftsuttaget och påverkar inte heller i övrigt ge-
nomförandet av den överenskomna pensionsrefor-
men. Inte heller påverkas förutsättningarna för den
fortsatta diskussionen om socialförsäkringarnas om-
fattning och organisation.

Beräkningarna i förslagen baserar sig bl.a. på ak-
tuella prognoser över utgifter och avgiftsunderlag för
1998. Avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifterna an-
tas uppgå till 764 miljarder kronor år 1998. För
egenavgifterna och de allmänna egenavgifterna antas
avgiftsunderlaget uppgå till 17,6 respektive 807 mil-
jarder kronor. Någon exakt samstämmighet mellan
inkomster och utgifter för olika socialförsäkringar
har inte eftersträvats. Smärre och tillfälliga diskre-
panser mellan inkomster och utgifter kommer i fram-
tiden att kunna finnas utan att det föranleder juste-
ringar av avgiftsnivån.

8.3.2 De allmänna egenavgifterna

Regeringens förslag:

Den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäk-
ringsavgift omvandlas till allmän pensionsavgift. Den
allmänna pensionsavgiften uppgår därefter till 6,95
procent av avgiftsunderlaget.

Rubriken till lagen om allmänna egenavgifter änd-
ras samtidigt till lag om allmän pensionsavgift.

Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande regler
för år 1998 skall allmänna egenavgifter betalas dels i
form av pensionsavgift med 1 procent, dels i form av
sjukförsäkringsavgift med 5,95 procent (2 § lagen
[1994:1744] om allmänna egenavgifter). Pensions-

164

PROP. 1997/98:1

avgiften förs till Allmänna pensionsfonden för finan-
siering av försäkringen för tilläggspension enligt la-
gen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och
sjukförsäkringsavgiften förs till staten för finansiering
av sjukförsäkringen enligt samma lag (6 § lagen om
allmänna egenavgifter).

Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för det
reformerade pensionssystemet (prop. 1993/94:250,
bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439) skall ålders-
pensionsavgiften uppgå till 18,5 procent av den pen-
sionsgrundande inkomsten och andra pensionsgrun-
dande belopp. Som ett led i reformeringen av ålders-
pensionssystemet infördes den allmänna egenav-
giften i form av pensionsavgift på 1 procent den 1
januari 1995.

Regeringen föreslår att den allmänna egenavgiften
i form av sjukförsäkringsavgift omvandlas till allmän
pensionsavgift. Den allmänna pensionsavgiften höjs
därmed till 6,95 procent. Ändringarna föreslås träda
i kraft den 1 januari 1998. Den föreslagna föränd-
ringen innebär att ett tydligare samband mellan pen-
sionsavgifter och utgående pensionsförmåner upp-
nås. Förslagen föranleder ändringar i 1-4, 6 och 7 §§
lagen om allmänna egenavgifter. Genom den före-
slagna ändringen kommer allmänna egenavgifter ute-
slutande att finansiera pensioner. Beteckningen all-
män egenavgift bör därför ändras till allmän
pensionsavgift. Lagens rubrik bör ändras i enlighet
med detta.

8.3.3 Tilläggspensionsavgiften

Regeringens förslag:

Tilläggspensionsavgiften för arbetsgivare och för dem
som har inkomst av annat förvärvsarbete sänks från
13,00 procent till 6,40 procent av avgiftsunderlaget.

Av influtna tilläggspensionsavgifter skall 22,4 pro-
cent placeras på konto hos Riksgäldskontoret.

Riksförsäkringsverket får årligen som förskott på
tilläggspensionsavgiften från egenföretagare tillgodo-
föra sig 5,4 procent av den preliminära skatt som de-
biterats fysiska personer samma år.

Skälen för regeringens förslag: Tilläggspensionsavgif-
ten uppgår för närvarande till 13 procent för såväl
arbetsgivare som för dem som har inkomst av annat
förvärvsarbete (2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § lagen
[1981:691] om socialavgifter, SAL). Av influtna
tilläggspensionsavgifter förs enligt 4 kap. 3 § SAL sju
procent till staten och elva procent placeras på konto
hos Riksgäldskontoret för att användas för framtida
pensioner inom det premiereservsystem som skall in-
rättas inom det reformerade ålderspensionssystemet.
Återstoden förs, liksom den allmänna pensionsavgif-
ten, till Allmänna pensionsfonden. Fondens tillgångar

skall täcka kostnaderna för försäkringen för tilläggs-
pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring. I enlighet med de av riksdagen beslutade rikt-
linjerna för ålderspensionsreformen skall
pensionsavgifter inte tas ut på inkomstdelar som
överstiger förmånstaket. De sju procent av intäkterna
från tilläggspensionsavgiften som förs till staten avses
motsvara pensionsavgifter på inkomstdelar över
förmånstaket på 7,5 basbelopp. Totalt beräknas de
socialavgifter och allmänna egenavgifter som förs till
den Allmänna pensionsfonden och kontot hos Riks-
gäldskontoret uppgå till 102,6 miljarder kronor år
1998.

De planerade avgiftsförändringarna skall inte på-
verka de avgiftsintäkter som förs till Allmänna pen-
sionsfonden respektive Riksgäldskontoret. Den i av-
snitt 8.3.2 föreslagna nivån på den allmänna pen-
sionsavgiften om 6,95 procent kan förväntas in-
bringa 56,1 miljarder kronor till Allmänna pensions-
fonden år 1998. För att de avgiftsintäkter som förs
till Allmänna pensionsfonden och Riksgäldskontoret
sammantaget inte skall påverkas av avgiftsföränd-
ringarna måste tilläggspensionsavgiften uppgå till
6,40 procent. Hänsyn har då tagits till att sju procent
av intäkterna från tilläggspensionsavgiften även i
fortsättningen skall föras till staten. Regeringen före-
slår därför ändringar i 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § SAL
som innebär att tilläggspensionsavgiften för såväl ar-
betsgivare som dem som har inkomst av annat för-
värvsarbete sänks från 13,00 procent till 6,40 pro-
cent fr.o.m. den 1 januari 1998.

Vid nuvarande nivå på avsättning till premiere-
servsystemet (11 procent) blir avsättningen år 1998
ca 11,2 miljarder kronor. Om tilläggspensionsavgif-
ten sänks från 13,00 till 6,40 procent måste den an-
del av de influtna tilläggspensionsavgifterna som förs
till premiereservsystemet höjas för att det önskade
avsättningsbeloppet skall uppnås. Vid en oförändrad
nivå på det önskade avsättningsbeloppet - 11,2 mil-
jarder kronor - måste 22,4 procent av de influtna
tilläggspensionsavgifterna föras till kontot hos Riks-
gäldskontoret. Det föreslås därför en ändring i 4 kap.
3 § SAL som innebär att 22,4 procent av influtna
tilläggspensionsavgifter placeras på konto hos Riks-
gäldskontoret fr.o.m. år 1998.

Enligt gällande regler för år 1998 förväntas AP-
fondens avgiftsintäkter uppgå till 91,4 miljarder kro-
nor. AP-fondens avgiftsintäkter år 1998 kommer inte
att påverkas om den allmänna pensionsavgiften höjs
till 6,95 procent och tilläggspensionsavgiften sänks
till 6,40 procent samtidigt som 7 procent av av-
giftsintäkterna från tilläggspensionsavgiften förs till
staten och 22,4 procent förs till kontot hos Riks-
gäldskontoret.

Sänkningen av tilläggspensionsavgiften till 6,40
procent föranleder en sänkning av den procentsats
som Riksförsäkringsverket förskottsvis får avräkna
för tilläggspensionsavgiftsdelen av egenavgiften. Re-

165

PROP. 1997/98:1

geringen föreslår att procentsatsen i 3 kap. 6 § SAL
sänks från 11 till 5,4 procent.

8.3.4 Sjukförsäkringsavgiften

Regeringens förslag:

Sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare höjs från
2,94 till 7,90 procent av avgiftsunderlaget fr.o.m.
den 1 januari 1998 och till 7,93 procent av avgifts-
underlaget fr.o.m. den 1 januari 1999. För dem som
har inkomst av annat förvärvsarbete höjs sjukförsäk-
ringsavgiften från 3,62 till 8,66 procent av avgiftsun-
derlaget fr.o.m. den 1 januari 1998.

Sjukförsäkringsavgiften skall även finansiera kost-
nader för folkpension i form av förtidspension och
en del av de allmänna försäkringskassornas förvalt-
ningskostnader. I övrigt förtydligas i lagen om soci-
alavgifter vad sjukförsäkringsavgiften skall finan-
siera.

Bestämmelsen i lagen om socialavgifter om att det
för reglering av över- och underskott skall finnas en
fond, allmänna sjukförsäkringsfonden, slopas.

Skälen för regeringens förslaj»: Sjukförsäkringsavgif-
ten skall enligt 4 kap. 1 § lagen (1981:691) om soci-
alavgifter (SAL) finansiera bl.a. sjukförsäkringsför-
måner enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
(AFL), den allmänna försäkringens kostnader för
förmåner enligt lagen (1996:1150) om högkostnads-
skydd vid köp av läkemedel m.m. och de allmänna
försäkringskassornas förvaltningskostnader. I sjuk-
försäkringen inräknas även föräldraförsäkringen.

Enligt gällande regler för år 1998 uppgår arbetsgi-
varnas och egenföretagamas sjukförsäkringsavgifter
till 2,94 respektive 3,62 procent av avgiftsunderlaget
(2 kap. 1 § och 3 kap 1 § SAL). Om egenföretagaren
väljer en karenstid på 3 eller 30 dagar blir sjukför-
säkringsavgiften lägre. Riksförsäkringsverket fast-
ställer nivån på de reducerade avgifterna. Tillsam-
mans med den allmänna sjukförsäkringsavgiften på
5,95 procent uppgår de förväntade avgiftsintäkterna
till sjukförsäkringssystemet år 1998 enligt gällande
regler till ca 71 miljarder kronor, varav 22,5 miljar-
der kronor avser arbetsgivaravgifter, 0,2 miljarder
kronor egenavgifter och 48,2 miljarder kronor all-
män egenavgift i form av sjukförsäkringsavgift.

De förväntade utgifterna för förmåner som sjuk-
försäkringsavgiften enligt gällande regler beräknas
finansiera kan år 1998, efter den under utgiftsområ-
de 1C föreslagna förkortningen av sjuklöneperioden
från 28 till 14 dagar, beräknas uppgå till 52,3 miljar-
der kronor, varav 15,4 miljarder kronor avser sjuk-
penning, 1,3 miljarder kronor rehabiliterings-
penning, 0,04 miljarder kronor närståendepenning,
14,8 miljarder kronor föräldraförsäkring (föräldra-

penning, tillfällig föräldrapenning och havandeskap-
spenning), 1,1 miljarder kronor ej inkomstrelaterad
rehabilitering, 15,4 miljarder kronor läkemedel och
tandvård samt 4,3 miljarder kronor försäkringskas-
sornas förvaltning.

Sjukförsäkringens kostnader finansieras över bud-
geten. Avgiftsnivån anpassas nu till de beräknade
kostnaderna. Om det åter skulle uppkomma en mer
signifikant avvikelse mellan intäkter och kostnader
kommer regeringen att pröva om det finns skäl att
åter justera hur avgiftsuttaget skall fördelas.

För reglering av över- och underskott finns enligt
4 kap. 1 § SAL en fond, benämnd allmänna sjukför-
säkringsfonden. Grunderna för överföring av medel
till och från fonden fastställs av regeringen. Den 20
december 1990 beslutade regeringen att den allmän-
na sjukförsäkringsfondens behållning på ca 5 miljar-
der kronor skulle föras över från Riksgäldskontoret
till statsbudgeten. Efter det att fondens nollställts har
inga bokföringsmässiga åtgärder vidtagits med fon-
den. I enlighet med regeringens ställningstagande i
avsnitt 8.3.1 bör någon fond inte vara kopplad till
försäkringen. Regeringen föreslår därför att bestäm-
melsen om allmänna sjukförsäkringsfonden i 4 kap.
1 § andra stycket SAL upphävs.

Sjukförsäkringsavgiften bör bestämmas så att den
även täcker kostnaderna för folkpension i form av
förtidspension (inkl, pensionstillskott till sådan pen-
sion). Skälet är det arbete som pågår inom Utred-
ningen om ersättning vid långvarigt nedsatt arbets-
förmåga (S 1997:03) angående ersättningar till
personer som drabbats av långvarig ohälsa. Detta
arbete syftar till att inrymma såväl sjukpenning som
den ersättning som skall utbetalas till sådana perso-
ner i samma försäkringssystem. Utredningens förslag
skall redovisas senast den 31 oktober 1997. Förtids-
pensionsdelen i folkpensionsavgiften hör därför na-
turligen hemma i sjukförsäkringsavgiften. Det före-
slås mot bakgrund härav en ändring i 4 kap. 1 § SAL
som innebär att sjukförsäkringsavgiften finansierar
även folkpension i form av förtidspension samt pen-
sionstillskott till sådan pension. Kostnaderna för
folkpension i form av förtidspension förväntas 1998
uppgå till 13,4 miljarder kronor.

Den nuvarande bestämmelsen i lagen om soci-
alavgifter om att sjukförsäkringsavgiften skall täcka
de allmänna försäkringskassornas förvaltningskost-
nader kan ifrågasättas eftersom endast omkring hälf-
ten av försäkringskassornas förvaltningskostnader
kan hänföras till sjukförsäkringen och folkpension i
form av förtidspension. Regeringen föreslår därför
att 4 kap. 1 § SAL ändras så att det framgår att sjuk-
försäkringsavgiften endast skall finansiera en del av
de allmänna försäkringskassornas förvaltningskost-
nader. Denna del av förvaltningskostnaderna kan
förväntas uppgå till drygt 2 miljarder kronor år
1998.

Sjukförsäkringsavgiften är för närvarande olika
för arbetsgivare och egenföretagare. Den differens på

166

PROP. 1997/98:1

0,68 procentenheter som finns mellan arbetsgivarav-
giften och egenavgiften har sin försäkringsmässiga
grund i anställdas sjuklöneperiod. Nivån på differen-
sen är en följd av en rad olika avgiftsförändringar
som gjorts under det senaste decenniet. Det är därför
lämpligt att nu även se över storleken på differensen i
samband med att nya nivåer föreslås för sjukförsäk-
ringsavgiften.

Den del av sjukförsäkringsavgiften för arbetsgiva-
re som skall täcka utgifterna för anställdas sjukpen-
ning kan beräknas som kvoten mellan förväntade
sjukpenningutgifter för anställda och underlaget för
arbetsgivaravgiften.

Regeringen föreslår att sjuklöneperioden skall för-
kortas från 28 till 14 dagar fr.o.m. den 1 april 1998.
Detta innebär att statens utgifter för sjukpenning åt
anställda höjs fr.o.m. detta datum. Med hänsyn till
denna höjning av sjukpenningutgifterna bör den del
av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen som skall
täcka utgifterna för anställdas sjukpenning uppgå till

1,90 procent fr.o.m. den 1 januari 1998. År 1999
ökar statens utgifter för anställdas sjukpenning ytter-
ligare eftersom förkortningen av sjuklöneperioden
fr.o.m. 1999 omfattar ett helår. Med hänsyn till detta
bör den del av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkring-
en som finansierar utgifterna för anställdas sjukpen-
ning uppgå till 1,93 procent fr.o.m. den 1 januari
1999.

För egenföretagare skall sjukförsäkringsavgiften
vid en karensdag beräknas.

Eftersom samtliga anställda endast har en karens-
dag kan den avgift som fullt ut skulle finansiera an-
ställdas sjukpenning om sjuklöneperioden slopades
tillämpas för egenföretagare med en karensdag. Un-
der förutsättning att sjuklöneperioden inte påverkar
sjukskrivningsbeteendet skulle sjukpenningutgiftema
för anställda uppgå till 20,3 miljarder kronor om
sjuklöneperioden avskaffades. Balans mellan utgifter
och inkomster skulle erhållas om den del av avgiften
som finansierar sjukpenningutgifterna sattes till 2,66
procent.

Enligt regeringens bedömning bör således den del
av egenföretagares sjukförsäkringsavgift som skall
finansiera sjukpenning vid en karensdag uppgå till
2,66 procent. Beräkningen av den del av egenföreta-
gamas sjukförsäkringsavgift som skall finansiera
sjukpenningen förutsätter att skillnaden i sjuktal
mellan anställda och egenföretagare inte bör påverka
avgiftens storlek. Detta är rimligt eftersom sjukför-
säkringsavgiften för arbetsgivarna inte är differentie-
rad med hänsyn till skillnader i risk mellan olika yr-
ken och branscher.

Den del av sjukförsäkringsavgiften som skall täcka
kostnaderna för de övriga sjukförsäkringsutgifter
som anges i SAL, inklusive folkpension i form av för-
tidspension och en del av de allmänna försäkrings-
kassornas förvaltningskostnader, kan beräknas till
6,0 procent för både arbetsgivare och egenföretagare.
Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen blir därför

7,90 procent fr.o.m. den 1 januari 1998 och 7,93
procent fr.o.m. den 1 januari 1999. För egenföreta-
gare blir sjukförsäkringsavgiften 8,66 procent fr.o.m.
den 1 januari 1998. Det föreslås därför ändringar i 2
kap. 1 § och 3 kap. 1 § SAL som innebär att sjukför-
säkringsavgiften för arbetsgivare höjs från 2,94 till

7,90 procent fr.o.m. den 1 januari 1998 och till 7,93
procent fr.o.m. den 1 januari 1999 och att sjukför-
säkringsavgiften för dem som har inkomst av annat
förvärvsarbete höjs från 3,62 till 8,66 procent fr.o.m.
den 1 januari 1998.

Kostnadsansvaret för läkemedelsförmåner och
förbrukningsartiklar vid inkontinens överförs fr.o.m.
år 1998 till kommunsektorn (prop. 1996/97:27, bet.
1996/97:SoU5, rskr. 1996/97:58). Staten kommer
dock att kompensera kommunsektorn för överför-
ingen av detta kostnadsansvar. Vissa justeringar be-
höver göras i SAL för att det skall framgå att sjukför-
säkringsavgiften även i framtiden avses finansiera
läkemedelssubventioner. Det bör också tydligare
framgå vad sjukförsäkringsavgiften i övrigt skall fi-
nansiera. Regeringen föreslår därför ett förtydligande
av 4 kap. 1 § SAL så att det klart framgår att sjuk-
försäkringsavgifter förs till staten för finansiering av
kostnader för ersättning för sjukvård m.m. enligt 2
kap., sjukpenning m.m. enligt 3 kap., föräldrapen-
ningförmåner enligt 4 kap., folkpension i form av
förtidspension enligt 7 kap., rehabiliteringsersättning
m.m. enligt 22 kap. AFL, pensionstillskott till för-
tidspension enligt lagen (1969:205) om pensionstill-
skott och kostnader för förmåner enligt lagen
(1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av lä-
kemedel m.m.

Höjningarna av arbetsgivaravgiften till sjukförsäk-
ringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1998 och
den 1 januari 1999. Samtliga övriga ändringar före-
slås träda i kraft den 1 januari 1998.

8.3.5 Folkpensionsavgiften

Regeringens förslag:

Folkpensionsavgiften för arbetsgivare höjs från 5,86
procent till 6,83 procent av avgiftsunderlaget. För
dem som har inkomst av annat förvärvsarbete höjs
folkpensionsavgiften från 6,03 procent till 6,83 pro-
cent.

Endast särskilda folkpensionsförmåner i form av
bostadstillägg och särskilt bostadstillägg till pensio-
närer, handikappersättning och vårdbidrag finansie-
ras helt av statsmedel.

Skälen för regeringens förslag: Folkpensionsavgifter
förs till staten som bidrag till finansieringen av folk-
pensioneringen (4 kap. 2 § SAL). Ålders-, förtids-
och efterlevandepensioner från folkpensioneringen

167

PROP. 1997/98:1

finansieras, förutom av socialavgifter, av statsmedel.
Särskilda folkpensionsförmåner finansieras enbart av
statsmedel (19 kap. 3 § AFL). Folkpensionsavgiften
uppgår för närvarande till 5,86 procent för arbetsgi-
vare och till 6,03 procent för egenföretagare (2 kap.
1 § och 3 kap. 1 § SAL). Folkpensionsavgifterna be-
räknas inbringa 45,8 miljarder kronor år 1998, varav
1,0 miljarder kronor i egenavgifter.

Någon försäkringsmässig grund till en skillnad i
avgiftsuttag mellan arbetsgivare och egenföretagare
föreligger inte. Nivån på folkpensionsavgiften bör
därför vara densamma för de två grupperna.

Samtliga särskilda folkpensionsförmåner finansie-
ras för närvarande av statsmedel. En ändring föreslås
i 19 kap. 3 § AFL som innebär att endast de särskil-
da folkpensionsförmånerna bostadstillägg och sär-
skilt bostadstillägg till pensionärer (kostnad 9,6 mil-
jarder kronor 1998), handikappersättning (1,0
miljarder kronor) och vårdbidrag (1,6 miljarder kro-
nor) finansieras med statsmedel fr.o.m. år 1998.
Folkpension i form av förtidspension bör, enligt vad
som tidigare föreslagits, finansieras med sjukförsäk-
ringsavgiften. Kostnaden för resterande folkpensio-
ner och särskilda folkpensionsförmåner kan totalt
beräknas uppgå till 53,3 miljarder kronor under år
1998, varav folkpension i form av ålderspension 52,5
miljarder kronor (inkl, pensionstillskott, barn- och
hustrutillägg och särskilt pensionstillägg) och efterle-
vandepension 0,8 miljarder kronor (inkl, omställ-
ningspension, särskild efterlevandepension, änkepen-
sion, pensionstillskott till dessa förmåner och
barnpension).

Ett avgiftsuttag på 6,83 procent kan för år 1998
beräknas inbringa 53,3 miljarder kronor, varför ba-
lans kan förväntas uppnås mellan avgiftsintäkterna
och de utgifter som folkpensionsavgiften skall finan-
siera. Det föreslås därför ändringar i 2 kap. 1 § och 3
kap. 1 § SAL som innebär att folkpensionsavgiften
för arbetsgivare höjs från 5,86 till 6,83 procent och
att folkpensionsavgiften för dem som har inkomst av
annat förvärvsarbete höjs från 6,03 till 6,83 procent.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari
1998.

försäkring och motsvarande äldre bestämmelser samt
försäkringens förvaltningskostnader. Socialavgifter
till arbetsskadeförsäkringen tas för närvarande ut
med 1,38 procent för arbetsgivare och 1,40 procent
för egenföretagare (2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § SAL).
Inkomsterna från arbetsskadeavgiften kan för 1998
beräknas uppgå till 10,8 miljarder kronor medan ut-
gifterna kan beräknas uppgå till 6,0 miljarder kro-
nor. Arbetsskadefonden uppvisade vid utgången av
1996 ett ackumulerat underskott på 15,9 miljarder
kronor. Det årliga överskottet, som 1998 kan beräk-
nas uppgå till 4,8 miljarder kronor, medför att skul-
den minskar för varje år med oförändrad avgift. En-
ligt Riksförsäkringsverkets beräkningar förväntas
skulden vara borta år 2000. Den skuld som arbets-
skadefonden för närvarande har kan motivera en
oförändrad nivå på avgiftsuttaget. Skillnaden i av-
giftsuttag mellan arbetsgivare och egenföretagare är
dock inte försäkringsmässigt motiverad. Arbetsska-
deavgiften för den som har inkomst av annat för-
värvsarbete bör därför sänkas till 1,38 procent
fr.o.m. den 1 januari 1998. Förslaget föranleder en
ändring i 3 kap. 1 § SAL.

8.3.7 Förändring av det sammantagna
uttaget av arbetsgivaravgifter och
allmän löneavgift till följd av kortare
sjuklöneperiod

Regeringens förslag:

Det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och
allmän löneavgift höjs med 0,11 procentenheter
fr.o.m. den 1 januari 1998 och med ytterligare 0,03
procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1999 genom att
den allmänna löneavgiften fastställs till 4,48 procent.

8.3.6 Arbetsskadeavgiften

Regeringens förslag:

Arbetsskadeavgiften för den som har inkomst av an-
nat förvärvsarbete sänks från 1,40 procent till 1,38
procent av avgiftsunderlaget.

Skälen för regeringens förslag: Arbetsskadeavgifter
förs till en fond, benämnd arbetsskadefonden. Fon-
dens tillgångar skall finansiera kostnaderna för er-
sättningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskade-

Skälen för regeringens förslag: När sjuklöneperioden
förlängdes från 14 till 28 dagar den 1 januari 1997
kompenserades arbetsgivarkollektivet för hälften av
den totala kostnaden som förlängningen av sjuklö-
neperioden innebar genom en sänkning av arbetsgi-
varavgiften till sjukförsäkringen med 0,14 procen-
tenheter. Mot bakgrund av att regeringen föreslår att
sjuklöneperioden återställs till 14 dagar fr.o.m. den 1
april 1998 föreslår regeringen att kompensationen
återtas genom att det sammantagna uttaget av ar-
betsgivaravgifter och allmän löneavgift höjs med
0,11 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1998 och
med ytterligare 0,03 procentenheter fr.o.m. den 1
januari 1999.

Det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter
och allmän löneavgift uppgår för närvarande till
32,92 procent. Enligt gällande regler uppgår den all-
männa löneavgiften till 3,70 procent år 1998. De fö-
reslagna förändringarna av arbetsgivaravgifterna in-

168

PROP. 1997/98:1

nebär att uttaget av arbetsgivaravgifter sänks med
0,67 procentenheter år 1998 och med 0,64 procen-
tenheter år 1999 i förhållande till gällande regler för
dessa år. För att det sammantagna uttaget av arbets-
givaravgifter och allmän löneavgift skall öka med
0,11 procentenheter mellan år 1997 och 1998 och
med 0,14 procentenheter mellan år 1997 och 1999
måste därför den allmänna löneavgiften höjas med
0,78 procentenheter.

Regeringen föreslår mot bakgrund härav att den
allmänna löneavgiften enligt lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift fr.o.m. den 1 januari 1998 fast-
ställs till 4,48 procent. Tillsammans med de föreslag-
na förändringarna av arbetsgivaravgifterna uppnås
därmed en höjning av det samlade avgiftsuttaget på
0,11 procentenheter 1998 och en höjning med ytter-
ligare 0,03 procentenheter 1999.

Förslaget innebär att en lika stor allmän löneavgift
tas ut från arbetsgivarna och egenföretagarna. Detta
medför att det samlade uttaget av allmän löneavgift
och egenavgifter blir 31,25 procent, dvs. samma nivå
som för närvarande.

Regeringen har i prop. 1996/97:63 Samverkan,
socialförsäkringens ersättningsnivåer och administra-
tion, m.m. aviserat att arbetsgivarna bör kompense-
ras för den kostnadsökning som uppkommer med
anledning av den höjda ersättningsnivån från 75 till
80 procent under sjuklöneperioden fr.o.m. den 1 ja-
nuari 1998. Den aviserade förändringen gjordes mot
bakgrund av en sjuklöneperiod på 28 dagar. Den fö-
reslagna förkortningen av sjuklöneperioden till 14
dagar medför att den höjda ersättningsnivån får en
betydligt mindre effekt på arbetsgivarkollektivets
sjuklönekostnader. Efter förkortningen av sjuklöne-
perioden kommer höjningen av ersättningsnivån
medföra ökade sjuklönekostnader på omkring 0,5
miljarder kronor. Regeringen gör nu den bedöm-
ningen att arbetsgivarkollektivet inte skall kompense-
ras för denna kostnadshöjning. Till följd av förkort-
ningen av sjuklöneperioden och de förändrade
avgiftssatserna kommer arbetsgivarkollektivets kost-
nader för arbetskraft (inkl, sjuklönekostnader) att
minska med omkring 0,6 miljarder kronor, trots att
någon kompensation för den höjda ersättningsnivån
inte görs.

8.3.8 Den särskilda löneskatten och den
särskilda premieskatten för
grupplivförsäkring m.m.

Regeringens förslag:

Den särskilda löneskatten enligt lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och
den särskilda löneskatten enligt lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader höjs från
23,52 procent till 24,26 procent.

Likaså sker en justering av schablonavdraget för
särskild löneskatt.

Den särskilda premieskatten enligt lagen
(1990:1427) om särskild premieskatt för gruppliv-
försäkring m.m. höjs med 0,34 procentenheter för
försäkringsföretag och med 1,11 procentenheter för
övriga skattskyldiga.

Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande regler
kommer den särskilda löneskatten enligt lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster och den särskilda löneskatten enligt
lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensions-
kostnader för år 1998 att uppgå till 23,52 procent av
avgiftsunderlaget. Den särskilda löneskatten skall
motsvara skattedelen av socialavgifterna. Denna
skatt beräknas för närvarande schablonmässigt, en-
ligt de principer som fastslogs i samband med skatte-
reformen (prop. 1989/90:110), som summan av
egenföretagarnas folkpensionsavgift och allmänna
löneavgift plus hälften av övriga egenavgifter och den
allmänna sjukförsäkringsavgiften. Den allmänna
pensionsavgiften på en procent har inte inkluderats i
beräkningen av skattedelen i socialavgifterna. När
denna beräkningsschablon tillämpas på de föreslagna
avgiftsnivåerna, varvid liksom tidigare 1 procenten-
het av den allmänna pensionsavgiften undantas vid
beräkningen, erhålls en särskild löneskatt på 24,26
procent av avgiftsunderlaget. Med anledning av pen-
sionsreformen och förändringar av socialförsäkring-
arna inom ohälsoområdet kommer regeringen att se
över beräkningsschablonen för den särskilda lö-
neskatten.

Med utgångspunkt i de regler som för närvarande
gäller för 1998 förväntas intäkterna från den särskil-
da löneskatten uppgå till 12,8 miljarder kronor. En
höjning av den särskilda löneskatten från 23,52 till
24,26 procent kan förväntas ge upphov till en för-
stärkning av statsbudgeten på 0,41 miljarder kronor
brutto. Den varaktiga nettobudgetförstärkningen för
offentlig sektor kan uppskattas till hälften av detta
belopp. Mot bakgrund härav föreslår regeringen att
den särskilda löneskatten enligt lagen om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster och den särskil-
da löneskatten enligt lagen om särskild löneskatt på
pensionskostnader höjs från 23,52 till 24,26 procent.

169

PROP. 1997/98:1

Som en konsekvens av nämnda höjning bör även
schablonavdraget för särskild löneskatt höjas från 18
till 20 procent av underlaget. Förslaget föranleder en
ändring i punkt 19 av anvisningarna till 23 § och
punkt 7 av anvisningarna till 33 § kommunalskatte-
lagen (1928:370).

Förändringen av den särskilda löneskatten föran-
leder även en förändring av premieskatten enligt la-
gen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupp-
livförsäkring m.m.. Skattesatsen för försäkrings-
företag föreslås bli höjd från 44,66 till 45,00 procent
av beskattningsunderlaget. För övriga skattskyldiga
föreslås en höjning av skattesatsen från 80,72 till
81,83 procent av beskattningsunderlaget. Dessa skat-
tehöjningar kan förväntas ge en bruttobudgetför-
stärkning på 0,01 miljarder kronor.

Samtliga ändringar föreslås träda i kraft den 1 ja-
nuari 1998.

8.4 Förmögenhetsskatten

Regeringens förslag:

Aktier som var inregistrerade på börsens A-lista den
29 maj 1997 eller senare görs skattepliktiga. Skatte-
friheten för huvuddelägares innehav av aktier utvid-
gas till att omfatta bolag som har inregistrerats på A-
listan före år 1992 om förutsättningarna för huvud-
delägarskap var uppfyllda vid utgången av år 1991.
Marknadsnoterad aktie skall tas upp till 80 procent
av noterat värde.

8.3.9 Sammanfattning av förslagen om
förändrade avgiftsnivåer

Förslagen till nya nivåer på socialavgifter m.fl. avgif-
ter sammanfattas i nedanstående tabell.

GÄLLANDE REGLER

1998 (PROCENT)

FÖRSLAG TILL NYA
AVGIFTER (PROCENT)

Allmänna egenavgifter

Sjukförsäkringsavgift

5,95

Pensionsavgift

1,00

6,95

Arbetsgivaravgifter

Tilläggspensionsavgift

13,00

6,40

Sjukförsäkringsavgift

2,94

7,90

(7,93 fr.o.m. 1999)

Folkpensionsavgift

5,86

6,83

Övriga oförändrade

arbetsgivaravgifter

8,21

8,21

Egenavgifter

Tilläggspensionsavgift

13,00

6,40

Sjukförsäkringsavgift

3,62

8,66

Folkpensionsavgift

6,03

6,83

Arbetsskadeavgift

1,40

1,38

Övriga oförändrade

egenavgifter

3,50

3,50

Allmän löneavgift

3,70

4,48

Särskild löneskatt

23,52

24,26

Särskild premieskatt

gruppliv

Försäkringsföretag

44,66

45,00

Övriga skattskyldiga

80,72

81,83

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har under
våren 1997 antagit en ny förmögenhetsskattelag. I
denna har avseende aktier i huvudsak samma regler
som tidigare gällt införts, vilket innebär att aktier
som är inregistrerade på Stockholms fondbörs, dvs
aktier som är noterade på börsens A-lista, är skatte-
pliktiga och skall tas upp till noterat värde. Den skat-
tefrihet som vid 1997 års taxering gällde för aktier
som inregistrerats på A-listan efter utgången av år
1991 har dock begränsats till att gälla endast för s.k.
huvuddelägare. Med huvuddelägare avses aktieägare
som, ensam eller tillsammans med närstående, vid
tidpunkten för inregistreringen innehade aktier direkt
eller indirekt motsvarande minst 25 procent av röst-
värdet för aktierna i bolaget. För aktier som är note-
rade på börsens OTC- respektive O-listor kvarstår
den tidigare gällande skattefriheten. Denna åtskillnad
i beskattningen av aktier på olika börslistor motive-
rades med önskemålet att skapa goda villkor för in-
vesteringar i små och medelstora företag jämfört med
stora företag, där investeringarna närmast uteslutan-
de har karaktär av kapitalplaceringar.

Gränsdragningen mellan noterade aktier som är
skattefria respektive skattepliktiga har föranlett flera
bolag att under senare tid flytta från A-listan till an-
nan börslista i syfte att aktieägarna skall undgå för-
mögenhetsskatt. Andra företag sägs överväga en så-
dan förflyttning. Att bolag som har kvalificerat sig
för och inregistrerats på börsens A-lista flyttar ned till
lägre rankade listor är enligt regeringens mening
olämpligt. Ett sådant förfarande får negativa konsek-
venser och då särskilt för den svenska aktiemarkna-
den och företagens möjligheter att anskaffa riskkapi-
tal samt leder även till ett minskat förmögen-
hetsskatteunderlag. För att förhindra fortsatta för-
flyttningar till förmögenhetsskattefria listor och sam-
tidigt upprätthålla den beskattning som riksdagen
har beslutat om, föreslår regeringen att aktier som
varit A-listade den 29 maj 1997, dvs. den dag riksda-
gen beslutade förmögenhetsskattelagen, eller senare,
skall förmögenhetsbeskattas även om bolaget har
lämnat A-listan.

Definitionen av huvuddelägare skiljer på ägarför-
hållandena i bolag som har inregistrerats på börsen
före respektive från och med år 1992. Denna gräns-

170

PROP. 1997/98:1

dragning bygger på den indelning i skattepliktiga och
ej skattepliktiga aktier som har tillämpats fr.o.m.
1992 års taxering. Även om gränsdragningen bygger
på objektiva förhållanden och har tillämpats sedan
relativt lång tid tillbaka är den från andra synvinklar
mindre lämplig. Regeringen föreslår därför att regeln
ändras så att den kommer att omfatta även aktieäga-
re i bolag som har inregistrerats på börsen före år
1992. Villkoret för skattefrihet bör i detta fall vara
att aktieägaren uppfyllde kraven enligt huvud-
delägardefinitionen vid utgången av år 1991.

Riksdagen beslutade år 1996 att skattepliktiga
börsaktier fr.o.m. 1997 års taxering skulle tas upp till
noterat värde. Genom denna värderingsregel mot-
verkades i viss mån den inkomstskatteförmån som
ligger i att en värdestegring på aktier inte beskattas
förrän aktien realiseras. En på detta sätt utformad
värderingsregel får anses vara materiellt korrekt.
Samtidigt kan inte bortses från att den nya värde-
ringsregeln leder till ökade spänningar i beskattning-
en gentemot sådana tillgångar som inte förmögen-
hetsbeskattas. Det finns därför anledning att genom
en någon lägre värdering av de skattepliktiga aktier-
na minska denna spänning. Regeringen föreslår att
skattepliktiga börsaktier och andra aktieliknande till-
gångar skall tas upp till 80 procent av noterat värde.

För att motverka incitament till skatteplanering
bör även fordran avseende aktier o.d. vara skatte-
pliktig. En utvidgning av fordringsbegreppet görs
därför.

Förslagen föranleder ändringar i 3, 12, 17 och
18 §§ lagen (1997:323) om statlig förmögenhets-
skatt.

Riksdagen har under våren 1997 även antagit en
ny lag om betalning av skatter och avgifter, skattebe-
talningslagen (1997:483). Denna lag träder i kraft
den 1 november 1997 och ersätter bl.a. uppbördsla-
gen (1953:272). Uppbördslagen tillämpas fortfaran-
de i fråga om preliminär skatt för tid före den 1 ja-
nuari 1998 samt slutlig, kvarstående och tillkom-
mande skatt avseende 1998 års taxering eller tidigare
års taxeringar. Med anledning av den nya lagen före-
slås nu följdändringar i 4 § lagen (1997:323) om
statlig förmögenhetsskatt och 4 och 6 §§ lagen
(1997:324) om begränsning av skatt.

Vad gäller skattemyndighetens skyldighet att för-
trycka förmögenhetsuppgifter i den förenklade själv-
deklarationen som infördes i samband med den nya
förmögenhetsskattelagen bör en begränsning göras
för att rationalisera förfarandet. Regeringen föreslår
att skattemyndigheten endast skall förtrycka uppgif-
ter om skattepliktiga tillgångar och avdragsgilla
skulder om myndigheten av befintliga uppgifter kan
anta att beskattningsbar förmögenhet uppkommer.
När det gäller kontrolluppgifts-skyldigheten för
upplupen avkastning på fordringar, har Svenska
Bankföreningen och Svenska Fondhandlarefören-
ingen i en skrivelse anfört att det visat sig praktiskt
ogörligt att lämna sådan uppgift redan vid 1998 års

taxering. Regeringen föreslår därför att uppgift om
upplupen avkastning inte skall behöva lämnas vid
1998 års taxering. Förslagen medför ändringar i 2
kap. 11 § lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontroll-uppgifter och i övergångsbestämmelserna till
lagen (1997:329) om ändring av nämnda lag.

8.5 Reseavdrag

Regeringens förslag:

Det avdragsgilla beloppet för kostnader för resor
mellan bostad och arbetsplats med egen bil respekti-
ve för resor i tjänsten med egen bil höjs från 13 kro-
nor per mil till 15 kronor per mil. Gränsen för av-
dragsgilla kostnader för resor mellan bostaden och
arbetsplatsen höjs från 6 000 kronor till 7 000 kro-
nor. De nya reglerna föreslås tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.

Skälen för regeringens förslag: Avdrag för kostnader
för resor mellan bostaden och arbetsplatsen med
egen bil medges för närvarande med 13 kronor per
mil. Samma schablonmässigt beräknade belopp gäl-
ler vid avdrag för kostnader för resor med egen bil i
tjänsten eller i näringsverksamhet. Beloppet skall i
dessa fall täcka de rörliga kostnader i form av bl.a.
slitage, bensin och reparationer som den skattskyldi-
ge förorsakas när han eller hon använder bilen för
resorna. Såvitt gäller kostnaden för slitage beaktas
endast det rena slitaget, dvs. värdeminskning som
beror på bilens åldrande beaktas inte. De kostnader
som avdraget skall täcka är således de som är direkt
beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader).

Det schablonmässigt beräknade beloppet för rese-
kostnader med egen bil har införts i syfte att förenkla
reglerna. När det avdragsgilla beloppet skall be-
stämmas är det emellertid önskvärt att det läggs på
en sådan nivå att det inte behöver ändras alltför ofta
och att beloppet för flertalet skattskyldiga täcker de
faktiska rörliga kostnaderna för bilen.

Nuvarande schablon har gällt sedan inkomståret
1993. Det finns därför anledning att pröva huruvida
den nu gällande nivån står i ett rimligt förhållande till
de faktiska rörliga kostnaderna. Bl.a. mot bakgrund
av att bensinpriserna för närvarande ligger nära nog
en krona över den genomsnittliga nivån för år 1996
har regeringen funnit att så inte är fallet utan att det
finns anledning att justera upp nivån. Med hänsyn
till önskemålet att den nya nivån skall kunna bestå
ett antal år bör en uppjustering ske med två kronor
per mil, vilket innebär att avdrag skall medges med
15 kronor per mil.

Avdrag för kostnader för resor mellan bostaden
och arbetsplatsen får oavsett färdsätt göras endast till

171

PROP. 1997/98:1

den del kostnaderna överstiger 6 000 kronor. I sam-
band med att avdraget för kostnader för bilresor till
och från arbetet samt i tjänsten föreslås höjas är det
med hänsyn till de offentliga finanserna och för att ge
åtgärden en tillfredsställande profil motiverat att höja
det icke avdragsgilla beloppet från 6 000 kronor till
7 000 kronor.

En förhöjd beloppsgräns för avdragsgilla kostna-
der för resor mellan bostaden och arbetsplatsen -
från 6 000 kronor till 7 000 kronor - innebär att
höjningen av kostnadsavdraget för bilresor ger en
skattelättnad för dem som har en årliga körsträcka
till och från arbetet som överstiger 500 mil (eller 2,3
mil per dag vid 220 arbetsdagar per år). Det innebär
att åtgärden särskilt inriktas mot dem med förhål-
landevis långa avstånd mellan bostaden och arbets-
platsen.

Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 janua-
ri 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års tax-
ering.

8.6 Energiskattefrågor

8.6.1 Produktionsskatten på el

Regeringens bedömning:

Regeringen avser att ta ställning till frågan om pro-
duktionsskatt på el när översynen av energibeskatt-
ningen inom Regeringskansliet har avslutats.

den genomgripande översyn av energibeskattningen
som skall ske inom Regeringskansliet.

Frågan om produktionsskatten på el bör med hän-
syn härtill ingå som en del i arbetet med den nämnda
översynen av energibeskattningen. Regeringen före-
slår således nu inga förändringar i rådande lagstift-
ning.

8.6.2 Elpannor i fjärrvärmesystemet

Regeringens bedömning:

Utformningen av ett system med förhöjd energiskatt
för elektrisk kraft som förbrukas i elektriska pannor
som ingår i en elpanneanläggning bör utredas ytterli-
gare. Avsikten är att presentera ett förslag under vå-
ren 1998 med ikraftträdande den 1 juli samma år.

Skälen för regeringens bedömning: I regeringens pro-
position 1996/97:84 En uthållig energiförsörjning
behandlades vissa energiskattefrågor, bl.a. produk-
tionsskatten på kärnkraft. Regeringen meddelade att
den avsåg att senast i budgetpropositionen för år
1998 återkomma till frågan om nivån och utform-
ningen av produktionsskatten på el. I 1997 års eko-
nomiska vårproposition (prop. 1996/97:150) uppre-
pade regeringen att den avsåg att återkomma till
frågan om nivån och utformningen av produktions-
skatten på el.

I propositionen om en uthållig energiförsörjning
uttalade regeringen att den, om den bedömer att
produktionsskatten bör behållas, skall överväga om
det är möjligt och ändamålsenligt att ersätta den nu-
varande skatten på kärnkraftsproducerad el med en
fast skatt som är oberoende av produktionsnivån.

En promemoria har i juni 1997 tagits fram inom
Finansdepartementet med ett förslag till en skatt på
kärnkraft som baserar sig på reaktorernas högsta till-
låtna effekt. I promemorian framhölls att förslaget
inte innebar något ställningstagande i frågan om
produktionsskatten bör behållas eller ej.

Promemorian har remissbehandlats. Flertalet re-
missinstanser har därvid avstyrkt att en ändring av
kärnkraftsbeskattningen görs nu mot bakgrund av

Bakgrunden till regeringens bedömning: Regeringen
föreslog i proposition 1996/97:84 En uthållig energi-
försörjning åtgärder för att under de närmaste åren
ersätta bortfallet av elproduktion från Barsebäcks-
verket med minskad elanvändning och ny el- och
värmeproduktion från förnybara energikällor. För
dessa åtgärder föreslogs att 3,1 miljarder kronor
skulle anvisas under en femårsperiod. Riksdagen
beslöt i enlighet med regeringens förslag (bet.
1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272).

Regeringen föreslog i ovannämnda proposition
också att åtgärder skall vidtas för att minska använd-
ningen av el i fjärrvärmesystemet. I propositionen
pekade regeringen på att ca 3 TWh el per år under de
senaste tre åren har använts i fjärrvärme-nätens el-
pannor. I slutet av 1980-talet och början av 1990-
talet var utnyttjandet högre, 5-6 TWh per år. En
minskad användning av elpannorna kan således bi-
dra till en minskad elanvändning under ett normalår.
Regeringen aviserade att den avsåg att återkomma
till riksdagen i budgetpropositionen för år 1998 med
förslag till åtgärder för att påskynda en minskning av
elanvändningen i fjärrvärmesystemen. En utgångs-
punkt skall vara att elanvändningen skall minskas
främst när så är ekonomiskt och miljömässigt moti-
verat utifrån driftsförhållandena i det samlade el- och
värmeförsörjningssystemet.

I 1997 års ekonomiska vårproposition (prop.
1996/97:150) angav regeringen att det i väntan på att
elmarknaden skall fungera fullt ut är lämpligt att ta
ytterligare ett steg i omvandlingen från produktions-
skatten på elektrisk kraft till den nuvarande konsum-
tionsskatten på el. Regeringen föreslog en sänkning
med 1,21 procentenheter av fastighetsskatten på
markvärdet av vattenkraftverk. Den nya skattesatsen
föreslogs bli 2,21 procent från den 1 januari 1998.
Samtidigt upprepade regeringen att den avsåg att
återkomma till frågan om nivån på och utformning-

172

PROP. 1997/98:1

en av produktionsskatten på el. Riksdagen beslöt i
enlighet med regeringens förslag (bet. 1996/97:
FiU20, rskr. 1996/97:284, SFS 1997:442).

Det tas inte ut någon energiskatt på el som för-
brukas i industriell verksamhet i tillverkningsproces-
sen eller vid yrkesmässig växthusodling. Enligt riks-
dagens beslut skall energiskatt från den 1 januari
1998 tas ut med 9,6 öre per kWh i vissa norrlands-
kommuner, 12,9 öre för el som förbrukas inom el-,
gas-, vatten- och värmeförsörjningen och 15,2 öre i
övriga fall. Det innebär alltså att energiskatten på el
som förbrukas i elpannor i fjärrvärmesystemet kom-
mer att uppgå till 12,9 öre per kWh, utom i vissa
norrlandskommuner där den lägre skattesatsen 9,6
öre istället skall tas ut. Skatten på olja, som är ett al-
ternativt bränsle i värmeproduktionen, kommer att
uppgå till belopp motsvarande 18 öre per kWh.

S.k. avkopplingsbara elpannor har länge använts
inom industrin och fjärrvärmeverken för att utnyttja
el under tider då elpriset är lågt. Under 1970-talet
och 1980-talets första hälft ökade användningen av
elpannor beroende på det höga oljepriset. Under åren
1984-1991 var elen till elpannor skattebefriad under
förutsättning att pannorna inte utnyttjades när fossilt
bränsle användes i det svenska elproduktionssyste-
met. I fjärrvärmesystemen används normalt elpannor
jämsides med bränsleeldade pannor. Elpannorna är
därför avkopplingsbara i den meningen att de kan
stängas av samtidigt som värmebehovet tillgodoses
med hjälp av bränslepannor.

Efter år 1991 har användningen av el i fjärrvärme-
systemet varierat från år till år och uppgick enligt
NUTEK:s statistik under åren 1992 - 1995 till 5,8
TWh, 5,3 TWh, 2,6 TWh och 3,2 TWh. År 1996
användes enligt preliminära uppgifter från Fjärrvär-
meföreningen 1,7 TWh el i fjärrvärmeverkens elpan-
nor.

Sedan skattebefrielsen för el till s.k. avkopplings-
bara elpannor upphörde år 1991 har motivet för att
göra dem ”avkopplingsbara” minskat väsentligt.
Andra typer av leveranskontrakt, som inte innefattar
någon förbindelse från kundens sida att vara av-
kopplingsbar, tillämpas också numera.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt Energi-
kommissionens prognoser (SOU 1995:139) är ett
minskat utnyttjande av el i fjärrvärmenäten den an-
passningsåtgärd som först tillgrips på elmarknaden
för att möta tendenser till elprisstegring. Det är en
anpassning som kan ske snabbt och utan nyinveste-
ringar. Den kan väntas ske före andra åtgärder som
t.ex. ett ökat utnyttjande av oljekondensanläggning-
arna. I kommissionens scenarier förutsattes att an-
vändningen av el i elpannorna skulle minska som en
följd av ökade elpriser. Den minskade elproduk-
tionen skulle således balanseras i dessa kalkyler med
en minskad elanvändning som en följd av stigande
generella elpriser. En minskad användning av el i
fjärrvärmesystemen, som är resultatet av en riktad
skattehöjning, kan beräknas att få en liknande effekt.

Tekniskt kan detta ske genom en höjning av ener-
giskatten på el som förbrukas i elpannor. Elanvänd-
ningen bör minskas främst när så är ekonomiskt och
miljömässigt motiverat utifrån driftsförhållandena i
det samlade el- och värmeförsörjningssystemet. Un-
der sommarmånaderna, då det normalt finns god
tillgång på vattenkraft, fyller elpannorna en viktig
reglerande funktion. En förhöjd skattesats bör därför
inte gälla under den perioden. Därmed kan vatten-
kraften fortsätta att användas effektivt under s.k. vå-
tår, då vattentillrinningen under vårfloden inte kan
tas till vara i vattenmagasinen. Höjningen bör därför
inskränkas till att gälla endast under perioden no-
vember - april. Av administrativa skäl bör endast
pannor med en installerad effekt överstigande 1 MW
omfattas.

Vissa definitionsfrågor bör ytterligare utredas in-
nan regeringen kan lämna sitt förslag. Förslaget bör
även remissbehandlas. Regeringen avser att under
våren 1998 presentera ett förslag till beskattning av
el som används i fjärrvärmesystemens elpannor med
ikraftträdande den 1 juli 1998.

8.6.3 Principer för beviljande av
pilotprojektsdispenser avseende
etanol

Enligt nu gällande EG-rätt skall alla fordonsbränslen
beskattas lika. Detta framgår av rådets direktiv
92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonise-
ring av strukturerna för punktskatter på mineraloljor
(EGT nr L316, 31.10.1992 s. 12, Celex 392L0081),
det s.k. mineraloljedirektivet. Regeringen får dock
enligt 2 kap. 12 § lagen (1994:1776) om skatt på
energi i särskilda fall medge nedsättning av eller be-
frielse från energiskatt och koldioxidskatt på bräns-
len som används inom ramen för pilotprojekt som
syftar till att utveckla mer miljövänliga bränslen, s.k.
pilotprojektsdispenser. Bestämmelsen grundar sig på
artikel 8.2 d i mineraloljedirektivet.

För etanolens del har regeringens hittillsvarande
praxis inneburit att etanol för ren etanoldrift helt har
befriats från energi- och koldioxidskatt. Etanol i
bränsleblandningar har befriats från koldioxidskatt
men erhållit en reducerad energiskattesats. För år
1997 uppgår den reducerade skattesatsen till 90 öre
per liter. Regeringens praxis har grundat sig på de
uttalanden som gjordes vid införandet av lagen om
skatt på energi. Där sades att pilotprojektsbestäm-
melsen skulle tillämpas så att någon faktisk föränd-
ring av beskattningen av motoralkoholer och vegeta-
biliska bränslen inte skulle ske jämfört med vad som
gällde innan vårt EU-medlemskap (prop. 1994/95:54
s. 58, bet. 1994/95:SkU4s. 46).

Kommissionen har lagt fram ett förslag till ett nytt
energibeskattningsdirektiv, som bl.a. innebär att
medlemsländerna fritt och efter egen bedömning kan

173

PROP. 1997/98:1

besluta om skattelättnader för biobränslen,
KOM(97)30 slutlig. Sverige stöder i stort förslaget
och verkar för ett snart antagande. Det är dock
oklart när enighet kan nås om utformningen av ett
nytt direktiv. Innan ett nytt direktiv antagits måste
därför skattelättnader för etanol som fordonsbränsle
åstadkommas genom ovan nämnda dispensförfaran-
de.

Regeringen avser att senare återkomma till riksda-
gen med anledning av skatteförslagen i betänkandena
från Skatteväxlingskommittén och Alternativbräns-
leutredningen.

Regeringen anser dock att det finns anledning att i
ett kortare tidsperspektiv vidta särskilda åtgärder för
att främja en bredare introduktion av biobränslen
som fordonsbränsle och bedömer att det under en
betydande tid kommer att behövas skattelättnader i
syfte att tillförsäkra biobränslen en tillräcklig kost-
nadsfördel i förhållande till fossila bränslen. Det är
dock svårt att uppnå en tillräcklig kraft i introduk-
tionen av etanol så länge tillgången är beroende av
tillfällig import. För en mer stabil och långsiktig för-
sörjning med etanol krävs att den svenska markna-
den är tillräckligt omfattande för att kunna ge ut-
rymme för en inhemsk tillverkning. Härvid är dock
att märka att internationella regler om ickediskrimi-
nering respektive gemenskapsrättens villkor för stats-
stöd måste iakttas. Det innebär bl.a. att det inte är
möjligt att skattemässigt göra åtskillnad mellan in-
hemska och importerade bränslen. En svensk etanol-
produktion måste således kunna konkurrera med
utländska producenter av egen kraft.

I avvaktan på ett nytt och mer tillfredsställande
EG-direktiv avser regeringen att vid prövningar av
ansökningar om skattelättnader för biobränslen utgå
från följande riktlinjer.

Dispenser kommer att under åren 1997-1999
normalt att beviljas för perioden fram till utgången
av år 2003. Därefter kommer dispenser att beviljas
för det innevarande och de två därpå följande åren.

Dispenser som löper ut kommer normalt att för-
längas på tre år i taget på oförändrade villkor, såvida
inte förutsättningarna förändrats på ett väsentligt
sätt.

Vid dessa återkommande kontrollstationer skall
hänsyn tas dels till nya fakta om bränslenas miljö-
och hälsoegenskaper, dels till hur kostnadsrelationen
mellan biobränslen och fossila bränslen utvecklats,
samt vidare till om gemenskapsrätten ändrats.

Regeringen kommer, liksom i dag, att generellt
medge befrielse från koldioxidskatt för alla bio-
bränslen.

Vidare kommer, i likhet med vad som hittills gällt,
bioetanol för ren etanoldrift att vara befriat från
energiskatt. Regeringen kommer även att medge hel
befrielse från energiskatt för bioetanol som används
för inblandning i bensin och dieselolja och för eta-
noldelen i etyl-tertiär-butyl-eter (ETBE).

Enligt nu gällande finansieringsprinciper skall re-
geländringar finansieras genom andra regeländringar.
I den utsträckning som de framtida dispenserna sva-
rar mot tidigare beviljade dispenser krävs ingen till-
kommande finansiering. Däremot krävs en finansie-
ring av dels befrielsen från energi- och koldioxidskatt
för etanoldelen i ETBE, dels befrielsen från energis-
katt för etanol som används för inblandning i bensin
och dieselolja.

Enligt regeringens bedömning kommer en ändring
av praxis för de närmaste två åren att innebära helt
försumbara intäktsbortfall. Därefter, när bl.a. en
större inhemsk produktion av etanol kan antas ha
kommit igång, kan dock skattebortfallet vara mer
betydande, upp emot 150 miljoner kr per år. Detta
skattebortfall bör lämpligen finansieras genom höjda
bränsleskatter. På längre sikt kan framför allt den
skattemässiga behandlingen av ETBE medföra skat-
tebortfall i storleksordningen 1 miljard kronor.

8.7 Förlängd tid för s.k. ROT-avdrag

Regeringens förslag:

Reglerna om skattereduktion enligt lagen (1996:725)
om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete
på bostadshus förlängs ett år. Det betyder att bygg-
nadsarbeten som utförts under tiden den 1 januari -
31 december 1998 kan ge rätt till skattereduktion.

Skälen för regeringens förslag: Skattereduktion för
vissa utgifter för reparationer m.m. på bostadshus
kan medges för sådana arbeten som utförts till och
med utgången av 1997. Reduktionen innebär bl.a.
att egnahemsägare kan erhålla en skattereduktion
om 30 procent på arbetskostnader upp till 35 000
kronor. Reduktionen erhålls efter särskild ansökan
vid 1997 och 1998 års taxeringar och den samman-
tagna maximala skattereduktionen kan uppgå till
10 500 kronor för hela perioden.

Skattereduktionen aviserades i prop. 1995/96:198
Ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och avgifts-
området i anslutning till presentationen av 1996 års
ekonomiska vårproposition och reglerna trädde i
kraft den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:229, bet.
1995/96:SkU32, rskr. 1995/96:306, SFS 1996:725).
Bakgrunden var att det vid tidpunkten för den eko-
nomiska vårpropositionen kunde förutses en av-
mattning av den totala byggnadsverksamheten. Detta
gällde särskilt för bostadsbyggandet såväl för ny-
byggnader som ombyggnader. Som ett led i an-
strängningarna att bekämpa arbetslösheten bedöm-
des det då angeläget att ge en temporär stimulans åt
denna sektor.

174

PROP. 1997/98:1

Enligt de bedömningar som nu kan göras kommer
aktiviteten i byggsektorn att vara fortsatt låg under
en tid framåt. Dock kan förutses en uppgång under
slutet av 1998. Mot denna bakgrund finns anledning
att förlänga perioden för skattereduktion med ett år
till utgången av 1998.

Förslaget innebär inga ändringar när det gäller
underlaget för beräkning av reduktionen. Inte heller
när det gäller det maximala reduktionsbeloppet före-
slås några förändringar, vilket innebär att de som re-
dan erhållit maximal reduktion inte kan erhålla nå-
gon ytterligare lättnad. Däremot kan de som tidigare
inte medgetts eller medgetts mindre reduktion än den
maximala få en skattelättnad även för reparationer
utförda under 1998.

8.8 Finansiella effekter

I detta avsnitt redovisas budgeteffekterna av de olika
förslagen på skatte- och avgiftsområdet i denna pro-
position. De effekter som anges i tabell 8.1 är av flera
slag.

Den bruttoeffekt som anges utgör den primära
budgeteffekten för den skatt som förändras genom
den föreslagna åtgärden. Bruttoeffekten anger med
något undantag denna primära effekt räknat på helår
med antagande att den underliggande skattebasen ej
påverkas. Bruttoeffekten avser den offentliga sektorn.

De kalenderårseffekter för staten och för den of-
fentliga sektorn som anges i tabellen kan av olika
skäl avvika från bruttoeffekterna. För det första är
kalendersårseffekterna beräknade kassamässigt, dvs.
hänsyn har tagits till olika slag av uppbördsförskjut-
ningar.

För det andra uppkommer en avvikelse i förhål-
lande till bruttoeffekten då i flera fall skatte- och av-
giftsförändringar får indirekta effekter på baserna för
andra skatter eller på offentliga utgifter. Den senare
typen av avvikelser kan bero på att en höjd skatt,
normalt med viss tidsfördröjning, övervältras från
den formellt skattskyldige, skattesubjektet, och där-
med påverkar andra skattebaser.

Vid en kalenderårsredovisning kan föreligga avvi-
kelser mellan effekterna för staten och effekterna för
den konsoliderade offentliga sektorn. Dessa beror av
att vissa socialavgifter redovisas på socialförsäkrings-
sektorn men också på att kommunala skattebaser
kan påverkas.

Slutligen redovisas i tabellen den varaktiga netto-
budgeteffekten för offentlig sektor. För skatter som
påverkar andra skattebaser och/eller offentliga utgif-
ter kommer denna effekt att avvika från bruttoeffek-
ten. Nettoeffekten mäter budgeteffekten när sådana
slag av anpassningar slagit igenom fullt ut. En annan
avvikelse i relation till bruttoeffekten - och till kalen-
dersårseffekterna - uppkommer vid temporära åt-

gärder. För sådana överstiger brutto- och kalender-
årseffekterna den varaktiga nettobudgeteffekten. Vid
exempelvis en temporär skattelättnad utgörs den
varaktiga kostnaden för det offentliga av räntan på
summan av de nuvärdesberäknade kalenderårseffek-
terna. Som ränta används den s.k. statslåneräntan.

Effekterna av olika förslag

Förslaget till förändrad struktur på socialavgifterna
innebär i princip en budgetneutral omläggning, inne-
bärande ett skifte mellan olika slag av allmänna ege-
navgifter och ett flertal förändringar av socialavgif-
terna och allmän löneavgift. Det samlade uttaget av
dels allmänna egenavgifter, dels socialavgifter och
allmän löneavgift, är dock oförändrat.

Som en konsekvens av den förändrade avgifts-
strukturen lämnas emellertid också förslag till för-
ändringar i bl.a. den särskilda löneskatten. Det är ef-
fekterna av detta som redovisas i tabellen. Den
varaktiga nettobudgeteffekten beräknas till 0,20
miljarder kronor. Avvikelserna mellan de olika sla-
gen av effekter beror i huvudsak på att den särskilda
löneskatten med tidsfördröjning antas övervältras på
löneutrymmet vilket påverkar underlaget för in-
komstskatter och socialavgifter. Under denna an-
passning uppkommer också vissa effekter på bolags-
skatteintäkterna.

I samband med att sjuklöneperioden för arbetsgi-
varna begränsas från 28 till 14 dagar höjs arbetsgi-
varavgifterna med 0,11 procentenheter från den 1
januari 1998 och med ytterligare 0,03 procentenhe-
ter från den 1 januari 1999. Den varaktiga budget-
förstärkningen uppgår till 0,5 miljarder kronor. Av-
vikelsen mellan å ena sidan den varaktiga
nettoeffekten, å andra sidan bruttoeffekten och de
olika kalenderårseffekterna, beror på att avgiftshöj-
ningen med viss tidsfördröjning antas påverka lö-
neutrymmet. En liknande mekanism, men i motsatt
riktning, förutsätts gälla den lönekostnadsminskning
som följer av den förkortade sjuklöneperioden.

Höjningen av reseavdraget från 13 kronor per mil
till 15 kronor per mil beräknas ge en varaktig bud-
getförsvagning på 0,5 miljarder kronor. På grund av
uppbördsförskjutningar uppkommer den fulla effek-
ten först 1999.

Höjningen av avdragsbegränsningen från 6000
kronor till 7000 kronor beräknas ge en varaktig
budgetförstärkning på 0,33 miljarder kronor. Effek-
ten uppkommer under år 1998, då förslaget förut-
sätts påverka jämkningen av skatten för detta år.

De olika justeringarna i förmögenhetsskatten be-
räknas sammantagna ge en varaktig budgetförstärk-
ning på 0,17 miljarder kronor.

Förslaget om att utvidga skatteplikten för de akti-
er som den 29 maj 1997 eller senare var registrerade
på A-listan beräknas ge en budgetförstärkning på ca
en miljard kronor. Denna beräkning har gjorts i för-
hållande till utfallet i frånvaro av regeländringar. Ur-
holkningen av skattebasen på grund av omnoteringar

175

PROP. 1997/98:1

av bolag från A-listan till O/OTC-listorna har för år
1998 (avseende förmögenhetsskatteintäktema för år
1997) beräknas innebära en budgetförsvagning på en
miljard kronor.

Utvidgningen av det s.k. huvuddelägarbegreppet
till att avse dem som var huvuddelägare vid utgången
av år 1991 beräknas ge en budgetförsvagning på
0,40 miljarder kronor.

Reduktionen av den skattepliktiga andelen för A-
aktier från 100 till 80 procent av marknadsvärdet
beräknas ge en budgetförsvagning på 0,42 miljarder
kronor.

Förlängningen av skattereduktionen för bygg-
nadsarbete, det s.k. ROT-avdraget, till att avse arbe-
ten även under 1998 beräknas ge en bruttobudget-
försvagning på 1,5 miljarder kronor. Kassamässigt
uppkommer huvuddelen av denna effekt i huvudsak
1999 genom att skattereduktionen påverkar skatte-
betalningarna detta år. Resterande effekt uppkom-
mer 2000.

Genom att åtgärden är temporär blir den varakti-
ga nettobudgeteffekten betydligt mindre än bruttoef-
fekten och beräknas uppgå till -0,08 miljarder kro-
nor.

TABELL 8.1 BUDGETEFFEKTER AV ÅTGÄRDER PÅ SKATTE- OCH AVGIFTSOMRÅDET I BP 98.
BRUTTOEFFEKTER OCH VARAKTIGA NETTOEFFEKTER FÖR OFFENTLIG SEKTOR SAMT KASSAMÄSSIGA
EFFEKTER FÖR STAT OCH OFFENTLIG SEKTOR.

MILJARDER KRONOR

BRUTTO-                                                                                VARAKTIG

EFFEKT STATEN                               OFFENTLIG SEKTOR                      NETTOEFFEKT

1998

1999

2000

1998

1999

2000

Höjd särskild löneskatt m.m

0,41

0,3

0,33

0,33

0,21

0,23

0,23

0,20

Höjda arbetsgivaravgifter m.m.

1,07

0,61

0,83

0,85

0,4

0,56

0,56

0,50

Höjt reseavdrag från 13 till 15 kr

-0,5

0,03

-0,06

-0,10

-0,4

-0,5

-0.5

-0,5

Höjd avdragsgräns till 7 000 kronor

0.33

0,03

0,05

0,07

0,33

0,33

0,33

0,33

Justeringar i förmögenhetsskatten

0.17

0,17

0,17

0,17

0,17

0,17

0,17

0,17

varav utvidgad skatteplikt A-aktier

0,99

0.99

0,99

0,99

0,99

0,99

0,99

0,99

varav utvidgat huvuddelägarbegrepp

-0.4

-0,4

-0,4

-0,4

-0,4

-0,4

-0,4

-0,4

varav sänkt värdering från 100 till 80 %

-0,42

-0,42

-0,42

-0,42

-0,42

-0,42

-0,42

-0.42

Förlängt ROT-avdrag till 981231

-1.5

0

-1,0

-0,5

0

-1,0

-0.5

-0,08

Summa förslag

-0,02

1,14

0,32

0,82

0,71

-0,21

0,29

0,62

176

Bilaga 1

Specifikation av
statsbudgetens utgifter
och inkomster
budgetåret 1998

yy

PROP. 1997/98:1

BILAGA 1

Specifikation av statsbudgetens utgifter och
inkomster budgetåret 1998

Innehållsförteckning

1     Specifikation av statsbudgetens utgifter budgetåret 1998......5

2     Specifikation av statsbudgetens inkomster

budgetåret 1998..................................................................21

PROP. 1997/98:1

Specifikation av statsbudgetens utgifter
budgetåret 1998

1998                                                                               1000-tal kronor

1

Rikets styrelse

3 976 700

A

Statschefen

72 404

1

Kungliga hov- och slottstaten, ramanslag

72 404

B

Riksdagen och dess ombudsmän

955 960

1

Riksdagens ledamöter och partier m.m., ramanslag

460 000

2

Riksdagens förvaltningskostnader, ramanslag

460 000

3

Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen, ramanslag

35 960

C

Regeringen m.m.

2 222 155

1

Regeringskansliet m.m., ramanslag

1 870 944

2

Svensk författningssamling, ramanslag

1 011

3

Allmänna val, ramanslag

205 000

4

Stöd till politiska partier, ramanslag

145 200

D

Centrala myndigheter

47 057

1

Justitiekanslern, ramanslag

9 199

2

Datainspektionen, ramanslag

24 493

3

Sametinget, ramanslag

13 365

E

Mediefrågor

679 124

1

Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden, ramanslag

5 659

2

Presstöd, ramanslag

531 579

3

Stöd till radio och kassettidningar, ramanslag

127300

4

Radio- och TV-verket, ramanslag

8 022

5

Granskningsnämnden för radio och TV, ramanslag

6 564

2

Samhällsekonomi och finansförvaltning

2 062 814

A

Centrala myndigheter och nämnder

1 856 441

1

Konjunkturinstitutet, ramanslag

35 494

2

Riksrevisionsverket, ramanslag

176 625

3

Statskontoret, ramanslag

65 370

4

Statistiska centralbyrån, ramanslag

327 886

5

PROP. 1997/98:1

1998                                                                               1000-tal kronor

5

Folk- och bostadsräkning, reservationsanslag

70 000

6

Finansinspektionen, ramanslag

110 875

7

Insättningsgarantinämnden, ramanslag

985

8

Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader, ramanslag

82 644

9

Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning, ramanslag

769 000

10

Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet, ramanslag

1

11

Statens Lokalförsörjningsverk: Avvecklingskostnader, ramanslag

8 500

12

Täckning av merkostnader för lokaler, ramanslag

20 000

13

Nämnden för offentlig upphandling, ramanslag

6 292

14

Ekonomiska rådet, ramanslag

1 680

15

Vissa nämnder m.m., ramanslag

1 588

16

Bokföringsnämnden, ramanslag

5 394

17

Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed, obetecknat anslag

800

18

Utvecklingsarbete, ramanslag

30 170

19

Kammarkollegiet, ramanslag

23 137

20

Kontrollfunktionen i staten, reservationsanslag

120 000

B

Tidsbegränsande åtaganden

189 700

1

Åtgärder för att stärka det finansiella systemet, ramanslag

55 000

2

Avgift för Stadshypotekskassans grundfond, ramanslag

134 700

C

Riksdagens revisorer

16 673

1

Riksdagens revisorer, ramanslag

16 673

3

Skatteförvaltning och uppbörd

5 662 254

A

Skatteförvaltningen och Tullverket

5 662 254

1

Riksskatteverket, ramanslag

356 304

2

Skattemyndigheterna, ramanslag

4 269 581

3

Tullverket, ramanslag

1 036 369

4

Rättsväsendet

21 034 170

A

Polisväsendet

11 473 693

1

Polisorganisationen, ramanslag

10 956 709

2

Säkerhetspolisen, ramanslag

516 984

B

Åklagarväsendet

814 705

1

Åklagarorganisationen, ramanslag

634 605

2

Ekobrottsmyndigheten, ramanslag

180 100

C

Domstolsväsendet m.m.

2 979 279

1

Domstolsväsendet m.m., ramanslag

2 979 279

D

Kriminalvården

3 376 390

1

Kriminalvården, ramanslag

3 376 390

E

Kronofogemyndigheterna

1 283 651

1

Kronofogdemyndigheterna, ramanslag

1 283 651

PROP. 1997/98:1

1998                                                                               1000-tal kronor

F

Övrig verksamhet inom rättsväsendet

1 106 452

1

Brottsförebyggande rådet, ramanslag

46 864

2

Rättsmedicinalverket, ramanslag

165 709

3

Gentekniknämnden, ramanslag

2218

4

Brottsoffermyndigheten, ramanslag

9 356

5

Ersättning för skador på grund av brott, ramanslag

73 645

6

Rättshjälpskostnader m.m., ramanslag

758 544

7

Diverse kostnader för rättsväsendet, ramanslag

19 560

8

Bidrag till vissa internationella sammanslutningar, ramanslag

8 356

9

Bidrag till brottsförebyggande arbete, ramanslag

22 200

5

Utrikesförvaltning och internationell samverkan

2 811 310

A

Utrikesförvaltningen m.m.

1 763 483

1

Utrikesförvaltningen, ramanslag

1 757 629

2

Nordiskt samarbete, ramanslag

1 452

3

Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m., ramanslag

4 402

B

Internationella organisationer

906 270

1

Bidrag till vissa internationella organisationer, ramanslag

464 161

2

Nordiska ministerrådet, ramanslag

274 300

3

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), ramanslag

24 400

4

Fredsfrämjande verksamhet, ramanslag

143 409

C

Information om Sverige i utlandet

60 583

1

Svenska Institutet, ramanslag

50 748

2

Övrig information om Sverige i utlandet, ramanslag

9 835

D

Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.

57 373

1

Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området, ramanslag

2 259

2

Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling, ramanslag

9 000

3

Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI),
obetecknat anslag

20 324

4

Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet, ramanslag

10 262

5

Utrikespolitiska Institutet, obetecknat anslag

10 004

6

Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse, ramanslag

5 524

E

Övriga utrikespolitiska frågor

23 601

1

Inspektionen för strategiska produkter, ramanslag

15 801

2

Europainformation m.m., ramanslag

7 800

6

Totalförsvar

41 243 865

A

Militärt försvar

37153 519

1

Försvarsmakten, ramanslag

36 707 400

2

Fredsfrämjande truppinsatser, ramanslag

384 419

3

Ersättning för kroppsskador, ramanslag

61 700

PROP. 1997/98:1

1998                                                                               1000-tal kronor

B

Vissa funktioner inom det civila försvaret

2 638 514

1

Funktionen Civil ledning, ramanslag

473 145

2

Funktionen Försörjning med industrivaror, ramanslag

140 974

3

Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag

1 232 554

4

Funktionen Psykologiskt försvar, ramanslag

18 002

5

Funktionen Ordning och säkerhet, ramanslag

31 889

6

Funktionen Hälso- och sjukvård m.m., ramanslag

99 563

7

Funktionen Telekommunikationer m.m., ramanslag

199 500

8

Funktionen Postbefordran, ramanslag

21 700

9

Funktionen Transporter, ramanslag

190 500

10

Funktionen Energiförsörjning, ramanslag

230 687

C

Kustbevakningen och nämnder m.m.

483 725

1

Kustbevakningen, ramanslag

426 827

2

Nämnder m.m., ramanslag

11 898

3

Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor
m.m., ramanslag

25 000

4

Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst, ramanslag

20 000

D

Stödverksamhet

968 107

1

Totalförsvarets pliktverk, ramanslag

231 750

2

Försvarshögskolan, ramanslag

36 603

3

Försvarets radioanstalt, ramanslag

428 667

4

Försvarets forksningsanstalt, ramanslag

137 343

5

Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag

31 773

6

Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret, obetecknat anslag

101 971

7

Internationellt bistånd

11 434 400

A

Internationellt utvecklingssamarbete

10 623 600

1

Biståndsverksamhet, reservationsanslag

10 214 267

2

Biståndsförvaltning, ramanslag

409 333

B

Samarbete med Central- och Osteruropa

810 800

1

Samarbete med Central- och Östeuropa, reservationsanslag

789 800

2

Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportgarantier,
reservationsanslag

21 000

8

Invandrare och flyktingar

3 863 934

A

Migrationspolitik

1 748 234

1

Statens invandrarverk, ramanslag

452 402

2

Mottagande av asylsökande, ramanslag

773 650

3

Migrationspolitiska åtgärder, ramanslag

313 289

4

Utlänningsnämnden, ramanslag

65 388

5

Offentligt biträde i utlänningsärenden, ramanslag

60 295

6

Utresor för avvisade och utvisade, ramanslag

83 210

B

Invandrares integration

2 115 700

1

Integrationsmyndigheten, ramanslag

45 376

2

Särskilda insatser i utsatta bostadsområden, ramanslag

200 000

PROP. 1997/98:1

1998                                                                               1000-tal kronor

3

Integrationsåtgärder, ramanslag

57 860

4

Kommunersättningar vid flyktingmottagande, ramanslag

1 713 915

5

Hemutrustningslån, ramanslag

98 549

9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

22 499 516

A

Hälso- och sjukvård

16 387184

1

Sjukvårdsförmåner m.m., ramanslag

1 550 000

2

Bidrag till läkemedelsförmånen, ramanslag

13 491 000

3

Bidrag till hälso- och sjukvård, ramanslag

939 424

4

Insatser mot aids, ramanslag

65 622

5

Ersättning till Spri, obetecknat anslag

29 700

6

Bidrag till WHO, ramanslag

33 697

7

Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar,
obetecknat anslag

2 591

8

Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan, ramanslag

16 800

9

Folkhälsoinstitutet, ramanslag

110 178

10

Smittskyddsinstitutet, ramanslag

98 923

11

Statens institut för psykosocial miljömedicin, ramanslag

10 853

12

Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, ramanslag

15 517

13

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag

22 879

B

Omsorg om äldre och personer med funktionshinder

4 960 950

1

Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet, reservationsanslag

275 000

2

Statsbidrag till vårdartjänst, ramanslag

189 000

3

Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder, obetecknat anslag

75 394

4

Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer, obetecknat anslag

132 194

5

Ersättning för texttelefoner, ramanslag

16 077

6

Bilstöd till handikappade, ramanslag

203 978

7

Kostnader för statlig assistansersättning, ramanslag

4 053 000

8

Statens institut för särskilt utbildningsstöd, ramanslag

8 561

9

Handikappombudsmannen, ramanslag

7 746

C

Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt alkohol- och narkotikapolitik

679 567

1

Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård samt alkohol- och narkotika-
förebyggande arbete, obetecknat anslag

52 000

2

Bidrag till organisationer på det sociala området, obetecknat anslag

64 341

3

Barnombudsmannen, ramanslag

7 550

4

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, ramanslag

6 468

5

Statens institutionsstyrelse, ramanslag

503 986

6

Alkoholinspektionen, ramanslag

14 548

7

Alkoholsortimentsnämnden, ramanslag

674

8

Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder, reservationsanslag

30 000

D

Socialstyrelsen

369 636

1

Socialstyrelsen, ramanslag

369 636

E

Stöd till forskning

102 179

1

Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag

94 610

2

Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

7 569

PROP. 1997/98:1

1998                                                                               1000-tal kronor

10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

37 192 476

A

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

32 257 900

1

Sjukpenning och rehabilitering m.m., ramanslag

17 881 000

2

Förtidspensioner, ramanslag

13 375 000

3

Handikappersättningar, ramanslag

1 001 900

B

Socialförsäkringsadministration

4 934 576

1

Riksförsäkringsverket, ramanslag

665 012

2

Allmänna försäkringskassor, ramanslag

4 269 564

11

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

62 701 000

A

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

62 701 000

1

Ålderspensioner, ramanslag

52 492 000

2

Efterlevandepensioner till vuxna, ramanslag

555 000

3

Bostadstillägg till pensionärer, ramanslag

9 654 000

12

Ekonomisk trygghet för familjer och barn

35 813 561

A

Ekonomisk trygghet för familjer och barn

35 813 561

1

Allmänna barnbidrag, ramanslag

17018000

2

Föräldraförsäkring, ramanslag

14 759 000

3

Underhållsstöd, ramanslag

2 125 661

4

Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, ramanslag

24 000

5

Barnpensioner, ramanslag

291 000

6

Vårdbidrag för funktionshindrade barn, ramanslag

1 595 900

13

Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

42 723 356

A

Ersättning vid arbetslöshet

42 723 356

1

Bidrag till arbetslöshetsersättning, ramanslag

40 681 334

2

Bidrag till lönegarantiersättning, ramanslag

2 042 022

14

Arbetsmarknad och arbetsliv

47 541 952

A

Arbetsmarknad

33 922 550

1

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag

4 118 585

2

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ramanslag

21 043 793

3

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, ramanslag

6 596 798

4

Europeiska socialfonden m.m., ramanslag

2 100 600

5

Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, ramanslag

11 274

6

Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen arbetslöshets-

51 500

försäkring, ramanslag

B

Arbetsliv

5 484 529

1

Arbetarskyddsverket, ramanslag

365 196

2

Arbetslivsinstitutet, ramanslag

208 361

3

Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet m.m., ramanslag

261485

4

Rådet för arbetslivsforskning, ramanslag

24 752

5

Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet, ramanslag

212 217

10

PROP. 1997/98:1

1998                                                                               1000-tal kronor

6

Bidrag till Samhall AB, ramanslag

4 356 419

7

AMU-gruppen AB, ramanslag

9514

8

Arbetsdomstolen, ramanslag

15 849

9

Statens förlikningsmannaexpedition, ramanslag

2 339

10

Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, ramanslag

55

11

Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, obetecknat anslag

4 147

12

Internationella avgifter, ramanslag

24 195

C

Jämställdhet mellan kvinnor och män

31 081

1

Jämställdhetsombudsmannen, ramanslag

13 943

2

Särskilda jämställdhetsåtgärder, ramanslag

13 706

3

Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet, obetecknat anslag

3 432

D

Staten som arbetsgivare

8 103 792

1

Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket, ramanslag

3 000

2

Statliga tjänstepensioner m.m., ramanslag

8 042 900

3

Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området, ramanslag

57 892

15

Studiestöd

21 333 755

A

Studiestöd

21 333 755

1

Studiehjälp m.m., ramanslag

2 139 056

2

Studiemedel m.m., ramanslag

9 904 570

3

Vuxenstudiestöd m.m., ramanslag

8 624 280

4

Bidrag för kostnader vid viss gymnasieutbildning och vid viss
föräldrautbildning i teckenspråk, ramanslag

63 773

5

Bidrag till vissa studiesociala ändamål, ramanslag

23 073

6

Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar, ramanslag

61 632

7

Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa naturvetenskapliga och tekniska
utbildningar, ramanslag

517371

16

Utbildning och universitetsforskning

27 050 554

A

Barnomsorg, skola och vuxenutbildning

5 181 740

1

Statens skolverk, ramanslag

236 995

2

Utveckling av skolväsende och barnomsorg, ramanslag

163 360

3

Forskning inom skolväsendet, ramanslag

7 873

4

Genomförande av skolreformer, ramanslag

83 971

5

Statens institut för handikappfrågor i skolan, ramanslag

116 623

6

Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp, ramanslag

20 936

7

Specialskolor och resurscenter, ramanslag

418 943

8

Särskilda insatser på skolområdet, ramanslag

258 336

9

Sameskolstyrelsen, ramanslag

33 714

10

Bidrag till viss verksamhet motsvarande grundskola och gymnasieskola, ramanslag

118 091

11

Bidrag till svensk undervisning i utlandet, ramanslag

67108

12

Statens skolor för vuxna, ramanslag

38 155

13

Bidrag till viss verksamhet inom vuxenutbildning, ramanslag

134 236

14

Särskilda utbildningsinsatser för vuxna, ramanslag

3 474 333

15

Svenska EU-programkontoret för utbildning och kompetensutveckling, ramanslag

9 066

11

PROP. 1 997/98:1

1998

1000-tal kronor

B

Universitet och högskolor m.m.

19 198 839

1

Uppsala universitet: Grundutbildning, ramanslag

766 767

2

Uppsala universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag

952 889

3

Lunds universitet: Grundutbildning, ramanslag

1 165 260

4

Lunds universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag

977 689

5

Göteborgs universitet: Grundutbildning, ramanslag

926 126

6

Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag

784 320

7

Stockholms universitet: Grundutbildning, ramanslag

647 173

8

Stockholms universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag

776 182

9

Umeå universitet: Grundutbildning, ramanslag

677 386

10

Umeå universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag

522 150

11

Linköpings universitet: Grundutbildning, ramanslag

638 344

12

Linköpings universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag

343 420

13

Karolinska institutet: Grundutbildning, ramanslag

295 824

14

Karolinska institutet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag

603 168

15

Kungl. Tekniska högskolan: Grundutbildning, ramanslag

676 183

16

Kungl. Tekniska högskolan: Forskning och forskarutbildning, ramanslag

506 043

17

Luleå tekniska universitet: Grundutbildning, ramanslag

351 662

18

Luleå tekniska universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag

178285

19

Danshögskolan: Grundutbildning, ramanslag

22 248

20

Dramatiska institutet: Grundutbildning, ramanslag

53 284

21

Högskolan i Borås: Grundutbildning, ramanslag

168 506

22

Högskolan i Dalarna: Grundutbildning, ramanslag

186 586

23

Högskolan i Gävle/Sandviken: Grundutbildning, ramanslag

186 991

24

Högskolan i Halmstad: Grundutbildning, ramanslag

127 659

25

Högskolan i Kalmar: Grundutbildning, ramanslag

201 819

26

Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grundutbildning, ramanslag

127 406

27

Högskolan i Karlstad: Grundutbildning, ramanslag

274 584

28

Högskolan Kristianstad: Grundutbildning, ramanslag

150 031

29

Högskolan i Skövde: Grundutbildning, ramanslag

126 990

30

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla: Grundutbildning, ramanslag

94 030

31

Högskolan i Växjö: Grundutbildning, ramanslag

225 300

32

Högskolan i Örebro: Grundutbildning, ramanslag

273 355

33

Högskoleutbildning på Gotland: Grundutbildning, ramanslag

40 725

34

Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag

33 997

35

Konstfack: Grundutbildning, ramanslag

96 727

36

Kungl. Konsthögskolan: Grundutbildning, ramanslag

45 749

37

Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag

81 574

38

Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag

280 765

39

Mitthögskolan: Grundutbildning, ramanslag

351 669

40

Mälardalens högskola: Grundutbildning, ramanslag

267 925

41

Operahögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag

13 352

42

Södertörns högskola: Grundtbildning, ramanslag

99 006

43

Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag

21 924

44

Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m., ramanslag

1 462 630

45

Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., ramanslag

350 984

46

Forskning och konstnärligt utvecklingsarbete vid vissa högskolor, ramanslag

438 686

47

Sunet, ramanslag

37 292

48

Ersättningar för klinisk utbildning och forskning, ramanslag

1 568 174

C

Högskolemyndigheter

391 483

1

Högskoleverket, ramanslag

127 667

12

PROP. 1997/98:1

1998                                                                               1000-tal kronor

2

Verket för högskoleservice, ramanslag

9 892

3

Centrala studiestödsnämnden, ramanslag

253 924

D

Nationella och internationella forskningsresurser

2 219 603

1

Forskningsrådsnämnden: Forskning och forskningsinformation, ramanslag

88 858

2

Forskningsrådsnämnden: Förvaltning, ramanslag

21 205

3

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag

205 750

4

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

10 239

5

Medicinska forskningsrådet: Forskning, ramanslag

332 272

6

Medicinska forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

9 806

7

Naturvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag

709 769

8

Naturvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

19 714

9

Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag

237 692

10

Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

8 048

11

Rymdforskning, ramanslag

118 925

12

Kungl. biblioteket, ramanslag

193 061

13

Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek, ramanslag

8 183

14

Institutet för rymdfysik, ramanslag

37 296

15

Polarforskningssekretariatet, ramanslag

22 237

16

Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete mellan Sverige och EU, ramanslag

9 654

17

Särskilda utgifter för forskningsändamål, ramanslag

124 095

18

Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning, ramanslag

62 799

E

Gemensamma ändmal

58 889

1

Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m., ramanslag

36 365

2

Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område m.m., ramanslag

22 524

17

Kultur, medier, trossamfund och fritid

7 334 967

A

Allmän kulturverksamhet

314 333

1

Statens kulturråd, ramanslag

26 920

2

Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt
kulturutbyte och samarbete, ramanslag

130 075

3

Kulturåret 1998, reservationsanslag

83 636

4

Nationella uppdrag, ramanslag

6 000

5

Försöksverksamhet med ändrad regional fördelning av kulturpolitiska medel,
obetecknat anslag

67 702

B

Teater, dans och musik

1 424 397

1

Bidrag till Svenska riksteatern, Operan, Dramaten, Dansens Hus och
Svenska rikskonserter, obetecknat anslag

727 076

2

Bidrag till regional musikverksamhet samt regionala och lokala teater-,
dans- och musikinstitutioner, obetecknat anslag

602 427

3

Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål, ramanslag

94 894

C

Bibliotek, litteratur och kulturtidsskrifter

219 025

1

Bidrag till regional biblioteksverksamhet, obetecknat anslag

36 872

2

Litteraturstöd, ramanslag

64 567

3

Stöd till kulturtidskrifter, ramanslag

19 500

4

Stöd till bokhandel, ramanslag

7 301

5

Talboks- o punktskriftsbiblioteket, ramanslag

56 704

6

Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur, obetecknat anslag

13 056

13

PROP. 1997/98:1

1998                                                                               1000-tal kronor

7

Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion av videoprogram på
teckenspråk, obetecknat anslag

17 524

8

Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden, obetecknat anslag

3 501

D

Bild och form samt konsthantverk

80 145

1

Statens konstråd, ramanslag

4 503

2

Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön, ramanslag

42 938

3

Nämnden för hemslöjdsfrågor, ramanslag

1 056

4

Främjande av hemslöjden, ramanslag

16 907

5

Bidrag till bild- och formområdet, ramanslag

14 741

E

Ersättningar och bidrag till konstnärer

249 312

1

Konstnärsnämnden, ramanslag

9 207

2

Ersättningar och bidrag till konstnärer, ramanslag

240 105

F

Arkiv

285 355

1

Riksarkivet och landsarkiven, ramanslag

226 435

2

Arkivet för ljud och bild, ramanslag

25 434

3

Språk- och folkminnesinstitutet, ramanslag

27 761

4

Svenskt biografiskt lexikon, ramanslag

3 405

5

Bidrag till regional arkivverksamhet, obetecknat anslag

2 320

G

Kulturmiljö

423 916

1

Riksantikvarieämbetet, ramanslag

136 979

2

Bidrag till kulturmiljövård, ramanslag

236 937

3

Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar, reservationsanslag

50 000

H

Museer och utställningar

932558

1

Centrala museer: Myndigheter, ramanslag

571 863

2

Centrala museer: Stiftelser, obetecknat anslag

173 050

3

Bidrag till regionala museer, obetecknat anslag

104 595

4

Bidrag till vissa museer, obetecknat anslag

39 504

5

Stöd till icke-statliga kulturlokaler, ramanslag

10 000

6

Riksutställningar, ramanslag

33 466

7

Utställningsgarantier och inköp av vissa kulturföremål, ramanslag

80

I

Film och medier

164 049

1

Filmstöd, ramanslag

129 838

2

Statens biografbyrå, ramanslag

7 661

3

Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland, obetecknat anslag

25 540

4

Bidrag till dokumentation om den mediepolitiska utvecklingen och till europeiskt
mediesamarbete, ramanslag

1 010

.1

Forskning

37 772

1

Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, ramanslag

36 938

2

Forskning och dokumentation om medieutvecklingen, obetecknat anslag

834

K

Trossamfund

55 700

1

Stöd till trossamfund, ramanslag

55 700

14

PROP. 1997/98:1

1998                                                                              1000-tal kronor

L

Folkbildning

2 497187

1

Bidrag till folkbildningen, obetecknat anslag

2 418 014

2

Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen, obetecknat anslag

70 325

3

Bidrag till kontakttolkutbildning, obetecknat anslag

8 848

M

Ungdomsfrågor

108 490

1

Ungdomsstyrelsen, ramanslag

12 101

2

Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m., ramanslag

96 389

X

Folkrörelse- och idrottsfrågor

542 728

1

Bidrag till allmänna samlingslokaler, ramanslag

40 000

2

Stöd till idrotten, ramanslag

483 240

3

Lotteriinspektionen, ramanslag

19488

18

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

22 825 533

A

Plan-, bygg- och bostadsväsendet

19 922 744

1

Boverket: Förvaltningskostnader, ramanslag

120 455

2

Räntebidrag m.m., ramanslag

12 100 000

3

Vissa äldre låne- och bidragsstöd för bostadsändamål m.m., ramanslag

8 000

4

Statens bostadskreditnämnd:Förvaltningskostnader, ramanslag

12 480

5

Statens bostadskreditnämnd:Garantiverksamhet, ramanslag

1 500 000

6

Byggforskningsrådet: Förvaltningskostnader, ramanslag

22 779

7

Byggforskning, ramanslag

164 430

8

Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador, ramanslag

60 000

9

Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, ramanslag

12 000

10

Bostadsbidrag, ramanslag

5 919 600

11

Bonusränta för ungdomsbosparande, ramanslag

3 000

B

Geoteknik

22 555

1

Geoteknik, ramanslag

22 555

C

Länstyrelserna m.m.

1 658 711

1

Länsstyrelserna m.m., ramanslag

1 646 031

2

Regionala självstyrelseorgan, obetecknat anslag

12 680

D

Lantmäteriverksamhet

421 523

1

Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket, ramanslag

416 174

2

Statens va-nämnd, ramanslag

5 349

E

Stöd till ekologisk omställning och utveckling

800 000

1

Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet, ramanslag

800 000

19

Regional utjämning och utveckling

3 604 853

A

Regional utjämning och utveckling

3 604 853

1

Regionalpolitiska åtgärder, ramanslag

1 597517

2

Regionalpolitisk låneverksamhet, ramanslag

390 000

3

Täckande av förluster på grund av kreditgarantier inom regionalpolitiken, ramanslag

12 000

4

Ersättning för nedsättning av socialavgifter, ramanslag

415 000

5

Transportbidrag, ramanslag

336 000

15

PROP. 1997/98:1

1998                                                                               1000-tal kronor

6

Glesbygdsverket, ramanslag

23 393

7

Statens institut för regionalforskning, ramanslag

7 943

8

Europeiska regionala utvecklingsfonden, ramanslag

748 000

9

Utgifter för lokalisering av statliga arbetstillfällen till Söderhamn, reservationsanslag

75 000

20

Allmän miljö- och naturvård

1 178 052

A

Miljövård

933 816

1

Statens naturvårdsverk, ramanslag

268 104

2

Miljöövervakning m.m., ramanslag

85 452

3

Bidrag till kalkningsverksamhet av sjöar och vattendrag, ramanslag

140 000

4

Investeringar och skötsel för miljönaturvård, ramanslag

291 473

5

Koncessionsnämnden för miljöskydd, ramanslag

19 014

6

Kemikalieinspektionen, ramanslag

80 011

7

Visst internationellt miljösamarbete, ramanslag

37 762

8

Stockholms internationella miljöinstitut, obetecknat anslag

12 000

B

Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.

244 236

1

Statens strålskyddsinstitut, ramanslag

78 055

2

Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader, ramanslag

75 479

3

Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning, ramanslag

63 950

4

Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m., ramanslag

26 752

21

Energi

1 583 041

A

Energisystem frågor

163 041

1

Energimyndighet: Förvaltningskostnader, ramanslag

138 041

2

Kostnader för bildandet av en ny energimyndighet, ramanslag

25 000

B

Omställning och utveckling av energisystemet

1 420 000

1

Bidrag för att minska elanvändningen, ramanslag

290 000

2

Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor, ramanslag

215 000

3

Åtgärder för effektivare energianvändning, ramanslag

90 000

4

Energiforskning, ramanslag

320 000

5

Bidrag till Energiteknikfonden, obetecknat anslag

90 000

6

Introduktion av ny energiteknik, ramanslag

160 000

7

Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser, ramanslag

50 000

8

Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet, ramanslag

5 000

9

Åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige, ramanslag

200 000

22

Kommunikationer

24 100 564

A

Vägar och järnvägar

21 491 752

1

Vägverket: Administration, ramanslag

1 209 781

2

Vägverket: Väghållning och statsbidrag, ramanslag

11 835 873

3

Banverket: Sektorsuppgifter, ramanslag

755 694

4

Investeringar samt drift och underhåll av statliga järnvägar, ramanslag

7 490 404

5

Från EG-budgeten finansierade stöd för Transeuropeiska nätverk, ramanslag

200 000

16

PROP. 1997/98:1

1998                                                                               1000-tal kronor

B

Sjö- och luftfart

697 275

1

Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m., obetecknat anslag

44415

2

Transportstöd till Gotland, ramanslag

175 000

3

Ersättning till viss kanaltrafik m.m., obetecknat anslag

62 660

4

Bidrag till sjöfarten, ramanslag

400 000

5

Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen, obetecknat anslag

15 200

C

Post och telekommunikation

679 408

1

Post- och telestyrelsen, ramanslag

156 924

2

Upphandling av samhällsåtaganden, ramanslag

157 484

3

Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice, ramanslag

200 000

4

Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för alarmeringstjänst enligt avtal, ramanslag

140 000

5

Informationsteknik: Telekommunikation m.m., ramanslag

25 000

D

SJ, kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster m.m.

830 194

1

Ersättningar till Statens järnvägar i samband med utdelning från
AB Swedcarrier, ramanslag

200 000

2

Köp av interregional persontrafik på järnväg, ramanslag

412 946

3

Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik, ramanslag

209 463

4

Viss internationell verksamhet, ramanslag

7 500

5

Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst, obetecknat anslag

285

E

Kommunikationsforskning och meteorologi

401 935

1

Statens väg- och transportforskningsinstitut, ramanslag

29 203

2

Kommunikationsforskningberedningen, ramanslag

146 766

3

Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA), ramanslag

37 215

4

Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut m.m., ramanslag

188 751

23

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

13 725 623

A

Internationellt samarbete

37 414

1

Bidrag till vissa internationella organisationer m.m., ramanslag

37414

B

Jordbruk och trädgårdsnäring

11 379 890

1

Statens jordbruksverk, ramanslag

220 188

2

Stöd till jordbrukets rationalisering m.m., ramanslag

22 000

3

Djurregister, ramanslag

35 000

4

Statens utsädeskontroll, ramanslag

978

5

Statens växtsortnämnd, ramanslag

1 349

6

Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag

26 246

7

Bekämpande av växtsjukdomar, ramanslag

2 629

8

Strukturstöd inom livsmedelssektorn, ramanslag

110 000

9

Från EG-budgeten finansierat strukturstöd, ramanslag

125 000

10

Regionala stöd till jordbruket, ramanslag

717 000

11

Från EG-budgetens finansierade regionala stöd till jordbruket, ramanslag

325 000

12

Kompletterande åtgärder inom jordbruket, ramanslag

1 420 000

13

Från EG-budgeten finansierade kompletterande åtgärder inom jordbruket, ramanslag

1 427 500

14

Arealersättning och djurbidrag m.m., ramanslag

4 850 000

15

Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter m.m., ramanslag

2 000 000

16

Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m., ramanslag

80 000

17

Jordbrukets blockdatabas, ramanslag

17 000

7 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 1

17

PROP. 1997/98:1

1998                                                                               1000-tal kronor

C

Fiske

193 448

1

Fiskeriverket, ramanslag

57 908

2

Strukturstöd till fisket m.m., ramanslag

30 890

3

Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m., ramanslag

84 650

4

Fiskevård, ramanslag

20 000

D

Rennäring m.m.

109 738

1

Främjande av rennäringen m.m., ramanslag

61 700

2

Ersättningar för viltskador m.m, ramanslag

46 500

3

Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m., ramanslag

1 538

E

Djurskydd och djurhälsovård

268 349

1

Statens veterinärmedicinska anstalt, ramanslag

75 055

2

Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, obetecknat anslag

78 109

3

Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, ramanslag

18 792

4

Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag

6 893

5

Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, ramanslag

89 500

F

Livsmedel

176 548

1

Statens livsmedelsverk, ramanslag

105 831

2

Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag

4019

3

Kostnader för livsmedelsberedskap, ramanslag

28 614

4

Livsmedelsstatistik, ramanslag

27 084

5

Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten, ramanslag

6 000

6

Exportfrämjande åtgärder, ramanslag

5 000

G

Utbildning och forskning

1 228 920

1

Sveriges lantbruksuniversitet, ramanslag

1 021 979

2

Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader, ramanslag

10 806

3

Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning och kollektiv forskning, ramanslag

195 234

4

Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, obetecknat anslag

901

H

Skogsnäring

331316

1

Skogsvårdsorganisationen, ramanslag

257 211

2

Bidrag till skogsvård m.m., reservationsanslag

6 000

3

Insatser för skogsbruket, ramanslag

60 700

4

Internationellt skogssamarbete, ramanslag

1 405

5

Från EG-budgeten finansierade medel för skogsskadeövervakning, ramanslag

6 000

24

Näringsliv

2 698 330

A

Näringspolitik

855 222

1

Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader, ramanslag

208 355

2

Småföretagsutveckling, ramanslag

134 062

3

Stöd till kooperativ utveckling, ramanslag

16 500

4

Turistfrämjande, ramanslag

80 096

5

Täckande av förluster vid viss garantigivning m.m., ramanslag

12 000

6

Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen,
obetecknat anslag

15 000

7

Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m., ramanslag

25 000

8

Avgifter till vissa internationella organisationer, ramanslag

24 329

18

PROP. 1997/98:1

1998                                                                               1000-tal kronor

9

Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m.,
ramanslag

184 093

10

Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning, ramanslag

4 687

11

Sveriges geologiska undersökning: Miljösäkring av oljelagringsanläggningar m.m.,
ramanslag

77 000

12

Fortsatt statlig medverkan vid finansiering av ett civilt flygplansprojekt,
reservationsanslag

74 100

B

Teknologisk infrastruktur

155 537

1

Patentbesvärsrätten, ramanslag

12 237

2

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Myndighetsverksamhet, ramanslag

12 536

3

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Bidrag till riksmätplatser,
obetecknat anslag

8 271

4

Elsäkerhetsverket, ramanslag

36 961

5

Sprängämnesinspektionen, ramanslag

14 943

6

Bidrag till standardisering, provtagnings- och mätteknisk FoU m.m., ramanslag

70 589

C

Konkurrensfrågor

65 579

1

Konkurrensverket, ramanslag

62 106

2

Konkurrensforskning, ramanslag

3 473

D

Teknisk forskning och utveckling

1 246 568

1

Teknisk forskning och utveckling, ramanslag

672 953

2

Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader, ramanslag

14 351

3

Rymdverksamhet, ramanslag

524 013

4

Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet,
obetecknat anslag

29 892

5

Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien, obetecknat anslag

5 359

E

Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande

272 420

1

Kommerskollegium, ramanslag

46 533

2

Exportfrämjande verksamhet, ramanslag

127 656

3

Exportkreditnämnden, ramanslag

50 000

4

AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning, ramanslag

9 063

5

Investeringsfrämjande, ramanslag

39 168

F

Konsumentfrågor

103 004

1

Marknadsdomstolen, ramanslag

4 686

2

Konsumentverket, ramanslag

67 876

3

Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag

13 560

4

Fastighetsmäklarnämnden, ramanslag

6 068

5

Stöd till konsumentorganisationer, ramanslag

4 100

6

Stöd till konsumentforskning, ramanslagSpecifi

2 114

7

Bidrag till miljömärkning av produkter, obetecknat anslag

4 600

19

PROP. 1997/98:1

1998                                                                               1000-tal kronor

25

Allmänna bidrag till kommuner

93 048 700

A

Bidrag och ersättning till kommuner och landsting

93 048 700

1

Generellt statsbidrag till kommuner och landsting, ramanslag

71 326 400

2

Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting, reservationsanslag

736 600

3

Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting, obetecknat anslag

20 985 000

4

Bidrag till Rådet för kommunal redovisning, obetecknat anslag

700

26

Statsskuldsräntor m.m.

109 125 000

A

Räntor på statsskulden

108 415 000

1

Räntor på statsskulden, ramanslag

108 415 000

B

Oförutsedda utgifter

10 000

1

Oförutsedda utgifter, ramanslag

10 000

C

Riksgäldskontorets provisionskostnader

700 000

1

Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och
skuldförvaltning, ramanslag

700 000

27

Avgiften till Europeiska gemenskapen

19 645 000

A

Svergies avgift till gemenskapsbudgeten

19 645 000

1

Tullavgift, ramanslag

2 934 000

2

Särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter, ramanslag

362 000

3

Mervärdesskattebaserad avgift, ramanslag

8 093 000

4

Avgift baserad på bruttonationalinkomsten, ramanslag

8 256 000

SUMMA ANSLAG

687 815 280

20

PROP. 1 997/98:1

Specifikation av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1998

1998

1000-tal kronor

1000 Skatter m.m.:

601 991 493

1100 Skatt på inkomst:

98 829 396

1110 Fysiska personers inkomstskatt:

34 100 364

1111 Fysiska personers inkomstskatt

34 100 364

varav: Inkomster

436 865 798

varav: Utgifter

402 765 434

1120 Juridiska personers inkomstskatt:

58 964 032

1121 Juridiska personers inkomstskatt

57 884 032

varav: Inkomster

84 009 327

varav: Utgifter

26 125 295

1123 Beskattning av tjänstegruppliv

1 080 000

1130 Ofördelbara inkomstskatter:

3 000 000

1131 Ofördelbara inkomstskatter

3 000 000

1140 Övriga inkomstskatter:

2 765 000

1141 Kupongskatt

1 650 000

1144 Lotteriskatt

1 115 000

1200 Socialavgifter och allmänna egenavgifter:

208 777 250

1211 Folkpensionsavgift

52 303 082

1221 Sjukförsäkringsavgift

58 425 708

1231 Barnomsorgsa vgift

0

1241 Utbildningsa vgift

0

1251 Tilläggspensionsavgift, netto

3 817710

varav: Inkomster

54 538 708

varav: Utgifter

50 720 998

1252 Delpensionsavgift

0

varav: Inkomster

1 555 039

varav :Utgifter

1 555 039

21

PROP. 1 997/98:1

1998

1000-tal kronor

1253 Arbetsskadeavgift, netto

4 714 269

varav: Inkomster

10 733 269

varav: Utgifter

6 019 000

1254 Arbetsmarknadsavgift

38 693 054

1255 Arbetarskyddsavgift

1 292 033

1256 Lönegarantiavgift

1 900 049

1257 Sjömanspensionsavgift, netto

0

varav: Inkomster

29 000

varav: Utgifter

29 000

1260 Allmänna egenavgifter:

3 213 000

1261 Allmän sjukförsäkringsavgift

3 213 000

1262 Allmän pensionsavgift, netto

0

varav: Inkomster

52 002 711

varav: Utgifter

52 002 711

1281 Allmän löneavgift

33 074 856

1291 Särskild löneskatt

11 343 489

1299 Avräkning av socialavgifter

0

1300 Skatt på egendom:

35 105 157

1310 Skatt på fast egendom:

24 240100

1312 Fastighetsskatt

24 240 100

1320 Förmögenhetsskatt:

5 145 057

1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt

5 064 497

1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt

80 560

1330 Arvsskatt och gåvoskatt:

1 520 000

1331 Arvsskatt

1 300 000

1332 Gåvoskatt

220 000

1340 Övrig skatt på egendom:

4 200 000

1341 Stämpelskatt

4 200 000

1400 Skatt på varor och tjänster:

238 313 638

1410 Allmänna försäljningsskatter:

154 883 518

1411 Mervärdesskatt

154 883 518

varav: kommunmoms

23 473 773

1420, 1430 Skatt på specifika varor:

72 600 684

1423 Försäljningsskatt på motorfordon

263 000

1424 Tobaksskatt

8 500 000

1425 Alkoholskatt

10 932 116

1425:01 varav: Skatt på etylalkohol

4 590 000

1425:02 varav: Skatt på vin och andra jästa drycker

3 213 258

1425:03 varav: Skatt på mellanklassprodukter

241 858

1425:04 varav: Skatt på öl

2 887 000

1428 Energiskatt

50 928 568

1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle

0

1431 Särsk. skatt på el.kraft fr. kärnkraftverk

1 595 000

1435 Särskild skatt mot försurning

57 000

1436 Skatt på avfall

325 000

22

PROP. 1997/98:1

1998_______________________________________________________________________________1000-tal kronor

1440

Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol:
1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott

25 000

25 000

1450

Skatt på tjänster:

1 166 136

1451 Reseskatt

0

1452 Skatt på annonser och reklam

1 121 136

1454 Skatt på spel

45 000

1460

Skatt på vägtrafik:

5 873 000

1461 Fordonsskatt

5 873 000

1470

Skatt på import m.m.:

3 650 300

1471 Tullmedel

3 316 000

1472 Övriga skatter m.m. på import

-5 700

1473 Jordbruks- och sockeravgifter

340 000

1480

Övriga skatter på varor och tjänster:

115 000

1481 Övriga skatter på varor och tjänster

115 000

1500

Utjämningsavgift:

20 966 052

1511 Utjämningsavgift för kommuner och landsting

20 966 052

1600

Betalningsdifferenser:

0

1610

Betalningsdifferenser pga anstånd, netto:

0

1611 Betalningsdifferenser pga anstånd, netto

0

1620

Betalningsdifferenser pga restföring:

1621 Betalningsdifferenser pga. restföring av fysiska

0

personers inkomstskatt

1622 Betalningsdifferenser pga. restföring juridiska

0

personers inkomstskatt

1623 Betalningsdifferenser pga restföring av arbetsgivar

0

avgifter

0

1624 Betalningsdiffereser pga restföring av mervärdesskatt

0

1625 Betalningsdiffereser pga räntor m m

0

2000

Inkomster av statens verksamhet:

39 704 082

2100

Rörelseöverskott:

14 271 900

2110

Affärsverkens inlevererade överskott:

491 900

2113 SJ:s inlevererade överskott

0

2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott

2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning

135 000

och inleverans av motsvarighet till statlig skatt

309 000

2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott

47 900

2120

Övriga myndigheters inlevererade överskott:
2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets

180 000

garantiverksamhet

50 000

2126 Inlevererat överskott av statsstödd exportkredit

130 000

23

PROP. 1997/98:1

1998__1000-tal kronor

2130

Riksbankens inlevererade överskott:
2131 Riksbankens inlevererade överskott

9 800 000

9 800 000

2150

Överskott från spel verksamhet:

3 800 000

2153 Inlevererat överskott från AB Svenska Spel

3 800 000

2200

Överskott av statens fastighetsförvaltning:

176 000

2210

Överskott av fastighetsförvaltning:

176 000

2215 Överskott av Statens fastighetsverks verksamhet

176 000

2300

Ränteinkomster:

1 399 983

2310, 2320 Räntor på näringslån:

78 2 75

2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen

3 677

2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån

23

2321 Ränteinkomster på skogsväglån

4

2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet

48 581

2323 Räntor på övriga näringslån, Statens jordbruksverk

990

2324 Ränteinkomster på lokaliseringslån

25 000

2340

Räntor på studielån:

2341 Ränteinkomster på statens lån för universitets-

1 278 500

studier och garantilån för studerande

0

2342 Ränteinkomster på allmänna studielån

38 500

2343 Ränteinkomster på studielån upptagna efter 1989

1 240 000

2360

Räntor på medel avsatta till pensioner:

6 000

2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering

6 000

2370

Räntor på beredskapslagring:

2371 Räntor på beredskapslagring och förråds-

13 000

läggningar

13 000

2380, 2390 Övriga ränteinkomster:

24 208

2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån

40

2385 Ränteinkomster på lån för studentkårslokaler

2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets

0

rationalisering

700

2392 Räntor på intressemedel

2 000

2394 Övriga ränteinkomster

18 768

2395 Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken

2 700

2400

Aktieutdelning:

12 000 000

2410

Inkomster av statens aktier:

12 000 000

2411 Inkomster av statens aktier

12 000 000

2500

Offentligrättsliga avgifter:

8 046 986

2511 Expeditions- och ansökningsavgifter

558 993

2519 Koncessionsavgift på televisionens område

275 188

2521 Avgifter till granskningsnämnden

4 536

2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram

10 000

2523 Avgift generations växling

291 000

24

PROP. 1 997/98:1

1998_______________________________________________________________________________1000-tal kronor

2524 Bidrag för ungdomspraktik

557 000

2525 Finansieringsavgift från arbetslöshetskassor

2 540 000

2526 Utjämningsavgift från arbetslöshetskassor

2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltill-

66 120

verkningen

14 200

2528 Avgifter vid bergsstaten

5 500

2529 Avgifter vid patent- & registreringsväsendet

34 124

2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register

0

2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna

895 000

2533 Vägavgifter

500 000

2534 Avgifter för körkort och motorfordon

600 110

2535 Avgifter för statliga garantier

3 000

2536 Lotteriavgifter

20 830

2537 Miljöskyddsavgift

85 823

2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel

441 734

2539 Täktavgift

26 772

2541 Avgifter vid Tullverket

66 600

2542 Patientavgifter vid tandläkarutbildningen

5 400

2543 Skatteutjämningsavgift

18 292

2544 Avgifter för alkoholinspektionens verksamhet

31 000

2545 Närradioavgifter

907

2546 Lokalradioavgifter

119 533

2547 Avgifter för Post- & Telestyrcs verksamhet

113100

2548 Avgifter för Finansinsp:s verksamhet

113 005

2549 Avgifter för provning vid riksprovplats

6 500

2551 Avgifter från kärnkraftverken

178 225

2552 Övriga offentligrättsliga avgifter

358 344

2553 Registreringsavgift till fastighetsmäklarnämnden

6 150

2554 Avgifter för telekommunikation

100 000

2600

Försäljningsinkomster:

1 201 856

2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter

54 856

2625 Utförsäljning av beredskapslager

224 000

2626 Inkomster vid Banverket

913 000

2627 Offentlig lagring, försäljningsintäkter

10 000

2700

Böter m.m.:

1 165 557

2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter

799 377

2712 Bötesmedel

357100

2713 Vattenföroreningsavgift m.m.

1 050

2714 Sanktionsavgifter m.m.

8 030

2800

Övriga inkomster av statens verksamhet:

1 441 800

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet

1 241 800

2812 Återbetalning av lönegarantimedel

200 000

3000

Inkomster av försåld egendom:

15 001 000

3100

Inkomster av försålda byggnader och maskiner:

0

3120

Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader

och maskiner:

0

3125 Fortifikationsverkets försäljning av fastigheter

0

25

PROP. 1997/98:1

1998____________________________________________________________________________________1000-tals kronor

3200

Övriga inkomster av markförsäljning:
3211 Övriga inkomster av markförsäljning

1 000

1 000

3300

Övriga inkomster av försäld egendom:

15 000 000

3311 Inkomster av statens gruvegendom

0

3312 Övriga inkomster av försåld egendom

15 000 000

4000

Återbetalning av lan:

2 690 055

4100

Återbetalning av näringslån:

173 428

4120

Återbetalning av jordbrukslån:

20 861

4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen

20 861

4130

Återbetalning av övriga näringslån:

152 567

4131 Återbetalning av vattenkraftslån

83

4132 Återbetalning av lån avseende såddfinansiering

25 000

4135 Återbetalning av skogsväglån

19

4136 Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet

4137 Återbetalning av övriga näringslån, Statens

49 984

jordbruksverk

3 108

4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier

4 373

4139 Återbetalning av lokaliseringslån

70 000

4300

Återbetalning av studielån:

2 387 500

4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier

0

4312 Återbetalning av allmänna studielån

2 500

4313 Återbetalning av studiemedel

2 385 000

4500

Återbetalning av övriga län:

129 127

4514 Återbetalning av lån för studentkårslokaler

67

4516 Återbetalning av utgivna startlån & bidrag

1 300

4517 Återbetalning från Portugalfonden

0

4519 Återbetalning av statens bosättningslån

40

4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor

100 000

4526 Återbetalning av övriga lån

27 720

5000

Kalkylmässiga inkomster:

5 337 207

5100

Avskrivningar och amorteringar:

1 504 207

5110

Affärsverkens avskrivningar och amorteringar:

0

5113 Statens järnvägars avskrivningar

0

5120

Avskrivningar på fastigheter:

672 140

5121 Avskrivningar på fastigheter

672 140

5130

Uppdragsmynd:s komplementkostnader:

831 567

5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader

831 567

5140

Övriga avskrivningar:

5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar för civilit

500

totalförsvar

500

26

PROP. 1997/98:1

1998____________________________________________________________________________________1000-tals kronor

5200

Statliga pensionsavgifter:
5211 Statliga pensionsavgifter

3 833 000

3 833 000

6000

Bidrag m.m. från EU:

10 978 950

6100

Bidrag från EG:s jordbruksfond:

7 565 000

6110

Bidrag från EG:s jordbruksfonds garantisektion:

7195 000

6111 Arealbidrag och trädesersättning

3 730 000

6112 Miljöstöd

1 050 000

6113 Intervention

520 000

6114 Exportbidrag

1 000 000

6115 Djurbidrag

725 000

6116 O ffentlig lagring

6119 Övriga bidrag från EG:s jordbruksfonds-

10 000

garantisektion

160 000

6120

Bidrag från EG:s jordbruksfonds utvecklingssektion:
6121 EG-finansierade struktur- och regionalstöd till jord-

370 000

brukssektorn m.m.

370 000

6200

Bidrag från EG:s fiskefond:

9 400

6211 Bidrag från EG:s fiskefond

9 400

6300

Bidrag från EG:s regionalfond:

700 000

6311 Bidrag från EG:s regionalfond

700 000

6400

Bidrag från EG:s socialfond:

2 621 000

6411 Bidrag från EG:s socialfond

2 621 000

6500

Bidrag till transeuropeiska nätverk:

53 150

6511 Bidrag till transeuropeiska nätverk

53 150

6900

Övriga bidrag från EG:

30 400

6911 Övriga bidrag från EG

30 400

7000

Extraordinära medel från EU:

269 558

7111 Återbetalning avseende avgiften till gemenskaps-

budgeten

269 558

SUMMA INKOMSTTITLAR

675 972 345

27

Bilaga 2

Svensk ekonomi

PROP. 1997/98: BILAGA 2

BILAGA 2

Svensk ekonomi

Innehållsförteckning

Förord.............................................................................................7

1     Inledning...............................................................................7

1.1    Den svenska ekonomin 1997 och 1998...................7

1.2    Utvecklingen inom olika områden...........................8

1.3     Utvecklingen på medellång sikt..............................11

2     Internationell utveckling.....................................................13

2.1    Utvecklingen i OECD-länderna.............................13

2.1.1   Utvecklingen iEU..................................................13

2.1.2   Utvecklingen i större enskilda EU-länder...............15

2.1.3   De nordiska länderna.............................................15

2.1.4   Förenta staterna och Japan....................................16

2.2    Länderna utanför OECD.......................................16

2.3     Risker avseende internationell utveckling..............17

3    Kapitalmarknaderna...........................................................18

3.1     Utvecklingen i omvärlden......................................18

3.2     Utvecklingen i Sverige............................................19

4     Utrikeshandeln....................................................................21

4.1    Varuhandeln..........................................................21

4.2     Bytesbalansen........................................................22

5     Näringslivets produktion.....................................................24

5.1     Industrin................................................................24

5.2    Byggnadsverksamheten..........................................26

6    Arbetsmarknad...................................................................27

Löner..................................................................................30

8     Inflation..............................................................................32

9    Hushållens ekonomi och privat konsumtion.......................34

9.1     Hushållens inkomster............................................34

9.2    Privat konsumtion.................................................35

10    Investeringar.......................................................................38

10.1    Näringslivets investeringar.....................................38

10.2   Bostadsinvesteringar..............................................39

10.3   Lagerinvesteringar.................................................40

PROP. 1997/98: BILAGA 2

Innehållsförteckning

11    Den offentliga sektorn.........................................................41

11.1    Den konsoliderade offentliga sektorn.....................41

11.2    Den statliga sektorn...............................................44

11.3   Allmänna Pensionsfonden......................................45

11.4   Den kommunala sektorn........................................46

12    Medelfristig kalkyl...............................................................48

12.1    Den reala kalkylen.................................................48

12.2    Den finansiella kalkylen.........................................51

PROP. 1997/98: BILAGA 2

Innehållsförteckning

Tabellförteckning

1.1     Prognosförutsättningar............................................8

1.2     Nyckeltal.................................................................9

1.3     Försörjningsbalans...................................................9

1.4     Finansiellt sparande...............................................11

1.5     Medelfrist..............................................................12

2.1     BNP-tillväxt per region.........................................13

2.2     BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet........................15

4.1     Export och import av varor...................................22

4.2     Bytesbalansen........................................................23

5.1     Näringslivets produktion.......................................24

5.2     Nyckeltal för industrin..........................................25

5.3     Byggnadsverksamhet..............................................26

6.1     Arbetsmarknad......................................................27

6.2     Sysselsättning i olika branscher..............................27

6.3     Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska

åtgärder.................................................................29

7.1    Timlöner................................................................30

8.1     Konsumentprisutveckling......................................32

9.1     Hushållens disponibla inkomster, konsumtion

och sparande..........................................................34

10.1    Bruttoinvesteringar efter näringsgren.....................38

10.2    Övriga näringslivets investeringar..........................39

10.3    Lagerförändringar och lagerbidrag........................40

11.1    Den offentliga sektorns finanser............................42

11.2    Justering av den offentliga sektorns finansiella

sparande till ENS-definition..................................42

11.3    Den offentliga sektorns skatter och avgifter...........43

11.4    Den offentliga sektorns utgifter.............................43

11.5    Bidrag till förbättringen av den offentliga sektorns

finansiella sparande från 1994 till 1998.................44

11.6    Statens finanser......................................................45

11.7   Allmänna pensionsfonden......................................46

11.8   Kommunernas finanser..........................................47

11.9   Kommunal konsumtion.........................................47

12.1    Förutsättningar......................................................48

12.2   Försörjningsbalans.................................................49

12.3   Nyckeltal...............................................................49

12.4    Sysselsättning i olika sektorer................................50

12.5    Befolkningen i åldern 16-64 år..............................50

12.6    Den offentliga sektorns finanser............................52

12.7   Kommunernas finanser..........................................53

PROP. 1997/98: BILAGA 2

Innehållsförteckning

Diagramförteckning

1.1     BNP-utveckling........................................................7

1.2     Bidrag till BNP-tillväxten från olika

komponenter..........................................................10

2.1     Företagens och konsumenternas förtroende i EU....13

2.2     Underskott i de offentliga finanserna i EU..............14

2.3    Konsumentprisutvecklingen i EU............................14

2.4     BNP-tillväxt i EU...................................................14

3.1     5-års obligationsränta i Förenta staterna och

Tyskland................................................................18

3.2     Dollarns växelkurs.................................................18

3.3    Kronan i TCW-index.............................................19

3.4     Ränteutvecklingen i Sverige....................................20

4.1     Exporttillväxt, marknadstillväxt och marknads-

andelar för bearbetade varor..................................21

4.2    Bytesbalansen som andel av BNP i

Sverige och EU.......................................................22

5.1     Industrins arbetskostnad per producerad enhet

i Sverige relativt 14 OECD-länder.........................25

5.2     Industrins bruttoöverskottsandel............................25

6.1     Antal sysselsatta och personer i arbetskraften........28

6.2    Öppen arbetslöshet och konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska åtgärder...........................29

7.1     Timlöneutveckling i industrin i Sverige

och OECD 14........................................................31

7.2     Timlöneutveckling i hela ekonomin........................31

8.1     Konsumentprisutveckling.......................................33

9.1     Hushållens förmögenshetkvot................................35

9.2     Privat konsumtion..................................................36

9.3     Hushållens nettosparkvot och

finansiella sparkvot................................................36

10.1    Investeringar som andel av BNP.............................38

10.2   Antal outhyrda respektive påbörjade lägenheter.....39

11.1    Den offentliga sektorns finansiella sparande...........41

12.1    Bidrag till BNP-tillväxten från olika

komponenter..........................................................48

12.2   Arbetslösa..............................................................50

12.3   Befolkningen uppdelad på grupper.........................50

12.4    Sysselsatta och arbetskraftsutbud...........................50

12.5   Sparkvot och investeringskvot................................51

12.6    Den offentliga sektorns inkomster och utgifter.......51

12.7   Den offentliga sektorns konsoliderade

bruttoskuld och nettoskuld....................................52

12.8   Finansiellt sparande och konsumtion.....................53

PROP. 1997/98: BILAGA 2

Svensk ekonomi

Förord

Denna bilaga till 1998 års budgetproposition beskri-
ver den internationella och svenska ekonomins ut-
veckling t.o.m. 1998.

Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras
bl.a. på underlag från Statistiska centralbyrån och på
den prognos som Konjunkturinstitutet publicerade
den 20 augusti 1997. Ansvaret för de redovisade
prognoserna åvilar dock helt Finansdepartementets
ekonomiska avdelning.

Bilagan innehåller dessutom kalkyler över ekono-
mins utveckling fram t.o.m. år 2000, som är beting-
ade av att ett antal förutsättningar är uppfyllda.

Ansvarig för bilagan är departementsrådet Anders
Palmér. Beräkningarna baseras på information t.o.m.
den 10 september 1997.

1     Inledning

1.1    Den svenska ekonomin 1997 och 1998

Den något splittrade bild över den svenska ekonomin
som var förhärskande under våren har nu blivit mer
entydig. Återhämtningen sker på bred front och det
finns även tecken på att läget på arbetsmarknaden,
som normalt släpar efter i konjunkturen, står inför
en förbättring. En betydande upprevidering av BNP-
tillväxten jämfört med vårpropositionen har gjorts
för 1998.

Den internationella konjunkturen ser ut att ut-
vecklas relativt gynnsamt. Den amerikanska ekono-
min bromsar in något så att en överhettning kan
undvikas. I Japan och Kontinentaleuropa sker en
återhämtning, medan de för Sverige så viktiga mark-
naderna Storbritannien och Norden fortsätter att gå
mycket bra.

Därigenom får exporten en betydande draghjälp,
både 1997 och 1998. Dessutom verkar svenska före-
tag vinna marknadsandelar, vilket ger ytterligare
skjuts åt exporten. Eftersom även importen stiger
tämligen snabbt kommer ändå utrikeshandelns bi-
drag till tillväxten att begränsas.

Den inhemska efterfrågan, och framför allt då den
privata konsumtionen kommer att bli en allt viktiga-
re drivkraft i uppgången. Den offentliga konsumtio-
nen, som under flera år varit en broms i ekonomin,
kommer att stiga svagt 1998. Investeringarna, som i
år endast ökar marginellt, expanderar återigen nästa
år. Lageranpassningen förefaller nu vara avklarad,
varför en ökad efterfrågan på varor i allt högre grad
måste tillgodoses genom löpande produktion.

Den stigande aktiviteten i ekonomin kan också
förutses sprida sig till arbetsmarknaden. Sysselsätt-
ningen beräknas öka framöver, vilket leder till en
gradvis nedgång i arbetslösheten. Den höga arbets-
lösheten under det första halvåret gör dock att årsge-
nomsnittet för 1997 sannolikt kommer att överstiga
förra årets nivå.

DIAGRAM 1.1          SfiS BNP årlig förändring

BNP-utveckling

BNP säsongrensat förlopp

Procent                         (höger)                        lndex

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 1997/98: BILAGA 2

Snabba produktivitetsförbättringar motverkar kost-
nadsgenomslaget av löneökningar som fortfarande i
år blir högre än i omvärlden. Även när effekten av
tillfälliga faktorer såsom den tidigare kronapprecie-
ringen och räntenedgången faller bort, kan inflations-
takten därför förväntas ligga väl i linje med Riksban-
kens mål. För 1998 förutses också en betydande
nedväxling i lönestegringstakten som sedan antas bli
bestående.

De offentliga finanserna utvecklas något starkare
än vad som beräknades i vårpropositionen. Under-
skottet i det finansiella sparandet förväntas i år bli

1,9 % av BNP. År 1998 kommer den offentliga sek-
torns inkomster och utgifter att vara i balans. Den
offentliga skuldkvoten fortsätter att minska något i
år och reduceras påtagligt under 1998.

Naturligtvis finns det risker förknippade med pro-
gnosen över den ekonomiska utvecklingen under de
närmaste åren. En sådan riskfaktor är den interna-
tionella utvecklingen, där räntorna kan komma att
stiga betydligt mer än vad som ligger till grund för
denna prognos, ifall inflationstrycket blir högre än
beräknat. Om den senaste tidens börsoro förstärks
kan den också komma att påverka utvecklingen ne-
gativt. Det kan heller inte uteslutas att den finansiella
turbulens som råder i Asien ger återverkningar även
på de mer etablerade industriländerna. Dessutom
kan genomförandet av EMU:s tredje etapp skapa
osäkerhet på de finansiella marknaderna. Om den
internationella tillväxten störs av någon av dessa
händelser påverkas naturligtvis också Sverige. När
det gäller den svenska ekonomin finns fortfarande
frågetecken kring hur väl arbetsmarknaden fungerar
och vilka effekter konjunkturuppgången kommer att
få på löneutveckling och arbetslöshet. Det kan heller
inte uteslutas att uppgången i den svenska ekonomin
blir starkare än beräknat eftersom återhämtningen
nu sker på bred front.

1.2 Utvecklingen inom olika områden

Expansionen av den internationella ekonomin fort-
sätter, även om tillväxten inom OECD-området vän-
tas bli något lägre 1998 än 1997. Den amerikanska
ekonomin är nu inne på det sjunde året av expan-
sion. Tillväxten är hög och arbetslösheten har fallit
under 5 %-nivån, samtidigt som inflationstakten är
fortsatt låg. Den osedvanligt gynnsamma utveckling-
en reser många frågor kring konjunkturcykelns ka-
raktär, förändrat produktivitetsmönster, metod-
problem vid prismätningar etc. Osäkerhet råder om
när den amerikanska centralbanken kommer att höja
sina styrräntor. Som underlag för denna prognos har
antagits en styrräntehöjning med 25 punkter under
hösten och att obligationsräntorna stiger i ungefär
samma omfattning. Under alla omständigheter är det
sannolikt att den nuvarande höga tillväxten kommer

att mattas av något och under 1998 ligga mer i linje
med utvecklingen av produktionspotentialen. Där-
med bör också inflationstakten förbli låg. Ett osäker-
hetsmoment är vad som händer med aktiebörsen i
New York. En kraftig nedgång kan påverka den re-
ala ekonomin och främst då den privata konsumtio-
nen som motsvarar två tredjedelar av BNP.

Efter en period av osäkerhet och finansiell oro ser
den japanska ekonomin ut att vara inne i en upp-
gångsfas. Även i Kontinentaleuropa är en återhämt-
ning på väg. Den främsta drivkraften är inledningsvis
exporten, eftersom försvagningen av valutorna har
skapat ett mycket gott konkurrensläge. En baksida
av detta är att högre importpriser kan driva upp in-
flationstakten och leda till räntehöjningar i Tyskland
och även i andra länder. Här har antagits att Bun-
desbank höjer reporäntan under 1998 och att obliga-
tionsräntorna stiger med ungefär 50 punkter. De än-
då i huvudsak lätta monetära förhållandena i
Kontinentaleuropa kan väntas bidra till att den in-
hemska efterfrågan gradvis stärks. Därmed kommer
sannolikt den i utgångsläget mycket höga arbetslös-
heten att börja falla, vilket bör stimulera hushållens
konsumtionsefterfrågan. I Storbritannien och Nor-
den fortsätter tillväxten att vara hög och sysselsätt-
ningen att stiga. Tillväxtsiffrorna blir sannolikt något
lägre nästa år än i år, i takt med att det tillgängliga
resursutrymmet i dessa länder krymper. Världsmark-
nadstillväxten väntas såväl under 1997 som under
1998 bli drygt 7 % och ge en betydande draghjälp
till svensk export.

De långa svenska räntorna antas följa de interna-
tionella räntorna uppåt. Marginalen gentemot Tysk-
land antas för 5-årsräntan ligga förhållandevis kon-
stant på ca 100 punkter. Det gradvis högre
kapacitetsutnyttjandet i omvärlden väntas leda till en
generell uppgång i de korta räntorna under prognos-
perioden. Sverige antas bli påverkat av denna pro-
cess.

TABELL 1.1 PROGNOSFÖRUTSÄTTNINGAR

ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1995

1996

1997

1998

BNP-tillväxt i OECD (16)

2.0

2.2

2.8

2.4

Konsumentprisökning i

OECD (16)

2.4

2.2

2.1

2.2

Dollarkurs (SEK)

7,1

6,7

7,7

7.8

TCW-index1

127,3

116,0

121,2

120,5

Tysk ränta 5 års statsobligation1

6.0

5.0

4,6

5.1

Svensk ränta 5 års

statsobligation1

9.9

7.3

5,8

6,1

Svensk ränta 6 månaders ssvx1

8.9

5,8

4,2

4.6

' Årsgenomsnitt.

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Bedömningen av löneutvecklingen är i stort sett den-
samma som i vårpropositionen. Efter de mycket hö-

PROP. 1997/98: BILAGA 2

ga löneökningar som registrerats för 1996 medför de
lägre avtalen, och en något långsammare löneglid-
ning, att de totala löneökningarna i ekonomin i år
stannar på just under 5 %, vilket är ca 1 Vi procen-
tenhet högre än i omvärlden. De förhållandevis
snabba produktivitetsstegringarna, som delvis beror
på av löneutvecklingen framtvingade rationalisering-
ar, motverkar dock att kostnadsläget försämras. Be-
dömningen för 1998 försvåras av att nya avtal ska
framförhandlas. Inflationsförväntningarna är dock
nu betydligt lägre än när de förra avtalen slöts i mit-
ten av 1995. Dessutom är arbetsmarknadsläget fort-
farande svagt. Här antas att de svenska löneökning-
arna anpassas nedåt till 3,5 %, vilket motsvarar
utvecklingen i konkurrentländerna.

TABELL 1.2 NYCKELTAL

ÅBLIG PROCENTUELL FÖBÅNORING

1995

1996

1997

1998

Timlön, kostnad

3.3

6,1

4,8

3,5

KPI, dec. - dec.

2,4

0,1

2.1

1,5

NPI, dec. - dec.

0.9

-1,0

-0,2

0,1

Disponibel inkomst

-0,4

-0,1

0,0

1.8

Sparkvot(nivå)

6,9

5,4

3,2

2,6

Industriproduktion

9.8

2.1

6.0

5,5

Relativ enhetsarbetskostnad

-1,4

15,3

-6.3

-0,8

Sysselsättning, antal personer

1,5

-0,6

-1,2

1,0

Öppen arbetslöshet'

7,7

8,1

8,4

7,4

Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder

4,4

4,5

4,3

4,7

Handelsbalans (miljarder kr)

106,0

117,5

133,3

151,5

2

Bytesbalans

2.1

2.4

3.1

3.8

Finansiellt sparande i offentlig
. 2

sektor

-7,9

-2.5

-1.9

0,6

2

Konsoliderad bruttoskuld

78,2

77,8

77,1

73,9

' Andel av arbetskraften.

2 Procent av BNP. Det finansiella sparandet för 1998 uppgår till 0,0 % av
BNP inklusive utdelningen från Securum men exklusive effekten av bolagi-
seringen av AP-fondens fastigheter.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Riksbanken och
Finansdepartementet.

Efter de exceptionellt låga tal som uppmätts under
1996 och inledningen av 1997 är nu inflationstakten
på väg uppåt. Effekten av de tillfälliga faktorer som
tidigare dragit ned prisnivån - lägre räntor och star-
kare krona - håller på att ebba ut, samtidigt som
skattehöjningarna på tobak och energi slår igenom
på KPI. Under loppet av 1997 beräknas därför kon-
sumentpriserna stiga med just över 2 %. I mitten på
nästa år faller dock punktskattehöjningarna ur tolv-
månaderstalen. Eftersom löneökningstakten och im-
portprishöjningarna dämpas, väntas prisstegringarna
bli 1,5 % under loppet av året, även beaktat att den
starkare hemmamarknadskonjunkturen sannolikt för
med sig något stigande vinstmarginaler i näringslivet.

Drivkraften i den svenska konjunkturuppgången
har hittills främst varit exporten. Trots den kraftiga
apprecieringen av kronan under 1995 och första hal-
van av 1996 samt de höga löneökningarna inom in-
dustrin under 1996 har svenska företag kunnat häv-
da sig väl på marknaden, vilket delvis beror på att
produktiviteten har stigit snabbt under 1997. Såväl
statistik över orderingång som barometerdata tyder
på att uppgången för exporten kommer att fortsätta
och snarast förstärkas. Industrin väntas öka sina an-
delar både 1997 och 1998 på en allt starkare världs-
marknad. Eftersom investeringarna stigit markant
sedan 1994 bör kapitalstocken räcka till för att klara
av en högre produktionsvolym, utan att det generellt
uppstår besvärande flaskhalsar, även om friktioner
uppstår på kort sikt.

TABELL 1.3 FÖRSÖRJNINGSBALANS

MILJARDER KRONOR ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1996     1995     1996     1997     1998

Privat konsumtion

885,3

0.8

1.5

2,3

2,5

Offentlig konsumtion

434,2

-1,0

-1,7

-1,1

0,5

Stat

132,2

-3.3

-3.7

0.5

0,5

Kommuner

302,1

0,0

-0,9

-1.7

0.6

Bruttoinvesteringar

249,6

10,9

4,7

0,4

5,8

Näringsliv exkl.

bostäder

183,6

25.1

5.9

5,0

5,4

Bostäder

30,3

-28,0

14,7

-21,2

12,8

Myndigheter

35,6

-0,5

-7,4

-3,5

3,2

Lagerinvesteringar

-3.2

0,5

-1,0

0,2

0,1

Export

670,4

12,6

5.6

9,6

7,2

Import

558,2

10,3

3,5

8,5

7,0

BNP

1678,1

3,6

1,1

2,3

3,1

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartemen-
tet.

Efter en svacka under 1996 verkar nu importen
återigen skjuta fart, vilket kan ses som att nivån hål-
ler på att normaliseras. Dessutom stiger den import-
vägda efterfrågan.

Utrikeshandeln kommer även under prognosperi-
oden att lämna ett betydande bidrag till tillväxten i
den svenska ekonomin. Överskottet i handelsbalan-
sen fortsätter att växa till rekordnivåer. Den trend-
mässiga förstärkningen av bytesbalansen väntas fort-
sätta till ett överskott motsvarande knappt 4 % av
BNP 1998. Siffran innebär en viss nedrevidering jäm-
fört med vårpropositionen, bl.a. beroende på kron-
försvagningen, som ökat underskottet i posten av-
kastning på kapital.

Tillväxten kommer i allt högre grad att drivas av
den privata konsumtionen, i samband med att de ti-
digare räntesänkningarna får effekt på tillgångspri-
serna. Dessutom har hushållens finansiella förmö-
genhet ökat markant och framtidstron har stärkts.
Arbetsmarknaden förbättras sannolikt gradvis, även
om läget fortfarande kommer att vara bekymmer-

PROP. 1997/98: BILAGA 2

samt. Statistiken över bl.a. bilförsäljningen och om-
sättningen inom detaljhandeln indikerar att en kon-
sumtionsuppgång är på väg. En återhållande faktor
är dock den svaga utvecklingen av hushållens reala
disponibla inkomster. Dessa föll svagt 1996 och vän-
tas bli oförändrade 1997. År 1998 beräknas hushål-
lens inkomster öka med 1,8 %. Därmed krävs att
hushållssparandet, som enligt preliminär statistik
kommit ned på en förhållandevis låg nivå 1996
(5,4 %), faller betydligt för att konsumtionen ska ta
fart. Hushållen ser dock sannolikt sin konsumtion i
ett mer långsiktigt perspektiv, där framför allt för-
väntningar om framtida inkomster påverkar beteen-
det snarare än den aktuella inkomsten. Eftersom
dessutom hushållens förmögenheter utvecklas gynn-
samt väntas den privata konsumtionen stiga med

2,3 % i år och med 2,5 % nästa år, vilket är en upp-
revidering med sammanlagt 0,8% i förhållande till
vårpropositionen.

Den statliga konsumtionen har historiskt visat sig
svår att förutse och nationalräkenskaperna genomgår
ofta stora revideringar inom detta område. Enligt det
preliminära utfallet för första halvåret 1997 föll den
statliga konsumtionen med nästan 5 %. Sannolikt
beror nedgången på att en del beställningar senare-
lagts. Statliga myndigheter har medel för en betydligt
högre förbrukning än vad som hittills registrerats i
år. Den samlade statliga konsumtionen bedöms stiga
svagt både 1997 och 1998.

Enligt det preliminära utfallet från nationalräken-
skaperna för 1996 minskade den kommunala kon-
sumtionen med 0,9 %. Jämfört med vårpropositio-
nen har prognosen för 1997 reviderats ned och
volymen beräknas nu falla med 1,7 %. Orsaken är
en kraftigare sysselsättningsminskning än väntat un-
der första halvåret. Under resten av året bromsas
fallet upp, mot bakgrund av de ökade statsbidragen.
För 1998 påverkas konsumtionen av att ersättning
till personer i s.k. resursarbete räknas in i den kom-
munala lönesumman. På grund av detta ökar kon-

OIAGRAM 1.2

Bidrag till BNP-tillväxten från olika komponenter

Procentenheter

■ BNP                          Bruttoinvesteringar

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

sumtionen. Även utbildningssatsningarna inom den
kommunala vuxenutbildningen höjer nivån på kon-
sumtionen något under perioden.

Konjunkturavmattningen under 1996 medförde
att många företag justerade ned sina planer över in-
vesteringarna för 1997, främst inom industrin och
bostadssektorn. Sammantaget ser investeringarna ut
att stiga endast marginellt 1997, till stor del beroende
på det mycket låga bostadsbyggandet under det förs-
ta halvåret. Industriinvesteringarna planar ut, men på
en hög nivå, medan investeringarna inom de offentli-
ga myndigheterna fortsätter att falla. Det mest ex-
pansiva området i år är den privata tjänstesektorn.
Under 1998 kommer sannolikt investeringsaktivite-
ten att stärkas. Vinstläget förbättras inom näringsli-
vet och kapacitetsutnyttjandet tenderar att öka. Bo-
stadspriserna kan förväntas stiga och bristsituationen
blir allt tydligare på de expansiva orterna. Samman-
taget väntas bruttoinvesteringarna växa med ca 6 %
1998.

Statistiken över det första kvartalet visar på en
mycket svag arbetsmarknad. Sysselsättningen föll,
framför allt inom kommunerna, och den öppna ar-
betslösheten steg till rekordnivåer. En förklaring till
den låga arbetskraftsefterfrågan - förutom den svaga
BNP-utvecklingen - är att produktiviteten stigit
mycket snabbt, främst inom industrin men också in-
om det privata näringslivet i övrigt. Den öppna ar-
betslösheten har dessutom påverkats av att volymen
arbetsmarknadsspolitiska åtgärder blivit något mind-
re än vad som beräknades i början av året. Under de
senaste månaderna har dock arbetsmarknadsläget
stabiliserats och i samband med att aktiviteten i eko-
nomin nu skjuter fart kan sysselsättningen förväntas
stiga. Eftersom inledningen av året varit dålig, blir
ändå genomsnittssiffran för 1997 svag. Sysselsätt-
ningen, mätt i antal personer, beräknas falla med
drygt 1 % i år och den öppna arbetslösheten stiga till

8,4 %. Att siffran inte blir ännu högre beror på att
satsningar på utbildning och på andra områden be-
gränsar utbudet av arbetskraft. Summan av öppet
arbetslösa och personer i konjunkturberoende åtgär-
der bedöms uppgå till nästan 13 %. Under nästa år
bör återhämtningen i ekonomin leda till att syssel-
sättningen stiger, med ca 1 %, under förutsättning
att produktivitetstillväxten dämpas något. Dessutom
innebär de olika utbildningssatsningarna att arbets-
kraftsutbudet reduceras. Vidare antas att volymen
arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökar något. Under
dessa förutsättningar kan den öppna arbetslösheten
falla till 7,4 %.

10

PROP. 1997/98: BILAGA 2

TABELL 1.4 FINANSIELLT SPARANDE

PROCENT AV BNP

1995

1996

1997

1998

Bruttosparande

17,6

17,1

17,7

18,8

Realt sparande

15,5

14,7

14,6

15,0

Fasta investeringar

14,5

14,9

14,5

14,9

Lagerinvesteringar

1,0

-0,2

0,0

0,2

Finansiellt sparande

2,1

2,4

3,1

3,8

Offentlig sektor

-7,9

-2,5

-1,9

0,6

Hushåll

4,9

4,0

2,6

2,0

Företag

5,1

0,9

2,4

1.3

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartemen-
tet.

De offentliga finanserna fortsätter att stärkas. Under-
skottet i det finansiella sparandet beräknas uppgå till

1,9 % av BNP år 1997. Mätt enligt de redo-
visningsprinciper som tillämpas inom EU uppgår un-
derskottet till 1,6 %. Den offentliga sektorns konso-
liderade bruttoskuld stiger i nominella termer, men
reduceras något som andel av BNP. Sverige uppfyller
därmed konvergenskriterierna för deltagande i EMU
vad avser de offentliga finanserna.

De offentliga utgifterna utvecklades mycket svagt
under första halvåret i år, bl.a. minskade både den
statliga och kommunala konsumtionen kraftigt. Ut-
gifterna väntas dock öka under andra halvåret.
Sammantaget under året beräknas de offentliga utgif-
terna minska med drygt 16 % mätt i reala termer.
Mätt som andel av BNP reduceras utgifterna med

1,6 procentenheter. Prognosen för de offentliga utgif-
terna har reviderats ned jämfört med den bedömning
som gjordes i vårpropositionen.

Prognosen för den offentliga sektorns inkomster
är ungefär oförändrad jämfört med vårpropositio-
nen. Skattekvoten reduceras något 1997 genom att
en rad tillfälliga faktorer som drog upp skatteinbe-
talningarna under 1996 faller bort i år.

Växelkursförändringar under 1997 väntas bidra
till att höja värdet på den offentliga sektorns brutto-
skuld. Detta motverkas dock av beräknade försälj-
ningar av statliga tillgångar. Den offentliga sektorns
ränteutgifter väntas, som de mäts i nationalräken-
skaperna, i år bli något lägre än förra året.

Under 1998 beräknas de offentliga finanserna va-
ra i balans. Den underliggande utvecklingen har varit
något starkare än vad som förutsågs i vårpropositio-
nen, främst till följd av att prognosen för de offentli-
ga utgifterna nedreviderats. Därigenom har skapats
ett finansiellt utrymme för de utgiftshöjande åtgärder
som föreslås i budgetpropositionen.

I budgetpropositionen föreslås även vissa föränd-
ringar i ägandet av AP-fondens fastighetsinnehav.
Dessa förändringar kommer i nationalräkenskaperna
att bokföras som ett bidrag till offentliga sektorns
finansiella sparande på uppskattningsvis 15 miljarder
kronor.

Till skillnad från tidigare har i denna kalkyl den
offentliga sektorns finansiella sparande, i enlighet
med en rekommendation från EU:s statistikorgan
Eurostat, inte tillgodoräknats utdelningar från det
statliga fastighetsföretaget Securum. Dessa utdel-
ningar, som under 1998 beräknas uppgå till nära 5
miljarder kronor, kan betraktas som återbetalning av
det stöd till bankerna som betalades ut i samband
med finanskrisen och utgör en faktisk inkomst för
staten.

Den offentliga sektorns finansiella sparande som
det kommer att redovisas i nationalräkenskaperna
inklusive ändringen i AP-fondens fastighetsinnehav
men exklusive utdelningen från Securum, beräknas
uppgå till drygt 10 miljarder kronor eller 0,6 % av
BNP. Ett mer rättvisande mått på de offentliga finan-
serna erhålls emellertid om den förstnämnda effekten
räknas bort medan Securum-utdelningen, i likhet
med vårpropositionen, läggs till det finansiella spa-
randet. Prognosen innebär att de offentliga finanser-
na, räknat på detta sätt, under 1998 kommer att va-
ra i balans, underskottet uppgår till endast 0,1
miljarder kronor.

Ytterligare försäljningar av statliga tillgångar vän-
tas äga rum under nästa år. Detta bidrar till att på-
tagligt sänka skuldkvoten.

1.3 Utvecklingen på medellång sikt

Utöver kortsiktsprognosen för 1997 och 1998 redo-
visas också en tänkbar ekonomisk utveckling fram
t.o.m. år 2000. Denna medelsiktiga kalkyl ska inte
ses som en prognos utan som en beräkning betingad
av ett antal grundläggande antaganden. För det förs-
ta antas att lönebildningens funktionssätt förbättras
så att den nominella löneökningstakten begränsas till
europeisk nivå, dvs 3,5 %, trots att arbetsmark-
nadsläget gradvis stärks. För det andra antas att vid-
tagna och föreslagna arbetsmarknads- och utbild-
ningspolitiska åtgärder får de omfattande effekter på
arbetskraftsutbudet och därmed arbetslösheten som
avses. Därtill antas att tillväxten i OECD-länderna
ligger på ca 2,5 %, vilket är något högre än den po-
tentiella tillväxten. Något speciellt konjunkturmöns-
ter har inte antagits, eftersom det i praktiken knap-
past är möjligt att förutse i detta tidsperspektiv.
Vidare förutsätts att den samlade ekonomiska politi-
ken läggs upp på ett sådant sätt att Riksbankens in-
flationsmål uppnås.

Med givna regler för skatter och transfereringar
genererar den kalkylerade realekonomiska utveck-
lingen en påtaglig förbättring av de offentliga finan-
serna. 1 den ekonomiska vårpropositionen 1997 lade
regeringen fast ett mål, som innebar att det sett över
en konjunkturcykeln ska råda ett överskott, motsva-
rande 2 % av BNP, i de offentliga finanserna. An-
passningen till detta mål ska ske successivt, så att det
år 1999 uppgår till 0,5 % av BNP och år 2000 till

11

PROP. 1997/98: BILAGA 2

1,5 % av BNP. De målsatta överskotten skall använ-
das för att amortera den offentliga nettoskulden. Be-
räkningarna visar att förbättringen av de offentliga
finanserna blir starkare än vad som krävs för att
uppnå dessa mål. I vårpropositionen beräknades att
det utöver dessa amorteringar skulle finnas ett ut-
rymme för överföringar till hushållen på 15 miljarder
kronor 1999 och 25 miljarder kronor år 2000. Efter
de åtgärder som föreslås i budgetpropositionen åter-
står 1999 ca 2,5 miljarder kronor och för år 2000 ett
belopp på ca 20 miljarder kronor.

I ett medelfristigt perspektiv är det inte främst ef-
terfrågan som sätter en gräns för hur mycket syssel-
sättningen kan öka och arbetslösheten minska. 1
stället är det i hög grad arbetsmarknadens och fram-
för allt lönebildningens funktionssätt som avgör i vil-
ken mån ekonomin förmår att växa utan att över-
hettningstendenser uppstår. Till följd av att det
sannolikt finns outnyttjad kapacitet i ekonomin i slu-
tet av år 1998 och under antagande om att lönebild-
ningen fungerar väl, kan tillväxten under de närmas-
te åren överstiga den långsiktiga trenden, utan att
inflationsproblem uppstår. För åren 1999 och 2000
beräknas BNP stiga med 2,9 % respektive 2,8 %.
Tillväxten drivs i första hand av investeringar och
privat konsumtion, men även utrikeshandeln fortsät-
ter att ge ett positivt bidrag till tillväxten under peri-
oden. Med dessa antaganden beräknas den öppna
arbetslösheten kunna falla till 4,5 % av arbetskraften
år 2000. Samtidigt beräknas knappt 4,4 % att delta i
någon form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd. An-
talet reguljära utbildningsplatser kommer att ligga på
en högre nivå än idag.

Den underliggande förbättringen av de offentliga
finanserna sker främst på utgiftssidan. Hushållstrans-
fereringarna reduceras bl.a. till följd av den fallande
arbetslösheten och transfereringarna till näringslivet
minskar till stor del genom nedtrappningen av ränte-
bidragen till bostäder. Statsskulden, mätt i miljarder
kronor, beräknas minska något under perioden. Till-
sammans med fallande räntor på statsskulden, i takt
med att äldre lån till hög ränta byts ut, så minskar
ränteutgifterna. Förbättringen av de offentliga finan-
serna innebär att den offentliga sektorns konsolide-
rade bruttoskuld som andel av BNP fortsätter att
minska. Vid utgången av år 2000 beräknas skuld-
kvoten uppgå till 67 %.

TABELL 1.5 MEDELFRIST

PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1997

1999

2000

BNP

2,3

3.1

2,9

2,8

Öppet arbetslösa1

8,4

7,4

6,0

4,5

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder'

4.3

4,7

4.5

4,4

Sysselsatta, antal personer

-1,2

1,0

1,6

1,6

KPI, dec-dec.

2,1

1,5

2,0

2,0

Timlön

4,8

3.5

3.5

3.5

2

Bytesbalans

3.1

3.8

3.9

4,0

Finansiellt sparande i offentlig

, 2
sektor

-1,9

0,6

0,5

1,5

2

Konsoliderad bruttoskuld

77,1

73,9

70,2

67,0

' Andel av arbetskraften.

2 Procent av BNP.

Källa: Finansdepartementet.

Risken att utvecklingen blir annorlunda än vad som
beskrivs i denna kalkyl hänger främst samman med
vad som händer på arbetsmarknaden. Om lönebild-
ningen fungerar sämre än vad som antagits och ef-
fekterna av åtgärderna för att minska den öppna ar-
betslösheten blir svagare, kan utvecklingen på
arbetsmarknaden bli betydligt mindre gynnsam.
Även tillväxten kan bli lägre, t.ex. på grund av en in-
ternationell konjunkturavmattning. De offentliga fi-
nanserna utvecklas då mindre förmånligt. Det kan
heller inte uteslutas att tillväxten blir högre än vad
som här anges. Om produktiviteten stiger snabbare
än beräknat kan tillväxten bli högre, varvid de of-
fentliga finanserna utvecklas mera förmånligt även
om sysselsättningen inte ökar snabbare.

12

PROP. 1997/98: BILAGA 2

2 Internationell utveckling

Utvecklingen i världsekonomin i sin helhet är gynn-
sam med den högsta tillväxten på tio år och minskad
inflation. Den ekonomiska situationen i OECD-
området1 har förbättrats markant under det senaste

halvåret.

En fortsatt förstärkning av den europeiska kon-
junkturen förutses mot bakgrund av de senaste årens
lättare monetära förhållanden, dvs den sammantagna
effekten av ränte- och växelkursutvecklingen, samt
en bestående hög efterfrågan från omvärlden. Viss
osäkerhet råder dock om styrkan i återhämtningen i
vissa större EU-länder. Arbetslösheten fortsätter att
vara ett stort problem. Den amerikanska ekonomin
väntas fortsätta att utvecklas starkt, om än något
långsammare efter den kraftiga uppgången under
årets inledning. Återhämtningen i Japan förväntas
fortskrida och tillta under 1998 i takt med stigande
inhemsk efterfrågan. BNP-tillväxten i OECD-
området sammantaget beräknas till 2,8 % 1997 för
att avta 1998 till 2,4 %. Inflationen bedöms sjunka
något ytterligare.

1 länderna utanför OECD förutses en fortsatt
gynnsam utveckling under prognosperioden. Trots
valutaoro i vissa asiatiska länder väntas tillväxten i
Sydostasien och Kina att bli hög jämfört med övriga
regioner. Utsikterna i Central- och Östeuropa har
förbättrats bl.a. till följd av återhämtningen i Västeu-
ropa.

TABELL 2.1 BNP-TILLVÄXT PER REGION

ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1996

1997

1998

Världen

4,0

4,3

4,2

OECD

2,2

2,8

2,4

EU

1,7

2,3

2,6

Transitionsekonomier

0,1

2,4

4,2

Central- och Östeuropa

3.3

2,8

4.0

F.d. Sovjetunionen

-1.9

2,7

4.9

Världsmarknadstillväxten för svensk export förvän-
tas ligga strax över 7 % både 1997 och 1998, vilket
är en förbättring jämfört med 1996 då den uppgick
till 5 % %.

2.1    Utvecklingen i OECD-länderna
2.1.1   Utvecklingen i EU

Konjunkturen i EU har stärkts sedan andra halvåret

1996. Det är framför allt ökningen av exporten som
bidragit till uppgången, medan den inhemska efter-
frågan i främst de större EU-länderna, förutom Stor-
britannien, varit fortsatt dämpad. Såväl konsumen-
ternas som företagens förtroende har förbättrats
sedan mitten av 1996, men variationerna mellan län-
derna är stora främst vad gäller hushållens framtids-
förväntningar. Under 1997 märks en tydlig uppgång
av industriproduktionen i EU och produktionsför-
väntningarna har ökat markant.

Avvägningen mellan finans- och penningpolitik
har gradvis förbättrats under det senaste åren. Rän-
torna har kommit ned bl.a som en följd av de för-
bättrade offentliga finanserna.

Finanspolitikens stramhet accentueras under 1996
och 1997 och sammanfaller med målet att uppnå
konvergens i samband med övergången till den tredje
etappen av EMU. OECD beräknar att budgetunder-
skottet i EU som helhet sjunker från 4,4 % 1996 till
3,0 % 1997. Lägre strukturella underskott, dvs. un-
derskott som justerats för konjunkturläget, samt
medlemsländernas medelfristiga budgetmål indikerar
att det finns förutsättningar för en varaktig förbätt-
ring av de offentliga finanserna i EU.

Mer expansiva monetära förhållanden har bidra-
git till den allt starkare konjunkturutvecklingen. Se-
dan våren 1995, då de korta och långa räntorna i EU
var som högst, har de kommit ned ca 3-3 Vi procent-
enheter.

U-länder

6,5

6,2

6,4

Afrika

5,2

3,7

5,0

Asien

8,2

7,8

7,6

DIAGRAM 2.1

Företagens och konsumenternas förtroende i EU

Nettobalans

derna, Norge, Spanien, Schweiz, Sverige och Österrike.

13

PROP. 1997/98: BILAGA 2

DIAGRAM 2.2

Underskott i de offentliga finanserna i EU

Procent av BNP

7

6

5

4

3

2

I

0

1992     1993     1994    1995    1996    1997    1998

Källa: OECD Economic Outlook, nr. 61.

Under det senaste året, dvs sedan mitten av 1996, har
de långa räntorna sjunkit med ca 114 procentenheter
och de korta med ca 14 procentenhet. Sedan årsskif-
tet har EU:s nominella effektiva växelkurs deprecie-
rat med drygt 10 % bl.a. till följd av förstärkningen
av den amerikanska dollarn. D-marken, den franska
francen m.fl. valutor har deprecierat gentemot dol-
larn medan det brittiska pundet har apprecierat.
Sammantaget är växelkursförhållandena i EU gynn-
samma för export och ekonomisk tillväxt.

Inflationen i EU sjönk till 1,5 % under våren

1997. Betydande ledig kapacitet finns i flertalet EU-
länder, vilket dämpar inflationstakten. På senare tid
har även lägre energi- och livsmedelspriser bidragit.
Inflationen har sjunkit relativt kraftigt i länder med
tidigare hög inflation, t ex Italien, Spanien och
Grekland.

Trots den tilltagande ekonomiska tillväxten har
sysselsättningen ökat endast mariginellt i EU under
det senaste året. Drygt 11 % av arbetskraften är ar-
betslösa. Av de 18 miljoner människor som är utan
arbete i EU är ca 5 miljoner under 25 år. Arbetslös-
heten är jämnt fördelad mellan könen. Hälften har
varit arbetslösa längre än ett år.

Skillnaderna mellan länderna har tilltagit. Medan ar-
betsmarknadsläget har fortsatt att försämras i bl.a.
de större EU-länderna Tyskland, Frankrike och Itali-
en, har arbetslösheten minskat betydligt i t.ex. Stor-
britannien, Danmark och Nederländerna.

Utsikterna för en fortsatt återhämtning av den eu-
ropeiska konjunkturen är goda. 1 likhet med det se-
naste halvåret väntas de monetära förhållandena sti-
mulera ekonomin under prognosperioden. Med
hänsyn till låga inflationsförväntningar och ledig
produktionskapacitet förutses det lägre ränteläget
bestå ännu en tid och successivt ge draghjälp åt
konjunkturuppgången. Deprecieringen av flertalet
valutor inom EU, däribland D-marken, gynnar ex-
porten samtidigt som en fortsatt stark efterfrågan i
resten av världen bidrar till att exporten kvarstår som
den huvudsakliga drivkraften i återhämtningen.
Marknadstillväxten för EU sammantaget förutses
öka till 7 Vi -8 % under prognosperioden.

Det finns vissa frågetecken avseende utvecklingen
av den inhemska efterfrågan, inte minst mot bak-
grund av det försämrade arbetsmarknadsläget i några
länder och den förhållandevis strama finanspolitiken.
Det tilltagande konsument- och företagarförtroendet
ger emellertid indikationer om att investeringar och
konsumtion är på väg att tillta, även i länder där den
inhemska efterfrågan för närvarande är dämpad.
Måttliga löneökningar, stabila eller sjunkande ar-
betskraftskostnader samt ett höjt kapacitetsutnytt-
jande har bidragit till ökade vinstmarginaler i företa-
gen. Utsikterna för ökade investeringar är därmed
goda. Arbetsmarknadsläget förutses förbättras något
under 1997 och 1998 jämfört med 1996, vilket kan
ge positiva effekter på den privata konsumtionen.
Sammantaget bedöms BNP-tillväxten i EU som hel-
het till 2,3 % 1997 och 2,6 % 1998.

Inflationen förutses till drygt 2 % både 1997 och

1998. Ökningen i förhållande till dagens låga infla-
tionsnivå baseras på en bedömning av en uppgång i
konjunkturen samt något högre importpriser till följd
av valutadeprecieringen.

DIAGRAM 2.3

Konsumentprisutveckling i EU

Årlig procentuell förändring

1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997

Källor: OECD och Finansdepartementet.

DIAGRAM 2.4

BNP-tillväxt i EU

Procent

4 ------------

1992    1993    1994    1995    1996    1997    1998

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

14

PROP. 1997/98: BILAGA 2

2.1.2 Utvecklingen i större enskilda EU-
länder

Den återhämtning av konjunkturen i Tyskland
som inleddes under andra halvåret 1996 har fort-
satt under 1997. Exporten har varit den huvud-
sakliga drivkraften medan den inhemska efterfrå-
gan har utvecklats svagt. Konkurrenskraften har
förbättrats, beroende främst på D-markens
depreciering mot den amerikanska dollarn, men
också på grund av återhållsamma löneökningar
och fortsatta rationaliseringar i företagen. Kon-
kurrenskraften förväntas utvecklas gynnsamt och
bidra till en fortsatt stark exporttillväxt. Avväg-
ningen mellan finans- och penningpolitik har för-
bättrats. De monetära förhållandena har blivit
mer expansiva och bidrar successivt till en stimu-
lans av ekonomin. Samtidigt väntas finanspoliti-
ken vara fortsatt stram under prognosperioden.
Tillväxten kommer inledningsvis att vara export-
driven, medan den inhemska efterfrågan väntas ge
ett ökat bidrag till BNP-tillväxten mot slutet av
prognosperioden. Låga löneökningar och den hö-
ga arbetslösheten medför att den privata konsum-
tionen utvecklas måttligt. BNP-tillväxten väntas
uppgå till 2,2 % 1997, för att öka till 2,6 %
1998.

Tillväxten i Frankrike under början av 1997
drevs, liksom i Tyskland, framförallt av exporten,
som gynnades av den växande utlandsefterfrågan och
växelkursutvecklingen. Den inhemska aktiviteten var
däremot förhållandevis svag. Under sommarmåna-
derna stärktes emellertid såväl företagens som hus-
hållens förtroende, vilket antas få betydelse för ut-
vecklingen under hösten. Det svaga förtroendet
bland hushållen har tidigare ansetts hämma den pri-
vata konsumtionen. Förutsättningarna för BNP-
tillväxten under andra halvan av 1997 liksom nästa
år är relativt goda. De lättare monetära förhållande-
na fortsätter att stimulera ekonomin. Den goda ut-
vecklingen i exportsektorn och det låga ränteläget
förutses få positiva effekter på investeringsutveck-
lingen, medan privat konsumtion bedöms öka mått-
ligt. Sammantaget väntas BNP öka med 2,2 % inne-
varande år och med 2,6 % år 1998.

Den konjunkturnedgång som inleddes under 1996
i Italien har fortsatt under 1997. Exporttillväxten har
dämpats av lirans förstärkning 1995-96 samtidigt
som investeringarna påverkats negativt av sjunkande
lönsamhet i industrin. Fallande disponibelinkomster i
reala termer samt fortsatt hög arbetslöshet hämmar
den privata konsumtionen. De åtgärder som vidtagits
i syfte att kraftigt sänka budgetunderskottet innebär
en mycket stram finanspolitik under 1997. Dämp-
ningen av tillväxttakten samt apprecieringen har bi-
dragit till att inflationen fallit och nu ligger i nivå
med den i övriga EU-länder. Det lägre ränteläget be-
döms successivt stimulera den inhemska efterfrågan
under prognosperioden. BNP-tillväxten förutses till

måttliga 1,1 % 1997 för att sedan öka till 1,9 % näs-
ta år.

TABELL 2.2 BNP-TILLVÄXT, KPI OCH ARBETS-
LÖSHET

ÄRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1996

1997

1998

BNP

OECD

2,2

2,8

2,4

EU

1,7

2,3

2,6

Förenta staterna

2,4

3,6

2,0

Japan

3,6

2,2

3,0

Tyskland

1,4

2,2

2,6

Frankrike

1.5

2,2

2.6

Italien

0.7

1,1

1.9

Storbritannien

2,1

3.1

2,6

Norden

2.6

3.2

3.1

Danmark

2.5

3,1

3.0

Finland

3,3

4,4

3,6

Norge

4.8

3,7

2.9

Island

5,7

4,5

3,3

Konsumentpriser

OECD

2,2

2,1

2,2

EU

2.5

2,1

2,1

Norden

1,1

1.7

1,9

Arbetslöshet i % av arbetskraften

OECD

6,9

6,7

6.5

EU

11,4

11,2

10.9

Norden

9,1

8,7

7,9

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

I Storbritannien fortsatte den starka utvecklingen av
privat konsumtion och export att bidra till en hög
tillväxttakt under det första halvåret 1997. Den pri-
vata efterfrågan har stimulerats av sjunkande ar-
betslöshet och stigande realinkomster samtidigt som
exporten gynnats av en stark extern efterfrågan. Un-
der året förutses en hög investeringstillväxt främst
inom tjänste- och byggnadssektorerna. Mot slutet av
1997 och under 1998 förväntas exporttillväxten
dämpas av den kraftiga apprecieringen av det brittis-
ka pundet som ägt rum sedan drygt ett år. Stramare
monetära förhållanden verkar samtidigt dämpande
på inhemsk efterfrågan. Finanspolitiken förväntas bli
relativt stram under prognosperioden. BNP-
tillväxten bedöms bli 3,1 % i år och 2,6 % 1998.

2.1.3 De nordiska länderna

Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen samman-
taget i de nordiska länderna under de senaste åren
förväntas fortsätta under prognosperioden och BNP-
tillväxten bedöms bli högre än genomsnittet för
OECD. Lägre räntor och en gynnsam sysselsättnings-
tillväxt bedöms stimulera inhemsk efterfrågan samti-

15

PROP. 1997/98: BILAGA 2

digt som exporten får draghjälp av en ökad efterfrå-
gan i Europa. Sammantaget förväntas inflationen bli
måttlig. I Norge och Island, i viss utsträckning även i
Danmark, finns dock risk för stigande inflation.

I Danmark förväntas den goda ekonomiska ut-
vecklingen fortsätta, ledd av en hög privat konsum-
tions- och investeringstillväxt. Den privata konsum-
tionen har i år stärkts till följd av bl.a. en ökad
sysselsättning och lägre räntor. Det är främst den
danska kronans appreciering mot D-marken och en
stram finanspolitik som har bidragit till lägre räntor.
BNP-tillväxten bedöms bli 3,1 % i år och 3,0 %
1998.

I Finland bedöms den ekonomiska tillväxten bli
fortsatt hög under prognosperioden både till följd av
en stark inhemsk efterfrågan och en ökad exporttill-
växt. Den privata konsumtionen stimuleras i år bl.a.
av en gynnsam sysselsättningsutveckling och av låga
räntor. Exporten gynnas av en väntad ökad efterfrå-
gan på trä- och massaprodukter i Europa. Investe-
ringstakten bedöms öka, främst inom byggnadssek-
torn. Finanspolitiken förutses bli relativt stram under
prognosperioden. Arbetslösheten förväntas sjunka
ytterligare, men förblir på en hög nivå. Sammantaget
väntas BNP-tillväxten bli 4,4 % i år och 3,6 %
1998.

Den expansiva ekonomiska utvecklingen i Norge
väntas fortsätta under 1997 med stöd av en stark in-
hemsk efterfrågan. En god sysselsättningstillväxt un-
der det innevarande året bedöms stimulera den priva-
ta efterfrågan samtidigt som en stark ökning av
investeringarna inom olje- och byggnadssektorerna
förutses. Den privata efterfrågan och investeringstak-
ten bedöms minska under 1998. Även om årets löne-
avtal är relativt måttliga, finns det en risk för att det
allt stramare läget på arbetsmarknaden ger upphov
till ett ökat inflationstryck 1998. Sammantaget vän-
tas en BNP-tillväxt på 3,7 % 1997 och 2,9 % 1998.

2.1.4 Förenta staterna och Japan

Den ekonomiska situationen i Förenta staterna har
under inledningen av 1997 utmärkts av fortsatt hög
ekonomisk tillväxt, sjunkande arbetslöshet och infla-
tion samt förbättrade statsfinanser. Efter sex år av
stark ekonomisk utveckling ökade BNP mycket
starkt under det första halvåret 1997. Den privata
konsumtionen stimulerades främst av uppgången av
inkomster och aktiepriser. Privata investeringar har
fortsatt att öka i snabb takt samtidigt som lagren
byggts upp. Arbetslösheten sjönk till 4,8 % i maj,
vilket var den lägsta nivån sedan 1973. Även om en
tydlig ökning av lönerna varit märkbar, har den to-
tala prisökningstakten hållits nere till följd av dollar-
apprecieringen samt den måttliga utvecklingen av de
sammanlagda arbetskraftskostnaderna. Dessa fakto-
rer samt lägre energi- och livsmedelspriser medförde
att inflationen föll till en historiskt låg nivå, 2,2 %, i

maj. Hög ekonomisk tillväxt, och därmed högre
skatteintäkter än beräknat, har medfört att budge-
tunderskottet 1997 sjunkit till den lägsta nivån på 20
år, kring drygt 1 % av BNP. En överenskommelse
om att balansera budgeten år 2002 beslutades i maj
mellan administrationen och kongressen. En expan-
siv finanspolitik förutses inledningsvis, men nedskär-
ningar inom flertalet sektorer planeras att genomfö-
ras mot slutet av perioden. Något stramare monetära
förhållanden förutses dämpa den inhemska efterfrå-
gan under 1998 samtidigt som nettoexporten ger ett
negativt bidrag till tillväxten. BNP-tillväxten förutses
till 3,6 % 1997 och till 2,0 % 1998. Inflationen för-
väntas uppgå till mellan 2 l/i och 3 % under perio-
den.

I Japan var tillväxten mycket stark i årets början.
Det var den privata konsumtionen som ökade kraf-
tigt, vilket dock i första hand återspeglade en tillfällig
ökning inför höjningen av konsumtionsskatten den 1
april. Därefter skedde en tillbakagång i den privata
konsumtionen som resulterade i en kraftig lagerupp-
byggnad, trots att exportsektorn fortsatte att gynnas
av yenens tidigare depreciering. Finanspolitiken be-
döms förbli restriktiv under prognosperioden, medan
penningpolitiken förutses vara fortsatt expansiv.
Sannolikt möts efterfrågan under resten av 1997 till
viss del genom lageravveckling. En fortsatt ökning av
exporten förutses, men de gynnsamma effekterna av
yenens tidigare depreciering klingar gradvis av under
prognosperioden. Tillsammans med det låga räntelä-
get torde expansionen i exportsektorn bidra till en
fortsatt uppgång i näringslivets investeringar. Den
privata konsumtionen bedöms dock öka endast
måttligt mot bakgrund av den strama finanspoliti-
ken. BNP-tillväxten bedöms uppgå till 2,2 % inne-
varande år och till 3,0 % år 1998.

2.2 Länderna utanför OECD

Den ekonomiska tillväxten blev lägre i Central- och
Östeuropa som helhet 1996 jämfört med 1995. Den
främsta anledningen var avmattningen på dessa län-
ders exportmarknader. I slutet av 1996 samt i början
av 1997 har exportillväxten tenderat att öka i takt
med att den ekonomiska tillväxten tilltagit, framför
allt i EU. Inflationen i regionen förutses stabiliseras
eller komma ned något och den ekonomiska tillväx-
ten bedöms variera mellan 2 och 5 % 1997 och
1998. Bulgarien och Rumänien utgör undantag då
inflationen i dessa länder tilltagit kraftigt och tillväx-
tutsikterna försämrats.

BNP-tillväxten i Ryssland och Ukraina har varit
negativ under de senaste åren, men en viss förbätt-
ring av det ekonomiska läget förutses, framför allt i
Ryssland där inflationen kommit ned avsevärt och
inflödet av utländska investeringar tilltagit. Räntelä-
get väntas falla något och BNP-tillväxten i Ryssland

16

PROP. 1997/98: BILAGA 2

förutses uppgå till omkring 2 % 1997 för att sedan
öka ytterligare 1998. Det bör dock noteras att osä-
kerheten i denna prognos är stor.

Den ekonomiska situationen i Baltikum förbätt-
rades under den senare delen av 1996 och BNP öka-
de med 3-4 % under året som helhet. Den ekono-
miska utvecklingen har varit snabbast i Estland där
strukturella reformer genomförts för att liberalisera
handel och öka utländska investeringar. BNP-
tillväxten bedöms nå 4-5 % 1997 och 1998 i regio-
nen som helhet samtidigt som inflationen beräknas
komma ned något ytterligare, till drygt 10 %.

De dynamiska asiatiska länderna (DAE)2 har på
senare tid påverkats negativt av valutaoro, framför
allt i Thailand där valutan, bahten, tillåtits flyta fritt
efter att tidigare ha varit kopplad till den amerikans-
ka dollarn. Den inhemska efterfrågan har även däm-
pats av fallande aktie- och fastighetspriser samt
sjunkande konsumentförtroende. Flertalet länder i
regionen har därtill erfarit försämringar av exportut-
vecklingen p.g.a sjunkande global efterfrågan på
elektronikvaror. För att undvika överhettning har de
monetära förhållandena stramats åt i Kina och DAE.
En stramare finanspolitik väntas under 1997. Trots
dessa svårigheter ökar BNP i regionen över det glo-
bala genomsnittet och det förutses en BNP-tillväxt
kring 6 % i DAE och kring 10 % i Kina under pro-
gnosperioden.

Den uppgång i den ekonomska aktiviteten i Cen-
tral- och Sydamerika samt i Afrika som blev tydlig
under 1996 förväntas fortsätta under prognosperio-
den. Omfattande strukturella reformer i kombina-
tion med en stabilitetsorienterad makroekonomisk
politik har på ett avgörande sätt bidragit till förbätt-
rade tillväxtutsikter i dessa regioner.

i dessa länder. Utvecklingen på aktiebörserna utgör
ett visst orosmoment, men det krävs förmodligen en
relativt kraftig nedgång för att få mer påtagliga effek-
ter på den reala ekonomin. Den senaste tidens oro på
de finansiella marknaderna i vissa asiatiska länder
skulle, om den förvärras, kunna få negativa konsek-
venser för regionen. Inte minst gäller detta Japan,
som har betydande finansiella och kommersiella
kopplingar till de länder där oro har uppstått. Därtill
finns en viss risk för effekter på den globala ekono-
min.

Vidare kan osäkerhet kring vilka länder som kan
komma att delta i EMU leda till turbulens på ränte-
och valutamarknaderna i EU med negativa effekter
på tillväxt och arbetsmarknad. Flera EU-länder, inkl.
Tyskland, Frankrike och Italien, förutses få under-
skott i de offentliga finanserna på eller nära 3,0 % av
BNP 1997. Inte minst den försämrade utvecklingen
på arbetsmarknaden har under året inneburit ökade
offentliga utgifter i dessa länder samtidigt som en
uppgång av den privata konsumtionen fortsatt
hämmats.

Samtidigt skulle utvecklingen i EU kunna bli mer
positiv än beräknat. Inte minst de lättare monetära
förhållandena och antydningarna om ett förbättrat
företags- och konsumentförtroende skulle kunna
stärka den inhemska efterfrågan i snabbare takt än
förutsett i prognosen.

2.3 Risker avseende internationell
utveckling

Det finns ett antal faktorer som skulle kunna påver-
ka de ekonomiska och finansiella förutsättningarna i
den prognos som redovisats ovan. Även om inflatio-
nen globalt sett kommit ned till historiskt låga nivåer
kan inflationen komma att öka mer än vad som för-
utsätts. Ett ökande kapacitetsutnyttjande på pro-
dukt- och arbetsmarknaderna utgör en risk vad gäl-
ler utvecklingen i Förenta staterna, Storbritannien
och några av de mindre EU-länderna. En ytterligare
appreciering av den amerikanska dollarn gentemot
D-marken skulle kunna öka inflationstrycket i
Tyskland i högre utsträckning än vad som förutsätts i
prognosen. En sådan utveckling skulle framtvinga
mer omfattande räntehöjningar än vad som antagits,
vilket skulle kunna dämpa den ekonomiska tillväxten

2 Till de dynamiska asiatiska länderna räknas Hong Kong, Singapore, Taiwan,
Malaysia, Thailand och numera även Filippinerna.

17

PROP. 1997/98: BILAGA 2

3 Kapitalmarknaderna

Under det senaste året har utvecklingen på de finan-
siella marknaderna dominerats av en allt starkare
dollar samt till nyligen stigande börskurser. Utveck-
lingen på räntemarknaderna har varit mindre drama-
tisk. De europeiska räntorna har varit stabila vid de
nivåer som etablerades under 1996. I Förenta stater-
na har rörelserna varit större beroende på osäkerhet
kring penningpolitikens utformning.

3.1 Utvecklingen i omvärlden

Sedan mer än ett år tillbaka har osäkerheten kring
behovet av en stramare penningpolitik i Förenta sta-
terna påverkat de finansiella marknaderna. Bakgrun-
den är en stark konjunktur och låg arbetslöshet sam-
tidigt som inflationen förblivit låg. Under våren
ökade förväntningarna om en styrräntehöjning, inte
minst beroende på signaler från den amerikanska
centralbanken om att man såg en risk för ökande in-
flation. I mars höjde också Federal Reserve styrrän-
tan från 5,25 % till 5,5 %. Direkt efter höjningen
fanns utbredda förväntningar om fortsatta räntehöj-
ningar men dessa har hittills uteblivit och förvänt-
ningarna om ytterligare styrräntehöjningar har efter-
hand minskat. Detta har under sommaren bidragit
till en påtaglig obligationsräntenedgång. Obligations-
räntan i Förenta Staterna har varierat mellan 6 och
7 % under det senaste året beroende på hur man för
tillfället bedömt risken för stigande inflation och
högre styrränta. Under prognosperioden antas det,
utifrån den starka konjunkturutvecklingen och risken
för stigande inflation, finnas en viss tendens till högre
räntor i Förenta staterna, både vad gäller långa och
korta marknadsräntor. I båda fallen väntas dock rän-
teuppgången bli begränsad.

Kursuppgången på New York-börsen har fortsatt
det senaste året. Under året har kurserna stigit med
ca 18 %.

Tillfälligt har dock aktiekurserna vikit i samband
med vad som förefaller vara oro för att kursnivån
inte varit fundamentalt välgrundad samt risken för
en stramare penningpolitik och högre obligationsrän-
tor.

I Japan har obligationsräntorna under det senaste
året varit ca 2,5 %. En viss variation i räntenivån har
dock förekommit då räntorna stigit vid förväntning-
ar om en mer påtaglig konjunkturåterhämtning och
en mindre expansiv penningpolitik. Under sommaren
har dock dessa förväntningar åter minskat. De korta
marknadsräntorna har sedan årsskiftet stigit margi-
nellt från en nivå strax över noll till omkring 0,5 %.

Inom EU fortsätter förberedelsearbetet inför den
Ekonomiska och monetära unionen. Detta har bland
annat inneburit en stramare finanspolitik, vilket till-
sammans med en på kontinenten fortfarande svag
konjunkturuppgång har givit utrymme för en expan-
siv penningpolitik. I kärnländerna inom ERM är de
korta marknadsräntorna ca 3-3,5 %. Utformningen
av den ekonomiska politiken i Europa har också
möjliggjort att obligationsräntorna sedan inledningen
av 1996 varit låga jämfört med tidigare under 1990-
talet trots att räntenivån i Förenta staterna varit av-
sevärt högre.

Förberedelserna inför EMU har också inneburit
minskande skillnader mellan obligationsräntorna i
EU:s medlemsstater, exempelvis har skillnaden mel-
lan italienska och tyska femårsobligationer minskat
med ca 0,8 procentenheter till ca 1,35 procentenheter
från årsskiftet till i slutet av augusti i år. Den spanska
räntedifferensen gentemot Tyskland har sjunkit i
motsvarande grad till ca 0,7 procentenheter medan
räntan i Sverige var ca 0,95 procentenheter högre än
i Tyskland i slutet av augusti, vilket endast är margi-
nellt lägre än vid årsskiftet. De minskade räntediffe-
renserna återspeglar bl.a. ökade förväntningar om att
ett stort antal länder kommer att delta i valutaunio-
nen från och med januari 1999.

DIAGRAM 3.1

5-års obligationsränta i
Förenta staterna och Tyskland

-------Förenta staterna

^^““Tyskland

Källa: Hanson & Partners AB.

DIAGRAM 3.2

Dollarns växelkurs

D-mark

^^““1 kronor

------1 D-mark

Kronor

Källa: Hanson &Partners AB

18

PROP. 1997/98: BILAGA 2

Under prognosperioden antas en alltmer stabil
konjunkturuppgång i Tyskland bidra till en något
högre ränta tillsammans med att de tyska obliga-
tionsräntorna, i någon mån, påverkas av att ett stort
antal länder väntas delta i EMU varav några histo-
riskt sett haft en avsevärt högre räntenivå än Tysk-
land. Inom något år förefaller också en viss penning-
politisk åtstramning i Tyskland sannolik.

Under 1997 har den appreciering av dollarn som
inleddes under sommaren 1995 accelererat. Kursen
mot D-marken, och mot flertalet ERM-valutor har
apprecierat med ca 17 % från årsskiftet till och med
augusti. Dollarns kurs mot yenen har endast stärkts
med ca 3 % men vårens utveckling har präglats av
relativt stora fluktuationer. Bakgrunden till dollarns
förstärkning mot D-marken förefaller i huvudsak
utgöras av skillnaden i konjunkturutveckling och ut-
formning av penningpolitiken. Den starka konjunk-
turen och högre räntenivån i Förenta staterna jämfört
med Europa och Japan samtidigt som inflationen i
Förenta staterna förefaller förbli låg, har inneburit att
dollarn blivit en mer attraktiv valuta för investerare.
Förväntningar om att ett stort antal länder kommer
att delta i valutaunionen och att detta kommer att
innebära en svagare utveckling för den gemensamma
valutan, euron, än vad som annars skulle ha blivit
fallet anses av många bedömare också ha bidragit till
den starkare dollarn.

3.2 Utvecklingen i Sverige

Kronans appreciering avstannade under 1996 och
under innevarande år har kronan åter försvagats. Se-
dan kronan var som starkast i mitten av oktober
1996 har den mätt med TCW-index3 försvagats med
ca 6,5 % till ett index på ca 121 i slutet av augusti.
Försvagningen kan i huvudsak kopplas samman med
dollarns allmänna förstärkning. Kronans försvagning
mot dollarn har under året varit ca 13 %. Därmed
skulle de tidigare beskrivna orsakerna till dollarns
appreciering också till stor del kunna förklara kro-
nans utveckling.

Riksbanken valde att successivt sänka reporäntan
under 1996, från 8,91 % till 4,10 %. Sänkningarna
genomfördes mot bakgrund av en stram finanspoli-
tik, en starkare kronkurs samt en då mer osäker
konjunkturutveckling. Därtill bidrog inte minst en
lägre inflation och lägre inflationsförväntningarna till
utrymmet för styrräntesänkningar. I den inflations-
rapport som Riksbanken publicerade i början av
mars 1997 noterade man att ett visst utrymme för
något mer stimulerande monetära förhållanden4
fanns, men slutsatsen var ändå att penningpolitiken

3 TCW-index är ett konkurrent vägt index baserat på 20 valutor.

Med monetära förhålllanden menas en sammanvägning av den reala korträntan
samt den reala effektiva växelkursen.

var väl avvägd mot bakgrund av den osäkerhet som
fanns i bedömningen. Under våren var kronans kurs
svagare än vad som låg till grund för Riksbankens
bedömning i mars. Detta innebar att de monetära
förhållandena kom att bli något mer expansiva under
våren trots en oförändrad reporänta. I den inflations-
rapport som presenterades i juni noterade Riksban-
ken att penningpolitiken var väl avvägd. Hittills un-
der 1997 har Riksbanken inte ändrat reporäntans
nivå. Om förväntningarna om penningpolitiken in-
frias, såsom de återspeglas i räntorna på penning-
marknaden, kommer reporänta att höjas under
1998.

Den 5-åriga svenska obligationsräntan har till och
med augusti stigit med omkring 0,4 procentenheter
under 1997. Därmed har den nedgång i de svenska
obligationsräntorna som pågått sedan våren 1995
avstannat. Detta återspeglar att den allmänna tren-
den i Förenta staterna och Europa mot lägre obliga-
tionsräntor brutits, men även andra faktorer spelar
in. De svenska räntorna påverkas dels av ett i huvud-
sak redan etablerat förtroende för saneringen av de
svenska statsfinanserna och Riksbankens inflations-
mål, dels av förväntningar om att Sverige inte kom-
mer att vara ett av de länder som deltar i valuta-
unionen i inledningen av 1999. Den svenska obliga-
tionsränteutvecklingen påverkas emellertid även av
förväntningarna om antalet deltagande länder i valu-
taunionen. Under perioder när förväntningarna ökar
om att länder som Italien och Spanien kommer att
delta i valutaunionen från dess inledning minskar
skillnaden mellan svenska och tyska obligationsrän-
tor. Under nästa år antas de svenska obligationsrän-
torna komma att påverkas av tendensen till allmänt
högre obligationsräntor i Europa. En viss obliga-
tionsränteuppgång förutses därmed i Sverige under
1998.

Kursuppgången på Stockholms fondbörs, som på-
gått sedan inledningen av 1995, har fortsatt även un-
der 1997. Under årets första åtta månader steg kur-
serna med 27 %. De branschindex som utvecklats
bäst är försäkrings-, verkstads- och skogsindustriin-
dex. Dollarns appreciering som väntas ge ökade vins-

DIAGRAM 3.3

Kronan i TCW-index

Källa: Hanson & Partners AB

1997

19

PROP. 1997/98: BILAGA 2

ter i exportbolagen samt de låga räntorna som bidra-
git till ett inflöde av kapital till börsen kan anges som
två viktiga förklaringar till kursutvecklingen. Även
övriga europeiska börser har utvecklat väl. Frank-
furtbörsen har stigit med 35 % hittills under året och
Londonbörsen ha stigit med 17 %. Kursuppgången
innebär dock att det finns en betydande osäkerhet
om dagens kursnivåer är rimliga utifrån bolagens
förväntade vinster samt den extra avkastning som
placeringar i aktier bör erbjuda jämfört med andra
mindre riskfyllda placeringar. I augusti sjönk kurser-
na på Stockholmsbörsen, från den högsta nivån un-
der månaden, med ca 8 %.

Under 1997 har utlåningen från svenska kreditin-
stitut åter börjat öka. Tillväxttakten för utlåningen
till allmänheten låg i juni på ca 5 %. Såväl utlåningen
från banker som från bostadsinstitut expanderar.
Bankernas utlåning till hushåll ökar dock inte påtag-
ligt men nedgången har upphört. Samtidigt har inlå-
ningen från hushållen till bankerna minskat under
1997 från att ha ökat under 1996, vilket dock sam-
manfaller med ett ökat fondsparande. Den lägre rän-
tan på inlåningskonton tillsammans med Stock-
holmsbörsens positiva utveckling har sannolikt
bidragit till detta. Sammantaget förefaller utveckling-
en på kreditmarknaden bidra till bilden av en starka-
re privat efterfrågan. Till denna bild bidrar också att
tillväxten i penningmängden, mätt som sedlar och
mynt, ökar med omkring 5 % i årstakt. Penning-
mängdens ökningstakt steg från en nivå strax under
noll vid inledningen av 1996 till en tillväxttakt på ca
5 % i början av 1997. Därefter har tillväxttakten va-
rit tämligen stabil.

DIAGRAM 3.4

Ränteutvecklingen i Sverige

Procent

20

PROP. 1997/98: BILAGA 2

4 Utrikeshandeln

Exporten av varor ökade med 6 % förra året trots
avmattningen på den för Sverige viktiga EU-
marknaden. En gynnsam exportinriktning med en
växande andel teleproduktindustri låg bakom den
positiva utvecklingen. En viss förstärkning i konjunk-
turen i EU framöver, kraftiga produktivitetsökningar
inom industrin samt den relativa försvagningen av
kronan beräknas innebära att varuexporten ökar
med drygt 9 % i år och med 7,5 % 1998. Den totala
andelsvinsten på världsmarknaden uppgår därmed
till hela 3,5 % under perioden.

Efter att ha utvecklats svagt under 1996 bedöms
varuimporten öka kraftigt de kommande åren till
följd av en uppgång i den inhemska efterfrågan och
den kraftiga exportökningen. Överskottet i bytesba-
lansen stiger ytterligare och beräknas uppgå till
70 miljarder kronor år 1998, vilket motsvarar ca
4 % av BNP.

4.1 Varuhandeln

En viss avmattning noterades i den internationella
marknadstillväxten under första halvåret i år. Ut-
vecklingen för den svenska varuexporten var dock
fortsatt stark. Importen av varor inom OECD-
området förutses ta fart andra halvåret 1997 för att
sedan ligga kvar på en hög ökningstakt även nästa år.
I länderna utanför OECD bedöms marknadstillväx-
ten, trots en mindre dämpning av aktiviteten under
1997, bli fortsatt stark. Detta bidrar till att mark-
nadstillväxten för svenska varor stiger från 5,5 % år
1996 till drygt 7 % både 1997 och 1998.

Svensk exportindustri fortsatte att ta marknads-
andelar under första halvåret 1997. Varuexporten
ökade med 8,5 % i volym. Exportframgångarna var
mycket stora framför allt i länder utanför OECD-
området, medan exporten till EU-länderna i stort var
oförändrad under perioden. Liksom tidigare har ex-
porten av teleprodukter ökat mycket kraftigt vilket i
viss mån kan förklara den gynnsamma utvecklingen
av marknadsandelarna under årets inledning. Ande-
len elektrovaror (inkl, teleproduktindustri) i den to-
tala svenska exporten steg från 11 % i början på
1990-talet till drygt 18 % under början av 1997.

De internationella priserna på bearbetade varor
har höjts i ringa omfattning de senaste åren. Till följd
av ett fortsatt starkt konkurrenstryck väntas denna
utveckling bestå fram till och med 1998. Det är
framför allt inom EU som resursutnyttjandet, trots
den högre ekonomiska aktiviteten nästa år, bedöms
kvarstå på en relativt måttlig nivå. Ett fortsatt globalt
överutbud på basindustriprodukter borgar för att
prisutvecklingen inom denna produktgrupp blir åter-
hållsam. Sannolikt dämpas också den internationella

prisutvecklingen av effekterna den pågående handel-
sliberaliseringen.

Den mycket gynnsamma produktivitetsutveck-
lingen i svensk industri i kombination med ett relativt
lågt initialt kapacitetsutnyttjande bedöms medföra
att exportföretagen höjer sina priser i begränsad om-
fattning mätt i svensk valuta. Därmed utnyttjar ex-
portindustrin det gynnsamma konkurrensläget till att
vinna marknadsandelar under prognosperioden.
Mellan 1996 och 1998 antas kronan konkurrensvägt
försvagas med knappt 4 %. Detta bedöms resultera i
en sänkning av relativpriset med lika mycket. Som en
följd av de kvardröjande effekterna av de kraftiga
relativprishöjningarna åren 1995 och 1996 begränsas
dock svensk exportindustris andelsvinster på OECD-
marknaden till drygt 2 % under perioden 1996 till
1998. Exportframgångarna inom övriga regioner an-
tas dock bli fortsatt stora framför allt i år, varvid den
totala andelsvinsten på världsmarknaden beräknas
uppgår till 3,5 % under perioden. Svensk exportin-
dustri gynnas under prognosperioden av en fördelak-
tig produktinriktning med en snabbt expanderande
teleproduktindustri där efterfrågetillväxten är mycket
hög. Den starka andelsutvecklingen inom övriga re-
gioner (dvs. främst de asiatiska länderna) påverkas i
stor omfattning av expansionen inom denna sektor.

Efter att ha utvecklats svagt under 1996, steg va-
ruimporten med ca 8 % i volym under första halv-
året i år. Importandelen i efterfrågan steg mer än den
trendmässiga utveckling. En förklaring till detta kan
vara att det är speciellt importintensiva delar av den
privata konsumtionen som nu ökar snabbast, t.ex.
inköp av bilar och elektronikvaror. Utvecklingen ska
dock också ses i ljuset av att importandelarna mins-
kade 1996. En del av den kraftiga ökningen i impor-
ten kan därför ses som ett återställande till en mer
normal nivå.

DIAGRAM 4.1

Exporttillväxt, marknadstillväxt och marknadsandelar för
bearbetade varor

Procentuell förändring

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.

8 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 1

21

PROP. 1997/98: BILAGA 2

TABELL 4.1 EXPORT OCH IMPORT AV VAROR

MILJARDER                    PROCENTUELL VOLYMUTVECKLING                      PROCENTUELL PRISUTVECKLING

KRONOR

1996 1996 1997 1998 1996 1997 1998

Varuexport

Bearbetade varor

491,6

6,7

9,9

8,4

-5,7

0

1,4

Fartyg

2,7

-15,5

5,0

0.0

0,1

0,3

0,5

Petroleumprodukter

12,0

6,7

5,7

2,4

5,3

3,6

1,0

Övriga råvaror

60,9

4,1

6,4

1,5

-11,9

5,6

4,0

Summa varuexport

567,3

6,3

9,4

7,5

-6,2

0,7

1,6

Varuimport

Bearbetade varor

356,7

0,9

10,0

8,0

-6,0

1,2

1,2

Fartyg

4,2

7,5

7,5

26,3

-0,3

-1.0

-0,7

Råolja

20,2

18,5

4,3

2,5

12,2

4,6

-0,6

Petroleumprodukter

13,6

-0,7

-3,2

1,2

4,8

6,6

0,0

Övriga råvaror

50,5

6,3

1,0

2,8

-12,4

3,4

-1,0

Summa varuimport

445,2

2,1

8.3

7,2

-5,8

1,7

0,8

Anm.: Varuexporten är i tabellen redovisad enligt utrikeshandelsstatistiken.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Mot bakgrund av att ökningstakten för efterfrågan
väntas tillta under andra halvåret bedöms importtill-
växten även för helåret 1997 uppgå till ca 8 %. Sti-
gande privat konsumtion och export bidrar till denna
ökning. Nästa år beräknas varuimporten volymmäs-
sigt stiga med ca 7 %. Detta innebär en fortsatt väx-
ande importandel, vilket ligger i linje med utveck-
lingen under de senaste decennierna.

Nettoexporten, dvs. export minus import, har un-
der perioden 1993 till 1996 bidragit till tillväxten i
betydande omfattning. I genomsnitt har det årliga
bidraget uppgått till ca 1 16 procentenheter. Orsaken
är det gynnsamma konkurrensläget och den relativt
svaga inhemska efterfrågan. Innevarande år beräknas
bidraget vara fortsatt högt uppgående till

1,2 procentenheter, för att nästa år minska till
0,7 procentenheter.

4.2 Bytesbalansen

På några få år har underskotten i bytesbalansen vänts
till ett växande överskott. Under förra året uppgick
överskottet i bytesbalansen till 2,4 % av BNP. Under
det senaste året har emellertid bytesbalansen uppvisat
ett stagnerande överskott, mätt på årsbasis. Från och
med andra halvåret i år beräknas dock överskottet
åter stiga tack vare en gynnsam utveckling för varu-
exporten samt stigande världsmarknadspriser på
skogsvaror, vilket innebär att handelsbalansöverskot-
tet växer kraftigt. Tjänstenettot däremot försämras
ytterligare. Kronförsvagningen det senaste året har
gjort det dyrare att semestra utomlands samtidigt
som den allmänna uppgången i hushållens efterfrå-

gan beräknas leda till ett ökat utlandsresande. De öv-
riga posterna i tjänstebalansen förändras endast mar-
ginellt frånsett sjöfartsnettot som förbättras
ytterligare. Under de närmaste åren förutses en för-
bättring av kapitalavkastningsnettot.

Räntenettot väntas förbättras i år jämfört med
1996 eftersom räntekostnaden på bruttoskulden vän-
tas sjunka under prognosperioden medan ränteintäk-
terna på tillgångarna väntas vara oförändrade eller
stiga något. Detta innebär att räntenettot förbättras
trots att den räntebärande skulden antas komma att
stiga på grund av att den privata sektorn nettoköper
aktier under 1997 i en utsträckning som överstiger
den positiva bytesbalansen.

Nettoutdelningen på portfölj aktier förväntas vara
fortsatt negativ. Detta förklaras dels av att det ut-
ländska ägandet av svenska aktier är större än det
svenska ägandet av utländska aktier, dels av att di-
rektavkastningen är högre på svenska aktier än ut-
ländska. Under 1997 försämras nettoutdelningen av

DIAGRAM 4.2

Bytesbalansen som andel av BNP i Sverige och EU

Källor: OECD, Sveriges riksbank och Finansdepartementet.

22

PROP. 1997/98: BILAGA 2

en ökad direktavkastning från de svenska företagen.
Sedan något år finns dock en trend mot ökade svens-
ka placeringar i utländska aktier. Detta väntas inne-
bära en gradvis förbättring av nettoavkastningen ef-
ter år 1997.

Nettobidraget till EU belastade bytesbalansen med

6,5 miljarder kronor under 1996. Nettobelastningen
förväntas bli högre under de närmaste åren i takt
med att den svenska rabatten på medlemsskapsavgif-
ten reduceras. Under 1997 väntas nettobidragets ef-
fekt på bytesbalansen bli drygt 8 miljarder kronor
medan den beräknas bli 10 miljarder kronor 1998.

TABELL 4.2 BYTESBALANSEN

MILJARDER KRONOR

1995

1996

1997

1998

Varuexport

564,4

562,7

619,6

677,1

Varuimport

458,8

441,5

486,3

525,6

Korrigeringspost

0,4

-3,7

Handelsbalans

106,0

117,5

133,3

151,5

Sjöfartsnetto

10,1

11,0

12,4

13,3

Övriga transporter

-0,8

-1,3

-0,5

-0,2

Resevaluta

-14,1

-17,2

-21,0

-24,5

Övriga tjänster

1,3

2,9

1,1

1,1

Tjänstebalans

-3,4

-4,6

-8,1

-10,3

Löner

-1,2

-1,7

-1,7

-1,7

Avkastning på kapital

-45,0

-54,0

-50,2

-48,4

därav

räntenetto

-64,3

-64,2

-61,7

-61,0

direktinvesteringar

22,0

17,1

20,0

20,5

portföljaktier

-2,7

-6,9

-8,5

-7,9

Övriga transfereringar

-21,0

-17,4

-19,2

-21,0

Bytesbalansen

35,3

39,7

54,1

70,1

Andel av BNP

2,1

2,4

3,1

3,8

Anm.: Bytesbalansen är enligt Riksbankens definition.

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet.

23

PROP. 1997/98: BILAGA 2

5 Näringslivets produktion

Efter två år med en årlig produktionstillväxt på 5 %
dämpades tillväxttakten i näringslivet förra året till
knappt 2 %. Avmattningen i industrikonjunkturen
mot slutet av 1995 och under 1996 spred sig till de
industrirelaterade tjänstesektorerna, samtidigt som
expansionen i de hemmamarknadsinriktade delarna
av näringslivet var måttlig.

TABELL 5.1 NÄRINGSLIVETS PRODUKTION

PROCENTUELL VOLYMFÖRÄNDRING

1995

1996

1997

1998

Jordbruk, fiske och skogsbruk

7,7

-3,7

2,0

1,7

Industri

9.8

2.1

6.0

5,5

El, gas, värme och vattenverk

1.9

0,2

3.0

1.0

Byggnadsindustri

-2.4

2,1

-1,5

4,5

Näringslivets tjänster

3,7

1,8

3.0

2,8

Summa näringsliv

5,0

1,7

3,5

3,6

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartemen-
tet.

Produktionen i den cykliska basindustrin steg kraftigt
första halvåret 1997. Den exportledda uppgången
inom basindustrin bedöms sprida sig till allt fler delar
av näringslivet i år. En gradvis förstärkning av det
europeiska konjunkturläget innebär att produktion-
suppgången i övriga exportindustrin blir stark från
och med andra halvåret 1997. Svensk industri gyn-
nas av den goda investeringskonjunkturen i Västeu-
ropa och den fortsatt kraftiga efterfrågeökningen på
teleprodukter. Tudelningen mellan en expanderande
exportsektor och en dämpad hemmamarknadsektor
började avta mot slutet av förra året. Den utveck-
lingen förstärks successivt i år genom att uppgången i
den privata konsumtionen beräknas stimulera de
konsumtionsinriktade delarna av tjänstesektorn. Den
starkaste tillväxten inom tjänstesektorn väntas dock
komma i företag som huvudsakligen producerar
tjänster för industrin såsom uppdragsverksamhet,
dataverksamhet samt åkerier. Nästa år bedöms ex-
portens bidrag till tillväxten minska medan den in-
hemska investeringskonjunkturen vänder uppåt. Det-
ta tillsammans med en fortsatt stark efterfrågeökning
från hushållen medför att en större del av den förut-
sedda produktionstillväxten i stället kommer inom
den hemmamarknadsorienterade delen av industrin
samt i de konsumtionsorienterade delarna av tjänste-
sektorn. En stark återhämtning förutses också inom
byggnadsindustrin nästa år. Ett ökat bostadsbyggan-
de och ett högre resursutnyttjande inom näringlivet
väntas leda till ett kraftigt uppsving för sektorn.
Sammantaget beräknas produktionen i näringslivet
öka med knappt 3,5 % år 1997 och med 3,6 % år
1998.

5.1 Industrin

Industrikonjunkturen var dämpad under större delen
av förra året. Produktionen hölls tillbaka av ett mar-
kant lageromslag och en internationell konjunktu-
ravmattning. Mot slutet av året skedde dock en åter-
hämtning av industriproduktionen med en markerad
uppgång för skogsindustrin. För helåret 1996 ökade
industriproduktionen med 2,1 %. Uppgången förra
året var dock begränsad till främst elektroindustrin
där produktionen av teleprodukter steg kraftigt.

Industrikonjunkturen har gradvis stärkts under
första halvåret 1997. Förbättringen syns särskilt på
orderingången som har ökat med 18 % första halv-
året jämfört med motsvarande period förra året.
Styrkan i återhämtningen understryks också av att
uppgången kommer på bred bas inom flertalet vikti-
ga industrisektorer. Under prognosperioden förutses
en gradvis stigande efterfrågan på investeringsvaror i
Västeuropa tack vare ett ökat resursutnyttjande och
låga räntor. Detta gynnar den svenska verkstadsindu-
strin som i hög grad är specialiserad på investerings-
varor. De kraftiga produktivitetsökningarna inom
branschen antas också leda till att företagen tar
marknadsandelar. Den fortsatt starka efterfrågeök-
ningen för teleprodukter bidrar till att verkstadsindu-
strin växer betydligt snabbare än förra året. Inom ba-
sindustrin har produktionen under ett drygt års tid
begränsats av för stora lager och en svag marknads-
tillväxt. Lageranpassningsprocessen förefaller nu vara
över samtidigt som tillväxten på den för basindustrin
viktiga västeuropeiska marknaden väntas tillta. Ba-
sindustrin har de senaste två åren byggt ut kapacite-
ten i hög takt. Därigenom är sektorn väl förberedd
på en konjunkturuppgång, vilket bör innebära att
produktionen kan växa kraftigt både i år och nästa
år utan att några flaskhalsar uppstår.

Tudelningen mellan en stark exportsektor och en
svag hemmamarknadsindustri förutses avta under
prognosperioden. Denna bild bekräftas också av
Konjunkturinstitutets barometer från juni som vis-
serligen visar på en fortsatt kraftigt stigande orderin-
gång på exportmarknaden men även på att orderflö-
det på hemmamarknaden har vänt uppåt. År 1998
väntas produktionen stiga snabbare i hemmamark-
nadsindustrin i samband med att den inhemska in-
vesteringskonjunkturen åter vänder uppåt. Däremot
avtar ökningstakten något i exportindustrin till följd
av att kronan gradvis stärks. Sammantaget beräknas
industriproduktionen stiga med 6 % i år och med

5,5 % nästa år.

Industrins faktiska kapacitetsutnyttjande sjönk
något under första kvartalet 1997 och uppgick där-
med till 87,0 %. Detta var 3 procentenheter lägre än
utnyttjandegraden vid förra konjunkturtoppen år
1994. Inga uppgifter föreligger ännu från andra kvar-
talet men enligt Konjunkturinstitutets barometer steg
kapacitetsutnyttjandet. De investeringsplaner som

24

PROP. 1997/98: BILAGA 2

föreligger innebär att kapitalstocken beräknas växa
med ungefär 10 % mellan 1996 och 1998. Mot bak-
grund av den snabba produktionsökningen bedöms
dock utnyttjandegraden gradvis öka under hela pe-
rioden. Någon generell resursbrist torde dock inte
behöva uppstå. Produktivitetsökningarna antas förbli
mycket höga samtidigt som tillgången på kvalificerad
arbetskraft bedöms vara relativt god.

TABELL 5.2 NYCKELTAL FÖR INDUSTRIN

PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1995

1996

1997

1998

Industriproduktion

9,8

2,1

6.0

5,5

Lönekostnad per timme

5,6

7,8

5.1

4.0

Produktivitet

5.1

2,2

7,3

3,9

Enhetsarbetskostnad, (ULC)

0,5

5.5

-2.0

0.1

14 OECD—länders ULC

0,3

0,7

0.1

0,9

14 OECD-länders ULC, SEK

1,9

-8,5

4,5

0,9

Relativ ULC. SEK

-1,4

15,3

-6,3

-0,8

Vinstmarginal, förändring

1,3

-2,2

-0,2

0,0

Bruttoöverskottsandel1

40,1

34,3

34,7

35,1

'Bruttoöverskottsandel avser andelen av förädlingsvärdet till faktorpris.
Anm: Konkurrentländernas ULC (Unit Labour Cost, dvs arbetskostnad per
producerad enhet) är viktade med OECD:s konkurrensvikter, som tar hän-
syn till konkurrensen med både export och hemmaproduktion på export-
marknaden. Konkurrensen gentemot länderna utanför OECD-området är
inte inkluderad.

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Svensk industris konkurrensläge beräknas bli fortsatt
gynnsamt fram till och med 1998. Förra årets höga
lönekostnadsökningar i kombination med apprecie-
ringen av kronan innebar visserligen att industrins
relativa enhetsarbetskostnad steg med ca 15 % jäm-
fört med Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer,
men eftersom utgångsnivån år 1995 var exceptionellt
låg och det relativa kostnadsläget bedöms åter för-
bättras framöver, framstår konkurrensläget som fort-
satt fördelaktigt.

Produktiviteten beräknas öka med drygt 7 % en-
bart i år och med ca 4 % nästa år, vilket innebär att
den utvecklas betydligt mer fördelaktigt i Sverige än i
omvärlden. De snabba produktivitetsökningarna kan
förklaras av ett flertal olika faktorer. Den tilltagande
internationaliseringen till följd av bl. a. EU-inträdet
har medfört ett större konkurrenstryck som befräm-
jar kontinuerliga rationaliseringar. Den högre pro-
duktiviteten beror också på att en betydande del av
expansionen såväl i år som nästa år sker i de hög-
produktiva delarna av industrin såsom basindustrin
och elektroindustrin. Löneökningarna under perio-
den förutses fortsätta att vara högre än i omvärlden
men effekten på kostnadsläget motverkas av den
starka produktivitetsutvecklingen. Dessutom har
kronförsvagningen mellan 1996 och 1997 ytterligare
förbättrat industrins relativa kostnadsläge. Industrins
relativa enhetsarbetskostnad beräknas sammantaget
minska med drygt 7% jämfört med de viktigaste
konkurrentländerna från 1996 till 1998 och bedöms
vara fördelaktig ur ett internationellt perspektiv.

Industrins lönsamhet, mätt som driftsöverskottet
brutto som andel av förädlingsvärdet, sjönk från ex-
tremt höga 40 % år 1995 till 34 % år 1996. Låg-
konjunkturen förra året gav upphov till en stark
priskonkurrens såväl i Sverige som utomlands samti-
digt som kronans appreciering medförde prispress på
svenska exportvaror. Prisutvecklingen har hittills i år
(fram till juli månad) varit mycket återhållsam med
tanke på att kronan har fallit i värde. I takt med att
konjunkturen stärks antas dock prisökningarna tillta,
om än i långsammare takt jämfört med tidigare
konjunkturuppgångar. Insatsvarukostnaden ökar vis-
serligen med knappt 2% under 1997, till följd av
krondeprecieringen som höjer importpriserna, och
arbetskraftskostnaden stiger med ca 5 % i år, men
ökningen av de rörliga kostnaderna begränsas ändå
till ca 1 % till följd av den mycket fördelaktiga pro-
duktivitetsutvecklingen.

DIAGRAM 5.1

Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige
relativt 14 OECD-länder

ndex1980=100

Källor: OECD, Statististiska centralbyrån och Finansdepartementet.

DIAGRAM 5.2

Industrins bruttoöverskottsandel

Procent

,0

5 L

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och

Finansdepartementet.

25

PROP. 1997/98: BILAGA 2

Prisprognosen förutsätter ett fortsatt återhållsamt
prisbeteende såväl hos exportföretagen som hos
hemmamarknadsföretagen. Detta stöds av Konjunk-
turinstitutets junibarometer där det framgår att före-
tagen planerar för mycket måttliga prisökningar.

Produktpriserna beräknas sammanvägt öka med
knappt 1 % år 1997. Lönsamheten beräknas således
i stort bli oförändrad. Nästa år väntas den starkare
konjunkturen i omvärlden leda till en något högre
internationell prisökningstakt. Till följd av ett globalt
utbudsöverskott inom de flesta branscher antas dock
prisökningarna bli förhållandevis begränsade. Det
gäller också den cykliska basindustrin, även om
vinstmarginalerna där åter förutses stiga. Kapacitets-
utbyggnaden i svensk exportindustri samt en fortsatt
gynnsam produktivitetsutveckling bedöms leda till
att exportföretagen höjer priserna i samma utsträck-
ning som konkurrenterna. Detta innebär oförändra-
de vinstmarginaler nästa år. En växande inhemsk ef-
terfrågan beräknas innebära att de mer pressade
hemmamarknadsföretagen förbättrar sin vinstsitua-
tion något. För industrin som helhet beräknas där-
med vinstandelen stiga till 35 % 1998 vilket är en
lönsamhet på god europeisk nivå.

5.2 Byggnadsverksamheten

Byggsektorns produktion vände upp förra året efter
att ha fallit med närmare 30 % mellan 1990 och
1995. Omfattande statliga stimulansåtgärder riktade
mot bostadssektorn men också kapacitetsutbyggna-
den inom exportindustrin ledde till en produktions-
ökning på 2 %.

TABELL 5.3 BYGGNADSVERKSAMHET

MILJARDER KRONOR LÖPANDE PRISER

ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1996

1995

1996

1997

1998

Byggnadsinvesteringar

114,9

-3,6

2.8

-5.6

7,0

Näringslivet

58.9

13,1

3,7

1,9

5,8

Myndigheter

25,7

-1.5

-10,5

-4.2

4,4

Bostäder

30,3

-28.8

14,7

-21,2

12,8

Reparationer och
underhåll

81,0

-1.2

1.1

5,0

0,8

Totalt

195,9

-2,7

2,1

-1,5

4,5

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartemen-
tet.

framöver. Tidigareläggningen innebär dock att bo-
stadsvolymen i år blir mycket låg trots att de flesta
indikatorer tyder på att en stabil uppgångsfas är nära
förestående. Räntorna har sjunkit, vakansgraden är
mycket låg i expansiva områden, och bostadspriserna
har stigit rejält. Inom storstadsområdena ligger
marknadsvärdet redan idag över nyproduktionskost-
naden vilket gör det lönsamt att bygga nytt. Låga
räntor, stigande disponibelinkomster samt en syssel-
sättningsökning förutses öka efterfrågan på bostäder
nästa år.

Den relativt kraftiga konsumtionsökningen bör
med viss eftersläpning leda till en uppgång för byg-
gandet av kommersiella lokaler. Den positiva syssel-
sättningutvecklingen bör likaså innebära att byggan-
det av kontorslokaler åter ökar, om än från låga
nivåer. Regeringen har beslutat om att avsätta ca 1,5
miljarder kronor per år från och med 1998 till ett
omställningsprogram inom energisektorn. Program-
met förutses medföra en positiv effekt på bygginves-
teringarna nästa år. Kapitalkvoten i energisektorn
har under ett antal år sjunkit vilket torde innebära att
det finns en potential för ökade energiinvesteringar.
Reparationerna i byggsektorn stiger innevarande och
nästa år bl.a. till följd av skattereduktionen för repa-
ration och ombyggnad av bostäder. Byggandet be-
räknas sammantaget öka med 4,5 % 1998.

Det positiva scenario som tecknas är dock av-
hängigt av att byggandet kan öka utan inflationsten-
denser. Visserligen var den totala byggarbetslösheten
så sent som i juni månad extremt hög (ca 25 %) men
tidigare erfarenheter visar att branschen är mycket
känslig för svängningar i efterfrågeläget. Den höga
nivån på arbetslösheten verkar ha haft mycket liten
effekt på årets avtal inom branschen. Skulle byggar-
betsmarknaden fungera dåligt riskerar uppgångsfa-
sen att snabbt leda till stigande byggpriser som i sin
tur skulle bromsa uppgången.

Byggvolymen beräknas falla tillbaka något i år för att
sedan stiga i betydande omfattning 1998. Svängning-
arna i bygginvesteringarna beror till stor del på varia-
tioner i bostadsbyggandet. De temporära investe-
ringsbidragen till ny- och ombyggnation verkar ha
inneburit en tidigareläggning av bostadsproduktion
från årsskiftet 1996/97 till början av förra året. Det
mesta talar emellertid för att nedgången endast är
temporär och att bostadsproduktionen gradvis ökar

26

PROP. 1997/98: BILAGA 2

6 Arbetsmarknad

Under 1996 och inledningen av 1997 försvagades
arbetsmarknadsläget markant. De senaste månader-
na har dock läget förbättrats något. Den öppna ar-
betslösheten har slutat att öka och sysselsättningen
har stigit något5. Flera tecken tyder på en successiv
förbättring av läget på arbetsmarknaden under det
andra halvåret i år. Mätt som årsgenomsnitt faller
dock sysselsättningen med 1,2 % mellan 1996 och

1997 och den öppna arbetslösheten beräknas öka
från 8,1 % till 8,4 % av arbetskraften. Under 1998
förbättras arbetsmarknadsläget ytterligare och ar-
betslösheten faller förhållandevis mycket, till 7,4 %.
Minskningen av antalet arbetslösa mellan 1996 och

1998 beror i stor utsträckning på satsningar inom
arbetsmarknadspolitiken och ett ökat antal reguljära
utbildningsplatser.

TABELL 6.1 ARBETSMARKNAD

ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1995

1996

1997

1998

BNP, producentpris

4,2

1,1

2,2

3.1

Produktivitet

2.0

1.0

3,6

2,0

Antal arbetade timmar

2,0

0,1

-1.5

1,0

Medelarbetstid

0,5

0,7

-0,3

0.0

Antal sysselsatta

1,5

-0,6

-1,2

1.0

Arbetskraft

1.2

-0,2

-0,8

-0,2

Öppen arbetslöshet

7,7

8.1

8,4

7,4

Personer i konjunkturberoende i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder

4,4

4.5

4,3

4,7

'l procent av arbetskraften

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Konjunkturinsti-
tutet och Finansdepartementet.

1998 antas produktiviteten stiga med i genomsnitt

2,2 % per år, vilket är något lägre än under perioden
1992-1995 men betydligt högre än under 1980-
talet. Att produktiviteten fortsätter att stiga betydligt
snabbare än under 1980-talet kan tyda på en ökning
av den trendmässiga produktivitetstillväxten. Detta
skulle exempelvis kunna bero på den ökande interna-
tionaliseringen och därmed ökad konkurrens samt
snabba framsteg inom bl.a. informationsteknologin.
En annan delförklaring till den höga uppmätta pro-
duktivitetsökningen kan vara att det i det mycket
svaga arbetsmarknadsläget främst är personer med
relativt god kompetens som lyckats erhålla och bibe-
hålla arbeten. De förhållandevis höga löneökningar-
na under 1996 och 1997 har också ökat rationalise-
ringstrycket.

Medelarbetstiden har, liksom produktiviteten, sti-
git kraftigt under hela 1990-talet. Även en ökning av
medelarbetstiden leder på kort sikt till en svagare sys-
selsättningsutveckling medan den på längre sikt för-
bättrar förutsättningen för hög produktion. Huvud-
orsaken till att medelarbetstiden har ökat, är att
sjukfrånvaron har minskat. Den lägre sjukfrånvaron
torde i sin tur bero på de regeländringar som genom-
förts i sjukförsäkringssystemet och det svaga arbets-
marknadsläget. Mätt som årsgenomsnitt faller me-
delarbetstiden i år. Orsaken är att antalet arbetsdagar
i år är färre än under förra året, vilket ger ett negativt
bidrag till utvecklingen av arbetade timmar. Korrige-
rar man för skillnaden i antalet arbetsdagar ökar i
stället medelarbetstiden något i år. Nästa år väntas
medelarbetstiden vara oförändrad.

TABELL 6.2 SYSSELSÄTTNING I OLIKA
BRANSCHER

TUSENTAL PERSONER

Produktiviteten ökade mycket snabbt under perioden
1991-1995 samtidigt som sysselsättningen föll med
ca 390 000 personer. En hög produktivitetstillväxt
leder på kort sikt till en svag sysselsättningsutveck-
ling, medan det på lite längre sikt ökar förutsättning-
arna för god tillväxt. Under slutet av 1995 och inled-
ningen av 1996 avtog dock produktivitetsuppgången.
Orsaken till detta var en tillfällig avmattning i eko-
nomin vilken ledde till en viss överkapacitet på både
maskiner och personal. Under slutet av 1996 och
första halvåret 1997 steg produktionen snabbare
igen utan att det ledde till ökad sysselsättning. Där-
med har företagen klarat av produktionsökningen
med ledig kapacitet och genom ytterligare rationali-
seringar. Avmattningen under inledningen av 1996
och den starka produktivitetsökningen i början av
1997 leder till en mycket hög produktivitetstillväxt i
år, mätt som årsgenomsnitt. Under perioden 1996-

NIVÅ

1996

FÖRÄNDRING FRÅN

FÖREGÅENDE ÅR

1995

1996

1997

1998

Jord- och skogsbruk

115

-11

-9

-4

-2

Industri

809

40

7

-7

12

Byggnadsverksamhet

225

6

-5

-6

5

Privata tjänster

1548

30

6

15

18

Kommunala myndigheter

1071

0

-24

-44

7

Statliga myndigheter

192

-4

0

-2

-1

Totalt

3963

59

-23

-48

39

Arbetskraft, totalt

4310

52

-9

-34

-8

5 Utvecklingen avser säsongrensade data för både arbetslösheten och syssselsättning-
en.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartemen-
tet.

Efter uppgången under 1994 och 1995 minskade an-
talet sysselsatta igen under 1996 och inledningen av
1997. Sysselsättningsnivån låg i början av 1997 på
ungefär samma nivå som i början av 1994. Under de
senaste månaderna har dock sysselsättningen stigit
något. Det finns också tecken på en fortsatt ökning
under de närmaste månaderna. Produktionen antas

27

PROP. 1997/98: BILAGA 2

fortsätta stiga i snabb takt vilket torde leda till ökad
efterfrågan på arbetskraft under andra halvåret. An-
talet nyanmälda lediga platser har också stigit något
under de senaste månaderna samtidigt som Konjunk-
turinstitutets konjunkturbarometer för såväl indust-
rin som för tjänstesektorn indikerar att företagen
planerar att öka antalet anställda. Trots att syssel-
sättningen därmed väntas stiga under resterande del
av året beräknas sysselsättningen falla med 1,2 %
mellan 1996 och 1997, mätt som årsgenomsnitt, till
följd av den mycket svaga utvecklingen i början av
året. Under 1998 förutses den relativt starka produk-
tionstillväxten leda till att antalet sysselsatta ökar.
Den genomsnittliga sysselsättningen 1998 kommer
ändå att vara lägre än år 1996, trots en relativt hög
tillväxt i ekonomin såväl 1997 som 1998.

Den största minskningen av sysselsättningen har
skett inom den offentliga sektorn, framför allt inom
kommunala myndigheter. Under andra halvåret an-
tas dock minskningen bromsas upp till följd av öka-
de statsbidrag till kommunerna och satsningar på
utbildning m.m. Under 1998 förutses en viss ökning
av antalet sysselsatta. Mätt som årsgenomsnitt faller
dock sysselsättningen i den offentliga sektorn med
40 000 personer mellan 1996 och 1998.

Sysselsättningen i näringslivet minskade också un-
der 1996 i alla branscher utom i tjänstesektorn. Inom
industrin har dock nedgången bromsats upp och en
stark produktionsökning såväl i år som nästa år för-
väntas leda till att sysselsättningen börjar stiga från
och med andra halvåret i år. År 1998 antas ökningen
uppgå till 12 000 personer, mätt som årsgenomsnitt.
I byggsektorn antas produktionen och därmed efter-
frågan på arbetskraft förbli svag under 1997 för att
sedan stiga 1998 i samband med att bostadsinveste-
ringarna vänder uppåt. Sammantaget väntas syssel-
sättningen i näringslivet öka med drygt 30 000 per-
soner mellan 1996 och 1998. Större delen av
ökningen sker i tjänstesektorn.

Huruvida arbetslösheten ökar eller minskar vid en
viss sysselsättningsutveckling beror på hur utbudet av
arbetskraft utvecklas. Under 1996 minskade arbets-
utbudet samtidigt som sysselsättningen föll, vilket

DIAGRAM 6.1

Antal sysselsatta och personer i arbetskraften

Tusental personer

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

begränsade ökningen av arbetslösheten. Utbudet på-
verkas också av förändringar i arbetsmarknads- och
utbildningspolitiken. I vårpropositionen tillkom flera
nya åtgärder inom dessa områden utöver de åtgärder
som var beslutade tidigare. Inom arbetsmarknadspo-
litikens område föreslogs bland annat resursarbete
och tillfällig avgångsersättning för äldre arbetslösa.
Resursarbete innebär att arbetsgivare inom offentlig
verksamhet ges möjlighet att ta emot en långtidsar-
betslös som, med ersättning motsvarande a-kassa,
utför kvalitetshöjande arbete under en begränsad
tidsperiod. Dessa registreras som sysselsatta. På ut-
bildningssidan föreslogs utökad kvalificerad yrkesut-
bildning, fler platser inom den högre utbildningen
och en utökning av vuxenutbildningen. Utöver åt-
gärderna i vårpropositionen tillkommer nu ytterliga-
re förslag inom arbetsmarknadspolitikens område.
Bland annat föreslås generationsväxling och ökat an-
svar för ungdomar inom kommunsektorn, vilket in-
nebär att en kommun ges möjlighet att åta sig skyl-
dighet att se till att arbetslösa ungdomar under 25 år
tillhandahålls praktik eller annan kompetenshöjande
verksamhet. Generationsväxling innebär att anställda
som har fyllt 63 år erbjuds möjligheten att lämna ar-
betsmarknaden före ordinarie pensionsålder om de-
ras arbetsgivare lämnar sitt godkännande. Förutsätt-
ningen är att vakansen som uppstår tillsätts med en
långtidsarbetslös som fyllt 20 men inte 35 år. Alla
ovanstående åtgärder reducerar arbetskraftsutbudet
under prognosperioden. På grund av olika typer av
undanträngningseffekter kommer dock sannolikt inte
satsningarna att få fullt genomslag på den öppna ar-
betslösheten.

Förändringar i antalet konjunkturberoende ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder påverkar också ut-
budet. De minskar i år med ca 10 000 personer, vil-
ket framgår av tabell 6.3. Det är främst antalet
platser inom arbetsmarknadsutbildning som har bli-
vit färre. Nästa år antas åtgärdsvolymen öka igen
med knappt 15 000 personer vilket innebär att nivån
år 1998 blir något högre än år 1996. Samtidigt sker
det en viss omfördelning från åtgärder i arbetskraften
till åtgärder utanför arbetskraften, vilket innebär att
arbetskraftsutbudet sänks. Sammantaget beräknas
arbetskraftsutbudet 1997 inte falla i lika stor ut-
sträckning som sysselsättningen, vilket innebär att
den öppna arbetslösheten stiger. Under 1998 fortsät-
ter dock arbetskraftsutbudet att minska trots att sys-
selsättningen då stiger.

Satsningarna inom arbetsmarknads- och utbild-
ningspolitiken bidrar därmed till att den öppna ar-
betslösheten minskar med drygt 30 000 personer
mellan 1996 och 1998, trots den förhållandevis sva-
ga sysselsättningsutvecklingen under perioden. Efter-
som antalet personer i konjunkturberoende arbets-
marknadspolitiska åtgärder samtidigt ökar något
minskar inte summan av öppet arbetslösa och antalet
personer i åtgärder i lika stor utsträckning.

28

PROP. 1997/98: BILAGA 2

TABELL 6.3 KONJUNKTURBEROENDE ARBETS-
MARKNADSPOLITISKA ÅTGÄRDER

TUSENTAL PERSONER

1995

1996

1997

1998

/ arbetskraften

59

41

28

37

Beredskapsarbete

14

8

Rekryteringsstöd

20

12

Utbildningsvikariat

11

10

Starta-eget-bidrag

10

10

Övrigt1

4

0

Utanför arbetskraften

129

155

157

162

Arbetsmarknadsutbildning

55

46

Arbetslivsutveckling

41

52

Kommunavtal

20

13

Datortek

2

12

Arbetsplatsintroduktion

11

32

Totalt

189

196

185

199

'l posten övrigt ingår ungdomsintroduktion och invandrarpraktik

Anm.: För åren 1997 och 1998 ingår även offentligt tillfälligt arbete, perso-
ner i resursarbete och kommunalt ansvar för ungdomar under 25 år i be-
greppet konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Offentligt
tillfälligt arbete och kommunalt ansvar räknas som utanför arbetskraften
och resursarbete som i arbetskraften.

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.

Prognosen över öppen arbetslöshet är osäker, fram-
för allt beroende på att antalet åtgärder nu är mycket
omfattande både inom arbetsmarknadspolitiken och
utbildningspolitiken. Visar det sig svårt att genomfö-
ra vissa åtgärder eller få till stånd alla utbildnings-
platser, till följd av t.ex. lärarbrist, finns det risk för
att den öppna arbetslösheten blir högre än vad som
antas i prognosen. Dessutom är det svårt att avgöra i
vilken utsträckning arbetsmarknadspolitiska åtgärder
tränger undan ordinarie sysselsättning.

DIAGRAM 6.2

Öppen arbetslöshet och konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Procent av arbetskraften

Källor: Statistiska centralbyrån. Arbetsmarknadsstyrelsen och
Finansdepartementet.

29

PROP. 1997/98: BILAGA 2

7 Löner

Mellan 1994 och 1997 beräknas den genomsnittliga
timlönen i ekonomin stiga med 4,7 % årligen, varav
avtalen står för 3,4 %. Det är anmärkningsvärt
mycket mot bakgrund av dels det svaga arbetsmark-
nadsläget, dels löneutvecklingen i övriga Europa, där
timlönen i industrin antas öka med ca 3 % per år
under samma period. I början av 1998 inleds nya av-
talsförhandlingar för i stort sett hela arbetsmarkna-
den. De avtalade löneökningarna torde då kunna bli
lägre än vad som blev fallet vid förra avtalsrörelsen.
För detta talar bl.a. lägre inflationsförväntningar och
en ökad medvetenhet bland arbetsmarknadens parter
om vikten av lönemoderation. Löneökningarna in-
klusive löneglidningen antas därmed avta till 3,5 %
nästa år.

Förra året steg den genomsnittliga timlönen i eko-
nomin med 6,1 % enligt Statistiska centralbyrån. Det
var en betydligt högre löneökning än under 1995.
Det är dock delvis en effekt av avtalens konstruktion.
De avtalade löneökningarna började gälla senare år
1995 än år 1996 vilket resulterade i en särskilt hög
ökning av genomsnittslönen år 19966. Stigande löne-
glidningstakt inom bl.a. industrin bidrog emellertid
också till den höga löneökningen förra året. Inom
industrin ökade löneglidningstakten från knappt 1 %
1995 till knappt 4 % 1996. I år beräknas avtalen ge
löneökningar på i genomsnitt 3,8 % för hela ekono-
min samtidigt som löneglidningstakten antas falla till
1 %.

Arbetsmarknadsläget verkar endast i begränsad
omfattning ha påverkat lönekraven vid förra avtals-
rörelsen. Det är dock sannolikt att de höga avtalen
inom näringslivet till viss del kan förklaras av att
vinstläget var mycket gynnsamt inom denna sektor.
Lönsamheten i näringslivet, framför allt i exportin-
dustrin, förbättrades markant mellan 1991 och 1995
till följd av bland annat deprecieringen av kronan
och en stark produktivitetstillväxt. Anmärkningsvärt
är att avtalen inom kommunala myndigheter blev
knappt 1 procentenhet högre än i näringslivet för
åren 1995-1997, trots ett finansiellt underskott och
en svag sysselsättningsutveckling inom kommunsek-
torn. Löneglidningen blev å andra sidan relativt svag
inom denna sektor 1995 och 1996 vilket sannolikt är
en effekt av de höga avtalen. Även inom statliga
myndigheter blev avtalen höga vid förra avtalsrörel-
sen, och därutöver steg även löneglidningstakten för-
ra året.

Inom byggnadssektorn förefaller lönerna vara
känsliga för förändringar av arbetslösheten medan
däremot nivån på arbetslösheten verkar ha mindre
betydelse. I början av 1997 omförhandlades avtalen

Det innebär att det vissa månader 1996 registrerades två avtalshöjningar vid jäm-
förelse av lönenivån motsvarande månad 1995, vilket drog upp den genomsnittliga
årstakten för helåret 1996.

inom byggnadssektorn. Avtalsförhandlingarna resul-
terade i ett 1-årigt avtal på ca 3 %, vilket måste be-
traktas som förhållandevis högt mot bakgrund av att
arbetslösheten inom branschen ligger på en extremt
hög nivå, ca 30 %’.

Inom industrin steg lönerna med 7,4 % förra
året, varav löneglidningen beräknades till 3,7 %. En
del av den uppmätta löneglidningen kan dock san-
nolikt förklaras av att flera företag flyttat tidpunkten
för när avtalen skall börja gälla, från 1995 till 1996.
Det innebär att de avtal som registreras i beräkning-
arna är för höga 1995 och för låga 1996 medan det
omvända gäller för löneglidningen. Därmed har lö-
neglidningen ett något jämnare förlopp än vad som
redovisas i tabell 7.1. Löneglidningstakten måste än-
då betraktas som förhållandevis hög med tanke på
det svaga arbetsmarknadsläget och på att även de
avtalade löneökningarna var höga. De senaste årens
förbättring av vinstläget påverkade dock troligtvis
såväl avtal som löneglidning förra året. Under 1996
sjönk dock lönsamheten till följd av bland annat de
höga löneökningarna, kronförstärkningen och den
tillfälliga konjunkturavmattningen. Inflationsför-
väntningarna har dessutom fallit successivt. Därmed
torde löneglidningstakten inom denna sektor dämpas
under innevarande år.

TABELL 7.1 TIMLÖNER

ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1995

1996

1997

1998

Industri

4,7

7,4

5,1

Avtal

3.0

3.7

3.1

Löneglidning

1,7

3,7

2,0

Byggnadsindustri

4.3

3,5

4.3

Avtal

2,3

2,6

3,8

Löneglidning

2,0

0.9

0,5

Privata tjänster

3.7

5.6

4.6

Avtal

2.5

4.5

3.6

Löneglidning

1.2

1,1

1.0

Statliga myndigheter

2,5

7.3

4,0

Avtal

1.0

5.0

3.5

Löneglidning

1.5

2.3

0.5

Kommunala myndigheter

1.5

5.9

5.1

Avtal

0.9

5.3

4,7

Löneglidning

0,6

0,6

0,5

Totalt

3,3

6,1

4,8

3,5

Avtal

2,1

4,4

3,8

Löneglidning

1,2

1,7

1,0

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartemen-
tet.

Förutom god lönsamhet i näringslivet påverkades
avtalen vid förra avtalsrörelsen sannolikt också av att

Källa: Byggnadsarbetarförbundet

30

PROP. 1997/98: BILAGA 2

inflationsförväntningarna vid tidpunkten för för-
handlingarna var förhållandevis höga, ca 3,5 % på
två års sikt. Inflationsförväntningarna visade sig se-
nare vara en överskattning, vilket tyder på att löne-
bildningen inte fullt ut hade anpassats till en låginfla-
tionsekonomi. Resultatet blev att reallönerna, före
skatt, steg kraftigt 1996 för första gången under
1990-talet. Det var den största ökning som noterats
sedan början på 1960-talet. Reallöneökningarna
motsvarades inte av en lika stark produktivitetstill-
växt vilket bidrog till att företagens lönsamhet för-
sämrades. Försämrad lönsamhet kan motverkas via
höjda priser eller rationaliseringar. Numera anpassas
penningpolitiken för att uppnå inflationsmålet vilket
innebär att det är svårare att övervältra ökade kost-
nader på konsumenterna. I en låginflationsekonomi
blir prisförändringar dessutom mer tydliga för kon-
sumenterna, vilket innebär att höjda priser kan resul-
tera i minskad efterfrågan. Det får till följd att höga
löneökningar i första hand skapar press på företagen
att påskynda rationaliseringsprocessen, vilket däm-
par sysselsättningsutvecklingen. Under innevarande
år beräknas produktiviteten stiga i ungefär samma
takt som reallönerna, vilket leder till oförändrade
vinstmarginaler. Produktivitetstillväxten har dock
varit mycket hög hittills under 1990-talet, sett i ett
historiskt perspektiv, och det är inte självklart att
produktiviteten kan fortsätta att öka i samma takt.
Klarar inte företagen att öka produktiviteten i sam-
ma takt som reallönerna framöver innebär det att
vinstmarginalerna faller, vilket leder till att tillväxten
i ekonomin hämmas och därmed dämpas sysselsätt-
ningen ytterligare.

Även i ett internationellt perspektiv är den svenska
löneutvecklingen mycket hög. Timlönerna inom in-
dustrin beräknas åren 1995-1997 stiga med ca 1,5
procentenhet mer per år än genomsnittet i Sveriges
14 viktigaste konkurrentländer (OECD 14).

Högre arbetskraftskostnader i Sverige kompenseras
inte fullt ut av en högre produktivitetstillväxt, vilket
innebär att konkurrenskraften försämras. Högre
produktionskostnader inom svensk industri kan leda
till höjda exportpriser och därmed minskad efterfrå-
gan på svenska varor, vilket hämmar tillväxten i
ekonomin. Företagen har hittills kunnat anpassa
prisutvecklingen genom sänkta vinstmarginaler, men
som nämnts ovan är det inte en långsiktigt hållbar
utveckling.

I början av 1998 löper avtalen ut för i stort sett
hela ekonomin och nya förhandlingar kommer att
inledas. Det finns flera faktorer som talar för att för-
handlingarna då kan ge ett ur sysselsättningsperspek-
tiv bättre avtal än de som slöts 1995. Inflationsför-
väntningarna är betydligt lägre, arbetslösheten har
under flera år legat på en mycket hög nivå och lön-
samheten i näringslivet har, som nämnts, försämrats
sedan 1995. Dessutom tyder debatten kring löne-
bildningen på att arbetsmarknadens parter är mer
medvetna om vikten av icke inflationsdrivande löne-
ökningar. Inom industrisektorn har parterna tecknat
ett samarbetsavtal om en förhandlingsordning för de
framtida avtalsförhandlingarna. Andra faktorer talar
dock för att lönekraven kan komma att vara fortsatt
höga framöver. Trots höga nominella löneökningar
under 1996 och 1997 ökar inte hushållens köpkraft
nämnvärt, till följd av höjda skatter och sänkta trans-
fereringar från den offentliga sektorn. Dessutom ver-
kar förhandlingssystemet vara känsligt för de kort-
siktiga makroekonomiska förutsättningarna som
råder vid de tidpunkter då avtalen sluts. Har syssel-
sättningen börjat öka och arbetslösheten falla när
avtalsförhandlingarna inleds skulle det kunna öka
lönetrycket. Sammantaget antas dock de faktorer
som talar för lägre avtal väga tyngst. Löneökningar-
na beräknas därmed falla till i genomsnitt 3,5 % näs-
ta år, vilket innebär en reallöneökning före skatt på

1,8 %.

DIAGRAM 7 1

Timlöneutveckling i industrin i Sverige och OECD 14

Årlig procentuell förändring

Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet, OECD och
Finansdepartementet.

DIAGRAM 7.2

Timlöneutveckling i hela ekonomin

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.

31

PROP. 1997/98: BILAGA 2

8 Inflation

Inflationen, mätt som förändringen av konsument-
prisindex (KPI) under 12 månader, uppgick i juli i år
till 1,0 %. Under samma jämförelseperiod föll netto-
prisindex (NPI), i vilket indirekta skatter och subven-
tioner har exkluderats, med 1,6 %. Det låga utfallet
enligt såväl KPI som NPI visar att inflationstrycket
för närvarande är svagt i svensk ekonomi.

Den låga inflationstakten är emellertid också en
följd av fallande räntor. Sedan inledningen av 1996
fram till juli i år har de korta marknadsräntorna fallit
med närmare 4 procentenheter och den 5-åriga obli-
gationsräntan med drygt 2 procentenheter. Ränte-
nedgången har medfört väsentligt lägre bostadsräntor
och därigenom minskade kostnader för egnahem-
sägare.8 Trots att räntan har stigit något sedan års-
skiftet förväntas kostnaderna för egnahem falla även
under resten av året. Medelräntan på hushållens bo-
stadslån är fortfarande hög och de lån som successivt
förfaller läggs vanligen om till en väsentligt lägre rän-
ta än tidigare. Denna kostnadsminskning avtar dock
under loppet av nästa år, delvis till följd av antagan-
den om en svag ränteuppgång. Sammantaget väntas
den totala bostadsposten bidra till att sänka infla-
tionstakten i år och höja den något nästa år, bl.a. till
följd av stigande hyror.

Eftersom en betydande del av hushållens konsum-
tion utgörs av importerade varor har växelkurs- och
importprisförändringar i regel stor inverkan på kon-
sumentpriserna. Från årsskiftet fram till juli i år har
importpriserna ökat med 1,7 %. Mot bakgrund av
att den importvägda växelkursen under samma peri-
od har försvagats med 2,0 % förefaller uppgången i
importpriserna måttlig, vilket tyder på att växelkurs-
förändringen ännu inte har fått fullt genomslag på
importpriserna. En sådan fördröjningseffekt skulle
t.ex. kunna förklaras av terminsäkrade valutor.
Dessutom har sannolikt de höjda importpriserna än-
nu inte till fullo resulterat i höjda konsumentpriser,
bl.a. beroende på att minskade vinstmarginaler inom
handeln troligen har dämpat prisuppgången. Succes-
sivt väntas emellertid växelkursförändringarna slå
igenom och i år ger de stigande importpriserna ett
bidrag på närmare 1 procentenhet till den totala
uppgången i konsumentpriserna på drygt 2 % under
loppet av året. Nästa år beräknas importpriserna
höja KPI i betydligt mindre omfattning än i år på
grund av att kronan antas appreciera något.

Förväntningarna om den framtida prisutveckling-
en påverkar inflationen bl.a. genom lönebildningen.

Många hushåll med bundna lån har under det senaste året förtidsinlöst sina lån
och lagt om dem till en lägre ränta. Fram till och med mars i år överskattades ränte-
nedgångens effekt på KPI eftersom hänsyn ej togs till den kostnad som ränteskill-
nadsersättning innebär vid förtida inlösen av lån. Från och med mätmånaden april
ändrades metoden för att korrigera detta. Statistiska centralbyrån (SCB) har beräk-
nat att metodförändringen skulle ha inneburit en höjning av inflationstakten med
0,4 procentenheter för mars i år.

Sänkta inflationsförväntningar skapar därtill en ökad
prismedvetenhet som gör det svårare för handeln att
övervältra kostnadsökningar på konsumenterna,
med minskade handelsmarginaler som följd. Gene-
rellt har inflationsförväntningarna fallit det senaste
året. Enligt SCB:s undersökning beträffande hushål-
lens inköpsplaner har hushållens inflationsförvänt-
ningar legat på och under 2 % det senaste året. Lika-
så är inflationsförväntningarna inom stora delar av
näringslivet måttliga. Det visar Konjunkturinstitutets
barometrar över industrin och tjänstebranscherna
samt Aragons och Prosperas inflationsenkäter för
varu- och penningmarknaden. Även om en viss upp-
gång i inflationsförväntningarna har registrerats i de
senaste mätningarna tror ändå flertalet av aktörerna
att prisökningarna med relativt god marginal kom-
mer att ligga inom Riksbankens toleransintervall för
inflationen de närmaste fem åren.

TABELL 8.1 KONSUMENTPRISUTVECKLING

ÅRLIG PROCENTUELL FORÄNDRING

1995

1996

1997

1998

KPI, årsgenomsnitt

2,8

0,8

1,1

1,7

KPI, dec-dec

2,4

0,1

2,1

1,5

Basbelopp

35 700

36 200

36 300

36 400

NPI, årsgenomsnitt

1,5

-0,2

-0,9

-0,3

NPI, dec-dec

0,9

-1,0

-0,2

0,1

IPI, privat konsumtion

2.4

1,2

2,2

2.1

HIKP1, årsgenomsnitt

-

0.8

2,0

2,2

HIKP1, dec-dec

-

0,5

2.9

1,7

KPI, OECD, årsgenomsnitt

2,4

2,2

2.1

2,2

’ Harmoniserat index för konsumentpriser inom EU.

Anm.: Vid beräkning av basbeloppen 1995-1997 har en avräkning gjorts på
40 % av uppräkningsfaktorn och 1998 har en avräkning gjorts på 20 %. Vid
framräkning av prisökningstalen har ett tillägg gjorts för skillnaden mellan
december månads långtids- och korttidsindex, i enlighet med Statistiska
centralbyråns principer för inflationsberäkning.

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Utvecklingen av lönekostnaderna och produktivite-
ten är också av stor betydelse för prisutvecklingen.
Förra året steg lönerna med 6 % i näringslivet. Lägre
inflationsförväntningar och ökad ambition från ar-
betsmarknadens parter att hålla ned löneökningarna
talar dock för att löneökningstakten kommer att
sänkas de närmaste åren. Om så inte blir fallet är ris-
ken överhängande att inflationstrycket tilltar. Hittills
i år har produktiviteten utvecklats mycket fördelak-
tigt ur inflationshänseende och sammantaget för
1997 och 1998 beräknas produktiviteten i näringsli-
vet öka med ca 3k> % per år. Det innebär att de pro-
gnostiserade löneökningarna i näringslivet, vilka
uppgår till drygt 4 % i genomsnitt för åren 1997 och
1998, till stor del kompenseras av en väntad effekti-
visering av produktionen.

Den höga produktivitetstillväxten är bl.a. resulta-
tet av de omfattande investeringar som gjorts inom
industrin de senaste åren. Genom investeringstillväx-
ten har dessutom kapaciteten byggt ut kraftigt. I år

32

PROP. 1997/98: BILAGA 2

beräknas investeringarna vara i det närmaste oför-
ändrade, vilket innebär att dessa ligger kvar på en
rekordhög nivå. Mot bakgrund av den omfattande
kapacitetsutbyggnaden, tillsammans med produktivi-
tetsökningen, torde inflationsdrivande flaskhalsar i
produktionen kunna undvikas trots förväntningar
om en betydande produktionsuppgång. Den höga
arbetslösheten innebär sannolikt att det på kort sikt
finns mycket ledig arbetskraft att tillgå. Inom vissa
sektorer råder emellertid redan i dag brist på kvalifi-
cerad arbetskraft och på längre sikt kan läget förvär-
ras med vissa inflationsimpulser som följd. Den
sammantagna bedömningen är dock att det bekym-
mersamma läget på arbetsmarknaden generellt sett
innebär att det inte kommer att råda brist på arbets-
kraft de närmaste åren.

Utöver de inflationspåverkande faktorer som dis-
kuterats ovan finns det ytterligare omständigheter
som sannolikt förklarar varför inflationsbenägenhe-
ten har sjunkit i svensk ekonomi. Den tilltagande in-
ternationaliseringen har medfört en skärpt konkur-
rens och därigenom ett ökat rationaliseringstryck
inom näringslivet. Vidare har den inhemska efterfrå-
gan varit låg under ett flertal år vilket, tillsammans
med en ökad prismedvetenhet hos konsumenterna,
har satt press på producenter och handeln att dämpa
prisutvecklingen.

En indikator på att inflationstakten kan tillta är
att tillväxttakten i penningmängden, mätt som
mängden sedlar och mynt, har stigit från att ha varit
strax under noll i 12-månaderstal i början av 1996
till omkring 5 % under 1997. Uppgången kan ses
som ett tecken på en risk för ökande inflation inom 1
till 2 år eftersom penningmängdens tillväxt historiskt
visat sig vara en relativt god indikator för inflations-
utvecklingen på lite längre sikt. Mängden sedlar och
mynt samvarierar också med den aktuella konsum-
tionsutvecklingen. Den stigande penningmängden
kan därför sättas i samband med den ökande privata
konsumtionen och man kan anta att den väntade
uppgången i hushållens efterfrågan skapar ett visst
utrymme för handeln att höja priserna.

Förändringen av indirekta skatter och subventio-

ner bedöms ge ett betydande bidrag till inflationen
under innevarande år. 1 januari höjdes tobaksskatten
samtidigt som investeringsbidraget till nybyggnation
av bostäder slopades. I juli höjdes energiskatter på el
och bränsle och i augusti väntas årets andra höjning
av tobaksskatten lyfta KPI något. Totalt för inneva-
rande år beräknas förändringar av indirekta skatter
och subventioner ge ett bidrag till KPI på motsvaran-
de närmare 1 procentenhet. I januari nästa år höjs
vissa indexerade punktskatter. Förändringarna av
indirekta skatter och subventioner beräknas ge ett
betydligt mindre bidrag till inflationen nästa år.

Sammanfattningsvis är det således mycket som
talar för ett lågt inhemskt inflationstryck de närmaste
åren. Lönekostnadsökningarna kompenseras i stor
utsträckning av en hög produktivitetstillväxt, infla-
tionsförväntningarna är låga även om en viss upp-
gång kan skönjas, och räntefallet under det senaste
året sänker fortfarande kostnaderna för egnahem-
sägare. Inflationstakten beräknas ändå höjas något
under loppet av 1997, till följd av stigande import-
priser och höjd tobaksskatt, och uppgå till 2,1 %.
Nästa år faller inflationstakten något - givet en löne-
ökning på 3,5 % - då importpriserna bedöms ge ett
allt mindre inflationsbidrag och då effekten av ener-
gi- och tobaksskattehöjningarna försvinner. Infla-
tionstakten under loppet av året beräknas bli 1,5 %.

Det harmoniserade indexet för konsumentpriser,
HIKP som används för prisjämförelser inom EU,
väntas stiga med närmare 3 % under loppet av in-
nevarande år. Anledningen till att HIKP stiger snab-
bare än KPI i år är att egnahemsposten, som beräk-
nas falla i år och därmed ge ett negativt bidrag till
KPI, inte ingår i HIKP. Allt eftersom kostnadsminsk-
ningen för egnahem successivt avtar under nästa år
minskar skillnaden mellan de båda måtten. I decem-
ber nästa år beräknas sålunda 12-månaderstalet för
HIKP ha fallit till 1,7 % (1,5 % enligt KPI). Utöver
egnahemsposten exkluderas även större delen av häl-
so- och sjuk vårdsposten i HIKP. Denna väntas
emellertid endast ha en mindre betydelse för skillna-
den mellan de båda inflationsmåtten i år och nästa
år.

DIAGRAM 3.1

Konsumentprisutveckling

1985    1987    1989    1991    1993    1995    1997

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

33

PROP. 1997/98: BILAGA 2

9 Hushållens ekonomi och privat
konsumtion

Den privata konsumtionen har ökat i år och upp-
gången förstärks nästa år. Därmed stiger konsumtio-
nen snabbare än inkomsterna och de senaste årens
nedgång i sparkvoten fortsätter under prognosperio-
den.

9.1 Hushållens inkomster

Hushållens realinkomster har utvecklats svagt under
de senaste åren. Efter de kraftiga ökningar som re-
gistrerades i början av 1990-talet, huvudsakligen till
följd av att 1990/91 års skattereform var underfinan-
sierad, har hushållssektorns samlade inkomster fallit.
Inkomstutvecklingen under de senaste åren har
emellertid varit splittrad. De reala löneinkomsterna
före skatt har utvecklats positivt, medan skattehöj-
ningar och sänkta ersättningsnivåer i transfererings-
systemen dragit ned hushållens inkomster. Förra året
låg de realt disponibla inkomsterna 1,5 % under
1992 års nivå.

Det är främst ökade löneinkomster och ett för-
bättrat räntenetto som ger positiva bidrag till inkom-
stutvecklingen under prognosperioden. Konsolide-
ringen av de offentliga finanserna hämmar emellertid
hushållens inkomstutveckling även 1997 och 1998,

men i allt mindre utsträckning. Sammantaget beräk-
nas de realt disponibla inkomsterna vara oförändra-
de 1997 och stiga med 1,8 % 1998. Det innebär att
inkomsterna för den samlade hushållssektorn kom-
mer över 1992 års nivå. Räknat per capita kommer
dock inkomsterna att vara ca 1,5 % lägre än 1992.

Höjningen av löneinkomsterna 1997 kommer till
stånd genom en fortsatt stark real timlöneutveckling,
medan sysselsättningen faller. Nästa år väntas syssel-
sättningen dock ge ett positivt bidrag till inkom-
stökningen. Förbättringen av hushållens nettoin-
komster av räntor och utdelningar är en följd av det
fortsatt höga finansiella sparandet, vilket innebär att
hushållen ökar sina finansiella tillgångar och reduce-
rar skulderna. Räntenedgångens effekt på inkoms-
terna är på längre sikt i stort sett neutral. På kort sikt
kan emellertid en räntenedgång reducera hushållens
räntenetto genom att ränteinkomsterna på banktill-
godohavanden anpassas snabbare än ränteutgifterna
på bostadslån.

Transfereringarna från den offentliga sektorn sti-
ger något under prognosperioden. Ersättningsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen höjs den 1 oktober i år och
i övriga socialförsäkringar den 1 januari 1998. I år
stiger utbetalningar av arbetsmarknadsstöd också
genom ökad arbetslöshet och tillfällig avgångsersätt-
ning för äldre arbetslösa. Antalet personer som upp-
bär olika former av studiestöd ökar successivt under
perioden.

TABELL 9.1 HUSHÅLLENS DISPONIBLA INKOMSTER, KONSUMTION OCH SPARANDE

MILJARDER KRONOR                         PROCENTUELL UTVECKLING                   PROCENTUELLT BIDRAG TILL REAL—

LÖRANDE PRISER          ______________________1991 ÅRS PRISER          ________________INKOMST UTVECKLINGEN

1996

1995

1996

1997

1998

1995

1996

1997

1998

Lönesumma inkl, sjuklön

731,9

1,9

5,6

2,8

2,6

1,4

4,2

2,2

2,1

därav timlön före skatt

-0,2

5,4

3,7

1,6

-0,2

4,1

2,9

1,3

Sysselsättning

2,2

0,2

-0,9

1,0

1,6

0,2

-0,7

0,8

Transfereringar från offentlig

sektor

387,8

-2,1

-2,4

0,7

1,5

-0,9

-1,0

0,3

0,6

Pensioner

214,4

-0,4

1,0

-0,6

-0,2

-0,1

0,2

-0,1

0,0

Sjukförsäkring m.m.

36.3

-5,8

-16,9

-7,3

8,6

-0,3

-0,8

-0,3

0,3

Arbetslöshetsbidrag m.m.

53,5

-8,3

-2,4

6,2

-4,1

-0,5

-0,1

0,4

-0,3

Övriga transfereringar

83,7

0,1

-3,4

3,9

6,6

0,0

-0,3

0,4

0.6

Räntor och utdelningar, netto

-10,7

0,9

0,2

0,7

0,5

Övriga inkomster, netto

199,9

2,6

-3,2

-3,4

-0,1

0,5

-0,7

-0,7

0,0

Direkta skatter

373,2

6,6

7,3

6,1

3,3

-2,3

-2,8

-2,5

-1,4

Disponibel inkomst

935,7

-0,4

-0,1

0,0

1,8

Privat konsumtion

885,3

0,8

1,5

2,3

2,5

Sparande, nivå i % av disponibel inkomst

Nettosparande

6,9

5,4

3,2

2,6

Finansiellt sparande

8,8

7,2

4,7

3,7

Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar, räntenetto och skatter är deflaterade med konsumentprisindex (KPI). Disponibel inkomst är deflaterad med impli-
citprisindex för privat konsumtion (IPI). Skillnaden mellan KPI och IPI påverkar posten "övriga inkomster, netto".

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

34

PROP. 1997/98: BILAGA 2

Inkomsterna från sjukförsäkringen varierar kraftigt
mellan åren. Det beror främst på att arbetsgivarperi-
oden förlängts i år från 14 till 28 dagar för att sedan
återställlas till 14 dagar från 1 april nästa år. Varia-
tioner i inkomster från sjukförsäkringen till följd av
förändringar av arbetsgivarperioden kompenseras av
i stort sett lika stora variationer i sjuklönen och är
därmed neutral för hushållens inkomster.

Pensionerna, som svarar för över hälften av trans-
fereringarna, sjunker något i reala termer, trots att
antalet pensionärer med hög ATP ökar. Det är en
följd av den låga uppräkningen av basbeloppet, som
styr pensionerna. Uppräkningen av basbeloppet upp-
gick för åren 1995 t.o.m. 1997 till 60 % och uppgår
för 1998 till 80 % av prisökningen juni-juni föregå-
ende år. Nedgången i inflationen under 1996 med-
förde att det reala värdet av basbeloppet ändå steg
förra året. Det reala värdet av basbeloppet sjunker

1997 och 1998 i takt med att inflationen ökar. Bo-
stadstillägget till pensionärer höjs från 1998 med
motsvarande 300 miljoner kronor.

Barnbidragen och flerbarnstilläggen höjs från

1998 med sammanlagt 2,9 miljarder kronor, vilket
drar upp hushållens disponibla inkomster med
0,3 %. Besparingar genomförs under 1997 och 1998
i bl.a. bostads- och underhållsbidragen.

De direkta skatterna stiger bl.a. genom att de all-
männa egenavgifterna har höjts med 1 procentenhet i
år och höjs med ytterligare 1 procentenhet 1998. Den
statliga skatten för inkomster under brytpunkten
höjdes från 100 till 200 kronor 1997. Skatteuttaget
ökar också till följd av att skiktgränserna i skatte-
skalan räknas upp i betydligt lägre takt än löneök-
ningarna. Vidare finansieras den höjda ersättningsni-
vån i arbetslöshetsförsäkringen delvis genom ökade
egenavgifter.

I år stiger också skattebetalningarna tillfälligt ge-
nom fyllnadsinbetalningar till följd av att hushållen
realiserade kursvinster på aktier i ovanligt stor ut-
sträckning under 1996. En bidragande orsak är för-
modligen att beskattningen på allemansfonder höjdes
från 20 till 30 % till nyåret 1997. Värdeförändring-
ar, såväl realiserade som orealiserade, på aktier och
fastigheter påverkar inte hushållens disponibla in-
komster, som de definieras i nationalräkenskaperna.
Eftersom realisationsvinster utlöser en skattebelast-
ning blir effekten att de reducerar den uppmätta dis-
ponibla inkomsten.

Skattesänkningar har skett från 1997 genom lätt-
nad av ägarbeskattningen i mindre bolag och av bil-
förmånsbeskattningen. Nästa år sänks skatten för
småföretagare genom att en ökad andel av vinsten
beskattas som inkomst av kapital.

9.2 Privat konsumtion

Hushållens efterfrågan steg under 1996 trots den
svaga inkomstutvecklingen. Räknat som årsgenom-
snitt var den privata konsumtionen förra året 1,5 %
högre än under 1995. Konsumtionen tilltog under
loppet av 1996 och uppgången har sedan fortsatt in-
ledningsvis i år. Under första halvåret i år ökade den
privata konsumtionen med 2,0 % jämfört med mot-
svarande period 1996. Mycket talar för att uppgång-
en kommer att tillta under prognosperioden med ett
fortsatt minskat sparande som följd.

Hushållens höga finansiella sparande sedan inled-
ningen av 1990-talet har medfört en successivt för-
bättrad förmögenhetsställning. Därtill har räntened-
gången under 1995 och 1996 inneburit lättnader för
tidigare skuldtyngda hushåll. Det höga finansiella
sparandet har också resulterat i ett ökat innehav av
aktier och fondandelar. Hushållen har därigenom
kunnat dra nytta av uppgången på Stockholm fond-
börs under de senaste åren. Sammantaget har hus-
hållens finansiella nettoförmögenhet i förhållande till
de disponibla inkomsterna mer än fördubblats från
1991 fram till 1996.

Medan den finansiella förmögenheten har växt
kraftigt har värdet av de reala tillgångarna endast
ökat svagt de senaste åren. Detta förklaras av att bo-
stadsbyggandet har varit rekordlågt och att priserna
på småhus har legat relativt stilla fram till förra året.
Sammantaget uppgick hushållens totala förmögen-
het, dvs. de finansiella och reala tillgångarna minus
skulder, till ca 250 % relativt de disponibla inkoms-
terna under förra året. Det är en av de högsta note-
ringarna under perioden 1970 - 1996 (se diagram
9.1). Under det senaste året har priserna och omsätt-
ningen på bostadsmarknaden börjat stiga och upp-
gången på Stockholm fondbörs har fortsatt. Således
har hushållens förmögenhetsställning stärkts ytterli-
gare och därmed har man nu kompenserat sig för
den förmögenhetsförlust som raset i fastighetspriser-
na medförde under inledningen av 1990-talet. Hus-

diagram 9.1

Hushållens förmögenhetskvot

Förmögenhet i relation till disponibel inkomst i procent

300 i---------------------------------------------------

Finansiell nettoförmögenhet

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

35

PROP. 1997/98: BILAGA 2

hållens starka förmögenhetsutveckling innebär san-
nolikt att det finns ett utrymme för en tilltagande
konsumtion de närmaste åren. Det ska dock under-
strykas att bilden av sparandet och förmögenhetsut-
vecklingen är splittrad. Många hushåll som t.ex. har
drabbats av arbetslöshet har haft ett mycket begrän-
sat utrymme för sparande. Hushåll med höga löne-
ökningar har däremot haft goda förutsättningar för
konsumtion och sparande.

Stagnationen av den privata konsumtionen under
1990-talet har medfört att det sannolikt finns ett be-
tydande uppdämt behov av att modernisera hushål-
lens kapitalstock. En viss återhämtning av konsum-
tionsnivån har visserligen redan skett men inköpen
av kapitalvaror ligger fortfarande på en förhållande-
vis låg nivå. Den ökade omsättningen på bostads-
marknaden kan också innebära en ökad efterfrågan
på vissa kapitalvaror eftersom renovering av bostä-
der ofta sker i samband med ägarbyte. Dessutom
torde ränteutvecklingen under de två senaste åren
stimulera efterfrågan framöver. De förhållandevis
låga räntorna har medfört att räntekostnaderna rela-
tivt hushållens inkomster har minskat betydligt. De
lägre räntorna underlättar finansiering av t.ex. kapi-
talvaruinköp och bidrar också till högre priser på
småhus.

Hushållens förväntningar om sin egna framtida
ekonomiska situation styr i stor utsträckning kon-
sumtionsutvecklingen. Statistiska centralbyråns
(SCB) undersökning avseende hushållens inköpspla-
ner indikerar att hushållens framtidstro har stärkts i
betydande omfattning under 1997. De mer positiva
förväntningarna gäller såväl den egna ekonomin som
landets ekonomiska utveckling, vilket sannolikt är en
konsekvens av hushållens förbättrade förmögenhets-
ställning och de allt mer positiva rapporterna om
svensk ekonomi, inte minst vad gäller de offentliga
finanserna. Läget på arbetsmarknaden är alltjämt
bekymmersamt men en viss förbättring har dock
skett de senaste månaderna. En allt större andel av
hushållen tror också att arbetslösheten kommer att
minska under det närmaste året.

Sammanfattningsvis är förutsättningarna för spa-
rande och konsumtion i många avseenden de om-
vända jämfört med läget under inledningen av 1990-
talet. Hushållen har en stark förmögenhetsställning,
räntorna är förhållandevis låga, de offentliga finan-
serna bedöms vara i balans nästa år och uppvisa
överskott åren därefter, och såväl konjunkturen som
arbetsmarknadsläget väntas förbättras de närmaste
åren. Sammantaget innebär detta att konsumtion-
suppgången förstärks under andra halvåret och för
helåret 1997 väntas konsumtionen stiga med 2,3 %
som årsgenomsnitt (se diagram 9.2). Nästa år stärks
uppgången av en ökad sysselsättning och konsum-
tionstillväxten är beräknad till 2,5 % i genomsnitt
för 1998. Samtidigt sjunker nettosparkvoten, dvs. det
totala sparandet som andel av disponibel inkomsten,
till 2,6 % nästa år.

Eftersom prognosen på en fortsatt konsumtions-
uppgång till stor del bygger på hushållens stärkta
förmögenhetsställning utgör eventuella oväntade för-
ändringar i värdet av hushållens tillgångar en risk i
prognosen. I takt med att aktie- och fondinnehavet
har vuxit som andel av den totala finansiella förmö-
genheten ökar sannolikt känsligheten för större kurs-
förändringar på Stockholms fondbörs. I ljuset av det-
ta framstår en något större ränteuppgång som en risk
i prognosen, inte minst genom att den prisuppgång
som vi i dag ser på småhus skulle kunna avbrytas och
aktiepriserna påverkas negativt. I de senaste progno-
serna har nedgången i sparandet underskattats. Det
kan inte uteslutas att behovet av att uppgradera kapi-
talstocken är mer omfattande än vad som antas i
denna prognos, vilket i så fall medför en snabbare
nedgång i det finansiella sparandet.

Prognoserna över de disponibla inkomsterna och
den privata konsumtionen innebär att de senaste
årens nedgång i nettosparkvoten antas fortsätta (se
diagram 9.3). Den prognostiserade konsumtions-
uppgången bygger dock på antaganden om ökade
inköp av kapitalvaror, vilka ur ekonomisk synvinkel
kan betraktas som investeringar, dvs. som en form av
sparande. Detta avspeglas ej i nationalräkenskaper-

DIAGRAM 9,2

Privat konsumtion

Index 1980=100

90 ■ 1—I—I—I—I—I—I—I—I—I—I—l—I—l—l—i—i—l—I

80    82    84    86    88    90    92    94    96    98

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

DIAGRAM 9.3

Hushållens nettosparkvot och finansiella sparkvot

Sparande i relation till disponibel inkomst i procent

70 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

36

PROP. 1997/98: BILAGA 2

nas definition av sparkvoten. Sålunda utvecklas spa-
randet i ekonomisk mening starkare än vad nedgång-
en i sparkvoten indikerar. Som framgår av diagram

9.3 är nästa års finansiella sparkvot förhållandevis
hög jämfört med läget under 1970- och 1980-talen.
Prognosen innebär att den redan höga finansiella net-
toförmögenheten från 1996 byggs upp ytterligare av
det finansiella sparandet i år och 1998. Det reala spa-
randet väntas däremot liksom under de senaste åren
vara mycket lågt på grund av fortsatt lågt byggande
av egnahem, vilket resulterar i en förhållandevis låg
nettosparkvot.

37

PROP. 1997/98: BILAGA 2

10 Investeringar

Sammantaget beräknas de totala bruttoinvestering-
arna bli oförändrade 1997 och stiga med 6 % 1998.
Den höga investeringsnivån i industrin innebär att
redan oförändrade volymer medför en betydande
kapacitetsutbyggnad. Bostadsbyggandet faller kraf-
tigt i år då de temporära investeringsbidragen upp-
hör. Däremot beräknas en starkare efterfrågan från
hemmamarknaden samt låga räntor innebära en sti-
gande investeringsaktivitet inom övrigt näringsliv så-
väl i år som nästa år. Därtill gynnas de industri-
relaterade tjänstesektorerna av den starka exportut-
vecklingen. Nästa år beräknas den positiva syssel-
sättningsutvecklingen och minskande vakanstal in-
nebära en viss återhämtning av bostads-
produktionen. Investeringarna i energisektorn stiger
också kraftigt. Regeringen har beslutat om att avsät-
ta ca 1,5 miljarder kronor per år från och med 1998
till ett omställningsprogram i energisektorn. Nästa år
stiger också myndigheternas väginvesteringar till
följd av byggnationen av storstadslederna. Lagercy-
keln väntas ge ett positivt bidrag till BNP-tillväxten
såväl i år som nästa år. Den starka produktionsut-
vecklingen i näringslivet väntas resultera i en svag
lageruppbyggnad både inom industrin och handeln.

TABELL 10.1 BRUTTOINVESTERINGAR EFTER
NÄRINGSGREN

ÅRLIG PROCENTUELL
MILJARDER KRONOR                VOLYMFÖRÄNDRING

1996

1995

1996

1997

1998

Näringslivet

183,6

25,1

5.9

5,0

5,4

Industri

69,1

44,3

13,3

0.0

4,0

Övrigt näringsliv

114,5

17,0

2,1

7,8

6,2

Bostäder

30,3

-28,0

14,7

-21,2

12,8

Nybyggnad

13,0

-31,0

14,7

-20,4

18,0

Ombyggnad

17.3

-25,0

14,8

-22,0

7,8

Offentliga myndigheter

35,6

-0,5

-7,4

-3.5

3,2

Totalt

249,5

10,9

4,7

0.4

5,8

Maskiner

134,6

29,2

6,4

5,9

4,9

Byggnader

114,9

-3,6

2,8

-5,6

7,0

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartemen-
tet.

10.1 Näringslivets investeringar

Näringslivets investeringar ökade med närmare 60 %
under perioden 1994-1996. Därigenom har närings-
livets investeringar som andel av bruttonationalpro-
dukten närmat sig de nivåer som rådde på 1970- och
1980-talet. Uppgången har i viss mån varit koncent-
rerad till de exportberoende delarna av näringslivet,
medan investeringarna inom de hemmamarknadsbe-
roende delarna, exempelvis varuhandel och fastig-
hetsförvaltning, dämpats på grund av ett lågt resurs-

utnyttjande och en relativt sett låg kapitalavkastning.
Under prognosperioden väntas den höga lönsamhe-
ten och ett stigande resursutnyttjande medföra att de
exportberoende näringarna expanderar ytterligare.
En än mer markant uppgång förväntas i de hemma-
marknadsberoende sektorerna. Den relativt sett
kraftiga uppgången i hushållens efterfrågan samt den
förutsedda sysselsättningsuppgången bedöms utgöra
en kraftig investeringsstimulans. Därtill beräknas
lönsamheten i dessa sektorer stärkas i takt med att
aktiviteten i ekonomin stiger. Sammantaget beräknas
näringslivets investeringar öka med 5 % i år och med
drygt 5 % under 1998.

Industrins investeringar beräknas bli oförändrade i
år och stiga något 1998. Därmed ligger industriinves-
teringarna kvar på en historiskt hög nivå. Kapaci-
tetsutnyttjandet inom industrin låg hela förra året
och under inledningen av 1997 på en relativt låg ni-
vå. Enligt Konjunkturinstitutets barometer vände
dock utnyttjandegraden uppåt under andra kvartalet
då konjunkturen stärktes. Mot bakgrund av den för-
väntade produktionsuppgången beräknas behovet av
kapacitetsutbyggnad bli stort för hela perioden
1997-1998. Statistiska centralbyråns investeringsen-
kät från maj indikerar att investeringsnivån även i år
förblir hög. Förutsättningarna för att ytterligare byg-
ga ut industrins kapacitet är också mycket gynn-
samma med en hög lönsamhet inom de flesta bran-
scher samt låga räntor. Enbart i år beräknas
industrins driftsöverskott brutto uppgå till 126 mil-
jarder kronor vilket kan jämföras med de totala in-
vesteringarna på 70 miljarder kronor. Innevarande år
beräknas därför industrins utbyggnad komma till
stånd i samma omfattning som investeringsplanerna
visar, dvs. oförändrade investeringsvolymer jämfört
med förra året, vilket innebär en ökning av kapital-
stocken på ca 5 %.

Nästa år bedöms förstärkningen i industrikon-
junkturen resultera i ett stigande kapacitetsutnyttjan-
de och en viss vinstökning, vilket bör leda till högre
investeringar. Ett osäkerhetsmoment i prognosen ut-
gör dock företagens investeringsplaner för 1998 som

DIAGRAM 10.1

Investeringar som andel av BIMP

Procent

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

38

PROP. 1997/98: BILAGA 2

enligt investeringsenkäten från maj är relativt låga.
Ett exempel på detta är att investeringarna inom ba-
sindustrin förutses falla nästa år. Inom denna
bransch uppförs för närvarande en rad stora anlägg-
ningar som står klara i år. En viss överkapacitet för-
utses sedan kvarstå till och med 1998. Expansionen
väntas dock bli kraftig både inom den exportberoen-
de investeringsvaruindustrin och inom konsumtions-
varuindustrin när den privata konsumtionen tilltar.
Sammantaget bedöms de totala industrinvesteringar-
na öka med 4 % år 1998.

Under åren 1997 och 1998 bedöms investeringar-
na i övrigt näringsliv åter öka kraftigt. Sammantaget
beräknas investeringarna växa med 8 % 1997 och
med 6 % 1998 efter att ha stigit med 2 % förra året.
Den positiva utvecklingen under innevarande år för-
klaras bl.a. av den starka industrikonjunkturen som
gradvis väntas leda till högre investeringar inom de
industrinära tjänstesektorerna samt den fortsatta ut-
byggnaden av telekommunikationsnätet. Den förvän-
tade utvecklingen ligger i linje med företagens egna
planer enligt SCB:s investeringsenkät. Däremot pla-
nar volymerna i de stora avgiftsfinansierade in-
frastrukturprojekten ut.

Inom de hemmamarknadsberoende sektorerna
har kapacitetsutnyttjandet sedan lågkonjunkturen i
början på 1990-talet varit lågt, vilket inneburit rela-
tivt låga investeringsnivåer. Den relativt kraftiga kon-
sumtionsökningen samt den prognostiserade syssel-
sättningsuppgången bör dock ge utrymme för
expansionsinvesteringar inom såväl varuhandel som
fastighetsförvaltning framöver. Stigande lönsamhet
och låga räntor stimulerar investeringarna. Tecken
på en vändning i de hemmamarknadsberoende sek-
torerna finns. Priserna på kommersiella fastigheter
steg med 9 % mellan 1995 och 1996 samtidigt som
vakanserna i centralt belägna områden sjönk. Mot
slutet av 1996 och början av 1997 sjönk dock pri-
serna något i samband med att konjunkturen tempo-
rärt mattades av.

År 1998 beräknas också investeringarna i energi-
sektorn stiga kraftigt. Regeringen har beslutat om
att avsätta i genomsnitt ca 1,5 miljarder kronor per
år under 1998-2002 till ett omställningsprogram i
energisektorn. Programmet innehåller bland annat
stöd till investeringar i mindre vattenkraftverk och
vindkraftverk. Potentialen för högre energinveste-
ringar är också stor. Kapitalkvoten i sektorn har un-
der ett antal år sjunkit bl.a. som en följd av att elpri-
set varit lägre än den långsiktiga marginalkostnaden
som inkluderar investeringskostnaden.

TABELL 10.2 ÖVRIGA NÄRINGSLIVETS
INVESTERINGAR

MILJARDER                  ÅRLIG PROCENTUELL

KRONOR                VOLYMFÖRÄNDRING

1996

1995

1996

1997

1998

Jordbruk och skogsbruk

8,6

1,4

16,8

2,6

2,9

Energi och vattenverk

12,9

9.4

-1.2

6,4

8.5

Byggnadsindustri

3,7

12,3

-2,6

2,5

2,0

Handel

16,8

13.4

-3,4

5,0

9.0

Finansiell verksamhet

2,3

-15,3

2,4

2.5

4,5

Företagstjänste-

verksamhet

13,8

49,8

2.9

8,0

6,0

Fastighetsverksamhet

10,7

-3,4

15,3

4.0

8,0

Hushållsverksamhet

6,9

12,8

3,6

8.0

5,0

Övriga tjänstebranscher

38,7

25.8

-1.0

12,6

4.3

Summa

114,3

17,0

2,1

7,8

6,2

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartemen-
tet.

10.2 Bostadsinvesteringar

Antalet påbörjade bostäder uppgick under första
halvåret till rekordlåga 3 800. Det temporära inves-
teringsbidraget förefaller ha lett till en tidigarelägg-
ning av bostadsproduktion från årsskiftet 96/97, till
inledningen av förra året. Dessutom har sannolikt
osäkerheten om det framtida bostadsfinansieringssys-
temet bidragit till det låga byggandet. De flesta indi-
katorer talar emellertid för att nedgången endast är
temporär och att bostadsproduktionen gradvis kan
öka framöver.

Bostadsbyggandet steg också under det andra
kvartalet i år samtidigt som antalet ansökningar om
statliga räntebidrag, vilka fungerar som en tidig indi-
kator för bostadsbyggandet, ökade. Osäkerheten om
bostadsbyggandet åren 1997 och 1998 är dock stor.
Trots att historiskt sett få bostäder färdigställts det

DIAGRAM 10,2

Antal outhyrda respektive påbörjade lägenheter

Tusental

Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser 1 mars respektive år. Antalet
påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

39

PROP. 1997/98: BILAGA 2

senaste året har vakansgraden i lägenhetsbeståndet
stigit från 3,2 % till 3,8 %. Något som sannolikt kan
förklaras av den negativa sysselsättningsutvecklingen.
I takt med att sysselsättningen åter ökar från och
med andra halvåret i år bör vakansgraden falla. Inom
vissa expansiva regioner är andelen lediga bostäder
redan idag mycket låg. En begränsade faktor för en
uppgång i bostadsproduktionen är dock de låga pri-
serna på andrahandsmarknaden som i allmänhet un-
derstiger nyproduktionskostnaden. Priserna på egna-
hem har under det senaste året stigit med 6 %
samtidigt som produktionskostnaden ökat med ca
1 %. Inom vissa delar av de expansiva regionerna är
det emellertid redan idag lönsamt att bygga nytt.

Låga räntor, stigande disponibelinkomster och
ökande sysselsättning torde dock leda till fortsatt sti-
gande priser på andrahandsmarknaden och därmed
öka volymen av nyproduktion. Sammantaget beräk-
nas antalet påbörjade lägenheter uppgå till 10 000 i
år och till 15 000 under 1998. Det temporära inves-
teringsbidraget till studentbostäder har under hela
perioden en viss uppdragande effekt på bostadspro-
duktionen.

Antalet påbörjade ombyggnader blev också lågt
första halvåret 1997. En starkt bidragande orsak till
detta var att det extra statliga bidraget till ombyggna-
tion upphörde 1996. Den låga lönsamheten och sva-
ga soliditeten inom bostadssektorn har sannolikt in-
neburit att en del ombyggnationer skjutits på
framtiden. De fundamentala faktorerna i form av en
förbättrad arbetsmarknad, låga räntor samt stigande
realinkomster, talar dock för att ombyggandet stiger
framöver. Antalet ansökningar om räntebidrag till
ombyggnationer steg också under andra kvartalet i
år. Enligt prognosen kommer ca 22 000 ombyggna-
tioner att påbörjas 1997 och ca 25 000 nästa år.
Denna siffra skall ses mot bakgrund av att Boverket
räknar med att ca 30 000 lägenheter årligen behöver
byggas om med normal kapitalförslitning. Inneva-
rande år beräknas bidragen till miljöförbättrande åt-
gärder stimulera ombyggnadsverksamheten. År 1998
avsätts totalt 800 miljoner kronor till lokala investe-
ringsprogram. De bidrag som kommuner kan söka
inom ramen för detta projekt bedöms ha en viss sti-
mulerande effekt på ombyggnadsvolymema.

beräknas dock leda till att lagerhållningen åter ökar
från och med andra halvåret i år. I prognosen antas
att industrin fortsätter att minska lagrens andel av
produktionen vilket ändå leder till att industrins ge-
nomsnittliga lagerhållning kan öka också nästa år.

TABELL 10.3 LAGERFÖRÄNDRINGAR OCH

LAGERBIDRAG

MILJARDER KRONOR 1991 ÅRS PRISER

1995

1996

1997

1998

Jord och skogsbruk

97

-31

-200

0

Industri

15269

1780

500

1200

El, gas och vatten

-346

129

400

0

Handeln

-2005

-4341

-200

1000

Summa

13015

-2463

500

2200

BNP-bidrag

0,5

-1,0

0,2

0,1

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Varuhandelns lagerstockar har under flera år i följd
minskat. Det sammanhänger sannolikt med struktur-
förändringar inom handeln där antalet grossister har
minskat men också på den svaga efterfrågan på kon-
sumtionsvaror. Lagren förutses minska även i år
men i betydligt mindre omfattning än tidigare. Det
beror på den betydande ökningen av hushållens ef-
terfrågan på konsumtionsvaror men också på pro-
duktionsökningen inom industrin. Nästa år förutses
den ökande aktiviteten i ekonomin medföra en svag
lageruppbyggnad inom handeln. Sammanfattningsvis
ger lagercyklen ett svagt positivt bidrag till BNP-
tillväxten både i år och nästa år.

10.3 Lagerinvesteringar

Lageruppbyggnaden inom industrin kulminerade
under första halvåret 1996. Därefter påbörjades en
lagerreducering som dämpade industriproduktionen.
Lagerstockarna i förhållande till produktionen var
dock vid utgången av förra året fortfarande för höga
varvid lagerjusteringen inom industrin torde ha fort-
satt under första halvåret innevarande år. Detta gäl-
ler framförallt färdigvarulagren. Den kraftiga pro-
duktionsökningen under loppet av 1997 och 1998

40

PROP. 1997/98: BILAGA 2

11 Den offentliga sektorn

De offentliga finanserna fortsätter att stärkas. Det
finansiella sparandeunderskottet har minskat kraftigt
sedan 1994 och för 1997 beräknas underskottet
uppgå till 1,9 % som andel av BNP. År 1998 beräk-
nas den offentliga sektorns inkomster och utgifter
vara i balans. Denna utveckling medför att statsskul-
den som andel av BNP fortsätter att reduceras.

11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn

Jämförelse med tidigare prognoser

Den offentliga sektorns finansiella sparande för 1997
beräknas nu, med oförändrade beräkningsmetoder,
bli ca 10 miljarder kronor bättre än vad som redovi-
sades i vårpropositionen. Denna förbättring är helt
hänförlig till den offentliga sektorns primära utgifter,
som reviderats ned med ca 12 miljarder kronor me-
dan ränteutgifterna räknats upp med 2 miljarder
kronor. Nedjusteringen ligger huvudsakligen på sta-
tens utgifter, och berör såväl transfereringar som
konsumtion och investeringar.

Den underliggande bedömningen av 1998 har
också förändrats i positiv riktning. Den offentliga
sektorns finansiella sparande beräknat på samma sätt
som i vårpropositionen har justerats upp med ca
4 miljarder kronor, oaktat de åtgärder som föreslås i
budgetpropositionen för 1998. Denna förbättring
jämfört med vårpropositionen beror huvudsakligen
på att utgifterna exkl. räntor räknats ned.

Det redovisade finansiella sparandet ändras därtill
av två tekniska skäl. För det första har EU:s statistik-
organ Eurostat rekommenderat att utdelningar från
det statliga bolaget Securum ska redovisas som finan-
siella transaktioner och således inte inräknas i det fi-
nansiella sparandet.

DIAGRAM 11.1

Den offentliga sektorns finansiella sparande

Procent

Källa: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.

Därmed bortfaller inkomster 1997 och 1998 på

6,3 respektive 4,7 miljarder kronor i det redovisade
finansiella sparandet, jämfört med vårpropositionen.
För det andra kommer AP-fondens direktägda fas-
tigheter att under 1998 överföras till bolagsform.
Detta registreras i nationalräkenskaperna som en för-
säljning av fastigheter, vilket tillgodoräknas det fi-
nansiella sparandet eftersom aktier räknas som en
finansiell tillgång i motsats till fastigheter. Bolagise-
ringar av AP-fondens fastigheter leder till en uppjus-
tering av det finansiella sparandet 1998 med 15 mil-
jarder kronor, jämfört med vårpropositionen.

Det redovisade finansiella sparandet förbättras
således med ca 4 miljarder kronor 1997 och med
ca 10 miljarder kronor 1998 jämfört med vårpropo-
sitionen.

Nivån på den finansiella nettoskulden har revide-
rats ned. Detta är en följd av att värdeökningar på
aktier och obligationer m.m. för 1995 nu lagts in i
redovisningen efter att Statistiska centralbyrån redo-
visat finansräkenskaperna. Därtill kommer de värde-
ökningar som redovisas av AP-fonden för 1996.
Dessa korrigeringar medför att nettoskulden vid ut-
gången av 1997 reviderats ned med 57 miljarder
kronor. För prognosåren görs inga kalkyler över vär-
deförändringar på den offentliga sektorns tillgångar.

Utvecklingen 1995 - 1998

År 1996 uppgick underskottet i den offentliga sek-
torns finansiella sparande enligt national-
räkenskapernas redovisning till ca 42 miljarder kr
eller 2,5 % av BNP. Det var en förbättring med nära
90 miljarder kronor från 1995. Den synnerligen
starka förbättringen beror delvis på tillfälligt höga
skatteinkomster bl.a. till följd av en omläggning av
uppbörden av mervärdesskatt. Därför blir den ytter-
ligare förbättringen av det finansiella sparandet un-
der 1997 mindre och underskottet beräknas till 33
miljarder kronor eller 1,9 % av BNP. Nästa år förut-
ses en relativt kraftig nedgång i de offentliga utgifter-
na leda till att underskottet elimineras. Inklusive ef-
fekten av bolagiseringar av AP-fondens fastigheter
och exklusive utdelningen från Securum redovisas ett
överskott på ca 10 miljarder kronor.

41

PROP. 1997/98: BILAGA 2

TABELL 11.1 DEN OFFENTLIGA SEKTORNS

FINANSER

MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER

1995

1996

1997

1998

Inkomster

985,5

1065,9

1091,6

1135,9

procent av BNP

59,9

63.5

62,5

61,7

Skatter och avgifter

823,1

911,6

940,2

980,7

procent av BNP

50,0

54,3

53,8

53,2

Kapitalinkomster

96,0

87,3

82,6

83,0

Övriga inkomster

66,3

67.0

68,8

72,2

Utgifter

1114,9

1107,8

1124,6

1125,7

procent av BNP

67,8

66,0

64,4

61,1

Transfereringar till

hushåll

394,7

387,8

394,4

407,1

Övriga transfereringar

129,9

125,4

124,2

116,5

Ränteutgifter

117,3

119,3

118,4

112,8

Konsumtion

424,9

434,3

446,4

460,7

Investeringar

48,1

41,0

41,2

28,5

Finansiellt sparande

-129,4

-41,9

-33,0

10,2’

procent av BNP

-7,9

-2,5

-1.9

0,6

Primärt finansiellt

-108,2

-9,8

2,8

40,0

sparande

procent av BNP

-6,6

-0,6

0,2

2.2

Finansiell ställning

Nettoskuld

395,0

401,8

463,8

459,0

procent av BNP

24,0

23,9

26,5

24,9

Konsoliderad bruttoskuld

1286,6

1305,7

1346,8

1361,4

procent av BNP

78,2

77,8

77,1

73,9

'inklusive utdelningen från Securum men exklusive effekten av bolagise-
ringen av AP-fondens fastigheter uppgår det finansiella sparandet 1998 till
-0,1 miljard kronor

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartemen-
tet.

De svenska nationalräkenskaperna skiljer sig delvis
från bokföringsreglerna i det europeiska nationalrä-
kenskapssystemet (ENS). ENS tillämpas inom EU vid
bedömningen av de offentliga finanserna i samband
med förfarandet vid alltför stora underskott, den s.k.
Excessive Deficit Procedure.

För närvarande redovisas ränteutgifterna på
statsskulden utgiftsmässigt i nationalräkenskaperna.
Därvid exkluderas kursvinster/förluster i samband
med förtida inlösen av obligationer. Enligt nyligen
antagna rekommendationer avseende redovisningen
till Excessive Deficit Procedure ska emellertid kurs-
vinster/förluster i samband med inlösen av obligatio-
ner redovisas som ränta. Dessutom ska de kursvins-
ter/förluster som uppstår vid emissioner av s.k.
benchmarklån periodiseras. Räntan på
statsskuldsväxlar ska redovisas vid förfall och inte
som i dag vid emission. Dessa nya redovisningsprin-
ciper avseende räntor leder till betydande justeringar
jämfört med de nuvarande nationalräkenskaperna.

Enligt ENS ska skatter och subventioner på varor
och tjänster samt på produktionsfaktorer bokföras

när skatten är upplupen och inte vid betalning, som i
de svenska nationalräkenskapernas nuvarande redo-
visning.

Enligt Statistiska centralbyrån innebär en tillämp-
ning av ENS-reglerna att det finansiella underskottet
1996 uppgick till 3,7 % av BNP. Med motsvarande
justeringar beräknas underskottet för 1997 till 1,6 %
av BNP. Som framgår av tabell 11.2 beror justering-
arna huvudsakligen på annan periodisering av rän-
teutgifterna på statsskulden, inkomsterna av mervär-
desskatt och särskild löneskatt samt utgifterna för
läkemedelssubventioner. I justeringen ingår också
AP-fondens fastighetsköp samt statens försäljning av
fastigheter 1996 till Akademiska hus AB, som förbi-
setts i nationalräkenskaperna.

TABELL 11.2 JUSTERING AV DEN OFFENTLIGA
SEKTORNS FINANSIELLA SPARANDE TILL ENS-
DEFINITION

MILJAROER KRONOR, LÖPANDE PRISER

1995

1996

1997

Finansiellt sparande enligt NR

-129,4

-41,9

-33,0

procent av BNP

-7,9

-2.5

-1,9

Totala justeringar

12,8

-19,7

4,4

Begreppsjusteringar till ENS-def.

16,4

-20.6

6.4

Räntor

8,3

-2,8

5.0

Momsjusteringar

8,2

-12,9

0.0

Läkemedelssubventioner

0,0

-1.4

1.4

Särskild löneskatt

0,0

-3,9

0.0

Övrigt

-0,1

0,4

0.0

Beräkningsjusteringar

-3,6

0.9

-2,0

Köp och försäljning av fastigheter

-3,5

1,7

-2,0

Övrigt

-0,1

-0.8

0,0

Finansiellt sparande enl. ENS

-116,6

-61,6

-28,6

procent av BNP

-7,1

-3,7

-1,6

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Det finansiella sparandet visar den förändring av den
finansiella förmögenheten som sker genom transak-
tioner. Värdeförändringar påverkar således inte det
finansiella sparandet. Detsamma gäller försäljningar
av aktier och andra finansiella tillgångar, då de inte
förändrar den finansiella förmögenhetsställningen.
Den offentliga skuldsättningen påverkas däremot av
anskaffning och försäljningar av finansiella tillgång-
ar, omdisponeringar på balansräkningen samt värde-
förändringar på skulden i utländsk valuta. Den of-
fentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld,
definierad enligt de s.k. Maastrichtkriterierna, mot-
svarade 79,3 % av BNP vid utgången av 1994.
Skuldkvoten har sedan reducerats och uppgick till

77,8 % vid utgången av 1996 och väntas understiga
74 % i slutet av 1998. Drygt 2 procentenheter av
denna nedgång kan tillskrivas planerade försäljningar
av statliga tillgångar under 1997 och 1998.

Den offentliga sektorns finansiella nettoskuld, dvs.
skulder minus samtliga finansiella tillgångar är vä-

42

PROP. 1997/98: BILAGA 2

sentligt lägre än den konsoliderade bruttoskulden,
vilket huvudsakligen beror på att AP-fonden har be-
tydande finansiella tillgångar vid sidan av statsobliga-
tioner. Nettoskulden stiger relativt mycket som andel
av BNP mellan 1996 och 1997 trots att den konsoli-
derade bruttoskulden sjunker som andel av BNP. Det
beror på att den relativa förändringen av nettoskul-
den är betydligt större än för bruttoskulden - 15 %
jämfört med 3 %.

Förbättringen av de offentliga finanserna mellan

1995 och 1996 skedde främst genom kraftigt stigan-
de skatteinkomster. Skattekvoten (skatteinkomsterna
i relation till BNP) ökade med 4 14 procentenheter till
54,3%. De stora skatteinkomsterna förra året beror
delvis på tillfälliga faktorer. Omläggningen av upp-
börden av mervärdesskatt gav en tillfällig höjning av
skatteinkomsterna 1996 på nära 13 miljarder kro-
nor. En annan tillfällig effekt år 1996 utgjordes av
engångsvisa inbetalningar av särskild löneskatt från
statliga f.d. affärsverk på ca 4 miljarder kronor. Av
skatteinkomsterna 1996 kan således ca 17 miljarder
kronor, motsvarande 1 % av BNP, beräknas vara
tillfälliga. Den sålunda korrigerade skattekvoten för

1996 kan därmed uppskattas till ca 53,3 %.

TABELL 11.3 DEN OFFENTLIGA SEKTORNS

SKATTER OCH AVGIFTER

PROCENT AV BNP

1995

1996

1997

1998

Hushållens direkta skatter

20,6

21,8

22,5

22,3

Företagens direkta skatter

3,0

3.2

3.3

3.0

Arbetsgivaravgifter

13,6

14,7

14,3

14,2

Mervärdesskatt

7,1

8,0

7,1

7,1

Övriga indirekta skatter

5,8

6,5

6.5

6.5

Skatter och avgifter

50,0

54,3

53,8

53,2

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartemen-
tet.

När de tillfälliga inkomsterna under 1996 faller bort
sjunker skattekvoten 1997, trots tillkommande skat-
tehöjningar. Den allmänna sjukförsäkringsavgiften
har höjts med 1 procentenhet och den statliga in-
komstskatten för inkomster under brytpunkten har
höjts från 100 till 200 kr. Skatterna har under året
höjts i flera steg på energi och tobak. Arbetsgivarav-
gifterna har sänkts för den del av ett företags löne-
summa som understiger 600 000 kronor samt för att
delvis kompensera företagen för den utökade arbets-
givarperioden i sjukförsäkringen. Skatten på alle-
mansfonder höjdes från 20 till 30 % vid årsskiftet.
Det medförde att hushållen i ovanligt stor utsträck-
ning realiserade kursvinster på aktier under 1996.
Den skatt som därigenom utlöstes betalas till större
delen i år, vilket tillfälligt drar upp skatteinkomsterna

1997.

Nästa år höjs den allmänna egenavgiften med yt-
terligare 1 procentenhet. Samtidigt sker en växling så

att den allmänna sjukförsäkringsavgiften tas bort och
ersätts med en motsvarande högre allmän pen-
sionsavgift. En växling sker också mellan olika ar-
betsgivaravgifter. Det sammanlagda uttaget av ar-
betsgivaravgifter, inklusive allmän löneavgift, höjs
från 32,92 % till 33,03 %, för att ersätta staten för
att arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen förkortas.

Trots skattehöjningarna sjunker skattekvoten med
Vi procentenhet 1998. Det beror till stor del på att
företagens skattebetalningar går ned i förhållande till
BNP, efter att ha legat på en historiskt hög nivå un-
der 1996 och 1997. Skattekvoten reduceras också till
följd av att lönesumman, den viktigaste skattebasen,
ökar långsammare än BNP.

De offentliga utgifterna minskade förra året realt
med 2,3 % och utgiftskvoten (utgifterna som andel
av BNP) gick ned

TABELL 11.4 DEN OFFENTLIGA SEKTORNS

UTGIFTER

PROCENTUELL FÖRÄNDRING I 1991 ÅRS
MILJARDER KRONOR                                PRISER

1996

1995

1996

1997

1998

Summa utgifter

1107,8

0,9

-2,3

-0,6

-0,9

exklusive räntor

998,5

0,1

-2,7

-0.5

-0,2

Transfereringar till

hushåll

387,8

-2,1

-2,4

0,7

1,5

Pensioner

214,4

-0,4

1,0

-0,6

-0,2

Sjukförsäkring

m.m.

36,3

-5,8

-16,9

-7,3

8,6

Arbetslöshets-

bidrag m.m.

53,5

-8,3

-2,4

6,2

-4,1

Övrigt

83,7

0,1

-3,4

3,9

6,6

Övriga

transfereringar

125,4

11,1

-4,1

-2,0

-7,7

Läkemedel och

privat vård

13,5

9,3

8,2

4.9

-2.5

Räntebidrag

27,8

-4,4

-13,8

-26,9

-42,1

Bidrag till EU

16,8

6,9

10,2

3,4

Bistånd

10,7

-9,0

-12,0

6,2

-5,9

Övrigt

56,6

-1,7

-2,7

3,5

-0,9

Räntor

119.3

9.0

1.0

-1,7

-6.3

Konsumtion

434,3

-1,0

-1,7

-0,5

0.1

Investeringar1

41,0

0.8

-8,2

-5,8

2,0

1 Förändringstalen för investeringarna är beräknade exklusive köp och för-
säljning av fastigheter.

Anm.: Deflatering med implicitprisindex för offentlig konsumtion resp,
investeringar. Övriga delar deflaterade med KPI.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartemen-
tet.

Under 1997 fortsätter nedgången i utgiftskvoten och
realt sjunker utgifterna med 0,6 %. Transfereringar-
na till hushåll stiger till följd av ökad arbetslöshet,
höjd ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen, till-
fällig avgångsersättning till äldre arbetslösa samt att
antalet personer som uppbär olika former av studi-
estöd ökar. Utbetalningarna från sjukförsäkringen

43

PROP. 1997/98: BILAGA 2

minskar till följd av den förlängning av arbetsgivar-
perioden i sjukförsäkringen som infördes vid årsskif-
tet. Fortsatta besparingar sker bl.a. på bostadsbidra-
gen.

Utgifterna för läkemedelssubventioner fortsätter
att öka trots vidtagna besparingar. Det beror på att
utbetalningarna av subventionerna påverkas av den
hamstring av läkemedel, som ägde rum i slutet av
förra året. Transfereringarna till utlandet stiger ge-
nom att avgiften till EU höjs samt av att utbetalning-
ar av biståndsmedel ökar, efter att ha minskat förra
året. Den offentliga konsumtionen beräknas minska
med % % och investeringarna med nära 6 % i reala
termer.

För nästa år förutses en real minskning av utgif-
terna med ca 1 %. Exklusive sjunkande ränteutgifter
uppgår nedgången till 0,2 %. Ett kraftigt bidrag till
utgiftsminskningen kommer från räntebidragen till
bostäder, som nästan halveras mellan 1997 och 1998
till en nivå på drygt 12 miljarder kronor. Detta beror
på en kombination av lägre räntor, minskat bostads-
byggande och ändrade regler.

Transfereringarna till hushållen stiger med 1,5 %,
trots att arbetslösheten går ned. Det beror på att er-
sättningsnivåerna i socialförsäkringarna höjs samt av
att antalet personer i utbildning fortsätter att öka.
Utgifterna i sjukförsäkringen ökar kraftigt eftersom
arbetsgivarperioden förkortas från 28 till 14 dagar.
Barnbidragen och bostadstilläggen för pensionärer
höjs. Det reala värdet av pensioner och andra bas-
beloppsstyrda transfereringar reduceras eftersom in-
flationen stiger, jämfört med den mycket låga infla-
tion från juni 1996 till juni 1997 som styr
basbeloppet för 1998.

Den offentliga konsumtionen beräknas öka mar-
ginellt medan en återhämtning sker av investeringar-
na efter nedgången under 1996 och 1997.

Förbättringen av de offentliga finanserna från 1994
till 1998

Den offentliga sektorns finansiella underskott redu-
ceras enligt prognosen från 10,3 % av BNP 1994 till
0 % 1998, beräknat inklusive utdelningen från Secu-
rum men exklusive effekten av bolagiseringen av AP-
fondens fastigheter. Förbättringen fördelas mellan en
sänkning av utgiftskvoten med 8 procentenheter och
en höjning av inkomstkvoten med 2,3 procentenhe-
ter. Den beräknade förbättringen kan jämföras med
att konsolideringsprogrammet för att sanera de of-
fentliga finanserna omfattar åtgärder motsvarande
8 % av BNP under perioden 1995-1998, varav 3,8
procentenheter består av skattehöjningar och 4,2
procentenheter består av besparingar. Därutöver till-
kommer de besparingar som har skett inom den
kommunala sektorn, där utgifterna beräknas minska
med 1,7 procentenheter mätt som andel av BNP
(exklusive effekten av kommunaliseringen av läke-
medelssubventionerna). Genom nedgången i räntelä-
get kan ökningen av ränteutgifterna begränsas och

ränteutgifterna sjunker som andel av BNP med 0,5
procentenheter, trots att den offentliga sektorns kon-
soliderade skuld är ca 150 miljarder kronor större
1998 än 1994. Dessa och övriga bidrag till förbätt-
ringen av de offentliga finanserna framgår av tabell
11.5.

TABELL 11.5 BIDRAG TILL FÖRBÄTTRINGEN AV
DEN OFFENTLIGA SEKTORNS FINANSIELLA SPA-
RANDE FRÄN 1994 TILL 1998

PROCENT AV BNP

Total förbättring

10,3

Ökade inkomster

2,3

Konsolideringsprogrammet

3,8

Övrigt

-1,5

Minskade utgifter

8,0

Konsolideringsprogrammet

4,2

Kommunala utgifter

1,7

Ränteutgifter

0,7

Övrigt

1,4

Källa: Finansdepartementet.

Förändringen av den offentliga sektorns finansiella
sparande kan också delas upp på en cyklisk respekti-
ve en strukturell komponent. Den cyliska delen kan
grovt uppskattas som 75 % (elasticiteten) av skillna-
den mellan faktisk och potentiell BNP. Den genom-
snittliga tillväxten från 1994 till 1998 uppgår i pro-
gnosen till 2,5 % per år, medan den underliggande
tillväxten kan uppskattas till 2 %. Därmed uppgår
den sammanlagda konjunkturförbättringen under
perioden till 2 %. Den cykliskt betingade förbätt-
ringen av den offentliga sektorns finansiella sparande
kan således grovt uppskattas till 1,5 procentenheter
av BNP. Förbättringen av det offentliga sparandet
beror således huvudsakligen på icke-cykliska fakto-
rer och, som framgår av tablån ovan, till största de-
len på konsolideringsprogrammet.

11.2 Den statliga sektorn

Den statliga sektorn omfattar, förutom den del av
statens verksamhet som ingår i statsbudgeten, även
fonder m.m. utom budgeten, som t.ex. delpensions-
och lönegarantifonderna. Statliga affärsverk och bo-
lag ingår däremot inte.

Statens (inkl, sjuk-och arbetslöshetsförsäkringar-
na) inkomster består till ca 90 % av skatter och av-
gifter. År 1996 bestod utgifterna enligt nationalrä-
kenskapernas redovisning till 19 % av konsumtion,
3 % av investeringar, 62 % av transfereringar och
16 % av räntor. Det är endast konsumtion och inves-
teringar som utgör real resursförbrukning och ingår i
BNP.

Den statliga konsumtionen varierar relativt kraf-
tigt mellan åren och har visat sig vara svår att förut-

44

PROP. 1997/98: BILAGA 2

säga. Genom systemet med anslagssparande kan
statliga myndigheter delvis förskjuta de budgeterade
utgifterna i tiden.

TABELL 11.6 STATENS FINANSER

MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER

1995

1996

1997

1998

Inkomster

545,2

596,4

621,7

656,4

Skatter och avgifter

481,5

533,2

558,9

590,6

Övriga inkomster

63,7

63,2

62,8

65,9

Utgifter

690,7

650,3

661,2

665,4

Transfereringar till

hushåll

248.2

233,8

236,5

244,0

Bidrag till kommuner

73.4

55,8

57,9

76,4

Övriga transfereringar

105,4

100,7

99,2

78,7

Ränteutgifter

107,7

110,0

111,3

104,5

Konsumtion

131,9

132,0

137,5

141,9

Investeringar

24,2

18,0

18,8

19,8

Finansiellt sparande

-145,5

-53,9

-39,5

-9,0

Procent av BNP

-8.8

-3.2

-2.3

-0,5

Primärt finansiellt

sparande

-67,6

30,5

45,0

67,4

Procent av BNP

-4,1

1,8

2,6

3,7

Lånebehov

138,6

21,0

17,7

15,0

Procent av BNP

8,4

1.3

1,0

0.8

Statsskuld

1386,2

1411,2

1458,0

1463,4

Procent av BNP

84,3

84,1

83.5

79,4

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartemen-
tet.

Den statliga konsumtionen i fasta priser minskade
förra året med 3,7 %. Första halvåret 1997 sjönk
konsumtionen med drygt 4,5 %, jämfört med mot-
svarande period 1996. Nedgången beror till stor del
på att inköpen till försvaret minskade kraftigt på
grund av att beställningar senarelagts. Därför väntas
en återhämtning under andra halvåret så att den
statliga konsumtionen för helåret 1997 stiger med
Vi %. En lika stor ökning beräknas för 1998 .

Statsbidragen till den kommunala sektorn dras
upp med ca 11 miljarder kronor 1998 till följd av att
landstingen övertar betalningsansvaret för läkeme-
delssubventionerna. Därigenom reduceras de statliga
transfereringarna i motsvarande grad.

Bakom förbättringen av det offentliga sparandet,
som beskrivs ovan, ligger en ännu kraftigare för-
stärkning av statens finanser. Underskottet i statens
finansiella sparande minskade från ca 145,5 miljar-
der kr 1995 till ca 54 miljarder kr 1996. Försäljning
av aktier och andra finansiella transaktioner, som
inte inräknas i det finansiella sparandet, bidrog till att
reducera lånebehovet 1996 till ca 21 miljarder kr.

För de kommande åren beräknas en fortsatt för-
bättring av statens finansiella sparande. Lånebehovet
minskar emellertid inte lika mycket. Tillkommande

försäljningar av aktier drar visserligen ned lånebeho-
vet men andra finansiella transaktioner, som t.ex.
återbetalningar av lån, blir av mindre omfattning än
under 1996.

Statsskuldens utveckling bestäms, förutom av lå-
nebehovet, även av hur skulderna i utländsk valuta
påverkas av valutakursförändringar. Kronans för-
stärkning under 1995 reducerade statsskulden med
nära 40 miljarder kronor. Utvecklingen av valutakur-
sen under 1996 medförde ingen nämnvärd värdeför-
ändring av statsskulden. Den förutsatta valutakurs-
utvecklingen under 1997 leder till att statsskulden
skrivs upp med nära 30 miljarder kronor. För 1998
beräknas valutakursförändringar medföra en ned-
skrivning av skulden med 10 miljarder kronor.
Sammantaget fortsätter statsskulden mätt som andel
av BNP att gå ned från toppåret 1995.

Med anledning av den planerade ålderspensionsre-
formen avsätts sedan 1995 en del av inkomsterna
från ATP-avgiften, drygt 10 miljarder kr per år, till
ett räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. Dessa
medel är avsedda att motsvara den pensionsrätt som
tjänas in i ett framtida premiereservsystem. Avsätt-
ningen ingår i statens finansiella sparande och redu-
cerar statens lånebehov, medan AP-fondens sparan-
de reduceras med motsvarande belopp. Den framtida
premiereserven ska bokföras i den offentliga sektorn
enligt Eurostats rekommendation.

11.3 Allmänna pensionsfonden

Pensionsutbetalningarna från AP-fonden överstiger
avgiftsinkomsterna med ca 34 miljarder kronor
1997. En allt större del av pensionerna finansieras
med avkastningen på fondkapitalet. Sparandet är
dock alltjämt positivt och därigenom kan fonden
fortsätta att växa. AP-fondens sparande har dock
minskat kontinuerligt sedan 1990 och minskningen
fortsätter under prognosperioden.

AP-fondens tillgångar till marknadsvärde uppgick
vid slutet av 1996 till 686 miljarder kronor. Därav
svarade obligationer och andra finansiella fordringar
för 87 %, aktier för 10 % samt fastigheter och aktier
i fastighetsbolag för 3 %. Innehavet av statspapper,
som avräknas från statsskulden vid redovisningen av
den s.k. Maastrichtskulden, hade ett nominellt värde
på 237 miljarder kronor. Fastighetsinnehavet bestod
till 15 miljarder kronor av direktägda fastigheter.
Under 1998 sker en bolagisering av detta fastighets-
bestånd. Transaktionen innebär att fastigheter ersätts
med aktier i balansräkningen. Då aktier, men inte
fastigheter, utgör en finansiell tillgång enligt national-
räkenskaperna så leder transaktionen till ett högre
uppmätt finansiellt sparande, trots att den totala
förmögenheten inte ändrats.

45

PROP. 1997/98: BILAGA 2

TABELL 11.7 ALLMÄNNA PENSIONSFONDEN

MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER

1995

1996

1997

1998

Inkomster

133,8

135,2

134,2

135,8

Avgifter

80,6

85,0

87,8

90,8

Övriga inkomster

53,2

50,2

46,4

45,0

Utgifter

114,1

118,6

122,4

126,2

ATP

113,2

117,9

121,5

125.3

Övriga utgifter

0,9

0.8

0,9

0.9

Försäljning av fastigheter

15,0

Finansiellt sparande

19,7

16,6

11,8

24,5

Exkl. försäljning av fastigheter

9.5

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.

11.4 Den kommunala sektorn

Den kommunala sektorn omfattar kommuner
(primärkommuner), landsting och kyrkokommuner
(församlingar). Kommunal affärsverksamhet, kom-
munalt ägda företag m.m. räknas i dessa samman-
hang inte in i kommunsektorn.

Enligt det preliminära utfallet från nationalräken-
skaperna för 1996 motsvarade den kommunala sek-
torns utgifter 23,8 % av BNP, varav kommunal kon-
sumtion utgjorde 18 procentenheter. Resterande del
utgjordes av transfererings- och investeringsutgifter.
Inkomsterna motsvarade 23,6 % av BNP, varav
skatteinkomster och statsbidrag utgjorde 20,8 pro-
centenheter.

I enlighet med regeringens förslag i den ekonomis-
ka vårpropositionen har de allmänna statsbidragen
till kommuner och landsting höjts med 4 miljarder
kronor 1997. Tillskottet betalas ut under andra halv-
året. Fr.o.m. 1998 föreslår regeringen att statsbidra-
gen höjs med ytterligare ca 4 miljarder kronor. Där-
utöver föreslås också förstärkningar för åren 1999
och 2000. Statsbidragsnivån påverkas därtill av eko-
nomiska regleringar mellan staten och kommunsek-
torn, bl.a. på grund av landstingens övertagande av
betalningsansvaret av läkemedels-subventionema,
vilket även påverkar transfereringsutgifterna nästa år.
Till detta kommer bl.a. satsningar på kommunala
utbildningsplatser och på s.k. resursarbetare enligt
”Kalmarmodellen”. För detta utgår specialdestinera-
de statsbidrag.

En viktig förutsättning är det ekonomiska balan-
skrav som börjar gälla år 2000 för kommuner och
landsting, vilket innebär att resultatet ska vara posi-
tivt.

Riksdagen har tidigare beslutat om åtgärder mot
kommunala skattehöjningar för 1997 och 1998. Om
en kommun eller ett landsting höjer skatten, sänks
statsbidraget med ett belopp motsvarande halva den
inkomstökning som följer av skattehöjningen. I kal-

kylerna har den genomsnittliga kommunalskattesat-
sen antagits vara oförändrad mellan 1997 och 1998.

Jämfört med den ekonomiska vårpropositionen
har prognosen avseende konsumtions- och syssel-
sättningsutvecklingen i kommunsektorn för 1997
reviderats ned. Orsaken är en kraftigare sysselsätt-
ningsminskning än väntat under första halvåret

1997. Under andra halvåret väntas minskningen
bromsas upp, inte minst mot bakgrund av de ökade
statsbidragen. Antalet sysselsatta i kommunsektorn
beräknas minska med drygt 40 000 mellan 1996
och 1997.

Nedrevideringen av sysselsättningsprognosen in-
nebär att den kommunala konsumtionen under 1997
beräknas minska med 1,7 % i fasta priser, jämfört
med en minskning med 0,9 % enligt bedömningen i
våras. Samtidigt beräknas dock förbrukningen (köp
av materiel och tjänster), som också ingår i konsum-
tionen, öka något. Prognosen för socialbidragsutgif-
terna har reviderats upp mot bakgrund av ny statis-
tik från Socialstyrelsen.

Sammantaget beräknas det finansiella sparandet
1997 förbättras något jämfört med bedömningen i
vårpropositionen. År 1998 är förbättringen av det
finansiella sparandet mindre jämfört med vårpropo-
sitionen. Orsaken är att skatteinkomsterna utvecklas
något svagare. Konsumtionsutvecklingen påverkas
under 1998 av att de s.k. resursarbetama
(”Kalmarmodellen”) räknas in i den kommunala lö-
nesumman. Detta höjer tillfälligt nivån på den kom-
munala konsumtionen och sysselsättningen under

1998. Även utbildningssatsningarna inom den kom-
munala vuxenutbildningen höjer nivån på konsum-
tionen något under prognosperioden.

Den finansiella utvecklingen i kommunsektorn på
kort sikt innebär en fortsatt negativ resultatutveck-
ling för sektorn som helhet åren 1997 och 1998.

Under åren 1992-1996 har den kommunala kon-
sumtionen minskat med 4,3 . Samtidigt har antalet
sysselsatta i kommunsektorn enligt Statistiska cent-
ralbyråns statistik (AKU) reducerats med drygt
100 000 personer eller ca 10 %. Att enbart se till
konsumtions- och sysselsättningsutvecklingen ger
emellertid inte en fullständig bild av hur kommun-
sektorns resurser har utvecklats. Av tabell 11.9 fram-
går hur konsumtionen beräknas. Förädlingsvärdet
utgör kommunsektorns bidrag till BNP och beräknas
som summan av utbetald lön och arbetsgivaravgifter
m.m., samt kapitalförslitning. Lönesummans volym-
förändring motsvarar i princip förändringar i syssel-
sättningen, mätt som antalet arbetade timmar. Kapi-
talförslitningen utgör det beräknade slitaget
(”konsumtionen”) av anläggningstillgångar såsom
fastigheter och inventarier. Läggs förbrukningen till
förädlingsvärdet erhålls värdet av den kommunala
bruttoproduktionen. Förbrukningen utgörs av utgif-
ter för köp av materiel och tjänster.

46

PROP. 1997/98: BILAGA 2

TABELL 11.8 KOMMUNERNAS FINANSER1

MILJARDER KRONOR. LÖPANDE PRISER

1995

1996

1997

1998

Inkomster

389,9

395,6

399,2

425,6

Skatter2

261,3

293,9

294,4

300,7

Statsbidrag3

73,4

55.8

57,9

76,4

Övrigt

55,2

45,9

46,9

48,6

Utgifter

393,3

400,2

404,5

431,1

Transfereringar

76,6

75,1

73,4

88,8

Konsumtion

292,8

302,1

308,7

318,6

volymförändring %

0,0

-0,9

-1,7

0,6

Investeringar

23,9

23,0

22,4

23,7

Finansiellt

sparande

-3,5

-4,6

-5.3

-5,5

kommuner

-1,6

-3,5

-3,7

-4,9

landsting

0,7

0,7

-0,1

0,8

4
övriga

-2,6

-1,8

-1,5

-1,3

'Inkomster och utgifter redovisas exklusive statligt utjämningsbidrag och
statlig utjämningsavgift.

2Redovisas t.o.m. 1995 netto efter avdrag för ekonomiska regleringar.
3Redovisas fr.o.m. 1996 netto efter avdrag för kommunernas och lands-
tingens tillskott till det kommunala momsåterbetalningssystemet.
4Församlingar och kommunalförbund

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartemen-
tet.

All statistik bör tolkas med viss försiktighet. Bland
de slutsatser som ändå kan dras är att sysselsättning-
en i kommunsektorn under åren 1992-1996 har
minskat kraftigt, men till en del ersatts av köpta
tjänster, vilket gett sysselsättning i andra sektorer.
Sysselsättningen mätt i antal personer har minskat
något mer än antalet arbetade timmar, vilket förkla-
ras av ökad närvaro och medelarbetstid. Att den
kommunala konsumtionen har minskat beror, förut-
om på rena besparingsåtgärder, även på att försälj-
ningsinkomsterna ökat i betydelse som finansie-
ringskälla för kommunsektorn.

Värdet av den kommunala bruttoproduktionen ut-
gör ett mått på resursåtgången i den kommunala sek-
torn. Då konsumtionen beräknas dras försäljnings-
inkomsterna av från bruttoproduktionen. Försälj-
ningsinkomsterna omfattar bl.a. avgifter som tas ut i
kommunal verksamhet. Kommunal konsumtion ut-
gör således den del av produktionen/resurserna som
finansieras med skattemedel (kommunalskatt och
statsbidrag).

TABELL 11.9 KOMMUNAL KONSUMTION

MILJARDER KRONOR         PROCENTUELL VOLYMFÖRÄNDRING

1996

1992

1993

1994

1995

1996

Förädlingsvärde

251,4

-3,0

-2,9

-1,1

0,5

-1,0

Löner m.m.

237,1

-3,2

-3,2

-1,4

0,2

-1,1

Kapitalförslitning

14,3

0,1

2,4

3,2

3,5

-0,6

Förbrukning

87,7

11,3

2,2

2,6

-0,2

1.6

Bruttoproduktion

339,1

0,1

-1,6

-0,1

0,3

-0,3

./. Försäljning

37,0

11,7

0,4

8,8

2,7

4,7

Konsumtion

302,1

-0,8

-1,8

-1,0

0,0

-0,9

Källor: Konjunkturinstitutet och Statistiska centralbyrån.

Förädlingsvärdet har minskat med 7,4 % under åren
1992-1996, vilket förklaras av en minskad syssel-
sättning. Bruttoproduktionen har emellertid minskat
med endast 1,7 % under samma period. Orsaken är
att kommuner och landsting i ökad utsträckning kö-
per materiel och tjänster. Att konsumtionen minskat
mer än bruttoproduktionen (-4,3 %) beror på att
försäljningsinkomsterna har ökat i volym.

47

PROP. 1997/98: BILAGA 2

12 Medelfristig kalkyl

På motsvarande sätt som i vårpropositionen presen-
teras här, utöver kortsiktsprognosen, en kalkyl över
den ekonomiska utvecklingen t.o.m. år 2000. Kal-
kylen ska inte tolkas som en prognos i egentlig me-
ning utan snarare som en beskrivning av en möjlig
utveckling givet vissa antaganden.

Liksom i vårpropositionen är de viktigaste anta-
gandena att lönebildningen fungerar väl samt att de
omfattande satsningarna inom utbildning och ar-
betsmarknadspolitiken får avsedd effekt på arbets-
lösheten.

Med några få undantag bygger beräkningarna på
den ekonomiska politik och de regler som beslutats
av riksdagen samt de förslag till förändringar som
regeringen presenterar i föreliggande proposition.
Dessa undantag utgörs av antaganden inom områden
där beslut ännu inte finns. Antaganden om den vida-
re utvecklingen har gjorts, exempelvis avseende nivån
på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. För den
offentliga sektorns finanser förutsätts de i vårpropo-
sitionen de fastslagna målen om överskott motsva-
rande Vi procent av BNP år 1999 och IVi procent av
BNP år 2000 vara styrande.

En ytterligare utgångspunkt för kalkylen är att in-
flationen antas utvecklas i linje med Riksbankens
mål. Med denna ansats fokuseras kalkylen på vilken
tillväxt som kan vara förenlig med en inflationstakt
på 2 %.

enligt med inflationsmålet, vid en väl fungerande lö-
nebildning.

TABELL 12.1 FÖRUTSÄTTNINGAR

1997

1998

1999

2000

BNP OECD (16)

2,7

2,4

2.5

2,5

KPI OECD (16)

2,1

2,2

2,3

2,3

Marknadstillväxt OECD (14)

7,0

6,8

6.0

6,0

Tysk ränta 5—år
statsobligation'

4,60

5,13

5,25

5,25

Svensk ränta 5—år

statsobligation

5,82

6.13

6,25

6,25

TCW-index1

121,2

120,5

119,0

118,0

’ Årsgenomsnitt

Källor: OECD och Finansdepartementet

Den internationella bilden karakteriseras av en rela-
tivt gynnsam utveckling inom OECD-området, med
en tillväxt på i genomsnitt 2,5 % per år, samtidigt
som inflationen ligger kvar på drygt 2 %. Den balan-
serade inflationsutvecklingen bidrar till att det inter-
nationella ränteläget vid utgången av år 2000 antas
ligga endast marginellt högre än år 1998. Bakom
ränteutvecklingen ligger också ett antagande om att
den europeiska monetära unionen kommer till stånd
den 1 januari 1999, dock utan svenskt deltagande.

Mot bakgrund av de grundläggande antagandena
om en bättre fungerande arbetsmarknad och löne-
bildning antas löneökningarna under perioden 1998-
2000 begränsas till 3,5% årligen, en ökningstakt som
bedöms vara förenlig med en inflation på 2 %.

12.1 Den reala kalkylen

Den svenska ekonomins tillväxtförutsättningar på
medellång sikt bestäms i hög grad av arbetsmarkna-
dens, och särskilt lönebildningens funktionssätt. Av
avgörande betydelse är i vilken utsträckning det före-
ligger lediga resurser vid utgången av år 1998, som
kan tas i anspråk utan att det uppkommer infla-
tionsdrivande löneökningar. Mot bakgrund av de
grundläggande antagandena om en bättre fungeran-
de arbetsmarknad och lönebildning, bedöms tillväx-
ten år 1999 och 2000 kunna uppgå till 2,9 % respek-
tive 2,8 % och sysselsättningen kunna öka med

1,6 % vardera år, vilket leder till att den öppna ar-
betslösheten faller till 4,5 % av arbetskraften.

Den antagna utvecklingen omfattar inte något
egentligt cykliskt förlopp utan beskriver i stället en
anpassning av faktisk BNP till potentiell BNP. Man
får dock utgå ifrån att cykliska rörelser i ekonomin
kommer att uppträda även framöver.

Kalkylen för år 1999 och 2000 baseras således
främst på en bedömning av vilken ökning av BNP
och sysselsättningen, respektive minskning av ar-
betslösheten, som kan ske på ett hållbart sätt, dvs.
utan att inflationen ökar på ett sätt som inte är för-

DIAGRAM 12.1

Bidrag till BNP-tillväxten från olika komponenter

Procentenheter

4

■ BNP                      23 Bruttoinvesteringar

□ Privat konsumtion         Sä Nettoexport

i® Offentlia konsumtion       Sä Laaerinvesterinaar

1999                          2000

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

48

PROP. 1997/98: BILAGA 2

Den stabila inflationstakten i kombination med en
successiv förbättring av de offentliga finanserna re-
sulterar i ett ökat förtroende för den svenska ekono-
min. Detta tar sig bl.a. uttryck i en viss förstärkning
av kronan.

TABELL 12.2 FÖRSÖRJNINGSBALANS

MILJARDER KRONOR          PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1996

1997

1998

1999

2000

Privat konsumtion

885,3

2,3

2,5

2,0

1,9

Offentlig konsumtion

434,2

-1,1

0,5

0,4

0,8

Stat

132,2

0,5

0,5

0,5

0,5

Kommuner

302,1

-1,7

0,6

0,4

1,0

Bruttoinvesteringar

249,6

0,4

5,8

8,0

6,7

Näringsliv ex. bost.

183,6

5,0

5,4

8,1

5,8

Bostäder

30,3

-21,2

12,8

15,0

15,0

Myndigheter

35,6

-3,5

3,2

2,7

5.3

Lagerinvesteringar1

-3,2

0,2

0.1

0,0

0,0

Export

670,4

9,6

7,2

5,2

5,1

Import

558,2

8,5

7,0

5,1

5,0

BNP

1678,1

2,3

3,1

2,9

2,8

'Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Jämfört med växelkursnivån vid tidpunkten för kro-
nans fall 1992 innebär den antagna konkurrentvägda
växelkursen vid slutet av perioden en depreciering
med ca 15 %. I kombination med en historiskt sett
måttlig löneökningstakt inom industrin får detta till
följd att konkurrenskraften är god under hela perio-
den. Exportindustrins marknadsandelar beräknas
därmed försvagas endast marginellt under kalkylpe-
rioden. Exporten antas öka med ca 5 % såväl 1999
som 2000.

Den främsta motorn i ekonomin under år 1999
respektive 2000 utgörs av bruttoinvesteringarna som
beräknas växa med drygt 7 % i genomsnitt. Det mest
betydande bidraget kommer från näringslivets inves-
teringar som gynnas av de relativt höga vinstnivåer-
na. De makroekonomiska förutsättningarna är gynn-
samma med sunda statsfinanser och prisstabilitet.
Tillgången på arbetskraft bedöms vara god.

Även bostadsinvesteringarna kan förväntas stiga,
dock från en mycket låg nivå. Under åren 1999 och
2000 beräknas ökningen uppgå till 15 % årligen.
Nyproduktionen stiger då till 23 000 lägenheter år
2000, vilket fortfarande är en historiskt låg nivå.
Sammantaget ger bruttoinvesteringarna ett bidrag till
tillväxten på drygt 1 % såväl år 1999 som år 2000.

TABELL 12.3 NYCKELTAL

1997

1998

1999

2000

KPI, dec.-dec.

2,1

1,5

2,0

2,0

Kostnadstimlön

4,8

3,5

3,5

3,5

Öppen arbetslöshet1

8.4

7,4

6,0

4,5

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder1

4,3

4,7

4,5

4,4

Antal sysselsatta

-1,2

1,0

1,6

1,6

Real disponibel inkomst

0,0

1,8

2,6

3,6

Hushållens nettosparkvot

3,2

2,6

3,1

4,8

'Andel av arbetskraften
Källa: Finansdepartementet

Ett nästan lika stort bidrag kommer från den privata
konsumtionen, som beräknas öka med ca 2 % per
år. I jämförelse med länder som Storbritannien, Nor-
ge och Finland, som också drabbades av den typ av
fall i tillgångspriserna som inträffade i Sverige i bör-
jan av 1990-talet, innebär den kalkylerade ökningen
att konsumtionsutvecklingen blir relativt sett lugn.
Sparkvoten beräknas stiga i ett medelfristigt perspek-
tiv och i slutet av perioden hamnar den på en nivå
som är högre är genomsnittet för den senaste 20-
årsperioden. Denna uppgång ska ses mot bakgrund
av att hushållen de närmaste åren förväntas dra ned
sparkvoten mer än vad som är långsiktigt önskvärt i
samband med att man ökar sina inköp av kapitalva-
ror, samt mot bakgrund av det tekniska antagandet
om en överföring från staten till hushållen år 1999
och 2000. Dessutom verkar hushållen se sin konsum-
tion i ett långsiktigt perspektiv där tillfälliga föränd-
ringar har en begränsad inverkan på beteendet. Det
kan dock inte uteslutas att konsumtionen ökar mer
än beräknat. Kalkylen över hushållens sparande in-
nebär att hushållens förmögenhet, ställd i relation
till disponibel inkomst, stiger till en nivå som klart
överstiger tidigare perioder.

Primärkommunerna och landstingen antas klara
det aviserade balanskravet när detta träder i kraft år
2000. Tack vare de nu aviserade höjningarna av
statsbidragen, på 4 miljarder år 1999 och ytterligare
4 miljarder år 2000, kan konsumtionen öka i kom-
munsektorn. Utan det extra tillskottet skulle kon-
sumtionen ha minskat till följd av att den arbets-
marknadspolitiska åtgärden ”resursarbete” upphör
år 1999.

Importen antas utvecklas enligt historiska sam-
band, vilket innebär att importen ökar något snabba-
re än den importviktade efterfrågan. Det ökade im-
portinnehållet i efterfrågan beror på den successivt
tilltagande internationaliseringen. Både exporten och
importen beräknas öka med drygt 5 % per år. Efter-
som exporten är betydligt större än importen innebär
det att utrikeshandeln ger ett positivt bidrag till till-
växten på ca 0,5 procentenheter varje år. Bytesba-
lansöverskottet motsvarar då ca 4 % av BNP. Det
finns flera skäl till att överskottet bör vara relativt
stort under perioden. Befolkningsstrukturen innebär
t.ex. att det finns ett stort pensionsåtagande. Vidare

49

PROP. 1997/98: BILAGA 2

betyder den låga nivån på bostadsinvesteringarna
under perioden att det reala sparandet kommer att
vara lågt, något som motiverar ett högt finansiellt
sparande. Dessutom är det önskvärt att på sikt amor-
tera ned utlandsskulden.

TABELL 12.4 SYSSELSÄTTNING I OLIKA

SEKTORER

DIAGRAM 12.2

Arbetslösa

Procent av arbetskraften

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.

TUSENTAL PERSONER

1996

FÖRÄNDRING

1996 - 1998

FÖRÄNDRING

1998 - 2000

Offentlig sektor

1263

-40

18

Stat

192

-3

3

Kommun

1071

-37

15

Näringslivet

2700

31

111

Industrin

809

5

11

Övrigt näringsliv1

1891

26

100

Totalt

3963

-9

129

' I denna post ingår restposter.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Den öppna arbetslösheten antas i kalkylen falla till

4,5 % år 2000. De konjunkturberoende arbetsmark-
nadspolitiska åtgärderna omfattar då 4,4 % av ar-
betskraften. Bakom den sänkta arbetslösheten ligger
bl.a. en kraftig uppgång i antalet utbildningsplatser.
Sysselsättningen väntas emellertid också öka, framför
allt inom det privata näringslivet. Inom industrin sti-
ger sysselsättningen något såväl år 1999 som 2000,
men det är framför allt i övrigt näringsliv som de nya
arbetstillfällena skapas. I den offentliga sektorn be-
räknas sysselsättningen öka med 18 000 personer
från år 1998 till år 2000. Från år 1996 till 2000 sti-
ger sysselsättningen med totalt 120 000 personer i
hela ekonomin. Utbildningssatsningen antas ha en
kraftig effekt på arbetskraftsutbudet som minskar
med 36 000 personer, trots att befolkningen i ålders-
gruppen 16-64 år stiger med 57 000 personer. An-
talet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder an-
tas minska något under perioden.

DIAGRAM 12.3

Befolkningen uppdelad på grupper

Procent av befolkningen

85

83

81

79

77

75

73

71

69

Sä Utbildningssatsningar

£3 Åtgärder utanför arbetskraften

■ Öppet arbetslösa

Åtgärder i arbetskraften

[ l Reguljär sysselsättning

67

80   82   84   86   88   90   92   94   96   98   00

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.

TABELL 12.5 BEFOLKNINGEN I ÅLDERN 16-64 ÅR

TUSENTAL PERSONER

1996

FÖRÄND-

RING

1996 - 1998

FÖRÄND-

RING

1998 - 2000

Utbud

4310

-42

6

varav sysselsatta

3963

-9

129

varav öppet arbetslösa

347

-33

-123

Åtgärder utanför arbetskraften

155

7

-10

2

Utbildningssatsningen

49

63

29

••            3

Övriga

1019

-8

12

Summa = befolkning

5533

20

37

T denna grupp ingår personer i reguljär sysselsättning och personer i ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder som ligger i arbetskraften.

2Antalet utbildningsplatser har multiplicerats med 0,75 för att ge ett årsge-
nomsnitt.

3I denna grupp ingår bl.a. förtidspensionärer, övriga studerande, hemarbe-
tande mm.

Källor: Statistiska centralbyrån, AMS och Finansdepartementet

DIAGRAM 12.4

Sysselsatta och arbetskraftsutbud

Tusental personer

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.

50

PROP. 1997/98: BILAGA 2

12.2 Den finansiella kalkylen

Det samlade sparandet i ekonomin beräknas öka
som andel av BNP fr.o.m. i år fram till sekelskiftet,
givet de realekonomiska antagandena. Brutto-
sparkvoten stiger från knappt 18 % i år till strax
över 20 % år 2000. Även bruttoinvesteringarna sti-
ger som andel av BNP, men inte i samma omfattning
som sparandet, varför bytesbalansen, som visat över-
skott sedan 1994, förstärks som andel av BNP med
ytterligare en knapp procentenhet. Sverige fortsätter
därmed att amortera den finansiella nettoskulden till
utlandet. Vid slutet av kalkylperioden beräknas Sve-
riges finansiella nettoskuld vara helt eliminerad.

Regeringen lade i vårpropositionen fast mål för de
offentliga finanserna med innebörden att det i ge-
nomsnitt över en konjunkturcykel skall råda ett fi-
nansiellt överskott motsvarande 2 % av BNP, som
skall användas till att amortera den offentliga netto-
skulden. Anpassningen till det målsatta överskottet
ska ske successivt via ett överskott på 0,5 % av BNP
år 1999 och 1,5 % år 2000, givet de tillväxttal som
redovisades i vårpropositionen. De antaganden som
nu görs om den medelfristiga utvecklingen överens-
stämmer i stort med vårpropositionens, varför målen
för de offentliga finanserna åren 1999 och 2000 lig-
ger fast.

De finansiella kalkylerna visar att vid den antagna
tillväxten och med givna regler efter 1998 vad gäller
bl.a. skatter och transfereringar, kommer de offentli-
ga finanserna att stärkas mer än vad som krävs för
att uppnå dessa mål. Regeringen föreslår nu att en
del av detta överskott skall överföras till kommun-
sektorn i form av ökade statsbidrag, vilka föreslås
höjas med 4 miljarder kronor 1999 och ytterligare 4
miljarder kronor år 2000.

Liksom i vårpropositionen antas de budgetpolitis-
ka målen vara styrande. Därmed sker en överföring
av resterande överskott till hushållen som är exakt så
stor att budgetmålen uppnås. Beräkningarna resulte-
rar i en överföring till hushållen på 2,6 miljarder
kronor år 1999 och ytterligare 17,6 miljarder kro-

DIAGRAM 12.5

Sparkvot och investeringskvot

Procent av BNP

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.

nor år 2000.

Med dessa förutsättningar beräknas hushållens fi-
nansiella sparande vid slutet av kalkylperioden uppgå
till samma nivå, mätt som andel av BNP, som i år.
Företagssektorns investeringar växer snabbare än fö-
retagens eget sparande, varför det finansiella före-
tagssparandet minskar och blir negativt år 2000, dvs.
företagssektorn nettolånar till investeringar. Sett över
en längre period är företagssektorns finansiella spa-
rande högt. Sammantaget medför detta en omfördel-
ning från privat till offentligt finansiellt sparande un-
der perioden, samtidigt som summan privat och
offentligt finansiellt sparande, dvs. bytesbalansen,
förstärks.

Den offentliga sektorn

Den starka förbättringen inom den offentliga sektorn
uppstår i staten, främst till följd av minskade utgifter.
De offentliga utgifterna beräknas minska mätt som
andel av BNP med knappt 3 procentenheter mellan
1998 och år 2000. Vid slutet av perioden uppgår ut-
giftskvoten till 58,4 %. Kostnaderna för arbetslöshe-
ten minskar med motsvarande 1 procentenhet av
BNP eftersom den öppna arbetslösheten antas falla
med nära 3 procentenheter. Pensionsutbetalningarna
som är knutna till basbeloppet reduceras som andel
av BNP trots att basbeloppet skrivs upp med 100 %
av prisökningarna åren 1999 och 2000. Utgifterna
för sjukförsäkring och föräldraförsäkring ligger där-
emot på en oförändrad nivå i relation till BNP. Ned-
trappningen av räntebidragen till bostäder är den
främsta förklaringen till att transfereringar till företag
minskar i förhållande till BNP. Den offentliga kon-
sumtionen beräknas öka i volym men i långsammare
takt än BNP, vilket förklarar den minskade andelen
offentlig konsumtion i relation till BNP. Investeringar
som andel av BNP exkl. effekten av AP-fondens bo-
lagisering år 1998, som bokförs som en negativ in-
vestering, är oförändrad under kalkylperioden.

DIAGRAM 12.6

Den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Procent av BNP

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.

51

PROP. 1997/98: BILAGA 2

TABELL 12.6 DEN OFFENTLIGA SEKTORNS

FINANSER

MILJARDER KRONOR. LÖPANDE PRISER

1998

1999

2000

Inkomster

1136

1174

1212

procent av BNP

61,7

60,8

59.9

Skatter och avgifter

981

1018

1050

procent av BNP

53,2

52,7

51,8

Kapitalinkomster

83

82

86

Övriga inkomster

72

74

76

Utgifter

1126

1164

1182

procent av BNP

61,1

60,3

58,4

Hushållstransfereringar

407

410

414

procent av BNP

22,1

21,3

20,4

Övriga transfereringar

117

120

118

procent av BNP

6.3

6,2

5,8

Ränteutgifter

113

111

106

procent av BNP

6.1

5.7

5,2

Konsumtion

461

477

495

procent av BNP

25.0

24,7

24,4

Investeringar

29

46

49

procent av BNP

1,5

2,4

2.4

Finansiellt sparande

io1

10

30

procent av BNP

0.61

0,5

1,5

Staten

-9

3

23

AP-fonden

25

8

5

Kommunsektorn

-5

-2

2

2

Primärt sparande

40

38

51

procent av BNP

2,2

2,0

2,5

Statens lånebehov, netto

15

-1

-5

Finansiell ställning

Nettoskuld

459

445

436

procent av BNP

24,9

23,0

21,5

Konsoliderad bruttoskuld3

1361

1357

1357

procent av BNP

73,9

70,2

67,0

Statsskuld

1463

1455

1453

procent av BNP

79,4

75,3

71.8

'inklusive utdelningen från Securum men exklusive effekten av bolagise-
ringen av AP-fondens fastigheter uppgår det finansiella sparandet 1998 till
-0,1 miljard kronor eller 0,0 % av BNP.

finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter. I denna upp-
ställning har det förutsatts att personerna i utbildningssatsningen är hel-
tidsstuderande. Därmed ingår de inte i någon annan grupp.
3Konsoliderad bruttoskuld definierad enligt EU:s kriterier (Maastricht).
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Riksrevisionsverket och
Finansdepartementet.

Ett beräkningstekniskt antagande om att överföring-
en till hushållen tar formen av skattesänkningar och
att den s.k. värnskatten enligt gällande regler inte tas
ut fr.o.m. 1999 beräknas medföra att skattekvoten
faller med 0,5 procentenheter 1999 och ytterligare
0,9 procentenheter år 2000 och uppgår då till knappt
52 % av BNP. Skattebaserna privat konsumtion och
lönesumma utvecklas i något långsammare takt än
BNP.

Förbättringen av de offentliga finanserna medför
att statsskulden minskar i nominella termer under
perioden. Tillsammans med fallande räntor på
statsskulden, i takt med att lån läggs om till lägre
ränta, innebär detta att ränteutgifterna faller i rela-
tion till BNP. Skuldkvoten mätt enligt Maastrichtkri-
terierna fortsätter att reduceras. Enligt EU:s konver-
genskriterier ska den konsoliderade bruttoskulden
inte överstiga 60 % av BNP alternativt närma sig den
nivån i tillfredsställande takt. Enligt kalkylen kom-
mer den konsoliderade bruttoskulden att uppgå till
67 % av BNP vid utgången av år 2000. Skuldkvoten
kommer därmed ha minskat med drygt 12 procen-
tenheter sedan 1994. Utförsäljningar motsvarande 15
miljarder kronor år 1999 ligger med i denna kalkyl.

Allmänna pensionsfonden

Inom det samlade pensionssystemet sker gradvis en
förskjutning från folkpension, som finansieras över
statsbudgeten, till en ökad betydelse för ATP-
pensionema, som finansieras över AP-fonden. Me-
dan utgifterna för folkpension faller något i reala
termer, växer ATP-utgifterna med 5 % realt från
1998 till år 2000. År 1998 beräknas underskottet
mellan löpande avgiftsintäkter och utbetalningar av
ATP-pensioner uppgår till drygt 34 miljarder kronor.

I kalkylen beaktas inte den planerade ålderspen-
sionsreformen som påtagligt kommer att förändra
AP-fondens finanser. Vid frånvaro av förändringar
skulle fondens underskott komma att växa och en
allt större del av pensionerna finansieras med AP-
fondens avkastning. Fonden har dock ett fortsatt po-
sitivt men fallande finansiellt sparande under perio-
den. Det minskar till 5 miljarder kronor eller 0,3 %
av BNP år 2000. AP-fondens bidrag till det samlade
sparandet har minskat sedan 1990, då fondens spa-
rande uppgick till 3,4 % av BNP.

DIAGRAM 12.7

Den offentliga sektorn konsoliderade bruttoskuld och
nettoskuld

Procent av BNP

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.

52

PROP. 1997/98: BILAGA 2

Den kommunala sektorn

I den medelfristiga kalkylen förutsätts att kommuner
och landsting uppfyller kravet på ekonomisk balans
senast vid sekelskiftet. Statsbidragen antas höjas med
ca 4 miljarder kronor 1999 och med ytterligare
4 miljarder kronor år 2000. Vidare antas att den ge-
nomsnittliga kommunalskattesatsen ligger kvar på en
i förhållande till 1997 oförändrad nivå.

Det finansiella sparandet beräknas successivt för-
bättras efter 1998 samtidigt som den kommunala
konsumtionen beräknas fortsätta att öka i volym,
vilket förklaras av ökade skatteinkomster och höjda
statsbidrag. Jämfört med vårpropositionen utvecklas
dock skatteinkomsterna något svagare.

Enligt prognosen för skatteinkomsterna kommer
kommuner och landsting att få betala tillbaka ca 3,7
miljarder kronor i samband med slutavräkningen i
januari 1999 avseende 1997 års preliminära skatte-
medel. Det är ca 1,4 miljarder mer än vad som be-
räknades i vårpropositionen. Hösten 1996 utlovade
regeringen att kommuner och landsting skulle erhålla
en kompensation på högst 2,6 miljarder kronor om
kommunerna och landstingen skulle bli skyldiga att
betala tillbaka en del av det förskott de erhållit 1997.
Därför har ett belopp på 2,6 miljarder kronor lagts
in i kalkylen i form av en tillfällig statsbidragshöjning
1999. I vårpropositionen beräknades kompensatio-
nen till 2,3 miljarder kronor, vilket då motsvarade
hela den beräknade återbetalningen.

TABELL 12.7 KOMMUNERNAS FINANSER'

MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER

1997

1998

1999

Inkomster

399,2

425,6

447,2

467,9

Skatter

294,4

300,7

312,2

329,3

Statsbidrag2

57,9

76,4

84,6

86,3

Övrigt

46,9

48,6

50.4

52,2

Utgifter

404,5

431,1

449,2

465,9

Transfereringar

73,4

88,8

94,6

96,4

Konsumtion

308,7

318,6

330,0

343,8

volymföränring %

-1,7

0.6

0.4

1,0

Investeringar

22,4

23,7

24,7

25,6

Finansiellt sparade

-5,3

-5,5

-2,0

2,0

kommuner

-3,7

-4,9

-2,9

-0,3

landsting

-0,1

0,8

2,3

3,7

..      .       3

övriga

-1,5

-1.3

-1.3

-1,4

'Inkomster och utgifter redovisas exklusive statligt utjämningsbidrag och
statlig utjämningsavgift.

2Redovisas fr.o.m. 1996 netto efter avdrag för kommunernas och lands-
tingens tillskott till det kommunala momsåterbetalningssystemet.
3Församlingar och kommunalförbund

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartemen-
tet.

Konsumtionsutgifterna för sektorn som helhet be-
räknas öka realt under perioden. Konsumtionen på-
verkas 1999 av att ersättningen till s.k. resursarbetare
(”Kalmarmodellen”) räknas in i den kommunala lö-

nesumman. Åtgärden beräknas 1998 höja nivån på
den kommunala sysselsättningen och därmed kon-
sumtionen. Då åtgärden upphör året efter hålls ök-
ningen av den kommunala konsumtionen tillbaka
under 1999. Utbildningssatsningarna inom den
kommunala vuxenutbildningen beräknas innebära en
viss ytterligare nivåhöjning av den kommunala kon-
sumtionen i den medelfristiga kalkylen. Ökningen av
statsbidragen åren 1999 och 2000 beräknas ge ett
tillskott på ca 20 000 sysselsatta i kommunsektorn.

Nivån på det finansiella sparandet år 2000 beräk-
nas motsvara ett positivt resultat för sektorn som
helhet, vilket innebär att balanskravet uppfylls. Den
kalkylerade finansiella utvecklingen innebär att den
kommunala nettoskulden börjar minska i nominella
termer vid sekelskiftet. Att nivån på det finansiella
sparandet skiljer sig mellan kommuner och landsting
beror främst på att kommunerna jämfört med lands-
tingen har högre investeringsutgifter i förhållande till
avskrivningarna.

Sett i längre tidsperspektiv har den kommunala
sektorn expanderat kraftigt. Ett trendbrott skedde
emellertid i början av 1990-talet. Även om expan-
sionstakten bromsades upp under 1980-talet ökade
den kommunala konsumtionen i fasta priser med
25 % åren 1980-1991. Under åren 1992-1996 har
konsumtionen minskat med drygt 4 %. Enligt den
bedömning som redovisas ovan beräknas konsum-
tionen minska med ytterligare 1,7 % under 1997, för
att under åren 1998-2000 öka med sammanlagt
2 %. Den kommunala konsumtionsutvecklingen un-
der dessa år skulle i stort sett vara oförändrad utan
kostnaderna för resursarbetare 1998 och de avisera-
de statsbidragshöjningarna 1999 och 2000. Som
framgår av avsnitt 11.4 går det inte att sätta likhets-
tecken mellan den kommunala konsumtionens ut-
veckling och resursutvecklingen i kommunsektorn.
Dessutom påverkas konsumtionsutvecklingen t.ex.
av volymförändringar av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder i kommunal regi samt av huvudmanna-
skapsförändringar.

I Konsumtion,

DIAGRAM 12.8

Finansiellt sparande och
konsumtion

Procent

volymförändring %

------Finansiellt sparande

Miljarder kronor

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.

9 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 1

53

PROP. 1997/98: BILAGA 2

De kommunala utgifterna beräknas år 2000 mot-
svara 22,9 % av BNP, varav kommunal konsumtion
utgör 17 procentenheter. Inkomsterna beräknas mot-
svara 23,1 % av BNP, varav skatteinkomster och
statsbidrag utgör 20,5 procentenheter.

54

Bilaga 3

Avstämning
av det svenska
konvergensprogrammet

PROP. 1997/98:1 BILAGA 3

BILAGA 3

Avstämning av det svenska konvergensprogrammet

Innehållsförteckning

1    Sammanfattning....................................................................5

2    Det svenska konvergensprogrammet.....................................6

3    Den ekonomiska utvecklingen...............................................7

3.1  Den svenska ekonomin 1995-1997...............................7

3.2  Utsikter för 1998-2000.................................................8

3.3 Jämförelse med konvergensprogrammet......................10

4     Den offentliga sektorns finanser..........................................12

4.1  Utvecklingen under 1995-1997...................................12

4.2 Utsikter för 1998-2000...............................................13

4.3 Jämförelse med konvergensprogrammet......................15

5    Den ekonomiska politiken..................................................17

Underbilaga: Miljöhänsyn i den ekonomiska politiken..................19

Tabeller

1.1   Nyckeltal för 1995, 1996 och 1997......................................5

2.1   Tidsfördelning av budgetförstärkningarna.............................6

3.1   Försörjningsbalansen.............................................................8

3.2   Nyckeltal för den svenska ekonomin...................................11

4.1   Offentliga sektorns finanser................................................14

4.2   Offentliga finanser, differenser mot

konvergensprogrammet.......................................................15

4.3   Förändring i finansiellt sparande 1994-1998.......................16

Diagram

3.1   Ränta på 5-årig statsobligation.............................................7

3.2  ECU-mdex............................................................................8

3.3   KPI-utvecklingen i Sverige och EU........................................9

3.4   Öppen arbetslöshet...............................................................9

PROP. 1997/98:1 BILAGA 3

Innehållsförteckning

4.1   Den offentliga sektorns finansiella sparande........................12

4.2   Den offentliga sektorns inkomster och utgifter....................12

4.3   Den offentliga sektorns konsoliderade brutto-

och nettoskuld.....................................................................13

U.l  Utsläpp av några viktiga ämnen 1970-1995.........................22

PROP. 1997/98:1 BILAGA 3

1 Sammanfattning

I denna bilaga lämnas den femte avstämningen av det
konvergensprogram för den ekonomiska politiken
som regeringen lade fram i juni 1995.

Avstämningen visar att den svenska ekonomin är
inne i en markant konjunkturuppgång och att till-
växten, förutom en god exporttillväxt, i tilltagande
utsträckning drivs av den inhemska efterfrågan. Ett
stärkt förtroende hos hushållen för den framtida
ekonomiska utvecklingen och ett uppdämt behov av
kapitalvaror väntas medföra att sparkvoten fortsätter
minska. Därmed kan den privata konsumtionen växa
trots att hushållens inkomster, bl.a. till följd av beslu-
tade besparingar i statsbudgeten, stagnerar i år. BNP-
tillväxten, som hålls nere av det mycket låga byggan-
det, beräknas i år uppgå till 2,3 procent. Det finns
tecken på att de senaste årens nedgång i sysselsätt-
ningen nu har brutits och vänts till en uppgång. Infla-
tionstakten tilltar något jämfört med de mycket låga
tal som uppmättes under 1996, men ligger väl i linje
med inflationsmålet på 2 procent. Efter en viss oro i
början av 1997 har räntor och växelkurs stabilise-
rats.

Konjunkturuppgången väntas bli ytterligare för-
stärkt under 1998. Det är främst en ökad investe-
ringsaktivitet som bidrar till att dra upp tillväxttak-
ten till över 3 procent.

De offentliga finanserna har fortsatt att förstärkas
efter den mycket kraftiga förbättring som ägde rum

1996. De offentliga utgifterna minskar i reala termer
med ca Vi procent, medan inkomsterna växer, om än
något långsammare än BNP. Underskottet i de of-
fentliga finanserna beräknas i år uppgå till 1,9 pro-
cent av BNP. Mätt med de redovisningsprinciper
som tillämpas inom EU (ENS) motsvarar underskot-
tet 1,6 procent av BNP. Den offentliga sektorns kon-
soliderade bruttoskuld minskar i förhållande till BNP
för tredje året i rad.

Förstärkningen av de offentliga finanserna har va-
rit starkare än vad som beräknades i konver-
gensprogramet. Det konsolideringsprogram med
budgetförstärkande åtgärder på sammantaget 126
miljarder kronor som antogs 1995 skulle med den
bedömning som nu kan göras resultera i ett överskott
i de offenliga finanserna 1998. Det finns därför inom
ramen för målet om balans 1998 finansiellt utrymme
för de åtgärder i syfte att minska arbetslösheten som
föreslogs i den ekonomiska i vårpropositionen och de
ytterligare åtgärder som föreslås i budgetpropositio-
nen för 1998.

Efter dessa åtgärder beräknas den offentliga sek-
torns inkomster och utgifter vara i balans 1998. Till
följd av vissa organisatoriska förändringar avseende
AP-fondens fastighetsinnehav kommer dock ett över-
skott att redovisas. Tillsammans med försäljningar av
statliga tillgångar medför detta att skuldkvoten redu-
ceras med mer än 3 procentenheter.

Enligt den medelfristiga kalkylen fram till och med
år 2000 förstärks de offentliga finanserna ytterligare
efter 1998, vid den antagna tillväxten på knappt 3
procent per år. De beräknade överskotten överstiger
de budgetpolitiska mål som satts upp för åren 1999
och 2000 om överskott på Vi procent respektive 1 Uz
procent av BNP, att användas till amortering av den
offentliga nettoskulden. Detta ger ett visst utrymme
för överföringar från offentlig till privat sektor. Riks-
dagen har ställt sig bakom regeringens mål att efter
år 2000 ha ett överskott i de offentliga finanserna
motsvarande 2 procent av BNP sett över en konjunk-
turcykel.

TABELL 1.1 NYCKELTAL FÖR 1995, 1996 OCH 1997

1935________________________________ 1996_______________________________ 1997

KONVER-
GENSPRO-
GRAMMET

AVSTÄMNING

SEPTEMBER

1997

KONVER-
GENSPRO-
GRAMMET

AVSTÄMNING

SEPTEMBER
1997

KONVER-
GENSPRO-
GRAMMET

AVSTÄMNING

SEPTEMBER

1997

BNP-tillväxt

2,5

3,6

2.9

1.1

2,6

2,3

KPI-förändring

2.9

2.8

2,7

0.8

2,7

1.1

Arbetslöshet, nivå

7,0

7,7

6.1

8,1

5.8

8,4

5-årig obligationsränta

10,6

9.9

10,0

7,3

9.0

5,8

ECU-index, nivå

129,0

126,1

125,0

115,1

121,0

117,5

Bytesbalans'

2,6

2,1

4,0

2,4

4,0

3,1

Offentligt finansiellt sparande'

-9.0

-7,9

-5.2

-2,5

-3,5

-1,9

enligt ENS-definition'

-7,1

-3,7

-1,6

Offentlig bruttoskuld'

84,3

78,2

84,8

77,8

84,0

77,1

1. Procent av BNP

Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

PROP. 1997/98:1 BILAGA 3

2 Det svenska konvergens-
programmet

Regeringen presenterade i juni 1995 ett konver-
gensprogram för den ekonomiska politiken. Pro-
grammets syfte är bl.a. att Sverige skall uppfylla kra-
ven (de s.k. konvergenskriterierna) för deltagande i
EU:s monetära union. I programmet anges att ett
slutligt ställningstagande till ett svenskt deltagande i
EMU skall göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen
och i enlighet med bestämmelserna i fördraget. Kon-
vergenskriterierna skall enligt programmet uppfyllas
oavsett om Sverige ansluter sig till EMU eller ej.

Konvergenskriterierna omfattar krav på att infla-
tionstakt och räntor inte får avvika alltför mycket
från de medlemsländer som har lägst inflationstakt.
Vidare ställs krav på en stabil växelkurs. De offentli-
ga finanserna får inte, om inte särskilda omständig-
heter föreligger, uppvisa underskott som är större än
motsvarande 3 procent av BNP. Den offentliga brut-
toskulden skall inte överstiga 60 procent av BNP el-
ler, om den gör det, minska i tillfredsställande takt.
För att delta i den monetära unionen fr.o.m. den
planerade starten 1999 krävs att dessa villkor upp-
fylls under 1997.

I det svenska konvergensprogrammet ställs därut-
över upp mål för de offentliga finanserna med inne-
börden att statsskulden mätt som andel av BNP skall
stabiliseras senast 1996 och att balans i de offentliga
finanserna skall uppnås 1998.

I konvergensprogrammet anges att regeringen
varje halvår skall göra avstämningar av programmet.
Sådana avstämningar har redovisats vid följande till-
fällen:

- November 1995 (regeringens proposition. En po-

litik för arbete, trygghet och utveckling, prop.
1995/96:25, bilaga 2).

- April 1996 (1996 års ekonomiska vårproposi-

tion, prop. 1995/96:150, bilaga 2).

- September 1996 (1997 års budgetproposition,

prop. 1996/97:1, bilaga 3).

- April 1997 (1997 års ekonomiska vårproposi-

tion, prop. 1996/97:150, bilaga 2).

I föreliggande bilaga till 1998 års budgetproposition
(prop. 1997/98:1) lämnas en femte avstämning av
det svenska konvergensprogrammet.

Konvergensprogrammet baserades på den bedöm-
ning av den ekonomiska utvecklingen som gjordes i
den reviderade nationalbudgeten i april 1995. I kon-
vergensprogrammet redovisades även ett konsolide-
ringsprogram med åtgärder som sammantagna skulle
ge en förstärkning av de offentliga finanserna med
118 miljarder kronor mellan åren 1994 och 1998,
motsvarande 7,5 procent av BNP.

Vid avstämningen i april 1996 gjordes bedöm-
ningen att de planerade budgetförstärkningarna inte

skulle vara tillräckliga för att uppfylla de angivna
målen för de offentliga finanserna. I den ekonomiska
vårpropositionen samma år föreslogs därför ytterli-
gare åtgärder som innebar en varaktig förstärkning
av de offentliga finanserna med ytterligare 8 miljar-
der kronor. Konsolideringsprogrammet omfattar
därmed åtgärder som till och med 1998 ger en för-
stärkning av de offentliga finanserna med samman-
lagt 126 miljarder kronor, motsvarande 8 procent av
BNP.

Tidsmässigt fördelar sig konsolideringsprogram-
mets åtgärder på det sätt som framgår av tabell 2.1.

TABELL 2.1 TIDSFÖRDELNING AV
BUDGETFÖRSTÄRKNINGARNA

EFFEKT SOM ANDEL AV BNP

KONSOLIDERINGS-

PROGRAMMET

ÅTGÄRDER I VÅR-

PROPOSITIONEN 1996

SAMMANLAGD

EFFEKT

1995

3.5

3.5

1996

2,0

5.5

1997

1.0

0.4

6,9

1998

1,0

0,1

8.0

Källa: Finansdepartementet

Den angivna omfattningen på åtgärderna avser de
direkta effekterna i form av inkomstförstärkningar
eller utgiftsminskningar, beräknade netto med hän-
syn till bl.a. att minskade transfereringar till hushål-
len leder till lägre skatteinkomster. Däremot har inte
indirekta effekter via ränteutveckling och arbetslös-
het räknats in.

Åtgärderna fördelar sig ungefär lika mellan in-
komstförstärkningar och utgiftsminskningar. Riks-
dagen fattade 1995 ett principbeslut om hela konso-
lideringsprogrammet och områden för besparingar
fastställdes. Därefter har preciseringar av besparingar
och inkomstförstärkningar beslutats av riksdagen.

Enligt konvergensprogrammet skall den ekono-
miska politiken inriktas så att tillväxten sker i former
som inte medför en ökad förslitning på natur och
miljö och inte ökar miljöskulden. 1 en underbilaga till
denna avstämning lämnas en redogörelse för hur
miljösituationen utvecklats i några avseenden.

PROP. 1997/98:1 BILAGA 3

3    Den ekonomiska utvecklingen

3.1    Den svenska ekonomin 1995-1997

När konvergensprogrammet presenterades i juni
1995 präglades de finansiella marknaderna av oro
såväl i Sverige som utomlands. Räntenivån steg dock
mer i Sverige än i andra länder och kronan försvaga-
des. Under andra halvåret 1995 stabiliserades läget
med fallande räntor som följd. Förtroendet för den
svenska ekonomin stärktes, vilket visade sig i en
krympande räntemarginal gentemot andra länder
och en förstärkning av kronan. Inflationstakten av-
tog markant under loppet av året.

DIAGRAM 3.1

„ .     , - , .                                Utfall

Ranta pa 5-arig

Statsobligation             -----Konvergensprogrammet

Procent

95                    96                    97

Källor: Riksbanken och Finansdepartementet

Mot slutet av 1995 mattades den europeiska kon-
junkturen, vilket också dämpade efterfrågan i Sveri-
ge. Produktionen hölls dock till viss del uppe av en
kraftig lageruppbyggnad. BNP-tillväxten blev hela

3,6 procent. Avmattningen blev dock tydlig mot slu-
tet av året och den uppgång i sysselsättningen som
påbörjades i början 1994 bröts.

Efterfrågan och produktion fortsatte att utvecklas
svagt under första halvåret 1996. De svenska räntor-
na fortsatte att sjunka, räntemarginalen mot omvärl-
den minskade ytterligare och kronan stärktes. Vid
slutet av året hade räntemarginalen gentemot Tysk-
land reducerats till ca 1 procentenhet. Tillsammans
med konjunkturavmattningen och en minskad infla-
tionsbenägenhet bidrog detta till att inflationstakten
successivt avtog under året. Det fanns t.o.m. tenden-
ser till prisfall, vilket dock i huvudsak kan tillskrivas
tillfälliga faktorer. Timlönerna steg 1996 med
6 procent, vilket innebar kraftigt stigande reala tim-
löner. Timlöneökningen 1996 drogs upp till följd av
löneavtalens tidmässiga förläggning av lönehöjning-
arna. Den genomsnittliga timlöneökningen under pe-
rioden 1994-1996 uppgick till 3,9 procent.

Den internationella konjunkturavmattningen un-
der 1996 medförde en försvagad tillväxt i efterfrågan
på exportmarknaderna jämfört med året innan. Den

svenska exportindustrin lyckades dock hålla uppe
försäljningsvolymen, trots försvagad konkurrenskraft
på grund av stärkt krona och höga timlöneökningar.
En låg import bidrog till att utrikeshandelns bidrag
till tillväxten endast var något svagare jämfört med
1995. Näringslivets investeringar mattades av under
1996 samtidigt som de offentliga investeringarna
minskade kraftigt. Trots höga löneökningar förblev
hushållens disponibelinkomster i stort sett oföränd-
rade jämfört med 1995, vilket förklaras av högre
skatter och minskade transfereringar. En minskning
av sparkvoten gav dock utrymme för ökad privat
konsumtion.

Näringslivets produktionstillväxt hölls främst till-
baka av ett omslag i lagercykeln i och med att efter-
frågetillväxten till stor del kunde tillgodoses genom
en minskning av de lager som byggts upp året innan.
Enligt det preliminära utfallet ökade BNP under
1996 med 1,1 procent. Lageromslaget höll tillbaka
tillväxten med 1 procentenhet.

Den låga tillväxttakten medförde att antalet sys-
selsatta minskade med ca 30 000 personer under
loppet av 1996. Ökad medelarbetstid, delvis på
grund av lägre sjukfrånvaro, innebar dock att ned-
gången av antalet arbetade timmar var mer begrän-
sad. Den öppna arbetslösheten vände åter uppåt, ef-
ter att under några år ha minskat, och uppgick i
genomsnitt till 8,1 procent.

För 1997 verkar återhämtningen i den svenska
ekonomin, efter en inledningsvis något splittrad bild,
nu ske på bred bas. Orderingången till svenska in-
dustrin utvecklas mycket starkt och framtidsförvänt-
ningarna har stärkts hos både hushåll och företag.
Det finns även tecken på att arbetsmarknadsläget,
som normalt släpar efter i konjunkturen, står inför
en förbättring. Enligt arbetskraftsundersökningarna
har arbetslösheten, rensat för säsongmässiga varia-
tioner, börjat minska samtidigt som sysselsättningen
ökar.

Såväl den korta som den långa räntan beräknas,
mätt som årsgenomsnitt, ligga på en lägre nivå jäm-
fört med 1996.

Den internationella konjunkturen ser ut att ut-
vecklas relativt gynnsamt, vilket ger den svenska ex-
porten betydande draghjälp. Dessutom vinner svens-
ka företag marknadsandelar, vilket ytterligare
förstärker exporten. Eftersom även importen stiger
tämligen snabbt blir utrikeshandelns bidrag till BNP-
tillväxten dock i stort sett oförändrat från föregående
år. Bytesbalansen fortsätter att förstärkas, främst på
grund av en fortsatt förbättring av handelsbalansen,
och beräknas för 1997 uppgå till ca 3 procent av
BNP.

Den inhemska efterfrågan blir sannolikt en allt
viktigare drivkraft för tillväxten. Det gäller framför
allt den privata konsumtionen, som beräknas öka
med 2,3 procent. Den offentliga konsumtionen vän-
tas däremot fortsätta att bromsa tillväxten under

1997. Den kommunala konsumtionen beräknas

PROP. 1997/98:1 BILAGA 3

TABELL 3.1 FÖRSÖRJNINGSBALANSEN

MILJARDER      PROCENTUELL VOLYMFÖRÄNDRING

KRONOR ____________________________

1996

1995

1996

1997

1998

1999

2000

1994-2000’

DIIFFERENS
1994-20003

Privat konsumtion

885,3

0,8

1,5

2,3

2,5

2,0

1,9

1.8

0,3

Offentlig konsumtion

434,2

-1,0

-1,7

-U

0,5

-0,4

0,8

-0,4

0,1

Stat

132,2

-3.3

-3,7

0,5

0,5

0,5

0,5

-0,9

-0,4

Kommuner

302,1

0,0

-0,9

-1,7

0.6

0,4

1.0

-0,1

0,4

Bruttoinvesteringar

249,6

10,9

4,7

0,4

5.8

8,0

6,7

6,0

-1,1

Näringsliv, exkl. bostäder

183,6

25,1

5,9

5,0

5.4

8,1

5,8

9,0

-0,1

Bostäder

30,3

-28,0

14,7

-21,2

12,8

15,0

15,0

-0.5

-4,9

Myndigheter

35.6

-0.5

-7,4

-3,5

3.2

2,7

5,3

-0.1

-2,1

Lagerinvesteringar1

-3,2

0,5

-1,0

0.2

0,1

0,0

0.0

0,0

0.0

Export

670,4

12.6

5,6

9,6

7.2

5,2

5,1

7.5

0,8

Import

558,2

10,3

3,5

8,5

7,0

5,1

5.0

6,5

-0,1

BNP

1 678,1

3,6

1,1

2.3

3,1

2,9

2,8

2.6

0,3

1. Förändring i procent av föregående års BNP

2. Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000

3. Differens i procentenheter mot konvergensprogrammet
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

minska medan den statliga konsumtionen ökar svagt.
Investeringarna beräknas öka endast marginellt. Det
är främst bostadsinvesteringarna som håller nere den
totala investeringsnivån. Lageranpassningen verkar
nu vara avklarad, varför en ökad efterfrågan i allt
högre grad måste tillgodoses genom löpande produk-
tion. BNP väntas i år öka med 2,3 procent.

Den stigande aktiviteten i ekonomin kan förutses
sprida sig till arbetsmarknaden. Sysselsättningen be-
räknas öka framöver, vilket leder till en gradvis ned-
gång i arbetslösheten. På grund av den höga nivån
under första halvåret 1997 beräknas arbetslösheten
mätt som årsgenomsnitt ligga på 8,4 procent, vilket
överstiger 1996 års nivå. Summan av antalet öppet
arbetslösa och antalet personer i konjunkturberoende
åtgärder beräknas uppgå till närmare 13 procent av
arbetskraften.

DIAGRAM 3.2

ECU-index

Index 1991 = 100

Utfall

-----Konvergensprogrammet

94                   95                   96

Källor: Riksbanken och Finansdepartementet

Snabba produktivitetsförbättringar motverkar kost-
nadsgenomslaget av löneökningar som fortfarande
ligger högre än i omvärlden. Löneökningarna beräk-
nas till knappt 5 procent år 1997, vilket är ca 1,5
procentenheter högre än i omvärlden. Inflationstak-
ten tilltar något, efter de exceptionellt låga tal som
uppmättes 1996, men ligger fortfarande i linje med
Riksbankens mål om 2 procent. Linder loppet av
1997 väntas konsumentpriserna stiga med drygt 2
procent. Till detta bidrar vissa punktskattehöjningar.

3.2 Utsikter för 1998-2000

I prognosen för 1998 väntas tillväxttakten tillta och
BNP öka med 3,1 procent. Även om tillväxten inom
OECD-området förutsätts bli något lägre 1998 jäm-
fört med 1997, kommer världsmarknadstillväxten
även under nästa år ge betydande draghjälp till den
svenska exporten. Den svenska exportindustrin vän-
tas därtill öka marknadsandelarna även 1998. De
senaste årens uppgång i industriinvesteringarna bör
ha medfört en utökad produktionskapacitet som
möjliggör en högre produktionsvolym, utan att det
mer allmänt uppstår problem med flaskhalsar. Över-
skottet i bytesbalansen väntas fortsätta att förstärkas
och beräknas för 1998 uppgå till knappt 4 procent
av BNP.

Räntenivån i Sverige antas följa de internationella
räntorna uppåt. Detta medför att den korta räntan
under loppet av nästa år förväntas stiga med 1/4 pro-
centenhet. För den långa räntan väntas marginalen
gentemot Tyskland ligga kvar på ca 1 procentenhet.

Beträffande löneutvecklingen är bedömningen för
1998 osäker. Nya avtal skall förhandlas fram. Infla-

PROP. 1997/98:1 BILAGA 3

tionsförväntningarna är emellertid lägre nu jämfört
med när de senaste avtalen slöts och arbetsmark-
nadsläget är fortfarande svagt. De svenska löneök-
ningarna antas därför anpassas nedåt till 3,5 procent,
vilket motsvarar utvecklingen i de viktigaste konkur-
rentländerna.

DIAGRAM 3.3                                     Sverige

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Konsumentpriserna beräknas under loppet av 1998
öka med 1,5 procent, även med beaktande av att den
starkare efterfrågan från hemmamarknaden sanno-
likt leder till en viss ökning av vinstmarginalerna i
näringslivet. Bakom den jämfört med 1997 lägre ök-
ningstakten ligger dämpade lönekostnadsökningar
och svagare importprisutveckling till följd av en viss
kronförstärkning. Dessutom höjs de indirekta skat-
terna i mindre omfattning än i år.

Tillväxten kommer i högre grad att drivas av den
privata konsumtionen. En fortsatt återhållande fak-
tor är dock den tämligen svaga utvecklingen av hus-
hållens reala disponibelinkomster. Därmed krävs att
hushållens sparkvot fortsätter att minska för att kon-
sumtionen skall ta fart. Mot bakgrund av att hus-
hållens förmögenhetsställning stärkts markant under
de senaste åren och att det finns ett uppdämt behov
av kapitalvaror hos de svenska hushållen väntas den
privata konsumtionen stiga med 2,5 procent under

1998.

Den offentliga konsumtionen beräknas öka något
under nästa år. Detta avspeglar dock till stor del till-
fälliga faktorer, bl.a. effekter av arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder.

Det finns goda förutsättningar för att investe-
ringsaktiviteten stärks under 1998. Vinstläget för-
bättras inom näringslivet och kapacitetsutnyttjandet
beräknas öka. Bostadspriserna förväntas stiga och
bristsituationen bli allt tydligare i expansiva orter.
Prognosen är att bruttoinvesteringarna ökar med ca
6 procent.

Återhämtningen i ekonomin bör leda till att sys-
selsättningsökningen fortsätter under nästa år. Vo-
lymen på arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökar nå-
got. Vidare kommer en kraftig utbyggnad av antalet

platser inom utbildningsväsendet att hålla tillbaka
arbetsutbudet. Under dessa förutsättningar kan den
öppna arbetslösheten minska. Mätt som årsgenom-
snitt beräknas den öppna arbetslösheten 1998 uppgå
till 7,4 procent.

Utöver prognosen på kort sikt, som sträcker sig
fram t.o.m. 1998, har såväl reala som finansiella be-
räkningar gjorts för åren 1999 och 2000. I ett me-
delsiktigt perspektiv är det mycket svårt att förutsäga
konjunktursvängningar. Den reala kalkylen, som re-
dovisas här, är i stället uppbyggd kring ett antagande
om att de lediga resurser som finns vid utgången av
1998 kan tas i anspråk utan att det uppstår ett infla-
tionstryck i ekonomin.

I kalkylen antas vidare, i avsaknad av politiska be-
slut, att antalet personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder minskar något under perioden. En annan
viktig förutsättning är att den stora satsningen på
ökad reguljär utbildning för arbetslösa och övriga
föreslagna åtgärder i syfte att minska arbetslösheten
får avsedda effekter. Vidare görs ett antagande om en
överföring från den offentliga sektorn till hushållen,
enligt vad som redogörs för i avsnitt 4.2. Inflationen
förutsätts ligga i linje med Riksbankens mål på 2
procent.

DIAGRAM 3,4

Öppen arbetslöshet

Procent av arbetskraften

1980           1985           1990           1995          2000

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Kalkylen baseras vidare på att lönebildningens funk-
tionssätt förbättras. Utrymmet för tillväxt blir då
förhållandevis stort. BNP beräknas öka med

2,8 procent 1999 och 2,9 procent år 2000 och ar-
betslösheten reduceras till 4,5 procent år 2000.

Den ekonomiska utvecklingen i OECD-området
väntas bli förhållandevis god på medellång sikt. Den
faktiska tillväxten antas något överstiga den potenti-
ella och beräknas uppgå till 2,5 procent per år under
åren 1999-2000. Förutsättningarna bedöms vara go-
da för en fortsatt god tillväxt även i resten i världen.
Inflationen i OECD-området bedöms ligga på 2,3
procent under perioden. I EU kan det bli något lägre.

Den fortsatt låga inflationen och de förbättrade
statsfinanserna medför att förtroendet för den svens-
ka ekonomin bör vara fortsatt högt. Räntemargina-
len mot den tyska 5-åriga statsobligationsräntan an-

10

PROP. 1997/98:1 BILAGA 3

tas i kalkylen ligga kvar på 1 procentenhet under pe-
rioden och kronan apprecieras något under 1999.

Lönerna antas stiga med 3,5 procent per år, vilket
är förenligt med en inflation på 2 procent. Med en
väl fungerande lönebildning fortsätter konkurrens-
kraften att vara god under hela perioden. Såväl ex-
porten som importen beräknas öka med ca 5 procent
per år, vilket innebär att utrikeshandeln ger ett posi-
tivt bidrag till tillväxten med ca 0,5 procentenheter
per år. Bytesbalansöverskottet uppgår då till ca
4 procent av BNP, vilket kan vara befogat med hän-
syn till befolkningsstrukturen samt till att bostadsin-
vesteringarna varit mycket låga under 1990-talet och
antas vara fortsatt låga även vid slutet av decenniet.

Den privata konsumtionen beräknas öka med ca
2 procent per år. Hushållens sparkvot beräknas stiga
under åren 1999 och 2000 för att i slutet av perioden
ligga på en nivå som är något högre än genomsnittet
för de senaste 20 åren. Detta skall ses mot bakgrund
av att hushållen på kort sikt förväntas dra ner
sparkvoten mer än vad som är önskvärt på lång sikt,
på grund av ökade inköp av kapitalvaror och att det
i baskalkylen antas ske ökade överföringar från den
offentliga sektorn.

Den offentliga konsumtionen beräknas endast öka
svagt i den medelfristiga kalkylen. Kommunerna för-
utsätts klara det ekonomiska balanskrav som träder i
kraft år 2000 och enligt vilket kommunerna inte får
planera verksamheten så att underskott uppkommer.
Med det ekonomiska tillskott i form av höjda stats-
bidrag på 4 miljarder kronor vartdera åren 1999 och
2000 som aviseras i budgetpropositionen beräknas
kommunernas konsumtion kunna öka med sam-
manlagt ca 2 procent. Enligt nuvarande planer upp-
hör det arbetsmarknadspolitiska programmet med
s.k. resurspersoner fr.o.m. 1999, vilket bromsar ök-
ningen av den kommunala konsumtionen mellan
1998 och 1999.

Den i förhållande till tidigare år låga räntan i
kombination med relativt höga vinstnivåer utgör go-
da förutsättningar för att investeringarna skall ut-
vecklas gynnsamt, vilket i sin tur är en förutsättning
för att kostnadsdrivande flaskhalsar skall undvikas.
Även bostadsbyggandet väntas stiga efter det tidigare
mycket låga bostadsbyggandet. Nyproduktionen be-
räknas år 2000 ändå ligga på en historiskt sett rela-
tivt låg nivå.

Sysselsättningen beräknas öka med totalt 120 000
personer mellan åren 1996 och 2000. Den ökade ut-
bildningen antas ha en kraftig effekt på arbetskrafts-
utbudet som beräknas minska med 36 000 personer
under samma period.

Det positiva scenario som beskrivs ovan är dock
betingat av att lönerna inte ökar med mer än

3,5 procent, trots att arbetslösheten beräknas falla
snabbt. Att lönebildningens funktionssätt förbättras
är därför en grundläggande förutsättning.

3.3 Jämförelse med konvergens-
programmet

Sammantaget har BNP-tillväxten under 1995 och

1996 varit knappt 1 procent svagare än vad som be-
räknades i konvergensprogrammet, 2,3 procent per
år istället för 2,7 procent. Tillväxten 1995 blev star-
kare än vad som förväntades när konvergenspro-
grammet lades fram, men det motverkas av att av-
mattningen 1996 inte förutsågs. Tillväxten under

1997 ligger i nivå med konvergensprogrammets pro-
gnos.

Trots att den internationella avmattningen under
förra året inte förutsågs i konvergensprogrammet har
exporten under den gångna treårsperioden utvecklats
i takt med prognosen. Däremot har importbenägen-
heten stigit, varför utrikeshandelns bidrag till tillväx-
ten blivit mindre än förväntat.

De svenska hushållens ekonomi har utvecklats
mer gynnsamt än vad som förutsågs för två år sedan.
Bl.a. har nettot av skatter och transfereringar gett ett
mindre negativt bidrag till hushållens disponibla in-
komster än beräknat. Samtidigt har sparkvoten redu-
cerats i den omfattning som förutsågs, vilket har
medfört att den privata konsumtionen ökat mer än
väntat.

I gengäld har den offentliga konsumtionen reduce-
rats mer än väntat. Detta förklaras helt av att den
svårprognosticerade statliga konsumtionen sjönk
kraftigt. Den kommunala konsumtionen minskade
däremot mindre än beräknat.

Investeringarna har utvecklats betydligt svagare än
vad som beräknades, såväl vad gäller näringsliv, bo-
stadsbyggande som offentliga myndigheters investe-
ringar.

Den största skillnaden vid en jämförelse av utfall
mot konvergensprogrammets prognos gäller syssel-
sättningen. I stället för en beräknad sysselsättnings-
ökning på totalt 170 000 personer under åren 1995
och 1996, blev ökningen endast 36 000 personer.
Den totala arbetslösheten beräknas i år ligga 2,3 pro-
centenheter över konvergensprogrammets prognos.
Samtidigt nådde inte volymen av arbetsmarknadspo-
litiska åtgärder upp till den planerade nivån, varför
nivån på den öppna arbetslösheten ligger 2,6 procen-
tenheter högre.

Genom förra årets mycket måttliga prisökningar
har inflationstakten varit avsevärt lägre än vad som
antogs i konvergensprogrammet. Prisnivån mätt med
konsumentprisindex beräknas i år ligga 4,8 procent
över nivån 1994, medan den enligt konvergenspro-
grammet skulle ha stigit med 8,5 procent . Den låga
inflationen har bidragit till att räntenivån, liksom
räntedifferensen mot omvärlden, kommit ned betyd-
ligt mer än förväntat. I konvergensprogrammet be-
räknades räntedifferensen gentemot Tyskland, mätt
som årsgenomsnitt, uppgå till 1,7 procentenheter
1997, men beräknas till drygt 1 procentenhet. Rän-
tenedgången har ägt rum samtidigt som kronan

11

PROP. 1997/98:1 BILAGA 3

stärkts mer än vad som förutskickades i konver-
gensprogrammet.

TABELL 3.2 NYCKELTAL FÖR DEN SVENSKA EKONOMIN

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

1994-2000

DIFFERENS

1994-2000

Årlig procentuell förändring

Timlön, kostnad

2,4

3,3

6,1

4,8

3,5

3,5

3,5

4,1

-0,2

KPI, årsgenomsnitt

2,4

2,8

0,8

1,1

1,7

2,0

2,0

1,7

-1,1

Real disponibel inkomst

1.4

-0,4

-0,1

0,0

1,8

2,6

3,6

1,2

0,4

Industriproduktion

14,0

9,8

2,1

6,0

5,5

3,6

3,3

5,0

0,5

DIFFERENS

ÅR 20002

Nivå i procent

Hushållens nettosparkvot

8,0

6,9

5,4

3,2

2,6

3,1

4,7

0,4

Öppen arbetslöshet, andel av arbetskraften

8,0

7,7

8,1

8,4

7,4

6,0

4,5

-1,1

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, andel av
arbetskraften

5,3

4,4

4,5

4,3

4,7

4,5

4,4

0,6

Bytesbalans, andel av BNP

0,4

2,1

2,4

3,1

3,8

3,9

4,0

0,8

Svensk 5-årig statsobligationsränta

9.0

9,9

7,3

5,8

6,1

6,3

6,3

-1,7

Tysk 5-årig statsobligationsränta

6,2

6,0

5,0

4,6

5,1

5,3

5,3

-1,5

ECU-index (1991=100), nivä

123,8

126,1

115,1

117,5

115.5

114,5

114,0

0,0

1. Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000.

2. Differens mot konvergensprogrammet.

Källor: Statistiska centralbyrån, Sveriges Riksbank, Konjunkturinstitutet, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.

12

PROP. 1997/98:1 BILAGA 3

4 Den offentliga sektorns finanser

4.1 Utvecklingen under 1995-1997

Den offentliga sektorns finansiella sparande har kraf-
tigt förbättrats sedan 1994. Detta var särskilt mar-
kant 1996 då underskottet i det finansiella sparandet
på ett år minskade med nära 90 miljarder kronor el-
ler 5,5 procentenheter av BNP, ned till 42 miljarder
kronor, vilket motsvarade 2,5 procent av BNP. För
1997 väntas det finansiella sparandeunderskottet i
den offentliga sektorn minska ytterligare och beräk-
nas uppgå till 1,9 procent av BNP eller 33 miljarder
kronor.

DIAGRAM 4.1

Den offentliga sektorns finansiella sparande

Procent av BNP

Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet

trots vissa tillkommande skatte- och avgiftshöjning-
ar. Sett över treårsperioden mellan 1994 och 1997
har skattekvoten stigit med 4 procentenheter. Of-
fentliga sektorns övriga inkomster, bl.a. AP-fondens
avkastning, har till följd av räntenedgången minskat i
betydelse.

Offentliga sektorns utgifter har mätt i reala termer
minskat med 2,0 procent sedan 1994 och utgiftskvo-
ten har därmed reducerats med 5,6 procentenheter.
Mer än hälften av denna nedgång faller på minskade
transfereringar till hushållen, som i år beräknas vara
ungefär lika stora i nominella termer som för tre år
sedan. Genom stabilisering av skuldkvoten och fal-
lande räntenivå minskar de offentliga ränteutgifterna
i förhållande till BNP. Den offentliga konsumtionen
har sedan 1994 minskat med 3,8 procent i reala ter-
mer. Ett stigande relativpris på offentlig konsumtion
begränsar nedgången i förhållande till BNP mätt i
löpande priser, så att utgiftskvoten för konsumtion
reduceras med 1,6 procentenheter från 27,2 procent
till 25,6 procent.

DIAGRAM 4.2

Den offentliga sektorns
inkomster och utgifter

Procent av BNP

Inkomster
Utgifter
Skatter

45 k

40 l--1—1--1—I—*--1--1—I—I--1—I—

Sedan 1994 har därmed det finansiella sparandeun-
derskottet i den offentliga sektorn på tre år minskat
med 8,4 procentenheter av BNP. Av denna minsk-
ning kan 2,8 procentenheter tillskrivas att inkoms-
terna vuxit snabbare än BNP, medan 5,6 procenten-
heter förklaras av att utgifterna fallit som andel av
BNP.

Något mindre än hälften av konsolideringspro-
grammet utgörs av skattehöjningar. Skattekvoten
steg kraftigt mellan 1995 och 1996. Detta berodde
dock till stor del på att tillfälliga faktorer medförde
att skatteinbetalningarna blev extraordinärt höga
under 1996, medan motsatsen gällde under 1995. En
omläggning av uppbörden av mervärdesskatten och
en tidsmässig förskjutning i företagens skatteinbetal-
ningar samt engångsvisa inbetalningar av särskild lö-
neskatt bidrog till detta. Höjda taxeringsvärden med-
förde även högre intäkter från fastighetsskatten.
Dessutom utvecklades lönesumman, som är den vik-
tigaste skattebasen, betydligt snabbare än nominell
BNP. Den egentliga skatte- och avgiftshöjningen,
t.ex. höjda socialavgifter som är en del av konsolide-
ringsprogrammet, bidrog med endast 0,5 procenten-
heter till den höjda skattekvoten 1996. När de tillfäl-
ligt höga skatteinkomsterna från 1996 faller bort
1997 sjunker skattekvoten med 0,5 procentenheter,

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000

Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och

Finansdepartementet

Redovisningen enligt de svenska nationalräkenska-
perna skiljer sig på vissa punkter från den redovis-
ning som tillämpas inom EU vid bedömningen av
medlemsländernas budgetunderskott. Skillnaden be-
ror huvudsakligen på att vissa skatter och ränteutgif-
ter skall periodiseras på annat sätt enligt reglerna i
det europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS).
För 1996 bidrar främst omperiodisering av skatter
till att den offentliga sektorns finansiella sparande
justeras ned från -2,5 procent till -3,7 procent av
BNP. För 1997 medför främst en justering av rän-
teutgifterna att det finansiella sparandet enligt ENS
uppgår till -1,6 procent av BNP, således en uppjuste-
ring med 0,3 procentenheter jämfört med de svenska
nationalräkenskaperna.

Det finansiella sparandet har i enlighet med en re-
kommendation från EU:s statistikorgan Eurostat inte
tillgodoräknats utdelningar från det statliga fastig-
hetsföretaget Securum. Detta bolag bildades 1992

13

PROP. 1997/98:1 BILAGA 3

och var en del av statens stöd till bankerna i sam-
band med krisen i det finansiella systemet. Stödet till
bankerna belastade det finansiella sparandet och bi-
drog således till det finansiella underskottet. Utdel-
ningen från Securum beräknas uppgå till 6,3 miljar-
der kronor 1997 eller 0,4 procent av BNP. I tidigare
bedömningar av offentliga finanserna 1997 har den-
na utdelning räknats in i finansiellt sparande, vilket
medför att förbättringen jämfört med föregående av-
stämning är starkare än vad de redovisade siffrorna
anger.

DIAGRAM 4.3

Den offentliga sektorns konsoliderade brutto- och
nettoskuld

Procent av BNP

Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och

Finansdepartementet

Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld,
definierad enligt Maastrichtkriterierna, uppgick vid
utgången av 1994 till 79,3 procent av BNP. Skuld-
kvoten har sedan dess reducerats och beräknas upp-
gå till 77,1 procent av BNP vid utgången av 1997.
Under 1997 medför växelkursutvecklingen att värdet
på den del av skulden som är fastställd i utländsk
valuta stiger. Detta kompenseras dock till viss del av
att intäkter från försäljningar av statliga tillgångar
används för att reducera skulden.

Den offentliga sektorns finansiella nettoskuld, dvs.
skulder minus finansiella tillgångar, är kraftigt ned-
reviderad för åren 1995 till 1997 jämfört med be-
räkningen vid föregående avstämning. Detta är en
följd av att värdeökningar på statens innehav av akti-
er och obligationer m.m. för 1995 nu lagts in i redo-
visningen. Därtill kommer värdeökningar på AP-
fondens tillgångar för 1996. Nettoskulden sjunker
inte över åren i samma takt som bruttoskulden efter-
som även offentliga sektorns finansiella tillgångar
minskar som andel av BNP. Nettoskulden beräknas
uppgå till 26,5 procent av BNP vid utgången av
1997, vilket är en ökning med 4,6 procentenheter
sedan 1994. Statsskulden stabiliserades redan 1995
och beräknas uppgå till 83,5 procent av BNP vid ut-
gången av 1997.

4.2 Utsikter för 1998-2000

Under 1998 beräknas de offentliga finanserna kom-
ma i balans, så att inkomsterna blir lika stora som
utgifterna, i enlighet med det budgetpolitiska mål
som sattes upp i konvergensprogrammet. Den un-
derliggande förstärkningen har vid de senaste av-
stämningarna bedömts vara starkare än vad tidigare
prognoser indikerat. Det har därför inom ramen för
målet om balans skapats ett finansiellt utrymme för
de förslag som lämnats i vårpropositionen om bl.a.
utökat antal utbildningsplatser och i budgetproposi-
tionen för 1998 om bl.a. höjda barnbidrag.

Prognosen innebär att den offentliga sektorns fi-
nansiella sparande 1998 uppgår till 10 miljarder
kronor eller drygt % procent av BNP. Siffran påver-
kas emellertid av två redovisningstekniska faktorer.
Den första är att regeringen i en proposition till riks-
dagen föreslagit att Allmänna pensionsfonden inte
skall kunna äga fastigheter direkt, utan endast indi-
rekt via fastighetsbolag. Skälet för detta är bl.a. att
uppnå konkurrensneutralitet mellan fonden och pri-
vata aktörer på fastighetsmarknaden. I nationalrä-
kenskaperna kommer den bolagisering av fondens
fastigheter som blir nödvändig att bokföras som en
negativ investering som reducerar utgifterna och för-
bättrar det redovisade finansiella sparandet med ca
15 miljarder kronor. Den andra faktorn är, som
nämndes ovan, att utdelningar från Securum inte
räknas in i finansiellt sparande. Under 1998 beräknas
dessa utdelningar, som utgör en reell inkomst för sta-
ten, uppgå till 4,7 miljarder kronor. Justerat för dessa
båda faktorer uppvisar den offentliga sektorn balans.
Förbättringen i de offentliga finanserna 1998 jäm-
fört med 1997 ligger främst på utgiftssidan. Utgifter-
na exklusive räntor minskar realt sett med 0,2 pro-
cent. Det främsta bidraget till utgiftsminskningen
kommer från räntebidragen till bostäder som nästan
halveras mellan 1997 och 1998. Detta beror på en
kombination av lägre räntor, minskat bostadsbyg-
gande och förändrade regler. I enlighet med tidigare
beslut höjs ersättningsnivån i socialförsäkringen, vil-
ket medför att transfereringarna till hushållen stiger
trots att arbetslösheten beräknas minska. De offentli-
ga investeringarna förväntas återhämta sig efter ned-
gången 1996 och 1997.

Skattekvoten fortsätter att sjunka 1998, trots en
höjning av den allmänna egenavgiften med 1 procen-
tenhet. Samtidigt sker en växling mellan den allmän-
na sjukförsäkringsavgiften och ATP-avgiften. En
växling sker också mellan olika arbetsgivaravgifter.

Den konsoliderade bruttoskulden beräknas till

73,9 procent av BNP vid utgången av 1998. Ned-
gången i skuldkvoten kan till viss del förklaras av
försäljningar av statliga tillgångar. Under 1997 och
1998 uppgår dessa till nära 2 procent av BNP.Under
den fyraårsperiod, 1994-1998, som konsoliderings-
programmets åtgärder omfattar beräknas den

14

PROP. 1997/98:1 BILAGA 3

TABELL 4.1 OFFENTLIGA SEKTORNS FINANSER

LÖPANDE PRISER

MILJARDER

KRONOR

PROCENT AV BNP

1996

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

Inkomster

1 066

59,7

59,9

63,5

62,5

61,7

60,8

59,9

Skatter och avgifter

912

49,8

50,0

54,3

53,8

53,2

52,7

51.8

Kapitalinkomster

87

6,0

5.8

5,2

4,7

4,5

4.3

4,3

Övriga inkomster

67

3.9

4,0

4,0

3,9

3,9

3.8

3.8

Utgifter

1 108

70,0

67,8

66,0

64,4

61,1

60,3

58,4

Hushållstransfereringar

388

25,6

24,0

23,1

22,6

22,1

21,3

20,4

Övriga transfereringar

125

7,4

7.9

7,5

7,1

6,3

6,2

5.8

Ränteutgifter

119

6.8

7,1

7,1

6,8

6.1

5,7

5,2

Konsumtion och investeringar

475

30,2

28,8

28,3

27,9

26,6

27.1

26,9

Finansiellt sparande1

-42

■10,3

-7,9

-2,5

-1.9

0.6

0,5

1.5

Stat

-53

-11,7

-8,8

-3,2

■2.3

-0,5

0.2

1,1

Socialförsäkring

16

1.6

1,2

0,9

0.7

1.3

0.4

0.3

Kommun

-5

-0,2

-0.2

-0,3

-0.3

■0,3

-0,1

0,1

2

Primärt sparande

-10

■9.5

-6,6

-0,6

0.2

2,2

2,0

2.5

Nettoskuld

402

21,9

24,0

23,9

26,5

24,9

23,0

21,5

3

Konsoliderad bruttoskuld

1 306

79,3

78,2

77,8

77,1

73,9

70,2

67,0

Statsskuld

1 411

84,1

84,3

84,1

83,5

79,4

75,3

71,8

BNP, nivå (miljarder kronor)

1 531

1 645

1 678

1 747

1 842

1 931

2 025

1. Finansiella sparandet för 1998 uppgår till 0 procent av BNP inklusive utdelningen från Securum men exklusive effekter av bolagiseringen av AP-fondens
fastigheter.

2. Finansiellt sparande exklusive kapitalinkomer och ränteutgifter.

3. Enligt definitionen i Maastricht-villkoren.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

offentliga sektorns finansiella sparande, med juste-
ring för ovan nämnda tekniska faktorer, förstärkas
med sammantaget 10,3 procent av BNP. Detta kan
jämföras med att programmets åtgärder beräknats ha
budgetförstärkande effekter motsvarande 8 procent
av BNP. Eftersom den genomsnittliga BNP-tillväxten
under perioden bara har varit något högre än vad
som bedöms vara långsiktigt hållbart utan att driva
upp inflationstakten har den konjunkturmässigt be-
tingade förbättringen av offentliga sektorns finanser
spelat en mindre roll. Den allra största delen av för-
stärkningen är således strukturell.

Medan konsolideringsprogrammets åtgärder för-
delar sig med ungefär hälften på ökade inkomster
och hälften på reducerade utgifter har förstärkningen
av det finansiella sparandet en tonvikt på utgifts-
sidan. Av den totala uppgången i finansiellt sparande
på 10,3 procent av BNP svarar en minskad ut-
giftskvot för 8,0 procentenheter och ökade inkomster
för 2,3 procentenheter. Skillnaden gentemot konsoli-
deringsprogrammet förklaras delvis av att åtgärder
som medför nedskärningar av beskattade transfere-
ringar bidrar till att reducera skatteintäkterna och
därmed skattekvoten. Därtill har andra inkomster än

skatter minskat bl.a. till följd av lägre räntenivå. Vi-
dare inkluderade konsolideringsprogrammet inte den
neddragning av kommunal konsumtion i förhållande
till BNP som ägt rum under perioden.

I den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1996/97:150) preciserade regeringen mål för de of-
fentliga finanserna efter 1998 som innebär att det
skall etableras ett långsiktigt överskott på 2 procent
av BNP sett över en konjunkturcykel. För åren 1999
och 2000 skall anpassningen ske successivt genom ett
överskott på 0,5 procent respektive 1,5 procent av
BNP givet den ekonomiska utveckling som förutsat-
tes i vårpropositionen. De medelfristiga kalkylerna i
vårpropositionen visade att det med oförändrade
regler för skatter och transferingar skulle uppkomma
ett överskott i det offentliga sparandet som översteg
dessa mål med ca 15 miljarder kronor 1999 och 25
miljarder kronor år 2000.

De antaganden om den ekonomiska utvecklingen
under åren 1999 och 2000 som görs i föreliggande
kalkyl överensstämmer i stort sett med vad som an-
togs i vårpropositionen, varför de budgetpolitiska
målen kvarstår. Den underliggande förstärkningen av
de offentliga finanserna är något större. Med hänsyn

15

PROP. 1997/98:1 BILAGA 3

tagen till de åtgärder som föreslås i budgetproposi-
tionen för 1998 samt den aviserade höjningen av
statsbidragen till kommunerna med 4 miljarder kro-
nor år 1999 och ytterligare 4 miljarder kronor år
2000 beräknas överskottet i de offentliga finanserna
överstiga det målsatta med knappt 3 miljarder kro-
nor år 1999 och ca 20 miljarder kronor år 2000. I
likhet med vårpropositionen antas att budgetmålen
är styrande så att detta utrymme överförs till den pri-
vata sektorn. Följaktligen uppgår offentliga sektorns
finansiella sparande till det målsatta.

Det finns alltid en osäkerhet i bedömningen av
den ekonomiska utvecklingen på medellång sikt.
Med hänsyn till att de offentliga finanserna är för-
hållandevis känsliga för variationer i tillväxttakt finns
motsvarande osäkerhet vad gäller offentliga sektorns
finansiella sparande. Om tillväxttakten skulle bli 1
procent lägre per år 1999-2000 kan det finansiella
sparandet beräknas bli ca 25-30 miljarder kronor
sämre år 2000. Målen för de offentliga finanserna är
betingade av konjunkturutvecklingen. Om däremot
utvecklingen blir svagare av strukturella skäl, t.ex. en
dåligt fungerande lönebildning, kvarstår målen om
överskott.

påverkat den del av skulden som är bestämd i ut-
ländsk valuta.

I konvergensprogrammet gjordes bedömningen att
målet om balans i de offentliga finanserna 1998 inte
skulle uppnås utan att ytterligare budgetförstärkande
åtgärder vidtogs. Prognosen innebar att ett under-
skott på motsvarande 1 procent av BNP skulle kvar-
stå detta år. Sådana åtgärder beslutades sedermera i

1996 års vårproposition. Den underliggande förbätt-
ringen av de offentliga finanserna har emellertid visat
sig vara starkare än beräknat, vilket har gett utrym-
me för de åtgärder mot arbetslöshet som föreslogs i

1997 års vårproposition och föreslås i budgetpropo-
sitionen för 1998. I jämförelse med konvergenspro-
grammet nås balans i de offentliga finanserna 1998
främst genom lägre utgifter. Mätt i förhållande till
BNP är det dock de lägre ränteutgifterna som förkla-
rar denna skillnad. Utgifterna för transfereringar och
konsumtion beräknas nästa år motsvara en större
andel av BNP än vad som förutsågs i konvergenspro-
grammet.

TABELL 4.2 OFFENTLIGA FINANSER
DIFFERENSER MOT KONVERGENSPROGRAMMET

Procentenheter av BNP

4.3 Jämförelse med konvergens-
programmet

Trots en svagare tillväxt än vad som förutsattes i
konvergensprogrammet har förbättringen i de of-
fentliga finanserna skett snabbare än väntat. Målet
att stabilisera statsskulden i relation till BNP upp-
nåddes redan 1995. Det finansiella sparandet blir
1997 enligt vad som nu kan bedömas nästan 2 pro-
centenheter bättre än vad som förutsattes i april
1995. Det är främst inkomsterna som utvecklats
starkare än planerat. Skattekvoten kommer i år att
vara nästan 2 14 procentenhet högre än vad som an-
gavs i konvergensprogrammet. Till viss del motver-
kas detta av att övriga inkomster, främst ränteintäk-
ter, är lägre.

Men även de offentliga utgifterna har vuxit lång-
sammare. Om utgiftsutvecklingen följt vad som an-
togs i konvergensprogrammet hade utgifterna exklu-
sive räntor mätt i reala termer varit ca 15 miljarder
kronor högre i år. Därtill beräknas ränteutgifterna
hamna betydligt lägre, genom att räntenivån fallit
mer än vad som antogs 1995. Sammantaget innebär
detta att utgiftskvoten ligger 14 procentenhet under
prognosen i konvergensprogrammet, trots att BNP-
nivån är lägre.

Den offentliga bruttoskulden är påtagligt lägre än
förutsett. Skuldkvoten vid utgången av 1997 mätt
enligt Maastricht-villkoren är 6,9 procentenheter läg-
re. Detta är delvis en effekt av bättre sparande, men
även av att valutakursen har blivit starkare, vilket

1998

Inkomster

-0,7

2.3

1,1

-0,3

-0.9

-1.8

Utgifter

-1,8

-0,4

-0,6

-1.8

-1,6

-2,6

Finansiellt sparande

1,2

2,7

1,7

1.5

0,7

0.8

Primärt sparande'

0.6

2,2

1,3

1,0

0.1

-0.2

Nettoskuld

-7,3

-10,5

-9,2

- 9,8

-10,3

-9.7

Konsoliderad brutto-

-6,1

-7,0

-6,9

-7,4

-8.5

-8,5

skuld2

Statsskuld

-5,9

-7,2

•6.9

-8,2

-9,9

-10,5

1. Finansiellt sparande exklusive kapitalinkomster och ränteutgifter.

2. Enligt definitionen i Maastricht-villkoren.

Källa: Finansdepartementet.

I konvergensprogrammet förutsattes en förhållande-
vis kraftig ökning av skatteinkomsterna under 1998.
Senare beslut om en omläggning av uppbörden av
mervärdesskatt och andra betalningsförskjutningar
har emellertid medfört tillfälligtvis högre skattein-
komster 1996 och 1997.1 stället för en ökning, faller
skattekvoten nästa år och hamnar då ca en procen-
tenhet högre än i konvergensprogrammet. Denna
skillnad kan tillskrivas de tillkommande skattehöj-
ningar som genomförts efter att konvergenspro-
grammet lades fram och som delvis används för att
finansiera bl.a. utbildningssatsningen.

Att den underliggande förstärkningen i de offent-
liga finanserna förefaller vara starkare än väntat visar
sig även i en jämförelse av kalkylerna för perioden
efter 1998. I konvergensprogrammet beräknades en
tillväxt på 1,7 procent per år medföra en förbättring
av offentliga sektorns finansiella sparande med 1,6
procentenheter av BNP mellan 1998 och år 2000.
Detta hade med de nuvarande målen för offentliga

16

PROP. 1997/98:1 BILAGA 3

sparandet inte gett utrymme för några överföringar
till hushållen. Den nu aktuella kalkylen ger med hän-
syn tagen till de åtgärder som föreslås i budgetpropo-
sitionen för 1998 och de inlagda överföringarna till
hushållen en förstärkning av offentliga sparandet
med 3,1 procent av BNP vid en tillväxt på 2,9 pro-
cent under samma period.

TABELL 4.3 FÖRÄNDRING I FINANSIELLT

SPARANDE 1994-1998

PROCENT
AV BNP

FÖRÄNDRING I PROCENT-

ENHETER MELLAN 1994-1998

1996

BUDGETPRO-
POSITIONEN 98

KONVERGENS-
PROGRAMMET

Inkomster

63.5

2,0

1.9

Skatter

54,3

3.4

1,8

Kapitalinkomster

5.2

-1,5

-0.1

Utgifter

66,0

-8.9

■7,6

Hushålls-

23,1

■3,5

-4,8

transfereringar

Ränteutgifter

7,1

-0.7

-1,1

Konsumtion och

28.3

■3.6

-3,1

investeringar

Finansiellt sparande

■2,5

10,9

9.5

Justerat1

10,3

1. Finansiellt sparande för 1998 uppgår till 0 procent av BNP inklusive ut-
delningen från Securum, men exklusive effekten av bolagiseringen av AP-
fondens fastigheter.

Källa: Finansdepartementet

17

PROP. 1997/98:1 BILAGA 3

5 Den ekonomiska politiken

Den svenska ekonomin präglas av två grundläggande
balansproblem - underskottet i det offentliga spa-
randet och den höga arbetslösheten.

Som framgått av tidigare avsnitt är nu de offentli-
ga finanserna under kontroll. Det finns goda förut-
sättningar att etablera ett överskott efter 1998 och
därmed börja reducera den offentliga nettoskulden.

Utvecklingen av arbetslösheten har varit mer nega-
tiv. Återhämtningen i sysselsättning efter krisåren
1991-93 bröts mot slutet av 1995 och antalet syssel-
satta minskade. Först i år finns tecken på en vänd-
ning. Regeringen har satt upp målet att den öppna
arbetslösheten skall reduceras till 4 procent till år
2000. I den medelfristiga kalkylen beräknas arbets-
lösheten räknat som årsgenomsnitt uppgå till

4,5 procent under år 2000.

En förutsättning för att arbetslöshetsmålet skall
kunna uppnås är att finanspolitiken utformas på ett
sätt som innebär att de budgetpolitiska målen upp-
rätthålls och att inflationstakt och inflationsförvänt-
ningar kan bibehållas på en låg nivå. I annat fall ho-
tar en stigande ränta att bromsa upp den tillväxt som
krävs för att tillräcklig sysselsättning skall genereras.
I syfte att stärka förtroendet för prisstabilitetsmålet
föreslås att Riksbanken genom en lagändring ges en
mer självständig ställning i förhållande till regering
och riksdag.

En minskad arbetslöshet med bibehållen låg infla-
tion ställer ökade krav på en väl fungerande löne-
bildning. Sett i ett längre perspektiv har den svenska
lönestegringstakten varit högre än vad som gällt i
konkurrentländerna. Under de senaste åren har detta
kunnat kompenseras av en mycket kraftig produkti-
vitetsökning. I framtiden kan dock knappast löneök-
ningstakten överstiga vad som gäller i andra länder.

Lönebildningen är av tradition i första hand en
fråga för parterna på arbetsmarknaden. Regeringen
har dock uppdragit åt en särskild utredningsman att,
i samråd med parternas representanter, pröva om
den offentliga regleringen av löneförhandlingarna,
bl.a. vad gäller regler för stridsåtgärder, förlikning
m.m., kan förändras i en riktning som underlättar
löneavtal på en lägre nivå.

Mot bakgrund av den låga inflationen och reduce-
rade inflationsförväntning och parternas ökade insikt
om vikten av en icke-inflationsdrivande lönebildning
bedöms det finnas goda möjligheter att löneöknings-
takten i framtiden kan komma ned på en nivå som
möjliggör varaktigt lägre arbetslöshet.

Den huvudsakliga vägen att långsiktigt minska ar-
betslösheten är att höja arbetskraftens kompetens
och därmed bättre anpassa utbudet av arbetskraft till
den efterfrågan som råder vid gällande lönenivå och
lönestruktur. Det sker därför för närvarande en be-
tydande utbyggnad av antalet studieplatser i utbild-
ningsväsendet. Ambitionen är att fram till sekelskiftet
öka antalet studerande med 140 000 personer, mot-

svarande 4,7 procent av arbetskraften. Av denna to-
tala ökning ligger 60 000 platser inom högskolan.
Utbildningssatsningen skall bl.a. ses mot bakgrund
av att andelen studerande tenderat att minska i Sve-
rige och är lägre än i många andra länder.

En viktig faktor för att hålla tillbaka inflations-
tendenser är att upprätthålla ett starkt konkurren-
stryck. Den ökade internationaliseringen i allmänhet
och den gemensamma marknaden inom EU i syn-
nerhet har påtagligt reducerat utrymmet att passivt
övervältra inflationsimpulser till höjda marknadspri-
ser. Därtill har konkurrenslagstiftningen skärpts i
viktiga avseenden, bl.a. genom att konkurrenshäm-
mande samverkan mellan företag och missbruk av
dominerande ställning förbjudits.

En ökad flexibilitet på arbetsmarknaden kan un-
danröja hinder för en sysselsättningsexpansion. De
arbetsrättsliga reglerna har förändrats med syfte att
underlätta för mindre företag att anpassa sin arbets-
styrka till produktionens behov. Det innebär bl.a.
utökade möjligheter till visstidsanställningar. Syssel-
sättningsökning i de mindre företagen har också getts
stöd genom vissa förändringar i skattereglerna, bl.a.
nedsatta arbetsgivaravgifter för en del av lönesum-
man.

Arbetslöshetsförsäkringens utformning spelar en
viktig roll för arbetsmarknadens funktionssätt. Beslut
har nyligen fattats om reformerade regler för arbets-
löshetsersättning med syftet att förtydliga dess funk-
tion av omställningsförsäkring. Bl.a. har kvalifika-
tionsvillkoren för rätt till ersättning stramats upp och
möjligheterna att uppbära ersättning under mycket
långa perioder begränsats.

Ett bibehållande av sunda offentliga finanser för-
utsätter en fast kontroll över de offentliga utgifterna.
Som ett led i konsolideringsprogrammet har genom-
förts en rad förändringar i de stora utgiftssystemen
som kommer att ha effekt även på längre sikt. Risken
för utgiftsdrift inom socialförsäkringen har reduce-
rats genom de sänkta ersättningsnivåerna. Därtill har
villkoren för rätt till ersättning skärpts bl.a. inom
sjukförsäkring och förtidspension. Effekterna av des-
sa förändringar visar sig bl.a. i ett minskat inflöde i
förtidspension. En arbetsgivarperiod inom sjukför-
säkringen har bidragit till att minska den korta sjuk-
frånvaron.

Från och med budgetåret 1997 gäller en ny ord-
ning för den statliga budgetprocessen. Syftet med de
genomförda förändringarna är att skärpa utgiftskon-
trollen. I princip är alla budgetanslag s.k. ramanslag
som bara kan överskridas inom vissa begränsade ra-
mar. Vidare styrs budgeten av treåriga nominella ut-
giftstak, dels för de samlade statliga utgifterna, dels
för 27 separata utgiftsområden.

En motsvarande kontroll över utgiftsutvecklingen
i den kommunala sektorn uppnås genom det
lagstadgade balanskrav som träder i kraft fr.o.m. år
2000. Detta innebär att kommuner och landsting in-
te kan planera finansiella underskott.

18

PROP. 1997/98:1 BILAGA 3

UNDERBILAGA

Miljöhänsyn i den ekonomiska politiken

Inledning

Den ekonomiska politiken syftar till tillväxt, syssel-
sättning och rättvisa. Tillväxten måste samtidigt ske i
former som inte medför en ökad förslitning av natur
och miljö och som inte ökar miljöskulden. Konver-
gensprogrammet från 1995 innehåller en redovisning
av de krav som ställs på en långsiktigt hållbar ut-
veckling ur miljösynpunkt. Programmet anger att en
ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljö-
politiken och att producenter tar större miljöansvar
för varor och tjänster bidrar till att värna miljön och
en hållbar utveckling.

Vidare framhålls att miljöproblemen i hög grad är
internationella. Den svenska uppfattningen är att
ambitionsnivån inom det miljöpolitiska området bör
höjas inom det europeiska samarbetet.

I enlighet med programmet görs varje halvår en
avstämning vad avser den svenska ekonomins ut-
veckling i förhållande till konvergenskriterierna. Ut-
vecklingen på miljöområdet och miljöpolitikens in-
riktning redovisar regeringen löpande i samband med
propositioner och i skrivelser till riksdagen. I rege-
ringens senaste miljöskrivelse till riksdagen (skr.
1996/97:50) gavs en redogörelse av det aktuella mil-
jöarbetet inom olika samhällssektorer för att främja
en hållbar utveckling.

Miljöpolitiken verkar långsiktigt och miljökon-
sekvenserna av den ekonomiska politiken kan inte
avläsas löpande på samma sätt som utvecklingen vad
avser uppfyllandet av konvergenskriterierna. Kon-
vergensprogrammet har emellertid sedan två år
angett inriktningen på den ekonomiska politiken och
det finns därför skäl att nu göra en allmän bedöm-
ning av hur miljöambitionerna i konvergenspro-
grammet har fullföljts.

Ekonomisk politik och miljöpolitik

Under en lång period dominerad av industrialisering-
en, medförde tillväxten i produktionen ofta ökade
utsläpp av miljöfarliga ämnen och ökad användning
av energi och andra resurser. Under de senaste de-
cennierna har förändringar i tillväxtmönstret, orsa-
kad av bl.a. miljöpolitik och ökat miljömedvetande,
medverkat till att luckra upp sambandet mellan pro-
duktionstillväxt och negativa miljöeffekter. Det finns
emellertid ett fortsatt behov av förbättringar och
ökad resurseffektivitet.

Den ekonomiska politiken påverkar individer och
organisationer genom bl.a. lagstiftning, skatter, avgif-
ter, offentligt finansierad verksamhet och transfere-
ringar. Sådana åtgärder fastställer hushållens och fö-
retagens handlingsutrymme och påverkar deras
beteende genom förändrade priser och incitament.
Även om det inte är avsikten kan enskilda delar av
den ekonomiska politiken som en bieffekt medföra
ett överutnyttjande av miljön och naturresurserna.
Utformningen av den ekonomiska politiken har på så
sätt stor betydelse för förutsättningarna för hållbar
utveckling. Det är därför viktigt att på ett tidigt sta-
dium analysera och i beslutsfattandet beakta miljö-
konsekvenser av de åtgärder som har tydlig anknyt-
ning till miljön.

Miljöpolitiken bör vara så effektiv som möjligt
och ta hänsyn till samhällsekonomiska vinster och
kostnader. Miljöpolitiken bör därför utformas så
kostnadseffektivt som möjligt, dvs. att given miljöef-
fekt uppnås till så låg kostnad som möjligt. Fler mil-
jöinsatser blir då möjliga att genomföra och sam-
hällsekonomiskt lönsamma.

En viktig del i den ekonomiska politiken är att via
skattepolitiken bidra till att hushåll och företag tar
hänsyn till miljön i sitt agerande. I många fall är skat-
ter och avgifter det mest kostnadseffektiva sättet att
påverka mängden utsläpp. Sverige är sedan länge ett
föregångsland när det gäller att använda miljöskatter
och -avgifter och är t.ex. ett av de få länder som till-
lämpar koldioxidskatter. Avgift på kväveoxidutsläpp

19

PROP. 1997/98:1 BILAGA 3

samt skatter på svavelutsläpp och naturgrus är andra
exempel på ekonomiska styrmedel inom miljöområ-
det.

Viktigare miljöåtgärder sedan 1995

Regeringen har sedan konvergensprogrammet pre-
senterades 1995 vidtagit ett antal miljöåtgärder som
bidrar till att den ekonomiska utvecklingen kan ske i
miljömässigt acceptabla former.

Både energi- och koldioxidskatterna har höjts
kontinuerligt både före och efter 1995. Den senaste
höjningen av koldioxidskatten innebär en viss gene-
rell ökning av skattesatsen och en fördubbling av in-
dustrins koldioxidskatt samtidigt som nedsättnings-
reglerna för energiintensiv industri förändrades.
Förändringarna i beskattning av förmånsbilar (se
prop. 1996/97:19, bet. 1996/97:FiUl, skr.
1996/97:53) innebär att skatten har en starkare mil-
jöprofil genom att bensin för privat användning skall
betalas av bilinnehavaren. En skatt på naturgrus in-
fördes 1996 och en skatt på avfall som deponeras är
avsedd att införas 1998.

För att främja återvinning och återanvändning har
producentansvar införts för en rad material. År 1994
infördes producentansvar för förpackningar, retur-
papper och däck. Den 12 juni i år överlämnade rege-
ringen en proposition om hantering av uttjänta varor
(prop. 1996/97:172) till riksdagen. Den innebär att
bl.a. deponering av organiskt avfall i framtiden inte
blir tillåtet. I propositionen finns också regeringens
riktlinjer för hur ett producentansvar för elektriska
och elektroniska produkter bör fungera. En förord-
ning om producentansvar för bilar är tänkt att träda
i kraft tidigast 1 januari 1998.

Det förslag till miljöbalk som regeringen avser att
lägga fram hösten 1997 kommer att innehålla förslag
till förstärkta styrmedel för att åstadkomma en håll-
bar utveckling. Bland annat avser regeringen att före-
slå ett nytt instrument i form av miljökvalitetsnor-
mer, att ställa starkare krav på
miljökonsekvensbeskrivningar och att miljöbrott
skall kunna beivras bättre.

På det internationella planet prioriterar Sverige
följande områden i miljöarbetet inom EU: försurning
och klimatpåverkan, kemikalier och bekämpnings-
medel, kretsloppsanpassning samt biologisk mång-
fald och naturvård. Vad gäller t.ex. försurning har på
svenskt initiativ EU-kommissionen utarbetat ett för-
slag till EU-strategi för att bekämpa försurningen.
Beträffande klimatpåverkan är Sverige drivande i det
arbete som pågår med att ta fram en EU-position till
förhandlingarna om ett protokoll till FN:s klimat-
konvention om utsläppsminskningar av växthusga-
ser.

Miljösituationen i Sverige

Vad kan då sägas om miljökonsekvenserna av den
ekonomiska politiken sedan 1995 och effekterna av
den förda politiken? Som nämndes inledningsvis ver-
kar miljöpolitiken långsiktigt och miljökonsekven-
serna av den förda ekonomiska politiken kan inte
avläsas löpande. Miljöeffekter och miljötillståndet i
stort är komplexa variabler som ofta är svåra att mä-
ta och värdera och förändringar i dem är resultatet
av ett komplicerat samspel mellan ekologiska och
ekonomiska faktorer om vilka vi ofta har begränsad
kunskap. Ibland görs ändå försök att sammanfatta
miljösituationen i mer åskådliga mått. Den s.k. miljö-
skulden är ett exempel.

I konvergensprogrammet framhålls att miljöskul-
den inte får öka. Det finns dock ingen entydig defini-
tion av hur ett lands miljöskuld bör beräknas. Hittills
har miljöskulden definierats som återställandekost-
naden av miljöskador till någon lämplig nivå. Sedan
1995 har dock regeringen höjt sina ambitioner vad
gäller en hållbar utveckling. I 1997 års ekonomiska
vårproposition preciserade regeringen sin syn på vad
som krävs för en ekologiskt hållbar utveckling. Tre
övergripande mål formuleras; skydd av miljön, en
effektiv användning av energi och naturresurser samt
en hållbar försörjning, dvs. att ekosystemens långsik-
tiga produktionsförmåga säkras. Med den breda an-
sats som regeringen har vad gäller en hållbar utveck-
ling, är inte miljöskulden enligt ovanstående
definition tillräcklig. Flera delar av vad regeringen
avser med en hållbar utveckling inkluderas nämligen
inte i begreppet.

Samtidigt är det angeläget att kunna följa och
värdera om samhällsutvecklingen i stort är hållbar
och vilka framsteg som gjorts. Miljövårdsberedning-
en har uppdragits att i nära samarbete med Natur-
vårdsverket ta fram förslag till indikatorer för en
ekologiskt hållbar utveckling. Även Konjunkturinsti-
tutets (Kl) och Statistiska centralbyråns (SCB) arbete
med utveckling av monetära respektive fysiska mil-
jöräkenskaper ska beaktas.

Eftersom indikatorer på en ekologiskt hållbar ut-
veckling i Sverige ännu inte är färdigställda kommer
det att dröja innan en heltäckande uppföljning av
samhällsutvecklingen kan göras. Den statistik som i
dag produceras av bl.a. SCB ger dock en översiktlig
bild främst vad avser skyddet av miljön. För att ändå
få en viss grund för en bedömning av hur miljöambi-
tionerna i konvergensprogrammet har fullföljts be-
skrivs nedan utvecklingen av några miljöindikatorer
relaterade till de tre delmålen för ekologisk hållbar-
het.

Skydd av miljön

Försurningen av mark och vatten orsakas till stor del
av, förutom naturliga processer, nedfall av försuran-
de svavel- och kväveföreningar. Mellan 1980 och
1995 minskade svavelutsläppen i Sverige med ca 80

20

PROP. 1997/98:1 BILAGA 3

procent. Det är främst en följd av en övergång till
olja med lägre svavelhalter. Sedan början av 1990-
talet har de svenska utsläppen legat på en relativt
konstant låg nivå. Svavelproblemet är trots detta
långt ifrån löst då mer än 80 procent av svavelned-
fallet kommer från utländska källor. Vägtrafik och
annan samfärdsel svarar för mer än 80 procent av
utsläppen av kväveoxider. Mellan 1980 och 1995
minskade utsläppen med knappt 20 procent, medan
målet var en minskning med 30 procent.

Koldioxid är en växthusgas som liksom metan,
dikväveoxid, ozon m.fl. antas förstärka växthuseffek-
ten och därigenom påverka det globala klimatet. Sve-
riges utsläpp av koldioxid har minskat med ca 30
procent under 1980-talet. Under 1990-talet har dock
utsläppen följt en svagt ökande trend. På grundval av
normalårskorrigerade värden bedöms utsläppen av
koldioxid öka med 4 procent till år 2000. Styrmedel
införda mellan 1990 och 1996 bedöms resultera i att
utsläppen blir 17,5 miljoner ton (ca 23 procent) lägre
år 2000 än vad som skulle vara fallet utan införda
åtgärder. Denna dämpande effekt beräknas till över
90 procent orsakas av miljö- och energiskatter inklu-
sive moms. Per capita räknat har Sverige mycket låga
utsläpp av koldioxid jämfört med de flesta andra in-
dustriländer. Mer än en tredjedel av de svenska ut-
släppen av växthusgaser kommer från vägtrafiken.

Övergödning av sjöar och hav kommer av höga
koncentrationer av bl.a. växtnäringsämnena kväve
och fosfor. Fram till mitten av 1980-talet ökade
övergödningen av Västerhavet och Östersjön. Sedan
dess finns en tendens till stabilisering av halterna av
kväve och fosfor, eller möjligen en minskning. Vat-
tenburna utsläpp av kväve från Sverige till omgivan-
de hav har minskat med omkring 20 procent och un-
gefär en lika stor minskning har skett för den totala
luftburna kvävebelastningen på Östersjön. Tydliga
förbättringar har skett i många sjöar även om var
sjätte sjö fortfarande beräknas vara alltför näringsrik.

Utsläppen av de flesta metaller har minskat kraf-
tigt under de senaste 20-25 åren. Nuvarande nedfall
av metaller kommer till största delen från andra län-
der. Kvicksilverutsläppen till luft var t.ex. mycket
stora fram till början av 1970-talet, som mest 20-30
ton per år, men har sedan minskat kraftigt, till ca 1
ton per år.

De areela näringarna, i första hand jord- och
skogsbruk, är den verksamhet som haft den största
negativa påverkan på biologisk mångfald under de
senaste decennierna. Problemen handlar främst om
förstörelse och försämring av biotoper (livsmiljöer)
för växter och djur genom bl.a. avverkning, dikning,
igenplantering och gödsling av naturliga fodermar-
ker. Det sker dock stora ansträngningar inom dessa
sektorer för att vända och anpassa utvecklingen för
att i stället bidra till att bevara biologisk mångfald.

Effektiv användning

Många miljöproblem globalt sett är kopplade till
energiproduktion och -användning främst genom ut-
nyttjandet av fossila bränslen. Den totala energitill-
förseln i Sverige år 1995 är ungefär 32 procent högre
än 1970 (om kärnkraftens omvandlingsförluster in-
kluderas) samtidigt som bruttonationalprodukten
ökat med ca 48 procent i fasta priser under perioden.
Detta innebär att den svenska ekonomin blivit mind-
re energiintensiv under perioden 1970-1995. Samti-
digt är svensk energiförbrukning relativt hög jämfört
med många andra industriländer, vilket kan förklaras
av bl.a. det kalla klimatet, den energiintensiva indust-
rin och de långa transportsträckorna.

Hållbar försörjning

Hållbar försörjning har bl.a. att göra med att an-
vändningen av resurser inte långsiktigt kan överskri-
da den takt med vilken naturen skapar nya.

Sverige är i förhållande till många andra länder
rikt på vatten. Unikt är dessutom så låga bakteriehal-
ter på många platser i landet att man kan ta dricks-
vatten ur sjöar och vattendrag utan avancerad re-
ning.

Virkesförrådet i Sverige har ökat med 65 procent
sedan 1920-talet. Även tillväxten av virke har ökat.
Avverkningen är och har under lång tid varit lägre än
tillväxten och prognostiseras att så förbli under åt-
minstone ytterligare några decennier.

Uppskattningar av de naturliga fiskebestånden i
våra omgivande vatten har gjorts sedan 1974. Både
runt öst- och västkusten minskade fiskbestånden och
fångsterna generellt under 1970- och delar av 1980-
talen på grund av bl.a. ett alltför intensivt fiske. I Ös-
tersjön har även minskad salthalt och syrebrist till
följd av övergödning och dåligt vattenutbyte med
Nordsjön minskat beståndet av framför allt torsk.
Under 1990-talet har dock fiskebeståndet och fångs-
terna ökat igen. De relativt stora inflödena av syre-
rikt vatten som ägde rum under 1993/94 till Öster-
sjön, i kombination med fiskerestriktioner har
medfört en ökning av torskbeståndet fr.o.m. 1995.

Att återvinna material i ett kretslopp är en del i att
uppnå en hållbar försörjning. Sedan 1994 har mate-
rialåtervinningen ökat med t.ex. 130 000 ton för-
packningar, 10 000 ton returpapper och 10 000 ton
däck. Enligt en rapport från Naturvårdsverket klara-
de producenterna redan 1996 i stort sett uppsatta
återvinningsmål för 1997. Nya och i många fall hög-
re återvinningsmål har nu satts upp som skall vara
uppfyllda år 2001.

Den ekonomiska politikens miljöpåverkan

De gångna 25 årens miljöarbete har inneburit att den
tidigare accelererande miljöförstöringen i vårt land
bromsats upp och i viktiga avseenden vänts. De

21

PROP. 1997/98:1 BILAGA 3

svenska utsläppen av många miljöskadliga ämnen
har t.ex. minskat kraftigt. I diagram U.l nedan åter-
ges utvecklingen för några viktiga ämnen sedan
1970. Sälar, uttrar och havsörnar har återhämtat sig.
Industriutsläppen minskar och avfallet nyttiggörs i
allt högre grad. Luft och vatten är i många avseenden
betydligt renare. Hushållningen med naturresurser
har förbättrats. Energianvändningen har sedan mit-
ten på 1970-talet ökat långsammare än BNP. Samti-
digt finns problem kvar med t.ex. försurning, över-
gödning, biologisk mångfald och globala frågor som
koncentrationen av växthusgaser i atmosfären. Mil-
jökvaliteten har i många fall inte förbättrats i samma
takt som utsläppen minskar. Anledningen kan dels
vara fortsatta nedfall från långväga utsläppskällor
men också att det ofta tar tid innan minskade ut-
släpp leder till minskad koncentration av skadliga
ämnen i mark och vatten. Miljöpolitik verkar således
på lång sikt, vilket också innebär att effekterna av
den förda politiken ofta inte kan avläsas förrän läng-
re fram i tiden. Den pågående utvecklingen av både
miljöräkenskaper och indikatorer för en ekologisk
hållbar utveckling kommer dock med tiden att för-
bättra informationen om sambandet mellan ekonomi
och miljö. Tillgänglig information idag tyder inte på
att den förda ekonomiska politiken skulle ha medfört
en försämrad utveckling av den svenska miljön.

DIAGRAM U.l

Utsläpp av nägra viktiga ämnen 1970-1995

Index 100=Utsläpp 1970

Not.. Uppgifterna före 1980 är ej helt jämförbara med data för efterföljande år på
grund av ändrade beräkningsmetoder.

Källa: SOU 1997:11, Na 18 SM 9701

22

Bilaga 4

Avstämning av målet
om en halverad öppen
arbetslöshet till år 2000

PROP. 1997/98:1 BILAGA 4

BILAGA 4

Avstämning av målet om en halverad öppen
arbetslöshet till år 2000

Innehållsförteckning

1     Inledning...............................................................................4

2    Utvecklingen på arbetsmarknaden.........................................4

2.1     Sysselsättningsutvecklingen......................................4

2.2     Arbetslöshetens utveckling.......................................5

2.3     Utvecklingen av lediga platser..................................7

2.4     Löneutvecklingen.....................................................7

3     Regeringens politik för ökad sysselsättning och minskad

arbetslöshet...........................................................................8

3.1     Den hittills förda politiken.......................................8

3.2     Regeringens förslag i budgetpropositionen

för år 1998............................................................10

4     Bedömning av utvecklingen av tillväxt, sysselsättning

och arbetslöshet fram till år 2000.......................................14

4.1    Bedömning av den ekonomiska utvecklingen

fram till år 2000....................................................14

4.2    Bedömning av utvecklingen på arbetsmarknaden

fram till år 2000....................................................15

PROP. 1997/98:1 BILAGA 4

1 Inledning

Den svenska ekonomin har under 1990-talet präglats
av två stora obalanser; betydande underskott i de
offentliga finanserna och en hög arbetslöshet. Rege-
ringens politik har inriktats på att komma tillrätta
med dessa obalanser.

Saneringen av de offentliga finanserna har varit
framgångsrik, och målet om balans i de offentliga
finanserna kommer att uppnås 1998. För åren när-
mast därefter beräknas de offentliga finanserna att
visa överskott. Förstärkningen av de offentliga finan-
serna har skett genom en kombination av besparing-
ar och skattehöjningar för att få en rimlig fördel-
ningsprofil. Den förda politiken har medfört ett ökat
förtroende för den ekonomiska politiken och därige-
nom möjliggjort lägre räntor.

Att minska arbetslösheten är regeringens främsta
uppgift. I regeringsförklaringen i mars 1996 uttalade
regeringen att den satt som mål att Sverige år 2000
skall ha halverat den öppna arbetslösheten till 4
procent. Riksdagen ställde sig i juli 1996 bakom
detta mål.

I 1996 års reviderade finansplan utfäste sig rege-
ringen att inför riksdagen varje halvår redovisa en
avstämning i förhållande till målet om en halverad
öppen arbetslöshet. I samband med 1997 års eko-
nomiska vårproposition presenterades den första av
dessa halvårsvisa avstämningar. I det följande redovi-
sas den andra avstämningen, vilken innehåller en
redogörelse för utvecklingen på arbetsmarknaden
samt en redovisning av regeringens politik för en
halverad arbetslöshet.

2 Utvecklingen på arbets-
marknaden

min i slutet av förra decenniet skapade problem för
industrins internationella konkurrenskraft med pro-
duktionsminskningar som följd.

2.1 Sysselsättningsutvecklingen

Kring årsskiftet 1993/1994 förbättrades arbetsmark-
nadsläget och sysselsättningen ökade. Den främsta
orsaken till denna förbättring var en depreciering av
den svenska kronan vilket medförde ett gynnsamt
kostnadsläge för den svenska industrin och därmed
en hög exporttillväxt. Totalt ökade sysselsättningen
med drygt 2,5 procent eller 100 000 personer från
början av 1994 till slutet av 1995, vilket historiskt
sett är en hög ökningstakt. Sysselsättningen mätt i
antalet arbetade timmar ökade med hela 5,5 procent
under denna period. Under andra halvåret 1995
försämrades den internationella konjunkturen vilket
drabbade den svenska exportindustrin negativt och
resulterade i en fallande sysselsättning under 1996.
Mellan fjärde kvartalet 1995 och fjärde kvartalet
1996 föll sysselsättningen med ca 35 000 personer.
Sysselsättningen fortsatte att falla under inledningen
av 1997, främst inom kommunerna och byggnads-
industrin. Den nedåtgående trenden i antalet syssel-
satta bröts under det andra kvartalet och antalet
sysselsatta ökade. Mellan juli och augusti fortsatte
antalet sysselsatta att öka. Antalet sysselsatta var
dock färre i augusti i år än i augusti förra året.

Under lågkonjunkturens inledningsfas minskade
antalet arbetade timmar och antalet sysselsatta
personer i ungefär samma omfattning men när
konjunkturen vände uppåt under 1993 ökade antalet
arbetade timmar mycket snabbare än syssel-
sättningen. Detta kan till stor del kan förklaras av en
minskad frånvaro. I likhet med antalet sysselsatta har
antalet arbetade timmar minskat under
inledningen av 1997.

Till följd av den djupa lågkonjunktur som svensk
ekonomi genomgick i början av 1990-talet för-
sämrades arbetsmarknadsläget kraftigt. Andelen av
befolkningen i åldrarna 16-64 år som hade arbete
föll från 83 procent år 1990 till 71 procent år 1994.
Under samma period ökade den öppna arbetslös-
heten från 1,7 procent till ca 8 procent och antalet
personer i konjunkturberoende arbetsmarknads-
politiska åtgärder ökade från 1,2 procent till ca
5 procent av arbetskraften

Det försämrade arbetsmarknadsläget var resul-
tatet av flera samverkande faktorer. Den viktigaste
anledningen till sysselsättningsfallet och den snabba
ökningen av den öppna arbetslösheten var ett mycket
kraftigt bortfall i den inhemska efterfrågan. Dess-
utom utvecklades världsekonomin svagt under
början av 1990-talet, efter 1980-talets långa hög-
konjunktur. Överhettningen av den svenska ekono-

DIAGRAM 2.1

Sysselsättning i personer och timmar för kvinnor och
män

Källa: Statistiska centralbyrån

PROP. 1997/98:1 BILAGA 4

Utvecklingen inom olika branscher

Åren 1990 till 1994 försvann nära en fjärdedel av
jobben inom industrin, byggsektorn och jord- och
skogsbruk. Sysselsättningen inom jord- och skogs-
bruk har emellertid visat på en trendmässig nedgång
under flera decennier. Många jobb förlorades också
inom den privata tjänstesektorn, t. ex. inom handel
och kommunikationer. I kölvattnet av den export-
ledda uppgången i ekonomin under 1994-1995
ökade sysselsättningen främst inom industri och
privat tjänstesektor. Industriproduktionen nådde
mycket höga nivåer, men på grund av en kraftig
produktivitetsökning ökade inte sysselsättningen i
samma omfattning.

Antalet industrisysselsatta ökade med ca 70 000
personer mellan början av 1994 och början av 1996.
En viss återhämtning skedde således i den hårt deci-
merade industrisektorn. Sysselsättningen inom in-
dustrin började emellertid minska igen under 1996
och ungefär 15 000 industrijobb gick förlorade.
Byggnadsindustrins negativa utveckling bestod under
1996 medan sysselsättningen inom den privata
tjänstesektorn fortsatte öka. Sysselsättningen i den
privata tjänstesektorn ökade med sammanlagt ca
70 000 personer under perioden 1993 till 1996. En
svag ökning av tjänstesysselsättningen under 1996
följdes av en kraftig uppgång under första halvåret
1997.

Enskilda delar av tjänstesektorn har utvecklats
olika. Inom varuhandel, samfärdsel, post och tele har
sysselsättningen minskat kraftigt, medan sysselsätt-
ningen inom bank och försäkring, uppdragstjänster
samt personliga tjänster har ökat under hela 1990-
talet.

DIAGRAM 2.2

Sysselsättningsförändring branschvis sedan 1990,
säsongsrensade kvartalsdata

Förändring av antal sysselsatta

Källa: Statistiska centralbyrån

Sysselsättningen inom den offentliga sektorn har
minskat kontinuerligt sedan 1992. Vid årsskiftet
1996/1997 var antalet offentligt sysselsatta ca
150 000 färre än vid årsskiftet 1991/1992, vilket
motsvarar en minskning med närmare 10 procent.
Under perioden 1992 till 1994 var det främst antalet

sysselsatta inom förvaltning som minskade, men
under senare år är det framför allt antalet sysselsatta
inom vård och omsorg som minskat. Under första
halvåret 1997 gjorde fortsatta neddragningar inom
främst den kommunala sektorn att sysselsättningen
inom den offentliga sektorn fortsatte att minska.

2.2 Arbetslöshetens utveckling

Efter konjunkturuppgången 1994/1995 skedde
successiv försämring av arbetsmarknadsläget under
1996. Arbetslösheten steg från 7,7 procent år 1995
till 8,1 procent år 1996. Dessutom befann sig ca
195 000 personer i konjunkturberoende arbetsmark-
nadsåtgärder. Sammantaget var 540 000 personer
eller 12,6 procent av arbetskraften antingen öppet
arbetslösa eller i konjunkturberoende åtgärder under
1996.

DIAGRAM 2.3

Personer i öppen arbetslöshet och i åtgärder, procent av
arbetskraften

Procent

Källa: Statistiska centralbyrån.

Antalet arbetslösa fortsatte att öka i början av 1997.
Den negativa trenden bröts under det andra kvartalet
och arbetslösheten har minskat sedan dess. I augusti
var arbetslösheten för första gången lägre än mot-
svarande månad föregående år. Justerat för
säsongsvariationer föll den öppna arbetslösheten
med 0,5 procentenheter till 7,7 procent under
perioden augusti 1996 till augusti 1997. Under
samma period minskade även antalet personer i
konjunkturberoende arbetsmarknadsåtgärder med
7 000 personer. Nedgången i den öppna arbetslöshe-
ten beror till stor del på att ett stort antal personer,
främst kvinnor, påbörjat utbildningar inom ramen
för kunskapslyftet.

Män och äldre har de längsta arbetslöshetstiderna

En ökad arbetslöshet kan dels bero på att antalet
personer som blir arbetslösa överstiger antalet
personer som lämnar arbetslösheten, dels på att den
arbetslöses genomsnittliga tid i arbetslöshet ökar.

PROP. 1997/98:1 BILAGA 4

Under 1990-talet har det skett en kraftig uppgång i
såväl inflöde som varaktighet, d.v.s fler personer blir
arbetslösa samtidigt som arbetslöshetsperioderna
förlängs. Mellan 1990 och 1994 steg arbetslöshets-
tiderna kraftigt för både män och kvinnor. Männens
arbetslöshetstider nästan fördubblades från i genom-
snitt 15,3 veckor 1990 till 29,4 veckor 1994. Kvin-
nornas arbetslöshetstider ökade i något mindre
omfattning; från 14,2 veckor 1990 till 25,3 veckor
fyra år senare. Mellan 1994 och 1995 minskade
arbetslöshetstiderna något för båda könen till följd
av det förbättrade arbetsmarknadsläget, men under
1995 vände arbetslöshetstiderna uppåt igen. Den
genomsnittliga varaktigheten 1996 var ca 29 veckor
för män och ca 26 veckor för kvinnor.

DIAGRAM 2.4                              -----Män

Genomsnittlig tid i arbetslöshet         _____

Kvinnor
för kvinnor och män, 1990-1996

Veckor

Källa: Statistiska centralbyrån

Fördelat efter ålder har de äldre på arbetsmarknaden
(55-64 år) de längsta arbetslöshetstiderna. Dock har
denna grupp inte ökat sina arbetslöshetstider lika
mycket som andra grupper. År 1990 var den genom-
snittliga varaktigheten i den äldsta gruppen 30,8
veckor jämfört med 37,4 veckor 1994. Detta skall
jämföras med den yngsta gruppen (16-24 år) vars
genomsnittliga varaktighet var ca 10 veckor 1990
mot över 21 veckor 1994. Även i åldrarna 25-54 år
har arbetslöshetstiderna ökat.

DIAGRAM 2.5

Genomsnittlig tid i arbetslöshet
efter ålder, 1990-1996

Källa: Statistiska centralbyrån

Antalet långtidsarbetslösa och långtidsinskriima

Även långtidsarbetslösheten har stigit under de
senaste åren. Ökningen av långtidsarbetslösheten var
speciellt kraftig under 1993 och har sedan dess fort-
satt att öka med undantag för 1995 då arbetsmark-
nadsläget förbättrades. I Sverige brukar man med
långtidsarbetslösa avse arbetslöshet som varat längre
än sex månader medan man i internationella jäm-
förelser oftast avser personer som varit arbetslösa
längre än ett år. Sett till antalet personer som varit
arbetslösa mer än ett halvår var andelen långtids-
arbetslösa, av det totala antalet arbetslösa, 32 pro-
cent 1993. Året därpå hade siffran ökat till 38 pro-
cent. Under 1995 minskade andelen långtidsarbets-
lösa till 35 procent för att 1996 åter öka till 38 pro-
cent. Under första halvåret 1997 har långtidsarbets-
lösheten ökat ytterligare.

DIAGRAM 2.6

Långtidsarbetslösa (>6 månader}

Källa: Statistiska centralbyrån

Långtidsarbetslösheten har varit något högre bland
män än bland kvinnor. Denna skillnad har dock
tenderat att jämna ut sig de senaste åren. I åldrarna
16 till 64 år var ca 40 procent av männen och
36 procent av kvinnorna arbetslösa mer än sex
månader förra året. Långtidsarbetslösheten i de
yngsta åldersgrupperna (16-24 år) är lägst. År 1996
uppgick den till 26 procent för män och 23 procent
för kvinnor. I åldersgruppen 55-64 år var däremot
57 procent av männen och 52 procent av kvinnorna
långtidsarbetslösa. Långtidsarbetslösheten är emeller-
tid stor även i åldersgruppen 25-34 år. I denna grupp
återfinns de ungdomsgrupper som trädde in på
arbetsmarknaden under lågkonjunkturens inled-
ningsfas.

Trots att den svenska långtidsarbetslösheten ökat
kraftigt under 1990-talet, befinner den sig på en
internationellt sett låg nivå. År 1996 hade 17 procent
av det totala antalet arbetslösa i Sverige varit
arbetslösa i mer än ett år vilket skall jämföras med
41 procent för övriga Västeuropa. Den främsta för-
klaringen till de låga svenska siffrorna är arbets-
marknadspolitikens omfattning. Deltagande i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder betraktas som ett

PROP. 1997/98:1 BILAGA 4

avbrott i arbetslösheten. I genomsnitt har arbets-
marknadsåtgärderna under de senaste fyra åren
omfattat mer än 200 000 åtgärdsplatser per år.
Många personer har dessutom genomgått mer än en
åtgärd och en betydande rundgång förekommer
mellan

åtgärder och öppen arbetslöshet. Detta faktum gör
att siffrorna över antalet långtidsarbetslösa under-
skattar antalet personer som står utanför reguljär
sysselsättning under en längre tid.

Ett mer rättvisande mått på långtidsarbetslöshe-
tens omfattning ges av antalet långtidsinskrivna vid
landets arbetsförmedlingar. Första halvåret 1997
hade 124 000 personer varit inskrivna i mer än 2 år
och under denna period varit helt utan arbete. Av
dessa var 74 000 män och 50 000 kvinnor. I relation
till total arbetslöshet (antalet arbetslösa och i arbets-
marknadsåtgärder vid förmedlingarna) utgjorde
dessa personer 19 procent. Bland kvinnorna var de
långtidsinskrivnas andel 16 procent och bland
männen 21 procent. Även om situationen ser mycket
bekymmersam ut, ökade de långtidsinskrivnas möj-
ligheter att få jobb mer än för övriga arbetslösa när
sysselsättningen ökade under 1994/1995. En möjlig
förklaring till detta är att de långtidsarbetslösas
anställningsbarhet har kunnat upprätthållas genom
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

2.3 Utvecklingen av lediga platser

Antalet vakanser, d.v.s. antalet nyanmälda lediga
platser med en varkatighet på mer än 10 dagar, föll
med en tredjedel underperioden 1990 till 1993. Med
konjunkturuppgången under slutet av 1993 började
antalet lediga platser emellertid öka.Vid inledningen
av 1995 var antalet lediga platser ca 30 000 för att
sedan sjunka till drygt 20 000 under det fjärde kvar-
talet 1996. Den negativa trenden fortsatte under det
första kvartalet 1997 men bröts under det andra
kvartalet och antalet lediga platser började öka.

DIAGRAM 2.7

Nyanmälda lediga platser med mer än 10 dagars
varaktighet sedan 1990, säsongsrensade kvartalsdata
Nyanmälda lediga platser

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen

Ett mått på hur väl arbetsmarknaden fungerar är
relationen mellan antalet arbetslösa och antalet
vakanser. Ju längre tid det tar att tillsätta en vakans
med en kompetent sökande vid samma nivå på
arbetslösheten, desto sämre fungerar arbetsmarkna-
den. Det mesta tyder på att förhållandet mellan
antalet arbetslösa och antalet vakanser varit stabilt
under 1980-talet och 1990-talets första del. Mellan
1993 och 1995 ökade emellertid antalet kvarståen-
de lediga platser mycket kraftigt utan att antalet
arbetslösa minskade i samma omfattning, vilket kan
tolkas som en begynnande obalans på arbetsmark-
naden.

2.4 Löneutvecklingen

Reallöneutvecklingen var svag under 1990-talets
första hälft, men 1996 ökade reallönerna kraftigt för
första gången under 1990-talet. Det kan delvis för-
klaras av att arbetsmarknadens parter inte justerat
ner sina inflationsförväntningar, vilket resulterade i
höga nominella löneökningar trots en låg inflations-
takt.

Den s.k. Edin-gruppen föreslog 1995 en norm för
hur mycket lönerna kan öka på medellång sikt.
Normen innebär att lönerna inklusive löneglidning
och lönebikostnader i Sverige inte får öka mer än
arbetskraftskostnaderna i övriga västeuropeiska
länder. Edin-gruppen kom fram till att lönerna inte
borde öka mer än 3,5 procent per år för att Sverige
skall kunna behålla en konkurrenskraftig ekonomi
och öka sysselsättningen.

TABELL 2.1 LÖNEUTVECKLINGEN UNDER

PERIODEN 1993-1996

PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1393 1994 1 995 1996

Tillverkningsindustri

3,4

3.1

4,7

7,4

Byggnadsindustri

2.5

0,1

4.3

3.5

Övrigt näringsliv

2,9

2.4

3,6

5,6

Stat

2,5

2,7

2,5

7.3

Kommuner

2,4

2.5

1.5

5,9

Totalt

2,9

2,4

3,3

6,1

Källa: Konjunkturinstitutet

De genomsnittliga löneökningarna mellan 1995 och
1996 var 6,1 procent, varav 1,7 procent utgjordes av
löneglidning. Inom tillverkningsindustrin ökade
lönerna med 7,4 procent, varav hälften var löneglid-
ning. De svenska löneökningarna skall jämföras med
genomsnittet för övriga Europa som var drygt 3
procent. Att löneökningstakten för helåret 1996 var
betydligt högre än under föregående år, då lönerna
steg med 3,3 procent, är delvis en effekt av avtalens
konstruktion. Till följd av att löneökningarna börja-
de gälla senare 1995 än 1996, blev löneökningstak-

PROP. 1997/98:1 BILAGA 4

ten mellan 1995 och 1996 särskilt hög.1 Trots dessa
tekniska faktorer måste ändå löneökningarna för
1996 betraktas som mycket höga mot bakgrund av
den historiskt sett låga inflationen och det svaga
arbetsmarknadsläget.

3 Regeringens politik för ökad
sysselsättning och minskad
arbetslöshet

3.1 Den hittills förda politiken

Regeringens politik har inriktats på att komma till
rätta med två stora obalanser i svensk ekonomi;
underskotten i de offentliga finanserna och den höga
arbetslösheten. Konsolideringsprogrammet för de
offentliga finanserna har medfört en markant för-
bättring på bara några år. För 1997 beräknas under-
skottet bli 1,9 procent av BNP och för 1998 kommer
målet om balans att uppnås. Regeringens mål för
åren därefter är att ha ett överskott i de offentliga
finanserna på 2 procent av BNP i genomsnitt över en
konjunkturcykel.

Konsolideringsprogrammet är en integrerad del av
regeringens politik för ökad sysselsättning och mins-
kad arbetslöshet. Utgångspunkten är att sunda
offentliga finanser och prisstabilitet ger en god sam-
hällsekonomisk grund för en hållbar ekonomisk
tillväxt och hög sysselsättning. En sådan politik
skapar utrymme för låga räntor och medverkar till
att återupprätta förtroendet för den ekonomiska
politiken. Ett konkret uttryck för detta är de senaste
årens räntenedgång.

1 den s.k. tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25)
hösten 1995 lade regeringen fram en dagordning för
sitt arbete att stärka tillväxten och sysselsättningen.
Dagordningen har fyra huvudbeståndsdelar. För det
första måste kunskaps- och kompetensnivån höjas.
För det andra måste arbetsmarknadens funktionssätt
förbättras. Sverige kan inte ha löneökningar som
avviker nämnvärt från viktiga konkurrentländer. För
det tredje krävs goda villkor för företag och företa-
gande. För det fjärde måste kampen mot arbetslöshe-
ten även föras på den internationella nivån. EU och
dess medlemsländer måste prioritera kampen mot
arbetslösheten.

Regeringen har konkretiserat tillväxtpropositio-
nens dagordning i bland annat den s.k. sysselsätt-
ningspropositionen (prop. 1996/96:222), budgetpro-
positionen för år 1996 (prop. 1996/97:1), den
arbetsrättsliga propositionen (prop. 1996/97:16),
propositionen om arbetslöshetsförsäkringen (prop.

1. Under 1996 registrerades två avtalshöjningar när lönenivån jämfördes med
motsvarande månad 1995, vilket drog upp den genomsnittliga löneökningstaktem
för helåret 1996.

1996/97:107) och 1997 års ekonomiska vårproposi-
tion (prop. 1996/97:150). I det följande ges en kort
översikt över ett antal av de viktigare riksdagsbeslut
som dessa propositioner föranlett.

Utbildning och kompetensutveckling

I den ekonomiska vårpropositionen aviserade rege-
ringen att den då redan beslutade särskilda vuxen
utbildningssatsning omfattande 100 000 studieplat-
ser per år under fem år med start första juli 1997
skall utökas. I enlighet med förslag i tilläggsbudget
för 1997 har riksdagen beslutat att ytterligare 10 000
platser tillförs hösten 1997. I budgetpropositionen
för 1998 föreslår regeringen att ytterligare 10 000
platser skapas hösten 1998. Antalet platser byggs
därefter ut succesivt så att det sammanlagt blir ett
tillskott på 40 000 platser år 2000. Därmed har
140 000 platser inom vuxenutbildningen skapats år
2000. Ett särskilt utbildningsbidrag i nivå med
arbetslöshetsersättningen infördes från hösten 1997
för det första studieåret. Arbetslösa skall prioriteras i
satsningen där kommunerna skall ha frihet att orga-
nisera och genomföra utbildningen utifrån lokala
förutsättningar.

Beslut om att högskolan skall byggas ut med
30 000 reguljära platser fram till hösten 1999 har
fattats. Denna utbyggnad kommer främst att ske vid
de mindre och medelstora högskolorna. I budget
propositionen för 1998 föreslår regeringen ytterligare
utbyggnad av högskolan (se avsnitt 3.2).

En ny modern lärlingsutbildning skall införas i
gymnasieskolan. Vidare utökas försöksverksamheten
med kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning från
hösten 1997.

Då regeringen ser det angeläget att stimulera
kompetensutvecklingen i mindre företag har reglerna
för utbildningsvikariat förändrats. En övergång till
bidrag i stället för avdrag skall göra det möjligt även
för små företag att använda sig av utbildningsvikaria-
ten. (se även avsnitt 3.2 om individuellt
anställningsstöd)

Arbetsmarknaden

Lönebildningen är central för att målet om en halve-
rad arbetslöshet skall kunna uppnås. Kommande
avtalsrörelser måste ge betydligt lägre nominella
löneökningar än tidigare. I samband med den eko-
nomiska vårpropositionen 1996 inbjöd regeringen
arbetsmarknadens parter att redovisa sin syn på
lönebildningen och möjligheterna att gemensamt
formulera nödvändiga förändringar av förhandlings-
och lönebildningssystemet. I flera av de svar som
parterna lämnade till regeringen i månadsskiftet
mars/april i år, framhölls att olika former av för-
stärkningar av förmedlingsfunktionen kan behöva
göras. Regeringen har därför tillsatt en utredning
som bland annat kommer att se över denna fråga.
Utredningen, som arbetar i nära samarbete med
arbetsmarknadens parter, har även i uppgift att ana-

PROP. 1997/98:1 BILAGA 4

lysera vilken effekt på lönebildningen, och därmed på
den strukturella arbetslöshetsnivån, som övriga av
parterna föreslagna åtgärder kan ha. Ett slutbetän-
kande kommer att lämnas i november 1998 med
förslag till effektiva åtgärder i syfte att säkerställa att
den nödvändiga förbättringen av lönebildningen
kommer till stånd.

Regeringen har sedan sitt tillträde arbetat med att
reformera den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Kon-
kreta och realistiska individuella handlingsplaner
skall upprättas i samarbete mellan den arbetssökande
och arbetsförmedlingen. Kommunerna har fått större
inflytande över de lokala arbetsförmedlingarna.

Under hösten 1996 infördes en ny arbets-
marknadspolitisk åtgärd, offentliga tillfälliga arbeten
för äldre arbetslösa. Äldre långtidsarbetslösa får
möjlighet till offentliga tillfälliga arbeten med en
ersättning som motsvarar arbetslöshetsersättningen
plus 45 kronor per dag. Från den 1 juli 1997 bedrivs
en försöksverksamhet baserad på den s.k. Kalmar-
modellen, med resursarbeten i offentlig verksamhet.
Åtgärden är riktad mot långtidsinskrivna och en
anvisning till resursarbete varar normalt i sex
månader. Ersättningen motsvarar arbetslöshets-
ersättningen, men arbetsgivaren kan komplettera så
att den sammanlagda ersättningen uppgår till högst
90 procent av den dagpenninggrundande inkomsten,
dock till högst 620 kronor per dag till och med den
28 december, därefter till högst 638 kronor.

En tillfällig avgångsersättning för äldre arbetslösa
har införts. Arbetslösa som fyllt 60 år och varit
anmälda hos arbetsförmedlingen under minst 12
månader skall få rätten att uppbära ersättning mot-
svarande arbetslöshetsersättning utan aktivitetskrav.
Erbjudandet skall gälla under andra halvåret 1997.

För att förbättra möjligheterna att använda
arbetslöshetsersättningen på ett mer aktivt sätt in-
fördes en försöksverksamhet den 1 juli 1997. För-
söksverksamheten skall pågå fram till slutet av 1998
och får omfatta arbetslöshetsersättning till deltagarna
på högst 1 500 miljoner kronor. Avsikten med för-
söksverksamheten är att regeringen för
särskilda projekt skall medges möjlighet att tillåta att
undantag görs som innebär att arbetslöshetsersätt-
ning får lämnas till arbetslösa i projekt, trots att
dessa i och med sitt deltagande inte står till arbets-
marknadens förfogande enligt gängse praxis. Projek-
ten får inte medföra konkurrenssnedvridningar.

Vissa regelförenklingar har genomförts inom
arbetsmarknadspolitiken. Bland annat har kraven vid
förlängning av en ALU-period ändrats och tiden i
arbetsplatsintroduktion skall kunna förlängas med
högst sex månader för arbetshandikappade och
utomnordiska medborgare.

För att öka andelen kvinnliga företagare infördes

1996   en möjlighet för kvinnor att få
starta-eget-bidrag i tolv månader. Från första juli

1997 har kravet på 24 månaders arbetslöshet för att
få detta förlängda starta-eget bidrag sänkts till sex

månaders arbetslöshet. Kompletterande insatser i
form av vägledning, utbildning och stödjande nät-
verk erbjuds också.

I våras beslutades om vissa förändringar i arbets-
löshetsförsäkringen. Arbetsvillkoret för kvalificering
till arbetslöshetsersättning har ändrats. Nya samord-
ningsregler för arbetslöshetsersättning i samband
med avgångsvederlag, studier, permittering och bi-
syssla införs under 1997. Egna företagare får möjlig-
het att erhålla arbetslöshetsersättning vid tillfälliga
uppehåll i den personliga verksamheten. Vidare höjs
ersättningsnivån till 80 procent från och med den 29
september 1997 och från och med den 29 december

1997 höjs den högsta och lägsta dagpenningen till
580 respektive 240 kronor. I enligthet med förslag
redan i tillväxtpropositionen beslutade riksdagen om
skärpta regler vid egen uppsägning och avvisande av
arbete eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Arbetsrätten har förändrats för att göra det lättare
för företagen att anställa. En ny anställningsform,
överenskommen visstidsanställning, har införts från
och med den 1 januari 1997. Samtidigt har möjlig-
heterna till långvariga vikariatsanställningar begrän-
sats. Företrädesrätten till återanställning har kortats
från tolv till nio månader. Uppsägningstiden har
förändrats så att den nu sätts i relation till anställ-
ningstidens längd och inte till arbetstagarens ålder.
Deltidsanställda har genom förändringen i arbets-
rätten fått företräde till anställning med högre syssel-
sättningsgrad.

Den offentliga sektorns verksamhet inom vård,
omsorg och skola

Enligt förslag i tilläggsbudget för år 1997 beslutade
riksdagen att statsbidragen till kommuner och lands-
ting skall öka med 4 miljarder kronor under 1997. I
den ekonomiska vårpropositionen aviserades också
att statsbidragen till kommuner och landsting höjs
med 8 miljarder kronor från 1998 och framåt (se
vidare avsnitt 3.2). Denna satsning ligger väl i linje
med regeringens uttalade inriktning att den offentliga
sektorns verksamheter inom vård omsorg och skola
skall prioriteras.

Näringspolitiken

Flera åtgärder för att förbättra för företagen har
genomförts. Arbetsgivaravgifterna har sänkts på
lönesummor upp till 600 000 kronor. Från 1 januari

1998 gäller sänkningen på lönesummor upp till ca
850 000 kronor. Lättnader i dubbelbeskattningen för
aktier i onoterade bolag har införts liksom möjlig-
heten att kvitta underskott i nystartad närings-
verksamhet mot inkomst av tjänst. För att ytterligare
förbättra möjligheterna till egenfinansierade investe-
ringar har ytterligare lättnader i ägarbeskattningen i
onoterade aktiebolag och för enskilda näringsidkare
beslutats. AP-fonden har fått rätt att köpa aktier för
ytterligare 10 miljarder kronor, även i onoterade
bolag. Reglerna för företag bör förenklas och en

10 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 1

PROP. 1997/98:1 BILAGA 4

småföretagsdelegation har tillsatts för att ta fram
förenklingsförslag. Vidare har ett treårigt program
för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt
inrättats.

Omställningen till ett hållbart Sverige

I enlighet med förslag i vårpropositionen beslutade
riksdagen om huvuddragen i ett brett investerings-
program i syfte att stimulera moderniseringen av
bebyggelse, infrastruktur och energisystem. Investe-
ringsprogrammet har två huvudpunkter, dels ett
nationellt investeringsprogram, dels lokala investe-
ringsprogram.

Till de nationella investeringsprogrammet hänför
sig bland annat programmen för energiomställning.
Riksdagen har ställt sig bakom ett program omfat-
tande 9 miljarder kronor under en sjuårsperiod för
att effektivisera energianvändningen och öka
användningen av förnybara energikällor.

I det nationella investeringsprogrammet ingår
även satsningar på infrastrukturinvesteringar från
och med 1999 utöver de som ingår i den ordinarie
planeringsramen, men som anses kunna svara mot
kriterierna om att bidra till hållbar utveckling och
ökad sysselsättning. För att möjliggöra en tidigare
start av vissa vägprojekt angelägna ur såväl trafik-
säkerhets- som sysselsättningssynpunkt, ges Väg-
verket möjlighet att låna erforderliga medel i Riks-
gäldskontoret.

De lokala investeringsprogrammen innebär att
kommuner eller grupper av kommuner ges möjlighet
att utforma förslag till lokala investeringsprogram
som ökar den ekologiska hållbarheten i samhället.
Programmen kommer att bedömas och ett antal
kommuner/områden kommer att väljas ut. Pro-
grammet skall omfatta sammanlagt 5,4 miljarder
kronor för perioden 1998 till år 2000.

EU:s samarbete för tillväxt och sysselsättning

Sverige har en aktiv och pådrivande roll i det
europeiska samarbetet för ökad tillväxt och syssel-
sättning. EU:s regeringskonferens avslutades i Ams-
terdam i juni och stats- och regeringscheferna kunde
då enas om ett antal förändringar i fördraget. En ny
avdelning om sysselsättning som har stora likheter
med det svenska förslag som presenterades inom
ramen för konferensen, har förts in i fördraget.
Liksom tidigare ligger huvudansvaret för sysselsätt-
nings- och arbetsmarknadspolitik på medlems-
länderna. Fördragsförändringarna innebär dock ett
ökat erfarenhetsutbyte liksom jämförande av utveck-
lingen på arbetsmarknadsområdet i olika länder.
Samordnings- och övervakningsförfaranden kommer
att förstärkas och vidare skall rådet kunna lämna
rekommendationer till enskilda medlemsländer. En
särskild sysselsättningskommitté skall bildas. Ett
extra toppmöte om sysselsättnings- och arbets-
löshetsfrågor skall äga rum under hösten 1997.

En väl fungerande inre marknad i EU spelar en
viktig roll för sysselsättningen i Europa. Vid EU:s
toppmöte i Amsterdam fastlades en av kommissio-
nen initierad aktionsplan för arbetet med att full-
borda den inre marknaden. Sverige kommer att ge
starkt stöd åt det fortsatta arbetet med att avveckla
återstående hinder för en väl fungerande inre mark-
nad.

3.2 Regeringens förslag i
budgetpropositionen för år 1998

Mycket tyder på att vi nu befinner oss i en period av
ökad tillväxt. Efter en svag tillväxt 1996 finns nu
tydliga tecken på att konjunkturen är på väg upp och
att tillväxten åter håller på att ta fart. Trots detta har
arbetsmarknaden under första halvåret 1997 ut-
vecklats sämre än prognoserna i den ekonomiska
vårpropositionen. Den öppna arbetslösheten för
1997 beräknas bli 8,4 procent istället för 7,9 pro-
cent. Den främsta förklaringen är de neddragningar
som gjorts inom offentlig sektor. Dessutom bidrog
den svaga tillväxten av BNP under 1996 till perso-
nalminskningar i industrin som kom till stånd först
under de första månaderna 1997. Mycket tyder dock
på att läget på arbetsmarknaden har vänt och kan
förväntas förbättras ytterligare under hösten. Den
ekonomiska tillväxten kommer att medföra syssel-
sättningsökningar i det privata näringslivet. De
ökade statsbidragen till kommuner och landsting
som beslutats kommer att minska personalned-
dragningarna inom offentlig sektor.

Även om arbetsmarknadsläget kommer att för-
bättras under hösten innehåller budgetpropositionen
ett antal förslag från regeringen på åtgärder för att
stärka sysselsättningen och minska arbetslösheten.
Flera av budgetpropositionens åtgärder aviserades i
den ekonomiska vårpropositionen och får nu sin
konkreta utformning.

Den offentliga sektorns verksamhet inom
vård, omsorg och skola

Kommunsektorn har till följd av den samhälls-
ekonomiska utvecklingen under 1990-talet ställts
inför stora krav på anpassning av verksamheten. Det
ökade utgiftstrycket som bl. a. följt av den höga
arbetslösheten har inneburit effektiviseringar och
omprioriteringar i den kommunala verksamheten.
Neddragningarna har lett till betydande sysselsätt-
ningsminskningar vilket också riskerar att leda till
alltmer kännbara kvalitetsförsämringar inom de
kommunala kärnverksamheterna.

Riksdagen har beslutat om ett tillskott till
kommunerna på 4 miljarder kronor för 1997. I

10

PROP. 1997/98:1 BILAGA 4

enlighet med vad som aviserades i den ekonomiska
vårpropositionen föreslår regeringen i budget-
propositionen ett resurstillskott till kommunerna på
sammanlagt 8 miljarder kronor för 1998. I den
ekonomiska vårpropositionen aviserades att detta
resurstillskott även gäller efter 1998. Regeringen
anser nu att det finns samhällsekonomiska förut-
sättningar att ytterligare förstärka detta resurs-
tillskott. Tillskottet bör därför ökas med 4 miljarder
kronor 1999 och med ytterligare 4 miljarder kronor
år 2000, d.v.s. en nivåhöjning på 16 miljarder kronor
år 2000.

Det ökade tillskottet bör ge kommuner och lands-
ting goda förutsättningar att förstärka kvaliteten i
vård, omsorg och skola. Vidare bör tillskottet ge
möjligheter för kommuner och landsting att behålla
sin personal och i många fall t.o.m. öka antalet
sysselsatta. Tillskottet bör även kunna underlätta för
kommunsektorn att möta de ökade behov av kom-
munal verksamhet, främst inom äldreomsorg och
skola, som följer av den demografiska utvecklingen.

Utbildning

Högskolan skall fortsätta att expandera. Utöver den
redan beslutade utbyggnaden med 15 000 permanen-
ta platser vardera hösten 1997 och 1999 skall den
högre utbildningen byggas ut i hela landet med ytter-
ligare 30 000 nya permanenta platser under perioden
fram till år 2000. Därutöver skall en tidigareläggning
göras av merparten av de nya permanenta platserna
hösten 1998 redan till våren 1998. Utbyggnadens
tyngdpunkt skall ligga inom de tekniska och naturve-
tenskapliga utbildningarna.

Arbetsmarknadspolitiken

Generationsväxling

Bland de sysselsatta finns många äldre som även i
hög ålder arbetar med fysiskt eller psykiskt slit-
samma arbeten och som gärna skulle vilja sluta
arbeta före sin ordinarie pensionsavgång om det
fanns ekonomiska förutsättningar. Under de senaste
åren har medelåldern bland de sysselsatta ökat. Sam-
tidigt är ungefär hälften av de arbetslösa under 35 år
och många av dem är långtidsarbetslösa med svag
förankring på arbetsmarknaden. För att underlätta
för yngre att komma in på arbetsmarknaden föreslår
därför regeringen en möjlighet till generations-
växling.

Förslaget innebär att anställda som fyllt 63 år,
efter att deras arbetsgivare lämnat sitt godkännande,
erbjuds möjlighet att före ordinarie pensionsålder
lämna arbetsmarknaden. Förutsättningen är att den
vakans som uppstår fylls med en långtidsarbetslös

som fyllt 20 men inte 35 år. För att ta del av åtgär-
den måste ansökan göras under perioden den 1 janu-
ari 1998 till och med den 31 augusti 1998.

Den äldre arbetstagaren som lämnar arbetsmark-
naden får en ersättning från staten som motsvarar
80 procent av arbetstagarens sjukpenninggrundande
inkomst, dock högst 14 400 kronor per månad
under 1998. Den fastställda ersättningen till den
enskilde och det maximala beloppet skall knytas till
basbeloppet och räknas upp efter förändring av
detta. Som en delfinansiering av den statliga ersätt-
ningen skall arbetsgivaren betala ett finansierings-
bidrag till staten som motsvarar 25 procent av den
ersättningen staten lämnar. Arbetsgivaren och
arbetstagaren kan dessutom sluta avtal om att
arbetsgivaren skall betala ersättning utöver finan-
sieringsbidrag. Denna frivilliga ersättning betalas av
arbetsgivaren direkt till arbetstagaren och sociala
avgifter skall erläggas på den extra ersättningen.

En förutsättning för generationsväxling är att den
äldre haft sammanhängande anställning i minst två
år före generationsväxlingen. Det bör inte vara
tvunget att just den vakans som uppstår genom den
äldres avgång fylls med den unge långtidsarbetslöse
utan det bör vara möjligt att tillämpa s.k.
succesionskedjor. Dessa skall vara klart överskådliga
samt bör godkännas av länsarbetsnämnden. Den
arbetslöse anvisas av arbetsförmedlingen och skall
erbjudas en tillsvidareanställning hos arbetsgivaren.
Det skall inte vara möjligt för arbetsgivaren att
erhålla arbetsmarknadspolitiska medel i samband
med anställningen av den yngre. I princip skall den
unge ersättaren få samma arbetstid som den äldre
hade. Det bör dock finnas möjlighet för den äldre att
lämna endast en del av tjänsten. Den yngre ges då
möjlighet att fylla ut tjänsten till den del den äldre
har lämnat den. Arbetsgivaren bör få lägga samman
lämnad tid från flera anställningar vid anställning av
ny arbetskraft.

Ungdomssatsning

Regeringen föreslår att kommunerna, från och med
den 1 januari 1998, i lag ges möjlighet att genom
överenskommelse med staten erbjuda ungdomar
mellan 20 och 24 år som står till arbetsmarknadens
förfogande, en aktiverande och utvecklande insats på
heltid. Ungdomarna skall i första hand söka arbete
på den reguljära arbetsmarknaden. Den unge skall
därför initialt prövas mot arbetsmarknaden av
arbetsförmedlingen. Detta innebär att på olika sätt
pröva ungdomens möjligheter att skaffa sig ett
reguljärt arbete. Det skall även prövas om någon av
de befintliga arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan
vara relevanta eller om en reguljär utbildning an vara
ett alternativ. De unga skall från första arbetslöshets-
dagen aktivt söka arbete samt delta i de
åtgärder som arbetsförmedlingen och kommunen
anvisar. Ungdomar som på grund av missbruk eller
andra omständigheter inte står till arbetsmarknadens

11

PROP. 1997/98:1 BILAGA 4

förfogande skall erbjudas rehabilitering via social-
tjänsten. Senast inom 90 dagar skall den unge till-
sammans med arbetsförmedlingen och kommunen
ha arbetat fram en individuell handlingsplan. Om
den unge fortfarande inte är aktiv i meningsfull
sysselsättning inom denna tid övergår ansvaret för
aktiveringen till kommunen. Kommunen som varit
delaktig i upprättandet av handlingsplanen har då
möjlighet att genom olika insatser minimera risken
för att den unge blir långtidsarbetslös. På detta sätt
skall den unges möjligheter att skaffa sig ett arbete på
den reguljära arbetsmarknaden öka. Arbets-
förmedlingen har det yttersta ansvaret för att
handlingsplaner utarbetas och att individuellt an-
passade utvecklingsinsatser sätts in senast efter 100
dagar. Kommunerna är ansvariga för att lämpliga
insatser erbjuds ungdomarna. Det lokala facket skall
i de fall den kommunala verksamheten är förlagd till
en arbetsplats ha rätt till samråd med kommunen
innan anvisning sker. Undanträngning av ordinarie
arbetstillfällen liksom inlåsningseffekter skall mot-
verkas. Detsamma gäller snedvridningar av konkur-
rensförhållanden. Insatserna skall regelbundet följas
upp och de unga skall med jämna mellanrum delta i
jobbsökaraktiviteter som anordnas av arbets-
förmedlingen. Utvecklingsinsatserna bör i normal-
fallet inte omfatta mer än tolv månader, genomsnit-
tet bör kunna vara betydligt kortare. Insatserna kan
med fördel genomföras i samarbete med näringsliv
och skola, där praktik kan varvas med studier som
syftar till att förbereda den arbetslöse så att denne
kan genomföra eller fullfölja en gymnasieutbildning
inom det reguljära utbildningsväsendet. Även s.k.
samhällsinnovativa utbildningar skall kunna använ-
das. Därefter skall individen pröva sina möjligheter
på den ordinarie arbetsmarknaden i tre månader med
den ersättning denne hade före utvecklingsperioden.
Ett alternativ kan även vara att individen efter ut-
bildningsinsats påbörjar en reguljär utbildning med
reguljär studiefinansiering.

För ungdomar som deltar i sådan verksamhet som
kommunen har en skyldighet att tillhandahålla
lämnas ersättning. De ungdomar som inte har rätt till
socialbidrag får ett obeskattat bidrag på 1 967 kro-
nor per månad. Staten ersätter kommunerna för
denna kostnad. För de socialbidragsberättigade
lämnas i stället en ersättning som motsvarar vad som
skulle utgått i socialbidrag. Ungdomar som har rätt
till ersättning från arbetslöshetskassa får utbildnings-
bidrag som motsvarar arbetslöshetsersättningen.
Utvecklingsinsatserna kvalificerar inte för ersättning
från arbetslöshetskassa. De ungdomar som vägrar att
delta i utvecklingsinsatser skall inte beviljas utveck-
lingscrsättning och de ungdomar som avslutar aktivi-
tet skall avstängas från utvecklingsersättning eller
utbildningsbidrag samt ersättning från arbetslöshets-
kassa. När det gäller den enskildes rätt till social-
bidrag, i fall de unga vägrar delta i lämplig åtgärd,
torde i normalfallet den som utan sakliga skäl avstår

från att delta i den utvecklande verksamhet som
kommunen anordnar inte ha rätt till socialbidrag.
Den enskildes skall efter förmåga själv bidra till sin
egen försörjning, vari ingår bl.a. en skyldighet att
delta i verksamhet som anordnas inom ramen för
samhällets arbetsmarknadspolitik. En viktig princip
är dock att varje enskilt ärende förutsätter en indivi-
duell bedömning, som skall utgå från den enskildas
egna förutsättningar.

IT-satsning

Det råder i dag en stor brist på kompetent och
yrkesutbildad personal inom IT-området. Regeringen
har därför med Industriförbundet och företrädare för
IT-branschen kommit överens om ett nationellt
program för IT-utbildning inom ramen för arbets-
marknadsutbildningen. Programmet skall starta den
1 december 1997 och pågå under 1998 och 1999
och skall omfatta totalt 10 000 personer. Målgrup-
pen för satsningen är främst arbetslösa, men också
anställda som har behov av att förnya eller
byta arbetsuppgifter kan komma i fråga. Utbild
ningen förutsätter ingen formell förkunskap, det
viktiga är i stället fallenhet och intresse.

Ferieabeten

Det är angeläget att så många ungdomar som vill
också får ett feriearbete under sommaren 1998.
Regeringen vill därför stimulera arbetsgivarna att
anställa fler gymnasieungdomar under sommaren
1998. Regeringen har i kontakter med AMS erfarit
att styrelsen tidigt under år 1998 kommer att genom-
föra en informationssatsning som syftar till att
engagera och stimulera arbetsgivarna i frågan om
feriearbeten för unga gymnasiestuderande. Regering-
en föreslår i budgetpropositionen att ersättning skall
lämnas till kommunerna för att dessa bl. a. skall
stimulera det lokala näringslivet att anordna feriear-
bete för gymnasieungdomar. Medlen skall även
kunna användas för insatser inom kommunen. Det
skall även inom ramen för denna åtgärd vara möjligt
att anordna kombinationer av utbildning och praktik
eller ren utbildning.

Individuellt anställningsstöd

Ett av de största problemen på arbetsmarknaden är
att ett stort antal personer har varit utan arbete
under en lång tid. Den ökade efterfrågan på arbets-
kraft inom den privata sektorn och kommunernas
förbättrade ekonomi bör göra det lättare för arbets-
lösa att med hjälp av ett anställningsstöd som är
individanpassat komma in på arbetsmarknaden.

Rekryteringsstöd är en av de arbetsmarknads-
politiska åtgärder som använts för att hjälpa lång-
tidsarbetslösa personer att åter komma in på den
reguljära arbetsmarknaden. Åtgärderna annat bered-
skapsarbete och vikariatsstöd liknar i de flesta av-
seenden rekryteringsstödet. För att undvika onödigt
tung administration och som ett led i regeringens

12

PROP. 1997/98:1 BILAGA 4

förenklingsarbete bör stödformerna rekryteringsstöd,
vikariatsstöd och annat beredskapsarbete slås
samman till ett stöd, individuellt anställningsstöd.

Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen
att ett individuellt anställningsstöd införs. Detta
utbetalas via arbetsgivarna i syfte att stimulera
anställningar. Stödet bör införas från den 1 januari
1998. Äldre bestämmelser skall dock fortfarande
tillämpas på anställning med rekryteringsstöd eller
vikariatsstöd samt annat beredskapsarbete om
anställningen påbörjats före ikraftträdandet.

Anställningsstödet är ett individstöd som skall un-
derlätta för den enskilde arbetssökanden att åter
komma in på arbetsmarknaden. Stödet utgår som
kompensation för de extra kostnader som uppstår
när en person anställs som behöver fördjupad intro-
duktion eller utbildning. För en person som har varit
utanför den reguljära arbetsmarknaden en längre tid
kan ett anställningsstöd vara den enda möjligheten
att få visa sina färdigheter och att få den kontakt
med arbetslivet som är nödvändig för att kunna få ett
reguljärt arbete.

Stödet bör lämnas med högst 350 kronor per dag,
dock högst 50 procent av lönekostnaden inklusive
sjuklön, semesterersättning och sociala avgifter i
högst sex månader. Om det finns synnerliga skäl får
dock tiden i anställningsstöd som medför investe-
ringar förlängas till högst tolv månader. Vid deltids-
arbete bör anställningsstödet reduceras i proportion
till arbetstiden.

Anställningsstöd bör kunna lämnas till personer
fr.o.m. det år som de fyller 20 år under förutsättning
att de varit inskrivna vid arbetsförmedlingen i minst
tolv månader och är långtidsarbetslösa. Anställ-
ningarna kan ske såväl inom den privata som offent-
liga sektorn. I undantagsfall kan stöd även lämnas till
arbetslösa som under en kortare tid haft en anställ-
ning som inte inneburit att deras ställning på
arbetsmarknaden stärkts. Som ett komplement till
regeringens ungdomssatsning bör anställningsstödet
under 1998 även kunna ges till ungdomar under
förutsättning att de varit anmälda som arbets-
sökande på arbetsförmedlingen i minst 90 dagar.
Vidare kan anställningsstöd under 1998 ges till
ungdomar som genomgått gymnasieskolans tekniska
program och som behöver en form av lärlingstid för
att få ett yrkesbevis.

Som en förutsättning för anställningsstöd bör
gälla att arbetsgivaren under den tid som anställ-
ningsstöd lämnas ger arbetstagaren utbildning i form
av praktik eller teori. Stödet bör få lämnas både till
anställningar som gäller tills vidare och för viss tid.
Stöd bör dock inte få ges vid upprepade anställningar
hos en och samma arbetsgivare eller till en driftsen-
het som sagt upp personal inom de senaste nio må-
naderna.

Stödet skall således användas för att stimulera
arbetsgivarna att tidigarelägga sina anställningar
samt även för att anställa arbetslösa för att ge redan

anställda möjlighet till vidareutbildning med utbild-
ningsstöd.

Anställningsstödet bör endast få lämnas under
förutsättning att det i anställningen lämnas lön och
andra anställningsförmåner enligt kollektivavtal eller
anställningsförmåner som är jämförbara med förmå-
ner enligt kollektivavtal i branschen. Innan
arbetsförmedlingen fattar beslut om anställningsstöd
skall samråd ske med berörda arbetstagarorganisa-
tioner.

Förbättrade villkor för små och
medelstora företag

Tjänstledighet för att starta eget

För att stödja ny- och småföretagandet och för att
underlätta för personer att starta eget avser rege-
ringen att i samband med budgetpropositionen
föreslå att det skall bli möjligt att ta tjänstledigt för
att starta eget företag. En arbetstagare skall ha rätt
till ledighet under högst sex månader för att bedriva
näringsverksamhet. Verksamheten får dock inte
konkurrera med arbetsgivarens verksamhet. Ledig-
heten får inte heller innebära väsentlig olägenhet för
arbetsgivarens verksamhet. För rätt till ledighet skall
arbetstagaren varit anställd hos arbetsgivaren under
de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst
tolv månader under de senaste två åren.

Starta-eget bidrag och insatser för
invandrares företagande

Antalet egna företagare med utländsk bakgrund har
ökat i Sverige under senare år. Ökningen beror
framför allt på ett kraftigt försämrat arbets-
marknadsläge för invandrare. För att minska
arbetslösheten bland invandrare är det angeläget att
öka deras möjligheter till nyföretagande. Regeringen
avser därför att uppdra åt Arbetsmarknadsverket att
invandrare skall erbjudas en utökad satsning på
individuell vägledning och utbildning i ny-
företagande. Detta kan ske inom ramen för arbets-
marknadsutbildning och ALU. Vidare föreslår rege-
ringen att utbildningsbidrag skall kunna lämnas till
invandrare under längre tid än sex månader vid start
av egen verksamhet. Förlängningen får ske i de fall
där det anses nödvändigt för företagets överlevnad
och lönsamhet och där den påbörjade egna verksam-
heten bedöms vara den enda möjligheten till
försörjning. Ett villkor för en förlängning är dock att
en sådan inte snedvrider konkurrensen.

ROT-avdraget förlängs

Den 1 juli 1996 infördes en möjlighet till skatte-
reduktion för vissa utgifter för reparationer m.m. på
bostadshus för sådana arbeten som utförts till och
med utgången av år 1997. Bakgrunden till skatte-
reduktionen var den avmattning av byggverk-

13

PROP. 1997/98:1 BILAGA 4

samheten, särskilt beträffande bostadsbyggande, som
kunde förutses för åren 1996 och 1997. Enligt de
bedömningar som nu kan göras kommer aktiviteten i
byggsektorn att vara fortsatt låg under en tid framåt.
Dock kan förutses en uppgång i slutet av 1998
förutses. Mot denna bakgrund finns det anledning
att förlänga perioden för skattereduktion till ut-
gången av år 1998. Regeringen föreslår därför i
budgetpropositionen att byggnadsarbeten som utförs
under tiden den 1 januari 1998 till och med den 31
december 1998 kan ge rätt till skattereduktion. Det
maximala reduktionsbelopp som kan utnyttjas är
dock oförändrat, vilket innebär att de som redan
erhållit maximal reduktion inte kan erhålla någon
ytterligare lättnad.

Förändring av sjuklöneperioden

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att sjuk-
löneperioden kortas från 28 till 14 dagar, vilket
innebär att arbetsgivarens lagstadgade ansvar för att
ge ersättning till en arbetstagare i form av sjuklön
ändras till att omfatta de första 14 dagarna av ett
sjukfall. De nya reglerna bör träda i kraft den 1 april
1998.

Program för regional näringspolitik

Regeringen har påbörjat ett arbete med att genom-
föra en ny regional näringspolitik. Under inne-
varande år har regeringen fortsatt att tillsammans
med ett stort antal regionala och centrala aktörer
utforma den nya regionala näringspolitiken. I en
regionalpolitisk proposition avser regeringen att
närmare utveckla sina förslag.

Under arbetet med den regionala näringspolitiken
har ett stort antal projekt identifierats som bedöms
kunna komma att skapa nya arbetstillfällen. Det
gäller dels projekt som förbättrar förutsättningarna
härför i hela landet, dels projekt som främst är inrik-
tade mot de mest utsatta regionerna. Insatserna bör
kunna påbörjas redan under innevarande år.

Regeringen föreslår därför i tilläggsbudget för
1997 att riksdagen bemyndigar regeringen att dispo-
nera en ram av högst 500 miljoner kronor inom
ramen för anslaget regionalpolitiska åtgärder för att
genomföra ett program för regional näringspolitik
och särskilda regionalpolitiska åtgärder.

4 Bedömning av utvecklingen av
tillväxt, sysselsättning och
arbetslöshet fram till år 2000

Regeringen redovisar i budgetpropositionen kalkyler
för den ekonomiska utvecklingen fram till år 2000.
Nedan redogörs kortfattat för dessa kalkyler och då
särskilt utvecklingen på arbetsmarknaden fram till år
2000. En utgångspunkt för dessa kalkyler är att

inflationen hålls inom gränserna för inflationsmålet
på 2 procent. Vidare antas löneökningarna ligga i
linje med utvecklingen i övriga Europa, vilket under
perioden 1998 till 2000 förväntas ge löneökningar i
Sverige på ca 3,5 procent per år. Genom den låga
inflationen kommer därigenom hushållens disponibla
inkomster i reala termer att öka under denna period.
En ytterligare förutsättning är att de arbetsmark-
nadspolitiska åtgärderna och utbildningssatsningen
får ett stort genomslag.

4.1 Bedömning av den ekonomiska
utvecklingen fram till år 2000

Den något splittrade bild över den svenska eko-
nomin som rådde under våren har nu blivit mer
entydig. Återhämtningen sker på bred basis och en
betydande upprevidering av BNP-tillväxten jäm-
fört med vårpropositionen har gjorts för 1998.

Den internationella konjunkturen ser ut att ut-
vecklas gynnsamt. Därigenom får exporten en
betydande draghjälp. Dessutom förefaller svenska
företag vinna marknadsandelar, vilket ger ytterligare
fart åt exporten. Den inhemska efterfrågan, och då
framför allt den privata konsumtionen kommer att
bli en allt viktigare drivkraft i uppgången. Investe-
ringarna, som i år endast ökar marginellt, expan-
derar återigen under 1998. Lageranpassningen är nu
avklarad, varför en ökad efterfrågan på varor i allt
högre grad måste tillgodoses genom löpande produk-
tion.

Det finns dock några faktorer som skulle kunna
påverka den ekonomiska utvecklingen negativt. En
internationell utveckling med stigande räntor kan
medföra stigande räntor i Sverige och ett ökat
inflationstryck. Om den internationella börsoron
förstärks kan den också komma att påverka utveck-
lingen i Sverige negativt. Vidare kan genomförandet
av EMU:s tredje etapp skapa osäkerhet på de
finansiella marknaderna.

Tillväxten de närmaste åren beräknas stiga något
jämfört med de 2,3 procent som förväntas bli utfallet
i år, och uppgå till 3,1 procent 1998, till 2,9 procent
1999 och 2,8 procent år 2000.

TABELL 4.1 NYCKELTAL, 1997-2000

PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1997

1998

1999

2000

BNP

2.3

3.1

2.9

2.8

Öppet arbetslösa1

8,4

7,4

6,0

4,5

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder'

4,3

4,7

4,5

4,4

Sysselsatta

-1,2

1.0

1.6

1,6

KPI, dec.-dec.

2,1

1,5

2,0

2.0

Timlön

4,8

3.5

3.5

3,5

1. Andel av arbetskraften.

Källa: Finansdepartementet

14

PROP. 1997/98:1 BILAGA 4

4.2 Bedömning av utvecklingen på
arbetsmarknaden fram till år 2000

En förutsättning för att arbetslöshetsmålet skall
kunna uppnås är att lönebildningen fungerar väl och
att lönerna från 1998 till år 2000 inte ökar mer än

3,5 procent per år. Enligt löneavtalen för 1997 blir
löneökningarna betydligt högre än i omvärlden.
Nästa år förutsätts en anpassning av löneökningarna
till europeisk nivå ske.

Sysselsättningen väntas bli något lägre 1997
jämfört med 1996. Produktiviteten väntas stiga kraf-
tigt och medelarbetstiden öka något, vilket fördröjer
de positiva effekterna på sysselsättningen som upp-
står genom ökad tillväxt. Den öppna arbetslösheten
väntas ändå inte öka i lika stor utsträckning som
sysselsättningen minskar, eftersom en allt större del
av arbetskraften kommer att delta i utbildning. Den
öppna arbetslösheten bedöms därför i år hamna på

8,4 procent som årsgenomsnitt.

Under 1998 väntas sysselsättningen åter stiga till
följd av högre BNP-tillväxt, stagnerande medel-
arbetstid samt ökade möjligheter för kommunerna
att behålla arbetskraft. Mot denna bakgrund beräk-
nas den öppna arbetslösheten falla till 7,4 procent.

Givet att lönebildningen fungerar väl även vid ett
förbättrat arbetsmarknadsläge och att de vidtagna
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och utbildnings-
satsningarna får stort genomslag, kommer den öppna
arbetslösheten att fortsätta att falla även efter 1998
och uppgå till 4,5 procent år 2000.

15

Bilaga 5

Årsredovisning för
staten

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

Innehållsförteckning

BILAGA 5

Årsredovisning för staten

Årsredovisning för staten.................................................................5

Underbilagor:

1     Statliga bolag......................................................................37

2     Statliga myndigheter och fonder..........................................41

3     Statsanställda 1996.............................................................45

4     Statens inkomster budgetåret 1995/96................................47

5     Utgifter på statsbudgeten för budgetåret 1995/96...............53

6     Utgifter på statsbudgeten för budgetåret 1995/96,

per departement..................................................................93

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

Årsredovisning för staten

Inledning

I lag om statsbudgeten (SFS 1996:1059) klargörs re-
geringens skyldighet att inför riksdagen redovisa hur
statens medel använts, värdet av statens tillgångar
och skulder samt vilka förpliktelser staten har utöver
detta. Redovisningsskyldigheten genomförs genom
att regeringen avlämnar en årsredovisning för staten
till riksdagen. Ett underlag till årsredovisning för sta-
ten skall lämnas av Riksrevisionsverket till regeringen
senast den 15 juni.Vidare har riksdagen beslutat om
en ändring av den tidigare räkenskapsperioden som
sträckte sig från 1 juli till 30 juni. I denna årsredovis-
ning redovisas därför två räkenskapsperioder omfat-
tande arton respektive tolv månader. Redovisningen
1995/96 innehåller balans- och resultaträkning samt
finansieringsanalys. Dessutom ingår en sammanställ-
ning av den statliga sektorns nettoförmögenhet. Vi-
dare presenteras även de statliga bolagen samt ett
sammandrag av statsbudgetens utfall. Årsredovis-
ningen baseras på den information som myndighe-
terna samt affärsverken lämnar till riksredovisningen
samt presenterar i sina årsredovisningar. I de fall
denna information inte varit tillräcklig för att t.ex.
möjliggöra elimineringar mellan myndigheter har in-
formation inhämtats i särskild ordning.

För att årsredovisningen fullt ut skall tillgodose
kraven behövs ytterligare utvecklingsarbete med vissa
delar av årsredovisningen. Ett utvecklingsprojekt
med detta syfte bedrivs för närvarande inom RRV.

En väsentlig förändring av regelverket på myndig-
hetsnivå är den nya förordningen om myndigheters
årsredovisning m.m. (1996:882) som slår fast att det
är regeringens informationsbehov som skall vara sty-
rande för myndigheternas resultatredovisning. Vidare
permanentas kravet på delårsrapport. Detta innebär
att myndigheterna senast den 15 augusti varje år till
regeringen skall lämna en delårsrapport per den 30
juni. Delårsrapporten skall avse de första sex måna-
derna av den pågående redovisningsperioden. Det
ekonomiadministrativa regelverket har anpassats till
de förändringar som redovisades ovan i lagen om

statsbudgeten. De viktigaste förändringarna gjordes i
anslagsförordningen (1996:1189) och kapitalförsörj-
ningsförordningen (1996:1188). Utöver detta har
regeringen beslutat om en ny förordning avseende
överlåtelse av statens lösa egendom (1996:1191).

Olika avgränsningar av staten

I den årsredovisning för staten, som regeringen läm-
nar till riksdagen, omfattar den juridiska enheten sta-
ten myndigheterna under riksdag och regering samt
affärsverken. Undantag görs dock för Riksbanken
som i rättspraxis betraktas som ett självständigt
rättssubjekt. Som myndigheter redovisas även försäk-
ringskassorna och de s.k. fonder som redovisas av
myndighet. Exempel på en sådan fond är arbetsska-
defonden. Försäkringskassorna är inte statliga myn-
digheter men betraktas som sådana i detta samman-
hang då de ingår i den statliga redovisningsorga-
nisationen. Den statliga redovisningsorganisationen
omfattar de statliga myndigheterna och de organisa-
tioner som har dispositionsrätt till statsbudgetens an-
slag samt tillgång till statsverkets checkräkning.

I nationalräkenskaperna definieras staten annor-
lunda. Nationalräkenskaperna (NR) är en statistisk
sammanställning i kontoform över den svenska eko-
nomin med uppdelning på olika sektorer och olika
slag av inkomster och utgifter. Begrepp, definitioner
och klassificeringar följer de rekommendationer som
Förenta Nationerna utfärdat. I NR beräknas brutto-
nationaprodukten (BNP), det vill säga värdet av den
totala produktionen av varor och tjänster i ett land. I
Statistiska centralbyråns nationalräkenskaper delas
den offentliga sektorn in i tre delsektorer; staten,
kommunerna och socialförsäkringssektorn. Till sta-
ten räknas departementen och till dem hörande
myndigheter och inrättningar, med undantag för för-
säkringskassorna som hänförs till socialförsäkrings-
sektorn. Affärsverken hör, enligt nationalräkenska-
pernas definition av staten, till näringslivet.
Socialförsäkringssektorn omfattar allmän sjuk- och
föräldraförsäkring (försäkringskassorna), allmän
tilläggspension (inkl AP-fonden) samt erkända ar-

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

bets-löshetskassor. I konvergensprogrammet för Sve-
rige är den offentliga sektorns konsoliderade brutto-
skuld ett av konvergenskriterierna. Bruttoskulden
utgörs av den samlade skulden i staten, kommunerna
och AP-fonden minskad med de fordringar som re-
spektive delsektor har på varandra.

På statsbudgeten har hittills inkomst- såväl som
utgiftssidan till stor del nettoredovisats. Från och
med den 1 juli 1995 bruttoredovisas dock föräldra-
försäkring, sjukpenning och rehabilitering samt sjuk-
vårdsförmåner på statsbudgeten. Samtidigt med detta
beslutades även att lönegarantimedel samt arbets-
marknadsersättningar skulle redovisas över statsbud-
geten. Fortfarande är dock nettoredovisning tillåten
bl.a. för avgiftsinkomster av verksamhet, som i övrigt
är anslagsfinansierad. Dessutom redovisas avgiftsfi-
nansierad verksamhet med full kostnadstäckning helt
utanför statsbudgeten. I RRV:s publikation ”Statens
totala inkomster och utgifter - realekonomisk för-
delning” (Totala verksamheten) brutto-redovisas sta-
tens samtliga inkomster och utgifter. Statistiken är
konsoliderad och eliminerad för transaktioner inom
och mellan myndigheter och följer i princip NR:s de-
finition av den statliga sektorn. Detta innebär i prak-
tiken att affärsverken inte ingår utan hänförs till nä-
ringslivet. I Totala verksamheten redovisas statens
verksamhet dels i realekonomiska termer, det vill sä-
ga uppdelat på konsumtion, transfereringar, investe-
ringar osv., dels efter ändamål som delvis samman-
faller med de olika utgiftsområdena i statsbudgeten.

Till skillnad från statsbudgeten och Totala verk-
samheten redovisas i statens resultaträkning intäkter
och kostnader, vilket bl.a. innebär att utgifterna för
en investering, via avskrivningar, fördelas över inves-
teringens hela livslängd. Resultaträkningen omfattar
myndigheternas alla verksamheter oavsett finansie-
ring. Den är eliminerad för inomstatliga transaktio-
ner och för transaktioner som för staten är varken
intäkt eller kostnad, t.ex. statens egna arbetsgivarav-
gifter.

85,5 miljarder kronor. Upplåningen på hushålls-
marknaden minskade med 8,5 miljarder kronor.
Valutaskulden som är statens upplåning i utländsk
valuta minskade med 27,9 miljarder under redovis-
ningsperioden.

TABELL 5.1 STATSSKULDENS
SAMMANSÄTTNING,

MILJARDER KRONOR

UTGÅNEDE

SKULD

1996-12-31

UTGÅENDE

SKULD

1995-06-30

Statsskulden

1 407,7

1 368,6

Lån i svenska kronor

1 009,3

942,3

Penning- och valutamarknaden

893,4

807,9

Statsobligationer,

634,7

582,2

nominella

Statsobligationer, reala

73,9

11,6

Statsskuldväxlar

179,9

213,1

Kontokrediter/dagslån

4,9

1,0

Hushållsmarknaden

115,9

124,4

Premieobligationer

60,1

62,9

Allemansspar

43,9

49,9

Riksgäldskonto

11,9

11,6

Lån i utländsk valuta

398,4

426,3

Tyska mark

102,0

112,1

Franska franc

65,7

71,2

US-dol lar

45,8

46,5

Pund sterling

38,6

32,0

Belgiska franc

28,7

35,4

Nederländska gulden

27,9

27,7

Italienska lire

25,5

21,3

Japanska yen

21,9

29,0

Övriga valutor

42,2

51,2

Försäkringsbolagens och utlandets köp av kronde-
nominerade statspapper finansierade merparten av
statsskuldens ökning under budgetåret, se tabell
statsskuldens placering.

Statsskulden

Den specifikation som redovisas nedan bygger i hu-
vudsak på Riksgäldskontorets redovisning. Elimine-
ringar har dock gjorts för Riksförsäkringsverkets och
Riksgäldskontorets innehav av obligationer. Det
medför att den redovisade upplåningen som Riks-
gäldskontoret redovisar är 3 miljarder kronor högre
än vad som redovisas i årsredovisningen för staten.

Statsskulden - som kan delas upp i en kronskuld
och en valutaskuld - ökade under redovisningsperio-
den med 39,1 miljarder kronor till 1 407,7 miljarder
kronor, se tabell nedan om statsskuldens samman-
sättning. På den svenska marknaden ökade upplå-
ningen på penning- och obligationsmarknaden med

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TABELL 5.2 STATSSKULDENS PLACERING

MILJARDER KRONOR

LÅNGIVARE/SKULD UNDER

UTGÅENDE SKULD

1996-12-31

FÖRÄNDRING UNDER

RÄKENSKAPSÅRET

Riksbanken

46,2

-23,8

Banker

90,9

-7,6

Försäkringsbolag

459,6

54,5

Icke-finansiella bolag

143,7

7,0

Hushåll

115,1

-9,3

Utlandet i kronor

163,3

37,1

Övrigt i kronor

-9.5

9.1

Summa statsskuld i svenska
kronor

1 009,3

67,0

Skuld i utländska valutor

398,4

-27,9

Summa statsskulden

1 407,7

39,1

Statskuldens förändring styrs till övervägande del av
statens lånebehov, det vill säga nettoflödet av in- och
utbetalningar till staten. Lånebehovet kan indelas i
tre huvudkomponenter:

-  det primära saldot (nettot på statsverkets check-
räkning i Riksbanken med undantag av räntor på
statsskulden)

-  Riksgäldskontorets in- och utbetalningar till
myndigheter och statliga bolag

-  räntor på statskulden

Statens lånebehov har minskat kraftigt de senaste två
redovisningsperioderna. Från 233,5 miljarder kronor
budgetåret 1993/94 minskade lånebehovet till 189
miljarder kronor budgetåret 1994/95. För redovis-
ningsperioden 1995/96, som är 18 månader, var lå-
nebehovet 89 miljarder kronor.

Kronskulden

För att hålla nere bruttolånebehovet och minska re-
finansieringsrisken har en konsolidering av statsskul-
den skett genom att den genomsnittliga löptiden på
statsskulden har ökat. Detta har till stor del skett ge-
nom att emissionsvolymerna av statsskuldsväxlar har
minskat.

Under redovisningsperioden har stocken av real-
ränteobligationer ökat från 11,6 miljarder kronor till

73,9 miljarder kronor. Upplåning i realränteobliga-
tionernerna har bidragit till en förlängning av löpti-
den på statsskulden och har därmed minskat refinan-
sieringsrisken. Realränteupplåningen har även
minskat statsskuldens känslighet för förändringar av
den faktiska och förväntade inflationen.

Löptiden på den inhemska skulden har ökat från

4,4 till 5,6 år under redovisningsperioden. I ett längre
perspektiv är förlängningen mer markant. Sedan ut-
gången av 1992 har den genomsnittliga löptiden ökat
från 3 till 5,6 år. Detta har skett genom att andelen
statskuldsväxlar har minskat samtidigt som obliga-

tionsupplåningen - framförallt genom realränteobli-
gationer - har blivit allt mer långfristig till sin karak-
tär.

Valutaskulden

När valutalånenormen avskaffades under hösten
1992 etablerades nya riktlinjer för statens valuta-
upplåning. En del av underskottet i budgeten kan
numera finansieras med utländsk valuta. Regeringen
bestämmer tillsammans efter överläggningar med
Riksbanken och Riksgäldskontoret hur stor del av
upplåningen som får lånas i utländsk valuta.

Förstärkning av den svenska kronan under redo-
visningsperioden har medfört att den del av
statsskulden som är denominerad har minskat kraf-
tigt i värde.

Målet för staten är att skapa en förfalloprofil på
valutaskulden som medför att refinansieringsrisken
är låg. Under redovisningsperioden har den genom-
snittliga löptiden på den totala valutaupplåning för-
längts till 6 år. För att hantera oönskade valuta- och
ränteriskexponeringar används derivatinstrument.

Redovisningsprinciper

Redovisningsperiod

I denna årsredovisning redovisas två räkenskaps-
perioder omfattande tolv respektive arton månader.
Anledningen till detta är det byte av räkenskapsperi-
od från den tidigare räkenskapsperioden som sträck-
te sig från 1 juli till 30 juni. Den nya räkenskapsperi-
oden omfattar kalenderår, det vill säga 1 januari till
31 december.

Avgränsning av redovisningsenheten

Balans- och resultaträkningen samt finansierings-
analysen omfattar den juridiska enheten staten. Detta
innebär att balans- och resultaträkningen samt finan-
sieringsanalysen omfattar myndigheterna under riks-
dag och regering, med undantag för Riksbanken som
i rättspraxis betraktas som ett självständigt rättssu-
bjekt. Riksbanken ingår dock med grundfonden på
en miljard kronor. Som myndigheter redovisas även
försäkringskassorna och de så kallade fonder som
redovisas av myndighet. Exempel på fonder är ar-
betsskadefonden. Försäkringskassorna är inte statliga
myndigheter men betraktas som sådana i detta sam-
manhang bland annat därför att de ingår i den statli-
ga redovisningsorganisationen. Den statliga redovis-
ningsorganisationen omfattar de statliga
myndigheterna och de organisationer som har dispo-
sitionsrätt till statsbudgetens anslag och tillgång till
statsverkets checkräkning. En fullständig förteckning
över samtliga ingående organisationer framgår av
underbilaga 2.

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

Myndigheternas redovisningsprinciper
Myndigheterna upprättar sina resultat- och balans-
räkningar enligt Bokföringsförordningen (1979:
1212) samt finansieringsanalys enligt Förordning om
myndigheters årsredovisning och anslagsframställ-
ning (1996:882). För redovisningsperioden 1995/96
gäller dock 9-13§§ i förordningen (1993:134) med
tillhörande verkställighetsföreskrifter.

Varje myndighet beslutar om brytdagen för den
löpande redovisningen, men enligt förordningen ska
den infalla senast en månad efter redovisningsperio-
dens utgång. I de fall myndigheterna väsentligen av-
viker från de redovisningsprinciper eller från de
scheman som presenteras i ovan nämnda förordning
kommenteras detta i fotnot. Några förändringar av
redovisningsprinciper i statens redovisning från före-
gående räkenskapsår har inte gjorts.

Värderingsprinciper

I efterföljande avsnitt presenteras de generella värde-
ringsprinciper som den statliga redovisningen är ba-
serad på. Det finns dock myndigheter som p.g.a.
verksamhetens särart, dispens, särskilt regeringsbe-
slut eller av annat skäl avviker ifrån dessa. Detta
kommenteras då utförligare i not till aktuell post.

Omsättningstillgångar värderas enligt lägsta vär-
dets princip. Detta innebär att de tas upp till det lägs-
ta av värdet av anskaffningsvärdet och det verkliga
värdet. Med det verkliga värdet avses försäljnings-
värde med avdrag för beräknad försäljningskostnad.
Om tillgångens beskaffenhet eller andra omständig-
heter föreligger får det verkliga värdet bestämmas till
återanskaffningsvärdet eller annat värde som är för-
enlig med god redovisningssed. Vidare får omsätt-
ningstillgångar tas upp över anskaffningsvärdet om
det föreligger särskilda omständigheter och det sam-
tidigt är förenligt med god redovisningssed. Osäkra
fordringar redovisas med det belopp varmed de be-
räknas inflyta.

Anläggningstillgångar är värderade till anskaff-
ningsvärde med avdrag för ackumulerade avskriv-
ningar enligt plan. Avskrivningarna ska anpassas till
respektive anläggningstillgångs ekonomiska livs-
längd. Om tillgångens värde har minskat och ned-
gången bedöms som varaktig ska tillgångens värde
skrivas ned.

Skulder värderas enligt högsta värdets princip.
Detta innebär att de värderas till det högsta av an-
skaffningsvärde och verkligt värde. Fordringar och
skulder i främmande valuta är värderade till balans-
dagens kurs.

En väsentlig förändring av värderingsprinciper har
under redovisningsperioden gjorts avseende värde-
ring av aktier och andelar i statliga bolag och intres-
sebolag. Jämfört med föregående år, då en förenklad
kapitalandelsmetod användes för att beräkna värdet
av aktier och andelar i statliga bolag, så har dessa i år
invärderats i enlighet med de rekommendationer som

givits av Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR
nr 12). Ytterligare en förändring, jämfört med före-
gående år, är att värdet på aktier och andelar, som
tidigare presenterats i kolumnen för Omräknade
värden, nu presenteras i kolumnen för Bokförda vär-
den i balans- och resultaträkningen. I underbilaga 1
redovisas kapitalandelsvärdet för varje bolag för sig. I
de fall staten innehar aktier i börsnoterade företag
presenteras även marknadsvärdet för aktierna i den-
na bilaga. De omräknade värden som presenteras för
räkenskapsperioden 1994/95 är justerade med hän-
syn till de förändringar i värderingsprinciper som ge-
nomförts under året. Effekterna av förändringen
kommenteras utförligt under avsnittet ”Aktier och
andelar i statliga bolag”.

Konsolideringsprinciper

Med konsolidering avses åtgärderna att efter elimine-
ring av interna transaktioner redovisa samtliga myn-
digheter som om de vore en enhet. Konsolidering av
staten sker genom sammanläggning av myndigheter-
nas årsredovisningar efter det att interna mellanha-
vanden, i form av t.ex. fordringar, skulder, intäkter
och kostnader mellan myndigheterna, eliminerats.

Konsolidering av staten kan, enligt International
Federation of Accountants göras på följande sätt:

-  Full konsolidering av samtliga organisationer

-  Full konsolidering av vissa delar av den juridiska
enheten staten i kombination med redovisning av
kapitalandelar

-  Aggregering utan konsolidering

I Sverige elimineras i all väsentlighet de interna mel-
lanhavandena mellan myndigheterna samtidigt som
de statliga bolagen inkluderas med hjälp av kapita-
landelsmetoden. Någon anledning att avvika från
internationell terminologi finns inte trots att det exis-
terar problem med elimineringar av mellanhavande-
na mellan myndigheter och statliga bolag.

Utöver elimineringar av transaktioner mellan
myndigheter har även transaktioner som för staten är
varken intäkt eller kostnad eliminerats. Ett exempel
är statens egna arbetsgivaravgifter. Dessa redovisas
som personalkostnad hos myndigheterna samt som
intäkt av uppbörd hos Riksskatteverket.

Omklassificeringar av poster

Vissa typer av transaktioner omklassificeras i statens
årsredovisning. Anledningen till detta är att de ur sta-
tens perspektiv utgör t.ex. kostnader och inte transfe-
reringar. Ett exempel är omklassificering av statens
tjänstepensioner. I några fall följer inte myndigheter-
na de resultat- och/eller balansräkningsscheman som
föreskrivs i förordningen. Detta medför att hela re-

1. Se International Federation of Accountants serie nr 8 ”The Government Financial
Reporting Entity”.

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

sultat- och/eller balansräkningen måste omklassifice-
ras för att konsolidering ska vara möjlig att genom-
föra. Detta är fallet avseende t.ex. Centrala studi-
estödsnämnden.

Konsoliderad balansräkning för den juridiska
enheten staten

Balansräkningen ska i sammandrag redovisa värdet
av statens samtliga tillgångar, skulder och kapital-
värdet är beräknat per den sista dagen i redovis-

ninsperioden, det vill säga i detta fall per den 31 de-
cember 1996. I de fall marknadsvärden finns att
tillgå för aktier och andelar i statliga bolag presente-
ras dessa i underbilagal.

De balansposter som är specifika för staten kom-
menteras nedan.

Beredskapslager

Lager för beredskapssyften kan omfatta t.ex. livsme-
del, läkemedel, fordon samt medicinsk utrustning.
Beredskapslager innehas av ett flertal myndigheter
som t.ex. Jordbruksverket och Överstyrelsen för civil
beredskap.

TABELL 5.3 KONSOLIDERAD BALANSRÄKNING FÖR DEN JURIDISKA ENHETEN STATEN

MILJONER KRONOR

TILLGÅNGAR

NOT

BOKFÖRDA VÄRDEN

1996-12-31

BOKFÖRDA VÄRDEN

1995-06-30

Omsättningstillgångar

Kassa, bank m.m.

1

5 223,4

22 336,4

Värdepapper och andelar

2

15 931,6

19 580,7

Kundfordringar

3

4 009.5

3 879,7

Övriga fordringar

4

21 898,5

14 909,3

Pågående arbeten

5

2 016,8

1 060,9

Varulager och förråd

6

9 190,5

9 866,3

Förskott till leverantörer

7

15 750,3

15 253,2

Summa omsättningstillgångar

74 020,7

86 886,7

Periodavgränsningsposter

8

49 326,2

41 526,7

Anläggningstillgångar

Finansiella tillgångar

Aktier och andelar i dotter och intresse-
företag

9

125 278,5

56 904,3

Obligationer och andra värdepapper

10

3 755,3

2 805,2

Andra långfristiga fordringar

11

113 851,4

155 483,1

Summa finansiella tillgångar

242 885,1

215 192,6

Materiella tillgångar

Beredskapslager

12

3 005,3

4 564,8

Pågående nyanläggningar

13

17 441,2

3 466,9

Tekniska anläggningar, makiner

14

11 707,6

11 154,0

Övriga anläggningar, transportmedel, inventarier

15

18 243,9

12 533,9

Byggnader

16

22 627,4

26 672,9

Mark och annan fast egendom

17

10 676,8

11 150,1

Statliga vägar

18

62 399,5

53 731,8

Järnvägsanläggningar

19

36 017,7

7 314,0

Summa materiella tillgångar

182 119,5

130 588,4

Immateriella tillgångar

20

353,2

317,9

Summa anläggningstillgångar

425 357,8

346 098,9

Summa tillgångar

548 704,6

474 512,4

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

Depositioner

Deponerade medel återfinns främst hos Länsstyrel-
serna, Riksskatteverket samt de Allmänna advokat-
byråerna. De kan t.ex. utgöras av hyror som depone-
rats av privatpersoner i samband med en pågående
tvist med en fastighetsägare.

Ansvarsförbindelser

Med ansvarsförbindelser avses större framtida åta-
ganden som inte redovisats som skuld i balansräk-
ningen. Skuldbokföring av ansvarsförbindelser ska
dock ske så snart det är sannolikt att ersättning
kommer att utgå och beloppet kan fastställas med
rimlig sannolikhet. Statens ansvarsförbindelser utgörs
främst av kreditgarantier, t.ex. bostadskrediter och
bankstöd, samt premiereserven. Under ansvarsför-
bindelser redovisas beräknad skuld för komplette-
ringspensioner till statligt anställd personal, pensio-

närer samt övriga före detta anställd personal. Staten
har även åtaganden gentemot kommunalt anställd
personal. Dessa åtaganden omfattar bidrag till kost-
nader för pensions- och andra trygghetsförmåner för
lärare, skolledare och syofunktionärer.

Ännu ej invärderade tillgångar är t.ex. krigsmate-
riel samt försvarsmaktens förråd av förbrukningsma-
teriel. Anledningen till detta är den dispens som för-
svarets myndigheter har från invärdering av dessa
tillgångar. I balansräkningen presenteras inte heller
värdet av olika typer av nationaltillgångar som t.ex.
museisamlingar, bibliotek, nationalparker. RRV
kommer att utreda hur dessa tillgångar ska behand-
las i redovisningen samt vilka redovisningsprinciper
som i sådana fall bör tillämpas.

TABELL 5.4 KONSOLIDERAD BALANSRÄKNING FÖR DEN JURIDISKA ENHETEN STATEN

MILJONER KRONOR

SKULDER

NOT

BOKFÖRDA VÄRDEN

1996-12-31

BOKFÖRDA VÄRDEN

1995-06-30

Kortfristiga skulder

Leverantörsskulder

21

1 1 788,3

12 787,7

Depositioner

22

542,9

599,6

Övriga skulder

23

18 400,0

23 056,4

Förskott från kunder

24

3 298,4

2 479,1

Summa kortfristiga skulder

34 029,7

38 922,8

Periodavgränsningsposter

25

118 675,2

90 077,1

Långfristiga skulder

Långfristiga skulder i övrigt

Depositioner

26

492,1

566,3

Andra långfristiga skulder

27

26 311,6

16 404,4

Summa långfristiga skulder i övrigt

26 803,7

16 970,7

Statsskulden

28

Lån i Sverige

1 009 310,2

942 311,2

Lån utomlands

398 399,2

426 312,9

Summa statsskulden

1 407 709,4

1 368 624,1

Summa långfristiga skulder

1 434 513,1

1 385 594,8

Summa skulder

1 587 218,0

1 514 594,7

Nettoförmögenhet

-1 038 513,4

-1 040 082,2

Summa skulder och eget kapital

548 704,6

474 512,4

Ansvarsförbindelser

29

757 848,0

642 046,0

10

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

Kommentarer till balansräkningen

Övergripande kommentarer

Statens nettoförmögenhet ökade under redovisnings-
perioden med 1,6 miljarder kronor. De viktigaste
skälen till ökningen är ändrade värderingsprinciper
av aktier och andelar. Dessutom har järn vägsbanor-
na och järnvägsanläggningar under arbete - som tidi-
gare inte fanns redovisade i balansräkningen- invär-
derats under redovisningsperioden. Sammantaget
ökade tillgångarna med 74 miljarder kronor och
skulderna med knappt 73 miljarder kronor.

Omsättningstillgångar minskade med 13 miljarder
kronor. Det beror till övervägande del på att Kärnav-
fallsfondens medel flyttades från Riksbanken till
Riksgäldskontoret, vilket minskar statens lånebehov i
motsvarande mån. Kärnavfallsfondens medel upp-
gick på balansdagen till 19 miljarder kronor.

Periodavgränsningsposter är tillkommande ford-
ringsposter som behövs för att bestämma vilka intäk-
ter och kostnader som rätteligen hör till redovis-
ningsperioden. Dessa ökade med 8 miljarder kronor
till 49 miljarder kronor. Ökningen avser främst
Riksgäldskontorets upplupna ränteintäkter och för-
utbetalda underkurser vid upplåning.

Finansiella anläggningstillgångar uppgår till 243
miljarder kronor, vilket är en nettoökning med 28
miljarder kronor. Ökningen förklaras främst av att
värdet av aktier och andelar ökade med 68 miljarder
kronor. Detta beror i första hand på att redovis-
ningsprinciperna för statens aktier och andelar i stat-
liga bolag har ändrats. De är i årsredovisningen
1995/96 värderade enligt den s.k. kapitalandelsme-
toden. Samtidigt minskade långfristiga fordringar
med 42 miljarder kronor. Minskningen beror främst
på att staten överförde bostadslån m.m. till ett värde
av 37 miljarder kronor till de statliga bolagen Venan-
tius AB och Statens Bostadsfinansierings AB. Även
Riksgäldskontorets utlåning till statliga bolag mins-
kade med 15 miljarder kronor men detta motverkas
av att studielånen ökade med 12 miljarder kronor.

Materiella anläggningstillgångar uppgår till 182
miljarder kronor. Jämfört med föregående år är det
en ökning med knappt 52 miljarder kronor. Järn-
vägsbanorna som tidigare inte fanns med i balans-
räkningen invärderades till ett värde av 29 miljarder
kronor. Dessutom är pågående nyanläggningar av
järnvägar, som inte heller fanns redovisade föregåen-
de år, invärderade till 14 miljarder kronor. Under
redovisningsperioden gjordes utförsäljningar av sta-
tens beredskapslager, vilket medförde att värdet på
dessa minskade med 2 miljarder kronor.

Statens järnvägar redovisar rullande materiel och
fartyg som sålts och sedan återhyrs genom leasing-
kontrakt till ett värde av 4 miljarder kronor. Motsva-
rande skuld redovisas under långfristiga skulder.

Kortfristiga skulder minskade med 5 miljarder
kronor till 34 miljarder kronor. Det är främst Riks-

gäldskontorets skulder till banker för förfallna obli-
gationer m.m. som minskade.

Periodavgränsningsposter som avser förutbetalda
intäkter och upplupna kostnader uppgår till 119
miljarder kronor. Jämfört med förgående år är det en
ökning med 29 miljarder. Ökningen hänför sig till
Riksgäldskontorets upplupna kostnader för räntor
på statsskulden. En mindre del hänför sig till Riks-
försäkringsverkets ökning av periodiserade läkeme-
delsersättningar.

Övriga långfristiga skulder uppgår till 27 miljarder
kronor, vilket är en ökning med 10 miljarder kronor.
Det beror på att Riksgäldskontoret ökade sina s.k.
skuldbytesavtal med 5 miljarder kronor från föregå-
ende år och att Statens järnvägar nu redovisar betal-
ningsåtaganden för samtliga finansiella leasingkon-
trakt som långfristiga skulder.

Statsskulden ökade med 39 miljarder kronor till
1 408 miljarder kronor. Statsbudgetens underskott
1995/96 blev 141 miljarder. Skillnaden mellan stats-
budgetens underskott och statsskuldens förändring
förklaras till stor del av att de statliga bostadslånen
överfördes till Venantius AB. Detta minskade
statsskulden utan att motsvarande belopp redovisa-
des som inkomst i statsbudgeten. Lånebehovet mins-
kade dessutom med de medel som är placerade på
konto i Riksgäldskontoret avseende premiereserven i
det nya pensionssystemet och Kärnavfallsfonden. I
statens balansräkning är delpensionsfondens stats-
obligationer och Riksgäldskontorets uppköpta pre-
mieobligationer på sammanlagt 3 miljarder kronor
eliminerade, vilket förklarar skillnaden mot Riks-
gäldskontorets redovisade statsskuld på 1411 mil-
jarder kronor.

Ansvarsförbindelser

Staten har åtaganden i form av kreditgarantier och
pensioner m.m. som redovisas inom linjen i balans-
räkningen på sammanlagt 758 miljarder kronor. I
not 29 redogörs närmare för de olika åtagandena.

Statens nettoförmögenhet är lika med skillnaden
mellan tillgångarnas och skuldernas bokförda värde.
Statsskulden, som i huvudsak motsvarar statsbudge-
tens ackumulerade underskott, svarar för den över-
vägande delen av den negativa nettoförmögenheten.
Förändringen av nettoförmögenheten mellan två år
motsvaras således av statsskuldens förändring men
även av förändringar i övriga tillgångs- och skuldpos-
ter i balansräkningen.

Vid utgången av 1995/96 var nettoförmögenheten
-1 038 miljarder kronor. Det är en förbättring med

1,6 miljarder kronor jämfört med 1994/95. Under
samma period ökade statsskulden med 39 miljarder
kronor. Tillgångarna ökade med totalt 74 miljarder
kronor. Det är främst omvärderingen av statens akti-
er i de statliga bolagen och invärderingen av det stat-
liga järnvägsnätet inklusive järnvägar under arbete
som ökade tillgångarna. Skulderna ökade med sam-
manlagt 73 miljarder kronor. Statsskulden, som

11

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

ökade med 39 miljarder kronor och Riksgäldskonto-
rets periodavgränsningsposter för räntekostnader på
statsskulden samt skuldbytesavtalen, svarar för mer-
parten av skuldökningen. Den samlade effekten av
förändringarna i balansräkningens tillgångs- och
skuldposter innebär att nettoförmögenheten förbätt-
rades. Ännu saknas dock statens skuld för tjänste-
pensioner till statsanställda m.fl. i redovisningen.
Pensionsskulden beräknades av Statens löne- och
pensionsverk uppgå till drygt 84 miljarder kronor per
den 31 december 1996.

Vid utgången av budgetåret 1994/95 var netto-
förmögenheten -1 040 miljarder kronor. Mellan
1993/94 och 1994/95 ökade den negativa förmögen-
heten med ytterligare 116 miljarder kronor. Föränd-
ringen var en följd av å ena sidan statsskuldens ök-
ning med 192 miljarder kronor, å andra sidan
invärderingar som gjorts i form av det statliga vägnä-
tet och försvarets fastigheter med tillsammans 64
miljarder kronor. Resterande skillnad motsvarades
av såväl ökning som minskning av flera poster bland
vilka Riksgäldskontorets periodisering av upplupna
ränteintäkter m.m. svarade för den största tillgångs-
ökningen med 15 miljarder kronor.

Aktier och andelar i statliga bolag

Det bokförda värdet av statliga bolag har ökat från

56,9 miljarder kronor till 125,3 miljarder kronor un-
der redovisningsperioden. Det beror till övervägande
del på att aktier och andelar i statliga bolag fr.o.m.
redovisningsperioden 1995/96 värderats enligt kapi-
talandelsmetoden2. Tidigare var aktier och andelar i
statliga bolag värderade till historiskt anskaffnings-
värde. Det gav en mindre rättvisande bild av statens
tillgångar beroende på att statliga bolag under årens
lopp har upparbetade vinstmedel till ansenliga be-
lopp. Av värdeökningen på 68,4 miljarder är ungefär
60 miljarder hänförbar till omvärderingen av statliga
bolag. Under redovisningsperioden har det skett ny-
emissioner i Statliga Akademiska Hus AB och Ve-
nantius AB på 2 respektive 0,6 miljarder kronor.
Dessutom har staten lämnat ägartillskott till Venan-
tius AB och AMU-Gruppen AB på 7,8 respektive 0,6
miljarder kronor.

För redovisningsperioden 1995/96 medför kapi-
talandelsmetoden att det bokförda värdet i statliga
bolag har ökat med statens andel av ackumulerade
vinster reducerad med utbetalda utdelningar.

Kapitalandelsmetoden innebär att statens andel av
vinst/förlust i statliga bolag kommer att redovisas i
årsredovisningen. Om ett statligt bolag visar netto-
vinst under ett år ökas det redovisade värdet av akti-
erna med samma belopp. Värdeökningen redovisas
som en intäkt i resultaträkningen på en ny rad som

benämns Resultat från andelar i dotterföretag och
intresseföretag. Om bolaget redovisar en förlust re-
dovisas statens andel av förlusten som en kostnad.

Den totala kapitalandelen i dotter- och intressefö-
retag består till viss del av en anteciperad utdelning
som de statliga bolagen kommer att utbetala näst-
kommande år och till viss del av upparbetade
vinstmedel och satsat kapital som inte är likvida. En
utdelning från ett dotter- eller intresseföretag innebär
att deras fria egna kapital minskar och således även
statens kapitalandel. Den utdelning som erhålls från
statliga bolag redovisas inte som intäkt i resultaträk-
ningen, om bolaget är värderat enligt kapitalandels-
metoden, eftersom det skulle innebära att den i såda-
na fall skulle redovisas vid två tillfällen.

Aktiebolag behöver inte enligt aktiebolagslagen
framlägga sin årsredovisning förrän 6 månader efter
redovisningsperiodens slut. Det medför att myndig-
heterna i de flesta fall inte har kunnat få fram någon
årsredovisning för 1996. Myndigheterna har använt
den senaste tillförlitliga resultatrapporten - antingen
en delårsrapport från 1996 eller årsredovisningen
1995 - vid värdering av statliga bolag

Viktiga förändringar i statliga bolag under
redovisningsperioden

Staten har sålt ut 34,5 procent av aktieinnehavet i
Nordbanken AB under redovisningsperioden. Dess-
utom har Nordbanken gjort en inlösen av drygt 6 %
av statens aktieinnehav. Förutom Nordbanken har
även Svensk avfallskonvertering AB (SAKAB), In-
dustrikredit AB och Lantbrukskredit sålts ut.

Aktierna i Tipstjänst AB och Svenska Penninglot-
teriet AB har köps upp av Svenska Spel AB.

Under redovisningsperioden har Retriva AB som
bildades efter bankkrisen köpts upp av Securum AB
vilkas aktier har överförts från dåvarande Bank-
stödsnämnden till Finansdepartementet.

Dessutom har samtliga aktier i LFV Airport AB,
LFV Handlings AB och Swedavia AB överlåtits till
LFV Holding AB.

Under redovisningsperioden har Svensk Interna-
tionell Lufttrafik AB ändrat namn till SAS Sverige
AB.

2.1 underbilaga 1 redovisas det bokförda värdet, justerat värde för 1994/95 och
eventuella utdelningar för respektive statligt bolag. Dessutom redovisas marknads-
värdet för de statliga bolag som är börsintroducerade.

Konsoliderad resultaträkning för den
juridiska enheten staten

I resultaträkningen redovisas intäkter och kostnader
som genererats under redovisningsperioden. Den hu-
vudsakliga intäkten utgörs av skatter medan kostna-
derna uppkommer i den statliga verksamheten och i
de stora bidrags- och försäkringssystemen som staten
hanterar, t.ex. socialförsäkringssystemet. Verksamhe-
ten finansieras i viss utsträckning med avgifter och
bedrivs, med undantag för affärsverkens verksamhet,

12

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

utan vinstkrav. En begränsad del av intäkterna
kommer även i form av bidrag t.ex. från AP-
fonderna.

De resultatposter som är speciella för statens resul-
taträkning kommenteras nedan.

Intäkter av avgifter och andra ersättningar

Intäkter av avgifter utgör ersättning för de kostnader
som staten via myndigheterna har haft för att till-
handahålla vissa typer av varor och tjänster. Andra
former av ersättningar kan utgöras av t.ex. intäkter
som uppkommit i samband med försäljning av an-
läggningstillgångar.

Intäkter av bidrag

Staten erhåller även intäkter från organisationer
utanför den juridiska enheten staten vilka inte är re-
laterade till utförda prestationer. Det kan vara t.ex.
överföring av medel från AP-fonderna till pensions-
systemet för att finansiera pensionsutbetalningarna
när dessa inte täcks av influtna ATP-avgifter.

Transfereringar och bidrag

Transfereringar utgörs av medel som staten via myn-
digheterna förmedlar från statsbudgeten till olika

mottagare. Transfereringar och bidrag kännetecknas
av att staten, eller myndigheterna, inte erhåller någon
motprestation. Detta gäller för t.ex. barnbidrag och
pensioner. I vissa fall kan dock transfereringarna va-
ra förknippade med villkor. Detta gäller t.ex. utbild-
ningsbidrag där kravet är att mottagaren genomför
någon form av utbildning. Det bör kommenteras att
transfereringar redovisas kassamässigt då avräkning-
en mot statsbudgeten sker utifrån kassamässiga
grunder.

Kommentarer till resultaträkningen

I kommentarerna jämförs de båda 12-månaders-
perioderna 1996 och 1994/95.

Det finns inte något egentligt samband mellan
årets resultat och effektiviteten i den verksamhet som
staten bedriver. Den huvudsakliga intäkten utgörs av
skatter medan kostnaderna uppkommer i den statli-
ga verksamheten och i de stora bidrags- och försäk-
ringssystemen som staten hanterar. Verksamheten
finansieras endast i begränsad utsträckning med av-
gifter och bedrivs då utan krav på vinst.

TABELL 5.5 KONSOLIDERAD RESULTATRÄKNING FÖR DEN JURIDISKA ENHETEN STATEN

MILJONER KRONOR

NOT

1995/96 (18 MÅN)

1996 (12 MÅN)

1994/95(12 MÅN)

Intäkter

Skatter m.m.

31

882 076,0

644 107,0

544 426,2

Intäkter av avgifter och andra ersättningar

32

90 309,0

59 440,5

37 659,9

Intäkter av bidrag

33

55 602,2

36 278,3

37 426,5

Summa intäkter

1 027 987,2

739 825,8

619 512,6

Transfereringar och bidrag

34

792 280,4

534 738,7

532 559,7

Intäkter efter avdrag för transfereringar och bidrag

235 706,8

205 087,1

86 952.9

Kostnader för statens egen verksamhet

Kostnader för personal

35

115 164,5

80 398,5

71 451,6

Kostnader för lokaler

36

16 296,8

10 793,0

Övriga driftkostnader

37

86 837,7

59 776,2

81 842,9

Avskrivningar

38

13 793,8

9 681,5

16 179,0

Summa kostnader för statens egna verksamhet

232 092,8

160 649,2

169 473,5

Resultat före finansiella poster

3 614,0

44 437,9

■82 520.6

Finansiella intäkter och kostnader

Resultat av andelar i dotter- och intresseföretag

39

8 373,8

8 373,8

Finansiella intäkter

40

193 545,0

105 459,9

71 526,8

Finansiella kostnader

41

290 342,4

203 391,7

178 548,2

Summa

-88 423,6

-89 558,0

-106 821,4

Årets underskott

-84 809,6

-45 120,1

-189 342,0

13

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

Resultaträkningen för 1995/96 visar ett underskott
på 85 miljarder kronor. Underskottet 1996 var 45
miljarder kronor. Jämfört med 1994/95 är detta en
minskning med 144 miljarder kronor. Resultatför-
bättringen förklaras främst av ökade skatteintäkter
och avgifter. De finansiella intäkterna har också
ökat. Det har även de finansiella kostnaderna men
inte i samma omfattning.

De totala intäkterna 1995/96 uppgick till 1 230
miljarder kronor. Därav utgjorde skatterna inklusive
arbetsgivaravgifter den dominerande posten med 882
miljarder kronor, varav 340 miljarder kronor avser
arbetsgivaravgifter, 197 miljarder kronor inkomst-
skatt och 217 miljarder kronor mervärdesskatt.

Skatteintäkterna 1996 uppgick till 644 miljarder
kronor vilket är en ökning med 100 miljarder kronor
jämfört med 1994/95. Ökningen hänförs främst till
mervärdesskatten. Ändrade regler fr.o.m. 1995 bland
annat på grund av EU-anpassningen (import-
momsen), vissa konjunkturförändringar, tidigare-
läggningen av inbetalningstidpunkten och ändrade
regler (moms på dagstidningar) har haft betydelse i
sammanhanget. Effekten av ändrade tidpunkter för
redovisning och betalning av mervärdesskatt fr.o.m.
1996 är att betrakta som en engångseffekt. Denna
engångseffekt beräknas till 13 miljarder kronor. Efter
mervärdesskatten står arbetsgivaravgifterna och in-
komstskatterna för den största intäktsökningen. Av
arbetsgivaravgifterna 1995/96 avsåg 15 miljarder
kronor avgifter avsatta till premiereserven. Under
budgetåret har dessutom nya energi- och miljöskatter
tillkommit.

Budgetåret 1995/96 uppgick intäkter av avgifter
och andra ersättningar till 90 miljarder kronor. Mot-
svarande intäkter 1996 var 59 miljarder kronor, en
ökning med 22 miljarder kronor jämfört med
1994/95. Ökningen avser främst Finansdepartemen-
tets intäkter vid försäljningen av Nordbanksaktier
och Jordbruksverkets ökade intäkter av EU-medel
främst avseende arealbidrag och trädesersättning.
Även Arbetsmarknadsverket hade ökade intäkter.
Dessa omfattar finansieringsavgifter från arbetslös-
hetskassorna för finansiering av utbetalda arbetslös-
hetsersättningar och utjämningsbidrag samt bidrag
från EG:s socialfond.

Intäkter av bidrag avser till största delen de medel
från AP-fondens avkastning som måste tillskjutas när
ATP-avgifterna inte räcker till för utbetalning av all-
män tilläggspension.

Kostnaderna för transfereringar och bidrag upp-
gick till 792 miljarder kronor 1995/96. De största
enskilda transfereringarna avser ålderspensioner in-
klusive ATP och skatteutjämningsbidrag till kom-
muner. Transfereringarna 1996 uppgick till 535
miljarder kronor, en ökning med 2 miljarder kronor
jämfört med 1994/95. Statliga tjänstepensioner in-
gick i transfereringar i årsredovisning för 1994/95

men har i föreliggande årsredovisning omklassifice-
rats till personalkostnader.

Bland transfereringarna förekommer både minsk-
ningar och ökningar mellan åren. De största ökning-
arna avser kostnaden för skatteutjämningsbidragen
som ökat med 31 miljarder kronor, och Sveriges av-
gift till EU som ökat med 11 miljarder kronor. Kost-
naden för skatteutjämningsbidraget motsvaras på
inkomstsidan av den kommunala utjämningsavgiften
som redovisas under uppbördsinkomster. Ålderspen-
sioner inkl ATP ökade med knappt 5 miljarder kro-
nor. Bidragen avseende invandring, barnbidrag och
bidragsförskott samt arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der minskade alla med 5 miljarder kronor vardera.
Bidraget till föräldraförsäkringen minskade med 4
miljarder kronor.

Kostnaderna för statens egen verksamhet avser
personal, lokaler, övrig drift samt avskrivningar och
uppgår till 232 miljarder kronor 1995/96. Verksam-
hetens kostnader totalt minskade med 9 miljarder
kronor från 1994/95 till 1996.

I kostnader för personal ingår de statliga tjänste-
pensionerna som har omklassificerats från transfere-
ringar. Omklassificeringen har i föreliggande årsre-
dovisning även gjorts för 1994/95 i syfte att
underlätta jämförelse. Personalkostnaderna ökade
med 9 miljarder kronor. Ökningar har skett vid
många myndigheter och är störst inom polisväsendet
och Banverket. Antalet anställda inom den juridiska
enheten staten i september 1996 var 256 700 perso-
ner. Omräknat till heltidspersoner var antalet
230 300, en minskning med 3 800 eller knappt 2 %
från 1995.

Övriga driftkostnader inkl lokalkostnader mins-
kade med 11 miljarder kronor. Främst har Vägver-
kets och Banverkets driftkostnader minskat. I drift-
kostnader ingår Försvarsmaktens krigsmateriel med
18 miljarder kronor 1996, en ökning med 2 miljar-
der kronor.

Avskrivningarna minskade med drygt 6 miljarder
kronor mellan 1994/95 och 1996 på grund av att
Banverket fr.o.m. 1996 redovisar samtliga investe-
ringar i järnvägsanläggningar som tillgång i balans-
räkningen och därmed gör planenliga avskrivningar i
stället för direktavskrivningar.

De finansiella intäkterna hänförbara till statsskul-
den ökade mellan 1994/95 och 1996 med 45 miljar-
der kronor. Det var framförallt ränteintäkter avseen-
de upplåning i SEK som ökade. Ökningen av såväl
ränteintäkterna som räntekostnaderna förklaras av
förändrad emissionsteknik på penning- och obliga-
tionsmarknaden. De finansiella kostnaderna hänför-
bara till statsskulden ökade med 25 miljarder kronor
mellan 1994/95 och 1996. Därav ökade räntekost-
naderna avseende upplåning i SEK med 37 miljarder
kronor. Den utestående volymen lån ökade under
perioden. Trots sjunkande emissionsräntor under
1996 ökade räntekostnaderna beroende på den stora

14

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

stocken lån som tidigare emitterats med hög kupon-
gränta. Däremot realiserades valutavinster 1996 till
skillnad mot realiserade valutaförluster 1994/95. De
övriga finansiella intäkterna har minskat eftersom
utdelning av statens aktier inte redovisas 1995/96. En
ny post har tillkommit, Resultat från andelar i dot-
terföretag.

Finansieringsanalys för den juridiska enheten
staten

Finansieringsanalysen ska visa statens in- och utbe-
talningar fördelade på drift, investeringar, finansiella
aktiviteter och upplåning. Av analysen ska framgå
hur drift- och investeringsverksamheten har finansie-
rats samt hur statens likvida ställning har förändrats

under redovisningsperioden. Syftet med en finansie-
ringsanalys är således att ge en bild av hur statens
totala verksamhet har finansierats. Ett annat syfte är
att visa betalningsströmmarna i staten. Uppgifterna
för finansieringsanalysen har hämtats från den kon-
soliderade resultat- och balansräkningen. Informa-
tion om investeringar har hämtats från myndigheter-
nas finansieringsanalyser. För affärsverken, Banver-
ket och Vägverket har information hämtats i särskild
ordning. Inom staten används den s.k. indirekta me-
toden för att sammanställa finansieringsanalysen.
Detta innebär att man utgår ifrån intäkter och kost-
nader som presenteras i resultaträkningen. Intäkterna
och kostnaderna omvandlas till betalningsströmmar
genom att man korrigerar för förändringar i berörda
fordringar och skulder.

TABELL 5.6 FINANSIERINGSANALYS FÖR DEN JURIDISKA ENHETEN STATEN

MILJONER KRONOR

NOT

1995/96 (18 MÅN)

1996(12 MÅN)

Statens verksamhet

Intäkter av skatter

882 076,0

664 107,0

Intäkter av avgifter och andra ersättningar

90 309,0

59 440,5

Intäkter av bidrag

55 602,2

36 278,3

Summa intäkter

1 027 987,2

759 825,8

Transfereringar och bidrag

-792 280,4

■150 967,7

Kostnader för statens förvaltning

-218 299,0

-534 738,7

Summa kostnader exklusive avskrivningar

-1 010 579,4

-685 706,4

Justeringar till betalningar

41

52 565,8

29 628,9

Saldo statens verksamhet

69 973,6

103 748,3

Investeringar

Finansiella investeringar

-3 966,4

-3 213,5

Materiella investeringar

-38 355,1

-24 358,6

Immateriella investeringar

-259,2

-372,0

Summa investeringar

-42 580,7

-27 944,1

Finansiella aktiviteter

Finansiellt netto för statens upplåning justerade för valutakursförändringar

-163 666,8

-105 934,8

Övriga finansiella intäkter/kostnader justerade förutdelningar och resultat-
andelar

25 385,9

14 907,7

Justeringar till betalningar

42

17 640.8

-6 953,3

Summa finansiella aktiviteter

-120 640,1

-97 980,5

Totalt

-93 247,2

-22 176,3

Statens upplåning

Förändring av statsskulden

39 085,3

19 760,0

Uppskrivning av valutaskulden

■532,9

Nedskrivning av valutaskulden

49 930,4

Förändring av skuldbytesavtal

4 231,5

2 949,2

Saldo statens upplåning

93 247,2

22 176.31

1.1 lånebehovet ingår affärsverkens lån som upptagits på marknaden.

15

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

Kommentarer till finansieringsanalysen

Av första avsnittet i finansieringsanalysen för redo-
visningsperioden 1995/96 framgår att statens verk-
samhet, exklusive årets avskrivningar, redovisar ett
överskott på 17,4 miljarder kronor. Försäljning och
inlösen av Nordbanksaktier har medfört att kassa-
flödet från statens verksamhet har förbättrats med
nästan 13 miljarder kronor. Därutöver har Nord-
banken AB utbetalat utdelningar till staten. Dessa
redovisas nedan. Om kassaflödet från statens verk-
samhet justeras med förändringen av omsättningstill-
gångar, finansiella anläggningstillgångar och skulder
mellan 1995/96 och 1994/95 kan kassaflödet till den
statliga verksamheten utläsas. Kassaflödet för
1995/96 uppgår till 70 miljarder kronor. I justeringar
i statens verksamhet ingår en positiv engångseffekt
på 26,7 miljarder kronor från statens försäljning av
långfristiga fordringar till Venantius AB. Inleveransen
har delvis finansierats av att Venantius AB har tagit
upp lån i Riksgäldskontoret. Nettoeffekt vid årets
slut är 21 miljarder kronor. Kassaflödet har även på-
verkats av att kärnavfallsfonden har flyttats från
Riksbanken till Riksgäldskontoret och därigenom
minskat upplåningsbehovet. Ingående värdet av kär-
navfallsfonden i balansräkningen var 15,7 miljarder
kronor. Från finansieringsanalysen för kalenderåret
1996 kan man utläsa att saldot från statens verk-
samhet har förbättrats under senare delen av redo-
visningsperioden. Det beror dels på ökade intäkter
från skatter m.m., dels på att ovanstående positiva
engångseffekter till stor del påverkat kassaflödet un-
der kalenderåret 1996. Mer information om statens
verksamhet finns i notförteckning och analyser till
resultaträkningen.

Statens totala investeringar under 1995/96 uppgår
till 42,6 miljarder kronor, utav dessa är de finansiella
investeringarna 4 miljarder kronor. Under redovis-
ningsperioden har staten gjort nyemissioner i bl a
Statliga Akademiska Hus AB och Venantius AB på 2
respektive 0,6 miljarder kronor. De materiella inves-
teringarna uppgår till 38,3 miljarder kronor under
redovisningsperioden 1995/96. De största investe-
ringarna redovisas av Banverket och Vägverket, 13,5
respektive 11 miljarder kronor.

Nettobetalningar från finansiella aktiviteter upp-
går till -120,6 miljarder kronor. Från resultaträk-
ningen har finansiella poster som inte påverkar be-
talningar eliminierats, t.ex. resultatandelar i dotter-
och intresseföretag (8,3 miljarder kronor) och oreali-
serade valutavinster (50 miljarder kronor). Finansi-
ella poster som inte utgör intäkter/kostnader, t.ex.
utdelningar, men som påverkar betalningar har till-
kommit. Utdelningar från statliga bolag uppgår till

11,7 miljarder kronor under redovisningsperioden,
varav 3 miljarder kronor är utdelningar från Nord-
banken AB. Räntebetalningar på statsskulden uppgår
netto till 163,6 miljarder kronor. Det innebär att net-
tot av räntebetalningar under redovisningsperioden

är 70 miljarder kronor större än statens upplånings-
behov.

För att finansiera det negativa kassaflödet till sta-
tens verksamhet och investeringar, samt räntan på
statsskulden, krävs upplåning av Riksgäldskontoret.
Nettoupplåningen påverkas av statsskuldens föränd-
ring under redovisningsperioden, som uppgår till

39,1 miljarder kronor. Därutöver har det skett ned-
skrivning av valutaskulden, som inte medför några
betalningar, med nästan 50 miljarder kronor under
redovisningsperioden. Nedskrivningen har elimine-
rats mot orealiserade valutavinster under finansiella
aktiviteter. Skuldbytesavtal ingår inte i statsskulden
och förändringen mellan ingående och utgående vär-
de i balansräkningen redovisas under upplåningsav-
snittet.

Finansieringsanalysen för kalenderåret 1996 redo-
visar de kassamässiga flöden som har skett under
året. Det finns inget krav på att myndigheterna skall
upprätta en notförteckning i delårsrapporten per den
31 december 1995. Det innebär att det inte har varit
möjligt att säkerhetsställa vilken post i balansräk-
ningen som justeringar i statens verksamhet hänför
sig till. Därför redovisas ingen not till denna post.
Från finansieringsanalyserna för redovisningsperio-
den 1995/96 och kalenderåret 1996 kan man utläsa
att en stor del av statens upplåningsbehov hänför sig
till andra halvåret 1995. Av statens totala upplå-
ningsbehov på 93 miljarder kronor under redovis-
ningsperioden 1995/96 är 70 miljarder kronor hän-
förbara till andra halvåret 1995.

16

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

Insättningsgarantinämndens aktieinnehav 1994/
95 avser 100% ägarandel i Nordbanken. Under hös-
ten 1995 såldes 34,5% av statens aktieinnehav i
Nordbanken ut till allmänheten. Resterande aktier
överfördes i juli 1996 till Finansdepartementet.

Noter till balansräkning (1-29)

Not 1.

KASSA, BANK M.M.

MILJONER KRONOR

1995/96

1994/95

Exportkreditnämnden

1 327,2

1 018,5

Riksskatteverket

489,0

535,6

Göteborgs universitet

201,2

102,6

Riksförsäkringsverket

184,0

144,0

Kärnavfallsfondens styrelse

0.0

15 671,9

Övriga myndigheter

1 245,2

1 735,9

Affärsverk

Luftfartsverket

97,5

5,4

Sjöfartsverket

2,3

1,9

Statens järnvägar

1 037,2

2 678,7

Svenska Kraftnät

639,8

441,9

Summa

5 223,4

22 336,4

Kärnavfallsfondens styrelse har under 1995/96 flyttat
fonderade medel från Riksbanken till Riksgäldskon-
toret vilket gjort att statens upplåningsbehov minskat
i motsvarande mån.

Statens järnvägar har använt likvida medel för för-
tidsinlösen av långfristiga skulder

Not 3.

KUNDFORDRINGAR

MILJONER KRONOR

1995/96

1994/95

Banverket

501,1

565,2

Vägverket

199,8

197,2

Statens lantmäteriverk

123,3

128,9

Försvarsmakten

157,4

99,4

Övriga myndigheter

1 317,3

1 333,4

Affärsverk

Luftfartsverket

428,2

406,7

Sjöfartsverket

58,5

38,8

Statens järnvägar

724,3

824,9

Svenska kraftnät

499,6

285,2

Summa

4 009,5

3 879,7

Not 2.

VÄRDEPAPPER OCH ANDELAR

MILJONER KRUNOR

1995/96

1994/95

Finansdepartementet

1 1 306,3

0,0

Riksförsäkringsverket

3 758,0

5 536,0

Insättningsgarantinämnden

0,0

12 900,0

Övriga myndigheter

568,1

1 001,2

Affärsverk

Svenska Kraftnät

299,2

143,5

Summa

15 931,4

19 580,7

Finansdepartementets aktieinnehav 1995/96 avser
59 % ägarandel i Nordbanken AB som övertagits
från Insättningsgarantinämnden (fd Bankstöds-
nämnden) samt 34 % i Stadshypotek AB som över-
förts från Konungariket Sveriges stadshypotekskassa.
Aktierna är upptagna till ett värde motsvarande an-
skaffningsvärdet. Under 1996 genomförde Nord-
banken AB en inlösning av egna aktier vilken mins-
kade statens ägarandel från 65,5 % till 59 %.
Aktierna i Stadshypotek AB har under januari 1997
sålts till Handelsbanken AB.

Riksförsäkringsverket har ett värdepappersinne-
hav bestående i huvudsak av hypoteksobligationer
(3 725 miljoner kronor) som hör till verkets fondför-
valtning. Innehavet av statsobligationer (2 530 mil-
joner kronor) har eliminerats mot statsskulden.

Not 4

ÖVRIGA FORDRINGAR

MILJONER KRONOR

1995/96

1994/95

Riksgäldskontoret

6 449,0

1 247,3

Riksskatteverket

5 030,2

5 100,1

Jordbruksverket

4 480,7

1 586,5

Tullverket

2 245,4

1 607,2

Vägverket

684,4

231,6

Banverket

433,5

283,3

Riksförsäkringsverket

321,0

566,0

Boverket

0,3

1 410,3

Övriga myndigheter

1 214,4

2 535,0

Affärsverk

Luftfartsverket

118,2

72,7

Sjöfartsverket

18,6

33,5

Statens järnvägar

902,3

235,6

Svenska kraftnät

0,5

0,2

Summa

21 898,5

14 909,3

Riksgäldskontorets fordran avser i huvudsak kort-
fristiga lånefordringar på Venantius AB (2 332,1
miljoner kronor), Vasakronan AB (2 000,0 miljoner
kronor) och Vasakronan Krim AB (1 441,9 miljoner
kronor).

Av Riksskatteverkets fordran avser 4 745,4 miljo-
ner kronor skatter under indrivning som beräknas
inflyta. Av det totala beloppet på drygt 29 000 mil-
joner kronor som är föremål för aktiva indrivnings-

17

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

åtgärder beräknar Riksskatteverket att ca 15 %
kommer att inbetalas.

Jordbruksverket har fordringar på EU för gjorda
utbetalningar av bidrag på totalt 4 393,3 miljoner
kronor.

Av Tullverkets fordran avser 2 243,8 miljoner
kronor uppbördsfordringar.

Boverkets minskning av övriga fordringar beror
på att transaktionerna mellan Boverket och SBAB
gällande låneförvaltning har upphört i och med
överlåtelsen av den statliga lånestocken till SBAB och
Venantius AB

gjorts för 1994/95, en minskning med 35 589,5 mil-
joner kronor. De lager som återstår är lokala lager av
förnödenheter som används i fredsdriften.

Myndigheten för avveckling av statens oljelager
har som huvuduppgift att sälja ut de statliga civila
beredskapslagren av oljeprodukter och avveckla de
tömda oljelagringsanläggningarna senast vid utgång-
en av år 1999.

Banverkets varulager består i huvudsak av material
för underhåll och reparation av anläggningar.

Not 5.

PÅGÅENDE ARBETEN

MILJONER KRONOR

1995/96

1994/95

Försvarets materielverk

1 507,2

590,1

Statens lantmäteriverk

102,9

107,6

Banverket

79,3

40,0

Försvarsmakten

61,0

109,5

Göteborgs universitet

38,0

25.7

Karolinska institutet

36,0

54,0

Övriga mydnigheter

157,8

134,0

Affärsverk

Sjöfartsverket

18,0

0,0

Statens järvnägar

16,0

0,0

Summa

2 016,8

1 060,9

Not 7.

FÖRSKOTT TILL LEVERANTÖRER

MILJONER KRONOR

1995/96

1994/95

Försvarets materielverk

15 690,4

15 176,2

Övriga myndigheter

59,9

77,0

Summa

15 750,3

15 253,2

Av Försvarets materielverks post avser 10 015 miljo-
ner kronor förskott till IG JAS/Saab-koncernen och
2 992 miljoner kronor förskott till Celsius-
koncernen.

Not 8.

Periodavgränsningsposter på tillgångssidan avser till-
förda fordringsposter som behövs för att bestämma
de intäkter och kostnader som rätteligen hör till re-
dovisningsperioden. Posterna är av typen förutbetal-
da kostnader och upplupna intäkter.

Not 6.

VARULAGER OCH FÖRRÅD

MILJONER KRONOR

1995/96

1994/95

Försvarets materielverk

7 069,4

6 918,2

Myndigheten för avveckling av
statens oljelager

525,1

1 247,2

Banverket

411,4

476,3

Försvarsmakten

273,5

258,2

Övriga mydigheter

666,7

720,0

Affärsverk

Luftfartsverket

25,7

28,5

Sjöfartsverket

26,3

22.4

Statens järvnägar

170,7

174,0

Svenska kraftnät

21,7

21,5

Summa

9 190,5

9 866,3

PERIODAVGRÄNSNINGSPOSTER

MILJONER KRONOR

1995/96

1994/95

Riksgäldskontoret

41 457,7

33 799,9

Riksförsäkringsverket

1 363,0

486,0

Försvarets materielverk

1 361,3

110,2

Kärnavfallfondens styrelse

809,0

1 196,9

Övriga myndigheter

3 701,4

5 435,4

Affärsverk

Luftfartsverket

72,7

149,4

Statens järnvägar

250,1

293,7

Sjöfartsverket

21,3

52,2

Svenska kraftnät

289,7

23,0

Summa

49 326,2

41 526,7

Försvarets materielverks lager består huvudsakligen
av reservmateriel och drivmedel.

Försvarsmakten invärderade sitt varulager som
främst består av ammunition under 1994/95, men
har under 1995/96 inte tagit med det i sin redovis-
ningen efter dispens från Försvarsdepartementet. För
jämförbarhetens skull så har motsvarande justering

Riksgäldskontorets post avser i huvudsak upplupna
ränteintäkter med 13 182,7 miljoner kronor samt
förutbetalda underkurser för upplåning med
28 265,4 miljoner kronor.

18

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

Not 9.

AKTIER OCH ANDELAR I INTRESSE- OCH DOTER-
BOLAG

MILJONER KRONOR

1995/96

1994/95

Närings-
departementet

56 409,3

21 792,2

Finansdepartementet

33 317,2

14 010,8

Kommunikations-
departementet

27 099,4

11 889,1

Arbetsmarknads-
departementet

2 260,4

1 471,6

Socialdepartementet

2 090,2

55,4

Riksbankens grundfond

1 000,0

1 000,0

Utrikesdepartementet

778,2

100,0

Kulturdepartementet

642,1

300,2

Insättningsgarantinämnden

0,0

4 800,0

Övriga myndigheter

832,2

1 226,1

Affärsverk

Luftfartsverket

50,0

39,2

Statens järnvägar

740,8

215,8

Svenska kraftnät

58,7

3,9

Summa

125 278,5

56 904,3

Not 10.

OBLIGATIONER OCH ANDRA VÄRDEPAPPER

MILJONER KRONOR

1995/96

1994/95

Karolinska Institutet

851,3

754,5

Allmänna arvsfonden

821,3

660,2

Lunds universitet

741,6

608,7

Finansdepartementet

593,4

0.0

Riksförsäkringsverket

196,0

195,0

Umeå universitet

110,9

78,6

Göteborgs universitet

94,8

124,5

Övriga myndigheter

346,0

383,7

Summa

3 755,3

2 805,2

Aktier och andelar i dotter- och intresseföretag är
fr.o.m. 1995/96 värderade enligt kapitalandelsmeto-
den. Metoden innebär att statens andel av bolagens
ackumulerade vinster har invärderats i myndigheter-
nas redovisning. I Bilaga 1 redovisas det bokförda
värdet, justerat värde för 94/95 och eventuella utdel-
ningar för respektive statligt bolag.

Departementen redovisar merparten av statens ak-
tieinnehav i statliga bolag från och med redovisning-
sperioden 1994/95. Tidigare redovisades dessa aktier
av Kammarkollegiet.

Riksbanken ingår i det bokförda värdet med den
så kallade grundfonden på 1 000,0 miljoner kronor.

Insättningsgarantinämndens (f d Bankstödsnämn-
den) post 1994/95 bestod av aktier i Securum
(3 300,0 miljoner kronor) och Retriva (1 500,0 mil-
joner kronor). Under 1995/96 har aktierna i Retriva
sålts till Securum. Securumaktierna överfördes sedan
till Finansdepartementet.

Statens järnvägars aktier i dotterbolaget AB Swedcar-
rier har med hänsyn till substansvärde och avkast-
ningsförmåga skrivits upp från 191 miljoner kronor
till 716 miljoner kronor.

Finansdepartementets post består av Sveriges äga-
randel i Världsbanken IBRD som överfördes från

Riksbanken 1995-12-14.

Not 11.

ANDRA LÅNGFRISTIGA 1

MILJONER KRONOR

:ORDRINGAR

BOKFÖRT VÄRDE

'! 995/96

1994/95

Centrala studiestöds-
nämnden

96 075,2

83 719,9

Riksgäldskontoret

11 079,5

23 969,7

Kammarkollegiet

3 590,7

2 829,8

Närings- och teknikutveck-
lingsverket

585,1

859,3

Banverket

457,6

254,0

Boverket

44,3

36 779,0

Försvarsmakten

6,0

2 014,8

Insättningsgarantinämnden

0,0

2 522,6

Övriga myndigheter

1 015,6

1 644,1

Affärsverk

Luftfartsverket

18,0

0,0

Statens järnvägar

979,4

889,9

Summa

113851,4

155 483,1

Centrala studiestödsnämndens (CSN) post avser stu-
dielån beviljade t.o.m. 1988 34 910,7 miljoner kro-
nor, studielån beviljade fr.o.m. 1989 59 022,3 miljo-
ner kronor och hemutrustningslån till flyktingar
1 525,2 miljoner kronor. Lånefordringar hos CSN är
upptagna till det belopp varmed de utbetalats, upp-
skrivits och konverterats, minskat med inbetalningar
och avskrivningar pga av dödsfall m.m. Ingen värde-
ring av osäkra fordringar har gjorts.

Boverket har minskat sina andra långfristiga ford-
ringar genom ett avtal mellan svenska staten, SBAB
och Venatius AB med giltighet från 1 juli 1995 där
de anslagsfinansierade lånen överfördes till SBAB och
Venantius AB.

19

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

Riksgäldskontorets post innehåller lånefordringar
på statliga bolag på tillsammans 5 873,5 miljoner
kronor och övertagna statslån till Vattenfall AB
5 205,9 miljoner kronor. Minskningen beror främst
på att lån till Vasakronan AB, Vattenfall AB och
Akademiska Hus AB på totalt 15 134,3 miljoner
kronor återbetalats.

Kammarkollegiet redovisar f.d. lönegarantifon-
dens fordran på företagen (1 986,1 miljoner kronor)
och näringslån (1 101,9 miljoner kronor).

Insättningsgarantinämndens konvertibellån till
Föreningsbanken har lösts.

Försvarsmakten har i enlighet med regeringsbeslut
under året avvecklat det så kallade ”JAS-lånet” till
industrin som 1994/95 uppgick till 1 700 miljoner
kronor.

Exportkreditnämnden har regeringens dispens
från att invärdera osäkra fordringar i form av re-
gressfordringar för infriade garantier.

Not 12.

BEREDSKAPSLAGER

MILJONER KRONOR

Not 14.

TEKNISKA ANLÄGGNINGAR, MASKINER

MILJONER KRONOR

1995/96

1994/95

Vägverket

703,0

752,4

Banverket

601,9

549,2

Försvarsmakten

188,5

122,3

Försvarets materielverk

145,3

221,3

Övriga myndigheter

647,8

563,8

Affärsverk

Luftfartsverket

2 621,8

2 315,4

Sjöfartsverket

98,3

85,8

Svenska Kraftnät

6 701,0

6 543,8

Summa

11 707,6

11 154,0

Svenska Kraftnäts post avser driftsanläggningar för
de svenska storkraftsnäten (stamnätet, norrbottennä-
tet och utlandsförbindelser) samt tele- och infosys-
tem.

1995/96 1994/95

Statens räddningsverk

1 080,2

1 937,0

Socialstyrelsen

956,0

958,0

Överstyrelsen för civil
beredskap

637,2

812,7

Jordbruksverket

317,2

852,6

Övriga myndigheter

14,7

4,5

Summa

3 005,3

4 564,8

Beredskapslager är värderade till anskaffningsvärde
och i vissa fall till återanskaffningsvärde.

Not 13.

PÅGÅENDE NYANLÄGGNINGAR

MILJONER KRONOR

1995/96

1994/95

Banverket

14 113,2

0,0

Fortif ikationsverket

1 267,1

752,3

Statens fastighetsverk

541,7

854,2

Övriga myndigheter

373,7

311,9

Affärsverk

Luftfartsverket

798,9

668,4

Sjöfartsverket

62,3

115,4

Statens järnvägar

195,0

624,4

Svenska kraftnät

89,3

140,3

Summa

17 441,2         3466,9

Banverket redovisar

fr.o.m. verksamhetsåret

1996

samtliga investeringar i järnvägsanläggningar som
tillgång i balansräkningen. Se även not 19.

Not 15.

ÖVRIGA ANLÄGGNINGAR, TRANSPORTMEDEL,
INVENTARIER

MILJONER KRONOR

1995/96

1994/95

Rikspolisstyrelsen

818,4

754,9

Försvarsmakten

666,5

542,8

Riksförsäkringsverket

520,0

451,0

Lunds universitet

501,8

463,6

Riksskatteverket

500,3

367,1

Kustbevakningen

483,5

435,1

Övriga myndigheter

5 710,6

5 047,7

Affärsverk

Sjöfartsverket

602,7

607,5

Statens järnvägar

8 440,1

3 864,2

Summa

18 243,9

12 533,9

Anläggningstillgångarna är värderade till anskaff-
ningskostnad med avdrag för ackumulerade avskriv-
ningar enligt plan. Avskrivningar baseras på tillgång-
arnas uppskattade ekonomiska livslängd. Normalt är
avskrivningstiden 3-7 år för datorer, 5-10 år för ma-
skiner, transportmedel och inventarier och 10-50 år
för skepp och flyg.

Statens järnvägar har sålt rullande materiel och
fartyg som sedan återhyrs genom leasingkontrakt.
Som tillgång redovisas det ursprungliga anskaff-
ningsvärdet efter avdrag för planenliga avskrivningar.
Värdet uppgår till 4 434 miljoner kronor. Motsva-
rande skuld redovisas under långfristiga skulder i öv-
rigt.

20

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

Not 16.

BYGGNADER

MILJONER KRONOR

1995/96

1994/95

Fortif ikationsverket

9 527,2

9 760,2

Statens fastighetsverk

5 528,3

9 310,7

Riksdagens förvaltningskon-
tor

916,3

776,0

Banverket

358,5

334,0

Riksförsäkringsverket

231,0

180,0

Vägverket

193,6

301,0

Övriga myndigheter

624,0

741,8

Affärsverk

Luftfartsverket

2 155,8

2 228,2

Sjöfartsverket

301,9

235,9

Statens järnvägar

2 580,3

2 570,5

Svenska kraftnät

210,5

234,6

Summa

22 627,4

26 672,9

Not 18.

STATLIGA VÄGAR

MILJONER KRONOR

1995/96

1994/95

Vägverket

62 399,5

53 731,8

Summa

62 399,5

53 731,8

Vägverket har från och med redovisningsperioden
1994 aktiverat investeringar i statliga vägar och bro-
ar. Väginvesteringar åren 1955-1994 har invärderats
retroaktivt. Avskrivningstiden för väginvesteringar är
40 år. Omräkning har skett med ledning av Vägver-
kets vägkostnadsindex som är en sammanvägning av
konsumentprisindex, entreprenadindex och produ-
centindex. Det erhållna bruttobeloppet har sedan re-
ducerats med avskrivningar.

Statens fastighetsverk har fram till den 1 oktober
1996 förvaltat ett antal universitetsfastigheter i av-
vaktan på överlämnande till Finansdepartementet för
vidareförsäljning till Statliga Akademiska Hus AB.
Av värdet 1994/95 avsåg 4 249,3 miljoner kronor
byggnadsvärdet för dessa fastigheter.

Not 19.

JÄRNVÄGSANLÄGGNINGAR

MILJONER KRONOR

1995/96

1994/95

Banverket

36 017,7

7 314,0

Summa

36017,7

7 314,0

Not 17.

MARK OCH ANNAN FAST EGENDOM

MILJONER KRONOR

1995/96

1994/95

Statens fastighetsverk

5 079,3

5 033,6

Fortif ikationsverket

1 892,4

1 850,0

Naturvårdsverket

1 100,3

879,9

Övriga myndigheter

162,5

942,4

Affärsverk

Luftfartsverket

13,4

12,5

Sjöfartsverket

5,3

5,2

Statens järnvägar

2 194,4

2 155,5

Svenska kraftnät

228,2

271,0

Summa

10 676,8

11 150,1

Banverket har för 1995/96 invärderat järnvägsba-
norna utöver tidigare redovisade tele, el och SL-
anläggningar. De investeringar som gjorts i det statli-
ga järnvägsnätet och som finansierats med statliga
anslag har i Banverkets redovisning tidigare direktav-
skrivits. De beräknade investeringsbeloppen har om-
räknats till nuvärde enligt konsumentprisindex. Det
erhållna bruttobeloppet har sedan reducerats med
avskrivningar. Avskrivningstiden är 40 år.

Statens fastighetsverk har överlämnat mark till Fi-
nansdepartementet för vidareförsäljning till Statliga
Akademiska Hus AB. Av värdet 1994/95 avsåg
897,0 miljoner kronor den överlämnade marken.

Naturvårdsverket redovisar främst nationalparker
och naturreservat. Det bokförda värdet är upptaget
till anskaffningsvärde.

Not 20.

IMMATERIELLA TILLGÅNGAR

MILJONER KRONOR

1995/96

1994/95

Riksförsäkringsverket

165,0

0,0

Totalförsvarets pliktverk

70,7

0,0

Statens invandrarverk

22,3

32,9

Statens fastighetsverk

17,0

17,4

Fortifikationsverket

16,3

20,4

Övriga myndigheter

38,4

28,9

Affärsverk

Statens järnvägar

23,5

218,3

Summa

353,2

317,9

21

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

Not 21.

LEVERANTÖRSSKULDER

MILJONER KRONOR

BOKFÖRT

VÄRDE

1995/96

1994/95

Försvaters materielverk

2 022,4

1 943,5

Vägverket

1 739,6

1 867,5

Banverket

1 188,0

1 458,8

Försvarsmakten

901,4

980,6

Riksförsäkringsverket

473,0

339,0

Arbetsmarknadsverket

406,7

804,2

Övriga myndigheter

3 280,5

4 311,2

Affärsverk

Luftfartsverket

340,7

196,0

Sjöfartsverket

82,5

75,4

Statens järnvägar

1 008,2

733,5

Svenska kraftnät

345,3

78,0

Summa

11 788,3

12 787,7

Not 22.

DEPOSITIONER

MILJONER KRONOR

BOKFÖRT

VÄRDE

1995/96

1994/95

Länsstyrelsen i Stockholm

278,3

255,1

Tullverket

66,0

110,9

Allmänna advokatbyråerna

60,7

75,4

Övriga mydnigheter

137,8

158,2

Affärsverk

Statens järnvägar

0,1

0,0

Summa

542,9

599,6

Not 23.

ÖVRIGA SKULDER

MILJONER KRONOR

BOKFÖRT VÄRDE

1995/96

1994/95

Riksförsäkringsverket

3 986,0

4 470,0

Riksgäldskontoret

3 300,8

6 514,2

Arbetsmarknadsverket

1 796,2

1 300,6

Statens löne och

1 005,1

920,8

pensionsverk

Exportkreditnämnden

821,9

713,0

Riksskatteverket

703,5

856,5

Vägverket

641,6

308,8

Övriga myndigheter

3 863,9

5 983,4

Affärsverk

Luftfartsverket

201,7

268,8

Sjöfartsverket

20,0

17,0

Statens järnvägar

2 038,7

1 673,0

Statens kraftnät

20,6

30,3

Summa

18 400,0

23 056,4

Riksförsäkringsverkets, Arbetsmarknadsverkets och
Statens löne- och pensionsverks poster avser inne-
hållen men ej förfallen skatt på pensioner med flera
skattepliktiga ersättningar.

Av Riksgäldskontorets post avser 858,3 miljoner
kronor skulder till banker, 1 928,6 miljoner kronor
förfallna obligationer, vinster och räntor.

Riksskatteverket har gjort en omklassificering av
kronofogdemyndigheternas klientmedel, skattemyn-
digheternas skuldsaneringsmedel och returmedel till
balansposten Depositioner under långfristiga skulder.
Det justerade värdet för övriga skulder 1994/95 har
lagts in för att få jämförbarhet.

Not 24.

FÖRSKOTT FRÅN KUNDER

MILJONER KRONOR

BOKFÖRT

VÄRDE

1995/96

1994/95

Karolinska institutet

692,0

435,2

Uppsala universitet

518,1

461,9

Fortifikationsverket

467,7

201,5

Kungliga tekniska högskolan

404,2

291,3

Göteborgs universitet

279,0

213,6

Övriga myndigheter

955,3

873,3

Affärsverk

Sjöfartsverket

13,6

0,0

Statens järnvägar

0,0

2,3

Summa

3 298,4

2 479,1

Karolinska institutet redovisar skulder avseende icke
upparbetade kostnader för både bidragsfinansierad
22

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

och uppdragsfinansierad verksamhet där ersättning-
en erläggs i förskott.

Not 25.

Periodavgränsningsposter på skuldsidan avser tillför-
da skuldposter som behövs för att bestämma de in-
täkter och kostnader som rätteligen hör till redovis-
ningsperioden. Posterna är av typen upplupna
kostnader och förutbetalda intäkter.

PERIODAVGRÄNSNINGSPOSTER

MILJONER KRONOR

BOKFÖRT VÄRDE

1995/96 1994/95

Riksgäldskontoret

98 232.2

72 913,6

Riksförsäkringsverket

4 083,0

2 941,0

Försvarets materielverk

3 186,5

403,1

Rikspolisstyrelsen

1 876,2

724,7

Vägverket

991,9

2 104,0

Försvarsmakten

872,0

1 067,8

Övriga myndigheter

6 643.6

7 343,6

Affärsverk

Luftfartsverket

403,4

480,0

Sjöfartsverket

178,8

208,7

Statens järnvägar

1 719,2

1 705,7

Svenska kraftnät

488,4

184,9

Summa

118 675,2

90 077,1

Not 26.

DEPOSITIONER

MILJONER KRONOR

BOKFÖRT VÄRDE

1995/96

1994/95

Riksskatteverket

423,6

519,0

Länsstyrelsen i Jämtland

44,2

34,6

Länsstyrelsen i
Malmöhus

15,5

0,0

Övriga myndigheter

8,8

12,7

Summa

492,1

566,3

Not 27.

ANDRA LÅNGFRISTIGA SKULDER

MILJONER KRONOR

BOKFÖRT VÄRDE

1 995/96 1994/95

Riksgäldskontoret

7 926,8

3 075,2

Vägverket

3 377,8

1 972,0

Styrelsen för internationell
utveckling

2 870,7

2 902,3

Insättningsgarantinämnden

0,0

2 500,0

Övriga myndigheter

1 612,8

1 721,5

Affärsverk

Luftfartsverket

1 881,4

1 432,9

Sjöfartsverket

582,4

545,3

Statens järnvägar

8 016,6

2 217,0

Svenska kraftnät

43,1

38,2

Summa

26 311,6

16 404,4

Riksgäldskontoret redovisar skuldbytesavtal, netto,
på 7 306,7 miljoner kronor. Skuldbytesavtalen upp-
tas till den valutakurs som gällde på bokslutsdagen.

Vägverkets post består i huvudsak av en skuld till
det egna dotterbolaget Stockholmsleder AB avseende
finansiering av delar inom den s.k. Dennisöverens-
kommelsen på 2 636,7 miljoner kronor.

Styrelsen för internationell utveckling redovisar U-
landskrediter som tidigare fanns hos BITS.

Insättningsgarantinämndens långfristiga skuld till
Föreningsbanken har lösts.

Statens järnvägar redovisar betalningsåtagandet
för samtliga finansiella leasingkontrakt, på 5 466
miljoner kronor, som andra långfristiga skulder.

Not 28.

LÅN I SVERIGE

MILJONER KRONOR

Riksskatteverket har gjort en omklassificering mellan
Övriga Skulder och Depositioner. Se not 23.

1995/96 1994/95

Statsobligationslån

709 907,9

605 089,9

Statsskuldväxlar

179 878,2

212 043,5

Premieobligationslån

58 707,8

62 701,6

Riksgäldskonto

1 1 928,6

11 586,1

Allemanssparkonto

43 986,6

49 931,1

Dagslån

4 901,0

959,0

Summa

1 009 310,2

942 311,2

Statsskuldväxlama och de reala statsobligationslånen
redovisas till vid emissionstillfället inbetalt diskonte-
rat belopp. Riksförsäkringsverkets innehav av
statsobligationer (2 530,0 miljoner kronor) som hör
till verkets fondförvaltning och Riksgäldskontorets
innehav av uppköpta egna obligationer (1 392,4
miljoner kronor) har eliminerats mot statsskulden,
varför Riksgäldskontorets redovisning av lån i Sveri-

23

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

ge avviker mot Årsredovisning för statens redovis-
ning.

LÅN UTOMLANDS

MILJONER KRONOR

1995/96

BOKFÖRTVÄRDE

1994/95

Utestående obligationslån

398 399,2

426 312,9

Summa

398 399,2

426 312,9

Lån i utländsk valuta upptas i balansräkningen till
den valutakurs som gällde på bokslutsdagen. Lånens
anskaffningsvärde uppgick till 422 978,5 miljoner
kronor. Den orealiserade valutavinsten uppgick till
24 579,2 miljoner kronor.

1993/94:250 Reformering av det allmänna pensions-
systemet och pensionsgruppens betänkande SOU
1994:20. I proposition 1994/95:41 föreslår regering-
en att 11 % av inbetalda tilläggspensionsavgifter
fr.o.m. år 1995 ska placeras på konto hos Riksgälds-
kontoret för finansiering av framtida pensioner. Där-
efter har riksdagen i lag (1994:1748) om förvaltning
av vissa tilläggspensionsavgifter, beslutat att de medel
som skall placeras på konto hos Riksgäldskontoret
skall finansiera framtida pensioner. De medel som
per den 31 december 1996 finns placerade på kontot
uppgår till 19 571 miljoner kronor. Motsvarande
kapital redovisas av Riksförsäkringsverket som
”premiereserv” och ingår i statens nettoförmögenhet
i avvaktan på en slutlig utformning av det nya pen-
sionssystemet.

Not 29.

ANSVARSFÖRBINDELSER

MILJONER KRONOR

1995/96

1994/95

Insättningsgaranti

407 400,0

386 000,0

Kreditgarantier

246 452.0

175 860,0

Statliga tjänstepensioner

84 425,0

76 280,0

Premiereserv

19 571,0

3 906,0

Summa

757 848,0

642 046,0

Insättningsgarantisystemet trädde i kraft den 1 janu-
ari 1996 och syftet är att stärka konsumentskyddet
för allmänhetens insättningar i bank. Som medlem i
EU är Sverige skyldigt att ha ett system för garanti
för insättningar. Det svenska garantisystemet omfat-
tar insättningar upp till 250 000 kronor per insättare
och institut. De institut som omfattas av garantin
skall också svara för finansieringen. För 1996 var det
sammanlagda avgiftsbeloppet 0,25 procent av de to-
tala insättningarna per den sista december 1995 som
uppgick till 386 miljarder kronor. De 116 institut
som betalade avgifter betalade sammanlagt cirka 966
miljoner kronor.

Statliga tjänstepensioner avser statens pensions-
åtaganden för kompletterande tjänstepension till an-
ställda, pensionärer och övriga före detta anställda.
Statens löne- och pensionsverk (SPV) har beräknat
beloppet med utgångspunkt från de beräkningar som
redovisas i slutrapportbilagan till SPV:s slutrapport
om statens tjänstepensionsåtagande (SPÅ). Utöver
den av SPV beräknade pensionsskulden som förts
upp i balansräkningens tilläggskolumn har staten
åtaganden enligt överenskommelse per den 30 no-
vember 1990, mellan staten genom Civildepartemen-
tet, Landstingsförbundet och Svenska kommunför-
bundet, om bidrag till kostnader för pensions- och
andra trygghetsförmåner för lärare, skolledare och
syofunktionärer.

Riksdagen fattade i juni 1994 beslut om riktlinjer
för ett reformerat pensionssystem. Beslutet överens-
stämmer i allt väsentligt med regeringens proposition

Not 30.

SKATTER M.M.

MILJONER KRONOR

1995/96

1996

1994/95

Skatteför-
valtningen

820 265,6

600 827,9

431 972,2

Tullverket

57 323,8

37 146,5

86 896,0

Riksförsäkrings-
verket

15 473,0

10 285,0

5 534,0

Kammarkollegiet

12 267,4

10 208,2

10 351,2

Vägverket

7 729,3

6 840,1

4 014,1

LMV/Central
nämnden för
fastighetsdata

3 768,8

2 488.3

3 343,3

Övriga
myndigheter

0,0

0,0

2 315,4

Eliminerat statens
arbetsgivaravg. och
särskild löneskatt
m.m.

-34 752,0

-23 689,0

Summa

882 076,0

644 107,0

544 426,2

Skatteförvaltningens uppbörd avser i huvudsak skat-
ter och arbetsgivaravgifter. Av beloppet utgör
197 144 (159 371/139 544) miljoner kronor in-
komstsskatt, 339 507 (231 295/186 842) miljoner
kronor arbetsgivaravgifter och 160 226
(118 271/35 535) miljoner kronor mervärdesskatt.
Inom parentes anges 1996 respektiva 1994/95 års
siffror.

Skatteförvaltningens uppbördsintäkter har ökat
med ca 394 miljarder kronor mellan budgetåren
1994/95 och 1995/96. Även frånsett att redovis-
ningsperioden 1995/96 omfattar 18 månader mot
12 månader för redovisningsperioden 1994/95 är
det en markant ökning.

Större delen av ökningen är hänförlig till mervär-
deskatten. Ändrade regler fr.o.m. den 1 januari 1995
bl.a. på grund av anpassningen till EU
(importmomsen), vissa konjunkturförändringar, tidi-

24

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

gareläggningen av inbetalningstidpunkten och änd-
rade regler (moms på dagstidningar) har haft bety-
delse i sammanhanget. Effekten av ändrade tidpunk-
ter för redovisning och betalning av mervärdesskatt
fr.o.m. 1996 är att betrakta som en engångseffekt.
Denna engångseffekt beräknas till 12 900 miljoner
kronor. Efter mervärdesskatt står arbetsgivaravgif-
terna och inkomstskatterna för den största in-
täktsökningen. Under redovisningsperioden har
dessutom nya energi- och miljöskatter tillkommit.

Av arbetsgivaravgifterna har 15 196 miljoner kro-
nor 1995/96 avsatts till premiereserven (se not 29).

Tullverkets uppbörd avser främst mervärdesskatt
51 313 (33 397/79 746) miljoner kronor och tullav-
gifter 5 144 (3 179/4 876) miljoner kronor.

Riksförsäkringsverkets uppbörd avser i huvudsak
lönekostnadspålägg och särskilda löneskatter.

Kammarkollegiets intäkt består i huvudsak av
Riksbankens inlevererade överskott på 8 100 miljo-
ner kronor och tipsmedel/lotterimedel på 2 037 mil-
joner kronor.

Vägverkets uppbörd består i huvudsak av for-
donsskatt.

Elimineringar av statens arbetsgivaravgifter har
gjorts med 25 212 (17 82) miljoner kronor. Särskild
löneskatt har eliminerats med 2 945 (2 238) miljoner
kronor, löneskatt på pensioner med 2 447 (1 868)
miljoner kronor och avtalslkp m.m. med 4 148
(2 101) miljoner kronor. För 1994/95 gjordes mot-
svarande elimineringar i ett tidigare led, på Riksför-
säkringsverket.

Posten övriga myndigheter har försvunnit efter-
som en strikt definition av skatteuppbörd har an-
vänts.

Not 31.

INTÄKTER AV AVGIFTER OCH ANDRA
ERSÄTTNINGAR

MILJONER KRONOR

1995/96

1996

1994/95

Statens jordbruksverk

1 1 998,4

7 006,3

3 008,4

Finans
departementet

5 661,0

5 617,1

1,1

Vägverket

4 412,4

1 906,4

2 938,2

Banverket

3 477,4

2 408,1

1 492,2

Insättnings-
garantinämnden

3 269,1

974,9

68,3

AMS

2 890,4

2 224,5

139,4

Exportkredit-
nämnden

2 577,6

1 925,9

1 390,7

Riksförsäkrings
verket

2 570,5

1 417,7

333,8

Kärnavfalls-
fondensstyrelse

2 130,0

1 458,0

1 390,3

Riksgäldskontoret

1 824,4

686,5

374,9

Riksskatteverket

1 564,5

1 112,1

251,6

Lantmäteriverket

1 171,8

835,1

802,8

Försvarsmakten

1 158,8

403,1

105,7

Statens institutions-
styrelse

1 078,6

718,5

706,6

Myndigheten för av-
veckling av
statens oljelager

977,4

683,0

555,7

Övriga myndigheter

14 805,7

10 189,7

7 376,5

Affärsverk

Luftfartsverket

5 335,6

3 620,7

3 380,8

Sjöfartsverket

1 787,4

1 297,0

813,8

Statens järnvägar

18 188,7

12 676,6

10 585,8

Svenska kraftnät

3 429,3

2 279,3

1 943,3

Summa

90 309,0

59 440,5

37 659,9

Statens jordbruksverks intäkter avser främst erhållna
EU-medel, varav de största är arealbidrag och trädes-
ersättning.

Av Finansdepartementets intäkter avser 5 272
miljoner kronor försäljning av Nordbanken. Resten
av intäkterna avser främst inlevererat överskott vid
Statliga Akademiska Hus AB.

Vägverkets intäkter består av ersättning för ex-
ternt utförda tjänster och försäljning av material
samt avgifter, bland annat förarprovsavgifter.

Banverkets intäkter består av banavgifter och ent-
reprenadintäkter.

Insättningsgarantinämndens intäkter avser realisa-
tionsvinst vid försäljning av Nordbanken och garan-
tiavgifter.

Arbetsmarknadsverkets intäkter avser finansie-
ringsavgifter från arbetslöshetskassorna för finansie-
ring av utbetalda arbetslöshetsersättningar och ut-

11 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. I

25

PROP. 1997/98:1 BILAGA J

jämningsbidrag samt betalningar från EG:s social-
fond.

Exportkreditnämndens intäkter avser återvunna
skadebelopp. Intäkterna 1994/95 har omklassificie-
rats för att få jämförbarhet med 1995/96.

Riksförsäkringsverkets intäkter avser främst er-
sättningar från allmänna pensionsfonden och återbe-
talda underhållsbidrag och pensionstillägg till pen-
sionärer.

Kärnavfallsfondens styrelse tar in avgifter som be-
talas av reaktorinnehavarna i förhållande till levere-
rad energi.

Riksgäldskontorets intäkter avser överskott från
åtgärder för att stärka det finansiella systemet och av
garantiverksamheten.

Riksskatteverket redovisar offentligrättsliga avgif-
ter vid Kronofogdemyndigheterna.

Lantmäteriverkets avgiftsfinansierade verksamhet
består bland annat av fastighetsvärdering och -
taxering.

Försvarsmakten har intäkter bl.a. för försäljning
av uniformer och lunch till anställda.

Statens institutionsstyrelses intäkt består i huvud-
sak av vårdavgifter.

Myndigheten för avveckling av statens oljelagers
intäkt utgörs av influtna medel från försäljning av
lager.

Resterande avgiftsintäkter fördelar sig på ett stort
antal myndigheter.

Luftfartsverkets medel avser trafikintäkter och
kommersiella intäkter.

Sjöfartsverkets intäkter avser fyr- och farledsvaru-
avgifter samt lotsintäkter.

Av Statens järnvägars intäkter avser 13 522
(9 304/10486) miljoner kronor fakturerad försälj-
ning. Dessutom redovisar SJ engångsintäkter på
1 463 miljoner kronor för bl.a. realisationsvinster
avseende operationell leasing.

Svenska Kraftnäts intäkter består i huvudsak av
transiteringsintäkter.

avkastning. Redovisningsperioden 1995/96 blev det-
ta underskott 49 438 (32 881/28 158) miljoner kro-
nor, jämför not 6 till tabell Sammanställning av den
statliga sektorn.

Not 32.

INTÄKTER AV BIDRAG

MILJONER KRONOR

1995/96

1996

1994/95

Medel från AP-fonden
m.fl.

50 725,0

33 053,0

31 306,0

Bidrag till univeristet
och högskolor

3 538.5

2 150,3

2 197,3

Jordbruksavgifter

0

0

2 929,2

Övriga mydigheter

1 338,7

1 075,0

994,4

Summa

55 602,2

36 278,3

37 426,5

Not 33.

TRANSFERERINGAR OCH BIDRAG

MILJONER KRONOR

1995/96

1996

1994/95

Socialförsäkring:

Ålderspensioner
inkl. ATP

240 357,7

161 172,0

156 407,0

Förtidspensioner och
sjukbidrag

61 823,5

41 218,8

41 338,3

Barnbidrag och bi-
dragsförskott
m.m.

44 459,3

28 676,5

33 681,7

Föräldraför-
säkring.m.m.

25 534,8

1 5 705,7

19 767,1

Sjukpenning och reha-
bilitering

26 537,0

17 188,0

19 709,0

Sjukvård m.m.

25 966,0

17 235,0

18 551,0

Arbetsskade-
ersättning m.m.

10 020,5

6 377,0

7 284,7

Summa

434 698,8

287 573,0

296 738,8

Arbetsmarknad:

Arbetslöshets-
ersättning inkl,
kontantarbets-
markndasstöd (KAS)

58 640,3

39 190,6

41 679,4

Arbetsmarknads-
politiska åtgärder

40 976,4

27 448,3

32 474,2

Bidrag till Samhall AB

6 774,6

4 516,4

4 900,3

Bidrag från
Arbetslivsfonden

4 345,2

Lönegarantier

1 860,8

1 350,9

451,3

Summa

108 252,1

72 506,2

83 850,4

Bistånd och
invandring:

Bidrag via SIDA m.fl.

10 264,3

7 298,4

7 603,2

Bidrag inom UD:s
område

6 712.2

3 731,2

4 547,8

Invandring,främst ers.
till kommuner

5 674,8

3 138,4

8 215,0

Summa

22 651,3

14 168,0

20 366,0

Allmän tilläggspension, ATP, finansieras i första
hand med influtna ATP-avgifter. Räcker inte ATP-
avgifterna till för utbetalning av allmän tilläggspen-
sion täcks underskottet med medel från AP-fondens

26

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

MILJONER KRONOR

1995/96

1996

1994/95

Övrigt:

Skatteutjämnings
bidrag till kommuner
och landsting

101 571,3

77 777,8

46 416,8

Räntebidrag m.m

46 866,9

30 714,9

33 758,2

Studiestöd

13 676.9

9 367,6

10 345.3

Sveriges avgift till EU:

25 574,0

18 456.0

7 347,9

därav bidrag till
invest.banken

(2 549)

11 681)

(974)

Stöd till jord-
bruket m.m.

12 452,7

7 215,9

5 912,8

Bidrag inom
Socialstyrelsens
område

2 733.4

1 603,0

3 059,5

Bidrag till folk-
bildningen

3 710.5

2 467,8

2 374,0

Bidrag till närings

4 284.3

3 171,9

2 270,9

livet m.m. via NUTEK,

RFV

Bidrag inom skol-
väsendet

2 624,2

1 864,2

2 007,7

Bidrag till investe-
ringar i infrastruktur
via Vägverket

1 785,5

1 413,1

1 726,8

Övriga transfereringar
och bidrag

9 398,5

6 439,3

16 384,6

Summa

226 678,2

160 491,5

131 604,5

Total summa

792 280,4

534 738,7

532 559,7

Not 34.

KOSTNAD FÖR PERSONAL

MILJONER KRONOR

1995/96

1996

1994/95

Försvarsmakten

16 299,2

11 447,2

12 024,6

Polisväsendet

13 648,9

9 582,7

8 178,1

Riksförsäkrings-
verket inkl, för-
säkringskassorna

6 405,0

4 410,0

4 080,3

Skatteförvalt-
ningen

6 342,7

4 354,5

4 065,2

Arbetsmarknads-
verket

5 124,5

3 495,2

3 408,5

Vägverket

4 400,0

2 924,2

3 230,7

Banverket

3 815,1

2 578,8

1 577,4

Kriminalvårds-
verket

3 507,5

2 416,0

2 285,9

Lunds universitet

3 271,1

2 277,1

2 109,5

Domstolsverket

2 912,6

1 978,8

2 043,7

Uppsala universitet

2 450,9

1 705,0

1 636,8

Göteborgs
universitet

2 194,6

1 503,1

1 360,0

Stockholms
universitet

1 826,6

1 258,5

1 123,9

Försvarets
materielverk

1 784,3

1 228,2

1 161,2

Övriga myndigheter

51 224,2

35 680,2

23 697,0

Affärsverk

Statens järnvägar

7 031,8

4 723,7

4 341,8

Luftfartsverket

2 171,2

1 507,2

1 502,0

Sjöfartsverket

921,4

623,1

556,0

Svenska kraftnät

111,0

75,7

69,9

Summa

135 462,6

93 769,2

78 452,5

Statens tjänste-
pensioner m.m.

+ 14 453,9

+10 318,2

8 245,1

Elimineringar av ar-
betsgivaravg., lönek-
skatt m.m.

-34 752,0

-23 689,0

■15 246,0

Summa

115 164,5

80 398,5

71 451,6

Myndigheternas arbetsgivaravgifter som betalats in
till Riksskatteverket är en statsintern transaktion och
således inte en kostnad för staten. Motsvarande eli-
minering har gjorts hos Riksskatteverket.

Ökningen inom polisväsendet förklaras av att en
miljard kronor har avsatts till framtida pensions-
kostnader. Ökningen vid Banverket förklaras främst
av ändrade redovisningsprinciper.

Antalet anställda inom den juridiska enheten sta-
ten i september 1996 var 256 700 personer, vilket
var en minskning på 2,5 % jämfört med året innan.
Omräknat till heltidspersoner var antalet 230 300
personer, en minskning med 1,7 % jämfört med året
innan. I underbilaga 3 redovisas uppgifter om antalet

27

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

sysselsatta inom den juridiska enheten staten under
1996 även fördelat per departement.

Not 36.

ÖVRIGA DRIFTSKOSTNADER

MILJONER KRONOR

Not 35.

KOSTNADER FÖR LOKALER

MILJONER KRONOR

Försvarsmakten

2 908,6

1 965,3

2 050,4

Polisväsendet

1 718,6

1 168,3

1 072,9

Skatteförvalt-
ningen

1 188,9

788,0

832,2

Riksförsäkrings-
verkets inkl, för-
säkringskassorna

974,0

652,0

651,0

Kriminalvårds-
verket

837,7

563,4

480,4

Arbetsmarknads-
verket

808.2

539,4

558,9

Domstolsvverket

709,8

480,8

481,2

Göteborgs
universitet

662.2

452,3

383,5

Lunds universitet

661,7

446,2

422,0

Utrikes-
departementet

611,5

379,6

393,9

Uppsala universitet

587,3

394,1

378,1

Regeringskansliets
förvaltningskontor

567,3

387,7

348,3

Kungliga tekniska hög-
skolan

509,8

340,5

329,5

Stockholms
universitet

508,3

344,6

310,5

Övriga myndigheter

7 625,9

5 001,5

Affärsver

Luftfartsverket

61,0

40,0

43,0

Sjöfartsverket

36,0

27,3

25,0

Statens järnvägar

119,2

75,5

Svenska kraftnät

18,6

14,7

21,0

Eliminering inom stat-
liga lokalkostn

-4 817,7

-3 268,2

Summa

16 296,8

10 793,0

*

* I myndigheternas årsredovisningar för 1994/95 särredovisades inte lokal-
kostnaderna vilket medför att någon total för det året inte kan redovisas
här.

1995/96 1996 1994/95

1995/96

1996

1994/95

Försvarsmakten

38 449,1

26 927,3

27 296,6

Försvarets materiel-
verk

26 574,9

18 610,9

13 813,5

Vägverket

3 879,6

4 157,3

10 934,0

Polisväsendet

1 870,2

1 163,5

1 152,2

Domstolsverket

1 794,9

1 247,7

1 128,4

Socialstyrelsen

1 654,0

1 063,6

700,0

Statens fastig-
hetsverk

1 597,5

1 162,5

1 423,1

Riksgäldskontoret

1 584,7

819,4

708,6

Skatteför-
valtningen

1 512,2

990,1

1 214,3

Karolinska institutet

1 442,8

870,8

721,5

Kriminalvårds-
verket

1 406,3

951,3

1 001,3

Göteborgs
universitet

1 400,5

829,4

857,6

Lunds universitet

1 390,1

835,8

456,6

Riksförsäkrings
verket inkl försäk-
ringskassorna

1 266,0

915,0

1 654,7

Uppsala
universitet

1 189,6

749,7

777,9

Banverket

1 178,9

834,8

2 464,7

Arbetsmarknads-
verket

1 063,1

689,5

739,0

Övriga myndigheter

18 664,4

16 150,9

34 688,5

Affärsverk

Statens järnvägar

9 931,7

7 533,8

5 618,0

Svenska kraftnät

1 627,8

999,3

629,3

Luftfartsverket

1 436,0

1 041,6

973,6

Sjöfartsverket

826,7

649,5

344,2

Summa

121 741,0

85 036,4

109 297,6

Eliminieringar

-34 903,4

-25 260,2

-27 454,7

Summa

86 837,7

59 776,2

81 842,9

Krigsmateriel som anskaffats under året redovisas
bland driftkostnader av Försvarsmakten. Anskaff-
ningen uppgår till 24 272 (17 879/15 524) miljoner
kronor.

Försvarets materielverks kostnader består i huvud-
sak av kostnader för varor och materiel, 22 396
(15 549/13 904) miljoner kronor.

Största delen av driftkostnader avser förvaltnings-
kostnader för samtliga myndigheter.

Elimineringarna utgörs av kostnaden för köp av
varor och tjänster inom staten. Motsvarande elimine-
ring av intäkt av avgifter och andra ersättningar görs
mot respektive myndighet eftersom intäkterna särre-
dovisas i myndighetens redovisning.

28

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

Not 37.

AVSKRIVNINGAR

MILJONER KRONOR

1995/96

1996

1994/95

Vägverket

3 259,2

2 231,2

2 682,7

Banverket

1 703,2

1 403,5

8 483,3

Fortifikationsverket

861,9

593,3

531,8

Polisväsendet

619.9

448,2

298,7

Övriga myndigheter

4 886,0

3 402,7

2 803,0

Affärsverk

Luftfartsverket

731,8

463,6

388,7

Sjöfartsverket

116,2

78,8

76,7

Statens järnvägar

1 036,1

646,2

559,7

Svenska kraftnät

579,5

414,8

354,4

Summa

13 793,8

9 681,5

16 179,0

Not 39

FINANSIELLA INTÄKTER AVSEENDE

STATSSKULDEN

MILJONER KRONOR

Banverket redovisar från och med verksamhetsåret
1996 samtliga investeringar i järnvägsanläggningar
som tillgång i balansräkningen. De årliga avskriv-
ningarna som görs på järnvägsanläggningarna belas-
tar årets resultat.

Not 38.

RESULTAT FRÅN ANDELAR I DOTTERFÖRETAG
OCH INTRESSEFÖRETAG

MILJONER KRONOR

1995/96

1996

1994/95

Ränteintäkter avseende
upplåning i utländsk
valuta

44 164,0

31 137,7

24 861,2

Ränteint. avseende
upplåning i SEK

71 055,7

54 800,6

20 356,7

Överkurs vid
emission (netto)

3 847,8

2 350.5

5 210,0

Orealiserade
valutavinster

49 930,4

532,9

0

Realiserade
valutavinster

4 659,6

6 051,0

0

Intäktsförda preskr. ob-
ligationer m.m.

94,0

64,4

50,2

Summa

173 751,5

94 937,1

50 478,1

1995/96

1996         1994/95

Närings
departementet

6 139,6

6 139,6

Kommunikations-
departementet

3 056,5

3 056,5

Social-
departementet

437,0

437,0

Arbetsmarknads-
departementet

126,1

126,1

Finans
departementet

-1 474,5

■1 474,5

Övriga myndigheter

89,0

89,0

Summa

8 373,8    8 373,8

Finansdepartementets resultatandel
är -3 077 miljoner kronor.

i Venantius AB

Resultatandelar

redovisas för en

tolvmånaderspe-

riod till skillnad mot övriga poster

i resultaträkning-

en.

ÖVRIGA FINANSIELLA INTÄKTER

MILJONER KRONOR

1995/96

1996

1994/95

Ränteintäkter från RGK:s
kreditgivning till bolag

6 115,6

3 614,1

2 439,6

Ränteintäkter avseende
studielån som finansie-
rats via upplåning i RGK

5 142,4

3 576,5

2 697,8

Insättningsgaranti-
nämnden

3 304,5

1 188,3

1 196,2

Avkastning delpensions-
fonden m.fl.

1 649,0

860,4

749,0

Ränta KärnavfalIsfonden

794,4

1 604,9

Ränteintäkter
bostadslån

53,4

37,0

3 828,0

Arbetslivsfonden

498,4

Utdelning av statens
aktier

7 019,0

Övriga finansiella

1 192,5

558,3

95,0

intäkter

Affärsverk

Luftfartsverket

18,8

16,8

8,9

Statens järnvägar

1 419,4

608,0

837,9

Svenska kraftnät

103,5

63,4

74,0

Summa

19 793,5

10 522,8

21 048,7

Finansiella intäkter
totalt

193 545,0

105 459,9

71 526,8

Utdelning av statens aktier redovisas fr.o.m. redovis-
ningsperioden 1995/96 inte i resultaträkningen om
det statliga bolaget är värderat enligt kapitalandels-
metoden. Insättargarantinämnden redovisar utdel-
ningen av statens aktier i Nordbanken. Affärsverkens
ränteintäkter från Riksgäldskontoret särredovisas
nedan eftersom de är eliminerade ovan men inte till-
hör sektorn staten i nationalräkenskaperna.

29

PROP, 1997/98:1 BILAGA 5

AFFÄRSVERKENS

MILJONER KRONOR

RÄNTEINTÄKTER

1994/95

AFFÄRSVERKENS RÄNTEKOSTNADER

MILJONER KRONOR

1994/95

1995/96

1996

1995/96

1996

Affärsverk

Affärsverk

Sjöfartsverket

65,4

36,3

43,5

Sjöfartsverket                574,8

379,5

417,9

Luftfartsverket

5,1

3,9

3,9

Svenska kraftnät              388,2

256,9

280,8

Summa

70,5

40,2

47,4

Luftfartsverket                 252,3

162,2

200,0

Not 40.

Summa              1 215,3

798,6

897,9

FINANSIELLA KOSTNADER AVSEENDE

Not 41.

STATSSKULDEN

MILJONER KRONOR

JUSTERING TILL BETALNINGAR

1995/96

1996

1994/95

MILJONER KRONOR

1995/96

1994/95

Räntekostnader avs.
upplåning i SEK

203 340,3

140 988,6

104 404,3

Förändring kassa, bank

17 113,0

1 871,1

Räntekostnader avs.
upplåning i utländsk

77 644,6

54 730,6

49 070,5

Förändring övriga omsättningstillgångar

-5 615,8

-190

Förändring kortfristiga skulder

-3 278,5

-3 543,6

valuta

Förändring finansiella anläggnings-

34 514,1

12 154,6

Realiserade

0

0

15 599,3

tillgångar

valutaförluster

Förändring långfristiga skulder

9 833,0

3 126,1

Orealiserade
valutaförluster

0

0

4 861,6

Summa justeringar

52 565,8

13418,2

Realiserade
kursförluster

6 503,0

5 685,6

2 358,1

Not 42.

JUSTERING TILL BETALNINGAR

Summa

287 487,9

20 ) 404,8

176 293,8

MILJONER KRONOR

ÖVRIGA FINANSIELLA KOSTNADER

1995/96

1994/95

Förändring övriga omsättningstillgångar

-7 677,8

Affärsverk

hänförbara till ränta på statens
upplåning

Luftfartsverket

192,5

148,7

15,7

Förändring kortfristiga skulder hänför-

25 318,6

1 455,2

Sjöfartsverket

23,0

15,1

49,2

bar till ränta på statens upplåning

Statens järnvägar

1 019,1

563,7

171,6

Summa justeringar

17 640,8

1 455,2

Svenska kraftnät

0

0

4,3

Övriga finansiella
kostnader

1 619,9

1 259,4

2 013,6

Summa

2 854,5

1 986,9

2 254,4

Finansiella
kostnader totalt

290 342,4

203 391,7

178 548,2

Affärsverkens räntekostnader till Riksgäldskontoret
särredovisas nedan eftersom de är eliminerade ovan
men inte tillhör sektorn staten i nationalräkenska-
perna.

30

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

SAMMANSTÄLLNING AV DEN
STATLIGA SEKTORN

Denna sammanställning sker med syftet att ge en
översiktlig bild av de verksamheter som staten har ett
väsentligt inflytande över. Väsentligt inflytande har
definierats som att staten skall ha en ägarandel på
minst 20% i de aktuella organisationerna. Definitio-
nen överensstämmer med näringslivets definition av
intresseföretag. Med denna definition bortfaller stif-
telser, som är självägande. Statliga sektorn inkluderar
förutom myndigheterna även statliga bolag och fi-
nansinstitut samt Riksbanken och AP-fonden.

Den avgränsning som valts i sammanställningen
innebär att den juridiska formen inte enbart är avgö-
rande utan begreppet staten avgränsas så att även
tillgångar och skulder hos andra juridiska enheter där
staten har ett väsentligt inflytande kommer med. När
det gäller de tillgångar och skulder som bara indirekt
ägs av staten via annan juridisk person har statens
andel beräknats med hänsyn tagen till ägar-andelen.
Detta innebär att ett helägt bolags tillgångar och
skulder tas med i sin helhet.

Sammanställningen, som bygger på de olika orga-
nisationernas officiella årsredovisningar eller delårs-
rapporter, ger en uppfattning om den totala statliga
förmögenheten. Den ger även möjligheter till analy-
ser av hur till exempel bolagiseringar och privatise-
ringar påverkar de inbördes relationerna mellan de
olika kategorierna i sammanställningen och även den
totala statliga förmögenheten. Någon total elimine-
ring har inte kunnat göras eftersom underlag för eli-
mineringar saknas och de olika organisationernas
redovisningsperioder skiljer sig åt. De elimineringar
som gjorts framgår av not 7.

Principer för sammanställningen
Sammanställningen av den statliga sektorn, som för-
utom myndigheterna omfattar statliga bolag, Riks-
banken och AP-fonden, bygger på uppgifter från des-
sa organisationers årsredovisningar eller
delårsrapporter som avgivits senare. Delårsrapporter
har använts främst där aktuell årsredovisning sak-
nats.

Eliminering av mellanhavanden inom och mellan
de olika organisationerna har endast skett i viss ut-
sträckning. Mellan myndigheterna har eliminering
skett. Värdet på aktierna i de statliga bolagen har
eliminerats mellan myndigheter och bolag. Elimine-
ring har också skett av Riksbankens grundfond mel-
lan Riksbanken och myndighetssektorn.

Den statliga sektorns samlade ekonomiska ställning
En analys av den statliga sektorns samlade ekono-
miska ställning kräver kännedom om både tillgångar
och skulder. På tillgångssidan har staten såväl finan-
siella som materiella tillgångar av betydande omfatt-

ning. Skuldsidan utgörs bland annat av den av Riks-
gäldskontoret förvaltade statsskulden.

Enligt sammanställningen i tabell 5.7 av den stat-
liga sektorns samlade tillgångar och skulder är till-
gångarnas bokförda värde 2 134 miljarder kronor.
Av dessa ingår, efter eliminering, 549 miljarder kro-
nor i den juridiska enheten staten medan 1 585 mil-
jarder kronor utgör statens andel i andra juridiska
enheter. I relation till bruttonationalprodukten
(BNP) är statens samlade tillgångar 127 procent. För
redovisningsperioden 1996 var BNP 1 678,1 miljar-
der enligt SCB.

Skuldsidan visar att den statliga sektorns samlade
skulder uppgår till 2 463 miljarder kronor. Den
största enskilda skuldposten utgörs av den av Riks-
gäldskontoret förvaltade statsskulden på 1 408 mil-
jarder kronor (efter eliminering). I relation till BNP
är bruttoskulden 147 procent och statsskulden
knappt 84 procent.

Eftersom skulderna är större än tillgångarna har
den statliga sektorn en negativ nettoförmögenhet på -
329 miljarder kronor. I relation till BNP är netto-
förmögenheten -20 procent. Jämfört med året innan
har den statliga sektorns bokförda förmögenhet ökat
med 21 miljarder kronor. Detta beror bl.a. på ök-
ningen av AP-fondens och Riksbankens eget kapital
med 24 respektive 11 miljarder kronor. Även de
statliga bolagens eget kapital har ökat med 9 miljar-
der kronor. Elimineringarna har däremot ökat med -
22 miljarder kronor.

Staten har utöver detta ansvarsförbindelser i form
av statliga kreditgarantier m.m. uppgående till drygt
246 miljarder kronor. Därutöver har staten ansvars-
förbindelser på 20 miljarder kronor avseende de me-
del som är avsatta för framtida ändamål inom pre-
miereservsystemet.

Förändringar i den statliga sektorns förmögenhet
Under hösten 1995 såldes 34,5 procent av statens
aktieinnehav i Nordbanken. Försäljningen gav en in-
täkt på 6,7 miljarder kronor. Aktieinlösen 1996
minskade statens andel till 59,4 procent.

Stadshypotek AB ingår endast 1996 i samman-
ställningen. Statshypotekskassans innehav om 34 %
av aktierna i Stadshypotek AB överfördes till staten
och utbjöds till försäljning 1996.1 februari 1997 blev
Stadshypotek dotterbolag till Svenska Handelsban-
ken.

Staten sålde sina 50 procent i Industrikredit AB till
Nordbanken. Fr.o.m. februari är Nordbanken en-
samägare till bolaget. Sedan november 1996 är
Lantbrukskredit AB helägt av Landshypotek AB. Ti-
digare ägdes bolaget av staten och Landshypotek AB
med hälften vardera.

Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB) ge-
nomgick under 1995 en omstrukturering. SBAB-
koncernen har överlåtit myndighetsbeslutade risken-
gagemang för 23 miljarder kronor till Venantius och

31

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

samtidigt förvärvat äldre anslagsfinansierade bo-
stadslån av god kvalitet för 34 miljarder kronor.

Venantius verksamhet inleddes 1995. Venantius
övertog bostadslån till ett nominellt belopp på ca 33
miljarder kronor från staten och Statens Bostadsfi-
nansieringsaktiebolag, SBAB. Under 1996 har låne-
volymen minskat till 29,1 miljarder kronor. Resulta-
tet har förbättrats under 1996 men visar dock ett
underskott på 1,6 miljarder kronor (3,1).

Under våren 1996 köptes Retriva upp av Securum
AB. Retriva och Securum bildades efter bankkrisen
för att ta hand om Nordbankens problemkrediter
och Gota Banks problemengagemang.

Vid en jämförelse mellan budgetåren 1994/95,
1993/94 och 1992/93 i tabellen ”Sammanställning av
den statliga sektorn” kan flera förändringar konsta-
teras. Av sammanställningen framgår till exempel de
förmögenhetsförskjutningar inom den totala statliga
förmögenhetsmassan som bolagiseringar och dylikt
inom staten inneburit. Innebörden härav är att de
bolagiserade myndigheternas tillgångar och skulder i
sammanställningen överförs, eventuellt efter omvär-
dering, från myndigheter till statliga bolag. I myndig-
hetskolumnen kvarstår endast värdet på aktierna i
bolaget. Privatiseringar, avvecklingar och dylikt av
myndigheter innebär däremot att tillgångar och
skulder helt försvinner ur sammanställningen. Direk-
ta privatiseringar av myndigheter har dock uppgått
till i sammanhanget närmast försumbara belopp.

Det bör noteras att förändringarna i myndighets-
delen på grund av bolagiseringar, avvecklingar och
omstruktureringar av myndigheter mellan budget-
åren är större i verkligheten än som framgår av
sammanställningen. Orsaken är att 1993/94 är det
första året som i princip samtliga myndigheter har
fullständig tillgångsredovisning.

De största förändringarna som minskat den totala
myndighetssektorns balansomslutning och nettoför-
mögenhet mellan 1992/93 och 1993/94, är bolagise-
ringen av Postverket, Televerket och Byggnadsstyrel-
sen. Förändringar i förmögenhetsmassan i
myndighetskolumnen mellan åren 1993/94 och
1994/95 beror främst på förändringar av redovis-
ningsprinciper genom invärderingen av vägarna och
försvarets förråd av krigsmateriel. Chalmers tekniska
högskola och Högskolan i Jönköping har ombildats
från myndighet till stiftelse och därmed utgått ur den
statliga sektorn.

Bolagen Statliga Akademiska hus AB, Posten AB,
Telia AB och Vasakronan AB är de största tillkom-
mande statliga bolagen mellan 1992/93 och 1993/94.
Privatiseringar har å andra sidan minskat storleken
på den statliga bolagssektorn. De största hel- eller
delprivatiseringarna som ägt rum under perioden är:
Assidomän AB, Celsius industrier AB, Pharmacia
AB, SSAB, OK Petroleum AB, Atle och Bure förvalt-
nings AB.

Förändringarna i kolumnen Statliga bolag mellan
åren 1993/94 och 1994/95 beror främst på att AMU-
Gruppen AB och Almi Företagspartner tillkommit.
AMU-Gruppen AB har ombildats från myndighet till
bolag inom den statliga sektorn. Almi Företagspart-
ner var tidigare stiftelse och ingick inte i den statliga
sektorn.

Riksbankens balansomslutning minskade med

95,6 miljarder kronor mellan 1992 och 1993, främst
beroende på att den särskilda inlåningen från Riks-
gäldskontoret upphörde från och med andra halvåret
1993. Särskild inlåning från Riksgäldskontoret avsåg
den upplåning som Riksgäldskontoret gjorde under
1992 främst för att förstärka valutareserven. Genom
riksdagens beslut att slopa den så kallade valutalåne-
normen överfördes dessa medel till Riksgäldskonto-
rets ordinarie checkräkning.

Förändringen av AP-fondens kapital består dels av
avkastningen på fondens tillgångar, dels av en rad av
fondförvaltningen ej påverkbara faktorer, som nettot
av inbetalda ATP-avgifter och utbetalda pensioner,
samt kostnader för administrationen av hela ATP-
systemet. Utbetalningarna av allmän tilläggspension,
ATP, kommer enligt nu gällande regler och nuvaran-
de avgiftsnivå, att fortsätta att växa i snabbare takt
än avgiftsinkomsterna, vilket leder till ökade anspråk
på fonden.

32

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TABELL 5.7 SAMMANSTÄLLNING AV DEN STATLIGA SEKTORNS SAMLADE TILLGÅNGAR OCH
SKULDER

MILJARDER KRONOR

1

MYNDIGHETER OCH FINANSINSTITUT

1993/94

1992/93

2.3

STATLIGA BOLAG

1996

1994/95

1996

1995

1994

1993

1992

Tillgångar

Omsättningstillgångar

123,3

127,1

109,3

157,4

114,8

110,1

138,4

152,8

106,0

Anläggningstillgångar

425,4

347,4

288,7

318,0

207,1

202,0

205,8

209,5

150,1

Summa tillgångar

548.7

474,5

398,0

475,4

321,9

312,1

344,2

362,3

256,1

Skulder och kapital

Kortfristiga skulder

152,3

128,7

131,6

169,8

114,9

113,8

119,6

134,0

85,9

Långfristiga skulder

1434,5

1385,7

1190,1

997,5

95,1

94,9

126,2

140,5

97,7

Summa skulder

1586,8

1514,4

1321,7

1167,3

210,0

208,7

245,8

274,5

183,6

Nettoförmögenhet/

-1038,1

■1039,9

-923,7

-691,9

111,9

103,3

98,4

87,8

72,5

kapital

S:a skulder och ka-
pital

548,7

474,5

398,0

475,4

321,9

312,0

344,2

362,3

256,1

MILJARDER KRONOR

2.4

STATLIGA BANKER

1965        1995

1994

1993

1992

2

RIKSBANKEN

1996

1995

1994

1993

1992

Tillgångar

Omsättningstillgångar

Anläggningstillgångar

Summa tillgångar

576,1

504,3

560,4

619,0

610,7

212,6

257,3

269,1

275,0

370,6

Skulder och kapital

Kortfristiga skulder

Långfristiga skulder

Summa skulder

538,2

466,3

527,1

593,1

569,7

125,3

180,7

204,6

191,6

306,6

Nettoförmögenhet/
kapital

37,9

38,0

33,3

25,9

41,0

87,3

76,6

64,5

83,4

64,0

S:a skulder och ka-
pital

576,1

504,3

560,4

619,0

610,7

212,6

257,3

269,1

275,0

370,6

MILJARDER KRONOR

AP-FONDEN 2'5'6

1965

1995

1994

1993

1992

7

ELIMINERING

1996

1995

1994

1993

1992

Tillgångar

Omsättningstillgångar

Anläggningstillgångar

Summa tillgångar

599,7

575,2

544,0

547,9

509,4

-125,3

-103,3

-65,7

-58,4

-41,6

Skulder och kapital

Kortfristiga skulder

Långfristiga skulder

Summa skulder

2,3

1,5

2.B

13,7

2,1

Nettoförmögenhet/
kapital

597,4

573,7

541,4

534,2

507,3

-125,3

-103,3

-65,7

-58,4

-41,6

S:a skulder och ka-
pital

599,7  575,2

544,0

547,9

509,4

-125,3

-103,3

-65,7

-58,4

-41,6

33

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

MILJARDER KRONOR

TOTALT BOKFÖRDA VÄRDEN

1996

1995

1994

1993

1992

Tillgångar

Omsättningstillgångar

Anläggningstillgångar

Summa tillgångar

2133,7

2094,3

2126,5

2143,8

2180,6

Skulder och kapital

Kortfristiga skulder

Långfristiga skulder

Summa skulder

2462,6

2444,0

2494,5

2394,6

2229,3

Nettoförmögenhet/

-328,9

-349,8

-368,0

-250,8

-48,7

kapital

S:a skulder och kapital

2133,7

2094,2

2126,5

2143,8

2180,6

34

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

Noter till tabell 1.

Not 1.

Myndigheter

Underbilaga 2 redovisar de myndigheter som ingår i
sammanställningen avseende redovisningsperioden
1995/96.

Not 2.

Statliga banker och finansinstitut, Riksbanken och
AP-fonden

De statliga bankerna och finansinstituten, Riksban-
ken och AP-fonden redovisas på summanivå på
grund av verksamheternas speciella karaktär. Under-
liggande redovisningar medger inte en uppdelning på
omsättnings- respektive anläggningstillgångar samt
kort- respektive långfristiga skulder.

Not 3.

Statliga bolag

Med statliga bolag avses de bolag som ingår i rege-
ringens skrivelse 1996/97:20 till riksdagen med redo-
görelse för företagande med statligt ägande per den
31 december 1996 och där statens ägande uppgår till
minst 20 %. Uppgifter ur föregående års regerings-
skrivelser har använts som underlag för 1992-1995
års värden.

Underbilaga 1 redovisar de statliga bolag som in-
går i sammanställningen.

Not 4.

Statliga banker och finansinstitut

Statliga banker och finansinstitut omfattar under
1996 Nordbanken, Securum AB, Stadshypotek, Sta-
tens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), AB
Svensk Exportkredit och Venantius AB. År 1995 in-
går Nordbanken, Retriva, Securum, Statens Bostads-
finansieringsaktiebolag (SBAB) och AB Svensk Ex-
portkredit och Venantius AB. År 1994 ingår
Nordbanken, Retriva, Securum och Statens Bostads-
finansieringsaktiebolag (SBAB). År 1993 Nordban-
ken inklusive (Gota), Retriva, Securum och SBAB
och 1992 ingår Gota, Nordbanken, Securum och
SBAB.

Not 5.

AP-fondema

TUSENTALS KRONOR

Not 6.

Pensionsskulden

I ett betänkande från Pensionsarbetsgruppen (SOU
1994:20) presenteras det nuvarande allmänna pen-
sionssystemet. Nuvaranande folkpensions- och ATP-
system är i princip uppbyggt som ett så kallat fördel-
ningssystem. Detta innebär att ett års löpande pen-
sionsutbetalningar skall finansieras med de löpande
pensionsavgifter som under samma år inbetalas till
pensionssystemen av den förvärvsarbetande genera-
tionen. Enligt dagens regler tas emellertid dessutom
såväl skattemedel som andra inkomster i anspråk för
att täcka pensionsutgifterna. Sådana inkomster här-
rör bland annat från AP-fonden. Ett syfte med AP-
fonden var att den skulle utgöra en buffert mot till-
fälliga variationer i avgiftsbetalningarna och/eller
pensionerna mellan olika år. Gjorda utfästelser inom
ATP-systemet motsvarar en aktuariemässigt beräk-
nad pensionsskuld på omkring 4 000 miljarder kro-
nor. (prop 1994/95:150 bil 1 s. 82). Underskottet i
ATP-systemet var 33 miljarder kronor för 1996.

Not 7.

Eliminering

Statens aktier i statliga bolag med ett bokfört värde
av 125,3 (103,3) miljarder kronor redovisas i myn-
digheternas redovisning främst av departementen och
Bankstödsnämnden. Då sammanställningen av den
statliga sektorn även omfattar statliga bolag, banker
och finansinstitut elimineras aktierna mot bolagens
kapital för att undvika dubbel redovisning. Även
Riksbankens grundfond på 1,0 (1,0) miljard kronor
ingår i myndigheterna och elimineras därför mot
Riksbankens kapital. Affärsverkens aktier i dotter-
bolag eliminieras med ett bokfört värde av 849,5
miljoner. Däremot har inte AP-fondens innehav av
statspapper eliminerats mot statsskulden. AP-fondens
innehav av statspapper per 1996-12-31 var bokfört
till 223,9 (196,6) miljarder kronor.

BOKSLUT 96

TILLGÅNGAR

SKULDER

KAPITAL

1-3 Fonden

557 513

1 851

555 662

4:e Fonden

25 355

10

25 345

5:e Fonden

5 972

2

5 970

6:e Fonden

10 816

403

10 413

Totalt

599 656

2 266

597 390

35

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

MILJONER KRONOR

1995/96

1994/95

Näringsdepartementet

56 409,3

50 512,4

Kommunikationsdepartementet

27 099,4

26 285,3

Finansdepartementet

33 317,1

19 866,4

Arbetsmarknadsdepartementet

2 260,4

2 331,2

Socialdepartementet

2 090,2

1 938,5

Riksbankens grundfond

1 000

1 000

Utrikesdepartementet

778,2

534,2

Kulturdepartementet

642,1

565,8

Summa

123 596,7

103 033,8

Övriga myndigheter

832,5

Affärsverk

Luftfartsverket

50

39,2

Statens Järnvägar

740,8

215,2

Svenska Kraftnät

58,7

3.9

Summa

849,5

258,3

Totalt

125 278,5

103 292,1

36

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

Underbilaga 1

STATLIGA BOLAG

MILJONER KRONOR

STATLIGA BOLAG

BOKFÖRT

VÄRDE

1995/96

JUSTERAT

VÄRDE

1994/95

ÄGAR

ANDEL

1996

UTDELNING

BÖRSVÄRDE

1996-12-31

MYNDIGHET

A-Banan projekt

50,0

50,0

100

Banverket/Luftfartsverket

Almi Företagspartner AB

4 196,0

3 298,8

100

Näringsdepartementet

AMU Gruppen AB

347,4

447,4

100

35,0

Arbetsmarknadsdepartementet

Apoteksbolaget AB

1 134,9

1 262,0

66,7

287,1

Socialdepartementet

Assi Domän AB1

7 094,0

6 105,3

50,25

278,7

11 240,3

Näringsdepartementet

AB Bostadsgaranti

2.0

6,9

50

Inrikesdepartementet

2

Celsius AB

576,0

1 044,3

25

7 359,0

Näringsdepartementet

Enator AB3

70,0

25

1 419,6

Näringsdepartementet

Förvaltnings AB Stattum

4 908,0

5 298,1

100

550,0

Näringsdepartementet

Grängesbergs gruvor AB

3,0

8,0

100

Näringsdepartementet

AB Göta Kanalbolag

36,0

35,6

100

Näringsdepartementet

Halmstad Högskolans

4,0

100

Näringsdepartementet

utvecklingsaktiebolag

Holding AB vid Högskolan i Luleå

4,0

100

Näringsdepartementet

Holdingbolaget vid Göteborgs

Universitet AB

Holdingbolaget vid Umeå

5,0

100

Näringsdepartementet

Universitet AB

Industrikredit AB

306,2

(50)

Finansdepartementet

Karolinska Institutet Holding AB

5,0

100

Näringsdepartementet

Kasernen Fastighets AB

57,5

22,9

100

Finansdepartementet

KTH Holding AB

7,0

100

Näringsdepartementet

Kungliga Dramatiska Teatern AB

32,9

0,1

100

Kulturdepartementet

Kungliga Teatern AB (Operan)

0,1

32,4

100

Kulturdepartementet

AB Kurortsverksamhet

21,0

32,6

100

Riksförsäkringsverket

Lantbrukskredit AB

90,0

(50)

Finansdepartementet

LFV Holding AB

5,0

25,8

100

Luftfartsverket

Luossavaara-Kiirunavaara AB

8 218,1

7 649,5

100

423,5

Näringsdepartementet

1. Av ägarandelen avser 3 procent indirekt ägande från Förvaltningsaktiebolaget Stattum.

2. Av ägarandelen avser 15,4 procent indirekt ägande från Förvaltningsaktiebolaget Stattum.

3. Av ägarandelen avser 15,4 procent indirekt ägande från Förvaltningsaktiebolaget Stattum.

37

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

MILJONER KRONOR

STATLIGA BOLAG

BOKFÖRT

VÄRDE

JUSTERAT

VÄRDE

1994/95

ÄGAR

ANDEL

1996

UTDELNING

BÖRSVÄRDE

1996-12-31

MYNDIGHET

Lunds Universitet

10,0

100

Näringsdepartementet

4

Utvecklingsaktiebolag Nordbanken

6 514,4

12 900,0

59,4(100)

3 056,0

22 420,4

Finansdepartementet

Norrland Center AB

3,7

4,8

33

Näringsdepartementet

Posten AB

3 292,0

2 831,7

100

Kommunikationsdepartementet

Riksbankens grundfond

1 000,0

1 000,0

100

Riksbanken

Retriva AB

3 860,4

(100)

Bankstödsnämnden

Samhall AB

1 913,0

1 878,9

100

Arbetsmarknadsdepartementet

SAQ Kontroll AB

125,4

81,5

100

10,0

Näringsdepartementet

SAS Sverige AB

2 462.9

2 766,5

50

962,3

Kommunikationsdepartementet

SBL Vaccin AB

94,8

59,9

100

Socialdepartementet

Securum AB

11 213,0

1 1 735,0

100

Finansdepartementet

SKD Företagen AB

7.9

7,6

100

Finansdepartementet

SLU Holding AB

4,0

100

Näringsdepartementet

SOS Alarm Sverige AB (SOSAB)

24.5

37,7

50

Kommunikationsdepartementet

4

Stadshypotek AB

4 791,8

34

7 435,6

Finansdepartementet

Statens Bostadsfinansierings-
aktiebolag

3 006,9

1 707,5

100

1 477,0

Finansdepartementet

Statliga Akademiska Hus AB

5 590,5

3 716,9

100

239,1

Finansdepartementet

Stockholms Universitet Holding AB

5,0

100

Näringsdepartementet

AB Svensk Bilprovning

256,0

259,3

52

6,4

Kommunikationsdepartementet

AB Svensk Exportkredit

2 349,0

1 694,1

50

248,5

Näringsdepartementet

Svensk fastighetsvärdering AB

12,2

100

Inrikesdepartementet

Svenska Lagerhus AB

60,5

53,1

100

7.5

Finansdepartementet

Svenska Penningspel AB5

0,3

100

10,0

Finansdepartementet

Svenska Rymdaktiebolaget

140,2

140,9

100

Näringsdepartementet

Svenska Skogsplantor AB

107,3

99,4

100

Näringsdepartementet

Svenska Statens Språkresor AB

7,5

18,1

100

Utbildningsdepartementet

Svensk-Danska Broförbindelsen AB

14,8

15,2

100

Vägverket/ Banverket

Svenskhemmet Voksenåsen A/S

6.1

7,1

100

Kulturdepartementet

Sveriges Geologiska AB, SGAB

36,8

38,2

100

Näringsdepartementet

Sveriges Provnings- och forsknings-
institut AB, SP

168,6

143,1

100

Näringsdepartementet

Sveriges Rese- och Turistråd

5,0

50

Näringsdepartementet

AB Swedcarrier

1 340,3

1 708,5

100

Statens Järnvägar

Swedesurvey AB

18,3

12.7

100

Inrikesdepartementet

Swedfund International AB

778,2

534,2

100

Utrikesdepartementet

Systembolaget AB

860,4

906,6

100

39,3

Socialdepartementet

Telia AB

21 064,0

20 408,9

100

1 000,0

Kommunikationsdepartementet

Teracom Svensk Rundradio AB

603,1

538,0

100

Kulturdepartementet

Universitetsholding i Linköping AB

5,0

100

Näringsdepartementet

4. Nordbanken och Stadshypotek är värderade till anskaffningsvärdet.

5. Utdelningen avser AB Tipstjänst och Svenksa Penninglotteriet AB.

38

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

MILJONER KRONOR

STATLIGA BOLAG

BOKFÖRT

VÄRDE

1995/96

JUSTERAT VÄRDE

1994/95

ÄGAR

ANDEL

1996

BÖRSVÄRDE

UTDELNING

1996-12-31 MYNDIGHET

Uppsala Universitets Utvecklings-
aktiebolag

9.0

100

Näringsdepartementet

V&S Vin & Sprit AB

1 466,6

2 241,3

100

980,0

Finansdepartementet

Vasakronan AB

6 550,0

7 254,5

100

322,2

Finansdepartementet

Vattenfall AB

28 188,0

24 772,1

100

1 500,0

Näringsdepartementet

Venantius AB

5 307.1

10

100

Finansdepartementet

Vägverkets Investeringsaktiebolag

42,9

39,2

100

Vägverket

Väginvest

Värdepapperscentralen VPC AB

56,9

97,6

50

Finansdepartementet

Zenit Shipping AB

120,3

126,9

100

Näringsdepartementet

Totalt

136417,0

129 423,3

11 432,7

39

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

Underbilaga 2

Statliga myndigheter och fonder
Myndigheter

Alkoholinspektionen

Allmänna advokatbyråerna

Allmänna reklamationsnämnden

Arbetarskyddsstyrelsen

Arbetsdomstolen

Arbetsgivarverket

Arbetslivsinstitutet

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsmarknadsstyrelsen

Arkitekturmuseet

Arkivet för ljud och bild

Banverket

Barnombudsmannen

Birgittaskolan

Boverket

Brottsförebyggande rådet

Brottsoffermyndigheten

Byggforskningsrådet

Centrala försöksdj ursnämnden

Centrala studiestödsnämnden

Centralnämnden för fastighetsdata

Chalmers tekniska högskola, aw

Civilbefälhavaren i mellersta civilområdet

Civilbefälhavaren i norra civilområdet

Civilbefälhavaren i södra civilområdet

Danshögskolan

Datainspektionen

Delegationen för genomförande av vissa EU-
program

Delegationen för utländska investeringar i Sverige

Delegationen för översättning av EGs regelverk
Domstolsverket

Dramatiska institutet

Ekeskolan

Elsäkerhetsverket

Exportkreditnämnden

Fastighetsmäklarnämnden

Finansdepartementet

Finansinspektionen

Fiskeriverket

Flygtekniska försöksanstalten

Folkens museum / Etnografiska

Fokhälsoinstitutet

Forskningsrådsnämnden

Fortifikationsverket

Försvarets forskningsanstalt

Försvarets materielverkt

Försvarets personalnämnd

Försvarets radioanstalt

Försvarsdepartementet

Försvarshögskolan

Försvarsmakten

Gentekniknämnden

Glesbygdsverket

Granskningsnämnden för radio och TV

Göteborgs universitet

Handelsflottans kultur- och fritidsråd

Handikappombudsmannen

Humanistisk- samhällsvetenskapliga forsknings-
rådet

Hällsboskolan

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

Högskolan i Borås

Höskolan i Dalarna

Högskolan i Gävle-Sandviken

Högskolan i Halmstad

Högskolan i Jönköping

Högskolan Kalmar

Högskolan i Karlskrona/Ronneby

Högskolan i Karlstad

Högskolan i Kristianstad

Högskolan i Luleå

Högskolan i Skövde

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla

Högskolan i Växjö

Högskolan i Örebro

Högskoleverket

Idrottshögskolan i Stockholm

Inrikesdepartementet

Inspektionen för strategiska produkter

41

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

Institutet för rymdfysik

Insättningsgarantinämnden
Jordbruksdepartementet
J ustitiedepartementet

Justitiekanslern

Jämställdshetsombudsmannen och jämställdshets-
delegationen

Kammarkollegiet

Karolinska institutet

Kemikalieinspektionen

Kommerskollegium

Kommunikationsdepartementet
Kommunkikationsforskningsberedn ingen
Koncessionsnämnden för miljöskydd
Konjunkturinstitutet

Konkurrensverket

Konstfackskolan

Konstnärsnämnden

Konsumentverket

Kriminalvårdsstyrelsen

Kristinaskolan

Kulturdepartementet

Kungliga biblioteket

Kungliga konsthögskolan

Kungliga musikhögskolan i Stockholm

Kungliga tekniska högskolan

Kustbevakningen

Kärnavfallsfondens styrelse

Lantmäteriverket

Linköpings universitet

Livrustkammaren, Skokloster slott, Hallwylska
museet

Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden
Lotteriinspektionen

Luftfartsverket

Lunds universitet

Läkemedelsverket

Länsstyrelsen i Blekinge län

Länsstyrelsen i Gotlands län

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

Länsstyrelsen i Göteborg och bohus län

Länsstyrelsen i Hallands län

Länsstyrelsen i Jämtlands län

Länsstyrelsen i Jönköpings län

Länsstyrelsen i Kalmar län

Länsstyrelsen i Kopparbergs län

Länsstyrelsen i Kristianstads län

Länsstyrelsen i Kronobergs län

Länsstyrelsen i Malmöhus län

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

Länsstyrelsen i Stockholms län

Länsstyrelsen i Södermanlands län

Länsstyrelsen i Uppsala län

Länsstyrelsen i Värmlands län

Länsstyrelsen i Västerbottens län

Länsstyrelsen i Västernorrlands län

Länsstyrelsen i Västmanlands län

Länsstyrelsen i Älvsborgs län

Länsstyrelsen i Örebro län

Länsstyrelsen i Östergötlands län

Lärarhögskolan i Stockholm

Manillaskolan

Marknadsdomstolen

Medicinska forskningsrådet

Militärhögskolan

Miljö- och forskningsrådet

Mitthögskolan

Mälardalens högskola

Naturhistoriska riksmuseet

Naturvetenskapliga forskningsrådet

Nordiska Afrikainstitutet

Nämnden för offentlig upphandling

Nämnden för utställning av nutida svensk konst i
utlandet

Nämnden för vårdartjänst

Närings- och handelsdepartementet

Närings- och teknikutvecklingsverket
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och
nämnden mot etnisk diskriminering
Operahögskolan i Stockholm

Patent- och registreringsverket

Patentbesvärsrätten

Polarforskningssekretariatet

Post- och telestyrelsen

Presstödsnämnden

Radio- och TV-verket

Regeringskansliets förvaltningskontor

Revisorsnämnden

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer

Riksarkivet

Riksdagens förvaltningskontor

Riksdagens ombudsmän

Riksdagens revisorer

Riksförsäkringsverket

Riksgäldskontoret

Rikspolisstyrelsen

Riksrevisionsverket

Riksskatteverket

Riksåklagaren

Rymdstyrelsen

Rådet för arbetslivsforskning

Rådet för forskning om universitet och högskolor

Rådet för forsknings- och utvecklings-samarbete
mellan Sverige och EU

Rättsmedicinalverket

Sameskolstyrelsen och sameskolor

Sametinget

Sjöfartsverket

Skogs- och jordbrukets forskningsråd

Skogsstyrelsen

Smittskyddsintitutet

Socialdepartementet

Socialstyrelsen

Socialvetenskapliga forskningsrådet

Språk- och folkminnesinstitutet

Sprängämnesinspektionen

42

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik

Statens biografbyrå

Statens bostadskreditnämnd

Statens fastighetsverk

Statens försvarshistoriska museer

Statens geotekniska institut

Statens haverikommission

Statens institut för handikappfrågor i skolan

Statens institut för kommunikationsanalys

Statens institut för psykosocial miljömedicin

Statens institut för regional forskning

Statens institutionsstyrelse

Statens invandrarverk

Statens jordbruksverk

Statens järnvägar

Statens konstmuseer

Statens konstråd

Statens kulturråd

Statens kärnkraftinspektion

Statens livsmedelsverk

Statens lokalförsörjningsverk

Statens löne- och pensionsverk

Statens maskinprovningar

Statens musiksamlingar

Statens naturvårdsverk

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor

Statens Oljelager

Statens psykologisk- pedagogiska bibliotek

Statens räddningsverk

Statens sjöhistoriska museer

Statens skola för vuxna i Härnösand

Statens skola för vuxna i Norrköping

Statens skolverk

Statens strålskyddsinstitut

Statens utsädeskontroll

Statens va-nämnd

Statens veterinärmedicinska anstalt

Statens väg- och transportforskningsinstitut

Statens växtsortnämnd

Statistiska centralbyrån

Statskontoret

Stockholms universitet

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll

Styrelsen för internationellt utvecklings-samarbete

Styrelsen för lokalradiotillstånd

Styrelsen för psykologiskt försvar

Ståthållarämbetet

Svenska institutet, stiftelsen

Svenska kraftnät

Svenskt biografiskt lexikon

Sveriges geologiska undersökning

Sveriges lantbruksuniversitet

Sveriges meteorologiska- och hydrologiska institut

Sveriges Riksbank

Säkerhetspolisen

Södertörns högskola

Talboks- och punktsskriftsbiblioteket

Teaterhögskolan i Stockholm

Teknikvetenskapliga forskningsrådet

Tomtebodaskolans resurscenter för synskadade

Totalförsvarets chefsnämnd

Totalförsvaret pliktverk

Tullverket

T uristdelegationen

Umeå universitet

Ungdomsstyrelsen

Uppsala universitet

Utbildningsdepartementet

Utlänningsnämnden

Utrikesdepartementet

Verket för högskoleservice

Vägverket

Vänerskolan

Åsbackaskolan

Östervångsskolan

Överklagandenämnden

Överstyrelsen för civil beredskap

FONDSTÄLLNINGAR PER 1996-12-31

MILJONER KRONOR

FOND

FONDENS

KAPITAL
1996 12-31

REDOVISANDE

MYNDIGHET

Allmänna arvsfonden

764,0

Kammarkollegiet

Arbetslivsfonden

83,2

Kammarkollegiet

Arbetsskadefonden

-15 910,7

Riksförsäkrings-
verket

Batterifonden

61,9

Natuvrårdsverket

Bilskrotningsfonden

346,5

Vägverket

Clearingfonden

12,3

Natur- och teknikut-
vecklings-

verket

Delpensionsfonden

5 320,9

Riksförsäkrings-
verket

Energiteknikfonden

139,0

Natur- och teknikut-
vecklings-
verket

Folkpensionsfonden

60,3

Riksförsäkrings-
verket

Fond för frivillig pensions-
försäkring

828,0

Riksförsäkrings-
verket

Insättargarantier

998,0

Insättargaranti-
nämnden

Jordfonden

337,2

Jordbruksverket

Kärnavfallsfonden

19 993,0

Kammarkollegiet

Lönegarantifonden

■1 986,1

Kammarkollegiet

Premiereserven

20 457,3

Riksförsäkrings-

verket

Skyltfonden

27,5

Vägverket

43

PROP. 1 997/98:1 BILAGA 5

Underbilaga 3

Statsanställda 1996

Antalet anställda inom den juridiska enheten staten i
september 1996 var 256 700 personer, vilket var en
minskning med 2,5 procent jämfört med året innan.
Omräknat till heltidspersoner är antalet 230 300 per-
soner6.

ANTAL ANSTÄLLDA

1996

1995

Kvinnor

1 12 803

115 400

Män

143 897

147 900

Samtliga

256 700

263 300

Därav

heltidstjänstgörande

204 000

203 600

deltidstjänstgörande

52 700

59 700

Omräknat till heltidspersoner

230 300

234 100

Begreppet heltidspersoner beräknas med hjälp av sys-
selsättningsgraden. Två personer med sysselsätt-
ningsgraderna 60 respektive 40 procent har till-
sammans en arbetstid motsvarande en heltidsperson.

ANSTÄLLDA FÖRDELADE PER DEPARTEMENT
M.M.

1996

1995

FÖRÄNDRING

Justitiedepartementet

38 200

39 500

-1 300

Utrikesdepartementet

4 100

2 500

1 600

Försvarsdepartementet

35 600

35 800

-200

Socialdepartementet

20 300

21 000

-700

Kommunikationsdepartementet

35 700

36 700

-1 000

Finansdepartementet

20 300

21 200

-900

Utbildningsdepartementet

39 900

39 100

800

Jordbruksdepartementet

5 400

7 000

-1 600

Arbetsmarknadsdepartementet

12 600

13 300

-700

Kulturdepartementet

2 610

4 600

-1 990

Näringsdepartementet

4 600

2 300

2 300

Inrikesdepartementet

8 400

5 800

2 600

Miljödepartementet

1 030

3 900

-2 870

Riksdagen och dess verk

1 400

1 400

0

Hov

160

160

Totalt

230 300

234 100

-3 800

Invandrarverket (2000 personer) bytte departement
från arbetsmarknadsdepartementet till utrikesdepar-
tementet. Lantmäteriverket (2700 personer) bytte
från miljödepartementet till inrikesdepartementet och
Skogsstyrelserna (1600 personer) från jordbruksde-
partementet till näringsdepartementet.

6. Källa: SCB Statistiska meddelanden Am 50 SM 9601 och Am 50 SM 9701.

45

PROP. 1997/98:1 BII.AGA 5

Underbilaga 4

SPECIFIKATION AV STATSBUDGETENS INKOMSTER BUDGETÅRET 1995/96

TUSENTALS KRONOR

TITEL

BERÄKNAT FÖR

BUDGETÅRET

INKOMSTER

UTGIFTER

NETTOINKOMST/

NETTOUTGIFT

1000

Skatter m.m.

713 387 723

744 805 847

1100

Skatt på inkomst

103 066 000

1 12 827 184

1111

Fysiska personers inkomstskatt

33 733 000

559 993 367

534 867 850

25 125 517

1121

Juridiska personers inkomstskatt, netto

58 525 000

99 748 595

26 074 597

73 673 999

1123

Beskattning av tjänstegruppliv

1 950 000

1 445 255

1131

Ofördelbara inkomstskatter

3 318 000

6 431 460

1141

Kupongskatt

9 000

2 305 903

1142

Utskriftningsskatt och ersättningsskatt

0

1143

Bevillningsavgift

0

1144

Lotteriskatt

4 640 000

3 845 050

1200

Socialavgifter och allmänna egenavgifter

248 056 000

259 758 428

1211

Folkpensionsavgift

61 456 000

62 040 067

1221

Sjukförsäkringsavgift

58 560 000

60 143 653

1231

Barnomsorgsavgift

0

901

1241

Utbildningsavgift

0

85

1251

Tilläggspensionsavgift, netto

9 648 000

138 862 120

129 191 433

9 670 687

1252

Delpensionsavgift, netto

0

2 113 548

2 113 548

1253

Arbetsskadeavgift, netto

4 452 000

14 535 785

9 833 156

4 702 629

1254

Arbetsmarknadsavgift

44 211 000

48 568 576

1255

Arbetarskyddsavgift

1 754 000

1 768 805

1256

Lönegarantiavgift

2 065 000

2 400 941

1257

Sjöfolkspensionsavgift, netto

0

38 554

38 554

1261

Allmän sjukförsäkringsavgift

40 734 000

40 207 250

1262

Allmän pensionsavgift, netto

0

11 431 250

11 431 250

1281

Allmän löneavgift

15 481 000

15 577 286

1291

Särskild löneskatt

9 695 000

14 677 548

1300

Skatt på egendom

25 370 723

24 246 676

1311

Skogsvårdsavgifter

0

1312

Fastighetsskatt

14 725 723

14 928 287

1321

Fysiska personers förmögenhetsskatt

2 853 000

3 072 072

1322

Juridiska personers förmögenhetsskatt

72 000

71 659

47

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

TITEL

BERÄKNAT FÖR
BUDGETÅRET

NETTOINKOMST/
INKOMSTER        UTGIFTER     NETTOUTGIFT

1331

Arvsskatt

1 575 000

1 716 592

1332

Gåvoskatt

195 000

413 598

1341

Stämpelskatt

5 950 000

4 044 467

1400

Skatt på varor och tjänster

315 650 000

327 007 507

1411

Mervärdesskatt

195 483 000

409 812 976   196 100 649   213 712 327

1421

Bensinskatt

0

3 653

1423

Försäljningsskatt på motorfordon

3 460 000

2 320 190

1424

Tobaksskatt

1 1 874 000

10 807 055

1425

Skatt på spritdrycker

9 075 500

7 595 672

1426

Skatt på vin

4 352 300

4 741 925

1427

Skatt på maltdrycker

5 028 300

5 144 411

1428

Energiskatt

66 716 000

65 059 768

1429

Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle

500

1431

Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk

857 000

1 031 917

1434

Skatt på elektrisk kraft

2 230 000

1 878 843

1435

Särskild skatt mot försurning

99 000

89 171

1442

Systembolaget ABs inlevererade överskott

200 000

39 339

1452

Skatt på annonser och reklam

1 457 300

1 619 913

1454

Skatt på spel

97 000

69 886

1461

Fordonskatt

5 607 300

7 115 086

1471

Tullmedel

8 064 600

5 144 329

1472

Övriga skatter m.m. på import

3 300

2 257

1473

Jordbruks- och sockeravgifter

720 900

350 988

1481

Övriga skatter på varor och tjänster

324 000

280 776

1500

Utjämningsavgift

21 245 000

20 966 051

1511

Utjämningsavgift för kommuner och landsting

21 245 000

20 966 051

2000

Inkomster av statens verksamhet

34 881 377

41 407 780

2100

Rörelseöverskott

9 093 036

15 007 594

2113

SJs inlevererade överskott

0

2114

Luftfartsverkets inlevererade överskott

243 000

146 937

2116

AffäTsverket Svenska Kraftnäts inlevererade utdeln.
och inlev. av motsvarighet till statl. skatt

346 000

346 000

2118

Sjöfartsverkets inlevererade överskott

58 800

73 222

2124

Inlev. överskott av RGKs garantiverksamhet

377 000

488 436

2125

Inlevererat överskott av åtgärder för att stärka det
finansiella systemet

0

3 815 868

2131

Riksbankens inlevererade överskott

5 500 000

8 100 000

2151

Tipsmedel

1 601 158

1 128 146

2152

Lotterimedel

967 078

908 985

2200

Överskott av statens fastighetsförvaltning

0

338 102

2214

Överskott av Byggnadsstyrelsens verksamhet

0

84 400

2215

Överskott av Statens fastighetsverks verksamhet

0

253 702

2300

Ränteinkomster

6 051 230

1 153 779

2314

Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen

7 000

10 103

2316

Ränteinkomster på vattenkraftslån

115

83

48

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

TITEL

BERÄKNAT FÖR

BUDGETÅRET

INKOMSTER

NETTOINKOMST/

UTGIFTER      NETTOUTGIFT

2318

Ränteinkomster på statens lån till den mindre
skeppsfarten

50

55

2321

Ränteinkomster på skogsväglån

6

6

2322

Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet

83 345

97 334

2323

Räntor på övriga näringslån, Statens jordbruksverk

2 325

1 986

2325

Räntor på Postverkets statslån

0

2332

Räntinkomster på lån för bostadsbyggande

5 184 500

53 023

2333

Ränteink på lån för bostadsförsörjning för mindre
bemedlade barnrika familjer

125

2334

Räntor på övriga bostadslån, Boverket

5 500

120

2341

Ränteink på statens lån för universitetsstudier och
garantilån för studerande

150

68

2342

Ränteinkomster på allmänna studielån

44 500

67 091

2343

Ränteink på studielån upptagna efter 1989

0

2351

Räntor på energisparlån

168 497

20

2361

Räntor på medel avsatta till folkpensionering

6 000

6 773

2371

Räntor på beredskapslagring och förråds-
anläggningar

267 730

430 323

2383

Ränteink på lån för studentkårslokaler

0

226

2385

Ränteink på lån för studentkårslokaler

45

29

2386

Ränteink pä lån för allmänna samlingslokaler

9 750

2389

Ränteink på lån för inventarier i vissa
spec.bostäder

40

2391

Ränteink. på markförvärv för jordbrukets
rationalisering

900

1 038

2392

Räntor på intressemedel

10 800

8 093

2394

Övriga ränteinkomster

199 852

408 615

2395

Räntor på särsk räkningar i Riksbanken

60 000

68 792

2400

Aktieutdelning

4 130 000

8 446 915

2411

Inkomster av statens aktier

4 130 000

8 446 915

2500

Offentligrättsliga avgifter

7 950 860

7 702 861

2511

Expeditions- och ansökningsavgifter

761 345

791 667

2519

Koncessionsavgift på televisionens område

416 000

281 204

2521 ■

Avgifter till granskningsnämnden

6 927

6 927

2522

Avgifter för granskning av filmer och videogram

15 500

16 890

2524

Bidrag för ungdomspraktik

460 000

232 963

2525

Finansieringsavgift från arbetslöshetskassor

1 821 600

1 833 806

2526

Utjämningsavgift från arbetslöshetskassor

63 800

64 343

2527

Avgift för statskontroll av krigsmaterielItiIIverkning

10 600

7 904

2528

Avgifter vid bergsstaten

5 555

10 095

2529

Avgifter vid Patent- och registreringsväsendet

256 100

79 800

2531

Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register

0

1 928

2532

Avgifter vid kronofogdemyndigheterna

1 275 000

1 192 523

2534

Avgifter för körkort och motorfordon

926 100

825 415

2535

Avgifter för statliga garantier

36 676

331 747

2536

Lotteriavgifter

30 510

29 853

49

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

TITEL

BERÄKNAT FÖR
BUDGETÅRET

INKOMSTER

NETTOINKOMST/

UTGIFTER      NETTOUTGIFT

2537

Miljöskyddsavgift

75 373

139 145

2538

Miljöavg på bekämpningsmedel o handelsgödsel

592 279

562 877

2539

Täktavgift

45 000

43 217

2541

Avgifter vid Tullverket

1 19 389

79 076

2542

Patientavg vid tandläkarutbildningen

6 500

10 304

2544

Avgifter för alkoholinspektionens verksamhet

31 700

56 570

2545

Närradioavgifter

5 400

3 251

2546

Lokalradioavgifter

178 000

188 805

2547

Avgifter för Post- och telestyrelsens verksamhet

162 800

197 647

2548

Avgifter för Finansinspektionens verksamhet

151 500

148 844

2549

Avgifter för provning vid riksprovplats

0

8 060

2551

Avgifter från kärnkraftverk

256 01 1

247 926

2552

Övriga offentligrättsliga avgifter

240 494

303 733

2553

Registreringsavgift till fastighetsmäklarnämnden

0

6 651

2600

Försäljningsinkomster

1 562 480

2 615144

2624

Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter

91 352

82 218

2525

Utförsäljning av beredskapslager

534 420

1 614 182

2626

Inkomster vid Banverket

936 708

918 744

2700

Böter m m

1 379 771

1 834 367

2711

Restavgifter och dröjsmålsavgifter

764 099

1 310 967

2712

Bötesmedel

611 404

510 429

2713

Vattenföroreningsavgift m m

168

1 165

2714

Sanktionsavgifter m m

4 100

11 807

2800

Övriga inkomster av statens verksamhet

4 714 000

4 309 010

2811

Övriga inkomster av statens verksamhet

4 414 000

3 975 367

2812

Återbetalning av lönegarantimedel

300 000

333 642

3000

Inkomster av försåld egendom

80 700

13 881 087

3100

Inkomster av försålda byggnader o maskiner

50 000

28 225

3124

Statskontorets inkomster av försålda datorer m m

0

3125

Fortifikationsverkets försäljning av fastigheter

50 000

28 225

3200

Övriga inkomster av markförsäljning

1 000

0

3211

Övriga inkomster av markförsäljning

1 000

3300

Övriga inkomster av försåld egendom

29 700

13 852 862

3311

Inkomster av statens gruvegendom

29 700

23 472

3312

Övriga inkomster av försåld egendom

0

13 829 390

4000

Återbetalning av lån

9 330 819

5 596 085

4100

Återbetalning av näringslån

195 137

333 941

4123

Återbetalning av lån till fiskerinäringen

40 338

49 340

4131

Återbetalning av vattenkraftslån

366

619

4133

Återbet av statens lån till den mindre skeppsfarten

400

533

4135

Återbetalning av skogsväglån

18

12

4136

Återbet av övriga näringslån, Kammarkollegiet

143 857

272 967

4137

Återbet av övriga näringslån, Statens jordbruksverk

1 958

4 533

50

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

TITEL

BERÄKNAT FÖR

BUDGETÅRET

INKOMSTER

NETTOINKOMST/

UTGIFTER      NETTOUTGIFT

4138

Återbet av tidigare infriade statliga garantier

8 200

5 936

4200

Återbetalning av bostadslån m m

4 512 520

0

4212

Återbetalning av lån för bostadsbyggande

4 500 000

4213

Återbet av lån för bostadsförsörjning för mindre
bemedlade barnrika familjer

520

4214

Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket

12 000

4300

Återbetalning av studielån

3 886 120

3 803 455

4311

Återbet av statens lån för universitetsstudier

120

57

4312

Återbetalning av allmänna studielån

3 000

2 490

4313

Återbetalning av studiemedel

3 883 000

3 800 908

4411

Återbetalning av energisparlån

360 000

4500

Återbetalning av övriga lån

377 042

1 458 690

4514

Återbetalning av lån för studentkårslokaler

260

226

4515

Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler

9 500

4516

Återbetalning av utgivna startlån & bidrag

2 800

2 367

4517

Återbetalning frän PortugaIfonden

0

4519

Återbetalning av statens bosättningslån

0

368

4521

Återbet av lån för inventarier i vissa spec.bostäder

150

4525

Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor

300 000

143 102

4526

Återbetalning av övriga lån

64 332

1 312 627

5000

Kalkylmässiga inkomster

-2 045 351

-2 348 233

5100

Avskrivningar och amorteringar

1 476 649

2 482 251

5113

Statens järnvägars avskrivningar

0

5121

Avskrivningar på fastigheter

566 649

1 024 197

5131

Uppdragsmyndigheters m fl komplementkostnader

900 000

1 454 987

5144

Avskrivn på förrådsanläggningar f civilt totalförsvar

10 000

3 067

5200

Statliga pensionsavgifter, netto

-3 522 000

-4 830 484

5211

Statliga pensionsavgifter, netto

-3 522 000

10 846 380

15 676 864     -4 830 484

6000

Bidrag m m från EU

9 563 000

7 798 243

6100

Bidrag från EGs jordbruksfond

7 038 000

6 337 287

6111

Arealbidrag och trädesersättning

3 800 000

3 786 229

6112

Miljöstöd

315 000

372 891

6113

Intervention

1 125 000

524 612

6114

Exportbidrag

900 000

508 276

6115

Djurbidrag

600 000

760 766

6119

Övr bidrag från EGs jordbruksfonds garantisektion

8 000

6121

EG-finansierade struktur- och regionalstöd till
jordbrukssektorn m.m.

290 000

384 513

6200

Bidrag från EGs fiskefond

80 000

110 618

6211

Bidrag från EGs fiskefond

80 000

110 618

6300

Bidrag från EGs regionalfond

888 000

519 753

6311

Bidrag från EGs regionalfond

888 000

519 753

6400

Bidrag från EGs socialfond

1 557 000

791 975

6411

Bidrag från EGs socialfond

1 557 000

791 975

6500

Bidrag till transeuropeiska nätverk

0

36 295

6511

Bidrag till transeuropeiska nätverk

0

36 295

51

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

TITEL

BERÄKNAT FÖR

BUDGETÅRET

INKOMSTER

NETTOINKOMST/

UTGIFTER     TNETTOUTGIFT

6900

Övriga bidrag från EG

0

2 316

6911

Övriga bidrag från EG

0

2 316

7000

Extraordinära medel från EU

6 100 000

5 837 551

7100

Återbet avs avgift t gemenskapsbudgeten

6 100 000

5 837 551

7111

Återbetalning avs avgiften till gemenskaps-
budgeten

6 100 000

5 837 551

Totala inkomster

771 298 268

816 978 359

Statsbudgetbeloppet för mervärdesskatt har justerats
upp med 8 000 miljoner kronor till följd av nya reg-
ler beträffande inbetalning av mervärdesskatt fr.o.m.
1996. I statsbudgeten redovisas dessa inkomster i
posten tillkommande utgiftsbehov, netto.

52

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

Underbilaga 5

HUVUDTITEL I STATSCHEFEN OCH REGERINGEN

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG

F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

A

1

Kungl hov- och slottsstaten

Kungliga hov- och slottsstaten, a

107 465

77 343

30 1222

Summa

107 465

77 343

30 122

B

1

Regeringen

Regeringskansliet m m, a

2 780 633

439 031

2 766 532

874

452 258

2

Samarbete och utveckling inom

Östersjöregionen, r

1 000 000

1 000 000

XIV

Äldre anslag 1993/94

A2

Utredningar m m, r

682

602

80

Summa

3 780 633

439 713

2 767 134

874

1 452 338

Summa Statschefen och regeringen

3 888 098

439 713

2 844 477

874

1 482 460

1.1 förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.

2. Felaktig anslagsavräkning. Samtliga medel är förbrukade.

53

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

HUVUDTITEL II JUSTITIEDEPARTEMENTET

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG

F=FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNAOE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKLj
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

A

1

Allmänna val m m

Allmänna val, f

146 600

68 983

2

Stöd till politiska partier, f

230 400

176 903

3

Svensk författningssamling, f

1 518

1 392

4

Bidrag till internationella samman-
slutningar m m, f

3 879

3 587

5

Information och upplysning om
ekonomisk brottslighet, r

1

10 000

3 743

6 258

6

Bidrag till brottsförebyggande arbete, r

10 800

10 800

7

Kampanjkostnader m m för val till

Europaparlamentet, r

30 000

30 000

0

8

Europeiskt seminarium om
brottsförebyggande arbete, o

1 424

712

Summa

424 622

10 000

285 320

17 058

B

1

Polisväsendet

Rikspolisstyrelsen, a

760 179

72 999

749 807

83 371

2

Säkerhetspolisen, f

714 432

691 829

3

Polishögskolan, o

1

4

Statens kriminaltekniska laboratorium, a

72 840

1 536

74 377

-1

5

Lokala polisorganisationen, a

14 400 792

789 266

15 101 742

88 316

6

Utlänningsärenden, f

133 500

227 350

Summa

16 081 744

863 801

16 845 104

171 687

C

1

Åklagarväsendet
Riksåklagaren, a

42 862

8 275

49 778

l 458

2

Åklagarmyndigheterna, a

862 111

13 639

903 139

-27 389

Summa

905 073

21 914

952 917

-25 930

D

1

Domstolsväsendet m m

Domstolsverket, a

85 268

10 451

90 622

1 500

3 597

2

Domstolarna m m, a

3 847 566

249 479

3 901 316

3 500

192 229

Summa

3 932 834

259 930

3 991 938

5 000

195 826

E

1

Kriminalvården

Kriminalvårdsstyrelsen, a

161 999

17 720

161 864

17 855

2

Kriminalvården, a

5 750 982

557 937

5 252 818

299 500

756 601

3

Utlandstransporter, f

238 672

158 351

Summa

6 151 653

575 657

5 573 032

299 500

774 456

F

1

Rättshjälp m m

Rättshjälpskostnader, f

1 178 300

1 216 597

2

Rättshjälpsmyndigheten, a

21 911

-655

21 593

-337

3

Allmänna advokatbyråer:

Uppdragsverksamhet, f

1

4

Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag, f

16 995

13 000

5

Vissa domstolskostnader m m, f

249 475

220 340

6

Diverse kostnader för rättsväsendet, f

53 202

46 937

54

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG
F=FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R-RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
BESPARINGAR FÖRINGSBELOPP

7

Allmänna advokatbyråer:

Avvecklingskostnader, o

5 800

5 725

Summa

1 525 684

-655

1 524 193

-337

G

1

Övriga myndigheter

Justitiekanslern, a

11 481

117

11 161

438

2

Datainspektionen, a

33 994

1 314

32 800

2 507

3

Brottsoffermyndigheten:

Förvaltningskostnader, a

13 781

2 091

12 372

3 500

4

Brottsoffermyndigheten: Ersättning
för skador på grund av brott, f

102 500

81 119

5

Brottsförebyggande rådet, a

37 708

10 577

44 931

3 354

6

Gentekniknämnden, a

3 086

600

2 140

1 546

Summa

202 550

14 699

184 523

11 344

Summa Justitiedepartementet

29 224 160

1 745 346

29 357 028

304 500     1 144 104

1.1 förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.

55

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

HUVUDTITEL III UTRIKESDEPARTEMENTET

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG

F=FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

A

1

Utrikesförvaltningen m m

Utrikesförvaltningen, a

2 710 363

275 114

2 235 628

32 000

717 850

2

Kursdifferenser, f

1

11 758

3

Honorärkonsuler, f

26 999

24 966

4

Nordiskt samarbete, f

2 115

1 072

5

Utredningar m m, r

30 809

18 087

30 123

18 773

6

Officiella besök m m, f

13 770

10 306

7

Ekonomiskt bistånd till svenska
medborgare i utlandet m m, f

6410

4 060

Summa

2 790 467

293 201

2 317 912

32 000

736 623

B

1

Bidrag till vissa internationella
organisationer

Förenta nationerna, f

351 353

337 504

2

Nordiska ministerrådet, f

472 500

326 260

3

Europarådet, f

36 339

32 577

4

Organisationen för ekonomiskt samarbete
och utveckling (OECD), f

46 460

37 252

5

Europeiska frihandelssamman-
slutningen (EFTA), f

1

34 289

6

Organisationer för internationell handel
och råvarusamarbete m m, f

17 515

14 601

7

Internationell råvarulagring, f

2 625

-2 150

8

Övriga internationella organisa-
tioner m m, f

5 040

4 463

9

Fredsbevarande verksamhet, r

1 452 808

136 285

1 462 683

126 410

10

Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE), f

13 823

20 550

11

Den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken inom EU, f

12 633

4 900

Summa

2 411 097

136 285

2 272 929

126 410

C

1

Internationellt utvecklingssamarbete
Bidrag till internationella bistånds-
program, r

4 762 500

3 385 323

5 497 602

2 650 221

2

Utvecklingssamarbete genom SIDA, r

11 586 600

4 002 751

10 813 751

4 775 600

3

SIDA och styrelsen för u-landsutbiIdning
i Sandö (Sandö u-centrum), a

619 916

94 168

581 378

132 706

4

Bidrag till EG:s gemensamma bistånd, r

90 000

90 000

5

Swedfund International AB, f

1

6

Nordiska afrikainstitutet, a

9 354

388

7 279

2 463

7

Övriga biståndsrelaterade insatser, r

77 200

45 675

60 693

62 182

56

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG

F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

C4

Äldre anslag 1994/95

Stöd till ekonomiska reformer
och skuldlättnad, r

2 584

2 584

0

C13

Projektbistånd till vissa länder m m, r

56 427

1 278

6 890

48 258

Summa

17 145 571

7 587 316

16 964 565

6 890

7 761 431

D

1

Information om Sverige i utlandet m m

Svenska institutet, r

88 784

3 478

90 642

1 621

2

Övrig information om Sverige i utlandet, r

16 386

3 259

15 314

4 331

Summa

105 170

6 737

105 956

5 951

E

1

Utrikeshandel och exportfrämjande

Kommerskollegium, a

71 025

3 865

73 791

1 099

2

Exportfrämjande verksamhet, r

231 439

17 510

243 655

5 294

3

Exportkreditnämnden, täckande av vissa
utgifter för skadeersättningar, f

1

174 757

4

Krigsmaterielinspektionen, a

8 204

147

4 946

3 405

5

Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska
institutet, o

5 118

0

5 118

6

Europainformation m m, r

16 200

4 773

8 129

12 844

7

Kostnad för statsstödd exportkreditgivning
genom AB Svensk Exportkredit, f

1

8

Kostnader för statsstödd exportkreditgivning
avseende export av fartyg m m, f

1

9

Ersättning för extra kostnader för förmånlig
kreditgivning till u-länder, f

42 000

39 059

10

Delegationen för översättning av

EG:s regelverk, o

1

11

Inspektionen för strategiska produkter, a

11 500

10 984

516

E6

Äldre anslag 1994/95

Medel för översättning av EG:s regelverk, r

6 373

805

4 895

673

Summa

385 490

32 668

561 244

4 895

23 831

F

1

Nedrustnings- och säkerhetspolitiska
frågor m m

Utredningar och andra insatser på det
utrikespolitiska området, r

3 641

753

2 365

2 029

2

Information och studier om säkerhetspolitik
och fredsfrämjande utveckling, r

17 000

1 557

18 471

87

3

Bidrag till Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI), r

32 360

32 360

0

4

Forskning till stöd för nedrustning och
internationell säkerhet, o

18 711

18 286

5

Utrikespolitiska institutet, o

15 579

15 579

6

Forskningsverksamhet av särskild utrikes
och säkerhetspolitisk betydelse, r

5 248

204

5 209

243

Summa

92 539

2 514

92 270

2 358

12 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 1

57

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTVP:

A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
Ö=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE

NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

G

1

Samarbete med Central- och Östeuropa

Samarbete med Central- och Östeuropa
genom SIDA, r

725 000

386 699

633 010

478 689

2

Samarbete med Central- och Östeuropa
genom Svenska institutet, r

75 000

75 000

0

3

Övriga bidrag till samarbete med Central-
och Östeuropa, r

368 199

584 698

511 051

441 846

4

Avsättning för förlustrisker för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier, r

48 000

495 000

22 000

521 000

5

Täckande av ev förluster i anleding av statl
garantier till länder i Central o
Östeuropa, f

1

E7

Äldre anslag 1991/92

Kontakter med Central- och Östeuropa, r

149

149

0

Summa

1 216 200

1 466 546

1 241 060

149

1 441 536

Summa Utrikesdepartementet

24 146 534

9 525 268

23 555 935

43 935

10 098 140

1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.

58

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

HUVUDTITEL IV FÖRSVARSDEPARTEMENTET

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG
F=FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

A

1

Försvarsmakten m m

Försvarsmakten, a

41 000 908

1 461 722

40 378 621

10 767

2 073 242

2

Ersättning för kroppsskador, f

111 297

92 091

Summa

41 112 205

1 461 722

40 470 712

10 767

2 073 242

B

1

Vissa Försvarsmakten närstående
myndigheter

Fortifikationsverket, o

1

2

Försvarets materielverk, o

1

3

Militärhögskolan: Militärhistorisk och
säkerhetspolitisk forskning m m, a

12 857

9 143

12 139

9 861

4

Militärhögskolan: Utbildning m m, o

1

5

Försvarets radioanstalt, a

604 889

-670

607 995

-3 775

Summa

617 749

8 473

620 133

6 086

C

1

Funktionen Civil ledning och samordning

Överstyrelsen för civil beredskap:

Civil ledning och samordning, a

119 960

30 665

103 847

46 778

2

Tekniska åtgärder i lednings-
systemet m m, r

107 710

76 476

109 199

74 987

3

Civilbefälhavarna, a

53 940

4 615

50 380

8 174

4

Kompetensutveckling och stöd till
länsstyrelserna, a

4 500

2 949

1 551

5

Ersättning till kommunerna för
beredskapsförberedelser, f

243 121

243 269

Summa

529 231

111 755

509 644

131 491

D

1

Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst

Befolkningsskydd och räddningstjänst, a

984 795

56 425

1 003 496

37 724

2

Skyddsrum m m, f

681 509

16 115

566 690

3

Förebyggande åtgärder mot jordskred och
andra naturolyckor, o

37 500

37 500

4

Ersättning för verksamhet vid räddnings-
tjänst m m, f

1

17 350

Summa

1 703 805

72 540

1 625 036

37 724

E

1

Funktionen Psykologiskt försvar

Styrelsen för psykologiskt försvar, a

21 814

1 988

21 214

2 588

Summa

21 814

1 988

21 214

2 588

F

1

Funktionen Försörjning med industrivaror

Överstyrelsen för civil beredskap:

Försörjning med industrivaror, a

102 027

37 137

79 294

59 870

2

ÖCB: Industriella åtgärder, r

3 549

189 526

-6 365

199 440

3

ÖCB: Kapitalkostnader, f

251 925

222 665

4

ÖCB: Täckande av förluster till följd av
statliga beredskapsgarantier m m, f

1

Summa

357 502

226 663

295 594

259 310

59

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

G

1

Övrig verksamhet

Statens försvarshistoriska museer, a

70 201

3 536

64 697

9 040

2

Kustbevakningen, a

512 707

10 976

474 102

49 581

3

Försvarets forskningsanstalt, o

1

4

Försvarsforskning: Hänsynstagande till
A-, B- och C-stridsmedel, a

166 175

9 956

172 178

3 953

5

Försvarshögskolan, a

13 396

416

12 703

1 109

6

Flygtekniska försöksanstalten, a

35 244

32 323

2 921

7

Flygtekniska försöksanstalten:

Avgiftsfinansierad verksamhet, o

1

8

Totalförsvarets pliktverk, a

314 371

11 038

295 466

29 943

9

Myndigheten för avveckling av vissa
verksamheter inom totalförsvaret, o

1

10

Vissa mindre nämnder, f

743

293

11

Överklagandenämnden för totalförsvaret, a

8 441

446

7 332

414

1 141

12

Totalförsvarets chefsnämnd, f

1 107

1 078

13

Delegationen för planläggning av
efterforskningbyråns verksamhet, f

308

111

14

Utredning av allvarliga olyckor, f

1 378

1 378

15

Stöd till frivilliga försvarsorganisationer
inom totalförsvaret, o

148 157

147 979

16

Utbildning av totalförsvarspliktiga som
fullgör civilplikt, f

204 574

144 263

G6

Äldre anslag 1994195

Strategisk försvarsforskning, r

319

163

156

Summa

1 476 805

36 687

1 354 064

414

97 846

Summa Försvarsdepartementet

45 819 111

1 919 828

44 896 397

11 181

2 608 287

1.1 förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.

60

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

HUVUDTITEL V SOCIALDEPARTEMENTET

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG

F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR

BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
BESPARINGAR FÖRINGSBELOPP

A

1

Familjer och barn

Allmänna barnbidrag, f

23 332 000

23 018 214

2

Bostadsbidrag, f

11 320 000

12 913 021

3

Föräldraförsäkring, f

27 261 000

23 321 236

4

Bidragsförskott, f

5 022 000

4 994 286

5

Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, f

12 670

11 762

6

Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner, f

35 520

31 455

7

Barnpensioner, f

449 000

426 906

8

Vårdbidrag för handikappade barn, f

2 180 500

2 213 681

Summa

69 612 690

66 930 561

B

1

Ekonomisk trygghet vid sjukdom,
handikapp och ålderdom
Sjukpenning och rehabilitering, f

31 244 000

26 379 941

2

Sjukvårdsförmåner m m, f

19 778 000

23 422 742

3

Närståendepenning, f

41 400

50 048

4

Handikappersättningar, f

1 416 800

1 440 268

5

Förtidspensioner, f

20 820 000

20 504 059

6

Vissa yrkesskadeersättningar m m, f

9 150

8 511

7

Ålderspensioner, f

80 125 000

79 716 133

8

Efterlevandepensioner till vuxna, f

2 429 000

2 468 367

9

Särskilt pensionstillägg, f

18 200

19 666

10

Bostadstillägg till pensionärer, f

14 800 000

14 656 701

11

Ersättning till Posten AB m m, f

282 025

172 392

Summa

170 963 575

168 838 828

c

1

Hälso- och sjukvård

Bidrag till hälso- och sjukvård, f

1 345 825

1 396 059

2

Insatser mot aids, r

272 830

24 657

266 877

30 611

3

Funktionen hälso- och sjukvård
m m i krig, a

245 465

123 660

135 288

233 837

4

Bidrag till Spri, f

43 300

43 300

5

Bidrag till WHO, f

65 560

67 122

6

Bidrag till WHO-enheten för rapportering
av läkemedelsbiverkningar, o

3 887

3 888

7

Bidrag till vissa utbildningsinsatser, r

5 000

10

5 010

0

8

Bidrag till psykiatriområdet, r

594 000

112 984

509 328

11 000       186 655

9

Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården, r

195 000

7 308

195 227

7 080

10

SBL Vaccin AB, f

40 000

40 000

11

Information om organdonation m m, r

10 000

9 986

14

Äldre anslag 1992/93

E15 Beredskapslagring och utbildning m m

för hälso- och sjukvård i krig, r 64 137 40 137 24 000 0

61

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG
F=FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

E20

Bidrag för att öka tillgängligheten och
kapaciteten inom hälso- och sjukvården, r

4 245

4 245

0

C7

Äldre anslag 1993/94

Bidrag till husläkarsystemet m m, r

1 151

1 151

D8

Bidrag till kvalitet i äldrevården, r

30 739

24 061

6 678

Summa

2 820 867

368 891

2 740 528

35 000

466 026

D

1

Omsorg om äldre och handikappade

Stimulansbidrag till särskilda boende-
former och rehabilitering, r

150 000

583 061

504 988

228 073

2

Vissa statsbidrag inom handikapp-
området, r

1 035 000

86 563

872 276

6 300

242 986

3

Bostadsanpassningsbidrag m m, f

1 000

1 599

4

Statsbidrag till vårdartjänst m m, f

235 435

198 105

5

Bidrag till viss verksamhet för personer
med funktionshinder, r

118 183

595

118 183

595

6

Bidrag till handikapporganisationer, o

193 872

193 872

7

Bidrag till pensionsärsorganisationer, o

3 669

3 669

8

Ersättning för texttelefoner, f

156 352

164 900

9

Bilstöd till handikappade, f

610 000

337 486

10

Kostnader för statlig assistansersättning, f

5 741 000

6 120 606

11     Sveriges Hundcenter AB -

Statens Hundskola, f                                               1

D7

Äldre anslag 1993/94

Bidrag till husläkarsystem m m, r

13 371

7 911

5 459

Summa

8 244 512

683 589

8 523 594

6 300

477 114

E

1

Socialt behandlingsarbete, alkohol-
och narkotikapolitik

Bidrag till missbrukarvård och
ungdomsvård, r

75 000

526

75 116

410

2

Bidrag till organisationer, r

47 445

286

47 519

212

3

Bidrag till Centralförbundet för alkohol
och narkotikaupplysning, o

11 946

11 946

4

Alkohol- och drogpolitiska åtgärder, r

74 000

17 736

68 696

3 233

19 808

5

Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer
m fl, r

27 370

27 370

0

Summa

235 761

18 548

230 647

3 233

20 429

F

1

Myndigheter under Socialdepartementet

Riksförsäkringsverket, a

857 326

184 998

902 328

139 995

2

Allmänna försäkringskassor, a

6 472 930

272 860

6 800 603

-54 813

3

Socialstyrelsen, a

544 929

45 229

553 513

2 000

34 645

4

Folkhälsoinstitutet, a

195 244

26 026

189 620

31 650

5

Smittskyddsinstitutet, a

132 118

25 894

128 509

29 503

6

Läkemedelsverket, o

1

7

Rättsmedicinalverket, a

248 173

25 009

249 896

23 286

62

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG

F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

8

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, a

31 574

1 766

26 863

6 477

9

Statens institut för psykosocial
miljömedicin, a

15 099

421

15 344

176

10

Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik, a

29 135

1 223

25 855

500

4 003

11

Barnombudsmannen, a

11 604

608

11 130

1 081

12

Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor, a

8 961

10

8 871

100

13

Nämnden för vårdartjänst, a

12 642

1 535

11 357

2 820

14

Handikappombudsmannen, a

11 551

1 257

7 685

5 123

15

Statens institutionsstyrelse:

Central förvaltning, a

34 245

3 925

39 888

-1 718

16

Statens institutionsstyrelse:

Vårdverksamhet, a

808 273

47 707

845 381

10 599

17

Alkoholinspektionen, a

21 000

13 450

7 550

18

Alkoholsortimentsnämnden, a

1 000

173

827

19

Socialvetenskapliga forskningsrådet:

Förvaltning, a

8 550

776

9 212

114

20

Socialvetenskapliga forskningsrådet:

Forskningsmedel, r

131 918

3 223

135 010

131

Summa

9 576 273

642 465

9 974 689

2 500

241 548

G

1

Jämställdhetsfrågor

Jämställdhetsombudsmannen m m, a

13 489

782

13 002

1 270

2

Särskilda jämställdhetsåtgärder, r

20 559

28 541

16 364

32 736

Summa

34 048

29 324

29 366

34 006

Summa Socialdepartementet

261 487 726

1 742 817

257 268 213

47 033

1 239 123

1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.

63

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

HUVUDTITEL VI KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG

F=FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

A

1

Infrastruktur

Vägverket: Administrationskostnader, a

463 631

270 380

673 063

2 400

58 548

2

Drift och underhåll av statliga vägar, a

5 867 250

5 737 479

129 771

3

Byggande av vägar, a

7 442 656

1 134 453

8 342 453

234 656

4

Byggande av länstrafikanläggningar, a

2 374 000

1 027 017

2 361 647

1 039 370

5

Bidrag till drift och byggande av enskilda
vägar,r

329 449

89 460

413 598

5311

6

Vägverket: Försvarsuppgifter, r

43 826

23 509

57 470

9 866

7

Vägverket: Kostnader för register-

verksamhet, a

598 513

31 051

558 978

70 585

8

Vägverket: Uppdragsverksamhet m m, o

1

9

Banverket: Administrationskostnader, a

445 992

445 992

0

10

Drift och vidmakthållande av statliga
järnvägar, a

4 396 175

4 281 230

114 945

11

Nyinvesteringar i stomjärnvägar, a

9 145 560

1 175 614

9 820 414

500 760

12

Ersättning till Banverket för vissa
kapitalkostnader, f

648 000

681 573

13

Järnvägsinspektionen, a

27 335

1 948

25 791

3 492

14

Banverket: Försvarsuppgifter, r

63 486

11 243

67 572

7 157

15

Tågledningen, a

225 000

121 455

103 545

A2

Äldre anslag 1994/95

Drift och underhåll av statliga vägar, r

3 414 254

3 410 290

3 964

A10

Drift och vidmakthållande av statliga
järnvägar, r

232 351

232 351

0

A15

Underhållsåtgärder för sysselsättning
och tillväxt, r

1 249 282

1 058 677

508

190 097

A16

Sysselsättningsskapande åtgärder inom
kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde, r

1 405 152

1 144 586

260 566

Summa

32 070 874

10 065 714

39 434 620

2 908

2 732 632

B

1

Sjöfart

Ersättning för fritidsbåtsändamål m m, f

68 624

68 624

2

Transportstöd för Gotland, f

250 000

230 585

3

Handelsflottans kultur- och fritidsråd, o

1

4

Ersättning till viss kanaltrafik m m, f

94 008

94 008

5

Bidrag till svenska rederier, f

510 000

473 992

6

Åtgärder mot vattenföroreningar från
fartyg, f

1

7

Vissa kostnader till följd av M/S Estonias
förlisning, f

1

266 372

8

Utredningsarbete med anledning av

M/S Estonias förlisning, o

7 940

5 191

Summa

930 575

1 138 772

64

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG

F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR

BUDGETÅRET

1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

C

1

Luftfart

Beredskap för civil luftfart, r

106 300

-732

90 000

15 568

2

Driftbidrag till kommunala flygplatser i
skogslänen, r

15 200

30 200

10 000

35 400

Summa

121 500

29 468

100 000

50 968

D

1

Post och telekommunikation

Post- och telestyrelsen, a

248 981

55 725

201 741

55 725

47 241

2

Upphandling av särskilda samhälls-
åtaganden, r

539 588

130 527

382 565

287 550

3

Ersättning till Posten AB för rikstäckande
betalnings- och kassaservice, r

300 000

300 000

0

4

Kostnader förenade med statens
ägande i SOS Alarmering AB, r

210 000

4 574

205 605

8 969

5

Informationsteknik:

Telekommunikation m m, r

37 500

2 100

35 400

Summa

1 336 069

190 827

1 092 011

55 725

379 160

E

1

Kollektivtrafik och samhällsköpta
tjänster m m

Ersättning till Statens järnvägar i samband
med utdelning från AB Swedcarrier, f

1

485 100

2

Köp av interregional persontrafik på
järnväg m m, r

795 900

9 800

795 180

7 848

2 672

3

Ersättning till trafikhuvudmännen för köp
av viss kollektivtrafik, r

309 471

5 200

298 805

14 571

1 295

4

Överstyrelsen för civil beredskap: Ågärder
inom den civila delen av totalförsvaret, r

3 456

6 066

7 399

2 123

Summa

1 108 828

21 066

1 586 484

22 419

6 090

F

1

Kommunikationsforskning

Statens väg- och transportforsknings-
institut, 0

1

2

Bidrag till Statens väg- och transport-
forskningsinstitut, a

49 356

8 632

51 397

6 591

3

Kommunikationsforskningsberedningen, a

197 735

57 632

180 263

75 104

4

Bidrag till forskning om el- och
hybridfordon, r

61 000

903

13 259

48 644

5

Statistik och prognoser, a

34 810

3 598

35 001

3 407

6

Transportinformatik, r

3 000

1 554

4 268

286

Summa

345 902

72 319

284 188

134 031

G

1

Meteorologi, geoteknik m m

Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut, o

1

2

Bidrag till Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut, a

182 802

25 298

183 695

24 405

3

EUMETSAT, r

53 000

26 899

62 354

17 545

65

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG

F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE

NETTO-
INKOMSTER

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
BESPARINGAR FÖRINGSBELOPP

4

Statens geotekniska institut, o

1

5

Bidrag till statens geotekniska institut, a

22 897

321

23 696

-478

6

Statens haverikommission, o

1

Summa

258 702

52 518

269 745

41 472

H

1

Övriga ändamål

Viss internationell verksamhet, a

13 083

740

6 423

7 400

2

Kostnader för avveckling av Styrelsen för
riksfärdtjänst m m, f

285

A6

Äldre anslag 1993/94

Östersjösamarbete om trafik och miljö, r

14 866

9 822

5 044

13

Telestyrelsen: Slutreglering av vissa
ekonomiska frågor mellan Telestyrelsen
och Televerket avseende budgetåret
1992/93, o

-33 074

Summa

13 368

15 606

-16 829

12 444

Summa Kommunikationsdepatementet

36 185 818

10 447 519

43 888 992

81 052     3 356 797

1.1 förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.

66

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

HUVUDTITEL VII FINANSDEPARTEMENTET

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG

F=FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

A

1

Skatteförvaltningen och exekutions-
väsendet

Riksskatteverket, a

486 917

332 261

547 150

92 150

179 878

2

Skattemyndigheterna, a

6 532 463

475 048

6 427 862

25 000

554 649

3

Kronofogdemyndigheterna, a

1 880 579

128 454

1 779 315

15 000

214 718

4

Förrättningskostnader m m, f

123 972

78 202

5

Ersättning för kostnader i ärenden och
mål om skatt m m, f

15 000

739

Summa

9 038 931

935 763

8 833 268

132 150

949 245

B

1

Fastighetsförvaltning och statlig
lokalförsörjning

Statens lokalförsörjningsverk, a

31 176

62 942

19 431

60 000

14 686

2

Täckning av merkostnader för
lokaler m m, f

35 000

41 063

3

Statens fastighetsverk, o

1

0

4

Restaureringsarbeten vid de kungliga
slotten och rikets fästningar, r

75 000

74 928

72

5

Byggnadsstyrelsen: Avvecklings-
kostnader, f

1

12 751

C6

Äldre anslag 1993/94

Vissa investeringar m m, r

275 456

203 804

71 652

Summa

141 178

338 397

351 977

60 000

86 410

C

1

Riksgäldskontoret och kostnader
för statsskuldens förvaltning
Riksgäldskontoret:

Förvaltningskostnader, a

114 844

9 133

113 804

10 174

2

RGK: Kostnader för upplåning och
låneförvaltning, f

1 720 442

1 537 942

3

RGK: Garantiverksamhet, f

1

4

RGK: In- och utlåningsverksamhet, o

1

Summa

1 835 288

9 133

1 651 745

10 174

D

1

Vissa centrala myndigheter m m

Tullverket, a

1 617 380

126 412

1 634 732

109 061

2

Konjunkturinstitutet, a

41 899

1 694

42 677

915

3

Finansinspektionen, a

153 263

1 760

157 374

-2 351

4

Riksrevisionsverket, a

257 157

-1 037

252 605

3 515

5

Utvecklingsarbete, r

56 355

14 084

36 862

33 578

6

Statskontoret, a

86 010

25 238

88 963

8 851

13 434

7

SCB: Statistik, register och

prognoser, a

494 557

19 649

505 555

8 651

8

SCB: Uppdragsverksamhet, o

1

9

Nämnden för offentlig upphandling, a

9 285

4 629

9 076

4 838

10

Folk- och bostadsräkning år 2000, r

37 000

16 886

20 114

67

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG

F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR

BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

E10

Äldre anslag 1992/93

Folk och bostadsräkningar, r

8

8

Summa

2 752 907

192 437

2 744 729

8 851

191 763

E

1

Statliga arbetsgivarfrågor

Arbetsgivarverket, o

1

2

Till regeringens disposition för vissa
stabsuppgifter, a

5 745

3 019

1 457

740

6 567

3

Statens löne- och pensionsverk, o

1

4

Vissa avtalsstyrda anslag, f

21 751

29 959

5

Tjänstepensioner för skolledare
och lärare, o

3 666 738

3 666 738

6

Bidrag till förnyelsefonder på det staligt
reglerade området, r

1

93 177

20 963

72 215

7

Bidrag till centralt utvecklingsarbete
för att jämföra arbeten av lika värde, r

5 256

5 256

G8

Äldre anslag 1991/92

Bidrag till centralt utvecklingsarbete
för att jämföra arbeten av lika värde,r

5 256

5 256

0

XIII

Bl

Vissa utvecklingsåtgärder, r

2 898

2 503

395

E3

Äldre anslag 1994/95

Till regeringens disposition för
omställningskostnader, r

5 209

13

5 197

E8

Bidrag till kompetensutveckling på
det statligt reglerade området, r

2 216

2 216

Summa

3 699 493

111 776

3 726 888

5 995

86 591

F

1

Bankstödsnämnd och åtgärder för
att stärka det finansiella systemet
Bankstödsnämnden, a

16 500

5 501

6 948

709

14 343

2

Åtgärder för att stärka det finansiella
systemet, f

1

70 975

Eli

Äldre anslag 1992/93

Bankstödsnämnden, r

-709

-709

Summa

16 501

4 792

77 924

709

13 634

G

1

Bidrag och ersättning till
kommunerna

Statligt utjämningsbidrag till
kommuner, f

19 036 000

19 265 870

2

Skatteutjämningsbidrag till
landsting, f

3 768 000

3 539 723

3

Generellt statsbidrag till kommuner, f

44 740 000

44 840 984

4

Generellt statsbidrag till landsting, f

12 048 000

11 952 226

5

Särskilda insatser för vissa
kommuner och landsting, r

1 820 000

1 418 590

401 410

68

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR

BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER

RESPEKTIVE

NETTO-

INKOMSTER

UTGÅENDE

RESERVATIONER
OCH RAM0VER-
BESRARINGAR FÖRINGSBELOPP

6

Utjämningsbidrag till kommuner och
landsting, f

21 245 000

20 984 552

7

Särskilt bidrag avseende kommuners
och landstings mervärdesskatte-
system år 1996, o

483 000

483 000

H7

Äldre anslag 1992/93

Stimulansbidrag för reparation
och underhåll av vissa kommunala
fastigheter,r

86 061

33 431

52 630

Summa

103 140 000

86 061

102 518 377

454 040

H

1

Sveriges avgift till
gemenskapsbudgeten

Tullavgift, f

6 700 000

4 902 410

2

Jordbruks- och sockeravgifter, f

1 100 000

326 459

3

Mervärdesskattebaserad avgift, f

12 000 000

12 490 614

4

Avgift baserad på bruttonational-
inkomsten, f

9 900 000

7 153 764

Summa

29 700 000

24 873 247

1

1

Övriga ändamål

Bidrag till vissa handikappade ägare
av motorfordon, f

1

1 942

2

Exportkreditbidrag, f

1

0

3

Kostnader för vissa nämnder m m, f

2015

1 681

4

Bokföringsnämnden, f

6 551

4 557

5

Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av
god redovisningssed, f

900

900

6

Statliga ägarinsatser m m i

Nordbanken, f

1

277 136

7

Bidrag till kapitalet i Europeiska
investeringsbanken, f

2 850 000

2 549 596

8

Ekonomiska rådet, r

2 500

1 943

557

9

Bonusränta för ungdoms-
bosparande, f

3 000

4 187

10

Statlig kreditgaranti för bostads-
anskaffningslån, f

1

Summa

2 864 970

2 841 943

557

Summa Finansdepartementet

153 189 268

1 678 359

147 620 097

207 706     1 792 414

1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.

69

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

HUVUDTITEL VIII UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG

F=FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

A

Skolväsendet

1

Statens skolverk, a

364 409

36 900

328 711

72 598

2

Statens institut för handikappfrågor

i skolan, a

167 407

9 737

166 280

10 864

3

Skolutveckling och produktion av
läromedel för elever med
handikapp, r

30 405

4 572

32 561

2 416

4

Stöd för utveckling av skolväsendet, r

106 235

31 405

86 699

50 941

5

Forskning inom skolväsendet, r

40 430

1 161

34 746

6 845

6

Fortbildning m m, r

126 571

16 877

89 419

54 029

7

Genomförande av skolreformer, r

156 277

26 114

114 454

67 937

8

Särskilda insatser på skolområdet, f

358 003

352 359

9

Bidrag till viss verksamhet inom det
kommunala skolväsendet, f

2 499 260

1 733 084

10

Sameskolor, a

48 768

4 842

49 831

3 779

11

Specialskolor m m, a

594 515

33 142

563 302

4 900

59 455

12

Statens skola för vuxna i Härnösand, a

30 380

3 295

28 936

4 739

13

Statens skola för vuxna i Norrköping, a

27 718

8 607

31 622

4 704

14

Bidrag till svensk undervisning i
utlandet m m, f

125 916

111 821

15

Bidrag till driften av fristående skolor, f

274 625

253 955

16

Svenska EU-programkontoret för
utbildning och kompetensutveckling, a

3 460

3 322

138

17

Avvecklingskostnader avseende

ASSE, r

18 000

6 000

12 000

18

Försöksverksamhet med kvalificerad

yrkesutbildning, a

51 000

8 455

42 545

Summa

5 023 379

176 653

3 989 556

10 900

392 991

B

1

Folkbildning

Bidrag till folkbildningen, o

3 702 357

3 700 522

2

Bidrag till vissa handikappåtgärder
inom folkbildningen, o

102 140

89 926

3

Bidrag till kontakttolkutbildning, r

10 806

466

11 271

1

Summa

3 815 303

466

3 801 719

1

C

1

Universitet och högskolor m m

Universitetet i Uppsala:

Grundutbildning, r

1 092 632

1 092 632

0

2

Universitetet i Uppsala: Forskning och
forskarutbildning, r

1 349 219

1 349 219

0

3

Lunds universitet: Grundutbildning, r

1 810 729

1 810 729

0

4

Lunds universitet: Forskning och
forskarutbildning, r

1 394 255

1 394 254

1

70

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG

ANVISAT FÖR

INGÅENDE

NETTOUTGIFTER

UTGÅENDE

F=FÖRSLAGSANSLAG

BUDGETÅRET

RESERVATIONER

RESPEKTIVE

RESERVATIONER

O=OBETECKNADE ANSLAG

1995/96 INKL,

OCH RAMÖVER’

NETTO-

OCH RAMÖVER-

R=RESERVATIONSANSLAG

MERUTGIFTER

FÖRINGSBELOPP

INKOMSTER

BESPARINGAR FÖRINGSBELOPP

5

Göteborgs universitet:

Grundutbildning, r

1 315 255

1 315 255

0

6

Göteborgs universitet: Forskning och
forskarutbildning, r

1 078 541

1 078 541

0

7

Stockholms universitet:

Grundutbildning, r

903 440

903 440

0

8

Stockholms universitet: Forskning och forskarut-
bildning, r

1 096 034

1 096 034

9

Umeå universitet: Grundutbildning, r

913 782

27 099

940 881

0

10

Umeå universitet: Forskning och
forskarutbildning, r

742 419

742 419

0

11

Linköpings universitet:

Grundutbildning, r

793 665

793 665

0

12

Linköpings universitet: Forskning och forskarutbild-
ning, r

487 320

487 321

-1

13

Karolinska institutet:

Grundutbildning, r

475 139

475 139

0

14

Karolinska institutet: Forskning och
forskarutbildning, r

759 358

759 358

0

15

Kungl Tekniska Högskolan: Grund-
utbildning, r

865 903

13 035

878 938

0

16

Kungl Tekniska Högskolan: Forskning
och forskarutbildning, r

732 139

732 139

0

17

Högskolan i Luleå: Grundutbildning, r

447 371

6 934

454 305

0

18

Högskolan i Luleå: Forskning och
forskarutbildning, r

245 733

245 733

0

19

Danshögskolan: Grundutbildning, r

28 772

28 772

0

20

Dramatiska institutet:

Grundutbildning, r

69 030

69 850

-820

21

Högskolan i Borås: Grundutbildning, r

149 867

149 867

0

22

Högskolan i Falun/Borlänge:

Grundutbildning, r

195 708

3 610

199 318

0

23

Högskolan i Gävle/Sandviken:

Grundutbildning, r

184 156

4 865

188 664

358

24

Högskolan i Halmstad:

Grundutbildning, r

101 473

101 473

0

25

Högskolan i Kalmar:

Grundutbildning, r

213 480

3 979

217 459

0

26

Högskolan i Karlskrona/Ronneby:

Grundutbildning, r

91 239

91 239

0

27

Högskolan i Karlstad:

Grundutbildning, r

316 277

316 277

0

28

Högskolan i Kristianstad:

Grundutbildning, r

146 903

146 903

0

71

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG

F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

29

Högskolan i Skövde:

Grundutbildning, r

99 470

99 470

0

30

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla:

Grundutbildning, r

79 887

79 887

0

31

Högskolan i Växjö: Grundutbildning, r

239 515

239 515

0

32

Högskolan i Örebro:

Grundutbildning, r

292 925

292 925

0

33

Högskoleutbildning på Gotland:

Grundutbildning, r

26 042

26 042

0

34

Idrottshögskolan i Stockholm:

Grundutbildning, r

50 534

50 534

0

35

Konstfack: Grundutbildning, r

139 021

139 021

0

36

Kungl Konsthögskolan:

Grundutbildning, r

67 054

67 054

0

37

Lärarhögskolan i Stockholm:

Grundutbildning, r

405 816

7 112

412 928

0

38

Mitthögskolan: Grundutbildning, r

365 090

365 090

0

39

Kungl Musikhögskolan i Stockholm:

Grundutbildning, r

116 559

116 559

0

40

Mälardalens högskola:

Grundutbildning, r

219 484

18 430

237 914

0

41

Operahögskolan i Stockholm:

Grundutbildning, r

19 890

19 890

0

42

Teaterhögskolan i Stockholm:

Grundutbildning, r

32 854

32 854

0

43

Enskilda och kommunala högskole-
utbildningar m m, r

1 986 614

19 251

1 975 185

30 680

44

Utvecklingsverksamhet och
internationell samverkan, r

60 390

36 751

23 639

45

Vissa särskilda utgifter inom
universitet och högskolor m m, r

645 340

80 350

487 758

64 675

173 257

46

Övriga utgifter inom grundutbildning, r

1 658 248

59 773

995 263

15 000

707 757

47

Övriga utgifter inom forskning och
forskarutbildning, r

249 567

50 125

151 216

148 476

48

Konstnärligt utvecklingsarbete vid
vissa högskolor, r

18 802

18 802

0

49

Forskningsstödjande åtgärder vid
mindre och medelstora högskolor, r

232 700

5 340

232 630

5 410

50

Vissa ersättningar för klinisk
utbildning och forskning, a

3 051 995

3 051 995

0

51

Högskoleverket, a

306 000

197 533

108 467

52

Verket för högskoleservice,
uppdragsverksamhet, o

1

53 Kostnader för Chalmers tekniska

högskolas avvecklingsorganisation, f

72

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG
F=FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR

BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

54

Kostn för Högskolans i Jönköping
avvecklingsorganisation, f

1

D8

Äldre anslag 1992/93

Utbildning för tekniska yrken, r

2 291

267

2 024

0

E8

Matematisk-naturvetenskapliga
fakulteterna m m, r

160

160

09

Utbildning för administrativa,
ekonomiska och sociala yrken, r

1 787

228

1 559

0

010

Utbildning för vårdyrken, r

4 000

4 000

0

D11

Utbildning för undervisningsyrken, r

7 672

1 576

6 096

0

D12

Utbildning för kultur- och
informationsyrken, r

530

530

0

D13

Lokala och individuella linjer samt
fristående kurser, r

11 444

304

10 140

1 000

G1

Äldre anslag 1993/94

Inredning och utrustning av lokaler vid
högskoleenheterna m m, r

128 439

128 439

C44

Äldre anslag 1994/95

Europeisk utbildningssamverkan, a

46 604

46 604

C49

Kanslersämbetet, r

27 044

37

27 007

C50

Verket för högskoleservice, a

25 296

25 296

0

C51

Överklagandenämnden för högskolan, a

387

387

0

C52

Rådet för grundläggande
högskoleutbildning, r

71

71

0

Summa

28 363 639

555 628

27 414 806

104 024

1 400 433

D

1

Nationella och internationella
forskningsresurser
Forskningsrådsnämnden: Forskning
och forskningsinformation, r

131 465

4 603

128 438

7 630

2

Forskningsrådsnämnden:

Förvaltning, a

14 159

135

13 703

591

3

Humanistisk-samhäl Isvetenskapliga
forskningsrådet: Forskning, r

341 100

57 732

315 862

82 971

4

Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet: Förvaltning, a

15 351

1 075

14 097

2 329

5

Medicinska forskningsrådet:

Forskning, r

552 004

22 428

543 844

30 588

6

Medicinska forskningsrådet:

Förvaltning, a

20 302

2 382

17 603

5 082

7

Naturvetenskapliga forskningsrådet:
Forskning, r

900 017

41 886

868 323

73 580

8

Naturvetenskapliga forskningrådet:

Förvaltning, a

27 644

928

28 828

-256

73

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG

F=FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR

BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER

RESPEKTIVE

NETTO-

INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

9

Teknikvetenskapliga forskningsrådet:

Forskning, r

463 978

68 994

474 965

58 007

10

Teknikvetenskapliga forskningsrådet:

Förvaltning, a

13 533

6 978

10 493

10 018

11

Rymdforskning, r

65 125

248

65 143

230

12

Rådet för forskning om universitet
och högskolor, r

12 149

462

12 387

224

13

Kungl biblioteket, a

263 754

33 816

213 541

84 029

14

Statens psykologisk-pedagogiska
bibliotek, a

11 971

133

12 091

13

15

Arkivet för ljud och bild, a

34 611

3 706

36 231

2 086

16

Institutet för rymdfysik, a

57 600

5 066

55 206

7 460

17

Polarforskningssekretariatet, a

31 710

5 991

28 485

9 216

18

Rådet för forsknings- och utvecklings-
samarbete mellan Sverige och EU, a

11 901

8 144

3 757

19

Europeisk forskningssamverkan, a

560 033

48 230

447 630

160 633

20

Vissa särskilda utgifter för
forskningsändamål, r

61 554

2 248

35 530

28 272

21

Vissa bidrag till forsknings-
verksamhet, r

129 799

79 799

50 000

22

Medel för dyrbar vetenskaplig
utrustning, r

158 390

3 897

149 757

1 000

11 530

Summa

3 878 150

310 939

3 560 100

1 000

627 990

E

1

Studiestöd m m

Centrala studiestödsnämnden m m, a

295 622

5 526

294 260

6 300

588

2

Centrala studiestödsnämndens
återbetalningsverksamhet, o

1

3

Studiehjälp m m, f

2 787 213

2 790 958

4

Studiemedel m m, f

11 443 260

1 1 093 757

5

Vuxenstudiestöd m m, r

4 288 841

180 706

2 985 919

112 210

1 371 418

6

Timersättning vid vissa
vuxenutbildningar, f

186 249

179 933

7

Bidrag till vissa studiesociala
ändamål, f

18 730

26 961

8

Särskilt vuxenstudiestöd till
studerande vid vissa lärarutbildning, f

82 580

70 308

9

Särsk vuxenstudiestöd till studerande
vid vissa narutvetensk o
tekn utbildningar, f

435 600

221 630

Summa

19 538 096

186 232

17 663 725

118 510

1 372 006

F

1

Övriga ändamäl

Kostnader för Sveriges medlemskap i

UNESCO m m, f

35 596

35 593

74

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG

F= FÖRSLAGSANSLAG

O=OBETECKNADE ANSLAG

R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR

BUDGETÅRET

1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE

RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER

RESPEKTIVE

NETTO-

INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE

RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

2

Utvecklingsarbete inom
utbildningsdepartementets område, r

41 616

6 266

30 429

17 453

F4

Äldre anslag 1994/95

Försöksverksamhet med trainee-

utbildning, r

1 459

644

815

Summa

77 212

7 725

66 666

18 268

Summa Utbildningsdepartementet

60 695 779

1 237 641

56 496 573

234 434

3 811 689

1.1 förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgiter på ramanslag.

75

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

HUVUDTITEL IX JORDBRUKSDEPARTEMENTET

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKLj
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
BESPARINGAR FÖRINGSBELOPP

A

1

Internationellt samarbete

Bidrag till vissa internationella
organisationer m m, f

40 000

36 936

Summa

40 000

36 936

B

1

Jordbruk och trädgårdsnäring

Statens jordbruksverk, a

246 500

47 218

275 766

17 952

2

Stöd till jordbrukets rationalisering m m, f

67 500

26 655

3

Stöd till avbytarverksamhet m m, f

187 500

187 500

4

Rådgivning och utbildning, r

28 296

10 401

38 667

30

5

Omställningsåtgärder i jordbruket m m, f

72 502

-752 646

6

Stöd till sockerbruket på Gotland m m, f

12 500

12 500

7

Strukturstöd inom livsmedelssektorn, f

58 500

22 006

8

Från EG-budgeten finansierat
strukturstöd, f

103 500

28 935

9

Regionala stöd till jordbruket, f

1 232 000

1 240 709

10

Från EG-budgetens jordbruksfond
finansierade regionala stöd, f

410 000

323 245

11

Miljöersättningar inom jordbruket, f

1 500 000

988 753

12

Från EG-budgeten finansierade
miljöersättningar, f

1 500 000

725 527

13

Arealersättning och djurbidrag m m, f

8 540 000

8 364 972

14

Intervention och exportbidrag för
jordbruksprodukter, f

1 575 000

1 114153

15

Köp och försäljning av mjölkkvoter, f

1

0

16

Räntekostnader för förskotterade
arealersättningar m m, f

179 000

64 753

17

Från EG-budgeten finansierad
kompensation för revalvering av
jordbruksomräkningskursen, r

489 600

489 600

B5

Äldre anslag 1993/94

Stöd till skuldsatta jordbrukare, f

50

Summa

16 202 399

57 618

12 661 545

507 582

C

1

Fiske

Fiskeriverket, a

93 459

-2 167

94 184

-2 892

2

Främjande av fiskerinäringen, r

5 684

25

5 709

0

3

Strukturstöd till fisket m m, f

53 837

41 985

4

Från EG-budgeten finansierade
strukturstöd till fisket m m, f

120 000

50 742

5

Bidrag till fiskevård, r

126

126 0

6

Ersättning för intrång i enskild
fiskerätt m m, f

1

7

Fiskevård, a

6 917

3 908

3 009

76

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG
F=FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-

INKOMSTER

UTGÅENDE

RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
BESPARINGAR FÖRINGSBELOPP

D5

Äldre anslag 1992/93

Lån till fiskerinäringen, r

-4 282

4 282

Summa

279 898

-2 016

192 245

4 400

D

1

Sametinget och rennäringen m m

Sametinget, a

17 082

1 084

17 195

972

2

Främjande av rennäringen, r

18 025

9 129

16 624

10 530

3

Prisstöd till rennäringen, f

57 000

33 997

4

Ersättningar för viltskador m m, f

48 300

58 831

5

Ersättningar på grund av radioaktivt
nedfall, f

1

21 287

6

Stöd till innehavare av fjällägenheter
m m, r

2 307

2 267

3 261

1 313

Summa

142 715

12 481

151 194

12815

E

1

Djurskydd och djurhälsovård

Statens veterinärmedicinska anstalt, a

102 697

105 930

-3 233

2

Distriktsveterinärorganisationen:

Uppdragsverksamhet, o

1

3

Bidrag till distriktsveterinär-
organisationen, a

101 289

101 289

0

4

Bidrag till avlägset boende djurägare
för veterinärvård, f

7 500

10 169

5

Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande
åtgärder, r

39 151

423

39 227

346

6

Centrala försöksdjursnämnden, a

10 110

1 204

10 583

731

7

Bekämpande av smittsamma husdjurs-
sjukdomar, f

102 874

216 616

Summa

363 622

1 627

483 814

-2 156

F

1

Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor

Statens utsädeskontroll: Uppdrags-

verksamhet, 0

1

2

Bidrag till statens utsädeskontroll, f

1 176

772

3

Statens växtsortnämnd, a

1 002

1 116

1 184

934

4

Statens maskinprovningar: Uppdrags-

verksamhet, 0

1

5

Bidrag till statens maskinprovningar, f

8 106

5 400

6

Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, r

36 634

44 815

22 469

58 980

7

Bekämpande av växtsjukdomar, f

3 943

3 940

8

Omstrukturering av Statens maskin-
provningar, f

27 000

27 878

Summa

77 863

45 931

61 643

59 914

G

1

Livsmedel

Statens livsmedelsverk, a

136 294

62 442

164 657

34 079

2

Täckande av vissa kostnader för
köttbesiktning m m, o

1

77

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG

F=FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR

BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER

RESPEKTIVE

NETTO-

INKOMSTER

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
BESPARINGAR FÖRINGSBELOPP

3

Livsmedelsekonomiska samarbets-
nämnden, a

5 647

2 655

4 384

3 918

4

Kostnader för beredskapslagring av
livsmedel m m, f

189 589

173 428

5

Industrins råvarukostnadsutjämning, f

1

33 076

6

Livsmedelsstatistik, f

55 304

51 832

7

Jordbruks- och livsmedelsstatistik
finansierad från EG-budgeten, f

9 000

6 966

8

Konsument- och marknadsförings-
åtgärder inom livsmedelsområdet, r

30 000

11 741

18 259

Summa

425 836

65 097

446 084

56 256

H

1

Utbildning och forskning

Sveriges lantbruksuniversitet, a

1 420 657

1 420 657

0

2

Skogs- och jordbrukets forskningsråd:

Forskning, r

229 935

75 343

231 336

73 943

3

Skogs- och jordbrukets forskningsråd:

Förvaltningskostnader, a

15 399

-220

13 935

1 244

4

Stöd till kollektiv forskning, r

69 000

12 792

77 017

4 774

5

Bidrag till Skogs- och lantbruks-
akademien, f

1 287

1 287

12

Äldre anslag 1993/94

Inredning och utrustning av lokaler vid

Sveriges lantbruksuniversitet m m, r

1

1

Summa

1 736 278

87 916

1 744 232

79 961

Summa Jordbruksdepartementet

19 268 611

268 653

15 777 694

718 772

1.

1 förekommande fall ingår av regeringen bevil

jade faktiska merutgifter på ra

manslag.

78

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

HUVUDTITEL X ARBETSDEPARTEMENTET

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG
F=FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKLt
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

A

Arbetsmarknad

1

Arbetsmarknadsverkets förvaltnings-

kostnader, a

5 508 111

36 377

5 542 932

1 556

2

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, r

34 352 016

4 373 984

30 997 307

2 279 181

5 449 512

3

Bidrag till Stiftelsen Utbildning

Nordkalotten, r

6 000

6 000

0

4

Vissa kostnader för avveckling av AMU-
gruppen som myndighet m m, f

1

26 009

5

Bidrag till arbetslöshetsersättning m m, f

61 358 582

75 384 857

6

Bidrag till lönegarantiersättning, f

2 419 600

2 817 930

7

Europeiska socialfonden, f

593 000

357 984

Summa

104 237 310

4 410 361

115 133 019

2 279 181

5 451 068

B

1

Arbetslivsfrågor m m

Arbetarskyddsverket, a

558 096

55 045

560 663

52 478

2

Myndigheter inom arbetslivsområdet, a

1 214 483

24 903

841 066

89 100

309 220

3

Yrkesinriktad rehabilitering:

Uppdragsverksamhet, f

1

4

Särskilda åtgärder för arbetshandi-
kappade, r

10 366 081

-197 852

9 824 440

10 843

332 946

5

Bidrag till Samhall Aktiebolag, r

6 774 628

6 774 628

0

6

Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa
skatter m m, f

1

7

Arbetsdomstolen, a

22 399

437

21 416

1 420

8

Statens förlikningsmannaexpedition, f

2 561

3 220

9

Statens nämnd för arbetstagares
uppfinningar, f

83

52

10

Internationella avgifter, f

24 195

23 137

11

Kapitaltillskott till AmuGruppen AB m m, r

600 000

340 000

260 000

Summa

19 562 528

-117 467

18 388 622

99 943

956 065

C

1

Regional utveckling

Lokaliseringsbidrag m m, r

450 000

798 525

250 710

39 000

958 816

2

Regionala utvecklingsinsatser m m, r

1 988 625

1 784 01 1

1 725 453

2 047 183

3

Täckande av förluster pga kreditgarantier till före-
tag i landsbygden m.m., f

1

18 480

4

Ersättning för nedsättning av
socialavgifter, f

693 000

716 795

5

Sysselsättningsbidrag, f

300 000

324 097

6

Transportstöd, f

430 000

661 998

7

Glesbygdsverket, a

33 930

3 500

31 987

250

5 193

8

Expertgruppen för forskning om regional utveckling
(ERU), a

12 075

929

12 367

636

9

Lokaliseringslån, r

1

595 409

-60 261

655 671

0

10

Europeiska regionala utvecklingsfonden, f

338 000

9 950

79

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR

BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE

NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

D7

Äldre anslag 1993/94

Glesbygdsmyndigheten, r

1 199

1 199

0

012

Lokaliseringsbidrag m m i Ludvika
kommun, r

10 854

913

9 941

C6

Äldre anslag 1994/95

Särskilda regionalpolitiska
infrastrukturåtgärder m m, r

332 323

126 249

206 074

Summa

4 245 632

3 526 750

3 819 938

694 921

3 227 843

D

1

Invandringen m m

Statens invandrarverk, a

589 200

14 010

586 521

16 689

2

Förläggningskostnader m m, f

1 756 000

1 869 647

3

Åtgärder för invandrare, r

38 420

521

35 283

3 658

4

Överföring av och andra åtgärder för
flyktingar m m, f

396 420

337 786

5

Ersättning till kommunerna för åtgärder
för flyktingar m m, f

6 247 700

4 702 431

6

Statsbidrag till Stiftelsen Invandrar-
tidningen, 0

23 033

23 033

7

Ombudsmannen mot etnisk diskrimine-
ring m m, a

7 160

1 086

7 156

1 086

4

8

Lån till hemutrustning för flyktingar m fl, f

97 000

210 759

9

Utlänningsnämnden, a

82 450

-55

85 141

-2 746

10

Internationell samverkan inom ramen för flykting
och migrationspolitiken

m m, r

5 500

2 928

5 558

2 870

11

Åtgärder mot främlingsfientlighet och
rasism, r

27 000

14 834

22 505

19 329

12

Särskilda insatser i invandrartäta
områden, r

125 000

28 363

96 637

XI

Äldre anslag 1994/95

D12

Särskilda åtgärder i flyktingmot-
tagandet m m, r

59 931

3 777

40 000

16 153

Summa

9 394 883

93 255

7 917 961

41 086

152 594

Summa Arbetsmarknadsdepartementet

137 440 353

7 912 899

145 259 539

3 115 131

9 787 570

1.1 förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.

80

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

HUVUDTITEL XI KULTURDEPARTEMENTET

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG
F=FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR

BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

A

1

Styrning, samordning och utveckling

Utveckling, internationellt
samarbete m m, a

9 459

3 186

10 788

1 857

A1

Äldre anslag 1994/95

Internationellt samarbete m m, r

1 239

1 736

-497

Summa

9 459

4 425

12 524

1 360

B

1

Arkiv, museer och kulturmiljövård

Riksarkivet, landsarkiven

och Krigsarkivet, a

332 224

38 245

337 126

33 343

2

Språk- och folkminnesinstitutet, a

43 993

5 790

47 755

2 028

3

Svenskt biografiskt lexikon, a

6 981

706

6 555

1 132

4

Centrala museer: Myndigheter, a

657 680

7 894

647 813

1 360

16 400

5

Centrala museer: Stiftelser, o

181 676

181 676

6

Bidrag till vissa museer m m, o

153 309

153 309

7

Bidrag till regionala museer, f

121 970

122 871

8

Stöd till icke-statliga kulturlokaler, f

27 500

42 500

9

Riksutställningar, o

51 848

51 848

10

Nämnden för hemslöjdsfrågor, a

4 550

4 054

496

11

Främjande av hemslöjden, f

21 149

21 405

12

Inköp av vissa kulturföremål, f

120

13

Sysselsättningsinsatser inom
kulturområdet, r

235 000

109 539

125 461

14

Riksantikvarieämbetet, a

198 200

12 207

202 522

58

7 826

15

Kulturmiljövård, f

1 12 406

130 459

16

Riksantikvarieämbetet:

Uppdragsverksamhet, f

1

17

Kulturstöd vid ombyggnad m m, f

240 000

299 327

18

Forsknings- och utvecklingsinsatser
inom kulturområdet, a

55 100

6 487

51 272

10 314

B28

Äldre anslag 1993/94

Kulturmiljövård, r

17 774

16 187

243

1 344

B38

Inredning och utrustning av lokaler för
kulturändamål, r

2 698

2 698

Summa

2 443 707

91 801

2 426 220

1 661

201 042

C

1

Konstarterna och det tryckta ordet

Statens kulturråd, a

41 598

-504

41 638

-544

2

Bidrag till utvecklingsverksamhet
inom kulturområdet m m, r

216 836

3 252

202 770

17 318

3

Bidrag till samisk kultur, r

15 773

2 451

17 192

1 032

4

Konstnärsnämnden, a

9 708

9 927

-219

5

Visningsersättning åt bild- och
formkonstnärer, r

81 973

67 129

14 844

6

Bidrag till konstnärer, r

45 569

5 370

44 022

6 917

81

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG

F=FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR

BUDGETÅRET
1995/96 INKLf
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER

RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

7

Inkomstgarantier för
konstnärer m m, f

33 653

32 125

8

Ersättning åt författare m fl för utlåning
av deras verk genom bibliotek, f

158 699

156 778

9

Ersättning till rättighetshavare på
musikområdet, o

5 063

5 063

10

Bidrag till Svenska riksteatern,

Operan och Dramatiska teatern, o

982 602

982 602

11

Bidrag till Svenska rikskonserter, o

106 356

106 356

12

Bidrag till regional musikverksamhet, f

359 655

365 915

13

Bidrag till regionala och lokala teater-,
dans- och musikinstitutioner, f

573 393

572 194

14

Bidrag till fria teater-, dans- och
musikgrupper m m, r

112 586

539

94 513

16 702

1 909

15

Bidrag till Musikaliska akademien, o

5218

5218

16

Bidrag till regional biblioteks-

verksamhet, f

53 916

54 154

17

Litteraturstöd, r

65 180

4 166

64 253

5 093

18

Stöd till kulturtidskrifter, r

29 250

■3

29 136

111

19

Stöd till bokhandel, r

12 152

7 062

12 290

6 925

20

Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhets-
information och litteratur, r

19 632

19 632

0

21

Talboks- och punktskriftsbiblioteket, a

78 496

13 270

81 138

10 628

22

Bidrag till Sveriges Dövas Riks-
förbund för produktion av videogram
på teckenspr, r

26 427

26 427

0

23

Bidrag till Svenska språknämnden
och Sverigefinska språknämnden, f

5 113

5 113

24

Statens konstråd, a

7 562

-46

7 743

-226

25

Förvärv av konst för statens
byggnader mm, r

42 057

2 375

35 004

4 085

5 343

26

Bidrag till konstnärlig utsmyckning i
bostadsområden, f

22 500

10 653

27

Utställningar av nutida svensk konst i
utlandet, r

2 337

-10

2 414

-88

28

Bidrag till Akademien för de fria
konsterna, o

2 370

2 370

29

Stöd till svensk filmproduktion m m, r

92 250

92 250

0

30

Stöd till filmkulturell verksamhet, r

90 825

3 042

90 982

2 885

31

Stöd till fonogram och musikalier, r

19 107

5 581

16 533

8 155

32

Presstödsnämnden och
taltidningsnämnden, a

7 922

1 385

8 411

897

33

Driftsstöd till dagspressen, f

880 000

0

850 735

34

Utvecklingsstöd till dagspressen, r

1

3 069

1 757

1 313

82

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG

F=FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR

BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

35

Täckande av förluster vid statlig
kreditgaranti till dagspressen, f

1

36

Distributionsstöd till dagspressen, f

109 500

103 003

37

Stöd till radio- och kassettidningar, r

191 700

187 359

4 341

Summa

4 506 980

51 000

4 404 799

20 787

86 634

D

1

Radio och television

Radio- och TV-verket, a

11 130

1 108

9 258

2 980

2

Granskningsnämnden för radio
och TV, a

10 196

1 386

9 664

1 917

3

Avveckling av Radionmd, Kabelnmd,
Närradionmd och Styrelsen för
lokalradiotillst, a

1 271

-389

881

126

4

Utbyte av TV-sändningar mellan

Sverige och Finland, f

43 666

42 267

5

Statens biografbyrå, a

11 589

80

10 874

796

6

Forskning och dokumentation om
medieutvecklingen m m, r

900

900

0

C20

Äldre anslag 1994/95

Bidrag till dokumentation av
medieutvecklingen och till europeiskt
mediesamarbete, r

10 246

383

1 100

8 763

Summa

78 752

12 430

74 227

1 100

14 582

Summa Kulturdepartementet

7 038 898

159 657

6 917 770

23 548

303 618

1.1 förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.

83

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

HUVUDTITEL XII NÄRINGSDEPARTEMENTET

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG

F=FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

A

1

Näringspolitik m m

Närings- och teknikutvecklingsverket:

Förvaltningskostnader, a

306 967

15 598

294 201

8 000

20 363

2

Småföretagsutveckling, r

241 550

52 535

215 576

78 509

3

Främjande av kvinnors företagande, r

149 000

149 000

0

4

Bidrag till tekniköverföring, r

50 000

2 933

47 067

5

Investeringsfrämjande, r

75 000

875

39 558

36 317

6

Turistfrämjande, r

99 000

4 987

99 614

4 373

7

Kostnader för avveckling av Styrelsen för

Sverigebilden, f

1

2 254

8

Täckande av förluster vid viss garanti-
givning m m, f

4 000

1 250

9

Räntestöd m m till varvsindustrin, f

40 000

5 086

10

Täckande av eventuella förluster i
anledning av Statens vattenfaIIsverks
borgensförbindelser, m m, f

1

11

Medel till AB Göta kanalbolag för
upprustning och drift av kanalen, r

15 000

15 000

0

12

Kostnader för omstrukturering av vissa
statligt ägda företag m m, f

1

23 114

13

Avgift till Europeiska Kol- och

Stålgemenskapen, f

150 000

149 778

14

Avgifter till vissa internationella
organisationer, a

11 200

1 348

6 078

6 470

15

Vissa exportinsatser m m, r

50 000

33 000

17 000

16

Program för småföretagsutveckling,
förnyelse och tillväxt, r

1 000 000

66 593

50 000

883 407

B11

Äldre anslag 1993/94

Särskilda insatser inom industri-

forskningssystemet, r

136

80

56

B12

Infriande av förlusttäckningsgaranti för

Zenit Shipping AB, r

2 400

378

2 022

B2

Äldre anslag 1994/95

Utredningar, r

9 229

9 229

0

Summa

2191 720

87 107

1 112 722

58 000

1 095 584

B

1

Skogsnäring

Skogsvårdsorganisationen, f

1

2

Skogsvårdsorganisationen:

Myndighetsuppgifter, a

424 200

28 221

418 313

34 108

3

Bidrag till skogsvård m m, f

60 000

29 799

4

Stöd till byggande av skogsvägar, f

1

5

Insatser för skogsbruket, r

147 000

63 696

153 231

57 465

84

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG

F=FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR

BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

6

Bidrag till skogsfröplantager, r

Föll, m m, r

6 021

72 900

1 246

72 900

4 775

0

8

Elsäkerhetsverket, a

61 400

20 455

46 295

3 500

32 060

9

Sprängämnesinspektionen, a

23 000

4 990

18611

2 000

7 379

10

Sveriges geologiska undersökning:

Geologisk undersökningsverksamhet, a

210 900

11 134

219 745

2 289

11

Sveriges geologiska undersökning:

Geovetenskaplig forskning, r

7 330

7 330

0

G14

Äldre anslag 1993/94

Förvaltning av viss statlig gruvegendom, r

31 723

219

31 504

Summa

477 097

72 986

466 397

5 500

78 183

D

1

Marknads- och konkurrensfrågor

Konkurrensverket, a

90 600

12 722

85 214

18 108

2

Konkurrensforskning, r

7 600

8 844

4 306

12 138

3

Revisorsnämnden, f

1

Summa

98 201

21 566

89 520

30 246

E

1

Energi

Handlingsberedskap, r

41 466

6 702

35 706

12 462

2

Åtgärder inom elförsörjningen, r

66 372

26 514

37 950

54 936

3

Statens oljelager: Förvaltnings -

kostnader, a

1 10 900

12 131

108 128

6 200

8 703

4

Statens oljelager: Kapitalkostnader, f

235 490

124 021

5

Täckande av förluster i anledning av
statliga garantier inom energiområdet, f

1

87 000

6

Vissa åtgärder för effektivare användning
av energi, r

130 000

399 510

110 112

8 024

411 374

7

Insatser för ny energiteknik, r

545 000

395 815

620 336

320 478

8

Bidrag till Energiteknikfonden, f

72 000

72 000

9

Energiforskning, r

310 100

89 874

253 512

146 461

10

Bioenergiforskning, r

88 900

51 717

69 878

70 739

11

Åtgärder för energieffektiviseringar i bl a

Baltikum och Östeuropa, r

50 001

138 795

94 652

94 143

IX

Äldre anslag 1992/93

J3

Främjande av biobränsleanvändningen, r

620 365

6 839

613 526

E10

Äldre anslag 1993/94

Insatser för utbyggnad av
fjärrvärmenäten, r

19 245

4 947

9 500

4 797

Summa

1 650 230

1 760 666

1 625 082

23 724

1 737 621

F

1

Teknisk forskning och utveckling

Teknisk forskning och utveckling, r

1 066 465

389 753

691 734

30 544

733 939

2

Informationsteknik, r

536 500

198 154

489 884

244 770

85

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A-RAMANSLAG

F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR

BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

3

Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-
vetenskapliga attacheverksamhet, r

48 800

48 800

0

4

Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader, a

8 670

-25

8 731

-86

5

Rymdverksamhet, a

820 444

-26 999

795 676

-2 232

6

Bidrag till Ingenjörsvetenskaps -
akademien, o

8 200

8 200

F7

Äldre anslag 1994/95

Europeiskt forsknings- och utvecklings-
samarbete, a

210 142

210 142

0

F11

Särskilda avvecklingskostnader för
Statens institut för byggnadsforskning, f

718

Summa

2 489 079

771 025

2 253 886

30 544

976 392

G

1

Bygg-och bostadsväsendet

Boverket: Förvaltningskostnader, a

207 900

35 189

200 981

42 109

2

Boverket: Uppdragsverksamhet, o

1

3

Räntebidrag m m, f

43 300 000

43 341 780

4

Investeringsbidrag för bostads-
byggande, f

200 000

224 326

5

Tilläggslån för vissa reparations- och
ombyggnadsåtgärder i hyres- och
bostadsrätthus, f

25 000

44 288

6

Vissa lån till bostadsbyggande, f

1 000

7

Statens bostadskreditnämnd:

Förvaltningskostnader, a

22 100

4 110

21 198

5012

8

Statens bostadskreditnämnd:

Garantiverksamhet, f

1

1 427 647

9

Statens råd för byggnadsforskning:

Förvaltningskostnader, a

34 500

-582

34 042

-124

10

Byggforskning, r

247 100

19 660

229 397

37 363

11

Bidrag till Fonden för fukt- och
mögelskador, f

105 000

60 100

12

Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, f

25 000

15 707

Summa

44 167 602

58 377

45 599 465

84 359

Summa Näringsdepartementet

51 711 152

2 868 901

51 749 660

123 026

4 098 733

1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.

86

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

HUVUDTITEL XIII CIVILDEPARTEMENTET

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG

F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

A

1

Länsstyrelserna m m

Länsstyrelserna m m, a

2 676 173

203 176

2 699 451

179 898

2

Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter, a

34 414

7 883

31 244

11 053

3

Kammarkollegiet: Uppdragsverksamhet, o

1

Summa

2 710 588

211 059

2 730 695

190 951

B

1

Trossamfund m m

Stöd till trossamfund m m, r

91 200

262

91 185

277

Summa

91 200

262

91 185

277

C

1

Konsumentfrågor
Marknadsdomstolen, a

157 025

8 570

17 940

2 877

160 243

6 004

14 722

5 443

2

Konsumentverket, a

104 687

7 981

110 082

2 586

3

Allmänna reklamationsnämnden, a

20 518

749

18 903

2 365

4

Stöd till konsumentorganisationer, r

6 150

3 681

8 706

1 125

5

Konsumentforskning, r

3 000

2 652

3 268

2 384

6

Bidrag till miljömärkning av produkter, o

6 900

6 900

7

Fastighetsmäklarnämnden, a

7 200

6 381

819

Summa

157 025

17 940

160 243

14 722

D

1

Ungdomsfrågor

Ungdomsstyrelsen, a

14 148

675

14 195

628

2

Bidrag till nationell och internationell
ungdomsverksamhet m m, r

172 953

8 093

168 794

12 252

3

EU:s utbytesprogram Ungdom
för Europa, f

3 000

2 146

E3

Äldre anslag 1993/94

Stöd till internationellt ungdoms-
samarbete, r

1 079

1 079

Summa

190 101

9 847

185 135

13 959

E

Folkrörelse- och idrottsfrågor,
kooperativa frågor, m m

1

Lotteriinspektionen, a

26 124

5 045

25 725

5 444

2

Stöd till kooperativ utveckling, r

9 750

884

9 561

1 073

3

Bidrag till allmänna samlings-
lokaler m m, f

60 000

58 085

4

Utveckling av ideell verksamhet, r

19 700

10 351

11 607

18 444

5

Bidrag till kvinnoorganisationernas
centrala verksamhet, r

5 148

1

5 149

0

6

Stöd till idrotten, r

787 860

406

786 659

1 606

F4

Äldre anslag 1992/93

Bidrag till folkrörelserna, r

141

141

0

Summa

908 582

16 827

896 784

141

26 569

Summa Civildepartementet

4 057 496

255 934

4 064 043

141

246 478

1.1 förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.

87

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

HUVUDTITEL XIV MILJÖDEPARTEMENTET

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

A

1

Miljövård

Statens naturvårdsverk, a

564 685

112 146

625 313

3 000

48 519

2

Bidrag tiil miljöarbete, r

81 653

152 009

238 400

-4 738

3

Bidrag till kalkningsverksamhet för
sjöar och vattendrag, r

210 000

100 710

242 329

3

68 378

4

Investeringar inom miljöområdet, r

335 668

3 305

292 926

46 048

5

Miljöforskning, r

175 531

4 010

174 172

5 368

6

Sanering och återställning av miljö-
skadade områden, r

22 880

52 227

45 696

29 411

7

Forskning för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling, r

35 324

53 055

52 778

35 602

8

Investeringsbidrag för främjande av
omställning i ekologiskt hållbar riktning, r

1 100 000

20 704

8 851

50 000

1 061 853

9

Koncessionsnämnden för miljöskydd, a

29 011

-402

26 242

2 367

10

Kemikalieinspektionen, o

1

11

Särskilda projekt, r

12 965

2 281

11 771

3 475

12

Bidrag enligt internationella miljö-
konventioner och avtal m m, f

11 925

11 672

13

Visst internationellt miljösamarbete, r

54 168

4 311

37 21 1

21 268

14

Stockholms internationella miljöinstitut, r

18 000

18 000

0

B21

Äldre anslag 1988/89

Åtgärder för att rena Dalälven, r

1 879

1 879

El

Äldre anslag 1994/95

Bidrag till internationellt samarbete
kring den byggda miljön m m, r

2 443

1 351

500

592

AB

Landskapsvårdande åtgärder, r

200 540

-6 949

205 109

2 380

A8

Miljöinsatser i Östersjöregionen, r

104 646

8 028

96 618

A16

Åtgärder för att rena Dalälven, r

37 531

6 253

31 279

Summa

2 651 811

851 395

1 794 041

258 612

1 450 299

B

1

Strålskydd, kärnsäkerhet m m

Statens strålskyddsinstitut, a

116 379

15 685

118 147

13 917

2

Statens kärnkraftsinspektion:

Förvaltningskostnader, a

91 583

14 844

89 162

17 265

3

Statens kärnkraftsinspektion:

Kärnsäkerhetsforskning, a

88 439

29 311

95 121

22 629

4

Visst internationellt samarbete i fråga
om kärnsäkerhet m m, f

20 240

26 802

Summa

316 641

59 839

329 232

53 810

C

1

Lantmäteri- och fastighetsdata-
verksamhet m m

Förvaltningskostnader för Lantmäteri-
verket m m, a

718 356

54 303

729 915

42 744

88

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

2

Uppdragsverksamhet vid Lantmäteri-
verket m m, o

1

3

Bidrag enligt lantmäteritaxan, f

24 350

19 209

4

Statens va-nämnd, a

7 651

2 631

6 733

1 500

2 049

Cl

Äldre anslag 1994/95

Förvaltningskostnader för

Centralnämnden för fastighetsdata, a

44 070

■44 070

Summa

750 358

56 934

799 926

1 500

724

Summa Miljödepartementet

3 718 810

968 168

2 923 199

260 112

1 504 833

1.1 förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.

13 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 1

89

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

HUVUDTITEL XV RIKSDAGEN OCH DESS MYNDIGHETER

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG
F=FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
BESPARINGAR FÖRINGSBELOPP

A

1

Riksdagen

Riksdagens ledamöter och
partier m m, f

596 610

569 105

2

Riksdagsutskottens resor
utom Sverige, r

3 800

22 259

10 192

15 867

3

Riksdagens förvaltningskostnader, a

441 800

6 696

395 899

52 597

4

Riksdagens byggnader m m, r

96 230

52 965

121 797

27 398

5

Sveriges företrädare i
Europaparlamentet, f

14 000

14 106

A7

Äldre anslag 1992/93

Utgivande av otryckta ståndsprotokoll, r

218

218

0

Summa

1 152 440

82 138

1 111 317

95 862

B

1

Riksdagens myndigheter

Riksdagens ombudsmän,

Justitieombudsmännen, a

50 437

707

48 973

2 170

2

Riksdagens revisorer och
deras kansli, a

21 320

1 877

22 672

526

Summa

71 757

2 584

71 645

2 696

Summa Riksdagen och dess
myndigheter

1 224 197

84 722

1 182 962

98 558

1.1

förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska

merutgifter på ramanslag.

90

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

HUVUDTITEL XVI RÄNTOR PÅ STATSSKULDEN

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG

F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
BESPARINGAR FÖRINGSBELOPP

A

1

Räntor på statsskulden m m

Räntor på statsskulden m m, f

132 000 000

123 757 585

Summa

132 000 000

123 757 585

Summa Räntor på statsskulden

132 000 000

123 757 585

1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.

SPECIFIKATION AV RÄNTOR PÅ STATSSKULDEN M.M. BUDGETÅRET 1995/96

TUSENTAL KRONOR

BERÄKNADE BELOPP

UTFALL

AVVIKELSE

Utgifter:

Räntor på lån i svenska kronor

105 035 000

109 876 085

4 841 085

Räntor på lån i utländsk valuta

39 500 000

32 206 235

-7 293 765

Valutaförluster

6 900 000

53 900 472

47 000 472

Underkurs vid emissioner

8 600 000

12 1 16 875

3 516 875

Kursförluster

1

69 906 358

69 906 357

Depositioner på lån i utländsk valuta

1

48 370

48 369

Summa utgifter

160 035 002

278 054 396

118 019 394

Inkomster:

Räntor på lån i svenska kronor

22 600 000

22 415 321

-184 679

Räntor på lån i utländsk valuta

0

16 088

16 088

Valutavinster

5 400 000

58 560 039

53 160 039

Överkurs vid emissioner

1

9 808 067

9 808 066

Kursvinster

1

63 403 301

63 403 300

Preskriberade obl., kup., o vinster

35 000

93 994

58 994

Summa inkomster

28 035 002

154 296 811

126 261 809

Summa nettoutgifter

132 000 000

123 757 585

-8 242 415

91

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

HUVUDTITEL XVII OFÖRUTSEDDA UTGIFTER

TUSENTALS KRONOR

ANSLAGSTYP:

A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG

ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96 INKL,
MERUTGIFTER

INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
BESPARINGAR FÖRINGSBELOPP

A

1

Oförutsedda utgifter

Oförutsedda utgifter, f

1 000

7 285

Summa

1 000

7 285

Summa Oförutsedda utgifter

1 000

7 285

1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.

92

PROP. 1997/98:1 BILAGA 5

Underbilaga 6

SAMMANSTÄLLNING AV UTGIFTERNA PÅ STATSBUDGETEN FÖR BUDGETÅRET 1995/96,

PER DEPARTEMENT

TUSENTAL KRONOR

ANVISAT FÖR

BUDGETÅRET
1995/96
INKL MERUTGIFTER

INGÅENOE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTOINKOMSTER

BESPARINGAR

UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP

Statschefen och regeringen

3 888 098

439 713

2 844 477

874

1 482 460

Justitiedepartementet

29 224 160

1 745 346

29 357 028

304 500

1 144 104

Utrikesdepartementet

24 146 534

9 525 268

23 555 935

43 935

10 098 140

Försvarsdepartementet

45 819 1 1 1

1 919 828

44 896 397

11 181

2 608 287

Socialdepartementet

261 487 726

1 742 817

257 268 213

47 033

1 239 123

Kommunkationadepartementet

36 185 818

10 447 519

43 888 992

81 052

3 356 797

Finansdepartementet

153 189 268

1 678 359

147 620 097

207 706

1 792 414

Utbildningsdepartement

60 695 779

1 237 641

56 496 573

234 434

3 811 689

Jordbruksdepartementet

19 268 611

268 653

15 777 694

718 772

Arbetsmarknadsdepartementet

137 440 353

7 912 899

145 259 539

3 115 131

9 787 570

Kulturdepartementet

7 038 898

159 657

6 917 770

23 548

303 618

Näringsdepartementet

51 711 152

2 868 901

51 749 660

123 026

4 098 733

Civildepartementet

4 057 496

255 934

4 064 043

141

246 478

Miljödepartementet

3 718 810

968 168

2 923 199

260 112

1 504 833

Riksdagen och dess myndigheter

1 224 197

84 722

1 182 962

98 558

Räntor på statsskulden

132 000 000

123 757 585

Oförutsedda utgifter

1 000

7 285

Minskning av anslagsbehållning

1 000 000

Tillkommande utgiftsbehov, netto

5 000 000

Totalt

977 097 011

41 255 425

957 567 450

4 452 672

42 291 577

93

Bilaga 6

1990-91 års
skattereform
- en värdering

PROP. 1997/98:1 BILAGA 6

BILAGA 6

1990-91 års skattereform - en värdering

Innehållsförteckning

Inledning.........................................................................................5

1    Bakgrund..............................................................................5

2    Reformens huvuddrag...........................................................7

3     Värdering av reformen..........................................................8

3.1    Skatteplanering och skattefusk...................................9

3.2   Sparande och konsumtion........................................10

3.2.1 Sparandet och kapitalinkomstbeskattningen............10

3.2.2 Konsumtionen och konsumtionsbeskattningen.........11

3.3   Investeringarna och företagsbeskattningen...............13

3.4   Arbetsutbudet och förvärvsinkomstbeskattningen.... 13

3.5   Stabilisering och finansiering....................................16

3.6   Inkomstfördelningen................................................22

3.7   Reformen och den samhällsekonomiska

effektiviteten............................................................23

Underbilaga: Andelen med statlig skatt på

förvärvsinkomster 1991-1998..................................24

PROP. 1997/98:1 BILAGA 6

1990-91 års skattereform - en värdering

Inledning

Regeringen lämnar i denna bilaga sin slutliga värde-
ring av 1990-91 års skattereform.

En värdering av reformen bör ha ett dubbelt per-
spektiv. Den skall å ena sidan bedömas mot bak-
grund av 1980-talets ekonomiska utveckling och de
förändrade förutsättningar detta gav för skattepoliti-
ken. Men den skall också ses i relation till de senaste
årens utveckling, särskilt dess roll för depressionen i
början av 1990-talet.

Detta dubbla perspektiv tillämpades i den utvär-
dering av skattereformen som gjordes av KUSK,
kommittén för utvärdering av skattereformen, i Skat-
tereformen 1990-91  - en utvärdering (SOU

1995:104). Å ena sidan konstaterade KUSK att re-
formen i ett långsiktigt perspektiv var nödvändig mot
bakgrund av erfarenheterna av det gamla skattesys-
temet. Den fortgående internationaliseringen av den
svenska ekonomin och avregleringen av kapital-
marknaden gjorde också förändringar nödvändiga.

Å andra sidan konstaterade KUSK att reformen i
stabiliseringspolitiskt avseende förverkligades vid fel
tidpunkt och för sent i relation till den konsumtions-
ledda, lånefinansierade tillväxten i slutet av 1980-
talet. När väl reformreglerna infördes kom de att
verka på uppblåsta tillgångsvärden i en privat sektor
med mycket låg soliditet. De kraftigt förändrade spa-
rincitamenten fördjupade ytterligare en av i huvud-
sak andra skäl försvagad konjunktur.

Förutom tidpunkten för reformen är det dess fi-
nansiering och fördelningsmässiga effekter som de-
batten fokuserats på. Vi kommer att uppmärksamma
dessa två, delvis av varandra avhängiga frågor. Men i
anslutning till det breda perspektiv KUSK anlade bör
också andra frågor behandlas. Det gäller bl.a. hur
reformen påverkade skattesystemets effektivitets-
egenskaper, dvs. hur det förändrade skattesystemet
inverkade på den totala välfärden. Reformen syftade
till att åstadkomma en samhällsekonomiskt effektiv
beskattning med bevarande av de fördelningspolitis-
ka målen.

Varje värdering av reformen försvåras av depres-
sionen i början av 1990-talet. Skattereglerna blev,
bl.a. som en följd av krisen, inte så stabila som hade
förutsatts. Vidare gjorde den regering som tillträdde
1991 avsteg från de grundläggande reformprinciper-
na i några väsentliga avseenden. Detta nödvändig-
gjorde senare korrigeringar hösten 1994. Aven om de
grundläggande reformprinciperna har återupprättats
innebär ändå de senaste årens instabilitet en svårighet
vid en bedömning.

1 det följande beskriver vi först vår syn på bak-
grunden till reformen varefter huvudprinciperna och
huvuddragen redovisas. Därefter följer vår värdering
av reformen.

1 Bakgrund

Den grundläggande uppgiften för varje skattesystem
är att finansiera vad medborgarna anser vara gemen-
samma angelägenheter. Vid en ansvarsfull finansie-
ring av offentliga utgifter finns ett direkt samband
mellan storleken på dessa och nivån på det totala
skatteuttaget.

Tillväxten i den svenska skattekvoten efter andra
världskriget och fram till slutet av 1980-talet av-
speglar i grunden växande behov på olika samhälls-
områden. Behovet av välutbildad arbetskraft, av mo-
dern infrastruktur, av en bättre sjuk- och hälsovård
och av ett förbättrat socialt skydd har lett till ett suc-
cessivt höjt skatteuttag. Skillnader i skatteuttag mel-
lan Sverige och andra länder på en liknande utveck-
lingsnivå reflekterar i huvudsak olika prioriteringar
mellan de olika ländernas medborgare vad gäller det
önskvärda med ett gemensamt ansvar för att till-
fredsställa dessa behov.

Att Sverige har en högre skattekvot än flertalet
andra länder beror därutöver till en inte obetydlig del
på tekniska skillnader i skatte- och utgiftssystemen.
Till skillnad från många andra länder har Sverige valt

PROP. 1997/98:1 BILAGA 6

att beskatta olika sociala ersättningar till medborgar-
na (sjukpenning, arbetslöshetsersättningar, pensio-
ner). Andra länder tillämpar system med obeskattade
transferingar och har, i stället för öppna bidrag på
budgetens utgiftssida, dolda bidrag på inkomstsidan
(olika former av skatteavdrag) som ger en lägre
uppmätt skattekvot. Jämförelser av de totala skatte-
och avgiftsuttagen i olika länder måste därför göras
med stor försiktighet.

I ett avseende var nivån på de offentliga utgifterna
helt central i de överväganden som i slutet av 1980-
talet ledde fram till skattereformen: Hur skulle det i
en framtid vara möjligt att uthålligt finansiera de of-
fentliga utgifter medborgarna önskade? Det handlade
då inte om det totala skatte- och avgiftsuttaget utan
om skattestrukturen och de principer efter vilka skat-
terna skall tas ut. Därmed aktualiserades andra skat-
tepolitiska mål än det grundläggande att skapa ett
ekonomiskt utrymme för offentliga utgifter på en viss
nivå. Mellan nivå- och strukturfrågan fanns, och
finns fortfarande, ett samband. Med en felaktig
struktur är det inte långsiktigt möjligt att bibehålla
en viss totalnivå, något som hotar finansieringen av
offentliga utgifter.

I strukturellt avseende fanns flera problem med
det tidigare skattesystemet. Problemen delvis över-
lappade och förstärkte varandra och hade betydelse
för såväl det fördelningspolitiska utfallet som den
ekonomiska effektiviteten.

Ett problem gällde bristen på s.k. horisontell rätt-
visa. Denna innebar att individer med samma in-
komst betalade olika mycket i skatt. Kontant lön och
löneförmåner behandlades olika. Detta gällde också
olika slag av kapitalinkomster genom att räntor och
utdelningar beskattades hårdare än reavinster. För-
utom att detta var fördelningspolitiskt orättfärdigt
ledde det också till att människors val i olika avseen-
den resulterade i en samhällsekonomiskt ineffektiv
fördelning av våra resurser. Välfärdsnivån blev lägre
än vad som skulle varit möjligt med ett mer likfor-
migt skattesystem.

Frågan om den vertikala rättvisan, dvs. fördel-
ningen av ekonomiska resurser mellan individer med
olika inkomster, har sedan länge varit central i den
svenska skattepolitiken. Det främsta uttrycket för
detta har varit en inkomstskatteskala med en bety-
dande progressivitet. Under efterkrigstiden skärptes
progressiviteten successivt och kom att beröra allt
större grupper av de skattskyldiga. Under åren före
skattereformen kunde noteras ett betydande gap
mellan den formella progressivitet som beskrevs av
skatteskalan och den faktiska progressivitet som blev
resultatet av allt större ofullkomligheter i den skat-
temässiga definitionen av inkomster. Detta reflekte-
rade bristen på horisontell rättvisa, en bristande lik-
formighet i beskattningen av olika slag av inkomster.

Bristen på likformighet gav upphov till en omfat-
tande skatteanpassning genom att inkomster och
kostnadsavdrag omklassificerades. Inkomsterna togs

ut lågbeskattat, ofta i form av reavinster, och avdra-
gen hänfördes till högbeskattade områden. Ibland
var tillvägagångssätten förhållandevis enkla och lätt-
tillgängliga, exempelvis när fullt avdragsgilla reaför-
luster på s.k. yngre aktier tilläts reducera endast till
mindre del beskattade reavinster på s.k. äldre aktier.
Denna möjlighet gav upphov till negativa skattekilar
som innebar att avkastningen efter skatt kom att
överstiga avkastningen före skatt. Skattesystemet gav
alltså en ren subvention i sådana fall.

Skattereglerna för det avdragsgilla pensionsspa-
randet var det mest tydliga exemplet på betydelsen av
skattekrediter i det gamla systemet. Mot avdragsgill-
het vid premieinbetalningen svarade visserligen en
skatteplikt vid utbetalning. Vid en starkt progressiv
skatteskala försvagades denna formella symmetri av
att skattesatsen vid inbetalning av premier i normal-
fallet var högre än skattesatsen vid utbetalning av
pensioner. Av långt större betydelse för skattekredi-
tens storlek, särskilt vid långa sparperioder, var dock
det förhållandet att avkastningen på pensionskapita-
let var helt obeskattad under sparperioden. Tillämp-
ningen av principen om utgiftsskatt på detta område,
kombinationen av avdragsgillhet och skattefrihet för
avkastningen där skatten togs ut först vid utbetal-
ning, innebar en betydande olikformighet. Detta
gällde särskilt i relation till beskattningen av vanligt
banksparande, där den årliga avkastningen, räntan,
beskattades med individens fulla marginalskatt.

Den olikformighet i de gamla reglerna som berör-
de de flesta skattskyldiga gällde beskattningen av bo-
städer. I en inflationsekonomi innebar det fulla av-
draget för nominella ränteutgifter mot höga
marginalskatter, till viss del begränsad genom 1981
års skattereform, i kombination med en reavinstbe-
skattning, baserad på partiell skattefrihet och reala
beskattningsprinciper, i många fall en betydande
subvention.

I vissa andra fall var såväl den fullt legala skatte-
planeringen som det rent brottsliga skatteundandra-
gandet mer avancerat och ofta tillgängligt enbart för
de med goda ekonomiska resurser. Förfaranden med
s.k. utdelningsfonder är ett exempel. Ett annat var
möjligheten att ta ut arbetsinkomst i form av lågbe-
skattad reavinst från fåmansbolag. Komplexiteten i
reglerna innebar också att det fanns en betydande
gråzon mellan legala förfaranden och rena olaglighe-
ter.

Reglernas komplexitet gjorde att det i första hand
var resursstarka personer som kunde utnyttja olik-
formigheterna. Detta och omfattningen av illegala
beteenden skapade en stigande misstro mot skatte-
systemet.

De olikformiga reglerna i beskattningen av kapi-
talinkomster växte till betydande del fram som en
reaktion på att kapitalinkomster beskattades till-
sammans med arbetsinkomster med en över tiden
skärpt progressiv skatteskala i en ekonomi med be-
tydande inflation. Onda cirklar skapades, där en sti-

PROP. 1997/98:1 BILAGA 6

gande progressivitet födde krav på undantag i be-
skattningen av vissa inkomster. Detta urholkade i sin
tur via skatteanpassning skattebasen och drev fram
höjda skattesatser. Det blev nödvändigt att bryta
denna utveckling.

De höga skattesatserna i beskattningen av ar-
betsinkomster innebar betydande marginaleffekter
och ansågs minska incitamenten för arbete och ut-
bildning. De kunde också bidra till höga nominella
lönekrav från vissa grupper, vilket via olika kompen-
sationsmekanismer bidrog till inflationsdrivande lö-
nebildning.

Olikformigheten i inkomstbeskattningen gällde
också beskattningen av företagsvinster. Företagens
investeringar i olika tillgångar, maskiner, byggnader
och lager beskattades på olika sätt. Finansieringen av
investeringarna via nyemission, kvarhållen vinst och
lån, behandlades också på olika sätt. Variationen i
skattebelastning mellan olika företag beroende på
bl.a. skillnader i historisk lönsamhet innebar risker
för att nya investeringar inte fördelades på ett sam-
hällsekonomiskt effektivt sätt mellan företagen.

Erfarenheterna av investeringsstyrning, framför
allt med hjälp av det sedan 1930-talet gällande sys-
temet med investeringsfonder, visade också på bris-
ter. Möjligheterna för statsmakterna att påverka nä-
ringslivets investeringar såväl i ett konjunktur-
perspektiv som i andra avseenden framstod som be-
gränsade, inte minst därför att olika åtgärder slog
igenom med en betydande tidsfördröjning.

Mot slutet av 1980-talet medförde också kombi-
nationen av hög formell skattesats och omfattande
reserveringsmöjligheter att vinstrika företag i syfte att
begränsa sina skattebetalningar deltog i avancerade
operationer med olika slag av leasingförfaranden.
Investeringsverksamheten styrdes i betydande om-
fattning av skatteöverväganden, där frågan om den
samhällsekonomiska lönsamheten i olika projekt to-
nades ned.

Utöver ”interna” brister i de gamla skattereglerna
utgjorde också den internationella utvecklingen en
viktig bakgrund till den svenska reformen. Det gällde
den skattepolitiska utvecklingen i vår omvärld där
reformer med breddade skattebaser och sänkta no-
minella skattesatser aktualiserade liknande föränd-
ringar hos oss. Väl så viktig var dock den fortgående
internationaliseringen av den svenska ekonomin, sär-
skilt av de finansiella marknaderna. Möjligheterna
att behålla en skattestruktur med smala skattebaser
och höga nominella skattesatser begränsades.

Den skattepolitiska utmaningen i slutet av 1980-
talet blev därför: Hur skulle man åtgärda allt större
olikformigheter och fördelningspolitiska brister i sys-
temet och skapa en skattestruktur som i en interna-
tionaliserad ekonomi uthålligt kunde finansiera of-
fentliga utgifter på hög nivå?

2 Reformens huvuddrag

En central tanke bakom skattereformen var en för-
stärkt horisontell rättvisa, där lika inkomster skulle
beskattas lika. Denna likformighetsprincip skulle så
långt som möjligt tillämpas konsekvent. Det gällde
beskattningen av förvärvsinkomster, där såväl den
vanliga inkomstskatten som socialavgifterna skulle
baseras på bredare underlag. Det gällde också be-
skattningen av kapitalinkomster, inkl, företagens
vinster och egenföretagamas kapitalinkomster. Lik-
formigheten var också styrande i utformningen av
det nya mervärdesskattesystemet. En förstärkt hori-
sontell rättvisa skulle bidra till att återupprätta prin-
cipen om skatt efter bärkraft och därmed också till
en förstärkt vertikal rättvisa.

En likformighetsprincip kan förverkligas bl.a. ge-
nom bredare skattebaser då den skattepliktiga in-
komsten därigenom kommer att ligga närmare den
ekonomiska inkomsten. Olika undantag, lättnader
och kryphål skulle elimineras och inkomstförstärk-
ningarna användas för att sänka skattesatser och re-
ducera besvärande marginaleffekter.

Enkelheten var en annan bärande princip. Enklare
regler är lättare att följa. Såväl för de skattskyldiga
som för skatteförvaltning frigörs resurser, inte minst i
form av tid, som för de skattskyldiga kan användas
mer produktivt. Skatteförvaltningen kan koncentrera
sin granskning till större och mer komplicerade för-
faranden.

Ytterligare en central hörnsten var önskemålet att
premiera sparande och motverka låntagande. Olik-
formigheterna i de gamla reglerna och det förhållan-
de att kapitalinkomster beskattades tillsammans med
övriga inkomster bidrog till att missgynna finansiellt
sparande (hög skatt på marginella kapitalinkomster)
och favorisera låntagande (stort skattemässigt värde
på ränteavdrag).

Målet för skattereformen sammanfattades i pro-
positionen om reformerad inkomst- och företagsbe-
skattning på följande sätt (prop. 1989/90:110, s.
294):

”Det övergripande målet för skattereformen är att
åstadkomma en samhällsekonomiskt effektiv be-
skattning samtidigt som fördelningspolitiska mål
uppfylls. Arbete och sparande skall ges en bättre
skattemässig behandling medan villkoren för låneba-
serad konsumtion och förmögenhetsuppbyggnad för-
sämras. En likvärdig behandling av arbetsinkomster
och inkomster av kapital skall komma till stånd.
Skatteplanering och skatteflykt skall motverkas. Inte
minst härigenom kommer den fördelningspolitiska
träffsäkerheten i beskattningen att förbättras.”

Huvuddragen i reformen var

- En sänkt inkomstskatt för så gott som alla, där
den helt övervägande andelen av inkomsttagarna,
ca 85 procent, enbart skulle betala kommunal-

PROP. 1997/98:1 BILAGA 6

skatt. Resterande del skulle därutöver betala 20
procent i statlig inkomstskatt.

-  För att inte andelen som betalar statlig inkomst-
skatt skulle öka över tiden, infördes en indexreg-
lering av den undre gränsen för statlig inkomst-
skatt, den s.k. skiktgränsen. De nya reglerna gav
också utrymme för viss förbättring av reallönen
utan att skatteuttaget ökade.

-  För att förbättra det fördelningspolitiska utfallet
infördes en extra skattelättnad för personer med
lägre inkomster i form av ett förhöjt grundav-
drag. Vidare skulle som en viktig del av reformen
barnbidragen och bostadsbidragen höjas.

-  Skattebortfallet genom sänkta skattesatser skulle
finansieras genom skärpt beskattning av kapital-
inkomster, en breddad bas för beskattningen av
arbetsinkomster och genom höjda indirekta skat-
ter.

-  Genom reformen infördes en separat och propor-
tionell beskattning av kapitalinkomster - räntor,
utdelningar och reavinster - med en enhetlig skat-
tesats på 30 procent. I princip skulle skatteuttaget
baseras på fulla nominella inkomster, vilket i vis-
sa fall medförde betydande basbreddningar i för-
hållande till de äldre reglerna. En särskild avkast-
ningsskatt på sparande i pensionsförsäkringar
infördes.

-  Basen för arbetsinkomstbeskattningen breddades
genom att löntagarnas avdragsmöjligheter be-
gränsades och genom full skatteplikt för natur-
förmåner. Detta innebar bl.a. höjd skatt på mål-
tidsförmåner, bilförmåner och bostadsförmåner.

-  Den formella skattesatsen för bolagsinkomster
sänktes från 57 till 30 procent och avsågs balan-
seras genom kraftiga basbreddningar, där den
övervägande delen av tidigare reserveringsmöjlig-
heter eliminerades.

-  Basen för mervärdesskatten breddades också.
Tjänster blev generellt skattepliktiga och de tidi-
gare reducerade skattesatserna för byggnadsverk-
samhet samt hotell- och restaurangtjänster togs
bort. Dock kvarstod vissa undantag, bl.a. för
dagstidningar och olika kulturverksamheter.

-  Punktskatterna på bl.a. bensin och energi höjdes
och den nya energiskatten i kombination med in-
förandet av koldioxidskatt och svavelskatt för-
stärkte skattesystemets miljöprofil. Skatterefor-
men innebar ett exempel på grön skatteväxling
genom att höjda skatter på resursförbrukning och
miljöpåverkan användes för att finansiera sänkt
skatt på arbete.

Den offentlig-finansiella bruttokostnaden för skatte-
reformen till följd av sänkta skattesatser och fördel-
ningspolitiska åtgärder beräknades till ca 97 miljar-
der kronor. Detta skulle finansieras genom bredare

baser för arbetsinkomstbeskattningen (13 miljarder
kronor), en förstärkning av kapitalbeskattningen (39
miljarder kronor), höjda indirekta skatter (28 miljar-
der kronor) och vissa andra förändringar (10 miljar-
der kronor). Resterande finansieringsbehov på 5
miljarder kronor skulle tillgodoses genom en bättre
fungerande ekonomi (”dynamiska effekter”).

3 Värdering av reformen

1990-91 års skattereform var i rent budgetmässiga
termer en mycket stor reform med en bruttoomför-
delning av skatteuttaget på nära nog 100 miljarder
kronor. Men den var också i en djupare ekonomisk
mening mycket omfattande i det att den påverkade
de skattemässiga villkoren för svenska hushåll och
företag i en lång rad avseenden. Villkoren för olika
former av sparande och för konsumtionsval, för ar-
bete och utbildning och för företagsinvesteringar för-
ändrades på ett grundläggande sätt.

För en värdering av reformen är dess beteendeef-
fekter av stor betydelse. I vissa fall är det förhållan-
devis enkelt att konstatera om de avsedda effekterna
har inträffat eller ej. I andra fall kan det vara svårt att
isolera reformeffekterna från inverkan av andra fak-
torer. En sådan faktor är den ekonomiska krisen i
början av 1990-talet. En viktig fråga gäller reformens
samspel med depressionen. En annan fråga gäller hur
depressionen som sådan, oberoende av dess eventu-
ella samspel med skattereformen, påverkat möjlighe-
terna att värdera reformen.

Omedelbart efter det definitiva reformbeslutet i
riksdagen juni 1990 påbörjades en utvärdering av
reformen. En särskild kommitté, KUSK, tillkallades.
Kommittén lämnade sitt betänkande i november
1995. Betänkandet baserades bl.a. på ett omfattande
forskningsprogram som initierades av kommittén
och som avrapporterades i en särskild bilaga, Svensk
skattepolitik i teori och praktik - 1991 års skattere-
form (bilaga 1 till SOU 1995:104).

KUSK- betänkandet har remissbehandlats (för en
remissammanställning, se 1996 års ekonomiska vår-
proposition). Betänkandet med dess bilagor ger till-
sammans med de bakomliggande forskningsrappor-
terna en kvalificerad grund för en utvärdering av
reformen. I anslutning till de huvudfrågor som ställs i
betänkandet kommer vi nu att ge vår värdering, där
också viss ny information kommer att vägas in.

Vår bild av reformen avviker inte på något
grundläggande sätt från den KUSK gav. Sedan kom-
mittén lämnade sitt betänkande har det inte, annat
än undantagsvis, presenterats några nya studier kring
skattereformens effekter. Men väl så betydelsefullt är
att reformreglerna, med varierande grad av stabilitet,
nu verkat i snart sju år. Å ena sidan innebär detta att
dataläget förbättrats. Å andra sidan uppkommer frå-

PROP. 1997/98:1 BILAGA 6

gan mot vilken alternativ skattepolitisk utveckling
reformen skall värderas. En effektanalys av reform-
förslag handlar ju i hög grad om att jämföra det eko-
nomiska utfallet vid de nya reglerna med utfallet vid
alternativa regler. I detta fall skulle det vara naturligt
att jämföra med de regler som gällde före skattere-
formen. Här finns två svårigheter. För det första, hur
skulle 1989 års regler sett ut exempelvis i 1997 års
ekonomiska miljö? För det andra, hur skall senare
regeländringar, som kan ha påverkat den ekonomis-
ka utvecklingen, beaktas? Dessa svårigheter är be-
svärliga att hantera på något heltäckande sätt. Vi
väljer därför att mer partiellt uppmärksamma några
centrala aspekter.

3.1 Skatteplanering och skattefusk

Skattereformens betydelse för omfattningen av skat-
teplanering är en central fråga, inte minst därför att
det var erfarenheterna av en tilltagande skatteplane-
ring under åren före reformen som bidrog till kriti-
ken mot det gamla skattesystemet. Kritiken kom att
gälla inte bara de olagliga beteenden som förekom
(skattefusk och/eller skatteflykt) utan också de legala
möjligheter som det gamla systemet innehöll.

KUSK konstaterar att skattereformen represente-
rade ett nytt angreppssätt för att förhindra skattepla-
nering genom att den sökte påverka de grundläggan-
de förutsättningarna för skatteplanering. KUSK lyfte
fram fem sådana förutsättningar; att olika inkomster
beskattas olika, att inkomstskatten är progressiv, att
olika skattesubjekt beskattas olika, att beskattnings-
underlaget inte är entydigt bestämt samt möjligheten
att bilda skattekrediter, dvs. skjuta upp beskattning-
en, exempelvis genom att omvandla löpande inkoms-
ter till värdestegring som beskattas med tidsfördröj-
ning.

Regeringen delar KUSK:s bedömning att skattere-
formen levt upp till målet att motverka skatteplane-
ring. En konsekvent beskattning av olika naturaför-
måner gjorde att olika former av arbetsinkomster
beskattades mer likartat. En likartad behandling av
löpande kapitalavkastning (räntor och utdelningar)
och realiserad värdeökning (reavinster) minskade
möjligheterna att erhålla skattekrediter. Omfattning-
en av skattekrediter begränsades också genom att det
skattemässiga värdet av olika reaförluster reducera-
des. Tidigare lönsamma transaktioner inom familjer
som byggde på den sammanhållna beskattningen av
arbets- och kapitalinkomster med en progressiv skat-
teskala eliminerades genom införandet av den sepa-
rata och proportionella kapitalinkomstbeskattning-
en.

En mer likartad beskattning av olika företagsfor-
mer reducerade skatteplaneringen genom transaktio-
ner mellan företag. Den kraftigt sänkta bolagsskatte-
satsen reducerade det skattemässiga värdet av olika

avdrag. Begränsningen av olika konsolideringsmöj-
ligheter minskade intresset för skatteminimerande
beteenden med starkt begränsat samhällsekonomiskt
värde.

I det gamla skattesystemet avspeglades förekoms-
ten av skatteplanering i ett betydande gap mellan det
faktiska skatteuttaget och det formella skatteuttaget
som det beskrevs av inkomstskatteskalan med dess
betydande progressivitet. KUSK redovisar resultatet
av en simuleringsstudie, avseende de 10 procent av
individerna i aktiv ålder med de högsta arbetsin-
komsterna. Studien visar att 1980-talets skatterefor-
mer minskade detta gap redan före 1990 års reform
men att gapet minskade ytterligare de första åren ef-
ter reformen. Den horisontella rättvisan har således
ökat över tiden.

Den enskilda åtgärd i reformen som mest bidragit
till att motverka skatteplanering var införandet av en
separat och proportionell kapitalinkomstbeskattning.
Detta kombinerades med full nominell beskattning
av alla slag av kapitalinkomster, inklusive reavinster.
Även om den formella skattesatsen (30 procent kom
att ligga under den högsta marginalskatten på för-
värvsinkomster (50 procent) innebar detta ändå ett i
reala termer likvärdigt skatteuttag på arbets- och ka-
pitalinkomster.

För personer med arbetsinkomster över brytpunk-
ten innebar dock den lägre kapitalskattesatsen ett
kvarvarande gap på marginalen i beskattningen av
arbets- och kapitalinkomster. Detta motiverade sär-
skilda spärregler för fåmansbolagsägare, som skall
förhindra omvandling av arbetsinkomster till kapi-
talinkomster. Dessa regler, som förändrats efter re-
formen, försöker förena två var för sig angelägna mål
dels att motverka skatteplanering, dels att ge rimliga
incitament för investeringar i små och medelstora
företag.

I takt med den ökande internationaliseringen av
den svenska ekonomin, och särskilt efter liberalise-
ringen av kapitalmarknaderna, öppnas möjligheter
till internationell skatteplanering, som grundas på
skillnader i skattesatser och ineffektiva kontrollmöj-
ligheter. Vi delar KUSK:s bedömning att det gamla
skattesystemet med dess höga nominella skattesatser
skulle ha fungerat allt sämre i denna internationalise-
rade värld. Reformen var i denna mening nödvändig,
samtidigt som problemen finns kvar i ny form, inte
minst som en följd av den informationsteknologiska
utvecklingen.

Der finns ett nära samband mellan skatteplanering
och samhällsekonomisk effektivitet. Ett oenhetligt
skattesystem med möjligheter till skatteplanering
medför att skattskyldiga och skattekonsulter använ-
der sin tid på fel sätt och att resursfördelningen mel-
lan olika sektorer i ekonomin blir felaktig. Vid en
ansvarsfull finansiering av offentliga utgifter kommer
det skattebortfall som följer av skatteplaneringen att
nödvändiggöra kompletterande skattehöjningar.
Dessa resulterar i allmänhet i nya effektivitetsförlus-

PROP. 1 997/9 8:1 BILAGA 6

ter och minskad välfärd. I detta perspektiv represen-
terade skattereformen ett väsentligt framsteg.

Skattereformen minskade också lönsamheten av
att skattefuska. Däremot är det som KUSK konstate-
rar svårare att bedöma huruvida det faktiska skatte-
fusket minskat; de metodologiska problemen att mä-
ta detta är betydande. Ökad kontrolluppgifts-
skyldighet på olika områden har dock bidragit till att
minska skattefusket.

3.2 Sparande och konsumtion

Skattereformen ändrade på ett dramatiskt sätt spar-
villkoren i den svenska ekonomin, särskilt genom in-
förandet av den nya kapitalinkomstbeskattningen
med en hög grad av likformig behandling av olika
sparalternativ. Förändringar i den indirekta beskatt-
ningen, särskilt på mervärdesskattens område, på-
verkade också på ett direkt sätt den privata konsum-
tionen på olika områden.

3.2.1 Sparandet och kapitalinkomst-
beskattningen

I det gamla skattesystemet missgynnades finansiellt
sparande och premierades låntagande. Genom skat-
tereformen gavs hushållen incitament att förändra
sina sparmönster.

Den första fråga som behandlas i KUSK:s värde-
ring gäller hur hushållens totala sparande kan ha på-
verkats. Frågan är viktig, inte minst med tanke på
reformens roll för krisen i början av 1990-talet, sär-
skilt hur den kan ha bidragit till fallet i privat kon-
sumtion. Mellan 1989 och 1992 steg den konventio-
nellt beräknade hushållssparkvoten, dvs. sparande i
finansiella tillgångar och investeringar i egna hem
som andel av disponibel inkomst, med inte mindre
än 13 procentenheter. En liknade utveckling, låt vara
mindre dramatisk, gäller för en utvidgad sparkvot,
där även hushållens sparande i varaktiga konsum-
tionsvaror och avtalsenliga pensionsförsäkringar
räknas med.

I expertbilagan till KUSK studeras på ett direkt
sätt reformens effekter på den privata konsumtionen.
Det finns inte några tydliga belägg för att reformen
skulle vara en viktig faktor bakom det kraftiga fallet i
hushållens konsumtion. I den utsträckning skattere-
formen spelat en roll beror det inte i första hand på
en direkt effekt av att avkastningen efter skatt på fi-
nansiellt sparande gått upp. I stället verkade refor-
men mer indirekt. Den tidigare förmånsbehandlingen
av realt sparande i bostäder ersattes av en mer lik-
formig beskattning av finansiellt och realt sparande.
Ett minskat skattemässigt värde av ränteavdrag i
kombination med en höjd löpande beskattning av
sparande i bostäder reducerade förmögenhetsvärdet i

fastigheter. Detta ledde till ökat amorteringssparan-
de, vilket indirekt reducerade hushållens konsum-
tion. Senare information från undersökningar av
hushållens utgifter de aktuella åren visar dock inte på
några mer markerade skillnader i förändrade kon-
sumtionsutgifter mellan egnahemshushåll och andra
hushåll vid given disponibel inkomst. Detta skulle
betyda att reducerade förmögenhetsvärden för egna-
hemsägare balanseras av andra konsumtionsdäm-
pande faktorer för andra slag av hushåll.

Frågan är då hur stor del av den kraftiga upp-
gången i finansiell sparkvot som kan hänföras till re-
formen. Med hjälp av ett modellgrundat räkneexem-
pel görs i expertbilagan bedömningen att mellan en
tredjedel och en fjärdedel av uppgången kan ha be-
rott på skattereformen. I likhet med KUSK anser vi
dock att den anpassning av hushållssparandet som
skedde i början av 1990-talet var en långsiktig nöd-
vändighet. Relationen mellan hushållens konsumtion
och deras disponibla inkomster i slutet av 1980-talet,
där hushållen konsumerade 105 procent av sina in-
komster, var inte uthållig. Reformen påskyndade
denna nödvändiga anpassning, dock till priset av
fördjupad kris.

För reformens spareffekter på hushållsnivå redovi-
sas i expertbilagan resultat som indikerar att port-
följanpassningen var relativt likformig. Hushåll med
olika marginalskatt före reformen (och därmed på
olika inkomstnivåer) förefaller ha anpassat sina för-
mögenhetsportföljer på ungefär samma sätt. Den
olikformiga anpassningen skedde redan i början av
1980-talet som en följd av de begränsningar av rän-
teavdragens värde som infördes då. Dessa reducerade
kraftigt de stora skillnader i reala lånekostnader efter
skatt mellan hushåll med olika inkomster som fanns
tidigare. Med denna tolkning var utgångsläget inför
1990-91 års reform att flertalet hushåll hade samma
reala lånekostnader efter skatt med ett skattemässigt
värde av ränteavdrag på 50 procent. Reformen
framkallade ett likformigt fall till 30 procent.

Detta skulle innebära att hushåll med högre in-
komster genom sin anpassning till nya skattereglerna
inte skulle ha givit något större bidrag än andra hus-
håll till uppgången i finansiell sparkvot. I en nyligen
publicerad studie ges en delvis annorlunda bild. En-
ligt denna studie synes höginkomsttagarhushållen ha
bantat sina ”balansräkningar” kraftigare än hushåll
med lägre inkomster.

Reformens effekter på villamarknaden har redan
berörts. KUSK gör bedömningen att ca hälften av det
reala prisfall som inträffade mellan 1990 och 1993
kan hänföras till skattereformen. I likhet med KUSK
anser regeringen att en anpassning nedåt i förhållan-
de till de uppblåsta fastighetsvärdena under slutet av
1980-talet var ofrånkomlig. Reformen förstärkte
dock nedgången.

Lennart Berg, Hushållens skulder och förmögenhet - en analys av hushål-
lens skuldsättning med utblick till år 2000. Nordbanken, 1997.

10

PROP. 1997/98:1 BILAGA 6

Reformens effekter för boendekostnaderna kom-
menteras närmare i konsumtionsavsnittet. I ett spa-
randeperspektiv kan noteras att skattereformen in-
nebar en väsentligt högre likformighet i beskatt-
ningen av olika sparformer, inklusive sparandet i eg-
na hem. Dock valde man att lägga den nya fastig-
hetsskatten på en lägre nivå än vad som skulle ha va-
rit motiverat vid en strikt likformighetsbedömning.
Denna lägre nivå, liksom nedsättningen av fastighets-
skatt under de första 10 åren och de särskilda över-
gångsreglerna, motiverades av bostadspolitiska skäl.

Vi återkommer i ett senare avsnitt till de stabilise-
ringspolitiska aspekterna av reformens effekter på
sparandet.

3.2.2 Konsumtionen och konsumtions-
beskattningen

Den mervärdesskatt som infördes 1969 innebar att
skatten togs ut på en förhållandevis smal skattebas.
Tjänster var i princip undantagna från beskattning.
Knappt 60 procent av den privata konsumtionen var
belagd med mervärdesskatt före skattereformen. Fö-
rekomsten av momsbefriade varor och tjänster, där
avdragsrätt saknas för ingående moms på använd-
ning av råvaror, halvfabrikat och investeringsvaror,
innebar att mervärdesskatten delvis fick karaktären
av en skatt på investeringar och insatsförbrukning i
stället för på konsumtion.

Före skattereformen uppgick mervärdesskattesat-
sen till 19 procent på priset inkl, moms, vilket mot-
svarar en skattesats på 23,46 procent på priset exkl.
moms. För hotell- och serveringstjänster tillämpades
dock en reducerad skattesats på 12,86 procent på
priset exkl. moms. Samma skattesats gällde för
bygg- och anläggningsarbeten.

Energi var belagd med en nollskattesats. Detta
innebar att avdragsrätt tilläts för ingående moms på
insatsanvändning i energiproduktionen samtidigt
som energiförsäljningen var momsbefriad. Energibe-
skattningen gav dock upphov till negativa effekter på
konkurrensen, i synnerhet för företag som var verka-
de på internationella marknader, eftersom energibe-
skattningen i sin helhet bestod av punktskatter som
inte kunde lyftas av i senare produktions- och distri-
butionsled.

En utgångspunkt för reformeringen av den indi-
rekta beskattningen var att en större likformighet i
beskattningen av olika varor och tjänster skulle öka
den horisontella rättvisan. Horisontell rättvisa inne-
bär i detta fall att olika hushåll med lika hög kon-
sumtionsstandard bör betala lika mycket konsum-
tionsskatt oavsett hur de värderar olika varor och
tjänster. En annan utgångspunkt var att en skattebe-
läggning av olika varor och tjänster skulle förstärka
momsens karaktär av konsumtionsskatt.

Ett annat viktigt syfte med reformen var att få till
stånd ett enklare mervärdesskattesystem med lägre

fullgörandekostnader för de skattskyldiga och lägre
administrationskostnader för skattemyndigheterna.
En större likformighet i beskattningen kan framför-
allt förväntas minska hanteringskostnaderna för före-
tag med blandad verksamhet, dvs. företag som till-
handahåller såväl momsbefriade som helt eller delvis
momspliktiga varor och tjänster.

Bakom förändringen av den indirekta beskatt-
ningen låg också ett starkt fiskalt motiv. I den finan-
sieringskalkyl som låg till grund för skattereformen
avsågs nära nog en tredjedel av skattebortfallet till
följd av lägre marginalskatter m.m. finansieras ge-
nom höjda indirekta skatter. Efter reformen kvarstod
dock betydelsefulla undantag från momsplikt, t.ex.
sjuk- och tandvård, barnomsorg, utbildning, hyror
och bostadsrättsavgifter, finansiella tjänster och kon-
sumtion av vissa kulturella tjänster.

Skatteomläggningen gav upphov till betydande
prishöjningar för vissa enskilda varugrupper och har
därför också medfört betydande förändringar i hus-
hållens konsumtionsmönster.

Konsumtionen av bostadstjänster berördes i en
rad avseenden.

1990 infördes moms på vatten, avlopp, sophämt-
ning och energi. År 1991 belädes fastighetsskötsel,
lokalvård, fönsterputsning, sotning, bevakning, ka-
bel-tv, administrativa tjänster och fjärrvärme med
moms. Den ingående momsen i produktionen av
dessa tjänster var försumbar varför en prishöjning på

23,5 procent kunde förväntas på dessa områden.2
Samtidigt slopades den reducerade skattesatsen på
fastighetsunderhåll och byggverksamhet. Detta be-
räknades höja priserna på dessa tjänster med knappt
10 procent.

Boendekostnaderna påverkades också av att
punktskatterna på energi förändrades som en del av
reformen. Under 1990 sänktes punktskatten på elek-
trisk kraft. År 1991 infördes koldioxidskatt på bl.a.
olja, kol, naturgas och bensin. Dessutom infördes en
svavelskatt på bl.a. svavelhaltig olja. För att begränsa
dessa miljöskatters genomslag på den totala skatte-
bördan på energi sänktes samtidigt energiskatten på
bl.a. olja, kol och naturgas med 50 procent.

Omläggningarna av den indirekta beskattningen
innebar kraftigt ökade drifts- och underhållskostna-
der för hela bostadsbeståndet. Vid en fullständig
övervältring på drifts- och underhållskostnaderna
kan dessa skatteförändringar beräknas ha gett en ge-
nomsnittlig prishöjning på bostadstjänster på 3,7
procent år 1990 och på 4,5 procent år 1991 vid en
sammanvägning av effekterna för hyresrätter, bo-
stadsrätter och egnahem.

'Effekterna på priserna har beräknats med ett antagande om att den mervär-
desskattesatsen uppgår till 23,46 procent dvs. inte till den skattesats på 25
procent som först infördes temporärt från den 1 juli 1990 t.o.m. 31 decem-
ber 1991 och som sedan kom att permanentas.

11

PROP. 1997/98:1 BILAGA 6

Konsumtionen av bostadstjänster kan inte minska
mycket på kort sikt, även om efterfrågan på bo-
stadstjänster faller kraftigt p.g.a. högre hyror och
högre brukarkostnader för egnahem. Det är därför
inte förvånande att någon real minskning av bo-
stadskonsumtionen inte kan observeras i nationalrä-
kenskaperna under de första åren av 1990-talet. Den
högre brukarkostnaden för egnahem genom skärpt
indirekt beskattning kom i stället att bidra till det fall
i villapriserna som följde av skattereformen. Brukar-
kostnaden för egnahem påverkades dessutom av ett
minskat värde av ränteavdragen och av skärpt fastig-
hetsskatt. I KUSK-bilagan beräknas de förändrade
skattereglerna mellan 1985 och 1991 totalt ha ökat
brukarkostnaden med 20-30 procent. Enligt samma
bedömning ledde denna höjning av brukarkostnaden
till en minskning av den totala efterfrågan på egna
hem med omkring 15 procent, vilket i sin tur föror-
sakade ett realt prisfall på egnahem med omkring 15
procent.

Reformens första steg finansierades bl.a. av den
höjning av skatten på bensin som genomfördes 1990;
dels genom en bensinskattehöjning, dels genom en
höjning av mervärdesskattesatsen på bensin från 0
till 23,46 procent. Totalt kan dessa skattehöjningar
beräknas ha medfört en bensinprisökning på 33 pro-
cent. Nollskattesatsen på diesel avskaffades också
1990, med en teoretiskt beräknad priseffekt på 23,5
procent. Konsumtionen av bensin påverkades, åt-
minstone på kort sikt, i mycket begränsad omfatt-
ning. Under 1990 kan en ökning av bensinkonsum-
tionen på drygt 1 procent observeras medan
volymminskningen under 1991 var 0,6 procent.

För vissa andra varugrupper som påverkades av
den höjda indirekta beskattningen blev dock effek-
terna större. Observerade volymförändringar beror
givetvis på en rad andra faktorer än skattereformen.
Reformen torde dock ha haft en avgörande betydel-
se.

Före 1991 var persontransporter, hår- och skön-
hetsvård och vissa fritidsrelaterade tjänster som cam-
pingplatser, skidliftar och danstillställningar undan-
tagna från moms. I januari 1991 belädes dessa
tjänster med full moms. Prishöjningen på person-
transporter kan teoretiskt beräknas till 11 procent.
Priseffekten för persontransporter mildrades av att
transportföretagen genom momsbeläggningen fick
rätt till avdrag för ingående moms. Konsumtionen av
inhemska persontransporter minskade med knappt
tre procent under 1991, medan konsumtionen ökade
under både 1990 och 1992.

Hår- och skönhetsvård omfattades före reformen
av ett vanligt undantag från momsplikt. De teoretiskt
beräknade prishöjningarna på dessa tjänster uppgick
till 21 procent, när hänsyn tas till att införande av
avdragsrätt för ingående moms tenderar att dämpa
momsbeläggningens effekt på priserna. Konsumtion-

en av hår- och skönhetsvård minskade med hela 17
procent år 1991?

Höjningen av momsen på hotell- och restaurang-
tjänster från 12,86 till 23,46 procent bidrog till fi-
nansieringen av reformens första steg 1990. Vid en
fullständig övervältring på konsumentpriset ger den-
na skattehöjning en prisökning på 9,4 procent för
hotell- och restaurangtjänster. Åren 1990 och 1991
kom konsumtionen av hotell och restaurangtjänster
att minska med 9,6 respektive 8,3 procent.

Dessa stiliserade fakta indikerar att reformen kan
ha haft en betydande effekt på efterfrågan på vissa
specifika varugrupper, i synnerhet turistrelaterade
tjänster som persontransporter och hotell- och re-
staurangtjänster. I en av de expertrapporter som ut-
förts på uppdrag av KUSK analyseras skatterefor-
mens effekt på efterfrågan på inrikes och utrikes
rekreationsresor? Resultaten från denna studie visar
att reformen minskade rekreationsresandet med
minst 20 procent. Att inhemsk turism visade sig vara
en särskilt priskänslig sektor kan bero på att det finns
näraliggande lågt beskattade alternativ till rekrea-
tionsresandet i form av hemproduktion eller utlands-
resor.

Skattereformen vägleddes av en likformighetsfilo-
sofi. Det finns många starka argument för en i största
möjliga utsträckning enhetlig mervärdesskatt. Flera
förutsättningar måste dock vara uppfyllda för att det
ur samhällsekonomisk effektivitetssynpunkt skall va-
ra önskvärt att beskatta olika varor och tjänster med
samma skattesats. För de fall där olika varor är olika
priskänsliga kan det för att begränsa effekterna på
konsumtionsvalet vara lämpligare att beskatta pri-
sokänsliga varor med en högre skattesats och särskilt
priskänsliga varor med en låg skattesats. Den sänk-
ning av momsen på turistrelaterade tjänster som ge-
nomfördes 1992 kan möjligen betraktas som en så-
dan effektivitetshöjande åtgärd.

Vid utformningen av konsumtionsbeskattningen
måste emellertid hänsyn också tas till fördelningsef-
fekterna. En differentiering av momsen skapar också
olika typer av gränsdragningsproblem och lämnar
utrymme för olika särintressen att få gränsdragning-
en ändrad. En differentiering medför också, som ti-
digare påpekats, att skattesystemets driftskostnader
ökar och att den horisontella rättvisan kan minska.
De differentieringar av momsen som gjorts efter skat-
tereformen har lett till tillkommande komplikationer
i dessa avseenden.

Konsumtionen av dessa tjänster gick trendmässigt ner i slutet av 1980-talet
och i början av 1990-talet. Konsumtionsminskningen 1991 är dock avsevärt
större än konsumtionsförändringarna under åren närmast före och efter
1991.

4 Hultkrantz (1995) On determinants of Swedish recreational domestic and
outbound travel 1989-1993, Tax reform evaluation report no. 7, Konjunk-
turinstitutet.

12

PROP. 1997/98:1 BILAGA 6

3.3 Investeringarna och
företagsbeskattningen

I likhet med KUSK anser vi att det är svårt att utvär-
dera den nya företagsbeskattningen. Relevanta data
produceras med betydande tidseftersläpning. Det tar
också tid för företagen att anpassa sig till nya regler
och den ekonomiska krisen med dess kraftiga lön-
samhetsfall försvårar en värdering.

De undersökningar av de gamla bolagsskattereg-
lernas effekter som redovisas av KUSK modifierar till
viss del den problembeskrivning som gjordes inför
skattereformen. Bilden av ett förhållandevis starkt
snedvridande bolagsskattesystem tonas ned. I det
gamla systemet med dess omfattande reserverings-
möjligheter var det förhållandevis få företag som
kunde utnyttja skattereglerna maximalt. Detta inne-
bar att bolagsbeskattningen till stor del fungerade
som en utdelningsbeskattning, utan större snedvri-
dande skillnader i skattebelastning på olika slag av
investeringar och för olika finansieringsformer.
KUSK konstaterade dock att det trots allt fanns före-
tag i det gamla systemet som fullt ut kunde utnyttja
konsolideringsmöjligheter och där bolagsskatten ver-
kade snedvridande.

Den forskning som redovisas av KUSK visar också
att skattereformen inte hade någon betydelse för det
dramatiska raset i investeringarna i företagssektorn i
början på 1990-talet. Kommittén noterar också att
det nya systemet blivit enklare och mer överskådligt.
Vi vill för vår del konstatera att reformen minskat
incitamenten till skatteminimerande beteenden ge-
nom mer eller mindre konstlade affärsupplägg. Vi
återkommer i finansieringsavsnittet till skatterefor-
mens effekter på bolagsskatteintäkterna.

Det fanns en stor politisk enighet kring utform-
ningen av de nya företagsskattereglerna. Vid reform-
tillfället gällde detta också synen på den s.k. ekono-
miska dubbelbeskattningen. Därmed avses att
avkastningen på eget kapital i bolagen, till skillnad
från låneräntor på främmande kapital, formellt be-
skattas i två led; dels genom bolagsskatten, dels ge-
nom beskattning av utdelningar och reavinster hos
ägarna. Ur investeringssynpunkt är dock i princip
inte skatteuttaget i det senare ledet något problem.
Investeringsvillkoren i en ekonomi som den svenska
med starkt internationaliserade kapitalmarknader
bestäms nämligen i första hand av företagsskattereg-
lerna. Beskattningen av utdelningar och reavinster på
aktier inom ramen för den personliga kapitalin-
komstbeskattningen betyder mindre för investerings-
villkoren. Dessutom var det centralt att upprätthålla
en enhetlig och likformig kapitalinkomstbeskattning.

1 frågan om den ekonomiska dubbelbeskattningen
har under denna mandatperiod gjorts ett välmotive-
rat undantag. För mindre företag, som inte har sam-
ma tillgång till de internationella kapitalmarknader-
na som de större företagen, är nämligen beskatt-
ningen av utdelningar och reavinster hos ägarna av

större betydelse för företagens investeringar. Under
förutsättning att en ägarlättnad i den ekonomiska
dubbelbeskattningen inriktas enbart på dessa företag
kan positiva effekter på investeringarna förväntas. En
partiell lättnad i ägarbeskattningen har därför in-
förts.

I skattereformen var det av tidsskäl inte möjligt att
fullt ut reformera skattereglerna för egenföretagarna.
Genom de regler som infördes 1994 har en större
likformighet uppnåtts i förhållande till beskattningen
av aktiebolag och deras ägare. Likformigheten har
dock uppnåtts till priset av en inte obetydlig komp-
lexitet. För närvarande utreds möjligheterna till för-
enklade regler, i första hand för de allra minsta före-
tagen.

3.4 Arbetsutbudet och
förvärvsinkomstbeskattningen

Skattereformen medförde stora principiella föränd-
ringar av beskattningen av förvärvsinkomster. Före
reformen beskattades förvärvsinkomster och kapi-
talinkomster tillsammans enligt en och samma skat-
teskala. Genom skattereformen infördes tre olika in-
komstslag: inkomst av tjänst, kapital och närings-
verksamhet. Inkomst av tjänst och näringsverksam-
het kom att beskattas med samma skattesatser me-
dan kapitalinkomster kom att beskattas proportio-
nellt.

Skattereformen innebar kraftiga sänkningar av
marginalskatterna på förvärvsinkomster. Fr.o.m.
1991 fanns bara två inkomstskikt i den statliga in-
komstskatteskalan: 0 och 20 procent. Grundavdraget
fastställdes till 10 300 kronor för 1991. Dessutom
infördes ett förhöjt grundavdrag på inkomster mellan
60 000 kronor och 180 000 kronor vilket kom att
påverka marginalskatten i detta inkomstintervall. I
diagram 1 visas marginalskatterna enligt den nya
skatteskalan. Som jämförelse visas även marginal-
skatterna enligt 1989 års skatteskala

13

PROP. 1997/98:1 BILAGA 6

DIAGRAM 1 MARGINALSKATTER 1989 OCH 1991 VID OLIKA

TAXERADE INKOMSTER. KOMMUNALSKATT=31%

Skattereformen medförde - tillsammans med föränd-
ringarna av inkomstberoende bidrag och indirekta
skatter - att den s.k. reala marginallönen efter skatt
och bidrag höjdes kraftigt för breda grupper av in-
komsttagare.' Införandet av en separat kapitalin-
komstbeskattning innebar också att marginallönen
inte längre kom att påverkas av individens kapital-
inkomster.

Enligt beräkningar i KUSK-bilagan var höjningen
av marginallönen i allmänhet större för män än för
kvinnor. För en sammanboende man i mitten av in-
komstfördelningen ökade marginallönen med 24
procent mellan 1985 och 1992 till följd av föränd-
ringar i skatte- och transfereringssystemet. För en
kvinna i mitten av inkomstfördelningen ökade den
med 19 procent. För den fjärdedel av sammanboen-
de män respektive kvinnor som har de lägsta inkoms-
terna minskade dock marginallönen med i genom-
snitt tre respektive en procent mellan 1985 och 1992.

För att man skall kunna utröna hur en skattere-
form påverkar önskat antal arbetstimmar för en viss
individ krävs information om hur individen reagerar
på förändringar av marginallönen och den dispo-
nibla inkomsten. Individens värdering av konsum-
tion och fritid kan på ett grovt sätt mätas med hjälp
av dels den s.k. kompenserade löneelasticiteten, dels
inkomstelasticiteten6. En fullfinansierad reforms ef-
fekter på arbetsutbudet för en genomsnittlig individ
är oberoende av storleken på inkomstelasticiteten.
Vid en underfinansierad reform kan dock inkomstef-
fekterna ha betydelse och påverka arbetsutbudet ne-
gativt. Empiriska studier på svenska data visar dock i

allmänhet att inkomstelasticiteten är mycket liten.7
Effekterna på antal arbetade timmar kan därför i
första hand bedömas med hjälp av information om
de kompenserade löneelasticiteternas storlek.

KUSK:s redovisning av ekonometriska arbetsut-
budsstudier på svenska data från åren före skattere-
formen visar på tämligen samstämmiga resultat för
gifta män: Den kompenserade löneelasticiteten är
enligt de olika studierna koncentrerad till ett värde
kring 0,10.8 Detta innebär att den av KUSK beräk-
nade genomsnittliga höjningen av marginallönen för
sammanboende män på omkring 20 procent ger en
ökning av önskat antal arbetstimmar på ett par pro-
cent.

En studie som utförts efter KUSK:s utvärdering
bekräftar i stort KUSK:s slutsats.’ Enligt denna studie
medförde de marginalskattesänkningar som ägde
rum under perioden 1980 till 1991 att önskat antal
arbetade timmar för män ökade med drygt 4 pro-
cent. Breddningen av momsbasen och höjda bo-
stadsbidrag m.m. medförde dock att ökningen i ar-
betsutbudet mellan 1980 och 1991 endast blev 2
procent. Denna studie visar också att förändringen
av skatte- och transfereringssystemet tenderade att
öka spridningen i önskat antal arbetade timmar
mellan olika män.

För sammanboende kvinnor ger olika studier mer
varierande resultat vad gäller storleken på löneelasti-
citeterna. Enligt KUSK-bilagan är den bästa gissning-
en att den kompenserade löneelasticiteten för sam-
manboende kvinnor uppgår till 0,4. 1 Med en ökning
av marginallönen på 10-20 procent ger detta en ök-
ning av det önskade arbetsutbudet på 4-8 procent för
sammanboende kvinnor.

Krisen under perioden 1990-93 innebar att efter-
frågan på arbetskraft sjönk. Detta medförde att an-
talet arbetade timmar i ekonomin minskade med nä-
ra 10 procent. Denna restriktion kan förväntas ha
inneburit att ökningen av önskat antal arbetstimmar
inte kunnat realiseras. Detta gäller i första hand de
som blev arbetslösa under perioden. I expertbilagan
till KUSK visas att arbetstiden för befolkningen i ar-
bete under krisåren utvecklats mindre negativt än
vad som kunnat förväntas från historiska mönster.
Därigenom kan de sänkta marginalskatterna ha bi-

Den reala marginallönen anger hur mycket ytterligare konsumtionsvaror
individen kan köpa om han/hon arbetar en extra timme. Den definieras som
W(l-t)/P där W = bruttotimlönen, t = marginaleffekten (marginalskatt +
eventuell förlust av inkomstberoende bidrag) och P = konsumentprisindex.

Den kompenserande löneelasticiteten anger den procentuella förändringen i
individens arbetsutbud när individens marginailön ökar med en procent sam-
tidigt som individens inkomst minskas så mycket att individen är kvar på den
välfärdsnivå han hade före höjningen av marginallönen. Inkomstelasticiteten
anger hur individens arbetsutbud påverkas av sådana förändringar av den
den disponibla inkomsten som inte innebär några förändringar av marginal-
lönen.

Se t.ex. expertrapport 4 i SOU 1996:117 som visar att medianvärdet för de
estimerade inkomstelasticiteterna på svenska data uppgår till -0,02 för män
och till -0,06 för kvinnor.

Slutsatsen i expertrapport 4 i SOU 1996:117 är densamma.

Blomquist, Eklöf och Newey (1997), Tax reform evaluation using nonpa-
rametric methods Sweden 1980-1991, stencil Uppsala universitet.

10 Enligt expertrapport 4 i SOU 1996:117 är medianvärdet för den okompen-
serade löneelasticiteten för kvinnor i olika svenska studier 0,30. Tillsammans
med medianvärdet för inkomstelasticiteten på -0,06 erhålls en kompenserad
löneelasticitet på 0,36 vilket överensstämmer med KUSK-bilagans antagande.

14

PROP. 1997/98:1 BILAGA 6

dragit till att sysselsatta arbetar något mer än som
annars hade varit fallet.

I KUSK-bilagan konstateras också att arbetstider-
na hållits uppe bättre bland högre utbildade, vars
marginalskatt sjunkit kraftigt, än bland personer med
lägre utbildning. Resultat från intervjuundersökning-
ar initierade av KUSK ger också ett visst stöd för att
reformen har gett upphov till begränsade positiva ef-
fekter på arbetsutbudet.

I en senare studie presenteras resultat som visar att
marginalskatteförändringarna mellan 1985 och 1992
medfört statistiskt säkerställda effekter på både mäns
och kvinnors arbetsutbud." Beräkningarna avser ef-
fekten av sänkta marginalskattesatser på faktiskt re-
aliserat arbetsutbud för individer som arbetade ett
positivt antal arbetstimmar under både 1985 och
1992. Till skillnad från KUSK visar denna studie att
marginalskattesänkningarna har gett större effekter
på kvinnors arbetsutbud än mäns. Någon effekt av
förändringar i mannens marginalskatt på hustruns
arbetsutbud kan inte påvisas. Resultaten visar att de
kvinnor som fick de största marginalskattesänkning-
arna ökade arbetsutbudet mest. Kvinnor vilkas mar-
ginalskatter sänktes med mer än 20 procentenheter
ökade i genomsnitt sin årsarbetstid med mer än 30
procent. Ökningen av arbetsutbudet för kvinnor som
fick en marginalskattesänkning på mellan 7 och 20
procentenheter var omkring hälften så stor. Dessa
resultat tyder på att skattereformen - tillsammans
med de skatteförändringar som gjordes under perio-
den 1985-1990 - sammantaget ökade faktiskt antal
arbetade timmar för personer i arbete med i storleks-
ordningen 5 procent.

Sammanfattningsvis visar KUSK:s studie och de
studier som genomförts därefter att önskat antal ar-
betstimmar för män ökade med ett par procent som
en följd av skattereformen. Skattereformens effekter
på kvinnornas arbetsutbud är mer osäkra. Å ena si-
dan tenderar kvinnors arbetsutbud att vara mer lö-
nekänsligt än mäns. Å andra sidan innebar reformen
att kvinnornas marginallön i allmänhet höjdes mind-
re än för män. Arbetsutbudet torde dock ha ökat
med ett par procent även för kvinnor. KUSK:s slut-
sats om att reformens effekt på kvinnors arbetsutbud
var nära noll baseras på resultatet från enbart en stu-
die och kan ifrågasättas. En senare studie som base-
ras på data om faktiskt antal arbetade timmar både
före och efter reformen finner i stället att reformen
fick påtagliga effekter på kvinnors arbetsutbud.

KUSK:s slutsats att det totala arbetsutbudet i eko-
nomin ökat med ett par procent till följd av reformen
är dock mot ovanstående bakgrund rimlig. Denna
ökning i önskat antal arbetstimmar kan, trots krisen,
ha resulterat i en ökning av faktiskt arbetad tid för
personer i arbete med någon procent.

Andra dimensioner av arbetsutbudet än antalet
årsarbetstimmar kan också ha påverkats av skattere-
formen. Detta kan gälla t.ex. individens val av antal
utbildningsår, valet av pensionstidpunkt och valet
mellan att arbeta/inte arbeta under åren däremellan.

Incitament till arbetsmarknadsdeltagande styrs i
första hand av storleken på individens disponibla in-
komst i frånvaro av marknadsarbete och storleken
på den disponibla inkomsten vid önskat antal arbets-
timmar i det fall individen väljer att arbeta. I KUSK-
bilagan konstateras att reformen inte i någon större
omfattning påverkade skillnaden i disponibel in-
komst vid arbete respektive utan arbete för samman-
boende kvinnor som överväger att arbeta deltid. Den
slutsats som dras i KUSK-bilagan är därför att det är
osannolikt att deltagandet i arbetskraften påverkats i
större utsträckning.

Incitamenten till utbildning påverkas bl.a. av skill-
naden mellan disponibla inkomsten efter avslutad
utbildning och inkomsten i avsaknad av ytterligare
utbildning. Denna beror till stor del på skillnaden i
genomsnittsskatt mellan högutbildad/högavlönad
och lågutbildad/lågavlönad arbetskraft. Reformen
förändrade kraftigt incitamenten till utbildning efter-
som genomsnittsskatten på högavlönades inkomster
sänktes medan genomsnittsskatten på lågavlönades
inkomster blev mer eller mindre oförändrad.

Reformen kan även väntas ha påverkat hushållens
köp av hushållsnära tjänster. De sänkta marginal-
skatterna höjde priset på fritid och hemarbete. Detta
torde ha ökat incitamenten att ersätta hemarbete
med marknadsproducerade tjänster. Den skärpta in-
direkta beskattningen av t.ex. restauranger, bygg-
tjänster och frisörer kan dock ha haft en motverkan-
de effekt. Kunskap saknas dock om i vilken ut-
sträckning skattereformen gett upphov till minskat
hemarbete och ökade köp av marknadsproducerade
tjänster.

Skattereformen kan även ha påverkat lönebild-
ningen. Enligt ett traditionellt synsätt borde det hög-
re arbetsutbudet bidra till att sänka lönerna i eko-
nomin. Enligt ett annat synsätt kan emellertid
minskad progressivitet (sänkta marginalskatter vid
bibehållen genomsnittsskatt) leda till motsatt resul-
tat. En minskad progressivitet kan sänka kostnaden i
form av förlorad sysselsättning för höjda löner efter
skatt. Denna effekt av minskad progressivitet har ett
visst stöd i den empiriska forskningen12, men kan
knappast ha varit en huvudförklaring bakom den
snabba uppgången i arbetslösheten i början av 90-
talet. Enligt vår bedömning är skattereformens effek-
ter på lönebildningen fortfarande en öppen fråga.

" Klevmarken (1997), Did the tax cuts increase hours of work? A pre-post
analysis of Swedish panel data, stencil Uppsala universitet.

Se t.ex. Holmlund och Kolm (Tax reform evaluation report no. 15, Kon-
junkturinstitutet 1995) och Aronsson m.fl. (Tax reform evaluation report no.
10, Konjunkturinstitutet 1995).

15

PROP. 1997/98:1 BILAGA 6

3.5 Stabilisering och finansiering

I vilken utsträckning bidrog skattereformen till att
fördjupa lågkonjukturen i början av 1990-talet och
vilket var reformens bidrag till de kraftigt ökande
budgetunderskotten? Det finns ett intimt samband
mellan dessa frågor. En negativ effekt på konjuktur-
utvecklingen försvagar skatteinkomsterna och ökar
de offentliga utgifterna. Å andra sidan ger en under-
finansiering, till den del den ökar hushållens köp-
kraft, en expansiv effekt på konjunkturen.

KUSK redovisar två olika studier som belyser fi-
nanseringsfrågan. I den ena görs efterhandskalkyler
baserade på samma metodik som användes i reform-
beräkningarna men där kalkylerna baseras på den
faktiska, svagare utvecklingen av olika skattebaser i
stället för på tidigare framskrivningar. Avvikelsen
nedåt kan ses som den extra budgetförsvagning som
blev följden av att man bytte skatteregler i en betyd-
ligt svagare konjunktur än den som förutsågs. Denna
studie visade på en underfinansiering om ca 25 mil-
jarder kronor i genomsnitt för åren 1991-93. Vi
kommenterar enskildheter i dessa kalkyler och gör
vissa nya bedömningar i nästa avsnitt.

1 den första studien beaktades i princip inte refor-
mens beteendeeffekter på de offentliga finanserna. I
expertbilagan till KUSK kompletterades därför denna
statiska kalkyl med en bedömning av den finansiella
effekten av reformens effekt på konjunkturen.

Reformen hade både expansiva och kontraktiva
effekter. Underfinanseringen som sådan bidrog till att
hålla uppe hushållens köpkraft vilket verkade stimu-
lerande. Mot denna expansiva effekt står effekten av
att det finansiella sparandet steg och av att fastig-
hetspriserna föll. KUSK bedömde att nettoeffekten
var negativ. Baserat på ett räkneexempel med en
makromodell uppskattades denna effekt ha orsakat
ett BNP-fall på knappt en procent. Reformen fördju-
pade alltså lågkonjunkturen men var inte en primär
faktor bakom denna. Regeringen noterar att refor-
mens relativa bidrag illustreras av att real BNP föll
med inte mindre än 5 procent under åren 1991-
1993.

Den extra underfinansiering som följde av refor-
mens kontraktiva effekt beräknades av KUSK till i
storleksordningen 10 miljarder kronor. Detta ger en
total underfinansiering om ca 35 miljarder kronor i
genomsnitt för åren 1991-1993. I den alternativa
studie som redovisas av KUSK framkommer ett re-
sultat i samma storleksordning, 35 miljarder kronor.
I denna studie utnyttjas en väsentligt annorlunda me-
todik, där historiska samband mellan skattebaser och
skatteintäkter utnyttjas. Att de olika studierna visar
på likartade effekter indikerar att storleksordningen
på underfinansieringen är förhållandevis korrekt
uppskattad för de aktuella åren.

Den underfinansiering om 35 miljarder kronor per
år som KUSK beräknade för de första åren är bety-
dande. I förhållande till de totala underskott på över

200 miljarder kronor som växte fram i början av
1990-talet är reformens bidrag emellertid begränsat.
Den initiala underfinansieringen har dock bidragit till
behovet av den sanering av de offentliga finanserna
som senare blev nödvändig.

Reformens finansiering på längre sikt

Enligt de båda KUSK-studierna tenderade underfi-
nansieringen att minska under den studerade perio-
den, 1991-1993. Detta var bl.a. resultatet av stigande
aktiepriser och en förbättrad lönsamhet i exportin-
dustrin. KUSK redovisade också vissa kvalitativa
överväganden kring ett antal faktorer som borde
kunna minska underfinansieringen på lite längre sikt.
Bl.a. framhölls att på längre sikt kan effektivitetsvins-
terna genom reformen resultera i större skattebaser.
Man avstod från en kvantifiering av dessa faktorer.

Frågan är vad som kan sägas i finansieringsfrågan
i dagsläget. Det slag av statiska ex post kalkyler som
redovisades i KUSKrs betänkande blir allt mindre
meningsfulla att upprepa genom att skattereformens
beteendeeffekter görs sig gällande i allt större ut-
sträckning. En annan svårighet ligger i det stora antal
regelförändringar som gjorts efter reformen med be-
tydande finansiella effekter. Mot denna bakgrund
bedömer vi det inte möjligt att göra en heltäckande
analys. Däremot kan frågan belysas partiellt genom
att en analys av de poster som i den ena av KUSK-
studierna visade sig ge de största bidragen till under-
finansieringen.

TABELL 1 HUVUDSAKLIGA KOMPONENTER
BAKOM UNDERFINANSIERINGEN I SKATTE
REFORMENS ANDRA STEG

MILJARDER KRONOR.

1991

1992

1993

SNITT

Sänkta skattesatser för
individer

-6

-6

-6

-6

Basbreddning
direktägda aktier

-1,5

-1,5

-1.5

■1.5

Avkastningsskatt
pensionssparande

-3.6

-2,7

-0,6

-2,3

Bolagsskatt

-3.1

-3.1

-1.8

-2,6

Dynamiska effekter

-2,5

-5.0

-7.5

-5,0

Summa

-16,7

-18,3

-17,4

-17,5

Skattereformens bidrag
till underskott enligt KUSK

-23,0

-21,5

-19,6

-21,4

1. Anders Kristoffersson, Was the tax reform fully financed?, Tax Reform Evalua-
tion Report no. 23, November 1995, s. 25.

16

PROP. 1997/98:1 BILAGA 6

De olika posterna och deras bidrag till underfi-
nansieringen under åren 1991-93 redovisas i tabell 1.
I tabellen redovisas också den totala underfinansie-
ringen avseende skattereformens andra steg13 enligt
samma studie.

De fem utvalda komponenterna svarar för den
dominerande delen av skattereformens totala bidrag
till underskottet. Särskilt gäller detta för år 1993.
Den fortsatta utvecklingen av dessa poster är alltså
av särskild betydelse vid ett försök att bedöma re-
formens finansiering på längre sikt. Vi uppmärk-
sammar ocksså vad senare regeländringar har betytt
och kommenterar också den ”dynamiska” kompo-
nenten av underfinansieringen.

Sänkta skattesatser för individer

Skattereformen innebar en kraftig sänkning av skat-
tesatserna i personbeskattningen. För 1990-91 be-
räknades detta ge en sammanlagd budgetförsvagning
om ca 89 miljarder kronor. I den upprepning som
gjordes för KUSK bedömdes den tillkommande un-
derfinansieringen till ca 6 miljarder kronor. Denna
bedömning baserades på en sammanvägning av re-
sultaten från olika slag av simuleringar på mikrodata.
De två första byggde på framskrivningar av skatteba-
serna före reformen (för åren 1990 och 1988) till
1991. Därefter jämfördes skatteintäkterna vid de nya
skattesatserna med beräknade skatteintäkter vid en
framskrivning av skatteskalan före reformen. Med
det senare avsågs 1988 års skatteskala som skrevs
fram med faktiska inflationen, där dock skatterefor-
meffekterna på konsumentpriserna rensades bort.

Som en känslighetsanalys gjordes en tredje simule-
ring. Den innebar en reversering av den första fram-
skrivningen, genom att 1991 års skattebas skrevs
tillbaka till år 1990 med en schablonmässig rensning
för basbreddningar i reformen.

KUSK-studien beskrev alltså den tillkommande
underfinansieringen för 1991 (som schablonmässigt
förlängdes till att avse även åren 1992 och 1993).
Frågan är vad som har hänt under åren därefter.
Möjligheterna att uttala sig om detta med någon
större säkerhet är begränsade. Visserligen finns till-
gång till data för senare år (utfallsdata på mikronivå
finns dock ej senare än för 1995). En ny upprepning
av reformberäkningen förutsätter dock långtgående
korrigeringar av utfallsdata, då det är nödvändigt att
skapa en framskriven skattebas enligt 1989 (eller
1988) års skatteregler. Såvitt gäller skattebasen är det
vidare nödvändigt att ”återlägga” effekten av regel-
förändringar efter skattereformen. Slutligen skall en
gammal skatteskala skapas för det studerade utfall-
såret. Särskilt vad gäller skattebaskorrigeringarna är
problemen betydande. Vi bedömer det inte möjligt

att upprepa reformbedömningen för senare år med
rimliga krav på säkerhet.

Det finns alltså inget underlag för att frångå den
tidigare bedömningen om en underfinansiering om
ca 6 miljarder kronor p.g.a. sänkta skattesatser. En
förklaring till detta är att inkomstfördelningen före
skatt blivit ojämnare efter reformen än vad som för-
utsågs; vid en snabbare löneutveckling för högin-
komsttagare än den förutsedda kostar det mer att
sänka skattesatserna.

Basbreddning direktägda aktier

Ett centralt element i omläggningen av kapitalbe-
skattningen var en breddning av basen för beskatt-
ning av realisationsvinster på aktier. Tidigare hade
reavinster beskattats gynnsammare än utdelningar.
Reformen syftade till en mera likformig kapitalbe-
skattning och breddningen av basen för beskattning
av reavinster på aktier var en mycket central del i
detta.

Den ursprungliga reformberäkningen baserades på
marknadsvärden från utgången av åren 1987 (övriga
aktier och andelar) och 1988 (börsnoterade aktier)
som skrevs fram med viss värde- och prisutveckling
till 1991 års nivå. Vidare beaktades att sparade ar-
betsinkomster i bolag fick en hårdare beskattning
genom reformen. Reformberäkningen resulterade i
de skattebaser och den inkomstförstärkning som re-
dovisas i tabell 2.

TABELL 2 DEN URSPRUNGLIGA REFORM
BERÄKNINGENS BASBREDDNINGAR OCH
INKOMSTFÖRSTÄRKNINGAR

MILJARDER KRONOR, 1991 ÅRS PRISER,

BASBREDDNING

INKOMST-

FÖRSTÄRKNING

Börsnoterade aktier

7,30

2,19

Övriga aktier och andelar

4,64

1.39

Sparade arbetsinkomster

1,40

via aktier

Summa

4,98

KUSK:s upprepning av de ursprungliga reformbe-
räkningarna innebar en efterhandskalkyl i det att ba-
serna för ikraftträdandeåret 1991 då var kända. Re-
formens regeländringar beräknades nu med anta-
gandet om att man hade känt utfallet vid beräkning-
en. Dock lades i aktiernas fall baserna för 1993, mätt
i 1991 års priser, till grund för den nya bedömning-
en. Detta gav en reviderad reformbedömning enligt
tabell 3.

'■ Underfinansieringen av skattereformens första steg, som i första hand be-
rörda den indirekta beskattningen, har beräknats uppgå till ca 4 miljarder
kronor, vilket ger en sammantagen underfinansiering om ca 25 miljarder
kronor i snitt för åren 1991-93.

17

PROP. 1997/98:1 BILAGA 6

TABELL 3 KUSK-UPPREPNING AV REFORM-
BERÄKNINGEN FÖR BASBREDDNINGAR OCH
INKOMSTFÖRSTÄRKNINGAR

MILJARDER KRONOR. 1993 ÅRS VOLYMER I 1991 ÅRS PRISER

BASBREDDNING

INKOMST-

FÖRSTÄRKNING

Börsnoterade aktier

3.90

1,17

Övriga aktier och andelar

3,12

0,94

Sparade arbetsinkomster

1,40

via aktier

Summa

3,51

Inkomstförstärkningen var här 1,5 mdkr lägre än
den som hade beräknats i reformberäkningarna. Ef-
fekten redovisades som en jämn korrigering på de tre
första åren.

Någon ny information för åren 1991-1993 har in-
te framkommit sedan KUSK-upprepningen. I tabell 4
redovisas i stället ett förlängt perspektiv, där för se-
nare år utgångspunkten tas i faktiska tillgångsvärden
och med revidering av antaganden kring ränta, infla-
tion och riskpremier.'4 Därefter kalkyleras skatteba-
serna enligt äldre regler och skattereformens regler
samt effekterna på skatteintäkterna.

Tabell 4 visar på en tendens till återhämtning un-
der hela perioden; i takt med att marknadsvärdet på
aktier stiger minskar den initiella underfinansieringen
för att enligt dessa kalkyler upphöra 1996.

Inkomstförstärkningen i tabell 4 avser de varakti-
ga effekterna av basbreddningama, teoretiskt beräk-
nade på antaganden om omsättningshastigheter, rän-
tor, inflationstakter och riskpremier. Framräknade
basbreddningar kan tolkas som ökningen av den ge-
nomsnittliga skattebasen, sett över en längre period.
För varje enskilt år kan den faktiskt, beskattningsba-
ra reavinsten avvika från detta genomsnitt. Till bil-
den hör att man ur taxeringsstatistiken inte kan läsa
ut utfall för reavinstskatt på aktier. Uppgifterna för
enskilda år bör därför tolkas med försiktighet och
effekten på statsbudget och graden av underfinansie-
ring kan avvika från tabelluppgifterna; däremot är
tendensen till minskad underfinansiering mer säker.

TABELL 4 SKATTEBASER VID ÄLDRE REGLER
OCH SKATTEREFORMREGLER OCH INKOMST-
FÖRSTÄRKNING FÖR ÄREN 1991-1996

MILJARDER KRONOR I 1991 ÅRS PRISER.

1991

1992

1993

1994

1995

1996

Börsnoterade
aktier

Skattebas enligt
gamla regler

3.14

3,23

3,23

5,02

5,91

8,62

Skattebas enligt
nya regler

6,94

7,14

7,14

11,09

13,04

19,03

Inkomstökning

1,14

1.17

1,17

1,82

2,14

3,12

Övriga aktier
och andelar

Skattebas enligt
gamla regler

3.15

2.47

2,34

2,71

2,54

2,33

Skattebas enligt
nya regler

7.36

5,76

5,46

6,32

5,93

5,45

Inkomstökning

1,26

0,99

0,94

1,08

1,02

0,93

Sparande arbets-
inkomster via
aktier

1,40

1,40

1,40

1,40

1,40

1,40

Summa inkomst-
förstärkning

3,80

3,56

3,51

4,30

4,56

5,46

Differens gente-
mot reformberäk-
ningen

-1,18

-1,42

-1,47

-0,68

-0,42

0,48

Här liksom vid de tidigare beräkningarna beräknas skattebasen som andel
av aktiernas marknadsvärde genom ett samband som innehåller uppgifter om
aktiernas omsättningshastighet och årlig värdeökning på aktierna.

Avkastningsskatt på pensionssparande

För att åstadkomma neutralitet i beskattningen av
olika former av sparande infördes en särskild av-
kastningsskatt på det tidigare skattefria pensionsspa-
randet. Inledningsvis beskattades medel som avsattes
till tryggande av tjänstepensioner i företagens balans-
räkningar med 1,1 procent av förmögenheten. För
andra tryggandeformer och för det privata pensions-
sparandet innebar reglerna för 1991 och 1992 att
man beskattade överskottet i förvaltningsverksamhe-
ten med 10 procent (för tjänstepensionskapital) och
med 15 procent (för privat pensionssparande). Från
1993 gäller att avkastningen beräknas på ett schab-
lonmässigt sätt.

Reformberäkningarna baserades på vissa anta-
ganden om skattebasernas storlek, avkastning samt
förhållandet mellan årlig avkastning och värdetill-
växt. Uppgifter om medel avsatta i företagens ba-
lansräkningar och om livbolagens tillgångar avlästes
vid utgången av 1987 och skrevs fram både pris och
volymmässigt till 1991. För stiftelsetillgångar gjordes
en liknande bedömning.

Skattereformreglerna beräknades ge en budgetför-
stärkning brutto, på ca 7 miljarder kronor. Avkast-
ningsskatten antogs på lång sikt övervältras på lö-
nerna i företagen vilket gav en varaktig budget-
förstärkning på 3,14 miljarder kronor. Då överväl-
tringen antogs ske med en viss tidsfördröjning beräk-
nades budgetförstärkningen för de första tre åren till

18

PROP. 1997/98:1 BILAGA 6

6,21, 5,07 respektive 3,91 miljarder kronor, dvs. en
genomsnittlig förstärkning på 5,07 miljarder kronor.

DIAGRAM 2

Pensionstryggandets utveckling

■ Privata pensionsförsäkringar
Tjänstepensioner försäkring

Av diagram 2 framgår att reformberäkningen bl.a.
överskattade den förmögenhet som avsatts till pen-
sioner i företagens balansräkningar.

Först vid ingången av år 1995 har skett en åter-
hämtning av förmögenheten i pensionstryggandet till
en nivå som motsvarar den i reformberäkningen.

För reformåret 1991 kan att noteras de faktiska
pensionsförmögenheter som nu kan avläsas för alla
tryggandeformer är lägre än de som förutsattes i re-
formberäkningen. På ett vid reformtillfället icke-
förutsägbart sätt sjönk tillgångsvärdena kraftigt i
början på 1990-talet, dock endast till viss del bero-
ende på skattereformen.

DIAGRAM 3

Budgetförstärkning genom avkastning för basen från
olika hypotetiska ikraftträdandeår

Skatt i 1991 års priser

---------Reformberäkning             ' 1991

“ - 1992

Då har emellertid avkastningen på kapitalet sjunkit
relativt den avkastning som antogs vid reformberäk-
ningen. Även vid en återhämtning av den underlig-

gande förmögenhetena sluts alltså inte finansie-
ringsgapet i förhållande till ursprungliga kalkylen.

I diagram 3 redovisas beräknad budgetförstärk-
ning vid de i skattereformen introducerade avkast-
ningsskattereglerna, baserat på faktiska förmögen-
hetsvärden för enskilda år. Vid beräkningarna har
tillämpats samma övervältringsantaganden som i re-
formkalkylen.

Bolagsskatten

I skattereformen beräknades omläggningen av bo-
lagsbeskattningen vara intäktsneutral. Undantaget
var en viss inkomstförstärkning i form av en beräk-
nad räntevinst hänförlig till avskattningen av gamla
reserver. I den första KUSK-studien beräknades en
underfinansiering om ca 3 miljarder kronor för åren
1991 och 1992. Nedjusteringen baserades primärt på
en nedrevidering av finansieringsbidraget från be-
skattning av fulla nominella reavinster i bolagssek-
torn, som överskattades i reformberäkningen. För år
1993, däremot, kalkylerades en mindre underfinansi-
ering om knappt 2 miljarder kronor. Då kunde en
tendens till återhämtning ses beroende på förbättrad
lönsamhet i näringslivet, bl.a. på grund av kron-
deprecieringen i november 1992.

Att fastställa graden av finansiering av bolagsskat-
tereformen försvåras av flera faktorer; dels av att det
är svårt att avgöra företagens grad av anpassning till
de nya reglerna, dels av att det fanns särskilda över-
gångsregler för avskattningen av gamla reserver, dels
av att reglerna förändrades, delvis tillfälligt, i förhål-
landevis betydelsefulla avseenden 1994, dels av den
extrema lågkonjunkturen. Konjunkturaspekten är av
särskilt intresse.

I det tidigare systemet med dess höga skattesats
och dess omfattande reserveringsmöjligheter tende-
rade skattebetalningarna att variera motkonjunktu-
rellt. Den effektiva skattebelastningen, skatten i för-
hållande till resultat före olika resultatreglerande
dispositioner, var högre i lågkonjunktur än i hög-
konjunktur. En viktig förklaring till detta anses vara
företagens utdelningsbeteende i kombination med
kravet att finansiera utdelningar med beskattade me-
del. I en lågkonjunktur med otillfredsställande lön-
samhet innebär detta att företagen inte kan utnyttja
dispositionsmöjligheterna fullt ut vilket drar upp den
effektiva skatten. Vid lönsamhetsförbättringar ökar
utnyttjandegraden vilket sänker den effektiva skatte-
belastningen.

Skattereformen med dess sänkning av den nomi-
nella skattesatsen och med dess begränsning av reser-
veringsmöjligheter försvagade ovanstående motkon-
junkturella samband. Detta ger ett lägre skatteuttag
under lågkonjunkturår och ett högre skatteuttag un-
der högkonjunkturår. Den underfinansiering som
konstaterades i KUSK-kalkylen för reformens första
år, som sammanföll med krisen i början av 1990-
talet, kan bero på detta förhållande.

19

PROP. 1997/98:1 BILAGA 6

En ny undersökning inom finansdepartementet
ger resultat som bekräftar denna tolkning. Genom en
tidsserieanalys’' har företagens skattebetalningar un-
der perioden 1965-1996 studerats. För att ge till-
fredsställande resultat har vissa delperioder beskrivits
på med en särskild metodik.16 Undersökningen ger
följande huvudresultat.

I förhållande till en ”icke-reform”-situation under
1991 och följande år kan noteras en förhållandevis
kraftig underfinansiering under åren 1991 och 1992.
En möjlig förklaring är den tidigare skisserade meka-
nismen, där en sänkning av den formella skattesatsen
gör att företagen kan lämna utdelningar utan att re-
dovisa så stor skattepliktig vinst som vid den tidigare
högre skattesatsen.

För 1993, å andra sidan, kan konstateras en för-
hållandevis kraftig överfinansiering i förhållande till
en situation utan reform. Denna överfinansiering
dämpas för åren 1994-1996, vilket kan tolkas som
en effekt av 1994 års regeländringar. Dessa innebar
en ytterligare sänkning av den formella skattesatsen
från 30 till 28 procent och att den tidigare i huvud-
sak egenkapitalbaserade skatteutjämningsreserven
(surv) ersattes med nuvarande system med periodise-
ringsfonder. Skattereformen 1991 tillsammans med
1994 års justeringar innebar på sikt en fullfinansierad
reform. Däremot innebar systemet en viss budgetför-
svagning under de första åren från 1994 och framåt
(den effektiva skatten på en marginell vinstkrona
sjönk något).

Sammantaget indikerar den genomförda analysen
att regeländringarna 1991 och 1994 innebar att skat-
tebetalningarna, räknat som ett genomsnitt för 1991-
-1996, kom att ligga marginellt över den nivå som
skulle ha följt av de tidigare skattereglerna17. Detta
indikerar att skattereformen, om 1994 års föränd-
ringar beaktas, har varit fullfinansierad under de ak-
tuella åren, låt vara med betydande variationer mel-
lan enskilda år. Vad som gäller för perioden efter
1996 är däremot svårt att uttala sig om. Här finns
motverkande tendenser. Fram till 1999 byggs syste-
met med periodiseringsfonder upp vilket tenderar att
hålla nere skattebetalningarna, där dock 1997 års
begränsning av avsättningsmöjligheterna verkar i an-

1 En ren tidsserieanalys innebär i princip en statistisk anpassning av en viss
funktionsform till datamaterialet genom att i detta fall företagens skattebe-
talningar förklaras med tidigare års skattebetalningar

16 En framgångsrik tidsserieanalys förutsätter att den studerade variabeln inte
uppvisar några trendmässiga förändringar (serien är stationär och uppvisar
enbart slumpmässiga variationer). För att eliminera trendmässiga effekter har
därför s.k. dummyvariabler införts, en uppsättning för perioden 1980-89
(den långvariga högkonjunkturen), en annan uppsättning för 1989-92
(lågkonjunkturåren samt infasningen av skattereformen), en tredje uppsätt-
ning för åren 1991-95 (skattereformår) och en fjärde uppsättning för 1994-
95 (med justerade företagskatteregler). Var och en av perioderna har repre-
senterats med två variabler, en för att fånga in nivåskift, en annan för att
fånga in variationer i förändringen av skattebetalningar mellan åren.

För åren 1991—1996 uppgår de beräknade avvikelserna till
-5,69, -9,69, +10,34, + 8,09, +1,30, -0,25 miljarder kronor. Modellen med-
ger ej beräkningar för år efter 1996.

nan riktning. Fr.o.m 1999 börjar periodiseringsfon-
der att återföras till beskattning vilket drar upp skat-
tebetalningarna.

Dynamiska effekter

Vid reformberäkningen antogs att de nya skattereg-
lerna skulle bidra till en samhällsekonomiskt mer ef-
fektiv användning av befintliga resurser och till ett
ökat utbud av produktiva resurser. Därigenom skulle
underlaget för olika skatter komma att öka. Bidragen
till reformens finansiering på grund av detta samla-
des under rubriken ‘Dynamiska effekter’. Bedöm-
ningarna i denna del baserades på vissa övervägan-
den av inkomstskatteutredningen, RINK, som
räknade med en produktionsökning på kort sikt
motsvarande en ökning av arbetsinkomsterna med
1 procent. I reformbedömningen översattes detta till
ett finansieringsbidrag om i genomsnitt 5 miljarder
kronor för reformens tre första år.

I avsnittet om reformens effekter på arbetsutbudet
har resultat från olika studier redovisats. Där konsta-
teras att skattereformen kan ha ökat det totala anta-
let önskade arbetstimmar med i storleksordningen
två-tre procent. Krisen i början av 1990-talet innebar
förmodligen i de allra flesta fall att denna ökning inte
kom att förverkligas förrän senare. Dock indikerar
resultaten från ett par studier att en del av ökningen
av önskat antal arbetstimmar kan ha realiserats.

Frågan är vilken bedömning som kan göras i dag.
Osäkerheten är här betydande men ett enkelt räkne-
exempel kan illustrera storleksordningen på möjliga
effekter. Om man gör det försiktiga antagandet att
det faktiska antalet arbetstimmar har ökat med en
halv procent som ett resultat av reformen innebär
detta med en total bruttolönekostnad i den svenska
ekonomin på ca 1000 miljarder kronor (för 1997) att
underlaget för olika skatter på arbete skulle ha ökat
med ca 5 miljarder kronor. Med en genomsnittlig
skattekil på arbete om ca 65 procent ger detta ökade
skatteinkomster på ca 3,7 miljarder kronor i form av
skattedel på socialavgifter, inkomstskatter och all-
männa egenavgifter och ökade konsumtionsskatter.
Detta skall ställas i relation till reformberäkningens
genomsnitt för åren 1991-93 på 5 miljarder kronor.
Förhållandevis begränsade ökningar i antalet arbets-
timmar som ett resultat av reformen bidrar alltså till
att minska den underfinansiering som KUSK kunde
konstatera.

Betydelsen av senare regeländringar

Frågan är hur man skall se på regeländringar efter
skattereformen. Dessa är av olika slag. En del av des-
sa genomfördes under åren 1991-1994 och stred i
många fall mot de grundläggande skattereformprin-
ciperna. Särskilt gäller detta förändringarna i kapi-
talbeskattningen. I dessa delar har skattereformen
återställts.

Frånsett den tillfälliga värnskatten är övriga för-
ändringar av ett permanent slag och kan indelas i två

20

PROP. 1997/98:1 BILAGA 6

grupper. En första grupp kan ses som reaktioner på
den statsfinansiella krisen och på behovet att sanera
de offentliga finanserna. Det främsta exemplet utgörs
av den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen,
införd 1993, och därefter successivt höjd. Budgetför-
stärkningen, netto, av att denna avgift infördes upp-
går till ca 28 miljarder kronor. Till samma grupp åt-
gärder hör korrigeringarna av skatteskalan genom
justeringarna i grundavdrag, övergången från det s.k.
schablonavdraget till en ordning med ett schablon-
mässigt bestämt icke avdragsgillt kostnadsbelopp -
det s.k. omvända schablonavdraget - och den parti-
ella avindexeringen av grundavdrag och skiktgräns.

Den andra gruppen åtgärder kan anses som mer i
överenstämmelse med skattereformen och kan upp-
fattas som kompletteringar och korrigeringar inom
ramen för de grundläggande principerna.

Beskattningen av kapitalägande har i förhållande
till reformen förändrats i några avseenden. Det gäller
beskattningen av tjänstepensionskapital, där avkast-
ningen numera beskattas med 15 procent i stället för
10 procent med en budgetförstärkning på 1,4 miljar-
der kronor. Vidare har skatten på allemanssparande
höjts, för allemansspar 1993 och för allemansfond
1997, med en sammanlagd budgetförstärkning på
0,8 miljarder kronor. Å andra sidan har reavinstskat-
ten på privatbostäder sänkts med en budgetförsvag-
ning på 1,4 miljarder kronor. Sammantaget ger detta
ett något högre skatteuttag på sparande och kapital-
ägande i förhållande till reformen.

Beskattningen av kapitalanvändning har föränd-
rats genom justeringar i företagsskattereglerna. 1994
års regeländringar med sänkning av skattesatsen i
kombination med förändrade reserveringsmöjligheter
och slopade Annell-avdrag beräknades ge en budget-
förstärkning på ca 4 miljarder kronor (varaktigt).
Detta balanseras emellertid nästan helt av senare åt-
gärder; nya regler för enskild näringverksamhet (-1,2
miljarder kronor), som gavs en med aktiebolagen
mer likformig behandling, lättnader i ägarbeskatt-
ningen för onoterade företag (-3,5 miljarder kronor)
och en begränsning av möjligheterna att avsätta till
periodiseringsfond (+1,2 miljarder kronor).

Under finansieringen genom dämpning av
konjunkturen

Till den statiskt beräknade underfinansieringen adde-
rade KUSK effekten av att reformen hade en kon-
traktiv effekt på konjunkturen. Denna effekt beräk-
nades till ca 10 miljarder kronor. För reformens
långsiktiga finansiering är en central fråga hur man
skall se på denna kontraktiva effekt i dag. Ar de me-
kanismer som bidrog till den kontraktiva effekten
fortfarande verksamma? Med andra ord, är det av
reformen framkallade fallet i fastighetspriserna, och
den höjning av den finansiella sparkvoten genom
amorteringssparande som följde på detta nu en av-
slutad process eller ej? Frågan är svår att bedöma,
inte minst därför att penningpolitiken under de aktu-

ella åren har utformats för att ge en icke-inflatorisk
efterfrågan. Vissa observationer kan dock göras.

Här kan först noteras det senaste årets utveckling
på fastighetsmarknaden, där särskilt villapriserna
tenderar att stiga, låt vara med varierande kraft i oli-
ka delar av landet. Detta indikerar att den utbudsan-
passning som kunde förutses som ett resultat av de
höjda brukarkostnader nu börjar verka. Andra fak-
torer kan dock vara av betydelse.

Utvecklingen av amorteringssparandet belyses i
den tidigare refererade studien av hushållens skuld-
sättning under 1990-talet. En kraftigt minskad
skuldsättning sedan slutet av 1980-talet kan noteras.
Försämrade ekonomiska utsikter för hushållen bl.a.
som ett resultat av depressionen i början på 1990-
talet, en kraftigt höjd realränta efter skatt som ett re-
sultat av skattereformen och en sänkt inflationstakt
var viktiga faktorer bakom denna utveckling. Därut-
över bidrog också en förändrad befolkningssamman-
sättning med ökad andel för åldersgrupper med högt
sparande. De framskrivningar av bl.a. skuldkvoten
som redovisas i studien indikerar att skuldsaneringen
borde bromsas upp under 1990-talets återstående år.

Återhämtningen på fastighetsmarknaden och
uppbromsningen av skuldsaneringen indikerar att
den del av skattereformens underfinansiering som
berodde på dess kontraktiva effekt nu till stora delar
har upphört.

Finansieringen - en sammanfattande bedömning
Under de första åren med de nya skattereglerna var
skattereformen underfinansierad med i storleksord-
ningen 35 miljarder kronor, varav 10 miljarder var
hänförligt reformens negativa effekt på konjunktu-
ren. Bedömningarna av de poster i reformen som en-
ligt KUSK-analysen var de mest betydelsefulla indi-
kerar att en återhämtning har skett i flera fall.

Återhämtningen gäller kapitalbeskattningen såvitt
gäller basbreddningarna för aktier och, i mindre ut-
sträckning även avkastningsskatten. För perioden
1991-1996 förefaller bolagsskattereformen, inkl.
1994 års regeländringar, ha gett en fullfinansiering.
Överväganden kring reformens dynamiska effekter i
ett längre tidsperspektiv förstärker intrycket av åter-
hämtning. Vidare finns tecken som tyder på att den
del av underfinansieringen som berodde av refor-
mens kontraktiva effekter nu klingat av. Däremot
finns inte anledning att justera bedömningen av un-
derfinansieringen p.g.a sänkta skattesatser i person-
beskattningen.

I varje enskilt fall finns en betydande osäkerhet
kring storleken av återhämtningen. En sammanfat-
tande bedömning är dock att en betydande del av de
första årens underfinansiering kan ha försvunnit. Be-
tydelsefulla korrigeringar i skattereglerna har också
skett, särskilt mot bakgrund av den hotande statsfi-
nansiella krisen. Det går dock inte att med någon
trovärdighet hävda att reformen var fullt ut finansie-
rad. Till bilden hör också att i skattereformen ingick

21

PROP. 1997/98:1 BILAGA 6

bl.a. en höjning av barnbidraget som skulle bidra till
att ge reformen en tillfredsställande fördelningspoli-
tisk profil. Denna höjning förverkligades aldrig vilket
innebar en förtida finansiell korrigering som måste
beaktas i framtiden.

3.6 Inkomstfördelningen

Den fördelningspolitiska frågan var central i skattere-
formövervägandena. Att åstadkomma en samhälls-
ekonomiskt effektiv beskattning och samtidigt upp-
fylla fördelningspolitiska mål var kärnan i reformen
(prop. 1989/90:100, s.294). Den kraftiga sänkningen
av marginalskatterna för höginkomsttagarna skulle
balanseras av olika basbreddningar i beskattningen
av tjänsteinkomster, av en breddad och effektivare
kapitalbeskattning, en försämring av det skattemäs-
siga värdet av olika underskottsavdrag och av ökade
bidrag.

De fördelningspolitiska analyser som redovisades i
reformpropositionen (prop. 1989/90:110, avsnitt 9)
kan sammanfattas på följande sätt. För de 10 pro-
cent av hushållen med de högsta disponibla inkoms-
terna skulle den genomsnittliga reala disponibla in-
komsten öka med 0,2 procent. I övrigt var det
beräknade utfallet relativt jämnt fördelat mellan oli-
ka grupper, men inom olika grupper skulle det finnas
både vinnare och förlorare. De fördelningspolitiska
bedömningarna gjordes att under förutsättningen att
reformen skulle bli fullfinansierad.

Det är mot ovanstående bedömningar i reform-
propositionen som KUSK och andra ställt sina redo-
visningar av det faktiska utfallet.

KUSK redovisar resultat från två olika fördel-
ningsstudier. I den ena studerades skatte- och bi-
dragssystemens omfördelande verkningar för ett år
innan skattereformen, 1989, och ett år efter skattere-
formen, 1992. Av denna studie framgår att för hela
befolkningen minskade skattesystemets omfördelan-
de inverkan. Detta balanserades dock av att bidrags-
systemets omfördelande inverkan ökade. I synnerhet
gällde detta grupper med hög försörjningsbörda,
barnfamiljerna, medan skatte- och bidragssystemens
samlade omfördelningseffekt minskade för övriga
grupper.

I den andra KUSK-studien, som var en upprep-
ning av den analys som finansdepartementetet utför-
de i reformpropositionen, studerades på ett mer di-
rekt sätt vad bytet av skatteregler betydde för
fördelningen av disponibla inkomster för olika hus-
håll. Denna studie baserades på två datamaterial, ett
avseende 1989 och det andra 1992, och innebar att
för båda åren skapades två inkomstfördelningar som
jämfördes. För 1989 skedde detta genom att den fak-
tiska inkomstfördelningen korrigerades för skattere-
formreglerna och för 1992 gjordes den omvända

operationen. Resultaten blev i huvudsak desamma
och innebar följande.

I förhållande till den ursprungliga reformkalkylen
kunde konstateras att skattereformen gav större ök-
ningar av disponibelinkomsterna för i stort sett
samtliga hushållsgrupper, en reflex av att reformen
var underfinansierad. Vid en indelning av befolk-
ningen efter ekonomisk standard, mätt som hushål-
lens disponibla inkomster per konsumtionsenhet dvs.
med korrigering för olikheter i försörjningsbörda,
framkom likartade resultat som i den ursprungliga
bedömningen med några betydelsefulla undantag.

För den tiondel av hushållen med högst ekono-
misk standard var utfallet bättre än vad som kalkyle-
rades i propositionen. Mot reformberäkningens för-
bättring för denna grupp på 0,2 procent står den nya
värderingen med en förbättring på 3,4 procent. En
likartad, och än mer markerad, skillnad mellan de
olika utfallen kan utläsas för olika socioekonomiska
grupper. Utfallet för högre tjänstemän förbättrades
från 2,4 procent till 7,8 procent medan utfallen för
arbetare och övriga tjänstemän i stort sett är desam-
ma i de olika undersökningarna och innebär dispo-
nibelinkomstökningar på mellan 2,8 och 3,7 procent.

I den upprepning av reformpropositionens beräk-
ningar som gjordes av KUSK kunde ny information
om de olika basbreddningarna utnyttjas. Skillnader i
resultat mellan de olika undersökningarna kan till
största delen hänföras till detta, att de faktiska bas-
breddningarna blev mindre, till betydande del bero-
ende på lågkonjunkturen och den underfinansiering
som följde av denna. Detta gav upphov till den avvi-
kelse från de bedömningar som redovisades i re-
formpropositionen när det gäller hushåll med de
högsta inkomsterna. I andra hänseenden, bl.a. i fråga
om den ökade horisontella rättvisa som antogs följa
av den skattemässiga likabehandlingen av olika in-
komster, har de ursprungliga reformbedömningarna
bekräftats.

Av den tidigare redovisade bedömningen av skat-
tereformens finansiering framgår att det under perio-
den efter 1993 finns klara tendenser till återhämtning
i vissa fall. Dessa skulle ha slagit igenom i viss ut-
sträckning om man återupprepat den ursprungliga
reformberäkningen för åren efter 1992 (det sista året
för KUSK-upprepningen). Det är dock inte möjligt
att med någon säkerhet hävda att reformen skulle
varit fullfinansierad. Behovet av framtida fördel-
ningspolitiska korrigeringar måste bedömas mot
denna bakgrund.

I en särskild fördelningspolitisk bilaga till denna
budgetproposition redovisas en ny studie av inkomst-
fördelningens utveckling mellan 1991 och 1997
(bilaga 7). Där söker man förklara den faktiska
spridningen i disponibla inkomster mellan hushållen
med hjälp av olika faktorer. Där uppmärksammas
bl.a. skattesystemets inverkan på inkomstfördelning-
en och denna studie kompletterar därmed de övervä-
ganden som redovisats i denna bilaga.

22

PROP. 1997/98:1 BILAGA 6

3.7 Reformen och den samhälls-
ekonomiska effektiviteten

I ett skattesystem med höga skattesatser uppkommer
i allmänhet vissa effektivitetsförluster. De sänkningar
av skattesatserna som följde av reformen kunde där-
för förväntas ge vissa effektivitetsvinster.

De effektivitetsförluster som är förknippade med
flertalet skatter har att göra med att alla möjligheter
till byten av varor, tjänster och produktionsfaktorer
inte kan utnyttjas fullt ut. Genom att skatterna ska-
par en skillnad mellan det pris köparen betalar och
det pris säljaren erhåller kan de i vissa fall blockera
möjligheterna till välfärdshöjande byten och medför
därför en effektivitetsförlust.

I normalfallet medför skatter att det uppkommer
en skillnad mellan det samhällsekonomiska och pri-
vatekonomiska utbytet av olika aktiviteter.18 Vid be-
skattningen av varor och tjänster innebär detta att
individens värdering av ytterligare konsumtion
kommer att överstiga värdet av de resurser som an-
vänds vid produktionen av varan eller tjänsten. I be-
skattningen av arbetsinkomster blir följden att det
produktionsvärde som skapas av en extra arbetsin-
sats överstiger individens värdering av den fritid man
avstår ifrån. Detta innebär att utöver de skatteintäk-
ter som genereras för att finansiera offentliga utgifter
uppkommer negativa bieffekter. Dessa negativa ef-
fekter brukar benämnas skatternas överskottsbörda.
Denna överskottsbörda representerar en välfärds-
förlust för samhället som inte balanseras av de väl-
färdsvinster som är förknippade med de offentliga
utgifter skatterna finansierar.

De beräkningar av arbetsinkomstbeskattningens
överskottsbörda som utförts har normalt enbart be-
aktat skatternas inverkan på valet mellan fritid och
konsumtion. Före skattereformen påverkade t.ex.
inkomstskatten på förvärvsinkomster (som var ge-
mensam för förvärvs- och kapitalinkomster) även
valet mellan konsumtion och sparande. Hänsyn tas
inte heller till att bruttolönerna i ekonomin kan på-
verkas av inkomstskatten.”

” Om vissa aktiviteter ger upphov till s.k. negativa externa effekter finns i en
situation utan skatter ett gap mellan samhällsekonomiskt och privatekono-
miskt utbyte. I detta fall kan införandet av korrigerande skatter leda till väl-
färdsvinster. Flertalet skatter är dock inte av detta slag.

19 Ett undantag är dock den allmänna jämviktsanalys som utfördes av
Hansson och Stuart (1985), Tax revenue and the marginal cost of public
funds, Journal of Public Economics vol. 27. Deras resultat innebar att den
samhällsekonomiska effektiviteten kunde förbättras om progressiviteten i
förvärvsinkomstbeskattningen minskades samtidigt som skatten på konsum-
tion skärptes. Detta berodde på att en extra intäktskrona från indirekta skat-
ter gav upphov till en lägre samhällsekonomisk kostnad än en extra krona i
skatteintäkter från den progressiva förvärvsinkomstbeskattningen. Resultaten
innebar också att en skärpt kapitalbeskattning, i första hand av boendet,
skulle skapa en effektivare fördelning av produktionsresurserna mellan olika
sektorer.

För en person med genomsnittlig förvärvsinkomst
uppgick skattekilen på arbete till 73 procent 1988.™
Skattekilen för denna representativa individ föll till
63 procent 1991. Detta kan förväntas ha haft stor
inverkan på storleken av överskottsbördan som be-
ror dels på skattekilens storlek, dels på hur känsligt
det (kompenserade) arbetsutbudet är för nettolöne-
ändringar.

Överskottsbördan antas normalt öka proportio-
nellt mot kvadraten på skattekilen. Om denna ap-
proximation tillämpas på en representativ individ
med genomsnittlig arbetsinkomst erhålls en minsk-
ning av den totala överskottsbördan av arbetsin-
komstbeskattningen på 25 procent till följd av re-
formen21. Den relativa förändringen av överskotts-
bördan beräknad med hjälp av denna approximation
är oberoende av storleken på den kompenserande
löneelasticiteten. För att beräkna storleken på över-
skottsbördan i absoluta tal måste dock ett antagande
göras om storleken på denna.

Det finns endast en studie som har analyserat de
totala samhällsekonomiska kostnaderna för sned-
vridningar orsakade av arbetsinkomstbeskattningen
före och efter skattereformen.22 Resultaten från den-
na studie visar, liksom ovanstående räkneexempel,
att den totala överskottsbördan kom att minska med
25 procent som en följd av reformen. Studien visar
också att överskottsbördans andel av intäkterna från
inkomstskatt och moms minskade från 40 procent år
1989 till 32 procent år 1991. I genomsnitt minskade
överskottsbördan från 21 060 kronor till 15 920
kronor per år och hushåll. Beräkningar av detta slag
är behäftade med en hög grad av osäkerhet. De indi-
kerar dock att överskottsbördan av arbetsinkomstbe-
skattningen minskade avsevärt till följd av reformen
men också att den fortfarande är av betydande stor-
lek.

Den marginella överskottsbördan visar hur myck-
et överskottsbördan förändras när skatteintäkterna
höjs med ytterligare en krona. Om t.ex. den margi-
nella överskottsbördan är 0,25 kommer en extra
skatteintäktskrona ge upphov till en välfärdsförlust
på 25 öre utöver den direkta skatteintäkten.

I KUSK-bilagan beräknas förändringen av den
marginella överskottsbördan per extra skattekrona
för ett antal representativa individer och för ett par
olika antaganden om storleken på den kompenserade

20 Skattekilen på arbete påverkas av inkomstskatten, arbetsgivaravgiften
(skattedelen av dessa), konsumtionsskatter och inkomstberoende bidrag och
taxor för offentliga tjänster. För en redovisning av skattekilen på arbete un-
der perioden 1970-1996, se avsnitt 9.2 i Skatter, miljö och sysselsättning,
slutbetänkande av Skatteväxlingskommittén (SOU 1997:11).

11 25% = 100 x ( 0,732-0,632)/0,732

2 Aronsson och Palme (1994), A decade of tax and benefit reforms in Swe-
den, Umeå Economic Studies no. 351. Beräkningarna i denna studie tar med
hjälp av en mikrosimuleringsmodell hänsyn till olikheter i preferenser och
inkomstmöjligheter mellan olika hushåll.

23

PROP. 1997/98:1 BILAGA 6

löneelasticiteten. Beräkningarna visar att den margi-
nella överskottsbördan för den genomsnittliga repre-
sentativa individen, vars skattekil minskade från 73
till 63 procent mellan 1988 och 1991, minskade från
38 öre till 20 öre per extra skattekrona till följd av
reformen. Vid denna beräkning förutsätts att den
kompenserade löneelasticiteten uppgår till 0,11, dvs.
ett typiskt värde på löneelasticiteten för gifta män.

Resultaten från KUSK tyder på att reformen ver-
kat välfärdshöjande för breda grupper av inkomstta-
gare. Överskottsbördan av förvärvsinkomstbeskatt-
ningen och inkomstberoende transfereringar och
avgifter är dock fortfarande betydande. Det finns
emellertid inga enkla lösningar som på något mer
väsentligt sätt kan minska dessa effektivitetsförluster
om man inte vill göra avkall på viktiga fördelnings-
politiska mål och överge ambitionen att finansiera
offentliga utgifter på ett ansvarsfullt sätt.

Skattereformen har också ökat effektiviteten i
andra avseenden än de som är relaterade till indivi-
dens val mellan konsumtion och fritid. Den minska-
de progressiviteten har t.ex. medfört ökade incita-
ment till utbildning. Breddningen av momsbasen
innebar förenklingar som reducerade driftskostna-
derna för mervärdesskattesystemet och innebar att
mervärdesskattens karaktär av konsumtionsskatt
ökade. Momshöjningens effekt på skattekilen på vis-
sa tjänster som starkt konkurrerar med hemarbete
och tjänster producerade i den svarta sektorn
(frisörer, byggreparationer, taxi, restauranger) tende-
rade dock delvis att försvaga dessa effektivitetsvins-
ter.

Det gamla skattesystemet hämmade också pro-
duktiv verksamhet genom en olikformig kapitalbe-
skattning. Det gamla skattesystemet innebar - spe-
ciellt vid höga nivåer på inflationen - att olika
sparformer beskattades med olika effektiva skattesat-
ser. Vid ett visst avkastningskrav efter skatt kommer
olikheter i beskattningen av olika kapitaltillgångar
att tendera att ge ett högre avkastningskrav före skatt
på högt beskattade investeringar än vad som gäller
för lågt beskattade investeringar. En sådan skillnad
medför en ineffektiv resursanvändning då resurser i
allt för stor utsträckning kanaliseras till sektorn med
lägre avkastningskrav före skatt. I det gamla skatte-
systemet kom avkastningskraven framför allt att
skilja sig åt mellan företagssektorn och bostadssek-
torn. Detta skapade incitament till en ineffektiv för-
delning av reala kapitaltillgångar. Genom de tidigare
generösa skatte- och subventionsreglema gavs inves-
teringar i boende avsevärda fördelar i förhållande till
investeringar i andra sektorer av ekonomin.

Reformen innebar en omfördelning av skattebör-
dan från högt beskattade förvärvsinkomster till lågt
beskattat kapital, i första hand bostadsinvesteringar.
Priset på både fritid och bostadstjänster ökade. Den
likformiga kapitalbeskattningen och ändringarna i
räntesubventionerna gjorde att investeringar i bo-

stadssektorn kom att beskattas på ett mer likvärdigt
sätt i förhållande till andra slag av investeringar.23

Den förändrade kapitalbeskattningen har med-
verkat till fallet i bostadsinvesteringarna. På längre
sikt kan dock den förändrade kapitalinkomstbe-
skattningen komma att bidra till utökade konsum-
tionsmöjligheter genom att sparandet i högre ut-
sträckning kanaliseras till områden som före skatt
ger en högre avkastning än boende. Detta tenderar
att på sikt höja nationalinkomsten och de samlade
konsumtionsmöjligheterna.

Underbilaga: Andelen med statlig
skatt på förvärvsinkomster 1991-1998

Genom skattereformen infördes en skatteskala där
merparten av de skattskyldiga ej skulle betala statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomster. I betänkandet
från inkomstskatteutredningen, RINK, uttalades att
90 procent av de skattskyldiga skulle betala enbart
kommunalskatt. I reformpropositionen (prop.
1989/90:110) gjordes en fördelningspolitisk korrige-
ring av utredningsförslaget. Denna innebar att den
skiktgräns över vilken statlig inkomstskatt utgår jus-
terades ner (från 187 000 kronor till 170 000 kro-
nor) samtidigt som dagens förhöjda grundavdrag in-
fördes. Därigenom beräknades andelen av de
skattskyldiga som skulle betala statlig inkomstskatt
att öka till 15 procent.

I den allmänna debatten förekommer en viss
oklarhet kring utfästelserna i skattereformen såvitt
gäller hur många som avsågs betala statlig inkomst-
skatt. Oklarheten gäller bl.a. vilken grupp inkomst-
tagare som avses. Det är därför av intresse att redo-
visa hur den faktiska utvecklingen varit för olika
inkomsttagargrupper åren efter skattereformen. En
sådan redovisning ges i tabellerna B1-2. För åren
1991-1995 är uppgifterna hämtade från SCB:s in-
komstfördelningsundersökningar (HINK); för efter-
följande år har uppgifterna beräknats genom fram-
skrivningar, baserade på 1995 års inkomstfördel-
ningsundersökning. I tabell B1 redovisas antalet per-
soner som betalade och beräknas betala statlig in-
komstskatt på förvärvsinkomster (utöver grundbe-
loppet om 100 respektive 200 kronor) medan tabell
B2 redovisar andelen av underliggande grupp.

KUSK:s beräkningar visar bl.a. att vid en (internationellt bestämd ) realrän-
ta på 4 procent och en inflation på 4 procent blev den reala kapitalkostnaden
för investeringar i aktiebolag 4,5 procent både före och efter reformen. Den
reala kapitalkostnaden för investeringar i bostadssektorn ökade dock från
1,7 till 3,0 procent som en följd av skattereformen. Dessa kalkyler bekräftar
att bostadsinvesteringar var kraftigt gynnade före reformen och att det nya
systemet ger en betydligt mindre snedvridning.

24

PROP. 1997/98:1 BILAGA 6

TABELL Bl ANTAL PERSONER (1000 TAL) INOM OLIKA KATEGORIER MED STATLIG INKOMSTSKATT PÅ
FÖRVÄRVSINKOMSTER UNDER ÅREN 1991-1998. SAMTLIGA SAMT MÄN OCH KVINNOR

KATEGORI

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

A. Samtliga

Alla skattskyldiga

1404

1107

1081

1228

992

1096

1228

1270

Med förvärvsinkomster

1404

1107

1081

1228

992

1096

1228

1270

Alla utom pensionärer

1225

963

940

1062

849

954

1079

1121

Heltidssysselsatta (ej pens.)

1005

766

685

789

620

703

790

821

B. Män

Alla skattskyldiga

1082

884

847

942

798

867

950

977

Med förvärvsinkomster

1082

884

847

942

798

867

950

977

Alla utom pensionärer

958

778

747

817

691

762

842

871

Heltidssysselsatta (ej pens.)

805

631

557

618

512

568

624

645

C. Kvinnor

Alla skattskyldiga

321

223

233

285

193

229

278

292

Med förvärvsinkomster

321

223

233

285

193

229

278

292

Alla utom pensionärer

267

185

193

244

157

192

237

250

Heltidssysselsatta (ej pens.)

199

134

127

170

107

135

166

176

TABELL B2 PROCENTUELL ANDEL AV PERSONER INOM OLIKA KATEGORIER MED STATLIG INKOMST-
SKATT PÅ FÖRVÄRVSINKOMSTER UNDER ÅREN 1991-1998. SAMTLIGA SAMT MÄN OCH KVINNOR

KATEGORI

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

A. Samtliga

Alla skattskyldiga

17,8

14,0

13,7

15,7

12,6

13,9

15,5

16,0

Med förvärvsinkomster

20,6

16,3

15,9

18,0

14,5

16,0

17,9

18,4

Alla utom pensionärer

25,4

20,0

20,1

22,7

18,1

20,3

22,9

23,8

Heltidssysselsatta (ej pens.)

35,5

28,6

33,7

39,1

30,5

34,7

39,4

40,5

B. Män

Alla skattskyldiga

27,8

22,7

21,8

24,5

20,6

22,3

24,4

25,1

Med förvärvsinkomster

32,4

26,6

25,4

28,1

23,8

25,8

28,2

28,9

Alla utom pensionärer

38,2

31,1

30,7

33,7

28,3

31,2

34,4

35,4

Heltidssysselsatta (ej pens.)

44,6

36,6

42,9

48,2

39,3

43,6

48,4

49,5

C. Kvinnor

Alla skattskyldiga

8,0

5,5

5,8

7,2

4,8

5,7

6,9

7,3

Med förvärvsinkomster

9,3

6,4

6,7

8,2

5,5

6,6

7,9

8,3

Alla utom pensionärer

11,5

8,0

8,6

10,9

7,0

8,5

10,5

11,1

Heltidssysselsatta (ej pens.)

19,4

14,1

17,3

23,2

14,8

18,6

23,2

24,3

Den mest vida definitionen är hela gruppen skatt-
skyldiga, som i dag (1997) kan beräknas till ca 7,9
miljoner personer. I denna inkluderas alla med posi-
tiva förvärvsinkomster och/eller positiva kapitalin-
komster. Gruppen innehåller bl.a. alla barn som be-
talar skatt på bankräntor (via preliminärskatt som
betalas av bankerna). Genom skattereformen växte
denna grupp väsentligt, bl.a. därför att barn med ka-
pitalinkomster upp till 1600 kronor ej betalade skatt
före skattereformen.

Utfästelsen i skattereformen avsåg i stället grup-
pen med positiva förvärvsinkomster (inklusive pen-
sionärer)24, vilken idag (1997) beräknas uppgå till ca

6,9 miljoner personer. Andelen av denna grupp som i
dag (1997) betalar statlig inkomstskatt kan beräknas
till 17,9 procent och till 18,4 procent för 1998. I för-
hållande till skattereformens mål är det alltså en nå-

4 Av tekniska skäl har enbart de med förvärvsinkomster överstigande 1000
kronor medtagits.

25

PROP. 1997/98:1 BILAGA 6

got högre andel som i dag betalar statlig inkomst-
skatt.

I tabellen redovisas också utvecklingen för ett an-
tal andra grupper, bl.a. för gruppen heltidssysselsatta
(exkl. pensionärer). Av denna grupp beräknas i dag
(1997) 39,4 procent betala statlig inkomstskatt. Det
är värt att notera att denna andel inte överstiger den
nivå som gällde för skattereformens första år med
mer än ett fåtal procentenheter.

Andelsutvecklingen för de olika grupperna beror
dels på utvecklingen av inkomstfördelningen före
skatt under perioden, dels förändringar i skattereg-
lerna. Inkomstskatteskalan har förändrats genom ett
antal beslut sedan skattereformen och vidare har
allmänna egenavgifter införts. Det är därför intres-
sant att beräkna hur andelsutvecklingen hade varit
om inga korrigeringar skett i skatteskalan och om
egenavgifterna ej införts. I tabell B3 redovisas denna
andelsutveckling för gruppen med positiva för-
värvsinkomster. Fallet med ‘Skatteskala I’ beskriver
andelarna vid en skatteskala enligt skattereformen
men där de allmänna egenavgifterna behålls på de
faktiska nivåerna för enskilda år. I det andra fallet,
‘Skatteskala II’, har därutöver de allmänna egenavgif-
terna lyfts bort.

Av tabell 3 framgår för det första att inga skillna-
der föreligger mellan andelarna vid faktiska regler
och andelarna för de alternativa reglerna för åren
1991 och 1992. Detta reflekterar det förhållandet att
skatteskalan under dessa år ej korrigerades i förhål-
lande vad som åsyftades i reformen.

Av uppgifterna för åren från 1993 och framåt
framgår att en skatteskala enligt skattereformen
skulle ha givit lägre andelar med statlig skatt för varje
år och att avvikelsen ökar mot slutet av perioden.
Vid en jämförelse av uppgifterna för skatteskala I,
där de allmänna egenavgifterna antas introducerade

på samma sätt som faktiskt skett, och skatteskala II
(ej allmänna egenavgifter) framgår att egenavgifterna
bidragit att hålla ner andelen med statlig skatt. Detta
beror på att dessa avgifter reducerar underlaget för
inkomstskatten. Man kan tolka resultaten för de bå-
da alternativa reglerna på följande sätt.

Fallet med en skatteskala enligt reformen och utan
allmänna egenavgifter (alternativ II) förutsätter en
alternativ ekonomisk utveckling med en sådan ut-
veckling av de offentliga finanserna där de sociala
trygghetssystemen inte hade behövt någon tillkom-
mande finansiering. Om dessa förutsättningar varit
uppfyllda hade andelen individer som skulle ha betalt
statlig inkomstskatt i dag ha legat på nära nog den
nivå som avsågs i skattereformen eller på 14,9 pro-
cent.

Fallet med en skatteskala enligt skattereformen
men med egenavgifter (alternativ I) beskriver utfallet
vid en ekonomisk utveckling som krävt tillkomman-
de finansiering av trygghetssystemen utöver egenav-
giftema. Om man vid en sådan utveckling hade be-
hållit skatteskalan enligt reformintentionerna skulle
andelen med statlig inkomstskatt ha understigit den i
skattereformen avsedda. Detta skulle inte ha varit
vare sig offentlig-finansiellt eller fördelningspolitiskt
acceptabelt. Det bör också noteras att en finansiering
med arbetsgivaravgifter i stället för med egenavgifter
hade givit en liknande utveckling för andelen med
statlig skatt. Allmänna egenavgifter minskar andelen
med statlig inkomstskatt men arbetsgivaravgifter
tenderar att ha samma effekt. Arbetsgivaravgifter får
på lång sikt förutsättas begränsa löneutrymmet, vil-
ket medför att andelen med bruttolöner överstigande
brytpunkten, dvs. summan av skiktgräns och grund-
avdrag, sjunker.

TABELL B3 PROCENTUELL ANDEL FÖR INDIVIDER MED POSITIVA FÖRVÄRVSINKOMSTER MED STATLIG
INKOMSTSKATT PÅ FÖRVÄRVSINKOMSTER VID FAKTISKA REGLER, VID SKATTESKALA ENLIGT
SKATTEREFORMEN MED ALLMÄNNA EGENAVGIFTER (SKATTESKALA I) SAMT VID SKATTESKALA
ENLIGT SKATTEREFORMEN UTAN ALLMÄNNA EGENAVGIFTER (SKATTESKALA II). SAMTLIGA SAMT
MÄN OCH KVINNOR

SKATTEREGLER

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

A. Samtliga

Faktiska regler

20,6

16,3

15,9

18,0

14,5

16,0

17,9

18,4

Skatteskala 1

20,6

16,3

14,9

15,6

11,4

11.6

11,9

12,1

Skatteskala II

20,6

16,3

15,4

16,6

12,9

13,8

14,9

15,8

B. Män

Faktiska regler

32,4

26,6

25,4

28,1

23,8

25,8

28,2

28,9

Skatteskala 1

32,4

26,6

24,0

25,0

18,9

19,3

19.7

20,0

Skatteskala II

32,4

26,6

24,7

26,4

21,4

22,7

24,1

25,3

C. Kvinnor

Faktiska regler

9,3

6,4

6,7

8,2

5,5

6,6

7,9

8,3

Skatteskala 1

9,3

6,4

6,1

6,7

4,1

4,2

4,4

4,4

Skatteskala II

9,3

6,4

6,4

7,3

4,8

5,3

6,0

6,7

26

Bilaga 7

Fördelningspolitisk
redogörelse

14 Riksdagen 1997/98 1 samt. Vol. 1

PROP. 1997/98:1 BILAGA 7

BILAGA 7

Fördelningspolitisk redogörelse

Innehållsförteckning

I   SANERINGSPROGRAMMETS FÖRDELNINGS-
EFFEKTER ...........................................................................6

1     Regelanalys...........................................................................6

2     Resultat.................................................................................7

II   INKOMSTFÖRDELNINGENS UTVECKLING

1991-1997............................................................................8

3     Vad har hänt efter krisen och saneringsprogrammet..............9

4     Så här har analysen genomförts.............................................9

5     Hur har det gått för vanliga inkomsttagare.........................10

5.1     Inkomster och skatter............................................11

5.2    Den ekonomiska standardutvecklingen..................12

6     Inkomstspridningen............................................................13

6.1    Något ökad inkomstspridning...............................14

6.2     Utvecklingen för olika grupper..............................15

7     Skatternas och transfereringarnas utjämningseffekter..........16

8    Avslutande kommentarer....................................................17

Underbilagor:

1       Regelanalysen........................................................19

2       Bilagetabeller och diagram.....................................19

3       Vilka finns i decilgrupperna...................................22

4       Referenser..............................................................24

PROP. 1997/98:1 BILAGA 7

Fördelningspolitisk redogörelse

Redogörelsens huvudsakliga innehåll

Regelanalysen av saneringsprogrammet i avsnitt I vi-
sar följande:

- Den femtedel hushåll med högst ekonomisk stan-
dard har bidragit med ca 43 procent medan den
femtedel hushåll som har lägst standard bidragit
med ca 11 procent. Hushåll med högst standard
har fått vidkännas den största relativa inkomst-
minskningen men även hushåll med lägre eko-
nomisk standard har träffats något hårdare än
andra.

-  Nettoeffekterna är i stort sett lika för kvinnor och
män. Ensamföräldrar och gifta/samboende med
tre eller fler barn har fått något större minskning-
ar av den ekonomiska standarden än hushåll utan
barn. Ålderspensionärer och ungdomar har i hög-
re grad skyddats från saneringseffekterna än and-
ra grupper.

I avsnitt II analyseras inkomstfördelningens utveck-
ling 1991-1997. För att kunna ge en bild av fördel-
ningsutfallet efter saneringsprogrammet och de se-
naste årens ekonomiska utveckling har inkomst-
fördelningen 1995 skrivits fram till 1996 och 1997.
Framskrivningen visar således inte den faktiska in-
komstfördelningen utan en bedömning av det troliga
utfallet med samma antaganden som i övrigt gäller
för den reviderade Finansplanen.

-  Det kan inte urskiljas någon tydlig trend i in-
komstspridningen hittills under 1990-talet. Vissa
av åren 1991-1995 ökade spridningen i de dis-
ponibla inkomsterna, under andra år minskade
den. Den ökar återigen något vid framskrivningen
till 1996 och 1997. Förändringarna mellan åren
är dock inte större än att de kan bero på osäker-
heten i undersökningsmetoderna.

-  De måttliga förändringarna av spridningen i den
ekonomiska välfärden under de senaste åren före-
faller kunna förklaras av att ökade klyftor i löner
och kapitalinkomster och effekterna av sänkta
sociala transfereringar till stor del har motverkats

genom att skatterna har höjts. Skatternas och
transfereringarnas sammantagna utjämningsef-
fekt har ökat 1991-1997.

För breda grupper av vanliga löntagare, ungdo-
mar och även personer med höga inkomster har

1990- talet hittills inneburit en påtagligt minskad
ekonomisk standard, även med hänsyn till en viss
återhämtning under de senaste åren.

Trots höjda reallöner beräknas medelinkomstta-
garnas reala disponibla inkomster ha minskat
från ca 168 000 kronor till 159 000 kronor räk-
nat i 1997 års priser, dvs. med ca 6 procent

1991- 1997. För höginkomsttagare har den dis-
ponibla inkomsten minskat från 298 000 kronor
till 278 000 kronor (7 procent). Låginkomstta-
garnas disponibla inkomster har minskat mindre,
med ca 2 procent.

Barnfamiljer och ungdomar har förlorat mest hit-
tills under 1990-talet. För samboende med tre el-
ler fler bam har den ekonomiska standarden i ge-
nomsnitt sjunkit med ca 14 procent. För
ungdomar under 25 år beräknas minskningen
uppgå till ca 23 procent. Minskningen beror till
stor del på att allt fler ungdomar studerar allt
längre. Ålderspensionärernas ekonomiska stan-
dard har ökat. Hushåll med ålderspension 1997
har ca 5 procent högre standard än de som hade
ålderspension 1991. Ålderspensionärerna har nu
en standard nära genomsnittet för alla hushåll om
man tar hänsyn till försörjningsbördan.

Andelen hushåll med en svag ekonomi (under 50
procent av medianinkomsten) har ökat från 4,1
till 5,5 procent men när studerande frånräknas
har ökningen varit mindre.

15 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 1

PROP. 1997/98:1 BILAGA 7

Den fördelningspolitiska redogörelsen består av två
delar. I avsnitt I redovisas en slutgiltig analys av för-
delningseffekterna av ändrade skatter och transfere-
ringar i saneringsprogrammet. I avsnitt II analyseras
utvecklingen av inkomstfördelningen 1991—1997.
Analyserna har utarbetats av fördelningspolitiska en-
heten vid Finansdepartementets ekonomiska avdel-
ning med tekniskt stöd från SCB:s program för in-
komst- och förmögenhetsstatistik.

I Saneringsprogrammets
fördelningseffekter

Regeringen har återkommande redovisat fördel-
ningseffekterna av de ändrade skatte- och bidrags-
reglerna i saneringsprogrammet allt eftersom nya åt-
gärder har tillkommit. I detta avsnitt lämnas en
slutgiltig redogörelse där analysen har uppdaterats
med nya beslut i riksdagen, med aktuella ekonomis-
ka antaganden samt med de förslag som presenteras i
denna budgetproposition om höjda barnbidrag, fler-
barnstillägg, bostadsbidrag, bostadstillägg till pensio-
närer samt ändrad avdragsregler för resor till och
från arbetet.

1 Regelanalys

Analysen av saneringsprogrammets fördelningseffek-
ter baseras på en s.k. regelanalys. Den visar för en
och samma befolkning hur fördelningen av ekono-
miska resurser såg ut med de regler som gällde före
budgetåtgärderna jämfört med fördelningen efter
ändrade regler. För varje hushåll i modellbefolkning-
en har man först beräknat de disponibla inkomsterna
med reglerna 1994 och sedan med reglerna efter sa-
neringsprogrammet. Resultaten skulle naturligtvis bli
annorlunda om utfallet av saneringsprogrammet
kunde jämföras med vad som hade hänt med in-
komstfördelningen utan en sanering och efter ett
sammanbrott i de offentliga finanserna, eller med en
annan sammansättning av åtgärderna.

Regelanalyser är den internationellt gängse meto-
den att beskriva konsekvenserna av en ändrad politik
för skatter och transfereringar. Den överensstämmer
med hur budgeteffekter beräknas, dvs. i allmänhet
utan dynamiska antaganden. Beräkningarna visar de
direkta effekterna av ändrade regler och beaktar så-
ledes inte vad som händer om hushållen ändrar sitt
beteende eller om samhällsekonomin förbättras som
följd av åtgärderna. Sådana analyser är svåra att göra
eftersom man inte är överens om vilka förändringar
som kan väntas inträffa, hur stora de är och när i ti-
den de kan komma.

Saneringsanalysen omfattar i stort sett alla regel-
ändringar i skatte- och transfereringssystemen som
införts eller beslutats efter oktober 1994. Beräkning-
arna visar helårseffekterna av alla åtgärder när de
trätt i full kraft 1998, i 1997 års priser. Höjningen till
80 procent ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkring-
en m.m. har beaktats. Analysen innefattar inte höjda
avgifter för läkemedel och vård eller indirekta effek-
ter av att kommuner, företag och andra som följd av
saneringsprogrammet har förändrat avgifter, avtals-
försäkringar eller andra villkor som påverkar hus-
hållens ekonomi. De regeländringar som beräknats
innebär sammantaget att hushållens disponibla in-
komster reducerats med ca 43 miljarder kronor, dvs.

4,4 procent vilket motsvarar i genomsnitt ca 8 600
kronor per hushåll.

Analysen är genomförd i den mikrosimulerings-
modell för skatter och transfereringar som Finansde-
partementet och SCB har utvecklat gemensamt. De
flesta regeländringar har efterbildats fullständigt.
Över 80 regeländringar ingår i kalkylen. Några änd-
ringar beräknas mer schablonmässigt, exempelvis har
fördelningseffekterna av sänkt moms på livsmedel
beräknats med hjälp av en regression med antagande
om att momssänkningen helt tillfaller hushållen (se
underbilaga 1 för detaljer). Även effekterna av höjda
energiskatter, ändrad beskattning av förmån av fri bil
och av pensionssparande har beräknats schablon-
mässigt. Motsvarande beräkning av effekterna av
höjda avgifter för läkemedel m.m. kan inte göras då
dataunderlag saknas. Skärpta kvalifikationsregler
bl.a. inom arbetslöshetsförsäkringen efterbildas ge-
nom en proportionell minskning av utbetalade er-
sättningar. Vissa mindre regeländringar beaktas ej
t.ex. skärpta regler inom förtidspensioneringen. Be-
räkningarna baseras på SCB:s undersökning av hus-
hållens inkomster 1994 (HINK) framskriven till
1997 års befolkning, sysselsättning och ekonomi.

Fördelningseffekterna mäts i den relativa
(procentuella) förändringen av hushållens disponibla
inkomster justerade för försörjningsbörda, som ock-
så benämns ekonomisk standard. I analysen redovi-
sas medelvärden för olika grupper men spridningen
är stor runt dessa värden. Inom varje grupp finns det
hushåll som har klarat sig relativt väl medan andra
har träffats av många saneringsåtgärder samtidigt.

Ungdomar 18 år och äldre som bor kvar hos föräldrarna räknas som egna hushåll
i HINK. De har exkluderats i följande analyser då det saknas uppgifter om de eko-
nomiska förhållandena för deras föräldrar, vars ekonomi de ofta är beroende av.
Det ändrar sammansättningen av bl.a. decilgrupp 1 (se underbilaga 3).

PROP. 1997/98:1 BILAGA 7

na 1-2 ett visst år har fått en högre ekonomisk stan-
dard redan året efter.

Faktaruta 1

Ekonomisk standard: Hushållets disponibla inkomst
justerad för försörjningsbörda i 1997 års priser.

Justering för försörjningsbörda: För att kunna
jämföra den ekonomiska standarden divideras den
disponibla inkomsten med det antal s.k. konsum-
tionsenheter det finns i respektive hushåll. Konsum-
tionsenheterna baseras på Socialstyrelsens normer för
socialbidrag. Ensamboende ges vikten 1,16, sambo-
ende vuxna 1,92, barn i åldern 0-3 år 0,56, 4-10 år
0,66, 11-17 år 0,76.

Decilgrupp: Befolkningen delas in i 10 lika stora
grupper där de 10 procent med lägst ekonomisk
standard hamnar i decilgrupp 1, de med näst lägst i
decilgrupp 2 osv. ända upp till decilgrupp 10 med
den högsta ekonomiska standarden.

Gini-koefficient: Det vanligaste statistiska måttet
på ojämnheten i inkomstfördelningen som antar vär-
det 0 när inkomsterna är lika för alla och värdet 1
vid maximal ojämnhet dvs. när en person får alla in-
komster. Koefficienten är mest känslig för vad som
händer i mitten av fördelningen. Den kan sägas visa
hur stor inkomstskillnad det är mellan två slump-
mässigt utvalda individer/hushåll i genomsnitt räknat
i förhållande till medelinkomsten. Om Gini-
koefficienten är 0,250 och medelinkomsten för alla
är 90 000 kronor skall man vänta sig att skillnaden
är 2*0,250 eller 50 procent av medelinkomsten, dvs.
45 000 kronor.

123456789 10

_                                                   Decilgrupp

Källa: Finansdepartementet

Anm: Skatteeffekten är beräknad givet sänkta transfereringar

För hushåll med hög standard består minskningen av
den disponibla inkomsten nästan uteslutande av höj-
da skatter. De med lägre standard berörs framför allt
av sänkta transfereringar. Beräkningen har genom-
förts stegvis genom att konsekvenserna av minskade
transfereringar beräknats först och därefter skatteåt-
gärderna.

Den sammantagna spridningen i ekonomisk stan-
dard minskar något enligt den s.k. Gini-koefficenten.
Räknat i kronor per konsumtionsenhet har hushållen
i decilgrupp 1 bidragit med i genomsnitt ca 1 900
kronor per år jämfört med ca 17 000 kronor i decil-
grupp 10 (diagram 2.2).

2 Resultat

Av de sammantagna budgetförstärkningarna i sane-
ringsprogrammet har den femtedel hushåll med
högst ekonomisk standard (decilgrupp 9 och 10) bi-
dragit med ca 43 procent medan den femtedel hus-
håll som har lägst standard bidragit med ca 11 pro-
cent. Ser man till den relativa förändringen av den
ekonomiska standarden har hushåll med högst stan-
dard fått vidkännas den största inkomstminskningen
men även hushållen med lägre ekonomisk standard
har träffats något hårdare än andra (diagram 2.1).
Resultaten för decilgrupp 1 är dock svårtolkade ef-
tersom den innehåller många hushåll som endast till-
fälligt har en låg inkomst exempelvis i samband med
ledighet i olika former, eller för vilka det är svårt att
mäta den ekonomiska standarden. Ungefär 60 pro-
cent i decilgrupp 1 är antingen studerande, egenföre-
tagare eller hör till gruppen övriga t.ex. värnpliktiga.
Omkring en tiondel är arbetslösa ungdomar eller
andra arbetslösa (se vidare underbilaga 3). SCB har
visat att 35 procent av dem som finns i decilgrupper-

Källa: Finansdepartementet

Anm: Skatteeffekten är beräknad givet sänkta transfereringar

Nettoeffekterna av budgetåtgärderna är i stort sett
lika för kvinnor och män (diagram 2.3). Män berörs

PROP. 1997/98:1 BILAGA 7

i högre grad av höjda skatter, kvinnor främst av
minskade transfereringar.

DIAGRAM 2.3

Kvinnor och män. Förändring av disponibel inkomst
genom saneringsprogrammet

Procent

Källa: Finansdepartementet.

Anm: Kvinnors och mäns arbetsinkomster och transfereringar har beräknats efter
skatt. För makar har hushållets skattefria transfereringar delats lika.

DIAGRAM 2.5

Åldersgrupper. Förändring av disponibel inkomst genom
saneringsprogrammet

Procent

Källa: Finansdepartementet                               Åldersgrupp

Anm: Skatteeffekten är beräknad givet sänkta transfereringar

Företagarhushåll och tjänstemannahushåll har fått
betala relativt mer av saneringsåtgärderna än arbe-
tarhushåll (diagram 2.6). Skillnaden mellan arbetar-
hushåll och högre tjänstemän är ca 2 procentenheter.

Barnfamiljer, särskilt ensamföräldrar och gifta/ sam-
boende med tre eller fler barn, får något större
minskningar än hushåll utan barn (diagram 2.4).
Skillnaden mellan barnfamiljer och hushåll utan barn
är dock endast ca en procentenhet.

DIAGRAM 2.4

DIAGRAM 2.6

Socioekonomiska grupper. Förändring av disponibel

Arb Tjm_LM Tjm_hö Ftg Ftp Åp Övr

Källa: Finansdepartementet

Socioekonomisk grupp

Anm: Skatteeffekten är beräknad givet sänkta transfereringar

Arb=Arbetare, Tjm_LM, Tjm_hö=Lägre/mellan, högre tjänstemän,
Ftg=Företagare/lantbrukare, Ftp=Förtidspensionärer, Åp=Ålderspensionärer,
Övr=Ovriga

EO El E2 SO S1 S2 S3 PE PS

Källa: Finansdepartementet                                  Familjetyp

Anm: Skatteeffekten är beräknad givet sänkta transfereringar

EO, E1, E2=Ensam utan barn, med ett, med två eller fler barn. SO, SI, S2,
S3=Gifta/samboende utan barn, med ett, två, tre eller fler barn. PE, PS=Ensam,
gift/samboende pensionär

Ålderspensionärer och ungdomar har i högre grad
skyddats från saneringseffekterna än andra grupper,
framför allt då de inte har träffats av lika stora skat-
tehöjningar (diagram 2.5) Det är främst hushåll i
förvärvsaktiv ålder som fått bära de största in-
komstminskningarna.

II Inkomstfördelningens
utveckling 1991-1997

Detta avsnitt innehåller en samlad analys av hur för-
delningen av ekonomiska resurser förändrats hittills
under 1990-talet. Till skillnad mot föregående avsnitt
beaktas i denna analys både den samhällsekonomis-
ka utvecklingen, ändrade skatter och transfereringar
- och andra faktorer som påverkar fördelningen. Det
är en uppdatering av förra årets fördelningspolitiska
redogörelse med en framskrivning av utvecklingen till

PROP. 1997/98:1 BILAGA 7

och med 1997. I allt väsentligt har samma underlag
och metoder använts (för en närmare redovisning, se
bilaga 4, prop. 1996/97:1).

3 Vad har hänt efter krisen och
saneringsprogrammet

Sverige har under 1990-talet genomgått den djupaste
ekonomiska krisen i modern tid. De flesta hushåll
har upplevt ekonomiska försämringar till följd av ar-
betslösheten, konkurser och minskade inkomster i
egna företag, tidvis höga räntor, minskade sociala
transfereringar och höjda skatter, höjda kostnader
för vård och omsorg osv. Ett ökat antal hushåll be-
höver kompletterande socialbidrag. Många andra
stora förändringar har inträffat. Hushållen har under
perioden minskat barnafödandet, ökat sitt sparande
och de som har jobb arbetar allt mer övertid. Sjuk-
frånvaron har sjunkit och allt fler deltar i utbildning
eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Under senare
år har dock ekonomin förbättrats för många hushåll
bl.a. genom att räntan har sjunkit.

Det är inte överraskande att många är oroliga för
att alla dessa förändringar har medfört inte bara för-
sämringar för de flesta hushåll, utan också en allvar-
lig ökning av fördelningsproblemen i form av växan-
de inkomstklyftor och ett ökat antal hushåll med en
svag ekonomisk standard. Somliga är övertygade om
att så är fallet, oavsett vad statistiken visar. Andra
ställer frågor om vad som har hänt: hur mycket har
klyftan mellan vanliga medborgare och de välbeställ-
da ökat, hur många fler fattiga finns det osv.

Det kommer att dröja ytterligare några år innan
man med den offentliga statistiken kan utvärdera hur
den ekonomiska krisen, saneringsprogrammet och
andra förändringar har påverkat fördelningen av
ekonomiska resurser. Det beror på att statistiken om
inkomstfördelningen fördröjs två år eftersom den ba-
seras på deklarationerna och inkomsttaxeringen. För
närvarande finns det bara inkomststatistik t.o.m.
1995.

Denna analys baseras på en framskrivning av in-
komstfördelningen från 1995 till 1996 och 1997.
Det är inte en prognos i vanlig mening eftersom
framskrivningen inte fullt ut tar hänsyn till alla för-
ändringar som har inträffat. Framskrivningen förut-
sätter å andra sidan att bedömningarna av det sam-
hällsekonomiska utfallet för 1996 och 1997 i bilaga
1 är rimligt korrekta.

4 Så här har analysen genomförts

Redogörelsen baseras på analyser av SCB:s under-
sökningar av hushållens inkomster (HINK) för åren
1991-1995. HINK är en urvalsundersökning som
innehåller ca 9 000 - 13 000 hushåll som represente-
rar hela befolkningen. Uppgifterna om löner, kapi-
talinkomster, sociala transfereringar, skatter osv.
hämtas in från olika register medan uppgifterna om
arbetsförhållanden, boendekostnader, barnomsorg
m.m. samlas in med intervjuer.

Statistisk osäkerhet: Som alla urvalsundersökning-
ar är HINK-resultaten behäftade med en statistisk
osäkerhet. Den kan beräknas och visar hur mycket
skattningen av ett visst värde i HINK kan tänkas av-
vika från det värde man skulle få om t.ex. alla hus-
håll i landet hade undersökts. Den statistiska osäker-
heten är högre för små grupper och för inkomster
som är relativt ovanliga. Som exempel kan nämnas
att inkomstspridningen enligt den officiella statisti-
ken mätt med den s.k. Gini-koefficienten ökade från
0,221 år 1985 till 0,231 år 1990, vilket uppmärk-
sammades. Den statistiska osäkerheten är dock ca
0,010-0,014 enheter för förändringen mellan två år
(med 95 procents konfidensintervall).

Inkomstfördelningen under 1990-talet: Utveck-
lingen under perioden 1975-1990 behandlades i för-
ra årets fördelningspolitiska redogörelse. Skattere-
formen 1990-1991 har utvärderats i särskild ordning
(se vidare bilaga 6). Denna undersökning omfattar
därför endast perioden 1991-1997. I den offentliga
statistiken finns visserligen uppgifter också för åren
1989-1990 där SCB försökt korrigera inkomstför-
delningen för förändringar i inkomstmätningarna
som följde av skattereformen. Dessa ingår dock inte i
denna analys eftersom korrigeringarna ofta är osäkra
och antagandena om basbreddningarnas nivå o.dyl.
på vilka korrigeringarna grundar sig inte längre är
aktuella. Det finns inga garantier för att dessa korri-
gerade inkomstfördelningar visar den faktiska sprid-
ningen.

Framskrivning till 1996 och 1997: Förenklat ut-
tryckt har uppgifterna i HINK95 om hushållens in-
komster, räntor, boendekostnader osv. skrivits fram
till de värden som förväntas för 1996 respektive
1997 enligt prognoserna i bilaga 1. Befolkningens
sammansättning, sysselsättningen och de allmänna
pensionerna har aktualiserats genom en särskild om-
viktningsmetod. Lönefördelningen skrivs fram diffe-
rentierat efter utvecklingen i privata sektorn och of-
fentliga sektorn. Den privata sektorn är indelad i tre
delsektorer, den offentliga i stat och kommun. Inom
varje delsektor beaktas förutom löneutvecklingen
också skillnader i arbetstidens utveckling. Skatter,
socialförsäkringar, bidrag osv. har räknats om enligt
reglerna för respektive år. Framskrivningen visar

Jämfört med regelanalyserna av saneringsprogrammet i avsnitt I beaktas i fram-
skrivningen fördelningseffekterna av sänkt moms på livsmedel och höjda energiskat-

PROP. 1997/98:1 BILAGA 7

således hur inkomstfördelningen skulle se ut 1996
och 1997 om hushållens inkomster i HINK95 för-
ändras enligt prognoserna och med de nya skatte-
och bidragsreglerna. Genom framskrivningen efter-
bildas delvis många strukturella förändringar och
ändrade beteenden, exempelvis ökningen av antalet
ATP-pensioner, minskat barnafödande, förändringen
av antal förvärvsarbetande i olika sektorer, antal ar-
betslösa och antal i olika arbetsmarknadsåtgärder,
minskade skuldräntor m.m. som följd av ökat spa-
rande osv. Andra förändringar beaktas endast parti-
ellt och indirekt t.ex. förändringar av antal i utbild-
ning och antal förtidspensionärer. Ytterligare andra
förändringar fångas inte alls exempelvis ökningen av
socialbidragen.

Undersökningens begränsning: Redogörelsen om-
fattar endast fördelningen av årsinkomster och såle-
des inte förmögenhetsfördelningen, fördelningseffek-
ter av utgifter för vård och omsorg, av offentlig
konsumtion och indirekta skatter, fördelningen av
utbildning, hälsa, boende - ej heller ekonomisk rör-
lighet över tiden, fördelningen över livet eller mellan
generationer. Den är således i flera avseenden be-
gränsad.

5 Hur har det gått för vanliga
inkomsttagare

Den traditionella analysen av inkomstspridningen
kan vara svår att förstå och tolka. Efter indelningen i
decilgrupper, korrigeringen för försörjningsbörda,
beskrivningen med olika statistiska mått osv. kan
man i regel inte se hur var och ens egna inkomster,
skatter, transfereringar och ekonomiska standard har
påverkats av alla förändringar.

Före den gängse statistiska fördelningsanalysen
(avsnitt 6) visas därför vad som hänt med inkomster
och skatter för vanliga medelinkomsttagare, lågin-
komsttagare och andra grupper. Alla vuxna inkomst-
tagare har delats in efter hur man huvudsakligen för-
sörjer sig samt efter inkomstnivån. Varje indelning i
grupper har gränsdragningsproblem och kan diskute-
ras. Den som valts är pragmatisk och uttrycker inga
värderingar av vad som är en hög inkomst o.dyl.
Gruppernas sammansättning i avseende på ålder,
kön och arbetstid samt inkomster visas i bilagetabell
1.1.

Faktaruta 2

Individernas inkomster: Löner, kapitalinkomster, so-
ciala transfereringar och skatter summeras för varje
person. För makar delas de skattefria transferering-
arna lika.

Klassificering av inkomster:

Löner och kapitalinkomster: Marknadsinkomster
(faktorinkomster) i form av löner, näringsinkomster
samt kapitalinkomster före avdrag och skatter.

Arbetsinkomster: Summan av lön, sjuk- och för-
äldrapenning samt netto från näringsverksamhet.

Sociala transfereringar: Summan av alla skatte-
pliktiga och skattefria transfereringar dvs. pension,
sjuk- och föräldrapenning, arbetsmarknadsstöd,
barnbidrag, socialbidrag osv.

Skatter: Summan av inkomstskatter, allmänna
egenavgifter, kapital- och förmögenhetsskatter samt
fastighetsskatt.

Indelningen i grupper:

Välbeställda: Personer som antingen haft en ar-
betsinkomst (lön, sjuk- och föräldrapenning) före
avdrag och skatt på minst en miljon kronor per år
eller kapitalinkomst netto på minst 100 000 kronor
(ca 80 000 personer år 1997 inkl, pensionärer m.fl.).

Höginkomsttagare: Andra anställda som arbetar
heltid hela året (inkl, frånvaro med sjukpen-
ning/föräldrapenning) och som hör till dem med 10
procent högst arbetsinkomster (ca 210 000 perso-
ner).

Medelinkomsttagare: Anställda som arbetar heltid
hela året och som inte räknas till dem med högst re-
spektive lägst inkomst (ca 1,7 miljoner personer).

Låginkomsttagare: Anställda som arbetar heltid
hela året och som hör till dem med 10 procent lägst
arbetsinkomster (ca 210 000 personer).

Deltidsarbetande: Anställda som arbetat mindre
än 90 procent av full årsarbetstid (ca 720 000 perso-
ner).

Egenföretagare: Personer som använder mest ar-
betstid till det egna företaget (ca 230 000 personer).

Arbetslösa: Personer vars arbetsmarknadsstöd är
högre än halva lönen (ca 470 000 personer 1997).

Pensionärer: Alla som har fyllt 65 år eller har en
allmän pension som är högre än lönen (ca 1,8 miljo-
ner personer).

Ungdomar och studerande: Personer under 25 år
(inkl, arbetslösa) samt äldre som haft studiemedel på
minst 20 000 kronor (ca 630 000 personer 1997).

Övriga: Alla andra (ca 570 000 personer).

ter endast indirekt genom effekterna via konsumentpriserna. Ändrade regler för
förmån av fri bil, ändrad beskattning av pensionssparande och återställandet av
kapital- och förmögenhetsskatterna beaktas inte vid framskrivningen.

I HINK följer man inte inkomstutvecklingen över
tiden för samma personer. 1 stället jämför man t.ex.
genomsnittslönen för en grupp individer ett år med

10

PROP. 1997/98:1 BILAGA 7

lönerna för samma grupp med nya individer nästa år.
Vid bedömningen av resultaten måste man tänka på
att gruppernas sammansättning har förändrats under
perioden. År 1991 var exempelvis färre personer ar-
betslösa men därefter har antalet ökat kraftigt och
sammansättningen av de arbetslösa förändrats. Det
innebär också att exempelvis sammansättningen av
gruppen medelinkomsttagare eller låginkomsttagare
har förändrats.

Beskrivningen av inkomsttagarnas ekonomiska
utveckling skiljer sig också från den statistiska analy-
sen av inkomstspridningen bland hushållen där man
justerar för försörjningsbördan. Det är exempelvis
inte särskilt många löntagare med låga inkomster
som räknas till de 10 % hushåll med lägst ekono-
misk standard. Som visas i underbilaga 3 ingår i de-
cilgrupp 1 främst studerande, egenföretagare osv. Li-
kaså finns det personer med höga inkomster med
många barn som hamnar i mitten av fördelningen
när inkomsten justeras för försörjningsbördan.

De stora skillnader som finns mellan de individu-
ella inkomsterna utjämnas påtagligt när man stude-
rar makars gemensamma inkomster. Över 60 pro-
cent av alla män med höga inkomster är
gifta/samboende med kvinnor som hör till gruppen
medelinkomsttagare. Kvinnor med låga inkomster är
ofta (44 procent) gifta/samboende med en man med
genomsnittliga inkomster. Det innebär att den indi-
viduella utvecklingen av den ekonomiska standarden
för höginkomsttagare, medelinkomsttagare osv. av-
viker ganska mycket från utvecklingen när man be-
skriver hushållen.

består till stor del av kapitalinkomster. Minskningen
för de välbeställda förklaras av att deras realisations-
vinster, huvudsakligen från försäljning av aktier och
andra värdepapper, har nära halverats från den höga
nivån 1991 till 1997. Tar man hänsyn till de senaste
årens börsuppgång har deras ekonomiska standard
utvecklats ungefär som för höginkomsttagare och
medelinkomsttagare. De välbeställdas skattepliktiga
förmögenhet har ökat 2,5 gånger under perioden.

Låginkomsttagarnas sammanlagda löner och kapi-
talinkomster uppgår i genomsnitt till ca 122 000
kronor. Under perioden 1991-1997 har deras in-
komster ökat med ca 10 procent. Ungdo-
mar/studerande har träffats av en stor relativ in-
komstminskning, på ca 25 procent. Det beror till en
del på att fler ungdomar studerar längre vilket leder
till lägre inkomster av arbete.

Löneinkomsterna för arbetslösa och pensionärer
är i genomsnitt små och har inte ändrats nämnvärt
under 1990-talet (redovisas därför ej i diagrammet).

5.1 Inkomster och skatter

Medelinkomsttagare har haft en oväntat gynnsam
utveckling av marknadsinkomsterna (löner och kapi-
talinkomster) hittills under 1990-talet (diagram 5.1).
I genomsnitt har löner och kapitalinkomster sam-
manlagt ökat realt med ca 21 000 kronor enligt
framskrivningen, från ca 206 000 kronor 1991 till
beräknat 227 000 kronor 1997 (ca 10 procent). Lö-
neutvecklingen överskattas dock något genom sjuk-
lönereformema då ersättningen för de första 14
sjukdagarna (1 månad fr.o.m. 1997) registreras som
lön i stället för som sjukpenning. Sänkta socialavgif-
terna, från 38,77 procent år 1991 till 32,92 procent
år 1997, har också möjliggjort en snabbare tillväxt
av bruttolönerna. Löneökningen kan alltså delvis re-
flektera indirekta effekter av en ändrad sjuklön och
ett förändrat avgiftsuttag.

Höginkomsttagarna tjänar i genomsnitt mer än
dubbelt så mycket som medelinkomsttagarna. In-
komsterna för höginkomsttagare har ökat ungefär
lika mycket (10 procent), vilket motsvarar ca 47 000
kronor. De välbeställda har fått minskade inkomster
med 20 procent. De välbeställdas höga inkomster

DIAGRAM 5.1

Löne- och kapitalinkomster 1991-1997

Anm: Summa av löne- och kapitalinkomster före avdrag och skatter

Det betyder att klyftan mellan välbeställda och hög-
inkomsttagare respektive medel- och låginkomstta-
gare i löner och kapitalinkomster är i stort sett oför-
ändrad. Höginkomsttagarna har ca 3,9 gånger högre
marknadsinkomster än låginkomsttagarna. Klyftan
mellan ungdomar och medelinkomsttagare har vid-
gats. Ungdomarnas löne- och kapitalinkomster mot-
svarade ca 43 procent av medelinkomsttagarnas
1991 mot beräknat 29 procent år 1997.

Bland medelinkomsttagarna är ökningen av
marknadsinkomsterna densamma för kvinnor och
män. I gruppen höginkomsttagare har kvinnorna
haft en bättre utveckling av marknadsinkomsterna
än män (25 procent för kvinnor och 9 procent för
män). Förändringarna kan sammanhänga med sam-
mansättningsförändringar inom grupperna mellan
åren.

Samtidigt får höginkomsttagarna betala allt högre
skatter och de erhåller lägre sociala transfereringar. I
diagram 5.2 visas nettot av de skatter olika grupper i

11

PROP. 1997/98:1 BILAGA 7

genomsnitt betalt och de skattepliktiga och skattefria
transfereringar man har erhållit under samma år.
Höginkomsttagarna betalar betydligt mer i skatter än
vad de får i transfereringar. De betalade netto i ge-
nomsnitt ca 135 000 kronor 1991 jämfört med be-
räknat 198 000 kronor 1997, vilken innebär en höj-
ning med 63 000 kronor. För de välbeställda
minskade nettobetalningarna (11 000 kronor), vilket
beror på att inkomsterna har minskat. Skatterna fi-
nansierar också utbildningen, vården, omsorgen osv.
men värdet av de offentliga tjänsterna ingår inte i be-
räkningen. De stora nettobetalningarna för högin-
komsttagare m.fl. skulle naturligtvis bli avsevärt
mindre om man tog hänsyn till värdet av de offentli-
ga tjänsterna som de får nytta av i olika skeden i li-
vet. Sett över livet är nettot av skatter, transfereringar
och värdet av de offentliga tjänsterna jämnare för-
delat.

sionärer som tjänat in eil hög ATP. Enskilda pensio-
närer har haft en annan inkomstutveckling. Skatte-
höjningen har dock varit lägre för pensionärer genom
att de inte berörs av de nya allmänna egenavgifterna.
Höjningen för ungdomar torde bero både på att de
får allt högre arbetslöshetsstöd som följd av den
ökade arbetslösheten och att fler studerar med studi-
estöd.

Dessa genomsnittsberäkningar för olika grupper
pekar således på stora förändringar genom höjda
skatter och minskade transfereringar. Nettoföränd-
ringen har varit större för personer med högre in-
komster och mindre för dem med lägre inkomster.
Det tyder således på att omfördelningseffekten har
ökat.

DIAGRAM 5.2

Netto av sociala transfereringar och skatter 1991-1997

Välbeställda

Höginkomst

Medelinkomst

Låginkomst

Deltid

Företagare

Arbetslösa

Pensionär

Ungdom o stud

Övriga

-225000  -150000   -75000     0

75000   150000

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar.

Kr/år

Anm: Pensioner, socialförsäkringsförmåner, barnbidrag o.s.v minskat med
skatter och egenavgifter under ett år. Värdet av offentliga tjänster som
utnyttjas i olika skeden i livet beaktas ej.

Medelinkomsttagarna har träffats relativt sett hår-
dast. År 1991 betalade man i genomsnitt ungefär
38 000 kronor netto mot ca 68 000 kronor 1997.
Det beror främst på de höjda skatterna. De arbetslö-
sa som grupp har också fått ett minskat nettobelopp,
minskningen är 9 000 kronor, vilket till största delen
beror på ökade skatter.

Låginkomsttagarna fick 1991 mer sociala transfe-
reringar än vad de betalade i skatter. Detta förhål-
lande har ändrats 1997 så att deras netto då är nega-
tivt. Låginkomsttagarna erhöll i genomsnitt netto ca
4 400 kronor år 1991 men 1997 får de istället betala
ca 9 500.

Pensionärerna och ungdomarna är de enda grup-
per som har fått ett högre netto. Att pensionärerna
har fått ökat netto - trots att saneringsprogrammet
för dem medfört både höjda skatter och minskade
pensioner - beror främst på att pensionärer utan
ATP eller med låg ATP efterhand ersätts med pen-

5.2 Den ekonomiska standard-
utvecklingen

Den disponibla inkomsten är vad man får över av
löner och kapitalinkomster efter sociala transfere-
ringar och skatter. Den anses kunna mäta den eko-
nomiska standarden, särskilt när man justerar in-
komsten för försörjningsbördan i olika hushåll. I
detta avsnitt redovisas endast de vuxnas disponibla
inkomster utan en sådan justering. Beräkningen är
ganska förenklad eftersom den bygger på antagandet
att man i familjer med flera personer bara disponerar
de egna inkomsterna och inte får någon del av andra
familjemedlemmars inkomster. Denna stiliserade be-
räkning är nödvändig för att beskriva utvecklingen
för enskilda inkomsttagare, även om t.ex. makar
normalt har en gemensam ekonomi.

Trots höjda löner och kapitalinkomster har me-
del- och höginkomsttagarna fått sänkta reala dispo-
nibla inkomster hittills under 1990-talet (diagram
5.3). Medelinkomsttagarna hade exempelvis i ge-
nomsnitt ca 168 000 kronor att disponera efter skat-
ter och bidrag 1991. År 1997 beräknas den dispo-
nibla inkomsten ha sjunkit med ca 9 000 kronor till
159 000 kronor (ca 6 procent). Höginkomsttagarnas
disponibla inkomster har sjunkit med ca 20 000 kro-
nor eller ca 7 procent. Förklaringen är som visades
ovan att skatterna höjts relativt mycket för dessa
grupper samtidigt som de sociala transfereringarna
sänkts. De välbeställdas inkomster beräknas ha
minskat med 24 procent eller 113 000 kronor, vilket
som nämnts framför allt beror på kraftigt sänkta rea-
lisationsvinster mellan 1991 och 1997. De med höga
inkomster har i högre grad än andra minskat sina

Beräkningar har också gjorts där de samboendes inkomster delats helt lika. Inte
heller detta antagande är invändningsfritt eftersom man inte kan utgå ifrån att t.ex.
en lågavlönad kvinna i verkligheten kan disponera sin välbetalde mans inkomst,
även om lagen säger så. När inkomsterna delas lika blir utvecklingen ungefär den
som beskrivs för hushållen i avsnitt 6.

12

PROP. 1997/98:1 BILAGA 7

skulder och skuldräntor, vilket med den använda
inkomstmätningen genom minskade avdrag leder till
sänkta inkomster. Skuldanpassningen har dock haft
en jämfört med realisationsvinsterna ringa betydelse
för de välbeställda. Urvalsstorleken i HINK gör
emellertid att den ekonomiska utvecklingen för de
allra mest välbeställda inte fångas väl.

Den största minskningen av den ekonomiska
standarden inträffade 1995 främst till följd av höjda
skatter. Därefter har standarden ökat svagt.

Låginkomsttagarnas disponibla inkomst minskade
med ca 3 000 kronor från 115 000 kronor till
112 000 mellan 1991 och 1997 (drygt 2 procent).

Pensionärernas ekonomiska standard har varit i
stort sett oförändrad.

spridning i löner och kapitalinkomster har motver-
kats genom höjda skatter.

DIAGRAM 5.3

Disponibel inkomst 1991-1997

Välbeställda

Höginkomst

Medelinkomst

Låginkomst

Företagare

Arbetslösa

Pensionär

Ungdom o stud

0     100000  200000  300000  400000  500000

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar.               Kf/år

DIAGRAM 5.4

Kvinnors disponibla inkomst i procent av
männens

■ 1991

■ 1997

Det bör igen påminnas om att gruppernas storlek
och sammansättning ändras över tiden och det är in-
te samma personer som följs under åren. Vissa som
var studerande ungdomar 1991 är höginkomsttagare
1997 medan andra kanske är arbetslösa. Bilagetabell

1.1 visar dock att när det gäller ålder, kön och ar-
betstid är förändringarna i sammansättningen relativt
måttliga.

Ungdomar/studerande har fått den största minsk-
ningen av de disponibla inkomsterna. Inkomst-
minskningen för ungdomarna beräknas till ca 15 000
kronor, dvs. ca 15 procent. Om s.k. hemmaboende
ungdomar 18 år och äldre, som bor kvar hos föräld-
rarna men räknas som egna hushåll, hade inkluderats
i beräkningarna skulle minskningen för ungdomar
blivit större.

Även de disponibla inkomsterna för arbetslösa har
minskat betydligt. Det beror till stor del på högre
skatter.

Med detta stiliserade sätt att räkna individernas
ekonomiska standard har anställda kvinnor som är
medelinkomsttagare ca 9 procent lägre disponibla
inkomster än män (diagram 5.4). Under 1991-1997
har kvinnor bland höginkomsttagare haft en relativt
mindre ogynnsam utveckling av de disponibla in-
komsterna är män. Bland ungdomar och låginkomst-
tagare har tendensen varit den motsatta, kvinnor har
haft en relativt sett svagare utveckling.

Spridningen i individernas ekonomiska standard
enligt Gini-koefficienten har minskat 1991-1997
med ca 0,011 enheter, dvs. ca 4 procent. En ökad

6 Inkomstspridningen

Vid analyser av inkomstspridningen använder man
sig av andra statistiska metoder och mått än vid re-
dovisningen i förra avsnittet. Man studerar hushål-
lens samlade inkomster och justerar för skillnaderna i
försörjningsbörda. Olika samlingsmått används för
att fånga tendenserna i inkomstfördelningen. Be-
skrivningen av inkomstfördelningen kommer därför
som nämnts att på åtskilliga punkter skilja sig från
den av inkomsttagarnas ekonomiska utveckling.

I följande analyser används individvikter, i likhet med den förra fördelningspolitis-
ka redogörelsen, för att alla personer skall ges lika tyngd när man bedömer fördel-
ningen av ekonomiska resurser. Ett hushåll med två vuxna och tre barn ges således
betydligt större vikt än ett ensamhushåll. I SCB:s officiella statistik används s.k.
hushållsvikter vilket innebär att man ger större vikt till vad som händer ensamma
personer än vad som händer samboende och barn.

Berg, L.: Hushållens skulder och förmögenhet. Nordbanken 1997.

16 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 1

13

PROP. 1997/98:1 BILAGA 7

Faktaruta 3

Realjusterade kapitalinkomster: Hushållens räntein-
komster och ränteutgifter utom egnahemsräntor kor-
rigeras med inflationen enligt konsumentprisindex.
Inkomster och skatter av faktiska försäljningar av
aktier m.m. ersätts med en schablonmässigt beräk-
nad kapitalinkomst efter skatt baserad bl.a. på hur
stor hushållets förmögenhet är och på börsens ut-
veckling. Avkastningen antas motsvara den genom-
snittliga årliga förändringen av börsens värde för fem
år tillbaka och hushållens förmögenhet uppskattas
med hjälp av kontrolluppgifter om aktie- och fond-
tillgångar.

Decilkvot: Den disponibla inkomsten (vid decil-
gränsen) bland hushåll med högre ekonomisk stan-
dard dividerat med den disponibla inkomsten för
dem med en lägre standard. Ökar kvoterna är detta
ett tecken på att spridningen i ekonomisk standard
ökar.

Atkinson/OECD:s ekvivalensskala: Justering för
försörjningsbörda görs med roten ur antal hus-
hållsmedlemmar i stället för med konsumtionsenhe-
ter.

dard (D9/D5) samtidigt som standarden för hushål-
len i decilgrupp 1 försämras jämfört med hushållen i
decilgrupp 5 (D5/D1).

DIAGRAM 6.1

Hur inkomstspridningen förändrats 1991-1997

Decilkvoter

91        92       93       94        95       96       97

År
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

6.1 Något ökad inkomstspridning

Det kan inte urskiljas någon tydlig trend i inkomst-
spridningen hittills under 1990-talet. Vissa av åren
1991-1995 ökade spridningen av de disponibla in-
komsterna, under andra år minskade den. Den ökar
återigen något vid framskrivningen till 1996 och
1997. Variationerna beror delvis på att med den
gängse mätningen av inkomsterna ökar inkomst-
spridningen under de år hushållen får relativt höga
realisationsvinster medan den sjunker under år med
låga vinster.

Hushållen i decilgrupp 8 hade 1991 ca 1,89 gång-
er högre ekonomisk standard jämfört med dem i de-
cilgrupp 2 (D8/D2) och därefter har värdet varierat.
Skillnaden beräknas stiga till ca 1,97 åren 1996-
1997 (diagram 6.1). Hushållen med högst ekono-
misk standard hade 2,66 gånger högre inkomster är
hushållen med lägst standard år 1991 (D9/D1) men
kvoten beräknas år 1997 öka till 2,85.6

Tendensen till ökad spridning vid framskrivningen
1996-1997 beror både på en relativt bättre inkomst-
utveckling för hushåll med hög ekonomisk standard
och en svag utveckling för dem med lägst standard.
Det visas av att hushållen med hög standard får det
relativt bättre än hushållen med genomsnittlig stan-

Även Gini-koefficienten har varierat ganska kraftigt
under perioden men en viss ökning beräknas inträffa
1996-1997 enligt framskrivningen (diagram 6.2).
Skillnaden mellan 1991 och 1997 är dock endast
0,003 enheter dvs. 1 procent. Det ligger inom inter-
vallet för den statistiska osäkerheten och den osäker-
het som dessutom följer av metoderna för framskriv-
ningen till 1997.

Förändringen 1991-1997 kan jämföras med ök-
ningen av Gini-koefficenten 1983-1990 som var
0,021 enheter eller 10 procent. Utvecklingen i Sverige
kan också jämföras med den i andra länder (för refe-
renser, se underbilaga 4). I USA har spridningen i jus-
terade disponibla inkomster ökat med 8 procent
1986-1994. Den har ökat med 12 procent i Norge
mellan 1988 och 1995 och i Finland har ökningen
varit måttliga 6 procent åren 1988 till 1995. I Stor-
britannien minskar inkomstspridningen sedan 1992
och totalt har den ökat endast 2 procent 1988-1995.
Andra länder har inte upplevt nämnvärt ökade in-
komstklyftor, t.ex. Tyskland och Frankrike. Utveck-
lingen i vissa OECD-länder visas i bilagediagram
1.1.

D9 är den inkomst som avgränsar de 10 procent hushåll med högst ekonomisk
standard.

14

PROP. 1997/98:1 BILAGA 7

DIAGRAM 6.2

Inkomstspridning 1991-1997

91        92       93       94       95       96       97

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar.               År

Beräkningen av inkomstspridningen för 1996-1997
enligt SCB:s vanliga sätt att mäta hushållens inkoms-
ter är delvis osäker eftersom det är notoriskt svårt att
i prognoserna som ligger till grund för framskriv-
ningen bedöma hur stora hushållens realisationsvins-
ter kommer att bli. Realisationsvinster m.m. är
mycket skevt fördelade och har betydelse främst för
de 10 procent hushållen med högst ekonomisk stan-
dard. Avkastningen på aktier och andra värdepapper
har en stor och växande betydelse för hur inkomst-
fördelningen utvecklas. I SCB:s gängse mätning av
hushållens inkomster räknas de nominella inkomster
som hushållet kan disponera under inkomståret. Den
årliga avkastningen, förutom aktieutdelningen, syns
således i inkomstfördelningen bara under de år hus-
hållen säljer sina tillgångar. Om börsens värde stiger
under många år syns detta först det år hushållen, ex-
empelvis av skatteplaneringsskäl, säljer sina tillgång-
ar. Då förändras inkomstspridningen ofta kraftigt
och kortvarigt, vilket inträffade exempelvis 1994.
Även för 1996 kan inkomstspridningen öka något
mer än beräknat som följd av realisationsvinsterna.
Under år med höga nominella räntor men hög infla-
tion ser det ut som hushållen får stora kapitalin-
komster medan det i själva verket kan vara en nega-
tiv realränta.

Därför har en känslighetsanalys genomförts där
realjusterade kapitalinkomster har använts på sam-
ma sätt som i förra fördelningspolitiska redogörelsen.
Hushållens inkomster och skatter av faktiska försälj-
ningar av aktier m.m. har ersatts med en schablon-
mässigt beräknad kapitalinkomst efter skatt och
hushållens räntor korrigerats för inflationen.

Inkomstspridningen enligt Gini-koefficienten för
de realjusterade inkomsterna ökar något tydligare
under 1996 och 1997. Om man tar hänsyn till de
senaste årens börsuppgång, även om hushållen i stor
utsträckning ännu inte realiserat värdeökningarna,
gynnas framför allt hushåll med hög ekonomisk
standard. Skillnaderna mellan hushåll med hög eko-
nomisk standard och de med låg accentueras.

Beskrivningen av utvecklingen av inkomstsprid-
ningen i Sverige påverkas av den speciella skala som

vi använder för att justera för hushållens olika för-
sörjningsbörda (s.k. ekvivalensskala). Varje land an-
vänder sin egen skala, ibland flera olika. I en del län-
der som t.ex. i Sverige bygger skalan på nationella
expertbedömningar av vad olika hushåll behöver äta
m.m. I andra länder baseras de på undersökningar av
vad olika hushåll faktiskt konsumerar. I några länder
används en sammanvägning av olika underlag. At-
kinsons/OECD:s analys av över 50 olika skalor visar
att skalorna varierar mycket mellan olika länder och
att Sverige har en skala som ger relativt stor tyngd till
barn och tar liten hänsyn till stordriftsfördelar. I flera
internationella studier i EU, OECD7 och i undersök-
ningar i andra länder använder man under senare år
en standardiserad skala där hushållen vägs samman
med roten ur antalet hushållsmedlemmar. Skalan lig-
ger nära ett genomsnitt för OECD-länderna och an-
ses rimligt spegla faktiska skillnader i konsumtionen
mellan olika hushåll.

En känslighetsberäkning med denna skala visar att
resultaten för perioden 1991-1997 ändras påtagligt.
Med ”OECD-skalan” minskar inkomstspridningen
mellan 1991 och 1997 och uppgången under senare
år blir påtagligt mindre. Det förklaras främst av att
barnfamiljer med denna skala hamnar högre i för-
delningen.

6.2 Utvecklingen för olika grupper

Decilgrupper: Hushållen i decilgrupp 10 beräknas
enligt framskrivningen få en minskning av den eko-
nomiska standarden 1991-1997 med ca 11 procent
medan hushållen i decilgrupp 1 respektive 2 får en
sänkt standard med ca 16 respektive 11 procent
(bilagetabell 1.2). Den svaga utvecklingen för decil-
grupp 1 torde till betydande del förklaras av att
gruppens sammansättning ändrats genom att andelen
studerande fördubblats (se underbilaga 3). Hushållen
i övriga decilgrupper har haft en relativt mindre
ogynnsam utveckling. Trots att de statistiska måtten
på spridningen ändras måttligt finns således en un-
derliggande tendens till ökade inkomstklyftor.

Familjetyper: Barnfamiljerna har fått relativt stora
försämringar av den ekonomiska standarden
(diagram 6.3). Utvecklingen har varit särskilt ogynn-
sam för flerbarnsfamiljer. De disponibla inkomsterna
för familjer med tre eller fler barn beräknas enligt
framskrivningen sjunka med ca 14 procent jämfört
med en minskning med ca 8 procent för samtliga
hushåll. Som nämnts ovan bestämmer den metod
som används för att justera för försörjningsbördan i
hög grad hur standarden för barnfamiljer är jämfört
med andra hushåll.

Åldersgrupper: Som visats tidigare har den eko-
nomiska standarden sjunkit relativt kraftigast för

Atkinson, A.B. m.fl.: Income Distribution in OECD Countries. OECD 1995.

15

PROP. 1997/9 8:1 BILAGA 7

ungdomar under 25 år. Deras ekonomiska stan-
dard beräknas minska med ca 23 procent 1991-
1997. Den relativa försämringen för ungdomar
har dock bromsats under de senaste åren. Även
hushåll i åldern 25-34 respektive 35-44 år har
haft en relativt svag utveckling. Ålderspensionä-
rerna som grupp har fått en standardökning på ca
5 procent. Deras ekonomiska standard har nu
passerat flertalet andra grupper och beräknas
1997 vara nära genomsnittet för alla hushåll om
man tar hänsyn till försörjningsbördan. 8 Det bör
återigen påpekas att jämförelsen inte avser samma
personer 1991 och 1997. Förbättringen för ålder-
spensionärerna beror framför allt på att äldre med
låg pension efterhand ersätts med pensionärer
med högre ATP. Även ålderspensionärernas rela-
tiva standardförbättring avtar under de senaste
åren. Garantinivån i ålderspensionen genom folk-
pension, pensionstillskott och bostadstillägg be-
räknat på en genomsnittlig hyra för en två-
rumslägenhet har dock ökat realt med lågt räknat
10 procent från 1991 till 1997.

beräknat 5,5 procent 1997. Frånräknas studerande
har andelen ekonomiskt svaga hushåll ökat mindre.

Topp 1 respektive 10 procent: Ett annat mått på
den ekonomiska ojämnheten är hur stor andel av de
totala disponibla inkomsterna som disponeras av de
1 procent respektive 10 procent hushållen med högst
ekonomisk standard. Denna andel har varierat under
perioden men någon tydlig ökning kan inte urskiljas.

7 Skatternas och transfereringar-
nas utjämningseffekter

En viktig fråga är om förändringarna i skatte- och
transfereringssystemen förstärkt eller motverkat öka-
de skillnader i löner och kapitalinkomster. Det kan
visas med olika statistiska metoder, dels med de-
komponeringar av inkomstspridningsmått, dels ge-
nom att stegvis beräkna Gini-koefficienten för olika
inkomstslag. Nya beräkningar fram till 1997 har ge-
nomförts enligt samma metoder som användes i fö-
regående fördelningspolitiska redogörelse (för en
närmare beskrivning, se prop 1996/97:1, bilaga 4).
Metoderna är statiska och beaktar exempelvis inte
att lönespridningen kan påverkas av hur skatterna
och bidragen utformas.

DIAGRAM 6,3

Barnfamiljers, ungdomars|<25år) och ålderspensionärers
medelinkomst i förhållande till samtliga hushåll

Procent

Socioekonomiska grupper: Arbetarhushållens eko-
nomiska standard har enligt kalkylerna minskat med
ca 8 procent 1991-1997 vilket är en lika stor minsk-
ning som för tjänstemannahushållen. Jämförelsen är
dock osäker eftersom gruppernas sammansättning
ändrats kraftigt som följd av arbetslösheten. De ar-
betslösa klassificeras som ”Övriga” vid indelningen i
socio-ekonomiska grupper.

Ekonomiskt svaga hushåll: Andelen hushåll med
disponibla inkomster under 50 procent av medianin-
komsten är det vanligaste måttet på hur många hus-
håll det finns som har en relativt sett svag ekonomi.
Denna andel var ca 4,1 procent 1991 jämfört med

Faktaruta 4

Dekomponering: Uppdelning av den uppmätta totala
inkomstspridningen i ett antal klart avgränsade del-
komponenter (t.ex. inkomstslag). Varje delkompo-
nent är i sin tur en produkt av två faktorer, en för de
olika inkomstkomponenternas storlek och en annan
som visar hur ojämnt fördelade de olika delkompo-
nenterna är (Gini-koefficienten (G) kan t.ex. skrivas
som G = V1*K1 + V2*K2 + ... + Vi*Ki + ... +
Vtr Kn där Vi och Ki står för vikt respektive kon-
centrationsindex för inkomstkomponent i). Genom
att jämföra dekomponerade mått på inkomstfördel-
ningen för olika år kan man analysera t.ex. de olika
inkomstslagens bidrag till den förändring som regist-
reras på aggregerad nivå. Det gäller såväl effekten av
förändringar i de olika inkomstslagens betydelse för
hushållens totala inkomster som förändringar av de
olika inkomstslagens fördelning i befolkningen.

Inräknas s.k. hemmaboende ungdomar i jämförelsen har ålderspensionärerna
samma standard som genomsnittet för alla hushåll.

Faktorinkomsterna (marknadsinkomster från löner,
närings- och kapitalinkomster) har sedan 1992 blivit
något mer ojämnt fördelade bland hushållen. Faktor-
inkomsternas andel av hushållens totala inkomster
minskade mellan 1991 och 1993 men har sedan
återigen ökat påtagligt. Dessa båda förändringar,
som enligt framskrivningen fortsätter 1996 och
1997, har sammantaget inneburit att faktorinkoms-

16

PROP. 1997/98:1 BILAGA 7

terna svarar för det mest påtagliga bidraget till den
något ökade inkomstspridningen (diagram 7.1). Det
kan utläsas i diagrammet genom att den linje som
visar faktorinkomsternas bidrag till den sammantag-
na inkomstspridningen stiger (faktorinkomsternas
fördelning i befolkningen gånger deras relativa vikt).

Även de skattepliktiga transfereringarna (sjuk-
och föräldrapenning, arbetsmarknadsstöd, pension
o.dyl.) har bidragit till en viss ökning av inkomst-
spridningen. Speciellt påtaglig var denna tendens
fram till år 1995. Det torde främst bero på att ett
ökat antal ålderspensionärer får höga ATP-pensioner
och därmed en relativt sett högre ekonomisk stan-
dard. Framskrivningen tyder på att de skattepliktiga
transfereringarnas bidrag till den ökade inkomst-
spridningen därefter minskat något beroende på att
de under 1996 och 1997 tenderat att bli mindre
ojämnt fördelade än tidigare.

Skatterna har motverkat den ökning av inkomst-
spridningen som faktorinkomsterna och de skatte-
pliktiga transfereringarna givit upphov till. Det sam-
manhänger framför allt med att skatteuttaget har
ökat påtagligt sedan 1992. Den progressivitet som
finns i inkomstskatterna får till följd att inkomstför-
delningen blir jämnare när det totala skatteuttaget
ökar. Även skatternas progressivitet har ökat något
sedan år 1992. Framskrivningen tyder på att båda
dessa trender fortsätter även 1996 och 1997.

De skattefria transfereringarnas (barnbidrag, bo-
stadsbidrag, socialbidrag osv.) bidrag till utjämning-
en av inkomsterna ökade något fram till år 1995.
Framskrivningen tyder på att deras bidrag till utjäm-
ningen därefter minskat påtagligt. De skattefria
transfereringarnas fördelningspolitiska träffsäkerhet
tycks visserligen ökat något även efter år 1995.
Minskningen av den omfördelande effekten beror i
stället på att de skattefria transfereringarna minskat i
relativ omfattning som följd av saneringsprogram-
met.

DIAGRAM 7.1

Uppdelning (dekomponering) av förändringen av
inkomstspridningen enligt Gini-koefficienten av justerad
disponibel inkomst i olika huvudinkomstkällor
Omfördelningsindex

0,5

0,4

0,3

0.2

0,1

0

-0,1

-0,2

91       92       93       94       95       96       97

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar               ^r

—----

Gini disp. ink. per ke

Pensioner, sjukpenning m.fl skattepl. transf.

I                 I                 !               -f--..... I        ---

Barnbidrag, bostadsbidrag m.fl skattefria transf.

Skatter

Sammantaget innebär det att utjämningseffekten av
skatter och transfereringar har ökat mellan 1991 och
1997.

Analysen har också utförts genom den vanliga me-
toden att steg för steg beräkna Gini-koefficienten,
först för faktorinkomsterna, därefter när skatteplik-
tiga transfereringar inräknas, sedan efter skatter osv.
fram till den disponibla inkomsten. Genom att ob-
servera hur Gini-koefficienten stegvis förändras kan
de olika inkomstslagens bidrag till inkomstspridning-
en analyseras. Resultaten av denna analys överens-
stämmer i allt väsentligt med dekomponeringen.

Detta motsäger inte att offentliga socialförsäkringar utjämnar inkomster jämfört
med marknadsbaserade försäkringar.

8 Avslutande kommentarer

Det finns ingen enkel och invändningsfri analys av
fördelningseffekter. Beräkningar av regeleffekter ger
vissa resultat, analyser av den faktiska inkomstför-
delningen delvis andra. Inkomstspridningen kan sy-
nas öka om man beskriver inkomstutvecklingen för
de enskilda individerna samtidigt som tendensen blir
ganska svag när man analyserar hushållens ekono-
miska standard genom att justera för skillnader i för-
sörjningsbördan. Hur man justerar för försörjnings-
bördan påverkar liksom vilka år man jämför. I denna
bilaga lämnas därför olika kompletterande beskriv-
ningar.

Regelanalyser respektive analyser av inkomstför-
delningens utveckling är helt olika metoder. I regel-
analysen antar man att inget annat ändras än regler-
na i skatte- och transfereringssystemen. Utvecklingen
av inkomstfördelningen är resultatet av många och
samverkande faktorer där regeländringarna bara är
en. Andra viktiga faktorer är t.ex. befolkningens
sammansättning, samhällsekonomin, lönefördelning-
en, sysselsättningen. I förra årets fördelningspolitiska
redogörelse visades att det ofta är förändringar i lö-
nernas och kapitalinkomsternas storlek och fördel-

17

PROP. 1997/98:1 BILAGA 7

ning som har störst betydelse för de förändringar
som inträffar i fördelningen av ekonomiska resurser.

Man skall därför inte vänta sig att regelanalyser
kan visa vad som faktiskt kommer att hända i in-
komstfördelningen, utan enbart vad den direkta ef-
fekten är av att ändra reglerna. Resultaten från rege-
lanalysen av saneringsprogrammet i avsnitt I och av
framskrivningen av inkomstfördelningens utveckling
1995-1997 i avsnitt II överensstämmer dock på
många punkter, men skiljer sig också delvis åt. De är
likartade exempelvis när det gäller den något sämre
utvecklingen för barnfamiljer och hushåll med en
svag ekonomisk standard, den relativt gynnsamma
utvecklingen för pensionärer samt den ganska jämna
utvecklingen för kvinnor och män respektive för ar-
betar- och tjänstemannahushåll. Det pekar på att
saneringsprogrammets omfattning slår igenom i ut-
vecklingen av inkomstfördelningen.

Däremot skiljer sig resultaten när det gäller för-
ändringen av inkomstspridningen. Vid regelanalysen
av saneringsprogrammet minskar Gini-koefficienten
men den ökar vid framskrivningen av inkomstfördel-
ningen till 1997.

Skillnaderna har flera förklaringar. Den viktigaste
orsaken är att hushåll i den övre delen av inkomst-
fördelningen som har arbete får ökade reallöner och
högre kapitalinkomster vilket bidrar till ökade klyf-
tor och detta ingår inte i regelanalysen. Med det
gängse måttet på inkomster leder sänkta räntor till
lägre inkomster för barnfamiljer m.fl. eftersom rän-
teavdragen minskar. De lägre ränteutgifterna beaktas
inte vid beräkningen av den ekonomiska standarden.
Realvärdet av olika transfereringar, t.ex. barnbidra-
gen, minskar 1994-1997 men det är inte en regelför-
ändring som ingår i saneringsanalysen. Åtgärderna
som föreslås i denna budgetproposition för 1998 in-
går inte i framskrivningen till 1997. Regelanalysen
omfattar dessutom flera regeländringar med en posi-
tiv fördelningsprofil, vilka inte ingår när man grans-
kar fördelningen av disponibla inkomster, t.ex. sänkt
moms på livsmedel och höjd skatt på pensionsspa-
rande. I saneringsanalysen ingår att kapital- och
förmögenhetsskatterna återställdes men eftersom
skatten aldrig slopades syns inga effekter i den fak-
tiska inkomstfördelningen.

Av den totala uppgången i inkomstspridningen
1994-1997 beräknas ungefär hälften förklaras av
regeländringar medan återstoden beror på utveck-
lingen av löner och kapitalinkomster.

Om framskrivningen fångat de viktigaste tenden-
serna i utvecklingen under senare år bl.a. när det
gäller löner och kapitalinkomster tyder således
mycket på att Sverige har klarat krisen och sanering-
en av de offentliga finanserna utan att inkomstklyf-
torna hittills ökat särskilt dramatiskt, men de flesta
grupper har fått sänkt ekonomisk standard. En fram-
skrivning är i likhet med prognoser osäker eftersom
oväntade förändringar kan inträffa. Först om några

år kan man analysera det faktiska fördelningsutfallet
till och med 1997.

18

PROP. 1997/98:1 BILAGA 7

Underbilaga 1: Regelanalysen

De flesta regeländringar i saneringsprogrammet har
efterbildats fullständigt. Det finns dock ett antal re-
geländringar där information saknas eller där olika
typer av antaganden har måst göras.

Avkastningsskatten för privatanställdas avtalsenli-
ga pensionsfonder har höjts från 9 % till 15%. I lik-
het med vid utvärderingen av skattereformen har ar-
betsgivarnas ökade kostnader för framtida pensioner
antagits övervältrats på lägre löner. Det antas således
att de ökade kostnaderna på sikt leder till minskad
lön för de löntagare som berörs och därför har be-
räknats hur mycket lönen måste minska för att ar-
betsgivarens kostnader inte skall påverkas av den
ökade avkastningsskatten. Denna metod innebär
även att de framtida avtalspensionerna ej påverkas.
Den höjda avkastningsskatten på privata pensions-
fonder har beaktats genom att avdragen för pen-
sionsförsäkringar ökas. Förutom att inkomstskatten
påverkas av detta minskas den disponibla inkomsten
med det ökade kostnadsbeloppet.

Effekten av ändrad beskattning av bilförmån har
uppskattats genom att det i deklarationen finns
upplysningar om vilka som har bilförmån. Dessutom
finns en klumpsumma på det summerade förmåns-
beloppet av ett antal förmånstyper (bilförmån, ränte-
förmån, bostadsförmån och övrig förmån). För dem
som enbart har bilförmån vet man värdet. För övriga
fall har bilförmånsvärdet uppskattats schablonmäs-
sigt. Utifrån bilförmånsvärdet kan man få en upp-
skattning av bilens pris och på denna grund beräknas
ett bilförmånsvärde enligt nya regler. Med antagan-
den om genomsnittlig körsträcka beaktas även de
ökade kostnader bilförmånstagaren har fått privat
som följd av de nya reglerna.

Basbelopp och skattegränser har justerats så att de
nya reglerna i saneringsprogrammet jämförts med en
basanalys där basbelopp m.m. har höjts fullt ut med
inflationens utveckling.

Effekten av sänkt matmoms har beräknats med
hjälp av en regressionsanalys där matutgifterna varie-
ras med ett antal bakgrundsfaktorer. Regressionen
har skattas i SCB:s undersökning om hushållens ut-

gifter från 1992. De förklarande variabler som an-
vänts är disponibel inkomst, ålder samt antal vuxna
och barn i hushållet. Den erhållna regressionsekva-
tionen implementerades därefter i HINK-under-
sökningen. Vinsten för hushållet är den utgiftsminsk-
ning som blir följden av matmomssänkningen. Vi har
därvid antagit att hela matmomsminskningen ökar
hushållens disponibla inkomster. Analysen är statisk,
dvs. hushållen förutsätts ej ändra sitt konsumtionsbe-
teende.

Även energiskattehöjningarna har beaktats med
hjälp av en regressionsanalys. Metoden är ungefär
densamma som den för matmomsen.

Skärpta kvalifikationsregler inom arbetslöshets-
försäkringen har beaktats genom schablonmässig
sänkning av ersättningsnivån.

Underbilaga 2: Bilagetabeller och
diagram

BILAGEDIAGRAM 1.1

Trenden i inkomstutveckling i vissa OECD-länder 1986 -
1995 enligt Gini-koefficienten för disponibla inkomster
justerade för försörjningsbörda

15 l-------------------------------------I------------------t-----------------------------------+-----------------1-----------------I-----------------1------------------■

1986  1987  1988  1989  1990  1991  1992  1993  1994  1995

Källa: Tabeller från Statistisk Sentralbyrå, Norge, Statistikcentralen, Finland, Institu-
te for Fiscal Studies, Storbritannien samt Gottschalk/Smeeding, USA.

Anm1: Nivåerna på ländernas Gini-koefficienter kan inte jämföras med varandra då
olika mätmetoder tillämpas.

Anm2: Nivåskillnaden för Sverige vid skattereformen visar hur mycket inkomst-
spridningen underskattades före reformen.

19

PROP. 1997/98:1 BILAGA 7

BILAGETABELL 1.1 EGENSKAPER FÖR INDIVIDGRUPPER. 1997 ÅRS PRISER

Grupp

År

Ålder

Andel kvinnor

Andel deltid

Antal

Lön + skattepliktiga
transfereringar

Lön + skattepliktiga transfere-
ringar + kapitalinkomster

Välbeställda

91

52

42

19

94 000

276 600

717 000

97

59

34

13

80 000

312 800

608 600

Höginkomst

91

45

9

0

219 000

428 600

445 400

97

46

14

0

207 000

468 000

480 900

Medelinkomst

91

42

38

0

1 754 000

215 400

221 600

97

43

39

0

1 654 000

231 200

236 100

Låginkomst

91

39

67

0

219 000

134 900

138 700

97

39

65

0

207 000

150 200

153 800

Deltid

91

42

81

100

822 000

142 800

148 600

97

43

80

100

715 000

156 500

160 600

Företagare

91

49

28

30

241 000

39 600

126100

97

48

29

31

226 000

42 900

126 300

Arbetslösa

91

37

49

50

184 000

130 500

134 500

97

40

50

36

467 000

126 300

129 000

Pensionär

91

71

58

5

1 808 000

109 700

119 400

97

71

57

3

1 742 000

119 000

126 800

Ungdom o stud

91

22

54

38

659 000

99 900

102 800

97

23

53

31

628 000

81 200

83 300

Övriga

91

43

51

28

505 000

134 100

145 400

97

44

50

20

568 000

133 700

142 000

20

PROP. 1997/98:1 BILAGA 7

BILAGETABELL 1.2 DISPONIBEL INKOMST JUSTERAD FÖR FÖRSÖRJNINGSBÖRDA 1991-1997 SAMT
FÖRÄNDRING 1991-1997. INDIVIDVIKTER. 1997 ÅRS PRISER. MEDIANER SAMT MEDELVÄRDEN
FÖR DECILGRUPPER

1991

1993

1995

1997’

1991/97 *, %

Samtliga

96 600

93 300

88900

89 400

-7,5

Ålder

-24

86 700

75 400

67 200

67 100

-22,6

25-34

93 700

87 800

84 700

84 200

-10,1

35-44

93 000

87 300

80 900

80 800

-13.1

45-54

119 300

113 900

108 100

109 900

-7,9

55-64

128 700

123 400

118 200

118 300

-8,1

65-74

92 500

94 900

93 200

93 400

1,0

75-

73 200

78 600

80 100

80 700

10,2

Familjetyp

Ensam utan barn

104 700

97 400

93 100

95 100

-9.2

Ensam 1 barn

86 500

83 900

79 100

78 800

-8,9

Ensam 2+ barn

71 900

68 600

65 100

62 700

-12,8

Gift/sambo utan barn

141 800

133 800

130 100

133 200

-6.1

Gift/sambo 1 barn

110 800

104 100

100 300

102 500

-7,5

Gift/sambo 2 barn

93 100

88 400

83 800

84 500

-9,2

Gift/sambo 3+ barn

76 200

72 200

66 800

65 600

-13,9

Ensam ålderspensionär

76 000

79 300

80 100

80 300

5.7

Gift/sambo ålderspens

90 200

94 600

92 400

93 200

3,3

Socioekonomisk grupp

Ej facklärd arbetare

95 100

90 700

85 400

87 200

-8.3

Facklärd arbetare

100 400

94 500

90 900

92 700

-7,7

Lägre/mellan tjänstemän

112 100

106 900

100 400

103 100

-8,0

Högre tjänstemän

134 400

123 700

120 600

124 100

-7,7

Företagare/lantbrukare

76 300

72 500

70 900

69 600

-8,8

Övriga

83 100

85 800

82 500

82 300

-1,0

Decilgrupper (medelvärden)

1

43 500

40 600

38 800

36 500

-16,1

2

67 500

65 300

61 900

60 100

-11,0

3

76 300

74 200

70 800

70 000

•8.3

4

84 000

81 300

77 800

77 800

-7,4

5

92 300

88 900

85 000

85 400

-7,5

6

101 300

97 700

93 200

94 200

-7,0

7

113 000

108 200

103 400

105 200

-6.9

8

128 100

122 100

116 700

119 500

-6.7

9

148 800

142 000

136 400

140 100

-5.8

10

227 400

206 300

198 800

203 500

-10,5

Andel under halva medianen

(exkl studerandehushåll)

Procent av totala inkomsterna

4,1 (3,5)

4,7 (3,8)

4.6 (3,5)

5.5 (4,5)

1 % med högst standard

4,7

3,8

4,0

4,0

10 % med högst standard

21,0

20,1

20,2

20,5

* Framskrivning

2l

PROP. 1997/98:1 BILAGA 7

Underbilaga 3: Vilka finns i decilgrup-
perna

En vanlig fråga om fördelningsanalyser är vilka
som finns i olika decilgrupper och hur höga deras
inkomster är. I denna bilaga redovisas exempel
och diagram som beskriver decilindelningen.

Exempel 2: Ensamstående utan barn

Förvärvsinkomst                  170 000

Sjukpenning                        2 000

Skatt, egenavgift                     -57 875

Disponibel inkomst               114 125

Antal kons.enheter                    1,16

Disponibel inkomst/k.e.             98 384

Indelningen i decilgrupper

Hushållen rangordnas i decilgrupper efter deras
disponibla inkomst justerad för försörjningsbörda
med s.k. konsumtionsenheter (se faktaruta 1).

Exempel 1: Makar med två barn i åldern 5 och 1S
årfvid lika inkomster och kommunalskatt 31,65
kr):

Familjens förvärvsinkomst
Sjuk- och föräldrapenning
Skatt, egenavgift
Barnbidrag

Disponibel inkomst

Antal kons.enheter

Disponibel inkomst/k.e.

400 000

15 000

143 192

15 360

287 168
1,92+0,66+0,76
=3,34

85 978

I tabell 1 visas de genomsnittliga inkomsterna i
decilgrupperna sedan hushållen indelats efter dis-
ponibel inkomst per konsumtionsenhet. Den dis-
ponibla inkomsten per konsumtionsenhet i exem-
pel 1 placerar två barnsfamiljen nära genom-
snittsvärdet i decilgrupp 5. Den ensamstående
hamnar trots en lägre förvärvsinkomst i en högre
decilgrupp 6. Placeringen visar att den ekonomis-
ka standarden i dessa exempel är lägre för två-
barnsfamiljen än för den ensamstående.

TABELL 1 GENOMSNITTLIG BRUTTOINKOMST OCH DISPONIBEL INKOMST PER KONSUMTIONSENHET I
DECILGRUPPER FÖR ENSAMSTÅENDE UTAN BARN OCH MAKAR MED TVÅ BARN 1997

DECILGRUPP

ENSAMSTÅENDE UTAN BARN

SAMBOENDE MED TVÅ BARN

BRUTTOINKOMST

DISPONIBEL INKOMST PER KE

BRUTTOINKOMST

DISPONIBEL INKOMST PER KE

1

32 000

29 300

133 800

39 400

2

65 000

60 400

215 100

59 900

3

84 400

70 100

299 900

70 300

4

101 100

77 800

348 800

77 800

5

119 900

85 200

393 700

85 600

6

146 000

94 300

438 300

94 000

7

175 000

105 200

506 800

105 200

8

204 100

119 500

601 300

118 700

9

244 800

140 100

723 800

137 200

10

376 400

206 500

1 122 300

201 300

Samtliga

149 000

96 000

406 000

87 000

Anm: Med bruttoinkomst avses inkomst av lön, näringsverksamhet, kapital samt skattepliktiga transfereringar. Decilindelningen omfattar alla hushåll exkl.
hemmaboende ungdomar 18 år och äldre. Individvikter

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Decilgruppernas sammansättning

I SCB:s ordinarie inkomststatistik består hushåll i
decilgrupp 1 med den lägsta ekonomiska standar-
den till mer än två tredjedelar av ungdomar 18 år
och äldre som bor hemma hos föräldrarna (räknas
som räknas som egna hushåll), studerande, egen-
företagare eller jordbrukare och övriga som inte
kan klassificeras t.ex. värnpliktiga (diagram 1).
Det är grupper där inkomstmätningar inte särskilt
väl speglar den ekonomiska standarden. Ungdo-

mar som bor hemma har ofta helt eller delvis eko-
nomisk gemenskap med föräldrarna och ungdo-
marnas standard är därför ofta bättre än vad
deras egna inkomster utvisar. Studerande har till-
fälligt låga inkomster men kan antas småningom
ofta få högre inkomster än de som inte studerar.
För egenföretagare är deklarerade näringsinkoms-
ter av skatteskäl inte en pålitlig mätare av den
ekonomiska standarden. Det är ganska få arbeta-
re, pensionärer och andra med fasta inkomster
som hör till decilgrupp 1.

22

PROP. 1997/98:1 BILAGA 7

DIAGRAM 1

Socioekonomisk indelning av decilgrupp 1 och 10

Decilgrupp!                    Decilgrupp! 0

Källa: HINK. SCB, Finansdepartementets beräkningar

® Övriga

Pens

Ftg&lantb

«Tjm

8 Arb

ss Alösa 30+

Alösa <30

■ Stud

1 23456789 10

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

I analyserna i bilagan har hemmaboende ungdo-
mar tagits bort före beräkningarna.

En jämförelse av sammansättningen i decilgrupp 1
år 1991 med framskrivningen till 1997 visar att an-
delen studerande har fördubblats, från 11 procent
1991 till 22 procent 1997. Även arbetslösa ungdo-
mar har ökat påtagligt. Andelen pensionärer (inkl,
förtidspensionärer) har minskat från 20 procent till 7
procent. Ökningen av andelen studerande och den
ändrade sammansättningen i övrigt av decilgrupp 1
förklarar således delvis varför gruppens ekonomiska
standard relativt sett försämrats mer än för andra
decilgrupper.

Hushåll i decilgrupp 10 består till största delen av
tjänstemannahushåll (ca 60 procent). Mellan 1991
och 1997 har dock andelen pensionärer i den högsta
decilgruppen stigit.

Pensionärerna är annars placerade främst i decil-
grupperna 3-5 även om en ganska stor andel numera
räknas till de hushåll som har en hög ekonomisk
standard (diagram 2). Arbetarhushållen är ganska
jämnt fördelade från decilgrupp 2 till decilgrupp 9
dvs. den med näst högst standard. Arbetslösa ung-
domar finns främst i de lägsta decilgrupperna medan
övriga arbetslösa främst förekommer i decilgrupper-
na 3-7. Tjänstemän är ojämnt fördelade med tyngd-
punkten i de övre decilgrupperna.

De flesta (33 procent) i decilgrupp 1 är ensamstå-
ende utan barn men även många flerbarnsfamiljer
räknas till dem med lägst ekonomisk standard
(diagram 3). Ensamföräldrar är koncentrerade till
decilgrupperna 2-3 men de förekommer också i
högre decilgrupper. Gifta/samboende med 1-2
barn är ganska jämnt fördelade över decilskalan
medan samboende utan barn dominerar hushållen
med högst ekonomisk standard.

DIAGRAM 3

Decilgruppernas sammansättning 1997. Familjetyper

E0, E1, E2=Ensam utan barn, med ett, med två eller fler barn. S0, S1, S2,
S3=Gifta/samboende utan barn, med ett, två, tre eller fler barn.

23

PROP. 1997/98:1 BILAGA 7

TABELL 2 DECILGRUPPERNA INDELADE I OLIKA INKOMSTTAGARE. PROCENT 1997 (FÖR DEFINITIONER,
SE FAKTARUTA 2)

DECIL

VÄLBE-
STÄLLDA

HÖGIN-
KOMST-
TAGARE

MEDEL-

INKOMST-

TAGARE

LÅGIN-

KOMST-

TAGARE

DELTID

FÖRE-
TAGARE

ARBETS-

LÖSA

PENSIO-
NÄRER

UNG-D0MAR

0 STUD

ÖVRIGA

1

0

0

2

2

5

12

10

11

33

24

2

0

0

8

2

11

4

15

31

15

13

3

0

0

12

4

12

3

10

42

10

5

4

0

0

14

4

13

3

9

43

8

6

5

0

1

18

5

11

2

9

41

8

5

6

0

1

26

5

13

3

7

31

8

6

7

0

2

32

4

13

3

5

26

8

7

8

1

3

40

3

13

2

4

19

7

7

9

2

3

48

2

11

2

3

18

3

7

10

7

18

42

1

9

2

2

9

1

9

Anm: Raderna summerar inte alltid till 100% på grund av avrundning.

Decilgrupp 10 med högst ekonomisk standard be-
står till ca 42 procent av medelinkomsttagare en-
ligt den indelning som användes i kapitel 5 (tabell
2). Välbeställda och höginkomsttagare svarar en-
dast för ca 25 procent, även om flertalet av dem
räknas till decilgrupp 10. Även i decilgrupperna 8-
9 dominerar helt medelinkomsttagarna. Mycket få
av alla låginkomsttagare hör till decilgrupp 1, de
förekommer i stället i alla decilgrupper upp till de
högsta. Pensionärerna utgör 9 procent i decil-
grupp 10 och nära 20 procent av decilgrupperna
8-9. Hushållen i decilgrupp 1 domineras även här
av egenföretagare, studerande och övriga.

Inkomströrligheten

Fram till 1991 kunde man med HINK-under-
sökningarna studera hur stor andel som fanns i
resp, decilgrupp som hade lämnat gruppen året
efter. Den senaste studien visar att 35 procent av
dem i kvintil 1 (decilgrupp 1 och 2) redan året ef-
ter hade höjt sin inkomst och flyttat till en högre
decilgrupp."' I den högsta kvintilen var ca 80 pro-
cent kvar året efter. Interna beräkningar har visat
att av de 100 000 med högst inkomst var ca 65
procent utbytta efter tre år. Det finns också studi-
er som tyder på att inkomströrligheten har ökat
under de senaste 20 åren.11 Några studier av den
ekonomiska rörligheten under senare åren finns
såvitt känt inte.

Underbilaga 4: Referenser

Atkinson, A.B. (1997): Measurement of Trends in
Poverty and Income Distribution. DAE Working Pa-
pers. Department of Applied Economics. University
of Cambridge.

Epland, J (1997): Inntektsfordelningen 1986-1995:
Hvorfor öker ulikheten. Ökonomiske analyser 5/97.
Statistisk sentralbyrå. Norge.

Gottschalk, P., Smeeding, T. (1997): Cross-National
Comparisons of Earnings and Income Inequality.
Journal of Economic Literature, June 1997.

Hansen, F. (1997): Estimating Income Distribution
in Denmark Using a Microsimulation Model. Mi-
nistry of Economic Affairs 1997.

Inkomstfördelning och inkomstutveckling. LO 1997.

Inkomstfördelningsundersökningen. Statistiska med-
delanden Be21 SM9701. SCB

Konjunkturutveckling och inkomstfördelning 1995-
1997. En rapport från LO-ekonomerna. LO 1996.

Ökonomiministeriet (1991): Fremskrivning af mo-
delbefolkninger. Lovmodelrapport.

10 Jansson, K.: Inkomstfördelningen i Sverige 1980-1991. Rapport 1993:1. SCB.

Fritzell, J.: Is persistent low income an increasing phenomenon and a necessary
feature of post-industrial societies ? Trends in Sweden. Institutet för social forskning.
Stockholm.

24

Utdrag ur protokoll

vid regeringssammanträde den 11 september 1997

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Peterson, Hjelm-Wallén, Schori, von Sydow, Wallström,
Klingvall, Uusmann, Asbrink, Östros, Tham, Johansson.

Ahnberg, Messing, Ulvskog, Sundström, Pagrotsky, Andersson,
Blomberg, Lindh

Föredragande: statsråden Åsbrink, Peterson, Hjelm-Wallén,
Schori, von Sydow, Wallström, Klingvall, Uusmann, Östros,
Tham, Johansson, Ahnberg, Messing, Ulvskog, Sundström,
Pagrotsky, Andersson, Blomberg, Lindh

Regeringen beslutar proposition 1997/98:1

Rikets styrelse

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Förslag till statsbudget för år 1998

Rikets styrelse

Innehållsförteckning

1     Förslag till riksdagsbeslut......................................................5

2     Inledning...............................................................................9

2.1     Omfattning/ändamål................................................9

3     Statschefen..........................................................................11

3.1     Omfattning/ändamål..............................................11

A 1     Kungliga hov- och slottsstaten...............................11

4    Riksdagen och dess myndigheter.........................................13

4.1     Omfattning/ändamål..............................................13

4.2     Anslagsavsnitt........................................................13

B I     Riksdagens ledamöter och partier m.m..................13

B 2     Riksdagens förvaltningskostnader..........................14

B 3    Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen... 16

5    Regeringen m.m..................................................................17

5.1     Omfattning/ändamål..............................................17

5.2     Anslagsavsnitt........................................................17

C 1     Regeringskansliet m.m...........................................17

C 2    Svensk författningssamling....................................20

C 3    Allmänna val.........................................................21

C 4     Stöd till politiska partier........................................21

6    Centrala myndigheter..........................................................23

6.1     Omfattning/ändamål..............................................23

6.2     Anslagsavsnitt........................................................23

D 1     Justitiekanslern......................................................23

D 2    Datainspektionen...................................................24

D 3    Sametinget.............................................................26

Mediefrågor........................................................................27

7.1     Omfattning/ändamål..............................................27

7.2     Resultatbedömning och slutsatser..........................27

7.3     Anslagsavsnitt........................................................28

E 1     Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden..........28

E 2     Presstöd.................................................................29

E 3     Stöd till radio- och kassettidningar........................29

E4    Radio-och TV-verket............................................31

E 5    Granskningsnämnden för radio och TV.................32

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. medger att högst 135 miljoner kronor av anslags-
sparandet på ramanslaget Utrikesförvaltningen
överförs som anslagssparande till ramanslaget
Regeringskansliet m.m.,

2. medger att anslaget Regeringskansliet m.m. får
användas för att bekosta utgifter som ursprungli-
gen tillgodosågs från anslagen till Extra utgifter,

3 godkänner vad regeringen föreslår om medelstill-
delning från rundradiokontot till Gransknings-
nämnden för radio och TV för år 1998 på

4 464 000 kronor som nämnden har att redovisa
på statsbudgetens inkomstsida,

4. godkänner förslaget om ändrade villkor för att
teckna abonnemang på taltidningar,

5. för budgetåret 1998 anvisar anslag under utgifts-
område 1 Rikets styrelse enligt följande uppställ-
ning:

ANSLAG

ANSLAGSTYP

ANSLAGSBELOPP

(TUSENTAL KRONOR)

A 1 Kungliga hov- och slottsstaten

ramanslag

72 404

B 1 Riksdagens ledamöter och partier m.m.

ramanslag

460 000

B 2 Riksdagens förvaltningskostnader

ramanslag

460 000

B 3 Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen

ramanslag

35 960

C1 Regeringskansliet m.m.

ramanslag

1 870 944

C 2 Svensk författtningssamling

ramanslag

1 011

C 3 Allmänna val

ramanslag

205 000

C 4 Stöd till politiska partier

ramanslag

145 200

D1 Justitiekanslern

ramanslag

9199

D 2 Datainspektionen

ramanslag

24 493

D 3 Sametinget

ramanslag

13 365

E 1 Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden

ramanslag

5 659

E 2 Presstöd

ramanslag

531 579

E 3 Stöd till radio- och kassettidningar

ramanslag

127 300

E 4 Radio- och TV-verket

ramanslag

8 022

E 5 Granskningsnämnden för radio och TV

ramanslag

6 564

Summa

3 976 700

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår att riksdagen

1. bemyndigar riksdagens förvaltningsstyrelse att för
budgetåret 1998 besluta om lån i Riksgäldskon-
toret till investeringar i riksdagens fastigheter in-
till ett sammanlagt belopp av 28 600 000 kronor.

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

2 Inledning

2.1 Omfattning/ändamål

Utgiftsområdet omfattar statschefen, riksdagen
och dess myndigheter samt regeringen m.m.
(verksamhetsområdena A, B resp C). Till utgifts-
området hör också Justitiekanslern, Datainspek-
tionen och Sametinget (verksamhetsområde D)
samt mediefrågor (verksamhetsområde E).

Skillnaden mellan anvisat 1997 och utgifts-
prognos 1997 förklaras huvudsakligen av att Rege-
ringskansliet tar i anspråk anslagssparande.

Till följd av utgiftsområdets mycket heterogena
karaktär görs redovisning av tillämpliga delar av
mål, resultatbedömning m.m. under resp verk-
samhetsområde och anslagsavsnitt.

UTGIFTSUTVECKLINGEN FÖR DE I UTGIFTSOMRÅDE 1 INGÅENDE VERKSAMHETSOMRÅDENA

MILJONER KRONOR

VERKSAMHETSOMRÅDE

UTGIFT

1995/96

DÄRAV

1996

ANVISAT

1997

UTGIFTSPROGNOS

1997

FÖRSLAG

1998

BERÄKNAT

1999

BERÄKNAT

2000

A Statschefen

107.5

70,6

73,7

74,9

72,4

74,9

77,4

B Riksdagen och dess myndigheter

1 098,2

761,7

840,6

840,6

956,0

963,1

974,9

C Regeringen m.m.

3 014,2

1954,1

2 138,8

2 507,5

2 222,2

2 175,2

2 113,1

D Centrala myndigheter

61.2

41,2

42,7

47,0

47,1

48,6

49,7

E Mediefrågor

1 170.2

655,2

665,5

658,2

679,1

679,7

680,3

Totalt för utgiftsområde 1

5 451,3

3 482,8

3 761,3

4 128,2

3 976,8

3 941,5

3 895,4

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

3 Statschefen

3.1 Omfattning/ändamål

Utgifterna för statschefen utgörs av anslaget
Kungliga hov- och slottsstaten. Genom anslaget
finansieras statschefens officiella funktioner och
driftskostnaderna för de kungliga slotten utom
rent fastighetsunderhåll.

A 1 Kungliga hov- och slottsstaten

1995/96

Utgift

107 465

Därav 1996

Utgift

70 559

1997

Anslag

73 726

Utgifts-
prognos

74 876

1998

Förslag

72 404

1999

Beräknat

74 892

2000

Beräknat

77 464

1. Beloppen anges i tusental kr

Anslaget avser att täcka kostnaderna för statschefens
officiella funktioner inklusive kostnaderna för den
kungliga familjens resor.

Från anslaget betalas också driftskostnader för de
kungliga slotten med tillhörande parker utom rent
fastighetsunderhåll. Stockholms slott är Konungens
residens och används för representation. Delar av
slottet visas för allmänheten. En del av Drottning-
holms slott används av Konungen och hans familj
som bostad och en annan del visas för allmänheten. I
Ulriksdals slott har lokaler upplåtits till Världsnatur-
fonden. Slottet är även öppet för allmänheten och
används bl.a. för utställningar. I anslutning till slottet
finns en utställningslokal och det s.k. Orangeriet.
Haga slott används av regeringen som bostad för
prominenta gäster från utlandet. Gripsholms slott
utnyttjas som museum och för utställning av en del
av svenska statens porträttsamling. Strömsholms
slott och Tullgarns slott visas för allmänheten. Ro-
sersbergs slott disponeras till större delen av Statens
räddningsverk. De två översta våningarna i slottet

har dock fått behålla sin ursprungliga karaktär och
visas för allmänheten. Från anslaget betalas vidare
Kungl. Husgerådskammarens underhåll och vård av
de konstverk, möbler och andra inventarier i de
kungliga slotten som tillhör staten men som dispone-
ras av Konungen. Husgerådskammaren förvaltar
även de Bernadotteska familjestiftelsernas bestånd av
möbler, konst och konsthantverk samt administrerar
Bernadottebiblioteket.

Kungliga hov- och slottsstaten har inget anslags-
sparande. Utgiftsprognosen visar ett underskott för

1997. En anledning till detta är att Hovstaterna har
avvecklingskostnader för personal som har sagts upp
under året.

Regeringens överväganden

För att framtida medelsbehov skall kunna bedömas
har regeringen ett behov av att få en redovisning av
hur tilldelade medel har använts vad gäller främst
Ståthållarämbetet och Husgerådskammaren. Hovsta-
terna och regeringen har därför kommit överens om
att Hovstaterna årligen skall lämna en berättelse över
den samlade verksamheten.

En sådan verksamhetsberättelse har för första
gången lämnats för budgetåret 1995/96. Av verk-
samhetsberättelsen framgår bl.a. att en omfattande
organisationsförändring har genomförts och att be-
tydande rationaliseringar har gjorts under de senaste
två åren.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket, som granskat Husgerådskam-
maren och Ståthållarämbetet, har inte haft några in-
vändningar i revisionsberättelsen.

11

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Slutsatser

Regeringen föreslår att anslaget för 1998 uppgår till
72 404 000 kr. För 1999 har anslaget beräknats till
74 892 000 kr och för 2000 till 77 464 000 kr.

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

4 Riksdagen och dess myndigheter

4.1 Omfattning/ändamål

Riksdagens budget omfattar dels riksdagsledamöter-
nas ersättningar och resor, stödet till partigrupperna
samt den inre riksdagsförvaltningen, dels riksdagens
ombudsmän.

Utgifterna för Riksdagens revisorer är beräknade
under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finans-
förvaltning.

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)

19S5/96        19S6        1997        1998         1999        2000

1 098.2     761,7     840,6     956,0     963,1      974,9

Prioriteringar för 1998

- Budgetförslaget för 1998 innebär för riksdagens
del i huvudsak en konsolidering av nuvarande
verksamhet. Vissa kostnadsökningar följer dock
av riksdagsvalet 1998. Det gäller teknisk utrust-
ning till nya ledamöter, valvaka, pensioner och
inkomstgarantier till avgående ledamöter samt
nytt informationsmaterial. Vidare finns medel av-
satta för viss ombyggnad och ny teknisk utrust-
ning i plenisalen.

Sammanfattande kommentar till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall samt större förändringar
1995/96 och 1997

-  Budgetåret 1995/96 präglades av stora föränd-
ringar främst omläggningen av budgetprocessen.
Det internationella utbytet ökade i omfattning.

- Under våren 1996 genomfördes en enkät bland
riksdagens ledamöter om den service de erhåller.
Enligt resultaten av enkäten är den allmänna upp-
fattningen bland ledamöterna att förvaltnings-
kontorets service i hög utsträckning bidrar till att
de kan arbeta på ett effektivt och rationellt sätt.

- Den löpande verksamheten lämnade ett betydan-
de överskott jämfört med budgeten. I detta be-
lopp ingår reservationer för framtida utskottsre-
sor och byggnadsinvesteringar. Bland större
poster som lämnat ett överskott jämfört med
budget kan nämnas utgående pensioner och in-
komstgarantier till f.d. ledamöter som blev lägre
än beräknat. Lägre produktionskostnader och
högre försäljningsintäkter för riksdagstrycket
resulterade i mindre anspråk på budgetmedel än
beräknat.

4.2 Anslagsavsnitt

B 1 Riksdagens ledamöter och
partier m.m.

1995/96

Utgift

610610 ’

Därav 1996

Utgift

376 500

1997

Anslag

428 400

Utgifts-
prognos

428 400

1998

Förslag

460 000

1999

Beräknat

488 171

2000

Beräknat

485 903

1. Beloppen anges i tusental kronor

2. Avser anslag A 1 Riksdagens ledamöter och partier samt anslag A 5
Sveriges företrädare i Europaparlamentet

Från anslaget finansieras arvoden, kostnadsersätt-
ningar och traktamenten till riksdagens ledamöter,
arvoden till Sveriges EU-parlamentariker, arbetsgi-
varavgifter samt pensioner och inkomstgarantibelopp
åt f.d. riksdagsledamöter m.fl. Vidare finansieras re-
seersättningar vid resor inom Sverige, sjukvårdskost-
nader och utbildning för riksdagens ledamöter.
Kostnader för ledamöternas deltagande i internatio-
nellt parlamentariskt samarbete såsom Europarådet,

13

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

IPU liksom bidragen till ledamöternas enskilda studi-
eresor finansieras även från anslaget. I anslaget ingår
även bidraget till partigrupperna i riksdagen.

Förvaltningsstyrelsens överväganden

Från den 1 januari 1997 gäller nya regler för ersätt-
ningar till ledamöterna bl.a. vad gäller resor och
traktamenten. De budgetmässiga konsekvenserna är
för närvarande svåra att bestämt ange.

För stödet till partigrupperna slutfördes 1997 en
etappvis uppräkning av ledamotsbidraget för assi-
stent/utredarstöd så att beräkningsgrunden nu upp-
går till 1 assistent per 2 ledamöter. Mot denna bak-
grund föreslår förvaltningsstyrelsen att stödet till
partigrupperna utgår med oförändrade belopp för

1998.

Samarbetet mellan parlamenten i olika länder, sär-
skilt inom Europa, har en lång historisk tradition. I
takt med den ökade internationaliseringen utvecklas
och intensifieras kontakterna mellan olika länders
parlament alltmer. I förslaget ingår Sveriges åtagan-
den i form av avgifter till olika internationella organi-
sationer.

Under 1998 kommer riksdagen att vara värd för
en europeisk talmanskonferens. Delegationer från ett
femtiotal nationella parlament, Europarådets parla-
mentariska församling, Europaparlamentet, vissa
internationella organisationers parlamentariska för-
samlingar samt Benelux-rådet och Nordiska rådet
kommer att inbjudas.

miljoner kronor ADB- och teknikinvesteringar samt
9 miljoner kronor övriga investeringar. Till detta
kommer 28,6 miljoner kronor i investeringar i redan
beslutade förvärv och ombyggnader av fastigheter för
övernattningsbostäder till ledamöter. Dessa investe-
ringar föreslås bli finansierade genom lån i Riks-
gäldskontoret.

B2

1995/96

Riksdagens
förvaltningskostnader

79 995’’2

Utgift

438 654 1,2

Anslags-
sparande

Därav 1 99E

i Utgift

350 824

1997

Anslag

377 077

Utgifts-
prognos

377 100

1998

Förslag

460 000

1999

Beräknat

437 499

2000

Beräknat

450 386

1. Beloppen anges i tusental kronor

2. Anslag A 3 Riksdagens förvaltningskostnader och A 4 Riksdagens bygg-
nader

Utgifterna inom anslaget avser bl.a. löner, administ-
ration, fastighetsförvaltning, intern service, säkerhet,
datateknik, förlagsverksamhet, bibliotek och infor-
mationsverksamhet.

Investeringarna beräknas uppgå till 120 miljoner
kronor, vilket är en ökning jämfört med föregående
budgetår då de uppgick till 110 miljoner kronor.
Dessa finansieras genom anslag. Av investeringarna
avser 26 miljoner kronor byggnadsinvesteringar, 85

Förvaltningsstyrelsens överväganden

Budgetförslaget syftar till att det parlamentariska
arbetet kan bedrivas effektivt och rationellt samt
till att skapa goda arbetsförhållanden för riksda-
gens ledamöter. En viktig uppgift är att informera
om riksdagens arbete och dess arbetsformer.

Investeringarna på tekniksidan avser dels effekter-
na av valet 1998, dels förändringar och förbättringar
av datastödet för ledamöter och tjänstemän.

Budgetförslaget bygger på att antalet nya ledamö-
ter efter valet 1998 beräknas uppgå till ungefär
samma antal som efter det senaste valet. Dessa skall
förses med teknisk utrustning i form av PC, fax och
mobiltelefon samt datakommunikation mellan
hemmet och riksdagen. Vidare finns medel avsatta
för att genomföra den nationella valvakan i riksda-
gens lokaler. Dessa kostnader avser främst installa-
tioner för att säkra kraftförsörjningen till framför allt
TV-bolagen. Respektive TV-/radioföretag svarar för
sina kostnader i övrigt.

Moderniseringen av datasystemet innebär att
övergången till nytt operativsystem slutförs. Dess-
utom kommer alla ledamöter att erbjudas valmöjlig-
het mellan stationär och bärbar hem-PC. Det nya
operativsystemet på persondatorerna kommer att
innebära en stabilare och säkrare produktionsmiljö i
riksdagen. För ledamöterna innebär möjligheterna
med bärbara PC en ökad flexibilitet.

Det ligger i riksdagens intresse och ansvar att
främja samhällsinformation till medborgarna, i första
hand självfallet genom att se till att riksdagens egen
information görs tillgänglig. Men även genom att
stödja spridningen av t.ex. samhällsinformation som
produceras i Regeringskansliet. Detta har gjorts un-
der flera år t.ex. genom riksdagens publika databa-
ser, Rixlex, som bl.a. innehåller SFS och regeringens
propositioner. Riksdagen har vidare sedan nästan 10
år svarat för produktion och distribution av Sam-
hällsguiden även om ansvaret formellt har legat på
regeringskansliet. Här kan också nämnas tidningen
Från Riksdag & Departement som är en nyhetstid-
ning gemensam för riksdag och regering och som se-
dan flera år administrativt varit inordnad i Riksda-
gens förvaltningskontor och som finansieras av
riksdagen. Riksdagen har därtill under många år
gjort insatser för spridande av samhällsinformation
genom t.ex. telefonservice och riksdagens informa-
tionscentrum.

14

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Riksdagen har gått in i projektet Det offentliga
Sverige som är resultatet av ett förslag från Topple-
darforum. Syftet med projektet är att främja an-
vändningen av Internet och förenkla åtkomsten av
offentlig information i Sverige. Projektet skall pågå
under 1997-1998 och finansieras av de tre huvud-
männen Regeringskansliet, Landstingsförbundet och
Svenska kommunförbundet. Riksdagens engagemang
i projektet innebär att riksdagen svarar för driften av
webbplatsen SverigeDirekt samt utvecklar webbplat-
sen tillsammans med huvudmännen.

Efterfrågan på information om EU har ökat avse-
värt sedan riksdagen tog över Europainformationen
enligt riksdagsbeslut i maj 1995 (1994/95:KU36).
Enligt detta beslut skulle förvaltningsstyrelsen åter-
komma till riksdagen om den planerade verksamhe-
ten skulle kräva mer resurser än vad som då beräk-
nades. Frågan om information till allmänheten om
besluten i EU övervägs i enlighet med riksdagens be-
slut (KU 1996/97:2) f.n. i en intern utredning inom
kontoret. Det gäller bl.a. uppgiften på detta område
för tidningen Från Riksdag & Departement. I budge-
ten utgår styrelsen från att en förstärkning av riksda-
gens insatser på detta område bör göras. Det får an-
komma på styrelsen att ta ställning till formerna för
detta sedan utredningen redovisat sina överväganden.
I det sammanhanget kommer styrelsen också att
pröva tidningens uppdrag, allmänna inriktning, fi-
nansiering, etablering på internet m.m. Förvaltnings-
direktören har av styrelsens direktion fått uppdraget
att utreda denna fråga.

Bland de större övriga projekt som finns med i
budgetförslaget kan särskilt nämnas plenisalen och
ett handläggningssystem för beslutsprocessen

Dagens teknik i plenisalen börjar bli föråldrad och
behöver ersättas, dessutom krävs en tätare integra-
tion med riksdagens övriga informationssystem. För-
bättringar är också nödvändiga vad gäller ljud och
bild i plenisalen. Den tekniska ombyggnaden av ple-
nisalen innebär bl.a. en ny voteringsanläggning med
tillhörande utrustning samt installation av tolkan-
läggning för de 15 EU-språken. Vissa förändringar
på läktaren förbereds som ger fler sittplatser bl.a. för
handikappade.

Principerna för det nuvarande datorstödet till be-
slutsprocessen i riksdagen lades i huvudsak fast i slu-
tet av 1980-talet. Visserligen har modernare teknik
successivt tagits i bruk, främst när det gäller textpro-
duktionen, men mycket av den ursprungliga upp-
läggningen lever kvar. En följd av detta är att riksda-
gen har en rad delsystem för ärendehanteringen inom
ramen för beslutsprocessen som sinsemellan inte är
integrerade med varandra. Detta innebär mycket
dubbelarbete och problem som försvårar arbetet för
efterföljande nivå i handläggningskedjan. Eftersom
de programvaror som används för datorstödet till
beslutsprocessen i riksdagen av skilda skäl måste by-
tas ut de närmaste åren med omprogrammeringar
m.m. som följd, har en samlad översyn påbörjats av

nuvarande uppläggning. Syftet är att utveckla ett väl
integrerat handläggningssystem som på ett samlat
sätt ger stöd för produktion av behövliga dokument
och all operativ användning av information som är
kopplad till beslutsprocessen. Härigenom kommer
aktualiteten och tillförlitligheten i riksdagens infor-
mation att öka och nuvarande inslag av dubbelarbete
att minska avsevärt.

Riksdagen har tidigare beslutat om förvärv av fas-
tigheter i kvarteret Aurora och Kvasten 8 för över-
nattningsbostäder för riksdagens ledamöter. Medels-
behovet för de båda bostadsprojekten uppgår under
1998 till 28,6 miljoner kronor. Riksdagen bör därför
bevilja förvaltningskontoret en låneram i Riksgälds-
kontoret om 28,6 miljoner kronor. Utgifter för ränta
och amortering av lånen har beräknats i förslaget till
anslag.

Riksdagens byggnader på Helgeandsholmen och i
kvarteren Mars/Vulcanus och Cephalus utrustades i
samband med ombyggnaderna 1980-83 med en au-
tomatisk brandlarmanläggning. Utbyte av anlägg-
ningen påbörjas 1997. Totalt beräknas kostnaden för
nya brandlarmanläggningar, inkl vissa tillhörande
brandskyddsåtgärder, uppgå till 22 miljoner kronor
exkl. moms. Medelsutfallet kan beräknas till 12,5
miljoner kronor under 1998. Medel har avsatts för
viss upprustning av Ledamotshuset.

Under beredningen av budgetförslaget har fram-
förts önskemål om personalförstärkningar. Bakgrun-
den är för utskottens del omläggningen av budgetåret
med tyngre arbetsbelastning under kortare kalender-
tid under hösten, krav på ökade insatser rörande EU-
frågor samt uppföljning och utvärdering av riksdags-
besluten. För förvaltningskontorets del hänför sig
behoven bl.a. som tidigare nämnts till EU-
upplysningen, som fått en kraftigt ökad efterfrågan
på sina tjänster och till det administrativa området
för att klara en ökande ärendemängd och egna ad-
ministrativa datorsystem, när centrala system inte
längre finns att tillgå. Tidningen Från Riksdag och
Departement har som tidigare nämnts framfört öns-
kemål om redaktionell förstärkning för att förbättra
bevakningen av EU-frågorna. Även om övertidsutta-
get har sjunkit något är det för delar av förvaltningen
fortfarande oacceptabelt högt.

Förvaltningsstyrelsen har på förslag av talmans-
konferensen godkänt inrättande av ett budgetkontor
med i ett första skede tre anställda. Budgetkontoret,
som inledningsvis inordnas i utredningstjänsten, skall
bistå i första hand oppositionspartierna med kalkyl-
modeller och beräkningar för att tillhandahålla ett
säkrare underlag när det gäller alternativ till rege-
ringens budgetförslag. På sikt planeras budgetkonto-
ret få ca fem anställda.

Mot bakgrund av bl.a. att talmanskonferensen
tagit initiativ till och genomför en analys av ut-
skottsorganisationens struktur och kravet på åter-
hållsamhet i budgetarbetet har förvaltningsstyrelsen
avvisat kraven på förstärkning av löneanslaget. Ut-

15

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

gångspunkten är att eventuella förstärkningar på pri-
oriterade områden måste göras genom omfördelning,
även om det kan innebära en försämrad service inom
vissa verksamheter.

ma att få ekonomiska konsekvenser för ombuds-
männen.

B 3 Riksdagens ombudsmän.
Justitieombudsmännen

1995/96

Utgift

48 973'

Anslags-
sparande

2 170

Därav 1996

Utgift

34 366

1997

Anslag

35 074

Utgifts-
prognos

35100

1998

Förslag

35 960

1999

Beräknat

37 472

2000

Beräknat

38 655

Förvaltningsstyrelsens överväganden

Riksdagens förvaltningsstyrelse har inget att erinra
mot Justitieombudsmännens beräkning. Beträffande
de effekter ett specialistavtal på riksdagsområdet
eventuellt kan komma att få för ombudsmännen
menar förvaltningsstyrelsen att anslagssparandet från
1995/96 bör användas.

1. Belopen anges i tusental kronor

Riksdagens ombudsmän övervakar att de som utövar
offentlig verksamhet efterlever lagar och andra för-
fattningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. Om-
budsmännen skall vidare verka för att brister i lag-
stiftningen avhjälps.

Justitieombudsmännen

JO-ämbetet skall lika effektivt som tidigare kunna
handlägga inkommande klagomål från enskilda trots
att antalet ökat och under senaste verksamhetsåret
(1 juli 1995 - 30 juni 1996) uppgår till närmare
5 000.

Målet för 1998 är att, med bibehållen kvalitet i
ärendehanteringen, fullgöra uppgifterna enligt in-
struktionen, hålla ärendebalanserna och den genom-
snittliga handläggningstiden på samma nivå som
budgetåret 1995/96 och bedriva inspektionsverk-
samhet, som har en klar rättsbefrämjande effekt, i
ungefär samma omfattning som hittills.

Riksdagens ombudsmäns resursbehov styrs i hu-
vudsak av ärendetillströmningen och JO:s initiativ-
och inspektionsverksamhet, men också av ärendenas
genomsnittliga svårighetsgrad och av den servicenivå
som bör upprätthållas gentemot allmänheten och
myndigheterna. Viss betydelse har även omfattningen
av ombudsmännens internationella kontakter och
engagemang, bl.a. för spridningen av Sveriges unika
erfarenheter av ett utvecklat system för tillsyn genom
parlamentariska ombudsmän. Vid anslagsberäkning-
en har Riksdagens ombudsmän utgått ifrån att några
stora avvikelser från nuvarande förhållanden - bl.a.
avseende ärendemängden - inte kommer att inträffa.

Riksdagens ombudsmän har i en komplettering till
budgetunderlaget redovisat att ett nyligen träffat spe-
cialistavtal på Arbetsgivarverkets område kan kom-

16

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

5.1 Omfattning/ändamål

Utgifterna för regeringen m.m. avser främst ansla-
get till Regeringskansliet m.m. (Utrikes-
departementets verksamhet budgeteras dock un-
der utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och inter-
nationell samverkan).

I verksamhetsområdet ingår även stöd till de poli-
tiska partierna, allmänna val och Svensk författnings-
samling.

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)

1995/96        1996        1997         1938        1939        2000

3 014,2    1 954,1     2507,5    2 222,2    2 175,2    2 113,1

5.2 Anslagsavsnitt

C 1 Regeringskansliet m.m.

1995/96

Utgift

2 756 725

Anslags-
sparande

343 806

Därav 1996

Utgift

1 829 813

1997

Anslag

1 944 624

Utgifts-
prognos

2 288 000

1998

Förslag

1 870 944

1999

Beräknat

1 908 993

2000

Beräknat

1 961 857

1. Beloppen anges i tusental kr

Större förändringar 1995/96 och 1997

-  Fr.o.m den 1 januari 1997 utgör Regeringskansli-
et en myndighet.

Prioriteringar för 1998

-  Den största utgiftsökningen till 1998 utgörs av
kostnaderna för de allmänna val som äger rum
under hösten detta år.

-  Regeringskansliets arbetsformer skall effektiveras
genom ett fortsatt förändrings- och förnyelsearbe-
te där utvecklandet av en intern styrningsprocess
utgör en central del. Stora satsningar görs för att
bättre ta till vara de möjligheter som informa-
tionstekniken erbjuder.

- EU-medlemskapets konsekvenser för dimensione-
ringen av Regeringkansliet skall analyseras. Vida-
re övervägs organisatoriska förändringar för att
förbättra EU-samordningen.

-  Förberedelserna för det svenska ordförandeskapet
i EU under första halvåret 2001 intensifieras un-
der 1998.

Den institutionella ramen för regeringens arbete an-
ges i 7 kap. 1 § regeringsformen. Där föreskrivs att
det för beredning av regeringsärenden skall finnas ett
regeringskansli i vilket ingår departement för skilda
verksamhetsgrenar samt att regeringen fördelar ären-
den mellan departementen. Regeringen beslutar själv
om indelningen i departement. Regeringskansliet be-
står för närvarande av Statsrådsberedningen, som
biträder statsministern och övriga statsråd om dessa
inte biträds av något departement, tretton departe-
ment med uppgift att bereda regeringsärendena samt
Regeringskansliets förvaltningsavdelning. Den när-
mare organisationen av Regeringskansliet framgår av
förordningen (1996:1515, ändrad senast 1997:613)
med instruktion för Regeringskansliet.

För den interna revisionen av verksamheten inom
Regeringskansliet, kommittéväsendet och utrikesre-
presentationen finns i Statsrådsberedningen Rege-
ringskansliets revisionskontor. Från och med räken-
skapsåret 1997 är Regeringskansliet även föremål för
extern revision. Detta framgår av lagen (1997:560)
om revision av Regeringskansliet, som trädde i kraft
den 1 juli 1997. Den externa revisionen skall utföras
av Riksdagens revisorer. Den första revisionsberättel-
sen skall lämnas till regeringen senast den 1 april
1998.

För budgetåret 1994/95 anvisade riksdagen för
första gången medel till departementen - utom Utri-
kesdepartementet - samt till Statsrådsberedningen,

17

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Regeringskansliets förvaltningskontor och kommit-
téväsendet över ett samlat anslag på statsbudgetens
första huvudtitel (se prop. 1993/94:100 bil. 2, bet.
1993/94:KU29, rskr. 1993/94:233). Detta anslag er-
satte 31 tidigare anslag som fanns uppförda under
tolv av statsbudgetens huvudtitlar. För Utrikesdepar-
tementets vidkommande budgeterades verksamheten
fortfarande av ett särskilt anslag, gemensamt för Ut-
rikesdepartementet och den svenska utrikesrepresen-
tationen. Kostnaderna för sådana specialattachéer
vid utlandsmyndigheterna som har ett annat depar-
tement än Utrikesdepartementet som huvudman,
budgeterades dock under regeringskanslianslaget.
Ordningen med ett gemensamt anslag för departe-
menten, som tillkom för att öka möjligheterna att
fortlöpande anpassa regeringskansliets organisation
och dess insatser till ökade krav på flexibilitet i olika
hänseenden, har tillämpats även under budgetåren
1995/96 och 1997.

För innevarande budgetår har riksdagen anvisat ca
1 945 miljoner kronor för de ändamål som tillgodo-
ses från detta anslag. Av detta belopp har ca 264
miljoner kronor, dvs. ungefär 15 %, avsatts för ut-
redningsverksamhet, huvudsakligen inom kommit-
téväsendet. Utredningsverksamheten under 1997 be-
kostas emellertid därutöver till betydande del av
anslagssparandet från tidigare budgetår.

Regeringen har fördelat anslaget för budgetåret 1997
på följande sätt:

Statsrådsberedningen

48 125 000

Justitiedepartementetl

17 923 000

Försvarsdepartementet

68 121 000

Socialdepartementet

112 026 000

Kommunikationsdepartementet

64 872 000

Finansdepartementet

222 786 000

Utbildningsdepartementet

119 082 000

Jordbruksdepartementet

75 761 000

Arbetsmarknadsdepartementet

83 649 000

Kulturdepartementet

53 513 000

Närings- och handelsdepartementet

106 938 000

Inrikesdepartementet

95 326 000

Miljödepartementet

82 551 000

Regeringskansliets förvaltningsavdelning

148 843 000

Gemensamma ändamål

545 108 000

Av de för gemensamma ändamål avdelade medlen
avser den största delen lokalkostnaderna för samtliga
departement och övriga organ som ingår i Rege-
ringskansliet. Från denna anslagspost bekostas också
andra utgifter i Regeringskansliets verksamhet än re-
na förvaltningskostnader och som inte bör hänföras
till något enskilt departement.

Regeringens överväganden
Anslag för budgetåret 1998

Anslaget till Regeringskansliet är det största av
anslagen under utgiftsområdet Rikets styrelse och
utgör i statsbudgeten för innevarande år drygt
51 % av utgiftsområdets utgifter. Rikets styrelse
representerar i sin tur ca 0,56 % av statsbudgetens
utgifter, vilket innebär att utgifterna för regering-
en och Regeringskansliet - utom Utrikesdeparte-
mentet - samt utredningsväsendet tar i anspråk
knappt 0,29 % av de av statens utgifter som be-
kostas från statsbudgeten. Denna relation utgjor-
de under de två tidigare budgetår som anslaget
har funnits ca 0,26 % budgetåret 1994/95 och
0,29 % budgetåret 1995/96, räknat på statsbud-
getens utfall under dessa budgetår.

Den 1 januari 1997 skedde en stor förändring när
det gäller Regeringskansliets struktur. Från att tidiga-
re ha omfattat femton, i förhållande till varandra
självständiga myndigheter, utgör Regeringskansliet
numera en enda myndighet. Myndigheten omfattar
Statsrådsberedningen, departementen och Regerings-
kansliets förvaltningsavdelning. Chef för myndighe-
ten Regeringskansliet är statsministern, som samti-
digt är chef för Statsrådsberedningen. Bland
statsråden har statsministern - enligt regeringsfor-
mens bestämmelser om regeringsarbetet - utsett che-
fer för de olika departementen. Departementschefer-
na har i den nya organisationen tilldelats i stort sett
de beslutsbefogenheter som de, inom respektive de-
partements verksamhetsområde, haft tidigare.

Regeringskansliets förvaltningsavdelning fullgör
förvaltnings- och arbetsgivaruppgifter som rör myn-
digheten Regeringskansliet, men också sådana som
rör utrikesrepresentationen och kommittéerna. Chef
för Regeringskansliets förvaltningsavdelning är inne-
havaren av en nyinrättad befattning som förvalt-
ningschef i Statsrådsberedningen. Förvaltningschefen
har ansvaret för administrativa frågor som rör flera
departement.

Den omständigheten att Regeringskansliets upp-
gift är dels att bereda regeringsärendena, dels att i
övrigt biträda regeringen och de olika statsråden i
deras verksamhet, gör att det har ansetts motiverat
att regeringen beslutar om verksamheten inom Rege-
ringskansliet i något högre grad än vad som är fallet
gentemot statens myndigheter i allmänhet. Sålunda
är det regeringen som beslutar om fördelningen av
anslagsmedel mellan departementen. Det ankommer
alltså på regeringen att fördela det anslag som riks-
dagen anvisar för bekostandet av Regeringskansliets
verksamhet. Det är vidare regeringen som anställer
chefstjänstemännen och enhetscheferna m.fl. i depar-
tementen m.m. Regeringen beslutar också i andra
övergripande frågor som rör Regeringskansliet och
som är av särskild vikt. Regeringen har den 4 sep-
tember 1997 beslutat om inriktningen av det fortsat-

18

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

ta förändrings- och förnyelsearbetet inom Regerings-
kansliet. Detta arbete, som utgör en fortsättning på
det arbete som ledde till bildandet av myndigheten
Regeringskansliet, skall säkerställa att Regerings-
kansliet är ett effektivt och kompetent instrument för
regeringen i dess uppgift att styra riket och förverkli-
ga sin politik. Ett medel att uppnå detta skall vara att
utveckla en intern styrningsprocess för Regerings-
kansliet som är utformad utifrån de särskilda förut-
sättningar som gäller Regeringskansliet. Styrnings-
processen skall innefatta en gemensam verksam-
hetsplanering och uppföljning inom Regeringskansli-
et. Vidare skall kompetensförsörjningen i Regerings-
kansliet ses över. Arbetet skall bedrivas under för-
valtningschefens ledning.

Sveriges medlemskap i Europeiska Unionen har i
hög grad påverkat arbetet i Regeringskansliet. Ar-
betsmängden har inte bara ökat betydligt, utan verk-
samheten har också fått en annan karaktär än när
besluten fattades av nationella organ. EU-
medlemskapet påverkar många delar av Regerings-
kansliets verksamhet. Inom Regeringskansliet över-
vägs vilka organisatoriska förändringar som krävs på
kort sikt för att förbättra EU-samordningen. Som ett
led i det nyss nämnda förändrings- och förnyelsear-
betet inom Regeringskansliet kommer vidare att in-
ledas ett arbete som syftar till att, mot bakgrund av
de erfarenheter som nu vunnits, närmare analysera
EU-medlemskapets konsekvenser för dimensione-
ringen av Regeringskansliet.

Sverige kommer att för första gången utöva ord-
förandeskapet i EU:s ministerråd under första halv-
året 2001. Som en följd av detta deltar Sverige också
i den s.k. ledningstrojkan, dvs. konstellationen av
närmast föregående, utövande och nästföljande ord-
förandeland, under det franska ordförandeskapet
andra halvåret 2000 och det belgiska ordförande-
skapet andra halvåret 2001. För Regeringskansliet
innebär detta en rad nya och resurskrävande arbets-
uppgifter, som förutsätter god organisation och
framförhållning vad gäller organisationsanpassning,
personalplanering, kompetensutveckling, mötespla-
nering m.m. Arbetet med att förbereda de svenska
insatserna har redan inletts i Regeringskansliet och
kommer att intensifieras under 1998. Förberedelse-
arbetet kommer enligt regeringens bedömning att
kräva väsentligt ökade resurser under de närmaste
budgetåren.

Ett utvecklat och effektivt regeringskansli måste
kunna ta till vara de möjligheter som den moderna
informationstekniken erbjuder. En grundprincip för
hanteringen av IT-frågorna i Regeringskansliet är att
generella tillämpningar och en gemensam teknisk in-
frastruktur finns utvecklade och att de finansieras
och förvaltas sammanhållet för hela Regeringskansli-
et. En ny organisation för sådana frågor har genom-
förts under vinterhalvåret 1996/97. En effektivare
teknik och en höjd ambitions- och servicenivå kräver
vidare att ytterligare investeringar av betydande om-

fattning görs i anläggningstillgångar för förvaltning-
sändamål. Den utvecklade informationstekniken
skall också tas i anspråk för effektivare kommunika-
tion med riksdagen och för att förbättra Regerings-
kansliets informationsverksamhet gentemot myndig-
heter, allmänhet och medier. En slagkraftigare
organisation för den utåtriktade informationen och
för kontakter med allmänheten - Information Ro-
senbad - har likaså genomförts under vintern
1996/97.

Som redan nämnts utgör kostnaderna för utred-
ningsväsendet en betydande del av detta anslag. Un-
der innevarande år har utredningarna till en del kun-
nat bekostas med anslagssparande. Några sådana
möjligheter väntas däremot inte finnas till nästa år.
Den för närvarande stora omfattningen av utred-
ningsverksamheten, som beräknas fortsätta även un-
der nästa år, har således stor betydelse för medelsbe-
hovet på anslaget. I den senaste kommittéberättelsen
(skr. 1996/97:103), som överlämnades till riksdagen i
februari 1997, finns en redovisning av kostnaderna
till och med budgetåret 1995/96 för pågående och
under år 1996 avslutade kommittéer och för utveck-
lingen av kostnaderna för kommittéväsendet totalt
sett under de senaste sex budgetåren.

I anslaget Regeringskansliet m.m. har under bud-
getåren 1994/95 - 1997 inte ingått medel för Utri-
kesdepartementets verksamhet. Denna har i stället
budgeterats tillsammans med utrikesrepresentatio-
nen. Så är fallet även i regeringens budgetförslag för
budgetåret 1998 där kostnaderna för Utrikesdepar-
tementet fortfarande återfinns under utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan.
Myndigheten Regeringskansliet kommer således även
under nästa budgetår att till viss del finansieras med
medel från anslaget Utrikesförvaltningen
(utgiftsområde 5). Det förändrings- och förnyelsear-
bete inom Regeringskansliet som kommer att ske i
enlighet med regeringens ovan nämnda beslut får visa
vilka budgetmässiga och administrativa förutsätt-
ningar som finns för att anslagsberäkna hela Rege-
ringskansliet under samma anslag på statsbudgeten.

Som framgått av det föregående kommer mycket
stora krav att ställas på Regeringskansliet under näs-
ta budgetår. Regeringen föreslår dock inte någon an-
slagshöjning till 1998 förutsatt att medel kan omför-
delas mellan anslagen Utrikesförvaltningen och
Regeringskansliet m.m. Under anslaget Utrikesför-
valtningen beräknas nämligen ett anslagssparande
finnas vid utgången av 1997. Regeringen förordar att
135 miljoner kronor av detta anslagssparande får fö-
ras över som anslagssparande till anslaget Regerings-
kansliet m.m. för att bekosta verksamhet i de delar
av Regeringskansliet som budgeteras under detta an-
slag. En sådan användning av anslagssparande under
anslaget Utrikesförvaltningen kräver riksdagens
medgivande.

Anslaget bör sammanfattningsvis föras upp i
statsbudgeten för nästa budgetår med 1 870 944 000

19

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

kronor. När det gäller Regeringskansliets kostnader
på lite längre sikt avser regeringen att inför 1998 års
ekonomiska vårproposition närmare analysera re-
sursbehovet under de båda anslag - Regeringskansliet
m.m. och Utrikesförvaltningen - som Regeringskans-
liet för närvande finansieras från. Analysen skall gö-
ras mot bakgrund av dels de nya förutsättningar som
påverkar kostnadsbilden och som angetts i det före-
gående, dels angelägenheten av att finna en rimlig
nivå på anslagen för att Regeringskansliet effektivt
skall kunna fullgöra det biträde med ledningen och
styrningen av statsförvaltningen som regeringen kan
kräva av sitt kansli. I detta sammanhang får även vä-
gas in de allmänna förvaltningspolitiska övervägan-
den som skall göras mot bakgrund av det betänkan-
de (SOU 1997:57) som Förvaltningspolitiska
kommissionen (Fi 1995:13) har lämnat under våren
1997. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Övriga frågor

I sitt granskningsbetänkande våren 1997 (bet.
1996/97:KU30 avsnitt 3.1) uppmärksammade och
påtalade konstitutionsutskottet bl.a. att regering-
en bemyndigat departement (efter den 1 januari
1997 Regeringskansliet) att disponera anslag på
statsbudgeten även om dessa inte har samband
med departementsadministrationen och arbetet
med beredning av regeringsärenden. Utskottet be-
tonade att anslagsmedel som disponeras av Rege-
ringskansliet bör avse den interna verksamheten,
berednings- och uppföljningsarbete eller informa-
tionsinsatser. Andra anslagsdispositioner bör be-
slutas av regeringen, om beslutet kräver ett ställ-
ningstagande från regeringen som politiskt organ,
eller av någon myndighet under regeringen.

Regeringen har i regleringsbreven för budgetåret
1997 i ett ganska stort antal fall, under de flesta ut-
giftsområden, delegerat dispositionen av anslag eller
delar av anslag till Regeringskansliet. I vissa fall är
sambandet med verksamheten inom Regeringskansli-
et litet. Mot bakgrund av vad konstitutionsutskottet
har anfört kommer regeringen att vid beredningen av
regleringsbreven för nästa budgetår i varje särskilt
fall noggrant pröva skälen för att anslagsmedel ställs
till Regeringskansliets disposition.

Före budgetåret 1989/90 fanns på de flesta huvud-
titlar i statsbudgeten uppförda särskilda reservations-
anslag till Extra utgifter. Från dessa anslag - vilkas
storlek under budgetåret 1988/89 varierade mellan
400 000 kr och 1 880 000 kr - kunde betalas kost-
nader för olika ändamål som inte täcktes av andra
anslag på statsbudgeten och som inte varit kända när
statsbudgetförslaget beräknades, men som ändå av
regeringen befanns vara angelägna att täcka. Härige-
nom skapades en önskvärd flexibilitet när det gällde
mindre statliga engagemang, i regel av engångsnatur.

I 1989 års budgetproposition (prop. 1988/89:100
bil.l) anförde föredragande statsrådet att några sär-
skilda reservationsanslag till Extra utgifter inte borde
föras upp i statsbudgeten för budgetåret 1989/90.
Medel motsvarande vad som tidigare budgeterats
under Extra utgiftsanslagen beräknades i stället un-
der anslagen till departementen. Förfarandet föran-
ledde inget uttalande från finansutskottets sida och
riksdagen lade regeringens anmälan till handlingarna
(bet. 1988/89:FiU20, rskr. 1988/89:101). Riksdagen
godtog alltså en viss vidgning av användningsområ-
det för departementsanslagen.

Anslagen till de olika departementen sammanför-
des budgetåret 1994/95 till det gemensamma ansla-
get Regeringskansliet m.m. Regeringen anser, mot
den här tecknade bakgrunden, att regeringen bör ha
möjlighet att även från anslaget Regeringskansliet
m.m. ta i anspråk medel för sådana begränsade än-
damål som ursprungligen tillgodosågs från Extra ut-
giftsanslagen. Det kan således gälla ändamål som inte
i sig avser kostnader för Regeringskansliet, men som
hänger samman med den verksamhet som bedrivs
inom den sektor av samhällslivet som ett departe-
ments verksamhetsområde omfattar. Någon uppräk-
ning av anslaget begärs inte för detta.

C 2 Svensk författningssamling

1995/96

Utgift

1 392

Därav 1996

Utgift

1 373

1997

Anslag

1 011

Utgifts-
prognos

1 000

1998

Förslag

1 011

1999

Beräknat

1 011

2000

Beräknat

1 011

1. Beloppen anges i tusental kronor

Från anslaget betalas bl.a. den kostnadsfria till-
delningen av Svensk författningssamling (SFS) till
kommuner, landsting och kommunbibliotek som
regleras i 7 § författningssamlingsförordningen
(1976:725), den s. k. frilistan.

Regeringens överväganden

Mot bakgrund av den år 1997 gjorda upphandlingen
av tryck- och distributionstjänsten för SFS föreslår
regeringen att ett oförändrat anslag på 1 011 000
kronor anvisas för ändamålet. Det nuvarande avtalet
gäller till utgången av år 1998. Efter detta kommer
en ny upphandling att göras. För åren 1999 och
2000 beräknas dock anslaget uppgå till samma nivå
som för år 1998.

20

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

C3

Allmänna val

1995/96

Utgift

68 983 '

Därav 1996

Utgift

3 956

1997

Anslag

48 000

Utgifts-
prognos

48 000

1998

Förslag

205 000

1999

Beräknat

120 000

2000

Beräknat

5 000

1. Beloppen anges i tusental kronor

Regeringens överväganden

I statsbudgeten för år 1997 höjdes anslaget med
30 000 000 kronor till 145 200 000 kronor. Rege-
ringen har i 1997 års ekonomiska vårproposition
(1996/97:150) beräknat ramen för utgiftsområdet så
att denna anslagsnivå ligger kvar under perioden.
Regeringen föreslår därför att anslaget skall vara
145 200 000 kronor för åren 1998-2000.

Från anslaget betalas statens kostnader för valsedlar,
valkuvert och andra valtillbehör samt ersättningar till
vissa myndigheter m.m. för biträde i samband med
allmänna val. Anslagsbelastningen är beroende på
vilka val som hålls under året. Under hösten 1997
skall kyrkoval hållas.

Regeringens överväganden

Regeringen föreslår att anslaget år 1998 skall uppgå
till 205 000 000 kronor. Beloppet avser kostnader
för 1998 års allmänna val till riksdagen, kommun-
fullmäktige och landsting. För åren 1999 och 2000
beräknas anslaget uppgå till 120 000 000 respektive
5 000 000 kronor.

C 4 Stöd till politiska partier

1995/96

Utgift

176 903

Därav 1996

Utgift

113 210

1997

Anslag

145 200

Utgifts-
prognos

140 708

1998

Förslag

145 200

1999

Beräknat

145 200

2000

Beräknat

145 200

1. Beloppen anges i tusental kronor

Enligt lagen (1972:625, omtryckt 1987:876, ändrad
senast 1996:1533) om statligt stöd till politiska parti-
er lämnas stöd dels som partistöd, dels som kans-
listöd för ett år i taget räknat fr.o.m. den 15 oktober.
Partistödet lämnas som mandatbidrag. Kanslistödet
som i princip är avsett endast för partier som är före-
trädda i riksdagen, lämnas som grundstöd och
tilläggsstöd. Nu gällande belopp fastställdes till sin
nuvarande nivå år 1996 (prop. 1996/97:1 utg.omr.
1, bet. 1996/97:KU1, rskr. 1996/97:85).

21

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

6 Centrala myndigheter

6.1 Omfattning/ändamål

Verksamhetsområdet omfattar Justitiekanslern, Da-
tainspektionen och Sametinget. Anslaget till Same-
tinget finansierar plenummöten, Sametingets kansli i
Kiruna, utvecklingsarbetet inom bl.a. språk- och in-
formationsområdet samt nordisk och internationell
verksamhet.

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)

1995/36        1996        1997         1998        1999        2000

61.2       41,2       47,0       47,1       48,6       49,7

- Automatisk databehandling av personuppgifter
skall inte medföra otillbörligt intrång i enskildas
personliga integritet. God sed skall iakttas i kre-
ditupplysnings- och inkassoverksamhet.

-  Verka för en levande samisk kultur.

Prioriteringar för 1998

- Sametinget ges ökade ekonomiska resurser för
bl.a. partistöd och kommande val.

Sammanfattande kommentar till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall samt större förändringar
1995/96 och 1997

-  Antalet ej avgjorda ärenden hos Justitiekanslern
har ökat trots att antalet avgjorda ärenden har
ökat. Ärendebalansens åldersstruktur har dock
förbättrats genom att antalet ärenden äldre än ett
år har minskat.

-  Datainspektionens egeninitierade inspektioner
har ökat. Antalet inkomna tillståndsansökningar
har minskat till följd av att generella föreskifter
numera får utfärdas för personregister.

-  Genom Sametinget har informationen om samis-
ka förhållanden ökat och möjligheter till nordisk
samordning skapats.

Mål inom verksamhetssområdet

-  Justitiekanslern skall värna rättssäkerheten och
förbättra effektiviteten på den offentliga förvalt-
ningens område, se till att den enskilde kommer
till sin rätt utan att det allmänna intresset sätts åt
sidan på skaderegleringens område samt bidra till
en riktig rättstillämpning och lagföring på tryck-
frihetens och yttrandefrihetens områden.

6.2

D 1

1995/96

Anslagsavsnitt

Justitiekanslern

Anslags-
sparande

438

Utgift

11 161 '

Därav 199E

i Utgift

7 688

1997

Anslag

8 739

Utgifts-
prognos

9 000

1998

Förslag

9 199

1999

Beräknat

9 531

2000

Beräknat

9 875

1. Beloppen anges i tusental kronor

Justitiekanslern (JK) skall utöva tillsyn över den of-
fentliga verksamheten. Han skall vidare bevaka sta-
tens rätt och vara regeringens juridiske rådgivare och
högste ombudsman.

Till JK:s arbetsuppgifter hör även att besluta i
skaderegleringsfrågor och att utföra vissa processfö-
rande uppgifter. JK skall dessutom fullgöra åkla-
garuppgifter på tryckfrihetens och yttrandefrihetens
områden. JK har slutligen tillsyn över advokatväsen-
det och vissa uppgifter i fråga om personregister och
övervakningskameror.

I det sammanhanget finns det skäl att nämna att
flera av de lagstiftningsärenden som för närvarande

23

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

bereds inom Justitiedepartementet kan komma att
påverka JK:s arbetsuppgifter.

En viktig arbetsuppgift under innevarande bud-
getår har varit handläggningen av ett flertal ärenden
angående vålds- och barnpornografi samt även s.k.
rasistisk musik. Vidare har JK på regeringens upp-
drag kartlagt behovet av att stärka kontrollen över
medelsförvaltningen m.m. inom den offentliga för-
valtningen (se rapporten Förstärkt skydd mot
oegentligheter i offentlig förvaltning).

D 2 Datainspektionen

1995/96

Utgift

32 800 '

Anslags-
sparande

2 507

Därav 1996

Utgift

21 954

1997

Anslag

23 444

Utgifts-
prognos

24 500

1998

Förslag

24 493

1999

Beräknat

25 262

2000

Beräknat

25 715

1 Beloppen anges i tusental kronor

Regeringens överväganden
Resultatbedömning

JK:s mål är att värna rättssäkerheten och förbättra
effektiviteten på den offentliga förvaltningens områ-
de, att se till att den enskilde kommer till sin rätt
utan att det allmänna intresset sätts åt sidan på ska-
deregleringens område samt att bidra till en riktig
rättstillämpning och lagföring på tryckfrihetens och
yttrandefrihetens områden.

Av resultatredovisningen framgår att antalet in-
komna ärenden har ökat med 9 % och att antalet
avgjorda ärenden har ökat med 7 %. Vidare framgår
att ärendebalansen har ökat med 30 %. En orsak till
den kraftiga ökningen av ärendebalansen är att per-
sonalsituationen har varit besvärlig under år 1996.
Emellertid har ärendebalansens åldersstruktur för-
bättrats på så sätt att antalet balanserade ärenden
äldre än ett år har minskat från 29 % till 13 %. Den
besvärliga personalsituationen har medfört att JK in-
te har genomfört några inspektioner under budget-
året 1995/96. Mot bakgrund av den personalsitua-
tion som har gällt för myndigheten får JK:s resultat
anses gott.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar
i revisionsberättelsen avseende JK för år 1995/96.

Slutsatser

Regeringens bedömning är att verksamhetens nuva-
rande omfattning är väl avvägd och regeringen anser
därför att JK för år 1998 bör anvisas ett anslagsbe-
lopp som uppgår till 9 199 000 kronor. För åren
1999 och 2000 beräknas anslagsbeloppet till
9 531 000 respektive 9 875 000 kronor.

Datainspektionen prövar frågor om tillstånd och ut-
övar tillsyn enligt datalagen (1973:289), kreditupp-
lysningslagen (1973:1173) och inkassolagen (1974:
182) samt utfärdar licens enligt datalagen. Datain-
spektionen utövar dessutom tillsyn enligt lagen
(1987:1231) om automatisk databehandling vid
taxeringsrevision, m.m.

Regeringens överväganden
Resultatbedömning

Datainspektionens mål är följande.

- Automatisk databehandling av personuppgifter
skall inte medföra otillbörligt intrång i enskildas
personliga integritet. Målet skall nås utan att an-
vändningen av teknik onödigt hindras eller för-
svåras.

God sed skall iakttas i kreditupplysnings- och in-
kassoverksamhet.

Målen för Datainspektionens verksamhet avser ef-
fekter som är svåra att mäta. Regeringen anser därför
att det får godtas att Datainspektionen i årsredovis-
ningen redovisar endast vilka åtgärder som har vid-
tagits för att uppnå de övergripande målen. Det är
emellertid angeläget att inspektionen fortsätter sina
ansträngningar för att finna mätbara indikatorer på
måluppfyllelsen.

Antalet egeninitierade inspektioner har ökat med
18 % under budgetåret 1995/96. Jämfört med bud-
getåret 1993/94 har antalet inspektioner närmast
fördubblats.

Antalet inkomna tillståndsansökningar har mins-
kat med 21% jämfört med budgetåret 1994/95. En
väsentlig förklaring till denna minskning är att Da-
tainspektionen sedan år 1995 utfärdar generella före-
skrifter för personregister som är vanliga inom ett
område. Register som förs enligt sådana föreskrifter
är inte tillståndspliktiga, vilket har medfört att en
mängd enklare tillståndsärenden har fallit bort. En
konsekvens av detta är att den genomsnittliga styck-
kostnaden för tillståndsärenden har ökat kraftigt.

24

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Förändringar inom området

Regeringen har föreslagit att riksdagen skall godkän-
na konventionen om upprättandet av en Europeisk
polisbyrå (Europolkonventionen). Den europeiska
polisbyrån, Europol, är en organisation som har till
främsta uppgift att vara ett kriminalunderrättelseor-
gan för medlemsstaterna i EU. Europolkonventionen
innehåller ett antal regler som tar sikte på enskildas
integritetsskydd och skydd för känsliga personupp-
gifter. I propositionen (prop,1996/97:164) anges att
Europol kommer att medföra vissa ökade arbetsupp-
gifter för Datainspektionens del i dess roll som na-
tionell tillsynsmyndighet och som Sveriges represen-
tant i det gemensamma tillsyns-organet, vilket
medför att kostnaderna för denna del av inspektio-
nens verksamhet kommer att öka. Beträffande finan-
sieringsfrågan uttalar regeringen att den senare, när
större klarhet vunnits om de kostnader som Europol-
samarbetet medför, kommer att ta ställning till om
och i vilken utsträckning inspektionens resursbehov
påverkas. Konventionen beräknas träda i kraft under
första halvåret 1998 och strävan är att Europols
verksamhet skall inledas i mitten av 1998. Redan nu
medför emellertid Europolarbetet kostnader för resor
m.m.

Datainspektionens verksamhet berörs också av
vissa ändringar i kreditupplysningslagen (1973:
1173) (se prop. 1996/97:65, bet. 1996/97:FiU 23 och
27, rskr. 1996/97:274). Ändringarna innebär, såvitt
nu är ifråga, att Datainspektionen skall ha hand om
tillståndsgivningen och vara tillsynsmyndighet på
hela kreditupplysningsområdet. Mot den bakgrun-
den har det införts en bestämmelse om avgiftsskyl-
dighet i kreditupplysningslagen. Bestämmelsen har
utformats så att regeringen får föreskriva om skyl-
dighet för den som bedriver kreditupplysningsverk-
samhet att betala avgift för tillsynsverksamheten.
Avgiften skall påföras av Datainspektionen. Lagänd-
ringarna har trätt i kraft den 1 juli 1997. Frågan om
det finns behov av att införa avgiftsskyldighet för den
som bedriver kreditupplysningsverksamhet kommer
att övervägas i samband med nedan nämnda övervä-
ganden om hur Datainspektionens verksamhet skall
finaniseras i framtiden.

Av stor betydelse för Datainspektionens verksam-
het är Datalagskommitténs betänkande Integritet •
Offentlighet • Informationsteknik (SOU 1997:39),
som överlämnades i april 1997. I betänkandet läm-
nas förslag till bl.a. en helt ny persondatalag som till
största delen bygger på Europaparlamentets och rå-
dets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om
skydd för enskilda med avseende på behandling av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana
uppgifter. Datalagskommitténs förslag i denna del
innebär att Datainspektionen får delvis andra uppgif-
ter, nämligen att lämna information och rådgivning,
att utöva tillsyn och att utarbeta föreskrifter. Försla-
get innebär att antalet anmälningar och förhands-

kontroller av personuppgifter skall begränsas till ett
minimum och att Datainspektionens resurser i stället
skall används för att ge råd, sprida kunskap och ut-
öva tillsyn. Den nya lagstiftningen föreslås träda i
kraft den 1 januari 1999. Regeringen avser att över-
lämna en proposition till riksdagen i december 1997.

Datalagskommittén anser att de föreslagna upp-
gifterna får anses mera krävande och kvalificerade än
de uppgifter som Datainspektionen utför i dag. När
det gäller kostnaderna för Datainspektionens verk-
samhet gör kommittén den bedömningen att inspek-
tionens förändrade uppgifter kommer att ställa krav
på något ökade resurser i form av bl.a. en högre
kompetensnivå för att klara av den intensifierade till-
synsverksamheten, den ökade föreskriftsgivningen,
de utvidgade informationsbehoven och den förstärk-
ta rådgivningsverksamheten. Frågan om hur Datain-
spektionens verksamhet skall finaniseras i framtiden
kommer att övervägas i samband med den fortsatta
beredningen av Datalagskommitténs betänkande.

Budget för avgiftsfinansierad verksamhet

Det ekonomiska målet för Datainspektionen är att
verksamhetens kostnader skall täckas genom avgif-
ter. Inkomsterna redovisas på statsbudgetens in-
komstsida under inkomsttiteln 2552 Övriga offent-
ligrättsliga avgifter. Avgiftsinkomsterna beräknas
understiga kostnaderna åren 1997 (1,6 mkr) och
1998. Till följd av att avgiftsinkomsterna tidigare
överstigit kostnaderna kommer dock det ekonomiska
målet inte att äventyras.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar
i revisionsberättelsen avseende Datainspektionen för
år 1995/96.

Slutsatser

Regeringens bedömning är att verksamhetens nuva-
rande omfattning är väl avvägd och att Datainspek-
tionen därför för år 1998 bör anvisas ett anslagsbe-
lopp som uppgår till 24 493 000 kronor. För åren
1999 och 2000 beräknas anslagsbeloppet till
25 262 000 respektive 25 715 000 kronor.

25

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

D 3 Sametinget

1995/96

Utgift

17 195 '

Anslags-
sparande

972

Därav 1996

Utgift

11 556

1997

Anslag

10 497 2

Utgifts-
prognos

13 500

1998

Förslag

13 365

1999

Beräknat

13 739

2000

Beräknat

14 123

1. Beloppen anges i tusental kronor.

2. Ytterligare 2 miljoner kronor föreslås anvisas på tilläggsbudget

Sametinget är en statlig förvaltningsmyndighet och
samtidigt ett samiskt folkvalt organ. Sametinget in-
ledde sin verksamhet i augusti 1993. De övergripan-
de målen är enligt sametingslagen (1992:1433) att
verka för en levande samisk kultur och därvid ta ini-
tiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som
främjar denna kultur. Sametinget skall bl.a. medver-
ka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska be-
hov beaktas.

Det hölls val till Sametingets folkvalda del den 18
maj 1997. För detta ändamål anvisade riksdagen 2
miljoner kronor på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1995/96. En del av utgifterna för valet
uppkom dock under första halvåret 1997, vilket för-
klarar det ingående anslagssparandet.

Prognosen för år 1997 tyder på ett överskridande
av anslaget. Regeringen föreslår att riksdagen på
tilläggsbudget anvisar Sametinget ytterligare 2 miljo-
ner kronor för innevarande budgetår.

Regeringens överväganden
Resultatbedömning

Sametingets årsredovisning, effektbedömningar och
redovisning av styckkostnader har blivit mer över-
skådliga jämfört med föregående år. En mer genom-
arbetad bedömning av effekter och kvalitet saknas
dock, vilket gör det svårt att bedöma Sametingets
resultat i förhållande till de mål regeringen angivit i

regleringsbrevet för budgetåret 1995/96. Informatio-
nen om samiska förhållanden har ökat och möjlighe-
terna till nordisk samordning har skapats genom till-
komsten av det nordiska parlamentariska rådet.
Sammantaget finns det dock mycket som tyder på att
Sametinget har uppnått de mål som ställts upp i reg-
leringsbrevet för budgetåret 1995/96.

Regeringen planerar att inför utformningen av
1998 års regleringsbrev, i samarbete med Sametinget,
precisera tingets verksamhetsmål. Detta bör skapa
förutsättningar för ytterligare förbättring av tingets
resultatredovisning.

Riksrevisionsverket har på uppdrag av Jord-
bruksdepartementet analyserat Sametingets resursbe-
hov och kommit till slutsatsen att ytterligare medel
borde anvisas för år 1998. Den ökade medelstilldel-
ningen skall bl.a. avse partistöd, förberedelser för
nästa val (år 2001), ett nyligen beslutat nordiskt
parlamentariskt råd samt plenum. RRV konstaterar
samtidigt att ytterligare medel behövs för innevaran-
de år.

Bl.a. mot bakgrund av resultatet av RRV:s analys
har regeringen beräknat att anslaget bör höjas med

2,5 miljoner kronor i jämförelse med 1997 års an-
slagsnivå. RRV föreslår även en rad effektiviserings-
och besparingsåtgärder. Dessa förslag har dock ännu
inte färdigbehandlats av regeringen.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser.

Riksrevisionsverket har lämnat en revisionsberättelse
utan invändning vilket innebär att årsredovisningen
för räkenskapsåret 1995/96 i allt väsentligt varit rätt-
visande.

Slutsatser

Regeringen föreslår att Sametinget anvisas
13 365 000 kronor för år 1998. För åren 1999 och
2000 beräknas anslagsbehovet vara realt oförändrat.

26

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

7 Mediefrågor

7.1 Omfattning/ändamål

I verksamhetsområdet ingår presstödet, stödet till ra-
dio- och kassettidningar och de statliga myndigheter-
na inom press-, radio- och TV-området.

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISERI

1995/96        1996        1997        1998        1993        2000

1 170,2     655,2     658,2     679,1     679,7     680,3

randemöjligheter, garantera massmediernas obe-
roende samt säkerställa tillgängligheten till
massmedierna.

Prioriteringar för 1998

- Åtgärder vidtas för att minska de problem som
dagspressen möter. Ett tillfälligt driftsstöd införs i
syfte att förbättra dagspressens situation. Stödet
fördelas under åren 1997 och 1998.

-  Frågorna om digital marksänd TV och digital ra-
dio bereds vidare.

Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall

-  Till följd av bl.a. upplageminskningar har lön-
samheten försämrats för många dagstidningar.
Som en konsekvens av detta minskar utbetalning-
arna av driftsstöd, eftersom stödet baseras på
upplagenivå.

-  Myndigheterna på radio- och TV-området befin-
ner sig i ett utvecklingsskede. Målet är att anpassa
verksamheten till de snabba förändringarna på
medieområdet.

Större förändringar

-  Radio- och TV-lagen (1996:844) trädde i kraft
den 1 december 1996.

-  Riksdagen har beslutat att digitala TV-sändningar
skall införas i flera steg med möjlighet för stats-
makterna att successivt ta ställning till om och på
vilket sätt verksamheten skall fortsätta. En sär-
skild utredare har fått i uppdrag att förbereda
sändningsverksamheten (dir. 1997:19)

Mål inom verksamhetsområdet

-  De främsta målen för statens insatser på massme-
dieområdet är att stödja mångfald och reella ytt-

7.2 Resultatbedömning och
slutsatser

På medieområdet sker just nu dramatiska föränd-
ringar. Distributionsvägarna för olika slag av infor-
mation blir fler och medierna befinner sig i en allt
mer internationell miljö. Teknikutvecklingen är driv-
kraften bakom en stor del av förändringarna, inte
minst genom att gränserna mellan olika medier - ra-
dio, TV samt data- och telekommunikation - blir
alltmer otydliga. Regeringen har, mot denna bak-
grund, beslutat att en särskild utredare skall analyse-
ra behovet av, förutsättningarna för samt konsekven-
serna av en samordning av lagstiftningen för
ljudradio, television, övrig radiokommunikation och
televerksamhet. Utgångspunkten skall vara att lag-
stiftningen bör underlätta utvecklingen av elektronis-
ka informationstjänster och ta tillvara medborgarnas,
näringslivets och samhällets olika behov med avseen-
de på sådana tjänster (dir. 1997:95). Samtidigt sker
en ökad ägarkoncentration på viktiga delar av medi-
emarknaden. I början av år 1998 kommer förslag
från Mångfaldsrådet som skulle kunna påverka den-
na snabba koncentration av ägande och makt.

27

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Dagspressens totalupplaga har sjunkit de senaste
åren. Enligt Tidningsstatistik AB var totalupplagan

1996 drygt 4,3 miljoner exemplar, vilket är en
minskning med ca 200 000 exemplar jämfört med
året innan. Morgontidningen har dock fortfarande
en stark ställning. I 1996 års Mediebarometer från
Nordicom framkommer att drygt 70 % av befolk-
ningen mellan 9 och 79 år använder en morgontid-
ning en genomsnittlig dag.

Presstödets betydelse för tidningsutgivningen kan
avläsas på det antal tidningar som är beroende av
presstöd och upplagorna för dessa. För tidningar
med allmänt driftsstöd som kommer ut med 1-2
nummer per vecka täcker presstödet ca 30 % av tid-
ningarnas totala kostnader. För tidningar med 3-6
nummer per vecka är motsvarande andel av kostna-
derna ca 15 %. Lönsamheten har försämrats för
många dagstidningar. Flera tidningar hotas också av
nedläggning.

Under våren 1997 har två promemorior lämnats
till regeringen med förslag på åtgärder avseende
presstödet. I den ena promemorian, från Presstöds-
nämndens kansli, föreslås att ett tillfälligt driftsstöd
införs under två år. Den andra promemorian avser
ett stöd för samverkan mellan dagstidningar och har
lämnats av Rådet för mångfald inom massmedierna.
Promemoriorna har remissbehandlats. Regeringen
har i förslaget till tilläggsbudget för år 1997 som
lämnas i denna proposition föreslagit att ett tillfälligt
driftsstöd införs. Stödet avses främst lämnas till de
dagstidningar som får allmänt driftsstöd under åren

1997 och 1998. Frågan om ett samverkansstöd be-
reds nu vidare i Regeringskansliet för ställningsta-
gande vid en senare tidpunkt.

Stödet till radio- och kassettidningar uppvisar i allt
väsentligt önskvärda effekter. De flesta synskadade
som så önskar kan abonnera på en dagstidning och
utgivningen av taltidningar täcker nästan hela landet.
Introduktionen av digitala taltidningar, s.k. RATS-
tidningar (radiosänd talsyntestidning för synskada-
de), har dock gått långsammare än planerat bl.a. be-
roende på problem med talsyntesens kvalitet.

Radio- och TV-verkets tillståndsgivning fungerar
väl. Verksamheten bedrivs snabbt, effektivt och rätts-
säkert. Under senare tid har frågor som rör digital
TV och radio varit prioriterade områden. Radio- och
TV-verkets löpande ärendehandläggning är resur-
skrävande. Detta har bidragit till att uppdraget att
följa utvecklingen på radio- och TV-området inte
kunnat fullgöras. Granskningsnämndens verksamhet
bedrivs effektivt och rättssäkert. Antalet egna initia-
tivärenden har ökat under året. Granskningsnämn-
den har genom att synliggöra nämndens arbete bi-
dragit till att öka informationen om mediebranschen
till allmänheten och andra aktörer på området. Dessa
uppgifter kan utvecklas ytterligare.

Slutsatser

Situationen på dagstidningsmarknaden är ett hot mot
mångfalden. Därför finns ett stort behov av åtgärder
som kan vända den negativa trenden för många tid-
ningar. Regeringen kommer att följa utvecklingen
inom dagspressen under 1998. Beredningen om be-
hov av ytterligare åtgärder inom presstödet fortsätter
med anledning av Mångfaldsrådets promemoria.

De snabba förändringarna inom medieområdet
bör avspeglas i myndigheternas arbete. Särskilda krav
på flexibilitet, kompetensutveckling och kun-
skapsöverföring bör ställas på de olika mediemyn-
digheterna.

Inriktningen på Presstödsnämndens och Taltid-
ningsnämndens verksamhet bör ligga fast.

Regeringens bedömning är att fortsatta insatser
inom verksamhetsområdet är viktiga för att uppnå
mångfald och reella yttrandemöjligheter. Särskilda
förutsättningar bör på sikt skapas för att ge medie-
myndigheterna möjlighet att på ett effektivt sätt följa
utvecklingen inom medieområdet.

7.3

E 1

1995/96

Anslagsavsnitt

Presstödsnämnden och
taltidningsnämnden

897

Utgift

8411 '

Anslags-
sparande

Därav 1996

Utgift

5 900

1997

Anslag

5 536

Utgifts-
prognos

5 119

1998

Förslag

5 659

1999

Beräknat

5 819

2000

Beräknat

5 985

1. Beloppen anges i tusental kronor

Presstödsnämndens huvudsakliga uppgift är att för-
dela det statliga stödet till dagspressen. Taltidnings-
nämndens huvudsakliga uppgift är att fördela det
statliga stödet till radio- och kassettidningar. De två
nämndernas förvaltningsuppgifter fullgörs av
Presstödsnämndens kansli.

Anslagssparandet för budgetåret 1995/96 avses
användas för att göra en förstudie om taltidningssys-
tem baserat på öppna standarder och för att göra of-
fentlig information elektroniskt tillgänglig. Progno-
sen för år 1997 indikerar ett visst anslagssparande.

28

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Regeringens överväganden
Resultatinformation

Under budgetåret 1995/96 har Presstödsnämnden
behandlat 61 ärenden vilket kan jämföras med 107
ärenden under föregående budgetår. Minskningen
beror framför allt på att utvecklingsstödet avskaffats.

Från och med den 1 januari 1996 betalas drifts-
stödet ut varje månad mot tidigare en gång per år.
Antalet förfrågningar om vilka regler som gäller för
elektroniskt distribuerade tidningar har ökat. Hittills
har emellertid inga ansökningar om stöd till sådana
tidningar lämnats till Presstödsnämnden.

I Taltidningsnämnden behandlades 73 ärenden
under budgetåret 1995/96, vilket är en liten minsk-
ning jämfört med föregående år.

För år 1998 föreslås att en besparing på statlig
konsumtion planenligt tas ut med 159 000 kronor.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några in-
vändningar.

Slutsatser

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att
5 659 000 kronor anvisas Presstödsnämnden för år
1998. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till
5 819 000 kronor respektive 5 985 000 kronor.

E 2 Presstöd

1995/96

Utgift

955 495

Därav 1996

Utgift

515 600

1997

Anslag

521 579 2

Utgifts-
prognos

521 579

1998

Förslag

531 579

1999

Beräknat

531 579

2000

Beräknat

531 579

1. Beloppen anges i tusental kronor

2. Varav minskning med 20 miljoner kronor i tilläggsbudget

Regeringens överväganden
Resultatinformation

Underutnyttjandet av anslaget är bl.a. en följd av att
många stödtidningars upplagor minskar. Under år
1996 fanns det 163 dagstidningar. Av dessa hade 73
tidningar driftsstöd. Den sammanlagda upplagan för
stödtidningarna var 775 000 exemplar. Stödtidning-
arna är i hög grad beroende av driftsstöd för sin
överlevnad.

En neddragning av ramen för anslaget med 10
miljoner kronor fr.o.m. år 1998 beräknades i 1997
års ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150,
bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284).

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Presstödsnämndens intäkter avseende avgifter för
statliga garantier uppgick till 95 000 kronor under
budgetåret 1995/96. Presstödsnämnden har för år
1998 budgeterat 63 000 kronor i avgiftsintäkter för
statliga garantier. Intäkterna disponeras inte av myn-
digheten.

Slutsatser

Många tidningar med driftsstöd har en svår ekono-
misk situation. Mindre upplagor leder till att drifts-
stödet minskar, vilket ytterligare försvårar den eko-
nomiska situationen. Regeringen föreslår i förslaget
till tilläggsbudget i denna proposition att ett tillfälligt
driftsstöd införs och fördelas under åren 1997 och
1998 som en åtgärd att förbättra driftsstödstidning-
arnas ekonomi. Regeringen bedömer att åtgärderna
kan rymmas inom en oförändrad anslagsram. Mot
bakgrund av vad som ovan sagts föreslår regeringen
att 531 579 000 kronor anvisas anslaget för år 1998.
För åren 1999 och 2000 beräknas ingen förändring
av anslaget. Beräkningarna utgår från ett oförändrat
antal stödberättigade tidningar.

E 3 Stöd till radio- och
kassettidningar

, Reserva-

Anslaget disponeras av Presstödsnämnden i enlighet
med bestämmelserna i presstödsförordningen (1990:
524). Utgifterna för presstödet styrs av bl.a. antalet
stödberättigade tidningar och storleken på de stödbe-
rättigade tidningarnas upplagor. Anslaget för press-
stöd används för tre ändamål: driftsstöd till dagspres-
sen, distributionsstöd till dagspressen och täckande
av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen.

1995/96

Utgift

187 359

tion

4 341

Därav 1996

Utgift

120 400

1997

Anslag

123 700

Utgifts-
prognos

111 665

1998

Förslag

127 300

1999

Beräknat

127 300

2000

Beräknat

127 300

1. Beloppen anges i tusental kronor

29

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Anslaget disponeras av Taltidningsnämnden i enlig-
het med bestämmelserna i förordningen (1988:582)
om statligt stöd till radio- och kassettidningar. An-
slagsbehållningen på 4,3 miljoner kronor från ett
äldre anslag för samma ändamål disponeras också av
Taltidningsnämnden. Dessa medel avses användas
för att starta ytterligare taltidningar. Stödet till radio-
och kassettidningar skall förbättra tillgången till in-
nehållet i dagstidningar för synskadade och sådana
funktionshindrade som inte förmår hålla i eller
bläddra i en tidning samt afatiker och dyslektiker.

Under år 1997 har anslaget tillfälligt varit lägre då
upphandlingsbehovet av radiotidningsmottagare har
varit litet.

Regeringens överväganden
Resultatinformation

Vid utgången av budgetåret 1995/96 gavs samman-
lagt 80 dagstidningar ut som taltidningar. Av dessa
var 60 radiotidningar, 16 kassettidningar och 7
RATS-tidningar (radiosänd talsyntestidning för syn-
skadade), varav tre tidningar kom ut som både ra-
diotidning och RATS-tidning.

Utgivningen av taltidningar täcker nästan hela
landet utom Bohuslän och delar av Skaraborgs län.
Mångfalden bland taltidningarna sedd över hela lan-
det är god.

En viktig aspekt av taltidningarnas kvalitet är till-
gängligheten, dvs. frågan om tidningen kommer ut
enligt utgivningsplanen och vid rätt tid på dygnet.
Mätningar som gjorts av Teracom AB, som också
står för utsändningen, visar att antalet avbrott mins-
kat de senaste åren, vilket gäller både radiotidningar
och de digitala RATS-tidningarna.

Den maximala ersättningen per abonnent till tid-
ningsföretagen, som regleras i förordningen
(1988:582) om statligt stöd till radio- och kassettid-
ningar, har legat stilla i flera år. Taltidningsnämnden
påpekar i sin årsredovisning att det när utgivningen
av taltidningar startade var väl motiverat med höga
maximibelopp. De senaste tre åren har dock kostna-
derna för taltidningsutgivningen ökat med totalt
13 % för radio- och kassettidningar och med 37 %
för RATS-tidningar. Den nuvarande ersättningsprin-
cipen innebär ingen drivkraft för tidningsföretagen
att hålla nere kostnaderna. Enligt Taltidningsnämn-
den bör därför en översyn av ersättningsprinciperna
göras.

I regleringsbrevet för år 1997 fick Taltidnings-
nämnden i uppdrag att göra en förstudie av möjlig-
heterna att göra en kravspecifikation för ett taltid-
ningssystem baserat på öppna standarder. Uppdraget
redovisades i maj 1997. En av slutsatserna i studien
är att den snabba tekniska utvecklingen gör att det
inte är lämpligt att specificera och upphandla en viss

bestämd teknisk lösning. Regeringens bedömning är
att det är för tidigt att nu göra en upphandling som
har förutsättningar att vara tillräckligt långsiktig. Det
är emellertid viktigt att följa och bevaka utvecklingen
samt att ha god beredskap för att förnya taltidnings-
verksamheten.

Beräkningen av anslaget utgår från en måttlig ut-
byggnad av antalet taltidningar med fyra till sex tal-
tidningar under perioden 1998 - 2000. Anslaget har
höjts med 3,6 miljoner kronor, vilket motsvarar en-
gångsbesparingen som gjordes för år 1997.

Avskaffande av intygskrav för
taltidningsabonnenter

Taltidningsnämnden lämnade, enligt uppdrag i regle-
ringsbrevet för budgetåret 1995/96, i november 1996
en rapport (dnr Ku96/2216/RTV) till regeringen om
utgivningen av taltidningar till afatiker och dyslekti-
ker. Taltidningsnämnden föreslår att intygskravet för
att få abonnera på radio- och kassettidningar mildras
för dyslektiker och afatiker.

Regeringens förslag: Rätten att teckna ett abonne-
mang skall för radiosända talsyntestidningar för syn-
skadade (RATS-tidningar) alltjämt utgå från att be-
hovet kan styrkas. Intygskravet skall dock tas bort
för abonnenter av analoga radio- och kassettidning-
ar. Det är regeringens uppgift att utforma de närmare
villkoren för det statliga stödet till radio- och kasset-
tidningar.

Skälen för regeringens förslag: Frågan om att rätten
att teckna ett abonnemang på en radio- eller kassett-
tidning bör utgå från att behovet kan styrkas be-
handlades av riksdagen år 1988 (prop. 1987/88:145,
bet. 1987/88:KU39, rskr. 1987/88:291). Afatiker och
dyslektiker fick möjlighet att abonnera på radio- och
kassettidningar i juli 1994 (prop. 1993/94:100, bet.
1993/94:KU27, rskr. 1993/94:192). Motiven var då
att verksamheten innefattade sådana kostnader att
det var angeläget att insatserna kom de verkligt be-
hövande till godo. Detta mål gäller fortfarande, men
enligt Taltidningsnämnden är risken liten att obehö-
riga skall teckna ett taltidningsabonnemang. Det
finns därför, enligt nämnden, inte tillräckliga skäl att
behålla kravet på att behovet skall kunna styrkas. I
rapporten om utgivning av taltidningar till afatiker
eller dyslektiker framgår bl.a. att det är få taltid-
ningsabonnenter som tillhör dessa grupper. I oktober
1996 var det totala antalet taltidningsabonnenter
drygt 9 000, varav ca 90 afatiker och ca 40 dyslekti-
ker. Enligt tidningsföretagen är båda dessa grupper
svåra att nå. Flera tidningsföretag menar att in-
tygskravet hämmar både afatiker och dyslektiker
från att abonnera på taltidningar. Intygskravet bör,

30

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

enligt regeringens mening, tas bort för samtliga
abonnenter av analoga radio- och kassettidningar,
dvs. synskadade, sådana funktionshindrade som inte
förmår hålla i eller bläddra i en tidning samt afatiker
och dyslektiker.

När det gäller RATS-tidningar bör intygskravet
tills vidare bibehållas främst av kostnadsskäl.

Slutsatser

Regeringen avser att ta initiativ till en översyn av de
ersättningsprinciper som gäller för tidningsföretagen.
Avsikten är bl.a. att undersöka vilka drivkrafter den
nuvarande ersättningsmodellen innehåller för att
hålla nere kostnaderna för taltidningsverksamheten
samt att föreslå åtgärder.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen
att 127 300 000 kronor anvisas anslaget för år 1998.
För åren 1999 och 2000 beräknas ingen förändring
av anslaget.

E 4 Radio- ochTV-verket

1995/96

Utgift

9 258

Anslags-
sparande

2 980

Därav 1 996

Utgift

6 600

1997

Anslag

8 016

Utgifts-
prognos

7 745

1998

Förslag

8 022

1999

Beräknat

8 264

2000

Beräknat

8 514

1. Beloppen anges i tusental kronor

Radio- och TV-verket har till uppgift att besluta i
frågor om tillstånd, avgifter och registrering som rör
ljudradio- och televisionssändningar riktade till all-
mänheten i de fall uppgifterna inte ligger på regering-
en eller någon annan särskilt angiven myndighet.
Verket har tillsyn över efterlevnaden av de regler som
inte gäller innehållet i sändningarna samt beslutar
om sanktioner vid bristande efterlevnad av sådana
regler.

Radio- och TV-verket skall följa utvecklingen in-
om ljudradio- och televisionsområdet. Verket har fått
i uppgift att inhämta, sammanställa och publicera
statistik inom radio- och TV-området beträffande
teknik, ekonomi, branschstruktur och programut-
bud. Verket skall även verka för att information om
verksamheten blir elektroniskt tillgänglig.

Anslagssparandet skall ses mot bakgrund av att
verket har befunnit sig i ett uppbyggnadsskede och
att verksamheten ännu inte fullt ut funnit sina for-
mer.

Regeringens överväganden
Resultatinformation

Radio- och TV-verket bildades under år 1994 och
flyttade verksamheten till Haninge. Uppbyggnaden
och flytten har inneburit att verksamheten ännu inte
fullt ut har funnit sina former. Den löpande ärende-
handläggningen har prioriterats.

Hantering av närradioärenden, såsom tillstånds-
givning, tidsregistrering och avgiftsfrågor tar i an-
språk drygt hälften av Radio- och TV-verkets resur-
ser.

Flertalet lokalradiotillstånd auktionerades ut un-
der åren 1993 och 1994. År 1995 genomfördes en
auktion där 13 tillstånd auktionerades ut varav 11
tillstånd såldes.

Riksdagen beslutade i december 1995 att några
nya tillstånd att sända lokalradio inte skall meddelas
(lagen om tillfälliga bestämmelser i fråga om att sän-
da lokalradio, 1995:1292). Lagen gällde fram till ut-
gången av juni månad 1997 och har därefter för-
längts. Den nya lagen gäller till utgången av år 1998
(1997:301).

Lokal- och närradiokommittén lämnade i decem-
ber 1996 förslag till reformering av lokalradion och
vissa regelförändringar för närradion (SOU
1996:176).

Regeringen fattade det första beslutet om tillstånd
att sända digital ljudradio, DAB (Digital Audio
Broadcasting), den 21 september 1995. Sveriges
Radio AB startade under hösten 1995 digitala ljud-
radiosändningar. Radio- och TV-verket fick ungefär
samtidigt i uppdrag att ge förslag till hur sändnings-
utrymmet för digitala sändningar skulle kunna för-
delas mellan privata programföretag i Stockholm,
Göteborg och Malmö. Verket lämnade under hösten
1996 förslag till fördelning av DAB-tillstånd till pri-
vata programföretag i de tre regionerna.

Radio- och TV-verkets arbete med tillståndsgiv-
ning fungerar väl. Verksamheten bedrivs på ett effek-
tivt och rättssäkert sätt. Myndighetens uppgift att
bevaka utvecklingen inom radio- och TV-området
har emellertid inte fullgjorts på ett tillfredsställande
sätt.

Radio- och TV-verket har i sin delårsrapport för
år 1997 redovisat att arbetet nu kommer att starta
och intensifieras vad gäller de nya uppgifter som
ålagts verket. De uppgifter som hittills inte fullgjorts
på ett nöjaktigt sätt skall prioriteras.

För år 1998 föreslås att en besparing på statlig
konsumtion planenligt tas ut med 219 000 kronor.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några in-
vändningar.

31

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Slutsatser

Regeringens bedömning är att Radio- och TV-verket
nu har lämnat uppbyggnadsskedet som medförde att
den löpande ärendehanteringen prioriterades till
nackdel för mer långsiktiga utvecklingsprojekt, ex-
empelvis det nya statistikuppdraget. Under år 1997
har särskilda projekt påbörjats som under komman-
de år kommer ta i anspråk sparade medel. Under år
1998 bör verket kunna redovisa framsteg och resul-
tat inom dessa områden.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen
att 8 022 000 kronor anvisas Radio- och TV-verket
för år 1998.

För år 1999 och 2000 beräknas anslaget till
8 264 000 kronor respektive 8 514 000 kronor.

E 5 Granskningsnämnden för radio
och TV

1995/96

Utgift

9 664 '

Anslags-
sparande

1 917

Därav 1996

Utgift

6 700

1997

Anslag

6 671

Utgifts-
prognos

7 156

1998

Förslag

6 564

1999

Beräknat

6 759

2000

Beräknat

6 961

1. Beloppen anges i tusental kronor

Granskningsnämnden för radio och TV skall utöva
tillsyn över efterlevnaden av regler för sändningarnas
innehåll i fråga om ljudradio- och TV-sändningar till
allmänheten. Nämnden skall också följa innehållet i
utländska ljudradio- och TV-sändningar som riktas
till den svenska allmänheten och bör rapportera sina
iakttagelser till regeringen och/eller berörd myndig-
het.

Anslagssparandet har bl.a. sin förklaring i att vissa
projekt och inköp har senarelagts och att verksamhe-
ten har befunnit sig i ett uppbyggnadsskede.

från två satellitkanaler som är registrerade i utlandet i
förhållande till bestämmelserna i EG:s TV-direktiv
TV utan gränser (89/552/EEG). Nämnden har i ett
fall underrättat den brittiska myndigheten, the Inde-
pendent Television Commission, om sina iakttagel-
ser.

Granskningsnämnden har under budgetåret
1995/96 tagit fram en rapport avseende utbudet i
Sveriges Televisions båda kanaler. Rapporten har an-
vänts av regeringen i arbetet med att ta fram nya
riktlinjer för public service-verksamheten. Nämnden
har även på eget initiativ granskat om TV4 AB upp-
fyllt vissa av kraven i sändningstillståndet, bl.a. om
företaget sänt tillräckligt stor andel TV-dramatik och
verk av svenska upphovsmän. Dessa granskningar
har delvis utgjort underlag vid arbetet med att utar-
beta nya tillståndsvillkor för TV4 AB.

För år 1998 föreslås att en besparing på statlig
konsumtion planenligt tas ut med 206 000 kronor.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några in-
vändningar.

Slutsatser

Enligt regeringens bedömning har Gransknings-
nämnden i allt väsentligt uppfyllt målen för verk-
samheten. Handläggningstiden har förkortats och
rättssäkerheten är mycket hög. Under år 1997 har
särskilda projekt initierats som medför ianspråkta-
gande av sparade medel. Ett sådant projekt är en un-
dersökning av våld i s.k. TV-trailrar.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen
att 6 564 000 kronor anvisas Granskningsnämnden
för radio och TV för år 1998.

Granskningsnämnden för radio och TV finansie-
ras från rundradiokontot och över statsbudgeten. För
1998 bör nämnden anvisas 4 464 000 kronor från
rundradiokontot.

För år 1999 och 2000 beräknas anslaget till
6 759 000 kronor respektive 6 961 000 kronor.

Regeringens överväganden
Resultatinformation

Under verksamhetsåret har nämnden fattat beslut i
940 ärenden och beslutat om granskning på eget ini-
tiativ i 133 fall. Ärenden avseende de nationella
marksändningarna dominerar. Den genomsnittliga
åldern på ärenden som inte avgjorts före den 1 juli
1995 var 108 dagar. Motsvarande tid den sista de-
cember 1996 var 59 dagar. Granskningsnämnden
har under året gjort en genomgång av sändningar

32

Samhällsekonomi och
finansförvaltning

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Förslag till statsbudget för år 1998

Samhällsekonomi och finansförvaltning

Innehållsförteckning

1      Förslag till riksdagsbeslut......................................................5

2    Lagtext..................................................................................7

2.1     Förslag till lag om ändring i lagen (1983: 1092) om

reglemente för Allmänna pensionsfonden................7

3     Inledning...............................................................................9

3.1     Omfattning/ändamål...............................................9

4    Centrala myndigheter och nämnder....................................11

4.1     Omfattning/ändamål.............................................11

4.2     Reformerad stabsorganisation...............................12

4.3     Anslagsavsnitt........................................................16

Al     Konjunkturinstitutet..............................................16

A 2     Riksrevisionsverket................................................18

A 3    Statskontoret.........................................................20

A 4     Statistiska centralbyrån.........................................21

A 5    Folk- och bostadsräkning......................................23

A 6    Finansinspektionen................................................25

A 7    Insättningsgarantinämnden...................................27

A 8    Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader.............33

A 9    Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och

låneförvaltning......................................................34

A 10   Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet..................35

All   Statens lokalförsörjningsverk: Avvecklings-

kostnader...............................................................37

A 12   Täckning av merkostnader för lokaler...................37

A 13   Nämnden för offentlig upphandling......................38

A 14   Ekonomiska rådet..................................................39

A 15   Vissa nämnder m.m...............................................39

A 16   Bokföringsnämnden...............................................40

A 17   Bidrag till Stiftelsen för utvecklandet av god

redovisningssed......................................................41

A 18   Utvecklingsarbete..................................................41

A 19   Kammarkollegiet...................................................42

A 20   Kontrollfunktionen i staten....................................43

4.4     Statens fastighetsverk............................................44

4.5     AP-fondens fastighetsinvesteringar........................45

4.5.1   Ärendet och dess beredning...................................45

4.5.2   Bakgrund...............................................................45

4.5.3   AP-fondens indirekta fastighetsinvesteringar.........46

4.5.4   Finansiering av fastighetsbolag m.m......................47

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Innehållsförteckning

5    Tidsbegränsade åtaganden...................................................51

5.1     Omfattning/ändamål..............................................51

5.2     Anslagsavsnitt........................................................52

B 1     Åtgärder för att stärka det finansiella systemet......52

B 2    Avgift för Stadshypotekskassans grundfond...........53

6     Riksdagens revisorer............................................................55

6.1     Anslagsavsnitt........................................................55

C 1    Riksdagens revisorer..............................................55

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringenföreslårattriksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1983:1092) med reglemente för Allmänna
pensionsfonden,

2. godkänner de mål för utgiftsområde 2 som rege-
ringen förordat i avsnitt 3.1,

3. godkänner vad regeringen föreslagit angående en
reformerad stabsorganisation i avsnitt 4.2,

4. bemyndigar regeringen att för VESTA-projektets
genomförande åta sig ekonomiska förpliktelser
som innebär utgifter uppgående till högst 50
miljoner kronor efter år 1998 i enlighet med vad
som förordas under anslaget A 18 Utvecklingsar-
bete,

5. godkänner att regeringen i tillämpliga fall får ef-
terskänka de ränte- och amorteringsfria lån som
Kammarkollegiet förvaltar,

6. godkänner investeringsplanen för Statens fastig-
hetsverk i enlighet med vad regeringen förordat i
avsnitt 4.4,

7. bemyndigar regeringen att besluta om att Statens
fastighetsverk får ta upp lån motsvarande 7 mil-
jarder kronor i Riksgäldskontoret för investering-
ar m.m. i enlighet med vad regeringen förordat i
avsnitt 4.4,

8. godkänner att kostnaderna för en försäljning av
Nordbanken får avräknas mot försäljningsin-
komsterna,

9. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under ut-
giftsområde 2 Samhällsekonomi och finansför-
valtning enligt följande uppställning:

ANSLAG

ANSLAGSTYP

ANSLAGSBELOPP

ITUSENTAL KRONOR)

A 1 Konjunkturinstitutet

ramanslag

35 494

A 2 Riksrevisionsverket

ramanslag

176 625

A 3 Statskontoret

ramanslag

65 370

A 4 Statistiska centralbyrån

ramanslag

327 886

A 5 Folk- och bostadsräkning

reservationsanslag

70 000

A 6 Finansinspektionen

ramanslag

110 875

A 7 Insättningsgarantinämnden

ramanslag

985

A 8 Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader

ramanslag

82 644

A 9 Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning

ramanslag

769 000

A 10 Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet

ramanslag

1

A 11 Statens lokalförsörjningsverk: Avvecklingskostnader

ramanslag

8 500

A 12 Täckning av merkostnader för lokaler

ramanslag

20 000

A 13 Nämnden för offentlig upphandling

ramanslag

6 292

A 14 Ekonomiska rådet

ramanslag

1 680

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

A 15 Vissa nämnder m.m.

ramanslag

1 588

A 16 Bokföringsnämnden

ramanslag

5 394

A 17 Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god revisionssed

obetecknat anslag

800

A 18 Utvecklingsarbete

ramanslag

30 170

A 19 Kammarkollegiet

ramanslag

23 137

A 20 Kontrollfunktionen i staten

reservationsanslag

120 000

B 1 Åtgärder för att stärka det finansiella systemet

ramanslag

55 000

B 2 Avgift för Stadshypotekskassans grundfond

ramanslag

134 700

C 1 Riksdagens revisorer

ramanslag

16 673

Summa

2 062 814

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om
ändring i lagen (1983:1092)
med reglemente för
Allmänna pensionsfonden

Härigenom föreskrivs att 15 a och 15 b § § lagen (1983:1092) med
reglemente för Allmänna pensionsfonden' skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

15 a y

En fondstyrelse får förvärva fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt för
att bereda styrelsen lokaler för verksamheten eller för att bereda bostad
åt någon som är anställd hos fondstyrelsen.

En styrelse får dessutom, för att
tillgodose kravet på en ändamåls-
enlig förvaltning av de medel som
styrelsen förvaltar, själv eller ge-
nom bolag som i sin helhet inne-
has av fondstyrelsen eller flera
fondstyrelser gemensamt

1. förvärva och till nyttjande
upplåta fast egendom eller tomt-
rätt,

2. förvärva aktier i ett bolag
som har till ändamål att äga eller
förvalta sådan egendom (fastig-
hetsbolag), och

3. förvärva andelar i en ut-

En styrelse får dessutom för att
tillgodose kravet på en ändamåls-
enlig förvaltning av de medel som
styrelsen förvaltar

1. förvärva aktier i ett bolag
som har till ändamål att äga eller
förvalta fast egendom eller tomt-
rätt (fastighetsbolag), och

2. förvärva andelar i en ut-

ländsk fond som äger fastigheter
eller aktier i fastighetsbolag.

ländsk fond som äger fastigheter
eller aktier i fastighetsbolag.

Det sammanlagda marknadsvärdet av varje fondstyrelses innehav av
tillgångar som förvärvats enligt andra stycket får uppgå till ett belopp
som motsvarar högst fem procent av det totala marknadsvärdet av de
tillgångar som styrelsen förvaltar. Om denna gräns efter förvärvet
kommer att överskridas, skall innehavet avvecklas i motsvarande mån så
snart det är lämpligt.

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

15 b §3

En fondstyrelse får själv eller ge-
nom bolag som innehas av fond-
styrelsen vid förvärv av tillgångar
som sägs i 15 a $ andra stycket 1
överta ansvaret för lån som har
lämnats mot säkerhet av panträtt i
sådana tillgångar eller ta upp nya
lån om det behövs för en normal
förvaltning av tillgångarna.

För konvertibla skuldebrev och
skuldebrev förenade med options-
rätt till nyteckning utfärdade av
fastighetsbolag gäller inte 12 §
tredje stycket.

För kredit som en fondstyrelse
beviljar ett fastighetsbolag som i
sin helhet ägs av fondstyrelsen el-
ler flera fondstyrelser gemensamt
gäller inte 12 § första stycket och
andra stycket första och andra
meningen. Sådan kredit får vara
utställd i utländsk valuta.

' Lagen omtryckt 1991:1857.

2 Senaste lydelse 1996:697.

5 Senaste lydelse 1987:1326.

1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1998.

2. Lån som en fondstyrelse med stöd av 15 b § i dess tidigare lydelse
har övertagit ansvaret för eller tagit upp skall fondstyrelsen avveckla så
snart det kan ske med hänsyn till kravet på en ändamålsenligt förvalt-
ning av de medel som fondstyrelsen förvaltar och gällande avtal.

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

3 Inledning

3.1 Omfattning/ändamål

Utgiftsområdet omfattar huvudsakligen frågor om
den samhällsekonomiska och den statsfinansiella
utvecklingen, det finansiella systemet, förvaltning-
en av statens skuld, statistik, offentlig upphand-
ling, granskning och utvärdering av statlig verk-
samhet, statens fastigheter och lokaler, stöd till de
statliga myndigheterna m.fl. (Verksamhetsområde
A). Området omfattar också åtgärder för att stär-
ka det finansiella systemet, avgifter för Stadshy-
potekskassans grundfond och åtaganden som Eu-
ropeiska investeringsbanken och Europeiska
utvecklingsbanken (Verksamhetsområde B). Där-
utöver ingår Riksdagens revisorer
(Verksamhetsområde C).

Sammanfattande kommentar till verksamhctsutfall
och ekonomiskt utfall

-  Det finansiella systemet har utmärkts av fortsatt
stabilisering efter bankkrisen. Tillsynen har präg-
lats av ökade satsningar på riskhanteringsfrågor.

-  Förvaltningen av statsskulden under 1995/96
uppvisade ett negativt resultat jämfört med upp-
ställda riktmärken. Resultatet för den av rege-
ringen uppställda utvärderingsperioden, fem år,
är dock positivt.

-  Den statliga finansförvaltningen sker med hjälp
av internationellt sett moderna system vilket bl.a.
ger effektivitet i de statliga betalningarna. RRV
rapporterar också att standarden på myndighe-
ternas ekonomiredovisning och internkontroll
generellt förbättrats.

-  Omstruktureringen har fortsatt inom den statliga
fastighetssektorn (Statens fastighetsverk, Va-
sakronan AB och Statliga Akademiska Hus AB).

-  För 1995/96 var den beslutade besparingen på
statlig konsumtion 5 %. Rationaliseringar och
förändringar har genomförts på myndigheterna.

Trots besparingen har de flesta myndigheter inom
utgiftsområdet anslagssparanden. De uppgick
sammanlagt till ca 130 miljoner kronor.

-  En del av statens innehav av aktier i Nordbanken
har sålts resp, lösts in. Staten har också erhållit
utdelningar från Nordbanken. Därigenom gjor-
des en återvinning av bankstödet med ca 15,5
miljarder kronor.

-  Till staten överfördes aktier i Stadshypotek AB,
vilka sedan såldes i början av 1997.

Större förändringar 1995/96 och 1997

-  Under verksamhetsåret tillkom insättningsgaran-
tisystemet. Bankstödsnämnden avvecklades och
Insättningsgarantinämnden har bildats för att
administrera systemet.

-  En ny modell för hantering av statens garantier
införs successivt fr.o.m. 1 januari 1997.

-  Arbete med att förbättra kontrollen av de statliga
medlen har inletts. Arbetet sker i projektform på
ett antal myndigheter.

-  Lagen (1996:1059) om statsbudgeten trädde i
kraft den 1 januari 1997.

-  Staten deltar sedan våren 1997 i förhandlingar
avseende en eventuell försäljning av statens aktier
i VPC. Såsom beskrevs i den ekonomiska vårpro-
positionen (1996/97:150) är det tänkbart att sta-
ten bör ha ett ägarintresse i den centrala verk-
samheten i den svenska finansiella sektorn.

Mäl inom utgiftsområdet

-  Tillförlitliga analyser och bedömningar av den
samhällsekonomiska och den statsfinansiella ut-
vecklingen

-  Stabilt och effektivt finansiellt system

-  Kostnadseffektiv förvaltning av statens skuld

-  Tillförlitlig och relevant statlig statistik

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

-  Effektiv offentlig upphandling

-  Effektiv granskning av statlig verksamhet

-  Effektiv utvärdering och omprövning av statlig
verksamhet

-  God statlig fastighets- och lokalpolicy

-  Administrativt stöd av hög kvalitet till de statliga
myndigheterna

Prioriteringar för 1998

-  Förbättringar av nationalräkenskaper och pro-
gnoser för svensk ekonomi som en följd av Sveri-
ges medlemskap i EU och det beslutade utgiftsta-
ket.

-  Räntenära kostnader för utlandsupplåningen flyt-
tas utanför utgiftstaket i syfte att underlätta en
kostnadseffektiv statsskuldförvaltning.

-  Förstärkt riskkontroll i statsskuldförvaltningen
och fortsatt satsning på hushållsupplåning.

-  En reformerad stabsorganisation innebärande
bl.a. att en ekonomistyrningsmyndighet bildas,
att RRV:s revisionsverksamhet renodlas samt en
nedläggning av Statens lokalförsörjningsverk.

- En fortsatt satsning för att förbättra kontrollen
av de statliga medlen.

Resultatbedömning

Bedömningar av resultat, ekonomiskt utfall m.m.
görs under resp, verksamhetsområde och anslagsav-
snitt.

Totalbeloppen åren 1998 - 2000 avviker från de
belopp som angavs i den ekonomiska vårpropositio-
nen (1996/97:150). Orsaken till avvikelsen är främst
att delar av anslaget för statsskuldförvaltning före-
slås flyttas till utgiftsområde 26 Statsskuldräntor
m.m.

Skillnaden mellan anvisat 1997 och utgiftspro-
gnos 1997 förklaras huvudsakligen av att Riks-
gäldskontorets provisionskostnader på den interna-
tionella kapitalmarknaden blir lägre än vad
regeringen beräknat. Även anslaget Åtgärder för att
stärka det finansiella systemet behöver utnyttjas i
lägre grad än vad regeringen tidigare bedömt.

Utgiftsutvecklingen för de i utgiftsområde 2 ingående verksamhetsområden, mkr

VERKSAMHETSOMRÅDE

UTGIFT

1995/96

DÄRAV

1996

ANVISAT

1997

UTGIFTSPROGNOS
1997

FÖRSLAG

1998

BERÄKNAT

1999

BERÄKNAT

2000

A Centrala myndigheter och nämnder

2756,0

1698,1

2566,2

1912,3

1856,4

1770,2

1719.1

B Tidsbegränsade åtaganden

2620,6

■1051,8

1235,0

954,2

189,7

249,7

249,7

C Riksdagens revisorer

22,7

16.1

16,1

16,7

16,7

17.2

17,8

Totalt för utgiftsområde 2

5399,3

662,4

3817,3

2883,2

2062,8

2037,1

1986,6

10

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

4 Centrala myndigheter och nämnder

4.1 Omfattning/ändamål

Området omfattar ett femtontal myndigheter m.m.
Myndigheterna är Statistiska centralbyrån, Riksrevi-
sionsverket, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen,
Kammarkollegiet, Statskontoret, Konjunkturinsitu-
tet, Statens fastighetsverk m.fl. Myndigheterna är
bl.a. stabsorgan till regeringen och ger stöd till statli-
ga myndigheter.

Den av riksdagen tidigare beslutade besparingen
på statlig konsumtion (prop. 1994/95:100 bil. 1, bet.
1994/95:FiU10, rskr. 1994/95:179) ligger fast och
innebär en neddragning av anslagen med 3 % för
1998 för flertalet av myndigheterna inom utgiftsom-
rådet. Den sammanlagda neddragningen är för 1998

20,3 miljoner kronor. De tidigare genomförda ned-
dragningarna under 1995/96 och 1997 uppgick till

67,9 miljoner kronor.

I 1996 års ekonomiska vårproposition (1995/
96:150, bet. 1995/96:FiU 10, rskr. 1995/96:304) avi-
serade regeringen en besparing på 30 miljoner kro-
nor inom utgiftsområde 2 och 3 fr.o.m. år 1998. En
preliminär fördelning som gjordes proportionellt till
anslagens storlek presenterades i budgetpropositio-
nen för år 1997 (1996/97:1). I denna proposition fö-
reslås en slutlig fördelning av besparingen. Den över-
ensstämmer med den preliminära med undantag av
att en besparing på ca 100 000 kronor som ålagts
Konjunkturinstitutet i stället lagts på Statskontoret.

Ytterligare besparingar om 18 miljoner kronor
inom utgiftsområde 2 aviserades i 1997 års ekono-
miska vårproposition (1996/97:150, bet. 1996/97:
FiU20, rskr. 1996/97:284). I budgetpropositionen för
1998 föreslås nu att besparingen tas ut på anslagen
Statens lokalförsörjningsverk (12 mkr), Täckning av
merkostnader för lokaler (4 mkr) och Utvecklingsar-
bete (2 mkr).

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)

1995/96        1996         1997        1998        1999        2000

2756,0    1698,1    1912,3    1856,4    1770,2    1719,1

Resultatbedömning och slutsatser

Verksamhetsområde A är ett heterogent område med
många myndigheter med skiftande uppgifter. Resul-
tatbedömningarna görs därför huvudsakligen under
anslagsavsnitten. Nedan följer en sammanfattning av
de viktigaste resultaten inom området.

Förvaltningen av statsskulden är en väsentlig ar-
betsuppgift inom verksamhetsområdet. Arbetet ut-
förs av Riksgäldskontoret. För att kunna bedöma
resultatet av förvaltningen har Riksgäldskontorets
styrelse fastställt två riktmärkesportföljer - en för den
nominella skulden i kronor och en för skulden i ut-
ländsk valuta - vilka utfallet av förvaltningen jämförs
mot.

Resultatet för den nominella skulden i kronor var
negativt både för det gångna budgetåret och för den
tidsperiod regeringen utvärderar, 1991/92 -1995/96.
Resultatet för förvaltningen av skulden i utländsk
valuta var positivt både under det senaste budgetåret
och under regeringens utvärderingsperiod. Samman-
taget har förvaltningen givit upphov till ett positivt
resultat vilket bidragit till besparingar för staten.
Upplåningen från hushållen, som är en billig upplå-
ningsform för staten, har minskat beroende på ett
ökat utflöde från Allemansspar. Regeringens samla-
de bedömning är att statsskuldförvaltningen skötts
på ett tillfredsställande sätt.

En annan viktig arbetsuppgift inom området är
framtagandet av statistik, prognoser och analyser
avseende såväl den svenska ekonomin i sin helhet
som statens och kommunernas ekonomi. Arbetet ut-
förs av Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket,
Riksgäldskontoret, Ekonomiska rådet och Statistiska
centralbyrån. Regeringen konstaterar att kvalitets-
kraven ökat på myndigheternas produkter under de
senaste åren bl.a. på grund av det statsfinansiella lä-
get och medlemskapet i EU. Regeringen bedömer att
goda resultat har uppnåtts men att ytterligare för-
bättringar är nödvändiga.

Granskning, utvärdering och förslag till utveck-
ling av statlig verksamhet är centrala uppgifter för
Riksrevisionsverket och Statskontoret. Myndigheter-

11

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

na är stabsorgan till regeringen och har en viktig
uppgift i den ständigt pågående översynen av de
statliga åtagandena. Arbetet under den gångna pe-
rioden har varit till god nytta för regeringen. Som
framgår i avsnittet 4.2 nedan har dock en översyn
gjorts av stabsfunktionen i syfte att bl.a. ytterligare
förbättra stödet till regeringen.

Den statliga fastighetsförvaltningen har gett av-
kastning i enlighet med av regeringen uppställda mål.

4.2 En reformerad
stabsorganisation

Regeringen har tillkallat en särskild utredare med
uppgift att göra en översyn av några av regeringens
stabsmyndigheter (dir. 1997:27). De berörda myn-
digheterna är Kammarkollegiet, Statens lokalförsörj-
ningsverk, Riksrevisionsverket (RRV), Statens löne-
och pensionsverk (SPV) och Statskontoret. Uppdra-
get består i att lämna förslag till en myndighetsstruk-
tur som bättre kan uppfylla regeringens behov av
stöd till den egna verksamheten och av service till
myndigheterna. Utredaren har under början av
sommaren lämnat delbetänkandet Reformerad stab-
sorganisation (SOU 1997:80). Betänkandet sändes ut
på remiss till 38 myndigheter, varav 30 svarade.
Remissvaren finns att tillgå i Regeringskansliet (dnr
H97/1895).

Utredaren föreslår bl.a. att RRV:s verksamhets-
område Verktyg för den ekonomiska styrningen
överförs till SPV, att Lokalförsörjningsverket läggs
ned och att administrationen av den statliga pen-
sionsförsäkringen överförs från AMF Trygghetsför-
säkring AB till SPV. Förslag lämnas också om inrikt-
ningen av RRV:s effektivitetsrevision.

De berörda myndigheterna bedriver verksamhet
på flera olika orter i landet. Regeringens avsikt är att
genomförandet av förslagen angående en reformerad
stabsorganisation inte skall påverka det allmänna
sysselsättningsläget negativt på de berörda orterna.

I det följande redovisar regeringen sina övervä-
ganden och förslag.

Revisionens omfattning och inriktning

Regeringens förslag:

Revisionen skall bedrivas utan utökad styrning från
regeringens sida. Revisionen skall alltjämt bedrivas
oberoende och i enlighet med god sed. Revisionens
uppdragsverksamhet får inte vara av den omfatt-
ningen att den inskränker på kärnverksamheten.
Riksrevisionsverkets verksamhet skall renodlas och
koncentreras till de revisionella uppgifterna.

Utredningens förslag: Riksdagens kontrollmakt bör
stärkas. Både riksdagen och regeringen bör förfoga
över väl fungerande och resursstarka revisionsorgan.
Samtidigt finns det ett behov av att förtydliga roll-
och ansvarsfördelningen mellan riksdagens och rege-
ringens revisionsorgan. Effektivitetsrevisionen vid
RRV skall i första hand inriktas på myndighetsnivån
och på myndigheternas verksamhet och ge stöd åt
den årliga revisionen. Regeringens styrning av effek-
tivitetsrevisionen skall öka genom att regeringen tyd-
ligare än nu anger vilka områden och verksamheter
som RRV:s effektivitetsrevision skall granska. Rege-
ringsuppdrag till revisionen begränsas till att avse
kompletteringar av tidigare genomförda revisionsin-
satser.

Remissinstanserna: Mellan 10 och 15 av remiss-
instanserna har kommenterat olika aspekter på revi-
sionsfrågorna. Remissvaren ger ingen enhetlig syn på
utredningens förslag. I frågan om en ökad styrning
av effektivitetsrevisionen är ca hälften av de som sva-
rat positiva till utredningens förslag. RRV, men även
AMS, SCB och Sida, är dock kritiska och menar att
en starkare styrning av effektivitetsrevisionen mins-
kar revisionens oberoende och kan därmed hota för-
troendet för revisionen.

Skälen för regeringens förslag:

Revisionens omfattning

Den statliga revisionen är i Sverige uppdelad på två
revisionsorgan, Riksdagens revisorer som rapporte-
rar till riksdagen och RRV som rapporterar till rege-
ringen. Denna uppdelning följer av den svenska för-
valtningsmodellen. RRV har ansvar för nästan all
årlig revision i staten, medan effektivitetsrevision
görs av såväl RRV som Riksdagens revisorer. RRV:s
revisionsuppdrag är att granska statlig verksamhet
och härigenom bidra till en ändamålsenlig, säker och
effektiv statlig förvaltning samt till effektivitet i stat-
liga åtaganden. I revisionens uppgift ingår att grans-
ka medel och metoder för att nå beslutade mål.

Lagen (1996:1059) om statsbudgeten anger dels
att regeringen är redovisningsskyldig inför riksdagen
beträffande den verksamhet som bedrivs av staten
(§ 44), dels att hög effektivitet och god hushållning
skall iakttas i statens verksamhet (1 §). För att tillgo-
dose lagens krav måste regeringen kunna verifiera
såväl effektivitet som god hushållning i statlig verk-
samhet. Regeringen har bl.a. mot denna bakgrund
behov av ett starkt revisionsorgan innefattande såväl
årlig revision som effektivitetsrevision. Enligt rege-
ringens bedömning är den nuvarande omfattningen
av revisionsverksamheten vid RRV nödvändig för att
regeringen skall kunna tillgodose budgetlagens krav.

12

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Revisionens oberoende

Grundläggande för professionell revision är att
granskningen baseras på analyser av inom vilka om-
råden risken för väsentliga fel bedöms vara störst.
Grunden för det revisionella oberoendet ligger i att
de specifika revisionsinsatserna varken styrs av upp-
dragsgivaren, den granskade eller någon annan in-
tressent, såsom exempelvis en finansiär. Med obero-
ende avses alltså att revisionen självständigt väljer
revisionsområde och revisionsobjekt utifrån risk och
väsentlighetskriterier, att den väljer metoder m.m.
utan påverkan och att den självständigt drar sina
slutsatser och offentliggör sin granskning. Såväl
granskningsmandat som granskningsuppdrag är väl
avgränsat och definierat. RRV:s mandat och upp-
drag inom den statliga revisionen framgår av verkets
instruktion och regleringsbrev.

Regeringen kan mot bakgrund av ovanstående in-
te ställa sig bakom utredarens förslag angående styr-
ning av effektivitetsrevisionens verksamhet. Rege-
ringen bör som nu endast ange en övergripande
inriktning för granskningsarbetet. Att därutöver ange
områden i mer specifika termer är enligt regeringens
mening definitivt en inskränkning av oberoendet. Ett
sådant förfarande måste betraktas som ett betydande
avsteg från den professionella risk- och väsentlig-
hetsbedömningen.

Det som främst skiljer effektivitetsrevisionens
verksamhet från de utredningar och utvärderingar
som bl.a. bedrivs av sektorsmyndigheter är att revi-
sionen utgår från risk- och väsentlighetskriterier vid
val av revisionsområde och revisionsobjekt. När sek-
torsmyndigheterna väljer områden som skall utvär-
deras är det andra kriterier som är utgångspunkten.
Ofta handlar det om att följa upp eller utvärdera en
reform, ett specifikt mål etc. I vissa fall kan studierna
på ett område ske samtidigt. För att regeringen skall
kunna fullgöra sin redovisningsskyldighet inför riks-
dagen kan det vara väsentligt att få verksamheten
belyst utifrån olika utgångspunkter och angreppssätt.

Riksdagen har tidigare uttalat (bet. 1986/
87:KU29) att RRV ”såsom ett regeringen underställt
organ bör kunna utnyttjas av regeringen för särskil-
da granskningsuppdrag. Detta får emellertid inte på
något sätt gå ut över verkets möjligheter att ta initia-
tiv till och genomföra egna undersökningar. Rege-
ringsuppdragen bör därför i huvudsak finansieras
utanför det ordinarie förvaltningsanslaget”. Under
senare år har uppdragsverksamheten ökat från 5 till
knappt 20 procent av effektivitetsrevisionens resur-
ser, vilket bl.a. beror på uppdrag inom ramen för
regeringens kontrollprojekt. Enligt regeringen är det
väsentligt att uppdragsverksamheten inom revisionen
har en sådan omfattning att den inte riskerar att
tränga undan kärnverksamheten eller påverka
tilltron till den revisionella verksamhetens oberoen-
de. För att säkerställa detta anser regeringen att
uppdragen till RRV:s revisionsavdelningar bör be-
gränsas. Regeringen menar dock att det inte är läm-

pligt att på förhand fastställa vilka typer av uppdrag
som skall ges till RRV. Var uppdrag läggs bör i det
enskilda fallet avgöras av var den aktuella kompe-
tensen finns. RRV bör dock fastställa en policy för
den egna uppdragsverksamheten. RRV bör därvid
bevaka att mängden och inriktningen av uppdragen
inte påverkar den egeninitierade verksamheten nega-
tivt.

Effektivitetsrevisionens inriktning

Den årliga revisionen, som utmynnar i en revisions-
berättelse, fokuserar på enskilda myndigheter. Effek-
tivitetsrevisionens verksamhet kan inte på samma
sätt snävas in mot granskning av enskilda myndighe-
ter, även om detta är en angelägen uppgift när det
gäller att få en god bild av hur myndigheterna förval-
tar de resurser de tilldelats. För effektivitetsrevisionen
är det lika viktigt att utgå från mer övergripande
perspektiv i valet av projekt. Detta bidrar bl.a. till att
synliggöra sambanden mellan olika verksamhetsom-
råden och möjliggöra identifiering av sådana brister
som primärt inte är kopplade till enskilda myndighe-
ter. Effektivitetsrevisionen utgör därmed en viktig
och nödvändig dimension av modern statsrevision.
För att belysa effektiviteten i statens verksamhet som
helhet och i de stora statliga bidragssystemen är det
enligt regeringen nödvändigt att effektivitetsrevisio-
nen även fortsättningsvis genomför projekt som är
myndighetsövergripande. Denna bedömning skall ses
mot bakgrund av att regeringens behov av ett helhet-
sperspektiv på statsförvaltningen är stort och växan-
de.

Den del av effektivitetsrevisionens arbete som rör
enskilda myndigheter, dvs. granskningar av myndig-
heternas förvaltning och resultatredovisningarna i
årsredovisningarna utförs i samarbete mellan årlig
revision och effektivitetsrevision. Detta ger revisio-
nen en kompetensmässig styrka genom att revisorer,
som besitter olika kunskaper och erfarenheter, sam-
arbetar i projekt. Den samlade kompetensen är en
viktig förutsättning för en effektiv granskning av
förvaltningen och samarbetet mellan de två revi-
sionsgrenarna bör enligt regeringens mening fördju-
pas och vidareutvecklas under kommande år.

Revisionens resultat och kvalitet

En avgörande fråga vid bedömningen av revisionens
betydelse är vilka resultat den uppnår. Resultaten
vad avser revisionens påpekanden och förslag följs
löpande upp av RRV. De uppföljningar som gjorts
under senare år visar att merparten av väsentliga på-
pekanden inom den årliga revisionen har åtgärdats
inom ett år. Utfallet av granskningen inom effektivi-
tetsrevisionen visar att en stor del av förslagen i rap-
porterna genomförts helt eller delvis eller är föremål
för beredning. Den årliga revisionen är i hög grad en
granskning mot lagar, regler och normer, vilket talar
för att en effektiv revisionsinsats direkt bör leda till
åtgärder. För effektivitetsrevisionen är det svårare att

13

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

med säkerhet uttala sig om i vilken omfattning olika
initiativ är kopplade till en speciell rapport.

För effektivitetsrevisionens del handlar det bl.a.
om att vid planering och genomförande av olika
projekt beakta i vilket skede regering och myndighe-
ter får bäst nytta av informationen. Det är givetvis av
stor vikt att rapporterna har en hög kvalitet. Det för-
tjänar dock att påpekas att alla rapporters kvalitet
inte kan bedömas efter vilken omedelbar uppmärk-
samhet de ger. Bedömningen måste göras utifrån ett
mer långsiktigt perspektiv. Behovet av att få rappor-
terna i rätt tid måste dessutom vägas mot kvalitets-
kravet. Det gäller för revisionen att göra bästa möjli-
ga avvägning utifrån varje enskild gransknings
förutsättningar.

Regeringen har ett stort behov av att effektivitets-
revisionen håller en hög kvalitet och anser det därför
vara av största vikt att RRV fortsätter sitt arbete
med att utveckla modeller och metoder för att mäta
kvalitet. Ett av RRV:s verksamhetsmål för inneva-
rande budgetår är att metoderna för kvalitetskontroll
i effektivitetsrevisionen skall utvecklas. RRV prövar
för närvarande alternativa lösningar för att vidareut-
veckla kvalitetsstyrning och kvalitetskontroll inom
effektivitetsrevisionen. En viktig utgångspunkt i detta
arbete är att undersöka de metoder som tillämpas
internationellt. Regeringen anser att en modell med
ett externt vetenskapligt råd med en sammansättning
och uppgifter enligt internationella förebilder bör
prövas.

Renodling av RRV:s revisionsverksamhet

RRV:s uppgifter innefattar såväl revision som nor-
merande verksamhet samt tillhandahållande och ut-
veckling av ekonomi- och personaladministrativa
system. Rollkonflikter uppstår genom att verket på
en gång är initiativtagare, verkställare, granskare och
utvärderare. För att särskilja rollerna ställs stora krav
på att de olika funktionerna kan utföras oberoende
och med stor integritet i förhållande till varandra.
Det är även väsentligt att revisionen kan bedrivas
oberoende i förhållande till den normerande verk-
samheten. Det kan dock av principiella skäl ifråga-
sättas om RRV:s nuvarande funktioner bör inrym-
mas inom ett och samma organ.

Våren 1992 (prop. 1991/92:100, bet. 1991/
92:FiU16, rskr. 1992/93:216) behandlade riksdagen
senast denna principiella fråga. Riksdagen betonade
då revisionens oberoende ställning och angav att re-
visionsfunktionen och den normerande verksamhe-
ten skall verka oberoende och självständigt i förhål-
lande till varandra. Samtidigt bedömdes RRV:s
samlade kompetens som mycket betydelsefull i det
då aktivt pågående arbetet med att förändra styr-
ningen, redovisningen, uppföljningen m.m. av stats-
förvaltningen. Erfarenheterna från förändringsarbe-
tet visar också att den samlade kompetensen varit
värdefull för ett effektivt genomförande. Nu när ut-
vecklingen och införandet av en förändrad styrning

av statsförvaltningen i huvudsak genomförts är enligt
regeringens bedömning behovet av en samlad kom-
petens inte lika stort.

Regeringen har vid flera tillfällen betonat revisio-
nens oberoende ställning. Enligt regeringens bedöm-
ning skulle ett renodlat revisionsorgan ytterligare
markera revisionens oberoende och dessutom stärka
RRV:s integritet. Regeringen anser därför att RRV:s
verksamhet bör koncentreras till de revisionella upp-
gifterna. Regeringen menar dessutom att det ur styr-
ningssynpunkt är angeläget att organisatoriskt ren-
odla ekonomistyrningsverksamheten. Detta bör ge
bättre förutsättningar att bidra till utvecklingen av
statsförvaltningen.

Statens ekonomistyrningsfunktion

Regeringens förslag:

Statens ekonomistyrningsfunktion renodlas och en
ny myndighet inrättas. Den statliga produktionen av
ekonomi- och personaladministrativa system- och
stödtjänster samordnas och integreras i den nya
myndigheten.

Utredningens förslag: RRV:s verksamhetsområde
Verktyg för den ekonomiska styrningen (System och
Stöd) och Kammarkollegiets enhet för administrativ
service överförs till SPV fr.o.m. den 1 januari 1998.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstan-
serna ställer sig positiva till förslaget att samordna
den statliga produktionen och servicen av ekonomi-
och personaladministrativa system. Man pekar bl.a.
på att idén med ett statligt grundalternativ som till-
handahålls av en huvudman bör innebära såväl ef-
fektivitetsvinster som minskad konkurrens mellan
statliga systemproducenter. RRV redovisar i sitt ytt-
rande alternativa organisatoriska lösningar. Bland
annat pekar RRV på en lösning som i huvudsak
överensstämmer med regeringens förslag.

Skälen för regeringens förslag: Den reviderade
budgetprocessen med ökade krav på budgetdisciplin
och uppföljning förutsätter en hög kvalitet i utfalls-
redovisning och koncerninformation, samtidigt som
metoder och system behöver utvecklas för att stödja
styrning och uppföljning av den statliga verksamhe-
ten. De olika leden i ekonomistyrningsprocessen har
en inbördes koppling och regeringen ser därför en
stor fördel i att hålla samman dessa i en gemensam
organisation. Funktionen för ekonomistyrning skall
vara ett stöd för såväl regeringen som myndigheterna
i styrning och uppföljning av statens verksamhet,
ekonomi och resultat. Den samlade funktionen om-
fattar normering, metoder och system för statlig re-
dovisning, kompetens för kontroll och analys av
ekonomisk information samt för metodutveckling

14

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

inom ekonomistyrningsområdet. I ekonomistyrnings-
funktionen ingår även att tillhandahålla IT-verktyg
och systemlösningar för ekonomistyrning i vid me-
ning.

För att upprättahålla och utveckla en hög kompe-
tens i ekonomistyrningen krävs att verksamheten be-
drivs i nära kontakt med avnämarna, dvs. regeringen
och myndigheterna. Genom en organisatorisk ren-
odling av ekonomistyrningsfunktionen tydliggörs
funktionens uppdrag, vilket i sig bör öka förutsätt-
ningarna för den nära kontakten med avnämarna.
För metodutvecklingen inom redovisning och resul-
tatstyrning är det dock väsentligt att ha tillgång till
revisionens erfarenheter från granskningsarbetet i
den årliga revisionen och till effektivitetsrevisionens
särskilda studier. Det blir därför viktigt att etablera
samverkansformer som möjliggör sådan kun-
skapsöverföring.

I dagsläget är huvuddelen av den statliga ekono-
mistyrningsfunktionen organisatoriskt placerad inom
RRV. När det gäller tillhandahållande av perso-
naladministrativa system är bilden mer splittrad ge-
nom att såväl RRV som SPV tillhandahåller sådana.
För myndigheterna är det ofta en fördel att kunna
integrera ekonomi- och personaladministrativa sys-
tem, vilket talar för att även personaladministrativa
system bör inordnas i ekonomistyrningsfunktionen.
Detta bör på sikt leda till minskade drifts- och inves-
teringskostnader. Effektiviseringen av systemverk-
samheten kan ske dels genom att antalet perso-
naladministrativa system reduceras, dels genom att
de ekonomi- och personaladministrativa systemen
integreras.

Regeringen avser att tillsätta en organisations-
kommitté med uppgift att dels föreslå hur den nya
myndigheten för statlig ekonomistyrning skall orga-
niseras, dels genomföra de praktiska förberedelser
som krävs för att den nya organisationen skall kunna
verka tidigast från den 1 juli 1998. En annan ut-
gångspunkt för kommitténs arbete är att den nya
ekonomistyrningsmyndigheten i huvudsak skall
rymmas inom nuvarande ekonomiska ramar inom
utgiftsområde 2. Regeringen avser att i samband
med 1998 års ekonomiska vårproposition återkom-
ma till riksdagen med förslag angående den nya
myndighetens uppgifter m.m.

Utrednings- och utvärderingsverksamhet

Regeringens förslag:

Statskontorets verksamhet skall i högre grad inriktas
på att genomföra utvärderingar av principiell och
sektorsövergripande karaktär. För att bl.a. skapa
förutsättningar för detta genomförs en översyn av
styrningen och inriktningen av Statskontorets verk-
samhet.

Utredningens förslag: Huvuddelen av de utrednings-
och utvärderingsuppdrag som nu läggs på RRV:s
avdelning för effektivitetsrevision bör istället läggas
på Statskontoret. Tonvikten i utvärderingsverksam-
heten bör läggas på utvärderingar av principiell och
sektorsövergripande karaktär. Utvärderingsuppdra-
gen kan exempelvis avse underlag för en omprövning
eller omformulering av det offentliga åtagandet eller
granskning av styr-, finansierings- och verksamhets-
former i den statliga verksamheten. Utvärderingsin-
satserna bör också kunna avse enskilda reformers
genomförande och effekter.

Remissinstanserna: Av de åtta remissinstanser
som har kommenterat denna fråga instämmer SCB,
Sida, VTI och Lunds universitet i förslaget att styra
över uppdragsverksamheten från RRV till Statskon-
toret. RSV ser snarare att uppdragen utförs och fi-
nansieras inom respektive verksamhetsområde av
myndigheter eller utredningar under respektive fack-
departement. AMS tvivlar på bredden i Statskonto-
rets kompetens och anser att möjligheten att lägga
uppdrag på RRV skall kvarstå. Istället bör man söka
andra metoder att undvika att andelen uppdrag blir
för stor inom RRV.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen och
Regeringskansliet har behov av ett kompetent utvär-
deringsorgan. Regeringen har för avsikt att öka an-
delen utvärderingsuppdrag till Statskontoret. För att
bl.a. skapa förutsättningar för detta avser regeringen
att under hösten 1997 se över styrning och inriktning
av Statskontorets verksamhet.

En utgångspunkt för denna översyn skall vara att
Statskontoret skall kunna tillgodose regeringens och
Regeringskansliets behov av såväl omfattande utvär-
deringar som mera avgränsade och kortsiktiga ut-
redningsinsatser. En annan utgångspunkt skall vara
att den förändrade inriktningen och en eventuellt
ökad efterfrågan på Statskontorets insatser skall
kunna hanteras inom ramen för befintliga resurser.
Regeringen avser vidare att utveckla Regeringskans-
liets beställarkompetens och formerna för beredning
av uppdrag till Statskontoret.

15

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Lokalförsörjningen

Regeringens förslag:

Lokalförsörjningsverket läggs ned från den 1 januari
1998 och verksamheten avvecklas. Uppgifterna att
lämna stöd till regeringen i budgetarbetet samt för-
valtning och avveckling av tomma lokaler läggs på
Statskontoret. Dessa uppgifter bedöms kräva högst 5
- 6 årsarbetskrafter.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak
med regeringens.

Remissinstanserna: Av de tio remissinstanser som
kommenterar förslaget är följande positiva: Stats-
kontoret, Lunds universitet, Pliktverket, RFV, JämO,
SCB, AMS samt Skogsstyrelsen. Lokalförsörjnings-
verket anser att det är för tidigt att nu dra definitiva
slutsatser om genomgripande strukturella föränd-
ringar rörande stödet på lokalförsörjningsområdet
till regeringen och de statliga myndigheterna.

Skälen för regeringens förslag: Målet för den stat-
liga lokalförsörjningen är att den skall skötas på ett
för staten som helhet effektivt sätt. Statens lokalför-
sörjningsverk har därför uppgiften att verka för att
kunskapen inom detta området ökar i Regerings-
kansliet och i myndigheterna.

Myndigheten är uppdelad i en anslagsfinansierad
stabsdel som stödjer regeringen samt en avgiftsfinan-
sierad servicedel som på marknadsmässiga villkor
tillhandahåller tjänster på lokalförsörjningsområdet
till statliga myndigheter.

Lokalförsörjningsverket har i sin årsredovisning
visat att myndigheten i allt väsentligt har uppfyllt de
krav regeringen har ställt. Där uppmärksammar
myndigheten regeringen på att brister fortfarande
finns vad gäller de statliga förvaltningsmyndigheter-
nas utövande av lokalförsörjningsansvaret.

Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket in-
te har haft några invändningar i revisionsberättelsen
avseende Lokalförsörjningsverket.

Regeringen konstaterar att intäkterna från avgif-
terna i serviceverksamheten inte har täckt kostna-
derna sedan verket bildades 1993. Regeringen erfar
också att myndigheternas efterfrågan av Lokalför-
sörjningsverkets service är begränsad. Det finns en
privat konsultmarknad inom detta område. Rege-
ringen bedömer därför att myndigheterna kan upp-
handla dessa tjänster på marknaden och att Lokal-
försörjningsverkets serviceverksamhet bör avvecklas.

Mot bakgrund av utredningens uppgifter om om-
fattningen av behovet av stabsstöd menar regeringen
att stabsverksamheten kan begränsas kraftigt. Rege-
ringens behov av analyser och underlag har minskat
jämfört med då den nya fastighetsorganisationen
bildades. Det var vid myndighetens bildande svårt att
förutse hur efterfrågan på dess tjänster skulle ut-

vecklas. 1 nuläget motiverar inte regeringens behov
av stöd en verksamhet av nuvarande omfattning.

Regeringen har tagit del av Utredningens om ut-
värdering av Byggnadsstyrelsens ombildning slutbe-
tänkande Lokalförsörjning och fastighetsägande
(SOU 1997:96). Denna utredning instämmer i Stabs-
myndighetsöversynens förslag att serviceverksamhe-
ten bör avvecklas och att stabsdelen bör begränsas
kraftigt.

Regeringens uppfattning är vidare att myndighe-
ternas skyldighet att samråda med Lokalförsörj-
ningsverket inför tecknandet av hyreskontrakt av
ekonomisk betydelse bör avskaffas. Denna regel var
lämplig under en övergångstid men kan avskaffas nu
när myndigheterna har ett antal års erfarenhet av
vad lokalförsörjningsansvaret innebär. Lokalförsörj-
ningsverkets egen uppföljning visar att samrådsytt-
randena sällan leder till förändringar i de berörda
kontrakten.

Regeringens slutsats av det som redovisats ovan är
att Statens lokalförsörjningsverk skall läggas ned.
Vissa kvarvarande uppgifter att bistå regeringen med
underlag i lokalförsörjningsfrågorna i samband med
budgetprocessen ges till Statskontoret. Inriktningen
för verksamheten under kommande budgetår kom-
mer att preciseras närmare i regleringsbrevet till
Statskontoret.

4.3

Anslagsavsnitt

A 1

Konjunkturinstitutet

1995/96

Utgift       42 678 1 Anslagssparande

915

Därav 1996

Utgift

29 019

1997

Anslag

29 208 2 Utgiftsprognos

30 577

1998

Förslag

35 494

1999

Beräknat

36 528

2000

Beräknat

37 594

1 Beloppen anges i tusental kronor

2 Ytterligare 1,0 miljoner kronor föreslås anvisas på tilläggsbudget

Regeringens överväganden
Resultatbedömning

De övergripande målen för Konjunkturinstitutets
verksamhet budgetåret 1995/96 har varit att myn-
digheten skall följa och analysera den ekonomiska
utvecklingen inom och utom landet, utarbeta pro-
gnoser och bedriva forskning i anslutning härtill. Vi-
dare har institutet haft i uppgift att ta initiativ för att
förbättra den ekonomiska statistiken samt att även

16

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

främja verksamheten vid Finansdepartementets eko-
nomiska avdelning.

De viktigaste verksamhetsmålen har varit att ge
underlag till nationalbudgetar enligt nya tidplaner till
följd av omläggningen av budgetåret till kalenderår,
att utveckla en modell för de finansiella marknader-
na och att komplettera prognoserna med medelfristi-
ga beräkningar.

När det gäller de övergripande målen kan konsta-
teras att prognosernas träffsäkerhet inte nämnvärt
har förbättrats sedan 1970. Regeringen konstaterar
emellertid att verksamheten i flera avseenden har ut-
vecklats i positiv riktning under senare år. Konjunk-
turinstitutet har successivt stärkt sin analyskapacitet
bl.a. genom sina barometerundersökningar men ock-
så genom framtagande av kortsiktsindikatorer.
Konjunkturinstitutet har också i ökad omfattning
kompletterat sina prognoser med medelfristiga be-
räkningar, vilka mot bakgrund av införandet av ut-
giftstaket blir allt viktigare. Forskningen har i större
utsträckning inriktats på att stödja prognosverksam-
heten, vilket har inneburit att relevansen i resultaten
har ökat.

Konjunkturinstitutet har under 1997 inkommit
med ett fördjupat budgetunderlag för perioden
1998-2000, vilket innehåller förslag till ambitions-
höjningar inom ett flertal områden. Regeringen be-
dömer att det inte nu finns utrymme för en så bety-
dande höjning av anslaget som institutet föreslår.
Dock bör institutet mot bakgrund av de nya krav
som ställs på myndigheten och de förändringar som
sker i omvärlden tillföras kompletterande resurser.
Den ökade inriktningen på kvantifierade mål i den
ekonomiska politiken ställer betydligt högre krav på
tillförlitlighet i prognosarbetet. Dessutom har prog-
noshorisonten förlängts i samband med införandet
av utgiftstaket. Därigenom ökar kraven på de
makroekonomiska modellerna och på medelfristiga
beräkningar, liksom kraven på en breddad makro-
ekonomisk kompetens. Det är därför nödvändigt att
i första hand stärka den makroekonomiska kompe-
tensen inom Konjunkturinstitutet.

De hittillsvarande resurserna för internationella
analyser och kontakter har varit begränsade. Inte
minst gäller det den alltmer betydelsefulla utveck-
lingen på de finansiella marknaderna. Samtidigt har
Sveriges beroende av utvecklingen i omvärlden ökat
kraftigt. Den ekonomiska integrationen kommer att
accentuera denna utveckling. Regeringen anser att
Konjunkturinstitutet bör beredas större möjligheter
att analysera den internationella och finansiella ut-

vecklingen samt till ett utökat internationellt utbyte
med organisationer i andra länder, vilka arbetar med
motsvarande frågor.

Sedan 1992 arbetar Konjunkturinstitutet med ut-
veckling av miljöräkenskaper. Projektet genomförs i
nära samarbete med SCB och Naturvårdsverket.
Huvuduppgiften för institutet är att utveckla mone-
tära räkenskaper, dvs. sambanden mellan miljö och
ekonomi. Svåra metodproblem återstår att lösa sam-
tidigt som resurserna för arbetet är små. Regeringen
anser därför att 0,6 miljoner kronor bör tillföras in-
stitutet i utökade årliga anslag för att förstärka bas-
resurserna i utvecklingen av miljöräkenskaper.

Regeringen bedömer att Konjunkturinstitutet för
att kunna fullgöra sina uppgifter inom anvisade ra-
mar måste fortsätta att förändra sin organisation i
riktning mot en utvecklad kunskapsorganisation, att
effektivisera arbetet och att gradvis höja kompeten-
sen.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) har granskat institutets
årsredovisning och har inga invändningar.

Slutsatser

Den bedömning som regeringen har gjort av Kon-
junkturinstitutets verksamhet ger inte anledning att
ompröva verksamheten. Den har i stort sett bedrivits
så att de uppsatta målen har uppnåtts. Regeringen
anser emellertid att Konjunkturinstitutet bör ges
ökade möjligheter att förbättra analyserna och pro-
gnoserna över den samhällsekonomiska utveckling-
en, för att därigenom i ökad utsträckning bidra till
att målet tillförlitliga analyser och bedömningar av
den samhällsekonomiska utvecklingen och den stats-
finansiella utvecklingen, uppnås. Ökad vikt skall
läggas vid metodutveckling för medelfristiga beräk-
ningar, vid analyserna av den internationella och fi-
nansiella utvecklingen och på att stärka den makro-
ekonomiska kompetensen. De övriga behov som
regeringen redogjort för behöver också tillgodoses.
Sammantaget bör Konjunkturinstitutet anvisas 6,6
miljoner kronor i utökade årliga anslag.

17

PROP. 1 997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

BUDGET FÖR AVGIFTSBELAGD VERKSAMHET

UPPDRAGSVERKSAMHET
(TUSENTAL KRONOR)

INTÄKTER (SOM
FÅR DISPONERAS)

KOSTNADER

RESULTAT (INTÄKTER-

KOSTNADER)

KOSTNADS-TÄCKNING

UPPDRAGSGIVARE

(STAT)

UPPORAGSGIVARE

(ÖVRIGA)

Utfall 1995/96

3961

4303

-342

92

70

30

varav 1996

3113

3348

-235

93

60

40

Prognos 1997

3200

2900

300

110

60

40

Budget 1998

3200

3200

0

100

50

50

Beräknat 1999

3900

Beräknat 2000

3900

A 2 Riksrevisionsverket

1995/96

Utgift

252 605

Anslags-
sparande

3 515

Därav 1996

Utgift

157 710

1997

Anslag

177 167

Utgifts-
prognos

164 746

1998

Förslag

176 625

1999

Beräknat

181 757

2000

Beräknat

186 835

1 Beloppen anges i tusentals kronor

Under anslaget finansieras huvuddelen av effektivi-
tetsrevisionen och den årliga revisionen. Även verk-
samheten med prognoser, utfall och ekonomisk sta-
tistik, utvecklingsarbetet kring ekonomistyrning,
normering, budgetprocess m.m. samt viss rådgivning
och stöd till regeringen finansieras i stor utsträckning
från detta anslag. Riksrevisionsverket (RRV) bedri-
ver också avgiftsfinansierad verksamhet. Det eko-
nomiska målet för denna verksamhet är full kost-
nadstäckning. Den avgiftsfinansierade verksamhet
RRV bedriver avser viss årlig revision, regeringsupp-
drag, utbildning och rådgivning, redovisnings- och
personaladministrativa system, system för kreditga-
rantier samt internationella uppdrag.

Utgiftsprognosen för innevarande år visar på ett
anslagsparande som uppgår till ca 16 miljoner kro-
nor. Detta förklaras till stor del av ökad personalrör-
lighet samt svårigheter att anställa ny personal i
samband med den osäkerhet som råder till följd av
pågående stabsöversyn. Till följd av osäkerheten har
även strategiska satsningar på kompetens- och IT-
utveckling skjutits på framtiden vilket resulterat i att
konsult- och utbildningskostnaderna minskat.

Budgetförslaget för 1998 är en preliminär beräk-
ning till följd av det förslag som regeringen tidigare
redovisat om bildandet av en ny ekonomistyrnings-
myndighet. Regeringen avser att återkomma i den
ekonomiska vårpropositionen 1998 med förslag an-
gående den nya myndighetens uppgifter, medelsbe-
hov m.m.

Regeringens överväganden

RRV är central förvaltningsmyndighet för statlig re-
vision och redovisning. Enligt 44 § lagen (1996:
1059) om statsbudgeten är regeringen redovisnings-
skyldig inför riksdagen för den verksamhet som be-
drivs av staten. Enligt 1 § budgetlagen skall vidare
hög effektivitet eftersträvas och god hushållning iakt-
tas i statens verksamhet. För att tillgodose budgetla-
gens krav har regeringen behov av ett starkt och obe-
roende revisionsorgan som bedriver revision i
enlighet med god sed. RRV skall bl.a. granska må-
luppfyllelsen i statlig verksamhet och härigenom bi-
dra till en ändamålsenlig, säker och effektiv statlig
förvaltning samt till effektivitet i statliga åtaganden.

Resultatbedömning

De övergripande målen för RRV 1995/96 har varit
att verka för effektivitet i staten och i statliga åta-
ganden samt för en säker och ändamålsenlig ekono-
miadministration i den statliga förvaltningen. Revi-
sionen skall bedrivas oberoende även i förhållande
till den normerande verksamheten vid verket. RRV
skall i sin verksamhet genom kunskapsöverföring,
rådgivning och stöd till regeringskansliet, myndighe-
terna m.fl. verka för att ändamålsenliga åtgärder vid-
tas samt ge underlag för regeringens arbete med att
ompröva statliga åtaganden.

Enligt regeringens bedömning har myndigheten
bedrivit sin verksamhet i enlighet med de uppställda
målen.

RRV har enligt god revisionssed granskat och av-
lämnat revisionsberättelser för samtliga myndigheter.
Tillsammans med de stiftelser och aktiebolag som
RRV granskar uppgår antalet objekt till 478. De
uppgifter om reviderade objekt som redovisas under
1995/96 avser den slutliga granskningen av 1994/95
års årsredovisning samt granskningen av den löpan-
de redovisningen för budgetåret 1995/96.

18

ANTALET REVIDERADE OBJEKT

1993/94

1994/95

1995/96

Affärsverk

7

4

4

Myndigheter

287

285

289

Statliga bolag

64

80

98

Stiftelser

35

41

50

Övriga

38

39

37

Summa

434

449

478

Den granskning som

sker vid den

årliga

revisionen

har under de senaste åren utvecklats till att inte bara
omfatta myndigheternas finansiella redovisning utan
även resultatredovisningarna och underlaget för
myndighetsledningarnas förvaltning. Antalet revi-
sionsberättelser med invändning har ökat från 14 st
under räkenskapsåret 1994/95 till 26 st under
1995/96. Ökningen kan till viss del förklaras av änd-
rade krav i redovisningsskyldigheten som trätt i kraft
under året. De iakttagelser och förslag RRV avgivit
vid den årliga revisionen har i 90 % av fallen lett till
åtgärder från regering och myndigheter inom ett år.

RRV följer för andra året även myndigheternas
ekonomiadministrativa standard med hjälp av en år-
lig ekonomiadministrativ värdering (EA-värdering).
Myndigheternas EA-standard har förbättrats betyd-
ligt mellan budgetåren 1994/95 och 1995/96.

Effektivitetsrevisionens verksamhet har koncent-
rerats på statsfinansiellt betydande områden. I flera
fall är också de statsfinansiella effekterna av effekti-
vitetsrevisionen påtagliga och kvantifierbara. Vad
avser de förslag som lämnas till regeringen i effektivi-
tetsrevisionens rapporter har ca 65 % av de tre se-
naste årens rapporter fått påvisbara resultat. Vad
gäller arbetet med att utveckla kvalitet har RRV i
årsredovisningen exemplifierat arbetet med kvalitets-
granskningar av publicerade rapporter. Bland annat
har externa aktörer i form av expertis på aktuella
sakområden och referensgrupper använts fortlöpan-
de i arbetet.

Kvaliteten på prognoser, utfall och ekonomisk
statistik har förbättrats. En modell för månadsvis
uppföljning av statsbudgeten har utvecklats under
1996. Under 1997 följs samtliga anslag och inkomst-
titlar månadsvis upp. Utvecklingen på statsbudgeten
redovisas och presenteras varje månad såväl på de-
taljnivå som på aggregerad nivå. Stora skillnader
mellan utfall och budget analyseras och kommente-
ras. Modellen ger regeringen förutsättningar att i tid
agera för att bl.a. möta eventuella anslagsöverskri-
danden. RRV:s insatser på området har bidragit till
tillförlitliga analyser och bedömningar av den statsfi-
nansiella utvecklingen.

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

BUDGET FÖR AVGIFTSBELAGD VERKSAMHET

UPPDRAGS-
VERKSAMHET
(TUSENTAL KRONOR)

INTÄKTER
(SOM FÅR
DISPONERAS)

KOSTNADER

RESULTAT
(INTÄKT -
KOSTNAD)

KOSTNADS -

TÄCKNING

Utfall 1995/96

283 585

301 862

-18 277

94 %

varav 1996

187 505

193 033

-5 528

97 %

Prognos 1997

204 500

205 420

-920

100 %

Budget 1998

202 172

202 172

0

100 %

Beräknat 1999

202 172

202 172

0

100 %

Beräknat 2000

192 172

192 172

0

100 %

Budgetåren 1995/96 och 1997 kom 87% av av-
giftsinkomsterna från statliga myndigheter. Övriga
uppdragsgivare svarar för 13 %. Resultatet har för-
bättrats från ett underskott på 18 miljoner kronor
budgetåret 1995/96 till ett prognosticerat underskott
på 0,9 miljoner kronor för budgetåret 1997. Detta
förklaras främst av att det under budgetåret 1995/96
genomfördes stora satsningar på bl.a. systemutveck-
ling och kvalitetsprojekt. Delar av utvecklingssats-
ningarna pågick även under 1996. Utvecklingskost-
naderna beräknas i framtiden balanseras av
försäljningsintäkter.

BUDGET FÖR AVGIFTSBELAGD TJÄNSTEEXPORT

TJÄNSTEEXPORT
(TUSENTAL KRONOR)

INTÄKTER
(SOM FÅR

ISPONERAS)

KOSTNADER

RESULTAT
(INTÄKT -
KOSTNAO)

KOSTNADS -

TÄCKNING

Utfall 1995/96

48 081

47 783

298

101 %

varav 1996

34 388

35 418

-1 030

97 %

Prognos 1997

30 000

29 500

500

102 %

Budget 1998

31 000

30 800

200

101 %

Beräknat 1999

31 000

31 000

0

100 %

Beräknat 2000

31 000

31 000

0

100 %

Tjänsteexporten sker huvudsakligen i biståndspro-
jekt i nära samarbete med SIDA. RRV:s arbete be-
står främst av att bygga upp statliga revisionsorgan,
utveckla statlig redovisning och budgetering i bl.a.
Södra Afrika. Budgetåret 1995/96 och 1997 kom
87 % av avgiftsinkomsterna från statliga myndighe-
ter. Övriga uppdragsgivare uppgår till 13 %. Under-
skottet på ca 1 miljon kronor kalenderår 1996 för-
klaras av en periodiseringseffekt och beskriver
därmed inte verksamhetens resultat för kalenderåret.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Regeringen konstaterar att Revisionskontoret vid
Regeringskansliet, som granskar RRV:s årsredovis-
ning, inte haft några invändningar.

19

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Förändring av verksamheten

Regeringens förslag, som presenterats tidigare under
avsnitt 4.2, innebär att RRV renodlas till ett starkt
och oberoende revisionsorgan som innefattar såväl
årlig revision som effektivitetsrevision. Regeringen
föreslår även att statens ekonomistyrningsfunktion
renodlas och att en ny myndighet inrättas. En orga-
nisationskommitté kommer att få regeringens upp-
drag att föreslå vilka verksamheter som skall ingå i
den nya myndigheten.

Slutsatser

Enligt regeringens bedömning har RRV nått goda
resultat vad gäller att granska myndigheternas redo-
visning samt att följa upp hur myndigheterna lyckats
bidra till de mål som regeringen ställt upp.

Regeringen anser att RRV skall bidra till att föl-
jande mål uppnås.

-  tillförlitliga analyser och bedömningar av den
samhällsekonomiska och den statsfinansiella ut-
vecklingen,

-  effektiv granskning av statlig verksamhet,

-  effektiv utvärdering och omprövning av statlig
verksamhet samt

-  administrativt stöd av hög kvalitet till statliga
myndigheter.

A3

1995/96

Statskontoret

Anslags-
sparande

13 434

Utgift

88 963

Därav 1996

Utgift

62 209

1997

Anslag

59 325

Utgifts-
prognos

66 400

1998

Förslag

65 370

1999

Beräknat

67 256

2000

Beräknat

68 054

1 Beloppen anges i tusental kronor

Vid utgången av budgetåret 1995/96 hade Statskon-
toret ett anslagssparande på 13 434 000 kronor vil-
ket innebär att Statskontoret genom ökad omslut-
ning under budgetåret förbrukat drygt 5 miljoner
kronor av sitt tidigare stora anslagssparande. Inneva-
rande budgetår visar utfallet för de första sex måna-
derna att verksamheten bedrivs enligt plan. Enligt
Statskontorets prognos kommer 7 miljoner kronor
av anslagssparai^let att förbrukas under 1997.

Regeringens överväganden
Resultatbedömning

Det övergripande målet 1995/96 för Statskontoret
har varit att stödja regeringen i arbetet med att om-
pröva, effektivisera och styra statlig och statligt fi-
nansierad verksamhet. Arbetet sker på uppdrag av
regeringen eller efter överenskommelse med Rege-
ringskansliet, kommittéer och arbetsgrupper som hör
till Regeringskansliet. De viktigaste verksamhetsmå-
len har varit att ge stöd i arbetet med att ompröva
statlig verksamhet, utveckla styrning och uppfölj-
ning, effektivisera och förändra verksamhetsformer
och förvaltningsstruktur, utveckla samverkan mellan
stat och kommun, anpassa förvaltningen till EU-
medlemskapet, med stöd av modern informations-
teknik effektivisera myndigheternas samverkan, ar-
betsformer och informationsförsörjning samt att ut-
veckla en öppen och säker elektronisk infrastruktur
till stöd för den offentliga förvaltningens verksam-
hetsförnyelse.

Statskontorets årsredovisning visar att Statskonto-
ret genomfört utredningsuppdrag och gjort andra
stabsinsatser av i stort sett samma omfattning som
föregående år. Statskontoret har utfört uppdrag in-
om samtliga av regeringen utpekade huvudområden
och gjort insatser åt samtliga departement. Regering-
ens och Regeringskansliets efterfrågan på Statskon-
torets insatser har varit hög. Statskontoret har tidvis
haft svårt att tillgodose efterfrågan varför vissa upp-
drag inte kunnat genomföras eller måst senareläggas.

Produktivitetsutvecklingen har varit tillfredsstäl-
lande. Genomsnittskostnaden för avslutade utred-
ningsuppdrag liksom genomsnittlig utredningstid har
visserligen ökat under budgetåret, men detta är
främst beroende på att uppdragen blivit mer komp-
lexa och ställt krav på mer djupgående analyser. Ge-
nomsnittskostnaden för besvarade remisser har där-
emot minskat. Statskontorets resultatredovisning har
utvecklats till att även omfatta kvalitetsbedömning-
ar. Ett nytt kvalitetssäkringssystem har utvecklats
och införts. Stor vikt har därvid lagts vid uppdrags-
givarnas syn på kvaliteten i Statskontorets produkter
och tjänster. Enligt de intervjuundersökningar som
genomförts är departementens allmänna bedömning
att kvaliteten i Statskontorets utredningar och andra
insatser är god. Ett sammanvägt kvalitetsindex visar
att Statskontorets styrka ligger i dess utredar- och
rapporteringskompetens. Av de svarande i kvalitets-
undersökningen uppger 80 % att deras helhetsbe-
dömning av Statskontorets insats är bra eller mycket
bra och 88 % att det är ganska eller mycket troligt
att de kommer att anlita Statskontoret igen.

Enligt regeringens bedömning har Statskontoret i
huvudsak uppnått resultat i enlighet med det över-
gripande målet genom att myndigheten på ett till-
fredsställande sätt genomfört de uppdrag och stab-
sinsatser som regeringen och Regeringskansliet

20

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

efterfrågat. I förhållande till målen kan dock konsta-
teras att andelen uppdrag av omprövande och sek-
torsövergripande karaktär är låg och under året
minskat ytterligare. Regeringen och Regeringskansli-
et har således inte i någon större omfattning efterfrå-
gat sådana insatser från Statskontoret. Enligt rege-
ringens mening är det emellertid angeläget att sådana
insatser kommer till stånd. I förra årets budgetpro-
position anförde regeringen att Statskontoret fortlö-
pande bör uppmärksamma regeringen på behov av
sektorsövergripande och kostnadssänkande åtgärder.
I Statskontorets regleringsbrev för innevarande år
har regeringen också som ett verksamhetsmål angett
att Statskontoret skall utveckla sin uppdragsdialog
med Regeringskansliet så att dialogen i högre grad
inriktas på sådana åtgärder.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

UPPDRAGSVERKSAMHET: INKÖPSSAMORDNING

UPPDRAGS-
VERKSAMHET
(TUSENTAL KRONOR)

INTÄKTER
(SOM FÅR
DISPONERAS)

KOSTNADER

RESULTAT
(INTÄKT -
KOSTNAD)

KOSTNADS -

TÄCKNING

Utfall 1995/96

17 465

16 324

1 141

1 07 %

varav 1996

10 576

12 294

-1 718

86 7o

Prognos 1997

15 500

17 100

-1 600

91 %

Budget 1998

1 7 000

17 000

0

100 %

Beräknat 1999

17 000

Beräknat 2000

17 000

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Regeringen konstaterar att RRV inte haft några in-
vändningar mot Statskontorets årsredovisning.

Slutsatser

Regeringen anser att Statskontoret skall bidra till att
målet effektiv utvärdering och omprövning av statlig
verksamhet uppnås. Statskontorets verksamhet skall
i högre grad inriktas på att genomföra utvärderingar
av principiell och sektorsövergripande karaktär. Re-
geringen avser att göra en översyn av styrning och
inriktning av Statskontorets verksamhet. En ut-
gångspunkt för översynen skall vara att Statskonto-
ret skall kunna tillgodose regeringens och Regerings-
kansliets behov av såväl omfattande utvärderingar
som mera avgränsade och kortsiktiga utredningsin-
satser. En annan utgångspunkt skall vara att den
förändrade inriktingen och en eventuellt ökad efter-
frågan skall hanteras inom ramen för nuvarande an-
slagsnivå.

I avvaktan på resultatet av denna översyn bör tills
vidare de verksamhetsmål som angetts för inneva-
rande år gälla.

Statskontoret skall fortsätta arbetet med att ut-
veckla sin uppdragsdialog med Regeringskansliet
Regeringen avser också att utveckla Regeringskansli-
ets beställarkompetens och formerna för beredning
av uppdrag till Statskontoret. Detta görs för att säk-
ra en hög kvalitet i verksamheten och ett effektivt
utnyttjande av Statskontorets resurser och kompe-
tens som stabsorgan åt regeringen i förvaltningspoli-
tiska frågor. Samspelet mellan Regeringskansliet och
Statskontoret skall vidare belysas i den översyn som
kommer att göras.

Regeringen föreslår med anledning av Stabsmyn-
dighetsöversynen att Lokalförsörjningsverkets upp-
gifter att lämna stöd till regeringen i budgetarbetet
samt förvaltning och avveckling av tomma lokaler
överförs till Statskontoret.

Regeringen föreslår att anslaget för år 1998 upp-
går till 65 370 000 kronor. Beräkningen inkluderar
en ökning av anslaget med 4 504 000 kronor för att
finansiera den stabsfunktion för lokalförsörjnings-
frågor som föreslås överföras till Statskontoret.

Anslaget för 1999 har beräknats till 67 256 000
kronor och för 2000 till 68 054 000 kronor.

A 4 Statistiska centralbyrån

1995/96

Utgift

505 555 '

Anslags-
sparande

4 126

Därav 1996

Utgift

381 555

1997

Anslag

328 802 2

Utgifts-
prognos

331 000

1998

Förslag

327 886

1999

Beräknat

331 508

2000

Beräknat

334 883

1 Beloppen anges i tusental kronor

2 Inklusive 4 700 tkr till regeringens disposition

Vid utgången av budgetåret 1995/96 hade Statistiska
centralbyrån (SCB) ett anslagssparande på 4 miljoner
kronor. Enligt SCB:s prognos, baserad på utfallet av
de sex första månaderna under innevarande budget-
år, kommer anslagssparandet att förbrukas och ca 3
miljoner kronor att utnyttjas av anslagskrediten vid
årets slut. En anledning till detta är stora kostnader
för anpassning av statistiken till EU:s krav och inves-
teringar i ny teknik samtidigt som besparingar har
gjorts på anslaget.

21

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Regeringens överväganden
Resultatbedömning

De övergripande målen 1995/96 för SCB har varit
att verka för att den statliga statistiken håller en god
kvalitet, är objektiv och görs allmänt tillgänglig med
beaktande av att uppgiftslämnandet underlättas och
att lämnade uppgifter skyddas genom anonymitet
och sekretess. Ett mål har vidare varit att ansvara för
statistikproduktion och internationell rapportering
som inte åligger annan myndighet och att genom
uppdragsverksamhet ytterligare öka statistikens och
de statistiska datalagrens tillgänglighet och använd-
ning. Verksamhetsmålen har varit att (1) producera,
tillhandahålla och utveckla statistiska tjänster, (2)
skapa flexibilitet för nya och ändrade statistikbehov,
(3) inrikta förvaltningsuppgifterna på sektorövergri-
pande insatser och stöd för utveckling av den offici-
ella statistiken, (4) vidta åtgärder som möjliggör en
ökad tillgänglighet och ett flexibelt utnyttjande av
data, (5) arbeta med kvalitetsfrågor och utveckla ett
system för kvalitetssäkring av verksamheten, (6) be-
driva verksamheten med ökad kostnadseffektivitet.

Enligt regeringens bedömning har SCB i huvudsak
uppnått resultat i enlighet med de övergripande må-
len genom att statistikprodukterna kvalitetsmässigt
har utvecklats övervägande positivt, verksamhets-
målet 1 genom att den löpande statistikproduktionen
genomförts enligt planerna, verksamhetsmålen 2 och
4 genom att stora satsningar gjorts på centrala data-
baser, verksamhetsmålet 3 genom en särskild rapport
till regeringen om samordning av den officiella statis-
tiken, verksamhetsmålet 5 genom ett brett upplagt
kvalitetsarbete som resulterat i bl.a. snabbare presen-
tation av statistiken och minskade kostnader. Enligt
regeringens uppfattning finns inte tillräckligt under-
lag för att bedöma i vilken utsträckning verksam-
hetsmålet 6 uppnåtts.

SCB:s ekonomiska situation har påtagligt försäm-
rats. Vissa åtgärder har vidtagits för att åstadkomma
balans i ekonomin. Regeringen har beslutat att SCB
får använda 10 miljoner kronor av det balanserade
resultatet i den avgiftsfinansierade verksamheten för
att under innevarande budgetår finansiera bl.a. kost-
nader för anpassning av statistiken till EU:s krav.
Anpassningen rör i första hand ekonomisk statistik
och arbetsmarknadsstatistik. SCB har också vidtagit
åtgärder som bör leda till rationaliseringsvinster. Det
pågående kvalitetsarbetet är ett led i detta arbete.
Dessutom har lokalytan begränsats, ytterst restriktiv
rekryteringspolitik införts, ett nytt avtal om dator-
drift slutits och övergång pågår från stordatordrift
till PC-baserad och databasorienterad statistikpro-
duktion. Regeringen anser, liksom SCB, att fortsatta
åtgärder måste vidtas för att skapa balans i ekono-
min.

BUDGET FÖR AVGIFTSBELAGD VERKSAMHET

UPPDRAGS-
VERKSAMHET
(TUSENTAL KRONOR)

INTÄKTER
(SOM FÅR
DISPONERAS)

KOSTNADER

RESULTAT
(INTÄKT -
KOSTNAD)

KOSTNADS -

TÄCKNING

Utfall 1995/96

485 000

491 000

-6 000

99%

varav 1996

339 000

350 000

■11 000

97%

Prognos 1997

360 000

368 000

-8 000

98%

Budget 1998

369 000

369 000

0

100%

Beräknat 1999

380 000

377 000

+3 000

101%

Beräknat 2000

395 000

387 000

+8 000

102%

Huvuddelen av den statistik som fördes över till and-
ra statistikansvariga myndigheter i samband med
statistikreformen år 1994 produceras nu av SCB och
finansieras med avgifter. Den avgiftsfinansierade
verksamheten har ökat kraftigt sedan reformen och
utgör nu ca 50 % av SCB:s totala omslutning. Verk-
samhetens inriktning har samtidigt ändrats mot en
större andel mer omfattande och långsiktiga upp-
drag. Cirka 75 % av uppdragsgivarna är statliga
myndigheter. Det negativa resultatet under budget-
året 1995/96 och prognostiserade negativa resultat
under innevarande budgetår förklaras bl.a. av stora
satsningar på marknadsföring och produktutveck-
ling. SCB har vidtagit åtgärder för att förbättra den
ekonomiska situationen och beräknar att intäkter
och kostnader i uppdragsverksamheten skall vara i
balans år 1998.

Drygt 15 % av intäkterna under budgetåret
1995/96 kom från tjänsteexport. Tjänsteexporten
sker huvudsakligen i långsiktiga biståndsprojekt där
SCB bidrar med kunskap och statistikproduktion.
Exporten har under budgetåret nästan uteslutande
varit baserad på svenskt bistånd genom SIDA. An-
delen uppdrag finansierade genom EU-organ har
ökat under året.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) har i revisionsberättelsen
för SCB inte något att invända mot myndighetens
årsredovisning, räkenskaper och ledningens förvalt-
ning för räkenskapsåret 1995/96. RRV har i en revi-
sionsrapport påtalat att SCB inte gjort någon hel-
täckande redovisning mot det i regleringsbrevet
angivna målet att verksamheten skall bedrivas med
ökad kostnadseffektivitet. Enligt regeringen är det
viktigt att få underlag för bedömning av SCB:s pro-
duktivitetsutveckling för att kunna följa upp och sty-
ra verksamheten.

Översyn av statistikreformen

Riksdagen beslutade i november 1992 om föränd-
rade principer för ansvarsfördelning och finansie-

22

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

ring av den officiella statistiken för att möjliggöra
en effektivare styrning av den statliga statistik-
produktionen (prop. 1992/93:101, bet. 1992/93:
FiU7, rskr. 1992/93:122). Den 1 juli 1994 fördes
därför ansvaret för den officiella statistiken inom
avgränsade sektorsområden över från SCB till
andra statliga myndigheter. Genom reformen fick
SCB ett uttalat ansvar för samordning och upp-
följning av all officiell statistik samtidigt som
myndighetens statistikansvar koncentrerades till i
första hand arbetsmarknadsstatistik, befolknings-
statistik och ekonomisk statistik. Med tanke på de
stora förändringar som statistikreformen innebar
är det motiverat att nu utvärdera denna. Rege-
ringen avser därför att tillkalla en utredare med
uppgift att utvärdera effekterna av reformen. Mot
bakgrund av de stora effekter som EU-
medlemsskapet har haft på statistikens område är
det motiverat att utvärdera även dessa. Det bör
övervägas att också göra en kartläggning av be-
hovet av statistik i samhället. Detta har inte ge-
nomförts sedan 1979 års statistikutredning.

Slutsatser

Regeringen anser att SCB skall bidra till att målet
tillförlitlig och relevant statlig statistik uppnås. Myn-
digheten skall också bidra till att uppnå målet tillför-
litliga analyser och bedömningar av den samhälls-
ekonomiska och den statsfinansiella utvecklingen.
Vidare skall SCB bidra till att uppnå målet admi-
nistrativt stöd av hög kvalitet till de statliga myndig-
heterna genom att förvalta och utveckla det officiella
statistiska systemet. Inom ramen för målen skall SCB
särskilt prioritera förbättringar av nationalräkenska-
perna i syfte att stärka underlaget för regeringens
prognoser och uppföljningar av ekonomisk-politiska
mål. SCB bör också prioritera anpassningar av statis-
tiken till de krav som är beslutade inom EU. Vidare
bör SCB i samband med valtillfällen producera sta-
tistik över personval och EU-parlamentsval. Myn-
digheten bör också förstärka urvalet i undersökning-
en om hushållens inkomster, årligen rapportera till
EU-kommissionen om sociala utgifter, tillhandahålla
tätare befolkningsframskrivningar samt med hjälp av
registerdata göra förmögenhetsuppgifter tillgängliga
för modellbearbetningar. Regeringen anser att SCB
bör minska ambitionsnivån när det gäller den årliga
befolkningsstatistiken, prognosverksamheten avse-
ende arbetsmarknad och utbildning, markanvänd-
ningsstatistiken, välfärdsbulletinen, viss ekonomisk
statistik, viss valstatistik och förvaltningsuppgifterna.
Ansvaret för framtagning av en skattestatistisk års-
bok skall föras över till Riksskatteverket.

Regeringen föreslår att anslaget för år 1998 blir
327 886 000 kronor. I beräkningarna har tagits hän-
syn till en minskning av anslaget med 10 287 000
kronor som del av riksdagens beslut om ett bespa-

ringskrav på statlig konsumtion på totalt 11 % år
1995/96 - 1998. Beräkningen inkluderar också en
ökning av anslaget med 3 393 000 kronor för att
bl.a. förbättra nationalräkenskaperna. Ökningen fi-
nansieras genom omfördelning inom utgiftsområde 2
och överföring av medel från utgiftsområde 1. Omp-
rioriteringarna på anslaget innebär omfattande för-
ändringar inom vissa statistikområden vilket ställer
höga krav på myndigheten vad gäller bl.a. intern
personalrörlighet och kompetensutveckling.

Anslaget för år 1999 har beräknats till
331 508 000 kronor och för år 2000 till
334 883 000 kronor. Beräkningarna inkluderar tidi-
gare beslutad lokalkostnadsbesparing.

A 5 Folk- och bostadsräkning

1995/96

Utgift

16 689 '

Anslags-
sparande

19 711

Därav 1 996

Utgift

16 689

1997

Anslag

70 000

Utgifts-
prognos

35 000

1998

Förslag

70 000

1999

Beräknat

70 000

2000

Beräknat

13 000

1 Beloppen anges i tusental kronor

Anslaget disponeras av Lantmäteriverket, Riksskat-
teverket (RSV) och SCB. En jämförelse mellan anslag
och utgiftsprognos för innevarande budgetår visar ett
stort anslagssparande vilket förklaras av förseningar
i projektet.

Regeringens överväganden
Resultatbedömning

Riksdagen beslutade år 1995 att det skall genomfö-
ras registerbaserade folk- och bostadsräkningar vil-
ket betyder att de uppgifter som tidigare samlats in
genom traditionella folk- och bostadsräkningar med
utskick av blanketter till alla hushåll och fastighets-
ägare vart femte år i fortsättningen kan tas in genom
befintliga register när statsmakterna så beslutar
(prop. 1995/96:90, bet. 1995/96:FiU6, rskr. 1995/
96:117). Förutsättningen för att kunna genomföra
registerbaserade folk- och bostadsräkningar är att
det byggs upp ett lägenhetsregister som bl.a. bygger
på ett heltäckande adressregister och att folkbokfö-
ringsadressen kompletteras med en lägenhetsbeteck-
ning. För att registervägen kunna samla in uppgift
om yrke krävs att det bildas ett yrkesregister. Rege-
ringen har uppdragit åt SCB att utreda förutsätt-

23

PROP. 1 997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

ningarna för ett yrkesregister. Uppdraget skall redo-
visas senast den 15 januari 1998.

Riksdagsbeslutet innefattade en provverksamhet i
Gävle kommun och i Högaiids församling i Stock-
holms kommun för att närmare kunna pröva tekni-
ken och precisera kostnaderna för en riksupplägg-
ning. Regeringen beslutade den 1 februari 1996 att
uppdra åt Lantmäteriverket, RSV och SCB att ge-
nomföra provverksamheten. Regeringen beslutade
vidare den 23 maj 1996 att uppdra åt Riksrevi-
sionsverket (RRV) att granska provverksamheten
och lämna förslag till kostnadsbegränsningar.

Resultatet från provverksamheten är positivt. Det
visar att det genom Lantmäteriverkets uppbyggnad
av lägenhetsregister, RSV:s komplettering av folk-
bokföringsadressen och kommunernas medverkan i
uppläggningen är möjligt för SCB att genomföra en
första registerbaserad folk- och bostadsräkning un-
der senare delen av år 2001. Enligt RRV och de
medverkande myndigheterna finns dock viss osäker-
het i projektet vad gäller kostnader och tidsplan.
Kostnaderna beräknas nu till ca 320 miljoner kro-
nor, inklusive beräknad ersättning till kommunerna,
vilket är 60 miljoner kronor mer än de ursprungligen
uppskattade kostnaderna. RRV och myndigheterna
har föreslagit ett antal åtgärder som kan sänka kost-
naderna. Bland annat föreslås att rättningsarbetet
centraliseras till Lantmäteriverket i så stor utsträck-
ning som är möjlig med tanke på kvalitet och kost-
nader, att skatteförvaltningen effektiviserar styrning-
en och samordningen inom sitt område och att SCB
tillsammans med de andra myndigheterna förbättrar
indatakontrollen i kvalitetsuppföljningen. Både RRV
och de medverkande myndigheterna påpekar att
tidsplanen är mycket pressad och att förseningar i
förberedande moment kan resultera i att folk- och
bostadsräkningen blir försenad.

Adressregistret är en viktig del i uppläggningen av
lägenhetsregistret. En omfattande adressättning på
landsbygden och viss komplettering av tätortsadres-
ser återstår att genomföra innan adressregistret är
heltäckande.

Utöver kostnader för investeringar i projektet har
Lantmäteriverket och RSV redovisat kostnader för
systemförvaltning, drift och äjourföring när väl lä-
genhetsregistret är uppbyggt och folkbokföringen
kompletterad. SCB har redovisat kostnader för sta-
tistikredovisning när systemomläggningen är genom-
förd.

RSV och Lantmäteriverket har påtalat att det
finns risk för att uppläggningen av lägenhetsregistret
och folkbokföring på lägenhet försenas och blir dy-
rare än beräknat om en fullständig och säker post-
nummersättning inte kan åstadkommas. För närva-
rande finns postnummer endast för de postadresser
som är kända och godkända av Posten AB. En sådan
princip kan, enligt myndigheterna, inte tillämpas om
kompletta belägenhetsadresser skall kunna fastställas
för alla bostäder i landet. Postnummersystemet mås-

te i så fall täcka hela landet. Myndigheterna föreslår
därför att postnummersystemet regleras av staten.
Mot denna bakgrund avser regeringen att tillsätta en
utredning med uppgift att se över postnummersys-
temet.

RRV har påtalat att projektets fortsättning kräver
en bättre styrning än under provverksamheten. Mo-
tiveringen är att flera myndigheter samverkar, att
uppbyggnad av lägenhetsregister och utökning av
folkbokföringen kommer att ske samtidigt i ett stort
antal kommuner och att de osäkra kostnaderna krä-
ver en bättre kontroll. Regeringen instämmer i
RRV:s synpunkter och avser därför att tillsätta en
genomförandekommitté för att leda och styra det
fortsatta arbetet.

Inom EU pågår ett arbete med att ta fram re-
kommendationer som skall gälla för medlemsländer-
nas nästa folk- och bostadsräkning. De syftar till att
samordna, harmonisera och synkronisera medlems-
ländernas nästa planerade folk- och bostadsräkning.
EU:s riktlinjer överensstämmer med FN:s rekom-
mendationer för nästa folk- och bostadsräkning i Eu-
ropa.

Revision

Räkenskaperna för registerbaserad folk- och bo-
stadsräkning granskas inom ramen för RRV:s årliga
revision av Lantmäteriverket, RSV och SCB.

Slutsatser

Riksdagen konstaterade i sitt beslut år 1995 att det
finns ett starkt dokumenterat behov av statistik på
hushållsnivå och att kraven på hög kvalitet och ak-
tualitet i hushållsstatistiken är stora. Med registerba-
serade folk- och bostadsräkningar är det möjligt att
framställa statistiken betydligt oftare än vad som
gjorts hittills vilket innebär en klar kvalitetsförbätt-
ring av samhällets behov av information inom detta
område. Kommunerna behöver grundläggande hus-
hållsstatistik för planering, utvärdering, uppföljning
och inte minst resursfördelning. Statliga myndighe-
ter, bl.a. Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket
använder hushållsstatistik i betydande omfattning.
Forskningens behov av empiriska data är otvetydigt.

Det positiva resultatet av provverksamheten stär-
ker regeringens uppfattning om de stora fördelarna
med att övergå till registerbaserade folk- och bo-
stadsräkningar. Registerbaserade folk- och bostads-
räkningar medför på sikt stora besparingar jämfört
med traditionella folk- och bostadsräkningar. Detta
bekräftas av erfarenheter från Danmark och Finland.
Kostnaden för en registerbaserad folk- och bostads-
räkning beräknas till ca 10 miljoner kronor per till-
fälle, efter det att investeringarna genomförts, vilket
skall jämföras med minst 300 miljoner kronor för en

24

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

traditionell folk- och bostadsräkning. Andra fördelar
är att folkbokföringen förbättras genom att folkbok-
föringsadressen kompletteras med lägenhetsnummer
och att uppgiftslämnarbördan minskar. Ytterligare
ett skäl som talar för en förändring är det relativt
stora bortfall som redovisades i den senaste folk- och
bostadsräkningen år 1990.

Regeringen konstaterar att registerbaserade folk-
och bostadsräkningar är ett viktigt led i utvecklingen
av samhällets informationsförsörjning. Riksdagen
har uttalat att samhällets informationsförsörjning är
en prioriterad statlig uppgift (prop. 1995/96:125,
bet. 1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282). Regeringen
har i skrivelsen 1997/98:19 Utvecklingen i informa-
tionssamhället föreslagit att huvudinriktningen för
regeringens politik på området ligger fast.

Regeringen anser mot denna bakgrund att de
medverkande myndigheterna tillsammans med
kommunerna bör fortsätta verksamheten med in-
riktning mot en första registerbaserad folk- och bo-
stadsräkning år 2001. Regeringen utgår från att
myndigheterna tar till vara de förslag till förbättring-
ar i verksamheten och de möjligheter till kostnadsbe-
gränsningar som RRV och myndigheterna själva har
föreslagit. Regeringen kommer att noga följa kost-
nadsutvecklingen i projektet.

Regeringen föreslår att anslaget för år 1998 blir
70 miljoner kronor och har beräknat anslaget för år
1999 till 70 miljoner kronor och för år 2000 till 13
miljoner kronor. Erfarenheterna från provverksam-
heten visar att kostnaderna kan komma att bli högre
än de ursprungligen uppskattade. Samtidigt har RRV
lämnat förslag på ett antal åtgärder som bör kunna
leda till besparingar. Sammantaget kan det enligt re-
geringens bedömning inte uteslutas att ytterligare
medel kommer att behövas för verksamheten under
år 1999 och år 2000.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen
med förslag till lagstiftning och informationsfrågor i
samband med den registerbaserade folk- och bo-
stadsräkningen.

A6

Finansinspektionen

1995/96

Utgift

Anslags-

157 400 sparande

-2 351

Därav 1996

Utgift

103 500

1997

Anslag

7 Utgifts-

110 105 prognos

109 000

1998

Förslag

110 875

1999

Beräknat

1 12 800

2000

Beräknat

111 687

’ Beloppen anges i tusental kronor.

2 Ytterligare 1 500 000 kronor föreslås anvisas på tilläggsbudget

Finansinspektionen anvisas ett ramanslag som skall
täcka kostnaderna för inspektionens verksamhet.
Tillsynsavgifter tas ut av de institut som står under
inspektionens tillsyn. Avgifterna är obligatoriska och
beräknas med utgångspunkt från inspektionens ram-
anslag. Därtill kommer ansökningsavgifter som tas
ut vid prövning av olika typer av ärenden. Avgiftsin-
komsterna tas upp på statsbudgetens inkomstsida
under inkomsttitel och skall överensstämma med
storleken på ramanslaget.

Regeringens överväganden
Resultatbedömning

Finansinspektionen är central förvaltningsmyndighet
för tillsynen över finansiella marknader, kreditinsti-
tut och det enskilda försäkringsväsendet. De övergri-
pande målen för Finansinspektionen har under
1995/96 varit att bidra till det finansiella systemets
stabilitet och effektivitet samt att verka för ett gott
konsumentskydd.

Det svenska finansiella systemet har under det se-
naste budgetåret stabiliserats ytterligare. Den all-
männa ekonomiska och finansiella utvecklingen har
bidragit till detta. Rörelseresultaten för instituten un-
der inspektionens tillsyn har överlag varit mycket
goda samtidigt som räntor och inflationen sjunkit
kraftigt.

Finansinspektionen har i årsredovisningen för
budgetåret 1995/96 anfört bl.a. följande. Inspektio-
nens nuvarande dimensionering tillåter inte både en
fullskalig satsning på tillsyn och uppföljning samt ett
aktivt normgivningsarbete. Under det gångna bud-
getåret innebar det omfattande föreskriftsarbetet, i
kombination med en stor mängd tillståndsärenden,
att ambitionsnivån i den operativa tillsynen begrän-
sades. Strukturomvandlingar och ändringar i lag-
stiftningen ställde under budgetåret krav på ett om-
fattande auktorisationsarbete samtidigt som det
internationella samarbetet i olika fora ökade kraftigt.
Av resultatredovisningen framgår att handläggnings-
tiderna för auktorisationsärenden ökat för både för-
säkrings- och kreditmarknadsavdelningen. Detta
problem har inspektionen endast delvis kunnat han-
tera inom ramen för givna resurser. Inspektionen har
utfört ett omfattande arbete med författningar på
tekniskt svåra områden. Inom den operativa tillsynen
har satsningen på riskhanteringsfrågor varit stor, vil-
ket lett till ett ökat medvetande på styrelse- och före-
tagsledningsnivå i dessa frågor. Inspektionens opera-
tiva tillsyn har bidragit till att stärka internkontrollen
i företagen och stabiliteten på marknaden. Emellertid
konstaterar Finansinspektionen att antalet platsbe-
sök hos institut under tillsyn inte är tillfredsställande.
Det finns även en risk att effekten av inspektionens
insatser stannar på företagsledarnivå och inte leder

25

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

till önskade effekter i instituten som helhet. För att
verka för ett gott konsumentskydd har inspektionen
satsat på förebyggande åtgärder för konsumentfrå-
gorna. Det har även gjorts en uppföljning av institu-
tens klagomålshantering samtidigt som ett fördjupat
samarbete med Konsumentverket har påbörjats.

Sammantaget gör regeringen bedömningen att Fi-
nansinspektionen i allt väsentligt har bedrivit verk-
samheten i enlighet med sina mål och att verksamhe-
ten har bidragit till effektiviteten och stabiliteten i
den finansiella sektorn. Samtidigt föreligger dock
problem med långa handläggningstider för vissa
ärendetyper och ett inte tillfredsställande antal plats-
besök.

Regeringen aviserade i en tidigare budgetproposi-
tion (prop. 1994/95:100, bilaga 8, s. 96) att ambi-
tionsnivå och resursbehov för den finansiella tillsy-
nen långsiktigt skulle analyseras i samband med den
fördjupade prövningen av inspektionen för budget-
åren 1997-1999. Den 1 juni 1995 tillsatte emellertid
regeringen en kommitté med uppdrag att göra en
översyn av rörelse- och tillsynsreglerna för kreditin-
stitut och värdepappersbolag (Banklagskommittén,
Fi 1995:09, dir. 1995:106). Kommittén skall värde-
ra hur angelägna olika tillsynsuppgifter är men även
göra en analys av vilka resurser som fordras för att
tillsynsarbetet i enlighet med kommitténs övriga för-
slag skall kunna utföras. I det sammanhanget skall
kommittén inte bara ange önskvärd ambitionsnivå
utan också uttala sig om tillsynsarbetets inriktning
vid en oförändrad resursnivå för Finansinspektionen.
Banklagskommitténs arbete bör inte, som regeringen
också påpekade i förra årets budgetproposition
(prop. 1996/97:1 utg.omr. 2 anslag A 6), föregripas.
Bedömningen på lång sikt av ambitionsnivån och
resursbehovet för den finansiella tillsynen bör anstå
till dess kommittén avlämnat ett betänkande. Ett be-
tänkande från Banklagskommittén beräknas förelig-
ga i slutet av 1997. Regeringens bedömning av Fi-
nansinspektionens resursbehov på lång sikt bör
därför ske i budgetpropositionen för 1999.

I budgetunderlaget för budgetåret 1998 har Fi-
nansinspektionen yrkat en ökning av ramanslaget
med 2 900 000 kronor, avseende ökade kostnader
dels för utrikes resor, dels för finansmarknadsstatis-
tiken. Inspektionen anger att kostnaderna för utrikes
resor ökat kraftigt under de senaste budgetåren
främst beroende på EES-avtalet och sedermera på
det svenska EU-medlemskapet, som bl.a. inneburit
att inspektionen har tillsynsansvar över svenska fi-
nansiella instituts utländska filialer inom EES. De
ökade resekostnaderna är en följd av dels en höjd
ambitionsnivå för hemlandstillsynen, dels deltagande
i nya internationella arbetsgrupper, dels det faktum
att inspektionens generaldirektör fr.o.m. den 1 juli
1997 övertog ordförandeskapet för rådgivande
bankkommittén (BAC) inom EU-kommissionen. Fi-
nansinspektionen har det övergripande ansvaret för
den officiella finansmarknadsstatistiken och kostna-

derna belastar inspektionens ramanslag. Huvuddelen
av statistiken framställs av Statistiska centralbyrån
(SCB) på beställning av inspektionen. Kostnaden för
detta har årligen uppgått till ca 9 500 000 kronor.
SCB har angett att EU-anpassningen ställer krav på
väsentliga förändringar av finansmarknadsstatisti-
ken. SCB uppskattar de ökade kostnaderna till
1 900 000 kronor för 1998.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har granskat Finansinspektio-
nens årsredovisning och har inga invändningar.

Slutsatser

Finansinspektionen skall bidra till att målet stabilitet
och effektivitet i det finansiella systemet uppnås. In-
spektionen skall vidare verka för ett gott konsument-
skydd. Inom ramen för detta arbete anser regeringen
att inspektionen bör fortsätta prioriteringen av risk-
hanteringsfrågor och tillse att det utförs ett ökat an-
tal platsbesök hos instituten under tillsyn. Det är
även betydelsefullt att det vidtas åtgärder för att
minska handläggningstiderna för auktorisations-
ärenden. Mot denna bakgrund föreslår regeringen i
tilläggsbudgeten att inspektionen får en engångsvis
anslagshöjning med 1 500 000 kronor.

Det är även viktigt att Finansinspektionen bedri-
ver sin verksamhet så att nödvändiga utrikes resor
kan genomföras och finansmarknadsstatistiken kan
bekostas. Det är sannolikt att kraven på statistiken
kommer att öka både vad gäller förbättrad kvalitet
och statistikförsörjning inom nya områden. De öka-
de kravens omfattning kan dock inte anges med sä-
kerhet i dagsläget.

Det är väsentligt att inspektionen utövar en effek-
tiv hemlandstillsyn bl.a. genom att öka antalet plats-
undersökningar i utlandet. Inspektionen har även
viktiga uppgifter att fylla genom generaldirektörens
ordförandeskap i BAC och deltagande i nya interna-
tionella arbetsgrupper. I avvaktan på Banklagskom-
mitténs betänkande och med hänsyn till att en be-
dömning av inspektionens långsiktiga resursbehov
bör ske inför budgetåret 1999, föreslår regeringen
emellertid inte någon höjning av anslaget för budget-
året 1998. För att klara de ökade kraven och föränd-
rade uppgifterna bör inspektionen göra ompriorite-
ringar i verksamheten.

26

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

A 7 Insättningsgarantinämnden

1995/96

Utgift

6498 l !'3

Anslags-
sparande

4112

Därav 1 996

Utgift

3135 2,3

1997

Anslag

2000

Utgifts-
prognos

2000

1998

Förslag

985

1999

Beräknat

1010

2000

Beräknat

1035

1 Beloppen anges i tusental kronor

2 Den 1 juli 1995 - 30 juni 1996 avser Bankstödsnämnden

3 För Insättningsgarantinämnden är summan 862

Insättningsgarantinämnden anvisas ett ramanslag för
förvaltningskostnader. Motsvarande belopp avräk-
nas från de årliga avgifter som tas ut av de institut
som omfattas av insättningsgarantin och redovisas
under inkomsttitel. De årliga avgifterna för systemet
som helhet skall uppgå till 0,5 % av de garanterade
insättningarna till dess att behållningen i garantisys-
temet uppgår till 2,5 % av dessa insättningar. Avgif-
terna är negativt relaterade till kapitaltäckningsgra-
den i instituten och får variera mellan 0,4 % och 0,6
%. För kalenderåret 1997 uppgick de sammanlagda
avgifterna till ca 2 037 miljoner kronor.

I samband med avvecklingen den 1 juli 1996 av
det statliga bankstödet ombildades Bankstödsnämn-
den till Insättningsgarantinämnden. Vid utgången av
budgetåret 1995/96 hade Insättningsgarantinämnden
ett anslagssparande på drygt 4 miljoner kronor som
härrör från Bankstödsnämndens avveckling.

Regeringens överväganden
Resultatbedömning

Genom lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,
som trädde i kraft den 1 januari 1996, infördes en
statlig garanti för insättningar hos banker och vissa
värdepappersbolag. Uppgiften att handlägga frågor
om insättningsgaranti lades på Bankstödsnämnden. I
samband med avvecklingen den 1 juli 1996 av det
statliga bankstödet ombildades Bankstödsnämnden
till Insättningsgarantinämnden. Vid ombildningen
flyttades kvarvarande bankstödsuppgifter till Rege-
ringskansliet och Insättningsgarantinämndens verk-
samhet renodlades till att avse insättningsgarantifrå-
gor. De övergripande målen för nämndens verk-
samhet under 1995/96 har varit att på ett kostnad-
seffektivt sätt administrera insättningsgarantisyste-
met och skapa beredskap för att utbetalningarna vid
ersättningsfall kan göras korrekt inom de tidsramar
som lagen om insättningsgaranti föreskriver.

En av Insättningsgarantinämndens huvuduppgif-
ter är att se till att organisationen snabbt kan för-
stärkas i händelse av ersättningsfall och genom ut-
bildningsinsatser förbereda en sådan förstärkning.

Nämnden har träffat avtal med Riksbanken, Finans-
inspektionen och Riksgäldskontoret om att dessa
myndigheter skall ställa tjänstemän till förfogande
för att förstärka nämnden vid ersättningsfall. För
närvarande ingår sammanlagt nio personer från des-
sa myndigheter i den s.k. beredskapsstyrkan. Insätt-
ningsgarantinämnden har även vidtagit andra åtgär-
der som förberedelse inför ett eventuellt ersättnings-
fall. Om ett institut som tar emot insättningar både i
Sverige och utomlands fallerar föreligger behov av
samarbete mellan nämnden och motsvarande ut-
ländska garantisystem. Nämnden skall därför ingå
och följa upp samarbetsavtal med företrädare för
utländska garantisystem samt besluta om att insätt-
ningar som finns hos svenska och utländska instituts
filialer skall omfattas av garantin. Nämnden har
också påbörjat överläggningar om samarbetsavtal
med företrädare i Danmark, Finland, Frankrike,
Luxemburg, Norge, Storbritannien och Tyskland.

En annan av Insättningsgarantinämndens huvud-
uppgifter är att beräkna och debitera de årliga,
riskrelaterade avgifterna som skall betalas av institu-
ten samt att förvalta dessa avgifter. Medlen skall
placeras på räntebärande konto i Riksgäldskontoret
till rörlig och fast ränta med olika löptider. I decem-
ber 1996 beslutade nämnden att förvaltningen skulle
läggas ut på externa medelsförvaltare. Efter ett upp-
handlingsförfarande har avtal träffats med fyra me-
delsförvaltare som ger förvaltarna mandat att bedri-
va aktiv förvaltning inom vissa ramar som beslutas
av nämnden.

Regeringen ser positivt på de av Insättningsgaran-
tinämnden vidtagna åtgärderna och bedömer att
nämnden har vidtagit viktiga förberedelser inför ett
eventuellt ersättningsfall. Ett visst arbete återstår
dock bl.a. med att vidareutbilda beredskapsstyrkan
och träffa nödvändiga avtal med utländska myndig-
heter.

I budgetunderlaget för budgetåret 1998 har In-
sättningsgarantinämnden yrkat att nämnden för
budgetåret 1998 anvisas ett ramanslag på 4,2 miljo-
ner kronor och har anfört bl.a. följande. I det yrkade
beloppet ingår kostnaden för arvode till de externa
medelsförvaltarna. Arvodet till förvaltarna uppgår
till en viss fast andel av marknadsvärdet av de förval-
tade medlen. Storleken på arvodet beror på hur
mycket avgiftsmedel som instituten betalar in samt
på resultatet av förvaltningen. Nämnden har upp-
skattat kostnaden till 2,2 miljoner kronor för 1998.
Den extra kostnaden som förvaltning i extern regi
medför uppvägs enligt nämnden med stor sannolik-
het av ett positivt förvaltningsresultat. I yrkat belopp
ingår också ett förslag om oförändrat belopp på 2
miljoner kronor avsett för att täcka övriga förvalt-
ningskostnader.

27

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har granskat Insättningsgaranti-
nämndens årsredovisning och har inga invändningar.

Slutsatser

Insättningsgarantinämnden skall på ett kostnadsef-
fektivt sätt administrera insättningsgarantisystemet
och skapa beredskap för att utbetalningar vid ersätt-
ningsfall kan göras korrekt och inom lagstadgad tid.

I 1997 års budgetproposition redovisade regering-
en att för budgetåren 1998 och 1999 hade ca 1 mil-
jon kronor reserverats för nämnden inom utgiftsom-
rådet - vilket var ett betydligt lägre belopp än för år
1997 - och konstaterade att, även om det första
verksamhetsåret medför vissa engångskostnader, yt-
terligare medel sannolikt kommer att behöva tillföras
nämnden för dessa år.

För att Insättningsgarantinämnden under budget-
året 1998 skall kunna uppfylla sina mål finner rege-
ringen att nämnden har ett behov av ytterligare me-
del för att täcka sina förvaltningskostnader.
Regeringen anser även att den extra kostnaden för
förvaltningen i extern regi av avgiftsmedlen framstår
som rimlig. Regeringen konstaterar emellertid att In-
sättningsgarantinämnden har ett anslagssparande på
4 miljoner kronor som härrör från Bankstödsnämn-
den. Detta anslagssparande bör Insättningsgaranti-
nämnden utnyttja för att täcka de ökade kostnader-
na under 1998. Regeringen föreslår därför inte
någon ökning av anslaget för budgetåret 1998.

Riksgäldskontoret och kostnader för
statsskuldens förvaltning (anslagen
A 8 och A 9)

Riksgäldskontorets skall ta upp lån i Sverige och i
utlandet för att finansiera löpande underskott i stats-
budgeten samt förvalta statsskulden så effektivt som
möjligt. Det ankommer vidare på Riksgäldskontoret
att tillhandahålla viss kreditgivning till och motta
inlåning från statliga myndigheter och bolag. Riks-
gäldskontoret ansvarar även för att utfärda garantier
som riksdagen har beslutat om och att samordna den
statliga garantiverksamheten. Riksgäldskontoret
skall dessutom verka för en god kassahållning inom
det statliga området.

Riksgäldskontorets övergripande mål för
budgetåret 1995/96 var att

-  långsiktigt minimera kostnaden för statsskulden
inom ramen för penningpolitikens krav,

-  bidra till en god kassahållning i staten och däri-
genom minska räntekostnaderna för staten,

-  ge lån och placeringsmöjligheter till statliga myn-
digheter och bolag till så goda villkor som möjligt
utan att suventionera kundernas verksamhet
samt

-  på ett effektivt sätt tillhandahålla och bevaka ga-
rantier enligt beslut av regering och riksdag.

Regeringen bedömer att Riksgäldskontoret i allt vä-
sentligt har uppnått angivna mål. Nedan följer en
genomgång av de enskilda områdena. Eftersom
kostnader som uppkommer i Riksgäldskontorets
upplåningsverksamhet belastar såväl anslaget A 8
som A 9 redovisas resultatet inom dessa anslag ge-
mensamt nedan. Resultatet för garantiverksamheten
redovisas under anslaget A 10.

Resultatbedömning
Upplåning och statsskuldsförvaltning

Riksdagen har satt upp mål för statsskuldförvalt-
ningen. Riksgäldskontoret har inom ramen för dessa
mål av regeringen givits långtgående befogenheter att
välja upplåningsstrategi. Regeringen anger endast
ramar för omfattningen av valutaupplåningen, me-
dan övriga beslut om statsskuldpolitiken fattas av
Riksgäldskontoret. I frågor av betydelse för pen-
ningpolitiken måste dock Riksgäldskontoret samrå-
da med Riksbanken.

En väl balanserad statsupplåning i syfte att lång-
siktigt hålla nere kostnaderna medför krav på av-
vägning mellan olika riskaspekter i upplåningen, sär-
skilt vad gäller räntebindningstid och valuta-
sammansättning. Hänsyn måste även tas till hur
upplåningen påverkar marknadens funktionssätt ef-
tersom detta indirekt påverkar möjligheten att på
lång sikt erhålla låga upplåningskostnader.

Mot bakgrund av statsskuldspolitikens ökade be-
tydelse tillsatte regeringen i slutet av 1995 en utred-
ning, Statsskuldspolitiska utredningen, med uppgift
att utreda vissa frågor avseende statens upplåning
och förvaltningen av statsskulden. Utredningen har
studerat statsskuldspolitikens mål och utvärderings-
funktionerna. Utredningen lämnade sitt betänkande
Statsskuldspolitiken (SOU 1997:66) i april 1997. I
detta finns förslag vad gäller verksamhetens mål och
utvärderingsmetoder. Regeringens förslag med an-
ledning av betänkandet avses att presenteras i en

28

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

proposition våren 1998. I avvaktan på denna före-
slås ingen ändring av de gällande målen. Inte heller
föreslås någon förändring av utvärderingsmetoderna.

Riksgäldskontorets upplåning sker i princip på fy-
ra marknader;

- den nominella värdepappersmarknaden i kronor,

-  den internationella kapitalmarknaden,

- hushållsmarknaden samt

-  den reala värdepappersmarknaden i kronor.

DIAGRAM 1

Statsskuldens fördelning på
olika marknader i slutet av
respektive budgetår
miljarder kronor

■ Nominella värdepapper
® Lån i utländsk valuta
® Hushållsmarknad

® Reala värdepapper
i® Övrigt

1600

1400

1200

1000

800

600

400

200

0

1992

1993

1994

1995

1996

Marknaden för nominella värdepapper i kronor ut-
gör den traditionellt viktigaste finansieringskällan.
Efter avskaffandet av valutalånenormen i december
1992 har även upplåning på den internationella ka-
pitalmarknaden utgjort en viktig finansieringskälla

för Rikgäldskontoret. Hushållsmarknadens andel av
statsskulden har minskat under de senaste åren, men
utgör ett viktigt komplement till övriga finansie-
ringskällor. Under 1996 skedde vidare en markant
ökning av andelen reala värdepapper, främst på be-
kostnad av nominella värdepapper.

Utvärderingen av Riksgäldskontorets upplånings-
verksamhet sker med hjälp av två, av Riksgäldskon-
torets styrelse beslutade, s.k. riktmärkesportföljer, en
för skulden i svenska kronor och en för skulden i
utländsk valuta. Riktmärkesportföljerna avspeglar
en hypotetisk, standardiserad upplåningsstrategi. För
att utvärdera Riksgäldskontorets resultat studeras
skillnaden mellan kostnaderna för den verkliga skul-
dens förvaltning och de beräknade hypotetiska kost-
naderna för riktmärkesportföljerna. Regeringens ut-
värdering sker över rullande femårsperioder. Såväl
hushållsupplåning som kontorets in - och utlånings-
verksamhet till statliga myndigheter ingår i riktmär-
kesportföljen i svenska kronor. Upplåningen på rea-
lobligationsmarknaden utvärderas på annat sätt,
vilket redovisas nedan, och ingår inte i riktmärkes-
portföljen.

Resultatet för området upplåning och skuldför-
valtning har enligt regeringens bedömning i allt vä-
sentligt varit tillfredsställande. Kostnaderna för
statsskulden har under de senaste fem budgetåren
(som omfattar 516 kalenderår) understigit riktmär-
kesportföljernas kostnader med 6,2 miljarder kronor.
Under budgetåret 1995/96 var den verkliga skuldens
kostnader 9,6 miljarder kronor högre än riktmärkes-
portföljernas. Resultaten för de fyra marknaderna
kommenteras ytterligare i det följande.

STATSSKULDENS SAMMANSÄTTNING DEN 30 JUNI ÅREN 1993-1997

MILJARDER KRONOR________________________________________________1993_________________1994__________________1995__________________1996__________________1997

Nominella värdepappersmarknaden

479,4

668,3

807,6

826,6

823,0

- Statsobligationer

414,7

510,0

593,5

631,4

653,6

- Statsskuldväxlar

233,8

149,9

213,1

195,1

159,1

- Kontokredit/dagslån

-169,1

8,4

1,0

0.1

10,3

Reala värdepappersmarknaden

-

3,1

11,6

49,1

82,5

Hushållsmarknaden

132,9

131,5

124,9

117,2

106,2

- Premieobligationer

52,4

58,4

62,9

57,7

59,3

- Allemansspar

67,0

62,8

50,4

47,6

36,3

■ Sparobl igationer

5,1

- Riksgäldskontot

8,4

10,3

11,6

11,9

10,6

Inlåning

8,4

-

-

-

Hela kronskulden

620,7

802,9

944,1

992,9

1011,7

Internationella kapitalmarknaden

339,7

375,7

426,3

380,7

421,2

Statsskulden

960,6

1178,6

1370,4

1373,6

1432,8

Kortfristiga placeringar

0.3

4,2

0,0

Utlåning'

100,5

129,1

155,6

141,5

39,8

1 Fr.o.m. 1994-06-30 netto, dvs. efter avdrag för inlåningar

29

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Upplåning på den nominella värdepappers-
marknaden

Under de senaste fem budgetåren har den samman-
lagda kostnaden för den nominella statsskulden i
kronor överstigit riktmärkesportföljens kostnad med

5,1 miljarder kronor. Den största delen av den högre
kostnaden hänförs till budgetåret 1995/96, då den
verkliga skuldens kostnad var 14,2 miljarder kronor
högre än riktmärkesportföljens kostnad. Resultatet
för budgetåret 1995/96 förklaras av att den genom-
snittliga löptiden (durationen) på den inhemska
skulden har varit högre än riktmärkesportföljens.
Detta innebar att den faktiska skuldens marknads-
värde ökade mer än riktmärkesportföljens då rän-
torna föll under perioden. Den högre durationen be-
ror dels på att Riksgäldskontoret under ett flertal
tillfällen 1996 överskattat upplåningsbehovet vilket
orsakat en överlikviditet vilken påverkat durationen,
dels på att in- och utlåningsverksamheten till statliga
myndigheter och bolag - en verksamhet som Riks-
gäldskontoret saknar möjlighet att direkt kontrollera
omfattningen av - bidragit till en högre duration. Ef-
tersom Riksgäldskontoret strävar efter att agera
med förutsägbarhet i emissionsverksamheten i syfte
att uppnå långsiktigt låga kostnader har kontoret
inte på kort sikt justerat för de förändringar i dura-
tionen som orsakats av dessa faktorer. Vidare har
durationen i den faktiska kronskulden varit högre än
riktmärkets p.g.a. att Riksgäldskontoret under bud-
getåret fortsatt arbetet med att förlänga den genom-
snittliga löptiden på skulden. Detta har gjorts i syfte
att minska refinansieringsrisken och stabilisera sta-
tens räntekostnader.

Det sammanlagda resultatet för upplåningen i
nominella värdepapper i kronor under de senaste
fem budgetåren är negativt. Det fastställda målet har
därmed inte uppnåtts. Regeringen delar dock Riks-
gäldskontorets uppfattning att det nuvarande rikt-
märket för skulden i svenska kronor är befattat med
brister som instrument för resultatutvärdering. Hän-
syn måste även tas till de marknadsvårdande insatser
Riksgäldskontoret genomför i syfte att främja effek-
tiviteten på den inhemska penning- och obligations-
marknaden, vilka ej ger synbara effekter i resultatut-

värderingen mot riktmärkesportföljen. Genom att
verka för en väl fungerande och effektiv statspap-
persmarknad kan Riksgäldskontoret bidra till lång-
siktigt lägre upplåningskostnader för staten. Under
budgetåret har Riksgäldskontoret genomfört ett an-
tal insatser i detta syfte. Exempel på detta är effekti-
vare emissionsförfarande, emissioner i löptidsseg-
ment enligt internationell praxis och uppbyggande
av grund för futureshandel. Regeringen ser med till-
fredsställelse på de åtgärder som Riksgäldskontoret
genomfört på den inhemska marknaden i syfte att
förbättra effektiviteten. Likt tidigare år vill därför
regeringen betona att resultatbedömningen av in-
hemsk upplåning inte enbart kan baseras på en jäm-
förelse med riktmärkesportföljen.

Upplåning på den internationella
kapitalmarknaden

Sett över de senaste fem budgetåren har förvaltning-
en av den utländska skulden medfört en besparing
på totalt 11,3 miljarder kronor jämfört med rikt-
märket i utländsk valuta. Under budgetåret 1995/96
uppnåddes en besparing på totalt ca 4,7 miljarder
kronor. Genom välavvägda justeringar av ränteris-
ken uppnådde Riksgäldskontoret en räntemässig be-
sparing på 2,1 miljarder kronor jämfört med rikt-
märket. Valutapositionerna bidrog med 2,3 miljarder
kronor, framförallt till följd av en försvagning av ja-
panska yen och en förstärkning av italienska lire.
Riksgäldskontoret anlitar tre externa förvaltare, vil-
ka ansvarar för förvaltning av en mindre del av skul-
den. Riksgäldskontorets skuldförvaltning uppvisar
ett bättre resultat än den mest framgångsrika av des-
sa förvaltare.

Utlandsupplåningen och den ovan nämnda förvalt-
ningen av den utestående utlandsskulden utvärderas
skilda från varandra. Även upplåningen på den in-
ternationella kapitalmarknaden har varit framgångs-
rik under budgetåret 1995/96. Jämfört med andra
likvärdiga låntagare har upplåningskostnaden varit
0,15 procentenheter lägre. Detta motsvarar en lägre
nuvärdesberäknad upplåningskostnad på 960 miljo-
ner kronor.

RESULTAT AV UPPLÅNING OCH SKULDFÖRVALTNING BUDGETÅREN 1991/92-1995/96

MILJARDER KRONOH_______________________________________1991/92___________1 992/93___________1993/94____________1994/95___________1995/96_____________TOTALT

Nominell inhemsk upplåning

-750

7110

3890

-1130

-14230

■5110

Skuldförvaltning i utländsk valuta

435

6090

1173

-1045

4668

11321

Summa

-315

13200

5063

-2175

-9562

6211

1 Budgetåret 1995/96 omfattar 18 månader.

30

PROP. 1 997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

RESULTAT AV HUSHÅLLSUPPLÅNINGEN. BESPARINGAR GENOM UPPLÅNING FRÅN HUSHÅLLEN
JÄMFÖRT MED RIKSGÄLDSKONTORETS ALTERNATIVA UPPLÅNINGSFORMER BUDGETÅREN
1991/92-1995/96

MILJARDER KRONOR_______________________________________1991/92____________1 992/93___________1993/94____________1994/95__________1999/96_____________TOTALT

Allemansspar

1500

2300

352

242

253

4647

Premielån

224

22

56

43

126

471

Riksgäldskonto

24

17

10

85

-11

125

Totalt

1748

2339

418

370

368

5243

1 Budgetåret 1995/96 omfattar 18 månader.

Regeringen bedömer att upplåningen på den interna-
tionella kapitalmarknaden bedrivits effektivt och än-
damålsenligt. Riksgäldskontoret har uppnått ett gott
resultat genom ett flexibelt agerande vad gäller
marknader, tekniker och tidpunkter. Regeringen ser
med tillfredsställelse på resultatet av förvaltningen av
skulden i utländsk valuta, vilken bidragit till väsent-
liga besparingar för staten.

Hushållsupplåning

Den nominella hushållsupplåningen utvärderas ge-
nom att jämföras med riktmärkesportföljen i kronor.
Därutöver beräknar Riksgäldskontoret resultatet för
hushållsupplåningen genom en jämförelse med kon-
torets alternativa upplåningskostnad på den nomi-
nella värdepappersmarknaden. Vid denna sistnämn-
da jämförelse har upplåningen på
hushållsmarknaden under de fem senaste åren inne-
burit besparingar på ca 5,2 miljarder kronor. Under
budgetåret 1995/96 uppgick besparingarna till 368
miljoner kronor, vilket innebär en minskning på års-
basis jämfört med tidigare år.

Riksgäldskontorets upplåning på hushållsmark-
naden har under senare år minskat både i absoluta
tal och mätt som marknadsandelar, dels till följd av
ökad konkurrens från alternativa sparformer, dels till
följd av borttagna skatteförmåner för allemansspa-
randet. Under budgetåret minskade upplåningen
från hushåll med 9,3 miljarder kronor, främst på
grund av ett fortsatt utflöde ur allemanssparandet.
Dessutom förföll de två största premielånen på till-
sammans 18,5 miljarder kronor till inlösen, samtidigt
som nyupplåningen i premieobligationer stannade
vid 15 miljarder kronor. I föregående års budgetpro-
position (prop.1996/97:1, bet. 1996/97: FU2 ) an-
gavs hushållsupplåningen som ett prioriterat område
inför 1997. För att återvinna marknadsandelar på
hushållsmarknaden har Riksgäldskontoret därför
inlett en satsning på utökad kundvård, vidareutveck-
ling av säljkanaler och produktutveckling. I syfte att
ge Riksgäldskontoret möjlighet att se över sitt pro-
duktutbud för att kunna erbjuda konkurrenskraftiga
produkter på denna marknad beslöt riksdagen i
samband med den ekonomiska vårpropositionen
(1996/97:150) att ge Riksgäldskontoret möjlighet att

ta emot inlåning på konto från allmänheten i egen
regi.

Resultatet för hushållsupplåningen under femårs-
perioden är enligt regeringen tillfredsställande, men
regeringen noterar att resultatet under de senaste
åren försämrats. Målet för hela Riksgäldskontorets
upplåning är att långsiktigt minimera kostnaderna. I
detta syfte skall Riksgäldskontoret via hushållsupp-
låningen söka uppnå största möjliga kostnadsbespa-
ring i förhållande till kontorets alternativa upplå-
ningsformer på penning- och obligationsmarknaden.
Enligt regeringens mening skall Riksgäldskontoret
endast bedriva upplåning från hushållen i den mån
denna upplåning - inklusive kontorets administra-
tionskostnader - är billigare än dessa alternativa lå-
neformer. Detta gäller såväl för marknaden i dess
helhet som för de enskilda låneinstrumenten på den-
na marknad. Som konstaterats ovan har hus-
hållsupplåningen totalt sett bidragit till lägre kostna-
der för staten. Regeringen noterar emellertid att
Riksgäldskonto under budgetåret 1995/96 ej täckt
sina kostnader. Utvärderingen bör dock ej baseras på
ett enskilt år, utan bör enligt regeringens mening ske
över en femårsperiod. Under femårsperioden uppvi-
sar Riksgäldskonto ett positivt resultat.

Riksgäldskontorets hushållsupplåning har under
de senaste budgetåren tappat andelar av den totala
hushållsmarknaden. Detta har inneburit att statens
kostnadsbesparing av att låna på denna marknad
reducerats väsentligt sedan början av 1990-talet.
Denna utveckling har fortsatt under budgetåret
1995/96. Regeringen finner det angeläget att Riks-
gäldskontorets satsning på detta område fullföljs un-
der 1998 i syfte att uppnå fortsatt låga upplånings-
kostnader för staten.

Upplåning på den reala värdepappers-
marknaden

Under budgetåret bidrog upplåning via realräntelån i
en ökad omfattning till finansieringen av statsskul-
den. Sedan början av 1996 säljer kontoret realobliga-
tioner löpande, och ej som tidigare via auktioner.
Detta har bidragit till en ökad efterfrågan. Volymen
realobligationer ökade från 12 miljarder kronor vid
budgetårets början till 74 miljarder kronor vid dess

31

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

slut. Regeringen anser att ökningen av upplå-
ningsvolymerna i realobligationer är tillfredsställan-
de, men noterar samtidigt att denna positiva utveck-
ling mattats av under första halvåret 1997. Den
minskade försäljningen under början av 1997 är hu-
vudsakligen en följd av förändrade marknadsförut-
sättningar.

Reala lån innebär att låntagaren kompenseras för
den verkliga inflationen under perioden. Detta inne-
bär att man ej ställer krav på någon riskpremie till
följd av osäkerhet om framtida inflation, vilket i sin
tur reducerar statens räntekostnader. I syfte att ut-
värdera upplåningen på den reala värdepappers-
marknaden har Riksgäldskontoret beräknat hur stor
genomsnittlig inflationspremie som staten undvikit
att betala genom att emittera realräntelån istället för
nominella obligationer. Utvärderingen avser tiden
mars 1996 till årsskiftet 1996/97. Under denna pe-
riod emitterade Riksgäldskontoret realräntelån för
sammanlagt 46 miljarder kronor. Med utgångspunkt
från marknadsaktörernas uppmätta inflationsför-
väntningar uppgår denna besparing till 0,86 % un-
der mätperioden. Jämförelsen för de längsta lånen är
dock behäftade med metodtekniska problem, då det
inte finns relevant nominell alternativupplåning på
dessa löptider. Ingår endast de tre kortaste lånen blir
premien istället 0,45 %. Det skall noteras att en slut-
lig jämförelse mellan real och nominell upplåning
kan göras först när lånen förfallit och utfallet av den
faktiska inflationen är känd. Riksgäldskontoret på-
pekar att resultatet skall tolkas med försiktighet. Re-
geringen ser med tillfredsställelse på det försök till
utvärdering av realobligationsupplåningen som
Riksgäldskontoret utfört, men konstaterar att ytter-
ligare utveckling av utvärderingsmetoderna krävs för
en tillförlitlig utvärdering av upplåningen på denna
marknad.

Riskkontroll

RRV påvisade i sin revisionsrapport 1994/95 bris-
ter i Riksgäldskontorets interna riskhanterings-
och kontrollsystem. I föregående års budgetpro-
position angavs riskkontrollen som ett prioriterat
område inför 1997. En rad åtgärder har vidtagits i
syfte att åtgärda dessa brister. En omorganisering
av upplåningsverksamheten har skett, vilket inne-
burit att riskkontroll och back-office bildat fristå-
ende funktioner. Internrevisionen har organisato-
riskt flyttats från att ligga under riksgälds-
direktören till att ligga under styrelsen. I syfte att
bidra till höjd kvalitet och säkerhet inom riskkon-
troll, analysverksamhet samt betalningsförmed-
ling påbörjades under budgetåret implementering-
en av ett nytt finansadministrativt datasystem.
Problem har dock uppstått vid införande av detta
system, vilket medfört att arbetet med att förstär-

ka riskkontollen i denna del försenats. Regeringen
ser trots dessa problem med tillfredsställelse på
det arbete som påbörjats för att förstärka Riks-
gäldskontorets riskkontroll. Regeringen finner det
angeläget att Riksgäldskontoret satsning inom
området riskkontroll fullföljs under 1998.

Kassahållning

Riksgäldskontoret har koncentrerat insatserna inom
detta område till att i samarbete med Riksrevi-
sionsverket genomföra en uppföljning, dels av ränte-
kontomodellen, dels av den tidigare genomförda
översynen av betalningstidpunkter i staten. Därut-
över har Riksgäldskontoret under budgetåret haft en
fortlöpande uppföljning av större in- och utbetal-
ningar på statsverkets checkräkning. Detta har med-
fört en större uppmärksamhet hos myndigheter och
bidragit till att dessa effektiviserat sina betalningsru-
tiner i kostnadsbegränsande syfte. Riksgäldskontoret
har även uppmärksammat effekterna av den s.k.
täckningskontrollen som bankerna infört. Denna
kontroll medför att överföring av medel till statsver-
ket ej kan genomföras samma dag, vilket på årsbasis
beräknas ge upphov till ränteförluster för staten om
ca 40 miljoner kronor. F.n. pågår diskussioner om
lösningar på detta problem. Vidare har under bud-
getåret en genomgång av tidpunkten för Arbets-
marknadsverkets och Riksförsäkringsverkets betal-
ningar och vissa betalningar till kommuner gjorts.
När detta projekt avslutats beräknas besparingsmöj-
ligheterna för staten uppgå till 100 miljoner kronor
vid nuvarande ränteläge.

Regeringen bedömer att Riksgäldskontorets kas-
sahållningsverksamhet varit tillfredsställande under
budgetåret 1995/96 och att den bidragit till väsentli-
ga besparingar för staten.

In - och utlåning till statliga institutioner

Riksgäldskontoret har till uppgift att tillhandahålla
lån- och placeringsmöjligheter till statliga institutio-
ner till så goda villkor som möjligt utan att deras
verksamhet subventioneras. Inlåningen ökade under
budgetåret med drygt 40 miljarder kronor till drygt
68 miljarder kronor. Utlåningen minskade samtidigt
med 65 miljarder kronor, och uppgick till 119 mil-
jarder kronor i slutet av budgetåret.

Avgifter som tas ut för in - och utlåningsverksam-
heten skall täcka de administrativa kostnader som
verksamheten medför. Under de senaste fem budget-
åren har dock avgifterna varit på sådan nivå att ett
betydande överskott genererats. Överskottet har
minskat under de senaste åren. Kontoret sänkte av-
gifterna vid halvårsskiftet 1996 vilket förväntas leda
till en bättre balans mellan verksamhetens avgifter
och kostnader.

32

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

BUDGET FÖR IN- OCH UTLÄNINGSVERKSAMHETEN

UPPDRAGSVERKSAMHET
TUSENTAL KRONOR

INTÄKTER

KOSTNADER

RESULTAT

KOSTNADS-
TÄCKNING %

UPPDRAGSGIVARE STATEN

%

UPPDRAGSGIVARE
ÖVRIGA %

Utfall 1995/96

47 167

-13 527

33 640

349%

91%

9%

Varav 1996

25 140

-9 675

15 465

260%

91%

9%

Prognos 1997

19 900

-12 641

7 259

157%

91%

9%

Budget 1998

15 000

-12 835

2 165

117%

91%

9%

Beräknat 1999

15 000

-12 835

2 165

117%

91%

9%

Beräknat 2000

15 000

-12 835

2 165

117%

91%

9%

RESULTAT AV IN- OCH UTLÄNINGSVERKSAMHET BUDGETÅREN 1991/92-1995/96

ILJONER KRONOR 1991/92 1992/93 1993/94 1994/95 1995/96

Avgifter

27,1

40,6

68,1

34,0

47,f

Administrativa kostnader

2,3

5,6

7,8

9,0

13,5

Netto

24,8

35,0

60,3

25,0

33,6

1 I beloppet ingår ränteintäkter från Riksgäldskontorets räntekonto med 4,5 miljoner kronor.

Utlåningsverksamheten utvärderas även genom
enkätundersökningar bland berörda statliga institu-
tioner. Den senaste undersökningen gav till resultat
att kvaliteten totalt sett förbättrats och ligger på en
hög nivå. När det gäller kontorets rådgivning och
service uppfattades den mindre positivt än tidigare,
även om den alltjämt bedömdes vara tillfredsställan-
de. Kontoret överväger åtgärder för att förbättra
rådgivningen.

Enligt regeringens bedömning har Riksgäldskon-
toret i huvudsak bedrivit in- och utlåningsverksam-
heten i enlighet med uppsatta mål. Regeringen har
tidigare noterat att Riksgäldskontorets avgifter tycks
vara högt satta. Det redovisade resultatet indikerar
fortfarande alltför höga avgifter i verksamheten. Re-
geringen förutsätter att åtgärder vidtas om fortsatt
överskott uppstår även efter den vidtagna avgiftsjus-
teringen.

A 8 Riksgäldskontoret:

Förvaltningskostnader

1995/96

Utgift

113 804 '

Anslags-
sparande

10 174

Därav 1996

Utgift

79 238

1997

Anslag

83 348 7

Utgifts-
prognos

83 880

1998

Förslag

82 644

1999

Beräknat

85 093

2000

Beräknat

78 892

1 Beloppen anges i tusental kronor

2 I tilläggsbudget föreslås att ytterligare 2,5 mkr flyttas från A 9

Anslaget disponeras för löne-, systemutvecklings-,
lokal- samt övriga förvaltningskostnader vid Riks-
gäldskontoret. Anslagssparandet är planerat att
täcka kapitalkostnaderna för ett nytt finansadminist-
rativt system.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser.

Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse
gjort bedömningen att årsredovisningen i allt vä-
sentligt är rättvisande. Det har, enligt Riksrevi-
sionsverket, vid granskningen inte framkommit
något väsentligt som tyder på att ledningens för-
valtning inte står i överensstämmelse med till-
lämpliga föreskrifter och särskilda regeringsbe-
slut.

Regeringens överväganden

I syfte att möjliggöra en förstärkning av riskkontroll-
verksamheten samt en satsning på ökad hus-
hållsupplåning föreslog regeringen i budgetproposi-
tionen för 1997 att Riksgäldskontoret skulle anvisas

4,2 miljoner kronor som en varaktig ökning av för-
valtningskostnadsanslaget samt 2,3 miljoner kronor
som en engångsvis förstärkning under 1997. Rege-
ringens förslag antogs av riksdagen. Riksgäldskonto-
ret har i sitt budgetunderlag för budgetåret 1998 yr-
kat på att den engångsvisa förstärkningen 1997 skall
bli varaktig. Riksgäldskontoret framhåller att varken
förstärkning av riskkontroll eller satsningen på ökad
hushållsupplåning kan åstadkommas genom tillfälli-
ga insatser under enstaka år.

33

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Riksgäldskontorets verksamhet omorganiserades
under 1996 i syfte att uppnå större effektivitet och
samtidigt möjliggöra fortsatta rationaliseringar. Åt-
gärderna som vidtagits är delvis en följd av det över-
gripande besparingskravet på statliga myndigheter
som omfattat Riksgäldskontoret men även av inter-
na krav på att skapa utrymme för anställning av
kvalificerad arbetskraft. Regeringen bedömer att det
inte finns möjligheter till fortsatta rationaliseringar i
verksamheten på kort sikt. Samtidigt är det av stor
vikt att satsningar på riskkontroll och hushållsupp-
låning fullföljs för att målet om långsiktig kostnads-
minimering skall uppnås. Mot bakgrund av ovanstå-
ende föreslår regeringen att Riksgäldskontoret
tilldelas en varaktig höjning av anslaget med 2,3
miljoner kronor.

Enligt beslut av riksdagen skall ett nytt garan-
tissystem införas för staten. Beslutet innebär bl.a. att
Riksgäldskontoret skall överta ansvaret för statlig
garantihantering vid sidan av den som ligger inom
Bostadskreditnämndens och Exportkreditnämndens
anvarsområden. Riksdagbeslutet innebär även att
Riksgäldskontorets garantiverksamhet huvudsakli-
gen skall finansieras utanför statsbudgeten via mark-
nadsmässiga garantiavgifter. Under 1997 har admi-
nistrationskostnader för garantiverksamheten
belastat anslaget A 8 Förvaltningskostnader med 6,1
miljoner kronor. Regeringen föreslår att dessa kost-
nader förs bort från anslaget. Till den del kostnader-
na avser garantier utfärdade innan 1997 skall dessa
belasta anslaget A 10. För nyare garantier skall kost-
naderna belasta det räntekonto utanför statsbudge-
ten mot vilket såväl infrianden som avgifter förs.

Hushållsupplåningen innebär en kostnadseffektiv
upplåning för staten jämfört med alternativa upplå-
ningsformer. Statens besparingar genom denna upp-
låning har dock som konstaterats ovan minskat un-
der de senaste åren. Riksgäldskontoret har i detta
syfte under året sett över produktutbud och säljka-
naler. Översynen visade bl.a. att Riksgäldskontoret
genom inlåning i egen regi skulle kunna erbjuda en
konkurrenskraftig sparform samtidigt som det skulle
innebära en kostnadseffektiv upplåning för staten. I
samband med den ekonomiska vårpropositionen
(1996/97:150) beslöt riksdagen att genom en änd-
ring av bankrörelselagen ge Riksgäldskontoret möj-
lighet att ta emot inlåning på konto från allmänheten
i egen regi.

Riksgäldskontorets ursprungliga planer innebar
att en del av administrationen för denna nya spar-
form, Riksgäldsspar, skulle upphandlas externt, s.k.
out-sourcing. Kostnaderna för inköp av dessa exter-
na tjänster skulle då ha belastat anslaget A 9 Kost-
nader för upplåning och låneförvaltning. Närmare
utredning har dock visat att detta ej är en framkom-
lig väg vilket innebär att detta arbete istället måste
utföras inom Riksgäldskontoret. Riksgäldskontoret
föreslår därför att 6 miljoner kronor år 1998 och 6
miljoner kronor år 1999 överförs från anslaget A 9

Kostnader för upplåning och låneförvaltning till an-
slaget A8 Förvaltningskostnader. Efter 1999 bedö-
mer Riksgäldskontoret att finansieringen av kostna-
derna för denna nya produkt kan ske genom interna
rationaliseringar.

Som ovan konstaterats finner regeringen det an-
geläget att den påbörjade satsningen på hus-
hållsupplåningen fullföljs i syfte att uppnå låga upp-
låningskostnader för staten. Regeringen har utifrån
det underlag som lämnats av Riksgäldskontoret fun-
nit att den nya sparformen synes ha goda förutsätt-
ningar att ge staten lägre upplåningskostnader. Rege-
ringen föreslår därför att Riksgäldskontoret ges
möjlighet att genomföra satsningen på Riksgäldsspar
genom att den av kontoret föreslagna omfördelning-
en mellan anslagen A 9 och A 8 genomförs.

Riksgäldskontoret måste till skillnad från övriga
statliga aktörer övergå till euro redan från starttid-
punkten i det fall riksdagen beslutar att Sverige skall
delta i EMU. I enlighet med Europeiska rådets reso-
lution från Madrid 1995 skall ny omsättningsbar
offentlig skuld i de deltagande länderna utfärdas i
euro från och med den 1 januari 1999. Riksgälds-
kontoret har därutöver i en rapport till regeringen
(Dnr. Fi 96/4562) bedömt det som lämpligt att en
konvertering till euro av den utestående stocken görs
direkt vid inträdet i valutaunionen. Riksgäldskonto-
ret har i budgetunderlaget för 1998 därför begärt
medel för att täcka kostnader för anpassning och
omprogrammering av datasystem vid en eventuell
svensk övergång till euro. Dessa kostnader har upp-
skattats till ca 20 miljoner kronor vardera 1998 och
1999. Det är emellertid idag inte sannolikt att Sveri-
ge kommer att delta i valutaunionen från den 1 ja-
nuari 1999. Regeringen föreslår därför att kontoret
under 1998 inte anvisas extra medel för dessa kost-
nader.

A 9 Riksgäldskontoret:
Kostnader för upplåning
och låneförvaltning

1995/96

Utgift

1 537 942

Därav 1996

Utgift

787 576

1997

Anslag

1 500 000 2

Utgifts-
prognos

1 082 664

1998

Förslag

769 000

1999

Beräknat

669 000

2000

Beräknat

800 000

1 Beloppen anges i tusental kronor

2 I tilläggsbudget föreslås att 2,5 mkr flyttas till anslaget A 8

Anslaget avser andra kostnader för upplåning och
låneförvaltning än finansiella kostnader och Riks-
gäldskontorets egna förvaltningskostnader. Anslaget

34

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

belastas huvudsakligen av inköp av externa tjänster
för upplåning och skuldförvaltning. Avvikelsen mel-
lan det anslagna beloppet 1997 och utgiftsprognosen
är främst en följd av lägre provisionskostnader för
upplåningen på de internationella kapitalmarkna-
derna.

Möjlighet till anslagssparande förekommer ej på
detta anslag då outnyttjade medel på anslaget ej får
överföras till följande budgetår.

internationella kapitalmarknaderna flyttas från an-
slaget A 9 Kostnader för upplåning och låneförvalt-
ning till utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m,
anslaget C 1 Riksgäldskontorets provisionskostnader
i samband med upplåning och skuldförvaltning.

Som beskrivits ovan föreslår regeringen även att 6
miljoner kronor överförs 1998 och 6 miljoner kronor
1999 från anslaget A 9 Kostnader för upplåning och
låneförvaltning till anslaget A 8 Förvaltningskostna-
der.

Regeringens överväganden

Riksgäldskontorets uppgift är att förvalta statsskul-
den så kostnadseffektivt som möjligt. Det är därför
av största vikt att anslagsstrukturen skapar incita-
ment för en optimal förvaltning. Inom Finansdepar-
tementet har av denna anledning under våren 1997
initierats en översyn av Riksgäldskontorets anslags-
struktur. Syftet har varit att identifiera och reducera
negativa incitamentseffekter som riskerat att upp-
komma p.g.a. den befintliga strukturen på anslagen.

Med den nuvarande anslagsstrukturen är utfallet
på anslaget A 9 Kostnader för upplåning och låne-
förvaltning till stor del beroende av på vilken mark-
nad upplåningen genomförs. Upplåningen på de in-
ternationella kapitalmarknaderna är exempelvis
traditionellt förenade med relativt höga provision-
kostnader. Storleken på provisionerna skiljer sig
dock mellan olika utländska marknader. Riksgälds-
kontoret genomför upplåning på en marknad som är
förenad med höga provisionskostnader endast om
detta medför en totalt sett lägre upplåningskostnad
efter att även räntekostnaderna vägts in i kalkylen.
Med nuvarande anslagsstruktur ligger provisions-
kostnaderna för upplåning på de internationella ka-
pitalmarknaderna inom det fastställda utgiftstaket
medan räntekostnaderna ligger utanför.

I en situation där upplåningen på de internatio-
nella marknaderna i större omfattning än budgeterat
bör genomföras på ”provisionstunga” marknader
för att vara kostnadseffektiv kan Riksgäldskontoret
tvingas avstå från upplåning på dessa marknader för
att inte överskrida anslaget A 9. Istället måste upplå-
ningen genomföras på en alternativ marknad som är
förenad med lägre provisionskostnader. Detta såle-
des trots att den provisionstunga upplåningen totalt
sett kan innebära en förmånligare finansiering för
staten. Riksgäldskontoret har möjlighet att begära
ytterligare medel i tilläggsbudget, men upplåningsbe-
slut är ofta inte av sådan karaktär att det är möjligt
att invänta tilläggsbudgetens jämförelsevis långsam-
ma beslutsprocess. Istället föreslår regeringen att
kostnader för utlandsupplåningen som är att betrak-
ta som räntenära bör flyttas utanför utgiftstaket. Så-
ledes föreslås att 700 miljoner kronor i kostnader för
försäljnings-, inlösen- och förvaltningsprovisioner
samt kreditavgifter i samband med upplåning på de

A10 Riksgäldskontoret:

Garantiverksamhet

1995/96

Utgift

-326 575

Därav 1996

Utgift

-162 638

Utgifts-

1997

Anslag

1     prognos      -243 220

1998

Förslag

1

1999

Beräknat

1

2000

Beräknat

1

1 Beloppen anges i tusental kronor

Under anslaget redovisas delar av den statliga garan-
tiverksamheten. Anslaget får användas för att täcka
eventuella förluster till följd av vissa garantier. Till
och med budgetåret 1997 utgörs dessa dels av statli-
ga garantier till svensk varvsindustri och beställare
av fartyg, dels av statliga garantier som inte belastar
annat anslag på statsbudgeten. Anslaget får även an-
vändas för att täcka eventuella förluster som upp-
kommer i samband med Riksgäldskontorets utlåning
till statliga bolag. Regeringen föreslår nedan att an-
slaget fr.o.m. 1998 endast skall omfatta av Riks-
gäldskontoret före år 1997 utfärdade garantier som
inte faller under annat anslag. Även garantier utfär-
dade vid en senare tidpunkt men som utfärdats inom
garantisystem som införts innan 1997 skall belasta
detta anslag. Slutligen skall förvaltningskostnader
förknippade med dessa garantier belasta anslaget.

Lönekostnader och andra förvaltningskostnader i
verksamheten belastar t.o.m. budgetåret 1997 ansla-
get A 8 Förvaltningskostnader. Övriga utgifter skall
finansieras av verksamhetens intäkter, huvudsakligen
influtna avgifter och återvunna medel. Överskottet i
verksamheten förs mot inkomsttitel i statsbudgeten.

35

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Regeringens överväganden
Resultatbedömning

Riksgäldskontorets totala garantiåtagande uppgick
vid utgången av budgetåret 1995/96 till 169,4 mil-
jarder kronor. Detta innebär en ökning under bud-
getåret med 93,8 miljarder kronor. Av ökningen
hänförs 90 miljarder kronor till ändrade redovisning-
sprinciper beträffande kapitaltäckningsgarantier. Ti-
digare har dessa åtaganden erhållit ett symboliskt
värde på en krona. Numera beräknas dessa åtagan-
den utifrån respektive företags totala utlåning. Ex-
kluderas effekten av denna förändring i redovisning-
sprinciper ökade Riksgäldskontorets garantiåtagande
under budgetåret med 3,8 miljarder kronor.

Den finansiella sektorn är dominerande i Riks-
gäldskontorets garantiportfölj. Fördelat på tolv före-
tag finns garantier som motsvarar ca tre fjärdedelar
av portföljens värde. Betydande garantitåtaganden
finns gentemot Stadshypotekskassan, Statens Bo-
stadslåneaktiebolag (SBAB) och Venantius AB. Kapi-
taltäckningsgarantierna är obegränsade såväl i tid
som i belopp. Därutöver har verksamhetens garanti-
och riskhantering i hög grad varit knuten till olika
infrastruktursatsningar och projekt inom fastighets-
sektorn.

Verksamhetens resultat framgår av nedanstående
tabell.

Riksgäldskontoret påpekar i sin årsredovisning att
kontorets garantiportfölj består av ett mindre antal
stora engagemang, varför resultatet varje givet år in-
te kan förväntas ligga nära noll. Regeringen delar
Riksgäldskontorets uppfattning att det årliga resulta-
tet därför ger ringa vägledning i bedömningen om
effektivitet och måluppfyllelse. Utvärderingen av
verksamhetens måluppfyllelse skall istället koncent-
reras på att bedöma formerna och metoderna för
riskvärdering och prissättning och inte till det årsvisa
resultatet. I denna mening syftar det pågående ut-

vecklingsarbetet rörande principer och rutiner för
riskbedömning och avgiftssättning till att öka mål-
uppfyllelsen.

Slutsatser

Riksdagen har godkänt att en ny modell för ga-
rantihanteringen inom staten skall införas. Mo-
dellen innebär att risken i varje garantiengage-
mang beräknas och att denna ligger till grund för
bestämningen av den årliga garantiavgiften. Till
den del avgifter inte erhålls avseende garantiföre-
mål är det fråga om en statlig subvention som
skall belasta ett anslag. Huvudansvaret för de
statliga garantierna skall bäras av Exportkredit-
nämnden, Statens bostadskreditnämnd och In-
sättningsgarantinämnden inom sina resp, områ-
den och av Riksgäldskontoret för alla övriga
områden. Den slutliga ansvarsfördelningen mellan
Riksgäldskontoret och de övriga garantimyndig-
heterna skall utredas vidare.

Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens för-
slag att den nya modellen skall börja tillämpas redan
under budgetåret 1997 för nya garantier. I och med
införandet av den nya modellen blir denna garanti-
verksamhet helt avgiftsfinansierad. Kostnaderna för
verksamheten kommer då inte att belasta statsbudge-
ten utan föras mot ett räntekonto dit också garanti-
avgifterna och kostnader för infriade garantier förs.
Samtidigt beslöt riksdagen att garantier utfärdade
tidigare än 1997 skulle omfattas av det nya systemet
från och med 1998. Som konstaterats ovan (volym
1) kommer detta inte att kunna ske som planerat.
Regeringen föreslår därför att dessa garantier även
fortsättningsvis skall ligga inom ramen för anslag
A 10. Exempel på garantier som kommer att ligga
under A 10 är garantierna för Öresundsförbindelsen,
Stockholmsleder och Sverigehuset i S:t Petersburg.

BUDGET FÖR DEN AVGIFTSBELAGDA GARANTIVERKSAMHETEN, NYA GARANTIER

UPPDRAGSVERKSAMHET

TUSENTAL KRONOR

INTÄKTER

KOSTNADER

RESULTAT

KOSTNADS-

TÄCKNING %

UPPDRAGSGIVARE STATEN

UPPDRAGSGIVARE

ÖVRIGA %

Budget 1998

193 500

-193 500

0

100%

100%

0

Beräknat 1999

134 000

•134 000

0

100%

100%

0

Beräknat 2000

110 000

-110 000

0

100%

100%

0

36

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

RESULTAT AV RIKSGÄLDSKONTORETS GARANTIVERKSAMHET BUDGETÅREN 1991/92-1995/96

MILJONER KRONOR

1991/92

1992/93

1993/94

1994/95

1995/96

Intäkter

Garantiavgifter

144

166

235

244

250

Uppskrivning av infriade garantier

96

4

66

1014

2

Övrigt

1

8

165

86

114

Summa intäkter

241

178

466

1344

366

Kostnader

Lämnat kapitaltillskott

1000

Nedskrivning regressfordringar

10

75

10

Förvaltning

5

6

6

7

12

Övrigt

92

3

39

Summa kostnader

97

16

81

1020

51

Överskott

144

162

385

324

315

A 11 Statens lokalförsörjningsverk:

Avvecklingskostnader

Nytt anslag

1998_________Förslag 8 500 '_______________________________

1 Beloppen anges i tusental kronor

Lokalförsörjningsverkets anslagssparande för bu-
getåret 1995/96 är 14,7 miljoner kronor och har
uppstått till följd av att verksamheten under föregå-
ende år bedrivits med en lägre volym än vad rege-
ringen tidigare beräknat. Regeringen har under
1995/96 dragit in 25 miljoner kronor av anslagsspa-
randet.

Regeringens överväganden

Myndighetens verksamhet har berörts av Stabsmyn-
dighetsöversynen i delbetänkandet Reformerad stab-
sorganisation (SOU 1997:80). Regeringen redovisar
sina överväganden med anledning av betänkandet i
avsnitt 4.2. Verksamheten berörs också av Utred-
ningen om utvärdering av Byggnadsstyrelsens om-
bildning i slutbetänkandet Lokalförsörjning och fas-
tighetsägande (SOU 1997:96) Regeringen har i sina
överväganden tagit hänsyn till vissa slutsatser i detta
senare betänkande.

Till följd av regeringens förslag skall myndigheten
fr.o.m. den 1 januari 1998 övergå till att enbart ut-
göra en avvecklingsorganisation för kvarvarande
personal. Regeringen kommer att utse en särskild
avvecklare som leder verksamheten.

För avvecklingen av verket föreslår regeringen att
ett nytt anslag som uteslutande skall användas för
detta ändamål anvisas. Myndighetens anslagsspa-
rande skall utnyttjas för att vid utgången av inneva-

rande år lösa det ackumulerade underskottet i myn-
dighetens avgiftsfinansierade verksamhet. Resterande
medel dras in till statsbudgeten. Verksamheten
kommer att avvecklas helt under 1999.

För budgetåret 1998 föreslår regeringen att
8 500 000 kr anvisas.

A 12 Täckning av merkostnader

för lokaler

1995/96

Utgift

41 062 '

Därav 1996

Utgift

23 487

1997

Anslag

19 500

Utgifts-
prognos

16 100

1998

Förslag

20 000

1999

Beräknat

20 100

2000

Beräknat

16 000

1 Beloppen anges i tusental kronor

De utgifter som belastar anslaget är hyror för vissa
tomställda lokaler som staten har betalningsansvaret
för till dess avtalen går att avveckla. De huvudsakli-
ga faktorer som styr utgifterna på området är avtals-
konstruktionerna samt möjligheterna att upplåta lo-
kalerna i andra hand.

Regeringens överväganden

Till följd av att kostnaderna totalt sett minskat före-
slår regeringen en besparing på anslaget motsvaran-
de 4 miljoner kronor, i förhållande till vad regering-
en beräknade i budgetpropositionen för 1997.

37

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Slutsatser

För budgetåret 1998 har regeringen beräknat ansla-
get till 20 000 000. För 1999 och 2000 har anslaget
beräknats till 20 100 000 kr respektive 16 000 000
kr.

A 13 Nämnden för offentlig
upphandling

1 Anslags-

1995/96 Utgift         9376 sparande         4 838

Därav 1996

Utgift

6 400

1997

Anslag

6 348

Utgifts-
prognos

7 818

1998

Förslag

6 292

1999

Beräknat

6 481

2000

Beräknat

6 595

1 Beloppen anges i tusental kr

Nämnden hade vid ingången av 1997 ett stort an-
slagssparande. Detta beror främst på att nämnden,
som bildades den 15 mars 1993, inte var fullt ut-
byggd förrän 1995. Enligt nämndens prognos kom-
mer anslagssparandet att vara förbrukat efter 1999
års utgång.

Anslagssparandet har använts på det sätt som re-
geringen angav i 1995 års budgetproposition, nämli-
gen bl.a. för finansiering av extra anställd personal
och viss statistikinsamling.

Regeringens överväganden
Resultatbedömning

Det övergripande målet för Nämnden för offentlig
upphandling (NOU) 1995/96 har varit att verka för
att offentlig upphandling sker affärsmässigt, effek-
tivt, i enlighet med lagen (1992:1528) om offentlig
upphandling (LOU), EG:s rättssystem på området
och WTO-överenskommelsen om upphandling
(GPA).

De viktigaste verksamhetsmålen för NOU har va-
rit att lämna muntlig och skriftlig information för att
underlätta tillämpningen av upphandlingsreglerna
och att tillse att regelverket efterlevs. Inom utveck-
lingsområdet har verksamhetsmålet varit att nämn-
den skall följa direktivförändringar och rättstillämp-
ningen inom EU samt följa den allmänna
utvecklingen inom offentlig upphandling i syfte att
föreslå nödvändiga ändringar i lagen om offentlig
upphandling samt bidra till att skapa en effektivare
och mer miljömedveten upphandling. Enligt rege-

ringens bedömning har nämnden i huvudsak uppnått
resultat i enlighet med de uppsatta målen. Inom in-
formationsverksamheten har bl.a. en omfattande te-
lefonrådgivning bedrivits. Nyhetsbrev med informa-
tion i upphandlingsfrågor har vidare getts ut
kvartalsvis. Tillsynsverksamheten har koncentrerats
på yttranden i klagomålsärenden. Inom utvecklings-
området har insatserna varit förhållandevis stora.
Nämnden har bl.a. tillsammans med Naturvårdsver-
ket och Kemikalieinspektionen gett ut en miljörap-
port och en vägledning benämnd På miljöns sida.

Enligt årsredovisningen är efterfrågan på informa-
tion från NOU mycket stor. Detta hänger intimt
samman med att de regler som avser upphandling
över tröskelvärdena är komplicerade. För en hel del
upphandlande enheter är även upphandling under
tröskelvärdena ett problem: Det största antalet dom-
stolsavgöranden avser upphandling under tröskel-
värdena. På grund av att informationsinsatserna har
fått ett så stort utrymme har den egentliga till-
synsverksamheten getts låg prioritet. Mot denna
bakgrund har nämnden fått regeringens uppdrag att
överväga om informationsverksamheten kan minska
och en ökad tyngd läggas på tillsynsverksamheten.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte
har haft några invändningar i revisionsberättelsen
avseende NOU.

Övrigt

Lagen om offentlig upphandling styr anskaffnings-
verksamheten bl.a. inom stat, kommun, landsting
och vissa statliga bolag. Nämnden för offentlig upp-
handling (NOU) inrättades 1993 i samband med
omläggningen av upphandlingssystemet bl.a. till följd
av att EU:s regelverk infördes. Det bedömdes att be-
hovet av stöd och hjälp särskilt i inledningsskedet
skulle bli mycket stort. Mot bakgrund av den pro-
blembild som successivt har vuxit fram anser rege-
ringen att NOU:s framtida roll och uppgifter nu
måste ses över. Förutsättningar måste skapas för en
effektivare offentlig upphandling. Bl.a. bör till-
synsverksamheten preciseras och möjligheterna till
sanktioner övervägas.

Slutsatser

Regeringen anser att NOU skall bidra till att målet
effektiv offentlig upphandling uppnås. Inom ramen
för detta skall nämnden utveckla upphandlingsverk-
samheten bl.a. genom att föreslå ändringar i upp-
handlingsreglerna. NOU skall också bidra till att

38

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

målet administrativt stöd av hög kvalitet till statliga
myndigheter uppnås bl.a. genom att informera om
gällande regelsystem. Regeringen anser att till-
synsverksamheten skall prioriteras.

Regeringen föreslår att anslaget för 1998 uppgår
till 6 292 000 kr. För 1999 har anslaget beräknats
till 6 481 000 kr och för 2000 till 6 595 000 kr.

A 14 Ekonomiska rådet

1995/96

Utgift

2 000

Reservation

568

Därav 1996

Utgift

1 200

1997

Anslag

1 705

Utgifts-
prognos

2 273

1998

Förslag

1 680

1999

Beräknat

1 736

2000

Beräknat

1 794

1 Beloppen anges i tusental kronor

Kostnaderna för Ekonomiska rådet avser främst ar-
voden för Ekonomiska rådets ledamöter, arvoden för
beställda forskningsuppsatser samt kostnader i sam-
band med publicering och övrig presentation av
forskningsresultaten.

Vid utgången av budgetåret 1995/96 hade Eko-
nomiska rådet ett anslagssparande på 568 000 kro-
nor. Detta sparande förklaras främst av att Ekono-
miska rådets arbete under budgetåret 1995/96
framför allt ägnades åt den av regeringen initierade
EMU-utredningen, vilken delvis finansierades med
särskilda medel. Enligt Ekonomiska rådets budget-
prognos kommer en del av föregående budgetårs an-
slagssparande att tas i anspråk under innevarande
budgetår.

mentet respektive Konjunkturinstitutet och den na-
tionalekonomiska forskningen.

De övergripande målen för Ekonomiska rådets
verksamhet har enligt regeringens bedömning upp-
nåtts, bland annat har ett forskningsprojekt om fi-
nansmarknaden redovisats. Vidare deltog rådet i den
utredning om konsekvenserna av ett eventuellt
svenskt medlemskap i EMU som presenterades under
hösten 1996. Regeringen anser att Ekonomiska rå-
dets roll som initiativtagare till forskning och som
länk mellan Finansdepartementet och den national-
ekonomiska forskningen är mycket betydelsefull för
tillhandahållandet av ett gediget underlag för den
ekonomiska politikens utformning. Rådet har också
en viktig uppgift som rådgivare till Konjunkturinsti-
tutet i vetenskapliga frågor, särskilt inom områdena
makroekonomi, modellbyggande och miljöekonomi.

Revision

Revision av Ekonomiska rådet görs som en del av
Revisionskontorets vid Regeringskansliet revision av
Finansdepartementet. Kontoret har inte haft några
invändningar.

Slutsatser

Regeringen anser att Ekonomiska rådet skall bidra
till att målet om tillförlitliga analyser av den sam-
hällsekonomiska och den statsfinansiella utveckling-
en uppnås.

Regeringen föreslår att anslaget för år 1998 upp-
går till 1 680 000 kronor.

Anslaget för 1999 har beräknats till 1 736 000
kronor och för 2000 till 1 794 000 kronor.

Regeringens överväganden
Resultatbedömning

Ekonomiska rådet är ett organ knutet till Finansde-
partementet. Rådet består av nationalekonomiska
forskare förordnade på i normalfallet tre år av rege-
ringen. Vidare är Konjunkturinstitutets generaldirek-
tör adjungerad medlem. Ekonomiska rådets övergri-
pande mål 1995/96 har varit att initiera forskning
och utredningsarbete av särskilt intresse för den eko-
nomiska politikens utformning och att bidra till att
nationalekonomiska forskningsresultat får en vidare
spridning. Vidare skall Ekonomiska rådet bistå Fi-
nansdepartementet och Konjunkturinstitutet med
råd i vetenskapliga frågor. Genom sin verksamhet
fungerar rådet som en länk mellan Finansdeparte-

A 15 Vissa nämnder m.m.

1995/96

Utgift

1 681

Därav 1996

Utgift

1 088

1997

Anslag

1 552

Utgifts-
prognos

1 552

1998

Förslag

1 588

1999

Beräknat

1 638

2000

Beräknat

1 690

1 Beloppen anges i tusental kronor

Flertalet nämnder handhar frågor inom det arbetsgi-
varpolitiska området. Nämnderna kan därvid ha att
pröva frågor om ersättningar som regleras i kollekti-
vavtal, pröva tvistefrågor som rör tillämpningen av
avtal, pröva frågor om disciplinansvar och avske-

39

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

dande beträffande innehavare av högre statliga an-
ställningar etc.

Från anslaget betalas utgifter - i regel arvoden till
ledamöter och ersättare m.m. - för Statens tjänstebo-
stadsnämnd, Statens trygghetsnämnd, Skiljenämnden
i vissa trygghetsfrågor, Skiljenämnden för arbets-
miljöfrågor, Statens ansvarsnämnd, Offentliga sek-
torns särskilda nämnd, Kontraktsdelegationen, Sta-
tens tjänstepensions- och grupplivnämnd, Statens
utlandslönenämnd, Statens krigsförsäkringsnämnd
och Statens krigsskadenämnd. Från anslaget betalas
även Sveriges bidrag till Nordiska skattevetenskap-
liga forskningsrådet.

Prognosen för innevarande budgetår pekar mot
att nuvarande anslag kommer att förbrukas.

Regeringens överväganden

Statens krigsskadenämnd har i budgetunderlaget för
1998-2000 begärt ytterligare medel. Mot bakgrund
av pågående beredning av betänkandet Försäkring
under krigsförhåIlanden (SOU 1994:130) föreslår
regeringen inte nu någon höjning av anslaget.

Den huvudsakliga faktorn som styr utgifterna på
området är hur arbetsbelastningen påverkar antalet
sammanträden vid nämnderna eftersom de flesta ar-
voden utgår per sammanträde.

Vid beräkning av anslaget har hänsyn tagits till att
Nämnden för vissa statliga pensionsfrågor har upp-
hört.

Revision

Revision av nämnderna görs som en del av Revi-
sionskontorets vid Regeringskansliet revision av Fi-
nansdepartementet. Regeringen konstaterar att nå-
gon invändning inte riktats mot nämnderna.

nansinspektionen. Nämnden har vidare två perma-
nenta arbetsgrupper som stöd för kansliet.

En jämförelse mellan budget och utfall år 1995/96
visar att nämnden har förbrukat ca 1,7 miljoner
kronor mindre än budgeterat. Detta förklaras främst
av att projektkostnader inte har uppstått i den om-
fattning som var planerad.

Innevarande budgetår överensstämmer utgifts-
prognosen med anslagets nivå.

Regeringens överväganden
Resultatbedömning

Budgetåret 1995/96 var det övergripande målet
för myndigheten att främja utvecklingen av god
redovisningssed i företagens bokföring och of-
fentliga redovisning. Detta sker bl.a. genom att
nämnden utarbetar allmänna råd inom sitt verk-
samhetsområde. Bokföringsnämnden är vidare
statens expertorgan i redovisningsfrågor vilket
medför att nämnden även biträder Regerings-
kansliet i redovisningsfrågor, deltar i utredningar
inom kommittéväsendet samt yttrar sig över för-
fattningsförslag. En annan viktig uppgift är att
avge yttranden till domstolar om vad god redo-
visningssed innebär i olika hänseenden.

Av nämndens årsredovisning framgår att verk-
samheten i stor utsträckning påverkas av arbetet
med ny lagstiftning på redovisningsområdet.

Regeringen har inga invändningar mot den om-
prioritering som nämnden har behövt göra på grund
av bl.a. arbetet med den nya redovisningslagstift-
ningen eller i övrigt mot den av nämnden bedrivna
verksamheten.

Det övergripande målet att främja god redovis-
ningssed i företagens bokföring och offentliga redo-
visning är enligt regeringens bedömning uppfyllt.

A 16 Bokföringsnämnden

l995/96

Utgift

4 833

Därav 1996

Utgift

3 406

Utgifts-

1997

Anslag

4 468    prognos        4 468

1998

Förslag

5 394

1999

Beräknat

5 501

2000

Beräknat

5611

1 Beloppen anges i tusental kronor

Bokföringsnämnden består av en ordförande och tio
andra ledamöter. Kanslifunktionen fullgörs av Fi-

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

RRV:s revisionsberättelse över Bokföringsnämndens
årsredovisning innehåller inte någon invändning.

Slutsatser

Bokföringsnämndens arbete bör även fortsättnings-
vis inriktas på att främja utvecklingen av god redo-
visningssed i företagens bokföring och offentliga re-
dovisning. Nämnden bör också kommande år vid
behov bistå Regeringskansliet med det fortsatta arbe-
tet med ny redovisningslagstiftning. Behovet av råd
och anvisningar på redovisningsområdet är stort, in-
te minst för de små och medelstora företagen. Det är

40

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

särskilt möjligheterna till förenklingar som här bör
tas till vara.

Med tanke på den omfattande kompletterande
normgivning som behövs med anledning av den nya
redovisningslagstiftningen bör nämnden få ökade
resurser för budgetåret 1998 med 1 miljon kronor.
Förstärkningen har finansierats genom omfördelning
inom utgiftsområdet. Arbetet med kompletterande
normgivningen beräknas ta flera år i anspråk.

Regeringen föreslår att anslaget för år 1998 blir
5 394 000 kronor.

A 17 Bidrag till Stiftelsen för
utvecklande av god
redovisningssed

1995/96

Utgift

900

Därav 1996

Utgift

600

1997

Anslag

Utgifts-

800    prognos

800

1998

Förslag

800

1999

Beräknat

800

2000

Beräknat

800

1 Beloppen anges i tusental kronor

Från anslaget betalas bidrag till Stiftelsen för
vecklande av god redovisningssed, som bildats
mensamt av staten genom Bokföringsnämnden,
reningen Auktoriserade Revisorer (FAR)

ut-

ge-
Fö-
och

Sveriges Industriförbund. Förutom de tre stiftarna
bidrar nu även Stockholms Fondbörs, Svenska Bank-
föreningen och Sveriges Försäkringsförbund till fi-
nansieringen av stiftelsens verksamhet. Stiftelsen
skall främja utvecklandet av god redovisningssed i
större företag som sprider information till ett stort
antal intressenter (publika företag). Stiftelsen har ut-
sett ett redovisningsråd som skall svara för normgiv-
ningen.

Regeringen föreslår att anslaget för år 1998 upp-
går till 800 000 kronor.

A 18 Utvecklingsarbete

1995/96

Utgift

36 862 '

Utgående
reservation

33 578

Därav 1996

Utgift

33 600

1997

Anslag

32 570

Utgifts-
prognos

30 000

1998

Förslag

30 170

1999

Beräknat

30 170

2000

Beräknat

30 170

1 Beloppen anges i tusental kronor

Anslaget har en stor ingående reservation 1997. Re-
servationen har uppstått då Finansdepartementet in-
te alltid kunnat bedöma omfattningen av utveck-
lingsarbetet inom nedan nämnda områden.

Anslaget används av Finansdepartementet för att
bekosta utvecklingsarbete avseende styrning, budge-
tering och redovisning av statens inkomster, utgifter,
tillgångar och skulder. Regeringen bedömer att den
förändrade budgetprocessen inklusive införandet av
ett utgiftstak medför ytterligare utvecklingsarbete
framför allt vad gäller uppföljnings- och prognosme-
toder. Reservationen beräknas tas i anspråk under de
kommande åren för ett projekt benämnt VESTA.

VESTA-projektet syftar till att skapa ett ett integ-
rerat statligt koncernsystem för prognos, budgete-
ring, koncernredovisning, resultatstyrning och betal-
ningsinformation (se volyml). De kvantifierbara
vinsterna av projektet hänför sig till administrativa
rationaliseringsvinster samt till en effektivare likvidi-
tetshantering.

Huvuddelen av vinsterna med projektet är dock
av kvalitativ art, bl.a. bättre riksdags-, regerings- och
tjänstemannabeslut tack vare ett bättre beslutsun-
derlag. Systemet kommer att ge en mer komplett bas
för budgetarbetet, prognosarbetet samt uppfölj-
ningsarbetet. Den monetära avkastningen av bättre
beslut är ytterst svår att uppskatta men den förbätt-
rade resultatstyrning som projektet skapar tekniska
förutsättningar för bör på sikt kunna ge betydande
effektivitetsvinster.

En preliminär bedömning indikerar att kostna-
derna för projektets genomförande kommer att upp-
gå till 60 miljoner kronor. Genom en lånefinansie-
ring av huvuddelen av utvecklings- och hårdvaru-
kostnaden kommer den totala kostnaden och där-
med anslagsbelastningen att fördelas över nio år. Re-
geringen föreslår att ett beställningsbemyndigande
uppgående till 50 miljoner kronor lämnas för VES-
TA-projektets genomförande.

Anslaget används även för att bedriva chefsut-
veckling i statsförvaltningen och viss kompetensut-
veckling i Regeringskansliet. Vidare bedrivs utveck-
lingsarbete avseende prognoser, statistik och analyser
av svensk ekonomi samt övrigt inom Finansdepar-
tementets verksamhetsområde.

41

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Revision

Revision sker i samband med Revisionskontorets vid
Regeringskansliet revision av Finansdepartementet.
Kontoret har inte haft några invändningar.

A 19 Kammarkollegiet

1995/96

Utgift

31 243 ’

Anslags-
sparande

11 054

Därav 1996

Utgift

21 074

1997

Anslag

22 277

Utgifts-
prognos

24 500

1998

Förslag

23 137

1999

Beräknat

23 81 1

2000

Beräknat

24 506

1 Beloppen anges i tusental kronor

Kollegiets anslagssparande har uppnått en hög nivå.
En viktig orsak till detta är kollegiets heterogena
sammansättning av arbetsuppgifter. Flera verksam-
heter kan på ett oförutsebart sätt variera såväl be-
träffande omfattning som kostnader. Kollegiet har i
sitt budgetunderlag inför 1998 redovisat ett antal
uppgifter av tillfällig natur som under den närmaste
treårsperioden kommer att kräva resurser utöver det
beräknade ramanslaget. Kollegiets anslagssparande
bedöms därför sjunka under de närmsta åren. Det är
dessutom av värde för regeringen att Kammarkolle-
giet har en ständig beredskap för att kunna hantera
nya uppgifter.

denna verksamhet. För 1997 är denna begränsad till
högst 30 % av kostnaderna. Någon fast gräns for-
mulerades aldrig för 1995/96 då motsvarande kost-
nadstäckning uppgick till 37 %.

BUDGET FÖR AVGIFTSBELAGD VERKSAMHET

DET STATLIGA FÖRSÄK-
RINGSSYSTEMET
(TUSENTAL KRONOR)

INTÄKTER
(SOM FÅR
DISPONERAS)

KOSTNADER

RESULTAT
(INTÄKT -
KOSTNAD)

KOSTNADS -
TÄCKNING

Utfall 1995/96

59 733

77 244

-17 511

77%

varav 1 996

43 426

65 630

-22 204

66%

Prognos 1997

50 000

45 000

5 000

111%

Budget 1998

50 000

45 000

5 000

111%

Beräknat 1999

50 000

Beräknat 2000

50 000

ÖVRIG UPPDRAGS-

INTÄKTER

KOSTNADER

RESULTAT

KOSTNADS -

VERKSAMHET

(SOM FÅR

(INTÄKT -

TÄCKNING

(TUSENTAL KRONOR)

DISPONERAS)

KOSTNAD)

Utfall 1995/96

38 840

41 215

2 375

94%

varav 1996

25 420

27 694

2 274

92%

Prognos 1997

28 930

28 900

30

100%

Budget 1998

29 480

28 900

580

102%

Beräknat 1999

29 480

Beräknat 2000

29 480

De negativa resultaten för verksamhetsgrenen det
statliga försäkringssystemet är främst orsakade av
höga ersättningar för inträffade skador. Avgiftsbe-
lagd verksamhet som finansieras genom offent-
ligrättsliga avgifter och som redovisas mot inkomstti-
tel beräknas 1998 uppgå till 2 920 000 kronor.

Regeringens överväganden
Resultatbedömning

Kammarkollegiet har i allt väsentligt uppnått ett till-
fredsställande resultat under budgetåret. Inom myn-
dighetsdelen visar ärendebalanser och liknande
nyckeltal en positiv utveckling för de flesta verksam-
hetsgrenarna. Det finns några få undantag men i des-
sa fall är det i allmänhet yttre faktorer som påverkat.
Inom uppdragsverksamheten är resultaten för Fond-
förvaltningen och Det statliga försäkringssystemet
(risk och skadehantering) goda. Verksamhetsmässigt
har även den Administrativa servicen uppnått ett till-
fredsställande resultat. Däremot klarar verksamhets-
grenen inte av att täcka sina kostnader. Kollegiet an-
ser att under året vidtagna åtgärder, i form av bl.a.
rekrytering, utbildning och förändrade bokslutsruti-
ner, skall vara tillräckliga för att vända utvecklingen
under nästa år. Vad gäller fordringsbevakningen har
regeringen accepterat viss anslagsfinansiering av

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

RRV har i revisionsrapporten angående Kammar-
kollegiets årsredovisning lämnat invändningar på
tre punkter. Det gäller i samtliga fall kollegiets
uppgift som utbetalningsfunktion för statsbidrag
från ett antal fackdepartement. Två av invänd-
ningarna avser överskridanden av anslag och den
tredje invändningen syftar på ett anslag som fel-
aktigt disponerats under 1995/96.

Kollegiet tillbakavisar RRV:s synpunkter i sitt
svar till RRV och menar att kollegiets hantering har
skett enligt regeringens intentioner. Kollegiet påpekar
även att två av anmärkningarna härrör från början
av budgetåret då det internkontrollsystem som rege-
ringen redan i fjolårets budgetproposition noterade
att kollegiet höll på att införa ännu inte trätt i kraft.
Kollegiet har dessutom i en utredning på regeringens
uppdrag sett över bidragshanteringen. I denna kom-
mer kollegiet till slutsatsen att hantering och kontroll
av statsbidragen skulle underlättas om respektive
fackdepartement ansvarade för sin egna anslag.

42

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Regeringen har för avsikt att vidta åtgärder för att
förbättra hantering, säkerhet och uppföljningsmöj-
ligheter när det gäller bidragshanteringen. Problemen
med hanteringen av statsbidragen bör därmed bli
betydligt mindre. Detta tillsammans med de stödsys-
tem som kollegiet utvecklat gör att regeringen be-
dömer att kollegiets redovisningsrutiner kommer att
fungera fullt tillfredsställande i framtiden.

Övrigt

Bland de fordringar som Kammarkollegiet förvaltar
åt staten finns ett antal ränte- och amorteringsfria
lån. Det rör sig om krediter som regeringen gett till
stiftelser, ideella föreningar och liknande från 1940-
talets början t.o.m. 1980-talet. Ändamålet med lånen
har i allmänhet varit att staten önskat underlätta
uppförandet av byggnader. Sammanlagt är det fråga
om ett 40-tal fordringar på sammanlagt ca 25 miljo-
ner kronor. Fordringarna finns inte längre upptagna
i statens balansräkning.

Avsikten har inte varit att lånen skulle betalas till-
baka. Om användningen av lokalerna ändras har
staten dock förbehållit sig rätten att återkräva lånet.
Eftersom majoriteten av lånen numera är flera de-
cennier gamla har i praktiken i många fall stora för-
ändringar av såväl lokalernas som de lånemottagan-
de föreningarnas verksamheter skett. Någon reell
möjlighet att hävda ändamålsvillkoret har staten
därför inte längre.

Slutsatser

Åtskilliga av Kammarkollegiets uppgifter utgörs av
olika servicefunktioner gentemot myndigheterna.
Denna roll har förstärkts de senaste åren, bl.a. ge-
nom tillkommandet av nya uppgifter. Just kollegiets
förmåga att snabbt kunna ställa om och anpassa or-
ganisationen till såväl nya som förlorade uppgifter
utgör en viktig funktion för regeringen, vilket t.ex.
framhölls i budgetpropositionen för 1997.

Inom utgiftsområde 2 har ett antal mål angivits
som de viktigaste för politikområdet. Mot bakgrund
av betoningen på service till andra myndigheter i
kollegiets verksamhet gäller i första hand att kollegi-
et skall bidra till uppfyllandet av målet administrativt
stöd av hög kvalitet till statliga myndigheter.

Regeringen har föreslår att anslaget för år 1998
uppgår till 23 137 000 kronor. Anslaget för 1999
har beräknats till 23 798 000 kronor och för år 2000
till 24 480 000 kronor.

Regeringen bör få fatta beslut om att i tillämpliga
fall få efterskänka de fordringar som kollegiet förval-
tar avseende vissa ränte- och amorteringsfria lån.

A 20 Kontrollfunktionen i staten

1997

100 000' Utgiftsprognos

75 000

1998

120 000

1999

125 000

1 Beloppen anges i

i tusental kronor

Från anslaget betalas bidrag till projekt som syftar
till att stärka kontrollen av medelsförvaltningen i sta-
ten.

Regeringens överväganden

För den offentliga sektorns legitimitet är det av fun-
damental betydelse att de skatter som statsmakterna
beslutat om inbetalas och att bidrag av olika slag ut-
betalas endast till dem som är berättigande till bidrag
och att utbetalning då sker till rätt belopp. Kontrol-
len av statliga medel utgör ett prioriterat område för
regeringens arbete under de kommande åren. I bud-
getpropositionen för år 1997 redovisade regeringen
ett antal åtgärder som redan vidtagits i syfte att
skärpa kontrollen, bl.a. uppmärksammades de sär-
skilda medel som skatteförvaltningen tilldelats för en
särskild satsning på effektivare skattekontroll, de
förslag till åtgärder som redovisas i Riksrevisionsver-
kets (RRV) rapport om fusk och systembrister i väl-
färdssystemen samt behov av förstärkt kontroll kring
statlig bidrags- och stödverksamhet till följd av EU-
in trädet.

I 1996 års ekonomiska vårproposition anförde re-
geringen att förstärkningar av kontrollfunktionen i
staten bedömdes som nödvändiga. I samma proposi-
tion aviserades även en avsikt att föreslå riksdagen
att särskilda resurser på totalt 345 miljoner kronor
skulle avsättas under en treårsperiod för att möjlig-
göra en sådan förstärkning. Mot denna bakgrund
har riksdagen i syfte att stärka kontrollfunktionen i
staten anvisat 100 miljoner kronor för kontrollinsat-
ser under år 1997. Från anslaget skall även finansie-
ras vissa insatser för bekämpning av ekobrott.

Berörda departement och myndigheter är ansvari-
ga för att de statliga medlen inom deras områden
hanteras på ett korrekt och effektivt sätt. De ansva-
rar även för genomförandet av de projekt och verk-
ställande av de åtgärder som regeringen beslutar.
Härav följer att de åtgärder som hittills vidtagits eller
planeras inom respektive departements ansvarsom-
råde också redovisas under berört utgiftsområde i
denna proposition. De av riksdagen särskilt anvisade
kontrollresurserna skall mot denna bakgrund an-
vändas så att resultat påskyndas.

Myndigheter och andra institutioner har erbjudits
möjlighet att ansöka om projektbidrag för projekt
som syftar till att stärka kontrollfunktionen i staten.
Projekt som blivit aktuella för projektbidrag ur an-

43

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

slaget har gemensamt att det rör sig om områden där
betydande risker finns för icke avsedd medelshante-
ring vilket kan leda till betydande kostnader för sta-
ten. Hit hör bl.a. projekt som rör de individrelatera-
de bidragssystemen, projekt med sektorsövergrip-
ande karaktär samt projekt med inriktning mot kon-
troll av EU-medel.

Hittills har under 1997 sammanlagt ett 20-tal
projekt beviljats projektbidrag, uppgående till totalt
drygt 65 miljoner kronor. Bland de större projektbi-
dragen finns projektbidrag till Riksförsäkringsverket,
RFV, för ett projekt med syftet att bl.a. ta fram en
modell för att öka kunskaperna kontinuerligt om
förekomsten av fusk i socialförsäkringen, föreslå åt-
gärder för att förbättra kontrollen i syfte att motver-
ka fusk samt att göra en analys av de rättsliga förut-
sättningarna för beivrande av fusk.

Sektorsövergripande insatser har prioriterats. Ett
exempel på detta är ett projekt i syfte att ge förslag
på kontrollrutiner vid utbetalning från bidrags- och
försäkringssystem i syfte att dels förhindra att oför-
enliga beslut avseende förmåner fattas, dels upptäcka
och stoppa felaktiga utbetalningar från två eller flera
bidragssystem.

Andra myndigheter som erhållit projektbidrag är
bl.a. Generaltullstyrelsen, Riksrevisionsverket (myn-
dighetsövergripande projekt), Statens Jordbruksverk
och Arbetsmarknadsstyrelsen.

Det är i dagsläget för tidigt att redovisa resultat
från de olika projektens arbete. Först mot slutet av
1997 är förslag till åtgärder att vänta. Regeringen
avser mot denna bakgrund att i samband med nästa
års budgetproposition närmare redovisa resultaten
av de olika projektens arbete.

I syfte att fullfölja den satsning på kontrollfunk-
tionen i staten som nu påbörjats föreslås 120 miljo-
ner kronor anvisas för år 1998.

4.4 Statens fastighetsverk

Statens fastighetsverk är central förvaltningsmyndig-
het med uppgift att förvalta viss del av statens fasta
egendom tillhörande det nationella kulturarvet, de
kungliga slotten, Djurgårdsmarken, regeringsbygg-
naderna, statens donationsfastigheter, utrikesfastig-
heter, vissa älvsträckor, markområden och byggna-
der.

Regeringens överväganden
Resultatbedömning

Det övergripande målet för Statens fastighetsverk för
budgetåret har varit att för statens räkning förvalta
det fastighetsbestånd som regeringen bestämmer på
ett sätt som innebär god resurshushållning och hög
ekonomisk effektivitet samtidigt som fastigheternas
kultur- och naturmiljövärden bevaras.

Fastighetsverket omsatte 1,8 miljarder kronor år
1996. Balansomslutningen upppgick till 11,7 miljar-
der kronor. Verkets soliditet uppgick till 61,9 % och
medelantal anställda var 260 personer år 1996

Statens fastighetsverk uppnådde sitt avkastnings-
krav för alla verksamheter förutom markfastigheter-
na för budgetåret 1995/96. Avkastningskravet upp-
gick för inrikes fastigheter till 8,6 %, målet var
8,0 %, för utrikes fastigheter till 6,1 %, målet var
5,0 %, för markfastigheter till 0,8 %, målet var
2,0 % samt de s.k. väntelägesfastigheterna till

11,8 %, målet var 10,0 %.

Orsaken till att avkastningskravet för markfastig-
heter inte kunde uppnås berodde på att AssiDomän
AB hade förvaltningsuppdraget för dessa marker
t.o.m. den 1 juli 1996. Bolaget stod för alla kostna-
der och uppbar alla intäkter enligt ett avtal mellan
staten och bolaget.

Fastighetsverket skall under 1997 i sin verksamhet
uppnå ett resultat efter finansiella poster som mot-
svarar en avkastning på genomsnittligt myndig-
hetskapital på 2,8 %. I avkastningskravet inkluderas
bidragsfastigheternas underskott. Regeringen bedö-
mer att Statens fastighetsverk kommer att uppnå sitt
avkastningskrav för år 1997.

MILJONER KRONOR

INTÄKTER    KOSTNAOER

RESULTAT

Utfall 1996

1 805

1 632

173

Prognos 1997

1 590

1 383

207

Budget 1998

1 598

1 395

203

MILJONER

KRONOR

Utfall

Prognos

Budget

Beräknad

Beräknad

1996

1997

1998

1999

2000

I utlandet

102,7

69,4

91,3

37,4

17.6

I Sverige

793,9

448,6

286,5

246,4

206,9

Summa

896,7

518,0

377,8

283,8

224,5

Investeringsplan

Uppgifterna om investeringar för åren 1998 - 2000
innehåller en viss osäkerhet. Några nya större pro-
jekt finns inte inlagda i investeringsplanerna men väl
ett antal mindre (än 30 mkr).

Regeringen bedömer, i likhet med budgetåret
1997, att den av Statens fastighetsverk för 1998 be-

44

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

gärda låneramen i Riksgäldskontoret om sju miljar-
der kronor är rimlig.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte
haft några invändningar vad avser verkets årsredo-
visning.

4.5 AP-fondens
fastighetsinvesteringar

4.5.1 Ärendet och dess beredning

I detta avsnitt behandlas formerna för Allmänna
pensionsfondens (AP-fondens) fastighetsinvesteringar
samt några därmed sammanhängande frågor.

AP-fondens första-tredje fondstyrelser har fått del
av ett utkast till avsnittet och gett synpunkter på det.
Fondstyrelsernas synpunkter finns tillgängliga i ären-
det.

4.5.2 Bakgrund

Historik

AP-fonden bildades i samband med att lagstiftningen
om en allmän tilläggspension (ATP) infördes år 1960
(prop. 1959:100, Särsk. Ul, rskr. 269, SFS1959:
293). Bestämmelser om AP-fonden finns i lagen
(1983:1092) med reglemente för Allmänna pensions-
fonden (APR). AP-fonden har till uppgift att förvalta
de avgifter som erläggs för att finansiera försäkring-
en för tilläggspension. Syftet med fonden är dels att
klara tillfälliga påfrestningar i pensionssystemet, dels
att möjliggöra en ökad kapitalbildning i samhället.
Enligt reglementet skall bl.a. pensionsutbetalningar, i
den mån andra medel inte står till förfogande, beta-
las genom tillskott från fondstyrelserna. Förvaltning-
en av fondens medel uppdrogs från början åt tre
fondstyrelser; första, andra och tredje fondstyrelser-
na. Inledningsvis fick AP-fonden endast placera i
räntebärande värdepapper, huvudsakligen obligatio-
ner. År 1974 fick AP-fonden rätt att placera en del
av de förvaltade medlen i aktier. I samband därmed
inrättades en fjärde fondstyrelse för att förvalta dessa
medel (prop. 1973:97, NU 58, rskr. 237, SFS
1973:503). Härigenom breddades fondens place-
ringsmöjligheter till att även omfatta riskkapital-
marknaden. AP-fondens placeringsmöjligheter ut-
ökades ytterligare år 1988 genom att första-tredje
fondstyrelserna fick rätt att placera i fastigheter

(prop. 1987/88:11, NU 1987/88:10, rskr. 1987/88:
111, SFS 1987:1326). Samma år beslöt riksdagen att
inrätta en femte fondstyrelse med samma inriktning
och uppgifter som den fjärde fondstyrelsen (prop.
1987/88:167, NU 42, rskr. 406, SFS 1988:747). Ar
1996 inrättades en sjätte fondstyrelse, vilken också
placerar i aktier (prop. 1995/ 96:171, bet. 1995/96:
NU24, rskr. 1995/96:284, SFS 1996:697). Under
åren 1984-92 ingick i AP-fonden även de fem s.k.
löntagarfondstyrelserna.

Rätten att investera i fastigheter

Enligt 15 a § andra stycket APR får första-tredje
fondstyrelserna, för att tillgodose kravet på en än-
damålsenlig förvaltning av de medel som styrelsen
förvaltar, själva eller genom ett bolag som i sin hel-
het ägs av en fondstyrelse eller av fondstyrelserna
gemensamt, förvärva fast egendom eller tomträtt,
aktier i bolag som har till ändamål att äga eller för-
valta sådan egendom (fastighetsbolag) och andelar i
utländska fonder som äger fastigheter eller aktier i
fastighetsbolag. Det sammanlagda marknadsvärdet
av en fondstyrelses fastighetsplaceringar får enligt 15
a § tredje stycket APR uppgå till ett belopp som
motsvarar högst 5 % av det totala marknadsvärdet
av de tillgångar som styrelsen förvaltar.

När möjligheten att förvärva fast egendom i pla-
ceringssyfte infördes motiverades detta dels med att
AP-fonden, mot bakgrund av de anspråk på fondens
avkastning som de ökade pensionsutbetalningarna
medför, borde få del av den gynnsamma värdeut-
veckling som placeringar i fastigheter i allmänhet in-
nebär, dels med att försäkringsbolagen redan hade
denna möjlighet (prop. 1987/88:11 s. 33).

Beträffande frågan om första-tredje fondstyrel-
sernas fastighetsinnehav skulle vara direkt eller indi-
rekt genom fastighetsbolag uttalade det dåvarande
statsrådet att ett direktinnehav normalt var att före-
dra. De löpande förvaltningsuppgifter detta skulle
medföra, exempelvis i fråga om hyresfastigheter, an-
sågs dock vara något som styrelserna normalt inte
borde handlägga inom ramarna för den egna organi-
sationen. I stället borde styrelserna lämpligen genom
avtal uppdra åt etablerade bolag på marknaden att
sköta sådana uppgifter. I vissa situationer ansågs
dock indirekta innehav vara att föredra exempelvis
om flera fondstyrelser ville gå samman om ett fastig-
hetsförvärv (prop. 1987/88:11 s. 34). Ursprungligen
fick fondstyrelserna förvärva fastigheter indirekt en-
dast om samtliga aktier i fastighetsbolaget förvärva-
des av en fondstyrelse eller flera fondstyrelser gemen-
samt. Detta krav slopades dock redan år 1989, efter
en framställning från första-tredje fondstyrelserna
(prop. 1988/89:150 bil. 6, 1988/89:FiU30, rskr.
1988/89:327, SFS 1989:512).

Ett viktigt steg mot ett ökat indirekt fastighets-
ägande togs den 1 juli 1996 då första-tredje fondsty-
relserna tilläts göra portföljinvesteringar i såväl
svenska som utländska fastighetsbolag samtidigt som

45

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

styrelserna gavs rätt att förvärva andelar i utländska
fonder som äger fastigheter eller aktier i fastighets-
bolag (prop. 1995/96:171, bet. 1995/ 96-.NU24, rskr.
1995/96:284, SFS 1996:697). Som skäl för att tillåta
portfölj investeringar anfördes att indirekta place-
ringar ger möjlighet till ökad riskspridning, förbätt-
rad likviditet samt lägre transaktionskostnader
(prop. 1995/96:171 s. 18). Någon särskild begräns-
ning i fondstyrelsernas möjligheter att göra portfölj-
investeringar i fastighetsbolag infördes inte utan
femprocentsregeln i 15 a § APR gäller även för såda-
na fastighetsinnehav.

Enligt 15 b § APR får första-tredje fondstyrelser-
na vid direkta förvärv av fast egendom själva eller
genom bolag som innehas av en fondstyrelse överta
ansvaret för lån som har lämnats mot säkerhet av
panträtt i sådana tillgångar eller ta upp nya lån om
det behövs för en normal förvaltning av tillgångarna.
Rätten till nyupplåning får endast utnyttjas för att
finansiera löpande underhåll och upprustning av de
fastigheter som styrelserna förvaltar. Fondstyrelserna
får således inte ta upp lån för ny- eller tillbyggnad av
sådana fastigheter (prop. 1987/88:11 s. 35 och 40).

AP-fondens fastighetsinnehav

Första-tredje fondstyrelsernas fastighetsinnehav var
vid utgången av år 1996 värderat till 20,8 miljarder
kronor, vilket motsvarar 3,5 % av styrelsernas totala
tillgångar. Av fastighetsinnehavet avsåg 15 miljarder
kronor direktägda fastigheter och 5,8 miljarder kro-
nor indirekta innehav. De direkta fastighetsinneha-
vens andel av fastighetsportföljen uppgick således till
72 %.

Fastighetsbeståndet är geografiskt koncentrerat till
områden som av fondstyrelserna bedömts ha en rela-
tivt väl fungerande fastighetsmarknad. Vid nämnda
tidpunkt uppgick värdet av innehaven i Stockholm
till 69 %, i Göteborg till 9 % och i London till 12 %
av värdet av de totala fastighetsplaceringarna. Övri-
ga innehav finns främst i Uppsala, Gävle, Sundsvall
och Bryssel. Fastighetsbeståndet är således starkt
koncententrerat till Sverige, och då i synnerhet till
Stockholm. Av fastighetsbeståndet utgörs 20 % av
bostäder, medan resten är kommersiella fastigheter,
framför allt kontor.

Sedan första-tredje fondstyrelsernas inträde på
fastighetsmarknaderna år 1989 har huvuddelen av
fastighetsbeståndet förvaltats av styrelserna själva. I
början av september 1997 var 239 personer anställ-
da av första-tredje fondstyrelserna. Av dessa var 176
personer verksamma inom fastighetsförvaltningen.
Således var 74 % av personalen sysselsatt med för-
valtning av 3,5 % av tillgångarna.

4.5.3 AP-fondens indirekta fastighets-
investeringar

Regeringens förslag:

Första-tredje fondstyrelserna tillåts endast investera i
(förvärva) fastigheter genom bolag eller andelar i
utländsk fastighetsfond.

Första-tredje fondstyrelsernas synpunkter:
Fondstyrelserna motsätter sig förslaget.

Skälen för regeringens förslag:

Som tidigare angetts har AP-fonden till uppgift att
förvalta de avgifter som erläggs för att finansiera för-
säkringen för tilläggspension. Enligt APR skall
fondmedlen förvaltas så att krav på bl.a. långsiktigt
hög avkastning och riskspridning tillgodoses. Med
dessa mål för fondstyrelsernas verksamhet finns flera
fördelar med att fondens roll som kapitalförvaltare
renodlas genom att endast indirekt ägande av fastig-
heter blir möjligt.

En viktig fördel med indirekta fastighetsplacering-
ar är att sådana medför lägre transaktionskostnader
och bättre likviditet än direkta fastighetsplaceringar.
Vidare kan, så som första-tredje fondstyrelserna har
påpekat i en skrivelse till Finansdepartementet i juni
1995 (se bilaga 1 i prop. 1995/96:171), en bättre
riskspridning i fastighetsportföljen uppnås genom
indirekt ägande. Indirekt ägande ställer lägre krav på
lokalkännedom, vilket innebär att geografisk diversi-
fiering lättare kan åstadkommas. Det blir således
enklare och billigare för fondstyrelserna att justera
såväl fastighetsportföljens storlek som dess samman-
sättning.

När första-tredje fondstyrelserna förvärvar fas-
tigheter sker det i konkurrens med andra investerare
på fastighetsmarknaden. AP-fonden är emellertid be-
friad från skyldighet att betala inkomstskatt, se 7 § 3
mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Detta innebär att första-tredje fondstyrelserna, om
de förvärvar fastigheter direkt, inte konkurrerar på
samma villkor som andra investerare. En följd av
detta är att fastighetsmarknadens funktionssätt för-
sämras.

Enligt första-tredje fondstyrelsernas uppfattning
har dock fondens skattebefrielse inte någon praktisk
betydelse för fastighetsmarknadens funktionssätt.
Mot bakgrund av att AP-fonden är den största aktö-
ren på den svenska fastighetsmarknaden förefaller
dock detta mindre troligt. Att en av de dominerande
aktörerna på marknaden har en särskilt gynnad skat-
tesituation leder till att konkurrens och prisbildning
störs.

Genom att första-tredje fondstyrelserna endast
tillåts placera i fastigheter indirekt kommer vinsterna
i fastighetsrörelsen att bli föremål för beskattning i
fastighetsbolaget innan vinsterna kan föras till fonds-

46

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

tyrelserna. Beskattningen kommer att ske enligt de
vanliga reglerna för beskattning av inkomst av nä-
ringsverksamhet på samma sätt som sker för andra
fastighetsförvaltande företag. Ett indirekt fastighets-
ägande bidrar således till att förutsättningarna för
aktörerna på fastighetsmarknaden blir mer lika, vil-
ket är ägnat att främja fastighetsmarknadens funk-
tionssätt.

Ytterligare ett skäl för förslaget är att direktägan-
de av fastigheter är krävande vad gäller ledningsre-
surser. Styrelse och verkställande ledning ges, när
förslaget genomförs, ökat utrymme för strategifrågor
och övergripande allokeringsbeslut. Förslaget bör
således kunna ha en gynnsam effekt på fondförvalt-
ningens effektivitet.

Första-tredje fondstyrelserna betonar betydelsen
av en neutral beskattning mellan tillgångsslagen för
att tillgångsallokeringen skall bli effektiv. Detta är
visserligen riktigt, men regeringen noterar dock att
en sådan skatteneutralitet inte råder i dag mellan de
olika tillgångsslagen i AP-fondens portfölj. Dels ut-
gjordes, som framgår ovan, 28 % av första-tredje
fondstyrelsernas fastighetsinnehav av indirekt ägda
fastigheter vid utgången av år 1996, dels innebär
fjärde-sjätte fondstyrelsernas aktieinnehav att skat-
teneutralitet inte råder mellan tillgångsslagen i AP-
fondens portfölj. Det är dock regeringens bedömning
att de negativa konsekvenser förslaget för med sig är
små jämfört med de positiva effekter som uppnås för
förvaltningen och fastighetsmarknadens funktions-
sätt. Förslaget torde inte föranleda att fondstyrelser-
nas nuvarande strävan att öka andelen fastigheter i
portföljen ändras. Vid utgången av 1996 utgjordes
endast 3,0 % av de totala tillgångarna i AP-fonden
av fastigheter. En större andel fastighetsrelaterade
tillgångar innebär att andelen reala tillgångar ökar
och att en ökad diversifiering av portföljen uppnås.
Dessa positiva effekter kvarstår även efter den före-
slagna förändringen. Ett fortsatt ökat fastighetsinne-
hav torde stå väl i överensstämmelse med de mål om
långsiktigt hög avkastning och riskspridning som
finns uppställda i AP-fondens reglemente.

Första-tredje fondstyrelserna menar vidare att de
skattemässiga konsekvenserna av förslaget måste ges
en grundlig analys innan det kan läggas fram och att
en sådan analys lämpligen kan ske i anslutning till
den översyn av AP-fondens organisation och place-
ringsregler som har aviserats. Enligt regeringens be-
dömning saknas behov av ytterligare analys av de
skattemässiga konsekvenserna av förslaget utöver
vad som anförts ovan. Även i övrigt saknas skäl att
avvakta den översyn av AP-fondens organisation och
placeringsregler som för närvarande görs inom Fi-
nansdepartementet.

Avslutningsvis kan anmärkas att förslaget om
första-tredje fondstyrelsernas fastighetsinvesteringar
inte innebär någon ändring av fondstyrelsernas möj-
ligheter att själva förvärva fast egendom, tomträtt

eller bostadsrätt i syfte att bereda lokaler för verk-
samheten eller bostad åt anställd.

4.5.4 Finansiering av fastighetsbolag m.m.

Regeringens förslag:

De fastighetsbolag som första-tredje fondstyrelserna
helt eller delvis äger skall drivas enligt sedvanliga fö-
retagsekonomiska principer.

Första-tredje fondstyrelserna får rätt att placera i
konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med
optionsrätt till nyteckning utfärdade av fastighets-
bolag.

Första-tredje fondstyrelserna skall avveckla de
fastighetslån som respektive styrelse har tagit upp
eller övertagit ansvaret för så snart det kan ske med
hänsyn till kravet på en ändamålsenlig kapitalför-
valtning och gällande avtal.

Första-tredje fondstyrelsernas synpunkter:
Fondstyrelserna har inte någon erinran mot förslaget
i denna del.

Skälen för regeringens förslag:

Krediter till fastighetsbolag

De fastighetsbolag som fondstyrelserna är delägare i
bör drivas enligt sedvanliga företagsekonomiska
principer oavsett om bolaget ägs av en fondstyrelse
eller flera fondstyrelser gemensamt eller tillsammans
med andra. Det kan inte anses föreligga behov av att
särskilt ange detta i APR. En annan sak är att en
fondstyrelse såsom ägare är skyldig att agera på ett
sätt som är förenligt med de grundläggande målen
för förvaltningen av anförtrodda medel. För första-
tredje fondstyrelserna innebär detta att fondmedlen
skall placeras så att kraven på långsiktigt hög av-
kastning, tillfredsställande betalningsberedskap och
riskspridning samt betryggande säkerhet tillgodoses
(11 §)•

Krediter till fastighetsbolag är inte särskilt regle-
rade i APR utan omfattas av 12 §. Av paragrafen
följer att första-tredje fondstyrelserna får placera de
medel som respektive styrelse förvaltar i skuldför-
bindelser med låg kreditrisk eller andra skuldförbin-
delser utfärdade av svenska aktiebolag eller ekono-
miska föreningar. Placeringar i skuldförbindelser
som inte har låg kreditrisk får dock endast ske till ett
belopp som sammanlagt motsvarar högst 5 % av det
totala marknadsvärdet av de tillgångar som styrelsen
förvaltar. För skuldförbindelser utfärdade i utländsk
valuta eller av annan än svensk juridisk person gäller
särskilda begränsningar.

Det ligger i sakens natur att en fondstyrelse har
rätt att tillföra ett fastighetsbolag som det äger eget

47

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

kapital i den omfattning som erfordras för förvärv av
fastigheter och för verksamheten i övrigt. Av sed-
vanliga företagsekonomiska principer får vidare an-
ses följa att en fondstyrelse bör ha möjlighet att fritt
välja hur den kapitaliserar ett fastighetsbolag som
den äger. En fondstyrelse bör med detta synsätt -
under samma förutsättningar som den har möjlighet
att tillskjuta eget kapital till ett fastighetsbolag -
kunna välja att i stället helt eller delvis tillskjuta
medlen som lån eller annnan kredit under förutsätt-
ning att krediten är företagsekonomiskt försvarbar
och inte står i konflikt med de grundläggande målen
för fondstyrelsens förvaltning. Denna princip kan
emellertid komma i konflikt med bestämmelserna i
12 §. Krediter till sådana fastighetsbolag kan, om de
inte anses utgöra skuldförbindelser med låg kre-
ditrisk, ta i anspråk en del av fondstyrelsernas ut-
rymme för placeringar i "andra skuldförbindelser".
Emellertid bör krediter till fastighetsbolag som i pla-
ceringssyfte i sin helhet ägs av en fondstyrelse eller
flera fondstyrelser gemensamt kunna undantas från
bestämmelserna i 12 §. Om en fondstyrelse beträf-
fande ett sådant bolag anser det ändamålsenligt att
kapitalisera bolaget inte endast genom eget kapital
utan även med lån bör inte fondstyrelsen vara be-
gränsad av bestämmelserna i 12 §. I och för sig kan
skäl åberopas för att fondstyrelserna bör ha samma
valmöjlighet beträffande fastighetsbolag som i place-
ringssyfte ägs tillsammans med andra. Ett sådant
undantag skulle emellertid innebära ett betydande
avsteg från de allmänna regler som gäller för första-
tredje fondstyrelsernas placeringar. Det saknas skäl
att i detta sammanhang närmare överväga ett så vitt
undantag från de allmänna placeringsreglerna. Ett
undantag bör därför begränsas till fastighetsbolag
som i sin helhet ägs av en fondstyrelse eller flera
fondstyrelser gemensamt. För krediter till andra fas-
tighetsbolag kommer således bestämmelserna i 12 §
alltjämt att gälla. Begränsningen i 12 § andra stycket
tredje meningen att det sammanlagda marknadsvär-
det av varje fondstyrelses innehav av skuldförbindel-
ser i utländsk valuta får uppgå till ett belopp som
motsvarar högst 10 % av det totala marknadsvärdet
av de tillgångar som styrelsen förvaltar skall dock
fortfarande gälla för alla krediter till fastighetsbolag,
dvs. även för sådana fastighetsbolag som omfattas av
det föreslagna undantaget.

Eftersom första-tredje fondstyrelserna - utom för
eget behov - inte längre skall få äga fast egendom
direkt saknas behov av en bestämmelse om rätt för
fondstyrelserna att överta ansvaret för eller ta upp
nya fastighetslån. Av vad som anförts ovan om att
fastighetsbolag skall drivas efter sedvanliga företags-
ekomiska principer följer att det också saknas behov
av en särskild bestämmelse om övertagande och upp-
tagande av fastighetslån för av fonden ägda bolag.
Bestämmelserna härom i 15 b § kan således upphäv-
as. Avvecklingen av befintliga lån som en fondstyrel-
se har övertagit eller upptagit behandlas nedan.

Konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade
med optionsrätt till nyteckning utfärdade av
fastighetsbolag

Enligt 12 § tredje stycket APR får första-tredje
fondstyrelserna inte placera fondmedel i konvertibla
skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt
till nyteckning. Sådana skuldebrev kan sägas utgöra
förstadier till aktieägande. Eftersom aktieförvärv i
princip inte är tillåtet för första-tredje fondstyrelser-
na, har styrelserna inte ansetts böra ha rätt att place-
ra i dessa slag av skuldförbindelser (prop.
1992/93:206 s. 61). Sedan den 1 juli 1996 har förs-
ta-tredje fondstyrelserna rätt att göra portföljinveste-
ringar i fastighetsbolag. Här föreslås att dessa fonds-
tyrelsers fastighetsägande skall vara indirekt,
huvudsakligen genom innehav av aktier i fastighets-
bolag. Första-tredje fondstyrelsernas innehav av fas-
tigheter kommer således i fortsättningen i allt vä-
sentligt att ske genom innehav av aktier i
fastighetsbolag. Någon absolut gräns för hur stort
ägandet får vara i ett enskilt fastighetsbolag finns in-
te. Detta gäller även för portföljinvesteringar. Mot
bakgrund härav saknas det skäl att inte tillåta förs-
ta-tredje fondstyrelserna att placera medel i konver-
tibla skuldebrev och skuldebrev förenade med op-
tionsrätt till nyteckning utfärdade av fastighetsbolag.
För att fondstyrelserna skall få placera i sådana skul-
debrev måste dock övriga förutsättningar i 12 § eller,
om skuldebrevet är utfärdat av ett fastighetsbolag
som i sin helhet ägs av en fondstyrelse eller flera
fondstyrelser gemensamt, förutsättningarna i 15 b §
andra stycket vara uppfyllda.

En fondstyrelse får i princip inte utnyttja en kon-
verterings- eller optionsrätt om det skulle medföra
att femprocentsgränsen i 15 a § tredje stycket över-
skrids. Detta bör i allmänhet inte innebära några
problem eftersom de skuldebrev som fondstyrelserna
kan förväntas förvärva i huvudsak torde vara före-
mål för någon form av allmän omsättning med
marknadsmässig prissättning. Sådana skuldebrev bör
därför normalt kunna avyttras till ett marknadsmäs-
sigt pris. Om ett avstående från en konvertering eller
nyteckning enligt ett sådant skuldebrev skulle medfö-
ra en inte obetydlig kapitalförstörelse, samtidigt som
ett utnyttjande av rätten skulle medföra att fempro-
centsgränsen överskrids, bör fondstyrelsen ha möj-
lighet att utnyttja sin konverterings- eller tecknings-
rätt. Innan en fondstyrelse på detta sätt överskrider
femprocentsgränsen skall den ha prövat om en kon-
vertering eller nyteckning kan möjliggöras genom
avyttring av andra delar av fondstyrelsens fastig-
hetsinnehav. Sker en konvertering eller nyteckning
under sådana förhållanden att femprocentsgränsen
överskrids skall enligt 15 a § APR fondstyrelsens to-
tala fastighetsinnehav avvecklas i motsvarande mån
så snart det är lämpligt.

48

PROP. 1 997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Avveckling av befintliga fastighetslån

Med stöd av 15 b § APR har första-tredje fondsty-
relserna vid förvärv av fast egendom möjlighet att
själva eller genom bolag som innehas av resp, fond-
styrelse överta ansvaret för lån som har lämnats mot
säkerhet av panträtt i sådana tillgångar eller ta upp
nya lån om det behövts för en normal förvaltning av
tillgångarna. Vid utgången av år 1996 uppgick förs-
ta-tredje fondstyrelsernas sammanlagda skuldbelopp
avseende lån av aktuellt slag till 1 036 miljoner kro-
nor.

Eftersom första-tredje fondstyrelserna - förutom
fastigheter som behövs för verksamheten - endast
skall få äga fastigheter indirekt bör möjligheten för
fondstyrelserna enligt 15 b § APR att själva överta
eller ta upp nya fastighetslån avskaffas. Som en yt-
terligare följd av att fastighetsinnehaven skall vara
indirekta bör fondstyrelserna även avveckla sitt be-
talningsansvar för befintliga lån hänförliga till fastig-
hetsförvaltningen så snart det lämpligen kan ske.
Dessa skulder torde emellertid vara reglerade av ci-
vilrättsligt bindande avtal, vilka fondstyrelserna i
allmänhet inte ensidigt eller inte utan betydande
merkostnader kan lösa i förtid. Vidare bör fondsty-
relserna, även om rätt att lösa lånen föreligger, inte
vara skyldiga att göra det om kostnaderna för detta
är så stora att de inte kan anses försvarliga med hän-
syn till kravet på en ändamålsenlig kapitalförvalt-
ning. Regeringen anser därför att principen för av-
vecklingen av befintliga fastighetslån bör formuleras
så att dessa skall avvecklas så snart det kan ske med
hänsyn till kravet på en ändamålsenlig kapitalför-
valtning och gällande avtal. Det är dock naturligt att
en förtida lösen eller annan avveckling av betal-
ningsansvaret för fastighetslånen kan komma att
medföra vissa merkostnader. Innebörden av kravet
på iakttagande av en ändamålsenlig kapitalförvalt-
ning är att fondstyrelserna endast bör avveckla be-
talningsansvaret för dessa lån om de kostnader som
det föranleder framstår som försvarliga. Vad som
utgör en försvarlig kostnad kan inte avgöras gene-
rellt utan måste bedömas från fall till fall. Det måste
ankomma på respektive fondstyrelse att i det enskil-
da fallet göra denna bedömning. Eftersom det är
önskvärt att övergången till indirekt fastighetsägande
avslutas så snart som möjligt måste vissa merkostna-
der kunna godtas. Det är också rimligt att godta
större kostnader ju längre återstående löptid ett lån
har till dess att det kan lösas utan några tillkom-
mande kostnader. Principen att övergången till indi-
rekt fastighetsägande skall avslutas så snart det är
möjligt får också anses innebära att fondstyrelserna
även innan lösningrätt inträder enligt befintliga kon-
trakt bör, där så befinns lämpligt, kontakta kreditgi-
varna och diskutera möjligheterna till och kostna-
derna för en förtida avveckling av betalnings-
ansvaren för lånen. Även i sådana fall skall kostna-
den för en avveckling prövas mot vad som kan anses
utgöra en ändamålsenlig kapitalförvaltning.

4.5.5 Ikraftträdande

Regeringens förslag:

Bestämmelserna träder i kraft den 1 september 1998.

Första-tredje fondstyrelsernas synpunkter:

Fondstyrelserna framhåller att en bolagisering av de
direktägda fastighetsinnehaven tidigast kan genom-
föras till halvårsskiftet 1998.

Skälen för regeringens förslag:

En övergång till ett indirekt ägande av första-tredje
fondstyrelsernas fastighetsinnehav kommer av rent
praktiska skäl att ta viss tid att genomföra. En bola-
gisering av fastighetsinnehaven förutsätter ett inte
obetydligt förberedelsearbete. Första-tredje fondsty-
relserna måste därför ges tillräckligt rådrum att ge-
nomföra de förändringar som krävs. Som fondstyrel-
serna har anfört torde en bolagisering av de direkta
fastighetsinnehaven inte kunna genomföras före
halvårsskiftet 1998. Enligt regeringens uppfattning
bör därför bestämmelserna kunna träda i kraft den 1
september 1998.

4.5.6 Ekonomiska effekter av förslaget

Förvaltningen av AP-fondens medel bör kunna effek-
tiviseras till följd av den föreslagna ändringen av AP-
fondens fastighetsägande. Möjligheterna till risk-
spridning inom tillgångsslaget fastigheter ökar ge-
nom att geografisk diversifiering enklare kan åstad-
kommas. Vidare förbättras likviditeten i fastighets-
portföljen vilket innebär att förändringar i portfölj-
sammansättningen blir lättare att genomföra.

Genom att AP-fonden inte längre får äga fastighe-
ter direkt undviks också de eventuella snedvridande
effekter på fastighetsmarknaden som ett sådant
ägande kan tänkas orsaka. Att AP-fonden är befriad
från skyldighet att betala inkomstskatt innebär att
fonden har en fördel jämfört med konkurrenter vid
direkta köp av fastigheter.

Förslaget medför övergångskostnader, som kom-
mer att bäras av fondstyrelserna, när de direkta fas-
tighetsinnehaven skal! omstruktureras till indirekta.
Vid oförändrade förhållanden skulle dessutom av-
kastningen från fastighetsinnehaven minska något
eftersom AP-fonden, till skillnad från fastighetsbolag,
är befriad från skyldighet att betala inkomstskatt.
Med det nuvarande fastighetsinnehavet innebär för-
slaget att statens skatteintäkter kan komma att öka
med ett par hundra miljoner kronor per år.

Som nämnts kommer fastighetsbolagen att be-
skattas för inkomst av näringsverksamhet. Enligt
allmänna skatterättsliga principer tas en till fastig-
hetsbolaget överförd fastighet upp till sitt marknads-

49

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

värde vid det tillfälle då överföringen sker. Detta
värde utgör det anskaffningsvärde på vilket de skat-
temässiga avskrivningarna skall göras och det utgör
också fastighetens ingångsvärde i reavinstsystemet.

Vid överföringen av fastigheter från AP-fonden till
fastighetsbolagen skall stämpelskatt utgå enligt be-
stämmelserna i lagen (1984:404) om stämpelskatt
vid inskrivningsmyndigheter (stämpelskattelagen). I
detta fall bör emellertid beaktas att överföringarna
sker efter ett tvingande beslut av riksdagen. Situatio-
nen liknar därför den som förelåg när riksdagen fat-
tade beslut om ändring i huvudmannaskapet för äld-

revården (ÄDEL-reformen). Som en följd av
riksdagens beslut i det ärendet överfördes fastigheter
från landstingen till kommunerna. Dessa överföring-
ar var i sig stämpelskattepliktiga men riksdagen ut-
talade att det vid det slag av förändringar som det då
var fråga om fanns en möjlighet till skattebefrielse
enligt stämpelskattelagen (1991/92:SkU22 s. 20,
rskr. 1991/92:188). Befrielse medgavs i de avsedda
fallen genom tillämpning av dispensregeln i 42 §
stämpelskattelagen. Enligt regeringens uppfattning
bör den nu föreliggande frågan kunna lösas på mot-
svarande sätt.

50

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

5 Tidsbegränsade åtaganden

5.1 Omfattning/ändamål

Verksamhetsområdet omfattar två anslag avseende
finansiell verksamhet. Det är anslaget Åtgärder för
att stärka det finansiella systemet (”bankstöds-
anslaget”) och Avgift för Stadshypotekskassans
grundfond.

I verksamhetsområdet ingår också åtaganden av-
seende Europeiska investeringsbanken (EIB) och Eu-
ropeiska utvecklingsbanken (EBRD) samt vissa re-
surser för åtgärder inom den finansiella sektorn. För
EIB och EBRD finns inga anslag uppförda på stats-
budgeten 1998. Vid EIB:s årsmöte 1997 beslutades
att den planerade inbetalningen (för Sveriges räk-
ning) på ca 30 miljoner kronor för 1998 inte skulle
göras. Det beräknade belopp för 1998 som angavs i
1997 års budgetpropositionen har därför utgått. För
EBRD gäller att riksdagen beslutat (prop. 1996/97:
1) att Sverige skall medverka i en kapitalhöjning i
banken och teckna andelar motsvarande 228 miljo-
ner ecu. Av den nya kapitalinsatsen skall 22,5 % in-
betalas i åtta lika stora rater över en period av åtta
år. Sverige skall således betala in 6 412 500 ecu un-
der vart och ett av de kommande åtta åren 1998 -
2005. Den första raten skall erläggas senast den 15
april 1998 och kommer att täckas med medel som
tidigare avsatts för kapitalinsatser i EBRD. Regering-
en har för år 1999 och 2000 beräknat medel i stats-
budgeten för de då aktuella utbetalningarna.

I 1997 års ekonomiska vårproposition (prop.
1995/96:150) begärde regeringen ett bemyndigande
att sälja, byta eller på annat sätt helt eller delvis av-
yttra statens aktieinnehav i Värdepapperscentralen
AB (VPC) och att disponera ersättningen från en av-
yttring till förvärv av aktier i eller bildandet av bolag
som direkt eller indirekt driver verksamhet enligt la-
gen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet
eller aktiekontolagen (1989:827). I anslutning till
detta begärde regeringen att 10 miljoner kronor
skulle anvisas som ett ramanslag för kostnader som
uppkommer i samband med värdering och försälj-
ningsåtgärder som syftar till en avyttring av statens
aktieinnehav i VPC. Anslaget skulle även omfatta

kostnader vid förberedelse och genomförande av di-
rekta och indirekta förvärv för statens räkning av
aktier i börs- eller clearingorganisation eller i sam-
band med att ett särskilt bolag bildas eller förvärvas
för detta ändamål. Riksdagen beslutade den 11 juni
1997 i enlighet med vad regeringen begärt. I den
ekonomiska vårpropositionen uppgavs att regeringen
skulle återkomma i 1998 års budgetproposition, om
medel för nämnda ändamål behöver tas i anspråk
även efter år 1997.

I den ekonomiska vårpropositionen begärde rege-
ringen även att ett ramanslag om 500 miljoner kro-
nor skulle anvisas för investeringar i företag som har
en central roll inom den svenska finansiella in-
frastrukturen. Även detta biföll riksdagen i det
nämnda beslutet. I vårpropositionen anfördes att re-
geringen avser att återkomma i 1998 års budgetpro-
position, om medel behöver tas i anspråk även efter
år 1997.

Efter riksdagsbeslutet har vissa åtgärder vidtagits
som ligger inom det anvisade ramanslaget om 10
miljoner kronor. Bland annat har ett bolag köpts
som kan användas vid förvärv av aktier för statens
räkning i börs- eller clearingorganisation. Ramansla-
get för investeringar i den finansiella infrastrukturen
har hittills inte disponerats. Det är inte säkert att de
åtgärder som de av riksdagen anvisade ramanslagen
avser kommer att kunna slutföras under år 1997.
Detta innebär att outnyttjade belopp på ramanslagen
kan behöva utnyttjas även under år 1998. Några
medel utöver detta kommer, enligt regeringens be-
dömning, inte att behöva tas i anspråk.

Regeringen har av riksdagen erhållit bemyndigan-
de att sälja statens aktieinnehav i Nordbanken (prop.
1991/92:21, prop. 1991/92:153). Avsikten är allt-
jämt att innehavet skall avyttras. För budgetåret
1997 finns ramanslaget B 3 Statliga ägarinsatser
m.m. i Nordbanken upptaget på statsbudgeten. An-
slaget om 100 miljoner kronor skall användas för
kostnader som uppkommer vid förberedelser för och
genomförande av en försäljning av banken. Anslaget
finns inte upptaget för budgetåret 1998.

51

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Regeringen föreslår att kostnader som uppstår i
samband med en avyttring, utöver de medel som
finns till förfogande, skall avräknas den inkomst som
staten erhåller vid försäljningen. Nettobehållningen
skall inlevereras mot inkomsttitel.

Vissa av anslagen inom verksamhetsområde B var
i processen inför budgetpropositionen för 1997
mycket svårbudgeterade. Det gäller anslagen Åtgär-
der för att stärka det finansiella systemet och För-
säljning av aktier i Stadshypotek AB (det senare änd-
rat till Avgift till Stadshypotekskassans grundfond
fr.o.m. 1998). Anslaget Åtgärder för att stärka det
finansiella systemet var ett 1000-kr anslag där tidiga-
re både utgifter och inkomster rörande bankstödet
redovisades. De kvarvarande kostnaderna för bank-
stödet efter den 1 juli 1996 var svåra att budgetera.
Även försäljningskostnaderna för aktierna i Stadshy-
potek var svårberäknade vid denna tidpunkt beroen-
de på att val av försäljningsform var okänt. Det
fanns dessutom ingen vetskap om att en avgift för
Stadshypotekskassans grundfond skulle betalas av
staten.

I denna proposition föreslås vissa ändringar och
omfördelningar beträffande dessa anslag. Syftet är
att anpassa tillgängliga medel efter nuvarande och
mer aktuella behov.

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR ILÖPANOE PRISER)

1995/96        1996         1997        1998        1999        2000

2620,6   -1051,8     954,2     189,7     249,7     249,7

Resultatbedömning och slutsatser

Försäljning av aktier i Nordbanken och Stadshypo-
tek AB har genomförts. Regeringen bedömer att de
erhållna ersättningarna var rimliga utifrån mark-
nadsförutsättningarna. Försäljningskostnaderna av-
seende Nordbanken (ca 3 %) bedöms som rimliga.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har inte haft någon invändning
mot den genomförda försäljningen av aktierna i
Nordbanken. Vad gäller de delar av verksamhetsom-
rådet som handläggs av Finansdepartementet har
Regeringskansliets revisionskontor inte haft någon
invändning.

5.2 Anslagsavsnitt

B 1 Åtgärder för att stärka det
finansiella systemet

1995/96

Utgift

70 974

Därav 1996

Utgift

-2 751 554

1997

Anslag

205 000 2

Utgifts-
prognos

55 000

1998

Förslag

55 000

1999

Beräknat

55 000

2000

Beräknat

55 000

1 Beloppen anges i tusental kronor

2 Av anslaget har 14 mkr dragits in som besparing

Under budgetåret 1995/96 har anslaget disponerats
för att täcka utgifter för åtgärder som avsetts att
stärka det finansiella systemet. Dessa har uppkom-
mit vid infrianden av utställda garantier, betalning
av ränta på lån och återbetalning av lån i Riksgälds-
kontoret som tagits upp för att finansiera stödåtgär-
der m.m.

Stora inkomster från aktieutdelningar och återbe-
talningar av garantiutgifter har löpande redovisats
under anslaget, vilket förklarar utfallet helåret 1996.
Anslaget har disponerats av Finansdepartementet,
Bankstödsnämnden och Riksgäldskontoret. Ett even-
tuellt överskott på anslaget skall föras till inkomstti-
tel. Bankstödsnämnden och Riksgäldskontoret har
redovisat 3,8 miljarder kronor mot en inkomsttitel
på statsbudgetens inkomstsida. Finansdepartementet
har redovisat 71 miljoner kronor som utgift.

Konsekvenserna av bankstödet har tidigare redo-
visats, dels i budgetpropositionen 1994/95 (prop.
1994/95:100, bilaga 8), dels i propositionen om av-
veckling av stödet (prop. 1995/96:172).

Regeringens överväganden

Anslaget skall under 1998 användas för betalningar
av ränta på lån i Riksgäldskontoret. Lånet upptogs
den 1 januari 1993 av staten för att finansiera köpet
av Securum från Nordbanken (prop. 1991/92:153,
bet. 1991/92:NU36, rskr. 1991/92:352). Lånebelop-
pet uppgår till 1 miljard kronor. Avsikten är att detta
lån skall återbetalas under budgetåret 1998 i sam-
band med att staten erhåller aktieutdelning från
Securum.

I budgetpropositionen (1996/97:1) för 1997 be-
räknades anslaget för 1998 till 140 miljoner kronor.
Regeringen föreslår nu, utifrån vad som förordas i
avsnittet 5.1, att ca 75 miljoner kronor omfördelas
till anslaget B 2 och ca 10 miljoner kronor till andra
anslag inom utgiftsområde 2.

Anslaget föreslås för 1998-2000 uppgå till
55 000 000 kronor.

52

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

B 2 Avgift för Stadshypoteks-
kassans grundfond

1997

Anslag

1.2 Utgifts-

60 000     prognos

10 605

1998

Förslag

134 700

1999

Beräknat

134 700

2000

Beräknat

134 700

1 Beloppen anges i tusental kronor

2 Anslaget för år 1997 hette Försäljning av aktier i Stadshypotek AB

Riksdagen beslutade (prop. 1996/97:40, bet.
1996/97:FiUl, rskr. 1996/97:53) att Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa skulle föra över sitt ak-
tieinnehav om 34 % i Stadshypotek AB till staten vid
den tidpunkt som regeringen bestämde. Samtidigt
bemyndigades regeringen att besluta om försäljning
av aktieinnehavet. I februari 1997 beslutade rege-
ringen om försäljning av aktierna till Svenska Han-
delsbanken, varvid ca 7,6 miljarder kronor erhölls i
försäljningslikvid. Dessa medel redovisades mot in-
komsttitel. Försäljningskostnaden uppgick till ca 10
miljoner kronor, vilket var lägre än den budgeterade
kostnaden.

Stadshypotekskassans uppgift är numera att för-
valta den återstående obligationsskulden. När lå-
neskulden är reglerad skall kassan likvideras. För att
trygga utestående lån finns en grundfond i form av

en statlig garantiförbindelse. Stadshypotekskassan
betalar en årlig avgift för garantin till Riksgäldskon-
toret. Tidigare har avgiften finansierats genom ut-
delning på aktierna i Stadshypotek AB. I samband
med överflyttningen av aktieinnehavet har staten
emellertid åtagit sig att fr.o.m. den 1 januari 1998
ersätta kassan för denna avgift.

Regeringens överväganden

Stadshypotekskassans sammanlagda låneskulder får
inte uppgå till mer än tio gånger summan av grund-
fonden och kassans egna fonder. Avgiften för garan-
tin uppgår till en procent av fondens storlek. Det in-
nebär att avgiften kommer att minska vartefter
låneskulden minskar. Avgörande för avgiftens stor-
lek kommer därför att vara hur snabbt låneskulden
avvecklas.

Anslaget beräknas för 1998 till 134 700 000 kro-
nor. En omfördelning med ca 75 000 000 har gjorts
från anslaget B 1.

53

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

6 Riksdagens revisorer

6.1

C 1

1995/96

Anslagsavsnitt

Riksdagens revisorer

526

Utgift

22 672 '

Anslags-
sparande

Därav 1996

Utgift

16 070

1997

Anslag

16 151

Utgifts-
prognos

16 677

1998

Förslag

16 673

1999

Beräknat

17 211

2000

Beräknat

17 766

1 Beloppen anges i tusental kr

Riksdagens revisorer har till uppgift att på riksda-
gens vägnar granska statlig verksamhet. Revisorerna
har ett särskilt ansvar för att visa på utfall och effek-
ter av tidigare fattade riksdagsbeslut. Uppgiften är
till övervägande delen av förvaltningsrevisionen ka-
raktär, och syftet med revisorernas granskning är att
främja ett effektivt utbyte av de statliga insatserna.
Dessutom granskar revisorerna som externrevisorer
Riksbanken, den inre riksdagsförvaltningen, Riksda-
gens ombudsmän och Stiftelsen Riksbankens jubile-
umsfond.

Riksdagens revisorer

Riksdagens revisorer skall på riksdagens vägnar
granska den statliga verksamheten inklusive statliga
aktiebolag och stiftelser.

Riksdagens revisorers roll som en del av riksda-
gens kontrollmakt skall tydliggöras. Revisorerna
skall stimulera till diskussion om angelägna sam-
hällsområden.

Revisorerna kommer i sin granskningsverksamhet
att utöka dialogen med företrädare för de granskade
verksamheterna i form av seminarier, utfrågningar
m.m. Revisorerna skall också utveckla samspelet
med utskotten under granskningsarbetet för att på
ett tidigt stadium kunna få till stånd en fruktbärande
dialog. En ökad satsning på uppföljning av tidigare
granskningar är också viktig bl.a. för att få underlag
för åtgärder som kan förbättra genomslaget i
granskningsarbetet.

Riksdagens revisionsutredning föreslår att Riks-
dagens revisorer även skall utföra externrevision av
Regeringskansliet. Det eventuella uppdraget kommer
att medföra ökade kostnader för revisorerna.

Förvaltningsstyrelsens överväganden

Riksdagens förvaltningsstyrelse har inget att erinra
mot Riksdagens revisorers medelsberäkning. Beträf-
fande de ökade kostnaderna som revisionen av Rege-
ringskansliet kan medföra menar förvaltningsstyrel-
sen att anslagssparandet från 1995/96 i första hand
bör användas. I andra hand får finansutskottet i hös-
tens budgetberedning ta ställning till eventuell juste-
ring av anslagsbeloppet.

55

Skatteförvaltning och
uppbörd

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

Förslag till statsbudget för år 1998

Skatteförvaltning och uppbörd

Innehållsförteckning

1     Förslag till riksdagsbeslut.....................................................5

2     Lagtext.................................................................................7

3     Inledning..............................................................................9

4     Skatteförvaltningen och Tullverket.....................................11

4.1    Skatteförvaltningen.................................................11

4.2   Tullverket................................................................19

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar förslaget till lag med anledning av bildandet
av Västra Götalands län,

2. antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisreglerings-
avgifter,

3. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under ut-
giftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd en-
ligt följande uppställning.

ANSLAG

ANSLAGSTYP

ANSLAGSBELOPP

(TUSENTAL KRONOR)

A 1 Riksskatteverket

ramanslag

356 304

A 2 Skattemyndigheterna

ramanslag

4 269 581

A 3 Tullverket

ramanslag

1 036 369

Summa

5 662 254

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÄDE 3

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag med
anledning av bildandet av
Västra Götalands län

Härigenom föreskrivs följande.

Det som är föreskrivet i eller annars följer av en lag eller annan för-
fattning beträffande Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län,
Skattemyndigheten i Älvsborgs län eller Skattemyndigheten i Skaraborgs
län skall efter utgången av år 1997 i stället gälla Skattemyndigheten i
Västra Götalands län.

2.2 Förslag till lag om
ändring i lagen (1984:151)
om punktskatter och
prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att i 3 kap. 16 § lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter1 orden ”Skattemyndigheten i Göteborgs
och Bohus län” skall bytas ut mot ”Skattemyndigheten i Västra Göta-
lands län”.

' Senaste lydelse av 3 kap. 16 § 1994:1906.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

3 Inledning

Omfattning/ändamål

Utgiftsområdet omfattar skatteförvaltningen (Riks-
skatteverket och skattemyndigheterna) och Tullver-
ket.

Genom Sveriges inträde i Europeiska unionen har
kontaktytorna mellan skatteförvaltningen och Tull-
verket förändrats. Tidigare svarade Tullverket för all
uppbörd av tull, mervärdesskatt och punktskatter i
samband med införsel av varor. Efter EU-inträdet
har Tullverket kvar denna arbetsuppgift endast i frå-
ga om varuinförsel från tredje land, dvs. land utanför
EU. I handeln med andra EU-länder är det i stället
skatteförvaltningen som svarar för uppbörd och kon-
troll vad gäller mervärdesskatt och punktskatter.

Härigenom har de löpande arbetsuppgifter av lik-
artad natur som både skatteförvaltningen och Tull-
verket sysslar med minskat mycket kraftigt i omfatt-
ning. Samtidigt har emellertid behovet av samord-
ning och samverkan accentuerats i andra avseenden.
Det gäller inte minst kontrollen i fråga om punkt-
skatter som omfattas av det gemensamma förfaran-
det enligt rådets direktiv (92/12EEG) av den 25 feb-
ruari 1992 om allmänna regler för punktskatte-
pliktiga varor och om innehav, flyttning och över-
vakning av sådana varor, det s.k. cirkulationsdirekti-
vet. Genom övergångsbestämmelser till den nya tul-
lag som trädde i kraft vid EU-inträdet, och därefter
genom bestämmelserna i den s.k. inregränslagen, har
vissa kontrollbefogenheter för Tullverket vid den inre
gränsen behållits i fråga om alkoholdrycker och to-
baksvaror. Genom den s.k. transportkontrollagen
har beskattningsmyndigheten (Skattemyndigheten i
Dalarnas län) fått vissa befogenheter att undersöka
transportmedel m.m. Denna kontroll utförs i samar-

bete mellan beskattningsmyndigheten, Tullverket och
polisen.

1995 års skatteflyktskommitté har nyligen i sitt
slutbetänkande Punktskattekontroll av alkohol, to-
bak och mineralolja, m.m. (SOU 1997:86) bl.a. före-
slagit utvidgade möjligheter till fysisk kontroll och
förbättrad informationstillgång i kontrollverksamhe-
ten. Förslaget remissbehandlas för närvarande.

En särskild utredare har tillkallats för att göra en
utvärdering av EU-medlemskapets effekter för Tull-
verkets dimensionering och organisation m.m. (dir.
1997:34). I uppdraget ingår att belysa förutsättning-
arna för och erfarenheterna av Tullverkets samarbete
med andra myndigheter, främst polisen och skatte-
förvaltningen.

Även om det alltså finns viktiga beröringspunkter
mellan skatteförvaltningen och Tullverket är deras
verksamheter till största delen av olika slag och tjä-
nar skilda syften. Det innebär bl.a. att det inte är me-
ningsfullt att lämna en redovisning av dessa verk-
samheter i resultattermer sammanhållet på utgifts-
områdesnivå.

Den av riksdagen tidigare beslutade besparingen
på statlig konsumtion (prop. 1994/95:100 bil. 1, bet.
1994/95:FiU10, rskr. 1994/95:179) ligger fast. I

1996 års ekonomiska vårproposition (prop. 1995/96:
150, bet. 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304) avise-
rade regeringen en besparing på 30 miljoner kronor
inom utgiftsområde 2 och 3 fr.o.m. 1998. En preli-
minär fördelning som gjordes proportionellt till an-
slagens storlek redovisades i budgetpropositionen för

1997 (prop. 1996/97:1). I denna proposition föreslås
en slutlig fördelning som såvitt gäller utgiftsområde 3
överensstämmer med den preliminära fördelningen.

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR

UTGIFT

1995/96

DÄRAV

1996

ANVISAT

1997

UTGIFTSPROGNOS
1997

FÖRSLAG

1998

BERÄKNAT

1999

BERÄKNAT

2000

Skatteförvaltning och uppbörd

A 1 Riksskatteverket

547 150

325 200

354 505

340 000

356 304

365 802

375 416

A 2 Skattemyndigheterna

6 427 862

4 466 083

4 328 345

4 567 000

4 269 581

4 391 622

4 447 542

A 3 Tullverket

1 634 732

1 080 632

1 031 858

1 090 632

1 036 369

1 069 886

1 098 658

Totalt för utgiftsområde 3

8 609 744

5871 915

5 714 708

6 000 632

5 662 254

5 827 310

5 921 616

10

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

4 Skatteförvaltningen och Tullverket

4.1 Skatteförvaltningen

Omfattning/ändamål

Riksskatteverket (RSV) svarar för den centrala led-
ningen av dels skatteförvaltningen, dels exeku-
tionsväsendet (jfr utgiftsområde 4 Rättsväsendet,
verksamhetsområde Kronofogdemyndigheterna). På
regional nivå finns fr.o.m. den 1 januari 1997 inom
skatteförvaltningen 23 skattemyndigheter med sam-
manlagt 129 lokala kontor. Vid de lokala kontoren
sköts förutom beskattning även folkbokföring och
fastighetstaxering. För punktskatter och vissa arbets-
uppgifter på mervärdesskattens område finns vid
Skattemyndigheten i Dalarnas län ett för hela landet
gemensamt särskilt skattekontor i Ludvika.

Sammanfattande kommentar till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall

-  Det direkta utfallet av kontrollverksamheten har
förbättrats.

-  Omfattningen av den planmässiga revisionsverk-
samheten har upprätthållits, samtidigt som anta-
let revisioner i övrigt har minskat något. Re-
sursåtgången för s.k. grundhantering har minskat
till förmån för ökade kontrollinsatser.

-  Anslagssparandet har ökat.

Mål för skatteförvaltningen

-  Skatt skall tas ut i den omfattning, med den för-
delning och i den tid och ordning som åsyftas
med gällande skatteförfattningar.

-  Olika samhällsfunktioner skall tillhandahållas
fullständig och korrekt basinformation ur folk-
bokföringen med god tillgänglighet.

-  Taxeringsvärden för fastigheter skall fastställas
och information om dessa tillhandahållas i enlig-
het med vad som åsyftas med gällande författ-
ningar.

Prioriteringar för 1998

-  Grundhanteringen skall rationaliseras ytterligare
för att ge utrymme för förstärkt skattekontroll,
flyttningskontroll och riktad service. Samtidigt
måste det säkerställas att det nya uppbördssyste-
met (skattekontot) kan genomföras med så små
störningar i övergångsskedet som möjligt för de
skattskyldiga och myndigheterna. För att uppnå
rationaliseringsvinster krävs bl.a. ökade satsning-
ar på IT-området.

- Träffsäkerheten i kontrollverksamheten skall för-
bättras. Kvaliteten i verksamheten skall höjas ge-
nom kompetensutveckling och genom utveckling
av metoder för kvalitetssäkring. Särskilda insat-
ser skall göras för att stärka skatteförvaltningens
medverkan i bekämpandet av den ekonomiska
brottsligheten och för att snabbt upptäcka nya
former av skatteundandragande och föra dem
under rättslig prövning.

-  Helhetssynen på den s.k. indrivningskedjan
(taxering - debitering - uppbörd - indrivning) är
viktig för att man skall få bästa möjliga upp-
bördseffektivitet. I en effektiv kontrollverksamhet
ligger inte bara att skatterna fastställs utan också
att de faktiskt betalas. Skatteförvaltningen och
exekutionsväsendet skall i samverkan vidta åt-
gärder för att minska förekomsten av försenade
och uteblivna betalningar och samarbetet skall
utvecklas på ett sådant sätt att det bidrar till att
minska det allmännas skatteförluster.

- Viktig är också helhetssynen på kontroll och ser-
vice, liksom ett koncerngemensamt förhållnings-
sätt i servicefrågor. Det framtida serviceutbudet

11

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

skall anpassas bättre till olika målgrupper och i
ökad grad styras av allmänhetens och företagens
behov. Syftet skall vara att underlätta för de
skattskyldiga att ta tillvara sina rättigheter och
fullgöra sina skyldigheter.

Resultatbedömning

Regeringen strävar efter att förbättra redovisningen
av målen för och resultatet av myndigheternas verk-
samhet med inriktning på de effekter som verksam-
heten har ute i samhället.

Det mål som har ställts upp för beskattningsverk-
samheten kan ses som ett rent effektmål. Målen vad
gäller folkbokföring och fastighetstaxering är mera
inriktade på skatteförvaltningens prestationer - ett
mera myndighetsnära perspektiv. Skillnaden i målens
karaktär bör dock inte överdrivas. Det förekommer
inte på något av områdena någon annan myndig-
hetsverksamhet som väsentligt påverkar måluppfyl-
lelsen än den verksamhet som bedrivs av skatteför-
valtningen. Däremot påverkas måluppfyllelsen i
beskattningsverksamheten av ett antal faktorer utan-
för skatteförvaltningens kontroll, som t.ex. lagstift-
ningen på skatteområdet, konjunkturläget och före-
komsten av gränsöverskridande transaktioner.

Verksamhetens resultat bör bedömas med ut-
gångspunkt från den uppföljningsmodell som RSV
tagit fram och som även ligger till grund för verk-
samhetsmålen och återrapporteringskraven i regle-
ringsbrevet för år 1997 (RSV Rapport 1995:2). Mo-
dellen bygger på att graden av uppfyllelse av målet
för beskattningsverksamheten bedöms utifrån krite-
rierna beskattningseffektivitet, uppbördseffektivitet,
kvalitet och produktivitet.

Beskattningseffektiviteten uttrycker förhållandet
mellan debiterad skatt och rätt skatt. Det ligger i sa-
kens natur att det inte går att få någon säker kun-
skap om detta förhållande. Visserligen görs försök
att bestämma storleken av skattebortfallet bl.a. med
hjälp av i särskild ordning utförda stickprovskont-
roller, s.k. årliga statistiska acceptansundersökningar.
Dessa är emellertid inte heltäckande och utfallet är
alltför osäkert för att kunna läggas till grund för be-
dömningen av beskattningsverksamhetens resultat.
Detta är dessutom i hög grad beroende av faktorer
utanför skatteförvaltningens kontroll, som t.ex. änd-
ringar i lagstiftningen. Bedömningen får i stället gö-
ras genom mätningar vad gäller sådana åtgärder
(prestationer) som kan antas påverka skattebortfal-
lets storlek. Det kan vara fråga om dels åtgärder som
stärker de skattskyldigas frivilliga medverkan, dels
kontrollinsatser. Kontrollinsatserna ger dels en direkt
effekt i form av ändrade debiteringar, dels en preven-
tiv effekt. Hur stor den preventiva effekten är antas

bl.a. bero på frekvensen av olika kontrollåtgärder,
dvs. risken för att felaktigheter upptäcks.

Det ligger alltså i sakens natur att den preventiva
effekten av skatteförvaltningens prestationer inom
kontrollverksamheten inte direkt kan mätas. Men
även det direkta beloppsmässiga utfallet av kontroll-
verksamheten erbjuder vissa svårigheter i det här
sammanhanget. De belopp som debiteras kan visser-
ligen avläsas direkt, men det kräver en närmare ana-
lys för att man skall kunna bedöma det ekonomiska
värdet av en viss debitering. Det hänger bl.a. samman
med att ett belopp helt eller delvis kan komma att
falla bort efter en process i skattedomstol, kanske
många år framåt i tiden, att det inte är säkert att den
skattskyldige kommer att ha förmåga att betala be-
loppet och att vissa höjningar av den debiterade skat-
ten kan ha att göra med periodiseringsfrågor och
därför bara innebär en tidigareläggning av en debite-
ring som ändå skulle ha ägt rum någon senare peri-
od. Det är mot den här bakgrunden som regeringen
har tilldelat RRV medel från anslaget Kontrollfunk-
tionen i staten för ett projekt som syftar till att be-
döma skattekontrollens ekonomiska värde. Kart-
läggningsarbetet inom projektet har nyligen kommit
igång och bedrivs i nära samarbete med RSV.

Uppbördseffektiviteten uttrycker förhållandet
mellan debiterad skatt och faktiskt inbetald skatt. I
målet att skatten skall betalas i rätt tid och ordning
ligger emellertid också att betalningsuppmaningar
skall behöva skickas ut i så liten utsträckning som
möjligt och att inkomstskatten i största möjliga ut-
sträckning skall betalas under inkomståret som pre-
liminär skatt. Att mäta graden av måluppfyllelse i
den här delen är inte förenat med några svårigheter.
Det innebär emellertid inte att målet är helt okompli-
cerat från styrningssynpunkt. Ett antal faktorer vid
sidan av myndigheternas prestationer påverkar ut-
fallet, t.ex. konjunktur- och sysselsättningsförhållan-
den och attityder till skattesystemet. Dessutom på-
verkas detta av arbetet såväl hos skattemyn-
digheterna som kronofogdemyndigheterna. Att
minska förekomsten av försenade och uteblivna skat-
tebetalningar har därför i regleringsbrevet för år
1997 ställts upp som ett för skatteförvaltningen och
exekutionsväsendet gemensamt verksamhetsmål.
Även andelen av den slutliga skatten som blir betald i
form av preliminär skatt under inkomståret påverkas
av en rad andra faktorer än skattemyndigheternas
agerande, t.ex. av svängningar i konjunktur och rän-
teutveckling men i hög grad också av ändringar i det
materiella regelverket, t.ex. vad gäller avdragsrätt.

RSV:s resultatredovisning

Av skatteförvaltningens totala resurser användes un-
der år 1996 ca 8 procent för folkbokföring, vilket är
något mindre än under år 1995. Drygt 5 procent an-
vändes för fastighetstaxering. Det är mer än under år

12

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

1995, vilket hänger samman med att den största de-
len av kostnaderna för 1996 års allmänna fastig-
hetstaxering av småhus betalades under 1996.

Återstoden av resurserna, dvs. ca 85 procent, an-
vändes för beskattning.

Inom beskattningsverksamheten har överföringen
av resurser från den s.k. grundhanteringen, sedd som
helhet, till kontrollverksamhet kunnat fortsätta. In-
om grundhanteringen har dock ökade resurser fått
avsättas för hanteringen av mervärdesskattedeklara-
tioner, vilket anges bero på ett kraftigt ökat antal
deklarationer till följd av förkortningen av redovis-
ningsperioderna.

UTGIFTER I BESKATTNINGSVERKSAMHETEN

MILJONER KRONOR

ÄNDR

1992

1993

1994

1995

1996

95-96

Direkt och

indirekt lön

2 375

2 419

2 343

2 437

2 639

202

ADB

550

503

450

536

647

111

Lokaler

475

503

485

434

477

43

Övrigt

582

572

448

519

492

-27

Summa

3 982

3 997

3 726

3 926

4 255

329

Varav

Grund-

hantering

2 641

2 347

1 967

1 786

1 827

41

Skrivbords-

granskning

636

793

903

1 201

1 373

172

Revision

705

857

856

939

1 055

116

Det direkta beloppsmässiga utfallet av kontrollverk-
samheten har förbättrats avsevärt, från knappt 12
miljarder kronor 1995 till närmare 17 miljarder kro-
nor 1996.

DIREKT BELOPPSMÄSSIG EFFEKT AV OFFENSIVA
ÅTGÄRDER 1994-1996

MILJARDER KRONOR

1994

1995

1996

Inkomsttaxering m.m.

Vid årlig taxering

5 375

3 525

7 696

Vid omprövning

3 421

4 174

5 141

Summa inkomstskatt

8 796

7 699

12 837

Mervärdesskatt

3 071

3 078

3 107

Arbetsgivaravgifter

750

873

730

Punktskatter

-83

86

83

Totalt

12 534

11 736

16 757

RSV påpekar dock att det bl.a. har funnits vissa tek-
niska brister i statistikinsamlingen som bör föranleda
viss försiktighet i jämförelsen.

Den totala ändringsfrekvensen i den s.k. skriv-
bordsgranskningen har minskat något. Detta kan en-
ligt RSV till stor del förklaras med omläggningar i
förfarande m.m. inom vissa delområden. Inom om-
rådet arbetsgivaravgift och källskatt har ändringsfre-
kvensen å andra sidan ökat påtagligt, från 4,1 till 5,8
procent av antalet deklarationer, vilket dock till stor
del förklaras av ändrade beslutsrutiner.

TOTALT ANTAL ÄNDRINGSBESLUT SAMT DÄRAV
BESLUT INOM OFFENSIV GRANSKNING

TOTALT OFFENSIV GRANSKNING

SKATTESLAG

ANTAL

BESLUT

1996

ANTAL

BESLUT

1996

1 PROCENT AV
DEKLARATIONER

1995

1996

Inkomstskatt m.m.

Vid årlig taxering

452 400

379 900

5.6 %

5.4 %

Omprövning/
omräkning

183 200

70 900

1.3 %

1,0 %

Summa
inkomstskatt m.m.

635 600

450 800

6,9 %

6.4 %

Arbetsgivaravg.
Källskatt

228 400

168 400

4,1 %

5,8 %

Mervärdesskatt

402 900

88 500

3.1 %

2,1 %

Totalt

1 266 900

707 700

För revisionsverksamheten gäller att antalet planmäs-
siga revisioner totalt sett har upprätthållits. Nedlagd
tid inom denna del av verksamheten har ökat. Anta-
let urvalsrevisioner har däremot minskat med drygt
10 procent jämfört med 1995, samtidigt som den
nedlagda tiden per revision har ökat.

Uppbördsförlusterna, dvs. skillnaden mellan det
restförda beloppet efter återkallelser och det betalda
beloppet, har ökat något under år 1996 jämfört med
år 1995, men är trots det betydligt mindre än under
tidigare år på 1990-talet.

För produktiviteten i beskattningsverksamheten
som helhet redovisar RSV en utveckling där index
för år 1996 är 125,9, med 1992 som basår. För 1995
var index 123,4. Detta tyder på att den totala pro-
duktiviteten, som var oförändrad 1995 jämfört med
1994, åter har stigit något.

13

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

RESTFÖRING OCH UPPBÖRDSFÖRLUSTER FÖR DE STORA SKATTESLAGEN 1990-1996

MILJARDER KRONOR EXKL. DRÖJSMÅLSAVGIFTER M.M.

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

Restfört brutto

12,3

13,4

15,7

13.9

14,8

10,9

12,2

återkallat

-2,3

-3,9

-3,8

-2,7

-3,5

-2,5

-3,0

Restfört netto

10,0

9.5

11,9

11,2

11.3

8,4

9,2

Betalt

-2,5

-3,0

-3,3

-3,0

-3,9

-3,4

-3,5

Uppbördsförlust

7,5

6,5

8,6

8,1

7,4

5,0

5,7

varav fysiska personer

1,8

1,6

1,5

varav juridiska personer

5,7

3.3

4,2

Uppbördsförlust i % av
totalt fastställda skatter

1,0 %

0,8 %

1,2 %

1,1 %

1,0 %

0,6 %

0,6 %

Anm. Med "de stora skatteslagen" avses i denna tabell inkomstskatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Dessa svarade för 1996 för 96 procent av
totalt restförda skatter.

Vad gäller kvaliteten ger utfallet av intern statis-
tikinsamling inte någon entydig bild. Behovet av att
rätta tidigare fattade beslut av andra skäl än offensiv
granskning är ungefär detsamma som tidigare och
ungefär lika stor andel av det belopp som lämnats för
indrivning faller senare bort genom nedsättning eller
undanröjande av debiteringar. För handläggningsti-
derna saknas säkra tidsserier men RSV:s bedömning
är att de är i stort sett oförändrade. Den attitydun-
dersökning som gjorts under 1996 av allmänhetens
inställning till skatteförvaltningen tyder på att ut-
vecklingen vid tidigare undersökningar under perio-
den 1986-1995 mot en allt positivare inställning har
brutits. En viss försämring kan sålunda noteras 1996
jämfört med 1995. Samtidigt visar undersökningen
på att attityden till skattesystemet blivit mycket mera
negativ sedan 1992. Enligt RSV kan det vara detta
som fått återverkningar också i form av en mindre
positiv inställning till skatteförvaltningen.

Inom folkbokföringen har mängden ärenden och
utfärdade personbevis fortsatt att minska, om än inte
i samma takt som mellan 1994 och 1995. RSV redo-
visar bedömningen att kvaliteten på informationen i
folkbokföringens register stadigt har förbättrats se-
dan 1991. Särskilt under 1996 har stora insatser
gjorts för att rätta felaktigheter inför starten under
1997 av det nya aviseringsregistret. Handläggnings-
tiderna har inte kunnat minskas och skillnaderna
mellan olika kontor är avsevärd. Antalet utförda
flyttningskontroller har ökat, men endast marginellt.

Under verksamhetsåret har 1996 års allmänna fas-
tighetstaxering av småhusenheter slutförts. Detta har
skett inom föreskriven tid. Vid taxeringen har det
nya, registerbaserade förfarandet tillämpats. RSV re-
dovisar bedömningen att taxeringen utförts med god
kvalitet. Detta grundar man bl.a. på en acceptansun-
dersökning som tyder på god tillförlitlighet för värde-
faktorerna för mark. Däremot har fastighetsägarna
haft svårigheter med mätningen av sina hus.

Regeringens bedömning

Regeringen kan i allt väsentligt ansluta sig till de be-
dömningar från RSV:s sida som har redovisats i det
föregående. Som helhet får resultatet av verksamhe-
ten inom skatteförvaltningen bedömas som fullt till-
fredsställande, eftersom flera av de viktigaste indika-
torerna har utvecklats i rätt riktning. Ett oroande
tecken är dock de uppenbara svårigheterna att öka
eller, såvitt gäller urvalsrevisionen, ens upprätthålla
antalet revisioner. Det finns flera förklaringar till det-
ta. Som redan nämnts har RSV pekat på att revi-
sionsverksamheten inriktats mot allt mera komplice-
rade objekt där varje revision kräver större
resursinsats. RSV har också pekat på att den upp-
byggnad av kontrollresurserna som skett under sena-
re år har krävt stora insatser av erfaren personal för
handledning av nyrekryterade revisorer och därige-
nom tagit resurser från det operativa arbetet. Det är
bl.a. mot den bakgrunden som regeringen i regle-
ringsbrevet för år 1997 har uppdragit år RSV att vid
samma tid som årsredovisningen lämna en särskild
rapport med redovisning av kontrollverksamhetens
utveckling åren 1992-1997. I rapporten skall tyngd-
punkten ligga på analys av kontrollverksamheten och
vilka slutsatser som kan dras av en sådan analys be-
träffande skatteundandragandets omfattning och
fördelning. Det skall också redovisas bl.a. vilken in-
verkan det särskilda medelstillskottet fr.o.m. budget-
året 1993/94 har haft. I sammanhanget skall RSV
även redovisa eventuella problem som den snabba
omvandlingen och utbyggnaden av kontrollverksam-
heten kan ha medfört.

På motsvarande sätt är det ägnat att inge viss oro
att frekvensen av flyttningskontroller inom folkbok-
föringen inte har kunnat ökas nämnvärt. På detta
område framgår det också av RSV:s redovisning att
den sammanlagda tid som lagts ned på kontroller har
minskat.

14

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

RRV har medverkat i en nyligen avslutad sam-
nordisk granskning av skattekontrollen i Norden
(RRV 1997:41). Rapporten från granskningen visar
på betydande svårigheter att göra jämförelser mellan
länderna, men också på skillnader vad gäller t.ex.
kostnader och ändringsfrekvens som är så stora att
de kan förtjäna närmare analys. Regeringen räknar
med att återkomma till den saken i ett senare sam-
manhang.

Övergången till skattekontosystemet och tekniska
förändringar som är kopplade till denna utgör en kri-
tisk del av verksamheten särskilt under första kvar-
talet 1998. Det krävs en hög beredskap hos myndig-
heterna att göra extra insatser som kan behövas för
att minimera skadeverkningarna av tekniska stör-
ningar som inte helt kan uteslutas trots noggrann ut-
provning av systemen. Regeringen är medveten om
att detta innebär en begränsning av möjligheterna till
ambitionsnivåhöjningar i den offensiva verksamheten
under denna tid och att sådana insatser därför kan
komma att få anstå till längre fram under året. Det
som nu har sagts innebär inte att kontrollverksamhe-
ten under året som helhet på något vis får eftersättas.
Tvärtom är det nu som tidigare en högst prioriterad
uppgift för skatteförvaltningen att vidta sådana åt-
gärder att skattekontrollen kan bedrivas med full
kraft trots de beslutade minskningarna av den totala
resurstilldelningen. Utgångspunkten för den priorite-
ringen är att skattekontrollen har vital betydelse för
det allmännas inkomster av skatter och avgifter och
att varje inskränkning av den verksamheten medför
ett inkomstbortfall som är många gånger större än
den resursbesparing som kan göras.

Ny regionindelning för skatteförvaltningen

Riksdagen beslutade i december 1996, efter förslag i
budgetpropositionen för år 1997, om en ny region-
indelning för kronofogdemyndigheterna. I stället för
de 24 myndigheter som fanns till utgången av år
1996 bildades den 1 januari 1997 tio regionala myn-
digheter. De främsta skälen för omorganisationen
var att många av de tidigare myndigheterna var för
små för att ge tillräckligt underlag för olika interna
stödfunktioner och för att kunna bygga upp och
vidmakthålla tillräcklig kompetens för vissa operati-
va funktioner där kravet på specialistkunnande är
stort men arbetsvolymerna små. En under några år
tillämpad modell med s.k. ordnad samverkan över
länsgränsema hade gett vissa fördelar från bl.a.
kompetenssynpunkt men samtidigt visat sig resurs-
krävande och dessutom inneburit vissa problem vad
gäller styrningen av verksamheten.

I budgetpropositionen för år 1997 underströk re-
geringen vikten av att inom skatteförvaltningen vidta
sådana åtgärder att beslutade anslagsneddragningar
inte ledde till försämringar i den operativa verksam-
heten. Det uttalades att RSV bl.a. måste överväga

organisatoriska anpassningar i detta syfte, och att
regeringen noterat att ett arbete satts igång av verket
för att undersöka om en regionalisering av skatteför-
valtningen kunde vara en lämplig effektiviseringsåt-
gärd.

RSV:s förslag

RSV har därefter, i maj 1997, till regeringen över-
lämnat ett förslag till ny regionindelning för skatte-
förvaltningen. Den föreslagna indelningen överens-
stämmer med den som gäller för kronofogde-
myndigheterna utom såvitt gäller Hallands län, som
föreslås bilda en region tillsammans med Jönköpings
och Östergötlands län i stället för att föras samman
med det blivande Västra Götalands län. På denna
punkt föreslår RSV att kronofogdemyndigheternas
regioner nu ändras så att regionerna blir desamma
för båda förvaltningarna. För skattemyndigheterna
föreslås på flera håll andra sätesorter än för krono-
fogdemyndigheterna. Den nya indelningen föreslås
gälla fr.o.m. den 1 januari 1999. Myndigheterna i
Västra Götaland skall dock slås samman samtidigt
som det nya länet där bildas, dvs. fr.o.m. den 1 janu-
ari 1998.

Regeringens förslag

Som redan framgått anser regeringen det vara av
största vikt att beslutade besparingar kan genomfö-
ras utan att den operativa verksamheten blir lidande.
Det innebär att möjligheterna till besparingar främst
måste sökas inom områdena ledning, styrning och
administration. Erfarenheterna av försök som gjorts
inom skatteförvaltningen och erfarenheterna av den
s.k. ordnade samverkan mellan kronofogdemyndig-
heter visar att det inte går att komma särskilt långt
på den vägen om inte indelningen på regional nivå
ändras.

Ett behållande av den nuvarande indelningen
skulle, i förening med beslutade besparingskrav,
framför allt drabba kontrollverksamheten, som är
den del av skattemyndigheternas verksamhet där det
finns möjlighet att i viss utsträckning välja ambi-
tionsnivå. Därmed skulle den av statsmakterna efter-
strävade satsningen på kraftfullare bekämpning av
skatteundandragande och ekonomisk brottslighet
förlora i kraft.

En övergång till färre och större myndigheter för-
bättrar enligt regeringens bedömning också påtagligt
möjligheterna att upprätthålla en godtagbar kvalitet i
alla delar av verksamheten. De problem med detta
som skattemyndigheterna har i dag hänger bl.a.
samman med att man hos de mindre myndigheterna
inte har tillräckligt många ärenden av alla slag för att
myndigheterna skall kunna upprätthålla tillräcklig
kompetens för alla arbetsuppgifter. Genom den eu-
ropeiska integrationen och internationaliseringen i
övrigt ställs förvaltningen dessutom inför ökade krav
på specialistkompetens. Det stora antalet myndighe-
ter och deras starkt varierande storlek gör det också

15

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

svårt att upprätthålla en tillräcklig enhetlighet i age-
randet mot de skattskyldiga. På det sättet finns det
risk för att beskattningen blir eller i vart fall uppfat-
tas som olikformig över landet.

Det stora antalet skattemyndigheter medför vidare
att de totala resurser som måste avsättas för myndig-
hetsgemensamma specialistfunktioner t.ex. på det
juridiska området blir onödigt stora. Det minskar
möjligheterna till decentralisering och kan på sikt le-
da till att det blir nödvändigt att koncentrera vissa
uppgifter till bara en del av myndigheterna. En sådan
utveckling skulle enligt regeringens mening vara ett
dåligt alternativ till ändrad myndighetsindelning,
bl.a. med tanke på intresset för skattskyldiga och ar-
betsgivare av att ha endast en kontaktpunkt inom
skatteförvaltningen.

Slutligen gäller att en ändrad myndighetsindelning
i enlighet med RSV:s förslag självfallet förbättrar
förutsättningarna för en effektiv samverkan mellan
skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna.

Mot bakgrund av vad som nu har sagts anser re-
geringen att RSV:s förslag i princip bör följas och att
de nuvarande 23 skattemyndigheterna fr.o.m. den 1
januari 1999 alltså bör ersättas med tio myndigheter.
Redan fr.o.m. den 1 januari 1998 bör dock de tre
myndigheterna i Västra Götaland bilda en myndig-
het. Övergången till en myndighet bör regleras i en
särskild lag. Den ändrade länsindelningen föranleder
också en ändring i lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter (se avsnitt 2).

På en punkt anser emellertid regeringen att verkets
förslag bör frångås. Det gäller Hallands län. Den fö-
reslagna lösningen att föra samman Halland med
Jönköpings län och Östergötlands län framstår inte
som naturlig från verksamhetssynpunkt eftersom
kopplingen i näringshänseende mellan kustområdet i
Halland och Jönköpingsområdet är svag. Från geo-
grafisk synpunkt skulle denna lösning vidare innebä-
ra att det bildades en mycket långsmal region med
relativt stora avstånd till vissa av verksamhetsorterna.

Desto starkare band finns det mellan den norra
delen av Halland och Göteborgsområdet vad gäller
näringsliv, resor till och från arbetet m.m. De allra
nordligaste delarna av Halland har i dessa hänseen-
den kommit att fungera snarast som ytterområde till
Göteborg. För de sydligare delarna av Halland finns
kopplingar av liknande slag, om än inte fullt lika
starka, till angränsande delar av Skåne. Däremot
saknas det starka sådana kopplingar till inlandet.

Som regeringen anfört i budgetpropositionen för
år 1997 med anledning av länssammanslagningen i
Skåne bör myndighetsindelningen för skattemyndig-
heterna och kronofogdemyndigheterna följa länsin-
delningen när denna ger från verksamhetssynpunkt
lämpliga regioner. På motsvarande sätt bör som all-
män princip gälla att ett län inte bör delas mellan
olika regioner. Som nyss har beskrivits är emellertid
förhållandena i Hallands län särpräglade och motive-
rar enligt regeringens mening att regionerna inom

skatteförvaltningen utformas på det sättet att Kungs-
backa, Varbergs och Falkenbergs kommuner förs
samman med Västra Götaland och övriga kommu-
ner i Hallands län med Skåne. Motsvarande föreslås
gälla för kronofogdemyndigheterna. Övergångsvis
bör under år 1998 hela Halland fortfarande vara en
del av Västra Götalandsregionen inom exekutionsvä-
sendet och ett eget myndighetsområde inom skatte-
förvaltningen.

Beträffande valet av sätesort anförde regeringen i
budgetpropositionen för år 1997 beträffande Skåne
län att det oundvikligen skulle leda till effektivitets-
förluster att förlägga myndighetens ledning till någon
annan ort än den där verksamheten har sin tyngd-
punkt. Det var därför i fallet Skåne klart att Malmö
borde vara sätesort.

Vad gäller Västra Götaland har den särskilde ut-
redare som på regeringens uppdrag lagt fram förslag
beträffande lokaliseringen av offentlig verksamhet i
det nya länet föreslagit Mariestad som sätesort för
skattemyndigheten. Medan Göteborg är den ort där
verksamheten i det nya länet har sin tyngdpunkt är
Mariestad en mycket liten verksamhetsort inom skat-
teförvaltningen, så liten att en lokalisering dit av
myndighetens ledning framstår som onaturlig och
skadlig för verksamheten. Det kan befaras att en så-
dan lokalisering i många hänseenden skulle bli en
tom gest. Ledningen för myndigheten skulle i prakti-
ken komma att befinna sig i Göteborg och på andra
större verksamhetsorter inom regionen i betydligt
större utsträckning än i Mariestad. En godtagbar in-
omregional balans bör därför i stället åstadkommas
genom att det inom skatteförvaltningen lokaliseras
annan verksamhet på det regionala planet och even-
tuellt viss verksamhet som omfattar flera regioner till
Mariestad. Sådan verksamhet kan t.ex. avse löpande
administration och IT-stöd. RSV utreder för närva-
rande frågan om inrättande av en för landet gemen-
sam s.k. help-desk. Enligt regeringens mening bör
man noga pröva möjligheten att förlägga denna till
Mariestad. Regeringen avser att uppdra åt RSV att
lokalisera verksamheten på sådant sätt att i vart fall
motsvarande effekt på sysselsättningen i Mariestad
uppnås som en förläggning dit av myndighetens led-
ning.

På många andra håll i landet är det inte så att en
viss ort framstår som så dominerande från verksam-
hetsynpunkt att den kan anses självskriven som sätes-
ort. RSV har för de flesta av regionerna fört fram två
alternativ, där det ena är samma ort som kronofog-
demyndighetens sätesort. Det är dock inte i alla fall
som detta är verkets förstahandsalternativ. Som RSV
anfört är det inte av någon avgörande betydelse för
samverkan mellan myndigheterna att ledningen
finns på samma ort. Det viktiga är i stället att de or-
ter från vilka huvuddelen av det operativa arbetet
utförs, och gränserna mellan regionerna, samman-
faller. I de fall där RSV i sitt förslag avviker från kro-
nofogdemyndigheterna vad gäller valet av sätesort

16

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

kan detta sägas bidra till inomregional balans och
förslaget bör kunna följas på dessa punkter. Det in-
nebär t.ex. att Luleå bör vara sätesort för den myn-
dighet som omfattar Norrbottens och Västerbottens
län. Ett undantag gäller den myndighet som omfattar
Västernorrlands och Jämtlands län. RSV har här som
sätesort föreslagit i första hand Härnösand och i
andra hand Sundsvall. Sundsvall är den ort där verk-
samheten i regionen har sin tyngdpunkt. Från rent
verksamhetsmässiga utgångspunkter skulle en lokali-
sering dit vara naturlig. För en lokalisering till Här-
nösand kan goda regional- och sysselsättningspolitis-
ka skäl anföras. Det har emellertid blivit alltmer
tydligt att det krävs åtgärder för att vidmakthålla
livskraften hos orterna i regionens inland och då inte
minst Östersund. Såväl offentlig som annan verk-
samhet har dragits bort från Östersund i en utsträck-
ning som enligt regeringens mening motiverar att det
i denna del av landet tas särskilda hänsyn vid lokali-
seringen. Östersund bör därför väljas som sätesort i
regionen.

Regeringens förslag innebär att det fr.o.m. den 1
januari 1998 bildas en skattemyndighet vars verk-
samhetsområde omfattar Västra Götalands län.
Fr.o.m. den 1 januari 1999 bildas för Norrbottens
och Västerbottens län en myndighet med Luleå som
sätesort, för Västernorrlands och Jämtlands län en
myndighet med Östersund som sätesort, för Gävle-
borgs och Dalarnas län en myndighet med Gävle
som sätesort, för Värmlands och Örebro län en
myndighet med Örebro som sätesort, för Uppsala,
Södermanlands och Västmanlands län en myndighet
med Västerås som sätesort, för Stockholms och
Gotlands län en myndighet med Stockholm som sä-
tesort, för Östergötlands och Jönköpings län en
myndighet med Linköping som sätesort, för Västra
Götalands län samt Kungsbacka, Varbergs och Fal-
kenbergs kommuner en myndighet med Göteborg
som sätesort, för Kronobergs, Kalmar och Blekinge
län en myndighet med Växjö som sätesort och för
Skåne län samt Laholms, Halmstads och Hylte
kommuner en myndighet med Malmö som sätesort.

RSV har beräknat att omorganisationen ger be-
sparingar inom ledning och administration motsva-
rande ca 100 årsarbetskrafter. I den operativa verk-
samheten som helhet, där lönerna genomsnittligt är
lägre, motsvarar detta ca 150 årsarbetskrafter. Den
ger därmed ett inte oväsentligt bidrag när det gäller
att klara av beslutade besparingar utan att den ope-
rativa verksamheten tar skada.

Skattebrottsenheter

Regeringen beslutar i dag en lagrådsremiss om skat-
temyndigheternas medverkan i skattebrottsutred-
ningar. Verksamheten skall bedrivas i särskilda skat-
tebrottsenheter. I den proposition som regeringen
längre fram kommer att överlämna i denna fråga re-

dovisas förutom författningsförslag m.m. även de
resursmässiga konsekvenserna av förslaget. Det bör
dock redan nu påpekas att de resursramar som avses
gälla för skatteförvaltningen under de närmaste åren
inte medger att skattebrottsenheterna inrättas såvida
man inte på något sätt frigör resurser utan att inkräk-
ta på utrymmet för övrig operativ verksamhet. Ge-
nom den ovan föreslagna indelningen i regioner ska-
pas enligt regeringens bedömning det resursmässiga
utrymme som krävs för detta ändamål.

Lokalisering av viss verksamhet till Söderhamn

Regeringen uppdrar genom ett beslut i dag åt RSV
att inom ramen för en omstrukturering av telefoni-
verksamheten lokalisera en s.k. telefonistkonsol med
vissa kringfunktioner till Söderhamn. Åtgärden be-
döms ge ett tillskott på ca 25 arbetstillfällen i Söder-
hamn.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

RRV:s revisionsberättelse avseende skatteförvalt-
ningen och exekutionsväsendet innehåller inte någon
invändning. Vid granskningen av delårsrapporten för
perioden 1 januari - 30 juni 1997 har inte fram-
kommit något som tyder på att rapporten inte upp-
fyller kraven på att ge en rättvisande bild av verk-
samhetskostnader och intäkter och av den ekono-
miska ställningen.

I övrigt gäller att RRV i sin årliga rapport bl.a. fö-
reslår regeringen att beräknade inkomster av upp-
bördsverksamheten inarbetas i regleringsbrevet för
skatteförvaltningen till grund för RSV:s analys och
styrning. Vidare vill RRV uppmärksamma regering-
en på riskerna för att punktskattekontrollen inte sva-
rar mot de växande kontrollbehoven framför allt se-
dan EU-inträdet och de svåra avvägningar som
skattekontrollen inrymmer och de samband som
finns mellan å ena sidan resurstilldelning och å andra
sidan omfattning, inriktning och prioriteringar i kon-
trollen.

Regeringen har full förståelse för intentionerna
bakom förslaget att ta in beloppsuppgifterna från
inkomstberäkningen i regleringsbrevet. Utan tvivel är
dessa uppgifter viktiga som utgångspunkt för ana-
lysverksamheten. Utfallet av uppbörden påverkas
emellertid av ett så stort antal andra faktorer än skat-
teförvaltningens arbete att kopplingen till reglerings-
brevet som styrdokument inte framstår som särskilt
stark. Möjligheten att använda uppgifterna i analys-
sammanhang påverkas inte heller av om de finns in-
tagna i regleringsbrevet eller inte. Regeringen avser
mot den bakgrunden inte att följa detta RRV-förslag.

I sammanhanget bör nämnas att RSV i anslutning
till delårsrapporten för första halvåret 1997 har be-

17

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

gärt dispens från kravet i 14 § förordningen
(1996:882) om myndigheters årsredovisning m.m.
vad gäller prognoser för uppbörd. Arbetet med pro-
gnoser för skatteuppbörden kräver medverkan av
flera aktörer, till vilka RSV hör. Huvudansvaret lig-
ger dock på Finansdepartementet och RSV:s roll i
arbetet bör vara en annan än att på egen hand redo-
visa prognoser. Regeringen avser mot den bakgrun-
den att bifalla RSV:s begäran.

Regeringen delar uppfattningen att det finns an-
ledning att uppmärksamma punktskattekontrollen
och skattekontrollen i allmänhet på det sätt som
RRV anfört. Som framgått i det föregående pågår nu
utredningsarbete respektive fortsatt beredning av ut-
redningsförslag i flera frågor inom detta område. Re-
geringen räknar därför med att återkomma till riks-
dagen längre fram och ser inte något skäl att nu ta
initiativ till ytterligare åtgärder med anledning av
RRV:s synpunkter.

A1 Riksskatteverket

1995/96

Utgift

547 150 '

Anslags-
sparande

179 878

Därav 1996

Utgift

325 200

1997

Anslag

354 505

Utgifts-
prognos

340 000

1998

Förslag

356 304

1999

Beräknat

365 802

2000

Beräknat

375 416

1. Beloppen anges i tusental kronor.

Under anslaget anvisas medel också för RSV:s ar-
betsuppgifter som central myndighet inom exeku-
tionsväsendet (jfr utgiftsområde 4 Rättsväsendet,
verksamhetsområde Kronofogdemyndigheterna).

A2

1995/96

Skattemyndigheterna

Utgift

6 427 862 '

Anslags-
sparande

554 649

Därav 1996

Utgift

4 466 083

1997

Anslag

4 328 345

Utgifts-
prognos

4 567 000

1998

Förslag

4 269 581

1999

Beräknat

4 391 622

2000

Beräknat

4 447 542

1. Beloppen anges i tusental kronor.

Inom RSV har det under budgetåren 1993/94 och
1994/95 byggts upp ett avsevärt anslagssparande.
Under budgetåret 1995/96 minskade anslagssparan-
det, bl.a. som ett resultat av att regeringen beslutade

om bortföring av vissa medel från anslaget som en
besparing. Regeringen har därefter under våren 1997
beslutat om ytterligare bortföring av medel. Sam-
manlagt har i enlighet med regeringens beslut
137 250 000 kronor förts bort från anslaget.

Även inom skattemyndigheterna har det byggts
upp ett avsevärt anslagssparande. Uppbyggnaden har
fortsatt under budgetåret 1995/96. Även i fråga om
skattemyndigheterna har regeringen vid flera tillfällen
beslutat om bortföring av medel från anslaget som en
besparing. Sammanlagt har i enlighet med regering-
ens beslut 51 500 000 kronor förts bort från ansla-
get.

Regeringens överväganden

Förbrukningen av anslagsmedel inom skatteförvalt-
ningen har visat sig vara svår att förutsäga. De både i
absoluta tal och i förhållande till respektive anslags-
belopp avsevärda överskotten har flera förklaringar.
En viktig förklaring är svårigheten att på förhand
med någon större precision ange i vilken takt medel
som har avsatts för investeringar i utrustning och sys-
temutveckling m.m. på IT-området kommer att för-
brukas. En annan förklaring är fördröjningar i rekry-
teringen av nya medarbetare. En avsevärd del av
överskottet på anslaget till skattemyndigheterna ut-
görs också av medel som avsatts för pensionsersätt-
ningar i samband med avveckling av personal. Som
framgått av redovisningen av personalpolitiska kon-
sekvenser (se volym 1) pågår inom skatteförvaltning-
en en omställning som innebär att s.k. baspersonal i
stor omfattning måste lämna verksamheten, samti-
digt som rekrytering sker av revisorer och viss annan
högutbildad personal.

Den av RSV senast redovisade prognosen över
medelsförbrukningen tyder på att anslagssparandet
såvitt gäller skattemyndigheterna kommer att av-
vecklas helt och anslagskrediten tas i anspråk i mind-
re utsträckning under år 1999 och något mera under
år 2000, medan det inom Riksskatteverket fortfa-
rande kommer att finnas visst men kraftigt minskat
anslagssparande vid utgången av år 2000.

Enligt regeringens mening finns det behov av att
vidareutveckla den allmänt tillgängliga statistiken på
skatteområdet. Detta kan ske bäst om ansvaret för
framtagning av en skattestatistisk årsbok, som för
närvarande åvilar SCB, förs över till RSV. För detta
ändamål har anslaget till RSV tillförts 1,3 miljoner
kronor.

Mot bakgrund av det som sagts i det föregående
finner regeringen i övrigt inte anledning att nu göra
någon ändrad bedömning vad gäller resursbehovet
under perioden t.o.m. år 2000.

18

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

4.2 Tullverket

Omfattning/ändamål

Tullverket består av Generaltullstyrelsen samt tolv
regionala myndigheter vilka har ansvaret för tull-
verksamheten inom respektive region. Generaltullsty-
relsen är chefsmyndighet och svarar därmed för led-
ning av Tullverkets verksamhet.

Som en följd av inträdet i den Europeiska unionen
och den därmed sammanhängande minskningen av
arbetsvolymerna reducerades anslaget med sam-
manlagt 288 miljoner kronor under budgetåren
1995/96 och 1997. Effekterna för kontrollverksam-
heten och tullverksamheten i övrigt av detta är nu
föremål för en utvärdering i enlighet med Skatteut-
skottets betänkande 1994/95:SkU23. Utvärderingen
beräknas vara avslutad under hösten 1997.

Tullverkets anslag för budgetåret 1995/96 var
1 617 380 000 kronor. Balanserat anslagssparande
var 126 413 000 kronor. Utgifterna uppgick till
1 634 732 000 kronor vilket innebär att anslagsspa-
randet inför budgetåret 1997 var 109 061 000 kro-
nor. Tullverket har således utnyttjat cirka 17 miljo-
ner kronor av anslagssparandet under budgetåret
1995/96. För innevarande budgetår visar prognosen
grundad på utfallet för de första sex månaderna att
verket kommer att förbruka 1 090 632 000 kronor
vilket medför att ytterligare cirka 59 miljoner kronor
av anslagssparandet kommer att tas i anspråk. Detta
är helt enligt Tullverkets planer och beror bl.a. på
genomförandet av den IT-plan verket beslutat om.
Av denna anledning beräknas även resterande del av
anslagssparandet att förbrukas de närmaste åren.

A3

Tullverket

Anslags-

1995/96

Utgift

1 634 732 ’

sparande

109 061

Därav 1996

Utgift

1 080 632

1997

Anslag

1 031 858

Utgifts-
prognos

1 090 632

1998

Förslag

1 036 369

1999

Beräknat

1 069 886

2000

Beräknat

1 098 658

1. Beloppen anges i tusental kronor.

kraftigt de senaste åren. För övrigt är det svårt att
avgöra om Tullverkets resultat är tillfredsställan-
de eller ej eftersom de flesta resultaten som Tull-
verket uppnått och som redovisas i årsredovis-
ningen saknar analyser och kommentarer. Verket
arbetar för att lösa dessa problem dels med den
nya indelningen i verksamhetsgrenar, dels med
det nya tidredovisningssystemet LIST som tagits i
bruk under 1997.

-  Anslagssparandet har minskat.

Mål för Tullverket

-  Att effektivt fastställa och uppbära tullar, mer-
värdesskatt och andra skatter samt avgifter så att
en riktig uppbörd kan säkerställas.

-  Att övervaka och kontrollera trafiken till och från
utlandet så att bestämmelser om in- och utförsel
av varor efterlevs.

-  Att samla in och bearbeta uppgifter för utrikes-
handelsstatistiken så att ett underlag av god kvali-
tet kan inges.

-  Att vid fullgörande av sina uppgifter verka för att
kostnaderna för tullprocedurer minimeras både
för näringsliv, allmänhet och inom Tullverket
samt tillhandahålla en god service så att den legi-
tima handeln med tredje land underlättas i största
möjliga utsträckning och att det legitima varuflö-
det inom EU inte hindras.

Prioriteringar för 1998

Regeringen lägger stor vikt vid det fortsatta arbetet
med förenklingar av regler och procedurer i tullhan-
teringen. Ett viktigt verktyg för detta är datorisering-
en. Det är även viktigt med ett fortsatt arbete för att
öka kvaliteten i alla delar av verkets verksamhet. Ett
led i detta är att förbättra informationen till närings-
livet samt att utveckla nya arbetsmetoder för en ef-
fektiv och rationell tullhantering. Eftersom Tullver-
ket är en viktig aktör i den svenska handeln med
utlandet bidrar dessa åtgärder till att stärka de svens-
ka företagens konkurrenskraft. En effektivare tull-
hantering kommer dessutom att frigöra resurser att
användas inom andra viktiga områden såsom Tull-
verkets kontrollverksamhet.

________________________________________ Resultatbedömning

Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall

- Antalet narkotikabeslag har ökat och överstiger
nu nivån från tiden före EU-medlemskapet. Be-
slagen av sprit och andra alkoholdrycker har ökat

I regleringsbrevet inför budgetåret 1995/96 gav rege-
ringen Tullverket i uppdrag att lämna förslag på ny
indelning av sin verksamhet samt nya verksamhets-
mål och resultatmått att ligga till grund för resultat-
redovisningen i årsredovisningen. Uppdraget redovi-
sades till regeringen och verksamheten föreslogs

19

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

indelad i fyra grenar varav tre direkt härledda ur
Tullverkets övergripande mål. På så sätt skulle det
ges bättre möjligheter att följa upp resultatet i för-
hållande till dessa mål. Även förslag på nya resultat-
mått redovisades med de nya verksamhetsgrenarna
som grund. Den nya verksamhetsindelningen gäller
från och med 1997. Under budgetåret 1995/96 har
Tullverkets verksamhet liksom tidigare varit indelad i
sex verksamhetsgrenar.

Tullverket har fyra mål för verksamheten. Det
fjärde målet infördes från och med budgetåret 1997
för att understryka service- och effektivitetsdimen-
sionen i Tullverkets arbete. Verket är en viktig aktör i
Sveriges handel med utlandet och därför betonas vik-
ten av en effektiv och serviceinriktad tullhantering
med detta mål.

Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret
1997 angivit ett antal verksamhetsmål direkt kopp-
lade till Tullverkets övergripande mål. Dessa verk-
samhetsmål bör göra det lättare att följa upp verk-
samheten på ett effektivare sätt än tidigare och att
mer utförligt analysera resultatet. Tyngdpunkten för
verksamhetsmålen är inom områdena uppbörd och
kontroll.

Som särskilt angelägna uppgifter i övrigt har rege-
ringen angivit att verka för en ökad användning och
fortsatt utveckling av informationsteknik inom tull-
verksamheten så att effektiv programvara och mo-
dern teknik enligt internationell standard kan använ-
das för att vidareutveckla funktionen med elektro-
niskt uppgiftslämnande (EDI) mot företag, myndig-
heter samt olika samarbetsprojekt inom EU. I sam-
manhanget viktiga uppgifter är datorisering av tull-
räkningar, elektronisk utlämningssedel m.m.

Regeringen har i regleringsbrevet vidare angivit
som angelägna uppgifter att med en utvecklad an-
vändning av informationsteknik åstadkomma en
fortsatt effektivisering av de interna arbetsprocesser-
na, att verka för att en enhetlig tolkning av gällande
lagar och övriga bestämmelser görs av samtliga
tullmyndigheter, att verka för att systemen för transi-
tering av varor får en hög tillförlitlighet samt att på
lämpligt sätt biträda Finansdepartementet och Utri-
kesdepartementet med analys av frågor inom respek-
tive område som behandlas vid möten inom EU:s or-
gan och lämna förslag till svenska ståndpunkter.

Regeringens bedömning

Regeringen gör bedömningen - liksom Riksrevi-
sionsverket (RRV) - att Tullverkets årsredovisning
för budgetåret 1995/96 i allt väsentligt är rättvisande.
Emellertid saknar årsredovisningen - detta år liksom
tidigare - utförliga analyser av de resultat Tullverket
uppnått inom olika verksamheter. Även regionernas
resultat saknar analyser och kommentarer, vilka -
om de funnits - avsevärt hade ökat årsredovisningens
informationsvärde. Indelningen av verksamheten i de

sex grenarna gör även resultatredovisningen frag-
menterad och svåröverskådlig. Detta sammantaget
gör att det för vissa av de uppsatta målen inte är
möjligt att avgöra om Tullverkets resultat är godtag-
bart eller ej.

Detta är otillfredsställande men regeringen konsta-
terar att Tullverket arbetar för att lösa dessa problem
dels med den nya indelningen i verksamhetsgrenar,
dels med det nya tidredovisningssystemet LIST som
verket börjat använda under 1997.

Vid bedömningen av Tullverkets resultatredovis-
ning bör man ta i beaktande den omfattande föränd-
ring av verksamheten som under budgetåret skett ge-
nom Sveriges inträde i Europeiska unionen och den
därav följande omorganisationen av Tullverket. Vad
gäller redovisningen av regionernas resultat avser re-
geringen att i kommande regleringsbrev ytterligare
förtydliga kraven avseende dessa.

Även beträffande narkotikakontrollen vill rege-
ringen återigen peka på behovet av fördjupad analys
av resultatet. I regleringsbrevet för 1997 är kraven
för redovisning av beslagsstatistiken preciserade -
vilket bl.a. innebär en redovisning med beaktande av
beslag gjorda av polisen - i syfte att få en mer hel-
täckande redovisning. I framtiden avser regeringen
att i ett ännu bredare perspektiv analysera narkotika-
situationen. Med denna analys som bakgrund torde
förutsättningarna för Tullverkets resultatredovisning
avseende narkotikabeslag avsevärt förbättras. Besla-
gen av narkotika kan då ses i ljuset av narkotikasi-
tuationen som helhet. Narkotikakontrollen skall en-
ligt regleringsbrevet ges högsta prioritet inom
tullkontrollen och regeringen konstaterar att antalet
beslag har ökat och nu överstiger nivån från tiden
före EU-medlemskapet.

Regeringen konstaterar även att beslagen av sprit
och andra alkoholdrycker ökat kraftigt de senaste
åren. I regleringsbrevet för 1997 har angetts att även
detta arbete skall ges hög prioritet och regeringen an-
ser att ansträngningarna skall fortsätta beträffande
bekämpning av denna typ av smuggling.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

RRV har i sin revisionsberättelse inte lämnat någon
invändning. Regeringen och RRV gör avseende resul-
tatredovisningen likartade bedömningar. I ett mer
specifikt fall rörande redovisningen av tullintäkterna
menar RRV att Tullverket inte i tillräcklig grad redo-
visar varför dessa blev lägre än beräknat. RRV pekar
även på att det är svårt att följa sambanden mellan
övergripande mål, verksamhetsmål, prestationer,
kvalitet och resultat.

Trots detta - skall sägas - bedömer RRV Tullver-
kets resultatredovisning för 1995/96 i allt väsentligt
vara rättvisande. Det RRV efterlyser i framtiden är
att måluppfyllelse och analys av resultat redovisas på

20

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

ett mer utförligt sätt samt att kvaliteten i slutpresta-
tionerna analyseras i större utsträckning.

Regeringen instämmer i enlighet med ovan i
RRV:s synpunkter och har erfarit att Generaltullsty-
relsen i framtiden kommer att förbättra redovisning-
en. Från och med 1997 finns goda förutsättningar att
ge en mer heltäckande och analyserande redovisning.
Detta har även Generaltullstyrelsen påpekat i sitt
svar till RRV med anledning av revisionen. När det
gäller redovisningen av varför tullintäkterna blev läg-
re än förväntat menar Generaltullstyrelsen att beräk-
ningen gjordes då förändringar skedde såväl i tull-
taxa som av tullsatser vilket var svårt att förutse
effekterna av. Det var även svårt att bedöma vilka
förändringar i handelsmönstret EU-medlemskapet
skulle medföra.

Regeringens överväganden
Förenklingar

I och med medlemskapet i den Europeiska unionen
deltar Sverige i en tullunion med en gemensam yttre
gräns och med ett gemensamt regelverk. Fullbordan-
det av den inre marknaden och den snabba utveck-
lingen av gemenskapens handelsutbyte med den övri-
ga världen gör det nödvändigt med smidiga tull-
procedurer och enkla regler. Inte minst är detta vik-
tigt eftersom stora delar av näringslivet har snabba
och säkra leveranser och välutvecklad logistik som
ett viktigt konkurrensmedel i sin internationella verk-
samhet.

Tullverket är därför en viktig aktör i den svenska
handeln med utlandet och ett viktigt initiativ togs vid
ett möte för de femton medlemsstaternas generaldi-
rektörer i Stockholm i maj 1996. Där antogs på
svenskt initiativ den s.k. Stockholmsdeklarationen
som innebär att tullmyndigheterna i respektive med-
lemsland tillsammans skall arbeta för förenklingar av
regler och procedurer för att främja handelsutbytet
och bidra till ökad tillväxt. Stockholmsdeklarationen
har även fått politiskt stöd genom ett beslut av EU:s
ministerråd. Därefter har en samlad åtgärdsplan för
förenkling av tullagstiftningen antagits av Tullpolicy-
kommittén vilken består av generaldirektörerna för
tullverken inom EU:s medlemsstater. Regeringen an-
ser det angeläget att från svenskt håll verka för att
intentionerna i Stockholmsdeklarationen fullföljs i
det fortsatta arbetet inom EU.

Generaltullstyrelsen har tillsammans med Kom-
merskollegium och Jordbruksverket även börjat ett
arbete för förenklingar av tull-, handels- och jord-
brukspolitik inom Sverige - det s.k. Alfredprojektet. I
detta arbete drivs projekt om förenklingar av regel-
komplexen inom respektive myndighetsområde.

Resultatet av arbetet skall enligt regleringsbrevet
avrapporteras vid två tillfällen under 1997. Den förs-

ta rapporten innehåller en genomgång av de områ-
den som hittills behandlats och vad som uppnåtts
inom dessa. Regeringen anser det angeläget att detta
arbete fortsätter och vill betona vikten av att samråd
sker med berörda näringslivsorganisationer även i det
fortsatta arbetet.

Sammanfattningsvis krävs således insatser både
för att ändra EU:s regelverk och för att ändra det
svenska.

Tull 2000

Inom EU har medlemsstaterna enats om ett program
- Tull 2000 - för utveckling av tullverksamheten in-
om unionen. En förutsättning för att den inre mark-
naden skall fungera på avsett sätt är att det finns väl
fungerande tullmyndigheter i EU:s medlemsstater.
Tullprocedurer och kontroller måste fungera med
beaktande av utrikeshandelns krav på snabbhet och
smidighet men samtidigt garantera ett likvärdigt
skydd för unionens medborgare och företag. Proce-
durer och kontroller skall bidra till att skydda ge-
menskapens och medlemsstaternas ekonomiska in-
tressen samt garantera enhetlighet och konkurrens-
neutralitet.

För att säkerställa detta innehåller programmet
strategiska riktlinjer för tullverksamheten fram till
och med år 2000. Sammanfattningsvis kan sägas att
syftet är att dessa skall leda till att tullverken inom
EU skall fungera som om de vore ett enda tullverk.
Tullmyndigheterna inom EU kommer således i allt
högre utsträckning att arbeta efter gemensamma
riktlinjer som medlemsstaterna enas om.

Bedrägerier

Inom EU har under senare år transitering av fram-
förallt känsligt gods dvs. högbeskattade varor som
cigaretter, alkohol och vissa jordbruksprodukter va-
rit föremål för omfattande bedrägerier med allvarliga
konsekvenser för gemenskapens och medlemsstater-
nas intäkter och för konkurrensförhållandena på den
inre marknaden.

En allmän uppfattning är att transitering av varor
är en förutsättning för den inre marknadens funktion
och därmed för den europeiska ekonomin som hel-
het. Inom EU pågår därför ett intensivt arbete för att
göra transiteringssystemet säkrare utan att samtidigt
begränsa varors rörlighet över gränserna.

En viktig del i reformarbetet är att datorisera tran-
siteringsförfarandet. Därutöver har EU-kommission-
en i en handlingsplan föreslagit en rad åtgärder bl.a.
för att säkerställa att operatörer och tulladministra-
tioner följer de regler som finns redan i dag samt för
att åstadkomma ett flexiblare transiteringssystem där
nivån på kontroller och säkerheter anpassas efter

21

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

operatörernas tillförlitlighet och de risker som hänger
samman med förfarandet.

Reformeringen av transiteringssystemet ställer na-
turligtvis en del krav på insatser även på nationell
nivå. Regeringen anser det viktigt att i det fortsatta
arbetet inom EU verka för att förändringarna inte
skall behöva medföra några ytterligare administrati-
va bördor vare sig för företagen eller tullmyndighe-
terna.

Problemen med bedrägerier med alkohol och to-
bak är så stora att de påverkar medlemsländernas
ekonomiska situation. Bedrägerierna utgör även ett
hot mot den inre marknadens funktionssätt samt
mot ambitionerna att av hälsoskäl minska konsum-
tionen av tobak och alkohol.

Mot denna bakgrund har det inom EU inrättats
en arbetsgrupp med deltagande av samtliga med-
lemsländer som syftar till att analysera svagheter i de
nuvarande systemen och kontrollordningarna samt
att identifiera möjliga förbättringar av dessa system.
Förslagen skall utformas med beaktande av tull-,
punktskatte- och mervärdesskatteområdena. Arbets-
gruppen skall avlämna en rapport under våren 1998.

I sammanhanget kan nämnas att satsningar på
bedrägeribekämpning och kontroll på lång sikt är en
lönsam investering. Enligt uppgift från Generaltull-
styrelsen beräknas medel som satsas inom exempelvis
området revision generera en ytterligare uppbörd
motsvarande flera gånger den nedlagda kostnaden.

Kvalitetsarbete

Mot bakgrund av vad som sagts ovan om Tullverkets
betydelse för den svenska handeln med utlandet och
för näringslivets konkurrenskraft är det även väsent-
ligt att Tullverket arbetar med att förbättra kvaliteten
i sin verksamhet.

Regeringen har erfarit att en av Tullverket genom-
förd kvalitetsundersökning avseende tulldeklaratio-
ner efter hemtagning 1996 visar att andelen felaktiga
deklarationer uppgår till cirka 50 procent. Huvud-
delen av felen torde vara oavsiktliga och utan bety-
delse för själva uppbörden men måste likväl åtgär-
das. Att rätta felaktiga deklarationer medför ett
merarbete för såväl Tullverket som för importföreta-
gen samtidigt som bl.a. underlaget för uppbörd och
utrikeshandelsstatistik blir felaktigt.

Enligt regeringens uppfattning är detta delvis ett
informationsproblem. Tullverket bör därför öka sina
ansträngningar att få företagen att lämna rätt uppgif-
ter från början.

Detta är även någonting som Tullverket självt
uppmärksammat i sin pågående utredning Info -97
där verket bl.a. undersökt behovet hos näringslivet
av information från Tullverket samt hur pass väl
Tullverket lyckas tillgodose detta. De fördelar som
kan uppnås genom ett målmedvetet kvalitetsarbete i
denna riktning är flera. Dels sparas naturligtvis resur-

ser hos såväl Tullverket som företagen, dels bör arbe-
tet ge en bättre säkerhet i hanteringen genom att an-
delen fel i tulldeklarationerna minskar. Detta ger
bättre förutsättningar för en effektiv och säker upp-
börd. Det är också företagens ansvar att lämna kor-
rekta uppgifter till Tullverket något som dessutom
ligger i företagens eget intresse. Genom att företagen
kvalitetssäkrar det material som de lämnar ifrån sig
till Tullverket uppnås således förutsättningar för en
riktig klarering och debitering.

Regeringen anser det viktigt att Tullverket arbetar
aktivt med att informera företagen vilket i förläng-
ningen bör ge det svenska näringslivet stärkt konkur-
renskraft. Tullverket har också en viktig uppgift i att
på olika sätt öka företagens kunskaper om det om-
fattande regelverk som gäller vid import och export
bl.a. för att de möjligheter till förenklingar som före-
ligger skall tas till vara.

Ett sådant aktivt stöd till näringslivet från Tull-
verkets sida ligger i linje med det nya målet som be-
tonar servicedimensionen i Tullverkets verksamhet
och Tullverket som en viktig aktör i den svenska ut-
rikeshandeln. En aktiv information, god service och
effektiv kontroll samverkar för höjd kvalitet på av-
lämnade uppgifter samtidigt som utrikeshandelsföre-
tagens konkurrenskraft stärks. En god service till fö-
retagen och en effektiv klarering frigör således
resurser inom tullverksamheten som kan användas
för exempelvis förbättrad kontroll. En god service
blir därigenom en förutsättning för en god kontroll.

I samband med detta kan nämnas det projekt som
bedrivs inom Tullverket under namnet RISK-
proj ektet, vilket är ett sätt att i klareringsarbetet för-
dela tulldeklarationer i olika prioritetsgrupper med
hjälp av riskanalysmetoder. Enklare ärenden med låg
risk kan - då projektet är genomfört — hanteras ru-
tinmässigt varvid resurser frigörs för de mer krävan-
de högprioriterade ärendena vilket ger ett bättre ut-
nyttjande av tulltjänstemännens kompetens och
snabbare klarering för den legitima handeln.

Detta är ett steg i rätt riktning och regeringen an-
ser det angeläget att Tullverket fortsätter sina an-
strängningar att förbättra kvaliteten i olika delar av
sin verksamhet. Det ökade handelsutbytet med om-
världen gör det nödvändigt med högre effektivitet
inom tullverksamheten genom rationell och smidig
klarering samt effektiv kontroll.

Datorisering

I regleringsbrevet för 1997 gav regeringen Tullverket
i uppdrag att inkomma med ett antal rapporter om
verkets fortsatta datorisering, kostnader för drift och
investeringar, hur insatta resurser bidrar till att effek-
tivisera verksamheten samt nya möjligheter att ut-
veckla tulldatasystemet (TDS) så att ytterligare effek-
tivitetsvinster kan uppnås såväl inom Tullverket som
inom anslutna företag.

22

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

Sverige ligger jämfört med många andra EU-
länder långt fram inom datoriseringen av tullverk-
samheten. Arbetet med ytterligare förenklingar av
regelverk, smidigare tullprocedurer och automatise-
rade rutiner för en rationellare och effektivare hante-
ring tydliggör behovet av en fortsatt IT-utveckling.
Detta accentueras av att näringslivet kräver snabb
handläggning av klareringsärenden, ökande krav på
ett snabbt utbyte av information med EU:s institu-
tioner, ökande interaktivitet mellan myndigheter i
Sverige samt en ökad intern efterfrågan av olika da-
tatjänster inom Tullverket.

I sina rapporter redogör Tullverket för den fort-
satta IT-utvecklingen, vilka effekter detta får på sak-
verksamheten, utvecklingspotential, problem och
möjligheter som utvecklingen medför samt vad detta
kräver för resurser. Verket anger att genomförandet
av RISK-projektet kommer att ta stora resurser i an-
språk under 1997 och 1998. Även en fortsatt an-
passning av tulldatasystemet till EU:s system kommer
att ske liksom vidareutveckling av vissa EDI-
funktioner (elektroniskt utbyte av information).
Tullverket står inför fler större utvecklingsuppgifter
inom dataområdet den närmaste framtiden. Exempel
på detta är utöver det tidigare nämnda RISK-
projektet åtgärder för att hantera de förändringar
som krävs i datasystemen inför sekelskiftet, datorise-
ringen av det gemensamma transiteringsförfarandet
samt förberedelser för ett eventuellt införande av den
gemensamma valutan euro.

Tullverket anger att prioriteringen beträffande
EDI-funktionerna innebär att i första hand förbätta
prestanda för redan befintliga funktioner och i andra
hand att införa nya funktioner. Regeringen vill i
sammanhanget peka på vikten av att näringslivet er-
bjuds de möjligheter som finns att rationellt och ef-
fektivt få tillgång till såväl EDI-funktioner med hög
prestanda som nya funktioner. Regeringen förutsät-
ter i detta sammanhang att Tullverket gör de nöd-
vändiga prioriteringarna så att de anslutna företagen
kan erbjudas exempelvis papperslös debitering
(elektroniska tullräkningar). Tullverket påpekar i si-
na rapporter att denna funktion tillsammans med
vissa andra EDI-funktioner kommer att avgiftsbeläg-
gas.

Tullverkets rapporter har remitterats till Sveriges
Industriförbund, Transportindustriförbundet samt
Grossistförbundet Svensk Handel. Sammanfattnings-
vis är man positiv till att Generaltullstyrelsen inlett en
dialog med näringslivet om datoriseringsfrågorna
men anför samtidigt en rad kritiska synpunkter bl.a.
på att Tullverket planerar avgiftsbelägga grundläg-
gande EDI-funktioner samt att flera av de i klare-
ringsprocedurerna ingående momenten inte datorise-
rats och därför inte inneburit någon nämnvärd
rationalisering. Man berör även EU:s tulltaxa och
menar att företagen alltsedan medlemskapet i EU
haft betydande problem att få uppdaterad informa-
tion om införselavgifter. Den pappersbaserade tull-

taxan är ofta inaktuell när den når företagen. Re-
missinstanserna efterlyser därför tillgång till en
aktuell tulltaxa.

Regeringen anser att det är ett nationellt intresse
att underlätta övergången till och utnyttjandet av
modern informationsteknologi. Att ta betalt för
tjänster som tillhör verkets grundläggande uppgifter
och som dessutom bidrar till en rationalisering av
verksamheten inom Tullverket är därför inte lämp-
ligt. En övergång till en teknik från en annan kan inte
heller vara skäl till att avgiftsbelägga tjänster.

Mot bakgrund av detta är det väsentligt att Tull-
verket skyndsamt utvecklar tulldatasystemet så att
det omfattar alla manuella pappersrutiner. Först när
detta är genomfört kan hela effektiviseringspotentia-
len av en datoriserad tullhantering tas till vara.

Verket behandlar även i sina rapporter EU:s tull-
taxa - TARIC. För att underlätta för företagen i det-
ta hänseende är det viktigt att Tullverket även till-
handahåller aktuell information om tulltaxa och att
informationen är direkt åtkomlig för företagen via
datasystem. Även denna information bör tillhanda-
hållas utan kostnad för företagen.

I sammanhanget bör också nämnas att den pågå-
ende utvärderingen av Tullverkets dimensionering
och organisation som nämndes inledningsvis också
kommer att beakta IT-utvecklingens betydelse för
Tullverkets verksamhet. Tullverket har tidigare även
gjort en omfattande utredning inom IT-området som
resulterat i en IT-plan för verksamheten. Enligt den-
na skall verket genomföra en modernisering av den
tekniska plattformen i enlighet med internationell
standard. Detta är således en stor satsning som görs
bl.a. för att ytterligare vidareutveckla systemen inför
anpassningen till de system och rutiner som gäller
och kommer att gälla inom EU.

Tullverkets resurser

Många av de frågor som behandlats här har resurs-
mässiga kopplingar. Som nämndes tidigare drogs an-
slaget ned med sammanlagt 288 miljoner kronor un-
der budgetåren 1995/96 och 1997. Anledningen var
de minskade arbets volymer som Tullverket ställdes
inför i och med EU-inträdet.

Frågan om Tullverkets dimensionering och orga-
nisation är för närvarande - tillsammans med frågan
om omorganisationens effekter på kontrollverksam-
heten och tullverksamheten i övrigt - föremål för en
utvärdering i enlighet med skatteutskottets betän-
kande 1994/95:SkU23.

Utvärderingen skall således bl.a. behandla om
Tullverket dimensionerades rätt sett i ljuset av med-
lemskapet i EU. Mot bakgrund av detta ser regering-
en ingen anledning att föregå resultatet av utvärde-
ringen. I Tullverkets anslag har dock även beräknats
medel för att kunna sända en tulltjänsteman till EU:s
organ för bekämpande av bedrägerier - UCLAF. Re-

23

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

geringen anser detta vara av värde bl.a. för bekäm-
pande av alkoholsmuggling och de tilltagande bedrä-
gerierna med transporter av andra högbeskattade va-
ror som omnämnts ovan.

Riksdagens revisorer har genomfört en granskning
av Tullverkets omorganisation och många av de frå-
gor som berörs i den rapport som revisorerna över-
lämnat till regeringen kommer att belysas i nämnda
utvärdering.

Tullverket har sedan lång tid sammanställt pri-
märuppgifter för den svenska utrikeshandelsstatisti-
ken med hjälp av de dokument som upprättas vid
klareringen av gods. När det gäller handeln med län-
der inom EU används inte detta förfarande eftersom
ingen klarering sker och inga tullhandlingar upprät-
tas. I stället gör Tullverket en särskild statistikinsam-
ling som vidarebefordras till Statistiska Centralbyrån
(SCB), som i sin tur vidarebefordrar dessa till EU:s
statistikkontor, Eurostat. I dagsläget innebär detta
således ett merarbete för Tullverket. Särskilda medel
för insamlandet av statistik avseende handeln med
EU-länder har ej tillförts Tullverket.

Regeringen har tidigare ansett att huvudansvaret
för Intrastat bör ligga på SCB, och att dagens arbets-
fördelning mellan Tullverket och SCB är tillfällig i
avvaktan på att ett nytt system för EU:s internhan-
delsstatistik - tidigare benämnt Intrastat II - skall tas
i bruk. Regeringen har emellertid erfarit att införan-
det av Intrastat II blivit försenat och att någon tid-
plan för detta arbete inte finns. Även överväganden
om ett eventuellt gemensamt system för mervärdes-
skatt inom EU är försenade.

Med anledning av detta samt mot bakgrund av att
SCB är ansvarig myndighet i Sverige för insamlandet
av statistik, förvaltar regelverket på området och
handhar kontakterna med Eurostat anser regeringen
att ansvaret för Intrastathanteringen skall övergå till
SCB från och med 1999.

Slutsatser

Tullverket är en viktig aktör i det svenska handelsut-
bytet med utlandet och har därför en central roll att
spela i den fortsatta utvecklingen. Regeringen anser
det vara av stor vikt att Tullverket i sin verksamhet
fortsätter att arbeta med förenklingar av regelverk
och för smidiga men effektiva tullprocedurer. Ett vik-
tigt verktyg för detta är datoriseringen.

Tullverket måste även fortsätta sitt arbete att nå
en högre kvalitet i alla delar av sin verksamhet. Ett
led i detta är att förbättra informationen till närings-
livet vad gäller tullfrågor samt att utveckla nya ar-
betsmetoder för att uppnå en effektiv och rationell
tullhantering. Syftet med detta är tvådelat. Dels att
Tullverket är en viktig aktör i den svenska handeln
med utlandet och därmed påverkar de svenska före-
tagens konkurrenskraft, dels kommer en effektiv
tullhantering - ett exempel på detta är RISK-
projektet - att frigöra resurser att kunna fördelas till
andra viktiga delar såsom Tullverkets kontrollverk-
samhet.

Regeringen anser det således av stor vikt att Tull-
verket arbetar med information till näringslivet för
att få in nödvändiga uppgifter av rätt kvalitet, i rätt
tid vilket ger förutsättningar för en effektiv och säker
uppbörd. För kontrollverksamheten gäller dessutom
att Tullverket även här kontinuerligt måste arbeta
med att utveckla nya effektiva arbetsmetoder.

Regeringen har beräknat anslaget för år 1998 till
1 036 369 000 kronor. I beräkningen har hänsyn ta-
gits till en minskning av anslaget med 4 730 000
kronor genom besparingen redovisad i 1996 års eko-
nomiska vårproposition. Beräkningen inkluderar
även en utifrån denna nivå gjord ökning av anslaget
med 400 000 kronor för att Tullverket skall kunna
sända en tjänsteman till EU:s organ för bekämpande
av bedrägerier - UCLAF. Anslaget för 1999 har be-
räknats till 1 069 886 000 kronor och för 2000 till
1 098 658 000 kronor. De mål för Tullverkets verk-
samhet som gäller för 1997 skall även gälla 1998.

24

Rättsväsendet

1 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 3

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Förslag till statsbudget för år 1998

Rättsväsendet

Innehållsförteckning

1      Förslag till riksdagsbeslut......................................................7

2     Rättsväsendet........................................................................9

2.1     Omfattning och mål................................................9

2.2     Utgiftsutvecklingen................................................10

2.3     Resultatredovisning...............................................10

2.3.1   Brottsutvecklingen.................................................10

2.3.2   Rättsväsendets verksamhetsresultat.......................11

2.3.3   Rättsväsendets ekonomiska resultat.......................11

2.3.4   Effekter av statliga insatser....................................12

2.4     Regeringens slutsatser............................................12

2.4.1   Resursfrågor..........................................................12

2.4.2   Reformarbetet i korthet.........................................13

2.4.3   Kriminalpolitiska prioriteringar.............................13

3     Polisväsendet.......................................................................17

3.1     Omfattning............................................................17

3.2     Utgiftsutvecklingen................................................17

3.3     Polisens verksamhet...............................................18

3.3.1   Polisväsendets resultat...........................................18

3.3.2   Närpolisverksamheten...........................................18

3.3.3   Satsningen på kvalificerad brottsutrednings-

verksamhet............................................................19

3.3.4   Utredningsverksamhetens resultat..........................19

3.3.5   Våldsbrottslighet....................................................19

3.3.6   Narkotikabrottslighet............................................20

3.3.7   Ekonomisk brottslighet..........................................20

3.3.8   Övrigt....................................................................21

3.4     Förändringar inom polisväsendet...........................21

3.4.1   Kampen mot vardagsbrottsligheten........................21

3.4.2   Kampen mot den grova och gränsöverskridande

brottsligheten.........................................................22

3.4.3  Kampen mot rasism...............................................24

3.4.4  Kampen mot våld mot kvinnor..............................24

3.4.5   Förutsättningar för en bättre och effektivare polis. 24

3.4.6   Övriga frågor.........................................................26

3.5    Regeringens bedömningar med anledning av

revisionens iakttagelser..........................................27

3.6    Anslag....................................................................27

A 1. Polisorganisationen.........................................27

A 2. Säkerhetspolisen..............................................28

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Innehållsförteckning

4    Åklagarväsendet..................................................................29

4.1     Omfattning............................................................29

4.2     Utgiftsutvecklingen.................................................29

4.3    Åklagarväsendets verksamhet.................................29

4.3.1   Lagföringar............................................................30

4.3.2   Personalresurser.....................................................30

4.3.3   Inkomna och avslutade ärenden.............................30

4.3.4   Arbetsproduktivitet................................................31

4.3.5   Balanser..................................................................31

4.3.6   Användningen av besluten anhållande och

häktningsframställning...........................................32

4.3.7   Regeringens bedömning..........................................32

4.4    Förändringar inom åklagarväsendet.......................32

4.4.1   Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.........32

4.4.2   Omorganisationen m.m..........................................33

4.4.3   Utvecklad samverkan mellan åklagarväsendet

och polisen.............................................................34

4.4.4   Åtgärder för att öka säkerheten och skyddet för

anställda inom rättsväsendet..................................34

4.4.5   Åtgärder mot s.k. mc-relaterad brottslighet............34

4.5     Anslag....................................................................34

B 1. Åklagarorganisationen.....................................34

B 2. Ekobrottsmyndigheten....................................35

5    Domstolsväsendet m.m........................................................37

5.1     Omfattning............................................................37

5.2     Utgiftsutvecklingen.................................................37

5.3     Domstolsväsendets resultat....................................38

5.3.1   De allmänna domstolarna......................................38

5.3.2   De allmänna förvaltningsdomstolarna....................39

5.3.3   Överklagande- och ändringsfrekvens......................40

5.3.4   Personalresurser.....................................................41

5.3.5   Rättshjälpsmyndigheten.........................................41

5.3.6   Regeringens bedömning..........................................41

5.4    Förändringar inom domstolsväsendet.....................42

5.4.1   En renodlad domstolsverksamhet med tyngd-

punkten i första instans.........................................42

5.4.2   1995 års domstolskommitté m.m...........................43

5.4.3   Effektivare mål- och ärendehantering.....................43

5.4.4   Försöksverksamheter..............................................44

5.4.5   Säkerheten för anställda inom rättsväsendet...........44

5.5     Anslag....................................................................45

C 1. Domstolsväsendet m.m...................................45

6    Kriminalvården....................................................................47

6.1     Omfattning............................................................47

6.2     Utgiftsutvecklingen.................................................47

6.3    Kriminalvårdens verksamhet..................................48

6.3.1   Frivård...................................................................48

6.3.2   Anstalter................................................................49

6.3.3   Häkten...................................................................51

6.3.4   Beläggningssituationen och kostnaderna för

anstalts- och häktesplatserna..................................51

6.3.5   Personalsituationen................................................52

6.4    Förändringar inom kriminalvården........................53

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Innehållsförteckning

6.4.1    Fortsatt utveckling av verkställighetens innehåll.... 53

6.4.2   Fortsatt humanisering av häktesverksamheten.......53

6.4.3   Säkerheten och de långtidsdömdas situation..........54

6.4.4   Ny lokal organisation............................................54

6.4.5   Ny beslutsordning i organisationsfrågor................55

6.4.6   Unga lagöverträdare..............................................55

6.5    Regeringens bedömningar med anledning av

Riksrevisionsverkets iakttagelser............................55

6.6     Anslag....................................................................55

D 1. Kriminalvården...............................................55

7    Kronofogdemyndigheterna..................................................57

7.1     Inledning...............................................................57

7.2     Utgiftsutvecklingen................................................57

7.3     Resultatbedömning och slutsatser..........................57

7.3.1   Inledning................................................................57

7.3.2   RSV:s resultatredovisning......................................58

7.4     Anslag....................................................................61

E 1. Kronofogdemyndigheterna..............................61

8     Övrig verksamhet inom rättsväsendet.................................63

8.1     Anslag....................................................................63

F 1. Brottsförebyggande rådet................................63

F 2. Rättsmedicinalverket......................................67

F 3. Gentekniknämnden........................................69

F 4. Brottsoffermyndigheten..................................69

F 5. Ersättning för skador på grund av brott..........70

F 6. Rättshjälpskostnader m.m..............................71

F 7. Diverse kostnader för rättsväsendet................72

F 8. Avgifter till vissa internationella
sammanslutningar..................................................72

F 9. Bidrag till brottsförebyggande arbete..............72

9     Övrig statlig verksamhet.....................................................75

9.1     Allmänna advokatbyråer.......................................75

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner målen inom utgiftsområdet i enlighet med vad regeringen förordar under
avsnitt 2 Rättsväsendet,

2. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt
följande uppställning:

ANSLAGSBELOPP

(TUSENTAL KRONOR)

ANSLAG

ANSLAGSTYP

A 1 .Polisorganisationen

ramanslag

10 956 709

A 2.Säkerhetspolisen

ramanslag

516 984

B 1 Åklagarorganisationen

ramanslag

634 605

B 2.Ekobrottsmyndigheten

ramanslag

180 100

C 1.Domstolsväsendet m.m.

ramanslag

2 979 279

D 1 .Kriminalvården

ramanslag

3 376 390

E 1.Kronofogdemyndigheterna

ramanslag

1 283 651

F1.Brottsförebyggande rådet

ramanslag

46 864

F 2.Rättsmedicinalverket

ramanslag

165 709

F 3.Gentekniknämnden

ramanslag

2 218

F 4.Brottsoffermyndigheten

ramanslag

9 356

F 5.Ersättning för skador på grund av brott

ramanslag

73 645

F 6.Rättshjälpskostnader m.m.

ramanslag

758 544

F 7.Diverse kostnader för rättsväsendet

ramanslag

19 560

F 8.Bidrag till vissa internationella sammanslutningar

ramanslag

8 356

F 9.Bidrag till brottsförebyggande arbete

ramanslag

22 200

Summa

21 034 170

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

2 Rättsväsendet

2.1 Omfattning och mål

Rättsväsendets utgiftsområde omfattar polisväsendet,
åklagarväsendet, domstolsväsendet, kriminalvården
och kronofogdemyndigheterna. Även Brottsförebyg-
gande rådet, Rättsmedicinalverket, Gentekniknämn-
den, Brottsoffermyndigheten, rättshjälpen samt de
allmänna advokatbyråerna ingår i utgiftsområdet.

Det övergripande målet för rättsväsendet är den
enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Målet för
kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och
öka människors trygghet.

Rättssäkerheten är ett fundament i en demokra-
tisk rättsstat och förutsätter bl.a. likformighet och
förutsebarhet i rättskipning och myndighetsutövning.
Den ställer därmed också höga krav på lagstiftning-
en. Lagarna skall värna demokratin, yttrandefriheten
och andra mänskliga rättigheter. De skall vara lätt-
begripliga, konsekventa, svåra att kringgå eller miss-
bruka och kunna stå sig under en lång tid.

Rättstryggheten rör förhållandet mellan enskilda
och omfattar den enskildes självklara krav på trygg-
het för liv, hälsa, integritet och egendom. Rättstrygg-
heten uppnås främst genom en effektiv brottsföre-
byggande och brottsbeivrande verksamhet samt
genom att respekten för lag och rätt upprätthålls.
Rättstrygghet innefattar också att det finns en väl
fungerande ordning för tvistlösning såväl mellan en-
skilda som mellan enskilda och det allmänna. En
human och säker kriminalvård samt ett väl funge-
rande exekutionsväsende är vidare av stor betydelse
för att upprätthålla rättstryggheten och respekten för
lag och rätt.

Rättssäkerheten och rättstryggheten kräver att
rättsväsendet i alla dess delar är effektivt och håller
hög kvalitet.

2.2 Utgiftsutvecklingen

MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)

1995/96        1996        1997         1998        1999        2000

30 669    19 950    20 843    21 034    21 647    22 304

Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall

Verksamhetsutfall

-  Antalet anmälda brott har ökat. Inom de priorite-
rade områdena vålds- och narkotikabrott har an-
talet anmälda brott varit i stort sett oförändrat
eller minskande.

-  Andelen uppklarade brott och antalet ärenden
som redovisats till åklagare har minskat. Inom de
prioriterade områdena har dock antalet ärenden
som redovisats till åklagare ökat.

-  Vid tingsrätterna fortsatte antalet inkomna
brottmål och tvistemål att minska under 1996.
Under första halvåret 1997 ökade dock antalet
inkomna brottmål kraftigt jämfört med andra
halvåret 1996. Antalet balanserade brottmål och
tvistemål minskade såväl under 1996 som första
halvåret 1997.

-  Vid länsrätterna ökade antalet inkomna mål un-
der 1996 medan antalet avgjorda och balansera-
de mål minskade. Utvecklingen bröts under det
första halvåret 1997 då antalet balanserade mål
ökade.

- Antalet fängelsedömda har minskat. Andelen
skyddstillsynsdomar har ökat.

-  Medelbeläggningen i anstalter och häkten har
minskat.

- Kronofogdemyndigheternas handläggningstider
har förkortats, men inom vissa delområden är
balanserna fortfarande betydande.

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Ekonomiskt utfall och resurser

-  Rättsväsendets utgifter var budgetåret 1995/96 ca
140 miljoner kronor högre än anslagsbeloppen.
Enligt prognosen för år 1997 kommer rättsvä-
sendets utgifter att överstiga anslagna medel med
ca 860 miljoner kronor. Trots detta kommer
myndigheterna inom rättsväsendet vid ingången
av år 1998 att ha ett anslagssparande på ca 430
miljoner kronor.

-  Rättsväsendets ram skall höjas med 200 miljoner
kronor vilket innebär att rättsväsendet kommer
att tillföras 600 miljoner kronor under perioden
1998-2000. Därtill skall 444 miljoner kronor om-
fördelas från kriminalvården till rättsväsendets
övriga myndigheter, i första hand polisen och
åklagarväsendet.

Större förändringar

-  En ekobrottsmyndighet skall inrättas den 1 janu-
ari 1998.

-  Fr.o.m. den 1 januari 1998 kommer häktes-,
anstalts- och frivårdsverksamhet att bedrivas
av lokala kriminalvårdsmyndigheter.

-  Brottsförebyggande rådet och Rikspolisstyrelsens
forskningsenhet sammanförs.

-  En ny grundutbildning av poliser påbörjas i
januari 1998.

-  Anställningsstoppet av åklagare upphör. Nya
åklagare kommer att anställas vid årsskiftet.

Mål för utgiftsområdet

-  Målet för rättsväsendet är att tillförsäkra den en-
skilde rättssäkerhet och rättstrygghet.

-  Målet för kriminalpolitiken är att minska brotts-
ligheten och öka tryggheten.

Prioriteringar för 1998

-  Rättsväsendet skall vara modernt, väl fungerande
och kostnadseffektivt. Dess verksamhet skall
bygga på kunskap om samhället och om effekter-
na av olika slags åtgärder.

- Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och eko-
nomisk brottslighet skall prioriteras av de brotts-
bekämpande myndigheterna. Särskild uppmärk-
samhet skall ägnas den grova och
gränsöverskridande brottsligheten, den mc-
relaterade brottsligheten, brott med rasistiska in-
slag och våld mot kvinnor.

-  Samhällets insatser mot vardagsbrottsligheten
skall öka. Närpolisorganisationen skall förstärkas
och utvecklas. Den brottsförebyggande verksam-
heten skall växa och bli effektivare.

- Reformarbetet inom rättsväsendet skall bygga på
bl.a. ett medborgarperspektiv.

2.3 Resultatredovisning

2.3.1 Brottsutvecklingen

Enligt statistiken över alla anmälda brott har antalet
brott som årligen kommer till polisens kännedom
ökat från ca 200 000 år 1950 till ca 1 175 000 år
1997, dvs. med ca 600 procent. Denna utveckling
bröts 1990 varefter antalet anmälda brott minskade
med ca 9 procent fram till 1995. De senaste två åren
har de anmälda brotten ökat med ca 3 procent per
år. Den preliminära statistiken för första halvåret
1997 visar på en mindre ökning med ca 1 procent.

Sextio procent av alla anmälda brott är stöldbrott.
Stöldbrotten har haft samma utveckling som det to-
tala antalet anmälda brott. Under det första halvåret
1997 ökade dock stöldbrotten med 7 procent jäm-
fört med samma period föregående år. När det gäller
rånbrotten har bank- och postrånen minskat medan
antalet personrån fortsätter att öka kraftigt.

Under 1990-talets tre första år ökade antalet
våldsbrott kraftigt, med 24 procent. Därefter har ök-
ningen dämpats. Enligt den preliminära statistiken
för år 1996 minskade de anmälda våldsbrotten med
1 procent jämfört med år 1995. Statistiken för första
halvåret 1997 tyder på att våldsbrotten, som framför
allt består av misshandelsbrott, fortsätter att minska.
Antalet anmälda våldsbrott (totalt cirka 27 000
brott) minskade under första halvåret 1997 med 2
procent jämfört med första halvåret 1996. Samtliga
anmälda sexualbrott minskade under första halvåret
1997 med 3 procent. Dock ökade kategorin fullbor-
dade våldtäkter utomhus. Under första halvåret 1997
anmäldes 117 sådana våldtäkter, vilket är en ökning
med 25 brott jämfört med första halvåret 1996. An-
talet anmälda fullbordade våldtäkter utomhus år

1996 var dock ett av de lägsta under 1990-talet.

Antalet anmälda rattfylleribrott har minskat sedan
år 1991. Statistiken för första halvåret 1997 tyder på
att de fortsätter att minska. Under första halvåret

1997 anmäldes 8 procent (ca 550) färre rattfylleri-
brott än under samma period föregående år. Ett an-
nat trafikbrott som minskat de senaste åren är olov-
lig körning; under första halvåret 1997 ökade de
dock med 11 procent (ca 1 600 fler brott).

Antalet anmälda skadegörelsebrott har nästan
fördubblats sedan år 1980. Under det första halvåret
1997 ökade antalet anmälda skadegörelsebrott med
12 procent jämfört med det första halvåret 1996.
Två stora grupper bland skadegörelsebrotten är ska-
degörelse på motorfordon och klotter som tillsam-
mans står för nästan hälften av alla skadegörel-
sebrott.

10

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Antalet anmälda brott mot narkotikastrafflagen
och brott mot varusmugglingslagen avseende narko-
tika minskade under första halvåret 1997 med sam-
manlagt ca 4 procent.

Antalet uppklarade brott har blivit mindre. Upp-
klaringsprocenten har minskat kraftigt allt sedan
1950-talet. 1990 klarades ca 30 procent av alla an-
mälda brott upp medan motsvarande siffra 1995 var
25 procent.

2.3.2 Rättsväsendets verksamhetsresultat

Trots att polisväsendets resurser mätt i antal produ-
cerade timmar minskade med 3,5 procent under
1996 ökade insatserna på de prioriterade områdena.
Också antalet ärenden som redovisades till åklagare
inom de prioriterade områdena ökade under 1996.
Den totala utredningsbalansen ökade vilket delvis
kan förklaras med ett ökat antal ärenden och en
minskad produktivitet. Balansläget vad gäller
ekobrottsutredningar har dock förbättrats sedan ar-
betet med regeringens särskilda balansavarbetnings-
uppdrag påbörjades.

Inom åklagarväsendet minskade såväl antalet in-
komna som avslutade ärenden under perioden juli

1995 - december 1996. Antalet balanserade ärenden
minskade under tiden den 30 juni 1995 - den 30 juni

1996 men ökade under sista halvåret 1996. Även om
officiell statistik saknas är Riksåklagarens bedöm-
ning att antalet balanserade ärenden under första
halvåret 1997 minskat till i huvudsak samma nivå
som ett år tidigare.

Inom domstolsväsendet fortsatte antalet inkomna
brottmål och tvistemål till tingsrätterna att minska
under 1996. Under första halvåret 1997 ökade dock
antalet inkomna brottmål med 11 procent jämfört
med andra halvåret 1996. Antalet balanserade
brottmål och tvistemål minskade under 1996 med 8
respektive 4 procent. Antalet balanserade mål mins-
kade med ytterligare 8 respektive 6 procent under
första halvåret 1997.

Antalet inkomna mål till länsrätterna ökade med
4 procent under 1996, medan antalet avgjorda mål
minskade med 8 procent. Trots den minskande av-
verkningstakten har länsrätterna under den senaste
femårsperioden avgjort fler mål än som har kommit
in vilket resulterat i ett minskat antal balanserade
mål. Den utvecklingen bröts första halvåret 1997 då
antalet balanserade mål ökade med 3 procent.

I hovrätterna och kammarrätterna ökade antalet
balanserade mål under såväl 1996 som första halv-
året 1997.

Kriminalvården har ökat sina insatser när det gäl-
ler utvecklingen av verkställighetens innehåll genom
att tillhandahålla program som syftar till att påverka
de dömda att inte återfalla i brott. Kriminalvården
arbetar även med att göra innehållet i skyddstill-

synspåföljden mer tydligt och konsekvent för att på-
följden skall vara ett trovärdigt alternativ till fängel-
se. Andelen skyddstillsynsdomar har också ökat
under 1996. Medelbeläggningen i anstalter och häk-
ten minskar. År 1996 var medelbeläggningen i an-
stalterna ca 85 procent av i medeltal 4 786 tillgängli-
ga platser. I häktena var medelbeläggningen samma
år 77 procent av i medeltal 1 466 tillgängliga platser.
Nedgången i beläggningen har fortsatt under 1997
och Kriminalvårdsstyrelsen gör bedömningen att be-
läggningen kommer att fortsätta att minska.

Hos kronofogdemyndigheterna ökade under någ-
ra år i början av 1990-talet tillströmningen av mål
och ärenden mycket snabbt och balanserna växte,
främst vad gäller exekutiv försäljning av fastigheter
m.m. och konkurstillsyn. De senaste åren har till-
strömningen minskat eller stagnerat inom de flesta
verksamhetsgrenar och handläggningstidema har
kunnat pressas ned. Inom verksamhetsgrenen indriv-
ning var andelen mål där utredningen slutförts inom
tre månader 72 procent för allmänna mål och 80
procent för enskilda mål. I den summariska proces-
sen har andelen mål där den totala handläggningsti-
den överstigit tolv månader minskat under flera år
och var 1996 nere i 0,2 procent.Tillströmningen av
mål och ärenden ligger fortfarande på en hög nivå
jämfört med tiden före den stora uppgången i början
av 1990-talet.

2.3.3 Rättsväsendets ekonomiska resultat

Rättsväsendets ekonomi har varit god under en lång
period. Myndigheternas bokslut för budgetåren
1992/93 - 1994/95 har redovisat överskott. Huruvi-
da detta beror på att myndigheterna har tilldelats för
stora anslag, om den nya styrningen med ramanslag
som infördes budgetåret 1992/93 för samtliga myn-
digheter inledningsvis gjorde myndigheterna försikti-
ga eller om det finns någon annan förklaring är svårt
att bedöma. Det står dock klart att rättsväsendets
anslag inte har utnyttjats fullt ut. Vid ingången av
budgetåret 1995/96 uppgick det sammanlagda an-
slagssparandet till ca 1,9 miljarder kronor. Under det
senaste budgetåret 1995/96 översteg emellertid för
första gången förbrukningen anslagen med ca 140
miljoner kronor. Detta motsvarar ca 0,6 procent av
anvisade anslag. Detta kan ställas i relation till att
myndigheternas normala anslagskredit uppgår till 3
procent. Resursförbrukningen varierar dock stort in-
om utgiftsområdet. Vissa myndigheter, t.ex. krimi-
nalvården, redovisade under budgetåret 1995/96 sto-
ra överskott samtidigt som andra myndigheter,
framför allt polisen, förbrukade avsevärt mer än an-
visade medel. Denna skillnad i resursförbrukning har
fortsatt under det första halvåret 1997 och enligt re-
geringens bedömning bör anslagssparandet omför-
delas.

11

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

2.3.4 Effekter av statliga insatser

Det faktum att den polisanmälda brottsligheten har
ökat under hela efterkrigstiden innebär att rättsvä-
sendet utsatts för en allt hårdare press. Samtidigt har
vår tids snabba samhällsförändringar medfört ökade
krav på lagstiftningens och kontrollmyndigheternas
förmåga att anpassa sig till nya problem. Som exem-
pel på nya och allvarliga brottstyper som rättsväsen-
det konfronterats med under de senaste årtiondena
kan nämnas narkotikabrottsligheten, den ekono-
miska brottsligheten, läktarvåld och mc-relaterad
brottslighet. Även dessa förändringar har medfört en
hård press på verksamheterna inom rättsväsendet,
särskilt polisen.

Regeringen har under mandatperioden initierat ett
omfattande reformprogram i syfte att skapa ett för-
stärkt rättsväsende, som är anpassat till dagens sam-
hälle och rustat att möta de krav som ställs på verk-
samheten. Reformerna syftar bl.a. till att skapa
effektivare organisationer och förbättrade arbetsme-
toder, öka användningen av tekniska hjälpmedel
samt höja kompetensen. Det långsiktiga målet är att
skapa strukturer som är bättre rustade att bekämpa
brottsligheten och tillförsäkra den enskilde rätts-
säkerhet och rättstrygghet.

Redan nu kan vissa positiva effekter av reform-
programmet konstateras. Inom polisväsendet är när-
polisorganisationen i stort sett på plats, kriminalun-
derrättelseverksamhet har byggts upp över hela
landet och satsningen på kvalificerad brottsutred-
ningsverksamhet har lett till en bättre organisation
och högre kompetens. Åklagarväsendets organisation
har förändrats för att bli mer flexibel och effektiv.

Genomförandet av Domstolsutredningens förslag
samt den s.k. instansordningsreformen och införan-
det av tvåpartsprocessen i de allmänna förvaltnings-
domstolarna har lett till en mer renodlad dom-
stolsverksamhet och till att tyngdpunkten i
rättskipningen förskjutits till den första domstolsin-
stansen inom de båda domstolsorganisationerna.
Inom kriminalvården har försöksverksamheten med
intensivövervakning med elektronisk kontroll utvid-
gats och vårdarrollen utvecklats.

2.4 Regeringens slutsatser

I detta avsnitt redovisas, mot bakgrund av resultat-
redovisningen i avsnitt 3.3, regeringens förslag till
fördelning av resurser, det fortsatta reformarbetet
samt de kriminalpolitiska prioriteringarna för bud-
getåret 1998.

2.4.1 Resursfrågor

Beloppen i tabellen nedan förklaras närmare i respek-
tive anslagsavsnitt. Det bör dock särskilt noteras att
de föreslagna beloppen inkluderar samtliga resurs-
förändringar inom verksamhetsområdet, alltså såväl
tidigare beslutade besparingar om 330 mkr som för-
stärkningar och överföringar mellan verksamhets-
områdena. I det föreslagna beloppet för åklagarvä-
sendet ingår t.ex. ca 109 mkr som överförs från po-
lisväsendet och som avser Ekobrottsmyndigheten.
Vidare bör påpekas att myndigheternas anslagsspa-
rande inte redovisas i tabellen. Att domstolsväsendet
föreslås få ett anslag som understiger utgiftsprogno-
sen 1997 motiveras, som redovisas i anslagsavsnittet,
av att domstolsväsendet även 1998 beräknas ha ett
relativt stort anslagssparande.

I enlighet med regeringens förslag i 1997 års eko-
nomiska vårproposition (prop. 1996/97:150) höjs
utgiftsområdets ram med 200 mkr för att stärka
kampen mot vardagsbrottsligheten samt kampen
mot den grova och gränsöverskridande brottslighe-
ten.

Regeringen föreslår dessutom att delar av krimi-
nalvårdens anslagssparande (444 mkr) under perio-
den 1998 - 2000 omfördelas till rättsväsendet i öv-
rigt, framför allt till polisen och åklagarväsendet.

Bland annat för att se till att det nödvändiga re-
formarbetet inom åklagarväsendet fortsätter, föreslår
regeringen slutligen att utgiftsområdet engångsvis till-
förs 28 mkr år 1998.

UTGIFT

1995/96

DÄRAV

1996

ANVISAT

1997

UTGIFTSPROGNOS

1997

FÖRSLAG

1998

BERÄKNAT

1999

BERÄKNAT

2000

Polisväsendet

16 615

11 209

10 997

11 674

11 474

11 688

11 942

Åklagarväsendet

953

660

645

665

815

802

824

Domstolsväsendet m.m.

4 247

2 889

2 916

2 994

2 979

3 080

3 183

Kriminalvården

5 414

3 752

3 837

3 858

3 376

3 661

3 892

Kronofogdemyndigheterna

1 779

1 289

1 298

1 318

1 284

1 320

1 357

Övrig verksamhet inom
rättsväsendt

1 661

1 151

1 149

1 191

1 106

1 096

1 106

Totalt för utgiftsområde 4

30 669

19 950

20 843

21 700

21 034

21 647

22 304

12

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Hur ramhöjningen med 200 mkr och omfördel-
ningen av kriminalvårdens anslagssparande under
perioden 1998-2000 påverkar de anslag som tillförs
medel framgår av följande tabell.

ANSLAG

TILLSKOTT

1998

TILLSKOTT

1999

TILLSKOTT

2000

TILLSKOTT

1998-2000

A 1 Polisorgani-
sationen

430 mkr

275 mkr

157mkr

862 mkr

B 1 Åklagaror-
ganisationen

39 mkr

25 mkr

25 mkr

89 mkr

B 2 Ekobrotts-
myndigheten

15 mkr

15 mkr

15 mkr

45 mkr

F 1 Brottsföre-
byggande rådet

13 mkr

9 mkr

11 mkr

33 mkr

F 9 Bidrag till
brottsförebyg-
gande arbete

15 mkr

15 mkr

Totalt

1 044 mkr

2.4.2 Reformarbetet i korthet

Samverkan mellan rättsväsendets myndigheter samt
med andra som berörs av och kan påverka brottslig-
heten skall öka. Samverkan skall präglas av en hel-
hetssyn på rättsväsendet. Rättsväsendet skall fortsät-
ta att utveckla moderna organisations- och
arbetsformer. Satsningen på ny teknik skall fortsätta.
Av särskild betydelse är att polisen tillägnar sig ny
och avancerad teknik och effektiva arbetsmetoder för
att kunna bekämpa nya typer av kriminalitet som
t.ex. den grova och gränsöverskridande brottslighe-
ten.

För att öka rättsväsendets möjligheter att nå de
uppsatta målen har en rad åtgärder vidtagits för att
effektivisera och rationalisera rättsväsendet. Refor-
marbetet inriktas på såväl rättsreglerna som verk-
samheten och organisationen. Närpolisorganisatio-
nen har i snabb takt byggts ut under budgetåret
1995/96. Åklagarväsendet har en ny organisation
och utvecklar nya arbetssätt. En ny myndighet med
uppgift att bekämpa ekonomisk brottslighet kommer
att inrättas den 1 januari 1998. En bred översyn av
tvångsmedelsreglerna pågår. En särskild utredare ut-
reder olika frågor om hemlig avlyssning, bl.a. s.k.
hemlig teknisk avlyssning - buggning - och hemlig
teleavlyssning. Den organisatoriska strukturen inom
domstolsväsendet ses över i syfte att skapa en effektiv
domstolsorganisation. Som regeringen angav i 1997
års budgetproposition är det omöjligt för domstols-
väsendet att i sin nuvarande organisation med ett
stort antal mycket små domstolar möta de ökande
kraven. Domstolsväsendet måste därför omorganise-
ras. Parallellt pågår en översyn av processreglerna för
domstolarna. Inom kriminalvården genomförs en ny
myndighetsstruktur. Utvecklingen av alternativ till
fängelsestraff fortsätter. En översyn av straffsystemet

pågår och nya påföljdsregler för bl.a. ungdomar och
ändrade regler för villkorlig frigivning kommer att
föreslås nästa år.

Samhället måste bli bättre på att reparera skador-
na av brott. Brottsofferutredningen, som har i upp-
drag att se över samhällets samlade stöd till brottsof-
fer, kommer kort efter årsskiftet att lämna över sitt
betänkande med förslag till förbättringar. Reglerna
om ersättning till dem som lider skada genom brott
skall förenklas och förbättras. För att förhindra han-
del med stulna föremål skall reglerna för godtrosför-
värv effektiviseras.

Det är av grundläggande betydelse för medbor-
garnas trygghet att de litar på och känner förtroende
för rättssystemet. Det kommande reformarbetet
inom såväl lagstiftningen som rättsväsendet måste
därför präglas av ett medborgarperspektiv.

Att säkerställa en hög kompetens är en viktig
uppgift i arbetet med att skapa ett modernt och ef-
fektivt rättsväsende. Detta förutsätter en god perso-
nalförsörjning. En ny grundutbildning av poliser på-
börjas under januari 1998 och inom åklagarväsendet
kommer nya åklagare att anställas vid årsskiftet
1997/98. I verksamhetsområdesavsnitten redovisas
ytterligare åtgärder som vidtagits eller som planeras
för att säkerställa kompetensen och personalförsörj-
ningen.

Inom samtliga verksamhetsområden vidtas också
åtgärder för att öka jämställdheten. Så kommer jäm-
ställdhetsaspekten att betonas i den nya grundutbild-
ningen för poliser. Under våren 1997 har en grund-
läggande plan för jämställdhetsarbetet tagits fram
inom åklagarväsendet. Riksåklagaren kommer också
att genomföra en översyn av jämställdhetsinsatserna
inom åklagarväsendet. Inom domstolsväsendet inleds
en ny ledarskapsutbildning hösten 1997. I utbild-
ningen ingår ett särskilt avsnitt om jämställdhetsfrå-
gor. Inom kriminalvården genomförs kontinuerligt
mentorprojekt för kvinnor. Enligt regeringens upp-
fattning är det angeläget att arbetet med att öka jäm-
ställdheten fortsätter och intensifieras. I det arbetet är
det av stor vikt att också uppmärksamma behovet av
utbildning och kompetensutveckling för den admi-
nistrativa personalen

I verksamhetsområdesavsnitten redovisas genom-
förda, pågående och planerade reformer mer utför-
ligt.

2.4.3 Kriminalpolitiska prioriteringar

Brottsligheten skall förebyggas och bekämpas genom
en human och rationell kriminalpolitik grundad på
kunskap om brottsligheten och dess orsaker och med
utnyttjande av moderna och effektiva metoder.

Kriminalpolitiken skall grundas på en helhetssyn
och en inriktning av den allmänna politiken som le-
der till social trygghet, en rättvis fördelning och ett

13

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

samhälle som vilar på solidaritet människor emellan.
En utgångspunkt för regeringens arbete är att brotts-
ligheten måste angripas från en bred kriminalpolitisk
ansats även om vissa delar av samhällspolitiken är
särskilt betydelsefulla. Det gäller bl.a. sådana åtgär-
der som rör barn och ungdomar, arbetsmarknad,
alkohol, droger och utbildning. Åtgärder för att
främja en god social utveckling och att, särskilt bland
barn och unga, genom tidiga insatser förhindra eller
motverka missbruk eller utslagning är avgörande för
att på sikt förhindra att människor dras in i en kri-
minell livsstil.

Rättsväsendet har dock det grundläggande ansva-
ret för kriminalpolitiken och rättsväsendets primära
uppgift är att förebygga och bekämpa brottsligheten
och att öka människors trygghet.

Rättsväsendet skall i ökad omfattning delta i det
allt viktigare internationella utvecklingssamarbetet på
rättsområdet. Detta gäller både insatser i närområ-
det, särskilt vad avser de länder som ansöker om
medlemskap i Europeiska unionen, och insatser i
andra länder där utvecklingssamarbete på rättsom-
rådet är en viktig del av det totala biståndet.

Vardagsbrottsligheten och det
brottsförebyggande arbetet

Brottsligheten medför att enskilda kan drabbas hårt
av skador och förmögenhetsförluster. Det stora fler-
talet av alla brott som begås i Sverige drabbar enskil-
da och inträffar i deras närmiljö. Sett till antalet do-
minerar stöldbrott av olika slag - stölder av och ur
bilar, butikstillgrepp, cykelstölder och bostadsin-
brott. Från trygghetssynpunkt är dock väl så viktigt
att framhålla våld och hot i gatumiljön och på all-
männa platser. Som framgår av redovisningen i av-
snitt 3.3.1 har vissa s.k. vardagsbrott ökat. Det är
angeläget att rikta särskilda insatser mot den brotts-
lighet som drabbar enskilda på detta sätt.

Det nationella brottsförebyggande program som
regeringen presenterade under år 1996 inriktas
främst mot denna typ av brottslighet. En grundtanke
i programmet är att stödja och främja det medbor-
gerliga engagemanget och samverkan mellan myn-
digheter, företag, organisationer och enskilda i lokal
brottsförebyggande verksamhet.

Kommittén för brottsförebyggande arbete, som
tillsattes i samband med att programmet presentera-
des, har som huvuduppgift att stödja och följa det
brottsförebyggande arbetet och att arbeta för att för-
stärka insatserna i hela landet.

Det arbete som nu bedrivs har visat att det finns
ett stort behov av att utveckla de brottsförebyggande
insatserna. Arbetet för att utveckla dessa insatser le-
der också till ett ökat behov av stöd till dem som ar-
betar med konkret brottsförebyggande verksamhet.
Det krävs ökade resurser för att möta dessa behov.
Inte minst finns behov av ökade kunskaper om

brottsligheten och dess orsaker samt hur olika sätt
att förebygga brott fungerar. Målsättningen är att
den brottsförebyggande verksamheten skall växa och
bli effektivare. Ytterligare resurser - 15 miljoner kro-
nor - skall därför tillföras denna verksamhet.

För att få en effektivare användning av de samlade
resurserna för forskning, utveckling och därmed
sammanhängande verksamhet inom rättsväsendet
anser regeringen att forsknings- och utvecklingsverk-
samheten vid BRÅ och Rikspolisstyrelsens forsk-
ningsenhet bör slås ihop.

Närpolisreformen innebär att tyngdpunkten i
polisarbetet flyttas närmare dem som berörs av
brottsligheten och att polisen får större möjligheter
att arbeta i samverkan med andra t.ex. kommuner,
näringsliv, organisationer och enskilda. Närpolis-
verksamheten har stor betydelse för att förebygga
och bekämpa vardagsbrottslighet och närpolisen
skall vara en drivande kraft i det brottsförebyggande
arbetet.

Närpolisens brottsbeivrande verksamhet skall
utvecklas och förstärkas, bl.a. genom åtgärder för
metodutveckling, förbättrat teknikstöd och kompe-
tenshöjning.

De nya resurser rättsväsendet tillförs skall bl.a.
användas för att säkerställa kampen mot vardags-
brottsligheten.

I det här sammanhanget är det viktigt att betona
att all brottslighet givetvis inte kan förebyggas. Det
är därför viktigt att den brottsutredande och brotts-
beivrande verksamheten utvecklas. Inom dessa om-
råden pågår ett stort antal projekt som syftar till att
effektivisera verksamheten. Det är angeläget att
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen påskyndar och
fullföljer sådana projekt.

Våldsbrottslighet

Antalet anmälda våldsbrott har ökat kraftigt under
1990-talet. Även om ökningstakten dämpats och det
nu finns tecken på att antalet anmälda brott minskar
i förhållande till föregående år är situationen oroan-
de. Särskild uppmärksamhet måste även i fortsätt-
ningen ägnas kampen mot våldsbrotten.

En viktig del i det våldsförebyggande arbetet är att
bekämpa våld mot kvinnor, inte minst när våldet
förövas av en nära anhörig till kvinnan. Det är också
en viktig del i arbetet med att förstärka brottsoffrens
ställning. Ett effektivt problemorienterat arbetssätt
och ett väl utvecklat och professionellt bemötande av
misshandlade kvinnor är viktiga förutsättningar för
att kunna bekämpa denna typ av brottslighet. Rege-
ringen kommer under hösten 1997 att lämna en pro-
position till riksdagen med förslag till åtgärder för att
bekämpa våld mot kvinnor. I enlighet med regering-
ens förslag i 1997 års ekonomiska vårproposition
(prop. 1996/97:150) kommer utgiftsområdet dess-
utom årligen att tillföras 200 miljoner kronor för att

14

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

stärka kampen mot vardagsbrottsligheten samt kam-
pen mot den grova och gränsöverskridande brotts-
ligheten.

Brottslighet med rasistiska inslag

Samhällsutvecklingen ger upphov till nya typer av
brottslighet, vilka ställer krav på rättsväsendets flexi-
bilitet och förmåga att klara av nya uppgifter. Nya
livsmönster och förändrade värderingar ställer rätts-
väsendet inför stora utmaningar. Samhället måste
kraftfullt ta avstånd från rasistiska och invandrarfi-
entliga yttringar, annars kan på sikt grunderna för
demokratin äventyras. Brottslighet med rasistiska in-
slag måste därför bekämpas med kraft.

Den grova och gränsöverskridande
brottsligheten

Den ekonomiska brottsligheten utgör ett allvarligt
samhällshot som måste bekämpas med kraft. Rege-
ringen presenterade under år 1995 en strategi för
samlade åtgärder mot denna brottslighet. I enlighet
med strategin kommer Ekobrottsmyndigheten, en ny
myndighet med uppgift att bekämpa ekonomisk
brottslighet, att inrättas den 1 januari 1998. Under
våren 1997 lämnade regeringen en redogörelse över
läget i fråga om den ekonomiska brottsligheten
(skr. 1996/97:49). I den årligen återkommande redo-
görelsen tas även internationella förhållanden upp.

Narkotikabrottsligheten måste bekämpas med så-
väl kontrollåtgärder som förebyggande arbete och
behandlingsinsatser för att få bästa möjliga effekt.
Samarbetet med andra länder, inte minst med dem
som i dag fungerar som producenter av och distribu-
tionsleder för narkotika, behöver utvecklas. Rege-
ringen avser att under nästa år presentera en strategi
för kampen mot narkotikan, såväl nationellt som in-
ternationellt.

Av särskilt värde är det narkotikarelaterade arbete
som bedrivs inom EU. Insatserna avser bl.a. åtgärder
mot syntetiska droger och drogturism, liksom prak-
tiskt samarbete, inte minst genom inrättande av Eu-
ropol vars verksamhet i stor utsträckning kommer
att vara inriktad på narkotikaområdet.

Sedan 1996 bedrivs ett samarbete för att bekämpa
organiserad brottslighet i Östersjöområdet. Inom
ramen för detta samarbete, som omfattar Öster-
sjöländerna samt Norge och Island, har en rad kon-
kreta åtgärder vidtagits som har betydelse för våra
möjligheter att ingripa mot bl.a. narkotikahandel rik-
tad mot Sverige.

För det övergripande globala narkotikaarbetet är
FN det självklara samarbetsorganet. Sverige har un-
der en följd av år hört till de största bidragsgivarna
till FN:s narkotikaprogram, UNDCP. Sommaren
1998 skall FN:s generalförsamling hålla ett särskilt

möte helt ägnat åt narkotikafrågan. Sverige deltar
aktivt i det omfattande förberedelsearbetet inför det-
ta möte.

Den grova och organiserade brottslighet med an-
knytning till vissa internationella motorcykelklubbar
som nu förekommer i Sverige, liksom i andra nordis-
ka länder, inger stark oro. Brottsligheten har tagit sig
uttryck i våldshandlingar och omfattar även narkoti-
kabrottslighet och ekonomisk brottslighet. För att
stoppa denna kriminalitet krävs särskilda insatser av
rättsväsendet. Regeringen har i juni 1997 i en skrivel-
se till riksdagen sammanställt de viktigaste åtgärder-
na som regeringen och ansvariga myndigheter företar
för att hindra denna, liksom annan grov och gräns-
överskridande brottslighet (skr. 1996/97:171). Rege-
ringen kommer att tillföra polisen ytterligare 30
miljoner kronor under 1998 för bekämpande av mc-
relaterad brottslighet.

Insatser mot gränsöverskridande brottslighet för-
utsätter internationellt samarbete för att bli effektiva
och verkningsfulla. De nordiska ländernas justitiemi-
nistrar har under år 1997 gemensamt beslutat om
strategi och handlingsplan mot den brottslighet som
bedrivs genom vissa motorcykelklubbar. Av särskilt
värde för insatserna mot den internationella brotts-
ligheten i Europa är inrättande av den europeiska
polisbyrån Europol. Europolkonventionen kan för-
väntas träda i kraft årsskiftet 1997/98. Inom EU på-
går ett omfattande arbete med att förbättra det
polisiära samarbetet och samarbetet på den interna-
tionella straffprocessrättens område. Det gäller bl.a.
utlämningsförfarandet och förutsättningarna för att
bistå utländska åklagare och domstolar med bevi-
supptagning och olika former av tvångsmedel.

Kampen mot avancerad och gränsöverskridande
brottslighet bedrivs också i FN:s narkotikaprogram,
UNDCP, och inom ramen för FN:s brottsförebyg-
gande division, CCPCJ där ett arbete pågår med att
skapa en global konvention mot organiserad brotts-
lighet.

15

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

3 Polisväsendet

3.1   Omfattning

Polisens verksamhet syftar enligt polislagen till att
upprätthålla allmän ordning och säkerhet och i öv-
rigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp.

Den lokala polisorganisationen består för närva-
rande av 28 polismyndigheter. Målsättningen är att
varje län skall utgöra en polismyndighet. Den ord-
ningen är nu genomförd i 20 av 23 län. Länsstyrelsen
är högsta polisorgan i länet och bestämmer bl.a.
verksamhetens huvudsakliga inriktning. De flesta
polisfrågor hos länsstyrelsen handläggs av länspolis-
mästaren, som är regional polischef och tillika polis-
chef inom den lokala organisationen.

Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndig-
het för polisväsendet. Till Rikspolisstyrelsen hör Sä-
kerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och Polishög-
skolan. Till polisväsendet hör dessutom Statens
kriminaltekniska laboratorium. Rikspolisstyrelsen är
chefsmyndighet för laboratoriet. Rikspolisstyrelsen är
ansvarig myndighet för totalförsvarsfunktionen Ord-
ning och säkerhet.

3.2   Utgiftsutvecklingen

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISERI

1995/96        1996        1957        1898        1999        2000

16 615    11 209    10 997    11 474    11 688    11 942

Sammanfattande kommentar till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall

- Den planerade närpolisorganisationen är i stort
sett utbyggd.

-  Inom de prioriterade områdena - våldsbrott, nar-
kotikabrott och ekonomisk brottslighet - har in-
satserna ökat.

-  Det totala antalet ärenden som redovisats till
åklagare har minskat. Inom de prioriterade om-
rådena har dock antalet redovisade ärenden ökat.

-  Produktiviteten för brottsutredningar har mins-
kat.

-  Utredningsbalanserna har ökat.

-  Verksamhetsresultatet har uppnåtts genom att
polisen har förbrukat 868 miljoner kronor mer
än vad som anslagits för verksamheten.

Större förändringar

-  Regeringen satsar ytterligare 862 miljoner kronor
på polisen under budgetperioden 1998 - 2000.

-  Ny teknik införs och metodutvecklingen fortsät-
ter.

-  En ny grundutbildning för poliser inleds. Vidare-
utbildningen och chefsrekryteringen reformeras.

-  Europolkonventionen träder i kraft år 1998.

Prioriteringar för 1998

- Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och eko-
nomisk brottslighet skall prioriteras av polisen.
Särskild uppmärksamhet skall ägnas den grova
och gränsöverskridande brottsligheten, den mc-
relaterade brottsligheten, brott med rasistiska in-
slag samt våld mot kvinnor.

-  Samhällets insatser mot vardagsbrottsligheten
skall öka. Närpolisorganisationen, som skall vara
den drivande kraften i detta arbete, skall förstär-
kas och utvecklas.

-  Den brottsförebyggande verksamheten skall växa
och bli effektivare.

2 Riksdagen 1997/98 I saml. Vol. 3

17

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

3.3 Polisens verksamhet

Reformeringen av polisen har fortsatt under budget-
året. Det har inneburit bl.a. att närpolisverksamheten
har byggts ut och att det problemorienterade arbets-
sättet har utvecklats. Den ökade satsningen på kvali-
ficerad kriminalpolisverksamhet liksom uppbyggna-
den av kriminalunderrättelsetjänsten skapar bättre
förutsättningar att kunna angripa den grova krimi-
naliteten. Samtidigt med reformkraven har regering-
en ålagt polisen att rationalisera sin verksamhet.
Riksrevisionsverket (RRV) har under 1996 på upp-
drag av regeringen granskat polisväsendet och identi-
fierat ett antal hinder för ett effektivt resursutnytt-
jande samt också redovisat hur hindren bör
elimineras. Regeringen kommer noga att följa hur
förändringsarbetet inom polisväsendet fortskrider. I
regleringsbrevet för år 1997 har Rikspolisstyrelsen
särskilt ålagts att redovisa de åtgärder som har vidta-
gits med anledning av RRV:s rapport. Den 1 sep-
tember 1997 har polisväsendet inkommit med en
första redovisning av de åtgärder som vidtagits. Poli-
sens rationaliseringsarbete måste fortgå med kraft för
att modernisera och effektivisera polisverksamheten.

För att polisens insatser skall bli framgångsrika
måste kompetensen inom närpolisen och den kvalifi-
cerade kriminalpolisverksamheten höjas samtidigt
som omfattande IT-satsningar genomförs. Investe-
ringar i förbättrad teknik är också en förutsättning
för en stor del av de rationaliseringar som RRV före-
slår. Regeringen kommer därför att under budgetpe-
rioden 1998 - 2000 satsa 862 mkr på reformeringen
av polisen. Tyngdpunkten kommer att ligga på bud-
getåret 1998 då 430 mkr, varav 273 mkr är en-
gångsvisa medel, tillförs polisen.

De nya resurserna skall användas för reformer och
modernisering och det bör framhållas att beslutade
besparingar och planerade åtgärder för ett effektivare
resursutnyttjande måste genomföras. Regeringen
kommer genom återrapporteringskrav och på annat
sätt att följa upp hur de nu tillskjutna medlen an-
vänds.

3.3.1 Polisväsendets resultat

Det övergripande målet för polisverksamheten för
budgetåret 1995/96 var att minska brottsligheten och
öka tryggheten i samhället. Målet skulle uppnås ge-
nom problemorienterat polisarbete. Utvecklingen in-
om polisen skulle drivas enligt två huvudlinjer, när-
polisverksamheten och den kvalificerade brottsut-
redningsverksamheten.

Utöver vad som redovisats i resultatbedömningen
under utgiftsområdesavsnittet är följande av intresse
för en bedömning av polisväsendets resultat.

- Utbyggnaden av närpolisverksamheten och den
kvalificerade brottsutredningsverksamheten

- Antal producerade timmar

- Antal inkomna ärenden

-  Antal ärenden som har redovisats till åklagare

-  Utredningsbalanser

Polisens verksamhet spänner över ett brett fält och
det är i vissa fall svårt att utifrån polisväsendets års-
redovisning för budgetåret 1995/96 bedöma hur väl
polisväsendet lyckats med sin verksamhet. Polisvä-
sendet måste i kommande redovisningar förbättra
kvaliteten i resultatredovisningen. Det är också vik-
tigt att polisen utvecklar sin förmåga att analysera
uppnådda resultat så att analysen på ett bättre sätt än
i dag kan ligga till grund för riksdagens och regering-
ens styrning av verksamheten. Den nya modellen för
redovisning av resultat som införts inom polisväsen-
det fr.o.m. budgetåret 1997 kommer efter hand att
bidra till en förbättrad resultatredovisning.

Polisväsendets resurser mätt i antal producerade
timmar har under kalenderåret 1996 minskat med

3,5 procent jämfört med 1995. Nedgången beror
framför allt på de personalneddragningar som har
genomförts för att anpassa polisväsendets medelsför-
brukning till den givna anslagsramen.

TABELL 3.1 PRODUCERADE TIMMAR

ÅR                      1993           1994           1995           1996

Producer-    34 489 526 35 323 038 35 102 562 33 865 453

ade timmar

3.3.2 Närpolisverksamheten

Den 1 juli 1995 var andelen närpoliser 10 procent.
Enligt polismyndigheternas redovisningar fanns cirka
4 900 närpoliser den 30 juni 1997. Det motsvarar 30
procent av landets poliser. Det innebär att polismyn-
digheterna nu har uppnått eller närmat sig den an-
talsmässiga nivå på närpolisverksamheten som man
förutsatt i sin verksamhetsplanering.

Rikspolisstyrelsen anser att det problemorientera-
de arbetssättet har fått visst genomslag inom när-
polisverksamheten och lett till att de riktade brotts-
förebyggande insatserna har ökat.

Regeringens bedömning är att närpolisverksamhe-
ten är på god väg att nå den nivå där den kan utgöra
basen i polisverksamheten. Det är nu viktigt att ut-
veckla kompetensen och kvaliteten så att de anpassas
till de krav och behov som styr verksamheten. Inne-
hållet i närpolisverksamheten måste också i högre
utsträckning än i dag styras av lokala förutsättningar
som befolkningsunderlag, brottslighet och områdets
struktur i övrigt. För att så skall bli fallet krävs fram-

18

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

för allt att problemanalys och samarbetsmetoder
förbättras.

3.3.3 Satsningen på kvalificerad brotts-
utredningsverksamhet

Utvecklingen av den kvalificerade brottsutrednings-
verksamheten har under budgetåret gått mot en ökad
specialisering. De flesta län har samlat sina resurser
till en enda länskriminalavdelning. Rikspolisstyrelsen
bedömer att utredningarna av komplicerade brott
kommer att effektiviseras de närmaste åren.

Kriminalunderrättelseverksamheten har genom-
gått en snabb uppbyggnad. Särskilda kriminalunder-
rättelseenheter finns nu vid landets samtliga regionala
polismyndigheter. Särskilda sambandsmän för kri-
minalunderrättelsetjänst finns sedan en tid vid polis-
myndigheterna och förutsättningarna för ett ökat
samarbete mellan länen har därmed förbättrats.

Vid Rikskriminalpolisens kriminalunderrättelse-
enhet har en särskild enhet inrättats för att få en
bättre nationell och internationell överblick över
sexuella övergrepp mot barn. Den mc-relaterade
brottslighetens utbredning har medfört att polisen
under budgetåret blivit tvungen att avsätta stora re-
surser för spaning, bevakning, utredning och ingri-
panden. Kriminalitet knuten till vissa mc-gäng är ett
nationellt problem men hittills har insatser framför
allt krävts i de tre storstadslänen.

TABELL 3.2 RESURSTIMMAR, INKOMNA,
REDOVISADE OCH BALANSERADE ÄRENDEN

ÅR

1993

1994

1995

1996

Antal resurs-

9 391 036

9 776 553

9 860 290

10 148

timmar

237

Antal inkom-

1 216 204

1 198 763

1 224 157

1 279 185

na ärenden

Antal ärenden

388 366

385 097

357 925

352 462

redovisade

till åklagare

Balanser

163 203

167 370

164 563

183 997

Redovisade

41

39

36

35

ärenden till
åkl./IOOO t

DIAGRAM 3.1

Uppklaringsprocent samtliga brott

Procent

3.3.4 Utredningsverksamhetens resultat

Utredningsverksamheten har fortsatt att uppvisa
minskad produktivitet. Trots att antalet timmar som
har lagts ned på brottsutredning ökat årligen sedan
budgetåret 1992/93 har antalet ärenden som har re-
dovisats till åklagare minskat varje år sedan 1993.
Också balanserna ökade under 1996 efter att i prin-
cip ha legat konstant under åren 1993 -1995. Någon
närmare analys till den sjunkande produktiviteten
har inte lämnats i polisväsendets årsredovisning, vil-
ket är otillfredställande. De ytterligare resurser som
Regeringen tillför polisen under budgetperioden skall
till stor del användas för IT-satsningar och för att
höja kompetensen hos personalen. Detta skapar för-
utsättningar för en effektivare utredningsverksamhet.

I diagrammet ovan redovisas uppklaringsprocenten
för samtliga brott för perioden 1990 - 1995.

Av Brottsförebyggande rådets statistik framgår att
uppklaringsprocenten har minskat de senaste åren,
från 32 procent år 1993 till 25 procent år 1995. Det
är uppklaringsprocenten för mindre allvarliga brott
och för svårutredda brott som minskat mest. För de
allvarligare brotten, som t.ex. mord, dråp, misshan-
del med dödlig utgång och rån, var uppklaringspro-
centen i stort sett oförändrad jämfört med perioden
1991 - 1994.

3.3.5 Våldsbrottslighet

Den anmälda våldsbrottsligheten har under 1996
minskat med 1 procent jämfört med 1995. Statisti-
ken för första halvåret 1997 tyder på att våldsbrot-
ten, som framförallt består av misshandel, fortsätter
att minska. Polisen har prioriterat kampen mot
våldsbrottsligheten och har avsatt mer resurser för
denna verksamhet än tidigare år. Satsningar har
gjorts på såväl det brottsförebyggande arbetet som
utredningsverksamheten. Som exempel kan nämnas

19

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

att polisen har ökat sina insatser vid tider och platser
där risken för brott och ordningsstörningar är som
störst, t.ex. vid veckosluten och i stadskärnorna.

Arbetet med att förebygga och beivra våld mot
kvinnor har utvecklats. På flera håll i landet har poli-
sen t.ex. i samråd med åklagare, socialtjänst m.fl. ta-
git fram handlingsplaner mot kvinnovåld. I stor ut-
sträckning lånar polisen också ut s.k. trygghetspaket.
I kombination med besöksförbud har trygghetspake-
ten visat sig vara ett bra instrument för att förebygga
våld mot kvinnor, enligt Rikspolisstyrelsen.

Antalet resurstimmar för utredning av våldsbrott
har ökat med 23 procent sedan 1993 och med
5 procent mellan 1995 och 1996. Antalet ärenden
som redovisats till åklagare har ökat mellan 1995
och 1996. Trots detta har balanserna ökat med 18
procent från 1995 till 1996, vilket delvis kan förkla-
ras med ett ökat antal inkomna ärenden och en lägre
produktivitet.

Regeringen anser det otillfredställande att produk-
tiviteten i utredningar av våldsbrottsärenden - som är
en prioriterad verksamhet - sjunker. Polisväsendet
måste vidta kraftfulla åtgärder vad avser såväl me-
todutveckling som andra insatser för att vända den
negativa trenden.

TABELL 3.3 ANTAL RESURSTIMMAR,
INKOMNA, REDOVISADE OCH BALANSERADE
VÅLDSBROTTSÄRENDEN

ÅR

1993

1994

1995

1996

Redovisade
resurstimmar

1 895 621

2 120 239

2 221 676

2 332 737

Antal inkom-
na ärenden

1 10 828

1 19 477

1 18 234

119 873

Antal ärenden
redovisade
till åklagare

65 424

71 689

65 238

66 186

Balanser

35 455

36 850

40 877

48 120

Redovisade
ärenden till
åkl./ 1000 t

35

34

29

28

3.3.6 Narkotikabrottslighet

Polisen har prioriterat bekämpningen av narkoti-
kabrottsligheten genom att avsätta fler resurstimmar
för verksamheten. Resurstimmarna har år 1996 ökat
med 7 procent jämfört med år 1995. Det totala an-
talet anmälda narkotikabrott har ökat under 1996.
För första halvåret 1997 har antalet anmälda narko-
tikabrott däremot minskat jämfört med motsvaran-
de period för år 1996. Antalet ärenden som redovi-
sats till åklagare ökade år 1996. Antalet s.k.
sållningsprov har ökat. Polisens beslag av narkotika
blev färre under år 1996 än år 1995. Under första
halvåret 1997 har dock polisens narkotikabeslag

ökat något i jämförelse med år 1996. Tullen har gjort
fler beslag under innevarande års sju första månader
än under hela 1995.

Antalet inkomna ärenden avseende grov narkoti-
kabrottslighet vilka normalt handläggs av regionala
narkotikaenheter har varit något lägre under 1996 än
1995. Detta tyder enligt Rikspolisstyrelsen på att re-
surserna för spaning och utredning av den grova
narkotikabrottsligheten har minskat. Regeringen vill
starkt betona att all bekämpning av narkotikabrotts-
lighet såväl på gatuplanet som på regional och inter-
nationell nivå måste ges hög prioritet. Polisväsendet
måste vidta särskilda åtgärder för att förstärka be-
kämpningen av den grova narkotikabrottsligheten.

TABELL 3.4 ANTAL RESURSTIMMAR,
INKOMNA, REDOVISADE OCH BALANSERADE
NARKOTIKAÄRENDEN

1993

1994

1995

1996

Antal resurs-
timmar

951 822

1 008 413

1 019 044

1 086 371

Antal inkomna
ärenden

15 135

18 410

20 539

21 775

Antal ärenden
redovisade till
åklagare

12 112

14 982

16 573

16 831

Balanser

3 047

3 809

4 187

5 426

Redovisade
ärenden till
åkl./l 000 t

13

15

16

15

3.3.7 Ekonomisk brottslighet

Polisen har prioriterat kampen mot den ekonomiska
brottsligheten genom att avsätta fler resurstimmar
för utredningsverksamheten. Det utökade samarbetet
mellan berörda myndigheter som inletts under bud-
getåret samt regeringens uppdrag till Riksåklagaren
och Rikspolisstyrelsen att avarbeta ekobalanserna
har lett till att antalet ärenden som redovisats till
åklagare ökat kraftigt under år 1996. Trots det var
antalet redovisade ärenden 1996 lägre än 1994. En-
ligt Rikspolisstyrelsen har polisens brottsförebyggan-
de arbete på detta område minskat något eftersom
uppdraget att arbeta ner balanserna har prioriterats
kraftigt. Trots att antalet ärenden som redovisats till
åklagare ökat fortsatte antalet ärenden i balans att
öka under 1996. Balanser av outredda ekobrott är
främst ett storstadsproblem. Storstäderna svarar för
över hälften av ärendemängden.

20

TABELL 3.5 ANTAL RESURSTIMMAR,
INKOMNA, REDOVISADE OCH BALANSERADE
EKOBROTT

ÅR

1993

1994

1995

1996

Antal resurs-
timmar

429 286

427 789

494 351

601 369

Antal inkomna
ärenden

3 108

4 362

5 480

4 566

Antal ärenden
redovisade till
åklagare

2 334

3 613

2 398

3 310

Balanser

4 235

4 337

5 422

6 063

Redovisade

5

8

5

6

ärenden till
åkl./1OOO t

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Källa: Rikspolisstyrelsen

3.3.8 Övrigt

Av polisväsendets årsredovisning framgår att samar-
betet med brottsoffer jourer bedöms fungera väl. De
brottsofferundersökningar som har genomförts visar
att brottsoffren är relativt nöjda med polisens insat-
ser men har sagt sig sakna information om hur det
egna ärendet handläggs och utvecklas. Polisens in-
formation till brottsoffren i dessa delar måste ut-
vecklas.

Under år 1996 minskade antalet dödsfall i trafiken
med 6 procent och antalet skadade med 3 procent
jämfört med år 1995. Rikspolisstyrelsen gör bedöm-
ningen att polisens arbete med alkoholutandnings-
prov har del i minskningen av trafiknykterhetsbrot-
ten. Antalet misstänkt alkoholpåverkade personer i
trafikolyckor har minskat kraftigt under perioden
1992-1996. Polisens resurstimmar för trafikövervak-
ning har minskat med 4 procent mellan åren 1995
och 1996 och antalet kontroller i polisens trafiköver-
vakning har minskat så att bl.a. målet på 120 000
flygande inspektioner inte uppnåddes under 1996.

Det är svårt att bedöma hur stor effekt polisens
insatser har på utvecklingen av trafiksäkerheten. Po-
lisens samlade insatser på trafikområdet är dock av
strategisk betydelse för att nå trafiksäkerhetsmålet att
det totala antalet dödade och skadade i trafiken skall
minska. Polisen måste därför fortsätta sitt arbete med
att utveckla och effektivisera verksamheten inom tra-
fikområdet.

Den 30 juni 1997 fanns det 23 609 anställda inom
polisen. Av dem var 16 775 poliser. Jämfört med den
30 juni 1995 har antalet anställda inom polisen
minskat med 1 150 personer. Under budgetåret
1995/96 har 992 frivilliga pensionsavgångar medgi-
vits, varav 737 för poliser.

Följande diagram visar antalet anställda inom po-
lisväsendet uppdelat på poliser och civilanställda.

3.4 Förändringar inom
polisväsendet

3.4.1 Kampen mot vardagsbrottsligheten

En stor del av det vi kallar vardagsbrottslighet ligger
utanför de områden som statsmakterna prioriterat
sedan lång tid. Till vardagsbrotten hör framför allt
tillgreppsbrott som bostadsinbrott, butikstillgrepp,
stölder av och ur bilar liksom flertalet fall av skade-
görelse. Polisväsendet har kritiserats för att hante-
ringen av dessa brott försummas; förebyggande åt-
gärder saknas och anmälningar avskrivs omgående
eller blir liggande utan åtgärder. Till vardagsbrotts-
ligheten bör också hänföras andra brott som skapar
otrygghet i närmiljön, t.ex. gatulangning av narkoti-
ka, försäljning av illegal sprit till ungdomar samt våld
och hot i gatumiljön och på allmänna platser.

De här brotten utgör en stor del av den anmälda
brottsligheten. De drabbar enskilda som många
gånger har svårt att förutse eller skydda sig mot dem.
De drabbar hårt genom sina ekonomiska konsekven-
ser och genom att de skapar otrygghet. Den som
själv utsätts för ett brott värderar det på ett annat
sätt än myndigheten som har tusentals brott att utre-
da och hantera. En cykelstöld kan vara en kännbar
förlust för ett barn eller en familj med knappa resur-
ser. Ett bostadsinbrott är alltid en allvarlig integri-
tetskränkning. Hotfulla eller våldsamma gäng på ga-
tor och torg eller på tunnelbanan gör att många
människor av räddsla inte kan röra sig fritt utomhus
på kvällstid.

Självfallet måste polisen bekämpa denna brottslig-
het. Därför har polisen under de senaste åren ut-
vecklat en närpolisorganisation som har just var-
dagsbrottsligheten som sin huvuduppgift. Närpolis-
reformen innebär att tyngdpunkten i polisarbetet

21

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

flyttas närmare dem som berörs av brottsligheten och
att polisen får större möjligheter att gripa in i ett ti-
digt skede. Inom sitt område svarar närpolisen i prin-
cip för alla slag av polisverksamhet, dvs. man före-
bygger, ingriper mot och utreder brott samt kommer
till rätta med ordningsstörningar.

Det är viktigt att betona att polisverksamheten -
och inte minst närpolisverksamheten - inrymmer bå-
de förebyggande arbete och repressivt arbete. När-
polisen måste samverka med kommunerna, närings-
livet, föreningar och enskilda. Det är dock viktigt att
polisen inte tar på sig andra myndigheters arbetsupp-
gifter utan koncentrerar sig på de uppgifter som de är
utbildade för att utföra. Det är vidare ofrånkomligt
att de poliser som arbetar i närpolisverksamheten i
viss utsträckning tas i anspråk för andra uppgifter,
t.ex. för utryckningsverksamhet. Detta bör inte ske i
sådan omfattning att närpolisverksamheten äventy-
ras. I vissa områden måste närpolisverksamheten ut-
formas så att den polisiära närvaron på gator och på
torg prioriteras före annan verksamhet.

Närpolisverksamheten måste - som tidigare
nämnts - i högre grad än som sker i dag styras av
kunskap om lokala förutsättningar såsom befolk-
ningsunderlag, brottslighet och områdets struktur i
övrigt. Antalet brott och brottslighetens struktur har
stora lokala variationer. Det brottspreventiva arbetet
måste därför ta sin utgångspunkt i en mycket god
kartläggning och analys av den lokala problembil-
den. Detta ger de olika aktörerna en gemensam pro-
blembeskrivning att basera samverkan och åtgärder
på. Det är alltså viktigt att förmå kommunerna att
satsa på brottsförebyggande arbete genom att t.ex.
anta brottsförebyggande program eller inrätta lokala
brottsförebyggande råd.

För att närpolisen ska kunna genomföra de för-
stärkta insatser mot vardagsbrotten som regeringen
anser nödvändiga krävs emellertid kraftfulla åtgärder
för att höja kompetensen, utveckla former och me-
toder för lokalt samarbete samt ett förbättrat teknik-
stöd. De nya resurser som enligt regeringens förslag
ska tillföras polisväsendet skall därför till betydande
del förstärka närpolisen i kampen mot vardags-
brottsligheten. Medlen skall till en del användas till
förstärkning av de personella resurserna i närpolisor-
ganisationen. Redan hösten 1997 börjar också Polis-
högskolan utbilda civilanställda för att i än större ut-
sträckning än idag delta i brottsutredningsverksam-
heten och på så sätt avlasta polispersonalen. Som
framgår av avsnitt B 1 Åklagarorganisationen har
också åklagarväsendet tilldelats särskilda medel för
att bidra till att höja närpolisernas förundersök-
ningskompetens.

Polisväsendet tillförs också engångsvisa medel för
att påskynda utvecklingen av IT-system som förenk-
lar och förbättrar rutinerna för anmälnings- och re-
gisterhantering. Ett ADB-stöd för polispersonal i ytt-
re tjänst utvecklas också. Genom att utnyttja ny

teknik kan verksamheten bedrivas på ett mer ratio-
nellt sätt.

En aktiv ledning av förundersökningarna är av
central betydelse för att kunna styra verksamheten
och därigenom öka snabbheten och kvaliteten i ut-
redningsarbetet. Formerna för samverkan mellan po-
lis och åklagare skall därför utvecklas ytterligare bå-
de med avseende på de enskilda brottsutredningarna
och när det gäller prioriteringar, planering och ut-
bildning. Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har
gemensamt startat ett antal projekt som syftar till att
utveckla och effektivisera den samlade brottsutred-
ningsverksamheten samt till att förbättra och ut-
veckla samverkansformerna mellan polis och åklaga-
re.

Kampen mot vardagsbrottsligheten kräver att
närpolisen utnyttjar hela sitt register av preventiva
och repressiva åtgärder. Det är viktigt att informa-
tion om lyckade - och misslyckade - projekt sprids,
att organisation och metoder diskuteras. Inte minst
viktigt är det att verksamheten på olika håll i landet
följs upp och analyseras. Regeringen avser att uppdra
åt Brottsförebyggande rådet att granska och utvärde-
ra polisens arbete med att bekämpa vardagsbrottslig-
heten.

Ny teknik och en förbättrad organisation möjlig-
gör att fler poliser kan frigöras för yttre tjänst. Trots
detta finns det anledning att aktualisera frågan om i
dag befintliga komplement till polisverksamheten bör
förstärkas. Frågan har tidigare tagits upp av Trygg-
hetsutredningen (1995:146), bl.a. mot bakgrund av
de diskussioner som förts om bristande polisiär när-
varo i glesbygden.

Regeringen avser att uppdra åt Rikspolisstyrelsen
att utreda frågan om en utvidgad möjlighet att ta
icke polisutbildade personer i anspråk bl.a. för att
utföra vissa uppgifter som normalt utförs av polisen.
Uppdraget kommer även att innefatta frågan om vil-
ka andra åtgärder som kan vidtas för att komplettera
det arbete som polisen utför för att övervaka allmän
ordning och säkerhet och för att förebygga brott.

3.4.2 Kampen mot den grova och gräns-
överskridande brottsligheten

Den fria rörligheten för personer, kapital, varor och
tjänster över nationsgränserna har inneburit nya för-
utsättningar för kvalificerad brottslig verksamhet och
gjort den grova brottsligheten mer svårutredd.

Denna brottslighet ställer alltså höga krav på den
kvalificerade kriminalpolisverksamheten. Det är vik-
tigt att de enheter som utreder denna typ av brott har
en ändamålsenlig organisation och har den kompe-
tens som krävs. Regeringen konstaterar med tillfreds-
ställelse att antalet poliser som har genomgått den
kvalificerade kriminalpolisutbildningen ökar. Effek-
tiva arbetsmetoder, internationellt samarbete och en

22

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

väl fungerande kriminalunderrättelseverksamhet är
viktiga förutsättningar för att lyckas i kampen mot
den grova och gränsöverskridande brottsligheten. På
narkotikaområdet har tillkomsten av nya transitleder
och nya aktörer på marknaden försvårat polisens ar-
bete. Kampen mot den grova narkotikabrottsligheten
måste ges hög prioritet. Regeringen kommer som ti-
digare nämnts att under 1998 presentera en natio-
nell narkotikastrategi till hjälp för rättsväsendets
myndigheter, kommuner, enskilda m.fl. i kampen
mot narkotika. En viktig del i arbetet kommer att
vara att vidareutveckla samarbetet mellan olika
myndigheter, t ex. mellan polis, socialtjänst och tull, i
syfte att förbättra kartläggningen av förkomsten av
narkotika i samhället.

De kriminella mc-gängen utgör en fara för sam-
hället både genom sin omfattande våldsanvändning
och genom de kriminella affärer som de bedriver. Er-
farenheter från andra länder visar att mc-gängen kan
växa i antal och att kriminaliteten kan förvärras och
bli allt mer avancerad. Det finns därför risk att vi kan
få en organiserad brottslighet av ett slag som vi inte
tidigare haft i Sverige om inte kraftfulla åtgärder vid-
tas nu. Polisen måste intensifiera sitt arbete med att
slå mot organisationernas grundstrukturer. Regering-
en kommer att tillföra polisen ytterligare 30 miljoner
kronor under år 1998 för det arbetet. Vidare kom-
mer regeringen inom kort att tillsätta en parlamenta-
risk utredning med uppgift att behandla frågor om
lagstiftningen med avseende på brottslighet som är
knuten till organisationer, t ex. vissa mc-klubbar. Ut-
redningen skall bl.a. överväga om aktivt deltagande i
organisationer som sysslar med brottslig verksamhet
bör kriminaliseras. Inom Justitiedepartementet över-
vägs också nya regler om förbud mot tillträde till lo-
kaler samt utökade möjligheter till husrannsakan i
vissa fall. Kommittén för brottsförebyggande arbete
har engagerats för att stödja Helsingborgs kommun i
dess arbete med att utforma en lokal handlingsplan
mot mc-brottsligheten.

Kriminalunderrättelseverksamhet

Regeringen konstaterar att uppbyggnaden av krimi-
nalunderrättelseverksamheten fortsätter och att sär-
skilda enheter numera finns i samtliga län. Kriminal-
underrättelseverksamheten, som innefattar att samla
in och analysera uppgifter om personer som kan
misstänkas för allvarlig brottslighet, skall vara ett
stöd för beslutsfattare på såväl central som regional
och lokal nivå. För att tillgodose de behoven fordras
en nära samverkan mellan Rikskriminalpolisen och
polismyndigheterna. Rikskriminalpolisen har, i sin
stödjande och utvecklande roll, ett ansvar för att
verksamheten organiseras så att den blir så rationell
och effektiv som möjligt.

Av särskild betydelse är att polisen har goda kun-
skaper om den internationella kriminaliteten och

dess utvecklingstendenser. Här har Rikskriminalpoli-
sens kriminalunderrättelseverksamhet en särskilt vik-
tig uppgift.

Registerutredningen har i delbetänkandet Krimi-
nalunderrättelseregister, DNA-register föreslagit att
RPS och de polismyndigheter som leds av en länspo-
lismästare skall få föra kriminalunderrättelseregister.
Registerutredningens förslag är nu föremål för re-
missbehandling och avsikten är att en proposition
med anledning av förslagen skall kunna lämnas i
början av nästa år.

Effektiva arbetsmetoder i övrigt

För att kunna bekämpa den grova och gränsöver-
skridande brottsligheten måste polisen tillägna sig ny
och avancerad teknik och effektiva arbetsmetoder.
Regeringen har tillsatt en särskild utredare med upp-
drag att se över ett antal frågor om polisiära arbets-
metoder inom ramen för straffprocessuella tvångs-
medel. Utredaren skall bl.a. analysera behovet av och
undersöka möjligheterna till att införa regler om
hemlig teknisk avlyssning, s.k. buggning. Vidare in-
går i uppdraget att undersöka om tillämpningsområ-
det för hemlig kameraövervakning, hemlig teleav-
lyssning och hemlig teleövervakning bör utvidgas.
Uppdraget skall vara slutfört före den 1 mars 1998.
Inom Justitiedepartementet utreds också andra frå-
gor som rör straffprocessuella tvångsmedel, t.ex. om
användning av husrannsakan och beslag i IT-miljö.

Internationellt polissamarbete

En grundläggande förutsättning för framgångsrikt
nationellt polisarbete mot den organiserade och
gränsöverskridande brottsligheten är en effektiv sam-
verkan med andra länders polisorganisationer. Sam-
arbetet kan ge såväl direkt underlag för ingripanden
som ökad allmän kunskap till gagn för både brotts-
bekämpning och brottsförebyggande åtgärder.

Polisen har sedan länge ett utvecklat samar-
bete med internationella kriminalpolisorganisationen
(Interpol).

Sveriges medlemskap i EU har inneburit nya möj-
ligheter att utveckla samarbetet med polis- och
tullmyndigheter i andra länder. Ett viktigt samar-
betsinstrument som nu byggs upp inom EU:s ram är
Europol. Europol är ett gemensamt kriminalunder-
rättelseorgan för EU:s medlemsländer. Dess verk-
samhet regleras i den s.k. Europolkonventionen. Eu-
ropols förstahandsuppgift är att inhämta, samman-
ställa och bearbeta information från medlemsländer-
na som sedan ger de nationella polismyndigheterna
ökade kunskaper och bättre underlag för ingripan-
den i konkreta fall. Europols arbetsområde är grov
internationell brottslighet, främst narkotikahandel.

23

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Europolkonventionen beräknas träda i kraft under
1998. I avvaktan på detta bedriver Europols narko-
tikaenhet (ENE) verksamhet med stöd av ett beslut i
EU:s ministerråd i mars 1995. ENE:s verksamhet är
mindre omfattande än det blivande Europols. ENE
får bl.a. inte lagra personuppgifter.

Ett annat viktigt samarbetsinstrument på det eu-
ropeiska planet är det s.k. Schengensamarbetet i vil-
ket Sverige och de övriga nordiska länderna deltar.
Sveriges anslutningavtal undertecknades i december
1996 och vi är sedan dess fullt ut delaktiga i be-
slutsprocessen. Polissamarbetet inom Schengen är
främst inriktat mot praktiskt vardagligt samarbete.
Det innefattar informationsutbyte mellan polismyn-
digheterna, möjligheter till gränsöverskridande ope-
rativ samverkan mellan olika länder och, genom det
s.k. SIS-systemet, ett gemensamt efterlysningsregister
för personer och vissa föremål. Sveriges målsättning
är att kunna delta i det praktiska samarbetet år
2000. Redan i dag deltar vi i ett antal operativa pro-
jekt med övriga Schengenstater.

De nordiska ländernas polis- och tullmyndigheter
samarbetar sedan många år på ett effektivt sätt i frå-
ga om brottsbekämpningen, bl.a. genom att statione-
ra gemensamma nordiska polis- eller tullsambands-
män i olika länder.

Inom Östersjöområdet bedrivs polisiärt samarbete
inom ramen för aktionsgruppen mot organiserad
brottslighet i Östersjöområdet. Aktionsgruppen har
initierat konkreta samverkansprojekt med praktiskt
samarbete mellan ländernas polis- och tullmyndighe-
ter, t.ex. för att gemensamt spåra stulna fordon. En
redovisning av gruppernas arbete hittills finns bl.a. i
regeringens skrivelse till riksdagen 1996/97:171 Åt-
gärder mot organiserad och gränsöverskridande
brottslighet. Sverige är ordförandeland i aktions-
gruppen och har därför ett särskilt ansvar för att sä-
kerställa att arbetet kan fortsätta med samma intensi-
tet. Sannolikt kommer arbetet i framtiden att
bedrivas i en annan struktur.

3.4.3 Kampen mot rasism

Rasism och främlingsfientlighet måste motverkas
med kraft i ett demokratiskt samhälle. En rad åtgär-
der har redan vidtagits i syfte att stävja brottslighet
med rasistiska eller främlingsfientliga förtecken. Som
nämnts avser regeringen att inom kort tillsätta en ut-
redning för att behandla lagstiftningsfrågor som rör
kriminellt verksamma organisationer, däribland kri-
minella mc-klubbar och rasistiska organisationer,
och bl.a. överväga om aktivt deltagande i sådana or-
ganisationer bör kriminaliseras. Det är viktigt att po-
lisen fortsätter att särskilt uppmärksamma brott med
rasistiska inslag.

3.4.4 Kampen mot våld mot kvinnor

En viktig del i det brottsförebyggande arbetet gäller
våldet mot kvinnor. En kvinna som misshandlats av
sin man eller någon annan nära anhörig befinner sig i
en särskilt utsatt situation. Polisen och andra berörda
myndigheter måste öka sina ansträngningar att före-
bygga och beivra sådana brott. Ett professionellt be-
mötande och omhändertagande av kvinnor som har
utsatts för våld är nödvändigt liksom en ökad kun-
skap och förståelse hos alla som möter våldsutsatta
kvinnor. Regeringen kommer under hösten 1997 att
lämna en proposition till riksdagen med förslag till
åtgärder för att bekämpa våldet mot kvinnor. Polisen
driver redan i dag flera projekt som rör våld mot
kvinnor i syfte att förebygga vidare brottslighet samt
att förbättra de polisiära förstahandsåtgärderna och
därmed åstadkomma en snabbare lagföring av gär-
ningsmännen.

3.4.5 Förutsättningar för en bättre och
effektivare polis

Förutsättningar för att polisen skall bli bättre och ef-
fektivare är en tydlig och enkel ledningsstruktur, ett
problemorienterat arbetssätt, hög kompetens och
modern teknik.

Styrning och uppföljning

En grundläggande förutsättning för en effektivare
polisverksamhet är ett väl fungerande styrsystem
med tydlig och välavvägd ansvarsfördelning. Det
styrsystem som används är på flera sätt otydligt.

Regeringen kommer under hösten 1997 att tillsät-
ta en utredning för att se över polisväsendets styrsys-
tem och skapa en enkel, entydig och därmed effekti-
vare och mer ändamålsenlig beslutsstruktur. Utred-
ningen skall i sitt organisationsförslag ange vilken
roll och vilket ansvar de förtroendevalda skall ha på
olika nivåer samt lämna förslag på hur ledamöterna i
dessa organ bör utses.

Resultatstyrningen inom polisväsendet måste ut-
vecklas på alla nivåer. Verksamhetens resultat utgör
en viktig grund för planering och genomförande av
verksamheten. Den modell för resultatredovisning
som fr.o.m. 1997 tillämpas och utvecklas inom poli-
sen kommer att ge avsevärt bättre förutsättningar för
uppföljning och analys av verksamhetens resultat.
Analysen är en angelägenhet för såväl den lokala po-
lisorganisationen som riksdagen, regeringen och
Rikspolisstyrelsen.

Ett viktigt verktyg i resultatstyrningen är de dialo-
ger om verksamhetens resultat som genomförts mel-
lan Rikspolisstyrelsen och den lokala polisorganisa-
tionen. Rikspolisstyrelsen har till uppgift att utveckla

24

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

denna metod så att den kan tillämpas även inom po-
lismyndigheterna .

Problemorienterat arbetssätt

Det problemorienterade arbetssättet skall ligga till
grund för all polisverksamhet. Att arbeta proble-
morienterat innebär bl.a. att systematiskt definiera
vilka förhållanden som orsakar och underlättar brott
och ordningsstörningar. Utifrån en sådan analys vid-
tas sedan de åtgärder som är bäst ägnade att minska
riskerna för brott och ordningsstörningar. Såsom an-
förts när det gäller närpolisen är en förutsättning för
att lyckas med detta på det lokala planet att arbetet
tar sin utgångspunkt i en lokal problembeskrivning.
En sådan kartläggning gör det möjligt för de olika
lokala aktörerna - kommuner m.fl. - att bygga upp
samverkan och besluta om åtgärder utifrån en ge-
mensam problembild. Det gäller också samverkan
med åklagarväsendet där mycket kan göras för att de
samlade resurserna skall utnyttjas så effektivt som
möjligt.

Att verksamhetsanpassa arbetstiderna är en annan
faktor av avgörande betydelse för att åstadkomma en
effektivare polisverksamhet. Polisen skall alltså se till
att det finns tillräckligt med personal i tjänst på de
tider och på de platser där de bäst behövs, vilket är
ett grundläggande element i det problemorienterade
arbetssättet och ett sätt att sätta medborgarperspek-
tivet i fokus.

Kvalitets- och kompetensutveckling

En av polisväsendets viktigaste uppgifter just nu är
att höja kvaliteten på polisarbetet och åstadkomma
en högre effektivitet i verksamheten. Det är nödvän-
digt att bättre än hittills vidmakthålla och utveckla
såväl polispersonalens som den civilanställda perso-
nalens kompetens. Förändringar i omvärlden förut-
sätter såväl organisatoriska som verksamhetsmässiga
förändringar i polisverksamheten. Polisen måste ut-
veckla effektiva arbetsmetoder för att förebygga
brott och ordningsstörningar och för att förstärka
utredningsverksamheten. Det innebär att polisen
måste anpassa sina arbetsmetoder för att tillgodogö-
ra sig ny teknik, ändrade krav och ett breddat ar-
betsinnehåll. För att detta skall kunna ske måste per-
sonalen känna ansvar för verksamheten och ha insikt
om förändringsbehoven.

Polisutbildningen

I ett samhälle i snabb och ständig förändring ställs
höga krav på polisväsendets samlade kompetens, ef-
fektivitet och flexibilitet. Regeringen kommer under
hösten 1997 att fatta beslut om en ny grundutbild-

ning för poliser och om vidareutbildning inom po-
lisväsendet . Regeringen kommer också att fatta be-
slut om regler för rekrytering av chefer.

I juli 1995 fick en arbetsgrupp inom Justitiedepar-
tementet i uppdrag att se över rekryteringen och ut-
bildningen av poliser. I mars 1996 presenterades
promemorian Rekrytering och grundutbildning av
poliser (Ds 1996:11). Den 3 februari 1997 avlämna-
de arbetsgruppen sitt slutbetänkande Vidareutbild-
ning av poliser (Ds 1997:5), som innehåller förslag
om polisiär vidareutbildning och chefsutbildning.
Bl.a. föreslås att rekryteringen av chefer öppnas, så
att internt utbildad personal i ökad utsträckning kan
avancera även till de högsta chefstjänsterna. Samti-
digt skall det fortfarande finnas möjlighet att direkt-
rekrytera andra för verksamheten viktiga personer,
t. ex. experter inom skiftande områden. Regeringen
uppdrog därefter i december 1996 åt Rikspolisstyrel-
sen att detaljplanera en ny grundutbildning för poli-
ser. Uppdraget redovisades i maj 1997.

Regeringen har därefter gett Rikspolisstyrelsen i
uppdrag att vidta de åtgärder som krävs för att göra
det möjligt att påbörja grundutbildning av poliser vid
polishögskolan så snart som möjligt efter den 1 janu-
ari 1998.1 uppdraget har regeringen särskilt pekat på
möjligheten att i enlighet med Rikspolisstyrelsens
förslag rekrytera personer som redan har sådan hög-
skoleutbildning som de kan få tillgodoräkna sig i po-
lisutbildningen. På så sätt kan utbildningstiden för
dessa förkortas med en termin, så de snabbare kan
användas i verksamheten. Under år 1998 kommer
200 aspiranter att påbörja den nya polisutbildningen.
De följande åren måste antalet aspiranter öka. Riks-
polisstyrelsen skall vidta de åtgärder som är nödvän-
diga för att säkerställa personalförsörjningen. An-
tagningen till en ny grundutbildning har inletts 1997
och utbildningen startar i januari 1998.

Modern informationsteknologi

För att verksamheten skall bli mer kostnadseffektiv
måste rättsväsendets myndigheter tillgodogöra sig de
möjligheter som ny teknik ger. Det gäller särskilt för
polisen som är beroende av att ett stort antal IT-
system fungerar väl. Polisväsendet måste påskynda
utvecklingen av de nya IT-system som möjliggör ra-
tionaliseringar och därmed frigör resurser till kärn-
verksamheten. Regeringen anser därför att en stor del
av de engångsvisa medel som tillförs polisen under
budgetperioden skall användas till satsningar på in-
formationsteknikens område.

Ett av dagens angelägna IT-projekt gör det möjligt
att minska antalet ledningscentraler. Det innebär att
fler poliser kan arbeta i yttre tjänst och därmed
komma närmare dem som berörs av brottsligheten.
Vidare innebär den planerade moderniseringen av
systemet för registrering av brott, polisens mobila
arbetsplatser samt utvecklandet av datoriserade

25

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

brottsutredningsrutiner att anmälningsförfarandet
och ärendehanteringen blir snabbare och att servicen
till allmänheten blir bättre. De nya IT-systemen
kommer också att underlätta uppföljningen och
analysen av verksamheten.

3.4.6 Övriga frågor
Ökad insyn i Säkerhetspolisens
verksamhet m.m.

SÄPO har på senare tid i ökad utsträckning öppet
redovisat sin verksamhet. Bl.a. ger man sedan några
år tillbaka ut en öppen verksamhetsberättelse. I an-
slutning till denna brukar massmedierna ges tillfälle
att få del av uppgifter om verksamheten. SÄPO har
också inom särskilda områden, till exempel när det
gäller främlingsfientlighet, presenterat resultat i of-
fentliga rapporter eller vid öppna seminarier.

Det pågår således inom SÄPO ett medvetet arbete
med att i ökad utsträckning ge insyn i den egna verk-
samheten. Det ligger emellertid i sakens natur att en
stor del av verksamheten är av sådant slag som all-
mänheten inte kan ges insyn i. I sådana fall är det
viktigt att det finns kontrollerande organ som har
insyn i den verksamheten.

Redan i dag är SÄPO:s verksamhet föremål för
sådan insyn från flera håll. Bl.a. har Justitieombuds-
mannen och Justitiekanslern möjlighet att granska
verksamheten. Så sker också från tid till annan.
Rikspolisstyrelsens styrelse har ett särskilt uppdrag
från regeringen att nära följa verksamheten vid
SÄPO. På senare tid har en väsentlig förstärkning av
den demokratiska kontrollen över SÄPO ägt rum ge-
nom inrättandet av Registernämnden den 1 juli
1996. Nämnden prövar frågor om utlämnande av
uppgifter från polisregister i ärenden om registerkon-
troll enligt säkerhetsskyddslagen samt följer SÄPO:s
registrering av uppgifter. Registernämnden har in-
kommit med en verksamhetsberättelse för andra
halvåret 1996. Granskningen har inte visat på några
avvikelser från gällande föreskrifter. Genom denna
ökade demokratiska insyn skapas bättre förutsätt-
ningar för att SÄPOs verksamhet skall kunna omfat-
tas av allmänt förtroende. Frågan om ytterligare in-
syn genom en utvidgning av Registernämndens
uppgifter övervägs för närvarande inom Regerings-
kansliet.

Även andra åtgärder för en ökad insyn har upp-
märksammats. Registerutredningen har i sitt slutbe-
tänkande Polisens register (SOU 1997:65) lämnat
förslag till hur SÄPO:s register skall bli mer tillgäng-
ligt för allmänheten. Utredningen föreslår bl.a. att
den absoluta sekretessen skall avskaffas och att ett
skaderekvisit istället skall införas. Det innebär att
uppgifter kan lämnas ut om det står klart att utläm-
nandet kan ske utan risk för skada. Vidare föreslår

utredningen att sekretessen skall tidsbegränsas, vilket
skulle innebära att stora delar av SÄPO:s historiska
arkiv öppnas. Utredningens förslag är för närvarande
under remissbehandling.

SÄPO har i vissa fall anledning att samarbeta med
den öppna polisen, särskilt med Rikskriminalpolisen.
Det gäller bl.a. utredning av terroristverksamhet och
brott med anknytning till våldsbenägna extremistor-
ganisationer. Denna del av verksamheten har givetvis
blivit förhållandevis mera framträdande efter det
kalla krigets slut. Rikskriminalpolisen å sin sida har
fått anledning att utveckla arbetsmetoder som har
viss beröring med säkerhetspolisiära arbetssätt, sär-
skilt kriminalunderrättelseverksamhet. Detta beror
på att den internationella brottsligheten under senare
år har blivit alltmera kvalificerad och i många fall
bedrivs av välorganiserade kriminella strukturer som
kräver ett mycket kvalificerat polisarbete för att
kunna bekämpas med framgång. Regeringen har för
avsikt att undersöka om ett behov av en ökad sam-
ordning mellan SÄPO och den öppna polisen förelig-
ger och vilka åtgärder som i så fall är motiverade.

Beredskapsstyrkan för att bekämpa
terroraktioner

I 1997 års budgetproposition angavs att regeringen
skulle besluta om de föreslagna förändringarna under
våren 1997 och att frågan om vilken beslutsordning
som skulle tillämpas bereddes inom Justitiedeparte-
mentet.

Rikspolisstyrelsen och Polismyndigheten i Stock-
holms län har anfört att beslut att ta beredskapsstyr-
kan i anspråk bör ligga på en högre nivå än den som
normalt gäller för polisinsatser. Regeringen delar den
bedömningen, men anser inte att dessa beslut, som
måste utgå från operativa överväganden, bör fattas
på regeringsnivå. Enligt regeringens mening är det
lämpligt att Rikspolisstyrelsen på framställning av
vederbörande regionala chef beslutar att styrkan får
tas i anspråk. Information till regeringen om sådana
beslut bör lämnas i enlighet med vad som gäller i öv-
rigt. Det kan anmärkas att regeringsformen 11 kap.
6 § ger regeringen rätt att i ett visst fall beordra poli-
sen att sätta in specifika insatser, t.ex. beredskaps-
styrkan, men också att förbjuda sådan användning.

Rent operativa beslut om hur insatsen ska genom-
föras skall, i likhet med vad som gäller idag, fattas på
regional nivå.

För att säkerställa att beredskapsstyrkan organise-
ras och arbetar i enlighet med statsmakternas inten-
tioner skall Rikspolisstyrelsen ha rätt att meddela de
föreskrifter som behövs.

Regeringen kommer att ändra polisförordningen
(1984:730) och förordningen (1989:773) med in-
struktion för Rikspolisstyrelsen så att förändringarna
kan genomföras.

26

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Utlänningsverksamhet

Den 1 januari 1997 överfördes ansvaret för grundut-
redningar i asylärenden till Statens invandrarverk.
Riksdagen har också beslutat att ansvaret för övriga
tillståndsärenden och för förvarstagna skall övergå
till Invandrarverket den 1 oktober 1997. Regeringen
har tillsatt en utredare för att pröva frågan om an-
svaret för verkställighet av avvisnings- och verkstäl-
lighetsbeslut också bör flyttas över till Invandrarver-
ket. I uppdraget ligger också att belysa frågor om
metoder för den inre utlänningskontrollen och hur
ansvaret för den skall fördelas samt att undersöka
förutsättningarna att flytta över verksamheten med
utrikestransporter från Kriminalvårdens transport-
tjänst till Invandrarverket. Utredaren skall redovisa
sitt uppdrag senast den 30 september 1997.

Fredsbevarande insatser

Fredsbevarande insatser sker i allt större omfattning
genom rent civila polisiära missioner. Det kan förut-
ses att svensk polis kommer att bli ianspråktagen för
sådana uppdrag i allt större omfattning. Rikspolissty-
relsen måste öka beredskapen för sådana insatser.
Fler polismän måste förberedas genom utbildningsin-
satser för att kunna sättas in med kort varsel. I de-
cember 1996 tillkallade regeringen en utredare som
fick i uppdrag att föreslå riktlinjer för insatser med
civilpoliser i internationell verksamhet. I uppdraget
ingick främst att göra en analys av vad som hittills
gjorts på detta område i internationell verksamhet
samt bedöma den framtida efterfrågan på civilpoliser
och hur verksamheten kan organiseras och administ-
reras. Betänkandet överlämnades i juni 1997 och be-
reds nu i regeringskansliet.

3.5 Regeringens bedömningar med
anledning av revisionens
iakttagelser

Riksrevisionsverket har i revisionsberättelse för po-
lisväsendet gjort bedömnigen att årsredovisningen i
allt väsentligt är rättsvisande. Kvaliteten på polisvä-
sendets årsredovisning har förbättrats ytterligare vad
gäller de finansiella delarna. I dessa delar är polisvä-
sendets årsredovisning för såväl kocernen som resul-
tatenheterna av hög kvalitet. RRV har dock redovi-
sat väsentliga brister vad gäller RPS rutiner för
kvalitetssäkring och att den interna revisionen vid
RPS inte uppfyller kraven i internrevisionsförord-
ningen. RPS tillämpningar beträffande pensioner
överensstämmer inte heller med arbetsgivarverkets
beslut.

RPS kommer under hösten 1997 att förstärka in-
temrevisionen. Vad avser frivillig pensionering har
RPS haft ett tidsbegränsat medgivande från Arbetsgi-
varverket att t.o.m. den 30 juni 1996 fatta beslut om
förmånligare pensionsvillkor än vad som gäller enligt
pensionsavtalet. Något nytt sådant medgivande har
inte lämnats från Arbetsgivarverket.

RRV föreslår också att kommande regleringsbrev
tydligare bör ange hur kvaliteten i och effekterna av
verksamhetens olika delar skall redovisas. I regle-
ringsbrevet för år 1997 har polisväsendet fått i upp-
drag att fortsätta utveckla och förbättra målstyrning-
en och resultatuppföljningen. I detta ligger även att
utveckla kvalitetssäkringen av polismyndigheternas
redovisade resultat. I regleringsbrevet för 1998
kommer regeringen att ytterligare utveckla detta
uppdrag.

3.6 Anslag

A1. Polisorganisationen

1995/96

Utgift

15 922 925 ’

Anslags-
sparande

167 487

Därav 1996

Utgift

10 732 501

1997

Anslag

10 488 194

Utgifts-
prognos

11 165 400

1998

Förslag

10 956 709

1999

Beräknat

11 154 590

2000

Beräknat

11 391 745

1. Beloppen anges i tusental kronor

Polisväsendets anslagssparande uppgick till 167 mkr
vid utgången av budgetåret 1995/96. Tar man därtill
hänsyn till att retroaktiva löner motsvarande 171
mkr inte hade utbetalats vid utgången av året innebär
det att polisen har uppnått sitt resultat under budget-
året 1995/96 med en förbrukning som med 868 mkr
överstiger vad som anslagits för verksamheten.

Den höga utgiftsnivån beror på att polisen inte har
utnyttjat de möjligheter att rationalisera verksamhe-
ten som har funnits och fortfarande finns och inte
heller i tid har vidtagit de åtgärder som varit nöd-
vändiga för att anpassa sina kostnader till anslagsni-
vån. RPS har i halvårsredovisningen som lämnades
den 1 september 1997 redovisat en rad åtgärder som
hittills vidtagits med anledning av RRV:s rapport.
Bl.a. har en ny strategi för polisväsendets IT-
verksamhet tagits fram. Vidare har arbetsgivarrollen
gjorts tydligare främst genom utbildningsinsatser. En
koncentration av de intern-administrativa funktio-
nerna, har i enlighet med RRV:s påpekande genom-
förts vid de flesta polismyndigheter. Vidare har sam-
ordning av utryckningsverksamheten till en organisa-
torisk enhet per län genomförts vid de flesta myndig-
heterna.

27

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Regeringen kommer under hösten att närmare
granska de åtgärder som RPS har redovisat för att i
polisväsendets regleringsbrev för 1998 återkomma
med vad redovisningen fortsättningsvis skall belysa.
Regeringen har vidare för avsikt att under 1998 låta
utvärdera de rationaliseringsåtgärder som polisen
vidtagit med anledning av RRV:s granskning av poli-
sen.

Regeringens överväganden
Avgiftsbelagd verksamhet

Polisens avgiftsbelagda verksamhet omfattar framför
allt stämningsmannadelgivning, passhantering och
tillståndsgivning. Avgifterna för passhanteringen och
tillståndsgivningen skall levereras in till staten på in-
komsttitel i statsbudgeten, avgifterna år 1998 pro-
gnostiseras uppgå till ca 198 mkr. Polisen disponerar
inkomsterna från stämningsmannadelgivningen. Vi-
dare får polisen disponera avgiftsinkomster vid Sta-
tens kriminaltekniska laboratorium och Polishög-
skolan samt för kontorsservice och andra liknande
tjänster till andra myndigheter i och kring kvarteret
Kronoberg. Polisen disponerar också inkomster från
vägverket för kvalitetskontroll av trafiken och lik-
nande uppgifter. Sammanlagt beräknas polisen dis-
ponera avgiftsinkomster motsvarande ca 223 mkr
utöver avgiftsinkomster enligt 4 och 15 §§ avgifts-
förordningen (1992:191).

visa medlen skall användas för att vidta särskilda in-
satser mot den mc-relaterade brottsligheten och
påskynda de IT-projekt som är avgörande för det in-
ternationella samarbetet samt för att åstadkomma en
effektivare och bättre polis.

Polisens anslagsram för 1998 har utöver satsning-
arna justerats upp 50 mkr till följd av att det nya
pass som skall införas den 1 januari 1998 medför
merkostnader för polisen. Vidare har från polisens
anslag 109,5 mkr kronor överförts till det nya ansla-
get B 2 Ekobrottsmyndigheten och 8,1 mkr avseende
medel för forskningen vid Polishögskolan överförts
till anslaget F 1 Brottsförebyggande rådet. I anslaget
för 1998 ingår också den i budgetpropositionen för
1997 aviserade minskningen av anslaget med 55
mkr. Som framgick av budgetpropositionen för 1997
innebär denna minskning ingen besparing.

Vidare har vissa justeringar gjorts av anslaget som
motsvaras av ändrade utgifter. Som kompensation
för beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler m.m.
räknas anslaget upp med ca 286 mkr. Vidare mins-
kas anslaget med ca 126 mkr med anledning av att
lönekostnadspålägget 1998 ersätts med försäkrings-
mässigt beräknade premier fr.o.m. år 1998. Anslaget
minskas också med ca 24 mkr med anledning av Sta-
tens lokalförsörjningsverks bedömning av hur myck-
et lokalhyrorna kan sänkas vid omförhandlingar av
hyresavtal. Sammantaget föreslås därmed 1998 års
anslag uppgå till 10 956 709 kronor. För åren 1999
och 2000 beräknas anslaget till 11 154 590 000 kro-
nor respektive 11 391 745 000 kronor.

Slutsatser

Polisens förutsättningar att bekämpa brottsligheten
måste förstärkas. Det förutsätter att rationaliserings-
arbetet inom polisen fortsätter med oförminskad
kraft. Därutöver måste ytterligare resurser tillföras
polisväsendet under budgetperioden. Dessa medel
skall användas för att modernisera och effektivisera
polisverksamheten och inte till någon allmän sane-
ring av polisens ekonomi.

Regeringen anser att polisens anslag skall höjas
med 157 mkr och att polisen engångsvis tilldelas 391
mkr fördelat på 273 mkr år 1998 och 118 mkr år
1999. Sammantaget innebär detta att regeringen un-
der budgetperioden 1998 - 2000 satsar 862 mkr på
polisen. Höjningen av anslaget skall användas för att
säkerställa anställningen av de cirka 400 polisaspi-
ranter som blir klara med sin utbildning under 1997
och som utgör ett betydande resurstillskott som i
första hand skall användas för att förstärka när-
polisverksamheten. Vidare gör anslagshöjningen det
möjligt att påbörja den nya polisutbildningen och ge
viss civilanställd personal inom polisen komplette-
rande utbildning i bl.a. brottsutredning. De engångs-

A 2. Säkerhetspolisen

1997

Anslag

509 022 1

1998

Förslag

516 984

1999

Beräknat

533 372

2000

Beräknat

550 290

1. Beloppen anges i tusental kronor

Regeringens överväganden

Regeringen föreslår att Säkerhetspolisen tilldelas
ett anslag för år 1998 på 516 984 000 kronor.

28

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

4 Åklagarväsendet

4.1 Omfattning

Central förvaltningsmyndighet för åklagarväsendet
är Riksåklagaren. Hos myndigheten finns enheter för
bl.a. åklagarverksamhet, tillsyn och metodutveckling.
Chef för myndigheten är riksåklagaren, som också är
högste åklagare under regeringen.

Åklagarväsendets organisation i övrigt består av
åklagarmyndigheterna i Stockholm, Västerås, Linkö-
ping, Malmö, Göteborg, Sundsvall och Umeå samt
Statsåklagarmyndigheten för speciella mål, var och
en under ledning av en överåklagare. Vid dessa myn-
digheter finns för närvarande sammanlagt 41 åkla-
garkammare. Den 1 januari 1998 inrättas
Ekobrottsmyndigheten som en åklagarmyndighet
inom åklagarväsendet med särskilda uppgifter för att
samordna och utveckla bekämpningen av ekonomisk
brottslighet (se avsnitt 4.4.1 angående den närmare
utformningen). I samband därmed upphör Statsåkla-
garmyndigheten för speciella mål.

4.2 Utgiftsutvecklingen

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)

1995/96 1996          1997          1998          1999          2000

953      660      665      815      802       824

Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall

- Under perioden 1992/93-1995/96 minskade an-
talet inkommande ärenden med ca 12 procent.

- Den omorganisation som genomfördes andra
halvåret 1996 innebar påfrestningar för verksam-
heten. Det är därför viktigt att de långsiktiga åt-

gärder som genomförs i syfte att förbättra pro-
duktiviteten får avsedd effekt.

-  Under första halvåret 1997 har det skett en ök-
ning av antalet inkomna brottmål till tingsrätter-
na och av antalet utfärdade strafförelägganden.

- Verksamhetsresultatet har uppnåtts genom att
åklagarväsendet förbrukat 48 miljoner kronor
mer än vad som anslagits för verksamheten. Un-
der 1997 beräknas åklagarväsendet förbruka ca
20 miljoner kronor mer än vad som anslagits.

Större förändringar

-  En ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten, inrät-
tas den 1 januari 1998.

Prioriteringar för 1998

-  Beivrande av våldsbrott, narkotikabrott och eko-
nomisk brottslighet skall prioriteras. Särskild
uppmärksamhet skall ägnas grov och gränsöver-
skridande brottslighet, s.k. mc-relaterad brotts-
lighet, brott med rasistiska inslag samt våld mot
kvinnor.

-  Ökad satsning skall ske på utbildning av och
samverkan med närpolisen.

4.3 Åklagarväsendets verksamhet

Det övergripande målet för budgetåret 1995/96 var
att åklagarväsendet skulle verka för en minskning av
brottsligheten. Vidare angavs att de uppgifter som
åligger de allmänna åklagarna, såsom att leda förun-
dersökningar, fatta beslut i åtalsfrågor och föra talan
i domstol, skulle fullgöras på ett rättssäkert sätt, in-
om rimlig tid och med ett effektivt resursutnyttjande.

Det finns ett antal mätbara indikatorer som sam-
manvägt kan ge en bild av åklagarväsendets resultat,

29

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

dvs. om målen uppnåtts. Några av dessa redovisas
nedan, nämligen

-  andelen ärenden som lett till lagföring,

-  personalresurser,

- inkomna och avgjorda ärenden,

-  arbetsproduktivitet,

-  balanser,

- användningen av besluten anhållande och häkt-
ningsframställning.

På grund av att statistikuppgifterna förändrats sak-
nas aktuella uppgifter för vissa av dessa resultatmått.
Förändringen bör dock leda til! att resultatinforma-
tionen på sikt blir mer användbar än tidigare.

4.3.1 Lagföringar

Åklagarväsendets mål är från och med år 1997 att se
till att den som begår brott lagfors. Utvecklingen pe-
kar dock mot en minskande andel lagföringar vilket
framgår av diagrammet nedan.

Andelen administrativ personal per åklagare har
minskat successivt. Den 1 juli i år uppgick andelen
till ca 0,6. Denna andel kommer att minska till ca 0,5
andra halvåret 1997 när den administrativa personal
som blev uppsagd hösten 1996 lämnar organisatio-
nen.

DIAGRAM 4.1

Andelen lagföringsbeslut av totalt antal i procent

Procent

Källa: Riksåklagaren

Som nämnts finns inga säkra uppgifter om utveck-
lingen första halvåret 1997. Diagrammet visar dock
att det finns anledning att noga följa utvecklingen.
Riksåklagaren bör analysera och identifiera vilka fak-
torer som ligger till grund för den sjunkande andelen
lagföringsbeslut.

4.3.2 Personalresurser

Diagrammet visar antalet anställda inom åklagarvä-
sendet under perioden 1993/94 - juli 1996/juni 1997.

4.3.3 Inkomna och avslutade ärenden

Av diagrammet nedan framgår att såväl antalet in-
komna som antalet avslutade ärenden minskat under
senare år. Första halvåret 1997 har dock antalet
ärenden som överlämnats till domstol ökat med ca
10 procent.

DIAGRAM 4.3

Antal inkomna och avslutade               ■ Inkomna

Antalet inkomna ärenden minskade med 12 procent
under perioden. Arbetsbelastningen har emellertid
inte minskat i samma utsträckning som ärendetill-
strömningen eftersom:

- Ärendena har blivit alltmer resurskrävande ge-
nom att det skett en förskjutning mot en större

30

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

andel ärenden med fängelse i straffskalan (67
procent år 1992/93 och 71 procent år 1995/96).

- Den genomsnittliga förhandlingstiden per brott-
mål i tingsrätt har ökat med 18 procent under pe-
rioden 1992/93-1996 till 1 timme och 32 minu-
ter.

4.3.4 Arbetsproduktivitet

Genom att ställa antalet avslutade ärenden i relation
till det totala antalet årsarbetskrafter fås ett mått på
arbetsproduktiviteten.

Eftersom uppgifter saknas över antalet avslutade
ärenden efter första halvåret 1996 är det osäkert hur
arbetsproduktiviteten utvecklats efter denna period.
Enligt Riksåklagaren fortsatte den troligen att sjunka
bl.a. till följd av omorganisationen som genomförts
och som under en övergångsperiod tagit tid från
kärnverksamheteten. Under första halvåret 1997 har
dock utvecklingen enligt Riksåklagarens bedömning
vänt, vilket bl. a. avspeglas i en ökning av antalet in-
komna brottmål till tingsrätterna och ett ökat antal
utfärdade strafförelägganden.

Förutom att arbetsbelastningen av olika skäl som
beskrivs ovan inte har minskat i samma utsträckning
som antalet inkomna ärenden, kan utvecklingen i
diagrammet förklaras med att en större andel av re-
surserna tagits i anspråk för bl.a. kompetensutveck-
ling av poliser och deltagande i externa samverkans-
organ. En annan trolig förklaring enligt Riksåklaga-
ren är att IT-stödet inom åklagarväsendet fortfarande
befinner sig i ett uppbyggnadsskede.

DIAGRAM 4.4

Antalet avslutade ärenden per årsarbetskraft
(samtlig personal)

Antal

Källa: Riksåklagaren

4.3.5 Balanser

Skillnaden mellan inkomna och avslutade ärenden
syns som en förändring av antalet oavslutade
ärenden, den s.k. balansen. Balansen brukar delas
upp i tre grupper, polisbalans, åklagarbalans och
tingsrättsbalans. Grupperna speglar de tre processte-
gen i åklagarverksamheten, nämligen förundersök-
ningsledning, beslut i åtalsfrågan och processföring i
domstol. Med polisbalans avses ärenden i vilka åkla-
gare är förundersökningsledare och förundersök-
ningen ännu inte är avslutad. Med åklagarbalans av-
ses ärenden i vilka förundersökningen är avslutad
men åklagaren ännu inte fattat beslut i åtalsfrågan.
Med tingsrättsbalans avses ärenden som finns hos
tingsrätten i avvaktan på huvudförhandling. Åkla-
garna påverkar i hög grad åklagarbalanserna och i
viss utsträckning polisbalanserna. Åklagarnas möj-
ligheter att påverka tingsrättsbalansen är dock mer
begränsad.

Utvecklingen av polis- och åklagarbalansen fram-
går av följande diagram.

I balansen årsskiftet 1996/97 syns den kraftiga ök-
ningen av den s.k. administrativa balansen, dvs.
ärenden som inte förts bort ur diariet trots att hand-
läggningen var avslutad. Ökningen av den admini-
strativa balansen är en följd av omställningsproblem i
samband med omorganisationen. Det finns visserli-
gen inte några färska uppgifter men Riksåklagarens
bedömning är att polis- och åklagarbalansen den 30
juni innevarande år i huvudsak ligger på samma nivå
som ett år tidigare och att den administrativa balan-
sen därmed är nere på en mer normal nivå.

31

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

4.3.6 Användningen av besluten
anhållande och häktnings-
framställning

Under perioden 1992/93-1995/96 har i stort sett inga
förändringar skett vad gäller i vilken omfattning
åklagarkamrama (tidigare de lokala åklagarmyndig-
heterna) använt sig av besluten anhållande och häkt-
ningsframställning. Anhållanden har skett i
17 procent av antalet ärenden med fängelse i straff-
skalan och häktningsframställning har gjorts i
ca 8 procent av ärendena.

Skillnaden mellan åklagarkamrama i användning-
en av anhållandeinstitutet har dock ökat något.

4.3.7 Regeringens bedömning

Det är positivt att antalet oavslutade ärenden efter en
försämring nu verkar vara nere på samma nivå som
halvårsskiftet 1996. Denna minskning av balansen
har dock skett under en period då antalet inkomna
ärenden minskat. Datoriseringen och det metodut-
vecklingsarbete som bedrivs inom åklagarväsendet
bör i högre utsträckning än hittills kunna ge resultat i
form av högre produktivitet. Eftersom detta arbete i
likhet med de ökade insatserna för att samarbeta
med och utbilda poliser i hög grad kan förväntas ge
resultat först på lång sikt, kan det på kort sikt bli
svårt att prestera tillräckligt många avslutade ären-
den med befintliga resurser. Resursfrågan diskuteras
närmare under anslagsavsnittet.

Den sjunkande andelen lagföringar är oroande.
Hur detta bör åtgärdas beror naturligtvis på vilka
orsakerna till försämringen är. En viktig faktor i det-
ta sammanhang är med stor sannolikhet förunder-
sökningarnas kvalitet. Regeringen har ålagt Riks-
åklagaren att i årsredovisningen för år 1997 redovisa
vilka åtgärder som vidtagits för att förbättra samar-
betet med polisen och vilka åtgärder som har vidta-
gits för att på annat sätt förbättra förundersökning-
arnas kvalitet.

Skillnaden mellan åklagarmyndigheterna har ökat
något vad gäller användningen av besluten anhållan-
de och häktningsframställning. Om detta beror på
förändringar i brottsmönstret eller om förklaringen
är någon annan är inte möjligt att säga med den in-
formation som för närvarande finns tillgänglig. Ut-
vecklingen måste följas noga och kunskapen om or-
sakerna till de skillnader som finns måste förbättras.

4.4 Förändringar inom
åklagarväsendet

4.4.1 Åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten
Ekobrottsmyndigheten

Som nämnts inledningsvis inrättas Ekobrottsmyndig-
heten den 1 januari 1998 som en åklagarmyndighet
inom åklagarväsendet med särskilda uppgifter för att
samordna och utveckla bekämpningen av ekonomisk
brottslighet (nationella stabsfunktioner). Målet för
Ekobrottsmyndigheten skall vara att inom den eko-
nomiska brottslighetens område se till att den som
har begått brott lagfors. Genom Ekobrottsmyndighe-
ten kommer samhället att på ett påtagligt sätt flytta
fram sina positioner i fråga om bekämpning av eko-
nomisk brottslighet.

Ekobrottsmyndigheten tar över ansvaret för den
operativa åklagarverksamheten mot ekobrott i de tre
storstadslänen. För övriga län skall Ekobrottsmyn-
digheten, under Riksåklagaren, samordna åklagarvä-
sendets verksamhet rörande ekobrottslighet och även
kunna ta över särskilt kvalificerade mål.

En organisationskommitté kommer under hösten
1997 att inrättas för att förbereda och verkställa bil-
dandet av Ekobrottsmyndigheten. Inom ramen för
sitt uppdrag kan kommittén också komma att över-
väga om Gotlands län, Hallands län och Blekinge län
skall ingå i Ekobrottsmyndighetens operativa verk-
samhetområde. En sådan indelning i verksamhets-
områden skulle motsvara den indelning som gäller
inom åklagarväsendet i övrigt.

Verksamheten skall bygga på en nära samverkan
mellan åklagare, poliser och olika slag av specialister.
Dessa kommer att vara samlokaliserade och förun-
dersökningarna kommer att bedrivas i åklagarledda
grupper. Poliserna kommer dock att vara anställda
inom polisväsendet. Det förändrade arbetssättet och
det samlade ansvaret för resurserna skall leda till att
förundersökningarnas kvalitet höjs och antalet lagfö-
ringar ökar.

Genom de nationella stabsfunktionerna skall
statsmakterna kunna få en bättre helhetsbild av
ekobrottsligheten och en bättre möjlighet att förutse
utvecklingen på området. Också myndigheterna, nä-
ringslivet och allmänheten kommer att få informa-
tion om exempelvis nya ekobrottsformer för att
kunna skydda sig mot denna kriminalitet. Nya for-
mer av ekobrott skall upptäckas och beivras på ett
tidigt stadium.

Avarbetning av balanserade
ekobrottsärenden

Regeringen gav i mars 1996 Riksåklagaren, Rikspo-
lisstyrelsen och samtliga länsstyrelser i uppdrag att

32

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

genomföra ett projekt i syfte att väsentligt minska
antalet balanserade ekobrottsärenden. Avarbetning-
en av balanserna i de tre storstadslänen övertas av
Ekobrottsmyndigheten fr.o.m. den första januari
1998. Uppdraget skall slutredovisas senast halvårs-
skiftet 1998.

Ekobrottskompetens

Riksåklagaren, Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen,
Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket och Patent-
och registreringsverket har i februari 1997 redovisat
ett regeringsuppdrag om utveckling av myndighets-
kompetensen i fråga om ekobrottsbekämpning.
Uppdraget har bl.a. resulterat i att det har tillsatts ett
utbildningsråd som består av företrädare för de be-
rörda myndigheterna.

Regeringen kommer att återkomma med en utför-
lig lägesrapport om regeringens åtgärder mot den
ekonomiska brottsligheten i en skrivelse till riksdagen
under hösten 1997.

4.4.2 Omorganisationen m.m.

Den närmare utformningen av den nya åklagarorga-
nisation som infördes den 1 juli 1996 redovisas i
korthet under avsnitt 4.1. Det bör påpekas att även
om antalet myndigheter har minskat kraftigt genom
omorganisationen bedrivs åklagarverksamhet allt-
jämt på samtliga orter som tidigare hade en åklagar-
myndighet. Omfattningen av verksamheten varierar
beroende på behovet. Verksamheten bedrivs anting-
en av fast stationerade åklagare eller genom att åkla-
gare kontinuerligt besöker orten i samband med för-
handlingar i tingsrätten eller för kontakter med
polisen.

En så omfattande omorganisation som den som
har ägt rum kan inte genomföras utan övergångs-
problem. För åklagarväsendets del har övergångs-
problemen förvärrats av åklagarväsendets ansträngda
ekonomi som framförallt är en följd av de senaste
årens kostsamma löneavtal. Åklagarväsendet har hit-
tills inte behövt bära någon del av de besparingar
som ålagts rättsväsendet.

Den besvärande ekonomiska situationen har lett
till att åklagarväsendet i viss mån tvingats ta ut ratio-
naliseringseffekterna av omorganisationen i förskott.
Det kan t.ex. antas att minskningen av den administ-
rativa personalen skulle ha skett i något långsamma-
re takt om ekonomin hade varit bättre. Det förhål-
landet att minskningen av den administrativa
personalen skett parallellt med införandet av ADB-
stöd har medfört att många åklagare upplever sig ut-
föra en ökad andel administrativt arbete, trots att det
i hög grad är fråga om nya arbetssätt. Ett begränsat
antal personer (administrativ personal) kommer att

återanställas under andra halvåret 1997. Denna åt-
gärd bör underlätta utvecklingen av det nya arbets-
sättet.

Under den närmaste tiden kommer det att vara en
prioriterad uppgift för Riksåklagaren att komma till-
rätta med övergångspproblemen. Den nya organisa-
tionen som syftar till att bli flexiblare, mindre sårbar
än den gamla och kostnadseffektivare har således alla
förutsättningar att så snart övergångsproblemen har
övervunnits bli mer effektiv. Riksåklagaren har i juni
1997 beslutat att en mer systematisk utvärdering av
åklagarreformen skall ske. Syftet är att med utgångs-
punkt i utvärderingen ytterligare utveckla åklagarvä-
sendet samt kartlägga i vilken utsträckning målen för
reformen har uppnåtts. Utvärderingen skall ske av en
konsult och i samverkan med åklagarmyndigheterna
och de fackliga organisationerna. Arbetet skall slut-
redovisas vid ingången av år 1998.

För att inte det pågående reformarbetet skall av-
stanna bör, som framgår av regeringens övervägan-
den i anslagsavsnittet, ett resurstillskott engångsvis
tillföras åklagarväsendet.

Nedan redovisas en del av de åtgärder som Riks-
åklagaren redan nu vidtagit eller planerar att vidta
för att förbättra situationen.

Chefsutbildning

Under hösten 1996 genomförde Riksåklagaren ett
omfattande kompetensutvecklingsprogram för de
nya regionala cheferna, dvs. överåklagarna och de
biträdande överåklagarna. Motsvarande kompe-
tensutvecklingsprogram har också genomförts för de
nya kammarcheferna.

Datorisering

Riksåklagaren har vidtagit ett antal åtgärder vad
gäller användningen av informationsteknologi. Så
har t.ex. under budgetåret 1995/96 det datorstödda
ärenderegistret Brådis ersatt ett manuellt diariefö-
ringssystem. Under hösten 1996 installerades ord-
och textbehandlingsprogrammet Wåns som ger
handläggarstöd. Genom koppling till Brådis återan-
vänds där redan registrerade uppgifter i de beslut och
stämningsansökningar som skrivs ut i Wåns. Under
sommaren 1997 togs åklagarväsendets interna nät-
verk, Rå-Net, i drift. Vid årsskiftet beräknas straffö-
reläggandesystemet EnVis kunna tas i drift. Härtill
kommer nya administrativa system och system för
uppföljning av verksamheten. I sammanhanget kan
också nämnas DurTvå som är ett samprojekt mellan
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen. Inom projektet
pågår ett arbete med att ta fram datoriserade rutiner
för bl.a. dokumentation av utredningsmaterialet, ett
s.k. elektroniskt förundersökningsprotokoll, och

3 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 3

33

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

tvångsmedelsbeslut. En första etapp av arbetet be-
räknas vara klar hösten 1998.

Projektet "Oanade möjligheter"

Under 1996 har projektet ”Oanade möjligheter” ge-
nomförts med målsättningen att skapa ett modernt,
effektivt arbetssätt med användande av ny teknik så
att nedlagda resurser avseende brott av enklare ka-
raktär kan minskas. Projektet har utmynnat i att
Riksåklagaren utfärdat ett antal riktlinjer för hur ar-
betet vid kamrama bör kunna organiseras i syfte att
uppnå ökad effektivitet. Varje åklagarmyndighet har
till sin verksamhetsplan för 1997 fogat en särskild
reformplan som tar sikte på att varje åklagarkamma-
re skall uppnå en minskad genomströmningstid och
en omfördelning av resurser från enklare ärenden till
mer aktiv förundersökningsledning och handläggning
av mer kvalificerade ärenden främst inom de priori-
terade områdena. Planens genomslag på kammarnivå
följs upp och kontrolleras av överåklagaren. Varje
åklagarmyndighet redovisar kvartalsvis till Riksåkla-
garen hur arbetet bedrivs inom myndigheten.

4.4.3 Utvecklad samverkan mellan
åklagarväsendet och polisen

Samarbetet med polisen ökade under budgetåret
1995/96. Så hölls bl.a. en landsomfattande semina-
rieserie för 230 åklagare och poliser om arbetsmeto-
dik för utredning av våldsbrottslighet. Vidare tillsat-
tes en för Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen ge-
mensam styrgrupp med uppgift att samordna och
styra projekt som syftar till att utveckla och effektivi-
sera den samlade brottsutredningsverksamheten samt
till att förbättra och utveckla samverkansformer
mellan polis och åklagare. Inom ramen för styrgrup-
pens verksamhetsområde har flera projekt genom-
förts, t.ex. införandet av åklagarmentorer, dvs. en
åklagare vid varje kammare har utsetts att vara men-
tor för övriga åklagare och närpolis. Mentorernas
uppgift är att svara för samordning av frågor rörande
den brottsutredande verksamheten vid närpolisen.
De skall även inom kammaren vara ansvariga för att
samarbetet mellan övriga åklagare och närpolisen
utvecklas och effektiviseras.

4.4.4 Åtgärder för att öka säkerheten
och skyddet för anställda inom
rättsväsendet

Riksåklagaren har i samverkan med Domstolsverket
och Rikspolisstyrelsen på regeringens uppdrag utrett
skyddet för anställda inom domstolarna och

åklagarväsendet. Uppdraget redovisades i en rapport
i december 1995. Regeringen uppdrog därefter åt
Riksåklagaren att efter remissbehandling av rappor-
ten i samverkan med Domstolsverket och Rikspolis-
styrelsen ange vilka åtgärder som bör vidtas av be-
rörda myndigheter respektive regeringen.
Redovisningen som lämnades i slutet av oktober
1996 innehåller dels en åtgärdsplan för myndighe-
terna, dels ett antal förslag till insatser som kräver
författningsändringar. I enlighet med åtgärdsplanen
har Riksåklagaren utfärdat föreskrifter som innebär
att varje åklagarmyndighet skall upprätta en säker-
hetsplan och varje åklagarmyndighet/kammare utse
en säkerhetsansvarig. Riksåklagaren kommer vidare
att anordna utbildning och information till persona-
len vid myndigheterna/kamrarna om säkerhetsfrågor.
De åtgärder som kräver författningsändringar bereds
för närvarande inom regeringskansliet. Frågan om
säkerheten för anställda inom rättsväsendet behand-
las även i avsnitt 5.4.5.

4.4.5  Åtgärder mot s.k. mc-relaterad
brottslighet

Med anledning av den oroande utvecklingen i fråga
om s.k. mc-relaterad brottslighet har olika åtgärder
initierats inom åklagarväsendet. Åklagarmyndighe-
ten i Malmö har tillsatt en särskild kommission för
att samordna och utveckla arbetet med utredningar
av sådan brottslighet. På nationell nivå följer Riks-
åklagaren utvecklingen noggrant och deltar i det
samordningsarbete som sker inom ramen för Riks-
polisstyrelsens och länspolismästarnas handlingsplan
avseende åtgärder rörande grov mc-relaterad brotts-
lighet. Kontakter har också tagits med andra nordis-
ka länder för att stärka det rättsliga samarbetet på
detta område.

4.5  Anslag

B 1. Åklagarorganisationen1

1995/96

Utgift

952 917 ’

Anslags-
kredit

25 930

Därav 1996

Utgift

659 870

1997

Anslag

627 237 1

Utgifts-
prognos

664 597

1998

Förslag

634 605

1999

Beräknat

621 698

2000

Beräknat

642 581

1. Anslagets namn var tidigare Åklagarväsendet

2. Beloppen anges i tusental kronor

3. Anslaget tillfördes dessutom 18 miljoner kronor efter förslag till
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 (prop. 1996/97:150)

34

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Det anslagssparande på 22 mkr som åklagarväsendet
hade vid ingången av budgetåret 1995/96 förvandla-
des till ett underskott på knappt 26 mkr vid utgång-
en av året. Detta innebär att åklagarväsendet uppnått
sitt verksamhetsresultat genom att förbruka 48 mkr
mer än vad som anslagits för verksamheten för bud-
getåret 1995/96.

Den i förhållande till anslaget höga utgiftsnivån
under budgetåret 1995/96 beror i första hand på se-
nare års löneavtal som till stor del varit ofinansiera-
de. Avtalen har tillsammans inneburit avsevärda ut-
giftsökningar med i storleksordningen 50-60 mkr
utöver vad som tillförts anslaget för att kompensera
löneökningar. Åklagarväsendet har inte haft några
möjligheter att klara detta utan personalminskningar.
Även om de uppsägningar av administrativ personal
som skett till stor del motiveras av datoriseringen och
omorganisationen har åklagarväsendets besvärliga
ekonomiska läge sannolikt inneburit att åklagarvä-
sendet tvingats minska personalen i snabbare takt än
vad som annars varit önskvärt. Åklagarväsendet
måste nu med kraft vidta åtgärder för att verkligen
anpassa sina utgifter till anslagsnivån. Regeringen
förutsätter att Riksåklagaren i framtiden inte sluter
lönavtal som är ofinansierade. När kostnaderna för
uppsägningslöner upphör under innevarande år
kommer ekonomin enligt Riksåklagaren successivt
att förbättras. Regeringens prognos visar att under-
skottet vid utgången av år 1997 kommer att uppgå
till 45 mkr och vid utgången av år 1998 till 32 mkr.

Samtidigt skall den i förra budgetpropositionen avi-
serade besparingen med 25 mkr, som baserades på
det rationaliserinsutrymme som omorganisationen
skulle föranleda, genomföras.

Enligt regeringens bedömning bör anslaget en-
gångsvis för år 1998 tillföras 33 mkr1. Den ansträng-
da ekonomin skulle annars riskera det fortsatta re-
formarbetet. Resurstillskottet kommer att skapa
förutsättningar för att reformarbetet fortsätter med
oförminskad kraft, något som är nödvändigt för att
garantera ett effektivare åklagarväsende också i
framtiden. Enligt Riksåklagaren möjliggör resurstill-
skottet i första hand anställningar av ett trettiotal
åklagaraspiranter under år 1998, varav hälften redan
vid årsskiftet 1997/98. Resurstillskottet gör det också
möjligt att öka utbildningsinsatserna.

Anslaget minskas vidare med 55,6 mkr som förs
över till anslaget B 2 Ekobrottsmyndigheten. Belop-
pet motsvarar de befintliga resurserna för bekämp-
ning av ekonomisk brottslighet.

Vidare har följande tekniska justeringar gjorts av
anslaget som motsvaras av ändrade utgifter. Som
kompensation för beräknade utgiftsökningar för lö-
ner, lokaler m.m. räknas anslaget upp med knappt
20 mkr. Vidare räknas anslaget upp med knappt 12
mkr med anledning av att lönekostnadspålägget
1998 ersätts med försäkringsmässigt beräknade pre-
mier fr.o.m. år 1998.

Sammantaget föreslås därmed 1998 års anslag
uppgå till 634 605 000 kronor. För åren 1999 och
2000 beräknas anslaget till 621 698 000 respektive
642 581 000 kronor.

Regeringens överväganden
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar
i revisionsberättelsen avseende åklagarväsendet för år
1995/96.

B 2. Ekobrottsmyndigheten2

1998

Förslag

180 100

1999

Beräknat

180 575

2000

Beräknat

181 066

Uppdrag till Riksrevisionsverket

Regeringen avser att ge Riksrevisionsverket i uppdrag
att granska åklagarväsendets ekonomiska situation. I
detta bör bl.a. ingå att se hur resurserna kan utnytt-
jas på ett effektivare sätt. Den närmare utformningen
av uppdraget bereds för närvarande och beslut
kommer att fattas under hösten 1997.

Slutsatser

Av de 200 mkr som i 1997 års vårproposition före-
slogs tillföras utgiftsområdet bör 25 mkr tillföras an-
slaget. Detta gör det möjligt för åklagarväsendet att
öka samverkan med och utbildning av närpolisen.

2. Nytt anslag

3. Beloppen anges i tusental kronor

Regeringens överväganden

Det är viktigt att Ekobrottsmyndigheten ges de resur-
ser som behövs för att uppfylla de förväntningar som
ligger bakom dess bildande. Regeringen kommer att
noggrant följa Ekobrottsmyndighetens verksamhet
under detta viktiga första år och om det är motiverat
återkomma till riksdagen vad gäller resursfrågan.

1. 14 mkr som omfördelas från kriminalvården och 19 mkr
som finansieras från det engångsvisa resurstillskott till utgifts-
området som nämns i avsnitt 3.4.1 Resursfrågor.

35

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Ekobrottsmyndighetens anslag kommer till större
delen att bestå av en överföring från anslagen A 1
Polisorganisationen (109,5 mkr) och B 1 Åklagarvä-
sendet (55,6 mkr). Detta motsvarar resurser för po-
lis- och åklagarväsendenas ekobrottsbekämpning.

Vidare kommer anslaget att tillföras en del av den
höjning av utgiftsområdet med 200 mkr som före-
slogs i 1997 års ekonomiska vårproposition
(15 mkr). Slutligen kommer högst 30 mkr av andra
huvudtitelns anslag A 20 Kontrollfunktionen i staten
att disponeras av Ekobrottsmyndigheten åren 1998
och 1999.

Sammantaget föreslås därmed 1998 års anslag
uppgå till 180 100 000 kronor. För åren 1999 och
2000 beräknas anslaget uppgå till 180 575 000 re-
spektive 181 066 000 kronor.

36

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

5 Domstolsväsendet m.m.

5.1 Omfattning

Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för
de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltnings-
domstolarna, arrendenämnderna, hyresnämnderna,
Rättshjälpsmyndigheten och de allmänna advokatby-
råerna.

Allmänna domstolar är de 96 tingsrätterna, de 6
hovrätterna och Högsta domstolen. Allmänna för-
valtningsdomstolar är de 23 länsrätterna, de 4 kam-
marrätterna och Regeringsrätten. I prop. 1997798:17
lämnar regeringen förslag till vissa lagändringar i an-
ledning av bildandet av Västra Götalands län den 1
januari 1998. Enligt förslagen bör 1995 års dom-
stolskommittés betänkande avvaktas innan ställning
tas till om några mer genomgripande förändringar
bör göras av domstolsorganisationen i Västra Göta-
lands län. Detta innebär att det tills vidare kommer
att finnas tre länsrätter i det nya länet.

År 1996 var medelantalet tillsvidareanställda
inom domstolsväsendet 5 800 varav närmare 5 500
tjänstgjorde vid domstolarna. Av de domstolsanställ-
da var 970 ordinarie domare och drygt 3 000 admi-
nistrativ personal. I avsnitt 5.3.4 redovisas närmare
hur antalet anställda och personalsammansättningen
förändrats under perioden 1993/94 - juni 1997.

5.2 Utgiftsutvecklingen

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR (LÖPAN0E PRISER)

1995/96        1996        1997        1998        1999        2000

4 247     2 889     2 916     2 979     3 080     3 183

Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall

-  Den minskande måltillströmningen har inte lett
till en motsvarande minskning av arbetsbelast-
ningen eftersom det såväl vid de allmänna dom-
stolarna som de allmänna förvaltningsdomstolar-
na i huvudsak är de enkla målen som försvunnit.
Sammanfattningsvis kan konstateras att arbetslä-
get är under kontroll i tingsrätterna och Högsta
domstolen medan situationen är besvärlig i läns-
rätterna, hovrätterna, kammarrätterna och Rege-
ringsrätten. Vad gäller länsrätterna, hovrätterna
och kammarrätterna har Domstolsverket, som
utvecklas i avsnitt 5.4.3, avsatt särskilda medel
för förstärkningsinsatser under 1997.

-  Verksamhetsresultatet har uppnåtts genom att
domstolarna budgetåret 1995/96 förbrukade 57
mkr mer än vad som anslagits för verksamheten.
Vid ingången av budgetåret 1997 återstod 192
mkr av anslagssparandet. Under 1997 beräknas
domstolarna förbruka närmare 80 mkr av an-
slagssparandet.

Större förändringar

-  Domstolskommittén har fått tilläggsdirektiv som
innebär

att kommittén får lämna kompletterande förslag
som tillgodoser de ursprungliga kraven på kvali-
tet, effektivitet och kompetens även om de inte
leder till så omfattande kostnadssänkningar som
200 mkr,

att kommittén får överväga en integration mellan
tingsrätter och länsrätter samt

att uppdraget skall redovisas i sin helhet senast
den 3 april 1998.

-  Riksrevisionsverket har fått i uppdrag att granska
fördelningen av resurser inom domstolsväsendet
samt, med utgångspunkt i nuvarande organisa-
tion och arbetsformer, identifiera väsentliga hin-

37

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

der för ett effektivt resursutnyttjande inom dom-
stolsväsendet.

-  En försöksverksamhet har inletts med olika for-
mer av beredningsorganisation i tingsrätterna.

- Domstolsverket, hovrätterna och kammarrätter-
na förbereder gemensamt en försöksverksamhet
med ny beredningsorganisation i överrätterna.

Prioriteringar för 1998

-  Ett mer flexibelt och effektivt domstolsväsende
skall skapas genom reformer och rationaliserings-
åtgärder.

5.3 Domstolsväsendets resultat

Målet för domstolsväsendet är att avgöra mål och
ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt.

Rättssäkerheten och effektiviteten påverkas av ett
stort antal faktorer som inte är mätbara. Det finns
emellertid några mätbara indikatorer som samman-
vägt kan ge en bild av hur rättssäkerheten och effek-
tiviteten inom domstolsväsendet utvecklats. Dessa är

- antalet inkomna, avgjorda och balanserade mål
samt balansernas åldersstruktur och omloppstider
(avsnitt 5.3.1 och 5.3.2 ),

-  överklagandefrekvenser och ändringsfrekvenser
(avsnitt 5.3.3).

5.3.1 De allmänna domstolarna

DIAGRAM 5.1

Tingsrätternas målutveckling 1987-1996

Antal

Inkomna

Källa: Domstolsverket

Avgjorda

Balanserade

Den minskning av antalet inkomna mål som påbör-
jades 1994 fortsatte således under 1996 då såväl tvis-
temålen som brottmålen minskade (med 4 resp.
15 procent). Minskningen av antalet inkomna

brottmål kan enligt Domstolsverket dels hänföras till
regeländringar och dels i viss utsträckning till över-
gångsproblem i samband med åklagarväsendets om-
organisation. Under 1995 genomfördes t.ex. lagänd-
ringar som innebar avkriminalisering av vissa brott,
särskilda restriktioner för åtalsprövning och utvidga-
de möjligheter till strafföreläggande (se prop.
1994/95:23, bet. 1994/95:JuU2, rskr. 1994/95:40).
Minskningen av antalet inkomna tvistemål beror till
största delen på att antalet mål som börjat som be-
talningsföreläggande minskat kraftigt. Under första
halvåret 1997 fortsatte antalet inkomna mål till
tingsrätterna att minska jämfört med motsvarande
period 1996 (9 procent). Det bör dock noteras att
antalet inkomna brottmål ökade kraftigt jämfört
med andra halvåret 1996 (11 procent).

Minskningen består i första hand av enklare mål.
Att så är fallet bekräftas av att tingsrätternas genom-
snittliga förhandlingstid för såväl tvistemål som
brottmål ökade under perioden 1992/93-1996. För-
handlingstiden i tvistemål ökade ca 23 procent till 1
timme och 47 minuter per mål som avgjorts efter
muntlig förhandling. I brottmål ökade förhandlings-
tiden med ca 18 procent till 1 timme och 32 minuter.
Ett ytterligare tecken på att brottmålen genomsnitt-
ligt ökat i svårighetsgrad är det förhållandet att an-
delen ärenden hos åklagarväsendet med fängelse i
straffskalan ökade från 67 procent år 1992/93 till
71 procent år 1995/96. Tingsrätternas egentliga ar-
betsbörda har således inte minskat i den utsträckning
som siffrorna antyder.

Minskningen av antalet avgjorda mål fortsatte
under 1996 då tvistemålen minskade med 5 procent
och brottmålen med 12 procent. I likhet med de bå-
da närmast föregående åren avgjordes dock fler mål
än som kom in varför såväl antalet balanserade tvis-
temål som brottmål minskade (med 4 resp. 8 pro-
cent). Under första halvåret 1997 fortsatte antalet
avgjorda mål att minska jämfört med samma period
1996 (6 resp. 12 procent). Antalet balanserade mål
minskade med ytterligare 6 resp. 13 procent.

Under 1996 var omloppstiden för brottmål drygt
2 månader och för tvistemål drygt 4 månader. Om-
loppstiderna anges genomgående som medianvärden
eftersom medianvärden har den fördelen att de inte i
samma utsträckning som genomsnittsvärden påver-
kas av balansavarbetning. Antalet brottmål äldre än
6 månader ökade under perioden 1993/94-1996 från
6 000 till knappt 8 000. Ökningen har skett under
det sista året i perioden och enligt Domstolsverket
kan det inte uteslutas att försämringen har ett sam-
band med övergångsproblem i anslutning till
åklagarväsendets omorganisation. Antalet balansera-
de tvistemål äldre än 6 månader minskade under
samma period med 500 till knappt 11 000 mål.

I tingsrätternas övriga verksamhet minskade an-
talet inkomna konkursansökningar med 3 procent.
Uppgift om antalet inkomna konkursansökningar
saknas för tiden före 1990 men antalet är nu nästan

38

nere på 1990 års nivå och jämfört med 1992 då an-
talet ansökningar var som högst har antalet inkomna
ärenden minskat med 40 procent. Antalet inkomna
ärenden till inskrivningsmyndigheterna ökade med
12 procent jämfört med 1995. Sett över hela tioårs-
perioden har antalet ärenden minskat med
38 procent. Antalet inkomna domstolsärenden ökade
med 41 procent under 1996. Drygt hälften av ök-
ningen kan hänföras till att vissa registreringsärenden
som tidigare behandlades i bouppteckningsproto-
kollet fr.o.m. den 1 juli 1996 i stället handläggs som
domstolsärenden. I övrigt beror ökningen till stor del
på att tingsrätterna tillförts fler skuldsanerings- och
utsökningsärenden.

DIAGRAM 5.2

Hovrätternas målutveckling 1987-1996

Antal

Källa: Domstolsverket

Att hovrätternas måltillströmning inte minskat i
samma omfattning som tingsrätternas beror på att
tingsrätterna utnyttjat den minskande måltillström-
ningen till balansavarbetning, dvs. de har avgjort fler
mål än som kommit in. Det förhållandet att det i stor
utsträckning är enkla mål som försvunnit från tings-
rätterna kan också antas ha bidragit till att den
minskade måltillströmningen inte fått fullt genom-
slag i hovrätterna. De svårare målen överklagas san-
nolikt i högre utsträckning än de enklare (jfr avsnitt
5.3.3). Antalet avgjorda mål har minskat under de
senaste åren. Under 1996 avgjorde hovrätterna färre
mål än vad som kom in vilket ledde till att antalet
balanserade mål ökade med knappt 900 mål. Under
första halvåret 1997 ökade balansen ytterligare med
drygt 100 mål. Utvecklingen är besvärande och mås-
te följas. Domstolsverket har avsatt särskilda medel
för förstärkningsinsatser i hovrätterna.

Under 1996 var omloppstiden för brottmål 3 må-
nader och för tvistemål 6 månader (medianvärden).
Antalet balanserade brottmål äldre än 6 månader
ökade under perioden 1993/94-1996 från 700 till
1 000 och antalet balanserade tvistemål äldre än 6
månader från 1 300 till 1 700.

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Hos Högsta domstolen har såväl antalet inkomna
som antalet avgjorda mål minskat något under den
senaste tvåårsperioden. Antalet balanserade mål som
varit i stort sett oförändrat sedan 1992 minskade
med 150 under första halvåret 1997. Uppgift saknas
om omloppstider och balansens ålder.

5.3.2 De allmänna förvaltningsdomstolarna

DIAGRAM 5.4

Länsrätternas målutveckling 1987-1996

Antal

Källa: Domstolsverket

Länsrätternas målsammansättning har, framför allt
till följd av instansordningsreformen men även bero-
ende på Sveriges medlemskap i EU, genomgått stora
förändringar under senare år. Under 1996 ökade
måltillströmningen totalt sett med 4 procent medan
antalet avgjorda mål minskade med 8 procent. Den
minskande avverkningstakten är en naturlig följd av
den förändrade taxeringsprocessen och instansord-
ningsreformen vilka innefattat en övergång från
massärendehantering till handläggning av ett stort
antal måltyper av varierande slag. Under den senaste
femårsperioden har länsrätterna avgjort fler mål än
vad som kommit in vilket lett till en kraftig minsk-

39

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

ning av antalet balanserade mål. Den positiva ut-
vecklingen bröts under det första halvåret 1997 då
måltillströmningen fortsatte att öka (med 6 procent
jämfört med första halvåret 1996) samtidigt som
målbalansen växte något (med knappt 2 000 mål el-
ler 3 procent).

Under 1996 var omloppstiden för skattemål
knappt 13 månader, för socialförsäkringsmål drygt 7
månader och för mål enligt socialtjänstlagen knappt
2 månader (medianvärden). Omloppstiderna varie-
rade kraftigt mellan länsrätterna och det fanns t.ex.
11 länsrätter som hade en omloppstid för skattemål
som översteg 24 månader och 4 länsrätter som hade
en omloppstid som översteg 40 månader. Under pe-
rioden 1993/94-1996 minskade antalet skattemål
äldre än 12 månader från drygt 27 000 till knappt
15 000 mål men det finns alltjämt närmare 6 500
balanserade skattemål som är äldre än 36 månader.
Under samma period ökade antalet socialförsäk-
ringsmål äldre än 12 månader från drygt 3 000 till
nästan 6 000. Utvecklingen är besvärande och måste
följas. Domstolsverket har avsatt särskilda medel för
bl.a. balansavarbetning i länsrätterna. Verket har vi-
dare gett en arbetsgrupp med representanter för ver-
ket och länsrätterna till uppgift att snabbt ta fram
förslag till åtgärder för att komma tillrätta med ba-
lanserna av gamla skatte- och socialförsäkringsmål.

Den stora minskningen av måltillströmningen till
kammarrätterna under den senaste treårsperioden
beror givetvis på instansordningsreformen. Även an-
talet avgjorda mål har dock, framför allt till följd av
brist på föredragande, minskat kraftigt under perio-
den och under 1996 avgjorde kammarrätterna färre
mål än vad som kom in vilket ledde till att antalet
balanserade mål ökade med knappt 1 000 mål. Den
negativa utvecklingen fortsatte under första halvåret

1. I samband med försäkringsrätternas upphörande den 1 juli
1992 överflyttades 6 735 balanserade socialförsäkringsmål till
kammarrätterna.

1997 då antalet balanserade mål ökade ytterligare
med drygt 500. Domstolsverket har avsatt särskilda
medel för förstärkningsinsatser i kammarrätterna.

Medianvärdet för kammarrätternas omloppstider
kommer att kunna redovisas först i årsredovisningen
för budgetåret 1997. Av årsredovisningen för bud-
getåret 1995/96 framgår dock att under perioden
1993/94-1996 minskade antalet balanserade skatte-
mål äldre än 12 månader med 100 till drygt 4 000
samt ökade antalet balanserade socialförsäkringsmål
äldre än 12 månader från drygt 1 300 till nästan
2 800.

DIAGRAM 5.6

Regeringsrättens målutveckling 1987-1996

Antal

Källa: Domstolsverket

Såvitt avser Regeringsrätten förklaras mål- och
balansökningen bl.a. av att domstolen den 1 juli
1995 övertog Försäkringsöverdomstolens roll som
sista instans i socialförsäkringsmål. Antalet avgjorda
mål ökade kraftigt under 1996 då Regeringsrätten
vidtog särskilda insatser i syfte att arbeta av en del av
balansen. Detta ledde också till att antalet balansera-
de mål minskade med drygt 1 000 under 1996. Den
positiva utvecklingen bröts under första halvåret
1997 då antalet balanserade mål åter ökade med
knappt 400. Antalet balanserade mål äldre än 12
månader ökade under perioden 1993/94-1996 med
drygt 1 300 till nära 2 500 mål.

5.3.3 Överklagande- och ändringsfrekvens

Överklagandefrekvensen i ledet tingsrätt-hovrätt
ökade något under perioden 1992/93-1996. Samti-
digt minskade ändringsfrekvensen för brottmål me-
dan ändringsfrekvensen för tvistemål ligger kvar på
oförändrad nivå. Samma utveckling kan noteras be-
träffande överklagande- och ändringsfrekvensen av-
seende skattemål i ledet länsrätt-kammarrätt. Som
tidigare nämnts kan det förhållandet att det i huvud-
sak är de enklare målen som försvunnit från under-

40

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

rätterna antas ha bidragit till en ökad överklagan-
defrekvens. Svårare mål överklagas sannolikt i högre
utsträckning än enkla. Förändringarna är dock så
marginella att det inte går att dra några bestämda
slutsatser av dem utan en fördjupad undersökning.

5.3.4 Personalresurser

Av stor betydelse för effektiviteten är givetvis till-
gången på personal och framför allt att personal-
sammansättningen är sådan att personalen kan an-
vändas på effektivast möjliga sätt. Av diagrammen
framgår hur antalet anställda och personalsamman-
sättningen inom domstolsväsendet har förändrats
under perioden 1993/94 - juni 1997 (exkl. Dom-
stolsverket, Rättshjälpsmyndigheten och de allmänna
advokatbyråerna).

DIAGRAM 5.8

Andelen anställda inom
domstolsväsendet

■ Ord. dom.
$ Icke ord. dom.

Not.

9 Adm. personal

Källa: Domstolsverket

DIAGRAM 5.7                                H 1993/94

Antalet anställda inom                  $1994/95

domstolsväsendet                     s 1996

Sgian-iun 1997

Antal

Det totala antalet anställda har minskat med drygt
450 under perioden. Den största minskningen har
skett inom kategorin administrativ personal. Minsk-
ningen kan till viss del tillskrivas den pågående dato-
riseringen. Det kan noteras att antalet notarier ökat
sett över hela perioden från 712 till 734. Den tillfälli-
ga uppgången av antalet domare och notarier bud-
getåret 1994/95 beror på att domstolsväsendet det
året fick en engångsförstärkning om 10 miljoner
kronor (jfr bet. 1993/94:JuU21). Som framgår av di-
agrammet nedan har relationen mellan olika perso-
nalkategorier inte förändrats i någon större utsträck-
ning. Andelen administrativ personal har minskat
något medan övriga personalkategorier är i stort sett
oförändrade. Med tanke på att datoriseringen inne-
bär en rationalisering främst bland den administrati-
va personalen kan, enligt Domstolsverket, andelen
sådana anställda förväntas minska ytterligare.

5.3.5 Rättshjälpsmyndigheten

Rättshjälpsmyndighetens mål är att hantera rätts-
hjälpsfrågor snabbt och korrekt. Målet har enligt re-
geringens bedömning uppnåtts budgetåret 1995/96,
bl.a. ökade antalet avslutade ärenden med ca
4 procent. De ADB-problem som i stort sett sedan
myndighetens tillkomst stört verksamheten håller nu
på att avhjälpas med hjälp av medel som tillfördes år

1997.

5.3.6 Regeringens bedömning

Genomgående kan noteras att den minskande mål-
tillströmningen inte lett till en motsvarande minsk-
ning av arbetsbelastningen eftersom det såväl vid de
allmänna domstolarna som de allmänna förvalt-
ningsdomstolarna i huvudsak är de enkla målen som
försvunnit. Sammanfattningsvis kan konstateras att
arbetsläget tycks vara under kontroll i tingsrätterna
och Högsta domstolen medan situationen är besvär-
lig i länsrätterna, hovrätterna, kammarrätterna och
Regeringsrätten. Regeringsrättens arbetsläge förbätt-
rades avsevärt genom den balansavarbetning som
genomfördes under 1996. Vad gäller länsrätterna,
hovrätterna och kammarrätterna har Domstolsverket
avsatt särskilda medel för förstärkningsinsatser under
1997. Omloppstiderna får anses tillfredsställande i
tingsrätterna och hovrätterna medan de är alldeles
för långa i länsrätterna och kammarrätterna. Efter-
som omloppstiden avgörs av åldem på de under året
avgjorda målen, kan de långa omloppstiderna i läns-
rätterna delvis tillskrivas avarbetningen av äldre skat-
temål. Såväl länsrätterna som kammarrätterna har
alltjämt en otillfredsställande stor andel äldre skatte-
och socialförsäkringsmål.

41

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Vad avser de allmänna domstolarna går det att
dra slutsatsen att målen avgörs inom rimlig tid me-
dan motsatt slutsats kan dras beträffande skattemå-
len och socialförsäkringsmålen i de allmänna förvalt-
ningsdomstolarna. De uppgifter som i övrigt
redovisas talar inte emot att domstolarna klarat av
att på ett rättssäkert sätt avgöra de mål och ärenden
de har att handlägga.

Underlaget för att bedöma domstolarnas resultat
har förbättrats jämfört med budgetåret 1994/95. De
verksamhetsmål som regeringen i regleringsbrevet för
budgetåret 1995/96 ålade domstolarna att fastställa
har underlättat analysen av domstolarnas resultat.
Justitiedepartementet arbetar tillsammans med Dom-
stolsverket aktivt på att ytterligare utveckla mål- och
resultatstyrningen. Domstolsverket har beslutat att
ändra sin interna organisation i syfte att genomföra
de förändringar som behövs för att uppnå en förbätt-
rad verksamhetsuppföljning och verksamhetsanalys.
Domstolsverkets redovisning kan i dessa avseenden
alltså förväntas bli än bättre kommande år.

Det är svårt att bedöma hur domstolarnas arbets-
belastning kommer att förändras under de närmaste
åren. Vad avser tingsrätterna kan en viss ökning av
antalet inkommande brottmål förväntas, dels när ef-
fekterna av omorganisationerna inom polisen och
åklagarväsendet slår igenom, dels till följd av sats-
ningen på bekämpning av den ekonomiska brottslig-
heten. Samtidigt kan den möjlighet att utfärda straff-
föreläggande avseende villkorlig dom som infördes
den 1 juli 1997 antas leda till en viss minskning av
antalet brottmål och de nya reglerna om underhålls-
stöd som trädde i kraft den 1 februari 1997 till en
minskning av antalet tvistemål (prop. 1996/97:8, bet.
1996/97:JuU4, rskr. 1996/97:39 samt prop.
1995/96:208, bet. 1996/97:SfU3, rskr. 1996/97:21).
De nya reglerna om underhållsstöd kan dock samti-
digt komma att innebära en ökad måltillströmning
till länsrätterna. Vid länsrätterna förväntas vidare
under de närmaste åren en ökning av antalet in-
kommande fastighetstaxeringsmål som en konsek-
vens av de kraftigt höjda taxeringsvärdena på villor
och fritidshus vid den allmänna fastighetstaxeringen
1996. Vidare kan måltillströmningen alltjämt antas
öka något till följd av instansordningsreformen. De
nya reglerna om socialbidrag som träder i kraft den 1
januari 1998 kan å andra sidan på sikt antas leda till
en kraftig reducering av antalet biståndsmål (prop.
1996/97:124, bet. 1996/97:SoU18,  rskr.1996/

97:264). Sammanfattningsvis finns det således fakto-
rer som talar för förändringar både i sänkande och
höjande riktning.

5.4 Förändringar inom domstols-
väsendet

De senaste årens internationalisering, allt mer komp-
licerade brottslighet, allt mer avancerade affärstrans-
aktioner och snabba tekniska utveckling är exempel
på företeelser som inneburit ökade krav på våra
domstolar. För att möta de ökande kraven och sä-
kerställa en hög kvalitet samt göra domstolsverk-
samheten mer kostnadseffektiv pågår sedan flera år
ett omfattande reformarbete.

5.4.1 En renodlad domstolsverksamhet
med tyngdpunkten i första instans

Som angavs i 1997 års budgetproposition är Dom-
stolsutredningens förslag i stora delar genomförda
(SOU 1991:106). Reformerna syftar till att dom-
stolsverksamheten skall renodlas och koncentreras
på de dömande uppgifterna. Tyngdpunkten i rätt-
skipningen skall ligga i första instans.

Arbetet med att renodla domarrollen fortgår och
det pågår fortlöpande en översyn av processreglerna
för såväl de allmänna domstolarna som de allmänna
förvaltningsdomstolarna. Så har en särskild utredare
haft i uppdrag att överväga ett stort antal förslag som
gäller ändringar i processreglerna för de allmänna
domstolarna. Förslagen har redovisats i departe-
mentspromemorian Domstolsförfarandet - Förslag
till förbättringar (Ds 1997:7). Vidare har en annan
särskild utredare lämnat förslag som gäller ändringar
i processreglerna för de allmänna förvaltningsdom-
stolarna. Förslagen har redovisats i departe-
mentspromemoriorna Översyn av förvaltningspro-
cessen och Fortsatt översyn av förvaltningsprocessen
(Ds 1996:40 och Ds 1997:29). Därutöver lämnades i
Hovrättsprocessutredningens betänkande Ett refor-
merat hovrättsförfarande ett antal förslag avseende
ändringar i hovrättsprocessen vilka inte behandlades
i den numera återkallade propositionen om pröv-
ningstillstånd i hovrätt (SOU 1995:124). Samtliga
utredningsförslag bereds nu vidare inom regerings-
kansliet i syfte att ytterligare effektivisera domstols-
förfarandet.

Vad avser Domstolsutredningens förslag återstår
ett par större frågor som rör domstolarnas organisa-
tion. Det gäller den organisatoriska hemvisten för
bouppteckningsverksamheten och inskrivningsvä-
sendet.

I det delbetänkande som Arvdabalksutredningen
lämnade hösten 1996 föreslås att tingsrätternas han-
tering av bouppteckningar den 1 januari 2000 skall
föras över till skattemyndigheterna (SOU 1996:160).
Betänkandet har remissbehandlats och förslagen be-
reds nu vidare inom regeringskansliet.

Som angavs i 1997 års budgetproposition har
Domstolsverket fått i uppdrag att i samråd med

42

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Lantmäteriverket lämna förslag till inskrivnings-
myndigheternas framtida organisation. Tiden för re-
dovisning av uppdraget har förlängts och redovisning
kommer nu att ske senast den 1 oktober 1997. Dom-
stolsverket har vidare den 26 juni 1997 fått i upp-
drag att i samråd med Patent- och registreringsverket
utreda frågan om Inskrivningsmyndighetens för före-
tagsinteckning framtida organisation. Det uppdraget
skall redovisas senast den 14 november 1997.

5.4.2  1995 års domstolskommitté m.m.

Frågorna om bouppteckningsverksamheten och in-
skrivningsväsendet har nära samband med 1995 års
domstolskommittés arbete (Jul995:05). Enligt direk-
tiven skall kommittén nämligen utgå från att de
funktionerna i framtiden inte skall ligga kvar hos
tingsrätterna (dir. 1995:102). Kommittén skall också
utgå från att hyres- och arrendenämndernas verk-
samhet kommer att integreras med tingsrätterna. Re-
geringen beslutade den 21 augusti 1997 direktiv för
en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn
av hyreslagstiftningen och systemet för prövning av
hyres- och arrendemål (dir. 1997:97). Enligt direkti-
ven skall utredaren bl.a. ta ställning till om hyres-
och arrendenämnderna kan avskaffas och om samt-
liga måltyper i stället kan handläggas vid allmän
domstol. Den delen av uppdraget skall redovisas i ett
delbetänkande under hösten 1998.

I 1997 års budgetproposition lämnades en över-
siktlig redogörelse för innehållet i de ursprungliga
direktiven till 1995 års domstolskommitté. Enligt
dessa skall kommittén lämna förslag till en ny orga-
nisation för domstolsväsendet som helhet. Den nya
organisationen skall på sikt medföra sänkta kostna-
der med minst 200 mkr årligen.

Den 20 mars 1997 beslutade regeringen efter
hemställan från kommittén tilläggsdirektiv till utred-
ningen (dir. 1997:50). I tilläggsdirektiven betonas att
kommittén skall redovisa förslag i enlighet med det
ursprungliga uppdraget vilket innebär förslag till en i
grunden ny domstolsorganisation med moderna ar-
betsformer och modern teknik. Tilläggsdirektiven ger
emellertid kommittén möjlighet att därutöver lämna
kompletterande förslag som tillgodoser de ökande
kraven på kvalitet, effektivitet och kompetens i rätt-
skipningen, även om förslagen inte leder till så om-
fattande kostnadssänkningar som angavs i de ur-
sprungliga direktiven. Utöver vad som sägs i de
ursprungliga direktiven om utveckling av samverkan
mellan domstolar på samma nivå får kommittén i
enlighet med sin framställning också överväga lös-
ningar som innebär en sammanläggning av tingsrät-
ter och länsrätter.

Regeringen gav den 13 februari 1997 Riksrevi-
sionsverket (RRV) i uppdrag att granska fördelning-
en av resurser inom domstolsväsendet. RRV skall

vidare med utgångspunkt i nuvarande organisation
och arbetsformer identifiera väsentliga hinder för ett
effektivt resursutnyttjande inom domstolsväsendet.
Uppdraget skall redovisas senast den 15 oktober
1997. Resultatet av RRV:s uppdrag skall beaktas av
1995 års domstolskommitté vid utformningen av en
ny domstolsorganisation.

I de ursprungliga direktiven anges att dom-
stolskommittén i en första etapp skall lämna förslag
om var i landet domstolarna skall vara belägna och
om samordning av domstolsslagen. Vidare anges att
utredningen också får, för att möjliggöra förändring-
ar av organisationen, lämna förslag om berednings-
organisation, notarie- och domarutbildning, beford-
rade domaranställningar utan chefsansvar m.m.
Under utredningens arbete har det visat sig att dessa
frågor har ett så nära samband med hur man väljer
att organisera domstolsväsendet att det är nödvän-
digt att redovisa samtliga frågor i ett sammanhang.
Med hänsyn till detta och RRV:s uppdrag har utred-
ningstiden förlängts. Utredningsarbetet skall redovi-
sas i sin helhet senast den 3 april 1998.

5.4.3 Effektivare mål- och ärendehantering

Under Domstolsverkets ledning bedrivs det ett arbete
som syftar till att rationalisera, förenkla och göra
domstolarnas mål- och ärendehantering effektivare.

Ett exempel på detta är införandet av modern
teknik. Vid utgången av 1996 hade det databaserade
målhanteringssystemet (MÅHS) införts vid ett fem-
tiotal domstolar. Arbetet med MÅHS fortsätter med
inriktning dels på att utveckla och förbättra under-
rättsversionen, dels på att skapa en version för över-
rätterna. IT-stödet har även i övrigt utvecklats.
Samtliga domstolar har numera via Domnät möjlig-
het att få tillgång till Internet. Genom Domnät kan
domstolarna få information av olika slag och änd-
ringar i handböcker, dokument och föreskrifter m.m.
kan göras tillgängliga i samma ögonblick som de be-
slutas. Införande av ett system för elektronisk post
inom domstolsväsendet pågår.

Som nämns nedan i anslagsavsnittet hade dom-
stolarna vid ingången av budgetåret 1997 ett relativt
stort anslagssparande. Anslagssparandet är ojämnt
fördelat mellan domstolarna vilket innebär att vissa
domstolar som är i behov av extra resurser för att
t.ex. arbeta av balanser inte kan göra detta medan
andra domstolar har överskott som de för tillfället
inte behöver. Domstolsverket har därför dragit in en
del av överskottet. De indragna medlen används för
förstärkningsinsatser vid överrätterna och balans-
avarbetning vid länsrätterna.

Under budgetåret 1995/96 genomförde Dom-
stolsverket, på uppdrag av regeringen, ett antal idé-
seminarier om möjligheterna att effektivisera dom-
stolarnas administration och målhantering inom

43

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

ramen för gällande regelverk. Syftet med seminarier-
na var att ta till vara domarnas kunskaper och erfa-
renheter för att genom informationsutbyte utveckla
rutiner och arbetsformer. Företrädare för andra be-
rörda myndigheter och organisationer medverkade i
viss utsträckning vid seminarierna, t.ex. Riksåklaga-
ren, Riksskatteverket, Riksförsäkringsverket och Sve-
riges advokatsamfund. Resultatet av seminarierna
har sammanställts och spritts till ledning för andra
(DV rapport 1997:2). Vid seminarierna kom det
fram ett stort antal intressanta förslag av varierande
karaktär. Många förslag kan direkt tillämpas medan
andra kräver författningsändringar. Beredningen av
Domstolsverkets rapport pågår för närvarande inom
regeringskansliet.

Under våren 1997 har Domstolsverket, på rege-
ringens uppdrag, anordnat diskussioner mellan do-
mare vid de allmänna domstolarna och de allmänna
förvaltningsdomstolarna, åklagare samt advokater
om vad som är kvalitet i domstolsverksamhet. I en-
lighet med uppdraget har verket dokumenterat dis-
kussionerna och redovisat vad som kan anses känne-
teckna en hög kvalitet i domstolsverksamhet (DV:s
dnr 184-1997). Domstolsverket har för avsikt att
följa upp seminarierna genom att låta Utvecklingsrå-
det för domstolsväsendet utarbeta en kvalitetsstan-
dard för domstolsarbete. Regeringen noterar med
tillfredsställelse det intresse som frågorna om kvali-
tet, att döma av redovisningen, väckt bland mötes-
deltagarna.

Den pågående samhällsutvecklingen med teknik-
utveckling, decentralisering och ökad delegering
ställer nya krav på domstolscheferna. Domstolsver-
ket har under 1997 i samarbete med representanter
för domstolarna och Justitiedepartementet tagit fram
ett nytt chefsutvecklingsprogram. Programmet plane-
ras omfatta fyra steg om vardera tre dagar utsträckt
över ett halvår. En pilotomgång kommer att genom-
föras med början i oktober 1997.

5.4.4 Försöksverksamheter

Under 1997 har inletts eller planeras att inledas ett
par försöksverksamheter inom domstolsväsendet.

Genom en särskild från den 1 maj 1997 gällande
förordning får försöksverksamhet bedrivas vid ett
antal tingsrätter för att pröva olika former av bered-
ningsorganisation. Förordningen gör det bl.a. möjligt
för tingsrätterna att tidsbegränsat anställa bered-
ningsjurister samt att delegera arbetsuppgifter till
tingsnotarier och andra anställda i större omfattning
än som annars varit möjligt. Försöksverksamheten
har kommit till på begäran av 1995 års dom-
stolskommitté och syftet är att kommittén skall få
bättre underlag för sin bedömning av hur tingsrätter-
nas beredningsorganisation bäst utformas i framti-
den.

Domstolsverket, hovrätterna och kammarrätterna
förbereder gemensamt en liknande försöksverksam-
het i överrätterna. Syftet är att snabbt komma tillrät-
ta med överrätternas brist på föredragandepersonal.
Det stora överskottet av assessorer har gjort att över-
rätterna under några år endast i begränsad utsträck-
ning kunnat nyrekrytera föredragande. Överrätternas
behov av föredragande måste lösas utan att antalet
assessorer ökar i större omfattning än som motiveras
av behovet av ordinarie domare. Att tillföra ytterliga-
re ekonomiska resurser löser inte problemet på läng-
re sikt utan det krävs andra åtgärder. Den tänkta för-
söksverksamheten innebär att aspiranttjänstgöringen
ersätts av en tidsbegränsad anställning som över-
rättsnotarie. Efter fullgjord överrättstjänstgöring är
överrättsnotarien behörig att ansöka om anställning
som fiskal. Till skillnad från aspiranten är över-
rättsnotarien således inte utlovad fortsatt anställning.
Försöksverksamheten innebär att ett större antal no-
tarier än i dag kan erbjudas möjlighet att under en
begränsad tid meritera sig genom tjänstgöring i över-
rätt samtidigt som överrätternas behov av föredra-
gande tillgodoses utan att det byggs upp ett nytt
överskott av icke ordinarie domare.

5.4.5 Säkerheten för anställda inom
rättsväsendet

Som anges i avsnitt 4.4.4 har Riksåklagaren numera
redovisat regeringsuppdraget att, i samverkan med
Domstolsverket och Rikspolisstyrelsen, ange vilka
åtgärder som bör vidtas för att stärka säkerheten och
skyddet för anställda inom rättsväsendet. I enlighet
med förslagen har DV rekommenderat domstolarna
att upprätta säkerhetsplaner och utse säkerhetsansva-
riga. Domstolsverket kommer vidare att anordna ut-
bildning och information till domstolspersonal om
säkerhetsfrågor.

Domstolsverket har utrett frågan om säkerhets-
kontroll i domstol. Utredningen redovisades i rappor-
ten Förbättrat tillträdesskydd till domstolslokaler i
juni 1997 (DV rapport 1997:3). Domstolsverkets
förslag till författningsändringar bereds för närva-
rande inom regeringskansliet.

44

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

5.5

C 1.

1995/96

Anslag

Domstolsväsendet m.m.

Anslags-

195 489

Utgift

4 246 871 '

sparande

Därav 1996

Utgift

2 888 688

1997

Anslag

2 916 184

Utgifts-
prognos

2 994 000

1998

Förslag

2 979 279

1999

Beräknat

3 080 250

2000

Beräknat

3 182 559

1. Beloppen anges i tusental kronor

Överskottet beräknas minska med ca 78 mkr under
år 1997. Regeringens bedömning är att resterande
överskott (ca 118 mkr) kommer att vara förbrukat
vid ingången av år 2001.

Regeringens överväganden
Avgiftsbelagd verksamhet

Under innevarande år kommer domstolsväsendet en-
ligt prognos att leverera in avgiftsinkomster motsva-
rande ca 65 mkr på inkomsttitel. Avgifterna består
av ansökningsavgifter (ca 30 mkr), kungörande-
avgifter (ca 22 mkr) och expeditionsavgifter (ca 13
mkr). Dessa avgiftsinkomster bedöms bli oförändra-
de under perioden 1999-2000.

Regeringens bedömning med anledning
av revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar
i revisionsberättelsen avseende domstolsväsendet för
år 1995/96.

Slutsatser

Regeringens bedömning av domstolsväsendets verk-
samhetsresultat m.m. redovisas i avsnitt 5.3.

I budgetpropositionen för år 1997 angavs att
domstolsväsendets möjligheter att klara de kostnads-
sänkningar som besparingen budgetåret 1995/96 (89
mkr på 12 mån.) och andra beslut som bottenbudge-
teringen av lokalhyror, produktivitetskrav och fas-
tighetsskatt (totalt 130 mkr) innebar var beroende av
att planerade reformer genomfördes.

Justitieutskottet menade i sitt betänkande angåen-
de anslag till rättsväsendet budgetåret 1997 att det
var svårt att se att det skulle vara möjligt att inom
ramen för en i allt väsentligt oförändrad struktur ge-
nomföra besparingar av den storleksordning som var
aktuell för de närmaste åren. Utskottet anförde vida-

re att det krävdes att redan beslutade organisations-
förändringar fick en kostnadsbesparande effekt, att
andra sådana förändringar som diskuterades genom-
fördes och att resultatet blev det önskade. Utskottet
betonade slutligen att det också krävdes att de lag-
ändringar som regeringen förelagt eller avsåg att fö-
relägga riksdagen antogs (bet. 1996/97:JuUl s. 14).

Den prognos över domstolsväsendets och rätts-
väsendets medelsbehov för perioden 1998-2000 som
gjordes inför 1997 års ekonomiska vårproposition
utgick också från att planerade reformer skulle
komma att genomföras. Som bekant har två ekono-
miskt betydelsefulla reformer fallit under riksdagsbe-
handlingen, dels införandet av ett generellt krav på
prövningstillstånd i hovrätt, dels minskningen av an-
talet nämndemän som skall medverka i mål i tings-
rätt och länsrätt. Reformerna beräknades sammanta-
get leda till att resurser motsvarande 80 mkr skulle
frigöras. Detta innebär att domstolsväsendets eko-
nomiska situation väsentligt försämrats.

Som nämnts ovan beräknas domstolsväsendet un-
der 1997 förbruka närmare 80 mkr mer än vad som
anslagits för verksamheten. Trots det kommer dom-
stolsväsendet att ha ett relativt stort anslagssparande
i behåll vid utgången av budgetåret. Detta innebär att
domstolsväsendet inte kommer att vara i behov av
något resurstillskott för att klara verksamheten under

1998. Förbrukningen förväntas dock även under
1998 överstiga anslagsbeloppet varför domstolsvä-
sendet behöver kompenseras för de båda uteblivna
reformerna genom ett resurstillskott budgetåret

1999. Möjlighet saknas för närvarande att finansiera
detta inom utgiftsområdesramen. Regeringen avser
att återkomma till utgiftsområdets och domstolsvä-
sendets resursbehov i anledning av de uteblivna re-
formerna i 1998 års ekonomiska vårproposition.

Följande tekniska justeringar som motsvaras av
ändrade utgifter har gjorts av anslaget. Som kompen-
sation för beräknade utgiftsökningar för löner, loka-
ler m.m. räknas anslaget upp med knappt 76 mkr.
Vidare minskas anslaget med knappt 11 mkr med
anledning av att lönekostnadspålägget fr.o.m. 1998
ersätts med försäkringsmässigt beräknade premier.

Sammantaget beräknas därmed 1998 års anslag
till 2 979 279 000 kronor. För åren 1999 och 2000
beräknas anslaget till 3 080 250 000 respektive
3 182 559 000 kronor.

45

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

6 Kriminalvården

Kriminalvårdens huvuduppgifter är att verkställa på-
följderna fängelse och skyddstillsyn, att ansvara för
övervakningen av villkorligt frigivna och för verk-
samheten vid häktena samt att utföra personutred-
ningar. Kriminalvården ombesörjer vidare transpor-
ter av personer som skall avvisas eller utvisas från
Sverige.

6.1 Omfattning

Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyn-
dighet för all kriminalvårdsverksamhet. Styrelsen är
chefsmyndighet för 6 regionmyndigheter, 27 häkten,
59 anstalter, 48 frivårdsmyndigheter samt Trans-
porttjänsten. I administrativt hänseende är styrelsen
chefsmyndighet även för Kriminalvårdsnämnden och
de 30 övervakningsnämnderna.

6.2 Utgiftsutvecklingen

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)

1995/96        1996        1997        1998 1999         2000

5 414     3 752     3 837     3 376     3 661      3 892

Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall

-  Verkställighetens innehåll har fortsatt att utveck-
las. Det innebär bl.a. att andelen timmar i pro-
gram som syftar till att påverka den dömde att in-
te återfalla i brott har ökat.

-  Möjligheten till gemensamhet under häktestiden
har ökat väsentligt.

-  Antalet fängelsedömda har minskat. Andelen
skyddstillsynsdomar har ökat

-  Medelbeläggningen i anstalter och häkten har
minskat.

-  Kriminalvårdens överskott för budgetåret
1995/96 var 498 mkr. Vid budgetårets slut upp-
gick det ackumulerade anslagssparande till 772
mkr. Orsakerna till anslagssparandet är främst en
lägre beläggning vid häkten och anstalter än be-
räknat samt att planerade lokalmässiga föränd-
ringar av häkten och anstalter har senarelagts
eller uteblivit. Försöksverksamheten med inten-
sivövervakning med elektronisk kontroll har ock-
så medfört en lägre anslagsförbrukning. Dess-
utom har en ränteintäkt uppkommit.

Större förändringar

-  Försöksverksamheten med intensivövervakning
med elektronisk kontroll har fr.o.m. den 1 januari
1997 utvidgats till att omfatta dömda i hela lan-
det och verkställighet av fängelsestraff i högst tre
månader.

-  Regeringen har beslutat att sammanlagt 13 kri-
minalvårdsanstalter skall stängas senast den 31
december 1997. Det innebär en minskning med
sammanlagt 625 platser, varav 505 är öppna
platser.

-  Regeringen har fattat beslut om en omorganisa-
tion av kriminalvårdens lokala organisation, som
innebär att häktes-, anstalts- och frivårdsverk-
samhet fr.o.m. den 1 januari 1998 skall kunna
bedrivas inom samma lokala myndighet. Antalet
lokala myndigheter kommer att vara 37 stycken.

-  Regeringen föreslår att 444 mkr av Kriminalvår-
dens anslagssparande omfördelas inom rättsvä-
sendet under budgetperioden 1998 - 2000.

47

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Prioriteringar för 1998

-  Utvecklingen av innehållet i anstaltsverksamheten
och frivården skall fortsätta i syfte att påverka de
dömda att inte återfalla i brott.

-  Frigivningsförberedelserna skall förbättras i syfte
att motverka återfall i brott.

-  Ytterligare åtgärder skall vidtas för att humanise-
ra häktesverksamheten.

-  Ytterligare insatser skall göras för att intagna med
psykiska störningar skall få adekvat vård och be-
handling. De långtidsdömdas svårigheter skall
särskilt uppmärksammas.

-  Arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket
skall bedrivas med fortsatt intensitet. Målet skall
vara att hålla anstalter och häkten fria från nar-
kotika samt att medverka till att de dömda som
har behov av det får tillgång till missbruksvård.

-  Resultatstyrningen inom kriminalvården skall ut-
vecklas. Uppnådda resultat och effekterna av
verksamheten skall bli föremål för bättre analy-
ser.

6.3.1 Frivård

Under 1995 var antalet frivårdsklienter i medeltal
12 583. År 1996 minskade antalet till i medeltal
12 183. Diagrammet nedan visar fördelningen av fri-
vårdsklienter i medeltal under tiden 1994-1996.

DIAGRAM 6.1

Frivårdsklienter

Antal

■ 1994

»8 1995

. 1996

smhtj)

Källa: Kriminalvårdsstyrelsen

6.3 Kriminalvårdens verksamhet

Det övergripande målet för rättsväsendet och därmed
också för kriminalvården för budgetåret 1995/96 var
att verka för en minskning av brottsligheten och
därmed öka människors trygghet i samhället. Samti-
digt skall kriminalvårdens verksamhet kännetecknas
av en human människosyn, god omvårdnad och ett
aktivt påverkansarbete med iakttagande av hög grad
av säkerhet samt respekt för den enskildes integritet
och rättssäkerhet. Verksamheten skall inriktas på åt-
gärder som påverkar den dömde att inte återfalla i
brott.

Vid bedömningen av kriminalvårdens resultat är
bl.a. följande av intresse.

-  Antalet dömda som varit föremål för åtgärder
inom frivården

-  Utvecklingen av beläggningen i anstalter och häk-
ten

-  Utvecklingen av verkställighetens innehåll

-  Humaniseringen av häktesverksamheten

- Bekämpningen av narkotikamissbruk

-  Säkerheten i anstalterna

Under det första halvåret 1997 har antalet övervaka-
de skyddstillsynsdömda och villkorligt frigivna mins-
kat till i medeltal 11 744. Det är en minskning med
564 jämfört med samma period föregående år.

Antalet dömda som hade samhällstjänst under det
första halvåret 1997 var i medeltal 665. Enligt Kri-
minalvårdsstyrelsens beräkningar är dygnskostnaden
för samhällstjänst nu omkring 180 kronor, vilket är
samma nivå som under 1996.

Under det första halvåret 1997 avtjänade i medel-
tal 370 personer per dag sitt fängelsestraff genom in-
tensivövervakning med elektronisk kontroll. Det
motsvarar kriminalvårdens prognoser. Kostnaderna
för försöksverksamheten under det första halvåret
uppgick till ca 24 miljoner kronor. Den totala dygns-
kostnaden var ca 400 kronor. Kriminalvårdsstyrelsen
bedömer emellertid att den faktiska kostnaden har
varit högre, eftersom personalen inom frivården har
ägnat mer tid åt arbetet med de övervakade än vad
som beräknades när försöksverksamheten inleddes.
Vissa problem med den tekniska utrustningen har
också medfört att kostnaden varit något högre inled-
ningsvis.

För att skapa förutsättningar för en ökad använd-
ning av frivårdspåföljderna krävs det att innehållet i
påföljderna blir mer tydligt och konsekvent och att
påföljderna framstår som ett trovärdigt alternativ till
fängelse. Inom ramen för det s.k. frivårdsuppdraget
arbetar kriminalvården med att förändra frivårdens
verksamhet i den riktningen. Målet är bl.a. att ut-
veckla och tydliggöra innehållet i skyddstillsynen
samt att verka för en ökad användning av påföljden.
I arbetet ingår bl.a. att utarbeta föreskrifter för per-
sonutredningar, utveckla och pröva nya former för

48

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

sysselsättning för sam-hällstjänstdömda, ta fram
riktlinjer för uppföljning av frivårdens verksamhet
och att utarbeta riktlinjer för frivårdens samverkan
med myndigheter utanför kriminalvården.

Som ett led i arbetet att öka förtroendet för fri-
vården har regeringen uppdragit åt Domstolsverket
och Kriminalvårdsstyrelsen att utveckla former för
regelbundna överläggningar mellan domstolar och
frivårdsmyndigheter. Flera regionala konferenser har
genomförts under 1996. Samarbetet kommer att
fortsätta bl.a. genom konferenser på lokal nivå.

Även om det totala antalet skyddstillsynsdomar
har minskat något mellan åren 1995 och 1996 har
andelen skyddstillsynsdomar i förhållande till antalet
brottmålsdomar ökat. Under 1994 utgjorde andelen
skyddstillsynsdomar ca 9 procent av brottmålsdo-
marna, motsvarande andel var drygt 10 procent
1995 och ca 11 procent 1996. Det kan tyda på att
ansträngningarna att tydliggöra innehållet i fri-
vårdspåföljderna och att öka trovärdigheten har gett
ett visst resultat.

Av avsnitt 6.4.1 framgår att frivårdens arbete med
de övervakade skall inriktats på att motverka återfall
i brott. Sådant arbete bedrivs genom samtalskontak-
ter med den dömde. Även den programverksamhet
som bedrivs inom frivården i syfte att motverka åter-
fall i brott är viktig och skall utvecklas ytterligare.

6.3.2 Anstalter
Verkställighetens innehåll

Verkställighetens innehåll vid anstalterna utvecklas
fortlöpande, bl.a. genom de olika brottsförebyggande
programmen. Den totala sysselsättningsgraden under
budgetåret för de intagna var 82 procent, vilket är en
oförändrat hög nivå jämfört med föregående budget-
år. De brotts- och missbruksrelaterade programmen
har ökat från 7,7 procent av sysselsättningstimmama
under budgetåret 1994/95 till 13 procent under år

1996. För att säkerställa en hög kvalitet på de olika
programmen har Kriminalvårdsstyrelsen utvecklat
krav och råd för kvalitetssäkring av programmen.

TABELL 6.1 SYSSELSÄTTNINGSTIMMAR I

ANSTALT (1 000 TIMMAR).

SYSSEL-

SÄTTNING

1993/94

1995

1996

Arbetsdrift

3 270

46%

2 700

40%

2492

38%

Utbildning

1 141

16%

1 017

15%

878

13%

Intern
service

1 746

25%

1 741

26%

1421

22%

Brotts- och
missbruks-
relaterade
program

340

5%

559

8%

851

13%

Övr syssel-
sättning
med er-
sättning

355

5%

596

9%

750

11%

Frigång

193

3%

166

2%

165

3%

Summa

7 045

100%

6 779

100%

6 557

100%

Som framgår av avsnitt 6.4.1 anser regeringen att det
är viktigt att tiden i anstalt tas till vara på ett sätt som
motverkar återfall i brott och att satsningarna på
verkställighetens innehåll fortsätter. Kriminalvården
skall i det syftet erbjuda de intagna såväl brotts- och
missbruksrelaterade program som arbete och utbild-
ning. För att uppnå ett bra resultat i verksamheten är
det också viktigt att förändringen av vårdarnas roll
mot ett väl utvecklat kontaktmannaskap fortsätter. I
avsnitt 6.4.1 betonar regeringen vidare att det är an-
geläget att utveckla samarbetet med andra myndighe-
ter beträffande insatser som syftar till att öka förut-
sättningarna för den dömde att leva ett laglydigt liv.

I syfte att förbättra frigivningsförberedelserna har
Kriminalvårdsstyrelsen inlett ett arbete med att utar-
beta föreskrifter och allmänna råd för verkställig-
hetsplaneringen, innefattande bl.a. planering av fri-
givningen. Kontakter mellan kriminalvården och
andra myndigheter har tagits för att förbättra samar-
betet med frigivningsförberedelserna. Som framgår
av avsnitt 6.4.1 anser regeringen att kriminalvårdens
arbete med frigivningsförberedelser måste förbättras
ytterligare.

Intagna med särskilda behov på grund av
psykiska störningar

Intagna med psykiska störningar ställer särskilda
krav på verksamheten i anstalterna. Kriminalvårds-
styrelsen har därför fått i uppdrag av regeringen att
under budgetåret 1995/96 inrätta stödavdelningar
för intagna som har särskilda problem på grund av
personlighetsstörning eller psykisk särart och för vil-
ka psykiatrin inte anser sig kunna ge någon behand-
ling. Under budgetåret 1995/96 påbörjade Kriminal-
vårdsstyrelsen ett planeringsarbete för att inrätta
sådana stödavdelningar med sammanlagt 90 platser.
Enligt Kriminalvårdsstyrelsen krävs det ett omfattan-

4 Riksdagen 1997/981 saml. Vol. 3

49

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

de arbete med att ställa i ordning nya lokaler, som är
anpassade för stödavdelningarna. Inrättandet av av-
delningarna har därför kraftigt försenats. En avdel-
ning med sju platser öppnades vid den rättspsykiat-
riska kliniken vid Huddinge sjukhus i januari 1997.
Kriminalvårdsstyrelsen planerar att öppna en avdel-
ning med 24 platser vid Kriminalvårdsanstalten Stor-
boda under hösten 1997. Planerna omfattar ytterli-
gare två stödavdelningar med vardera 30 platser vid
Kriminalvårdsanstalten Fosie och Kriminalvårdsan-
stalten Norrtälje. Avdelningen i Fosie beräknas öpp-
na i april 1998 och avdelningen i Norrtälje i novem-
ber 1998.

För att de intagnas behov av psykiatrisk vård i den
allmänna sjukvården skall tillgodoses krävs bl.a. ett
väl fungerande samarbete mellan kriminalvården och
sjukvårdshuvudmännen. Av Kriminalvårdsstyrelsens
årsredovisning för budgetåret 1995/96 framgår att
samarbetet har förbättrats. Enligt Kriminalvårdssty-
relsens bedömning får de intagna som har behov av
sluten psykiatrisk vård generellt sett sina behov till-
godosedda men brister förekommer fortfarande.
Kriminalvårdsstyrelsen anser att antalet platser vid
enheter som är godkända för rättspsykiatrisk vård
för intagna i anstalt inte är tillräckligt och att det
medför att psykiatrin tvingas till alltför restriktiva
bedömningar vad gäller de intagnas vårdbehov. Det
innebär enligt Kriminalvårdsstyrelsens bedömning att
vårdtiden i vissa fall blir alltför kort.

Genom olika insatser, bl.a. genom att utbilda be-
rörd personal i psykiatri, höjer kriminalvården kom-
petensen inom den egna organisationen för att bättre
kunna ta hand om de intagna med psykiska stör-
ningar som inte kommer ifråga för vare sig stödav-
delning eller sjukhusvård.

Kriminalvårdsstyrelsen genomför tillsammans
med Rättsmedicinalverket en studie för belysning av
frågor om omfattningen av de psykiskt störda inom
anstaltspopulationen och karaktären av deras psy-
kiska störningar i syfte att bereda dem adekvat be-
handling. En slutrapport kommer att presenteras un-
der våren 1998.

Stödavdelningarna kommer att öppnas under in-
nevarande år och nästa år. Erfarenheterna från av-
delningarna kommer att utvärderas. Intagna som är i
behov av sjukhusvård måste beredas sådan vård. När
den studie som Kriminalvårdsstyrelsen och Rättsme-
dicinalverket utför tillsammans är avslutad, kommer
regeringen att ta ställning till om det krävs några yt-
terligare åtgärder för att sjukhusvården av dessa in-
tagna skall förbättras. Kriminalvården måste göra
ytterligare insatser också för de intagna som inte
kommer i fråga vare sig för stödavdelning eller sjuk-
husvård. Regeringen följer kriminalvårdens arbete på
det området och överväger fortlöpande om det krävs
några åtgärder från regeringens sida.

Bekämpningen av narkotikamissbruk
vid häkten och anstalter

Kriminalvården skall verka för att häkten och anstal-
ter hålls fria från narkotika. Intagna narkotikamiss-
brukare som vill placeras på en anstaltsavdelning
som är fri från narkotika skall beredas sådan place-
ring.

Kriminalvården bedriver arbetet med att bekämpa
narkotikamissbruket i häkten och anstalter genom
att differentiera de intagna, motivera de intagna att
delta i behandlingsprogram, tillhandahålla behand-
lingsprogram, genomföra kontroller, dvs. urinprov-
stagningar och visitationer, och driva särskilda pro-
jekt.

Antalet särskilda platser avsedda för motivations-
och behandlingsarbete med narkotikamissbrukare
var 538 stycken i oktober 1995 och 556 stycken i
oktober 1996. Andelen intagna som får ta del av sär-
skilda motivations- och behandlingsprogram och
andra åtgärder mot narkotikamissbruk har under de
senaste åren legat runt 40 procent. Den 1 april 1997
hade andelen ökat till drygt 46 procent. Det är
angeläget att kriminalvården ökar sina insatser på
området.

Under budgetåret har kriminalvården påbörjat ett
projekt, KARTNARK, för att utreda frågor som i vid
mening berör narkotikaproblemet i anstalter och
häkten. Syftet är att utveckla statistik och andra in-
formationskällor för att regelbundet kunna bedöma
narkotikasituationen och vilka insatser som görs för
att bekämpa narkotikan. Arbetet skall också resulte-
ra i förslag till åtgärder och strategier för en effekti-
vare narkotikabekämpning. En rapport kommer att
färdigställas under hösten 1997. Av den redovisning
som hittills har lämnats framgår att antalet beslag av
narkotika i häkten och anstalter är lågt. Samtidigt
har antalet kontroller genom visitationer av bostads-
rum och andra lokaler ökat. En klar majoritet av an-
stalter som tillfrågats om förekomsten av missbruk i
anstalten har rapporterat att det sällan eller aldrig
förekommer missbruk. Regeringen följer arbetet.

Arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket
skall bedrivas med fortsatt intensitet. Det projekt
som kriminalvården har inlett för att bättre kunna
bedöma narkotikaproblemens omfattning och följa
upp de åtgärder som vidtas är angeläget. Sådan kun-
skap är en förutsättning för att kriminalvården skall
kunna förbättra metoderna för att komma till rätta
med narkotikaproblemen och bereda missbrukare
adekvat vård.

50

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Säkerheten

Det totala antalet rymningar direkt från anstalt fort-
sätter att minska.

DIAGRAM 6.2

Antal rymmningar per säkerhetsklass

Antal

■ 1994

» 1995

si 1996

Källa: Kriminalvårdsstyrelsen

Under den senaste femårsperioden har andelen per-
missioner som misskötts genom att den intagne inte
återkommer i rätt tid minskat från 0,8 procent 1992
till 0,3 procent 1996.

6.3.3 Häkten

En strävan inom kriminalvården är att bedriva verk-
samheten vid häktena under humanare former och
att intagna skall ges ökad möjlighet till gemensam-
het. Kriminalvårdsstyrelsen har i det s.k. häktesupp-
dragets slutrapport redovisat vilka åtgärder som vid-
tagits och lämnat förslag till förändringar som bör
vidtas för att verksamheten vid häktena skall få en
humanare utformning. Av slutrapporten framgår
bl.a. att antalet platser för gemensamhet ökar konti-
nuerligt. Under vardagarna är emellertid 30 procent
av de intagna inte aktuella för gemensamma aktivite-
ter av olika skäl t.ex. rättegångar, förhör och läkar-
besök.

Kriminalvårdsstyrelsen framhåller att ett av hind-
ren för en ökad gemensamhet är begränsade lokal-
och personalresurser. Styrelsen bedömer att de åtgär-
der som kan vidtas framöver för att öka omfattning-
en av gemensamhet är förändringar av lokaler, om-
disponerade personalresurser och införande av
häktesavdelningar i anstalt. Kriminalvårdsstyrelsen
har också utarbetat ett förslag till policydokument
för ökad gemensamhet vid häktena. Innehållet och
omfattningen av olika aktiviteter för häktade med
eller utan restriktioner kommer att mätas från och
med budgetåret 1997. För att bevaka att humanise-
ringen av häktesverksamheten fortsätter och för att
bättre följa utvecklingen kommer Kriminalvårdssty-

relsen att öka sin tillsyn. Av häktesuppdragets
slutrapport framgår vidare att kriminalvården ser
över besöksmöjligheterna och särskilt uppmärksam-
mar möjligheterna till gemensamhet för häktade
kvinnor. I slutrapporten konstaterar Kriminalvårds-
styrelsen också att möjligheterna att utforma en hu-
manare häktesverksamhet för häktade med åklagar-
restriktioner är begränsade. S.k. samsittning med
annan häktad med åklagarrestriktioner förekommer
dock.

Regeringen anser, liksom Kriminalvårdsstyrelsen,
att väsentliga åtgärder vidtagits men att det krävs
fortsatta insatser när det gäller såväl lokaler som
verksamhet vid häktena för att förbättra förhållan-
dena.

6.3.4 Beläggningssituationen och
kostnaderna för anstalts- och
häktesplatserna

Det kan konstateras att antalet lagakraftvunna fäng-
elsedomar har minskat från drygt 15 200 år 1994 till
omkring 14 700 år 1995 och till drygt 13 500 år
1996. Minskningen har fortsatt under det första
halvåret 1997.

Beläggningen vid kriminalvårdsanstalterna mins-
kar. År 1995 var medelbeläggningen ca 87 procent
av tillgängliga platser. Under år 1996 minskade ni-
vån till 85 procent. Det första halvåret 1997 var i
medeltal 78 procent av 4 683 platser belagda.

Diagrammet nedan visar medelbeläggning i pro-
cent av antalet tillgängliga platser och medelantalet
platser i anstalt under tiden 1992-1996.

DIAGRAM 6.3                                   B Medeltal tillgängliga

Medeltal tillgängliga platser och             platser

.......       .     .           8 Medelbeläggning

beläggning (i procent), anstalt

Antal

Källa: Kriminalvårdsstyrelsen

Under tiden den 1 januari - 30 juni 1997 erbjöds
4 269 dömda att avtjäna sitt fängelsestraff genom
intenisvövervakning med elektronisk kontroll. Den
30 juni hade 60 procent ansökt. Av ansökningarna
beviljades 87 procent. Den 30 juni hade 78 procent
fullföljt verkställigheten och 4 procent hade avbrutit
den. Under det första halvåret 1997 avtjänade i me-

51

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

deltal 370 dömda per dag sitt fängelsestraff genom
intensivövervakning. Den 1 juni pågick intensivöver-
vakning för 436 personer. Jfr. också avsnitt 6.3.1).

Dygnskostnaden för en anstaltsplats varierar mel-
lan de olika säkerhetsklasserna. Totalt har kostnaden
per producerat vårddygn för anstalterna ökat med
101 kronor, 6 procent, mellan budgetåret 1994/95
och år 1996. Vid anstalterna i den lägsta säkerhets-
klassen var ökningen 252 kronor, 23 procent, och
vid de övriga säkerhetsklasserna 88-114 kronor, 5-7
procent. Under budgetåret 1994/95 var kostnaden
för ett producerat vårddygn i den lägsta säkerhets-
klassen 1 290 kronor och i den högsta säkerhetsklas-
sen 1 956 kronor. Den ökade kostnaden beror enligt
Kriminalvårdsstyrelsen bl.a. på att antalet intagna
minskat relativt kraftigt utan att kostnaderna har
kunnat reducerats i samma takt.

Den utvidgade försöksverksamheten med inten-
sivövervakning med elektronisk kontroll och minsk-
ningen av antalet lagakraftvunna domar har medfört
att regeringen på framställan av Kriminalvårdsstyrel-
sen beslutat att 13 anstalter skall läggas ner under år

1997. Antalet platser vid anstalterna kommer där-
med att minska med omkring 625. Vissa aweck-
lingskostnader för anstalterna kommer dock att be-
lasta kriminalvården under framför allt åren 1998-
2000.

För år 1998 prognostiserar Kriminalvårdsstyrelsen
med en medelbeläggning på omkring 3 500 intagna.
Enligt Kriminalvårdsstyrelsens planer kommer anta-
let nominella platser 1998 att vara i medeltal 4 414.
Det skall jämföras med att antalet nominella platser
det första halvåret 1997 var 4 726. Att skillnaden
inte är större, trots beslut om nedläggningar, beror
på att ett antal nya platser öppnas under 1998, bl.a.
stödavdelningar.

Regeringen avser att föreslå att halvtidsfrigivning-
en avskaffas och att villkorlig frigivning skall kunna
beviljas först sedan två tredjedelar av strafftiden har
avtjänats. Enligt preliminära beräkningar kommer
det att innebära att medelbeläggningen kommer att
öka med 100 intagna per år, vilket motsvarar en
kostnad på ca 46 miljoner kronor.

Medelbeläggningen vid häktena har sedan mitten
av 1980-talet ökat årligen fram till budgetåret
1993/94. Därefter har beläggningen successivt mins-
kat. År 1995 var medelbeläggningen 82 procent.
Under år 1996 minskade beläggningen till 77 pro-
cent. De första sex månaderna 1997 var 77 procent
av de 1 453 tillgängliga platserna belagda.

Diagrammet nedan visar medelbeläggningen i
procent av antalet tillgängliga platser och medelan-
talet platser i häkten under tiden 1992 - 1996.

■ Medeltal tillgängliga
platser

S Medelbeläggning

Antal

Medeltal tillgängliga platser och
beläggning ( i procent), häkte

Källa: Kriminalvårsstyrelsen

Den 1 oktober 1995 hade 27 intagna i häkte med
verkställbar dom väntat i mer än sju dagar på en pla-
cering i anstalt. Motsvarande siffra den 1 oktober
1996 var 10 stycken.

Genomsnittssiffran för antalet förvarstagna enligt
utlänningslagen som har placerats i häkte har under
tiden 1995-1996 gått ned från 37 till 26. Från den 1
oktober 1997 kommer Statens Invandrarverk att ta
över ansvaret från polismyndigheterna för personer
som tas i förvar. Invandrarverket tar då också över
ansvaret för att hålla förvarslokaler. Placeringar i
häkte och arrester av förvarstagna skall därefter fö-
rekomma endast i rena undantagsfall.

Totalt har kostnaderna per vårddygn för häktena
ökat med 407 kronor, 22 procent, mellan budgetåret
1994/95 och år 1996. Av ökningen utgör 237 kro-
nor, 25 procent, personalkostnader och 139 kronor,
52 procent, hyreskostnader. De ökade personalkost-
naderna per vårddygn hänger enligt Kriminalvårds-
styrelsen främst samman med att beläggningen har
minskat kraftigt samtidigt som antalet platser har
ökat. De höjda hyreskostnaderna beror till stor del
på att häktesorganisationen tillförts nya lokaler med
förhållandevis dyra hyresavtal.

Kriminalvårdsstyrelsen har fått i uppdrag att ut-
veckla metoderna när det gäller att göra prognoser
avseende beläggningsutvecklingen. Arbetet med att
utveckla prognosmetoder skall intensifieras för att
kriminalvården skall kunna beräkna resursåtgången
bättre.

6.3.5 Personalsituationen

Antalet årsarbetskrafter inom kriminalvården var
7 937 år 1996, varav 4 671 vid anstalter. I häktena
var antalet årsarbetskrafter 1 588 och i frivården
1 043. Antalet anställda inom kriminalvården var år
1996 i genomsnitt 8 580. Skillnaden mellan antalet
årsarbetskrafter och antalet anställda beror på

52

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

DIAGRAM 6.5                                      ■ Anstalt

Antal årsarbetskrafter                          g Häkte

Antal                                                               Frivård

Källa: Kriminalvårdsstyrelsen

att det inom kriminalvården finns ett relativt stort
antal vikarier som arbetar endast en viss del av året
eller enstaka dagar under en månad. Av diagrammet
ovan framgår hur antalet årsarbetskrafter har för-
ändrats under perioden 1993/94-1996.

I samband med att kontaktmannaskap infördes i
anstalterna genomfördes också en ändring av vård-
personalens arbetstidsscheman, som innebär att hu-
vuddelen av personalen nu arbetar antingen dagtid
eller nattetid. Det har medfört en effektivitetsvinst.
När det gäller vårdpersonal var antalet anställda i
förhållande till antalet intagna lika stort på dagtid år
1996 som under budgetåret 1993/94.

6.4 Förändringar inom kriminal-
vården

6.4.1 Fortsatt utveckling av verkställig-
hetens innehåll

Kriminalvården har en viktig uppgift i det brotts-
förebyggande arbetet. Verksamheten skall inriktas på
åtgärder som påverkar den dömde att inte återfalla i
brott. Kriminalvården skall därför erbjuda brotts-
och missbruksrelaterade program, utbildning, social
träning och meningsfulla fritidsaktiviteter. Intagna i
anstalt och häkte skall ha möjlighet att arbeta. Kri-
minalvården skall medverka till att de intagna får så-
dan behandling och sådant stöd att de efter frigiv-
ningen kan leva ett laglydigt liv.

Program som syftar till att påverka den dömde att
inte återfalla i brott och missbruk finns nu såväl vid
häkten och anstalter som inom frivården. Det rör sig
bl.a. om brottsrelaterade och missbruksrelaterade
program. Dessa program riktar sig främst till alko-
hol- och narkotikamissbrukare, till sexualbrotts-
dömda och andra dömda för våldsbrott. All pro-
gramverksamhet skall utvecklas ytterligare i syfte att

minska risken för återfall i brott. De dömda som be-
döms vara i behov av deltagande i sådan verksamhet
skall erbjudas möjlighet att delta.

Många av dem som är föremål för kriminalvård
har brister i sin grundläggande utbildning. En viktig
uppgift för kriminalvården måste därför vara att se
till att de dömda får möjlighet att komplettera sin
utbildning för att förbättra deras möjlighet att få ett
arbete och leva ett laglydigt liv. En annan angelägen
uppgift är att medverka till att dömda med psykiska
störningar får adekvat behandling.

I det brottsförebyggande arbetet är det väsentligt
att kriminalvården skapar förutsättningar för en bra
frigivningssituation för de intagna i anstalt. Insatser
som bidrar till att behandling och andra åtgärder
som inletts under verkställigheten kan fullföljas efter
verkställighetens slut skall prioriteras. De insatser
som görs för att den intagne skall få bostad, syssel-
sättning och försörjning vid frigivningen skall öka.
Det krävs också att andra myndigheter deltar aktivt i
detta arbete. Samhället som helhet måste ge stöd åt
de intagna inte bara inför deras frigivning utan också
under den tid som följer närmast därefter. Regering-
en överväger att ge ett uppdrag till berörda myndig-
heter att inkomma med förslag till åtgärder för att
förbättra de intagnas frigivningssituation och därige-
nom minska risken för återfall i brott.

6.4.2 Fortsatt humanisering av häktesverk-
samheten

I en human och modem rättsstat är det en angelägen
uppgift att se till att frihetsberövanden utformas på
ett sådant sätt att de inte är mer ingripande än vad
som är nödvändigt med hänsyn till de skäl som för-
anleder åtgärderna. När det gäller häktade blir fri-
hetsberövandet många gånger ingripande och det är
angeläget att motverka onödiga restriktioner och in-
grepp. Under senare år har några nya häkten tagits i
bruk med bättre förutsättningar för en human häk-
tesverksamhet. Vid andra häkten har det genom om-
byggnad skapats utökade gemensamhetsutrymmen.
Som framgår av avsnitt 6.3.3 vidtas även andra åt-
gärder från kriminalvårdens sida i syfte att skapa en
humanare häktesverksamhet, bl.a. genom att erbjuda
de intagna sysselsättning. Program som syftar till att
motivera intagna som har missbruksproblem till be-
handling skall utökas och förbättras. Ytterligare åt-
gärder bör också vidtas i syfte att utveckla kontakt-
mannaskapet. När det gäller intagna med
restriktioner är det bl.a. viktigt att förbättra samarbe-
tet mellan häktena och åklagarna så att de besök och
andra aktiviteter som kan genomföras utan att ut-
redningen äventyras kommer till stånd.

I häktesuppdragets slutrapport har Kriminalvårds-
styrelsen lämnat förslag till lagändringar som kan
skapa förutsättningar för en bättre häktesverksam-

5 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 3

53

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

het. Dessa förslag har remissbehandlats tillsammans
med förslag om ändrade regler för beslut om restrik-
tioner för häktade som tagits fram inom Justitiede-
partementet (Ds 1996:46). En proposition bör kunna
avlämnas till riksdagen under året.

6.4.3 Säkerheten och de långtidsdömdas
situation

En hög grad av säkerhet vid anstalterna och häktena
skall vidmakthållas. Säkerheten skall hållas på en så-
dan nivå att avvikelser direkt från anstalt och häkte
eller i samband med permissioner och andra utevis-
telser minimeras. Vidare skall säkerheten för alla in-
tagna och anställda inom kriminalvården vara hög.
Kriminalvården skall också uppmärksamma säkerhe-
ten för de kvinnor som är intagna i anstalter där bå-
de män och kvinnor placeras.

Hot och våld mellan de intagna skall förebyggas.
Ett viktigt led i detta är att personalen har en kun-
skap om de intagna som de arbetar med och har en
daglig kontakt med dem. Personalen skall därför ar-
beta nära de intagna. Kontaktmannaskapet har alltså
stor betydelse för säkerheten. En väl avvägd differen-
tiering av de intagna är ett annat viktigt inslag. Visi-
tationer av bostadsrum och andra utrymmen måste
göras regelbundet för att möjliggöra upptäckt av fö-
remål som kan användas som tillhyggen.

Med anledning av upploppet vid Kriminalvårds-
anstalten Tidaholm i juli 1994 tillsatte Kriminal-
vårdsstyrelsen en arbetsgrupp för att analysera det
som hade inträffat och lämna förslag till åtgärder för
att förhindra liknande händelser i framtiden. Den s.k.
Analysgruppen presenterade år 1995 rapporten,
”Oro och upplopp på fängelser - ett förslag till mot-
verkan”. Ett av förslagen i rapporten var att minska
storleken på den grupp intagna som vistas tillsam-
mans. I det syftet är nu kriminalvårdsanstalterna i de
högsta säkerhetsklasserna föremål för ombyggnad.
Kriminalvårdsstyrelsen ser också över dessa anstal-
ters organisation och utvecklar verkställighetens in-
nehåll ytterligare i syfte att öka säkerheten.

Analysgruppens rapport behandlar också de lång-
tidsdömdas situation. Andelen långtidsdömda har
ökat under senare år. De intagna som avtjänar långa
straff har särskilda behov. Verkställigheten måste
planeras så att innehållet i de intagnas sysselsättning-
en varieras. Även fritiden måste vara innehållsrik.
För de långtidsdömda är det vidare särskilt viktigt att
det finns goda besöksmöjligheter i anstalterna. Med
Analysgruppens rapport som utgångspunkt har kri-
minalvården vidtagit åtgärder som syftar till att ska-
pa bättre förhållanden för den gruppen. Den s.k.
mottagningsavdelningen vid Kriminalvårdsanstalten
Kumla, som öppnades den 1 april 1997, möjliggör en
bättre planering av verkställigheten. Besökslägenhe-

ter för förbättrade besöksmöjligheter finns på flera
anstalter.

Det är viktigt att det långtidsdömdas särskilda be-
hov fortsätter att uppmärksammas, liksom säkerhe-
ten i anstalterna. Kriminalvårdsstyrelsen skall för re-
geringen redovisa vilka åtgärder som har vidtagits
och kommer att vidtas med anledning av Analys-
gruppens rapport . Sedan Kriminalvårdsstyrelsen har
lämnat sin redovisning, kommer regeringen att ta
ställning till om det krävs några åtgärder från rege-
ringens sida.

I 7 § tredje stycket lagen (1974:203) om kriminal-
vård i anstalt finns bestämmelser om särbehandling
av långtidsdömda. Särbehandlingen innebär bl.a. att
sådan intagen inte får beviljas annan permission än
särskild permission. Regeringen överväger att föreslå
ändringar i bestämmelserna som möjliggör en mer
individuell bedömning i varje enskilt fall.

6.4.4 Ny lokal organisation

Under 1996 hemställde Kriminalvårdsstyrelsen att
regeringen skulle ändra principerna för den lokala
organisationen så att det skulle bli möjligt att inom
samma myndighet bedriva verksamhet inom häkte,
anstalt och frivård. Bakgrunden till Kriminalvårds-
styrelsens framställning var de nya krav som ställs på
organisationen genom försöksverksamheten med in-
tensivövervakning med elektronisk kontroll, den
ökade programverksamheten samt behovet av sam-
verkan med andra myndigheter och högre administ-
rativ kompetens. I budgetpropositionen för år 1997
(prop. 1996/97:1) delade regeringen Kriminalvårds-
styrelsens bedömning att det bör bli möjligt att be-
driva häktes-, anstalts- och frivårdsverksamhet inom
samma myndighet. Sedan Kriminalvårdsstyrelsen in-
kommit med förslag om vilka lokala kriminal-
vårdsmyndigheter som skall finnas och vilka verk-
samhetsgrenar som skall ingå i dem har regeringen
beslutat om ny lokal organisation i enlighet med för-
slaget. Beslutet innebär att de nuvarande drygt 140
lokala myndigheterna den 1 januari 1998 ersätts med
37 kriminalvårdsmyndigheter. Av dessa innehåller 22
samtliga tre verksamhetsgrenar - häkte, anstalt och
frivård - och nio innehåller två verksamhetsgrenar.
Fem anstalter (Hall, Kumla, Norrtälje, Malmö och
Tidaholm) och ett häkte (Stockholm) utgör egna
myndigheter.

Den nya lokala organisationen syftar bl.a. till att
skapa verksamhetsmässiga fördelar både i kriminal-
vårdens inre organisation och i samarbetet med and-
ra myndigheter och organ. Ett effektivt samordnat
resursutnyttjande har betydande fördelar inte minst
vid en utbyggnad av alternativen till fängelsestraff,
men också för utvecklingen och genomförande av
gemensamma motivations- och påverkansprogram
och bättre frigivningsförberedelser. Denna utveckling

54

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

kommer att kräva väsentligt utbyggd samverkan med
andra myndigheter och organisationer. Resurserna
kan dessutom utnyttjas effektivt genom att de admi-
nistrativa funktionerna samordnas och förutsätt-
ningarna för en rationell och heltäckande planering
ökar. Möjligheterna för personalen att arbeta med
olika uppgifter förbättras också.

6.4.5 Ny beslutsordning i organisations-
frågor

Ett av syftena med den nya lokala organisationen är,
som framgått, att skapa förutsättningar för en större
flexibilitet och effektivitet vad gäller utnyttjandet av
kriminalvårdens resurser. I samma syfte avser rege-
ringen att överlämna till Kriminalvårdsstyrelsen att
fatta beslut om häktes- och anstaltsorganisationen.
Beslut om häktenas och anstalternas antal och lokali-
sering fattas av regeringen enligt förordningen
(1990:1018) med instruktion för Kriminalvårdsver-
ket. Det är också regeringen som beslutar om anstal-
ternas indelning i öppna och slutna. Regeringen avser
att ändra instruktionen på sådant sätt att Kriminal-
vårdsstyrelsen i fortsättningen skall fatta beslut i des-
sa frågor. Kriminalvårdsstyrelsen skall samråda med
Riksåklagaren, Domstolsverket och Rikspolisstyrel-
sen samt berörda tingsrätter innan beslut om änd-
ringar i organisationen fattas. Regeringen kommer
att i regleringsbrevet för kriminalvården närmare an-
ge de krav och riktlinjer som skall ligga till grund för
häktes- och anstaltsorganisationen.

Regeringen skall alltjämt fatta beslut om landets
indelning i regionmyndigheter och lokala myndighe-
ter.

6.4.6 Unga lagöverträdare

Inom Justitiedepartementet har en departe-
mentspromemoria utarbetats som behandlar frågor
om påföljdssystemet för unga lagöverträdare, Påfölj-
der för unga lagöverträdare (Ds 1997:32).

Förslagen som redovisas i promemorian bygger
vidare på principen att barn och ungdomar som be-
gått brott i första hand skall bli föremål för åtgärder
inom socialtjänsten. I promemorian föreslås att på-
följden överlämnande till vård inom socialtjänsten
ges ett tydligare innehåll. Det föreslås också att en ny
frihetsberövande påföljd införs vilken skall kunna
dömas ut för brott som någon begått innan han fyllt
18 år. Departementspromemorian har remissbe-
handlats och bereds nu i departementet. Regeringen
avser att lämna en proposition till riksdagen i början
av 1998.

6.5  Regeringens bedömningar med
anledning av Riksrevisions-
verkets iakttagelser

Riksrevisionsverket har i revisionsberättelsen för
kriminalvården gjort bedömningen att årsredovis-
ningen i allt väsentligt är rättvisande.

Riksrevisionsverket har framhållit att det i resul-
tatredovisningen är svårt att på ett entydigt sätt defi-
niera vad som utgör kriminalvårdens slutprestationer
samt att redovisa kvaliteten och effekterna av verk-
samhetens olika delar. Därför föreslår Riksrevi-
sionsverket att ett förtydligande bör ske i kommande
regleringsbrev om hur kvaliteten i och effekterna av
verksamhetens olika delar skall redovisas.

I årets regleringsbrev har kriminalvården ålagts
att utveckla formerna för sin uppföljning, utvärde-
ring och redovisning av verksamheten. Målsättning-
en för utvecklingsarbetet skall bl.a. vara att skapa
förutsättningar för uppföljning och utvärdering av
olika åtgärders effekter inom kriminalvårdens verk-
samhetsområden. Resultatmodellen skall kunna ligga
till grund för redovisningen av kriminalvårdens verk-
samhet under budgetåret 1998. Regeringen följer
detta arbete och kommer att överväga om ytterligare
åtgärder behöver vidtas.

6.6  Anslag

D 1. Kriminalvården

1995/96

Utgift

5 414 385 ’

Anslags-
sparande

772 256

Därav 1996

Utgift

3 752 053

1997

Anslag

3 837 161

Utgifts-
prognos

3 858 161

1998

Förslag

3 376 390

1999

Beräknat

3 660 530

2000

Beräknat

3 892 203

1. Beloppen anges i tusentals kronor

Regeringens överväganden
Avgiftsbelagd verksamhet

Kriminalvårdsstyrelsen disponerar inkomster från
arbetsdriften inom kriminalvården. Inkomsterna be-
räknas för budgetåret 1998 till ca 155 mkr. För bud-
getåren 1999 och 2000 beräknas inkomsterna från
arbetsdriften till ca 153 mkr respektive ca 150 mkr.
För arbetsdriften gäller inte kravet på full kostnad-
stäckning. Inkomsterna täcker ungefär hälften av
kostnaderna för arbetsdriften.

55

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Slutsatser

Kriminalvårdens anslagsförbrukning har under de
senaste åren varit lägre än anvisade anslag vilket in-
neburit att kriminalvården har byggt upp ett stort
anslagssparande på sammanlagt 772 mkr. Kriminal-
vårdens överskott för budgetåret 1995/96 var 498
mkr. Anslagssparandet har uppkommit främst till
följd av en lägre beläggning vid häkten och anstalter
än beräknat och på grund av att till- och ombyggna-
der av häkten och anstalter senarelagts eller uteblivit.
Vidare har försöksverksamheten med intensivöver-
vakning med elektronisk kontroll medfört en lägre
anslagsförbrukning. Dessutom har en ränteintäkt
uppkommit.

I budgetpropostionen för 1997 gjorde regeringen
bedömningen att kriminalvårdens anslag kan mins-
kas med sammanlagt 423 mkr under budgetåren
1997 och 1998, varav 136 mkr under 1998. Bak-
grunden till besparingskravet är framför allt att be-
läggningen vid såväl häkten som anstalter har mins-
kat och att försöksverksamheten med elektronisk
övervakning medför lägre kostnader för verkställig-
het av fängelsestraff. Besparingskravet grundas också
på att det finns förutsättningar att utnyttja an-
staltsplatserna effektivare och att omorganisationen
av kriminalvårdens myndigheter skall leda till effek-
tivare verksamhet. Vidare har anslaget för 1998 dra-
gits ned med 64 mkr med anledning av överkompen-
sation för hyreskostnader. Regeringen beslutade den
9 april 1997 om motsvarande indragning för 1997.

Beläggningen vid häkten och anstalter fortsätter
att minska. Det beror bl.a. på att försöksverksamhe-
ten med elektronisk övervakning har utvidgats till
hela landet från den 1 januari 1997 och på att antalet
fängelsedomar minskar. Kriminalvårdsstyrelsen gör
bedömningen att beläggningen kommer att fortsätta
att minska under 1998. Mot denna bakgrund anser
regeringen att utöver minskningen av anslaget med
136 mkr budgetåret 1998 kan 444 mkr av kriminal-
vårdens outnyttjade medel omfördelas under bud-
getperioden 1998 - 2000 inom rättsväsendet.

Omfördelningen innebär att kriminalvårdens anslag
dras ner engångsvis med 312 mkr budgetåret 1998,
124 mkr budgetåret 1999 och 8 mkr budgetåret
2000. Den lägre anslagsramen under budgetperioden
skall inte utgöra en planeringsram för kriminalvår-
dens verksamhet. Kriminalvårdsstyrelsen skall i pla-
neringen och budgeteringen av verksamheten ut-
nyttja anslagssparandet för att täcka de engångsvisa
neddragningarna av anslaget. Återstoden av anslags-
sparandet behövs bl.a. för att klara sparkravet och
för att underlätta övergången till den nya lokala or-
ganisationen.

Vidare har visa tekniska justeringar gjorts av an-
slaget som motsvaras av ändrade utgifter. Som kom-
pensation för beräknade utgiftsökningar för löner,
lokaler m.m. räknas anslaget upp med ca 83 mkr.
Vidare minskas anslaget med ca 32 mkr med anled-
ning av att lönekostnadspålägget 1998 ersätts med
försäkringsmässigt beräknade premier fr.o.m. år

1998. Vidare tillförs anslaget engångsvis 9 mkr som
kompensation för att kriminalvården finansierar
uppräkningen av anslaget Fl Brottsförebyggande rå-
det i tilläggsbudgeten för år 1997.

Sammantaget föreslås därmed 1998 års anslag
uppgå till 3 376 390 000 kronor. För åren 1999 och
2000 beräknas anslaget till 3 660 530 000 respektive
3 892 203 000 kronor.

På regeringens uppdrag har resursutnyttjandet in-
om bl.a. polisväsendet och domstolsväsendet tidigare
granskats. Regeringen avser nu att utreda hur krimi-
nalvårdens resurser utnyttjas och om resurserna kan
utnyttjas effektivare.

56

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

7 Kronofogdemyndigheterna

7.1 Inledning

Riksskatteverket (RSV) svarar för den centrala led-
ningen av exekutionsväsendet (jfr utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd, avsnitt Skatteförvalt-
ningen). På regional nivå finns det fr.o.m. den 1 ja-
nuari 1997 inom exekutionsväsendet tio kronofog-
demyndigheter med sammanlagt 92 lokala kontor.
Indrivning och andra former av verkställighet bedrivs
från de lokala kontoren medan vissa arbetsuppgifter,
främst vad gäller exekutiv försäljning av fastigheter
m.m. och tillsyn i konkurs, är koncentrerade till ett
mindre antal orter.

förpliktelser och andra förpliktelser som kan bli fö-
remål för verkställighet.

Prioriteringar för 1998

Ambitionsnivåerna i indrivningsarbetet skall höjas.
De genomsnittliga handläggningstiderna i arbetet
med fastighetsförsäljning skall förkortas. Åtgärder
skall vidtas för att störningarna i verksamheten skall
bli så små som möjligt vid en ökning av mål- och
ärendemängden.

7.2 Utgiftsutvecklingen

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)

1995/96 1996 1997 1998          1 999          2000

1 779      1 289      1 298      1 284      1 320      1 357

Sammanfattande kommentar till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall

Handläggningstiderna för olika typer av mål och
ärenden har genomgående förkortats, men inom vis-
sa delområden är mängden oavslutade mål och ären-
den fortfarande betydande. Det beloppsmässiga ut-
fallet av indrivningsverksamheten har förbättrats
något.

Anslagssparandet har ökat.

Större förändringar

Under år 1997 slutförs arbetet med att anpassa myn-
digheternas inre organisation m.m. till den nya indel-
ningen i tio regionala myndigheter.

Mål för exekutionsväsendet

Målet för exekutionsväsendet är att upprätthålla
rättstrygghet och rättssäkerhet vad gäller betalnings-

7.3 Resultatbedömning och
slutsatser

7.3.1 Inledning

Av målet för exekutionsväsendet följer att kronofog-
demyndigheterna skall verka för en god betalnings-
moral i samhället och för att alla även i övrigt gör
rätt för sig. Det betyder bl.a. att kronofogdemyndig-
heterna skall verka för att betalningsförpliktelser och
andra förpliktelser som kan verkställas med tvång i
stället i största möjliga utsträckning bör fullgörs fri-
villigt i rätt tid och ordning.

Målet för exekutionsväsendet är ett effektmål.
Kronofogdemyndigheternas verksamhet får antas
vara av största betydelse för att målet skall uppnås,
men möjligheterna att klara detta påverkas av en rad
faktorer utanför verksamheten såsom konjunkturlä-
ge och sysselsättning. Av betydelse är också andra
myndigheters liksom även företags agerande, attity-
der till skuldsättning m.m. Detta är dock saker som i
viss utsträckning kan påverkas av hur kronofogde-
myndigheterna arbetar.

Myndigheterna kan medverka till att målet upp-
nås genom åtgärder av flera slag.

Kronofogdemyndigheternas huvuduppgift är att
på uppdrag av borgenärer och andra sökande verk-
ställa rättsanspråk som inte har reglerats frivilligt.

57

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

För att målet skall uppnås måste kronofogdemyn-
digheternas utredningar i indrivningsarbetet vara så
tillförlitliga att verkställigheten kan antas leda till att
gäldenärernas betalningsförmåga tas i anspråk fullt
ut för att reglera fordringarna, med beaktande av de
bestämmelser som finns till skydd för gäldenärernas
rätt. Detta har naturligtvis betydelse först och främst
för den borgenär som har begärt verkställighet och
som vill få så stor del som möjligt av sin fordran be-
tald, men det har också en preventiv effekt att det
inte uppfattas som alltför enkelt att undanhålla till-
gångar från verkställighet.

För att målet för verksamheten skall uppnås skall
kronofogdemyndigheterna också

- genom information och liknande förebyggande
åtgärder bidra till att stärka viljan hos allmänhe-
ten att frivilligt fullgöra de förpliktelser man har
tagit på sig,

-  snabbt och enkelt fastställa otvistiga anspråk ge-
nom utslag i den summariska processen och

-  när fråga om skuldsanering väcks utreda förut-
sättningarna och, om dessa är uppfyllda, besluta
om frivillig skuldsanering.

Vidare hör det till kronofogdemyndigheternas upp-
gifter att se till att avvecklingen av konkurser sker på
ett lagenligt och ändamålsenligt sätt och utan att dra
ut på tiden.

Av avgörande betydelse för att målet för verk-
samheten skall uppnås är att handläggningen sker
snabbt och med hög kvalitet. De verksamhetsmål
och återrapporteringskrav som ställs upp i regle-
ringsbrevet för år 1997 är i hög grad inriktade på just
handläggningstider för olika typer av mål och ären-
den. Det skall ses mot bakgrund av den extremt stora
arbetsbelastningen på kronofogdemyndigheterna un-
der första hälften av 1990-talet och de betydande
balanser som arbetsbelastningen resulterade i.

Krav vad gäller handläggningstiderna kommer
även i fortsättningen att vara ett viktigt inslag i styr-
ningen av kronofogdemyndigheternas verksamhet,
men det finns anledning att nu i ökad utsträckning
även ställa krav som är hänförliga till ambitionsnivå-
er, särskilt vad gäller den tillgångsundersökning som
kronofogdemyndigheten i egenskap av verkställande
myndighet skall göra i mål om utmätning och den
gäldenärsutredning som kronofogdemyndigheten
dessutom skall göra i egenskap av borgenärsföreträ-
dare i allmänna mål. När regeringen i budgetproposi-
tionen för år 1997 angav som en prioriterad uppgift
att kvaliteten i indrivningsarbetet skulle förbättras
var det bl.a. detta som åsyftades.

Det ligger nära till hands att ställa sig frågan vil-
ken betydelse utvecklingen av det totala indrivna
beloppet i allmänna respektive enskilda mål har som
mått på resultatet av verksamheten. Enligt regering-
ens mening kan man aldrig bortse från det be-

loppsmässiga utfallet av verksamheten. Detta är
emellertid ett mycket trubbigt mått på resultatet.
Dels påverkas det indrivna beloppets storlek i hög
grad av faktorer utanför myndigheternas kontroll,
dels saknas det i vart fall ännu så länge statistik som
på ett tillförlitligt sätt visar i vilken utsträckning det i
enskilda mål görs betalningar direkt till sökanden
under målets handläggning hos kronofogdemyndig-
heten.

7.3.2 RSV:s resultatredovisning

I resultatredovisningen i RSV:s årsredovisning läm-
nas information om resultatet i fråga om var och en
av följande arbetsuppgifter: den förebyggande upp-
giften, den fastställande uppgiften (summarisk pro-
cess), den verkställande uppgiften och uppgiften som
borgenärsföreträdare i allmänna mål (indrivning),
tillsynsuppgiften i konkurs och den skuldsanerande
uppgiften.

Under år 1996 användes mer än 70 procent av
kronofogdemyndigheternas resurser för indrivning,
med vilket här avses allt arbete med verkställighet i
allmänna och enskilda mål jämte borgenärsuppgiften
i allmänna mål, men däremot inte exekutiv försälj-
ning av fastigheter m.m., som redovisas separat.
Grovt räknat var resursåtgången jämnt fördelad
mellan allmänna och enskilda mål. Hur resursåt-
gången för olika verksamhetsgrenar har utvecklats
framgår av nedanstående tabell.

TABELL 7.1

ANSLAGSBELZ
ARBETSUPPGII
(MILJONER KRO

ÅR
VERKSAMHETSGREN

EXEKUTIONSVÄSENDETS
KSTNING FÖRDELAD PÅ

FTER 1993 - 1996

FÖRÄNDR.

95-96 1 %

NOR)

1995

1996

1993

1994

Indrivning

808

834

852

947

+11%

A-mål

323

382

411

487

+ 19%

E-mål

485

453

441

460

+ 4%

Summarisk process

183

153

127

119

- 7%

Delgivning genom'
stämningsman

66

Fastighets-
försäljning

106

142

121

116

- 4%

Konkurstillsyn

46

50

43

47

+ 8%

Förebyggande verk-
samhet

7

5

5

7

+ 30%

Skuldsanering

15’

27

33

+ 20%

Totalt

1153

1200

1176

1333

+ 13%

1. Fr.o.m. budgetåret 1995/96 beräknas medel
under anslaget till kronofogdemyndigheterna

2. Fr.o.m. 1994-07-01

för stämningsmannadelgivning

En betydande del av verksamheten täcks av de av-
giftsinkomster som levereras in till inkomsttitel på

58

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

statsbudgeten. Hur dessa har utvecklats framgår av
nedanstående tabell.

TABELL 7.2 AVGIFTSINKOMSTER 1993 - 1996

(MILJONER KRONOR)

ÅR

1993

1994

1995

1996

Grundavgifter

A-mål

131

296

279

302

E-mål

301

375

311

211

Avgifter i fas-
tighetsförs.

25

100

93

52

Ansöknings-
avgift i BF

185

162

130

175

Totalt

642

933

813

804

Ett av RSV uppställt mål för den förebyggande verk-
samheten har varit att nå minst 90 procent av elever-
na i gymnasieskolans avgångsklasser med informa-
tion om risker med att ”ta på sig mer än man orkar
bära”. Målet har inte kunnat uppnås. Andelen elever
som nåtts med informationen har varit ungefär de-
samma budgetåret 1995/96 jämfört med 1994/95,
strax över 60 procent.

Antalet inkomna mål i den summariska processen
har minskat något 1996, jämfört med 1995. Andelen
mål där föreläggande eller begäran om komplettering
har utfärdats inom fem arbetsdagar har ökat något,
liksom andelen av de avslutade målen där den totala
handläggningstiden har understigit tre månader.
Andelen mål för vilka den totala handläggningstiden
överstigit tolv månader har fortsatt att minska kraf-
tigt och var under 1996 bara 0,2 procent vilket skall
jämföras med 1,3 procent 1995 och 4,3 procent
1994.

Inom verksamhetsgrenen indrivning har det totala
indrivna beloppet ökat marginellt i allmänna mål,
från 4 509 miljoner kronor 1995 till 4 594 miljoner
kronor 1996, medan det i enskilda mål har varit
oförändrat, 1 016 miljoner kronor. Även det belopp
som i enskilda mål har återkallats av sökanden, och
som därför kan antas ha blivit betalt direkt till den-
na, har varit i stort sett oförändrat (3 404 miljoner
kronor 1996). Andelen mål där utredningen slutförts
inom tre månader har ökat för såväl allmänna som
enskilda mål och var 1996 72 procent i allmänna
mål och 80 procent i enskilda mål.

Utvecklingen av antalet inkomna mål och antalet
mål i balans framgår av nedanstående tabell.

TABELL 7.3 UTVECKLINGEN AV ANTALET
INKOMNA MÅL OCH MÅL I BALANS 1993 - 1996
(I TUSENTAL)

MÅL 1993 1994 1995 1996

A-mål

Tillkomna

1 221

1 424

1 361

1 444

Utgående
balans

2 526

2 972

3 168

3 514

E-mäl

Tillkomna

664

543

476

561

Utgående
balans

262

199

192

454

Det bör påpekas att den kraftiga ökningen av antalet
enskilda mål i balans beror på de nya handläggnings-
rutiner med bevakning av enskilda mål under ett eller
flera år som infördes under år 1996. Bland de all-
männa målen dominerar felparkeringsavgifter och
TV-avgifter antalsmässigt, medan det är fordons-
skatt, mervärdesskatt och F-skatt som uppvisar den
största procentuella ökningen av antalet mål jämfört
med 1995.

Ett i vissa avseenden bättre mått på arbetsbelast-
ningen än antalet mål är antalet gäldenärer, och då
särskilt antalet under en period tillkomna gäldenärer
som är nya i den meningen att de inte helt nyligen
har varit föremål för utredning hos kronofogdemyn-
digheten. Utvecklingen de senaste åren framgår av
nedanstående tabell.

TABELL 7.4 GÄLDENÄRSUTVECKLINGEN

1993 - 1996 (I TUSENTAL)

GÄLDENÄRER

1993

1994

1995

1996

Tillkomna

348

290

298

312

varav nya

174

136

136

153

varav nä-

51

53

55

70

ringsidkare

Avslutade

326

282

301

252

varav nya

96

79

77

81

varav nä-

34

44

55

65

ringsidkare

varav gall-

17

28

18

rade

Utgående

571

580

578

637

balans

varav nya

69

37

37

46

varav nä-

129

138

138

143

ringsidkare

Inom verksamhetsgrenen exekutiv fastighetsfösälj-
ning har såväl antalet inkomna som antalet avslutade
ärenden minskat kraftigt, liksom antalet sålda objekt
och antalet ärenden i balans. Både antalet inkomna
ärenden och antalet ärenden i balans är nu, efter suc-
cessiva minskningar, mindre än hälften av vad det

59

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

var år 1993. Sedan det året har andelen fastigheter
som säljs under hand i stället för på exekutiv auktion
ökat stadigt och var år 1996 uppe i 33 procent.

Antalet inkomna konkurstillsynsärenden har
minskat något jämfört med 1995. År 1996 var anta-
let nya konkurser 12 229. Antalet oavslutade ären-
den vid årets utgång har minskat kraftigt jämfört
med 1995 och var vid utgången av 1996 nere i 23
663. Enligt RSV kan man av tillgänglig information
sluta sig till att myndigheterna under 1996 har varit
mera aktiva än tidigare i fråga om förordnande av
förvaltare och granskning av arvodesräkningar. Även
granskningen av förvaltarnas slutredovisning i övrigt
har blivit effektivare på flera av myndigheterna, vil-
ket har lett till högre kvalitet på redovisningen.

Antalet skuldsaneringsärenden har ökat ganska
mycket jämfört med 1995, som var det första hela
kalenderåret som denna arbetsuppgift fanns. År
1996 var antalet 5 206 ärenden. Även antalet ären-
den i balans har ökat, med nära 27 procent under

1996. Ungefär hälften av de inkomna ansökningarna
avvisas, avslås eller avskrivs. I flertalet av de fall där
kronofogdemyndigheten lägger fram förslag till fri-
villig skuldsanering lyckas man inte få förslaget god-
taget av samtliga borgenärer. I flertalet fall som
handlagts av tingsrätterna har dessa dock beslutat
om tvingande skuldsanering i enlighet med krono-
fogdemyndighetens förslag, och RSV räknar med att
kronofogdemyndigheterna kommer att få gehör för
sina förslag i större utsträckning längre fram, när en
mera tydlig praxis hunnit utvecklas. Handläggnings-
tiden fram till ett beslut om frivillig skuldsanering var
under 1996 i genomsnitt nio månader.

I resultatredovisningen konstateras vidare att pro-
duktiviteten 1996 har försämrats jämfört med 1995
utom vad gäller verksamhetsgrenarna summarisk
process, skuldsanering och, delvis, förebyggande
verksamhet. Bakom detta ligger att antalet avslutade
mål och ärenden har minskat utan att motsvarande
minskning av resursinsatsen.

RSV redovisar bedömningen att kvaliteten i verk-
samheten generellt är god. Detta grundar verket på
att antalet överklaganden är litet i förhållande till det
totala antalet beslut och att kronofogdemyndigheter-
nas beslut i stor utsträckning står sig vid en
överprövning (produktkvalitet). Vidare konstateras
att handläggningstiderna har kunnat förkortas för
samtliga verksamhetsgrenar. Enligt RSV är hand-
läggningstiderna det viktigaste måttet på process-
kvaliteten.

RSV har i början av 1997 redovisat en modell för
resultatstyrning inom exekutionsväsendet (RSV
Rapport 1996:6). Redovisningen gäller främst den
process för målformulering, uppföljning och analys
m.m. som verket avser att tillämpa.

Regeringens bedömning

För landet som helhet gäller att handläggningstiderna
för de flesta typer av mål och ärenden nu förkortas
och balanserna minskar avsevärt. Regeringen bedö-
mer bl.a. mot den bakgrunden resultatet av krono-
fogdemyndigheternas verksamhet under år 1996 som
fullt tillfredsställande. Det finns dock inte obetydliga
regionala skillnader i fråga om t.ex. handläggningsti-
der. Detta är något som RSV enligt regeringens me-
ning bör uppmärksamma särskilt i sin styrning av
verksamheten och närmare utreda orsakerna till.

Inom verksamhetsgrenen exekutiv fastighetsför-
säljning är situationen även för landet som helhet
fortfarande besvärlig, trots de förbättringar som skett
de senaste åren. Med nuvarande mindre ärendetill-
strömning och med ökad användning av under-
handsförsäljning är emellertid utsikterna till ytterliga-
re förbättringar enligt regeringens mening goda. Det
bör nämnas att en utvärdering av exekutiv försälj-
ning under hand nyligen har gjorts av RSV. Utvärde-
ringen har bl.a. visat att det finns behov av vissa ra-
tionaliseringsåtgärder i förfarandet.

Det finns anledning att uppehålla sig särskilt vid
uppgifterna i resultatredovisningen om hur produkti-
viteten utvecklats. När den redovisade produktivite-
ten i indrivningsarbetet för några år sedan steg kraf-
tigt i samband med ökande mål- och ärende-
volymer, i kombination med att resurser tillfälligt
fördes över från indrivningsverksamheten till främst
den summariska processen, påpekade regeringen i
flera sammanhang (jfr bl.a. prop. 1993/94:100 bil. 8
s. 40) att den bedömde det som ofrånkomligt att det-
ta varit förenat med sänkt ambitionsnivå inom vissa
områden. När tillströmningen av mål om betalnings-
föreläggande och handräckning därefter minskade
underströk regeringen vikten av att återföra resurser
till indrivningsverksamheten för att återställa och
förbättra kvaliteten i indrivningsarbetet (jfr prop.
1994/95:100 bil. 8 s. 40 f).

Eftersom en höjd ambitionsnivå vad gäller utred-
ningarna i indrivningsarbetet inte med automatik på-
verkar viktningen av prestationerna i produktivitets-
mätningen är det naturligt att den kan leda till att
den redovisade produktiviteten sjunker. Därför kan
en sådan utveckling inte utan vidare ses som något
negativt utan det fordras en närmare analys av hur
prestationernas innehåll har förändrats. Som redan
nämnts finns det ett behov av att förbättra uppfölj-
ningen av ambitionsnivåerna för utredningen i olika
typer av mål och beträffande olika kategorier av gäl-
denärer. I regleringsbrevet för år 1998 avser rege-
ringen att precisera vad som skall gälla i fråga om
utvecklingen av ambitionsnivåerna i olika kategorier
av mål och beträffande olika kategorier av gäldenä-
rer.

I det här sammanhanget bör också påpekas att
minskningen av antalet avslutade enskilda mål åt-
minstone till en betydande del är ett resultat av de

60

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

ändrade rutinerna fr.o.m. den 1 april 1996. Detta
måste givietvis beaktas när man gör jämförelser med
tiden före 1996.

Som redan antytts finns det en stor osäkerhet om
hur mål- och ärendemängden kommer att utvecklas i
fortsättningen. Utvecklingen vad gäller enskilda mål
under 1970- och 1980-talen kan grovt beskrivas så
att perioder av ganska stark ökning avlöstes av peri-
oder av stagnation men inte nämnvärd minskning av
målmängden. Detta har lett till en avsevärd ökning
av antalet mål under perioden som helhet. För de
allmänna målen gäller att tillströmningen har påver-
kats av flera förändringar i rutiner m.m., främst det
successiva införandet av påminnelserutiner hos skat-
temyndigheterna, som medförde att antalet mål un-
der en period sjönk kraftigt. Samtidigt bör framhållas
att det på senare tid är andra medelsslag än skatt
som antalsmässigt kommit att dominera bland de
allmänna målen och att ökningen vad gäller dessa
medelsslag lett till att man i dag är tillbaka på det ti-
diga 1980-talets stora antal mål.

Med det som nu har sagts vill regeringen under-
stryka vikten av att alla möjligheter nu tas tillvara att
genom utveckling av teknikstöd, arbetsformer och
organisation m.m. förbereda myndigheterna så att de
kan klara verksamheten utan allvarliga störningar
om mål- och ärendemängderna i en relativt nära
framtid på nytt skulle börja öka påtagligt.

Regeringens bedömningar med anledning
av revisionens iakttagelser

RRV:s revisionsberättelse avseende skatteförvalt-
ningen och exekutionsväsendet innehåller inte någon
invändning.

I övrigt gäller att RRV i sin årliga rapport föreslår
att systemet för konkurstillsyn ses över med utgångs-
punkt i konkurshanteringen som helhet. Översynen
bör enligt RRV bl.a. fokusera inriktningen av och
ansvaret för tillsynen. Vidare vill RRV uppmärk-
samma regeringen på möjligheterna att effektivisera
nuvarande tillsyn genom förändringar i förvaltar-
och arvodessystemen.

Regeringen beslutade den 7 maj 1997 direktiv för
en utredning om konkurstillsynen i framtiden m.m.
(dir. 1997:74). I utredarens uppdrag ingår att utreda
bl.a. vilken inriktning och vilket närmare innehåll
tillsynen skall ha, vad som bör gälla för utseende och
arvodering av konkursförvaltare och om konkur-
skostnaderna totalt sett kan minskas och i så fall hur
det kan ske. Utgångspunkten skall enligt direktiven
vara att tillsynsfunktionen även fortsättningsvis skall
vara offentlig och knuten till kronofogdemyndighe-
terna, att RSV:s centrala funktion skall behållas och
att konkursförvaltningen skall vara privat. Uppdra-
get skall redovisas senast den 30 december 1998.

Regionindelningen

Riksdagen beslutade i december 1996 om en ny regi-
onindelning för kronofogdemyndigheterna. I stället
för de 24 myndigheter som fanns till utgången av år
1996 bildades den 1 januari 1997 tio regionala myn-
digheter. RSV har i juni 1997 till regeringen redovisat
läget i arbetet med att forma den nya inre organisa-
tionen för myndigheterna, ett arbete som bedrivs i
flera etapper under 1997. RSV har utfärdat riktlinjer
för detaljutformning av organisationen och beman-
ning.

Regeringen har under utgiftsområde 3, Skatteför-
valtning och uppbörd föreslagit att även skatteför-
valtningen på regional nivå skall bestå av tio myn-
digheter, med samma geografiska verksamhets-
områden som kronofogdemyndigheterna, fr.o.m. den
1 januari 1999. Förhållandena i Hallands län är
emellertid särpräglade och regeringen har i fråga om
skatteförvaltningen föreslagit att regionerna utformas
på det sättet att Kungsbacka, Varbergs och Falken-
bergs kommuner förs samman med Västra Götaland
och övriga kommuner i länet med Skåne. Motsva-
rande justering bör vid samma tidpunkt göras i fråga
om kronofogdemyndigheterna. Det innebär att La-
holms, Halmstads och Hylte kommuner fr.o.m. den
1 januari 1999 förs över från Kronofogdemyndighe-
ten i Göteborg till Kronofogdemyndigheten i Malmö.

7.4 Anslag

E 1. Kronofogdemyndigheterna

1995/96

Utgift

1 779 315

Anslags-
sparande

214 717

Därav 1996

Utgift

1 289 137

1997

Anslag

1 298 135

Utgifts-
prognos

1 318 000

1998

Förslag

1 283 651

1999

Beräknat

1 320 147

2000

Beräknat

1 356 899

1. Beloppen anges i tusental kronor

Medel för RSV:s arbetsuppgifter som central myn-
dighet inom exekutionsväsendet anvisas under ut-
giftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd, ram-
anslaget A 1. Riksskatteverket.

Hos kronofogdemyndigheterna har det under
budgetåren 1993/94, 1994/95 och 1995/96 byggts
upp ett avsevärt anslagssparande. Regeringen har vid
tre tillfällen, nu senast våren 1997, beslutat om bort-
föring av vissa medel från anslaget som en besparing.
Sammanlagt har i enlighet med regeringens beslut
62 760 000 kr förts bort från anslaget.

6 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 3

61

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Regeringens överväganden
Resultatinformation

För kronofogdemyndigheterna gäller för perioden
1995/96 - 1998 ett besparingskrav på 11 procent.
Därutöver har ett tillfälligt resurstillskott på 25 mil-
joner kronor som gavs budgetåret 1994/95 därefter
dragits bort i två omgångar.

Det både i absoluta tal och i förhållande till an-
slagsbeloppet avsevärda överskottet har flera förkla-
ringar. En viktig del av förklaringen är att det all-
mänt sett är svårt att på förhand med någon större
precision ange i vilken takt medel som har avsatts för
investeringar i utrustning och systemutveckling m.m.
på IT-området kommer att förbrukas. För kronofog-
demyndigheterna tillkommer den omständigheten att
arbetet i ett omfattande projekt som avser nytt tek-
nikstöd för indrivningsverksamheten har varit avbru-
tet under en stor del av 1996 och 1997 men numera
har återupptagits. En annan del av förklaringen är
minskat antal mål av vissa slag, vilket har lett till läg-
re kostnader än beräknat för exekutiva förrättningar
m.m., och återhållsamhet hos myndigheterna med att
rekrytera nya medarbetare. Ett inte obetydligt belopp
är också avsatt för pensionsersättningar i samband
med avveckling av personal.

Den av RSV senast redovisade prognosen över
medelsförbrukningen tyder på att anslagssparandet
hos kronofogdemyndigheterna kommer att avvecklas
helt och ha vänts till ett mindre underskott vid ut-
gången av år 2000. Det bör understrykas att medels-
förbrukningens utveckling är starkt beroende av hur
mängden inkommande mål och ärenden utvecklas.
De senaste årens kraftiga minskning inom vissa verk-
samhetsgrenar visar vissa tecken på att nu ha brutits.
Det är dock alltför tidigt att dra några säkra slutsat-
ser om den saken.

Slutsatser

Regeringen finner mot bakgrund av det som sagts
inte anledning att nu göra någon ändrad bedömning
vad gäller resursbehovet under perioden t.o.m. år
2000.

62

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

8 Övrig verksamhet inom rättsväsendet

8.1 Anslag

F 1. Brottsförebyggande rådet

1995/96

Utgift

44 931 1

Anslags-
sparande

3 354

Därav 1996

Utgift

33 385

1997

Anslag2

25 355

Utgifts-
prognos

37 886

1998

Förslag

46 864

1999

Beräknat

43 826

2000

Beräknat

46 757

1. Beloppen anges i tusental kronor

2. Regeringen föreslår i tilläggsbudgeten att BRÅ skall tillföras 9 miljoner

kronor under 1997.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett kvalificerat
expertorgan under regeringen. Rådets övergripande
mål är att främja brottsförebyggande insatser genom
utveckling, utvärdering, tillämpad forskning och in-
formation inom det kriminalpolitiska området och
därigenom bidra till att minska brottsligheten och
öka människors trygghet. Viktiga inslag i verksamhe-
ten är att ta fram underlag till regeringen och rättsvä-
sendets myndigheter för åtgärder och prioriteringar i
det kriminalpolitiska arbetet, utvärdering av vidtagna
åtgärder samt stöd till lokalt brottsförebyggande ar-
bete.

Antalet anställda vid BRÅ räknat i årsarbetskraf-
ter var under budgetåret 1995/96 32, varav 25 var
tillsvidareanställda och 7 tillfälligt anställda. Dess-
utom har BRÅ använt sig av konsulter och arvodes-
anställda motsvarande tio årsarbetskrafter.

Regeringens överväganden
Resultatinformation

BRÅ:s verksamhet kan delas upp på verksamhetsom-
rådena forsknings- och utvecklingsverksamhet, stöd
till lokalt brottsförebyggande arbete, officiell statistik

för rättsväsendet samt informations- och förlagsverk-
samhet.

Inom forsknings- och utvecklingsverksamheten
har BRÅ haft 48 pågående projekt och bedrivit ex-
tern verksamhet i form av bl.a. föreläsningar, under-
visning och expertmedverkan i utredningar. Ett fler-
tal nystartade projekt avser brottsförebyggande
arbete på lokal nivå. BRÅ har medverkat i det arbete
som bedrivits av Kommittén för brottsförebyggande
arbete och har bl.a. genomfört en opinionsundersök-
ning bland allmänheten om brott och brottsförebyg-
gande arbete. Under budgetåret har BRÅ vidare in-
lett ett omfattande projekt för att belysa effekter av
tidiga åtgärder, bl.a. sådana som syftar till att för-
hindra eller motverka att barn och ungdomar dras in
i en kriminell livsstil. BRÅ har också deltagit i arbetet
i Inrikesdepartementets arbetsgrupp med uppgift att
motverka och förebygga rasistiskt våld. På uppdrag
av regeringens barn- och ungdomsdelegation och i
samarbete med Centrum för invandringsforskning
har en enkätstudie genomförts bland ungdomar om
deras utsatthet för etniskt och politiskt relaterat hot,
spridning av rasistisk och antirasistisk propaganda
samt ungdomarnas attityder till demokrati m.m.

Från och med den 1 januari 1996 övertog BRÅ
hela produktionen av den officiella rättsstatistiken
från Statistiska centralbyrån. Övertagandet har lett
till att rådet har utvecklat ett nytt system för statis-
tikproduktionen. Arbetet med att bygga upp en ny
databas och att revidera befintlig statistik har inne-
burit att utgivningen av statistiken har försenats. Vid
årsskiftet 1997/98 räknar BRÅ med att ha kommit i
kapp med utgivningen av statistiken. Parallellt med
uppbyggnaden av databasen sker ett mer långsiktigt
arbete för att utveckla rättsstatistiken. Kostnaderna
för att ta över och utveckla rättsstatistiken har blivit
betydligt högre än beräknat och rådet behöver därför
ett tillskott på 9 miljoner kronor under innevarande
budgetår. Huvudorsaken är att kostnaderna för upp-
byggnaden av den nya databasen har blivit högre än
vad som kunde förutses.

BRÅ räknar också med att resursbehovet ökar
med 7,3 miljoner kronor för vart och ett av budget-

63

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

åren 1998-2000. Det främsta skälet till detta är de
strukturförändringar som pågår inom rättsväsendets
informationsförsörjning.

BRÅ bedriver en omfattande informationsverk-
samhet om brottsprevention och andra kriminalpoli-
tiska frågor via bl.a. massmedier, konferenser, semi-
narier och kurser. Rådet har två egna tidskrifter,
varav en engelskspråkig, som tillsammans har en
upplaga på ca 17 000 exemplar. BRÅ har också ett
brett internationellt kontaktnät för erfarenhets- och
forskningsutbyte. I syfte att göra statistiken mer in-
formativ och lättillgänglig har BRÅ utformat statis-
tikpaket och gjort det möjligt att teckna abonnemang
för dessa.

Regeringens bedömning av BRÅ:s resultat

BRÅ visar allmänt en hög ambitionsnivå med högt
ställda krav på kvalitet. Rådet har lagt ner ett stort
arbete på den officiella rättsstatistiken och har i prin-
cip kommit i kapp med utgivningen av statistiken.
De områden som BRÅ har prioriterat överensstäm-
mer med den förstärkning av rådets inriktning mot
stöd till lokalt brottsförebyggande arbete som krävs
för att på sikt ta hand om de uppgifter som följer av
det nationella brottsförebyggande programmet (Ds
1996:59). BRÅ har i stor omfattning medverkat i det
arbete som utförs av Kommittén för brottsförebyg-
gande arbete.

Utredningsförslag om förändringar av
BRÅ:s verksamhet

Regeringen uppdrog i juni 1996 åt en särskild utre-
dare att göra en översyn av forskningen inom rätts-
väsendet. Utredaren överlämnade betänkandet
Forskning för rättsväsendet (Ds 1997:28) i mars

1997. Utredningsförslaget syftar till en effektivare
användning av de samlade resurserna för forsknings-
och utvecklingsverksamheten inom rättsväsendet och
till att skapa förutsättningar för en bättre forsk-
ningsmiljö. Utredaren föreslår bl.a. att forsknings-
och utvecklingsverksamheten vid BRÅ och Rikspo-
lisstyrelsens forskningsenhet läggs samman till en en-
het vid BRÅ och att denna lokaliseras till forsknings-
enhetens nuvarande lokaler vid Polishögskolan i
Sörentorp, Solna.

BRÅ skall enligt förslaget ha två huvuduppgifter,
dels stöd till lokalt brottsförebyggande arbete, dels
forsknings- och utvecklingsverksamhet för rätts-
väsendet. Stödet till lokalt brottsförebyggande arbete
är ett led i genomförandet av det nationella brotts-
förebyggande programmet, för vilket Kommittén för
brottsförebyggande arbete har ansvaret t.o.m. ut-
gången av 1998. Vidare skall BRÅ ges det huvud-
sakliga ansvaret för att det bedrivs forskning om
ekonomisk brottslighet. Den forskning om ekobrott

som i dag finns vid olika institutioner över hela lan-
det, bör enligt utredaren tas tillvara genom att BRÅ
utlyser projektmedel för sådan forskning. Forskare
från universitet och högskolor kan då ansöka om
dessa medel. Rådets anställda bör enligt förslaget i
ökad utsträckning kunna delta i kompetensutveck-
ling för personal inom rättsväsendet. Liksom tidigare
skall rådet, enligt utredningen, ansvara för den offici-
ella rättsstatistiken, utföra analyser och prognoser av
brottsutvecklingen samt lämna information om
forsknings- och utvecklingsverksamhet liksom om
brottsförebyggande verksamhet. Ren metodutveck-
ling skall enligt förslaget även i framtiden främst vara
en fråga för myndigheterna själva. BRÅ bör dock
kunna lämna vetenskapligt stöd i arbetet och hjälpa
till med att utveckla metoder som kan underlätta för
myndigheterna att bättre följa upp sin verksamhet.
Till det som BRÅ särskilt bör uppmärksamma hör
frågor som har samband med rättsväsendets totala
effektivitet.

Verksamheten skall enligt förslaget bedrivas i nära
samarbete med universitet och högskolor och med de
andra myndigheterna inom rättsväsendet. Rörlighet
mellan de olika miljöerna skall uppmuntras. Den
professur i polisforskning som i dag finns vid Riks-
polisstyrelsens forskningsenhet skall enligt förslaget
föras över till BRÅ och på sikt bör BRÅ kunna inrät-
ta professurer med ett universitets eller en högskolas
medverkan. Rådet bör enligt förslaget också utnyttja
möjligheten med adjungerade professorer vid univer-
sitet och högskolor.

Utredaren föreslår att det inrättas ett rådgivande
organ i form av en referensgrupp med företrädare för
Justitiedepartementet och rättsväsendets myndigheter
och med statssekreteraren i Justitiedepartementet
som ordförande. Referensgruppen skall främst lämna
förslag till prioriteringar inom rådets forsknings- och
utvecklingsverksamhet och verka för ökade kontak-
ter mellan praktiskt och vetenskapligt verksamma
inom rättsväsendet. Referensgruppen bör även kun-
na ta upp andra frågor som är av gemensamt intresse
för rättsväsendets myndigheter, t.ex. utveckling av
rättsstatistiken och informationsinsatser som kan be-
röra flera myndigheter. Referensgruppen övertar
därmed också den nuvarande informationsdelegatio-
nens uppgifter. Den vetenskapliga nämnden skall en-
ligt förslaget även fortsättningsvis bidra till hög ve-
tenskaplig kvalitet i verksamheten.

Förändringarna bör enligt utredaren kunna träda i
kraft den 1 januari 1998. Eftersom förslagen innebär
nya och väsentligt utökade arbetsuppgifter för BRÅ,
föreslår utredaren att rådet årligen bör kunna dispo-
nera medel i storleksordningen 50-60 mkr. I beloppet
ingår BRÅ:s nuvarande budget, budgeten för Riks-
polisstyrelsens forskningsenhet på drygt 8 mkr, ca
10 mkr för ekobrottsforskning och ca 8 mkr för att
kunna ta över de uppgifter som Kommittén för
brottsförebyggande arbete har. Enligt utredaren bör
rättsväsendets myndigheter i viss utsträckning bidra

64

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

med medel till uppbyggnaden av den utvidgade
forsknings- och utvecklingsenheten vid BRÅ samt
betala för uppdrag som rådet utför direkt för deras
räkning.

Remissinstansernas synpunkter

Betänkandet har remissbehandlats. En övervägande
majoritet av remissinstanserna är positiva till utred-
ningens förslag om en sammanslagning. BRÅ och
Kommittén för brottsförebyggande arbete anser att
förslaget är av sådan principiell karaktär att det bör
utredas ytterligare. BRÅ, Juridiska fakultetsnämnden
vid Uppsala universitet m.fl. ifrågasätter om förslaget
innebär en tillräcklig utökning av BRÅ:s resurser.

En del remissinstanser påpekar att god forskning
mer är ett resultat av bl.a. personliga kvaliteter hos
personalen och en väl fungerande forskningsmiljö än
av den yttre organisationen. Några, bl.a. BRÅ, beto-
nar värdet av att det finns flera konkurrerande verk-
samheter.

Många remissinstanser, däribland Riksåklagaren,
Rikspolisstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen anser
att det är väsentligt med en referensgrupp, för att re-
geringen och övriga myndigheter skall få inflytande
över bl.a. vilka områden som skall prioriteras och för
ökad samverkan inom rättsväsendet. Andra, bl.a.
BRÅ, Kriminologiska institutionen vid Stockholms
universitet och Jusek, pekar på risken för en alltför
stark styrning. BRÅ menar att förslaget medför risk
för kompetenskonflikter mellan t.ex. referensgrup-
pen, den vetenskapliga nämnden och ansvariga fors-
kare och hävdar dessutom att forskningens självstän-
dighet och därmed trovärdighet skulle urholkas.
BRÅ har även framfört stark kritik mot förslaget att
statssekreteraren i Justitiedepartementet skulle vara
ordförande i referensgruppen. Humanistisk- sam-
hällsvetenskapliga forskningsrådet pekar på risken
för att det vetenskapliga inslaget i forskningen och
vetenskapligt baserade initiativ till forskning får stå
tillbaka till förmån för mer kortsiktiga intressen.
Kriminologiska institutionen vid Stockholms univer-
sitet menar att en rimligare styrning skulle kunna ske
genom inrättandet av programstöd för olika områ-
den, där t.ex. BRÅ:s vetenskapliga nämnd ges upp-
draget att fördela medlen bland ansökningar från
forskare inom och utom BRÅ.

De flesta remissinstanser är ense om den allmänna
inriktningen av myndighetens arbete men flera läm-
nar synpunkter på enskilda angelägna forskningsom-
råden. Några anser att forskningen om ekonomisk
brottslighet, bl.a. på grund av sin karaktär av grund-
forskning och tvärvetenskap, bör vara en uppgift för
universitet och högskolor. Att rådet skulle ha ansvar
för projektmedel till ekobrottsforskning välkomnas
av några och ifrågasätts av andra. Linköpings univer-
sitet anser att sådan medelsfördelning bör skötas av
ett från BRÅ fristående organ.

BRÅ och Jusek menar att den föreslagna lokalise-
ringen skulle försvåra rådets täta kontakter med före-
trädare för myndigheter, organisationer och skolor
samt med journalister och allmänhet. Juridiska fakul-
tetsnämnden vid Uppsala universitet anser också att
den föreslagna lokaliseringen kan bidra till en isole-
ring. Rådet menar vidare att hyreskostnaderna i
Sörentorp inte är väsentligt lägre än andra alternativ.
BRÅ anför också bl.a. att det finns risk för att dess
trovärdighet kan ifrågasättas om verksamheten
sammankopplas med polisverksamhet.

Regeringens bedömning av utrednings-
förslaget

Sammanslagning av BRÅ och Rikspolisstyrelsens
forskningsenhet

Kraven på kriminalpolitiken och myndigheterna in-
om rättsväsendet ökar. Rättsväsendet måste bli effek-
tivare och insatserna på det kriminalpolitiska områ-
det måste, för att fungera väl, bygga på kunskap.
Rättsväsendets nuvarande resurser är begränsade och
det ekonomiska läget gör att de inte kan öka nämn-
värt. Resurserna för tillämpad forskning och utveck-
lingsverksamhet inom rättsväsendet är i huvudsak
delade mellan de två relativt små institutionerna
BRÅ och Rikspolisstyrelsens forskningsenhet.

För att få en effektivare användning av de samlade
resurserna för forskning, utveckling och därmed
sammanhängande verksamhet inom rättsväsendet
anser regeringen därför att verksamheten vid BRÅ
och Rikspolisstyrelsens forskningsenhet bör slås
ihop. En sammanslagning skulle bl.a. ge en bredare
verksamhet, större flexibilitet samt bättre förutsätt-
ningar för att göra helhetsbedömningar av utred-
ningsbehovet och för större projekt. Regeringen an-
ser inte att det finns behov av ytterligare utredning
för att kunna ta ställning till förslaget om en sam-
manslagning.

Sammanslagningen bör inledas den 1 januari

1998. Rikspolisstyrelsens forskningsenhets nuvaran-
de budget på 8,1 miljoner kronor bör därför överfö-
ras till BRÅ i enlighet med utredarens förslag.

BRÅ:s arbetsuppgifter

BRÅ är och skall fortsätta att fungera som expertor-
gan åt regeringen och rättsväsendets myndigheter,
vilket gör att BRÅ:s verksamhet skiljer sig från den
vid exempelvis universitet och högskolor. Rådets hu-
vuduppgifter är att ta fram underlag till regeringen
och rättsväsendets myndigheter för åtgärder och pri-
oriteringar i det kriminalpolitiska arbetet, utvärdera
vidtagna åtgärder och stödja lokalt brottsförebyg-
gande arbete. Rådet skall också främja brottsföre-
byggande insatser genom utveckling, tillämpad
forskning och information. BRÅ bör även fortsätt-
ningsvis ha ett nära samarbete med de universitet och

65

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

högskolor som redan bedriver forskning inom områ-
det eller som planerar sådan forskningsverksamhet.

BRÅ skall mer än tidigare fungera som ett cent-
rum för forsknings- och utvecklingsverksamheten
inom hela rättsväsendet. Rådet skall prioritera sam-
ma områden som prioriteras inom kriminalpolitiken
i stort. BRÅ skall delta i undervisningen vid Polishög-
skolan och i kompetensutveckling för anställda inom
hela rättsväsendet. Det är viktigt att BRÅ med kort
varsel kan ta hand om uppdrag som regeringen eller
rättsväsendets myndigheter har behov av att få ut-
förda.

Stöd till lokalt brottsförebyggande arbete

En av BRÅ:s viktigaste uppgifter är, som nämnts, att
stödja lokalt brottsförebyggande arbete. BRÅ bör
förbereda sig för att vid årsskiftet 1998/1999 helt ta
över de uppgifter Kommittén för brottsförebyggande
arbete ansvarar för. Rådet bör för detta ändamål få 3
miljoner kronor för 1998. Utredningens förslag att
på sikt tillföra omkring 8 miljoner kronor kommer
att vara utgångspunkt för regeringens fortsatta be-
dömning av hur mycket pengar BRÅ bör erhålla för
det lokala brottsförebyggande arbetet.

Många lokala organ som bedriver brottsförebyg-
gande verksamhet kallar sig brottsförebyggande råd
vilket innebär en risk för förväxling. Därför bör
BRÅ, i samband med sammanslagningen, byta namn
till Nationella brottsförebyggande rådet.

BRÅ skall stimulera det lokala brottsförebyggande
arbetet, genom att bl.a. aktivt verka för att lokalt
brottsförebyggande arbete organiseras på ett lämpligt
sätt, samla och sprida kunskap om framgångsrika
projekt, hjälpa till med uppföljning och utveckling av
projekt samt verka för att behovet av kvalificerad
utbildning tillgodoses. Samverkan mellan BRÅ, övri-
ga myndigheter, privata näringsidkare, organisatio-
ner, föreningar och enskilda medborgare är av avgö-
rande betydelse för att det brottsförebyggande
arbetet skall lyckas. BRÅ skall också, efter överta-
gandet av kommitténs uppgifter, fortsätta kommit-
téns arbete med att fördela medel till lokala brotts-
förebyggande projekt.

Forskning om ekonomisk brottslighet

Ansvaret för att det bedrivs ekobrottsforskning bör,
som utredaren föreslår, i ett inledningsskede ligga hos
BRÅ. Eftersom det rör sig om ett nytt forskningsom-
råde anser regeringen att goda skäl talar för en steg-
vis resursökning och föreslår därför att BRÅ för
forskning om den ekonomiska brottsligheten en-
gångsvis tillförs 3, 6 respektive 8 miljoner kronor
under budgetåren 1998-2000. Genom att ansvaret
läggs på BRÅ kan verksamheten i större utsträckning
styras till särskilt angelägna frågor och resultaten kan
lättare användas som underlag för åtgärder. Rege-
ringen anser att det är viktigt i ett skede när omfatt-
ningen av forskningen är begränsad och behovet av

att snabbt få fram forskning är mycket stort. Att en
stor del av verksamheten kommer att bestå av ut-
vecklingsarbete, utvärdering och kunskapsförmedling
talar också för att lägga ansvaret på BRÅ. Den delen
av verksamheten bör även i framtiden ligga hos rå-
det. För att säkerställa att det bedrivs forskning på
området, bör huvuddelen av de medel som BRÅ till-
delas för ekobrottsforskning utlysas som projektme-
del för forskning om ekonomisk brottslighet, vilka
forskare från universitet och högskolor kan ansöka
om. Härigenom stimuleras forskning vid olika insti-
tutioner i landet. Detta bör säkerställa en långsiktig
kunskapsutveckling på området.

Styrningen av BRÅ

För att regeringen och rättsväsendets myndigheter
skall kunna påverka inriktningen av BRÅ:s verksam-
het, så att de områden prioriteras där behovet av
kunskap och beslutsunderlag är störst, bör en refe-
rensgrupp bildas. Ett syfte med ett sådant organ är
också att stimulera kontakter mellan BRÅ och övriga
myndigheter inom rättsväsendet. BRÅ:s chef bör va-
ra ordförande i referensgruppen. Att avgöra vilka
slutsatser som skall dras av forsknings- utvecklings-
och utredningsverksamheten samt av rättsstatistiken
ankommer naturligtvis inte på referensgruppen. Bil-
dandet av en referensgrupp gör att det inte längre
finns behov av en särskild informationsdelegation.
Den vetenskapliga nämnden bör finnas kvar för att
garantera en hög vetenskaplig kvalitet. Styrelsen, re-
ferensgruppen och den vetenskapliga nämnden skall
ha i huvudsak olika uppgifter och någon risk för
kompetenskonflikter bör därför inte föreligga.

BRÅ:s lokalisering

Faktorer som tillgänglighet och rekryteringsmöjlighe-
ter talar för att BRÅ även fortsättningsvis skall vara
lokaliserat i Stockholm. Det bör vara en fråga för
myndigheten att med detta som utgångspunkt och
med beaktande av kostnaderna för olika alternativ
besluta i lokaliseringsfrågan.

Regeringens bedömning med anledning
av revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar
i revisionsberättelsen avseende BRÅ.

Slutsatser

Regeringen föreslår att BRÅ tilldelas ett anslag på
46 864 000 kronor för år 1998. I detta belopp ingår
bl.a. en överföring av Rikspolisstyrelsens forsknings-
enhets nuvarande budget på 8,1 mkr, 3 mkr för stöd
till lokalt brottsförebyggande arbete samt engångsvis

66

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

dels 3 mkr för forskning om ekonomisk brottslighet,
dels 7 mkr för rättsstatistiken.

Regeringen föreslår i tilläggsbudgeten att BRÅ en-
gångsvis skall tillföras ytterligare 9 miljoner kronor
under innevarande budgetår, för att täcka de ökade
kostnaderna för rättsstatistiken. För att bl.a. kunna
fortsätta utvecklingsarbetet med rättsstatistiken bör
BRÅ också erhålla ett engångsvis tillskott på 7 miljo-
ner kronor för 1998.

BRÅ:s resursbehov för rättsstatistiken avser stora
belopp i förhållande till den nuvarande budgeten.
Justitiedepartementet har gett Statskontoret i upp-
drag att göra en översyn av BRÅ:s arbete med pro-
duktion och utveckling av rättsstatistiken och att
lämna förslag på handlingsalternativ för det fortsatta
arbetet med denna. Statskontoret skall redovisa re-
sultatet av översynen senast den 1 november 1997.

Kraven på rättsstatistiken på längre sikt och den
framtida organisationen av arbetet med rättsstatisti-
ken faller utanför Statskontorets uppdrag. Regering-
en överväger vilka åtgärder som behöver vidtas för
att det långsiktiga behovet av utveckling på rättssta-
tistikens område skall kunna tillgodoses på bästa
sätt.

Utredarens förslag om att rättsväsendets myndig-
heter bör betala för olika uppdrag som BRÅ utför
direkt för deras räkning och att myndigheterna på
sikt i viss utsträckning bör bidra med medel till
forsknings- och utvecklingsverksamheten vid BRÅ
bereds vidare inom Justitiedepartementet.

Sammanslagningen förutsätter att BRÅ inled-
ningsvis koncentrerar sina resurser på att snabbt få
den nya organisationen att fungera på ett så effektivt
sätt som möjligt. BRÅ:s expansion under de senaste
åren, de höga kostnaderna för rättsstatistiken och
regeringens förslag om att verksamheten skall utökas
ytterligare, gör sammantaget att det finns anledning
för BRÅ att ytterligare utveckla metoder för styrning,
uppföljning och analys av verksamheten. Generellt
måste exempelvis en avvägning göras mellan kvalite-
ten i resultatet och gjorda resursinsatser. BRÅ bör
vidare noga överväga vilka rationaliseringar som kan
göras inom såväl rättsstatistiken som övriga verk-
samhetsområden för att minska kostnaderna. Rege-
ringen kommer att noga följa verksamheten och me-
delsanvändningen och särskilt granska effekterna av
den relativt omfattande utökningen av rådets verk-
samhet.

F 2. Rättsmedicinalverket

1995/96

Utgift

249 896 ’

Anslags-
sparande

23 286

Därav 1996

Utgift

170 342

1997

Anslag

165 728

Utgifts-
prognos

182 027

1998

Förslag

165 709

1999

Beräknat

170 887

2000

Beräknat

176 231

1. Beloppen anges i tusental kronor

Rättsmedicinalverket (RMV) skall ansvara för ge-
nomförandet av rättspsykiatrisk, rättsmedicinsk,
rättskemisk och rättsgenetisk verksamhet i den ut-
sträckning sådana frågor inte handläggs av någon
annan statlig myndighet. RMV skall genom sin verk-
samhet medverka till att skapa goda förutsättningar
för rättssäkerhet och effektivitet inom rättsväsendet.

En jämförelse mellan budget och utfall för bud-
getåret 1995/96 visar att RMV:s utgifter inom den
anslagsfinansierade verksamheten överstigit anslaget
med 1,7 miljoner kronor som tagits från det tidigare
anslagssparandet. Överskridandet beror bl.a. på av-
vecklingskostnader inom rättspsykiatrin. Prognosen
för anslagsbelastningen under innevarande budgetår
visar att RMV:s utgifter kommer att överstiga ansla-
get med närmare tio procent, vilket kommer att yt-
terligare belasta anslagssparandet.

Det ackumulerade anslagssparandet uppgick till

23,3 miljoner kronor men beräknas i sin helhet vara
förbrukat efter utgången av 1998, främst för avveck-
lingskostnader inom rättspsykiatrin.

Regeringens överväganden
Resultatinformation

En genomgång av RMV:s årsredovisning för budget-
året 1995/96 visar att de mål som statsmakterna
uppställt för RMV:s verksamheter i allt väsentligt har
kunnat infrias.

- RMV uppfyller i så gott som samtliga ärenden de
krav som ställts på undersöknings- och hand-
läggningstider.

-  Mycket arbete har satsats på kvalitetssäkringsar-
bete samt på kompetens- och metodutveckling.

-  Den tidigare mycket svaga rekryteringen av
rättsläkare har under budgetåret radikalt förbätt-
rats.

-  Forsknings- och utvecklingsarbetet samt informa-
tionsinsatserna har intensifierats.

- RMV har utvecklat sin ADB-verksamhet.

-  Regleringsbrevets krav på verksamhetsuppfölj-
ning och resultatanalys har tillgodosetts genom

67

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

utvecklade system för ärendehantering, kvali-
tetsövervakning och erfarenhetsåterföring. För att
bl.a. förfina och förenkla systemen för stycke-
kostnadsanalyser planerades en utveckling av
ekonomihanteringsrutinerna under budgetåret
1995/96. Emellertid har beslut om upphandling
av nytt ekonomihanteringssystem fattats först i
februari 1997.

- Under 1996 har den rättskemiska avdelningen
blivit ackrediterad av SWEDAC som provnings-
laboratorium omfattande 23 olika metoder och
68 olika analyter.

Regeringen gav den 21 december 1995 RMV i upp-
drag att göra en översyn och analys av den rättspsy-
kiatriska undersökningsverksamhetens dimensione-
ring och struktur. Resultatet av utredningen och en
särskild skrivelse med RMVts ställningstagande re-
dovisades till regeringen den 25 februari 1997.

Den bedömning av den framtida ekonomiska si-
tuationen som gjorts i budgetunderlaget gäller under
förutsättning att den rättspsykiatriska enheten i Upp-
sala läggs ned under försommaren 1998 och att ent-
reprenadverksamheten i Vadstena avvecklas fr.o.m.

1999. Enligt RMV:s bedömning är ramarna mycket
knappa och för att undvika underskott kommer det
att bli nödvändigt att bl.a. successivt minska insat-
serna för personal- och kompetensutveckling samt
stödet till forsknings- och utvecklingsarbete.

Budget för avgiftsfinansierad verksamhet

TABELL 8.1 OFFENTLIGRÄTTSLIG
VERKSAMHET DÄR MYNDIGHETEN
DISPONERAR AVGIFTSINTÄKTERNA

UPPDRAGS-
VERKSAMHET
(TUSENTAL KRONOR)

INTÄKTER
(SOM FÅR
DISPO-
NERAS) '

KOSTNADER

RESULTAT

(INTÄKT -
KOSTNAD)

KOSTNADS -

TÄCKNING

%

Utfall 1995/96

22 903

25 977

-3 074

88

varav 1996

14 691

17 429

-2 738

84

Prognos 1997

14 000

14 800

- 800

95

Budget 1998

14 400

14 600

-200

99

Beräknat 1999

15 000

Beräknat 2000

15 500

1. Av intäkterna under perioden härrör 12-13 % från uppdrag från staten. Resten
(87-88 %) härrör från övriga uppdragsgivare.

RMV bedriver avgiftsfinansierad offentligrättslig
verksamhet inom den rättsgenetiska avdelningen
(Rättsgenetiska institutet). Verksamheten har under
nittiotalet genomgått ett metodologiskt förnyelsear-
bete vilket har medfört att resursinsatsen per ärende
minskat avsevärt. RMV har därför under våren 1996
fattat beslut om dels en personalreduktion på ca
20 %, dels en minskning av lokalytan med en tredje-

del. Beslutade åtgärder är huvudsakligen genomför-
da. Intäkterna beräknas minska med ca 10% under
1997 till följd av sjunkande ärendemängd vilket i sin
tur beror på sjunkande nativitet. RMV har beslutat
om en avgiftshöjning under hösten 1997 vilken till-
sammans med nyssnämnda åtgärder bedöms leda till
att uppdragsintäkterna täcker driftskostnaderna.

TABELL 8.2 UPPDRAGSVERKSAMHET

UPPDRAGS-
VERKSAMHET
(TUSENTAL KRONOR)

INTÄKTER
(SOM FÅR
DISPO-
NERAS)'

KOSTNADER

RESULTAT
(INTÄKT -
KOSTNAD)

KOSTNADS -

TÄCKNING

%

Utfall 1995/96

43 315

45 077

-1 762

96

varav 1996

25 077

26 145

-1 068

96

Prognos 1997

22 100

22 100

0

100

Budget 1998

22 000

22 000

0

100

Beräknat 1999

19 200

Beräknat 2000

17 500

1. Av intäkterna under perioden härrör 50- 51 % från uppdrag från staten. Resten
(49-50 %) härrör från övriga uppdragsgivare.

Den uppdragsverksamhet som inte är offentligrättslig
bedrivs inom rättspsykiatri- och rättskemiområdena.
Uppdragen inom rättskemiområdet har fortlöpande
ökat i antal och intäkterna från avgifter täcker kost-
naderna. Inom det rättspsykiatriska området har, ef-
ter beslut i riksdag och regering, RMV givits i upp-
drag att avveckla den psykiatriska uppdragsvården
vilket medfört kraftigt minskade intäkter och efter
hand minskade kostnader. Under 1996 har RMVts
uppdragsintäkter jämfört med 1994/95 sammantaget
minskat med 28 % till 39,7 miljoner kronor. Av-
vecklingen av vårduppdragen är verkställd under
1996 men vissa awecklingskostnader kvarstår under
1997.

Regeringens bedömning med anledning
av revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att årsredovis-
ningen i allt väsentligt är rättvisande.

Den ekonomiadministrativa värdering som RRV
utfört av samtliga statliga myndigheter har beträf-
fande RMV givit EA-värdet fullt tillfredsställande.

Slutsatser

Regeringen delar i allt väsentligt de bedömningar
som RMV har gjort i årsredovisning m.m. och menar
att arbetet även fortsättningsvis bör bedrivas med
samma inriktning.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen
att 165 709 000 kronor anvisas under anslaget F2
Rättsmedicinalverket. För åren 1999 och 2000 be-

68

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

räknas anslaget till 170 887 000 respektive
176 231 000 kronor.

F 3. Gentekniknämnden

1995/96

Utgift

2 140 ’

Anslags-
sparande

1 546

Därav 1996

Utgift

1 594

1997

Anslag

2 127

Utgifts-
prognos

2 127

1998

Förslag

2 218

1999

Beräknat

2 283

2000

Beräknat

2 351

1. Beloppen anges i tusental kronor

Gentekniknämnden inrättades den 1 juli 1994.
Nämnden övertog bl.a. de arbetsuppgifter som Dele-
gationen för hybrid-DNA-frågor hade.

Gentekniknämnden skall bl.a. yttra sig över an-
sökningar om tillstånd enligt lagen (1994:900) om
genetiskt modifierade organismer och samråda med
andra myndigheter när dessa meddelar föreskrifter.
Nämnden skall vidare bedriva rådgivande verksam-
het samt följa utvecklingen på genteknikområdet och
bevaka de etiska frågorna.

Det anslagssparande som byggts upp under bud-
getåret 1995/96 beräknas inte öka under innevaran-
de år vilket tyder på att myndighetens verksamhet
nu, efter en uppstartningsperiod, är fullt utbyggd.

Regeringens överväganden
Resultatbedömning

Det övergripande målet för Gentekniknämnden är
att nämnden skall främja en etiskt försvarbar och sä-
ker användning av gentekniken så att oönskade ef-
fekter på människors och djurs hälsa och miljön
undviks.

Flera decenniers forskningsinsatser på gentekni-
kens område har lett till praktiska tillämpningar och
kommersiella produkter inom sjukvårds- och jord-
brukssektorerna. Tekniken har börjat tillämpas även
inom livsmedelssektorn. Forskningen inom gentekni-
ken har vidare öppnat möjligheter inom miljövården
genom att skräddarsy organismer för nedbrytning av
miljögifter.

Utvecklingen på genteknikområdet går snabbt. En
missbedömning av teknikens användning kan medfö-
ra skador på miljön som inte kan repareras. Gentek-
niknämndens verksamhet är därför mycket betydel-
sefull. Samhällets åtgärder syftar till att minimera
riskerna för skador på miljön samt andra oönskade
effekter.

Av verksamhetsredogörelsen för budgetåret
1995/96 framgår att nämnden genom att bl.a. avge
yttranden, utarbeta rapporter och anordna konferen-
ser har verkat för att det övergripande målet skall
uppnås.

Regeringens bedömning med anledning
av revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar

1 revisionsberättelsen avseende Gentekniknämnden
för år 1995/96.

Slutsatser

Omfattningen av Gentekniknämndens verksamhet är
väl avvägd. Nämnden bör därför för nästa budgetår
få ett anslag som är oförändrat i förhållande till an-
slaget för innevarande budgetår. För åren 1999 och
2000 beräknas anslaget till 2 283 000 respektive

2 351 000 kronor.

F 4. Brottsoffermyndigheten

1995/96

Utgift

12 372 '

Anslags-
sparande

3 500

Därav 1996

Utgift

8 944

1997

Anslag

9 500

Utgifts-
prognos

11 500

1998

Förslag

9 356

1999

Beräknat

9 631

2000

Beräknat

9 915

1. Beloppen anges i tusental kronor

Brottsoffermyndighetens övergripande mål och upp-
gifter är att främja brottsoffers rättigheter samt be-
vaka deras behov och intressen. Myndigheten skall
särskilt pröva ärenden om brottsskadeersättning och
ärenden om bidrag från brottsofferfonden. Vid myn-
digheten finns en särskild nämnd för prövning av vis-
sa ärenden om brottsskadeersättning samt ett råd för
prövning om bidrag från brottsofferfonden. Vid årets
slut fanns 16 anställda vid myndigheten.

En jämförelse mellan budget och utfall budgetåret
1995/96 visar att myndigheten sparade 1,4 miljoner
kronor under förra budgetåret. Myndighetens pro-
gnos för innevarande år visar att anslagsbelastningen
kommer överstiga tilldelat anslag med 2 miljoner
kronor. Myndighetens ackumulerade sparande
kommer enligt denna prognos vara 1,5 miljoner kro-
nor vid årets slut.

69

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Regeringens överväganden
Resultatbedömning

Under kalenderåret 1996 inkom drygt 4 700 brotts-
skadeärenden, vilket är en ökning med sex procent
jämfört med kalenderåret 1995. Av de inkomna
brottsskadeärendena härrör knappt 4 100 st eller 85
procent ifrån personskador, medan resterande drygt
600 st eller 15 procent härrör ifrån sak- och förmö-
genhetsskador. Under kalenderåret har antalet in-
komna personskadeärenden ökat medan antalet in-
komna sak- och förmögenhetsärenden i det närmaste
varit oförändrat. Brottsoffermyndigheten bedömer
att antalet brottsskadeärenden kommer fortsätta öka
med mellan fem och tio procent årligen de närmaste
åren.

I regleringsbrevet för det gångna budgetåret an-
gavs att 70 procent av brottsskadeärendena skall
handläggas inom tre månader, att ärendebalansen i
fråga om brottsskadeersättning skall minska samt att
Brottsoffermyndigheten skall ägna särskild uppmärk-
samhet åt informationsinsatser avseende möjlighe-
terna till bidrag från brottsofferfonden.

Myndigheten har inte uppnått målet med att
handlägga 70 procent av brottsskadeärendena inom
tre månader. Detta förklaras med att en stor del av
ärenden kräver komplettering. Ärendebalansen i frå-
ga om brottsskadeersättning har minskat, med fem
procent till ca 1 700 vid budgetårets slut. Antalet av-
gjorda brottsskadeärenden var under kalenderåret
närmare 5 100, vilket är en ökning med 18 procent
jämfört kalenderåret 1995. Brottsoffermyndig-hetens
handläggningskostnad per ärende uppgick under ka-
lenderåret 1996 till 1 718 kronor, vilket är 50 kro-
nor lägre än för budgetåret 1994/95.

Från brottsofferfonden har under budgetåret 13,3
miljoner kronor delats ut till 79 olika brottsoffer-
projekt. Av dessa medel har Brottsofferjourernas
riksförbund tilldelats ca 2,7 miljoner kronor, kvin-
nojourerna 1,8 miljoner kronor och olika forsk-
ningsprojekt på området 4,5 miljoner kronor. Reste-
rande medel har utbetalats dels till privat och
offentlig brottsofferinriktad verksamhet, dels till in-
formationsinsatser. Till brottsofferfonden inkom un-
der budgetåret 15,7 miljoner kronor. Brottsofferfon-
den tillförs medel främst genom avgifter från dem
som dömts för brott där fängelse ingår i straffskalan.
Fonden tillförs även medel från de personer som av-
tjänar straff i form av intensivövervakning med elek-
tronisk kontroll i sådana fall där de åläggs att till
fonden betala en avgift på 50 kronor per dag som
verkställigheten skall pågå, dock högst 3 000 kronor.

Regeringens bedömning med anledning
av revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar
i revisionsberättelsen avseende Brottsoffermyndighe-
ten för år 1995/96

Slutsatser

För första gången sedan 1992/93 har ärendebalansen
minskat i fråga om brottsskadeärenden. Detta har
skett samtidigt som antalet inkomna ärenden har
ökat med sex procent. En delförklaring finns säkert i
att personalen vid den tämligen nybildade myndighe-
ten (1 januari 1994) nu blivit mer erfaren och ut-
vecklat effektivare handläggningsrutiner. Den effek-
tivare handläggningen avspeglar sig även i lägre
styckkostnader. Regeringen anser att kostnaderna för
handläggning av den beräknade mängden brottsska-
deärenden ryms inom den befintliga ekonomiska ra-
men.

Anslaget för 1998 minskar jämfört med 1997 på
grund av vissa tekniska justeringar som motiveras av
ändrade utgifter. Som kompensation för beräknade
utgiftsökningar för löner m.m. räknas anslaget upp
med 215 000 kronor. Vidare minskas anslaget med
155 000 kronor med anledning av att lönekost-
nadspålägget 1998 ersätts med försäkringsmässigt
beräknade premier fr.o.m. år 1998. Anslaget minskas
också med 204 000 kronor med anledning av statens
lokalförsörjningsverks bedömning av hur mycket lo-
kalhyrorna kan sänkas vid omförhandlingar av hy-
resavtal.

Sammantaget föreslås därmed 1998 års anslag
uppgå till 9 356 000 kronor. För åren 1999 och
2000 beräknas anslaget till 9 631 000 respektive
9 915 000 kronor.

F 5.

1995/96

Ersättning för skador på

grund av brott

Anslags-
sparande

Utgift

81 119 '

Därav 1996

Utgift

58 218

1997

Anslag

71 500

Utgifts-
prognos

68 000

1998

Förslag

73 645

1999

Beräknat

75 074

2000

Beräknat

76 533

1. Beloppen anges i tusental kronor

Från anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt
brottsskadelagen (1978:413) för skador på grund av
brott. De huvudsakliga faktorerna som styr utgifter-
na på anslaget är antalet beviljade ansökningar och

70

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

brottsskadeersättningens storlek. Anslaget disponeras
av Brottsoffermyndigheten.

Regeringens överväganden

Under budgetåret 1995/96 utbetalades drygt 81 mil-
joner kronor i brottsskadeersättning. Merparten ut-
gick som ersättning för personskador medan knappa
0,7 miljoner utgick som ersättning för sak- och för-
mögenhetsskada. Som framgår av redovisningen un-
der anslaget F 4 Brottsoffermyndigheten, har antalet
ansökningar om brottsskadeersättning ökat under
budgetåret, en ökning som förväntas hålla i sig även
de närmaste åren. Med hänsyn till detta har regering-
en beräknat anslaget till 73 645 000 kronor.

I departementspromemorian Några frågor om
brottsskadeersättning, Ds 1997:45, föreslås vissa
ändringar i brottsskadelagen. Förslagen avser bl.a.
ansökningstidens längd och jämkning av brottsska-
deersättning. Om promemorians samtliga förslag ge-
nomförs bedöms genomförandet kunna ske utan
kostnadsökningar. Regeringen planerar att avlämna
en proposition under budgetåret.

För budgetåren 1999 och 2000 har anslaget beräk-
nats till 75 074 000 kronor respektive 76 533 000
kronor.

F 6. Rättshjälpskostnader m.m.1

1995/96

Utgift

1 216 597 2

Anslags-
sparande

Därav 1996

Utgift

842 682

1997

Anslag

853 972

Utgifts-
prognos

840 000

1998

Förslag

758 544

1999

Beräknat

758 544

2000

Beräknat

758 544

1. Anslaget hette tidigare Rättshjälpskostnader

2. Beloppen anges i tusental kronor

Från anslaget betalas de kostnader som enligt
21 kap. 10 § rättegångsbalken, rättshjälpslagen
(1972:429; omtryckt 1993:9) och lagen (1988:609)
om målsägandebiträde skall betalas av allmänna me-
del. Rättshjälp omfattar allmän rättshjälp, rättshjälp
åt misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig försvarare),
rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning.
De faktorer som styr kostnaderna är framförallt an-
talet ärenden, ärendenas omfattning och svårighets-
grad, ersättningsnivån till biträden och offentliga för-
svarare samt den andel av rättshjälpskostnaderna
som betalas av den rättssökande.

Enligt 22 § rättshjälpslagen och 21 kap. 10 § rät-
tegångsbalken bestämmer regeringen den timkost-
nadsnorm som ligger till grund för ersättning för ar-
bete på rättshjälpsområdet. Ersättningen till biträden
och offentliga försvarare regleras också i viss ut-
sträckning med hjälp av taxor. För närvarande finns
två taxor; en taxa för ersättning till offentliga försva-
rare i vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt och en
taxa för ersättning till biträde i mål om äktenskaps-
skillnad efter gemensam ansökan (DVFS 1996:13,
B32 resp. 1996:14, B33). Taxorna beslutas av Dom-
stolsverket på grundval av timkostnadsnormen. Re-
geringen har bestämt timkostnadsnormen för perio-
den den 1 juli 1996 - den 31 december 1997 till 803
kronor exklusive mervärdesskatt (1004 kr inklusive
mervärdesskatt).

Regeringens överväganden
Ny rättshjälpslag

Den nya rättshjälpslag (prop. 1996/97:9, bet.
1996/97:JuU3, rskr. 1996/97:55). som träder i
kraft den 1 december i år innebär en mängd för-
ändringar. En viktig nyhet är att rättshjälpen blir
generellt subsidiär till rättsskyddet. Den som har
en rättsskyddsförsäkring som täcker den aktuella
angelägenheten skall inte få rättshjälp. Inte heller
skall den som med hänsyn till sitt försäkrings-
skydd i övrigt eller sina ekonomiska och personli-
ga förhållanden borde ha haft en rättsskyddsför-
säkring kunna få rättshjälp. Om det finns
särskilda skäl skall dock rättshjälp kunna beviljas
också den som borde ha haft en rättsskyddsför-
säkring.

Samtidigt som rättshjälpens grundläggande syfte
att utgöra ett yttersta skyddsnät för dem som inte
kan få rättsligt bistånd på annat sätt behålls, innebär
det nya systemet också kostnadssänkningar. Den nya
rättshjälpslagen med följdändringar beräknas på sikt
leda till besparingar på knappt 200 miljoner kronor
per år.

Slutsatser

Anslaget beräknas till 758 544 000 kronor för åren
1998-2000. Minskningen av utgifterna jämfört med
år 1997 beror på den nya rättshjälpslag som beskri-
vits ovan.

71

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

F 7.

1995/96

Diverse kostnader för

rättsväsendet

Anslags-
sparande

Utgift

46 937 1

Därav 1 996

Utgift

34 010

1997

Anslag

10 222

Utgifts-
prognos

24 222

1998

Förslag

19 560

1999

Beräknat

19 974

2000

Beräknat

20 398

1. Beloppen anges i tusental kronor

Från anslaget betalas en rad kostnader för rättsvä-
sendet, bl.a. ersättningar till vittnen, parter och rätte-
gångsbiträden samt kostnader för statens rättegång-
ar.

Regeringen bedömer att utgifterna kommer att
uppgå till ca 24 222 000 kronor vilket innebär att
anslaget behöver höjas med 14 000 000 kronor. Or-
sakerna till detta är att anslaget felbudgeterats inför
år 1997.

i Rom för unifiering av privaträtten (UNIDROIT),
Association Internationale des Hautes Jurisdiction
Administratives samt Bernunionen (WIPO= World
Intellectual Property Organization)

Från anslaget betalas också bidrag till Helsingfors
Kriminalpolitiska Institut och till Nordiska samar-
betsrådet för Kriminologi. Även bidrag till den admi-
nistrativa budgeten för Schengensamarbetet skall be-
talas från anslaget. Vidare betalas bidrag till vissa
andra internationella sammanslutningar med an-
knytning till Justitiedepartementets ansvarsområde.

Regeringen överväganden

Anslaget bör uppgå till 8 356 000 kronor för bud-
getåret 1998. Motsvarande belopp beräknas för åren
1999 och 2000.

Regeringens överväganden

Den ökning av anslagsutgifterna som inträffat inne-
varande år motiverar en översyn av hur väl den nu-
varande anslagskonstruktionen befrämjar att resur-
serna används effektivt. Även om belastningen på
anslaget till stor del styrs av regler kan det finnas
brister . Regeringen kommer därför att se över ansla-
get och i budgetproposition för år 1999 återkomma
till vilka åtgärder som eventuellt bör vidtas. Eftersom
det inte kan uteslutas att utgiftsökningen år 1997 till
viss del är tillfällig bedömer regeringen att anslaget
bör beräknas till 19 560 000 kronor år 1998. För
åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till
19 974 000 respektive 20 398 000 kronor.

F 8. Avgifter till vissa internationella
sammanslutningar1

1995/96

Utgift

3 587 ’

Anslags-
sparande

Därav 1996

Utgift

1 983

1997

Anslag

3 000

Utgifts-
prognos

3 000

1998

Förslag

8 356

1999

Beräknat

8 356

2000

Beräknat

8 356

1. Anslaget hette tidigare Bidrag till vissa internationella sammanslutningar

2. Beloppen anges i tusental kronor

Från anslaget betalas årsavgifter till Haagkonferensen
för internationell privaträtt, Internationella institutet

F 9. Bidrag till brottsförebyggande
arbete

1995/96

Utgift

0 ’

Reserva-
tion

10 800

Därav 1996

Utgift

0

1997

Anslag

7 200

Utgifts-
prognos

15 000

1998

Förslag

22 200

1999

Beräknat

7 200

2000

Beräknat

7 200

1. Beloppen anges i tusental kronor

Regeringen presenterade i juni 1996 ett nationellt
brottsförebyggande program. Syftet med program-
met är att förstärka och utveckla de brottsförebyg-
gande insatserna i hela landet. För detta ändamål har
tidigare anvisats 10 800 000 kronor för budgetåret
1995/96 och 7 200 000 kronor för budgetåret 1997.

I samband med att det nationella programmet
presenterades tillsattes en kommitté som bl.a. fick till
uppgift att stödja lokalt brottsförebyggande arbete
och fördela stöd till uppbyggnaden av sådan verk-
samhet. För utförandet av denna uppgift har kom-
mittén genom regeringsbeslut den 10 oktober 1996
anförtrotts de medel som avsatts för budgetåret
1995/96. De ansökningar om ekonomiskt stöd som
kommit in till kommittén visar att det finns ett stort
behov av att utveckla de brottsförebyggande insat-
serna. Kommittén har bl.a. startat en högskoleut-
bildning i lokalt brottsförebyggande arbete och dri-
ver projekt som syftar till att stärka skolans
brottsförebyggande insatser.

Riksdagen har nyligen gjort ett tillkännagivande,
med anledning av justitieutskottets betänkande
1996/97:JuU12, med innebörd att regeringen snarast

72

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

bör inleda en försöksverksamhet med medling. Rege-
ringen avser att inom kort initiera en sådan försöks-
verksamhet.

För att åstadkomma ett fungerande och effektivt
brottsförebyggande arbete krävs också på andra om-
råden systematiska och åtgärdsinriktade projekt som
utvärderas och följs. Vidare är det angeläget att den
samlade kunskapen sprids till dem som praktiskt ar-
betar med frågorna. Det finns behov av att på olika
sätt nationellt stödja denna kunskapsuppbyggnad
och förmedling av information.

Utvecklingen av de brottsförebyggande insatserna
medför således ett ökat medelsbehov för att främja
nya initiativ i det brottsförebyggande arbetet.

Regeringens överväganden

För att förstärka de brottsförebyggande insatserna
och för att främja nya initiativ i det brottsförebyg-
gande arbetet föreslår regeringen att anslaget en-
gångsvis år 1998 tillförs 15 000 000 kronor utöver
tidigare beräknade 7 200 000 kronor. För åren 1999
och 2000 beräknas anslaget till 7 200 000 kronor.

73

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

9 Övrig statlig verksamhet

9.1 Allmänna advokatbyråer

De allmänna advokatbyråernas främsta uppgift är att
lämna biträde och rådgivning enligt rättshjälpslagen.
Om det kan ske utan hinder för den verksamhet som
bedrivs enligt rättshjälpslagen, skall byråerna även
lämna annat biträde i rättsliga angelägenheter.

Det finns 26 allmänna advokatbyråer varav sju
byråer bedriver social mottagning på 15 mottag-
ningsplatser.

Ekonomiskt mål

Det ekonomiska målet är fr.o.m. år 1997 att varje
byrå skall generera intäkter exklusive finansiella in-
täkter som motsvarar minst verksamhetens kostna-
der exklusive finansiella kostnader, dvs. full kost-
nadstäckning i enlighet med avgiftsförordningen
(1992:191). Om det ekonomiska målet även hade
gällt under budgetåret 1995/96 så hade endast sju av
de allmänna advokatbyråerna uppfyllt målet.

Resultatutveckling

Resultatet för de allmänna advokatbyråerna har
försämrats och huvudförklaringen är att antalet
ärenden har fortsatt att minska. Under kalender-
året 1996 hade byråerna sammantaget ett resultat
som uppfyllde det nya ekonomiska målet, fakture-
ringsvolymen ökade något och kostnaderna mins-
kade, främst beroende på en minskning av antalet
anställda.

Med utgångspunkt i resultatet för de första sex
månaderna 1997 bedömer regeringen att det eko-
nomiska målet inte kommer att uppnås åren 1997
och 1998 trots att kostnaderna beräknas fortsätta att
minska. En bidragande orsak till resultatförsämring-
en är de ändrade reglerna om underhållsbidrag. De
nya reglerna har medfört en väsentlig minskning av
de allmänna advokatbyråernas målvolym. År 1998
kommer den nya rättshjälpslag som träder i kraft i
slutet av innevarande år att minska de allmänna ad-
vokatbyråernas intäkter, hur mycket är dock mycket
svårt att bedöma i nuläget.

Regeringens bedömning

Det ekonomiska utfallet för budgetåret 1995/96
är för flertalet byråer inte tillfredsställande. De
åtgärder som Domstolsverket tillsammans med
byråerna har vidtagit för att förbättra resultatet
har förbättrat situationen men inte i så hög grad
att det ekonomiska målet förväntas uppnås. Det
är viktigt att Domstolsverket tillsammans med by-
råerna fortsätter sitt arbete med att vidta åtgärder
i syfte att förbättra det ekonomiska resultatet. De
byråer, som även efter vidtagna åtgärder, inte kla-
rar det ekonomiska målet kan komma att läggas
ned. Domstolsverket har i början av september
1997 i skrivelser till regeringen föreslagit att All-
männa advokatbyrån i Karlstad samt Allmänna
advokatbyrån i Halmstads filialkontor i Varberg
avvecklas. Regeringen kommer att noga följa den
fortsatta utvecklingen.

1992/93

1993/94

1994/95

1995/96

1997

1998

Intäkter exkl.finansiella intäkter'

115,9

114,1

101,5

139,8

90.4

90,4

Kostnader exkl. finansiella kostnader'

110,1

112,6

102,1

143,6

92,8

92.8

Resultat

+ 5,8

+ 1,5

-0,6

-3,8

-2,4

- 2,4

1. Löpande priser i miljoner kronor

75

Utrikesförvaltning och
internationell
samverkan

1 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 4

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

Förslag till statsbudget för år 1998

Utrikesförvaltning och internationell samverkan

Innehållsförteckning

1.     Förslag till riksdagsbeslut.............................................................5

2.    Inledning ................................................................................7

3.          Utrikesförvaltningen m.m................................................15

A 1  Utrikesförvaltningen........................................................15

A 2  Nordiskt samarbete.........................................................16

A 3 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i
utlandet m.m...................................................................17

4.           Internationella organisationer..........................................19

B 1   Bidrag till vissa internationella organisationer.................20

Förenta nationerna..........................................................20

Europarådet....................................................................21

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE).............................................................................22

Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom

EU (GUSP)......................................................................23

Övriga internationella organisationer..............................23

B 2   Nordiska ministerrådet....................................................23

B 3   Organisationen för ekonomiskt samarbete och

utveckling (OECD)..........................................................24

B 4  Fredsfrämjande verksamhet.............................................25

5.          Information om Sverige i utlandet...................................27

C 1   Svenska institutet.............................................................28

C 2  Övrig information om Sverige i utlandet.........................29

6.          Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m............31

D 1  Utredningar och andra insatser på det utrikes-
politiska området............................................................31

D 2  Information och studier om säkerhetspolitik och

fredsfrämjande utveckling...............................................32

D 3   Bidrag till Stockholms internationella freds-

forskningsinstitut (SIPRI)................................................32

D 4  Forskning till stöd för nedrustning och inter-

nationell säkerhet............................................................33

D5   Utrikespolitiska Institutet................................................33

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

D 6 Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och
säkerhetspolitisk betydelse..............................................33

7.           Övriga utrikespolitiska frågor.........................................35

E 1   Inspektionen för strategiska produkter............................36

E 2  Europainformation m.m.................................................36

Bilaga 5.1   Sveriges samlade bidrag till FN.......................................39

Bilaga 5.2 Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter

samt ackrediteringar för de Stockholms-

baserade ambassadörerna................................................43

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner målen för utgiftsområdet i enlighet
med vad regeringen förordar under avsnitt 2,

2. godkänner förslaget att bilda en ny myndighet
Svenska institutet med uppgift att bedriva mot-

svarande verksamhet som bedrivs av Stiftelsen
Svenska institutet (avsnitt 5),

3. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under ut-
giftsområde 5 Utrikesförvaltning och internatio-
nell samverkan enligt följande uppställning:

ANSLAG

ANSLAGSTYP

ANSLAGSBELOPP

(TUSENTAL KRONOR)

A 1 Utrikesförvaltningen

Ramanslag

1 757 629

A 2 Nordiskt samarbete

Ramanslag

1 452

A 3 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.

Ramanslag

4 402

B 1 Bidrag till vissa internationella organisationer

Ramanslag

464 161

B 2 Nordiska ministerrådet

Ramanslag

274 300

B 3 Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)

Ramanslag

24 400

B 4 Fredsfrämjande verksamhet

Ramanslag

143 409

C 1 Svenska institutet

Ramanslag

50 748

C 2 Övrig information om Sverige i utlandet

Ramanslag

9 835

D 1 Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området

Ramanslag

2 259

D 2 Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling

Ramanslag

9 000

D 3 Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)

Obetecknat anslag

20 324

D 4 Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet

Ramanslag

10 262

D 5 Utrikespolitiska Institutet

Obetecknat anslag

10 004

D 6 Forskningsverksamhet av särskild utrikes-och säkerhetspolitisk betydelse

Ramanslag

5 524

E 1 Inspektionen för strategiska produkter

Ramanslag

15 801

E 2 Europainformation m.m.

Ramanslag

7 800

Summa

2811 310

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

2. Inledning

Omfattning/ändamål

Utgiftsområdet Utrikesförvaltning och internationell
samverkan består av följande verksamhetsområden:
utrikesförvaltning, internationella organisationer, in-
formation om Sverige i utlandet, nedrustnings- och
säkerhetspolitiska frågor samt övriga utrikespolitiska
frågor.

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)

1995/96 1996        1997         1998        1999        2000

4 764     3 1S2     2 880     2 811     2 873     2 943

Sammanfattande kommentar till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall

Sveriges utrikesförvaltning har på ett aktivt sätt med-
verkat till att uppnå regeringens ambitioner och mål
på det utrikespolitiska området såsom de redovisas i
inledningen till detta utgiftsområde. Ca 95% av ut-
gifterna inom utgiftsområdet avser utrikesförvalt-
ningen (61%) och bidragen till internationella orga-
nisationer (34%). Utvecklingen av dessa utgifter är
bl.a. beroende av den svenska kronans ställning och
inflationen utomlands. Utgiftsutvecklingen har också
påverkats av att viss verksamhet inkl, medel över-
förts till utgiftsområde 6 Totalförsvar.

Förutom ett anslagssparande på i första hand
verksamhetsområdet Utrikesförvaltningen m.m.
uppvisar övriga verksamhetsområden ett ekonomiskt
utfall som i stort överensstämmer med budgeterade
medel.

Större förändringar

Utrikesförvaltningen har under den gångna perioden
fortsatt att anpassa sin verksamhet efter de krav som
en tilltagande internationalisering ställer på Sverige.
En integration av departementets verksamhetsområ-
den (politik, handel, internationellt utvecklings-
samarbete och migration) har genomförts i syfte att
göra det möjligt för departementet att bättre ta till
vara Sveriges intressen såväl i vårt eget grannskap
som i det vidare internationella sammanhanget. EU:s
regeringskonferens, förberedelserna för EU:s utvidg-
ning, Europas säkerhetspolitiska omdaning, vårt
medlemskap i FN:s säkerhetsråd, främjande av
svenska ekonomiska intressen i utlandet och en suc-
cessiv anpassning av våra relationer till länderna i
Asien, Afrika och Latinamerika till en ny tids villkor,
har ägnats stor uppmärksamhet.

Mål för utgiftsområdet

Målet för utgiftsområdet är att säkerställa Sveriges
intressen i förbindelserna med andra länder. Till de
särskilt prioriterade målen hör en utveckling av Ös-
tersjösamarbetet och regionens integration i en vidare
europeisk och internationell samverkan, utvidgning-
en av EU, ansträngningar att göra utrikesförvaltning-
en till ett bättre instrument i näringspolitiken, en re-
form av FN och en förnyelse av Sveriges relationer
till Afrika.

Prioriteringar för 1998

Under det kommande verksamhetsåret kommer
beslutet om en utvidgning av EU, beslut om rikt-
linjer för reformer av centrala politikområden in-
om EU, den europeiska säkerhetspolitikens ut-
veckling och vårt medlemskap i säkerhetsrådet att
kräva fortsatt uppmärksamhet. Utrikesförvalt-
ningen kommer att ägna mycket arbete åt de ge-
nomgripande reformer som är nödvändiga för att

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

göra FN till ett effektivare redskap för förebyg-
gande av kriser och konflikthantering och för
ekonomisk och social utveckling. Östersjösamar-
betet är likaledes ett prioriterat ämnesområde.
Ökad vikt kommer att läggas vid handels- och
sysselsättningsfrämjande åtgärder, särskilt inom
utlandsorganisationen. Vissa nya resurser kommer
att avdelas för detta ändamål. En översyn av Sve-
riges relationer till Afrika har inletts. Resultatet
härav kommer att föreläggas riksdagen. På mot-
svarande sätt görs en studie om Sveriges relationer
till de asiatiska länderna.

Resultatbedömning

Tillståndet och utvecklingen inom området
samt regeringens slutsatser

Det svenska folkets levnadsvillkor blir alltmera bero-
ende av vad som sker i omvärlden och av vårt lands
mångskiftande samverkan med andra länder. Syssel-
sättning och ekonomisk tillväxt förutsätter ett öppet
och väl fungerande internationellt handelsutbyte.
Sveriges fred och dess invånares säkerhet i vid me-
ning är avhängig av global och europeisk säkerhet
och utveckling. Bestående säkerhet för vårt land och
trygghet och välfärd för vårt folk förutsätter interna-
tionell solidaritet och gemensam säkerhet.

Ökande världshandel, globala kapitalrörelser och
snabba tekniska framsteg, inte minst på informa-
tionsområdet, präglar idag den internationella ut-
vecklingen. Samtidigt består - och vidgas i många fall
- de djupa klyftorna mellan rika och fattiga länder
och mellan besuttna och utsatta grupper inom län-
derna. Urbanisering, industrialisering och utnyttjande
av naturresurser utsätter miljön för svåröverskådliga
påfrestningar. Världen och Europa har befriats från
fruktan för stormaktskrig, men runt om i världen fö-
rekommer väpnade konflikter och djupgående etnis-
ka, religiösa och ekonomiska motsättningar. Mänsk-
liga rättigheter undertrycks och människor drivs att
fly.

Mot denna bakgrund blir förebyggande av väpna-
de konflikter, fredsfrämjande insatser, en öppen
världshandel och strävan efter en miljömässigt håll-
bar utveckling angelägna uppgifter för svensk utri-
kespolitik i dag. Sedan länge är respekt för folkrätten
och de mänskliga rättigheterna, demokrati, fortsatt
nedrustning, rättfärdig social och ekonomisk utveck-
ling, jämställdhet mellan kvinnor och män och fri
världshandel med varor och tjänster centrala mål för

svensk utrikespolitik. För att uppnå dem är arbetet i
Förenta nationerna (FN) och dess olika organ och i
Världshandelsorganisationen (WTO) av grundläg-
gande betydelse. Stödet till FN, där Sverige åren
1997 och 1998 tillhör säkerhetsrådet, förblir en
hörnsten i svensk utrikespolitik.

Genom den allt närmare samverkan på skilda om-
råden inom Europeiska unionen (EU) deltar Sverige
aktivt i formandet av det framtida Europa, samtidigt
som vårt medlemskap i EU i allt högre grad påverkar
vårt eget samhälles utveckling. Medlemskapet i EU
har givit Sveriges samarbete med omvärlden en ny
dimension och påverkar svensk utrikespolitik på en
lång rad områden. I EU, Organisationen för säkerhet
och samarbete i Europa (OSSE), Europarådet, Euro-
atlantiska partnerskapsrådet (EAPR) och Västeuro-
peiska unionen (VEU) medverkar Sverige till fram-
växten av en ny alleuropeisk säkerhets- o^h samar-
betsstruktur. Att befästa och bygga ut samarbetet i
Norden, Östersjöområdet och Barentsregionen och
knyta detta till det vidare europeiska samarbetet är
av särskild vikt för Sverige.

Politiska förbindelser, freds- och säkerhetsfräm-
jande arbete, handel, utvecklingssamarbete och
migrationsfrågor blir allt mera sammanflätade i ett
växande ömsesidigt internationellt beroende. I syfte
att stärka vår förmåga att föra en sammanhållen ut-
rikespolitik och för att skapa en rationell bered-
ningsordning reformerades Utrikesdepartementets
organisation år 1996. Erfarenheterna av denna re-
form, innebärande integration av UD:s olika verk-
samhetsområden, har varit positiva.

En väl samordnad information i utlandet om Sve-
rige och svenska förhållanden utgör en betydelsefull
del av svensk utrikespolitik. Nämnden för Sverige-
främjande i utlandet har fått en central roll som sam-
arbetsforum för strategiskt sverigefrämjande insatser.

FN och global säkerhet

Sedan hotet om ett stormaktskrig, som ytterst kunnat
leda till bruk av massförintelsevapen, tonat bort, har
arbetet för att trygga internationell säkerhet delvis
ändrat karaktär. Det har blivit allt viktigare att före-
bygga konflikter inom länderna och att genom
snabba internationella fredsfrämjande insatser hejda
väpnade konflikter såväl inom som mellan enskilda
stater. Betydelsen av att långsiktigt bygga för fred ge-
nom att främja respekt för mänskliga rättigheter,
demokrati och social och ekonomisk utveckling
framträder allt tydligare.

Ett brett spektrum av synpunkter och förslag på
detta område redovisas i studien ”Konfliktföre-
byggande verksamhet”, som 1997 slutförts inom
UD.

Efter det kalla krigets slut är gränsen mellan mili-
tär och icke-militär säkerhet mindre tydlig. På sam-
ma sätt som krig och väpnade konflikter är miljöför-
störing, massfattigdom, etniskt, religiöst och politiskt
förtryck, grov internationell brottslighet och sprid-

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

ning av massförstörelsevapen hot, som måste mötas
globalt. Att trygga enskilda människors säkerhet och
skapa bättre levnadsvillkor för dagens och framtida
generationer har alltmera blivit en uppgift för inter-
nationell samverkan.

FN bär ett övergripande ansvar för internationell
fred och säkerhet men också för ekonomisk och so-
cial utveckling i alla dess aspekter. Både när det gäller
att förebygga konflikter och att möta icke-militära
hot har FN och dess olika organ en central uppgift.
Under 1990-talet har FN i en rad stora konferenser
om miljö, mänskliga rättigheter, befolkning, kvinnor
och social utveckling samt boende och bebyggelse
fört upp dessa frågor på den globala dagordningen.
Det är en viktig del av Sveriges internationella solida-
ritetsarbete att medverka till att dessa konferenser ges
en effektiv och samordnad uppföljning. Ett led i en
sådan uppföljning på miljöområdet var stats- och re-
geringschefernas möte i FN i juni 1997, där hand-
lingsprogrammet från konferensen i Rio de Janeiro
1992, Agenda 21, utvärderades.

Det växande behovet av internationell samverkan
på skilda områden ställer ökade krav på FN:s hand-
lingsförmåga och effektivitet. En nödvändig förut-
sättning för att FN skall fungera effektivt är emeller-
tid att samtliga medlemsländer, särskilt de stora och
rika, fullgör sina ekonomiska skyldigheter mot
världsorganisationen. FN:s generalsekreterare fram-
lade i juli 1997 ett genomgripande reformprogram
för FN:s olika verksamhetsområden, ledningsstruk-
tur och budgetprocess. Reformarbetet kommer att
intensifieras under hösten 1997 och 1998. Tillsam-
mans med andra länder driver Sverige arbetet på att
reformera FN i den s.k. 16-gruppen. I generalsekrete-
rarens program återfinns många av de förslag, som i
början av 1997 redovisades i det nordiska FN-
projektet på det sociala och ekonomiska området.
Rapporten ”Vårt globala grannskap” från Kommis-
sionen för globalt samarbete, som presenterades
1995 och vars rekommendationer regeringen delar,
utgör en viktig utgångspunkt för reformarbetet.

Sveriges arbete i FN:s säkerhetsråd präglas av ett
långsiktigt reformperspektiv. Det är nödvändigt att
förbättra FN:s förmåga att förhindra och tidigt in-
gripa i konflikter. Erfarenheten har också visat att
nya typer av fredsfrämjande FN-operationer måste
utvecklas, där politiska, militära, humanitära, eko-
nomiska och sociala insatser samverkar. Vidare finns
ett starkt behov av att stärka banden mellan säker-
hetsrådet och generalförsamlingen liksom mellan sä-
kerhetsrådet och såväl regionala som enskilda orga-
nisationer.

Sverige innehade under juli månad 1997 ordför-
andeskapet i säkerhetsrådet. Under denna tid be-
handlades ett drygt tjugotal konflikter. På svenskt
initiativ gjordes ett särskilt ordförandeuttalande om
poliser i det fredsfrämjande arbetet. Där betonades
deras växande roll i såväl konfliktförebyggande som
fredsbevarande insatser och återuppbyggnaden efter

en konflikt. Sverige ägnade under ordförandeskapet
särskild uppmärksamhet åt frågan om större öppen-
het i rådets arbetsformer och bättre konsultationer
med truppbidragare. År 1998 kommer Sverige åter
att under en månad leda säkerhetsrådets arbete.

Folkrätten har alltid intagit en central plats i
svensk utrikespolitik. Av särskild vikt är att förbättra
efterlevnaden av dess bestämmelser och att staterna
ansluter sig till bindande tvistlösningsmekanismer.

Arbetet för de mänskliga rättigheterna måste
ständigt föras vidare. Först under senare år har kvin-
nors rättigheter och jämställdhet och barnens rättig-
heter på allvar uppmärksammats internationellt.
Dödsstraff utdöms och verkställs ännu på många håll
i stort antal. Att dödsstraffet avskaffas är ett priorite-
rat mål i svensk utrikespolitik. Respekten för de
mänskliga rättigheterna i inbördeskonflikter måste
stärkas, och mänskliga rättigheter måste beaktas
bättre i multilateralt och bilateralt utvecklingssamar-
bete. Av särskild betydelse är att på olika sätt för-
bättra efterlevnaden av normer och konventioner för
mänskliga rättigheter. Sverige deltar aktivt i arbetet
på att skapa en permanent internationell brottmåls-
domstol och stöder Jugoslavien- och Rwandatribu-
nalerna, som trots svårigheter och tillkortakomman-
den utgör steg i denna riktning. Vårt lands djupa
engagemang i arbetet på att stärka efterlevnaden av
de mänskliga rättigheterna kommer att fullföljas med
kraft både i FN och andra sammanhang.

Sveriges nedrustningsarbete skall målmedvetet
drivas vidare. Att få till stånd fortsatt reduktion och
slutlig eliminering av massförstörelsevapen förblir en
prioriterad uppgift för en aktiv svensk nedrustnings-
politik även efter förbättringen av stormaktsrelatio-
nerna. Konventionen mot kemiska vapen trädde i
kraft i april 1997. Arbete pågår för att stärka kon-
ventionen om förbud mot biologiska vapen genom
ett kontrollsystem. Sedan september 1996 har över
140 stater, däribland de fem kärnvapenmakterna och
Sverige, undertecknat fördraget om totalförbud mot
kämsprängningar. START Il-avtalet bör snarast trä-
da i kraft och följas av förhandlingar om ett START
III-avtal. Förhandlingar om förbud mot tillverkning
av klyvbart material för vapenändamål är ett ytterli-
gare viktigt steg mot total frihet från kärnvapen.
Sverige stöder den s.k. Canberrakommissionens krav
på att kärnvapenstyrkor skall tas ur beredskapsläge,
att stridsspetsar och vapenbärare skall hållas åtskilda
samt att kärnvapenmakterna skall ingå bindande av-
tal om att aldrig tillgripa kärnvapen mot icke-
kämvapenstater.

Antipersonella landminor (truppminor) har för-
ödande mänskliga, sociala och ekonomiska konsek-
venser genom att de dödar och lemlästar civila långt
efter det att en konflikt upphört. Sverige införde
1996 förbud mot användning av sådana minor, och
befintliga lager skall förstöras. Riksdagen ratificerade
i maj 1997 det reviderade protokoll med skärpta
regler om användning av antipersonella minor, som

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

förhandlats fram under svensk ledning. Hösten 1997
inleds förhandlingar om att få till stånd ett interna-
tionellt totalförbud mot dessa vapen. Vårt land
kommer att fortsätta att spela en pådrivande roll i
detta arbete.

Sverige fäster stor vikt vid implementeringen av
det globala Wassenaar-arrangemanget med syfte att
hindra spridning av både krigsmateriel och strate-
giskt känsliga produkter.

Sveriges stöd till multilateralt utvecklingssamarbe-
te behandlas under utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd.

Fri världshandel

Utrikeshandel är en allt starkare drivkraft för eko-
nomisk tillväxt och utveckling. Det gäller globalt, i
utvecklingsländerna såväl som i EU och i Sverige.
Världshandeln växer snabbare än världsproduktio-
nen.

För ett utrikeshandelsberoende land som Sverige
är en stärkt frihandel en nödvändighet. Därför verkar
Sverige för multilateralt samarbete och väl fungeran-
de spelregler för den internationella handeln. Detta
är en förutsättning för att alla länder oavsett ekono-
misk styrka skall ges lika rättigheter på detta område.

WTO har under sina två första år varit mycket
framgångsrikt i arbetet på att förstärka det globala
regelverket. WTO:s första ministerkonferens i de-
cember 1996 fastlade ett frihandelsinriktat arbets-
program för de kommande åren. Under 1997 har två
nya avtal slutits inom WTO, om bastelefonitjänster
och om informationsteknik. Ett arbete har inletts för
att skapa gemensamma regler på investerings- och
konkurrensområdet. Det är viktigt att alla länder
omfattas av det globala regelverket. I dag är drygt
130 stater medlemmar i WTO och ett trettiotal för-
handlar om medlemskap.

Regionala frihandelsarrangemang kan utgöra vär-
defulla och pådrivande komplement till multilaterala
lösningar. Sveriges agerande utgör ett gott exempel
på en sådan positiv samverkan. Inom EU har Sverige
alltsedan inträdet drivit vår traditionella frihandels-
linje och verkat för öppenhet mot omvärlden. Vi
verkar för en reform av den gemensamma jord-
brukspolitiken och därigenom en liberalisering av
handeln med jordbruksprodukter. Vårt land fortsät-
ter att arbeta för en förbättring av utvecklingsländer-
nas tillträde till den europeiska marknaden. Särskilt
stor vikt lägger Sverige vid ett närmare samarbete
med de central- och östeuropeiska länderna och län-
derna i Medelhavsområdet.

Säkerhet och samarbete i Europa

Sedan det kalla krigets konfrontation mellan militär-
blocken i Europa upphört, har framväxten av en ny
säkerhets- och samarbetsordning blivit möjlig. Vikti-
ga beslut, som påverkar denna, har fattats och kom-
mer att fattas under 1997 och de närmaste åren där-
efter.

EU är den centrala institutionen i och redskapet
för att skapa en europeisk samarbetsstruktur. Inom
den gemensamma marknaden sker merparten av Sve-
riges handelsutbyte med omvärlden, och den gemen-
samma utrikes- och säkerhetspolitiken är viktigaste
forum för svensk utrikespolitik.

Regeringskonferensen, som avslutades med topp-
mötet i Amsterdam i juni 1997, förde integrationen
mellan unionens medlemmar ytterligare framåt och
beredde vägen för EU:s fortsatta utvidgning. Ur
svensk synvinkel var regeringskonferensen värdefull
och framgångsrik.

För Sverige är det av särskild vikt att medlemslän-
derna tagit ett ökat gemensamt ansvar för stora frå-
gor, som direkt berör de enskilda människornas lev-
nadsvillkor och framtidstro. Det nya sysselsätt-
ningsavsnittet i Amsterdamfördraget bygger på ett
svenskt förslag. Miljön får ett starkare skydd, offent-
lighetsprincipen har knäsatts i EU, och jämställdhe-
ten har blivit ett grundläggande mål för arbetet inom
EU. Samarbetet på det rättsliga och inrikesområdet
har stärkts. Det gäller såväl den gemensamma kam-
pen mot internationell brottslighet som fri rörlighet
för personer inom EU. Genomgripande förändringar
av EU:s beslutsformer får dock anstå i avvaktan på
unionens utvidgning.

Ett svenskt medlemskap i Europeiska valutaunio-
nen (EMU) från den 1 januari 1999 är ej aktuellt.
För tiden därefter skall Sverige ha maximal hand-
lingsfrihet. I förhandlingarna om EU:s nästa femårs-
budget lägger Sverige särskild vikt vid reformer av
den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s regi-
onalpolitik och strukturpolitik.

En central målsättning för svensk Europapolitik
infriades i och med att medlemsländerna vid Amster-
dammötet bekräftade att vägen nu ligger öppen för
att inleda utvidgningsprocessen. Genom utvidgning-
en till Central- och Östeuropa fullföljer EU sin upp-
gift som alleuropeiskt freds- och samarbetsorgan.

Kommissionen avgav i juli 1997 yttranden över
kandidatländerna och rekommenderade att förhand-
lingar skulle påbörjas med sex av dem. Sverige
kommer även fortsättningsvis att verka för att inträ-
desförhandlingar skall inledas samtidigt med alla
kandidatländer, som uppfyller demokratikravet.
Tidpunkten för medlemskap måste dock bero av
varje ansökarlands förutsättningar. Redan utvidg-
ningsprocessen, som skall börja kring årsskiftet
1997/98, innebär ett stöd för demokratisk stabilitet
och ekonomisk utveckling i ansökarländerna. Sverige
har ett starkt intresse av att våra baltiska grannländer
och Polen blir medlemmar i EU och arbetar aktivt
för detta.

De central- och östeuropeiska länderna har gjort
betydande framsteg såväl i sin ekonomiska utveck-
ling som för att befästa demokratin. Stabil demokrati
och förbättrade sociala och ekonomiska villkor i
Central- och Östeuropa är en förutsättning för bestå-
ende fred och säkerhet i hela Europa. Genom ett

10

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

mångskiftande samarbete och stöd kan Västeuropa
på ett avgörande sätt bidra till att målen uppnås. Av
särskild betydelse är utvecklingen i Ryssland. Att
demokratiseringen i Ryssland fullföljs och befästs är
avgörande för framtida säkerhet och samarbete i Eu-
ropa. Därför fäster Sverige både i alleuropeiskt och
regionalt perspektiv största vikt vid dialogen med
Ryssland och stödet till reformprocessen där.

Den europeiska omvandlingen efter det kalla kri-
gets slut fick tragiska följder i det tidigare Jugoslavi-
en, främst Bosnien-Hercegovina. Sedan freden åter-
ställts, är Daytonavtalets efterlevnad och återupp-
byggnaden av det krigshärjade området den viktigas-
te uppgiften. De i konflikten inblandade parterna bär
ansvaret för detta, men Sverige skall fortsätta att
medverka aktivt i det nödvändiga stödet från om-
världen i denna process. Det svenska stödet inriktas i
synnerhet på demokratifrämjande och humanitära
insatser samt återuppbyggnad inklusive stöd till flyk-
tingåtervandring.

I juli 1997 fattade Atlantpakten (NATO) ett förs-
ta beslut om utvidgning med tre länder. Utvidgning-
en är ett led i den pågående förändringen av NATO
och en del av omdaningen av säkerhetsstrukturen i
Europa efter det kalla kriget. NATO är en struktur
för militärt samarbete. Sverige välkomnar föränd-
ringen från exklusiv inriktning på försvar av med-
lemsländerna till bred samverkan med även utanför-
stående länder för att möta nya hot mot europeisk
säkerhet.

I ett Europa, där säkerhetshoten i växande ut-
sträckning är icke-militära, är själva förändrings-
processen i NATO och den europeiska säkerhets-
strukturen det centrala. Det viktiga är att denna pro-
cess som helhet leder fram mot gemensam säkerhet
och en alleuropeisk säkerhetsgemenskap.

Till de grundläggande principerna för europeisk
säkerhet hör varje lands rätt att självt träffa sitt sä-
kerhetspolitiska vägval, att inga nya skiljelinjer får
skapas i Europa och att alla stater bär ett ansvar för
den gemensamma säkerheten. I ljuset av dessa prin-
ciper skall NATO:s utvidgningsbeslut värderas lik-
som avtalet mellan NATO och Ryssland, som under-
tecknades i maj 1997, och tillkomsten samma månad
av Euro-atlantiska partnerskapsrådet (EAPR), där
Sverige ingår. De är alla sammanhängande delar av
den positiva förändringsprocessen i europeisk säker-
het.

Utvidgningsbeslutet ändrar inte Sveriges förhål-
lande till NATO. Sveriges militära alliansfrihet, som
syftar till att vårt land skall kunna vara neutralt i
händelse av krig i vårt närområde, består. Den gag-
nar vår egen säkerhet bäst och utgör en grund för vår
strävan att stärka säkerheten i vårt närområde. Ge-
nom vårt medlemskap i OSSE och Europarådet, vårt
observatörskap i VEU och vårt deltagande i PFF-
samarbetet och EAPR tar Sverige ett betydande an-
svar för uppbyggnaden av en alleuropeisk säkerhets-
struktur. Sverige och Finland har vidare genom sitt

av regeringskonferensen antagna förslag att stärka
EU:s roll i konflikthantering i samverkan med VEU
bidragit till att befästa EU som centralt organ för eu-
ropeisk säkerhet.

Regeringen ser i första hand EAPR som organ för
praktiskt samarbete om krishantering, något som
NATO lägger allt större tonvikt vid. Sveriges intensi-
fierade deltagande i PFF och dess övningsverksamhet
förbättrar vår förmåga att genomföra fredsfrämjande
insatser tillsammans med NATO och övriga samar-
betsländer utan att beröra försvaret av vårt eget terri-
torium. Med den militära alliansfriheten som grund
samverkar Sverige förutom i PFF med NATO i den
av NATO ledda SFOR-styrkan, som med mandat
från FN:s säkerhetsråd i december 1996 ersatte den
tidigare IFOR-styrkan.

OSSE intar med sin breda medlemskrets en sär-
ställning i det alleuropeiska säkerhetssamarbetet.
Som bl. a. utvecklingen i det forna Jugoslavien visar,
spelar OSSE idag en ledande roll i icke-militär säker-
hetsfrämjande verksamhet. Det gäller konfliktföre-
byggande arbete, konflikthantering och återupp-
byggnad efter väpnade konflikter. Sverige lägger
särskild vikt vid respekten för mänskliga rättigheter
och rättsstatens principer och ansträngningarna att
förbättra övervakningen av hur medlemsländerna
efterlever sina åtaganden. OSSE:s högkommissarie
för nationella minoriteter fyller en viktig uppgift för
att avvärja etniska konflikter.

Rustningskontroll är en av Sverige prioriterad
uppgift för OSSE. Vårt land följer nära förhandling-
arna inom OSSE:s ram om en anpassning av Avtalet
om konventionella styrkor i Europa (CFE-avtalet).

Europarådet har fått ökad betydelse i den om-
vandling av Europa som nu pågår. En av organisa-
tionens viktigaste uppgifter är att stödja den fortsatta
demokratiutvecklingen i Central- och Östeuropa. In-
satserna inriktas på uppbyggnaden av rättssamhället
och en fast förankring av de mänskliga rättigheterna
i det legala och politiska systemet.

Sverige i Norden, Östersjöområdet och Barentsregi-
onen

Sverige har ett särskilt intresse och ansvar för säker-
het och samarbete i Norden, Östersjöområdet och
Barentsregionen. Nordeuropas säkerhet kan inte
isoleras från europeisk och nordatlantisk säkerhet.
Det innebär att ett viktigt led av svensk politik i om-
rådet är att fast inlemma detta i det europeiska och
euroatlantiska samarbetet. EU och PFF spelar här en
central roll. Sverige skall särskilt verka för att EU:s
växande intresse för Östersjöregionen vidgas och i
högre grad också riktas mot Barentsregionen.

Det nordiska samarbetet och vår samverkan med
övriga nordiska länder är en del av Sveriges Europa-
politik. På grundval av värdegemenskapen inom
Norden skall samarbetet utvecklas och vara en stabil
plattform för konkret samverkan och internationellt
agerande - i närområdet, i Europa och globalt. Det

11

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

nordiska samarbetet fördjupas utifrån de förutsätt-
ningar, som följer av de nordiska ländernas olika
vägval.

Sveriges ordförandeskap under 1998 i det nordis-
ka samarbetet, såväl inom som utanför Nordiska
ministerrådets ram, förpliktar. Det skall utövas aktivt
och med en ambition att göra samarbetets politiska
och strategiska dimensioner tydliga.

Reformeringen av det inomnordiska samarbetet
skall fullföljas i syfte att koncentrera det till områ-
den, där samnordiska lösningar ger komparativa för-
delar framför nationella eller bredare internationella
arrangemang. Den kulturella och språkliga gemen-
skap, som finns i Norden, skall bevaras och utveck-
las.

Nordiska samarbetsstrukturer skall systematiskt
utnyttjas som fora för avstämning och samstämt age-
rande i aktuella EU-/EES-frågor, så att detta främjar
svenska och nordiska intressen. Regeringen skall ar-
beta för att resultaten från EU:s regeringskonferens
förverkligas i nära kontakt mellan de nordiska län-
derna. Det är av största vikt att fri rörlighet för per-
soner genomförs med bibehållen passfrihet inom
Norden.

Den europeiska omvandlingen efter det kalla kri-
gets slut har öppnat möjligheten att återknyta tusen-
åriga ekonomiska och kulturella band mellan folken
kring Östersjön. Det är ett svenskt intresse att regio-
nen utvecklas till en väl fungerande hemmamarknad
och att alla stater får medlemskap i WTO.

Sverige verkar främst genom den år 1996 inledda
Visbyprocessen pådrivande i framväxten av ett nät-
verk av samarbete på skilda områden mellan Öster-
sjöländerna till stöd för fördjupad demokratisering
och sociala och ekonomiska reformer. Arbetet med
att förbättra miljön och bekämpa den organiserade
brottsligheten har fortsatt hög prioritet. Så hölls t.ex.
ett miljöministermöte i Saltsjöbaden år 1996 i syfte
att inleda arbetet på en Agenda 21 för Östersjöom-
rådet. De tre handlingsprogram, som antogs vid Ös-
tersjöstaternas råds femte ministersession i Kalmar
1996, har givit samarbetet nya impulser och breddat
verksamhetsområdet. Nya krav ställs därmed på rå-
dets samordnande och vägledande roll. Vid minister-
sessionen i Riga i juli 1997 beslöts att förslag skall
utarbetas om att inrätta ett permanent sekretariat för
Östersjörådet. Sverige har erbjudit sig att vara värd
för sekretariatet.

Ett viktigt svenskt mål är Rysslands inlemmande i
ett vidare europeiskt samarbete till gagn för såväl
demokratiseringsprocessen i Ryssland som alleuro-
peisk säkerhet. För regionens säkerhet och utveckling
är stödet till nordvästra Ryssland och Kaliningrad
liksom främjandet av allsidiga kontakter mellan
Ryssland och de baltiska länderna av stor betydelse.
Regeringen tillmäter Barentssamarbetet största bety-
delse. Sverige innehar under år 1997 ordförandeska-
pet i Barentsrådet. Skärpt kärnsäkerhet, förbättringar
av den sargade miljön, ökat kultursamarbete och

breddade mellanfolkliga kontakter är svenska mål-
sättningar för ordförandeskapet.

Sveriges utvecklingssamarbete med Estland, Lett-
land, Litauen och Polen inriktas idag främst på att
underlätta anpassning till och medlemskap i EU. Det
sker genom kunskapsöverföring och tekniskt samar-
bete inom områdena säkerhet, demokrati, ekonomi
och miljö. I ett särskilt program får ansökarländerna
del av erfarenheterna av den svenska medlemsstrate-
gin. Sveriges utvecklingssamarbete med länderna i
Central- och Östeuropa behandlas under utgiftsom-
råde 7 Internationellt bistånd.

Samarbete utanför Europa

Sverige har sedan länge ett brett och välutvecklat bå-
de bilateralt och multilateralt samarbete med länder
och regioner utanför Europa. Genom arbetet i FN
och andra internationella organisationer bidrar vårt
land till att stärka internationell fred och säkerhet, till
att angripa hoten mot vår gemensamma miljö, till
solidaritet med utvecklingsländerna och till att för-
bättra de enskilda människornas trygghet och lev-
nadsvillkor. Vårt aktiva deltagande i EU:s breda di-
alog och biståndssamarbete med utvecklingsländerna
har givit svensk politik en ny dimension. Sverige ver-
kar för en effektivisering av EU:s politik bl. a. genom
en reformering av Lomésamarbetet.

Förbindelserna med Förenta staterna intar en sär-
ställning i Sveriges relationer med länderna utanför
Europa både bilateralt och multilateralt. Det gäller
handel och vetenskapligt och kulturellt utbyte likaväl
som säkerhetsskapande samarbete. Dialogen mellan
EU och Förenta staterna och Canada har en avgö-
rande betydelse för den globala utvecklingen på skil-
da områden. Genom sitt medlemskap i NATO och
OSSE är de båda nordamerikanska staterna djupt
engagerade i europeisk säkerhet.

Sveriges bilaterala förbindelser med länderna i
Mellanöstern, Afrika, Asien och Oceanien och La-
tinamerika omfattar politiska relationer, utvecklings-
samarbete och handelsutbyte. Omorganisationen av
Utrikesdepartementet har möjliggjort en förbättrad
samordning mellan dessa olika aspekter.

Sveriges internationella utvecklingssamarbete med
utvecklingsländer behandlas under utgiftsområde 7
Internationellt bistånd.

Sverige fullföljer på olika sätt sitt långvariga och
djupa engagemang för en allomfattande fredsuppgö-
relse i Mellanöstern. Bl.a. ger vi ett betydande stöd
till den palestinska befolkningen på Västbanken och i
Gaza. Sverige medverkar inom ramen för Barcelo-
naprocessen i EU:s växande samarbete med länderna
på södra och östra sidan av Medelhavet. I detta
sammanhang kan särskilt nämnas etablerandet av ett
frihandelsområde och det s.k. Euro-Islamprojektet.

En rad länder och regioner i Afrika har under se-
nare år genomgått en positiv ekonomisk och politisk
utveckling, även om bilden av en kontinent i kris
alltjämt dominerar. Sålunda har den djupa mänskliga

12

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

tragedin i stora sjö-området efter folkmordet i
Rwanda återigen understrukit behovet av humanitärt
bistånd, skydd av utsatta människors säkerhet och
stöd för konfliktförebyggande åtgärder i Afrika.

Förslag till en ny Afrikapolitik kommer att före-
läggas riksdagen i en regeringsskrivelse kring årsskif-
tet, baserat på bl.a. de slutsatser och rekommenda-
tioner som framförts i utredningen ”Partner med
Afrika”. Grundtanken är att relationerna med de af-
rikanska länderna måste bygga på ett mer jämbör-
digt förhållande än det traditionella mellan givare
och mottagare.

Många länder i Asien genomgår en starkt dyna-
misk ekonomisk utveckling. En betydande del av till-
växten i världsekonomin under de närmaste åren
kommer att ske i Kina och andra östasiatiska stater.
Samtidigt består en djup fattigdom och ett hårt un-
dertryckande av mänskliga rättigheter i många asia-
tiska länder. Både ekonomiskt och säkerhetspolitiskt
kommer Asien att spela en central roll i den globala
utvecklingen under kommande år. Sverige medverkar
aktivt i EU:s strävan att stärka banden och utvidga
förbindelserna med Asien. En pågående UD-
utredning kommer att utarbeta förslag till en strategi
för att intensifiera Sveriges relationer med Asien. Ut-
redningen, som kommer att presentera sitt förslag
hösten 1998, inriktas på fem huvudområden: Asien i
den internationella ekonomin, fattigdom och livs-
kvalitet, miljö och hållbart utnyttjande av naturresur-
ser, demokrati, mänskliga rättigheter och jämställd-
het samt den asiatiska säkerhetssituationen.

Den positiva demokratiska och ekonomiska ut-
vecklingen i Latinamerika fortsätter. Fredsavtalet i
Guatemala vid årsskiftet 1996/97 innebar en stor
framgång för freden i hela området. Det kommersi-
ella och politiska intresset för regionen är stort, och

såväl de bilaterala relationerna som EU:s förbindelser
med Latinamerika utvecklas snabbt. En strategi för
främjandet av handeln med Latinamerika har under
året tagits fram i departementet.

Trots den positiva utvecklingen är klyftorna mel-
lan olika befolkningsgrupper breda och sociala miss-
förhållanden råder på många håll. Inre konflikter och
övergrepp förekommer fortfarande, och Sverige
kommer att fortsätta det aktiva arbete för fred, de-
mokrati och mänskliga rättigheter som bedrivs sedan
länge. Den sociala och ekonomiska utvecklingen i
Nicaragua, Bolivia och en rad andra länder kommer
fortsatt att stödjas från svenskt håll.

Kommentarer till utgiftsutvecklingen

Utgifterna för budgetåret 1997 beräknas överstiga
budgeten beroende på att en del av anslagssparan-
det/reservationerna från 1995/96 tas i anspråk. I öv-
rigt är det enbart inom verksamhetsområdena Utri-
kesförvaltningen och Internationella organisationer
som några större avvikelser kan konstateras. Utrikes-
förvaltningen uppvisar 1995/96 sålunda ett stort an-
slagssparande som förklaras närmare i det följande.
Den kraftiga minskningen av anslagen till Internatio-
nella organisationer beror i första hand på att kost-
nader för fredsfrämjande insatser med väpnad trupp,
som tidigare legat under detta utgiftsområde, fr.o.m.
1997 överflyttats till utgiftsområde 6 Totalförsvar
samt att en besparing samtidigt genomförts på 250
miljoner kronor.

UTGIFTSUTVECKLINGEN FÖR DE I UTGIFTSOMRÅDE 5 INGÅENDE VERKSAMHETSOMRÅDENA

UTGIFT

1995/96

DÄRAV

1996

ANVISAT

1997

UTGIFTSPROGNOS

1997

FÖRSLAG

1998

BERÄKNAT

1999

BERÄKNAT

2000

Utrikesförvaltningen

2 316

1 579

1 673

1 813

1 763

1 805

1 853

Internationella organisationer

2 226

1 475

931

907

906

927

947

Information om Sverige i utlandet

106

63

66

71

61

62

63

Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frå-
gor m.m.

92

58

58

58

57

58

59

Övriga utrikespolitiska frågor

24

17

22

31

24

21

21

Totalt för utgiftsområde 5

4 764

3 192

2 750

2 880

2811

2 873

2 943

13

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

3. Utrikesförvaltningen m.m.

Omfattning/ändamål

Verksamhetsområdet omfattar anslagen utrikesför-
valtningen, dvs. såväl Utrikesdepartementet som ut-
rikesrepresentationen, nordiskt samarbete som här
avser i första hand resekostnader för Sveriges delta-
gande i det nordiska samarbetet samt ekonomiskt
bistånd till svenska medborgare i utlandet.

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)

1995/96        1996         1997        1938        1999        2000

2 316      1 579      1 813      1 763      1 805      1 853

skall ha tillgång till den nya tekniken innan utgången
av 1997.

Prioriteringar för 1998

Regeringens oförändrat höga ambitioner på det utri-
kespolitiska området ställer krav på en väl fungeran-
de utrikesförvaltning. Denna måste därför även fort-
satt utvecklas, genom rationalisering och effekti-
visering, och förändras för att kunna svara mot de
krav som ställs på den i en snabbt föränderlig värld.

Genom de medel som ställs till Utrikesdeparte-
mentets förfogande från den s.k. profilpotten sker en
ökad satsning på främjande av export, investeringar
och turism. Detta sker bl.a. genom upprättande av
två generalkonsulat, i Gdansk och Los Angeles.

Sammanfattande kommentar till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall

Genom den omorganisation av utrikesförvaltningen,
som nu slutförts, har den anpassats till de nya uppgif-
ter för utrikespolitiken som en tilltagande internatio-
nalisering medfört.

Det ekonomiska utfallet för budgetåret 1995/96
visar på ett stort anslagssparande.

Större förändringar

En genomgripande omorganisation av Utrikesdepar-
tementet har genomförts under budgetåren 1995/96
och 1997 i syfte att stärka den operativa verksamhe-
ten och genomföra rationaliseringar inom den admi-
nistrativa verksamheten. Sveriges medlemskap i Eu-
ropeiska unionen samt i FN:s säkerhetsråd har
påverkat arbetet.

Installationstakten för den s.k. nya tekniska platt-
formen för ADB och kommunikation har ökats så
att både departementet och utlandsmyndigheterna

A 1 Utrikesförvaltningen

1995/96

Utgift

2 310 445 ’

Anslags-
sparande

717 849

Därav 1996

Utgift

1 574 200

1997

Anslag

1 667 384

Utgifts-
prognos

1 807 500

1998

Förslag

1 757 629

1999

Beräknat

1 799 134

2000

Beräknat

1 846 538

1. Beloppen anges i tusental kr

Utrikesförvaltningens viktigaste uppgifter är att be-
vaka och främja svenska intressen, politiska såväl
som handels- och biståndsrelaterade. Detta görs ge-
nom politisk, ekonomisk och handelspolitisk bevak-
ning, genom export-, investerings- och turistfrämjan-
de verksamhet, insatser inom kultur och information
samt handläggning av migrations- och rättsfrågor.

Anslaget Utrikesförvaltningen används för de
samlade förvaltningskostnaderna för departementet

15

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

och de 100 utlandsmyndigheterna samt de drygt 400
honorärkonsulaten. Totalt omfattar utrikesförvalt-
ningen ca 2400 anställda, varav omkring 1000 ut-
görs av lokalanställda. Till de tyngre förvaltnings-
kostnaderna hör förutom löner och utlandstillägg till
de anställda, även fastighetskostnader, resekostnader
för deltagande i ett stort antal internationella möten
och förhandlingar, driftskostnader för en, på grund
av verksamhetens art, omfattande IT- och telekom-
munikationsverksamhet. I anslaget ingår också kost-
nader för utredningar och officiella besök.

Kostnader som kan uppstå med anledning av ga-
rantier för banklån till personal respektive uppsagda
anställda inom utrikesförvaltningen belastar detta
anslag. Utestående lån uppgår för närvarande till

12,8 miljoner kronor.

En jämförelse mellan budget och utfall för bud-
getåret 1995/96 visar att utrikesförvaltningen hade
ett stort anslagssparande. Detta anslagssparande be-
ror både på egna åtgärder och yttre omständigheter.
Dels har den nya rambudgettekniken medvetet ut-
nyttjats för att spara medel under ett budgetår för att
klara extraordinära utgifter ett annat budgetår, fast-
ställda sparbeting genomförts tidigt under mandat-
perioden samt ett ökat kostnadsmedvetande åstad-
kommits inom utrikesförvaltningen. Dels har
anslagssparandet åstadkommits av yttre icke påverk-
bara förändringar i form av kursvinster som resultat
av en förstärkning av den svenska kronan i förhål-
lande till de utländska valutor som i stor omfattning
används inom utrikesförvaltningen för betalning av
dess kostnader. I samband med diskussionerna under
våren 1997 om det fortsatta besparingsarbetet beslu-
tade regeringen att 200 miljoner kronor av anslags-
sparandet skulle dras in. Under utgiftsområde 1 an-
slag C 1 föreslår regeringen dessutom att högst 135
miljoner kronor av anslagssparandet överförs som
anslagssparande till ramanslaget Regeringskansliet
m.m.

ningen, som innebär ett tydliggörande av olika admi-
nistrativa funktioner samt en rationalisering som in-
nebär en resursöverföring till den operativa verksam-
heten inom utrikesförvaltningen. Därmed är ett om-
fattande reformarbete slutfört och det nya UD är
klart. Det uppsatta målet för omorganisationen har
uppnåtts genom att Utrikesdepartementet nu är an-
passat till de nya uppgifter för utrikespolitiken som
en tilltagande internationalisering, det växande öm-
sesidiga beroendet mellan departementets traditio-
nella politikområden samt inte minst EU-
medlemskapet medfört.

En fortsatt hög ambitionsnivå ställer också krav
på prioriteringar och avväganden. Förutsättningarna
för att genomföra sådana överväganden har klart
förbättrats genom den utvecklade process för verk-
samhetsplanering som numera tillämpas inom utri-
kesförvaltningen. Härigenom ges möjlighet till en
sammanhållen bedömning och avvägning mellan oli-
ka krav och önskemål vad gäller såväl personella
som finansiella resurser inom utrikesförvaltningen.

Riksdagens revisorer har i rapporten ”Utrikes-
förvaltningen” granskat utrikesförvaltningen med
tonvikt på dess uppgifter, organisation, styrning, per-
sonal och kostnader. Utrikesdepartementets remiss-
svar har nyligen lämnats.

Vid beräkningen av anslaget för 1998 har hänsyn
tagits till att anslaget för 1997 tillfälligtvis hade
sänkts med drygt 100 miljoner kronor samt till det
för mandatperioden beslutade sparprogrammet. För
att fullfölja besparingsåtgärderna som aviserades i
regeringens ekonomiska vårproposition har anslags-
posten för utredningar minskats med 3 miljoner kro-
nor fr.o.m. år 1998. För år 1999 har anslaget be-
räknats till 1 799 miljoner kronor och för år 2000
till 1 847 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning och slutsatser

Som redovisas närmare under inledningen till detta
utgiftsområde kommer regeringen även framdeles att
ha höga ambitioner på det utrikespolitiska området.
För att kunna möta de krav detta ställer på en väl
fungerande utrikesförvaltning har denna under det
senare året genomgått en omfattande omorganisa-
tion. Denna innebär att det i stället för den gamla
politiska avdelningen, handelsavdelningen, avdel-
ningen för internationellt utvecklingssamarbete och
rättsavdelningen, sedan 1 juli 1996 finns ett antal
geografiska och funktionella enheter. Omorganisa-
tionen har nu slutförts genom en reformering av den
administrativa verksamheten inom utrikesförvalt-

A2

Nordiskt samarbete

1995/96

Utgift

1 072 '

Därav 1996

Utgift

800

1997

Anslag

1 442

Utgifts-
prognos

1 200

1998

Förslag

1 452

1999

Beräknat

1 481

2000

Beräknat

1 511

1. Beloppen anges i tusental kr

Från anslaget betalas kostnader för Sveriges delta-
gande i samarbetet inom ramen för Nordiska minis-
terrådet (samarbetsministrarna) och Nordiska sam-
arbetskommittén m.fl. samarbetsorgan samt för
deltagande i vissa andra former av nordiskt samarbe-
te, däribland det svensk-norska samarbetet.

16

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

A 3 Ekonomiskt bistånd till svenska
medborgare i utlandet m.m.

1995/96

Utgift

4 060 ’

Därav 1996

Utgift

2 900

Utgifts-

1997

Anslag

4 371     prognos         4 371

1998

Förslag

4 402

1999

Beräknat

4 490

2000

Beräknat

4 579

1. Beloppen anges i tusental kr

Av anslaget används huvuddelen till att täcka de
kostnader som avses i lagen (1973:137) om ekono-
miskt bistånd till svenska medborgare i utlandet
m.m. Det rör sig om periodiskt understöd till vissa i
utlandet, främst i Sydamerika, bosatta svenska med-
borgare. Därutöver betalas från anslaget eftergifter
och jämkning av fordringar för utgivet tillfälligt eko-
nomiskt bistånd till nödställda svenska medborgare i
utlandet samt för brottmål och kostnader vid döds-
fall. Anslaget används också till rättsligt bistånd till
brottsoffer utomlands. Från anslaget betalas också
kostnader för expertgruppen för identifiering av ka-
tastroffall utomlands, kostnader i sjöfartsfrågor samt
avgifter för stämningsmannadelgivning.

Regeringens överväganden

Kostnaderna för periodiskt understöd minskar, me-
dan frihetsberövanden på grund av grova narkoti-
kabrott i utlandet kan komma att medföra ökande
kostnader för rättshjälp.

I anslaget finns en medelsram på 50 000 kronor
för särskilda informationsinsatser riktade till utlands-
resenärer, främst ungdomar, i syfte att minska be-
lastningen på utrikesförvaltningens konsulära resur-
ser.

2 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 4

17

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

4. Internationella organisationer

Omfattning/ändamål

Regeringen föreslår att 906 miljoner kronor anvisas
under utgiftsområde 5 för bidrag till Internationella
organisationer. Härutöver finansieras även interna-
tionella organisationer under utgiftsområde 7 Inter-
nationellt bistånd. Inom verksamhetsområdet finan-
sieras i första hand bidrag till Förenta nationerna,
Europarådet, Organisationen för säkerhet och sam-
arbete i Europa (OSSE), den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken inom EU (GUSP), Nordiska
ministerrådet, Organisationen för ekonomiskt sam-
arbete och utveckling (OECD) samt kostnader för
fredsfrämjande verksamhet.

Den ökande globaliseringen innebär att den poli-
tiska och ekonomiska utvecklingen i vår omvärld i
allt högre grad påverkar förutsättningarna också för
den nationella politiken. Samarbetet inom interna-
tionella organisationer får därmed än större betydel-
se. Det är därför angeläget att Sverige fortsatt aktivt
engagerar sig i det multilaterala samarbetet.

Kostnaden för Sveriges medlemskap i internatio-
nella organisationer styrs av organisationernas bud-
getar. De obligatoriska bidragen uttaxeras enligt en
på förhand fastställd bidragsskala, som varierar från
organisation till organisation. Budgetramen för de
olika organisationerna blir därmed en av de viktigas-
te utgiftsstyrande faktorerna. Eftersom bidragen ut-
taxeras i annan valuta än svenska kronor (främst US-
dollar) påverkar även kronans värde utgiftsnivån.
Denna påverkas också av inflationen i respektive or-
ganisations verksamhetsland.

Sverige strävar generellt efter en effektivare och
mer resultatstyrd verksamhet inom ramen för en mer
återhållsam budgetutveckling. I ökande omfattning
sker kontinuerliga uppföljningar och utvärderingar
av organisationernas verksamhet för att säkerställa
en effektiv resursanvändning av de svenska bidragen.

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)

1995/96 1996        1997        1998         1999        2000

2 226     1 475       907       906       927       947

Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall

Sveriges bidrag till de olika internationella organi-
sationerna har i huvudsak motsvarat budgetbe-
räkningarna. Skillnaden mellan budget och utfall
1995/96 beror framför allt på att betalningstid-
punkten för bidraget till Nordiska ministerrådet
ändrats.

Större förändringar

Bidragen till internationella organisationer har
minskat vilket beror på att besparingar skett på de
anslag som i huvudsak finansierar svenskt delta-
gande i internationella fredsfrämjande insatser. På
anslaget B 9 Fredsbevarande verksamhet besluta-
des en besparing om 250 miljoner kronor inför
budgetåret 1997. Vidare beslutades att anslaget
skulle delas, så att fredsfrämjande insatser med
väpnad trupp finansieras över utgiftsområde 6,
medan övrig fredsfrämjande verksamhet finansie-
ras över utgiftsområde 5 och det nya anslaget B 4
Fredsfrämjande verksamhet. Inför budgetåret
1998 föreslås ytterligare besparingar på dessa bå-
da utgiftsområden. Sveriges bidrag till Unido fi-
nansieras fr.o.m. år 1998 över utgiftsområde 7.

19

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

Prioriteringar för 1998

Vårt medlemskap i FN:s säkerhetsråd och Sveriges
fortsatt höga ambition att aktivt stödja FN och dess
fredsfrämjande verksamhet gör, i kombination med
besparingar på verksamhetsområdet, att det blir än
angelägnare att resterande medel används på ett op-
timalt sätt. Härvid bör Sverige prioritera ett brett del-
tagande med kvalificerad personal i pågående och
nya fredsfrämjande missioner. Vidare bör Sverige ak-
tivt bidra till utvecklingen av en helhetssyn på freds-
främjande insatser som innefattar såväl politiska, mi-
litära, polisiära, civila som humanitära aspekter.

Sverige skall delta aktivt i det pågående arbetet
med att stärka och effektivisera FN. Som medlem i
säkerhetsrådet även under 1998 kommer Sverige att
fortsatt lägga stor vikt vid att stärka FN:s förmåga
till konfliktförebyggande och tidiga insatser, bidra till
att stärka den humanitära rätten och folkrättens
ställning samt stödja användandet av fredliga in-
strument i konfliktlösning.

I Europarådet, OSSE och inom EU skall Sverige
fortsätta att medverka till framväxten av en ny alleu-
ropeisk säkerhets- och samarbetsstruktur.

B 1

1995/96

Bidrag till vissa internationella
organisationer

Utgift

399 994 '

Därav 1996

Utgift

243 900

Utgifts-

1997

Anslag

452 462    prognos      422 015

1998

Förslag

464 161

1999

Beräknat

474 406

2000

Beräknat

485 351

1. Beloppen anges i tusental kr

den 1997-98 är ett uttryck för den politiska betydelse
vi tillmäter organisationen och dess verksamhet.

Från anslaget B 1 betalas obligatoriska kostnader
för Sveriges andel till FN:s reguljära budget och FN:s
fredsbevarande insatser. Vidare ingår Sveriges bi-
dragsandelar till den nystartade Haag-baserade Or-
ganisationen för förbud mot kemiska vapen
(Organisation for the Prohibition of Chemical Wea-
pons, OPCW) och till Förberedande kommissionen i
Wien för upprättandet av den internationella kon-
trollorganisationen under fördraget om fullständigt
förbud mot kärnsprängningar (Comprehensive Nuc-
lear Test-Ban Treaty Organization, CTBTO) samt
andra konventionsorgan. Från anslaget betalas också
Sveriges bidragsandel för de pågående förhandling-
arna i Geneve om ett verifikationsprotokoll för kon-
ventionen om förbud mot biologiska vapen. Under
anslaget budgeteras härutöver för obligatoriska kost-
nader till följd av bl.a. uppföljnings- och gransk-
ningskonferenser för internationella konventioner,
däribland konventionen om förbud mot särskilt in-
humana vapen.

Under hösten 1997 kommer den fortsatta finansi-
eringen av krigstribunalerna för f.d. Jugoslavien och
Rwanda att behandlas. Sverige tillsammans med EU
verkar för att dessa skall finansieras över FN:s regul-
jära budget.

FN:s finansiella kris har accentuerats under 1997.
Främst på grund av att vissa större bidragsgivare an-
tingen innehållit eller på grund av ekonomiska svå-
righeter inte har kunnat betala sina bidrag fullt ut.
De pågående diskussionerna om reformer av FN:s
programverksamhet och en eventuell skuldbetalning
av Förenta staterna ger anledning till försiktig opti-
mism om organisationens framtid.

Från anslaget betalas obligatoriska avgifter för
Sveriges medlemskap i ett antal internationella or-
ganisationer, som Sverige är folkrättsligt bundet
att betala. Anslaget omfattar främst Sveriges bi-
drag till Förenta nationerna, Europarådet, Orga-
nisationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE) samt den gemensamma utrikes- och sä-
kerhetspolitiken inom EU (GUSP).

Förenta nationerna

FN är en hörnsten i svensk utrikespolitik och det
svenska medlemskapet i säkerhetsrådet under perio-

Regeringens överväganden

Resultatbedömning och slutsatser

Inför budgetåret 1995/96 formulerades målsättning-
en att Sverige skulle verka aktivt bl.a. för att stärka
FN:s fredsfrämjande förmåga samt att reformera
FN:s ekonomiska och sociala verksamhet.

Sverige har genom åren givit betydande bidrag till
FN, dess fredsbevarande operationer, medling och
andra politiska insatser liksom till organisationens
ekonomiska och sociala verksamhet. Hösten 1996
valdes Sverige, med starkt stöd från övriga medlems-
stater, in som medlem i FN:s säkerhetsråd för perio-
den 1997 - 1998. Säkerhetsrådet har det övergripan-
de ansvaret för upprätthållande av internationell fred
och säkerhet. Vårt medlemskap ställer höga krav på
ett aktivt engagemang i alla de frågor som rådet be-
handlar. Det innebär också höga förväntningar på
aktivt deltagande från svensk sida i de skilda freds-
främjande insatser som säkerhetsrådet beslutar om.

20

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

FN:s struktur och verksamhet behöver förnyas och
stärkas. Generalsekreteraren har under 1997 presen-
terat omfattande förslag till reformer. Sverige söker
stärka och påverka organisationens verksamhet. Det
är angeläget att göra organisationen mer kostnadsef-
fektiv så att dess finansiering tryggas långsiktigt. Det-
ta arbete sker bl.a. inom ramen för de mellanstatliga
förhandlingarna om reformer på det ekonomiska och
sociala området. Under hösten 1996 har de nordiska
länderna presenterat ett förslag om bl.a. gemensam-
ma fältkontor för FN-systemet i mottagarländerna.
På finansområdet prioriterar Sverige att skuldregle-
ring sker och vidare en bättre betalningsdisciplin och
reviderade bidragsskalor. I många av dessa frågor får
våra synpunkter ökad genomslagskraft genom EU-
samarbetet. Även det etablerade nordiska samarbetet
avseende FN-frågor ökar våra möjligheter att påver-
ka organisationens verksamhet.

Sverige, liksom övriga EU-länder, tillhör de med-
lemsstater som alltid betalar sina obligatoriska bidrag
till fullo och i tid. Det förblir en angelägen uppgift att
söka förbättra betalningsdisciplinen, reformera FN:s
bidragsskalor och göra organisationen mer kostnads-
effektiv.

De två största posterna inom Förenta nationerna
är bidraget till FN:s reguljära budget och bidraget till
kostnaderna för FN:s fredsbevarande operationer.

FN har hållit sig inom den för 1996-97 allokerade
ramen för den reguljära budgeten om 2 608 miljoner
US-dollar och därtill gjort besparingar om 154 mil-
joner US-dollar. Budgetramen för tvåårsperioden
1998-99 fastställdes av generalförsamlingen till
2 512 miljoner US-dollar. Uppskattningsvis torde
beloppet behöva uppräknas till 2 583 miljoner US-
dollar för att täcka inflation och kursförändringar.
Under denna period förväntas FN spara 124 miljoner
US-dollar. Under hösten 1997 förhandlar medlems-
staterna om nya bidragsskalor för perioden 1998-
2001. Sveriges nuvarande bidragsandel om 1,23 %
kan komma att öka något. Regeringen bedömer pre-
liminärt att 133,6 miljoner kronor bör avsättas för
att betala Sveriges bidrag till FN:s reguljära budget
under budgetåret 1998.

Sveriges andel av de uttaxerade bidragen till bud-
getarna för FN:s fredsbevarande operationer uppgår
f.n. till 1,23 % för år 1998. Det svenska bidraget för
budgetåret 1998 beräknas preliminärt till 253,7 mil-
joner kronor. Även för fredsbevarande operationer
kommer en ny bidragsskala att fastställas, som troli-
gen medför en ökning av Sveriges andel. Det finns
också ett stort mått av osäkerhet om antalet opera-
tioner. FN:s säkerhetsråd kan komma att fatta beslut
om nya insatser eller avsluta pågående operationer.
Genom det svenska medlemskapet i säkerhetsrådet
under 1998 ökar förväntningarna på ett svenskt en-
gagemang i dessa operationer.

För övriga bidrag har preliminärt beräknats 14,5
miljoner kronor för budgetåret 1998.

Europarådet

Europarådets huvuduppgift är att främja respekten
för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens
principer. Europarådet har bl.a. en viktig roll i de-
mokratiseringsprocessen i de central- och östeurope-
iska länderna. Dessa huvudlinjer har sedan anknyt-
ning till i princip samtliga områden i Europarådets
övriga breda verksamhetsfält, som sammanfattnings-
vis berör sociala frågor och livskvalitet respektive
kulturfrågor och kulturell mångfald.

Från anslaget betalas Sveriges bidrag till Euro-
parådets reguljära budget samt obligatoriska debite-
ringar till pensionsbudgeten, en extraordinär budget
som avser en nyligen uppförd byggnad för MR-
institutionerna, flera s.k. partsavtal (avtal på social-
och hälsoområdet, Europafarmakopén, fonden för
social utveckling, Pompidougruppen för narkotika-
frågor och kommissionen för demokrati genom lag)
samt Europarådets ungdomsfond.

På grund av en positiv kronkursutveckling kom
utfallet för budgetåret 1995/96 att underskrida anvi-
sade medel med knappt fyra miljoner kronor. För
innevarande budgetår förväntas en större överens-
stämmelse mellan budget och utfall.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning och slutsatser

Regeringen stöder i princip den återhållsamma linje
som sedan flera år präglar Europarådets budgetpro-
cess. Sverige fortsätter att verka, i enlighet med de
målsättningar som uppställts, för att rådet koncent-
rerar sin verksamhet till utveckling av demokrati,
mänskliga rättigheter och rättsstatens principer samt
den viktiga uppgiften att integrera de nya medlems-
länderna i Central- och Östeuropa, varav 16 hittills
har upptagits som fullvärdiga medlemmar i organisa-
tionen. Ytterligare ansökningar föreligger. I såväl ny-
blivna medlemsländer som s.k. kandidatländer an-
ordnas stödprogram, med huvudsaklig inriktning på
uppbyggnad av rättssamhället och förankring av de
mänskliga rättigheterna i det legala och politiska sys-
temet.

Att få nya arbetsuppgifter att gå ihop med real
nolltillväxt på resurssidan ställer stora krav på effek-
tivisering, rationalisering och omprioritering inom
organisationen. Ett led i detta arbete är en av gene-
ralsekreteraren inledd översyn av Europarådets verk-
samhet sektor för sektor. Enligt regeringens uppfatt-
ning bör även budgetprocessen bli föremål för en
motsvarande översyn.

Europarådets reguljära budget för 1997 har vo-
lymmässigt ökat kraftigt i förhållande till förra året,
huvudsakligen beroende på att Ryssland för första
gången deltar fullt ut som s.k. stor bidragsgivare

21

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

(tillsammans med de andra fyra ”stora”, Frankrike,
Italien, Storbritannien och Tyskland). Sverige bidrar
under 1997 med 2,33 % till den reguljära budgeten.

Generellt har budgetbehandlingen de senaste åren
präglats av återhållsamhet och så har även varit fallet
i samband med den under våren inledda diskussionen
om 1998 års budget. Ett budgettak för nästa år har
fastställts till ca 990 miljoner franska franc, vilket
belopp motsvarar medlemsländernas bidrag till 1997
års budget samt en inflationsuppräkning på drygt 1,4
0/

/o.

Ovannämnda beslut om budgettak har dock fat-
tats med reservation för följande två väsentliga fakto-
rer:

1.  De nuvarande institutionerna för mänskliga rät-
tigheter (kommission och domstol) kommer under
1998 att slås samman till ett organ (en permanent
domstol), vilket innebär finansiella konsekvenser som
ännu inte går att överblicka.

2. I samband med Europarådets toppmöte i oktober
1997 kan beslut komma att fattas som medför ökade
kostnader.

En debatt om den framtida verksamheten i Euro-
parådets ungdomsfond pågår - i termer av såväl fi-
nansiering som organisation - men den torde inte re-
sultera i några kostnadsökningar i förhållande till
nuvarande situation.

Regeringen har preliminärt beräknat bidraget till
Europarådet till 34 miljoner kronor för budgetåret
1998.

Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa (OSSE)

Från anslaget B 1 betalas obligatoriska kostnader för
Sveriges andel av OSSE:s integrerade budget
(sammanlagt ett tjugotal delbudgetar), gemensamt
beslutade särskilda budgetar, OSSEts kommunika-
tionssystem, skiljedomstolen enligt konventionen om
förlikning och skiljedom inom OSSE (den s.k. Stock-
holms-konventionen) samt vissa andra av organisa-
tionen debiterade gemensamma kostnader. Sveriges
andel av den gemensamma budgeten uppgår f.n. till
3,55 %. Bidragen uttaxeras normalt i österrikiska
schilling.

Bidraget till OSSE budgetåret 1995/96 överskred
budgeterat belopp med ca 7 miljoner kronor i första
hand beroende på en utvidgad insats i Bosnien-
Hercegovina och en nyupprättad mission i Kroatien.
Detta överskridande kunde finansieras genom att
andra anslag inom verksamhetsområdet underskreds.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning och slutsatser

Sverige deltar aktivt i OSSE:s arbete. Genom sin all-
europeiska och transatlantiska karaktär (från Van-
couver till Vladivostok) och utgångspunkten i ett
brett säkerhetsbegrepp ger OSSE ett viktigt bidrag till
den framväxande nya säkerhetsordningen. Verksam-
heten omfattar insatser för demokrati och fredlig
konfliktlösning i länder och regioner, liksom arbete
för mänskliga rättigheter, minoriteter, valövervak-
ning, riskanalys, förtroendeskapande åtgärder etc.
Ordförandeland under 1997 är Danmark.

Av OSSE:s representationer är Bosnien-
Hercegovina den ojämförligt största. Dess huvud-
uppgift under 1997 var att förbereda lokalvalen i
september, men den har även gjort väsentliga insatser
för demokratisk utveckling och skydd för mänskliga
rättigheter. Representationen i Kroatien har fått ett
utvidgat mandat som inte enbart är inriktat på MR-
övervakning. Representationen skall även aktivt bi-
dra till att Kroatien genomför sina åtaganden röran-
de återflyttning av flyktingar och internflyktingar.
Den skall vidare överta vissa av FN:s uppgifter i östra
Slavonien. Den utsända personalen skall ökas till 250
(från nuvarande 14). Mandaten för övriga represen-
tationer har förlängts. I Tjetjenien arbetar stödgrup-
pen för att befästa fredsprocessen efter valen i början
av 1997. OSSE deltar i insatserna för att stödja Al-
banien, i första hand inför parlamentsvalet 1997 och
som stöd för den av OSSE:s ordförande utsedde re-
presentantens medlande insatser.

Sverige ingår i Minskgruppen för en lösning av
konflikten kring Nagorno-Karabach. Minskgruppen
leds f.n. av en trojka bestående av tre stormakts-
medlemmar. Beredskap finns för en eventuell freds-
bevarande insats i regionen.

Frågorna om mänskliga rättigheter och demokra-
tiuppbyggnad leds från kontoret i Warszawa (Office
for Democratic Institutions and Human Rights -
ODIHR). Kontoret samordnar bl.a. insatser för val-
övervakning i medlemsländerna.

Minoritetskommissarien med säte i Haag utför ett
betydelsefullt konfliktförebyggande arbete.

I förhandlingsarbetet är den främsta uppgiften att
fortsätta förberedelserna på en säkerhetsmodell och
en säkerhetsstadga enligt de beslut som fattades vid
toppmötet i Lissabon. Vidare kommer Wien-
dokumentet 1994 om förtroende- och säkerhetsska-
pande åtgärder att bli föremål för en översyn. Inom
den ekonomiska dimensionen hölls ett forum i Prag i
juni 1997 och ett antal specialseminarier.

OSSE har genom kontinuerlig bevakning av sä-
kerhetsutvecklingen i Europa en väsentlig roll att
fylla som regional säkerhetsorganisation. OSSE be-
höver ytterligare utveckla sin organisation men med
bevarad flexibilitet. Budgetprocessen behöver ses
över och resurser garanteras för de uppgifter organi-

22

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

sationen tilldelats och påtagit sig. Insatsberedskapen
behöver förstärkas ytterligare. OSSE befinner sig i en
konsolideringsfas samtidigt som det normgivande
arbetet fortsätter.

För OSSE beräknas preliminärt 16,5 miljoner
kronor för budgetåret 1998.

Den gemensamma utrikes- och säkerhetspo-
litiken inom EU (GUSP)

Sverige blev genom medlemskapet i EU del i det
mellanstatliga samarbetet inom den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) vilket utgör
EU:s andra pelare.

Sveriges deltagande i GUSP-arbetet innebär att
verka inom nya strukturer och nya åtaganden när EU
beslutar att agera gemensamt. Genomförandet sker
genom beslut om gemensamma åtgärder och stånd-
punkter, liksom genom deklarationer och demarcher.
Besluten kan innebära finansiella åtaganden för
medlemsländerna. Fördelningsnyckel fastställs för
varje enskilt fall.

Övriga internationella organisationer

Övriga internationella organisationer innefattar de
obligatoriska bidragen till Permanenta skiljedomsto-
len i Haag, den s.k. Fact Finding Commission under
första tilläggsprotokollet till Genéve-konventionerna,
havsrättsdomstolen i Hamburg, havsbottenmyndig-
heten i Kingston, Jamaica, del av regeringens bidrag
till Arktiska rådet, det föreslagna sekretariatet för
Östersjörådet, deltagande i Wassenaar-arrange-
manget och andra internationella exportkontrollar-
rangemang samt kostnader för skattejustering av
pensioner för svensk personal som arbetat i de s.k.
koordinerade organisationerna. Hit har också förts
Sveriges bidrag till Haagakademien för internationell
rätt och till internationella institutet för humanitär
rätt i San Remo.

Preliminärt beräknas bidragen till 3,5 miljoner
kronor för budgetåret 1998.

B 2 Nordiska ministerrådet

Regeringens överväganden

Resultatbedömning och slutsatser
GUSP-samarbetet spelar en central roll i den fortsatta
europeiska integrationen. Regeringen har verkat för
att samarbetet utvecklas och effektiviseras, och att
GUSP-insatser främst bör finansieras genom den ge-
mensamma EG-budgeten.

EU:s regeringskonferens har nyligen avslutats. I
Amsterdamfördraget beslutades att de finansiella
medel som behövs för att genomföra GUSP som hu-
vudregel ska tas från den gemensamma EU-
budgeten. Undantagna är åtgärder för krishantering,
som enligt huvudregeln ska uttaxeras i särskild ord-
ning. Rådet kan med enhällighet också besluta om
nationell finansiering av gemensamma insatser.

Behov kvarstår därför av medlemsstaternas enga-
gemang i finansieringen av gemensamma insatser.
Exempel på för Sverige prioriterade insatser som in-
volverar nationell finansiering är stödet till gemen-
skapens övervakningsmission i det f.d. Jugoslavien
(ECMM), vars mandat breddats till att omfatta Al-
banien, samt den gemensamma åtgärden avseende
valobservation i Bosnien.

Bidraget till GUSP-samarbetet beräknas prelimi-
närt till 8,4 miljoner kronor för budgetåret 1998.

1995/96

Utgift

326 260 '

Därav 1996

Utgift

158 500

1997

Anslag

303 700

Utgifts-
prognos

267 933

1998

Förslag

274 300

1999

Beräknat

280 334

2000

Beräknat

284 689

1. Beloppen anges i tusental kr

Från anslaget betalas kostnader för Sveriges andel till
Nordiska ministerrådets budget.

Faktorer som styr utgifterna under detta anslag är
utvecklingen av organisationens budget, Sveriges an-
del av budgeten samt valutakursförändringar. Belop-
pen betalas till större delen i danska kronor.

En jämförelse mellan budget och utfall för bud-
getåret 1995/96 visar att utgifterna blev ca 70 % av
det budgeterade beloppet. Detta beror på att betal-
ningstidpunkten för andra hälften av bidraget flytta-
des från december 1996 till januari 1997 på grund av
övergången till kalenderbudgetår.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning och slutsatser

Sverige arbetar inom ramen för Nordiska ministerrå-
det för ett ändamålsenligt nordiskt samarbete. Arbe-
tet inom ministerrådet är en integrerad del av de
nordiska relationer och kontakter som bidrar till att
forma vår politik för närområdet, för det vidare Eu-

23

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

ropasamarbetet liksom för globalt samarbete. Det är
Sveriges strävan att samarbetet inom ministerrådet
koncentreras till områden där samnordiska lösningar
ger komparativa fördelar framför nationella eller
bredare internationella arrangemang, att nordiska
samarbetsstrukturer kan utnyttjas för informations-
utbyte och/eller samstämt agerande i aktuella EU-
/EES-frågor och att verka för att nordiskt närområ-
dessamarbete blir ett strategiskt komplement till bila-
terala insatser och annat regionalt samarbete.

På svenskt initiativ har besparingarna på Nordiska
ministerrådets budget fortsatt. Syftet har varit att
åstadkomma en prioritering och koncentration till
områden där det nordiska samarbetet erbjuder kom-
parativa fördelar.

Nordiska ministerrådet fastställde i november
1996 ministerrådets budget för år 1997. Budgeten
uppgår till totalt 703 miljoner danska kronor. Sveri-
ges andel av Nordiska ministerrådets budget för
verksamhetsåret 1997 är 35,6% enligt den fördel-
ningsnyckel som tillämpas.

I det budgetförslag som ministerrådet utarbetat
för år 1998 uppgår budgeten till 696 miljoner dans-
ka kronor. Områden som prioriteras är miljöfrågor,
mobilitetsåtgärder, insatser för barn och unga, IT-
frågor och folkligt kultursamarbete. Satsningarna på
närområdet och arktiskt samarbete fortsätter. Nor-
diska ministerrådets budget för 1998 kommer, efter
behandling i Nordiska rådet, att fastställas i novem-
ber 1997. Då kommer också prisomräkning att ske.

Som närmare redogjordes för i budgetpropositio-
nen för år 1997 kan ett belopp för studentutbyte
komma att föras bort från anslaget som en besparing
i enlighet med en överenskommelse år 1996 om till-
träde till högre utbildning för studerande i de nordis-
ka länderna.

Anslaget har beräknats till 274,3 miljoner kronor
för budgetåret 1998.

medlemsländerna och för expansion av världshan-
deln på multilateral och icke diskriminerande basis.

OECD:s verksamhet är inriktad på ekonomi och
handel. Under senare år har verksamheten utsträckts
till att täcka nästan samtliga samhällsområden. Däri-
bland kan nämnas OECD:s studie rörande syssel-
sättning och arbetslöshet och organisationens arbete
med handel och relaterade politikområden såsom
handel och miljö, handel och konkurrens, handel och
investeringar, handel och arbetsvillkor och jord-
brukspolitik. Denna utvidgning av verksamheten lik-
som utvidgningen av organisationen med fem nya
medlemmar sedan 1994 har fått konsekvenser för
organisationens budget och övriga arbete.

Huvuddelen av OECD:s budget avser kostnader
för sekretariatet och de traditionella OECD-
akti vitetema.

Samtliga medlemsländer bidrar till finansieringen
efter en skala framräknad på basis av BNP. Den
svenska andelen är 1,10%, vilket är en sänkning från
1,19% 1996.

Utöver den egna budgeten administrerar OECD
bidragen till vissa närstående internationella organ
och aktiviteter. I anslaget inkluderas därför även Sve-
riges bidrag exempelvis till det internationella energi-
organet (International Energy Agency; IEA), europe-
iska transportministerkonferensen (European
Conference of Ministers of Transport; ECMT), cent-
ret för utbildningsforskning (Centre for Educational
Research and Innovation; CERI) samt olika special-
program.

B 3 Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling
(OECD)

1995/96

Utgift

37 252 '

Därav 1996

Utgift

24 300

1997

Anslag

24 207

Utgifts-
prognos

21 000

1998

Förslag

24 400

1999

Beräknat

24 936

2000

Beräknat

25 510

1. Beloppen anges i tusental kr

Regeringens överväganden

Resultatbedömning och slutsatser

OECD befinner sig i en förändringsprocess till följd
av budgetnedskärningar samtidigt som medlemskret-
sen utvidgats och nya uppgifter tillkommit. Rege-
ringens målsättning i denna förändringsprocess är att
slå vakt om OECD:s kärnverksamhet och dess be-
prövade arbetsmetoder, men samtidigt verka för att
effektivisera och rationalisera arbetet.

OECD:s budget löper under kalenderåret och
fastställs i december. Faktorer som styr utgifterna
under detta anslag är dels utvecklingen av organisa-
tionens budget, dels valutakursförändringar. Belop-
pet betalas i franska franc. Med ledning av tillgäng-
ligt underlag har anslaget beräknats till 24,4 miljoner
kronor för budgetåret 1998.

Sverige arbetar genom medlemskapet i OECD för
långsiktig ekonomisk tillväxt och finansiell stabilitet i

24

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

B 4 Fredsfrämjande verksamhet

1995/96

Utgift

1 462 683

Reserva-

’ tion                       0

Därav 1996

Utgift

1 047 900

1997

Anslag

150 206

Utgifts-

prognos      196 206

1998

Förslag

143 409

1999

Beräknat

147 400

2000

Beräknat

151 512

1. Beloppen anges i tusental kr

Det tidigare anslaget Fredsbevarande verksamhet
delades fr.o.m. år 1997 så att kostnader som avser
fredsfrämjande insatser med väpnad trupp flyttades
till utgiftsområde 6 Totalförsvar medan övrig freds-
främjande verksamhet belastar detta anslag.

Den utgående reservationen, 126 miljoner kronor,
som finns på ett särskilt äldreanslag, har uppkommit
som en följd av att vissa fredsfrämjande insatser, för
vilka medel avsatts, senarelades eller helt uteblev. Ett
ytterligare skäl är att anslaget genom riksdagsbeslut i
december 1996 tillfördes 100 miljoner kronor från
Försvarsdepartementets huvudtitel för att täcka upp-
komna merkostnader till följd av ändrad tillämpning
av skattelagstiftningen avseende traktamenten för
personalen i Försvarsmaktens utlandsstyrka. Dessa
merkostnader har sedermera reglerats. Prognosen för
innevarande budgetår visar att tilldelade medel på
anslaget B 4 kommer att utnyttjas fullt ut inom ra-
men för pågående eller planerade/tillkommande in-
satser och att en del av äldreanslaget kommer att tas i
anspråk.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning och slutsatser

Sverige deltog under förra budgetåret med väpnad
trupp i Bosnien och Makedonien. Den ursprungliga
FN-ledda insatsen i Bosnien övergick i december
1995 till den av Nordatlantiska försvarsorganisatio-
nen NATO ledda multinationella fredsstyrkan Imp-
lementation Force, IFOR. I samband därmed reduce-
rades antalet svensk militär personal från ca 1 000
personer till 840. Då IFOR i december 1996 om-
vandlades till fredsstyrkan Stabilization Force, SFOR,
reducerades antalet svensk personal till 510 personer.
Det svenska högkvarterskompaniet som utgjorde en
del av FN-insatsen avvecklades under våren 1996.
Under budgetåret ställdes även en svensk pluton om
ca 40 personer till FN:s förfogande i dess fredsfräm-
jande mission, United Nations Preventive Deploy-
ment Force, UNPREDEP, i Makedonien.

Vidare har Sverige deltagit med ett stort antal mili-
tära och civila observatörer, civilpoliser, sanktions-
övervakare m.fl. i ett 10-tal missioner runt om i värl-

den, exempelvis i Guatemala, Angola, f.d. Jugo-
slavien, Indien-Pakistan, Georgien och Irak-Kuwait.
För närvarande deltar Sverige med knappt 700 per-
soner i olika fredsfrämjande missioner beslutade av
FN eller OSSE. Tillsammans med Danmark, Kanada,
Norge och Österrike har Sverige påbörjat etablering-
en av en snabb-insatsbrigad, SHIRBRIG (Multin-
ational United Nations Stand-by Forces High Readi-
ness Brigade) med högkvarter i Köpenhamn, att
ställas till FN:s förfogande för fredsfrämjande insat-
ser. Anslaget har vidare använts för stöd till utbild-
ningsinsatser inom området, såväl i form av finansie-
ring av utländskt deltagande i svenska kurser som
genom direkt stöd till internationella seminarier och
konferenser. Inom ramen för PFF-samarbetet anord-
nar Sverige dessutom ett stort antal kurser och semi-
narier om fredsfrämjande, humanitär och rädd-
ningstjänstverksamhet. Utländskt deltagande även i
dessa kurser har finansierats över detta anslag.

Cirka hälften av anslaget B 4 bedöms komma att
avsättas för att täcka kostnader för fortsatt deltagan-
de i de pågående missionerna. Av dessa medel be-
döms i sin tur hälften komma att gå till insatser i f.d.
Jugoslavien och Makedonien. Det är emellertid an-
geläget att Sverige fortsatt under medlemskapet i sä-
kerhetsrådet i någon form kan stödja/delta i de insat-
ser vi är med och beslutar om. Härvid är det
väsentligt att det globala ansvar för fred och säkerhet
som säkerhetsrådet utövar, också fortsatt återspeglas
i vår nationella politik genom att Sveriges engage-
mang ges bred geografisk spridning.

Det är vidare Sveriges målsättning att särskilt ut-
nyttja medlemskapet i FN:s säkerhetsråd till att ge
frågor om förebyggande av konflikter ökad upp-
märksamhet. Under 1997 har en studie om konflikt-
förebyggande verksamhet slutförts inom Utrikesde-
partementet. För närvarande övervägs inom
departementet hur olika förslag som framförts i den-
na ska kunna omsättas till konkreta åtgärder.

En särskild utredning har under året presenterat
förslag om civilpoliser i internationell fredsfrämjande
verksamhet. Dessa förslag kommer nu att följas upp
såväl nationellt som internationellt. Under ordföran-
deskapet i säkerhetsrådet sommaren 1997 tog Sveri-
ge initiativ till ett uttalande av rådet avseende en ut-
ökad roll för civilpoliser i framtida fredsfrämjande
insatser.

De reformförslag avseende FN som presenterats
under 1997 lyfter fram fred och säkerhet som en av
FN:s fyra kärnverksamheter och föreslår förändring-
ar för att olika delar av FN-systemet ska kunna sam-
verka mera effektivt. Sverige kommer bl.a. att fort-
sätta verka för att synen på fredsfrämjande
verksamhet inkluderar alla relevanta komponenter.
Samtidigt finns utrymme att ytterligare utveckla delar
av den etablerade fredsfrämjande verksamheten såväl
inom FN-sekretariatet som i fält. Sverige avser t.ex.
fortsatt stödja uppbyggnaden av FN:s kapacitet inom

25

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

områdena ”early waming”, ”lessons leamed” och
”early action”.

För att fullfölja besparingsåtgärderna som avise-
rades i den ekonomiska vårpropositionen har ansla-
get minskats med 4,8 miljoner kronor fr.o.m. år
1998. Vid beräkningen av anslaget för 1998 har hän-
syn också tagits till att 6 miljoner kronor för Sveriges
deltagande i Partnerskap för fred (PFF) föreslås föras
över till utgiftsområde 6 Totalförsvar. För år 1999
har anslaget beräknats till 147,4 miljoner kronor och
för år 2000 till 151,5 miljoner kronor.

26

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

5. Information om Sverige i utlandet

Omfattning/ändamål

Verksamhetsområdet Information om Sverige i ut-
landet omfattar anslaget till Svenska institutet för in-
formations-, kultur- och erfarenhetsutbyte med ut-
landet samt anslaget till de svenska utlands-
myndigheterna för informations- och kulturutbytes-
verksamhet och allmänna främjandeinsatser.

Ändamålet med verksamheten är att skapa good-
will och förtroende för Sverige som internationell
samarbetspartner och därmed främja svenska intres-
sen och bidra till tillväxt och sysselsättning. De
svenska utlandsmyndigheterna utgör regeringens
främsta instrument för att genomföra detta mål i en-
skilda länder.

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)

1998

1999

2000

1995/96

1996

1997

106

63

71

61

62

63

skett 1995/96 jämfört med föregående år. Däremot
har uppdragen till Svenska institutet (jfr under ansla-
get C 1 Svenska institutet) ökat markant, främst inom
ramen for det s.k. Visbyprogrammet.

Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet har
vunnit ett brett erkännande som samarbetsforum för
sverigefrämjande.

Prioriteringar för 1998

Inom anslaget C 1. Svenska institutet skall insatser i
Västeuropa prioriteras då behovet av information
accentuerats genom medlemskapet i EU. Under an-
slaget C 2. Övrig information om Sverige i utlandet
skall insatser i Västeuropa, Nordamerika och Ostasi-
en prioriteras.

Informationen om Sverige i utlandet måste fortsät-
ta att utvecklas för att möta nya behov och krav på
grund av omvärldsförändringar. Även Svenska insti-
tutet bör därför prioritera uppbyggnad av kapacitet
för projektsamordning, bl.a. till följd av rekommen-
dationer från Nämnden för Sverigefrämjande i ut-
landet och förslag från svenska och utländska sam-
arbetspartners.

Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall

Målsättningarna för verksamheten bedöms ha upp-
fyllts väl. Kraven och förväntningarna har ökat mar-
kant under senare år. Genomförandet av informa-
tions- och kulturinsatser samt allmänt sverige-
främjande insatser i utlandet är starkt beroende av
nationella och lokala samarbetspartners.

Större förändringar

Verksamhetens övergripande målsättningar och in-
riktning har legat fast. Några större förändringar i
verksamheten finansierad via detta anslag har inte

Resultatbedömning och slutsatser

De medel som anslagits för information om Sveri-
ge i utlandet har väl främjat målet för detta an-
slag. Verksamhetsredovisningen för budgetåret
1995/96 samt första halvåret 1997 visar att en
bred informations- och kulturutbytesverksamhet
genomförts.

27

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

C 1 Svenska institutet

1995/96

Utgift

90 642 1

Reserva-
tion

0

Därav 1996

Utgift

51 100

1997

Anslag

55 237

Utgifts-
prognos

56 879

1998

Förslag

50 748

1999

Beräknat

52 036

2000

Beräknat

53 362

1. Beloppen anges i tusental kr

Svenska institutet är en statligt finansierad stiftelse
med uppgift att vara ett centralt informations- och
serviceorgan för information om Sverige i utlandet.

Anslaget, som är Svenska institutets huvudanslag,
finansierar informations-, kultur- och erfarenhetsut-
byte med utlandet. Genomförandet sker i samverkan
med bl.a. utrikesförvaltningen. Verksamheten är hu-
vudsakligen efterfrågestyrd.

Därutöver har Svenska institutet anslag och upp-
dragsmedel för biståndsrelaterade insatser i Central-
och Östeuropa och i tredje världen (utgiftsområde 7),
för uppdrag på utbildnings- och forskningsområdet
(utgiftsområde 16 resp, utgiftsområde 14) och för
insatser som rör internationellt kulturutbyte
(utgiftsområde 17). Till detta kommer ett antal sär-
skilda uppdrag.

En jämförelse mellan budget och utfall budgetåret
1995/96 visar att reservationen, 1,6 miljoner kronor,
som finns på ett särskilt äldreanslag, utgörs av medel
som beslutats för informationssatsningar under
1995/96, men som utbetalats först under 1997. Prog-
nosen för anslagsbelastningen under innevarande
budgetår visar att anslagna medel samt reservationen
på äldreanslaget kommer att utnyttjas fullt ut.

Regeringens överväganden

Regeringen föreslår att en ny myndighet Svenska in-
stitutet med uppgift att bedriva motsvarande verk-
samhet som Stiftelsen Svenska institutet bildas vid
tidpunkt under budgetåret som regeringen bestäm-
mer. Avsikten är att den nya myndigheten skall vara
bildad senast den 1 april 1998. Verksamheten vid
myndigheten bör ta fasta på institutets nuvarande
inriktning och ta till vara institutets specifika interna-
tionella kompetens. Härvid bör även de av riksdagen
fastställda kulturpolitiska målen beaktas. Eventuella
organisatoriska förändringar skall vara genomförda
per den 1 juli 1998.

Regeringen har slagit fast att statlig verksamhet
som huvudregel skall bedrivas i myndighetsform
(bl.a. i prop, 1995/96:61, bet. 1995/96:LU7, rskr.
1995/96:79). Myndighetsformen har sådana egen-
skaper att staten i de allra flesta fall knappast har

anledning att ens överväga delegering av en förvalt-
ningsuppgift till ett privaträttsligt organ. Styr- och
ledningsformerna vid myndigheter är avpassade för
förvaltningsuppgifter. Grundläggande är också att
endast myndigheter kan vara bundna av bestämmel-
serna i ett regleringsbrev.

Riksrevisionsverket (RRV) har i sin årliga rapport
1997 uppmärksammat regeringen på den komplika-
tion som den nya stiftelselagen (1994:1200) innebär
för Stiftelsen Svenska institutet. Kraven enligt stiftel-
selagen respektive regleringsbrevet för 1997 överens-
stämmer sålunda inte längre med varandra. Detta
gäller bl.a. utformningen av de finansiella dokumen-
ten i årsredovisningen.

Svenska institutets ledning har efter styrelsebeslut
den 23 april 1997 tillskrivit regeringen med begäran
om att regeringen skall pröva institutets organisa-
tionsform med sikte på att Svenska institutet ombil-
das från anslagsstiftelse till myndighet så snart som
möjligt.

Resultatinformation

Svenska institutets verksamhetsredovisning för bud-
getåret 1995/96 ger vid handen att antalet inkom-
mande och behandlade ärenden med önskemål om
service och stöd från institutet ökat. Svenska institu-
tet har dock inte kunnat ställa upp med resurser som
motsvarar denna ökning; antalet utbytesprojekt och
produktioner finansierade över SI:s huvudanslag har
minskat något. Inkomsterna från försäljningen i Sve-
rigebokhandeln, som institutet driver, visar en ök-
ning om ca 15 procent. Departementets önskemål
om kapacitet för projektsamordning har inte kunnat
tillgodoses.

För att fullfölja besparingsåtgärderna som avise-
rades i den ekonomiska vårpropositionen har ansla-
get minskats med 3 miljoner kronor fr.o.m. år 1998.
För år 1999 har anslaget beräknats till 52 miljoner
kronor och för år 2000 till 53 miljoner kronor.

Regeringens bedömning med anledning av revisio-
nens iakttagelser (budgetåret 1995/96)

Regeringen konstaterar att Regeringskansliets revi-
sionskontor inte haft några invändningar mot Svens-
ka institutets årsredovisning.

28

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

C 2 Övrig information om Sverige i
utlandet

Reserva-

1995/96

Utgift

15314 ’

tion

0

Därav 1996

Utgift

11 900

1997

Anslag

10 266

Utgifts-
prognos

14 597

1998

Förslag

9 835

1999

Beräknat

9 835

2000

Beräknat

9 835

1. Beloppen anges i tusental kr

Anslaget finansierar i första hand särskilda, av rege-
ringen prioriterade, informations- och främjandein-
satser genom de svenska utlandsmyndigheterna. Det
används även till person- och journalistinbjudningar
samt seminarier och visst kulturutbyte. De huvud-
sakliga faktorer som styr utgifterna på området är
dels efterfrågan från utländska målgrupper, dels be-
hov av riktade evenemang och särskilda informa-
tionsinsatser i utlandet.

En jämförelse mellan budget och utfall 1995/96
visar att en reservation på 4,3 miljoner kronor upp-
kommit. Reservationen, som finns på ett särskilt äld-
reanslag, är medel som beslutats för informations-
satsningar under 1995/96, men där viss del av
betalningarna sker under 1997. Prognosen för an-
slagsbelastningen under innevarande budgetår visar
att tilldelade medel samt reservationen på äldreansla-
get kommer att utnyttjas fullt ut för pågående och
planerade insatser.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Regeringen har under 1995/96 och första halvåret
1997 genom de svenska utlandsmyndigheterna prio-
riterat informations-, kultur- och allmänna främjan-
deinsatser i Västeuropa, Nordamerika och Ostasien i
enlighet med de mål som fastställdes i regleringsbre-
vet.

I ett internationellt perspektiv kan konstateras att
främjandefrågorna får en allt större vikt inom många
utrikesförvaltningar som ett led i att främja respekti-
ve lands intressen. På grund av det statsfinansiella
läget är resurserna för informations- och kulturverk-
samhet genom de svenska utlandsmyndigheterna
dock begränsade. Där så är möjligt skall samarbets-
möjligheter med nationella och lokala arrangörer tas
tillvara.

Under anslaget har särskilda medel om 1 miljon
kronor beräknats för Nämnden för Sverigefrämjande
i utlandet för att initiera eller medverka i samarbets-
projekt inom sverigefrämjandet

29

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

6. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.

Omfattning/ändamål

Målsättningarna för verksamhetsområdet är att
främja information och forskning om nedrustnings-
och säkerhetspolitiska frågor samt att tillförsäkra Ut-
rikesdepartementet teknisk och vetenskaplig sakkun-
skap vid förhandlingar om nedrustning och rust-
ningskontroll samt vid internationellt samarbete för
att motverka spridning av massförstörelsevapen. In-
om ramen härför lämnas stöd till:

•  Stockholms internationella fredsforskningsin-
stitut (SIPRI)

•  Utrikespolitiska Institutet (UI)

•  Försvarets forskningsanstalt (FOA)

•  organisationer och stiftelser för information
och studier om global och europeisk säker-
hetspolitik och fredsfrämjande utveckling

•  utredningar, seminarier, utgivande av böcker
m.m.

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR (LÖPANDE RRISERI

1995/96        1996        1997         1998        1999         2000

92        58        58        57        58        59

Större förändringar

Verksamhetens övergripande målsättningar och in-
riktning ligger fast. Några större förändringar har
därför inte skett i verksamheten jämfört med när-
mast föregående budgetår.

Prioriteringar för 1998

Det är angeläget att Stockholms internationella freds-
forskningsinstitut (SIPRI) och Utrikespolitiska Insti-
tutet i ökande utsträckning externfinansierar sin
verksamhet. Det är vidare angeläget att Försvarets
forskningsanstalt anpassar sin verksamhet till den
utveckling som skett på nedrustningsområdet genom
kemvapenkonventionens ikraftträdande och slutfö-
randet av förhandlingarna om fördraget om fullstän-
digt förbud mot kärnsprängningar. Verksamheten
bör även anpassas till möjligheten av kommande in-
ternationella förhandlingar om ett avtal om förbud
mot produktion av klyvbart material för vapenän-
damål.

Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall

Målsättningarna för verksamhetsområdet bedöms ha
uppfyllts väl. För anslaget D 1 Utredningar och and-
ra insatser på det utrikespolitiska området förutses
dock ett anslagssparande för budgetåret 1997.

D 1.

1995/96

Utredningar och andra insatser
på det utrikespolitiska området

Utgift

2 365 1

Reserva-
tion

0

Därav 1996

Utgift

1 900

1997

Anslag

2 322

Utgifts-
prognos

1 700

1998

Förslag

2 259

1999

Beräknat

2 259

2000

Beräknat

2 259

1. Beloppen anges i tusental kr

Ändamålet med anslaget är att ge stöd till verksam-
het som främjar svensk utrikespolitik, framför allt

31

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

vad gäller nedrustnings- och säkerhetspolitik. Den
utgående reservationen från 1995/96, 2 miljoner
kronor, finns på ett särskilt äldreanslag och kommer
att användas för insatser under de närmaste två åren.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning och slutsatser

Stöd åt utredningar, seminarier, utgivande av böcker
m.m. ger en flexibel möjlighet att genom anlitande av
insatser utanför Utrikesdepartementet främja den
svenska utrikespolitiken. Seminarier m.m. som har
finansierats inom anslaget har fallit under prioritera-
de områden för den svenska utrikespolitiken. Som
exempel på bidrag från detta anslag under inneva-
rande budgetår kan nämnas stöd för ett internatio-
nellt seminarium om totalförbud mot antipersonella
minor.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning och slutsatser

Stöd enligt förordningen har under budgetåret 1997
utgått till tretton organisationer och till drygt 100
projekt. Sammantaget bedöms uppställda mål ha
uppfyllts väl inom den givna budgetramen och stödet
bedöms ha haft god spridningseffekt.

Regeringen finner det väsentligt att kunskap, in-
tresse och engagemang för frågor som rör global och
europeisk säkerhet stimuleras. Stödet till organisatio-
ner och stiftelser för detta ändamål fyller därför en
viktig funktion. En förutsättning för att stöd skall
lämnas är att det främjar verksamhet som är av all-
mänt intresse och har stor spridningseffekt.

D 3 Bidrag till Stockholms interna-
tionella fredsforskningsinstitut
(SIPRI)

D 2 Information och studier om sä-
kerhetspolitik och fredsfräm-
jande utveckling

1995/96

Utgift

18 471 ’

Reserva-
tion

0

Därav 1996

Utgift

7 500

1997

Anslag

9 250

Utgifts-
prognos

9 336

1998

Förslag

9 000

1999

Beräknat

9 000

2000

Beräknat

9 000

1. Beloppen anges i tusental kr

1995/96

Utgift

32 360

Därav 1996

Utgift

21 600

1997

Anslag

20 571

Utgifts-
prognos

20 571

1998

Förslag

20 324

1999

Beräknat

20 730

2000

Beräknat

21 145

1. Beloppen anges i tusental kr

Regeringen beslutar, efter yttrande av en bered-
ningsgrupp, om fördelning av medel från anslaget i
enlighet med förordningen (1993:983) om statligt
stöd för information och studier om säkerhetspolitik
och fredsfrämjande utveckling samt de ändringar
som införts i denna genom förordning (1996:824).
Bidrag lämnas som organisationsstöd eller projektbi-
drag. Stödet omfattar ämnesområdena nedrustning
och rustningskontroll, konflikthantering samt andra
säkerhetspolitiska ämnen inom ramen för ett vidgat
säkerhetspolitiskt synsätt.

Den utgående reservationen från 1995/96, 86 000
kronor, finns på ett särskilt äldreanslag och beräknas
tas i anspråk under 1997.

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut
har till ändamål att i enlighet med de grunder som
riksdagen fastställt bedriva forskning i konflikt- och
samarbetsfrågor. Syftet med forskningen är att ge bi-
drag till förståelsen av betingelserna för fredliga lös-
ningar av konflikter och för en stabil fred.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning och slutsatser

SIPRI:s forskning åtnjuter ett högt internationellt an-
seende. Genom framför allt en omfattande publika-
tionsverksamhet, men även genom anordnande av
seminarier m.m. har forskningsresultaten en god
spridningseffekt. SIPRI har lyckats väl i att anpassa
forskningen efter den internationella utvecklingen.

Trots ett minskat anslag har SIPRI väl uppfyllt
uppställda mål. Det är emellertid angeläget att SIPRI
fortsatt verkar för att en ökande andel av institutets
verksamhet kan finansieras från andra källor än stat-
liga medel.

32

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

Regeringens bedömning med anledning av revisio-
nens iakttagelser (budgetåret 1995/96)

Regeringen konstaterar att det vid granskningen av
SIPRI:s bokslut och redovisning för budgetåret
1995/96 inte framkommit några anmärkningar.

D 5 Utrikespolitiska Institutet

D 4 Forskning till stöd för nedrust-
ning och internationell säkerhet

1995/96

Utgift

15 579 ’

Därav 1996

Utgift

10 400

1997

Anslag

10 112

Utgifts-
prognos

10 112

1998

Förslag

10 004

1999

Beräknat

10 204

2000

Beräknat

10 408

1. Beloppen anges i tusental kr

1995/96

Utgift

18 286 '

Därav 1996

Utgift

12 600

1997

Anslag

12 235

Utgifts-
prognos

12 235

1998

Förslag

10 262

1999

Beräknat

10 512

2000

Beräknat

10 769

1. Beloppen anges i tusental kr

Ändamålet med anslaget till Utrikespolitiska Institu-
tet är att främja intresse för internationella frågor
samt att öka kunskapen om detta ämne genom
forskning och information till allmänheten.

Ändamålet med anslaget är att tillföra Utrikesdepar-
tementet teknisk och vetenskaplig sakkunskap från
Försvarets forskningsanstalt (FOA) vid förhandlingar
om nedrustning, rustningsbegränsning, internationell
säkerhet samt vid internationellt samarbete för att
motverka spridning av massförstörelsevapen.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning och slutsatser

Verksamhetens mål har uppfyllts väl. Tillgång på
teknisk och vetenskaplig expertis är en nödvändighet
för att Sverige aktivt skall kunna delta i det interna-
tionella arbetet för nedrustning, rustningskontroll
och främjande av internationell säkerhet.

Det är angeläget att Försvarets forskningsanstalt
fortlöpande anpassar sin verksamhet till utvecklingen
på berörda områden. Under 1997 har konventionen
om förbud mot kemiska vapen trätt i kraft. Vidare
har förberedande kommissionen för upprättande av
en internationell kontrollorganisation enligt fördra-
get om fullständigt förbud mot kärnsprängningar
inlett sitt arbete. Detta kräver att det stöd som För-
svarets forskningsanstalt lämnar Utrikesdepartemen-
tet på områdena ifråga ges delvis ny inriktning. Verk-
samheten bör också inriktas på möjligheten av
kommande internationella förhandlingar om ett avtal
om förbud mot produktion av klyvbart material för
vapenändamål.

Medlen för programmet Europeisk säkerhet före-
slås flyttas till anslaget D 6 Forskningsverksamhet av
särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse för
att öka flexibiliteten vid användningen av medlen.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning och slutsatser

Utrikespolitiska Institutets information genom publi-
kationer, seminarier m.m. riktad till en bred svensk
allmänhet fyller en viktig funktion genom att främja
intresset och kunskapen för utrikespolitiska frågor.
Institutets forskning har tilldragit sig stort intresse
och den utgör basen för den breda informationsverk-
samheten.

Institutet har trots ett minskat anslag väl uppfyllt
målsättningarna för verksamheten. Det är dock av
fortsatt stor vikt att institutet säkerställer en högre
grad av extern finansiering för att minska beroendet
av statliga medel.

Regeringens bedömning med anledning av revisio-
nens iakttagelser (budgetåret 1995/96)

Regeringen konstaterar att det i revisionsberättel-
sen för år 1996 inte framkommit några anmärkning-
ar.

D 6 Forskningsverksamhet av sär-
skild utrikes- och säkerhetspoli-
tisk betydelse

Reserva-

1995/96

Utgift

5 209 1

tion

0

Därav 1996

Utgift

3 800

1997

Anslag

3 597

Utgifts-
prognos

3 840

1998

Förslag

5 524

1999

Beräknat

5 634

2000

Beräknat

5 747

1. Beloppen anges i tusental kr

3 Riksdagen 1997/98 1 satnl. Vol. 4

33

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

Ändamålet med anslaget är att stödja forsknings-
verksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk
betydelse. Huvuddelen av medlen under anslaget fi-
nansierar ett särskilt säkerhetspolitiskt forsknings-
program vid Utrikespolitiska Institutet. Därutöver
fördelar regeringen direkt stöd åt framför allt yngre
forskare inom utrikes- och säkerhetspolitik från detta
anslag.

Den utgående reservationen från 1995/96, 243 000
kronor, som fanns på ett särskilt äldreanslag, har
tagits i anspråk under första halvåret 1997.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning och slutsatser

Bedömningen är att de medel som anslagits har
främjat målet för detta anslag. Bedömningen grundas
på redovisningar av utförd forskning från mottagar-
na av stöd samt på en utvärdering som gjordes våren
1996 av en fristående, särskilt anlitad sakkunnig.

Anslaget föreslås tillföras 1 850 000 kronor för
forskning om europeisk säkerhet (tidigare upptagna
under anslaget D 4). Samarbetet med Försvarets
forskningsanstalt kommer att fortsätta med såväl re-
gelbundna konsultationer som tjänsteutbyte och sär-
skilda studier. Genom överföringen av medlen ges
även möjlighet att lägga ut forskningsuppdrag på
andra uppdragstagare.

34

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

7. Övriga utrikespolitiska frågor

Omfattning/ändamål

I detta verksamhetsområde ingår anslagen för In-
spektionen för strategiska produkter (ISP) samt Eu-
ropainformation m.m. Medel för internationella ex-
portkontrollarrangemang finns budgetåret 1998
under anslaget B 1 Bidrag till vissa internationella
organisationer.

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)

1995/96 1996 1 997 1998         1999         2000

24         17         31         24         21         21

Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall

ISP

Verksamheten vid Inspektionen för strategiska pro-
dukter (ISP) har för 1996 redovisat ett underskott
uppgående till 434 000 kronor. Orsaken till denna
utveckling kan i första hand härledas till en viss un-
derbudgetering för den nya myndigheten, som inrät-
tades den 1 februari 1996.

Europainformation

Informationsverksamheten har under andra halvåret
1996 samt första halvåret 1997 huvudsakligen inrik-
tats på den regeringskonferens som pågått mellan
EU:s medlemsländer. Det ekonomiska utfallet för
budgetåret 1995/96 blev lägre än beräknat, dels på
grund av organisatoriska förändringar för EU-
informationen, dels på grund av att den parlamenta-
riska EU 96-kommmittén bedrev en omfattande in-
formationsverksamhet om EU:s regeringskonferens.

Större förändringar

ISP

ISP har anförtrotts uppgiften att vara nationell myn-
dighet för den nya kemvapenkonventionen, CWC,
som trädde i kraft den 29 april 1997. Dessa arbets-
uppgifter ställer ökade krav på myndigheten.

Europainformation

Sveriges medlemskap i EU har inneburit förändringar
för inriktningen av EU-informationen. Den allmänna
EU-informationen har placerats på riksdagen medan
regeringen bedriver en bred och saklig informa-
tionsverksamhet om aktuella EU-händelser och rege-
ringens EU-politik.

Prioriteringar för 1998

ISP

För 1998 bör ett nytt datasystem för ISP prioriteras
liksom tillräckliga resurser för att kunna fullgöra de
arbetsuppgifter som medlemskapet i CWC medför.

Europainformation

Under 1998 kommer regeringen att prioritera infor-
mation om EU:s utvidgning. Information om EU:s
regeringskonferens kommer också att vara fortsatt
viktig. Riksdagen skall under våren 1998 ta ställning
till det nya Amsterdamfördraget. Även efter ett god-
kännande och fram till dess att ändringarna börjar
gälla kommer det att krävas information om detta.
Materialproduktion om regeringens EU-politik på
olika sakområden skall ges högre prioritet. För att nå
ut till allmänheten krävs marknadsföringsåtgärder
samt en omfattande distribution av det material som
produceras.

35

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

E 1 Inspektionen för strategiska
produkter

1995/96

Utgift

10 984 '

Anslags-
kredit

434

Därav 1996

Utgift

10 984

1997

Anslag

13 557

Utgifts-
prognos

13 823

1998

Förslag

15 801

1999

Beräknat

13 152

2000

Beräknat

13 513

1.   Beloppen anges i tusental kr

2.   Avser perioden 1996-02-01 - 1996-12-31

Inspektionen för strategiska produkter (ISP) inrätta-
des den 1 februari 1996 genom att Krigsmaterielin-
spektionen inom Utrikesdepartementets handelsav-
delning ombildades till myndighet (prop.
1995/96:31, bet. 1995/96:UU3, rskr. 1995/96:93).

ISP skall sköta tillsyn och annan kontroll enligt la-
gen (1992:1300) om krigsmateriel och lagen
(1991:341) om strategiska produkter. Inspektionen
skall också vara nationell myndighet enligt Sveriges
åtaganden inom ramen för icke-spridning av kemiska
vapen. Inspektionen prövar förvaltningsärenden om
kontroll över krigsmateriel och andra strategiskt
känsliga produkter eller varor med dubbla använd-
ningsområden.

Inspektionen har till sitt förfogande dels export-
kontrollrådet, dels det teknisk-vetenskapliga rådet.

Kostnaderna för verksamheten täcks av avgifter,
som redovisas mot särskild inkomsttitel på statsbud-
geten. Avgiften tas ut av de företag vars produkter
omfattas av kontrollen över krigsmateriel och andra
strategiska produkter (varor med dubbla använd-
ningsområden).

Inspektionen har varit tvungen att utnyttja
434 000 kronor av anslagskrediten under 1995/96,
då upprättandet av den nya myndigheten blev dyrare
än beräknat.

byggnadsskede på ett effektivt sätt kunnat upprätt-
hålla sina löpande åligganden av vilka tillståndsgiv-
ningarna utgör myndighetens kärnverksamhet. I
samband med övergången till en självständig myn-
dighet har vissa problem avseende underskott på per-
sonalsidan och brister i datasystemet kunnat konsta-
teras. Ett omfattande arbete förestår med införande
av ett datoriserat ärendehanteringssystem.

Under uppbyggnadstiden av den nya myndigheten
har det inte kunnat undvikas att ärendebalansen in-
om några områden blivit större än normalt. Detta
har dock åtgärdats och balanserna har kunnat redu-
ceras till ett minimum.

Under första verksamhetsåret hade myndigheten
inte kapacitet att genomföra lika många möten med
representanter för exporterande företag som tidigare
varit brukligt. Viss eftersläpning uppstod också i
rapporteringen från dessa möten. Under första halv-
året 1997 har mötesfrekvensen återgått till normal
nivå. Eftersläpningen i rapporteringen är obetydlig.

Trots de påfrestningar som uppstod i samband
med bildandet av den nya myndigheten har möten
med Exportkontrollrådet (tidigare rådgivande
nämnden) genomförts med normal frekvens.

Ökningen av anslaget för 1998 beror i första hand
på nya arbetsuppgifter för ISP, såsom ansvarig
svensk myndighet för kemvapenkonventionen,
CWC. Detta innebär bl.a. att ISP övertar ansvaret för
vissa insamlingsuppgifter som nu åvilar Kemikalie-
inspektionen, Kemi. Resurser behövs också för att
myndigheten skall kunna informera om sin verksam-
het. Ett enigt konstitutionsutskott har ställt sig bak-
om önskemålet att ISP ”förses med särskilda resurser
för insatser avseende möjligheten att förse allmänhe-
ten med basinformation om krigsmaterielexporten”.

Regeringens bedömning med anledning av revisio-
nens iakttagelser (budgetåret 1995196)

RRV har den 26 mars 1997 avlämnat revisionsberät-
telse för ISP avseende räkenskapsåret 1996-02-01 -
1996-12-31. RRV har inte haft några invändningar
mot ISP:s årsredovisning.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning och slutsatser

Antalet beviljade utförseltillstånd på krigsmaterielsi-
dan och värdet av dessa fortsatte att minska under
1996. Under första halvåret 1997 har dock antalet
beviljade tillstånd ökat väsentligt igen. Samtidigt har
flera ansökningar om tillstånd blivit mer komplicera-
de och kräver längre handläggningstid. Härtill kom-
mer ett stort antal tillståndsärenden gällande export
av strategiska produkter, tillstånd att tillverka och
tillhandahålla krigsmateriel m.m.

Då ISP inrättades först under budgetåret 1995/96
går det inte att göra några jämförelser med tidigare
år. Myndigheten har dock under ett intensivt upp-

E 2 Europainformation m.m.

1995/96

Utgift

8 129 '

Reserva-
tion

0

Därav 1996

Utgift

3 100

1997

Anslag

8 800

Utgifts-
prognos

17 500

1998

Förslag

7 800

1999

Beräknat

7 800

2000

Beräknat

7 800

1. Beloppen anges i tusental kr

36

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

Utrikesdepartementet har under flera år bedrivit en
omfattande informationsverksamhet om det europe-
iska samarbetet. Under åren 1993-1995 bedrevs in-
formationsarbetet till stor del av Sekretariatet för Eu-
ropainformation i UD. Sekretariatet förmedlade
huvudsakligen baskunskaper om EU. I enlighet med
de bedömningar som gjordes av Utredningen om
framtida central Europainformation förlädes denna
verksamhet per den 1 januari 1996 till riksdagen.

Utrikesdepartementet ansvarar sedan dess för en
saklig och bred informationsverksamhet om aktuella
EU-frågor och om regeringens EU-politik till den
svenska allmänheten. En sådan verksamhet är ange-
lägen ur ett demokratiskt perspektiv.

De organisatoriska förändringarna liksom det fak-
tum att EU 96-kommittén hade i uppgift att informe-
ra om EU:s regeringskonferens innebar att verksam-
heten i Utrikesdepartementet inte bedrevs i full skala
under 1996. En reservation från 1995/96 på 12,8
miljoner kronor finns därför på ett särskilt äldrean-
slag. Reservationen är intecknad för fortsatt informa-
tion om EU:s regeringskonferens. Denna verksamhet
kommer att fortgå under 1997 och under 1998, då
riksdagen skall ta ställning till Amsterdamfördraget.
Viss information kommer också att krävas efter ett
godkännande och fram till dess att ändringarna trä-
der i kraft. Det beräknas ske tidigast 1998.

samhet till den svenska allmänheten om aktuella EU-
frågor och sin EU-politik samt även om Sverige som
EU-land i andra EU-länder. Detta omfattar bl.a. se-
minarier och hearings, materialproduktion i olika
former, en omfattande distribution samt marknads-
föring för att göra informationen lättillgänglig för
allmänheten. Även för budgetåren 1999 och 2000
har anslaget beräknats till 7,8 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning och slutsatser

Regeringen har under 1996 och första halvåret 1997
prioriterat en omfattande informationsverksamhet
om EU:s regeringskonferens. Ett nyhetsbrev har givits
ut var fjortonde dag och distribuerats i en upplaga på
45 000 exemplar. Av dessa har knappt hälften givits
en vidare spridning genom landets folkbibliotek.
Över 10 000 privatpersoner prenumererar på ny-
hetsbrevet.

För att stimulera debatten och informera om sak-
frågorna i regeringskonferensen har sex stora semi-
narier arrangerats. UD har också medverkat i ett fler-
tal seminarier arrangerade av andra ute i landet.
Kontinuerliga mätningar av allmänhetens kännedom
om regeringskonferensen har gjorts. Såväl nyhetsbrev
som seminarier har marknadsförts.

Under första halvåret av 1997 har en populärver-
sion av regeringens årsberättelse om verksamheten i
EU tryckts i 80 000 exemplar och givits en mycket
bred spridning. Annonser om skriften har införts i
rikstäckande dagspress.

För att fullfölja besparingsåtgärderna som avise-
rades i den ekonomiska vårpropositionen har ansla-
get minskats med 1 miljon kronor fr.o.m. år 1998.
Anslaget för 1998 är beräknat så att regeringen skall
kunna bedriva en bred och saklig informationsverk-

37

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

BILAGA 5.1

Sveriges samlade bidrag till FN

O= obligatoriskt bidrag
F = frivilligt bidrag

Myndighet

FN-organisation

Utfall 94/95

Milj, kr

Utfall 95/96

(18 mån.)
Milj, kr

1.

JUSTITIEDEPARTEMENTET

WIPO

1,3

1,3

2.

UTRIKESDEPARTEMENTET

FN:s reguljära budget

100,2

89,0

FN:s fredsbevarande operationer

247,6

245,0

UNIDO

10,0

11,0

Kemvapenkonventionen

1,2

2,7

Övriga obligatoriska bidrag

0,2

0,9

Fredsbevarande insatser

806,7

1 463,0

Fred och återuppbyggnad

20,4

24,0

Kvinnokonferensen i Peking

1,0

-

DHA

3,7

5,0

GEF

264,0

117,6

HABITAT

5,0

7,5

IFAD

0,02

65,3

ITC

7,5

8,0

UN AIDS

10,0

20,0

UNCDF

40,0

64,0

UNCTAD

0,9

-

UNDCP

46,5

56,0

UNDP

573,0

920,0

UNESCO

2,0

3,0

UNFPA

140,0

232,0

UNHCR

219,6

497,0

UNICEF

350,0

566,0

UNIFEM

5,0

8,0

UNRWA

96,0

275,0

Världsbanken/IDA

648,7

1 372,0

WFP inkl. IEFR/PRO

270,0

434,0

WHO/PSA

4,0

6,0

WMU

18,4

27,0

Övrigt

39,4

26,1

Sida

FAO

100,8

39,0

HABITAT

0,9

4,7

IAEA

7,0

4,5

ICTP

4,2

6,6

ILO

19,1

20,0

IMO

4,1

-

O/F

Tl^Tl^^rl^TlTjTlTITl^Tl^rlTI^TlTl^TlTl^Tl^TlTl^^Tl^TjTl^Tl^TlTrl^TlTlOOOOO

39

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

Myndighet

FN-organisation

Utfall 94/95

Milj, kr

Utfall 95/96
(18 mån.)
Milj, kr

Sida

1TC

6,2

7,7

IUCN

16,4

48,3

Mekong k

8,9

-

UNDCP

1,7

1,7

UNDESD

1,1

-

UNDHA

31,2

42,6

UNDP

119,2

297,0

UNEP

5,0

10,4

UNESCO

5,8

9,8

UNFPA

3,0

0,5

UNHCR

238,8

347,0

UNICEF

538,9

469,0

UNIDO

0,1

2,0

UNIFEM

1,0

-

UNOCHA

9,0

18,5

UNRISD

5,0

8,2

UNRWA

24,9

19,8

UNSO

5,7

0,6

UNV

6,0

3,0

Världsbanken/IDA

107,5

593,0

WFP

65,8

85,0

WHO/PSA

83,9

97,0

WIPO

1,5

0,7

WMU

19,6

23,7

Övrigt

131,5

90,0

5 504,8        8 795,4

3. SOCIALDEPARTEMENTET

WHO

32,6

67,1

” för rapportering om läkemedelsbiverkning

2,6

3,9

35,2

71,0

4.

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTT

IMO

1,2

1,5

OTIF

2,3

0,6

IRCA

0,02

0,02

Luftfartsverket

ICAO

3,2

3,3

Post- & Telestyrelsen

ITU

18,6

24,6

”         UPU

3,1

4,8

SMHI

4,3

4,6

O O O O O O O      OO

32,8

39,4

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

UNESCO

33,9

33,3

O

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

FAO

29,2

28,1

O

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET

ILO

21,1

23,1

O

40

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

Myndighet         FN-organisation                             Utfall 94/95 Utfall 95/96

Milj, kr Milj, kr

O/F

8. NÄRINGSDEPARTEMENTET

WIPO

3,6

-

Intemat. Studiegruppen för bly och zink

0,2

-

Internat. Studiegruppen för nickel

0,2

-

4,0

-

9. MILJÖDEPARTEMENTET

Miljöfonden

22,0

20,0

Övrigt

-

4,2

22,0

24,2

TOTALT SUMMA

5 683

9 015,8

41

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

BILAGA 5.2

Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt
ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna

I. Beskickningar

(sidoackrediteringar inom parentes)

Abidjan

(Lomé, Ouagadougou, Porto Novo)

Addis Abeba

(Djibouti, Asmara)

Alger

Amman

Ankara

(Baku)

Athén

Bagdad “)

Bangkok

(Rangoon, Vientiane, Phnom-Penh)

Beirut*)

Belgrad

Bern

(Vaduz)

Bissau*)

Bonn

Brasilia

Bryssel

Budapest

(Chisinau)

Buenos Aires

(Asuncion, Montevideo)

Bukarest

Canberra

(Wellington)

Caracas

(Port of Spain, Georgetown, Paramaribo)

Colombo*)

Damaskus

(Beirut)

Dar es Salaam

Dhaka

Dublin

Gaborone

(Maseru)

Guatemala

(San Salvador, Tegucigalpa, Belmopan)

Haag

Hanoi

Harare

Havanna

Heliga Stolen

(San Marino)

Helsingfors

Islamabad

Jakarta

Kairo

(Khartoum)

Kiev

Kuala Lumpur

Kuwait

(Abu Dhabi, Doha, Manarna)

Köpenhamn

Lagos

(Accra)

Lima

(La Paz)

Lissabon

London

Luanda

(Sao Tomé)

Lusaka

(Lilongwe)

Luxemburg

Madrid

(Andorra la Vella)

Managua

(San José, Panama)

Manila

(Koror)

Maputo

(Mbabane)

Mexico

Moskva

(Alma-Ata, Asjchabad, Bisjkek, Jerevan,

Minsk, Tasjkent, Tbilisi, Dusjanbe)

Nairobi

(Bujumbura, Kampala, Kigali)

New Delhi

(Colombo, Kathmandu, Thimphu, Malé)

Oslo

Ottawa

(Nassau)

Paris

Peking

(Pyongyang***), Ulan Bator)

Prag

(Bratislava)

Pretoria

Rabat

Reykjavik

Riga

Riyadh

(Muscat, Sana)

Rom

(Tirana)

Santafé de Bogotå

(Quito)

43

Prop. 1997/98:1 Utgiftsområde 5

Santiago de Chile

Sarajevo

Seoul

Singapore

(Bandar Seri Bagawan)

Sofia

Tallinn

Teheran

Tel Aviv

(Nicosia)

Tokyo

(Majuro, Pohnpei)

Tunis

Vientiane*)

Vilnius

Warszawa

Washington

Wien

(Ljubljana)

Windhoek

Zagreb

II. Ambassadkansli

Berlin

III. Delegationer

Sveriges ständiga representation vid Europeiska
Unionen (EU) i Bryssel

Sveriges ständiga representation vid Förenta natio-
nerna i New York

Sveriges ständiga representation vid de internatio-
nella organisationerna i Geneve

Sveriges delegation vid Organisationen för ekono-
miskt samarbete och utveckling (OECD) i Paris
Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg

Sveriges ständiga delegation vid Organisationen för
säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) i Wien

IV. Karriärkonsulat

a) Generalkonsulat

Gdansk

Hamburg

Hongkong (Macau)

Istanbul

Jerusalem

Los Angeles

New York

S:t Petersburg

Shanghai

b) Konsulat

Mariehamn

V. Stockholmsbaserade ambassadörer

De sex sändebuden har följande ackrediteringar:

1. Bangui (Centralafrikanska Republiken), Brazza-
ville, (Folkrepubliken Kongo), Kinshasa***)
(Demokratiska Republiken Kongo), Libreville

(Gabon), Malabo (Ekvatorialguinea), Yaoundé
(Kameroun), Bissau (Guinea-Bissau), Praia (Kap
Verde), N’Djamena (Tschad).

2. Banjul (Gambia), Freetown (Sierra Leone), Mon-
rovia (Liberia).

3. Bamako (Mali), Conakry (Republiken Guinea),
Dakar (Senegal), Niamey (Niger), Nouakchott
(Mauretanien), Tripoli (Libyen).

4. Antananarivo (Madagaskar), Mogadishu
(Somalia), Moroni (Comorerna), Port Louis
(Mauritius), Valletta (Malta), Victoria
(Seychellerna).

5. Basseterre (St Christopher och Nevis), Bridge-
town (Barbados), Castries (St Lucia) Kingston
(Jamaica), Kingstown (St Vincent och Grenadi-
nerna), Port-au-Prince (Haiti), Roseau
(Dominica), Santo Domingo (Dominikanska Re-
publiken), St George’s (Grenada), St John’s
(Antigua och Barbuda).

6. Apia (Västra Samoa), Nuku’alofa (Tonga), Suva
(Fiji), Honiara (Salomonöarna), Port Moresby
(Papua Nya Guinea), Port Vila (Vanuatu).

*) Beskickningen förestås av en chargé d’affaires
**) Beskickningen är tills vidare obemannad

* * *) Har utsänd personal

44

Internationellt bistånd

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Förslag till statsbudget för år 1998

Internationellt bistånd

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut                                       5

2 Verksamhet under utgiftsområdet                         7

3 A Internationellt utvecklingssamarbete                        9

Regeringens prioriteringar                                9

Resurser                                             13

4 A 1 Biståndsverksamhet                                17

4.1. Multilateralt utvecklingssamarbete                  17

4.1.1 Sverige i det multilaterala systemet                 19

4.1.2 FN:s ekonomiska och sociala verksamhet         21

4.1.3 Multilaterala utvecklingsbanker                  23

4.1.4 Övrigt multilateralt samarbete                     25

4.2. EU:s gemensamma utvecklingssamarbete          28

4.3. Bilateralt utvecklingssamarbete                     30

4.3.1 Afrika                                          34

4.3.2 Asien                                          40

4.3.3 Latinamerika                                   43

4.3.4 Europa                                      45

4.3.5 Verksamhetsområden                        46

4.4 Övrigt                                         57

5 A 2 Biståndsförvaltning                                   5 9

Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete

(Sida)                                          59

Nordiska Afrikainstitutet                             60

6 B Samarbete med Central- och Östeuropa                 63

Samarbetets huvudområden                        64

Samarbetsländerna                                 67

Det EU-relaterade samarbetet                         70

Europeiska unionens samarbete med Central-

och Östeuropa                             70

Regionalt samarbete                                71

Multilateralt samarbete                               73

7 B 1. Samarbete med Central- och Östeuropa               75

8 B 2. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier

för finansiellt stöd och exportkreditgarantier            79

Förkortningslista                                              81

Totalförsvar

1 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 5

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Förslag till statsbudget för år 1998

Totalförsvar

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut................................5

2 Lagtext............................................................9

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd. 9

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen
(1997:568) om ändring i lagen
(1977:265) om statligt personskadeskyddlO

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1547) om tullfrihet m.m...............11

3 Utgiftsområde 6 Totalförsvar.........................13

3.1 Utgiftsområdets omfattning..............13

3.2 Resultatbedömning m.m...................14

3.3 Beredskapskredit för totalförsvaret ...16

4 Militärt försvar m.m......................................17

4.1 Verksamhetsområdets omfattning.....17

4.2 Resultatbedömning och slutsatser.....18

4.3 Anslag Al........................................19

4.4 Krigs- och grundorganisationens

utveckling...............................................21

4.5 Försvarsmaktens skolverksamhet......21

4.6 Omorganisation av Försvars-
maktens högkvarter.................................25

4.7 Sammanslagning av försvarsområden25

4.8 Försvarsmaktens helikopter-
organisation ............................................26

4.9 Inrättande av Försvarsmaktens

underhållscentrum..................................28

4.10 Vissa tidsförhållanden m.m.............28

4.11 Grundorganisationens omfattning

och lokalisering.......................................28

4.12 Programredovisning........................30

4.13 Anslag A 2......................................40

4.14 Anslag A 3......................................41

5 Vissa funktioner inom det civila försvaret.....43

5.1 Verksamhetsområdets omfattning.....43

5.2 Resultatbedömning och slutsatser.....44

5.3 Förändrad finansieringsform för

investeringar i beredskapstillgångar.........44

5.4 Anslag B 1.........................................45

5.5 Anslag B 2.........................................47

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Innehållsförteckning

5.6 Anslag B 3........................................49

5.7 Anslag B 4........................................51

5.8 Anslag B 5........................................51

5.9 Anslag B 6........................................52

5.10 Anslag B 7......................................53

5.11 Anslag B 8......................................54

5 12 Anslag B 9......................................55

5.13 Anslag B 10....................................56

6 Kustbevakningen och nämnder m.m.............59

6.1 Verksamhetsområdets omfattning

och ändamål...........................................59

6.2 Anslag C 2........................................59

6.3 Anslag C 2........................................61

6.4 Anslag C 3........................................62

6.5 Anslag C 4........................................63

7 Stödverksamhet.............................................65

7.1 Verksamhetsområdets omfattning .... 65

7.2 Resultatbedömning och slutsatser.....65

7.3 Fortifikationsverket..........................65

7.4 Försvarets materielverk.....................67

7.5 Anslag D 1........................................69

7.6 Anslag D 2........................................70

7.7 Anslag D 3........................................72

7.8 Anslag D 4........................................73

7.9 Anslag D 5........................................74

7.10 Anslag D 6......................................75

8 Ändringar i lagen om statligt person-

skadeskydd.......................................................77

9 Ändring i lagen om tullfrihet m.m.................81

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd,

2. antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1997:568) om ändring i lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd,

3. antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1994:1547) om tullfrihet m.m.,

4. bemyndigar regeringen att utnyttja en kredit i
Riksgäldskontoret om 40 000 000 000 kronor
för år 1998 om krig, krigsfara eller andra utom-
ordentliga förhållanden föreligger (avsnitt 3.3),

5. godkänner förslaget till inriktning av investe-
ringsplan för Försvarsmakten för perioden 1998-
2000 (avsnitt 4.3),

6. bemyndigar regeringen att ifråga om ramanslaget
A 1 Försvarsmakten beställa materiel m.m. och
utvecklingsarbete så att behovet av anslagsmedel
efter budgetåret 1998 för denna materiel m.m.
och tidigare beställningar tillsammans uppgår till
högst 83 505 400 000 kronor (avsnitt 4.3),

7. bemyndigar regeringen att ifråga om ramanslaget
Al Försvarsmakten beställa anslagsfinansierade
anläggningar så att behovet av anslagsmedel efter
budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställ-
ningar tillsammans uppgår till högst 457 500 000
kronor (avsnitt 4.3),

8. godkänner förslaget att försvarsmaktsgemen-
samma organisationsenheter inom ramen för of-
ficershögskole- och krigshögskoleprogrammen in-
rättas och lokaliseras till Halmstad, Solna och
Östersund samt att Krigskolan i Solna läggs ned
(avsnitt 4.5),

9. godkänner förslaget att en organisationsenhet för
utbildning i markstrid inrättas och lokaliseras till
Skövde, Motala (Kvarn) och Boden (avsnitt 4.5),

10. godkänner förslaget att en organisationsenhet för
försvarsmaktsgemensam utbildning avseende de
operativa ledningssystemen inrättas i Enköping
(avsnitt 4.5),

11. godkänner förslaget att omorganisera Flygvap-
nets Halmstadsskolor till Försvarsmaktens Halm-
stadsskolor (avsnitt 4.5),

12. godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i
Skövde läggs ned (avsnitt 4.7),

13. godkänner förslaget till nytt försvarsområde för
Västra Götalands län (avsnitt 4.7),

14. godkänner förslaget att under organisationsenhe-
ten Försvarsmaktens helikopterflottilj organisera
verksamheten i fyra divisioner (avsnitt 4.8),

15. godkänner förslaget att Försvarsmaktens under-
hållscentrum (tidigare benämnt Försvarsmaktens
försörjningscentrum) lokaliseras till Karlstad
(avsnitt 4.9),

16. godkänner att regeringen beslutar om tidpunkter
för genomförandet av de föreslagna organisa-
tionsförändringarna och organisationsenheternas
benämningar (avsnitt 4.10),

17. godkänner förslaget till inriktning av verksamhe-
ten för program 1. Operativa lednings- och un-
derhållsförband (avsnitt 4.12),

18. godkänner förslaget till inriktning av verksamhe-
ten för program 2. Fördelningsförband (avsnitt

4.12),

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

19. godkänner förslaget till inriktning av verksamhe-
ten för program 3. Försvarsområdesförband
(avsnitt 4.12),

20. godkänner förslaget till inriktning av verksamhe-
ten för program 4. Armébrigadförband (avsnitt

4.12),

21. godkänner förslaget till inriktning av verksamhe-
ten för program 5. Marina lednings- och under-
hållsförband (avsnitt 4.12),

22. godkänner förslaget till inriktning av verksamhe-
ten för program 6. Försvarsmaktens helikopter-
förband (avsnitt 4.12),

23. godkänner förslaget till inriktning av verksamhe-
ten för program 7. Stridsfartygsförband (avsnitt

4.12),

24. godkänner förslaget till inriktning av verksamhe-
ten för program 8. Kustförsvarsförband (avsnitt

4.12),

25. godkänner förslaget till inriktning av verksamhe-
ten för program 9. Flygvapnets lednings- och un-
derhållsförband (avsnitt 4.12),

26. godkänner förslaget till inriktning av verksamhe-
ten för program 10. JAS 39-förband (avsnitt

4.12),

27. godkänner förslaget till inriktning av verksamhe-
ten för program 11. Övriga stridsflygförband
(avsnitt 4.12),

28. godkänner förslaget till inriktning av verksamhe-
ten för program 12. Transportflygförband
(avsnitt 4.12),

29. godkänner förslaget till inriktning av verksamhe-
ten för program 13. För krigsorganisationen ge-
mensamma resurser (avsnitt 4.12),

30. godkänner förslaget till inriktning av verksamhe-
ten för program 14. För grundorganisationen
gemensamma resurser (avsnitt 4.12),

31. godkänner förslaget till inriktning av verksamhe-
ten för program 15. Internationell verksamhet
(avsnitt 4.12),

32. godkänner förslaget till inriktning av verksamhe-
ten för anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser
(avsnitt 4.13),

33. godkänner förslag till att en successiv övergång
till lånefinansiering av investeringar i beredskap-

stillgångar sker inom det civila försvaret (avsnitt
5.3),

34. godkänner förslaget till inriktning av investe-
ringsplan för Överstyrelsen för civil beredskap,
såvitt avser funktionen Civil ledning för perioden
1998-2000 (avsnitt 5.4),

35. bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget
B 1 funktionen Civil ledning beställa lednings-
och signalskyddssystem samt kommunaltekniska
anläggningar så att behovet av anslagsmedel efter
budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställ-
ningar tillsammans uppgår till högst 166 000 000
kronor (avsnitt 5.4),

36. bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget
B 2 funktionen Försörjning med industrivaror
godkänna avtal om nya beredskapsåtgärder så att
behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998
för dessa och tidigare beställningar tillsammans
uppgår till högst 130 000 000 kronor (avsnitt
5.5),

37. bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget
B 3 funktionen Befolkningsskydd och rädd-
ningstjänst medge att ersättning lämnas för be-
ställningar av skyddsrum och ledningsplatser
m.m. så att behovet av anslagsmedel efter bud-
getåret 1998 för dessa och tidigare beställningar
tillsammans uppgår till högst 1 285 000 000 kro-
nor (avsnitt 5.6),

38. bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget
B 6 funktionen Hälso- och sjukvård m.m. medge
beställningar och godkänna avtal, såvitt avser be-
redskapsåtgärder så att behovet av anslagsmedel
efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare be-
ställningar tillsammans uppgår till högst 30 000
000 kronor (avsnitt 5.9),

39. fastställer ett beräknat avgiftsuttag för telebered-
skapsavgiften, såvitt avser funktionen Telekom-
munikationer till sammanlagt 100 000 000 kro-
nor under budgetåret 1998 (avsnitt 5.10),

40. godkänner förslaget till inriktning av investe-
ringsplan för Post- och telestyrelsen, såvitt avser
funktionen Telekommunikationer m.m. för peri-
oden 1998-2000 (avsnitt 5.10),

41. bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget
B 7 funktionen Telekommunikationer m.m. god-
känna avtal och beställningar, såvitt avser tjäns-
ter, utrustning och anläggningar för beredskaps-
åtgärder så att behovet av anslagsmedel efter
budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställ-
ningar tillsammans uppgår till högst
375 000 000 kronor (avsnitt 5.10),

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

42. bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget
B 8 funktionen Postbefordran godkänna avtal
och beställningar, såvitt avser tjänster, utrustning
och anläggningar för beredskapsåtgärder så att
behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998
för dessa och tidigare beställningar tillsammans
uppgår till högst 27 000 000 kronor (avsnitt
5.11),

43. bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget
B 9 funktionen Transporter godkänna beställ-
ningar såvitt avser reservbromaterial så att beho-
vet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för
dessa och tidigare beställningar tillsammans upp-
går till högst 20 000 000 kronor (avsnitt 5.12),

44. fastställer ett beräknat avgiftsuttag för elbered-
skapsavgiften såvitt avser funktionen Energiför-
sörjning till ett belopp om sammanlagt
200 000 000 kronor under budgetåret 1998
(avsnitt 5.13),

45. bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget
B 10 funktionen Energiförsörjning godkänna av-
tal och beställningar såvitt avser beredskapsåt-
gärder så att behovet av anslagsmedel efter bud-
getåret 1998 för dessa och tidigare beställningar
tillsammans uppgår till högst 189 000 000 kro-
nor (avsnitt 5.13),

46. godkänner förslaget till inriktning av investe-
ringsplan för Kustbevakningen för perioden
1998-2001 (avsnitt 6.2),

47. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1998
låta Fortifikationsverket ta upp lån i Riksgälds-
kontoret för investeringar i mark, vissa anlägg-
ningar och lokaler intill ett sammanlagt belopp
om 4 000 000 000 kronor (avsnitt 7.3),

48. godkänner förslaget till inriktning av investe-
ringsplan för Fortifikationsverket för perioden
1998-2000 (avsnitt 7.3),

49. bemyndigar regeringen att tillgodose Försvarets
materielverks behov av rörelsekapital intill ett
sammanlagt belopp om högst 34 000 000 000
kronor för budgetåret 1998 genom en kredit i
Riksgäldskontoret (avsnitt 7.4),

50. godkänner förslaget till inriktning av investe-
ringsplan för Försvarets materielverk för perioden
1998-2000 (avsnitt 7.4),

51. godkänner förslaget till inriktning av investe-
ringsplan för Totalförsvarets pliktverk för perio-
den 1998-2000 (avsnitt 7.5),

52. godkänner förslaget till inriktning av investe-
ringsplan för Försvarshögskolan för perioden
1998-2000 (avsnitt 7.6),

53. godkänner förslaget till inriktning av investe-
ringsplan för Försvarets forskningsanstalt för pe-
rioden 1998-2000 (avsnitt 7.8),

54. godkänner förslaget till inriktning av investe-
ringsplan för Flygtekniska försöksanstalten för
perioden 1998-2000 (avsnitt 7.9),

55. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under ut-
giftsområde 6 Totalförsvar enligt följande upp-
ställning:

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

ANSLAG

ANSLAGSTYP

ANSLAGSBELOPP

ITUSENTAL KRONOR)

A 1.

Försvarsmakten

ramanslag

36 707 400

A 2.

Fredsfrämjande truppinsatser

ramanslag

384 419

A 3.

Ersättning för kroppsskador

ramanslag

61 700

B 1.

Funktionen Civil ledning

ramanslag

473 145

B 2.

Funktionen Försörjning med industrivaror

ramanslag

140 974

B 3.

Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst

ramanslag

1 232 554

B 4.

Funktionen Psykologiskt försvar

ramanslag

18 002

B 5.

Funktionen Ordning och säkerhet

ramanslag

31 889

B 6.

Funktionen Hälso- och sjukvård m.m.

ramanslag

99 563

B 7.

Funktionen Telekommunikationer m.m.

ramanslag

199 500

B 8.

Funktionen Postbefordran

ramanslag

21 700

B 9.

Funktionen Transporter

ramanslag

190 500

B 10.

Funktionen Energiförsörjning

ramanslag

230 687

C 1.

Kustbevakningen

ramanslag

426 827

C 2.

Nämnder m.m.

ramanslag

11 898

C 3.

Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och
andra naturolyckor m.m.

ramanslag

25 000

C 4.

Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst

ramanslag

20 000

0 1.

Totalförsvarets pliktverk

ramanslag

231 750

D 2.

Försvarshögskolan

ramanslag

36 603

D3.

Försvarets radioanstalt

ramanslag

428 667

0 4.

Försvarets forskningsanstalt

ramanslag

137 343

D 5.

Flygtekniska försöksanstalten

ramanslag

31 773

D6.

Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret

obetecknat

101 971

Summa

41 243 865

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om
ändring i lagen (1977:265)
om statligt person-
skadeskydd

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd

dels att 12 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 13 a §, av följande
lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

För den som avses i 1 § första
stycket 1 och som har skadats un-
der grundutbildning som är längre
än 60 dagar skall sjukpenningun-
derlag och livränteunderlag ej be-
räknas till lägre belopp än som
anges i 4 kap. 10 § andra stycket
lagen (1976:380) om arbetsskade-
försäkring. Detta gäller även den
som avses i 1 § första stycket 3
och som när skadan inträffade
hade varit intagen längre tid än
sex månader samt, om regeringen
föreskriver det, den som avses i 1
§ andra stycket.

' Senaste lydelse 1994:2073.

För den som avses i 1 § första
stycket 1 och som har skadats un-
der grundutbildning som är längre
än 60 dagar skall sjukpenningun-
derlag och livränteunderlag inte
beräknas till lägre belopp än vad
som motsvarar fyra gånger bas-
beloppet för tid före 21 års ålder,
fyra och en halv gånger basbelop-
pet för tid mellan 21 och 25 års
ålder och fem gånger basbeloppet
för tid från och med 25 års ålder.

För den som avses i 1 § första
stycket 3 och som när skadan in-
täffade hade varit intagen längre
tid än sex månader skall sjukpen-
ningunderlag och livränteunderlag
inte beräknas till lägre belopp än
som anges i 4 kap. 10 § andra
stycket lagen (1976:380) om ar-
betsskadeförsäkring. Detta gäller
även för den som avses i 1 § andra
stycket om regeringen föres-kriver
det.

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

NUVARANDE LYDELSE        FÖRESLAGEN LYDELSE

13 a §

Den som avses i 1 § första
stycket 1 och som har skadats un-
der grundutbildning som är längre
än 60 dagar, har efter skyddsti-
dens utgång rätt till ersättning för
nödvändiga kostnader för läkar-
vård, sjukvårdande behandling,
sjukhusvård samt läkemedel un-
der högst tre års tid. I kostnader
för vård inräknas nödvändiga
kostnader för resor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

2. Äldre bestämmelser i fråga om sjukpenningunderlag tillämpas fort-
farande vid beräkning av sjukpenning som avser tid före ikraftträdandet.

3. De nya bestämmelserna om livränteunderlag skall tillämpas på liv-
räntor som fastställts från och med den 1 januari 1998.

2.2 Förslag till lag om
ändring i lagen (1997:568)
om ändring i lagen
(1977:265) om statligt per-
sonskadeskydd

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1977:265) om statligt per-
sonskadeskydd i paragrafens lydelse enligt lagen (1997:568) om ändring
i nämnda lag skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

13 §’

Den som avses i 1 § första stycket 1 har rätt till särskild sjukpenning,
om han under grundutbildning som är längre än 60 dagar har ådragit sig
sjukdom som efter skyddstidens slut sätter ned hans förmåga att skaffa
sig inkomst genom arbete med minst en fjärdedel. Detta gäller även vid
sjukdom som har ådragits under utryckningsmånaden eller månaden ef-
ter denna.

Särskild sjukpenning beräknas
på ersättningsunderlag som sägs i
4 kap. 10 5 andra stycket lagen
(1976:380) om arbetsskadeför-
säkring.

Särskild sjukpenning beräknas
på ersättningsunderlag som upp-
går till belopp som motsvarar fyra
gånger basbeloppet för tid före 21
års ålder, fyra och en halv gånger
basbeloppet för tid mellan 21 och
25 års ålder och fem gånger bas-
beloppet för tid från och med 25
års ålder.

1 Senaste lydelse 1995:1481.

Hel särskild sjukpenning utgör för dag 80 procent av ersättnings-
underlaget, delat med 365.

Om den som har rätt till särskild sjukpenning samtidigt har rätt till an-
nan ersättning enligt denna lag, sjukpenning enligt lagen om arbetsskade-
försäkring eller sjukpenning enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring, utges den särskilda sjukpenningen endast i den mån den är
högre. För den period sjukpenning har beräknats med tillämpning av 3
kap. 10-10 b §§ lagen om allmän försäkring utges den särskilda sjuk-
penningen endast i den mån den är högre för sådan period.

10

PROP, 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

2.3 Förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1547)
om tullfrihet m.m.

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.
skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE        FÖRESLAGEN LYDELSE

7§*

Regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet för

1. förnödenheter och proviant som medförs eller tas ombord på
transportmedel som går i utrikes trafik, om varorna är avsedda för
transportmedlet eller för besättning eller passagerare, och

2. varor som införs av en person som återvänder hit efter att på grund av
sitt arbete ha vistats i tredje land under en längre tid, och

3. varor som förtullas för      3. varor som förtullas för

Försvarsmakten eller för För-   Försvarsmakten,       Försvarets

svarets materielverk och som skall   materielverk eller för Försvarets

användas för militärt ändamål el-   radioanstalt och som skall använ-

ler varor som skall användas i   das för militärt ändamål eller va-
landet för tillverkning eller under-   ror som skall användas i landet

håll av produkter för sådant än-   för tillverkning eller underhåll av

damål.                           produkter för sådant ändamål.

' Senaste lydelse 1995:1642.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

11

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

3 Utgiftsområde 6 Totalförsvar

I samband med att regeringen överlämnar budget-
propositionen till riksdagen lämnar regeringen i år
även skrivelsen 1997/98:4 Totalförsvar i förnyelse,
härefter benämnd 1997 års skrivelse. I denna infor-
merar regeringen om sådant inom utgiftsområdet
som riksdagen begärt att få reda på av regeringen el-
ler som regeringen i övrigt finner angeläget att redo-
visa.

3.1 Utgiftsområdets omfattning

Utgiftsområdets omfattning för perioden 1997-2001
fastställdes av riksdagen i december 1996 i enlighet
med regeringens proposition 1996/97:4 Totalförsvar
i förnyelse - etapp 2, härefter benämnd totalför-
svarspropositionen år 1996.

Totalförsvar är verksamhet som behövs för att
förbereda Sverige för krig. Under högsta beredskap
är totalförsvar all samhällsverksamhet som då skall
bedrivas. Totalförsvar består av militär verksamhet
(militärt försvar) och civil verksamhet (civilt försvar).

Totalförsvarsresurserna skall utformas så att de
även kan användas vid internationella fredsfrämjan-
de och humanitära insatser och stärka samhällets
förmåga att förebygga och hantera svåra påfrest-
ningar på samhället.

Utgiftsområdet omfattar det militära försvaret och
delar av det civila försvaret, nämnder samt stödverk-
samhet till militärt och civilt försvar. I utgiftsområdet
ingår även den verksamhet som bedrivs av Kustbe-
vakningen och av Statens räddningsverk inom freds-
räddningstjänsten samt den internationella freds-
främjande verksamhet som genomförs med svensk
militär trupp utomlands.

Inom utgiftsområdet verkar myndigheterna För-
svarsmakten, Överstyrelsen för civil beredskap, Ci-
vilbefälhavarna, Styrelsen för psykologiskt försvar,
Statens räddningsverk, Kustbevakningen, Överkla-
gandenämnden för totalförsvaret, Totalförsvarets

chefsnämnd, Totalförsvarets pliktverk, Försvars-
högskolan, Försvarets radioanstalt, Försvarets forsk-
ningsanstalt, Flygtekniska försöksanstalten, Försva-
rets materielverk och Fortifikationsverket samt vissa
mindre nämnder. Vidare finansieras inom utgifts-
området viss civil försvarsverksamhet hos myndig-
eter som i övrigt finansieras inom andra utgiftsområ-
den.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 6
Totalförsvar för år 1998 till 41 244 miljoner kronor,
för år 1999 till 43 911 miljoner kronor och för år
2000 till 45 750 miljoner kronor.

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)

1995/96         1996        1997        1998         1999         2000

45 280    26 683    42 163    41 244    43 911    45 750

Budgetåret 1995/96 utgjordes av 18 månader. Diffe-
rensen mellan år 1997 och år 1998 beror på att det i
prognosticerade utgifter för budgetåret 1997 även
ingår utnyttjande av föregående års anslagssparande
och reservationer. Uppgiften för budgetåret 1998 av-
ser enbart föreslagen anslagstilldelning. Uppgifterna
för åren 1999 och 2000 är endast en preliminär be-
räkning utifrån nu kända förutsättningar vad avser
antaganden om den ekonomiska utvecklingen, voly-
mutveckling och principbeslut om besparingar.

Sammanfattande kommentarer till verksamhctsutfall
och ekonomiskt utfall

Bedömningar av verksamhetsutfall för utgiftsområ-
det som helhet och för de verksamhetsområden som
ingår däri görs utifrån försvarsbeslutet som riksdagen
fattade hösten 1996. Sammantaget är det regeringens
bedömning att totalförsvaret har förmåga att i rå-
dande säkerhetspolitiska läge lösa ålagda uppgifter.

Inom utgiftsområdet finns ett planerat anslagsspa-
rande som huvudsakligen utgörs av anslagssparande
för anslaget A 1 Försvarsmakten. Anslagssparandet

13

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

inom Försvarsmakten uppgår till ca 5 procent av an-
slagets storlek, eller ca 2,1 miljarder kronor.

Större förändringar

I totalförsvarsbeslutet år 1996 tog riksdagen, förut-
om ett förnyat säkerhetspolitiskt ställningstagande,
bl.a. ställning till den kvantitativa och kvalitativa in-
riktningen av det militära försvarets krigsorganisa-
tion, organisationen av militärt försvar i fred samt
inriktningen av verksamheter inom civilt försvar i
krig och fred.

Mål för utgiftsområdet

Militärt försvar

- i fred förbereda för att i krig försvara riket mot
väpnade angrepp som hotar dess frihet och obero-
ende. Angrepp skall kunna mötas var det än
kommer ifrån och hela landet skall kunna försva-
ras,

- kontinuerligt i fred och under kriser kunna över-
vaka och hävda rikets territoriella integritet, i luf-
ten, till sjöss och på marken,

- kunna ställa kvalificerade förband och andra re-
surser till förfogande för internationella freds-
främjande och humanitära insatser,

- kontinuerligt kunna stödja samhället vid svåra på-
frestningar i fred,

- ha en beredskap som medger att Försvarsmaktens
huvuddel inom ett år efter beslut har uppnått full
krigsduglighet. Beredskap, organisation och plan-
läggning skall vidare medge att Försvarsmaktens
förmåga långsiktigt kan anpassas för att motsvara
framtida krav och behov.

Civilt försvar

- värna civilbefolkningen, trygga en livsnödvändig
försörjning, säkerställa de viktigaste samhällsfunk-
tionerna samt bidra till Försvarsmaktens förmåga
vid ett väpnat angrepp och vid krig i vår omvärld,

- kunna genomföra internationella fredsfrämjande
och humanitära insatser,

- stärka samhällets samlade förmåga att möta svåra
påfrestningar i fred.

Övrigt

- verka för att förebygga olyckor i samhället och
begränsa skador vid sådana olyckor genom bl.a.
information, utbildning, övning, uppföljning och
tillsyn,

- bedriva sjöövervakning (kontroll- och tillsynsverk-
samhet) och miljöräddningstjänst i syfte att be-
gränsa brottsligheten och öka säkerheten till sjöss
samt ha en hög beredskap för sjöräddningstjänst.

Prioriteringar för år 1998

Viktigast är att fortsätta genomförandet av den lång-
siktiga inriktning som lagts fast för verksamheten in-
om utgiftsområdet i och med 1996 års försvarsbe-
slut. På samtliga nivåer inom totalförsvaret är goda

kunskaper om och bred uppslutning kring inrikt-
ningen i försvarsbeslutet betydelsefulla komponenter
i detta arbete. Inom det militära försvaret skall dess-
utom åtgärder vidtas för att höja befälskårens kom-
petens samt för att anpassa verksamheten till de eko-
nomiska förutsättningarna.

3.2 Resultatbedömning m.m.

Genom totalförsvarsbeslutet år 1996 lade riksdagen
fast vilka mål och resurser som totalförsvaret skulle
ha under perioden 1997 - 2001.

Beslutet innebar att förändringar skulle ske i För-
svarsmaktens krigs- och grundorganisation. Ett vik-
tigt inslag i beslutet är att Försvarsmaktens bered-
skap skall medge att organisationens huvuddel inom
ett år efter beslut därom skall ha uppnått full krigs-
duglighet. Dessutom skall Försvarsmaktens förmåga
långsiktigt kunna anpassas till att motsvara framtida
krav och behov.

Regeringen vill redan här peka på två allvarliga
problem som har uppmärksammats och som, om de
inte åtgärdas, kan äventyra totalförsvarsbeslutet.
Försvarsmakten har anmält att kompetensen inom
befälskåren kan komma att gå ned så kraftigt att
möjligheterna att nå full krigsduglighet inte med sä-
kerhet kan uppnås inom ett år. Bristerna får även
menliga följder för förmågan till långsiktig anpass-
ning. I Försvarsmaktens planläggning finns vidare
verksamhetskostnader om ca 300 - 500 miljoner
kronor per år utöver den ekonomiska ram som riks-
dagen har bestämt. Enligt Försvarsmakten kan en-
dast ambitionssänkningar för närvarande åstad-
komma balans. Försvarsmakten har vidare anmält
att det inte kan uteslutas att förslag om strukturella
åtgärder avseende såväl krigs- som grundorganisa-
tionen måste föreläggas regeringen för ställningsta-
gande för att åstadkomma balans mellan uppgifter
och resurser.

Regeringen finner att nu nämnda förhållanden är
anmärkningsvärda och allvarliga. Enligt regeringens
uppfattning skall det inom den ekonomiska ram som
anges i totalförsvarsbeslutet vara möjligt att genom-
föra krigs- och grundorganisationsförändringen och
att upprätthålla den kompetens och kvalitet i verk-
samheten som förutsattes i beslutet. Regeringen före-
slår därför varken någon förändring av de mål för
verksamheten eller av den ekonomiska ram som
riksdagen har bestämt.

Regeringen har gett Försvarsmakten i uppdrag att
redovisa en plan för åtgärder som senast under år
1999 har höjt befälens kompetens till en nivå som
gör att myndigheten kan uppfylla totalförsvarsbeslu-
tets mål vad gäller krigsduglighet och förmåga till
anpassning. Vidare gavs Försvarsmakten redan i april

14

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

1997 i uppdrag att hålla regeringen informerad om
hur man avser att lösa den av myndigheten aviserade
obalansen mellan verksamhetskostnader och ekono-
miska resurser. Efter redovisningen från Försvars-
makten i augusti 1997 har regeringen beslutat att ge
myndigheten i uppdrag att förklara hur obalansen
har uppkommit och att lämna en redovisning av al-
ternativa åtgärder för att komma till rätta med den. I
redovisningen skall ingå åtgärder som Försvarsmak-
ten själv kan vidta. Regeringen återkommer till riks-
dagen i denna fråga under år 1998.

Regeringen övergår härefter till att redovisa sin re-
sultatbedömning.

Utifrån det nu rådande säkerhetspolitiska läget är
det regeringens bedömning att totalförsvaret kan be-
vara rikets frihet och oberoende, befolkningens sä-
kerhet samt upprätthålla de viktigaste samhällsfunk-
tionerna i händelse av krig.

Regeringen bedömer att det militära försvarets re-
surser kan vidmakthålla rikets territoriella integritet
såväl i fred som under kriser.

Totalförsvarsbeslutet år 1996 innebar även för det
civila försvaret ökade krav på anpassning på såväl
kort som lång sikt. Beslutet har även inneburit en
ändrad inriktning jämfört med 1992 års försvarsbe-
slut. De redovisningar som de funktionsansvariga
myndigheterna har lämnat avser resultat i förhållan-
de till 1992 års försvarsbeslut.

Med utgångspunkt i inriktningen enligt 1992 års
försvarsbeslut bedömer regeringen att förmågan hos
vissa funktioner inom det civila försvaret inte är fullt
godtagbar, bl.a. till följd av materiella brister. I stort
kan det civila försvarets samlade förmåga emellertid
bedömas som godtagbar. Bedömningen kvarstår
även utifrån planeringsförutsättningarna i 1996 års
totalförsvarsbeslut.

Regeringen bedömer att de åtgärder som de funk-
tionsansvariga myndigheterna planerar genomföra
under budgetåret 1998 samt de förändrade ansprå-
ken på totalförsvaret som redovisas i 1996 års total-
försvarsbeslut kommer att innebära att det civila för-
svarets samlade förmåga bättre kan motsvara kraven.

Erfarenheter från genomförda internationella
fredsfrämjande och humanitära insatser visar att del-
tagande myndigheter inom totalförsvaret kan bedriva
sådan verksamhet med hög kvalitet.

Regeringen anser att totalförsvarets stöd till sam-
hällets förmåga att möta svåra påfrestningar på sam-
hället i fred bör vidareutvecklas.

Det är regeringens bedömning att den verksamhet
som Kustbevakningen bedrivit under föregående
budgetår har begränsat brottsligheten och ökat sä-
kerheten till sjöss.

Regeringen bedömer att fredsräddningstjänsten
har fört med sig att antalet olyckor i samhället har

minskat och att omfattningen på de skador som upp-
stått vid sådana olyckor har begränsats.

Riksdagen beslutade i den ekonomiska vårpropo-
sitionen år 1996 om besparingar inom utgiftsområ-
det fr.o.m. år 1997 på 250 miljoner kronor och
fr.o.m. år 1998 på ytterligare 200 miljoner kronor. I
den ekonomiska vårpropositionen år 1997 beslöt
riksdagen vidare om ytterligare besparingar fr.o.m. år
1998 på 150 miljoner kronor och fr.o.m. år 1999 på
ytterligare 50 miljoner kronor.

Av besparingarna avser 145 miljoner kronor
fr.o.m. år 1997 omläggningen till avgiftsfinansiering
inom funktionerna Energiförsörjning och Telekom-
munikationer m.m. En neddragning av den freds-
främjande verksamheten om 100 miljoner kronor
har genomförts fr.o.m. år 1998.

Övriga besparingar avser rationaliseringar och ef-
fektiviseringar av Försvarsdepartementets myndighe-
ter. Krav har i regleringsbrevet för innevarande år
ställts på Försvarets materielverk och Försvarets
forskningsanstalt. I regleringsbrevet för år 1998
kommer sådana krav att ställas på dessa och andra
myndigheter under verksamhetsområde D Stödverk-
samhet. Då denna verksamhet, i de delar som omfat-
tas av rationaliserings- och effektiviseringskrav, är
avgiftsfinansierad har den medelsmässiga besparing-
en skett genom neddragningar av anslaget A 1 För-
svarsmakten.

Resultaten av rationaliseringarna och effektivise-
ringama kommer att redovisas för regeringen i myn-
digheternas årsredovisningar. Regeringen kommer
att få en första redovisning i årsredovisningarna för
år 1997. Regeringen avser att återkomma till riksda-
gen med information om hur rationaliseringarna och
effektiviseringama har genomförts.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

1 de fall Riksrevisionsverket har gjort invändningar
mot myndigheternas årsredovisning eller lämnat all-
varligare anmärkningar redovisas dessa under re-
spektive myndighets verksamhetsområde tillsam-
mans med regeringens bedömning.

Övrigt

Lagen (1996:1059) om statsbudgeten innehåller be-
stämmelser som innebär att investeringar av större
omfattning skall underställas riksdagen. Se vidare
budgetpropositionen för år 1998, volym 1, avsnitt 6
Ekonomisk styrning av statlig verksamhet.

15

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

UTGIFTSUTVECKLINGEN FÖR DE I UTGIFTSOMRÅDE 6 INGÅENDE VERKSAMHETSOMRÅDENA

UTGIFT

1995/96

DÄRAV

1996

ANVISAT

1997

UTGIFTSPROGNOS

1997

FÖRSLAG

1998

BERÄKNAT

1999

BERÄKNAT

2000

A Militärt försvar

40 472

23 479

38 886

38 054

37 154

39 676

41 443

B Civilt försvar

2 989

1 958

2 285*

2 702

2 638

2 751

2 790

C Kustbevakningen och nämnder

539

368

453

451

484

505

517

D Stödmyndigheter

1 281

877

918

957

968

979

1 000

Totalt för utgiftsområde 6

45 281

26 683

42 523

42 163

41 244

43 911

45 750

* Varav 150 miljoner kronor på tilläggsbudget.

En jämförelse mellan Anvisat 1997 och Utgiftsprognos 1997 visar att det även i fortsättningen finns ett
anslagssparande inom utgiftsområdet.

3.3 Beredskapskredit för
totalförsvaret

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen för år 1998 be-
myndigar regeringen att utnyttja en kredit om 40
miljarder kronor i Riksgäldskontoret. Krediten skall
kunna utnyttjas om krig, krigsfara eller andra utom-
ordentliga förhållanden föreligger.

Riksdagen bemyndigade (prop. 1996/97:1, bet.
1996/97:FöUl, rskr.l996/97:109) regeringen att ut-
nyttja en kredit i Riksgäldskontoret om 40 000 mil-
joner kronor för budgetåret 1997 om krig, krigsfara
eller andra utomordentliga förhållanden föreligger.
Regeringen anser att ett motsvarande bemyndigande,
avseende samma belopp, bör lämnas för budgetåret
1998.

För det militära försvarets del skall beredskaps-
krediten säkerställa att en nödvändig beredskapshöj-
ning inte förhindras eller fördröjs därför att regering-
en inte disponerar erforderliga betalningsmedel. Kre-
diten är beräknad att täcka de kostnader som
motsvarar en månads beredskapshöjande verksam-
het.

När det gäller det civila försvaret har beredskaps-
krediten beräknats för bl.a. förmånsmedel för inkal-
lad pliktpersonal inom totalförsvaret, investeringar i
reservdelar och utrustning inom kommuni-
kationssektorn samt färdigställande av skyddade ut-
rymmen för befolkningen.

Beredskapskrediten är beräknad att utnyttjas i un-
gefär lika delar mellan det militära och det civila för-
svaret.

Om beredskapskrediten utnyttjas, avser regering-
en att återkomma till riksdagen med redovisning av
behovet av medel för den fortsatta verksamheten.

16

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

4 Militärt försvar m.m.

4.1 Verksamhetsområdets
omfattning

I verksamhetsområdet ingår anslagen A 1 Försvars-
makten, A 2 Fredsfrämjande truppinsatser och A 3
Ersättning för kroppsskador.

Följande övergripande mål skall enligt 1996 års
totalförsvarsbeslut gälla för det militära försvaret och
därmed för Försvarsmakten.

Försvarsmaktens fundamentala uppgift är att i
fred förbereda för att i krig försvara riket mot väp-
nade angrepp som hotar dess frihet och oberoende.
Angrepp skall kunna mötas var det än kommer ifrån
och hela landet skall kunna försvaras.

Försvarsmakten skall kontinuerligt i fred och un-
der kriser kunna övervaka och hävda rikets territori-
ella integritet, i luften, till sjöss och på marken.

Försvarsmakten skall kunna ställa kvalificerade
förband och andra resurser till förfogande för inter-
nationella fredsfrämjande och humanitära insatser.

Försvarsmakten skall kontinuerligt kunna stödja
samhället vid svåra påfrestningar i fred.

I nuvarande omvärldsläge är de militära hoten
starkt begränsade. Försvarsmakten skall emellertid
ha förmåga att anpassa sig till förändrade krav och
förutsättningar i detta avseende. På motsvarande sätt
skall förmågan att lösa övriga uppgifter kunna an-
passas.

Försvarsmaktens beredskap skall därför medge att
organisationens huvuddel inom ett år efter beslut
därom har uppnått full krigsduglighet. Beredskap,
organisation och planläggning skall vidare medge att
Försvarsmaktens förmåga långsiktigt kan anpassas,
dvs. utökas eller förändras för att motsvara framtida
krav och behov.

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)

1995/96         1996         1997        1998        1999        2000

40 472    23 479    38 054    37 154    39 676    41 443

Det låga anslagsutfallet budgetåret 1995/96 och år
1996 förklaras huvudsakligen av att principen för
finansiering av förskott till försvarsindustrin avseen-
de materielanskaffning har ändrats (lånefinansiering).
Detta har budgettekniskt inneburit en minskad utgift
på statsbudgeten med 14,6 miljarder kronor under
budgetåret.

Vidare har anslaget minskats med 3,3 miljarder
kronor budgetåret 1995/96 på grund av förändrat
medelsbehov. Medlen har i stället budgeterats för
budgetåret 1997 (prop. 1995/96:150, s. 147).

Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall

Regeringen bedömer att Försvarsmakten har en för-
måga som i stort motsvarar kraven i 1996 års total-
försvarsbeslut.

Större förändringar

Den 1 juni 1996 ändrades principen för finansiering
av förskottsbetalningar till försvarsindustrin avseende
materielanskaffning. Ändringen innebar att förskot-
ten inte längre finansieras via Försvarsmaktens anslag
utan genom att Försvarets materielverk har fått till-
gång till en kredit i Riksgäldskontoret. Omläggning-
en innebär en förskjutning av utbetalningar från
statsverket. Anslaget A 1 Försvarsmakten har därför
engångsvis reducerats med 14,6 miljarder kronor.

Från och med år 1997 fakturerar Försvarets mate-
rielverk Försvarsmakten först vid leverans eller an-
nan, i förväg beslutad, prestation, s.k. milstolpsfaktu-
rering.

Försvarsmaktens resurser för drift och löpande
underhåll av fastigheter har under första halvåret
1997 förts över till Fortifikationsverket.

Under budgetåret 1995/96 reducerades Försvars-
maktens utlandsstyrka med ca 400 personer i sam-
band med övergången från den FN-ledda styrkan
UNPROFOR (United Nation Protection Force) till
den av NATO ledda styrkan IFOR (Implementation
Force). Vid budgetårets slut uppgick utlandsstyrkan

2 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 5

17

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

till 925 personer varav 176 ställts till FN:s förfogan-
de.

Prioriteringar för år 1998

Försvarsmakten skall under år 1998 prioritera åtgär-
der för att höja befälskårens kompetens och anpassa
verksamheten till de ekonomiska förutsättningarna.

Åtgärder

Regeringen har uppdragit åt Försvarsmakten att re-
dovisa en plan för åtgärder som senast under år 1999
har höjt befälskårens kompetens till en nivå som gör
att myndigheten kan uppfylla totalförsvarsbeslutets
mål vad gäller krigsduglighet och förmåga till an-
passning.

Regeringen har vidare gett Försvarsmakten i upp-
drag att förklara hur den redovisade ekonomiska
obalansen har uppkommit och att lämna en redovis-
ning av alternativa åtgärder för att komma till rätta
med den.

4.2 Resultatbedömning och
slutsatser

Bedömningen av det militära försvarets resultat görs
utifrån den gällande försvarspolitiska inriktningen
enligt 1996 års totalförsvarsbeslut.

Det militära försvarets förmåga att upprätthålla
Sveriges territoriella integritet och oberoende är i rå-
dande säkerhetspolitiska läge god. Det militära för-
svaret har även en god förmåga att delta i internatio-
nella operationer.

Det militära försvarets organisation och struktur
är i stort sett i balans med de uppgifter som ålagts
den. De väsentligaste delarna av krigsorganisationen
kan uppnå full krigsduglighet inom tolv månader och
den operativa förmågan kan anpassas till en långsik-
tig förändring av hotbilden. Som redan framgått kan
bristerna i utbildningen av personalen äventyra för-
mågan i dessa avseenden. Så har t.ex. repetitionsut-
bildningen inte bedrivits i tillräcklig omfattning. En
sådan låg utbildningsnivå riskerar att i längden föra
med sig att kompetensnivån inom befälskåren ned-
går. Därmed äventyras bl.a. det militära försvarets
möjligheter att kortsiktigt höja krigsdugligheten. Re-
geringen återkommer till detta i slutsatserna under
avsnitt 4.3.

Avgångarna bland totalförsvarspliktiga som full-
gör värnplikt är för höga. Regeringen har därför gett
Totalförsvarets pliktverk i samverkan med utbild-
ningssamordnarna ett uppdrag som innebär att åt-
gärder skall vidtas för att minska avgångar bland de
totalförsvarspliktiga. Uppdraget skall redovisas i
kommande årsredovisning. Regeringen avser dess-
utom att besluta om tillsättande av en utredning med

uppdrag att göra en översyn av tillämpningen av
pliktsystemet. Utredningen får bl.a. till uppgift att se
över problematiken med avgångar bland de totalför-
svarspliktiga.

Försvarsmakten har under budgetåret 1995/96
deltagit i 16 fredsfrämjande operationer. Den inter-
nationella verksamheten har finansierats via tredje
huvudtiteln, Utrikesdepartementet, och de freds-
främjande truppinsatserna från anslaget B 9 Fredsbe-
varande verksamhet. Denna verksamhet finansieras
f.r.o.m. budgetåret via utgiftsområde 6 Totalförsvar,
anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser, Verk-
samhetsområde A - Militärt försvar.

Anslagssparandet för budgetåret 1995/96 uppgick
till 2,1 miljarder kronor, vilket motsvarar fem pro-
cent av tilldelade anslagsmedel. Anslagssparandet har
bl.a. uppstått genom reduceringar i förbandsverk-
samheten och senarelagd eller försenad materiel-
anskaffning. Anslagssparandet var enligt Försvars-
makten nödvändigt för att möta de svårigheter som
kunde förutses åren 1997 och 1998 bl.a. med anled-
ning av övergången till full tillämpning av anslags-
förordningen.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket anför i sin sammanfattande be-
dömning av Försvarsmaktens årsredovisning att ett
ambitiöst arbete har genomförts inom Försvarsmak-
ten för att förbättra återrapporteringen. Detta har
gett positiva effekter i årsredovisningen. Det finns
dock ett behov av fortsatta insatser för att ytterligare
förbättra redovisningens kvalitet.

Riksrevisionsverket har i sin årliga rapport till re-
geringen föreslagit att regeringen bör ställa tydliga
krav på Försvarsmakten att utarbeta egna system och
rutiner för uppföljning, analys och prognoser för an-
slaget A 1 Försvarsmakten.

Regeringen delar Riksrevisionsverkets uppfattning
att årsredovisningen har förbättrats men att det fort-
farande finns brister. Enligt regeringens uppfattning
beror en del, men inte alla, brister på osäkerheter i
samband med tekniska omläggningar av finansie-
ringsformerna för materielanskaffning. Regeringen
har gett Försvarsmakten i uppdrag att redovisa vilka
åtgärder som den avser vidta för att förbättra system
och rutiner för uppföljning, analys och prognoser av-
seende anslaget A 1 Försvarsmakten.

18

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

4.3 Anslag A 1

A 1. FÖRSVARSMAKTEN

1995/96

Utgift

40 379 621 ’

Anslags-
sparande

2 073 242

Därav 1996

Utgift

23 418 530

1997

Anslag

38 333 826

Utgifts-
prognos

37 546 000

1998

Förslag

36 707 400

1999

Beräknat

39 217 890

2000

Beräknat

40 972 244

1 Beloppen anges i tusental kronor

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Den försvarsmaktsövergripande resultatin-
formationen redovisas under avsnittet 4.2. Ytterliga-
re redovisning lämnas nedan programvis.

BUDGET FÖR AVGIFTSBELAGD
VERKSAMHET

AVGIFTSBELAGD

VERKSAMHET

(TUSENTAL KRONOR)

INTÄKTER

KOSTNADER

RESULTAT
(INTÄKT -
KOSTNAD)

KOSTNADS -

TÄCKNING

Utfall 1995/96

1 758 641

1 721 217

37 124

102

Prognos 1997

298 200

298 200

0

100

Budget 1998

298 200

298 200

0

100

Beräknat 1999

298 200

Beräknat 2000

298 200

Under budgetåret 1995/96 har Försvarsmakten arbe-
tat med att förbättra redovisningen av den avgiftsfi-
nansierade verksamheten. Ett första steg har varit att
dels identifiera de verksamheter som har finansierats
eller bör finansieras med avgifter, dels definiera de
intäkter som skall redovisas mot anslag. Vidare har
regeringen i 1997 års regleringsbrev ställt högre krav
på Försvarsmaktens redovisning av avgiftsinkomster.

De prognoser som redovisas i tabellen ovan byg-
ger på fyra månaders utfall för budgetåret 1997 och
blir osäkra bl.a. på grund av att historiska värden
saknas.

De stora avgiftsinkomsterna under budgetåret
1995/96 förklaras dels av att de motsvarar ett bud-
getår om 18 månader, dels av att avgiftsinkomsterna
även omfattar intäkter från Försvarets materielverk
för tjänster som Försvarsmaktens verkstäder utfört.
Dessa betalningsmedel har ursprungligen tillförts ma-
terielverket från Försvarsmakten och bör därför inte
betraktas som avgiftsinkomster i detta sammanhang.
Dessa intäkter finns inte med i prognoserna från och
med budgetåret 1997. I de fall materielverket ut-

nyttjar verkstädernas tjänster utan beställning från
Försvarsmakten, skall intäkterna även fortsättnings-
vis medräknas i den avgiftsbelagda verksamheten.

Investeringsplan avseende anskaffning av
materiel, anläggningar och anläggnings-
tillgångar som används i verksamheten

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inrikt-
ningen av Försvarsmaktens investeringsplan för peri-
oden 1998-2000 enligt följande.

INVESTERINGSPLAN

(MILJONER          TOTAL PROGNOS BUDGET BERÅKN BERÅKN.

KRONOR)KOSTNAD 1997      1998      1999 2000

Materielan-
skaffning:

regerings-
objekt

178 162

14 276

13 175

12 299

14 213

anmälnings
objekt

11 819

355

428

797

1 189

övriga

objekt

80 560

11 034

10 440

10 110

8 806

förskjutning

-3 533

-1 752

-1 179

-1 181

Summa
materiel-
anskaffning

270 541

22 132

22 291

22 027

23 027

Anlägg-
ningar

2 826

275

332

317

254

Anlägg-
nings-
tillgångar i
verksam-
heten

525

477

385

365

Summa
inves-
teringar

273 367

22 932

23 100

22 729

23 646

Finansie-
ring:
lån

525

477

385

365

anslag

273 367

22 407

22 623

22 344

23 281

Summa
finan-
siering

273 367

22 932

23 100

22 729

23 646

En mera detaljerad redovisning av investeringsplanen
skulle innehålla uppgifter som omfattas av sekretess.
En närmare redovisning av investeringsplanen kom-
mer att lämnas i särskild ordning inför försvarsut-
skottet.

Följande materielanskaffningsfrågor skall enligt
regleringsbrevet för år 1997 underställas regeringens
prövning:

19

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

- anskaffning av kortvågskommunikationssystem,

-  serieförberedelser för den måldetekterande artille-
rigranaten BONUS,

-  anskaffning av mörkerriktmedel till pansarvärns-
robotsystem 56 (BILL),

-  renovering av luftvärnsrobotsystem,

-  anskaffning av snabbpejl för televapenförband,

-  anskaffning av systemmateriel till stridsvagnar,

-  halvtidsmodernisering av ubåtar typ Västergöt-
land,

- anskaffning av taktiskt radiosystem för flygvap-
net (TARAS),

-  utveckling och anskaffning av spaningskapsel till
JAS 39 Gripen delserie 3,

-  utveckling och anskaffning av JAS 39 Gripen.

Av dessa objekt har renovering av luftvärnsrobotsys-
tem, anskaffning av systemmateriel till stridsvagnar,
radiosystem TARAS och utveckling och anskaffning
av JAS 39 Gripen delserie 3 beslutats av regeringen.

Regeringen avser att i regleringsbrevet för år 1998
besluta om en uppdatering av förteckningen över vil-
ka objekt som skall underställas regeringens pröv-
ning.

Enligt regleringsbrevet för år 1997 skall Försvars-
makten göra en skriftlig anmälan till Regeringskans-
liet om sin avsikt att anskaffa eller låta utveckla ma-
teriel där den totala utgiften för ett enskilt objekt
uppgår till 100 miljoner kronor eller mer. En sådan
anmälan kan leda till att det blir regeringen som fat-
tar beslut i frågan.

Av de regerings- och anmälningsobjekt som För-
svarsmakten planerar för beslut under år 1998 kan
nämnas:

- anskaffning av BONUS,

- anskaffning av broterrängbilar m.m.,

- modifiering för integration av radarjaktrobot

99 (AMRAAM) på JA 37,

-  utveckling av krigsbro 6,

-  fortsatt anskaffning av ytstridsfartyg.

Inom Försvarsdepartementet pågår ett utvecklingsar-
bete avseende styrningen och uppföljningen av an-
skaffning av materiel till Försvarsmakten. Regering-
ens avsikt är att identifiera de viktigaste
materielobjekten och tillhörande kringutrustning i
form av simulatorer, ammunition, reservdelar m.m.
När dessa objekt med tillhörande utrustning har
identifierats avser regeringen att styra anskaffningen
med investeringsramar. Ramarna skall prisomräknas
och får inte utan regeringens beslut överskridas. An-
skaffning av materiel som inte omfattas av investe-
ringsramar bör Försvarsmakten besluta om.

När systemet är fullt utvecklat medger det att re-
geringen på ett bättre sätt än hittills kan följa upp
kostnadsutvecklingen och andra aspekter avseende
materielanskaffningen. Därmed skapas också bättre
förutsättningar för att regeringen skall kunna infor-
mera riksdagen på ett adekvat sätt. Enligt regeringens

mening kommer denna information att svara mot de
krav, som försvarsutskottet har ställt i bet.
1996/97:FöU4, på regeringens redovisning av frågor
som rör utveckling och anskaffning av försvarsmate-
riel.

I totalförsvarspropositionen år 1996 behandlades
de delbetänkanden som Utredningen om utvärdering
av försvarets ledning och struktur (SOU 1996:123)
lämnat. Regeringen delade där utredningens uppfatt-
ning att den gällande ansvars- och kompetensfördel-
ningen mellan Försvarsmakten och Försvarets mate-
rielverk inte till alla delar är entydig och anmälde att
regeringen samtidigt med beredningen av högkvarte-
rets organisation inför 1998 års kontrollstation avsåg
att behandla denna fråga.

Frågan om försvarets materielförsörjning bör dock
enligt regeringens mening ses i ett vidare perspektiv
än enbart ansvars- och rollfördelningen mellan För-
svarsmakten och Försvarets materielverk. Riksrevi-
sionsverket framhåller i sin årliga rapport till rege-
ringen att betydande rationaliseringsvinster borde
vara möjliga med en effektivare materiel- och re-
servmaterielförsörjning. Regeringen anser mot denna
bakgrund att en utvärdering av effektiviteten i mate-
rielförsörjningsprocessen och möjligheterna att ratio-
nalisera och effektivisera denna bör göras. Formerna
för en sådan utvärdering kommer att övervägas inom
Regeringskansliet.

Beställ ningsbemyndiganden

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar rege-
ringen att medge beställningar av materiel och ut-
vecklingsarbete för att tillgodose nedan angivna be-
hov.

Vidare föreslår regeringen att riksdagen bemyndi-
gar regeringen att medge beställningar av anslags-
finansierade anläggningar för att tillgodose nedan
angivna behov.

BEMYNDIGANDERAM FÖR MATERIEL-
ANSKAFFNING EFTER BUDGETÅRET 1998

(MILJONER KRONOR)

Utnyttjade bemyndiganden till och med år 1997          59 991,5

Bemyndiganden för nya beställningar år 1998           23 513,9

Total bemyndiganderam 83 505 ,4

20

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

BEMYNDIGANDERAM FÖR ANSKAFFNING AV
ANSLAGSFINANSIERADE ANLÄGGNINGAR EFTER
BUDGETÅRET 1998

(MILJONER KRONOR)

Utnyttjade bemyndiganden till och med år 1997

131,7

Bemyndiganden för nya beställningar år 1998

325,8

Total bemyndiganderam

457,5

Slutsatser

Totalförsvarsbeslutet år 1996 anger mål och resurser
för samt utformningen av totalförsvaret under den
kommande femårsperioden. De omfattande om-
världsförändringar som föregick totalförsvarsbeslutet
ledde till en förnyad syn på säkerhetspolitiska frågor.
Detta har inneburit förändringar för Försvarsmak-
ten.

Regeringen bedömer mot denna bakgrund att
Försvarsmaktens förmåga för närvarande är god i
förhållande till nu ställda krav.

Försvarsmakten anmälde dock i årsredovisningen
för budgetåret 1995/96 ett antal brister som föranlett
regeringen att noga följa hur totalförsvarsbeslutet
genomförs.

Försvarsmakten har i årsredovisningen anmält att
kompetensen inom befälskåren kan komma att gå
ned så kraftigt att möjligheterna att nå full krigsdug-
lighet inte med säkerhet kan uppnås inom ett år.
Bristerna får även menliga följder för förmågan till
långsiktig anpassning. I delårsrapporten anmäler
Försvarsmakten att hittills genomförd verksamhet
under år 1997 indikerar att riskerna kvarstår.

1 Försvarsmaktens budgetunderlag från den 28
februari 1997 anmäldes att verksamhetskostnaderna
i nu gällande planering var ca 300 - 500 miljoner
kronor per år över anvisad ram. Enligt Försvarsmak-
ten kan för närvarande balans i planerna endast
åstadkommas genom ambitionssänkningar. Inför ut-
arbetandet av budgetunderlaget för år 1999 kan det
enligt Försvarsmakten inte uteslutas att förslag om
strukturella åtgärder avseende såväl krigs- som
grundorganisationen måste föreläggas regeringen för
ställningstagande för att åstadkomma balans mellan
uppgifter och resurser.

Regeringen bedömer att bristerna avseende kom-
petensen hos befälskåren och den ekonomiska oba-
lansen är allvarliga.

Regeringen har gett Försvarsmakten i uppdrag att
redovisa en plan för åtgärder som senast under år
1999 har höjt befälskårens kompetens till en nivå
som medför att Försvarsmakten kan uppfylla för-
svarsbeslutets mål vad gäller krigsduglighet och för-
måga till anpassning.

Regeringen anser att det inom den ekonomiska
ram som anges i totalförsvarsbeslutet skall vara möj-
ligt att genomföra krigs- och grundorganisationsför-
ändringen och att upprätthålla den kompetens och
kvalitet i verksamheten som förutsattes i beslutet.

Redan i april 1997 gav regeringen Försvarsmakten
i uppdrag att hålla regeringen informerad om hur
man avser att komma till rätta med den av myndig-
heten aviserade ekonomiska obalansen. Efter redo-
visningen från Försvarsmakten i augusti 1997 har
regeringen beslutat att ge myndigheten i uppdrag att
förklara hur obalansen har uppkommit och att läm-
na en redovisning av alternativa åtgärder för att
komma till rätta med den. I redovisningen skall ingå
åtgärder som Försvarsmakten själv kan vidta. Rege-
ringen återkommer till riksdagen i denna fråga under
år 1998.

4.4 Krigs- och grund-
organisationens utveckling

Försvarsmakten har i sin delårsrapport redovisat
planeringen för krigs- och grundorganisationens ut-
veckling. Enligt 1996 års totalförsvarsbeslut skall hu-
vuddelen av de enheter som skall läggas ned vara
nedlagda före den 1 januari 1999.

Arbetet med omstruktureringen har påskyndats
och enligt Försvarsmaktens plan skall huvuddelen av
åtgärderna vara avslutade före den 30 juni 1998.
Personalavgångarna är dock mindre än förväntat på
grund av att yrkesofficerarna i större utsträckning än
vad Försvarsmakten hade räknat med har flyttat till
andra förband och därmed stannat kvar i Försvars-
makten.

Grundutbildningen vid de flesta berörda nedlägg-
ningsförband upphörde redan under våren 1997.
Verksamheten vid de tre fördelningsstaber som enligt
försvarsbeslutet skall läggas ned senast den 1 januari
1999 upphörde i praktiken den 30 juni 1997. Även i
andra avseenden framgår det av Försvarsmaktens
plan att omstruktureringen kan genomföras snabbare
än de tidpunkter som förutsågs i 1996 års totalför-
svarsbeslut.

Regeringen bedömer mot bakgrund av denna re-
dovisning att den krigs- och grundorganisationsut-
veckling som beslutades i 1996 års totalförsvarsbe-
slut kan vara genomförd tidigt under perioden.
Därmed skapas möjligheter för att de beräknade
kostnadsminskningarna med anledning av omstruk-
tureringen inte skall äventyras. Detta förutsätter att
antalet anställda utvecklas i enlighet med vad som
förutsattes i totalförsvarsbeslutet år 1996. Regering-
en berör frågan om minskning av personal i 1997 års
skrivelse.

21

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

4.5 Försvarsmaktens
skolverksamhet

I enlighet med vad regeringen anmälde i totalför-
svarspropositionen 1996 beslutade regeringen den 5
december 1996 om direktiv för en översyn av det
militära försvarets skolverksamhet. Chefen för För-
svarsdepartementet förordnade, med stöd av rege-
ringens bemyndigande, landshövdingen Gunnar
Björk till särskild utredare. Arbetet har bedrivits un-
der benämningen Utredningen om Försvarsmaktens
skolverksamhet (skolutredningen).

I enlighet med direktiven redovisade skolutred-
ningen den 16 januari 1997 förslag till inriktning för
det fortsatta utredningsarbetet. Förslaget byggde på
en första inventering och analys av utredningsdirek-
tiven och avsåg i första hand utbildningsverksamhet
som vänder sig till annan personal än värnpliktiga.
Då förslaget till fortsatt inriktning överenstämfle med
givna direktiv lade regeringen redovisningen till
handlingarna.

Skolutredningen överlämnade den 11 augusti
1997 delbetänkandet En samordnad militär skolor-
ganisation (SOU 1997:112) till regeringen. Utred-
ningens förslag berör anställd personal i Försvar-
smakten. De direkt berörda myndigheterna,
Försvarsmakten och Försvarshögskolan, samt berör-
da centrala arbetstagarorganisationer har den 28 au-
gusti 1997 vid en av Försvarsdepartementet anord-
nad hearing framfört viktiga synpunkter.

I anslutning till denna hearing ingav de inbjudna
myndigheterna och organisationerna skriftliga syn-
punkter. Dessa finns tillgängliga i en promemoria i
Försvarsdepartementet (dnr Fo97/1832/MIL). Övri-
ga intressenter har därutöver vid en uppvaktnings-
helg hos försvarsministern getts möjlighet att redovi-
sa sina synpunkter.

Några av utredningens förslag är av det slaget att
riksdagen bör ta ställning till dem. De flesta gäller
emellertid sådant som regeringen själv kan avgöra.
Regeringen anser att det är värdefullt att ge riksdagen
en helhetsbild av de förändringar på skolområdet
som regeringen vill genomföra. Utöver de förslag
som regeringen förelägger riksdagen presenterar re-
geringen därför också lösningar på vissa organisato-
riska frågor där riksdagens medverkan inte är påkal-
lad. Lösningarna överensstämmer med de förslag
som skolutredningen har lagt fram.

Försvarsmaktsgemensam officersutbildning

Regeringens förslag

Försvarsmaktsgemensamma organisationsenheter
inom ramen för officershögskole- och krigshögskole-
programmen inrättas och lokaliseras till Halmstad,
Solna och Östersund.

Krigsskolan i Solna läggs ned.

Skolutredningens förslag: Överensstämmer i allt vä-
sentligt med regeringens förslag.

Hearing: Försvarsmakten tillstyrker utredningens
förslag att en försvarsmaktsgemensam utbildning ge-
nomförs inom ramen för den grundläggande utbild-
ningen. Försvarsmakten anser vidare att eftersom det
nya skolsystemet ännu inte har utformats i alla delar
måste delbetänkandet ses som ett dimensionerings-
och lokaliseringsförslag grundat på osäkra antagan-
den. Ett omfattande arbete återstår med att utforma
den framtida officersutbildningen.

Mot denna bakgrund anser Försvarsmakten att
varken antal eller lokalisering av de framtida gemen-
samma militärhögskolorna bör beslutas av riksdagen
redan i höst. Motsvarande uppfattning redovisas av
ett antal personalorganisationer.

Skälen för regeringens förslag: Enligt regeringens
bedömning kommer en försvarsmaktsgemensam in-
ledande grundläggande yrkesofficersutbildning att
underlätta en förstärkt identifiering med en integre-
rad försvarsmakt. Regeringen bedömer också att en
sådan utbildning borde kunna genomföras mera ra-
tionellt än med dagens organisation genom stordrifts-
fördelar. Skolutredningen har för sin del beräknat att
förändringen medför en besparing på ca 500 miljo-
ner kronor under den kommande tioårsperioden.
Dessutom medför förslaget betydande möjligheter att
dra nytta av den kompetens som finns inom det ci-
vila högskoleväsendet på de tre föreslagna orterna.
Mot denna bakgrund anser regeringen att föränd-
ringen bör beslutas redan nu. Detta innebär att nuva-
rande verksamhet vid Flygvapnets officershögskola i
Halmstad, Flygvapnets krigshögskola i Uppsala, Ma-
rinens officershögskola i Karlskrona, Marinens
krigshögskola i Berga samt Krigsskolan i Solna in-
ordnas i organisationsenheterna. Om riksdagen god-
känner regeringens förslag, kommer regeringen att
besluta om nedläggning av dessa skolor och om be-
nämningar på de nya organisationsenheterna.

Regeringen har för avsikt att återkomma till riks-
dagen under år 1998 med en redovisning av hur den
resterande delen av utbildningen utformas.

En viktig och grundläggande frågeställning i detta
sammanhang blir att mer exakt fastställa vilka ut-
bildningsdelar vid nuvarande officers- och krigshög-
skolor som framdeles bör genomföras inom ramen
för den nya skolorganisationen samt vilka delar som
i fortsättningen bör bedrivas vid fack-, funktions-
och truppslagsskolor.

Härvid återstår många viktiga principiella frågor
om det mer konkreta innehållet i utbildningen på
olika nivåer och för olika kategorier anställda. Det är
då väsentligt att utbildningen sammantaget har ett
innehåll som så bra som möjligt kombinerar teore-
tisk undervisning och praktisk tillämpning. Detta är
nödvändigt för en bibehållen god kvalitet. Unga offi-

22

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

cerare måste tidigt ha såväl en god teoretisk platt-
form som en mer specialiserad färdighet inom den
disciplin hon eller han skall verka i.

Regeringen vill betona vikten av att den försvars-
maktsgemensamma delen av utbildningen komplet-
teras med praktisk tillämpning i för den enskilde rätt
miljö. Exempelvis torde det vara nödvändigt att den
officer som skall bli stridspilot direkt efter den ge-
mensamma delen fortsätter med grundflyg-
utbildning. På samma sätt torde en blivande sjöoffi-
cer direkt efter den gemensamma delen behöva fort-
sätta på krigsrustade fartyg som är baserade i t.ex.
Karlskrona.

Regeringen bedömer att förslaget till yrkesoffi-
cersutbildning skapar förutsättningar även för en ut-
veckling av reservofficersutbildningen. Skolutred-
ningen skall i slutrapporten lämna förslag även i
detta avseende.

Skola för utbildning i markstrid

Regeringens förslag

En organisationsenhet för utbildning i markstrid in-
rättas och lokaliseras till Skövde, Motala (Kvarn) och
Boden.

Skolutredningens förslag: Överensstämmer i allt vä-
sentligt med regeringens förslag.

Hearing: Försvarsmakten anser att utredarens för-
slag är genomförbart. Försvarsmakten betonar att
förmågan till vinterkrigföring även i framtiden måste
säkerställas inom ramen för den nya skolan.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser
att det är lämpligt att inrätta en ny organisationsen-
het för utbildning i markstrid. Denna bör vara lokali-
serad med avdelningar på flera platser. Enligt rege-
ringens mening bör en sådan avdelning i första hand
vara lokaliserad vid eller nära en brigadproducerande
enhet. För detta talar såväl utbildningsmässiga skäl
som rationalitetsskäl. En avdelning bör vara lokalise-
rad till Skövde. Varken Arméns stridsskola Nord i
Umeå eller Arméns stridsskola Mitt i Kvarn är lokali-
serad till eller i närheten av en brigadproducerande
enhet.

När det gäller Kvarn konstaterar regeringen att
produktionsförutsättningarna där är mycket goda,
bl.a. avseende tillgången på skjut- och övningsfält.
Dessutom finns det i dag ett väl fungerande sam-
arbete mellan Arméns stridsskola Syd och Arméns
stridsskola Mitt. Dessa skäl talar för att en av avdel-
ningarna lokaliseras till Kvarn.

Av bl.a. ekonomiska skäl anser regeringen att Ar-
méns stridsskola Nord i Umeå skall läggas ned. Det
finns dock ett behov av stridsutbildning under vinter-
förhållanden. En avdelning bör därför inrättas i Bo-

den. Bodens garnisons resurser och allsidighet ger
många fördelar för utbildningsverksamheten, genom
samverkan mellan olika typer av markstridsförband.

Sammantaget har skolutredningen för sin del be-
dömt att förändringarna innebär en besparing på ca
230 miljoner kronor under den kommande tioårspe-
rioden.

Om riksdagen godkänner regeringens förslag,
kommer regeringen att besluta i frågan om hur den
nya organisationsenheten skall benämnas samt om
inordning resp, avveckling av hittillsvarande verk-
samheter vid Arméns stridsskolor. Regeringen kom-
mer vidare att bemyndiga Försvarsmakten att besluta
om lokaliseringen av den nya organisationsenhetens
ledning.

Försvarsmaktsgemensam utbildning
avseende de operativa ledningssystemen

Regeringens förslag

En organisationsenhet för försvarsmaktsgemensam
utbildning avseende de operativa ledningssystemen
inrättas i Enköping.

Skolutredningens förslag: Överensstämmer med rege-
ringens förslag.

Hearing: Försvarsmakten anser att utredarens för-
slag är genomförbart och att det på lång sikt är vik-
tigt att utbildningen inom detta område helt kan
koncentreras till Enköping.

Skälen för regeringens fiirslag: Utbildningen av
personal för drift och underhåll av de operativa led-
ningssystemen bedrivs på ett flertal platser och på
uppdrag av olika produktionsledare. Teknikutveck-
lingen inom området innebär att en ökad samord-
ning är både möjlig och önskvärd. Regeringen anser
därför att utbildningen inom de operativa lednings-
systemen, både vad gäller drift och underhåll, bör
samordnas. Besparingsskäl talar också för en sådan
samordning. Vid nuvarande Arméns tekniska skola i
Östersund samlas den teknikinriktade utbildningen
avseende de rörliga systemen. Vid nuvarande IT-
skolan i Halmstad kvarstår tills vidare utbildning på
de befintliga fasta systemen och flygvapnets taktiska
system. I ett längre perspektiv bör även den taktiska
ledningssystemutbildningen integreras i den nya or-
ganisationsenheten.

Om riksdagen godkänner regeringens förslag,
kommer regeringen att besluta om benämning på
den nya enheten och om vilken utbildning som skall
kvarstå i, resp, överföras från, Enköping, Östersund
och Halmstad.

23

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Försvarsmaktens Halmstadsskolor

Regeringens förslag

Flygvapnets Halmstadsskolor omorganiseras till För-
svarsmaktens Halmstadsskolor.

la, men även på grund av den utbildningsmiljö i öv-
rigt som kan erhållas i Östersund. 1 samband med att
underhållsdelen ur hittillsvarande Arméns under-
hålls- och motorskola inordnas i den nya organisa-
tionsenheten i Halmstad bör därför resterande delar
av skolan omlokaliseras till Östersund och inordnas i
nuvarande Arméns tekniska skola.

Skolutredningens förslag: Överensstämmer i allt vä-
sentligt med regeringens förslag.

Hearing: Försvarsmakten anser att förslaget i
princip är genomförbart. Underindelningen av orga-
nisationen bör däremot enligt Försvarsmaktens upp-
fattning övervägas ytterligare.

Skälen för regeringens förslag: Verksamheten vid
Flygvapnets Halmstadsskolor bör av såväl principi-
ella som ekonomiska skäl kompletteras med utbild-
ning som idag bedrivs på andra skolor, även utanför
Flygvapnet. Regeringen anser att en sådan inriktning
för utbildningsverksamheten vid Halmstadsskolorna
bör föranleda en ny benämning på etablissemanget
som helhet. Regeringen föreslår därför att Flygvap-
nets Halmstadsskolor omorganiseras till Försvars-
maktens Halmstadsskolor.

Försvarsmaktsgemensam utbildning i
underhålls- och bastjänst

Regeringen anser att en försvarsmaktsgemensam en-
het för utbildning i underhålls- och bastjänst skall
organiseras inom Försvarsmaktens Halmstadsskolor.
Verksamheten vid Flygvapnets basbefälskola i Halm-
stad, underhållsdelen av Arméns underhålls- och mo-
torskola i Skövde, Marinens intendenturskola i
Karlskrona, Marinens bassäkerhetsskola i Berga
samt Flygvapnets väderskola i Ljungbyhed skall en-
ligt regeringens mening flyttas till Halmstad och in-
ordnas i den nya enheten för utbildning i underhålls-
och bastjänst.

Regeringen anser att en försvarsmaktsgemensam
underhålls- och basskola kommer att medföra flera
fördelar för de berörda skolorna. Härigenom ges go-
da möjligheter att långsiktigt utveckla kompetensen
inom området. Regeringen bedömer också att bespa-
ringar kan göras genom förändringen.

Motorutbildning

Regeringen anser att motorutbildningen vid Arméns
underhålls- och motorskola skall flyttas till Öster-
sund och inordnas i nuvarande Arméns tekniska
skola.

Enligt regeringens uppfattning bör motorutbild-
ningen gynnas på olika sätt av denna omlokalisering,
bl.a. mot bakgrund av det samarbete och de synergi-
effekter som kan uppnås med Arméns tekniska sko-

Flygvapnets flygledarskola

Regeringen anser att Flygvapnets flygledarskola skall
flyttas från Ljungbyhed till Halmstad och inordnas i
Försvarsmaktens Halmstadsskolor.

Regeringen anser att synergieffekter kan erhållas
med luftvärnskåren och den tidigare nämnda för-
svarsmaktsgemensamma enheten för utbildning i un-
derhålls- och bastjänst. Samarbetet med Luftfarts-
verkets flygledarskola bör dock fördjupas så att
befintliga resurser kan utnyttjas så bra som möjligt.

Skeppsteknisk utbildning

Regeringen anser att den skeppstekniska skolan på
Berga skall flyttas till Karlskrona.

Enligt regeringens mening talar rationalitetsskäl
för att den skeppstekniska utbildningen samlas till en
plats. I Karlskrona finns den större delen av den
skeppstekniska utbildningsverksamheten. En lokali-
sering dit bör därför bidra till att befintliga resurser
kan utnyttjas på ett sätt som kommer att gagna den
samlade tekniska utbildningen inom marinen.

Marinens dykskolor

Regeringen anser att antalet marina dykskolor skall
reduceras från tre till två som lokaliseras till Berga
och Karlskrona.

Enligt regeringens mening förbättras förut-
sättningarna för totalförsvarssamordning av dykut-
bildningen genom en koncentration till två dyksko-
lor. Regeringen avser vidare att ge Försvarsmakten i
uppdrag att dels inventera all dykutbildning som idag
genomförs inom Försvarsmakten, dels mot bakgrund
av denna inventering överväga om ytterligare kon-
centration till dessa två skolor är lämplig och möjlig
samt lämna de förslag som övervägandena leder till.

Kustartilleriets stridsskola

Skolutredningen har föreslagit att Kustartilleriets
stridsskola flyttas från Täby till Andra kustartilleri-
brigaden i Vaxholm.

Regeringen anser att saken kräver ytterligare över-
väganden och kommer därför senare att ta ställning
till förslaget.

24

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Totalförsvarets skyddsskola

Regeringen vill ta tillfället i akt att informera riksda-
gen om att den anser att Totalförsvarets skyddskola
har fått en ökad betydelse för totalförsvaret. Inte
minst inom området kemisk krigföring och uppfölj-
ning av kemiska vapen, utgör Skyddsskolan i dess
samverkan med Försvarets forskningsanstalt och
Umeå universitet en viktig kompetens.

4.6 Omorganisation av
Försvarsmaktens högkvarter

Redan inför 1992 års försvarsbeslut föreslog Utred-
ningen om lednings- och myndighetsorganisationen
för försvaret (LEMO) i delbetänkandet Försvars-
maktens ledning (SOU 1991:112) att högkvarteret i
fred borde indelas i huvudavdelningar för operativ
ledning, programledning och förbandsproduktions-
ledning. Regeringen tillkännagav att förslaget i hu-
vudsak överensstämde med regeringens uppfattning
(prop,1991/92:102, s. 43).

I Utredningens för utvärdering av försvarets led-
ning och struktur (UTFÖR) betänkande Iakttagelser
och förslag efter omstruktureringen av försvarets
ledning och stöd (SOU 1996:123) konstaterades att
de efter 1992 års försvarsbeslut beräknade bespa-
ringarna i ledningsorganisationen endast förverkli-
gats till ca 50%.

Vidare konstaterades att regeringens intentioner
inte slagit igenom i högkvarterets organisation och
ansvarsfördelning. Den avsedda starka avvägnings-
funktionen hade inte byggts upp.

Regeringen anförde i totalförsvarspropositionen år
1996 att den delade utredningens uppfattning att
högkvarterets organisation och ansvarsfördelning in-
te är den mest ändamålsenliga och att tidigare beslu-
tade besparingar inte hade uppnåtts. Mot bakgrund
av detta informerade regeringen riksdagen om sin
avsikt att ge Försvarsmakten i uppdrag att genomfö-
ra en översyn av högkvarterets organisation och
lämna förslag till erforderliga förändringar som kan
genomföras senast i anslutning till 1998 års kontroll-
station.

I regleringsbrevet för år 1997 gavs Försvarsmak-
ten i uppdrag att lämna förslag till en organisation
som kunde tydliggöra ansvaret för avvägning, opera-
tiv verksamhet resp, produktion samt säkerställa en
sammanhållen avvägningsfunktion och en ändamåls-
enlig beställarkompetens. Regeringen uppdrog vidare
åt Försvarsmakten att vidta åtgärder så att kostna-
derna för ledningsorganisationen, främst högkvarte-
ret, kan minskas med 100 miljoner kronor årligen
fr.o.m. budgetåret 1998.

Försvarsmakten redovisade den 15 augusti 1997
sina förslag för regeringen. Organisationsförslaget

omfattar en matrisorganisation med å ena sidan ope-
rationsledning, förbandsledning, materielledning och
personalledning och å andra sidan fyra generalin-
spektörer med ansvar för krigsförbandens kvalitet
och förmåga. Beredningen av Försvarsmaktens av-
vägningsbeslut och inriktning skall ske i en plane-
ringsledning. Arbetet i högkvarteret skall enligt för-
slaget sammanhållas av en stabschef. Vidare föreslås
en samordning av den flygmedicinska verksamheten.

Den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten
omfattas inte av förslaget. Den är i stället föremål för
utredning av 1996 års underrättelsetjänstkommitté
(dir. 1996:111).

Regeringen finner att förslaget om högkvarterets
organisation kan ligga till grund för regeringens fort-
satta beredning. Det ankommer på regeringen att be-
sluta om omorganisation av Försvarsmaktens hög-
kvarter. Regeringen återkommer till riksdagen med
information i denna fråga.

4.7 Sammanslagning av
försvarsområden

Regeringens förslag

Försvarsområdesstaben i Skövde läggs ned varvid det
blivande Västra Götalands län bildar ett nytt försvar-
sområde (Fo 32).

I 1996 års totalförsvarsbeslut reducerades antalet
försvarsområden till 16. En ytterligare reduktion be-
dömdes enligt regeringen kunna ske när länsindel-
ningen i Västsverige beslutats. Av beslutet framgick
också den långsiktiga inriktningen mot 14 försvars-
områden.

Försvarsmakten har den 27 juli 1997 lämnat för-
slag om ledning och benämning för försvarsområde-
na. Förslaget omfattar även de enheter som skall or-
ganiseras för att bl.a. stödja den frivilliga
försvarsverksamheten och samverka med kommu-
nerna.

Beträffande försvarsområdesstaberna föreslår re-
geringen avveckling i Skövde, varvid det blivande
västra Götalands län bildar ett försvarsområde med
försvarsområdesstab i Göteborg vid Västkustens ma-
rinkommando. I övrigt föreslår regeringen inga för-
ändringar i försvarsområdesorganisationen.

Regeringens förslag innebär en årlig besparing om
13 miljoner kronor från och med år 2001.

Regeringen avser att inrätta enheter för stöd åt
den frivilliga försvarsverksamheten och samverkan
med kommuner enligt följande:

-  Södra skånska gruppen i Revingehed,

- Kronobergsgruppen i Växjö,

25

PROP. 1 997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

- Kalmargruppen i Kalmar,

- Bohus/Dalsgruppen i Skredsvik,

- Alvsborgsgruppen i Borås,

- Skaraborgsgruppen i Skövde,

- Livgrenadjärgruppen i Linköping,

- Västmanlandsgruppen i Västerås,

- Gävleborgsgruppen i Gävle,

- Jämtlandsgruppen i Östersund.

4.8 Försvarsmaktens

helikopterorganisation

Regeringens förslag

Under organisationsenheten Försvarsmaktens heli-
kopterflottilj organiseras verksamheten i fyra divisio-
ner.

Regeringen redovisar i avsnitt 4.12, Program 6.
Försvarsmaktens helikopterförband frågor om
Försvarsmaktens helikopterförband. I detta av-
snitt lämnar regeringen en samlad redovisning av
frågor som rör Försvarsmaktens framtida helikop-
terverksamhet.

Genom 1996 års totalförsvarsbeslut lades grunden
fast för en omorganisering av Försvarsmaktens heli-
kopterverksamhet. Där beslutades att Försvarsmak-
tens helikopterorganisation den 1 januari 1998 skall
samlas i ett nytt program, att verksamheten skall le-
das genom Försvarsmaktens helikopterflottilj och att
denna flottiljs ledning skall lokaliseras till Linköping
(Malmen).

Försvarsmakten har den 13 augusti 1997 lämnat
sitt slutliga förslag till regeringen i fråga om helikop-
terverksamheten. Vidare har skrivelser kommit in
från olika myndigheter och intressenter. Härutöver
har Försvarsdepartementet tagit emot uppvaktningar
i frågan.

Verksamheten i stort

Inom det nya programmet 6. Försvarsmaktens heli-
kopterförband samlas samtliga Försvarsmaktens he-
likopterförband och det befintliga ubåtsjaktflygpla-
net. De uppgifter som härigenom kan lösas inom
programmet i krig och i fred kommer att delvis vara
gemensamma för alla förband och delvis vara unika
för skilda system. Sammantaget har helikopterför-
banden - liksom hittills - följande uppgifter i krig:
Markmålsstrid

-  understödja bl.a. brigader

- utföra pansarbekämpning

-  leda indirekt eld

Sjömålsstrid

-  ubåtsjakt

- ytmålsspaning

Transporter

-  sjuktransporter

- transporter av trupp och materiel

-  personaltransporter

Räddningstjänst

I fred skall förbanden i första hand utbilda officerare
och värnpliktiga för de olika krigsuppgifterna och
beredskapstjänst samt svara för löpande under-
hållsuppgifter och bl.a. avtalad räddningsberedskap.

Regeringen anser att omorganiseringen till en ge-
mensam helikopterverksamhet för hela Försvarsmak-
ten kommer att leda till effektivare verksamhet och
till samordningsvinster. Försvarsmakten kommer nu
att kunna utnyttja helikopterresurserna på ett mer
flexibelt sätt än tidigare. Vidare kommer utbildning-
en att kunna bedrivas på ett mer rationellt sätt. Un-
derhållstjänsten kommer att kunna hållas samman
bättre och därmed minskas kostnaderna. För att be-
gränsa kostnaderna är vidare en strävan i omstruktu-
reringen att så långt möjligt undvika investeringar i
nya lokaler m.m. Större omflyttningar av verksam-
het, som skulle kunna föranleda krav på t.ex. nya
helikopterhangarer har därför undvikits

Organisationen i krig

Inom programmet Försvarsmaktens helikopterför-
band kommer att ingå förband för bl.a. pansarvärn,
ubåtsjakt och spaning mot ytmål, flygräddning och
transporter. Verksamheten skall, när den inledda
omstruktureringen m.m. är genomförd, vara organi-
serad i huvudsak enligt följande:

-  en rörlig helikopterledning,

-  en arméflygbataljon,

-  två pansarvärnshelikopterkompanier,

-  sju fördelningshelikopterplutoner,

-  två marina helikopterdivisioner,

-  sex flygräddningsgrupper,

-  ett ubåtsjaktflygplan.

Fram till budgetåret 2002 är inriktningen följande:

-  den rörliga helikopterledningen vidmakthålls,

-  helikopterförbanden integreras i de taktiska led-
ningssystemen,

-  omsättningen av medeltung helikopter i armé-
flygbataljonen fullföljs. Bataljonen omorganiseras
därvid till en transporthelikopterbataljon,

- två pansarvärnshelikopterkompanier vidmakt-
hålls,

- två fördelningshelikopterkompanier organiseras
och vidmakthålls,

- fyra fördelningshelikopterplutoner vidmakthålls
och tre avvecklas,

- två marina helikopterdivisioner vidmakthålls,

26

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

— ubåtsjaktflygplanet vidmakthålls,

- sex flygräddningsgrupper vidmakthålls.

Organisationen i fred

På central nivå skall Försvarsmaktens helikopter-
verksamhet ledas av högkvarteret.

På regional nivå inrättas Försvarsmaktens helikop-
terflottilj. Flottiljstaben är en fredsorganisationsenhet
som med en mindre del skall kunna övergå till att
vara en personell förstärkningsresurs för ledning på
högre och lägre regional nivå i kris och krig. Denna
del kallas då Rörlig helikopterledning.

På lokal nivå föreslår regeringen att verksamheten
organiseras i fyra divisioner. Division Norr kommer
att ha sin ledning i Boden och omfattar nuvarande
Norrbottens arméflygbataljon i Boden och nuvaran-
de flygräddningsgrupperna vid F 21 i Luleå och F 4 i
Östersund. Divisionen skall kunna svara för sjörädd-
ning i Bottenviken och Bottenhavet. Division Ost
kommer att ha sin ledning i Berga och omfattar nu-
varande 11. helikopterdivisionen i Berga och nuva-
rande flygräddningsgruppen vid F 16 i Uppsala. Divi-
sionen skall kunna svara för räddningsberedskap
från Visby och på ostkusten. Division Malmen
kommer att ha sin ledning på Malmen och omfattar
nuvarande Östgöta arméflygbataljon på Malmen och
gemensamma skolor. Division Syd, slutligen, kom-
mer att ha sin ledning i Kallinge och omfattar de nu-
varande enheterna 12. helikopterdivisionen i Säve,
13. helikopterdivisionen i Kallinge och flygrädd-
ningsgrupperna vid F 7 i Såtenäs, F 10 i Ängelholm
och F 17 i Kallinge. Divisionen skall kunna svara för
sjöräddning på syd- och västkusten.

Inom Division Syd kommer helikoptrar för rädd-
ning att utgångsbaseras i Kallinge och Säve. Inom
Division Ost och Division Norr kommer flygrädd-
ningsresurser vidare att utgångsbaseras vid Berga re-
spektive flygflottiljerna F 4 och F 21. Flygräddnings-
resurser för F 16, F 7 och F 10 kommer att baseras
vid respektive flottilj under flygövningstid och häm-
tas då inom Division Ost från Berga och inom Divi-
sion Syd från Kallinge. Flygräddning för F 7 kommer
dock att hämtas från Säve.

Tunga helikoptrar kommer att finnas vid Division
Norr, Division Ost och Division Syd. Detta har bety-
delse från räddningstjänstsynpunkt. Divisionerna har
i detta avseende ett ansvarsområde som geografiskt
överensstämmer med respektive militärområde.

Regeringen anser att den nu redovisade organisa-
tionen i fred innebär en tydligt försvarsmaktsgemen-
sam organisation. Organisationen tillgodoser också
Försvarsmaktens krav på bl.a. en effektiv för-
bandsproduktion och yttäckande flygräddningsbe-
redskap. Den marina helikopterverksamheten skall i
krig organiseras i två divisioner.

Regeringen vill härutöver kommentera frågorna
om räddningsberedskap m.m. De 12. och 13. heli-

kopterdivisionerna omorganiseras till en helikopter-
division, benämnd 13. Helikopterdivisionen, som in-
går i Division Syd. På Säve kommer det att
stationeras fem tunga helikoptrar. Dessa skall kunna
utnyttjas såväl för produktion av krigsförband som
för räddningsverksamhet m.m. Regeringen anser att
denna lösning bäst tillgodoser det i skilda samman-
hang framförda önskemålet om tillgång till helikop-
ter på västkusten.

Regeringen förutsätter härvidlag att möjligheterna
till samverkan med de civila myndigheterna och
medverkan i bl.a. räddningstjänst och sjuktranspor-
ter med helikopter även fortsättningsvis utvecklas.
Det gäller att behålla och upparbeta en god person-
kännedom så att det mycket väl fungerande samar-
betet mellan berörd personal inom militära och civila
myndigheter kan fortsätta även då verksamheten på
Säve leds från Division Syd i Kallinge. I detta sam-
manhang vill regeringen påminna om att i en flyg-
eller sjöräddningssituation leds verksamheten, liksom
i dag, av den gemensamma flyg- och sjöräddnings-
centralen, ARCC, i Göteborg. Regeringen vill även
framhålla att om det skulle visa sig att verksamheten
inte utvecklas i den angivna riktningen är regeringen
beredd att återkomma till riksdagen.

Avslutningsvis vill regeringen understryka betydel-
sen av att det finns resurser för räddning i hela lan-
det. Riksdagen har vid flera tillfällen diskuterat frå-
gan om helikopter för räddning och försvarsutskottet
anförde i bet. 1996/97:FöUl bl.a. att det är angeläget
med en bättre beredskap i norra Sverige. Enligt rege-
ringens mening har förutsättningarna för att hålla
helikopter från Försvarsmakten i beredskap för
räddningstjänst i norra Sverige förbättrats väsentligt
genom den omstrukturering av helikopterverksamhe-
ten som regeringen har redovisat här. I samman-
hanget kan nämnas såväl det uppdrag till Rikspolis-
styrelsen och Försvarsmakten att utreda
förutsättningarna för polisen att nyttja Försvarsmak-
tens helikoptrar som redovisades till regeringen den 7
maj 1997 som den utredning om behov av helikop-
tertjänst för flyg- och sjöräddning som utarbetats in-
om Sjöfartsverket och Luftfartsverket. Genom dessa
utredningar föreligger enligt regeringens mening nu
en god grund för ett fortsatt aktivt arbete. Regering-
en, som således utgår från att de berörda myndighe-
terna snarast enas om hur räddningstjänstberedska-
pen i Norrland och särskilt utmed norrlandskusten
skall organiseras, bedömer att ytterligare åtgärder
från regeringens sida inte erfordras i nuläget.

27

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

4.9 Försvarsmaktens

underhållscentrum

4.10 Vissa tidsförhållanden m.m.

Regeringens förslag

Försvarsmaktens underhållscentrum (tidigare be-
nämnt Försvarsmaktens försörjningscentrum) lokali-
seras till Karlstad.

I totalförsvarsbeslutet år 1996 godkände riksdagen
regeringens förslag att inrätta Försvarsmaktens för-
sörjningscentrum. I sitt förslag hade regeringen inte
tagit ställning till centrumets lokalisering men ansåg
preliminärt att denna skulle vara Skövde.

Försvarsmaktens och Försvarets materielverk har
till regeringen lämnat ett förslag till hur vissa områ-
den inom underhållstjänsten inom Försvarsmakten
bör förändras.

Anledningen till förslaget är att Försvarsmaktens
krigsorganisation och grundorganisation kommer att
minska. Det föreligger därför ett behov av att anpas-
sa såväl Försvarsmaktens som Försvarets materiel-
verks uppgifter och resurser inom underhållsområ-
det. Vidare har underhållstjänsten förskjutits från
den lokala nivån till de tre underhållsregementena.

Förslaget innebär att Försvarsmakten ges ansvar
för dirigering av förnödenheter (inklusive transport-
stöd), förnödenhetsredovisning, förrådsdrift, bilut-
tagning och militärt fordonsregister, förplägnad ut-
om för krigsmaterielanskaffning samt doku-
mentation (handböcker) inom underhållsområdet.

Ansvar för tillgångar och skulder samt redovis-
ningen av reservmateriel och drivmedelslager skall
fr.o.m. 1 januari 1998 övergå till Försvarsmakten.
Försvarsmakten kommer hädanefter att ge Försvarets
materielverk i uppdrag att anskaffa reservmateriel
och drivmedel.

Förslaget bedöms enligt Försvarsmakten innebära
en rationalisering om ca tio procent och därmed en
besparing på ca 15 miljoner kronor årligen.

Regeringen anser att myndigheternas förslag kan
ligga till grund för ett fortsatt beredningsarbete. Det
ankommer på regeringen att besluta i dessa frågor.

Försvarsmaktens och Försvarets materielverks för-
slag påverkar i sin tur organisation m.m. av Försvars-
maktens förnödenhetscentrum. Regeringens inrikt-
ning är att de delar av Försvarets materielverks verk-
samhet i Karlstad som överförs till Försvarsmakten
skall integreras i en organisation tillsammans med
Försvarsmaktens verkstadsadministrativa centrum i
Karlstad och Försvarsmaktens försörjningscentrum.
Namnet på detta nya centrum, lokaliserat till Karl-
stad senast den 1 januari 1999, blir Försvars-maktens
underhållscentrum.

Regeringens förslag

Regeringen skall besluta om tidpunkter för genomfö-
randet av de föreslagna organisationsförändringarna
och om organisationsenheternas benämningar.

Beträffande genomförande av organisations-
förändringarna anser regeringen att avvecklingen
skall påbörjas direkt efter riksdagens beslut och slut-
föras så snabbt som möjligt.

Regeringen bedömer att de enheter som skall läg-
gas ned kan utgå ur grund- och i förekommande fall
krigsorganisationen före den 1 januari 1999. Av-
vecklingsåtgärderna skall vara avslutade före den 1
januari 2000. Motsvarande tidsförhållanden bör
gälla som bortre gräns för övriga organisationsför-
ändringar.

Det bör, i likhet med vad riksdagen beslutade om i
totalförsvarsbeslutet år 1996, ankomma på regering-
en att bestämma organisationsenheternas benäm-
ningar.

4.11 Grundorganisationens
omfattning och lokalisering

Med de ändringar som regeringens förslag innebär
kommer Försvarsmaktens grundorganisation att be-
stå av följande organisationsenheter.

CENTRAL LEDNING

KADERORGANISERADE KRIGSFÖRBAND

Högkvarteret i Stockholm

SÖDRA MILITÄROMRÅDET (MILO S)

KADERORGANISERADE KRIGSFÖRBAND

Södra militärområdesstaben (Milostab S) i Kristianstad

Södra arméfördelningen (13. förd) i Kristianstad

Norra skånska dragonregementet (P 2/Fo 14) i Hässleholm

Norra Smålands regemente (I 12/Fo 17) i Eksjö

Hallands regemente (I 16/Fo 31) i Halmstad

Smålandsbrigaden (IB 12) i Eksjö

Hallandsbrigaden (IB 16) i Halmstad

Skånska dragonbrigaden (MekB 8) i Hässleholm

Skaraborgsbrigaden (MekB 9) i Skövde

Södra skånska brigaden (MekB 7) i Lund (Revingehed)

28

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Wendes artilleriregemente (A 3) i Hässleholm

Sydkustens marinkommando (MKS/Fo 15) i Karlskrona

Västkustens marinkommando (MKV/Fo 32) i Göteborg

Tredje ytattackflottiljen (3. yaflj) i Karlskrona

Fjärde kustartilleribrigaden (KAB 4) i Karlskrona

Göteborgs marinbrigad (GMB) i Göteborg

Södra flygkommandot (FKS) i Ängelholm

Södra underhållsregementet (Uhreg S) i Kristianstad

UTBILDNINGSFÖRBAND

Livregementets husarer (K3) (Fallskärmjägarkåren ingår) i Karls-
borg

Göta luftvärnskår (Lv 6) i Halmstad

Göta ingenjörkår (Ing 2) i Eksjö

Göta trängkår (T 2) i Skövde

Skaraborgs flygflottilj (F 7) i Lidköping (Såtenäs)

Skånska flygflottiljen (F10) i Ängelholm

Blekinge flygflottilj (F 17) i Ronneby

MELLERSTA MILITÄROMRÅDET (MILO M)

KADERORGANISERADE KRIGSFÖRBAND

Mellersta militärområdesstaben (Milostab M) i Strängnäs
Östra arméfördelningen (4. förd) i Strängnäs

Gotlands militärkommando (MKG/Fo 42) i Visby

Södermanlands regemente (P10/Fo 43) i Strängnäs

Svea livgarde (I 1/Fo 44) i Upplands-Bro (Kungsängen)

Upplands regemente (S 1/Fo 47) i Enköping

Livregementets grenadjärer (I 3/Fo 51) i Örebro

Värmlands regemente (I 2/Fo 52) i Kristinehamn

Dalregementet (I 13/Fo 53) i Falun

Livgardesbrigaden (IB 1) i Upplands-Bro (Kungsängen)

Värmlandsbrigaden (IB 2) i Kristinehamn

Dalabrigaden (NB 13) i Falun

Södermanlandsbrigaden (MekB 10) i Strängnäs

Gotlandsbrigaden (MekB 18) i Visby

Bergslagens artilleriregemente (A 9) i Kristinehamn

Ostkustens marinkommando (MKO) i Haninge

Andra ytattackflottiljen (2. yaflj) i Haninge

Första ubåtsavdelningen (1. ubavd) i Haninge

Andra minkrigsavdelningen (2. minkriavd) i Haninge

Andra kustartilleribrigaden (KAB 2) i Vaxholm

Fårösunds marinbrigad (FMB) i Fårösund

Mellersta flygkommandot (FKM) i Upplands-Bro

Mellersta underhållsregementet (Uhreg M) i Strängnäs

Muskö örlogsvarv (ÖVM) i Haninge_________________________

UTBILDNINGSFÖRBAND

Livgardets dragoner (K 1) i Stockholm

Gotlands artilleriregemente (A 7) i Visby

Gotlands luftvärnskår (Lv 2) i Visby

Roslagens luftvärnskår (Lv 3) i Norrtälje

Kustflottan (Kfl) i Haninge

Försvarsmaktens helikopterflottilj i Linköping (Malmen)

Upplands flygflottilj (F 16) i Uppsala

NORRA MILITÄROMRÅDET (MILO N)

KADERORGANISERADE KRIGSFÖRBAND

Norra militärområdesstaben (Milostab N) i Boden
Övre Norra arméfördelningen (6. förd) i Boden
Västernorrlands regemente (I 21/Fo 23) i Sollefteå
Västerbottens regemente (I 20/Fo 61) i Umeå

Bodens försvarsområde (Fo 63) i Boden

Fältjägarbrigaden (NB 5) i Östersund
Ångermanlandsbrigaden (NB 21) i Sollefteå
Norrbottensbrigaden (MekB 19) i Boden
Bodens artilleriregemente (A 8) i Boden

Lapplands jägarregemente (I 22) i Kiruna

Norrbottens gränsjägare i Kalix

Norrlandskustens marinkommando (MKN) i Härnösand

Norra flygkommandot (FKN) i Luleå

Norra underhållsregementet (Uhreg N) i Boden

UTBILDNINGSFÖRBAND

Norrlands dragonregemente (K 4) i Arvidsjaur

Norrlands luftvärnskår (Lv 7) i Boden

Norrlands ingenjörkår (Ing 3) i Boden

Norrlands signalkår (S 3) i Boden

Norrlands trängkår (T 3) i Sollefteå

Jämtlands flygflottilj (F 4) i Östersund

Norrbottens flygflottilj (F 21) i Luleå

SKOLOR M.M.

Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum i Eksjö

Totalförsvarets skyddsskola (SkyddS) i Umeå

Försvarets internationella kommando i Södertälje

Försvarets sjukvårdscentrum i Hammarö

Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum i Uppsala

Försvarsmaktens underhållscentrum i Karlstad

Rikshemvärnscentrum (RiksHvC) i Stockholm (Salem)

Arméns taktiska centrum i Enköping

Försvarsmaktens Halmstadsskolor i Halmstad

Arméns tekniska skola i Östersund

Berga örlogsskolor (BÖS) i Haninge

Kustartillericentrum (KAC) i Täby

Flygvapnets Uppsalaskolor (F 20) i Uppsala

Organisationsenhet för grundläggande officersutbildning i Halm-
stad

Organisationsenhet för grundläggande officersutbildning i Solna
Organisationsenhet för grundläggande officersutbildning i Öster-
sund

29

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Organisationsenhet för utbildning i markstrid i Skövde, Motala
(Kvarn) och Boden

Organisationsenhet för försvarsmaktsgemensam utbildning avse-
ende de operativa ledningssystemen i Enköping

4.12 Programredovisning

Här redovisas de olika programmens innehåll, resul-
tat och framtida verksamhetsinriktning. Generella
brister och vidtagna åtgärder med anledning av dem
har redovisats i de föregående avsnitten.

Program 1. Operativa lednings- och
underhållsförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig
uppgift att utöva eller möjliggöra operativ ledning
och operativ underhållstjänst.

I programmet ingår för närvarande bland annat
högkvarteret, miloförstärkningsstaben och tre militä-
rområdesstaber med stabs- och sambandsförband
m.m., tre underhållsregementen, sex markteleunder-
hållsbataljoner och sex militärområdestransportba-
taljoner.

Programmet skall inriktas mot att miloförstärk-
ningsstaben, tre markteleunderhållsbataljoner och en
militärområdestransportbataljon läggs ned senast år
2001. Under samma period tillkommer två signal-
spaningsbataljoner.

Programmet omfattar även den militära underrät-
telse- och säkerhetstjänstens verksamhet. Försvars-
utskottet kommer att få särskild information om
denna.

Resultatbedömning

Mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska
inriktningen bedömer regeringen att de förband som
ingår i programmet har förmåga att genomföra de
uppgifter som lagts på dem.

Ovningsverksamhet samt utveckling av metoder
och materiel för ledning har i stort skett i planerad
omfattning och med goda resultat. Införandet av
ledningssystemet ORION riskerar att bli försenat
minst ett år på grund av tekniska problem. Förråds-
hållning och underhåll har organiserats så att mili-
tärbefälhavarnas operativa och fredsrationella krav
har tillgodosetts. Materielleveranser har skett i stort
enligt plan och till oförändrad investeringsvolym
jämfört med föregående budgetår.

Åtgärder för att uppfylla de skärpta kraven avse-
ende förvaring och transport av vapen och ammuni-
tion har vidtagits och planering för fortsatta åtgärder
har skett. En närmare redovisning av detta lämnas i
1997 års skrivelse, avsnitt 15.

Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år
1997 bedöms ge godtagbara förutsättningar för den
inriktning av programmet som regeringen föreslår för
budgetåret 1998.

Inriktning av verksamheten budgetåret 1998

Regeringens förslag

Verksamheten under programmet skall inriktas så att
pågående organisationsförändringar och införandet
av nya databaserade informations- och ledningssys-
tem kan fortsätta i enlighet med intentionerna i total-
försvarsbeslutet. Integration, utbildning och övning
med befintliga och successivt utbyggda delar av led-
ningssystemet skall göras så att effekterna av genom-
förd ledningssystemförändring kan värderas. Utveck-
lingen skall ske i samverkan med Överstyrelsen för
civil beredskap. Erforderliga prioriteringar skall göras
så att de delar av de datoriserade informationssyste-
men, som tekniskt påverkas av sekelskiftet, åtgärdas i
tid.

Omorganisation av Försvarsmaktens högkvarter
skall genomföras under år 1998.

Den organisatoriska förändringen av milounder-
hållsorganisationen skall fortsätta, bl.a. innebärande
integrering med delar av övriga programs under-
hållsorganisation i underhållsregementena. Behov av
stöd till frivilligorganisationerna skall härvid beaktas.

Anskaffning av kortvågsradiosystemet (KV 90)
skall påbörjas.

Riksrevisionsverket har i sin revisionsrapport avseen-
de hanteringen av mobiliseringsförråd i armén före-
slagit en rad åtgärder för att minska kostnaderna och
förbättra förrådshållningen i Försvarsmakten. Rege-
ringen avser i regleringsbrevet för år 1998 att ge För-
svarsmakten i uppdrag att redovisa vilka åtgärder
som kan vidtas för att effektivisera förrådshantering-
en.

Regeringen beräknar medlen för programmet un-
der budgetåret 1998 till 1 656 miljoner kronor.

30

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Program 2. Fördelningsförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig
uppgift att leda och understödja armébrigadernas
strid.

I programmet ingår för närvarande sex fördel-
ningsstaber med betjäningsförband, sju artillerirege-
mentsstaber med fördelningsartilleribataljoner samt
ca 100 fristående bataljoner innefattande bl.a. jägar-
förband, luftvärnsförband och fältsjukhus.

Programmet skall inriktas mot att antalet fördel-
nings- och artilleriregementsstaber skall reduceras till
vardera tre och att resterande förband får en omfatt-
ning och sammansättning som svarar mot bri-
gadstrukturens behov senast år 2001.

Resultatbedömning

Mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska
inriktningen bedömer regeringen att de förband som
ingår i programmet har förmåga att genomföra de
uppgifter som lagts på dem.

Inom materielområdet har seriebeställning av ar-
tillerilokaliseringsradarn ARTHUR gjorts med plane-
rad leverans från och med år 1999. Utvecklingen av
luftvärnsrobotsystem 23 BAMSE har fortsatt.

Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år
1997 bedöms ge godtagbara förutsättningar för den
inriktning av programmet som regeringen föreslår för
budgetåret 1998.

Inriktning av verksamheten budgetåret 1998

Regeringens förslag

Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och
utveckla kvarvarande förband inom programmet så
att de operativa kraven på förmåga och krigsduglig-
het kan uppfyllas.

Den materiella förnyelsen inom programmet skall
bland annat syfta till att utveckla ett i Försvarsmak-
ten sammanhållet ledningssystem.

Utveckling av krigsbro 6 skall beställas.

Regeringen beräknar medlen för programmet under
budgetåret 1998 till 2 592 miljoner kronor.

Program 3. Försvarsområdesförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig
uppgift att leda territoriell verksamhet, skydda för
totalförsvaret viktiga resurser, försvara vissa infalls-
portar samt leda mobilisering och transporter.

I programmet ingår för närvarande bl.a. 24 för-
svarsområdesstaber, förband för stads- och gräns-
strid, luftvärns- och ingenjörsförband m.m. Sam-
manlagt omfattar programmet ca 242 000 personer,
varav ca 86 000 i hemvärnet.

Programmet skall inriktas mot att antalet försvars-
områdesstaber skall reduceras till 14. Enheter för
bl.a. stöd till frivillig försvarsverksamhet och kontakt
med kommuner skall inrättas i de utökade försvars-
områdena. Personalstyrkan inom programmet skall
minska till ca 215 000 personer senast år 2001, var-
av hemvärnet skall omfatta 125 000 personer.

Resultatbedömning

Mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska
inriktningen bedömer regeringen att de förband som
ingår i programmet har förmåga att genomföra de
uppgifter som lagts på dem.

Repetitionsutbildning har genomförts i begränsad
omfattning. Krigsförbandsövning samt ledningsöv-
ningar har med goda resultat genomförts vid vissa
försvarsområdesstaber. Regeringen noterar att bl.a.
korta funktionsövningar för reservofficerare har vid-
tagits för att vidmakthålla officerarnas personliga
färdighet.

Hemvärns- och frivilligutbildningen har genom-
förts på samma nivå som tidigare år. Hemvärnets
totala numerär har dock minskat något då personal
som inte aktivt deltar i verksamheten har avvecklats.
Regeringen har från Försvarsmakten begärt in en
plan för hur rekryteringsmålen skall uppnås. Denna
plan skall redovisas för regeringen den 3 november
1997.

Hemvärnet har under året tillförts ny materiel -
bl.a. fältuniform 90, kroppsskydd och skyddsmask
90. Efter Försvarsmaktens årsredovisning avser rege-
ringen att redovisa för riksdagen vilken materiell sta-
tus som uppnåtts under år 1997.

Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år
1997 bedöms ge godtagbara förutsättningar för den
inriktning av programmet som regeringen föreslår för
budgetåret 1998.

31

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Inriktning av verksamheten budgetåret 1998

Inriktning av verksamheten budgetåret 1998

Regeringens förslag

Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och
utveckla kvarvarande förband inom programmet så
att de operativa kraven på förmåga och krigsduglig-
het kan uppfyllas.

Anskaffningen av direktriktningssikten till för-
svarsområdesluftvärnskompaniema skall slutföras.

Rekryteringen till hemvärnet skall prioriteras. För-
söksverksamhet med tre månaders utbildning för
placering i hemvärnet skall fortsätta.

Regeringens förslag

Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och
utveckla kvarvarande förband inom programmet så
att de operativa kraven på förmåga och krigsduglig-
het kan uppfyllas.

Armébrigaderna skall utvecklas och moderniseras
främst genom ökad mekanisering. Därutöver skall
brigadernas lednings- och mörkerstridsförmåga för-
bättras. Serieförberedelser för den måldetekterande
artillerigranaten BONUS skall beställas.

Regeringen beräknar medlen för programmet under
budgetåret 1998 till 2 224 miljoner kronor.

Regeringen beräknar medlen för programmet under
budgetåret 1998 till 5 875 miljoner kronor.

Program 4. Armébrigadförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig
uppgift att föra anfallsstrid. Armébrigaderna är allsi-
digt sammansatta, har hög rörlighet, gott skydd och
stor eldkraft.

I programmet ingår för närvarande sex infanteri-
brigader, fem norrlandsbrigader, två pansarbrigader
och tre mekaniserade brigader.

Programmet skall inriktas mot att omfatta 13 ar-
mébrigader senast år 2001.

Resultatbedömning

Mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska
inriktningen bedömer regeringen att de förband som
ingår i programmet har förmåga att genomföra de
uppgifter som lagts på dem.

Armébrigadernas mekanisering har fortsatt med
tillförsel av stridsvagn 121 (Leopard 2), stridsvagn
122 (nytillverkade Leopard 2 I), stridsfordon 90 och
pansarbandvagn 401 (MT-LB). Anskaffningen av
personligt splitterskydd och C-stridsdräkter har fort-
satt. Programmets omfattande inslag av materielin-
vesteringar får dock ännu inte genomslag i form av
ökning av krigsduglighet i krigsförbanden. Förband
med stridsvagn 121 har p.g.a. brist på reservdelar
och övningsammunition inte nått uppsatta mål. Re-
geringen förutsätter att Försvarsmakten kommer till
rätta med brister av detta slag.

Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år
1997 bedöms ge godtagbara förutsättningar för den
inriktning av programmet som regeringen föreslår för
budgetåret 1998.

Program 5. Marina lednings- och
underhållsförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med uppgift att leda
och understödja de marina krigsförbanden. I pro-
grammet ingår för närvarande bl.a. fyra marinkom-
mandon, ett marindistrikt, en rörlig marin lednings-
grupp och åtta bas- och underhållsbataljoner.

Programmet skall utvecklas mot att innehålla fyra
marinkommandon, en rörlig marin ledningsgrupp
och fem marina underhållsbataljoner senast år 2001.

Resultatbedömning

Mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska
inriktningen bedömer regeringen att de förband som
ingår i programmet har förmåga att fullgöra de upp-
gifter som lagts på dem. Detta gäller särskilt kader-
organiserade delar av förbanden.

En teknisk förnyelse av ledningssystemet, som
skall ge effekt framåt sekelskiftet, pågår. Materielan-
skaffningen är dock försenad.

Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år
1997 bedöms ge godtagbara förutsättningar för den
inriktning av programmet som regeringen föreslår för
budgetåret 1998.

32

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Inriktning av verksamheten budgetåret 1998

Regeringens förslag

Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och
utveckla kvarvarande förband inom programmet.

Utvecklingen av lednings- och informationssystem
skall fortsätta.

Avvecklingen av utgående förband, bl.a. tre ba-
taljoner ur bas- och underhållsorganisationen, skall
slutföras.

Regeringen beräknar medlen för programmet under
budgetåret 1998 till 1 263 miljoner kronor.

Program 6. Försvarsmaktens helikopter-
förband

Programmets innehåll

Programmet inrättas den 1 januari 1998. Program-
met kommer att innehålla förband för bl.a. pansar-
värn, ubåtsjakt och spaning mot ytmål, flygräddning
samt transporter.

I programmet kommer att ingå bl.a. en arméflyg-
bataljon, tre marina helikopterdivisioner och sju
flygräddningsgrupper.

Programmet skall inriktas mot att flygräddnings-
organisationen reduceras till sex grupper senast år
2001. Vidare skall den redan tidigare beslutade re-
duktionen av de marina helikopterdivisionerna till
två genomföras.

Resultatbedömning

Under innevarande budgetår har förberedelserna för
att införa den gemensamma helikopterflottiljen fort-
satt.

Regeringen kan konstatera att vissa brister före-
kommer inom de förband som kommer att ingå i
programmet när det inrättas den 1 januari 1998. Ett
av syftena med programmet är att uppnå samord-
ningsvinster i fråga om bl.a. produktionsledning, ut-
bildning och beredskap. Regeringen anser att detta
bör leda till effektivare verksamhet inom program-
met jämfört med hittillsvarande ordning. Mot bak-
grund härav och den verksamhet som genomförs un-
der innevarande budgetår bedömer regeringen att de
nu föreliggande bristerna, trots att de till viss del är
allvarliga, kan godtas.

Trots genomförd förbandsutbildning uppfyller
arméflygbataljonen inte kraven på krigsduglighet,
vilket främst beror på omorganisation av krigsför-
bandet och bristen på flygförare. De marina förban-

dens förmåga att lösa de uppgifter som lagts på dem
är i huvudsak god. Det finns emellertid vissa brister
vad gäller materiel och utbildning för rörlig bastjänst,
vilket gör att erforderlig krigsduglighet inte uppnås.
Erfarenheterna från Estoniakatastrofen har bidragit
till att öka förbandens förmåga inom räddningstjäns-
ten. Modifieringen av flygräddningshelikoptrarna har
slutförts. Regeringen bedömer att flygräddningsför-
banden har god förmåga att genomföra ålagda upp-
gifter

Regeringen förutsätter att Försvarsmakten under
budgetåret 1998 vidtar erforderliga åtgärder för att
avhjälpa bristen på flygförare i arméflygbataljonen.

Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år
1997 bedöms således, trots att vissa mål inte har
uppnåtts, ge godtagbara förutsättningar för den in-
riktning av programmet som regeringen föreslår för
budgetåret 1998.

Inriktning av verksamheten budgetåret 1998

Regeringens förslag

Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och
utveckla kvarvarande förband inom programmet.
Detta innebär bl.a. följande. Organiseringen av För-
svarsmaktens helikopterflottilj på Malmen, Linkö-
ping, skall fullföljas. Den rörliga helikopterledningen
skall krigs- och kaderorganiseras inom ramen för he-
likopterflottiljen. Helikopterförbanden skall snarast
integreras i taktiska ledningssystem. Den rörliga ba-
sorganisationen skall vidareutvecklas och samordnas
i väsentliga funktioner mellan helikopterförbanden.
Utgående förband skall avvecklas senast budgetåret
1999. Omsättningen av de medeltunga helikoptrarna
för arméflygbataljonen skall fortsätta. I samband
med detta organiseras bataljonen om till en trans-
porthelikopterbataljon.

Regeringen beräknar medlen för programmet under
budgetåret 1998 till 623 miljoner kronor.

Program 7. Stridsfartygsförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig
uppgift att hävda vår territoriella integritet och att
kunna möta ett väpnat angrepp mot vår kust.

I programmet ingår bl.a. två ytstridsflottiljer med
sex kustkorvetter, 12 robotbåtar och 12 patrullbåtar,
tre minkrigsavdelningar med bl.a. sju minjaktfartyg
typ Landsort och två minfartyg, samt en ubåtsavdel-
ning med 12 ubåtar.

3 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 5

33

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Programmet skall utvecklas mot att innehålla bl.a.
två ytstridsflottiljer med sex kustkorvetter, sex ro-
botbåtar och 12 patrullbåtar, tre minkrigsavdelning-
ar med bl.a. sju minjaktsfartyg typ Landsort och två
minfartyg, samt en ubåtsavdelning med nio ubåtar,
varav två i materielberedskap, senast år 2001.

Resultatbedömning

Mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska
inriktningen bedömer regeringen att de förband som
ingår i programmet har förmåga att genomföra de
uppgifter som lagts på dem.

De förband som under senare år varit engagerade i
ubåtsskyddsverksamheten uppvisar däremot vissa
begränsningar vad gäller förmåga i andra huvudupp-
gifter. Samtliga stridsfartygsförband har dessutom
brister när det gäller att uppträda i större förband.

Den materiella förnyelsen av förbanden har i hu-
vudsak genomförts enligt plan.

Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år
1997 bedöms ge godtagbara förutsättningar för den
inriktning av programmet som regeringen föreslår för
budgetåret 1998.

Programmet skall utvecklas mot att innehålla två
rörliga kustartilleribrigadledningar, sex kustförsvars-
bataljoner, sex amfibiebataljoner, tre kustartilleri-
bataljoner och ett tungt kustrobotbatteri senast år
2001.

Resultatbedömning

Mot bakgrund av den rådande försvarspolitiska in-
riktningen bedömer regeringen att de förband som
ingår i programmet har förmåga att genomföra de
uppgifter som lagts på dem.

Begränsningar i övningsverksamheten och efter-
satt materielunderhåll innebär dock att förbanden
har reducerad krigsduglighet. Den begränsade repeti-
tionsutbildningen har bl.a. medfört att överförd
värnpliktig personal inte kunnat omskolas.

Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år
1997 bedöms ge godtagbara förutsättningar för den
inriktning av programmet som regeringen föreslår för
budgetåret 1998.

Inriktning av verksamheten budgetåret 1998

Inriktning av verksamheten budgetåret 1998.

Regeringens förslag

Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och
utveckla kvarvarande förband inom programmet.

Halvtidsmodifiering av patrullbåtar typ Kaparen
skall slutföras. Anskaffning av minröjningsfartyg typ
Styrsö skall slutföras. Anskaffning av korvett typ
Visby skall fortsätta. Återstående ubåtar typ Gotland
skall införas i krigsorganisationen. En ubåt typ
Näcken och tre ubåtar typ Sjöormen skall avvecklas.

Regeringens förslag

Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och
utveckla kvarvarande förband inom programmet.

Anskaffningen av materiel för en andra rörlig bri-
gadledning och av modern båtmateriel för den fjärde
amfibiebataljonen skall fortsätta.

Avvecklingen av fyra kustförsvarsbataljoner skall
fortsätta.

Regeringen beräknar medlen för programmet under
budgetåret 1998 till 1 441 miljoner kronor.

Regeringen beräknar medlen för programmet under
budgetåret 1998 till 2 174 miljoner kronor.

Program 8. Kustförsvarsförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig
uppgift att försvara infallsportar och skärgårdsområ-
den.

I programmet ingår för närvarande bl.a. en rörlig
kustartilleribrigadledning, 12 kustförsvarsbataljoner,
fem amfibiebataljoner, tre kustartilleribataljoner och
ett tungt kustrobotbatteri.

Program 9. Flygvapnets lednings- och under-
hållsförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig
uppgift att leda och betjäna flygförbanden.

I programmet ingår för närvarande bl.a. tre flyg-
kommandostaber, tre vädercentraler, nio strilbataljo-
ner och 24 basbataljoner. I programmet ingår även
försvarets telenät.

Programmet skall inriktas mot att antalet strilba-
taljoner skall reduceras till sex och antalet basbatal-
joner till 16 senast år 2001.

34

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Resultatbedömning

Mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska
inriktningen bedömer regeringen att de förband som
ingår i programmet har förmåga att genomföra de
uppgifter som lagts på dem.

Regeringen kan konstatera att antalet krigsför-
band inom programmet som inte uppfyller kraven på
krigsduglighet är i stort oförändrat sedan tidigare.
Bristerna beror främst på ett otillräckligt antal öv-
ningstillfällen. Sammantaget har dock samtliga för-
band och försvarets telenät vidmakthållits.

Basbataljonema har vissa brister, främst vad gäller
deras uppgift att försvara flygbaser. Detta beror hu-
vudsakligen på den otillräckliga samövningen och
repetitionsutbildningen. Däremot har kommunika-
tionsutbyggnaden vid ett antal flygbaser förbättrat
basbataljonernas ledningsförmåga.

Regeringen noterar problem med utbildningen av
radarjaktledare för flygstridskraftemas stridsled-
ningsförband.

Samordningen inom flottiljverkstäderna har lett
till att underhållsproduktionen har kunnat öka utan
att kostnaderna har ökat i motsvarande grad. För-
svarets telenät har moderniserats så att en fortsatt
anpassning av nätet till Försvarsmaktens lednings-
och informationssystem samt framtida behov är
möjlig.

Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år
1997 bedöms, trots att vissa mål således inte har
uppnåtts, ge godtagbara förutsättningar för den in-
riktning av programmet som regeringen föreslår för
budgetåret 1998.

Inriktning av verksamheten budgetåret 1998

Regeringens förslag

Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och
utveckla kvarvarande förband inom programmet. De
inledda åtgärderna för att lösa problemen med ut-
bildningen av radarjaktledare skall fullföljas.

Utredningen om den centrala taktiska ledningsor-
ganisationen för flygstridskrafterna skall slutföras.
Omstruktureringen       inom      vädercentral-

organisationen fullföljs genom att Vädercentral Syd
och Vädercentral Nord läggs ned. Förbanden skall
utvecklas bl.a. genom att det för flygstridskrafterna
gemensamma ledningssystemet fortsätter att införas
och genom att anskaffningen för stridsledning och
radarspaning fortsätter. Avvecklingen av utgående
förband skall fortsätta och vara slutförd senast bud-
getåret 1999.

Regeringen beräknar medlen för programmet under
budgetåret 1998 till 3 672 miljoner kronor.

Program 10. JAS 39-förband

Programmets innehåll

Programmet innehåller ännu inte några organiserade
krigsförband. Den första JAS 39 Gripendivisionen
kommer att organiseras under innevarande år. Pro-
grammet skall inriktas mot att på sikt omfatta 12
JAS 39 Gripen-divisioner.

Regeringen beslutade i juni 1997 att anskaffa en
tredje delserie JAS 39 Gripen omfattande 64 flyg-
plan. Regeringen har lämnat särskild information till
försvarsutskottet om detta.

Resultatbedömning

En utförligare redovisning av läget i JAS 39 Gripen-
projektet lämnas i 1997 års skrivelse, avsnitt 7.

Under innevarande år fortsätter leveranserna av
delserie 2 av JAS 39 Gripen. Vidare pågår bl.a. om-
skolning av flygförare inför organiseringen av den
första Gripendivisionen hösten 1997.

Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år
1997 bedöms ge goda förutsättningar för den inrikt-
ning av programmet som regeringen föreslår för
budgetåret 1998.

Inriktning av verksamheten budgetåret 1998

Regeringens förslag

Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla den
första JAS 39 Gripendivisionen och att organisera
nya sådana divisioner. Förbanden skall utvecklas vi-
dare bl.a. genom fortsatt anskaffning av JAS 39 Gri-
pen och flygplanets tvåsitsiga version samt genom
fortsatt anskaffning av utbildningssystem.

Inom materielområdet skall anskaffningen och in-
tegreringen av radarjaktrobot 99 fortsätta, liksom
utvecklingen och anskaffningen av kommunikations-
system till JAS 39 Gripen.

Regeringen beräknar medlen för programmet under
budgetåret 1998 till 7 632 miljoner kronor.

Program 11. Övriga stridsflygförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig
uppgift för luftförsvaret, attackförmågan och under-
rättelseinhämtningen.

35

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

I programmet ingår för närvarande bl.a. två divi-
sioner J 35, åtta divisioner JA 37 och sex divisioner
AJS 37.

Programmet skall inriktas mot att antalet divisio-
ner skall reduceras till sju senast år 2001.

Resultatbedömning

Mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska
inriktningen bedömer regeringen att de förband som
ingår i programmet har förmåga att genomföra de
uppgifter som lagts på dem. Samtidigt kan regeringen
konstatera att det finns brister inom vissa prioritera-
de förband. På grund av ett otillräckligt antal öv-
ningstillfällen uppfyller således vissa förband inte
kraven på krigsduglighet.

Sammantaget har samtliga flygdivisioner vid-
makthållits. Utveckling och anskaffning av ny mate-
riel (bl.a. robot 99 och störkapsel för JA 37 och
bombkapsel för AJS-systemet) förbättrar förbandens
förmåga.

Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år
1997 bedöms således ge godtagbara förutsättningar
för den inriktning av programmet som regeringen
föreslår för budgetåret 1998.

Inriktning av verksamheten budgetåret 1998

Regeringens förslag

Verksamheten skall inriktas mot att vidmakthålla
och utveckla kvarvarande förband inom program-
met. Utvecklingen innebär bl.a. att JA 37 skall fort-
sätta att systemmodifieras, SK 37 skall fortsätta att
modifieras och tillföras telestörsystem och att integ-
rationen av robot 99 på JA 37 skall fortsätta. Av-
vecklingen av utgående förband skall vara slutförd
senast budgetåret 1998.

ningsgrupperna över till program 6. För-
svarsmaktens helikopterförband.

Programmet skall inriktas mot att den regionala
transportflygorganisationen skall reduceras till fyra
divisioner senast år 2001.

Resultatbedömning

Mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska
inriktningen bedömer regeringen att de förband som
ingår i programmet har förmåga att genomföra de
uppgifter som lagts på dem.

På grund av ett otillräckligt antal övningstillfällen
uppfyller vissa förband inte kraven på krigsduglighet.
Däremot har deltagandet i internationell verksamhet
(flygtransportuppgifter för Tp 84 för bl.a. FN i f.d.
Jugoslavien och Röda korset i Afrika) i viss mån
motverkat bortfallet av flygtid. Likaså förbättrar
teknik- och materielutvecklingen (utprovning av
flygplanen för signalspaning, installering av motme-
del på Tp 84) förbandens förmåga.

Flygräddningsgrupperna redovisas under program
6. Försvarsmaktens helikopterförband.

Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år
1997 bedöms ge godtagbara förutsättningar för den
inriktning av programmet som regeringen föreslår för
budgetåret 1998.

Inriktning av verksamheten budgetåret 1998

Regeringens förslag

Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och
utveckla kvarvarande förband inom programmet.
Under budgetåret skall omsättningen av signalspa-
ningsförbandet från Tp 85 till S 102 B fortsätta. Av-
vecklingen av utgående förband skall vara slutförd
senast budgetåret 1998.

Regeringen beräknar medlen för programmet under
budgetåret 1998 till 1 650 miljoner kronor.

Regeringen beräknar medlen för programmet under
budgetåret 1998 till 268 miljoner kronor.

Program 12. Transportflygförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig
uppgift inom flygtransportverksamheten, signalspa-
ningen och flygräddningen.

I programmet ingår bl.a. fyra centrala transport-
flygdivisioner (varav ett signalspaningsförband), åtta
regionala transportflygdivisioner och sju flygrädd-
ningsgrupper. Den 1 januari 1998 förs flygrädd-

Program 13. För krigsorganisationen
gemensamma resurser

Programmets innehåll

Verksamheten inom programmet skall stödja de öv-
riga programmens produktion av krigsförband så att
verksamhetsmålen kan nås.

I programmet ingår Försvarsmaktens olika centra
för stöd och utbildning, typförbands- och funktions-
ansvar. En stor del av verksamheten omfattar utbild-

36

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

ning av officerare. Utbildningen leder normalt till en
placering i högre krigsbefattning och ofta i ett annat
förband än det eleven varit placerad i under sin ut-
bildning. En annan stor del av verksamheten är de
försvarsmaktsgemensamma resursledningssystemen
som vidmakthålls och anpassas till den tekniska ut-
vecklingen. De frivilliga försvarsorganisationernas
utbildning budgeteras inom programmet.

Programmet omfattar även forskning, kompetens-
uppbyggnad, utveckling samt utbildning inom am-
munitions- och minröjningområdet både för Interna-
tionella kommandots behov och krigsorganisationens
behov. Huvuddelen av verksamheten bedrivs vid To-
talförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum
som inrättades den 1 juli 1997.

Regeringen har strävat efter att så stor del som
möjligt av verksamhetens kostnader fördelas på de
krigsorganisatoriska programmen. Programmets in-
nehåll har därför reducerats genom att vissa perso-
nal- och materielverksamheter samt ledning av viss
förbandsproduktion, såsom Kustflottans verksamhet
förts över till de krigsorganisatoriska programmen.

Resultatbedömning

Mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska
inriktningen bedömer regeringen att stödet till krigs-
förbanden är godtagbar.

Totalförsvarets datakommunikationstjänst har
byggt ut stamnät och anslutit till 39 platser där för-
banden m.fl. kan använda elektronisk post.

Försök med en ny metod för kvalitetsutveckling
och kvalitetsvärdering har genomförts.

Förvaringen av vapen har centraliserats.

Aktualiteten hos Försvarsmaktens kartmateriel
har väsentligt förbättrats.

Projekt SIRIUS startade år 1993 och omfattar en
ny generation programvaruprodukter som stöd för
förnödenhetsförsörjning, tekniska tjänster, ledning av
underhållsresurser samt värdering av krigsorganisa-
tionens materiel. Ett fyrtiotal äldre resursledningssys-
tem planerades vara avlösta före sekelskiftet. Rege-
ringen har gett Riksrevisionsverket i uppdrag att göra
en riskanalys av projektet. Riksrevisionsverkets rap-
port har redovisat vilka risker som bedöms föreligga
och vilken riskbedömning som bör göras. Projektut-
formningen med en omfattande målsättning men
med en stram tidsplan i kombination med en oprö-
vad utvecklingsmetodik gör att rapporten betecknar
SIRIUS som ett riskprojekt. Regeringen kommer no-
ga att följa projekt SIRIUS.

Försvarsmaktens skolor anmäler väl uppnådda
mål med en del undantag som har sin orsak i bris-
tande övningstillfällen med trupp. Dessutom finns
vissa kvantitativa brister vilka beror på att rekryte-
ringsunderlaget minskat samt att vakansläget vid
förbanden inneburit att alla elevplatser inte utnytt-

jats. Skolutredningen utreder för närvarande den
framtida officersutbildningen.

Däremot är specialutbildning för vissa delar av
den civila personalen inom bl.a. ekonomifunktionen
eftersatt. Kunskaperna om de förändringar som skett
inom det ekonomiadministrativa regelverket är dåli-
ga. Regeringen ser allvarligt på detta förhållande och
förutsätter att Försvarsmakten ser till att personalen
har erforderlig kompetens.

Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år
1997 bedöms ge godtagbara förutsättningar för den
inriktning som regeringen föreslår för budgetåret
1998.

Inriktning av verksamheten budgetåret 1998

Regeringens förslag

Utbildningen till och av yrkes- och reservofficerare
skall genomföras så att krigsorganisationens behov
och krav tillgodoses. Den civila personalens kompe-
tens i fråga om ekonomifunktionen skall säkerställas.

Avvecklingen av målflygdivisionen och flygplans-
system 32 skall slutföras under år 1998.

Frågor om den civila trafikflygförarutbildningen och
trafikflygarhögskolan behandlas i 1997 års skrivelse,
avsnitt 14.

För att av verksamhetsskäl få en rationell, organi-
satorisk och lokalmässig lösning, som med hänsyn
till ekonomi och personalförsörjning är hållbar på
lång sikt, skall den flygburna signal- och radarspa-
ningen i fred samt flygtransportresurserna i Bromma
lokaliseras till Uppsala.

Regeringen beräknar medlen för programmet un-
der budgetåret 1998 till 4 403 miljoner kronor

I anslaget beräknas även medel för frivilliga för-
svarsorganisationers utbildningsverksamhet. Verk-
samheten skall bedrivas i enlighet med Försvarsmak-
tens förslag. För 1998 års verksamhet avdelas ett
belopp om 106 miljoner kronor. Resultatet av ge-
nomförd verksamhet skall redovisas vid delårsrap-
port och årsredovisning. (För stöd till de frivilliga
försvarsorganisationerna inom totalförsvaret, se vi-
dare under avsnitt 7.10.)

Program 14. För grundorganisationen
gemensamma resurser

Programmets innehåll

Verksamheten inom programmet, som inte direkt
sammanhänger med utvecklingen av krigsorganisa-

37

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

tionen, skall stödja grundorganisationens produktion
så att verksamhetsmålen kan nås.

Programmet innehåller bl.a. utbildningshjälpme-
del, t.ex. simulatorer, för att genomföra effektiv och
realistisk utbildning såväl enskilt som i förband.

Regeringen har strävat efter att så stor del som
möjligt av verksamhetens kostnader fördelas på de
krigsorganisatoriska programmen. Programmets in-
nehåll har därför reducerats genom att vissa perso-
nal- och materielverksamheter samt visst underhåll
för de marina programmen förts över till de krigsor-
ganisatoriska programmen.

Resultatbedömning

Mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska
inriktningen bedömer regeringen att stödet till
grundorganisationen är godtagbar.

Utvecklingen av utbildningshjälpmedel har varit
lovande både vad avser teknik och metoder. Simula-
torer och anläggningar för stabs- och förbandsträ-
ning har tillfört både realism och ett ökat antal öv-
ningstillfällen till rimliga kostnader.

Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år
1997 bedöms ge godtagbara förutsättningar för den
inriktning som regeringen föreslår för år 1998.

Inriktning av verksamheten budgetåret 1998

Regeringens förslag

Försvarsmakten skall vidareutveckla uppdragsstyr-
ning gentemot stödmyndigheterna. En bättre sam-
ordning av dessa avtal skall eftersträvas.

Anskaffning av ledningsträningsanläggning för
fördelnings- och brigadförband samt datainsam-
lingsutrustning för simulatorer skall slutföras. Fort-
satt anskaffning skall ske av skjutsimulatorer och
stridsträningsanläggning. Taktiska simulatorer skall
utvecklas.

Verksamheten skall bedrivas så att ökad kunskap
och möjlighet skapas för att kunna upptäcka och
röja minor. Okad samverkan inom detta område
skall ske med berörda totalförsvarsmyndigheter.
Verksamheten skall särskilt inriktas mot att öka den
svenska förmågan att bidra till humanitär ammuni-
tions- och minröjning i internationella sammanhang.

Regeringen beräknar medlen för programmet under
budgetåret 1998 till 1 007 miljoner kronor.

Program 15. Internationell verksamhet

Programmets innehåll

Programmet omfattar verksamhet för att Försvars-
makten skall kunna delta i fredsfrämjande och hu-
manitära insatser som Sverige medverkar och kom-
mer att medverka i. Insatserna utomlands finansieras
vad gäller trupp via anslaget A 2 Fredsfrämjande
truppinsatser. För militärobservatörer, civilpoliser
och andra enskilda personer, sker finansiering via
utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell
samverkan samt utgiftsområde 7 Internationellt bi-
stånd.

Programmet omfattar även svensk medverkan i
Partnerskap för fred (PFF) med förband och enskilda
personer i kurser, seminarier och övningar i enlighet
med Sveriges individuella partnerskapsprogram. Stöd
för vissa länders deltagande i PFF-aktiviteter som ge-
nomförs i Sverige ingår i programmet.

Programmet innefattar också svensk medverkan i
Multinational United Nations Standby Forces High
Readiness Brigade (SHIRBRIG) samt deltagande i
seminarier, kurser och övningar inom ramen för Sve-
riges observatörsskap i Västeuropeiska Unionen
(WEU).

Inom programmet kan också stöd lämnas till de
baltiska länderna efter särskilt regeringsbeslut.

Resultatbedömning

Under budgetåret 1995/96 finansierades verksamhet
som nu ryms i program 15 under den dåvarande
tredje huvudtiteln, Utrikesdepartementet, anslaget B
9 Fredsbevarande verksamhet. Från och med bud-
getåret 1997 finansieras verksamheten under utgifts-
område 6. Totalförsvar, anslaget A 1 Försvarsmak-
ten, program 15.

Inom Försvarsmakten har ett arbete genomförts i
syfte att förbättra förutsättningarna för att kunna
delta i fredsfrämjande och humanitära insatser och i
övrigt internationellt samarbete. Försvarets Interna-
tionella Centrum omorganiserades den 1 juli 1997
till Försvarets Internationella Kommando. Utveck-
lingen av den tidigare beslutade snabbinsatsstyrkan
sker enligt plan och styrkan bedöms vara klar att
kunna sättas in den 1 juli 1998. Genom inrättandet
av Partnership for Peace Regional Training Centre
den 1 juli 1997, som är en organisatorisk enhet ingå-
ende i Försvarets Internationella Kommando, bidrar
Sverige aktivt till att fördjupa samarbetet inom PFF i
enlighet med totalförsvarsbeslutet år 1996.

Regeringen har genom ändring av regleringsbrevet
för år 1997 preciserat handlingsreglerna för svenskt
deltagande i PFF-samarbetet och har härigenom för-
tydligat styrningen av det svenska deltagandet.

Försvarsmaktens internationella uppgifter ställer
ökade krav på förmågan att samarbeta med andra

38

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

länder. För att förbättra samverkansförmågan har
regeringen gett Försvarsmakten i uppdrag att studera
behovet av ökad interoperabilitet. Uppdraget skall
redovisas den 1 oktober 1997.

Regeringen har givit Försvarsmakten i uppdrag att
analysera och redovisa möjligheterna av ett utökat
utbildningsmässigt och materiellt stöd till de baltiska
länderna mot bakgrund av de organisationsföränd-
ringar som fastställts i 1996 års totalförsvarsbeslut.
Uppdraget har redovisats den 15 augusti 1997. Vida-
re har regeringen förordnat en särskild utredare för
översyn av formerna för stödet till totalförsvars-
uppbyggnaden i Central- och Östeuropa. Utredaren
kommer inledningsvis att studera och utveckla den
totalförsvarsrådgivning som ges gentemot regerings-
nivån i Lettland. Uppdraget skall redovisas den 1
mars 1999.

Verksamheten under år 1997 bedöms ge goda
förutsättningar för den inriktning som regeringen fö-
reslår för budgetåret 1998.

Inriktning av verksamheten budgetåret 1998

Regeringens förslag

Verksamheten skall inriktas mot att kunna delta i
fredsfrämjande insatser med självständiga enheter
upp till bataljons styrka.

Organisation och utveckling av snabbinsatsstyr-
kan, omfattande ledningspersonal, mekaniserat
kompani samt ingenjörkompani med inriktning på
bl.a. ammunitions- och minröjning skall slutföras.

Regeringen beräknar medlen för programmet under
budgetåret 1998 till 228 miljoner kronor.

ANSLAGSFÖRDELNING M.M. FÖR BUDGETÅRET 1998

(MILJONER KRONOR. AVRUNOADE BELOPPI

PROGRAM

TILLDELADE MEDEL
ENLIGT REGLERINGS-
BREV FÖR BÄ 1995/96

UTFALL 1995/96

TILLDELADE MEDEL
ENLIGT REGLERINGS-
BREV FÖR ÅR 1997

PROGNOS UT-

FALL ÅR 1997

BUDGETERADE

MEDEL FÖR ÅR

1998

1. Operativa lednings- och underhålls-
förband

2 658

2 662

1 831

2 084

1 656

2. Fördelningsförband

3 070

3 000

3 180

2 188

2 592

3. Försvarsområdesförband

2 791

2 803

2 437

2 036

2 224

4. Armébrigadförband

5 550

5 853

6 203

6 002

5 875

5. Marina lednings- och underhålls-
förband

1 220

1319

1 209

1 435

1 263

6. Försvarsmaktens helikopterförband

370

382

259

286

623

7. Stridsfartygsförband

1 290

1 476

2 874

4 827

2 174

8. Kustförsvarsförband

1 749

1 688

1 531

1 442

1 441

9. Flygvapnets lednings- och under-
hållsförband

5 164

4 984

3 977

4 170

3 672

10. JAS 39-förband

367

402

5 584

3 782

7 632

11. Övriga stridsflygförband

2 661

2 547

2 003

1 860

1 650

12. Transportflygförband

640

654

390

410

268

13. För krigsorganisationen
gemensamma resurser

8 567

8 544

5 349

5 501

4 403

14. Förgrundorganisationen
gemensamma resurser

4 956

4 066

1 396

1 407

1 007

15. Internationell verksamhet

1

0

111

116

228

SUMMA

41 052

40 379

38 334

37 546

36 707

39

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

4.13 Anslag A 2

A 2. FREDSFRÄMJANDE TRUPPINSATSER

1995/96

Utgift

1 264 262

1,2

Därav 1996

Utgift

895 798

2

1997

Anslag

472 526

Utgifts-
prognos

449 000

1998

Förslag

384 419

1999

Beräknat

395 136

2000

Beräknat

406 184

1 Beloppen anges i tusental kronor

2 Avser hela anslaget B 9. Fredsbevarande verksamhet, vilket finansierade
både insatser med trupp och militärobservatörer, civilpoliser och andra
enskilda. A 2. finansierar endast insatser med trupp. Se vidare nedan.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Sverige har sedan år 1993 deltagit med en mekanise-
rad bataljon i den fredsfrämjande insatsen i Bosnien-
Hercegovina. Den ursprungliga FN-ledda insatsen
övergick i december 1995 till den av Nordatlantiska
försvarsorganisationen (NATO) ledda multinatio-
nella fredsstyrkan IFOR (Implementation Force). I
samband därmed reducerades den svenska militära
personalen från ca 1 000 personer till 840. Då IFOR
i december 1996 omvandlades till fredsstyrkan
SFOR (Stabilization Force) till 510 personer.

Under budgetåret 1995/96 finansierades verksam-
het som nu ryms inom anslaget A 2 under den dåva-
rande tredje huvudtiteln, Utrikesdepartementet, an-
slaget B 9 Fredsbevarande verksamhet. Från och med
budgetåret 1997 finansieras verksamheten under ut-
giftsområde 6. Totalförsvar, anslaget A 2 Freds-
främjande truppinsatser.

För närvarande ställer Sverige en reducerad ba-
taljon till förfogande som ingår i en mellan de nor-
diska länderna och Polen gemensam brigad. Utöver
bataljonen ingår även stabs- och underhållspersonal i
det svenska bidraget som totalt omfattar ca 500 per-
soner.

I FN:s mission UNPREDEP (United Nations Pre-
ventive Deployment Force) i Makedonien bidrar Sve-
rige med en pluton som ingår i det mellan Danmark,
Norge och Sverige gemensamma kompaniet
SCANDCOY (Scandinavian Company). Det svenska
bidraget omfattar förutom plutonen även viss stabs-
personal och uppgår till ca 40 personer.

Deltagandet i de fredsfrämjande insatserna i det
forna Jugoslavien har bidragit till en fortsatt stabilise-
ring av situationen. Insatsen i Bosnien-Hercegovina
har utgjort en av de viktigaste förutsättningarna för
att kunna genomföra Daytonavtalet.

Slutsatser

Den FN-ledda insatsen i Makedonien kommer san-
nolikt att pågå även under år 1998 och bedöms kun-
na genomföras i nuvarande omfattning.

Riksdagen medgav år 1996 att regeringen fick
ställa en väpnad styrka om högst 510 personer som
ett svenskt bidrag till en multinationell fredsstyrka till
förfogande för genomförandet av fredsöverenskom-
melsen för Bosnien-Hercegovina när Förenta natio-
nernas säkerhetsråd bemyndigande FN:s medlems-
stater att upprätta en sådan styrka (prop.
1996/97:54, bet. 1996/97:UU5, rskr. 1996/97:116).
Den 12 december 1996 bemyndigande säkerhetsrå-
det (resolution nr 1088 1996) medlemsländerna att
för en period av 18 månader delta i den multinatio-
nella fredsstyrkan SFOR.

Mandatet för SFOR-insatsen i Bosnien-
Hercegovina upphör den 12 juni 1998. För att följa
upp och genomföra Daytonavtalet bedöms en fort-
satt internationell militär närvaro vara nödvändig i
Bosnien-Hercegovina även under andra halvåret
1998. Sannolikt kan emellertid den nuvarande styr-
kan reduceras.

I ett yttrande till finansutskottet över den ekono-
miska vårpropositionen (1996/97:FöU4y) har för-
svarsutskottet förutsatt att regeringen, om behov
uppkommer av Sveriges medverkan i internationella
fredsfrämjande insatser av större omfattning än vad
som ryms inom budgeten, i en särskild proposition
återkommer till riksdagen med förslag om motsva-
rande förstärkning av utgiftsområdet. Pengar för att
fullfölja åtagandet att ställa en snabbinsatsstyrka till
FN:s förfogande bör enligt försvarsutskottet anvisas
inom ordinarie budgetram.

Anslaget A 2 skall finansiera insatsen i Bosnien-
Hercegovina och en eventuell fortsättning av denna
samt insatsen i Makedonien. Anslaget skall också
kunna användas för att finansiera insatser med den
svenska snabbinsatsstyrkan och svensk medverkan i
snabbinsatsbrigaden SHIRBRIG. Krävs insatser av
större omfattning än vad som ryms i budgeten, måste
frågan om finansiering av insatserna behandlas i den
ordning som försvarsutskottet angett. Regeringen
avser då att återkomma till riksdagen. Detta kan bli
aktuellt om Sverige skall medverka i en eventuell mi-
litär fredsfrämjande insats i Bosnien-Hercegovina
även under andra halvåret 1998. Ställning till en så-
dan insats kan tas först när de närmare förutsätt-
ningarna för en eventuell svensk medverkan är kän-
da.

40

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Inriktning av verksamheten budgetåret 1998

Regeringens förslag

Verksamheten skall under första halvåret 1998 inrik-
tas på att vidmakthålla en reducerad bataljon jämte
stabs- och underhållspersonal om ca 500 personer till
den multinationella fredsstyrkan SFOR (Stabilization
Force) i den pågående insatsen i Bosnien-
Hercegovina i syfte att befrämja utvecklingen mot
ökad fred och säkerhet i enlighet med Daytonavtalet.

Vidare skall verksamheten inriktas på att vid-
makthålla en pluton jämte stabspersonal om ca 40
personer till FN:s pågående insats UNPREDEP
(United Nations Preventive Deployment Force) i
Makedonien i syfte att bidra till fortsatt stabilitet.

Regeringen beräknar medlen för anslaget till
384 419 000 kronor för budgetåret 1998.

4.14 Anslag A 3

A 3. ERSÄTTNING FÖR KROPPSSKADOR

1995/96

Utgift

92 091

Därav 1996

Utgift

60 841

1997

Anslag

60 000

Utgifts-
prognos

59 000

1998

Förslag

61 700

1999

Beräknat

62 933

2000

Beräknat

64 192

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Utgifterna för ersättning enligt lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd minskade kraftigt mellan
år 1993 och år 1995, främst beroende på att LSP-
sjukpenningen i stort sett togs bort fr.o.m. andra
halvåret 1993. Regeländringen har fått successivt ge-
nomslag.

Närmare 88% av utgifterna under budgetåret
1995/96 är hänförbara till äldre skadefall, dvs. ska-
dor som inträffat före juli 1977. Dessa utgifter be-
räknas dock minska mätt i fast penningvärde. Riks-
försäkringsverket räknar med att utgifterna enligt
lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd på
sikt ökar i ungefär samma takt som utgifterna för
äldre skadefall minskar. Utgifternas utveckling beror
bl.a. på hur många som kommer att bli inkallade till
plikttjänstgöring framöver samt på hur basbeloppet
utvecklas.

Slutsats

Regeringen har i avsnitt 8 Ändring i lagen om statligt
personskadeskydd lämnat förslag som innebär för-
bättringar i de totalförsvarspliktigas personskade-
skydd.

Regeringen beräknar mot bakgrund av lagför-
slaget medlen under anslaget till 61 700 000 kronor.

1 Beloppen anges i tusental kronor

Från anslaget finansieras ersättningar enligt lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP) i de
fall skada inträffat under militär verksamhet. För
skador som inträffat före juli 1977 belastas anslaget
bl.a. av ersättningar enligt lagen (1950:261) om er-
sättning i anledning av kroppsskada ådragen under
militärtjänstgöring (militärersättningslagen).

Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket.

41

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

5 Vissa funktioner inom det civila försvaret

5.1 Verksamhetsområdets
omfattning

Det civila försvaret omfattar all den civila verksam-
het som ingår i totalförsvaret, dvs. alla beredskaps-
förberedelser som statliga civila myndigheter, kom-
muner, landsting och kyrkliga kommuner samt
enskilda och företag vidtar i fredstid och all den ci-
vila verksamhet som behövs under krigsförhållanden
för att värna civilbefolkningen, trygga en livsnödvän-
dig försörjning, säkerställa de viktigaste samhälls-
funktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga
vid väpnat angrepp och vid krig i vår omvärld.

Enligt 1996 års totalförsvarsbeslut är uppgifterna
för det civila försvaret att

-  värna civilbefolkningen, trygga en livsnödvändig
försörjning, säkerställa de viktigaste samhälls-
funktionerna och bidra till Försvarsmaktens för-
måga vid väpnat angrepp och vid krig i vår om-
värld,

- kunna genomföra internationella fredsfräm-
jande och humanitära insatser och

- stärka samhällets samlade förmåga att möta
svåra påfrestningar på samhället i fred.

I nuvarande omvärldsläge är de militära hoten starkt
begränsade. Det civila försvaret skall emellertid ha
förmåga att anpassa sig till förändrade krav och för-
utsättningar i detta avseende. Det civila försvaret
skall inom ett år kunna genomföra anpassning inför
ett angrepp med iståndsatta styrkor samt även kunna
anpassas långsiktigt för att motsvara framtida krav
och behov.

Den s.k. ansvarsprincipen innebär att den som har
ansvar för en verksamhet i fred också skall ha detta
ansvar under krig, om verksamheten skall upprätt-
hållas då. Med utgångspunkt från denna princip är
samhället i civila försvarssammanhang indelat i för
närvarande 18 funktioner. En funktion innefattar en
för totalförsvaret viktig verksamhet som kräver nå-
gon form av statlig samordning.

Överstyrelsen för civil beredskap är den myndig-
het som svarar för samordningen av verksamheten
inom det civila försvaret. Härutöver har civilbefälha-
varna, länsstyrelserna och kommunstyrelserna ansvar
för samordningen av det civila försvaret i sina respek-
tive geografiska områden.

Av det civila försvarets 18 funktioner har 10 an-
slag inom verksamhetsområdet. Övrig statlig verk-
samhet inom det civila försvaret finansieras inom
andra utgiftsområden.

Till verksamhetsområdet hör också de frågor av-
seende fredsräddningstjänst som ingår i Statens
räddningsverks ansvarsområde. De statliga kostna-
derna för denna verksamhet finns redovisade under
anslaget B 3 Funktionen Befolkningsskydd och rädd-
ningstjänst. Dessa kostnader ingår således f.n. i den
ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret.
I uppdraget till den utredare som har fått till uppgift
att göra en översyn av Statens räddningsverks mål
och medel ingår att överväga vilka av Räddningsver-
kets verksamheter som bör ingå i planeringsramen.

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR ILÖPANDE PRISER)

1995/96        1996        1997        1998        1999        2000

2 989     1 958     2 702     2 638     2 751      2 790

Sammanfattande kommentar till
verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Regeringen bedömer att myndigheterna inom verk-
samhetsområdt i stort nått de i regleringsbreven för
budgetåret 1995/96 uppställda målen.

Större förändringar

Ett avgiftssystem för funktionen Telekommunikatio-
ner och funktionen Energiförsörjning trädde i kraft
den 1 juli 1997. Avgifterna inlevereras till särskild
inkomsttitel och anslaget bruttofinansieras på stats-
budgetens utgiftssida.

43

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Prioriteringar för år 1998

-  Samtliga aktörer inom det civila försvaret skall ha
god kunskap om inriktningen i 1996 års totalför-
svarsbeslut.

-  Inriktningen i 1996 års totalförsvarsbeslut skall
genomsyra samtliga aktörers arbete på de cent-
rala, regionala och kommunala nivåerna.

5.2 Resultatbedömning och
slutsatser

Det civila försvarets resultat redovisas av myndighe-
terna i kategorierna god, godtagbar, ej godtagbar och
kritisk. Med detta avses respektive funktions förmå-
ga att kunna lösa sina uppgifter.

Funktionernas förmåga bedöms inte endast uti-
från de aktiviteter som bedrivits under ett budgetår
utan det bygger på en rad aktiviteter som genomförts
under ett flertal år. För varje funktion finns ett funk-
tionsmål angivet. För att nå målet måste funktionens
förmåga successivt utvecklas och förbättras. De verk-
samhetsmål som regeringen anger i regleringsbrev
utgår från funktionsmålen. Resultatet av myndighe-
ternas arbete mot angivna verksamhetsmål skall
därmed successivt under femårsperioden sammanta-
get leda fram till de önskade funktions- och effekt-
målen.

Därav följer att även om myndigheten genomfört
en verksamhet enligt de verksamhetsmål som angetts
i regleringsbrevet kan funktionens förmåga ha vissa
brister.

En sammanfattande beskrivning av det civila för-
svarets förmåga är förenad med stora osäkerheter.
Gränssättande för hela det civila försvarets uthållig-
het är främst förmågan inom elförsörjning, tele-
kommunikationer och informationsförmedling.

Verksamhetsmålen i regleringsbrevet för budget-
året 1995/96 angavs utifrån inriktningen i 1992 års
försvarsbeslut. De redovisningar som funktions-
ansvariga myndigheter har lämnat avser därmed re-
sultat i förhållande till detta försvarsbeslut. Totalför-
svarsbeslutet år 1996 med bl.a. anpassningsfilosofin
har i viss utsträckning ändrat den inriktning mot vil-
ket de funktionsansvariga myndigheterna skall arbe-
ta. I vissa fall har detta resulterat i att ambitionen in-
om något område har sänkts. Det gäller t.ex. behovet
av beredskapslager.

Mot bakgrund av detta är det enligt regeringen in-
te möjligt att göra mer preciserade bedömningar av
beredskapsläget i förhållande till totalförsvarsbeslutet
år 1996. Utifrån 1992 års försvarsbeslut bedömer
regeringen dock att det finns brister inom vissa funk-
tioner. I stort kan beredskapsläget emellertid anses
godtagbart.

Redovisningen från myndigheterna inom det civila
försvaret visar att angivna mål enligt regleringsbrevet
för budgetåret 1995/96 i huvudsak har uppnåtts.
Vad gäller beredskapsläget för funktionerna bedömer
de funktionsansvariga myndigheterna att förmågan i
stort är godtagbar men att vissa brister finns.

I planeringsunderlaget för det civila försvaret av-
seende budgetåret 1998 redovisar Överstyrelsen för
civil beredskap bedömd förmåga efter genomförd
verksamhet under år 1998. Utifrån de mål som anges
i totalförsvarsbeslutet år 1996 samt det förslag till
medelsfördelning som Överstyrelsen för civil bered-
skap redovisar anser funktionsansvariga myndigheter
att de olika funktionernas beredskap ytterligare
kommer att förbättras under budgetåret 1998.

Regeringen bedömer att funktionernas förmåga
kommer att utvecklas till det bättre under budgetåret
1998. Då år 1997 är det första året i försvarsbesluts-
perioden är det av stor vikt att funktionsansvariga
myndigheters årsredovisningar m.m. för budgetåret
1997 innehåller tydliga redovisningar av bered-
skapsläget mot 1996 års totalförsvarsbeslut. Detta
förutsätter dock att samtliga aktörer har god kun-
skap om beslutets inriktning.

5.3 Förändrad finansieringsform för
investeringar i beredskaps-
tillgångar

Regeringens förslag

En successiv övergång till lånefinansiering av investe-
ringar i beredskapstillgångar sker inom det civila för-
svaret.

Regeringens överväganden

Investeringar i lager för beredskapsändamål finansie-
ras via anslag, vilket innebär att hela utgiften avräk-
nas mot anslaget vid anskaffningstillfället. Detta
medför att myndigheten inte belastas med några ka-
pitalkostnader. I myndigheternas redovisning redovi-
sas lagret som en tillgång vilken balanseras mot pos-
ten statskapital på skuldsidan i balansräkningen.

Även om myndigheten inte belastats med kapital-
kostnader finns det i dag räntekostnader för befintli-
ga beredskapstillgångar. Ränteutgifterna redovisas i
dag under statens gemensamma räntor på statsbud-
geten.

Syftet med en övergång till lånefinansiering av be-
redskapstillgångar är att på ett tydligt sätt kunna re-
dovisa de totala kostnaderna för beredskaps-

44

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

verksamheten. Genom att myndigheterna belastas
med de faktiska kostnaderna skapas dessutom inci-
tament för myndigheterna att genom sitt handlande
även minimera kostnaderna för staten. I en beslutssi-
tuation är det därför viktigt att samtliga kostnader
finns med dvs. den totala kapitalkostnaden för be-
redskapsverksamheten. Vid en övergång till lånefi-
nansiering kommer myndigheten att anslagsbelasta
amorteringar och ränteutgifter i stället för att hela
utgiften för beredskapsinvesteringar belastar myn-
dighetens anslag vid anskaffningstillfället.

Utöver att kapitalkostnader för beredskapstill-
gångar synliggörs, medför en övergång till lånefinan-
siering en positiv engångseffekt på statsbudgeten.
Myndigheten tar upp ett lån eller utnyttjar en kredit i
Riksgäldskontoret till samma belopp som det bok-
förda värdet av beredskapstillgångar. Beloppet an-
vänds till att återbetala statskapitalet dvs. beloppet
inlevereras på inkomsttitel.

Regeringen har i totalförsvarspropositionen år
1996 angett att en övergång till lånefinansiering av
beredskapslager bör ske fr.o.m budgetåret 1998. In-
för propositionen gav regeringen i juni 1996 Riksre-
visionsverket i uppdrag att utforma en redovisnings-
och lånemodell som medger lånefinansiering av be-
redskapsinvesteringar. Riksrevisionsverket föreslår i
rapporten Lånefinansiering av beredskapsinveste-
ringar m.m. från september 1996 att beredskapslager
bör delas in i

-  varor som finansieras med kredit i Riksgäldskon-
toret (endast räntekostnader),

-  inventarier som finansieras via lån i Riksgälds-
kontoret (ränte- och amorteringskostnader).

Med beredskapsvaror avses i huvudsak varor som
omsätts löpande för att hålla lagret kurant. Bered-
skapsvaror är nästan uteslutande insatsvaror eller
halvfabrikat. Beredskapsvaror skall som nämnts
ovan finansieras via en kredit i Riksgäldskontoret.
Krediten som avser beredskapsvaror skall vara amor-
teringsfri då det inte görs några avskrivningar på des-
sa varor.

Beredskapsinventarier avser tillgångar av stadigva-
rande karaktär som nästan uteslutande är färdigva-
ror. För inventarier skall avskrivningsplaner och
därmed amorteringstider fastställas.

De myndigheter som berörs av en övergång till lå-
nefinansiering är Överstyrelsen för civil beredskap,
Statens räddningsverk och Socialstyrelsen. Regering-
en föreslår en övergång till lånefinansiering för Över-
styrelsen för civil beredskap från och med budgetåret
1998. Då verksamheten vid Statens räddningsverk är
föremål för särskild utredning anser regeringen att
Räddningsverket för närvarande inte bör övergå till
lånefinansiering. Socialstyrelsen har påbörjat en di-
mensioneringsstudie avseende behoven av bered-
skapslager. Myndigheten saknar dessutom system-
stöd vilket enligt regeringens mening gör att en

övergång till lånefinansiering för närvarande inte
heller bör ske där.

Överstyrelsens för civil beredskap lager består till
nästan 100 procent av beredskapsvaror. Enligt låne-
finansieringsförslaget skall myndigheten därmed få
en kredit i Riksgäldskontoret. Krediten motsvaras av
bokfört lagervärde. Enligt Överstyrelsens beräkning-
ar uppgår räntekostnader för kredit i Riksgäldskon-
toret för budgetåret 1998 till 28 miljoner kronor be-
räknat på ett lagervärde om 595 miljoner kronor per
den 31 december 1997. Regeringen anser att en
övergång till lånefinansiering bör ske enligt den mo-
dell som staten tidigare tillämpat, dvs. myndigheten
levererar in medel motsvarande det bokförda värdet
och får sedan årligen en kompensation för räntor och
eventuella amorteringar. Den civila ekonomiska pla-
nerings-ramen kommer till följd av denna tekniska
förändring att höjas med ett belopp motsvarande
kostnaden för räntor och eventuella amorterings-
kostnader.

Om riksdagen godkänner regeringens förslag om
en succesiv övergång till lånefinansiering kommer
regeringen att fatta beslut med följande innebörd.
Överstyrelsen för civil beredskap skall fr.o.m. bud-
getåret 1998 finansiera investeringar i beredskapstill-
gångar med lån eller kredit i Riksgäldskontoret. Sta-
tens räddningsverk samt Socialstyrelsen skall under
budgetåret 1998 genomföra förberedelser så att en
övergång till lånefinansiering kan ske fr.o.m. budget-
året 1999.

5.4 Anslag B 1

B 1. FUNKTIONEN CIVIL LEDNING

1995/96

Utgift

509 644

12 Anslags-
sparande

131 500

Därav 1996

Utgift

361 827

1997

Anslag

432 287

Utgifts-
prognos

446 142

1998

Förslag

473 145

1999

Beräknat

475 586

2000

Beräknat

488 244

1 Beloppen anges i tusental kronor

2 Anslaget avser tidigare anslagen C 1 - C 5 Överstyrelsen för civil
beredskap samt C 3 Civilbefälhavarna

Inom funktionen Civil ledning har Överstyrelsen för
civil beredskap, civilbefälhavama, länsstyrelserna och
kommunstyrelserna uppgifter. Överstyrelsen för civil
beredskap är funktionsansvarig myndighet.

Anslaget B 1 Funktionen Civil ledning avser verk-
samhet som bedrivs av Överstyrelsen för civil bered-
skap samt civilbefälhavarna.

Överstyrelsen har till uppgift att i fred samordna
beredskapsförberedelser som bedrivs på central nivå
inom det civila försvaret. Inom samordningsrollen

45

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

har Överstyrelsen till uppgift att verka för att de ci-
vila ledningsorganen har ett gemensamt synsätt vad
gäller bl.a. ledningsprinciper, beredskapsinriktning
och mål- och riskanalyser. Överstyrelsen har även till
uppgift att samordna utbildnings- och övningsverk-
samheten inom civilt försvar. Dessutom ingår att ge
länsstyrelserna stöd vad avser förmågan att lämna
planeringsunderlag samt följa upp och utvärdera den
lokala beredskapen. Av anslaget B 1 utbetalar Över-
styrelsen för civil beredskap ca 165 miljoner kronor
till kommunerna avseende ersättning för beredskaps-
förberedelser. I ledningsfunktionen ingår frågor om
tekniskt ledningsstöd som avser signalskyddsbered-
skap, förstärkning av ledningsplatser och telesäker-
hetsåtgärder.

Civilbefälhavarna har till uppgift att inom funk-
tionen i samverkan med respektive militärbefälhava-
re bl.a. utarbeta en gemensam grundsyn som under-
lag för planeringen av totalförsvarets verksamhet
inom respektive civilområde. Civilbefälhavarna har
tilldelats ca 37 miljoner kronor av anslaget för år

1997.

Anslagssparandet från budgetåret 1995/96 hän-
förs främst till reservationsanslaget C 2 Tekniska åt-
gärder i ledningssystemet m.m. Det avser bl.a. utbe-
talning av statsbidrag till reservanordningar inom
den kommunaltekniska försörjningen och senare-
läggning av utbyggnad av ledningsplatser i dåvarande
Kristianstads- och Malmöhus län som skedde i av-
vaktan på den nu beslutade länsindelningen.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Överstyrelsen för civil beredskap

Även under höjd beredskap skall personalen vid ci-
vila myndigheter kunna stanna kvar vid och till hu-
vuddel leda verksamheten från fredsarbetsplatsen.
Under det gångna budgetåret har ledningsförmågan
stärkts genom åtgärder vid vissa länsstyrelser. Emel-
lertid har det inte skett i tillräcklig omfattning varför
funktionens tekniska ledningsförmåga på fredsar-
betsplatser inte är godtagbar avseende telesäkerhet,
skydd och uthållighet. Personellt är ledningsförmå-
gan godtagbar och även förmågan att överföra in-
formation med signalskyddad text, tal och bild. Där-
emot är nivån inte godtagbar vad avser förmågan att
signalskydda datakommunikation. De materiella
bristerna avseende reservkraft, telekommunikationer,
skydd etc gör att funktionens ledningsförmåga totalt
sett inte är godtagbar.

För budgetåret 1995/96 har Överstyrelsen genom-
fört verksamhet enligt de i regleringsbrevet angivna
verksamhetsmålen. Det avser myndighetens uppgifter
dels som samordnande myndighet för civilt försvar,
dels som ansvarig myndighet för funktionen Civil

ledning. Utvecklingen har varit sådan att funktionens
samlade förmåga successivt har förbättrats men i sin
helhet har dock inte det övergripande funktionsmålet
enligt försvarsbeslutet år 1992 uppnåtts.

Under budgetåret har Överstyrelsen genomfört ef-
fektiviseringar och besparingar i syfte att kunna ge-
nomföra större engångsinsatser samt förberedelser
inför förändringar till följd av 1996 års totalför-
svarsbeslut. En del av besparingarna har budgeterats
för ett antal nya prioriterade projekt under budget-
året 1997 som t.ex Uppföljning och utvärdering av
det civila försvaret samt Uppföljning och utvärdering
av kommunåtgärder enligt lagen (1994:1720) om
civilt försvar.

Civilbefälhavama

De av regeringen uppställda målen har i stort kunnat
uppnås. Det sker också en kontinuerlig förbättring av
förmågan att redovisa bedömningar av effekter av
verksamheten. En fortsatt utveckling inom området
krävs emellertid. I 1997 års budgetproposition fram-
hölls att den del av det civila försvarets resurser som
civilbefälhavarna utgör, bör kunna utnyttjas även vid
svåra påfrestningar i fred. Mot bakgrund härav fick
civilbefälhavama i 1997 års regleringsbrev i uppdrag
att gemensamt senast den 1 juni 1997 till regeringen
redovisa vilka resurser som kan komma i fråga och
för vilka ändamål dessa kan utnyttjas. Civilbefälha-
varna har i juni 1997 lämnat en rapport i ämnet.
Den kommer att utgöra en del av underlaget för den
arbetsgrupp inom Regeringskansliet, som i enlighet
med vad som redovisas i avsnitt 5.1 i 1997 års skri-
velse, skall analysera och lämna förslag avseende
rollerna för de olika myndigheterna i ledningskedjan.

Länsstyrelserna

De av regeringen uppställda målen har i stort kunnat
uppnås. I totalförsvarspropositionen år 1996, avsnitt
7.6.2, framhöll regeringen att utvecklingen inom
länsstyrelserna på området civilt försvar noga kom-
mer att följas. Anledningen var att besparingar på
länsstyrelsernas område även berört detta område. I
1997 års skrivelse, avsnitt 12, redogörs särskilt för
bedömningen av länsstyrelsernas förmåga.

Investeringsplan

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inrikt-
ningen av investeringsplanen för Överstyrelsen för
civil beredskap, såvitt avser funktionen Civil ledning
för perioden 1998-2000 enligt följande.

46

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

INVESTERINGSPLAN FÖR ÖVERSTYRELSEN FÖR
CIVIL BEREDSKAP, SÅVITT AVSER FUNKTIONEN
CIVIL LEDNING

(MILJONER KRONOR)

TOTAL
KOSTNAD

BUDGET

1998

BERÄKNAT
1999

BERÄKNAT

2000

Investeringar

- Tekniskt

91,0

40,0

40,2

10,0

ledn.stöd

- Signalskydd

26,5

9,6

10,2

3,4

- Kommunalteknisk
försörjning

36.0

7.0

11,0

4,0

- Övriga
investeringar

32,0

20,0

12,0

Summa
investeringar

185,5

76,6

73,4

17,4

Finansiering

- anslag

185,5

76,6

73,4

17,4

Summa
finansiering

185,5

76,6

73,4

17,4

Beställ ningsbemyndiganden

För budgetåret 1997 tilldelades funktionen Civil led-
ning beställningsbemyndiganden inom en kostnads-
ram om högst 157 000 000 kronor, varav
84 000 000 kronor beräknas tas i anspråk under
1997.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar rege-
ringen att för funktionen Civil ledning beställa led-
nings- och signalskyddssystem samt kommunaltek-
niska anläggningar för att tillgodose nedan angivna
behov.

BEMYNDIGANDERAM

(MILJONER KRONOR)

Utnyttjade bemyndiganden till och med år 1997

110

Bemyndiganden för nya beställningar år 1998

56

Total bemyndiganderam

166

Slutsatser

Funktionens medelsbehov avser i stor utsträckning
investeringsåtgärder som vidtas vid andra myndighe-
ter än Överstyrelsen. Förstärkningen av ledningsför-
mågan på länsstyrelserna avser byggande av led-
ningsplatser samt säkerhetshöjande åtgärder för
telekommunikationer och datorstöd. Arbetet med
bl.a byggandet av ledningsplatser har vid slutet av år

1996 slutförts vid nio länsstyrelser samt påbörjats
under år 1997 vid ytterligare sju. Kostnaderna för
arbetet faller ut enligt de av Överstyrelsen fastställda
bygg- och betalningsplanerna. Enligt dessa planer
kommer arbetet vad gäller ledningsplatser att intensi-
fieras under år 1998 vilket leder till ett ökat anslags-
behov under budgetåret.

Som nämnts i avsnitt 5.2 har myndigheternas pla-
neringsförutsättningar ändrats i och med den inrikt-
ning som beslutats i 1996 års totalförsvarsbeslut.
Därav följer också att bedömningen av en funktions
förmåga kan ändras - i flertalet fall till det bättre. Re-
geringen anser emellertid att de materiella brister
som funktionen Civil ledning redovisat vid utgången
av 1992 års försvarsbeslut skall åtgärdas. Utveckling-
en av ledningssystem och teknisk ledningsstöd är
därmed ett av de områden som regeringen särskilt
kommer att följa.

De riktlinjer och mål för funktionen Civil ledning
som tidigare lagts fast i totalförsvarspropositionen år
1996 skall gälla även under år 1998. Regeringen be-
räknar medlen för funktionen Civil ledning under
budgetåret 1998 till 473 145 000 kronor.

5.5 Anslag B 2

B 2. FUNKTIONEN FÖRSÖRJNING MED

INDUSTRIVAROR

1995/96

Utgift

72 929 12

Anslags-
sparande

247 588

Därav 1996

Utgift

44 641

1997

Anslag

15 406

Utgifts-
prognos

81 000

1998

Förslag

140 974

1999

Beräknat

140 679

2000

Beräknat

142 319

1 Beloppen anges i tusental kronor

2 Tidigare anslaget F 1 Försörjning med industrivaror och F 2 Industriella
åtgärder

Överstyrelsen för civil beredskap är funktionsansva-
rig myndighet.

Funktionen omfattar produktion och distribution
av varor och tjänster som behövs för totalförsvarets
försörjning vid ett väpnat angrepp. De verksamheter
som avses är bl.a. elektronikprodukter, textilvaror,
kemiska produkter, papper, plast, gummi, verkstads-
produkter, stål och metaller samt service och repara-
tioner inom dessa branscher. Grunden för funktio-
nens verksamhet är de resurser som näringslivet
förfogar över i fred och de beredskapsförberedelser
som genomförs för att komplettera dessa resurser.
Arbetet sker i nära samverkan med näringslivet.

47

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Anslagssparandet från budgetåret 1995/96 hän-
förs främst till reservationsanslaget F 2 Industriella
åtgärder. I huvudsak avser det beredskapsavtal som
tecknats med företag där utbetalning enligt kontrakt
kommer att ske under de närmaste fem åren.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Verksamhetsmålen har i huvudsak uppnåtts. Det
övergripande målet att verksamheten i enlighet med
förutsättningarna i försvarsbeslutet år 1992 skall sä-
kerställa att produktion kan bedrivas under period
då krigsförband antar anbefalld krigsduglighet har
dock inte uppnåtts. Vissa brister finns inom elektro-
nik- och verkstadsområdena samt vissa delar av ke-
miområdet.

De resultat som redovisats för funktionen För-
sörjning med industrivaror för budgetåret 1995/96
avser det sista året i föregående försvarsbeslutsperi-
od. Den inriktning som angavs i totalförsvarspropo-
sitionen år 1996 innebar att planeringsförutsättning-
arna för funktionen ändrades i relativt hög grad.
Omstruktureringen av beredskapslager avser s.k. icke
strategiska varor. De nya planeringsförutsättningarna
innebär att Överstyrelsen kompenserar en minskning
av lagren med en ökad satsning på riskinformations-
system som syftar till att tidigt få information om så-
dana förändringar på marknaden som påverkar för-
sörjningsberedskapen.

I beredskapssyfte tecknar Överstyrelsen s.k. bered-
skapsavtal med vissa företag där företagen bl.a. åtar
sig att lagerhålla en viss lagervolym eller att upprätt-
hålla tillverkningskapacitet. Beredskapsavtal teckna-
de före budgetåret 1997 finansieras via reservations-
anslaget F 2 Industriella åtgärder. Beviljade
bemyndiganden togs inte i anspråk och äldre avtal
ingår därmed inte i nedan redovisade ianspråktagna
bemyndiganden. Budgetåret 1997 ändrades anslags-
konstruktionen från reservationsanslag till ramanslag
för Överstyrelsen. För avtal tecknade fr.o.m. år 1997
som medför utbetalningar tidigast år 1998 krävs
därmed riksdagens bemyndigande.

Då utbetalningar avseende beredskapsavtal följer
en sedan tidigare fastställd utbetalningsplan kommer
Överstyrelsen att även för budgetåret 1997 redovisa
utgående reservationer. Beloppet är emellertid in-
tecknat i avtal med industrin.

Avtalen innebär åtaganden för industrin för vilket
de får en viss ersättning. Endast i undantagsfall avser
utbetalningarna investeringar i beredskapslager som
Överstyrelsen äger men som är placerade hos företag.
Genom att Överstyrelsen påbörjat utförsäljning av
beredskapslager och det därmed för närvarande inte
kommer att ske någon nyanskaffning redovisas inte
någon investeringsplan för funktionen.

Beställningsbemyndiganden

För budgetåret 1997 tilldelades funktionen Försörj-
ning med industrivaror beställningsbemyndiganden
inom en kostnadsram om högst
100 000 000 kronor varav 33 000 000 kronor be-
räknas tas i anspråk under år 1997.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar rege-
ringen att för funktionen Försörjning med industriva-
ror godkänna avtal om nya beredskapsåtgärder för
att tillgodose nedan angivna behov.

BEMYNDIGANDERAM

(MILJONER KRONOR)

Utnyttjade bemyndiganden till och med år 1997

80

Bemyndiganden för nya beställningar år 1998

50

Total bemyndiganderam

130

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser (budgetåret 1995/96)

Riksrevisionsverkets granskning av årsredovisningen
för Överstyrelsen för civil beredskap har inte föran-
lett någon invändning i revisionsberättelsen.

Överstyrelsen har under budgetåret 1995/96 köpt
optioner avseende metaller i syftet att utvärdera om
köpoptioner kan användas som ett beredskapsin-
strument som delvis skulle kunna ersätta fysisk lag-
ring. Riksrevisionsverket har i revisionsrapport på-
talat att köpen inte överensstämmer med
myndighetens instruktion samt att förfarandet inte
följt bestämmelserna i lagen (1992:1528) om offent-
lig upphandling. Överstyrelsen hade avbrutit köpen
av optioner redan innan Riksrevisionsverket lämnade
revisions-rapporten. Revisionens iakttagelse medför
därför inte några särskilda åtgärder från regeringens
sida.

Riksrevisionsverket föreslår i verkets årliga rap-
port år 1997 att hos Överstyrelsen redovisade ”ej
reinvesterade medel” skall inlevereras till statsverket.
I avsnitt 5.3 föreslår regeringen en förändrad finansi-
eringsform för beredskapsinvesteringar inom det ci-
vila försvaret. Regeringen föreslår att Överstyrelsen
fr.o.m. år 1998 skall finansiera investeringar för be-
redskapsändamål med kredit eller lån i Riksgälds-
kontoret. I samband med övergången till den föränd-
rade finansieringsformen skall enligt regeringens
mening en avstämning av de ej reinvesterade medlen
ske och beloppet inleveras till statsverket.

48

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Slutsatser

För budgetåret 1997 minskade statsmakterna resur-
stilldelningen till funktionen. Vid beräkning av ansla-
get förutsattes att inkomster till följd av utförsäljning
samt anslagssparande från föregående budgetår
skulle finansiera en angiven verksamhetsnivå. I 1997
års ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150)
angav regeringen att en övergång till bruttobudgete-
ring skall ske fr.o.m. budgetåret 1998 varför anslags-
nivån höjs med belopp motsvarande beräknade för-
säljningsintäkter. Fortsättningsvis skall inkomster
redovisas mot inkomsttitel.

För Överstyrelsen medför omstruktureringen av
beredskapslagren att medel frigörs som kan använ-
das i annan verksamhet, främst analys- och plane-
ringsarbete som genom den förändrade totalförsvar-
sinriktningen har fått ökad aktualitet.
Omstrukturering av lager medför emellertid att an-
slagsnivån för beredskapsinvesteringar successivt
minskar. Behov av beredskapslager kommer dock
även i fortsättningen att finnas då anskaffning av vis-
sa strategiska varor inte går att skjuta upp till en an-
passningsperiod.

De förändrade planeringsförutsättningarna inne-
bär att de brister som Överstyrelsen redovisar för
budgetåret 1995/96 (elektronik- och verkstadsområ-
det etc.) till viss del kan bedömas komma att minska
under det kommande budgetåret. Överstyrelsen an-
ger att planerade beredskapsåtgärder som man avser
att genomföra under budgetåret 1998 kommer att
förbättra funktionens förmåga. Regeringen delar
Överstyrelsens uppfattning och kommer särskilt att
följa Överstyrelsens arbete med omstrukturering av
lager samt arbetet med att förbättra funktionens
förmåga inför kriser och krig.

De riktlinjer och mål för funktionen Försörjning
med industrivaror som tidigare lagts fast i totalför-
svarspropositionen år 1996 skall även gälla under år

1998. Regeringen beräknar medlen för funktionen
Försörjning med industrivaror under budgetåret
1998 till 140 974 000 kronor.

5.6 Anslag B 3

B 3. FUNKTIONEN BEFOLKNINGSSKYDD OCH
RÄDDNINGSTJÄNST

1995/96

Utgift

1 526 061 ’ 2

Anslags-
sparande

37 724

Därav 1996

Utgift

1 044 803

1997

Anslag

1 142 709

Utgifts-
prognos

1 229 631

1998

Förslag

1 232 554

1999

Beräknat

1 306 346

2000

Beräknat

1 313 637

1 Beloppen anges i tusental kronor

2 Tidigare anslagen D 1 Befolkningsskydd och räddningstjänst och D 2
Skyddsrum m.m. samt anslaget C 3 Utredning av allvarliga olyckor.

Statens räddningsverk är funktionsansvarig myndig-
het.

Statens räddningsverk är central förvaltningsmyn-
dighet för räddningstjänst och olycks- och skadefö-
rebyggande åtgärder enligt räddningstjänstlagen
(1986:1102), för landtransporter av farligt gods, för
anordnande av skyddsrum, skyddade utrymmen och
ledningsplatser. Myndigheten har vidare att samord-
na planläggningen på regional nivå för sanering efter
utsläpp av radioaktiva ämnen från kärnteknisk an-
läggning.

Enligt regeringen bör det fr.o.m. budgetåret 1998
ankomma på Statens räddningsverk att disponera en
del av förvaltningskostnaderna för Statens haveri-
kommission. Kostnaderna för Haverikommmissio-
nen delas in i förvaltningskostnader och särskilda ut-
redningskostnader.        En        del        av

förvaltningskostnaderna har hittills betalats med me-
del som Försvarsdepartementet disponerat. Övriga
delar av förvaltningskostnaderna betalas med medel
som disponeras av Försvarsmakten, Luftfartsverket,
Sjöfartsverket samt Banverket. För Haverikommis-
sionens särskilda utredningskostnader hänvisas till
anslag C 4 Ersättning för verksamhet vid rädd-
ningstjänst m.m. (avsnitt 6.5). För regeringens sam-
lade överväganden och slutsatser rörande Statens ha-
verikommission hänvisas till utgiftsområde 22 avsnitt
5 B Sjö- och luftfart.

4 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 5

49

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Statens räddningsverk

Redovisningen av verksamhetens resultat visar att
verksamhetsmålen i huvudsak har uppnåtts. Vad
gäller verksamhetsmålet Varning och information
har dock målet att kunna varna utomhus inte kunnat
nås då en del kommuner tagit varningsaggregat ur
drift.

Det är viktigt att tekniken snabbt kan anpassas så
att befolkningen i områden med farlig verksamhet
eller i riskområden med högsta eller hög prioritet en-
ligt de regionala mål- och riskanalyserna skall kunna
varnas genom utomhusvarning.

Regeringen har tillsatt en utredning med uppdrag
att göra en översyn av Statens räddningsverks mål
och medel. Utredaren har den 30 maj 1997 lämnat
en delrapport om ett eventuellt överförande av medel
för skyddsrumsbyggande till kommunerna. Utreda-
ren anser inte att medel skall överföras så länge nu-
varande planerings- och finansieringssystem tilläm-
pas. Utredningen kommer i enlighet med sina
direktiv att i det fortsatta arbetet närmare överväga
frågor som rör skyddsrum. I uppdraget ingår även att
utreda vilka av Räddningsverkets verksamheter som
bör ingå i den ekonomiska planeringsramen för det
civila försvaret samt att belysa möjligheterna till ef-
fektiviseringar och rationaliseringar. Uppdraget skall
slutredovisas den 1 mars 1998.

Prognosen för budgetåret 1997 visar på ett an-
slagssparande om cirka 82 miljoner kronor. Beloppet
avser huvudsakligen anslagsposten 2. Skyddsrum.

Länsstyrelserna

Länsstyrelsernas årsredovisningar uppvisar att de av
regeringen uppställda målen i stort har kunnat upp-
nås. I totalförsvarspropositionen år 1996, avsnitt
7.6.2, framhöll regeringen att utvecklingen inom
länsstyrelserna på räddningstjänstområdet noga
kommer att följas. Anledningen var att besparingar
på länsstyrelsernas område även berört detta område.
I 1997 års skrivelse, avsnitt 12, redogörs särskilt för
bedömningen av länsstyrelsernas förmåga.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Intäkter av avgifter och andra ersättningar uppgick
för budgetåret 1995/96 till 196 975 000 kronor, var-
av 9 230 000 kronor för tjänsteexport. För budget-
året 1997 är budgeterat 159 000 000 kronor, varav
8 000 000 kronor för tjänsteexport.

BUDGET FÖR AVGIFTSBELAGD VERKSAMHET

UPPDRAGS-
VERKSAMHET
(TUSENTAL KR.)

INTÄKTER

KOSTNADER

RESULTAT
(INTÄKT -
KOSTNAD)

KOSTNADS-

TÄCKNING

Utfall

196 975

1 570 186

-1 373 211

12,5

1995/96

Prognos 1997

221 000

1 197 013

-976 013

18,5

Budget 1998

151 000

Beräknat

151 000

1999

Beräknat

151 000

2000

Beställningsbemyndiganden

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar rege-
ringen att för funktionen Befolkningsskyddoch
räddningstjänst medge att ersättning lämnas för be-
ställningar av skyddsrum och ledningsplatser m.m.
för att tillgodose nedan angivna behov.

BEMYNDIGANDERAM

(MILJONER KRONOR)

Utnyttjade bemyndiganden till och med år 1997

910

Bemyndiganden för nya beställningar år 1998

375

Total bemyndiganderam

1285

Slutsatser

Regeringen anser att Statens räddningsverk genom-
fört verksamheten så att givna mål för funktionen i
stort sett har uppnåtts. De riktlinjer och mål för
funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst
som tidigare lagts fast i totalförsvarspropositionen år
1996 skall även gälla under budgetåret 1998. Mot
bakgrund av detta föreslår regeringen att Statens
räddningsverk för funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst samt fredsräddningstjänst tilldelas 1
232 554 000 kronor för budgetåret 1998.

I anslaget beräknas även medel för frivilliga för-
svarsorganisationers utbildningsverksamhet. Verk-
samheten skall bedrivas i enlighet med resp, myndig-
hets förslag. För 1998 års utbildningsverksamhet
avdelas ett belopp om 52,7 miljoner kronor, varav
för Arbetsmarknadsstyrelsen 21,1 miljoner kronor.
(För stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna
inom totalförsvaret, se avsnitt 7.11).

50

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

5.7 Anslag B 4

B 4. FUNKTIONEN PSYKOLOGISKT FÖRSVAR

1995/96

Utgift

21 214 1,2

Anslags-
sparande

2588

Därav 1996

Utgift

13 920 2

1997

Anslag

18 248 2

Utgifts-
prognos

18288

1998

Förslag

18 002

1999

Beräknat

18 287

2000

Beräknat

18 565

1 Beloppen anges i tusental kronor

2 I beloppet ingår medel till Centralförbundet Folk och Försvar

Styrelsen för psykologiskt försvar är funktionsansva-
rig myndighet.

Anslaget omfattar kostnader som Styrelsen för
psykologiskt försvar har i fråga om uppdrag att be-
driva verksamhet inom forskning, beredskapsplan-
läggning och utbildning samt information om säker-
hetspolitik och totalförsvar. Anslaget omfattar även
kostnader för information om civilbefolkningens
möjligheter att inom folkrättens ramar bjuda en ock-
upant motstånd samt vissa nya uppgifter med an-
knytning till beredskapsplanläggning inom Radio-
och TV-området. I anslaget ingår även medel för Sty-
relsens uppgifter när det gäller beredskap inför svåra
påfrestningar på samhället i fred.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Styrelsens för psykologiskt försvar verksamhet har
under budgetåret 1995/96 i stort uppfyllt de i regle-
ringsbrevet uppställda resultatkraven. Verksamheten
vid styrelsen är av sådan art att uppnådda effekter är
svårmätbara. Detta ställer högre krav på modeller
och metoder att återrapportera verksamhet. Utveck-
lingsarbetet pågår och regeringen följer detta.

Övrigt

I prop. 1996/97:158 Radio och TV under höjd be-
redskap och vid svåra påfrestningar på samhället i
fred, föreslås att den fredstida strukturen på radio-
och TV-området skall bibehållas så långt möjligt un-
der sådana förhållanden. I detta sammanhang före-
slås att Styrelsen tilldelas vissa utökade uppgifter. Det
föreslås bl.a. att Styrelsen skall verka som ett sam-
rådsorgan vid den beredskapsplanläggning som skall
ske vid de radio- och TV-företag som av regeringen
åläggs att upprätta sådana planer. Likaså bör radio-
och TV-företag som inte är public service-företag
kunna få råd och stöd från myndigheten. Styrelsen

föreslås bli funktionsansvarig myndighet för TERA-
COM Svensk Rundradio AB. Ett rådgivande organ
för etermediafrågor skall enligt förslaget inrättas vid
Styrelsen.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket bedömer att myndighetens årsre-
dovisning i allt väsentligt är rättvisande, men har
dock redovisat en invändning beträffande den inter-
na kontrollen. Riksrevisionsverket pekar på att den
interna kontrollen under året inte fungerat på ett till-
fredsställande sätt med fel och brister i redovisningen
som följd. Riksrevisionsverket anser att Styrelsen för
psykologiskt försvar bör göra en översyn av myndig-
hetens ansvarsfördelning inom det ekonomiadminist-
rativa området.

Styrelsen för psykologiskt försvar har förklarat att
den under året skall åtgärda nämnda brister i årsre-
dovisningen. Regeringen avser att följa upp vidtagna
åtgärder.

Slutsatser

Sammantaget innebär regeringens bedömning att nu-
varande inriktning av verksamheten bör gälla även
för år 1998.

För nya uppgifter i samband med bered-
skapsplanläggning inom Radio- och TV-området
tilldelas Styrelsen för psykologiskt försvar 2,2 miljo-
ner kronor.

Regeringen beräknar medlen för funktionen till
18 002 000 kronor för budgetåret 1998.

5.8 Anslag B 5

B 5. FUNKTIONEN ORDNING OCH SÄKERHET

1997

Anslag

i,2 Utgifts-

31 877      prognos

31 877

1998

Förslag

31 889

1999

Beräknat

32 577

2000

Beräknat

33 298

1 Beloppen anges i tusental kronor

2 Nytt anslag fr.o.m 1 januari 1997

Rikspolisstyrelsen är funktionsansvarig myndighet.

Anslaget avser utbildning och utrustning av bered-
skapspolisen. Övrig civil försvarsverksamhet inom
funktionen finansieras under utgiftsområde 4 Rätts-
väsendet, anslag A 1 Polisorganisationen.

51

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Regeringens överväganden

Enligt 1996 års totalförsvarsbeslut skall beredskap-
spolisens organisation utökas och utbildningen av
totalförsvarspliktiga till beredskapspoliser skall för-
längas.

Under år 1997 planerar Rikspolisstyrelsen för hur
den utvidgade organisationen skall utbildas, rekryte-
ras och utrustas. Vidare genomförs utbildning av
chefer, uttagning av totalförsvarspliktiga och an-
skaffning av utrustning som en förberedelse för ut-
bildning av beredskapspoliserna under år 1998.

Slutsatser

Regeringen beräknar medlen för beredskapspolisut-
bildning inom funktionen Ordning och säkerhet till
31 889 000 kronor för budgetåret 1998. Inriktning-
en skall vara att 1000 totalförsvarspliktiga skall ha
utbildats under budgetåret för den nya organisatio-
nen.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Socialstyrelsen har redovisat att insatserna på bered-
skapsområdet har kunnat förstärkas kvalitativt sam-
tidigt som resursåtgången kraftigt begränsats. Bered-
skapslagringen har tidigare haft problem men
fungerar nu tillfredsställande. Den bedömda förmå-
gan den 31 december 1996 var inom hälso- och
sjukvården att kapacitet och uthållighet var godtag-
bar även om det fanns vissa brister avseende bl.a.
ledning och samband, teknisk försörjning och
akuttransporter. Inom socialtjänsten samt miljö- och
hälsoskyddet var kapacitet, uthållighet och omställ-
ningsförmåga godtagbara. Möjligheterna att minska
verkan av radioaktivt nedfall och av kemiska eller
biologiska stridsmedel var dock begränsade. Social-
styrelsen kommer hösten 1997 att redovisa ett rege-
ringsuppdrag om att förbättra den nationella medi-
cinska beredskapen vid incidenter med radioaktiva,
biologiska och kemiska ämnen.

Beställningsbemyndiganden

5.9 Anslag B 6

B 6. FUNKTIONEN HÄLSO- OCH SJUKVÅRD M.M.

1995/96

Utgift

135 288 '

Anslags-
sparande

233 837

Därav 1996

Utgift

64 758

1997

Anslag

95 219

Utgifts-
prognos

205 900

1998

Förslag

99 563

1999

Beräknat

122 408

2000

Beräknat

125 324

1 Beloppen anges i tusental kronor

Socialstyrelsen är funktionsansvarig myndighet.

Från anslaget bekostas utgifter för bl.a. investe-
ringar och drift av beredskapslager för den civila häl-
so- och sjukvårdens krigsorganisation samt för ut-
bildning (inkl, frivilligorganisationer) av sådan
personal som skall tjänstgöra inom den civila hälso-
och sjukvårdens krigsorganisation.

En jämförelse mellan budget och utfall för bud-
getåret 1995/96 visar på ett anslagssparande på 233
837 000 kronor. Anslagssparandet hänförs till en
stor del av bundna beslut om omsättning av bered-
skapslager m.m. Enligt prognosen för budgetåret
1997 kommer Socialstyrelsen att förbruka ca 65 pro-
cent av tillgängliga medel under året.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar rege-
ringen att för funktionen Hälso- och sjukvård m.m.
medge beställningar och godkänna avtal såvitt avser
beredskapsåtgärder för att tillgodose nedan angivna
behov.

BEMYNDIGANDERAM

(MILJONER KRONOR!

Utnyttjade bemyndiganden till och med år 1997

15

Bemyndiganden för nya beställningar år 1998

15

Total bemyndiganderam

30

Slutsatser

De riktlinjer och mål som tidigare lagts fast för funk-
tionen Hälso- och sjukvård m.m. i totalförsvarspro-
positionen år 1996 skall även gälla under år 1998.
Regeringen anser det viktigt att Socialstyrelsen priori-
terar områden som har brister inom delfunktionerna
hälso- och sjukvård, socialtjänst, miljö- och hälso-
skydd samt smittskydd. Regeringen beräknar medlen
för anslaget under år 1998 till 99 563 000 kronor.

Regeringen har beräknat anslaget med utgångs-
punkt i de uppställda målen för funktionen Hälso-
och sjukvård m.m. för försvarsbeslutsperioden 1997
- 2001. Vid beräkningen av anslaget har hänsyn ta-

52

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

gits till anslagsparandet samt till behovet av beställ-
ningsbemyndiganden för åtgärder inom funktionen.
För år 1998 beräknas kostnaderna under anslaget till
135 600 000 kronor. Regeringen räknar med att en
övergång till lånefinansiering av beredskapsinveste-
ringar för ifrågavarande ändamål kan komma att ske
fr.o.m. budgetåret 1999, vilket kan komma att på-
verka medelsbehoven.

I anslaget beräknas även medel för frivilliga för-
svarsorganisationers utbildningsverksamhet. För
1998 års utbildningsverksamhet avdelas ett belopp
om 4 000 000 kronor. (För stöd till de frivilliga för-
svarsorganisationerna inom totalförsvaret, se avsnitt
7.11).

ende dessa berganläggningar sker i stället under år
1998.

Riksdagen har beslutat (prop. 1996/97:61, bet.
1996/97:TU5, rskr. 1996/97:201) att ett avgiftssys-
tem skall träda i kraft den 1 juli 1997. Förslaget in-
nebär i korthet att teleoperatörerna utöver tidigare
egna insatser, nu även genom avgifter bidrar till fi-
nansiering av åtgärder för att skydda telekommuni-
kationerna mot allvarliga fredstida hot och påfrest-
ningar. Det sammanlagda avgiftsuttaget för
teleberedskapsavgiften år 1998 bör fastställas till 100
miljoner kronor. Intäkterna från teleberedskapsavgif-
ten bör tillföras statsbudgeten på särskild inkomstti-
tel.

5.10 Anslag B 7

B 7. FUNKTIONEN TELEKOMMUNIKATIONER M.M.

1995/96

Utgift

254 353

, 2 Reser-
vation

214 207

Därav 1996

Utgift

184 221

1997

Anslag

202 886

3 Utgifts-
prognos

312 309

1998

Förslag

199 500

1999

Beräknat

203 505

2000

Beräknat

207 575

1 Beloppen anges i tusentals kronor

2 Utgift för budgetåret 1995/96 samt utgående reservation är hänförliga till
anslaget D 2 Upphandling av särskilda samhällsåtaganden, uppfört på
statsbudgeten budgetåret 1995/96

3 Anslaget har tillförts 50 miljoner kronor på tilläggsbudget (prop.
1996/97:150, bet 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284)

Post- och telestyrelsen, som är sektorsmyndighet på
teleområdet, är funktionsansvarig myndighet.

På försvarsområdet upphandlar Post- och telesty-
relsen tjänster, utrustning och anläggningar för att
tillgodose samhällets behov av uthålliga telekommu-
nikationer under höjd beredskap. Anslaget B 7 Funk-
tionen Telekommunikationer används till att trygga
totalförsvarets behov av telekommunikationer.

Då anslaget används till upphandling av bl.a.
nätinvesteringar som över tiden är beroende av ope-
ratörernas planering är utbetalningstillfällena mycket
ojämna. En jämförelse mellan budget och utfall visar
att Post- och telestyrelsen har en utgående reserva-
tion på anslaget D 2 Upphandling av särskilda sam-
hällsåtaganden, senast uppfört på statsbudgeten
budgetåret 1995/96, på totalt 287 550 000 kronor.
Av reservationen är 214 207 000 kronor hänförliga
till funktionen Telekommunikationer. Post- och tele-
styrelsens prognos visar att myndigheten kommer att
använda en stor del av reservationen under budget-
året 1997. Prognosen för år 1997 har dock justerats
ned. Det beror på att färdigställandet av vissa ber-
ganläggningar har försenats. Anslagspåverkan avse-

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Enligt 1996 års totalförsvarsbeslut är funktionen
Telekommunikationer en prioriterad funktion. Åt-
gärder inom denna funktion kan inte helt och hållet
anstå till en anpassningsperiod. För telekommunika-
tionerna krävs därför kontinuerliga åtgärder i freds-
tid, i samband med utbyggnad av långsiktiga investe-
ringar i infrastrukturen.

Det övergripande målet för funktionen Telekom-
munikationer är enligt totalförsvarsbeslutet år 1996
att verksamheten skall bedrivas så att totalförsvarets
behov av teletjänster under höjd beredskap tillgodo-
ses. Verksamheten skall även bedrivas så att de resur-
ser och den beredskap som skapas också skall kunna
utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred.

Det långsiktiga verksamhetsmålet har delvis upp-
nåtts genom att delar av transportnätet fått ökat
skydd och en ny berganläggning har tagits i drift där
viktig teleutrustning installerats. Telekommunikatio-
nernas sårbarhet har under budgetåret 1995/96
minskats genom att bland annat televäxlar flyttats till
bergrumsanläggningar.

Det långsiktiga målet beträffande prioritering av
samhällsviktig teletrafik har ännu inte uppnåtts. Hit-
tills har det inte funnits möjlighet att prioritera sam-
hällsviktig trafik. Post- och telestyrelsen har tidigare
gjort ett flertal försök att komma fram till en lämplig
teknisk lösning. Nu synes en sådan finnas att tillgå.
Post- och telestyrelsen skall enligt regleringsbrev för
år 1997 återkomma till regeringen med en redovis-
ning av hur arbetet med abonnentprioritering ut-
vecklas.

Post- och telestyrelsen har upphandlat mobila bas-
stationer för GSM-systemet. Syftet är att tillvarata
möjligheterna att tillfälligt etablera ett mobilt telenät
i ett område där täckning saknas. Avsikten är att sys-
temet skall finnas tillgängligt för att kunna utnyttjas
vid svåra påfrestningar på samhället i fred samt som
förstärkningsresurs i krig.

53

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Regeringen har givit Post- och telestyrelsen i upp-
drag att tillse att kompetens i krishanteringsfrågor
avseende sådana svåra påfrestningar på samhället i
fred som avser Post- och telestyrelsens ansvarsområ-
de skall finnas på myndigheten i enlighet med riksda-
gens beslut (prop. 1996/97:11, bet. 1996/97:FöU5,
rskr. 1996/97:203)

BEMYNDIGANDERAM

(MILJONER KRONOR)

Utnyttjade bemyndiganden till och med år 1997

200

Bemyndiganden för nya beställningar år 1998

175

Total bemyndiganderam

375

Teleberedskapsavgift

Regeringens förslag

Ett beräknat avgiftsuttag för teleberedskap för funk-
tionen Telekommunikationer fastställs til! ett belopp
om sammanlagt 100 000 000 kronor.

Investeringsplan

Slutsatser

Under budgetåret 1995/96 har telekommunikatio-
nernas sårbarhet minskat. Målet vad gäller att kunna
prioritera samhällsviktiga abonnenter i det fasta tele-
nätet har inte kunnat uppnås under budgetåret
1995/96 eftersom en teknisk lösning saknats. Post-
och telestyrelsen skall återkomma till regeringen med
en redovisning av hur arbetet med abonnentpriorite-
ring utvecklas. Regeringen beräknar medlen för
funktionen till 199 500 000 kronor för budgetåret
1998.

Regeringens förslag

Regeringen förslår att riksdagen godkänner inrikt-
ningen av Post- och telestyrelsens investeringsplan,
såvitt avser funktionen Telekommunikationer m.m.
för perioden 1998-2000 enligt följande.

INVESTERINGSPLAN FÖR POST- OCH
TELESTYRELSEN, SÅVITT AVSER FUNKTIONEN
TELEKOMMUNIKATIONER

(MILJONER KRONOR)

PROGNOS
1997

BUDGET

1998

BERÄKNAT

1999

BERÄKNAT

2000

Investeringar

- Berganläggn. och
nätåtgärder

267,0

180,0

195,0

175,0

Summa
investeringar

267,0

180,0

195,0

175,0

Finansiering

- anslag

267.0

180,0

195,0

175,0

Summa

267,0

180,0

195,0

175,0

finansiering

Beställningsbemyndiganden

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar rege-
ringen att för funktionen Telekommunikationer
m.m. godkänna avtal och beställningar avseende
tjänster, utrustningar och anläggningar för bered-
skapsändamål för att tillgodose nedan angivna be-
hov.

5.11 Anslag B 8

B 8. FUNKTIONEN POSTBEFORDRAN

1995/96

Utgift

25 916

12 Reser-
vation

17 474

Därav 1996

Utgift

19 140

1997

Anslag

22 318

Utgifts-
prognos

26 906

1998

Förslag

21 700

1999

Beräknat

22 147

2000

Beräknat

22 590

1 Beloppen anges i tusentals kronor

2 Utgift för1995/96 samt utgående reservation är hänförliga till anslaget D

2 Upphandling av särskilda samhällsåtaganden, uppfört på statsbudgeten
budgetåret 1995/96

Post- och telestyrelsen som är tillståndsmyndighet på
postområdet är funktionsansvarig myndighet.

Post- och telestyrelsen upphandlar bl.a. tjänster,
utrustning och anläggningar för att trygga samhällets
behov av uthållig postbefordran under höjd bered-
skap. Anslaget används för att trygga totalförsvarets
behov av postbefordran.

En jämförelse mellan budget och utfall visar att
Post- och telestyrelsen har en utgående reservation på
anslaget D 2 Upphandling av särskilda samhällsåta-
ganden, senast uppfört på statsbudgeten budgetåret
1995/96, på totalt 287 550 000 kronor. Av reserva-
tionen är 17 474 000 kronor från budgetåret
1995/96 hänförliga till funktionen Postbefordran.
Den kvarstående reservationen kommer att användas
till upphandling av reservkraft till Posten AB:s sorte-
ringsterminaler i storstäderna.

54

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Myndigheten har under budgetåret 1995/96 upp-
handlat reservkraft till postterminaler m.m. Post- och
telestyrelsen har vidare genomfört planeringsdialoger
samt upphandlat övningar av Posten AB. Vid ett
större elkraftsbortfall är förmågan att upprätthålla
sortering och elektronisk postproduktion ej godtag-
bar på grund av avsaknad av reservkraft. Reservkraf-
ten har upphandlats till vissa delar av landet och in-
stallationer påbörjats. Reservkraft saknas dock
fortfarande för storstadsområdena. Upphandling av
reservkraft för storstadsområdena påbörjas under år
1998. Under år 1997 beräknas reservkraft vara in-
stallerad vid totalt åtta postterminaler. Det långsikti-
ga verksamhetsmålet har således under budgetåret
1995/96 inte fullt ut uppnåtts.

Beställningsbemyndiganden

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar rege-
ringen att för funktionen Postbefordran godkänna
avtal och beställningar avseende tjänster, utrustning-
ar och anläggningar för beredskapsändamål för att
tillgodose nedan angivna behov.

BEMYNDIGANDERAM

(MILJONER KRONOR)

Utnyttjade bemyndiganden till och med år 1997

22

Bemyndiganden för nya beställningar år 1998

5

Total bemyndiganderam

27

Regeringen beräknar medel för funktionen till
21 700 000 kronor för budgetåret 1998.

5.12 Anslag B 9

B 9. FUNKTIONEN TRANSPORTER

1995/96

Utgift

221 049 '

Reser-
vation

20 000

Därav 1996

Utgift

93 089

1997

Anslag

197 757

Utgifts-
prognos

202 969

1998

Förslag

190 500

1999

Beräknat

194 154

2000

Beräknat

197 949

' Beloppen anges i tusental kronor

Överstyrelsen för civil beredskap är funktionsansva-
rig myndighet. Funktionen omfattar delfunktionerna
Väghållning (Vägverket), Järnvägstransporter (SJ),
Banhållning       (Banverket),       Sjötransporter

(Sjöfartsverket), Flygtransporter (Luftfartsverket),
Landsvägs-transporter och Transportsamordning
(ÖCB). Dessutom ingår Statens räddningsverk med
ansvar för transporter av farligt gods på landsväg.

Verksamheten inom funktionen Transporter skall
bedrivas så att under höjd beredskap Försvarsmak-
tens samt totalförsvarets behov i övrigt kan tillgodo-
ses. Verksamheten skall även bedrivas med syfte att
de resurser och den beredskap som skapas även skall
kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället
i fred och för internationella fredsfrämjande och hu-
manitära insatser.

En jämförelse mellan budget och utfall för bud-
getåret 1995/96 visar att funktionen Transporter har
ett anslagsparande på 20 000 000 kronor.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Förmågan att upprätthålla väghållningen vid väpnat
angrepp i ett förändrat omvärldsläge begränsas av
bristen på reservbromateriel samt kompetens att
bygga reservbroar. Beträffande järnvägstransporter
och banhållning är bl.a. förmågan att utföra järn-
vägstransporter vid störda förhållanden till stor del
beroende av en fungerande elförsörjning och intakta
broar. När det gäller flygtransporter bedöms att
markåtgärder vid flygplatserna, dvs. anpassning av
kapacitet gällande bansystem och uppställningsyta
kommer att färdigställas under de närmaste åren. För
närvarande är förmågan att utföra sjötransporter i
säkerhetspolitiska kriser och i krig med enbart
svenskflaggade fartyg allmänt sett bristfällig. I fråga
om transportsamordning är bedömningen att det
finns tid för kompletterande utbildning och övning
av ledningsorganisationen under ett anpassningsske-
de. Kapacitetsmålen för landsvägstransporter har i
stort sett uppnåtts. Försvarsmaktens behov av trans-
portresurser för tunga stridsfordon m.m. bedöms
dock inte kunna tillgodoses fullt ut.

Resultatinformation för delfunktionerna

Inom väghållning har investeringar i beredskapsma-
terial under år 1996 ökat transportkapaciteten vid
nyttjande av reservbromateriel. Verksamheten 1997-
1998 avser fortsatt inriktning mot att upprätthålla
kapaciteten för drift och reparation av vägnätet un-
der störda förhållanden.

När det gäller järnvägsområdet har stryktåligheten
för viktigare anläggningar och ledningsförmågan
förbättrats genom fortifikatoriskt skydd i samband

55

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

med ny-, om- eller tillbyggnad. Ledningsmöjligheter
och ledningsförmåga har förbättrats.

Inom delfunktionen Sjötransporter har upplagring
av boj material för utprickning av beredskapsleder
skett liksom utbildning av personal i Sjöfartsverkets
krigsorganisation. Vidare har lednings- och funk-
tionsövningar genomförts.

Inom delfunktionen Flygtransporter har anslaget
huvudsakligen använts för att bygga upp inhemsk
kompetens vad beträffar civilt flygunderhåll samt för
inköp av reservdelar och komponenter för civila
tunga transportflygplan och helikoptrar. Arbetet med
den civila luftfartens krigsorganisation har i princip
avslutats under året.

Inom delfunktionen Transportsamordning har en
effektivare planläggning av transportverksamheten
åstadkommits genom att beredskapsåtgärderna inom
funktionen transporter har samordnats i ett plane-
ringsunderlag och att information om detta har spri-
dits till samtliga aktörer inom funktionen.

Beställningsbemyndiganden

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar rege-
ringen att för funktionen Transporter medge beställ-
ningar av reservbromateriel för att tillgodose nedan
angivna behov.

BEMYNDIGANDERAM

(MILJONER KRONORI

Utnyttjade bemyndiganden till och med år 1997

10

Bemyndiganden för nya beställningar är 1998

10

Total bemyndiganderam

20

Slutsatser

Enligt regeringen skall inriktningen enligt 1996 års
totalförsvarsbeslut ligga fast. Regeringen beräknar
anslaget för funktionen Transporter till 190 500 000
kronor för budgetåret 1998.

5.13 Anslag B 10

B 10. FUNKTIONEN ENERGIFÖRSÖRJNING

1995/96

Utgift

73 656 '2

Reser-
vation

67 398

Därav 1996

Utgift

62 409

1997

Anslag

127 612 3

Utgifts-
prognos

148 000

1998

Förslag

230 687

1999

Beräknat

235 600

2000

Beräknat

240 671

1 Beloppen anges i tusental kronor

2 Tidigare tolfte huvudtiteln Energi anslagen E 1 Handlingsberedskap och E

2 Åtgärder inom elförsörjningen

3 Anslaget har tillförts 100 miljoner kronor på tilläggsbudget (prop.
1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284)

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) är
funktionsansvarig myndighet. Vidare har Affärsver-
ket svenska kraftnät och Statens kärnkraftinspektion
uppgifter inom funktionen.

Funktionen Energiförsörjning har från den 1 ja-
nuari 1997 delats in i två delfunktioner. NUTEK an-
svarar för funktionen och delfunktionen Bränsle- och
drivmedelsförsörjning. Svenska kraftnät ansvarar för
delfunktionen Elförsörjning. Den 1 juli 1997 trädde
elberedskapslagen (1997:288) i kraft (prop.
1996/97:86, bet. 1996/97:FöU6, rskr. 1996/97:204).
Huvudprincipen är att elföretagen är skyldiga att
mot ersättning vidta beredskapsåtgärder som beslu-
tas med stöd av lagen. Ersättningen finansieras ge-
nom elberedskapsavgiften, som är en offentligrätts-
ligt reglerad avgift.

Anslaget används för beredskapsinsatser inom
energiområdet som syftar till att dels vidmakthålla
och utveckla handlingsberedskapen för att möta
störningar i energiförsörjningen i säkerhetspolitiska
kriser och i krig, dels minska känsligheten för stör-
ningar inom elförsörjningsområdet vid höjd bered-
skap. Med anslaget finansieras ersättningar som be-
slutas enligt elberedskapslagen (1997:288) och
Svenska kraftnäts myndighetsutövning enligt nämn-
da lag. Anslagssparandet från budgetåret 1995/96
hänförs till de äldre reservationsanslagen tolfte hu-
vudtiteln Energi E 1 Handlingsberedskap och E 2
Åtgärder inom elförsörjningen. Det beror främst på
en lägre investeringsaktivitet bland elföretagen än
vad som förutsetts. Anslagssparandet från äldrean-
slaget E 2 disponeras av Svenska kraftnät för att fi-
nansiera beredskapsåtgärder inom elförsörjningen.

56

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Anslaget har för år 1997 tillförts 100 miljoner kro-
nor på tilläggsbudget (prop. 1996/97:150, bet.
1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284). Avvikelse mel-
lan anvisade medel och utgiftsprognos för år 1997
beror huvudsakligen på att det behövts längre tid än
beräknat för att etablera den nya organisationen för
elberedskapen.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Verksamhetsmålen har i huvudsak uppnåtts. Det kan
dock konstateras brister i förmågan att tillgodose to-
talförsvarets behov av elkraft. Bristerna samman-
hänger främst med svårigheterna att skydda anlägg-
ningar och system i elförsörjningen mot utslagning
och störningar till följd av angrepp.

Vidare finns det brister i förmågan att genomföra
förbrukningsregleringar. Dessa sammanhänger
främst med att befintliga system, främst ransone-
ringssystemen, har blivit otidsenliga till följd av bl.a.
den tekniska utvecklingen.

NUTEK har i budgetunderlaget för budgetåret
1998 föreslagit en oförändrad nivå på de medel som
anvisas för verkets beredskaps verksamhet, dvs. ca 16
miljoner kronor. Svenska kraftnät beräknar att me-
delsbehovet inom delfunktionen Elförsörjning, med
den av riksdagen beslutade inriktningen för verk-
samheten (totalförsvarspropositionen år 1996), un-
der år 1998 uppgår till 215 miljoner kronor. I detta
belopp har beräknats kostnader för förmånsmedel
till civilpliktiga med 15 miljoner kronor. Därutöver
har kostnaderna för Svenska kraftnäts egna bered-
skapsåtgärder beräknats till ca 20 miljoner kronor.
Dessa åtgärder finansieras med Svenska kraftnäts eg-
na medel.

Det sammanlagda avgiftsuttaget för elbered-
skapsavgiften år 1998 bör fastställas till 200 miljoner
kronor. Intäkterna från elberedskapsavgiften bör till-
föras statsbudgeten på särskild inkomsttitel.

Elberedskapsavgift

Regeringens förslag

Ett beräknat avgiftsuttag för elberedskap för funk-
tionen Energiförsörjning fastställs till ett belopp om
sammanlagt 200 000 000 kronor.

Beställningsbemyndiganden

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar rege-
ringen att för funktionen Energiförsörjning godkän-
na avtal och beställningar för att tillgodose nedan
angivna behov.

BEMYNDIGANDERAM

(MILJONER KRONOR)

Utnyttjade bemyndiganden till och med år 1997

0

Bemyndiganden för nya beställningar år 1998

189

Total bemyndiganderam

189

Slutsatser

Det är angeläget att upprätthålla en god beredskap
inom energiförsörjningen. Tyngdpunkten i bered-
skapsarbetet bör läggas på åtgärder som syftar till att
säkra en hög tillgänglighet i energiförsörjningen, sär-
skilt elförsörjningen, i stömingssituationer och vid
höjd beredskap.

Regeringen bedömer att elberedskapslagen och
den nya beredskapsorganisationen inom elförsörj-
ningen ger förutsättningar för att komma till rätta
med bristerna inom detta område. Åtgärderna inom
elförsörjningen bör under år 1998 inriktas mot att
dels höja den organisatoriska beredskapen, dels ut-
veckla metoder för att prioritera och utvärdera be-
redskapsinsatserna. I detta arbete skall erfarenheter-
na från tidigare bidragsverksamhet inom
elberedskapsområdet tas tillvara.

I övrigt bör den inriktning som anges i totalför-
svarspropositionen år 1996 ligga fast. Regeringen har
nyligen givit Överstyrelsen för civil beredskap i upp-
drag att i samråd med NUTEK och Svenska kraftnät
ta fram riktlinjer för att samordna de statliga åtgär-
derna för att anskaffa reservkraftaggregat med be-
redskapsåtgärderna inom elförsörjningen. Uppdraget
syftar till att öka effektiviteten i beredskapsinsatser-
na.

Ytterligare åtgärder behövs för att komma till rät-
ta med bedömda brister i förmågan att genomföra
förbrukningsregleringar på energiområdet. Bl.a. be-
höver ransoneringssystemen ses över och anpassas till
den tekniska utvecklingen och till ändrade organisa-
toriska och administrativa förutsättningar. Till grund
för de större förändringar som förutses beträffande
delsystemen avser regeringen att initiera en översyn
av vissa grundläggande frågor av betydelse för ut-
formningen av förbrukningsregleringar inom ener-
giområdet.

57

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Inför riksdagens beslut år 1994 att avveckla de
statliga civila oljelagren för krigssituationer överväg-
des om inte några av de ca 40 lageranläggningarna
borde behållas i s.k. malpåse för att möta föränd-
ringar i det säkerhetspolitiska läget. Regeringen var
då inte beredd att ta ställning till frågan (prop.
1993/94:141 s. 13). Anledningen var bl.a. att kom-
mande totalförsvarsbeslut borde avvaktas och att det
ändå skulle ta några år innan avvecklingen kunde
inledas vid samtliga anläggningar. I totalförsvarspro-
positionen år 1996 (s. 289) anmälde regeringen att
frågan fortfarande var under beredning. Den plan-
mässiga avvecklingen av lageranläggningarna be-
skrivs närmare under utgiftsområde 24 anslag A 10
Sveriges geologiska undersökning: Miljösäkring av
oljelagringsanläggningar m.m.

Awecklingsarbetet beträffande lageranläggning-
arna har nu nått så långt att ställning bör tas i frågan
om malpåseläggning. Inom Regeringskansliet bereds
för närvarande frågan om att behålla två eller tre
anläggningar i funktionsdugligt skick i första hand
under innevarande försvarsbeslutsperiod. Det gäller
bergrumsanläggningar av särskild betydelse för
handlingsberedskapen inom funktionen Energiför-
sörjning enligt nuvarande planläggning. Merkostna-
den för att behålla dessa anläggningar funktionsdug-
liga bedöms bli låg under de närmaste åren och ryms
inom anslagsramen. Genom korttidsuthyrningar bör
kostnaden kunna nedbringas ytterligare.

Den 1 januari 1998 bildas en central energimyn-
dighet (prop 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr.
1996/97:272). Till den nya myndigheten förs bl.a.
NUTEK:s uppgifter inom funktionen Energiförsörj-
ning.

Regeringen beräknar medlen för funktionen till
230 687 000 kronor för budgetåret 1998.

58

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

6 Kustbevakningen och nämnder m.m.

6.1 Verksamhetsområdets
omfattning och ändamål

Verksamhetsområdet omfattar anslagen C 1 Kustbe-
vakningen, C 2 Nämnder: Vissa mindre nämnder,
Överklagandenämnden för totalförsvaret, Totalför-
svarets chefsnämnd, Bidrag till Svenska Röda Korset
och Bidrag till Centralförbundet Folk och Försvar, C
3 Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot
jordskred och andra naturolyckor och C 4 Ersättning
för verksamhet vid räddningstjänst. De verksamheter
som bedrivs inom verksamhetsområdet har olika ka-
raktär, vilket innebär att en sammantagen bedöm-
ning av verksamhetsområdet inte kan göras. En när-
mare beskrivning av utgiftsutveckling,
resultatbedömning m.m. ges därför under respektive
anslag.

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)

1998

2000

1995/96

1996        1997

539

368       4

51

484      505

517

6.2

Anslag C 2

C 1. KUSTBEVAKNINGEN

1995/96

Utgift

474 102

, Anslags-
sparande

49 581

Därav 1996

Utgift

317 341

1997

Anslag

394 150

Utgifts-
prognos

406 731

1998

Förslag

426 827

1999

Beräknat

447 768

2000

Beräknat

459 788

1 Beloppen anges i tusental kronor

Kustbevakningen har till uppgift att i enlighet med
sin instruktion och andra särskilda föreskrifter utföra
sjöövervakning och annan kontroll- och tillsynsverk-
samhet samt miljöräddning till sjöss.

Kustbevakningen har för budgetåret 1995/96 re-
dovisat ett anslagssparande på ca 49,6 miljoner kro-
nor. Av anslagssparandet avser huvuddelen kapital-
kostnader för lånefinansierade materielinvesteringar.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Under budgetåret 1995/96 har Kustbevakningen
producerat 248 000 fartygstimmar vilket väl motsva-
rar myndighetens målsättning på 240 000 fartygs-
timmar. Antalet producerade flygtimmar är 3 859
och motsvarar i det närmaste myndighetens målsätt-
ning på 3 900 flygtimmar. Vidare har Kustbevak-
ningen under budgetåret genomfört 46 bekämp-
ningsoperationer inom miljöräddningstjänsten. Av
dessa genomfördes 11 andra halvåret 1995 och 35 år
1996.

Under år 1996 har Kustbevakningen registrerat
411 oljeutsläpp. Motsvarande siffra för år 1995 var
482. Denna nedgång i registrerade oljeutsläpp kan
bero på att Kustbevakningen har gjort extra sats-
ningar i vissa områden men också på att Kustbevak-
ningen flugit något mindre och därigenom upptäckt
färre antal oljeutsläpp. Kustbevakningen har på
grund av personalbrist och nödvändiga modifierings-
och underhållsarbeten på flygplanen inte alltid nått
upp till målet att ha två flygplan i produktion varje
dygn. Fram till år 1996 har oljeutsläppen ökat suc-
cessivt. En möjlig förklaring skulle kunna vara att
den höga nivån av oljeutsläpp består men att den
uppåtgående trenden har brutits. Stabiliseringen mås-
te dock fortgå en längre tid för att bekräfta hypote-
sen om en sådan trend.

59

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Under budgetåret 1995/96 har Kustbevakningen
genomfört ett besparingsprogram på 28 miljoner
kronor. Besparingsprogrammet har bl.a. inneburit att
viss personal sagts upp, vissa administrativa funktio-
ner centraliserats, hyreskontrakt omförhandlats samt
att rekrytering till linjeorganisationen helt ställts in
under budgetåret 1995/96.

Konsekvenser av EU-medlemskapet

För budgetåret 1997 fick Kustbevakningen en en-
gångskompensation på 20 miljoner kronor på grund
av ökade uppgifter med anledning av Sveriges med-
lemskap i EU i avvaktan på att regeringen skulle ta
ställning till de närmare konsekvenserna av detta i
budgetarbetet för budgetåret 1998.

Den 17 oktober 1996 gav regeringen därför Kust-
bevakningen i uppdrag att se över EU-
medlemskapets konsekvenser för myndighetens verk-
samhetsområde. Kustbevakningen har den 14 januari
1997 lämnat en redovisning till regeringen. Av den
s.k. EU-rapporten framgår tydligt att Kustbevak-
ningen fått utökade uppgifter med anledning av Sve-
riges medlemskap i EU. Regeringen har noga analy-
serat och prövat det ökade resursbehov som
Kustbevakningen angett i EU-rapporten. Regeringen
anser att Kustbevakningens anslag bör höjas med
20 000 000 kronor.

BUDGET FÖR AVGIFTSBELAGD VERKSAMHET

UPPDRAGS-
VERKSAMHET
(TUSENTAL KRONOR)

INTÄKTER

KOSTNADER

RESULTAT
(INTÄKT -
KOSTNAD)

KOSTNADS -

TÄCKNING

%

Utfall 1995/96

9,7

45,7

-36,0

21

varav 1996

6.5

30.5

-24,0

21

Prognos 1997

3,2

35,4

■32,2

9

Budget 1998

3,2

Beräknat 1999

3,2

Beräknat 2000

3,2

Av tabellen kan utläsas att Kustbevakningens avgifts-
finansierade verksamhet inte har full kostnadstäck-
ning. Regeringen anser att full kostnadstäckning i
detta fall inte är nödvändig eftersom den avgiftsfi-
nansierade verksamheten till stor del är av serviceka-
raktär och avgifterna kan ses som ett bidrag till de
kostnader som myndigheten ändå skulle ha haft och
som finansieras genom anslag.

Avgiftsinkomsterna, som redovisas mot anslag, är
för budgetåret 1997 beräknade till 3,2 miljoner kro-
nor. Avgifterna avser 2,5 miljoner kronor för upp-
dragsverksamheten (marin forskning) och 700 000
kronor för övriga uppdrag. Kustbevakningen har fått
i uppdrag att, efter samråd med Riksrevisionsverket,
fastställa en miljöräddningstaxa. Vidare har regering-
en gett Kustbevakningen tillstånd att i högre grad ta
ut avgifter för transportuppdrag, oceanografiska
uppdrag, dykuppdrag samt för uppdrag av liknande
natur.

Investeringsplan

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inrikt-
ning av Kustbevakningens investeringsplan för perio-
den 1998-2001 enligt följande.

INVESTERINGSPLAN

(MILJONER            TOTAL  BUDGET  BERÄKNAT  BERÄKNAT  BERÄKNAT

KRONOR)           KOSTNAD     1938        1999        2000        2001

Investeringar

- Kombina-       151,0    40.0      53,5      52,5       5,0

tionsfartyg

201-202

- Övriga in-

vesteringar                44,1       41.2       31,1       37,1

Summa               84,1    94,7    83,6    42,1

investe-
ringar

Finansiering

- län 84,1       94,7       83,6       42,1

Summa               84,1    94,7    83,6    42,1

finansiering

Slutsatser

Regeringen anser att Kustbevakningen genomfört
verksamheten så att givna mål i stort sett är uppfyll-
da. Regeringen bedömer att nuvarande inriktning av
verksamheten skall gälla för budgetåret 1998. Mot
bakgrund av detta föreslår regeringen att Kustbevak-
ningen tilldelas 426 827 000 kronor för budgetåret
1998.

60

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

6.3

Anslag C 2

C 2. NÄMNDER M.M.

1995/96

Utgift

8 814 1,2

Anslags-

sparande       1 141

Därav 1996 Utgift

5 943

1997

Anslag

7 612

Utgifts-

prognos        7 640

1998

Förslag

11 898 3

1999

Beräknat

12 235

2000

Beräknat

12 581

1 Beloppen anges i tusental kronor

2 Tidigare anslagen G 10 Vissa mindre nämnder, G 11 Överklagandenämn-
den för totalförsvaret, G 12 Totalförsvarets chefsnämnd och G 13 Dele-
gationen för planläggning av efterforskningsbyråns verksamhet

3 Fr.o.m. budgetåret 1998 ingår även bidrag till Centralförbundet Folk och
Försvar i anslaget. Bidraget utgör under år 1997 en del av anslaget B 4
Styrelsen för Psykologiskt försvar

Vissa mindre nämnder

Anslaget avser verksamhet vid Riksvärderingsnämn-
den, de lokala värderingsnämnderna, fiskeskydds-
nämnder inom Försvarsdepartementets verksamhets-
område, Försvarsmaktens flygförarnämnd,
Försvarets underrättelsenämnd.

Riksvärderingsnämnden och de lokala värderings-
nämnderna har till uppgift att handlägga ersätt-
ningsärenden i samband med förfogande och ranso-
nering. Fiskeskyddsnämnderna har till uppgift att
fatta beslut om ersättning för intrång i fiske till följd
av militär verksamhet.

Försvarsmaktens flygförarnämnd har till uppgift
att besluta i vissa frågor vid tillämpningen av avtalet
om vissa löne- och anställningsvillkor för flygtjänst-
görande personal inom Försvarsmakten. Försvarets
underrättelsenämnd har till uppgift att följa under-
rättelsetjänsten inom Försvarsmakten och Försvarets
radioanstalt samt inom de övriga myndigheter som
bedriver underrättelsetjänst och som enligt förord-
ningen (1996:1515) med instruktion för Regerings-
kansliet hör till Försvarsdepartementet.

Granskningsnämnden för försvarsuppfinningar
överförs den 1 januari 1998 från utgiftsområde 24
Näringsliv till utgiftsområde 6 Totalförsvar, anslaget
C 2 Nämnder m.m., anslagsposten 1 Vissa mindre
nämnder.

Granskningsnämnden beslutar i ärenden rörande
hemlighållandet av försvarsuppfinningar.

I övrigt hänvisas till regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinning-
ar (prop. 1997/98:1, utgiftsområde 24 Näringsliv).

Regeringen beräknar medlen för Vissa mindre
nämnder till 721 000 kronor för budgetåret 1998.

Överklagandenämnden för
totalförsvaret

Överklagandenämnden har till uppgift att särskilt
pröva överklagande av beslut som rör totalför-
svarspliktiga och annan personal inom totalförsvaret.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Den 1 juli 1995 trädde den nya lagen (1994:1809)
om totalförsvarsplikt i kraft, vilket har medfört vissa
förändringar av de ärendetyper som nämnden hand-
lägger. Överklagandenämnden har indelat verksam-
heten i två ärendetyper, nämligen pliktärenden och
anställningsärenden m.m.

Under budgetåret 1995/96 har närmare 3 700
ärenden prövats av Överklagandenämnden. Flertalet
ärenden utgörs av yrkanden om uppskov med
plikttjänstgöring samt av yrkanden att placeras i ut-
bildningsreserven eller att helt undantas från totalför-
svarsplikt. Nämnden har under budgetåret prövat 67
s.k. anställningsärenden.

Regeringen bedömer att de mål som regeringen
har satt upp för verksamheten under budgetåret
1995/96 har uppnåtts.

Slutsatser

Antalet inkommande ärenden varierar bl.a. med för-
ändringarna i utbildningsverksamheten. Överklagan-
denämnden bedömer att de beslutade reduceringarna
av krigsorganisationen kommer att innebära att an-
talet pliktärenden minskar i jämförelse med tidigare
budgetår samt att antalet anställningsärenden kom-
mer att öka något som ett resultat av 1996 års för-
svarsbeslut.

Regeringen beräknar medlen för Överklagande-
nämnden för totalförsvaret till 6 027 000 kronor för
budgetåret 1998.

Totalförsvarets chefsnämnd

Totalförsvarets chefsnämnd har till uppgift att verka
för samordning av viktiga centrala myndigheters
verksamhet inom totalförsvaret i fred.

61

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Regeringens överväganden

Resultatinformation

För budgetåret 1995/96 hade Totalförsvarets
chefsnämnd dispens från reglerna om delårsrapporter
och om resultatredovisning i årsredovisningen i för-
ordningen (1996:882) om myndigheters årsredovis-
ning m.m. Enligt regleringsbrevet skulle chefsnämn-
den dock ge en beskrivning av resultatet av
verksamheten.

Chefsnämndens redovisning av verksamhetens re-
sultat visar att verksamhetsmålen i huvudsak har
uppnåtts.

Slutsatser

Regeringen anser att Totalförsvarets chefsnämnd ge-
nomfört verksamheten så att målen är uppfyllda. Re-
geringen bedömer att nuvarande inriktning av verk-
samheten skall gälla för år 1998. Mot bakgrund av
detta beräknar regeringen medlen för Totalförsvarets
chefsnämnd till 871 000 kronor för budgetåret 1998.

Bidrag till Svenska Röda Korset

Svenska Röda Korset får bidrag av staten för att or-
ganisera en nationell upplysningsbyrå som ersätter
den tidigare myndigheten Delegationen för planlägg-
ning av efterforskningsbyrån (EKC-delegationen).

Slutsatser

Regeringen beräknar bidrag för Svenska Röda Korset
med 515 000 kronor för verksamhet enligt avtal med
staten år 1998.

Bidrag till Centralförbundet

Folk och Försvar

Bidraget till Centralförbundet Folk och Försvar har
tidigare utgjort en anslagspost under anslaget för
funktionen Psykologiskt försvar.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Av Centralförbundets Folk och Försvar årsberättelse
framgår att en omfattande verksamhet bedrivits med
bl.a. informationskonferenser, kurser, studieresor
och studiebesök om säkerhetspolitiken och totalför-
svarsrelaterade frågor. Under det förlängda verksam-
hetsåret har 69 arrangemang genomförts med sam-
manlagt ca 3 730 deltagare.

Slutsatser

Regeringen beräknar bidrag för Centralförbundet
Folk och Försvar med 3 765 000 kronor för år 1998.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

För budgetåret 1995/96 hade EKC-delegationen dis-
pens från reglerna om delårsrapporter och om resul-
tatredovisning i årsredovisningen enligt bestämmel-
serna i förordningen (1996:882) om myndigheters
årsredovisning m.m. Enligt regleringsbrevet skulle
delegationen dock ge en beskrivning av resultatet av
verksamheten.

EKC-delegationens redovisning av verksamhetens
resultat visar att verksamheten har bedrivits på en
mycket låg nivå vilket lett till att en stor del av till-
delade medel inte utnyttjats. Detta beror på att den
dåvarande Delegationen för planläggning av efter-
forskningsbyråns verksamhet genomgick en större
omorganisation med avveckling av dåvarande verk-
samhetsstruktur och med förberedelse inför att verk-
samheten, från den 1 januari 1997, skulle komma att
handhas av Svenska Röda Korset enligt avtal med
staten. Regeringen bedömer att resultatet mot denna
bakgrund är rimligt.

6.4 Anslag C 3

C 3. STATENS RÄDDNINGSVERK:
FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER MOT
JORDSKRED OCH ANDRA NATUROLYCKOR

1995/96

Utgift

37 500

Därav 1996

Utgift

37 451

1997

Anslag

25 000

Utgifts-
prognos

20 000

1998

Förslag

25 000

1999

Beräknat

25 000

2000

Beräknat

25 000

1 Beloppen anges i tusental kronor

Medel utbetalas enligt de grunder som anges i 1986
års kompletteringsproposition (prop. 1985/86:150,
bet. 1985/86:FöUll och FiU29, rskr. 1985/86:345
och 361) om förebyggande åtgärder mot jordskred
och andra naturolyckor. Regeringen har uppdragit åt
Statens geotekniska institut att ta fram ett fördjupat

62

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

underlag om behovet och konsekvenserna av en ut-
ökad roll för myndigheten när det gäller ras- och
skredfrågor. Institutet skall också, i samråd med
Räddningsverket, analysera behovet av nationella
skredriskkartor för bebyggda och planlagda områ-
den.

Regeringen beräknar medlen för anslaget till
25 000 000 kr för budgetåret 1998.

6.5 Anslag C 4

C 4. ERSÄTTNING FÖR VERKSAMHET VID
RÄDDNINGSTJÄNST M.M.

1995/96

Utgift

17 350

Därav 1996

Utgift

6 274

1997

Anslag

25 000

Utgifts-
prognos

15 000

1998

Förslag

20 000

1999

Beräknat

20 000

2000

Beräknat

20 000

1 Beloppen anges i tusental kronor

Under anslaget, som disponeras av Statens rädd-
ningsverk, utbetalas vissa ersättningar till följd av
uppkomna kostnader vid genomförda räddningsin-
satser, bekämpningsoperationer till sjöss och för ut-
redning av allvarliga olyckor. Det statliga finansie-
ringsansvaret är styrt av räddningstjänstlagen.

Regeringen beräknar medlen för anslaget till
20 000 000 kronor budgetåret 1998.

63

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

7 Stödverksamhet

7.1 Verksamhetsområdets
omfattning

Inom verksamhetsområdet finns myndigheter och
verksamhet som har till huvudsaklig uppgift att
stödja Försvarsmakten.

Verksamheten inom verksamhetsområdet finansi-
eras antingen genom anslag över statsbudgeten, ge-
nom avgifter eller genom en kombination av dessa
båda finansieringsformer.

I verksamhetsområdet ingår myndigheterna Forti-
fikationsverket, Försvarets materielverk, Totalförsva-
rets pliktverk, Försvarshögskolan, Försvarets radio-
anstalt, Försvarets forskningsanstalt samt
Flygtekniska försöksanstalten.

I verksamhetsområdet ingår även anslaget D 6
Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom total-
försvaret.

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR ILOPANDE PRISER!

1995/96         1996          1997         198»         1999         2000

1 281       877       956       968       979     1 000

7.2 Resultatbedömning och
slutsatser

Regeringen bedömer att de i verksamhetsområdet
ingående myndigheterna i allt väsentligt har nått de
fastställda målen. En utförligare resultatbedömning
lämnas under respektive myndighetsavsnitt.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Regeringen finner att den ekonomiadministrativa
kompetensen inom myndigheterna har förbättrats.
Fortfarande finns dock vissa brister i redovisningen.

Regeringen kommer även i fortsättningen att lägga
stor vikt vid att myndigheternas ekonomiadministra-
tiva förmåga förbättras.

7.3 Fortifikationsverket

Fortifikationsverket är en central förvaltningsmyn-
dighet med huvuduppgift att förvalta statens fastig-
heter avsedda för försvarsändamål, s.k. försvarsfas-
tigheter.

Fortifikationsverkets verksamhet finansieras med
avgiftsinkomster. Verksamheten leds av en styrelse
med fullt ansvar.

Det övergripande målet för Fortifikationsverket är
att fastigheterna skall förvaltas så att

- god hushållning och hög ekonomisk effektivitet
uppnås,

- ändamålsenliga mark-, anläggnings- och lokalre-
surser kan tillhandahållas till konkurrenskraftiga
villkor,

-  fastigheternas värden långsiktigt tas till vara.

Fortifikationsverket skall inom ramen för de övergri-
pande målen anpassa sin verksamhet till förändrade
förutsättningar under försvarsbeslutsperioden. Ambi-
tionen när det gäller miljöarbetet skall i tillämpliga
delar motsvara den som gäller för andra stora fastig-
hetsförvaltare.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar rege-
ringen att för budgetåret 1998 låta Fortifikationsver-
ket ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i
mark, vissa anläggningar och lokaler intill ett sam-
manlagt belopp av 4 miljarder kronor.

5 Riksdagen /997/9S I saml. Vol. 5

65

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Fortifikationsverkets omsättning för budgetåret
1995/96 uppgick till 2 939 871 000 kronor. Statska-
pitalet uppgick till 11 143 278 000 kronor. Avkast-
ningsränta om åtta procent på detta kapital har inbe-
talats till statsverket.

Fortifikationsverket har fram till budgetåret
1995/96 ägnat ett omfattande arbete åt att utveckla
den egna organisationen när det gäller bl.a. ansvars-
fördelning med anledning av den genomförda orga-
nisationsförändringen, verksamhets-, kompetens- och
organisationsutveckling i övrigt, IT-strategi och ver-
kets resultatredovisning. De uppställda målen i dessa
avseenden har i huvudsak nåtts.

Omfattningen av anskaffningsverksamheten under
budgetåret har minskat i förhållande till budgetåret
1994/95 och andelen ombyggnad har ökat på be-
kostnad av andelen nyanskaffning.

Orsaken till dessa förhållanden är dels en ökad
medvetenhet hos hyresgästerna om lokalutnyttjan-
dets reella kostnader och en önskan att minimera
dessa, dels osäkerhet inför 1996 års totalförsvarsbe-
slut. Omslutningen uppgick till 1 158 miljoner kro-
nor, varav 282 miljoner avser anslagsfinansierade
anläggningar. Övriga investeringar finansierades med
lån i Riksgäldskontoret.

Anskaffningarna har i huvudsak genomförts enligt
upprättade planer och enligt överenskomna kostna-
der och produktionstider.

Den totala omslutningen för verksamhetsgrenen
underhåll och drift uppgick under budgetåret
1995/96 till cirka 4 200 miljoner kronor. Häri ingår
Försvarsmaktens kostnader för underhåll och drift.
Härav utgjorde 2 260 miljoner kronor kapitalkost-
nader, 1 762 miljoner kronor kostnader för under-
håll och drift och 197 miljoner kronor Fortifika-
tionsverkets interna administration.

Fortifikationsverket har genomfört det underhåll
som erfordras för att bibehålla fastigheternas funk-
tioner och värden.

Fortifikationsverket har prioriterat avyttrings-
verksamheten bl.a. genom att inrätta en avyttrings-
enhet och genom kompetensutveckling av persona-
len. Avyttringar som följer av 1992 års försvarsbeslut
har i stort sett slutförts.

Vid utgången av budgetåret 1995/96 pågick 172
avyttringsprojekt. Under budgetåret har 75 avytt-
ringar slutförts. Förberedelser för avyttringar som
följer av 1996 års totalförsvarsbeslut har påbörjats.

Verksamheten har karaktäriserats av god affärs-
mässighet. Marknadsmässiga ersättningar har erhål-
lits.

Resultatet av avyttringsverksamheten uppgick för
budgetåret 1995/96 till cirka 70 miljoner kronor.

BUDGET FÖR AVGIFTSBELAGD VERKSAMHET

AVGIFTSBELAGD

VERKSAMHET
(TUSENTAL KRONOR)

INTÄKTER

KOSTNADER

RESULTAT

(INTÄKT -
KOSTNAD)

KOSTNADS
TÄCKNING

% '

Utfall 1995/96

2 939 871

1 458 913

1480 958

202

varav 1996

1 994 130

1 042 907

951 223

191

Prognos 1997

2 876 300

1 883 030

993 270

153

Budget 1998

5 167 865

4 270 960

896 905

121

Beräknat 1999

5 000 000

Beräknat 2000

5 000 000

1 Den höga kostnadstäckningen t.o.m år 1997 beror på att Fortifika-
tionsverket har ett avkastningskrav från regeringen uppgående till åtta
procent av statskapitalet. Minskningen i kostnadstäckning år 1998 beror
på att Fortifikationsverkets omslutning fördubblas med anledning av att
resurser för drift och underhåll av fastigheter har tillförts.

Investeringsplan

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inrikt-
ningen av Fortifikationsverkets investeringsplan för
perioden 1998-2000 enligt följande.

INVESTERINGSPLAN

(MILJONER

KRONOR)

PROGNOS

1997

BUDGET

1998

BERÄKNAT
1999

BERÄKNAT

2000

Investeringar, an-
slagsfinansierade

- Fastigheter, ny-
byggnation

120,0

100,0

160.0

90.0

- Fastigheter, om-

byggnation

Investeringar, låne-
finansierade

90,0

150,0

50,0

80,0

- Fastigheter, ny-
byggnation

250,0

610.0

410,0

170,0

- Fastigheter, om-

byggnation

460,0

380,0

330,0

320,0

- Markanskaffning

10,0

20,0

20,0

10,0

Nybyggnad, för-

skottshyra

0

50,0

50,0

0

Summa
investeringar

930,0

1 310,0

1 020,0

670,0

Finansiering

- anslag

220,0

250,0

210,0

170,0

- lån

710,0

1 010,0

760,0

500,0

- förskottshyra

0

50,0

50,0

0

Summa
finansiering

930,0 1 310,0   1 020,0

670,0

66

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Regeringens bedömning med anledning
av revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket anger i sin revisionsrapport bl.a.
följande angående resultatredovisningen.

Fortifikationsverket har till viss del uppmärksam-
mat och anpassat årets resultatredovisning i enlighet
med tidigare rekommendationer från Riksrevi-
sionsverket. Det finns dock fortfarande brister i re-
sultatredovisningen.

Enligt Riksrevisionsverket medför dessa brister att
det är svårt att bedöma Fortifikationsverkets må-
luppfyllelse. Resultatredovisningen bör därför ut-
vecklas och struktureras ytterligare.

Regeringen anser att Fortifikationsverkets resul-
tatredovisning har blivit mera ändamålsenlig men att
brister kvarstår. Regeringen kommer därför att noga
följa utvecklingsarbetet i detta avseende inom Forti-
fikationsverket. Regeringskansliet har dock utöver
resultatredovisningen bl.a. genom mål- och resultat-
dialogen med Fortifikationsverket haft tillgång till
annan information om verkets resultat. Detta gör att
regeringen har kunnat bedöma verkets målupp-
fyllelse.

Slutsatser

Regeringen bedömer med utgångspunkt från Fortifi-
kationsverkets årsredovisning och information som
har inhämtats på annat sätt att verksamheten under
budgetåret 1995/96 har genomförts med gott resul-
tat.

7.4 Försvarets materielverk

Försvarets materielverk är en avgiftsfinansierad cen-
tral förvaltningsmyndighet med uppgift att anskaffa,
vidmakthålla och avveckla materiel och förnödenhe-
ter på uppdrag av Försvarsmakten samt att inom det-
ta område stödja Försvarsmaktens verksamhet.
Verksamheten leds av en styrelse med fullt ansvar.
Myndigheten biträder Försvarsmakten i fråga om
långsiktig materielförsörjningsplanering samt materi-
elsystemkunskap. Försvarets materielverk får inom
sitt verksamhetsområde även tillhandahålla tjänster
åt andra myndigheter än Försvarsmakten.

Det övergripande målet för Försvarets materiel-
verk är att genom en kostnadseffektiv och säker ma-
terielanskaffning bidra till att stärka den samlade för-
svarsförmågan.

Försvarets materielverk skall inom ramen för det
övergripande målet anpassa verksamheten till för-
ändrade förutsättningar under försvarsbeslutsperio-
den fram till år 2001. Av särskild betydelse är att yt-
terligare förbättra affärsmässigheten i upphandlingen

samt att bistå Försvarsmakten i dess planering för
förmåga till anpassning. Försvarets materielverk skall
öka sin medverkan i det internationella materiel-
samarbetet.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar rege-
ringen att tillgodose Försvarets materielverks behov
av rörelsekapital, intill ett sammanlagt belopp om
högst 34 miljarder kronor för budgetåret 1998, ge-
nom en kredit i Riksgäldskontoret. Krediten avser
såväl finansieringen av fakturering för slutförda pres-
tationer, s.k. milstolpsfakturering, som finansiering
av utestående förskott och den interna verksamheten.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Försvarets materielverk redovisar i årsredovisningen
för budgetåret 1995/96 resultatet av verkets effektivi-
seringsprogram, MÅL 96, som innebar att materiel-
verket under treårsperioden budgetåren 1993/94 till
1995/96 skulle minska sina årliga driftskostnader
med 295 miljoner kronor (motsvarande 25%). Ma-
terielverket har uppfyllt detta besparingskrav, och
har under budgetåret utöver MÅL 96 genomfört be-
sparingar på 84 miljoner kronor. Detta har åstad-
kommits bl.a. genom att minska antalet helårsan-
ställda med ca 450 personer. Dessa besparingar har
kommit Försvarsmakten till del i form av lägre pri-
ser.

Försvarets materielverk har i årsredovisningen vi-
dare redovisat hur många leveranser som har skett
under budgetåret, vilket utgör en uppskattning av
verkets leveranssäkerhet. Av redovisningen framgår
att 49% av antalet leveranser, motsvarande 77% av
värdet, har skett enligt vad som planerats.

Försvarets materielverks verksamhet har under
budgetåret 1995/96 varit uppdelad på följande verk-
samhetsgrenar: Materielprodukter, Stöd till Försvars-
makten, Reservmaterielförsörjning, Drivmedelsför-
sörjning, Internationell verksamhet samt Övrigt.
Verksamhetsgrenen Materielprodukter står för 92 %
av kostnaderna. Kostnaderna uppgick till 29 073
miljoner kronor och intäkterna var 29 552 miljoner
kronor. Resultatet var sålunda ett överskott på 479
miljoner kronor.

För budgetåret 1997 har regeringen beslutat om
att verksamheten skall indelas och redovisas i verk-
samhetsgrenarna Ledning av Försvarets materielverk,
Ledningsstöd, Anskaffning och Driftstöd.

67

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

BUDGET FÖR AVGIFTSBELAGD VERKSAMHET

AVGIFTSBELAGD
VERKSAMHET
(MILJONER KRONOR)

INTÄKTER

KOSTNADER

RESULTAT
(INTÄKT -
KOSTNAD)

KOSTNADS -

TÄCKNING

%

Utfall 1995/96

29 552

29 073

479

102

varav 1996

21 243

20 462

781

104

Prognos 1997

25 196

25 151

45

100

Budget 1998

24 500

24 500

0

100

Beräknat 1999

26 500

Beräknat 2000

26 000

För åren 1998, 1999 och 2000 finns en ökad osä-
kerhet till följd av övergången till s.k. milstolpsfaktu-
rering vid slutförda prestationer istället för samlings-
fakturering som baseras på upparbetade kostnader.

Investeringsplan

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inrikt-
ningen av Försvarets materielverks investeringsplan
för perioden 1998-2000 enligt följande.

INVESTERINGSPLAN

(MILJONER
KRONOR)

TOTAL

KOSTNAD

PROGNOS

1997

BUDGET

1998

BERÄKNAT

1999

BERÄKNAT

2000

Investeringar

- Förvaltn.-

140,5

38,0

33,3

34,5

34,7

ändamål
övrigt

- Provplatser

349,3

89,0

90,3

85,0

85,0

- Teknisk
referens-

6.4

5,5

0,3

0,3

0,3

anläggning

- Uppgrad.
Teknisk

110,5

10,5

75,0

25,0

0

plattform
FMV

- Dokument-

30,0

0

0

20,0

10,0

system

- COTS,
ersättning
för PLS

150,0

0

25,0

50,0

75,0

Summa
investe-
ringar

786,7

143,0

223,9

214,8

205,0

Finansiering

- län 786,7    143,0   223,9     214,8     205,0

Summa       786,7   143,0  223,9   214,8   205,0

finansiering

Regeringens bedömning med anledning
av revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverkets bedömning är att årsredovis-
ningen med komplettering i allt väsentligt är rättvi-
sande.

Riksrevisonsverket konstaterar att materielverkets
årsredovisning förbättrats vad avser de finansiella
delarna, medan resultatredovisningen däremot inte i
alla delar är tillfredsställande. Regeringen avser att
noga följa det utvecklingsarbete som pågår för att
förbättra resultatredovisningen vid Försvarets mate-
rielverk.

Övrigt

Försvarsmakten tillämpar anslagsförordningen
(1992:670) fullt ut fr.o.m. den 1 januari 1997. Efter-
som anslagsförordningen endast medger anslagsbe-
lastning för prestation som erhållits har Försvarets
materielverk övergått till fakturering vid slutförda
prestationer, s.k. milstolpsfakturering, i stället för
den tidigare samlingsfaktureringen, som baserades på
vid respektive tidpunkt upparbetade kostnader. Det-
ta har medfört ett ökat behov av rörelsekapital för
materielverket.

Regeringen uppdrog i september 1996 åt Riksrevi-
sionsverket att utreda Försvarets materielverks behov
av rörelsekapital. Regeringen har vidare uppdragit åt
materielverket att redovisa verkets behov av rörelse-
kapital såväl för budgetåret 1998 som på lång sikt.
Försvarets materielverk bedömer att verkets behov
av rörelsekapital för år 1998 kan punktvis komma
att uppgå till högst 15 miljarder kronor.

Materielverket behöver en kredit för att finansiera
uteliggande förskott till industrin. Denna kredit bör
uppgå till högst 18 miljarder kronor. Därutöver har
materielverket alltsedan övergången till avgiftsfinan-
siering haft en kredit för att finansiera den interna
verksamheten. Detta behov kvarstår och uppgår till
ca 850 miljoner kronor.

Regeringen föreslår därför att riksdagen bemyndi-
gar regeringen att tillgodose Försvarets materielverks
behov av rörelsekapital uppgående till högst 34 mil-
jarder kronor för budgetåret 1998 genom en kredit i
Riksgäldskontoret. Detta innefattar såväl behovet av
kredit för milstolpsfakturering som materielverkets
kredit för utestående förskott samt verkets behov av
kredit för den interna verksamheten.

Regeringen uppmärksammade under budgetåret
1995/96 vissa frågor kring affärsmässigheten i mate-
rielverkets upphandlingar och gav i regleringsbrevet
för år 1997 materielverket i uppdrag att genomföra
stickprovsundersökningar inom hela verket för att
undersöka upphandlingarnas överensstämmelse med
regelverket samt affärsmässigheten i övrigt.

En särskild utredare har utsetts för att utreda
möjligheterna att omlokalisera delar av materielver-

68

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

kets verksamhet till Arboga. Utredaren redovisade
sitt förslag till regeringen den 18 augusti 1997. Utre-
daren har redovisat möjligheter att överföra befintlig
eller planerad verksamhet som omfattar ett 150-tal
tjänster till Arboga. Förslaget rör bl.a. tjänster vid
Försvarets materielverk och Försvarsmakten. Rege-
ringen avser att fatta beslut i frågan under hösten
1997.

Försvarets materielverk har stora uteliggande be-
ställningar hos utländsk försvarsindustri med åtföl-
jande valutaberoende. För att finna möjliga lösningar
att minska valutarisken har regeringen gett Riks-
gäldskontoret i uppdrag att i samarbete med Försva-
rets materielverk föreslå en modell för hantering av
valutaflöden och valutarisker, i första hand för mate-
rielverket. Den första etappen av uppdraget skall re-
dovisas i december 1997.

Slutsatser

Regeringen förutsätter att de ovan redovisade värde-
na på leveranssäkerhet kan höjas när myndigheten
successivt anpassar sig till det nya styrsystemet, av-
giftsfinansieringen och ändrade ekonomiadministra-
tiva rutiner. Det bör bl.a. vara möjligt att eliminera
nu förekommande eftersläpning av rapportering och
fakturering efter det att leverans skett. Regeringen
anser att det är av stor vikt att Försvarets materiel-
verk och Försvarsmakten vidtar åtgärder för att för-
bättra måluppfyllelsen i detta avseende under bud-
getåret 1998 .

Prioriteringarna under budgetåret 1998 är att för-
bättra affärsmässigheten i upphandlingarna och att
förbättra leveranssäkerheten.

7.5 Anslag D 1

D 1. TOTALFÖRSVARETS PLIKTVERK

1995/96

Utgift

295 466 '

Anslags-
sparande

29 943

Därav 1996

Utgift

197 892

1997

Anslag

225 484

Utgifts-
prognos

250 300

1998

Förslag

231 750

1999

Beräknat

238 139

2000

Beräknat

244 715

1 Beloppen anges i tusental kronor

Totalförsvarets pliktverks huvudsakliga uppgifter
regleras i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.

Det övergripande målet för Totalförsvarets plikt-
verk är att ge myndigheter och andra som har be-
manningsansvar inom totalförsvaret stöd och service
i frågor avseende bemanning med totalförsvarsplikti-

ga som skrivs in för värnplikt eller civilplikt. Stöd och
service skall även lämnas till de bemanningsansvariga
i fråga om totalförsvarspliktigas tjänstgöring och re-
dovisning av annan personal inom totalförsvaret.

Totalförsvarets pliktverk skall mönstra, skriva in
och krigsplacera totalförsvarspliktiga enligt lagen om
totalförsvarsplikt.

Totalförsvarets pliktverks verksamhet har för in-
nevarande budgetår indelats i följande verksamhets-
grenar: Mönstring, Antagningsprövning och Inskriv-
ning, Stöd under tjänstgöring, Stöd till
krigsorganisationen samt Övrig verksamhet.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Totalförsvarets pliktverk ansvarar för mönstring och
inskrivning av totalförsvarspliktiga och har 1 juni
1995 - 31 december 1996 mönstrat 73 163 män och
antagningsprövat 755 kvinnor. Totalförsvarets plikt-
verks mål att mönstra och antagningspröva 79 965
totalförsvarpliktiga har ej uppfyllts dels på grund av
att personer som har kallats till mönstring har utebli-
vit och inte kunnat nås genom efterspaning, dels på
grund av att mönstringstillfällen har senarelagts av
sociala skäl.

Totalförsvarets pliktverk kallade 54 734 totalför-
svarspliktiga till grundutbildning, varav 51 834 för
värnplikt och 2 900 för civilplikt. Under budgetåret
påbörjade 52 271 sin totalförsvarsplikt och 7 049
avbröt densamma.

Totalförsvarets pliktverks stöd till krigsorganisa-
tionen omfattar annan utredning än mönstring,
krigsplacering och utsändning av order, ändrad
krigsplacering, ändringar till följd av omorganisation
av Försvarsmaktens krigsförband, uppföljning av
personaltillgångar och prognoser och statistik.

Årsredovisningen visar att verksamheten bedrivits
med sådan inriktning att uppsatta mål i allt väsentligt
har uppnåtts.

BUDGET FÖR AVGIFTSBELAGD VERKSAMHET

UPPDRAGS-

VERKSAMHET
(TUSENTAL KRONOR)

INTÄKTER)

KOSTNADER

RESULTAT
(INTÄKT -
KOSTNAD)

KOSTNADS -

TÄCKNING

Utfall 1995/96

73 749

76 809

-3 059

96

varav 1996

52 505

56 810

-4 305

92

Prognos 1997

62 800

62 800

0

100

Budget 1998

61 000

64 500

-3 500

95

Beräknat 1999

61 000

Beräknat 2000

61 000

6 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 5

69

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Investeringsplan

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inrikt-
ningen av Totalförsvarets pliktverks investeringsplan
för perioden 1998-2000 enligt följande.

INVESTERINGSPLAN

Försvarshögskolan bildades den 1 januari 1997 ge-
nom en sammanslagning av tidigare Militärhögsko-
lan och Försvarshögskolan.

Det övergripande målet för Försvarshögskolan är
att genom utbildning och forskning stödja totalför-
svarets kompetensuppbyggnad och chefsutveckling
av såväl militär som civil personal.

(MILJONER
KRONOR)

TOTAL
KOSTNAD

PROGNOS

1997

BUDGET

1998

BERÄKNAT

1999

BERÄKNAT

2000

Investeringar

- utv. PLIS

177,5

70,0

30,0

0

0

- övrigt

74,4

21,6

11,0

11,0

11,0

Summa
in-
vesteringar

251,9

91,6

41,0

11,0

11,o

Finansiering

- lån

251,9

91,6

41,0

11,0

11,0

Summa

251,9

91,6

41,0

ll.o

11,0

finansiering

Slutsatser

Totalförsvarets pliktverk har lämnat underlag för
fördjupad prövning för budgetåren 1998-2001.
Sammantaget innebär regeringens bedömning att in-
riktningen av verksamheten för Totalförsvarets plikt-
verk i stora delar kan bygga på den verksamhet som
hittills bedrivits. Frågan om avgiftsfinansiering av vis-
sa tjänster hos Totalförsvarets pliktverk är föremål
för överväganden inom Regeringskansliet.

Regeringen beräknar medlen för Totalförsvarets
pliktverk till 231 750 000 kronor budgetåret 1998.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

F.d. Militärhögskolan

Regeringen bedömer att verksamheten har bedrivits i
enlighet med angiven inriktning.

F.d. Försvarshögskolan

Regeringen bedömer att verksamheten motsvarar de
krav regeringen ställt på myndigheten. Mål och upp-
drag i regleringsbrevet har uppfyllts och återrappor-
terats.

BUDGET FÖR AVGIFTSBELAGD VERKSAMHET

UPPDRAGS-
VERKSAMHET
(TUSENTAL KRONOR)

INTÄKTER

KOSTNADER

RESULTAT
(INTÄKT -
KOSTNAD)

KOSTNADS -

TÄCKNING

%

Utfall 1995/96

300 794

299 031

1 763

100

varav 1996

210 538

210 344

14

100

Prognos 1997

226 736

229 488

-2 752

99

Budget 1998

235 351

252 239

-16 888

93

Beräknat 1999

251 486 |

Beräknat 2000

253 656 1

Investeringsplan

Regeringens förslag

7.6 Anslag D 2

D 2. FÖRSVARSHÖGSKOLAN

1995/96

Utgift

24 842 1,2

Anslags-
sparande

10 970

Därav 1996

Utgift

23 249 2

1997

Anslag

18 395

Utgifts-
prognos

28 200

1998

Förslag

36 603

1999

Beräknat

37 667

2000

Beräknat

38 733

1 Beloppen anges i tusental kronor

2 Beloppet avser summan av de tidigare anslagen B 3 Militärhögskolan och
G 5 Försvarshögskolan

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inrikt-
ningen av Försvarshögskolans investeringsplan för
perioden 1998-2000 enligt följande.

70

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

INVESTERINGSPLAN

(MILJONER
KRONOR)

PROGNOS
1997

BUDGET

1998

BERÄKNAT

1999

BERÖKNAT

2000

Investeringar

- tillgångar som
används i
verksamheten

6,9

6,6

6.8

6.8

Summa
investeringar

6,9

6,6

6,8

6,8

Finansiering

- lån

6,9

6,6

6,8

6.8

Summa

6,9

6,6

6,8

6,8

finansiering

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser (Militärhögskolan)

Riksrevisionsverket har riktat invändningar mot f.d.
Militärhögskolans årsredovisning. Årets kapitalför-
ändring är inte rättvisande beroende på felaktig re-
dovisning av intäkter i den avgiftsfinansierade verk-
samheten. Bokförda intäkter om cirka 29 miljoner
kronor avseende uppdrag från Försvarsmakten mot-
svarar inte avtalad och genomförd verksamhet. Des-
sa medel borde i stället ha bokförts som förskott från
kund (så har sedermera skett). Militärhögkolan re-
dovisar därmed enligt Riksrevisionsverket intäkter
som ännu inte motsvaras av upparbetade kostnader
under perioden. Redovisningen ger därför inget rätt-
visande resultat.

Utöver denna huvudinvändning anför Riksrevi-
sionsverket bl.a. att internkontrollen under året inte
fungerat på ett tillfredsställande sätt med fel och bris-
ter i redovisningen som följd. Verket konstaterar
också att Militärhögskolan tidigare redovisat att åt-
gärder skall vidtas för att förbättra resultatredovis-
ningen, men att de flesta av dessa åtgärder trots detta
inte genomförts.

Regeringen ser allvarligt på Riksrevisionsverkets
kritik mot Militärhögskolan. Bristerna visar att det
behövs en förbättrad dialog mellan Försvarsmakten
och Försvarshögskolan i syfte att förtydliga rollerna.
Sedan Militärhögskolan har avvecklats har den nya
Försvarshögskolan för Försvarsdepartementet redo-
visat hur verksamheten framgent kommer att pro-
duktionsledas och ekonomistyras. Denna ordning
bedöms av regeringen innebära klara förbättringar
och att ovanstående brister kan avhjälpas.

Regeringen kommer att noga följa upp att de bris-
ter som Riksrevisionsverket påtalat undanröjs. Sär-
skild vikt kommer att läggas vid utvecklandet av di-
alogen mellan Försvarshögskolan och Försvars-
makten samt med övriga beställare.

Övrigt

För år 1997 har regeringen beslutat att verksamheten
vid Försvarshögskolan skall indelas i verksamhets-
grenarna Högre chefsutbildning för totalförsvaret,
Militär chefs- och specialistutbildning, Civil chefs-
och specialistutbildning samt Forskning och utveck-
ling. I 1997 års regleringsbrev angav också regering-
en att det är angeläget dels att den del av verksamhe-
ten som vänder sig till en kvalificerad internationell
deltagarkrets får en distinkt identitet, dels att utri-
kespolitisk kompetens finns i verksamheten.

Försvarshögskolan har i 1997 års regleringsbrev
fått uppdraget att slutföra de delar av organisations-
kommitténs för Försvarshögskolan (dir.l996:75)
uppgifter, som rör dels forskningens styrning och fi-
nansiering, dels finansieringen av skolans verksam-
het.

Försvarshögskolan har lämnat en särskild redo-
visning om informationskrigföring och därvid begärt
ett årligt belopp om 2,5 miljoner kronor för detta
ändamål.

Försvarshögskolans förslag

Forskningens inriktning och styrning

Den forskning som nu byggs upp vid Försvarshög-
skolan bör koncentreras mot områden som är viktiga
vid skolan. Samarbetet med olika högskolor kommer
att öka. Varje institution bör få en professur och en
rekryteringstjänst som huvudsakligen finansieras med
medel för grundforskning.

Beslut om inriktning av forskningen skall fattas av
Försvarshögskolans institutioner. Den övergripande
ledningen av forskningen vid Försvarshögskolan
kommer under rektor att utövas av den nya Forsk-
nings- och utbildningsnämnden.

I dag finansieras grundforskningen vid fyra av
skolans sex institutioner genom uppdrag från För-
svarsmakten. För institutionerna för civil beredskap
resp, strategi kan finansieringen inte ske genom upp-
drag från Försvarsmakten eftersom denna verksam-
het har inriktning mot totalförsvar, militärhistoria
och säkerhetspolitik. Regeringen bör enligt Försvars-
högskolan anvisa medel via Försvarsmakten, Över-
styrelsen för civil beredskap och Regeringskansliet
(Utrikesdepartementet). En sådan styrning lägger
grunden för en tydligare koppling mellan uppdrags-
givare och uppdragstagare samt ger långsiktighet och
stabilitet i finansieringen av grundforskningen vid
Försvarshögskolan.

Med kringkostnader för administrativt stöd, resor
m.m., kan totalkostnaden för grundforskningskom-
petens beräknas till 3 miljoner kronor per institution,
dvs. totalt 18 miljoner kronor för de sex institutio-
nerna. Övrig forskning skall även fortsättningsvis fi-
nansieras genom uppdrag förutom den del som rege-
ringen liksom tidigare finansierar genom anslag.

71

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Finansiering av övrig verksamhet vid
Försvarshögskolan

För- och nackdelar med anslags- respektive avgiftsfi-
nansiering av Försvarshögskolans övriga verksamhet
har analyserats. Härvid har framkommit att kost-
nadsmedvetenheten, styrning, inriktning, offerering
och fakturering av verksamheten samt behovspröv-
ning av densamma ökar och blir tydligare med av-
giftsfinansiering av verksamheten.

En förutsättning för avgiftsfinansiering av de i dag
anslagsfinansierade områdena är att Överstyrelsen
för civil beredskap, Försvarsmakten och Regerings-
kansliet (Utrikesdepartementet) tilldelas medel för att
kunna göra beställningar inom dessa områden.

Fr.o.m. budgetåret 1999 bör, enligt Försvarshög-
skolan, den nu aktuella verksamheten i sin helhet
kunna finansieras med avgifter under förutsättning
att Överstyrelsen för civil beredskap, Försvarsmakten
och Regeringskansliet (Utrikesdepartementet)
”tecknar avtal” om utbildning inom respektive om-
råde med Försvarshögskolan och att Försvarshög-
skolans nuvarande medel, som är i anslagsform, för-
delas till Försvarsmakten, Överstyrelsen för civil
beredskap          och          Regeringskansliet

(Utrikesdepartementet). Förslaget innebär därmed
inte ökade kostnader för myndigheters och andra or-
ganisationers deltagande i utbildningen.

Enligt Försvarshögskolan bör verksamheten vid
Institutionen för Högre Totalförsvarsutbildning un-
der budgetåret 1998 vara anslagsfinansierad med in-
riktning att bli avgiftsfinansierad. Tiden fram till näs-
ta budgetprocess bör användas till att ta fram
styrformer, som är anpassade för avgiftsfinansiering.
Det är avsikten att detta arbete skall utföras i nära
samarbete med de framtida uppdragsgivarna.

Regeringens bedömning

Grundforskningen bör i likhet med vad som gäller
för högskolor och universitet finansieras via anslag.
Medel har därför avsatts inom anslaget med 18 mil-
joner kronor för denna uppgift. Medel har tillförts
från anslaget A 1 Försvarsmakten och anslaget B 1
funktionen Civil ledning. Härigenom styrs denna
verksamhet på likartat sätt som inom högskolesek-
torn samtidigt som långsiktighet och stabilitet upp-
nås. Regeringen bedömer att den föreslagna inrikt-
ningen av forskningen vid Försvarshögskolan i
princip kan godtas.

Vad gäller styrning och finansiering av övrig verk-
samhet inklusive övrig forskning kan det visserligen
rent principiellt finnas vissa fördelar med Försvars-
högskolans förslag. Men det finns även svårigheter
och problem med förslaget. Regeringen lämnar där-
för inte nu några förslag till riksdagen om ytterligare
förändringar. Frågan om hur den framtida styrning-
en och finansieringen skall utformas kommer att bli
föremål för fortsatt beredning inom Regeringskansli-

et. Regeringen avser, i enlighet med totalförsvarsbe-
slutet år 1996, att se till att utbildning i säkerhetspo-
litik och totalförsvar av personal i ledande
befattningar inom totalförsvaret kan genomföras på
en hög ambitionsnivå.

Regeringen anser att informationskrigföring är ett
ämnesområde som väl passar in i Försvarshögskolans
verksamhet som totalförsvarsmyndighet. Regeringen
har därför beräknat att 2,5 miljoner kronor förs från
anslaget A 1 Försvarsmakten till Försvarshögskolan
för detta ändamål.

Slutsatser

Regeringen bedömer att sammanslagningen av f.d.
Försvarshögskolan och f.d. Militärhögskolan redan
har gett avsedda synergieffekter. Försvarshögskolan
bedöms kunna ge myndigheter och personal inom
totalförsvaret en god och erforderlig kompetensut-
veckling.

Regeringen beräknar medel för Försvarshögskolan
med 36 603 000 kronor för år 1998.

7.7 Anslag D 3

D 3. FÖRSVARETS RADIOANSTALT

1995/96

Utgift

607 995

, Anslags-
kredit

3 775

Därav 1996

Utgift

422 771

1997

Anslag

423 569

Utgifts-
prognos

424 000

1998

Förslag

428 667

1999

Beräknat

437 624

2000

Beräknat

446 071

1 Beloppen anges i tusental kronor

Försvarets radioanstalt är en central förvaltnings-
myndighet med uppgift att bedriva signalspaning.
Verksamheten bedrivs enligt den inriktning som re-
geringen, Försvarsmakten och övriga uppdragsgivare
anger. Försvarets radioanstalt skall också utveckla
teknisk materiel och metoder som behövs för att be-
driva denna verksamhet.

Försvarsutskottet kommer att informeras om
verksamheten i särskild ordning.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

En särskild resultatundersökning har gjorts genom
informationsvärdering hos kunderna. Regeringen be-

72

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

dömer att verksamhetsmålen för budgetåret 1995/96
har uppnåtts.

Slutsatser

Regeringen bedömer att verksamheten kan fortsätta i
enlighet med inlämnat budgetförslag för år 1998.
Försvarets underrättelsenämnd har tillstyrkt radioan-
staltens budgetunderlag. Regeringen beräknar med-
len för Försvarets radioanstalt till
428 667 000 kronor budgetåret 1998.

7.8 Anslag D 4

D 4. FÖRSVARETS FORSKNINGSANSTALT

1995/96

Utgift

172 178 '

Anslags-
sparande

3 953

Därav 1996

Utgift

122 174

1997

Anslag

121 280

Utgifts-
prognos

125 233

1998

Förslag

137 343

1999

Beräknat

130 934

2000

Beräknat

134 631

1 Beloppen anges i tusental kronor

Försvarets forskningsanstalt är en i huvudsak avgifts-
finansierad myndighet med uppgift att bedriva
forskning och utredningsarbete för totalförsvaret
samt till stöd för nedrustning och internationell sä-
kerhet.

Anslagsmedel används för områdena NBC-
forskning och Försvars- och säkerhetspolitik samt
föreslås engångsvis användas under budgetåret 1998
för sanering efter forskning kring explosivämnen.

Myndigheten skall också verka för att synergief-
fekter mellan civil och militär forskning samt natio-
nell och internationell forskning tillvaratas. Försva-
rets forskningsanstalt skall i samverkan med
uppdragsgivarna inom totalförsvaret verka för att
denna resurs nyttiggörs även för samhällsektorer
utanför totalförsvaret.

Det övergripande målet för Försvarets forsknings-
anstalt är att med beaktande av krav på relevans och
vetenskaplig kvalitet bedriva forskning och utred-
ningsarbete för totalförsvaret samt till stöd för ned-
rustning och internationell säkerhet.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Försvarets forskningsanstalt anger i sin årsredovis-
ning att ett betydande antal för totalförsvaret viktiga
forskningsresultat har nåtts samtidigt som en bred
kompetensutveckling skett, vilket skapar grund för
framtida handlingsfrihet av vikt inte minst för total-
försvarets anpassning. De uppdrag som erhållits från
kunderna har med några få undantag genomförts.

Forskningsanstalten framhåller att den effektivise-
ringsprocess som startade under budgetåret 1994/95
och som har slutförts under budgetåret 1995/96 har
fått genomslag på de priser som debiterats mot kun-
derna.

Forskningsanstalten pekar på att det ekonomiska
resultatet för budgetåret 1995/96 är gott, särskilt
som det belastats med engångskostnader för avveck-
ling av personal och lokaler.

Försvarets forskningsanstalts verksamhet är upp-
delad på följande verksamhetsgrenar: Försvars- och
säkerhetspolitik, Utformning av militärt försvar och
civil beredskap, Vapen och skydd, Sensorer, Led-
ningssystem, Telekrig, Människan i totalförsvaret,
Skydd mot N-, B- och C-stridsmedel samt forskning
för övriga samhällssektorer. De totala intäkterna
uppgick till ca 943 miljoner kronor och de totala
kostnaderna till ca 939 miljoner kronor, vilket ger ett

resultat på ca 4 miljoner kronor.

BUDGET FÖR AVGIFTSBELAGD VERKSAMHET

UPPDRAGS-
VERKSAMHET
(TUSENTAL KRONOR)

INTÄKTER

KOSTNADER

RESULTAT
(INTÄKT -
KOSTNAD)

KOSTNADS -

TÄCKNING

%

Utfall 1995/36

753 000

749 000

4 000

101

varav 1996

528 000

527 000

1 000

100

Prognos 1997

545 000

543 000

2 000

100

Budget 1998

545 000

543 000

2 000

100

Beräknat 1999

545 000

Beräknat 2000

545 000

Investeringsplan

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inrikt-
ningen av Försvarets forskningsanstalts investerings-
plan för perioden 1998-2000 enligt följande.

73

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

INVESTERINGSPLAN

(MILJONER KRONOR)

PROGNOS

1997

BUDGET

1998

BERÄKNAT
1999

BERÄKNAT
2000

Investeringar i
tillgångar som
används i verk-
samheten

61,0

71,0

69,0

73,0

Summa
investeringar

61,0

71,0

69,0

73,0

Finansiering

- lån

61,0

71,0

69,0

73,0

Summa

61,0

71,0

69,0

73,0

finansiering

Övriga överväganden

Försvarets forskningsanstalt bedriver på Försvarsde-
partementets uppdrag ett 30-tal forskningsprojekt
inom verksamhetsgrenen Försvars- och säkerhetspo-
litik. Studier genomförs avseende försvarets möjlighe-
ter till anpassning, den breddade hotbilden, öststats-
studier, Europeiska säkerhetsstrukturer och
internationella insatser. Studierna inom dessa områ-
den fortsätter och kommer bl.a. att utgöra underlag
inför den säkerhetspolitiska kontrollstationen år
1998.

Sverige har sedan flera decennier hållit en hög pro-
fil i internationellt nedrustningsarbete. Detta gäller
inte minst kärnvapenområdet. Den för en liten stat
unika kunskap som Sverige besitter har varit en för-
utsättning för den respekt som landet åtnjutit i detta
sammanhang. Regeringen avser även fortsättningsvis
ta initiativ inom nedrustningsområdet. Försvarets
forskningsanstalt kommer som ett led i det svenska
nedrustningsarbetet att genomföra ett seminarium i
syfte att studera förutsättningarna för ett eventuellt
verifikationssystem för ett avtal om förbud mot pro-
duktion av klyvbart material.

Regeringen har jämfört med den bedömning av
verksamheten som gjordes i anslutning till myndighe-
tens fördjupade anslagsframställning som lämnades
år 1996 också beräknat ett engångsbelopp, för sane-
ring efter forskning kring explosivämnen i Ursvik,
som överförts från medel som tidigare inplanerats för
Försvarsmakten. Det är avsikten att eventuella medel
för sanering som inte förbrukas skall återföras till
Försvarsmakten.

Slutsatser

Resultatet av verksamheten under budgetåret
1995/96 har varit gott såväl verksamhetsmässigt som
ekonomiskt.

De mål som regeringen har satt upp för verksam-
heten under budgetåret 1995/96 har uppnåtts.

Regeringen beräknar medlen för Försvarets forsk-
ningsanstalt till 137 343 000 kronor budgetåret
1998.

7.9 Anslag D 5

D 5. FLYGTEKNISKA FÖRSÖKSANSTALTEN

1995/96

Utgift

32 323 ’

Anslags-
sparande

2 921

Därav 1996

Utgift

27 540

1997

Anslag

30 710

Utgifts-
prognos

30 000

1998

Förslag

31 773

1999

Beräknat

32 755

2000

Beräknat

33 770

1 Beloppen anges i tusental kronor

Flygtekniska försöksanstalten är en i huvudsak av-
giftsfinansierad myndighet med uppgift att främja
utvecklingen av flygtekniken inom landet. Flygtek-
niska försöksanstalten är riksmätplats för tryck enligt
förordningen (1989:527) om riksprovplatser och
riksmätplatser.

Flygtekniska försöksanstalten finansieras med av-
giftsinkomster och anslag. Verksamheten leds av en
styrelse med fullt ansvar.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Flygtekniska försöksanstaltens omsättning uppgick
för budgetåret 1995/96 till 169,6 miljoner kronor, en
ökning på 12-månadersbasis från föregående bud-
getår med cirka 8,5 miljoner kronor. Resultatet öka-
de från en nollnivå till drygt en miljon kronor. Verk-
samheten var under budgetåret uppdelad på följande
verksamhetsgrenar:   Gemensamt, Aerodynamik,

Struktur- och materialteknik, Flygsystemteknik,
Akustik, Vindenergiverksamhet.

Flygtekniska försöksanstalten har under budget-
året 1995/96 följt upp och ytterligare reducerat verk-
samhetens omkostnader. Sammantaget bedömer
Flygtekniska försöksanstalten att en årlig nettokost-
nadsbesparing på 4-5 procent uppnåtts.

Den försvarsanknutna verksamheten på aerody-
namiksidan dominerades under budgetåret 1995/96
av arbeten med anknytning till flygplan JAS 39 Gri-
pen.

Verksamheten inom teknikområdet struktur- och
materialteknik har bl.a. omfattat fortsatta arbeten
med utveckling av ny krigsreparationsteknik för JAS
39 Gripen.

74

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Verksamheten inom teknikområdet flygsystem har
omfattat luftstridssimulering, flygdynamik och män-
niska/maskinsamverkan samt flygets miljöpåverkan.

Flygtekniska försöksanstaltens analysverktyg för
ljud- och vibrationsutbredning har under året tilläm-
pats i uppdrag för bl.a. Saab 2000 och Ariane 5. In-
om ramen för ett program av Närings- och teknikut-
vecklingsverket har Flygtekniska försöksanstalten
varit projektledare för ett samarbetsprojekt avseende
aktiv bullerkontroll för lätta tågvagnar.

Den statliga vindenergiforskningen bedrivs sedan
några år tillbaka i konsortieform under ledning av
Flygtekniska försöksanstalten. Arbetet med att ut-
vidga vindkraftsforskningen mot övriga Europa har
under budgetåret 1995/96 enligt försöksanstalten va-
rit framgångsrikt.

BUDGET FÖR AVGIFTSBELAGD VERKSAMHET

UPPDRAGS-

VERKSAMHET

(TUSENTAL KRONOR)

INTÄKTER

(SOM FÅR

DISPONERAS)

KOSTNADER

RESULTAT
(INTÄKT -
KOSTNAD)

KOSTNADS -
TÄCKNING

Utfall 1995/96

137 363

136 310

1 053

101

varav 1996

96 866

92 874

3 992

104

Prognos 1997

115 500

114 400

1 100

101

Budget 1998

120 000

119 000

1 000

101

Beräknat 1999

125 000

Beräknat 2000

130 000

Investeringsplan

INVESTERINGSPLAN

(MILJONER
KRONOR)

TOTAL

KOSTNAD

PROGNOS

1997

BUDGET

1998

BERÄKNAT

1999

BERÄKNAT

2000

Investeringar
-Ställbar
dysa till T
1500

19,7

8,0

2,0

0

0

-Kompressor

-anläggning

-Simulerings
-center

65,0

26,0

10,0

11,0

55,0

5,0

0

5,0

0

5,0

-Övriga

objekt

60,7

16,9

13.8

15,0

15,0

Summa
invester-
ingar

171,4

45,9

75,8

20,0

20,0

Finansiering

-lån

171,4

45,9

75,8

20,0

20,0

Summa
finansiering

171,4

45,9

75,8

20,0

20,0

Slutsatser

Regeringen bedömer att verksamheten under bud-
getåret 1995/96 har genomförts med gott resultat.

Regeringen beräknar medlen för Flygtekniska för-
söksanstalten till 31 773 000 kronor budgetåret
1998.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inrikt-
ningen av Flygtekniska försöksanstaltens investe-
ringsplan för perioden 1998-2000 enligt följande.

7.10 Anslag D 6

D 6. STÖD TILL FRIVILLIGA FÖRSVARS-
ORGANISATIONER INOM TOTALFÖRSVARET

1995/96

Utgift

147 979 '

Därav 1996

Utgift

83 336

1997

Anslag

98 771

Utgifts-
prognos

98 770

1998

Förslag

101 971

1999

Beräknat

101 971

2000

Beräknat

101 971

1 Beloppen anges i tusental kronor

2 Tidigare anslaget G 15 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom total-
försvaret

75

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Anslaget omfattar kostnader för stöd till den verk-
samhet som anges i förordningen (1994:524) om fri-
villig försvarsverksamhet.

Härutöver tilldelas de frivilliga försvarsorganisa-
tionerna för sin utbildningsverksamhet medel från
anslagen A 1 Försvarsmakten, B 3 Befolkningsskydd
och räddningstjänst samt B 6 Hälso- och sjukvård
m.m. Arbetsmarknadsstyrelsen tilldelas medel genom
en anslagspost under anslaget B 3 Befolkningsskydd
och räddningstjänst.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

De frivilliga försvarsorganisationer som anges i bila-
ga till förordningen om frivillig försvarsverksamhet
får bidrag för den del av deras verksamhet som
främjar totalförsvaret och som omfattar ledning och
administration, försvarsupplysning och rekrytering.

Verksamhet som finansieras med statsbidrag om-
fattas inte av bestämmelserna i förordningen
(1996:882) om myndigheters årsredovisning. Härav
följer att årsredovisningar och anslagsframställningar
inte lämnats i enlighet med föreskrifterna i nämnda
förordning.

I enlighet med vad regeringen redovisar i 1997 års
skrivelse disponerar och fördelar myndigheterna För-
svarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap
medlen för stöd till de frivilliga försvars-
organisationerna. Från och med budgetåret 1998 in-
går även medel för stöd till frivilliga försvarsorganisa-
tioner inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m.
Medlen ges i form av statsbidrag.

Slutsatser

För år 1998 tilldelas de frivilliga försvarsorganisatio-
nerna 101 971 000 kronor för stöd till verksamhe-
ten. För utbildningsverksamheten bedöms
162 700 000 kronor avdelas, varav 56 700 000 kro-
nor från anslag inom det civila försvaret och
106 000 000 kronor från anslag inom det militära
försvaret.

Regeringen har även i 1997 års skrivelse behand-
lat de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet
i avsnitt 8.

76

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

8 Ändringar i lagen om statligt personskadeskydd

Regeringens förslag

Minimibeloppen i lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd för beräkning av sjukpenningun-
derlag och livränteunderlag, liksom för beräkning av
underlag för den särskilda sjukpenningen, höjs för
dem som omfattas av bestämmelserna om längre
grundutbildning än 60 dagar enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt. För dem återin-
förs också rätten till ersättning för nödvändiga kost-
nader för läkarvård, sjukvårdande behandling, sjuk-
husvård samt läkemedel.

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund

Lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd gäl-
ler ersättning av staten vid personskada till bl.a. den
som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalför-
svarsplikt eller inställer sig till mönstring, eller annan
uttagning enligt den lagen eller till antagningspröv-
ning enligt lagen om möjlighet för kvinnor att fullgö-
ra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbild-
ning. När begreppet totalförsvarspliktiga används i
det följande avses även kvinnor som fullgör utbild-
ning med stöd av lagen om möjlighet för kvinnor att
fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundut-
bildning. Personskadeskyddet är avsett att ge de to-
talförsvarspliktiga ett motsvarande skydd som för-
värvsarbetande har. Skyddet gäller under hela
tjänstgöringstiden inklusive fritid och övningsuppe-
håll.

En totalförsvarspliktig har under sin tjänstgörings-
tid rätt att behålla sina förmåner enligt förordningen
(1995:239) om förmåner till totalförsvarspliktiga
även när han eller hon är sjuk. Bland förmånerna in-
går fri hälso- och sjukvård. Även efter utrycknings-
dagen har en totalförsvarspliktig som vid tiden för
utryckning får sluten vård vid vårdinrättning alltjämt

rätt till sådan fri sjukvård under högst 90 dagar där-
efter. Däremot har en totalförsvarspliktig under den
tid han eller hon är inkallad, den s.k. skyddstiden,
inte någon rätt till sjukpenning enligt lagen om stat-
ligt personskadeskydd. En totalförsvarspliktig har
vanligtvis inte heller någon rätt till sjukpenning enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Sjukpenning enligt lagen om statligt personskade-
skydd utges först efter skyddstidens utgång. Hel
sjukpenning utges, efter avdrag med en karensdag,
med 75 % av sjukpenningrundande inkomst. Från
och med den 1 januari 1998 utges sjukpenningen
med 80 % av sjukpenninggrundande inkomst efter
avdrag med en karensdag (prop. 1996/97:63, bet.
1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273). Sjukpenning-
grundande inkomst är den inkomst som den sjuke
kan antas få. Många totalförsvarspliktiga rycker
dock in till grundutbildning innan de hunnit få arbete
och inkomster. Den sjukpenninggrundande inkoms-
ten kommer därför i stället att bestämmas med hjälp
av vissa minimibelopp kopplade till den skadades
ålder, vilket innebär att endast en låg ersättning ut-
ges.

Utredningen om totalförsvarspliktigas sociala och
ekonomiska situation lämnade i ett betänkande
(SOU 1996:18) bl.a. vissa förslag till förbättringar i
personskadeskyddet för totalförsvarspliktiga. Frågan
om förändringar av personskadeskyddet har också
drivits av vämpliktsrörelsen och behandlades i det
sammanhanget bl.a. på Värnpliktskongressen i En-
köping i mars 1997. Även Civilpliktsrådet har ut-
tryckt att förbättringar bör göras av ersättningen
som utges vid skador. Regeringen uppdrog den 15
maj 1997 åt Försvarsmakten och Överstyrelsen för
civil beredskap att dels göra en kartläggning av de
totalförsvarspliktigas personskador som inträffat ef-
ter den 1 juli 1995, dels redovisa förslag på förbätt-
ringar i ersättningssystemet samt kostnaderna för
förändringarna. Försvarsmakten inkom med en skri-
velse till regeringen den 16 juni 1997 och Överstyrel-
sen för civil beredskap inkom med en skrivelse den
13 juni 1997. Båda myndigheterna har föreslagit att

77

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

en fördjupad analys görs av behovet av förändringar
inom ersättningssystemet. Myndigheterna har även
lämnat förslag till förändringar av ersättningssyste-
met. Såväl Vämpliktsrådet som Civilpliktsrådet har
medverkat i arbetet med skrivelserna.

Regeringen beslutade den 26 juni 1997 att tillkalla
en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn
av arbetsskadeförsäkringen. Enligt direktiven
(1997:91) skall utredaren i det sammanhanget även
se över personskadeskyddet för de totalförsvarsplik-
tiga. Uppdraget skall vara avslutat senast den 30 ja-
nuari 1998.

Regeringen anförde i totalförsvarspropositionen år
1996, att den avsåg att återkomma med förslag om
förbättringar i de totalförsvarspliktigas personskade-
skydd. Vikten av att arbetet med förändringar av
personskadeskyddet skyndsamt fullföljs betonades i
riksdagsbehandlingen (bet. 1996/97:FöUl). Försvars-
makten och Överstyrelsen för civil beredskap har
lämnat förslag till förändringar. Mot denna bak-
grund anser regeringen att det finns anledning att re-
dan nu föreslå vissa förändringar av reglerna om er-
sättningsunderlaget för sjukpenning och livränta
samt ersättning för vissa nödvändiga kostnader för
läkarvård m.m. för de totalförsvarspliktiga. I bered-
ningen av det förslag som regeringen nu förelägger
riksdagen har Försvarsmakten och Överstyrelsen för
civil beredskap lämnat synpunkter under hand.

Nuvarande ordning

Lagen om statligt personskadeskydd tillämpas, så-
som nämnts, bl.a. på den som tjänstgör enligt lagen
om totalförsvarsplikt eller inställer sig till mönstring,
eller annan uttagning enligt den lagen eller till antag-
ningsprövning enligt lagen om möjlighet för kvinnor
att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre
grundutbildning. Begreppet ”skada” innefattar enligt
lagen om statligt personskadeskydd både olycksfalls-
skada och sjukdom (prop. 1976/77:64, s. 127).

Enligt 10 § lagen om statligt personskadeskydd
lämnas ersättning för sjukdom, bestående nedsätt-
ning av arbetsförmågan och dödsfall. Personskade-
skyddet omfattar enligt 6 § skada som har ådragits
under skyddstiden. Med skyddstid avses enligt 4 §
den tid som löper mellan det att den första färden
påbörjats till inställelsen till dess att den sista färden
från verksamheten avslutats. I 7 och 8 §§ har vissa
presumtionsregler intagits för när en skada skall an-
ses ha uppkommit. Reglerna innebär att om någon
har varit utsatt för ett olycksfall under skyddstiden,
skall skada som han eller hon då ådragit sig anses
vara orsakad av olycksfallet, om övervägande skäl
talar för det. Om skada till följd av annat än olycks-
fall visar sig efter skyddstiden skall den anses vara
ådragen under skyddstiden om verksamheten skäli-
gen kan antas ha väsentligt bidragit till skadan.

Vid bestämmandet av sjukpenning tillämpas vissa
i 10 § lagen om statligt personskadeskydd angivna
bestämmelser i lagen (1976:380) om arbetsskadeför-

säkring. Enligt 3 kap. 1 § lagen om arbetsskadeför-
säkring har den som är sjukförsäkrad enligt lagen om
allmän försäkring vid arbetsskada rätt till samma
förmåner från sjukförsäkringen som vid annan sjuk-
dom. Hel sjukpenning utges enligt 3 kap. 4 § lagen
om allmän försäkring, efter en karensdag, med 75
procent av den sjukpenninggrundande inkomsten
dividerat med 365. Såsom tidigare nämnts utges hel
sjukpenning från och med den 1 januari 1998 med
80 procent av sjukpenninggrundande inkomst. Sjuk-
penninggrundande inkomst är enligt 3 kap. 2 § lagen
om allmän försäkring den årsinkomst som den för-
säkrade tills vidare kan antas få. Det är dock vanligt
förekommande att totalförsvarspliktiga inte har haft
något arbete varför det inte går att fastställa någon
sjukpenninggrundande inkomst. I stället får ett sjuk-
penningunderlag enligt 12 § lagen om statligt per-
sonskadeskydd bestämmas med hjälp av de regler
om vissa minimibelopp kopplade till den skadades
ålder som återfinns i 4 kap. 10 § andra stycket lagen
om arbetsskadeförsäkring. Sjukpenningunderlaget
får inte beräknas till lägre belopp än vad som mot-
svarar två gånger basbeloppet för tid före 21 års ål-
der, två och en halv gånger basbeloppet för tid mel-
lan 21 och 25 års ålder och tre gånger basbeloppet
för tid från och med 25 års ålder. Bestämmelserna i
12 § omfattar den som har skadats under grundut-
bildning som är längre än 60 dagar. Sjukpenning och
livränta utges enligt 11 § andra stycket lagen om
statligt personskadeskydd inte under skyddstiden.

Även såvitt gäller bestämmandet av livränta till-
lämpas vissa i 10 § lagen om statligt personskade-
skydd angivna bestämmelser i lagen om arbetsskade-
försäkring. Den som genom arbetsskada fått sin
förmåga att skaffa inkomst genom arbete nedsatt
med minst en femtondel har enligt 4 kap. 1 § lagen
om arbetsskadeförsäkring rätt till ersättning i form
av livränta, såvida den årliga förlusten inte understi-
ger en fjärdedels basbelopp. Livränteunderlaget be-
stäms enligt 4 kap. 5 § lagen om arbetsskadeförsäk-
ring på samma sätt som den sjukpenninggrundande
inkomsten enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän försäk-
ring. Om det inte går att fastställa någon sjukpen-
ninggrundande inkomst får även för livräntan regler-
na i 4 kap. 10 § andra stycket lagen om
arbetsskadeförsäkring om vissa minimibelopp kopp-
lade till den skadades ålder tillämpas.

Enligt 13 § lagen om statligt personskadeskydd
kan en särskild sjukpenning utges om en totalför-
svarspliktig under grundutbildning som är längre än
60 dagar har ådragit sig sjukdom under skyddstiden,
utryckningsmånaden eller den efterföljande månaden
och denna sjukdom nedsätter den sjukes förmåga att
skaffa sig inkomst genom arbete med minst en fjär-
dedel. Denna form av sjukpenning utges vid sjukdom
som på grund av bestämmelserna i 6-8 §§ inte täcks
av lagens övriga ersättningsbestämmelser. Om den
sjuke samtidigt har rätt till annan ersättning enligt
lagen om statligt personskadeskydd, sjukpenning en-

78

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

ligt lagen om arbetsskadeförsäkring eller sjukpenning
enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring, utges den
särskilda sjukpenningen endast om den är högre. Hel
särskild sjukpenning utges som annan sjukpenning
till 75 procent av den sjukpenninggrundande in-
komsten dividerat med 365. Den särskilda sjukpen-
ningen kommer i likhet med sjukpenningen enligt
lagen om allmän försäkring att från och med den 1
januari 1998 utges med 80 procent av den sjukpen-
ninggrundande inkomsten. Ersättningsunderlaget för
särskild sjukpenning bestäms alltid enligt reglerna i 4
kap. 10 § lagen om arbetsskadeförsäkring.

Överväganden

Det är av stor betydelse att medborgarna känner an-
svar för och efter förmåga medverkar till Sveriges
försvar. Detta tillgodoses bäst genom ett system med
plikttjänstgöring. Under tjänstgöringen utsätts dock
de totalförsvarspliktiga för vissa risker som de i an-
nat fall inte skulle utsättas för. Det är därför viktigt
att utbildningen genomförs på ett sådant sätt att ris-
kerna så långt det är möjligt minimeras. När en
olycka trots vidtagna åtgärder ändå inträffar är det
angeläget att reglerna om personskadeskydd kan ge
ett gott skydd för den som drabbas av en skada.

En viktig del av personskadeskyddet är rätten till
sjukpenning. Vissa förändringar som gjordes bl.a.
den 1 januari 1993 i lagen om arbetsskadeförsäkring
och den 1 januari 1996 i lagen om allmän försäkring,
har medfört sänkt ersättningsnivå för sjukpenning
som utges i samband med skador. De förändringar
som gjorts har gällt de totalförsvarspliktiga på sam-
ma sätt som arbetstagare m.fl. År 1993 togs även vis-
sa ersättningar för sjukvårdskostnader bort.

Enligt regeringens uppfattning är det angeläget att
personskadeskyddet förbättras för de totalför-
svarspliktiga. Utredningen om totalförsvarpliktigas
sociala och ekonomiska situation föreslog att de to-
talförsvarspliktiga som drabbas av skador får en
bättre sjukpenning och att de ändringar som gjordes
år 1993 tas bort såvitt gäller de totalförsvarspliktiga.
Den särskilde utredare som nu fått i uppdrag att se
över arbetsskadeförsäkringen skall, som tidigare
nämnts, även se över personskadeskyddet för de to-
talförsvarspliktiga. Uppdraget skall vara avslutat se-
nast den 30 januari 1998. Försvarsmakten och Över-
styrelsen för civil beredskap har föreslagit en rad
olika förändringar, varav bl.a. den att beloppet för
sjukpenningunderlaget höjs.

Regeringen anser att det är nödvändigt att vissa
förbättringar av de totalförsvarspliktigas ersättnings-
skydd genomförs redan nu.

Enligt det förslag som lämnats av Försvarsmakten
och Överstyrelsen för civil beredskap bör sjukpen-
ningunderlaget grunda sig på fyra basbelopp för den
som är yngre än 21 år, fyra och ett halvt basbelopp
för den som är mellan 21 och 25 år och fem basbe-
lopp för den som fyllt 25 år.

Regeringen anser att den föreslagna höjningen av
antalet basbelopp ger en god förbättring av sjukpen-
ningen för den som före fullgörandet av grundut-
bildningen inte har haft möjlighet att komma in på
arbetsmarknaden. I 12 § lagen om statligt per-
sonskadeskydd bör därför göras en ändring av inne-
börd att för den som omfattas av bestämmelserna
om längre grundutbildning än 60 dagar enligt lagen
om totalförsvarsplikt och som har skadats under så-
dan utbildning, får sjukpenningunderlaget inte be-
räknas till lägre belopp än vad som motsvarar fyra
gånger basbeloppet för tid före 21 års ålder, fyra och
en halv gånger basbeloppet för tid mellan 21 och 25
års ålder och fem gånger basbeloppet för tid från och
med 25 års ålder. Såsom tidigare har nämnts finns
enligt 13 § lagen om statligt personskadeskydd även
en rätt till särskild sjukpenning för den som under
grundutbildning som är längre än 60 dagar har ådra-
git sig sjukdom som efter skyddstidens slut sätter ned
hans förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete
med minst en fjärdedel. Detsamma gäller vid sjuk-
dom som har ådragits under utryckningsmånaden
eller månaden efter denna. Även i denna bestämmel-
se bör göras en ändring som innebär att den särskilda
sjukpenningen skall beräknas på ett underlag som
uppgår till de belopp som motsvarar fyra gånger
basbeloppet, fyra och en halv gånger basbeloppet
samt fem gånger basbeloppet för de olika ålderskate-
gorierna.

Såsom tidigare redovisats skall även för livränta
reglerna om vissa minimibelopp i 4 kap. 10 § andra
stycket lagen om arbetsskadeförsäkring tillämpas,
om det inte går att fastställa någon sjukpenninggrun-
dande inkomst för den skadade. Det är inte lämpligt
att underlaget för livränta beräknas till ett lägre be-
lopp än underlaget för sjukpenning. Därför bör i 12
§ lagen om statligt personskadeskydd göras en sådan
ändring att även livränteunderlaget bestäms till de
antal basbelopp för de olika ålderskategorierna som
föreslagits gälla vid bestämandet av sjukpenningun-
derlaget.

Rätten till ersättning för vissa sjukvårdskostnader
enligt lagen om arbetsskadeförsäkring och därige-
nom motsvarande ersättning enligt lagen om statligt
personskadeskydd för sådana kostnader som upp-
kommer efter skyddstiden upphörde den 1 juli 1993.
Regeringen anser att totalförsvarspliktiga som ge-
nomgår den längre grundutbildningen bör få samma
ersättning som utgavs före den 1 juli 1993. I lagen
om statligt personskadeskydd bör därför införas en
ny bestämmelse av innebörd att den som omfattas av
bestämmelserna om längre grundutbildning än 60
dagar enligt lagen om totalförsvarsplikt och som har
skadats under sådan utbildning äger efter skyddsti-
dens utgång, rätt även till ersättning för nödvändiga
kostnader för läkarvård, sjukvårdande behandling,
sjukhusvård samt läkemedel under en tid av högst tre
år. I kostnader för vård skall inräknas nödvändiga
kostnader för resor.

79

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Regeringen beräknar att kostnaderna för förbätt-
ringarna uppgår till 1,7 miljoner kronor (se vidare
avsnitt 4.14).

De nya reglerna bör träda i kraft den 1 januari
1998.

80

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

9 Ändring i lagen om
tullfrihet m.m.

Regeringens förslag

I tullfrihetslagen föreslås en ändring av innebörd att
regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet även
för varor från ett land utanför EU som förtullas för
Försvarets radioanstalt och som skall användas för
militärt ändamål.

Skälen för regeringens förslag

Regeringen får enligt 7 § första stycket 3 lagen
(1994:1547) om tullfrihet m.m. meddela föreskrifter
om tullfrihet för varor som förtullas för Försvars-
makten eller för Försvarets materielverk och som
skall användas för militärt ändamål eller varor som
skall användas i landet för tillverkning eller underhåll
av produkter för sådant ändamål. Bestämmelsen
trädde i kraft den 1 januari 1996.

Enligt 8 a § förordningen (1994:1605) om tullfri-
het m.m. gäller tullfrihet för varor som förtullas för
Försvarsmakten eller för Försvarets materielverk och
som skall användas i det militära försvaret och utgör
krigsmateriel enligt förordningen (1992:1303) om
krigsmateriel eller avses i 1  § förordningen

(1994:2060) om strategiska produkter. Tullfrihet
gäller också för varor som skall användas i landet för
tillverkning eller underhåll av produkter för svenskt
militärt ändamål. Denna bestämmelse trädde i kraft
den 1 februari 1996.

Bakgrunden till bestämmelserna var att Sverige i
och med medlemskapet i EU inte längre kunde till-
lämpa den ordning för tullfrihet i fråga om import av
försvarsmateriel som tidigare hade gällt i Sverige
(prop. 1995/96:12 och 57, bet. 1995/96:SkU17, rskr.
1995/96:120). All handel mellan medlemsstaterna
inom EU är i princip fri och man har gemensamma
tullar mot tredje land. Romfördragets artikel 223. Ib

öppnar dock en möjlighet för medlemsländerna att
bl.a. hålla den egna importen av försvarsmateriel från
tredje land fri från tull. Enligt artikeln får således
varje medlemsstat vidta de åtgärder som den anser
nödvändiga för att skydda sina väsentliga säkerhets-
intressen i fråga om tillverkning av eller handel med
vapen, ammunition och krigsmateriel. Sådana åtgär-
der får dock, enligt vad som sägs i artikeln, inte för-
sämra konkurrensvillkoren på den gemensamma
marknaden vad gäller varor som inte är avsedda spe-
ciellt för militära ändamål.

Frågan om tullfrihet var föranledd av en anmälan
av Försvarets materielverk till Regeringskansliet och
hade beretts av en arbetesgrupp inom Regerings-
kansliet. Mot bakgrund av att även Försvarets radio-
anstalt är en sådan myndighet som hanterar för-
svarsmateriel som skall användas för militärt
ändamål, har inom Regeringskansliet (Försvars-
departementet) utarbetats en promemoria med för-
slag att föreskrifter om tullfrihet får meddelas även
för varor som förtullas för Försvarets radioanstalt
och som skall användas för militärt ändamål. Försva-
rets radioanstalt, Generaltullstyrelsen, Försvarsmak-
ten och Rikspolisstyrelsen har getts tillfälle att yttra
sig över promemorians lagförslag. De har inte haft
något att erinra mot promemorieförslaget.

Såvitt avser bestämmelsen i 7 § tullfrihetslagen får
som nämnts föreskrifter om tullfrihet bl.a. meddelas
för varor som förtullas för Försvarsmakten eller för
Försvarets materielverk och som skall användas för
militärt ändamål. Även Försvarets radioanstalt är en
sådan myndighet som hanterar försvarsmateriel som
skall användas för militärt ändamål. I 7 § första
stycket 3 bör därför en ändring göras av innebörd att
regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet även
för varor som förtullas för Försvarets radioanstalt
och som skall användas för militärt ändamål.

Ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1998.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1547)
om tullfrihet m.m. kan formellt sett anses höra till

81

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Lagrådets granskningsområde. Den föreslagna änd-
ringen, att låta ytterligare en myndighet omfattas av
bestämmelserna om tullfrihet, är dock av sådan be-
skaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna bety-
delse.

82

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. fastställer biståndsramen för internationellt ut-
vecklingssamarbete till 0,70 % av vid budgete-
ringstillfället beräknad BNI för 1998,

2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och
åtaganden som förordas under verksamhetsom-
råde A Internationellt utvecklingssamarbete, av-
snittet Utfästelser och åtaganden,

3. bemyndigar regeringen att ikläda staten betal-
ningsansvar i form av statliga garantier till ett
belopp av högst 12 000 000 000 kr för garanti-
givning inom det internationella utvecklings-
samarbetet i enlighet med vad som förordas un-
der avsnittet Bilateralt utvecklingssamarbete,
underavsnittet Krediter och garantier,

4. godkänner inrättande av en säkerhetsreserv för
garantiverksamhet som inte är kopplad till kre-
ditgivning i enlighet med vad som förordas under
avsnittet Bilateralt utvecklingssamarbete, un-
deravsnittet Krediter och garantier,

5. godkänner att subventioner av premier för bi-
ståndsgarantier får belasta anslaget A 1 Bistånds-
verksamhet i enlighet med vad som förordas un-
der avsnittet Bilateralt utvecklingssamarbete,
underavsnittet Krediter och garantier,

6. godkänner att avräkning av gåvoelement i u-
krediter skall ske i enlighet med vad som förordas
under avsnittet Bilateralt utvecklingssamarbete,
underavsnittet Krediter och garantier,

7. bemyndigar regeringen att ikläda staten betal-
ningsansvar i form av statliga garantier för finan-
siellt stöd till länder i Central- och Östeuropa till
ett belopp om högst 150 000 000 kronor,

8. bemyndigar regeringen att under budgetåret åta
sig ekonomiska förpliktelser för insatser i
Central- och Östeuropa innebärande åtaganden
om högst 810 000 000 kronor som medför
utgifter efter år 1998,

9. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under ut-
giftsområde 7 Internationellt bistånd enligt föl-
jande uppställning:

ANSLAG

ANSLAGSTYP

ANSLAGSBELOPP

(TUSENTAL KRONOR)

A1. Biståndsverksamhet

reservarionsanslag

10 214 267

A 2. Biståndsförvaltning

ramanslag

409 333

B 1. Samarbete med Central- och Östeuropa

reservationsanslag

789 800

B 2. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd
och exportkreditgarantier

reservationsanslag

21 000

Summa

11 434 400

4 Riksdagen 1997/981 saml. Vol. 4

5

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

2 Verksamhet under utgiftsområdet

Utgiftsområdet Internationellt bistånd omfattar verk-
samhetsområdena A. Internationellt utvecklings-
samarbete respektive B. Samarbete med Central- och
Östeuropa.

Internationellt utvecklingssamarbete

Det överordnade målet för Sveriges internationella
utvecklingssamarbete är att höja de fattiga folkens
levnadsnivå. De sex av riksdagen fastlagda bistånds-
politiska målen - att bidra till resurstillväxt, ekono-
misk och politisk självständighet, ekonomisk och so-
cial utjämning, demokratisk samhällsutveckling, en
framsynt hushållning med naturresurser och omsorg
om miljön samt jämställdhet mellan kvinnor och
män - samverkar för att bidra till det övergripande
målet.

Samarbete med Central- och Östeuropa

De av riksdagen fastslagna målen för samarbetet med
Central- och Östeuropa är att främja en säkerhets-
gemenskap, fördjupa demokratins kultur, stödja en
socialt hållbar ekonomisk omvandling samt stödja en
miljömässigt hållbar utveckling. Härtill har riksdagen
beslutat att allt samarbete skall genomsyras av ett
jämställdhetsperspektiv.

Ramen för utgiftsområdet

Den totala biståndsramen, motsvarande 0,70 % av
prognosticerad BNI år 1998 beräknas till 12 418
miljoner kronor. I förhållande till regeringens eko-
nomiska vårproposition 1996/97:150 är ramen för
utgiftsområdet nedjusterad med 65 miljoner kronor
för år 1998, vilket beror på att biståndsramen, som
beräknas till 0,70 % av BNI, omräknats som följd av
förändring av BNI-prognosen för år 1998.

UTGIFTSUTVECKLINGEN INOM UTGIFTSOMRÅDE 7

UTGIFT

1995/96

ANVISAT

1997

UTGIFTSPROGNOS

1997

FÖRSLAG

1998

BERÄKNAT

1999

BERÄKNAT

2000

A. Internationellt utvecklingssamarbete

16 965

10 191

12 258

10 624

11 218

12 231

B. Samarbete med Central- och Östeuropa

1 241

811

775

811

810

810

Totalt för utgiftsområde 7

18 206

11 002

13 033

11 434

12 028

13 041

Beloppen anges i miljoner kronor

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

3 A Internationellt utvecklingssamarbete

Regeringens prioriteringar

Regeringen ser biståndet som ett oumbärligt in-
strument att främja säkerhet och solidaritet. Det
är i Sveriges intresse att det internationella ut-
vecklingssamarbetet stärks. Biståndsfinansierade
insatser kan vara avgörande för att säkra fred,
fördjupa demokratins kultur, bistå människor i
nöd, utveckla handel och på olika sätt främja en
globalt hållbar utveckling. Utifrån det övergri-
pande målet att höja de fattiga folkens levnads-
nivå har Sverige över åren utvecklat metoder att
ge ett effektivt bistånd, såväl bilateralt genom
Sida och enskilda organisationer som genom ett
aktivt multilateralt arbete. Därigenom har Sveri-
ge blivit en uppskattad partner till dem vars egen
uppgift det är att utkräva sin rätt, befria sig från
fattigdom och ta makt över sin framtid.

Biståndet är såväl genom sin storlek som ge-
nom sin kvalitet ett utomordentligt användbart
instrument för Sveriges internationella ansvars-
tagande på många områden. Efter betydande
nedskärningar sedan 1992, kommer biståndet nu
efter budgetsaneringen att öka, för 1998 med
472 miljoner till 12 418 miljoner kronor, mot-
svarande 0,70 % av BNI. År 2000 kommer bi-
ståndet att öka även i nivå, till 0,72%. Detta
kontrasterar mot den internationella utveckling
som sänkt det samlade biståndet under samma
period från 0,33% till 0,25% av BNI, den histo-
riskt lägsta nivån någonsin. Medan stora bi-
ståndsgivare som USA och nu även Japan går
ned i volym, ökar det samlade nordiska bistån-
det. I Afrika söder om Sahara är nu de nordiska
länderna sammantaget större givare än både
USA och Storbritannien. Endast Frankrike, EG
och IDA är påtagligt större.

Även kvalitativt är Sverige ledande. En bety-
dande policy- och metodutveckling har ägt rum

under senare år, särskilt sedan det nya Sida bil-
dades 1995. På områdena jämställdhet och håll-
bar utveckling har riksdagen redan tagit ställning
till regeringens förslag. Inom kort förestår riks-
dagsbehandling av en modem policy för fattig-
domsbekämpning. Före april 1998 avser rege-
ringen förelägga riksdagen förslag rörande
demokrati, mänskliga rättigheter och en samlad
Afrikapolitik. Dessutom pågår ett arbete om
Sveriges Asienpolitik. En ny humanitär policy
bereds ävenledes. På flera områden har också
biståndets möjligheter att verka konfliktförebyg-
gande och fredsfrämjande förstärkts med nya
former av insatser. Under 1998 kommer en för-
stärkning av insatser för särskilt utsatta barn att
genomföras.

Det integrerade Utrikesdepartementet, det nya
Sida, landstrategiarbetet (regeringen har antagit
26 land- och regionstrategier), reformer av fält-
organisationen samt vår starka ställning i samar-
betet med FN, utvecklingsbankerna och EU har
bidragit till att Sverige i dag har ett bistånd som
kan styras och koordineras väl. Sida har, utöver
ett omfattande policyarbete, i det s.k. 2015-
arbetet belyst utvecklingssamarbetets förutsätt-
ningar på tjugo års sikt. Den självständiga Ex-
pertgruppen för studier i utvecklingsfrågor bely-
ser i ett antal studier svåra frågor som
biståndsberoende, de nya kapitalmarknaderna,
lärandet i biståndet och barns ekonomiska roll i
u-länder. Utrikesdepartementet och Sida kom-
mer under 1998 att ytterligare öka kompetensen
att leverera ett modernt, serviceinriktat samarbe-
te mellan svenska intressen och människor och
länder i den fattigare delen av världen.

Efter biståndets första år, u-hjälpens, då fokus
låg på enskilda biståndsprojektet, och den senas-

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

te 15-årsperioden, då fokus legat på strukturan-
passning och god samhällsstyrning, förestår nu
sannolikt en period då utvecklingssamarbetet
måste ses i ljuset av den kraftfulla globalisering-
en.

Globaliseringen manifesteras i en allt snabbare
ökning av flödet av varor, tjänster, kapital, kun-
skap, teknologi, kultur och information liksom
växande regionala och globala miljöproblem.
Det leder till att frågor av lokal och nationell ka-
raktär måste ses i ett globalt sammanhang Den
väldiga politiska och ekonomiska omvandlingen
i det som en gång var tredje världen påverkar
alla länder. Hastigheten i förändringarna och
den växande mängden av information skapar
osäkerhet om framtiden. Samspelet mellan olika
flöden, inte minst kunskap, formar en ny verk-
lighet. Regeringen avser tillsammans med ordfö-
randelandet i den alliansfria rörelsen, Colombia,
genomföra en internationell konferens om poli-
tikens möjligheter att dra nytta av de positiva
effekterna av globaliseringen och mildra de nega-
tiva. Globaliseringen ställer länder inför utma-
ningar och ödesfrågor som måste angripas ge-
mensamt. Utvecklingssamarbetet är här ett
oundgängligt instrument.

Studier, t.ex. av OECD, anger att på sikt är
förutsättningarna för fortsatt tillväxt, fattig-
domsbekämpning och sociala framsteg goda.
Utmaningarna är dock stora och mer pessimis-
tiska förutsägelser finns. Även i ekonomier med
god tillväxt ökar ofta klyftorna mellan fattiga
och rika. Belastningen på miljön överstiger glo-
balt vad som är långsiktigt hållbart. De politiska
reaktionerna på förändringstrycket kan leda till
en nytändning för internationellt samarbete och
till impulser för lokalt engagemang, men också
till populistiska rörelser som bygger på männi-
skors rädsla.

Aldrig har så många människor fått det så
mycket bättre som under de senaste trettio åren.
Aldrig har andelen fattiga varit så låg. Samtidigt
fortsätter antalet fattiga att öka. Aldrig har så
många fötts in i fattigdom. Kvinnor utgör en allt
större andel av de fattiga.

Regeringen har i de senaste budgetpropositio-
nerna tydliggjort avsikten att stärka fattigdoms-
inriktningen och långsiktigheten i utvecklings-
samarbetet. På basis av bl.a. Sidas utredning och
handlingsprogram om stöd till bärkraftig för-
sörjning och fattigdomsbekämpning, överläm-
nade regeringen i juni i år skrivelsen De fattigas
rätt - vårt gemensamma ansvar. Fattigdomsbe-
kämpning i Sveriges utvecklingssamarbete (skr.
1997/97:169) till riksdagen. I skrivelsen redovi-
sas hur fattigdomsarbetet kan ges en starkare
profil i utvecklingssamarbetet, såväl strategiskt
som metodiskt, såväl i det bilaterala utvecklings-

samarbetet som i samverkan med FN, EU och de
multilaterala utvecklingsbankerna.

Mer än 30 års erfarenhet av bistånd har gett
oss kunskap och insikt om att fattigdomsbe-
kämpning kräver ett integrerat synsätt, där sam-
banden mellan politisk, ekonomisk, miljömässig
och social utveckling är avgörande. Fattigdom
handlar inte bara om brist på materiella resurser.
Det handlar också om mäns och kvinnors brist
på rättigheter, kunskap och inflytande över egna
livsvillkor. De fattigas egen syn på vad fattigdom
respektive ett gott liv är och vad som krävs för
att ta sig ur fattigdomen måste vara utgångs-
punkten.

Kampen mot fattigdom måste ledas av de fat-
tiga länderna själva. Deras vilja och förmåga att
föra en politik som stärker fattiga människors
säkerhet, förmåga och möjligheter och som bi-
drar till att mobilisera egna resurser för att be-
kämpa fattigdom är avgörande. Utvecklings-
samarbetets roll är att stödja och genom
dialogen påverka förändringar i samarbetslän-
derna som skapar förutsättningar för uthållig
tillväxt och förbättrade levnadsvillkor för fattiga
kvinnor, män och inte minst barn - att förbättra
barnens villkor och möjligheter utgör den vikti-
gaste investeringen i en nations framtid.

Det finns ingen enkel formel för att göra ut-
vecklingssamarbetet mer inriktat på fattigdoms-
bekämpning. Det handlar inte främst om att ut-
forma speciella insatser för att nå de fattiga utan
om ett synsätt som utgår från de fattigas situa-
tion. Okad kunskap om och förståelse för speci-
fika förutsättningar i olika länder är en nödvän-
dig förutsättning för en starkare fattigdoms-
profil.

Det långsiktiga bilaterala utvecklingssamarbe-
tet bör främst koncentreras till fattiga länder
vars regeringar har politisk vilja och förmåga att
bedriva en framgångsrik politik mot fattigdom.
Internationellt skall Sverige fortsätta att verka
för att fattigdomsorientering får ett starkare ge-
nomslag i FN:s utvecklingssamarbete, i utveck-
lingsbankernas långivning och policydialog och i
EU:s bistånd.

Demokratins värderingar och principer får
fotfäste i allt fler av världens länder. Denna ut-
veckling innebär helt nya förutsättningar att ar-
beta med demokratimålet. Sida fick därför i fjol i
uppdrag att till regeringen föreslå en samman-
hållen policy på området. Med Sidas arbete som
grund avser regeringen att i början av 1998 i
form av en skrivelse till riksdagen presentera sin
politik för hur Sverige genom utvecklingssamar-
betet avser stödja demokratisering och respekt
för mänskliga rättigheter. Inom Utrikesdeparte-
mentet har vidare inletts ett brett arbete för att
tydligare formulera regeringens politik för att

10

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

1 främja de mänskliga rättigheterna, kvinnor och
mäns, de jure och de facto. Arbetet skall utmyn-
na i en skrivelse till riksdagen inför 5 O-årsminnet
av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga
rättigheterna.

Ansvaret för den egna utvecklingen ligger på
varje land. Samtidigt är varje land och varje
människa beroende av vad som händer i andra
länder. För att klara globaliseringens utmaningar
likaväl som att lösa fattigdomens problem, krävs
ett partnerskap mellan i- och u-länder, som på
mer jämbördig basis deltar i styrningen av värl-
dens angelägenheter. Det kräver också att ut-
vecklingssamarbetet omformas så att det förmår
förverkliga den helhetssyn som vunnit brett stöd
och som kräver förankring i ett partnerskap, vil-
ket bl.a. kommer till uttryck i det av OECD-
länderna antagna policydokumentet "Shaping
the 21st Century".

Genuina partnerskap förutsätter trovärdiga
parter. Därför blir den demokratiska sam-
hällsutvecklingen central för att kunna skapa ge-
nuina partnerskap. I utvecklingssamarbetet mås-
te partnerskap bygga på gemensam värdegrund
och samsyn om prioriteringar, men också på en
klar ansvarsfördelning liksom ömsesidiga villkor
och åtaganden.

Det är i det långsiktiga programlandssamar-
betet som betydelsen av ett nytt partnerskap är
som störst. I många av de fattigaste länderna har
ett långtgående biståndsberoende utvecklats. Gi-
varna har tagit över allt för mycket av genomfö-
randet av biståndet. En lösning måste både
handla om att stärka samarbetsländernas förmå-
ga och att minska belastningen genom att givar-
na går från ord till handling när det gäller givar-
samordning.

Ett partnerskap rör inte bara relationen mel-
lan stater utan bör också inkludera ett brett del-
tagande från näringslivet och det civila samhäl-
let, både av män och kvinnor. Det svenska
utvecklingssamarbetet har länge byggt på brett
deltagande, t.ex. genom den stora del av bistån-
det som går genom folkrörelser och enskilda or-
ganisationer, vårt unikt omfattande och långsik-
tiga forskningssamarbete, företag och
myndigheter som inleder internationellt samar-
bete genom kunskapsöverföring och under sena-
re år även stödet till svenska riksdagspartier för
demokratistöd i u-länder.

Ytterligare former behöver utvecklas för att
underlätta samarbete mellan parter i Sverige och
i u-länder på basis av jämbördighet och ömsesi-
digt intresse, t.ex. långsiktigt samarbete mellan
organisationer, institutioner och företag i Sverige
och samarbetsländema. Näringslivets Interna-
tionella Råd har lanserat en idé om koncentrera-
de satsningar på ett intensifierat utbyte med någ-

ra länder i samverkan med näringslivet, som
regeringen finner intressant att diskutera vidare.
Regeringen förordar i denna budgetproposition
ett mer flexibelt utnyttjande av krediter och ga-
rantier i biståndet där näringslivet utgör en stark
resursbas liksom nya former av näringslivs-
samarbete där svenska erfarenheter kan tas till-
vara. Erfarenheterna från det framgångsrika
StartÖst-programmet där svenska små och me-
delstora företag får stöd att etablera verksamhe-
ter i Baltikum överförs nu i ett StartSyd-
program. Särskilda satsningar skall göras för att
främja bredare utbyte och samarbete på olika
områden med vissa länder, t.ex. Indien, Chile
och Sydafrika.

Aldrig har maximen att kunskap är makt va-
rit mer träffande. I dag krävs en fungerande in-
frastruktur för kunskap, telekommunikationer,
datakunskap och forskningskapacitet på mycket
högre nivå än för bara några år sedan. Ett allt
friare flöde av information skapar nya möjlighe-
ter men ökar också gapet mellan länder och
människor ifråga om tillgång till och förmågan
att utnyttja kunskap.

Uppbyggnad av kunskap och kapacitet är
också en förutsättning för att realisera part-
nerskapstanken och åstadkomma ett mer jämlikt
förhållande i biståndsrelationen. Det är också
avgörande för att bidra till u-ländernas integra-
tion i världsekonomin. Det handlar inte om den
gamla felställda frågan om handel eller bistånd
utan om att med bistånd stärka de fattiga län-
dernas förmåga att delta i världsekonomin.

Regeringen avser under 1998 analysera kun-
skaps- och IT-frågorna i utvecklingssamarbetet
närmare - ett arbete som kan utmynna i en stra-
tegi avseende utvecklingssamarbetets uppgift i
kunskapssamhället.

I regeringens skrivelse Ekologisk hållbarhet
(1997/98:13) redovisas arbetet för att föra Sveri-
ge mot målet om ekologisk hållbarhet. För ut-
vecklingssamarbetets del framgår att integratio-
nen av miljöaspekten ytterligare skall förstärkas.

För att möta de hot som ökad marginalisering
av fattiga länder och människor liksom växande
kunskapsklyftor utgör krävs ett gemensamt an-
svartstagande. Förenta Nationerna är det vikti-
gaste instrumentet för internationell samverkan.
Regeringen stödjer de reformförslag som lagts
fram av FN:s generalsekreterare Kofi Annan.
Det är angeläget att föreslagna reformer nu kon-
kretiseras. Regeringen prioriterar arbetet med att
fokusera FN:s ekonomiska och sociala verksam-
het, som bör ges en klarare fattigdomsinriktning
och innefatta uppföljning av arbetet med hållbar
utveckling. Verksamheten måste effektiviseras
bl.a. genom bättre styrformer och ökad samord-
ning på landnivå. FN behöver också en långsik-

il

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

tig finansiering baserad på en rättvis bördeför-
delning.

FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC)
har 1997 antagit betydelsefulla riktlinjer, bl.a. på
svenskt initiativ om att integrera ett jämställd-
hetsperspektiv i allt FN-arbete. Sverige kommer
att bevaka att detta beslut efterlevs.

De multilaterala utvecklingsbankerna har un-
der senare år stärkt sin övergripande inriktning
på fattigdomsbekämpning. De snabbt växande
privata flödena till allt fler u-länder leder också
till behov av anpassning till en situation där
bankernas roll är att komplettera en ökande till-
gång till kommersiell finansiering och att genom
rådgivning och stöd till reformer bidra till att fler
länder kar attrahera privata flöden. Framöver
förväntas bankerna i högre grad koncentrera sin
koncessionella utlåning till de fattigaste länderna
och till sektorer som är centrala för deras lång-
siktiga ekonomiska utveckling. En annan viktig
del i bankernas omorientering handlar om att
fördjupa rollen som förmedlare av kunskap.

Den framtida inriktningen och utformningen
av EU:s utvecklingssamarbete är en fråga av hög
prioritet för regeringen, inte minst inom ramen
för den s.k. post-Lomédiskussionen om det
framtida samarbetet med AVS-statema (Afrika,
Västindien och Stillahavsområdet). Kvaliteten,
effektiviteten och fattigdomsinriktningen i EU:s
bistånd måste stärkas liksom samstämmigheten
mellan olika politikområden som bistånds-,
handels-, utrikes-, miljö- och jordbrukspolitik.

Bland de åtgärder som annonseras i denna pro-
position återfinns följande 10 punkter:

1. Regeringen föreslår att biståndsramen för
1998 höjs med 472 miljoner kronor till
12 418 miljoner kronor, motsvarande
0,70 % av BNI. År 2000 skall biståndsnivån
höjas till 0,72 % av BNI. Ambitionen är att
Sverige åter skall uppnå enprocentmålet när
de statsfinansiella förutsättningarna för detta
föreligger. Utbetalningsnivån förutses under
de närmaste åren kunna hållas på en högre
nivå genom ett bättre utnyttjande av reserva-
tioner.

2. Regeringen fullföljer under 1997-98 arbetet
med att förnya utvecklingssamarbetet utifrån
centrala policyperspektiv:

- Demokrati, mänskliga rättigheter, utveckling
och biståndets roll behandlas i en särskild
riksdagsskrivelse. Denna skrivelse framställs i
nära samband med det arbete på en skrivelse
om regeringens MR-politik som skall färdig-
ställas inför 50-årsminnet av FN:s allmänna
förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Dessa arbeten följer på tidigare förnyelsearbete:

- om fattigdomsbekämpning, som redovisats
riksdagen i särskild skrivelse 1997,

-  om jämställdhet, där beslut om nytt bi-
ståndsmål togs av riksdagen 1996, och rege-
ringen antagit särskilda riktlinjer,

-  om hållbar utveckling i särskild riksdagsskri-
velse 1996.

3. Arbetet med att stärka biståndets fredsfräm-
jande roll fortsätter genom ökad tonvikt på
konfliktlösning och -förebyggande liksom
samspelet med långsiktiga utvecklingsinsat-
ser. Regeringen prioriterar särskilt landminor
och barn i krig. En humanitärpolitisk strategi
utvecklas i syfte att stärka det svenska age-
randet.

4. Regeringen kommer att söka ett nytt part-
nerskap med samarbetsländema, där motta-
garens ledande och biståndets stödjande roll
tydliggörs i en mer jämbördig relation. Det
förutsätter kapacitet och förmåga hos sam-
arbetsländerna liksom ny metodik och bättre
koordinering av biståndsgivarna, vilket
framhävs i den nyligen framlagda utredning
Partner med Afrika. Ett konkret exempel är
det nya nordiska partnerskapet med Tanza-
nia.

5. Kunskap ger makt. Globaliseringen och de
snabba framstegen inom bl.a. informations-
teknologin riskerar att skapa nya klyftor. Re-
geringen kommer under kommande år att
prioritera insatser för ett kompetenslyft
främst i Afrika, bl.a. genom forsknings-
samarbete och kunskapsutveckling. Rege-
ringen kommer att inleda ett arbete för att
analysera utvecklingssamarbetets uppgift i
kunskapssamhället, inklusive IT-
revolutionens nya möjligheter.

6. Regeringen avser utveckla en strategi för att
stärka stödet till barns rättigheter och för-
bättrade levnadsvillkor. Inom ramen för det
multilaterala utvecklingssamarbetet anslås
för 1998 särskilda medel för insatser till stöd
för utsatta barn i fattiga länder för att bidra
till att stärka arbetet med barnfrågor interna-
tionellt.

7. En översyn över de svenska förbindelserna
med såväl Afrika, Asien som Latinamerika
äger rum. Utredningen Partner med Afrika
har överlämnats till regeringen och kommer
att ligga till grund för en särskild riksdags-
skrivelse om en ny svensk Afrikapolitik. Asi-
enstudien skall belysa utvecklingen i Asien
och lämna förslag till en strategi för att inten-
sifiera Sveriges relationer med Asien. Regi-

12

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

onstrategier för Sveriges utvecklingssamarbe-
te med Centralamerika och Sydamerika har
tagits fram.

8. Regeringen kommer att driva på arbetet för
att skapa hållbara finansieringssystem för
FN-systemet och utvecklingsbankerna, base-
rade på långsiktighet, förutsägbarhet och
rättvis bördefördelning. Hög prioritet måste
nu ges åt att konkretisera de förslag till FN-
reformer som lagts fram, inte minst för att
åstadkomma bättre styrning och effektivitet
på det sociala och ekonomiska området.

9. Med utgångspunkt i den EU-strategi regering-

en presenterade hösten 1996 kommer rege-
ringen att verka för att den s.k. post-
Lomédiskussionen inför de förhandlingar
som inleds 1998 om det framtida samarbetet
med AVS-länderna skall utgöra ett led i att
effektivisera och höja kvaliteten i EU:s ut-
vecklingsarbete. Koherensfrågorna, dvs. ökad
samstämmighet mellan olika politikområden,
måste få ökat genomslag.

10. Regeringen vill pröva hur biståndet ytterliga-
re kan stödja breda samhällskontakter och
stimulera samarbete av ömsesidigt intresse
t.ex. inom forskning, institutions- och nä-
ringslivssamarbete. Ett led i detta är också att
öka kunskapen om och intresset för utveck-
lingsfrågor och de problem biståndet skall
medverka till att lösa. Regeringen fäster stor
vikt vid Sidas ambitioner att se över sin in-
formationsverksamhet för att öka genom-
slagskraften.

Resurser

Regeringen har i den ekonomiska vårpropositio-
nen (1996/97:150) föreslagit att biståndsramen
skall uppgå till 0,7 % av beräknad BNI för år

1998 och år 1999, medan biståndsramen år
2000 höjs till 0,72 % av BNI. För år 1998 mot-
svarar ramen 12 418 miljoner kronor, vilket in-
nebär en ökning med 472 miljoner kronor jäm-
fört med år 1997. Verksamhetsområdet A.
Internationellt utvecklingssamarbete ökar med
432 miljoner kronor, eftersom avräkningarna
från biståndsramen räknas upp med 40 miljoner
kronor jämfört med föregående budgetår. För år

1999 beräknas biståndsramen till 13 048 miljo-
ner kronor och för år 2000 beräknas den till
14 098 miljoner kronor.

Vid fördelningen av medel har regeringen för
budgetåret 1998 beaktat såväl gjorda utfästelser
som reservationsläget. Bidragen till multilaterala
utvecklingsbanker ökar på grund av tidigare
gjorda utfästelser. Bidragen till FN-systemet för-
blir i stort sett oförändrade. Inom ramen för des-
sa görs en målinriktad satsning på utsatta barn i
fattiga länder och på jämställdhet. Anslagsposten
för det bilaterala utvecklingssamarbetet ökar
med hänsyn till de stora reservationerna lång-
sammare än biståndsbudgeten som helhet. Pos-
terna för Afrika, Asien, enskilda organisationer,
krediter, forskning och ekonomiska reformer
ökar. Minskningar inom särskilda utvecklings-
program är motiverade av betydande reservatio-
ner och innebär inte att verksamheten behöver
skäras ned. Från denna delpost överförs vidare
medel för landinriktade insatser till stöd för de-
mokrati och respekt för mänskliga rättigheter till
regionposterna för Afrika och Asien. En ny Eu-
ropapost inrättas för stöd till främst f.d. Jugosla-
vien och vissa utvecklingsländer i Kaukasus och
Centralasien genom omfördelning av medel från
delposten för humanitärt bistånd.

UTFALL PÅ BISTÅNDSANSLAGEN 1992-1997
(exkl Central- och Östeuropasamarbetet)

A INTERNATIONELLT UTVECKLINGS-
SAMARBETE

1995/96

Utgift

16 964 565

Anslags-
sparande

7 671 459

1997

Anslag

10 191 400

Utgifts-
prognos

12 258 000

1998

Förslag

10 623 600

1999

Beräknat

11 217 707

2000

Beräknat

12 230 702

Beloppen anges i tusental kronor

1. A Internationellt utvecklingssamarbete består av anslagen

A 1 Biståndsverksamhet och A 2 Biståndsförvaltning

1992/93

1 2 579

1993/94

12 701

1994/95

11 865

1995/96

(18 mån.)

16 965

1996

(kalenderår)

11 355

1997

(prognos)

12 258

Beloppen anges i miljoner kronor

13

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Avräkningar frän biståndsramen

Avräkningen från biståndsramen för kostnader
för asylsökande från u-länder räknas upp till 778
miljoner kronor år 1998 beroende på indexupp-
räkning med 13 miljoner kronor. För år 1999
och 2000 skall asylavräkningama beräknas på
vid respektive budgeteringstillfälle tillgängligt
prognosunderlag. Från biståndsramen avräknas
vidare kostnader för det svenska bidraget till den
del av EU:s gemensamma bistånd, som finansie-
ras över den Europeiska kommissionens reguljä-
ra budget. För år 1998 uppgår bidraget till 707
miljoner kronor.

Avräkningar för administrativa kostnader och
andra utgifter ökar enligt riksdagens tidigare be-
slut med 20 miljoner kronor år 1998 och uppgår
efter uppräkning för inflation till 309 miljoner
kronor. Totalt uppgår avräkningama från bi-
ståndsramen till 1 794 miljoner kronor år 1998.

Utfästelser och åtaganden

Ett effektivt utvecklingssamarbete kräver möjlig-
heter att göra fleråriga utfästelser och åtaganden.
Regeringen hemställer därför om bemyndigande
att göra följande utfästelser och åtaganden under
anslaget A 1 Biståndsverksamhet:

Inom det multilaterala utvecklingssamarbetet får
regeringen ikläda staten förpliktelser i förhand-
lingar om:

-  FN:s frivilligfinansierade verksamhet på det
ekonomiska och sociala området upp till tre
gånger 1998 års medelstilldelning.

-  kapitalökningar i Afrikanska utvecklings-
banken (AfDB) och i Världsbankens garanti-
organ (MIGA), kapitalpåfyllnader i NOR-
SAD, i African Capacity Building Foundation
(ACBF) och Globala miljöfonden (GEF) samt
kapitalinsats vid ett eventuellt medlemskap i
Karibiska utvecklingsbanken, med utgångs-
punkt i att den svenska andelen skall av-
spegla en rimlig internationell bördefördel-
ning mellan bidragsgivarna.

Inom det bilaterala utvecklingssamarbetet får
regeringen ikläda staten förpliktelser som till-
sammans med tidigare gjorda, utestående utfäs-
telser motsvarar högst fem gånger landramen på
årsbasis för det landramsfinansierade samarbetet
med programländer för vilka regeringen fastställt
landstrategier eller motsvarande. I fall då land-
ramen förändras, t.ex. vid successiv avveckling
av samarbetet eller vid uppbyggnad av ett nytt
programlandssamarbete, får regeringen i varje
särskilt fall fastställa maximal utfästelseram i syf-
te att undvika att redan gjorda åtaganden över-
skrids. För övriga landprogram och andra verk-
samheter får utfästelseramen uppgå till högst tre
gånger 1998 års medelstilldelning.

BISTÅNDSRAM, AVRÄKNINGAR OCH BISTÅNDSANSLAG

BUDGETÅR

1995/96'

1997

1998

1999

2000

Biståndsram

13 360

11 946,2

12 418

13 0482

14 0982

- Avräkningar,

1 930

1 754,8

1 794,4

1 830,3

1 866,9

varav

Asylkostnader

965

765,0

778

793,63

809.43

EU-bistånd

707

707,0

707

721,1

735,6

Adm. m.m.

258

282,8

309,4

315,6

321,9

A Internationellt
utvecklingssamarbete4

11 430

10 191,4

10 623,6

11 217,7

12 230,7

Biståndsram i % av beräknad BNI

0,83 %

0,70 %

0,70 %

0,70 %

0,72%

Beloppen anges i miljoner kronor

1. Budgetåret 1995/96 omräknat till 12-månadersbasis

2. Biståndsramen för 1999 och 2000 enligt nu gällande prognos för BNI för de åren

3. Omräknas vid budgeteringstillfället enligt då gällande prognos

4. A Internationellt utvecklingssamarbete består av A 1 Biståndsverksamhet och A 2 Biståndsförvaltning

14

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Verksamheternas olika inriktning och långsik-
tighet gör att avtal med längre giltighetstid
främst avser det landramsfinansierade samarbe-
tet, krediter och forskning. Överskådlighet och
enkelhet motiverar att reglerna för åtagande-
möjligheter är generella.

De totala utestående åtagandena för det mul-
tilaterala utvecklingssamarbetet uppgår till ca
10 700 miljoner kronor, varav ca två tredjedelar
avser IDA och EUF. Av de totala åtagandena
motsvaras ca 1 600 miljoner kronor av reserva-
tioner. De totala utestående utfästelserna för det
bilaterala utvecklingssamarbetet uppgår till ca
6,3 miljarder kronor.

Utvecklingsamarbetets förvaltnings
myndigheter - Sida och Nordiska Afrika-
institutet

I enlighet med tidigare beslutade sparbeting
avseende statliga myndigheters förvaltningskost-
nader, minskas förvaltningsanslaget för Styrelsen
för internationellt utvecklingssamarbete (Sida)
och Nordiska Afrikainstitutet (NAI) med 9 mil-
joner kronor år 1998.

15

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

4 A 1 Biståndsverksamhet

A 1 BISTÅNDSVERKSAMHET

1995/96

Utgift

16 375 908

Anslags-
sparande

7 536 261

1997

Anslag

9 779 093

Utgifts-
prognos

11 800 000

1998

Förslag

10 214 267

1999

Beräknat

10 796 266

2000

Beräknat

11 796 780

Beloppen anges i tusental kronor

1. Består av anslagsposterna:

A 1.1 Multilateralt bistånd 3 011 000 tkr

A 1.2 Bilateralt utvecklingssamarbete 7 160 000 tkr
A 1.3 Övrigt 43 267 tkr

Det multilaterala biståndsanslagets utveckling
bå 86/87 - bå 1998

Mkr

4.1 Multilateralt utvecklings-
samarbete

Anslag och anslagsstruktur

Inledning

FN:s

Multilateralt utvecklingssamarbete omfattar
ekonomiska och sociala verksamhet, Internationella
finansieringsinstitutioner respektive Övrigt multilate-
ralt samarbete.

Regeringen beräknar för anslagsposten A 1.1
Multilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret
1998 3 011 miljoner kronor. Detta innebär en ök-
ning om 291 miljoner kronor (10 %) om hänsyn tas
till att överföringar (totalt 90 miljoner kronor) har
gjorts till anslagsposten A 1.2 Bilteralt utvecklings-

UTFALL BÅ 1995/96, PROGNOS 1997 SAMT FÖRSLAG FÖR 1998 (TUSEN KRONOR)

samarbete. Hela ökningen avser de internationella
finansieringsinstitutionerna, främst Världsbanken,
och beror på dragningar under budgetåret på redan
gjorda åtaganden i s.k. påfyllnadsprocesser. De totala
årsbidragen till FN:s ekonomiska och sociala verk-
samhet är i huvudsak oförändrade.

Ingående reservation beräknas 1 januari 1998
uppgå till 1 703 miljoner kronor. Av dessa medel är
94 % intecknade i form av skuldsedlar, dvs. bindan-
de åtaganden till Världsbanken och de regionala ut-
vecklingsbankerna. Denna reservation kommer suc-
cessivt att minska de närmaste åren.

Medelsfördelning samt prognos för utfall och ut-
gående reservation 1997 framgår av nedanstående
tabell. En jämförelse av medlesfördelningen inom det
multilaterala biståndsanslaget fr.o.m. bå 86/87 fram-
går ur diagrammet ovan.

ANSLAGSPOST A 1.1

UTGIFT

1995/96

DÄRAV

1996

ANVISAT

1997

UTGIFTS-

PROGNOS

1997

FÖRSLAG

1998

1. FN:s ekonomiska och sociala verksamhet

2 892 000

1 397 000

1 630 500

1 667 800

1 570 000

2. Internationella finansieringsinstitutioner

1 861 000

1 323 000

811 000

1 581 000

1 102 000

3. Övrigt multilateralt samarbete

378 000

323 000

368 500

250 000

339 200

Summa

5131 000

3 043 000

2 810 000

3 498 800

3 011 200

Fr.o.m. budgetåret 1998 överförs budgetposten Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) och Internationella sjöfartsuniversitetet (WMU) till
anslagsposten A 1.2 Bilateralt utvecklingssamarbete.

17

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

BASBUDGETSTÖD TILL FN:S EKONOMISKA OCH SOCIALA VERKSAMHET 1994-1997 SAMT BUDGET-
FÖRSLAG BÅ 1997 (TUSEN KRONOR)

ÅRSBIDRAG

1994

ÅRSBIDRAG

1995

ÅRSBIDRAG

1996

ÅRSBIDRAG
1997

FÖRSLAG

1998

FN:s utvecklingsprogram, UNDP

460 000

460 000

460 000

460 000

470 000

FN:s kapitalutvecklingsfond, UNCDF

40 000

32 000

32 000

40 000

42 000

FN:s barnfond, UNICEF

350 000

283 000

283 000

283 000

250 000

FN:s befolkningsfond, UNFPA

140 000

116 000

116 000

1 16 000

125 000

FN:s världslivsmedelsprogram, WFP'

135 000

189 000

245 000

200 000

180 000

FN:s flyktingkommissarie, UNHCR

275 000

248 500

248 500

248 500

260 000

FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar,
UNRWA

146 000

140 000

135 000

135 000

145 000

Multilateral handelsrelaterad biståndsverksamhet
(UNCTAD, WTO, ITC)

15 000

3 500

4 500

5 000

8 000

Narkotikainsatser genom FN-systemet (UNDCP,
WHO/PSA, förberedelser till UNGASS 98)

49 000

32 000

40 000

40 000

45 000

UNAIDS2

-

10 000

10 000

35 000

37 000

FN:s industriutvecklingsorganisatoin (UNIDO)3

8 000

8 000

Summa

1 610 000

1 514 000

1 574 000

1 570 500

1 570 000

1. Inklusive åtaganden enligt 1995 års livsmedelskonvention (FAC) och bidrag till Internationella katastroflagret för livsmedel (IEFR).

2. 1995 och 1996 gavs bidrag till UNAIDS, dels via Sida, dels via Övrigt multilateralt samarbete.

3. 1994-1997 finansierades bidragen till UNIDO över anslaget B9

1. FN:s ekonomiska och sociala verksamhet

Regeringen fäster mycket stor vikt vid ett stort och
effektivt biståndssamarbete via FN. Detta präglar i
hög grad det svenska och nordiska utvecklings-
samarbetet. En viss minskning av medelstilldelningen
för delposten för FN:s ekonomiska och sociala verk-
samhet för budgetåret 1998 föreslås. Eftersom en del
av 1997 års budgetmedel användes för retroaktiva
bidragsutbetalningar för 1996, vilket inte behövs för
1997, kommer den totala bidragsnivån under 1998
inte att minska trots de minskade anslagen. FN:s or-
ganisationer i stort kommer alltså inte att drabbas.

Tabellen ovan visar årsbidragen i form av basbud-
getstöd till vissa FN-organisationer för perioden
1994-1997 samt förslag för 1998. Den pågående re-
formeringen av FN:s organisation kan komma att
påverka fördelningen av basbudgetstöd redan under
1998. Dels kan det ske genom FN-beslut om organi-
satoriska förändringar som t.ex. en integration av
olika organ, dels bör anslagsnivåer påverkas av orga-
nisationernas förmåga och beredskap att stödja gene-
ralsekreterarens reformsträvanden som bl.a. syftar till
högre relevans och effektivitet för FN på landnivå.

Utvecklingen av årsbidrag till viss frivilligfinansierad
verksamhet

Mkr

Basbudgetstöd till FN:s ekonomiska och
sociala verksamhet bå 1998

UNIDO, ITC,
UNAIDS och
narkotika

6,2%

UNHCR

17,1%

UNRWA

9,2%

WFP, IEFR
och FAC
11,4%

UNDP,
UNCDF
z32,4%

UNFPA

7,9%

18

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

2. Internationella finansieringsinstitutioner

De multilaterala utvecklingsbankernas reguljära
verksamhet, som består av utlåning till marknads-
mässiga villkor, baseras på långsiktiga kapitalinsatser
från medlemsländerna. Bankernas fonder för för-
månlig kreditgivning finansieras däremot av bidrag
enligt en internationellt överenskommen bidragsska-
la, vilka betalas in under en period om några år. Re-
surserna används sedan successivt över en längre pe-
riod.

Världsbankens fond för förmånlig kreditgivning,
IDA, har fram till 1991 fyllts på ungefär vart tredje
år. Bidragen till IDA budgeterades fram till budget-
året 1991/92 med hela det svenska bidraget, vilket
deponerades hos riksbanken i form av skuldsedlar. I
takt med att organisationen begärde tillgång till re-
surserna drogs medel från skuldsedlarna. Dragning-
arna gjordes under en längre period än tiden för in-
betalning, vilket ledde till att intecknade
reservationer uppstod.

Numera anslås endast belopp motsvarande de
förväntade dragningarna, vilket gör att de intecknade
reservationerna successivt minskar. Dragningar sker
f.n. på nionde, tionde och elfte påfyllnaden (IDA 9,
IDA 10 och IDA 11). Regeringen har infört samma
budgeteringssystem för Interamerikanska utveck-
lingsbanken, Asiatiska utvecklingsfonden och Afri-
kanska utvecklingsfonden fr.o.m. aktuella påfyll-
nadsperioder. Detta betyder att de åtaganden som
Sverige gör under 1997 kommer att belasta budgeten
senare.

Tabellen nedan visar budgetbehovet för budget-
året 1998, dvs. förväntade dragningar i de fall medel
inte budgeterats tidigare, samt som jämförelse bud-
getåren 1995/96 samt 1997.

INTERNATIONELLA FINANSIERINGS-
INSTITUTIONER (TUSEN KRONOR)

BUDGET
BÅ 95/96
(12 MÅN)

BUDGET

BÅ 1997

FÖRSLAG

1998

Världsbanksgruppen

636 000

696 000

920 000

Regionala utvecklingsbanker

134 000

30 000

52 000

Övriga utvecklingsbanker och
fonder

131 000

85 000

130 000

Summa

901 000

811 000

1 102 000

3. Övrigt multilateralt samarbete

Under delposten Övrigt multilateralt samarbete fi-
nansieras Multilaterala miljöinsatser, Konfliktföre-
byggande insatser, Särskilda multilaterala insatser
och Övriga insatser.

Budgetposten Särskilda multilaterala insatser är
ny. Genom införandet av denna möjliggörs, i begrän-
sad utsträckning, icke organisationsbundet stöd till

verksamhet på de områden som lagts fast i t.ex. glo-
bala överenskommelser.

Sedan tidigare ges denna typ av ämnesinriktat stöd
till multilaterala miljöinsatser och konfliktförebyg-
gande insatser.

Från delposten Övriga insatser finansieras bidrag
till organisationer, såväl inom som utanför FN-
systemet, samt analyser, seminarier och andra inter-
nationella aktiviteter som främjar internationell sam-
verkan och utveckling.

Bidragen till Internationella familjeplaneringsfede-
rationen (IPPF) och till Internationella sjöfartsuniver-
sitetet, WMU, som tidigare finansierades från denna
post (totalt 80 miljoner kronor) övergår fr.o.m. bud-
getåret 1998 till Sida.

ÖVRIGT MULTILATERALT SAMARBETE
(TUSEN KRONOR)

BUDGET

BÅ 95/96

02 MÅN|

BUDGET

BÅ 1997

FÖRSLAG

1998

Miljöinsatser

145 000

130 000

120 000

Konfliktförebyggande insatser

100 000

80 000

70 000

Särsk. multilaterala insatser:

- Utsatta barn i fattiga länder

0

0

60 000

- Särsk. jämställdhetsinsatser

0

0

20 000

IDEA ’

Övriga insatser!

145 000

159 000

69 200

Summa

390 000

369 000

339 200

1. Medel finns reserverade under Övriga insatser

2. Fr.o.m. budgetåret 1998 överförs budgetposten Internationella familje-
planeringsfederationen (IPPF) och Internationella sjöfartsuniversitetet
(WMU) till anslagsposten A 1.2 Bilateralt utvecklingssamarbete

4.1.1 Sverige i det multilaterala systemet

Övergripande prioriteringar

Internationell samverkan och utvecklingssamarbete
har sin utgångspunkt både i solidaritet och i gemen-
samma intressen. Sambanden över gränser och beho-
vet av globala lösningar gör hållbar utveckling, fred
och respekt för mänskliga rättigheter till allas angelä-
genhet. Det multilaterala utvecklingssamarbetets bi-
drag till konfliktlösning och konfliktförebyggande
har central betydelse.

Behovet att i internationellt partnerskap lösa eko-
nomiska, sociala och miljömässiga problem har un-
der 1990-talet givit upphov till en rad stora FN-
konferenser. De handlingsplaner som antagits vid
konferenserna har stimulerat en internationell debatt
som speglat nya globala villkor och relationer. De
globala mötena har också drivit fram starka regio-
nala, nationella och inte minst lokala processer.

Gemensamt för FN-konferenserna har också varit
ett samlat synsätt och ett individperspektiv. Konfe-
renserna kan ses som en sammanhängande rad av
världsmöten om nära sammanlänkade ämnen, som

19

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

pekar på ett mer integrerat sätt att arbeta i interna-
tionell samverkan med tvärgående temaområden
som utgångspunkt för planering och insatser. Möte-
na har betonat vikten av strategier, som syftar till att
främja hållbar utveckling, minska fattigdom och
brott mot mänskliga rättigheter samt ett jämställd-
hetsperspektiv på utvecklingssamarbetet.

De stora utmaningarna efter konferenserna ligger i
att omvandla besluten och rekommendationerna till
praktisk handling. Det kommer även att gälla de
globala FN-konferensema 1998 om droger respekti-
ve om kultur och utveckling, den senare i Stockholm.
Världens regeringar måste enskilt och samfällt fullgö-
ra sina åtaganden. Dessa åtaganden måste också få
genomslag i FN:s arbete. Det behövs ett FN som mer
än idag arbetar på ett integrerat, tematiskt sätt.

Uppföljningsmöten äger löpande rum för att ut-
värdera genomförandet av världskonferenserna. Det
extra mötet i juni 1997 med FN:s generalförsamling
fem år efter Rio-konferensen (UNCED) om miljö
och utveckling visade på det starka genomslag konfe-
rensen haft men också på svårigheterna att enas om
nya åtaganden. Mötet visade att det krävs fortsatt
arbete för att integrera miljöaspekter i allt utveck-
lingssamarbete.

I linje med regeringens fattigdomsskrivelse till
riksdagen skall det multilaterala utvecklingssamarbe-
tet präglas av en klar fattigdomsinriktning och syfta
till att förbättra levnadsvillkoren för fattiga grupper
av människor.

Allt detta innebär att vi från svensk sida bör be-
trakta FN-systemet ur ett delvis nytt perspektiv där vi
ser till i vad mån FN:s program och fonder arbetar
med de temaområden som Sverige prioriterar: fattig-
domsbekämpning, hållbar utveckling, och mänskliga
rättigheter för alla.

Utvecklandet av FN som ett instrument för inter-
nationell samverkan på det ekonomiska och sociala
området blir en fortsatt huvudfråga. Det är angeläget
att föreliggande reformförslag resulterar i konkreta
förbättringar. Det gäller såväl utvecklingsinsatsernas
effektivitet, inklusive finansiering, som formerna för
det mellanstatliga samarbetet. Samverkan mellan FN
och de internationella finansinstitutionerna och and-
ra mellanstatliga organ, den privata sektorn, enskilda
organisationer och bilaterala insatser måste fortsatt
utvecklas.

På landnivå måste FN:s verksamhet förbättras ge-
nom att systemets olika organ konsolideras både
administrativt och i programarbetet. Sverige stöder
denna utveckling genom två pilotprojekt i Guatemala
och i Zimbabwe.

Sverige kommer även fortsättningsvis, bl.a. genom
EU, att särskilt verka för mer förutsägbara, rättvist
fördelade och långsiktigt inriktade former för finan-
siering av FN:s utvecklingssamarbete. Styrelsearbetet
i FN:s fonder och program med finansieringsmetoder
kommer framöver att ha hög prioritet.

Problem med dagens finansieringssystem

Det svenska stödet till flertalet frivilligfinansierade
FN-organisationer sker i form av ett generöst bas-
budgetstöd. Det nuvarande finansieringssystemet har
dock flera svagheter och utgör ett hinder för organi-
sationerna att arbeta effektivt:

-  Givarbilden är skev och Sverige är för de flesta
organisationer en av de största givarna. Organisa-
tionerna är beroende av ett fåtal givare, vilket för-
svagar den multilaterala karaktären och gör or-
ganisationerna sårbara.

-  Basbudgetstödet har minskat i omfattning reellt
och relativt i förhållande till bidrag öronmärkta
för specifika insatser. Detta innebär, trots inrät-
tandet av de exekutiva styrelserna, att medlems-
staternas möjlighet till styrning är begränsad.
Utan ett fungerande styrsystem hämmas verk-
samheten.

-  Organisationernas ansträngningar att mobilisera
resurser har i allt högre grad kommit att inriktas
på extrabudgetära resurser vilket innebär att
verksamheten styrs mot de områden som kan ge-
nerera resurser. Basbudgetstöd blir då mindre at-
traktivt för givare eftersom basbudgeten används
för att täcka grundläggande administrativa kost-
nader och mobilisera extra bidrag.

Mot denna bakgrund finns anledning att se över det
nuvarande finansieringssystemet i syfte att stärka or-
ganisationerna och deras multilaterala karaktär.

Svenska bidrag som en andel av en
organsations totala basbudget

En tänkbar modifiering av finansieringssystemet är
att verka för att inrätta en modell liknande den som
används bl.a. inom IDA, där alla givare i en för-
handllingprocess kommer överens om en andel av
den totala budgeten. Genom att ange de svenska bi-
dragen som en procentandel av den totala basbudge-
ten skulle organisationen och andra givare stimuleras
att medverka till att införa detta system. Detta kunde
i sin tur stärka organisationernas multilaterala karak-
tär och främja en rättvis bördefördelning mellan gi-
vare.

Den procentuella nivån för basbudgetstödet till
varje organisation bör fastställas från fall till fall, men
ha som utgångspunkt en rättvis bördefördelning
mellan givarländer. I dagsläget ligger den svenska
andelen vanligen mellan 7 och 11 %.

Målet bör vara att den svenska procentuella nivån
skall vara lägre än vad som är fallet i dagsläget ge-
nom att andra länder ökar sina bidrag. För budget-
året 1998 införs denna modell på försök för UNDP
och formaliseras för UNDCP för att se om modellen
får önskad effekt.

20

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

4.1.2 FN:s ekonomiska och sociala
verksamhet

Inledning

FN:s ekonomiska och sociala verksamhet bör i enlig-
het med förslagen i Nordiska FN-projektet intensifie-
ras och inriktas på en ökad grad av effektivisering,
större effekt på landnivå, ett finansieringssystem som
ger långsiktighet och förutsägbarhet och en rättvis
bördefördelning mellan givare. En annan slutsats är
att fackorganen bör spela en mer framträdande roll i
reformarbetet.

Den pågående reformeringen, som drivs av gene-
ralsekreteraren, kan få betydande konsekvenser för
FN-systemets organisation och verksamhet. Arbetet i
de många olika FN-organen måste ses i ljuset av
denna övergripande reformprocess.

Det är angeläget att FN:s arbete ges en tydligare
ämnesinriktad fokusering genom att de globala kon-
ferenserna och andra globala överenskommelser ses
som riktmärken för verksamheten. De styrande or-
ganens förmåga att ange riktlinjer för organisatio-
nens verksamhet är därmed avgörande. Arbetet med
att stärka denna förmåga går vidare.

Vad avser svenska bidrag prövas metoder att till
basbudgetstödet koppla krav på genomförande av
beslut tagna av organisationernas styrande organ.

Regeringens insatser för att öka den svenska syn-
ligheten inom det multilaterala systemet, främst ge-
nom ökad upphandling från svenska företag och
ökad rekrytering av svenskar till tjänster inom orga-
nisationen kommer att fortsätta. Självfallet måste
denna policy drivas utifrån höga krav på upphand-
lingens och rekryteringens behov av kvalitet, relevans
och kompetens.

Bedömning av verksamheten

FN:s utvecklingsprogram, UNDP, har en central
ställning inom FN:s utvecklingsverksamhet. Dels
verkar UNDP på viktiga ämnesområden, som fattig-
domsbekämpning, hållbar utveckling och kapacitets-
uppbyggnad, dels är UNDP FN:s samordnande or-
gan på land- och högkvartersnivå. Samtidigt som
UNDP:s ämnesfokusering skall koncentreras till spe-
cifika och väl avgränsade områden måste organisa-
tionens samordnande roll stärkas. Allra mest centralt
är att UNDP:s arbete tydligare förskjuts mot landni-
vån. Detta bör ta sig uttryck i en ändrad besluts-
struktur, som i sin tur skulle innebära betydligt
mindre högkvarter och starkare landkontor.

UNDPis basbudget har minskat kontinuerligt un-
der flera år samtidigt som öronmärkta bidrag ökat
kraftigt. För att UNDP skall kunna fylla sin roll i
FN-systemet måste basbudgeten fastställas till en ni-
vå som svarar mot de krav medlemsstaterna ställer

på organisationen. Medlemsstaterna bör gemensamt
ta ansvar för att tillräcklig finansiering säkerställs.

Det svenska bidraget bör fortsättningsvis anges
som andel av UNDP:s basbudget och bör kunna fast-
ställas för en flerårsperiod. En rimlig svensk andel
bör vara högst 7 %. Det svenska anslaget till
UNDP:s basbudget bör anges till högst 470 miljoner
kronor.

FN:s kapitalutvecklingsfond, UNCDF, som for-
mellt verkar inom ramen för UNDP, är det frivilligfi-
nansierade FN-organ som kommit längst vad avser
en förutsägbar finansiell bas. På svenskt initiativ har
en grupp av åtta givarländer sagt sig vilja säkerställa
de finansiella resurserna på nuvarande nivå under de
kommande tre åren. Samtal pågår med andra länder
om att utveckla detta system. UNCDF:s verksamhet
som är innovativ och katalytisk, är fattigdomsinrik-
tad, småskalig och effektiv.

Inom FN-systemet spelar FN:s barnfond,
UNICEF en avgörande roll som opinionsbildare för
barnfrågor och som genomförare av konkreta insat-
ser för barns trygghet, överlevnad, skydd och ut-
veckling. Sverige anser att UNICEF utför denna upp-
gift bra och är organisationens näst största
bidragsgivare. Det svenska basbudgetstödet uppgår
för år 1997 till 283 miljoner kronor. Till detta kom-
mer Sidas s.k. multibi-stöd (extrabudgetära medel),
som 1997 beräknas uppgå till cirka 300 miljoner
kronor.

En svensk profilfråga i det multilaterala utveck-
lingssamarbetet är att verksamheten i huvudsak skall
bedrivas i fattiga länder. En jämförelse mellan
UNICEF och andra FN-organ visar att UNICEF har
en betydligt svagare fattigdomsinriktning.

Trots Sveriges dominerande ställning som bi-
dragsgivare är graden av svensk synlighet i organisa-
tionen påfallande låg, vilket negativt påverkar möj-
ligheten att på ett konstruktivt sätt bidra till
verksamhetens utveckling.

Sverige har under en lång rad år förespråkat en
jämnare bördefördelning mellan givare. De svenska
bidragen till UNICEF är oproportionerligt stora, bå-
de i relation till andra givare (Sverige ensamt bidrar
med 12 % av basbudgeten) och till svenska bidrag
till andra FN-organisationer. Sverige kommer därför
fr.o.m. 1998 att minska det svenska basbudgetstödet
till 250 miljoner kronor.

Det område som UNICEF arbetar inom kommer
inte att drabbas. Sverige kommer även fortsättnings-
vis att prioritera frågor som rör barns livsvillkor, och
rättigheter. Sverige avser vidare arbeta för att ett mer
systematiskt bamperspektiv tydliggörs i det samlade
internationella utvecklingssamarbetet. En rad inter-
nationella organ och enskilda organisationer bedriver
verksamhet av betydelse för barns livsvillkor. Fler
aktörer bör aktiveras och verksamheten breddas för
att ytterligare förbättra insatserna för barn.

Det samlade stödet till insatser för barn kommer
att öka genom att 60 miljoner kronor avsätts till om-

5 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 4

21

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

rådet utsatta barn i fattiga länder vilket beskrivs un-
der avsnittet särskilda multilaterala insatser.

FN.-s befolkningsfond, (UNFPA) har under 1996
på ett förtjänstfullt sätt fortsatt att operationalisera
det handlingsprogram som antogs vid FN:s konfe-
rens om befolkning och utveckling i Kairo 1994.
UNFPA är en relativt liten och effektiv organisation.
Dess relation med såväl givare som mottagarländer
är god och styrelsearbetet fungerar bra. Regeringens
avser av dessa skäl öka bidragen till UNFPA något.

FN:s livsmedelsprogram (WFP) strävar efter att nå
de allra fattigaste med livsmedelsbistånd, i första
hand via humanitära insatser. Det är i katastrofsam-
manhang programmet har sina största förtjänster.
Dessa finansieras dock i huvudsak utanför basbudge-
ten. Denna används till en mycket stor del för admi-
nistrativa kostnader. Programmet utför även utveck-
lingsinsatser med hjälp av livsmedel. I det fallet kan
det finnas anledning att överväga om det finns bättre
inriktning av de svenska resurserna. Det är angeläget
att motverka snedvridningseffekter av livsmedelsbi-
stånd genom att bl.a. verka för att det fokuseras på
särskilt utsatta grupper. Livsmedelsbiståndets roll i
framtiden bör även ses i ljuset av en globalt ökande
frihandel med livsmedel.

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) har till upp-
gift att ge skydd och stöd åt flyktingar och andra
nödställda i flyktingliknande tillstånd i avsikt att
långsiktigt lösa flyktingarnas problem. Under senare
år har UNHCR ökat sitt arbete för internflyktingar.
Väpnade konflikter och grova kränkningar av
mänskliga rättigheter är de vanligaste orsakerna till
flykt. Antalet flyktingar i världen har minskat, men
de förhållanden under vilka flykt företas och flyk-
tingbistånd förmedlas har försvårats och säkerhets-
riskerna ökar. Tre modeller för att lösa flyktingars
situation används i UNHCR:s arbete: lokal integre-
ring i mottagarlandet, placering i tredje land och
återvandring. Under senare år har återvandring varit
den dominerande lösningen. Det har föranlett
UNHCR att i ökad utsträckning engagera sig i flyk-
tingarnas hemländer. UNHCR har i ökad utsträck-
ning utvecklats till en bred humanitär organisation
och intar idag en ledande roll i FN-systemet. Rege-
ringen avser fördjupa samarbetet med UNHCR som
ett led i arbetet med att förtydliga Sveriges samlade
syn på flyktingfrågor och humanitära kriser, avseen-
de såväl det humanitära skyddet och biståndet som
den humanitära rätten och kopplingen mellan flyk-
tingkatastrofer och konfliktlösning.

Verksamheten vid FN:s hjälporganisation för pa-
lestinaflyktingar (UNRWA) inriktas främst på skol-
undervisning och hälsovård. De allt större behoven
på dessa områden har på senare år inte mötts av
motsvarande bidragshöjningar från världssamfundet
och organisationens finansiella ställning är därför
mycket besvärlig. Sverige är en av de största bidrags-
givarna till UNRWA, vars verksamhet är väsentlig

för att främja en utveckling mot stabilitet och fred i
Mellanöstern.

Under multilateral handelsrelaterad biståndsverk-
samhet ger Sverige under budgetåret 1997 stöd till
UNCTAD, WTO samt dess gemensamma organisa-
tion ITC. Dessa organisationer har under de senaste
åren utvecklat ett väl fungerande samarbete bl.a. ge-
nom gemensamma biståndsprojekt där respektive
organisations komparativa fördelar tas tillvara.

Sverige var under många år en av de största bi-
dragsgivarna till ITC men har i likhet med andra gi-
vare under senare år kraftigt minskat bidragen p.g.a.
tvivel om organisationens inriktning och verksamhet.
Under 1997 har dock en förändring till det bättre
kunnat skönjas, bl.a. som en följd av den nuvarande
ledningens målmedvetna reformsträvanden och änd-
rade fokusering av verksamheten.

UNCTAD bedriver handelsstödjande tekniskt bi-
stånd med särskild fokusering på de minst utvecklade
länderna. Sverige avser fortsätta att bidra till denna
verksamhet. Sverige föreslås också fortsättningsvis
bidra till WTO:s tekniska bistånd.

Under budgetposten narkotikainsatser genom FN-
systemet finansieras bl.a. bidrag till FN:s narkoti-
kaprogram (UNDCP) och ett mindre bidrag till
WHO:s program mot missbruk av beroendefram-
kallande medel.

Sverige har sedan 1970-talet haft en hög profil in-
om FN på narkotikaområdet och står fast vid en
strikt tolkning av FN:s konventioner. Sverige avvisar
därför alla förslag till legalisering av icke-medicinsk
användning av narkotika och psykotropa ämnen.
Under året kommer särskild uppmärksamhet att ges
till narkotikafrågorna eftersom ett extra generalför-
samlingsmöte om narkotika ska hållas i juni 1998.
Syftet med detta möte är att stärka det internatio-
nella samarbetet på narkotikaområdet.

Den största mottagaren av svenskt stöd är FN:s
narkotikaprogram (UNDCP) där Sverige är en av de
största bidragsgivarna. Sverige arbetar för att
UNDCP skall vara en liten, effektiv organisation, ett
"centre of excellence” och en katalysator på narkoti-
kaområdet. UNDCP skall genomföra vissa pilotpro-
jekt själv, men framför allt stimulera övriga delar av
FN-systemet, Världsbanken och enskilda länder att
integrera narkotikaaspekterna i sina aktiviteter.

Ett grundläggande problem för UNDCP är att
många medlemsländer nästan enbart ger öronmärkta
bidrag och ett mycket litet basbudgetstöd. Tre län-
der, däribland Sverige, har under en lång rad av år
bidragit med över hälften av basbudgeten. För att
stärka den multilaterala karaktären av UNDCP och
ge incitament till andra givare att ta ett större ansvar
bestäms det svenska basbudgetstödet som en viss an-
del av det totala basbudgeten, dock högst det i bud-
geten fastslagna beloppet.

FN:s samlade program för HIV/AIDS, UNAIDS,
går nu in i sitt tredje verksamhetsår. Styrelsearbetet
har förändrats i positiv riktning. Verksamheten är

22

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

inne i ett utvecklingsskede. Från svensk sida kommer
ett väl fungerande styrsystem och finansieringsfrå-
gorna även fortsättningsvis att prioriteras. Sverige
kommer också att verka för utveckla och förstärka
UNAIDS arbete på landnivå för att säkerställa att
effektivt stöd ges till de nationella åtgärderna mot
epidemin.

Till FN:s industriutvecklingsorganisation
(UNIDO) utbetalas den svenska medlemsavgiften
fr.o.m. 1998 från denna anslagspost.

4.1.3 Multilaterala utvecklingsbanker

Bankernas roll i utvecklingssamarbetet

Utvecklingsbankerna - Världsbanken och de regio-
nala bankerna i Latinamerika, Asien och Afrika -
lånar årligen ut drygt 40 miljarder US dollar. Detta
gör dem till viktiga aktörer med betydande genom-
slagskraft i utvecklingsarbetet. Huvuddelen av utlå-
ningen sker på marknadsmässiga villkor till medelin-
komstländer, medan utlåningen till de fattigaste
länderna sker på förmånliga villkor. Härtill kommer
utvecklingsbankernas ledande roll i policyutveckling
och givarsamordning. På senare år har bankerna
stärkt sin övergripande inriktning på fattigdomsbe-
kämpning genom nya strategier och utökad ana-
lyskapacitet. Bland de fattigdomsorienterade inslagen
ingår ökat stöd åt s.k. mikrokrediter, ett instrument
som också är intressant ur jämställdhetssynpunkt,
eftersom det ofta avser utlåning till kvinnliga småfö-
retagare.

Världsbankens och IMF:s gemensamma initiativ
för att lätta skuldbördan för de fattigaste och mest
skuldtyngda länderna (HIPC) är ett centralt inslag i
arbetet med att frigöra resurser till ländernas egna
ansträngningar att minska sin fattigdom. De första
besluten om skuldlättnader har fattats inom ramen
för initiativet. En omtolkning av regelverket sedan
initiativets början har emellertid utökat antalet kan-
didatländer och komplicerat de ännu inte lösta finan-
sieringsproblemen. Internationella valutafonden del-
tar i skuldinitiativet. Även Interamerikanska
utvecklingsbanken, Afrikanska utvecklingsbanken,
Internationella jordbruksutvecklingsfonden och
Nordiska utvecklingsfonden har fattat beslut om att
delta i initiativet.

Den förstärkta fattigdomsfokuseringen har lett till
insikten att förankring och deltagande är nödvändigt
för att insatserna effektivt skall nå uppsatta mål.
Partnerskapstanken är ett resultat av vidareutveck-
ling av det traditionella givar-mottagarförhållandet.
Likaså betonas vikten av en demokratisk samhällsut-
veckling byggd på god samhällsstyrning och effektiv
statsförvaltning. I enlighet med svenska prioritering-
ar, ger bankerna hög prioritet åt att stödja låntagar-
ländernas arbete med att effektivisera statens roll för

samhällsutvecklingen. Till detta område hör lagstift-
ning och rättssystem som skyddar individens rättig-
heter. Dit hör också minskade militärutgifter till
förmån för utvecklingsändamål.

Senare års markant ökade behov av insatser för
återuppbyggnad av samhällen som härjats av krig
och förstörelse har också påverkat bankernas verk-
samhet. Deras finansiella resurser och expertis ger
dem förutsättningar att delta aktivt, även om de ofta
politiskt komplexa sammanhangen innebär särskilda
begränsningar för bankerna. Mot denna bakgrund
har Sverige under 1997 finansierat en studie om vil-
ken roll bankerna kan spela i återuppbyggnadsske-
det. Under året har också Världsbanken antagit en
policy på området.

Idag är inte hotet mot finansieringen av utveck-
lingsbankernas utlåning på mjuka villkor till de fatti-
gaste länderna lika akut som tidigare. Det visas av
utfallet av 1996 års överenskommelser om påfyllnad
av IDA och Afrikanska utvecklingsfonden liksom
1997 års överenskommelser om påfyllnad av den
Asiatiska utvecklingsfonden och av den Internatio-
nella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD). Samtidigt
framstår förhoppningar om en återgång till tidigare
påfyllnadsnivåer som orealistisk. Den ökade konkur-
rensen om biståndsresurser höjer kraven på kvalitet
och effektivitet. Bankerna har därför lagt ytterligare
kraft på att utveckla metoder och indikatorer för att
mäta resultatet av sina insatser. På sikt ställs en rad
frågor om utvecklingsbankernas roll och finansiering,
bl.a. därför att en ökande andel av bankernas och
fondernas utlåning kan finansieras med deras egna
inkomster och återflöden. Regeringen kommer i hög-
re grad att ägna sig åt dessa perspektiv.

Genom Sveriges medlemskap i utvecklingsbanker-
na har svenska företag rätt att delta i konkurrensen
om de mycket betydande leveranser som finansieras
av bankerna. Regeringen arbetar aktivt för att öka
Sveriges andel av denna upphandling.

Bedömning av verksamheten

Världsbanksgruppen

På grundval av en omvärldsanalys som lyfter fram
bl.a. globalisering, demokratisering och aktivare ci-
vila samhällen, genomför Världsbanken under en
treårsperiod de mest genomgripande reformerna se-
dan dess tillblivelse. Regeringens bedömning är att
omorienteringen är viktig för bankens fortsatta rele-
vans. Den omfattar konkreta åtgärder för att förbätt-
ra projektkvaliteten, bl.a. genom att knyta ny långiv-
ning mer till resultatet av tidigare utlåning.
Reformerna handlar också om att anpassa sig till en
situation där lån som Världsbanken tillhandahåller
allt oftare kompletterar andra flöden. Bankens roll
som katalysator blir då mer central. Genom stöd till
skattereformer och utveckling av finans- och kapi-
talmarknader bidrar banken till att förbättra förut-

23

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

sättningarna för privata investeringar. Gruppen
stödjer också upprättande av privata företag samt
erbjuder garantier mot politiska risker. Ett tecken på
att privatsektorutvecklingen blir en allt viktigare del
av bankens verksamhet är behovet av nytt kapital i
Världsbanksgruppens garantiorgan, MIGA och den
pågående utvecklingen av garantiinstrumentet.

Världsbankens förnyade fokus på fattigdomsbe-
kämpning framhäver vikten av förankring och delta-
gande. I sökandet efter en ny typ av partnerskap ser
banken framför allt över sitt förhållande till Afrika.
Utveckling av partnerskap ligger i linje med de preli-
minära överväganden som regeringen gör inom ra-
men för den svenska Afrikapolitiken - Partnerskap
med Afrika - som utvecklas. Inom banken finns även
ökad öppenhet gentemot andra givare om rollfördel-
ning och samordning, som förstärks av satsningen på
ökad fältnärvaro.

För att stärka samarbetet med det civila samhället
har banken, tillsammans med ett stort antal enskilda
organisationer, tagit ett initiativ för att se över struk-
turanpassningens effekter i utvalda länder. Projektet
förväntas leda till förbättrad förståelse om hur lokalt
deltagande kan förbättra det ekonomiska beslutsfat-
tandet. Regeringen stödjer initiativet och upprätthål-
ler samtidigt en dialog med svenska enskilda organi-
sationer om denna såväl som andra delar av
Världsbankens verksamhet.

Inom bankens Särskilda program för Afrika
(SPA), samordnas sedan 1987 givarnas stöd till de
strukturanpassningsprogram som pågår i ett tjugotal
länder i Afrika söder om Sahara. Sverige har en le-
dande roll i den pågående utvärderingen av verk-
samheten.

I anslutning till det senast ingångna IDA-avtalet
(IDA 11) växte ett nytt synsätt fram beträffande bi-
dragsdisciplin och respekt för ingångna avtal. De nya
reglerna, som framförhandlats med aktiv svensk
medverkan, har inneburit att bl.a. amerikanska före-
tag under ett års tid har avstängts från en stor del av
upphandlingen till IDA-finansierade projekt. Huru-
vida åtgärden har bestående effekt på bidragsdiscip-
linen kommer att framgå när nästa påfyllnadsför-
handling för IDA påbörjas.

Regionala utvecklingsbanker

Reformprocessen i Afrikanska utvecklingsbanken
(AfDB), som inleddes i och med den nye presidenten
Omar Kabbajs tillträde sommaren 1995, har börjat
ge resultat. Regeringen välkomnar de förbättringar
som hittills kan skönjas huvudsakligen inom de fi-
nansiella och operationella funktionerna i banken.
Samtidigt krävs förstärkta insatser för att bl.a. åstad-
komma bättre styrning av banken och effektivare
administration. Sverige och övriga nordiska länder
spelar en aktiv och konstruktiv roll i reformproces-
sen, som är nära knuten till de pågående förhand-
lingarna om en femte kapitalökning. Sverige ingår i
en särskild högnivågrupp bestående av fem regionala

och tre icke-regionala länder. Gruppens uppgift är att
utarbeta rekommendationer om kapitalökningen och
härtill knutna frågor rörande de icke-regionala län-
dernas inflytande i banken med syfte att stärka ban-
kens finansiella ställning. Utlåningen av mjuka medel
ur den i juni 1996 avslutade sjunde påfyllnaden av
den afrikanska utvecklingsfonden har påbörjats.
Återstående inbetalningar från givarna, inklusive Sve-
rige, under 1997 och 1998 är villkorade till framsteg
i reformprocessen. I samband med Sveriges Part-
nerskap Afrika-initiativ genomfördes ett seminarium
i samarbete med AfDB i Abidjan i januari i år. Initia-
tivet har väckt stort intresse bland bankens med-
lemsländer.

Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) har under de
senaste åren genomgått en genomgripande föränd-
ring av sin utlåningspolitik och ett intensivt policyut-
vecklingsarbete har ägt rum i linje med avtalet 1994
om bankens fjärde kapitalökning. I samband med
bankens trettioårsjubileum presenterades en omfat-
tande studie "Emerging Asia", som analyserar de se-
naste årens utveckling i Asien och vilka effekter bi-
ståndet haft på utvecklingen. Den kommer att utgöra
ett viktigt underlag i bankens arbete med att fast-
ställa de långsiktiga prioriteringarna för verksamhe-
ten. Studien kommer också att utnyttjas för det ana-
lysarbete som regeringen inlett med att utveckla en
svensk Asienstrategi.

I början av 1997 nådde medlemsländerna en över-
enskommelse om att fylla på bankens fond för utlå-
ning på förmånliga villkor till de fattigare länderna i
regionen. Sverige fick gehör för flera förhandlings-
krav, bl.a. att en betydande del av resurserna om
möjligt skall tas från bankens internt genererade re-
surser och att de rikare regionala medlemsländerna
skall ta ett större ansvar än tidigare. Uppgörelsen in-
nebär att bankens långivning i fortsättningen kom-
mer att få en tydligare inriktning på fattigdomsfrå-
gor, jämställdhet och miljö. Banken kommer vidare
att ställa högre krav på låntagarländerna om åtgärder
mot korruption och återhållsamhet med militärutgif-
ter. Regeringen anser att ökad tonvikt måste läggas
på tillämpningen av de fattade policybesluten. Ett
viktigt steg är därvid att stärka fältnärvaron i regio-
nen.

Efter avtalet 1994 om den åttonde påfyllnaden av
den lnteramerikanska utvecklingsbankens (IDB) re-
surser har banken gått in i ett skede av konsolidering.
Banken är den utan jämförelse största regionala ut-
vecklingsbanken med långt större verksamhet i regi-
onen än Världsbanken. Regeringen anser att banken
lyckats väl i sin uppföljning av påfyllnaden. Viktiga
steg har tagits för att åstadkomma en ökad fattig-
domsinriktning. Miljöanalyser har blivit en integre-
rad del av landprogrammeringen. Regeringen väl-
komnar också bankens vidgade roll som
samarbetspartner i regionens utvecklingsprocess bl.a.
vad gäller konstruktiva insatser i samband med freds-
och återuppbyggnadsprocessen i Centralamerika.

24

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Under de senaste åren har dock IDB:s verksamhet
i de fattigaste länderna försvårats av att bankens sär-
skilda fond för utlåning på förmånliga villkor, FSO,
håller på att ta slut. Medlemsländerna diskuterar hur
resurser kan tillföras fonden. Sverige har, tillsam-
mans med de flesta andra bidragsgivare, krävt att de
rikare länderna i regionen skall visa solidaritet med
de fattigare länderna genom att en del av bankens
nettovinst förs över till FSO, vilket vi fått visst gehör
för. Samtidigt finns en förhoppning kvar hos länder-
na i regionen om att givarna skall skjuta till ytterliga-
re medel.

Övriga utvecklingsbanker och -fonder

Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)
har ett mycket tydligt fokus på fattigdomsbekämp-
ning genom sin inriktning på projekt för att förbättra
levnadsförhållandena för landsbygdsbefolkningen i
de fattigaste utvecklingsländerna. Sverige har under
senare år haft en särskilt aktiv och framträdande roll
i organisationen. Vid fondens årsmöte i februari
1997 godkändes en omfattande påfyllnad av resur-
serna samt ett reformpaket, som förhandlats fram
under svenskt ordförandeskap. Regeringen gör be-
dömningen att reformpaketet, som ger fonden en
starkare förankring i såväl i- som u-länder, tillsam-
mans med påfyllnaden innebär att fonden åter kan
ägna all kraft åt verksamheten. I den nya styrel-
sekonstellationen har Sverige, Norge, Danmark och
Finland egna platser, vilket ger de nordiska länderna
förstärkta möjligheter att påverka verksamheten.

Nordiska utvecklingsfonden (NDF) är en nordisk
biståndsinstitution med säte i Helsingfors för finansi-
ering av utvecklingsprojekt som främjar ekonomisk
och social utveckling i utvecklingsländer. Utlåning
sker på IDA-villkor. Fonden ger krediter endast i
samfinansiering med andra finansiärer, främst andra
multilaterala finansieringsinstitutioner.

Under hösten 1995 genomfördes en utvärdering
av NDF. Som ett resultat av utvärderingen beslöt
Nordiska ministerrådet i april 1996 om en fördubb-
ling av fondens grundkapital till närmare 5,2 miljar-
der kronor. Sedan 1994 bedriver NDF en försöks-
verksamhet med stöd till utvecklingen av den privata
sektorn i utvecklingsländer. Verksamheten kommer
att utvärderas i slutet av 1997. Under budgetåret in-
gick NDF ett samarbetsavtal med Norsad Agency,
som verkar för att främja näringslivssamarbetet
mellan Norden och SADC.

NORSAD (som består av NORSAD Fund och
NORSAD Agency) etablerades 1990 i syfte att
främja näringslivssamarbete mellan Norden och
SADC-länderna, genom fondens medverkan främst i
form av s.k. joint ventures. Fondens grundkapital på
200 miljoner danska kronor är till stor del förbrukat
varför en kapitalpåfyllnad aktualiserats. Ett kapital-
tillskott i storleksordningen 150 miljoner danska
kronor har diskuterats, vilket enligt gällande fördel-
ningsnyckel skulle innebära ett bidrag om 55-60

miljoner danska kronor för svensk del som förutses
inbetalas över några år. Formellt beslut i frågan
kommer att fattas före utgången av mars 1998, då
fondens nuvarande mandat går ut. Därmed kan inbe-
talningen av en del av kapitaltillskottet bli aktuellt
under 1998, vilket kan finansieras med reservationer
som regeringen disponerar och som inte behöver ut-
nyttjas för ursprungligen avsett ändamål

African Capacity Building Foundation (ACBF)
arbetar huvudsakligen med att stärka utvecklingslän-
ders kapacitet att utforma och genomföra makro-
ekonomisk politik. ACBF har nyligen genomgått en
granskning rörande arbetsmetoder och kapacitet att
utöva sitt mandat. Utredningen visar att ACBF i stort
utfört ett gott arbete och regeringen anser därför att
fonden förtjänar fortsatt stöd. En påfyllnad av
ACBF:s kapital kommer att förhandlas med början
under 1997.

Karibiska utvecklingsbankens (CDB) långivning
är inriktad på de små karibiska ö-länderna. Karibis-
ka utvecklingsbanken är en operativt och administra-
tivt effektiv organisation med en stabil finansiell
ställning. Sveriges förbindelser med regionen är out-
vecklade. Regeringen anser att medlemskap i CDB
skulle stärka vår närvaro i regionen såväl i utrikes-,
bistånds- som handelspolitiskt hänseende. Medlem-
skapsförhandlingar har inletts och inriktas för närva-
rande på kriterier för ett svenskt inträde i banken.
Utgången av dessa förhandlingar blir bestämmande
för ställningstagande till medlemskap.

Inom ramen för fredsprocessen, framfördes i slutet
av 1994 förslag om att upprätta nya finansiella ar-
rangemang i Mellanöstern och Nordafrika. Under de
besvärliga och långdragna förhandlingar som däref-
ter förts har olika institutionella arrangemang disku-
terats. Det alternativ som fått bredast uppslutning är
upprättandet av en regional utvecklingsbank med
säte i Kairo. I flera europeiska länder, inklusive Sve-
rige, finns en kvardröjande tveksamhet till huruvida
en regional utvecklingsbank bäst svarar mot ekono-
miska och finansiella behov i regionen, bl.a. mot
bakgrund av den verksamhet som redan bedrivs på
dessa områden av Världsbanken och EU. Den fort-
satta utvecklingen i förhandlingarna om att upprätta
nya finansiella arrangemang i Mellanöstern och
Nordafrika är nära knuten till fredsprocessens ut-
veckling.

4.1.4 Övrigt multilateralt samarbete

Under delposten Övrigt multilateralt samarbete
finansieras Multilaterala miljöinsatser, Konfliktfö-
rebyggande insatser, Särskilda multilaterala insat-
ser och Övriga mindre insatser.

25

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Multilaterala miljöinsatser

Regeringens prioriteringar som lades fast i skrivelsen
Sveriges utvecklingssamarbete för hållbar utveckling
(Skr. 1996/97:2) ligger fast. Avgörande för att åstad-
komma varaktiga förändringar för ett hållbart sam-
hälle är att miljöaspekter integreras i all verksamhet.

Därutöver behöver vissa medel avsättas för sär-
skilt angelägna insatser i det multilaterala samarbe-
tet. Uppföljningen av FN:s generalförsamlings extra
möte för utvärdering av Agenda 21 som hölls i juni
1997 är angelägen och bör inrymma insatser av ka-
talytisk och tillfällig karaktär i de multilaterala orga-
nisationerna.

Till sådana direkta insatser hör även stödet till den
globala miljöfonden (GEF). Den finansierar mer-
kostnader som mottagarländerna ådrar sig för att
uppnå globala miljövinster inom områdena biologisk
mångfald, klimatförändringar, skydd av internatio-
nellt vatten och uttunning av ozonskiktet. GEF fun-
gerar f.n. också som multilateral finansieringskälla
för konventionerna om biologisk mångfald och kli-
matförändringar.

Under 1997 inleddes förhandlingar om den andra
påfyllnaden av GEF:s resurser. Regeringen anser att
GEF:s verksamhet fyller ett stort behov. Det är också
angeläget att integrera de nya riktlinjer som konven-
tionerna lämnar inom ramen för GEF:s verksamhet.
Granskning och utvärdering av verksamheten har
under åren förbättrats genom ett särskilt program.
De kompletterar därmed den redan existerande funk-
tionen hos de genomförande organisationerna
Världsbanken, UNDP och UNEP.

Regeringen anser att bördefördelningen mellan gi-
varna bör vara rättvis och fastställas i en öppen pro-
cess som tar hänsyn till deras betalningsförmåga.
Nya givare bör anmodas ansluta sig till givarkretsen.
Sverige bör, liksom vid den första påfyllnaden, ta ett
stort ansvar i denna förhandlingsprocess. Påfyllnads-
förhandlingarna beräknas avslutas under första hal-
van av 1998, men Sveriges utbetalning till GEF II
under året kommer inte att uppgå till tidigare årsba-
serade nivåer, varför medelstilldelningen till budget-
posten har minskat. Regeringen kommer i budget-
propositionen för 1999 redovisa de långsiktiga
betalningsåtagandena för GEF II.

I arbetet med Montrealprotokollet för ozonskik-
tets skydd är den viktigaste uppgiften att säkerställa
u-ländernas eget ansvar för utfasningen av ozonned-
brytande ämnen. Vid den senaste påfyllnaden av
Montrealprotokollets multilaterala fond fastslogs en
påfyllnad om 466 miljoner USD för perioden 1997-
1999. Sveriges andel utgör knappt 1,4 % av total-
beloppet eller omkring 2,2 miljoner USD. Regeringen
anser att en större andel av fondens medel bör an-
vändas för att höja u-ländernas kapacitet, t.ex. för
myndighetsutövande. Regeringen avser att fortsatt
använda en del av det årliga bidraget till fonden för

bilaterala projekt i enlighet med det regelverk som
finns inom Montrealprotokollet.

Utöver de initiativ som blir resultatet av FN:s ex-
tra möte anser regeringen att det finns anledning att
ytterligare förstärka genomförandet av de redan exis-
terande konventionerna om klimatförändringar, bi-
ologisk mångfald och ökenutbredning i de multilate-
rala organisationernas verksamhet genom bidrag till
studier, konferenser och andra former av kapacitets-
byggande.

Multilaterala konfliktförebyggande insatser

Det multilaterala systemet har en huvudroll i det in-
ternationella samfundets ansträngningar att förebyg-
ga uppkomsten av väpnade konflikter, bidra till lös-
ningar och skapa förutsättningar för varaktig fred.
Erfarenheterna från de senaste årens humanitära ka-
tastrofer och väpnade konflikter visar på svårigheten
med entydiga tillvägagångssätt. I de allra flesta fall
ställs krav på en kombination av insatser där politis-
ka, civila, humanitära och tidvis också militära inslag
kompletterar varandra.

Inom ramen för verksamhetsområdet multilateralt
konfliktförebyggande har regeringen under det gång-
na året stött flera nyskapande initiativ. Bland dessa
märks insatser avseende förvarning, biståndskondi-
tionalitet i konfliktsituationer och användbarheten av
militära resurser i katastrofbiståndet. På det freds-
främjande området kan nämnas:

-svensk civil närvaro i Hebron/Israel, Angola och
Guatemala;

- bidrag till FN:s och OAU:s särskilde representant i
Stora sjöregionen och

-stöd till utredande av ägandeförhållanden i Bosni-
en.

Regeringen avser även fortsättningsvis aktivt delta i
den internationella policy- och metodutvecklingen
när det gäller konflikthantering för att förebygga
humanitära katastrofer och bidra till effektiva insat-
ser för konfliktlösning.

Regeringen avser verka för att FN-systemet, de in-
ternationella utvecklingsbankerna och andra interna-
tionella, regionala och enskilda organisationer ut-
vecklar synsätt och institutionell kapacitet i syfte att
bidra till en varaktig lösning på de vitt skilda bak-
omliggande faktorer som är utlösande när det gäller
dagens humanitära katastrofer. I hög grad handlar
det om konfliktförebyggande, krishantering och kon-
fliktlösning. Både inom det humanitära och det ut-
vecklingsinriktade biståndet bör det strategiska tän-
kandet utvecklas när det gäller konflikthantering.
Erfarenheter bör analyseras och dragna lärdomar
systematisk återföras till verksamheten.

Nytänkande och metodutveckling skall främjas
genom svenskt stöd. Ett utökat samarbete med insti-

26

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

tutioner inom och utanför FN-systemet inklusive en-
skilda organisationer, som är verksamma inom kon-
flikthantering, eftersträvas. Särskilt angeläget är
gränslandet mellan humanitära, utvecklings- och
rättsstatsbyggande insatser i det tidiga återuppbygg-
nadskedet efter en konflikt liksom initiativ som syftar
till att i bred bemärkelse avmilitarisera ett samhälle
efter en konflikt och bidra till försoning.

Det svenska stödet skall även fortsättningsvis stär-
ka de civila och humanitära aspekterna i FN:s freds-
bevarande och fredsfrämjande insatser i utvecklings-
länder. Bland annat kommer stödet att avse svenskt
deltagande med civil personal i dessa insatser.

Uppföljningen av slutsatserna och rekommenda-
tionerna från departementets studie “Konfliktföre-
byggande verksamhet” kommer att påverka inrikt-
ningen av anslaget.

Genom att anslaget i första hand använts för att
finansiera mindre insatser av innovativ karaktär finns
en reservation sedan tidigare år vilket motiverar en
marginell sänkning av anslaget för 1998.

Särskilda multilaterala insatser

Det är angeläget att kunna ge bidrag till vissa ämnes-
områden utan att vara bunden till en viss organisa-
tion eller kanal. Genom införande av budgetposten
Särskilda multilaterala insatser tas ett steg i denna
riktning. Denna strävan kommer att relateras till den
reformprocess som pågår inom FN-systemet.

Syftet med budgetposten är bl.a. att stärka FN-
organens arbete och att främja genomförandet av
den dagordning som antagits vid de globala FN-
konferenserna.

Särskilda multilaterala insatser är ingen ny förete-
else i det svenska multilaterala samarbetet. Stöd till
multilaterala miljöinsatser och konfliktförebyggande
insatser är exempel på detta. Det är angeläget att
möjlighet ges att ge särskilt stöd även på andra om-
råden. Dessa områden kan variera från år till år.

En utgångspunkt för de områden som skulle kun-
na vara aktuella 1998 är FN:s världskonferenser,
vars slutsatser och rekommendationer kommit att bli
normgivande vad gäller t.ex. miljö och hållbar ut-
veckling eller jämställdhet. Fördelar med en fördel-
ning efter områden som är fastställda i globala över-
enskommelser är att de har hög politiskt prioritet och
att världssamfundet satt upp mål för internationell
samverkan på dessa områden. Särskilda miljöinsatser
och konfliktförebyggande åtgärder utgår från såväl
svenska prioriteringar som globalt fastställda mål.
Områden som är särskilt angelägna för Sverige, men
som saknar särskilda medel, är t.ex. jämställdhet och
utsatta barn i fattiga länder. Dessa områden föreslås
införas under 1998.

Det är viktigt att se särskilda multilaterala insatser
som ett komplement till basbudgetstöd. En alltför
långtgående satsning på särskilda multilaterala insat-

ser kan riskera att försvaga det multilaterala systemet
genom att organisationer inte längre själva kan göra
prioriteringar utan i stället styrs av enskilda länders,
ibland kortsiktiga, politiska prioriteringar. Genom
att ge små bidrag till en organisation för insatser på
ett visst område är avsikten att detta skall ha en ka-
talytisk inverkan på hela organisationen. En organi-
sation som tar emot ett betydande svenskt basbud-
getstöd kan således få ytterligare bidrag för särskilda
insatser på angivna områden.

Utsatta barn i fattiga länder

Barnperspektivet i biståndet och i det internationella
samarbetet måste utvecklas vilket bl.a. Riksdagen
givit uttryck för (bet. 1996/97:UU15 Internationellt
utvecklingssamarbete}.

Sverige är internationellt pådrivande i frågor som
rör barns villkor. Barnkonventionen, bamtoppmötet,
världskongressen mot kommersiell sexuell exploate-
ring av barn och studien om barn i väpnade konflik-
ter är några exempel. Sverige arbetar särskilt aktivt
med implementering av barnkonventionen, åtgärder
mot kommersiell sexuell exploatering av barn, barn i
väpnade konflikter och barnarbete. En ny svensk
profilfråga är barn med handikapp.

Ett konsekvent tillämpat bamperspektiv i det in-
ternationella utvecklingssamarbetet ställer emellertid
krav på en mer medveten strategi. Kanaler och sam-
arbetspartners bör övervägas systematiskt. Po-
licyskapande och metodutveckling skall ge större ge-
nomslag för barnaspekterna i det svenska biståndet
och för svenska ståndpunkter inom barnområdet i
det internationella samarbetet.

Inom FN-systemet uppmärksammas barns villkor
som en integrerad del av alla stora FN-konferenser.

UNICEF är den viktigaste multilaterala kanalen
för svenskt stöd till utsatta barn i fattiga länder. Ut-
över UNICEF bedriver en rad andra internationella
organisationer verksamhet av betydelse för barns
ekonomiska, sociala, psykologiska och kulturella
villkor. Dit hör exempelvis UNDP, UNFPA,
UNHCR, WFP, WHO, ILO, UNESCO och Världs-
banken och samt en rad enskilda organisationer.

Syftet med särskilda multilaterala insatser på detta
område är att förstärka arbetet med utsatta barn i
fattiga länder och förbättra genomförandet av för
barnen angelägna insatser genom att aktivera och
bredda verksamheten till fler internationella organi-
sationer. En sådan, mer samlad och integrerad ansats
ligger väl i linje med det pågående reformarbetet in-
om FN och med den fattigdomsinriktning som slås
fast i regeringens skrivelse till riksdagen
1996/97:169, De fattigas rätt - vårt gemensamma
ansvar.

Särskilda jämställdhetsinsatser

I FN följer Sverige aktivt upp det beslut som fattades
vid kvinnokonferensen i Peking att verka för att ett
jämställdhetsperspektiv skall genomsyra FN:s arbete.

27

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

FN skall vidare utarbeta förslag till konkreta åtgär-
der för att motverka fattigdom, stärka kvinnors
mänskliga rättigheter, motverka våld mot kvinnor -
både i hemmen och under väpnade konflikter - och
uppmärksamma flickors villkor, t.ex. genom att
motverka könsstympning och tidiga giftermål.

Även i OECD:s biståndskommitté, DAC har Sve-
rige varit pådrivande för att ta fram konkreta rikt-
linjer för hur bidragsgivares biståndsarbete skall ut-
formas efter ett jämställdhetsperspektiv.

Under 1997 stod integrering av jämställdhetspers-
pektivet i FN:s arbete (sk "mainstreaming") i cent-
rum för arbetet i FN:s ekonomiska sociala råd
(ECOSOC). Sverige och EU spelar en pådrivande roll
för att utforma ett konkret handlingsprogram för hur
FN:s organ skall präglas av ett klart jämställdhet-
sperspektiv. I detta arbete som rör såväl metodut-
veckling som kapacitetsbyggande kan olika delar av
FN-systemet bidra till att stärka kvinnors ekonomis-
ka ställning, öka deras inflytande i beslutande fora,
motverka våld mot kvinnor och stärka deras mänsk-
liga rättigheter. UNDP har en viktig funktion i dessa
sammanhang liksom FN:s kvinnofond (UNIFEM)
och UNICEF, med satsningar på flickor, UNHCR
med uppmärksamhet på flyktingkvinnor och FN:s
MR-center liksom FN:s särskilda rapportör om våld
mot kvinnor.

Arbetet med att förbättra kvinnors villkor bygger i
huvudsak på s.k. mainstreaming, dvs att kvinnors
intressen tillvaratas i det ordinarie utvecklingsarbetet.
Regeringen avser därutöver stödja särskilda insatser
av pilotkaraktär för att stärka FN-organisationer ar-
bete på jämställdhetsområdet.

Övriga insatser

Från delposten Övriga insatser finansieras bidrag till
organisationer, såväl inom som utanför FN-systemet,
samt analyser, seminarier och andra internationella
aktiviteter som främjar internationell samverkan och
utveckling. Även om insatserna ofta kan förutses kan
de inte alltid beloppsbestämmas i förväg. En viss
mindre reserv är därmed påkallad.

International IDEA (Internationella institutet för
demokrati och fria val) bildades på svenskt initiativ i
Stockholm 1995 av 14 länder från hela världen. Un-
der 1997 har Namibia och Botswana tillkommit som
nya medlemmar. IDEA är en internationell mötes-
plats för att stödja demokratisk utveckling och fria
val runt om i världen. Institutet är globalt till sin na-
tur och ett forum för de olika slag av aktörer som
deltar i de demokratiska processerna. Denna breda
syn präglar allt från struktur, ägandeskap, anställ-
ningspolicy och finansiering till verksamhetsinrikt-
ning. Även om IDEA till formen är en mellanstatlig
organisation är den också öppen för medlemskap för
internationella icke-statliga organisationer på i hu-
vudsak samma villkor som för regeringar. Parliamen-

tarians for Global Action (PGA) och Interameri-
kanska institutet för mänskliga rättigheter är
exempel på två icke statliga medlemmar. IDEA arbe-
tar främst med utveckling av en databank och infor-
mationsservice, forskning, erfarenhetsåtervinning och
utveckling och spridning av riktlinjer samt rådgivning
och kapacitetsuppbyggnad. Sverige har som initiativ-
tagare till och värdland för institutet ett speciellt an-
svar.

I det pågående arbetet att stärka och effektivisera
FN avser Sverige under denna budgetpost finansiera
insatser vars syfte är att stödja och påskynda denna
reformprocess. Exempel på sådana insatser är integ-
rering av FN:s kontor på landnivå och stöd till det
nyligen bildade UN Staff College.

Mindre bidrag i huvudsak som basbudgetstöd och
administrativa bidrag utbetalas även bl.a. till

- FN:s boende- och bebyggelsecenter (HABITAT),

- Internationella rödakorskommittén (ICRC),

- Internationella migrationsorganisationen (1OM)

- Internationella tropiska timmerorganisationen
(ITTO) och

- Internationella juteorganisationen (IJO).

4.2. EU:s gemensamma utvecklings-
samarbete

Europeiska Unionens (EU) medlemsstater svarar till-
sammans för ca 60 % av OECD-ländernas samlade
utvecklingssamarbete. En allt större andel - 16 % år
1996 - av medlemsstaternas samlade bistånd kanali-
seras genom Europeiska gemenskapens (EG) olika
biståndsprogram, vilket främst administreras av
kommissionen. Sannolikt kommer denna andel att
öka ytterligare under de närmaste åren. Samarbetet
med utvecklingsländer finansieras dels från EG:s re-
guljära budget, dels genom bidrag till den Europeiska
utvecklingsfonden (EUF). Biståndet ges i huvudsak i
form av gåva. År 1996 uppgick utbetalningarna till
drygt 5 miljarder ecu, vilket gjorde EG till världens,
efter IDA, största multilaterala biståndsorganisation
och den femte största givaren inom OECD:s bi-
ståndskommitté (DAC).

Förutom att svara för genomförandet av det ge-
mensamma biståndet har kommissionen i uppdrag
att verka för bättre koordinering mellan detta och
medlemsländernas nationella bistånd. Kommissio-
nens betydelse inom det internationella utvecklings-
samarbetet stärks därmed ytterligare.

Medlemskapet i EU har således inneburit att Sve-
rige fått tillgång till en ny och viktig samarbetsform i
utvecklingssamarbetet. De övergripande målen för
EU:s utvecklingssamarbete stämmer väl överens med
svenska målsättningar. Bristande effektivitet i genom-

28

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

förandet gör dock att målen inte alltid nås. Dessutom
är verksamheten inte alltid kostnadseffektiv.

Utvecklingssamarbetet inom den reguljära
budgeten

Över den reguljära budgeten finansieras livsmedelsbi-
stånd, katastrofhjälp, stöd genom enskilda organisa-
tioner, samarbete med Asien och Latinamerika
(ALA), Sydafrika, f.d. Jugoslavien samt icke-
medlemsländer i Medelhavsområdet (MEDA). År
1996 uppgick utbetalningarna till 3,5 miljarder ecu.

ALA-samarbetet omfattar program- och projekt-
bistånd, livsmedelsbistånd, humanitärt bistånd,
landsbygdsutveckling, stöd för hälso- och befolk-
ningsinsatser, stöd till enskilda organisationer samt
stöd för att utjämna fluktuationer i exportinkomster
på främst jordbruksområdet. I princip kan samtliga
länder som ej gör sig skyldiga till brott mot mänskli-
ga rättigheter och grundläggande demokratiska prin-
ciper komma i fråga för samarbete. Tyngdpunkten
ligger dock på de fattigaste länderna och de fattigaste
delarna av befolkningen, samt på regioner eller län-
der med betydande kommersiell potential. För perio-
den 1996-2000 beräknas biståndet till ALA-
länderna uppgå till ca 6 miljarder ecu. Av detta går
65 % till Asien och 35 % till Latinamerika.

Insatserna i f.d. Jugoslavien består främst av hu-
manitärt bistiånd. Samarbetet med Sydafrika befin-
ner sig i en uppbyggnadsfas.

Samarbetet med Medelhavsländerna, som ur-
sprungligen huvudsakligen utgjordes av frihandelsav-
tal för industriprodukter, har utvecklats till att om-
fatta också bistånd. Samarbetets omfattning har ökat
markant under 1990-talet. För perioden 1995-1999
har ca 6 miljarder ecu avsatts för det finansiella sam-
arbetet med Marocko, Tunisien, Algeriet, Egypten,
Jordanien, Libanon, Syrien, Israel samt Västban-
ken/Gaza. Samarbetet omfattar bl.a. humanitärt
stöd, livsmedelsbistånd, stöd för strukturanpassning,
infrastruktur, naturresurser samt regionalt och hori-
sontellt samarbete.

Den del av Sveriges bidrag till EG-budgeten som
avräknas biståndsramen uppgår till 707 miljoner
kronor år 1998.

Samarbetet med AVS-länderna

Inom ramen för den s.k. Lomékonventionen samar-
betar EU med sjuttioen länder i Afrika, Västindien
och Stillahavsområdet (de s.k. AVS-länderna). Sam-
arbetet finansieras utanför den reguljära budgeten
genom särskilda bidrag från EU:s medlemsstater till
den Europeiska utvecklingsfonden (EUF). AVS-
länderna erhåller också bistånd över EG:s budget,
t.ex. humanitärt bistånd. Under perioden 1986-95
erhöll AVS-staterna ungefär hälften av EG-biståndet.

Mer än 75 % av stödet till AVS-staterna finansiera-
des över EUF, medan EG:s budget svarade för 14 %
och 7 % bestod av koncessionella lån från Europeis-
ka Investeringsbanken (EIB).

Stöd för strukturanpassning och finansiellt stöd
inom Stabex- och Sysminfaciliteterna för att utjämna
fluktuationer i exportintäkter från jordbruket respek-
tive gruvindustrin svarar för ca 25 % av biståndet.
Livsmedelsbiståndet är fortfarande betydande. Till
följd av händelseutvecklingen i bl.a. Stora sjöregio-
nen har det humanitära stödet ökat markant under
senare år. Ungefär hälften av biståndet inom Lomé-
konventionen landprogrammeras genom femåriga
landramar. Dessa omfattar stöd för t. ex. infrastruk-
tur, industri, landsbygdsutveckling och jordbruk.

Den nu gällande Lomékonventionen (Lomé IV)
avser en tioårsperiod fram till 1 mars år 2000. I no-
vember 1995 undertecknades ett avtal om vissa för-
ändringar i konventionens innehåll för den andra
femårsperioden (Lomé FV:2). Den 23 maj 1996 god-
kände riksdagen (prop. 1995/96:36, bet.
1995/96:UU24, rskr. 1995/96:257) ändringarna i
överenskommelsen och den föreslagna finansieringen
av samarbetet. Lomé IV:2 innebar att gemenskapens
medlemsstater inrättade en åttonde utvecklingsfond
(EUF VIII) om totalt 13,1 miljarder ecu. Enligt över-
enskommelsen skall Sverige bidra med 350 miljoner
ecu. På grund av fördröjningar i utbetalningstakten
från tidigare utvecklingsfonder krävs inga inbetal-
ningar till EUF VIII under år 1998.

Förhandlingar om samarbetet mellan EU och
AVS-länderna fr.o.m. den 1 mars 2000 skall inledas
senast i september 1998. Innan dess skall EU formu-
lera sin förhandlingsposition. Den 1 december 1997
avser Europeiska kommissionen presentera sitt för-
slag till förhandlingsmandat.

Som en förberedelse inför de kommande förhand-
lingarna presenterade kommissionen i november
1996 en s.k. grönbok om förbindelserna mellan EU
och AVS-länderna inför 2000-talet. Grönboken in-
riktas på att ställa ett antal centrala frågor inför
framtiden snarare än att lämna entydiga rekommen-
dationer. Utgångspunkten är de väldiga politiska och
ekonomiska förändringar som ägt rum sedan kon-
ventionen första gången undertecknades för ett tju-
gotal år sedan liksom erfarenheterna sedan dess, som
motiverar en genomgripande översyn av samarbetet
vad gäller både dess innehåll och form. Grönboken
identifierar ett antal nyckel-områden: den geografis-
ka omfattningen, möjligheterna till differentierade
former för samarbetet med olika AVS-stater, han-
delsregimen, fattigdomsbekämpning, internationell
konkurrenskraft, makroekonomisk stabilitet och ut-
veckling av den privata sektom, statens roll i utveck-
lingsprocessen, god samhällsstyrning och mänskliga
rättigheter och formerna för samarbetet

I diskussionerna har Sverige angett att de viktigas-
te principerna bör vara partnerskap, fokusering på

29

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

fattigdomsbekämpning och Afrika, förenlighet med
WTO-åtaganden och effektivitet.

Svenska prioriteringar i EU-samarbetet

Regeringen vill se den s.k. post Lomédiskussionen
som en del av en diskussion om hela EU:s utveck-
lingssamarbete, inklusive dess organisation. Sverige
önskar bl. a. ta tillfället i akt att på sikt åstadkomma
en regionalisering (Afrika, Asien, Latinamerika osv.)
av EU:s utvecklingssamarbete. Möjligheter till detta
föreligger genom att post Lomédiskussionen, den
samlade utvärderingen av EU:s utvecklingssamarbete
och diskussionen om de framtida finansiella perspek-
tiven sammanfaller i tiden.

Den framtida inriktningen och utformningen av
EU:s utvecklingssamarbete är en fråga av hög priori-
tet. Regeringen anser att inriktningen på fattigdoms-
bekämpning skall stärkas. I detta sammanhang är
formerna för och omfattningen av samarbetet med
AVS-länderna från och med år 2000 avgörande.

EU:s främsta fördel jämfört med andra multilate-
rala organisationer är att unionen i ett sammanhang
kan hantera bistånds-, handels-, utrikes- och säker-
hetspolitik, migration m.m. Därmed har unionen
förutsättningar att i förhållande till ett enskilt land
eller region föra en politik som är koherent, dvs. vars
olika delar samverkar på ett för landet eller regionen
gynnsamt sätt. Denna komparativa fördel utnyttjas
inte tillräckligt idag. Regeringen prioriterar pågående
arbete inom EU för bättre samstämmighet i EU:s re-
lationer till utvecklingsländerna.

Sverige är aktivt i såväl policydialogen som inrikt-
ningen och utformningen av det gemensamma bi-
ståndet. Genom aktivt deltagande i beredningen av
beslut och riktlinjer, som gäller både för det gemen-
samma utvecklingssamarbetet och för de enskilda
medlemsstaternas bistånd, kan Sverige bidra till en
positiv utveckling av utvecklingssamarbetet.

Regeringen prioriterar att höja kvaliteten och ef-
fektiviteten i det gemensamma utvecklingssamarbe-
tet. I detta ingår ökad insyn och öppenhet, bättre
planering, genomförande och utvärdering, utveckling
av landstrategier, bättre samordning samt effektivare
organisation i såväl Bryssel som i fält. Sveriges gedig-
na erfarenhet av utvecklingssamarbete och goda re-
nommé på området ger oss en god grund för att på-
verka.

Det svenska agerandet i EU vägleds av den strategi
som fastställdes hösten 1996 med prioritering av fat-
tigdomsbekämpning, miljö och hållbar utveckling,
demokrati och mänskliga rättigheter samt jämställd-
het. Därtill läggs särskild vikt vid frågor som rör hu-
manitärt bistånd, livsmedelssäkerhet samt stöd ge-
nom enskilda organisationer. Även inom dessa
sektorer och ämnesområden läggs särskild vikt vid
kvalitets- och effektivitetsaspekter. Sverige arbetar
också aktivt för att följa upp EU:s resolution om

jämställdhet, t.ex. genom att understryka vikten av
att kommissionen tar fram riktlinjer för hur jäm-
ställdhetsperspektivet skall tillämpas i praktiken.

EU bildar en viktig plattform för att stärka det
multilaterala utvecklingssamarbetet genom FN. EU
kan därmed vara pådrivande för de förslag till re-
former av FN-systemet som lagts fram.

4.3. Bilateralt utvecklingssamarbete

Utvecklingssamarbetet genom Sida omfattar ca två
tredjedelar av det svenska biståndet och äger rum in-
om flertalet samhällssektorer i över hundra länder
och genom ett stort antal kanaler. Mångfalden är ut-
tryck både för utvecklingsfrågornas komplexitet och
för Sveriges önskan och intresse av att samarbeta
med många länder. Som framgår av diagrammen
nedan är insatserna främst koncentrerade till de fat-
tiga länderna och till Afrika.

Det bilaterala utvecklingssamarbetet bygger på en
helhetssyn på utveckling, som under senare år steg
för steg fördjupats och utvecklats i samarbete mellan
regeringskansliet och Sida. Den syn på hur biståndet
bör ges en starkare fattigdomsprofil regeringen givit
uttryck för i sin skrivelse till riksdagen (skr.
1996/97:169) om de fattigas rätt bygger till stor del
på Sidas fattigdomsutredning och kommer att påver-
ka Sidas verksamhet. För att ytterligare konkretisera
de biståndspolitiska målen har Sida på regeringens
uppdrag tagit fram fyra handlingsprogram avseende
fattigdom, demokrati, hållbar utveckling respektive
jämställdhet, vilka skall genomsyra hela verksamhe-
ten.

Utvecklingen av mål och policy sker i internatio-
nellt samarbete. Exempel kan tas från jämställdhets-
området. Handlingsplanen från kvinnokonferensen i
Peking har på ett avgörande sätt påverkat utform-
ningen av både Sidas handlingsplan och konkreta
bilaterala insatser, där bl.a. fem samarbetsländer har
valts ut för fördjupade jämställdhetssatsningar: Na-
mibia, Tanzania, Indien, Nicaragua och Estland.

Av särskild betydelse för det framtida bilaterala
utvecklingssamarbetet är utvecklingen av begreppet
partnerskap bl.a. inom ramen för den utredning om
samarbetet med Afrika, som överlämnats till rege-
ringen och skall ligga till grund för en skrivelse till
riksdagen om en ny Afrikapolitik.

Ett allt bredare perspektiv krävs på utvecklings-
problematiken. Nya frågor får ökad betydelse, t.ex.
kapitalmarknader och handel, lokal demokrati och
undervisning i mänskliga rättigheter för polis. Det
civila samhällets, näringslivets och demokratisering-
ens ökande betydelse kräver uppbrott från traditio-
nella former och roller och ett samarbete baserat på
ett mer genuint partnerskap mellan fler aktörer i så-
väl givar- som mottagarländer.

30

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Organisation och styrning av biståndet

Regeringen har de senaste åren stärkt utvecklings-
samarbetets organisation och struktur. Integrationen
av samtliga biståndsmyndigheters verksamhet i det
nya Sida är nu genomförd. Genom sin breda upp-
sättning av instrument och djupa kunskaper om oli-
ka sektorer och länder, har Sida goda möjligheter att
effektivt bidra till samarbetsländernas utveckling.
Utvecklingssamarbetets förändrade villkor, inriktning
och utformning ställer dock stora och delvis nya krav
på Sida som organisation. En kontinuerlig kompe-
tensutveckling krävs. Den omfattande policyutveck-
ling och erfarenhetsåtervinning som sker inom
svenskt och internationellt utvecklingssamarbete
måste genomsyra tänkandet, leda till nya former och
metoder samt genomföras i praktiken. Regeringen
avser att under år 1998 ägna särskild uppmärksam-
het åt dessa frågor.

Alla biståndsorganisationer står inför liknande
utmaningar. Världsbanken genomför under en tre-
årsperiod de mest genomgripande interna reformerna
i bankens historia, den s.k. Strategic Compact, som
innebär en grundläggande omorganisation av ban-
kens struktur och arbetssätt i syfte att höja bankens
kapacitet, kompetens och förändringsförmåga.

En förnyelse på djupet kräver både tid och resur-
ser. Utrikesdepartementets och Sidas kapacitet och
kompetens behöver stärkas för att möta de nya ut-
maningarna. Sida måste ha förmåga att både integre-
ra helhetssynen och flexibelt och framgångsrikt ge-
nomföra planerade insatser.

Anpassning till varje samarbetslands unika förut-
sättningar är avgörande för ett framgångsrikt ut-
vecklingssamarbete. Det viktigaste instrumentet för
detta inom det bilaterala biståndet, liksom för flerta-
let andra bilaterala och multilaterala organ, är land-
strategier. I den svenska landstrategiprocessen tas
landstrategier fram i ett nära samarbete mellan Rege-
ringskansliet, Sida och samarbetslandet. Särskild vikt
bör läggas vid att öka samarbetslandets engagemang
i processen. Strategier har fastlagts eller är under be-
redning för ett trettiotal programländer, vissa andra
viktiga samarbetsländer och regioner.

För programländerna kopplas strategierna nor-

malt till treåriga samarbetsavtal, i vilka Sverige utfäs-
ter sig att lämna stöd under perioden på basis av en
landram för att ge samarbetslandet möjlighet att på
några års sikt planera sina utvecklingsinsatser. Upp-
nådda resultat skall vägleda landval, inriktning, ut-
formning och omfattning av framtida utvecklings-
samarbete. Samtidigt måste uppmärksammas att
utvecklingssamarbetet och då särskilt programlands-
samarbetet har ett långsiktigt perspektiv. Landstrate-
giprocessen är avsedd att vara det samlade tillfället
att dra slutsatser och fatta beslut grundade på analys
och erfarenheter avseende uppnådda resultat och
samarbetslandets vilja och förmåga att föra en fattig-
domsbekämpande politik. Landstrategierna har
normalt ett femårsperspektiv. En ny landstrategi ut-
arbetas vart tredje år om inte regeringen bedömer att
arbetet med en ny strategi kan skjutas framåt i tiden.

Landstrategiprocessen är ett led i att höja effektivi-
teten genom starkare koppling till resultat. Ett annat
är Sidas förstärkta utvärderingsverksamhet. Vidare
sker löpande översyner av Sidas verksamhet. Under
1996 och 1997 har Sida på regeringens uppdrag slut-
fört översyner av krediter inom biståndet, närings-
livssamarbete, livsmedelssäkerhet i Afrika samt stöd
till utveckling av kapitalmarknader.

Sidas årsredovisning är en viktig del i uppföljning-
en av utvecklingssamarbetets resultat. I samarbete
mellan Regeringskansliet, RRV och Sida genomför-
des under 1996 ett utvecklingsprojekt i syfte att för-
bättra Sidas årsredovisning, som låg till grund för
årsredovisningen redan för budgetåret 1995/96.
RRV har anmärkt på årsredovisningen med anled-
ning bl.a. av brister avseende kopplingen mellan mål
och resultat, redovisningen av prestationer och kost-
nader samt kvalitetsäkring av underlaget för redovis-
ningen. Kritiken visar på behov av metodutveckling
och tydliga krav. Sida bör i samarbete med RRV och
Regeringskansliet fortsätta att utveckla årsredovis-
ningen så att den kan fylla sitt syfte som en form för
kontinuerlig uppföljning av biståndets resultat och
effektivitet. Med tanke på utvecklingssamarbetets
långsiktiga perspektiv och komplexitet, bör Sidas
årsredovisning inriktas på myndighetsnära uppgifter,
bl.a. kostnadseffektivitet. De mer långsiktiga effek-

Fördelning av det bilaterala biståndet på sektorer

Humanitärt bistånd
13,7%

Övrigt

Demokrati och mänskliga

Folkrörelser och
enskilda org.

11,8%

Forsknings-
samarbete
4,8%

rättigheter 6,3%

6,5%

Ek. reformer

Social
utveckling

,6%

Förvalt-
ningsbistånd
4,7%

och skuld-
lättnad
6,1%

Infrastruktur

Fördelning av det bilaterala biståndet på världsdelar

Asien

24,0%

Naturresurser
och miljö
8,1 %

och näringsliv

16,4 %

31

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

terna följs genom utvärderingar inom bl.a. landstra-
tegiprocessen.

Medelstilldelning och anslagsstruktur

Anslagsposten för det bilaterala biståndet ökar 1998
med 235 miljoner kronor till 7 160 miljoner kronor.
Av ökningen beror 90 miljoner kronor på överföring
från anslagsposten för multilateralt utvecklings-
samarbete. En fortsatt ökning under kommande år
kan förutses. Samtidigt kommer förutsedda ökade
medelsbehov för utvecklingsbankerna och Europeis-
ka utvecklingsfonden till följd av tidigare åtaganden
att innebära en relativt sett långsammare tillväxt för
det bilaterala utvecklingssamarbetet än för utveck-
lingssamarbetet som helhet. En noggrann prövning
av samtliga bilaterala verksamheter blir således nöd-
vändig på grundval av såväl regeringens ovan angiv-
na prioriteringar som uppnådda resultat.

I denna prövning måste också reservationer vägas
in. Trots minskningen av anslagen för utvecklings-
samarbetet har reservationerna fortsatt öka. Målet är
inte att uppnå höga utbetalningar. Biståndet behövs
bäst där det är svårast att genomföra. Långsiktig
verksamhet i fattiga länder, där osäkerheten är stor,
drabbas ofta av förseningar. Samtidigt eftersträvas
hög kvalitet och noggrann kontroll för att bl.a. und-
vika korruption. Härtill kommer att utvecklings-
samarbetet ändrar karaktär från fristående projekt
till stöd till processer, där varje insats oftast är mind-
re.

Sida har på regeringens uppdrag genomfört en
analys av reservationernas utveckling och orsaker
och lämnat förslag på åtgärder. Det handlar bl.a. om
att planera för en högre aktivitetsnivå, utveckla for-

mer och metoder som medger detta, och stärka fäl-
torganisationens ställning. Sida föreslår också att
samarbetsavtalen skall omfatta totala belopp för av-
talsperioden, och inte baseras på årsvisa landramar.
Sida föreslår vidare att landramar skall kunna an-
vändas för betalningsbalansstöd.

Regeringen har gett Sida ökad flexibilitet för att
undvika reservationer t.ex. genom möjligheter att
göra omfördelningar mellan delposterna inom an-
slagsposten för bilateralt utvecklingssamarbete. Det
förutsätter en mer realistisk och flexibel planering
som tar hänsyn till att sannolikheten för förseningar
är stor. Vad gäller de konkreta förslagen, har Sida
redan möjlighet att i förslag till samarbetsavtal ange
ett totalbelopp som motsvarar landramen under av-
talsperioden. Betalningsbalansstöd bör i första hand
lämnas från delposten för ekonomiska reformer men
kan också i vissa fall finansieras från landramar. Det
långsiktiga, processinriktade kapacitetsuppbyggan-
det, som inte kräver stora finansiella resurser, bör i
ökad utsträckning kombineras med sektorprogram-
stöd till regeringar som för en framstegsvänlig och
fattigdomsbekämpande politik. Särskilt gäller detta
inom programlandssamarbetet.

Regeringen har i sina överväganden om fördel-
ningen mellan olika delposter inom det bilaterala ut-
vecklingssamarbetet för budgetåret 1998, som redo-
visas nedan, beaktat reservationerna med undantag
för ingångna samarbetsavtal. Sänkning av landramar
med anledning av stora reservationer bör normalt
aktualiseras då samarbetsavtal löper ut. Nedskär-
ningar i medelstilldelningen skall inte medföra mins-
kad verksamhet. Det bilaterala utvecklingssamarbe-
tets fördelning framgår av de diagram som återges
ovan, med fördelning på land, sektor respektive ka-
nal under budgetåret 1995/96.

ANSLAGSPOSTEN FÖR DET BILATERALA UTVECKLINGSSAMARBETET

1997 1998

1. Afrika 1

1 540 000

1 600 000

2. Asien1

885 000

1 000 000

3. Latinamerika

430 000

385 000

4. Europa2

280 000

5. Särskilda utvecklingsprogram3

1 175 000

1 020 000

6. Krediter för utveckling

390 000

400 000

7. Forskningssamarbete

400 000

410 000

8. Enskilda organisationer

820 000

830 000

9. Humanitärt bistånd

1 052 000

780 000

10. Ekonomiska reformer

200 000

410 000

11. Information

33 200

45 000

Summa

6 925 200

7 160 000

Beloppen anges i tusental kronor

1.60 000 tkr överförs från delposten 5 Särskilda utvecklingsprogram för stöd till demokrati och mänskliga rättigheter

2. 280 000 tkr överförs från delposten 9 Humanitärt bistånd

3. 80 000 tkr överförs till delposten för år 1997 från anslagsposten A 1.1 Multilateralt utvecklingssamarbete

32

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Anslagsstrukturen är i stort sett oförändrad jäm-
fört med innevarande budgetår. En särskild post för
Europa tillkommer, omfattande i huvudsak insatser i
de länder som uppstått ur f.d. Jugoslavien, men ock-
så vissa länder i Kaukasus och Centralasien samt
Moldava. Samtliga insatser skall avse länder som står
på OECD:s biståndskommittés, DAC:s, lista över
utvecklingsländer.

Delpost 1 Afrika omfattar dels landramarna för
programländerna i Afrika, dels medel för regionalt
samarbete och övriga insatser. År 1998 överförs till
regionalt/övrigt medel för insatser för stöd till demo-
krati och mänskliga rättigheter som inte kan finansi-
eras från landramarna. Dessa insatser finansierades
förut under delpost 4 Särskilda program. Detta plus
den gradvisa avvecklingen av landramen för samar-
betet med Botswana och en viss ökning av landra-
marna för Etiopien och Tanzania, vilka minskades år
1997 på grund av stora reservationer, innebär att
delposten beräknas öka med 60 miljoner kronor till
1 600 miljoner kronor.

Delpost 2 Asien omfattar dels landramarna för
programländerna i Afrika, dels medel för regionalt
samarbete och övriga insatser. År 1998 överförs till
regionalt/övrigt medel för insatser för demokrati och
mänskliga rättigheter som inte kan finansieras från
landramarna. Dessa insatser finansierades förut un-
der delpost 4 Särskilda program. Detta plus ökning
av landramen för Vietnam, som minskades år 1997
på grund av stora reservationer, innebär att delpos-
ten beräknas öka med 115 miljoner kronor till 1 000
miljoner kronor.

Delpost 3 Latinamerika omfattar landramen för
Nicaragua och medel för insatser i Central- och Syd-
amerika. Genom omläggningen av samarbetet till ett
mer processinriktat stöd främst för demokrati och
mänskliga rättigheter har medelsbehovet minskat
under en övergångsperiod och reservationerna ökat

till en alltför hög nivå. Delposten beräknas därför
minska med 45 miljoner kronor till 385 miljoner
kronor. När reservationen minskat beräknas delpos-
ten åter kunna höjas.

Delpost 4 Europa är ny. Insatser i f.d. Jugoslavien
har tidigare främst finansierats från delposten för
humanitärt bistånd. Möjligheten att nu övergå i
återuppbyggnadsbistånd motiverar en särskild
delpost även om humanitära insatser fortsatt
kommer att vara viktiga. Den övervägande andelen
av delposten förväntas under 1998 gå till insatser i
f.d. Jugoslavien. På några års sikt är avsikten att
bygga upp viss verksamhet i länder i bl.a. Kaukasien
och Centralasien. De postsovjetiska övergångs-
problemen motiverar att hanteringen av dessa medel
hålls samman. För delposten beräknas 280 miljoner
kronor.

Delpost 5 Särskilda program omfattar ett flertal
verksamheter. Fördelningen framgår av tabellen. Be-
tydande nedskärningar har gjorts på flera verksamhe-
ter motiverade av de omfattande reservationerna. En
stor del av den i samband med regeringens ekono-
miska vårproposition beslutade indragningen om
500 miljoner kronor belastade denna post. Insatserna
är relativt små och kortvariga, varför det inte finns
skäl att hålla reservationer som en säkerhetsreserv.
Medlen för demokrati och mänskliga rättigheter
minskar på grund av överföringen av landinriktade
insatser till regionposterna för Afrika, Asien och Eu-
ropa på samma sätt som tidigare skett för Latiname-
rika. Till medlen för programutveckling förs stödet
till Internationella familjeplaneringsfederationen
(IPPF) och World Maritime University i Malmö, vil-
ka tidigare finansierats från anslagsposten för multi-
lateralt utvecklingssamarbete. Sammanlagt beräknas
delposten minska med 155 miljoner kronor till 1 020
miljoner kronor.

FÖRDELNING UNDER DELPOSTEN SÄRSKILDA UTVECKLINGSPROGRAM

1997 1998

Näringslivsutveckling

80 000

70 000

Demokrati och mänskliga rättigheter'

235 000

120 000

Kontraktsfinansierat tekniskt bistånd

210 000

160 000

Internationella kurser

130 000

150 000

Särskilda miljöprogram

205 000

200 000

Programutveckling 2

210 000

220 000

Rekrytering och utbildning av fältpersonal och
multilaterala experter

105 000

100 000

Summa

1 175 000

1 020 000

Beloppen anges i tusental kronor

1. 120 000 tkr överförs till delposterna 1. Afrika och 2. Asien för år 1997

2. 80 000 tkr överförs från multilateralt samarbete för 1998

33

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Delpost 6 Krediter för utveckling omfattar u-
krediter och biståndskrediter. Delposten beräknas
öka med 10 miljoner kronor till 400 miljoner kro-
nor. I utredningen "Bistånd på kredit", som be-
handlas nedan, liksom i budgetunderlaget har Sida
föreslagit att delposten ersätts med en delpost för sär-
skilda investeringar, som förutom krediter bl.a. skulle
kunna omfatta gåvofinansiering av angelägna inves-
teringar. Regeringen anser att det inom ramen för
nuvarande anslagsstruktur finns utrymme för den
flexibilitet, som är Sidasts motiv för förslaget, bl.a.
genom möjligheter att utnyttja medel under region-
posterna även för investeringsprojekt. Däremot bör i
enlighet med vad som förordas nedan, medlen under
delposten kunna utnyttjas flexibelt för olika kredit-
former och -villkor.

Delpost 7 Forskningssamarbete beräknas för år
1998 erhålla 410 miljoner kronor. Verksamheten är
högt prioriterad och beräknas kunna erhålla fortsatt
ökad medelstilldelning när den nuvarande reserva-
tionen minskat.

Delpost 8 Enskilda organisationer finansierar stöd
genom svenska folkrörelser och enskilda organisatio-
ner. Delposten beräknas öka med 10 miljoner kronor
till 830 miljoner kronor i enlighet med vad som an-
gavs i budgetpropositionen för år 1997.

Delpost 9 Humanitärt bistånd beräknas minska
till 780 miljoner kronor genom överföring av medel
till den särskilda delposten för Europa för insatser
främst i f.d. Jugoslavien.

Delpost 10 Ekonomiska reformer minskades kraf-
tigt år 1997 med anledning av de mycket stora reser-
vationerna. De kommer att minska betydligt under
innevarande budgetår på grund av att fler skuldtyng-
da länder nu genomför en ekonomisk reformpolitik,
som uppfyller kriterierna för betalningsbalansstöd
eller bidrag till skuldlättnader i olika former. För år
1998 beräknas därför en ökning med 210 miljoner
kronor till 410 miljoner kronor.

Delpost 11 Information beräknas öka med 11,8
miljoner kronor till 45 miljoner kronor i syfte att
stödja Sidas ambitioner om en ökad satsning på in-
formation om Sveriges samlade utvecklingssamarbete
och om biståndets uppgift att bidra till lösningar på
globala problem.

Sidas verksamhet

Den följande redogörelsen för mål, resultat och fram-
tida inriktning det bilaterala utvecklingssamarbetet
inleds med region- och landdimensionen, som är den
viktigaste, där regeringens styrning i huvudsak utövas
genom landstrategierna. Därefter följer en redogörel-
se för olika verksamhetsområden, samhällssektorer,
former och kanaler. Regeringens styrning av Sidas
verksamhet i denna dimension sker i huvudsak ge-
nom budgetcykeln.

4.3.1 Afrika

I och med det kalla krigets upphörande har i Afrika,
liksom i stora delar av övriga världen, möjligheter
skapats att lösa upp tidigare låsta positioner. Utveck-
lingen i Etiopien och Mozambique, och nu senast i
Demokratiska republiken Kongo (f.d. Zaire), är de
kanske tydligaste exemplen i Afrika. Samtidigt har
nya, eller i vissa fall nygamla, interna konflikter ut-
brutit, bland vilka den mest allvarliga var folkmordet
i Rwanda.

Cirka 10 % av världens befolkning bor i Afrika,
som emellertid endast står för 1,5 % av tillväxten i
världen och mindre än 1 % av världens samlade ex-
port. Samtidigt som allt fler människor i världen tar
sig ur fattigdomsfällan ökar antalet fattiga i länder
med stark befolkningsökning och otillräcklig eko-
nomisk tillväxt, främst i Afrika. Skuldbördan är be-
tungande. Ekonomiska reformer är i flera länder inne
i en kännbar och därmed politiskt påfrestande fas.
Korruption hindrar utveckling och skadar förtroen-
det för politiken och politiker, såväl internt som i
förhållandet till biståndsgivare.

På senare tid har emellertid en försiktigt uppåtgå-
ende ekonomisk trend kunnat registreras för Afrika
som helhet. År 1996 steg BNP med 3,9 % och den
negativa per capitautvecklingen bröts. De 33 fattigas-
te ländernas tillväxt låg över genomsnittet med
4,5 %. Samtidigt har den demokratiska utvecklingen
i Afrika tagit fart: allt fler afrikanska länder har hållit
flerpartival. Flera bakslag har dock visat att val i sig
inte är en garanti för en hållbar demokratisk utveck-
ling. Det regionala samarbetet i Afrika ökar. Tecken
finns på en ny tilltro till den egna förmågan hos en
framväxande ung afrikansk ledargeneration, inte
minst kvinnor.

Regeringen har tagit initiativet till ett omfattande
utvärderings- och analysarbete för att definiera vilken
roll Sverige bör spela i den omvandling som förestår
eller redan inletts i Afrika. I juli 1997 presenterades
utredningen ”Partner med Afrika” som underlag för
en ny svensk Afrikapolitik. Det var resultatet av ett
års analys- och konsultationsarbete med stor
medverkan av afrikaner. I utredningen utvecklas ett
nytt partnerskapsbegrepp och förutsättningarna för
att utforma ett mer jämbördigt samarbete med
Afrika. Länder i Afrika måste ta ett större eget
ansvar för sin utveckling och ges möjlighet att ta del i
ett utökat internationellt ekonomiskt samarbete.
Utredningen skall ligga till grund för en särskild
skrivelse till riksdagen. Viktiga frågor för det
framtida samarbetet blir stöd till politiska och
ekonomiska reformer, fortsatt stöd till sociala
sektorer, konfliktförebyggande och bättre
givarsamordning. Förslag om hur stöd till
konfliktförebyggande och konfliktlösning kan
stärkas har lagts fram i en särskild rapport om
”Säkerhet och utveckling i Afrika” (Ds 1996:15).

34

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Biståndet kan inte ensamt lösa de afrikanska ut-
vecklingsländernas problem. Investeringar, mark-
nadstillträde för afrikanska produkter samt ramverk
och allmänna förutsättningar för näringslivsutveck-
ling är faktorer som kommer att kräva ökad upp-
märksamhet.

Resultatet av det hittillsvarande utvecklings-
samarbetet med länder i Afrika har varit blandat. I
de följande avsnitten kommenteras detta ländervis. I
fallet Tanzania har de nordiska länderna tillsammans
med regeringen i Dar es Salaam efter en utvärdering

gemensamt utformat början på ett partnerskapsbase-
rat samarbete.

Vissa länder i Afrika har redan nått - eller förvän-
tas inom överskådlig framtid nå - en utvecklingsnivå
som möjliggör en minskning av det traditionella bi-
ståndssamarbetet kopplat till stöd till ett bredare
samarbete. Under år 1998 avvecklas sålunda land-
programmet i Botswana. På sikt bör detta kunna ske
även för länder som Namibia och Sydafrika där and-
ra samarbetsformer kan utvecklas.

LANDRAMAR, GÄLLANDE 1997 SAMT PLANERADE 1998

1997

1998

Afrika

Angola

140 000

140 000

Botswana

20 000

5 000

Eritrea

20 000

20 000

Etiopien

90 000

100 000

Guinea-Bissau

35 000

35 000

Kenya

65 000

65 000

Mozambique

245 000

245 000

Namibia

75 000

75 000

Sydafrika

230 000

230 000

Tanzania

180 000

200 000

Uganda

95 000

95 000

Zambia

110 000

100 000

Zimbabwe

110 000

110 000

Regionalt/Övrigt

125 000

180 000

Summa

1 540 000

1 600 000

Asien

Bangladesh

120 000

120 000

Indien

300 000

300 000

Kambodja

80 000

80 000

Laos

90 000

90 000

Sri Lanka

40 000

40 000

Vietnam

70 000

130 000

Västbanken/Gaza

120 000

120 000

Regionalt/Övrigt

65 000

120 000

Summa

885 000

1 000 000

Latinamerika

Nicaragua

80 000

80 000

Centralamerika

240 000

190 000

Sydamerika

1 10 000

115 000

Summa

430 000

385 000

Beloppen anges i tusental kronor

35

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Det regionala samarbetet i Afrika förväntas få
ökad betydelse. En intressant utveckling pågår främst
inom Southern African Development Community,
SADC. Sverige har, tillsammans med övriga nordiska
länder och nu även inom ramen för EU, ett betydan-
de engagemang i form av stöd till olika SADC-
aktiviteter. Detta samarbete ses nu över inom ramen
för en politisk dialog mellan Norden och SADC re-
spektive EU och SADC.

En särskild översyn har gjorts av Sveriges relatio-
ner med Västafrika. Denna har pekat på det under-
skott som kan sägas finnas i fråga om svensk närvaro
i och kunskaper rörande en viktig del av Afrika söder
om Sahara. Regeringen har för avsikt att vidareut-
veckla relationerna med Västafrika och återkommer
härtill i den särskilda skrivelsen om svensk Afrikapo-
litik.

Programländer

Viktiga framsteg i fredsprocessen i Angola gjordes i
april 1997, då UNITA:s parlamentsledamöter intog
sina platser i nationalförsamlingen och en nationell
enhetsregering bildades. Detta skedde emellertid med
betydande försening. Ännu kvarstår osäkerhet om
graden av demobilisering av UNITA:s styrkor och
strider har förekommit i framför allt de nordöstra
delarna av landet. FN:s säkerhetsråd har beslutat om
skärpta sanktioner mot UNITA. Utvecklingen i De-
mokratiska Republiken Kongo (f.d. Zaire) torde få
stor betydelse för den fortsatta fredsprocessen i An-
gola.

Grava kränkningar av de mänskliga rättigheterna
förekommer från båda parters sida. Det finns dock
hopp om att MR-läget på sikt skall förbättras, förut-
satt att fredsprocessen fortsätter. Det ekonomiska
läget är fortsatt allvarligt och omfattande åtgärder
måste vidtas för att stabilisera ekonomin. Regeringen
förhandlar med IMF om åtgärder som väntas leda till
ett strukturanpassningsprogram.

Utvecklingssamarbetet bedrivs enligt mål och rikt-
linjer, som fastställdes i februari 1996. En ny land-
strategi skall utarbetas under år 1998. En grundläg-
gande förutsättning för svenskt stöd till långsiktiga
utvecklingsinsatser i Angola är att fredsprocessen
fullföljs och ekonomiska reformer genomförs.

Den långvariga konflikten och den ekonomiska
misshushållningen har försvårat det hittillsvarande
utvecklingssamarbetet. Landprogrammet (hälsa, fis-
ke, energi och telekommunikationer) har därför in-
skränkts till förmån för rehabiliteringsinsatser. Bi-
ståndet bör även under år 1998 huvudsakligen
inriktas på fredsfrämjande, humanitära och sociala
insatser, återuppbyggnad samt stöd till demokrati
och mänskliga rättigheter. Samarbetet inom sekto-
rerna fiske och energi fasas ut. Angola bör även i
fortsättningen kunna få stöd till fredsprocessen och
humanitära insatser från andra anslag.

Botswana är ett demokratiskt och relativt rikt
land. Respekten för de mänskliga rättigheterna, som

regleras i konstitutionen, är tillfredställande. Tillväx-
ten är hög. Som i övriga länder i regionen är emeller-
tid rikedomen ojämnt fördelad och majoriteten av
befolkningen lever i fattigdom. Landet är ensidigt be-
roende av gruvnäring och boskapsskötsel. Botswana
är hårt drabbat av HIV/AIDS med närmare 25 %
smittade i fertil ålder. Ett annat problem är den
snabba befolkningsökningen.

Utvecklingssamarbetets överordnade mål är att
verka för förbättring av villkoren för landets fattiga
samt att medverka till breddning av och produktivi-
tetshöjning inom ekonomin. Till följd av landets go-
da ekonomiska utveckling har biståndet allt mer
kommit att inriktats mot institutions- och kapaci-
tetsuppbyggnad. Dessutom ges stöd till utbildning,
kultur och enskilda organisationers verksamhet. Det
30-åriga samarbetet bedöms ha gett goda och bestå-
ende resultat.

Programlandssamarbetet med Botswana avslutas
vid utgången av 1998 p.g.a. landets höga utveck-
lingsnivå. Det skall ersätts av andra former av sam-
arbete. Sida kommer att under år 1998 ta fram för-
slag till utformning av samarbetet efter 1998.

Eritrea är ett av världens absolut fattigaste länder.
Det har efter ett långt krig omfattande behov på en
rad områden. Rehabiliterings- och återuppbyggnads-
program genomförs, liksom program för att förbätt-
ra den sociala situationen som präglas av hög späd-
barnsdödlighet, låg livslängd och utbredd
analfabetism. Eritreas starka betoning av självtillit
och samarbete på jämställd grund med Sverige och
andra partners är utgångspunkter för relationerna
med omvärlden. Under första kvartalet 1997 har val
till de regionala parlamenten genomförts med ett
högt valdeltagande - mellan 80 och 90 % av dem
som registrerat sig röstade. Bland medlemmar i de
regionala parlamenten skall ledamöter i det natio-
nella parlamentet längre fram utses. I maj 1997 pre-
senterades ett utkast till ny konstitution, som ratifice-
rats av landets konstitutionsförsamling. Utkastet tar
ej upp frågan om flerpartisystem. Det politiska livet
domineras ännu av det enda tillåtna partiet Folkfron-
ten för demokrati och rättvisa, PFDJ.

I utvecklingssamarbetet för 1997-1998 ingår stöd
till utbildning och förbättrad kunskapsnivå inom
förvaltningen och kapacitetsuppbyggnad. Viktigt är
vidare stöd till återuppbyggnad, särskilt rehabilite-
ring av energisektorn. Också miljömålet vägleder
samarbetet mot bakgrund av den allvarliga jordero-
sionen och markförstöringen i Eritrea. Utöver land-
ramen förutses insatser avseende demokrati och
mänskliga rättigheter, stöd för utveckling av universi-
tetet och stöd via enskilda organisationer. Bi-
ståndskrediter kan komma i fråga inom främst ener-
gisektorn.

Sviterna efter många års inbördeskrig präglar fort-
farande Etiopien. Landet är mycket fattigt med åter-
kommande försörjningssvårigheter på grund av tor-
ka. Den ekonomiska tillväxten är dock god och

36

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

inflationen är under kontroll. Försörjningsläget har
förbättrats under de senaste åren men årets skörd
hotar att slå fel med betydande behov av livsmedels-
hjälp som följd. Flerpartival till parlamentet har hål-
lits i enlighet med landets nya konstitution. Flera op-
positionspartier bojkottade valet med hänvisning till
att de inte tilläts agera eller att deras ledare trakasse-
rades. Utvecklingen avseende demokratisering och
respekt för mänskliga rättigheter har stora brister och
är en fråga som EU och Sverige lyft fram i dialogen
med den etiopiska regeringen. Det federala stats-
skicket innebär att de centrala ministeriernas styrning
och inflytande har minskat i betydelse och omfatt-
ning, parallellt med att regionerna inlett en uppbygg-
nad av egen administrativ kapacitet. Genomförandet
av utvecklingssamarbetet har bl.a. till följd härav för-
senats.

I utvecklingssamarbetet ingår stöd till utveckling
av landsbygden, hälsovård och utbildning, sexuell
och reproduktiv hälsa samt infrastruktur. Stöd till
kapacitetsuppbygnad samt till demokratisering och
mänskliga rättigheter prioriteras. Utöver landramen
förutses stöd till insatser avseende demokrati och
mänskliga rättigheter, forskning samt svenska enskil-
da organisationer.

De första demokratiska valen i Guinea Bissau äg-
de rum 1994. PAIGC, som har haft regeringsmakten
sedan självständigheten 1973, har en stark ställning.
Kommunalval var planerade under 1997, men dessa
kommer antagligen att äga rum samtidigt som par-
lamentsvalen 1998. Demokratiseringsprocessen har
medfört en viss öppenhet och debatt, men fortfaran-
de finns brister vad gäller respekt för mänskliga rät-
tigheter och rättsväsendets opartiskhet. Guinea Bis-
sau är ett av världens fattigaste länder.
Utbildningsnivån är mycket låg. Skuldsituationen
hämmar landets utveckling.

Det internationella biståndet till landet har varit
stort, men effekterna är begränsade. Biståndssamar-
betet med Sverige inleddes redan innan landet blev
självständigt. Genom åren har Sverige givit ett omfat-
tande stöd till landet inom så gott som samtliga sam-
hällssektorer. Landstrategin för Guinea Bissau för
perioden 1995-1998 anger att det svenska biståndet
skall koncentreras till undervisning, jordbruk, natio-
nella folkhälsolaboratoriet samt kapacitetsuppbygg-
nad. Sida har under 1996 genomfört en utredning
om samarbetet. Beslut om det fortsatta utvecklings-
samarbetet med Guinea Bissau efter 1998 kommer
att beredas under året.

Det politiska klimatet i Kenya har blivit allt hår-
dare inför de val som skall hållas senast i början av
januari 1998. Mycket återstår för att skapa jämbör-
diga förhållanden mellan regering och opposition,
som dessutom är mycket splittrad även om det på
senare tid förekommit försök till samling.

Situationen beträffande mänskliga rättigheter är
otillfredsställande. Trakasserier av politiska me-
ningsmotståndare med återkommande inslag av po-

lisbrutalitet förekommer. Positivt är att öppenheten i
samhället, understödd av det mycket vitala och livak-
tiga civila samhället, numera är betydligt större än
under enpartisystemets tid. Enskilda organisationer
har en erfarenhet och bredd som i få andra afrikans-
ka länder. Utvecklingen i Kenya kräver stor upp-
märksamhet. En fortsatt negativ utveckling kan få
återverkningar på biståndet.

Det svenska biståndet till Kenya har sedan början
av 90-talet redan reducerats kraftigt, bl.a. till följd av
utbredd korruption och den politiska situationen.
MR- och demokratistödet har däremot ökat. Målen
för utvecklingssamarbetet, som fastställts i en land-
strategi för åren 1995-98, är att stödja den demokra-
tiska processen, förbättra levnadsvillkoren för lands-
bygdens fattiga samt bidra till ett hållbart utnyttjande
av naturresurser och miljö. Insatserna inom dessa
områden har hittills på det hela taget givit gott resul-
tat.

Sedan fredsavtalets undertecknande år 1992 ge-
nomgår Mozambique en omvälvande förändrings-
process politiskt och ekonomiskt. Vid de första de-
mokratiska valen år 1994 vann regeringspartiet
FRELIMO en knapp seger. Utvecklingen går mot ett
mer demokratiskt samhälle. Fortfarande kvarstår
dock att etablera en verklig demokratisk kultur och
att höja kompetensen i statsförvaltningen. Ekonomin
läggs om från planekonomi till marknadsekonomi.
Landet samarbetar alltmer med sina grannar. Mo-
zambique har under år 1997 ingått ett avtal med
Sydafrika om byggande av en motorväg mellan Ma-
puto och Witbank, det första av en rad projekt i den
s.k. Maputokorridoren.

Mozambique är ett av världens fattigaste och mest
skuldsatta länder. Utlandsskulden uppgår till ca 5,5
miljarder US-dollar, nära fyra gånger landets BNP.
Den tunga skuldbördan hämmar ekonomisk och so-
cial utveckling. Sverige har under de senaste åren gi-
vit ett betydande betalningsbalansstöd till Mozam-
bique. Under år 1997 bidrar Sverige till en nyinrättad
skuldfond för avbetalning av multilaterala skulder.
Landet är mycket biståndsberoende. Biståndet be-
räknas utgöra 50-60 % av BNP.

Regeringen har beslutat om en landstrategi för
samarbetet med Mozambique för 1996 - 2001. Hu-
vudlinjerna är fattigdomsbekämpning och främjande
av demokratisk utveckling. Stödet till energisektorn
samt flertalet insatser inom undervisnings- och för-
valtningsstödet avslutas 1999. Ett provinsinriktat
stöd, som inkluderar jordbruk, utveckling av den
privata sektorn, undervisning, kultur, förvaltning och
eventuellt vägar, demokrati och konfliktförebyggan-
de, påbörjas under 1998.

Namibia har sedan självständigheten år 1990 ut-
vecklats till en väl fungerande demokrati med en för
afrikanska förhållanden hög BNP per capita. Det re-
gerande partiet SWAPO, som fick över 70 % av rös-
terna i det senaste parlamentsvalet, dominerar det
politiska livet. Grundläggande mänskliga fri- och rät-

6 Riksdagen 1997/98 1 saml. Val. 4

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

tigheter efterlevs på ett i huvudsak tillfredsställande
sätt och erfarenheterna av samarbetet med Namibia
är goda. De största problemen är en extremt skev
inkomst- och jordfördelning, hög arbetslöshet, en
långsam reformering av statsförvaltningen och vat-
tenbrist. AIDS blir ett allt större problem. Det är vik-
tigt för det fortsatta samarbetet att Namibia vidtar
åtgärder för att komma tillrätta med den ojämna in-
komstfördelningen och för att främja ökad syssel-
sättning.

Det övergripande målet för utvecklingssamarbetet
med Namibia är i enlighet med landstrategin för åren
1995-98 att stödja landets strävan efter att varaktigt
förbättra levnadsförhållandena för landets fattiga
och stärka den demokratiska utvecklingen. Samarbe-
tet koncentreras till områdena utbildning, kommuni-
kation och förvaltning. Jämställdhets- och miljöas-
pekter ägnas särskild uppmärksamhet. Vidare ges
stöd till arbete för mänskliga rättigheter och demo-
krati, miljö samt näringslivsutveckling. Inom miljö-
samarbetet koncentreras insatserna till vattenpro-
blematiken. Landets utvecklingsnivå motiverar att en
utfasning av programlandssamarbetet övervägs på
sikt till förmån för andra former av samarbete. Un-
der år 1998 kommer en ny landstrategi att utarbetas.

Trots omfattande reformer präglas Sydafrika allt-
jämt i hög grad av arvet efter apartheid. Det kommer
att ta tid att råda bot på de djupa sociala och eko-
nomiska klyftor som i dag utgör en hämsko för ut-
veckling. Svenskt bistånd är därför inriktat på att
under en övergångsperiod stödja den demokratiska
utvecklingen och att främja social och ekonomisk
jämlikhet.

Utvecklingssamarbetet med Sydafrika har under
de två gångna åren kännetecknats av en övergång
från det tidigare stödet till kampen mot apartheid, i
huvudsak kanaliserat via enskilda organisationer, till
ett samarbete med den sydafrikanska regeringen.
Omvandlingen har präglats av vissa svårigheter, bl.a.
har bristande mottagningskapacitet lett till förse-
ningar och en växande reservation.

I februari 1997 ingicks ett samarbetsavtal med
Sydafrika för åren 1997-98.1 förhållande till de and-
ra samarbetsländerna i Afrika är biståndets ekono-
miska betydelse relativt liten men det kan, strategiskt
inriktat, spela en viktig roll i samhällsomvandlingen.
Det svenska biståndet koncentreras därför till för
förändringsprocessen viktiga områden som demokra-
ti och mänskliga rättigheter, omvandlingen av den
statliga förvaltningen samt stöd till stadsplanering
och bostadsbyggande. Parallellt med satsningar på
dessa för utvecklingssamarbetet nya områden kom-
mer en successiv utfasning av biståndet inom kultur
och media att ske. Undervisningsbiståndet, som ut-
gjorde en viktig del av stödet till kampen mot apart-
heid, genomgår under år 1997 en översyn.

Under år 1998 kommer riktlinjer för det fortsatta
utvecklingssamarbetet att tas fram. Planering för en
breddning av samarbetet med inslag av handel, inves-

teringar, forskning, institutionssamarbete, enskilda
organisationer etc. bör ingå i riktlinjerna för samar-
betet efter 1998. Syftet bör vara att, vid sidan av det
traditionella fattigdomsorienterade biståndet, skapa
ett brett, hållbart och långsiktigt samarbete som inte
är biståndsberoende. Vidareutvecklingen av det sam-
arbetet bör dock kännetecknas av flexibilitet och ta
sin utgångspunkt i den fortsatta politiska och sociala
utvecklingen i Sydafrika.

Hösten 1995 genomfördes för första gången fler-
partival i Tanzania. Benjamin Mkapa valdes till pre-
sident och det segrande partiet, CCM, kunde fortsät-
ta i regeringsställning. Valen genomfördes i relativt
god ordning. Landet börjar nu långsamt hämta sig
från sin djupa ekonomiska kris. En stor statsskuld
och utbredd korruption är några av de problem som
Tanzania brottas med idag. Regelverket för enskilda
organisationers verksamhet är ännu oklart, vilket är
ett problem för landets ekonomiska utveckling. Pro-
blemen på ön Zanzibar kvarstår med politisk insta-
bilitet, korruption och brott mot de mänskliga rät-
tigheterna.

De nordiska länderna inledde år 1996 ett part-
nerskap med Tanzania inom utvecklingssamarbetet i
syfte att effektivisera samarbetet och minska bi-
ståndsberoendet. Partnerskapet innebär att Tanzania
ansvarar för inriktning, mål och genomförande av
biståndet medan givarländerna har en kompletteran-
de roll. Förutsättningar för partnerskapet är att lan-
det inriktar sig på marknadsekonomi, bekämpar fat-
tigdomen, verkar för demokrati och effektiviserar
statsförvaltningen. Statens roll skall förändras så att
det civila samhället och näringslivet kan delta till
fullo i utvecklingsarbetet.

Enligt landstrategin för 1997-2001 skall samarbe-
tet koncentreras till färre sektorer och inriktas på
demokratiseringsprocessen, uppbyggnad av en öppen
och bättre fungerande statsförvaltning, förbättring av
miljön, primärundervisningen och den högre utbild-
ning och forskning samt ekonomiska reformer och
näringslivssamarbete.

Det nyvalda parlamentet i Uganda, som ännu inte
bygger på flerpartisystem, visar prov på stark vitali-
tet, vilket inger förhoppningar om att reformarbetet
och liberaliseringen av ekonomin kommer att fortsät-
ta. Uganda antog 1995 en ny författning, i vilken
grundläggande mänskliga rättigheter är inskrivna.
Läget för de mänskliga rättigheterna har förbättrats,
och det finns en vilja att fortsätta förbättra situatio-
nen. Alltjämt finns dock betydande brister. Brott mot
de mänskliga rättigheterna förekommer från båda
sidor, inte minst i samband med militärens aktioner
mot rebellerna i norra Uganda. Situationen i de norra
delarna av landet och relationerna med Sudan är en
akut säkerhetspolitisk fråga. Det östafrikanska sam-
arbetet prioriteras högt av Uganda. Integrationen av
landets ekonomi i ett bredare regionalt samarbete är
en av de viktiga frågorna framöver.

38

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Den makroekonomiska utvecklingen är god. Oro-
ligheterna i norr, svårigheter att driva in skatter och
den stora skuldbördan avskräcker dock alltjämt in-
vesterare.

Målen för utvecklingssamarbetet, som fastställts i
en landstrategi för åren 1996-99, är att bidra till
landets återhämtning genom stöd till ekonomisk re-
formpolitik, social infrastruktur samt demokratisk
utveckling. Stödet till uppbyggnad av den sociala in-
frastrukturen kanaliseras i huvudsak genom multila-
terala organisationer. Den svenska diplomatiska re-
presentationen i Kampala kommer att stärkas.

Från svenskt och internationellt håll ses med oro
på den politiska utvecklingen i Zambia. I valet 1996
utestängdes genom en konstitutionsförändring en av
presidentkandidaterna. Som följd av missnöje med
hur valet hanterades, innehöll givarna inklusive Sve-
rige betalningsbalansstödet. För svensk del har även
landstrategiarbetet påverkats. Att Zambias regering
sedan valet har tillsatt kommissioner för att stärka de
mänskliga rättigheterna och bekämpa korruptionen
är positivt men konkreta framsteg inom dessa områ-
den krävs innan relationen kan normaliseras. Sverige
stödjer IDEA:s insatser för att förbättra dialogen
mellan landets regering och opposition.

Zambia befinner sig också i ekonomisk kris. Den
mycket stora utlandsskulden måste hanteras. Den för
landet avgörande kopparproduktionen har sjunkit
främst som följd av misskötsel. Den långvariga eko-
nomiska krisen har lett till försämringar inom flera
områden i samhället. Den zambiska regeringen sam-
arbetar emellertid med IMF och Världsbanken i ett
strukturanpassningsprogram. Privatiseringen av kop-
parbolaget och fullföljandet av reformeringen av den
offentliga sektorn är viktiga etapper i det arbetet.

Det svenska biståndet är fattigdomsinriktat och
har koncentrerats till undervisning, hälsovård och
jordbruk. Insatserna inom jordbruk och hälsovård
har gett relativt goda resultat trots landets institutio-
nella och ekonomiska problem. Samarbetet omfattar
även program för långsiktig kapacitetsutveckling in-
om den centrala förvaltningen. En landstrategi för
åren 1998-2002 förbereds. Prioritet planeras ges till
insatser som stödjer demokratisering, den ekonomis-
ka reformprocessen och social utveckling.

Formellt sett baseras Zimbabwes styrelseskick på
flerpartisystem och fri opinionsbildning. I praktiken
saknas dock en demokratisk kultur och det politiska
livet domineras av ett parti. Massmedias frihet är
fortfarande begränsad. Respekten för de mänskliga
rättigheterna har försämrats de senaste åren, bl.a. ge-
nom verkställande av dödsstraff och förföljelse av
homosexuella.

Den ekonomiska utvecklingen har under de senas-
te åren varit tvetydig. Zimbabwe brottas med ett
stort budgetunderskott. Den ekonomiska ojämlikhe-
ten är stor. Tillväxtprognosen ser dock positiv ut och
ekonomin har goda förutsättningar att utvecklas,
förutsatt bland annat goda skördar.

Erfarenheterna av biståndssamarbetet är i huvud-
sak goda. En landstrategi för åren 1997-2001 fast-
ställdes år 1997. Samarbetet inriktas i högre grad än
tidigare på fattigdomsbekämpning och insatser för
att stärka respekten för mänskliga rättigheter och
främja en demokratisk kultur. De större samarbets-
områdena skall under slutet av perioden vara för-
valtning, undervisning, näringsliv, högre utbildning
och forskning, demokrati, mänskliga rättigheter och
kultur samt eventuellt en ytterligare sektor. Stödet till
hälso- och transportsektorerna fasas ut under år
1999. Betalningsbalansstöd eller budgetstöd kan bli
aktuellt.

Övriga länder i Afrika

Utvecklingen i Stora sjöregionen har gått in i ett nytt
skede efter de förändringar som ägt rum i Demokra-
tiska republiken Kongo. Det finns på längre sikt ut-
sikter till konstruktiva lösningar på de komplexa
problemen i Burundi och Rwanda och den ömsesidi-
ga destabiliseringen mellan länderna kan förhopp-
ningsvis övergå i ett regionalt samarbete. Konflikter-
na i regionen har skapat svår nöd bland människorna
och lett till sönderfall av samhällen. Under år 1997
beräknas de svenska insatserna i Burundi, Rwanda
och Demokratiska Republiken Kongo uppgå till ca
150 miljoner kronor. Medlen kanaliseras genom FN
samt svenska och internationella enskilda organisa-
tioner. Biståndets främsta uppgift är att stödja sam-
hällelig återuppbyggnad och demokratisk utveckling
samt underlätta återvandring och integrering av flyk-
tingar.

I Demokratiska republiken Kongo är läget efter
maktskiftet oklart. Det fanns förhoppningar om att
president Kabila och övergångsregeringen snabbt
skulle infria de löften om demokrati och fria val samt
respekt för mänskliga rättigheter som gavs före
makttillträdet. Tidtabellen för demokratiseringspro-
cessen har dock inte hållits. Samtidigt är problemen i
landet efter president Mobutus styre mycket stora
och den nya regeringen har ambitiöst börjat formule-
ra ett utvecklingsprogram. Flyktingproblemen kvar-
står om än inte i lika stor skala. Utöver det regionala
stödet enligt ovan fortsätter samarbetet genom de
svenska missionsorganisationerna. Ett eventuellt ut-
ökat samarbete kommer att beredas under året.

Den politiska krisen i Burundi har gradvis förvär-
rats och läget är instabilt. Grannländernas sanktioner
har slagit hårt mot befolkningen. Sverige inledde
1995 ett treårigt program i Burundi om 45 miljoner
kronor, med målet att stärka de demokratiska insti-
tutionerna samt främja fred och försoning. I pro-
grammet ingår bland annat parlamentarikerutbyte
mellan Burundi och Sverige och utbildning i mänsk-
liga rättigheter för poliser.

De stora frågorna i Rwanda är flyktingproblemen,
de allvarliga bristerna i rättssystemet och de försäm-
rade fängelsevillkoren samt bristen på säkerhet i lan-
det. Rwanda är det enskilda land som totalt tagit

39

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

emot störst bistånd i regionen. Ett husbyggnadspro-
gram genom Africa Housing Fund för ca 6 000 fa-
miljer inkluderar försonings- och utbildningskompo-
nenter. Insatsen samfinansieras nordiskt.

Med länderna i Nordafrika sker utvecklings-
samarbetet främst i form av tekniskt samarbete och
u-krediter. Egypten är det dominerande samarbets-
landet. Områdena energi, miljö, industri och tele-
kommunikationer dominerar. Dessa länder sänder
även deltagare till de biståndsfinansierade internatio-
nella kurser som ordnas i Sverige. En del av Tunisiens
återbetalning på gamla svenska biståndslån överförs
till en skuldavskrivningsfond som årligen förmedlar
10 miljoner kronor till miljövårds- respektive kvin-
noprojekt.

En stor del av Sveriges bistånd till Afrika är
humanitärt stöd. Kortvariga insatser kan komma
ifråga i länder utsatta för naturkatastrofer.
Långvariga humanitära insatser har utgått bl.a. till
Liberia, Sierra Leone, Somalia och Sudan.

Som redogjorts för ovan, återkommer regeringen
om samarbetet med Västafrika.

Regionala insatser i Afrika

Det regionala samarbetet i Afrika fortsätter att stär-
kas även om förväntningarna i Afrika och i omvärl-
den på OAU inte infriats. Efter de politiska föränd-
ringarna i södra Afrika söker Southern African
Development Community (SADC) nya vägar och en
ny roll för att vidareutveckla samarbetet. I Östafrika
fortsätter de regionala samarbetssträvandena genom
East African Cooperation (EAC). Även på andra håll
i Afrika pågår olika subregionala samarbetsinitiativ.

Stödet till regionalt samarbete har hittills i huvud-
sak gått till SADC och södra Afrika med särskild in-
riktning på transporter, mark- och miljövård samt
vattenresursfrågor. Stöd lämnas vidare till mellan-
statligt samarbete på Afrikas Horn, fredsfrämjande
och konfliktförebyggande insatser samt regionalt
samarbete i Östafrika. Regeringen kommer under
året att fastställa en strategi för det regionala stödet i
Afrika.

De särskilda medlen för regionalt samarbete och
övriga insatser skall användas till stöd för regionalt
samarbete, demokratisering och respekt för mänskli-
ga rättigheter samt andra angelägna insatser. Stöd till
insatser för demokratisering och främjande av re-
spekten för mänskliga rättigheter genom icke-statliga
aktörer skall i fortsättningen finansieras från denna
post. Målet med insatserna bör vara att främja de-
mokratins kultur och respekten för mänskliga rättig-
heter, såväl i programländer som i andra länder i re-
gionen. Regeringen ökar medlen till posten regionalt
och övrigt också i syfte att öka flexibiliteten. Från
posten skall således också kunna finansieras insatser i
icke-programländer eller särskilt prioriterade insatser
i programländer, där landramen inte räcker till.

4.3.2 Asien

Över hälften av världens befolkning och världens fat-
tiga lever i Asien. Men mycket stora grupper har
upplevt påtagliga ekonomiska förbättringar under de
senaste decennierna. I de mest framgångsrika länder-
na har tillväxten varit hög samtidigt som inkomst-
fördelningen blivit jämnare. För hundratals miljoner
människor har utvecklingen betytt slutet på akut fat-
tigdom. På något decenniums sikt förväntas bara ett
mindre antal länder i Asien att vara u-länder i tradi-
tionell mening.

Utvecklingspolitiken varierar mellan länderna,
men de framgångsrika ekonomierna har många ge-
mensamma drag, t. ex. stabila statsfinanser, mark-
nadsekonomi, exportinriktning och förhållandevis
hög läskunnighet. Bistånd har haft en väsentlig bety-
delse, särskilt i inledningen till den snabba tillväxtfa-
sen.

Även demokratin har gjort framsteg i regionen
under senare år. I Asien finns dock också det till sy-
nes mest övertygade motståndet mot demokratise-
ring. Till bilden av Asien hör också utdragna interna
konflikter med såväl politiska, religiösa som etniska
inslag. Att stödja de demokratiska krafterna är där-
för ett viktigt mål för biståndet till Asien.

Andelen fattiga i Asien kommer enligt flertalet be-
dömare att minska. Men länge än kommer åtskilliga
hundratals miljoner människor att leva i djup fattig-
dom, huvudsakligen i Sydasien men även i Östasien
och Sydostasien. UNDP anger i sin senaste Human
Development Report att 950 av världens 1 300 mil-
joner absolut fattiga lever i Asien.

De sociala problemen är stora i många länder.
Halva den vuxna befolkningen i Sydasien är illiterat
och barn under fem år har den högsta dödligheten i
världen. Kvinnornas situation är svår. Problemen ho-
tar att förvärras i Asiens mångmiljonstäder, bland
migrantarbetare, i minoritetsområden och bland
kvinnor och barn.

Miljöförstörelse hotar på många håll att undermi-
nera de stora framsteg som gjorts. Produktionsut-
vecklingen och den ökade köpkraftens nya konsum-
tionsmönster får effekter på ländernas miljö och
världens råvaruförsörjning, livsmedelssituation och
klimat.

Inom miljö samt demokrati, men också inom and-
ra områden behövs ökat samarbete och utbyte mel-
lan länderna i Europa och Asien. Inom EU liksom för
svenskt vidkommande ges förbindelserna med Asien
ökad prioritet. Under 1997 har regeringen tillsatt en
arbetsgrupp inom Utrikesdepartementet med uppgift
att lämna förslag till en strategi för att stärka Sveriges
relationer med de asiatiska länderna. Målet med ar-
betet är att fördjupa och bredda Sveriges kunskaper
om och engagemang i Asien. Resultatet av arbetet
kommer att utgöra grunden för en särskild skrivelse
till riksdagen.

40

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Utvecklingssamarbete kommer också i framtiden
att vara en viktig del i Sveriges relationer med Asien.
Volymmässigt domineras Sveriges bilaterala utveck-
lingssamarbete med Asien av programländerna i
Sydasien. Tonvikten i samarbetet med dessa länder
ligger på fattigdomsbekämpning och jämställdhet.
Biståndet inriktas alltmer på innovationer och nya
institutionella lösningar för att nå de fattiga, särskilt
kvinnor. Samtidigt ökar, t.ex. i Indien, inslagen av
ömsesidigt erfarenhets- och kunskapsutbyte mellan
Sverige och en växande modern sektor. Miljö är ett
sådant samarbetsområde.

Sverige är också en stor givare av humanitärt
bistånd till Asien. Stödet inriktas framför allt på
flyktingar.

I Sydostasien domineras det svenska biståndet till
programländerna av stöd till reformprocesser och
institutionsuppbyggnad. Med mer utvecklade länder
i Öst- och Sydostasien inriktas samarbetet på överfö-
ring av svenska erfarenheter och kunskaper, inte
minst på miljöområdet. Stödet består av mjuka kre-
diter för större projekt inom t.ex. energi och sjuk-
vård, kontraktsfinansierat tekniskt samarbete och
kurser i Sverige. Biståndet skall främst finansiera in-
ledande utbyte mellan svenska institutioner, företag
och universitet och motparter i samarbetsländerna.

För samarbetsländerna i Asien skall stöd till de-
mokrati och skydd av de mänskliga rättigheterna ges
en framträdande roll. Barns rättigheter skall upp-
märksammas.

Programländer

Sedan 1991 har Bangladesh bedrivit en marknadso-
rienterad ekonomisk politik syftande till att privatise-
ra de statliga företagen, minska den offentliga sek-
torn, liberalisera handeln och avreglera i enlighet
med de strukturanpassningsprogram som överens-
kommits med Världsbanken och IMF. Politiken har
medfört en gynnsam ekonomisk utveckling, men fat-
tigdomen i landet är djup och utbredd. Biståndsbero-
endet minskar men är högt i ett asiastiskt perspektiv.
Hälften av det statliga investeringsprogrammet finan-
sieras med bistånd. Ett fritt parlamentsval genomför-
des i juni 1996. Den nya regeringen betonar vikten
av nationell sammanhållning och förespråkar fortsatt
liberalisering av ekonomin.

Det svenska biståndet till Bangladesh är inriktat
på undervisning, landsbygdsutveckling och hälsovård
samt på insatser för att främja demokratisk utveck-
ling och skydd av mänskliga rättigheter. Stärkande
av kvinnans ställning är ett genomgående tema i hela
samarbetet. Goda resultat har uppnåtts, vilket bland
annat medfört att landlösa har fått tillgång till kredi-
ter och att kvinnor har involverats i sysselsättnings-
skapande åtgärder. Den nuvarande landstrategin för
Bangladesh gäller t.o.m. 1999.

I april 1997 fick Indien en ny koalitionsregering
bestående av 13 partier med stöd av kongresspartiet,
som dock valt att inte ingå i regeringen. Den nya re-

geringen avser att fortsätta den ekonomiska reform-
politiken. Budgeten innebar en fortsatt övergång till
en mer marknadsekonomisk inriktning. Sedan den
ekonomiska reformpolitiken inleddes 1991 har Indi-
en haft en snabb ekonomisk utveckling. Under 1996
var tillväxten 7 %. Det råder stark enighet bland alla
partier om att de ekonomiska reformerna är den en-
da vägen till ekonomisk framgång. Betydande för-
bättringar har uppnåtts inom de sociala sektorerna.
Det finns dock fortfarande ett stort antal absolut fat-
tiga, även om dessa som andel av befolkningen har
minskat avsevärt under senare år.

En landstrategi för utvecklingssamarbetet med
Indien gäller för åren 1997-1999. Det är i huvudsak
inriktad på hälsovård, primärundervisning, miljö,
effektivare energiproduktion och energianvändning
samt institutionsuppbyggnad. Kvinnornas situation
uppmärksammas särskilt. Samarbetet skall inriktas
på katalytiska och nyskapande insatser. Ett
betydande och ökande element i samarbetet är nya
metoder för kunskapsutbyte och insatser av
ömsesidigt intresse som ett led i allt mer intensiva och
bredare svensk-indiska förbindelser.

Energibrist utgör ett av Indiens allvarligaste pro-
blem men genom utbyggnad av vattenkraften tillförs
ett betydande tillskott av elektricitet. Vattenkraftver-
ket Uri, som är den enskilt största svenska insatsen
någonsin, togs i drift under år 1997. U-krediter bör
även i fortsättningen vara ett viktigt instrument. En-
skilda organisationer kommer även i fortsättningen
att utgöra en viktig samarbetspartner inom biståndet.

Sri Lanka har enligt många kriterier redan uppnått
en hög social utvecklingsnivå. Samtidigt tär den på-
gående konflikten med gerillarörelsen LITE allvar-
ligt på landets resurser. Den konfliktkultur som upp-
stått både mellan tamiler och singaleser och mellan
de stora politiska partierna har försvårat en förhand-
lingslösning. En uppgörelse i mars 1997 mellan de
två största partierna om konsultationer var dock ett
steg framåt. Det maktdelningsförslag med överföring
av befogenheter till regionerna som regeringen pre-
senterat är fortfarande under parlamentsbehandling.
Ekonomin hämmas av konflikten. Försvarsutgifterna
är höga, investeringstakten låg och budgetunderskot-
tet allvarligt. Samtidigt har Sri Lanka öppnat sig mot
världsekonomin, utbildningsnivån är hög och landets
potential är avsevärd.

Det svenska biståndet har främst varit inriktat på
utbildning, forskning och landsbygdsutveckling. Av-
sikten är att övergå till att huvudsakligen stödja de-
mokratin i vid mening. En ny landstrategi utarbetas
under 1997.

Den politiska situationen i Kambodja har präglats
av ett stort mått av osäkerhet och spänning där lan-
dets bräckliga demokrati hotats av inre splittring och
politisk instabilitet. Detta tog sig i juli 1997 uttryck i
en allvarlig kris då landets två premiärministrar kom
i direkt konflikt och strider utbröt. Svåra övergrepp
mot de mänskliga rättigheterna har konstaterats.

41

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Den ekonomiska utvecklingen har varit relativt
gynnsam de senaste åren. Regeringen har drivit en
tillväxtorienterad politik. Utvecklingen har dock
framförallt kommit de större städerna till del. De re-
former som påbörjats inom områdena demobilise-
ring, förvaltning och skogspolitik har endast haft be-
gränsad framgång. Landets förvaltning är fortfarande
svag. Likaså har rättssystemet stora brister. Beroen-
det av utländskt bistånd är mycket stort.

Kambodja är sedan budgetåret 1995/96 svenskt
programland. Biståndet bygger på en landstrategi
som gäller t.o.m. år 1998. Samarbetet sker genom
FN-organ men en svensk fältnärvaro har etablerats.
Samarbetet inriktas på insatser som kommer befolk-
ningen direkt till godo i form av stöd till landsbygds-
utveckling genom UNDP, undervisning genom
UNICEF och minröjning. Insatser för att främja de
mänskliga rättigheterna sker i första hand genom
FN:s center för mänskliga rättigheter (UNCHR). Be-
redskap finns också att tillsammans med andra giva-
re stödja valprocessen inför 1998 års val om förut-
sättningar för ett fritt och rättvist val förefaller
föreligga. En fortsatt negativ politisk utveckling kan
föranleda en omprövning av utvecklingssamarbetet.

Den ekonomiska utvecklingen i Laos är positiv
och landet har sedan flera år en hög ekonomisk till-
växt. Den är dock i hög grad koncentrerad till stä-
derna och till provinserna längs Mekongfloden. Till-
växten når inte i samma grad den majoritet av
befolkningen som bor på landsbygden. Politiskt är
Laos en enpartistat som uppvisar få tecken på poli-
tisk liberalisering. Landets förvaltning är svag men en
förvaltningsreform har påbörjats. Likaså pågår re-
former av lagstiftingen bl.a. för att stärka medbor-
garnas rättssäkerhet.

Utvecklingssamarbetet styrs av en landstrategi
som gäller t.o.m. år 1998. Det svenska biståndet till
Laos domineras av väg- och skogsprogram. Vägstö-
det är i ökad utsträckning inriktat på provinsvägar
för att underlätta underutvecklade regioners delta-
gande i landets ekonomiska utveckling. Andra vikti-
ga områden är projekt inom vatten- och sanitetssek-
torn samt insatser för att stärka rättsväsendet. En ny
landstrategi skall utarbetas under år 1998.

1 Vietnam pågår en omfattande ekonomisk re-
formprocess som har lett till hög ekonomisk tillväxt.
Vietnams ekonomiska kontakter med omvärlden
breddas. De marknadsekonomiska reformerna för-
väntas fortsätta, samtidigt som staten och det kom-
munistiska partiets maktställning fortfarande är oho-
tad. Trots de senaste årens starka ekonomiska
utveckling lever hälften av Vietnams befolkning un-
der fattigdomsstecket.

Det svenska utvecklingssamarbetet med Vietnam
styrs av en landstrategi som gäller t.o.m. år 1998.
Det är inriktat på att stödja den pågående reform-
processen och framväxten av ett demokratiskt sam-
hälle främst genom effektivisering av den statliga för-
valtningen, modernisering av rättsväsendet,

hälsovårdsreformer, utbyggnad av elnätet, jordre-
former samt kultur- och forskningssamarbete. Vidare
ger Sverige stöd till främjandet av mänskliga rättighe-
ter och demokrati. Det framtida samarbetet med Vi-
etnam bör också till stor del inriktas på åtgärder för
att stärka framväxten av det civila samhället. En ny
landstrategi skall utarbetas under år 1998.

Västbanken/Gaza

Endast begränsade framsteg har gjorts i de pales-
tinsk-israeliska fredsförhandlingarna under det gång-
na året. Det israeliska valet i maj 1996 medförde ett
maktskifte i Israel. Likud bildade en koalitionsrege-
ring, ledd av premiärminister Netanyahu. Genomfö-
randet av 1995 års interimsöverenskommelse mellan
Israel och PLO har fördröjts. Den israeliska bosätt-
ningspolitiken fortsätter vilket ytterligare undergräv-
er förtroendet mellan parterna. Genomförandet av
tidtabellen för 1993 års principdeklarations förhand-
lingsfaser är kraftigt försenad. Det förefaller för när-
varande inte realistiskt att ett palestinskt självstyre
skall bli verklighet år 1999.

De övergripande målen för svenskt utvecklings-
samarbete med Västbanken och Gaza är att främja
en fredlig utveckling, stärka fredsprocessen genom
socialt och ekonomiskt förbättrade förhållanden för
det palestinska folket samt bidra till uppbyggnaden
av ett demokratiskt samhälle. Dessa mål präglar ock-
så det internationella stödet till fredsprocessen.

Biståndet till det långsiktiga uppbyggnadsarbetet
av institutioner och samhällsstrukturer har försvårats
och försenats främst på grund av den osäkra politis-
ka situationen och brist på förhandlingsframsteg.
Härtill kommer förseningar orsakade av israeliska
avspärrningar.

Förutsättningarna för en fungerande palestinsk
ekonomi är bräckliga och ett minimum av förutsäg-
barhet saknas vad beträffar rörligheten för arbets-
kraft och varor. FN-rapporter visar att BNP per capi-
ta bland palestinier på Västbanken och i Gaza sjunkit
med 30 % sedan år 1993.

Såväl palestinska som israeliska brott mot de
mänskliga rättigheterna inger oro. Den palestinska
myndigheten har åsidosatt rättssäkerheten och
kringskurit yttrandefriheten. Israeliska övergepp som
husdemoleringar, överdrivet bruk av våld och admi-
nistrativt frihetsberövande är vanligen före-
kommmande.

Inom den lokala givarsamordningen av det inter-
nationella biståndet leder Sverige en arbetsgrupp för
sysselsättningsskapande åtgärder. Sverige är även
ordförande i den lokala EU-israeliska arbetsgruppen
om palestinsk sysselsättning. I den multilaterala ar-
betsgruppen för palestinska flyktingar är Sverige in-
ternationell samordnare av politiska och biståndsre-
laterade insatser för palestinska barn och ungdomar.
Stödet till genomförandet av den palestinska planen
för barns rättigheter fortsätter.

42

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Sveriges bilaterala bistånd beräknas 1998 till 120
miljoner kronor. Därtill bidrar Sverige med 135 mil-
joner kronor till FN-organet för palestinaflyktingar,
UNRWA. Riktlinjer för utvecklingssamarbetet med
Västbanken/Gaza åren 1998-2000 kommer att fast-
ställas under hösten 1997.

Andra samarbetsländer i Asien

Det svenska biståndet till Afghanistan, som 1996
uppgick till 80 miljoner kronor, är huvudsakligen
inriktat på humanitära insatser via UNHCR, minröj-
ningsinsatser via UNOCHA och landsbygdsinsatser
via Svenska Afghanistankommittén. Denna inrikt-
ning avses fortsätta. Mintätheten och behovet att re-
patriera flyktingar gör att resurser kommer att krävas
under lång tid. Diskrimineringen av kvinnor innebär
att biståndet särskilt bör beakta kvinnans ställning i
allmänhet och rätt till utbildning och arbete i synner-
het. Mer omfattande återuppbyggnadsinsatser kan
bli aktuella i ett senare skede.

Under 1997 har regeringen beslutat om en land-
strategi för utvecklingssamarbetet med Filippinerna.
Samarbetet inriktas på stöd genom utbyte med Sveri-
ge till processer och institutioner som är väsentliga
för en fortsatt ekonomisk och social utveckling. Ökat
stöd inom miljöområdet skall eftersträvas. Stödet ge-
nom enskilda organisationer kommer även fortsätt-
ningsvis att vara viktigt.

Den pågående reformeringen av Kinas ekonomi
har inneburit snabb ekonomisk tillväxt och genom-
gripande ekonomiska och sociala förändringar. Den
snabba tillväxten sker dock bl.a till priset, av en på-
gående miljöförstöring. Kinas rättssystem genomgår
en modernisering, men det finns stora brister avseen-
de bl.a. respekten för den enskilda individens rättig-
heter. Sverige bedriver en aktiv dialog om mänskliga
rättigheter med Kina som kompletteras med konkre-
ta insatser för att stödja det fortsatta reformarbetet.

Regeringen antog år 1997 en landstrategi för ut-
vecklingssamarbetet med Kina. Samarbetet skall syf-
ta till att stödja den pågående reformprocessen och
framväxten av ett modernt rättssystem och regelverk.
Samarbetet skall inriktas på områden inom vilka
svenska erfarenheter, kunskaper och teknologi kan
bidra till utveckling och förändring i Kina. Huvud-
delen av samarbetet förutses avse miljöinsatser.

Regionala och övriga insatser i Asien

De regionala insatserna i Asien syftar till att främja
det regionala samarbetet i framförallt Sydostasien
och de svenska programländernas möjligheter att
delta i detta samarbete. Nya avtal har under 1996
ingåtts med Mekongkommissionen och Asian Insti-
tute of Technology (AIT).

I mars 1996 beslutade regeringschefer från 10 asi-
atiska länder, ASEAN (Brunei, Filippinerna, Indone-
sien, Malaysia, Singapore, Thailand, Vietnam), Ja-
pan, Kina, Sydkorea och EU-länderna att inleda ett
samarbete inom ramen för det s.k. Asia-Europe Me-

eting (ASEM). Ett antal intiativ har redan tagits bl.a.
avseende miljö, mänskliga rättigheter, kulturutbyte
och ekonomiskt- och tekniskt samarbete. Under år
1998 kan det bli aktuellt att med svenska bidrag del-
ta i finansieringen av ASEM-intiativ för kun-
skapsöverföring, erfarenhetsutbyte och dialog mellan
Europa och Asien.

Sida har under 1996 genomfört en utvärdering av
direktstödet till lokala enskilda organisationer i Syda-
sien. Utvärderingen konstaterade att dessa organisa-
tioner har en viktig roll att spela i utvecklingen inom
länderna. Stöd genom lokala enskilda organisationer
skall även i fortsättningen vara en viktig del i utveck-
lingssamarbetet.

Sida skall i nära samråd med Utrikesdepartemen-
tet bereda insatser till stöd för fredsprocessen i Mel-
lanöstern. Sådana kan bl.a. initieras i anslutning till
de multilaterala arbetsgrupperna, stödja utrednings-
eller forskningsinsatser eller avse humanitära projekt
för flyktingar utanför de palestinska områdena.

Regeringen undersöker möjligheter och förutsätt-
ningar för att upprätta ett svenskt institut i Alexand-
ria i Egypten. Institutet skulle tjäna som mötesplats
mellan Europa och regionen, med aktiviteter som
möten, seminarier, forskning, kulturellt utbyte och
information. Syftet skulle vara att främja dialogen i
vid mening mellan Europa och regionen i frågor av
ömsesidigt intresse.

Sida har på regeringens uppdrag analyserat förut-
sättningar för stöd till regionalt samarbete i Asien.
Ett breddat stöd eftersträvas.

De särskilda medlen för regionalt samarbete och
övriga insatser skall användas till stöd för regionalt
samarbete, demokratisering och respekt för mänskli-
ga rättigheter samt andra angelägna insatser. Stöd till
insatser för demokratisering och främjande av re-
spekten för mänskliga rättigheter genom icke-statliga
aktörer skall i fortsättningen finansieras från denna
post. Målet med insatserna bör vara att främja de-
mokratins kultur och respekt för mänskliga rättighe-
ter, i såväl programländer samt andra samarbetslän-
der. Regeringen ökar medlen till posten
regionalt/övrigt också i syfte att stärka flexibiliteten.
Från posten skall således också kunna finansieras in-
satser i icke-programländer eller särskilt prioriterade
insatser i programländer där landramen inte räcker
till.

4.3.3 Latinamerika

Alla länder i Latinamerika, med undantag av Cuba,
styrs idag av demokratiskt valda regeringar och står
inför utmaningen att fördjupa och konsolidera de-
mokratin. Ett antal länder har inlett moderniserings-
och decentraliseringsprocesser, som syftar till att ge
staten en klarare roll och föra över resurser och be-
slut till regional och lokal nivå. Att bygga upp en ef-

43

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

fektiv statlig förvaltning, inklusive ett väl fungerande
rättssystem, och säkerställa respekten för de mänsk-
liga rättigheterna är andra utmaningar som syftar till
att stärka demokratin. I de flesta länder har den eko-
nomiska utvecklingen varit positiv de senaste åren.
Trots detta är det inhemska sparandet och tillväxten
i en del länder fortfarande otillräckliga och den
ojämna fördelningen av resurser består. Fattigdomen
är fortfarande utbredd, särskilt på landsbygden och
bland ursprungsbefolkningarna. Det ökade regionala
samarbetet är viktigt för den ekonomiska utveckling-
en, och även för att stärka demokratin.

I och med fredsavtalet i Guatemala i december
1996 råder nu fred i hela Centralamerika efter årti-
onden av väpnade konflikter. Situationen är dock
fortfarande bräcklig i regionen, och även i framtiden
krävs samförståndslösningar och gemensamma an-
strängningar för att skapa försoning och förutsätt-
ningar för utveckling för folkflertalet. Respekten för
de mänskliga rättigheterna har ökat, men fortfarande
sker övergrepp och straffriheten är utbredd. Situatio-
nen kräver därför fortsatt internationell uppmärk-
samhet.

Det svenska utvecklingssamarbetet med
Centralamerika (utom Nicaragua) styrs sedan den 1
januari 1997 av en femårig regionstrategi.
Samarbetet koncentreras till fem områden: fred och
försoning, demokrati, mänskliga rättigheter,
reformering av staten, samt ekonomisk och social
utveckling med inriktning på de fattigaste. Detta
innebär en ökad koncentration av samarbetet. Den
redan inledda utfasningen av regionala insatser
fortsätter. Stödet inriktas på de enskilda länderna. I
regionen prioriteras främst samarbetet med
Guatemala, där genomförandet av fredsavtalen
kräver stora resurser, samt El Salvador, där
försonings- och demokratiseringsprocessen behöver
stärkt stöd. Även Honduras bör mot bakgrund av
fattigdomssituationen och den svaga demokratin få
ökat svenskt stöd, särskilt genom multilaterala
organisationer

Liksom tidigare kommer en betydande del av bi-
ståndet till regionen att kanaliseras genom FN-
systemet, IDB, Världsbanken och andra multilaterala
organisationer. Det väl fungerande samarbetet med
svenska enskilda organisationer svarar för en stor del
av verksamheten i regionen. Det är väsentligt att
fortsätta detta samarbete och den fruktbara dialogen
mellan Utrikesdepartementet, Sida och de enskilda
organisationerna särskilt i den gemensamma strä-
van att främja det civila samhällets aktiva deltagande
i utvecklings- och demokratiseringsprocessen. Sverige
bör särskilt följa EU-kommissionens biståndsarbete i
regionen och fortsätta att stödja arbetet för att finna
nya samarbetsformer inom FN-systemet. Sverige bör
också verka för att fördjupa det bilaterala samarbetet
med länderna i regionen.

Samarbetet med Centralamerika befinner sig för
närvarande till stor del i en planeringsfas sedan regi-

onstrategin antagits och fred uppnåtts i Guatemala.
Därför har utbetalningsnivån varit lägre än planerat
och förhållandevis stora reservationer har uppstått,
vilket motiverar en neddragning av anslaget år 1998.
Utbetalningstakten kan dock förväntas öka.

Sedan januari 1997 styrs Nicaragua av en liberal-
konservativ regering ledd av president Arnoldo
Alemän. Det höga valdeltagandet kan ses som ett
tecken på det nicaraguanska folkets samhällsenga-
gemang. Samtidigt är de demokratiska strukturerna
fortfarande bräckliga. För den nya regeringen är det
nu mycket viktigt att presentera en sammanhållen
regeringspolitik för modernisering av statsapparaten
och bekämpning av fattigdomen. Nicaragua ligger
beträffande ekonomisk utveckling långt efter grann-
länderna och biståndsberoendet är mycket stort. För
att den ekonomiska tillväxt som inleddes år 1994
skall fortsätta behöver jordbruket och näringslivet
utvecklas.

Genom ett aktivt skuldsaneringsprogram har Ni-
caragua lyckats minska sin utlandsskuld, men fortfa-
rande slukar skuldtjänsten en stor del av statsbudge-
ten. Nicaragua bör även i fortsättningen kunna
erhålla betalningsbalansstöd och skuldlättnader. Det
är också angeläget att Nicaragua så snart som möj-
ligt kan komma i åtnjutande av ytterligare skuldlätt-
nader genom det s.k. HlPC-initiativet.

Det svenska utvecklingssamarbetet med Nicara-
gua fokuseras sedan år 1996 på att främja demokra-
ti, förbättrad samhällsstyrning, försoning och ökad
respekt för mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan
kvinnor och män samt minskad fattigdom genom
rättvis och hållbar ekonomisk och social utveckling.
Vidare ges stöd till utveckling av universiteten. Sida
har av regeringen fått i uppdrag att inom dessa över-
gripande mål utarbeta en landstrategi för Nicaragua,
som skall gälla fr.o.m. år 1998.

Mot bakgrund av stora reservationer sänktes
landramen för Nicaragua 1997. Den ökade fokuse-
ringen på mänskliga rättigheter och demokrati gör
samarbetet mindre resurskrävande än tidigare.

Svenskt bistånd till Karibien har hittills bestått av
tekniskt samarbete med Jamaica och Dominikanska
republiken samt några mindre, regionala projekt. Ett
viktigt led i de svenska ansträngningarna att vidga
samarbetet med regionen är de pågående förhand-
lingarna om svenskt medlemskap i Karibiska utveck-
lingsbanken, CDB, vilket skall ge möjlighet att mera
effektivt bidra till regionens utveckling.

På grundval av regeringsbeslut i oktober 1995 om
systemöppnande bistånd till Cuba stödjer Sida initia-
tiv av svenska och internationella institutioner och
organisationer i syfte att skapa förutsättningar för
ekonomisk och politisk systemöppning som främjar
demokratiska reformer och respekten för mänskliga
rättigheter i Cuba. Denna typ av bistånd skall fort-
sätta.

Under år 1996 påbörjades ett stöd till demokrati-
processen i Haiti, regionens fattigaste land. Under

44

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

1997 gjorde institutionella problem att inga medel
utbetalades. Under år 1998 bör ansträngningarna
intensifieras att finna vägar att genom FN eller IDB
stödja uppbyggnaden av demokratiska institutioner
och rättsväsendet.

Det svenska utvecklingsamarbetet med Sydameri-
ka utgörs till stor del av samarbetet med Bolivia. Det
styrs sedan år 1997 av en femårig landstrategi. Sam-
arbetets övergripande mål är att främja en jämlik,
bärkraftig och demokratisk utveckling. Sverige stöd-
jer de bolivianska reformerna avseende utbildning,
förvaltning, decentralisering och folkligt deltagande.
Stödet inkluderar bl.a. aktiviteter som syftar till god
samhällsstyrning, lokalt såväl som centralt, och effek-
tivisering av rättssystemet. Stöd ges även till enskilda
organisationers arbete för att stärka demokratin och
öka respekten för mänskliga fri- och rättigheter med
tonvikt på ursprungsbefolkningarnas rättigheter och
främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Nä-
ringslivssamarbetet inkluderar bl.a. stöd till mikrofö-
retag och kompetensutveckling. Delar av det svenska
biståndet till Bolivia kanaliseras genom multilaterala
organ, främst Världsbanken och UNICEF.

Bolivia har fortfarande en tung skuldbörda.
Världsbanken och IMF har fattat beslut om skuld-
lättnad för Bolivia inom ramen för det s.k. HIPC-
initiativet. Svenskt betalningsbalansstöd har under år
1997 lämnats till den nationella multilaterala skuld-
fonden för att stärka den skuldstrategi landet utarbe-
tat bl.a. för att uppfylla kriterier för skuldreduktion
inom HlPC-initiativet.

Sida har i fått uppdrag att för utvecklingssamarbe-
tet med de övriga länderna i Sydamerika utarbeta en
femårig regionstrategi. De övergripande målen skall
vara att bekämpa fattigdomen i regionen samt att
fördjupa och konsolidera demokratin. Samarbetet
skall bidra till en rättvis och hållbar ekonomisk och
social utveckling i regionen. Strategiförslaget skall
inkludera former för ett bredare samarbete grundat
på ömsesidiga intressen mellan Sverige och Sydame-
rika och mellan länderna i regionen. Stöd skall också
ges för att stärka rättsstaten och de demokratiska in-
stitutionerna, öka respekten för mänskliga rättighe-
ter, jämställdhet mellan kvinnor och män och öka
folkligt deltagande i demokratiska processer. Re-
kommendationerna från översynen av MR- och de-
mokratibiståndet i Colombia och Peru inkluderas i
strategin.

4.3.4 Europa

Medlen under Europaposten skall användas i länder
som av DAC klassificerats som utvecklingsländer,
dvs. vissa länder som uppstått ur forna Jugoslavien
och Sovjetunionen samt Albanien. Sveriges samarbe-
te med andra länder i Central- och Östeuropa be-
handlas nedan under verksamhetsområde B.

Biståndsinsatserna i Europa har expanderat kraf-
tigt under 1990-talet, främst på grund av krigen i det
forna Jugoslavien och Sovjetunionens upplösning.
Sveriges bistånd till det forna Jugoslavien uppgick
1991-1996 till ca 1,3 miljarder kronor. I februari

1997 beslutade regeringen på basis av en skrivelse
från Sida om en ram på 230 milj kronor för 1997.
Ramen har under år 1997 utökats med 80 miljoner
kronor. Den övervägande delen av humanitär hjälp
och återuppbyggnadsstöd har gått till Bosnien-
Hercegovina. Mottagarna av stöd för främjande av
demokrati och mänskliga rättigheter har i de flesta
fall varit organisationer och enskilda personer i Kroa-
tien och det som nu är Förbundsrepubliken Jugosla-
vien.

Hittills har insatserna främst finansierats inom det
humanitära biståndet. Det finns nu, som Sida angett i
budgetunderlaget, möjligheter att successivt övergå
till ett mer långsiktigt, återuppbyggnadsinriktat
samarbete, vilket motiverar införandet av en särskild
delpost för utvecklingssamarbete med Europa. Under

1998 kommer fortfarande den helt övervägande
delen av insatserna att ske i Bosnien-Hercegovina,
Förbundsrepubliken Jugoslavien, Kroatien och
Makedonien vilka tidigare utgjorde delar av det
forna Jugoslavien samt Albanien. På sikt förväntas
samarbetet med Moldova samt vissa länder i
Kaukasus och Centralasien öka.

Efter krigen i det forna Jugoslavien är situationen i
regionen fortsatt orolig. Det finns interna, ofta et-
niskt betingade, spänningar och med något undantag
ekonomisk instabilitet. Demokratin är outvecklad
och respekten för mänskliga rättigheter svag. Det är
en angelägen uppgift att förhindra ökad polarisering
i den fattigaste regionen i Europa. Även om biståndet
till regionen alltmer får karaktären av långsiktigt ut-
vecklingssamarbete måste ett stort mått av flexibilitet
behållas.

EU har inom det internationella samfundet gått i
spetsen för ett regionalt synsätt på länderna i områ-
det. Denna regionala ansats kommer att utvecklas
ytterligare. Sverige stödjer detta synsätt. Det är dock
lika viktigt att staterna kan samverka med varandra
som att de kan samverka med det övriga Europa.
Detta har emellertid i praktiken visat sig vara svårt.

Ett regionalt perspektiv bör anläggas. Kroatien
och Förbundsrepubliken Jugoslavien är båda viktiga
parter i den bosniska fredsprocessen. Det kan inte
uteslutas att andra konflikter bryter ut i regionen.
Sverige bör emellertid kombinera det regionala pers-
pektivet med att se de ex-jugoslaviska staterna som
individuella stater, snarare än som delar av det forna
Jugoslavien. Flera år har gått sedan Jugoslaviens
sammanbrott och svenska utrikespolitiska övervä-
ganden måste mer och mer grundas på analyser av
utvecklingen i de olika länderna.

Målet för Sveriges och de flesta andra givarländers
insatser är att bidra till en stabil fred och till att regi-
onen på sikt integreras i det europeiska samarbetet.

45

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Vårt bistånd skall således bidra till att skapa demo-
kratiska och ekonomiska strukturer som motverkar
nya konflikter.

Den politiska och humanitära situationen i
Bosnien-Hercegovina är fortfarande besvärlig. Det är
viktigt att återuppbyggnaden stödjer en integration
av de tre etniska delarna. Insatserna måste även
villkoras till att den politiska ledningen i landet
verkligen arbetar för fredsprocessen. Extra viktigt i
Bosnien är vidare stöd åt människor som på olika
sätt traumatiserats av kriget. En stor del av det
svenska biståndet utgår till s.k. integrerade
boendeprojekt, där insatserna utöver husreparationer
även omfattar reparationer av skolor, vårdcentraler,
vattenförsörjning, minröjning etc. En viktig del av
biståndet sedan 1996 är att stödja de flyktingar och
internflyktingar som vill återvända till sina hem.

Kroatien är det land som har kommit längst i den
ekonomiska utvecklingen. De delar av landet som
1991-95 stod utanför regeringens kontroll har nu
återintegrerats i Kroatien. Däremot har man inte vi-
sat någon större vilja att återintegrera de 100 000-
tals serber som flytt landet och nu befinner sig i För-
bundsrepubliken Jugoslavien eller i Bosnien. Kroatien
har utsatts för hård kritik för bristande respekt för
mänskliga rättigheter när det gäller behandlingen av
den serbiska minoriteten liksom bristen på pressfrihet
i landet. De svenska biståndsinsatserna i Kroatien
kommer därför, liksom hittills, även framgent att
främst bestå av stöd till återintegrering av flyktingar
och internflyktingar samt stöd till organisationer och
enskilda som arbetar för demokrati och mänskliga
rättigheter.

Förbundsrepubliken Jugoslavien dras med svåra
ekonomiska problem och bristfälliga demokratiska
institutioner. Landet är inte medlem i någon interna-
tionell organisation. Särskilt allvarliga är förhållan-
dena i Kosovo. Förbundsrepubliken Jugoslavien
tvingas också bära en tung flyktingbörda. Landet har
över 500 000 flyktingar från Bosnien och Kroatien

Hittills har Sverige genom att stödja ett antal or-
ganisationer, framförallt oberoende media, sökt
främja demokrati och mänskliga rättigheter. Behovet
av fortsatt humanitär hjälp och olika, delvis nya,
former av demokratistöd är uppenbart.

Mot bakgrund av händelserna i Makedonien och
Albanien under 1997 har deras betydelse för stabili-
teten i området blivit alltmer uppenbar. I en sam-
manhållen svensk och europeisk strategi för området
får betydelsen av den albanska frågans sprängkraft
och dessa båda staters ekonomiska underutveckling
inte underskattas. De svenska insatserna skall omfat-
ta också dessa länder.

Utvecklingen i Moldova samt länderna i Kaukasus
och Centralasien är intimt förknippad med det sä-
kerhetspolitiska läget i vårt närområde. Flera av dem
har dessutom en stor utvecklingspotential. Gemen-
samt för dem är att de sedan självständigheten drab-
bats hårt av ekonomisk tillbakagång och behöver

stöd för en nödvändig demokratisk och ekonomisk
reformering. Flera av dem är sedan sovjettiden också
hårt drabbade av olika miljöproblem, som de på
grund av det ekonomiska läget har svårt att själva
hantera. Ett samarbete med vissa av dessa länder
kommer att byggas upp under de närmaste åren.

4.3.5 Verksamhetsområden

Demokratisering och respekt för de mänskliga
rättigheterna

Stöd till demokratisering och respekt för de mänskli-
ga rättigheterna utgör ett alltmer prioriterat område
inom svenskt utvecklingssamarbete. Regeringen fäs-
ter mycket stor vikt vid denna verksamhet och avser
därför att i början av 1998 i formen av en skrivelse
till riksdagen om demokrati, mänskliga rättigheter,
utveckling och biståndets roll presentera sin politik
för hur Sverige genom utvecklingssamarbetet kan
stärka stödet till demokratisering och respekt för de
mänskliga rättigheterna.

Demokrati och mänskliga rättigheter integreras
mer och mer i olika delar av utvecklingssamarbetet.
Idag finns t.ex. samarbete med flera av de svenska
programländernas statsförvaltningar på området som
finansieras inom landramarna. Ytterligare ett led i
integreringen är att verksamhet i Afrika, Asien och
Europa som tidigare finansierades på demokratian-
slaget i år flyttas över till de regionala anslagen på
samma sätt som för Latinamerika. Demokratiansla-
get inom delposten Särskilda program skall främst
finansiera verksamhet som inte direkt rör en specifik
region eller ett land. Sammantaget ökar resurserna på
verksamhet som stödjer demokratisering och respekt
för mänskliga rättigheter.

Den under budgetåret 1995/96 inledda försöks-
verksamheten med stöd genom svenska partianknut-
na organ till demokratins uppbyggnad i u-länder och
i länder i Central- och Östeuropa ses för närvarande
över. Regeringens preliminära bedömning är att
verksamheten har utvecklats positivt och att det där-
för kan finnas anledning att utöka den.

Jämställdhet

Riksdagen antog våren 1996 ett nytt biståndspoli-
tiskt mål om att utvecklingssamarbetet skall främja
jämställdhet mellan kvinnor och män. Detta mål har
aktivt följts upp, både i Sveriges bilaterala utveck-
lingssamarbete och i FN, EU och DAC liksom i ut-
vecklingen av svensk policy.

Sida har på regeringens uppdrag utvecklat former
och arbetsmetoder för ett förstärkt jämställdhets-
perspektiv i utvecklingssamarbetet. En övergripande
erfarenhetsredovisning, med bl.a. en rad goda exem-

46

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

pel på jämställdhetsområdet, har utarbetats liksom
en ny policy och ett nytt handlingsprogram för Sida.

Sammanlagt föreligger nu ett flertal enhets- eller
avdelningsvisa handlingsplaner inom Sida, med kon-
kret vägledning för hur ett jämställdhetsperspektiv
skall tillämpas i Sidas arbete, t.ex. vad gäller insatser
på miljöområdet eller för att främja mänskliga rät-
tigheter och deltagande i en demokratisk samhällsut-
veckling. Tonvikten i Sidas arbete med jämställdhet
inom biståndet kommer att ligga på bilaterala insat-
ser. Sida kommer dock även fortsättningsvis att bistå
Utrikesdepartementet i ett aktivt jämställdhetsarbete
också inom FN, EU och DAC.

Våren 1997 framlades en utredning om kompe-
tens i jämställdhetsfrågor inom biståndsförvaltning-
en. Med anledning av utredningen görs nu en bety-
dande statsning inom Utrikesdepartementet i form av
utbildning, nätverksbyggande — såväl internt som
externt - och utarbetande av exempel som visar hur
kvinnors och mäns olika behov och villkor kan
uppmärksammas mer i bl.a. landstrategier, stöd till
respekt för mänskliga rättigheter och humanitärt ar-
bete.

Miljö och hållbar utveckling

Regeringen har i riksdagsskrivelsen om Sveriges in-
ternationella samarbete för hållbar utveckling (skr.
1996/97:2) förordat att den inriktning för det bilate-
rala utvecklingssamarbetet som föreslagits av Sida i
handlingsprogrammet för bistånd till hållbar utveck-
ling ytterligare bör förstärkas och fördjupas. Arbetet
för en hållbar utveckling skall genomsyra hela ut-
vecklingssamarbetet, vilket bl.a. bör avspeglas i dia-
logen med samarbetsländerna liksom i landstrategi-
erna.

Fortsatt utveckling av riktlinjer och metoder för
hållbart nyttjande av sötvatten skall ges hög prioritet
i samarbetet med mottagarländerna. Området kom-
mer att särskilt uppmärksammas i samband med
nästa års möte med FN:s Kommission för hållbar
utveckling. Det särskilda nätverket för vattenfrågor,
Global Water Partnership, bör fortsatt stödjas liksom
särskilda insatser i södra Afrika.

Bland andra prioriterade områden märks särskilt
Sidas s.k. kustzonsinitiativ för att främja en hållbar
utveckling i marina och kustnära områden och den
satsning som nu görs för att skapa livsmedelssäkerhet
i Afrika, insatser relaterade till miljöproblem inom
den moderna sektorn främst i form av utsläpp och
miljögifter i Asien och Latinamerika, liksom stöd för
att förhindra utarmning av mark och vatten i det
traditionella jord- och skogsbruket i asiatiska länder.

Medel för särskilda miljöinsatser inom delposten
Särskilda utvecklingsprogram skall användas för att
söka kunskap om metoder och utveckla dessa, stödja
samarbete med multilaterala organ samt att främja
och skapa samarbete kring konventionerna om bio-

logisk mångfald, klimatförändringar och ökenut-
bredning.

Offentlig förvaltning, kunskaps- och
kapacitetsuppbyggnad

Ett av de allvarligaste och snabbast ökande gapen
mellan fattiga och rika gäller kunskap och kapacitet,
inte minst förmågan att hantera informationstekno-
logins explosionsartade utveckling. Förvaltningsbi-
stånd liksom de nedan behandlade verksamheterna
kontraktsfinansierat tekniskt samarbete, internatio-
nella kurser och även forskningssamarbete har en
särskilt central betydelse för Sveriges stöd till upp-
byggnad av kompetens och kunskap i u-länderna.
Att stärka samarbetsländemas kapacitet är också av-
görande för att åstadkomma ett mer jämlikt förhål-
lande i biståndsrelationen.

God samhällstyrning är en fundamental förutsätt-
ning att utvecklingen skall komma alla medborgare i
ett land till del. Även om viljan finns i många länder
brister ofta förmågan. En fungerande offentlig sektor
med tydliga och klart avgränsade uppgifter och nöd-
vändiga resurser och kapacitet att utföra dem är av
fundamental betydelse.

De minst utvecklade länderna har ofta en centrali-
serad, ineffektiv och ibland korrumperad offentlig
sektor byggd på en blandning av arvet från den ko-
loniala administrationen och inflytande från plane-
konomiskt utvecklingstänkande. Administrationen
lider brist på såväl mänskliga och instutionella som
ekonomiska resurser. Skattesystemen fungerar dåligt
och de omfördelande mekanismerna är ineffektiva.
Ekonomisk utveckling uteblir i många fall beroende
på en svag offentlig förvaltning som inte klarar av att
leverera service till det privata näringslivet. En svag
och korrumperad offentlig sektor drabbar även bi-
ståndet och får ofta som konsekvens att ett land har
svårt att tillgodogöra sig de resurser som finns till-
gängliga från det internationella samfundet.

Korruptionen är ett av utvecklingsländernas störs-
ta problem. Den innebär alltid ökad ojämlikhet och
försvårar kampen för social rättvisa. Den folkliga
vreden mot korrumperade makthavare kan driva på
en diktators avgång. Fortsatt korruption hotar idag
att undergräva demokratins legitimitet i många län-
der. Likaså kan övergången till en fungerande mark-
nadsekonomi hotas, när statens förmåga inte räcker
till eller då korruptionen snedvrider konkurrensen,
vilket underminerar marknadsekonomins livskraft
och legitimitet. Att stärka samarbetsländemas för-
måga att bekämpa korruption är en viktig del av för-
valtningsbiståndet. Det är också viktigt att Sida och
de organ som Sida anlitar lägger fortsatt stor vikt att
motverka korruption i samband med t.ex. upphand-
ling.

Förvaltningsbiståndet, som är en av de viktigaste
sektorerna inom det svenska utvecklingssamarbetet,

47

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

syftar till att bygga upp, förstärka, reformera och ef-
fektivisera strategiska delar av förvaltningssystemet
såsom centralförvaltningens struktur, offentlig fi-
nansförvaltning, lokal och kommunal förvaltning
samt rättsväsendet och är i huvudsak inriktat på
kunskaps- och institutionsutveckling. Insatserna ut-
görs främst av långsiktigt institutionssamarbete mel-
lan organisationer och myndigheter i Sverige och i
samarbetslandet. En viktig del av utvecklingssamar-
betet inom hälso- och undervisningssektorerna ut-
görs numera av förvaltningsstöd.

Den påbörjade förskjutningen mot stärkande av
rättsväsendet, förvaltningsreformer samt lokal och
kommunal förvaltning bör fortsätta. Prioritet bör
också ges till insatser som syftar till att stärka motta-
garländernas förmåga att mobilisera resurser för den
offentliga verksamhetens nödvändiga utgifter.

Kontraktsfinansierat tekniskt samarbete

Målet för det kontraktsfinansierade tekniska samar-
betet (KTS) är kapacitets- och kompetensutveckling i
och kunskapsöverföring till utvecklingsländer utan-
för programlandskretsen. KTS är ett av de viktigaste
instrumenten för utbyte inom detta av regeringen
högt prioriterade område. KTS bygger på svenska
resurser och främjar således den internationella ex-
poneringen av svenska företag, myndigheter och in-
stitutioner.

Verksamheten består av många, små insatser med
tyngdvikt på infrastruktur, miljö och förvaltning och
förutsätter kompetenta parter både i Sverige och
mottagarlandet. Det är därför viktigt att stödet läm-
nas inom områden som direkt efterfrågas av samar-
betsländema och avser områden där svensk kompe-
tens och konkurrenskraft är stark. Intresset i
samarbetsländerna garanteras av en hög grad av
kostnadsdelning. En bred krets av såväl mottagar-
länder, som organisationer och företag i Sverige bör
eftersträvas liksom flexibilitet och snabb handlägg-
ning.

Internationella kurser

Målet för de internationella kurserna är att överföra
svenska kunskaper på områden av strategisk betydel-
se för utvecklingen i utvecklingsländer. Mötet mellan
människor från olika länder men med gemensamma
intressen är också viktigt för utbytet av kurserna.
Deltagarna skall efter genomgången kurs ha stärkt
kompetens och vara bättre lämpade att fullgöra kva-
lificerade värv i sina hemländer. Målet överenstäm-
mer således väl med regeringens prioritering av kapa-
citets- och kompetensutveckling i samarbetsländerna.

Kurserna vänder sig till en mycket bred krets län-
der och är ett viktigt instrument för samarbete med
länder som inte erhåller omfattande svenskt bistånd i
övrigt. Under 1995/96 genomfördes 103 kurser med
sammanlagt 2 494 deltagare från 105 länder. 29 %
av kursdeltagarna var kvinnor, varav flertalet deltog i
särskilda kvinnoinriktade kurser eller i kurser inom

sociala områden. Miljö, administration, industri, so-
ciala sektorer och energi är de ämnen som samlat
flest deltagare. Intresset är stort för kurserna i sam-
arbetsländerna. Sida planerar därför regionala eller
nationella kurser i några länder som är särskilt intres-
santa för ett bredare ekonomiskt samarbete.

Regeringen fäster stor vikt vid de internationella
kurserna. Sida bör fortsatt sträva efter att behålla en
stor bredd på kursutbud, kursarrangörer och länder
från vilka deltagare kommer. Sida bör också sträva
efter en ökad andel kvinnor bland deltagarna på alla
områden.

Sociala sektorer

Människor är den viktigaste resursen i alla samhäl-
len. Social utveckling handlar om att att stärka män-
niskors säkerhet, förmåga och möjligheter. Tillgång
till hälsovård och utbildning är grundläggande för att
åstadkomma detta.

Utbildning för alla är centralt för att göra kunskap
tillgänglig också för de marginaliserade, men också
för att främja framväxten av en demokratisk kultur
och underlätta de fattigas deltagande i den ekono-
miska utvecklingen. Utbildning av kvinnor har stort
genomslag på både deras egen, familjens och barnens
levnadsstandard. Kvinnor med utbildning och arbete
föder färre barn och barnen får bättre hälsa och ut-
bildning. Att förbättra barnens möjligheter, framför-
allt genom fullbordad skolgång, utgör den viktigaste
investeringen i en nations framtid. Länder med god
primärskola har bevisat högre tillväxt.

Ohälsa är en viktig orsak till fattigdom och häm-
mar tillväxt och social utveckling. En fungerande
hälsovård, som är tillgänglig också för de fattiga, är
därför viktigt för att stärka människors förmåga.

Trots att både hälsovården och utbildningen har
uppvisat betydande förbättringar under de tre senaste
årtiondena är utmaningarna avsevärda. Av befolk-
ningen i utvecklingsländerna har 80 % idag tillgång
till någon form av hälsoservice, men nästan 50 % av
människorna i Afrika söder om Sahara har det inte. I
utvecklingsländerna beräknas 840 miljoner männi-
skor fortfarande vara analfabeter, varav 535 miljoner
är kvinnor. I Afrika har ekonomisk tillbakagång i
flera länder lett till försämrade sociala förhållanden.

Undervisningsbiståndet inriktas på att stödja re-
formprocesser för att ge grundläggande utbildning
för alla, inklusive handikappade, att höja utbildning-
ens kvalitet samt att nå diskriminerade grupper, så-
som fattiga flickor. I de fattigare länderna i Afrika
når skolväsendet ofta en fallande andel av barnen. I
många länder gäller det därför att bidra till att bygga
upp skolväsendet. Undervisningsbiståndet bör i än
högre grad omvandlas till sektorprogramstöd, dvs.
budgetstöd till ett mottagarstyrt nationellt program
där Sverige och andra givare för en dialog om sek-
torns och sektorprogrammets utveckling. Vissa me-

48

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

todutvecklande insatser bör dock fortsatt finansieras.
Några prioriterade områden för kvalitetsförbättring-
ar är läroplansutveckling, läromedel och lärarfort-
bildning.

Svenskt hälsobistånd bör likaså fortsatt inriktas på
att stödja reformprocesser i syfte att åstadkomma
hälso- och sjukvård av god kvalitet för alla samt att
förbättra folkhälsan för utsatta grupper. Även hälso-
biståndet bör omformas till sektorprogramstöd. Prio-
riterade områden är reformer som syftar till effektivi-
sering och decentralisering (inkl, läkemedelsfrågor),
sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter inklusi-
ve HIV/AIDS-bekämpning, samt barn och ungdo-
mars hälsa.

Ekonomiska reformer

Ekonomiska reformer är en förutsättning för långsik-
tig ekonomisk och social utveckling och en effektiv
fattigdomsbekämpning. Efter mer än tio års reform-
program i de länder som erhållit svenskt stöd är re-
sultaten överlag positiva vad gäller makroekonomisk
stabilisering och tillväxt. För att uppnå hållbara för-
bättringar krävs dock att reformprocessen fördjupas
och mer inriktas på strukturella och institutionella
reformer. Flertalet länder som erhållit svenskt stöd
har emellertid en tung skuldbörda som försvårar re-
formprocessen och som måste angripas för att nå en
stabil ekonomisk utveckling. En stor andel av statsin-
täkterna går till skuldtjänst, vilket minskar utrymmet
för sociala utgifter och för investeringar i långsiktig
kapacitetsuppbyggnad.

Regeringen har under lång tid prioriterat och in-
ternationellt verkat för en långsiktig lösning på
skuldfrågan för de fattigaste, mest skuldsatta länder-
na. Under 1996 utformade Världsbanken och Inter-
nationella valutafonden (IMF) ett initiativ for att
uppnå en hållbar skuldsituation för de tyngst skuld-
satta fattiga länderna (det s.k. HlPC-initiativet). Un-
der 1997 har detta börjat genomföras. En förutsätt-
ning för att ett land ska komma ifråga för initiativet
är att det genomför reformprogram i samarbete med
IMF och Världsbanken under ett antal år.

Länder som kvalificerar för HIPC behöver fortsat-
ta skuldlättnader och betalningsbalansstöd under pe-
rioden fram till den tidpunkt när skuldlättnad inom
HIPC utfaller. Stödet under denna period är extra
viktigt eftersom länderna annars riskerar att inte
kunna uppfylla villkoren. Världsbanken har därför
aviserat att man i vissa fall kommer att omvandla en
del av sina lån till gåvor under denna period.

Ett antal länder (bl.a. Uganda, Bolivia,
Mozambique och Guinea-Bissau) har inrättat
multilaterala skuldfonder. Syftet med dessa är att
kanalisera egna resurser och bilaterala bidrag för
multilateral skuldtjänst inom ramen för en enhetlig
och av landet självt utformad skuldstrategi.
Skuldfonderna kan vara lämpliga kanaler för svenskt

stöd till ekonomiska reformer i avvaktan på
skuldlättnader inom HlPC-initiativet.

Stödet till ekonomiska reformer koncentreras till
fattiga länder med svår skuldsituation, som genom-
för ekonomiska reformprogram med tydlig inrikt-
ning på fattigdomsbekämpning. Stödet ges främst till
länder med vilka Sverige bedriver långsiktigt utveck-
lingssamarbete och kan göra egna bedömningar av
behov av och kapacitet att hantera olika former av
programstöd. Stödet ges i samordning med IMF,
Världsbanken och andra givare. Formen för stödet
anpassas efter situationen i varje enskilt land. Huvud-
formerna är skuldlättnader och budgetstöd. Sveriges
bidrag till IMF:s särskilda facilitet för stöd till fattiga
länder som genomför strukturanpassning, ESAF
(Enhanced Structural Adjustment Facility) lämnas
också från denna delpost.

Regeringen avser att bidra till HlPC-initativet suc-
cessivt under dess genomförande under förutsättning
av en rimlig bördefördelning. För svenskt vidkom-
mande kan bidrag lämnas i form av stöd till den s.k.
HIPC Trust Fund, som skall finansiera skuldlättna-
der till Världsbanken och de regionala utvecklings-
bankerna eller för kostnader i samband med de skul-
davskrivningar (upp till 80 %) som aviserats inom
Parisklubben, som en del av HlPC-initiativet. Sverige
kan också bidra med extra resurser till IMF:s ESAF-
program, som skall användas för att finansiera
skuldättnad till IMF.

Utbetalningstakten under 1995/96 av stöd till
ekonomiska reformer och skuldlättnad var låg med
omfattande reservationer som följd, vilket främst be-
rodde på osäkerhet om situationen i bl.a. Zambia
och Tanzania. Om problem uppstår samtidigt i flera
länder, blir utbetalningarna betydligt lägre än plane-
rat. Å andra sidan kan utbetalningarna öka snabbt,
om situationen är tillfredsställande i ett stort antal
länder. Formerna ses därför över för att effektivisera
medelsutnyttjandet. Under andra halvåret 1997 be-
döms utbetalningarna öka kraftigt och större delen
av disponibla medel beräknas bli förbrukade, vilket
motiverar en ökad medelstilldelning 1998.

Infrastruktur

Målet är att bidra till uppbyggnad av miljömässigt
och ekonomiskt bärkraftig infrastruktur. Stödet om-
fattar främst energi, telekommunikationer, vägar,
vatten och urban infrastruktur och inriktas såväl på
investeringar, drift och underhåll som kapacitets- och
kompetensutveckling och strukturfrågor. Stödet fi-
nansieras i programländerna främst från landramar-
na. I andra länder och vissa programländer finansie-
ras investeringar genom krediter för utveckling och
kunskapsöverföring främst genom kontraktsfinansie-
rat tekniskt samarbete.

Miljöaspekterna har fått ökad betydelse. Två av
de fem områden som prioriteras i Sidas handlings-

49

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

program för hållbar utveckling berör särskilt in-
frastrukturområdet, nämligen energi och urban mil-
jö.

Vatten är en ödesfråga. Från slutet av 1970-talet
har andelen människor i utvecklingsländerna med
tillgång till rent dricksvatten ökat med mer än hälf-
ten. I Östasien har 94 % av befolkningen tillgång till
rent vatten, medan motsvarande siffra bara är 42 %
för Afrika söder om Sahara. Vattenförsörjning och
därtill kopplade hygienfrågor har en avgörande bety-
delse för folkhälsan. Vatten har också särskild bety-
delse för kvinnors och barns situation, eftersom de
ofta ansvarar för familjens vattenförsörjning. Vatten
är en nyttighet som alla dagligen behöver för att
överleva, och som därför även de fattigaste är bered-
da att betala för i tid eller pengar.

Biståndets betydelse som finansiär av investeringar
i infrastruktur minskar, utom i de allra fattigaste län-
derna, i takt med att allt fler länder attraherar privata
flöden för sådana ändamål, inklusive genom privati-
sering av infrastruktur i statlig regi. Samtidigt ökar
betydelsen av en fungerande offentlig kontroll och av
hållbara system för investering, drift och underhåll,
särskilt av lokala, småskaliga investeringar. Vatten
och sanitetsfrågor är, liksom bostadsfrågor, lämpliga
områden för småskaliga kreditsystem relaterade till
teknisk rådgivning. Fortsatta innovativa försök med
lokalt anpassade lösningar är också viktiga.

Näringslivssamarbete

Näringslivet spelar en viktig roll för fattigdomsbe-
kämpning och utveckling, bl.a. genom sysselsättning
och produktion liksom genom att indirekt skapa re-
surser för finansiering av insatser inom andra sam-
hällssektorer. Ökad sysselsättning i utvecklingslän-
derna måste till stor del komma från expansion av
småföretag. Allt fler länder inser vikten av att staten
måste skapa gynnsamma förutsättningar för en ex-
pansion av näringslivet i form av en sund ekonomisk
politik, lagstiftning, utveckling av den finansiella sek-
torn m.m.

Stöd till näringslivsutveckling omfattar såväl stöd
till makroekonomiska och institutionella reformer
och utbildning av arbetskraft som direkta insatser i
företag, branscher och institutioner för att öka kom-
petens och kapitaltillgång. Näringslivssamarbetet har
hittills fokuserats på direkta stödformer i form av
kompetensutveckling, företagssamarbete och kapi-
talmarknadsutveckling. Målgruppen är främst små
och medelstora företag men även organisationer in-
om den privata sektorn och institutioner inom den
offentliga sektorn av betydelse för företagsmiljön.

Sida har under 1996 på regeringens uppdrag ge-
nomfört en översyn av verksamheten. Förslagen går
ut på att ge näringslivssamarbetet en bredare inrikt-
ning, bl.a. genom ökat stöd till det institutionella
ramverket liksom infrastruktur och offentlig affärs-

verksamhet. Stöd till mikroföretag bör inkluderas.
Vidare bör stödet till den finansiella sektorn, inklusi-
ve mobilisering av finansiella resurser, tillmätas större
vikt.

Regeringen delar bedömningen att stödet i växan-
de omfattning bör inriktas på uppbyggnad av en
fungerande ram för näringslivet och kapacitets- och
kompetensuppbyggnad. Samtidigt finns det behov av
nytänkande och nya metoder för att mer direkt ut-
nyttja svenska erfarenheter. Det svenska näringslivet
utgör därvidlag en stark resursbas. Försök med s.k.
alliansskapande eller ekonomiskt samarbete har in-
letts för att med delfinansiering av biståndsmedel
stimulera utbyte i ömsesidigt intresse. Det fram-
gångsrika försöket med stöd till svenska små- och
medelstora företag att investera i de baltiska länder-
na, StartÖst, överförs nu till utvecklingssamarbetet
genom StartSyd. Näringslivets Internationella Råd
har uttryckt intresse för att göra en samlad satsning
på relationerna mellan Sverige, främst då näringsli-
vet, och några u-länder. Förslaget kommer att bere-
das vidare.

Stödet till näringslivssamarbete har länge känne-
tecknats av stora reservationer. Arbetssättet är admi-
nistrativt resurskrävande. I översynen föreslår Sida
därför dels en längre driven utkontraktering av t.ex.
handelsfrämjande, dels koncentration på färre län-
der. Med tanke på att behovet av kapacitetsupp-
byggnad är särskilt stort i Afrika bör en växande del
av verksamheten koncentreras dit. Vidare bör över-
vägas om inte en del av insatserna kan finansieras
från landramarna.

Utveckling av den finansiella sektorn

Regeringen gav i regleringsbrevet för 1995/96 upp-
drag till Sida att analysera biståndets roll i u-
ländernas kapitalförsörjning med speciell tonvikt på
länder i östra och södra Afrika. Utredningen över-
lämnades till regeringen i juni 1997.

Utredningen slår fast att ett väl fungerande finan-
siellt system är en viktig faktor för att ett land ska
kunna uppnå en hållbar tillväxt. Grundläggande för-
utsättningar för detta är makroekonomisk stabilitet,
väl fungerande marknader, god samhällstyrning och
en effektiv statsförvaltning. Under de senaste åren
har framsteg uppnåtts på dessa områden och i många
länder finns nu förutsättningar för att genom utveck-
ling av de finansiella marknaderna bidra till tillväxt
och fattigdomsbekämpning.

Ansvaret för denna utveckling ligger i första hand
hos ländernas regeringar, men bistånd kan spela en
viktig roll. Enligt utredningen bör prioritet ges åt
tekniska insatser som bidrar till en förbättrad finan-
siell infrastruktur (lagar och regelverk) och utveck-
ling av finansiella marknader och institutioner. Som
exempel nämner utredningen stöd till centralbanker,
bankinspektioner, börsinspektioner, bankstöds-

50

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

nämnder och socialförsäkringsorgan i vilka staten
spelar en framträdande roll och vilka underlättar
framväxten av bärkraftiga företag och orgnisationer.

Investeringar i ägarkapital bör enligt utredningen
kunna ske indirekt i begränsad omfattning. Utred-
ningen lyfter också fram bistånd till utveckling av
institutioner inom mikrofinansområdet som speciellt
viktigt ur ett fattigdomsperspektiv. I detta bistånd
föreslås ett ökat samarbete ske med svenska enskilda
organisationer.

Regeringen instämmer i utredningens slutsatser
och vill understryka vikten av att Sida avsätter resur-
ser och utvecklar former för ett innovativt utveck-
lingssamarbete på detta område. Regeringen betonar
också vikten av att insatser bereds inom ramen för en
samordning med t.ex. Världsbanken och andra giva-
re med erfarenhet på området.

Krediter och garantier

Sidas utredning, "Bistånd på kredit"

Regeringen gav i regleringsbrevet för budgetåret
1995/96 Sida i uppdrag att analysera krediters roll
för utvecklingsländerna och dra konsekvenser härav
för det svenska biståndets del. Sida överlämnade i
november 1996 utredningen "Bistånd på kredit" till
regeringen. Vissa myndigheter, intresseorganisationer
m.fl. har beretts möjlighet att lämna synpunkter på
utredningen.

Utredningen betonar att målen för kreditbistånd
är desamma som för biståndet i allmänhet. Allt stöd
till investeringsprojekt bör utformas så att dessa mål
främjas på bästa sätt. Sidas beslut bör i första hand
grundas på en bedömning av investeringens eller
verksamhetens samhällsekonomiska lönsamhet.
Miljökonsekvensbedömningar skall ingå i analysen.
Skillnaden mellan den samhällsekonomiska och den
finansiella lönsamheten bör utgöra grunden för be-
slut om subventionering av projekt.

Vad gäller val av länder betonas vikten av att kre-
diter ges till länder med sund makroekonomisk situa-
tion. Länder som begärt omförhandling av sin ut-
landsskuld bör inte få krediter innan en hållbar och
trovärdig skuldstrategi fastställts. I övrigt föreslås att
gåvoelementet anpassas till landets skuldsituation. I
betalningssvaga länder som inte tillhör de mest
skuldtyngda bör investeringar kunna kreditfinansie-
ras om de bedöms stärka landets valutasituation. In-
dikativa bedömningar av förutsättningarna för kre-
ditbistånd skall göras i landstrategierna.

De sektorer som föreslås komma ifråga för kre-
ditbistånd är i första hand infrastruktur, industri,
jordbruk och den finansiella sektorn. De investering-
ar som lämpar sig bäst för kreditfinansiering är de
som har möjligheter att generera egna intäkter. Inves-
teringar inom sociala sektorer kan komma ifråga i
kreditvärdiga länder med sunda statsfinanser.

Krediter lämnas idag främst i form av bundna u-
krediter, som finansieras genom upplåning på kapi-
talmarknaden i kombination med biståndsmedel, det
s.k gåvoelementet, som medger utlåning på förmån-
liga villkor. Kreditgivningen regleras av den s.k. kon-
sensusöverenskommelsen inom OECD, som Sverige
har biträtt, bl.a. vad gäller gåvoelementets storlek
och vilken typ av projekt som kan komma ifråga.
Gåvoelementet skall uppgå till lägst 35 % utom för
de minst utvecklade länderna (MUL) där lägst 50 %
gäller. Sedan u-kreditsystemet inrättades 1981 har
krediter för 14,6 miljarder kronor lämnats.

Systemet är utformat för finansiering av färdiga
kontrakt, vilket innebär att biståndsbedömningen
kommer in sent i processen. Sida föreslår att systemet
även mer aktivt skall kunna inriktas på finansiering
av projekt. Detta kommer att kräva en mer aktiv
projektberedning av Sida. Utredningen föreslår också
att möjligheterna att ge obundna u-krediter utökas.
Förbehållet bör vara att obundna u-krediter ges inom
områden där svenska leverantörer tillhör de världsle-
dande. Vidare föreslås att u-krediter bör kunna mju-
kas upp med gåvobistånd i syfte att höja gåvoele-
mentetet.

Från budgetåret 1994/95 inrättades ett system
med biståndskrediter. Detta är till skillnad från u-
kreditsystemet helt anslagsfinansierat.

Lånevillkoren för biståndskrediter ansluter till
IDA-villkoren som motsvarar ett gåvoelement på
80 %. Krediterna är avsedda för projektfinansiering
(enligt utredningens definition) och i normalfallet
obundna. Biståndskrediter skall företrädesvis lämnas
till sektorer där svenskt näringsliv är konkurrenskraf-
tigt. Kreditgivningen skall inriktas på intäktsgenere-
rande och tillväxtfrämjande projekt i mindre kredit-
värdiga länder eller på sociala eller miljörelaterade
investeringar i kreditvärdiga länder. Utredningen fö-
reslår att biståndskrediter skall kunna bindas till
upphandling i Sverige i vissa fall.

Ett huvudförslag i utredningen är en utökad an-
vändning av garantier. Garantier lämnas idag främst
i samband med u-krediter och i begränsad omfatt-
ning inom stödet till näringslivsutveckling och han-
delsfrämjande. Utredningen föreslår ett mer flexibelt
användande av garantiinstrumentet. Motivet är
främst att fristående garantier ger en betydligt större
utväxlingseffekt, genom mobilisering av kommersi-
ellt kapital, än biståndssubventionerade krediter. Ga-
rantier inom biståndet föreslås kunna utfärdas utan
koppling till u-krediter t.ex. för krediter som finansi-
eras på marknadsvillkor för s.k. BOT-projekt (Build-
Operate-Transfer) med svenskt intresse.

Ett fristående garantisystem förutsätter avsättning
till en särskild säkerhetsreserv. Det föreslås ske ge-
nom att medel om ca 480 miljoner kronor, som upp-
stått genom avsättningar för subventioner inom u-
kreditsystemet som kommit att överstiga kostnaden
för gåvoelementen och som ackumulerats på ett kon-
to i Riksgäldskontoret, används för att upprätta en

51

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

säkerhetsreserv. Det föreslås även att statsmakterna
fastställer en garantiram på totalt 12 miljarder kro-
nor för garantigivning inom biståndet.

Avgifter för garantier kopplade till u-krediter skall
i princip vara riskavspeglande. Utredningen föreslår
dock att endast premier upp till förslagsvis 6 % av
kreditbeloppet uttas av låntagaren och att resterande
belopp belastar biståndsanslaget.

Utredningen föreslår inga förändringar i Export-
kreditnämndens roll i samband med krediter inom
biståndet. EKN bör även i fortsättningen lämna råd
till Sida vad gäller landriskbedömningen, hantera ga-
rantisystemet för u-krediter, inklusive premieupp-
börd, samt stå för skaderegleringar och återvinning-
ar. Det föreslås emellertid att Sida formellt endast
inhämtar EKN:s yttrande om landrisk vad avser län-
der utanför kretsen av samarbetsländer.

Regeringens överväganden

Inom det internationella biståndet spelar krediter,
främst via de multilaterala utvecklingsbankerna, en
viktig roll. Det svenska biståndet är huvudsakligen
gåvofinansierat, men krediter utgör ett betydelsefullt
komplement.

I förhållande till kommersiell finansiering kan
krediter inom biståndet innebära två fördelar för lån-
tagarlandet: landet får tillgång till billigare utländskt
kapital och kan genomföra samhällsekonomiskt lön-
samma investeringar som annars inte hade kommit
till stånd. Av detta följer att krediter främst bör an-
vändas i länder som har begränsade möjligheter att
få tillgång till privata internationella kapitalflöden
och för projekt som är samhällsekonomiskt men inte
finansiellt lönsamma och som därför har svårigheter
att få normal marknadsfinansiering.

Beslut om krediter måste alltid bedömas mot bak-
grund av låntagarlandets ekonomiska situation. De
hårdast skuldsatta länderna skall inte komma ifråga
för krediter innan de inlett en långsiktigt hållbar
skuldsanering, t.ex. inom ramen för HlPC-initiativet.
För andra länder bör skuldsituationen påverka kredi-
tens gåvoelement.

Bistånd till investeringar i konkurrensutsatt verk-
samhet bör i princip inte innehålla någon subvention
till slutanvändaren, oavsett om det handlar om gåvo-
eller kreditfinansiering. Genom vidareutlåning på
marknadsvillkor kan snedvridningar undvikas. Gå-
voandelen tillförs staten i mottagarlandet.

En skillnad i jämförelse med gåvobistånd är att
kreditfinansiering ofta innebär en noggrannare
granskning i mottagarlandet i och med att beslut
normalt krävs på hög nivå, som ratificering i parla-
mentet eller formell regeringsbehandling. Gåvobi-
ståndet behöver mera sällan gå igenom samma pro-
cess. Detta kan medföra att en hårdare prioritering
görs vid kreditfinansiering.

Kreditgivning kan också skapa en mer jämbördig
förhandlingsposition än rent gåvobistånd, i och med
att både långivare och låntagare tar på sig tydliga
ekonomiska förpliktelser. Detta gäller speciellt om
biståndet är efterfrågestyrt och syftar till att finansie-
ra kontrakt mellan självständiga parter.

Ett starkt argument för krediter i biståndet är det
s.k. uppväxlingsmotivet, vilket innebär att biståndet
utöver själva gåvoelementet mobiliserar ett inflöde av
kommersiellt kapital, som annars inte skulle ha till-
förts landet. Detta gäller främst i ett subventionerat
kreditsystem som bygger på upplåning på kapital-
marknaderna.

Det finns alltså goda skäl att se krediter som en
naturlig finansieringsform i biståndet. Framför allt är
det viktigt att i framtiden riva ner de skarpa gränser
som ofta finns mellan olika former av biståndsfinan-
siering. Gåvobistånd kan utformas så att det får lik-
nande effekter i mottagarlandet som en kredit. Kre-
ditbiståndet kan å andra sidan utformas på olika sätt
med varierande gåvoelement. Syftet bör vara att så
långt som möjligt anpassa finansieringsformen efter
situationen i landet och projektets karaktär. Rege-
ringen tillstyrker därför Sidas förslag om ökad flexi-
bilitet i utnyttjandet av olika kreditinstrument och -
former.

U-kreditsystemet har visat sig vara ett väl funge-
rande system och bör i sina huvuddrag behållas.
Samtidigt bör utökade möjligheter att använda
obundna u-krediter införas inom ramen för interna-
tionellt överenskomna regler om lägsta tillåtna sub-
ventionsgrad. Detta kan öka möjligheterna för Sveri-
ge att utfästa krediter i samfinansiering med
Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna,
vilket vore värdefullt. Biståndskrediter bör även fort-
sättningsvis i normalfallet vara obundna.

Kontraktsfinansiering bör även fortsättningsvis
vara huvudprincipen för u-krediter. Regeringen delar
dock Sidas åsikt att ett ökat utrymme bör finnas för
projektfinansiering (enligt utredningens definition)
via krediter. Projekt skall beredas enligt Sidas nor-
mala principer och kreditens utformning och för-
månlighetsgrad anpassas till det speciella fallet. Kre-
ditfinansierade insatser skall utsättas för samma
bedömning som gåvofinansierade med hänsynsta-
gande till samtliga biståndspolitiska mål.

Regeringen ser positivt på förslaget till en friståen-
de biståndsmotiverad garantigivning, som inte är
kopplad till u-kreditsystemet. Regeringen avser att ge
ett uppdrag till Sida att i samråd med EKN utarbeta
förslag till riktlinjer, principer för garantipremier,
förvaltning m.m. som grund för att inleda en för-
söksverksamhet med fristående garantigivning.

Regeringen tillstyrker också förslaget om att me-
del som ackumulerats genom avsättningar för sub-
ventioner, inklusive löftesprovisioner och räntor, in-
om u-kreditsystemet och där den faktiska kostnaden
understiger ursprungligen beräknade, avsätts som en
separat säkerhetsreserv för fristående garantigivning.

52

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Framtida löftesprovisioner skall föras till säkerhetsre-
serven för u-krediter som förvaltas av EKN för Sidas
räkning.

Med hänsyn till Sidas roll i u-kreditsystemet och
den utvidgning av garantigivning inom biståndet som
förordas föreslår regeringen i finansplanen att även
Sida skall vara en garantiansvarig myndighet. Rege-
ringen föreslår även, i enlighet med Sidas förslag, att
en ram för Sidas garantigivning införs, som skall om-
fatta samtliga garantiformer inom utvecklingssamar-
betet, varav huvuddelen utgörs av garantiarrange-
mang för u-krediter, som vid det senaste årsskiftet
uppgick till ca 8,8 miljarder kronor inklusive utfäs-
telser. Regeringen gör bedömningen att totalramen
för Sidas garantiverksamhet bör fastställas till 12
miljarder kronor. Regeringen kommer inom denna
ram att fastställa tak för biståndsgarantier för u-
krediter, garantier inom näringslivsstödet och den
planerade försöksverksamheten med fristående ga-
rantigivning.

De av regering och riksdag fastställda principerna
om riskavspeglande premier och säkerhetsreserv skall
tillämpas även vad gäller Sidas garantigivning. Det är
dock inte lämpligt att fullt ut använda EKN:s premi-
esättning vid biståndsgarantier för u-krediter. Sida
föreslår därför att riskavspeglande premier uttas till
en viss nivå, förslagsvis 6 %, och att biståndsanslaget
belastas vid högre premienivåer.

Regeringen delar denna bedömning och avser, un-
der förutsättning av riksdagens godkännande, att
uppdra åt Sida att under en treårig försöksperiod in-
föra ett system med subventionerade premier över en
viss nivå, som efter samråd med Sida och EKN
kommer att fastställas av regeringen.

Regeringen hemställer också att riksdagen, med
beaktande av budgetlagen (§10) godkänner att Sida
liksom hittills får avsätta och anslagsavräkna erfor-
derliga medel för gåvoelementet i u-krediter i anslut-
ning till att krediterna lämnas. Medlen förs till ränte-
bärande konto i Riksgäldskontoret och skall,
inklusive ränta som genereras på kontot, täcka kost-
naden för räntesubventioner under krediternas löp-
tid.

Kreditriskbedömningar görs nu av EKN för alla
aktuella länder, med rekommendation till Sida. Den-
na ordning bör bibehållas. Förutsättningar och
lämpliga sektorer för kreditbistånd bör behandlas i
de landstrategier som fastställs för program- och
andra samarbetsländer.

Forskningssamarbete

Målet för forskningssamarbetet är att stärka utveck-
lingsländernas forskningskapacitet och främja ut-
vecklingsinriktad forskning genom stöd till forsk-
ningssamarbete med och mellan utvecklingsländer,
till internationell forskning med inriktning på ut-

vecklingsländer och u-landsrelaterade problem samt
till u-landsforskning i Sverige.

Det svenska forskningssamarbetet är i flera avse-
enden unikt. Vid sammanslagningen av de tidigare
biståndsmyndigheterna lades därför stor vikt vid att
bevara Sarecs självständighet, samtidigt som ökad
integration med övrigt utvecklingssamarbetet efter-
strävades. Integrationen innebär bl.a. en koncentra-
tion på Sidas fyra handlingsprogram, kanske främst
handlingsprogrammet för hållbar utveckling, särskilt
livsmedelssäkerhet, vatten och kustnära zoner, men
också forskning om hälsa, demokrati och mänskliga
rättigheter, jämställdhet och utvecklingsekonomi.

Bilateralt forskningsstöd liksom regionala pro-
gram inriktas främst mot kapacitetsuppbyggnad i
utvecklingsländer. Det kräver av effektivitetsskäl
fortsatt koncentration till ett fåtal länder och regio-
ner, främst i Afrika. Det bilaterala samarbetet väntas
öka genom ett utvidgat universitetsstöd. Insatser som
är mer inriktade på att uppnå forskningsresultat in-
kluderar regionala, subregionala och särskilda forsk-
ningsprogram liksom bidrag till internationella
forskningsprogram.

Anpassningen till den nya organisationen har lett
till en lägre aktivitetsnivå, vilket avspeglas i en ökad
reservation. Under 1996-97 har nivån successivt
återställts. Budgetåret 1995/96 gick hälften av med-
len till icke-länderfördelade insatser, medan Afrika
direkt mottog 32 %, Latinamerika 10 % och Asien
9 %.

Regeringen delar Sidas syn på vikten av ökad
satsning på kapacitet och kunskap. Forsknings-
samarbetet har här en särskilt viktig strategisk upp-
gift. Som Sida framhåller bör även samarbete mellan
Sverige och mer forskningsstarka utvecklingsländer
stimuleras på områden av ömsesidigt intresse. Sådant
samarbete bör i ökad grad kunna involvera svensk
forskning i internationella nätverk för forskning om
globala problem i enlighet med regeringens forsk-
ningspolitiska proposition.

Humanitärt bistånd

Huvuddelen av det svenska humanitära biståndet
under 1997 avser insatser i samband med ett tiotal
inbördeskrig: från Afghanistan, Irak, Nordkorea och
Bosnien till Angola, Somalia, Sudan, Stora sjö-
regionen, Liberia och Sierra Leone. Offer för väpna-
de konflikter utgör således den största målgruppen
för det humanitära biståndet. Afrika är den konti-
nent som drabbats hårdast av humanitära katastrofer
även om många framsteg gjorts under senare år när
det gäller fred och utveckling.

Väpnade konflikter som en huvudsaklig orsak till
humanitära hjälpbehov ser ut att bestå. Humanitära
krisers lösning kräver politiska initiativ och stor kun-
skap om de aktuella konflikternas specifika karaktär.
Även om det humanitära biståndet skall verka fritt

7 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 4

53

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

från andra bevekelsegrunder än de rent humanitära
växer insikten om sambanden mellan politisk kon-
fliktlösning och humanitär krislösning. Sida lägger
idag ökad vikt vid konfliktförståelse och detta åter-
speglas i Sidas anvisningar till enskilda organisationer
och andra insatsansvariga parter.

Konfliktlösning och humanitär krishantering är
ömsesidigt beroende. I kampen om jordens otillräck-
liga överlevnadsresurser råder ett nära samband
mellan utvecklingsvillkor och samhällsupplösande
konflikter. Sida eftersträvar en tydligare utvecklings-
dimension i det humanitära biståndet samtidigt som
konfliktlösning, försoning och konfliktförebyggande
ges en tydligare profil i det långsiktiga utvecklingsbi-
ståndet. Sida satsar på att utveckla strategier som tar
hänsyn till komplexiteten att bygga upp lokal kapaci-
tet under pågående konflikt och samtidigt sträva ef-
ter att biståndet förblir opartiskt.

Det humanitära biståndet kanaliseras i huvudsak
genom FN-organisationer, i första hand Flykting-
kommssariatet (UNHCR), Världslivsmedelspro-
grammet (WFP), FN:s barnfond (UNICEF) samt In-
ternationella rödakorskommittén (ICRC).
Internationella rödakorsfederationen och andra in-
ternationella och svenska enskilda organisationer är
också viktiga kanaler.

Stöd har utgått till FN:s humanitära fältsamord-
ning och FN-sekretariatets avdelning för humanitära
frågor (DHA). Sverige har alltid hävdat att de huma-
nitära frågorna har en given plats under generalsekre-
terarens ledning och i nära anslutning till FN:s poli-
tiska och fredsbevarande arbete. Säkerhetsrådet har
på ett påtagligt sätt engagerat sig i de humanitära
krisernas politiska dimensioner och understrukit vik-
ten av garanterad säkerhet för de humanitära hjäl-
parbetarna och full respekt för den humanitära rät-
ten samt den humanitära principen om obehindrat
tillträde till nödställd befolkning.

Utrikesdepartementet har under året utarbetat en
humanitärpolitisk strategi, som avser att ge en hel-
hetssyn på de många dimensionerna i dagens huma-
nitära krishantering. Till de frågor som behandlas
hör tillämpning av de humanitära grundprinciperna,
humanitärt rättskydd och säkerhet, humanitära in-
satser i icke-fungerande statsbildningar, samspelet
med mänskliga rättigheter, konfliktlösning, konflikt-
förebyggande och utveckling. Ett ytterligare syfte
med strategin är att stärka det svenska agerandet på
det humanitära området genom att olika ansvarsom-
råden samverkar i det humanitära arbetet, t.ex. avse-
ende global och regional säkerhet, migrationspolitik,
folkrättskunskap, mänskliga rättigheter och demo-
kratifrämjande samt landkännedom. Det löpande
samrådet mellan Utrikesdepartementet och Sida när
det gäller humanitära policyfrågor äger rum i den s.k.
katastrofsamordningsgruppen. Denna samrådsform
ger utrymme för ett fruktbart utbyte om såväl den
humanitära politikens utformning som det humani-
tära biståndets effektivitet.

Sida har vinnlagt sig om ökad vikt vid uppföljning
och utvärdering av det humanitära biståndet. Rege-
ringen avser att ställa större krav på att även berörda
FN-organisationer och EU-kommissionens humani-
tära gren (ECHO) höjer ambitionsnivån när det gäl-
ler erfarenhetsredovisning.

Ett effektivt humanitärt bistånd förutsätter en hög
grad av flexibilitet. För svenskt vidkommande före-
ligger redan ett jämfört med många andra länder
brett nyttjandeområde inom det humanitära bistån-
det, t.ex. avseende tidig återuppbyggnad. Sverige
kommer att fortsätta att internationellt verka för att
det humanitära biståndet ges ett bredare perspektiv,
såväl i förhållande till fredsfrämjande återuppbygg-
nad som till politisk konfliktlösning. FN-systemet
behöver vidareutveckla sin strategiska samordning på
detta område. Ett fördjupat nordiskt samarbete för-
utses också bidra till vidare policyutveckling.

Sverige hör till världens största biståndsgivare när
det gäller avveckling av det hot som landminor ut-
gör. Sida och Utrikesdepartementet har tillägnat sig
ökad erfarenhet när det gäller bistånd för minröjning
både inom det humanitära biståndet och det mer
långsiktiga utvecklingssamarbetet. Erfarenheterna
har också ökat när det gäller demobilisering och stöd
till f.d. soldaters återanpassning och utkomstmöjlig-
heter i det civila.

Ett särskilt motbjudande inslag i den nya kon-
fliktbilden är det stora antal barn som värvas eller
tvångsrekryteras för att delta i väpnade stridigheter.
Den ökade uppmärksamhet som ägnats barnens si-
tuation i konflikter, både inom FN och i Sverige, bör
fördjupas och vidareutvecklas. Detsamma gäller
kvinnornas särskilda utsatthet och ökade ansvars-
börda när det gäller att värna om den sociala sam-
manhållningen som hotas eller slås sönder av va-
penmakt.

Svenska enskilda organisationer spelar en viktig
roll i det humanitära arbetet. Det gäller främst det av
Sida finansierade biståndet, men också inom FN:s
ram och, i en än så länge mer blygsam skala när det
gäller ECHO. Utrikesdepartementet, Sida och svens-
ka humanitära enskilda organisationer samverkar i
ett nätverk kring rekryterings- och utbildningsfrågor.

I takt med att regioner och samhällen marginalise-
ras och människor tvingas leva på existensminimum
slår naturkatastrofer allt hårdare. Utvecklingsinsatser
krävs för att förebygga och lindra effekten av dessa
ständigt återkommande katastrofer. Likaså krävs
ökad insikt om de bakomliggande orsakerna till s.k.
naturkatastrofer, där missriktad utvecklingspolitik
ofta är en utslagsgivande faktor.

Det humanitära biståndet kommer även i fortsätt-
ningen att ligga på en hög nivå, även efter det att en
stor del av stödet till det forna Jugoslavien överförts
till en särskild Europapost. Härtill kommer reguljära
bidrag till de humanitära organisationerna inom FN-
systemet och till ICRC från anslagsposten för det
multilaterala utvecklingssamarbetet samt utrymme

54

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

för humanitära insatser inom vissa landramar. Land-
ramsstöd för humanitära ändamål har tidigare bl.a.
utgått i Angola, Kambodja och Sri Lanka.

Bistånd genom folkrörelser och enskilda
organisationer

Ett livskraftigt civilt samhälle är fundamentalt i ut-
vecklingsländernas utveckling. De svenska enskilda
organisationernas engagemang och arbete spelar här
en stor roll. Folkrörelseförankringen och den svenska
folkbildningstraditionen används för att stödja ut-
vecklingen av enskilda organisationer i samar-
betsländerna och för att stärka det civila samhällets
institutioner. Det förutsätter att regeringarna i sam-
arbetsländema i sin tur också är öppna för en dialog
med det civila samhället.

Precis som deras roll och arbete i det svenska
samhället varierar, bedriver folkrörelser och enskilda
organisationer många olika verksamheter i det inter-
nationella samarbetet. Arbetet kan indelas i tre om-
råden: påverkan i normativa frågor, organisations-
och kompetensutveckling och direkt stöd till speciella
målgrupper, ofta fattiga och utsatta kvinnor, män
och barn.

Organisationernas verksamhet har under senare år
fokuserats mer på stöd till nationella och lokala or-
ganisationer. Denna utveckling ligger helt i linje med
det statliga biståndets utveckling och är en konsek-
vens av insikten att det bara är landet självt och dess
invånare som kan lösa sina egna problem. De enskil-
da organisationernas arbete tenderar att få större ge-
nomslag där det finns en stödjande infrastruktur,
dvs. där staten är närvarande.

Organisationerna har i samarbetet med sina part-
ners utvecklat kontakter och nätverk som ger speciell
kunskap, vilket kan ge dem en unik roll i bekämpan-
det av fattigdomen. Att stärka fattigdomsinriktning-
en är fortsatt en viktig utmaning för de svenska or-
ganisationerna och skall ges prioritet i Sidas dialog
med dem. Den utvärdering av effekterna av enskilda
organisationers bistånd som Sida lät genomföra
1994/95 visade att organisationerna lyckats väl med
att uppnå de uttalade och omedelbara målen men att
detta inte nödvändigtvis innebär att insatserna har en
långsiktigt hållbar utvecklingseffekt. Denna utvärde-
ring har under budgetåret 1995/96 följts upp genom
att Sida arrangerat seminarier i Sverige och i tre sam-
arbetsländer.

Merparten av bidragen för utvecklingsinsatser ge-
nom folkrörelser och enskilda organisationer lämnas
till 13 större organisationer med vilka Sida har ett
långsiktigt samarbete baserat på fleråriga ramavtal.
Bidrag ges också för informationsinsatser i Sverige.
Av ramorganisationerna är fem paraplyorganisatio-
ner för mindre organisationer, vilket innebär att to-
talt ca 300 svenska enskilda organisationer under
budgetåret 1995/96 beviljats bidrag för sammanlagt

ca 2000 utvecklingsinsatser. Undervisning, demokra-
ti och mänskliga rättigheter samt hälsa är de största
sektorerna. Ansträngningar bör göras för att öka
stödet till organisationsuppbyggnad och kompe-
tensutveckling. Svenska riksdagspartier och dem när-
stående organ kan söka bidrag på för utvecklingsin-
satser på samma premisser som övriga
organisationer. Stödet till partier behandlas ovan un-
der avsnittet om demokratisering och respekt för de
mänskliga rättigheterna.

Volontärer utgör den största personalresursen in-
om svenskt utvecklingssamarbete och ger många
svenskar möjlighet till praktiska insatser i u-länder.
Volontärinsatser har alltmer inriktats på insatser för
demokrati, erfarenhetsutbyte och kunskapsutveck-
ling. Det är en positiv utveckling.

En utredning om volontärverksamhetens utveck-
lingseffekter i samarbetsländerna har slutförts under
år 1997. En av de viktigaste slutsatserna är att ut-
vecklingseffektema av volontärinsatser är oklara och
måste förbättras. Som en konsekvens av detta måste
kraven öka på samtliga aktörer, dvs. volontären,
samarbetsorganisationen och den svenska organisa-
tionen. Detta kräver förändringar i regelverket för
volontärer och sändande organisationer. Med högre
krav kommer framför allt organisationer som har
lång erfarenhet av bistånds- och utvecklingsprojekt
att kunna sända ut volontärer.

Med Sveriges inträde i EU öppnades möjligheter
för svenska folkrörelser och andra enskilda organisa-
tioner att erhålla stöd från EU:s biståndsbudget. Un-
der budgetåret 1995/96 har Sida finansierat ett sam-
verkansprojekt för att stimulera svenska enskilda
organisationer att söka bidrag genom EU.

Programutveckling

Programutveckling skall bidra till ökad effektivitet i
utvecklingssamarbetet. Under posten finansieras dels
försöksverksamhet och metodutveckling, särskilt på
viktiga, underförsörjda områden, dels initiativ av
Sida tillsammans med andra givare eller organisatio-
ner för att angripa problem vilkas lösning kräver
breda ansatser, t.ex. uppföljning av FN:s världskon-
ferenser. Medlen finansierar även vissa insatsförbere-
delser och utvärderingar. Ett exempel på ett nytt om-
råde är urban utveckling, där Sida avser utveckla
metoder i första hand i programländerna.

Budgetåret 1998 överförs från anslagsposten för
multilateralt utvecklingssamarbete till programut-
veckling finansieringen av Sveriges bidrag till Interna-
tionella familjeplaneringsfederationen (IPPF) och
World Maritime University (WMU) i Malmö. Med-
len har även tidigare disponerats av Sida. Under se-
nare år har ett antal nya organisationer uppstått in-
om området sexuell och reproduktiv hälsa. Det
svenska stödet kan därför på sikt fördelas genom fler
kanaler. Området är högt prioriterat. Det svenska

55

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

stödet till WMU baseras på en fördelningsnyckel, där
Sverige som värdland tar på sig en bestämd andel av
kostnaderna.

För år 1998 minskas medelstilldelningen på grund
av de höga ingående reservationerna.

Internationell rekrytering och resursbas
utveckling

I och med sammanslagningen 1 juli 1995, tillfördes
Sida bl.a. utbildningsverksamheten vid Sandö (Sandö
U-centrum). Under 1996 genomfördes en organisa-
tionsförändring i avsikt att på ett tydligt sätt mobili-
sera Sidas resurser för att aktivt medverka till en hög
standard vid rekrytering till internationella tjänster
samt flexibilitet för att snabbt kunna svara mot nya
krav.

Verksamheten omfattar främst multilateral rekry-
tering med särskild inriktning på att öka antalet
svenskar i strategiska befattningar inom prioriterade
internationella organisationer. En annan väsentlig del
är inriktad på rekrytering och utbildning av personal
som ställs till förfogande för internationella uppdrag
inom främst demokrati och mänskliga rättigheter
och för insatser som valexperter och observatörer.
Vidare tillkommer rekrytering och utbildning av bila-
teral fältpersonal och konsulter.

Konkurrensen om befattningar i internationella
organisationer är stark och för att komma ifråga för
sådana krävs alltid tidigare internationell erfarenhet.
Ett strategiskt instrument för vidare internationell
tjänstgöring är det multilaterala biträdande expert-
programmet (JPO-programmet). Under den senaste
tioårsperioden har omkring 500 unga svenska aka-
demiker genom detta program givits betydande kun-
skap och erfarenhet av internationell tjänstgöring.
Regeringen är angelägen om att de internationella
rekryteringsansträngningarna bedrivs mer strategiskt
och effektivt. En särskild rekryteringsfunktion har
därför inrättats inom Utrikesdepartementet, som i
samarbete med Sida och andra organisationer sam-
ordnar arbetet. Som en integrerad del av de intensifi-
erade rekryteringsansträngningarna, kommer det
multilaterala biträdande expertprogrammet att vid-
gas och ges ökad uppmärksamhet.

För att ytterligare bredda den svenska resursbasen
och intresset för internationell tjänstgöring kommer
Sida att fortsätta satsningen på att unga svenska aka-
demiker förbereds för och ges möjlighet till interna-
tionell praktik och erfarenhet. Detta sker dels genom
möjligheter till resestipendier för oavlönade prak-
tiktjänster vid internationella organisationer, dels ge-
nom programmet för ”Minor Field Studies”.

Information

Målet för Sidas informationsverksamhet är att öka
det svenska folkets intresse för och kunskaper om
utvecklingsfrågor och utvecklingssamarbete. En aktiv
debatt om dessa frågor är av stor betydelse för
Sverige som blir allt mer integrerat i en snabbt
föränderlig värld. Information om andra länder och
kulturer är också viktigt för att motverka
främlingsfientlighet.

Sida har ansvar för att informera om utvecklings-
frågor, om det egna biståndet, inkl, samarbetet med
länder i Central- och Östeuropa, om EU:s gemen-
samma utvecklingssamarbete samt om multilateralt
utvecklingssamarbete. Informationsverksamheten
riktar sig till hela samhället, även om ungdomar, bå-
de i och utanför skolan, kanske är den viktigaste
målgruppen.

Utöver de medel som anvisas genom delposten för
information, ges bidrag från delposten för bistånd via
enskilda organisationer till deras informationsverk-
samhet i Sverige samt till folkbildningsorganisatio-
nerna för kursverksamhet om bistånds- och utveck-
lingsfrågor. Totalt uppgår informationsinsatserna till
över 100 miljoner kronor.

Sidas årliga mätningar av opinionsläget avseende
utvecklingssamarbetet och mer oregelbundet åter-
kommande djupundersökningar visar på en oroande
minskning av stödet och på en brist på kunskap och
insikt i utvecklingsfrågor. Jämförliga undersökningar
inom andra EU-länder och inom EU som helhet visar
inte på samma utveckling. Det finns därför anledning
att överväga nya kanaler och metoder för att nå ut
med information om det internationella utvecklings-
samarbetet.

Utvecklingssamarbetet bygger i grunden på det
svenska folkets solidaritet med fattiga människor i
andra länder, men också på en djupare förståelse av
Sveriges långsiktiga intressen avseende t.ex. fred,
miljö och ekonomi. Detta tillsammans med de för-
ändringar avseende såväl utvecklingssamarbetets ut-
formning och inriktning, som betydelsen av olika in-
formationskanaler inom Sverige, understryker vikten
av Sidas ambition att förnya informationsverksamhe-
ten.

Sida har i sitt budgetunderlag föreslagit en kraftig
ökning av delposten. Regeringen delar denna priori-
tering och föreslår en ökning för att möjliggöra ökad
information om alla delar av Sveriges samlade ut-
vecklingssamarbete. Ett nära samarbete mellan Utri-
kesdepartementet och Sida i dessa frågor skall efter-
strävas.

56

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

4.4 Övrigt

Från anslagsposten A. 1.3 Övrigt finansieras gäststi-
pendie- och utbytesverksamhet genom Stiftelsen
Svenska institutet, stöd till vissa organisationer, ut-
redningsverksamhet samt kapitaltillskott till Swed-
fund International AB.

Medelsfördelning:

Gäststipendie- och utbytesverksamhet

genom Stiftelsen Svenska institutet      11 000 000

Övriga insatser                       19 000 000

Utredningar m.m.                   13 267 000

Summa                         43 267 000

Gäststipendie- och utbytesverksamhet genom
Stiftelsen Svenska institutet

Denna verksamhet omfattar gäststipendieprogram
för långtidsstipendier och person- och erfarenhetsut-
byte för sökande från vissa utvecklingsländer samt
personal- och administrationskostnader i samband
med mottagande av FN-stipendiater i Sverige. Insti-
tutet önskar budgetåret 1998 finansiera bl.a. studie-
program för parlamentariker, opinionsbildare, be-
slutsfattare och experter inom områden av relevans
för utvecklingen av demokrati och mänskliga rättig-
heter samt fortsatt kontakt- och erfarenhetsutbyte
med den islamska världen med fokus på Västban-
ken/Gaza och de länder som aktivt deltar i fredspro-
cessen i Mellanöstern. Dessutom föreslår institutet en
resursförstärkning för utbyte med Kina, eftersom
ökad kunskap i kinesiska och om det moderna kine-
siska samhället är av stor betydelse. Regeringen till-
styrker institutets förslag.

Övriga insatser

För den nordiska samfinansierade verksamheten vid
Nordiska Afrikainstitutet beräkas det svenska bidra-
get till 4 550 000 kronor. Regeringen förordar en
ökad satsning på den policyrelaterade verksamheten
och information liksom en höjning av resestipendie-
verksamheten.

Under delposten finansieras vidare bl.a. bidrag till
Stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond, som se-
dan sextiotalet bedriver en verksamhet med mycket
gott internationellt anseende. Under senare år har
verksamheten bl.a. inriktats på behovet att reformera
FN-systemet, vilket är av stort värde med hänsyn till
Sveriges starka engagemang i dessa frågor.

Från delposten finansieras också Sveriges bidrag
till Nordiska United World College (UWC). UWC
startade 1995 i Norge och bedriver en internationell
gymnasieutbildning med miljöprofil i syfte att främja
fred och samarbete. Bidraget finansierar kostnader
för elever från u-länder.

Utredningar m.m.

Från delposten finansieras utredningar, seminarier,
konferenser, information m.m. I verksamheten
märks förberedelser inför kommande förhandlingar
mellan EU och AVS-länderna samt den expertgrupp
för studier i utvecklingsfrågor (EGDI), som regering-
en tillsatte i september 1995 med uppgift att genom-
föra studier som kan bidra till ökad förståelse av oli-
ka utvecklingsproblem och till utformning av ett mer
effektivt bistånd.

Arbetet inom EGDI har nu kommit igång och de
första delstudierna har färdigställts. Gruppen förvän-
tas genomföra studier med fördjupade analyser av
frågor av vikt för biståndets långsiktiga effektivitet.
Gruppens arbete koncentreras kring:

- hur biståndsberoende kan minska,

-  hur biståndsorganisationer bättre kan lära av er-
farenheter,

- hur nya handels- och kapitalströmmar påverkar
Afrika,

- hur ekonomiska reformer påverkar inkomsterna
på landsbygden i Afrika,

-  hur barns villkor kan förbättras genom en utökad
förståelse av deras ekonomiska och sociala roll,
och

-  hur kapacitet och institutioner kan byggas upp
och vidmakthållas i utvecklingsländer.

Under 1997-98 anvisas vidare medel för den av rege-
ringen tillsatta studien med uppgift att utforma för-
slag till en ny svensk Asienpolitik. Dessutom kommer
uppföljningar av redan gjorda utredningar att bekos-
ta delposten.

Under delposten skall även fortsättningsvis ange-
lägna och oförutsedda behov som kan uppstå under
budgetåret finansieras.

Swedfund

Swedfund International AB bidrar till utvecklingen
av bärkraftiga företag i samarbetsländerna genom
riskkapitalsatsningar i form av aktier eller lån, främst
i samverkan med svenskt näringsliv.

Under budgetåret 1995/96 bildades det helägda
dotterbolaget Swedfund Financial Markets AB, som
skall medverka till utveckling av de finansiella sekto-
rerna i de baltiska staterna genom att tillhandahålla
kapital och kunskap. Dotterbolaget är idag aktieäga-
re i tio banker och har lämnat förlagslån till ytterliga-
re två.

Swedfunds investeringsportfölj bestod vid utgång-
en av budgetåret av 52 projekt varav ca två tredje-
delar i u-länder. Under budgetåret genomfördes fem
nyinvesteringar i utvecklingsländer och fem i Central-

57

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

och Östeuropa. Samtidigt sålde Swedfund sitt aktie-
innehav i tolv bolag, varav tio i u-länder och två i
Central- och Östeuropa. Verksamheten uppvisade ett
positivt rörelseresultat. Projektintäkternas andel av
projektkostnaderna uppgick till 51 % för koncernen
och 66 % för moderbolaget, vilket översteg målsätt-
ningen om 40 %.

Inget kapital har tillförts bolaget under de senaste
åren. Swedfund har i skrivelse till regeringen i mars
1997 hemställt om ytterligare kapitaltillskott. Rege-
ringen kommer som grundval för bedömningen av
omfattningen av ett sådant tillskott att genomföra en
översyn med tonvikt på en analys av olika alternativ
vad gäller framtida inriktning och omfattning av bo-
lagets verksamhet inklusive finansieringsmöjligheter.

Hänsyn bör därvid tas till det arbete bolaget gjort
i syfte att utarbeta en mer långsiktig affärsplan lik-
som till avvägningar om balansen medan satsningar i
u- respektive östländer.

Regeringen fäster stor vikt vid den roll bolaget
spelar för att bidra till utveckling av ett konkurrens-
kraftigt näringsliv i samarbetsländerna. Det är samti-
digt angeläget att renodla bolagets respektive andra
organs roller, främst Sidas, för att undvika överlapp-
ningar.

Översynen kommer att genomföras under hösten
1997 och beslut om kapitaltillskott behöver sanno-
likt fattas under våren 1998. Regeringen har bered-
skap i form av disponibla medel inom såväl utveck-
lingssamarbetet med u-länder (reservationer som inte
tagits i anspråk) som inom östsamarbetet för finansi-
ering av ytterligare kapitalinsats under 1998.

58

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

5 A 2. Biståndsförvaltning

A 2. BISTÅNDSFÖRVALTNING

1995/96

Utgift

588 657

Anslags-
sparande

135 198

1997

Anslag

412 307

Utgifts-
prognos

458 000

1998

Förslag

409 333

1999

Beräknat

421 441

2000

Beräknat

433 922

Beloppen anges i tusental kronor

1. Består av anslagsposterna:

A 2.1 Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida)
401 444 tkr

A 2.2 Nordiska Afrika Institutet (NAI) 7 889 tkr

amorteringar. Sida har ett anslagssparande som ökat
till 132 miljoner kronor. Det anges av Sida bero på
bl.a. att ombyggnationer m.m. av nya lokaler efter
sammanslagningen av de tidigare myndigheterna fi-
nansierats med lån, en tillfällig hyresreduktion, ratio-
naliseringar och lägre utlandskostnader än beräknat
tack vare en starkare växelkurs för kronan under
1996.

Regeringens överväganden

Styrelsen för internationellt utveck-
lingssamarbete (Sida)

Sida är enligt förordningen med instruktion för Sty-
relsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida)
(1995:869) central förvaltningsmyndighet för Sveri-
ges bilaterala utvecklingssamarbete och för stödet till
länder i Central- och Östeuropa.

Sida framhåller i budgetunderlaget att myndighe-
ten under 1995/96 och 1997 genomfört omfattande
nedskärningar och rationaliseringar av förvaltningen,
i huvudsak genom samordningsvinster efter sam-
manslagningen av de tidigare fem biståndsmyndighe-
terna men också genom nedläggning av vissa aktivi-
teter. Personalens engagemang har varit avgörande i
detta arbete. För att bibehålla detta engagemang be-
hövs kontinuerlig kompetensutveckling. Sida under-
stryker att minskade förvaltningsresurser i längden
inte är förenliga med höga och ökande krav på kvali-
tet.

Sida föreslår dels att 12,4 sakanslagsfinansierade
tjänster vid Sida i Stockholm inlöses genom att an-
slagsposten A.2.1 ökas med 6,2 miljoner kronor, dels
att anslagsposten höjs med ytterligare 22 miljoner
kronor motsvarande Sidas kostnader för räntor och

Övergripande mål

Inom ramen för det övergripande målet för Sveriges
utvecklingssamarbete - att höja de fattiga folkens
levnadsnivå - skall Sida bedriva utvecklingssamarbe-
te i enlighet med de av riksdagen fastställda bistånds-
politiska målen samt de landstrategier och andra po-
licydokument som regeringen fastställer.

Resurser för budgetåret 1998

Sida är underkastat tidigare beslutad minskning av
förvaltningskostnaderna med 11 % under perioden
1995/96-1998. För budgetåret 1998 innebär det
följande:

Ramanslag 401 444 tkr
beräknade avgiftsinkomster 4 500 tkr

Totalt 406 944 tkr

Sidas förslag om kompensation för avveckling av
sakanslagsfinansiering av tjänster vid kontoret i
Stockholm samt för ökade räntor och amorteringar
avvisas.

Resultatinformation

Sida intar en ledande ställning i det internationella
givarsamfundet såväl avseende ett kvalitativt högt-

59

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

stående bistånd som när det gäller utveckling av
analys och policy. Sida har framgångsrikt genomfört
den omfattande omorganisationen som samman-
slagningen av fem myndigheter till den nya Styrelsen
för internationellt utvecklingssamarbete innebar.

Det finns dock problem i vissa avseenden, t.ex. de
alltför höga reservationerna, som föranledde beslut
om indragning av 500 miljoner kronor i samband
med den ekonomiska vårpropositionen. Sida måste
också (som framhållits under avsnitt 4.3 ovan) satsa
på att höja kompetens och kapacitet, inklusive i form
av en flexibel organisation och nya arbetsformer, för
att stärka och effektivisera stödet till viktiga områ-
den, t.ex. demokrati och mänskliga rättigheter.

Under år 1998 fortsätter den under 1997 inledda
försöksverksamheten avseende sakanslagsfinansie-
ring av vissa tjänster i fält. Verksamheten syftar till
att underlätta för Sida att på ett flexibelt och kost-
nadseffektivt sätt anpassa fältverksamheten till skif-
tande förutsättningar för beredning och genomfö-
rande av insatser i samarbetsländerna. Under 1998 är
det väsentligt att de möjligheter som härmed erbjuds
utnyttjas till fullo.

Regeringens bedömningar med anledning av revisio-
nens iakttagelser

RRV har lämnat en revisionsberättelse med invänd-
ning på grund av att resultatredovisningen inte upp-
fyller väsentliga krav enligt förordningen (1993:134)
om myndigheters årsredovisning och anslagsfram-
ställning. Kritiken avsåg främst bristande koppling
mellan mål och resultat, bristande redovisning av
prestationer och kostnader samt bristande rutiner för
kvalitetsstärkning av underlaget för årsredovisningen.
Vid en särskild granskning av vissa integrerade ut-
landsmyndigheter konstaterades att medan Sidas re-
gelverk är en bra grund för god intern kontroll, bris-
ter efterlevnaden av regelverket.

Regeringen anser att RRV:s kritik på flera punkter
är konstruktiv. Myndighetens verksamhet är dock
mycket komplex med insatser i ett stort antal länder
och inom flertalet samhällssektorer. Utvecklings-
samarbete är därtill en långsiktig verksamhet. För
analys av effekterna, dvs. det slutgiltiga resultatet av
Sidas verksamhet finns dels Sidas stärkta utvärde-
ringsverksamhet, dels landstrategiprocessen, dels mer
eller mindre regelbundet återkommande, djupgående
granskningar av olika delar av Sidas verksamhet.
Årsredovisningen bör därför inriktas på myndighets-
nära information särskilt avseende kostnadseffektivi-
tet.

Sidas årsredovisning utformades redan för bud-
getåret 1995/96 i enlighet med en modell som utar-
betats inom ett projekt genomfört i samarbete mellan
Regeringskansliet, Sida och RRV, vilket medförde
vissa övergångssvårigheter. Bland annat var befintliga
ekonomiadministrativa system inte utformade för att
svara mot de nya krav som ställdes. RRV:s kritik vi-

sar dock att Sida måste prioritera såväl ekonomistyr-
ning i vid mening som resultatredovisning.

Slutsatser

Utvecklingssamarbetets förändrade villkor, inriktning
och utformning ställer stora och delvis nya krav på
Sida som organisation

Den omfattande policyutveckling och erfaren-
hetsåtervinning som sker inom svenskt och interna-
tionellt utvecklingssamarbete måste genomsyra tän-
kandet, leda till nya former och metoder samt
genomföras i praktiken

Regeringen instämmer därför i Sidas bedömning
att behovet ökat av kontinuerlig kapacitetsutveckling
och att minskande förvaltningsresurser i längden inte
är förenliga med höga och ökande krav på kvalitet.
Regeringen avser därför stödja Sidas avsikt att ge-
nomföra ett kapacitetslyft inom organisationen.

Nordiska Afrikainstitutet

Nordiska Afrikainstitutet, (NAI) huvudsakliga upp-
gift är att främja och driva forskning om Afrika och
att informera om Afrika och aktuella afrikanska frå-
gor inom Norden. Detta sker genom forskning, kon-
ferenser och seminarier, biblioteket och dokumenta-
tion, publikationer samt policyrelaterad verksamhet.

De policyinriktade aktiviteterna har fått ökat ut-
rymme. Institutet anser att kompensationen för bl.a.
ökade hyreskostnader i förra årets budgetproposition
skapat utrymme för viss konsolidering av verksamhe-
ten. Institutet föreslår en höjning av verksamhetsan-
slaget för den policyrelaterade verksamheten, för ett
nytt bibliotekssystem samt för att upprätthålla nivån
på resestipendieprogrammet.

Regeringens överväganden

Övergripande mål

Målen för Nordiska Afrikainstitutet är enligt förord-
ningen (1995:1352) med instruktion för myndighe-
ten, att inom Norden

-  främja och driva vetenskaplig forskning om
Afrika,

-  främja samarbete och kontakter mellan nordiska
och afrikanska forskare,

- utgöra ett dokumentationscentrum för forskning
och studier om Afrika,

-  informera om Afrikaforskning och aktuella afri-
kanska förhållanden.

60

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

De riktlinjer för Nordiska Afrikainstitutets verksam-
het som regeringen redovisade i 1993 års budgetpro-
position (prop. 1992/93:100 bil. 4, bet.
1992/93:UU15, rskr. 1992/93:297) gäller alltjämt.
Institutet skall befästa sin ställning som samordnare
och katalysator för den nordiska Afrikaforskningen.
En viss del av verksamheten skall även framgent vara
efterfrågestyrd och finansierad genom uppdrag från
bl.a. de nordiska biståndsmyndigheterna.

Resurser för 1998

Ramanslag 7 889 tkr

Beräknade avgiftsinkomster 500 tkr

Institutets forsknings- och forskningsstödjande verk-
samhet finansieras gemensamt av de nordiska län-
derna. Den svenska andelen beräknas till 4 550 000
kronor och finansieras från anslagspost A 1.3. I bi-
draget ingår en särskild satsning på den policyrelate-
rade verksamheten och information liksom en ök-
ning av resestipendieverksamheten.

Den nordiska samsynen på och den gemensamma
finansieringen av institutets forskningsprogram är av
grundläggande betydelse. Nordiska Afrikainstitutet
har nu uppnått långsiktighet vad gäller de nordiska
ländernas gemensamma finansiering. Institutet skall
sträva efter att denna bibehålls. Institutet har tecknat
treåriga samarbetsavtal med Damark, Finland och
Norge.

Resultatinformation

Av årsredovisningen framgår att institutet under det
senaste decenniet kunnat genomföra en kraftig ex-
pansion av sin forskningsverksamhet tack vare ett
ökat engagemang från de reguljära anslags- och bi-
dragsgivarna, vilket har resulterat i ökande intresse
för institutets forskning från omvärlden.

Institutet visar flera exempel på att det är högkva-
litativ forskning som bedrivs.

- Kontakterna och samarbetet med andra forsk-
ningsinstitutioner har intensifierats.

-  Biståndsmyndigheterna i Norden begär allt större
medverkan av institutet på olika områden och
uppdragen från nordiska biståndsmyndigheter
och andra organisationer inom biståndet tenderar
att öka.

-  Efterfrågan på föreläsare från institutets forskar-
kollektiv har ökat.

-  Forskarna får sina rapporter publicerade i inter-
nationella tidskrifter.

Biblioteksverksamheten kan för de flesta mätbara
aktiviteter uppvisa ca 5 % ökning. Ett åtgärdspro-
gram för biblioteket har genomförts mycket väl trots
en tidvis besvärlig personalsituation.

De policyinriktade aktiviteterna har fått ökat ut-
rymme och institutet har under senare år uppvisat en
kraftig ökning av antalet publikationer. Även försälj-
ningssiffrorna visar en glädjande uppgång. Flera in-
stitutioner, främst i Norden, önskar publicera sig ge-
nom institutet och en stor del av produktionen blir
föremål för positiva bedömningar i internationella
tidskrifter. Forskare, både nordiska och afrikanska,
men även amerikanska och europeiska sänder sina
manuskript till institutet med ambitionen att få dem
utgivna.

Regeringens bedömingar med anledning av revisio-
nens iakttagelser

Nordiska Afrikainstitutets årsredovisning ger enligt
RRV en rättvisande bild av verksamhetens kostnader
och intäkter och av myndighetens ekonomiska ställ-
ning. Myndigheten redovisar överskådligt kostna-
derna per verksamhetsgren.

Slutsatser

Verksamheten vid Nordiska Afrikainstitutet har de
senaste åren intensifierats. De utåtriktade aktiviteter-
na har breddats och utökats. Institutets internatio-
nella status har höjts. Det är mycket viktigt att insti-
tutet kan fortsätta att ha en hög profil för att bidra
till att stärka och skapa intresse för Nordens Afrika-
politik.

Balans bör råda mellan den akademiska forsk-
ningen och den mer policyinriktade verksamheten.
Den akademiska forskningen skall utgöra basen i
NAI:s verksamhet. NAI:s medverkan i arbetet med
att ta fram underlag för en ny svensk Afrikapolitik är
ett bra exempel på hur kompetensen vid NAI skall
användas. Den resurs som institutet utgör när det
gäller Afrikakunnande i Norden bör utnyttjas i ännu
högre grad. Det är viktigt att den kunskapsbas som
byggts upp på NAI också utnyttjas för att sprida in-
formation om Afrika och för att påverka det interna-
tionella samarbetet med Afrika.

61

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

6 B Samarbete med Central- och Östeuropa

UTGIFTSUTVECKLINGEN FÖR ANSLAGNA MEDEL
AVSEENDE SAMARBETET MED CENTRAL- OCH
ÖSTEUROPA

1995/96

Utgift          1

241 060

Anslags-
sparande

1 441 536

Därav 1996

Utgift

736 710

1997

Anslag

810 800

Utgifts-
prognos

942 000

1998

Förslag

810 800

1999

Beräknat

810 000

2000

Beräknat

810 000

Beloppen anges i tusental kronor.

Under budgetåret 1998 kommer regeringen bl.a. att

-  intensifiera insatserna för att bistå de länder som
skall förhandla om medlemskap i EU, särskilt
Estland, Lettland, Litauen och Polen,

-  främja regional utveckling i norra Europa inom
ramen för Östersjösamarbetet och Barentssamar-
betet, bl.a. genom att aktivt verka för undanrö-
jande av handelshinder och andra problem som
står i vägen för ekonomisk samverkan och ökat
utbyte av varor och tjänster,

-  utnyttja den ökade reformviljan i Ryssland till att
genomföra planerade insatser inom den sociala
sektorn och hälso- och sjukvården, främst då det
gäller äldreomsorg och vård av handikappade
barn, samt identifiera nya områden för samarbete
inom dessa sektorer,

-  stödja en på svenskt initiativ upprättad juristhög-
skola i Riga, som skall ge studenter i de tre baltis-
ka staterna möjlighet att bedriva högre juridik-
studier i enlighet med de krav som rättsstaten och
marknadsekonomin ställer,

-  med stöd av utvärderingen av det hittillsvarande
samarbetet med Central- och Östeuropa lägga

fram en särskild proposition i mars 1998 om det
fortsatta samarbetet under perioden 1999-2001.

Budgetåret 1998 är det sista inom ramen för det
flerårsprogram för samarbete med Central- och
Östeuropa som antogs våren 1995. Programmet
baseras på regeringens särproposition 1994/95:160,
enligt vilken 4 010 miljoner kronor under tre och ett
halvt år skulle anslås till fortsatt bilateralt och
multilateralt samarbete med de central- och
östeuropeiska länderna, med tonvikt på Sveriges
geografiska närområde. Fyra övergripande mål
ställdes upp, nämligen att främja en
säkerhetsgemenskap, att fördjupa demokratins
kultur, att stödja en socialt hållbar ekonomisk
omvandling och att stödja en miljömässigt hållbar
utveckling. Riksdagen har senare beslutat att ett
jämställdhetsperspektiv skall genomsyra hela
samarbetet.

Den dynamiska utvecklingen i Central- och Öst-
europa har redan avsatt påtagliga positiva resultat
med avseende på politisk stabilitet och ekonomiska
framsteg. Det återstår likväl mycket att göra inom de
områden som täcks av de uppställda målen. Sam-
hällsomvandlingen har fått en ny dimension genom
de associerade centraleuropeiska och baltiska länder-
nas önskan att bli fullvärdiga medlemmar av Euro-
peiska unionen. EU har å sin sida åtagit sig att un-
derlätta och påskynda denna utvidgning. På grundval
av de inlämnade ansökningarna och bedömningar av
hur långt länderna hunnit i den nödvändiga anpass-
ningen till EU:s regelverk och normer förutses för-
handlingar kunna inledas efter årsskiftet. Strävan att
knyta Ryssland, Ukraina och andra länder i det forna
Sovjetunionen närmare det europeiska samarbetet på
olika områden, blir betydelsefullt det närmaste året.

Det ligger i Sveriges intresse att medverka till ut-
vidgningen och utvecklingen av relationerna med de
central- och östeuropeiska länderna. Detta betonades

63

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

också i 1995 års särproposition. Sveriges eget samar-
bete med Central- och Östeuropa under år 1998
skall i första hand ses som ett fullföljande av den
verksamhet som hittills bedrivits inom ramen för det
gällande programmet. De mål som där uppställdes är
fortfarande giltiga. De erfarenheter Sverige vunnit av
sin egen EU-anpassning och sina egna medlemskaps-
förhandlingar blir en väsentlig del av det stöd som
erbjuds de central- och östeuropeiska länderna som
ansökt om medlemskap i EU. Den kunskapsöverfö-
ring av detta slag som redan äger rum kommer att
vidareutvecklas. De landstrategier som har utarbetats
för de prioriterade samarbetsländerna har identifierat
olika angelägna insatsområden, av vilka många är av
stor betydelse för integrationsprocessen.

En annan faktor som vidgar och fördjupar pers-
pektivet på utvecklingen i Central- och Östeuropa är
strävan att genom såväl egna som multilaterala insat-
ser stärka det regionala samarbetet. Målet är att
främja ett dynamiskt och demokratiskt norra Europa
som en del av samarbetet i hela Europa. De nya initi-
ativ till samverkan i Östersjöregionen som togs år
1996 i samband med regeringschefsmötet i Visby och
mötet med Östersjöstaternas råd i Kalmar har vida-
reutvecklats, och har sedan lett till konkreta resultat,
bl.a. då det gäller miljösamarbete och bekämpande
av organiserad brottslighet. Det är särskilt viktigt att
de baltiska staterna, Polen och Ryssland själva upp-
muntras att spela en än mer aktiv roll i Östersjö-
samarbetet. Sverige önskar också medverka till att de
möjligheter som finns till samordning av bilaterala
insatser och olika EU-program i Östersjöregionen
utnyttjas optimalt. Näringslivets medverkan är av
avgörande betydelse. Folkrörelser och enskilda orga-
nisationer samt regionala och lokala organ, som bi-
drar till att ge Östersjösamarbetet bred förankring,
skall få fortsatt stöd.

Utvecklingen av det euro-arktiska samarbetet har
stor betydelse för förbindelserna med nordvästra
Ryssland. För att utveckla samverkan mellan de
nordliga regionerna beslöts vid ett utrikesminister-
möte år 1993 att bilda Barents Euro-Arktiska råd.
Sverige innehar efter Ryssland ordförandeskapet för
Barentsrådet under år 1997. Under ordförandeåret
söker Sverige särskilt bidra till att stärka banden
mellan Barentsregionen och EU, förbättra villkoren
för handel och investeringar, öka insatserna på kärn-
säkerhetens område, uppmärksamma miljö- och
energifrågor. Sverige innehar även ordförandeskapet
för Barentsrådets ekonomiska arbetsgrupp. Nästa
ministermöte planeras äga rum i Luleå i januari
1998. Regeringen kommer även fortsättningsvis att
ge Barentssamarbetet hög prioritet då det gäller den
regionala utvecklingen i Sveriges närområde.

I budgetpropositionen för år 1998 föreslår rege-
ringen att medel om 810 800 000 kronor anvisas för
samarbetet med Central- och Östeuropa. Vidare fö-
reslås att regeringen bemyndigas att ikläda staten be-
talningsansvar i form av statliga garantier för finansi-

ellt stöd till länder i Central- och Östeuropa om
högst 150 000 000 kronor.

Budgetåret 1998 är det sista året i det treåriga
programmet för Central- och Östeuropa. I 1997 års
ekonomiska vårproposition angavs att regeringen har
beräknat ett fortsatt samarbetsprogram med Central-
och Östeuropa på 810 000 000 kronor per år för
1999 och 2000, under förutsättning att en oberoende
utvärdering av samarbetet genomförs. Vidare angavs
att regeringen under år 1998 kommer att lämna för-
slag till omfattningen och inriktningen av samarbetet
efter år 1998. Skrivningarna i vårpropositionen syf-
tade till att ge utrymme och flexibilitet för den kom-
mande perioden. För att verksamheten med samarbe-
tet med Central- och Östeuropa inte avsevärt skall
påverkas negativt under år 1998 föreslås att rege-
ringen får bemyndigande att under budgetåret 1998
åta sig ekonomiska förpliktelser för insatser i Cen-
tral- och Östeuropa innebärande åtaganden om
högst 810 miljoner kronor som medför utgifter efter
år 1998 under förutsättning att den oberoende ut-
värderingen har presenterats.

Samarbetets huvudområden

Att främja en säkerhetsgemenskap

Sedan det kalla krigets slut har säkerhetsbegreppet
breddats till att omfatta andra hot än de rent militä-
ra. Civilt betonade faror och hot såsom kampen mot
organiserad och gränsöverskridande ekonomisk
brottslighet, terrorism, miljöhot, kärnvapenspridning
m.m. har fått ökad betydelse. Den militära dimen-
sionen i hotbilden har inte försvunnit men är en del
av en större helhet. Det svenska säkerhetsfrämjande
stödet grundar sig på en strävan att bidra till för-
stärkt säkerhet i hela Europa som ett led i utvecklan-
det av en alleuropeisk freds- och säkerhetsordning.
Genom ett säkerhetsfrämjande samarbete med
grannländerna och med beaktande av FN och OSSE
fastlagda principer, gagnar vi vår egen säkerhet och
bidrar till ökad stabilitet och säkerhet i Östersjöregi-
onen.

Det säkerhetsfrämjande stödet kan användas för
insatser i hela Central- och Östeuropa, men särskild
prioritet ges insatser i närområdet, främst i de baltis-
ka staterna men också i Polen och i nordvästra de-
larna av Ryssland inklusive Kaliningrad. Stödet sam-
ordnas av en interdepartemental arbetsgrupp under
ledning av biträdande statssekreteraren i Utrikesde-
partementet. Beslut om varje insats fattas av rege-
ringen.

Sedan 1990 har totalt 300 miljoner kronor utgått i
säkerhetsfrämjande stöd. Huvuddelen av samarbetet
har gällt de tre baltiska länderna och omfattar bl.a.
stöd till säkerhetspolitisk kompetensutveckling, kust-

64

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

och gränsbevakning, sjö- och luftfart, polis, tull, civil-
försvar och räddningstjänst. Sverige har också bistått
de baltiska staterna att bygga upp försvarsmakter
under demokratisk kontroll. Insatserna avseende de
västra land- och sjögränserna liksom på rädd-
ningstjänstens område har gått in i en avslutande fas.
Fortsatta insatser på dessa områden kommer främst
att ha karaktären av underhåll och uppföljning av
genomförda projekt.

De erfarenheter som under 90-talet vunnits genom
insatser på det säkerhetsfrämjande området har un-
derstrukit vikten av subregionalt och regionalt sam-
arbete i Östersjöregionen. Det säkerhetsfrämjande
stödet bör därför fortsättningsvis inriktas på regio-
nalt samarbete och gränsöverskridande samarbets-
projekt. Stärkandet av demokratins och rättsstatens
institutioner har viktiga säkerhetsfrämjande aspekter,
inte minst beträffande de s.k. lågnivåhoten dvs. icke
militära hot mot säkerheten. I stor utsträckning bör
stödet vara anpassat till rådande europeiska normer
och i synnerhet EU:s regelsystem. Det svenska stödet
till polis- och tullväsende utgör exempel på säker-
hetsfrämjande insatser som också är av betydelse för
ländernas ekonomiska utveckling och integration i
Europa och för EU. Stödet bör därför fortsatt inrik-
tas på uppbyggnaden av grundläggande statsfunktio-
ner: polis, kust- och gränsbevakning, tullväsende,
demokratisk försvarsmakt, säkerhetspolitisk kompe-
tens m.m.

Åtgärder för att öka de baltiska ländernas förmå-
ga att delta i PFF-samarbetet (Partnerskap för fred)
kommer också att stödjas, t.ex. officersutbildning
och minröjningsoperationer. Sverige avser också
stödja en fortsättning av Baltisk bataljon
(BALTBAT) projektet, liksom upprättande av en
sambaltisk marinstyrka, Baltic Naval Squadron
(BALTRON) som avses användas exempelvis för
förstärkt kustbevakning, räddningstjänst samt min-
röjning.

Att fördjupa demokratins kultur

Demokratiseringen har utgjort ett av de viktigaste
inslagen i de central- och östeuropeiska staternas
samhällsomvandling. Sverige kommer att fortsätta
att stödja den löftesrika processen och bidra till att
fördjupa demokratins kultur. Det kommer att vara
lika viktigt för de central- och östeuropeiska länder-
na att kunna uppvisa stabila demokratiska institutio-
ner och respekt för mänskliga rättigheter och minori-
teter som att visa på framsteg i övergången till
marknadsekonomi vid bedömningen av deras ansök-
ningar om medlemskap i EU. Demokratisamarbetet
utgör därför ett viktigt bidrag till ansökarländernas
närmande till EU. Stödet på demokratiområdet har
ökat markant de senaste åren, både vad gäller antalet
insatser och volym, men stödinsatser inom detta om-
råde är vanligen mindre finansiellt krävande än på
andra områden.

Regeringen har beslutat på förslag från Sida om en
strategi för stöd till en demokratisk samhällsutveck-
ling och respekt för mänskliga rättigheter i Central-
och Östeuropa, som är vägledande för demokrati-
samarbetet.

Med utgångspunkt i strategin skall insatserna fo-
kuseras på stöd till rättsväsendet, lokal demokrati
(bl.a. det fördjupade vänortssamarbete), journa-
listutbildning, beredning av de politiska besluten och
samspel mellan de politiska instanserna och förvalt-
ningen, kontroll och revision i förvaltningen samt
medborgarutbildning och medborgaraktiviteter i
samhällsfrågor. Jämställdhetstänkande skall prägla
demokratisamarbetet liksom alla andra delar i öst-
samarbetet, men direkta insatser för att främja jäm-
ställdhet mellan kvinnor och män lyfts särskilt fram i
demokratistrategin.

Utvecklingssamarbetet på rättsområdet bör få
ökad uppmärksamhet i strävandena att stödja de bal-
tiska ländernas och Polens närmande till EU. Sida
har det senaste året tagit inititativ till utökade insat-
ser på området i de baltiska staterna. Arbetet inom
den under året upprättade Kommittén för utveck-
lingssamarbete på rättsområdet förväntas bidra bl.a.
till en stärkt resursbas inom sektorn.

Dessutom fattades beslut vid ett nordiskt-baltiskt
utrikesministermöte i september 1997 om tillsättan-
det av en nordisk-baltisk aktionsgrupp för att sam-
ordna nordiskt stöd till de baltiska ländernas när-
mande till EU på tredjepelarområdet, t.ex.
rättsväsende, polisväsende, tull- och gränskontroll
och migrationsfrågor.

Regeringen anser vidare att det samarbete som
sker genom Svenska institutet och mellan enskilda
organisationer och folkrörelser i Sverige och samar-
betsländerna är av avgörande betydelse för fördju-
pandet av demokratins kultur. Språk- och integra-
tionsstödet för de rysktalande befolkningsgrupperna i
Estland och Lettland är också mycket betydelsefullt,
såväl i demokratihänseende som i ett säkerhetsfräm-
jande perspektiv. Detta stöd skall öka nästkomman-
de år.

Att på djupet förändra den politiska kulturen är
en lång process. Resultaten i ett kort perspektiv är
svåra att mäta. Några svenska insatser som genom-
förts de senaste åren är att:

-  ca 100 journalister har fått utbildning i Sverige
om medias roll i en demokrati,

-  ett 80-tal svenska kommuner deltar eller har del-
tagit i det fördjupade vänortssamarbetet med
kommuner på andra sidan Östersjön,

-  utbildning av kriminal- och fångvårdspersonal för
en humanare fångvård i de baltiska länderna har
genomförts,

-  så gott som alla svenska riksdagspartier har i dag
etablerade kontakter med systerpartier på andra
sidan Östersjön.

65

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling
Huvuddelen av samarbetet inom det ekonomiska
området syftar till att bygga upp och stödja de insti-
tutioner som behövs för en fungerande marknadse-
konomi och därmed bidra till en dynamisk ekono-
misk utveckling i Östersjöregionen. Parallellt med
den ekonomisk omställningen utsätts det sociala
skyddsnätet för svåra påfrestningar och insatser inom
den sociala sektorn är därför av särskild betydelse.
Uppgiften är att fullfölja omvandlingen från de sovje-
tiska samhällsstrukturerna, över etablerandet av
marknadsekonomins fundament och de övergångs-
problemen till en fullfjädrad social marknadsekono-
mi och välfärdssamhälle av västeuropeisk karaktär.
Att lyckas med detta är av avgörande betydelse för
Europaintegrationen och för att ett framtida utvidgat
EU skall fungera väl.

Sveriges stöd till den ekonomiska utvecklingen är
framför allt inriktat på institutionsuppbyggnad. Stö-
det omfattar bland annat samarbete inom offentlig
förvaltning, som budget, statistik, revision, skattesys-
tem, arbetsmarknadens institutioner och infrastruk-
tur. Ett omfattande samarbete bedrivs också avseen-
de lantmäteri och fastighetsregistrering, vilket
underlättar för de nya ägandeförhållandena i länder-
na. Samarbetet på dessa områden, som pågått under
flera år, är särskilt betydelsefullt i ljuset av kandidat-
ländernas närmande till EU.

Regeringen anser att det näringslivsinriktade sam-
arbetet är av fortsatt betydelse. Samverkan med
svenskt näringsliv är av ömsesidigt intresse för Sveri-
ge och länderna i Central- och Östeuropa. Det nä-
ringslivsfrämjande stödet till regionen sker bland an-
nat via Sida genom StartÖst, som syftar till att
underlätta för svenska små och medelstora företag
som vill etablera sig i Baltikum, nordvästra Ryssland
och Ukraina. De svenska företagen får härigenom
stöd främst till utbildning. Programmet Advantage
Balticum riktar sig till baltiska företag och syftar till
att öka deras export till Sverige. Från och med hösten
1997 inkluderas även ukrainska företag i program-
met.

Två program stödjer också utvecklingen av ban-
ker och företag i Baltikum. Det baltiska investerings-
programmet (BIP) är ett samnordiskt program som
etablerades 1992 och som efter en förlängning fort-
sätter fram till slutet av år 1999. BIP syftar till att
förbättra företagsklimatet i de baltiska länderna,
bland annat genom stöd till tre nationella investe-
ringsbanker. Genom Swedfund Financial Markets
AB (SFM) stödjer Sverige den privata banksektorn i
samtliga tre baltiska länder. SFM bidrar med aktie-
kapaital och lån till banker och hypoteksinstitut, men
förmedlar även tekniskt stöd genom seminarier och
kurser. Bolaget är nu delägare i ca tio banker. SFM:s
engagemang har bidragit till att stabilisera banksek-
torn och att åter bygga upp förtroendet för privata
banker i de baltiska länderna.

Under budgetåret 1998 planerar regeringen att
fortsätta bidra till ett stärkande av den ekonomiska
omvandlingen i länderna, med tonvikt på de områ-
den som för ansökarländerna har en direkt relevans
för närmandet till EU. Härtill skall de senaste årens
utveckling med ökat svenskt stöd till en förstärkning
och moderinisering av den sociala sektorn i samar-
betsländerna fortsätta.

Att stödja en miljömässigt hållbar utveckling

Sveriges miljöinsatser i Central- och Östeuropa in-
riktas på att bevara och förbättra miljön, särskilt i
och kring Östersjön. Utgångspunkten för insatserna
är Åtgärdsprogrammet för Östersjön med förslag på
insatser som gynnar gränsöverskridande samarbete.
Insatserna består dels av institutionellt stöd till cent-
rala och regionala miljöförvaltningar och dels av in-
vesteringar som är nära kopplade till kunskapsöver-
föring. Ett nära samarbete mellan
Utrikesdepartementet och Miljödepartementet sker
beträffande miljöstödet.

De största föroreningskällorna i Östersjön är av-
loppsvatten från hushåll och industrier samt jord-
brukets läckage av näringsämnen.

Sverige har hittills tecknat avtal om delfinansiering
av sju större vatten- och avloppsprojekt i Baltikum
och deltar för närvarande i förberedelser om ytterli-
gare vatten- och avloppsprojekt i Baltikum, Polen,
Ukraina och Ryssland där de största insatserna pla-
neras i S:t Petersburg respektive Kaliningrad. Sverige
har även finansierat studier avseende avfallsprojekt i
Lettland och Polen samt mottagningsanordningar för
olja i hamnar i Polen och Ryssland.

Den närmare inriktningen vad gäller avloppsre-
ning bör ses över i enlighet med det nya åtgärdspro-
grammet för Östersjön. Även miljöinsatser inom
jordbruksområdet har hög prioritet. En fortsättning
på det tidigare stöd som förmedlats via Statens lant-
bruksuniversitet (SLU) vad gäller demonstrations-
projekt i de baltiska republikerna, Polen och Ryss-
land avseende ett miljöanpassat jordbruk förbereds
nu av Sida.

Vid statsministrarnas i Östersjöregionen möte i
Visby år 1996 fastlades att uthållig utveckling skulle
vara grunden för det fortsatta samarbetet i regionen.
Bakom detta ligger en insikt om att många mil-
jöproblem inte går att lösa annat än genom interna-
tionell samverkan. En annan viktig utgångspunkt är
att förebygga oönskade miljökonsekvenser som kan
bli följden av en snabb ekonomisk utveckling i Öster-
sjöregionen och att därför lägga grunden för en sund
utveckling som tar de första stegen mot en uthållig
utveckling av regionen. Det svenska initiativet att ut-
veckla en Agenda 21 för Östersjöområdet är en av-
spegling av detta. I detta arbete kommer EU:s ut-
vidgning att spela en viktig roll som drivkraft för
fortsatt miljöanpassning i regionen. Centrala frågor
rörande de sju tunga samhällssektorer som ska be-
handlas inom ramen för en Agenda 21 för Öster-

66

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

sjömområdet kommer att tas upp. Det gäller bl.a.
energisektorns anpassning till uthållig utveckling.

Inom kärnsäkerhets- och strålskyddsområdet har
verksamheten fortsatt koncentrerats till området
kring Östersjön. Ett av målen för svenska insatser är
att användningen av kärnenergin sker med högsta
möjliga säkerhetskrav och att kärnkraftverken i regi-
onen uppfyller internationellt rekommenderade sä-
kerhetskrav. De kärnkraftverk som inte kan uppnå
en acceptabel säkerhet bör stängas så snart som möj-
ligt. Detta är en förutsättning för det ekonomiska
biståndet.

Efter Sovjetunionens upplösning har ett intensivt
internationellt samarbete bedrivits för att förbättra
kärnsäkerhet och strålskydd i Central- och
Östeuropa och de nya oberoende staterna. Det
svenska stödet kanaliseras genom Statens
kärnkraftsinspektion (SKI) och Statens
strålskyddsinstitut (SSI). Det är angeläget att ställa de
svenska insatserna i relation till dem som görs av
andra instanser, t.ex. EU och EBRD, (European
Bank for Reconstruction and Development).

Samarbetet bedrivs inom områden som reaktorsä-
kerhet, strålskyddsåtgärder, hantering och omhän-
dertagande av radioaktivt avfall samt förbättrad be-
redskap. Det svenska stödet koncentrerades till en
början på säkerhetsförbättringar i de äldre sovjetisk-
byggda kärnkraftverken. Särskilt har insatser vid
kärnkraftverket Ignalina i Litauen prioriterats. Vid
Ignalinaverket har under det gångna året insatserna
möjliggjort flera organisatoriska och tekniska för-
bättringar, bl.a. utveckling av lednings- och kvalitets-
säkringsfunktionen, ökad tryckavlastning, förstärk-
ning av brandskydd, reparation av svetsar i rörsystem
samt förbättrat tillträdesskydd. Stödet har också om-
fattat stärkande av säkerhetsmyndigheterna och för-
bättring av säkerhetskulturen vid kärnkraftverket.
Dessa insatser blir särskilt betydelsefulla de närmaste
åren när reaktornerna skall licensieras utifrån de sä-
kerhetskrav som tillämpas i väst. Samarbete med
Ryssland avseende en säkerhetsanalys av kärnkraft-
verket i Leningrads län och brandskyddet vid kärn-
kraftverket i Kola har inletts. Det svenska stödet bör

fortsätta, men i större utstsräckning inriktas på att
stärka mottagarländernas säkerhetsmyndigheter och
på åtgärder för att höja säkerhetskulturen.

I och med att de mest akuta frågorna rörande re-
aktorernas säkerhet har identifierats och vissa av
dem åtgärdats, finns det anledning att intensifiera
samarbetet på andra långsiktigt viktiga områden. Av-
fallssituationen på Kolahalvön och miljöpåverkan
från dumpningen av radioaktivt material i Barents-
och Karahaven är områden där Sveriges engagemang
bör öka samtidigt som samarbetet i Östesjöområdet
fortsätter.

Samarbetsländerna

Under 1996 fastställde regeringen landstrategier för
utvecklingssamarbetet med Estland, Lettland,
Litauen, Ryssland och Polen. Riktlinjer för
utvecklingssamarbetet med Ukraina antogs också.
Landstrategierna gäller för perioden fram till och
med år 1998 och styr inriktningen av de svenska
insatserna.

Gemensamt för Sveriges samarbete med Estland,
Lettland, Litauen och Polen är att stödja dessa län-
ders medlemskap i EU. Huvuddelen av det svenska
stödet är inriktat på kunskapsöverföring och institu-
tionsuppbyggnad som underlättar anpassningen till
EU. Särskilda insatser görs härutöver i form av semi-
narier för politiker och tjänstemän i statsförvaltning-
arna i samtliga ansökarländer beträffande exemplevis
inre marknadsfrågor, lagharmonisering och förhand-
lingsstrategi.

Det är också viktigt att från svensk sida stödja de
baltiska ländernas strävan att bli medlemmar i olika
internationella organisationer.

Samarbetet med framför allt Ryssland, men även
med Ukraina och övriga länder i forna Sovjetunionen
syftar till att knyta dessa länder närmare de europe-
iska samarbetsstrukturerna. Inte minst Barents-
samarbetet är ett led i denna strävan.

Ekonomisk utveckling 1996 (%)

■ Förändring av BNP □ Inflation ® Arbetslöshet

Estland

Det ekonomiska systemskiftet från planekonomi till
en marknadsekonomi med privat ägande har genom-
förts målmedvetet och i högt tempo. Omstrukture-
ringen av ekonomin har hunnit långt. Produktions-
fältet har vänt och tillväxttakten var under 1996
positiv. Estland ingår i den grupp om fem östeuro-
peiska länder som av EU-kommisionen föreslagits
inleda förhandlingar om ett framtida medlemskap i
EU.

I enlighet med landstrategin skall samarbetet
stödja en fortsatt konsolidering och fördjupning av
den ekonomiska och politiska reformprocessen.
Tekniskt stöd och utbildningsinsatser inriktas härvid
särskilt på att underlätta och stödja förhandlingarna

67

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

om ett framtida estniskt EU-medlemskap. För närva-
rande finansieras tre svenska EU-rådgivare vid est-
niska ministerier. En betydande del av samarbetet
utgörs av säkerhetsfrämjande insatser bl.a. till landets
polis-, tull- och gränsbevakningsmyndigheter. Inom
ramen för det fördjupade vänortssamarbetet genom-
förs omfattande insatser avseende lokal demokrati.
Ett särskilt samarbete bedrivs, delvis genom språkut-
bildning, för att underlätta integreringen av de rysk-
talande befolkningsgrupperna i Estland och detta
samarbete kommer att öka under år 1998. Samarbe-
tet på rättsområdet förväntas också öka inte minst
som ett led i att stödja Estlands medlemskap i EU.
Samarbetet på det ekonomiska området har bl.a.
omfattat bidrag till utveckling av kapital- och fi-
nansmarknadens institutioner, försäkringsväsendet
och den offentliga administrationen. Tack vare
svenskt stöd finns nu fungerande institutioner avse-
ende luftfart, sjöfart och vägväsende. På miljöområ-
det sker samarbete främst avseende vatten- och av-
loppsrening        samt        energieffektivisering.

Utvecklingssamarbetet med Estland har minskat i
volym, vilket är en naturlig följd av den relativt
framgångsrika reformprocessen.

Lettland

Lettlands ekonomiska omvandling och demokratise-
ringsprocess har varit framgångsrik. Tillväxten har
tagit fart och inflationen sjunker men fortfarande
finns institutionella brister.

Enligt landstrategin skall tekniskt stöd och utbild-
ningsinsatser särskilt inriktas på att underlätta och
stödja Lettlands förberedelsearbete inför ett framtida
EU-medlemskap. Större delen av det svenska utveck-
lingssamarbetet har bäring på EU-förberedelserna,
t.ex. inom det säkerhetsfrämjande området avseende
tull och gränsbevakning, som är av särskild betydelse
eftersom de baltiska staternas östgränser blir unio-
nens yttre gränser vid ett medlemskap. Omfattande
institutionsuppbyggnad har genomförts inom den
offentliga förvaltningen. Därtill kommer det närings-
livsfrämjande stödet, som förutom programmen Ad-
vantage Balticum och StartOst också gäller privatise-
ringsprocessen med utbildnings- och tekniskt stöd till
landreformen, utveckling av ett lantmäteri- och fas-
tighetsregister. Inom utbildningssektorn har Sverige
bidragit med stöd till Riga Commerce School samt
till upprättandet av en handelshögskola för de tre
baltiska länderna med säte i Riga. Detta har bidragit
positivt till det marknadsekonomiska klimatet i
Lettland och också påverkat utformningen av den
nationella utbildningen i ekonomi. Med syfte att
skapa liknande förändringspotential inom rättsvä-
sendet har Sverige tagit initiativ till och delfinansierar
inrättandet av en rättshögskola i Riga. Sveriges utfäs-
telser uppgår till 40 miljoner kronor. Ytterligare stöd
till reformering av rättsväsendet planeras. På det so-
ciala området genomförs för närvarande reformer av
pensions- och socialförsäkringssystemet samt social-

tjänsten med stöd av Världsbanken och Sverige. Stöd
kommer fortsatt att ges till demokratifrämjande in-
satser, bl.a. kommer stödet för integrering av de rysk-
talande befolkningsgrupperna att intensifieras under
1998. Likaledes kommer ansträngningana inom
miljö- och energiområdet att fortsätta dock med
större inriktning på insatser i mindre städer och
kommuner. Svenskt stöd till förberedelser för
fjärrvärmerehablilitering i Riga och Daugavpils på-
går.

Litauen

Även den litauiska ekonomin har gjort stora fram-
steg sedan frigörelsen, även om vissa utmaningar
kvarstår, som att avsluta privatiseringen. Inflationen
sjönk under 1996 och den ekonomiska tillväxten var
under samma år positiv.

Liksom för de båda andra baltiska staterna
inriktas det tekniska stödet och utbildningsinsatserna
på att stödja förberedelserna inför ett framtida EU-
medlemskap. Sverige genomför betydande
säkerhetsfrämjande insatser i Litauen bl.a. på
sjögräns- och kustbevakningens område. Ett stort
utvecklingsprogram med inriktning på
institutionsuppbyggnad har genomförts inom skogs-
och jordbruksnäringarna, inom luftfarts- och
sjöfartsverk, sjöräddning, oljebekämpning,
fartygsinspektion m.m. Sverige och Litauen har ett
väl utvecklat vänortssamarbete, vilket framför allt
syftar till att främja lokal demokratiutveckling och
öka kompetensen inom den lokala förvaltningen.
Nya kunskapsöverförande projekt för utveckling av
rättsväsendet planeras. Inom den sociala sektorn
pågår, med stöd från Världsbanken och Sverige, en
omställning av det sociala arbetet från
institutionsvård till öppna former för vård och
omsorg. På miljö- och energiområdet kommer
samarbetet avseende vatten- och avloppsrening samt
energieffektivisering att utvidgas till att omfatta
mindre städer och kommuner. Stödet till
kärnkraftverket Ignalina utgör den största svenska
enskilda samarbetsinsatsen i Baltikum och bidrar till
att göra Litauen till det land som får mest svenskt
stöd. Kravet på förbättrad säkerhet vid Ignalina
nämns allt oftare i EU-kommissionens kommentarer
till utvecklingen i Litauen.

Polen

Polen är idag en fungerande parlamentarisk demo-
krati med en dynamisk marknadsekonomi. Den eko-
nomiska tillväxten fortsätter för sjätte året i rad och
förväntas i år bli den högsta i Europa. Stora uppgifter
återstår samtidigt inom miljöområdet och den sociala
sektorn och här spelar fortsatt svenskt stöd en viktig
roll, även om samarbetsvolymerna minskat något till
följd av Polens framgångsrika ekonomiska utveck-
ling.

Europeiska kommisionen har föreslagit att Polen
skall ingå i den grupp om fem östeuropeiska länder

68

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

som skall inleda förhandlingar om ett framtida med-
lemskap i EU.

Polen är som grannland till Sverige en viktig part-
ner för samarbete inom de flesta samhällsområden.
Inte minst näringslivskontakterna väntas fortsätta
öka. De svenska stödinsatserna har i ökad utsträck-
ning kommit att inriktas på att stödja landets när-
mande till EU. Också samarbetet på miljö, energi-
och det sociala området, liksom stöd till lokal demo-
krati, har en fortsatt framträdande plats i landstrate-
gin för Polen.

Samarbetet på miljöområdet har bland annat lett
till projekteringar och investeringar i tre större av-
loppsverk, en mönstergill reducering av kolförbrän-
ningen i staden Torun, att stränderna i badorten So-
pot åter kunnat öppnas för allmänheten och att en
Agenda 21 genomförs lokalt i samarbete mellan sju
polska och svenska kommuner. På arbetsmarknads-
området har två pilotprojekt avseende arbetsförmed-
lingsverksamhet öppnats och vidareutbildningsinsat-
ser har genomförts i sex städer. Inom den sociala
sektorn har Sverige hjälpt den polska regeringen ut-
arbeta modeller för den genomgripande reformering
av pensionssystemet som man avser genomföra i en
nära framtid. Bland utbildningsinsatserna kan näm-
nas en kurs för polska miljöjoumalister i Sverige och
att en magisterutbildning inom bank- och finansom-
rådet etablerats i Kraköw i samarbete med Stock-
holms Universitet.

Översvämningarna i Polen sommaren 1997 för-
anledde en särskild biståndsinsats från den svenska
regeringen. Vid sidan av en katastrofinsats av Rädd-
ningsverket anslogs 75 miljoner kronor för kort- och
långsiktiga åtgärder: återuppbyggnad av vattenför-
sörjnings- och avloppsanläggningar samt uppförande
av bostäder. Beslut fattades även om att 50 miljoner
kronor skulle avsättas ur den så kallade Östersjömil-
jarden för återuppbyggnadsinsatser i samarbete med
näringslivet. Sveriges insats var en av de största som
ett enskilt land gjorde i Polen som en följd av över-
svämningarna.

Ryssland

Ryssland genomgår alltjämt en omfattande sam-
hällsomvandling. BNP fortsatte att falla under 1996
men viss tillväxt förväntas under 1997. President
Jeltsins återkomst till den politiska scenen och den
nya mer reformsinnade regeringen är central för den
fortsatta reformprocessen. Den kultur som ger de-
mokratin dess innehåll är dock alltjämt svag och den
inrikespolitiska situationen i Ryssland präglas av
fortsatt osäkerhet och svårutsägbarhet. Institution-
suppbyggnaden och förnyelsen går relativt långsamt.
En decentralisering till regionerna och utveckling av
lokalt självstyre fortsätter och bör vara en viktig
grund för fortsatta demokratiska landvinningar. Re-
lationerna till Tjetjenien är alltjämt känsliga, men
normaliseringsprocessen fortskrider.

Ryssland har på kort tid tagit viktiga steg från
planekonomi till marknadsekonomi. Ekonomin har
visat tecken på att kunna gå mot en stabilisering,
men det råder alltjämt stor osäkerhet och det finns
risk för bakslag. Inflationen har kunnat nedbringas
och tillväxten väntas öka under 1997, efter sju år av
produktionsfält Till följd av omfattande privatise-
ringar härrör nära två tredjedelar av BNP från den
privata sektorn. Anpassningen av den offentliga för-
valtningen liksom av de institutioner som är nödvän-
diga för att marknadsekonomin skall fungera effek-
tivt går trögt. Ofullständig lagstiftning skapar
gråzoner och utgör grund för korruption och brotts-
lighet. Skatte- och uppbördssystemen är otillräckligt
utvecklade. Förändringarna i samhället innebär stora
påfrestningar för stora delar av befolkningen. Re-
formpolitiken har hittills misslyckats när det gäller
att skapa nya sociala trygghetsstrukturer.

Sverige bedriver idag samarbete med samtliga re-
gioner och större städer i nordvästra Ryssland inklu-
sive Kaliningrad. På några områden, t.ex. lantmäteri
och fastighetsregistrering samt statistik, har verk-
samheten utvecklats snabbt till ett mer omfattande
stöd för system- och informationsutveckling. Genom
lantmäteristödet deltar Sverige i genomförandet av
världens största landreform. På det sociala området
och inom miljö- och energiområdet har samarbetet
hittills varit begränsat men har nu förutsättningar för
att kunna öka och detta skall vi verka aktivt för.

Den högre prioritet som givits Ryssland under se-
nare år bör även gälla under nästkommande budget-
år förutsatt att reformprocessen medger fortsatt ef-
fektiva insatser. Samarbetet skall enligt landstrategin
även fortsättningsvis inriktas på kunskapsöverföring
och institutionsutveckling till stöd för reformproces-
sen. Den geografiska inriktningen på regionerna i
nordvästra Ryssland och Kaliningrad skall kvarstå,
men möjligheter skall finnas att genomföra insatser
även i andra områden i Ryssland.

Fortsatt stöd för förstärkning och utveckling av
lokalt självstyre och lokal förvaltning, stöd till en-
skilda organisationer och stöd inom det kulturella
och akademiska området förutses under budgetåret. I
syfte att främja en socialt hållbar ekonomisk om-

Utfästelser gjorda under kalenderåret 1996 (tkr)

8 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 4

69

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

vandling kommer Sverige att stödja framväxten av
ett socialt trygghetssystem och effektivisering av häl-
so- och sjukvårdens organisation. Fortsatt stöd
kommer också att lämnas för samarbete inom före-
tagsledarutbildning och offentlig förvaltning, varvid
äganderättsfrågor, utveckling av arbetsmarknadens
institutioner, statistik och skatteförvaltning kommer
att ha en framträdande plats.

Ukraina

Mot bakgrund av landets storlek och dess geopolitis-
ka läge i Europa intar Ukraina en särställning bland
de övriga samarbetsländerna. Utvecklingen i Ukraina
är av säkerhetspolitiskt intresse för Sverige och kon-
takterna mellan Ukraina och Sverige har intensifie-
rats. Regeringen antog hösten 1996 riktlinjer för
samarbetet med Ukraina för de kommande två åren.
Antalet samarbetsprojekt i landet fördubblades un-
der förra året. Det bilaterala utvecklingssamarbetet
med Ukraina uppgår hittills till ca 40 miljoner kro-
nor. De största projekten återfinns inom områdena
lantmäteri och lokalt självstyre. Sverige avser fortsät-
ta öka omfattningen av utvecklingssamarbetet med
Ukraina under 1998. Från och med hösten 1997
finns ett lektorat i svenska språket inrättat vid
Sjevtjenkouniversitetet i Kiev.

Övriga länder

Utvecklingen i Vitryssland inger för närvarande stora
bekymmer. Från svensk sida föreligger emellertid en
ambition att också i Vitryssland utveckla samarbetet
så snart den inhemska reformprocessen öppnar möj-
ligheter för effektiva svenska insatser och ett ökat
svenskt-vitryskt samarbete.

I övriga iänder utanför det prioriterade närområ-
det kan enstaka bilaterala insatser komma ifråga.
Svenskt stöd till dessa länder sker dock främst genom
EU:s samarbetsprogram och det multilaterala samar-
betet.

Genom den nya anslagsposten Europa under
verksamhetsområde              A1 Internationellt

utvecklingssamarbete finansieras samarbete med det

Sveriges insatser i samarbetsländerna (tkr)

forna Jugoslavien samt med de länder i Kaukasus
och Centralasien som enligt DAC (Development
Assistance Committee of the OECD) är
klassificerade som utvecklingsländer.

Det EU-relaterade samarbetet

En mycket stor del av utvecklingssamarbetet med
Estland, Lettland, Litauen och Polen utgörs av kun-
skapsöverföring och institutionsuppbyggnad som har
relevans för ansökarländernas anpassningsprocess till
EU. De omfattande insatserna på landreformområ-
det, stödet till den finansiella sektorn, det nu växande
samarbetet på rättsområdet, tredjepelarsamarbetet
inom ramen för det säkerhetsfrämjande stödet samt
miljösamarbetet är exempel på stöd som är centrala
för fördjupningen av marknadsekonomin och demo-
kratin, samtidigt som de utgör viktiga bidrag till län-
dernas anpassningsprocess till EU:s krav och regel-
verk. Under budgetåret 1998 förväntas samarbetet i
ännu högre utsträckning komma att inriktas på stöd
till de områden som för dessa länder i EU-
kommissionens utlåtanden identifierats som särskilt
angelägna.

Härtill finns ett särskilt stödprogram uppgående
till 4 miljoner kronor för innevarande budgetår som
består av utbildnings- och informationsinsatser i
form av seminarier, studiebesök och personutbyten
riktade till såväl politiker som centralt placerade
tjänstemän i ansökarländernas förvaltningar. Detta
program hanteras av Utrikesdepartementet och
vänder sig till de tio ansökarländerna i Central- och
Östeuropa. Under innevarande år har olika insatser
genomförts med samtliga dessa länder. För
budgetåret 1998 förväntas eftrfrågan vara fortsatt
hög på stöd inför medlemskapsförhandlingama.
Ytterligare medel kommer därför att avsättas för
detta ändamål.

Europeiska unionens samarbete med
Central- och Östeuropa

Utöver de anslagsposter som redovisas under utgifts-
område 7 avsätts, liksom under år 1997, särskilda
medel för att täcka den svenska andelen av Europe-
iska unionens anslag för samarbete med Central- och
Östeuropa. Detta belopp, som tagits upp under an-
nat utgiftsområde, uppgår till 335 miljoner kronor.

EU:s stöd kanaliseras främst genom PHARE-
programmet för de centraleuropeiska och baltiska
länderna (1997: 1 206 miljoner ecu) respektive
TACIS-programmet för länderna inom Oberoende
Staters Samvälde och Mongoliet (1997: 540 miljoner

70

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

ecu). Dessa program har i stigande grad utvecklats
till redskap för att förverkliga de politiska och
ekonomiska integrationssträvandena. För bistånd till
länderna inom f.d. Jugoslavien (utom Slovenien)
finns härutöver särskilda medel avsatta (1997: 254
miljoner ecu).

Nya riktlinjer för PHARE-programmet med ökad
tonvikt på de associerade staternas medlemskapsför-
beredelser har utarbetats. Bortsett från de länder som
saknar Europa-avtal, för vilka hittillsvarande rutiner
kommer att tillämpas, kommer de nationella pro-
grammen under år 1998 att ersättas av part-
nerskapsavtal för anslutning (s.k. accession partners
hips), där större utrymme förutses för institution-
suppbyggnad och investeringsstöd med anknytning
till det framtida EU-inträdet. Den nya modellen
kommer också att främja närmare samverkan mellan
EU:s medlemsstater och kandidatländerna, bl.a. i
form av etablerandet av ett mera långsiktigt samarbe-
te mellan myndigheter och institutioner. Dels för att
öka effektiviteten, dels för att komma till rätta med
de besvärande eftersläpningarna i genomförandet av
insatserna, kommer projekt av större omfattning att
prioriteras. De underprogram (bl.a. för demokra-
tifrämjande, regional näringslivsutveckling och sam-
arbete inom den sociala sektorn) som riktar sig till
enskilda organisationer samt regionala och lokala
organ och som till sin natur är småskaliga skall dock
finnas kvar.

Vad gäller TACIS-länderna anknyter samarbetsin-
satserna till de partnerskaps- och samarbetsavtal som
ingåtts eller håller på att ingås med dessa länder, lik-
som till de handlingsprogram som Europeiska unio-
nen upprättat för vissa av dem (Ryssland och Ukrai-
na). Huvuddelen av projekten inom TACIS-
programmet koncentreras nu till ett begränsat antal
sektorer, främst ekonomisk utveckling, förvaltnings-
bistånd och förbättrad kärnsäkerhet. Samtidigt har,
genom den fr.o.m. 1996 gällande nya förordningen
för programmet, utrymme skapats för regionala och
lokala samarbetsprojekt tillsammans med såväl EU:s
medlemsstater som PHARE-länderna. Det första s.k.
cross border-programmet inom TACIS ram har re-
dan beslutats. Det inkluderar bl.a. förbättringar då
det gäller gränsövergångarna mellan Ryssland, Vit-
ryssland, Ukraina och deras västliga grannstater.

EU har markerat ett ökat intresse för såväl Öster-
sjöregionen som Barentsområdet. Genomförandet av
den första omgången av den till regionala och lokala
aktörer riktade s.k. småprojektfaciliteten inom 1996
års PHARE-program för gränsöverskridande samar-
bete i Östersjöregionen betecknades som en fram-
gång. Detta har lett till en betydande förstärkning av
anslaget under budgetåret 1997. I Barentsområdet
finns redan kopplingar mellan EU:s gränsregionala
program (Interreg) och Ryssland. Olika möjligheter
diskuteras att knyta samman Interreg och PHARE:s
cross border-program för Östersjöregionen, liksom
att samordna insatser inom PHARE- och TACIS-

programmen i området. Sverige stödjer dessa sam-
ordningssträvanden och är berett att, vid behov, ta
initiativ för att underlätta dem.

Genom aktivt deltagande i styrkommittéerna för
PHARE och TACIS kommer Sverige, såsom hittills,
också att bidra till att programmen effektiviseras och
innefattar insatser inom sektorer som enligt svensk
uppfattning förtjänar särskild uppmärksamhet. Ex-
empel är småföretagsamheten, miljön och den sociala
sektorn. Flera svenskar har nu erhållit tjänster i
kommissionen, vilket ger ökade möjligheter att med-
verka i utarbetandet av programmen. Vidare har en
del av sekretariatet för ett av de interna regionala
programmen, Interreg II C, med särskilda medel för
samarbete rörande fysisk planering i Östersjöområ-
det, förlagts till Sverige (Karlskrona). Det svenska
deltagandet i genomförandet av EU-projekt i Cen-
tral- och Östeuropa är däremot alltjämt begränsat.
Att bidra till informationen om programmen och
öka intresset hos svenska företag, institutioner och
organisationer förblir en angelägen uppgift.

Europeiska investeringsbanken (EIB) bedriver hu-
vudsakligen verksamhet inom Europeiska unionen,
men utlåning sker även till PHARE-länderna, fram-
för allt för infrastrukturprojekt. Under innevarande
treårsperiod uppgår EIB:s utlåning till dessa stater till

3,5 miljarder ecu, ca 32 miljarder kronor. Genom
samverkan med PHARE kan gåvomedel ställas till
förfogande för förstudier och tekniskt samarbete.
Banken har nyligen beslutat inrätta en särskild facili-
tet för de associerade länderna i anslutning till med-
lemskapsförberedelserna. Belopp och villkor är ännu
inte fastställda.

Regionalt samarbete

Östersjöstatemas råd

Östersjöstaternas råd (Council of the Baltic Sea Sta-
tes) är en mellanstatlig organisation på utrikesminis-
ternivå, som bildades år 1992 för att främja och för-
djupa samarbetet i Östersjöregionen. Förutom
Östersjöns alla strandstater ingår Norge, Island och
Europeiska kommissionen i rådet.

Rådet sammanträder en gång årligen. Däremellan
möts dess ämbetsmannakommitté och tre
arbetsgrupper för frågor avseende demokratisering,
ekonomiskt samarbete respektive käm- och
strålsäkerhet regelbundet. "EuroFaculty" är rådets
institution för administration av högre ekonomisk,
statsvetenskaplig och juridisk utbildning vid
universiteten i de tre baltiska länderna samt, på
försök från år 1997, i Kaliningrad. Sveriges bidrag till
"EuroFaculty" utgörs av ett tioårigt avtal med
Handelshögskolan i Riga.

71

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Östersjöstaternas råd har sin egen MR-
kommissarie med säte i Köpenhamn, som bevakar
att respekten för mänskliga rättigheter och demokra-
tiska institutioner efterföljs i samtliga elva medlems-
länder.

Under 1996/97 har Lettland innehaft ordförande-
skapet i Östersjöstaternas råd. Huvuduppgiften för
innevarande år har varit att söka följa upp och ge-
nomföra de tre handlingsprogram som rådet antog
vid sin femte ministerssion (Kalmar 1996) och som
syftar till att öka samarbetet i frågor avseende demo-
krati inklusive medborgerlig säkerhet och utbildning
m.m., ekonomiskt samarbete över ett brett fält samt
miljön i Östersjöregionen. Arbetet, som också är en
viktig del i förmedlemskapsstrategierna för Estland,
Lettland, Litauen och Polen, bedrivs till stor del i de
tre arbetsgrupperna och miljöorganet HELCOM un-
der överinseende av rådets ämbetsmannakommitté.

Då nya krav därmed ställs på rådets samordnande
och vägledande roll beslöts vid ministersessionen i
Riga i juli 1997 att förslag skall utarbetas om att in-
rätta ett permanent sekretariat för Östersjörådet.
Sverige har erbjudit sig att vara värd för sekretariatet.
En sekretariatsliknande och informationsutvecklande
verksamhet har 1996/97 bedrivits i
"Statsrådsberedningens Östersjögrupp", med hän-
visning till den svenske statsministerns mandat från
regeringschefsmötet i Visby i maj 1996, att "tills vi-
dare tillförsäkra koordineringen av samarbetet i Ös-
tersjöregionen ".

Visby-mötet beslutade även att upprätta en ak-
tionsgrupp mot den organiserade brottsligheten i Ös-
tersjöregionen. Gruppens arbete har drivits aktivt
under svenskt ordförandeskap. Aktionsgruppen skall
rapportera till nästa regeringschefsmöte i Östersjöre-
gionen.

På svenskt förslag beslutade rådets sjätte minister-
session i Riga den 3 juli 1997, att problemen i regio-
nen beträffande dels kommersiellt utnyttjande av
barn, dels förekomsten av miljögiftet PCB skulle
närmare studeras.

Vid ministersessionen övergick ordförandeskapet i
Östersjöstaternas Råd till Danmark.

Barentssamarbetet

Vid ett utrikesministermöte i november 1996 övertog
Sverige ordförandeskapet i Barents Euro-Arktiska
råd. Rådet bildades som ett resultat av den s.k. Kir-
kenes-deklarationen av den 11 januari 1993 där de
deltagande länderna förbinder sig att samarbeta i vad
som idag kan definieras som den nordliga gränsregi-
onen mellan Norge, EU och Ryssland inom område-
na miljö, ekonomi, teknik och vetenskap, regional
infrastruktur, ursprungsbefolkningar, kultur, turism
samt folkliga kontakter. Bakom deklarationen står
de fem nordiska länderna, Ryska Federationen, Eu-
ropeiska kommissionen samt 9 s.k. observatörslän-
der (Canada, Frankrike, Italien, Japan, Nederländer-
na, Polen, Storbritannien, Tyskland samt USA).

Parallellt med Kirkenes-deklarationen undertecknade
företrädarna för ett antal län i regionen ett särskilt
samarbetsprotokoll, varigenom Barents Regionråd
upprättades. I det regionala samarbetet ingår idag
styresmännen från Finnmarks, Nordlands och Troms
fylkeskommuner i Norge, landshövdingarna i svens-
ka Norrbotten och finska Lappland samt guvernö-
rerna från Murmansk och Archangelsks oblaster, re-
publiken Karelen och okrugen Nenets. Sedan 1996
ingår landshövdingarna från svenska Västerbotten
och finska Uleå borgs län som observatörer i det regi-
onala samarbetet. Sverige har välkomnat denna ut-
vidgning och verkar aktivt för att observatörslänen
upptas fullt ut i det regionala samarbetet.

Vid övertagandet av Barentsrådets ordförande-
skap angavs från svensk sida en programförklaring i
vilken framgår att Sverige under året vill bidra till att
stärka banden mellan Barentsregionen och EU, för-
bättra villkoren för handel och investeringar, öka in-
satserna på kärnsäkerhetens område, bevaka utveck-
lingen inom miljöområdet, utveckla samarbete kring
kultur samt de mellanfolkliga kontakterna. Inför näs-
ta ministermöte, som planeras äga rum i Luleå i ja-
nuari 1998, samordnas det mellanstatliga samarbetet
av en särskild ämbetsmannakommitté, Committee of
Senior Officials. Kommittén har bl.a. hållit ett ge-
mensamt möte med de regionala företrädarna samt i
Bryssel med företrädare för Europeiska kommissio-
nens olika generaldirektorat. Kommittén har även
diskuterat erfarenheterna och arbetsformerna av Ba-
rentssamarbetet under den gångna femårsperioden i
syfte att förelägga ministerrådet förslag till arbetets
framtida inriktning. För det mellanstatliga Barents-
samarbetet finns även arbetsgrupper upprättade för
ekonomi, miljö samt för Nordostpassagen. Sverige
har under år 1997 även innehaft ordförandeskapet
för arbetsgruppen för ekonomisk utveckling. Arbets-
gruppens arbete är under året inriktat på att redovisa
handelshinder inom regionen samt föreslå ett åt-
gärdsprogram för att därigenom främja handeln in-
om regionen. Finansiering av vissa infrastrukturpro-
jekt i Ryssland är ett annat aktuellt projekt för
arbetsgruppen. Under år 1997 arbetar dessutom en
särskild expertgrupp med att ta fram ett förslag till
handlingsplan på energiområdet för Barentsregionen.

I detta sammanhang bör även framhållas region-
rådets arbete som på ett avgörande sätt bidrar till att
bredda och fördjupa de kontakter inom kultur, miljö
och annat mellanfolkligt samarbete som utvecklats,
inte minst med de ryska delarna av regionen. Under
åren 1995-96 svarade länsstyrelsen i Norrbotten för
samordningen och utvecklingen av detta regionala
arbete genom länets ordförandeskap för Regionrå-
det. Under åren 1997-98 är finska Lapplands län
ordförande. Regionrådet har bl.a. formulerat ett s.k.
Barentsprogram, som tjänar som planeringsram för
önskvärda insatser i regionen. Eftersom samarbets-
projekt i regionen i huvudsak finansieras i respektive
land, har Barentsprogrammet ännu inte fått det ge-

72

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

nomslag av samfinanisering som eftersträvas av de
regionala företrädarna. Genom Sveriges och Finlands
medlemskap i EU kan finansiering av projekt ske via
EU:s stödordningar såsom TACIS och olika Interreg-
program.

I Sverige har projekt i den ryska delen av Barents-
regionen huvudsakligen finansierats med medel anvi-
sade genom Sida och Svenska Institutet under ut-
giftsområde 7. Under år 1997 har särskilt insatser i
nordvästra delen i Ryssland prioriterats. Regeringen
har bland annat beslutat om särskilda insatser på
kärnsäkerhetens område genom SSI om 10 miljoner
kronor.

Sverige kommer även i fortsättningen, genom
medlemskapet i EU och i andra nordiska och interna-
tionella organisationer, att tillvarata möjligheterna
att påverka inriktningen och omfattningen av insat-
ser till förmån för nordvästra Ryssland samt även i
övrigt bidra till en fortsatt utveckling av det regionala
samarbetet i Barentsregionen.

Under budgetåret 1995/96 har regeringen anvisat
1 500 000 kronor för Barentssekretariatets administ-
rativa kostnader. I beloppet ingår kostnader för ar-
betsgruppsmöten, länsstyrelsesamarbete och kostna-
der för projektidentifikation. Härutöver har Sida
beviljat projektmedel.

Multilateralt samarbete

Multilaterala organ spelar en viktig roll i omvand-
lingsprocessen i Central- och Östeuropa. I huvudsak
finansieras denna verksamhet av organisationernas
ordinarie resurser. Regeringen finner det angeläget
att därutöver kanalisera bilaterala medel via multila-
terala organ eller i samfinansiering med till exempel
Världsbanken eller EBRD. Detta sker bland annat
genom att bilaterala medel ställs till förfogande i tek-
niska konsultfonder. Sverige kan därigenom få större
utväxling för de bilaterala resurser som regeringen
avsatt för Central- och Östeuropa. Sverige medver-
kar aktivt i utformningen av de finansiella institutio-
nernas program i syfte att påverka deras verksamhet
utifrån egna prioriteringar och erfarenheter.

Internationella valutafonden (IMF) har i Central-
och Östeuropa spelat en samordnande roll avseende
stödet till ekonomiska reformer i syfte att nå makro-
ekonomisk stabilitet och uthållig ekonomisk tillväxt i
regionen. IMF:s lån till flertalet länder i regionen
kompletterades i det inledande skedet med bilaterala
lån från OECD-länderna, den s.k. G 24-gruppen. De
svenska åtagandena mom ramen för G 24 uppgår till
ca 160 miljoner dollar. Sverige deltar numera i EU:s
gemensamma utlåning, vilken garanteras mot EU:s
budget. Eventuella bilaterala insatser kan dock
komma att övervägas i länder som från svensk sida
anses prioriterade om gemensamt EU-stöd inte

kommer till stånd. Ett visst utrymme för sådana in-
satser har medtagits under det för budgetåret 1998
upptagna anslaget 7 B 2 Avsättning för förlustrisker
vad avser garantier för finansiellt stöd och export-
kreditgarantier samt under 7 B 1.3 Till regeringens
disposition i de fall betalningsbalansstödet skall utgå
i gåvoform.

Världsbankens verksamhet är inriktad på stöd till
ländernas strukturella reformer, som privatisering,
modernisering av infrastruktur, förbättring av det
sociala skyddsnätet och insatser för att förbättra
miljön. Beslut om en påfyllnad med 16 miljoner kro-
nor av den svenska konsultfonden för Central- och
Östeuropa till Världsbanken har fattats under året
och det svenska bidraget uppgår därmed totalt till 70
miljoner kronor. Därutöver har Sverige tidigare bi-
dragit med 3 miljoner kronor till Världsbankens fond
för stöd till sociala sektorer i Baltikum samt 5 miljo-
ner kronor till IFC:s fond för utveckling av den pri-
vata sektorn. Svensk samfinansiering med Världs-
banken förekommer bl.a. i olika energi- och
miljöprojekt, i sociala sektorn samt stöd till den fi-
nansiella sektorn i Baltikum.

Europeiska återuppbyggnads- och utvecklings-
banken, EBRD, stödjer övergången till marknadse-
konomi och demokrati i samtliga länder i Central-
och Östeuropa samt OSS. Bankens verksamhet är
inriktad på stöd till omstrukturering och privatisering
av företag, utveckling av den finansiella sektorn samt
investeringar på energi- och transportområdena.
Förutom ägarinsatsen i banken, har Sverige bidragit
med totalt 55 miljoner kronor till en konsultfond för
tekniskt samarbete för utnyttjande av svenska ex-
perttjänster i projekt som genomförs av EBRD. Ett
viktigt samarbete mellan Sverige och EBRD utgörs av
samfinansieringen av en riskkapitalfond för nord-
västra Ryssland. Sverige, Norge och Finland bidrar
med totalt 20 miljoner US-dollar (ca 50 miljoner
kronor per land) i tekniskt stöd medan EBRD skjuter
till 30 miljoner US-dollar för riskkapitalinvesteringar
i ryska medelstora företag. Fonden har under det se-
naste året gjort tre investeringar: ett sågverk och ett
växthus i Archangelsk, samt ett hotell i Murmansk.
Sverige har också bidragit med 9 miljoner ecu till en
av EBRD upprättad kärnsäkerhetsfond.

OECD har sedan 1990 ett särskilt sekretariat för
stöd till den ekonomiska och politiska reformproces-
sen i Central- och Östeuropa, Centre for Coopera-
tion with European Economies in Transition,
(CCET) som är inriktat på stöd i form av politisk-
ekonomisk rådgivning. Ett särskilt program för re-
formering av statsförvaltningarna, SIGMA, finansie-
ras till största delen av medel från EU/PHARE, men
även genom bilaterala bidrag. Sverige gav under
budgetåret 1996 ett bidrag till SIGMA på en miljon
kronor och överväger ytterligare bidrag till CCET:s
planerade program till Baltikum. Totalt uppgår Sve-
riges frivilliga bidrag till SIGMA och CCET till drygt
7 miljoner kronor.

73

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

UNDP:s (United Nations Development Program)
verksamhet i regionen syftar bland annat till att stär-
ka demokratiska traditioner och demokratiska vär-
deringar. Förutom Sveriges generella bidrag till
UNDP har extra medel avsatts för särskilda projekt
och program i Central- och Östeuropa. Under bud-
getåret 1995/96 gav Sverige ett frivilligt bidrag om en
miljon US dollar till UNDP:s (DPG-program,
(Democracy, Participation and Governance) i Cent-
ralasien och Kaukasus.

Även Europarådet är aktivt i Central- och Östeu-
ropa, inom områden som bland annat berör mänsk-
liga rättigheter, lagstiftning, författning och institu-
tionsuppbyggnad av domstols-, åklagar- och
polisväsende. Under år 1997 har Europarådet erhållit
en miljon kronor i frivilligt bidrag från Sverige. Rege-
ringen ser positivt på det arbete Europarådet bedriver
med småskaliga medel för att stärka demokratins
kultur i Central- och Östeuropa och förutser fortsatt
stöd nästkommande budgetår.

74

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

7 Bl. Samarbete med Central- och Östeuropa

UTGIFTSUTVECKLINGEN PÅ ANSLAG B 1. SAM-
ARBETE MED CENTRAL- OCH ÖSTEUROPA

1995/96

Utgift

1 219 060

Anslags-
sparande

920 535

Därav 1996

Utgift

722 910

1997

Anslag

795 800

Utgifts-
prognos

920 000

1998

Förslag

789 800

1999

Beräknat

785 000

2000

Beräknat

785 000

Beloppen anges i tusental kronor.

ANSLAGSÖVERSIKT

TUSENTAL KRONOR

1997         FÖRSLAG

1998

B 1

Samarbete med Central- och
Östeuropa

B 1.1

Samarbete med Central- och
Östeuropa genom Sida

500 000

513 000

B 1.2

Samarbete med Central- och
Östeuropa genom Svenska Insti-
tutet

54 000

54 000

B 1.3

Bidrag till Östekonomiska insti-
tutet (tidigare uo 5)

0

4 600

B 1.4

Övriga bidrag till samarbetet
med Central- och Östeuropa

1. Säkerhetsfrämjande insatser

73 000

85 000

2. Multilateralt stöd

90 000

55 000

3. Till regeringens disposition

78 800

78 200

Summa anslag B 1

795 800

789 800

B 2.

Avsättning för förlustrisker vad
avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier

15 000

21 000

Summa anslag B

810 800

810 800

Bidrag till EU:s budget

335 000

335 000

Totalt

1 145 800

1 145 800

Av anslaget beräknas 513 miljoner kronor anvisas till
Sida, 54 miljoner kronor till Svenska Institutet, 4,6
miljoner kronor till Östekonomiska Institutet, 85
miljoner kronor till Säkerhetsfrämjande insatser, 55
miljoner kronor till Multilateralt stöd och 78,2 mil-
joner kronor till Till regeringens disposition. Härtill
kommer 335 miljoner kronor som täcker Sveriges
andel av EU:s östsamarbete.

Budgetåret 1998 är det sista året i det treåriga
programmet för Central- och Östeuropa. I 1997 års
ekonomiska vårproposition anges att regeringen
kommer under år 1998 lämna förslag på omfatt-
ningen och inriktningen av samarbetet efter år 1998.
Regeringen bedömer att samarbetet med Central-
och Östeuropa kommer att fortsätta och har beräk-
nat medel motsvarande en nominellt oförändrad nivå
även efter 1998. Regeringen har därför preliminärt
beräknat 810 miljoner kronor vardera för åren 1999
och 2000. Innan medel anvisas för samarbetet med

Anslag för samarbetet med Central och Östeuropa
bå 1998

75

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Central- och Östeuropa skall dock en oberoende ut-
värdering av verksamheten genomföras. Denna
kommer att presenteras i november 1997.

Genom utvärderingen kommer mål och resultat
att undersökas. En enklare kostnadsredovisning är
önskvärd för att lättare avläsa mål och medel. Det
kan redan nu konstateras att Sida-Öst genomför
fortlöpande utvärderingar av sina insatser.

På anslagen uppstår reservationer med hänsyn till
att många insatser är fleråriga och hittills har finansi-
erats inom det treåriga programmet.

Samarbete med Central- och
Östeuropa genom Sida

Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete
(Sida) är central förvaltningsmyndighet för Sveriges
bilaterala utvecklingssamarbete med utvecklingslän-
der och för stödet till länder i Central- och Östeuro-
pa. Inom Sida handläggs samarbetsinsatsema i Cen-
tral- och Östeuropa på en särskild östavdelning
(Sida-Öst).

Sida har under budgetåret 1995/96 utarbetat för-
slag till landstrategier för Estland, Lettland, Litauen,
Polen och Ryssland samt miljö- och demokratistrate-
gier enligt i regleringsbrev angiven tidplan.

På uppdrag av regeringen har Sida inlämnat ett
förslag om utnyttjande av krediter i östsamarbetet,
samt ett förslag om inriktning och former för energi-
samarbetet. Regeringen kommer att svara Sida under
våren 1998.

Stöd i form av tekniskt samarbete och kapacitets-
utveckling har inriktats på systemförändringar inom
olika samhällsområden av strategisk betydelse för
omvandlingsprocessen. Stöd har givits till framväxten
av ett väl fungerande näringsliv utifrån de lokala fö-
retagens behov genom utbildning och kunskapsöver-
föring för att främja handel och företagsinvestering-
ar. Inom miljöområdet har stöd lämnats till
projektförberedelser och investeringar inom ramen
för åtgärdsprogrammet för Östersjön.

Regeringen anser att Sida-Öst är en effektiv och
ändamålsenlig myndighet att handha en stor del av
samarbetet med Central- och Östeuropa.

De övergripande målen för samarbetet med Cen-
tral- och Östeuropa framgår av de inledande texter-
na. Insatser som främjar Baltikums och Polens EU-
medlemskap skall generellt ges företräde. Regeringen
vill också särskilt framhålla betydelsen av en för-
djupning av demokratisamarbetet och samarbetet
inom de sociala sektorerna. Inom näringslivsområdet
är det fortsatt angeläget att utveckla ekonomiska re-
gelverk och fungerande institutioner. Miljöinsatser
skall fortsatt vara ett prioriterat område.

Sida skall i sin verksamhet fortsatt ge prioritet åt
Sveriges närområde dvs. Estland, Lettland, Litauen,

Polen och nordvästra Ryssland. Det är angeläget att
samarbetet med Ukraina fortsätter att öka i omfatt-
ning. För samtliga dessa länder skall samarbetets in-
riktning baseras på de landstrategier som regeringen
beslutat om. Detta utesluter inte att Sida kan göra
särskilt motiverade, enstaka insatser också i länder
utanför ovan nämnda krets. Konsultfonderna via
EBRD, IBRD och IFC liksom de internationella kur-
serna, vilka riktar sig till en bredare krets länder, är
särskilt lämpliga instrument för insatser i länder
utanför den prioriterade kretsen.

Med anledning av Östersjöstaternas regeringschef-
skonferens i Visby under 1996 har en miljard kronor
avsatts utöver det reguljära samarbetet för att stärka
samarbetet och utvecklingen i Östersjöregionen. Des-
sa medel skall komplettera och förstärka det normala
östsamarbetet. Sida har även givits ett särskilt upp-
drag att bereda ett antal större energi- och avlopp-
sprojekt som delfinansieras av den extra miljarden.

Kunskapsöverföring och ekonomiskt samarbete

Det är regeringens åsikt att samarbete som syftar till
att fördjupa demokratin bör ägnas stor uppmärk-
samhet i Sidas program. Institutionella insatser för
att utveckla ett effektivt näringsliv har fortfarande
stor betydelse. Insatsernas karaktär förutses dock
komma att ändras i takt med utvecklingen och i
överenstämmelse med de åtaganden som flera av
samarbetsländerna gjort i förmedlemskapsavtalen
med EU. Sida skall genom olika insatser underlätta
integrationsprocessen med EU i första hand för län-
derna inom närområdet. Stöd till insatser med hu-
vudsaklig finansiering ur PHARE- och TACIS-
programmen kan också finansieras från denna post.
Regeringen beräknar anslå 285 miljoner kronor till
denna delpost, en ökning med 10 miljoner kronor. I
anslagsposten ingår även medel för administrativa
kostnader hos Sida.

Miljö

Regeringen anser att miljöinsatser skall givas fortsatt
hög prioritet inom samarbetet. Det gäller det institu-
tionella samarbetet, förvaltningsstödet och insatser
på lagstiftningens område, som fått ökad betydelse,
bl.a. genom att nationella miljöstrategier antagits i
flera av samarbetsländerna men främst genom den
EU-anpassning som startat inom associationsländer-
na. Det är därför också viktigt att det investerings-
stöd som utvecklats de senaste åren med huvudin-
riktning mot Åtgärdsprogrammet för Östersjön
fortsätter. Åtgärdsprogrammet genomgår för närva-
rande en översyn med syfte att aktualisera och stärka
programmet. Den reviderade versionen kommer att
antas vid en miljöministerkonferens inom HELCOM
våren 1998. Regeringen avser att anslå 168 miljoner
kronor till denna delpost. De anslagna medlen får
användas till investeringar. I anslagsposten ingår
även Statens Naturvårdsverks förvaltningsstöd till
regionen.

76

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Insatser inom kärnsäkerhetsområdet skall sam-
ordnas med Sidas program för energisamarbete. För-
utsättningen för att kunna stänga osäkra reaktorer
bygger bl.a. på att ekonomiskt bärkraftiga alternativ
kan tas fram och att nödvändiga energieffektivise-
rings- och sparprogram tas fram.

Det är viktigt att Sida samordnar sitt arbete med
internationella organ som EBRD, IBRD, PHA-
RE/TACIS, de nordiska miljöfinansieringsinstitutio-
nerna NEFCO och NIB samt andra bilaterala pro-
gram. Det svenska stödet för kärnsäkerhet och
strålskydd skall fortsatt kanaliseras genom Sida till
Statens kärnkraftsinspektion (SKI) respektive Statens
strålskyddsinstitut (SSI). Regeringen avser anslå 55
miljoner kronor till denna delpost.

Samarbete genom enskilda organisationer

Inom denna delpost finansieras samarbetet med en-
skilda organisationer dels genom ramavtal dels ge-
nom projektavtal. Regeringen beräknar anslå 60
miljoner kronor till denna delpost en ökning med 3
miljoner kronor.

s.k. Visbyprogrammet och finansieras ur den s.k. Ös-
tersjömiljarden.

Projektet Partnerskap för Kultur har inletts på ini-
tiativ av Utrikesdepartementet och Kulturdeparte-
mentet i samarbete med Svenska institutet. Detta in-
ternationella samarbete avses bidra till förstärkt
kultursamarbete med länderna i Central- och Östeu-
ropa. Under år 1998 - som är Stockholms kulturhu-
vudstadsår - inleds insatsen med en kulturkonferens i
Stockholm för i första hand unga intellektuella i Ös-
tersjöregionen. Konferensen arrangeras i samarbete
med kulturinstitutioner och kulturarbetare i Sverige
och i de berörda länderna och avses bidra till långsik-
tiga effekter i form av stöd till nätverksbyggande och
utökade kontakter. Projektet som kommer att pågå
under minst två år finansieras inom befintliga ramar.

Medel till Svenska institutet beräknas uppgå till
54 miljoner kronor för budgetåret 1998.

Samarbete med Central- och
Östeuropa genom Svenska institutet

Svenska institutet (SI) har till uppgift att främja Sve-
riges internationella kontakter genom utbyte inom
utbildning och forskning samt genom kultur- och
erfarenhetsutbyte. Beträffande samarbetet med Cen-
tral- och Östeuropa bör projekten utformas så att de
påverkar den pågående omvandlings- och demokra-
tiprocessen i samarbetslandet. Önskemålen om stöd
till undervisning i svenska har ökat betydligt i Ryss-
land, Ukraina och Vitryssland. Regeringen finner det
angeläget att möta det omfattande intresse som finns
för det svenska språket i närområdet och denna
verksamhets betydelse som demokrati- och kulturbä-
rare. Dessutom är det angeläget att fortsätta stödet
till integreringsfrämjande åtgärder i regionen bl.a.
genom språkundervisning i estniska och lettiska för
respektive lands rysktalande befolkning.

Genom reformprocessen finns nu en grund för att
bygga en långsiktig fredlig gemenskap. Kultur och
öppna debatter är betydelsefulla redskap i strävan att
undanröja fördomar, öka utbytet av kunskaper och
mänskliga erfarenheter. Utrikesdepartementet och
Kulturdepartementet avser att i samarbete med
Svenska institutet under hösten 1997 initiera ett in-
ternationellt samarbete som skall ge upphov till ett
förstärkt kultursamarbet med länderna i Central- och
Östeuropa. Svenska institutet har dessutom nyligen
fått regeringens uppdrag att administrera två stora
stipendieprogram som löper över tre år på totalt 220
miljoner kronor varav 120 miljoner kronor avser det

Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska
Institutet

Östekonomiska institutet (ÖEI) bildades 1989 och
har som uppgift att främja kunskapen i Sverige om
den ekonomiska utvecklingen i Central- och Östeu-
ropa samt OSS-området. Institutet riktar sig till både
stat och näringsliv och förmedlar forskningsrön
bland annat genom seminarier och rapporter. Institu-
tet är också aktivt i en rad internationella forsk-
ningsprojekt och samarbetar med andra institut i
Central- och Östeuropa. Under året har institutet an-
ställt ytterligare forskare för att stärka kunskapsba-
sen.

Genom ett avtal, senast reviderat 1994, åtar sig
staten att lämna årliga bidrag till institutet. Under
budgetåret 1997 erhöll institutet en medelsökning
motsvarande 2 miljoner kronor för att kunna möta
ökade kvalitetskrav, vilket innebar ett totalt bidrag
från staten om 4,6 miljoner kronor. Motsvarande
bidragsökning erhölls också från andra finansiärer.

För budgetåret 1998 föreslås statens bidrag uppgå
till 4,6 miljoner kronor.

Övriga bidrag till samarbetet med
Central- och Östeuropa

Säkerhetsfrämjande insatser

Målet för det säkerhetsfrämjande stödet till Central-
och Östeuropa är att främja en gemensam säkerhet i
regionen. Prioriterade länder är Estland, Lettland,
Litauen, Polen och de nordvästra delarna av Ryss-
land inklusive Kaliningrad. Insatser kan också göras i

77

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

andra delar av Central- och Östeuropa. Regionala
projekt över gränserna eftersträvas.

Insatserna avser stöd till stärkande av demokratins
och rättsstatens institutioner, bekämpande av icke-
militära säkerhetshot som t.ex. organiserad brottslig-
het och flyktingsmuggling, olaga hantering med va-
pen och kärnämnen. Inom försvarsområdet priorite-
ras utbildnings- och rådgivningsinsatser liksom
fortsatt stöd till den baltiska bataljonen (BALTBAT).
Stöd kommer också att utgå till BALTBATis motsva-
righet på den marina sidan BALTRON.

För säkerhetsfrämjande insatser beräknas 85 mil-
joner kronor anslås för budgetåret 1998, en ökning
med 12 miljoner kronor.

Multilateralt stöd

Regeringen finner det angeläget att stödja det samar-
bete som bedrivs inom ramen för internationella or-
ganisationer i Central- och Östeuropa och har för
avsikt att aktivt delta i utformningen av dei interna-
tionella samarbetet. Det är angeläget att samfinansie-
ring mellan bilaterala och multilaterala program och
projekt tas till vara. Organisationerna skall huvud-
sakligen finansiera sin verksamhet genom ordinarie
resurser, men regeringen avser fortsätta stödja insat-
ser som är av särskild betydelse för reformprocessen
och som kan tänkas vara underrepresenterade i det
internationella samarbetet, t.ex. avseende demokra-
tistöd, samarbete inom den sociala sektorn och insat-
ser som främjar samarbetet mellan reformländerna,
genom frivilliga extrabudgetära bidrag. Härutöver,
kan inom ramen för internationellt samordnade ak-
tioner, begränsade insatser i form av betalningsba-
lansstöd på gåvobasis till de fattigaste länderna i re-
gionen komma i fråga.

Regeringen beräknar anslå 55 miljoner kronor för
multilateralt stöd (inklusive bidrag till NEFCO) för
budgetåret 1998, en minskning med 35 miljoner
kronor.

Till regeringens disposition

Med hänsyn till den snabba utvecklingen i länderna i
Central- och Östeuropa är det nödvändigt med en
anslagspost för medel till regeringens disposition.
Hittills under året har medel bland annat anslagits till
insatser för hantering av radioaktivt avfall i Barents-
regionen och medel till det översvämningsdrabbade
Polen. Ur denna anslagspost finansieras även den
särkilda EU-relaterade stödinsatsen för associa-
tionsländema i Central- och Östeuropa som admin-
sitreras av Utrikesdepartementet.

Medel till regeringens disposition är avhängigt av
medel till annat anslag och övriga anslags- och del-
poster. Ett starkt samband finns särskilt mellan del-
posten multilateralt stöd och medel till regeringens
disposition.

Regeringen avser att täcka utgifter för administs-
rativa kostnader i utrikesförvaltningen för insatsser i
Central- och Östeuropa från denna anslagspost. 1
denna delpost ingår också medel till handelshögsko-
lan i Riga.

Regeringen beräknar att 78,2 miljoner kronor bör
avsättas till regeringens disposition.

78

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

8 B 2. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier
för finansiellt stöd och exportkreditgarantier

UTGIFTSUTVECKLINGEN PÅ ANSLAG B 2. AV-
SÄTTNING FÖR FÖRLUSTRISKER VAD AVSER
GARANTIER FÖR FINANSIELLT STÖD OCH EX-
PORTKREDTGARANTIER

1995/96

Utgift

22 000

Anslags-
sparande

521 000

Därav 1996

Utgift

13 800

1997

Anslag

15 000

Utgifts-
prognos

15 000

1998

Förslag

21 000

1999

Beräknat

2000

Beräknat

Beloppen anges i tusental kronor.

Länderna i Central- och Östeuropa har behov av fi-
nansiellt stöd för att påskynda reformprocessen. Det-
ta kan bland annat avse betalningsbalansstöd kopp-
lat till utlåning från internationella finansiella
institutioner. Finansiellt stöd lämnas även i form av
exportkreditgarantier till vissa länder i Central- och
Östeuropa.

Medlen avsätts för att täcka eventuella skadeförluster
vid exportkreditgarantigivning med 15 miljoner kro-
nor och för finansiellt stöd med 6 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att regeringen bemyndigas att
under budgetåret 1998 ikläda staten betalnings-
ansvar i form av statsgarantier för finansiellt stöd till
länder i Central- och Östeuropa till ett belopp om
högst 150 miljoner kronor.

Finansiellt stöd

Sverige har under perioden 1991/92 till och med
1994/95 gjort utfästelser om betalningsbalansstöd
uppgående till totalt cirka 1 580 miljoner kronor.
Garantiavsättningar har gjorts med 10 % av detta
belopp, dvs. 158 miljoner kronor.

I och med Sveriges medlemskap i EU har det bila-
terala betalningsbalansstödet ersatts med deltagande
i EU:s gemensamma utlåning, varför omfattningen av
garantiavsättningarna minskat de senaste tre åren. I
budgetpropositionen för år 1997 föreslogs att 15
miljoner kronor skulle avsättas för ett beräknat ga-
rantiåtagande om 150 miljoner kronor för finansiellt
stöd.

I tilläggsbudget för år 1997 (prop. 1996/97:150)
föreslog regeringen riksdagen att staten ikläder sig ett
betalningsansvar på ytterligare 322 miljoner kronor
för att uppfylla det statliga garantiåtagandet mot
Nordiska investeringsbanken med anledning av upp-
rättandet av en nordisk miljöinvesteringslåneordning
(MIL) på 100 miljoner ecu. Sveriges andel uppgår till
322 miljoner kronor med en garantiavsättning på ca
50 miljoner kronor varav 6 miljoner kronor föreslås
att avsättas budgetåret 1998.

Såsom redovisats tidigare bör även framgent fin-
nas en beredskap för eventuellt bilateralt betalnings-
balansstöd för vissa länder i de fall gemensamt EU-
stöd inte kommer till stånd. Regeringen föreslår att
riksdagen godkänner ett statligt garantiåtagande för
betalningsbalansstöd om 150 miljoner kronor för år
1998. Avsättning för förlustrisker avseende denna
garanti bedöms ej nödvändig då något ytterligare ga-
rantiåtagande för år 1997, förutom tidigare nämnda
garantiåtagande för MIL, ej kommer att tas i an-
språk.

Exportkreditgarantiramen

Riksdagen beslutade år 1993 att vid Exportkredit-
nämnden (EKN) inrätta en särskild exportkredit-
garantiram om en miljard kronor för de baltiska län-
derna och Ryssland. I samband med att ramen våren
1995 utvidgades till två miljarder kronor, vidgades
landkretsen med Kazakstan, Ukraina och Vitryssland
för affärer som samfinansieras med internationell fi-
nansinstitution. Syftet med denna garantigivning är

79

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

att genom engagemang från svenska företag bidra till
att utveckla näringslivet i de berörda länderna.

De särskilda riktlinjer som fastställts för denna ga-
rantigivning ändrades hösten 1996 mot bakgrund av
det förbättrade riskläget och de erfarenheter som in-
hämtats sedan ramen tillkom.

EKN har i skrivelse den 14 april och 28 juli 1997
inkommit med underlag för en bedömning av verk-
samheten inom den särskilda ramen.

EKN framhåller däri att omfattande förändringar
ägt rum i flertalet av de länder som omfattas av ra-
men sedan den inrättades. Riskbilden i främst de bal-
tiska länderna men också Ryssland har förbättrats,
vilket lett till att EKN numera kan lämna garanti på
dessa länder inom sin ordinarie verksamhet för såväl
korta som längre affärer, dock med vissa restriktio-
ner. En rad institutionella brister kvarstår dock, vil-
ket försvårar normal kredit- och garantigivning.
EKN anser därför att det finns ett fortsatt behov av
den särskilda ramen.

Efterfrågan på garantier ökade under år 1996 re-
lativt långsamt. Engagemanget under ramen uppgick
den 30 juni 1997 till ca 1 700 miljoner kronor, varav
ca 40 % (679 miljoner kronor) i förbindelser. Ca
60 % av engagemanget avser Ryssland och 40 % de
baltiska länderna. Litauen står för den största voly-
men förbindelser och Ryssland för det största tota-
lengagemanget (förbindelser och utfästelser). Takten
i utnyttjandet har i år ökat och Rysslands andel gått
upp. Projekt relaterade till transporter samt skogs-

och träförädling dominerar på Baltikum och är fram-
trädande också på Ryssland. De affärer som avser
Ryssland är normalt större än de som gäller de bal-
tiska länderna.

En relativt stor andel av de garanterade affärerna,
ca 20 %, har drabbats av problem. Detta har lett till
att 73 miljoner kronor utbetalats i skadeersättning
(varav 39 miljoner kronor anses som slutlig förlust).
EKN söker genom skadeförbyggande verksamhet
minimera skadorna.

EKN konstaterar att de 385 miljoner kronor som
hittills avsatts (varav 37 miljoner kronor utnyttjats),
liksom planerad avsättning för år 1998 med 15 mil-
joner kronor bedöms räcka för förutsedda skadefall
åren 1997-1999.

Regeringen anser att den särskilda exportkreditga-
rantiramen är ett viktigt instrument för att främja
handel och investeringar mellan främst Sverige och
de tre baltiska länderna och Ryssland. Regeringen
delar EKN:s bedömning att det trots den förbättrade
riskläget finns ett behov av ramen.

När garantiramen utökades till 2 miljarder kronor
bedömdes att avsättningen för förlustrisker totalt
borde uppgå till 400 miljoner kronor. Som tidigare
framgått har 385 miljoner kronor av detta belopp
hittills avsatts. Den planerade avsättningen för bud-
getåret 1998 är 15 miljoner kronor. Regeringen före-
slår att 15 miljoner kronor avsätts under anslaget för
att täcka eventuella skadeersättningar.

80

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Förkortningslista

Svenska

Engelska

ACP

AVS Länder i Afrika-, Västindien- och Stilla
Havsområdet inom Lomésamarbetet

African, Caribbean and Pacific Countries

AfDB

Afrikanska utvecklingsbanken

African Development Bank

AfDF

Afrikanska utvecklingsfonden

African Development Fund

AsDB

Asiatiska utvecklingsbanken

Asian Development Bank

AsDF

BALTBAT

Asiatiska utvecklingsfonden

FN-bataljonen i Baltikum

Asian Development Fund

BIP

CBC

Baltiska investeringsprogrammet

Baltic Investment Programme

Centre for Cooperation with European

Economies in Transition

CDB

Karibiska utvecklingsbanken

Caribbean Development Bank

DAC

OECD:s biståndskommitté

Development Assistance Committee

ECA

FN:s regionala kommission för Afrika

Economic Commission for Africa

EBRD

Europeiska utvecklingsbanken

European Bank for Reconstruction and De-
velopment

ECHO

Europeiska byrån för humanitärt bistånd

European Community Humanitarian Office

ECOSOC

FN:s råd för ekonomiska och sociala frågor

Economic and Social Council of the United
Nations

EDF

Europeiska utvecklingsfonden

European Development Fund

EG

Europeiska gemenskaperna

The European Communities

EIB

Europeiska investeringsbanken

European Investment Bank

ESAF

IMF:s utvidgade strukturanpassingsfacilitet

Enhanced Structural Adjustment Facility

EU

Europeiska unionen

European Union

EUF

Europeiska utvecklingsfonden

European Development Fund

FAO

FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation

Food and Agriculture Organization

HELCOM

Helsingforskommissionen

The Baltic Marine Environment Protection
Commission

HDR

UNDP:s årsrapport

Human Development Report

IBRD

Internationella banken för återuppbyggnad
och utveckling (Världsbanken)

International Bank for Reconstruction and
Development

ICRC

Internationella Rödakorskommittén

International Committee of the Red Cross

IDA

Internationella utvecklingsfonden

International Development Association

IDB

Interamerikanska utvecklingsbanken

Interamerican Development Bank

IFAD

Internationella jordbruksutvecklingsfonden

International Fund for Agricultural Deve-
lopment

IFC
IGADD

Internationella finansieringsbolaget

International Finance Corporation
Inter-Governmental Group on Drought and
Development

IJO

Internationella juteorganisationen

International Organization of Jute

IMF

Internationella valutafonden

International Monetary Fund

ITTO

Internationella timmerorganisationen

International Timber Trade Organization

LO

Landsorganisationen

Swedish Trade Union Confederation

LRF

Lantbrukarnas riksförbund

Federation of Swedish Farmers

OECD

Organisationen för ekonomiskt samarbete
och utveckling

Organisation for Economic Co-operation
and Development

MR

Mänskliga rättigheter

Human Rights

NAI

Nordiska Afrikainstitutet

The Nordic Africa Institute

NATO

Atlantpaktsorganisationen

North Atlantic Treaty Organization

NDF

Nordiska utvecklingsfonden

Nordic Development Fund

NEFCO

Nordiska miljöfinansieringsbolaget

Nordic Environment Finance Corporation

NGO

Icke-statlig enskild organisation

Non-Governmental Organization

NSA

EBRD:s kärnsäkerhetsfond

Nuclear Safety Account

OSS

Oberoende staters samvälde

Commonwealth of Independent States

PHARE

EU:s program för samarbete med Central-

Poland   and   Hungary:    Economic

81

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

europa och de baltiska staterna

Reconstruction Aid

PMU

Pingsmissionens u-landshjälp

PMU InterLife

RRV

Riksrevisionsverket

National Audit Bureau

SADC

Gemenskapen för utveckling i södra Afrika

Southern African Development

SCC/UG

Utan Gränser

Swedish Cooperative Centre

SFS

SHIA

Svensk författningssamling

Svenska handikapporganisationernas inter-

Swedish organization of the Handicapped

Sida

nationella biståndsstiftelse

Styrelsen för internationellt utvecklings-

International Aid Foundation

Swedish International Development Coope-

SIU

SKI

samarbete

Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte

Statens kärnkraftsinspektion

ration Agency

Swedish Nuclear-Power Inspectorate

SPA

Världsbankens särskilda program för Afrika

Program of Assistance for Africa

SI

Svenska institutet

Swedish Institute

SSI

Statens strålskyddsinstitut

National Radiation Protection Institute

svs

TACIS

Svensk volontärsamverkan

EU:s program för samarbete med OSS

Technical Assistance to the Commonwealth

TCO

Tjänstemmännens centralorganisation

of Independent States

Confederation of Professional Employees

UBV

UNAIDS

Utbildning för biståndsverksamhet

FN:s aidsprogram

UN Aids Programme

UNCDF

FN:s kapitalutvecklingsfond

UN Capital Development Fund

UNCED

FN:s konferens om miljö och utveckling

UN Conference on Environment and De-

UNCTAD

FN:s konferens för handel och utvecklings

velopment

UN Conference on Trade and Development

UNDCP

FN:s narkotikaprogram

UN Drug Control Programme

UNDP

FN:s utvecklingsprogram

UN Development Programme

UNEP

FN:s miljöprogram

UN Environment Programme

UNESCO

FN:s organisation för utbildning, forskning

UN Educational, Scientific and Cultural

UNFPA

och kultur

FN:s befolkningsfond

Organization

UN Fund for Population Activities

UNHCR

FN:s flyktingkommissarie

UN High Commissioner for Refugees

UNICEF

FN:s barnfond

UN Children's Emergency Fund

UNIDO

FN:s organisation för industriell utveckling

UN Industrial Development Organization

UNIFEM

FN:s utvecklingsfond för kvinnor

UN Development fund for Women

UNOCHA

FN:s fond för koordinering av humanitärt

UN:s Office for the Coordination of Hu-

UNRWA

bistånd till Afghanistan

FN:s hjälporganisation för Palestinaflyk-

manitarian Assistance in Afghanistan
UN Relief and Works Agency for Palestine

WDR

tingar i Mellanöstern
Världsbankens årsrapporter

Refugees in the Near East
World Development Report

WEP

ILO:s världssysselsättningsprogram

World Employment Programme

WEU

Västeuropeiska unionen

Westerna European Union

WFP

Världslivsmedelsprogrammet

World Food Programme

WHO

Världshälsoorganisationen

World Health Organization

82

Invandrare och

flyktingar

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

Förslag till statsbudget för år 1998

Invandrare och flyktingar

Innehållsförteckning

1          Förslag till regeringsbeslut....................................................5

2        Inledning..................................................

2.1 Omfattning och ändamål.................

2.2 Resultatbedömningar och slutsatser.............................8

3        Migrationspolitik.................................................................8

3.1 Omfattning och ändamål..............................................8

3.2 Resultatbedömningar och slutsatser.............................8

3.3 Anslag.........................................................................11

A 1. Statens invandrarverk.................................................11

A 2. Mottagande av asylsökande.......................................11

A 3. Migrationspolitiska åtgärder......................................12

A 4. Utlänningsnämnden...................................................13

A 5. Offentligt biträde i utlänningsärenden.......................13

A 6. Utresor för avvisade och utvisade..............................14

4         Integrationspolitik..............................................................15

4 1 Omfattning och ändamål............................................15

4.2 Resultatbedömningar..................................................15

4.3 Anslag.........................................................................19

B 1. Integrationsmyndigheten............................................19

B 2. Särskilda insatser i utsatta bostadsområden...............19

B 3. Integrationsåtgärder...................................................20

B 4. Kommunersättningar vid flyktingmottagande...........21

B 5. Hemutrustningslån.....................................................22

9 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 4

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under ut-
giftsområde 8 Invandrare och flyktingar enligt
följande uppställning

ANSLAG

ANSLAGSTYP

ANSLAGSBELOPP

(TUSENTAL KRONOR)

A 1. Statens invandrarverk

ramanslag

452 402

A 2. Mottagande av asylsökande

ramanslag

773 650

A 3. Migrationspolitiska åtgärder

ramanslag

313 289

A 4. Utlänningsnämnden

ramanslag

65 388

A 5. Offentligt biträde i utlänningsärenden

ramanslag

60 295

A 6. Utresor för avvisade och utvisade

ramanslag

83 210

B 1. Integrationsmyndigheten

ramanslag

45 376

B 2. Särskilda insatser i utsatta bostadsområden

ramanslag

200 000

B 3. Integrationsåtgärder

ramanslag

57 860

B 4. Kommunersättningar vid flyktingmottagande

ramanslag

1 713 915

B 5. Hemutrustningslån

ramanslag

98 549

Summa

3 863 934

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

2 Inledning

2.1 Omfattning och ändamål

Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med frå-
gor rörande flyktingpolitik, invandringen till Sverige,
mottagande av asylsökande, utlänningars rätt att vis-
tas här samt internationellt samarbete på det migra-
tionspolitiska området. Utgiftsområdet omfattar vi-
dare integrationspolitik med frågor rörande
invandrares introduktion i Sverige, delaktighet och
inflytande, åtgärder mot etnisk diskriminering, främ-
lingsfientlighet och rasism samt ersättning till kom-
munerna för mottagande av flyktingar.

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISERI

1995/96        1996        1997        1998        1S99        2000

7 914,1    4 601,0    3 759,2   3 863,9'    3 761,5    3 570,3

1 Regeringen har, jämfört med vårpropositionen, omfördelat 100 miljoner kronor
till detta utgiftsområde från utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner.

Sammanfattande kommentar till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall

De stora utgifterna inom utgiftsområdet avser mot-
tagande av asylsökande och statlig ersättning till
kommunerna för flyktingar och vissa andra invand-
rare. Sedan antalet asylsökande minskat har kostna-
derna gått ner. Ersättningen till kommunerna för äld-
re och handikappade ökar dock fortfarande.

Större förändringar

Under år 1997 har Statens invandrarverk tagit över
ansvaret från polisen för ansökningar och grundut-
redningar i asylärenden, ansökningar och utredning-
ar i övriga ärenden om uppehållstillstånd och svenskt

medborgarskap samt utlänningar som tagits i förvar
enligt utlänningslagen.

Mål för utgiftsområdet

Migrationspolitikens mål är att i en värld präglad av
ökad öppenhet, samverkan och utbyte på alla områ-
den verka för att migration till och från vårt land kan
ske i ordnade former samt

•  att värna asylrätten och

•  att upprätthålla den reglerade invandringen

Detta skall ske på ett sätt som svarar mot kraven på
öppenhet och utbyte och präglas av rättssäkerhet,
humanitet och respekt för individens mänskliga rät-
tigheter.

Integrationspolitikens mål skall, enligt regeringens
förslag i propositionen Sverige, framtiden och mång-
falden - från invandrarpolitik till integrationspolitik
(1997/98:16), vara

•  lika rättigheter och möjligheter för alla oavsett
etnisk och kulturell bakgrund,

•  en samhällsgemenskap med samhällets mångfald
som grund, samt

•  en samhällsutveckling som kännetecknas av öm-
sesidig respekt och tolerans och som alla oavsett
bakgrund skall vara delaktiga i och medansvariga
för.

Prioriteringar för år 1998

Moderniseringen av handläggning och prövning av
utlänningars rätt att vistas i Sverige fortsätter. In-
vandrarverkets roll som central utlänningsmyndighet
stärks. Utlänningsnämnden får ökade resurser för att
kunna förkorta handläggningstiderna. Satsningen
under budgetåret 1997 på åtgärder för att främja fri-
villig återvandring fortsätter.

I propositionen om integrationspolitik lägger rege-
ringen fram förslag till mål för en ny integrationspoli-

10 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 4

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

tik. En ny myndighetsstruktur för integrationsfrågor
föreslås. Statens invandrarverks uppgifter koncentre-
ras till migrationspolitik och medborgarskapsfrågor.

Prognoser och uppföljning skall förbättras inom
utgiftsområdet.

2.2 Resultatbedömningar och slut-
satser

Av det beslut om den framtida migrationspolitiken
som riksdagen fattade i december 1996, enligt förslag
från regeringen i propositionen Svensk migrations-
politik i ett globalt perspektiv (1996/97:25), framgår
att politiken skall präglas av helhetssyn. Politikområ-
det omfattar även bistånds-, säkerhets-, försvars- och
handelspolitiken. Statliga insatser på samtliga dessa
områden påverkar invandringen till Sverige. Antalet
asylsökande är nu förhållandevis lågt och ligger på
samma nivå som i början av 1980-talet, dvs. 8 000 -
10 000 asylsökande per år. Bortsett från ökningen av
antalet asylsökande i samband med krisen i f.d. Jugo-
slavien har utvecklingen under 1990-talet varit rela-
tivt stabil. Under år 1997 beräknas drygt 8 000 per-

soner komma att söka asyl i Sverige. Snabba
omvärldsförändringar kan dock inträffa och plane-
ringsnivån för mottagandet av asylsökanden och
prövningen av asylärenden bestäms till 13 350
asylsökande för budgetåret 1998.

Kommunutflyttningarna av flyktingar kulminera-
de åren 1993 och 1994. Till årsskiftet 1997/98 be-
döms de asylsökande som väntat länge på slutligt be-
slut om uppehållstillstånd ha fått sina ärenden
avgjorda och kan ha fått awisningsbeslut eller blivit
kommunmottagna. Fr.o.m. budgetåret 1998 antas
7 000 utlänningar årligen tas emot i kommunerna
och berättiga dessa till statlig ersättning. Den särskil-
da statliga ersättningen för äldre och handikappade
utlänningar har ökat kraftigt.

Det integrationspolitiska arbetet skall i enlighet
med förslagen i regeringens proposition om integra-
tionspolitik särskilt inriktas på att ge förutsättningar
för individens egen försörjning och delaktighet i
samhället. En ny myndighet för integrationsfrågor
skall inrättas den 1 juni 1998. Som följd härav bör
anslagsstrukturen för verksamhetsområde B 1. Integ-
rationspolitik ändras. Förslag redovisas i avsnitt 4.3.

UTGIFTSUTVECKLING FÖR DE I UTGIFTSOMRÅDET INGÅENDE VERSAMHETSOMRÅDENA

UTGIFT       DÄRAV ANVISAT UTGIFTSPROGNOS FÖRSLAG BERÄKNAT BERÄKNAT

1995/96

1996

1997

1997

1998

1999

2000

Migrationspolitik

2 884,6

1 980,0

2 000,8

2 045,4

1 748,2

1 723,2

1 717,8

Integrationspolitik

5 029,5

2 621,0

1 452,3

1 713,8

2 115,7

2 038,2

1 852,4

Totalt för utgiftsområde 8

7 914,1

4 601,0

3 453,1

3 759,2

3 863,9

3 761,5

3 570,3

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

3 Migrationspolitik

3.1 Omfattning och ändamål

Verksamhetsområdet omfattar migrationspolitik
med frågor rörande flyktingpolitik, invandringen till
Sverige, mottagande av asylsökande, utlänningars
rätt att vistas här samt internationellt samarbete på
det migrationspolitiska området. I verksamhetsom-
rådet ingår Statens invandrarverk och Utlännings-
nämnden.

I propositionen Svensk migrationspolitik i globalt
perspektiv (1996/97:25) framhölls att politiken skall
utgå från en helhetssyn som inkluderar aktiva före-
byggande åtgärder. Även samarbetet med andra sta-
ter framhölls. Betydelsen av EU-samarbetet kommer
att öka till följd av att man i Amsterdamfördraget
fört in invandrings- och flyktingfrågorna under första
pelaren. Dublinkonventionen, som närmare reglerar
vilket land som har ansvar för att pröva en asyl-
ansökan, kommer att träda i kraft hösten 1997.
Konventionen gäller mellan EU:s medlemsstater.

En parlamentarisk kommitté har tillsatts för att
utreda om utlännings- och medborgarskapsärenden
skall prövas i tvåpartsprocess och om prövningen
skall göras av domstolar, domstolsliknande organ
eller renodlade förvaltningsmyndigheter. Kommittén
skall även göra en i första hand språklig och redak-
tionell översyn av utlänningslagen så att lagens struk-
tur blir tydligare och mer överskådlig.

En utredning tillsattes under år 1997 med uppgift
att föreslå framtida organisation och riktlinjer för
verkställighet av awisnings- och utvisningsbeslut. Ut-
redningen skall även föreslå andra åtgärder för att
främja återvändande för personer som nekats uppe-
hållstillstånd i Sverige. Likaså utreds metoder för den
inre utlänningskontrollen. Förslagen från utredning-
en skall lämnas till regeringen senast den 30 septem-
ber 1997.

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR ILÖPANDE PRISER)

1995/96          1996         1997         1398         1999         2000

2 884,6    1 980,0   2 045,4'    1 748,2    1 723,2    1 717,8

Varav 2,9 miljoner kronor utgörs av ett äldre anslag inom verksamhetsområdet.

Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall

Kostnaderna för mottagande av asylsökande under
år 1997 kommer liksom föregående budgetår att
överstiga tilldelade medel. Anledningen till detta är
främst att drygt 25 procent av de personer som är
registrerade i mottagandesystemet är personer med
lagakraftvunna awisningsbeslut. Besluten har av oli-
ka anledningar inte kunnat verkställas.

3.2 Resultatbedömningar och slutsat-
ser

Invandringen till Sverige

Målet för asylprövningen har inte uppfyllts under
budgetåret 1995/96. Endast 35 % av asylärendena
hos Statens invandrarverk har avgjorts inom verk-
samhetsmålets handläggningstid. Från dessa ärenden
har exkluderats ärenden som berörts av verkställig-
hetsstopp, avvaktar praxisbeslut eller generellt ligger
utanför möjligheterna att klara målet på två måna-
ders handläggningstid. Med flera omständigheter
bortdefinierade och trots detta en låg måluppfyllelse
riskerar verksamhetsmålet att bli alltför avlägset för
att fylla en styrande funktion för verksamheten. För
att uppnå bättre styrande effekter har regeringen

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

omarbetat målen i Invandrarverkets regleringsbrev
för budgetåret 1997. Under första kvartalet år 1997
var måluppfyllelsen 43 procent.

Utlänningsnämnden har prioriterat handläggning-
en av överklaganden över beslut om avvisning eller
utvisning. Handläggningstiderna i dessa ärendekate-
gorier har blivit kortare medan handläggningstiderna
för medborgarskapsärenden fortfarande är långa.
Nämnden har alltsedan sin tillkomst haft stora ären-
debalanser. Extraresurser har tidvis tillförts. För när-
varande är det primära problemet den stora mängd
nya ansökningar om uppehållstillstånd som måste
handläggas med förtur. Utlänningsnämnden har se-
dan den 1 januari 1997 en ny typ av ärenden som
avser överklagande av beslut om uppehållstillstånd
där avvisnings- eller utvisningsbeslut inte är aktuellt.
Efter ett drygt halvårs verksamhet är det ännu för
tidigt att dra några säkra slutsatser om resultatet av
nämndens verksamhet i denna del. Hittills har ären-
detypen varit resurskrävande. Enligt nämndens egen
bedömning är en ökning av antalet ärenden att vän-
ta.

Mottagandet av asylsökande

De beräkningar som gjordes av regeringen inför bud-
getåret 1997 om antalet personer i mottagandesys-
temet har inte hållit. Den främsta orsaken till detta är
att ett förhållandevis stort antal utlänningar med av-
visningsbeslut ännu inte har kunnat återvända hem.
Regeringen kommer att fortsätta sina ansträngningar
att söka träffa avtal med vissa länder om återvän-
dande av personer som inte får uppehållstillstånd i
Sverige. Ett resultat av dessa förhandlingar är bl.a.
den principöverenskommelse som träffats med För-
bundsrepubliken Jugoslavien om att dess medborgare
skall kunna återvända hem.

Den organiserade verksamheten för asylsökande
har successivt ökat och breddats. Såväl måluppfyllel-
se och deltagande som det genomsnittliga antalet
timmar per vecka har på många håll ökat i landet.

Kvotflyktingar

Genom organiserad överföring av kvotflyktingar tog
Sverige under det 18 månader långa budgetåret
1995/96 emot 2 170 kvotflyktingar. Dessutom avsat-
tes medel för medicinsk evakuering för vård i Sverige
av sjuka och skadade bosnier som på grund av kriget
inte kunde få vård i hemlandet samt medicinska al-
ternativa återgärder för vård av bosnier i närområ-
det. I slutet av budgetåret 1995/96 avsattes 6,5 mil-
joner kronor till en fond som FN:s
flyktingkommissarie (UNHCR) administrerar. Fon-
den, som inrättades år 1997, är ett försöksprojekt
under tre år. Syftet med fonden är huvudsakligen att

vidga kretsen av länder som tar emot kvotflyktingar.
Det finns ett fortsatt behov av en flyktingkvot.

Återvandring

Med återvandring avses att personer som har perma-
nent uppehållstillstånd i Sverige frivilligt återvandrar
till sitt hemland eller bosätter sig i ett annat land.
Dessa personer kan erhålla ett kontantbidrag.
Fr.o.m. den 1 maj 1997 har bidragen höjts. En vuxen
person kan få 10 000 kronor medan upp till fyra
barn kan få 5 000 kronor var. Tillsammans kan en
familj få högst 40 000 kronor. Bidraget behovsprö-
vas och kan endast betalas ut en gång per person.
Under budgetåret 1995/96 ökade antalet ansökning-
ar om bidrag för resor från Sverige för bosättning i
annat land och 560 personer fick sådant bidrag, de
flesta under kalenderåret 1996. T.o.m. juli 1997 har
750 personer beviljats bidrag. Av dessa var 530
medborgare i Bosnien-Hercegovina. Medel har också
avsatts för förberedelser i Sverige inför bosniska flyk-
tingars framtida återvandring samt för s.k. rekogno-
seringsresor för bosnier inför en eventuell återvand-
ring. Resebidrag för rekognoseringsresor beviljades
till drygt 8 000 personer under budgetåret 1995/96.
Våren 1997 beslutade regeringen att avsätta medel
till en ”återvandringsattaché” vid Sveriges ambassad
i Sarajevo för att främja återvandring. En samråds-
grupp har även bildats med somalierna i Sverige.
Denna disponerar vissa medel för förberedelser i Sve-
rige för ett återvändande till Somalia.

Återvändande

Med återvändande avses att personer som inte fått
uppehållstillstånd eller fått tidsbegränsat uppehålls-
tillstånd återvänder till sitt hemland. Regeringen har
för detta ändamål utfärdat en tidsbegränsad förord-
ning om bidrag i vissa fall till utlänningar som väg-
rats uppehållstillstånd. Förordningen trädde i kraft
den 1 maj 1997 och gäller till utgången av april
1998. Det innebär bl.a. att de kosovoalbaner som
tvingats bli kvar mer än två år i Sverige på grund av
att de inte tagits emot i sitt hemland, kan få ett visst
ekonomiskt stöd om och när deras hemresa blir möj-
lig-

Efterforskning

Svenska röda korset bedriver efterforskning av för-
svunna anhöriga i fall där man förlorat kontakten på
grund av krig, väpnad konflikt eller naturkatastrof.
Organisationen arbetar även med utväxlandet av
meddelanden mellan skyddade personer och deras
familjemedlemmar samt till områden där postgången

10

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

inte fungerar. Organisationen bedriver också arbete
med familjeåterförening. Staten ger ett visst bidrag
till verksamheten enligt ett avtal med Svenska röda
korset.

Internationell samverkan

Regeringen disponerar medel för att bekosta vissa
migrationspolitiska projekt och Sveriges deltagande i
sådant internationellt samarbete som syftar till att
utveckla och tillämpa nya flykting- och migrations-
politiska strategier.

3.3 Anslag

A 1. Statens invandrarverk

Anslags-

1995/96

Utgift

586 500

sparande

16 689

1996

Utgift

394 460

1997

Anslag

506 603

Utgifts-
prognos

525 592

1998

Förslag

452 402

1999

Beräknat

428 039

2000

Beräknat

416 631

Beloppen anges i tusental kronor

Anslaget avser förvaltningskostnader för Statens in-
vandrarverk. En jämförelse mellan budget och utfall
för budgetåret 1995/96 visar att verket detta år hade
ett anslagssparande på 16, 7 miljoner kronor. Inne-
varande budgetår visar anslagsprognosen att de spa-
rade medlen kommer att tas i anspråk.

Invandrarverket är central utlänningsmyndighet
och ansvarar för utlännings-, invandrar- och med-
borgarskapsfrågor i den mån frågorna inte handläggs
av någon annan myndighet. Invandrarverket skall
utreda och pröva ansökningar om visering, up-
pehållstillstånd, flyktingförklaring och resedokument
samt om svenskt medborgarskap. Verket svarar ock-
så för mottagande av asylsökande, för överföring och
mottagande av organiserat uttagna flyktingar samt
har ansvar för de utlänningar som tas i förvar enligt
utlänningslagen. Fr.o.m. den 1 juni 1998 kommer en
ny myndighet att vara central förvaltningsmyndighet
för integrationsfrågor. Dessa frågor flyttas därmed
från Invandrarverket.

Invandrarverket kommer fr.o.m. den 1 oktober
1997 att organisatoriskt delas upp i fem regioner.
Den 30 juni 1997 var 1 368 personer anställda vid
verket.

Regeringens överväganden

Resultatinformation och slutsatser

Vid beräkning av medel görs bedömningen att an-
talet ärenden rörande uppehållstillstånd där asyl-
skäl inte åberopas utgör 75 000, antalet vise-
ringsärenden som prövas av Invandrarverket
utgör 30 000 samt att antalet grundärenden i frå-
ga om svenskt medborgarskap utgör 29 000. Även
om antalet asylsökande är förhållandevis lågt bör
Invandrarverket av beredskapsskäl ha kapacitet
att handlägga ärenden motsvarande upp till 18
000 asylsökande.

Awecklingskostnader har funnits under budget-
året 1997 och kan även förutses under budgetåret
1998. Vilka kostnader som kan komma att belasta
anslaget under året beror i hög grad på vilka uppsäg-
ningstider berörd personal har. Avvecklingen beror
dels på att antalet asylsökande minskat, dels föränd-
ringar av verkets verksamhetsuppgifter. Vissa nya
uppgifter kommer att tillföras medan andra kommer
att avvecklas. Uppgifter som avvecklas hos Invand-
rarverket, och som i fortsättningen kommer att i
oförändrad eller modifierad form ingå i Integra-
tionsmyndighetens ansvarsområde, motiverar att

59,3 miljoner kronor på helårsbasis räknas av från
anslaget A 1. och tillförs anslaget B 1. integra-
tionsmyndigheten. För budgetåret 1998 skall dock
30,05 miljoner kronor ligga kvar på anslaget A 1.
Eftersom växlingen av ansvarsområde sker den 1 juni
1998 och Invandrarverket dessutom kommer att ha
awecklingskostnader.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverkets granskning av Invandrarver-
ket har visat att årsredovisningen i allt väsentligt
är rättvisande och uppfyller de krav som uppställs
genom regeringsbeslut eller förordning. Regering-
en ansluter sig till denna bedömning.

A 2. Mottagande av asylsökande

1995/96

Utgift

1 869 647

1996

Utgift

1 195 264

1997

Anslag

922 000

Utgifts-
prognos

993 600

1998

Förslag

773 650

1999

Beräknat

773 650

2000

Beräknat

773 650

Beloppen anges i tusental kronor

11

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

Anslaget finansierar mottagandet av asylsökande och
personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd. Från
anslaget bekostas även asylsökandes resor från Sveri-
ge och kostnaderna för utlänningar som tagits i för-
var enligt utlänningslagen (1989:529). Staten ersätter
kommunerna för den ersättning som ges till vissa
andra utlänningar än asylsökande medan de väntar
på beslut om uppehållstillstånd. Ersättningen har ti-
digare finansierats över anslaget B 4. Kommunerer-
sättningar vid flyktingmottagande. Fr.o.m. budget-
året 1998 kommer medlen att finnas på anslaget A 2.
Mottagande av asylsökande. Kostnaden beräknas till
12 miljoner kronor för budgetåret 1998. Motsva-
rande medel förs över från B 4. till A 2.

För budgetåret 1997 beräknas ett överskridande
av anslaget med 71 miljoner kronor. Detta beror
främst på att ett stort antal personer med lagakraft-
vunna awisningsbeslut inte kunnat återsändas till
sina hemländer samt att asylprövningen i vissa ären-
den präglats av en allt högre komplexitet i ärendena
med längre utredningstider som resultat.

Statens invandrarverk organiserar mottagandet av
asylsökande. De asylsökande kan antingen bo på en
av verkets förläggningar eller få ersättning för eget
boende. Invandrarverket ansvarar även för utlän-
ningar som tagits i förvar enligt utlänningslagen. En-
ligt avtal mellan staten och Landstingsförbundet ger
landstingen hälso- och sjukvård till asylsökande och
försvarstagna.

Såvitt avser funktionen Flyktingverksamhet inom
det civila försvaret skall verksamheten bedrivas på
sådant sätt att Invandrarverkets resurser och den be-
redskap som finns för att ta emot asylsökande även
skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på sam-
hället i fred samt vid internationella fredsfrämjande
och humanitära insatser.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

I början av budgetåret 1997 var antalet registre-
rade personer i mottagandesystemet 17 302 varav
5 237 var barn under 16 år. Den genomsnittliga
vistelsetiden för de ca 14 000 personer som var
registrerade den 1 juli 1997 var ca två år och fyra
månader. Detta speglar främst de svårigheter som
funnits att återsända personer med avvisningsbe-
slut till sina hemländer, men även att måluppfyl-
lelsen för handläggningstider i asylärenden varit
låg. De långa vistelsetiderna innebär högre total-
kostnader för mottagandet än beräknat. Däremot
redovisas lägre dygnskostnader per person och
dygn, 186 kronor mot beräknat 197 kronor. Det-
ta beror främst på de stordriftsfördelar Invandrar-
verket kunnat nå med en hög beläggning i motta-
gandesystemet. En annan orsak till en lägre

dygnskostnad är att mottagandet av asylsökande
under senare år har ändrat karaktär. Från att tidi-
gare uteslutande ha inneburit förläggningsboende
i någon form, bor i dag nära 60 % av de asyl-
sökande i eget boende.

Slutsatser

Vid utgången av år 1997 beräknas det finnas 11 500
personer i mottagandesystemet. När överenskom-
melsen med Förbundsrepubliken Jugoslavien träder i
kraft, kommer huvuddelen av dessa att kunna lämna
mottagandesystemet. Uppskattningsvis beräknas
därmed den genomsnittliga beläggningen minskas till
9 500 personer från tidigare beräknade 9 800 perso-
ner. Förändringen avser endast personer som vistats i
Sverige i mer än ett år. När antalet personer i motta-
gandesystemet minskar, försvinner stordriftsförde-
larna delvis. Dygnskostnaden per person kan därför
beräknas öka till 205 kronor.

A 3. Migrationspolitiska åtgärder

1995/96

Utgift

337 786

1996

Utgift

330 518

1997

Anslag

311 319

Utgifts-
prognos

309 488

1998

Förslag

313 289

1999

Beräknat

314 602

2000

Beräknat

315 842

Beloppen anges i tusental kronor

Fr.o.m. år 1997 finns Internationell samverkan inom ramen för migrations-
politiken m.m. som ett äldre anslag inom verksamhetsområdet. Beloppet
uppgår till 2 870 000 kronor.

Ett viktigt inslag i migrationspolitiken är vår bered-
skap att ta emot kvotflyktingar. Staten betalar ut er-
sättning till de kommuner som tar emot dessa flyk-
tingar. Av medlen för kvotflyktingar genomförs även
vissa hjälpinsatser för flyktingar utanför Sverige. Sta-
ten kan även ge bidrag till åtgärder för frivillig åter-
vandring av personer som efter att ha varit bosatta i
Sverige under längre eller kortare tid väljer att åter-
vandra till sitt ursprungliga hemland eller till annat
bosättningsland. Genom en tidsbegränsad förordning
kan vissa utlänningar som inte får stanna kvar i Sve-
rige få bidrag i samband med utresan. Anhöriga till
flyktingar i Sverige kan få bidrag till resan hit om de
vill förena sig med sina anhöriga i Sverige. Medel an-
visas även för att bekosta vissa migrationspolitiska
projekt och Sveriges deltagande i internationellt sam-
arbete inom flykting- och invandringsområdet. Lika-

12

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

så anvisas medel från detta anslag till Svenska röda
korsets efterforskningsverksamhet.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Anslagsmedel för budgetåret 1995/96 har i stats-
budgeten avsatts för överföring av kvotflyktingar
och mottagande av dem i kommunerna samt al-
ternativa insatser och åtgärder motsvarande kost-
nader för 2 760 organiserat överförda flyktingar.
Under budgetåret 1995/96 (18 månader) överför-
des 2 170 kvotflyktingar till Sverige. Kostnaderna
för denna verksamhet, inklusive kostnaderna till
den fond som UNHCR administrerar samt ersätt-
ningen till de kommuner som tagit emot flykting-
arna uppgick till 297,3 miljoner kronor. Under
budgetåret 1997 har riksdagen anvisat medel mot-
svarande kostnader för 1 840 kvotöverförda flyk-
tingar. Under första halvåret 1997 har 1 174
kvotflyktingar överförts till Sverige. Uttagningar-
na sker som regel i samarbete med UNHCR.
Medlen används därutöver för att ge särskilt ut-
satta personer en fristad i Sverige. Inom ramen för
anslagsmedlen har fem miljoner kronor avsatts till
medicinska insatser och fem miljoner kronor till
projektmedel för förberedelser i Sverige inför
framtida återvandring till Bosnien-Hercegovina
samt Somalia och övriga områden på Afrikas
horn.

Bidragen till flyktingars resor från Sverige, s.k.
återvandringsbidrag, uppgick till 2,9 miljoner kronor
under budgetåret 1995/96. Av de anvisade medlen
har inte allt utnyttjats bl.a. beroende på att ökningen
av återvandringen inträffade under senare delen av
perioden och att resorna gick till ett land nära Sveri-
ge-

Under budgetåret 1995/96 uppgick kostnaderna
för resor till Sverige för anhöriga till flyktingar till
998 000 kronor.

A 4. Utlänningsnämnden

1995/96

Utgift

85 141

Anslags-
kredit

2 746

1996

Utgift

57 797

1997

Anslag

66 675

Utgifts-
prognos

66 675

1998

Förslag

65 388

1999

Beräknat

60 561

2000

Beräknat

62 392

Beloppen anges i tusental kronor

En jämförelse mellan budget och utfall för budget-
året 1995/96 visar att av den beviljade anslagskredi-
ten på 2,9 miljoner kronor hade ca 2,7 miljoner kro-
nor utnyttjats.

Utlänningsnämnden prövar överklaganden av be-
slut som fattas av Invandrarverket avseende avvis-
ningar och utvisningar samt ansökningar om uppe-
hållstillstånd, flyktingförklaring, resedokument och
svenskt medborgarskap. Nämnden prövar även s.k.
nya ansökningar om uppehållstillstånd. Sådan ansö-
kan kan göras efter det att ett avvisnings- eller utvis-
ningsbeslut vunnit lagakraft. Fr.o.m. den 1 december
1997 tillförs Utlänningsnämnden uppgiften att pröva
överklagande beträffande offentliga biträden i utlän-
ningsärenden.

Nämnden består av 8 ordinarie ordföranden och 5
ersättare för dessa samt 30 ledamöter. Arbetet leds
av en generaldirektör vilken också är en av nämn-
dens ordinarie ordföranden. Den 30 juni 1997 var
127 personer anställda vid nämnden.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Nedgången av antalet asylsökande har inte fullt ut
slagit igenom i Utlänningsnämndens verksamhet.
På grund av att så många avvisningsbeslut ännu
inte verkställts är antalet nya ansökningar om up-
pehållstillstånd fortfarande stort.

Slutsatser

Anslagsmedlen för år 1998 avseende mottagande
av kvotflyktingar bör liksom innevarande budget-
år få användas med viss flexibilitet och motsvara
kostnaderna för 1 840 överförda flyktingar. Rege-
ringen bedömer, liksom för innevarande budgetår,
att många personer bl.a. från f.d. Jugoslavien
kommer att vilja flytta hem och att medel kom-
mer att tas i anspråk för detta.

Regeringens bedömningar med anledning av
revisionens iakttagelser

Riksrevisionverkets granskning av Utlännings-
nämnden har visat att årsredovisningen i allt vä-
sentligt är rättvisande och uppfyller de krav som
uppställs genom regeringsbeslut eller förordning.
Regeringen ansluter sig till denna bedömning.

13

PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

Slutsatser

En översyn av Utlänningsnämndens arbetsformer
och resursanvändning är påkallad. En bedömning
bör därvid göras av vilka åtgärder som kan vidtas
för att ytterligare förkorta handläggningstiderna.
För att stödja nämnden i ett sådant arbete och för
att få ner ärendebalansen tillförs anslaget fyra
miljoner kronor fr.o.m. år 1998.

Anslaget nyinrättades budgetåret 1997. Från an-
slaget finansieras resor ut ur landet för utlänning-
ar som avvisats eller utvisats enligt beslut av rege-
ringen, Statens invandrarverk och
Utlänningsnämnden med stöd av utlänningslagen
(1989:529). Kriminalvårdens transporttjänst or-
ganiserar resor på uppdrag av verkställande myn-
dighet. Innevarande budgetår visar anslags-
prognosen att kostnaderna kommer att understiga
tilldelade medel för budgetåret 1997.

A 5. Offentligt biträde i utlännings-

ärenden

1995/96

Utgift

0

1996

Utgift

0

1997

Anslag

64 240

Utgifts-
prognos

59 216

1998

Förslag

60 295

1999

Beräknat

61 501

2000

Beräknat

62 731

Beloppen

anges i tusental kronor

Anslaget nyinrättades budgetåret 1997. Anslagsprog-
nosen för budgetåret 1997 visar att kostnaderna
kommer att understiga tilldelade medel.

Offentliga biträden förordnas för närvarande med
stöd av rättshjälpslagen (1972:429) i ärenden enligt
utlänningslagen (1989:529) där fråga uppkommit
om avvisning eller utvisning. Fr.o.m. den 1 december
1997 återfinns bestämmelserna i 11 kap. utlännings-
lagen samt lagen (1996:1620) om offentligt biträde.

Regeringens överväganden

Rätten att erhålla rättshjälp är viktig. Anslaget
bör anpassas till antagandet om antalet asylsö-
kande under bugetåret.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Färre avvisnings- och utvisningsbeslut förutses
komma att bli verkställda under budgetåret 1997
än vad som beräknats i budgetpropositionen
1997. Detta beror dels på nedgången i antalet
asylsökande, dels på de problem som uppstått i
samband med att vissa länder inte tillåter sina
medborgare att återvända hem sedan de avvisats
eller utvisats från Sverige. Eftersom ett förhållan-
devis stort antal resor skett till närliggande länder
har kostnaderna per återvändande legat på en läg-
re nivå än beräknat.

Slutsatser

Den principöverenskommelse som nu finns med
Förbundsrepubliken Jugoslavien beräknas leda till
att antalet verkställigheter av avvisningsbeslut
ökar. Med hänsyn till att dessa resor bör kunna
anordnas till förhållandevis låga kostnader finner
regeringen att anslagets storlek kan bestämmas till
en nivå i närheten av det prognostiserade utfallet
för år 1997.

A 6. Utresor för avvisade och utvisade

1995/96

Utgift

0

1996

Utgift

0

1997

Anslag

130 000

Utgifts-
prognos

88 000

1998

Förslag

83 210

1999

Beräknat

84 874

2000

Beräknat

86 572

Beloppen anges i tusental kronor

14

4 Integrationspolitik

4.1 Omfattning och ändamål

Verksamhetsområdet omfattar integrationspolitik
med frågor rörande invandrares introduktion i Sve-
rige, delaktighet och inflytande, åtgärder mot etnisk
diskriminering, främlingsfientlighet och rasism samt
ersättning till kommunerna för flyktingmottagande.

Fr.o.m. den 1 juni 1998 ingår, under förutsätt-
ning av riksdagens beslut, en ny myndighet för integ-
rationsfrågor i verksamhetsområdet.

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)

1995/96      1996      1997      1998      1999      2000

5 029.5   2 621,0   1 713,8   2 115,7   2 038,2   1 852,4

Prioriteringar för 1998 om integrationspolitik

I proposition Sverige, framtiden och mångfalden -
från invandrarpolitik till integrationspolitik
(prop. 1997/98: 16) föreslår regeringen:

• att det integrationspolitiska arbetet skall särskilt

inriktas på att

- ge förutsättningar för individers egen försörjning

och delaktighet i samhället,

- förebygga och motverka diskriminering, främlings-

fientlighet och rasism,

- värna om grundläggande demokratiska värden och

verka för kvinnors och mäns lika rättigheter och
möjligheter.

• att förverkligandet av de integrationspolitiska må-

len bör följas upp kontinuerligt.

• att en ny myndighet inrättas den 1 juni 1998 med

ansvar för att integrationspolitiska mål och syn-
sätt får genomslag på olika samhällsområden
samt för att aktivt stimulera integrationsproces-
sen i samhället.

En fortsatt satsning på särskilda insatser i utsatta bo-
stadsområden skall ske.

4.2 Resultatbedömning och slut-
satser

Särskilda åtgärder i invandrartäta områden

Genom ekonomiskt stöd får kommunerna möjlighet
att bedriva utvecklingsarbete i syfte att förbättra
livsmiljöerna i invandrartäta och utsatta bostadsom-
råden i framför allt storstadsregionerna. Sedan stödet
infördes budgetåret 1995/96 har åtta storstadskom-
muner upprättat särskilda handlingsplaner för sam-
manlagt tolv bostadsområden. Detta har hittills in-
neburit en mobilisering av de boende som har
engagerat sig och aktiverats i handlingsplanerna. Nya
kontakter har knutits och det sociala nätverket
stärkts. Uppmärksamheten på de skillnader som
finns mellan olika bostadsområden har ökat.

För att tillföra erfarenheter från andra kommuner
än storstadskommuner utsåg regeringen våren 1997
kommunerna Eskilstuna, Landskrona, Norrköping
och Trollhättan att ingå i stödkretsen. Sammanlagt
tolv kommuner skall därmed stimuleras till insatser
som även skall kunna utgöra goda exempel för andra
kommuner. Utvärderingarna sker lokalt och hösten
1997 förväntas de åtta storstadskommunerna redovi-
sa sina första erfarenheter.

Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism

Regeringen har under budgetåret 1997 lämnat stöd
till olika projekt, varav 10 miljoner kronor till den
svenska samordningskommittén för Europaåret mot
rasism. Kommitténs direktiv föreskriver att aktivite-

15

terna under Europaåret skall sikta till långsiktighet
och lokalt engagemang.

Regeringen har tillsatt en särskild utredare (dir.
1997:11) för att se över lagen mot etnisk diskrimine-
ring. Översynen skall redovisas senast den 1 decem-
ber 1997.

Kommunersättningar vid flyktingmottagande

Krigen i f.d. Jugoslavien ledde till att 62 700 flyk-
tingar togs emot i 272 kommuner under år 1994.
Viseringsplikt och slut på striderna har sedan gjort
att så få som 6 800 flyktingar togs emot i 243 kom-
muner år 1996. Kommunmottagandet under de se-
naste åren framgår av följande tabell:

1331         1'393         '953         1994         1995         <996         1'397

18 840   18 550   25 220   62 990   15 920    6 800  12 700'

1. Prognos

Statens invandrarverk har inte gjort några kontinuer-
liga mätningar av hur väl introduktionen av flykting-
ar i det svenska samhället fungerar. Olika utvärde-
ringar har dock visat på ökade svårigheter att bli
självförsörjande. Bara omkring tio procent av dem
som bosatt sig i Sverige under senare år klarar sin
egen försörjning genom lönearbete tre och ett halvt
år efter kommunmottagandet. Detta beror framför
allt på den höga arbetslösheten på den svenska ar-
betsmarknaden och på att flyktingarnas kunskaper i
svenska och deras yrkeskvalifikationer inte motsva-
rar de krav som ställs.

Kunskaperna i svenska språket har en nyckelroll
för hur väl introduktionen skall lyckas. En stor andel
av eleverna avbryter dock undervisningen i svenska
för invandrare eller uppnår inte godkänt resultat.
Detta gäller särskilt elever med ingen eller mycket
kort utbildning i hemlandet och/eller med krigsupp-
levelser eller handikapp.

Flyktingmottagandet åren 1991 och 1992 har
följts upp med avseende på hur väl den statliga er-
sättningen täckt kommunernas kostnader. Ersätt-
ningsperioderna som studerats gäller åren 1991 -
1994 och 1992 - 1995.

De flesta kommuner som tog emot flyktingar år
1991 har fått sina kostnader ersatta. Kommunmot-
tagandet år 1992 har däremot medfört ett genom-
snittligt underskott för kommunerna. Skillnaden i
kostnadstäckningsgrad kan delvis förklaras med att
ett särskilt konjunkturtillägg betalades ut för de flyk-
tingar som togs emot under år 1991. Den bakomlig-
gande orsaken till att den statliga ersättningen inte
räckt till är emellertid att få flyktingar kommit ut i
arbete och kunnat försörja sig. Kommunernas social-
bidragskostnader har därför blivit större än beräknat.

När det gäller såväl 1991 som 1992 års flykting-
mottagning har det visat sig att kommuner som tog

emot vidareflyttade flyktingar fick sämre kostnads-
täckning än utflyttarkommunerna. Små kommuner,
oberoende av geografiskt läge, är i allmänhet utflytt-
ningskommuner och fick sina kostnader täckta med
statsbidrag. Inflyttningskommunerna, som nästan
alla är stora och medelstora kommuner i mellersta
och södra Sverige, fick ingen schablonersättning för
sådana flyktingar som flyttade från ursprungskom-
munen 18 månader efter det första kommunmotta-
gandet. Utbetalningsreglerna är nu ändrade för att
motverka denna effekt.

Kommuner med stort flyktingmottagande har fått
särskild kompensation åren 1996 och 1997 med
sammanlagt 400 miljoner kronor från anslaget A 2.
Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting under utgiftsområde 25. Regeringen avser
att fördela ytterligare en viss del av detta anslag som
bidrag till kommuner med höga kostnader för flyk-
tingmottagande.

Hemutrustningslån

Under perioden 1994 - 1996 har antalet nya hemut-
rustningslån till flyktingar m.fl. utlänningar minskat
kraftigt, vilket är en återspegling av att kommunut-
flyttningarna avtagit:

1994

1995

1996

Beviljade ansökningar

28 290

10 997

5 309

Utbetalade belopp, tkr

585 536

84 171

77 651

De genomsnittliga lånebeloppen har dessutom mins-
kat från 20 600 kronor år 1994 till 14 600 kronor
under 1996.

Det kapital som Centrala studiestödsnämnden
(CSN) lånar ut till flyktingarna finansieras med lån
hos Riksgäldskontoret. Den totala lånestocken är
stor och det är i första hand redan beviljade lån som
styr anslagsutvecklingen de kommande åren. Ansla-
get B 5. Hemutrustningslån används till räntesubven-
tionering av CSN:s låntagare samt eftergifter av låne-
belopp.

CSN:s totala skuld till Riksgäldskontoret har de
senaste åren utvecklats på följande sätt (miljoner
kronor):

1994

1995

1996

1 185,4

1 329,2

1 319,9

Under år 1996 skulle 193 miljoner kronor planenligt
ha återbetalats till CSN, men det kom in endast 92,4
miljoner kronor. Orsakerna till att resterande 100,3
miljoner kronor inte betalades tillbaka är:

16

Anstånd           57,1, varav kapitaliserad ränta 9,7

Eftergift___________34,9, varav kapitaliserad ränta 2,9

Övrigt 8,3 varav kapitaliserad ränta 1,40

100,3 miljoner kronor

Anstånd. Många invandrare har efter flera år i Sveri-
ge ännu inte kommit ut på arbetsmarknaden. Ande-
len anståndsansökningar har ökat med mer än 45
procent sedan år 1994.

Eftergifter. Om låntagaren bedöms ha en varaktigt
nedsatt betalningsförmåga kan lånet efterskänkas
helt eller delvis. Vid dödsfall efterskänks skulden.
Antalet ansökningar om eftergift har ökat under åren
1996 och 1997.

Övrigt. Under år 1996 fanns 52 000 lån som för-
fallit till betalning. Drygt 4 000 lån betalades aldrig
trots påminnelser.

4.2.1 En ny integrationspolitik

I propositionen (1997/98:16) om integrationspolitik
redovisar regeringen sina bedömningar och skäl för
en ny integrationspolitik. Regeringen anser att sam-
hällets etniska och kulturella mångfald bör tas som
utgångspunkt för den generella politikens utformning
och genomförande på alla samhällsområden och ni-
våer. Särlösningar som riktar sig specifikt till invand-
rare som grupp bör begränsas till insatser och åtgär-
der som kan behövas under den första tiden i Sverige.
De mål som regeringen föreslår för inte-
grationspolitiken tar fasta på samhällets mångfald
och syftar till att motverka och förebygga en segrege-
ring och marginalisering som sammanfaller med et-
niska gränser. Integrationspolitikens genomförande
och resultat föreslås bli föremål för kontinuerlig upp-
följning. Som en konsekvens av den nya politiken
skall också invandrarbegreppets användning i för-
fattningar ses över.

Delaktighet och inflytande

Regeringen framhåller i propositionen om integra-
tionspolitik att särskilda insatser bör göras för att
stimulera invandrares delaktighet i samhällsutveck-
lingen. Det är bl.a. viktigt att stimulera lokala initia-
tiv. Vidare framhålls i propositionen att statliga och
kommunala myndigheter bör svara för att samhälls-
information når alla i befolkningen, oavsett här-
komst och etnisk bakgrund och att den är anpassad
till mottagarnas skilda förutsättningar och behov.
Det kan också behövas särskilda insatser för att till-
godose nyanlända invandrares behov av samhällsin-
formation. Däremot ifrågasätts om staten bör ge stöd

till informations- och tidningsverksamhet på vissa
språk och på lätt svenska i nuvarande form. Därför
föreslår regeringen att det statliga stödet till Stiftel-
sen Invandrartidningen avvecklas. Regeringen före-
slår också att bidragsgivningen till invandrarnas riks-
organisationer m.fl. i större utsträckning bör
resultatstyras.

Särskilda insatser i utsatta bostadsområden

Den generella politiken har hittills inte givit tillräck-
ligt stöd för en utveckling som hindrar boendesegre-
gationen att tillta och etnifieras. Att bryta segregatio-
nen är ett nationellt intresse där kommunerna har en
nyckelroll. I propositionen om integrationspolitik
framhåller regeringen att en fortsatt satsning på ut-
satta bostadsområden bör göras under de närmaste
åren. Ett mindre antal bostadsområden som ingår i
den satsning som gjorts under de senaste åren bör få
möjlighet att vidareutveckla sitt arbete med hjälp av
statligt stöd. Syftet är att åstadkomma en varaktig
förbättring av situationen i dessa bostadsområden
och att de skall kunna fungera som nationella exem-
pel.

En integrationsmyndighet

För att de integrationspolitiska målen skall kunna
fullföljas behövs ett övergripande ansvar för frågor
med anknytning till samhällets etniska och kulturella
mångfald och för att följa och utvärdera utvecklingen
ur ett integrationspolitiskt perspektiv. Den ökade
segregeringen och marginaliseringen i samhället mås-
te med kraft motverkas. I propositionen om integra-
tionspolitik föreslår regeringen att en ny myndighet
för integrationsfrågor inrättas. Myndigheten skall
bl.a. ansvara för att integrationspolitikens mål och
synsätt får genomslag på olika samhällsområden
samt för att aktivt stimulera integrationsprocesserna i
samhället. Särskilt viktiga uppgifter för myndigheten
bör vara att verka för lika rättigheter och möjligheter
för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund, att fö-
rebygga och motverka diskriminering, främlingsfi-
entlighet och rasism samt att se till att nyanlända in-
vandrare får stöd för sin integration i det svenska
samhället. Ombudsmannen mot etnisk diskrimine-
ring skall inordnas i den nya myndighetens organisa-
tion med en i myndigheten självständig ställning.

Introduktion av nyanlända invandrare

Alla nyanlända invandrares behov av samhällsstöd
bör uppmärksammas av statliga myndighe» och
kommuner i syfte att underlätta deras försirjning
och delaktighet i samhället. Behovet av stöd kiftar
beroende på bakgrund och eventuella flyktosaker.

17

Därför är det viktigt att stödåtgärderna tar hänsyn
till varje individs speciella behov och förutsättningar.
Utgångspunkten är individens eget ansvar för att
skapa sig en tillvaro i Sverige. Skyddsbehövandes be-
hov av stöd under den första tiden i Sverige kan skilja
sig från andra invandrares. För denna grupp lämnas
också statlig ersättning till kommunerna. Regeringen
framhåller i propositionen om integrationspolitik att
nuvarande system med individuella introduktions-
planer och introduktionsprogram för skyddsbehö-
vande kan behöva utvecklas. Den nya integra-
tionsmyndigheten föreslås få ansvar för
uppföljningen av introduktionen av skyddsbehövan-
de.

Slutsatser

Som en följd av den nya integrationspolitiken före-
slår regeringen i denna proposition en förändrad an-
slagsstruktur för verksamhetsområdet. Regeringens
övriga bedömningar inom integrationspolitiken och
skälen för den återfinns i regeringens proposition om
integrationspolitik.

4.2.2 En ny anslagsstruktur

Anslag budgetåret 1997

Innevarande budgetår finansieras verksamhetsområ-
de B med följande anslag:

B 1. Särskilda åtgärder i invandrartäta områden
(ramanslag)

Ändamål: Projektstöd till kommuner

B 2. Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism
(obetecknat anslag)

Ändamål: I huvudsak projektstöd till organisationer

B 3. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
(ramanslag)

Ändamål: Myndighetsfinansiering av DO och
Nämnden mot etnisk diskriminering

B 4. Åtgärder för invandrare

(obetecknat anslag)

Ändamål: Statsbidrag till invandrares riksorganisa-
tioner, statsbidrag till Stiftelsen invandrartidningen
samt projektstöd till organisationer

B 5. Kommunersättningar vid flyktingmottagande
(ramanslag)

Ändamål: Statsbidrag till kommuner och landsting

B 6. Hemutrustningslån

(ramanslag)

Ändamål: Räntesubventioner och avskrivningar av
lån.

Anslag budgetåret 1998

Förslagen i propositionen om integrationspolitik
medför att anslagsstrukturen för år 1998 och kom-
mande budgetår i stället bör vara:

B 1. Integrationsmyndigheten

(ramanslag)

Ändamål: Myndighetsfinansiering av Integrations-
myndigheten, Ombudsmannen mot etnisk diskrimi-
nering och Nämnden mot etnisk diskriminering.
Medel tillförs från nuvarande anslagen

-Al. Statens invandrarverk (i huvudsak nuvarande
integrationsverksamhet)

- B 3. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering

- B 4. Åtgärder för invandrare (del av statsbidraget

till Stiftelsen Invandrartidningen)

- B 5. Kommunersättningar vid flyktingmottagande

(medel för uppföljning)

B 2. Särskilda insatser i utsatta bostadsområden
(ramanslag)

Oförändrat ändamål och finansiering

B 3. Integrationsåtgärder

(ramanslag)

Ändamål: Projektstöd för att stimulera integrations-
processerna i samhället samt för att förebygga och
motverka diskriminering, främlingsfientlighet och
rasism. Informations- och uppföljningsprojekt som
initieras av Integrationsmyndigheten, statsbidrag till
organisationer samt regeringsinitiativ inom området.
Medel tillförs från nuvarande anslagen

- B 2. Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism

- B 4. Åtgärder för invandrare (statsbidrag till in-

vandrares riksorganisationer, projektstöd och del
av statsbidraget till Stiftelsen Invandrartidningen)

- N 2. Stöd till demokratiutveckling, utgiftsområde

17

B 4. Kommunersättningar vid flyktingmottagande
(ramanslag)

Ändamål: I huvudsak oförändrat ändamål och finan-
siering. Ersättningen för bistånd åt andra utlänningar
än asylsökande skall dock föras till anslaget A 2.
Mottagande av asylsökande. Uppföljningsverksam-
heten flyttas till det nya anslaget B 1. Integra-
tionsmyndigheten.

18

B 5. Hemutrustningslån

(ramanslag)

Oförändrat ändamål och finansiering.

4.3

B 1.

Anslag

Integrationsmyndigheten

1998

Nytt an-
slag

45 376

1999

Beräknat

76 423

2000

Beräknat

84 399

Beloppen anges i tusental kronor

Integrationsmyndigheten skall fr.o.m. den 1 juni
1998 vara central förvaltningsmyndighet för integra-
tionsfrågor i enlighet med vad regeringen föreslår i
propositionen om integrationspolitik. Regeringen har
för avsikt att inom kort tillsätta en organisations-
kommitté som skall utreda den närmare organisatio-
nen av myndigheten, dess ledningsform samt ge för-
slag till namn på myndigheten.

Under budgetåret 1998 kommer Ombudsmannen
mot etnisk diskriminering och Integrationsmyndighe-
ten att behöva ha delad dispositionsrätt till anslaget.

Övriga anslagsöverföringar

Medlen för uppföljning av den statliga ersättningen
till kommunerna för flyktingmottagande - 1 miljon
kronor - förs till Integrationsmyndigheten efter att
tidigare ha finansierats över anslaget för kommuner-
sättningar vid flyktingmottagande. Statsbidraget till
Stiftelsen Invandrartidningen, som avvecklas efter
den 30 april 1998, fördelas mellan de nya anslagen
B 1. Integrationsmyndigheten och B 3. Integrations-
åtgärder. Av tidigare beräknat statsbidrag på
15 355 000 kronor skall 5 118 000 kronor användas
till Stiftelsens verksamhet för perioden januari - april
1998 och finansieras inom anslaget B 3. Integra-
tionsåtgärder. Resterande belopp som uppgår till
10 237 000 kronor tillförs Integrationsmyndigheten.

SAMMANFATTANDE ANSLAGSBERÄKNING (TKR)
FÖR INTEGRATIONSMYNDIGHETEN ÄR 1998

Medel från A 1. Statens invandrarverk avseende juni

- december 1998

29 250

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering hela 1998

4 889

Medel från statsbidraget till Stiftelsen Invandrartid-
ningen avseende maj - december 1998

10 237

Utredningskostnader från anslaget för kommuner-
sättningar vid flyktingmottagande

1 000

Summa Integrationsmyndigheten år 1998

45 376

Regeringens överväganden

Anslagsöverföring från Statens invandrarverk

Uppgifter som avvecklas hos Statens invandrarverk
och som i fortsättningen kommer att i oförändrad
eller modifierad form ingå i Integrationsmyndighe-
tens ansvarsområde motiverar att 59,3 miljoner kro-
nor på helårsbasis räknas av från anslaget A 1. Sta-
tens invandrarverk och tillförs Integrations-
myndigheten. För budgetåret 1998 skall dock
30 050 000 kronor ligga kvar hos Invandrarverket,
eftersom växlingen av ansvarsområde sker den 1 juni
1998 och verket dessutom kommer att ha aweck-
lingskostnader.

Anslagsöverföring från Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering

Det tidigare anslaget B 3. Ombudsmannen mot et-
nisk diskriminering avvecklas och de medel som tidi-
gare beräknats för ändamålet, 4 889 000 kronor,
förs i sin helhet över till anslaget B 1. Integra-
tionsmyndigheten. Ombudsmannen förutsätts finan-
sieras från det nya anslaget även under tiden

1 januari 1998 t.o.m. 30 maj 1998.

Övrigt

Etableringskostnaderna för den nya myndigheten,
som beräknats till ca 4 miljoner kronor, ingår i an-
slagsbeloppet 45 376 000 kronor.

B 2. Särskilda insatser i utsatta bo-
stadsområden

1995/96

Utgift

28 363

Reser-
vation

96 637'

Därav 1996

Utgift

28 266

1997

Anslag

125 000

Utgifts-
prognos

151 6371

1998

Förslag

200 000

1999

Beräknat

150 000

2000

Beräknat

150 000

1. Beloppen anges i tusental kronor

2. Skillnaden mellan anvisade 125 000 tkr och utgiften 28 363 tkr beror på
att utbetalningarna av beviljade medel till kommunerna sker successivt
och löper över flera budgetår.

3. Härav 96 637 tkr från 1995/96:XD12. Särskilda insater i invandrartäta
områden.

19

Anslaget avser särskilda insatser för att främja ut-
vecklingen i invandrartäta och utsatta storstadsom-
råden samt bostadsområden med likartad situation.

Regeringens överväganden

Kommunernas utvecklingsarbete skall vara långsik-
tigt. Ett övergripande syfte med stimulansbidraget är
att ge utrymme för uthålliga lokala processer. Som en
följd av att ersättningarna till kommuner och lands-
ting för flyktingmottagande innevarande budgetår
beräknas överstiga anvisade medel, har regeringen i
tilläggsbudget för år 1997 föreslagit att 70 miljoner
kronor på anslaget B 1. Särskilda insatser i invand-
rartäta bostadsområden skall dras in. Denna indrag-
ning bedöms inte påverka kommunernas insatser
under innevarande budgetår. I enlighet med vårpro-
positionen har riksdagen beslutat att utöka satsning-
en på utsatta bostadsområden under åren 1998 och
1999. Regeringen anser att denna ambitionshöjning
är angelägen. Med hänsyn till de stigande kostnader-
na för ersättning till kommunerna för flyktingmotta-
gande och att det inte finns något ekonomiskt ut-
rymme för att utöka utgiftsramen för 1998 bör
ambitionshöjningen kunna genomföras under en
längre tidsperiod. Därför föreslår regeringen en om-
fördelning av anslagsnivåerna för åren 1998 och
1999 i förhållande till de nivåer som angavs i vår-
propositionen. Därigenom kan medel för utveck-
lingsarbete anslås också för år 2000 så att ett långsik-
tigt arbete blir möjligt.

För att få ytterligare erfarenheter och effekter av
de insatser som de tolv utsedda kommunerna genom-
för, anser regeringen att några bostadområden skall
få möjlighet att vidareutveckla sitt arbete i syfte att
åstadkomma en varaktig förbättring av situationen
och kunna fungera som nationella exempel.

En del av anslaget bör även detta år avsättas för
uppföljning, utvärdering och erfarenhetsspridning.
Även admininistration av bidragen finansieras från
anslaget.

B 3. Integrationsåtgärder

1998

Nytt an-
slag

57 860

1999

Beräknat

52 742

2000

Beräknat

52 742

Beloppen anges i tusental kronor

Anslaget disponeras
tegrationsprocessen

för åtgärder för att stimulera in-
i samhället samt för åtgärder

som förebygger och motverkar diskriminering,
främlingsfientlighet och rasism.

Vidare disponeras anslaget för informationsinsat-
ser samt för projekt med syfte att följa upp och ut-
värdera samhällsutvecklingen mot bakgrund av sam-
hällets etniska och kulturella mångfald.

Anslaget disponeras också för bidrag enligt för-
ordningen (1986:472) om statsbidrag till invandrares
riksorganisationer samt till vissa samarbetsorgan för
sådana riksorganisationer. Från anslaget finansieras
också sådana bidrag som lämnas enligt förordningen
(1990:632) om bidrag till avgränsade projekt.

Under budgetåret 1998 kommer Regeringskan-
sliet, Statens invandrarverk och Integrationsmyndig-
heten att ha delad dispositionsrätt till anslaget.

Regeringens överväganden

Medel från anslaget bör i enlighet med vad som an-
förts i propositionen om integrationspolitik användas
av Integrationsmyndigheten, bl.a. för att stimulera
dem som invandrat till ett ökat deltagande i sam-
hällslivet samt för att förebygga och motverka dis-
kriminering, främlingsfientlighet och rasism. Vidare
beräknas medel för vissa informationsinsater i sam-
band med invandrares introduktion. För dessa åtgär-
der åtgår 36 477 000 kronor, varav 12 miljoner kro-
nor skall finnas till regeringens disposition. Härav
har 2 miljoner kronor beräknats för delfinansiering
av ett planerat Forum för världskultur inom Kultur-
departementets ansvarsområde. Därtill skall 2 miljo-
ner kronor utgöra bidrag till den verksamhet som
bedrivs av intressentföreningen Sverige år 2000, vars
syfte är att öka den mångkulturella kompetensen i
arbetslivet, i enlighet med det avtal som finns mellan
staten och intressentföreningen. Statsbidragsgivning-
en till Stiftelsen Invandrartidningen skall upphöra
den 30 april 1998 då nuvarande avtal med stiftelsen
löper ut. Av det tidigare beräknade statliga stödet har
10 237 000 kronor förts till Integrationsmyndigheten
och 5 118 000 kronor skall användas till Stiftelsens
verksamhet under perioden 1 januari t.o.m. den 30
april 1998.

I propositionen om integrationspolitik redovisar
regeringen sina skäl för att bidraget till invandrarnas
riksorganisationer m.fl. skall resultatstyras. Rege-
ringen aviserar i denna att en särskild utredare skall
tillsättas som i samråd med bl.a. invandrarnas orga-
nisationer skall föreslå formerna för ett nytt bidrags-
system. Det nya systemet skall börja införas år 1999
och vara fullt genomfört år 2001. Därför föreslås
inga förändringar av statsbidragen till invandrares
riksorganisationer för år 1998. Regeringen beräknar
organisationsstödet budgetåret 1998 till 16 265 000
kronor.

Den totala medelsberäkningen för anslaget uppgår
därmed till 57 860 000 kronor.

20

SAMMANFATTANDE ANSLAGS-
BERÄKNING (TKR)

Förutvarande B 2. Åtgärder mot främlingsfi-
entlighet och rasism

21 333

Medel från f.d. B 4. Åtgärder för invandrare

28 394

Förutvarande N 2. Stöd till demokratiutveck-

8 133

ling (utgiftsområde 17)

Summa B 3. Infegrationsåtgärder

57 860

B 4. Kommunersättningar vid flyk-
tingmottagande

1995/96

Utgift

4 702 431

Därav 1996

Utgift

2 404 597

1997

Anslag

1 160 591

Utgifts-
prognos

1 386 000

1998

Förslag

1 713 915

1999

Beräknat

1 666 590

2000

Beräknat

1 474 292

Beloppen anges i tusental kronor

Anslaget disponeras för statsbidrag till kommuner
och landsting enligt förordningen (1990:927) om
statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. Under
budgetåret 1998 kommer Statens invandrarverk och
den nya integrationsmyndigheten att ha delad dispo-
sitionsrätt till anslaget.

Utgifterna budgetåret 1995/96 understeg anvisat
anslag med drygt 1 545 miljoner kronor, huvudsak-
ligen beroende på att färre asylsökande kom till Sve-
rige och fick uppehållstillstånd än vad som - mot
bakgrund av krigen i f.d. Jugoslavien - kunde förut-
ses när anslaget beräknades hösten 1994.

Prognosen för anslagsbelastningen innevarande
budgetår indikerar en medelsbrist på drygt 225 mil-
joner kronor. Underskottet utgör ett netto av över-
och underutnyttj anden av de olika ersättningsformer
som finansieras från anslaget. Grundproblemet är
den snabbt växande omfattningen av ersättningarna
till äldre och handikappade flyktingar. Dessa ersätt-
ningar, som kalenderårsvis i efterskott kompenserar
kommunerna för utgifter enligt socialtjänstlagen
(1980:620) och lagen (1992:1068) om introduktion-
sersättning för flyktingar och vissa andra utlänning-
ar, var budgeterade till 180 miljoner kronor. Merpar-
ten av årets stödutbetalningar har nu verkställts och
med stor sannolikhet beräknas stödformen komma
att kosta staten 455 miljoner kronor år 1997.

Regeringens överväganden

Bedömningarna om medelsbehovet grundar sig på
att så många som 12 700 flyktingar tas emot under
år 1997. Detta stora kommunmottagande beror på
att asylsökande, främst Kosovo-albaner, som väntat
på besked om uppehållstillstånd nu får stanna i Sve-
rige. Utbetalningarna av schablonersättningar m.m.
till kommunerna faller emellertid till största delen ut
under åren 1998 och 1999. Kommunmottagandet år
1998 bedöms omfatta 7 000 personer, inkluderande
vissa anhöriga till flyktingar samt sådana flyktingar
som överförts till Sverige efter särskild uttagning -
s.k. kvotflyktingar.

De kraftigt ökade ersättningarna till kommunerna
för äldre och handikappade flyktingar skall analyse-
ras. Det handlar om ett växande åliggande för staten,
eftersom personer som berättigar kommunerna till
ersättning i princip faller ifrån endast om de blir
svenska medborgare, flyttar ut från Sverige eller avli-
der. Regeringen har beslutat att ge Invandrarverket i
uppdrag att kartlägga kommunmottagandet under
1990-talet och att i samband härmed vidareutveckla
sina anslagsprognoser. Verket skall speciellt analyse-
ra mottagandet av äldre och handikappade flyktingar
och vilka statliga ersättningar till kommunerna som
de närmarste åren kan förväntas för dessa personka-
tegorier vid tillämpning av nuvarande ersättnings-
regler. I uppdraget ingår också att utreda om regler-
na - där först helt schablonbidrag utgår och efter tolv
månader och framgent särskild ersättning - innebär
viss överkompensation för kommunerna. Föreligger
överkompensation avser regeringen att efter över-
läggningar med Svenska kommunförbundet vidta
erforderliga korrigeringar i förordningen (1990:927)
om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.

För att kunna möta utgiftsanspråken år 1998 har
regeringen omfördelat 100 miljoner kronor som tidi-
gare beräknats under utgiftsområde 25, anslaget A 2.
Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting.

21

MEDELSBERÄKNING (TKR)

ÄNDAMÅL

1997

BERÄKNAT UTFALL

1998
FÖRSLAG

Grundersättning till kommuner

58 000

59 696

Schablonersättning

700 000

1 001 219'

Ersättning för äldre och handikappade

455 000

500 000

Barn utan egna vårdnadshavare

70 000

70 000

Extraordinära ersättningar

35 000

33 000

Sjukvårdskostnader

55 000

50 000

Ersättning för bistånd2

12 000

0

Uppföljning3

1 000

0

1 386 000

1 713 915

' Härutöver har 243,5 miljoner kronor beräknats under anslaget A 3. Migrationspolitiska åtgärder för sådana schablonersättningar som avser kommunmotta-
gande av 1 840 kvotflyktingar.

2 Ändamålet föreslås fr.o.m. år 1998 finansieras från anslaget A 2. Mottagande av asylsökande.

3 Ändamålet föreslås fr.o.m. år 1998 finansieras från anslaget B 1. Integrationsmyndigheten.

B 5. Hemutrustningslån

1995/96

Utgift

210 759

Därav 1996

Utgift

137 908

1997

Anslag

101 906

Utgifts-
prognos

101 910

1998

Förslag

98 549

1999

Beräknat

92 478

2000

Beräknat

91 015

Beloppen anges i tusental kronor

Regeringens överväganden

Med de antaganden som gjorts om kommunmotta-
gandet av flyktingar m.fl. utlänningar och mot bak-
grund av de ökande utgifterna för eftergifter av lån
beräknas anslagsbehovet till 98 549 000 kronor.

Regeringen avser att se över regelverket för hem-
utrustningslån bl.a. för att se om det behöver anpas-
sas till de förändringar av socialtjänstlagen som ge-
nomförs den 1 januari 1998.

Från anslaget finansieras räntesubventioner och ef-
tergifter i låneverksamheten för hemutrustning till
flyktingar och vissa andra utlänningar.

22