Regeringens proposition
1997/98:1

Budgetpropositionen för 1998

Förslag till statsbudget för budgetåret 1998, reviderad finansplan,
ändrade anslag för budgetåret 1997, vissa skattefrågor, m.m.

.

Regeringens proposition
1997/98:1

Budgetpropositionen för 1998

Enligt 9 kap. 6 § regeringsformen avger regeringen härmed sitt förslag till
statsbudget för
budgetåret 1998 och föreslår att riksdagen beräknar inkomster och beslutar om
utgifter för
staten i enlighet med de specifikationer som fogats till förslaget.

Sundsvall den 11 september 1997

Göran Persson

Erik Åsbrink
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller regeringens förslag till statsbudget för budgetåret
1998. Förslaget
till statsbudget, som omfattar alla inkomster och utgifter samt andra
betalningar som
påverkar statens lånebehov, visar en omslutning på 691 miljarder kronor. Statens

lånebehov för budgetåret 1998 beräknas till 15 miljarder kronor.
I propositionen redovisar regeringen en reviderad finansplan, en årsredovisning
för staten för
budgetåret 1995/96, en uppföljning av budgeten för år 1997 samt lämnar förslag
till ändrade
och nya anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997.
Regeringen redovisar utgiftstaket för staten för åren 1998-2000 fördelat på de
av
riksdagen fastställda utgiftsområdena och socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten. I bilaga 1 redovisas specifikation av statsbudgetens anslag och
inkomsttitlar
för budgetåret 1998.

Förslag till statsbudget för budgetåret 1998
Utgifter m.m.

1000-tal kronor

Utgiftsområde 1
Rikets styrelse
3 976 700
Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
2 062 814
Utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd
5 662 254
Utgiftsområde 4
Rättsväsendet
21 034 170
Utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan
2 811 310
Utgiftsområde 6
Totalförsvar
41 243 865
Utgiftsområde 7
Internationellt bistånd
11 434 400
Utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar
3 863 934
Utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
22 499 516
Utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
37 192 476
Utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
62 701 000
Utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
35 813 561
Utgiftsområde 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
42 723 356
Utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
47 541 952
Utgiftsområde 15
Studiestöd
21 333 755
Utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning
27 050 554
Utgiftsområde 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
7 334 967
Utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
22 825 533
Utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling
3 604 853
Utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård
1 178 052
Utgiftsområde 21
Energi
1 583 041
Utgiftsområde 22
Kommunikationer
24 100 564
Utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
13 725 623
Utgiftsområde 24
Näringsliv
2 698 330
Utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner
93 048 700
Utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m.
109 125 000
Utgiftsområde 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen
19 645 000

Summa utgiftsområden
687 815 280
Minskning av anslagsbehållningar
5 000 000
Summa utgifter
692 815 280
Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret, netto
1 842 935
Summa
690 972 345

Inkomster m.m.

1000-tal kronor

Inkomstgrupp 1000
Skatter m.m.
601 991 493
Inkomstgrupp 2000
Inkomster av statens verksamhet
39 704 082
Inkomstgrupp 3000
Inkomster av försåld egendom
15 001 000
Inkomstgrupp 4000
Återbetalning av lån
2 690 055
Inkomstgrupp 5000
Kalkylmässiga inkomster
5 337 207
Inkomstgrupp 6000
Bidrag m.m. från EU
10 978 950
Inkomstgrupp 7000
Extraordinära medel avseende EU
269 558

Summa inkomster
675 972 345
Beräknat lånebehov
15 000 000
Summa
690 972 345

.

.Innehållsförteckning

1. Reviderad finansplan 11
1.1 En politik för sysselsättning och rättvisa 13
1.2 Den ekonomiska utvecklingen 15
1.2.1 Den internationella utvecklingen 15
1.2.2 Den svenska utvecklingen 15
1.2.3 Prognos för 1997 och 1998 16
1.2.4 Kalkyl för 1999 och 2000 16
1.2.5 Sysselsättning och arbetslöshet 17
1.3 Sunda statsfinanser och stabila priser 17
1.3.1 Finanspolitiken 17
1.3.2 Penning- och valutapolitiken 21
1.4 En strategi för ökad sysselsättning 23
1.4.1 Ökat företagande 23
1.4.2 Skola, vård och omsorg 24
1.4.3 En andra utbildningsrevolution 25
1.4.4 Arbetsmarknaden 25
1.4.5 Hållbara Sverige 26
1.4.6 Samarbete för sysselsättning 27
1.5 Skattepolitiken 28
1.6 Fördelningspolitiken 30
2. Förslag till riksdagsbeslut 33
3. Lagförslag 39
3.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1387) om
statens upplåning 41
3.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter 42
3.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter 43
3.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift 46
3.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster 46
3.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader 48
3.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om
särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m. 49
3.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt 49
3.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1332) om
ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt 51
3.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring 52
3.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1336) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 52
3.12 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) 52

3.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om
räntefördelning vid beskattning 53
3.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:439) om
beskattning, förtullning och folkbokföring under krig
eller krigsfara m.m. 54
3.15 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) 54
3.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1331) om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 57
3.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1345) om
ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden 57
3.18 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483) 58
3.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om
statlig förmögenhetsskatt 58
3.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:324) om
begränsning av skatt 62
3.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter 63
3.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:725) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus 64
4. Budgetförslag med utgiftstak för den offentliga sektorn 67
4.1 Inledning 69
4.2 Förutsättningar 69
4.2.1 Politiska prioriteringar 69
4.2.2 Den makroekonomiska utvecklingen 70
4.3 De offentliga finansernas utveckling 70
4.3.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 71
4.3.2 Statsbudgetens utveckling 71
4.3.3 Statsbudgetens inkomster 72
4.3.4 Statsbudgetens utgifter 72
4.3.5 Lånebehovet 73
4.3.6 Statsskulden 73
4.4 Uppföljning av år 1997 74
4.4.1 Inledning 74
4.4.2 Inkomster och utgifter 75
4.5 Utgiftstak för åren 1998-2000 78
4.5.1 Utgiftstakets konstruktion 78
4.5.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn 79
4.5.3 Utgiftstak för staten 79
4.5.4 Beskrivning av utgiftsområden m.m. 82
4.6 Lån för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar
och myndigheters krediter i Riksgäldskontoret 92
4.7 Redovisning av beställningsbemyndiganden 94
4.8 Budgeteffekter av förändrade skatteregler 95
4.9 Bemyndigande för ramanslag 97
Appendix till avsnitt 4 99
5. Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997
105
5.1 Inledning 107
5.2 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse 107
5.3 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 109
5.4 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet 110
5.5 Utgiftsområde 6 Totalförsvar 110
5.6 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd 111
5.7 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktningar 111
5.8 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 112
5.9 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn 114
5.10 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 114
5.11 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 115
5.12 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning 116
5.13 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 117
5.14 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning
och byggande 117
5.15 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling 118
5.16 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård 118
5.17 Utgiftsområde 21 Energi 119
5.18 Utgiftsområde 22 Kommunikationer 120
5.19 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar 122
6. Ekonomisk styrning av statlig verksamhet 125
6.1 Utveckling av den ekonomiska styrningen 127
6.2 Affärsverkens upplåning 129
7. Uppföljning av budgetåret 1995/96 131
7.1 Årsredovisning för staten 133
7.2 Garantier 135
7.3 Statsbudgeten och utfallet 1995/96 136
7.4 Avgiftsbelagd verksamhet 138
7.5 Revisionens iakttagelser 139
7.6 EA-värderingen 141
7.7 Statsförvaltningens utveckling 141
8. Vissa skattefrågor 157
8.1 Inledning 159
8.2 Allmänna överväganden 159
8.2.1 Inkomstskatten efter 1998 160
8.2.2 Ökad miljörelatering av skatterna 161
8.2.3 Beskattningen av tjänster 161
8.2.4 Nya regler för utfärdande av F-skattsedel 162
8.3 Förändrad avgiftsstruktur 162
8.3.1 Allmänna utgångspunkter 162
8.3.2 De allmänna egenavgifterna 164
8.3.3 Tilläggspensionsavgiften 165
8.3.4 Sjukförsäkringsavgiften 166
8.3.5 Folkpensionsavgiften 167
8.3.6 Arbetsskadeavgiften 168
8.3.7 Förändring av det sammantagna uttaget av
arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift till följd
av kortare sjuklöneperiod 168
8.3.8 Den särskilda löneskatten och den särskilda
premieskatten för grupplivförsäkring m.m. 169
8.3.9 Sammanfattning av förslagen om förändrade
avgiftsnivåer 170
8.4 Förmögenhetsskatten 170
8.5 Reseavdrag 171
8.6 Energiskattefrågor 172
8.6.1 Produktionsskatten på el 172
8.6.2 Elpannor i fjärrvärmesystemet 172
8.6.3 Principer för beviljande av pilotprojektsdispenser
avseende etanol 173
8.7 Förlängd tid för s.k. ROT-avdrag 174
8.8 Finansiella effekter 175

Bilagor
Bilaga 1 Specifikation av statsbudgetens utgifter och inkomster
budgetåret 1998
Bilaga 2 Svensk ekonomi
Bilaga 3 Avstämning av det svenska konvergensprogrammet
Bilaga 4 Avstämning av målet om en halverad öppen arbetslöshet
till år 2000
Bilaga 5 Årsredovisning för staten
Bilaga 6 1990-91 års skattereform - en värdering
Bilaga 7 Fördelningspolitisk redogörelse

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 september 1997

1

Reviderad finansplan

.

1 Reviderad finanspla

Svenska folket kan möta nästa sekel med tillförsikt och
framtidstro. Vi kommer att ta steget in i 2000-talet med
hög tillväxt, låg inflation och sjunkande arbetslöshet.
Låneberoendets tid är förbi. Överskott i de offentliga
finanserna skall pressa tillbaka statsskulden.
Vi kan åter forma vår gemensamma framtid ett
samhälle där ingen lämnas utanför.
På stabil grund kan politiken inriktas mot att utveckla
Sverige.
Arbetslösheten skall betvingas. År 2000 skall den
öppna arbetslösheten vara halverad till 4 procent.
Därefter är målet full sysselsättning.
Skolan, vården och omsorgen skall förbättras.
Regeringen vill utveckla välfärdens kärna. Därför
skall nya resurser i första hand tillföras skolan,
vården och omsorgen om barn och äldre.
Rättvisan skall stärkas. När utrymme finns skall de
som har burit tyngst bördor i saneringen av de
gemensamma finanserna stå främst. Valet mellan
skattesänkningar och bidragsförändringar skall
styras av vad som bäst gynnar en rättvis fördelning
och mest bidrar till tillväxt och ökad sysselsättning.

Regeringen kan inte acceptera att löntagarnas
uppoffringar under de svåra år som vi har bakom oss
används till att finansiera skattelättnader för
höginkomsttagare under de goda år som ligger framför
oss.
Fria och trygga människor, ett vitalt näringsliv och
internationellt engagemang skall känneteckna vårt land i
det nya seklet. Med en politik som står i samklang med
övriga Europa skall vi ta steget in i 2000-talet.
Sverige skall vara en företagarnation som
uppmuntrar nytänkande och innovationer. Företagens
villkor skall vara stabila och konkurrenskraftiga.
Hela vårt land måste engageras i kampen för
minskad arbetslöshet. Ingen uppgift är nu viktigare än
att leda Sverige bort från arbetslöshet och in i en
utveckling för nya jobb.
1.1 En politik för sysselsättning och
rättvisa
Svensk ekonomi står i dag starkare än på mycket länge.
Grunden för en god utveckling är lagd. De offentliga
finanserna har tack vare saneringsprogrammet
förbättrats i en takt som saknar internationellt
motstycke. De budgetpolitiska målen ligger fast och
kommer att uppnås. Underskottet i den offentliga
sektorns finansiella sparande beräknas bli 1,9 procent av
BNP 1997. De statliga utgiftstaken ligger fast. År 1998
uppnås balans i de offentliga finanserna.
Den ekonomiska politiken syftar till tillväxt,
sysselsättning och rättvisa. Politiken inriktas på
ekonomisk stabilitet, med sunda offentliga finanser och
stabila priser, och på förbättrade förutsättningar för
omvandling och utveckling. Erfarenheterna från första
hälften av 90-talet visar vilka förödande konsekvenser
en ekonomisk instabilitet med exploderande statsskuld
och hög inflation har för möjligheterna att värna
sysselsättning och välfärd.
Sysselsättningspolitiken bygger på fem grundstenar.
Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen genom
att fler människor får arbete eller utbildning som ger
ökade möjligheter till arbete. Arbets- och
kompetenslinjen gäller.
Huvuddelen av sysselsättningsökningen de
kommande åren bör ske i den privata sektorn.
I den offentliga sektorn skall verksamheter
prioriteras framför transfereringar. vården och
omsorgen utgör kärnan i välfärden.
Det krävs en bättre fungerande lönebildning för att
arbetslösheten skall kunna halveras.
Statsfinanserna skall vara sunda och priserna stabila.
En politik för sysselsättning
Den svenska ekonomins styrka kommer inifrån. Den
strama budgetpolitiken som syftar till att sanera de
offentliga finanserna har burit frukt. Räntorna har fallit
kraftigt. Förtroendet för svensk ekonomi och svensk
ekonomisk politik har stärkts både bland hushåll och
företag.
Vi befinner oss i den första konjunkturuppgången på
30 år som inte har föregåtts av en expansiv ekonomisk
politik eller en devalvering. Konjunkturförstärkningen
sker med bibehållen låg inflationstakt och förtroende för
prisstabiliteten.
Genom den snabba förbättringen av de offentliga
finanserna har handlingsfrihet återskapats. Regeringen
konkretiserar nu den satsning på arbete och utbildning
som presenterades i den ekonomiska vårpropositionen
(prop. 1996/97:150). Trots dessa nya åtgärder sjunker
utgiftskvoten kraftigt för år 1998.
Skolan, vården och omsorgen stärks. År 1998 till-
förs den kommunala sektorn 8 miljarder kronor för
att främja sysselsättningen och säkra kvaliteten på
välfärden. I denna proposition föreslås dessutom att
den kommunala sektorn 1999 och år 2000 tillförs
ytterligare 4 miljarder kronor vardera året i en
nivåhöjande satsning. Därmed kommer skolan,
vården och omsorgen att ha tillförts sammanlagt 16
miljarder kronor i nivåhöjning år 2000 i jämförelse
med 1996.
Utbildningen byggs ut för att långsiktigt stärka
Sveriges konkurrenskraft. Dessutom föreslås i denna
proposition en tidigareläggning av
utbildningssatsningen med 1 000 platser i
kvalificerad yrkesutbildning och 10 000 hög-
skoleplatser till vårterminen 1998.
Politiken inriktas på hållbar tillväxt. Ett lokalt och
ett nationellt investeringsprogram genomförs.
Företagsklimatet förbättras ytterligare. Riksdagen
har tidigare beslutat om att ändra ansvaret för
sjuklöneperioden så att arbetsgivarna ansvarar från
dag 2 till dag 28. Detta har mötts av kritik från båda
parter på arbetsmarknaden, trots att förslaget från
början kom från arbetsgivarna. Därför föreslår
regeringen nu att arbetsgivarna enbart skall vara
ansvariga för dag 2 14. Den för löntagarna viktiga
frågan om den kompletterande ersättningen till
sjuklönen löses på ett konstruktivt sätt genom den nu
föreslagna ändringen.
Arbetsmarknadspolitiken stärks för att minska risken
för utslagning och utanförskap. I denna proposition
föreslås en kraftig ungdomssatsning. Regeringen
föreslår dessutom i samarbete med näringslivet en
ny IT-utbildning.
En politik för rättvisa
Det har inte funnits något alternativ till saneringen av de
offentliga finanserna. Den var nödvändig för att
återskapa förtroendet för svensk ekonomi och svensk
ekonomisk politik. Saneringspolitiken har utformats så
att bördorna skall bäras rättvist. De som har det bäst
ställt skall bära den tyngsta bördan.
Vid en närmare granskning av den
fördelningspolitiska profilen framträder barnfamiljerna
som en grupp som har drabbats hårdare än andra.
Regeringen föreslår därför en höjning av barnbidragen
och studiebidragen i studiehjälpen från 640 kronor till
750 kronor per barn och månad. Dessutom återinförs
flerbarnstillägget även för barn födda efter 1995, då
detta har en god fördelningspolitisk träffsäkerhet. För
de pensionärer som har minst marginaler föreslås en
höjning av bostadstillägg för pensionärer, BTP.
Samtliga dessa åtgärder ryms inom utgiftstaket och det
budgetpolitiska målet om balans 1998. Välfärden betalas
med egna pengar, inte med lånade pengar.
I denna proposition görs den slutliga
fördelningspolitiska avstämningen av saneringsprogram-
met. Med de åtgärder som nu föreslås är slutsatsen att
saneringen av de offentliga finanserna har genomförts i
huvudsak rättvist. Den femtedel av hushållen som har
högst ekonomisk standard bidrar med 43 procent av
saneringen, medan den femtedel som har lägst
ekonomisk standard bidrar med 11 procent.
En politik för stabilitet
Socialdemokraterna och centerpartiet har sedan våren
1995 samarbetat om den ekonomiska politiken. Detta
samarbete har haft en avgörande betydelse för den
politiska stabiliteten och bidragit till sänkta räntor och
stärkt krona. Budgetpropositionen har föregåtts av
överläggningar med centerpartiet som står bakom
riktlinjerna för den ekonomiska politiken och
utgiftstaket, fördelningen av utgifter på utgiftsområden,
åtgärderna för budgetsanering, tilläggsbudgeten för
1997, de nu föreslagna skatteförändringarna för 1998
och konvergensprogrammet. Genom detta samarbete
bekräftas att det finns politisk stabilitet för en
ekonomisk politik som beträffande de offentliga
finanserna är inriktad på balans 1998 och överskott
1999 och framåt, och en halvering av den öppna
arbetslösheten till år 2000.
1.2 Den ekonomiska utvecklingen
Den internationella konjunkturen har förstärkts under
1997. Sverige är inne i en uppgångsfas. Efter en svag
uppgång det första halvåret 1997 förväntas andra
halvåret bli bättre. Arbetslösheten har börjat minska och
den privata sysselsättningen stiger. Konjunkturen
förstärks ytterligare under 1998.
1.2.1 Den internationella utvecklingen
Den europeiska konjunkturen är inne i en uppgångsfas,
även om det i Tyskland, Frankrike och Italien finns en
kvardröjande osäkerhet. Ländernas förbättrade
offentliga finanser har på ett avgörande sätt bidragit till
lägre räntor. Företagens och hushållens förtroende för
den ekonomiska utvecklingen ökar stadigt. Då
budgetsaneringen väntas fortsätta och inflationen förbli
låg finns det goda förutsättningar för fortsatt låga räntor
inom EU, vilket skapar gynnsamma förhållanden för
den ekonomiska tillväxten framöver. Det stora
problemet i Europa är arbetslösheten. I EU är för
närvarande 18 miljoner människor utan arbete, eller 11
procent av arbetskraften. Av dessa har hälften varit
arbetslösa längre än ett år.
Förenta staterna upplever för närvarande en av de
längsta tillväxtperioderna under efterkrigstiden. Hittills
har inflationen inte satt fart, utan snarare fallit. Den
starka ekonomiska tillväxten har bidragit till att
statsfinanserna förbättrats. Arbetslösheten var i maj 4,8
procent, den lägsta sedan 1973. Huvudorsaken till den
låga arbetslöshetsnivån är den väl avvägda finans- och
penningpolitiken.

TABELL: 1.1 NYCKELTAL 1996 1998 FÖR EU OCH
FÖRENTA STATERNA
ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1996
1997
1998
BNP

EU
1,7
2,3
2,6
Förenta staterna
2,4
3,6
2,0
Konsumentpriser

EU
2,5
2,1
2,1
Förenta staterna
2,9
2,6
2,9
Arbetslöshet (nivå)

EU
11,4
11,2
10,9
Förenta staterna
5,4
5,0
5,1
Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

För länderna kring Östersjön har utsikterna förbättrats
under året. Både Finland och Danmark väntas ha en
tillväxt på över 3 procent trots en stram budgetpolitik.
Tillväxten i Tyskland stärks under 1997. BNP-tillväxten
i Polen och Baltikum bedöms uppgå till nästan 5 procent
under detta. Den negativa utvecklingen i Ryssland under
de senaste åren väntas vända i år.
I Japan förväntas återhämtningen fortskrida om än
långsamt. Den finansiella krisen i Asien medför dock
problem för hela regionen.
1.2.2 Den svenska utvecklingen
I början av 1990-talet minskade Sveriges samlade pro-
duktion under tre år i rad. Sverige upplevde den första
depressionen sedan 1930-talet. Resultatet var förödande
för den svenska ekonomin. Under de första åren på
1990-talet nästan fördubblades statsskulden,
arbetslösheten tredubblades och budgetunderskottet mer
än fyrdubblades.
Den ekonomiska politik som förts för att vända
denna utveckling har i de flesta avseenden varit mycket
framgångsrik. Under 1995 och 1996 föll räntenivån och
inflationsförväntningarna i takt med att förtroendet
ökade för den förda ekonomiska politiken. Tillväxten
blev 3,6 procent 1995. En svag europeisk utveckling
smittade dock av sig på Sverige i slutet av 1995.
Avmattningen av exporten och lageranpassning fick till
följd att optimismen föll och arbetslösheten steg.
Sverige drabbades av en konjunkturavmattning och
tillväxten dämpades till 1,1 procent under 1996.
I slutet av 1996 observerades de första tecknen på att
konjunkturen höll på att vända uppåt. Under våren 1997
blev signalerna allt tydligare och senare statistik
bekräftar denna bild. Återigen är det exporten som
leder uppgången, men också en allt starkare privat
konsumtion. Trots en mycket stark utveckling efter
kronfallet 1992 tyder den ökade orderingången på att
exporten kommer att fortsätta att expandera i snabb takt
framöver. En positiv utveckling är att de svenska
företagen inte tycks öka priserna i den omfattning som
hade kunnat befaras, istället satsar företagen på att öka
marknadsandelarna. Av värdet på den samlade
ökningen av industriproduktionen 1996 1998 beräknas
88 procent bestå av volymökning och resterande 12
procent av prisökningar. Som kontrast kan ställas att
under den förra stora högkonjunkturen 1986 1989 stod
volymökningen endast för 27 procent, medan resterande
73 procent bestod av prisökningar.
Styrkan i den svenska konjunkturuppgången kommer
inifrån. Den högkonjunktur vi står inför är den första på
30 år som inte har föregåtts av en devalvering eller en
expansiv ekonomisk politik. Tvärtom har perioden
kännetecknats av en mycket stram budgetpolitik.
Hushållens framtidsförväntningar blir allt ljusare och
tillgångspriserna stiger. Effekten av de lägre räntorna
visar sig bl.a. i en ökad omsättning i detaljhandeln och
en ökad bilförsäljning. Investeringarna är emellertid
inne i en svacka och bostadsbyggandet har varit mycket
lågt under det första halvåret. Dessutom faller den
offentliga konsumtionen.
Det normala mönstret är att utvecklingen på
arbetsmarknaden släpar efter utvecklingen i ekonomin i
övrigt. Detta förhållande gäller också i denna
konjunkturfas. Den kraftiga försämringen av
arbetsmarknadsläget som startade i mitten av 1996 har
dock upphört och sysselsättningen har åter börjat öka.
Inflationen ligger i nedre delen av Riksbankens
toleransintervall. Det underliggande inflationstrycket är
fortfarande lågt. Efter ett halvår av fallande konsu-
mentpriser har priserna ökat måttligt de senaste
månaderna då de tillfälliga effekterna av
kronförstärkningen ebbar ut, samtidigt som vissa
indirekta skatter höjts.
1.2.3 Prognos för 1997 och 1998
Tillväxten beräknas bli 2,3 procent 1997 och 3,1
procent 1998. Innevarande år beräknas utrikeshandelns
bidrag till tillväxten bli fortsatt högt, men 1998 blir
bidraget mindre i takt med att importen tar fart. Som ett
resultat av den ökande framtidstron beräknas den
privata konsumtionen stiga mer än inkomsterna. För
investeringarna förutses en återhämtning nästa år.
Nedgången i den offentliga konsumtionen väntas
upphöra nästa år, då resurstillskottet till kommunerna
får avsedd verkan. Eftersom det fortfarande finns lediga
resurser i ekonomin blir tillväxten förhållandevis hög
utan att det uppstår ett tryck uppåt på priser och löner.

TABELL 1.2 FÖRSÖRJNINGSBALANS, 1996 2000

MDKR
PROCENTUELL
VOLYMFÖRÄNDRING

1996
1997
1998
1999
2000
Privat konsumtion
885,
3
2,3
2,5
2,0
1,9
Offentlig konsumtion
434,
2
-1,1
0,5
0,4
0,8
Stat
132,
2
0,5
0,5
0,5
0,5
Kommuner
302,
1
-1,7
0,6
0,4
1,0
Bruttoinvesteringar
249,
6
0,4
5,8
8,0
6,7
Näringsliv ex.
bostäder
183,
6
5,0
5,4
8,1
5,8
Bostäder
30,3
-
21,
2
12,
8
15,
0
15,
0
Myndigheter
35,6
-3,5
3,2
2,7
5,3
Lagerbidrag
-3,2
0,2
0,1
0,0
0,0
Export
670,
4
9,6
7,2
5,2
5,1
Import
558,
2
8,5
7,0
5,1
5,0
BNP
1678
,1
2,3
3,1
2,9
2,8

Den relativt gynnsamma utvecklingen av ekonomin
under hösten 1997 och under 1998 gör att
sysselsättningen stiger samtidigt som arbetslösheten
faller. Eftersom första halvåret 1997 blev svagt kommer
den genomsnittliga öppna arbetslösheten för 1997 ändå
att bli hög, 8,4 procent. År 1998 väntas arbetslösheten
gå ned med en procentenhet.
På några få år har underskotten i bytesbalansen vänts
till växande överskott. Överskottet i bytesbalansen stiger
ytterligare framöver och beräknas uppgå till 70
miljarder kronor 1998, vilket motsvarar ca 4 procent av
BNP. Därigenom kan också den totala nettoskulden till
utlandet amorteras ned vilket stärker Sverige.
1.2.4 Kalkyl för 1999 och 2000.
Kalkylen för 1999 och år 2000 bygger på två avgörande
antaganden. Dels antas lönebildningen fungera bättre så
att de sammanlagda löneökningarna inklusive
löneglidning och kostnaden för eventuella
arbetstidsförkortningar, begränsas till 3,5 procent trots
att arbetsmarknadsläget förbättras. Dels antas de olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och
utbildningssatsningen få genomslag.
Under dessa förutsättningar beräknas den öppna
arbetslösheten till 4,5 procent år 2000. Målet att halvera
den öppna arbetslösheten till 4 procent år 2000 ligger
fast. För att säkerställa att målet nås kommer
regeringen att fortsätta att inför riksdagen halvårsvis
avstämma utvecklingen på arbetsmarknaden. Beredskap
finns för att vid behov vidta ytterligare åtgärder så att
målet nås.
Tillväxten kalkyleras ligga något högre än den
långsiktiga trenden på cirka 2 procent. Den offentliga
sektorns finanser förbättras i takt med att skattebaserna
växer samtidigt som utgiftspolitiken förblir stram. De
nu föreslagna resurstillskotten på 4 miljarder kronor
1999 och ytterligare 4 miljarder kronor år 2000 till den
kommunala sektorn bidrar till att sysselsättningen i den
här sektorn ökar något under perioden. Den ökade
tillväxten i ekonomin bärs till stor del av den privata
konsumtionen.

TABELL 1.3 NYCKELTAL, 1997 2000
ÅRLIG PROCENTUELL
FÖRÄNDRING

1997
1998
1999
2000
Antal sysselsatta
-1,2
1,0
1,6
1,6
Real disponibel inkomst
0,0
1,8
2,6
3,6
Hushållens nettosparkvot
3,2
2,6
3,1
4,8
KPI, årsgenomsnitt
1,1
1,7
2,0
2,0
Kostnadstimlön
4,8
3,5
3,5
3,5
Ränta 5-års statsobligation
5,8
2
6,1
3
6,2
5
6,2
5
Tysk ränta 5-års
statsobligation
4,6
0
5,1
3
5,2
5
5,2
5
TCW-index
121
,2
120
,5
119
,0
118
,0
Produktivitet i näringslivet
4,4
2,5
1,6
1,6
Bytesbalans, procent av
BNP
3,1
3,8
3,9
4,0

TABELL 1.4 SYSSELSÄTTNING, ARBETSLÖSHET OCH LÖNEUTVECKLING

1990
1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
Relativt arbetskraftstal1
84,2
83,3
81,1
79,1
77,6
78,2
77,9
77,1
76,9
76,7
76,5
Antal sysselsatta2
4
454
4
378
4
185
3
964
3
927
3
986
3
963
3
915
3
954
4
018
4
083
Privat sektor2
3
075
2
986
2
821
2
630
2
633
2
698
2
697
2
697
2
730
2
790
2
841
Offentlig sektor2
1
404
1
404
1
381
1
327
1
291
1
287
1
263
1
217
1
223
1
227
1
241
Öppen arbetslöshet3
1,7
3,0
5,3
8,2
8,0
7,7
8,1
8,4
7,4
6,0
4,5
Konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska
åtgärder3

1,2

2,0

3,6

4,3

5,3

4,4

4,5

4,3

4,7

4,5

4,4
Kostnadstimlön4
9,8
5,7
3,7
2,8
2,4
3,3
6,1
4,8
3,5
3,5
3,5
1. Arbetskraften i procent av befolkningen i åldern 16 64 år
2. Tusental personer
3. I procent av arbetskraften
4. Årlig procentuell förändring
Anm.: För åren 1990 1992 är sysselsättningen inom privat och offentlig sektor
inte konsistenta med totalen. Delbranscherna är här omräknade av
SCB för definitions- och metodändringar genomförda 1992/1993 och kvotade från
SNI69 till SNI92. Totalen är den ursprungliga serien men
korrigerad för bl.a. felaktig klassificering av ALU-arbetare och
ungdomspraktikanter. Även för åren efter 1993 finns en diskrepans.

1.2.5 Sysselsättning och arbetslöshet
I början av 1990-talet gick Sverige från att vara ett land
som kännetecknades av full sysselsättning till ett land
märkt av massarbetslöshet. Mellan 1991 och 1994
försvann över 450 000 arbetstillfällen. Av dessa var
drygt 350 000 i den privata sektorn och drygt 100 000 i
den offentliga. I slutet av 1994 vände situationen på
arbetsmarknaden. Åren 1995 och 1996 tillkom det
64 000 nya arbetstillfällen i den privata sektorn
samtidigt som det försvann ytterligare 28 000 jobb i den
offentliga.
Arbetsmarknadsläget i början av 1997 var
oroväckande. Detta gällde framför allt på den offentliga
sidan. Nu ser situationen ut att ljusna. Arbetslösheten
har de senaste månaderna vänt nedåt och
sysselsättningen har börjat stiga. Orsaken till
vändningen är både den ekonomiska återhämtningen
och den satsning på skola, vård och omsorg som
föreslogs i vårpropositionen och som i denna budget
preciseras.
Sammantaget beräknas dock 46 000 arbetstillfällen
försvinna i den offentliga sektorn 1997, varav den
största delen av minskningen skedde under det första
halvåret. I den privata sektorn är sysselsättningen så gott
som oförändrad jämfört med föregående år. Under
1998 kommer bl.a. resurstillskottet till kommuner och
landsting att medföra en bättre utveckling. År 1998
beräknas det tillkomma 33 000 privata och 6 000
offentliga jobb. Inom den privata sektorn är det främst
tjänstesektorn som expanderar.

1.3 Sunda statsfinanser och stabila
priser
Sunda statsfinanser och stabila priser är en förutsättning
för en långsiktigt hög tillväxt. Detta synsätt är styrande
för den ekonomiska politikens utformning. Med en
stabil ekonomisk grund kan regeringens viktigaste
uppgift sättas i fokus: att halvera den öppna
arbetslösheten från 8 procent 1994 till 4 procent år
2000.
1.3.1 Finanspolitiken
Finanspolitiken inriktas på att sanera de offentliga
finanserna. Orsaken till detta är den kris som Sverige
drabbades av i början av 1990-talet. Raset i den
inhemska efterfrågan och tredubblingen av
arbetslösheten tillsammans med finanskrisen hösten
1992 och svag budgetdisciplin under början av 1990-
talet raserade de offentliga finanserna.
I budgetpropositionen i januari 1995 beräknades det
statliga lånebehovet för budgetåret till över 229
miljarder kronor. Mer än var tredje krona i
statsbudgeten utgjorde en lånad krona. Situationen var
ohållbar. Den svenska välfärden hotades i grunden.
Räntorna på statsskulden trängde ut andra utgifter.
Förtroendet för Sverige var lågt. Regeringen föreslog
därför ett omfattande saneringsprogram för att snabbt få
stopp på ökningen av statsskulden.
Saneringsprogrammet uppgår till 126 miljarder kronor
och är med budgeten för 1998 fullt ut genomfört.
Storleken och profilen på saneringsprogrammet har
kontinuerligt anpassats för att uppnå de budgetpolitiska
målen:
Statsskulden mätt som andel av BNP skulle
stabiliseras senast 1996
Detta mål är uppfyllt. Statsskulden som andel av BNP
nådde redan 1995 sin topp på 84,3 procent. Därefter har
den stadigt minskat. Vid utgången av 1998 beräknas
statsskulden ha sjunkit till 79,4 procent av BNP för att
sedan fortsätta minska i snabb takt. Den offentliga
sektorns konsoliderade bruttoskuld nådde sin topp redan
1994 och har sedan dess fallit kontinuerligt.
Underskottet får ej överstiga 3 procent av BNP 1997.
Även detta mål uppfylls. Underskottet beräknas bli 1,9
procent av BNP 1997. Det är en förbättring med 0,2
procentenheter sedan vårpropositionen. Det är därmed
att förvänta att Sverige tas bort från den grupp EU-
länder som har alltför stora underskott i de offentliga
finanserna.

År 1998 skall de offentliga finanserna vara i balans
Även detta mål kommer att uppfyllas. Under 1998
betalar Sverige den egna välfärden med egna pengar,
något som för ett par år sedan av många ansågs som
fullständigt osannolikt. År 1993 var underskottet i de
offentliga finanserna 12,3 procent av BNP. Detta
innebär att Sverige på fem år går från att ha OECD-
områdets näst största underskott till balans. Sverige är
därmed ett av de få OECD-länder som inte har ett
underskott i de offentliga finanserna. Detta gäller även
för det strukturella underskottet där OECD:s bedömning
är att Sverige har ett strukturellt överskott redan 1998.
Efter 1998 skall de offentliga finanserna uppvisa ett
överskott
Våren 1996 föreslog regeringen ett fjärde
budgetpolitiskt mål ett överskott i de offentliga
finanserna efter 1998. Det finns en rad orsaker till att
Sverige bör ha ett ambitiöst mål för de offentliga
finanserna:

Med ett överskott i de offentliga finanserna finns det
en marginal att aktivt motverka konjunktur-
avmattningar utan att underskottet hotar att bli för
stort och utlösa en ränteuppgång.
Sverige måste rusta för framtiden. Andelen äldre
kommer en bit in på nästa sekel att öka. Den
offentliga sektorn måste då vara stark nog för att
kunna möta denna utveckling. Situationen är inte
unik för Sverige, men eftersom Sverige har höga
ambitioner för den offentliga välfärden måste
Sverige ha minst lika höga ambitioner för den
offentliga sektorns styrka.
En hög nivå på sparandet möjliggör en hög
investeringsnivå utan att Sverige får ett underskott i
betalningarna med andra länder. Därmed kan
Sveriges internationella skuldsättning minskas
samtidigt som produktionskapaciteten kan höjas. Ett
högt offentligt sparande bidrar dessutom till ett högt
nationellt sparande, vilket har en positiv inverkan på
de långsiktiga tillväxtmöjligheterna.
Ett genomsnittligt överskott på 2 procent av BNP
I samband med vårpropositionen 1997 föreslog
regeringen efter överläggningar med centerpartiet en
konkretisering av överskottsmålet: Det långsiktiga målet
bör vara ett överskott i de offentliga finanserna på 2
procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel.
Riksdagen har ställt sig bakom detta.
Med ett genomsnittligt överskott på 2 procent av
BNP kan den offentliga sektorns nettoskuld försvinna
till år 2010. Därmed minskas beroendet av de
finansiella marknaderna. Ett land med en liten offentlig
skuldsättning har en betydligt större frihet än ett hårt
skuldsatt land. En avbetalning av statsskulden minskar
också statens räntekostnader. För 1997 beräknas
räntekostnaderna till 95,3 miljarder kronor. Det är den
största utgiftsposten i statsbudgeten, 14 procent av
utgifterna.
Med ett långsiktigt mål om 2 procents överskott kan
Sverige i en normal konjunktursvacka upprätthålla en
god säkerhetsmarginal till EU:s s.k. referensvärde för
offentliga finanser, dvs. ett underskott på högst 3
procent av BNP. Även om Sverige inte kommer att
delta i den monetära unionen från starten 1999 har
referensvärdet en stor betydelse. Tre-procentsgränsen
har blivit en måttstock för nästan samtliga länder i
hela världen. Dessutom uppfyller Sverige ett viktigt
åtagande i stabilitets- och tillväxtpakten som samtliga
EU-länder har gjort att ha ett medelfristigt budgetmål
nära balans eller överskott.
Fempunktsprogrammet i vårpropositionen
Det statliga utgiftstaket på 720 miljarder kronor för
1998 ligger fast. Det budgetpolitiska målet om balans
uppnås.
I samband med vårpropositionen konstaterade
regeringen att det fanns ett utrymme att genomföra en
offensiv mot arbetslöshet inom ramen för målet om
offentliga finanser i balans 1998. Beräkningarna visade
att balans 1998 skulle uppnås vid en satsning på 14
miljarder kronor. Utrymmet uppkom genom att de
offentliga finanserna förbättrades snabbare än tidigare
beräknat, i huvudsak på grund av att utgifterna ökade
mindre än väntat. I denna budget konkretiseras den
offensiv som föreslogs i vårpropositionen. Satsningen
riktas mot fem områden:
En nivåhöjning av statsbidragen till kommuner och
landsting på 8 miljarder kronor för att höja
kvaliteten på skola, vård och omsorg.
En utökning av utbildningssatsningen för att höja
kunskapsnivån i Sverige och på så sätt möjliggöra en
varaktigt hög tillväxt och låg arbetslöshet.
En satsning på att bygga om Sverige i en ekologiskt
hållbar riktning.
Ytterligare förbättrade villkor för små och medel-
stora företag.
En kvalitetshöjning av arbetsmarknadspolitiken i
syfte att minska risken för bristsituationer.

TABELL1.5 VÅRPROPOSITIONENS
FEMPUNKTSPROGRAM FÖR ARBETE OCH
UTBILDNING
MILJARDER KRONOR

199
7
199
8
199
9
200
0
Skola, vård, omsorg
4,0
8,0
8,0
8,0
Hållbar utveckling

1,5
5,1
5,9
Utbildning
0,5
2,5
4,3
6,0
Småföretag

1,6
1,8
1,7
Arbetsmarknadspolitik
0,9
2,8
1,9
1,6
Nya åtgärder för sysselsättning och rättvisa
De budgetpolitiska målen innebär att balans skall uppnås
1998 och att ett överskott skall etableras därefter.
De offentliga finanserna utvecklas enligt den bedöm-
ning som nu görs starkare än vad som antogs i
vårpropositionen. Detta gäller såväl 1997 som 1998 och
beror på en starkare tillväxt och lägre offentliga utgifter.
Det har därmed skapats ett utrymme för ytterligare
offensiva åtgärder. Regeringen föreslår därför följande
åtgärder för sysselsättning och rättvisa.

Regeringen föreslår ytterligare resurser till skolan,
vården och omsorgen. För 1999 höjs bidragen till
kommuner och landsting med 4 miljarder kronor
och från år 2000 med ytterligare 4 miljarder kronor
i nivå. Sammantaget innebär regeringens satsningar
en nivåhöjning på 16 miljarder kronor år 2000
jämfört med 1996.
Regeringen prioriterar en förbättring för
barnfamiljerna bl.a. mot bakgrund av att de
fördelningspolitiska utvärderingarna visar att
barnfamiljerna har drabbats hårdare än andra
grupper. Barnbidraget och studiebidraget i
studiehjälpen höjs därför från 640 till 750 kronor per
barn och månad från den 1 januari 1998.
Flerbarnstillägget för barn födda efter 1995
återinförs från samma datum.
Regeringen prioriterar förbättringar för de sämst
ställda pensionärerna genom förstärkt bostadstillägg
för pensionärer, BTP. Regeringen föreslår dessutom
en tidigareläggning av utbetalningen av pensionerna
till den 18:e 19:e varje månad.
Regeringen prioriterar en åtgärd som särskilt lyfts
fram av arbetsmarknadens parter och
småföretagarnas organisationer. Den period då
företagen betalar sjuklön förkortas från fyra till två
veckor. Därmed förbättras företagsklimatet
ytterligare. Dessutom förändras
förmögenhetsskatten.
Regeringen prioriterar dessutom en förlängning av
ROT-avdraget och en förändring av reseavdraget.

De budgetpolitiska målen fortsätter att vara styrande för
budgetpolitiken. Efter de ovan nämnda åtgärderna
kommer det offentliga sparandet, med samma
beräkningsmetoder som användes i vårpropositionen, att
uppgå till 0,0 procent av BNP. Målet om balans uppnås
således 1998.
Jämfört med vårpropositionen ändras dock
beräkningarna av två tekniska skäl. För det första
föreslås AP-fondens innehav av fastigheter att under
1998 överföras till bolagsform. Detta påverkar inte den
offentliga förmögenheten. Men eftersom aktier inräknas
i det finansiella sparandet medan direktägda fastigheter
inte gör det, leder detta till en uppjustering av det
redovisade finansiella sparandet år 1998 med 0,9
procent av BNP.
För det andra har EU:s statistikorgan Eurostat
rekommenderat att utdelning från Securum ej skall
inräknas i det redovisade finansiella sparandet. Detta
innebär en nedjustering för det redovisade finansiella
sparandet såväl 1997 som 1998. För 1998 uppgår
nedjusteringen till 0,3 procent av BNP.
Eftersom underskottet före dessa två justeringar var
0,0 procent av BNP uppvisar de offentliga finanserna ett
överskott på 0,6 procent av BNP 1998. Det skall
noteras att detta är en följd av en bokföringsteknisk
åtgärd. Med samma redovisning som i vårpropositionen
uppnås balans.
Saneringen av de offentliga finanserna har till största
delen skett genom en minskning av de offentliga
utgifterna. Utgifterna som andel av BNP faller med 3,3
procentenheter mellan 1997 och 1998. Det är mer än
dubbelt så mycket som i något annat OECD-land under
samma år. Mellan 1993 och 1998 faller utgiftskvoten
med hela 11,7 procentenheter. År 1999 är de offentliga
utgifterna som andel av BNP lägre än de var 1990.

TABELL1.6 NYA ÅTGÄRDER FÖR SYSSELSÄTTNING
OCH RÄTTVISA
MILJARDER KRONOR

199
8
199
9
200
0
Skola, vård och omsorg
0,0
4,0
8,0
Barnbidrag
2,9
3,0
3,0
Bostadstillägg för pensionärer
0,3
0,3
0,3
Ändrad utbetalningsdag
0,2
0,2
0,2
Högskola
0,6
0,0
0,0
Företag
2,6
3,2
3,4
Förlängt ROT-avdrag
0,0
1,0
0,5
Reseavdrag
0,0
0,1
0,1
Summa
6,5
11,
7
15,
5
Finansiering
-
2,7
-
2,6
-
2,7
Nettoeffekt
3,9
9,1
12,
7
Finanspolitiken efter 1998
Den nya budgetprocessen innebär att regeringen i
samband med vårpropositionen presenterar förslag till
utgiftstak för tre år framåt. I vårpropositionen från april
1997 föreslog regeringen ett utgiftstak för år 2000. De
statliga taken för 1998, 1999 och år 2000 ligger fast.
Regeringen föreslog en gradvis anpassning till det
långsiktiga målet för de offentliga finanserna om ett
genomsnittligt överskott på 2,0 procent av BNP. För
1999 skall målet vara ett överskott på 0,5 procent av
BNP, för år 2000 1,5 procent av BNP och för år 2001
2,0 procent av BNP. Riksdagen har ställt sig bakom
dessa mål och utgiftstaket för år 2000.
Målen för dessa år gäller vid den tillväxt som
kalkylerades i vårpropositionen. Om tillväxten av
konjunkturmässiga skäl väsentligt skulle avvika från
denna kan motsvarande avvikelse i måluppfyllanden
tolereras. Om tillväxten blir väsentligt högre bör
ambitionen för det offentliga sparandet justeras uppåt,
och om tillväxten blir väsentligt lägre bör ambitionen
för det offentliga sparandet justeras nedåt.
Lönebildningen spelar här en avgörande roll. Om
löneökningstakten i den svenska ekonomin överstiger
3,5 procent kommer tillväxten i den svenska
ekonomin med all sannolikhet att bli lägre än den
prognostiserade. Detta är i så fall ett strukturellt
problem, inte ett konjunkturellt.

De målsatta överskotten om 0,5 procent av BNP 1999,
1,5 procent av BNP år 2000 och 2,0 procent av BNP år
2001 skall användas för att amortera av den offentliga
nettoskulden.

TABELL 1.7 OFFENTLIGA FINANSER
PROCENT AV BNP

1990
1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
Inkomstkvot
65,2
61,9
61,6
60,5
59,7
59,9
63,5
62,5
61,7
60,8
59,9
Skattekvot
55,8
52,8
51,1
50,2
49,8
50,0
54,3
53,8
53,2
52,7
51,8
Utgiftskvot
61,0
63,0
69,4
72,8
70,0
67,8
66,0
64,4
61,1
60,3
58,4
Statsskuldsräntor
4,5
4,4
4,7
5,5
6,3
6,5
6,6
6,4
5,7
5,3
4,8
Finansiellt sparande
4,2
-1,1
-7,8
-12,3
-10,3
-7,9
-2,5
-1,9
0,6
0,5
1,5
Statens lånebehov,
mdkr
25
75
150
242
185
138
21
18
15
-1
-5
Nettoskuld
-8,2
-5,3
4,8
11,0
21,9
24,0
23,9
26,5
24,9
23,0
21,5
Statsskuld
45,5
47,9
61,1
78,3
84,1
84,3
84,1
83,5
79,4
75,3
71,8
Konsoliderad
bruttoskuld
43,8
53,0
67,1
76,0
79,3
78,2
77,8
77,1
73,9
70,2
67,0
Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Riksbanken och
Finansdepartementet

I vårpropositionen beräknades att utöver dessa
amorteringar skulle det finnas ett utrymme för
överföringar till hushållen på 15 miljarder kronor 1999
och 25 miljarder kronor år 2000. Efter de nu föreslagna
åtgärderna för sysselsättning och rättvisa återstår för
1999 endast 2,6 miljarder kronor. För år 2000 kvarstår
dock ett belopp på cirka 20 miljarder kronor.
Det statliga utgiftstaket 1997 är 41,4 procent av
BNP. Åren därefter minskar utgiftstaket i relation till
BNP avsevärt och är år 2000 nere i 36,7 procent.

1.3.2 Penning- och valutapolitiken
Utgångspunkten för penning- och valutapolitiken är att
prisstabilitet är en förutsättning för en framgångsrik
ekonomisk politik. Erfarenheterna visar att hög inflation
försämrar förutsättningarna för en uthålligt hög tillväxt
och därmed också för en stabilt hög sysselsättning. En
hög inflation minskar möjligheterna till en god
fördelningspolitik och en rättvis fördelning av tillgångar
och inkomster. Erfarenheterna från 1980-talets slut och
1990-talets början visar tydligt de negativa
konsekvenserna för tillväxt, arbetslöshet och in-
komstfördelning av en hög inflation.
Den övergripande uppgiften för penningpolitiken är
prisstabilitet. Riksbanken bedriver penningpolitiken
självständigt och riksbanksfullmäktige har definierat
prisstabilitetsmålet som att ökningen av
konsumentprisindex skall begränsas till 2 procent med
en tolerans på 1 procentenhet uppåt respektive nedåt.
Regeringen stöder penningpolitikens inriktning och
ställer sig bakom Riksbankens inflationsmål.
Riksbankens ställning stärks
För att modernisera lagstiftningen och stärka
trovärdigheten för prisstabiliteten har en
fempartiöverenskommelse träffats om penning- och
valutapolitiken. I huvudsak är de åtgärder som föreslås
sådana som Sverige är fördragsmässigt skyldigt att
genomföra som en följd av det svenska EU-
medlemskapet. Överenskommelsen gäller tre områden:
Riksbanken ges ett överordnat mål för sin
verksamhet som läggs fast i lag. Målet för
penningpolitiken skall vara att upprätthålla ett fast
penningvärde. Härutöver gäller att mål för den ekono-
miska politiken som formuleras av riksdagen måste
anses vara vägledande för myndigheter underställda
riksdagen, däribland Riksbanken. Detta behöver
emellertid inte regleras i lag. Riksbanken ska därför,
utan att målet om fast penningvärde åsidosätts, stödja
den allmänna ekonomiska politiken, bland annat i syfte
att främja en hållbar tillväxt och en hög sysselsättning.
I regeringsformen tas in ett förbud för varje
myndighet att ge instruktioner till Riksbanken i frågor
som rör penningpolitik. Detta förbud kompletteras med
att det i riksbankslagen förs in ett förbud för högre
tjänstemän inom Riksbanken att söka eller ta emot
instruktioner. Den nuvarande bestämmelsen om samråd
mellan regeringen och Riksbanken ändras till att
Riksbanken ska informera finansministern inför alla
viktiga penning- och valutapolitiska beslut.
Riksbankschefen får en stärkt ställning genom att det
i regeringsformen anges att denne under den sexåriga
mandatperioden får avsättas endast om hon, eller han,
inte längre uppfyller de krav som ställs för att kunna
utföra sina uppgifter eller om hon, eller han, gjort sig
skyldig till allvarlig försummelse.
En ny ledningsstruktur införs i Riksbanken. Den
påminner om ledningsstrukturen i många andra
centralbanker. En direktion införs bestående av ett antal
heltidsanställda ledamöter, av vilka en utses till
riksbankschef och minst en till vice riksbankschef.
Samtliga ledamöter i direktionen får sexåriga
mandatperioder och samma avsättningsregler som
riksbankschefen. Direktionen blir bankens operativa
ledning som i första hand har att självständigt fatta alla
penningpolitiska beslut. Riksbankschefen blir dess
ordförande.
Det nya fullmäktige får en kontrollerande funktion
men har inga penningpolitiska uppgifter. Fullmäktige
utser ledamöterna i direktionen. Riksdagen utser
ledamöterna i fullmäktige. Fullmäktige kan väljas inom
eller utom riksdagens krets. Fullmäktige skall bidra till
att ge Riksbanken en god förankring i samhället. Till
ledamöter i fullmäktige skall väljas personer som har en
bred erfarenhet av samhällsfrågor och
samhällsekonomi. Fullmäktiges ordförande och vice
ordförande får rätt att närvara vid direktionens
sammanträden med yttranderätt men utan förslags- och
rösträtt.

Beslutanderätten över valutapolitiken
Regeringen skall bestämma växelkurssystem. Denna
ändring innebär en ordning som överensstämmer med
vad som gäller i flertalet övriga EU-länder. Riksbanken
skall bestämma om centralkurs och bandbredd i ett
system med fast växelkurs och om den praktiska
tillämpningen av ett system med flytande växelkurs.
Eftersom en del av ändringarna rörande riksbankens
ställning och valutapolitiken rör grundlagen kan ett
slutgiltigt beslut inte tas förrän efter valet 1998.
Svensk ekonomi mindre inflationsbenägen
Det finns en rad tecken på att inflationsbenägenheten
har minskat i den svenska ekonomin:
Hushållens inflationsförväntningar har fallit. När
den senaste avtalsrörelsen genomfördes var
inflationsförväntningarna högre än vad de är i dag.
Medvetenheten hos arbetsmarknadens parter har
ökat om att Sverige inte kan ha lönekostnads-
ökningar som märkbart avviker från omvärldens.
Detta har bland annat tagit sig uttryck i en
uppgörelse om förhandlingsformer på industrins och
handelns områden.
Produktiviteten har ökat kraftigt. Innevarande år
beräknas t.ex. produktiviteten i näringslivet öka med
4,4 procent. Under hela 1980-talet var den
genomsnittliga årliga produktivitetsökningen under 2
procent.
Konkurrensen har ökat i Sverige. Inom t.ex.
livsmedelsindustrin och vissa tjänstesektorer finns
tydliga tecken på en ökad konkurrens. Detta
minskar företagens möjligheter att öka sina pris-
marginaler eller övervältra kostnadsökningar på
konsumenterna. Den inre marknaden och Sveriges
inträde i EU har bidragit till denna utveckling
liksom ökade inslag av lågprisimport från andra
delar av världen.
Företagen uppvisar ett nytt prisbeteende.

Inflationsförväntningarna ligger i linje med riksbankens
inflationsmål. Under senare tid har
inflationsförväntningarna stigit något. Detta är en
naturlig följd av att inflationen dessförinnan varit
extremt låg p.g.a. tillfälliga faktorer i samband med
räntefallet och förstärkningen av kronan.
Kronan och räntan
Det ökade förtroendet för den svenska ekonomin och
den svenska ekonomiska politiken har medfört att de
flesta räntor så gott som halverats sedan april 1995.
Räntemarginalen mot Tyskland som under sommaren
1994 var över 4,5 procentenheter för de långa räntorna
har fallit till under 1,0 procentenhet i början av
september 1997. Den låga inflationen och det ökade
förtroendet för den förda politiken har medfört att
Riksbanken har kunnat sänka den s.k. reporäntan. I
början av 1996 var reporäntan nästan 9 procent. I
september 1997 var den drygt 4 procent.
En lägre ränta är positiv för ekonomin på många
sätt. Investeringar och sysselsättning stimuleras. Ränte-
utgifterna för statsskulden minskar. Räntefallet har
också medfört en stor lindring för många hushåll. I
diagram 1.5 visas hur månadskostnaden efter skatt för
ett normalt villalån på 500 000 kronor har fallit sedan
1994. Jämfört med april 1995 har månadskostnaden
efter skatt minskat med ca 1 400 kronor. En likartad
utveckling har skett för bostadsrättslån. De som bor i
hyresrätt gynnas också av de fallande räntorna i takt
med att de sjunkande ränteutgifterna slår igenom på
hyran.

I början av 1997 försvagades den svenska kronan
gentemot D-marken. Under senare tid har kronan
förstärkts. Dollarn har dock stigit kraftigt. Orsaken till
denna utveckling är bl.a. den starka ekonomiska
utvecklingen i Förenta staterna.
Regeringen avser att i en proposition till riksdagen i
oktober 1997 föreslå att Sverige inte skall deltaga när
den gemensam valutan inom EMU införs den 1 januari
1999. Regeringens uppfattning är att det inte är aktuellt
att delta i det europeiska växelkurssamarbetet ERM.
Erfarenheterna från den nuvarande politiken inriktad på
prisstabilitet i kombination med en valutaregim med
rörlig växelkurs är goda.
1.4 En strategi för ökad syssel-
sättning
Regeringens viktigaste uppgift är att öka
sysselsättningen och minska arbetslösheten. Målet är att
den öppna arbetslösheten skall halveras från 8 procent
1994 till 4 procent år 2000. På lång sikt är målet full
sysselsättning.
Regeringens strategi bygger på att kunniga
människor, ett gott företagsklimat och en omställning
till ekologisk hållbarhet stärker Sverige. I en stabil
ekonomisk miljö skall kvaliteten på och tillgången till
skola, vård och omsorg förbättras för att möjliggöra ett
högt deltagande i arbetskraften för både kvinnor och
män. Utbildning, utveckling och kompetens skall prägla
hela Sverige. Såväl unga som äldre, kvinnor som män
skall ges möjlighet att förbättra sin kunskap och
kompetens. Arbetsmarknadspolitiken skall bli än mer
flexibel, kvaliteten höjas och utnyttjandet av befintliga
resurser förbättras. Det finns därmed gynnsamma
förutsättningar att åstadkomma en god tillväxt utan att
inkomstklyftorna ökar. Utifrån denna strategi formas
politiken.
1.4.1 Ökat företagande
Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kommande
åren bör ske i den privata sektorn. En expansion av det
privata näringslivet innebär en förstärkning av både de
offentliga finanserna och hela Sveriges ekonomi.
Sverige skall ha fler företagare, växande företag och ett
mer kunskapsinriktat företagande. Sverige måste ha
livskraftiga företag som förmår att hävda sig i både den
inhemska och den internationella konkurrensen.
De allmänna förutsättningarna för företagande i
Sverige är goda.
Saneringen av de offentliga finanserna har medfört
ett kraftigt räntefall vilket gör det förhållandevis
mera lönsamt att investera i företag.
Nedväxlingen av inflationstakten har medfört en
större möjlighet att planera inför framtiden, vilket
bidrar till en förbättring av lönsamhetsvillkoren.
Sverige har en modern infrastruktur, en effektiv
förvaltning och en kunnig och flexibel arbetskraft.
Skatten för svenska företag är låg. Bolagsskatten i
Sverige är på 28 procent. Det är en av de lägsta
bland OECD-länderna.
Utbildnings- och kompetensnivån hos den svenska
arbetskraften är hög och ökar.
Vinstnivån är hög i Sverige och ökar ytterligare.
Inom industrin ligger vinstandelen på ca 35 procent.

Ett exempel på det gynnsamma klimatet för företagande
är minskningen av antalet konkurser och ökningen av
antalet nyetableringar. Produktionen inom näringslivet
förutses också växa mycket kraftigt fram till 1998. Det
innebär att det skapas sammanlagt 33 000 fler jobb
inom näringslivet 1998 jämfört med 1997.

I samband med det s.k. fempunktsprogrammet som
regeringen presenterade i vårpropositionen föreslogs en
rad åtgärder som syftar till att förbättra företags-
klimatet:
En arbetstagare har rätt till tjänstledighet under
högst sex månader för att starta eget företag.
Villkoren för livsmedelsproduktion förbättras
ytterligare genom att 0,7 miljarder kronor satsas på
bl.a. en utbyggnad av miljöprogrammet för
jordbruk. Hälften av detta finansieras av EU.
Därmed utnyttjas nu miljöstöden fullt ut samtidigt
som jordbrukets roll som en framtidsnäring
förstärks.
Medel avsätts för att främja kooperativt företagande
och kvinnors företagande.

I budgetpropositionen föreslås dessutom ytterligare
förbättringar av företagsklimatet:
Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen förkortas
från 28 till 14 dagar.
Nya utbildningssatsningar.

Varje regions möjligheter och förutsättningar måste tas
till vara. Stora regionala obalanser hämmar den
potential för sysselsättning och tillväxt som finns i hela
landet. Ny teknik och ny kunskap innebär nya
möjligheter.
Närings- och regionalpolitiken inriktas för att möta
de nya utmaningarna. Företagsstöden görs mer flexibla
för att bättre kunna anpassas till regionala och lokala
förutsättningar. Helhetsansvaret betonas. Många olika
politikområden måste samverka för att ta tillvara
tillväxtmöjligheterna.
De regionala högskolorna har erhållit kraftigt utökat
antal utbildningsplatser och ges möjlighet att ytterligare
utveckla forsknings- och utvecklingsinsatser i samarbete
med det regionala näringslivet. Inom två näringsgrenar
med stor betydelse för sysselsättningen i utsatta
regioner, turistnäring och träbearbetande verksamheter,
har två omfattande program för sysselsättning och
tillväxt lagts.
Regionpolitiken inom EU har fört med sig ett mer
utvecklat regionalt partnerskap med ett ökat samarbete
mellan olika intressenter i näringsliv och samhälle.
Möjligheterna att effektivisera genomförandet av EU:s
strukturfondsprogram ses över.
1.4.2 Skola, vård och omsorg
Regeringen har sedan den tillträdde konsekvent prio-
riterat skolan, vården och omsorgen. Orsaken till denna
prioritering är enkel. Det går att i efterhand kompensera
några år med lägre materiell standard. En otrygg
omsorg de första levnadsåren eller en förlorad skoltid är
däremot nästan omöjlig att ta igen.
Prioriteringen har haft en avgörande betydelse för
den förda politiken. I saneringsprogrammet på 126
miljarder kronor har statsbidragen till kommuner och
landsting undantagits från besparingar trots att nästan
alla andra budgetposter har fått vidkännas omfattande
besparingskrav. Det har däremot inte varit möjligt att
helt skydda den kommunala sektorn mot effekterna av
den svaga ekonomiska utvecklingen. Kommuner och
landsting har utsatts för svåra ekonomiska påfrestningar.
Alternativet att inte göra något åt de statsfinansiella
problemen hade emellertid varit ännu värre för
kommuner och landsting. Växande räntekostnader för
statsskulden hade snabbt trängt undan väsentliga
utgifter.
Som ett resultat av den framgångsrika ekonomiska
politiken kunde regeringen i vårpropositionen föreslå
insatser inom ramen för de budgetpolitiska målen till
den kommunala sektorn. I tilläggsbudgeten för 1997
tillfördes 4 miljarder kronor till kommunerna och lands-
tingen. I denna budget föreslås i enlighet med
vårpropositionen en nivåhöjande satsning på 8 miljarder
kronor till kommuner och landsting för 1998. Därmed
prioriteras skolan, vården och omsorgen ytterligare.
Konsekvenserna av resurstillskottet är att
sysselsättningen i den kommunala sektorn stabiliseras.
Genom resursarbete får offentliga arbetsgivare en
särskild möjlighet att förbättra kvaliteten i skola, vård
och omsorg.

För 1999 föreslås en ytterligare satsning på 4 miljarder
kronor till den kommunala sektorn, och för år 2000
föreslås ytterligare 4 miljarder kronor. Sammanlagt
uppgår det föreslagna resurstillskottet därmed till 16
miljarder kronor år 2000 jämfört med 1996. Med denna
permanenta nivåhöjning beräknas den kommunala
sysselsättningen öka något både 1999 och år 2000.
Skolan, vården och omsorgen stärks.

1.4.3 En andra utbildningsrevolution
Sveriges framtid finns i en kvalificerad arbetskraft
med god utbildning. En hög utbildningsnivå i
Sverige är en nödvändig förutsättning för en uthålligt
hög tillväxt och sysselsättning.
Det finns ingen bättre metod för att långsiktigt öka
sysselsättningen än att konsekvent satsa på utbildning
och kompetens på samtliga nivåer. Den som har hög
utbildning har en betydligt bättre förmåga att ställa om
sig till ett annat jobb än den som saknar sådan
utbildning. Det som regeringen har föreslagit och
riksdagen senare beslutat är inget mindre än en
utbildningsrevolution för Sverige. Sverige rustar sig för
framtiden.
Under perioden 1997 2000 tillkommer det 60 000
permanenta högskoleplatser och 140 000 platser inom
vuxenutbildningen genom Kunskapslyftet.
Utöver detta görs en rad ytterligare insatser.
Gymnasieskolan utvecklas bl.a. genom att en ny
modern lärlingsutbildning skapas. Den kvalificerade
yrkesutbildningen utökas till att omfatta 9 000 platser.
En ny IT-utbildning genomförs.

Vid den senaste antagningen till universitet och
högskolor var det många som inte fick en studieplats.
Att i en period med hög arbetslöshet neka människor
utbildning är både ett slöseri med resurser och med
människors vilja att utbilda och förkovra sig. I denna
budget föreslås därför en tidigareläggning av
utbildningssatsningen till vårterminen 1998 med 1 000
platser i kvalificerad yrkesutbildning och 10 000
högskoleplatser.
1.4.4 Arbetsmarknaden
Arbetsmarknadspolitiken har en viktig roll i den
ekonomiska politiken. Arbetsmarknadspolitiken skall
genomsyras av regeringens mål att halvera den öppna
arbetslösheten till år 2000. Den syftar till att underlätta
matchningen mellan lediga platser och arbetssökande.
Därigenom motverkas passivisering och en expansion
av sysselsättningen möjliggörs när efterfrågan på
arbetskraft ökar. Detta gör den genom att öka
flexibiliteten på arbetsmarknaden, motverka
inflationsdrivande bristsituationer och allmänt främja en
väl fungerande lönebildning, stärka arbetskraftens
kompetens och förebygga utslagning av personer från
arbetslivet.
Arbete och utbildning skall prioriteras och utgöra
självklara och attraktiva alternativ jämfört med
passivitet. Den stora resurs som det samlade
arbetsutbudet utgör måste tas tillvara och
vidareutvecklas för att bibehålla en stabil grund för
välfärden. Arbetsmarknadspolitiken bygger på följande
principer:
Arbetsmarknadspolitiken skall se till att lediga
platser besätts så fort som möjligt.
Arbets- och kompetenslinjen gäller.
Arbetsmarknadspolitiken skall motverka
passivisering och utslagning. Uppgiften är att rusta
den enskilde. Aktivitet går därför före passivitet. En
anställning för den arbetslöse är målet. Anställning
går därför före åtgärd.
En hög subventionsgrad i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder kan vara berättigad, men endast om
åtgärden inte tränger ut ordinarie arbetstillfällen från
arbetsmarknaden och inte försämrar den arbetslöses
möjligheter att få ett reguljärt arbete.
Utsatta grupper som långtidsarbetslösa,
arbetshandikappade och ungdomar skall prioriteras.
Arbetsmarknadspolitiken skall främja kunskap och
kompetens. Den skall öka möjligheterna för de
arbetslösa att få jobb i sektorer där arbeten skapas
eller behovet ökar och därmed förhindra flaskhalsar.
Det skall ske genom att bidra till såväl yrkesmässig
som geografisk rörlighet. Därigenom bidrar
arbetsmarknadspolitiken till en icke
inflationsdrivande lönebildning vilket är av central
vikt för att full sysselsättning skall kunna uppnås och
upprätthållas.
Arbetsmarknadspolitiken skall genomsyras av ett
jämställdhetsperspektiv. En viktig uppgift är att
bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden
Arbetsmarknadspolitiken är ett statligt ansvar. Den
skall förena en helhetssyn på riksnivå med en hög
effektivitet på lokal nivå. Det lokala inflytandet är
avgörande för att anpassa politiken till lokala
förutsättningar.
Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en
omställningsförsäkring och inte en permanent
försörjning. Den skall fungera som ett skyddsnät
och som en språngbräda. Den skall bidra till trygg-
het vid omställning från ett arbete till ett annat. En
hög ersättningsnivå är önskvärd, men måste
kombineras med krav på att den arbetslöse skall
göra allt i sin makt för att få ett arbete. Försäkringen
får inte skapa inlåsningseffekter eller motverka att
den arbetslöse tar tillfälliga arbeten.

I enlighet med ovanstående principer genomgår
arbetsmarknadspolitiken en fortlöpande omvandling.
Syftet är att göra arbetsmarknadspolitiken än mer
offensiv.
Ett nationellt program för IT-utbildning
Det råder i dag stor brist på kompetent och
yrkesutbildad personal inom IT-området. Regeringen
har därför tillsammans med Industriförbundet och
företrädare för IT-företagen enats om ett nationellt
program för IT-utbildning. Utbildningen beräknas
omfatta 10 000 elever under tidsperioden 1
december 1997 t.o.m. 1999. Syftet är att öka
möjligheterna att få arbete och att förbättra
arbetsmarknadens funktionssätt genom att eliminera
bristsituationer.
Generationsväxling
Generationsväxlingens syfte är att skapa en rörlighet
på arbetsmarknaden. Genom att låta yngre
långtidsarbetslösa komma in på arbetsmarknaden
minskar risken för en permanent utslagning av unga
människor. Generationsväxlingen är en tillfällig
lösning motiverad av dagens höga arbetslöshet inte
minst bland ungdomar.
Ungdomsåtgärder
Den höga arbetslösheten bland ungdomar är ett av de
största hoten i Sverige. En hög ungdomsarbetslöshet
kan inte accepteras. Därför föreslår regeringen ett
program för unga arbetslösa i åldern 20 24 år som
innebär att aktiverande åtgärder och
kompetenshöjande program kan sättas in tidigt. Efter
100 dagar skall arbetslösa ungdomar av kommunen
erbjudas en utvecklande insats på heltid. Ungdomar
som nekar att ta erbjudna insatser har starkt
begränsade möjligheter att erhålla något stöd.
Därmed motverkas ett skadligt
socialbidragsberoende.
Kompetensutveckling i vård och omsorg
Regeringen föreslår att de lokala
arbetsförmedlingarna får ökade möjligheter för
satsningar på kompetensutveckling inom vård och
omsorg. Satsningen kan kombineras med andra
åtgärder som t.ex. resursarbete, utbildning i företag
m.m..
Flaskhalsar
Regeringen följer aktivt utvecklingen på
arbetsmarknaden avseende flaskhalsar och
bristsituationer på olika områden.
Lönebildningen
Under de senaste 20 åren har den svenska
lönebildningen inte fungerat tillfredsställande. Detta
måste förändras. Utan en väl fungerande lönebildning
kan målet om 4 procents öppen arbetslöshet år 2000 ej
nås. För att det skall vara möjligt att nå målet måste den
kommande avtalsrörelsen ge betydligt lägre nominella
löneökningar än den föregående. Konsekvenserna av
brister i lönebildningen är annorlunda nu än förr. Förr
var det under en övergångstid möjligt att misslyckas och
leva med konsekvenserna. Det är det inte längre. Nu
leder högre löneökningar i Sverige än i omvärlden till
att massarbetslösheten biter sig fast.
I samband med den ekonomiska vårpropositionen
1996 inbjöd regeringen arbetsmarknadens parter att
redovisa sin syn på lönebildningen och möjligheten att
gemensamt formulera nödvändiga förändringar av
förhandlings- och lönebildningssystemet. I flera av de
svar som parterna lämnade framhölls att en förstärkning
av medlingsfunktionen kan behöva göras. Regeringen
har därför tillsatt en utredning som bl.a. kommer att se
över denna fråga. Utredningen, som arbetar i nära
samarbete med parterna, har även i uppgift att analysera
vilken effekt på lönebildningen, och därmed den
strukturella arbetslöshetsnivån, som övriga av parterna
föreslagna åtgärder kan ha. Ett slutbetänkande kommer
att överlämnas i november 1998 med förslag till
effektiva åtgärder så att den nödvändiga förbättringen av
lönebildningen kommer till stånd.
1.4.5 Hållbara Sverige
En hållbar utveckling innebär att vi som lever i dag
klarar våra behov utan att äventyra förutsättningarna för
framtida generationer. Minskad miljöbelastning,
effektivare resursanvändning och ökad användning av
förnyelsebara resurser står i samklang med hög tillväxt
och är en förutsättning för den. Politiken för att ställa
om Sverige till ekologisk hållbarhet utgör i sig en
tillväxtpotential och är därför en del av politiken för att
stärka det svenska näringslivet och öka sysselsättningen.
Den globala marknaden för miljöteknik, miljöanpassade
och resurssnåla produkter växer snabbt. Om Sverige
och svensk industri går i spetsen för en utveckling mot
ekologisk hållbarhet kan det ge konkurrensfördelar på
dessa framtidsmarknader.
Regeringen har gjort mycket för att vända
utvecklingen i ekologiskt hållbar riktning. I vår-
propositionen aviserades en rad förslag för att påskynda
omställningen:
Lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet
Regeringen föreslog i vårpropositionen ett stöd till
lokala investeringsprogram på 5,4 miljarder kronor för
en treårsperiod. Stöd ges till lokala investeringar som
ökar den ekologiska hållbarheten. Kommunerna
ansvarar för att i samråd med företag och andra
investerare utarbeta lokala investeringsprogram. Beslut
om vilka kommuner som får stöd i första omgången
kommer att tas i början av 1998. De kommuner som
önskar komma i fråga har redan påbörjat arbetet med
att ta fram lokala program. Programmen skall ge bättre
miljö och nya jobb.
Nationella investeringsprogram
Omställningen av energisystemet är ett led i Sveriges
strävan att vara ett föregångsland när det gäller att
skapa en ekologiskt hållbar utveckling. Riksdagen
har beslutat om ett program på 9 miljarder kronor
under en sjuårsperiod för att effektivisera
energianvändningen och öka användningen av
förnybara energikällor. Programmets
huvudinriktning är en kraftfull långsiktig satsning på
forskning, utveckling och demonstration av ny
energiteknik.
I vårpropositionen aviserades ett nationellt
investeringsprogram för ökade
infrastrukturinvesteringar som leder till en höjd
långsiktig tillväxtpotential för Sverige samtidigt som
sysselsättningen främjas på kort sikt. Detta program
förverkligas nu. En förhandlingsman arbetar för
närvarande på regeringens uppdrag med att ta fram ett
förslag till avtal mellan staten och lokala och regionala
aktörer om finansiering, utbyggnad och trafikering av
Botniabanan. Regeringen föreslår ett ökat statligt stöd
till Inlandsbanan. De angelägna trafikprojekten i
Stockholm och Göteborg får ta i anspråk en nationell
finansiering i avvaktan på utredningar om finansiering i
annan form.
Riktlinjer för det fortsatta arbetet
Arbetet med ökad hållbarhet bedrivs på bred front enligt
de övergripande riktlinjer som redovisas i en särskild
skrivelse. Där redovisas också de aktuella
åtgärdsprogrammen inom respektive departements
verksamhetsområde. Motsvarande redovisning kommer
att ske årligen i samband med budgetproposition.
Varor och tjänster som styr mot målen för ekologiskt
hållbar utveckling skall så långt som möjligt prioriteras
vid upphandling. En delegation kommer att inrättas med
ansvar för att driva på den offentliga upphandlingen.
Regeringen avser att inbjuda till en öppen dialog med
det svenska näringslivet om möjligheterna till
effektivisering av energi- och materialutnyttjande och
till att begränsa utsläppen ytterligare. En satsning för att
gynna export av miljöteknik och ekologiskt hållbara
produkter förbereds. Frivillig miljömärkning av skolor
införs.
Användningen av energi och naturresurser bör bli
betydligt mer effektiv. Begreppet faktor 10 (att
användningen behöver bli i genomsnitt 10 gånger
effektivare under ett par generationer) kan tjäna som en
kompass i detta arbete och stimulera till debatt och
nödvändigt nytänkande.
Inom en generation bör regionala miljöproblem som
försurning och övergödning vara lösta och fungerande
kretslopp etablerade för de flesta material.
1.4.6 Samarbete för sysselsättning
Sysselsättningen är en fråga av gemensamt intresse
för EU:s medlemsländer. Denna linje har Sverige
drivit under lång tid. Vid EU:s toppmöte i
Amsterdam lades grunden för ett intensifierat
samarbete om ökad sysselsättning. Det svenska
initiativet vid regeringskonferensen resulterade i en
ny avdelning om sysselsättning i fördraget. Den
innebär både en ökad ambition i bekämpningen av
arbetslösheten och en förstärkt samordning av
sysselsättningspolitiken. En resolution om tillväxt
och sysselsättning antogs.
Genom att studera varandras framgångar och miss-
tag kan vi lära av varandra. Samarbete samt
informations- och erfarenhetsutbyte mellan med-
lemsländerna innebär förbättrade möjligheter att
minska arbetslösheten.
Gemensamma mål liksom de planerade
samordnings- och övervakningsförfarandena skapar
förutsättningar för en samsyn i sysselsättningsfrågan
mellan länderna. Därmed kan vidtagna
sysselsättningsåtgärder få ett större genomslag.

I Amsterdam beslutades också att de nya fördragsbe-
stämmelserna skall börja tillämpas så snart som möjligt.
Regeringen kommer att lägga stor vikt vid detta inför
toppmötet. Ett annat viktigt tema på toppmötet bör vara
att nå en ökad flexibilitet på arbetsmarknaden genom att
stärka individens kompetens och möjligheter en
positiv flexibilitet. Ytterligare inslag i en politik på
europeisk nivå blir att främja ekologisk hållbarhet,
forskning och utbildning samt investeringar i
infrastruktur. Det handlar också om att öka
konkurrenstrycket i ekonomierna genom att fördjupa
och utveckla den inre marknaden och driva en generös
handelspolitik gentemot unionens handelspartners.
EU:s utvidgning med länder i Central- och
Östeuropa är en angelägen uppgift och en historisk
möjlighet som har ett starkt stöd hos den svenska
regeringen. En stabil demokratisk utveckling och en
snabb marknadsanpassning bidrar till fred och säkerhet
samt främjar tillväxten i både gamla och nya
medlemsländer. Utvidgningen ställer stora krav på EU.
Behovet av att i grunden reformera jordbruks- och
strukturfondspolitiken förstärks av
utvidgningsprocessen. Det gäller också det finansiella
perspektivet där ledstjärnan måste vara budgetär
återhållsamhet och effektivitet. Nuvarande tak för EU-
budgeten på 1,27 procent av EU:s samlade
bruttonationalinkomst, BNI, skall vara oförändrat även
sedan EU har utvidgats med nya länder.
Ett extra toppmöte om sysselsättning skall hållas i
november 1997.
1.5 Skattepolitiken
Välfärd kan inte byggas på lånade pengar.
Ofinansierade skattesänkningar och utgiftsökningar är
inget annat än morgondagens skattehöjningar.
Skatteuttaget i Sverige höjdes därför som en del av
saneringen av de offentliga finanserna.
Skattekvoten, skatteintäkterna som andel av BNP,
har de senaste åren ökat. Men den formella skattekvoten
tar inte hänsyn till att ofinansierade skattesänkningar
endast innebär att skatteuttaget skjuts framåt i tiden. Ett
sätt att visa detta är att addera skattekvoten till det
offentliga underskottet. Då erhålls en bild av den
egentliga skattekvoten. I diagrammet nedan syns tydligt
att den egentliga skattekvoten har minskat avsevärt
sedan 1993 då underskottet var som högst. Den
egentliga skattekvoten visar hur mycket skatt som måste
betalas för att välfärden skall vara finansierad.
En orsak till att Sverige har en hög formell
skattekvot jämfört med andra länder är teknisk. I
Sverige är många transfereringar skattepliktiga som
t.ex. sjukförsäkringen. Dessutom har vi i Sverige bidrag
där andra länder har skatteavdrag, som t.ex.
barnbidrag. Därmed tenderar den formella svenska
skattekvoten att bli högre än i andra länder med likartad
storlek på den offentliga sektorn.

Förutom att skatterna finansierar den gemensamma
välfärden fyller de andra funktioner. Skatterna har en
fördelningspolitisk betydelse, men det viktigaste för en
rättvis fördelning är att alla ges möjlighet till arbete och
god utbildning. Skattesystemet måste också vara
ekonomiskt effektivt. Det innebär att snedvridande
effekter och kostsam administration måste undvikas.
Villkoren för företag och företagande har förbättrats
avsevärt de senaste åren trots att även företagen har fått
bidra till saneringen av de offentliga finanserna.
Företagsbeskattningen i Sverige är sedan länge
förmånlig i ett internationellt perspektiv. Regeringen har
lagt en rad förslag som förbättrar villkoren för mindre
och medelstora företag och stimulerar kvinnors
företagande som är relativt sett mindre omfattande än
mäns.
Lättnader i ägarbeskattningen med 4,0 miljarder
kronor har genomförts för att förbättra villkoren för
nyinvesteringar och kapitalförsörjning i onoterade
bolag.
Nedsättningen av arbetsgivaravgifterna med
inriktning mot små och medelstora företag har
utvidgats till att motsvara en lönesumma på upp till
850 000 kr per år från och med 1998.
Skattelättnaden uppgår till 2,7 miljarder kronor.
Även beskattningen av enskilda näringsidkare och
delägare i handelsbolag har lindrats.
Regeringen bedriver ett brett arbete för att förenkla
regler och rutiner för framför allt småföretagen.
Ett nytt system för redovisning och betalning av
skatter och avgifter träder i kraft den 1 januari 1998.
Det nya systemet med s.k. skattekonton kommer att
underlätta och förenkla arbetet både för företag och
skatteförvaltningar.
Reglerna om utfärdande av F-skattesedel kommer
att förändras.

Under våren har riksdagen beslutat om en ny
utformning av förmögenhetsskattelagen. Liksom
tidigare är huvudägare som noterats på Stockholms
fondbörs efter 1991 under vissa förutsättningar befriade
från förmögenhetsskatt. Regeringen lägger i denna
proposition förslag som innebär att förmögenhetsskatten
ändras för att ogynnsamma effekter för
aktiemarknadens funktionssätt skall undvikas.
Skattereformen
Skattereformen som genomfördes 1990 1991 innebar
en genomgripande förändring av hela det svenska
skattesystemet. Det fanns en bred politisk enighet om att
det tidigare skattesystemet hade tjänat ut. Det gav
varken en rättvis beskattning, en rimlig fördelning av
skatteuttaget eller goda förutsättningar för arbete och
investeringar.
Syftet med skattereformen var att modernisera
skattesystemet och minska dess snedvridande effekter på
samhällsekonomin. Skattereglerna skulle förenklas,
arbetsutbudet stimuleras och möjligheterna till
skatteplanering minskas. Syftet var således inte att
minska det totala skatteuttaget. Reformen skulle vara
finansierad och inte heller medföra ökad spridning i
ekonomisk standard.
En viktig förändring var att de tidigare höga
marginaleffekterna sänktes vilket innebar att värdet av
olika avdragsmöjligheter minskade avsevärt.
Kapitalbeskattningen gjordes också mera likformig
vilket bidrog till att motverka spekulationstendenserna i
svensk ekonomi. Regeringen redovisar i bilaga 6 sin
slutgiltiga bedömning av skattereformen.
Reformens syften har uppnåtts i nästan alla delar. Ett
av de viktigaste målen för skattereformen var att den
skulle vara fullt ut finansierad och att varje grupp skulle
finansiera sina egna skattesänkningar. Det är dock inte
möjligt att hävda att skattereformen var fullt ut
finansierad. För att stärka rättvisan och medverka till
den återstående finansieringen av skattereformen ska en
ny och högre nivå på statsskatten införas för dem med
högst inkomster.
En höjning av barnbidragen var också ett viktigt
inslag i skattereformen. På grund av det statsfinansiella
läget var det dock inte möjligt att genomföra höjningen
fullt ut som planerat. Vid saneringen av de offentliga
finanserna tvingades regeringen istället senare att föreslå
en sänkning av barnbidraget. Regeringen föreslår nu en
höjning av barnbidraget och studiebidraget i
studiehjälpen från 640 kronor till 750 kronor per barn
och månad samtidigt som flerbarnstilläggen återinförs.
Detta bidrar till att förbättra fördelningsprofilen i linje
med vad som åsyftades i skattereformen.
Genom att brytpunkten för statlig skatt inte har höjts
i takt med inkomstökningarna har stora grupper
löntagare börjat betala statlig inkomstskatt. Den
utvecklingen bör vändas så att reformens intention att
högst 15 procent av inkomsttagarna skall betala statlig
inkomstskatt på sikt uppnås.
Skattereformen var också startskottet för ett grönare
skattesystem. Energiskatternas framtida utformning ses
nu över inom regeringskansliet. Viktiga utgångspunkter
är riksdagens beslut om energipolitiken våren 1997, den
energiintensiva industrins konkurrenskraft, de
betänkanden som presenterats av
Skatteväxlingskommittén och
Alternativbränsleutredningen samt EU-kommissionens
förslag till ett nytt energibeskattningsdirektiv. Även
vägtrafikens beskattning ses över, med syfte att inom
ramen för ett oförändrat skatteuttag åstadkomma bättre
styreffekter vad avser trafiksäkerhet och miljö. I denna
proposition redovisar regeringen dessutom förslag till
nya riktlinjer för beskattningen av biobränslen i
fordonstrafik.
Den internationella dimensionen i skattepolitiken blir
allt viktigare. Varje lands förutsättningar att ta ut skatter
och tillämpa egna regler förändras. Regeringen arbetar
inom ramen för EU och OECD för att etablera en
uppförandekod som förhindrar att enskilda länder
genom illojal skattekonkurrens söker locka till sig
företag och kapital. Ett exempel på att detta arbete kan
vara framgångsrikt är de gemensamma regler om
mervärdesskatt på teletjänster som EU-länderna enades
om under våren. Reglerna bidrar både till att motverka
skatteflykt från EU-länderna och till att motverka
snedvridning av konkurrensen mellan inhemska och
utländska telebolag.
Skattefusk skall bekämpas
Bekämpningen av ekonomisk brottslighet och skattefusk
är en angelägenhet för alla i samhället. Den ekonomiska
brottsligheten innebär att hela bördan för skatter och
avgifter läggs på de hederliga skattebetalarna och de
seriösa företagen. Skattefusk utsätter den seriöse
företagaren för en snedvridning av konkurrensen.
Bekämpningen av skattefusk är därför en viktig del i en
politik för företagande. Regeringen har under året
föreslagit en rad åtgärder.
Generalklausulen mot skatteflykt föreslås få en ny
och något skarpare utformning inom ramen för
bevarad rättssäkerhet.
Reglerna för taxeringsrevision har setts över och
förstärkts. Revision skall i fortsättningen få ske
under löpande räkenskapsår och hos tredje man.
Kontrolluppgiftsskyldighet har införts om aktie-
försäljning.
Särskilda brottsutredande enheter föreslås inrättas
inom skattemyndigheterna. Därigenom kommer den
kompetens och erfarenhet som finns inom
skatteförvaltningen att kunna utnyttjas effektivare
vid brottsbekämpningen.
I kampen mot internationell brottslighet är
informationsutbyte och underrättelseverksamhet av
avgörande betydelse. Regeringen har presenterat
förslag till en ny lag som klargör och reglerar
tullens underrättelseverksamhet och brottsregister.
Sverige deltar också aktivt i det arbete som pågår
för att reformera transiteringssystemet inom EU.
I samband med Sveriges inträde i EU genomfördes
stora förändringar av Tullverkets verksamheter. En
särskild utredare har fått i uppdrag att göra en
utvärdering av Tullverkets dimensionering och
organisation.

Skatteflyktskommittén har lämnat förslag som bland
annat innebär förbättrade möjligheter till kontroll och
indrivning av punktskatter samt utökad
legitimationskontroll. En proposition på grundval av
betänkandet planeras till våren 1998.
Socialavgifterna
Socialförsäkringssystemen har de senaste åren
genomgått stora förändringar. Både reglerna för
socialförsäkringsförmåner och uttaget av sociala avgifter
har ändrats samtidigt som den ekonomiska krisen i
början 1990-talet inneburit att beteendemönstren
förändrats. Detta har bidragit till att intäkterna från
olika avgifter inte motsvarar kostnaden för de
försäkringar de skall finansiera. Regeringen föreslår
därför en omfördelning av socialavgifterna inom ramen
för ett i princip oförändrat totalt uttag för att skapa
bättre samstämmighet mellan inkomster och utgifter i
bland annat sjukförsäkringssystemet. Samtidigt
omvandlas den allmänna egenavgiften till
sjukförsäkringen till en pensionsavgift
1.6. Fördelningspolitiken
För bara tre år sedan stod Sverige på randen till en
statsfinansiell kollaps. I budgetpropositionen i januari
1995 beräknades lånebehovet för ett år till 229 miljarder
kronor. Enbart ränteutgifterna för denna upplåning
motsvarade med dåvarande 12-procentiga räntor mer än
400 kronor i månaden för varje arbetsför svensk. Ett år
till med denna upplåning hade fördubblat beloppet.
En trygg välfärd går inte att bygga på lånade pengar.
Om det saknas en fast grund bestående av sunda
finanser finns det i längden inte något utrymme för en
rättvis fördelningspolitik. Det är därför de svagaste
grupperna som har allra mest att vinna på starka
offentliga finanser.
För att bemästra den statsfinansiella krisen har nästan
alla medborgare fått göra betydande uppoffringar.
Konsolideringsprogrammet för att sanera de offentliga
finanserna omfattar 126 miljarder kronor. Knappt
hälften utgörs av skatter och resten av besparingar.
Budgetsaneringsprogrammet är i och med 1998 års
budget nu fullt ut genomfört.
Saneringspolitiken har utformats med sikte på att alla
medborgare rättvist skall vara med om att dela på
bördorna. Med hjälp av fördelningsberäkningar har
regeringen fortlöpande analyserat och redovisat
effekterna av de ändrade reglerna i skatte- och
bidragssystemen. Beräkningarna är viktiga underlag
men de ger inte en fullständig bild av fördelningsutfallet
eftersom de inte beaktar att skolan, vården och
omsorgen har prioriterats eller att inkomstfördelningen
också påverkas av att saneringen förbättrar
samhällsekonomin, t.ex. att räntan nästan har halverats
sedan sommaren 1994. De är också statiska; för-
delningsutfallet hade varit gynnsammare om man hade
kunnat jämföra saneringsprogrammets effekter med vad
som hade hänt utan budgetförstärkningarna eller med en
politik som inte prioriterat en rättvis fördelning.
En mer utförlig fördelningsanalys av
saneringsprogrammet redovisas i bilaga 7 där
beräkningarna uppdaterats med hänsyn till nya beslut i
riksdagen, förändrade ekonomiska antaganden och de
åtgärder som föreslås i denna budgetproposition.
Hushållen har därvid delats in i 10 lika stora grupper,
decilgrupper, så att hushållen som har de lägsta
disponibla inkomsterna med hänsyn till försörjnings-
bördan hamnar i decilgrupp 1, de med näst lägst i
decilgrupp 2 osv. till decilgrupp 10 med hushållen som
har den högsta ekonomiska standarden.
Den femtedel av hushållen som har högst ekonomisk
standard (decilgrupp 9 och 10) bidrar med drygt 43
procent av de totala budgetförstärkningarna, medan den
femtedel som har lägst ekonomisk standard (decilgrupp
1 och 2) bidrar med knappt 11 procent (diagram 1.10).
Hushållen i decilgrupp 10 bidrar med 31 procent.

Fördelningseffekterna kan också visas genom att man
beräknar vad respektive decilgrupp bidrar med i procent
av deras disponibla inkomster, dvs. decilgruppernas
relativa bidrag. Beräkningarna visar att tiondelen med
den högsta ekonomiska standarden får vidkännas den
största relativa inkomstminskningen genom
saneringsprogrammet (diagram 1.11). Hushållen med
lägre ekonomisk standard träffas också något hårdare än
andra grupper men efter de åtgärder som nu föreslagits
har skillnaderna minskat avsevärt. Resultaten för
decilgrupp 1 är svårtolkade eftersom den innehåller
många hushåll som endast har en tillfälligt låg inkomst
t.ex. i samband med studier, värnpliktstjänstgöring eller
i samband med ledighet. Det är också ofta hushåll med
en låg ekonomisk standard som gynnas av att vården
och omsorgen prioriteras och av de stora satsningarna
på utbildningen.

De utförligare analyserna i den fördelningspolitiska
redogörelsen (bilaga 7) visar dessutom följande:
Nettoeffekterna av saneringsprogrammet är i
genomsnitt i stort sett lika för män och kvinnor.
Män berörs i högre grad av skatteåtgärderna,
kvinnorna främst av minskade transfereringar.
Saneringsprogrammet har rimliga
jämställdhetseffekter.
Flerbarnsfamiljer och ensamföräldrar har träffats
något hårdare av budgetåtgärderna än andra
familjetyper. Därför är det rimligt att dessa grupper
prioriteras när det ekonomiska utrymmet medger
det. Efter nu föreslagna åtgärder minskar
skillnaderna påtagligt. Även här bör man också
beakta att om inte skolan, vården och omsorgen
hade prioriterats hade barnfamiljer och kvinnor
drabbats ännu hårdare.
Företagar- och tjänstemannahushåll har betalat mer
av saneringen än arbetarhushåll.
Ålderspensionärer och ungdomar har som grupper
betraktat klarat sig relativt väl medan det är hushåll i
förvärvsaktiv ålder som har fått bära de största
inkomstminskningarna.

Dessa beräkningar inkluderar inte fördelningseffekterna
av den sänkta räntan. Den ekonomiska politiken och
saneringsåtgärderna har haft som en central uppgift att
skapa förutsättningar för en lägre ränta. I september
1994 var räntan på en tioårig statsobligation 11,2
procent. Tre år senare, i september 1997, ligger
motsvarande ränta på 6,5 procent. Som framgår av
diagram 1.12 är fördelningseffekterna av en lägre ränta
i huvudsak positiva.

Den största fördelningspolitiska orättvisan finns dock
mellan dem som saknar arbete och dem som har. I
nedanstående diagram visas en beräkning av de direkta
fördelningseffekterna av en halverad arbetslöshet. De
fördelningspolitiska effekterna är mycket goda. Det är
ett av många skäl till att regeringen har som mål att
halvera den öppna arbetslösheten till år 2000.

I den fördelningspolitiska redogörelsen (bilaga 7) kom-
pletteras regelanalyserna av saneringsprogrammet med
en analys av utvecklingen av fördelningen av den
ekonomiska standarden 1991 1997. Den innefattar
således de samlade effekterna av saneringsprogrammet,
andra åtgärder i skatte- och transfereringssystemen och
den allmänna ekonomiska utvecklingen. Den bygger på
en framskrivning av inkomstfördelningen från 1995 till
1996 och 1997. Resultaten för dessa år visar således
inte den faktiska inkomstfördelningen utan en
bedömning av det troliga utfallet. I diagram 1.14 visas
Gini-koefficientens utveckling mellan 1991 och 1997,
ett högt värde innebär större inkomstspridning än ett
lägre. Huvudresultaten är följande:
Det kan inte urskiljas någon tydlig trend i
inkomstspridningen hittills under 1990-talet.
Skatternas och transfereringarnas sammantagna
utjämningseffekt har ökat 1991 1997.

Breda grupper av vanliga löntagare, ungdomar och
även personer med höga inkomster har fått en
påtagligt minskad ekonomisk standard hittills under
1990-talet, trots en viss återhämtning under senare
år.
Flerbarnsfamiljer har förlorat mest medan gruppen
ålderspensionärer har fått en ökad standard under
krisåren.
Andelen hushåll med en svag ekonomi (under 50
procent av medianinkomsten) har ökat något under
perioden. Statistiken påverkas dock av att antalet
studerande ökat.. De välbeställdas andel av de totala
inkomsterna har inte ökat.

Sammanfattningsvis kan sägas att saneringen av de
offentliga finanserna i huvudsak har skett rättvist.
Sverige har klarat den ekonomiska krisen utan att
klyftorna har tillåtits öka påtagligt. Tack vare den
framgångsrika saneringen av de offentliga finanserna
står Sverige nu åter starkt. Därmed finns det en fast
grund för en mera offensiv fördelningspolitik.

2

Förslag till
riksdagsbeslut

.

2 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen

såvitt avser den ekonomiska politiken och förslag till
statsbudget för budgetåret 1998
1. godkänner de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som regeringen förordar
(avsnitt 1),
2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1998 ta
upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens
upplåning (avsnitt 4.3.5),
3. godkänner en reviderad beräkning av de offentliga
utgifterna för åren 1998-2000 (avsnitt 4.5.2, tabell
4.9),
4. beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret
1998 på utgiftsområden i enlighet med vad
regeringen anfört (avsnitt 4.5.3, tabell 4.10),
5. godkänner den preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 1999
och 2000 som riktlinjer för regeringens budgetarbete
(avsnitt 4.5.3, tabell 4.10),
6. godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster
för budgetåret 1998 (bilaga 1),
7. godkänner beräkningen av förändringar i
anslagsbehållningarna under budgetåret 1998 (tabell
4.10),
8. godkänner beräkningen av förändringar av
myndigheters m.fl. in- och utlåning i
Riksgäldskontoret för budgetåret 1998 (avsnitt
4.3.5, tabell 4.4),
9. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1998 dels
besluta om lån i Riksgäldskontoret till investeringar i
anläggningstillångar intill ett sammanlagt belopp av
15 700 000 000 kronor, dels besluta om krediter för
myndigheters räntekonton intill ett sammanlagt
belopp av 13 400 000 000 kronor (avsnitt 4.6, tabell
4.11 och 4.12),

10. godkänner beräkningen av budgeteffekter för
budgetåret 1998 av förändrade skatte- och
avgiftsregler (avsnitt 4.8),
11. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1998
enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om
statsbudgeten besluta att ett ramanslag, med
undantag för anslag anvisade för
förvaltningsändamål, får överskridas om ett
riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte
hinner inväntas och om överskridandet ryms inom
utgiftstaket för staten (avsnitt 4.9),
12. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1988:1387) om statens upplåning,
såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1997
13. godkänner det som regeringen förordar om
principerna för tillfälligt driftsstöd (avsnitt 5.2),
14. bemyndigar regeringen att för vissa länder fastställa
utgiftsramen till fem gånger landramen för
budgetåret 1995/96 omräknat på 12-månadersbasis
(avsnitt 5.6),
15. godkänner att det under utgiftsområde 14 anvisade
ramanslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
används för utgifterna för ett nationellt program för
IT-utbildning (avsnitt 5.11),
16. bemyndigar regeringen att överta Kungliga
Dramatiska Teatern AB:s lån i Riksgäldskontoret
(avsnitt 5.13),
17. godkänner att regeringen får använda högst
500 000 000 kronor av det under utgiftsområde 19
uppförda ramanslaget Regionalpolitiska åtgärder till
ett program för regional näringspolitik och särkilda
regionalpolitiska åtgärder (avsnitt 5.15),
18.bemyndigar regeringen att under budgetåret 1997 ge
Affärsverket Svenska kraftnät befogenhet att inom
en sammanlagd ram om 2 500 000 000 kronor få ta
upp lån i och utanför Riksgäldskontoret (avsnitt
5.17),
19. godkänner vad regeringen anför om Statens
Haverikommitssion (avsnitt 5.18),
20. godkänner att regeringen får använda det under
utgiftsområde 22 uppförda ramanslaget
Informationsteknik: Telekommunikationer till en
förstudie om Sveriges IT-utveckling (avsnitt 5.18),
21. godkänner att det under utgiftsområde 23 uppförda
ramanslaget Räntekostnader för förskotterade
arealersättningar m.m. även får belastas med s.k.
tekniska kostnader till följd av offentlig lagring
(avsnitt 5.19),
22. godkänner vad regeringen föreslagit avseende
avgiftsfinansieringen av det under utgiftsområde 23
föreslagna ramanslaget Djurregister (avsnitt 5.19),
23. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1997 godkänner ändrade ramar för utgiftsområden
samt ändrade och nya anslag i enlighet med
specifikation i bifogade tabell,
såvitt avser skattefrågor
24. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
25. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1981:691) om socialavgifter,
26. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
27. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
28. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
29. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m.,
30. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
31. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:1332) om ändring i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt,
32. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
33. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:1336) om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
34. antar regeringens förslag till lag om ändring i
taxeringslagen (1990:324),
35. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1993:1536) om räntefördelning vid
beskattning,
36. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1995:439) om beskatning, förtullning och
folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.,
37. antar regeringens förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),
38. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:1331) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),
39. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:1345) om ändring i lagen (1983:
1092) med reglemente för Allmänna
pensionsfonden,
40. antar regeringens förslag till lag om ändring i
skattebetalningslagen (1997:483),
41. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,
42. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1997:324) om begränsning av skatt,
43. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
44. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för
byggnadsarbete på bostadshus.

SPECIFIKATION AV ÄNDRADE RAMAR FÖR UTGIFTSOMRÅDEN SAMT ÄNDRADE OCH NYA ANSLAG
FÖR
BUDGETÅRET 1997
TUSENTAL
KRONOR

ANSLAG
S-

BELOPP
ENLIGT
FÖRÄNDRING
AV
NY RAM/
UTGIFTSOMRÅDE
NUMMER

STATSBUDGET
1997 + TB1
1997
RAM/ ANSLAG
NY
ANSLAGSNIVÅ
1

Rikets styrelse
3 761 330
+2 000
3 763 330

D3
Sametinget, ramanslag
10 497
+2 000
12 497
2

Samhällsekonomi och finansförvaltning
4 307 556
+2 500
4 310 056

A1
Konjunkturinstitutet, ramanslag
29 208
+1 000
30 208

A6
Finansinspektionen, ramanslag
110 105
+1 500
111 605

A8
Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader,
ramanslag
83 348
+2 500
85 848

A9
Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning
och
låneförvaltning, ramanslag
1 500 000
-2 500
1 497 500
4

Rättsväsendet
20 842 537
0
20 842 537

D1
Kriminalvården, ramanslag
3 837 161
-9 000
3 828 161

F1
Brottsförebyggande rådet, ramanslag
25 355
+9 000
34 355

F6
Rättshjälpskostnader, ramanslag
853 972
-14 000
839 972

F7
Diverse kostnader för rättsväsendet,
ramanslag
10 222
+14 000
24 222
6

Totalförsvar
42 522 642
0
42 522 642

A1
Försvarsmakten, ramanslag
38 333 826
-50 000
38 283 826

B3
Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst, ramanslag
1 141 578
+50 000
1 191 578
8

Invandrare och flyktingar
3 453 088
0
3 453 088

A1
Statens invandrarverk, ramanslag
506 603
+4 000
510 603

A4
Utlänningsnämnden, ramanslag
66 675
+1 500
68 175

A5
Rättshjälp i utlänningsärenden, ramanslag
64 240
-1 500
62 740

A6
Utresor för avvisade och utvisade,
ramanslag
130 000
-34 000
96 000

B1
Särskilda insatser i invandrartäta områden,
ramanslag
125 000
-70 000
55 000

B2
Åtgärder mot främlingsfientlighet och
rasism,
obetecknat anslag
20 000
-10 000
10 000

B5
Kommunersättningar vid
flyktingmottagande,
ramanslag
1 160 591
+110 000
1 270 591
9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg
23 671 787
+344 320
24 016 107

A1
Sjukvårdsförmåner m.m., ramanslag
15 512 000
-130 000
15 382 000

A2
Bidrag till hälso- och sjukvård, obetecknat
anslag
908 150
+75 000
983 150

A5
Bidrag till WHO, ramanslag
32 780
+6 320
39 100

A9
Folkhälsoinstitutet, ramanslag
113 460
-10 000
103 460

B7
Kostnader för statlig assistansersättning,
ramanslag
4 138 000
+338 000
4 476 000

C5
Statens institutionsstyrelse, ramanslag
507 720
+65 000
572 720
12

Ekonomisk trygghet för familjer och barn
35 161 050
+588 550
35 749 600

A3
Underhållsstöd, ramanslag
2 411 450
+588 550
3 000 000
13

Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
41 730 384
+1 585
000
43 315 384

A1
Bidrag till arbetslöshetsersättning,
ramanslag
39 644 334
+1 585
000
41 229 334
14

Arbetsmarknad och arbetsliv
50 160 947
+6 293
50 167 240

A5
Vissa kostnader för avveckling av AMU-
gruppen
som myndighet, ramanslag
14 917
+8 793
23 710

D1
Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket,
ramanslag
3 000
-2 500
500

TUSENTAL
KRONOR

ANSLAG
S-

BELOPP
ENLIGT
FÖRÄNDRING
AV
NY RAM/
UTGIFTSOMRÅDE
NUMMER

STATSBUDGET
1997 + TB1
1997
RAM/ ANSLAG
NY
ANSLAGSNIVÅ
16

Utbildning och universitetsforskning
25 562 559
+159 500
25 722 059

B45
Särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m., ramanslag
534 155
+159 500
693 655

C1
Högskoleverket, ramanslag
143 671
-22 000
121 671

C3
Centrala studiestödsnämnden, ramanslag
276 727
+22 000
298 727

D18
Europeisk forskningssamverkan, ramanslag
317 367
-10 000
307 367

E1
Kostnader för Sveriges medlemsskap i
Unesco m.m., ramanslag
35 828
+10 000
45 828
18

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande
33 368 197
+3 000
33 371 197

A11
Bonusränta för ungdomsbosparande,
ramanslag
3 000
+3 000
6 000
20

Allmän miljö- och naturvård
1 335 971
+28 755
1 364 726

A2
Miljöövervakning m.m., ramanslag
93 952
+19 984
113 936

A11
Utbildning och information om miljöbalken,
reservationsanslag
nytt
+8 000
8 000

B4
Visst internationellt samarbete i fråga om
kärnsäkerhet m.m., ramanslag
26 752
+771
27 523
22

Kommunikationer
25 267 942
0
25 267 942

B2
Transportstöd för Gotland, ramanslag
175 000
+7 000
182 000

B5
Övervakning av M/S Estonia,
reservationsanslag
24 000
-9 166
14 834

B7
Utredningsarbete m.m. med anledning av
M/S Estonias förlisning, obetecknat anslag
4 500
+3 000
7 500

B8
Vissa kostnader för övertäckning av M/S
Estonia, ramanslag
nytt
+2 166
2 166

D2
Köp av interregional persontrafik på
järnväg,
ramanslag
412 946
-3 000
409 946
23

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar
13 556 858
+36 450
13 593 308

B1
Statens jordbruksverk, ramanslag
187 614
+15 000
202 614

B2
Stöd till jordbrukets rationalisering m.m.,
ramanslag
45 000
-22 000
23 000

B8
Strukturstöd inom livsmedelssektorn,
ramanslag
149 000
-16 000
133 000

B18
Djurregister, ramanslag
nytt
+10 000
10 000

B19
Vissa saneringsåtgärder i Solna,
obetecknat anslag
nytt
+2 000
2 000

C1
Fiskeriverket, ramanslag
58 166
+3 650
61 816

E2
Bidrag till distriktsveterinärorganisationen,
obetecknat anslag
77 691
+7 800
85 491

E5
Bekämpande av smittsamma
husdjurssjukdomar,
ramanslag
110 000
+36 000
146 000

Summa anslagsförändringar på
tilläggsbudget

+2 756
368

3

Lagförslag

.

3 Lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
3.1 Förslag till lag om
ändring i lagen (1988:1387)
om statens upplåning
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1387) om statens upplåning
dels att 2 och 3 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införs en ny paragraf, 1 a §, av följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE

1 a §

Efter särskilt bemyndigande som
lämnas av riksdagen för ett
budgetår i sänder får regeringen
eller efter regeringens bestämmande
ett affärsverk ta upp lån till staten
för affärsverkets verksamhet.

2 § 1

Lån som har tagits upp av staten
enligt 1 § förvaltas av regeringen
eller, efter regeringens
bemyndigande, av Riksgäldskon-
toret.
Lån som har tagits upp av staten
enligt 1 eller 1 a § förvaltas av
regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, av
Riksgäldskontoret eller affärsverket.

Om staten tar upp ett lån för att tillgodose Riksbankens behov av
valutareserv, får de medel som Riksbanken tillför staten i utbyte mot de
lånade medlen endast användas för återbetalning av samma lån. Regeringen
kan dock, i samråd med Riksbanken, besluta annat om det finns särskilda
skäl.

3 §

För samtliga lån och garantier
som regeringen eller
riksgäldskontoret ombesörjer är
staten ansvarig.
För samtliga lån och garantier
som regeringen, Riksgäldskontoret
eller ett affärsverk ombesörjer är
staten ansvarig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

3.2 Förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1744)
om allmänna egenavgifter
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1994:1744) om allmänna
egenavgifter samt 1 4, 6 och 7 §§ lagen skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE

Lag om allmänna egenavgifter
Lag om allmän pensionsavgift

1 §1

Allmänna egenavgifter skall
betalas enligt denna lag.
Allmän pensionsavgift skall
betalas enligt denna lag.

2 §2

Den som uppbär sådan inkomst
som avses i 3 § skall på avgifts-
underlaget för varje år betala
allmänna egenavgifter i form av
1. pensionsavgift med 1 procent,
2. sjukförsäkringsavgift med 5,95
procent.
Avgifterna avrundas var för sig
till närmast hela hundratal kronor.
Avgift som slutar på 50 kronor
avrundas till närmast lägre hundratal
kronor.
Den som uppbär sådan inkomst
som avses i 3 § skall på avgifts-
underlaget för varje år betala allmän
pensionsavgift med 6,95 procent.

Avgiften avrundas till närmast
hela hundratal kronor. Avgift som
slutar på 50 kronor avrundas till
närmast lägre hundratal kronor.

3 §3

Avgifterna beräknas på sådan
inkomst av anställning som avses i
11 kap. 2 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring och sådan inkomst
av annat förvärvsarbete som avses i
11 kap. 3 § nämnda lag om den
enskilde är skattskyldig för
inkomsten enligt
kommunalskattelagen (1928:370).
Inkomst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete skall därvid
var för sig avrundas till närmast
lägre hundratal kronor.
Avgiften beräknas på sådan
inkomst av anställning som avses i
11 kap. 2 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring och sådan inkomst
av annat förvärvsarbete som avses i
11 kap. 3 § nämnda lag om den
enskilde är skattskyldig för
inkomsten enligt
kommunalskattelagen (1928:370).
Inkomst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete skall därvid
var för sig avrundas till närmast
lägre hundratal kronor.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader
som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den mån
kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger ettusen
kronor.

Avgifterna beräknas på summan
av inkomsterna till den del summan
inte överstiger sju och en halv
gånger det förhöjda basbeloppet som
anges i 1 kap. 6 § lagen om allmän
försäkring.
Avgiften beräknas på summan av
inkomsterna till den del summan
inte överstiger sju och en halv
gånger det förhöjda basbeloppet som
anges i 1 kap. 6 § lagen om allmän
försäkring.

4 §4

Avgifter skall inte betalas av den
som vid årets ingång har fyllt 65 år.
Avgifter skall inte heller betalas
av den som har sådana inkomster
som avses i 3 §, om inkomsterna
understiger 24 procent av det vid
årets ingång gällande basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
Avgift skall inte betalas av den
som vid årets ingång har fyllt 65 år.
Avgift skall inte heller betalas av
den som har sådana inkomster som
avses i 3 §, om inkomsterna
understiger 24 procent av det vid
årets ingång gällande basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

6 §

Pensionsavgiften används till
finansiering av försäkringen för
tilläggspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Sjukförsäkringsavgiften används till
finansiering av sjukförsäkringen
enligt samma lag.
Pensionsavgiften förs till
Allmänna pensionsfonden.
Sjukförsäkringsavgiften förs till
staten.
Avgiften används till finansiering
av försäkringen för tilläggspension
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Avgiften förs till Allmänna
pensionsfonden.

7 §5

Bestämmelserna i taxeringslagen
(1990:324) och
skattebetalningslagen (1997:483)
tillämpas i fråga om avgifter enligt
denna lag. I fråga om
sjukförsäkringsavgift tillämpas även
4 kap. 1 § lagen (1981:691) om
socialavgifter.
Bestämmelserna i taxeringslagen
(1990:324) och
skattebetalningslagen (1997:483)
tillämpas i fråga om avgift enligt
denna lag.

1 Senaste lydelse 1996:1342.
2 Senaste lydelse 1996:1065.
3 Senaste lydelse 1996:439.
4 Senaste lydelse 1995:503.
5 Senaste lydelse 1997:544.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.
2. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1997
skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets
inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1997 som svarar mot
förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid
och hela beskattningsåret.

3.3 Förslag till lag om
ändring i lagen (1981:691)
om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 §, 3 kap. 1 och 6 §§ samt 4 kap. 1 och
3 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter1 skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE

2 kap.
1 §2

En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje
år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 2,94
procent,
2. folkpensionsavgift med 5,86
procent,
3. tilläggspensionsavgift med
13,00 procent,
1. sjukförsäkringsavgift med 7,93
procent,
2. folkpensionsavgift med 6,83
procent,
3. tilläggspensionsavgift med
6,40 procent,

4. delpensionsavgift med 0,20 procent,
5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med 5,42 procent,
7. arbetarskyddsavgift med 0,17 procent,
8. lönegarantiavgift med 0,25 procent.
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock be-träffande
ersättning som avses i 11 kap. 2 § första stycket m och femte stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring betala endast tilläggspensionsavgift.

3 kap.
1 §3

En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som
anges i 3-5 §§ för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 3,62
procent,
2. folkpensionsavgift med 6,03
procent,
3. tilläggspensionsavgift med
13,00 procent,
1. sjukförsäkringsavgift med 8,66
procent,
2. folkpensionsavgift med 6,83
procent,
3. tilläggspensionsavgift med
6,40 procent,

4. delpensionsavgift med 0,20 procent,

5. arbetsskadeavgift med 1,40
procent,
5. arbetsskadeavgift med 1,38
procent,

6. arbetsmarknadsavgift med 3,30 procent.

6 §4

Riksförsäkringsverket får varje år från vederbörlig inkomsttitel i
statsbudgeten tillgodoföra sig ett belopp som motsvarar summan av de under
nästföregående år debiterade egenavgifterna minskad med summan av de
avgifter som under samma år satts ned eller restituerats.

Riksförsäkringsverket får under
respektive period om tolv månader
som preliminär skatt betalas enligt
skattebetalningslagen (1997: 483)
som förskott på belopp enligt första
stycket tillgodoföra sig 11 procent
av den preliminära skatt som debi-
terats fysiska personer före den 1
februari under perioden. Förskottet
tillgodoförs med en tolftedel varje
månad. Riksskatteverket skall varje
år senast den 15 februari lämna
Riksförsäkringsverket uppgift om
summan av den före den 1 februari
samma år debiterade preliminära
skatten för fysiska personer.
Riksförsäkringsverket får under
respektive period om tolv månader
som preliminär skatt betalas enligt
skattebetalningslagen (1997: 483)
som förskott på belopp enligt första
stycket tillgodoföra sig 5,4 procent
av den preliminära skatt som debi-
terats fysiska personer före den 1
februari under perioden. Förskottet
tillgodoförs med en tolftedel varje
månad. Riksskatteverket skall varje
år senast den 15 februari lämna
Riksförsäkringsverket uppgift om
summan av den före den 1 februari
samma år debiterade preliminära
skatten för fysiska personer.

Om Riksförsäkringsverket under en sådan tolvmånadersperiod som anges
i andra stycket tillgodoförts förskott som överstiger beloppet enligt första
stycket skall skillnaden regleras genom avräkning på belopp som närmast
därefter skall tillgodoföras enligt första eller andra stycket.

4 kap.
1 §5

Sjukförsäkringsavgifter används,
i den mån kostnaderna inte skall
täckas med statsbidrag enligt 19
kap. 2 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring, för att täcka
1. kostnader för
sjukförsäkringsförmåner enligt lagen
om allmän försäkring,
Sjukförsäkringsavgifter förs till
staten för finansiering av

1. kostnader för ersättning för
sjukvård m.m. enligt 2 kap.,
sjukpenning m.m. enligt 3 kap.,
föräldrapenningförmåner enligt 4
kap., folkpension i form av
förtidspension enligt 7 kap. och
rehabiliteringsersättning m.m. enligt
22 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring samt pensionstillskott till
förtidspension enligt lagen
(1969:205) om pensions-tillskott,

2. kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss
födelsekontrollerande verksamhet m.m.,

3. den allmänna försäkringens
kostnader för förmåner enligt lagen
(1996:1150) om högkostnadsskydd
vid köp av läkemedel m.m.,
3. kostnader för förmåner enligt
lagen (1996:1150) om
högkostnadsskydd vid köp av
läkemedel m.m.,

4. Centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning av att sådana
studielån som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studie-stödslagen
(1973:349) inte skall återbetalas,

5. förvaltningskostnader för de
allmänna försäkringskassorna,

5. vissa av de allmänna
försäkringskassornas
förvaltningskostnader,

6. kostnader enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
7. den allmänna försäkringens kostnader enligt lagen (1991:1047) om
sjuklön.

För reglering av över- och
underskott finns en fond, benämnd
allmänna sjukförsäkringsfonden.
Grunderna för överföring av medel
till och från fonden fastställs av
regeringen.

3 §6

Av influtna tilläggspensions-
avgifter förs 7 procent till staten och
11 procent placeras på konto hos
Riksgäldskontoret. Återstoden förs
till en fond, benämnd
Allmänna
pensionsfonden med vars
tillgångar kostnaderna för
försäkringen för tilläggspension
enligt lagen (1962: 381) om allmän
försäkring skall täckas. Fonden
förvaltas enligt grunder som
riksdagen fastställer särskilt.
Av influtna tilläggspensions-
avgifter förs 7 procent till staten och
22,4 procent placeras på konto hos
Riksgäldskontoret. Återstoden förs
till en fond, benämnd
Allmänna
pensionsfonden med vars
tillgångar kostnaderna för
försäkringen för tilläggspension
enligt lagen (1962: 381) om allmän
försäkring skall täckas. Fonden
förvaltas enligt grunder som
riksdagen fastställer särskilt.

1 Lagen omtryckt 1989:633.
2 Senaste lydelse 1996:1066.
3 Senaste lydelse 1996:1066.
4 Senaste lydelse 1997:526.
5 Senaste lydelse 1996:1161.
6 Senaste lydelse 1994:1747.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § tillämpas i fråga om avgiftspliktig
ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1999. På avgiftspliktig
ersättning som betalas ut under år 1998 är sjukförsäkringsavgiften 7,90
procent.
3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 § tillämpas på inkomster som
uppbärs från och med den 1 januari 1998. Omfattar beskattningsåret tid
såväl före som efter utgången av år 1997 skall, om den försäkrade inte visar
annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter

utgången av år 1997 som svarar mot förhållandet mellan den del av
beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
4. De nya föreskrifterna i 3 kap. 6 § tillämpas första gången i fråga om
perioden den 1 februari 1998 - den 31 januari 1999.

3.4 Förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1920)
om allmän löneavgift
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift
skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE

3 §1

Allmän löneavgift tas ut med
3,70 procent av underlaget och
tillfaller staten.
Allmän löneavgift tas ut med
4,48 procent av underlaget och
tillfaller staten.

1 Senaste lydelse 1996:1067.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. Den nya bestämmelsen tillämpas på lön eller annan ersättning enligt 1
§ som betalas ut från och med den 1 januari 1998.
3. Den nya bestämmelsen tillämpas också på inkomst enligt 2 § som
uppbärs från och med den 1 januari 1998. Omfattar beskattningsåret tid
såväl före som efter utgången av år 1997 skall, om den avgiftsskyldige inte
visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden

efter utgången av år 1997 som svarar mot förhållandet mellan den del av
beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

3.5 Förslag till lag om
ändring i lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster1 skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE

1 §2

Särskild löneskatt skall för varje
år betalas till staten med 23,52
procent på
Särskild löneskatt skall för varje
år betalas till staten med 24,26
procent på

1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år
eller äldre,
2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad
avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för
arbetstagare,
3. avgångsersättning som annorledes än på grund av
kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten,
kommun eller kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska
Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund, det för kommunerna och landstingen gemensamma
organet för administration av personalpension eller Sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att
arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare,
under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och
att borgen tecknats i enlighet med vad som anges i punkt 20 e första stycket
b av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370),
4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,
5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgör komplement till
förtidspension eller till sjukbidrag,
6. ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgår i form av engångsbelopp
som inte utgör kompensation för mistad inkomst,
7. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandelsstiftelse som
avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring eller
en annan juridisk person med motsvarande ändamål med undantag för bidrag
som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531)
om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag som
avses i första stycket. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig intäkt av
tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på grund av
kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader
som ligger till grund för förmånen anses som skattskyldig enligt denna lag,
om inte denne är den som är skattskyldig till inkomstskatt för förmånen.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap.
3 5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § första
stycket 2 och 13.
Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 6 skall bortses
från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om
ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som
inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän
försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast
ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som
inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om
allmän försäkring.

2 §3

En enskild person eller ett
dödsbo skall för varje år till staten
betala särskild löneskatt med 23,52
procent på inkomst enligt
kommunalskattelagen (1928:370) av
annan näringsverksamhet här i
landet än sådan aktiv
näringsverksamhet som avses i 11
kap. 3 § första stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring
(passiv näringsverksamhet) samt,
om den skattskyldige före årets
början fyllt 65 år eller inte fyllt 65
år men under hela året uppburit hel
ålders-pension eller avlidit under
året, på inkomst som avses i 3 kap.
4 § andra stycket lagen (1981:691)
om socialavgifter samt vidare på
ersättning som utgår enligt sådan
avtalsgruppsjukförsäkring som avses
i punkt 12 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen eller enligt
sådan trygghetsförsäkring som avses
i nämnda anvisningspunkt till den
del ersätt-ningen utgår i form av
engångsbelopp som inte utgör
kompensation för mistad inkomst.
Skatt beräknas inte på sådana
inkomster för vilka den
skattskyldige skall betala
egenavgifter enligt 3 kap. 4 § lagen
om socialavgifter. Bedömningen om
näringsverksam-het är aktiv eller
passiv görs för en förvärvskälla
enligt kommunalskattelagen.
En enskild person eller ett
dödsbo skall för varje år till staten
betala särskild löneskatt med 24,26
procent på inkomst enligt
kommunalskattelagen (1928:370) av
annan näringsverksamhet här i
landet än sådan aktiv
näringsverksamhet som avses i 11
kap. 3 § första stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring
(passiv näringsverksamhet) samt,
om den skattskyldige före årets
början fyllt 65 år eller inte fyllt 65
år men under hela året uppburit hel
ålders-pension eller avlidit under
året, på inkomst som avses i 3 kap.
4 § andra stycket lagen (1981:691)
om socialavgifter samt vidare på
ersättning som utgår enligt sådan
avtalsgruppsjukförsäkring som avses
i punkt 12 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen eller enligt
sådan trygghetsförsäkring som avses
i nämnda anvisningspunkt till den
del ersätt-ningen utgår i form av
engångsbelopp som inte utgör
kompensation för mistad inkomst.
Skatt beräknas inte på sådana
inkomster för vilka den
skattskyldige skall betala
egenavgifter enligt 3 kap. 4 § lagen
om socialavgifter. Bedömningen om
näringsverksam-het är aktiv eller
passiv görs för en förvärvskälla
enligt kommunalskattelagen.

Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter.
Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kronor.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:688.
2 Senaste lydelse 1996:1215.
3 Senaste lydelse 1996:1068.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. Den nya bestämmelsen i 1 § tillämpas på lön eller annan ersättning
som betalas ut från och med den 1 januari 1998.
3. Den nya bestämmelsen i 2 § tillämpas på inkomst som uppbärs från
och med den 1 januari 1998. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som
efter utgången av år 1997 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så
stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången
av år 1997 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret
som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

3.6 Förslag till lag om
ändring i lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på
pensionskostnader
Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE

1 §1

Den som utfäst en tjänstepension
skall till staten betala särskild
löneskatt med 23,52 procent på
kostnaden för pensionsutfästelsen,
beräknad enligt 2 §.
Den som utfäst en tjänstepension
skall till staten betala särskild
löneskatt med 24,26 procent på
kostnaden för pensionsutfästelsen,
beräknad enligt 2 §.

3 §2

En enskild person eller ett
dödsbo som medges avdrag för
avgift för pensionsförsäkring enligt
punkt 21 av anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928: 370)
skall för det beskattningsåret till
staten betala särskild löneskatt med
23,52 procent på avgiften.
En enskild person eller ett
dödsbo som medges avdrag för
avgift för pensionsförsäkring enligt
punkt 21 av anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928: 370)
skall för det beskattningsåret till
staten betala särskild löneskatt med
24,26 procent på avgiften.

Detsamma gäller för enskild person som medges avdrag för inbetalning
på pensionssparkonto enligt nämnda anvisningspunkt.

1 Senaste lydelse 1996:1403.
2 Senaste lydelse 1996:1069.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. För beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre
bestämmelser.

3.7 Förslag till lag om
ändring i lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m.
Härigenom föreskrivs att 4-6 §§ lagen (1990:1427) om särskild
premieskatt för grupplivförsäkring, m.m. skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE

4 §1

För skattskyldiga som avses i
3 § första stycket inträder skatteplikt
när premie mottas.
Beskattningsunderlaget utgörs av 95
procent av mottagen premie.
Skatten uppgår till 44,66 procent av
underlaget.
För skattskyldiga som avses i 3 §
första stycket inträder skatteplikt
när premie mottas.
Beskattningsunderlaget utgörs av 95
procent av mottagen premie.
Skatten uppgår till 45,00 procent av
underlaget.

Har ett försäkringsföretag för visst år tagit ut för hög preliminär premie
för försäkring som avses i 3 § första stycket, skall beskattningsunderlaget för
nästföljande år sättas ned med belopp som motsvarar för högt uttagen
premie.

5 §2

För skattskyldiga som avses i 3 § andra och tredje styckena inträder
skatteplikt vid utbetalning som där sägs.

Beskattningsunderlaget utgörs av
utbetalt belopp. Skatten uppgår till
80,72 procent av underlaget.
Beskattningsunderlaget utgörs av
utbetalt belopp. Skatten uppgår till
81,83 procent av underlaget.

6 §3

För skattskyldiga som avses i 3 §
fjärde stycket inträder skatteplikt vid
betalning av premie.
Beskattningsunderlaget utgörs av 95
procent av betald premie. Skatten
uppgår till 80,72 procent av
underlaget.
För skattskyldiga som avses i 3 §
fjärde stycket inträder skatteplikt vid
betalning av premie.
Beskattningsunderlaget utgörs av 95
procent av betald premie. Skatten
uppgår till 81,83 procent av
underlaget.

1 Senaste lydelse 1996:1070.
2 Senaste lydelse 1996:1070.
3 Senaste lydelse 1996:1070.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. Den nya bestämmelsen i 4 § tillämpas på premie som mottas och avser
tid efter utgången av år 1997.
3. Den nya bestämmelsen i 5 § tillämpas på belopp som utbetalas och
avser tid efter utgången av år 1997.
4. Den nya bestämmelsen i 6 § tillämpas på premie som betalas och avser
tid efter utgången av år 1997.

3.8 Förslag till lag om
ändring i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt
Härigenom föreskrivs att 7 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE

7 §

4 mom.1 Akademier, allmänna undervisningsverk, sådana
sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka
de studerande enligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar,
samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra
uppgifter som enligt nämnda stadgar ankommer på sammanslutningarna,
sjömanshus, företagareförening som erhåller statsbidrag, regionalt
utvecklingsbolag som med stöd av 1 § lagen (1994:77) om beslutanderätt för
regionala utvecklingsbolag har fått rätt att pröva frågor om stöd till
näringsidkare samt moderbolag till sådant regionalt utvecklingsbolag,

allmänna försäkringskassor, arbetslöshetskassor, personalstiftelser som
avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. med
ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller
olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av
arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utge avgångsersättning till
friställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som
blivit uppsagd eller löper risk att bli uppsagd till följd av
driftsinskränkning,
företagsnedläggelse eller rationalisering av företags verksamhet eller med
ändamål att utge permitteringslöneersättning, bolag eller annan juridisk
person som uteslutande har till uppgift att lämna permitteringslöneersättning,
sådana ömsesidiga försäkringsbolag som avses i lagen om
yrkesskadeförsäkring,

Allmänna sjukförsäkringsfonden,
Alva och Gunnar Myrdals stiftelse,
Apotekarsocietetens stiftelse för
främjande av farmacins utveckling
m.m., Bokbranschens
Finansieringsinstitut Aktiebolag,
Bryggeristiftelsen, Dag
Hammarskjölds minnesfond,
Fonden för industriellt
utvecklingsarbete, Fon-den för
industriellt samarbete med u-länder,
Fonden för svenskt- norskt
industriellt samarbete,
handelsprocedurrådet, Jernkontoret
och SIS Standardiserings-
kommissionen i Sverige, så länge
kontorets respektive kommissionens
vinstmedel används till allmänt
nyttiga ändamål och utdelning inte
lämnas till delägare eller
medlemmar, Konung Carl XVI
Gustafs 50-årsfond för vetenskap,
teknik och miljö, Nobelstiftelsen,
Norrlandsfonden, Olof Palmes
minnesfond för internationell
förståelse och gemensam säkerhet,
Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen
industriellt utvecklingscentrum i
övre Norrland, Stiftelsen Institutet
för Företagsutveckling, Stiftelsen
Landstingens fond för
teknikupphandling och
produktutveckling, Stiftelsen för
produktutvecklingscentrum i
Göteborg, Stiftelsen Produktions-
tekniskt centrum i Borås för
tekoindustrin PROTEKO,
Stiftelsen
Produktutvecklingscentrum i
Östergötland, Stiftelsen samverkan
universitet/ högskola och näringsliv
i Stockholm och de sex motsvarande
stiftelserna med säte i Luleå, Umeå,
Uppsala, Linköping, Göteborg
respektive Lund, Stiftelsen
Småföretagsfonden, Stiftelsen för
samverkan mellan Lunds universitet
och näringslivet SUN, Stiftelsen
Sveriges Nationaldag, Stiftelsen
Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet, Stiftelsen UV-
huset, Stiftelsen ÖV-huset,
Svenska bibelsällskapets bibelfond,
Svenska kyrkans stiftelse för
rikskyrklig verksamhet, Svenska
skeppshypotekskassan, Svenska
UNICEF-kommittén, Sveriges
exportråd, Sveriges turistråd,
TCO:s internationella stipendiefond
till statsminister Olof Palmes minne,
Aktiebolaget Trav och Galopp och
de bolag som avses i 1 § tredje
stycket 5 lagen (1991:1482) om
lotteriskatt
Alva och Gunnar Myrdals
stiftelse, Apotekarsocietetens
stiftelse för främjande av farmacins
utveckling m.m., Bokbranschens
Finansieringsinstitut Aktiebolag,
Bryggeristiftelsen, Dag
Hammarskjölds minnesfond,
Fonden för industriellt
utvecklingsarbete, Fon-den för
industriellt samarbete med u-länder,
Fonden för svenskt- norskt
industriellt samarbete,
handelsprocedurrådet, Jernkontoret
och SIS Standardiserings-
kommissionen i Sverige, så länge
kontorets respektive kommissionens
vinstmedel används till allmänt
nyttiga ändamål och utdelning inte
lämnas till delägare eller
medlemmar, Konung Carl XVI
Gustafs 50-årsfond för vetenskap,
teknik och miljö, Nobelstiftelsen,
Norrlandsfonden, Olof Palmes
minnesfond för internationell
förståelse och gemensam säkerhet,
Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen
industriellt utvecklingscentrum i
övre Norrland, Stiftelsen Institutet
för Företagsutveckling, Stiftelsen
Landstingens fond för
teknikupphandling och
produktutveckling, Stiftelsen för
produktutvecklingscentrum i
Göteborg, Stiftelsen Produktions-
tekniskt centrum i Borås för
tekoindustrin PROTEKO,
Stiftelsen
Produktutvecklingscentrum i
Östergötland, Stiftelsen samverkan
universitet/ högskola och näringsliv
i Stockholm och de sex motsvarande
stiftelserna med säte i Luleå, Umeå,
Uppsala, Linköping, Göteborg
respektive Lund, Stiftelsen
Småföretagsfonden, Stiftelsen för
samverkan mellan Lunds universitet
och näringslivet SUN, Stiftelsen
Sveriges Nationaldag, Stiftelsen
Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet, Stiftelsen UV-
huset, Stiftelsen ÖV-huset,
Svenska bibelsällskapets bibelfond,
Svenska kyrkans stiftelse för
rikskyrklig verksamhet, Svenska
skeppshypotekskassan, Svenska
UNICEF-kommittén, Sveriges
exportråd, Sveriges turistråd,
TCO:s internationella stipendiefond
till statsminister Olof Palmes minne,
Aktiebolaget Trav och Galopp och
de bolag som avses i 1 § fjärde
stycket 5 lagen (1991:1482) om
lotteriskatt

frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av
näringsverksamhet som hänför sig till innehav av fastighet.
Vad som sägs i 6 mom. tredje och femte styckena har motsvarande
tillämpning i fråga om stiftelse som avses i detta moment.
En producentorganisation frikallas från skattskyldighet för inkomst av
näringsverksamhet som avser marknadsreglering enligt lagen (1994:1709)
om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.

1 Senaste lydelse 1997:448.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.

3.9 Förslag till lag om
ändring i lagen (1996:1332)
om ändring i lagen
(1947:576) om statlig
inkomstskatt
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i
dess lydelse enligt lagen (1996:1332) om ändring i nämnda lag skall ha
följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE

9 §

Den taxerade förvärvsinkomst-en
minskas med på beskattningsåret
belöpande avgifter enligt lagen
(1994:1744) om allmänna
egenavgifter, statligt grundavdrag
och sjöinkomstavdrag i nu nämnd
ordning. Det som därefter återstår
utgör beskattningsbar
förvärvsinkomst.
Den taxerade förvärvsinkomst-en
minskas med på beskattningsåret
belöpande avgift enligt lagen
(1994:1744) om allmän
pensionsavgift, statligt grundavdrag
och sjöinkomstavdrag i nu nämnd
ordning. Det som därefter återstår
utgör beskattningsbar
förvärvsinkomst.

3.10 Förslag till lag
om
ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 19 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring1 skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE

19 kap.
3 §2

Ålders-, förtids- och
efterlevandepensioner från
folkpensioneringen finansieras,
förutom genom avgifter som avses i
1 §, av statsmedel, om ej annat
särskilt föreskrivits. Särskilda
folkpensionsförmåner finansieras av
stats-medel.
Folkpensioneringen finansieras,
förutom genom avgifter som avses i
1 §, med statsmedel, om ej annat
särskilt föreskrivits. Särskilda
folkpensionsförmåner i form av
bostadstillägg och särskilt
bostadstillägg till pensionärer,
handikapp-ersättning och
vårdbidrag finansieras dock endast
med statsmedel.

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1992:1709.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

3.11 Förslag till lag om
ändring i lagen (1996:1336)
om ändring i lagen
(1962:381) om allmän
försäkring
Härigenom föreskrivs att 19 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring i dess lydelse enligt lagen (1996:1336) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE

19 kap.
1 §

Om avgifter för finansiering av
sjukförsäkringen,
folkpensioneringen och försäkringen
för tilläggspension föreskrivs i lagen
(1981:691) om socialavgifter. Om
avgifter för finansiering av
sjukförsäkringen och försäkringen
för tilläggspension föreskrivs även i
lagen (1994:1744) om allmänna
egenavgifter.
Om avgifter för finansiering av
sjukförsäkringen,
folkpensioneringen och försäkringen
för tilläggspension föreskrivs i lagen
(1981:691) om socialavgifter. Om
avgift för finansiering av
försäkringen för tilläggspension
föreskrivs även i lagen (1994:1744)
om allmän pensionsavgift.

3.12 Förslag till lag om
ändring i taxeringslagen
(1990:324)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 2 §§ taxeringslagen (1990:324)
skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE

1 kap.
1 §1

Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller
avgift (taxering) enligt

1. kommunalskattelagen (1928:370),
2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
3. lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,
4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
5. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som
avses i 2 § första stycket 1 5 och 7 nämnda lag,
6. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,

7. lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter,
7. lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift,

8. lagen (1993:1537) om expansionsmedel.
Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter
(skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.
Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål
om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.
Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet för
fastställelse av mervärdesskatt i vissa fall framgår av 10 kap. 31 § skatte-
betalningslagen (1997:483).

2 §2

Vad som sägs i denna lag om
skatt och skattskyldig gäller även
avgift och avgiftsskyldig enligt lagen
(1994:1744) om allmänna
egenavgifter.
Vad som sägs i denna lag om
skatt och skattskyldig gäller även
avgift och avgiftsskyldig enligt lagen
(1994:1744) om allmän
pensionsavgift.

1 Senaste lydelse 1997:494.
2 Senaste lydelse 1994:1681.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.

3.13 Förslag till lag
om
ändring i lagen (1993:1536)
om räntefördelning vid
beskattning
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid
beskattning skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE

10 §1

Statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, kommunal
inkomstskatt, expansionsmedels-
skatt enligt lagen (1993:1537) om
expansionsmedel, egenavgifter
enligt lagen (1981:691) om socialav-
gifter, särskild löneskatt enligt 2 §
lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsin-
komster, avkastningsskatt enligt 2 §
5 lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel,
särskild löneskatt enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader, statlig
fastighetsskatt, mervärdesskatt som
redovisas i särskild självdeklaration
enligt 10 kap. 31 §
skattebetalningslagen (1997:483),
avgifter enligt lagen (1994:1774) om
allmänna egenavgifter samt
skattetillägg och förseningsavgift
enligt taxeringslagen (1990:324)
räknas inte som tillgång eller skuld.
Statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, kommunal
inkomstskatt, expansionsmedels-
skatt enligt lagen (1993:1537) om
expansionsmedel, egenavgifter
enligt lagen (1981:691) om socialav-
gifter, särskild löneskatt enligt 2 §
lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsin-
komster, avkastningsskatt enligt 2 §
5 lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel,
särskild löneskatt enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader, statlig
fastighetsskatt, mervärdesskatt som
redovisas i särskild självdeklaration
enligt 10 kap. 31 §
skattebetalningslagen (1997:483),
avgift enligt lagen (1994:1774) om
allmän pensionsavgift samt
skattetillägg och förseningsavgift
enligt taxeringslagen (1990:324)
räknas inte som tillgång eller skuld.

1 Senaste lydelse 1997:541.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.

3.14 Förslag till lag
om
ändring i lagen (1995:439)
om beskattning, förtullning
och folkbokföring under krig
eller krigsfara m.m.
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1995:439) om beskattning,
förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. skall ha
följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE

2 §

Vad som föreskrivs i 6 8 §§ om skatter och tullar gäller även för avgifter
som avses i
1. lagen (1981:691) om socialavgifter,
2. 1 kap. 1 § första stycket 1 lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter,

3. lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter och
3. lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift och

4. lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

3.15 Förslag till lag
om
ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att 33 § 2 mom., punkterna 19 och 32 av
anvisningarna till 23 § samt punkterna 3 c, 4 och 7 av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE

33 §

2 m o m.1 Avdrag för kostnader
som avses i punkt 4 av
anvisningarna får göras endast till
den del kostnaderna överstiger
6 000 kronor och för övriga
kostnader till den del kostnaderna
överstiger 1 000 kronor. Vad nu
sagts gäller dock inte i fråga om
kostnader som avses i 1 mom.
tredje stycket, punkterna 3 3 c och
7 av anvisningarna samt färdkostnad
för resa i tjänsten.
2 m o m. Avdrag för kostnader
som avses i punkt 4 av
anvisningarna får göras endast till
den del kostnaderna överstiger
7 000 kronor och för övriga
kostnader till den del kostnaderna
överstiger 1 000 kronor. Vad nu
sagts gäller dock inte i fråga om
kostnader som avses i 1 mom.
tredje stycket, punkterna 3 3 c och
7 av anvisningarna samt färdkostnad
för resa i tjänsten.

Anvisningar
till 23 §

19.2 Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till näringsverksamhet.
Fysisk person får dessutom avdrag för belopp som har avsatts för att
täcka på beskattningsåret belöpande egenavgifter avseende
näringsverksamhet här i riket. Den som enligt bokföringslagen (1976:125)
eller jordbruksbokföringslagen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut
skall ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för
beskattningsåret. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande
beskattningsår.
Avdrag enligt andra stycket beräknas på ett underlag som motsvarar den
skattskyldiges inkomst av förvärvskällan, beräknad enligt lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, före avdraget, minskad med
1) sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av
anvisningarna till 22 §,
2) intäkt som är att hänföra till inkomst av anställning enligt 11 kap. 2 §
första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Avdrag enligt andra stycket får
uppgå till högst 25 procent av
underlaget, beräknat enligt tredje
stycket. I fråga om sådana
inkomster som avses i 2 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster får dock
avdraget uppgå till högst 18 procent.
Avdrag enligt andra stycket får
uppgå till högst 25 procent av
underlaget, beräknat enligt tredje
stycket. I fråga om sådana
inkomster som avses i 2 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster får dock
avdraget uppgå till högst 20 procent.

Vad som har sagts i första fjärde styckena gäller också för en fysisk
person, som är delägare i ett handelsbolag, under förutsättning att bolaget
har haft inkomst av näringsverksamhet här i riket. Avdrag enligt första och
andra styckena skall därvid göras av delägaren.
Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § en medhjälpande
make för del av inkomst av en verksamhet, som bedrivs av den andra
maken, skall avdrag enligt första och andra styckena göras särskilt för envar
av makarna.
Skattskyldig som har gjort avdrag enligt andra stycket skall vid
självdeklarationen foga uppgifter om avdragets beräkning. Uppgifterna skall
lämnas på blankett enligt fastställt formulär.

32.3 Den som använt egen bil i
näringsverksamhet har rätt till
avdrag med 1 krona och 30 öre för
varje körd kilometer. Det sagda
gäller inte om bilen utgjort tillgång i
näringsverksamheten.
32. Den som använt egen bil i
näringsverksamhet har rätt till
avdrag med 1 krona och 50 öre för
varje körd kilometer. Det sagda
gäller inte om bilen utgjort tillgång i
näringsverksamheten.

En sådan delägare i handelsbolag som skall uttagsbeskattas för bilförmån
och som har använt förmånsbilen för resor i näringsverksamheten har rätt till
avdrag för kostnaden för dieselolja med 50 öre per körd kilometer eller för
kostnaden för annat drivmedel med 80 öre per körd kilometer. Detta gäller
inte om handelsbolaget har betalat kostnaden för drivmedel.

till 33 §

3 c.4 Den som använt egen bil för
resor i tjänsten har rätt till avdrag
för kostnaden med 1 krona och
30 öre för varje körd kilometer.
3 c. Den som använt egen bil för
resor i tjänsten har rätt till avdrag
för kostnaden med 1 krona och
50 öre för varje körd kilometer.

Om en skattskyldig som skall beskattas för bilförmån använt förmånsbilen
vid tjänsteresa och betalat samtliga de kostnader för drivmedlet som är
förenade med tjänsteresan, har han rätt till avdrag för kostnaden för
dieselolja med 50 öre per körd kilometer eller för kostnaden för annat
drivmedel med 80 öre per körd kilometer.
4.5 Även för det fall, att skattskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är
berättigad till avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätt avdraga
skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varit belägen
på sådant avstånd från hans bostad, att han behövt anlita och även anlitat
särskilt fortskaffningsmedel.

Om avståndet mellan den
skattskyldiges bostad och arbetsplats
uppgår till minst fem kilometer och
det klart framgår att användandet av
egen bil för resa till och från
arbetsplatsen regelmässigt medför
en tidsvinst på minst två timmar i
jämförelse med allmänt
kommunikationsmedel med-ges
avdrag för kostnader för resa med
egen bil. Sådant avdrag medges
också om den skattskyldige
använder bilen i tjänsten under
minst 60 dagar för år räknat de
dagar som bilen används i tjänsten.
Om bilen används i tjänsten under
minst 160 dagar för år räknat
medges avdrag under alla de dagar
som bilen används för resor mellan
bostad och arbetsplats.
Användningen i tjänsten beaktas
dock endast om den uppgår till
minst 300 mil för år räknat. Avdrag
för andra kostnader än sådana som
avses i femte stycket medges med
1 krona och 30 öre per körd
kilometer.
Om avståndet mellan den
skattskyldiges bostad och arbetsplats
uppgår till minst fem kilometer och
det klart framgår att användandet av
egen bil för resa till och från
arbetsplatsen regelmässigt medför
en tidsvinst på minst två timmar i
jämförelse med allmänt
kommunikationsmedel med-ges
avdrag för kostnader för resa med
egen bil. Sådant avdrag medges
också om den skattskyldige
använder bilen i tjänsten under
minst 60 dagar för år räknat de
dagar som bilen används i tjänsten.
Om bilen används i tjänsten under
minst 160 dagar för år räknat
medges avdrag under alla de dagar
som bilen används för resor mellan
bostad och arbetsplats.
Användningen i tjänsten beaktas
dock endast om den uppgår till
minst 300 mil för år räknat. Avdrag
för andra kostnader än sådana som
avses i femte stycket medges med
1 krona och 50 öre per körd
kilometer.

För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är
nödsakad att använda bil tillämpas inte bestämmelserna i andra stycket.
Detsamma gäller skattskyldig som är tvungen att använda större bil på grund
av skrymmande last.
Skattskyldig som haft kostnader för resa inom eller mellan Europei-ska
unionens medlemsländer eller EES-länderna i samband med tillträdande eller
frånträdande av anställning eller uppdrag har rätt till skäligt avdrag för
kostnaderna. Härvid gäller vad som sägs i punkt 3 b andra stycket.
Har den skattskyldige vid resorna haft kostnader för väg-, bro- eller
färjeavgift medges avdrag för den faktiska kostnaden.
Om den som är skattskyldig för bilförmån har företagit resor som avses i
första eller fjärde stycket med förmånsbilen medges avdrag under de
förutsättningar som anges i denna punkt. Avdrag medges för kostnaden för
dieselolja med 50 öre per körd kilometer och för kostnaden för annat
drivmedel med 80 öre per körd kilometer.
Detsamma gäller den som, utan att vara skattskyldig för bilförmån,
företagit resorna med förmånsbil för vilken sambo eller sådan närstående
som avses i punkt 14 trettonde stycket av anvisningarna till 32 § är
skattskyldig.

7.6 Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till sådan intäkt av tjänst som
enligt 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring utgör inkomst av
annat förvärvsarbete.

Från sådan intäkt av tjänst
medges dessutom avdrag med 25
procent eller, om den skattskyldige
vid ingången av året före
taxeringsåret fyllt 65 år eller inte
fyllt 65 år men under hela året
uppburit hel ålderspension eller
avlidit under året före taxeringsåret,
med 18 procent av ett underlag
beräknat enligt nästa stycke.
Medgivet avdrag skall återföras till
beskattning nästföljande
beskattningsår.
Från sådan intäkt av tjänst
medges dessutom avdrag med 25
procent eller, om den skattskyldige
vid ingången av året före
taxeringsåret fyllt 65 år eller inte
fyllt 65 år men under hela året
uppburit hel ålderspension eller
avlidit under året före taxeringsåret,
med 20 procent av ett underlag
beräknat enligt nästa stycke.
Medgivet avdrag skall återföras till
beskattning nästföljande
beskattningsår.

Underlaget utgörs av sådan intäkt av tjänst som avses i första stycket
minskad med andra från intäkten avdragsgilla kostnader än som avses i
föregående stycke och med inkomst som avses i 11 kap. 3 § första stycket d
lagen om allmän försäkring.

1 Senaste lydelse 1994:1855.
2 Senaste lydelse 1994:1921.
3 Senaste lydelse 1996:1208.
4 Senaste lydelse 1996:1208.
5 Senaste lydelse 1996:1208.
6 Senaste lydelse 1994:1921.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.
2. Äldre föreskrifter i 33 § 2 mom. gäller vid beräkning av skattskyldigs
rätt till avdrag för resor till och från arbetsplatsen beträffande inkomst av
näringsverksamhet i vilken ingår förvärvskälla för vilken beskattningsåret
har börjat före den 20 september 1997.

3.16 Förslag till lag
om
ändring i lagen (1996:1331)
om ändring i
kommunalskattelagen
(1928:370)
Härigenom föreskrivs att 50 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess
lydelse enligt lagen (1996:1331) om ändring i nämnda lag skall ha följande
lydelse.

NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE

50 §

Den taxerade förvärvsinkomsten
minskas med på beskattningsåret
belöpande avgifter enligt lagen
(1994:1744) om allmänna
egenavgifter, kommunalt grund-
avdrag och, såvitt avser skattskyldig
som uppburit sjöinkomst som avses
i punkt 1 av anvisningarna till 49 §,
sjöinkomstavdrag i nu nämnd
ordning. Det som därefter återstår
utgör beskattningsbar
förvärvsinkomst.
Den taxerade förvärvsinkomsten
minskas med på beskattningsåret
belöpande avgift enligt lagen
(1994:1744) om allmän
pensionsavgift, kommunalt grund-
avdrag och, såvitt avser skattskyldig
som uppburit sjöinkomst som avses
i punkt 1 av anvisningarna till 49 §,
sjöinkomstavdrag i nu nämnd
ordning. Det som därefter återstår
utgör beskattningsbar
förvärvsinkomst.

3.17 Förslag till lag
om
ändring i lagen (1996:1345)
om ändring i lagen
(1983:1092) med
reglemente för Allmänna
pensionsfonden
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden i dess lydelse enligt lagen (1996:1345) om ändring
i nämnda lag skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE

1 §

De penningmedel som enligt
4 kap. 3 § lagen (1981:691) om
socialavgifter och 6 § lagen (1994:
1744) om allmänna egenavgifter
skall föras till Allmänna
pensionsfonden, skall förvaltas av
första-sjätte fondstyrelserna.
De penningmedel som enligt
4 kap. 3 § lagen (1981:691) om
socialavgifter och 6 § lagen (1994:
1744) om allmän pensionsavgift
skall föras till Allmänna
pensionsfonden, skall förvaltas av
första-sjätte fondstyrelserna.

Bestämmelser om första tredje fondstyrelserna finns i 2 16, 21 25, 44
och 45 §§ samt om fjärde sjätte fondstyrelserna i 26, 28 37, 39 och 43 45
§§.

3.18 Förslag till lag
om
ändring i skattebetalnings-
lagen (1997:483)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483)
skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE

8 kap.
3 §

De allmänna skattetabellerna skall ange skatteavdraget på olika
inkomstbelopp, beräknade för en månad eller kortare tid, och grundas på att
1. inkomsten är oförändrad under inkomståret,
2. arbetstagaren endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i
tabellen,

3. arbetstagaren inte skall betala
någon annan skatt eller avgift än
kommunal inkomstskatt, statlig
inkomstskatt på förvärvs-inkomster
och avgifter enligt lagen
(1994:1744) om allmänna egen-
avgifter, och
4. arbetstagaren vid
inkomsttaxeringen inte medges
något annat avdrag än avdrag för
avgifter enligt lagen om allmänna
egenavgifter och grundavdrag.
3. arbetstagaren inte skall betala
någon annan skatt eller avgift än
kommunal inkomstskatt, statlig
inkomstskatt på förvärvs-inkomster
och avgift enligt lagen (1994:1744)
om allmän pensionsavgift, och
4. arbetstagaren vid
inkomsttaxeringen inte medges
något annat avdrag än avdrag för
avgift enligt lagen om allmän
pensions-avgift och grundavdrag.

Skattetabellerna skall ange skatteavdraget med utgångspunkt från att
kommunal inkomstskatt beräknas efter skattesatser i hela krontal.

Av tabellerna skall också framgå
skatteavdraget för den som inte är
skyldig att betala allmänna
egenavgifter.
Av tabellerna skall också framgå
skatteavdraget för den som inte är
skyldig att betala allmän
pensionsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången i
fråga om preliminär skatt för 1998 och slutlig skatt på grund av 1999 års
taxering.

3.19 Förslag till lag om
ändring i lagen (1997:323)
om statlig
förmögenhetsskatt
Härigenom föreskrivs att 3, 4, 12, 17 och 18 §§ lagen (1997:323) om
statlig förmögenhetsskatt skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE

3 §

Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall som tillgång tas
upp
1. privatbostadsfastighet och privatbostad som avses i 5 §
kommunalskattelagen (1928:370),
2. privatbostadsfastighet på lantbruksenhet som på ägarens begäran
räknas som näringsfastighet enligt 5 § sjunde stycket kommunalskattelagen,
3. den del av en näringsfastighet som inrymmer en bostadslägenhet som
används eller är avsedd att användas av fastighetsägaren för eget eller
närståendes boende,

4. aktie i ett aktieslag som är
inregistrerat vid börs i det land där
aktiebolaget är hemmahörande med
undantag för huvuddelägares aktie,

4. aktie i ett aktieslag som är
inregistrerat vid börs i det land där
aktiebolaget är hemmahörande samt
marknadsnoterad aktie i ett
aktiebolag som är hemmahörande i
Sverige om ett aktieslag i bolaget
den 29 maj 1997 var eller senare
har varit inregistrerat vid svensk
börs med undantag för
huvuddelägares aktie,

5. aktie i ett aktieslag som inte är
marknadsnoterat i det land där
aktiebolaget är hemmahörande med
undantag för huvuddelägares aktie,
5. aktie i ett aktieslag som inte är
marknadsnoterat i det land där
aktiebolaget är hemmahörande med
undantag för huvuddelägares aktie i
ett aktiebolag i vilket finns ett
aktieslag som är marknadsnoterat,

6. annan inte marknadsnoterad delägarrätt som avses i 27 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt än aktie samt andel i handelsbolag och
europeisk ekonomisk intressegruppering med undantag för andel i juridisk
person till den del den juridiska personen är skattskyldig,
7. annan marknadsnoterad tillgång som avses i 27 § 1 mom. lagen om
statlig inkomstskatt än aktie samt marknadsnoterad tillgång som avses i 29 §
1 mom. , 30 § 1 mom. och 31 § samma lag,
8. livförsäkring med undantag för
a) pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen samt
b) livförsäkring som enbart avser olycks- eller sjukdomsfall eller dödsfall
senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbar,
9. rätt till livränta eller därmed jämförlig utbetalning med undantag för
rätt till
a) utbetalning på grund av försäkring,
b) utbetalning på grund av tidigare anställning samt
c) underhållsbidrag,

10. kontobehållning samt fordran
i pengar och liknande
betalningsmedel med undantag för
behållning på pensionssparkonto
enligt 1 kap. 2 § lagen (1993:931)
om individuellt pensionssparande,
10. kontobehållning samt fordran
i pengar och liknande
betalningsmedel samt fordran
avseende skattepliktig
marknadsnoterad till-gång som
anges i 4, 5 och 7 med undantag för
behållning på pensionssparkonto
enligt 1 kap. 2 § lagen (1993:931)
om individuellt pensionssparande,

11. pengar och liknande betalningsmedel till den del de sammanlagt
överstiger 25 000 kronor,
12. lösöre med undantag för
a) inre lösöre för personligt bruk,
b) yttre lösöre för personligt bruk till den del det enskilda föremålets
värde understiger 10 000 kronor,
c) fordon som avses i 9 § första stycket fordonsskattelagen (1988:327)
samt
d) lösöre som är deponerat på museum eller liknande inrättning,
om tillgången inte ingår i sådan näringsverksamhet som avses i 21 §
kommunalskattelagen i annat fall än enligt 2 och 3.

Med huvuddelägares aktie avses
dels aktie i ett aktiebolag i vilket
aktier har marknadsnoterats första
gången efter utgången av år 1996,
dels aktie i ett aktiebolag i vilket
aktier har inregistrerats vid börs
första gången efter utgången av år
1991, dels aktie som har förvärvats
med stöd av sådana aktier, under
förutsättning att aktien har innehafts
direkt eller indirekt av
huvuddelägare sedan
marknadsnoteringen,
inregistreringen respektive nämnda
förvärv. Övergår äganderätten till
sådan aktie till huvuddelägarens
barn eller barnbarn undantas aktien
från skatteplikt även för dessa
förvärvare.

Med huvuddelägare avses sådan
aktieägare som, ensam eller
tillsammans med närstående, vid
tidpunkten för marknadsnotering
eller inregistrering som avses i
andra stycket innehade aktier direkt
eller indirekt motsvarande minst 25
procent av röstvärdet för aktierna i
bolaget. Som huvuddelägare anses
även dödsboet efter sådan
aktieägare.
Med huvuddelägares aktie avses
dels aktie i ett aktiebolag i vilket
aktier var inregistrerade vid börs vid
utgången av år 1991, dels aktie i ett
aktiebolag i vilket aktier har
inregistrerats vid börs första gången
efter utgången av år 1991, dels aktie
i ett aktiebolag i vilket aktier har
marknadsnoterats första gången
efter utgången av år 1996, dels aktie
som har förvärvats med stöd av
sådana aktier, under förutsättning att
aktien har innehafts direkt eller
indirekt av huvuddelägare sedan
respektive utgången av år 1991,
inregistreringen, marknads-
noteringen och nämnda förvärv.
Övergår äganderätten till sådan aktie
till huvuddelägarens barn eller
barnbarn undantas aktien från
skatteplikt även för dessa
förvärvare.
Med huvuddelägare avses sådan
aktieägare som, ensam eller
tillsammans med närstående,
innehade aktier direkt eller indirekt
motsvarande minst 25 procent av
röstvärdet för aktierna i bolaget vid
utgången av år 1991 i fråga om
aktier i ett aktiebolag i vilket aktier
var inregistrerade vid den
tidpunkten och i övriga fall vid
tidpunkten för den inregistrering
eller marknadsnotering som avses i
andra stycket. Som huvuddelägare
anses även dödsboet efter sådan
aktieägare.

Som närstående räknas sådana personer som anges i punkt 14 sista stycket
av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.

4 §

Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall alla skulder dras
av från värdet av tillgångarna.
Som avdragsgill skuld räknas dock inte
1. skuld i sådan näringsverksamhet som avses i 21 §
kommunalskattelagen (1928:370) med undantag för skuld hänförlig till
tillgång som anges i 3 § första stycket 2 och 3,
2. skuld hänförlig till aktie som är undantagen från skatteplikt,
3. skuld hänförlig till delägarrätt som är skattepliktig enligt 3 § första
stycket 5 eller 6 till den del tillgångar och skulder i den jurdiska personen
inte beaktas vid värdering enligt 14 §,
4. förpliktelse på grund av marknadsnoterad option eller termin och
därmed jämförlig förpliktelse till den del det sammanlagda beloppet
avseende sådana förpliktelser överstiger det sammanlagda värdet på
rättigheter på grund av sådana avtal,
5. förpliktelse vars motsvarande rättighet hos annan är av sådant slag att
den är undantagen från skatteplikt,
6. skuld hänförlig till lösöre som är av sådant slag att det är undantaget
från skatteplikt,
7. annan skuld hos begränsat skattskyldig enligt 7 § än sådan som är
hänförlig till tillgång som anges i den paragrafen,
8. skuld hänförlig till tillgång som är undantagen från beskattning till följd
av dubbelbeskattningsavtal,

9. skatt enligt 1 § uppbördslagen
(1953:272) som ännu inte debiterats.
9. skatt som avses i 1 kap. 1 §
skattebetalningslagen (1997:483)
som ännu inte debiterats.

12 §

Marknadsnoterad tillgång som
avses i 27 § 1 mom., 29 § 1 mom.,
30 § 1 mom. och 31 § lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
tas upp till det vid beskattningsårets
utgång senast noterade värdet. Om
det noterade värdet inte omfattar
upplupen avkastning skall värdet
ökas med sådan avkastning.
Marknadsnoterad tillgång som
avses i 27 § 1 mom. lagen (1947:
576) om statlig inkomstskatt med
undantag för andel i sådan
värdepappersfond som avses i 27 §
6 mom. nämnda lag tas upp till 80
procent av det vid beskattningsårets
utgång senast noterade värdet.
Detsamma gäller annan aktie i ett
aktiebolag som är hemmahörande i
Sverige om ett aktie-slag i bolaget
den 29 maj 1997 var eller senare
har varit inregistrerat vid svensk
börs. Om sådan aktie saknar noterat
värde under beskattningsåret tas den
upp till samma värde som aktie i
bolaget med det lägsta noterade
värdet. Finns inte sådant noterat
värde tillämpas 14 §.
Marknadsnoterad tillgång som avses
i 29 § 1 mom., 30 § 1 mom. och 31
§ lagen om statlig inkomstskatt tas
upp till det vid beskattningsårets
utgång senast noterade värdet. Om
det noterade värdet inte omfattar
upplupen avkastning skall värdet
ökas med sådan avkastning.

17 §

Fordran som inte är
marknadsnoterad och som löper
med ränta tas upp till sitt nominella
belopp med tillägg för förfallen
ränta. Om en sådan fordran löper
med ränta som betydligt understiger
marknadsräntan eller är räntelös, tas
den upp till sitt nuvärde beräknat
med hänsyn till marknadsräntan,
avtalad ränta och löptid.

Fordran i pengar och liknande
betalningsmedel som inte är
marknadsnoterad och som löper
med ränta tas upp till sitt nominella
belopp med tillägg för förfallen
ränta. Om en sådan fordran löper
med ränta som betydligt understiger
marknadsräntan eller är räntelös, tas
den upp till sitt nuvärde beräknat
med hänsyn till marknadsräntan,
avtalad ränta och löptid.

Osäker fordran tas upp till det belopp som kan förväntas bli betalt.
Värdelös fordan tas inte upp.

18 §

Skuld tas upp till belopp som
beräknas enligt de grunder som
anges för värdering av tillgångar i
16 och 17 §§. Löper en skuld med
ränta som betydligt understiger
marknadsräntan och utgår räntan
efter en fast räntesats, tas skulden
dock upp till sitt nominella belopp
med tillägg för förfallen ränta om
räntesatsen var marknadsmässig när
skulden uppkom. Även i de fall då
ränta utgår efter en räntesats som
bestäms författningsenligt tas skuld
upp till sitt nominella belopp med
tillägg för förfallen ränta.
Skuld tas upp till belopp som
beräknas enligt de grunder som
anges för värdering av tillgångar i 9,
16 och 17 §§. Löper en skuld med
ränta som betydligt understiger
marknadsräntan och utgår räntan
efter en fast räntesats, tas skulden
dock upp till sitt nominella belopp
med tillägg för förfallen ränta om
räntesatsen var marknadsmässig när
skulden uppkom. Även i de fall då
ränta utgår efter en räntesats som
bestäms författningsenligt tas skuld
upp till sitt nominella belopp med
tillägg för förfallen ränta.

Förpliktelse på grund av marknadsnoterad option eller termin och därmed
jämförlig förpliktelse tas upp till belopp som motsvarar det vid
beskattningsårets utgång senast noterade värdet på optionen, terminen eller
den därmed jämförliga tillgången.

Denna lag träder i kraft den 30 december 1997 och tillämpas första
gången vid beräkning av preliminär skatt för 1998 och i övrigt vad gäller 3,
12, 17 och 18 §§ första gången vid 1998 års taxering och vad gäller 4 §
första gången vid 1999 års taxering.

3.20 Förslag till lag
om
ändring i lagen (1997:324)
om begränsning av skatt
Härigenom föreskrivs att 4 och 6 §§ lagen (1997:324) om begränsning av
skatt skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE

4 §

Spärrbeloppet jämförs med det sammanlagda beloppet av statlig
inkomstskatt, kommunal inkomstskatt och förmögenhetsskatt som beräknats
för den skattskyldige på grund av taxeringen (skattebeloppet). För personer
som skall sambeskattas enligt 21 § lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt beräknas skattebeloppet som summan av deras
sammanlagda skatter om beskattningsbar förmögenhet uppkommer vid
sambeskattningen.

Är den skattskyldige berättigad
till nedsättning av statlig
inkomstskatt, kommunal
inkomstskatt eller förmögenhetsskatt
genom skattereduktion som avses i 2
§ 4 mom. uppbördslagen (1953:272)
eller genom avräkning av utländsk
skatt enligt särskilda föreskrifter,
beräknas skattebeloppet som om
skattereduktion eller avräkning av
skatt inte hade skett.

Är den skattskyldige berättigad
till nedsättning av statlig
inkomstskatt, kommunal
inkomstskatt eller förmögenhetsskatt
genom skattereduktion som avses i
11 kap. 11 § skattebetalningslagen
(1997:483) eller genom avräkning
av utländsk skatt enligt särskilda
föreskrifter, beräknas skattebeloppet
som om skattereduktion eller
avräkning av skatt inte hade skett.

6 §

Bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272) om beslut och
överklagande av beslut tillämpas på
beslut enligt denna lag.
Bestämmelserna i
skattebetalningslagen (1997:483)
om beslut och överklagande av
beslut tillämpas på beslut enligt
denna lag.

Denna lag träder i kraft den 30 december 1997 och tillämpas första
gången vid beräkning av preliminär skatt för 1998 och i övrigt första gången
vid 1999 års taxering.

3.21 Förslag till lag
om
ändring i lagen (1990:325)
om självdeklaration och
kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter
dels att 2 kap. 11 § skall ha följande lydelse,
dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1997:329) om ändring i
lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande
lydelse.

NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE

2 kap.
11 §1

Fysisk person och dödsbo får, om inte annat följer av 13 §, lämna
förenklad självdeklaration.
Skattemyndigheten skall till den som kan antas få lämna förenklad
självdeklaration före den 15 april under taxeringsåret översända en förtryckt
deklarationsblankett. Följande uppgifter, grundade på innehållet i inkomna
kontrolluppgifter och övriga av myndigheten kända uppgifter, skall
förtryckas:
1. den skattskyldiges namn, personnummer eller organisationsnummer,
postadress och hemortskommun,
2. vad som behövs för att bestämma om den skattskyldige skall
sambeskattas eller inte,
3. intäkter i inkomstslaget tjänst samt intäkter och avdrag i inkomstslaget
kapital,
4. avdrag för avgift för pensionsförsäkring och för inbetalning på
pensionssparkonto,
5. vad som behövs för beräkning av fastighetsskatt enligt lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

6. skattepliktiga tillgångar och
avdragsgilla skulder enligt lagen
(1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt.

6. skattepliktiga tillgångar och
avdragsgilla skulder enligt lagen
(1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt om
beskattningsbar för-mögenhet kan
antas uppkomma.

2 Denna lag träder i kraft den 1
juli 1997 och tillämpas första
gången vid 1998 års taxering.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering. I fråga om 3 kap.
22 § fjärde stycket skall vid 1998 års
taxering kontrolluppgift för
marknadsnoterad fordran ta upp det
vid årets utgång senast noterade
värdet.

1 Senaste lydelse 1997:329.
2 Senaste lydelse 1997:329.
Denna lag träder i kraft den 30 december 1997 och tillämpas första
gången vid 1998 års taxering.

3.22 Förslag till lag om
ändring i lagen (1996:725)
om skattereduktion för
utgifter för byggnadsarbete
på bostadshus
Härigenom föreskrivs att 3, 6, 10 12 och 14 15 §§ lagen (1996:725) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus skall ha
följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE

3 §

Underlaget för skattereduktionen
omfattar endast utgifter för
byggnadsarbete som har utförts
under tiden den 15 april 1996 - 31
december 1997 och som är betalda
vid tidpunkten för ansökan.
Underlaget för skattereduktionen
omfattar endast utgifter för
byggnadsarbete som har utförts
under tiden den 15 april 1996 - 31
december 1998 och som är betalda
vid tidpunkten för ansökan.

Utgifter för byggnadsarbete inräknas i underlaget endast om arbetet
utförts av någon som innehar F-skattesedel vid den tidpunkt när avtalet om
arbete träffades eller när ersättningen utbetalades.
En uppgift om innehav av en F-skattesedel får tas för god om den lämnas
i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som
även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn
och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om
betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer. Detta
gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften
om innehav av en F-skattesedel är oriktig.

6 §

Ansökningen skall innehålla uppgift om
1. sökandens personnummer eller organisationsnummer samt, om
sökanden är bostadsrättsinnehavare, föreningens eller bolagets
organisationsnummer,
2. fastighetens beteckning samt om sökanden är bostadsrättsinnehavare,
lägenhetens eller småhusets beteckning,
3. sökandens andel i fastigheten eller i bostadsrätten när arbetet utfördes,
4. det byggnadsarbete som utförts på fastigheten eller på bostadsrätten
och när arbetet utförts,
5. underlaget för den skattereduktion som begärs,

6. organisationsnummer eller
personnummer för den som utfört
byggnadsarbetet, samt
6. organisationsnummer eller
personnummer för den som utfört
byggnadsarbetet samt

7. huruvida sådan ersättning eller sådant stöd som avses i 2 § tredje
stycket har beviljats.

Om sökanden har förvärvat
fastigheten eller bostadsrätten under
något av åren 1996 eller 1997, skall
ansökningen också innehålla uppgift
om förvärvet och om den som
fastigheten eller bostadsrätten
förvärvats från.
Om sökanden har förvärvat
fastigheten eller bostadsrätten under
något av åren 1996, 1997 eller
1998, skall ansökningen också
innehålla uppgift om förvärvet och
om den som fastigheten eller
bostadsrätten förvärvats från.

Till ansökningen skall fogas kopia av faktura eller motsvarande handling
utvisande vilket byggnadsarbete som utförts och utgiften för detta arbete,
uppgift om utgiften för material och utrustning samt, om sökanden är
bostadsrättsinnehavare, intyg från föreningen eller bolaget som visar att han
eller hon är medlem i föreningen eller delägare i bolaget och
bostadsrättsinnehavare. Av ansökningen eller en handling som fogas till
denna skall framgå när betalning har ägt rum.

10 §

Ansökan om skattereduktion skall
ha kommit in till en skattemyndighet
senast den 1 mars 1998.
Ansökan om skattereduktion skall
ha kommit in till en skattemyndighet
senast den 1 mars 1999.

Om en ansökan om
skattereduktion har kommit in före
den 1 mars 1997 skall
skattereduktionen tillgodoräknas vid
debitering av skatt på grund av 1997
eller 1998 års taxering efter vad
som anges i ansökningen. Kommer
ansökningen in senare tillgodoräknas
skattereduktionen vid debitering på
grund av 1998 års taxering.
Om en ansökan om
skattereduktion har kommit in före
den 1 mars 1997 skall
skattereduktionen tillgodoräknas vid
debitering av skatt på grund av 1997
eller 1998 års taxering efter vad
som anges i ansökningen. Har
ansökan kommit in efter den 28
februari 1997 men före den 1 mars
1998 skall skattereduktionen
tillgodoräknas vid debitering av
skatt på grund av 1998 eller 1999
års taxering efter vad som anges i
ansökningen. Kommer ansökningen
in senare tillgodoräknas
skattereduktionen vid debitering på
grund av 1999 års taxering.

11 §

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksskatteverket
bestämmer vilken eller vilka skattemyndigheter som beslutar i ärenden enligt
denna lag.

Sedan en skattemyndighet avgjort
ett sådant ärende får en ny ansökan
inte prövas förrän efter utgången av
år 1997, om inte ansökningen avser
utgifter på minst 1 000 kronor som
ingår i sökandens underlag för
skattereduktion.
Sedan en skattemyndighet avgjort
ett sådant ärende får en ny ansökan
inte prövas förrän efter utgången av
år 1998, om inte ansökningen avser
utgifter på minst 1 000 kronor som
ingår i sökandens underlag för
skattereduktion.

12 §

Skattemyndighetens beslut enligt denna lag får omprövas, förutom i fall
som anges i förvaltningslagen (1986:223), om sökanden har lämnat oriktig
uppgift eller sådan ersättning eller sådant stöd som avses i 2 § tredje stycket
har beviljats efter det att ansökningen gjordes. Beslut får också omprövas om
det föranleds av ett annat beslut av skattemyndighet eller förvaltningsdomstol
som rör skattereduktion enligt denna lag, fastighetstaxering eller debitering
av fastighetsskatt.

Beslut får vidare, på begäran av
sökanden, omprövas om denne
begärt att skattereduktion skall
tillgodoräknas honom eller henne
vid debitering av skatt på grund av
1997 års taxering och beslutad
skattereduktion därefter inte fullt ut
kunnat tillgodoräknas honom eller
henne vid denna debitering.
Beslut får vidare, på begäran av
sökanden, omprövas om denne
begärt att skattereduktion skall
tillgodoräknas honom eller henne
vid debitering av skatt på grund av
1997 eller 1998 års taxering och
beslutad skattereduktion därefter inte
fullt ut kunnat tillgodoräknas honom
eller henne vid denna debitering.

Omprövning får ske intill utgången av femte kalenderåret efter det år då
beslut om skattereduktion meddelades. Omprövning enligt första stycket
andra meningen får ske även efter den tid som anges i föregående mening
men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen.

14 §

I fråga om skattereduktion enligt
denna lag tillämpas vad som gäller
om skattereduktion i 2 § 4 mom.
uppbördslagen (1953:272) om inte
annat är föreskrivet.
Skattereduktion enligt denna lag
tillgodoräknas den skattskyldige före
skattereduktion enligt lagen
(1995:1623) om skattereduktion för
riskkapitalinvesteringar och
skattereduktion enligt
uppbördslagen.
I fråga om skattereduktion enligt
denna lag tillämpas vad som gäller
om skattereduktion i 11 kap. 11 §
skattebetalningslagen (1997:483)
om inte annat är föreskrivet.
Skattereduktion enligt denna lag
tillgodoräknas den skattskyldige före
skattereduktion enligt lagen
(1995:1623) om skattereduktion för
riskkapitalinvesteringar och
skattereduktion enligt
skattebetalningslagen.

15 §

Skattereduktion enligt denna lag
skall inte beaktas vid beräkning av
preliminär skatt eller jämkning av
sådan skatt. Jämkning av
sjömansskatt får dock ske som för
skattereduktion på grund av
underskott av kapital enligt 12 § 4
mom. lagen (1958:295) om
sjömansskatt i fråga om skattskyldig
som skall betala sådan skatt.
Skattereduktion enligt denna lag
skall inte beaktas vid beräkning av
preliminär skatt eller jämkning av
sådan skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

4

Budgetförslag med
utgiftstak för den
offentliga sektorn

.

4 Budgetförslag med utgiftstak
för den offentliga sektorn

4.1 Inledning
I 1997 års ekonomiska vårproposition (prop
1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:
284) föreslog regeringen ett utgiftstak för år 2000 och
en preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden
för åren 1998-2000. Riksdagen ställde sig bakom
förslaget. I detta kapitel presenterar regeringen en
reviderad fördelning av utgifterna på utgiftsområden för
de tre åren. Bilaga 1 innehåller en preciserad fördelning
på anslagsnivå av utgifterna år 1998.
I vårpropositionen angavs mål för de offentliga
finanserna. Dessa mål har tillsammans med det av
riksdagen fastställda utgiftstaket varit vägledande för
utformningen av budgetpropositionen. De beräkningar
som presenteras i detta kapitel bygger på de antaganden
om den ekonomiska utvecklingen som redovisas i
avsnitt 4.2.2 och i bilaga 2 Svensk ekonomi.
Beräkningarna tar också hänsyn till de politiska
prioriteringar som redovisas i vårpropositionen och i
denna proposition. Förslagen och beräkningarna i denna
proposition innebär att utgiftstaken för staten ligger fast.
Kapitlet inleds med en beskrivning av de politiska
prioriteringar och makroekonomiska förutsättningar
som ligger till grund för kalkylerna. I avsnitt 4.3
presenteras beräkningar av statsbudgetens utveckling till
år 2000. Därefter redovisas en uppföljning av
statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande
budgetår. Avnitt 4.5 innehåller en genomgång av de
olika utgiftsområdena för åren 1998-2000, där
verksamheter och prioriteringar kortfattat presenteras.
Avslutningsvis redovisas de bemyndiganden m.m. som
påverkar statens utgifter under denna period. I ett
appendix beskrivs bl.a. statsbudgetens skatter i
kassamässiga respektive periodiserade termer.

4.2 Förutsättningar
4.2.1 Politiska prioriteringar
I den ekonomiska vårpropositionen föreslog regeringen
inom ramen för de budgetpolitiska målen ett
fempunktprogram för arbete och utbildning. I
vårpropositionen beräknades att underskottet i de
offentliga finanserna skulle vara eliminerat år 1998,
även efter det att fempunktsprogrammet inkluderats.
Enligt den bedömning regeringen nu gör utvecklas de
offentliga finanserna starkare än vad som angavs i
vårpropositionen. Regeringen bedömer att det inom
ramen för de budgetpolitiska målen finns utrymme för
ytterligare satsningar utöver de som aviserats i det s.k.
fempunktsprogrammet i vårpropositionen. Mot denna
bakgrund föreslås ett antal åtgärder.
I syfte att upprätthålla en god kvalitet i skolan,
vården och omsorgen samt att ytterligare stimulera den
kommunala sysselsättningen höjs statsbidragen till
kommunerna år 1999 med 4 miljarder kronor och år
2000 med 8 miljarder kronor utöver vad föreslogs i
vårpropositionen.
De fördelningspolitiska utvärderingarna av
saneringsprogrammet visar att barnfamiljerna drabbats
hårdare än andra. Regeringen prioriterar därför en
förbättring för barnfamiljerna. Barnbidraget och
studiebidraget inom studiehjälpen höjs från 640 kronor
till 750 kronor per barn och månad från den 1 januari
1998. Flerbarnstillägget återinförs från den 1 januari
1998 för barn födda efter 1995.
Bostadstillägget för pensionärer förstärks, vilket
innebär en förbättring framför allt för de sämst ställda
pensionärerna.
Utbetalningen av pensionerna tidigareläggs till den
18:e-19:e varje månad.
Den utbyggnad av den reguljära utbildningen som
regeringen aviserade i april i år tidigareläggs delvis till
våren 1998. Tidigareläggningen avser 10 000 platser i
högskolan och 1 000 platser inom den kvalificerade
yrkesutbildningen.
För att förbättra företagsklimatet förkortas den
period då företagen betalar sjuklön från fyra till två
veckor. Denna åtgärd har förordats av såväl
arbetsmarknadens parter som småföretagarnas
organisationer.
Förmögenhetsskattens utformning ändras så att
ogynnsamma effekter på aktiemarknadens funktionssätt
begränsas.
För att stimulera reparation, ombyggnad och
tillbyggnad förlängs det s.k. ROT-avdraget så att det
gäller för åtgärder vidtagna även under år 1998.
Avdragen för arbetsresor med bil höjs från 13 kronor
till 15 kronor per mil.

TABELL 4.1 ÅTGÄRDER FÖR SYSSELSÄTTNING OCH
RÄTTVISA
MILJARDER KRONOR

1998
1999
2000
Skola, vård och omsorg
0,0
4,0
8,0
Barnbidrag
2,9
3,0
3,0
Bostadstillägg till
pensionärer
0,3
0,3
0,3
Utbetalningsdag
0,2
0,2
0,2
Högskola
0,6
0,0
0,0
Företag
2,6
3,2
3,4
Förlängt ROT- avdrag
0,0
1,0
0,5
Reseavdrag
0,0
0,1
0,1
Summa program
6,5
11,7
15,5
Finansiering
-2,7
-2,6
-2,7
Källa: Finansdepartementet

Reformerna finansieras delvis genom höjd avdragsgräns
för resor från 6 000 till 7 000 kronor, höjda
arbetsgivaravgifter, utvidgad skatteplikt för aktier samt
genom viss neddragning av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna. En mer utförlig beskrivning av de ändrade
skattereglerna återfinns i avsnitt 4.8 och i avsnitt 8.
4.2.2 Den makroekonomiska utvecklingen
Den offentliga sektorns finanser är starkt beroende av
den allmänna ekonomiska utvecklingen. Vid
beräkningarna av inkomster och utgifter för innevarande
år och de kommande tre åren är därför bedömningen av
den ekonomiska utvecklingen av stor betydelse. De
viktigaste beräkningsförutsättningarna sammanfattas
nedan. Prognosen redovisas i sin helhet i bilaga 2,
Svensk ekonomi.
Efter den svaga utvecklingen 1996 förväntas
tillväxten de kommande åren vara god. För år 1998
är prognosen uppreviderad sedan vårpropositionen.
Inflationen var mycket låg under 1996 och förväntas
ligga kvar på en förhållandevis låg nivå.
Den öppna arbetslösheten har under de senaste åren
legat på en hög nivå men förväntas efter
innevarande år sjunka och nå en nivå på 4,5 procent
år 2000.
Både de korta och de långa räntorna är något
uppreviderade för hela perioden jämfört med
vårpropositionens prognos.
Kronan förstärks gradvis under perioden men är
något svagare än vad som antogs i vårpropositionen.

TABELL 4.2 DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN
VÄRDEN FRÅN VÅRPROPOSITIONEN ANGES INOM PARENTES

1996
1997
1998
1999
2000
BNP, procentuell
1,1
2,3
3,1
2,9
2,8
förändring
(1,1)
(2,3)
(2,5)
(2,8)
(2,7)
KPI, procentuell
0,7
1,1
1,7
2,0
2,0
förändring
(0,7)
(0,6)
(1,7)
(2,0)
(2,0)
Öppen
arbetslöshet
8,1
8,4
7,4
6,0
4,5

(8,1)
(7,9)
(7,1)
(5,6)
(4,5)
Arbetsmarknads
-
4,5
4,3
4,7
4,5
4,4
politiska
åtgärder
(4,5)
(4,7)
(4,7)
(4,7)
(4,4)
Ränta, 5-åriga
7,3
5,8
6,0
6,3
6,3
statsobligationer
(7,2)
(5,6)
(5,9)
(6,1)
(6,2)
Ränta, 6-
månader
5,8
4,2
4,6
4,8
4,8
statsskuldsväxla
r
(5,8)
(4,0)
(4,1)
(4,3)
(4,3)
ECU- index,
115,
1
117,
5
115,
5
114,
5
114,
0
årsgenomsnitt
(115,
1)
(116,
3)
(114,
9)
(114,
0)
(114,
0)
Källa: Finansdepartementet
4.3 De offentliga finansernas
utveckling
I detta avsnitt redovisas översiktligt utvecklingen av de
offentliga finanserna till år 2000. Tyngdpunkten ligger
på statens ekonomi.
Statens budgetsaldo är fr.o.m. år 1997
definitionsmässigt lika med statens lånebehov. Det
består av skillnaden mellan de inkomster och utgifter
som redovisas över statsbudgeten. Dessutom ingår
Riksgäldskontorets nettoutlåning.
Lånebehovet (budgetunderskottet) är ett
likviditetsmått och styrs av betalningsströmmar i staten.
Det skiljer sig från det finansiella sparandet i staten,
vilket bygger på nationalräkenskapernas definitioner och
avspeglar transaktioner som påverkar den finansiella
nettoförmögenheten. Det finns ett nära samband mellan
finansiellt sparande och budgetsaldo. Över en längre
period utvecklas de relativt likartat, men stora skillnader
kan uppkomma enstaka år. Till exempel påverkar
försäljningar av aktier i statliga företag lånebehovet men
inte det finansiella sparandet. Den offentliga sektorns
finansiella sparande, som utgör en viktig målvariabel
för den ekonomiska politiken beräknas som summan av
det finansiella sparandet i staten, kommunsektorn och
AP-fonden.
4.3.1 Den offentliga sektorns finansiella
sparande
Den offentliga sektorns finansiella sparande har under
1990-talet varit kraftigt negativt och uppgick till -12,3
procent av BNP år 1993. Därefter har underskottet
gradvis minskat. År 1997 beräknas underskottet till 1,9
procent av BNP och år 1998 bedöms det ha vänts till ett
överskott på 0,6 procent av BNP. Det redovisade
överskottet påverkas emellertid av två tekniska
förändringar jämfört med vårpropositionen. Den ena är
den föreslagna bolagiseringen av AP-fondens
fastigheter. Bolagiseringen innebär att reala tillgångar
ersätts av aktier vilket förbättrar det finasiella sparandet.
Den andra förändringen består i att utdelningarna från
Securum inte längre räknas in i finansiellt sparande.
Justerat för dessa båda faktorer, vilket innebär att
samma redovisningsprinciper tillämpas som i
vårpropositionen, kommer de offentliga finanserna att
uppvisa balans år 1998. För en mer utförlig beskrivning
av de redovisningstekniska förändringarna hänvisas till
bilaga 2, Svensk ekonomi.
För åren efter år 1998 förväntas det finansiella
sparandet i den offentliga sektorn fortsätta att utvecklas
positivt (se diagram 4.1). Den underliggande
ekonomiska utvecklingen ger ett finansiellt sparande
som är högre än de målsatta överskotten som uppgår till
0,5 procent av BNP år 1999 och 1,5 procent av BNP år
2000. Den viktigaste förklaringen till denna utveckling
är att utgifterna beräknas fortsätta att minska som andel
av BNP efter år 1998. Främst är det
hushållstransfereringarna som förväntas minska till följd
av minskad arbetslöshet. De målsatta överskotten om
0,5 procent av BNP 1999 och 1,5 procent av BNP år
2000 skall användas för att amortera av den offentliga
nettoskulden.
I vårpropositionen beräknades att utöver dessa
amorteringar skulle det finnas ett utrymme för
överföringar till hushållen på 15 miljarder kronor 1999
och 25 miljarder kronor år 2000. Efter de nu föreslagna
åtgärderna för sysselsättning och rättvisa återstår för år
1999 endast 2,6 miljarder kronor. För år 2000 kvarstår
doch ett belopp på ca 20 miljarder kronor. Detta
utrymme har beräkningstekniskt lagts på inkomstsidan.
Bland annat av denna anledning faller även
inkomstkvoten något fram till år 2000.

4.3.2 Statsbudgetens utveckling
De senaste åren har flera stora förändringar i
redovisningen av statens inkomster och utgifter
genomförts. Detta försvårar en analys av statsbudgetens
utveckling över tiden. Som exempel kan nämnas att
arbetslöshetsförsäkringen lyfts in på statsbudgeten och
flera större anslag bruttoredovisas. Exempel på det
sistnämnda är sjuk- och föräldraförsäkringen. Vidare
ökade såväl inkomster som utgifter med 40 miljarder
kronor år 1996 som en följd av det nya systemet för
utjämning mellan kommuner och landsting samt av det
nya systemet för inomkommunal mervärdesskatt. I
diagram 4.2 redovisas korrigerade tidsserier för åren
1991-2000 för statsbudgeten. Principen är att dagens
redovisningsregler tillämpas över hela perioden.

4.3.3 Statsbudgetens inkomster
Inkomstkvoten (statsbudgetens inkomster som andel av
BNP) var hög i början av 1990-talet. År 1991 uppgick
den till 37 procent av BNP. De två därpå följande åren
föll inkomsterna kraftigt i relation till BNP och låg på
en nivå om 32 procent av BNP år 1994. Nominellt föll
inkomsterna till sin lägsta nivå år 1993.
Huvudförklaringen till detta förlopp är den ekonomiska
krisen. En annan förklaring är att skattereformen var
något underfinansierad (se bilaga 6, 1990/91 års
skattereform - en värdering). Det senare beror bl.a. på
att baserna för kapital- och förmögenhetsbeskattningen
samt den privata konsumtionen utvecklades ogynnsamt
dessa år. Därutöver genomfördes vissa ofinansierade
skattesänkningar.
Under perioden 1994-1996 steg inkomsterna kraftigt.
Den huvudsakliga förklaringen till detta är
saneringsprogrammet. År 1997 beräknas inkomsterna
uppgå till 37,1 procent av BNP.
Efter innevarande år beräknas inkomsterna som
andel av BNP att falla något till år 2000. En viktig
förklaring till detta är att inkomsterna från försäljning
av statliga bolag bortfaller efter år 1999. En annan
förklaring är ett beräkningstekniskt antagande om en
skattesänkning fr.o.m. år 1999. Beräkningarna bygger
också på att värnskatten upphör efter år 1998. I
appendix till detta avsnitt ges en mer detaljerad
beskrivning av skatteinkomsterna i statsbudgeten för
åren 1996-1998. Analysen bygger på en periodiserad
redovisning av skatterna till skillnad mot statsbudgetens
kassamässiga redovisning.
4.3.4 Statsbudgetens utgifter
Sedan år 1993 har utgifterna, rensade för
redovisningstekniska förändringar, sjunkit snabbt i
förhållande till BNP. Denna tendens väntas fortsätta
under kommande år. Starkt bidragande till den fallande
utgiftskvoten framöver är förändringen på utgiftsområde
13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.
Tillsammans beräknas utgifterna inom dessa områden
minska med nära 22 miljarder kronor i löpande priser
under perioden 1997-2000. Detta förutsätter att
arbetslösheten sjunker till 4,5 procent år 2000. Ett annat
utgiftsområde där utgifterna minskar kraftigt är
utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning
och byggande. Detta beror på nedtrappningen av
räntebidragen.
Det största enskilda anslaget i statsbudgeten är
statsskuldsräntorna. Det är också ett av de mest
svårprognostiserade. Statskuldsräntorna påverkas,
förutom av rådande marknadsräntor, av
valutakursförändringar och Riksgäldskontorets
förtidsinlösen av utestående lån. De två senare
faktorerna påverkar inte det finansiella sparandet utan
endast lånebehovet. Detta medför att lånebehovet kan
variera relativt mycket utan att det finansiella sparandet
påverkas.
För innevarande år nedrevideras ränteutgifterna
kraftigt jämfört med prognosen i vårpropositionen,
vilket har sin förklaring i valutavinster. För de tre
kommande åren är däremot prognosen för
ränteutgifterna väsentligt högre än i vårpropositionen.
Detta beror för år 1998 i hög grad på förtidsinlösen av
befintliga lån. Marknadsräntan har fallit sedan lånen
togs och om lånen förtidsinlöses kompenseras
långivarna för ränteförlusten som uppstår på grund av
att kupong- och marknadsränta skiljer sig åt. Detta
innebär i praktiken att en framtida hög ränteutgift flyttas
till en tidigare period.
För åren 1999 och 2000 beror de högre
ränteutgifterna på en något svagare krona och högre
marknadsräntor än vad som antogs i vårpropositionen.
En detaljerad redovisning av statsskuldsräntornas
utveckling återfinns i volym 2 i denna proposition.

TABELL 4.3 UTGIFTSMÄSSIGA RÄNTOR PÅ
STATSSKULDEN

MILJARDER
KRONOR

1996
1997
1998
1999
2000
Räntor på lån i
svenska
kronor
94,4
83,0
78,3
75,2
72,6
Räntor på lån i
utländsk
valuta
23,3
21,5
20,6
19,4
18,2
Räntor på in-
och utlåning
-16,6
-3,5
-2,4
-0,7
-1,1
Över-
/underkurser
vid emission
-1,5
0,5
0,4
0,5
0,1
Summa räntor
99,6
101,5
96,9
94,4
90,0

Valutaförluster
/ vinster(-)
-6,1
-9,0
2,0
-1,1
-3,3
Kursförluster/
vinster(-)
5,6
2,8
9,6
4,2
6,2
Övrigt
0,4
0,0
0,0
0,0
0,0
Summa
ränteutgifter
99,5
95,3
108,4
97,4
92,8
Differens mot
vårproposi-
tionen
0,0
-7,1
8,5
6,2
3,4
Anm: Siffrorna i tabellen är avrundade och summerar därför inte exakt
Källa: Finansdepartementet

4.3.5 Lånebehovet

Regeringens förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret
1998 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens
upplåning.

Liksom för tidigare budgetår föreslår regeringen att
riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret
1998 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens
upplåning.
Lånebehovet är skillnaden mellan statens utgifter
inklusive Riksgäldskontorets nettoutlåning och statens
inkomster. Lånebehovet uppgick till 242 miljarder
kronor år 1993. Från denna höga nivå har lånebehovet
minskat till 21 miljarder kronor förra året. Det kraftiga
fallet år 1996 beror bl.a. på försäljningar och på
omläggning av uppbörden av mervärdesskatt åren 1995
och 1996. Ytterligare en förklaring är utdelningar från
affärsverk och bolag samt överföringen av
Kärnavfallsfondens tillgodohavanden till
Riksgäldskontoret. Även rensat från sådana engångs-
effekter har emellertid utvecklingen varit positiv, vilket
framgår av diagram 4.3.

För innevarande år beräknas lånebehovet uppgå till 17,7
miljarder kronor. I förhållande till vårpropositionen är
detta en nedrevidering med 8 miljarder kronor. I tabell
4.4 redovisas utvecklingen av statens lånebehov,
statsskulden och Riksgäldskontorets nettoutlåning för
åren 1996 - 2000. En utförlig redovisning av
utvecklingen under år 1997 ges i avsnitt 4.4.
De närmaste åren fortsätter lånebehovet att minska.
År 1999 uppkommer ett överskott som gör det möjligt
att amortera på statsskulden.

4.3.6 Statsskulden
Statsskuldens utveckling bestäms i huvudsak av
lånebehovet. Förändringen av statsskulden påverkas
emellertid även av ändrade valutakurser, eftersom nära
30 procent av statsskulden är upptagen i utländsk valuta.
Till följd av de stora underskotten i statens finanser
växte statsskulden mycket snabbt under början av 1990-
talet. Statsskulden mätt som andel av BNP nästan
fördubblades under perioden 1990-1995. År 1995 nådde
statsskulden sin högsta nivå på 84,3 procent av BNP.
Under 1996 föll statsskulden något och för 1997
beräknas den till 83,5 procent av BNP.
Skuldkvoten förväntas enligt prognosen fortsätta att
falla under resten av 1990-talet som en följd av de
förbättrade statsfinanserna.
I diagram 4.4 redovisas även den konsoliderade
bruttoskulden, definierad enligt kriterierna för den
Europeiska monetära unionen. Skillnaden mellan
statsskulden och den konsoliderade bruttoskulden är att
den senare innefattar hela den offentliga sektorns skuld,
samtidigt som en konsolidering sker för t.ex. AP-
fondens innehav av statspapper.

TABELL 4.4 STATENS LÅNEBEHOV OCH STATSSKULD
MILJARDER KRONOR

1996
1997
1998
1999
2000
Inkomster
600,5
647,7
676,0
688,0
688,5
Utgifter exkl. statsskuldsräntor
559,3
584,7
583,7
593,4
593,5
Statsskuldsräntor m.m.
99,5
95,3
109,1
98,2
93,4
Budgetunderskott exkl. Riksgäldskontorets
nettoutlåning m.m.

58,3

32,3

16,8

3,7

-1,6
Arbetsmarknadsfonden
86,7

Övrigt
1,8

Kassamässig korrigering
88,5
0,0
0,0
0,0
0,0
CSN
8,9
9,8
11,1
11,0
12,0
Investeringslån till/från myndigheter
1,5
1,4
1,4
1,3
1,0
Arbetsmarknadsfonden
-86,7

Lönegarantifond, inkl ränta
-0,6
-0,7
-0,6
-0,6

Kärnbränslefonden
-19,1
-0,5
0,3

-0,3
Tilläggspensionsavgift
-10,5
-11,9
-13,5
-15,3
-15,6
Insättningsgaranti
-1,0
-2,0
-2,0
-2,0
-2,0
Övrigt, netto
-18,3
-10,8
1,5
0,8
1,5
Riksgäldskontorets nettoutlåning
-125,8
-14,7
-1,8
-4,8
-3,4
Lånebehov (= budgetunderskott)
21,0
17,7
15,0
-1,1
-5,0
Skulddispositioner
4,4
29,1
-9,6
-7,1
3,3
Statsskuldsförändring
25,4
46,8
5,4
-8,2
-1,7
Statsskuld vid årets slut
1 411
1 458
1 463
1 455
1 454
Procent av BNP
84,1
83,5
79,4
75,3
71,8
Anm. Siffrorna i tabellen är avrundade och summerar därför inte exakt
Källa: Finansdepartementet

4.4 Uppföljning av år 1997
4.4.1 Inledning
Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten skall
regeringen noggrant följa hur statens inkomster, utgifter
och upplåning utvecklas i förhållande till beräknade
eller beslutade belopp. Under löpande budgetår
redovisar regeringen vid minst två tillfällen prognoser
över statens inkomster och utgifter samt statens
lånebehov för riksdagen. Detta sker i samband med vår-
och budgetpropositionen.
De prognoser för statsbudgetens inkomster och
utgifter 1997 som redovisas nedan baseras på
preliminärt utfall för sju månader från
riksredovisningen. Prognoserna avviker på vissa
punkter kraftigt från bedömningarna i såväl
statsbudgeten som vårpropositionen.

Inkomsterna beräknas nu vara drygt 24 miljarder kronor
högre. Utgifterna exkl. statsskuldsräntor beräknas bli ca
4 miljarder kronor högre än i statsbudgeten.
Statsskuldsräntorna bedöms däremot bli väsentligt lägre.
Även vad gäller nettoutlåningen från Riksgäldskontoret
innebär de nya beräkningarna nedjusteringar.
Minskningen beror främst på att statliga bolag och
affärsverk tidigarelägger amortering av lån i
Riksgäldskontoret.
Sammantaget innebär den reviderade prognosen att
lånebehovet nu bedöms bli 37 miljarder lägre än i
statsbudgeten. Effekten på statsskulden är emellertid
betydligt mindre. Detta beror på att utlandsskulden
blivit högre till följd av en svagare krona. Jämfört med
beräkningen i förra årets budgetproposition innebär den
svagare kronan en negativ valutaeffekt på nära 30
miljarder kronor.

TABELL 4.5 LÅNEBEHOV OCH STATSSKULD ÅR 1997

MILJARDER KRONOR

DIFFERENSER
MOT

AKTUELL
BERÄKNING
STATS-
BUDGETEN
VÅRPROPO-
SITIONEN
Inkomster
647,7
24,3
-4,5
Utgifter exkl.
statsskuldsränto
r
584,7
4,2
-0,1
Statsskuldsränt
or
95,3
-8,9
-7,1
Nettoutlåning
m.m.
-14,7
-7,8
-5,3
Lånebehov
17,7
-36,7
-8,0
Valutaomvärderi
ng
29,1
30,5
17,9
Skuldändring
46,8
-6,2
9,8
Statsskuld
1 458,0
-16,21
9,8
1. Utfallet av statsskulden år 1996 blev 10 miljarder kronor lägre än
beräknat i budgetpropositionen för år 1997. Detta innebär att den nu
beräknade skuldnivån för år 1997 är ca 16 miljarder kronor lägre än i
budgetpropositionen för år 1997.
Källa: Finansdepartementet
4.4.2 Inkomster och utgifter
Inkomster
De totala inkomsterna på statsbudgetens beräknas i
denna proposition uppgå till 647,7 miljarder kronor år
1997. Det är drygt 24 miljarder kronor högre än vad
om angavs i statsbudgeten, men nära 5 miljarder kronor
lägre än i vårpropositionen. Beräkningar av statens
inkomster är osäkra bl.a. mot bakgrund av osäkerheten
om den makroekonomiska utvecklingen. Eftersom
beräkningarna avser kassamässigt betalda skatter
påverkas dessutom prognoserna av hushållens och
företagens betalningsbeteende. En redovisning av
periodiserade skatter åren 1996 - 1998 ges i appendix
till detta kapitel. Skilda bedömningar av vissa inkomster
av engångskaraktär, t.ex. försäljningar, bidrar också
starkt till de stora skillnaderna mellan de olika
beräkningtillfällena.
Inkomsterna på inkomsttyp 1000 Skatter m.m.
beräknas nu bli nära 7 miljarder kronor högre än i
statsbudgeten. Av tabell 4.6 framgår att detta innebär en
ytterligare uppjustering jämfört med vårpropositionen.
Inom inkomsttypen varierar prognosjusteringarna
kraftigt mellan olika typer av skatter. Inkomstskatten för
juridiska personer har reviderats upp med drygt 15
miljarder kronor jämfört med beräkningen i
statsbudgeten. Bland annat beror det på att företagens
inbetalning av fyllnadsskatt blivit väsentligt högre än
beräknat. Detta var i huvudsak beaktat i
inkomstberäkningen i vårpropositionen. Socialavgifterna
är nedjusterade såväl i förhållande till statsbudgeten som
till vårpropositionen. Den viktigaste förklaringen är att
sysselsättning och lönesumma är lägre. En mer
gynnsam utveckling av den privata konsumtionen har
medfört att inkomsten av mervärdesskatten nu beräknas
bli högre. Den stora justeringen av energiskatterna
beror delvis på en reviderad prognos för
energiförbrukningen.
I statsbudgeten för år 1997 togs mycket små belopp
upp på inkomsttyp 3000 Inkomster av försåld egendom.
I vårpropositionen inräknades däremot försäljningar om
25 miljarder kronor under år 1997 som ett led i
regeringens mål att avyttra tillgångar på totalt 50
miljarder kronor fram till år 1999
(Konvergensprogrammet, 1995). I inkomstberäkningen
i denna proposition har delar av dessa försäljningar
förskjutits till senare år. Jämfört med statsbudgeten
bedöms inkomsterna på titeln nu bli 15 miljarder kronor
högre, medan inkomsterna jämfört med bedömningen i
vårpropositionen väntas bli 10 miljarder kronor lägre.

TABELL 4.6 STATSBUDGETENS INKOMSTER ÅR 1997
MILJARDER KRONOR

DIFFERENSER
MOT

INKOMSTTITEL
AKTUELL
BERÄKNIN
G
STATS-
BUDGETE
N
VÅRPRO
PO-
SITIONE
N
1000
Skatter m.m.
därav:
572,
8
6,7
2,8
111
0
Fysiska
personers
inkomstskatt
35,9
-1,3
0,9
112
0
Juridiska
personers
inkomstskatt
68,4
15,2
2,9
120
0
Socialavgifter
193,
6
-1,6
-0,4
141
1
Mervärdesskat
t
148,
0
3,1
2,6
142
8-
143
5
Energiskatter
49,0
-5,3
-1,7

Övrigt
77,9
-3,4
-1,5
2000
Inkomster av
statens
verksamhet
39,5
0,9
1,7
3000
Inkomster av
försåld
egendom
15,1
15,0
-10,0
4000
Återbetalning
av lån
3,1
0,0
0,4
5000
Kalkylmässiga
inkomster
6,5
0,3
0,1
6000
Bidrag m.m.
från EU
10,0
1,3
0,5
7000
Extraordinära
medel från EU
0,7
0,1
0,0

Summa
inkomsttitlar
647,
7
24,3
-4,5
Källa: Finansdepartementet
Utgifter
Utgifterna exklusive statsskuldsräntor har reviderats på
flera punkter jämfört med statsbudgeten.
Anslagsbelastningen inom assistansersättningen och
arbetslöshetsersättningen har blivit än större.
Assistansersättningen beräknas nu överskrida anslaget i
statsbudgeten med 338 miljoner kronor mer än vad som
angavs i vårpropositionen, dvs. med totalt 813 miljoner
kronor. Detta förklaras framför allt av att antalet
bidragstagare successivt ökar men också av ett ökat
antal assistanstimmar per bidragstagare.
Arbetslöshetsersättningen beräknades i
vårpropositionen överskrida statsbudgeten med 5,5
miljarder kronor. Nu bedöms överskridandet bli
ytterligare 1,6 miljarder kronor, dvs. totalt 7,1
miljarder kronor. Förklaringen till detta är de
uppreviderade prognoserna för arbetslösheten.
Beräkningen i statsbudgeten baserades på ett antagande
om en öppen arbetslöshet på 6,9 procent för år 1997, i
vårpropositionen beräknades den till 7,9 procent och nu
bedöms arbetslösheten istället bli 8,4 procent .
Beträffande dessa båda överskridanden gör regeringen
bedömningen att det inte är möjligt att klara finansiering
inom respektive anslag eller utgiftsområde.
Utgifterna för underhållsstöd beräknas bli 589
miljoner kronor högre än i statsbudgeten. Systemet för
underhållsstöd trädde i kraft den 1 februari 1997. Någon
utvärdering av systemet är ännu inte genomförd och
regeringen bedömer det därför trots överskridandet vara
för tidigt att föreslå ändringar i systemet.
Överskridandet finansieras genom att anslagsramen
sänks under en fyraårsperiod så att sänkningen
motsvarar överskridandet. I diagram 4.5 visas
ackumulerade avvikelser från statsbudgeten hittills i år
för assistansersättning och underhållsstöd samt för
arbetslöshetsersättning i diagram 4.6.

Det finns också ett antal områden där utgifterna
beräknas bli lägre än anslagsnivån. I vårpropositionen
beräknades föräldraförsäkringen underskrida
statsbudgeten med 2,4 miljarder kronor. Nu beräknas
underskridandet bli ytterligare ca 200 miljoner kronor.
Detta beror på att prognosen för antal födda barn
reviderats ner kraftigt under året.
Utgifterna för räntebidrag beräknas underskrida
statsbudgeten med ca 2,8 miljarder kronor. Den
minskade belastningen på anslaget beror på ett antal
faktorer, framför allt på en mer positiv ränteutveckling
än vad som tidigare förväntats.
Den lägre medelsförbrukningen inom utgiftsområde
23 Jord- och skogsbruk m.m. beror dels på ett lägre
antal ansökningar till givna program, dels på att vissa
stödutbetalningar avseende år 1997 kommer att
utbetalas först år 1998.
Utgifterna för Sveriges avgift till EU beräknas nu bli
ca 1,9 miljarder kronor lägre än i statsbudgeten. En
viktig orsak till detta är att EU:s utgifter blivit lägre än
beräknat.
Underskridandet på anslaget Räntor på statsskulden
beräknas nu uppgå till ca 8,8 miljarder kronor i
förhållande till statsbudgeten. Regeringen har för avsikt
att dra in de kvarstående medel som finns på detta
anslag per den 31 december i år. Anslaget är ett
ramanslag med möjlighet till anslagssparande. Dock
saknas skäl för ett sådant sparande i detta fall.

Utgifterna för socialförsäkringssektorn vid sida av
statsbudgeten beräknas nu bli 2,5 miljarder kronor lägre
än i budgetpropositionen för år 1997.
Förändringar av utgifterna under utgiftstaket medför
att budgeteringsmarginalen påverkas. De takbegränsade
utgifterna består av utgifterna inom samtliga
utgiftsområden förutom område 26 Statsskuldsräntor
m.m., samt socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten. Av tabell 4.7 framgår att de
takbegränsade utgifterna nu bedöms bli drygt 1 miljard
kronor högre än vad som redovisades i såväl
statsbudgeten som vårpropositionen, vilket innebär att
budgeteringsmarginalen är i motsvarande grad lägre.

TABELL 4.7 TAKBEGRÄNSADE UTGIFTER ÅR 1997
MILJARDER KRONOR

DIFFERENSER
MOT

AKTUELL
BERÄKNIN
G
STATS-
BUDGETE
N
VÅRPROP
O
-
SITIONEN
Utgifter exkl.
statsskulds
räntor
584,7
4,2
-0,2
Socialförsäkringar vid
sidan av statsbudgeten
129,5
-2,5
1,2
Summa takbegränsade
utgifter
714,1
1,6
1,0
Budgeteringsmarginal
8,9
-1,6
-1,0
Utgiftstak för staten
723,0
0,0
0,0
Källa. Finansdepartementet

I tabell 4.8 redovisas den beräknade användningen av
medel under 1997.
En svårighet vid tolkningen av prognoserna av
utgifterna och analysen av över- och underskridanden
under år 1997 är anslagsbehållningarna. När
statsbudgeten fastställs ingår vid sidan av anslagen en
utgiftspost, minskning av anslagsbehållningar, vilken är
en bedömning av den samlade förbrukningen av
ingående reservationsmedel och andra
anslagsbehållningar inom samtliga utgiftsområden. I
samband med uppföljningen görs prognoser på de totala
utgifterna, dvs. förbrukning av medel oavsett om dessa
kommer från årets anslag eller tidigare anslagna och
behållna medel. Jämförelsen mellan anvisade medel och
prognostiserade utgifter måste därför tolkas med viss
försiktighet.

TABELL 4.8 ANVÄNDNING AV MEDEL UNDER 1997
MILJONER KRONOR

UTGIFTSOMRÅDEN
BEHÅLLNING
PER 970101
ANVISAT
BELOPP1
TILLGÄNGLIGA
2
MEDEL
UTGIFTSPROG
NOS
UO 1
Rikets styrelse
1 596
3 763
5 359
4 128
UO 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
205
4 310
4 505
2 883
UO 3
Skatteförvaltning och uppbörd
844
5 715
6 527
6 001
UO 4
Rättsväsendet
1 379
20 843
22 134
21 700
UO 5
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan
889
2 759
3 417
2 880
UO 6
Totalförsvar
2 935
42 523
45 458
42 163
UO 7
Internationellt bistånd
9 203
11 002
19 705
13 033
UO 8
Invandrare och flyktingar
153
3 453
3 597
3 762
UO 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
863
24 016
24 767
24 018
UO
10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
85
35 833
35 918
35 554
UO
11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
0
63 975
63 975
63 124
UO
12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
0
35 750
35 750
32 948
UO
13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
0
43 315
43 315
43 315
UO
14
Arbetsmarknad och arbetsliv
6 528
50 167
55 555
52 157
UO
15
Studiestöd
1 371
17 267
17 324
16 823
UO
16
Utbildning och universitetsforskning
2 438
25 722
27 826
26 043
UO
17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
343
7 211
7 519
7 325
UO
18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande
265
33 371
33 680
30 856
UO
19
Regional utjämning och utveckling
3 228
3 720
6 737
4 525
UO
20
Allmän miljö- och naturvård
1 504
1 365
2 831
1873
UO
21
Energi
1 670
588
1 335
733
UO
22
Kommunikationer
3323
25 268
28 437
26 731
UO
23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar
814
13 593
14 389
12 066
UO
24
Näringsliv
2 203
2 996
5 171
3 709
UO
25
Allmänna bidrag till kommuner
454
83 612
88 013
87 684
UO
26
Statsskuldsräntor m.m.
0
104 155
104 155
95 310
UO
27
Avgiften till Europeiska gemenskapen
0
20 053
20 053
18 661

Minskning av anslagsbehållningar
0
6 000
0
0

Totalt
42 292
696 346
727 454
680 004
1. Anvisat på statsbudget och tilläggsbudget i april. Även den nu förelagna
tilläggsbudgeten är inkluderad i angivna belopp.
2. Avdrag är gjort för av regeringen beslutade indragningar av anslagsmedel
vilket på vissa utgiftsområden innebär att summan av Behållning per
970101 och Anvisat belopp inte summerar till Tillgängliga medel.
Källa: Finansdepartementet

4.5 Utgiftstak för åren 1998-2000
4.5.1 Utgiftstakets konstruktion
Utgiftstaket för den offentliga sektorn utgörs av
summan av utgiftstaket för staten inklusive
socialförsäkringssektorn och den beräknade utgiftsnivån
för den kommunala sektorn, med avdrag för det
beräknade flödet mellan stat och kommunal sektor. Vad
gäller den kommunala sektorn godkänner riksdagen en
beräkning av de kommunala utgifterna. Utgiftstaket för
staten och för hela den offentliga sektorn är avrundade
uppåt till närmaste hela miljard.
Utgiftstaket för staten är fördelat på 26
utgiftsområden, socialförsäkringar vid sidan av
statsbudgeten, minskning av anslagsbehållningar samt
en budgeteringsmarginal. Utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m. ingår inte i utgiftstaket.
Utgifterna inom socialförsäkringssektorn vid sidan
om statsbudgeten består av allmän tilläggspension
(ATP), delpension och arbetsskadeförsäkring. ATP står
för ca 95 procent av utgifterna.
Minskning av anslagsbehållningar ingår som en post
under utgiftstaket men specificeras inte per
utgiftsområde. Posten avser att ta hänsyn till
användningen av tidigare anslagna medel. Minskningen
av anslagsbehållningar är därför medräknad i de
redovisade saldoberäkningarna både för statsbudgeten
och de offentliga finanserna.
I de beräkningar av statens utgifter som redovisas i
avsnitt 4.3 ingår däremot inte budgeteringsmarginalen.
Ett ianspråkstagande av budgeteringsmarginalen
försämrar därmed, allt annat lika, lånebehovet.
4.5.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn
Utgiftstaket för den offentliga sektorn består, som
tidigare nämnts, av summan av det fastställda statliga
utgiftstaket och den beräknade kommunala utgiftsnivån
med avdrag för interna transaktioner mellan stat och
kommun. Riksdagen godkände i våras beräkningen av
den offentliga sektorns utgiftstak till 1 032 miljarder
kronor för 1998, 1 057 miljarder kronor för år 1999
och 1 081 miljarder kronor för år 2000.
Kommunernas utgifter bedöms nu bli högre för åren
1998 till 2000 än vad som antogs i vårpropositionen. En
orsak är överföringen av utgifterna för
läkemedelssubventioner från staten till landstingen. Från
och med år 1999 påverkas dessutom kommunernas
utgifter av de satsningar på skola, vård och omsorg som
regeringen föreslår. De kommunala utgiftsökningarna
uppvägs emellertid mer än väl av ökade statsbidrag.
Justerat för interna betalningar mellan stat och
kommuner blir därför det beräknade utgiftstaket för den
offentliga sektorn något lägre än i vårpropsitionen.

TABELL 4.9 UTGIFTSTAK FÖR DEN OFFENTLIGA
SEKTORN
MILJARDER KRONOR

1998
1999
2000
Staten inklusive
socialförsäkringssektorn
720
735
744
Den kommunala sektorn
452
470
487
Interna transaktioner
-143
-152
-154
Summa offentlig sektor
1 029
1 053
1 077
Procent av BNP
55,9
53,3
50,8
Källa: Finansdepartementet
4.5.3 Utgiftstak för staten
Riksdagen fastställde våren 1996 utgiftstaket för staten
inklusive socialförsäkringssektorn för år 1998 till 720
miljarder kronor och för år 1999 till 735 miljarder
kronor. Våren 1997 fastställde riksdagen utgiftstaket för
år 2000 till 744 miljarder kronor. Riksdagen godkände
då även en preliminär fördelning av utgifterna under
taket åren 1998-2000. Fördelningen byggde på då
gällande prognoser över den ekonomiska utvecklingen
samt då gällande regelverk.
Regeringen föreslår nu en något ändrad fördelning av
utgifterna. Revideringen föranleds av en ändrad
bedömning av utgiftsutvecklingen samt de nya förslag
som lämnas i denna proposition. Dessa sammanfattas i
avsnitt 4.2. Uppgifterna för åren 1999 och 2000 är
endast en preliminär beräkning utifrån nu kända
förutsättningar vad avser antaganden om den
ekonomiska utvecklingen, volymutveckling och redan
fattade beslut om besparingar och reformer. De
redovisade beloppen skall alltså inte ses som fastlagda
nivåer för åren 1999 och 2000.
Nedan förklaras de största förändringarna åren 1998
till 2000 i förhållande till beräkningarna i
vårpropositionen (tabell 4.10).
Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning minskar med mellan 700-900 miljoner
kronor per år jämfört med beräkningen i
vårpropositionen. Orsaken är en omföring av utgifterna
för förvaltningen av statsskulden till utgiftsområde 26
Räntor på statsskulden. Utgiftsområde 26, ökar därmed
i motsvarande mån. Inom utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg ökar utgifterna, främst för
Statlig assistansersättning. Höjningen beror på den
ökning i utnyttjandegraden som inträffat under
innevarande budgetår och som beräknas påverka även
kommande år. Utgiftsökningarna inom utgiftsområdena
10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp är en
följd av regeringens förslag om en förkortning av
sjuklöneperioden från 28 till 14 dagar. Inom
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn föreslår regeringen höjda barnbidrag och
flerbarnstillägg. Vad gäller utgiftsområdena 13 och 14
så är utgifterna delvis beroende av varandra. Från
utgiftsområde 13 betalas ersättning till arbetslösa och
från utgiftsområde 14 finansieras
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jämfört med
beräkningen i vårpropositionen ökar den öppna
arbetslösheten något medan åtgärdsvolymen revideras
ned. Utgifterna är justerade på motsvarande sätt. Åren
1999 och 2000 höjs bidragen till kommunerna inom
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner med 4
respektive 8 miljarder kronor. Utgiftsområde 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen minskar till följd
av lägre utgifter totalt inom EU.
Vid revideringen av fördelningen av utgifterna har
också en teknisk justering genomförts av de
utgiftsområdesramar som omfattar anslag för
förvaltningsändamål. Justeringen har gjorts med
anledning av en av riksdagen beslutad förändring av
finansieringen av avtalsförsäkringarna på det statliga
området (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:FiU:1, rskr.
1996/97:53). Omläggningen innebär att det nuvarande
systemet för finansiering med ett schablonmässigt
beräknat lönekostnadspålägg ersätts av ett system med
myndighetsvisa, försäkringstekniskt beräknade premier.
Omläggningen skall vara kostnadsneutral för
myndigheterna. De av Statens löne- och pensionsverk
beräknade avgifterna för premierna varierar mellan
myndigheterna varför en justering har gjorts av
anslagen för förvaltningsändamål i förhållande till det i
anslagen inräknade utrymmet för lönekostnadspålägg.
Jämfört med vårpropositionen har förbrukningen av
anslagsbehållningar räknats upp med 1 miljard kronor
och uppgår nu till 5 miljarder kronor. Skälet till detta är
att vissa utgifter bedöms förskjutas från år 1997 till år
1998. För åren 1999 och 2000 antas förbrukningen av
anslagsbehållningar uppgå till 3 miljarder kronor
vardera året. Det är samma bedömning som gjordes i
vårpropositionen.
Av tabell 4.10 framgår att de takbegränsade
utgifterna åren 1998-2000 är högre än i
vårpropositionen. Som beskrivits i avsnitt 4.3 bedöms
dessa utgifter rymmas både inom ramen för målet om
balans i de offentliga finanserna år 1998 och målen om
överskott för de efterföljande åren. För år 1998
beräknas utgifterna nu bli 6,6 miljarder kronor högre än
i vårpropositionen. Med oförändrat utgiftstak medför de
högre utgifterna att budgeteringsmarginalen justeras ned
i motsvarande grad. I vårpropositionen beräknades
budgeteringsmarginalen för år 1998 till drygt 10
miljarder kronor. Beräkningarna i denna proposition
innebär att marginalen minskat till 3,6 miljarder kronor.
Regeringen gör bedömningen att denna marginal är
tillfyllest bl.a. mot bakgrund av att förbrukningen av
anslagsbehållningar nu lagts in i kalkylen med ett högre
belopp än i vårpropositionen.

TABELL 4.10 UTGIFTSTAK FÖR STATEN
TUSENTALS KRONOR 1998
MILJONER KRONOR 1999 OCH 2000

DIFFERENS MOT
VÅRPROPOSITIONEN

1998
TKR
1999
MKR
2000
MKR
1998
MKR
1999
MKR
2000
MKR
UO1
Rikets styrelse
3 976 700
3 941
3 895
-11
-12
-13
UO2
Samhällsekonomi och
finansförvaltning
2 062 814
1 977
1 927
-747
-860
-730
UO3
Skatteförvaltning och uppbörd
5 662 254
5 827
5 922
-36
-40
-43
UO4
Rättsväsendet
21 034 170
21 647
22 304
-65
-74
-20
UO5
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan
2 811 310
2 873
2 943
4
1
0
UO6
Totalförsvar
41 243 865
43 911
45 750
115
249
437
UO7
Internationellt bistånd
11 434 400
12 028
13 041
-65
-90
-87
UO8
Invandrare och flyktingar
3 863 934
3 761
3 570
104
-12
-90
UO9
Hälsovård, sjukvård och social
omsorg
22 499 516
24 360
25 602
1 063
1 433
1 584
UO10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
37 192 476
39 020
40 308
1798
2 242
2 362
UO11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
62 701 000
62 931
63 468
384
73
-122
UO12
Ekonomisk trygghet för familjer och
barn
35 813 561
36 331
36 837
2 517
2 599
2 704
UO13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
42 723 356
33 541
25 280
2 092
1 871
-53
UO14
Arbetsmarknad och arbetsliv
47 541 952
49 370
48 663
-1 667
-796
-157
UO15
Studiestöd
21 333 755
22 619
23 815
517
361
329
UO16
Utbildning och universitetsforskning
27 050 554
28 133
29 402
336
74
13
UO17
Kultur, medier, trossamfund och
fritid
7 334 967
7 460
7 614
11
-17
-18
UO18
Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
22 825 533
20 427
17 574
27
14
125
UO19
Regional utjämning och utveckling
3 604 853
3 585
3 284
3
32
-89
UO20
Allmän miljö- och naturvård
1 178 052
1 198
1 153
28
85
29
UO21
Energi
1 583 041
1 842
1 603
14
30
113
UO22
Kommunikationer
24 100 564
26 669
27 262
144
210
125
UO23
Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar
13 725 623
13 792
13 861
-212
-222
-223
UO24
Näringsliv
2 698 330
2 590
2 572
126
35
-30
UO25
Allmänna bidrag till kommuner
93 048 700
100 288
101 848
-206
4 300
8 000
UO26
Statskuldsräntor m.m.
109 125 000
98 235
93 410
9 215
7 025
4 000
UO27
Avgiften till den Europeiska
gemenskapen
19 645 000
20 320
20 982
-361
-849
-882

Summa utgiftsområden
687 815 280
688 676
683 892
15 126
17 662
17 269

Summa utgiftsområden exkl.
statsskuldsräntor
578 690 280
590 441
590 482
5 911
10 637
13 269

Minskning av anslagsbehållningar
5 000 000
3 000
3 000
1 000
0
0

Socialförsäkringar vid sidan av
statsbudgeten
132 744 000
137 928
144 351
-303
-222
1 189

Summa takbegränsade utgifter
716 434 280
731 369
737 833
6 608
10 415
14 458

Budgeteringsmarginal
3 565 720
3 631
6 167
-6 608
-10
415
-14
458

Utgiftstak
720 000 000
735 000
744 000
0
0
0
Källa: Finansdepartementet

4.5.4 Beskrivning av utgiftsområden m.m.
Utgiftsområde 1: Rikets styrelse
Utgiftsområdet omfattar statschefen, regeringen och
riksdagen. Dessutom ingår bl.a. mediefrågor, partistöd,
allmänna val samt vissa centrala myndigheter.
Ett av de viktiga målen för utgiftsområdet är att
stödja mångfalden inom mediaområdet.
Prioriteringarna för år 1998 rör främst riksdagen. Ett
tillfälligt driftsstöd till dagspressen införs även under
åren 1997 och 1998.
Besparings- och reformåtgärder genomförs inom
utgiftsområdet i enlighet med vad som angavs i den
ekonomiska vårpropositionen.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
3 977 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
3 941 miljoner kronor och för år 2000 till 3 895
miljoner kronor
Utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och
finansförvaltning
Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter som
Riksrevisionsverket, Statskontoret, Statistiska
centralbyrån, Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret,
Kammarkollegiet, Statens fastighetsverk,
Finansinspektionen m.fl. Vidare ingår kostnader för
statsskuldens upplåning och låneförvaltning, vissa
tidsbegränsade åtaganden samt Riksdagens revisorer.
Viktiga mål för utgiftsområdet är tillförlitliga
analyser samt bedömningar av den samhällsekonomiska
och den statsfinansiella utvecklingen, ett stabilt och
effektivt finansiellt system samt en effektiv granskning
av statlig verksamhet.
Prioriteringar för år 1998 är bl.a. förbättringar av
kvaliteten i nationalräkenskaperna och prognoser för
svensk ekonomi. Detta görs till följd av EU-
medlemskapet och det beslutade utgiftstaket.
Från anslaget Kostnader för upplåning och
statsskuldsförvaltning överförs ca 700 miljoner kronor
till utgiftsområde 26. Överföringen görs i syfte att skapa
bättre incitament för en kostnadseffektiv
statsskuldsförvaltning.
Regeringen föreslår också vissa förändringar vad
gäller nuvarande stabsmyndigheter.
Lokalförsörjningsverket läggs ned den 1 januari 1998.
Riksrevisionsverkets verksamhet skall renodlas och
koncentreras till de revisionella uppgifterna. En ny
myndighet inrättas för statens samlade
ekonomistyrningsfunktion. En översyn föreslås av
Statskontorets verksamhet.
De förslag till besparingsåtgärder som angavs i den
ekonomiska vårpropositionen fullföljs och preciseras.
Besparingskrav på sammanlagt 18 miljoner kronor
fördelas därmed slutligt på anslag. Därutöver lämnas
förslag till slutlig fördelning av den i förra årets
budgetproposition aviserade besparing på utgiftsområde
2 och 3.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
2 063 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
1 977 miljoner kronor och för år 2000 till 1 927
miljoner kronor.
Utgiftsområde 3: Skatteförvaltning och
uppbörd
Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket och
skattemyndigheterna (skatteförvaltningen) samt
Tullverket.
Målet för beskattningsverksamheten, som är
skatteförvaltningens huvudsakliga uppgift, är att skatt
skall tas ut i den omfattning, med den fördelning och i
den tid och ordning som åsyftas med gällande
skatteförfattningar. Målet för Tullverket är att uppbära
tullar, mervärdesskatt och andra avgifter så att en riktig
uppbörd kan säkerställas samt att kontrollera trafiken till
och från utlandet så att bestämmelser om in- och
utförsel av varor efterlevs.
Prioriterade uppgifter för skatteförvaltningen under
år 1998 är fortsatt rationalisering av grundhanteringen
för att ge utrymme för förstärkt skattekontroll och
flyttningskontroll med ökad träffsäkerhet. Vidare skall
skatteförvaltningens medverkan i bekämpandet av den
ekonomiska brottsligheten stärkas.
Prioriterade uppgifter för Tullverket är att fortsätta
arbetet med förenklingar av regler och procedurer. Ett
viktigt verktyg för detta är datoriseringen. Verket skall
även öka kvaliteten i alla delar av sin verksamhet. En
säker och effektiv tullhantering kommer att frigöra
resurser att användas inom bl.a. Tullverkets
kontrollverksamhet.
I denna proposition lämnas förslag till slutlig
fördelning av den i förra årets budgetproposition
aviserade besparingen på utgiftsområde 2 och 3. Vidare
föreslås i enlighet med vad som sagts i den ekonomiska
vårpropositionen en ytterligare besparing på 25 miljoner
kronor inom skatteförvaltningen.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
5 662 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
5 827 miljoner kronor och för år 2000 till 5 922
miljoner kronor.
Utgiftsområde 4: Rättsväsendet
Utgiftsområdet omfattar i huvudsak polisväsendet,
åklagarväsendet, domstolsväsendet, kriminalvården,
kronofogdemyndigheterna och rättshjälpen.
Målet för rättsväsendet är den enskildes rättssäkerhet
och rättstrygghet. Målet för kriminalpolitiken är att
minska brottsligheten och öka tryggheten.
Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och
ekonomisk brottslighet skall prioriteras av de
brottsbekämpande myndigheterna. Särskild
uppmärksamhet skall ägnas den grova och
gränsöverskridande brottsligheten, den mc-relaterade
brottsligheten, brott med rasistiska inslag och våld mot
kvinnor.
Samhällets insatser mot vardagsbrottsligheten skall
öka. Närpolisorganisationen, som skall vara den
drivande kraften i detta arbete, skall förstärkas och
utvecklas. Den brottsförebyggande verksamheten skall
växa och bli effektivare och reformarbetet inom
rättsväsendet skall bygga på ett medborgarperspektiv.
I enlighet med vad som redovisades i den
ekonomiska vårpropositionen tillförs utgiftsområdet 200
miljoner kronor per år fr.o.m. år 1998. Därutöver
föreslår regeringen att 444 miljoner kronor omfördelas
från kriminalvården till främst polisen under åren 1998-
2000. De förslag till besparingar som redovisades i
bugetproposition för år 1997 fullföljs.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
21 034 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
21 647 miljoner kronor och för år 2000 till 22 304
miljoner kronor.
Utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning och
internationell samverkan
Utgiftsområdet omfattar förvaltningskostnader för
Utrikesdepartementet och de 100 utlandsmyndigheterna,
bidrag till vissa internationella organisationer,
information om Sverige i utlandet, nedrustnings- och
säkerhetspolitiska frågor samt övriga utrikespolitiska
frågor som omfattar strategisk exportkontroll och
europainformation.
Målet för utgiftsområdet är att säkerställa Sveriges
intresse i förbindelserna med andra länder. Särskild
uppmärksamhet kommer under 1998 att ägnas bl.a. ett
utvidgat och förstärkt EU-samarbete, ett aktivt arbete i
säkerhetsrådet och genom andra åtgärder ett fortsatt
stöd till FN:s och andra organisationers arbete för
internationell fred, säkerhet och mänskliga rättigheter.
Bland de prioriterade verksamheterna finns även ett
utvidgat regionalt samarbete kring Östersjön.
De förslag till besparingsåtgärder som redovisades i
den ekonomiska vårpropositionen fullföljs.
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till
2 811 miljoner kronor, för år 1999 till 2 873 miljoner
kronor och för år 2000 till 2 943 miljoner kronor.
Utgiftsområde 6: Totalförsvar
Utgiftsområdet omfattar det militära försvaret och
delar av det civila försvaret, nämnder samt
stödverksamhet till militärt och civilt försvar. I
utgiftsområdet ingår även den verksamhet som
bedrivs av Kustbevakningen och av Statens
räddningsverk inom fredsfrämjande verksamhet som
genomförs med svensk militär trupp utomlands.
Riksdagen fattade i december 1996 beslut om
totalförsvarets utveckling för femårsperioden 1997-
2001, i enlighet med regeringens proposition
Totalförsvar i förnyelse - Etapp 2 (prop. 1996/97:4).
Inom utgiftsområdet prioriteras under 1998
genomförandet av försvarsbeslutet hos alla
myndigheter.
Regeringen har vid beräkningen av anslagen för åren
1998-2000 utgått från att vissa ytterligare förändringar
görs inom utgiftsområdet, bland annat avseende
finansieringsformer och budgeteringsprinciper för delar
av det civila försvaret. Besparingsåtgärder genomförs i
övrigt inom utgiftsområdet i enlighet med vad som
angavs i den ekonomiska vårpropositionen.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
41 244 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
43 911 miljoner kronor och för år 2000 till 45 750
miljoner kronor.
Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd
Utgiftsområdet omfattar utvecklingssamarbete med
u-länder och samarbete med länder i Central- och
Östeuropa.
Det överordnade målet för Sveriges internationella
utvecklingssamarbete är att höja de fattiga folkens
levnadsnivå. Riksdagen har lagt fast sex
biståndspolitiska mål: resurstillväxt, ekonomisk och
politisk självständighet, ekonomisk och social
utjämning, demokratisk samhällsutveckling, en
framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om
miljön samt jämställdhet mellan kvinnor och män.
Regeringen har under de senaste åren genomfört ett
omfattande policyarbete och omorganiserat
biståndsförvaltningen. Sverige har en ledande roll i
reformeringen av FN:s ekonomiska och sociala
verksamhet, som nu går in i ett avgörande skede. Under
år 1998 kommer regeringen att ta fram en skrivelse om
demokrati, utveckling och biståndets roll. En ny
Afrikapolitik bereds.
Målen för samarbetet med Central- och Östeuropa är
att främja en säkerhetsgemenskap, fördjupa demokratins
kultur, stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling
samt att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.
Härtill har regeringen beslutat att allt samarbete skall
genomsyras av ett jämställdhetspersktiv. Insatser som
syftar till att inlemma länderna i Central- och Östeuropa
i det europeiska samarbetet prioriteras. För samarbetet
med länder i Central och Östeuropa, har riksdagen
beslutat om ett program för åren 1995-1998 omfattande
4 010 miljoner kronor. Regeringen avser under våren
1998 förelägga riksdagen förslag till inriktning och
omfattning av samarbetet för åren 1999-2001.
Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå
enprocentmålet för biståndsramen när de statsfinansiella
förutsättningarna för detta föreligger. Regeringen har i
sin beräkning av ramen för utgiftsområdet utgått från att
biståndsramen för åren 1998 och 1999 skall uppgå till
0,70% av BNI för att år 2000 öka till 0,72% av BNI.
Biståndsramen för 1998 har minskat med 65 miljoner
kronor jämfört med beräkningarna i regeringens
ekonomiska vårproposition på grund av ändrad BNI-
prognos.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
11 434 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
12 028 miljoner kronor och för år 2000 till 13 041
miljoner kronor.
Utgiftsområde 8: Invandrare och flyktingar
Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med frågor
rörande flyktingpolitik, invandringen till Sverige,
mottagande av asylsökande, utlänningars rätt att vistas i
Sverige samt internationellt samarbete på det
migrationspolitiska området. Utgiftsområdet omfattar
även integrationspolitik med frågor rörande invandrares
introduktion i Sverige, delaktighet och inflytande,
åtgärder mot etnisk diskriminering, främlingsfientlighet
och rasism samt ersättning till kommunerna för
flyktingmottagande.
I regeringens proposition (1997/98:16) Sverige,
framtiden och mångfalden framgår regeringens förslag
till mål och inriktning på den framtida
integrationspolitiken. Regeringen föreslår att en ny
myndighet för integrationsfrågor inrättas med ansvar för
att integrationspolitiska mål och synsätt får genomslag
på olika samhällsområden samt för att aktivt stimulera
integrationsprocesserna i samhället. Ombudsmannen
mot etnisk diskriminering föreslås inordnas i den nya
myndighetens organisation.
Till utgiftsområdet har förts 100 miljoner kronor år
1998 från utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner för att täcka kostnader för
kommunersättningar vid flyktingmottagande.
Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i
enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 3
864 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 3 761
miljoner kronor och för år 2000 till 3 570 miljoner
kronor.
Utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och
social omsorg
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens
utgifter för vård och omsorg, utgifter för flertalet
myndigheter under Socialdepartementet, bidrag till
organisationer samt vissa stimulans- och
utvecklingsbidrag inom det sociala området samt
stöd till sektorsforskning.
Statens utgifter inom området utgör endast en liten
del av de samlade offentliga utgifterna för hälso- och
sjukvård och social omsorg eftersom dessa
verksamheter i första hand är en angelägenhet för
kommuner och landsting.
Effektmålen för utgiftsområdet omfattar fem olika
verksamhetsområden. De viktigaste målen är:
att trygga en god hälsa och att åstadkomma en
hälso- och sjukvård av god kvalitet med effektiv
resursanvändning som tillgodoser den enskilde
individens behov
att trygga den enskildes hälsa och ekonomi i
samband med behov av kostnadskrävande
läkemedelsbehandling och/eller tandvårdsbehandling
att stimulera och bidra till att en god tandhälsa bland
vuxna upprätthålls. Därutöver ges ett särskilt stöd
för utsatta grupper
att erbjuda en äldre- och handikappomsorg som ger
goda levnadsvillkor för äldre och personer med
funktionshinder med olika behov av service,
vårdnad och vård och som bygger på den enskilda
människans delaktighet och självbestämmande
att åstadkomma en social omsorg av god kvalitet
med effektiv resursanvändning som tillgodoser den
enskilde individens behov av stöd och bistånd i
samband med sociala eller andra handikapp,
missbruksproblem och försörjningssvårigheter samt
som tillgodoser att barn och ungdomar växer upp
under trygga och goda förhållanden
att begränsa alkoholens skadeverkningar genom att
minska den totala alkoholkonsumtionen
att verka för ett narkotikafritt samhälle genom
insatser för att minska tillgången och efterfrågan på
narkotika
att öka kunskapen om tillstånd, processer och
effekter rörande hälsa och social välfärd.

Den största utgiftsposten inom området är anslaget
för sjukvårdsförmåner som omfattar utgifter för
läkemedel, tandvård samt vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen. Enligt överenskommelse
mellan regeringen och Landstingsförbundet överförs
kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen och
förbrukningsartiklar vid inkontinens från staten till
landstingen från och med 1 januari 1998, vilket innebär
att ett särskilt anslag för statsbidrag inrättas under
utgiftsområdet. De förändringar i läkemedelsförmånen
som genomfördes 1 januari 1997 bidrar till att
utgiftsutvecklingen dämpas för innevarande år och att
utgifterna för 1998 och framåt beräknas bli lägre än vad
som antagits tidigare.
Kostnaderna för statlig assistansersättning utgör den
näst största utgiftsposten inom området. I den
ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97:150)
föreslog regeringen två åtgärder för att hejda den
snabba utgiftsutvecklingen. Åtgärderna innebär att
kommunerna övertar kostnadsansvaret för de första 20
timmarna och att en schablonisering av
timersättningsnivån införs. Enligt regeringens
bedömning är dessa åtgärder inte tillräckliga för att
nedbringa ökningstakten vad gäller personkretsen och
antalet genomsnittliga timmar med assistans per person.
Utgiftsnivåerna beräknas därför bli högre än vad som
tidigare antagits.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
22 500 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
24 360 miljoner kronor och för år 2000 till 25 602
miljoner kronor.
Utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsområden,
ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt
socialförsäkringsdministrationen (Riksför-säkringsverket
och de allmänna försäkringskassorna). De
socialförsäkringsförmåner som lämnas vid ohälsa ges i
form av dagersättningar såsom sjukpenning,
rehabiliteringsersättning, närståendepenning samt viss
yrkesskadeersättning. Därutöver ingår folkpension och
pensionstillskott i form av förtidspension i
utgiftsområdet.
Effektmålen för utgiftsområdet omfattar två
verksamhetsområden. Socialförsäkringen skall:
vara generell och tillgodoses inom ramen för en
offentlig försäkring,
bygga på standardtrygghet och ge ersättning
relaterad till inkomstbortfall samt präglas av
arbetslinjen,
uppfylla kraven på trygghet, rättvisa och effektivitet,
Socialförsäkringsadministrationen skall:
administrera och verka för en allmän
socialförsäkring som ger ekonomisk trygghet vid
sjukdom, handikapp, ålderdom och vård av barn,
verka för att förebygga och minska ohälsa samt
genom att offensivt arbeta med och samordna
rehabiliteringen bidra till att ge sjuka och
funktionshindrade personer möjlighet att åter kunna
arbeta,
säkerställa och tillgodose kravet på god service,
likformighet, kvalitet och kostnadseffektivitet i
handläggningen av försäkrings- och bidragsärenden.

Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i
enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen. Regeringen har för avsikt att senare
under hösten 1997 återkomma till riksdagen med förslag
avseende sjukpenninggrundande inkomst.
Förslaget om en förkortning av sjuklöneperioden till
14 dagar har beaktats vid beräkningen av anslaget.
Riksdagen har antagit regeringens förslag till
riktlinjer för förändringar i den nuvarande
organisationen avseende
socialförsäkringsadministrationen (prop. 196/97:63, bet
1996/97:SfU12, rskr. 1996/ 97:273). Riktlinjerna
innebär att försäkringskassornas roll stärks och
Riksförsäkringsverkets roll inom socialförsäkringen
tydliggörs genom ändringar av 18 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring och i verkets
instruktion.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
37 192 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
39 020 miljoner kronor och för år 2000 till 40 308
miljoner kronor.
Utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
Utgiftsområdet omfattar folkpension i form av
ålderspension, efterlevandepension till vuxna och
bostadstillägg till pensionärer samt pensionstillskott
till dessa förmåner.
Målet för utgiftsområdet är att ge ekonomisk
grundtrygghet som tillgodoser ett rimligt och
grundläggande konsumtionsbehov och tillgång till en
bostad med tillfredsställande standard. Pensionssystemet
skall vara långsiktigt stabilt och pålitligt oavsett
förändringar i omvärlden.
Regeringen föreslår att den del av bostadskostnaden
inom intervallet 100 - 4 000 kronor per månad som kan
ersättas med bostadstillägg till pensionärer höjs till 85
procent fr.o.m. den 1 januari 1998. Regeringen gör
bedömningen att folkpension, tilläggspension och
bostadstillägg fr.o.m. den 1 januari 1998 skall utbetalas
den 18 respektive 19 varje månad. Privata
pensionsförsäkringar kommer från och med den 1
januari 1998 att undantas vid inkomstprövningen av
änkepensioner. Vidare sker en förändring i definitionen
av fritidshus i inkomstbegreppet i bostadstillägg till
pensionärer för makar där en stadigvarande bor inom
omsorgen. Regeringen föreslår att den nedre
åldersgränsen för uttag av ålderspension höjs från 60 år
till 61 år från och med den 1 januari 1998.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
62 701 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
62 931 miljoner kronor och för år 2000 till 63 468
miljoner kronor.
Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
Utgiftsområdet omfattar ekonomiska stöd till
barnfamiljer (förutom bostadsbidragen som återfinns
i utgiftsområde 18 och studiebidragen som återfinns i
utgiftsområde 15). Stöden utgörs av allmänna
barnbidrag, föräldraförsäkring inkl.
havandeskapspenning, underhållsstöd, bidrag till
kostnader för internationella adoptioner, folkpension
i form av barnpension och vårdbidrag till
funktionshindrade barn.
Mål för utgiftsområdet är att utjämna
levnadsvillkoren mellan familjer med och utan barn, att
stödja föräldrars möjligheter att kombinera
förvärvsarbete med föräldraskap, samt att särskilt
ekonomiskt stöd lämnas till barnfamiljer i utsatta
situationer.
Regeringen föreslår att barnbidraget höjs den 1
januari med 1 320 kronor per barn och år. Från samma
tidpunkt lämnas flerbarnstillägg med 2 400 kronor om
året för det tredje barnet, 7 200 kronor om året för det
fjärde barnet och 9 000 kronor om året för det femte
och varje ytterligare barn.
Förmånsnivåerna inom föräldraförsäkringen höjs till
80 % av den förmånsgrundande inkomsten fr.o.m. år
1998. Regeländringar som aviserades i den ekonomiska
vårpropositionen fullföljs genom att regeringen lägger
fram lagförslag om vissa regeländringar avseende
vårdbidrag vid sjukhusvistelse, merkostnadsersättning
samt att tillfällig föräldrapenning skall kunna utges i
vissa fall vid övergångsboende.
Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i
enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen. Regeringen har för avsikt att senare
under hösten 1997 återkomma till riksdagen med förslag
avseende sjukpenninggrundande inkomst.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
35 814 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
36 331 miljoner kronor och för år 2000 till 36 837
miljoner kronor.
Utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet
Utgiftsområdet omfattar enligt regeringens förslag
för år 1998 huvudsakligen utgifter för
arbetslöshetsersättning samt lönegarantiersättning.
Dessutom utgifter för åtgärder som, helt eller delvis,
finansieras på basis av arbetslöshetsersättningen
innefattar området t.ex. tillfällig avgångsersättning
och resursarbeten. Utgiftsnivån påverkas primärt av
nivån på den öppna arbetslösheten vad gäller
utgifterna för arbetslöshetsersättningen och av antalet
konkurser vad gäller utgifterna för
lönegarantiersättningen. De samlade utgifterna inom
utgiftsområdet beräknas uppgå till 42,7 miljarder
kronor under år 1998, varav utgifterna för
arbetslöshetsersättning utgör 95 procent. Utgifterna
för arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet har ökat kraftigt under senare
år.
Arbetslöshetsförsäkringen och lönegarantin skall
medverka till att underlätta och stimulera omställning
och därigenom öka flexibiliteten på arbetsmarknaden.
Mot denna bakgrund har arbetslöshetsförsäkringen
nyligen reformerats och en ny lag om
arbetslöshetsförsäkring träder i kraft den 1 januari 1998.
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 i
större omfattning än tidigare aktivitet och omställning
under arbetslöshet. Möjligheter till s.k.
generationsväxling införs fr.o.m. år 1998. Åtgärden
syftar till att bereda yngre långtidsarbetslösa anställning
genom att låta de som senast den 31 augusti fyllt 63 år
avsluta sin yrkesverksamma period i förtid. Åtgärden
skall vara en engångsåtgärd.
Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i
enlighet med vad som angivits i propositionen om en
allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring (prop.
1996/97:107).
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
42 723 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
33 541 miljoner kronor och för år 2000 till 25 280
miljoner kronor.
Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och
arbetsliv
Utgiftsområdet omfattar arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, Arbetsmarknadsverket och
Arbetarskyddsstyrelsen m.fl. myndigheters förvaltning
samt forskning och utveckling på arbetsmarknads- och
arbetslivsområdet. Området innefattar även vissa
utgifter för Samhall AB:s verksamhet,
jämställdhetspolitiska frågor samt statliga
arbetsgivarfrågor.
Målen för utgiftsområdet syftar huvudsakligen till att
genom en aktiv arbetsmarknadspolitik som inriktas mot
effektiv platsförmedling, kompetensutveckling och
minskad långtidsarbetslöshet medverka till att
regeringens övergripande mål om en halvering av den
öppna arbetslösheten till 4 procent år 2000 uppnås.
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998
åtgärder för att motverka flaskhalsar, bl.a. tillsättningen
av lediga platser genom en förstärkning av
arbetsförmedlingen. Vidare prioriteras en fortsatt
ökning av det lokala inflytandet inom
arbetsmarknadspolitiken och åtgärder för att undvika
uppsägningar inom kommuner och landsting.
För att motverka ungdomsarbetslösheten föreslår
regeringen att kommunerna ges möjlighet att erbjuda
utvecklingsinsatser för arbetslösa ungdomar i åldern 20
till 24 år. Vidare föreslår regeringen på tilläggsbudget
att ett nationellt program för IT-utbildning införs inom
ramen för arbetsmarknadsutbildningen.
Regeringen föreslår en ytterligare satsning på
högskoleplatser, som är av strategisk betydelse bl.a. för
sysselsättning och tillväxt. Denna satsning påverkar
utgiftsområdet engångsvis för år 1998.
Tidigareläggningen omfattar 10 000 högskoleplatser och
1 000 platser i kvalificerad yrkesutbildning.
Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i
enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen. Därutöver föreslås, för att finansiera
föreslagna utgiftsökningar, att finansieringsbidraget vid
arbetsplatsintroduktion höjs, anställningsstöd införs och
att rätt till ersättning under sommaruppehåll vid särskilt
upphandlad arbetsmarknadsutbildning avskaffas.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 47
542 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 49
370 miljoner kronor och för år 2000 till 48 663 miljoner
kronor.
Utgiftsområde 15: Studiestödet
Utgiftsområdet omfattar utgifter för studiehjälp till
gymnasiestuderande i form av studiebidrag,
inackorderingstillägg m.m, studiemedel samt olika
former av vuxenstudiestöd.
Studiestödet är en viktig del av utbildningspolitiken
och skall bidra till att de övergripande målen för
utbildningspolitiken nås. Studiestödet skall verka
rekryterande och därmed bidra till högt deltagande i
utbildningen och ha en utjämnande verkan som främjar
ökad social rättvisa.
Förslag om besparingsåtgärder inom utgiftsområdet
följer de åtgärder som aviserades i 1997 års ekonomiska
vårproposition. Bland annat föreslås slopad
timersättning vid svenskundervisning för invandrare,
skärpta regler för utlandsstudier samt skärpt
efterkontroll av inkomster inom studiemedelssystemet.
Inom vuxenutbildningen prioriteras en fortsatt
utbyggnad av den tidigare beslutade
vuxenutbildningssatsningen. I enlighet med vad som
beslutades i 1997 års ekonomiska vårproposition skall
vuxenutbildningen byggas ut under 1998.
Budgetförslaget bygger på den nu beskrivna
vuxenutbildningssatsningen och på den utbyggnad av
högskolan som regeringen presenterade i 1997 års
ekonomiska vårproposition. Ökningen hösten 1998
tidigareläggs också till vissa delar till våren 1998. I
budgetförslaget ingår även en höjning av studiebidragen
i studiehjälpen som en följd av höjningen av
barnbidragen fr.o.m. 1 januari 1998.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
21 334 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
22 619 miljoner kronor och för år 2000 till 23 815
miljoner kronor.
Utgiftsområde 16: Utbildning och
universitetsforskning
Utgiftsområdet omfattar skola och barnomsorg,
vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning,
högskoleutbildning och forskning samt centrala
myndigheter inom Utbildningsdepartementets
område.
Inom barnomsorgen är de viktigaste målen att ge
barn stöd och stimulans för sin utveckling, samt att
underlätta för föräldrar att förena förvärvsarbete eller
studier med vård och ansvar för barn.
Skolans mål är att alla barn och ungdomar oberoende
av kön, geografisk hemvist samt sociala och
ekonomiska förhållanden skall ha lika tillgång till en
likvärdig utbildning. Alla barn och unga skall ges
förutsättningar att nå målen i skollagen, läroplanerna
och kursplanerna.
Målet för vuxenutbildningen är, i enlighet med vad
som anges i skollag och läroplan, att överbrygga
utbildningsklyftorna, medverka till arbetslivets
förändring, bidra till full sysselsättning och tillgodose de
vuxnas individuella önskemål om vidgade studie- och
utbildningsmöjligheter och ge dem tillfälle att
komplettera sin ungdomsutbildning.
Universitet och högskolor har som sitt viktigaste mål
att erbjuda utbildning av hög och likvärdig kvalitet i alla
delar av landet och att bedriva forskning och därmed
bidra till en regionalt balanserad utveckling.
Inom forskningen är ett av de viktigaste målen att
forskningen skall främja kritiskt tänkande och
vetenskapligt förhållningssätt och bidra med ny
väsentlig kunskap till förmån för hälsa, kultur, välfärd,
miljö, ekonomisk utveckling, sysselsättning och
omställning mot en hållbar utveckling.
Prioriteringar för året är inom barnomsorg och skola
att utveckla ett gemensamt synsätt på barns och
ungdomars utveckling och lärande från tidig ålder samt
att skapa förutsättningar för en integration mellan
förskola och skola. Vidare prioriteras arbetet med att
utveckla utbildningens kvalitet och likvärdighet i skolan.
Inom vuxenutbildningen prioriteras utbyggnaden av
vuxenutbildningssatsningen. Under år 1998 skall
vuxenutbildningen byggas ut till totalt 124 300 platser,
varav 10 000 platser avser folkbildningen
(utgiftsområde 17). Utbyggnaden innefattar även
utbyggnad av den kvalificerade yrkesutbildningen till
totalt 8 800 platser höstterminen 1998. Med anledning
av den stora efterfrågan på den kvalificerade
yrkesutbildningen föreslår regeringen att utbyggnaden
tidigareläggs med 1 000 platser redan under våren
1998. Expansionen av vuxenutbildningen måste också
omfatta en successiv förnyelse, såväl organisatoriskt och
pedagogiskt som innehållsmässigt. Under 1998 kommer
verksamheten inom vuxenutbildningsområdet att
koncentreras kring att stödja och stimulera
utvecklingsarbete.
Budgetförslaget bygger på den beskrivna
vuxenutbildningssatsningen och på den utbyggnad av
högskolan som regeringen presenterade i 1997 års
ekonomiska vårproposition. Ökningen av högskole-
platser hösten 1998 tidigareläggs till vissa delar till
våren 1998. Utöver utbyggnaden av den högre
utbildningen prioriteras att förstärka kvaliteten inom
forskningen och forskarutbildningen.
De förslag till besparingsåtgärder som tidigare
redovisats fullföljs och preciseras. Bland annat föreslås
en sänkning av statens bidrag till svensk undervisning i
utlandet. Vidare har förslag till genomförande av en
beslutad besparing om 150 miljoner kronor inom
forskningen presenterats av en särskild utredare.
Förslaget har remissbehandlats och ingår delvis i detta
budgetförslag. Besparingar har också fördelats på
universiteten och högskolorna.
I budgetförslaget ingår också förslag om
kvalitetsförstärkning inom högskolan. Det sker genom
att medel anslås för kompetensutveckling av
högskolelärare, samt genom att antalet platser inom
forskarutbildningen ökas i syfte att tillgodose ett ökat
behov av forskarutbildade. Vidare föreslås en
reformering av forskarutbildningen.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
27 051 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
28 133 miljoner kronor och för år 2000 till 29 402
miljoner kronor.
Utgiftsområde 17: Kultur, medier,
trossamfund och fritid
Utgiftsområdet omfattar kulturområdet, stöd till
folkbildning, ungdomsfrågor samt folkrörelse- och
idrottsfrågor.
De viktigaste målen på kulturområdet är värnandet
av yttrandefriheten, allas delaktighet i kulturlivet,
kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet,
kulturens förutsättningar att vara en utmanande och
obunden kraft i samhället, bevarandet och brukandet av
kulturarvet.
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 bl.a.
insatser för att förbättra konstnärernas villkor, stärka
litteraturen och läsandet samt åtgärder för att ge en
bättre regional balans i kultursatningarna. Kulturens roll
för den regionala utvecklingen och en ekologiskt hållbar
utveckling i samhället lyfts fram. År 1998 blir ett
kulturår för hela Sverige. Under år 1998 påbörjas också
en satsning på det industrihistoriska arvet.
Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i
enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
7 335 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
7 460 miljoner kronor och för år 2000 till 7 614
miljoner kronor.
Utgiftsområde 18: Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
Utgiftsområdet omfattar plan-, bygg- och
bostadsväsendet, geotekniska frågor, länsstyrelserna, de
regionala självstyrelseorganen, lantmäteriverksamhet
m.m. samt stöd till ekologisk omställning och
utveckling.
De viktigaste målen är att trygga alla människors
behov av en god bostad till rimlig kostnad och en trygg
närmiljö samt att främja en ekologiskt hållbar
utveckling inom samhällsplanering och byggande.
Under budgetåret 1998 prioriteras omställningen till
ekologiskt hållbart byggande och boende.
Regeringen föreslår att lagen (1993:737) om
bostadsbidrag tas in bland de lagar som räknas upp i
lagen (1987:813) om homosexuella sambor fr.o.m. den
1 januari 1998.
Besparingsåtgärder inom utgiftsområdet fullföljs i
enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen. Därutöver kommer statens utgifter för
räntebidrag att minska snabbare än vad som beräknades
i 1997 års budgetproposition bl.a. beroende på en mer
positiv ränteutveckling än förväntat.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
22 826 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
20 427 miljoner kronor, och för år 2000 till 17 574
miljoner kronor.
Utgiftsområde 19: Regional utjämning och
utveckling
Utgiftsområdet omfattar bl.a. olika former av
regionalpolitiska företagsstöd och medel som
länsstyrelserna förfogar över för regional
projektverksamhet samt en del av medfinansieringen av
EG:s strukturfondsprogram. I utgiftsområdet ingår även
utbetalningar från EG:s regionalfond som delfinansierar
EG:s bidrag till strukturfondsprogrammen.
Det övergripande målet för verksamhetsområdet är
att underlätta för näringslivet i regionalpolitiskt
prioriterade områden att utvecklas så att det bidrar till
att uppfylla målen för regionalpolitiken.
Regeringen avser att i en regionalpolitisk proposition
bl.a. närmare behandla de framtida förutsättningarna
samt mål och riktlinjer för regionalpolitiken.
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998
genomförandet i hela landet av förslag som kommit
fram i arbetet med den nya tillväxtorienterade regionala
näringspolitiken. Den innebär bl.a. en ökad samverkan
mellan de olika statliga åtgärder som har betydelse för
näringslivets utveckling. Vidare skall möjligheterna till
att effektivisera genomförandet av EG:s
strukturfondsprogram undersökas.
Det förslag till besparingsåtgärder som redovisades i
den ekonomiska vårpropositionen genomförs och
preciseras.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
3 605 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
3 585 miljoner kronor och för år 2000 till 3 284
miljoner kronor.
Utgiftsområde 20: Allmän miljö och
naturvård
Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk
mångfald och naturvård, vatten- och luftvård,
avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljö- och
kretsloppsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och
säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt
internationellt miljösamarbete.
De viktigaste målen inom utgiftsområdet är att
skydda människors hälsa, bevara den biologiska
mångfalden, främja en långsiktigt god hushållning med
naturresurser, samt att skydda natur- och
kulturlandskap.
Regeringen avser att under våren 1998 lägga fram en
samlad miljöpolitisk proposition inför 2000-talet med
förslag till bl.a. nya och omarbetade miljömål. Under
senhösten 1997 avser regeringen lämna en proposition
med förslag till miljöbalk till riksdagen. Riktlinjer för
regeringens fortsatta arbete med ekologiskt hållbar
utveckling redovisas för riksdagen i en separat
skrivelse.
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 den
biologiska mångfalden bl.a. genom att medel för
investeringar i mark för naturvård och vård av sådan
mark behålls oförändrade.
Kärnsäkerhets- och strålskyddsarbetet får ökade
resurser med anledning av att avvecklingen av
kärnkraften påbörjas. I förhållande till den ekonomiska
vårpropositionen ökar utgiftsområdet med 23,5 miljoner
kronor för att förstärka kärnsäkerhets- och
strålskyddsarbetet.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
1 178 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
1 198 miljoner kronor och för år 2000 till 1 153
miljoner kronor.
Utgiftsområde 21: Energi
Utgiftsområdet omfattar insatser för omställning och
utveckling av energisystemet samt insatser för att
främja utvecklingen av effektiva energimarknader
och en god försörjningsberedskap.
De viktigaste målen inom utgiftsområdet är att:
på kort och lång sikt trygga tillgången till el och
annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga
villkor för att främja en god ekonomisk och social
utveckling i Sverige
skapa villkor för en effektiv energianvändning och
en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med
låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat
underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt
samhälle.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 det
energipolitiska program som beslutats av riksdagen
(prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12 rskr. 1996/
97:272) för omställningen av det svenska
energisystemet. Satsningen uppgår till totalt drygt 9
miljarder kronor och löper fram t.o.m. år 2004.
Programmet omfattar åtgärder som syftar till att på ett
kostnadseffektivt sätt minska användningen av el för
uppvärmning, utnyttja det befintliga elsystemet
effektivare och öka tillförseln av el och värme från
förnybara energikällor. Särskilda åtgärder vidtas för att
utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige.
Energipolitiska insatser på klimatområdet genomförs.
En ny central energimyndighet inrättas den 1 januari
1998.
Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i
enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
1 583 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
1 842 miljoner kronor och för år 2000 till 1 603
miljoner kronor.
Utgiftsområde 22: Kommunikationer
Utgiftsområdet omfattar vägtrafik, järnvägstrafik,
sjöfart, luftfart, postbefordran, telekommunikationer
och övergripande informationsteknikfrågor. I
utgiftsområdet ingår också sektorsforskning och
miljöfrågor.
De viktigaste målen för utgiftsområdet är:
medborgarna och näringslivet i hela landet skall
erbjudas en tillfredsställande, säker och miljövänlig
trafikförsörjning till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnader
enskilda och myndigheter i landets olika delar ska ha
tillgång till effektiva telekommunikationer
i landet skall finnas en rikstäckande postservice som
innebär att brev och paket kan förmedlas till alla
oavsett adressort, till enhetliga och rimliga priser.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 att
åtgärderna i infrastrukturen bör bidra till tillväxt och
sysselsättning i alla delar av landet, leda till förbättrad
transportkvalitet, öka infrastrukturens miljöanpassning,
minska störningarna från trafikbuller samt utformas
med utgångspunkt från högsta ambition för
trafiksäkerheten. Regeringen kommer att lämna ett
samlat förslag till riksdagen om den framtida
trafikpolitiken. Inriktningen är att åstadkomma ett
miljöanpassat transportsystem som främjar välfärd och
tillväxt.
Åtgärder genomförs och preciseras inom
utgiftsområdet i enlighet med vad som angavs i den
ekonomiska vårpropositionen.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
24 101 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
26 669 miljoner kronor och för år 2000 till 27 262
miljoner kronor.
Utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiske
med anslutande näringar
Utgiftsområdet omfattar jordbruk och trädgårdsnäring,
fiske, rennäring, djurskydd och djurhälsovård,
livsmedelskontroll, viss utbildning och forskning samt
skogsnäring.
De viktigaste målen för utgiftsområdet är att tillämpa
EU:s gemensamma jordbrukspolitik, att verka för en
reformering av denna i riktning mot en mer
marknadsorienterad och konsumentvänlig politik som
underlättar EU:s utvidgning, att stärka
konsumentperspektivet och verka för en rationell
produktion av säkra livsmedel med hög kvalitet, att
värna natur- och kulturmiljön och att utveckla
livsmedelsproduktionen för ökad sysselsättning, regional
balans och uthållig tillväxt.
För år 1998 föreslås att sammanlagt 13 726 miljoner
kronor anslås för utgiftsområdet. Två tredjedelar av
utgifterna finansieras från EG-budgeten. Merparten av
EG-stödet, omkring 6 850 miljoner kronor, avser
obligatoriska åtgärder såsom arealersättning, djurbidrag,
intervention och exportbidrag. Därtill kommer
delfinansierade frivilliga stöd och ersättningar som
förutsätter nationell medfinansiering. Till dessa hör
miljöersättningar, stöd till mindre gynnade områden och
strukturstöd.
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 bl.a:
utökat miljöprogram för jordbruket
ökade resurser till fiskevården
utökning av antalet utbildningsplatser vid Sveriges
lantbruksuniversitet.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
13 726 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
13 792 miljoner kronor och för år 2000 till 13 861
miljoner kronor.
Utgiftsområde 24: Näringsliv
Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, teknologisk
infrastruktur, konkurrensfrågor, teknisk forskning och
utveckling, utrikeshandel, export- och
investeringsfrämjande, kooperativa frågor samt
konsumentfrågor.
De viktigaste målen inom utgiftsområdet är:
att bidra till att stärka näringslivets tillväxt och
internationella konkurrenskraft
att konsumenterna skall ha en stark ställning på
marknaden och att deras intressen tillgodoses
att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling genom
att utveckla sådana konsumtions- och
produktionsmönster som minskar påfrestningarna på
miljön.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998:
insatser för att stimulera nyetablering av företag
samt expansion av främst små och medelstora
företag
fortsatta åtgärder för att utveckla turistnäringen.
fortsatta insatser för att främja främst små och
medelstora företags export
att konkretisera miljömålet inom konsumentpolitiken
att stärka konsumenternas ställning som
marknadsaktörer i Sverige och i EU.

Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i
enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
2 698 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
2 590 miljoner kronor och för år 2000 till 2 572
miljoner kronor.
Utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till
kommuner
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till
kommuner och landsting. Bidragen syftar till att så långt
det är möjligt skapa goda och likvärdiga ekonomiska
förutsättningar för kommunerna och landstingen att
uppnå de nationella målen inom olika verksamheter.
För att förbättra sysselsättningsutvecklingen i
kommunsektorn och värna skola, vård och omsorg
föreslog regeringen i 1997 års ekonomiska
vårproposition att utgiftsområdet skulle tillföras 4 000
miljoner kronor för år 1997 och aviserade ytterligare
4 000 miljoner kronor från och med år 1998. För år
1998 föreslår regeringen i denna proposition att 100
miljoner kronor av dessa engångsvis tillförs
utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar under
anslaget B 4 Kommunersättningar vid
flyktingmottagande.
Regeringen anser vidare att det finns
samhällsekonomiska förutsättningar att därutöver öka
tillskottet till kommunerna och landstingen efter år
1998. År 1999 ökas tillskottet med 4 000 miljoner
kronor och med ytterligare 4 000 miljoner kronor år
2000. Tillskottet uppgår därmed till 12 000 miljoner
kronor år 1999 och 16 000 miljoner kronor år 2000.
Regeringen återkommer i nästa års ekonomiska
vårproposition när det gäller hur de ökade tillskotten för
åren 1999 och 2000 bör tillföras kommunsektorn.
Regeringen uttalade hösten 1996 att den är beredd att
utfärda ett s.k. återbetalningsskydd på upp till 2 600
miljoner kronor, med anledning av regeringens beslut
att räkna upp de preliminära skatteinkomsterna för år
1997. I denna proposition avsätts 2 600 miljoner för att
år 1999 finansiera detta skydd, dvs. ytterligare 300
miljoner kronor jämfört med beräkningen i den
ekonomiska vårpropositionen.
Därutöver påverkas nivån på utgiftsområdet av
regleringar av statliga åtgärder som har kommunal-
ekonomiska effekter.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
93 049 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
100 288 miljoner kronor och för år 2000 till 101 848
miljoner kronor.
Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m.
Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntorna på
statsskulden, oförutsedda utgifter samt
Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med
upplåning och skuldförvaltning. Även beräkningsposten
minskning av anslagsbehållningar tillhör utgiftsområdet
men dessa utgifter redovisas separat. Utgiftsområdet
statsskuldsräntor m.m. ingår inte i utgifts-taket.
Utgifterna för statsskuldsräntan bestäms av ett antal
faktorer så som:
Storleken på statsskulden vid periodens början
Lånebehovets utveckling
Riksgäldskontorets upplåningsteknik

En mer ingående redovisning av statsskuldsräntorna
lämnas i volym 2, under utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
109 125 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
98 235 miljoner kronor och för år 2000 till 93 410
miljoner kronor.
Utgiftsområde 27: Avgiften till Europeiska
Gemenskapen
Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till EU-budgeten i
enlighet med Europeiska unionens fördrag. Utgifterna
för år 1998 beräknas enligt kommissionens
budgetförslag. Avgiften kan under året förändras till
följd av faktisk uppbörd avseende tullar och
importavgifter, utfallet av EU-budgeten tidigare år,
tilläggsbudgetar på gemenskapsnivå, valutakurs samt
andra korrigeringar av avgiften.
Återbetalning av delar av avgiften enligt den s.k.
infasningsöverenskommelsen budgeteras under
inkomsttitel 7111 Återbetalning avseende avgiften till
gemenskapsbudgeten.
Utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 19 645
miljoner kronor. Avgiften har reviderats i förhållande
till de beräkningar som presenterades i den ekonomiska
vårpropositionen. Förändringarna föranleds till större
delen av justering av antagandena för utvecklingen av
tullar och importavgifter, men även av justering av
antagandena för utveckling av mervärdesskattebas och
bruttonationalinkomst samt med hänsyn till Europeiska
kommissionens budgetförslag för år 1998.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
19 645 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
20 320 miljoner kronor och för år 2000 20 982 miljoner
kronor.
Socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten
Vid sidan av statsbudgeten finns den allmänna
tilläggspensionen (ATP), delpensionen samt
arbetsskadeförsäkringen.
Med anledning av lagen (1996:1059) om
statsbudgeten aviserades i 1997 års ekonomiska
vårproposition en översyn av nuvarande fonder inom
respektive departementsområde. Regeringen gör
bedömningen att principerna om bruttoredovisning i
lagen om statsbudgeten även skall gälla för de delar av
socialförsäkringssektorn som ligger vid sidan av
statsbudgeten. Denna bedömning görs med förbehåll för
eventuella juridisk-tekniska komplikationer. Detta kan
föranleda regeringen att göra en ny bedömning.
Regeringen bereder nu frågan om hur principerna om
bruttoredovisning skall tillämpas på de delar av
socialförsäkringssektorn som ligger vid sidan av
statsbudgeten. Regeringen avser att återkomma och
redovisa sina bedömningar och förslag i dessa frågor i
den aviserade propositionen om
socialförsäkringsadministration.
Ramen för socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten föreslås för år 1998 till 132 744 miljoner
kronor och beräknas för år 1999 till 137 928 miljoner
kronor och för år 2000 till 144 351 miljoner kronor.
4.6 Lån för myndigheters
investeringar i
anläggningstillgångar och
myndigheters krediter i
Riksgäldskontoret

Regeringens förslag:
Regeringen får för budgetåret 1998 besluta om lån i
Riksgäldskontoret för myndigheters investeringar i
anläggningstillgångar intill ett sammanlagt belopp av
15 700 miljoner kronor.
Vidare får regeringen för budgetåret 1998 besluta om
krediter för myndigheters räntekonton i
Riksgäldskontoret intill ett sammanlagt belopp av 13
400 miljoner kronor.

Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten skall
riksdagen årligen fastställa en total låneram i
Riksgäldskontoret för myndigheters investeringar i
anläggningstillgångar som används i statens verksamhet
(20 §). Vidare skall riksdagen årligen fastställa en total
kreditram i Riksgäldskontoret för myndigheternas
finansiering av behov av rörelsekapital (21§).
Lånebemyndigandet f`r budgetåret 1998
I följande tabell redovisas för varje utgiftsområde dels
upptagna lån per den 30 juni 1997, dels låneramar som
regeringen tilldelat myndigheterna för innevarande
budgetår samt beräknat sammanlagt behov av låneramar
för budgetåret 1998. Låneramsbeloppen avser den totala
skuld som regeringen via myndigheterna högst får ha i
Riksgäldskontoret under det aktuella budgetåret.

TABELL 4.11 LÅNEBEMYNDIGANDET FÖR
BUDGETÅRET 1998
MILJONER KRONOR

UPPTAG
NA
LÅN
1997-
06-30

TILLDELA
DE
LÅNERAM
AR 1997

LÅNE-
RAMAR
1998
UO1 Rikets styrelse
135,0
285,5
410,6
UO2 Samhällsekonomi
och finansförvaltning
83,3
156,9
116,7
UO3 Skatteförvaltning
och uppbörd
605,9
865,0
865,0
UO4 Rättsväsendet
1
650,5
2 640,8
2
651,9
UO5 Utrikesförvaltning
och intern
samverkan
150,5
261,8
261,8
UO6 Totalförsvar
1
444,6
2 218,1
2
713,7
UO7 Internationellt
bistånd
57,5
62,0
62,0
UO8 Invandrare och
flykt ingar
18,5
39,4
53,5
UO9 Hälsovård,
sjukvård och
social omsorg
77,0
161,1
201,6
UO10 Ekon.
trygghet vid sjukdom
och handikapp
484,0,
1 086,0
1
086,0
UO14
Arbetsmarknad och
arbetsliv
359,5
726,2
724,7
UO16
Utbildning och

universitetsforskni
ng
2
372,6
3 870,5
4
348,3
UO17 Kultur,
medier,
trossamfund och
fritid
133,4
323,2
337,9
UO18
Samhällsplanering,
bostadsförsörjning
253,4
376,6
334,2
UO19
Regional
utjämning och
utveckling
1,2
1,6
1,6
UO20 Allmän
miljö- och
naturvård
30,9
51,1
55,1
UO21 Energi
-
-
10,0
UO22
Kommunikationer
91,6
181,4
159,0
UO23 Jord-
och skogsbruk fiske
med anslut- ande
näringar
454,2
687,5
639,5
UO24
Näringsliv
85,6
217,5
199,5
Till regeringens
disposition

487,7
467,4
Summa
8
489,2
14 700
15 700
Förklaring till förändringar
Regeringen beräknar för budgetåret 1998 det samlade
lånebeloppet till 15 700 miljoner kronor. Av beloppet
beräknas 467,4 miljoner kronor ställas till regeringens
disposition för att möta oförutsedda behov. Ökningen av
låneramen kan främst härledas till utgiftsområde 16 och
kan förklaras av de stora satsningar som regeringen gör
inom området. Även inom utgiftsområde 6 föreligger en
relativt stor ökning.
Som riksdagen tidigare påpekat (1996/97:FiU1),
föreligger fortfarande en relativt stor skillnad mellan
begärd låneram och faktiskt utnyttjad låneram.
Regeringen kan konstatera att så är fallet även i år.
Regeringen kommer att göra en översyn av
beräkningsmetoderna för låneramarna för
myndigheternas investeringar i anläggningstillgångar för
att därigenom få ett bättre underlag för bedömning av
den totala låneramen.
Bemyndigande f`r total kreditram 1998
Myndigheterna placerar tillfällig öveskottslikviditet och
finansierar tillfälliga likviditetsunderskott i
Riksgäldskontoret. Myndigheterna har för detta
ändamål ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret.
Normalt uppgår räntekontokrediten till 10% av
myndigheternas omslutning.
I följande tabell redovisas för varje utgiftsområde
beräknat sammanlagt kreditbehov för budgetåret 1998.
Det totala beräknade kreditbehovet ökar något.
Utnyttjandet av krediterna är dock sällan så stort som
beräkningarna påvisar. En översyn kommer därför även
att göras av beräkningsmetoden för fastställande av
räntekontokrediten.

TABELL 4.12 KREDITBEHOV FÖR BUDGETÅRET 1998
MILJONER KRONOR

KREDITRAM
1997

KREDITBEHOV
1998
UO1 Rikets styrelse
291,8
296,5
UO2 Samhällsekonomi
och finansförvaltning
235,0
238,5
UO3 Skatteförvaltning
och uppbörd
701,3
685,7
UO4 Rättsväsende
1 792,6
1 826,7
UO5 Utrikesförvaltning
och intern
samverkan
167,0
167,0
UO6 Totalförsvar
5 122,0
5 354,3
UO7 Internationellt
bistånd
41,2
41,2
UO8 Invandrare och
flyktingar
51,1
52,0
UO9 Hälsovård,
sjukvård och
social omsorg
206,3
216,4
UO10 Ekon.
trygghet vid
sjukdom och
handikapp
56,9
72,5
UO14
Arbetsmarknad och
arbetsliv
469,8
468,5
UO16
Utbildning och uni
versitetsforskning
753,5
855,9
UO17 Kultur,
medier och
trossamfund och
fritid
142,1
155,1
UO18
Samhällsplanering,

bostadsförsörjning
234,9
221,0
UO19
Regional
utjämning och
utveckling
3,1
3,1
UO20
Allmnän miljö-
och naturvård
64,5
56,2
UO21 Energi

12,1
UO22
Kommunikationer
2 157,1
2 196,3
UO23 Jord-
och skogs-
bruk, fiske med
anslu- tande
näringar
299,0
252,4
UO24
Näringsliv
116,6
109,9
Till regeringens
disposition
94,2
118,6
Summa
13 000
13 400

Sammanställning av övrig utlåning och krediter
Nedan presenteras en översikt av övrig utlåning och
krediter som riksdagen har beslutat. Syftet är att ge en
så komplett bild som möjligt av myndigheternas
finansiering i Riksgäldskontoret.

TABELL 4.13 ÖVRIG UTLÅNING OCH KREDITER
MILJONER KRONOR

UTLÅNING

STÄLLNING 1997-
06-30

TOTAL RAM
1998
Långfristiga lån

Banverket
7 085
10 311
Fortifikationsverket, inv.
i mark m.m.
1 605
4 000
Luftfartsverket
1 514
3 500
Statens Fastighetsverk
3 740
7 000
Statens Järnvägar
1 450
1 100
Vägverket
1 345
3 900
Svenska Kraftnät
2 500
2 500
Bankstödsområdet
1 000
1 000
Statliga bolag
10 076
41 400
Investeringslån till
myndigheter
8 675
15 700
Kortfristiga krediter

Centrala
Studiestödsnämnden
54 939
75 000
FMV utstående
förskott
finansiering
rörelse kap
13 763
5 833
18 000
16 000
Exportkreditnämnden
744
Obegräns
ad
Lönegarantifonden
1 665
1 665
RGK garantiverksamhet
0
Obegräns
ad
BKN garantiverksamhet
0
Obegräns
ad
Räntekonton med kredit
232
13 400
Särskilt räntekonto
RSV (Kommunernas
skatte-
utjämninskonto
Jordbruksverket

188

98

Obegräns
ad

5 500

Luftfartsverkets och Svenska kraftnäts låneram för år
1998 anger verkens låneram både för upplåning på
marknaden och i Riksgäldskontoret. Vad gäller de
statliga bolagens upplåning i Riksgäldskontoret beräknas
den totala ramen för år 1998 inte utnyttjas. CSN har en
total fodran på studielånstagare uppgående till 96 100
miljoner kronor (dec.-96). Skillnaden mellan detta
belopp och CSN:s upplåning i Riksgäldskontoret beror
på att utlåningen till studielånstagare före år 1989
anslagsfinansierades.
Ställningen per den 30 juni 1997 vad gäller de
kortfristiga krediterna kan i vissa fall vara missvisande
då rörelserna under året kan vara stora. Ett exempel är
det särskilda räntekonto som Jordbruksverket har för
förskottering av EU-medel. Vissa utbetalningar uppgår
till flera miljarder kronor att jämföra med ställningen
den 30 juni på 98 miljoner kronor. Det bör även
observeras att det belopp som anges för räntekonton
med kredit ej är ett nettobelopp, dvs. inlåning minus
utlåning. Beloppet anger den kredit som utnyttjas.
Flertalet myndigheter ligger dock med inlåning på
räntekontot.

Någon summering av den totala låne- och
kreditmöjligheten i Riksgäldskontoret är ej meningsfull
då vissa av krediterna är obegränsade.
4.7 Redovisning av
beställningsbemyndiganden
Hanteringen av beställningsbemyndiganden och andra
utfästelser som medför utgifter efter år 1998 har
förbättrats och getts en mer enhetlig form. Behovet av
bemyndiganden redovisas under egen rubrik i anslags-
och myndighetsavsnitten. Nedan görs en
sammanfattning per utgiftsområde av åtaganden och
utfästelser som kräver bemyndiganden.

TABELL 4.14 SAMMANFATTANDE REDOVISNING AV
BESTÄLLNINGSBEMYNDIGANDEN
MILJONER KRONOR

UTGIFTSOMRÅDE

UTNYTTJA
T OCH
PROGNOSTI
CERAT
T.O.M.
1997

BEGÄRT
FÖR 1998

TOTAL
BEMYNDIG
ANDERAM
6 Totalförsvar
61 470
24 715
86 185
7 Internationellt
bistånd
0
810
810
9 Hälsovård,
sjukvård
och social
omsorg
140
150
290
14
Arbetsmarknad
och
arbetsliv
-
3951
395
16
Utbildning och
universitets
forskning
1 740
3 029
4 769
17
Kultur, medier,
tros-
samfund och
fritid
23
38
61
18
Samhällsplanerin
g,
bostadsförsörjnin
g och byggande
144
2 000
2 144
20
Allmän miljö- och
naturvård
0
60
60
21
Energi
130
2 680
2 810
22
Kommunikationer
173
365
538
24
Näringsliv
1 260
1 968
3 228
Summa
65 080
36 210
101 290
1. I beloppet ingår både tidigare medgivna och nya bemyndiganden.

Samtliga siffror i tabellen avser beställningar och andra
utfästelser som medför utgifter efter år 1998, dvs. de
får anslagspåverkan från och med år 1999. Kolumn 2
avser lagda och prognosticerade beställningar t.o.m år
1997, kolumn 3 avser nya beställningar som skall göras
under år 1998 och kolumn 4 avser den totala
bemyndiganderam som krävs för att täcka summan av
redan lagda och nya beställningar som medför utgifter
efter år 1998.
Sammanställningen visar att det framtida behovet av
anslag för att täcka gjorda beställningar och andra
utfästelser t.o.m. år 1997 uppgår till 65,1 miljarder
kronor medan behovet för att täcka nya beställningar
och andra utfästelser under år 1998 uppgår till 36,2
miljarder kronor. Det totala behovet av anslag för att
infria gjorda åtaganden som förfaller fr.o.m. år 1999
uppgår därmed till 101,3 miljarder kronor.
Beställningar av försvarsmateriel och annan
utrustning till Försvarsmakten utgör den helt
dominerande posten på utgiftsområde 6 och detta
utgiftsområde svarar för 86 procent av det totala
åtagandet. På utgiftsområde 16 utgörs åtagandet av
beställningar knutna till flera forskningsrådsanslag. På
utgiftsområde 18 utgör två miljarder åtaganden
avseende lokala investeringsprogram för hållbar
utveckling. På utgiftsområde 21 handlar det
huvudsakligen om utfästelser om bidrag för minskad
elanvändning, investeringar och ny energiteknik.
Åtagandet på utgiftsområde 24 avser stöd till teknisk
forskning och utveckling samt stöd till rymdverksamhet.
Tabellen inrymmer bemyndiganden som begärs i
budgetpropositionen och som är beloppsbestämda. Även
i tidigare propositioner begärda beloppsbestämda
bemyndiganden finns med. Därutöver begär regeringen
bemyndiganden på ett par utgiftsområden där belopp ej
kan anges. Detta gäller utgiftsområde 7 avseende
utfästelser och åtaganden i det internationella
utvecklingssamarbetet samt utgiftsområde 27 avseende
åtaganden som följer av EU-budgeten för år 1998.
Vissa brister finns i redovisningen av
beställningsbemyndiganden. Främst gäller det
redovisning av hittills lagda beställningar och andra
utfästelser där uppgifter saknas på några områden. I
vissa fall inkluderas dessa belopp i kolumn 3 som avser
nya beställningar som skall göras under år 1998. Dessa
brister avses åtgärdas inför kommande redovisningar.
4.8 Budgeteffekter av förändrade
skatteregler
Den inkomstberäkning som redovisas i avsnitt 4.4.2
baseras förutom på bedömningar av den ekonomiska
utvecklingen m.m. även på de förändringar i skatte- och
avgiftsregler som presenteras i denna proposition.
Utöver dessa förslag lämnar regeringen i anslutning till
budgetpropositionen särskilda propositioner, som har
inverkan på statsbudgeten för år 1998. I detta avsnitt
ges en separat redovisning av de olika förslagens
budgeteffekter. En mer utförlig beskrivning lämnas i
avsnitt 8.8.
Budgeteffekterna för åren 1998-2000 redovisas i
tabell 4.15. Först anges den periodiserade bruttoeffekten
(räknat på helår) som beskriver den statiskt beräknade
effekten av åtgärden. För exempelvis en förändring av
arbetsgivaravgifterna utgörs bruttoeffekten av
avgiftsförändringen beräknad på en oförändrad
lönesumma.
Därefter redovisas i tabellen kalenderårseffekterna
för statsbudgeten och för den offentliga sektorn i
kassamässiga termer. Detta innebär att olika slag av
uppbördsförskjutningar i skatte- och avgiftsuttaget har
beaktats. Därigenom kan effekten för ett enskilt år
inkludera flöden av skatter och avgifter som avser
inkomster från ett tidigare år. Vid bedömningen har
hänsyn också tagits till olika slag av indirekta effekter
på andra skattebaser och på offentliga utgifter.
Exempelvis ger en förändring av arbetsgivaravgifterna
effekter på löner, vinster och priser och därigenom
påverkas underlaget för inkomstskatter och
socialavgifter. De senare effekterna uppkommer med
viss tidsfördröjning.
Vid redovisningen av effekterna på statsbudgeten bör
i princip nettoeffekten fördelas på berörda inkomst- och
utgiftstitlar med hänsynstagande till de indirekta
effekterna. De indirekta effekterna är dock i
normalfallet förhållandevis små. Som en förenkling har
därför i denna redovisning hela effekten hänförts till den
inkomsttitel regelförändringen primärt avser. För den
detaljerade redovisningen ger detta en viss misstämning
men effekterna på statsbudgetens saldo blir korrekta.
För en del förslag gäller att effekterna för
statsbudgeten avviker från de för den konsoliderade
offentliga sektorn. Avvikelserna beror på indirekta
effekter på sådana skatter och avgifter som tillfaller
kommunerna och/eller socialförsäkringssektorn.
Slutligen redovisas också varaktiga effekter för
offentliga sektorn av de olika förslagen. Avvikelser
mellan varaktiga effekter och olika årseffekter beror
bl.a. på fördröjd övervältring av vissa skatter på andra
skattebaser. I vissa fall sker övervältringen
förhållandevis snabbt, medan den i andra fall förutsätts
ske med en betydande tidsfördröjning.
Med undantag för justeringarna av
förmögenhetsskatten avses de olika förslagen gälla
fr.o.m. inkomståret 1998.
Förslag i budgetpropositionen
Förslagen till en förändrad struktur på socialavgifterna
innebär i princip en budgetneutral omläggning av de
allmänna egenavgifterna och socialavgifterna. Som en
konsekvens av de olika avgiftsförändringarna görs
emellertid en uppjustering av den särskilda löneskatten
på förvärvsinkomster och på pensionskostnader, liksom
av de särskilda löneskatterna på grupplivförsäkringar
m.m. Detta beräknas ge en varaktig budgetförstärkning
på 0,20 miljarder kronor.
I anslutning till att sjuklöneperioden för arbetsgivare
begränsas höjs arbetsgivaravgifterna med 0,11
procentenheter från den 1 januari 1998 och med
ytterligare 0,03 procentenheter från den 1 januari 1999.
Den varaktiga budgetförstärkningen beräknas till 0,5
miljarder kronor.
Förslaget om höjning av det s.k. reseavdraget från
13 till 15 kronor beräknas ge en försvagning av de
offentliga finanserna på 0,5 miljarder kronor.
Höjningen av avdragsbegränsningen för resekostnader
från 6000 kronor till 7000 kronor beräknas ge en
förstärkning av de offentliga finanserna på 0,33
miljarder kronor.
De olika justeringarna i förmögenhetsskatten
beräknas sammantaget ge en budgetförstärkning på 0,17
miljarder kronor. Därav är ca en miljard kronor
hänförligt till en regeländring som innebär att innehav
av aktier som var registrerade på den s.k. A-listan den
29 maj 1997 även fortsättningsvis är skattepliktiga.
Utvidgningen av det s.k. huvuddelägarbegreppet medför
en budgetförsvagning på 0,4 miljarder kronor och
reduktionen av den skattepliktiga andelen från 100 till
80 procent ger en budgetförsvagning på 0,42 miljarder
kronor.
Förslaget om en tidsmässig förlängning av det s.k.
ROT-avdraget beräknas ge en bruttobudgetförsvagning
för inkomståret 1999 på 1,0 miljarder kronor. En
resterande budgetförsvagning om 0,5 miljarder kronor
uppkommer inkomståret 2000.
Förslag i andra propositioner
I anslutning till budgetpropostionen avser regeringen att
lämna en särskild proposition som beräknas påverka
inkomsterna för 1998. I proposition 1997/98:12
Vägavgift för vissa tunga fordon kommer att lämnas
förslag om införande av vägavgifter och nedsättning av
fordonskatten för vissa tunga fordon. Nedsättningen av
fordonskatten beräknas ge en varaktig
budgetförsvagning på 0,45 miljarder kronor. Införandet
av vägavgift beräknas ge en budgetförstärkning på 0,50
miljarder kronor.

TABELL 4.15 BUDGETEFFEKTER AV ÅTGÄRDER PÅ SKATTE- OCH AVGIFTSOMRÅDET
Brutto- och varaktiga nettoeffekter samt kassamässiga effekter för staten
och offentliga sektorn

INKOMSTTIT
EL
BRUTTO-
EFFEKT

STATEN

OFFENTLIG SEKTOR
VARAKTIG
NETTOEFF
EKT
MILJARDER KRONOR

1998
1999
2000
1998
1999
2000

A. Förslag i
budgetpropositionen

Höjd särskild löneskatt m.m.
1291,
1123
0,41
0,3
0,33
0,33
0,21
0,23
0,23
0,20
Höjda arbetsgivaravgifter m.m.1

1,07
0,61
0,83
0,85
0,4
0,56
0,56
0,50
Höjt reseavdrag från 13 till 15
kronor
1111
-0,5
0,03
-0,06
-0,6
-0,4
-0,5
-0,5
-0,5
Höjd avdragsgräns till 7000
kronor
1111
0,33
0,03
0,05
0,57
0,33
0,33
0,33
0,33
Justeringar i
förmögenhetsskatten
1321
0,17
0,17
0,17
0,17
0,17
0,17
0,17
0,17
varav utvidgad skatteplikt A-
aktier

0,99
0,99
0,99
0,99
0,99
0,99
0,99
0,99
varav utvidgat
huvuddelägarbegrepp

-0,4
-0,4
-0,4
-0,4
-0,4
-0,4
-0,4
-0,4
varav sänkt värdering aktier till
80 %

-0,42
-
0,42
-0,42
-0,42
-0,42
-0,42
-0,42
-0,42
Förlängt ROT-avdrag till
981231
1111,
11212
-1,5
0
-1,0
-0,5
0
-1,0
-0,5
-0,08
Summa förslag

-0,02
1,14
0,32
0,82
0,71
-0,21
0,29
0,62
B. Förslag i annan proposition

Vägavgifter (prop. 1997/98:12)

0,04
0,03
0,03
0,03
0,03
0,03
0,02
0,02
varav fordonsskatt
1461
-0,45
-
0,45
-0,45
-0,45
-0,45
-0,45
-0,45
-0,45
varav vägavgift
2533
0,5
0,5
0,5
0,5
0,5
0,5
0,5
0,5
1. Förslaget berör inkomsttitlarna 1211, 1221, 1251, 1253, 1261, 1262 och 1281.
2. Skattereduktionsbeloppet påverkar dessa titlar.
Källa: Finansdepartementet

4.9 Bemyndigande för ramanslag

Regeringens förslag:
Regeringen bemyndigas att under budgetåret 1998
besluta att ett ramanslag som inte avser förvaltnings-
ändamål får överskridas om
1. ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte
hinner inväntas,
2. överskridandet ryms inom det fastställda ut-
giftstaket för staten.

Enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om
statsbudgeten får regeringen med riksdagens
bemyndigande besluta att ett ramanslag får överskridas,
om detta är nödvändigt för att i en verksamhet täcka
särskilda utgifter som inte var kända då anslaget
anvisades eller för att ett av riksdagen beslutat ändamål
med anslaget skall uppfyllas.
Ett beslut av regeringen att överskrida ett ramanslag
enligt 6 § andra stycket förutsätter således även ett
särskilt bemyndigande av riksdagen. Ett sådant
bemyndigande begärs för ett budgetår i sänder.
Enligt regeringens bedömning bör oundvikliga
utgiftsökningar i förhållande till anvisat anslag i de flesta
fall kunna rymmas inom den högsta tillåtna
anslagskrediten på 10 procent som regleras i 6 § första
stycket budgetlagen.
I fråga om ramanslag som används för
förvaltningsändamål är det nästan aldrig aktuellt att
överskrida ramanslag mer än vad som ryms inom den
tillåtna högsta anslagskrediten. Något särskilt
bemyndigande att besluta om överskridande av ett
ramanslag som anvisats för förvaltningsändamål
behöver regeringen därför inte inhämta. Vid behov
kommer ytterligare medel att begäras på tilläggsbudget.
I avvaktan på riksdagsbeslut om ytterligare medel kan
likviditetsbehovet undantagsvis behöva klaras genom att
regeringen tillfälligt utökar myndighetens kredit på
räntekontot inom ramen för den av riksdagen beslutade
samlade kreditramen.
När det däremot gäller ramanslag som anvisats för
regelstyrd verksamhet, icke påverkbara EU-relaterade
utgifter och infriande av garantier samt oförutsedda
utgifter kan så stora förändringar inträffa att utgifterna
inte ryms inom den högsta tillåtna anslagskrediten.
Förändringarna kan dessutom inträffa snabbt och
betalningarna kan behöva göras utan dröjsmål.

I fråga om anslag av detta slag avser regeringen i
första hand att återkomma till riksdagen med förslag om
anslag på tilläggsbudget. Om emellertid ett
tilläggsanslag inte hinner anvisas bör regeringen
bemyndigas besluta om överskridande när de övriga
förutsättningar som anges i 6 § andra stycket
budgetlagen är uppfyllda. Överskridandet får dock inte
vara större än att det ryms inom det fastställda
utgiftstaket för staten. Enligt regeringens bedömning
kommer det endast undantagsvis att bli nödvändigt att
utnyttja denna möjlighet till överskridande. Under
budgetåret 1997 har regeringen hittills behövt utnyttja
motsvarande bemyndigande endast vid ett tillfälle. Detta
avsåg det regelstyrda anslaget F7. Diverse kostnader för
rättsväsendet under utgiftsområde 4 Rättsväsendet.
I anslutning till anslaget A1. Räntor på statsskulden
under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
återkommer regeringen på annan plats i denna
proposition med förslag till den befogenhet som behövs
för att vid behov kunna överskrida detta anslag.
En redovisning av hur bemyndigandet att överskrida
ramanslag har utnyttjats samt hur detta har finansierats
avses ingå i de utfallsredovisningar som regeringen
framöver skall lämna riksdagen.

Appendix till avsnitt

A:1 Periodiserade och kassamässiga
skatter 1996-1998.
Redovisningen av inkomsterna på statsbudgeten är
kassamässig. Detta innebär att det är de under
budgetåret inbetalda skatterna och avgifterna som
redovisas. Nivån på dessa skatter skiljer sig från de
skatter som debiteras eller avser ett visst inkomstår,
periodiserade skatter. För vissa skatter är dessa
skillnader stora medan de är små för andra.
Arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och punktskatter är
exempel på skatter för vilka avvikelserna är små. För
dessa skatter förklaras skillnaden till största delen av att
uppbörden sker med en månads eftersläpning. De
arbetsgivaravgifter som redovisas för budgetåret 1998
avser således avgifter på löner som betalats från
december 1997 till och med november 1998.
Inkomstskatterna för fysiska och juridiska personer är
exempel på skatter där avvikelserna mellan de
kassamässiga och periodiserade skatterna ofta är stora.
Detta förklaras främst av det samordnade
uppbördssystemet, som innebär att uppbörden av de
preliminära skatterna avser att täcka ett flertal olika
skatter såsom kommunal och statlig inkomstskatt,
allmänna egenavgifter, fastighetsskatt,
förmögenhetsskatt m.fl. andra skatter.
Inkomstskattetitlarna är därför mer att likna vid ett
uppsamlingskonto med både in- och utbetalningar.
Exempel på utbetalningar är utbetalning av
kommunalskatter, överskjutande skatt samt s.k.
omföringar. Omföringar innebär att de skatter som
egentligen skall redovisas under en annan inkomsttitel,
men som ingår i den samordnade uppbörden, omförs till
sin rätta titel. Skattebeloppet fastställs i samband med
taxeringen och omföringen sker med två års
eftersläpning. Kommunalskatt och allmänna
egenavgifter omförs dock med preliminära belopp
löpande under året samt med en slutavräkning två år
senare. Inbetalningarna till inkomsttiteln utgörs av
preliminärskatt, kvarskatt och fyllnadsinbetalningar.
Konstruktionen av titlarna fysiska och juridiska
personers inkomstskatt medför ibland stora svängningar
i nettot på titeln. Effekterna av 1996 års allmänna
fastighetstaxering samt höjningen av fastighetsskatten
från 1,5 till 1,7 procentenheter av taxeringsvärdet
påverkar inkomsttiteln fastighetsskatt först år 1998, då
skatten omförs från inkomsttitlarna fysiska och juridiska
personers inkomstskatt. Detta gör det svårt dels att följa
hur de enskilda skatterna och avgifterna utvecklas över
tiden, dels att koppla skatterna och avgifterna till de
ekonomiska faktorer som styr utvecklingen av
skattebaserna. För att undvika dessa problem redovisas i
tabell A:1 både periodiserade och kassamässiga skatter
för åren 1996-1998. Periodiseringen har enbart gjorts
för de skatter och avgifter som redovisas under
huvudgruppen skatter och avser endast de större
inkomsttitlarna.
Den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster
beräknas år 1998 uppgå till 31 miljarder kronor. Den
relativt kraftiga ökningen under de två senaste åren
förklaras dels av stora löneökningar, dels av en låg
inflation som begränsar uppräkningen av skiktgränsen
för den statliga inkomstskatten. Skatten på
kapitalinkomster beräknas minska mellan åren 1996 och
1997. De stora skatteinkomsterna år 1996 förklaras
bland annat av stora försäljningar av andelar i
allemansfonder. Övrigposten utgörs av restförda skatter
och skattereduktion för byggnadsreparationer. De totala
inkomstskatterna inklusive kommunal- och
kapitalskatter, men exklusive den frivilliga delen av
kyrkoskatten och allmänna egenavgifter, beräknas år
1998 uppgå till 327 miljarder kronor eller till knappt 18
procent av BNP.
Intäkterna av bolagsskatten ökar med 3-4 miljarder
kronor per år vilket förklaras av ökade vinster hos
företagen. Nedgången i skatten på pensionsmedel beror
främst av den sjunkande statslåneräntan vilken reducerar
skattebasen. Övrigposten består av restförda skatter,
skattereduktioner samt andra mindre inkomster.
Socialavgifterna uppgår år 1998 till 213 miljarder
kronor eller 18 procent av BNP. Arbetsgivaravgifterna
är direkt kopplade till löner och sysselsättning.

TABELL A:1 PERIODISERADE OCH KASSAMÄSSIGA SKATTER INKOMSTÅREN 1996-1998
MILJARDER KRONOR

PERIODISERADE SKATTER
KASSAMÄSSIGA SKATTER

1996
1997
1998
1996
1997
1998
1000 Totala skatter
548,6
560,7
598,8
549,1
572,8
602,0

1100 Inkomstskatter
87,1
80,5
88,0
90,2
107,8
98,8

1111 Fysiska personers
inkomstskatt
28,4
25,6
30,2
19,5
35,9
34,1
Inkomstskatt
26,0
28,4
31,0

Kapital
3,8
-0,7
1,7

Skatt
21,3
15,0
16,9

Reduktion
-17,4
-15,7
-15,1

Övrigt
-1,5
-2,1
-2,6

1121 Juridiska personers
inkomstskatt
48,8
50,4
51,0
60,8
67,3
57,9
Förvärvsinkomster
37,3
41,7
44,4

Pensionsmedel
13,7
11,2
8,5

Övrigt
-2,1
-2,5
-1,9

1200 Socialavgifter
181,9
195,1
212,6
183,6
193,6
208,8
Inkomster
284,8
301,1
322,6
286,9
299,6
319,1
Arbetsgivaravgift
230,6
238,0
248,8
230,7
236,8
247,8
Allmänna egenavgifter
37,5
46,4
56,0
37,2
46,2
55,2
Egenföretagaravgift
5,5
5,0
4,6
5,4
6,0
4,7
Särskild löneskatt
11,1
11,7
13,2
13,6
10,6
11,3
Utgifter
102,8
106,1
110,1
103,2
106,0
110,3

1300 Skatt på egendom
33,4
36,0
38,6
22,1
22,8
35,1
1310 Fastighetsskatt
24,2
27,5
28,4
14,9
15,3
24,2
1320 Förmögenhetsskatt
5,1
4,4
4,5
3,1
3,6
5,1
1340 Övrig skatt på
egendom
4,0
4,0
5,7
4,0
4,0
5,7

1400 Skatt på varor och tjänster
225,2
228,2
238,6
232,3
227,5
238,3
1411 Mervärdesskatt
145,1
149,7
154,9
153,8
148,0
154,9
varav kommunmoms
22,5
23,1
23,5
22,4
23,1
23,5
1424 Tobaksskatt
7,4
8,3
8,5
7,1
8,4
8,5
1425 Skatt på alkohol
11,9
10,4
10,9
11,5
10,6
10,9
1428 Skatt på energi
46,3
47,2
50,9
45,6
47,2
50,9
1461 Fordonsskatt
5,7
5,8
5,8
5,5
6,3
5,9
Övrigt 1400
8,9
6,8
7,5
8,7
7,1
7,2

1500 Utjämningsavgift
21,0
21,0
21,0
21,0
21,0
21,0
Källa: Finansdepartementet

Förändringen av egenavgifterna förklaras främst av
att avgiftssatsen ökar med 1 procentenhet per år fram till
och med år 1998. Därefter är ökningen lägre och följer i
huvudsak förändringen.
av lönesumman. Dock är basen för uttaget begränsad
till 7,5 basbelopp.
Fastighetsskatten uppgår till drygt 24 miljarder
kronor år 1996 och ökar med 3 miljarder kronor år
1997. Denna ökning förklaras till största delen av den
växling som skett genom slopad skatt på elektrisk kraft
och införd fastighetsskatt på elproduktionsanläggningar.
Den fastighetsskatt som redovisas i förslag till
statsbudget år 1998 avser den fastighetsskatt som
beräknas debiteras för inkomståret 1996.
Den ökning som sker av övrig skatt på egendom år
1998 förklaras av att den tillfälligt halverade
stämpelskatten återgår till sin normala nivå.
Mervärdesskatten är näst arbetsgivaravgifterna den
största inkomstposten för staten. För år 1998 beräknas
inkomsterna till 155 miljarder kronor varav 23 miljarder
kronor avser den skatt som kommunerna betalar.
Kommunbetalningarna ger ingen nettoinkomst eftersom
kommunerna har kompenserats i särskild ordning via
kommunbidragen. Mervärdesskatten exklusive den del
som betalas av kommunerna uppgår till 131 miljarder
kronor eller till 7 procent av BNP.
Övriga varuskatter beräknas till 84 miljarder kronor
år 1998. Ökningen från år 1997 beräknas till 5 miljarder
kronor och förklaras i huvudsak av beslutade
skatteökningar på energi.
Skillnaden mellan periodiserade och kassamässiga
skatter sammanfattas i tabell A:2. För fysiska personers
inkomstskatt är differensen positiv år 1996 vilket beror
på en kraftig ökning av kapitalskatterna år 1996. Denna
ökning påverkar dock inte den kassamässiga
inkomsttiteln 1996 eftersom de stora fyllnadsbetalningar
som gjorts för att täcka slutskatten betalats in under
våren 1997. Detta är också en av orsakerna till att
differensen är negativ år 1997. Även ökningen av
fastighets- och förmögenhetsskatterna år 1996 bidrar till
den negativa differensen mellan de periodiserade och
kassamässiga inkomsterna. För inkomståret 1998
minskar differenserna vilket också återspeglar sig i
mindre ökningar av dessa skatter mellan åren 1997 och
1998.
Differensen för juridiska personers inkomstskatt är
negativ för samtliga redovisade år. Detta förklaras
huvudsakligen av att de preliminära skatterna för
juridiska personer baseras på den slutliga skatten två år
innan inkomståret. Så länge som de periodiserade
skatterna ökar kommer bolagen att göra
fyllnadsinbetalningar för att undvika kvarskatt. Vid en
snabb konjunkturnedgång faller de periodiserade
skatterna snabbt medan företagens skatteinbetalningar
sjunker långsammare eftersom även
fyllnadsinbetalningar avseende föregående års inkomster
påverkar inkomsterna.

TABELL A:2 SKILLNAD MELLAN PERIODISERADE OCH
KASSAMÄSSIGA SKATTER
MILJARDER KRONOR

1996
1997
1998
100
0

Totala skatter

-0,4
-12,1
-3,2

110
0

Inkomstskatter

-3,0
-27,3
-10,8

111
1
Fysiska personers
inkomstskatt

8,9
-10,3
-3,9

112
1
Juridiska
personers
inkomstskatt

-
12,
0
-17,0
-6,9

120
0

Socialavgifter

-1,7
1,4
3,8

130
0

Skatt på egendom

11,
3
13,1
3,5

140
0

Skatt på varor och
tjänster:

-7,0

0,7

0,3

150
0

Utjämningsavgift

0,0
0,0
0,0
Källa: Finansdepartementet

För socialavgifterna är avvikelserna mindre beroende på
att merparten av avgifterna betalas månadsvis. Detta
innebär att differensen för socialavgifterna i princip
endast beror på en förskjutning i uppbörden med en
månad. Även de indirekta skatterna som redovisas under
1400 inkomsthuvudgruppen har i normalfallet ganska
små differenser. Dessa är i princip att hänföra till
uppbördsförskjutningen på en månad. För år 1996 är
dock differensen betydligt större och detta förklaras av
momsomläggningen 1996. Omläggningen innebar en
kassamässig merinkomst som uppgick till knappt en
månadsuppbörd.
En positiv respektive en negativ differens mellan
periodiserade och kassamässiga inkomster innebär en
ökning respektive en minskning av statens fordran av
skattemedel gentemot kommun- och
socialförsäkringssektorn (AP-fonden) samt privat sektor
(fysiska personer och bolag). Är de periodiserade
skatterna större än de kassamässiga ökar statens fordran
medan det motsatta gäller om de periodiserade skatterna
är mindre än de kassamässiga.
De ovan beskrivna skatterna omfattar de inkomster
som tillfaller staten och socialförsäkringssektorn. Även
om socialavgifterna enbart till en del tillfaller staten sker
en bruttoredovisning av samtliga socialavgifter på
statsbudgeten. Däremot finns ingen öppen redovisning
av den kommunala inkomstskatten på statsbudgeten.
Kommunalskatten som betalas av fysiska personer
beräknas för inkomståret 1998 uppgå till 303 miljarder
kronor. Av dessa utgör drygt 6 miljarder kronor den
frivilliga delen av kyrkoskatten. Den gängse redovisade
skattekvoten enligt nationalräkenskapernas definition
utgår från de kassamässigt redovisade skatterna. I denna
utgörs inkomstskatten av preliminär inkomstskatt
avseende 1998, fyllnadsinbetalningar och överskjutande
skatt avseende år 1997 och kvarstående skatt avseende
åren 1996 och 1997. Kassamässigheten innebär att
betalningsförskjutningar även påverkar skattekvoten. En
skattekvot som beräknas från de periodiserade skatterna
visar istället det skatteuttag som riksdag och kommuner
fastställt för ett specifikt år oavsett om betalningen av
skatten sker under detta år eller inte. I tabell A:3
redovisas dels den gängse kassamässigt beräknade
skattekvoten dels en skattekvot som beräknas utifrån de
periodiserade skatterna, varvid den senare visar det
egentliga skatteuttaget för respektive inkomstår.

TABELL A:3 PERIODISERAD OCH KASSAMÄSSIG
SKATTEKVOT

1996
1997
1998
Kassamässig
skattekvot1
54,3
53,8
53,2
Periodiserad
skattekvot
53,0
52,4
52,5
1. Enligt nationalräkenskapernas definition
Källa: Finansdepartementet

Den högre kassamässiga skattekvoten 1996 förklaras
delvis av förändringen av momsuppbörden 1996 medan
den högre kvoten 1997 delvis kan förklaras av de stora
fyllnadsinbetalningar som gjorts för 1997 avseende 1996
års inkomster. I den periodiserade skattekvoten har den
frivilliga delen av kyrkoskatten dragits bort, vilket
förklarar 0,3 - 0,4 procentenheter av differensen.
A:2 Ändringar på grund av det nya
uppbördssystemet m.m.
I samband med övergången till det nya
uppbördssystemet med skattekonto kommer
redovisningen på de olika inkomsttitlarna att förändras.
För närvarande redovisas inbetalda skatter på de olika
titlarna. På titeln Mervärdesskatt redovisas exempelvis
den inbetalda mervärdesskatten. I samband med
införandet av skattekontot kommer istället den
debiterade mervärdesskatten, som oftast motsvarar den
deklarerade och redovisade skatten på
skattedeklarationen, att redovisas som inkomst. Även
på titlarna fysiska och juridiska personers inkomstskatt
samt socialavgifter kommer debiterade i stället för
inbetalda skatter att redovisas.
I de fall de debiterade skatterna överensstämmer med
de inbetalda skatterna blir den kassamässiga
redovisningen korrekt. Vissa betalningsdifferenser, som
kan vara både positiva och negativa, kommer dock att
uppkomma. Differenserna delas in i kategorierna
anstånd, restföring och övriga.
De negativa betalningsdifferenserna, anstånd och
restföring, kommer att redovisas under en ny
inkomsthuvudgrupp, 1600 Betalningsdifferenser. Övriga
betalningsdifferenser kommer att redovisas under
fysiska respektive juridiska personers inkomstskatt
eftersom den överbetalning av skatt som eventuellt sker i
skattekontot kan likställas med nuvarande egna
inbetalningar av preliminär skatt samt
fyllnadsinbetalningar.
Ovan beskrivna redovisningsordning medför att
skatterna totalt, dvs. inkomsttyp 1000, överensstämmer
med dagens system. För de enskilda titlarna, fysiska och
juridiska personers inkomstskatt, socialavgifter och
mervärdesskatt, måste betalningsdifferenserna adderas
till inkomsttitlarna för att få jämförbarhet bakåt i tiden.
I den beräkning av inkomsterna som har gjorts i
förslaget till statsbudget har beräkningen gjorts enligt det
gamla systemet. Det har ej funnits möjligheter att göra
prognosen enligt det nya systemet. Detta innebär att
samtliga titlar där betalningsdifferenser skall redovisas
har satts till 0, trots att det i statsbudgetens utfall
kommer att finnas belopp redovisade på dessa titlar. På
inkomstgruppnivå är prognosen dock kassamässig.
Inkomsttiteln 1299 Avräkning socialavgifter är ny och
på denna titel redovisas en eventuell
avstämningsdifferens mellan Rikskatteverket och
Riksförsäkringsverket.
Inkomsttitel 4132 Återbetalning av lån avseende
såddfinansiering är ny och läggs upp för återbetalning
av lån som tagits av små företag.
Inkomsttitel 2523 Avgift generationsväxling är ny och
här redovisas avgifter för att finansiera den nya
arbetsmarknadspolitiska åtgärden generationsväxling.
Följande inkomsttitlar används inte lägre och tas
därför bort.

TABELL A:4 INKOMSTTITLAR SOM UPPHÖR

1142
Utskiftningsskatt och ersättningsskatt
1143
Bevillningsavgift
1250
Övriga sociala avgifter, netto
1311
Skogsvårdsavgifter
1426
Skatt på vin, nytt namn med undertitlar
se
vårpropositionen s 36
1427
Skatt på maltdrycker, nytt namn med
undertitlar, se vårpropositionen s 36
1434
Skatt på viss elektrisk kraft
2125
Inlevererat överskott av åtgärder för att
stärka det finansiella systemet
2151
Tipsmedel, ersätts av 2153
2152
Lotterimedel, ersätts av 2153
2318
Ränteinkomster på statens lån till den
mindre skeppsfarten
2330
Räntor på bostadslån
2332
Ränteinkomster på lån för
bostadsbyggande
2333
Ränteinkomster på lån för
bostadsförsörjning för familjer
2334
Räntor på övriga bostadslån
2351
Räntor på energisparlån
2386
Ränteinkomster på lån för allmänna
samlingslokaler
2389
Ränteinkomster på lån för inventarier i
vissa specialbostäder
3110
Affärsverkens inkomster av försålda
fastigheter och maskiner
3124
Statskontorets inkomster av datorer m m
4133
Återbetalning av statens lån till den
mindre skeppsfarten
4200
Återbetalning av bostadslån m m
4212
Återbetalning av lån för
bostadsbyggande
4213
Återbetalning av lån för
bostadsförsörjning för mindre bemedlade
barnrika familjer
4214
Återbetalning av övriga bostadslån,
Boverket
4400
Återbetalning av energisparlån
4411
Återbetalning av energisparlån
4514
Återbetalning av lån för
studentkårslokaler
4521
Återbetalning av lån för inventarier i vissa
specialbostäder
Källa: Finansdepartementet

5

Förslag till tilläggsbudget
till statsbudgeten för
budgetåret 1997

.

5 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 199

5.1 Inledning
Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen för löpande budgetår på
tilläggsbudget göra en ny beräkning av
statsinkomster samt ändra och anvisa nya anslag. I samband med årets ekonomiska
vårproposition (prop.
1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284) föreslog regeringen
ändringar och nya anslag för
statsbudgeten för budgetåret 1997 (tilläggsbudget). De ytterligare förändringar
av gällande statsbudget som nu kan
överblickas och andra frågor som regeringen anser bör tas upp, redovisas i det
följande.
Nettot av de förslag till anslagsförändringar som beslutades med anledning av
årets ekonomiska vårproposition
uppgick till 8 894 miljoner kronor. Anslagsförändringarna i detta förslag till
tilläggsbudget uppgår netto till en ökning
med 2 756 miljoner kronor.
De föreslagna ökningarna av anslag uppgår till totalt 3 169 miljoner kronor.
Anslagsökningarna finansieras på tre
sätt; genom minskning av anslag innevarande år, indragning av
anslagsbehållningar eller genom ökade inkomster.
Minskningarna av 1997 års anslag uppgår till totalt 413 miljoner kronor.
Indragningarna av anslagsbehållningar
uppgår till sammanlagt 188 miljoner kronor. På miljöområdet finansieras vissa
utgifter genom ökade inkomster från
Europeiska gemenskapen, ca 10 miljoner kronor. De föreslagna finansieringarna
redovisas i anslutning till respektive
förslag.
På vissa regelstyrda anslag beräknas nu högre utgifter än tidigare i huvudsak
som ett resultat av den nya
ekonomiska bilden. Detta gäller främst anslagen assistansersättning på
utgiftsområde 9 och arbetslöshetsersättning på
utgiftsområde 13. Regeringens bedömer att det i nuläget inte är möjligt att
finansiera dessa ökade utgifter.
Den samlade bedömningen av statsbudgetens inkomster, utgifter och
budgeteringsmarginal under år 1997
påverkas vid sidan av förslagen i tilläggsbudget också i hög grad av den
makroekonomiska bedömningen och av
andra underliggande faktorer. Sammantaget beräknas nu utgifterna under
utgiftsområdena inklusive statsskuldsräntor
till 680 miljarder kronor. Budgeteringsmarginalen beräknas till 8,9 miljarder
kronor, vilket är 1,0 miljard kronor
lägre än i vårpropositionen. En mer detaljerad redovisning och uppföljning av
statsbudgetens inkomster och utgifter
inklusive förslagen i tilläggsbudget för år 1997 återfinns i avsnitt 4.4.
5.2 Utgiftsområde 1
Rikets styrelse
D 3 Sametinget
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 10 497 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget D3. Sametinget ökas med 2 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
det under utgiftsområde 23
uppförda ramanslaget B2. Stöd till jordbrukets rationalisering minskas med
motsvarande belopp.

Sametinget har sedan starten ansett sig vara underbudgeterat och har för år 1997
begärt ett tilläggsanslag. Med
anledning härav gav Jordbruksdepartementet Riksrevisionsverket i uppdrag att
göra en analys av Sametingets
resursbehov. RRV, som redovisade sitt uppdrag den 5 augusti 1997, har funnit att
Sametingets anslagstilldelning i
förhållande till ålagda uppgifter inte är tillräcklig för innevarande budgetår,
utan att ytterligare ca 2,5 miljoner
kronor borde tillskjutas.
Beloppet inkluderar dock ett årligt bidrag om 500 000 kronor för nästa val till
Sametinget, vilket enligt regeringen
bör anslås först från år 1998.
Med beaktande av RRV:s analys föreslår regeringen att 2 miljoner kronor tillförs
anslaget innevarande år.
E 2 Presstöd
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 521 579 000 kronor.

Regeringens förslag:
Ett tillfälligt driftsstöd införs och fördelas under åren 1997 och 1998. Stödet
lämnas efter ansökan till de
dagstidningar som får allmänt driftsstöd.
Även tidning som får begränsat driftsstöd eller driftsstöd i särskilt fall kan,
efter ansökan, lämnas tillfälligt
driftsstöd. Detsamma skall gälla för elektroniskt distribuerade dagstidningar.
En dagstidning som får reducerat driftsstöd är inte berättigad till tillfälligt
driftsstöd.
Stödbeloppen varierar främst med hur många nummer av en tidning som ges ut varje
vecka och storleken på
tidningarnas allmänna driftsstöd. Stödet får uppgå till totalt högst 52 miljoner
kronor under åren 1997 och 1998 och
skall finansieras inom nuvarande ram för presstödet.

I maj 1997 överlämnade Presstödsnämndens kansli en promemoria till regeringen
angående behov av åtgärder inom
driftsstödet (Ku97/1494/RTV). I promemorian föreslås att ett tillfälligt
driftsstöd införs. Promemorian har
remissbehandlats. Ett tjugotal remissinstanser har lämnat synpunkter, och många
är positiva till förslaget.
Förslaget i promemorian överensstämmer med regeringens förslag.
Statens direkta insatser för dagspressen har som mål att värna mångfalden på
dagspressmarknaden. I det
avseendet är konkurrensen mellan dagstidningar central, särskilt regionalt.
Presstödet har bidragit till att bevara en
viss yttre mångfald av dagstidningar, dvs. att det finns flera olika tidningar
inom en region. Regeringen anser att
vissa åtgärder är nödvändiga för att möta de ekonomiska svårigheter som
redovisats i branschen för år 1996. Inga
förändringar föreslås i de nu gällande presstödsreglerna.
Många tidningar med driftsstöd har drabbats hårt av upplageminskningarna bl.a.
till följd av att driftsstödets
storlek bestäms med utgångspunkt i upplagans storlek. Det är stor risk att om
inga åtgärder vidtas så kommer flera
dagstidningar att hamna i en sådan ekonomisk kris att den fortsatta utgivningen
hotas. Dagens situation för
dagspressen är både en följd av den aktuella konjunkturnedgången och en
strukturell förändring i branschen. Den
snabba medieutvecklingen, där TV och radio förändras och nya medieformer träder
in på arenan, påverkar
dagspressens konkurrenssituation. De sjunkande upplagorna de senaste åren är ett
hot mot en bibehållen mångfald
inom dagspressen och försvårar anpassningen till de nya förutsättningarna på
medieområdet.
Det tillfälliga driftsstödet skall vara ett bidrag till att lösa de akuta
ekonomiska problem som många tidningar med
allmänt driftsstöd har. Stödet skall lämnas efter ansökan till Presstödsnämnden.
Även en tidning som får begränsat
driftsstöd eller driftsstöd i särskilt fall kan lämnas tillfälligt driftsstöd
efter ansökan. Detsamma skall gälla för
elektroniskt distribuerade dagstidningar. En dagstidning som får reducerat
driftsstöd är inte berättigad till tillfälligt
driftsstöd.
Det är regeringens uppgift att besluta om fördelningen av det tillfälliga
driftsstödet för olika
dagstidningskategorier. Presstödsnämnden skall besluta om stöd till enskilda
tidningsföretag. Beloppen grundar sig på
Presstödsnämndens beräkningar och är inte beroende av hur stor upplaga tidningen
har. Skälet för detta är att en
tidnings kostnader för att vända en negativ upplagetrend inte nödvändigtvis
hänger samman med storleken på den
totala upplagan. Ett annat skäl är att stödformen är tillfällig och att pengarna
skall kunna utbetalas så snart som
möjligt. Administrationen kring utbetalningarna bör därför begränsas.
Regeringens avsikt är att göra följande fördelning av det tillfälliga
driftsstödet:
för en högfrekvent storstadstidning som berättigar till allmänt
driftsstöd under maximibeloppet får tillfälligt
driftsstöd lämnas med 1 000 000 kronor för år 1997 och med 900 000 kronor för år
1998. För en högfrekvent
storstadstidning som berättigar till allmänt driftsstöd med maximibeloppet får
tillfälligt driftsstöd lämnas med
4 000 000 kronor för år 1997 och 3 000 000 kronor för år 1998.
för en högfrekvent dagstidning som berättigar till allmänt driftsstöd
under maximibeloppet får tillfälligt driftsstöd
lämnas med 400 000 kronor för år 1997 och 350 000 kronor för år 1998. För en
högfrekvent dagstidning som
berättigar till allmänt driftsstöd med maximibeloppet får tillfälligt driftsstöd
lämnas med 800 000 kronor för år
1997 och 700 000 kronor för år 1998.
för en medelfrekvent dagstidning som berättigar till allmänt driftsstöd
under maximibeloppet får tillfälligt
driftsstöd lämnas med 300 000 kronor för år 1997 och 250 000 kronor för år 1998.
För en medelfrekvent
dagstidning som berättigar till allmänt driftsstöd med maximibeloppet får
tillfälligt driftsstöd lämnas med 600 000
kronor för år 1997 och 500 000 kronor för år 1998.
för en lågfrekvent dagstidning som berättigar till allmänt driftsstöd,
kommer ut en eller två gånger per vecka och
har en abonnerad upplaga om minst 7 000 exemplar, får tillfälligt driftsstöd
lämnas med 300 000 kronor för år
1997 och 250 000 kronor för år 1998.
för en lågfrekvent dagstidning som berättigar till allmänt driftsstöd
och har en abonnerad upplaga som är lägre än
7 000 exemplar får tillfälligt driftsstöd lämnas med 250 000 kronor för år 1997
och 200 000 kronor för år 1998.
för en dagstidning som berättigar till begränsat driftsstöd och för en
tidning som berättigar till driftsstöd i särskilt
fall kan tillfälligt driftsstöd lämnas. Storleken på stödet bestäms av
Presstödsnämnden efter vad som i det enskilda
fallet är skäligt. Stödbeloppet får dock inte överstiga 250 000 kronor för år
1997 och 200 000 kronor för år 1998.
Detsamma skall gälla för elektroniskt distribuerade dagstidningar som får
driftsstöd.

Stödet får uppgå till totalt högst 52 miljoner kronor under åren 1997 och 1998
och skall finansieras inom nuvarande
anslag för presstödet.
5.3 Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och
finansförvaltning
A 1 Konjunkturinstitutet
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 29 208 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget A1. Konjunkturinstitutet ökas med 1 000 000 kronor. Finansiering sker
genom att det under utgiftsområde
14 uppförda ramanslaget D1. Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket minskas med
motsvarande belopp.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att Konjunkturinstitutets anslag
utökas i syfte att stärka den
makroekonomiska kompetensen vid institutet. Regeringen menar att det är
angeläget att vissa satsningar sker redan
under år 1997. Mot denna bakgrund anser regeringen att Konjunkturinstitutets
anslag även år 1997 bör utökas med 1
miljon kronor.
A 6 Finansinspektionen
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 110 105 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget A6. Finansinspektionen ökas med 1 500 000 kronor. Finansiering sker
genom att det under utgiftsområde
14 uppförda ramanslaget D1. Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket minskas med
motsvarande belopp.

Som anges i volym 2 i denna proposition har Finansinspektionens
handläggningstider för auktorisationsärenden ökat.
Detta problem har inspektionen endast delvis kunnat hantera inom ramen för givna
resurser. Vidare konstateras att
antalet platsbesök hos instituten under tillsyn inte är tillfredsställande. Det
föreligger också en risk att effekten av
inspektionens uppföljning av den operativa tillsynen stannar på
företagsledarnivå och inte leder till önskade effekter i
instituten som helhet. Enligt regeringens bedömning bör inspektionen göra
särskilda satsningar vad gäller
riskhanteringsfrågor, tillse att det utförs ett ökat antal platsbesök hos
instituten under tillsyn samt vidta åtgärder för
att minska handläggningstiderna för auktorisationsärenden. Mot denna bakgrund
föreslår regeringen att inspektionen
får en engångsvis anslagsökning med 1 500 000 kronor.
A 8 Riksgäldskontoret:
Förvaltningskostnader
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 83 348 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget A8. Riksgäldskontorets: Förvaltningskostnader ökas med 2 500 000
kronor. Finansiering sker genom att
anslaget A9. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning
minskas med motsvarande belopp.

Hushållsupplåningen innebär en kostnadseffektiv upplåning för staten jämfört med
alternativa upplåningsformer.
Som en följd av att Riksgäldskontorets upplåning på hushållsmarknaden minskat
både i absoluta tal och mätt som
marknadsandelar har statens besparingar genom denna upplåning minskat under de
senaste åren. Riksgäldskontoret
har därför under året sett över produktutbud och säljkanaler. Översynen visade
bl.a. att Riksgäldskontoret genom
inlåning i egen regi skulle kunna erbjuda en konkurrenskraftig sparform
samtidigt som det skulle innebära en
kostnadseffektiv upplåning för staten. I samband med vårpropositionen
(1996/97:150) beslöt riksdagen att genom en
ändring av bankrörelselagen ge Riksgäldskontoret möjlighet att ta emot inlåning
på konto från allmänheten i egen
regi.
Riksgäldskontorets ursprungliga planer innebar att en del av administrationen
för denna nya sparform skulle
upphandlas externt. Kostnaderna för inköp av dessa externa tjänster skulle då ha
belastat anslaget A9. Kostnader för
upplåning och låneförvaltning. Närmare utredning har dock visat att detta ej är
en framkomlig väg, vilket innebär att
detta arbete istället måste utföras inom Riksgäldskontoret. Medel behöver därför
föras från anslaget A9. Kostnader
för upplåning och låneförvaltning till anslaget A8. Förvaltningskostnader.
5.4 Utgiftsområde 4
Rättsväsendet
F 1 Brottsförebyggande rådet
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 25 355 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget F1. Brottsförebyggande rådet ökas med 9 000 000 kronor. Finansiering
sker genom att anslaget D1.
Kriminalvården minskas med motsvarande belopp.

Från och med den 1 januari 1996 övertog Brottsförebyggande rådet (BRÅ) hela
produktionen av rättsstatistiken från
Statistiska centralbyrån. Kostnaderna för att ta över och utveckla
rättsstatistiken har blivit betydligt högre än
beräknat. Huvudorsaken är att kostnaderna för att bygga upp en ny databas har
blivit högre än vad som kunde
förutses. För att täcka de ökade utgifterna behöver BRÅ en anslagshöjning med 9
000 000 kronor.
F 7 Diverse kostnader för rättsväsendet
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 10 222 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget F7. Diverse kostnader för rättsväsendet ökas med 14 000 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget
F6. Rättshjälpskostnader minskas med motsvarande belopp.

Regeringen bedömer nu att utgifterna på anslaget F7. Diverse kostnader för
rättsväsendet kommer att uppgå till 24
222 000 kronor, vilket innebär att anslaget behöver höjas med 14 000 000 kronor.
Detta beror dels på en
felbudgetering inför år 1997 (ca 8 800 000 kronor), dels på att
anslagsbelastningen blivit större än beräknat (ca
5 200 000 kronor). Vilka åtgärder regeringen avser att vidta med anledning av
den ökade anslagsbelastningen
redovisas under utgiftsområde 4 Rättsväsendet i denna proposition.
5.5 Utgiftsområde 6
Totalförsvar
B 3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 1 141 578 000 kronor. Av
detta anslag avser 232 451 000 kronor skyddsrum.

Regeringens förslag:
Anslaget B3. Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst ökas med 50 000 000
kronor för att infria gjorda
åtaganden avseende skyddrumsbyggande. Finansiering sker genom att anslaget A1.
Försvarsmakten minskas med
motsvarande belopp.

I statsbudgeten för budgetåret 1995/96 fanns för byggande av skyddsrum m.m. ett
under fjärde huvudtiteln uppfört
förslagsanslag D2. Skyddsrum m.m. Anslaget, som uppgick till 681 509 000 kronor,
underutnyttjades med drygt 130
miljoner kronor. Skälet härtill var att skyddsrumsbyggandet i kommunerna inte
påbörjats i den utsträckning som
planerats, varför betalningsutfall kommer att ske under innevarande och kommande
budgetår. Anslaget D2.
Skyddsrum m.m. var uppfört som ett förslagsanslag, varför medel inte kunnat
föras till anslaget B3. Funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst.
Regeringen föreslår att Statens räddningsverk, för att infria gjorda åtaganden,
tillförs ytterligare 50 miljoner
kronor för innevarande budgetår för skyddsrumsbyggande under ramanslaget B3.
Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst. För budgetåret 1998 föreslås i denna proposition ytterligare 30
miljoner kronor till samma anslag
och för budgetåret 1999 beräknas ytterligare 40 miljoner kronor för ändamålet.
5.6 Utgiftsområde 7
Internationellt bistånd
A 1 Biståndsverksamhet
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
reservationsanslag på 9 799 093 000
kronor.

Regeringens förslag:
Regeringen föreslår ett bemyndigande att för vissa länder fastställa
utfästelseramen till fem gånger landramen för
budgetåret 1995/96 omräknad på 12-månadersbasis.

För att understryka långsiktigheten i Sveriges utvecklingssamarbete kan
regeringen med stöd av ett generellt
bemyndigande från riksdagen bemyndiga Styrelsen för internationellt
utvecklingssamarbete (Sida) att göra utfästelser
om fleråriga insatser i programländer för vilka landstrategier eller motsvarande
fastställts. I syfte att minska
reservationerna i det bilaterala biståndet, har för budgetåret 1997 landramarna
för vissa programländer sänkts. Detta
påverkar utfästelseutrymmet och har i vissa fall lett till att summan av gjorda
åtaganden kommit att överstiga
utfästelseramen om fem gånger gällande landram.
Regeringen föreslår därför ett bemyndigande att för vissa länder fastställa
utfästelseramen till fem gånger
landramen för budgetåret 1995/96 omräknad på 12-månadersbasis.
5.7 Utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar
A 1 Statens invandrarverk
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 506 603 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget A1. Statens invandrarverk ökas med 4 000 000 kronor för att täcka
kostnader för avveckling av personal
för budgetåret 1997. Finansiering sker genom att anslaget A6. Utresor för
avvisade och utvisade minskas med
motsvarande belopp.

Från anslaget finansieras även polismyndigheternas arbete med att ta emot
ansökningar om uppehållstillstånd, som
inte avser asyl, och ansökningar om medborgarskap enligt lagen (1950:382) om
svenskt medborgarskap. Statens
invandrarverk tar över denna verksamhet fr.o.m. den 1 oktober 1997. I samband
med verksamhetsövergången
kommer en större del av personalen än vad som kunde förutsägas i samband med
budgetpropositionen för år 1997 att
följa med till Statens invandrarverk. Endast hälften av denna personal bedöms
kunna beredas plats i verkets
organisation, vilket ger ökade avvecklingskostnader under år 1997.
A 4 Utlänningsnämnden
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 66 675 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget A4. Utlänningsnämnden ökas med 1 500 000 kronor för att täcka ökade
kostnader för förtroendeläkare för
budgetåret 1997. Finansiering sker genom att anslaget A5. Rättshjälp i
utlänningsärenden minskas med motsvarande
belopp.

Många av de asylsökande som kommit till Sverige under de senaste åren har varit
med om traumatiska upplevelser.
De långa väntetiderna på förläggning eller i eget boende medför också stora
påfrestningar för den enskilde. Detta
sammantaget har inneburit behov av att anlita förtroendeläkare, främst för att
bedöma psykiska problem. På grund
av ärendenas komplexitet har Utlänningsnämnden under budgetåret 1997 även haft
en högre medverkan av
ledamöter än beräknat. För att inte inskränka nämndens möjligheter att skyndsamt
avgöra ärenden föreslår
regeringen att ytterligare 1 500 000 kronor anvisas på tilläggsbudget för
budgetåret 1997.
B 5 Kommunersättningar vid flykting-
mottagande
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 1 160 591 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget B5. Kommunersättningar vid flyktingmottagandet ökas med 110 000 000
kronor för att täcka beräknat
underskott för budgetåret 1997. Finansiering sker genom minskningar av anslaget
A6. Utresor för avvisade och
utvisade med 30 000 000 kronor, anslaget B1. Särskilda insatser i invandrartäta
områden med 70 000 000 kronor
samt av anslaget B2. Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism med 10 000 000
kronor.

Genom anslaget lämnas statlig ersättning till kommuner och landsting för att
kompensera dessa för kostnader för
flyktingar och vissa andra utlänningar med uppehållstillstånd. Ersättningarna
utgår enligt förordningen (1990:927)
om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. Anslagsbelastningen beror i
första hand på antalet mottagna
flyktingar och deras ålders- och hälsostatus.
Under de senaste åren har antalet asylsökande minskat kraftigt. Trots detta har
många tvingats vänta i
Invandrarverkets mottagningssystem på att få slutligt besked om sina ansökningar
om uppehållstillstånd. Sedan
vägledande beslut nu fattats i överprövningsinstanserna har betydligt fler fått
stanna i Sverige och tagits emot i
kommunerna än vad som tidigare förutsetts.
Främst det stora antalet flyktingar från f.d. Jugoslavien har medfört att
kommunerna tagit emot många äldre och
funktionshindrade. Enligt gällande ersättningsregler har kommunerna rätt till
kompensation för de utlägg
kommunerna har för dessa flyktingar enligt socialtjänstlagen. Årets
ersättningsutbetalningar uppgår till 250 procent
av de anslagsmedel som avsatts för ändamålet.
Sammantaget kommer ersättningarna till kommuner och landsting innevarande
budgetår att överstiga anvisade
medel med 225 miljoner kronor. Genom att regeringen medger en anslagskredit på
10 procent återstår ca 110
miljoner kronor att finansiera.
Indragningen på anslaget B1. Särskilda insatser i invandrartäta områden
innevarande budgetår bedöms inte
påverka det fortsatta arbetet. För år 1998 föreslås anslaget tillföras
ytterligare medel jämfört med år 1997. Därmed
möjliggörs även fortsättningsvis det långsiktiga utvecklingsarbete som är
nödvändigt för en positiv utveckling av
dessa bostadsområden.
5.8 Utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
A 1 Sjukvårdsförmåner m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 15 637 000 000 kronor. På
tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen för innevarande år
beslutade riksdagen att minska
anslaget med 125 000 000 kronor. Den nya anslagsnivån är därmed 15 512 000 000
kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget A1. Sjukvårdsförmåner m.m. för år 1997 reduceras med 130 000 000 kronor
till 15 382 000 000 kronor,
medan anslaget A2. Bidrag till hälso- och sjukvård ökas med 75 000 000 kronor
till 983 150 000 kronor och anslaget
C5. Statens institutionsstyrelse ökas med 55 000 000 kronor.

Den 1 januari 1997 slopades förmånen med kostnadsfria läkemedel vid vissa
sjukdomar. Patienter som saknar
sjukdomsinsikt och för vilka bristande medicinering kan innebära fara för deras
eller annans liv och hälsa, har med
anledning härav även fortsättningsvis under vissa förutsättningar erhållit
sådana läkemedel kostnadsfritt. De
läkemedel som det är fråga om hanteras av sjukhusapoteken på samma sätt som
läkemedel inom sluten vård.
Kostnaderna för dessa läkemedel, vilka således inte belastar den statliga
läkemedelsförmånen utan belastar
landstingen, beräknas år 1997 uppgå till 75 miljoner kronor. För att kompensera
landstingen för dessa kostnader som
annars skulle ha belastat den statliga läkemedelsförmånen, reduceras anslaget
A1. Sjukvårdsförmåner m.m. med 75
miljoner kronor för år 1997 och motsvarande belopp tillförs anslaget A2. Bidrag
till hälso- och sjukvård inom
samma utgiftsområde. Åtgärden är föranledd av den överenskommelse som nyligen
träffats mellan staten och
Landstingsförbundet om särskilt statsbidrag till landstingen för
läkemedelsförmånens kostnader år 1998 m.m.
A 5 Bidrag till WHO
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 32 780 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget A5. Bidrag till WHO ökas med 6 320 000 kronor för att täcka det
beräknade överskridandet för budgetåret
1997. Finansiering sker genom indragning av projektmedel på äldreanslag
huvudsakligen från budgetåret 1995/96.

Utgiften som belastar anslaget utgörs av Sveriges medlemsavgift till
Världshälsoorganisationens (WHO) reguljära
verksamhet. Avgiftens storlek fastställs i US-dollar av WHO:s beslutande
församling och skall betalas vid
innevarande års slut. Utfallet på anslaget beräknas bli 39 062 000 kronor,
vilket innebär ett överskridande i
jämförelse med budgeten med 6 282 000 kronor. Med hänsyn till rådande osäkerhet
om kursutvecklingen anser
regeringen att anslaget bör tillföras 6 320 000 kronor.
B 7 Kostnader för statlig assistans-
ersättning
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 3 663 000 000 kronor. På
tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen för innevarande år
beslutade riksdagen att öka
anslaget med 475 000 000 kronor. Den nya anslagsnivån är därmed 4 138 000 000
kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget B7. Statlig assistansersättning ökas med 338 000 000 kronor för att
täcka det beräknade överskridandet för
budgetåret 1997.

Den statliga assistansersättningen, som infördes år 1994, är ett ekonomiskt stöd
till personlig assistans för personer
med stora funktionshinder.
Från den 1 juli 1996 gäller vissa ändringar i lagstiftningen om
assistansersättning. Dessa ändringar gjordes i syfte
att uppnå besparingar och en bättre kontroll över utgifterna. Regeringen har
vidare i den ekonomiska
vårpropositionen föreslagit vissa ytterligare åtgärder i syfte att minska
utgiftsutvecklingen. Åtgärderna innebär dels
en schablonisering av timersättningen till 164 kronor, dels ett kommunalt
finansieringsansvar för de första 20
assistanstimmarna per vecka för alla personer som uppbär assistansersättning.
Anslagsnivån för budgetåret 1997 var ursprungligen 3 663 000 000 kronor men
utökades enligt riksdagens beslut
efter förslag i den ekonomiska vårpropositionen med 475 000 000 kronor.
Enligt den bedömning som regeringen nu gör kommer anslaget, trots redan vidtagna
åtgärder, att överskridas med
338 000 000 kronor. Utgiftsutvecklingen beror på att såväl personkretsen som det
genomsnittliga antalet
assistanstimmar ökat stadigt under innevarande år.
C 5 Statens institutionsstyrelse
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 507 720 000 kronor.

Regeringens förslag:
Ytterligare 65 000 000 kronor anvisas under anslaget C5. Statens
institutionsstyrelse för att täcka det beräknade
överskridandet för budgetåret 1997. Finansieringen sker genom att anslaget A1.
Sjukvårdsförmåner m.m. minskas
med 55 000 000 kronor samt genom att anslaget A9. Folkhälsoinstitutet minskas
med 10 000 000 kronor.

Statens institutionsstyrelse (SiS) bildades den 1 juli 1993 som central
förvaltningsmyndighet för de hem som avses i
12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (särskilda
ungdomshem) samt 22 och 23 §§ lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-hem). Från och med 1 april
1994 övertog SiS det formella
huvudmannaskapet från landsting och kommuner för de institutioner som bedömdes
motsvara efterfrågan av
vårdplatser.
Sedan det statliga övertagandet har efterfrågan på LVM-placeringar minskat
kraftigt, vilket gett minskade intäkter
och förorsakat ekonomiska problem. Före det statliga övertagandet fanns drygt 1
300 platser vid LVM-hem. SiS
övertog cirka 1 000 LVM-platser som succesivt minskats till idag cirka 480. SiS
har genomfört olika åtgärder för att
få verksamheten i ekonomisk balans. Bland annat har fyra institutioner
avvecklats och antalet platser vid andra
institutioner har minskats. Emellertid har det skett en fortsatt nedgång vad
gäller efterfrågan av vård vid LVM-
hemmen. Nuvarande prognos pekar på ett framtida platsbehov på ca 300 platser.
För att öka intäkterna har ett nytt avgiftssystem införts. Om avgiftsnivån
avviker alltför mycket från
riksgenomsnittet för liknande institutioner som drivs av andra huvudmän riskerar
detta att ytterligare minska
efterfrågan och därmed ge lägre avgiftsintäkter. Vidare har SiS beslutat om ett
nytt budgetsystem som syftar till att
få bättre överenstämmelse mellan de medel som institutionerna tilldelas och
antal fakturerade vårddygn.
Anpassningen av verksamheten till efterfrågan är förenad med kostnader och tar
även viss tid att genomföra. Vid
nedläggning av institutioner finns kostnaderna kvar upp till 18 månader,
samtidigt som intäkter i form av avgifter
minskar eller i vissa fall helt försvinner.
Regeringen gav i juni 1997 SiS i uppdrag att snarast inleda en fortsatt
avveckling av nuvarande överkapacitet
inom missbrukarvården. Regeringen har för avsikt att ge en särskild utredare i
uppdrag att genomföra en översyn av
SiS styrning, ledning, organisation och framtida platsbehov.
SiS har påbörjat den fortsatta omstruktureringen av vården med inriktning att
redan vid årsskiftet ha avvecklat
överkapaciteten inom LVM-vården. Dock kvarstår vissa eftersläpande kostnader
under nästa budgetår.
De beräknade kostnaderna för den beslutade avvecklingen är cirka 85 miljoner
kronor, varav SiS beräknar att
inom ramen för egna besparingar klara 20 miljoner kronor. Av resterande
omställningskostnader avser cirka 40
miljoner kronor personalkostnader och cirka 20 miljoner kronor lokalkostnader.
Regeringen bedömer att de åtgärder som SiS genomfört för att effektivisera och
omstrukturera vården vid
institutionerna varit nödvändiga. SiS bör även fortsättningsvis lägga största
vikt vid att få till stånd en balans mellan
den vård som efterfrågas och tillgängliga resurser. Trots att myndigheten
genomfört kraftfulla åtgärder för att få
verksamheten i ekonomisk balans behövs ytterligare medel för innevarande
budgetår.
5.9 Utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
A 3 Underhållsstöd
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 2 411 450 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget A3. Underhållsstöd ökas med 588 550 000 kronor för att täcka det
beräknade överskridandet för budgetåret
1997. Finansieringen av överskridandet skall ske genom att anslaget justeras ned
under de kommande fyra åren.

Enligt Riksförsäkringsverkets senaste redovisning av anslagsbelastning och
prognos, som bygger på utfallet under
första halvåret 1997, beräknas anslaget A3. Underhållsstöd att överskridas med
ca 590 miljoner kronor år 1997.
De nya reglerna för underhållsstöd började gälla den 1 februari 1997. Reglerna
innehåller flera komponenter som
har gjort anslagsberäkningen för år 1997 mindre osäker. Dock kvarstår en viss
osäkerhet, bl.a. beroende på att
andelen bidragsskyldiga som fått anstånd med återbetalningen förväntas öka
ytterligare. I juni i år hade närmare
35 000 (8,7 procent) av de bidragsskyldiga sådant anstånd. Anståndsbeloppen
uppgick i juni 1997 till 13,7 miljoner
kronor.
Vidare har transaktionerna mellan kronofogdemyndigheterna, Riksskatteverket och
Riksförsäkringsverket
påbörjats först under maj och juni 1997. Riksförsäkringsverket har därför svårt
att bedöma omfattningen av dessa
återbetalningar för resten av året. Transaktionerna avser skulder från det gamla
bidragsförskottssystemet. De första
indrivningsärendena från det nya systemet för underhållsstöd lämnades till
kronofogden först i slutet av juni 1997.
Det går därför inte att nu uppskatta vilka belopp som är möjliga att driva in.
Enligt Riksförsäkringsverket är det inte möjligt att få en klar bild av
anslagsbelastningen förrän man kan se hur
stor andel av anståndsärendena som kommer att betalas och vilka ränteintäkter de
genererar, hur kravverksamheten i
såväl det gamla som i det nya systemet fungerar och i vilken omfattning det sker
beteendeförändringar i utnyttjandet
av systemet. Riksförsäkringsverket beräknar dock i sin senaste prognos att
anslaget kommer att överskridas med ca
590 miljoner kronor. Mycket litet talar för att överskridandet kommer att bli
lägre. På tilläggsbudgeten för 1997 bör
därför 588 550 000 kronor tillföras anslaget A3. Underhållsstöd.
5.10 Utgiftsområde 13
Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet
A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 34 088 334 000 kronor.
Riksdagen beslutade på tilläggsbudget år 1997 att öka anslaget med 5 556 000 000
kronor (prop. 1996/97:150, yttr.
1996/97:AU7y, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284). Ny anslagsnivå enligt
beslutet är således 39 644 334 000
kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget A1. Bidrag till arbetslöshetsersättning ökas med 1 585 000 000 kronor
för att täcka det beräknade
överskridandet för budgetåret 1997.

Regeringen bedömer att arbetslösheten kommer att minska i en mindre omfattning
under år 1997 än vad som antogs
i 1997 års ekonomiska vårproposition och i budgetpropositionen för år 1997. För
innevarande budgetår beräknar
regeringen att den öppna arbetslösheten kommer att uppgå till 8,4 procent,
vilket överstiger den bedömning som
gjordes i den ekonomiska vårpropositionen med 0,5 procentenheter. Den högre
arbetslösheten medför att
belastningen på anslaget för bidrag till arbetslöshetsersättning ökar under
innevarande budgetår.
Utgifterna för den tillfälliga avgångsersättningen belastar ramanslaget för
bidrag till arbetslöshetsersättning.
Erbjudandet om tillfällig avgångsersättning vänder sig till personer som har
fyllt 60 år och som har fått
arbetslöshetsersättning eller deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i
minst 12 månader under tiden fr.o.m. den 1
januari 1996 t.o.m. den 15 april 1997. Dessa personer har möjlighet att utan
krav på aktivt arbetssökande få tillfällig
avgångsersättning fram till pensionen. Erbjudandet om tillfällig
avgångsersättning gäller under andra halvåret 1997.
Många äldre arbetslösa har valt att ansöka om tillfällig avgångsersättning och
regeringen bedömer därför att
utbetalningarna av tillfällig avgångsersättning kommer att öka i jämförelse med
vad som tidigare antogs i den
ekonomiska vårpropositionen.
Regeringen anser mot denna bakgrund att anslaget A1. Bidrag till
arbetslöshetsersättning skall ökas med
1 585 000 000 kronor för att därmed uppgå till 41 229 334 000 kronor.
5.11 Utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 25 612 727 000 kronor.
Riksdagen beslutade att på tilläggsbudget till statsbudgeten år 1997 minska
anslaget med 2 124 052 000 kronor (prop. 1996/97:150, yttr. 1996/97:AU7y, bet.
1996/97:
FiU20, rskr. 1996/97:284). Ny anslagsnivå enligt beslutet är således 23 488 675
000 kronor.

Nationellt program för IT-utbildning

Regeringens förslag:
Utgifterna för en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd, ett nationellt program för
IT-utbildning, bör för år 1997 få
finansieras inom ramen för tillgängliga medel under anslaget A2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utgifterna år
1998 och år 1999 bör täckas av det anslagssparande som beräknas uppstå vid
utgången av år 1997. Förslaget
påverkar således inte ramen för utgiftsområdet.

Det råder i dag en stor brist på kompetent och yrkesutbildad personal inom
IT-området. Detta gäller bl.a.
programmerare, applikationsutvecklare och nätverkstekniker. Denna brist finns
inom de flesta företag och
organisationer och leder till konkurrens om arbetskraft vilket ökar riskerna för
inflationsdrivande löneökningar och
därmed kan vara ett hinder för tillväxt för många företag. Ett flertal av dessa
arbeten kan enligt IT-branschen utföras
av icke högskoleutbildad personal. Utbudet och inriktningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste ständigt
anpassas till utvecklingen på arbetsmarknaden.
Regeringen har därför med Industriförbundet och företrädare för IT-företagen
kommit överens om ett nationellt
program för IT-utbildning. Utbildningen bör drivas i projektform inom ramen för
arbetsmarknadsutbildningen och
beräknas omfatta 10 000 personer under perioden fr.o.m. den 1 december 1997
t.o.m. år 1999. Målgruppen för
satsningen bör främst vara arbetslösa men också anställda som har behov av att
förnya eller byta arbetsuppgifter kan
komma i fråga. Utbildningsbidrag bör lämnas till de arbetslösa under
studietiden. Lönekostnaden för redan anställda
bör dock bäras av arbetsgivaren. Utbildningen förutsätter ingen formell
förkunskap. Det viktiga är fallenhet och
intresse. Vid urvalet till utbildningen bör särskild hänsyn tas dels till
kvinnor som ett led i att bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden, dels till invandrare då utbildningen inte
förutsätter fullständiga kunskaper i svenska
språket. Regeringen kommer kontinuerligt att följa effekterna och utfallet av
utbildningen under den aktuella
perioden.
Utgifterna för projektet beräknas till 17 miljoner kronor under budgetåret 1997,
till 681 miljoner kronor under
budgetåret 1998 och 573 miljoner kronor under budgetåret 1999. Regeringen
föreslår att dessa utgifter får finansieras
inom ramen för tillgängliga medel under anslaget A2. Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.
För innevarande budgetår skall Arbetsmarknadsverket (AMV) inom ramen för
tilldelade medel under anslaget
A2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i genomsnitt ge minst 207 000 personer per
månad lämplig sysselsättning.
Regeringen bedömer dock att AMV kommer att ha svårt att nå upp till denna
omfattning och att ett anslagssparande
om ca 1 300 miljoner kronor därför kommer att uppstå vid utgången av innevarande
budgetår. Utgifterna för IT-
satsningen bör år 1998 och år 1999 i första hand täckas av detta
anslagssparande. För år 1997 bör finansieringen ske
inom ramen för tilldelade medel under anslaget. Regeringen vill dock poängtera
att AMV:s uppdrag att budgetåret
1997 sysselsätta minst 207 000 personer i genomsnitt per månad kvarstår. Skulle
regeringens bedömning visa sig
vara felaktig och att anslagssparandet blir lägre än beräknat återkommer
regeringen till riksdagen i samband med den
ekonomiska vårpropositionen i april 1998 med förslag till finansiering av
IT-satsningen. Eftersom regeringens
förslag är att åtgärden bör finansieras inom ramen för tillgängliga medel
påverkas inte ramen för utgiftsområdet.
A 5 Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 14 917 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget A5. Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet ökas
med 8 792 624 kronor.

Anslaget A5. Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet var
under budgetåret 1995/96 uppfört
som ett förslagsanslag. Från och med budgetåret 1997 är anslaget ett ramanslag.
Då utgifter som skulle belastat
anslaget under föregående budgetår kommit att belasta anslaget för innevarande
budgetår bör anslaget tillföras
8 792 624 kronor.
5.12 Utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning
B 45 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 534 155 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget B45. Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. ökas med
159 500 000 kronor. Finansiering
sker genom indragningar av medel på äldreanslag från budgetåret 1995/96.

Regeringen har i den ekonomiska vårpropositionen för utgiftsområde 16 beräknat
en besparing på 213 miljoner
kronor år 1998 varav 43 miljoner kronor är en engångsvis besparing. Den
engångsvisa besparingen föreslås i
budgetpropositionen för år 1998 genomföras som en engångsvis neddragning av
anslaget B45. Särskilda utgifter
inom universitet och högskolor m.m. För att besparingen inte skall få negativa
konsekvenser för verksamheten under
år 1998 bör anslaget tillföras 43 miljoner kronor. Finansiering sker genom att
43 miljoner kronor dras in från
äldreanslag från budgetåret 1995/96 (C43. Enskilda och kommunala
högskoleutbildningar m.m., C45. Vissa
särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., C46. Övriga utgifter
inom grundutbildning, C47. Övriga
utgifter inom forskning och forskarutbildning).
Regeringen föreslår vidare att ytterligare 97,4 miljoner kronor tillförs samma
anslag. Det har visat sig att de
ordinarie ersättningsbeloppen för olika utbildningsområden inte är tillräckliga
för att finansiera
högskoleverksamheten i ett uppbyggnadsskede. Medlen föreslås därför att användas
för uppbyggnad av högskolorna
på Gotland, Södertörn och i Malmö m.m. under budgetåren 1997-1999. Finansiering
sker genom att
anslagsbehållningen på 97,4 miljoner kronor dras in från det för budgetåret
1995/96 uppförda anslaget C46. Övriga
utgifter inom grundutbildning.
Regeringen föreslår också att 19,1 miljoner kronor tillförs ramanslaget B45.
Särskilda utgifter inom universitet
och högskolor m.m. Medlen föreslås användas för kvalitetsarbete m.m. med
anledning av utbyggnad av högskolan.
Regeringen föreslår att finansiering sker genom att anslagsbehållningen på 19,1
miljoner kronor dras in från det för
budgetåret 1995/96 uppförda anslaget C43. Enskilda och kommunala
högskoleutbildningar m.m.
C 3 Centrala studiestödsnämnden
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 276 727 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget C3. Centrala studiestödsnämnden ökas med 22 000 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget C1.
Högskoleverket minskas med motsvarande belopp.

Satsningen på ökad utbildning inom vuxenutbildnings- och högskoleområdena har
lett till ökat arbete inom Centrala
studiestödsnämnden (CSN). Vidare anser regeringen att det är motiverat att
anvisa medel för att täcka ackumulerat
underskott inom CSN:s återbetalningsverksamhet. Finansiering sker genom att
Högskoleverkets anslag minskas med
22 000 000 kronor.
E 1 Kostnader för Sveriges medlemsskap i Unesco m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 35 828 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget E1. Kostnader för Sveriges medlemsskap i Unesco m.m. ökas med 10 000
000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget D18. Europeisk forskningssamverkan minskas med motsvarande
belopp.

Regeringen har åtagit sig att anordna en konferens om kultur, politik och
utveckling under våren 1998. Konferensen
är en uppföljning av den rapport (Vår skapande mångfald) som presenterades av
Världskommissionen för kultur och
utveckling 1996. Kostnader för konferensen beräknas till 10 miljoner kronor.
5.13 Utgiftsområde 17
Kultur, medier, trossamfund
och fritid
B 1 Bidrag till Svenska riksteatern,
Operan, Dramatiska teatern, Dansens Hus och Svenska rikskonserter
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
anslag på 712 254 000 kronor, varav för
Dramatiska teatern 159 017 000 kronor.

Regeringens förslag:
Regeringen bemyndigas att överta Kungliga Dramatiska Teatern AB:s lån i
Riksgäldskontoret.

Dramatiska teatern (Dramaten) drivs som ett av svenska staten helägt aktiebolag,
Kungliga Dramatiska Teatern AB.
Som ett led i ett åtgärdsprogram för att stärka bolagets ekonomi godkände
riksdagen hösten 1996 att Dramaten fick
möjlighet att lägga över befintliga lån i Östgötabanken till Riksgäldskontoret
(prop. 1996/97:1 bet. 1996/97:KrU1,
rskr. 1996/97:129).
Regeringen bemyndigade den 20 februari 1997 Riksgäldskontoret att lämna ett lån
till Dramaten på 25 miljoner
kronor. Lånet, som ersätter Dramatens lån i Östgötabanken, skall återbetalas med
fem miljoner kronor årligen under
åren 1998 - 2000 och med 10 miljoner kronor under år 2001. Räntevillkor och
andra villkor för lånet har fastställts i
ett avtal mellan Riksgäldskontoret och Dramaten.
Dramatens bokslut per den 31 december 1996 visade en förlust på ca 24,3 miljoner
kronor. Bolagets egna kapital
uppgick till 60 000 kronor.
Vid bolagsstämma i Kungliga Dramatiska Teatern AB den 14 april 1997 fattades
beslut om att inte försätta
bolaget i likvidation. I stället redogjorde ägaren för sin avsikt att tillskjuta
erforderligt kapital inom den tidfrist på åtta
månader som aktiebolagslagen medger.
En lämplig form för ägartillskott är att staten övertar nämnda lån i
Riksgäldskontoret på 25 miljoner kronor.
Utgångspunkten är att detta skall ske på ett sätt som inte innebär någon ökad
belastning på statsbudgeten. Det
tillvägagångssätt som förordas är att en myndighet under regeringen övertar
Dramatens befintliga lån hos
Riksgäldkontoret. Utgifterna för räntor och amorteringar finansieras genom
avräkning på statsbidraget till Dramaten.
Regeringen föreslår att den får riksdagens bemyndigande att överta Dramatens
befintliga lån i Riksgäldskontoret.
5.14 Utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostads-
försörjning och byggande
A 11 Bonusränta för ungdomsbosparande
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 3 000 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget A11. Bonusränta för ungdomssparande ökas med 3 000 000 kronor.
Finansiering sker genom indragning
av anslagsbehållningar på det under utgiftsområde 14 uppförda ramanslaget D1.
Stabsuppgifter vid
Arbetsgivarverket.

Lagen (1988:846) om ungdomsbosparande innebär att ungdomar mellan 16 och 25 år
kan påbörja ett sparande i vissa
banker eller sparkassor som kan fortgå till och med det år spararen fyller 28
år. När kontoinnehavaren har sparat
under tre år och det sparade kapitalet uppgår till minst 5 000 kronor, blir
kontoinnehavaren berättigad till en årlig
bonusränta på 3 procent från det sparandet började. Bonusräntan bekostas av
staten och betalas ut när
kontoinnehavaren begär det.
Utbetalningarna av bonusräntan uppgick per den sista juni 1997 till 2,7 miljoner
kronor. Nya prognoser från
Riksgäldskontoret pekar på att utbetalningarna under 1997 kommer att uppgå 6
miljoner kronor. Detta innebär att
anslaget kan förväntas överskridas med 3 miljoner kronor. De ökade
utbetalningarna är en följd av att oväntat många
ungdomar har avslutat sina konton.
5.15 Utgiftsområde 19
Regional utjämning och
utveckling
A 1 Regionalpolitiska åtgärder
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns, efter riksdagens beslut om
ändrade anslag (prop. 1996/97:150, FiU
1996/97:20, rskr. 1996/97:284), för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 1 331
017 000 kronor.

Regeringens förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att disponera högst 500 000 000 kronor inom
ramen för anslaget A1.
Regionalpolitiska åtgärder för att genomföra ett program för regional
näringspolitik och särskilda regionalpolitiska
åtgärder.

Anslaget för regionalpolitiska åtgärder får enligt riksdagens beslut bl.a.
användas till olika former av
regionalpolitiska företagsstöd, regionalpolitisk projektverksamhet,
medfinansiering av EG:s strukturfondsprogram,
viss central utvecklingsverksamhet m.m.
Regeringen har nyligen påbörjat ett arbete med att genomföra en ny regional
näringspolitik. Riksdagen har
informerats om detta på annat ställe i denna proposition (utgiftsområde 19, s.
11).
Regeringen har under innevarande år fortsatt att tillsammans med ett stort antal
regionala och centrala aktörer
närmare utforma den nya regionala näringspolitiken. I den regionalpolitiska
proposition, som regeringen avser att
förelägga riksdagen, kommer regeringen att närmare utveckla sina förslag och
anhålla om riksdagens
ställningstaganden i vissa avseenden.
Under arbetet med den regionala näringspolitiken, som omfattar åtgärder inom ett
flertal politikområden, t.ex.
närings- och regionalpolitiskt motiverade åtgärder, har ett stort antal projekt
identifierats, som bedöms kunna komma
att skapa nya arbetstillfällen. Det gäller dels projekt som förbättrar
förutsättningarna härför i hela landet, dels projekt
som främst är inriktade mot de mest utsatta regionerna. Insatserna bör kunna
påbörjas redan under innevarande år
och avser delvis andra ändamål än de som anslaget nu får användas till.
Regeringen bedömer att utrymme finns för denna särskilda insats inom anslaget
och genom att den ordinarie
verksamheten under anslaget tar i anspråk reservationer på det för budgetåret
1995/96 under tionde huvudtiteln
upptagna anslaget C2. Regionala utvecklingsinsatser m.m.
5.16 Utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård
A 2 Miljöövervakning m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 93 952 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget A2. Miljöövervakning m.m. ökas med 19 984 000 kronor. Finansiering sker
dels genom ett bidrag från EU
på 8 250 000 kronor dels genom indragning av 10 500 000 kronor från
anslagsbehållningarna på anslaget A8.
Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologisk hållbar inriktning
från 1994/95. Finansieringen beskrivs
närmare nedan.

Naturvårdsverket och Boverket har beviljats ett bidrag på ungefär 8 250 000 kr
från EU:s Life-fond för
metodutvecklingsprojektet For Sustainable Development - Environmental
Objectives and Indicators in Spatial
Planning and Strategic Environmental Assessment . De beviljade medlen kommer att
administreras av
Naturvårdsverket. På statsbudgeten tas anslag upp motsvarande det belopp
Naturvårdsverket erhåller från EG-
budgeten. Bidraget från EU redovisas på inkomsttitel 6911 Övriga bidrag från EG
som ökar med samma belopp.
För utbetalning av medlen krävs därför att anslaget ökas med 8 250 000 kronor.
Enligt bilavgasförordningen, med stöd av 9 § bilavgaslagen (1986:1386), tar
Naturvårdsverket ut en kontrollavgift
för varje såld ny bil. Medlen redovisas på inkomsttitel 2534 Kontrollavgift
nyregistrerade bilar. Motsvarande belopp
beräknas under anslaget A2. Miljöövervakning m.m. Under år 1997 beräknas
avgiftsinkomsterna uppgå till 17 250
000 kronor, dvs. 1 234 000 kronor mer än det för år 1997 anvisade anslaget.
Regeringen föreslår därför att anslaget
för innevarande budgetår ökas med ytterligare 1 234 000 kronor.
Aktiebolaget Svensk Bilprovning utfärdar avgasgodkännanden enligt bilavgaslagen.
En avgift för
avgasgodkännanden med stöd av förordningen (1993:446) om vissa
förrättningsavgifter för Aktiebolaget Svensk
Bilprovning tas ut av tillverkaren. På grund av ändringar i lagen och ett
förväntat gemensamt tillverkaransvar inom
EU, bör avgiften tas bort och finansiering ske på ett annat sätt framöver. Under
ett övergångsskede föreslår
regeringen att ytterligare 10 500 000 kr anvisas under anslaget A2.
Miljöövervakning m.m. för
bilavgasverksamheten. Detta finansieras genom indragning av medel på det för
budgetåret 1994/95 under fjortonde
huvudtiteln uppförda reservationsanslaget A8. Investeringsbidrag för främjande
av omställning i ekologisk hållbar
inriktning.
A 11 Utbildning och information om
miljöbalken
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för
innevarande budgetår.

Regeringens förslag:
Ett nytt reservationsanslag A11. Utbildning och information om miljöbalken
uppgående till 8 000 000 kronor anvisas
för budgetåret 1997. Finansiering sker genom indragning av anslagsbehållningar
på det under fjortonde huvudtiteln
för budgetåret 1993/94 uppförda reservationsanslaget B13. Miljöinsatser i
Östersjöregionen samt det under fjortonde
huvudtiteln för budgetåret 1995/96 uppförda reservationsanslaget A8.
Investeringsbidrag för främjande av
omställning i ekologiskt hållbar riktning.

Regeringen har den 3 april 1997 beslutat att överlämna lagrådsremiss av ett
förslag till miljöbalk.
Regeringens förslag lämnas till riksdagen under hösten 1997. Det är dock viktigt
att planering och förberedelser
för utbildningen startar i god tid. Innehållet i utbildningen får givetvis
anpassas till riksdagens beslut.
För att miljöbalken skall få det avsedda genomslaget måste i ett första skede
utbildning ske av personal i
kommuner, domstolar och förvaltningsmyndigheter som skall tillämpa balken.
Vidare bör allmänheten informeras
om de nya reglerna. De myndigheter som ansvarar för tillsynen av balkens
efterlevnad är därefter skyldiga att
fortlöpande informera om hur bestämmelserna skall tillämpas. Med hänsyn till den
snabba utvecklingen vad gäller
t.ex. kunskaper om hälso- och miljöeffekter, teknik och de krav som följer av
Sveriges internationella åtaganden kan
en utveckling av regelsystemet förutses.
B 4 Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 26 752 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget B4. Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerheten m.m. ökas
med 771 000 kronor. Finansiering
sker genom indragning av anslagsbehållningar från det under fjortonde
huvudtiteln för budgetåret 1993/94 uppförda
reservationsanslaget B13. Miljöinsatser i Östersjöregionen samt från det under
fjortonde huvudtiteln för budgetåret
1994/95 uppförda reservationsanslaget E1. Bidrag till internationellt samarbete
kring den byggda miljön m.m.

Från anslaget betalas kostnader, i amerikanska dollar och österrikiska shilling,
för deltagande i internationellt
samarbete på kärnenergiområdet, såsom Sveriges reguljära medlemsavgift i
Internationella Atomenergiorganet
(IAEA) och bidraget till IAEA:s Technical Assistance and Cooperation. Till följd
av höjda medlemsavgifter och
valutakurser beräknar regeringen att anslaget kommer att överskridas under
innevarande budgetår. Med anledning av
dessa förhållanden föreslår regeringen att anslaget B4. Visst internationellt
samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m.
ökas med 771 000 kronor.
5.17 Utgiftsområde 21
Energi

Regeringens förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät befogenhet
att inom en sammanlagd ram om
2 500 000 000 kronor ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret under budgetåret
1997.

Affärsverket svenska kraftnät
Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) driver och förvaltar det
svenska stamnätet och de statligt ägda
utlandsförbindelserna (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91:NU38, rskr. 1990/91:318).
I årsredovisningen för år 1996
redovisar verket en balansomslutning på ca 9 miljarder kronor. Svenska kraftnät
har för närvarande en långfristig
upplåning i Riksgäldskontoret om 2 500 000 000 kronor.
Under flera år har övriga affärsverk, nämligen Luftfartsverket, Sjöfartsverket
och Statens Järnvägar haft
möjlighet att ta upp lån utanför Riksgäldskontoret, på kapitalmarknaden.
Affärsverken har även fått förvalta dessa
lån. Svenska kraftnät har dock hittills inte medgetts att låna utanför
Riksgäldskontoret.
Enligt regeringens bedömning bör Svenska kraftnät, i enlighet med de principer
som gäller för de övriga
affärsverken, ges möjlighet att finansiera sin verksamhet också genom lån
utanför Riksgäldskontoret på den svenska
kapitalmarknaden.
Som komplement till de bemyndiganden som riksdagen tidigare beslutat om för år
1997 bör en utvidgning
möjliggöras av Svenska kraftnäts finansiella befogenheter. Regeringen föreslår
därför att riksdagen bemyndigar
regeringen att under budgetåret 1997 ge Svenska kraftnät befogenhet att ta upp
lån i och utanför Riksgäldskontoret
inom en sammanlagd ram om 2 500 000 000 kronor.
5.18 Utgiftsområde 22
Kommunikationer
B 2 Transportstöd för Gotland
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 175 000 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget B2. Transportstöd för Gotland ökas med 7 000 000 kronor. Finansiering
sker genom att
reservationsanslaget B5. Övervakning av M/S Estonia minskas med motsvarande
belopp.

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1995/96:44, bet. 1995/96:TU7, rskr.
1995/96:99) inleddes avvecklingen av
det s.k. Gotlandstillägget från och med den 1 januari 1997 med 0,2
procentenheter till 0,4 procent. I proposition
1995/96:44 angavs att regeringen är beredd att återkomma i frågan om effekterna
blir negativa för Gotlands
näringsliv.
Som en följd av Gotlandstilläggets avveckling har transportförmedlingsföretagen
höjt sina fraktpriser till och från
Gotland, vilket har visat sig ge negativa effekter för Gotlands näringsliv.
Sjöfartsverket har, efter samråd med
regeringen, beslutat att sänka längdmetertaxan för transportstödsberättigade
transporter till och från Gotland till 52
kronor. Regeringen har därvid konstaterat att transportförmedlingsföretagen
sänkt sina fraktpriser. Regeringen har
den 19 juni 1997 gett NUTEK i uppdrag att i samråd med berörda intressenter
utarbeta förslag till en modell för stöd
till godstransporter till och från Gotland. Uppdraget redovisas till regeringen
i december 1997.
I avvaktan på en långsiktig lösning föreslår regeringen att 7 000 000 kronor
anvisas till anslaget B2. Transportstöd
för Gotland för att finansiera den sänkta längdmetertaxan. Ökningen finansieras
genom att det under utgiftsområde
22 Kommunikationer uppförda ramanslaget B5. Övervakning av Estonia minskas i
motsvarande omfattning. Enligt
regeringsbeslut den 3 juli 1997 kommer bevakningen av Estonias förlisningsplats
fr.o.m. hösten 1997 att innefatta
bl.a. finländsk sjöövervakningsradar kompletterad med oregelbunden övervakning
av finländska fartygs- och
flygenheter, varigenom en minskning av anslaget möjliggörs.
Statens haverikommission

Regeringens förslag:
Statens Haverikommissions fasta kostnader får uppgå till högst 8 510 000 kronor
för budgetåret 1997.

Regeringen beslutade i regleringsbrev den 19 december 1996 (K96/4820/SM) att de
fasta kostnaderna för Statens
haverikommission (SHK) för budgetåret 1997 i enlighet med vad som angavs i prop.
1996/97:1 skulle uppgå till
högst 7 540 000 kronor.
Personalkostnaderna och kostnader för lokalerna under år 1997 överstiger de
tidigare antagna beloppen. Vidare
har de fasta kostnaderna för kompetensutveckling m.m. ökat. Vissa sådana
kostnader inom SHK, för att följa
utvecklingen på kommissionens verksamhetsområde samt kostnader för
kompetensutveckling av personalen har
tidigare av hävd betraktats som rörliga kostnader och därför direktfakturerats
berörd myndighet.
Utvecklingskostnader av detta slag definieras numera som fasta kostnader för SHK
och faktureringen fördelas därför
mellan berörda myndigheter enligt gällande fördelningsprincip.
Av ovanstående skäl beräknas de fasta kostnaderna för SHK öka med 610 000 kronor
till 8 150 000 kronor. De
ökade kostnaderna fördelas, i likhet med övriga fasta kostnader, mellan SHK:s
intressenter Luftfartsverket,
Sjöfartsverket, Banverket och Försvarsmakten.
B 7 Utredningsarbete m.m. med
anledning av M/S Estonias förlisning
I statsbudget för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
obetecknat anslag på 4 500 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget B7. Utredningsarbete m.m. med anledning av M/S Estonias förlisning ökas
med 3 000 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget D2. Köp av interregional persontrafik på
järnväg minskas med motsvarande
belopp.

Den 28 september 1994 förliste passagerarfärjan M/S Estonia. Regeringen gav
samma dag Statens
haverikommission (SHK) i uppdrag att biträda i utredningsarbetet med anledning
av förlisningen.
Riksdagen beslutade på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
(prop. 1995/96:105, bet.
1995/96:TU15, rskr. 1995/96:205) att ett förslagsanslag på 3 940 000 kronor
skulle anvisas till Utredningsarbete
med anledning av M/S Estonias förlisning. Utredningsarbetet beräknades då vara
slutfört under våren 1996.
Då utredningen pågick under hela år 1996 ökade riksdagen genom tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret
1995/96 (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:FiU11, rskr 1996/97:48) det anvisade
anslaget med 4 000 000 kronor. Av
totalt anslagna 7 940 000 kronor under 1996 förbrukades 5 266 987 kronor. De
återstående 2 748 780 kronor är
dock inte tillgängliga under 1997.
Genom beslut den 11 juni 1997 (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr.
1996/97:284) har riksdagen
godkänt att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 anvisa 4
500 000 kronor för Utredningsarbete
med anledning av M/S Estonias förlisning för det arbete som skett under första
halvåret 1997.
Såvitt nu kan bedömas kommer utredningen att fortgå även under andra halvåret
1997. De tidigare anvisade
medlen är förbrukade eller intecknade och SHK:s kostnader för det fortsatta
arbetet beräknas till 3 000 000 kronor.
B 8 Vissa kostnader för övertäckning av M/S Estonia
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för
innevarande år.

Regeringens förslag:
2 166 000 kronor anvisas på ett nytt ramanslag B8. Vissa kostnader för
övertäckning av M/S Estonia. Finansiering
sker genom att anslaget B5. Övervakning av M/S Estonia minskas med motsvarande
belopp.

Regeringen gav den 2 mars 1995 Sjöfartsverket i uppdrag att genomföra en
övertäckning av den förlista
passagerarfärjan M/S Estonia. Regeringen har därefter den 19 juni 1996 beslutat
att Sjöfartsverket skall avbryta
arbetet med övertäckningen. Arbetet skall kunna återupptas vid den senare
tidpunkt som regeringen bestämmer.
Med anledning av vissa kostnader för Sjöfartsverket avseende
övertäckningsarbetet av M/S Estonia föreslår
regeringen att ett nytt anslag anvisas på 2 166 000 kronor. Medlen finansieras
genom motsvarande minskning av
anslaget B5. Övervakning av Estonia. Enligt regeringsbeslut den 3 juli 1997
kommer bevakningen av Estonias
förlisningsplats fr.o.m. hösten 1997 att innefatta bl.a. finländsk
sjöövervakningsradar kompletterad med
oregelbunden övervakning av finländska fartygs- och flygenheter, varigenom en
minskning av anslaget möjliggörs.
C 5 Informationsteknik:
Telekommunikationer m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 23 000 000 kronor.

Regeringens förslag:
Att anvisade medel till anslaget C5. Informationsteknik: Telekommunikationer
m.m. även får användas till en
förstudie om Sveriges IT-utveckling.

Regeringen har på annat ställe denna proposition (utgiftsområde 22
Kommunikationer) föreslagit att resurser från
anslaget C5. Informationsteknik: Telekommunikationer m.m. bör avsättas för att
bl.a. följa Sveriges IT-utveckling.
Uppföljningen skall inte bara visa hur Sverige ligger till i förhållande till
andra länder utan också ge tydliga
indikationer på inom vilka områden som extra insatser kan behöva göras om det
visar sig att Sverige skulle komma
efter i utvecklingen.
Regeringen anser att det är av vikt att en uppföljning påbörjas snarast möjligt.
Därför bör en förstudie som syftar
till att identifiera vilka statistiska jämförelsetal som kan användas för att
jämföra Sveriges ställning gentemot övriga
länder på IT-området göras.
5.19 Utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
B 1 Statens jordbruksverk
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 183 114 000 kronor. På
tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen för innevarande år
har riksdagen beslutat om att
tillföra ytterligare 4 500 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget B1. Statens jordbruksverk ökas med 15 000 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget B2. Stöd till
jordbrukets rationalisering minskas med motsvarande belopp.

Den ytterligare utbyggnad av EG:s stödsystem på jordbruksområdet som tillkommit
under år 1997 har medfört att
Jordbruksverket tvingats öka sina insatser avseende ADB-utveckling. Detta gäller
stödsystem för kalvslaktbidrag,
utbetalning av BSE-ersättning, revalveringsersättning och miljöstöd för flerårig
vallodling. Till detta kommer en
ytterligare utvidgning av miljöprogrammet fr.o.m. år 1998.
Handläggningen av direktstöd, i synnerhet miljöstöden, har i kombination med
behovet av kommunikation med
länsstyrelserna visat sig vara mycket krävande. Likaså har arbetsmarknadsläget
för systemutvecklare inneburit att
Jordbruksverket i ökad omfattning tvingats anlita konsulter för att klara
ADB-utvecklingen vilket är mycket
kostsamt. Slutligen har kostnaderna för de nödvändiga mjukvaru-
licenserna ökat kraftigt.
B 16 Räntekostnader för förskotterade
arealersättningar m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 119 333 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget B16. Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m. får även
belastas med s.k. tekniska kostnader
till följd av offentlig lagring.

Under anslaget redovisas de räntekostnader och kursdifferenser som uppstår för
staten till följd av att ersättningen
från EG:s jordbruksfond erhålls i efterskott. Anslaget får även belastas med
eventuella finansiella sanktioner och
straffavgifter. Anslaget får också tillföras kursvinster och belastas med
kursförluster som uppstår till följd av att
medlemsstaten bär kursrisken inom EG:s jordbruksfonds utvecklingssektion.
De interventionslager svenska staten hyr för offentlig lagring inom ramen för
anslaget B15. Intervention och
exportbidrag för jordbruksprodukter åsamkar Sverige kostnader vilka ej ersätts
från EG-budgeten under den tid
lagerutrymmena står tomma i väntan på inlagring. Svenska statens nettokostnader
för detta uppgick under budgetåret
1995/96 till knappt 14 miljoner kronor och beräknas för innevarande år uppgå
till 15 miljoner kronor. Dessa
kostnader bör få belasta anslaget.
B 18 Djurregister
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört på statsbudgeten för
innevarande budgetår.

Regeringens förslag:
Ett nytt ramanslag B18. Djurregister uppgående till 10 000 000 kronor anvisas
för budgetåret 1997. Riksdagen
föreslås godkänna vad regeringen anför avseende avgiftsfinansiering.

Enligt Rådets förordning (EEG) nr 820/97 av den 21 april 1997 om upprättande av
ett system för identifiering och
registrering av nötkreatur och om märkning av nötkött och nötköttsprodukter
skall medlemsstaterna införa ett system
för identifiering och registrering av nötkreatur på produktionsstadiet. Dessutom
skall det skapas ett särskilt system
för märkning av nötkött i försäljningsledet. Anledningen till detta är att
marknaden för nötkött och nötköttsprodukter
har destabiliserats på grund av den s.k. BSE-krisen. För att återupprätta
balansen på marknaden bör insynen i
villkoren för produktion och saluföring förbättras.
I ett första steg skall en databas över samtliga djurbesättningar och enskilda
djur upprättas där man även skall
kunna följa förflyttningar av djur mellan besättningar. Databasen skall vara i
funktion senast den 31 december 1997
och administreras av Statens jordbruksverk i samarbete med Svensk
husdjursskötsel.
Upprättandet av den nationella databasen kommer att innebära kostnader av
engångskaraktär. Kostnaden har
beräknats uppgå till ca 10 miljoner kronor. Till detta kommer driftskostnader
som beräknas uppgå till ca 35 miljoner
kronor per år. Enligt rådsförordningen får kostnaderna täckas med avgifter.
Regeringen föreslår att så sker.
Jordbruksverket bör bemyndigas att ta ut denna avgift. Avgiftsintäkten
tillsammans med EG:s medfinansiering
beräknas ge full kostnadstäckning.
Regeringen föreslår att 10 miljoner kronor anslås på statsbudgeten för att täcka
nödvändiga investeringskostnader.
Från och med budgetåret 1998 föreslås att ramanslaget tillförs medel för att
täcka uppkomna driftskostnader.
Finansiering sker genom att avgiftsintäkterna inlevereras till inkomsttitel på
statsbudgeten.
B 19 Vissa saneringsåtgärder i Solna
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört på statsbudgeten för
innevarande budgetår.

Regeringens förslag:
Ett nytt anslag anvisas för utschaktning, transport och omhändertagande av
förorenade jordmassor samt återfyllnad
av rena jordmassor vid Brunnsviken i Solna kommun. Kostnaderna beräknas till 2
000 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget B2. Stöd till jordbrukets rationalisering minskas med
motsvarande belopp.

Vid en miljöteknisk undersökning av marken vid Brunnsviken i Solna kommun
påvisades rester av
bekämpningsmedel. Av allt att döma deponerade den dåvarande myndigheten Statens
växtskyddsanstalt, vars
verksamhet upphörde den 1 januari 1976, behållare med bekämpningsmedelsrester
där. Såväl hela som trasiga
behållare påträffades vid undersökningen. Analyser visar på förekomst av mycket
höga halter av kvicksilver och
arsenik.
Mot bakgrund av det är en statlig myndighet som deponerat
bekämpningsmedelsresterna och att den förorenade
marken ligger inom nationalstadsparkens område anser regeringen att saneringen
bör bekostas av statliga medel.
Överläggningar i saken har också förts med kommunen.
C 1 Fiskeriverket
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 58 166 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget C1. Fiskeriverket ökas med 3 650 000 kronor. Finansiering sker genom
minskning av anslaget B2. Stöd till
jordbrukets rationalisering med 3 000 000 kronor samt minskning av anslaget B8.
Strukturstöd inom
livsmedelssektorn med 650 000 kronor.

EU har beslutat att införa ett satellitbaserat kontrollsystem för fiskefartyg.
Införandet skall ske i två faser, där den
första fasen skall starta den 30 juni 1998. Vid denna tidpunkt skall ca 50
svenska fiskefartyg med en längd av minst
24 meter vara utrustade med sändare för satellitöverföring av information om
bl.a. position. Varje medlemsland
skall även ha inrättat ett landbaserat kontrollcentrum.
Den andra fasen inleds den 1 januari 2000 och skall omfatta samtliga fiskefartyg
med en längd av minst 24 meter
oberoende av var de opererar.
Införandet av ett satellitbaserat kontrollsystem kräver bl.a. att utrustning
inhandlas och installeras på landstationen
och på fartygen, att ett system för underhåll och reparationer av utrustning på
fartygen byggs upp och att rutiner för
kontrollarbetet skapas. Fiskeriverket ansvarar för den landbaserade
kontrollstationen. Fiskeriverkets kostnader för att
införa och driva kontrollsystemet beräknas t.o.m. budgetåret 1999 uppgå till
totalt 3 650 000 kronor. Fördelningen
av detta belopp beräknas för 1997 uppgå till 450 000 kronor, 1998 till 1 700 000
kronor och för 1999 till 1 500 000
kronor. För budgetåret 1998 utgår EG-bidrag för kostnaderna för utrustningen
samt för installationen, totalt ca 4,65
miljoner kronor.
Regeringen föreslår därför att 3 650 000 kronor tillförs ramanslaget C1.
Fiskeriverket för att täcka kostnader
uppkomna för att införa och driva ett satellitbaserat kontrollsystem.
Fiskeriverket ålades att spara 6 miljoner kronor
under innevarande budgetår. På grund av bl.a. långa uppsägningstider för
personal beräknas inte
besparingsåtgärderna få fullt genomslag förrän under budgetåret 1998. Genom att
medel för kontrollsystemet anvisas
för hela fas 1 redan i år, möjliggörs införandet av kontrollsystemet samtidigt
som Fiskeriverket kan fullfölja sitt
besparingsprogram.
E 2 Bidrag till distriktsveterinär-
organisationen
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
obetecknat anslag på 77 691 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget E2. Bidrag till distriktsveterinärorganisationen ökas med 7 800 000
kronor. Finansiering sker genom att
anslaget B8. Strukturstöd inom livsmedelssektorn minskas med motsvarande belopp.

I syfte att bl.a. reducera statens kostnader för
distriktsveterinärorganisationen beslöt riksdagen (prop.1993/94:150,
bet. 1993/94:JoU 32, rskr. 1993/94:403) om vissa förändringar beträffande
distriktsveterinärorganisationens
organisation och finansiering att gälla från den 1 juli 1995. Till följd av
omorganisationen uppstod vissa
övergångskostnader som avser verksamheten före den 1 juli 1995. De totala
övergångskostnaderna beräknas uppgå
till ca 25 miljoner kronor. Övergångskostnader uppgående till 7,8 miljoner
kronor har belastat och påverkat resultatet
för budgetåret 1995/96. Merparten utgörs av kostnader avseende semester- och
kompensationsersättning för de
närmare hundratalet veterinärer som slutade sin tjänstgöring som
distriktsveterinärer under hösten 1995.
Några särskilda medel för avveckling av den förutvarande
distriktsveterinärorganisationen har inte tidigare
avsatts. Regeringen föreslår att 7 800 000 kronor tillförs ifrågavarande anslag
för budgetåret 1997 att användas för
täckande av de övergångskostnader som belastat budgetåret 1995/96. Finansiering
sker genom att anslaget B8.
Strukturstöd inom livsmedelssektorn minskas. Resterande ej utbetalda
övergångskostnader, som beräknas bli
utbetalade under en femtonårsperiod skall finansieras inom verksamhetens
ordinarie ram utan särskild
medelstilldelning.
E 5. Bekämpande av smittsamma
husdjurssjukdomar
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 89 500 000 kronor. På
tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen för innevarande år
har riksdagen beslutat att tillföra
anslaget ytterligare 20 500 000 kronor.

Regeringens förslag:
Anslaget E5. Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar ökas med 36 000 000
kronor. Finansiering sker dels
genom minskning av anslaget B8. Strukturstöd inom livsmedelssektorn med 7 550
000 kronor, dels genom inleverans
av medel från lagringsavgiften på ris och socker uppgående till 28 450 000
kronor.

Del av anslaget får disponeras i enlighet med de bestämmelser som regeringen
meddelar i varje särskilt fall samt för
ersättning enligt epizootilagen (1980:369) eller med stöd av lagen meddelade
föreskrifter. Anslaget disponeras också
för bestridande av kostnader enligt förordningen (1984:369) om bekämpande av
salmonella hos djur. Medel får
dessutom disponeras för erforderliga undersökningar vid handläggning av
ersättningsansökningar i samband med
bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för ändamålet uppfört ett
ramanslag på 89 500 000 kronor.
Därutöver anvisades 20 500 000 kronor på tilläggsbudget i samband med den
ekonomiska vårpropositionen. Vid
utgången av år 1997 beräknas trots detta ett överskridande att 36 000 000
kronor. Överskridandet beror på att antalet
ingripanden vid befarat paratuberkulospositiva besättningar och kostnaden för
smittbekämpningen på dessa gårdar är
mycket höga. Även kostnaden för bekämpning av salmonella, främst salmonella hos
svinbesättningar, är höga.

6

Ekonomisk styrning av
statlig verksamhet

.

6 Ekonomisk styrning av statlig verksamhet

6.1 Utveckling av den ekonomiska styrningen
I finansutskottets betänkande 1996/97:FiU20 (Del 1, sid 143 ff) understryker
utskottet vikten av att regeringen
fortlöpande redovisar för riksdagen hur mål- och resultatstyrningen fungerar,
hur regeringen ser på den fortsatta
utvecklingen samt vilka åtgärder regeringen planerar att vidta i syfte att
förbättra resultatbedömningen och den
praktiska tillämpningen av styrningen. I det följande gör regeringen en
redovisning av utvecklingen av den
ekonomiska styrningen, i vilken mål- och resultatstyrningen ingår som en del.
Begreppet ekonomisk styrning
I 1 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten föreskrivs att i statens verksamhet
skall hög effektivitet eftersträvas och
god hushållning iakttas. Den ekonomiska styrningen av statlig verksamhet syftar
till att uppfylla detta.
Ekonomistyrning är ett etablerat begrepp utanför statsförvaltningen.
Ekonomistyrning innebär en avsiktlig
påverkan på en verksamhet och dess befattningshavare i avsikt att nå vissa
ekonomiska mål. Ekonomistyrning
omfattar dels planering med hänsyn till förväntade förhållanden och parering mot
oväntade händelser, dels
uppföljning och utvärdering.
I staten har begreppet ekonomistyrning anpassats till den statliga verksamheten
och en nedbrytning har gjorts i
begreppen resultatstyrning och finansiell styrning. När regeringen talar om den
ekonomiska styrningen av statlig
verksamhet avses således både resultatstyrning och finansiell styrning. Med
resultatstyrning avses styrningen av den
statliga verksamhetens omfattning, inriktning och effektivitet.
Resultatstyrningen sker bland annat genom att mål
anges för olika verksamhetsområden och genom uppföljning och utvärdering. Med
finansiell styrning sätts de
ekonomiska ramarna för verksamhetens resursförbrukning. Dessa utgörs bland annat
av anslagstilldelning,
restriktioner för avgiftsbelagd verksamhet, investeringsramar och låneramar,
beställningsbemyndiganden samt
tillgång till räntekonto med kredit. Vid uppföljning och utvärdering av statlig
verksamhet utgörs resultatet av såväl
måluppfyllelsen som verksamhetens resursförbrukning. Resultatstyrningen och den
finansiella styrningen inte bara
kompletterar varandra utan de är tillsammans nödvändiga för att få en väl
fungerande och effektiv statlig
verksamhet. En ekonomisk redovisning av hög kvalitet, där resursförbrukningen
för olika verksamheter kan mätas i
ekonomiska termer, är en viktig förutsättning för en väl fungerande styrning.
Den ekonomiska styrningen har en viktig roll i budgetprocessen. Beredningen av
budgeten tar sin utgångspunkt i
ett antal politiska mål och de resurser som finns tillgängliga för att nå dessa
mål. Prioriteringar görs mellan olika
verksamheter för att få en så god måluppfyllelse som möjligt.
Resultatstyrningen, den finansiella styrningen och den
ekonomiska redovisningen skall medverka till att förse riksdag, regering och
förvaltning med beslutsunderlag som
möjliggör bästa möjliga prioriteringar.
Utvecklingsarbete
Under år 1997 har en samlad satsning gjorts för att ytterligare förbättra den
ekonomiska styrningen. Utgångspunkten
har varit de krav som lagen (1996:1059) om statsbudgeten ställer på regeringen.
Bland annat anges i 2 § att
regeringen för riksdagen skall redovisa de mål som åsyftas och de resultat som
uppnåtts på olika
verksamhetsområden.
Flertalet av utgiftsområdena har berörts till någon del i utvecklingsarbetet. En
extra satsning har gjorts på
utgiftsområdena 3 , 17, 18, 20 och 22. Inom dessa utgiftsområden har ett viktigt
mål per område fungerat som
pilotfall för hur återrapportering av resultat till riksdagen kan läggas upp.
Utgiftsområde 22 är valt mot bakgrund av Riksdagens revisorers rapport
(1996/97:3) Mål och resultatstyrning
exempel från Kommunikationsdepartementets område. Utgiftsområdena är i övrigt
valda för att täcka förvaltning,
transfereringar och bidrag samt investeringar vilka kräver olika medel för
styrning.
När det gäller förvaltning sker en utveckling av styrningen där flera
myndigheter arbetar mot samma mål. Ett
exempel på ett sådant utvecklingsarbete ges i Justitiedepartementets rapport
Samlad redovisning för rättsväsendet
1996 (1997-06-27). För transfereringar och bidrag utvecklas styrningen för att
möjliggöra prövning både av
systemens ändamålsenlighet och effektivitet. För styrning av investeringar krävs
bl.a. information om
investeringarnas effektivitet.
Genomförda förändringar
Följande generella förändringar har genomförts i årets budgetproposition:
Utgiftsområdesavsnitten har getts en mer enhetlig struktur.
De viktigaste målen inom respektive utgiftsområde lyfts fram i en
inledande ruta på respektive
utgiftsområdesavsnitt.
Resultatbedömningarna har utvecklats på utgiftsområdes- och
verksamhetsområdesnivå.
Budgetar för avgiftsbelagd verksamhet redovisas.
Redovisningen av investeringsplaner har givits en mer enhetlig
utformning. Redovisningen gäller främst
affärsverken och myndigheter med inve-steringar av större omfattning.
Beställningsbemyndiganden redovisas under egen rubrik i anslags- och
myndighetsavsnitten samt samlat i denna
volym. Redovisningen har getts en mer enhetlig utformning.
Affärsverkens finansiella befogenheter redovisas mer enhetligt.

I regeringens redovisning till riksdagen av mål och resultat är det viktigt att
välja en relevant nivå för redovisningen.
Riksdagen har tidigare angett att resultatrapporteringen från regeringen främst
bör gälla effekter, utfall och
måluppfyllelse av statliga beslut och åtgärder (bet. 1993/94:FiU10). Regeringen
uppfattar detta som att dialogen om
mål och resultat bör fokuseras till de viktigaste målen inom olika
politik-områden och att målen i första hand bör
avse effekter i form av den påverkan som kan uppnås genom statliga insatser.
Dessa mål bör beslutas av riksdagen. I
arbetet med årets budgetproposition har det vidare varit viktigt att information
om mål och resultat har en tydlig
koppling till utgiftsområdena och regeringens budgetförslag.
Finansutskottet skriver i sitt betänkande 1996/97:FiU20 (Del 1, s. 145) att en
viktig förutsättning för att riksdagen
skall kunna ta ställning till fördelningen av utgifter på utgiftsområden, men
också till de konkreta anslagen, är att det
finns en resultatanalys av föregående års verksamhet. Det bör alltså vid
budgetprövningen finnas en bedömning av i
vilken utsträckning som målen och de avsedda resultaten har uppnåtts och - om de
inte uppnåtts - vad som är
orsaken till detta. En annan viktig komponent för regeringens överväganden bör
vara en omvärldsanalys där olika
externa faktorer som kan påverka verksamheten belyses.
Strävan i årets budgetproposition har varit att utveckla resultatbedömningarna
på utgiftsområdes- och
verksamhetsområdesnivå och fokusera på de viktigaste målen. En resultatbedömning
på utgiftsområdes- eller
verksamhetsområdesnivå innebär att flera anslag/myndigheter sätts in i ett
sammanhang och en samlad bedömning
görs av hur olika anslag/ myndigheter bidrar till målet. Tanken är att detta
skall skapa bättre förutsättningar för
riksdagens och regeringens prövning och prioritering av verksamheter. Efter
resultatbedömningarna redovisas
satsningar som gjorts utanför utgiftsområdet för att nå målen.
Vad gäller ansvarsfördelningen mellan regeringen och myndigheterna i
resultatstyrningen har en viktig förändring
genomförts genom införandet av en ny förordning (1996:882) om myndigheters
årsredovisning m.m. Denna ersatte
den tidigare förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och
anslagsframställan. Genom den nya
förordningen tydliggörs regeringens ansvar för att formulera mål och ställa krav
på återrapportering av
myndigheternas resultat. De generella kraven på information från myndigheter
till regering är borttagna, vilket i sin
tur ger goda möjligheter för en utökad verksamhetsanpassning av
resultatstyrningen.
Riksdagen tar ställning till särskilda investeringsplaner för affärsverken och
vissa andra myndigheter med
investeringar av större omfattning. Redovisningen av dessa investeringsplaner
har i årets budgetproposition getts en
mer enhetlig utformning. Investeringsplanen visar vilka investeringar som plan-
eras och när leverans och därmed
betalningsutfall beräknas ske. Investeringarnas avsedda finansieringssätt
framgår också av planen. Planen skall ses
som en inriktning av investeringsverksamheten. Riksdagens ställningstagande blir
därmed ett godkännande av
inriktningen.
I vissa fall finns det en stark koppling mellan investeringsplanen och behovet
av beställningsbemyndigande från
riksdagen. Bemyndiganden kan dock avse en längre period än de år som tas upp i
investeringsplanen. I
anslagsavsnitten redovisas beställningsbemyndiganden i anslutning till
investeringsplanen. Även på andra områden
där beställnings-bemyndigande behövs sker redovisningen samlat i
anslagsavsnitten. Riksdagen beslutar om
beställningsbemyndiganden.
Redovisning av budget för avgiftsbelagd verksamhet utgör kompletterande
ekonomisk information till riksdagen.
Den fortsatta utvecklingen
Utvecklingen av den ekonomiska styrningen kommer även fortsättningsvis att
fokuseras på att förbättra metoderna
för att få fram bra beslutsunderlag för statsmakternas styrning. Detta är också
ett viktigt led i att stärka den
demokratiska styrningen. Utvecklingen av redovisning av mål och resultat till
riksdagen kommer även under år 1998
att ges särskild prioritet.
Budgetprocessen ställer stora krav på budgetdisciplin och uppföljning. Detta
förutsätter en förbättrad kvalitet i
utfallsredovisning och koncerninformation, samtidigt som metoder och system
behöver vidareutvecklas för att stödja
styrning och uppföljning av den statliga verksamheten. Ett led i detta arbete är
inrättandet av en ny myndighet för
statens samlade ekonomistyrningsfunktion som regeringen föreslår under
utgiftsområde 2, Samhällsekonomi och
finansförvaltning. Vidare pågår ett arbete i Regeringskansliet med att utveckla
system till stöd för regeringens
budget-, prognos- och uppföljningsarbete.
6.2 Affärsverkens upplåning

Regeringens förslag:
I lagen (1988:1387) om statens upplåning tas det in bestämmelser som ger
regeringen möjlighet att efter
bemyndigande av riksdagen låta affärsverken låna på marknaden.

Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt 9 kap. 10 § regeringsformen får
regeringen inte utan riksdagens
bemyndigande ta upp lån eller i övrigt ikläda staten ekonomisk förpliktelse. En
reglering av statens upplåning har
skett i lagen (1988:1387) om statens upplåning. Där anges i den inledande
paragrafen att efter ett särskilt
bemyndigande som lämnas av riksdagen för ett budgetår i sänder får regeringen
eller efter regeringens bestämmande
Riksgäldskontoret ta upp lån till staten för vissa i lagrummet särskilt angivna
ändamål. Dessa ändamål är bl.a. att
finansiera löpande underskott i statsbudgeten och andra utgifter som grundar sig
på riksdagens beslut samt för att
tillhandahålla sådana krediter och fullgöra sådana garantier som riksdagen har
beslutat om. Riksdagens
bemyndiganden är ej beloppsmässigt preciserade. Lånen skall förvaltas av
regeringen eller efter regeringens
bestämmande Riksgäldskontoret. Enligt förordningen (1996:311) med instruktion
för Riksgälds-kontoret har kontoret
i uppgift att ta upp och förvalta lån till staten i enlighet med lagen om
statens upplåning.
I lagen (1996:1059) om statsbudgeten, som trädde i kraft den 1 januari 1997,
finns bestämmelser om att
regeringen får finansiera anläggningstillgångar som används i statens verksamhet
(20 §) och rörelsekapital i statens
verksamhet (21 §) med lån respektive krediter i Riksgäldskontoret medan andra
tillgångar (22 §) skall finansieras
med anslag eller vissa försäljningsinkomster. För en viss myndighet eller för
viss anskaffning kan dock riksdagen
enligt 23 § besluta att finansiering skall ske på annat sätt.
Under flera år och vid sidan av lagen om statens upplåning har affärsverken
Luftfartsverket, Sjöfartsverket och
Statens järnvägar (SJ) fått ta upp lån på marknaden. Dessa affärsverk har även
fått förvalta dessa lån. Affärsverket
Svenska kraftnät har dock inte medgetts att låna på marknaden. När ett
affärsverk, som är en statlig myndighet,
lånar på marknaden innebär det att staten tar upp lån. Att affärsverken tar upp
lån på marknaden innefattas ej i lagen
om statens upplåning och riksdagens bemyndigande till regeringen att besluta om
sådan upplåning är för närvarande
otydligt.
Riksdagen godkände år 1990 vissa riktlinjer för affärsverkens lånefinansiering
(prop. 1990/91:29, bet.
1990/91:FiU4, rskr. 1990/91:38). Bland annat har riksdagen godkänt principen att
affärsverken skall kunna få
möjlighet att låna inte bara via Riksgäldskontoret utan också genom andra
långivare, dvs. på marknaden.
Affärsverken skall även kunna ges möjlighet att placera överskottslikviditet
både i Riksgäldskontoret och på annat
sätt. När ett affärsverk skall ta upp lån skall enligt riksdagens
riktlinjebeslut bud på upplåningen begäras från
Riksgäldskontoret. I de fall ett affärsverk tar upp lån på en utländsk marknad
eller ställer garanti för ett sådant lån
skall utformningen av avtalsvillkoren för upplåningen underställas
Riksgäldskontoret för godkännande.
Det är viktigt att betona att 1990 års riktlinjebeslut inte ger regeringen eller
affärsverken några finansiella
befogenheter. Sådana befogenheter måste inhämtas med precisa förslag till
riksdagen för olika områden. Detta sker i
regel genom att regeringen i budgetpropositionen redogör för respektive
affärsverks planer för investeringar,
finansiering och borgensåtaganden vilket riksdagen därefter tar ställning till.
Förslag om att ett affärsverk skall få
låna eller placera på marknaden presenteras dock inte.
Luftfartsverket, SJ och Svenska kraftnät hade vid utgången av år 1996 vardera
långfristiga lån på miljardbelopp i
Riksgäldskontoret. Den upplåning utanför Riksgäldskontoret som Luftfartsverket,
SJ och Sjöfartsverket hade avsåg i
första hand leasing av anläggningstillångar, t.ex. fastigheter, rullande
materiel och isbrytare. Även här är det fråga
om stora belopp. SJ och Luftfartsverket hade också andra lån upptagna utanför
Riksgäldskontoret. Utöver detta hade
alla affärsverk konton för transaktionsbehov i banker. Även placering av medel
är av intresse i sammanhanget. Det
kan konstateras att Sjöfartsverket har avsevärda medel placerade i
Riksgäldskontoret, medan Svenska kraftnät
placerat likvida medel hos banker och i statspapper. SJ hade stora placeringar
utanför Riksgäldskontoret. De
aktiebolag som ingår i respektive affärsverkskoncern lånar och placerar dessutom
vid behov medel på marknaden.
Ibland sker koncernbolagens upplåning med stöd av garanti eller borgen från
affärsverket.
Den bild som framträder är knappast överraskande. Det ligger i sakens natur att
Riksgäldskontoret, till följd av
stordriftsfördelar och statens kreditvärdighet, får goda upplåningsvillkor och
därför kan erbjuda affärsverken de
gynnsammaste lånevillkoren. Upplåning utanför Riksgäldskontoret kan framstå som
gynnsammare i första hand när
den har formen av mer eller mindre komplexa leasingtransaktioner. Av samma skäl
är det inte överraskande om det
på marknaden kan finnas något bättre villkor för placeringar än vad
Riksgäldskontoret erbjuder utan att risken är
påtagligt högre.
Under våren 1997 har en arbetsgrupp inom Regeringskansliet sett över formerna
för affärsverkens upplåning. I
gruppen har ingått representanter från Riksgäldskontoret samt berörda
departement, vilka haft kontakter med
företrädare för affärsverken. Gruppen har lämnat ett förslag som överensstämmer
med regeringens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Det är otillfredsställande att särskilda beslut
om statens upplåning fattas utan stöd
av lagregleringen på området. Denna ordning har lett till otydligheter i fråga
om formen för de bemyndiganden
regeringen inhämtar från riksdagen att medge affärsverken att låna och placera
på marknaden. Genom de föreslagna
ändringarna i lagen om statens upplåning får regeringens bemyndigande till
affärsverken att ta upp lån på marknaden
ett tydligare rättsligt stöd. Samtidigt blir lagen heltäckande eftersom någon
statlig upplåning vid sidan av denna inte
kommer att finnas. Det är förenligt med lagen om statsbudgeten att riksdagen på
detta sätt beslutar att finansiering av
investeringar för en viss myndighet skall ske på annat sätt än med lån och
krediter i Riksgäldskontoret, anslag eller
vissa försäljningsinkomster.
Den upplåning som för närvarande är reglerad i lagen om statens upplåning kräver
att riksdagen för ett budgetår i
sänder särskilt bemyndigar regeringen, eller efter regeringens bestämmande
Riksgäldskontoret, att ta upp lån till
staten. Enligt lagen om statsbudgeten fastställer riksdagen årligen regeringens
låne- och kreditramar i
Riksgäldskontoret. Enligt regeringens uppfattning bör även regeringens rätt att
låta affärsverken låna på marknaden
bygga på årliga bemyndiganden av riksdagen.
Med hänsyn till de särskilda förhållanden som gäller för affärsverken i fråga om
bl.a. styrningen av verksamheten
och dess omfattning samt med hänsyn till det riktlinjebeslut som fattades år
1990, framstår det enligt regeringens
uppfattning som mindre lämpligt att låta affärsverkens lån och krediter i
Riksgäldskontoret eller på marknaden
innefattas i de två låne- och kreditramar som regeringen varje år inhämtar från
riksdagen. Regeringen kommer
därför i denna proposition att föreslå riksdagen särskilda låneramar och andra
finansiella befogenheter för vart och
ett av affärsverken för det kommande budgetåret. Med stöd av den föreslagna
lagändringen kan varje affärsverks
finansiella befogenheter anpassas till respektive affärsverks behov.
I samband med beredningen av betänkandet (SOU 1997:66) Statsskuldspolitiken kan
regeringen få anledning att
återkomma till frågor om former för och reglering av affärsverkens upplåning och
finansiering.

7

Uppföljning av budgetåret
1995/96

.

7 Uppföljning av budgetåret 1995/96

I och med den reformerade budgetprocessen redovisas
en uppföljning av föregående budgetår i
budgetpropositionen.
Inledningsvis kommenteras årsredovisningen för
staten för budgetåret 1995/96.
Statens garantiåtaganden presenteras i avsnitt 7.2.
Statsbudgetens utfall budgetåret 1995/96 kommenteras i
avsnitt 7.3. Den avgiftsfinansierade verksamheten i
staten redovisas samlat i avsnitt 7.4.
En samlad bild av revisionens iakttagelser avseende
budgetåret 1995/96 ges i avsnitt 7.5. I anslutning härtill
redovisas en sammanställning av de myndigheter som
erhållit invändningar i sin revisionsberättelse. Vidare
sammanfattas i avsnitt 7.6. den s.k. EA-värderingen.
Slutligen presenteras i avsnittet 7.7 en samlad och
översiktlig redovisning av utvecklingen inom
statsförvaltningen.

7.1 Årsredovisning för staten
Regeringen är enligt lagen (1996:1059) om
statsbudgeten ålagd en redovisningsskyldighet inför
riksdagen. Redovisningen sker bl.a. i form av en
årsredovisning för staten. Syftet med redovisningen är
att ge en fullständig och rättvisande bild av den
verksamhet som bedrivs i staten samt statens skulder
och övriga ekonomiska förpliktelser. Årsredovisningen
skall enligt lagen omfatta resultaträkning,
balansräkning, finansieringanalys samt utfall på
statsbudgetens inkomsttitlar och anslag.
Årsredovisningen för staten anseende budgetåret
1995/96 redovisas kortfattat i innevarande avsnitt.
Årsredovisningen återfinns i sin helhet i bilaga 5.
Tidpunkt och formen för överlämnandet av
årsredovisningen för staten till riksdagen kommer att
övervägas inför kommande år.
Årsredovisningen baseras på ett underlag utarbetat av
Riksrevisionsverket. Visst utvecklings- och
förbättringsarbete kvarstår för att nå tillfredsställande
kvalitet i årsredovisningen.
I det följande presenteras några nyckeltal som ger en
sammanfattande bild av utvecklingen av statens finanser
de senaste åren. Därefter följer de konsoliderade balans-
och resultaträkningarna med kortare kommentarer till
väsentliga förändringar i förhållande till föregående års
årsredovisning.

TABELL 7.1 SAMMANSTÄLLNING NYCKELTAL
MILJARDER KRONOR

1995/96
(18 MÅN)

1994/95

1993/94
Statens netto-
förmögenhet
-1 038
-1 040
-924
Statens inkomster
817
423
377
Statens utgifter
958
579
554
Statsbudgetens
underskott
141
156
177
Statsskulden
1 4081
1 369
1 177
1. Elimineringar på 3 miljarder kronor har gjorts för Riksförsäkringsverkets och

Riksgäldskontorets innehav av obligationer.

Statens nettoförmögenhet är fortsatt negativ. Viss
förbättring har dock skett, men denna beror i huvudsak
på förändrade redovisningsprinciper. Det statliga
järnvägsnätet har invärderats och statens aktier har
omvärderats i årets bokslut. Dessa båda faktorer har
ökat de statliga tillgångarnas värde i balansräkningen.
Samtidigt har statsskuldens ökning påverkat
förmögenheten negativt.

TABELL 7.2 KONSOLIDERAD BALANSRÄKNING FÖR DEN
JURIDISKA ENHETEN STATEN
MILJONER KRONOR

TILLGÅNGAR

BOKFÖRDA
VÄRDEN
1996-12-31

BOKFÖRDA
VÄRDEN
1995-06-30
Omsättningstillgångar
74 020,7
86 886,7
Periodavgränsningsposter
49 326,2
41 526,7
Anläggningstillgångar
425 357,8
346 098,9
Summa tillgångar
548 704,6
474 512,4
Kortfristiga skulder
34 029,7
38 922,8
Periodavgränsningsposter
118 675,2
90 077,1
Långfristiga skulder
26 803,7
16 970,7
Statsskulden
1 407
709,4
1 368
624,1
Netttoförmögenhet
-1 038
513,4
-1 040
082,2
Summa skulder och eget
kapital
548 704,6
474 512,4
Ansvarsförbindelser
757 848,0
642 046,0
Kommentarer till balansräkningen
De stora förändringarna på balansräkningens
tillgångssida är en konsekvens av ändrade redovisnings-
principer. Detta har i första hand påverkat posten
anläggningstillgångar. Aktier och andelar i dotterföretag
har i år invärderats enligt kapitalandelsmetoden. Detta
har medfört en högre värdering jämfört med tidigare år.
Den andra förändringen som påverkar tillgångsmassan
är aktiveringen av järnvägsbanor.

TABELL 7.3 KONSOLIDERAD RESULTATRÄKNING FÖR
DEN JURIDISKA ENHETEN STATEN
MILJONER KRONOR

1995/96
(18 MÅN)

1996
(12 MÅN)

1994/95
(12 MÅN)
Intäkter

Skatter m.m.
882
076,0
644
107,0
544
426,2
Intäkter av
avgifter och andra
ersättningar
90 309,0
59 440,5
37 659,9
Intäkter av bidrag
55 602,2
36 278,3
37 426,5
Summa intäkter
1 027
987,2
739
825,8
619
512,6
Transfereringar
och bidrag
792
280,4
534
738,7
532
559,7
Intäkter efter
avdrag för
transfereringar
och bidrag
235 706
,8
205
087,1
86 952,9
Kostnaderna för
statens egna
verksamhet
232
092,8
160
649,2
169
473,5
Resultat före
refinan-
siella poster
3 614,0
44 437,9
-82
520,6
Finansiella
intäkter och
kostnader

Resultat av
andelar i dotter-
och intresse-
företag
8 373,8
8 373,8

Finansiella
intäkter
193
545,0
105
459,9
71 526,8
Finansiella
kostnader
290
342,4
203
391,7
178
348,2
Summa
-88 423,6
-89 558,0
-106 821,4
Årets underskott
-84
809,6
-45
120,1
-189
342,0
Kommentarer till resultaträkningen
Som förberedelse för omläggningen av budgetåret till
kalenderår fr.o.m. år 1997 omfattar resultaträkningen
både en räkenskapsperiod på 18 månader och
kalenderåret 1996. I kommentarerna nedan jämförs de
båda 12-månadersperioderna, kalenderåret 1996 och
budgetåret 1994/95.
Förändringar i 1996 års resultat jämfört med
1994/95 beror främst på höjda skatteintäkter p.g.a.
importmoms från EU-medlemsstater, höjda avgifter och
EU-bidrag samt försäljning av del av Nordbanken. Vad
gäller kostnaderna noteras en ökning av statens totala
personalkostnader. Den största delen av denna ökning
hänför sig till Polisväsendet där man gjort en avsättning
för framtida pensionskostnader på 1 miljard kronor,
som hänför sig till gjorda pensionsåtaganden i samband
med personalneddragningar.
Sammanfattningsvis kan sägas att statens resultat
förbättrades jämfört med föregående år. Underskottet
för 18 månadersperioden 1995/96 blev 85 miljarder
kronor. För kalenderåret 1996 blev underskottet 45
miljarder kronor, vilket innebär en minskning med 144
miljarder kronor jämfört med perioden 1994/95.
7.2 Garantier
Riksdagen har godkänt regeringens förslag om en ny
modell för garantihanteringen i staten. Den nya
modellen innebär att risken i varje garantiengagemang
eller grupp av engagemang beräknas och att garantin
prissätts i form av en årlig avgift för garantin. Till den
del avgifter inte erhålls från garantitagaren är det frågan
om en statlig subvention. En sådan subvention avses
belasta ett anslag.
Modellen har införts för nya garantier under år 1997.
Införandet av modellen för den gamla garantistocken
påbörjas under år 1998.
Modellen innebär att avgiftsintäkter, och i
förekommande fall anslagsmedel, reserveras på ett
konto i Riksgäldskontoret. Eventuella återvinningar
tillförs garantireserven som finansierar infrianden,
administration och andra utgifter. En obegränsad kredit
kopplas till kontot. Regeringen anser att Sida bör ges
resultatansvar för garantier inom sitt område, dvs.
bistånd. Riksgäldskontorets ansvar skall inte heller
omfatta insättningsgarantin för kontoinsättning i bank
och värdepappersinstitut.
Riksgäldskontoret har för närvarande ett uppdrag att
göra en inventering av alla redan utfärdade garantier,
förutom export-, bistånds- och bostadsgarantier.
Inventeringen skall möjliggöra en beräkning av det
subventionsvärde och den förlustrisk som finns i den
gamla stocken av garantier. Detta värde bör sedan föras
upp på anslag inom respektive utgiftsområde.
Riksgäldskontoret har ännu inte slutfört
inventeringen, vilket innebär att subventionsvärdena och
förlustriskerna inte är kända. De anslag som finns
uppförda på statsbudgeten under år 1997 för
finansiering av infrianden av garantier bör därför finnas
kvar även under år 1998.
Redovisning av statliga garantier m.m. för
redovisningsperioden 1995/96
Nedan följer en redovisning av statliga garantier per den
31 december 1996. De redovisade uppgifterna för
verksamheten avser redovisningsperioden 1995/96.
Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som
gällde den 31 december 1996. I redovisningen ingår
uppgifter om statens ansvarsförbindelser i form av
kreditgarantier och borgen, grundfondsförbindelser samt
kapitaltäckningsgarantier. En kreditgaranti är ett statligt
borgensåtagande som oftast gäller som för egen skuld.
En grundfondsförbindelse är ett åtagande att betala ett
bestämt belopp för att undvika likvidation eller se till att
garantimottagarens kapital hålls intakt.
Kapitaltäckningsgarantin är ett åtagande som
omfattar garantimottagarens totala utlåning. Därutöver
inkluderas statens garanti för insättningar i bank och
vissa värdepappersinstitut utfärdade genom
insättningsgarantinämnden.
Garanterad kapitalskuld
Den garanterade kapitalskulden per den 31 december
1996 var 653,9 miljarder kronor vilket är 478,7
miljarder kronor mer än året innan. I sifferuppgifterna
nedan redovisas räkenskapsåret 1994/95 inom parentes.
Ökningen beror i huvudsak på införandet av
insättningsgarantin samt att Riksgäldskontoret, till
skillnad från tidigare, redovisar värdet på
kapitaltäckningsgarantierna till SBAB och Venantius AB
för bolagens totala utlåning på 90 miljarder kronor.
Drygt 99 procent av den garanterade kapitalskulden
hänför sig till Insättningsgarantinämnden 407,4 (0.0)
miljarder kronor, Riksgäldskontoret 169,4 (75,6)
miljarder kronor, Exportkreditnämnden 38,4 (41,2)
miljarder kronor, Statens bostadskreditnämnd 24,7
(23,6) miljarder kronor, Finansdepartementet 11,7
(12,3) miljarder kronor och länsstyrelserna 1,3 (1,7)
miljarder kronor.
Antalet utställda garantier
Det fanns drygt 40 000 utställda garantier per den 31
december 1996 och medelvärdet för kapitalskulden per
garanti är ungefär 6 miljoner kronor. Den minsta
enskilda garantin är på 100 kronor och den största
uppgår till 91 miljarder kronor. De myndigheter som
utfärdat det största antalet garantier är Statens
bostadskreditnämnd 22 000, länsstyrelserna 8 000 och
Exportkreditnämnden 10 000 garantier. Dessa står för
99 procent av det totala antalet kreditgarantier.
Övriga myndigheter och departement har
tillsammans knappt 500 garantier.
Utgifter till följd av infriade garantier
Utgifterna till följd av infriade garantier under
redovisningsperioden 1995/96 uppgår till 2 366,1
(1 489,9) miljoner kronor, vilket motsvarar 0,4 procent
av den totala kapitalskulden. Den största andelen
infriade garantier redovisas av Statens
bostadskreditnämnd med 1 627,5 (472,8) miljoner
kronor och Exportkreditnämnden med 714,3 (978,5).
Inkomster från lämnade garantier
Inkomster från garantiavgifter redovisningsperioden
1995/96 uppgår till 2 285,5 (1 157,3) miljoner kronor,
eller 0,3 procent av den totala kapitalskulden.
Inkomsterna genereras främst av
Insättningsgarantinämnden 966,4 (0,0) miljoner kronor,
Exportkreditnämnden 823,3 (709,9) miljoner kronor,
Riksgäldskontoret 249,6 (244,0) miljoner kronor och
Statens bostadskreditnämnd 183,9 (106,9) miljoner
kronor.
Inkomster till följd av återbetalning av infriade
garantier uppgår till 1 915,5 (807,2) miljoner kronor
eller 0,3 procent av den totala kapitalskulden. Dessa
inkomster härrör främst från Exportkreditnämnden
1 870,8 (788,1) miljoner kronor.

TABELL 7.4 STATLIGA GARANTIER
MILJONER KRONOR

GARANTIER UTFÄRDADE AV

GARANTERAD
KAPTALTALSKULD
31 DECEMBER 1996

UTGIFTER TILL FÖLJD
AV INFRIADE
GARANTIER

INKOMSTER FRÅN
GARANTIAVGIFTER
INKOMSTER
TILL FÖLJD
AV ÅTER
BETALNINGAR
AV TIDIGARE
INFRIADE
GARANTIER

GARANTIRAM
Insättningsgarantinämnden
407 393,9
0,0
966,4
0,0

Riksgäldskontoret
169 425,9
0,0
249,6
0,0
182 074,7
Exportkreditnämnden
38 369,0
714,3
823,3
1 870,8
74 000,0
Statens bostadskreditnämnd
24 690,4
1 516,6
183,9
38,7
24 690,4
Finansdepartementet
11 651,5
0,0
0,0
0,0
11 651,5
Länsstyrelserna
1 266,3
43,2
27,8
4,6
2 176,0
Bankstödsnämnden
0,0
0,0
33,9
0,0
0,0
Övriga
1 048,9
92,0
0,6
1,4
2 718,3
Totalsumma
653 845,9
2 366,1
2 285,5
1 915,5
- 1
Källa: Riksrevisionsverket
1. Någon summering är inte meningsfull eftersom garantiramen för
insättningsgarantinämnden alltid motsvaras av storleken på insättningarna. För
övriga myndigheter gäller angivna
garantiram som tak.

Det ekonomiska utfallet av verksamheten
Summan av inkomsterna från garantiavgifter och
återbetalningar för tidigare infriade garantier har i
förhållande till utgifterna för infriade garantier resulterat
i ett nettoöverskott på 1 834,9 miljoner kronor för
redovisningsperioden 1995/96. Föregående budgetår
visade ett nettoöverskott på 474,6 miljoner kronor.

Sammanställning av statliga garantier
Tabellen nedan visar i sammandrag kapitalskulden för
samtliga statliga garantier per den 31 december 1996
samt inkomster och utgifter för statliga garantier under
redovisningsperioden 1995/96.
7.3 Statsbudgetens utfallet 1995/96
En utförlig genomgång av statsbudgetens utfall
budgetåret 1995/96 gjordes i årets ekonomiska
vårproposition (prop. 1996/97:150, avsnitt 5.7
Utgiftstak för den offentliga sektorn). Därför görs i
denna proposition endast en kortare genomgång.
Utfallet av statsbudgeten
Utfallet av statsbudgetens inkomster blev 817 miljarder
kronor. Jämfört med budgetförslaget ökade inkomsterna
med 86 miljarder kronor. Utgifterna uppgick 958
miljarder kronor, vilket är 12 miljarder kronor högre än
statsbudgeten. Underskottet blev därmed 141 miljarder
kronor, vilket är en förbättring med 74 miljarder kronor
vid jämförelse med beräkningen i statsbudgeten.
Statsbudgetens inkomster och utgifter har justerats
upp med 8 miljarder kronor till följd av nya regler
beträffande inbetalning av mervärdesskatt fr.o.m. år
1996. I statsbudgeten redovisades dessa inkomster i
posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto på
utgiftssidan. Beslutet om nya utjämnings- och
bidragssystem vad gäller kommuner och landsting
innebar en ökning av såväl inkomster som utgifter med
ca 40 miljarder kronor.
Inkomster
Skatterna ökade under budgetåret med knappt 72
miljarder kronor, varav mervärdesskatten svarade för
37 miljarder kronor. Ökningen är främst en följd av ett
nytt system för reglering av mervärdesskatt och nytt
bidrags- och utjämningssystem för kommuner och
landsting. Denna ökning påverkar dock inte
statsbudgetens saldo eftersom motsvarande belopp
belastar utgiftssidan.
Inkomstskatterna från juridiska personer ökade med
drygt 15 miljarder kronor, främst beroende på att
fastighetsskatt på kommersiella lokaler återinfördes
fr.o.m. år 1996 och att fastighetsskatt infördes även på
industrifastigheter.
Inkomsterna av socialavgifter och allmänna avgifter
ökade med knappt 12 miljarder kronor. Av ökningen
svarade den särskilda löneskatten för 5 miljarder
kronor. Av detta belopp avser knappt 4 miljarder
kronor särskild löneskatt på den pensionsskuld som
Posten AB, Telia AB och Vattenfall AB övertagit från
de förutvarande affärsverken. Arbetsmarknadsavgiften
ökade med drygt 4 miljarder kronor på grund av att
avdragen för utbildningsvikariat och stöd för
nyanställningar (RAS) blev lägre än beräknat.
Fysiska personers inkomstskatt minskade med knappt
9 miljarder kronor främst beroende på
kommunalskatteutbetalningarna för år 1996.
Utbetalningarna fastställdes hösten 1995 och baserades
på en beräknad lönesumma som var högre än den som
låg till grund för statsbudgetens beräkningar.
Inkomsterna av försåld egendom ökade med knappt
14 miljarder kronor, vilket främst beror på försäljning
och inlösen av aktier i Nordbanken.
Utgifter
Utgifterna ökade jämfört med statsbudgeten totalt med
knappt 12 miljarder kronor. Ökningen beror framför
allt på effekten av de nya statsbidrags- och
utjämningssystemen för kommuner och landsting, som
kommenterats under skatteinkomster. Detta är en
redovisningsteknisk förändring. En annan förklaring är
att utgifterna för bidrag till arbetslöshetsersättning ökade
liksom utgifterna inom infrastrukturområdet. Den
tidigare av dessa båda förändringar beror på att
sysselsättningen utvecklades mindre gynnsamt är
prognostiserat. Utgifterna minskade främst inom
försvarsdepartementets område. Minskningen är dock
till största delen av redovisningsteknisk natur och
föranleds av ändrade regler för finansiering av förskott
till leverantörer.

TABELL: 7.5 STATSBUDGETENS UTFALL BUDGETÅRET 1995/96
MILJONER KRONOR

STATS-
BUDGET

TILLÄGGS-
BUDGET

MER-
UTGIFTER

SUMMA

UTFALL

AVVIKELSE
MOT
STATSBUDGE
T
Statsbudgetens inkomster

Skatter m.m.
varav
4 Mervärdesskatt
2 Juridiska personers
inkomstskatt
3 Socialavgifter
1 Fysiska personers
inkomstskatt
5 Övriga skatter
673 143

176 483
58 525
248 056
33 733
156 346
40 245

19 000

21 245

713 388

195 483
58 525
248 056
33 733
177 591
744 806

213 712
73 674
259 758
25 126
172 536
71 663

37 229
15 149
11 702
-8 607
16 190
Inkomster av statens
verksamhet
34 881

34 881
41 408
6 526
Inkomster av försåld egendom
81

81
13 881
13 800
Återbetalning av lån
9 331

9 331
5 596
-3 735
Kalkylmässiga inkomster
-2 045

-2 045
-2 348
-303
Bidrag m.m. från EU
9 563
367

9 563
7 798
-1 765
Extraordinära medel från EU
6 100

6 100
5 838
-262
Summa
731 053
40 612

771 298
816 978
85 925
Statsbudgetens utgifter

Statschefen och regeringen
2 886
1 000
2
3 888
2 844
-42
Justitiedepartementet
29 196
27
2
29 225
29 357
161
Utrikesdepartementet
24 035
112
0
24 147
23 556
-479
Försvarsdepartementet
63 746
-17 971
44
45 819
44 896
-18 850
Socialdepartementet
261 562
-112
38
261 488
257 268
-4 294
Kommunikationsdepartementet
35 953
233

36 186
43 889
7 936
Finansdepartementet
112 416
40 773²

153 189
147 620
35 204
Utbildningsdepartementet
57 230
3 466

60 696
56 497
-733
Jordbruksdepartementet
18 738
531

19 269
15 778
-2 960
Arbetsmarknadsdepartementet
136 827
613

137 440
145 260
8 433
Kulturdepartementet
6 914
122
3
7 039
6 918
4
Näringsdepartementet
50 335
1 376

51 711
51 750
1 415
Civildepartementet
4 038
16
4
4 058
4 064
26
Miljödepartementet
2 658
1 061

3 719
2 923
265
Riksdagen och dess
myndigheter
1 185
39

1 224
1 183
-2
Räntor på statsskulden
132 000

132 000
123 758
-8 242
Oförutsedda utgifter
1

1
7
6
Minskning av anslagsbehållning
1 000

1 000
0
-1 000
Beräknat tillkommande utgifts-
behov,
5 000¹

5 000
0
-5 000
Summa
945 720
31 285
92
977 097
957 567
11 847
Statsbudgetens saldo
-214 667
9 327
-92
-205 799
-140 589
74 078

Räntorna på statsskulden minskade jämfört med
statsbudgeten med drygt 8 miljarder kronor beroende på
en lägre räntenivå än som antogs i budgetpropositionen.
Andra faktorer som påverkat ränteutgifterna är
över/under-kurser vid emission, realiserade
valutavinster/för-luster på lån i utländsk valuta samt
kursförluster/vinster vid uppköp av obligationslån.
Bilaga 5 Årsredovisning för staten för budgetåret
1995/96 innehåller tabeller med detaljerat utfall per
anslag och inkomsttitel samt en sammanställning per
departementsområde av besparingar och reservationer
respektive överföringsbelopp.
7.4 Avgiftsbelagd verksamhet
De totala avgiftsintäkterna har under perioden 1992/93
till år 1996 ökat från drygt 33 miljoner kronor till
knappt 40 miljoner kronor. Utvecklingen redovisas i
tabell 7.6.
Att avgiftsintäkterna för budgetåret 1993/94 är
betydligt lägre än övriga år beror på att ett tiotal
myndigheter ombildades till aktiebolag den 1 juli 1993.
Bland dessa kan nämnas AMU-gruppen och
Byggnadsstyrelsen. Ökningen av avgiftsinkomsterna
under budgetåret 1994/95 förklaras av att Försvarets
Materielverk avgiftsfinansieras från den 1 juli 1994.
De totala avgiftsintäkterna för år 1996 är i stort sett
oförändrade jämfört med budgetåret 1994/95. Ökningen
av offentligrättsliga avgifter förklaras huvudsakligen av
att banavgifter (Banverket) inkluderats i den senaste
redovisningen. Fler myndigheter än tidigare redovisar
intäkter i exportverksamhet och några myndigheter
uppvisar en kraftig ökning. Avgifter enligt 4 §
avgiftsförordningen har minskat något.
Av de totala avgiftsintäkterna på ca 60 miljarder
kronor för budgetåret 1995/96 svarar kundkategorin
statliga myndigheter för 37 miljarder kronor, vilket
motsvarar drygt 60 procent av intäkterna. Året innan
utgjorde andelen interndebiteringar drygt 70 procent.
Kostnadstäckningsgraden har under budgetåret
1995/96 ökat något både på det offentligrättsliga
området och på uppdragsområdet. Cirka 85 procent av
myndigheterna har en kostnadstäckningsgrad på mer än
90 procent. Motsvarande siffra budgetåret 1994/95 var
78 procent.
Den genomsnittliga avgiftsförändringen har under
budgetåret 1995/96 varit ca 2 procent för
offentligrättsliga avgifter och ca 1 procent för
uppdragsverksamheten. Många myndigheter har behållit
avgifterna oförändrade.
Huvuddelen av de offentligrättsliga avgiftsintäkterna
(96 procent) kommer från externa uppdragsgivare.
Resterande 4 procent kommer från statliga
myndigheter. Avgiftsintäkterna från
uppdragverksamheten kommer i huvudsak från interna
uppdragsgivare, dvs. statliga myndigheter. Av den
totala volymen för uppdragsverksamhet kommer cirka
85 procent från statliga myndigheter. En myndighet,
FMV, står för cirka 2/3 av de totala avgiftsintäkterna
inom uppdragsverksamheten.
Avgiftsintäkter budgetåret 1998
I myndighetsavsnitten i denna proposition redovisas
budgetar för avgiftsbelagd verksamhet som omfattar
budgetåret 1998 och beräkingar av den
avgiftsfinansierade verksamheten för budgetåren 1999
och 2000. En sammanfattande bedöming av dessa
budgetar indikerar att avgiftsintäkterna för budgetåren
1997 och 1998 ligger i nivå med volymen för år 1996.
I kommande budgetpropositioner kommer en samlad
redovisning av budgetar för avgiftsfinansierad
verksamhet per utgiftsområde att lämnas.

TABELL 7.6 UTFALL AVGIFTSINTÄKTER
MILJONER KRONOR

1991/92

1992/93

1993/94

1994/95

1996

1995/96 (18
MÅN)
Offentligrättsliga
avgifter
3 351
3 721
4 552
4 364
6 332
9 497
Uppdragsavgifter
29 874
29 708
15 351
33 172
32 705
49 057
Avgifter enligt 4 §
Avg.
förordningen
130
149
441
738
708
1 062
Summa
33 355
33 578
20 344
38 274
39 745
59 616
varav export
288
327
259
262
358
538

7.5 Revisionens iakttagelser
Revisionens iakttagelser sammanfattas i en årlig rapport till regeringen.
Iakttagelserna bygger på revisorernas
bedömningar av myndigheternas årsredovisningar, särskilda studier,
effektivitetsgranskningar, regeringsuppdrag
samt remissyttranden. En utgångspunkt för regeringens beredning av revisionens
iakttagelser är att ineffektiv
användning eller bristfällig redovisning av statliga medel inte kan accepteras.
Det primära ansvaret för att påtalade
brister och missförhållanden åtgärdas ligger hos myndigheternas ledning. Om en
myndighet erhåller
revisionsberättelse med invändning skall myndigheten till regeringen redovisa de
åtgärder myndigheten avser att
vidta med anledning av invändningen.
I det följande lämnas en sammanfattande redovisning av revisionens iakttagelser
med tonvikt på frågor av generell
karaktär. En redogörelse av vilka bedömningar regeringen gör med anledning av
revisionens myndighetsspecifika
iakttagelser samt vilka åtgärder regeringen har vidtagit eller avser att vidta
för att undanröja påtalade brister lämnas
under respektive utgiftsområde.
Vissa generella iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) konstaterar att den finansiella redovisningen i
årsredovisningarna redovisningstekniskt
uppvisar en högre kvalitet än under tidigare år. Informationskvaliteten och
överskådligheten i den finansiella
redovisningen kunde däremot vara väsentligt bättre. Vissa brister i
årsredovisningarna kan härledas till otydligheter i
bl.a. regleringsbreven och avser främst redovisning av avgiftsfinansierad
verksamhet.
Resultatredovisningen har förbättrats hos många myndigheter. Det finns dock
fortfarande ett stort antal
myndigheter där man ännu inte har nått en godtagbar kvalitetsnivå.
Förordningen (1995:686) om internrevision vid statliga myndigheter reglerar
vilka myndigheter som skall inrätta
internrevision. Några myndigheter uppfyller kraven enligt förordningen. Enligt
RRV:s bedömning är dock
revisionsresurserna i flera fall otillräckliga i relation till myndighetens
storlek och verksamhet.
RRV har observerat att styrelseledamöter i myndigheter och statliga bolag i
många fall inte besitter tillräckliga
kunskaper om eller missuppfattar innebörden och omfattningen av det ansvar och
de befogenheter som följer med
ställningen som styrelseledamot. Detta yttrar sig t.ex. i att de
frågeställningar som styrelsen har ansvar för i vissa fall
inte i tillräcklig grad uppmärksammas och behandlas av styrelsen. RRV anser
därför att regeringen bör informera
samtliga styrelseledamöter i statliga myndigheter om vilka förväntningar man
ställer på dem och vilka frågor man
vill att de särskilt skall bevaka.
Regeringens sammanfattande bedömning
Regeringen ser positivt på den förbättring som kontinuerligt sker av
årsredovisningarnas kvalitet men vill samtidigt
betona vikten av att påtalade brister i såväl den finansiella redovisningen som
i resultatredovisningen åtgärdas. Enligt
regeringens bedömning skapar den nya förordningen (1996:882) om myndigheternas
årsredovisning m.m. och de
förordnings-ändringar som följer av budgetlagen bättre förutsättningar för en
utveckling av kommande
årsredovisningar. Senare års utveckling av mål- och resultatdialogen med
myndighetsledningarna, som beskrivs
närmare i avsnitt 7.7, bör också leda till en förbättrad resultatredovisning.
Regeringen delar revisionens uppfattning om att internrevisionen inte har
fungerat som avsågs i förordning
(1995:686) om intern revision. Mot bakgrund bl.a. av revisionens iakttagelser
kommer en översyn av förordningens
tillämpning och ändamålsenlighet att påbörjas under hösten 1997.
Regeringen delar revisionens uppfattning om att styrelseledamöterna bör
informeras om styrelsens ansvar och
befogenheter samt om vilka frågor ledamöterna särskilt skall bevaka. För
närvarande genomförs därför en utbildning
av styrelseledamöter i myndigheter med styrelser med fullt ansvar. Vidare har
Statskontoret på Finansdepartementets
uppdrag utarbetat en vägledning för effektivt styrelsearbete.
Revisionsberättelser med invändningar
RRV och dess revisorer granskar och avger revisionsberättelser för myndigheter,
stiftelser, bolag och andra
organisationer. Revisionen kan föranleda kritik av varierande grad. Den
allvarligaste formen av kritik innebär att
revisionsobjektet erhåller revisionsberättelse med invändning. Antalet
revisionsberättelser med invändning var för
räkenskapsåret 1995/96 26 stycken. För budgetåren 1993/94 och 1994/95 var
antalet revisionsberättelser med
invändningar 31 respektive 14.
Myndigheterna har i år upprättat sitt årsbokslut och sammanställt sin
årsredovisning med en månad kortare tid till
sitt förfogande. Nästan samtliga myndigheter har ändå lyckats lämna
årsredovisningen inom utsatt tid. En bidragande
orsak till detta torde vara att myndigheterna under det förlängda budgetåret
lämnade två delårsrapporter. Tillkomsten
av delårsrapporten har bl.a. medfört att myndigheterna sett över sina rutiner
för att upprätta bokslut.
Under hösten 1996 har en ny förordning (1996:882) om myndigheters
årsredovisningar m.m. trätt i kraft. Denna
förordning innehåller övergångsbestämmelser som innebär att delar av den nya
förordningen var tillämpliga på
årsredovisningen för budgetåret 1995/96, vilket påverkade myndigheternas arbete
med årsbokslut och
årsredovisning. Främst är det förordningens föreskrifter om sammanställning över
väsentliga uppgifter (5 §) och om
underskrift (8 §) som lett till en del oklarheter och missförstånd. Ökningen av
antalet revisionsberättelser med
invändningar jämfört med föregående år kan till viss del hänföras till de
förändrade kraven.
Anslagsöverskridanden och brister i internkontrollen är relativt vanliga skäl
till revisionens invändningar.
Regeringen ser allvarligt på detta och förutsätter att berörda myndigheter dels
förbättrar den interna kontrollen och
uppföljningen av anslagsförbrukningen, dels att den interna revisionen utvecklas
i enlighet med gällande föreskrifter.
Nedan följer en sammanställning av de organisationer som fått
revisionsberättelse med invändning och skälen till
dessa. Regeringens bedömningar i de enskilda fallen redovisas under respektive
utgiftsområde.
Banverket: Banverket har inte inrättat internrevision enligt förordning 1995:686
Turistdelegationen: Årsredovisningen har inte skrivits under av samtliga
styrelseledamöter.
SPV: Internkontrollen har inte fungerat på ett tillfredsställande sätt med fel
och brister i den finansiella
redovisningen som följd.
Konsumentverket: Internkontrollen har inte fungerat på ett tillfredsställande
sätt med fel och brister som följd.
Kammarkollegiet: Ett anslag är överskridet. En anslagspost är överskriden. Ett
anslag för 1994/95 har utnyttjats
under 1995/96.
Folkens muséum/Etnografiska: Överskridande av anslag med drygt 1 miljon kronor.
Vid granskningen har
väsentliga felaktigheter framkommit i redovisningen, vilket lett till att
årsredovisningen vad avser de finansiella
delarna inte är rättvisande.
Konstnärsnämnden: Myndighetens styrelse har inte i behörig ordning fattat beslut
om årsredovisningen. Ett anslag
har överskridits med drygt 2 miljoner kronor.
Statens konstmuséer: Den ekonomiska redovisningen i resultatredovisningen
omfattar endast tolv månader av
räkenskapsårets arton månader.
Statens Konstråd: RRV kan inte bedöma om föreliggande årsredovisning har
skrivits på av en behörig styrelse.
RRV kan inte heller finna att beslut om årsredovisning fattats enligt gällande
regler.
Riksantikvarieämbetet: Överskridande av anslag med 4 miljoner kronor.
Nämnden för utlandsutställningar av nutida svensk konst i utlandet:
Resultatredovisningen och
anslagsframställningen uppfyller inte kraven enligt förordningen om myndigheters
årsredovisning m.m. Ett
reservationsanslag har överskridits.
Språk- och folkminnesinstitutet: RRV kan inte bedöma om redovisningen är
tillförlitlig och räkenskaperna
rättvisande, eftersom ett tillfredsställande underlag till räkenskaperna inte
avlämnats. RRV kan inte heller finna att
beslut om årsredovisningen fattats enligt gällande regler.
Militärhögskolan: Årets kapitalförändring är inte rättvisande beroende på
felaktig redovisning av intäkter i den
avgiftsfinansierade verksamheten. Bokförda intäkter om ca 29 miljoner kronor
avseende uppdrag från
Försvarsmakten motsvarar inte avtalad och genomförd verksamhet. Dessa medel
borde istället ha bokförts som
förskott från kund. Internkontrollen har under året inte fungerat på ett
tillfredsställande sätt med fel och brister i
redovisningen som följd.
Styrelsen för psykologiskt försvar: Internkontrollen har under året inte
fungerat på ett tillfredsställande sätt med fel
och brister i redovisningen som följd.
Högskolan Södertörn: RRV har funnit väsentliga brister i den interna kontrollen
och redovisningen av
helårsstudenter och helårsprestationer. Detta har fått till följd att det råder
stor osäkerhet om redovisningens
tillförlitlighet vad avser anslagsredovisning och resultaträkning. RRV kan på
grund därav inte bedöma om
årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande.
Vänerskolan: Årsredovisningen har inte skrivits under av samtliga
styrelseledamöter. Sammanställning över
väsentliga uppgifter saknas.
Konsthögskolan: Sammanställning över väsentliga uppgifter saknas.
Institutet för rymdfysik: Årsredovisningen har inte skrivits under av samtliga
styrelseldamöter. Sammanställning
över väsentliga uppgifter saknas.
Verket för högskoleservice: Årsredovisningen har väsentliga brister.
Länsstyrelsen i Malmöhus län: Två anslag är överskridna med ett sammanlagt
belopp om drygt 10 miljoner
kronor.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen har vid två tillfällen, utan
regeringens tillstånd, tecknat borgen
på totalt 5,05 miljoner kronor.
Länsstyrelsen i Uppsala län: Två anslag är överskridna med ett sammanlagt belopp
om drygt 4 miljoner kronor.
Statens Utsädeskontroll: Sammanställning över väsentliga uppgifter saknas.
Sida: Resultatredovisningen uppfyller inte väsentliga krav enligt förordningen
om myndigheters årsredovisning
m.m.
Polisväsendet: Årsredovisningen har inte lämnats in i tid.
Domstolsverket: Årsredovisningen har inte lämnats in i tid.
Revision av delårsrapport per den 30 juni 1997
Under det förlängda räkenskapsåret 1995/96 gällde ett temporärt krav på
delårsrapportering från myndigheterna.
Detta krav permanentades i och med att förordningen (1996:882) om myndigheters
årsredovisning m.m. har trätt i
kraft. Regeringen bedömer att införandet av delårsrapportering bidrar till en
förbättrad kontinuitet i uppföljningen av
myndigheterna.
RRV har granskat delårsrapporterna per den 30 juni 1997 och därvid funnit
brister som utmynnat i revisorsintyg
med invändning i åtta fall.
7.6 EA-värderingen
RRV genomför på regeringens uppdrag en årlig ekonomiadministrativ värdering
(EA-värdering) av myndigheter
under regeringen. EA-värderingen är ett instrument för regeringen att löpande
följa upp såväl myndigheternas
ekonomiadministrativa standard som ansvars- och befogenhetsfördelningen mellan
regeringen och myndigheterna.
EA-värderingen omfattar 241 myndigheter under regeringen. Nedan följer
resultatet av årets EA-värdering med
jämförelsesiffror från föregående år.

TABELL: 7.13 RESULTAT AV EA-VÄRDERINGEN 1994/95

ANTAL
MYNDIGHET
ER 1995/96

1994/9
5

PROCE
NT
1995/9
6

1994/9
5
Fullt
tillfredsställande
162
111
67
44
Tillfredsställande
60
120
25
47
Ej
tillfredsställande
19
22
8
9

Andelen myndigheter med bedömningen Fullt tillfredsställande har ökat med 23
procentenheter. Regeringen anser att
den positiva utvecklingen är mycket tillfredsställande.
7.7 Statsförvaltningens utveckling
Statskontoret har regeringens uppdrag att årligen göra en samlad och översiktlig
redovisning av utvecklingen inom
statsförvaltningen. Syftet är att riksdagen skall få en bättre och mer allsidig
information om de strukturella
förändringarnas inverkan på ekonomi och sysselsättning m.m. Statskontoret har nu
för andra året överlämnat sin
rapport till regeringen. Rapporten beskriver tre huvudområden. Först belyser
Statskontoret statens betydelse när det
gäller sysselsättning, personalens sammansättning, utbildning och löner,
konsumtion av statliga tjänster och
produktivitetsutveckling. Sedan redovisas konsekvenserna av den förda
förvaltningspolitiken i form av organisations-
och strukturförändringar i staten. I år behandlas också bl.a. omlokalisering av
statlig verksamhet och
förvaltningspolitikens likheter och olikheter i några OECD-länder. Slutligen tas
de förändringar upp som IT-
utvecklingen har medfört för statsförvaltningen.
Nedan görs en sammanfattning av rapporten Staten i omvandling. Därefter följer
regeringens bedömning med
anledning av denna rapport.
Staten i omvandling: Sammanfattning
Staten i samhällsekonomin
Sysselsättningen i staten
1996 sysselsatte staten 195 000 personer (exkl. affärsverken ). Det är 5 procent
av de anställda i Sverige. Om
affärsverken inkluderas fanns det ca 235 000 hel- och deltidsanställda hos
staten 1996. Socialförsäkringssektorn
räknas inte in i denna statistik. Överslagsberäkningar ger vid handen att staten
i dag är marginellt större jämfört med
för tjugofem, trettio år sedan.
Drygt 29 000 eller 12 procent av de statsanställda utanför affärsverkssfären har
sagts upp sedan 1990.
Neddragningarna har berört alla verksamhetsområden utom den högre utbildningen
och kulturområdet.
Sysselsättningen vid universitet och högskolor har däremot ökat kraftigt och
bidragit till att de anställda inom den
högre utbildningen numera är den största gruppen i staten.
Ett regionalt perspektiv på den statliga
sysselsättningen
Antalet statsanställda i Stockholms län har visserligen minskat mellan 1990 och
1996, men den totala sysselsättningen
inom staten har minskat mer. Det innebär att i relation till samtliga
statstjänstemän har andelen ökat mest i
Stockholms län under perioden. Andra län där andelen stigit är Uppsala och
Malmöhus. Ökningen av
sysselsättningen vid universitet och högskolor förklarar att staten minskat det
totala antalet statsanställda mindre i
vissa län än i andra.
Personalen i staten
Något över 40 procent av de statligt anställda är kvinnor. På grund av den
statliga verksamhetens mycket heterogena
karaktär varierar andelen kraftigt mellan olika verksamhetsområden. Störst är
kvinnodominansen inom
skatteförvaltningen med 70 procent. Inom domstolsväsendet och
kronofogdemyndigheterna är andelen kvinnor nästan
lika hög. Den manliga dominansen finns inom kommunikationer, där Vägverket och
Banverket väger tungt, samt
försvar och polis.
Neddragningar inom framför allt länsstyrelserna, men också i försvaret hittills
under 1990-talet, har medfört att
andelen kvinnor sjunkit inom dessa områden. Inom kommunikationsområdet har de
däremot blivit relativt fler.
Sammantaget innebär förändringarna att andelen kvinnor i statsförvaltningen är
marginellt högre i dag jämfört med
år 1990.
Deltidsarbete i staten minskar radikalt. Sedan 1990 har sådant arbete minskat i
betydelse inom så gott som samtliga
statliga verksamhetsområden. Knappt 30 procent av kvinnorna i staten arbetar
idag deltid.
Medelåldern på arbetsmarknaden stiger
Åldersstrukturen på hela arbetsmarknaden, liksom i staten, har under den
förhållandevis korta perioden 1990 1996
förändrats mycket kraftigt. Det är framför allt ungdomarna som inte kommit in på
arbetsmarknaden eller har
försvunnit ut i arbetslöshet. Det har medfört att medelåldern på arbetsmarknaden
på kort tid stigit markant.
I staten, där de anställda sedan länge haft högre medelålder än övriga delar av
arbetsmarknaden, ökade
medelåldern mellan 1990 och 1996 med drygt ett år till genomsnittsåldern 44. Det
är i de här sammanhangen fråga
om en kraftig förändring, även om ökningen inom övriga sektorer är ännu större.
Motsvarande tal för näringslivet
var en uppgång med närmare två år till en genomsnittsålder på 40 år 1996.
Utbildningsnivån högst i staten
Den vanligaste grundutbildningen bland de sysselsatta i Sverige är tvåårigt
gymnasium, men i staten är
akademikergruppen störst. Utbildningsnivån är högre än inom såväl andra delar av
den offentliga sektorn som i
näringslivet. Närmare 60 procent hade eftergymnasial utbildning och totalt
knappt 40 procent var akademiskt
utbildade. Motsvarande tal för näringslivet var 20 respektive närmare 10
procent.
Statens personalutbildning mest omfattande
Genomgående har andelen anställda som deltagit i personalutbildning varit
betydligt högre inom staten och övriga
delar av offentlig sektor än inom näringslivet. Sammantaget hade drygt hälften
av de anställda inom stat, kommuner
och landsting deltagit i någon form av personalutbildning första halvåret 1996.
Inom näringslivet var motsvarande
andel en dryg tredjedel. Andelen statsanställda som fått personalutbildning har
minskat något under perioden, men
den tid som sattes av för utbildningen har ökat. Antalet utbildningsdagar per
deltagare var i genomsnitt knappt 11
dagar eller 6, 3 procent av arbetstiden mot i genomsnitt 5 dagar eller 6 procent
av arbetstiden 1995. I näringslivet
avsattes drygt 5 dagar per deltagare 1996. Staten var därmed den sektor på
arbetsmarknaden inom vilken mest tid
avsattes för personalutbildning. Hittills har således besparingskraven i staten
inte gått ut över vidareutbildningen av
personal.
Stor genomsnittlig löneökning för statsanställda 1996
Den genomsnittliga månadslönen för statsanställda uppgick i september 1996 till
18 900 kronor en ökning med 7,6
procent sedan september 1995. Det är den största löneökningen för de
statsanställda hittills under 1990-talet.
Arbetsgivarverkets statistik över jämförbara grupper, dvs. personer som var
anställda vid samma myndighet i
september 1996 såväl som året innan, gav vid handen att lönerna i staten ökat
med knappt 8 procent.
Löneökningarna visade dock en något större spridning år 1996 jämfört med 1990,
vilket tyder på att lönen numera
sätts individuellt i staten.
Det finns inte något som tyder på att statlig lönebildning påverkar den privata,
varken på kort eller lång sikt.
Däremot styrs en statlig löneförändring till stor del av förändringar på det
privata området.
Konsumtion av statliga tjänster
Konsumtionen av de statliga tjänsterna har inte haft samma entydiga utveckling
som sysselsättningen. Efter en
tillbakagång under 1980-talets första hälft började konsumtionsutgifterna att
stiga mot slutet av årtiondet.
När arbetslösheten började stiga efter år 1990 ökade satsningarna på utbildning
och arbetsmarknadsåtgärder,
vilket gjorde att konsumtionen av sådana tjänster steg kraftigt.
Bolagiseringarna i början av 1990-talet minskade
däremot konsumtionen.
Under 1994 tycks besparingskraven på den offentliga sektorn ha gett resultat
även inom staten, trots fortsatt hög
arbetslöshet och därmed stora utgifter för utbildning och
arbetsmarknadsåtgärder. Konsumtionen var oförändrad det
året. År 1995 minskade konsumtionen av statliga tjänster med drygt 3 procent,
huvudsakligen beroende på en
nedgång i försvarets inköp av varaktiga varor.
Minskningen av den statliga konsumtionen fortsatte även under 1996. Den sjönk
med närmare 4 procent i volym.
Preliminära uppgifter pekar på att det berodde på en mer allmän neddragning inom
de statliga myndigheterna, med
undantag för universitet och högskolor, som fortsatte att expandera. Nedgången
var särskilt kraftig när det gäller
åtgärder inom arbetsmarknadsområdet och inom de allmänna tjänsterna. Även under
första halvåret 1997 sjönk
konsumtionen av statliga tjänster, nu med drygt 4 procent.
Produktiviteten i staten
Inom de områden där produktivitetsberäkningar gjorts under 1990-talets början,
bl.a. inom Invandrarverket och
kronofogdemyndigheterna, kan, med något undantag, visas på en starkt positiv
utveckling. De första åren på 1990-
talet medförde en kraftig ökning i efterfrågan , vilket drev upp
produktiviteten.
Historien antyder att det finns ett samband mellan produktivitetsförändringar i
staten och budgetpolitiken. Skärpta
besparingskrav ledde till att statsförvaltningens utgifter för konsumtion
stagnerade år 1994 för att därefter gå ned.
Det erfarenhetsmässiga sambandet mellan budgetpolitik och
produktivitetsutveckling pekar på att produktiviteten i
den civila statsförvaltningen ökat under 1990-talet. Intrycket förstärks av att
löneandelen i den statliga produktionen
långsiktigt har minskat, vilket tyder på en fortgående rationalisering. Den
positiva utveckling av produktiviteten som
registrerats i mätningarna till och med 1992 kan således bedömas ha fortsatt
under några år.
Enligt Statskontorets bedömning är dock utvecklingen under år 1996 svårare att
bedöma. Statistiken är ännu
preliminär, men den tyder på att de besparingar som gjorts resulterat i minskade
inköp från andra producenter,
medan statens totala löneutgifter endast gått ned obetydligt räknat i fasta
priser. Det innebär att löneandelen i de
statliga utgifterna stigit. Det går ännu inte att bedöma om detta är en
tillfällighet eller ett trendbrott och om det tyder
på en ökning eller minskning av produktiviteten.
Staten i ett internationellt perspektiv
De nordiska länderna har en utbyggd offentlig sektor, eftersom man valt att
huvudsakligen organisera sjukvård,
utbildning, barn- och äldreomsorg i offentlig regi. Konsumtionen av offentliga
tjänster är betydligt högre än
genomsnittet för OECD-länderna, med Sverige och Danmark i topp. När det gäller
statlig verksamhet, avviker
emellertid de nordiska länderna, med undantag för Island, inte från
OECD-genomsnittet.
Med reservation för jämförbarheten i den internationella statistiken uppgick
konsumtionen av statliga tjänster till 8
procent av BNP sammantaget för OECD-länderna år 1995. Sverige, Norge, Danmark
och Finland hade samma år
utgifter för statlig konsumtion på mellan 7 och 8 procent av BNP. Det är i nivå
med eller strax under OECD-
genomsnittet.
I OECD-länderna svarar den s.k. nattväktarstaten (allmänna tjänster, försvar
samt samhällsskydd och
rättskipning) i genomsnitt för mer än hälften av den statliga verksamheten, dvs.
5 procent av BNP. I Sverige är
motsvarande utgifter relativt sett lägre. De utgjorde 4 procent av BNP år 1996.
Den lägre nivån förklaras
huvudsakligen av de, i ett internationellt perspektiv, små utgifterna för de
allmänna tjänsterna, dvs. för
skatteväsendet, länsstyrelserna m.m.
Organisations- och strukturförändringar
Strukturförändringarna i statsförvaltningen har ett mönster. Det finns tre
huvudlinjer. De går alla ut på att renodla
verksamheten till att avse huvudfunktionen.
En huvudlinje i utvecklingen under 1990-talet är affärsverksamhetens
bolagisering
En annan huvudlinje går ut på att tydligare skilja statens funktioner för
förvaltning och rättskipning från varandra.
För att stärka individens rättsskydd har allt fler arbetsuppgifter flyttats från
myndigheter till förvaltningsdomstolar.
Den tredje linjen berör förvaltningsmyndigheternas kärnverksamhet som definieras
genom de avgränsningar som
gjorts mot affärsverksamhet och rättskipning. De riktlinjer som utformats utgår
från att den statliga verksamheten i
denna del ska renodlas genom att den bör inriktas på frågor som rör
myndighetsutövning och att myndighetsformen
då bör tillämpas.
De senaste två åren har förändringarna huvudsakligen berört den regionala nivån,
med beslut om
länssammanläggningar och försök med nya, kommunala, beslutsformer i det
regionala utvecklingsarbetet. I flera fall
har också den regionala organisationen koncentrerats. Exekutionsväsendet och
lantmäteriet är exempel på detta.
Utvecklingen av kärnverksamheten karaktäriseras framför allt av decentralisering
av arbetsuppgifter från staten
till kommuner och från regering och centrala myndigheter till lägre nivåer i
statsförvaltningen
Decentraliseringstendenserna hittills under 1990-talet har varit särskilt
påtagliga inom den högre utbildningen.
Många myndighetsavvecklingar
De fem första åren på 1990-talet har alltså präglats av stora omstruktureringar
i staten, följt av en period då
förändringstakten mattats. Under perioden 1990 till och med första halvåret 1997
fanns tre fjärdedelar av de
statsanställda i myndigheter som har berörts av att arbetsuppgifter kommit till
eller försvunnit.
Avvecklingar och nybildningar av myndigheter har också varit omfattande.
Hittills under 1990-talet har 160
myndigheter avvecklats. Ett tiotal av dessa var faktiska avvecklingar, dvs. de
innebar inte bara att myndigheten lades
ned utan också att det statliga åtagandet upphörde. Vanligare vid nedläggningar
är att verksamheten övergår till en
annan, ny eller befintlig, myndighet eller att den bolagiseras. En övervägande
del av nedläggningarna förde således
med sig att nya myndigheter bildades. Drygt en fjärdedel av de statsanställda
finns i de närmare hundra nya
myndigheter som har bildats hittills under 1990-talet.
Strukturförändringarna i statsförvaltningen visar att det endast undantagsvis är
fråga om att verksamheten som
sådan läggs ned, utan att det är formerna för den som ändras för att skapa en
mer ändamålsenlig organisation, samti-
digt som volymen bantats.
Omlokalisering av central statlig verksamhet
Statskontorets sammanfattande omdöme om 1970-talets stora omlokaliseringsvåg
från Stockholm till ett femtontal
orter ute i landet är att den gav ett lyckat utfall i förhållande till de
förhoppningar som knöts till den. Statsmakterna
ville avlänka tillväxten i storstäderna och samtidigt förbättra
förutsättningarna för de utvalda lokaliseringsorterna.
Sysselsättningen vid lokaliseringsorterna har sammantaget utvecklats mer
positivt än i övriga delar av landet utanför
storstäderna.
De statsanställda i Stockholms län är färre idag än för tjugofem år sedan. Sedan
1970 har den statliga
sysselsättningen utanför Stockholms län ökat med 10 procent. Hela ökningen har
alltså gått till andra län än
Stockholms och i första hand till lokaliseringsorterna. Det har således skett en
utjämning mellan Stockholms län och
övriga landet i enlighet med intentionerna med 1970-talets
omlokaliseringsbeslut.
Enligt Statskontorets bedömning är dock läget annorlunda i dag jämfört med på
1970-talet. Lokaliseringen av
statlig verksamhet kan fortfarande ha stor betydelse för att skapa en god balans
i näringsstruktur och arbetsmarknad
på olika orter, men som direkt sysselsättningsskapare är inte staten lika
användbar som förr. Genom att staten
krymper och endast svarar för fem procent av den totala sysselsättningen blir
potentialen för omlokaliseringar allt
mindre.
Förvaltningspolitiken i ett internationellt perspektiv
En jämförelse med utvecklingen i några andra OECD-länder visar att den svenska
förvaltningspolitiken faller väl in i
ett nordiskt mönster; en successiv modernisering av den offentliga sektorn för
att möta medborgarnas krav på service
och för att klara finansieringen av de stora offentliga åtagandena. Utöver en
starkare resultatorientering har
förändringsarbetet karaktäriserats av betydande omorganiseringar.
Decentraliseringen till kommunerna stärker de
demokratiska värdena genom att besluten fattas närmare medborgarna. Samtidigt
har kraven på samordning ökat.
En delvis annan väg har valts av de anglosachsiska länderna där inriktningen
varit att minska den offentliga
sektorn och i högre grad utnyttja privata marknader. I dessa länder har
kontrollen av byråkratin varit en viktig fråga.
EU-medlemskapets effekter på statsförvaltningen
En allt större del av den svenska statsförvaltningen arbetar med EU-relaterade
frågor. Medlemskapet påverkar såväl
innehållet i som formerna för arbetet inom statsförvaltningen. Statskontoret
konstaterade år 1996 att drygt hälften av
160 tillfrågade myndigheter hade EU-relaterat arbete och att detta fordrar ett
nära samarbete mellan departement och
myndigheter.
Genom medlemskapet i EU deltar Sverige i den gemensamma strukturpolitiken.
Organisationen för att genomföra
strukturfondsprogrammen involverar ett stort antal aktörer och är mycket
svåröverskådlig. Enligt Statskontorets
bedömning beror detta både på att strukturpolitiken omfattar insatser inom många
olika sektorer och på att Sverige
prioriterat ett betydande lokalt och regionalt inflytande och velat tillgodose
EU:s principer om partnerskap och
nytänkande.
Den organisatoriska lösningen för genomförandet varierar mellan programmen. I
vissa fall har en befintlig
organisation utsetts till att fatta beslut i enskilda ärenden, i andra har nya
myndigheter inrättats. Ett exempel är
beslutsgrupperna, där företrädare för landsting och kommuner tillsammans har
majoritet. Varje program eller s.k.
målområde har dessutom en övervakningskommitté knuten till sig.
Att viktiga beslut fattas i nätverk mellan EU-myndigheter, gemenskapens
institutioner och nationella förvaltningar
ställer stora krav på Regeringskansliets förmåga att styra och utvärdera de
svenska myndigheternas deltagande i det
europeiska samarbetet.
Staten och informationstekniken
Internationellt har den svenska statsförvaltningen en framskjuten position när
det gäller att utnyttja
informationstekniken, IT. En hög datoriseringsgrad och stor andel strukturerad,
digitaliserad information, som
byggts upp under två decennier, och som har hög tillgänglighet tack vare
offentlighetsprincipen, lägger också en
grund för en fortsatt stark position.
De senaste åren har präglats av bred satsning på olika kanaler för information
och service till medborgare och
företag. 1996 är året då informationsservice via Internet slog igenom i den
statliga förvaltningen.
I samband med satsningarna har myndigheternas service förbättrats, framför allt
för de mer rutinmässiga
ärendena. Det avspeglas i de höga och stigande användarsiffrorna för olika nya
tjänster. Från
Arbetsmarknadsstyrelsens Platsbank tas t.ex. dubbelt så många platsannonser ned
jämfört med föregående år.
Någon samlad redovisning av IT-utvecklingens betydelse för statsförvaltningens
effektivitet finns inte. Enligt
Statskontorets bedömning fordras det tydligare krav från verksledning och
departement för att strama upp
kalkylrutiner och skapa en tradition av effektivitetsbedömningar och
resultatuppföljningar även av IT-satsningar.
De stora framtida besparingarna finns framför allt att hämta vid ett ökat
samarbete över myndighets- och
verksamhetsgränserna. Investeringar i gemensam information, t.ex. i
grunddatabaser, ger ökad effektivitet i de
verksamheter som de betjänar, samtidigt som uppgiftslämnandet från företag och
medborgare kan minskas.
Framgången med självservice via telefon och Internet visar på fortsatta
besparingsmöjligheter.
Många myndigheter förvaltar register som är resurser för andra myndigheter eller
för en bredare krets. Därför är
IT-satsningar inte längre en fråga för myndigheten ensam, utan de fordrar
samarbete med andra. Det innebär också
att det finns ett behov inom staten av en gemensam infrastruktur för
information. En sådan omfattar enhetliga
begrepp och beteckningar, regler för användning av gemensam information,
samutnyttjande av datainsamlingsrutiner
och kommunikationslösningar för att kunna nå informationen i databaserna.

Regeringens bedömning
Regeringen gör följande bedömning med anledning av Statskontorets redovisning av
utvecklingen inom
statsförvaltningen.
Statskontorets rapport är ett viktigt underlag för bedömningen av konsekvenserna
av de förändringar som har
genomförts i statsförvaltningen. Rapporten visar på ett bra sätt den
övergripande utvecklingen av statsförvaltningen.
Det har inte legat inom Statskontorets uppdrag att också utvärdera viktiga
strukturella förändringar inom staten.

Bättre utvärderingar
Riksdagen har krävt att regeringen på ett bättre sätt utvärderar hur olika typer
av strukturförändringar genomförs
inom statsförvaltningen. För att tillgodose detta behov avser regeringen att ge
Statskontoret ett årligt uppdrag att på
ett systematiskt och samordnat sätt utvärdera viktiga strukturförändringar inom
staten.
Uppföljning av arbetsgivarpolitiken
Regeringens avsikt är också att fortlöpande informera riksdagen om den
arbetsgivarpolitiska utvecklingen i stort (BP
98, volym 5, utg.omr. 14, avsnitt 7).
Statskontorets rapport visar att staten är den sektor inom arbetsmarknaden som
avsätter mest tid för
personalutbildningen. Det görs däremot ingen analys av i vilken utsträckning
personalutbildningen är
verksamhetsanpassad.
Av betydelse i detta sammanhang är att regeringen kommer att ställa krav på
myndigheterna att driva sin
arbetsgivarpolitik så, att kompetensförsörjningen så långt möjligt säkerställs.
Myndigheterna skall redovisa sin
kompetensförsörjning och vilka mål som gäller för denna till regeringen. I
anslutning härtill kommer regeringen
också att begära redovisning av rörligheten bland de anställda, framför allt
bland chefer, och av planerade åtgärder
för att förbättra denna.
Regeringen avser vidare att införa ett system med årlig uppföljning av
myndigheternas lönepolitik bl.a. genom
preciserade krav på statistik från Arbetsgivarverket om lönepolitiken och dess
samlade utfall.
Fortsatt renodling av verksamheten
Statsförvaltningen har krympt väsentligt och sysselsätter idag knappt 195 000
personer (årsarbetare).
Omstruktureringsarbete skall ses som en fortlöpande process.
Strukturförändringar är en integrerad del av förnyelsen
av förvaltningen. Syftet är att öka effektiviteten och verksamhetens
ändamålsenlighet i förhållande till de uppgifter
och mål som har fastlagts av riksdagen och regeringen.
Regeringens inriktning är att värna om kärnverksamheterna och att i största
möjliga utsträckning fortsätta arbetet
med att renodla den statliga verksamheten. I årets budgetproposition föreslår
regeringen t.ex. att
Riksrevisionsverkets verksamhet renodlas och koncentreras till de revisionella
uppgifterna. I dagsläget är huvuddelen
av den statliga ekonomistyrningsfunktionen organisatioriskt placerad inom RRV.
Regeringen föreslår också att
statens ekonomistyrningsfunktion renodlas och att en ny myndighet bildas. Den
statliga produktionen av ekonomi-
och personaladministrativa system- och stödtjänster samordnas och integreras i
den nya myndigheten. (BP98, volym
2, utg.omr. 2, Inledning).
Verksamhetsformerna ses över
Statlig verksamhet skall som huvudregel bedrivas i myndighetsform. När staten
och en annan part, t.ex. från
näringslivet, engagerar sig i anslagsberoende verksamhet och gemensamt bidrar
till finansieringen kan det dock vara
aktuellt att låta uppgiften utföras i en privaträttslig verksamhetsform. Därvid
skall formerna aktiebolag eller en ideell
förening användas (prop. 1995/96:61, bet. 1995/96:LU7, rskr. 1996/96:79). Det
bör framhållas att detta inte innebär
något undantag från principen att myndigheterna skall underställa regeringen
avgöranden om en myndighets
deltagande i olika privaträttsliga verksamhetsformer.
Regeringen har gjort bedömningen att äldre anslagsstiftelser bör omprövas. Så
sker nu i flera fall.
Verksamheterna inom Stiftelsen svenska institutet, Stiftelsen riksutställningar
samt Stiftelsen invandrartidningen
föreslås i årets budgetproposition helt eller delvis föras över till
myndigheter. För ett antal industriforskningsinstitut,
som är stiftelser och där staten finansierar en del av verksamheten, övervägs
eller pågår bolagisering.
Regeringen har uppdragit åt Statskontoret att utforma förslag till vissa
riktlinjer för anslagsfinansierad verksamhet
som staten driver gemensamt med annan part i aktiebolag eller ideell förening. I
uppdraget ingår att föreslå
tillvägagångssätt för att överföra verksamhet i en s.k. anslagsstiftelse till
aktiebolag eller ideell förening samt att
föreslå hur regeringen bör styra sådan verksamhet med hänsyn till de
förutsättningar som verksamhetsformen ger.
Fortsatt effektivisering
I budgetpropositionen för år 1997 konstaterade regeringen att den statliga
förvaltningen måste effektiviseras
ytterligare. I det sammanhanget hänvisade regeringen till möjligheten för
myndigheterna att i ökad utsträckning
använda sig av anbudsupphandling. Tjänster som utförs i den statliga
förvaltningen bör således i större utsträckning
utsättas för konkurrens så att kostnaderna kan sänkas. Regeringen vill verka för
ett ökat intresse från myndigheternas
sida när det gäller denna möjlighet. Statskontoret har därför givits i uppdrag
att genomför en konferens om
upphandling som ett medel för effektivisering. Regeringens avsikt är att
Regeringskansliet kompetens skall stärkas
och att dialogen mellan regeringen och myndigheterna i dessa frågor skall
utvecklas.
Alternativa lösningar för de statliga åtagandena
Regeringen behöver få bättre kunskap om hur väl den svenska statliga
förvaltningen hävdar sig i jämförelse med
andra länder. Internationella jämförelser bör därför komma till ökad använding i
det fortsatta arbetet med att
utveckla den statliga verksamheten. Sådana jämförelser kan visa i vilka
avseenden vi kan dra nytta av erfarenheter
från andra länder för att hitta mer kostnadseffektiva former för statliga
tjänster och transfereringar.
Förbättrad produktivitets- och kvalitetsinformation behövs
Med en god produktivitetsutveckling kan myndigheterna bibehålla, eller öka,
kvalitet och omfattning på sin service
till medborgarna inom ramen för oförändrade eller minskade resurser.
Statskontorets rapport visar att
produktivitetsredovisningarna ännu inte uppnått fullgod standard och att
produktivitetsutvecklingen under år 1996 är
svår att bedöma.
Statskontoret och Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag utvärderat hur
väl och ändamålsenligt
myndigheterna har redovisat produktivitet och kvalitet i årsredovisningarna för
1994/95. Även här framgår det att
det finns stora brister bl.a. i hur myndigheterna redovisar produktivitet och
kvalitet.
Mot bakgrund av de förslag som Statskontoret och RRV har lagt fram kommer
regeringen att vidta åtgärder för
att få ett bättre grepp om myndigheternas produktivitets- och
kvalitetsutveckling. Ett målmedvetet arbete med att
förbättra myndigheternas produktivitets- och kvalitetsredovisningar måste ske
stegvis. Regeringens ambition är att i
ett första steg samordna kraven på produktivitets- och kvalitetsinformation inom
fem myndighetsområden, bl.a.
skatteförvaltningen och socialförsäkringsadministrationen.
Samarbete över myndighetsgränserna viktigt
Statskontoret konstaterar att de stora framtida besparingarna framför allt finns
att hämta vid ett ökat samarbete över
myndighets- och verksamhetsgränserna inom IT-området. En stor del av samarbetet
behöver ske på regional och
lokal nivå. IT-systemens användbarhet för det regionala och lokala arbetet är en
nyckel till sänkta kostnader och
förbättrad service Men samarbete behövs även på andra områden.
Förvaltningspolitiska kommissionen, som lämnade sitt betänkande våren 1997, har
bl.a. uppmärksammat det
fenomen som betecknas som fragmentering: brist på sammanhang mellan den statliga
förvaltningens olika delar,
tendens till splittring, oförmåga att se till de gemensamma överordnade målen.
Det är viktigt att denna trend bryts. I
samband med beredningen av kommissionens betänkande kommer regeringen att ta
ställning till dessa frågor.
Regeringens inriktning är att samarbetet mellan myndigheterna bör utvecklas så
att de fördelar som kan utvinnas
genom gemensamma statliga insatser bättre kan tas tillvara i upphandling och
utveckling av för myndigheterna
gemensamma funktioner. Genom ett sådant samarbete kan bl.a. servicen till
allmänhet och företag förbättras och
verksamhetskostnaderna minska.
En elektronisk förvaltning på väg
Regeringen har idag överlämnat en skrivelse till riksdagen om Utvecklingen i
informationssamhället (skr.
1997/98:19). De bedömningar som regeringen gör nedan anknyter till
ställningstagandena i denna skrivelse.
Statsförvaltningen är på väg mot en elektronisk förvaltning, där service till
medborgare och företag är en viktig
utgångspunkt. Utvecklingen av informationstekniken innebär inte enbart
produktivitetsvinster inom förvaltningen.
Genom att, med hjälp av informationstekniken, göra den offentliga verksamheten
mer öppen och tillgänglig för
medborgarna kan demokratin förstärkas.
Informationstekniken har bara under det senaste året fått stor spridning inom
förvaltningen. Informationsservice
via Internet till medborgare och företag har fått ett genombrott i
förvaltningen, satsningar på nya
servicetelefonitjänster fortsätter och den tekniska miljön moderniseras.
Informationstekniken underlättar i hög grad
kommunikationen mellan myndigheter och medborgare och företag.
Genom att förvaltningen i högre grad använder sig av informationsteknik kan
handläggningstiden för ärenden
minska. Små- och medelstora företag kan göra administrativa besparingar genom
att nya rutiner för
uppgiftslämnande successivt införs på myndigheterna. Den elektroniska handeln
medför att en ny marknad öppnas
till den offentliga sektorn. Därigenom kan inte bara den offentliga
administrationen rationaliseras och fördelaktigare
priser uppnås, utan även att IT-användningen sprids till mindre och medelstora
företag.
Regeringens bedömning är att framtida effektivitetsvinster ligger i ett ökat
samarbete över myndighets- och
verksamhetsgränserna bl.a. genom att se information som en gemensam resurs. En
sammanhållen elektronisk
infrastruktur innefattande både teknik och information underlättar denna
samverkan. Detta är också inriktningen på
Toppledarforums verksamhet.
Sekelskiftet skapar problem i många IT-system. Många myndigheter och företag,
särskilt de med stora äldre
system, står inför ett omfattande och brådskande anpassningsarbete för att få
systemen att fungera utan störningar
kring sekelskiftet. Genom regeringens förordning (SFS 1977:30) om översyn av
statliga myndigheters
informationssystem inför år 2000 har den högsta ledningen i myndigheten ett
ansvar för att styra processen och följa
upp att åtgärder vidtas.
Det återstår viktiga frågor att ta ställning till. Bl.a. gäller det att redogöra
för hur samhällets IT-säkerhet skall
inordnas i det nationella handlingsprogrammet. Regeringen kommer inom kort att
ge Statskontoret ett uppdrag att
utarbeta en sammanhållen strategi för IT-säkerheten samt statens ansvar för
denna.
Förvaltningspolitiska kommissionens
betänkande

Förvaltningspolitiska kommissionen överlämnade i mars 1997 sitt betänkande I
medborgarnas tjänst till regeringen.
Kommissionen har bl.a. haft till uppgift att göra en analys av om nuvarande
former för organisation och styrning av
statlig förvaltning och verksamhet är ändamålsenliga i förhållande till de
uppgifter och mål som fastlagts av regering
och riksdag.
Kommissionens arbete har i huvudsak inriktats på principiella och övergripande
frågor av vikt för
statsförvaltningen som helhet, utifrån en bedömning av var generella problem
finns. Tre delvis sammanfallande
problemsfärer har legat till grund för kommissionens överväganden och förslag.
Dessa är förvaltningens
svårstyrbarhet, dess fragmentering och följderna av internationaliseringen.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Regeringen avser att återkomma till
riksdagen med en redovisning
av regeringens ställningstagande till kommissionens överväganden och förslag.
Bättre mål- och resultatdialog
Riksdagen har tidigare uttalat att det som Riksdagens revisorer föreslår om
information och resultatstyrning
(1994/95:RR14) bör beaktas i den fortsatta utvecklingen (bet. 1995/96:FiU7).
Regeringen har genomfört vissa
åtgärder som ligger i linje med riksdagens revisorers förslag.
År 1995 beslutade regeringen att intensifiera och förbättra kontakterna mellan
departementsledningar och
myndighetsledningar genom regelbundna mål- och resultatdialoger. Ca 110 dialoger
genomfördes inom loppet av ett
år och erfarenheterna från dessa dialoger var positiva. Den påbörjade processen
med mål- och resultatdialoger har
därefter fortsatt i oförminskad takt. Dialogen är på väg att bli ett normalt och
återkommande instrument i
regeringens styrning av myndigheterna inom ramen för den reformerade
budgetprocessen. Enligt nuvarande
riktlinjer bör departementsledningarna genomföra en mål- och resultatdialog med
alla sina myndigheter vart eller
vartannat år.
Revisorerna behandlar riksdagens roll i mål- och resultatstyrningen. Som
tidigare framgått har regeringen
genomfört ett utvecklingsarbete avseende budgetpropositionens utformning. Ett
första steg har varit att i inledningen
till respektive utgiftsområdesavsnitt klargöra de mål och den inriktning som
gäller för verksamheten inom området.
Syftet är bland annat att tydliggöra sambandet mellan de övergripande politiska
målen och bedömningarna och
myndighetsspecifika mål och åtgärder som redovisas på myndighets- eller
anslagsnivå. Regeringen anser att det för
den fortsatta utvecklingen av resultatstyrningen är av stor vikt att riksdag och
regeringen kontinuerligt för en dialog
ur ett styrningsperspektiv om de beslutsunderlag regeringen redovisar. Denna
dialog bör utvecklas både på politisk
nivå och tjänstemannanivå. En sådan dialog fördes under våren på
tjänstemannanivå mellan utskott och departement
om redovisningen per utgiftsområde i budgetpropositionen.
Redovisning av personalkonsekvenser vid strukturförändringar och besparingar,
m.m.
Allmänt
I budgetpropositionen för 1997 (prop. 1996/97:1, vol.1) redogjordes för
bedömningar av de personalkonsekvenser
som blev en följd av förslagen i budgetpropositionen och de andra
särpropositioner som förelagts riksdagen.
Bedömningarna omfattade budgetåren 1995/96 - 1999.
En uppföljning har gjorts av de personalkonsekvenser som redovisades i
budgetpropositionen för 1997. Vidare har
en bedömning gjorts av de personalkonsekvenser som blir en följd av förslagen i
denna budgetproposition och de
andra propositioner som förelagts riksdagen under innevarande budgetår och som
omfattar perioden t.o.m. år 2000.
Det bör dock understrykas att det finns en betydande osäkerhet i bedömningarna.
Staten har för närvarande cirka 235 000 hel-och deltidsanställda (inkl.
affärsverken). Under åren 1997 - 2000
beräknas överslagsmässigt cirka 8 250 statsanställda avgå med ålderspension.
Detta antal kan komma att öka bl.a. till
följd av att arbetstagare kan avgå tidigare med pension eller pensionsersättning
motsvarande pension enligt
övergångsbestämmelser i pensionsavtalet och bestämmelser i trygghetsavtalet.
Trygghetsstiftelsen
Trygghetsstiftelsen är den organisation som enligt det statliga trygghetsavtalet
bistår de som är övertaliga
(försäkringskasseområdet omfattas inte av avtalet) och som ansvarar för
användningen av de medel som parterna har
avsatt för trygghetsåtgärder. Enligt vad regeringen inhämtat från
Trygghetsstiftelsen har cirka 50 500 personer sagts
upp i staten under tiden april 1990 - juni 1997. Av dessa har cirka 5 500 sagts
upp under tiden juni 1996 - juni 1997.
Trygghetsstiftelsen arbetar situations- och individanpassat med en mycket
markant arbetslinjeprofil. Detta har lett
till att arbetslösheten kunnat hållas nere. Bland dem som omfattas av
trygghetsavtalet ligger den öppna arbetslösheten
under 2 procent. Cirka ett år efter uppsägningstidens utgång återstår det att
skapa permanenta lösningar för cirka 13
procent av de uppsagda. Av dessa 13 procent är knappt hälften föremål för olika
åtgärder eller har korta tillfälliga
jobb. Drygt 70 procent av de uppsagda som får nya arbeten, erhåller dessa på den
privata arbetsmarknaden, oftast i
små och medelstora företag.
Trygghetsstiftelsen har en ambition att arbeta förebyggande för att undvika
uppsägning och komma igång tidigt
med insatser för de som förväntas bli övertaliga. Cirka 3 000 personer har varit
eller är föremål för sådana insatser
utan att bli uppsagda. Intresset ökar inom många myndighetsområden för att
minimera de negativa effekterna både
för de övertaliga och för verksamheten.
Myndigheterna avsätter årligen 0,7 procent av lönesumman till
Trygghetsstiftelsen. Denna avsättning grundar sig
på en överenskommelse mellan parterna på det statliga avtalsområdet.
Avsättningen motsvarar sammanlagt cirka 350
miljoner kronor per år. Trygghetsstiftelsens kapital uppgår för närvarande till
ca 950 miljoner kronor. Av detta
belopp skall cirka 140 miljoner kronor betalas ut enligt redan fattade beslut om
trygghetsåtgärder. Den totala
omfattningen av beräknade återstående kostnader för redan uppsagda kan
uppskattas till drygt 500 miljoner kronor.
Under föregående budgetår (1995/96, 18 månader) utbetalades 469 miljoner kronor
i stöd till övertaliga (motsvarar
på 12 månader 313 miljoner kronor).
Redovisningar av personalkonsekvenserna
Nedan följer en uppföljning av de personalkonsekvenser som redovisades i
budgetpropositionen för 1997 samt
bedömningar som gjorts av de personalkonsekvenser som blir en följd av förslagen
i denna budgetproposition
och de andra särpropositioner som förelagts riksdagen under året. Bedömningarna
är även i år preliminära
eftersom det finns många osäkra faktorer.
Huruvida bedömda minskningar av personalen faktiskt leder till uppsägningar och
arbetslöshet är något som inte
kan förutses.
Regeringen kommer årligen att informera riksdagen i dessa frågor.
Sammanfattning
Enligt de beräkningar som redovisas i det följande riskerar cirka 9 000 personer
att bli övertaliga under perioden
1997-2000, varav cirka 2 700 år 1997 och cirka 6 300 åren 1998-2000. Utöver
dessa tillkommer viss övertalighet vid
de allmänna försäkringskassorna. De departement som närmast berörs är
Justitiedepartementet ( främst inom
polisväsendet och kriminalvården), Försvarsdepartementet, Socialdepartementet
(främst vid Statens
institutionsstyrelse), Kommunikationsdepartementet (främst vid Statens
Järnvägar, Vägverket , Luftfartsverket och
Sjöfartsverket), Finansdepartementet (främst inom skatteförvaltningen) och
Inrikesdepartementet (främst vid
Lantmäteriverket och inom länsstyrelserna).
Bedömningar per departementsområde
Justitiedepartementet redovisar följande bedömningar.
Inom polisväsendet riskerar i storleksordning 1 100 civilanställda att sägas upp
under perioden juli 1996 -
december 1997. Antalet civilanställda beräknas minska med ytterligare ca 500
personer fram till utgången av 2000.
En ny grundutbildning av poliser påpbörjas i januari 1998.
Inom åklagarväsendet beräknas antalet åklagare uppgå till knappt 700 vid
ingången av 1997 vilket är cirka 20
färre än vid ingången av 1996. Regeringen bedömer att antalet åklagare kommer
att öka med 10-15 under 1998.
Antalet administrativ personal kommer att minska med uppemot 200 under
innevarande år till följd av uppsägningar
hösten 1996. Någon ytterligare minskning förväntas inte under perioden
1998-2000.
En ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten, inrättas fr.o.m. den 1 januari 1998.
Myndigheten kommer i huvudsak
att bemannas med personal inom polis- och åklagarväsendena. Totalt beräknas
Ekobrottsmyndighetens personal
uppgå till i storleksordningen 360 årsarbetskrafter.
Antalet domare (ordinarie och icke-ordinarie) uppgick första halvåret 1997 i
genomsnitt till 1 667, vilket innebär
en minskning jämfört med år 1993/94 med cirka 5 procent. Regeringens bedömning
är att behovet av domare
kommer att vara i stort sett oförändrat under kommande år. Den administrativa
personalen har under samma period
minskat med cirka 12 procent till 2 980 personer. Den fortsatta datoriseringen
gör att en viss minskning kan ske även
kommande år.
Inom kriminalvården kommer antalet anställda att minska med cirka 60
årsarbetskrafter under innevarande år.
Prognosen för perioden 1998-2000 visar på en minskning med ytterligare cirka 550
årsarbetskrafter.

Utrikesdepartementet redovisar följande bedömningar.
Vid Svenska Institutet beräknas antalet anställda att öka netto med cirka 2
personer fram till årsskiftet 1997/98.
Ökningen beror på tillkomsten av projektanställningar i samband med nya uppdrag
för institutet, framför allt det s.k.
Visbyprogrammet som finansieras inom utgiftsområde 14.
Statens invandrarverk övertog den 1 januari 1997 från polisen ansvaret för de
s.k. grundutredningar som görs
direkt när en utlänning söker asyl i Sverige. Effekten ur personalpolitisk
synvinkel var att friställningar från
invandrarverket kunnat undvikas samt att ett antal anställda fått en del av sin
arbetstid på obekväma tider. Om inte
ansvaret för grundutredningarna förts över hade vissa friställningar varit
ofrånkomliga. Anledningen till detta skulle
vara att antalet personer som söker asyl i Sverige minskat under senare år. Hur
stort antal som skulle kunnat vara
aktuella för att friställas är svårt att uppskatta. Det bör dock ha rört sig om
ett ytterst fåtal personer som nu hade
varit aktuella. Minskningarna av organisationen har framförallt avsett de stora
förläggningar som lagts ner sedan
slutet av år 1994.
Invandrarverket kommer att från och med den 1 oktober 1997 ta över ansvaret från
polisen för utredningar av
ärenden som avser ansökningar om uppehållstillstånd där asylskäl inte åberopas.
Likaså kommer invandrarverket att
ta över ansvaret i ärenden som avser ansökningar om svenskt medborgarskap.
Besluten fattas redan i dag i båda
ärendekategorierna av invandrarverket. För att utföra de nya arbetsuppgifterna
behöver invandrarverket öka sin
organisation med 177 årsarbetskrafter. Eftersom förändringen är att betrakta som
verksamhetsövergång har den
personal inom polisen som idag är sysselsatt med verksamheten rätt att gå över
till invandrarverket. Totalt rör det sig
här om 188 personer. Enligt uppskattning av invandrarverket har 91 av dessa en
sådan bakgrund att de kan placeras
in i verkets organisation.
Utlänningar kan med stöd av utlänningslagen (1989:529) tas i förvar. Hittills
har polisen haft ansvaret för
omhändertagandet. Från och med den 1 oktober 1997 kommer ansvaret för
omhändertagandet att flyttas över till
invandrarverket. Avsikten med förändringen är att ändra inriktningen av
verksamheten vilket framgår av regeringens
förslag i propositionen Ändring i utlänningslagens förvarsbestämmelser (prop.
1996/97:147). Den ändrade verksam-
heten innebär att staten inte betraktar förändringen som verksamhetsövergång.
Detta leder till att den personal som
hittills varit verksam vid förvaren inte följer med arbetsuppgifterna till
invandrarverket.Totalt beräknas omkring
100 årsarbetskrafter behövas. Invandrarverket avser att använda egen personal
och inte inhyrd .
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att en ny myndighet skall bildas inom
det integrationspolitiska området.
Den nya myndigheten kommer att ta över arbetsuppgifter från invandrarverket som
rör introduktion och integration
av invandrare. Totalt beräknas den nya myndigheten behöva 100 årsarbetskrafter.
Myndigheten behöver i viss
utsträckning ny kompetens. I andra delar är förändringen att betrakta som
verksamhetsövergång och då har berörd
personal som idag är sysselsatt med verksamheten rätt att gå över till den nya
myndigheten. Hur många som
kommer att använda sig av denna rätt beror i hög grad på var myndigheten kommer
att lokaliseras. Detta är ännu
inte avgjort.
Regeringen tillkallade i januari i år en särskild utredare att utreda
ansvarsfördelningen vid verkställighet av
avvisnings- och utvisningsbeslut samt inre utlänningskontroll (Dir. 1997:6).
Utredaren skall lämna sitt betänkande
senast den 30 september 1997. Om betänkandet innehåller förslag om förändrad
ansvarsfördelning får detta med stor
sannolikhet personalpolitiska konsekvenser. Eventuella förändringar kan komma
att genomföras tidigast under år
1998.
Regeringen tillsatte i januari i år en parlamentarisk kommitté för att utreda ny
instans- och processordning vid
tillämpning av utlännings- och medborgarskapslagstiftningen samt viss översyn av
utlänningslagen (Dir. 1997:20).
Kommittén skall lämna sitt slutbetänkande senast den 30 april 1998. Om
betänkandet innehåller förslag om förändrad
instansordning får detta med stor sannolikhet personalpolitiska konsekvenser.
Eventeulla förändringar kan komma att
genomföras tidigast år 2000.
Inspektionen för strategiska podukter (ISP) inrättades den 1 feburari 1996 och
är under uppbyggnad. Antalet
årsarbetskrafter uppgick under 1996 till 17. Antalet årsarbetskrafter beräknas
öka till att under 1998 uppgå till cirka
20.
Hittills har Sida endast sagt upp 10 personer på grund av arbetsbrist. De
ytterligare neddragningar i personal, som
hittills behövt göras till följd av de besparingskrav som ställts, har kunnat
genomföras genom s.k. naturlig avgång,
dvs. några få pensionsavgångar och genom att medarbetare själva valt att lämna
organisationen. Sida arbetar också
med att sätta in kompetensutveckingsåtgärder så att övertalig personal skall
kunna ersätta personal som slutar sina
anställningar. Eventuellt kan Sida nödgas säga upp ytterligare personal för att
klara sparbetinget. Sammanlagt är det
för närvarande ca 60 färre tillsvidareanställda jämfört med ingångsvärdet vid
Sida 1995. Sida har också minskat
antalet vikarier. Arbetsbördan har ökat eftersom inte antalet uppgifter minskat.
Sida har för närvarande i princip
anställningsstopp sedan våren 1996. Viss nyrekrytering sker dock för att fylla
det behov av kompetens som
verksamheten kräver och som inte finns inom organisationen.

Försvarsdepartementet redovisar följande bedömningar
Riksdagen fattade i december 1996 beslut om totalförsvarets utveckling för
perioden 1997-2001. Som en följd av
1996 års försvarsbeslut bedöms personalminskningar komma att ske enligt
nedanstående tabell för åren 1998-2000.

PERSONALMINSKNINGAR
1997
1998
1999
2000
Yrkesofficerare

-900
-800
-700
Civilanställda vid
Försvars-makten

-500
-400
-160
Drift- och
underhållspersonal
vid Fortifikations-
verket
-240
-80
-120

Summa
-240
-1 480
-1 320
-860

Vidare har resurserna för drift och underhåll av försvarsfastigheter överförts
från Försvarsmakten till
Fortifikationsverket under år 1997 (se vidare regeringens skrivelse 1997/98:4,
kapitel 16). Regeringen har i samband
med överföringen ställt vissa rationaliseringskrav på verksamheten.
Rationaliseringarna innebär bl.a.
personalminskningar.
I fråga om yrkesofficerare sker avgångarna med ålderspension, särskild pension
eller genom spontana avgångar.
Den civila personalen avgår med ålderspension eller sägs upp på grund av
arbetsbrist.
Samtidigt kommer rekrytering att ske av yrkesofficerare med 400 år 1998 och med
550 för vardera åren 1999 och
2000.
Minskningen av drift- och underhållspersonal löses med pensionsavgångar under år
1997. Från och med år 1998
sker reduceringarna genom uppsägningar.
Regeringen beslutade den 7 maj 1997 om direktiv avseende lokalisering av
ytterligare verksamhet vid Försvarets
materielverk (FMV) till Arboga. Utredningen överlämnade den 18 augusti 1997 sin
slutredovisning. Utredningen har
identifierat och föreslagit att cirka 150 arbetstillfällen förläggs till Arboga.
Av dessa beräknas cirka en tredjedel
utgöra nyrekryteringar. Regeringen avser att fatta beslut i frågan under hösten
1997.
Regeringen beslutade den 5 december 1996 om direktiv för en översyn av det
militära försvarets skolverksamhet.
Den 11 augusti 1997 överlämnade skolutredningen ett delbetänkande (SOU
1997:112). Skolutredningen föreslår bl.a.
förändringar av försvarets skolors organisation och struktur (se vidare prop.
1997/98:1, utgiftsområde 6
Totalförsvar, avsnitt 4.6). Förslagen kommer att få konsekvenser för
Försvarsmaktens personal. Hur stora
personalminskningar som kan bli aktuella och när i tiden dessa infaller går i
dagsläget ej att bedöma. Utredningen
skall lämna sitt slutbetänkande senast den 2 januari 1998.

Socialdepartementet redovisar följande bedömningar.
I budgetpropositionen för 1997 redovisades bedömningar av personalpolitiska
konsekvenser för sex av
myndigheterna samt socialförsäkringsadministrationen. Tre mindre myndigheter
fick resursförstärkningar, vilket har
gjort det möjligt att klara arbetsbelastningen och ökade krav på verksamheterna.
Dessa är Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd, Statens institut för psykosocial miljömedicin och
Socialvetenskapliga forskningsrådet.
För Folkhälsoinstitutet och Smittskyddsinstitutet gjordes bedömningen att det
fanns risk för neddragningar på
personalsidan beroende på medelstilldelningen för år 1997. Detta har dock inte
blivit nödvändigt. För Statens
institutionsstyrelse har utvecklingen under det gångna året visat på behov av
större neddragningar än vad som
bedömdes i budgetpropositionen för 1997, se vidare nedan. De omfattande
neddragningar inom
socialförsäkringsadministraitonen som redovisades förra året har genomförts.
Angående uppsägning av personal på
försäkringskassorna, se nedan.
Sammanfattningsvis har uttaget av det generella besparingskravet på statlig
konsumtion, totalt 11 procent under
perioden 1995/96 till och med 1998, hittills medfört ett ansträngt resursläge
för myndigheterna inom
Socialdepartementets område. Möjligheterna att påverka övriga
förvaltningskostnader är små och åtstramningen har
därför huvudsakligen resulterat i konsekvenser på personalsidan. Det gäller i
synnerhet de mindre myndigheterna där
möjligheterna till omprioriteringar i resursanvändningen är begränsade. Som
redovisats ovan har vissa
omfördelningar gjorts inom verksamhetsområdet i syfte att förstärka
personalresurserna för de myndigheter som har
haft störst svårigheter att klara arbetsbelastningen.
Personalkonsekvenser till följd av större strukturella förändringar de senaste
åren har hittills inneburit
neddragningar för en myndighet, Statens institutionsstyrelse (se nedan).
De förslag i budgetpropositionen för 1998 som kommer att innebära strukturella
förändringar och som bedöms
leda till personalkonsekvenser inom departementsområdet berör
Rättsmedicinalverket och Statens institutionsstyrelse.
Nedan kommenteras personalkonsekvenserna för de myndigheter som berörs av större
resurs- och/eller
organisationsförändringar.
Under senare år har den vikande efterfrågan på platser inom missbrukarvården
nödvändiggjort nedläggning av ett
flertal institutioner. Efterfrågan inom ungdomsvården har dock ökat och viss
utbyggnad har skett. De senaste årens
beslut om neddragning av missbrukarvården innebär en minskning med cirka 200
anställda under åren 1997 och
1998. Statens institutionsstyrelse (SiS) har nyligen påbörjat ett
avvecklingsarbete som kommer att medföra en
neddragning med ytterligare omkring 200 anställda. Sammantaget sker således en
minskning av personalen med
cirka 400 årsarbetskrafter under åren 1997 och 1998. År 1999 bedöms verksamheten
vara i balans och
personalsituationen stabiliserad.
Genom beslut den 21 december 1995 gav regeringen Rättsmedicinalverket (RMV) i
uppdrag att göra en översyn
av den rättspsykiatriska undersökningsverksamhetens dimensionering och struktur.
Utredningen redovisades i
december 1996. Sedan utredningen lämnades har RMV:s instruktion ändrats vilket
bl.a. innebär att det ankommer
på verket att besluta om erforderliga åtgärder av organisatorisk art för att
bedriva verksamheten inom de
anslagsramar som ställs till verkets förfogande. Verkets analys av de
preliminära anslagsramarna för 1998 och
framöver har visat att den nuvarande organisationen inte ryms inom dessa ramar.
Verket har mot denna bakgrund
beslutat att lägga ned den rättspsykiatriska avdelningen i Uppsala med verkan
den 30 juni 1997. Den personal,
knappt 40 personer, som inte har fått eller inte accepterat erbjudande att ta
anställning på annan ort inom RMV har
sagts upp till denna tidpunkt.
Inom socialförsäkringsadministrationen har det i enlighet med besparingskravet
vid de allmänna
försäkringskassorna gjorts kraftiga resursneddragningar, trots en snabb
förändringstakt av regelverket för
socialförsäkringarna och övriga bidrag. De allmänna försäkringskassorna som inte
är statliga myndigheter bör dock
observeras i detta sammanhang eftersom de är statligt finansierade. Antalet
anställda vid kassorna minskade från 16
418 till 15 437 från december 1995 till december 1996. Vid utgången av
innevarande budgetår antas
personalminskningen omfatta 1 220 personer. Om besparingskravet fullföljs
tvingas kassorna till ytterligare stora
resursneddragningar under kommande budgetår.

Kommunikationsdepartementet redovisar följande bedömningar.
Post- och telestyrelsen (PTS) har för närvarande 160 anställda. Då myndigheten
bildades år 1992,
dimensionerades den för 208 anställda. PTS har under åren 1993-1996 genomgått
rationaliseringar. Parallellt med att
PTS har rationaliserat delar av den tidigare verksamheten har nya verksamheter
och ny kompetens byggts upp i
enlighet med dess uppdrag. År 1997 höjdes PTS anslagsnivå på grund av ändringar
av postlagen och telelagen.
Personal med specifik kompetens behövde anställas för att klara de nya
uppgifterna. De omfattande
rationaliseringarna har följts av ny verksamhet och ny kompetens. För närvarande
pågår en ny översyn av statens
åtaganden på postområdet. En departementspromemoria som bl.a. behandlar PTS
uppgifter på postområdet har
nyligen färdigställts. Proposition beräknas överlämnas till riksdagen våren
1998. Det är i dagsläget svårt att se vad
detta kommer att få för personalpolitiska konsekvenser. I dagsläget förefaller
det sannolikt att PTS kommer att
behöva nyanställa personal med specifik kompetens för postverksamheten .
Under verksamhetsåret 1996 har antalet anställda inom Luftfartsverket (LFV) ökat
med 68 personer till 4 277.
Förändringen beror huvudsakligen på trafikutvecklingen som ökade med cirka 6
procent och att LFV övertagit och
driver securityverksamhet i egen regi som tidigare varit utlagd på entreprenad.
LFV:s prognoser för den framtida
trafikutvecklingen pekar på en ytterligare tillväxt inom flygsektorn. De
faktorer som kan komma att påverka
personalstrukturen under de närmate åren är införande av ny teknik och EU:s
beslut att taxfree handeln inom EU
skall upphöra den 30 juni 1999. Enligt de bedömningar som LFV gjort kommer ett
avskaffande av taxfree handeln
inom EU att innebära en minskning av personal inom LFV med cirka 100 personer.
Ny teknik inom
flygplaneringstjänst kan inom ett till två år innebära en personalminskning med
cirka 25 personer.
Sjöfartsverket bedriver sedan en tid tillbaka ett rationaliseringsarbete som
bl.a. syftar till att minska utgiftsnivån
med ca 60 miljoner kronor år 2000. Rationaliseringen kommer att innebära en
minskning av antalet anställda med
100, 30 vid huvudkontoret i Norrköping och 70 ute i landet. För närvarande pågår
förhandlingar och det är idag
oklart vilken omfattning naturliga avgångar, pensionsavgångar och uppsägningar
har.
Antalet anställda inom Banverket ökade kraftigt under 1996 till 7 461 personer
med tillsvidareanställningar. Drygt
300 personer hade vid utgången av 1996 varit projektanställda med anställning
mer än ett år. Härutöver finns ett
antal andra personer med tillfällig anställning. Ökningen förklaras i allt
väsentlig av överföringen av
Tågtrafikledningen, 1 073 personer, till Banverket från Statens järnvägar. Som
en följd av dels minskade
investeringsvolymer, dels pågående omorganistion ersätts endast
nyckelbefattningar efter personalavgångar. Flertalet
projektanställda är anställda på de stora investeringsprojekt som pågår. I takt
med att dessa projekt färdigställs
upphör deras anställning om deras kompetens och erfarenhet inte kan tas till
vara i nystartade projekt.
Personalrörligheten minskade under 1996 vilket kan vara en följd av det allmänna
arbetsmarknadsläget. Lokalt har
dock personalrörligheten ökat t.ex. inom Malmöregionen som en föjd av
Öresundsbroprojektet.
Nyinvesteringarna kommer att minska vid genomförande av verksamheten med
föreslagna anslagsnivåer. Detta
berör framför allt projektanställda och övriga med tillfällig anställning. De
lägre volymerna kommer också att
påverka privata entreprenörer, framför allt inom anläggningsbranschen, där
Banverket svarar för nästan all
entreprenadverksamhet. På grund av pågående organisationsförändring inom
Banverket är effekterna av dessa
förändringar svåra att bedöma, men en viss övertalighet efter år 1998 kan inte
uteslutas.
Vid Vägverket är för närvarande 120 personer uppsagda. Anställningarna för dessa
kommer att upphöra under
1997 och 1998. Därutöver finns en beräknad övertalighet om cirka 150 personer
för 1998, ca 25 personer för 1999
och cirka 25 personer för år 2000. Denna övertalighet kommer att hanteras av
Vägverkets interna arbetsförmedling.
Detta innnebär att vissa av de övertaliga kommer att omplaceras inom verket,
vissa kommer att förtidpensioneras,
m.m. samt vissa kommer att sägas upp. Hur många som kommer att sägas upp kan för
närvarande inte beräknas.
För 1997 gäller att antalet tillsvidareanställda vid Statens institutet för
kommunikationsanalys (SIKA) kommer att
öka med 5 personer. Från och med 1998 kommer personalen att öka med sju
personer.
Försäljningen av Swebus 1996, som ett led i koncentrationen till
kärnverksamheten, innebär för Statens järnvägar
( SJ) att antalet anställda minskade med 6 500 personer inom koncernen. Som en
effekt av den ekonomiska situation
som rådde 1996 beslutade SJ vid årsskiftet 1996/97 att genomföra ett
åtgärdsprogram för att anpassa verksamheten
till rådande efterfrågan. Sammanlagt omfattar programmet personalminskningar på
cirka 1 500 anställda under 1997
och första halvåret 1998. Inga ytterligare förändringar bedöms uppkomma 1998 för
SJ:s del.
Ett minskat bidragsanslag föreslås för Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut (SMHI), vilket i
kombination med vissa kostnadsökningar bedöms kunna medföra att ett tjugotal
personer riskerar uppsägning under
1998. De personalpolitiska konsekvenserna under de därpå följande budgetåren kan
f.n. ej bedömas.
Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) redovisar i delårsrapporten
en prognos för budgetåret 1997 som
visar ett underskott i verksamheten på 3,8 miljoner kronor. Mot bakgrund av
detta underskott och den föreslagna
anslagsramen kan det inte uteslutas att personalminskningar kommer att krävas
under 1998. I dagsläget kan dock
inget sägas om omfattningen av eventuella personalminskningar.

Finansdepartementet redovisar följande bedömningar.
Inom Statistiska centralbyrån (SCB) kommer utvecklingen under den kommande
treårsperioden att innebära en
forsatt minskning av personal finansierad genom anslag. Det totala
personalbehovet är beroende av
uppdragsverksamhetens utveckling. Fortsätter den positiva utvecklingen av
uppdragsfinansierad verksamhet, kan
personalminskningarna som följd av anslagsminskningen begränsas. Vid oförändrad
uppdragsvolym kan en
minskning av personalvolymen med ett 20-tal personer per år erfordras för att
klara besparingskraven. Detta bör
kunna ske inom ramen för naturlig avgång.
Vid Sveriges inträde i EU ställdes Tullverket inför en omfattande förändring av
sin verksamhet. Arbetsvolymerna
minskade krafigt, främst avseende klarering och ett helt nytt regelverk
infördes. Som en följd av detta beslutade
riksdagen att anpassa Tullverkets dimensionering efter de nya förutsättningarna
(prop. 19994/95:100 bil. 8, bet.
1994/95: SkU23 och 33, rskr. 1994/95:240). Beslutet innebär att anslaget
minskades med 288 miljoner kronor under
en två-årsperiod. Verket fick även en ny organisation från och med den 1 juli
1995 och personalstyrkan reducerades
med cirka 820 personer. Den nya organisationen skulle enligt förutsättningarna
omfatta 2 450 årsarbetskrafter.
Tullverkets dimensionering och organisation är för närvarande föremål för en
utvärdering i enlighet med
Skatteutskottets betänkande (1994/95:SkU23).
Med anledning av nya arbetsrutiner och ny organisation för Riksgäldskontoret har
sammanlagt 12
befattningshavare sagts upp under budgetåret 1995/96 på grund av arbetsbrist.
Inberäknat de befattningshavare som
sagts upp tidigare under budgetåret har sammanlagt 30 personer lämnat kontoret
under 1995/96. En mindre
organisationsförändring och behov av kompetenstilllskott har medfört att
kontoret nyanställt 9 personer. Den
sammanlagda personalminskningen under budgetåret 1995/96 uppgår således till 21
personer. Enligt
Riksgäldskontorets bedömning kommer en minskning av fast anställd personal att
ske med 10 personer under åren
1997 - 2000. Under åren 1997-1999 bedömer kontoret att det krävs ett tillskott
på 15 tidsbegränsat anställda i
samband med introducering av nytt låneinstrument. Riksgäldskontoret bedömer att
detta tillfälliga personaltillskott
kan avvecklas efter två år
För Riksskatteverkets (RSV) del pekar nuvarande siffror på att prognosen om en
personalminskning om 207
årsarbetskrafter 1997 står sig. För 1998 redovisas en ny bedömning, enligt
vilken personalminskningen kommer att
uppgå till i storleksordningen 150-200 årsarbetskrafter, istället för den
tidigare prognosen om 5 årsarbetskrafter.
1999 års prognos om en minskning med 256 årsarbetskrafter ligger fast.
Eventuella personalkonsekvenser i samband
med en kommande regionalisering ligger utanför dessa prognoser.
Arbetsgivarverket har nyligen sett över sin organisation. Organisationsöversynen
kommer sannolikt att leda till en
personalminskning.
Lokalförsörjningsverket läggs ned fr.o.m. den 1 januari 1998 och verksamheten
avvecklas. Uppgifterna att lämna
stöd till regeringen i budgetarbetet samt förvaltning och avveckling av tomma
lokaler läggs på Statskontoret. Dessa
uppgifter bedöms kräva högst 5 - 6 årsarbetskrafter av Lokalförsörjningsverkets
cirka 35 anställda.
Statens ekonomistyrningsfunktion renodlas och en ny myndighet inrättas. Den
statliga produktionen av ekonomi-
och personaladministrativa system och stödtjänster samordnas och integreras i
den nya myndigheten. Regeringen
avser att tillsätta en organisationskommitté för att dels föreslå vilka
verksamheter som skall ingå, dels hur den nya
myndigheten skall organiseras samt genomföra de praktiska förberedelser som
krävs för att den nya organisationen
skall kunna verka tidigast från den 1 juli 1998. De myndigheter som främst
berörs är Riksrevisionsverket (RRV) och
Statens löne- och pensionsverk (SPV).
I utredningen om Reformerad stabsorganisation (SOU 1997:80) görs bedömningen att
det finns förutsättningar att
lokalisera tillkommande aktualiseringsverksamhet inom ramen för SPV:s
pensionsverksamhet till Söderhamn.
Regeringen delar denna bedömning och avser att fatta beslut om att verksamhet
motsvarande cirka 50 arbetstillfällen
under två år skall förläggas till Söderhamn.

Utbildningsdepartementet redovisar följande bedömningar.
Strukturförändringar eller bespringar inom skolområdet har under innevarande år
inte inneburit några
personalförändringar inom staten. Skolverket övertar fr.o.m. 1998 ansvaret för
förskoleveksamheten och
skolbarnsomsorgen vilket innebär ett vidgat ansvarsområde som kommer att kräva
personalförstärkningar.
Budgetpropositionen för 1997 innehöll förslag inom högskoleområdet på såväl
besparingar på per capita,
ersättningen i grundutbildningen som en utbyggnad av antalet platser. Totalt
sett innebär det att personalut-
vecklingen vid universiteten och högskolorna i mycket liten grad påverkas. Den
fortsatta utbyggnaden av högskolan
1998 och framåt liksom nyetableringar av högskolor kommer att innebära att
antalet anställda i högskolan kommer
att öka.
De besparingar som görs på forskningsråden kompenseras totalt sett mer än väl av
de ökade satsningarna från de
olika forskningsstiftelsern. Förändringar i stiftelselagarna har medfört större
samverkan mellan stiftelserna,
forskningsråden och sektorsorganen. Totalt kommer forskningssystemet att
tillföras med i storleksordningen 1,5
miljarder kronor per år från de olika forskningsstiftelserna. Detta kan jämföras
med besparingar på totalt 1,1
miljarder kronor, varav cirka 560 miljoner kronor inom Utbildningsdepartementets
verksamhetsområde för år 1998
och framåt. Detta innebär att de beslutade besparingarna inte i någon nämnvärd
utsträckning bör ge negativa effekter
på sysselsättningen.
Rådet för forskning om universitet och högskolor kommer att avvecklas fr.o.m.
budgetåret 1998. Totalt berörs
knappt 1,5 årsarbetskrafter.

Jordbruksdepartementet redovisar följande bedömningar.
Antalet anställda vid Statens jordbruksverk ökade under år 1996 med 50 personer
jämfört med året innan.
Administrationen av den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket bl.a. innefattar
stödutbetalningar och
kontrollåtgärder i enlighet med EU:s förordningar på området, har föranlett
personalförstärkningen. Under
innevarande år beräknas personalstyrkan behöva förstärkas med uppskattningsvis
ytterligare 20 personer p.g.a. att
nya stödformer införts. Även för den kommande treårsperioden beräknas tills
vidare en viss resursförstärkning
krävas p.g.a. utbyggnaden av miljöprogrammet. Regeringen har för avsikt att
tillsätta en utredning som ser över
jordbruksadministrationen vilken kan komma att påverka personalsituationen.
Distriktsveterinärorganisationen, för vilken Statens jordbruksverk är
chefsmyndighet, omorganiserades den 1 juli
1995. Som en följd av detta valde cirka 90 veterinärer att lämna organisationen
för att istället arbeta på privat basis.
För innevarande år liksom för den kommande treårsperioden bedöms personalstyrkan
ligga kvar på nuvarande, lägre
nivå.
Antalet anställda vid Fiskeriverket var oförändrat under år 1996 i jämförelse
med året innan. Anslaget minskades
med 10 procent för år 1997. Som en föjd av detta har 16 personer sagts upp, men
p.g.a. långa uppsägningstider
inträffar personalminskningarna först år 1998. För år 1998 planeras dock en
satsning på fiskevård samtidigt som
satellitkontroll inom fiskets område införs till föjd av EU-regler, vilket torde
dämpa den tidigare aviserade
personalminskningen vid verket. För närvarande pågår en utredning av
fiskeriadministrationen vilken kan komma att
påverka personalsituationen på verket.
Statens livsmedelsverk utökade personalstyrkan med 35 personer under år 1996,
bl.a. som en konsekvens av EU-
medlemskapet. För kommande treårsperiod är dock bedömningen att antalet
anställda vid verket måste minska med
cirka 30 personer för att anpassa kostnaderna till tilldelade medel.
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) ålades kraftiga besparingar budgetåret
1995/96. Nästan 190 personer sades då
upp, men p.g.a uppsägningstider avslutas dessa anställningar först under
innevarande år. SLU omfattas av
utbyggnaden av antalet högskoleplatser som aviserades i den ekonomiska
vårpropositionen. Det innebär ett ökat
behov av lärare m.m. år 1998 och framåt.

Arbetsmarknadsdepartementet redovisar följande bedömningar.
Arbetsmarknadsverket har gjort en stor organisationsförändring som innebär att
administrativa stödfunktioner för
hela landet från och med den 1 januari 1997 samordnas i organisationen AMS
Tjänster. Omorganisationen innebär
att nya ansvars- och rollfördelningar etableras inom AMS och vid
länsarbetsnämnderna samt nya krav på kompetens
och förhållningssätt inom organisationen. Den nya organisationen möjliggör både
omedelbara och successiva
besparingar inom AMS och länsarbetsnämnderna.
Vid Arbetarskyddsverket har en minskning med 34 årsarbetskrafter skett under
budgetåret 1997. För budgetåret
1998 förutses en personalminskning med 9 årsarbetskrafter. Budgetåren 1999-2000
kan för närvarande inga
förändringar förutses.
För Arbetslivsinstitutets del planeras inga personalminskningar under budgetåret
1997. Minskat anslag med 5,6
miljoner kronor för 1998 kan föranleda presonalminskningar. Institutet planerar
för viss omorganisation. Inga
förändringar kan för närvarande förutses budgetåren 1999-2000.
Rådet för arbetslivsforskning planerar inga personalminskningar 1997. I stället
avser rådet att göra en långsiktig
besparing genom att minska sitt lokalinnehav. Budgetåret 1998 kan minskat anslag
med cirka 900 000 kronor
föranleda personalminskningar. Inga förändringar kan fär närvarande förutses
1999-2000.
Arbetsdomstolen beräknar kunna bibehålla organisationen 1997 genom att använda
anslagssparande från
föregånde budgetår. Budgetåret 1998 kommer man sannolikt att behöva minska med
en eller två
assessorskompetenta sekreterare. Inga förändringar kan för närvarande förutses
1999-2000.
Jämställdhetsombudsmannen har under budgetåret 1997 nyanställt fem personer.

Kulturdepartementet redovisar följande bedömningar.
Vid Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och Statens historiska museer (SHMM) har totalt
34 personer sagts upp år
1996, varav 11 under andra halvåret. Uppsägningarna berodde främst på minskade
infrastrukturarbeten som ledde
till nedläggning av uppdragsverksamheten i Visby (21 personer) och neddragningar
på uppdragsverksamheten inom
mittområdet (10 personer). Efter en omorganistion inom RAÄ sades 3 personer upp.
Inför 1998 års besparingskrav m.m. har RAÄ och SHMM under våren 1997 sagt upp 15
personer som samtliga
har ett års uppsägningstid. Av dessa var 9 personer anställda inom RAÄ och 4
personer på SHMM. Olika
besparingsåtgärder diskuteras inom myndigheten, möjligen kan resultatet innebära
att fler personer måste sägas upp.
Under år 1997 har organisationsarbetet för den avgiftsfinansierade
uppdragsverksamheten lett till att cirka 40
personer, både arkeologer och administrativ personal, har sagts upp. Syftet med
uppsägningarna är att skapa en
långsiktig balans mellan resurser och kostnader mot bakgrund av kraftigt vikande
uppdragsunderlag.
Uppsägningstider ininebär att effekten av nedskärningarna kommer att visa sig
först år 1998.
I januari 1998 bildar SHMM en egen myndighet. Det kommer med stor sannolikhet
att medföra en översyn av
organisationen.
Naturhistoriska riksmuseet har beroende på medelsbrist under första halvåret
1997 sagt upp och vakantsatt 36
tjänster, varav 17 lönebidragsanställda. Ytterligare vakantsättningar och
uppsägningar kan bli aktuella beroende på
medelstilldelningen.
Statens musiksamlingar har, till följd av de minskade bidrag som annonserades i
budgetpropositionen för 1997,
sammanlagt sagt upp och vakantsatt 4 anställningar under budgetåret 1995/96 och
2 anställningar under budgetåret
1997.

Närings- och handelsdepartementet redovisar följande bedömningar.
Kommerskollegiet har minskat sina anställda till följd av de besparingskrav som
ställts. Kollegiet räknar med att
antalet anställda minskar från cirka 95 år 1997 till 88 år 2000. Nedgången i
antalet anställda beräknas kunna ske
genom att uppkomna vakanser inte återbesätts.
Hittills genomförda besparingar har för Konkurrensverkets del inte inneburit
några uppsägningar av personal.
Verket har i besparingssyfte emellertid avstått från vissa nyrekryteringar vid
uppkomna vakanser. Beräkningar av
utgifter och anslagstilldelning för Konkurrensverkets förvaltningskostnader
under perioden 1998-2000 pekar dock
mot att ett underskott kan komma att uppstå fr.o.m. 1999 för att sedan öka
ytterligare under det följande året. En
anpassning av verkets personalstyrka kan således bli aktuell och
uppskattningsvis torde riktmärket för antalet
årsarbetskrafter år 2000 behöva justeras ned från dagens 121 till cirka 100.
Riksdagen beslutade i juni 1997 (prop. 1996/ 97:84, bet. NU1996/97:NU12, rskr.
1996/97:xxx) att en särskild
energimyndighet skall inrättas den 1 januari 1998. Till denna myndighet skall
föras merparten av
myndighetsfunktionerna på energiområdet och då främst från Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK).
Eftersom förändringen är att betrakta som verksamhetsövergång har den personal
som idag är sysselsatt med
verksamheten rätt att gå över till den nya myndigheten. Inrättandet av den nya
myndigheten bedöms inte leda till att
personal friställs. Regeringen beslutade i mars 1997 att tillkalla en särskild
utredare med uppgift att förbereda
inrättandet av den nya myndigheten. Utredaren skall enligt direktiven senast den
15 september 1997 lämna förslag
till organisation, uppgifter, bemanning, kompetens och arbetsformer m.m. för den
nya myndigheten.
Patent- och registreringsverket (PRV) är mitt i en stor satsning på att förnya
sitt nuvarande IT-system. Detta
innebär att arbete kan utövas effektivare och att det kommer att vara ett behov
av mindre personal i framtiden. Exakt
vad detta kommer att innebära är för närvarande svårt att överblicka.
Regeringen har beslutat att utlokalisera PRV:s varumärkesavdelning från
Stockholm till Söderhamn.
Utlokaliseringen skall vara genomförd den 1 juli 1999. Det kommer förmodligen
att vara en mycket liten del av
nuvarande styrka (cirka 90 personer) som kommer att flytta med till Söderhamn
och denna personal måste därför
ersättas med nyrekryteringar.
Statens geologiska undersökningar (SGU) har på grund av budgetnedskärningar och
ett allmänt högt kostnadsläge
sagt upp 29 personer som kommer att sluta under 1998. Verksamheten och ekonomin
skall enligt planerna vara i
balans år 2001. Regeringen föreslog i 1997 års ekonomiska vårproposition att SGU
och Statens oljelager (SOL) skall
gå samman till en myndighet den 1 januari 1998 med syftet att få en effektiv
avveckling av
oljelagringsansläggningarna under långsiktigt stabila former. Detta är att
betrakta som en verksamhetsövergång och
den berör cirka 55 personer. Regeringen föreslår i budgetpropositionen att
uppgifter om miljösäkring av Adakgruvan
förs över från NUTEK till SGU per den 1 januari 1998.

Inrikesdepartementet redovisar följande bedömningar.
Genomförda rationaliseringar inom lantmäteriområdet har medfört
personalreduceringar under år 1996 på totalt
cirka 110 personer. Fortsatta rationaliseringar under åren 1997 och 1998
beräknas enligt Lantmäteriverket innebära
personalreduceringar med i storleksordningen 750 personer. Minskningen av
antalet anställda sker främst som en
föjd av minskad orderingång i uppdragsverksamheten och att en ny och effektivare
arbetsprocess införs i
fastighetsbildningsverksamheten.
Vid länsstyrelserna beräknas antalet anställda minska med cirka 150 personer
under år 1997 och cirka 100
personer år 1998. Det är svårt att nu bedöma personalminskningarnas omfattning
de närmaste åren. Flera
länsstyrelser har redan tidigare planerat sina personalminskningar för hela
mandatperioden. Flertalet länsstyrelser har
ett anslagssparande som tas i anspråk vid neddragning av resurser.
De personalpolitiska konsekvenserna av den integrationspolitiska proposition som
lämnas samtidigt med
bugetpropositionen kan inte fastställas definitivt. En ny integrationsmyndighet
föreslås inrättas som delvis eller i i
modifierad form tar över den integrationsverksamhet som idag bedrivs av Statens
invandrarverk. Den
organisationskommitté som skall tillsättas skall utreda den närmare
organisationen av myndigheten. Förslaget i
betänkandet Lika möjligheter (SOU 1997:82) innebär emellertid att den
integrationsverksamhet som idag bedrivs av
invandrarverket berör cirka 80 anställda. Den nya myndigheten beräknas ha cirka
100 anställda, dvs. ett nettotillskott
på 20 personer. Myndigheten kommer att ha vissa nya kompetensbehov. En annan
faktor som kan komma att
påverka den berörda personalen är den nya myndighetens lokalisering. Denna fråga
är ännu inte avgjord.
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering skall inordnas i den nya myndigheten med
en i myndigheten självständig
ställning. Denna förändring förväntas inte påverka antalet anställda.

Miljödepartementet redovisar följande bedömningar.
Vid Statens naturvårdsverk är en minskning av personalen erforderlig för att
klara besparingskraven. Detta sker
genom indragning av tillfälligt anställd personal, pensioneringar och naturlig
avgång. Totalt beräknas personalen
minskas med cirka 70 personer under perioden 1995/96 - 1999 till följd av
besparingarna.
Kemikalieinspektionen räknar med personalbesparingar på 2 personer per år under
perioden 1998-2000, dvs.
totalt 6.
Koncessionsnämnden för miljöskydd planeras upphöra från år 1999. Uppgifterna och
personalresurserna (cirka 30
personer) förs då över till domstolsväsendet i enlighet med regeringens beslut
om lagrådsremiss om en miljöbalk.
Som en följd av energiöverenskommelsen och beslutet om kärnkraftsavvecklingen
krävs en förstärkning av
strålskydds- och kärnsäkerhetsverksamheten. Statens strålskyddsinstitut och
Statens kärnkraftsinspektion beräknas
behöva ytterligare 9 respektive 12 nya handläggare.

8

Vissa skattefrågor

.

8 Vissa skattefrågor

8.1 Inledning
Regeringen redovisar i denna proposition olika förslag
på skatte- och avgiftsområdet med effekter för
budgetåret 1998 och de därpå följande budgetåren.
På socialavgiftsområdet lämnas förslag om en
förändrad avgiftsstruktur och om en förändring av det
sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän
löneavgift. I anslutning härtill lämnas också vissa
förslag om justeringar av den särskilda löneskatten och
den särskilda premieskatten för grupplivförsäk-ring
m.m.
Vissa justeringar i förmögenhetsbeskattningen
föreslås.
Avdragen för kostnader för resor till och från arbetet
och för resor i tjänsten föreslås höjda. Gränsen för icke
avdragsgilla kostnader för resor föreslås höjd.
Förslag lämnas om en förlängning av den period
under vilken skattereduktion för reparationer på
bostadshus kan medges.
Regeringen redovisar, utan att lämna några förslag,
sin bedömning av inkomstskattens utformning efter år
1998. I bilaga 6 till propositionen lämnar regeringen sin
slutliga värdering av 1990-91 års skattereform.
Vidare redovisar regeringen sin syn på dels frågan
om ökad miljörelatering av skattesystemet, dels frågan
om beskattning av tjänster.
I detta avsnitt redovisar regeringen sin syn på ett
antal energiskattefrågor.
I 1997 års vårproposition (prop. 1996/97:150, avsnitt
7.3.2) aviserade regeringen en särskild skatte-stimulans
för att underlätta omställningen till användande av
förnybara energikällor. Det gäller ett tidsbegränsat
direktavdrag för investeringar i anläggningar för värme-
och kraftvärmeproduktion som använder förnybara
energikällor samt för investeringar i distributionsnät
från sådana anläggningar. Ett förslag till en sådan
skattestimulans bereds nu inom regeringskansliet. Sedan
godkännande inhämtats från EG-kommissionen enligt
statsstödsreglerna avser regeringen att snarast
återkomma till riksdagen med förslag.
Ärendet och dess beredning
Vid beredningen av lagförslagen avseende
förmögenhetsskatten och reseavdragen har synpunkter
under hand inhämtats från Riksskatteverket. Vad gäller
kontrolluppgiftsskyldigheten för upplupen avkastning på
fordringar har synpunkter inkommit från Svenska
Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen.
En promemoria med förslag till förändrad
avgiftsstruktur på socialavgiftsområdet har underhand
tillställts Riksskatteverket och Riksförsäk-ringsverket för
synpunkter.
Lagrådet
Lagförslagen i denna proposition, med undantag för de
avseende förmögenhetsskatten, avser ändrade avgifts-
och skattesatser och andra justeringar av tekniskt sett
enkel beskaffenhet. Förslagen är enligt regeringens
bedömning därför av sådan beskaffenhet att Lagrådets
hörande skulle sakna betydelse.
Lagförslagen avseende förmögenhetsskatten är av
sådan beskaffenhet att Lagrådets yttrande normalt borde
inhämtas. En lagrådsgranskning i denna del skulle
emellertid innebära att ett förslag inte skulle kunna
lämnas i sådan tid att det vore möjligt att åstadkomma
en ändring av lagreglerna före årsskiftet. Det är av
synnerlig vikt att de föreslagna ändringarna i
förmögenhetsbeskattningen genomförs till 1998 års
taxering. Med hänsyn till att Lagrådets hörande skulle
fördröja lagstiftningsfrågans behandling har därför
Lagrådets yttrande inte inhämtats.
8.2 Allmänna överväganden
Flera olika centrala skattepolitiska frågor har varit
föremål för utredning de senaste åren. I första hand
handlar det om 1990-91 års skattereform. I denna
reform betonades starkt önskvärdheten av ett likformigt
skattesystem där skatternas styrande inverkan på olika
ekonomiska val begränsas.
Under senare år har delvis nya frågor aktualiserats i
skattepolitiken. En bidragande orsak till detta har varit
depressionen i början av 1990-talet och den arbetslöshet
som då växte fram. Frågan om skatternas roll i
sysselsättningspolitiken kom att få ökad betydelse.
Under samma period har miljöfrågorna blivit allt
mer betydelsefulla. Frågan om skatternas roll som
ekonomiskt styrmedel och som ett instrument i arbetet
för ett ekologiskt hållbart samhälle har fått allt större
uppmärksamhet.
Regeringen ger i denna proposition sin värdering av
1990-91 års skattereform. Redovisningen lämnas i
bilaga 6 till propositionen. Bland annat med anledning
av denna redovisning återkommer regeringen här till
utformningen av inkomstskatterna efter år 1998.
Frågan om skatternas miljöstyrande roll och den
koppling som har gjorts till sysselsättningsfrågan som
aktualiserats i debatten kring skatteväxling har utretts av
Skatteväxlingskommittén. Frågan om det önskvärda i att
genom skatteåtgärder riktade mot tjänstesektorn
förbättra sysselsättningen och välfärden har utretts av
Tjänstebeskattningsutredningen. Regeringen gör här en
bedömning av de överväganden och förslag som
redovisats av dessa utredningar.
8.2.1 Inkomstskatten efter 1998
Regeringen lämnar i bilaga 6 sin slutliga värdering av
1990-91 års skattereform. Av denna framgår att det
fördelningsmässiga utfallet för hushåll med högst
inkomster avviker från de bedömningar som gjordes i
reformpropositionen (1989/90:110). I detta
sammanhang kan också noteras att de
barnbidragshöjningar som avsågs ske som en integrerad
del av skattereformen och som syftade till att ge ett
tillfreds-ställande fördelningsmässigt utfall inte kom att
förverkligas fullt ut.
Av bilagan framgår också att det inte är möjligt att
hävda att skattereformen var fullt ut finansierad, även
om det för många av de områden där en
underfinansiering tidigare kunde konstateras finns starka
tendenser till återhämtning. Det gäller
kapitalinkomstbeskattningen, men särskilt
företagsbeskattningen. Det är också sannolikt att de i
reformen förutsedda dynamiska effekterna till vissa
delar har realiserats med positiva effekter på
skatteinkomsterna.
Av intresse är dock att det inte finns något underlag
för att frångå en tidigare bedömning om en
underfinansiering på i storleksordningen 6 miljarder
kronor som en följd av att skattesatserna för individer
sänktes.
Det förhållandet att den i skattereformen avsedda
höjningen av barnbidragen ej helt kom att förverkligas
kan ses som en förtida korrigering av den
underfinansiering som senare kunde konstateras för
reformens första år. Detta och den reducering av
barnbidraget som senare skett som en del av
saneringsprogrammet har isolerat betraktat givit
negativa fördelningseffekter, genom att den negativa
inverkan varit störst för hushåll med lägst inkomster och
för barnfamiljerna.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen i annat
sammanhang i denna proposition att barnbidraget höjs
från den 1 januari 1998. Detta bidrar till att förbättra
fördelningsprofilen i linje med vad som åsyftades i
skattereformen.
Som ett led i saneringsprogrammet beslutade
riksdagen hösten 1994 om en tillfällig höjning av den
statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster från 20 till
25 procent under åren 1995-1998. Denna värn-skatt har
bidragit till en tillfredsställande fördelningsprofil på
saneringsprogrammet.
I enlighet med riksdagens tidigare beslut upphör
värnskatten 1998.
Mot bakgrund av redovisningen i bilaga 6 finns
anledning att göra en fördelningspolitisk korrigering av
skattereformen utöver höjningen av barnbidraget. De
bedömningar i finansieringsfrågan som redovisas i
bilagan talar för att denna korrigering görs genom
förändringar i skatten på förvärvsinkomster. Det är
dock angeläget att begränsa skatteuttaget på arbete och
att undvika alltför höga marginaleffekter för flertalet av
de skattskyldiga med förvärvsinkomster.
För 1998 kan antalet skattskyldiga med
förvärvsinkomster som betalar statlig inkomstskatt,
inklusive värnskatt, beräknas till 1 270 000 personer
eller till drygt 18 procent av denna grupp (se
underbilagan till bilaga 6). Den fördelningspolitiska
korrigeringen bör endast omfatta en mindre del av
denna grupp och beröra inkomsttagare med
förvärvsinkomster överstigande ca 30 000 kronor per
månad. En sådan åtgärd skulle komma att beröra
omkring 300 000 personer eller ca 4 procent av de
skattskyldiga med förvärvsinkomster. Regeringen avser
att i 1998 års ekonomiska vårproposition presentera
förslag med denna innebörd.
I skattereformen var det en uttalad ambition att 15
procent av de skattskyldiga med förvärvsinkomster
skulle betala statlig inkomstskatt utöver det fasta
grundbeloppet (för närvarande 200 kronor). Av
redovisningen i bilaga 6 framgår att så inte varit fallet
med undantag för år 1995. När ekonomiskt utrymme
föreligger bör inkomstskatten ändras så att det nyss
nämnda målet uppnås.
Utöver de åtgärder som nu aviserats bör möjligheten
av skattesänkningar för personer i normala
inkomstlägen prövas. Åtgärderna bör vara fullt
finansierade och prövas mot den inverkan de kan ha på
sysselsättning och arbetslöshet.
8.2.2 Ökad miljörelatering av skatterna
I början av detta år lämnade Skatteväxlingskommittén
sitt betänkande Skatter, miljö och sysselsättning (SOU
1997:11). En ökad miljörelatering av skattesystemet
förordas. Bl.a. presenteras en principskiss till ett nytt
energiskattesystem. Kommittén analyserar grundligt vad
en växling från skatt på arbete till miljörelaterade skatter
kan innebära. En selektiv skatteväxling, där
skattesänkningarna riktas mot vissa sektorer, anses av
kommittén ha större möjligheter än en generell
skatteväxling att minska arbetslösheten och därmed öka
välfärden.
Enligt regeringen är en fortsatt miljörelatering av
skattesystemet önskvärd. Om åtgärderna utformas på
rätt sätt kan de bidra till en ekonomiskt effektivare
användning av våra resurser. En ökad användning av
skatter som ekonomiska styrmedel kan begränsa olika
slag av negativ miljöpåverkan. Om de skatter som tas ut
på detta sätt under en övergångstid genererar intäkter
kan dessa användas för att reducera skatter som verkar
snedvridande på resursanvändningen. Det gäller här
olika skatter på arbete. 1990 års skattereform var ett
tidigt exempel på skatteväxling.
I vilken takt miljörelateringen kan öka beror av
utvecklingen i vår omvärld. Sverige måste ta hänsyn till
de konkurrensvillkor som gäller för små öppna
ekonomier. Regeringen anser det angeläget att en
fortsatt miljörelatering av de svenska skatterna åtföljs av
liknande utveckling i vår omvärld. Sverige är därför
pådrivande i det internationella arbetet och eftersträvar
gemensamma system för ekonomiska styrmedel.
Kommittén konstaterar att förändringar av
miljörelaterade skatter kommer att ge upphov till en
strukturomvandling. För att denna skall kunna ske utan
negativa konsekvenser bör förändringarna vara
långsiktiga och ha en bred förankring samt införas
stegvis. Effekterna på investeringar, tillväxt, och
inkomstfördelning måste beaktas, liksom regionala
effekter. Regeringen instämmer i detta och anser att
varje förändring måste föregås av en noggrann analys.
Kommittén förordar en selektiv skatteväxling där
arbetsgivaravgifterna sänks i de sektorer som har störst
potential för ökad sysselsättning, exempelvis
tjänstesektorn. Regeringen anser dock att eventuella
sänkningar av arbetsgivaravgifterna bör utvärderas
noggrant så att syftet med sänkningen uppfylls.
Tjänstebeskattningsutredningen har också behandlat
denna fråga och regeringen återkommer i nästa avsnitt
med en bedömning av utredningens förslag.
I betänkandet finns en rad förslag om förändringar i
skattesystemet, bl.a. ges ett förslag till en ny modell för
energibeskattningen. En arbetsgrupp inom
Regeringskansliet skall se över hela
energiskattesystemet. Utgångspunkten för denna
översyn utgörs av kommitténs förslag. Ambitionen är
att skapa ett enklare och mer överskådligt system med
en klarare uppdelning mellan skatternas fiskala och
miljöstyrande roller.
8.2.3 Beskattningen av tjänster
I betänkandet Skatter, tjänster och sysselsättning (SOU
1997:17) presenterade Tjänstebeskattningsutredningen
en utförlig och perspektivrik analys av förutsättningarna
för tjänsteproduktion och av olika problem vid
beskattningen av tjänster.
Utredningen rekommenderar bl.a. att en
skattereduktion på 30 procent av arbetskostnaden införs
för privatpersoner som låter reparera, bygga om eller
bygga till småhus eller bostadsrätter. Vidare föreslås att
arbetsgivaravgifter och egenföretagarnas socialavgifter
slopas i produktionen av tjänster som kan antas vara
nära alternativ till hemarbete och svart arbete. Till
denna grupp av tjänster hör, enligt utred-ningen,
reparationer av bilar och hushållsartiklar,
serveringstjänster, persontransporter och städtjänster
som köps av hushållen.
Utredningens olika förslag beräknas sammantaget
leda till en betydande offentlig-finansiell kostnad på 4,6
miljarder kronor. Finansiering föreslås ske med sänkt
grundavdrag, slopat representationsavdrag, höjd
tobaksskatt och höjd reavinstskatt på privatbostäder.
Enligt utredningen kan förslagen öka sysselsättningen
med omkring 40 000 personer.
Regeringen kan instämma i utredningens analys av
de effektivitets- och specialiseringsvinster som förslagen
kan medföra. Skattesänkningar som riktas mot grupper
och sektorer med mindre flexibla löner kan påverka
sysselsättningen positivt. Regeringen anser därför att en
budgetneutral omläggning av skattesystemet av den typ
som utredningen föreslår kan öka sysselsättningen. Det
finns däremot anledning att vara skeptisk till storleken
på den sysselsättningseffekt som utredningen beräknar.
Särbehandlingen av vissa branscher ger upphov till
olika gränsdragningsproblem. Avgränsningen måste
vara utformad så att snedvridningen av
konkurrensförhållandena till den övriga ekonomin
minimeras.
Ett annat problem gäller nedsättningen av
socialavgifter för näringsidkare som bedriver blandad
verksamhet, dvs. såväl sådan verksamhet som skall ges
en förmånlig skattebehandling som annan verksamhet.
Utredningens förslag innebär att man inför ytterligare
en grund för differentiering av socialavgifterna. För
närvarande finns redan differentiering med avseende på
regioner och företagsstorlek. Vad detta betyder för det
totala avgiftssystemet är otillräckligt belyst i utredningen
och måste beaktas vid en fortsatt beredning.
Regeringen kan inte ansluta sig till utredningens
förslag till finansiering. En sänkning av grundavdraget
kan minska arbetskraftsdeltagandet och sysselsättningen.
Dessutom är inte fördelningseffekterna acceptabla
eftersom ett sänkt grundavdrag innebär en proportionellt
större belastning för låginkomsttagare. En anpassning
av tobaksskatten till EU:s minimiskattekrav har nyligen
genomförts. Någon ytterligare höjning av tobaksskatten
är för närvarande inte tänkbar. Inte heller ett slopande
av representationsavdraget är invändningsfritt. I den
fortsatta beredningen ingår därför att ta fram förslag på
lämplig alternativ finansiering.
Utredningen föreslår vidare att den nuvarande
skyldigheten för privatpersoner att göra avdrag för
preliminär skatt och betala arbetsgivaravgifter på
ersättningar till uppdragstagare som betalar A-skatt och
som uppgår till minst 10 000 kronor tas bort. I stället
bör den som betalar A-skatt och mottar ersättning för
arbete från en privatperson åläggas skyldighet att betala
preliminärskatt och egenavgifter för sådana ersättningar.
Regeringen delar utredningens bedömning att
förslaget medför administrativa förenklingar och
lättnader för uppdragsgivaren i förhållande till gällande
regler. Bestämmelserna om uppdragsgivares
kontrolluppgiftsskyldighet måste dock bli föremål för
fortsatt beredning. Skatteförvaltningen måste dessutom
ges möjlighet att anpassa sina administrativa rutiner till
ett förenklat system för avgifts- och skatteredovisning.
Ett eventuellt genomförande av ett förenklat system är
därför aktuellt först år 1999.
8.2.4 Nya regler för utfärdande av
F-skattsedel
Nuvarande regler om skattsedlar har gällt sedan den 1
april 1993. Då knöts skyldigheten att göra skatteavdrag
och betala sociala avgifter på ersättning för arbete till
vilken typ av skattsedel på preliminär skatt A-
skattsedel eller F-skattsedel som mottagaren av
ersättningen har (prop. 1991/92:112, bet. 1991/92:
SkU29, rskr. 1991/92:292).
Den som har en F-skattsedel betalar själv sin preli-
minära skatt och sina sociala avgifter i form av egen-
avgifter. Som förutsättning för att en F-skattsedel skall
utfärdas gäller att den skattskyldige bedriver eller kan
antas komma att bedriva näringsverksamhet. I 21 §
kommunalskattelagen (1928:370) definieras begreppet
näringsverksamhet som yrkesmässig självständigt
bedriven förvärvsverksamhet.
Vad som skall anses vara näringsverksamhet är
sedan länge fastslaget i praxis. En ändring av begreppet
näringsverksamhet kräver därför att ett mer omfattande
arbete görs.
Riksskatteverket har för avsikt att starta ett projekt
som syftar till att kartlägga nuvarande praxis särskilt
med avseende på självständighetskriteriet och som kan
läggas till grund för eventuella ändringar. Regeringen
anser att ett sådant arbete är angeläget. I avvaktan på
detta bör dock viss ändring göras i reglerna om
utfärdande av F-skattsedel.
Vid prövning av en ansökan om F-skattsedel gör
skattemyndigheten en preliminär bedömning om den
skattskyldiges inkomster av den uppgivna verksamheten
vid taxeringen kommer att behandlas som inkomst av
tjänst eller inkomst av näringsverksamhet. Bedöms
verksamheten vara inkomst av tjänst skall någon F-
skattsedel inte utfärdas.
Erfarenheterna från F-skattereformen är i allt
väsentligt positiva. Reglerna har på ett påtagligt sätt
underlättat bedömningen av vem som skall göra
skatteavdrag och betala sociala avgifter. Det har
emellertid uppmärksammats att regelsystemet i vissa fall
kan lägga hinder i vägen för den som avser att starta en
egen verksamhet. Visserligen krävs för att få F-
skattsedel endast att den skattskyldige kan antas komma
att bedriva näringsverksamhet. Är det vid
ansökningstillfället oklart om den verksamhet den
skattskyldige avser att bedriva är att bedöma som
näringsverksamhet kan det dock vara svårt att få F-
skattsedel. Regeringen avser därför i syfte att underlätta
nyföretagande senare i höst lägga fram förslag till
förändringar i reglerna om utfärdande av F-skattsedel.
8.3 Förändrad avgiftsstruktur
8.3.1 Allmänna utgångspunkter
I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97: 150
s. 28) aviserades att regeringen avsåg att se över
strukturen på socialavgifterna och återkomma till
riksdagen med förslag om ändringar. En sådan översyn
har nu gjorts.
En promemoria med lagtext, som i huvudsak
överensstämmer med propositionen, har underhand
tillställts Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket för
synpunkter. Riksskatteverket har tillstyrkt samtliga
förslag. Riksförsäkringsverket anser att den allmänna
sjukförsäkringsfonden bör behållas för reglering av
över- och underskott i sjukförsäkringen men tillstyrker i
övrigt regeringens förslag. Regeringen lägger i det
följande fram förslag till ändrat avgiftsuttag samt vissa
ändringar i anslutning till dessa.
De allmänna socialförsäkringarna är en hörnsten för
välfärdssamhället. Genom dem tillförsäkras
medborgarna både en grundtrygghet och en generell
inkomsttrygghet inför sådant som föräldraskap, sjukdom
och ålderdom. Försäkringarnas allmänna karaktär
förebygger skillnader i levnadsstandard, och skapar
bättre förutsättningar för en väl fungerande
arbetsmarknad än om motsvarande förmåner och
rättigheter knutits till anställningen. De stärker
medborgarnas beredskap att med tillförsikt möta
förändringar på arbetsmarknaden och att våga byta
anställning och/eller sysselsättning.
Den djupa statsfinansiella krisen under nittiotalets
första år medförde ofrånkomligen en försvagning av de
allmänna socialförsäkringarna. Kostnaderna för
socialförsäkringarna har reducerats genom
regelförändringar som bidragit till att begränsa storleken
på utgående förmåner.
En utbredd osäkerhet om de allmänna
socialförsäkringarnas tillförlitlighet och stabilitet medför
ökade risker för överförsäkring och därmed en felaktig
resursanvändning. Den medför samtidigt att de positiva
effekterna av den allmänna försäkringen försvagas. Det
är därför angeläget att stärka tilltron till
socialförsäkringarna och att trygga en uthållig finan-
siering. Detta förutsätter i sin tur makroekonomisk
stabilitet och sunda statsfinanser.
Socialförsäkringarna finansieras av socialavgifter,
allmänna egenavgifter och allmänna skattemedel. Totalt
uppgår intäkterna från socialavgifter och allmänna
egenavgifter till omkring 90 procent av utgifterna för de
förmåner som dessa avgifter är avsedda att finansiera.
Socialavgifter tas ut enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter för finansiering av den allmänna
försäkringen och vissa andra sociala ändamål.
Avgifterna tas ut som arbetsgivaravgifter eller
egenavgifter. Arbetsgivaravgifter betalas av
arbetsgivare och beräknas på ett underlag som består av
lön och andra skattepliktiga förmåner som en
arbetsgivare utger till anställda. Egenavgifter betalas
främst av den som bedriver näringsverksamhet, dvs.
egenföretagare, och beräknas på ett underlag som består
av inkomst av annat förvärvsarbete. Enligt gällande
regler för år 1998 kommer arbetsgivaravgifter att tas ut
med 29,22 procent och egenavgifter med 27,55 procent.
Därtill kommer allmän löneavgift enligt lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift med 3,70 procent.
Allmänna egenavgifter tas ut enligt lagen
(1994:1744) om allmänna egenavgifter i form av
pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift. Pensions-
avgiften används till finansiering av försäkringen för
tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring och sjukförsäkringsavgiften till finansiering
av sjukförsäkringen enligt samma lag. Allmänna
egenavgifter betalas av den enskilde och beräknas på ett
underlag som består av inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete till den del ersättningen
inte överstiger 7,5 gånger det förhöjda basbeloppet. För
år 1998 uppgår pensionsavgiften till 1 procent och
sjukförsäkringsavgiften till 5,95 procent.
De senaste åren har det gjorts stora förändringar av
regelverken, bl.a. har den allmänna avgiften för
finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet slopats.
I stället höjdes den allmänna sjukförsäkringsavgiften.
Denna har också därefter höjts i flera etapper. Vidare
har utgifter flyttats mellan de olika försäkringarna. Det
har inneburit att en obalans uppstått i den meningen att
intäkterna från de olika avgifterna inte motsvarar
kostnaderna för motsvarande försäkringar.
Under senare år har inkomsterna från den allmänna
sjukförsäkringsavgiften tillsammans med
sjukförsäkringsavgift i form av arbetsgivar- och egen-
avgift betydligt överstigit utgifterna för de förmåner
dessa avgifter är avsedda att finansiera. Detta är en
konsekvens av att förmånerna inom sjuk- och
föräldraförsäkringen reducerats till följd av bl.a.
införande av sjuklöneperiod, sänkta ersättningsnivåer,
minskande sjuktal m.m. Nivån på
sjukförsäkringsavgifterna har inte anpassats till denna
utveckling, varför ett överskott uppstått.
Det förhållandet att sjukförsäkringen uppvisar ett
finansiellt överskott har i olika sammanhang uppfattats
som ett oskäligt överuttag av avgifter alternativt som ett
utrymme för reformer. Sjukförsäkringen betraktas då
som mer eller mindre fristående i förhållande till
statsbudgeten.
Sjukförsäkringen utgör emellertid en integrerad del
av statsbudgeten. Enligt den finansieringsmodell som
använts har intäkterna från sjukförsäkringsavgifterna
bokförts tillsammans med andra socialavgifter på
inkomsttitel och förmånerna finansierats med
anslagsmedel på budgetens utgiftssida. De besparingar
som under de senaste åren gjorts inom försäkringen har
motiverats av underskottet i de samlade offentliga
finanserna, inte av sjukförsäkringens finan-siella
ställning.
Inom folkpensioneringen är å andra sidan sedan lång
tid inkomsterna från folkpensionsavgiften mindre än
folkpensionsutgifterna. Detta underskott steg kraftigt när
folkpensionsavgiften år 1993 reducerades med knappt 2
procentenheter. Denna åtgärd hade emellertid rent
stabiliseringspolitiska motiv och kunde ha avsett någon
annan socialavgift.
Allmänt sett har det skett flera förändringar rörande
socialförsäkringens förmåner och av socialavgifterna
som inte varit samordnade. Under- eller överskott har
därför uppstått som inte avspeglar utvecklingen av
inkomster eller utgifter inom respektive försäkring.
Samtidigt sker i flera sammanhang en redovisning av
inkomster och utgifter inom respektive försäkringsgren,
som om de vore från statsbudgeten fristående
försäkringar. Enligt regeringens mening har det uppstått
en oklarhet om socialförsäkringens ställning i
förhållande till statsbudgeten.
Det reformerade ålderspensionssystemet är avsett att
vara ett i finansiellt hänseende avskilt system. Värdet på
ålderspensionsförmånerna kommer att anpassas till
förändringar i den allmänna inkomstutvecklingen och
förväntad livslängd på ett sätt som innebär att
inkomsterna från ålderspensionsavgiften sett över längre
perioder alltid kommer att räcka för utgifterna.
Tillfälliga under- eller överskott skall regleras med
allmänna pensionsfonden.
Graden av autonomi inom sjukförsäkringen och
förtidspensioneringen behandlades av Sjuk- och
arbetsskadekommittén. I sitt slutbetänkande En allmän
och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering
(SOU 1996:113) föreslog kommittén att dessa
försäkringsgrenar ges en högre grad av finansiell
autonomi. Enligt kommitténs förslag skulle det inrättas
en fond dit avgiftsintäkterna förs och ur vilken
utgifterna för ersättning finansieras. Överskott skulle
placeras på kapitalmarknaden och underskott täckas av
upplåning hos Riksgäldskontoret. En liknande ordning
gäller i dag för delpensioneringen.
Enligt regeringens bedömning bör, som vi
återkommer till i avsnitt 8.3.4, sjukförsäkringen vara en
integrerad del av statsbudgeten. Någon fond bör inte
vara kopplad till försäkringen.
Finansiell autonomi inom socialförsäkringen
förutsätter att det finns någon form av automatisk
anpassning när avgiftsintäkter och utgifter kommer i
obalans över en längre period. I annat fall medför
autonomin enbart att försäkringen undandras normal
budgetprövning och att nödvändiga beslut skjuts upp.
Inom ålderspensionssystemet avses denna anpassning
ske genom en löpande justering av förmånerna bl.a.
med hänsyn till ekonomisk utveckling och till förändring
i den risk försäkringen hanterar. Detta är en rimlig
ordning eftersom förändringar i förväntad livslängd sker
långsamt. Inom sjukförsäkringen, där variationerna i
bl.a. sjuktal över tiden kan vara förhållandevis stora, är
en motsvarande automatisk anpassning av
förmånsnivåerna svårare att etablera. Det skulle bl.a.
kunna leda till att stora förändringar i
kompensationsgraden inom t.ex. sjukförsäkringen äger
rum automatiskt. En automatisk anpassning av
avgiftsuttaget skulle å andra sidan medföra att
sjukförsäkringen vid varaktiga underskott tränger undan
andra offentliga åtaganden utan att detta blir föremål för
explicit prövning.
Enligt regeringens mening bör sjukförsäkringen i
budgethänseende hanteras på samma sätt som övriga
offentliga åtaganden med bl.a. en årlig budgetprövning.
I denna prövning skall självfallet beaktas värdet av
stabila villkor i socialförsäkringen.
Det kan finnas skäl att särredovisa inkomster och
utgifter inom sjukförsäkringen. En sådan redovisning
fyller dock enbart en informativ funktion och har inte
några konsekvenser för hur sjukförsäkringen hanteras i
budgetprocessen.
Regeringen gör bedömningen att principerna i lagen
(1996:1059) om statsbudgeten även skall gälla för de
delar av socialförsäkringssektorn som ligger vid sidan
av statsbudgeten. Denna bedömning görs med förbehåll
för eventuella juridisk-tekniska komplikationer som kan
vara förknippade med en tillämpning av budgetlagen på
denna sektor. Detta kan föranleda regeringen att göra en
ny bedömning. Regeringen bereder nu frågan om hur
budgetlagen och principerna om bruttoredovisning skall
tillämpas på de delar av socialförsäkringssektorn som
ligger vid sidan av statsbudgeten. Regeringen avser att
återkomma och redovisa sina bedömningar och förslag i
dessa frågor i den aviserade propositionen om
socialförsäkringsadministration.
Syftet med de förändringar som nu föreslås är främst
att uppnå balans mellan inkomster och utgifter i
sjukförsäkringssystemet samtidigt som den allmänna
egenavgiften till sjukförsäkringen omvandlas till en
egenavgift till tilläggspensioneringen.
I denna proposition föreslås under utgiftsområde 10
att sjuklöneperioden förkortas från 28 till 14 dagar
fr.o.m. den 1 april 1998. Med anledning av detta
föreslås förändringar av det samlade uttaget av
arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift.
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för det
reformerade pensionssystemet (prop. 1993/94:250, bet.
1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439) skall ålders-
pensionsavgiften uppgå till 18,5 procent av den
pensionsgrundande inkomsten och andra
pensionsgrundande belopp. De avgiftsförändringar som
föreslås nu försvårar inte en sådan framtida förändring
av avgiftsuttaget och påverkar inte heller i övrigt
genomförandet av den överenskomna
pensionsreformen. Inte heller påverkas förutsättningarna
för den fortsatta diskussionen om socialförsäkringarnas
omfattning och organisation.
Beräkningarna i förslagen baserar sig bl.a. på
aktuella prognoser över utgifter och avgiftsunderlag för
1998. Avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifterna antas
uppgå till 764 miljarder kronor år 1998. För
egenavgifterna och de allmänna egenavgifterna antas
avgiftsunderlaget uppgå till 17,6 respektive 807
miljarder kronor. Någon exakt samstämmighet mellan
inkomster och utgifter för olika socialförsäkringar har
inte eftersträvats. Smärre och tillfälliga diskrepanser
mellan inkomster och utgifter kommer i framtiden att
kunna finnas utan att det föranleder justeringar av
avgiftsnivån.
8.3.2 De allmänna egenavgifterna

Regeringens förslag:
Den allmänna egenavgiften i form av
sjukförsäkringsavgift omvandlas till allmän
pensionsavgift. Den allmänna pensionsavgiften uppgår
därefter till 6,95 procent av avgiftsunderlaget.
Rubriken till lagen om allmänna egenavgifter ändras
samtidigt till lag om allmän pensionsavgift.

Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande regler
för år 1998 skall allmänna egenavgifter betalas dels i
form av pensionsavgift med 1 procent, dels i form av
sjukförsäkringsavgift med 5,95 procent (2 § lagen
[1994:1744] om allmänna egenavgifter). Pensions-
avgiften förs till Allmänna pensionsfonden för
finansiering av försäkringen för tilläggspension enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och
sjukförsäkringsavgiften förs till staten för finansiering
av sjukförsäkringen enligt samma lag (6 § lagen om
allmänna egenavgifter).
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för det
reformerade pensionssystemet (prop. 1993/94:250, bet.
1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439) skall ålders-
pensionsavgiften uppgå till 18,5 procent av den
pensionsgrundande inkomsten och andra
pensionsgrundande belopp. Som ett led i reformeringen
av ålders-pensionssystemet infördes den allmänna
egenav-giften i form av pensionsavgift på 1 procent den
1 januari 1995.
Regeringen föreslår att den allmänna egenavgiften i
form av sjukförsäkringsavgift omvandlas till allmän
pensionsavgift. Den allmänna pensionsavgiften höjs
därmed till 6,95 procent. Ändringarna föreslås träda i
kraft den 1 januari 1998. Den föreslagna förändringen
innebär att ett tydligare samband mellan
pensionsavgifter och utgående pensionsförmåner
uppnås. Förslagen föranleder ändringar i 1-4, 6 och 7
§§ lagen om allmänna egenavgifter. Genom den
föreslagna ändringen kommer allmänna egenavgifter
uteslutande att finansiera pensioner. Beteckningen
allmän egenavgift bör därför ändras till allmän
pensionsavgift. Lagens rubrik bör ändras i enlighet med
detta.
8.3.3 Tilläggspensionsavgiften

Regeringens förslag:
Tilläggspensionsavgiften för arbetsgivare och för dem
som har inkomst av annat förvärvsarbete sänks från
13,00 procent till 6,40 procent av avgiftsunderlaget.
Av influtna tilläggspensionsavgifter skall 22,4
procent placeras på konto hos Riksgäldskontoret.
Riksförsäkringsverket får årligen som förskott på
tilläggspensionsavgiften från egenföretagare tillgodoföra
sig 5,4 procent av den preliminära skatt som debiterats
fysiska personer samma år.

Skälen för regeringens förslag:
Tilläggspensionsavgiften uppgår för närvarande till 13
procent för såväl arbetsgivare som för dem som har
inkomst av annat förvärvsarbete (2 kap. 1 § och 3 kap.
1 § lagen [1981:691] om socialavgifter, SAL). Av
influtna tilläggspensionsavgifter förs enligt 4 kap. 3 §
SAL sju procent till staten och elva procent placeras på
konto hos Riksgäldskontoret för att användas för
framtida pensioner inom det premiereservsystem som
skall inrättas inom det reformerade
ålderspensionssystemet. Återstoden förs, liksom den
allmänna pensionsavgiften, till Allmänna
pensionsfonden. Fondens tillgångar skall täcka
kostnaderna för försäkringen för tilläggspension enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring. I enlighet med
de av riksdagen beslutade riktlinjerna för
ålderspensionsreformen skall pensionsavgifter inte tas ut
på inkomstdelar som överstiger förmånstaket. De sju
procent av intäkterna från tilläggspensionsavgiften som
förs till staten avses motsvara pensionsavgifter på
inkomstdelar över förmånstaket på 7,5 basbelopp.
Totalt beräknas de socialavgifter och allmänna
egenavgifter som förs till den Allmänna pensionsfonden
och kontot hos Riksgäldskontoret uppgå till 102,6
miljarder kronor år 1998.
De planerade avgiftsförändringarna skall inte
påverka de avgiftsintäkter som förs till Allmänna
pensionsfonden respektive Riksgäldskontoret. Den i
avsnitt 8.3.2 föreslagna nivån på den allmänna pen-
sionsavgiften om 6,95 procent kan förväntas inbringa
56,1 miljarder kronor till Allmänna pensionsfonden år
1998. För att de avgiftsintäkter som förs till Allmänna
pensionsfonden och Riksgäldskontoret sammantaget inte
skall påverkas av avgiftsförändringarna måste
tilläggspensionsavgiften uppgå till 6,40 procent. Hänsyn
har då tagits till att sju procent av intäkterna från
tilläggspensionsavgiften även i fortsättningen skall föras
till staten. Regeringen föreslår därför ändringar i 2 kap.
1 § och 3 kap. 1 § SAL som innebär att
tilläggspensionsavgiften för såväl arbetsgivare som dem
som har inkomst av annat förvärvsarbete sänks från
13,00 procent till 6,40 procent fr.o.m. den 1 januari
1998.
Vid nuvarande nivå på avsättning till
premiereservsystemet (11 procent) blir avsättningen år
1998 ca 11,2 miljarder kronor. Om
tilläggspensionsavgiften sänks från 13,00 till 6,40
procent måste den andel av de influtna
tilläggspensionsavgifterna som förs till
premiereservsystemet höjas för att det önskade
avsättningsbeloppet skall uppnås. Vid en oförändrad
nivå på det önskade avsättningsbeloppet 11,2
miljarder kronor måste 22,4 procent av de influtna
tilläggspensionsavgifterna föras till kontot hos
Riksgäldskontoret. Det föreslås därför en ändring i 4
kap. 3 § SAL som innebär att 22,4 procent av influtna
tilläggspensionsavgifter placeras på konto hos
Riksgäldskontoret fr.o.m. år 1998.
Enligt gällande regler för år 1998 förväntas AP-
fondens avgiftsintäkter uppgå till 91,4 miljarder kronor.
AP-fondens avgiftsintäkter år 1998 kommer inte att
påverkas om den allmänna pensionsavgiften höjs till
6,95 procent och tilläggspensionsavgiften sänks till 6,40
procent samtidigt som 7 procent av avgiftsintäkterna
från tilläggspensionsavgiften förs till staten och 22,4
procent förs till kontot hos Riksgäldskontoret.
Sänkningen av tilläggspensionsavgiften till 6,40
procent föranleder en sänkning av den procentsats som
Riksförsäkringsverket förskottsvis får avräkna för
tilläggspensionsavgiftsdelen av egenavgiften.
Regeringen föreslår att procentsatsen i 3 kap. 6 § SAL
sänks från 11 till 5,4 procent.
8.3.4 Sjukförsäkringsavgiften

Regeringens förslag:
Sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare höjs från 2,94
till 7,90 procent av avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1
januari 1998 och till 7,93 procent av avgiftsunderlaget
fr.o.m. den 1 januari 1999. För dem som har inkomst
av annat förvärvsarbete höjs sjukförsäkringsavgiften
från 3,62 till 8,66 procent av avgiftsunderlaget fr.o.m.
den 1 januari 1998.
Sjukförsäkringsavgiften skall även finansiera kost-
nader för folkpension i form av förtidspension och en
del av de allmänna försäkringskassornas
förvaltningskostnader. I övrigt förtydligas i lagen om
socialavgifter vad sjukförsäkringsavgiften skall finan-
siera.
Bestämmelsen i lagen om socialavgifter om att det
för reglering av över- och underskott skall finnas en
fond, allmänna sjukförsäkringsfonden, slopas.

Skälen för regeringens förslag:
Sjukförsäkringsavgiften skall enligt 4 kap. 1 § lagen
(1981:691) om socialavgifter (SAL) finansiera bl.a.
sjukförsäkringsförmåner enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring (AFL), den allmänna försäkringens
kostnader för förmåner enligt lagen (1996:1150) om
högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. och de
allmänna försäkringskassornas förvaltningskostnader. I
sjukförsäkringen inräknas även föräldraförsäkringen.
Enligt gällande regler för år 1998 uppgår
arbetsgivarnas och egenföretagarnas
sjukförsäkringsavgifter till 2,94 respektive 3,62 procent
av avgiftsunderlaget (2 kap. 1 § och 3 kap 1 § SAL).
Om egenföretagaren väljer en karenstid på 3 eller 30
dagar blir sjukförsäkringsavgiften lägre.
Riksförsäkringsverket fastställer nivån på de reducerade
avgifterna. Tillsammans med den allmänna
sjukförsäkringsavgiften på 5,95 procent uppgår de
förväntade avgiftsintäkterna till sjukförsäkringssystemet
år 1998 enligt gällande regler till ca 71 miljarder
kronor, varav 22,5 miljarder kronor avser
arbetsgivaravgifter, 0,2 miljarder kronor egenavgifter
och 48,2 miljarder kronor allmän egenavgift i form av
sjukförsäkringsavgift.
De förväntade utgifterna för förmåner som
sjukförsäkringsavgiften enligt gällande regler beräknas
finansiera kan år 1998, efter den under utgiftsområde
10 föreslagna förkortningen av sjuklöneperioden från 28
till 14 dagar, beräknas uppgå till 52,3 miljarder kronor,
varav 15,4 miljarder kronor avser sjukpenning, 1,3
miljarder kronor rehabiliterings-penning, 0,04 miljarder
kronor närståendepenning, 14,8 miljarder kronor
föräldraförsäkring (föräldra-penning, tillfällig
föräldrapenning och havandeskapspenning), 1,1
miljarder kronor ej inkomstrelaterad rehabilitering, 15,4
miljarder kronor läkemedel och tandvård samt 4,3
miljarder kronor försäkringskassornas förvaltning.
Sjukförsäkringens kostnader finansieras över
budgeten. Avgiftsnivån anpassas nu till de beräknade
kostnaderna. Om det åter skulle uppkomma en mer
signifikant avvikelse mellan intäkter och kostnader
kommer regeringen att pröva om det finns skäl att åter
justera hur avgiftsuttaget skall fördelas.
För reglering av över- och underskott finns enligt 4
kap. 1 § SAL en fond, benämnd allmänna
sjukförsäkringsfonden. Grunderna för överföring av
medel till och från fonden fastställs av regeringen. Den
20 december 1990 beslutade regeringen att den
allmänna sjukförsäkringsfondens behållning på ca 5
miljarder kronor skulle föras över från
Riksgäldskontoret till statsbudgeten. Efter det att
fondens nollställts har inga bokföringsmässiga åtgärder
vidtagits med fonden. I enlighet med regeringens
ställningstagande i avsnitt 8.3.1 bör någon fond inte
vara kopplad till försäkringen. Regeringen föreslår
därför att bestämmelsen om allmänna
sjukförsäkringsfonden i 4 kap. 1 § andra stycket SAL
upphävs.
Sjukförsäkringsavgiften bör bestämmas så att den
även täcker kostnaderna för folkpension i form av
förtidspension (inkl. pensionstillskott till sådan pension).
Skälet är det arbete som pågår inom Utredningen om
ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga (S
1997:03) angående ersättningar till personer som
drabbats av långvarig ohälsa. Detta arbete syftar till att
inrymma såväl sjukpenning som den ersättning som
skall utbetalas till sådana personer i samma
försäkringssystem. Utredningens förslag skall redovisas
senast den 31 oktober 1997. Förtidspensionsdelen i
folkpensionsavgiften hör därför naturligen hemma i
sjukförsäkringsavgiften. Det föreslås mot bakgrund
härav en ändring i 4 kap. 1 § SAL som innebär att
sjukförsäkringsavgiften finansierar även folkpension i
form av förtidspension samt pensionstillskott till sådan
pension. Kostnaderna för folkpension i form av
förtidspension förväntas 1998 uppgå till 13,4 miljarder
kronor.
Den nuvarande bestämmelsen i lagen om
socialavgifter om att sjukförsäkringsavgiften skall täcka
de allmänna försäkringskassornas förvaltningskostnader
kan ifrågasättas eftersom endast omkring hälften av
försäkringskassornas förvaltningskostnader kan hänföras
till sjukförsäkringen och folkpension i form av
förtidspension. Regeringen föreslår därför att 4 kap. 1 §
SAL ändras så att det framgår att
sjukförsäkringsavgiften endast skall finansiera en del av
de allmänna försäkringskassornas förvaltningskostnader.
Denna del av förvaltningskostnaderna kan förväntas
uppgå till drygt 2 miljarder kronor år 1998.
Sjukförsäkringsavgiften är för närvarande olika för
arbetsgivare och egenföretagare. Den differens på 0,68
procentenheter som finns mellan arbetsgivaravgiften och
egenavgiften har sin försäkringsmässiga grund i
anställdas sjuklöneperiod. Nivån på differensen är en
följd av en rad olika avgiftsförändringar som gjorts
under det senaste decenniet. Det är därför lämpligt att
nu även se över storleken på differensen i samband med
att nya nivåer föreslås för sjukförsäkringsavgiften.
Den del av sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare
som skall täcka utgifterna för anställdas sjukpenning kan
beräknas som kvoten mellan förväntade
sjukpenningutgifter för anställda och underlaget för
arbetsgivaravgiften.
Regeringen föreslår att sjuklöneperioden skall
förkortas från 28 till 14 dagar fr.o.m. den 1 april 1998.
Detta innebär att statens utgifter för sjukpenning åt
anställda höjs fr.o.m. detta datum. Med hänsyn till
denna höjning av sjukpenningutgifterna bör den del av
arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen som skall täcka
utgifterna för anställdas sjukpenning uppgå till 1,90
procent fr.o.m. den 1 januari 1998. År 1999 ökar
statens utgifter för anställdas sjukpenning ytterligare
eftersom förkortningen av sjuklöneperioden fr.o.m.
1999 omfattar ett helår. Med hänsyn till detta bör den
del av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen som
finansierar utgifterna för anställdas sjukpenning uppgå
till 1,93 procent fr.o.m. den 1 januari 1999.
För egenföretagare skall sjukförsäkringsavgiften vid
en karensdag beräknas.
Eftersom samtliga anställda endast har en karensdag
kan den avgift som fullt ut skulle finansiera anställdas
sjukpenning om sjuklöneperioden slopades tillämpas för
egenföretagare med en karensdag. Under förutsättning
att sjuklöneperioden inte påverkar
sjukskrivningsbeteendet skulle sjukpenningutgifterna för
anställda uppgå till 20,3 miljarder kronor om
sjuklöneperioden avskaffades. Balans mellan utgifter
och inkomster skulle erhållas om den del av avgiften
som finansierar sjukpenningutgifterna sattes till 2,66
procent.
Enligt regeringens bedömning bör således den del av
egenföretagares sjukförsäkringsavgift som skall
finansiera sjukpenning vid en karensdag uppgå till 2,66
procent. Beräkningen av den del av egenföretagarnas
sjukförsäkringsavgift som skall finansiera sjukpenningen
förutsätter att skillnaden i sjuktal mellan anställda och
egenföretagare inte bör påverka avgiftens storlek. Detta
är rimligt eftersom sjukförsäkringsavgiften för
arbetsgivarna inte är differentierad med hänsyn till
skillnader i risk mellan olika yrken och branscher.
Den del av sjukförsäkringsavgiften som skall täcka
kostnaderna för de övriga sjukförsäkringsutgifter som
anges i SAL, inklusive folkpension i form av
förtidspension och en del av de allmänna
försäkringskassornas förvaltningskostnader, kan
beräknas till 6,0 procent för både arbetsgivare och
egenföretagare. Arbetsgivaravgiften till
sjukförsäkringen blir därför 7,90 procent fr.o.m. den 1
januari 1998 och 7,93 procent fr.o.m. den 1 januari
1999. För egenföretagare blir sjukförsäkringsavgiften
8,66 procent fr.o.m. den 1 januari 1998. Det föreslås
därför ändringar i 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § SAL som
innebär att sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare höjs
från 2,94 till 7,90 procent fr.o.m. den 1 januari 1998
och till 7,93 procent fr.o.m. den 1 januari 1999 och att
sjukförsäkringsavgiften för dem som har inkomst av
annat förvärvsarbete höjs från 3,62 till 8,66 procent
fr.o.m. den 1 januari 1998.
Kostnadsansvaret för läkemedelsförmåner och
förbrukningsartiklar vid inkontinens överförs fr.o.m. år
1998 till kommunsektorn (prop. 1996/97:27, bet.
1996/97:SoU5, rskr. 1996/97:58). Staten kommer dock
att kompensera kommunsektorn för överföringen av
detta kostnadsansvar. Vissa justeringar behöver göras i
SAL för att det skall framgå att sjukförsäkringsavgiften
även i framtiden avses finansiera
läkemedelssubventioner. Det bör också tydligare framgå
vad sjukförsäkringsavgiften i övrigt skall finansiera.
Regeringen föreslår därför ett förtydligande av 4 kap. 1
§ SAL så att det klart framgår att
sjukförsäkringsavgifter förs till staten för finansiering av
kostnader för ersättning för sjukvård m.m. enligt 2
kap., sjukpenning m.m. enligt 3 kap.,
föräldrapenningförmåner enligt 4 kap., folkpension i
form av förtidspension enligt 7 kap.,
rehabiliteringsersättning m.m. enligt 22 kap. AFL,
pensionstillskott till förtidspension enligt lagen
(1969:205) om pensionstillskott och kostnader för
förmåner enligt lagen (1996:1150) om
högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.
Höjningarna av arbetsgivaravgiften till
sjukförsäkringen föreslås träda i kraft den 1 januari
1998 och den 1 januari 1999. Samtliga övriga ändringar
föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.
8.3.5 Folkpensionsavgiften

Regeringens förslag:
Folkpensionsavgiften för arbetsgivare höjs från 5,86
procent till 6,83 procent av avgiftsunderlaget. För dem
som har inkomst av annat förvärvsarbete höjs
folkpensionsavgiften från 6,03 procent till 6,83 procent.
Endast särskilda folkpensionsförmåner i form av
bostadstillägg och särskilt bostadstillägg till pensionärer,
handikappersättning och vårdbidrag finansieras helt av
statsmedel.

Skälen för regeringens förslag: Folkpensionsavgifter
förs till staten som bidrag till finansieringen av
folkpensioneringen (4 kap. 2 § SAL). Ålders-, förtids-
och efterlevandepensioner från folkpensioneringen
finansieras, förutom av socialavgifter, av statsmedel.
Särskilda folkpensionsförmåner finansieras enbart av
statsmedel (19 kap. 3 § AFL). Folkpensionsavgiften
uppgår för närvarande till 5,86 procent för arbetsgivare
och till 6,03 procent för egenföretagare (2 kap. 1 § och
3 kap. 1 § SAL). Folkpensionsavgifterna beräknas
inbringa 45,8 miljarder kronor år 1998, varav 1,0
miljarder kronor i egenavgifter.
Någon försäkringsmässig grund till en skillnad i
avgiftsuttag mellan arbetsgivare och egenföretagare
föreligger inte. Nivån på folkpensionsavgiften bör
därför vara densamma för de två grupperna.
Samtliga särskilda folkpensionsförmåner finansieras
för närvarande av statsmedel. En ändring föreslås i 19
kap. 3 § AFL som innebär att endast de särskilda
folkpensionsförmånerna bostadstillägg och särskilt
bostadstillägg till pensionärer (kostnad 9,6 miljarder
kronor 1998), handikappersättning (1,0 miljarder
kronor) och vårdbidrag (1,6 miljarder kronor)
finansieras med statsmedel fr.o.m. år 1998.
Folkpension i form av förtidspension bör, enligt vad
som tidigare föreslagits, finansieras med
sjukförsäkringsavgiften. Kostnaden för resterande
folkpensioner och särskilda folkpensionsförmåner kan
totalt beräknas uppgå till 53,3 miljarder kronor under år
1998, varav folkpension i form av ålderspension 52,5
miljarder kronor (inkl. pensionstillskott, barn- och
hustrutillägg och särskilt pensionstillägg) och
efterlevandepension 0,8 miljarder kronor (inkl.
omställningspension, särskild efterlevandepension,
änkepension, pensionstillskott till dessa förmåner och
barnpension).
Ett avgiftsuttag på 6,83 procent kan för år 1998
beräknas inbringa 53,3 miljarder kronor, varför balans
kan förväntas uppnås mellan avgiftsintäkterna och de
utgifter som folkpensionsavgiften skall finansiera. Det
föreslås därför ändringar i 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 §
SAL som innebär att folkpensionsavgiften för
arbetsgivare höjs från 5,86 till 6,83 procent och att
folkpensionsavgiften för dem som har inkomst av annat
förvärvsarbete höjs från 6,03 till 6,83 procent.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.
8.3.6 Arbetsskadeavgiften

Regeringens förslag:
Arbetsskadeavgiften för den som har inkomst av annat
förvärvsarbete sänks från 1,40 procent till 1,38 procent
av avgiftsunderlaget.

Skälen för regeringens förslag: Arbetsskadeavgifter
förs till en fond, benämnd arbetsskadefonden. Fondens
tillgångar skall finansiera kostnaderna för ersättningar
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och
motsvarande äldre bestämmelser samt försäkringens
förvaltningskostnader. Socialavgifter till
arbetsskadeförsäkringen tas för närvarande ut med 1,38
procent för arbetsgivare och 1,40 procent för
egenföretagare (2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § SAL).
Inkomsterna från arbetsskadeavgiften kan för 1998
beräknas uppgå till 10,8 miljarder kronor medan
utgifterna kan beräknas uppgå till 6,0 miljarder kronor.
Arbetsskadefonden uppvisade vid utgången av 1996 ett
ackumulerat underskott på 15,9 miljarder kronor. Det
årliga överskottet, som 1998 kan beräknas uppgå till 4,8
miljarder kronor, medför att skulden minskar för varje
år med oförändrad avgift. Enligt Riksförsäkringsverkets
beräkningar förväntas skulden vara borta år 2000. Den
skuld som arbetsskadefonden för närvarande har kan
motivera en oförändrad nivå på avgiftsuttaget.
Skillnaden i avgiftsuttag mellan arbetsgivare och
egenföretagare är dock inte försäkringsmässigt
motiverad. Arbetsskadeavgiften för den som har
inkomst av annat förvärvsarbete bör därför sänkas till
1,38 procent fr.o.m. den 1 januari 1998. Förslaget
föranleder en ändring i 3 kap. 1 § SAL.
8.3.7 Förändring av det sammantagna
uttaget av arbetsgivaravgifter och
allmän löneavgift till följd av kortare
sjuklöneperiod

Regeringens förslag:
Det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och
allmän löneavgift höjs med 0,11 procentenheter fr.o.m.
den 1 januari 1998 och med ytterligare 0,03
procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1999 genom att
den allmänna löneavgiften fastställs till 4,48 procent.

Skälen för regeringens förslag: När sjuklöneperioden
förlängdes från 14 till 28 dagar den 1 januari 1997
kompenserades arbetsgivarkollektivet för hälften av den
totala kostnaden som förlängningen av sjuklöneperioden
innebar genom en sänkning av arbetsgivaravgiften till
sjukförsäkringen med 0,14 procentenheter. Mot
bakgrund av att regeringen föreslår att sjuklöneperioden
återställs till 14 dagar fr.o.m. den 1 april 1998 föreslår
regeringen att kompensationen återtas genom att det
sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän
löneavgift höjs med 0,11 procentenheter fr.o.m. den 1
januari 1998 och med ytterligare 0,03 procentenheter
fr.o.m. den 1 januari 1999.
Det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och
allmän löneavgift uppgår för närvarande till 32,92
procent. Enligt gällande regler uppgår den allmänna
löneavgiften till 3,70 procent år 1998. De föreslagna
förändringarna av arbetsgivaravgifterna innebär att
uttaget av arbetsgivaravgifter sänks med 0,67
procentenheter år 1998 och med 0,64 procentenheter år
1999 i förhållande till gällande regler för dessa år. För
att det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och
allmän löneavgift skall öka med 0,11 procentenheter
mellan år 1997 och 1998 och med 0,14 procentenheter
mellan år 1997 och 1999 måste därför den allmänna
löneavgiften höjas med 0,78 procentenheter.
Regeringen föreslår mot bakgrund härav att den
allmänna löneavgiften enligt lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift fr.o.m. den 1 januari 1998 fastställs
till 4,48 procent. Tillsammans med de föreslagna
förändringarna av arbetsgivaravgifterna uppnås därmed
en höjning av det samlade avgiftsuttaget på 0,11
procentenheter 1998 och en höjning med ytterligare
0,03 procentenheter 1999.
Förslaget innebär att en lika stor allmän löneavgift
tas ut från arbetsgivarna och egenföretagarna. Detta
medför att det samlade uttaget av allmän löneavgift och
egenavgifter blir 31,25 procent, dvs. samma nivå som
för närvarande.
Regeringen har i prop. 1996/97:63 Samverkan,
socialförsäkringens ersättningsnivåer och
administration, m.m. aviserat att arbetsgivarna bör
kompenseras för den kostnadsökning som uppkommer
med anledning av den höjda ersättningsnivån från 75 till
80 procent under sjuklöneperioden fr.o.m. den 1 januari
1998. Den aviserade förändringen gjordes mot
bakgrund av en sjuklöneperiod på 28 dagar. Den
föreslagna förkortningen av sjuklöneperioden till 14
dagar medför att den höjda ersättningsnivån får en
betydligt mindre effekt på arbetsgivarkollektivets
sjuklönekostnader. Efter förkortningen av
sjuklöneperioden kommer höjningen av ersättningsnivån
medföra ökade sjuklönekostnader på omkring 0,5
miljarder kronor. Regeringen gör nu den bedömningen
att arbetsgivarkollektivet inte skall kompenseras för
denna kostnadshöjning. Till följd av förkortningen av
sjuklöneperioden och de förändrade avgiftssatserna
kommer arbetsgivarkollektivets kostnader för
arbetskraft (inkl. sjuklönekostnader) att minska med
omkring 0,6 miljarder kronor, trots att någon
kompensation för den höjda ersättningsnivån inte görs.

8.3.8 Den särskilda löneskatten och den
särskilda premieskatten för
grupplivförsäkring m.m.

Regeringens förslag:
Den särskilda löneskatten enligt lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och den
särskilda löneskatten enligt lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader höjs från 23,52
procent till 24,26 procent.
Likaså sker en justering av schablonavdraget för
särskild löneskatt.
Den särskilda premieskatten enligt lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt för grupplivförsäkring m.m.
höjs med 0,34 procentenheter för försäkringsföretag och
med 1,11 procentenheter för övriga skattskyldiga.

Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande regler
kommer den särskilda löneskatten enligt lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster och den särskilda löneskatten enligt
lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader för år 1998 att uppgå till 23,52
procent av avgiftsunderlaget. Den särskilda löneskatten
skall motsvara skattedelen av socialavgifterna. Denna
skatt beräknas för närvarande schablonmässigt, enligt de
principer som fastslogs i samband med skattereformen
(prop. 1989/90:110), som summan av egenföretagarnas
folkpensionsavgift och allmänna löneavgift plus hälften
av övriga egenavgifter och den allmänna
sjukförsäkringsavgiften. Den allmänna pensionsavgiften
på en procent har inte inkluderats i beräkningen av
skattedelen i socialavgifterna. När denna
beräkningsschablon tillämpas på de föreslagna
avgiftsnivåerna, varvid liksom tidigare 1 procentenhet
av den allmänna pensionsavgiften undantas vid
beräkningen, erhålls en särskild löneskatt på 24,26
procent av avgiftsunderlaget. Med anledning av
pensionsreformen och förändringar av
socialförsäkringarna inom ohälsoområdet kommer
regeringen att se över beräkningsschablonen för den
särskilda löneskatten.
Med utgångspunkt i de regler som för närvarande
gäller för 1998 förväntas intäkterna från den särskilda
löneskatten uppgå till 12,8 miljarder kronor. En höjning
av den särskilda löneskatten från 23,52 till 24,26
procent kan förväntas ge upphov till en förstärkning av
statsbudgeten på 0,41 miljarder kronor brutto. Den
varaktiga nettobudgetförstärkningen för offentlig sektor
kan uppskattas till hälften av detta belopp. Mot
bakgrund härav föreslår regeringen att den särskilda
löneskatten enligt lagen om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster och den särskilda löneskatten enligt
lagen om särskild löneskatt på pensionskostnader höjs
från 23,52 till 24,26 procent.
Som en konsekvens av nämnda höjning bör även
schablonavdraget för särskild löneskatt höjas från 18 till
20 procent av underlaget. Förslaget föranleder en
ändring i punkt 19 av anvisningarna till 23 § och punkt
7 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen
(1928:370).
Förändringen av den särskilda löneskatten föranleder
även en förändring av premieskatten enligt lagen
(1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring m.m.. Skattesatsen för försäkrings-
företag föreslås bli höjd från 44,66 till 45,00 procent av
beskattningsunderlaget. För övriga skattskyldiga
föreslås en höjning av skattesatsen från 80,72 till 81,83
procent av beskattningsunderlaget. Dessa
skattehöjningar kan förväntas ge en
bruttobudgetförstärkning på 0,01 miljarder kronor.
Samtliga ändringar föreslås träda i kraft den 1
januari 1998.
8.3.9 Sammanfattning av förslagen om
förändrade avgiftsnivåer
Förslagen till nya nivåer på socialavgifter m.fl. avgifter
sammanfattas i nedanstående tabell.

GÄLLANDE
REGLER
1998
(PROCENT)
FÖRSLAG TILL NYA
AVGIFTER
(PROCENT)
Allmänna
egenavgifter

Sjukförsäkringsavgift
5,95

Pensionsavgift
1,00
6,95
Arbetsgivaravgifter

Tilläggspensionsavgif
t
13,00
6,40
Sjukförsäkringsavgift
2,94
7,90

(7,93 fr.o.m.
1999)
Folkpensionsavgift
5,86
6,83
Övriga oförändrade
arbetsgivaravgifter

8,21

8,21
Egenavgifter

Tilläggspensionsavgif
t
13,00
6,40
Sjukförsäkringsavgift
3,62
8,66
Folkpensionsavgift
6,03
6,83
Arbetsskadeavgift
1,40
1,38
Övriga oförändrade
egenavgifter

3,50

3,50
Allmän löneavgift
3,70
4,48
Särskild löneskatt
23,52
24,26
Särskild premieskatt
gruppliv

Försäkringsföretag
44,66
45,00
Övriga skattskyldiga
80,72
81,83
8.4 Förmögenhetsskatten

Regeringens förslag:
Aktier som var inregistrerade på börsens A-lista den 29
maj 1997 eller senare görs skattepliktiga. Skattefriheten
för huvuddelägares innehav av aktier utvidgas till att
omfatta bolag som har inregistrerats på A-listan före år
1992 om förutsättningarna för huvuddelägarskap var
uppfyllda vid utgången av år 1991. Marknadsnoterad
aktie skall tas upp till 80 procent av noterat värde.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har under
våren 1997 antagit en ny förmögenhetsskattelag. I denna
har avseende aktier i huvudsak samma regler som
tidigare gällt införts, vilket innebär att aktier som är
inregistrerade på Stockholms fondbörs, dvs aktier som
är noterade på börsens A-lista, är skattepliktiga och
skall tas upp till noterat värde. Den skattefrihet som vid
1997 års taxering gällde för aktier som inregistrerats på
A-listan efter utgången av år 1991 har dock begränsats
till att gälla endast för s.k. huvuddelägare. Med
huvuddelägare avses aktieägare som, ensam eller
tillsammans med närstående, vid tidpunkten för
inregistreringen innehade aktier direkt eller indirekt
motsvarande minst 25 procent av röstvärdet för aktierna
i bolaget. För aktier som är noterade på börsens OTC-
respektive O-listor kvarstår den tidigare gällande
skattefriheten. Denna åtskillnad i beskattningen av aktier
på olika börslistor motiverades med önskemålet att
skapa goda villkor för investeringar i små och
medelstora företag jämfört med stora företag, där
investeringarna närmast uteslutande har karaktär av
kapitalplaceringar.
Gränsdragningen mellan noterade aktier som är
skattefria respektive skattepliktiga har föranlett flera
bolag att under senare tid flytta från A-listan till annan
börslista i syfte att aktieägarna skall undgå
förmögenhetsskatt. Andra företag sägs överväga en
sådan förflyttning. Att bolag som har kvalificerat sig för
och inregistrerats på börsens A-lista flyttar ned till lägre
rankade listor är enligt regeringens mening olämpligt.
Ett sådant förfarande får negativa konsekvenser och då
särskilt för den svenska aktiemarknaden och företagens
möjligheter att anskaffa riskkapital samt leder även till
ett minskat förmögenhetsskatteunderlag. För att
förhindra fortsatta förflyttningar till
förmögenhetsskattefria listor och samtidigt upprätthålla
den beskattning som riksdagen har beslutat om, föreslår
regeringen att aktier som varit A-listade den 29 maj
1997, dvs. den dag riksdagen beslutade
förmögenhetsskattelagen, eller senare, skall
förmögenhetsbeskattas även om bolaget har lämnat A-
listan.
Definitionen av huvuddelägare skiljer på
ägarförhållandena i bolag som har inregistrerats på
börsen före respektive från och med år 1992. Denna
gränsdragning bygger på den indelning i skattepliktiga
och ej skattepliktiga aktier som har tillämpats fr.o.m.
1992 års taxering. Även om gränsdragningen bygger på
objektiva förhållanden och har tillämpats sedan relativt
lång tid tillbaka är den från andra synvinklar mindre
lämplig. Regeringen föreslår därför att regeln ändras så
att den kommer att omfatta även aktieägare i bolag som
har inregistrerats på börsen före år 1992. Villkoret för
skattefrihet bör i detta fall vara att aktieägaren uppfyllde
kraven enligt huvuddelägardefinitionen vid utgången av
år 1991.
Riksdagen beslutade år 1996 att skattepliktiga
börsaktier fr.o.m. 1997 års taxering skulle tas upp till
noterat värde. Genom denna värderingsregel
motverkades i viss mån den inkomstskatteförmån som
ligger i att en värdestegring på aktier inte beskattas
förrän aktien realiseras. En på detta sätt utformad
värderingsregel får anses vara materiellt korrekt.
Samtidigt kan inte bortses från att den nya
värderingsregeln leder till ökade spänningar i
beskattningen gentemot sådana tillgångar som inte
förmögenhetsbeskattas. Det finns därför anledning att
genom en någon lägre värdering av de skattepliktiga
aktierna minska denna spänning. Regeringen föreslår att
skattepliktiga börsaktier och andra aktieliknande
tillgångar skall tas upp till 80 procent av noterat värde.
För att motverka incitament till skatteplanering bör
även fordran avseende aktier o.d. vara skattepliktig. En
utvidgning av fordringsbegreppet görs därför.
Förslagen föranleder ändringar i 3, 12, 17 och 18 §§
lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt.
Riksdagen har under våren 1997 även antagit en ny
lag om betalning av skatter och avgifter,
skattebetalningslagen (1997:483). Denna lag träder i
kraft den 1 november 1997 och ersätter bl.a.
uppbördslagen (1953:272). Uppbördslagen tillämpas
fortfarande i fråga om preliminär skatt för tid före den 1
januari 1998 samt slutlig, kvarstående och tillkom-
mande skatt avseende 1998 års taxering eller tidigare
års taxeringar. Med anledning av den nya lagen föreslås
nu följdändringar i 4 § lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt och 4 och 6 §§ lagen (1997:324) om
begränsning av skatt.
Vad gäller skattemyndighetens skyldighet att
förtrycka förmögenhetsuppgifter i den förenklade
självdeklarationen som infördes i samband med den nya
förmögenhetsskattelagen bör en begränsning göras för
att rationalisera förfarandet. Regeringen föreslår att
skattemyndigheten endast skall förtrycka uppgifter om
skattepliktiga tillgångar och avdragsgilla skulder om
myndigheten av befintliga uppgifter kan anta att
beskattningsbar förmögenhet uppkommer. När det
gäller kontrolluppgifts-skyldigheten för upplupen
avkastning på fordringar, har Svenska Bankföreningen
och Svenska Fondhandlareföreningen i en skrivelse
anfört att det visat sig praktiskt ogörligt att lämna sådan
uppgift redan vid 1998 års taxering. Regeringen föreslår
därför att uppgift om upplupen avkastning inte skall
behöva lämnas vid 1998 års taxering. Förslagen medför
ändringar i 2 kap. 11 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontroll-uppgifter och i
övergångsbestämmelserna till lagen (1997:329) om
ändring av nämnda lag.
8.5 Reseavdrag

Regeringens förslag:
Det avdragsgilla beloppet för kostnader för resor mellan
bostad och arbetsplats med egen bil respektive för resor
i tjänsten med egen bil höjs från 13 kronor per mil till
15 kronor per mil. Gränsen för avdragsgilla kostnader
för resor mellan bostaden och arbetsplatsen höjs från 6
000 kronor till 7 000 kronor. De nya reglerna föreslås
tillämpas första gången vid 1999 års taxering.

Skälen för regeringens förslag: Avdrag för kostnader
för resor mellan bostaden och arbetsplatsen med egen
bil medges för närvarande med 13 kronor per mil.
Samma schablonmässigt beräknade belopp gäller vid
avdrag för kostnader för resor med egen bil i tjänsten
eller i näringsverksamhet. Beloppet skall i dessa fall
täcka de rörliga kostnader i form av bl.a. slitage, bensin
och reparationer som den skattskyldige förorsakas när
han eller hon använder bilen för resorna. Såvitt gäller
kostnaden för slitage beaktas endast det rena slitaget,
dvs. värdeminskning som beror på bilens åldrande
beaktas inte. De kostnader som avdraget skall täcka är
således de som är direkt beroende av körd vägsträcka
(milbundna kostnader).
Det schablonmässigt beräknade beloppet för
resekostnader med egen bil har införts i syfte att
förenkla reglerna. När det avdragsgilla beloppet skall
bestämmas är det emellertid önskvärt att det läggs på en
sådan nivå att det inte behöver ändras alltför ofta och att
beloppet för flertalet skattskyldiga täcker de faktiska
rörliga kostnaderna för bilen.
Nuvarande schablon har gällt sedan inkomståret
1993. Det finns därför anledning att pröva huruvida den
nu gällande nivån står i ett rimligt förhållande till de
faktiska rörliga kostnaderna. Bl.a. mot bakgrund av att
bensinpriserna för närvarande ligger nära nog en krona
över den genomsnittliga nivån för år 1996 har
regeringen funnit att så inte är fallet utan att det finns
anledning att justera upp nivån. Med hänsyn till
önskemålet att den nya nivån skall kunna bestå ett antal
år bör en uppjustering ske med två kronor per mil,
vilket innebär att avdrag skall medges med 15 kronor
per mil.
Avdrag för kostnader för resor mellan bostaden och
arbetsplatsen får oavsett färdsätt göras endast till den del
kostnaderna överstiger 6 000 kronor. I samband med att
avdraget för kostnader för bilresor till och från arbetet
samt i tjänsten föreslås höjas är det med hänsyn till de
offentliga finanserna och för att ge åtgärden en
tillfredsställande profil motiverat att höja det icke
avdragsgilla beloppet från 6 000 kronor till 7 000
kronor.
En förhöjd beloppsgräns för avdragsgilla kostnader
för resor mellan bostaden och arbetsplatsen från 6 000
kronor till 7 000 kronor innebär att höjningen av
kostnadsavdraget för bilresor ger en skattelättnad för
dem som har en årliga körsträcka till och från arbetet
som överstiger 500 mil (eller 2,3 mil per dag vid 220
arbetsdagar per år). Det innebär att åtgärden särskilt
inriktas mot dem med förhållandevis långa avstånd
mellan bostaden och arbetsplatsen.
Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari
1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering.
8.6 Energiskattefrågor
8.6.1 Produktionsskatten på el

Regeringens bedömning:
Regeringen avser att ta ställning till frågan om
produktionsskatt på el när översynen av
energibeskattningen inom Regeringskansliet har
avslutats.

Skälen för regeringens bedömning: I regeringens
proposition 1996/97:84 En uthållig energiförsörjning
behandlades vissa energiskattefrågor, bl.a.
produktionsskatten på kärnkraft. Regeringen meddelade
att den avsåg att senast i budgetpropositionen för år
1998 återkomma till frågan om nivån och utformningen
av produktionsskatten på el. I 1997 års ekonomiska
vårproposition (prop. 1996/97:150) upprepade
regeringen att den avsåg att återkomma till frågan om
nivån och utformningen av produktionsskatten på el.
I propositionen om en uthållig energiförsörjning
uttalade regeringen att den, om den bedömer att
produktionsskatten bör behållas, skall överväga om det
är möjligt och ändamålsenligt att ersätta den nuvarande
skatten på kärnkraftsproducerad el med en fast skatt
som är oberoende av produktionsnivån.
En promemoria har i juni 1997 tagits fram inom
Finansdepartementet med ett förslag till en skatt på
kärnkraft som baserar sig på reaktorernas högsta tillåtna
effekt. I promemorian framhölls att förslaget inte
innebar något ställningstagande i frågan om
produktionsskatten bör behållas eller ej.
Promemorian har remissbehandlats. Flertalet
remissinstanser har därvid avstyrkt att en ändring av
kärnkraftsbeskattningen görs nu mot bakgrund av den
genomgripande översyn av energibeskattningen som
skall ske inom Regeringskansliet.
Frågan om produktionsskatten på el bör med hänsyn
härtill ingå som en del i arbetet med den nämnda
översynen av energibeskattningen. Regeringen föreslår
således nu inga förändringar i rådande lagstiftning.
8.6.2 Elpannor i fjärrvärmesystemet

Regeringens bedömning:
Utformningen av ett system med förhöjd energiskatt för
elektrisk kraft som förbrukas i elektriska pannor som
ingår i en elpanneanläggning bör utredas ytterligare.
Avsikten är att presentera ett förslag under våren 1998
med ikraftträdande den 1 juli samma år.

Bakgrunden till regeringens bedömning: Regeringen
föreslog i proposition 1996/97:84 En uthållig
energiförsörjning åtgärder för att under de närmaste
åren ersätta bortfallet av elproduktion från
Barsebäcksverket med minskad elanvändning och ny el-
och värmeproduktion från förnybara energikällor. För
dessa åtgärder föreslogs att 3,1 miljarder kronor
skulle anvisas under en femårsperiod. Riksdagen
beslöt i enlighet med regeringens förslag (bet.
1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272).
Regeringen föreslog i ovannämnda proposition också
att åtgärder skall vidtas för att minska användningen av
el i fjärrvärmesystemet. I propositionen pekade
regeringen på att ca 3 TWh el per år under de senaste
tre åren har använts i fjärrvärme-nätens elpannor. I
slutet av 1980-talet och början av 1990-talet var
utnyttjandet högre, 5 - 6 TWh per år. En minskad
användning av elpannorna kan således bidra till en
minskad elanvändning under ett normalår. Regeringen
aviserade att den avsåg att återkomma till riksdagen i
budgetpropositionen för år 1998 med förslag till
åtgärder för att påskynda en minskning av elanvänd-
ningen i fjärrvärmesystemen. En utgångspunkt skall
vara att elanvändningen skall minskas främst när så är
ekonomiskt och miljömässigt motiverat utifrån
driftsförhållandena i det samlade el- och värme-
försörjningssystemet.
I 1997 års ekonomiska vårproposition (prop.
1996/97:150) angav regeringen att det i väntan på att
elmarknaden skall fungera fullt ut är lämpligt att ta
ytterligare ett steg i omvandlingen från
produktionsskatten på elektrisk kraft till den nuvarande
konsumtionsskatten på el. Regeringen föreslog en
sänkning med 1,21 procentenheter av fastighetsskatten
på markvärdet av vattenkraftverk. Den nya skattesatsen
föreslogs bli 2,21 procent från den 1 januari 1998.
Samtidigt upprepade regeringen att den avsåg att
återkomma till frågan om nivån på och utformningen av
produktionsskatten på el. Riksdagen beslöt i enlighet
med regeringens förslag (bet. 1996/97: FiU20, rskr.
1996/97:284, SFS 1997:442).
Det tas inte ut någon energiskatt på el som förbrukas
i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid
yrkesmässig växthusodling. Enligt riksdagens beslut
skall energiskatt från den 1 januari 1998 tas ut med 9,6
öre per kWh i vissa norrlandskommuner, 12,9 öre för
el som förbrukas inom el-, gas-, vatten- och värme-
försörjningen och 15,2 öre i övriga fall. Det innebär
alltså att energiskatten på el som förbrukas i elpannor i
fjärrvärmesystemet kommer att uppgå till 12,9 öre per
kWh, utom i vissa norrlandskommuner där den lägre
skattesatsen 9,6 öre istället skall tas ut. Skatten på olja,
som är ett alternativt bränsle i värmeproduktionen,
kommer att uppgå till belopp motsvarande 18 öre per
kWh.
S.k. avkopplingsbara elpannor har länge använts
inom industrin och fjärrvärmeverken för att utnyttja el
under tider då elpriset är lågt. Under 1970-talet och
1980-talets första hälft ökade användningen av elpannor
beroende på det höga oljepriset. Under åren 1984-1991
var elen till elpannor skattebefriad under förutsättning
att pannorna inte utnyttjades när fossilt bränsle användes
i det svenska elproduktionssystemet. I
fjärrvärmesystemen används normalt elpannor jämsides
med bränsleeldade pannor. Elpannorna är därför
avkopplingsbara i den meningen att de kan stängas av
samtidigt som värmebehovet tillgodoses med hjälp av
bränslepannor.
Efter år 1991 har användningen av el i
fjärrvärmesystemet varierat från år till år och uppgick
enligt NUTEK:s statistik under åren 1992 - 1995 till 5,8
TWh, 5,3 TWh, 2,6 TWh och 3,2 TWh. År 1996
användes enligt preliminära uppgifter från
Fjärrvärmeföreningen 1,7 TWh el i fjärrvärmeverkens
elpannor.
Sedan skattebefrielsen för el till s.k. avkopplingsbara
elpannor upphörde år 1991 har motivet för att göra dem
avkopplingsbara minskat väsentligt. Andra typer av
leveranskontrakt, som inte innefattar någon förbindelse
från kundens sida att vara avkopplingsbar, tillämpas
också numera.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt
Energikommissionens prognoser (SOU 1995:139) är ett
minskat utnyttjande av el i fjärrvärmenäten den
anpassningsåtgärd som först tillgrips på elmarknaden
för att möta tendenser till elprisstegring. Det är en
anpassning som kan ske snabbt och utan
nyinvesteringar. Den kan väntas ske före andra åtgärder
som t.ex. ett ökat utnyttjande av oljekondensanläggning-
arna. I kommissionens scenarier förutsattes att
användningen av el i elpannorna skulle minska som en
följd av ökade elpriser. Den minskade elproduktionen
skulle således balanseras i dessa kalkyler med en
minskad elanvändning som en följd av stigande
generella elpriser. En minskad användning av el i
fjärrvärmesystemen, som är resultatet av en riktad
skattehöjning, kan beräknas att få en liknande effekt.
Tekniskt kan detta ske genom en höjning av
energiskatten på el som förbrukas i elpannor. Elanvänd-
ningen bör minskas främst när så är ekonomiskt och
miljömässigt motiverat utifrån driftsförhållandena i det
samlade el- och värmeförsörjningssystemet. Under
sommarmånaderna, då det normalt finns god tillgång på
vattenkraft, fyller elpannorna en viktig reglerande
funktion. En förhöjd skattesats bör därför inte gälla
under den perioden. Därmed kan vattenkraften fortsätta
att användas effektivt under s.k. våtår, då
vattentillrinningen under vårfloden inte kan tas till vara i
vattenmagasinen. Höjningen bör därför inskränkas till
att gälla endast under perioden november april. Av
administrativa skäl bör endast pannor med en installerad
effekt överstigande 1 MW omfattas.
Vissa definitionsfrågor bör ytterligare utredas innan
regeringen kan lämna sitt förslag. Förslaget bör även
remissbehandlas. Regeringen avser att under våren 1998
presentera ett förslag till beskattning av el som används
i fjärrvärmesystemens elpannor med ikraftträdande den
1 juli 1998.
8.6.3 Principer för beviljande av
pilotprojektsdispenser avseende
etanol
Enligt nu gällande EG-rätt skall alla fordonsbränslen
beskattas lika. Detta framgår av rådets direktiv
92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering
av strukturerna för punktskatter på mineraloljor (EGT
nr L316, 31.10.1992 s. 12, Celex 392L0081), det s.k.
mineraloljedirektivet. Regeringen får dock enligt 2 kap.
12 § lagen (1994:1776) om skatt på energi i särskilda
fall medge nedsättning av eller befrielse från energiskatt
och koldioxidskatt på bränslen som används inom
ramen för pilotprojekt som syftar till att utveckla mer
miljövänliga bränslen, s.k. pilotprojektsdispenser.
Bestämmelsen grundar sig på artikel 8.2 d i
mineraloljedirektivet.
För etanolens del har regeringens hittillsvarande
praxis inneburit att etanol för ren etanoldrift helt har
befriats från energi- och koldioxidskatt. Etanol i
bränsleblandningar har befriats från koldioxidskatt men
erhållit en reducerad energiskattesats. För år 1997
uppgår den reducerade skattesatsen till 90 öre per liter.
Regeringens praxis har grundat sig på de uttalanden
som gjordes vid införandet av lagen om skatt på energi.
Där sades att pilotprojektsbestämmelsen skulle tillämpas
så att någon faktisk förändring av beskattningen av
motoralkoholer och vegetabiliska bränslen inte skulle
ske jämfört med vad som gällde innan vårt EU-
medlemskap (prop. 1994/95:54 s. 58, bet.
1994/95:SkU4 s. 46).
Kommissionen har lagt fram ett förslag till ett nytt
energibeskattningsdirektiv, som bl.a. innebär att
medlemsländerna fritt och efter egen bedömning kan
besluta om skattelättnader för biobränslen, KOM(97)30
slutlig. Sverige stöder i stort förslaget och verkar för ett
snart antagande. Det är dock oklart när enighet kan nås
om utformningen av ett nytt direktiv. Innan ett nytt
direktiv antagits måste därför skattelättnader för etanol
som fordonsbränsle åstadkommas genom ovan nämnda
dispensförfarande.
Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen
med anledning av skatteförslagen i betänkandena från
Skatteväxlingskommittén och
Alternativbränsleutredningen.
Regeringen anser dock att det finns anledning att i ett
kortare tidsperspektiv vidta särskilda åtgärder för att
främja en bredare introduktion av biobränslen som
fordonsbränsle och bedömer att det under en betydande
tid kommer att behövas skattelättnader i syfte att
tillförsäkra biobränslen en tillräcklig kostnadsfördel i
förhållande till fossila bränslen. Det är dock svårt att
uppnå en tillräcklig kraft i introduktionen av etanol så
länge tillgången är beroende av tillfällig import. För en
mer stabil och långsiktig försörjning med etanol krävs
att den svenska marknaden är tillräckligt omfattande för
att kunna ge utrymme för en inhemsk tillverkning.
Härvid är dock att märka att internationella regler om
ickediskriminering respektive gemenskapsrättens villkor
för statsstöd måste iakttas. Det innebär bl.a. att det inte
är möjligt att skattemässigt göra åtskillnad mellan
inhemska och importerade bränslen. En svensk
etanolproduktion måste således kunna konkurrera med
utländska producenter av egen kraft.
I avvaktan på ett nytt och mer tillfredsställande EG-
direktiv avser regeringen att vid prövningar av
ansökningar om skattelättnader för biobränslen utgå från
följande riktlinjer.
Dispenser kommer att under åren 1997-1999 normalt
att beviljas för perioden fram till utgången av år 2003.
Därefter kommer dispenser att beviljas för det
innevarande och de två därpå följande åren.
Dispenser som löper ut kommer normalt att
förlängas på tre år i taget på oförändrade villkor, såvida
inte förutsättningarna förändrats på ett väsentligt sätt.
Vid dessa återkommande kontrollstationer skall
hänsyn tas dels till nya fakta om bränslenas miljö- och
hälsoegenskaper, dels till hur kostnadsrelationen mellan
biobränslen och fossila bränslen utvecklats, samt vidare
till om gemenskapsrätten ändrats.
Regeringen kommer, liksom i dag, att generellt
medge befrielse från koldioxidskatt för alla biobränslen.
Vidare kommer, i likhet med vad som hittills gällt,
bioetanol för ren etanoldrift att vara befriat från
energiskatt. Regeringen kommer även att medge hel
befrielse från energiskatt för bioetanol som används för
inblandning i bensin och dieselolja och för etanoldelen i
etyl-tertiär-butyl-eter (ETBE).
Enligt nu gällande finansieringsprinciper skall
regeländringar finansieras genom andra regeländringar.
I den utsträckning som de framtida dispenserna svarar
mot tidigare beviljade dispenser krävs ingen
tillkommande finansiering. Däremot krävs en
finansiering av dels befrielsen från energi- och
koldioxidskatt för etanoldelen i ETBE, dels befrielsen
från energiskatt för etanol som används för inblandning
i bensin och dieselolja.
Enligt regeringens bedömning kommer en ändring av
praxis för de närmaste två åren att innebära helt
försumbara intäktsbortfall. Därefter, när bl.a. en större
inhemsk produktion av etanol kan antas ha kommit
igång, kan dock skattebortfallet vara mer betydande,
upp emot 150 miljoner kr per år. Detta skattebortfall
bör lämpligen finansieras genom höjda bränsleskatter.
På längre sikt kan framför allt den skattemässiga
behandlingen av ETBE medföra skattebortfall i
storleksordningen 1 miljard kronor.
8.7 Förlängd tid för s.k. ROT-avdrag

Regeringens förslag:
Reglerna om skattereduktion enligt lagen (1996:725) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus förlängs ett år. Det betyder att
byggnadsarbeten som utförts under tiden den 1 januari
31 december 1998 kan ge rätt till skattereduktion.

Skälen för regeringens förslag: Skattereduktion för
vissa utgifter för reparationer m.m. på bostadshus kan
medges för sådana arbeten som utförts till och med
utgången av 1997. Reduktionen innebär bl.a. att
egnahemsägare kan erhålla en skattereduktion om 30
procent på arbetskostnader upp till 35 000 kronor.
Reduktionen erhålls efter särskild ansökan vid 1997 och
1998 års taxeringar och den sammantagna maximala
skattereduktionen kan uppgå till 10 500 kronor för hela
perioden.
Skattereduktionen aviserades i prop. 1995/96:198
Ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och
avgiftsområdet i anslutning till presentationen av 1996
års ekonomiska vårproposition och reglerna trädde i
kraft den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:229, bet.
1995/96:SkU32, rskr. 1995/96:306, SFS 1996:725).
Bakgrunden var att det vid tidpunkten för den
ekonomiska vårpropositionen kunde förutses en
avmattning av den totala byggnadsverksamheten. Detta
gällde särskilt för bostadsbyggandet såväl för
nybyggnader som ombyggnader. Som ett led i
ansträngningarna att bekämpa arbetslösheten bedömdes
det då angeläget att ge en temporär stimulans åt denna
sektor.
Enligt de bedömningar som nu kan göras kommer
aktiviteten i byggsektorn att vara fortsatt låg under en
tid framåt. Dock kan förutses en uppgång under slutet
av 1998. Mot denna bakgrund finns anledning att
förlänga perioden för skattereduktion med ett år till
utgången av 1998.
Förslaget innebär inga ändringar när det gäller
underlaget för beräkning av reduktionen. Inte heller när
det gäller det maximala reduktionsbeloppet föreslås
några förändringar, vilket innebär att de som redan
erhållit maximal reduktion inte kan erhålla någon
ytterligare lättnad. Däremot kan de som tidigare inte
medgetts eller medgetts mindre reduktion än den
maximala få en skattelättnad även för reparationer
utförda under 1998.
8.8 Finansiella effekter
I detta avsnitt redovisas budgeteffekterna av de olika
förslagen på skatte- och avgiftsområdet i denna
proposition. De effekter som anges i tabell 8.1 är av
flera slag.
Den bruttoeffekt som anges utgör den primära
budgeteffekten för den skatt som förändras genom den
föreslagna åtgärden. Bruttoeffekten anger med något
undantag denna primära effekt räknat på helår med
antagande att den underliggande skattebasen ej
påverkas. Bruttoeffekten avser den offentliga sektorn.
De kalenderårseffekter för staten och för den
offentliga sektorn som anges i tabellen kan av olika skäl
avvika från bruttoeffekterna. För det första är
kalendersårseffekterna beräknade kassamässigt, dvs.
hänsyn har tagits till olika slag av
uppbördsförskjutningar.
För det andra uppkommer en avvikelse i förhållande
till bruttoeffekten då i flera fall skatte- och
avgiftsförändringar får indirekta effekter på baserna för
andra skatter eller på offentliga utgifter. Den senare
typen av avvikelser kan bero på att en höjd skatt,
normalt med viss tidsfördröjning, övervältras från den
formellt skattskyldige, skattesubjektet, och därmed
påverkar andra skattebaser.
Vid en kalenderårsredovisning kan föreligga
avvikelser mellan effekterna för staten och effekterna
för den konsoliderade offentliga sektorn. Dessa beror av
att vissa socialavgifter redovisas på
socialförsäkringssektorn men också på att kommunala
skattebaser kan påverkas.
Slutligen redovisas i tabellen den varaktiga
nettobudgeteffekten för offentlig sektor. För skatter som
påverkar andra skattebaser och/eller offentliga utgifter
kommer denna effekt att avvika från bruttoeffekten.
Nettoeffekten mäter budgeteffekten när sådana slag av
anpassningar slagit igenom fullt ut. En annan avvikelse i
relation till bruttoeffekten och till
kalendersårseffekterna uppkommer vid temporära
åtgärder. För sådana överstiger brutto- och kalender-
årseffekterna den varaktiga nettobudgeteffekten. Vid
exempelvis en temporär skattelättnad utgörs den
varaktiga kostnaden för det offentliga av räntan på
summan av de nuvärdesberäknade
kalenderårseffekterna. Som ränta används den s.k.
statslåneräntan.
Effekterna av olika förslag
Förslaget till förändrad struktur på socialavgifterna
innebär i princip en budgetneutral omläggning,
innebärande ett skifte mellan olika slag av allmänna
egenavgifter och ett flertal förändringar av
socialavgifterna och allmän löneavgift. Det samlade
uttaget av dels allmänna egenavgifter, dels socialavgifter
och allmän löneavgift, är dock oförändrat.
Som en konsekvens av den förändrade
avgiftsstrukturen lämnas emellertid också förslag till
förändringar i bl.a. den särskilda löneskatten. Det är
effekterna av detta som redovisas i tabellen. Den
varaktiga nettobudgeteffekten beräknas till 0,20
miljarder kronor. Avvikelserna mellan de olika slagen
av effekter beror i huvudsak på att den särskilda
löneskatten med tidsfördröjning antas övervältras på
löneutrymmet vilket påverkar underlaget för
inkomstskatter och socialavgifter. Under denna
anpassning uppkommer också vissa effekter på
bolagsskatteintäkterna.
I samband med att sjuklöneperioden för
arbetsgivarna begränsas från 28 till 14 dagar höjs
arbetsgivaravgifterna med 0,11 procentenheter från den
1 januari 1998 och med ytterligare 0,03 procentenheter
från den 1 januari 1999. Den varaktiga
budgetförstärkningen uppgår till 0,5 miljarder kronor.
Avvikelsen mellan å ena sidan den varaktiga
nettoeffekten, å andra sidan bruttoeffekten och de olika
kalenderårseffekterna, beror på att avgiftshöjningen
med viss tidsfördröjning antas påverka löneutrymmet.
En liknande mekanism, men i motsatt riktning,
förutsätts gälla den lönekostnadsminskning som följer av
den förkortade sjuklöneperioden.
Höjningen av reseavdraget från 13 kronor per mil till
15 kronor per mil beräknas ge en varaktig
budgetförsvagning på 0,5 miljarder kronor. På grund av
uppbördsförskjutningar uppkommer den fulla effekten
först 1999.
Höjningen av avdragsbegränsningen från 6000
kronor till 7000 kronor beräknas ge en varaktig
budgetförstärkning på 0,33 miljarder kronor. Effekten
uppkommer under år 1998, då förslaget förutsätts
påverka jämkningen av skatten för detta år.
De olika justeringarna i förmögenhetsskatten
beräknas sammantagna ge en varaktig
budgetförstärkning på 0,17 miljarder kronor.
Förslaget om att utvidga skatteplikten för de aktier
som den 29 maj 1997 eller senare var registrerade på
A-listan beräknas ge en budgetförstärkning på ca en
miljard kronor. Denna beräkning har gjorts i
förhållande till utfallet i frånvaro av regeländringar.
Urholkningen av skattebasen på grund av omnoteringar
av bolag från A-listan till O/OTC-listorna har för år
1998 (avseende förmögenhetsskatteintäkterna för år
1997) beräknas innebära en budgetförsvagning på en
miljard kronor.
Utvidgningen av det s.k. huvuddelägarbegreppet till
att avse dem som var huvuddelägare vid utgången av år
1991 beräknas ge en budgetförsvagning på 0,40
miljarder kronor.
Reduktionen av den skattepliktiga andelen för A-
aktier från 100 till 80 procent av marknadsvärdet
beräknas ge en budgetförsvagning på 0,42 miljarder
kronor.
Förlängningen av skattereduktionen för
byggnadsarbete, det s.k. ROT-avdraget, till att avse
arbeten även under 1998 beräknas ge en
bruttobudgetförsvagning på 1,5 miljarder kronor.
Kassamässigt uppkommer huvuddelen av denna effekt i
huvudsak 1999 genom att skattereduktionen påverkar
skattebetalningarna detta år. Resterande effekt
uppkommer 2000.
Genom att åtgärden är temporär blir den varaktiga
nettobudgeteffekten betydligt mindre än bruttoeffekten
och beräknas uppgå till -0,08 miljarder kronor.

TABELL 8.1 BUDGETEFFEKTER AV ÅTGÄRDER PÅ SKATTE- OCH AVGIFTSOMRÅDET I BP 98.
BRUTTOEFFEKTER OCH VARAKTIGA NETTOEFFEKTER FÖR OFFENTLIG SEKTOR SAMT
KASSAMÄSSIGA EFFEKTER
FÖR STAT OCH OFFENTLIG SEKTOR.
MILJARDER KRONOR

BRUTTO-
EFFEKT

STATEN

OFFENTLIG SEKTOR
VARAKTIG
NETTOEFF
EKT

1998
1999
2000
1998
1999
2000

Höjd särskild löneskatt m.m.
0,41
0,3
0,33
0,33
0,21
0,23
0,23
0,20
Höjda arbetsgivaravgifter m.m.
1,07
0,61
0,83
0,85
0,4
0,56
0,56
0,50
Höjt reseavdrag från 13 till 15
kr
-0,5
0,03
-0,06
-0,10
-0,4
-0,5
-0,5
-0,5
Höjd avdragsgräns till 7 000
kronor
0,33
0,03
0,05
0,07
0,33
0,33
0,33
0,33
Justeringar i
förmögenhetsskatten
0,17
0,17
0,17
0,17
0,17
0,17
0,17
0,17
varav utvidgad skatteplikt A-
aktier
0,99
0,99
0,99
0,99
0,99
0,99
0,99
0,99
varav utvidgat
huvuddelägarbegrepp
-0,4
-0,4
-0,4
-0,4
-0,4
-0,4
-0,4
-0,4
varav sänkt värdering från 100
till 80 %
-0,42
-0,42
-0,42
-0,42
-0,42
-0,42
-0,42
-0,42
Förlängt ROT-avdrag till
981231
-1,5
0
-1,0
-0,5
0
-1,0
-0,5
-0,08
Summa förslag
-0,02
1,14
0,32
0,82
0,71
-0,21
0,29
0,62

Bilaga 1

Specifikation av
statsbudgetens utgifter och
inkomster
budgetåret 1998

.

BILAGA 1

Specifikation av statsbudgetens utgifter och
inkomster budgetåret 1998

Innehållsförteckning

1 Specifikation av statsbudgetens utgifter budgetåret 1998 5
2 Specifikation av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1998 21

Specifikation av statsbudgetens utgifter
budgetåret 1998
1998
1000-tal kronor

1
Rikets styrelse
3 976 700

A
Statschefen
72 404
1
Kungliga hov- och slottstaten, ramanslag
72 404

B
Riksdagen och dess ombudsmän
955 960
1
Riksdagens ledamöter och partier m.m., ramanslag
460 000
2
Riksdagens förvaltningskostnader, ramanslag
460 000
3
Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen, ramanslag
35 960

C
Regeringen m.m.
2 222 155
1
Regeringskansliet m.m., ramanslag
1 870 944
2
Svensk författningssamling, ramanslag
1 011
3
Allmänna val, ramanslag
205 000
4
Stöd till politiska partier, ramanslag
145 200

D
Centrala myndigheter
47 057
1
Justitiekanslern, ramanslag
9 199
2
Datainspektionen, ramanslag
24 493
3
Sametinget, ramanslag
13 365

E
Mediefrågor
679 124
1
Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden, ramanslag
5 659
2
Presstöd, ramanslag
531 579
3
Stöd till radio och kassettidningar, ramanslag
127 300
4
Radio- och TV-verket, ramanslag
8 022
5
Granskningsnämnden för radio och TV, ramanslag
6 564

2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
2 062 814

A
Centrala myndigheter och nämnder
1 856 441
1
Konjunkturinstitutet, ramanslag
35 494
2
Riksrevisionsverket, ramanslag
176 625
3
Statskontoret, ramanslag
65 370
4
Statistiska centralbyrån, ramanslag
327 886
1998
1000-tal kronor

5
Folk- och bostadsräkning, reservationsanslag
70 000
6
Finansinspektionen, ramanslag
110 875
7
Insättningsgarantinämnden, ramanslag
985
8
Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader, ramanslag
82 644
9
Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning, ramanslag
769 000
10
Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet, ramanslag
1
11
Statens Lokalförsörjningsverk: Avvecklingskostnader, ramanslag
8 500
12
Täckning av merkostnader för lokaler, ramanslag
20 000
13
Nämnden för offentlig upphandling, ramanslag
6 292
14
Ekonomiska rådet, ramanslag
1 680
15
Vissa nämnder m.m., ramanslag
1 588
16
Bokföringsnämnden, ramanslag
5 394
17
Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed, obetecknat anslag
800
18
Utvecklingsarbete, ramanslag
30 170
19
Kammarkollegiet, ramanslag
23 137
20
Kontrollfunktionen i staten, reservationsanslag
120 000

B
Tidsbegränsande åtaganden
189 700
1
Åtgärder för att stärka det finansiella systemet, ramanslag
55 000
2
Avgift för Stadshypotekskassans grundfond, ramanslag
134 700

C
Riksdagens revisorer
16 673
1
Riksdagens revisorer, ramanslag
16 673

3
Skatteförvaltning och uppbörd
5 662 254

A
Skatteförvaltningen och Tullverket
5 662 254
1
Riksskatteverket, ramanslag
356 304
2
Skattemyndigheterna, ramanslag
4 269 581
3
Tullverket, ramanslag
1 036 369

4
Rättsväsendet
21 034 170

A
Polisväsendet
11 473 693
1
Polisorganisationen, ramanslag
10 956 709
2
Säkerhetspolisen, ramanslag
516 984

B
Åklagarväsendet
814 705
1
Åklagarorganisationen, ramanslag
634 605
2
Ekobrottsmyndigheten, ramanslag
180 100

C
Domstolsväsendet m.m.
2 979 279
1
Domstolsväsendet m.m., ramanslag
2 979 279

D
Kriminalvården
3 376 390
1
Kriminalvården, ramanslag
3 376 390

E
Kronofogemyndigheterna
1 283 651
1
Kronofogdemyndigheterna, ramanslag
1 283 651

1998
1000-tal kronor

F
Övrig verksamhet inom rättsväsendet
1 106 452
1
Brottsförebyggande rådet, ramanslag
46 864
2
Rättsmedicinalverket, ramanslag
165 709
3
Gentekniknämnden, ramanslag
2 218
4
Brottsoffermyndigheten, ramanslag
9 356
5
Ersättning för skador på grund av brott, ramanslag
73 645
6
Rättshjälpskostnader m.m., ramanslag
758 544
7
Diverse kostnader för rättsväsendet, ramanslag
19 560
8
Bidrag till vissa internationella sammanslutningar, ramanslag
8 356
9
Bidrag till brottsförebyggande arbete, ramanslag
22 200

5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan
2 811 310

A
Utrikesförvaltningen m.m.
1 763 483
1
Utrikesförvaltningen, ramanslag
1 757 629
2
Nordiskt samarbete, ramanslag
1 452
3
Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m., ramanslag
4 402

B
Internationella organisationer
906 270
1
Bidrag till vissa internationella organisationer, ramanslag
464 161
2
Nordiska ministerrådet, ramanslag
274 300
3
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), ramanslag
24 400
4
Fredsfrämjande verksamhet, ramanslag
143 409

C
Information om Sverige i utlandet
60 583
1
Svenska Institutet, ramanslag
50 748
2
Övrig information om Sverige i utlandet, ramanslag
9 835

D
Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.
57 373
1
Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området, ramanslag
2 259
2
Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling,
ramanslag
9 000
3
Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI),
obetecknat anslag

20 324
4
Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet, ramanslag
10 262
5
Utrikespolitiska Institutet, obetecknat anslag
10 004
6
Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse,
ramanslag
5 524

E
Övriga utrikespolitiska frågor
23 601
1
Inspektionen för strategiska produkter, ramanslag
15 801
2
Europainformation m.m., ramanslag
7 800

6
Totalförsvar
41 243 865

A
Militärt försvar
37 153 519
1
Försvarsmakten, ramanslag
36 707 400
2
Fredsfrämjande truppinsatser, ramanslag
384 419
3
Ersättning för kroppsskador, ramanslag
61 700

1998
1000-tal kronor

B
Vissa funktioner inom det civila försvaret
2 638 514
1
Funktionen Civil ledning, ramanslag
473 145
2
Funktionen Försörjning med industrivaror, ramanslag
140 974
3
Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag
1 232 554
4
Funktionen Psykologiskt försvar, ramanslag
18 002
5
Funktionen Ordning och säkerhet, ramanslag
31 889
6
Funktionen Hälso- och sjukvård m.m., ramanslag
99 563
7
Funktionen Telekommunikationer m.m., ramanslag
199 500
8
Funktionen Postbefordran, ramanslag
21 700
9
Funktionen Transporter, ramanslag
190 500
10
Funktionen Energiförsörjning, ramanslag
230 687

C
Kustbevakningen och nämnder m.m.
483 725
1
Kustbevakningen, ramanslag
426 827
2
Nämnder m.m., ramanslag
11 898
3
Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra
naturolyckor m.m.,
ramanslag

25 000
4
Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst, ramanslag
20 000

D
Stödverksamhet
968 107
1
Totalförsvarets pliktverk, ramanslag
231 750
2
Försvarshögskolan, ramanslag
36 603
3
Försvarets radioanstalt, ramanslag
428 667
4
Försvarets forksningsanstalt, ramanslag
137 343
5
Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag
31 773
6
Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret, obetecknat
anslag
101 971

7
Internationellt bistånd
11 434 400

A
Internationellt utvecklingssamarbete
10 623 600
1
Biståndsverksamhet, reservationsanslag
10 214 267
2
Biståndsförvaltning, ramanslag
409 333

B
Samarbete med Central- och Österuropa
810 800
1
Samarbete med Central- och Östeuropa, reservationsanslag
789 800
2
Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och
exportgarantier,
reservationsanslag

21 000

8
Invandrare och flyktingar
3 863 934

A
Migrationspolitik
1 748 234
1
Statens invandrarverk, ramanslag
452 402
2
Mottagande av asylsökande, ramanslag
773 650
3
Migrationspolitiska åtgärder, ramanslag
313 289
4
Utlänningsnämnden, ramanslag
65 388
5
Offentligt biträde i utlänningsärenden, ramanslag
60 295
6
Utresor för avvisade och utvisade, ramanslag
83 210

B
Invandrares integration
2 115 700
1
Integrationsmyndigheten, ramanslag
45 376
2
Särskilda insatser i utsatta bostadsområden, ramanslag
200 000

1998
1000-tal kronor

3
Integrationsåtgärder, ramanslag
57 860
4
Kommunersättningar vid flyktingmottagande, ramanslag
1 713 915
5
Hemutrustningslån, ramanslag
98 549

9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
22 499 516

A
Hälso- och sjukvård
16 387 184
1
Sjukvårdsförmåner m.m., ramanslag
1 550 000
2
Bidrag till läkemedelsförmånen, ramanslag
13 491 000
3
Bidrag till hälso- och sjukvård, ramanslag
939 424
4
Insatser mot aids, ramanslag
65 622
5
Ersättning till Spri, obetecknat anslag
29 700
6
Bidrag till WHO, ramanslag
33 697
7
Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar,
obetecknat anslag

2 591
8
Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan, ramanslag
16 800
9
Folkhälsoinstitutet, ramanslag
110 178
10
Smittskyddsinstitutet, ramanslag
98 923
11
Statens institut för psykosocial miljömedicin, ramanslag
10 853
12
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, ramanslag
15 517
13
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag
22 879

B
Omsorg om äldre och personer med funktionshinder
4 960 950
1
Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet, reservationsanslag
275 000
2
Statsbidrag till vårdartjänst, ramanslag
189 000
3
Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder, obetecknat anslag
75 394
4
Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer, obetecknat anslag
132 194
5
Ersättning för texttelefoner, ramanslag
16 077
6
Bilstöd till handikappade, ramanslag
203 978
7
Kostnader för statlig assistansersättning, ramanslag
4 053 000
8
Statens institut för särskilt utbildningsstöd, ramanslag
8 561
9
Handikappombudsmannen, ramanslag
7 746

C
Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt alkohol- och narkotikapolitik
679 567
1
Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård samt alkohol- och narkotika-
förebyggande arbete, obetecknat anslag

52 000
2
Bidrag till organisationer på det sociala området, obetecknat anslag
64 341
3
Barnombudsmannen, ramanslag
7 550
4
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, ramanslag
6 468
5
Statens institutionsstyrelse, ramanslag
503 986
6
Alkoholinspektionen, ramanslag
14 548
7
Alkoholsortimentsnämnden, ramanslag
674
8
Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder, reservationsanslag
30 000

D
Socialstyrelsen
369 636
1
Socialstyrelsen, ramanslag
369 636

E
Stöd till forskning
102 425
1
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag
94 610
2
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag
7 569

1998
1000-tal kronor

10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
37 192 476

A
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
32 257 900
1
Sjukpenning och rehabilitering m.m., ramanslag
17 881 000
2
Förtidspensioner, ramanslag
13 375 000
3
Handikappersättningar, ramanslag
1 001 900

B
Socialförsäkringsadministration
4 934 576
1
Riksförsäkringsverket, ramanslag
665 012
2
Allmänna försäkringskassor, ramanslag
4 269 564

11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
62 701 000

A
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
62 701 000
1
Ålderspensioner, ramanslag
52 492 000
2
Efterlevandepensioner till vuxna, ramanslag
555 000
3
Bostadstillägg till pensionärer, ramanslag
9 654 000

12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
35 813 561

A
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
35 813 561
1
Allmänna barnbidrag, ramanslag
17 018 000
2
Föräldraförsäkring, ramanslag
14 759 000
3
Underhållsstöd, ramanslag
2 125 661
4
Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, ramanslag
24 000
5
Barnpensioner, ramanslag
291 000
6
Vårdbidrag för funktionshindrade barn, ramanslag
1 595 900

13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
42 723 356

A
Ersättning vid arbetslöshet
42 723 356
1
Bidrag till arbetslöshetsersättning, ramanslag
40 681 334
2
Bidrag till lönegarantiersättning, ramanslag
2 042 022

14
Arbetsmarknad och arbetsliv
47 541 952

A
Arbetsmarknad
33 922 550
1
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag
4 118 585
2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ramanslag
21 043 793
3
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, ramanslag
6 596 798
4
Europeiska socialfonden m.m., ramanslag
2 100 600
5
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, ramanslag
11 274
6
Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen arbetslöshets-
försäkring, ramanslag
51 500

B
Arbetsliv
5 484 529
1
Arbetarskyddsverket, ramanslag
365 196
2
Arbetslivsinstitutet, ramanslag
208 361
3
Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet m.m., ramanslag
261 485
4
Rådet för arbetslivsforskning, ramanslag
24 752
5
Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet, ramanslag
212 217
1998
1000-tal kronor

6
Bidrag till Samhall AB, ramanslag
4 356 419
7
AMU-gruppen AB, ramanslag
9 514
8
Arbetsdomstolen, ramanslag
15 849
9
Statens förlikningsmannaexpedition, ramanslag
2 339
10
Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, ramanslag
55
11
Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, obetecknat anslag
4 147
12
Internationella avgifter, ramanslag
24 195

C
Jämställdhet mellan kvinnor och män
31 081
1
Jämställdhetsombudsmannen, ramanslag
13 943
2
Särskilda jämställdhetsåtgärder, ramanslag
13 706
3
Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet, obetecknat anslag
3 432

D
Staten som arbetsgivare
8 103 792
1
Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket, ramanslag
3 000
2
Statliga tjänstepensioner m.m., ramanslag
8 042 900
3
Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området, ramanslag
57 892

15
Studiestöd
21 333 755

A
Studiestöd
21 333 755
1
Studiehjälp m.m., ramanslag
2 139 056
2
Studiemedel m.m., ramanslag
9 904 570
3
Vuxenstudiestöd m.m., ramanslag
8 624 280
4
Bidrag för kostnader vid viss gymnasieutbildning och vid viss
föräldrautbildning i teckenspråk, ramanslag

63 773
5
Bidrag till vissa studiesociala ändamål, ramanslag
23 073
6
Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar, ramanslag
61 632
7
Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa naturvetenskapliga och
tekniska
utbildningar, ramanslag
517 371

16
Utbildning och universitetsforskning
27 050 554

A
Barnomsorg, skola och vuxenutbildning
5 181 740
1
Statens skolverk, ramanslag
236 995
2
Utveckling av skolväsende och barnomsorg, ramanslag
163 360
3
Forskning inom skolväsendet, ramanslag
7 873
4
Genomförande av skolreformer, ramanslag
83 971
5
Statens institut för handikappfrågor i skolan, ramanslag
116 623
6
Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp, ramanslag
20 936
7
Specialskolor och resurscenter, ramanslag
418 943
8
Särskilda insatser på skolområdet, ramanslag
258 336
9
Sameskolstyrelsen, ramanslag
33 714
10
Bidrag till viss verksamhet motsvarande grundskola och gymnasieskola, ramanslag
118 091
11
Bidrag till svensk undervisning i utlandet, ramanslag
67 108
12
Statens skolor för vuxna, ramanslag
38 155
13
Bidrag till viss verksamhet inom vuxenutbildning, ramanslag
134 236
14
Särskilda utbildningsinsatser för vuxna, ramanslag
3 474 333
15
Svenska EU-programkontoret för utbildning och kompetensutveckling, ramanslag
9 066

1998
1000-tal kronor

B
Universitet och högskolor m.m.
19 198 839
1
Uppsala universitet: Grundutbildning, ramanslag
766 767
2
Uppsala universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
952 889
3
Lunds universitet: Grundutbildning, ramanslag
1 165 260
4
Lunds universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
977 689
5
Göteborgs universitet: Grundutbildning, ramanslag
926 126
6
Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
784 320
7
Stockholms universitet: Grundutbildning, ramanslag
647 173
8
Stockholms universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
776 182
9
Umeå universitet: Grundutbildning, ramanslag
677 386
10
Umeå universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
522 150
11
Linköpings universitet: Grundutbildning, ramanslag
638 344
12
Linköpings universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
343 420
13
Karolinska institutet: Grundutbildning, ramanslag
295 824
14
Karolinska institutet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
603 168
15
Kungl. Tekniska högskolan: Grundutbildning, ramanslag
676 183
16
Kungl. Tekniska högskolan: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
506 043
17
Luleå tekniska universitet: Grundutbildning, ramanslag
351 662
18
Luleå tekniska universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
178 285
19
Danshögskolan: Grundutbildning, ramanslag
22 248
20
Dramatiska institutet: Grundutbildning, ramanslag
53 284
21
Högskolan i Borås: Grundutbildning, ramanslag
168 506
22
Högskolan i Dalarna: Grundutbildning, ramanslag
186 586
23
Högskolan i Gävle/Sandviken: Grundutbildning, ramanslag
186 991
24
Högskolan i Halmstad: Grundutbildning, ramanslag
127 659
25
Högskolan i Kalmar: Grundutbildning, ramanslag
201 819
26
Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grundutbildning, ramanslag
127 406
27
Högskolan i Karlstad: Grundutbildning, ramanslag
274 584
28
Högskolan Kristianstad: Grundutbildning, ramanslag
150 031
29
Högskolan i Skövde: Grundutbildning, ramanslag
126 990
30
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla: Grundutbildning, ramanslag
94 030
31
Högskolan i Växjö: Grundutbildning, ramanslag
225 300
32
Högskolan i Örebro: Grundutbildning, ramanslag
273 355
33
Högskoleutbildning på Gotland: Grundutbildning, ramanslag
40 725
34
Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag
33 997
35
Konstfack: Grundutbildning, ramanslag
96 727
36
Kungl. Konsthögskolan: Grundutbildning, ramanslag
45 749
37
Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag
81 574
38
Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag
280 765
39
Mitthögskolan: Grundutbildning, ramanslag
351 669
40
Mälardalens högskola: Grundutbildning, ramanslag
267 925
41
Operahögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag
13 352
42
Södertörns högskola: Grundtbildning, ramanslag
99 006
43
Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag
21 924
44
Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m., ramanslag
1 462 630
45
Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., ramanslag
350 984
46
Forskning och konstnärligt utvecklingsarbete vid vissa högskolor, ramanslag
438 686
47
Sunet, ramanslag
37 292
48
Ersättningar för klinisk utbildning och forskning, ramanslag
1 568 174

C
Högskolemyndigheter
391 483
1
Högskoleverket, ramanslag
127 667
1998
1000-tal kronor

2
Verket för högskoleservice, ramanslag
9 892
3
Centrala studiestödsnämnden, ramanslag
253 924

D
Nationella och internationella forskningsresurser
2 219 603
1
Forskningsrådsnämnden: Forskning och forskningsinformation, ramanslag
88 858
2
Forskningsrådsnämnden: Förvaltning, ramanslag
21 205
3
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag
205 750
4
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag
10 239
5
Medicinska forskningsrådet: Forskning, ramanslag
332 272
6
Medicinska forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag
9 806
7
Naturvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag
709 769
8
Naturvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag
19 714
9
Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag
237 692
10
Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag
8 048
11
Rymdforskning, ramanslag
118 925
12
Kungl. biblioteket, ramanslag
193 061
13
Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek, ramanslag
8 183
14
Institutet för rymdfysik, ramanslag
37 296
15
Polarforskningssekretariatet, ramanslag
22 237
16
Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete mellan Sverige och EU, ramanslag
9 654
17
Särskilda utgifter för forskningsändamål, ramanslag
124 095
18
Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning, ramanslag
62 799

E
Gemensamma ändmål
58 889
1
Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m., ramanslag
36 365
2
Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område m.m., ramanslag
22 524

17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
7 334 967

A
Allmän kulturverksamhet
314 333
1
Statens kulturråd, ramanslag
26 920
2
Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt
kulturutbyte och samarbete, ramanslag

130 075
3
Kulturåret 1998, reservationsanslag
83 636
4
Nationella uppdrag, ramanslag
6 000
5
Försöksverksamhet med ändrad regional fördelning av kulturpolitiska medel,
obetecknat anslag
67 702

B
Teater, dans och musik
1 424 397
1
Bidrag till Svenska riksteatern, Operan, Dramaten, Dansens Hus och
Svenska rikskonserter, obetecknat anslag

727 076
2
Bidrag till regional musikverksamhet samt regionala och lokala teater-,
dans- och musikinstitutioner, obetecknat anslag

602 427
3
Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål, ramanslag
94 894

C
Bibliotek, litteratur och kulturtidsskrifter
219 025
1
Bidrag till regional biblioteksverksamhet, obetecknat anslag
36 872
2
Litteraturstöd, ramanslag
64 567
3
Stöd till kulturtidskrifter, ramanslag
19 500
4
Stöd till bokhandel, ramanslag
7 301
5
Talboks- o punktskriftsbiblioteket, ramanslag
56 704
6
Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur, obetecknat
anslag
13 056
1998
1000-tal kronor

7
Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion av videoprogram på
teckenspråk, obetecknat anslag

17 524
8
Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden, obetecknat
anslag
3 501

D
Bild och form samt konsthantverk
80 145
1
Statens konstråd, ramanslag
4 503
2
Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön, ramanslag
42 938
3
Nämnden för hemslöjdsfrågor, ramanslag
1 056
4
Främjande av hemslöjden, ramanslag
16 907
5
Bidrag till bild- och formområdet, ramanslag
14 741

E
Ersättningar och bidrag till konstnärer
249 312
1
Konstnärsnämnden, ramanslag
9 207
2
Ersättningar och bidrag till konstnärer, ramanslag
240 105

F
Arkiv
285 355
1
Riksarkivet och landsarkiven, ramanslag
226 435
2
Arkivet för ljud och bild, ramanslag
25 434
3
Språk- och folkminnesinstitutet, ramanslag
27 761
4
Svenskt biografiskt lexikon, ramanslag
3 405
5
Bidrag till regional arkivverksamhet, obetecknat anslag
2 320

G
Kulturmiljö
423 916
1
Riksantikvarieämbetet, ramanslag
136 979
2
Bidrag till kulturmiljövård, ramanslag
236 937
3
Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar,
reservationsanslag
50 000

H
Museer och utställningar
932 558
1
Centrala museer: Myndigheter, ramanslag
571 863
2
Centrala museer: Stiftelser, obetecknat anslag
173 050
3
Bidrag till regionala museer, obetecknat anslag
104 595
4
Bidrag till vissa museer, obetecknat anslag
39 504
5
Stöd till icke-statliga kulturlokaler, ramanslag
10 000
6
Riksutställningar, ramanslag
33 466
7
Utställningsgarantier och inköp av vissa kulturföremål, ramanslag
80

I
Film och medier
164 049
1
Filmstöd, ramanslag
129 838
2
Statens biografbyrå, ramanslag
7 661
3
Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland, obetecknat anslag
25 540
4
Bidrag till dokumentation om den mediepolitiska utvecklingen och till europeiskt
mediesamarbete, ramanslag

1 010

J
Forskning
37 772
1
Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, ramanslag
36 938
2
Forskning och dokumentation om medieutvecklingen, obetecknat anslag
834

K
Trossamfund
55 700
1
Stöd till trossamfund, ramanslag
55 700

1998
1000-tal kronor

L
Folkbildning
2 497 187
1
Bidrag till folkbildningen, obetecknat anslag
2 418 014
2
Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen, obetecknat anslag
70 325
3
Bidrag till kontakttolkutbildning, obetecknat anslag
8 848

M
Ungdomsfrågor
108 490
1
Ungdomsstyrelsen, ramanslag
12 101
2
Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m., ramanslag
96 389

N
Folkrörelse- och idrottsfrågor
542 728
1
Bidrag till allmänna samlingslokaler, ramanslag
40 000
2
Stöd till idrotten, ramanslag
483 240
3
Lotteriinspektionen, ramanslag
19 488

18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
22 825 533

A
Plan-, bygg- och bostadsväsendet
19 922 744
1
Boverket: Förvaltningskostnader, ramanslag
120 455
2
Räntebidrag m.m., ramanslag
12 100 000
3
Vissa äldre låne- och bidragsstöd för bostadsändamål m.m., ramanslag
8 000
4
Statens bostadskreditnämnd:Förvaltningskostnader, ramanslag
12 480
5
Statens bostadskreditnämnd:Garantiverksamhet, ramanslag
1 500 000
6
Byggforskningsrådet: Förvaltningskostnader, ramanslag
22 779
7
Byggforskning, ramanslag
164 430
8
Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador, ramanslag
60 000
9
Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, ramanslag
12 000
10
Bostadsbidrag, ramanslag
5 919 600
11
Bonusränta för ungdomsbosparande, ramanslag
3 000

B
Geoteknik
22 555
1
Geoteknik, ramanslag
22 555

C
Länstyrelserna m.m.
1 658 711
1
Länsstyrelserna m.m., ramanslag
1 646 031
2
Regionala självstyrelseorgan, obetecknat anslag
12 680

D
Lantmäteriverksamhet
421 523
1
Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket, ramanslag
416 174
2
Statens va-nämnd, ramanslag
5 349

E
Stöd till ekologisk omställning och utveckling
800 000
1
Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet, ramanslag
800 000

19
Regional utjämning och utveckling
3 604 853

A
Regional utjämning och utveckling
3 604 853
1
Regionalpolitiska åtgärder, ramanslag
1 597 517
2
Regionalpolitisk låneverksamhet, ramanslag
390 000
3
Täckande av förluster på grund av kreditgarantier inom regionalpolitiken,
ramanslag
12 000
4
Ersättning för nedsättning av socialavgifter, ramanslag
415 000
5
Transportbidrag, ramanslag
336 000
1998
1000-tal kronor

6
Glesbygdsverket, ramanslag
23 393
7
Statens institut för regionalforskning, ramanslag
7 943
8
Europeiska regionala utvecklingsfonden, ramanslag
748 000
9
Utgifter för lokalisering av statliga arbetstillfällen till Söderhamn,
reservationsanslag
75 000

20
Allmän miljö- och naturvård
1 178 052

A
Miljövård
933 816
1
Statens naturvårdsverk, ramanslag
268 104
2
Miljöövervakning m.m., ramanslag
85 452
3
Bidrag till kalkningsverksamhet av sjöar och vattendrag, ramanslag
140 000
4
Investeringar och skötsel för miljönaturvård, ramanslag
291 473
5
Koncessionsnämnden för miljöskydd, ramanslag
19 014
6
Kemikalieinspektionen, ramanslag
80 011
7
Visst internationellt miljösamarbete, ramanslag
37 762
8
Stockholms internationella miljöinstitut, obetecknat anslag
12 000

B
Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.
244 236
1
Statens strålskyddsinstitut, ramanslag
78 055
2
Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader, ramanslag
75 479
3
Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning, ramanslag
63 950
4
Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m., ramanslag
26 752

21
Energi
1 583 041

A
Energisystemfrågor
163 041
1
Energimyndighet: Förvaltningskostnader, ramanslag
138 041
2
Kostnader för bildandet av en ny energimyndighet, ramanslag
25 000

B
Omställning och utveckling av energisystemet
1 420 000
1
Bidrag för att minska elanvändningen, ramanslag
290 000
2
Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor, ramanslag
215 000
3
Åtgärder för effektivare energianvändning, ramanslag
90 000
4
Energiforskning, ramanslag
320 000
5
Bidrag till Energiteknikfonden, obetecknat anslag
90 000
6
Introduktion av ny energiteknik, ramanslag
160 000
7
Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser, ramanslag
50 000
8
Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet,
ramanslag
5 000
9
Åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige, ramanslag
200 000

22
Kommunikationer
24 100 564

A
Vägar och järnvägar
21 491 752
1
Vägverket: Administration, ramanslag
1 209 781
2
Vägverket: Väghållning och statsbidrag, ramanslag
11 835 873
3
Banverket: Sektorsuppgifter, ramanslag
755 694
4
Investeringar samt drift och underhåll av statliga järnvägar, ramanslag
7 490 404
5
Från EG-budgeten finansierade stöd för Transeuropeiska nätverk, ramanslag
200 000

1998
1000-tal kronor

B
Sjö- och luftfart
697 275
1
Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m., obetecknat anslag
44 415
2
Transportstöd till Gotland, ramanslag
175 000
3
Ersättning till viss kanaltrafik m.m., obetecknat anslag
62 660
4
Bidrag till sjöfarten, ramanslag
400 000
5
Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen, obetecknat anslag
15 200

C
Post och telekommunikation
679 408
1
Post- och telestyrelsen, ramanslag
156 924
2
Upphandling av samhällsåtaganden, ramanslag
157 484
3
Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice,
ramanslag
200 000
4
Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för alarmeringstjänst enligt avtal,
ramanslag
140 000
5
Informationsteknik: Telekommunikation m.m., ramanslag
25 000

D
SJ, kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster m.m.
830 194
1
Ersättningar till Statens järnvägar i samband med utdelning från
AB Swedcarrier, ramanslag

200 000
2
Köp av interregional persontrafik på järnväg, ramanslag
412 946
3
Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik, ramanslag
209 463
4
Viss internationell verksamhet, ramanslag
7 500
5
Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst, obetecknat anslag
285

E
Kommunikationsforskning och meteorologi
401 935
1
Statens väg- och transportforskningsinstitut, ramanslag
29 203
2
Kommunikationsforskningberedningen, ramanslag
146 766
3
Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA), ramanslag
37 215
4
Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut m.m., ramanslag
188 751

23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
13 725 623

A
Internationellt samarbete
37 414
1
Bidrag till vissa internationella organisationer m.m., ramanslag
37 414

B
Jordbruk och trädgårdsnäring
11 379 890
1
Statens jordbruksverk, ramanslag
220 188
2
Stöd till jordbrukets rationalisering m.m., ramanslag
22 000
3
Djurregister, ramanslag
35 000
4
Statens utsädeskontroll, ramanslag
978
5
Statens växtsortnämnd, ramanslag
1 349
6
Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag
26 246
7
Bekämpande av växtsjukdomar, ramanslag
2 629
8
Strukturstöd inom livsmedelssektorn, ramanslag
110 000
9
Från EG-budgeten finansierat strukturstöd, ramanslag
125 000
10
Regionala stöd till jordbruket, ramanslag
717 000
11
Från EG-budgetens finansierade regionala stöd till jordbruket, ramanslag
325 000
12
Kompletterande åtgärder inom jordbruket, ramanslag
1 420 000
13
Från EG-budgeten finansierade kompletterande åtgärder inom jordbruket, ramanslag
1 427 500
14
Arealersättning och djurbidrag m.m., ramanslag
4 850 000
15
Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter m.m., ramanslag
2 000 000
16
Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m., ramanslag
80 000
17
Jordbrukets blockdatabas, ramanslag
17 000
1998
1000-tal kronor

C
Fiske
193 448
1
Fiskeriverket, ramanslag
57 908
2
Strukturstöd till fisket m.m., ramanslag
30 890
3
Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m., ramanslag
84 650
4
Fiskevård, ramanslag
20 000

D
Rennäring m.m.
109 738
1
Främjande av rennäringen m.m., ramanslag
61 700
2
Ersättningar för viltskador m.m, ramanslag
46 500
3
Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m., ramanslag
1 538

E
Djurskydd och djurhälsovård
268 349
1
Statens veterinärmedicinska anstalt, ramanslag
75 055
2
Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, obetecknat anslag
78 109
3
Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, ramanslag
18 792
4
Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag
6 893
5
Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, ramanslag
89 500

F
Livsmedel
176 548
1
Statens livsmedelsverk, ramanslag
105 831
2
Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag
4 019
3
Kostnader för livsmedelsberedskap, ramanslag
28 614
4
Livsmedelsstatistik, ramanslag
27 084
5
Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten, ramanslag
6 000
6
Exportfrämjande åtgärder, ramanslag
5 000

G
Utbildning och forskning
1 228 920
1
Sveriges lantbruksuniversitet, ramanslag
1 021 979
2
Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader, ramanslag
10 806
3
Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning och kollektiv forskning,
ramanslag
195 234
4
Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, obetecknat anslag
901

H
Skogsnäring
331 316
1
Skogsvårdsorganisationen, ramanslag
257 211
2
Bidrag till skogsvård m.m., reservationsanslag
6 000
3
Insatser för skogsbruket, ramanslag
60 700
4
Internationellt skogssamarbete, ramanslag
1 405
5
Från EG-budgeten finansierade medel för skogsskadeövervakning, ramanslag
6 000

24
Näringsliv
2 698 330

A
Näringspolitik
855 222
1
Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader, ramanslag
208 355
2
Småföretagsutveckling, ramanslag
134 062
3
Stöd till kooperativ utveckling, ramanslag
16 500
4
Turistfrämjande, ramanslag
80 096
5
Täckande av förluster vid viss garantigivning m.m., ramanslag
12 000
6
Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen,
obetecknat anslag

15 000
7
Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m., ramanslag
25 000
8
Avgifter till vissa internationella organisationer, ramanslag
24 329
1998
1000-tal kronor

9
Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m.,
ramanslag

184 093
10
Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning, ramanslag
4 687
11
Sveriges geologiska undersökning: Miljösäkring av oljelagringsanläggningar m.m.,
ramanslag

77 000
12
Fortsatt statlig medverkan vid finansiering av ett civilt flygplansprojekt,
reservationsanslag

74 100

B
Teknologisk infrastruktur
155 537
1
Patentbesvärsrätten, ramanslag
12 237
2
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Myndighetsverksamhet,
ramanslag
12 536
3
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Bidrag till riksmätplatser,
obetecknat anslag

8 271
4
Elsäkerhetsverket, ramanslag
36 961
5
Sprängämnesinspektionen, ramanslag
14 943
6
Bidrag till standardisering, provtagnings- och mätteknisk FoU m.m., ramanslag
70 589

C
Konkurrensfrågor
65 579
1
Konkurrensverket, ramanslag
62 106
2
Konkurrensforskning, ramanslag
3 473

D
Teknisk forskning och utveckling
1 246 568
1
Teknisk forskning och utveckling, ramanslag
672 953
2
Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader, ramanslag
14 351
3
Rymdverksamhet, ramanslag
524 013
4
Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet,
obetecknat anslag

29 892
5
Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien, obetecknat anslag
5 359

E
Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande
272 420
1
Kommerskollegium, ramanslag
46 533
2
Exportfrämjande verksamhet, ramanslag
127 656
3
Exportkreditnämnden, ramanslag
50 000
4
AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning, ramanslag
9 063
5
Investeringsfrämjande, ramanslag
39 168

F
Konsumentfrågor
103 004
1
Marknadsdomstolen, ramanslag
4 686
2
Konsumentverket, ramanslag
67 876
3
Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag
13 560
4
Fastighetsmäklarnämnden, ramanslag
6 068
5
Stöd till konsumentorganisationer, ramanslag
4 100
6
Stöd till konsumentforskning, ramanslagSpecifi
2 114
7
Bidrag till miljömärkning av produkter, obetecknat anslag
4 600

1998
1000-tal kronor

25
Allmänna bidrag till kommuner
93 048 700

A
Bidrag och ersättning till kommuner och landsting
93 048 700
1
Generellt statsbidrag till kommuner och landsting, ramanslag
71 326 400
2
Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting,
reservationsanslag
736 600
3
Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting, obetecknat anslag
20 985 000
4
Bidrag till Rådet för kommunal redovisning, obetecknat anslag
700

26
Statsskuldsräntor m.m.
109 125 000

A
Räntor på statsskulden
108 415 000
1
Räntor på statsskulden, ramanslag
108 415 000

B
Oförutsedda utgifter
10 000
1
Oförutsedda utgifter, ramanslag
10 000

C
Riksgäldskontorets provisionskostnader
700 000
1
Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och
skuldförvaltning, ramanslag

700 000

27
Avgiften till Europeiska gemenskapen
19 645 000

A
Svergies avgift till gemenskapsbudgeten
19 645 000
1
Tullavgift, ramanslag
2 934 000
2
Särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter, ramanslag
362 000
3
Mervärdesskattebaserad avgift, ramanslag
8 093 000
4
Avgift baserad på bruttonationalinkomsten, ramanslag
8 256 000

SUMMA ANSLAG
687 815 280

Specifikation av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1998

1998

1000-tal kronor

1000 Skatter m.m.:

601 991 493

1100 Skatt på inkomst:

98 829 396

1110 Fysiska personers inkomstskatt:

34 100 365
1111 Fysiska personers inkomstskatt

34 100 365
varav: Inkomster
436 865 798

varav: Utgifter
402 765 434

1120 Juridiska personers inkomstskatt:

58 964 032
1121 Juridiska personers inkomstskatt

57 884 032
varav: Inkomster
84 009 327

varav: Utgifter
26 125 295

1123 Beskattning av tjänstegruppliv

1 080 000

1130 Ofördelbara inkomstskatter:

3 000 000
1131 Ofördelbara inkomstskatter

3 000 000

1140 Övriga inkomstskatter:

2 765 000
1141 Kupongskatt

1 650 000
1144 Lotteriskatt

1 115 000

1200 Socialavgifter och allmänna egenavgifter:

208 777 250

1211 Folkpensionsavgift

52 303 082
1221 Sjukförsäkringsavgift

58 425 708
1231 Barnomsorgsavgift

0
1241 Utbildningsavgift

0
1251 Tilläggspensionsavgift, netto

3 817 710
varav: Inkomster
54 538 708

varav: Utgifter
50 720 998

1252 Delpensionsavgift

0
varav: Inkomster
1 555 039

varav :Utgifter
1 555 039

1998

1000-tal kronor

1253 Arbetsskadeavgift, netto

4 714 269
varav: Inkomster
10 733 269

varav: Utgifter
6 019 000

1254 Arbetsmarknadsavgift

38 693 055
1255 Arbetarskyddsavgift

1 292 033
1256 Lönegarantiavgift

1 900 049
1257 Sjömanspensionsavgift, netto

0
varav: Inkomster
29 000

varav: Utgifter
29 000

1260 Allmänna egenavgifter:

3 213 000
1261 Allmän sjukförsäkringsavgift

3 213 000
1262 Allmän pensionsavgift, netto

0
varav: Inkomster
52 002 711

varav: Utgifter
52 002 711

1281 Allmän löneavgift

33 074 856
1291 Särskild löneskatt

11 343 489
1299 Avräkning av socialavgifter

0

1300 Skatt på egendom:

35 105 157

1310 Skatt på fast egendom:

24 240 100
1312 Fastighetsskatt

24 240 100

1320 Förmögenhetsskatt:

5 145 057
1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt

5 064 497
1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt

80 560

1330 Arvsskatt och gåvoskatt:

1 520 000
1331 Arvsskatt

1 300 000
1332 Gåvoskatt

220 000

1340 Övrig skatt på egendom:

4 200 000
1341 Stämpelskatt

4 200 000

1400 Skatt på varor och tjänster:

238 313 638

1410 Allmänna försäljningsskatter:

154 883 518
1411 Mervärdesskatt

154 883 518
varav: kommunmoms
23 473 773

1420, 1430 Skatt på specifika varor:

72 600 684
1423 Försäljningsskatt på motorfordon

263 000
1424 Tobaksskatt

8 500 000
1425 Alkoholskatt

10 932 116
1425:01 varav: Skatt på etylalkohol
4 590 000

1425:02 varav: Skatt på vin och andra jästa drycker
3 213 258

1425:03 varav: Skatt på mellanklassprodukter
241 858

1425:04 varav: Skatt på öl
2 887 000

1428 Energiskatt

50 928 568
1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle

0
1431 Särsk. skatt på el.kraft fr. kärnkraftverk

1 595 000
1435 Särskild skatt mot försurning

57 000
1436 Skatt på avfall

325 000

1998

1000-tal kronor

1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol:

25 000
1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott

25 000

1450 Skatt på tjänster:

1 166 136
1451 Reseskatt

0
1452 Skatt på annonser och reklam

1 121 136
1454 Skatt på spel

45 000

1460 Skatt på vägtrafik:

5 873 000
1461 Fordonsskatt

5 873 000

1470 Skatt på import m.m.:

3 650 300
1471 Tullmedel

3 316 000
1472 Övriga skatter m.m. på import

-5 700
1473 Jordbruks- och sockeravgifter

340 000

1480 Övriga skatter på varor och tjänster:

115 000
1481 Övriga skatter på varor och tjänster

115 000

1500 Utjämningsavgift:

20 966 052

1511 Utjämningsavgift för kommuner och landsting

20 966 052

1600 Betalningsdifferenser:

0

1610 Betalningsdifferenser pga anstånd, netto:

0
1611 Betalningsdifferenser pga anstånd, netto

0

1620 Betalningsdifferenser pga restföring:

0
1621 Betalningsdifferenser pga. restföring av fysiska
personers inkomstskatt

0
1622 Betalningsdifferenser pga. restföring juridiska
personers inkomstskatt

0
1623 Betalningsdifferenser pga restföring av arbetsgivar
avgifter

0
1624 Betalningsdiffereser pga restföring av mervärdesskatt

0
1625 Betalningsdiffereser pga räntor m m

0

2000 Inkomster av statens verksamhet:

39 704 082

2100 Rörelseöverskott:

14 271 900

2110 Affärsverkens inlevererade överskott:

491 900
2113 SJ:s inlevererade överskott

0
2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott

135 000
2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning

och inleverans av motsvarighet till statlig skatt

309 000
2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott

47 900

2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott:

180 000
2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets

garantiverksamhet

50 000
2126 Inlevererat överskott av statsstödd exportkredit

130 000

1998

1000-tal kronor

2130 Riksbankens inlevererade överskott:

9 800 000
2131 Riksbankens inlevererade överskott

9 800 000

2150 Överskott från spel verksamhet:

3 800 000
2153 Inlevererat överskott från AB Svenska Spel

3 800 000

2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning:

176 000

2210 Överskott av fastighetsförvaltning:

176 000
2215 Överskott av Statens fastighetsverks verksamhet

176 000

2300 Ränteinkomster:

1 399 983

2310, 2320 Räntor på näringslån:

78 275
2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen

3 677
2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån

23
2321 Ränteinkomster på skogsväglån

4
2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet

48 581
2323 Räntor på övriga näringslån, Statens jordbruksverk

990
2324 Ränteinkomster på lokaliseringslån

25 000

2340 Räntor på studielån:

1 278 500
2341 Ränteinkomster på statens lån för universitets-

studier och garantilån för studerande

0
2342 Ränteinkomster på allmänna studielån

38 500
2343 Ränteinkomster på studielån upptagna efter 1989

1 240 000

2360 Räntor på medel avsatta till pensioner:

6 000
2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering

6 000

2370 Räntor på beredskapslagring:

13 000
2371 Räntor på beredskapslagring och förråds-

läggningar

13 000

2380, 2390 Övriga ränteinkomster:

24 208
2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån

40
2385 Ränteinkomster på lån för studentkårslokaler

0
2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets

rationalisering

700
2392 Räntor på intressemedel

2 000
2394 Övriga ränteinkomster

18 768
2395 Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken

2 700

2400 Aktieutdelning:

12 000 000

2410 Inkomster av statens aktier:

12 000 000
2411 Inkomster av statens aktier

12 000 000

2500 Offentligrättsliga avgifter:

8 046 986

2511 Expeditions- och ansökningsavgifter

558 993
2519 Koncessionsavgift på televisionens område

275 188
2521 Avgifter till granskningsnämnden

4 536
2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram

10 000
2523 Avgift generations växling

291 000

1998

1000-tal kronor

2524 Bidrag för ungdomspraktik

557 000
2525 Finansieringsavgift från arbetslöshetskassor

2 540 000
2526 Utjämningsavgift från arbetslöshetskassor

66 120
2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltill-

verkningen

14 200
2528 Avgifter vid bergsstaten

5 500
2529 Avgifter vid patent- & registreringsväsendet

34 124
2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register

0
2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna

895 000
2533 Vägavgifter

500 000
2534 Avgifter för körkort och motorfordon

600 110
2535 Avgifter för statliga garantier

3 000
2536 Lotteriavgifter

20 830
2537 Miljöskyddsavgift

85 823
2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel

441 734
2539 Täktavgift

26 772
2541 Avgifter vid Tullverket

66 600
2542 Patientavgifter vid tandläkarutbildningen

5 400
2543 Skatteutjämningsavgift

18 292
2544 Avgifter för alkoholinspektionens verksamhet

31 000
2545 Närradioavgifter

907
2546 Lokalradioavgifter

119 533
2547 Avgifter för Post- & Telestyr:s verksamhet

113 100
2548 Avgifter för Finansinsp:s verksamhet

113 005
2549 Avgifter för provning vid riksprovplats

6 500
2551 Avgifter från kärnkraftverken

178 225
2552 Övriga offentligrättsliga avgifter

358 344
2553 Registreringsavgift till fastighetsmäklarnämnden

6 150
2554 Avgifter för telekommunikation

100 000

2600 Försäljningsinkomster:

1 201 856

2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter

54 856
2625 Utförsäljning av beredskapslager

224 000
2626 Inkomster vid Banverket

913 000
2627 Offentlig lagring, försäljningsintäkter

10 000

2700 Böter m.m.:

1 165 557

2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter

799 377
2712 Bötesmedel

357 100
2713 Vattenföroreningsavgift m.m.

1 050
2714 Sanktionsavgifter m.m.

8 030

2800 Övriga inkomster av statens verksamhet:

1 441 800

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet

1 241 800
2812 Återbetalning av lönegarantimedel

200 000

3000 Inkomster av försåld egendom:

15 001 000

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner:

0

3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader

och maskiner:

0
3125 Fortifikationsverkets försäljning av fastigheter

0

1998

1000-tals kronor

3200 Övriga inkomster av markförsäljning:

1 000
3211 Övriga inkomster av markförsäljning

1 000

3300 Övriga inkomster av försåld egendom:

15 000 000
3311 Inkomster av statens gruvegendom

0
3312 Övriga inkomster av försåld egendom

15 000 000

4000 Återbetalning av lån:

2 690 055

4100 Återbetalning av näringslån:

173 428

4120 Återbetalning av jordbrukslån:

20 861
4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen

20 861

4130 Återbetalning av övriga näringslån:

152 567
4131 Återbetalning av vattenkraftslån

83
4132 Återbetalning av lån avseende såddfinansiering

25 000
4135 Återbetalning av skogsväglån

19
4136 Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet

49 984
4137 Återbetalning av övriga näringslån, Statens

jordbruksverk

3 108
4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier

4 372
4139 Återbetalning av lokaliseringslån

70 000

4300 Återbetalning av studielån:

2 387 500
4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier

0
4312 Återbetalning av allmänna studielån

2 500
4313 Återbetalning av studiemedel

2 385 000

4500 Återbetalning av övriga lån:

129 127
4514 Återbetalning av lån för studentkårslokaler

67
4516 Återbetalning av utgivna startlån & bidrag

1 300
4517 Återbetalning från Portugalfonden

0
4519 Återbetalning av statens bosättningslån

40
4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor

100 000
4526 Återbetalning av övriga lån

27 720

5000 Kalkylmässiga inkomster:

5 337 207

5100 Avskrivningar och amorteringar:

1 504 207

5110 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar:

0
5113 Statens järnvägars avskrivningar

0

5120 Avskrivningar på fastigheter:

672 140
5121 Avskrivningar på fastigheter

672 140

5130 Uppdragsmynd:s komplementkostnader:

831 567
5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader

831 567

5140 Övriga avskrivningar:

500
5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar för civilit

totalförsvar

500

1998

1000-tals kronor

5200 Statliga pensionsavgifter:

3 833 000
5211 Statliga pensionsavgifter

3 833 000

6000 Bidrag m.m. från EU:

10 978 950

6100 Bidrag från EG:s jordbruksfond:

7 565 000

6110 Bidrag från EG:s jordbruksfonds garantisektion:

7 195 000
6111 Arealbidrag och trädesersättning

3 730 000
6112 Miljöstöd

1 050 000
6113 Intervention

520 000
6114 Exportbidrag

1 000 000
6115 Djurbidrag

725 000
6116 Offentlig lagring

10 000
6119 Övriga bidrag från EG:s jordbruksfonds-
garantisektion

160 000

6120 Bidrag från EG:s jordbruksfonds utvecklingssektion:

370 000
6121 EG-finansierade struktur- och regionalstöd till jord-
brukssektorn m.m.

370 000

6200 Bidrag från EG:s fiskefond:

9 400
6211 Bidrag från EG:s fiskefond

9 400

6300 Bidrag från EG:s regionalfond:

700 000
6311 Bidrag från EG:s regionalfond

700 000

6400 Bidrag från EG:s socialfond:

2 621 000
6411 Bidrag från EG:s socialfond

2 621 000

6500 Bidrag till transeuropeiska nätverk:

53 150
6511 Bidrag till transeuropeiska nätverk

53 150

6900 Övriga bidrag från EG:

30 400
6911 Övriga bidrag från EG

30 400

7000 Extraordinära medel från EU:

269 558

7111 Återbetalning avseende avgiften till gemenskaps-
budgeten

269 558

SUMMA INKOMSTTITLAR

675 972 345

Bilaga 2

Svensk ekonomi

.

BILAGA 2

Svensk ekonomi

Innehållsförteckning

Förord 7
1 Inledning 7
1.1 Den svenska ekonomin 1997 och 1998 7
1.2 Utvecklingen inom olika områden 8
1.3 Utvecklingen på medellång sikt 11

2 Internationell utveckling 13
2.1 Utvecklingen i OECD länderna 13
2.1.1 Utvecklingen i EU 13
2.1.2 Utvecklingen i större enskilda EU länder 15
2.1.3 De nordiska länderna 15
2.1.4 Förenta staterna och Japan 16
2.2 Länderna utanför OECD 16
2.3 Risker avseende internationell utveckling 17

3 Kapitalmarknaderna 18
3.1 Utvecklingen i omvärlden 18
3.2 Utvecklingen i Sverige 19

4 Utrikeshandeln 21
4.1 Varuhandeln 21
4.2 Bytesbalansen 22

5 Näringslivets produktion 24
5.1 Industrin 24
5.2 Byggnadsverksamheten 26

6 Arbetsmarknad 27

7 Löner 30

8 Inflation 32

9 Hushållens ekonomi och privat konsumtion 34
9.1 Hushållens inkomster 34
9.2 Privat konsumtion 35

10 Investeringar 38
10.1 Näringslivets investeringar 38
10.2 Bostadsinvesteringar 39
10.3 Lagerinvesteringar 40

11 Den offentliga sektorn 41
11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn 41
11.2 Den statliga sektorn 44
11.3 Allmänna Pensionsfonden 45
11.4 Den kommunala sektorn 46

12 Medelfristig kalkyl 48
12.1 Den reala kalkylen 48
12.2 Den finansiella kalkylen 51

Tabellförteckning

1.1 Prognosförutsättningar 8
1.2 Nyckeltal 9
1.3 Försörjningsbalans 9
1.4 Finansiellt sparande 11
1.5 Medelfrist 12

2.1 BNP tillväxt per region 13
2.2 BNP tillväxt, KPI och arbetslöshet 15

4.1 Export och import av varor 22
4.2 Bytesbalansen 23

5.1 Näringslivets produktion 24
5.2 Nyckeltal för industrin 25
5.3 Byggnadsverksamhet 26

6.1 Arbetsmarknad 27
6.2 Sysselsättning i olika branscher 27
6.3 Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
åtgärder 29

7.1 Timlöner 30

8.1 Konsumentprisutveckling 32

9.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion
och sparande 34

10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren 38
10.2 Övriga näringslivets investeringar 39
10.3 Lagerförändringar och lagerbidrag 40

11.1 Den offentliga sektorns finanser 42
11.2 Justering av den offentliga sektorns finansiella
sparande till ENS definition 42
11.3 Den offentliga sektorns skatter och avgifter 43
11.4 Den offentliga sektorns utgifter 43
11.5 Bidrag till förbättringen av den offentliga sektorns
finansiella sparande från 1994 till 1998 44
11.6 Statens finanser 45
11.7 Allmänna pensionsfonden 46
11.8 Kommunernas finanser 47
11.9 Kommunal konsumtion 47

12.1 Förutsättningar 48
12.2 Försörjningsbalans 49
12.3 Nyckeltal 49
12.4 Sysselsättning i olika sektorer 50
12.5 Befolkningen i åldern 16 64 år 50
12.6 Den offentliga sektorns finanser 52
12.7 Kommunernas finanser 53

Diagramförteckning

1.1 BNP utveckling 7
1.2 Bidrag till BNP tillväxten från olika
komponenter 10

2.1 Företagens och konsumenternas förtroende i EU 13
2.2 Underskott i de offentliga finanserna i EU 14
2.3 Konsumentprisutvecklingen i EU 14
2.4 BNP tillväxt i EU 14

3.1 5 års obligationsränta i Förenta staterna och
Tyskland 18
3.2 Dollarns växelkurs 18
3.3 Kronan i TCW index 19
3.4 Ränteutvecklingen i Sverige 20

4.1 Exporttillväxt, marknadstillväxt och marknads-
andelar för bearbetade varor 21
4.2 Bytesbalansen som andel av BNP i
Sverige och EU 22

5.1 Industrins arbetskostnad per producerad enhet
i Sverige relativt 14 OECD länder 25
5.2 Industrins bruttoöverskottsandel 25

6.1 Antal sysselsatta och personer i arbetskraften 28
6.2 Öppen arbetslöshet och konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder 29

7.1 Timlöneutveckling i industrin i Sverige
och OECD 14 31
7.2 Timlöneutveckling i hela ekonomin 31

8.1 Konsumentprisutveckling 33

9.1 Hushållens förmögenshetkvot 35
9.2 Privat konsumtion 36
9.3 Hushållens nettosparkvot och
finansiella sparkvot 36

10.1 Investeringar som andel av BNP 38
10.2 Antal outhyrda respektive påbörjade lägenheter 39

11.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 41

12.1 Bidrag till BNP tillväxten från olika
komponenter 48
12.2 Arbetslösa 50
12.3 Befolkningen uppdelad på grupper 50
12.4 Sysselsatta och arbetskraftsutbud 50
12.5 Sparkvot och investeringskvot 51
12.6 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 51
12.7 Den offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld och nettoskuld 52
12.8 Finansiellt sparande och konsumtion 53

Svensk ekonomi

Förord
Denna bilaga till 1998 års budgetproposition beskriver
den internationella och svenska ekonomins utveckling
t.o.m. 1998.
Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras
bl.a. på underlag från Statistiska centralbyrån och på
den prognos som Konjunkturinstitutet publicerade den
20 augusti 1997. Ansvaret för de redovisade
prognoserna åvilar dock helt Finansdepartementets
ekonomiska avdelning.
Bilagan innehåller dessutom kalkyler över ekonomins
utveckling fram t.o.m. år 2000, som är betingade av att
ett antal förutsättningar är uppfyllda.
Ansvarig för bilagan är departementsrådet Anders
Palmér. Beräkningarna baseras på information t.o.m.
den 10 september 1997.
1 Inledning
1.1 Den svenska ekonomin 1997 och
1998

Den något splittrade bild över den svenska ekonomin
som var förhärskande under våren har nu blivit mer
entydig. Återhämtningen sker på bred front och det
finns även tecken på att läget på arbetsmarknaden, som
normalt släpar efter i konjunkturen, står inför en
förbättring. En betydande upprevidering av BNP
tillväxten jämfört med vårpropositionen har gjorts för
1998.
Den internationella konjunkturen ser ut att utvecklas
relativt gynnsamt. Den amerikanska ekonomin bromsar
in något så att en överhettning kan undvikas. I Japan
och Kontinentaleuropa sker en återhämtning, medan de
för Sverige så viktiga marknaderna Storbritannien och
Norden fortsätter att gå mycket bra.
Därigenom får exporten en betydande draghjälp,
både 1997 och 1998. Dessutom verkar svenska företag
vinna marknadsandelar, vilket ger ytterligare skjuts åt
exporten. Eftersom även importen stiger tämligen
snabbt kommer ändå utrikeshandelns bidrag till
tillväxten att begränsas.
Den inhemska efterfrågan, och framför allt då den
privata konsumtionen kommer att bli en allt viktigare
drivkraft i uppgången. Den offentliga konsumtionen,
som under flera år varit en broms i ekonomin, kommer
att stiga svagt 1998. Investeringarna, som i år endast
ökar marginellt, expanderar återigen nästa år.
Lageranpassningen förefaller nu vara avklarad, varför
en ökad efterfrågan på varor i allt högre grad måste
tillgodoses genom löpande produktion.
Den stigande aktiviteten i ekonomin kan också
förutses sprida sig till arbetsmarknaden.
Sysselsättningen beräknas öka framöver, vilket leder till
en gradvis nedgång i arbetslösheten. Den höga
arbetslösheten under det första halvåret gör dock att
årsgenomsnittet för 1997 sannolikt kommer att
överstiga förra årets nivå.

Snabba produktivitetsförbättringar motverkar
kostnadsgenomslaget av löneökningar som fortfarande i
år blir högre än i omvärlden. Även när effekten av
tillfälliga faktorer såsom den tidigare
kronapprecieringen och räntenedgången faller bort, kan
inflationstakten därför förväntas ligga väl i linje med
Riksbankens mål. För 1998 förutses också en betydande
nedväxling i lönestegringstakten som sedan antas bli
bestående.
De offentliga finanserna utvecklas något starkare än
vad som beräknades i vårpropositionen. Underskottet i
det finansiella sparandet förväntas i år bli 1,9 % av
BNP. År 1998 kommer den offentliga sektorns
inkomster och utgifter att vara i balans. Den offentliga
skuldkvoten fortsätter att minska något i år och
reduceras påtagligt under 1998.
Naturligtvis finns det risker förknippade med
prognosen över den ekonomiska utvecklingen under de
närmaste åren. En sådan riskfaktor är den
internationella utvecklingen, där räntorna kan komma
att stiga betydligt mer än vad som ligger till grund för
denna prognos, ifall inflationstrycket blir högre än
beräknat. Om den senaste tidens börsoro förstärks kan
den också komma att påverka utvecklingen negativt.
Det kan heller inte uteslutas att den finansiella turbulens
som råder i Asien ger återverkningar även på de mer
etablerade industriländerna. Dessutom kan
genomförandet av EMU:s tredje etapp skapa osäkerhet
på de finansiella marknaderna. Om den internationella
tillväxten störs av någon av dessa händelser påverkas
naturligtvis också Sverige. När det gäller den svenska
ekonomin finns fortfarande frågetecken kring hur väl
arbetsmarknaden fungerar och vilka effekter
konjunkturuppgången kommer att få på löneutveckling
och arbetslöshet. Det kan heller inte uteslutas att
uppgången i den svenska ekonomin blir starkare än
beräknat eftersom återhämtningen nu sker på bred
front.
1.2 Utvecklingen inom olika områden
Expansionen av den internationella ekonomin fortsätter,
även om tillväxten inom OECD området väntas bli
något lägre 1998 än 1997. Den amerikanska ekonomin
är nu inne på det sjunde året av expansion. Tillväxten är
hög och arbetslösheten har fallit under 5 % nivån,
samtidigt som inflationstakten är fortsatt låg. Den
osedvanligt gynnsamma utvecklingen reser många
frågor kring konjunkturcykelns karaktär, förändrat
produktivitetsmönster, metodproblem vid prismätningar
etc. Osäkerhet råder om när den amerikanska
centralbanken kommer att höja sina styrräntor. Som
underlag för denna prognos har antagits en
styrräntehöjning med 25 punkter under hösten och att
obligationsräntorna stiger i ungefär samma omfattning.
Under alla omständigheter är det sannolikt att den
nuvarande höga tillväxten kommer att mattas av något
och under 1998 ligga mer i linje med utvecklingen av
produktionspotentialen. Därmed bör också
inflationstakten förbli låg. Ett osäkerhetsmoment är vad
som händer med aktiebörsen i New York. En kraftig
nedgång kan påverka den reala ekonomin och främst då
den privata konsumtionen som motsvarar två tredjedelar
av BNP.
Efter en period av osäkerhet och finansiell oro ser
den japanska ekonomin ut att vara inne i en
uppgångsfas. Även i Kontinentaleuropa är en
återhämtning på väg. Den främsta drivkraften är
inledningsvis exporten, eftersom försvagningen av
valutorna har skapat ett mycket gott konkurrensläge. En
baksida av detta är att högre importpriser kan driva upp
inflationstakten och leda till räntehöjningar i Tyskland
och även i andra länder. Här har antagits att
Bundesbank höjer reporäntan under 1998 och att
obligationsräntorna stiger med ungefär 50 punkter. De
ändå i huvudsak lätta monetära förhållandena i
Kontinentaleuropa kan väntas bidra till att den inhemska
efterfrågan gradvis stärks. Därmed kommer sannolikt
den i utgångsläget mycket höga arbetslösheten att börja
falla, vilket bör stimulera hushållens
konsumtionsefterfrågan. I Storbritannien och Norden
fortsätter tillväxten att vara hög och sysselsättningen att
stiga. Tillväxtsiffrorna blir sannolikt något lägre nästa år
än i år, i takt med att det tillgängliga resursutrymmet i
dessa länder krymper. Världsmarknadstillväxten väntas
såväl under 1997 som under 1998 bli drygt 7 % och ge
en betydande draghjälp till svensk export.
De långa svenska räntorna antas följa de
internationella räntorna uppåt. Marginalen gentemot
Tyskland antas för 5 årsräntan ligga förhållandevis
konstant på ca 100 punkter. Det gradvis högre
kapacitetsutnyttjandet i omvärlden väntas leda till en
generell uppgång i de korta räntorna under prognos-
perioden. Sverige antas bli påverkat av denna process.

TABELL 1.1 PROGNOSFÖRUTSÄTTNINGAR
ÅRLIG PROCENTUELL
FÖRÄNDRING

1995
1996
1997
1998
BNP tillväxt i OECD (16)
2,0
2,2
2,8
2,4
Konsumentprisökning i
OECD (16)

2,4

2,2

2,1

2,2
Dollarkurs (SEK)
7,1
6,7
7,7
7,8
TCW index1
127,
3
116,
0
121,
2
120,
5
Tysk ränta 5 års
statsobligation1
6,0
5,0
4,6
5,1
Svensk ränta 5 års
statsobligation1

9,9

7,3

5,8

6,1
Svensk ränta 6 månaders
ssvx1
8,9
5,8
4,2
4,6
1 Årsgenomsnitt.
Källor: OECD och Finansdepartementet.

Bedömningen av löneutvecklingen är i stort sett
densamma som i vårpropositionen. Efter de mycket
höga löneökningar som registrerats för 1996 medför de
lägre avtalen, och en något långsammare löneglidning,
att de totala löneökningarna i ekonomin i år stannar på
just under 5 %, vilket är ca 1 ½ procentenhet högre än
i omvärlden. De förhållandevis snabba
produktivitetsstegringarna, som delvis beror på av
löneutvecklingen framtvingade rationaliseringar,
motverkar dock att kostnadsläget försämras.
Bedömningen för 1998 försvåras av att nya avtal ska
framförhandlas. Inflationsförväntningarna är dock nu
betydligt lägre än när de förra avtalen slöts i mitten av
1995. Dessutom är arbetsmarknadsläget fortfarande
svagt. Här antas att de svenska löneökningarna anpassas
nedåt till 3,5 %, vilket motsvarar utvecklingen i
konkurrentländerna.

TABELL 1.2 NYCKELTAL
ÅRLIG PROCENTUELL
FÖRÄNDRING

1995
1996
1997
1998
Timlön, kostnad
3,3
6,1
4,8
3,5
KPI, dec. dec.
2,4
0,1
2,1
1,5
NPI, dec. dec.
0,9
1,0
0,2
0,1
Disponibel inkomst
0,4
0,1
0,0
1,8
Sparkvot (nivå)
6,9
5,4
3,2
2,6
Industriproduktion
9,8
2,1
6,0
5,5
Relativ
enhetsarbetskostnad
1,4
15,3
6,3
0,8
Sysselsättning, antal
personer
1,5
0,6
1,2
1,0
Öppen arbetslöshet1
7,7
8,1
8,4
7,4
Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder1

4,4

4,5

4,3

4,7
Handelsbalans (miljarder
kr)
106,
0
117,
5
133,
3
151,
5
Bytesbalans2
2,1
2,4
3,1
3,8
Finansiellt sparande i
offentlig
sektor2

7,9

2,5

1,9

0,6
Konsoliderad bruttoskuld2
78,2
77,8
77,1
73,9
1 Andel av arbetskraften.
2 Procent av BNP. Det finansiella sparandet för 1998 uppgår till 0,0 %
av BNP inklusive utdelningen från Securum men exklusive effekten av
bolagiseringen av AP fondens fastigheter.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Riksbanken och
Finansdepartementet.

Efter de exceptionellt låga tal som uppmätts under 1996
och inledningen av 1997 är nu inflationstakten på väg
uppåt. Effekten av de tillfälliga faktorer som tidigare
dragit ned prisnivån lägre räntor och starkare krona
håller på att ebba ut, samtidigt som skattehöjningarna på
tobak och energi slår igenom på KPI. Under loppet av
1997 beräknas därför konsumentpriserna stiga med just
över 2 %. I mitten på nästa år faller dock
punktskattehöjningarna ur tolvmånaderstalen. Eftersom
löneökningstakten och importprishöjningarna dämpas,
väntas prisstegringarna bli 1,5 % under loppet av året,
även beaktat att den starkare
hemmamarknadskonjunkturen sannolikt för med sig
något stigande vinstmarginaler i näringslivet.
Drivkraften i den svenska konjunkturuppgången har
hittills främst varit exporten. Trots den kraftiga
apprecieringen av kronan under 1995 och första halvan
av 1996 samt de höga löneökningarna inom industrin
under 1996 har svenska företag kunnat hävda sig väl på
marknaden, vilket delvis beror på att produktiviteten har
stigit snabbt under 1997. Såväl statistik över
orderingång som barometerdata tyder på att uppgången
för exporten kommer att fortsätta och snarast förstärkas.
Industrin väntas öka sina andelar både 1997 och 1998 på
en allt starkare världsmarknad. Eftersom
investeringarna stigit markant sedan 1994 bör
kapitalstocken räcka till för att klara av en högre
produktionsvolym, utan att det generellt uppstår
besvärande flaskhalsar, även om friktioner uppstår på
kort sikt.

TABELL 1.3 FÖRSÖRJNINGSBALANS
MILJARDER KRONOR
ÅRLIG PROCENTUELL
FÖRÄNDRING
1996
1995
1996
1997
1998
Privat konsumtion
885,3
0,8
1,5
2,3
2,5
Offentlig
konsumtion
434,2
1,0
1,7
1,1
0,5
Stat
132,2
3,3
3,7
0,5
0,5
Kommuner
302,1
0,0
0,9
1,7
0,6
Bruttoinvesteringa
r
249,6
10,9
4,7
0,4
5,8
Näringsliv
exkl.
bostäder

183,6

25,1

5,9

5,0

5,4
Bostäder
30,3

28,0
14,7

21,2
12,8
Myndigheter
35,6
0,5
7,4
3,5
3,2
Lagerinvesteringar
3,2
0,5
1,0
0,2
0,1
Export
670,4
12,6
5,6
9,6
7,2
Import
558,2
10,3
3,5
8,5
7,0
BNP
1678,
1
3,6
1,1
2,3
3,1
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.

Efter en svacka under 1996 verkar nu importen återigen
skjuta fart, vilket kan ses som att nivån håller på att
normaliseras. Dessutom stiger den importvägda
efterfrågan.
Utrikeshandeln kommer även under prognosperioden
att lämna ett betydande bidrag till tillväxten i den
svenska ekonomin. Överskottet i handelsbalansen
fortsätter att växa till rekordnivåer. Den trendmässiga
förstärkningen av bytesbalansen väntas fortsätta till ett
överskott motsvarande knappt 4 % av BNP 1998.
Siffran innebär en viss nedrevidering jämfört med
vårpropositionen, bl.a. beroende på kronförsvagningen,
som ökat underskottet i posten avkastning på kapital.
Tillväxten kommer i allt högre grad att drivas av den
privata konsumtionen, i samband med att de tidigare
räntesänkningarna får effekt på tillgångspriserna.
Dessutom har hushållens finansiella förmögenhet ökat
markant och framtidstron har stärkts. Arbetsmarknaden
förbättras sannolikt gradvis, även om läget fortfarande
kommer att vara bekymmersamt. Statistiken över bl.a.
bilförsäljningen och omsättningen inom detaljhandeln
indikerar att en konsumtionsuppgång är på väg. En
återhållande faktor är dock den svaga utvecklingen av
hushållens reala disponibla inkomster. Dessa föll svagt
1996 och väntas bli oförändrade 1997. År 1998
beräknas hushållens inkomster öka med 1,8 %. Därmed
krävs att hushållssparandet, som enligt preliminär
statistik kommit ned på en förhållandevis låg nivå 1996
(5,4 %), faller betydligt för att konsumtionen ska ta
fart. Hushållen ser dock sannolikt sin konsumtion i ett
mer långsiktigt perspektiv, där framför allt
förväntningar om framtida inkomster påverkar
beteendet snarare än den aktuella inkomsten. Eftersom
dessutom hushållens förmögenheter utvecklas gynnsamt
väntas den privata konsumtionen stiga med 2,3 % i år
och med 2,5 % nästa år, vilket är en upprevidering med
sammanlagt 0,8% i förhållande till vårpropositionen.
Den statliga konsumtionen har historiskt visat sig
svår att förutse och nationalräkenskaperna genomgår
ofta stora revideringar inom detta område. Enligt det
preliminära utfallet för första halvåret 1997 föll den
statliga konsumtionen med nästan 5 %. Sannolikt beror
nedgången på att en del beställningar senarelagts.
Statliga myndigheter har medel för en betydligt högre
förbrukning än vad som hittills registrerats i år. Den
samlade statliga konsumtionen bedöms stiga svagt både
1997 och 1998.

Enligt det preliminära utfallet från
nationalräkenskaperna för 1996 minskade den
kommunala konsumtionen med 0,9 %. Jämfört med
vårpropositionen har prognosen för 1997 reviderats ned
och volymen beräknas nu falla med 1,7 %. Orsaken är
en kraftigare sysselsättningsminskning än väntat under
första halvåret. Under resten av året bromsas fallet upp,
mot bakgrund av de ökade statsbidragen. För 1998
påverkas konsumtionen av att ersättning till personer i
s.k. resursarbete räknas in i den kommunala
lönesumman. På grund av detta ökar konsumtionen.
Även utbildningssatsningarna inom den kommunala
vuxenutbildningen höjer nivån på konsumtionen något
under perioden.
Konjunkturavmattningen under 1996 medförde att
många företag justerade ned sina planer över
investeringarna för 1997, främst inom industrin och
bostadssektorn. Sammantaget ser investeringarna ut att
stiga endast marginellt 1997, till stor del beroende på
det mycket låga bostadsbyggandet under det första
halvåret. Industriinvesteringarna planar ut, men på en
hög nivå, medan investeringarna inom de offentliga
myndigheterna fortsätter att falla. Det mest expansiva
området i år är den privata tjänstesektorn. Under 1998
kommer sannolikt investeringsaktiviteten att stärkas.
Vinstläget förbättras inom näringslivet och
kapacitetsutnyttjandet tenderar att öka. Bostadspriserna
kan förväntas stiga och bristsituationen blir allt tydligare
på de expansiva orterna. Sammantaget väntas
bruttoinvesteringarna växa med ca 6 % 1998.
Statistiken över det första kvartalet visar på en
mycket svag arbetsmarknad. Sysselsättningen föll,
framför allt inom kommunerna, och den öppna
arbetslösheten steg till rekordnivåer. En förklaring till
den låga arbetskraftsefterfrågan förutom den svaga
BNP utvecklingen är att produktiviteten stigit mycket
snabbt, främst inom industrin men också inom det
privata näringslivet i övrigt. Den öppna arbetslösheten
har dessutom påverkats av att volymen
arbetsmarknadsspolitiska åtgärder blivit något mindre än
vad som beräknades i början av året. Under de senaste
månaderna har dock arbetsmarknadsläget stabiliserats
och i samband med att aktiviteten i ekonomin nu skjuter
fart kan sysselsättningen förväntas stiga. Eftersom
inledningen av året varit dålig, blir ändå
genomsnittssiffran för 1997 svag. Sysselsättningen, mätt
i antal personer, beräknas falla med drygt 1 % i år och
den öppna arbetslösheten stiga till 8,4 %. Att siffran
inte blir ännu högre beror på att satsningar på utbildning
och på andra områden begränsar utbudet av arbetskraft.
Summan av öppet arbetslösa och personer i
konjunkturberoende åtgärder bedöms uppgå till nästan
13 %. Under nästa år bör återhämtningen i ekonomin
leda till att sysselsättningen stiger, med ca 1 %, under
förutsättning att produktivitetstillväxten dämpas något.
Dessutom innebär de olika utbildningssatsningarna att
arbetskraftsutbudet reduceras. Vidare antas att volymen
arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökar något. Under
dessa förutsättningar kan den öppna arbetslösheten falla
till 7,4 %.

TABELL 1.4 FINANSIELLT SPARANDE
PROCENT AV BNP

1995
1996
1997
1998
Bruttosparande
17,
6
17,
1
17,
7
18,
8
Realt sparande
15,
5
14,
7
14,
6
15,
0
Fasta investeringar
14,
5
14,
9
14,
5
14,
9
Lagerinvesteringar
1,0

0,2
0,0
0,2
Finansiellt sparande
2,1
2,4
3,1
3,8
Offentlig sektor

7,9

2,5

1,9
0,6
Hushåll
4,9
4,0
2,6
2,0
Företag
5,1
0,9
2,4
1,3
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.

De offentliga finanserna fortsätter att stärkas.
Underskottet i det finansiella sparandet beräknas uppgå
till 1,9 % av BNP år 1997. Mätt enligt de redo-
visningsprinciper som tillämpas inom EU uppgår
underskottet till 1,6 %. Den offentliga sektorns
konsoliderade bruttoskuld stiger i nominella termer,
men reduceras något som andel av BNP. Sverige
uppfyller därmed konvergenskriterierna för deltagande i
EMU vad avser de offentliga finanserna.
De offentliga utgifterna utvecklades mycket svagt
under första halvåret i år, bl.a. minskade både den
statliga och kommunala konsumtionen kraftigt.
Utgifterna väntas dock öka under andra halvåret.
Sammantaget under året beräknas de offentliga
utgifterna minska med drygt ½ % mätt i reala termer.
Mätt som andel av BNP reduceras utgifterna med 1,6
procentenheter. Prognosen för de offentliga utgifterna
har reviderats ned jämfört med den bedömning som
gjordes i vårpropositionen.
Prognosen för den offentliga sektorns inkomster är
ungefär oförändrad jämfört med vårpropositionen.
Skattekvoten reduceras något 1997 genom att en rad
tillfälliga faktorer som drog upp skatteinbetalningarna
under 1996 faller bort i år.
Växelkursförändringar under 1997 väntas bidra till
att höja värdet på den offentliga sektorns bruttoskuld.
Detta motverkas dock av beräknade försäljningar av
statliga tillgångar. Den offentliga sektorns ränteutgifter
väntas, som de mäts i nationalräkenskaperna, i år bli
något lägre än förra året.
Under 1998 beräknas de offentliga finanserna vara i
balans. Den underliggande utvecklingen har varit något
starkare än vad som förutsågs i vårpropositionen, främst
till följd av att prognosen för de offentliga utgifterna
nedreviderats. Därigenom har skapats ett finansiellt
utrymme för de utgiftshöjande åtgärder som föreslås i
budgetpropositionen.
I budgetpropositionen föreslås även vissa
förändringar i ägandet av AP fondens
fastighetsinnehav. Dessa förändringar kommer i
nationalräkenskaperna att bokföras som ett bidrag till
offentliga sektorns finansiella sparande på
uppskattningsvis 15 miljarder kronor.
Till skillnad från tidigare har i denna kalkyl den
offentliga sektorns finansiella sparande, i enlighet med
en rekommendation från EU:s statistikorgan Eurostat,
inte tillgodoräknats utdelningar från det statliga
fastighetsföretaget Securum. Dessa utdelningar, som
under 1998 beräknas uppgå till nära 5 miljarder kronor,
kan betraktas som återbetalning av det stöd till bankerna
som betalades ut i samband med finanskrisen och utgör
en faktisk inkomst för staten.
Den offentliga sektorns finansiella sparande som det
kommer att redovisas i nationalräkenskaperna inklusive
ändringen i AP fondens fastighetsinnehav men
exklusive utdelningen från Securum, beräknas uppgå till
drygt 10 miljarder kronor eller 0,6 % av BNP. Ett mer
rättvisande mått på de offentliga finanserna erhålls
emellertid om den förstnämnda effekten räknas bort
medan Securum utdelningen, i likhet med
vårpropositionen, läggs till det finansiella sparandet.
Prognosen innebär att de offentliga finanserna, räknat
på detta sätt, under 1998 kommer att vara i balans,
underskottet uppgår till endast 0,1 miljarder kronor.
Ytterligare försäljningar av statliga tillgångar väntas
äga rum under nästa år. Detta bidrar till att påtagligt
sänka skuldkvoten.
1.3 Utvecklingen på medellång sikt
Utöver kortsiktsprognosen för 1997 och 1998 redovisas
också en tänkbar ekonomisk utveckling fram t.o.m. år
2000. Denna medelsiktiga kalkyl ska inte ses som en
prognos utan som en beräkning betingad av ett antal
grundläggande antaganden. För det första antas att
lönebildningens funktionssätt förbättras så att den
nominella löneökningstakten begränsas till europeisk
nivå, dvs 3,5 %, trots att arbetsmarknadsläget gradvis
stärks. För det andra antas att vidtagna och föreslagna
arbetsmarknads och utbildningspolitiska åtgärder får de
omfattande effekter på arbetskraftsutbudet och därmed
arbetslösheten som avses. Därtill antas att tillväxten i
OECD länderna ligger på ca 2,5 %, vilket är något
högre än den potentiella tillväxten. Något speciellt
konjunkturmönster har inte antagits, eftersom det i
praktiken knappast är möjligt att förutse i detta
tidsperspektiv. Vidare förutsätts att den samlade
ekonomiska politiken läggs upp på ett sådant sätt att
Riksbankens inflationsmål uppnås.
Med givna regler för skatter och transfereringar
genererar den kalkylerade realekonomiska utvecklingen
en påtaglig förbättring av de offentliga finanserna. I den
ekonomiska vårpropositionen 1997 lade regeringen fast
ett mål, som innebar att det sett över en
konjunkturcykeln ska råda ett överskott, motsvarande
2 % av BNP, i de offentliga finanserna. Anpassningen
till detta mål ska ske successivt, så att det år 1999
uppgår till 0,5 % av BNP och år 2000 till 1,5 % av
BNP. De målsatta överskotten skall användas för att
amortera den offentliga nettoskulden. Beräkningarna
visar att förbättringen av de offentliga finanserna blir
starkare än vad som krävs för att uppnå dessa mål. I
vårpropositionen beräknades att det utöver dessa
amorteringar skulle finnas ett utrymme för överföringar
till hushållen på 15 miljarder kronor 1999 och
25 miljarder kronor år 2000. Efter de åtgärder som
föreslås i budgetpropositionen återstår 1999 ca
2,5 miljarder kronor och för år 2000 ett belopp på ca
20 miljarder kronor.
I ett medelfristigt perspektiv är det inte främst
efterfrågan som sätter en gräns för hur mycket
sysselsättningen kan öka och arbetslösheten minska. I
stället är det i hög grad arbetsmarknadens och framför
allt lönebildningens funktionssätt som avgör i vilken
mån ekonomin förmår att växa utan att
överhettningstendenser uppstår. Till följd av att det
sannolikt finns outnyttjad kapacitet i ekonomin i slutet
av år 1998 och under antagande om att lönebildningen
fungerar väl, kan tillväxten under de närmaste åren
överstiga den långsiktiga trenden, utan att
inflationsproblem uppstår. För åren 1999 och 2000
beräknas BNP stiga med 2,9 % respektive 2,8 %.
Tillväxten drivs i första hand av investeringar och privat
konsumtion, men även utrikeshandeln fortsätter att ge
ett positivt bidrag till tillväxten under perioden. Med
dessa antaganden beräknas den öppna arbetslösheten
kunna falla till 4,5 % av arbetskraften år 2000.
Samtidigt beräknas knappt 4,4 % att delta i någon form
av arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Antalet reguljära
utbildningsplatser kommer att ligga på en högre nivå än
idag.
Den underliggande förbättringen av de offentliga
finanserna sker främst på utgiftssidan.
Hushållstransfereringarna reduceras bl.a. till följd av
den fallande arbetslösheten och transfereringarna till
näringslivet minskar till stor del genom nedtrappningen
av räntebidragen till bostäder. Statsskulden, mätt i
miljarder kronor, beräknas minska något under
perioden. Tillsammans med fallande räntor på
statsskulden, i takt med att äldre lån till hög ränta byts
ut, så minskar ränteutgifterna. Förbättringen av de
offentliga finanserna innebär att den offentliga sektorns
konsoliderade bruttoskuld som andel av BNP fortsätter
att minska. Vid utgången av år 2000 beräknas
skuldkvoten uppgå till 67 %.

TABELL 1.5 MEDELFRIST
PROCENTUELL FÖRÄNDRING

199
7
199
8
199
9
200
0
BNP
2,3
3,1
2,9
2,8
Öppet arbetslösa1
8,4
7,4
6,0
4,5
Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder1
4,3
4,7
4,5
4,4
Sysselsatta, antal personer

1,2
1,0
1,6
1,6
KPI, dec. dec.
2,1
1,5
2,0
2,0
Timlön
4,8
3,5
3,5
3,5
Bytesbalans2
3,1
3,8
3,9
4,0
Finansiellt sparande i offentlig
sektor2

1,9

0,6

0,5

1,5
Konsoliderad bruttoskuld2
77,
1
73,
9
70,
2
67,
0
1 Andel av arbetskraften.
2 Procent av BNP.
Källa: Finansdepartementet.

Risken att utvecklingen blir annorlunda än vad som
beskrivs i denna kalkyl hänger främst samman med vad
som händer på arbetsmarknaden. Om lönebildningen
fungerar sämre än vad som antagits och effekterna av
åtgärderna för att minska den öppna arbetslösheten blir
svagare, kan utvecklingen på arbetsmarknaden bli
betydligt mindre gynnsam. Även tillväxten kan bli
lägre, t.ex. på grund av en internationell
konjunkturavmattning. De offentliga finanserna
utvecklas då mindre förmånligt. Det kan heller inte
uteslutas att tillväxten blir högre än vad som här anges.
Om produktiviteten stiger snabbare än beräknat kan
tillväxten bli högre, varvid de offentliga finanserna
utvecklas mera förmånligt även om sysselsättningen inte
ökar snabbare.

2 Internationell utveckling
Utvecklingen i världsekonomin i sin helhet är gynnsam
med den högsta tillväxten på tio år och minskad
inflation. Den ekonomiska situationen i OECD
området har förbättrats markant under det senaste
halvåret.
En fortsatt förstärkning av den europeiska
konjunkturen förutses mot bakgrund av de senaste årens
lättare monetära förhållanden, dvs den sammantagna
effekten av ränte och växelkursutvecklingen, samt en
bestående hög efterfrågan från omvärlden. Viss
osäkerhet råder dock om styrkan i återhämtningen i
vissa större EU länder. Arbetslösheten fortsätter att
vara ett stort problem. Den amerikanska ekonomin
väntas fortsätta att utvecklas starkt, om än något
långsammare efter den kraftiga uppgången under årets
inledning. Återhämtningen i Japan förväntas fortskrida
och tillta under 1998 i takt med stigande inhemsk
efterfrågan. BNP tillväxten i OECD området
sammantaget beräknas till 2,8 % 1997 för att avta 1998
till 2,4 %. Inflationen bedöms sjunka något ytterligare.
I länderna utanför OECD förutses en fortsatt
gynnsam utveckling under prognosperioden. Trots
valutaoro i vissa asiatiska länder väntas tillväxten i
Sydostasien och Kina att bli hög jämfört med övriga
regioner. Utsikterna i Central och Östeuropa har
förbättrats bl.a. till följd av återhämtningen i
Västeuropa.

TABELL 2.1 BNP TILLVÄXT PER REGION
ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1996
1997
1998
Världen
4,0
4,3
4,2
OECD
2,2
2,8
2,4
EU
1,7
2,3
2,6
Transitionsekonomier
0,1
2,4
4,2
Central och
Östeuropa
3,3
2,8
4,0
F.d.
Sovjetunionen
1,9
2,7
4,9

U länder
6,5
6,2
6,4
Afrika
5,2
3,7
5,0
Asien
8,2
7,8
7,6
Dynamiska
asiatiska
ekonomier

6,1

5,8

5,5
Mellan och
Sydamerika
3,4
4,0
4,5
Källor: OECD, IMF och Finansdepartementet.

Världsmarknadstillväxten för svensk export förväntas
ligga strax över 7 % både 1997 och 1998, vilket är en
förbättring jämfört med 1996 då den uppgick till 5
½ %.
2.1 Utvecklingen i OECD länderna
2.1.1 Utvecklingen i EU
Konjunkturen i EU har stärkts sedan andra halvåret
1996. Det är framför allt ökningen av exporten som
bidragit till uppgången, medan den inhemska
efterfrågan i främst de större EU länderna, förutom
Storbritannien, varit fortsatt dämpad. Såväl
konsumenternas som företagens förtroende har
förbättrats sedan mitten av 1996, men variationerna
mellan länderna är stora främst vad gäller hushållens
framtidsförväntningar. Under 1997 märks en tydlig
uppgång av industriproduktionen i EU och
produktionsförväntningarna har ökat markant.
Avvägningen mellan finans och penningpolitik har
gradvis förbättrats under det senaste åren. Räntorna har
kommit ned bl.a som en följd av de förbättrade
offentliga finanserna.
Finanspolitikens stramhet accentueras under 1996
och 1997 och sammanfaller med målet att uppnå
konvergens i samband med övergången till den tredje
etappen av EMU. OECD beräknar att
budgetunderskottet i EU som helhet sjunker från 4,4 %
1996 till 3,0 % 1997. Lägre strukturella underskott,
dvs. underskott som justerats för konjunkturläget, samt
medlemsländernas medelfristiga budgetmål indikerar att
det finns förutsättningar för en varaktig förbättring av
de offentliga finanserna i EU.
Mer expansiva monetära förhållanden har bidragit till
den allt starkare konjunkturutvecklingen. Sedan våren
1995, då de korta och långa räntorna i EU var som
högst, har de kommit ned ca 3 3 ½ procent-enheter.

Under det senaste året, dvs sedan mitten av 1996, har
de långa räntorna sjunkit med ca 1½ procentenheter och
de korta med ca ½ procentenhet. Sedan årsskiftet har
EU:s nominella effektiva växelkurs deprecierat med
drygt 10 % bl.a. till följd av förstärkningen av den
amerikanska dollarn. D marken, den franska francen
m.fl. valutor har deprecierat gentemot dollarn medan
det brittiska pundet har apprecierat. Sammantaget är
växelkursförhållandena i EU gynnsamma för export och
ekonomisk tillväxt.
Inflationen i EU sjönk till 1,5 % under våren 1997.
Betydande ledig kapacitet finns i flertalet EU länder,
vilket dämpar inflationstakten. På senare tid har även
lägre energi och livsmedelspriser bidragit. Inflationen
har sjunkit relativt kraftigt i länder med tidigare hög
inflation, t ex Italien, Spanien och Grekland.
Trots den tilltagande ekonomiska tillväxten har
sysselsättningen ökat endast mariginellt i EU under det
senaste året. Drygt 11 % av arbetskraften är arbetslösa.
Av de 18 miljoner människor som är utan arbete i EU
är ca 5 miljoner under 25 år. Arbetslösheten är jämnt
fördelad mellan könen. Hälften har varit arbetslösa
längre än ett år.

Skillnaderna mellan länderna har tilltagit. Medan
arbetsmarknadsläget har fortsatt att försämras i bl.a. de
större EU länderna Tyskland, Frankrike och Italien,
har arbetslösheten minskat betydligt i t.ex.
Storbritannien, Danmark och Nederländerna.
Utsikterna för en fortsatt återhämtning av den
europeiska konjunkturen är goda. I likhet med det
senaste halvåret väntas de monetära förhållandena
stimulera ekonomin under prognosperioden. Med
hänsyn till låga inflationsförväntningar och ledig
produktionskapacitet förutses det lägre ränteläget bestå
ännu en tid och successivt ge draghjälp åt
konjunkturuppgången. Deprecieringen av flertalet
valutor inom EU, däribland D marken, gynnar
exporten samtidigt som en fortsatt stark efterfrågan i
resten av världen bidrar till att exporten kvarstår som
den huvudsakliga drivkraften i återhämtningen.
Marknadstillväxten för EU sammantaget förutses öka
till 7 ½ 8 % under prognosperioden.
Det finns vissa frågetecken avseende utvecklingen av
den inhemska efterfrågan, inte minst mot bakgrund av
det försämrade arbetsmarknadsläget i några länder och
den förhållandevis strama finanspolitiken. Det
tilltagande konsument och företagarförtroendet ger
emellertid indikationer om att investeringar och
konsumtion är på väg att tillta, även i länder där den
inhemska efterfrågan för närvarande är dämpad.
Måttliga löneökningar, stabila eller sjunkande
arbetskraftskostnader samt ett höjt kapacitetsutnyttjande
har bidragit till ökade vinstmarginaler i företagen.
Utsikterna för ökade investeringar är därmed goda.
Arbetsmarknadsläget förutses förbättras något under
1997 och 1998 jämfört med 1996, vilket kan ge positiva
effekter på den privata konsumtionen. Sammantaget
bedöms BNP tillväxten i EU som helhet till 2,3 % 1997
och 2,6 % 1998.
Inflationen förutses till drygt 2 % både 1997 och
1998. Ökningen i förhållande till dagens låga
inflationsnivå baseras på en bedömning av en uppgång i
konjunkturen samt något högre importpriser till följd av
valutadeprecieringen.

2.1.2 Utvecklingen i större enskilda EU
länder
Den återhämtning av konjunkturen i Tyskland som
inleddes under andra halvåret 1996 har fortsatt under
1997. Exporten har varit den huvudsakliga
drivkraften medan den inhemska efterfrågan har
utvecklats svagt. Konkurrenskraften har förbättrats,
beroende främst på D markens depreciering mot den
amerikanska dollarn, men också på grund av
återhållsamma löneökningar och fortsatta
rationaliseringar i företagen. Konkurrenskraften
förväntas utvecklas gynnsamt och bidra till en
fortsatt stark exporttillväxt. Avvägningen mellan
finans och penningpolitik har förbättrats. De
monetära förhållandena har blivit mer expansiva och
bidrar successivt till en stimulans av ekonomin.
Samtidigt väntas finanspolitiken vara fortsatt stram
under prognosperioden. Tillväxten kommer
inledningsvis att vara exportdriven, medan den
inhemska efterfrågan väntas ge ett ökat bidrag till
BNP tillväxten mot slutet av prognosperioden. Låga
löneökningar och den höga arbetslösheten medför att
den privata konsumtionen utvecklas måttligt. BNP
tillväxten väntas uppgå till 2,2 % 1997, för att öka
till 2,6 % 1998.
Tillväxten i Frankrike under början av 1997 drevs,
liksom i Tyskland, framförallt av exporten, som
gynnades av den växande utlandsefterfrågan och
växelkursutvecklingen. Den inhemska aktiviteten var
däremot förhållandevis svag. Under sommarmånaderna
stärktes emellertid såväl företagens som hushållens
förtroende, vilket antas få betydelse för utvecklingen
under hösten. Det svaga förtroendet bland hushållen har
tidigare ansetts hämma den privata konsumtionen.
Förutsättningarna för BNP tillväxten under andra
halvan av 1997 liksom nästa år är relativt goda. De
lättare monetära förhållandena fortsätter att stimulera
ekonomin. Den goda utvecklingen i exportsektorn och
det låga ränteläget förutses få positiva effekter på
investeringsutvecklingen, medan privat konsumtion
bedöms öka måttligt. Sammantaget väntas BNP öka
med 2,2 % innevarande år och med 2,6 % år 1998.
Den konjunkturnedgång som inleddes under 1996 i
Italien har fortsatt under 1997. Exporttillväxten har
dämpats av lirans förstärkning 1995 96 samtidigt som
investeringarna påverkats negativt av sjunkande
lönsamhet i industrin. Fallande disponibelinkomster i
reala termer samt fortsatt hög arbetslöshet hämmar den
privata konsumtionen. De åtgärder som vidtagits i syfte
att kraftigt sänka budgetunderskottet innebär en mycket
stram finanspolitik under 1997. Dämpningen av
tillväxttakten samt apprecieringen har bidragit till att
inflationen fallit och nu ligger i nivå med den i övriga
EU länder. Det lägre ränteläget bedöms successivt
stimulera den inhemska efterfrågan under
prognosperioden. BNP tillväxten förutses till måttliga
1,1 % 1997 för att sedan öka till 1,9 % nästa år.

TABELL 2.2 BNP TILLVÄXT, KPI OCH ARBETSLÖSHET
ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING
1996
1997
1998
BNP

OECD
2,2
2,8
2,4
EU
1,7
2,3
2,6
Förenta staterna
2,4
3,6
2,0
Japan
3,6
2,2
3,0
Tyskland
1,4
2,2
2,6
Frankrike
1,5
2,2
2,6
Italien
0,7
1,1
1,9
Storbritannien
2,1
3,1
2,6
Norden
2,6
3,2
3,1
Danmark
2,5
3,1
3,0
Finland
3,3
4,4
3,6
Norge
4,8
3,7
2,9
Island
5,7
4,5
3,3
Konsumentpriser

OECD
2,2
2,1
2,2
EU
2,5
2,1
2,1
Norden
1,1
1,7
1,9
Arbetslöshet i % av
arbetskraften

OECD
6,9
6,7
6,5
EU
11,4
11,2
10,9
Norden
9,1
8,7
7,9
Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

I Storbritannien fortsatte den starka utvecklingen av
privat konsumtion och export att bidra till en hög
tillväxttakt under det första halvåret 1997. Den privata
efterfrågan har stimulerats av sjunkande arbetslöshet
och stigande realinkomster samtidigt som exporten
gynnats av en stark extern efterfrågan. Under året
förutses en hög investeringstillväxt främst inom tjänste
och byggnadssektorerna. Mot slutet av 1997 och under
1998 förväntas exporttillväxten dämpas av den kraftiga
apprecieringen av det brittiska pundet som ägt rum
sedan drygt ett år. Stramare monetära förhållanden
verkar samtidigt dämpande på inhemsk efterfrågan.
Finanspolitiken förväntas bli relativt stram under
prognosperioden. BNP tillväxten bedöms bli 3,1 % i år
och 2,6 % 1998.
2.1.3 De nordiska länderna
Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen sammantaget
i de nordiska länderna under de senaste åren förväntas
fortsätta under prognosperioden och BNP tillväxten
bedöms bli högre än genomsnittet för OECD. Lägre
räntor och en gynnsam sysselsättningstillväxt bedöms
stimulera inhemsk efterfrågan samtidigt som exporten
får draghjälp av en ökad efterfrågan i Europa.
Sammantaget förväntas inflationen bli måttlig. I Norge
och Island, i viss utsträckning även i Danmark, finns
dock risk för stigande inflation.
I Danmark förväntas den goda ekonomiska
utvecklingen fortsätta, ledd av en hög privat
konsumtions och investeringstillväxt. Den privata
konsumtionen har i år stärkts till följd av bl.a. en ökad
sysselsättning och lägre räntor. Det är främst den
danska kronans appreciering mot D marken och en
stram finanspolitik som har bidragit till lägre räntor.
BNP tillväxten bedöms bli 3,1 % i år och 3,0 % 1998.
I Finland bedöms den ekonomiska tillväxten bli
fortsatt hög under prognosperioden både till följd av en
stark inhemsk efterfrågan och en ökad exporttillväxt.
Den privata konsumtionen stimuleras i år bl.a. av en
gynnsam sysselsättningsutveckling och av låga räntor.
Exporten gynnas av en väntad ökad efterfrågan på trä
och massaprodukter i Europa. Investeringstakten
bedöms öka, främst inom byggnadssektorn.
Finanspolitiken förutses bli relativt stram under
prognosperioden. Arbetslösheten förväntas sjunka
ytterligare, men förblir på en hög nivå. Sammantaget
väntas BNP tillväxten bli 4,4 % i år och 3,6 % 1998.
Den expansiva ekonomiska utvecklingen i Norge
väntas fortsätta under 1997 med stöd av en stark
inhemsk efterfrågan. En god sysselsättningstillväxt
under det innevarande året bedöms stimulera den
privata efterfrågan samtidigt som en stark ökning av
investeringarna inom olje och byggnadssektorerna
förutses. Den privata efterfrågan och investeringstakten
bedöms minska under 1998. Även om årets löneavtal är
relativt måttliga, finns det en risk för att det allt
stramare läget på arbetsmarknaden ger upphov till ett
ökat inflationstryck 1998. Sammantaget väntas en BNP
tillväxt på 3,7 % 1997 och 2,9 % 1998.
2.1.4 Förenta staterna och Japan
Den ekonomiska situationen i Förenta staterna har
under inledningen av 1997 utmärkts av fortsatt hög
ekonomisk tillväxt, sjunkande arbetslöshet och inflation
samt förbättrade statsfinanser. Efter sex år av stark
ekonomisk utveckling ökade BNP mycket starkt under
det första halvåret 1997. Den privata konsumtionen
stimulerades främst av uppgången av inkomster och
aktiepriser. Privata investeringar har fortsatt att öka i
snabb takt samtidigt som lagren byggts upp.
Arbetslösheten sjönk till 4,8 % i maj, vilket var den
lägsta nivån sedan 1973. Även om en tydlig ökning av
lönerna varit märkbar, har den totala prisökningstakten
hållits nere till följd av dollar-apprecieringen samt den
måttliga utvecklingen av de sammanlagda
arbetskraftskostnaderna. Dessa faktorer samt lägre
energi och livsmedelspriser medförde att inflationen
föll till en historiskt låg nivå, 2,2 %, i maj. Hög
ekonomisk tillväxt, och därmed högre skatteintäkter än
beräknat, har medfört att budgetunderskottet 1997
sjunkit till den lägsta nivån på 20 år, kring drygt 1 % av
BNP. En överenskommelse om att balansera budgeten
år 2002 beslutades i maj mellan administrationen och
kongressen. En expansiv finanspolitik förutses
inledningsvis, men nedskärningar inom flertalet sektorer
planeras att genomföras mot slutet av perioden. Något
stramare monetära förhållanden förutses dämpa den
inhemska efterfrågan under 1998 samtidigt som
nettoexporten ger ett negativt bidrag till tillväxten.
BNP tillväxten förutses till 3,6 % 1997 och till 2,0 %
1998. Inflationen förväntas uppgå till mellan 2 ½ och
3 % under perioden.
I Japan var tillväxten mycket stark i årets början.
Det var den privata konsumtionen som ökade kraftigt,
vilket dock i första hand återspeglade en tillfällig ökning
inför höjningen av konsumtionsskatten den 1 april.
Därefter skedde en tillbakagång i den privata
konsumtionen som resulterade i en kraftig
lageruppbyggnad, trots att exportsektorn fortsatte att
gynnas av yenens tidigare depreciering. Finanspolitiken
bedöms förbli restriktiv under prognosperioden, medan
penningpolitiken förutses vara fortsatt expansiv.
Sannolikt möts efterfrågan under resten av 1997 till viss
del genom lageravveckling. En fortsatt ökning av
exporten förutses, men de gynnsamma effekterna av
yenens tidigare depreciering klingar gradvis av under
prognosperioden. Tillsammans med det låga ränteläget
torde expansionen i exportsektorn bidra till en fortsatt
uppgång i näringslivets investeringar. Den privata
konsumtionen bedöms dock öka endast måttligt mot
bakgrund av den strama finanspolitiken. BNP tillväxten
bedöms uppgå till 2,2 % innevarande år och till 3,0 %
år 1998.
2.2 Länderna utanför OECD
Den ekonomiska tillväxten blev lägre i Central och
Östeuropa som helhet 1996 jämfört med 1995. Den
främsta anledningen var avmattningen på dessa länders
exportmarknader. I slutet av 1996 samt i början av 1997
har exportillväxten tenderat att öka i takt med att den
ekonomiska tillväxten tilltagit, framför allt i EU.
Inflationen i regionen förutses stabiliseras eller komma
ned något och den ekonomiska tillväxten bedöms
variera mellan 2 och 5 % 1997 och 1998. Bulgarien och
Rumänien utgör undantag då inflationen i dessa länder
tilltagit kraftigt och tillväxtutsikterna försämrats.
BNP tillväxten i Ryssland och Ukraina har varit
negativ under de senaste åren, men en viss förbättring
av det ekonomiska läget förutses, framför allt i
Ryssland där inflationen kommit ned avsevärt och
inflödet av utländska investeringar tilltagit. Ränteläget
väntas falla något och BNP tillväxten i Ryssland
förutses uppgå till omkring 2 % 1997 för att sedan öka
ytterligare 1998. Det bör dock noteras att osäkerheten i
denna prognos är stor.
Den ekonomiska situationen i Baltikum förbättrades
under den senare delen av 1996 och BNP ökade med 3
4 % under året som helhet. Den ekonomiska
utvecklingen har varit snabbast i Estland där strukturella
reformer genomförts för att liberalisera handel och öka
utländska investeringar. BNP tillväxten bedöms nå 4
5 % 1997 och 1998 i regionen som helhet samtidigt som
inflationen beräknas komma ned något ytterligare, till
drygt 10 %.
De dynamiska asiatiska länderna (DAE) har på
senare tid påverkats negativt av valutaoro, framför allt i
Thailand där valutan, bahten, tillåtits flyta fritt efter att
tidigare ha varit kopplad till den amerikanska dollarn.
Den inhemska efterfrågan har även dämpats av fallande
aktie och fastighetspriser samt sjunkande
konsumentförtroende. Flertalet länder i regionen har
därtill erfarit försämringar av exportutvecklingen p.g.a
sjunkande global efterfrågan på elektronikvaror. För att
undvika överhettning har de monetära förhållandena
stramats åt i Kina och DAE. En stramare finanspolitik
väntas under 1997. Trots dessa svårigheter ökar BNP i
regionen över det globala genomsnittet och det förutses
en BNP tillväxt kring 6 % i DAE och kring 10 % i
Kina under prognosperioden.
Den uppgång i den ekonomska aktiviteten i Central
och Sydamerika samt i Afrika som blev tydlig under
1996 förväntas fortsätta under prognosperioden.
Omfattande strukturella reformer i kombination med en
stabilitetsorienterad makroekonomisk politik har på ett
avgörande sätt bidragit till förbättrade tillväxtutsikter i
dessa regioner.
2.3 Risker avseende internationell
utveckling
Det finns ett antal faktorer som skulle kunna påverka de
ekonomiska och finansiella förutsättningarna i den
prognos som redovisats ovan. Även om inflationen
globalt sett kommit ned till historiskt låga nivåer kan
inflationen komma att öka mer än vad som förutsätts.
Ett ökande kapacitetsutnyttjande på produkt och
arbetsmarknaderna utgör en risk vad gäller utvecklingen
i Förenta staterna, Storbritannien och några av de
mindre EU länderna. En ytterligare appreciering av den
amerikanska dollarn gentemot D marken skulle kunna
öka inflationstrycket i Tyskland i högre utsträckning än
vad som förutsätts i prognosen. En sådan utveckling
skulle framtvinga mer omfattande räntehöjningar än vad
som antagits, vilket skulle kunna dämpa den
ekonomiska tillväxten i dessa länder. Utvecklingen på
aktiebörserna utgör ett visst orosmoment, men det krävs
förmodligen en relativt kraftig nedgång för att få mer
påtagliga effekter på den reala ekonomin. Den senaste
tidens oro på de finansiella marknaderna i vissa asiatiska
länder skulle, om den förvärras, kunna få negativa
konsekvenser för regionen. Inte minst gäller detta
Japan, som har betydande finansiella och kommersiella
kopplingar till de länder där oro har uppstått. Därtill
finns en viss risk för effekter på den globala ekonomin.
Vidare kan osäkerhet kring vilka länder som kan
komma att delta i EMU leda till turbulens på ränte och
valutamarknaderna i EU med negativa effekter på
tillväxt och arbetsmarknad. Flera EU länder, inkl.
Tyskland, Frankrike och Italien, förutses få underskott i
de offentliga finanserna på eller nära 3,0 % av BNP
1997. Inte minst den försämrade utvecklingen på
arbetsmarknaden har under året inneburit ökade
offentliga utgifter i dessa länder samtidigt som en
uppgång av den privata konsumtionen fortsatt hämmats.
Samtidigt skulle utvecklingen i EU kunna bli mer
positiv än beräknat. Inte minst de lättare monetära
förhållandena och antydningarna om ett förbättrat
företags och konsumentförtroende skulle kunna stärka
den inhemska efterfrågan i snabbare takt än förutsett i
prognosen.

3 Kapitalmarknaderna
Under det senaste året har utvecklingen på de finansiella
marknaderna dominerats av en allt starkare dollar samt
till nyligen stigande börskurser. Utvecklingen på
räntemarknaderna har varit mindre dramatisk. De
europeiska räntorna har varit stabila vid de nivåer som
etablerades under 1996. I Förenta staterna har
rörelserna varit större beroende på osäkerhet kring
penningpolitikens utformning.
3.1 Utvecklingen i omvärlden
Sedan mer än ett år tillbaka har osäkerheten kring
behovet av en stramare penningpolitik i Förenta staterna
påverkat de finansiella marknaderna. Bakgrunden är en
stark konjunktur och låg arbetslöshet samtidigt som
inflationen förblivit låg. Under våren ökade
förväntningarna om en styrräntehöjning, inte minst
beroende på signaler från den amerikanska
centralbanken om att man såg en risk för ökande
inflation. I mars höjde också Federal Reserve styrräntan
från 5,25 % till 5,5 %. Direkt efter höjningen fanns
utbredda förväntningar om fortsatta räntehöjningar men
dessa har hittills uteblivit och förväntningarna om
ytterligare styrräntehöjningar har efterhand minskat.
Detta har under sommaren bidragit till en påtaglig
obligationsräntenedgång. Obligationsräntan i Förenta
Staterna har varierat mellan 6 och 7 % under det
senaste året beroende på hur man för tillfället bedömt
risken för stigande inflation och högre styrränta. Under
prognosperioden antas det, utifrån den starka
konjunkturutvecklingen och risken för stigande
inflation, finnas en viss tendens till högre räntor i
Förenta staterna, både vad gäller långa och korta
marknadsräntor. I båda fallen väntas dock
ränteuppgången bli begränsad.

Kursuppgången på New York börsen har fortsatt det
senaste året. Under året har kurserna stigit med ca
18 %.
Tillfälligt har dock aktiekurserna vikit i samband
med vad som förefaller vara oro för att kursnivån inte
varit fundamentalt välgrundad samt risken för en
stramare penningpolitik och högre obligationsräntor.
I Japan har obligationsräntorna under det senaste året
varit ca 2,5 %. En viss variation i räntenivån har dock
förekommit då räntorna stigit vid förväntningar om en
mer påtaglig konjunkturåterhämtning och en mindre
expansiv penningpolitik. Under sommaren har dock
dessa förväntningar åter minskat. De korta
marknadsräntorna har sedan årsskiftet stigit marginellt
från en nivå strax över noll till omkring 0,5 %.
Inom EU fortsätter förberedelsearbetet inför den
Ekonomiska och monetära unionen. Detta har bland
annat inneburit en stramare finanspolitik, vilket
tillsammans med en på kontinenten fortfarande svag
konjunkturuppgång har givit utrymme för en expansiv
penningpolitik. I kärnländerna inom ERM är de korta
marknadsräntorna ca 3 3,5 %. Utformningen av den
ekonomiska politiken i Europa har också möjliggjort att
obligationsräntorna sedan inledningen av 1996 varit låga
jämfört med tidigare under 1990 talet trots att
räntenivån i Förenta staterna varit avsevärt högre.
Förberedelserna inför EMU har också inneburit
minskande skillnader mellan obligationsräntorna i EU:s
medlemsstater, exempelvis har skillnaden mellan
italienska och tyska femårsobligationer minskat med ca
0,8 procentenheter till ca 1,35 procentenheter från
årsskiftet till i slutet av augusti i år. Den spanska
räntedifferensen gentemot Tyskland har sjunkit i
motsvarande grad till ca 0,7 procentenheter medan
räntan i Sverige var ca 0,95 procentenheter högre än i
Tyskland i slutet av augusti, vilket endast är marginellt
lägre än vid årsskiftet. De minskade räntedifferenserna
återspeglar bl.a. ökade förväntningar om att ett stort
antal länder kommer att delta i valutaunionen från och
med januari 1999.

Under prognosperioden antas en alltmer stabil
konjunkturuppgång i Tyskland bidra till en något högre
ränta tillsammans med att de tyska obligationsräntorna,
i någon mån, påverkas av att ett stort antal länder väntas
delta i EMU varav några historiskt sett haft en avsevärt
högre räntenivå än Tyskland. Inom något år förefaller
också en viss penningpolitisk åtstramning i Tyskland
sannolik.
Under 1997 har den appreciering av dollarn som
inleddes under sommaren 1995 accelererat. Kursen mot
D marken, och mot flertalet ERM valutor har
apprecierat med ca 17 % från årsskiftet till och med
augusti. Dollarns kurs mot yenen har endast stärkts med
ca 3 % men vårens utveckling har präglats av relativt
stora fluktuationer. Bakgrunden till dollarns förstärkning
mot D marken förefaller i huvudsak utgöras av
skillnaden i konjunkturutveckling och utformning av
penningpolitiken. Den starka konjunkturen och högre
räntenivån i Förenta staterna jämfört med Europa och
Japan samtidigt som inflationen i Förenta staterna
förefaller förbli låg, har inneburit att dollarn blivit en
mer attraktiv valuta för investerare. Förväntningar om
att ett stort antal länder kommer att delta i
valutaunionen och att detta kommer att innebära en
svagare utveckling för den gemensamma valutan,
euron, än vad som annars skulle ha blivit fallet anses av
många bedömare också ha bidragit till den starkare
dollarn.
3.2 Utvecklingen i Sverige
Kronans appreciering avstannade under 1996 och under
innevarande år har kronan åter försvagats. Sedan
kronan var som starkast i mitten av oktober 1996 har
den mätt med TCW index försvagats med ca 6,5 % till
ett index på ca 121 i slutet av augusti. Försvagningen
kan i huvudsak kopplas samman med dollarns allmänna
förstärkning. Kronans försvagning mot dollarn har
under året varit ca 13 %. Därmed skulle de tidigare
beskrivna orsakerna till dollarns appreciering också till
stor del kunna förklara kronans utveckling.
Riksbanken valde att successivt sänka reporäntan
under 1996, från 8,91 % till 4,10 %. Sänkningarna
genomfördes mot bakgrund av en stram finanspolitik,
en starkare kronkurs samt en då mer osäker
konjunkturutveckling. Därtill bidrog inte minst en lägre
inflation och lägre inflationsförväntningarna till
utrymmet för styrräntesänkningar. I den
inflationsrapport som Riksbanken publicerade i början
av mars 1997 noterade man att ett visst utrymme för
något mer stimulerande monetära förhållanden fanns,
men slutsatsen var ändå att penningpolitiken var väl
avvägd mot bakgrund av den osäkerhet som fanns i
bedömningen. Under våren var kronans kurs svagare än
vad som låg till grund för Riksbankens bedömning i
mars. Detta innebar att de monetära förhållandena kom
att bli något mer expansiva under våren trots en
oförändrad reporänta. I den inflationsrapport som
presenterades i juni noterade Riksbanken att
penningpolitiken var väl avvägd. Hittills under 1997 har
Riksbanken inte ändrat reporäntans nivå. Om
förväntningarna om penningpolitiken infrias, såsom de
återspeglas i räntorna på penningmarknaden, kommer
reporänta att höjas under 1998.
Den 5 åriga svenska obligationsräntan har till och
med augusti stigit med omkring 0,4 procentenheter
under 1997. Därmed har den nedgång i de svenska
obligationsräntorna som pågått sedan våren 1995
avstannat. Detta återspeglar att den allmänna trenden i
Förenta staterna och Europa mot lägre obligationsräntor
brutits, men även andra faktorer spelar in. De svenska
räntorna påverkas dels av ett i huvudsak redan etablerat
förtroende för saneringen av de svenska statsfinanserna
och Riksbankens inflationsmål, dels av förväntningar
om att Sverige inte kommer att vara ett av de länder
som deltar i valuta-unionen i inledningen av 1999. Den
svenska obligationsränteutvecklingen påverkas
emellertid även av förväntningarna om antalet
deltagande länder i valutaunionen. Under perioder när
förväntningarna ökar om att länder som Italien och
Spanien kommer att delta i valutaunionen från dess
inledning minskar skillnaden mellan svenska och tyska
obligationsräntor. Under nästa år antas de svenska
obligationsräntorna komma att påverkas av tendensen
till allmänt högre obligationsräntor i Europa. En viss
obligationsränteuppgång förutses därmed i Sverige
under 1998.

Kursuppgången på Stockholms fondbörs, som pågått
sedan inledningen av 1995, har fortsatt även under
1997. Under årets första åtta månader steg kurserna
med 27 %. De branschindex som utvecklats bäst är
försäkrings , verkstads och skogsindustriindex.
Dollarns appreciering som väntas ge ökade vinster i
exportbolagen samt de låga räntorna som bidragit till ett
inflöde av kapital till börsen kan anges som två viktiga
förklaringar till kursutvecklingen. Även övriga
europeiska börser har utvecklat väl. Frankfurtbörsen har
stigit med 35 % hittills under året och Londonbörsen ha
stigit med 17 %. Kursuppgången innebär dock att det
finns en betydande osäkerhet om dagens kursnivåer är
rimliga utifrån bolagens förväntade vinster samt den
extra avkastning som placeringar i aktier bör erbjuda
jämfört med andra mindre riskfyllda placeringar. I
augusti sjönk kurserna på Stockholmsbörsen, från den
högsta nivån under månaden, med ca 8 %.
Under 1997 har utlåningen från svenska kreditinstitut
åter börjat öka. Tillväxttakten för utlåningen till
allmänheten låg i juni på ca 5 %. Såväl utlåningen från
banker som från bostadsinstitut expanderar. Bankernas
utlåning till hushåll ökar dock inte påtagligt men
nedgången har upphört. Samtidigt har inlåningen från
hushållen till bankerna minskat under 1997 från att ha
ökat under 1996, vilket dock sammanfaller med ett ökat
fondsparande. Den lägre räntan på inlåningskonton
tillsammans med Stockholmsbörsens positiva utveckling
har sannolikt bidragit till detta. Sammantaget förefaller
utvecklingen på kreditmarknaden bidra till bilden av en
starkare privat efterfrågan. Till denna bild bidrar också
att tillväxten i penningmängden, mätt som sedlar och
mynt, ökar med omkring 5 % i årstakt.
Penningmängdens ökningstakt steg från en nivå strax
under noll vid inledningen av 1996 till en tillväxttakt på
ca 5 % i början av 1997. Därefter har tillväxttakten
varit tämligen stabil.

4 Utrikeshandeln
Exporten av varor ökade med 6 % förra året trots
avmattningen på den för Sverige viktiga EU
marknaden. En gynnsam exportinriktning med en
växande andel teleproduktindustri låg bakom den
positiva utvecklingen. En viss förstärkning i
konjunkturen i EU framöver, kraftiga
produktivitetsökningar inom industrin samt den relativa
försvagningen av kronan beräknas innebära att
varuexporten ökar med drygt 9 % i år och med 7,5 %
1998. Den totala andelsvinsten på världsmarknaden
uppgår därmed till hela 3,5 % under perioden.
Efter att ha utvecklats svagt under 1996 bedöms
varuimporten öka kraftigt de kommande åren till följd
av en uppgång i den inhemska efterfrågan och den
kraftiga exportökningen. Överskottet i bytesbalansen
stiger ytterligare och beräknas uppgå till 70 miljarder
kronor år 1998, vilket motsvarar ca 4 % av BNP.
4.1 Varuhandeln
En viss avmattning noterades i den internationella
marknadstillväxten under första halvåret i år.
Utvecklingen för den svenska varuexporten var dock
fortsatt stark. Importen av varor inom OECD området
förutses ta fart andra halvåret 1997 för att sedan ligga
kvar på en hög ökningstakt även nästa år. I länderna
utanför OECD bedöms marknadstillväxten, trots en
mindre dämpning av aktiviteten under 1997, bli fortsatt
stark. Detta bidrar till att marknadstillväxten för svenska
varor stiger från 5,5 % år 1996 till drygt 7 % både
1997 och 1998.
Svensk exportindustri fortsatte att ta
marknadsandelar under första halvåret 1997.
Varuexporten ökade med 8,5 % i volym.
Exportframgångarna var mycket stora framför allt i
länder utanför OECD området, medan exporten till
EU länderna i stort var oförändrad under perioden.
Liksom tidigare har exporten av teleprodukter ökat
mycket kraftigt vilket i viss mån kan förklara den
gynnsamma utvecklingen av marknadsandelarna under
årets inledning. Andelen elektrovaror (inkl.
teleproduktindustri) i den totala svenska exporten steg
från 11 % i början på 1990 talet till drygt 18 % under
början av 1997.
De internationella priserna på bearbetade varor har
höjts i ringa omfattning de senaste åren. Till följd av ett
fortsatt starkt konkurrenstryck väntas denna utveckling
bestå fram till och med 1998. Det är framför allt inom
EU som resursutnyttjandet, trots den högre ekonomiska
aktiviteten nästa år, bedöms kvarstå på en relativt
måttlig nivå. Ett fortsatt globalt överutbud på
basindustriprodukter borgar för att prisutvecklingen
inom denna produktgrupp blir återhållsam. Sannolikt
dämpas också den internationella prisutvecklingen av
effekterna den pågående handelsliberaliseringen.

Den mycket gynnsamma produktivitetsutvecklingen i
svensk industri i kombination med ett relativt lågt initialt
kapacitetsutnyttjande bedöms medföra att
exportföretagen höjer sina priser i begränsad omfattning
mätt i svensk valuta. Därmed utnyttjar exportindustrin
det gynnsamma konkurrensläget till att vinna
marknadsandelar under prognosperioden. Mellan 1996
och 1998 antas kronan konkurrensvägt försvagas med
knappt 4 %. Detta bedöms resultera i en sänkning av
relativpriset med lika mycket. Som en följd av de
kvardröjande effekterna av de kraftiga
relativprishöjningarna åren 1995 och 1996 begränsas
dock svensk exportindustris andelsvinster på OECD
marknaden till drygt 2 % under perioden 1996 till 1998.
Exportframgångarna inom övriga regioner antas dock
bli fortsatt stora framför allt i år, varvid den totala
andelsvinsten på världsmarknaden beräknas uppgår till
3,5 % under perioden. Svensk exportindustri gynnas
under prognosperioden av en fördelaktig
produktinriktning med en snabbt expanderande
teleproduktindustri där efterfrågetillväxten är mycket
hög. Den starka andelsutvecklingen inom övriga
regioner (dvs. främst de asiatiska länderna) påverkas i
stor omfattning av expansionen inom denna sektor.
Efter att ha utvecklats svagt under 1996, steg
varuimporten med ca 8 % i volym under första halvåret
i år. Importandelen i efterfrågan steg mer än den
trendmässiga utveckling. En förklaring till detta kan
vara att det är speciellt importintensiva delar av den
privata konsumtionen som nu ökar snabbast, t.ex. inköp
av bilar och elektronikvaror. Utvecklingen ska dock
också ses i ljuset av att importandelarna minskade 1996.
En del av den kraftiga ökningen i importen kan därför
ses som ett återställande till en mer normal nivå.

TABELL 4.1 EXPORT OCH IMPORT AV VAROR

MILJARD
ER
KRONOR

PROCENTUELL
VOLYMUTVECKLING

PROCENTUELL PRISUTVECKLING

1996

1996
1997
1998

1996
1997
1998
Varuexport

Bearbetade varor
491,6

6,7
9,9
8,4

5,7
0
1,4
Fartyg
2,7

15,5
5,0
0,0

0,1
0,3
0,5
Petroleumprodukter
12,0

6,7
5,7
2,4

5,3
3,6
1,0
Övriga råvaror
60,9

4,1
6,4
1,5

11,9
5,6
4,0
Summa varuexport
567,3

6,3
9,4
7,5

6,2
0,7
1,6
Varuimport

Bearbetade varor
356,7

0,9
10,0
8,0

6,0
1,2
1,2
Fartyg
4,2

7,5
7,5
26,3

0,3
1,0
0,7
Råolja
20,2

18,5
4,3
2,5

12,2
4,6
0,6
Petroleumprodukter
13,6

0,7
3,2
1,2

4,8
6,6
0,0
Övriga råvaror
50,5

6,3
1,0
2,8

12,4
3,4
1,0
Summa varuimport
445,2

2,1
8,3
7,2

5,8
1,7
0,8
Anm.: Varuexporten är i tabellen redovisad enligt utrikeshandelsstatistiken.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Mot bakgrund av att ökningstakten för efterfrågan
väntas tillta under andra halvåret bedöms
importtillväxten även för helåret 1997 uppgå till ca 8 %.
Stigande privat konsumtion och export bidrar till denna
ökning. Nästa år beräknas varuimporten volymmässigt
stiga med ca 7 %. Detta innebär en fortsatt växande
importandel, vilket ligger i linje med utvecklingen under
de senaste decennierna.
Nettoexporten, dvs. export minus import, har under
perioden 1993 till 1996 bidragit till tillväxten i
betydande omfattning. I genomsnitt har det årliga
bidraget uppgått till ca 1 ½ procentenheter. Orsaken är
det gynnsamma konkurrensläget och den relativt svaga
inhemska efterfrågan. Innevarande år beräknas bidraget
vara fortsatt högt uppgående till 1,2 procentenheter, för
att nästa år minska till 0,7 procentenheter.
4.2 Bytesbalansen
På några få år har underskotten i bytesbalansen vänts till
ett växande överskott. Under förra året uppgick
överskottet i bytesbalansen till 2,4 % av BNP. Under
det senaste året har emellertid bytesbalansen uppvisat ett
stagnerande överskott, mätt på årsbasis. Från och med
andra halvåret i år beräknas dock överskottet åter stiga
tack vare en gynnsam utveckling för varuexporten samt
stigande världsmarknadspriser på skogsvaror, vilket
innebär att handelsbalansöverskottet växer kraftigt.
Tjänstenettot däremot försämras ytterligare.
Kronförsvagningen det senaste året har gjort det dyrare
att semestra utomlands samtidigt som den allmänna
uppgången i hushållens efterfrågan beräknas leda till ett
ökat utlandsresande. De övriga posterna i
tjänstebalansen förändras endast marginellt frånsett
sjöfartsnettot som förbättras ytterligare. Under de
närmaste åren förutses en förbättring av
kapitalavkastningsnettot.
Räntenettot väntas förbättras i år jämfört med 1996
eftersom räntekostnaden på bruttoskulden väntas sjunka
under prognosperioden medan ränteintäkterna på
tillgångarna väntas vara oförändrade eller stiga något.
Detta innebär att räntenettot förbättras trots att den
räntebärande skulden antas komma att stiga på grund av
att den privata sektorn nettoköper aktier under 1997 i en
utsträckning som överstiger den positiva bytesbalansen.

Nettoutdelningen på portföljaktier förväntas vara
fortsatt negativ. Detta förklaras dels av att det utländska
ägandet av svenska aktier är större än det svenska
ägandet av utländska aktier, dels av att
direktavkastningen är högre på svenska aktier än
utländska. Under 1997 försämras nettoutdelningen av en
ökad direktavkastning från de svenska företagen. Sedan
något år finns dock en trend mot ökade svenska
placeringar i utländska aktier. Detta väntas innebära en
gradvis förbättring av nettoavkastningen efter år 1997.
Nettobidraget till EU belastade bytesbalansen med
6,5 miljarder kronor under 1996. Nettobelastningen
förväntas bli högre under de närmaste åren i takt med
att den svenska rabatten på medlemsskapsavgiften
reduceras. Under 1997 väntas nettobidragets effekt på
bytesbalansen bli drygt 8 miljarder kronor medan den
beräknas bli 10 miljarder kronor 1998.

TABELL 4.2 BYTESBALANSEN
MILJARDER KRONOR

1995

1996

1997

1998
Varuexport
564,4
562,7
619,6
677,1
Varuimport
458,8
441,5
486,3
525,6
Korrigeringspost
0,4
3,7

Handelsbalans
106,0
117,5
133,3
151,5
Sjöfartsnetto
10,1
11,0
12,4
13,3
Övriga transporter
0,8
1,3
0,5
0,2
Resevaluta
14,1
17,2
21,0
24,5
Övriga tjänster
1,3
2,9
1,1
1,1
Tjänstebalans
3,4
4,6
8,1
10,3
Löner
1,2
1,7
1,7
1,7
Avkastning på kapital
45,0
54,0
50,2
48,4
därav

räntenetto
64,3
64,2
61,7
61,0
direktinvesteringa
r
22,0
17,1
20,0
20,5
portföljaktier
2,7
6,9
8,5
7,9
Övriga transfereringar
21,0
17,4
19,2
21,0
Bytesbalansen
35,3
39,7
54,1
70,1
Andel av BNP
2,1
2,4
3,1
3,8
Anm.: Bytesbalansen är enligt Riksbankens definition.
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet.

5 Näringslivets produktion
Efter två år med en årlig produktionstillväxt på 5 %
dämpades tillväxttakten i näringslivet förra året till
knappt 2 %. Avmattningen i industrikonjunkturen mot
slutet av 1995 och under 1996 spred sig till de
industrirelaterade tjänstesektorerna, samtidigt som
expansionen i de hemmamarknadsinriktade delarna av
näringslivet var måttlig.

TABELL 5.1 NÄRINGSLIVETS PRODUKTION
PROCENTUELL
VOLYMFÖRÄNDRING

1995
1996
1997
1998
Jordbruk, fiske och
skogsbruk
7,7
3,7
2,0
1,7
Industri
9,8
2,1
6,0
5,5
El, gas, värme och
vattenverk
1,9
0,2
3,0
1,0
Byggnadsindustri
2,4
2,1
1,5
4,5
Näringslivets tjänster
3,7
1,8
3,0
2,8
Summa näringsliv
5,0
1,7
3,5
3,6
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.

Produktionen i den cykliska basindustrin steg kraftigt
första halvåret 1997. Den exportledda uppgången inom
basindustrin bedöms sprida sig till allt fler delar av
näringslivet i år. En gradvis förstärkning av det
europeiska konjunkturläget innebär att
produktionsuppgången i övriga exportindustrin blir stark
från och med andra halvåret 1997. Svensk industri
gynnas av den goda investeringskonjunkturen i
Västeuropa och den fortsatt kraftiga efterfrågeökningen
på teleprodukter. Tudelningen mellan en expanderande
exportsektor och en dämpad hemmamarknadsektor
började avta mot slutet av förra året. Den utvecklingen
förstärks successivt i år genom att uppgången i den
privata konsumtionen beräknas stimulera de
konsumtionsinriktade delarna av tjänstesektorn. Den
starkaste tillväxten inom tjänstesektorn väntas dock
komma i företag som huvudsakligen producerar tjänster
för industrin såsom uppdragsverksamhet,
dataverksamhet samt åkerier. Nästa år bedöms
exportens bidrag till tillväxten minska medan den
inhemska investeringskonjunkturen vänder uppåt. Detta
tillsammans med en fortsatt stark efterfrågeökning från
hushållen medför att en större del av den förutsedda
produktionstillväxten i stället kommer inom den
hemmamarknadsorienterade delen av industrin samt i de
konsumtionsorienterade delarna av tjänstesektorn. En
stark återhämtning förutses också inom
byggnadsindustrin nästa år. Ett ökat bostadsbyggande
och ett högre resursutnyttjande inom näringlivet väntas
leda till ett kraftigt uppsving för sektorn. Sammantaget
beräknas produktionen i näringslivet öka med knappt
3,5 % Dr 1997 och med 3,6 % Dr 1998.
5.1 Industrin
Industrikonjunkturen var dämpad under större delen av
förra året. Produktionen hölls tillbaka av ett markant
lageromslag och en internationell konjunkturavmattning.
Mot slutet av året skedde dock en återhämtning av
industriproduktionen med en markerad uppgång för
skogsindustrin. För helåret 1996 ökade
industriproduktionen med 2,1 %. Uppgången förra året
var dock begränsad till främst elektroindustrin där
produktionen av teleprodukter steg kraftigt.
Industrikonjunkturen har gradvis stärkts under första
halvåret 1997. Förbättringen syns särskilt på
orderingången som har ökat med 18 % första halvåret
jämfört med motsvarande period förra året. Styrkan i
återhämtningen understryks också av att uppgången
kommer på bred bas inom flertalet viktiga
industrisektorer. Under prognosperioden förutses en
gradvis stigande efterfrågan på investeringsvaror i
Västeuropa tack vare ett `kat resursutnyttjande och låga
räntor. Detta gynnar den svenska verkstadsindustrin
som i hög grad @r specialiserad på investeringsvaror.
De kraftiga produktivitetsökningarna inom branschen
antas också leda till att företagen tar marknadsandelar.
Den fortsatt starka efterfrågeökningen för teleprodukter
bidrar till att verkstadsindustrin växer betydligt snabbare
@n förra året. Inom basindustrin har produktionen under
ett drygt års tid begränsats av för stora lager och en
svag marknadstillväxt. Lageranpassningsprocessen
förefaller nu vara över samtidigt som tillväxten på den
för basindustrin viktiga västeuropeiska marknaden
väntas tillta. Basindustrin har de senaste två åren byggt
ut kapaciteten i hög takt. Därigenom är sektorn väl
förberedd på en konjunkturuppgång, vilket bör innebära
att produktionen kan växa kraftigt både i år och nästa år
utan att några flaskhalsar uppstår.
Tudelningen mellan en stark exportsektor och en
svag hemmamarknadsindustri förutses avta under
prognosperioden. Denna bild bekräftas också av
Konjunkturinstitutets barometer från juni som
visserligen visar på en fortsatt kraftigt stigande
orderingång på exportmarknaden men även på att
orderflödet på hemmamarknaden har vänt uppåt. År
1998 väntas produktionen stiga snabbare i
hemmamarknadsindustrin i samband med att den
inhemska investeringskonjunkturen åter vänder uppåt.
Däremot avtar ökningstakten något i exportindustrin till
följd av att kronan gradvis stärks. Sammantaget
beräknas industriproduktionen stiga med 6 % i Dr och
med 5,5 % nästa år.
Industrins faktiska kapacitetsutnyttjande sjönk något
under första kvartalet 1997 och uppgick därmed till
87,0 %. Detta var 3 procentenheter lägre @n
utnyttjandegraden vid förra konjunkturtoppen Dr 1994.
Inga uppgifter föreligger ännu från andra kvartalet men
enligt Konjunkturinstitutets barometer steg
kapacitetsutnyttjandet. De investeringsplaner som
föreligger innebär att kapitalstocken beräknas växa med
ungefär 10 % mellan 1996 och 1998. Mot bakgrund av
den snabba produktionsökningen bedöms dock
utnyttjandegraden gradvis öka under hela perioden.
Någon generell resursbrist torde dock inte behöva
uppstå. Produktivitetsökningarna antas förbli mycket
höga samtidigt som tillgången på kvalificerad
arbetskraft bedöms vara relativt god.

TABELL 5.2 NYCKELTAL FÖR INDUSTRIN
PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1995
1996
1997
1998
Industriproduktion
9,8
2,1
6,0
5,5
Lönekostnad per timme
5,6
7,8
5,1
4,0
Produktivitet
5,1
2,2
7,3
3,9
Enhetsarbetskostnad,
(ULC)
0,5
5,5
2,0
0,1
14 OECD länders ULC
0,3
0,7
0,1
0,9
14 OECD länders ULC,
SEK
1,9
8,5
4,5
0,9
Relativ ULC, SEK
1,4
15,3
6,3
0,8
Vinstmarginal,
förändring
1,3
2,2
0,2
0,0
Bruttoöverskottsandel1
40,1
34,3
34,7
35,1
1Bruttoöverskottsandel avser andelen av förädlingsvärdet till faktorpris.
Anm: Konkurrentländernas ULC (Unit Labour Cost, dvs .arbetskostnad
per producerad enhet) är viktade med OECD:s konkurrensvikter, som
tar hänsyn till konkurrensen med både export och hemmaproduktion på
exportmarknaden. Konkurrensen gentemot länderna utanför OECD
området är inte inkluderad.
Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Svensk industris konkurrensläge beräknas bli fortsatt
gynnsamt fram till och med 1998. Förra årets höga
lönekostnadsökningar i kombination med apprecieringen
av kronan innebar visserligen att industrins relativa
enhetsarbetskostnad steg med ca 15 % jämfört med
Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer, men eftersom
utgångsnivån år 1995 var exceptionellt låg och det
relativa kostnadsläget bedöms åter förbättras framöver,
framstår konkurrensläget som fortsatt fördelaktigt.

Produktiviteten beräknas öka med drygt 7 % enbart i
år och med ca 4 % nästa år, vilket innebär att den
utvecklas betydligt mer fördelaktigt i Sverige än i
omvärlden. De snabba produktivitetsökningarna kan
förklaras av ett flertal olika faktorer. Den tilltagande
internationaliseringen till följd av bl. a. EU inträdet har
medfört ett större konkurrenstryck som befrämjar
kontinuerliga rationaliseringar. Den högre
produktiviteten beror också på att en betydande del av
expansionen såväl i år som nästa år sker i de
högproduktiva delarna av industrin såsom basindustrin
och elektroindustrin. Löneökningarna under perioden
förutses fortsätta att vara högre än i omvärlden men
effekten på kostnadsläget motverkas av den starka
produktivitetsutvecklingen. Dessutom har
kronförsvagningen mellan 1996 och 1997 ytterligare
förbättrat industrins relativa kostnadsläge. Industrins
relativa enhetsarbetskostnad beräknas sammantaget
minska med drygt 7% jämfört med de viktigaste
konkurrentländerna från 1996 till 1998 och bedöms vara
fördelaktig ur ett internationellt perspektiv.
Industrins lönsamhet, mätt som driftsöverskottet
brutto som andel av förädlingsvärdet, sjönk från extremt
höga 40 % år 1995 till 34 % år 1996. Lågkonjunkturen
förra året gav upphov till en stark priskonkurrens såväl i
Sverige som utomlands samtidigt som kronans
appreciering medförde prispress på svenska
exportvaror. Prisutvecklingen har hittills i år (fram till
juli månad) varit mycket återhållsam med tanke på att
kronan har fallit i värde. I takt med att konjunkturen
stärks antas dock prisökningarna tillta, om än i
långsammare takt jämfört med tidigare
konjunkturuppgångar. Insatsvarukostnaden `kar
visserligen med knappt 2% under 1997, till följd av
krondeprecieringen som höjer importpriserna, och
arbetskraftskostnaden stiger med ca 5 % i Dr, men
ökningen av de rörliga kostnaderna begränsas ändå till
ca 1 % till följd av den mycket fördelaktiga
produktivitetsutvecklingen.

Prisprognosen förutsätter ett fortsatt återhållsamt
prisbeteende såväl hos exportföretagen som hos
hemmamarknadsföretagen. Detta stöds av
Konjunkturinstitutets junibarometer där det framgår att
företagen planerar för mycket måttliga prisökningar.
Produktpriserna beräknas sammanvägt öka med
knappt 1 % år 1997. Lönsamheten beräknas således i
stort bli oförändrad. Nästa år väntas den starkare
konjunkturen i omvärlden leda till en något högre
internationell prisökningstakt. Till följd av ett globalt
utbudsöverskott inom de flesta branscher antas dock
prisökningarna bli förhållandevis begränsade. Det gäller
också den cykliska basindustrin, även om
vinstmarginalerna där Dter förutses stiga.
Kapacitetsutbyggnaden i svensk exportindustri samt en
fortsatt gynnsam produktivitetsutveckling bedöms leda
till att exportföretagen höjer priserna i samma
utsträckning som konkurrenterna. Detta innebär
oförändrade vinstmarginaler nästa år. En växande
inhemsk efterfrågan beräknas innebära att de mer
pressade hemmamarknadsföretagen förbättrar sin
vinstsituation något. För industrin som helhet beräknas
därmed vinstandelen stiga till 35 % 1998 vilket @r en
lönsamhet på god europeisk nivå.
5.2 Byggnadsverksamheten
Byggsektorns produktion vände upp förra året efter att
ha fallit med närmare 30 % mellan 1990 och 1995.
Omfattande statliga stimulansåtgärder riktade mot
bostadssektorn men också kapacitetsutbyggnaden inom
exportindustrin ledde till en produktionsökning på 2 %.

TABELL 5.3 BYGGNADSVERKSAMHET
MILJARDER KRONOR LÖPANDE
PRISER
ÅRLIG PROCENTUELL
FÖRÄNDRING

1996
1995
1996
1997
1998
Byggnadsinvesteri
ngar
114,
9
3,6
2,8
5,6
7,0
Näringslivet
58,9
13,1
3,7
1,9
5,8
Myndigheter
25,7
1,5

10,5
4,2
4,4
Bostäder
30,3
28,8
14,7

21,2
12,
8
Reparationer och
underhåll

81,0

1,2

1,1

5,0

0,8
Totalt
195,9
2,7
2,1
1,5
4,5
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.

Byggvolymen beräknas falla tillbaka något i år för att
sedan stiga i betydande omfattning 1998. Svängningarna
i bygginvesteringarna beror till stor del på variationer i
bostadsbyggandet. De temporära investeringsbidragen
till ny och ombyggnation verkar ha inneburit en
tidigareläggning av bostadsproduktion från årsskiftet
1996/97 till början av förra året. Det mesta talar
emellertid för att nedgången endast är temporär och att
bostadsproduktionen gradvis ökar framöver.
Tidigareläggningen innebär dock att bostadsvolymen i
år blir mycket låg trots att de flesta indikatorer tyder på
att en stabil uppgångsfas @r nära förestående. Räntorna
har sjunkit, vakansgraden är mycket låg i expansiva
områden, och bostadspriserna har stigit rejält. Inom
storstadsområdena ligger marknadsvärdet redan idag
över nyproduktionskostnaden vilket gör det lönsamt att
bygga nytt. Låga räntor, stigande disponibelinkomster
samt en sysselsättningsökning förutses öka efterfrågan
på bostäder nästa år.
Den relativt kraftiga konsumtionsökningen bör med
viss eftersläpning leda till en uppgång för byggandet av
kommersiella lokaler. Den positiva
sysselsättningutvecklingen bör likaså innebära att
byggandet av kontorslokaler åter ökar, om än från låga
nivåer. Regeringen har beslutat om att avsätta ca 1,5
miljarder kronor per år från och med 1998 till ett
omställningsprogram inom energisektorn. Programmet
förutses medföra en positiv effekt på
bygginvesteringarna nästa år. Kapitalkvoten i
energisektorn har under ett antal Dr sjunkit vilket torde
innebära att det finns en potential för ökade
energiinvesteringar. Reparationerna i byggsektorn stiger
innevarande och nästa år bl.a. till följd av
skattereduktionen för reparation och ombyggnad av
bostäder. Byggandet beräknas sammantaget öka med
4,5 % 1998.
Det positiva scenario som tecknas @r dock avhängigt
av att byggandet kan öka utan inflationstendenser.
Visserligen var den totala byggarbetslösheten så sent
som i juni månad extremt hög (ca 25 %) men tidigare
erfarenheter visar att branschen @r mycket känslig för
svängningar i efterfrågeläget. Den höga nivån på
arbetslösheten verkar ha haft mycket liten effekt på
årets avtal inom branschen. Skulle
byggarbetsmarknaden fungera dåligt riskerar
uppgångsfasen att snabbt leda till stigande byggpriser
som i sin tur skulle bromsa uppgången.

6 Arbetsmarknad
Under 1996 och inledningen av 1997 försvagades
arbetsmarknadsläget markant. De senaste månaderna
har dock läget förbättrats något. Den öppna
arbetslösheten har slutat att öka och sysselsättningen har
stigit något . Flera tecken tyder på en successiv
förbättring av läget på arbetsmarknaden under det andra
halvåret i år. Mätt som årsgenomsnitt faller dock
sysselsättningen med 1,2 % mellan 1996 och 1997 och
den öppna arbetslösheten beräknas öka från 8,1 % till
8,4 % av arbetskraften. Under 1998 förbättras
arbetsmarknadsläget ytterligare och arbetslösheten faller
förhållandevis mycket, till 7,4 %. Minskningen av
antalet arbetslösa mellan 1996 och 1998 beror i stor
utsträckning på satsningar inom arbetsmarknadspolitiken
och ett ökat antal reguljära utbildningsplatser.

TABELL 6.1 ARBETSMARKNAD
ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1995
1996
1997
1998
BNP, producentpris
4,2
1,1
2,2
3,1
Produktivitet
2,0
1,0
3,6
2,0
Antal arbetade timmar
2,0
0,1

1,5
1,0
Medelarbetstid
0,5
0,7

0,3
0,0
Antal sysselsatta
1,5

0,6

1,2
1,0
Arbetskraft
1,2

0,2

0,8

0,2
Öppen arbetslöshet1
7,7
8,1
8,4
7,4
Personer i
konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska
åtgärder1

4,4

4,5

4,3

4,7
II procent av arbetskraften
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen,
Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Produktiviteten ökade mycket snabbt under perioden
1991 1995 samtidigt som sysselsättningen föll med ca
390 000 personer. En hög produktivitetstillväxt leder på
kort sikt till en svag sysselsättningsutveckling, medan
det på lite längre sikt ökar förutsättningarna för god
tillväxt. Under slutet av 1995 och inledningen av 1996
avtog dock produktivitetsuppgången. Orsaken till detta
var en tillfällig avmattning i ekonomin vilken ledde till
en viss överkapacitet på både maskiner och personal.
Under slutet av 1996 och första halvåret 1997 steg
produktionen snabbare igen utan att det ledde till ökad
sysselsättning. Därmed har företagen klarat av
produktionsökningen med ledig kapacitet och genom
ytterligare rationaliseringar. Avmattningen under
inledningen av 1996 och den starka
produktivitetsökningen i början av 1997 leder till en
mycket hög produktivitetstillväxt i år, mätt som
årsgenomsnitt. Under perioden 1996 1998 antas
produktiviteten stiga med i genomsnitt 2,2 % per år,
vilket är något lägre än under perioden 1992 1995 men
betydligt högre än under 1980 talet. Att produktiviteten
fortsätter att stiga betydligt snabbare än under 1980
talet kan tyda på en ökning av den trendmässiga
produktivitetstillväxten. Detta skulle exempelvis kunna
bero på den ökande internationaliseringen och därmed
ökad konkurrens samt snabba framsteg inom bl.a.
informationsteknologin. En annan delförklaring till den
höga uppmätta produktivitetsökningen kan vara att det i
det mycket svaga arbetsmarknadsläget främst är
personer med relativt god kompetens som lyckats
erhålla och bibehålla arbeten. De förhållandevis höga
löneökningarna under 1996 och 1997 har också ökat
rationaliseringstrycket.
Medelarbetstiden har, liksom produktiviteten, stigit
kraftigt under hela 1990 talet. Även en ökning av
medelarbetstiden leder på kort sikt till en svagare
sysselsättningsutveckling medan den på längre sikt
förbättrar förutsättningen för hög produktion.
Huvudorsaken till att medelarbetstiden har ökat, är att
sjukfrånvaron har minskat. Den lägre sjukfrånvaron
torde i sin tur bero på de regeländringar som
genomförts i sjukförsäkringssystemet och det svaga
arbetsmarknadsläget. Mätt som årsgenomsnitt faller
medelarbetstiden i år. Orsaken är att antalet arbetsdagar
i år är färre än under förra året, vilket ger ett negativt
bidrag till utvecklingen av arbetade timmar. Korrigerar
man för skillnaden i antalet arbetsdagar ökar i stället
medelarbetstiden något i år. Nästa år väntas
medelarbetstiden vara oförändrad.

TABELL 6.2 SYSSELSÄTTNING I OLIKA
BRANSCHER
TUSENTAL PERSONER

NIVÅ
FÖRÄNDRING FRÅN
FÖREGÅENDE ÅR

1996
199
5
199
6
199
7
199
8
Jord och
skogsbruk
115
11
9
4
2
Industri
809
40
7
7
12
Byggnadsverksamh
et
225
6
5
6
5
Privata tjänster
1548
30
6
15
18
Kommunala
myndigheter
1071
0
24
44
7
Statliga
myndigheter
192
4
0
2
1
Totalt
3963
59
23
48
39
Arbetskraft, totalt
4310
52
9
34
8
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.

Efter uppgången under 1994 och 1995 minskade antalet
sysselsatta igen under 1996 och inledningen av 1997.
Sysselsättningsnivån låg i början av 1997 på ungefär
samma nivå som i början av 1994. Under de senaste
månaderna har dock sysselsättningen stigit något. Det
finns också tecken på en fortsatt ökning under de
närmaste månaderna. Produktionen antas fortsätta stiga
i snabb takt vilket torde leda till ökad efterfrågan på
arbetskraft under andra halvåret. Antalet nyanmälda
lediga platser har också stigit något under de senaste
månaderna samtidigt som Konjunkturinstitutets
konjunkturbarometer för såväl industrin som för
tjänstesektorn indikerar att företagen planerar att öka
antalet anställda. Trots att sysselsättningen därmed
väntas stiga under resterande del av året beräknas
sysselsättningen falla med 1,2 % mellan 1996 och 1997,
mätt som årsgenomsnitt, till följd av den mycket svaga
utvecklingen i början av året. Under 1998 förutses den
relativt starka produktionstillväxten leda till att antalet
sysselsatta ökar. Den genomsnittliga sysselsättningen
1998 kommer ändå att vara lägre än år 1996, trots en
relativt hög tillväxt i ekonomin såväl 1997 som 1998.
Den största minskningen av sysselsättningen har skett
inom den offentliga sektorn, framför allt inom
kommunala myndigheter. Under andra halvåret antas
dock minskningen bromsas upp till följd av ökade
statsbidrag till kommunerna och satsningar på utbildning
m.m. Under 1998 förutses en viss ökning av antalet
sysselsatta. Mätt som årsgenomsnitt faller dock
sysselsättningen i den offentliga sektorn med 40 000
personer mellan 1996 och 1998.
Sysselsättningen i näringslivet minskade också under
1996 i alla branscher utom i tjänstesektorn. Inom
industrin har dock nedgången bromsats upp och en stark
produktionsökning såväl i år som nästa år förväntas leda
till att sysselsättningen börjar stiga från och med andra
halvåret i år. År 1998 antas ökningen uppgå till 12 000
personer, mätt som årsgenomsnitt. I byggsektorn antas
produktionen och därmed efterfrågan på arbetskraft
förbli svag under 1997 för att sedan stiga 1998 i
samband med att bostadsinvesteringarna vänder uppåt.
Sammantaget väntas sysselsättningen i näringslivet öka
med drygt 30 000 personer mellan 1996 och 1998.
Större delen av ökningen sker i tjänstesektorn.

Huruvida arbetslösheten ökar eller minskar vid en
viss sysselsättningsutveckling beror på hur utbudet av
arbetskraft utvecklas. Under 1996 minskade
arbetsutbudet samtidigt som sysselsättningen föll, vilket
begränsade ökningen av arbetslösheten. Utbudet
påverkas också av förändringar i arbetsmarknads och
utbildningspolitiken. I vårpropositionen tillkom flera nya
åtgärder inom dessa områden utöver de åtgärder som
var beslutade tidigare. Inom arbetsmarknadspolitikens
område föreslogs bland annat resursarbete och tillfällig
avgångsersättning för äldre arbetslösa. Resursarbete
innebär att arbetsgivare inom offentlig verksamhet ges
möjlighet att ta emot en långtidsarbetslös som, med
ersättning motsvarande a kassa, utför kvalitetshöjande
arbete under en begränsad tidsperiod. Dessa registreras
som sysselsatta. På utbildningssidan föreslogs utökad
kvalificerad yrkesutbildning, fler platser inom den högre
utbildningen och en utökning av vuxenutbildningen.
Utöver åtgärderna i vårpropositionen tillkommer nu
ytterligare förslag inom arbetsmarknadspolitikens
område. Bland annat föreslås generationsväxling och
ökat ansvar för ungdomar inom kommunsektorn, vilket
innebär att en kommun ges möjlighet att åta sig
skyldighet att se till att arbetslösa ungdomar under 25 år
tillhandahålls praktik eller annan kompetenshöjande
verksamhet. Generationsväxling innebär att anställda
som har fyllt 63 år erbjuds möjligheten att lämna
arbetsmarknaden före ordinarie pensionsålder om deras
arbetsgivare lämnar sitt godkännande. Förutsättningen
är att vakansen som uppstår tillsätts med en
långtidsarbetslös som fyllt 20 men inte 35 år. Alla
ovanstående åtgärder reducerar arbetskraftsutbudet
under prognosperioden. På grund av olika typer av
undanträngningseffekter kommer dock sannolikt inte
satsningarna att få fullt genomslag på den öppna
arbetslösheten.
Förändringar i antalet konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder påverkar också
utbudet. De minskar i år med ca 10 000 personer, vilket
framgår av tabell 6.3. Det är främst antalet platser inom
arbetsmarknadsutbildning som har blivit färre. Nästa år
antas åtgärdsvolymen öka igen med knappt 15 000
personer vilket innebär att nivån år 1998 blir något
högre än år 1996. Samtidigt sker det en viss
omfördelning från åtgärder i arbetskraften till åtgärder
utanför arbetskraften, vilket innebär att
arbetskraftsutbudet sänks. Sammantaget beräknas
arbetskraftsutbudet 1997 inte falla i lika stor
utsträckning som sysselsättningen, vilket innebär att den
öppna arbetslösheten stiger. Under 1998 fortsätter dock
arbetskraftsutbudet att minska trots att sysselsättningen
då stiger.
Satsningarna inom arbetsmarknads och
utbildningspolitiken bidrar därmed till att den öppna
arbetslösheten minskar med drygt 30 000 personer
mellan 1996 och 1998, trots den förhållandevis svaga
sysselsättningsutvecklingen under perioden. Eftersom
antalet personer i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder samtidigt ökar något
minskar inte summan av öppet arbetslösa och antalet
personer i åtgärder i lika stor utsträckning.

TABELL 6.3 KONJUNKTURBEROENDE
ARBETSMARKNADSPOLITISKA ÅTGÄRDER
TUSENTAL PERSONER

1995
1996
1997
1998
I arbetskraften
59
41
28
37
Beredskapsarbete
14
8

Rekryteringsstöd
20
12

Utbildningsvikariat
11
10

Starta eget bidrag
10
10

Övrigt1
4
0

Utanför arbetskraften
129
155
157
162
Arbetsmarknadsutbild
ning
55
46

Arbetslivsutveckling
41
52

Kommunavtal
20
13

Datortek
2
12

Arbetsplatsintrodukti
on
11
32

Totalt
189
196
185
199
1I posten övrigt ingår ungdomsintroduktion och invandrarpraktik
Anm.: För åren 1997 och 1998 ingår även offentligt tillfälligt arbete,
personer i resursarbete och kommunalt ansvar för ungdomar under 25
år i begreppet konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Offentligt tillfälligt arbete och kommunalt ansvar räknas som utanför
arbetskraften och resursarbete som i arbetskraften.
Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.

Prognosen över öppen arbetslöshet är osäker, framför
allt beroende på att antalet åtgärder nu är mycket
omfattande både inom arbetsmarknadspolitiken och
utbildningspolitiken. Visar det sig svårt att genomföra
vissa åtgärder eller få till stånd alla utbildningsplatser,
till följd av t.ex. lärarbrist, finns det risk för att den
öppna arbetslösheten blir högre än vad som antas i
prognosen. Dessutom är det svårt att avgöra i vilken
utsträckning arbetsmarknadspolitiska åtgärder tränger
undan ordinarie sysselsättning.

7 Löner
Mellan 1994 och 1997 beräknas den genomsnittliga
timlönen i ekonomin stiga med 4,7 % årligen, varav
avtalen står för 3,4 %. Det är anmärkningsvärt mycket
mot bakgrund av dels det svaga arbetsmarknadsläget,
dels löneutvecklingen i övriga Europa, där timlönen i
industrin antas öka med ca 3 % per år under samma
period. I början av 1998 inleds nya avtalsförhandlingar
för i stort sett hela arbetsmarknaden. De avtalade
löneökningarna torde då kunna bli lägre än vad som
blev fallet vid förra avtalsrörelsen. För detta talar bl.a.
lägre inflationsförväntningar och en ökad medvetenhet
bland arbetsmarknadens parter om vikten av
lönemoderation. Löneökningarna inklusive
löneglidningen antas därmed avta till 3,5 % nästa år.
Förra året steg den genomsnittliga timlönen i
ekonomin med 6,1 % enligt Statistiska centralbyrån.
Det var en betydligt högre löneökning än under 1995.
Det är dock delvis en effekt av avtalens konstruktion.
De avtalade löneökningarna började gälla senare år
1995 än år 1996 vilket resulterade i en särskilt hög
ökning av genomsnittslönen år 1996 . Stigande
löneglidningstakt inom bl.a. industrin bidrog emellertid
också till den höga löneökningen förra året. Inom
industrin ökade löneglidningstakten från knappt 1 %
1995 till knappt 4 % 1996. I år beräknas avtalen ge
löneökningar på i genomsnitt 3,8 % för hela ekonomin
samtidigt som löneglidningstakten antas falla till 1 %.
Arbetsmarknadsläget verkar endast i begränsad
omfattning ha påverkat lönekraven vid förra
avtalsrörelsen. Det är dock sannolikt att de höga avtalen
inom näringslivet till viss del kan förklaras av att
vinstläget var mycket gynnsamt inom denna sektor.
Lönsamheten i näringslivet, framför allt i
exportindustrin, förbättrades markant mellan 1991 och
1995 till följd av bland annat deprecieringen av kronan
och en stark produktivitetstillväxt. Anmärkningsvärt är
att avtalen inom kommunala myndigheter blev knappt 1
procentenhet högre än i näringslivet för åren 1995
1997, trots ett finansiellt underskott och en svag
sysselsättningsutveckling inom kommunsektorn.
Löneglidningen blev å andra sidan relativt svag inom
denna sektor 1995 och 1996 vilket sannolikt är en effekt
av de höga avtalen. Även inom statliga myndigheter
blev avtalen höga vid förra avtalsrörelsen, och
därutöver steg även löneglidningstakten förra året.
Inom byggnadssektorn förefaller lönerna vara
känsliga för förändringar av arbetslösheten medan
däremot nivån på arbetslösheten verkar ha mindre
betydelse. I början av 1997 omförhandlades avtalen
inom byggnadssektorn. Avtalsförhandlingarna
resulterade i ett 1 årigt avtal på ca 3 %, vilket måste
betraktas som förhållandevis högt mot bakgrund av att
arbetslösheten inom branschen ligger på en extremt hög
nivå, ca 30 % .
Inom industrin steg lönerna med 7,4 % förra året,
varav löneglidningen beräknades till 3,7 %. En del av
den uppmätta löneglidningen kan dock sannolikt
förklaras av att flera företag flyttat tidpunkten för när
avtalen skall börja gälla, från 1995 till 1996. Det
innebär att de avtal som registreras i beräkningarna är
för höga 1995 och för låga 1996 medan det omvända
gäller för löneglidningen. Därmed har löneglidningen
ett något jämnare förlopp än vad som redovisas i tabell
7.1. Löneglidningstakten måste ändå betraktas som
förhållandevis hög med tanke på det svaga
arbetsmarknadsläget och på att även de avtalade
löneökningarna var höga. De senaste årens förbättring
av vinstläget påverkade dock troligtvis såväl avtal som
löneglidning förra året. Under 1996 sjönk dock
lönsamheten till följd av bland annat de höga
löneökningarna, kronförstärkningen och den tillfälliga
konjunkturavmattningen. Inflationsförväntningarna har
dessutom fallit successivt. Därmed torde
löneglidningstakten inom denna sektor dämpas under
innevarande år.

TABELL 7.1 TIMLÖNER
ÅRLIG PROCENTUELL
FÖRÄNDRING

1995
1996
1997
1998
Industri
4,7
7,4
5,1

Avtal
3,0
3,7
3,1

Löneglidning
1,7
3,7
2,0

Byggnadsindustri
4,3
3,5
4,3

Avtal
2,3
2,6
3,8

Löneglidning
2,0
0,9
0,5

Privata tjänster
3,7
5,6
4,6

Avtal
2,5
4,5
3,6

Löneglidning
1,2
1,1
1,0

Statliga myndigheter
2,5
7,3
4,0

Avtal
1,0
5,0
3,5

Löneglidning
1,5
2,3
0,5

Kommunala
myndigheter
1,5
5,9
5,1

Avtal
0,9
5,3
4,7

Löneglidning
0,6
0,6
0,5

Totalt
3,3
6,1
4,8
3,5
Avtal
2,1
4,4
3,8

Löneglidning
1,2
1,7
1,0

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.

Förutom god lönsamhet i näringslivet påverkades
avtalen vid förra avtalsrörelsen sannolikt också av att
inflationsförväntningarna vid tidpunkten för
förhandlingarna var förhållandevis höga, ca 3,5 % på
två års sikt. Inflationsförväntningarna visade sig senare
vara en överskattning, vilket tyder på att lönebildningen
inte fullt ut hade anpassats till en låginflationsekonomi.
Resultatet blev att reallönerna, före skatt, steg kraftigt
1996 för första gången under 1990 talet. Det var den
största ökning som noterats sedan början på 1960 talet.
Reallöneökningarna motsvarades inte av en lika stark
produktivitetstillväxt vilket bidrog till att företagens
lönsamhet försämrades. Försämrad lönsamhet kan
motverkas via höjda priser eller rationaliseringar.
Numera anpassas penningpolitiken för att uppnå
inflationsmålet vilket innebär att det är svårare att
övervältra ökade kostnader på konsumenterna. I en
låginflationsekonomi blir prisförändringar dessutom mer
tydliga för konsumenterna, vilket innebär att höjda
priser kan resultera i minskad efterfrågan. Det får till
följd att höga löneökningar i första hand skapar press på
företagen att påskynda rationaliseringsprocessen, vilket
dämpar sysselsättningsutvecklingen. Under innevarande
år beräknas produktiviteten stiga i ungefär samma takt
som reallönerna, vilket leder till oförändrade
vinstmarginaler. Produktivitetstillväxten har dock varit
mycket hög hittills under 1990 talet, sett i ett historiskt
perspektiv, och det är inte självklart att produktiviteten
kan fortsätta att öka i samma takt. Klarar inte företagen
att öka produktiviteten i samma takt som reallönerna
framöver innebär det att vinstmarginalerna faller, vilket
leder till att tillväxten i ekonomin hämmas och därmed
dämpas sysselsättningen ytterligare.

Även i ett internationellt perspektiv är den svenska
löneutvecklingen mycket hög. Timlönerna inom
industrin beräknas åren 1995 1997 stiga med ca 1,5
procentenhet mer per år än genomsnittet i Sveriges 14
viktigaste konkurrentländer (OECD 14).

Högre arbetskraftskostnader i Sverige kompenseras inte
fullt ut av en högre produktivitetstillväxt, vilket innebär
att konkurrenskraften försämras. Högre
produktionskostnader inom svensk industri kan leda till
höjda exportpriser och därmed minskad efterfrågan på
svenska varor, vilket hämmar tillväxten i ekonomin.
Företagen har hittills kunnat anpassa prisutvecklingen
genom sänkta vinstmarginaler, men som nämnts ovan
är det inte en långsiktigt hållbar utveckling.
I början av 1998 löper avtalen ut för i stort sett hela
ekonomin och nya förhandlingar kommer att inledas.
Det finns flera faktorer som talar för att förhandlingarna
då kan ge ett ur sysselsättningsperspektiv bättre avtal än
de som slöts 1995. Inflationsförväntningarna är betydligt
lägre, arbetslösheten har under flera år legat på en
mycket hög nivå och lönsamheten i näringslivet har,
som nämnts, försämrats sedan 1995. Dessutom tyder
debatten kring lönebildningen på att arbetsmarknadens
parter är mer medvetna om vikten av icke
inflationsdrivande löneökningar. Inom industrisektorn
har parterna tecknat ett samarbetsavtal om en
förhandlingsordning för de framtida
avtalsförhandlingarna. Andra faktorer talar dock för att
lönekraven kan komma att vara fortsatt höga framöver.
Trots höga nominella löneökningar under 1996 och
1997 ökar inte hushållens köpkraft nämnvärt, till följd
av höjda skatter och sänkta transfereringar från den
offentliga sektorn. Dessutom verkar
förhandlingssystemet vara känsligt för de kortsiktiga
makroekonomiska förutsättningarna som råder vid de
tidpunkter då avtalen sluts. Har sysselsättningen börjat
öka och arbetslösheten falla när avtalsförhandlingarna
inleds skulle det kunna öka lönetrycket. Sammantaget
antas dock de faktorer som talar för lägre avtal väga
tyngst. Löneökningarna beräknas därmed falla till i
genomsnitt 3,5 % nästa år, vilket innebär en
reallöneökning före skatt på 1,8 %.

8 Inflation
Inflationen, mätt som förändringen av
konsumentprisindex (KPI) under 12 månader, uppgick i
juli i år till 1,0 %. Under samma jämförelseperiod föll
nettoprisindex (NPI), i vilket indirekta skatter och
subventioner har exkluderats, med 1,6 %. Det låga
utfallet enligt såväl KPI som NPI visar att
inflationstrycket för närvarande är svagt i svensk
ekonomi.
Den låga inflationstakten är emellertid också en följd
av fallande räntor. Sedan inledningen av 1996 fram till
juli i år har de korta marknadsräntorna fallit med
närmare 4 procentenheter och den 5 åriga
obligationsräntan med drygt 2 procentenheter.
Räntenedgången har medfört väsentligt lägre
bostadsräntor och därigenom minskade kostnader för
egnahemsägare. Trots att räntan har stigit något sedan
årsskiftet förväntas kostnaderna för egnahem falla även
under resten av året. Medelräntan på hushållens
bostadslån är fortfarande hög och de lån som successivt
förfaller läggs vanligen om till en väsentligt lägre ränta
än tidigare. Denna kostnadsminskning avtar dock under
loppet av nästa år, delvis till följd av antaganden om en
svag ränteuppgång. Sammantaget väntas den totala
bostadsposten bidra till att sänka inflationstakten i år och
höja den något nästa år, bl.a. till följd av stigande
hyror.
Eftersom en betydande del av hushållens konsumtion
utgörs av importerade varor har växelkurs och
importprisförändringar i regel stor inverkan på
konsumentpriserna. Från årsskiftet fram till juli i år har
importpriserna ökat med 1,7 %. Mot bakgrund av att
den importvägda växelkursen under samma period har
försvagats med 2,0 % förefaller uppgången i
importpriserna måttlig, vilket tyder på att
växelkursförändringen ännu inte har fått fullt genomslag
på importpriserna. En sådan fördröjningseffekt skulle
t.ex. kunna förklaras av terminsäkrade valutor.
Dessutom har sannolikt de höjda importpriserna ännu
inte till fullo resulterat i höjda konsumentpriser, bl.a.
beroende på att minskade vinstmarginaler inom handeln
troligen har dämpat prisuppgången. Successivt väntas
emellertid växelkursförändringarna slå igenom och i år
ger de stigande importpriserna ett bidrag på närmare
1 procentenhet till den totala uppgången i
konsumentpriserna på drygt 2 % under loppet av året.
Nästa år beräknas importpriserna höja KPI i betydligt
mindre omfattning än i år på grund av att kronan antas
appreciera något.
Förväntningarna om den framtida prisutvecklingen
påverkar inflationen bl.a. genom lönebildningen. Sänkta
inflationsförväntningar skapar därtill en ökad
prismedvetenhet som gör det svårare för handeln att
övervältra kostnadsökningar på konsumenterna, med
minskade handelsmarginaler som följd. Generellt har
inflationsförväntningarna fallit det senaste året. Enligt
SCB:s undersökning beträffande hushållens
inköpsplaner har hushållens inflationsförväntningar legat
på och under 2 % det senaste året. Likaså är
inflationsförväntningarna inom stora delar av
näringslivet måttliga. Det visar Konjunkturinstitutets
barometrar över industrin och tjänstebranscherna samt
Aragons och Prosperas inflationsenkäter för varu och
penningmarknaden. Även om en viss uppgång i
inflationsförväntningarna har registrerats i de senaste
mätningarna tror ändå flertalet av aktörerna att
prisökningarna med relativt god marginal kommer att
ligga inom Riksbankens toleransintervall för inflationen
de närmaste fem åren.

TABELL 8.1 KONSUMENTPRISUTVECKLING
ÅRLIG PROCENTUELL
FÖRÄNDRING

1995
1996
1997
1998
KPI, årsgenomsnitt
2,8
0,8
1,1
1,7
KPI, dec dec
2,4
0,1
2,1
1,5
Basbelopp
35
700
36
200
36
300
36
400
NPI, årsgenomsnitt
1,5
0,2
0,9
0,3
NPI, dec dec
0,9
1,0
0,2
0,1
IPI, privat konsumtion
2,4
1,2
2,2
2,1
HIKP1, årsgenomsnitt

0,8
2,0
2,2
HIKP1, dec dec

0,5
2,9
1,7
KPI, OECD.
årsgenomsnitt
2,4
2,2
2,1
2,2
1 Harmoniserat index för konsumentpriser inom EU.
Anm.: Vid beräkning av basbeloppen 1995 1997 har en avräkning
gjorts på 40 % av uppräkningsfaktorn och 1998 har en avräkning
gjorts på 20 %. Vid framräkning av prisökningstalen har ett tillägg
gjorts för skillnaden mellan december månads långtids och
korttidsindex, i enlighet med Statistiska centralbyråns principer för
inflationsberäkning.
Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Utvecklingen av lönekostnaderna och produktiviteten är
också av stor betydelse för prisutvecklingen. Förra året
steg lönerna med 6 % i näringslivet. Lägre
inflationsförväntningar och ökad ambition från
arbetsmarknadens parter att hålla ned löneökningarna
talar dock för att löneökningstakten kommer att sänkas
de närmaste åren. Om så inte blir fallet är risken
överhängande att inflationstrycket tilltar. Hittills i år har
produktiviteten utvecklats mycket fördelaktigt ur
inflationshänseende och sammantaget för 1997 och 1998
beräknas produktiviteten i näringslivet öka med ca
3« % per år. Det innebär att de prognostiserade
löneökningarna i näringslivet, vilka uppgår till drygt
4 % i genomsnitt för åren 1997 och 1998, till stor del
kompenseras av en väntad effektivisering av
produktionen.
Den höga produktivitetstillväxten är bl.a. resultatet
av de omfattande investeringar som gjorts inom
industrin de senaste åren. Genom investeringstillväxten
har dessutom kapaciteten byggt ut kraftigt. I år beräknas
investeringarna vara i det närmaste oförändrade, vilket
innebär att dessa ligger kvar på en rekordhög nivå. Mot
bakgrund av den omfattande kapacitetsutbyggnaden,
tillsammans med produktivitetsökningen, torde
inflationsdrivande flaskhalsar i produktionen kunna
undvikas trots förväntningar om en betydande
produktionsuppgång. Den höga arbetslösheten innebär
sannolikt att det på kort sikt finns mycket ledig
arbetskraft att tillgå. Inom vissa sektorer råder
emellertid redan i dag brist på kvalificerad arbetskraft
och på längre sikt kan läget förvärras med vissa
inflationsimpulser som följd. Den sammantagna
bedömningen är dock att det bekymmersamma läget på
arbetsmarknaden generellt sett innebär att det inte
kommer att råda brist på arbetskraft de närmaste åren.
Utöver de inflationspåverkande faktorer som
diskuterats ovan finns det ytterligare omständigheter
som sannolikt förklarar varför inflationsbenägenheten
har sjunkit i svensk ekonomi. Den tilltagande
internationaliseringen har medfört en skärpt konkurrens
och därigenom ett ökat rationaliseringstryck inom
näringslivet. Vidare har den inhemska efterfrågan varit
låg under ett flertal år vilket, tillsammans med en ökad
prismedvetenhet hos konsumenterna, har satt press på
producenter och handeln att dämpa prisutvecklingen.
En indikator på att inflationstakten kan tillta är att
tillväxttakten i penningmängden, mätt som mängden
sedlar och mynt, har stigit från att ha varit strax under
noll i 12 månaderstal i början av 1996 till omkring 5 %
under 1997. Uppgången kan ses som ett tecken på en
risk för ökande inflation inom 1 till 2 år eftersom
penningmängdens tillväxt historiskt visat sig vara en
relativt god indikator för inflationsutvecklingen på lite
längre sikt. Mängden sedlar och mynt samvarierar
också med den aktuella konsumtionsutvecklingen. Den
stigande penningmängden kan därför sättas i samband
med den ökande privata konsumtionen och man kan
anta att den väntade uppgången i hushållens efterfrågan
skapar ett visst utrymme för handeln att höja priserna.
Förändringen av indirekta skatter och subventioner
bedöms ge ett betydande bidrag till inflationen under
innevarande år. I januari höjdes tobaksskatten samtidigt
som investeringsbidraget till nybyggnation av bostäder
slopades. I juli höjdes energiskatter på el och bränsle
och i augusti väntas årets andra höjning av tobaksskatten
lyfta KPI något. Totalt för innevarande år beräknas
förändringar av indirekta skatter och subventioner ge ett
bidrag till KPI på motsvarande närmare 1 procentenhet.
I januari nästa år höjs vissa indexerade punktskatter.
Förändringarna av indirekta skatter och subventioner
beräknas ge ett betydligt mindre bidrag till inflationen
nästa år.
Sammanfattningsvis är det således mycket som talar
för ett lågt inhemskt inflationstryck de närmaste åren.
Lönekostnadsökningarna kompenseras i stor
utsträckning av en hög produktivitetstillväxt,
inflationsförväntningarna är låga även om en viss
uppgång kan skönjas, och räntefallet under det senaste
året sänker fortfarande kostnaderna för egnahemsägare.
Inflationstakten beräknas ändå höjas något under loppet
av 1997, till följd av stigande importpriser och höjd
tobaksskatt, och uppgå till 2,1 %. Nästa år faller
inflationstakten något givet en löneökning på 3,5 %
då importpriserna bedöms ge ett allt mindre
inflationsbidrag och då effekten av energi och
tobaksskattehöjningarna försvinner. Inflationstakten
under loppet av året beräknas bli 1,5 %.

Det harmoniserade indexet för konsumentpriser,
HIKP som används för prisjämförelser inom EU,
väntas stiga med närmare 3 % under loppet av
innevarande år. Anledningen till att HIKP stiger
snabbare än KPI i år är att egnahemsposten, som
beräknas falla i år och därmed ge ett negativt bidrag till
KPI, inte ingår i HIKP. Allt eftersom
kostnadsminskningen för egnahem successivt avtar
under nästa år minskar skillnaden mellan de båda
måtten. I december nästa år beräknas sålunda 12
månaderstalet för HIKP ha fallit till 1,7 % (1,5 % enligt
KPI). Utöver egnahemsposten exkluderas även större
delen av hälso och sjukvårdsposten i HIKP. Denna
väntas emellertid endast ha en mindre betydelse för
skillnaden mellan de båda inflationsmåtten i år och nästa
år.

9 Hushållens ekonomi och privat
konsumtion
Den privata konsumtionen har ökat i år och uppgången
förstärks nästa år. Därmed stiger konsumtionen
snabbare än inkomsterna och de senaste årens nedgång i
sparkvoten fortsätter under prognosperioden.
9.1 Hushållens inkomster
Hushållens realinkomster har utvecklats svagt under de
senaste åren. Efter de kraftiga ökningar som
registrerades i början av 1990 talet, huvudsakligen till
följd av att 1990/91 års skattereform var
underfinansierad, har hushållssektorns samlade
inkomster fallit. Inkomstutvecklingen under de senaste
åren har emellertid varit splittrad. De reala
löneinkomsterna före skatt har utvecklats positivt,
medan skattehöjningar och sänkta ersättningsnivåer i
transfereringssystemen dragit ned hushållens inkomster.
Förra året låg de realt disponibla inkomsterna 1,5 %
under 1992 års nivå.
Det är främst ökade löneinkomster och ett förbättrat
räntenetto som ger positiva bidrag till
inkomstutvecklingen under prognosperioden.
Konsolideringen av de offentliga finanserna h@mmar
emellertid hushållens inkomstutveckling även 1997 och
1998, men i allt mindre utsträckning. Sammantaget
beräknas de realt disponibla inkomsterna vara
oförändrade 1997 och stiga med 1,8 % 1998. Det
innebär att inkomsterna för den samlade hushållssektorn
kommer över 1992 års nivå. Räknat per capita kommer
dock inkomsterna att vara ca 1,5 % lägre än 1992.
Höjningen av löneinkomsterna 1997 kommer till
stånd genom en fortsatt stark real timlöneutveckling,
medan sysselsättningen faller. Nästa år väntas
sysselsättningen dock ge ett positivt bidrag till
inkomstökningen. Förbättringen av hushållens
nettoinkomster av räntor och utdelningar @r en följd av
det fortsatt höga finansiella sparandet, vilket innebär att
hushållen ökar sina finansiella tillgångar och reducerar
skulderna. Räntenedgångens effekt på inkomsterna är på
längre sikt i stort sett neutral. PD kort sikt kan
emellertid en räntenedgång reducera hushållens
räntenetto genom att ränteinkomsterna på
banktillgodohavanden anpassas snabbare @n
ränteutgifterna på bostadslån.
Transfereringarna från den offentliga sektorn stiger
något under prognosperioden. Ersättningsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen höjs den 1 oktober i Dr och i
övriga socialförsäkringar den 1 januari 1998. I Dr stiger
utbetalningar av arbetsmarknadsstöd också genom ökad
arbetslöshet och tillfällig avgångsersättning för äldre
arbetslösa. Antalet personer som uppbär olika former
av studiestöd ökar successivt under perioden.

TABELL 9.1 HUSHÅLLENS DISPONIBLA INKOMSTER, KONSUMTION OCH SPARANDE
MILJARDER KRONOR
LÖPANDE PRISER

PROCENTUELL UTVECKLING
1991 ÅRS PRISER

PROCENTUELLT BIDRAG TILL
REAL
INKOMST UTVECKLINGEN

1996

1995
1996
1997
1998

1995
1996
1997
1998
Lönesumma inkl. sjuklön
731,
9

1,9
5,6
2,8
2,6

1,4
4,2
2,2
2,1
därav timlön före skatt

0,2
5,4
3,7
1,6

0,2
4,1
2,9
1,3
Sysselsättning

2,2
0,2
0,9
1,0

1,6
0,2
0,7
0,8
Transfereringar från offentlig
sektor

387,
8

2,1

2,4

0,7

1,5

0,9

1,0

0,3

0,6
Pensioner
214,
4

0,4
1,0
0,6
0,2

0,1
0,2
0,1
0,0
Sjukförsäkring m.m.
36,3

5,8

16,9
7,3
8,6

0,3
0,8
0,3
0,3
Arbetslöshetsbidrag m.m.
53,5

8,3
2,4
6,2
4,1

0,5
0,1
0,4
0,3
Övriga transfereringar
83,7

0,1
3,4
3,9
6,6

0,0
0,3
0,4
0,6
Räntor och utdelningar, netto

10,7

0,9
0,2
0,7
0,5
Övriga inkomster, netto
199,
9

2,6
3,2
3,4
0,1

0,5
0,7
0,7
0,0
Direkta skatter
373,
2

6,6
7,3
6,1
3,3

2,3
2,8
2,5
1,4
Disponibel inkomst
935,
7

0,4
0,1
0,0
1,8
Privat konsumtion
885,
3

0,8
1,5
2,3
2,5
Sparande, nivå i % av disponibel inkomst

Nettosparande

6,9
5,4
3,2
2,6
Finansiellt sparande

8,8
7,2
4,7
3,7
Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar, räntenetto och skatter är deflaterade med
konsumentprisindex (KPI). Disponibel inkomst är deflaterad med
implicitprisindex för privat konsumtion (IPI). Skillnaden mellan KPI och IPI
påverkar posten övriga inkomster, netto .
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och FInansdepartementet.

Inkomsterna från sjukförsäkringen varierar kraftigt
mellan åren. Det beror främst på att
arbetsgivarperioden förlängts i år från 14 till 28 dagar
för att sedan återställlas till 14 dagar från 1 april nästa
år. Variationer i inkomster från sjukförsäkringen till
följd av förändringar av arbetsgivarperioden
kompenseras av i stort sett lika stora variationer i
sjuklönen och är därmed neutral för hushållens
inkomster.
Pensionerna, som svarar för över hälften av
transfereringarna, sjunker något i reala termer, trots att
antalet pensionärer med hög ATP ökar. Det @r en följd
av den låga uppräkningen av basbeloppet, som styr
pensionerna. Uppräkningen av basbeloppet uppgick för
åren 1995 t.o.m. 1997 till 60 % och uppgår för 1998 till
80 % av prisökningen juni juni föregående år.
Nedgången i inflationen under 1996 medförde att det
reala värdet av basbeloppet ändå steg förra året. Det
reala värdet av basbeloppet sjunker 1997 och 1998 i takt
med att inflationen ökar. Bostadstillägget till pensionärer
höjs från 1998 med motsvarande 300 miljoner kronor.
Barnbidragen och flerbarnstilläggen höjs från 1998
med sammanlagt 2,9 miljarder kronor, vilket drar upp
hushållens disponibla inkomster med 0,3 %.
Besparingar genomförs under 1997 och 1998 i bl.a.
bostads och underhållsbidragen.
De direkta skatterna stiger bl.a. genom att de
allmänna egenavgifterna har höjts med 1 procentenhet i
Dr och höjs med ytterligare 1 procentenhet 1998. Den
statliga skatten för inkomster under brytpunkten höjdes
från 100 till 200 kronor 1997. Skatteuttaget ökar också
till följd av att skiktgränserna i skatteskalan räknas upp i
betydligt lägre takt @n löneökningarna. Vidare
finansieras den höjda ersättningsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen delvis genom ökade
egenavgifter.
I Dr stiger också skattebetalningarna tillfälligt genom
fyllnadsinbetalningar till följd av att hushållen
realiserade kursvinster på aktier i ovanligt stor
utsträckning under 1996. En bidragande orsak är
förmodligen att beskattningen på allemansfonder höjdes
från 20 till 30 % till nyåret 1997. Värdeförändringar,
såväl realiserade som orealiserade, på aktier och
fastigheter påverkar inte hushållens disponibla
inkomster, som de definieras i nationalräkenskaperna.
Eftersom realisationsvinster utlöser en skattebelastning
blir effekten att de reducerar den uppmätta disponibla
inkomsten.
Skattesänkningar har skett från 1997 genom lättnad
av ägarbeskattningen i mindre bolag och av
bilförmånsbeskattningen. Nästa år sänks skatten för
småföretagare genom att en ökad andel av vinsten
beskattas som inkomst av kapital.

9.2 Privat konsumtion
Hushållens efterfrågan steg under 1996 trots den svaga
inkomstutvecklingen. Räknat som årsgenomsnitt var den
privata konsumtionen förra året 1,5 % högre än under
1995. Konsumtionen tilltog under loppet av 1996 och
uppgången har sedan fortsatt inledningsvis i år. Under
första halvåret i år ökade den privata konsumtionen med
2,0 % jämfört med motsvarande period 1996. Mycket
talar för att uppgången kommer att tillta under
prognosperioden med ett fortsatt minskat sparande som
följd.
Hushållens höga finansiella sparande sedan
inledningen av 1990 talet har medfört en successivt
förbättrad förmögenhetsställning. Därtill har
räntenedgången under 1995 och 1996 inneburit lättnader
för tidigare skuldtyngda hushåll. Det höga finansiella
sparandet har också resulterat i ett ökat innehav av
aktier och fondandelar. Hushållen har därigenom kunnat
dra nytta av uppgången på Stockholm fondbörs under de
senaste åren. Sammantaget har hushållens finansiella
nettoförmögenhet i förhållande till de disponibla
inkomsterna mer än fördubblats från 1991 fram till
1996.

Medan den finansiella förmögenheten har växt
kraftigt har värdet av de reala tillgångarna endast ökat
svagt de senaste åren. Detta förklaras av att
bostadsbyggandet har varit rekordlågt och att priserna
på småhus har legat relativt stilla fram till förra året.
Sammantaget uppgick hushållens totala förmögenhet,
dvs. de finansiella och reala tillgångarna minus skulder,
till ca 250 % relativt de disponibla inkomsterna under
förra året. Det är en av de högsta noteringarna under
perioden 1970 1996 (se diagram 9.1). Under det
senaste året har priserna och omsättningen på
bostadsmarknaden börjat stiga och uppgången på
Stockholm fondbörs har fortsatt. Således har hushållens
förmögenhetsställning stärkts ytterligare och därmed har
man nu kompenserat sig för den förmögenhetsförlust
som raset i fastighetspriserna medförde under
inledningen av 1990 talet. Hushållens starka
förmögenhetsutveckling innebär sannolikt att det finns
ett utrymme för en tilltagande konsumtion de närmaste
åren. Det ska dock understrykas att bilden av sparandet
och förmögenhetsutvecklingen är splittrad. Många
hushåll som t.ex. har drabbats av arbetslöshet har haft
ett mycket begränsat utrymme för sparande. Hushåll
med höga löneökningar har däremot haft goda
förutsättningar för konsumtion och sparande.
Stagnationen av den privata konsumtionen under
1990 talet har medfört att det sannolikt finns ett
betydande uppdämt behov av att modernisera hushållens
kapitalstock. En viss återhämtning av konsumtionsnivån
har visserligen redan skett men inköpen av kapitalvaror
ligger fortfarande på en förhållandevis låg nivå. Den
ökade omsättningen på bostadsmarknaden kan också
innebära en ökad efterfrågan på vissa kapitalvaror
eftersom renovering av bostäder ofta sker i samband
med ägarbyte. Dessutom torde ränteutvecklingen under
de två senaste åren stimulera efterfrågan framöver. De
förhållandevis låga räntorna har medfört att
räntekostnaderna relativt hushållens inkomster har
minskat betydligt. De lägre räntorna underlättar
finansiering av t.ex. kapitalvaruinköp och bidrar också
till högre priser på småhus.

Hushållens förväntningar om sin egna framtida
ekonomiska situation styr i stor utsträckning
konsumtionsutvecklingen. Statistiska centralbyråns
(SCB) undersökning avseende hushållens inköpsplaner
indikerar att hushållens framtidstro har stärkts i
betydande omfattning under 1997. De mer positiva
förväntningarna gäller såväl den egna ekonomin som
landets ekonomiska utveckling, vilket sannolikt är en
konsekvens av hushållens förbättrade
förmögenhetsställning och de allt mer positiva
rapporterna om svensk ekonomi, inte minst vad gäller
de offentliga finanserna. Läget på arbetsmarknaden är
alltjämt bekymmersamt men en viss förbättring har
dock skett de senaste månaderna. En allt större andel av
hushållen tror också att arbetslösheten kommer att
minska under det närmaste året.
Sammanfattningsvis är förutsättningarna för sparande
och konsumtion i många avseenden de omvända jämfört
med läget under inledningen av 1990 talet. Hushållen
har en stark förmögenhetsställning, räntorna är
förhållandevis låga, de offentliga finanserna bedöms
vara i balans nästa år och uppvisa överskott åren
därefter, och såväl konjunkturen som
arbetsmarknadsläget väntas förbättras de närmaste åren.
Sammantaget innebär detta att konsumtionsuppgången
förstärks under andra halvåret och för helåret 1997
väntas konsumtionen stiga med 2,3 % som
årsgenomsnitt (se diagram 9.2). Nästa år stärks
uppgången av en ökad sysselsättning och
konsumtionstillväxten är beräknad till 2,5 % i
genomsnitt för 1998. Samtidigt sjunker nettosparkvoten,
dvs. det totala sparandet som andel av disponibel
inkomsten, till 2,6 % nästa år.
Eftersom prognosen på en fortsatt konsumtions-
uppgång till stor del bygger på hushållens stärkta
förmögenhetsställning utgör eventuella oväntade
förändringar i värdet av hushållens tillgångar en risk i
prognosen. I takt med att aktie och fondinnehavet har
vuxit som andel av den totala finansiella förmögenheten
ökar sannolikt känsligheten för större kursförändringar
på Stockholms fondbörs. I ljuset av detta framstår en
något större ränteuppgång som en risk i prognosen, inte
minst genom att den prisuppgång som vi i dag ser på
småhus skulle kunna avbrytas och aktiepriserna
påverkas negativt. I de senaste prognoserna har
nedgången i sparandet underskattats. Det kan inte
uteslutas att behovet av att uppgradera kapitalstocken är
mer omfattande än vad som antas i denna prognos,
vilket i så fall medför en snabbare nedgång i det
finansiella sparandet.

Prognoserna över de disponibla inkomsterna och den
privata konsumtionen innebär att de senaste årens
nedgång i nettosparkvoten antas fortsätta (se diagram
9.3). Den prognostiserade konsumtions-uppgången
bygger dock på antaganden om ökade inköp av
kapitalvaror, vilka ur ekonomisk synvinkel kan
betraktas som investeringar, dvs. som en form av
sparande. Detta avspeglas ej i nationalräkenskapernas
definition av sparkvoten. Sålunda utvecklas sparandet i
ekonomisk mening starkare än vad nedgången i
sparkvoten indikerar. Som framgår av diagram 9.3 är
nästa års finansiella sparkvot förhållandevis hög jämfört
med läget under 1970 och 1980 talen. Prognosen
innebär att den redan höga finansiella
nettoförmögenheten från 1996 byggs upp ytterligare av
det finansiella sparandet i år och 1998. Det reala
sparandet väntas däremot liksom under de senaste åren
vara mycket lågt på grund av fortsatt lågt byggande av
egnahem, vilket resulterar i en förhållandevis låg
nettosparkvot.

10 Investeringar
Sammantaget beräknas de totala bruttoinvesteringarna
bli oförändrade 1997 och stiga med 6 % 1998. Den
höga investeringsnivån i industrin innebär att redan
oförändrade volymer medför en betydande
kapacitetsutbyggnad. Bostadsbyggandet faller kraftigt i
år då de temporära investeringsbidragen upphör.
Däremot beräknas en starkare efterfrågan från
hemmamarknaden samt låga räntor innebära en stigande
investeringsaktivitet inom övrigt näringsliv såväl i år
som nästa år. Därtill gynnas de industri-relaterade
tjänstesektorerna av den starka exportutvecklingen.
Nästa år beräknas den positiva
sysselsättningsutvecklingen och minskande vakanstal
innebära en viss återhämtning av bostads-produktionen.
Investeringarna i energisektorn stiger också kraftigt.
Regeringen har beslutat om att avsätta ca 1,5 miljarder
kronor per år från och med 1998 till ett
omställningsprogram i energisektorn. Nästa år stiger
också myndigheternas väginvesteringar till följd av
byggnationen av storstadslederna. Lagercykeln väntas
ge ett positivt bidrag till BNP tillväxten såväl i år som
nästa år. Den starka produktionsutvecklingen i
näringslivet väntas resultera i en svag lageruppbyggnad
både inom industrin och handeln.

TABELL 10.1 BRUTTOINVESTERINGAR EFTER
NÄRINGSGREN

MILJARDER KRONOR
ÅRLIG PROCENTUELL
VOLYMFÖRÄNDRING

1996
1995
1996
1997
1998
Näringslivet
183,
6
25,1
5,9
5,0
5,4
Industri
69,1
44,3
13,3
0,0
4,0
Övrigt näringsliv
114,
5
17,0
2,1
7,8
6,2
Bostäder
30,3

28,0
14,7

21,2
12,8
Nybyggnad
13,0

31,0
14,7

20,4
18,0
Ombyggnad
17,3

25,0
14,8

22,0
7,8
Offentliga
myndigheter
35,6
0,5
7,4
3,5
3,2
Totalt
249,
5
10,9
4,7
0,4
5,8
Maskiner
134,
6
29,2
6,4
5,9
4,9
Byggnader
114,
9
3,6
2,8
5,6
7,0
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.
10.1 Näringslivets investeringar
Näringslivets investeringar ökade med närmare 60 %
under perioden 1994 1996. Därigenom har
näringslivets investeringar som andel av
bruttonationalprodukten närmat sig de nivåer som rådde
på 1970 och 1980 talet. Uppgången har i viss mån
varit koncentrerad till de exportberoende delarna av
näringslivet, medan investeringarna inom de
hemmamarknadsberoende delarna, exempelvis
varuhandel och fastighetsförvaltning, dämpats på grund
av ett lågt resursutnyttjande och en relativt sett låg
kapitalavkastning. Under prognosperioden väntas den
höga lönsamheten och ett stigande resursutnyttjande
medföra att de exportberoende näringarna expanderar
ytterligare. En än mer markant uppgång förväntas i de
hemmamarknadsberoende sektorerna. Den relativt sett
kraftiga uppgången i hushållens efterfrågan samt den
förutsedda sysselsättningsuppgången bedöms utgöra en
kraftig investeringsstimulans. Därtill beräknas
lönsamheten i dessa sektorer stärkas i takt med att
aktiviteten i ekonomin stiger. Sammantaget beräknas
näringslivets investeringar öka med 5 % i år och med
drygt 5 % under 1998.

Industrins investeringar beräknas bli oförändrade i år
och stiga något 1998. Därmed ligger
industriinvesteringarna kvar på en historiskt hög nivå.
Kapacitetsutnyttjandet inom industrin låg hela förra året
och under inledningen av 1997 på en relativt låg nivå.
Enligt Konjunkturinstitutets barometer vände dock
utnyttjandegraden uppåt under andra kvartalet då
konjunkturen stärktes. Mot bakgrund av den förväntade
produktionsuppgången beräknas behovet av
kapacitetsutbyggnad bli stort för hela perioden 1997
1998. Statistiska centralbyråns investeringsenkät från
maj indikerar att investeringsnivån @ven i år förblir
hög. Förutsättningarna för att ytterligare bygga ut
industrins kapacitet @r också mycket gynnsamma med
en hög lönsamhet inom de flesta branscher samt låga
räntor. Enbart i år beräknas industrins driftsöverskott
brutto uppgå till 126 miljarder kronor vilket kan
jämföras med de totala investeringarna på 70 miljarder
kronor. Innevarande Dr beräknas därför industrins
utbyggnad komma till stånd i samma omfattning som
investeringsplanerna visar, dvs. oförändrade
investeringsvolymer jämfört med förra året, vilket
innebär en ökning av kapitalstocken på ca 5 %.
Nästa år bedöms förstärkningen i
industrikonjunkturen resultera i ett stigande
kapacitetsutnyttjande och en viss vinstökning, vilket bör
leda till högre investeringar. Ett osäkerhetsmoment i
prognosen utgör dock företagens investeringsplaner för
1998 som enligt investeringsenkäten från maj är relativt
låga. Ett exempel på detta är att investeringarna inom
basindustrin förutses falla nästa år. Inom denna bransch
uppförs för närvarande en rad stora anläggningar som
står klara i år. En viss överkapacitet förutses sedan
kvarstå till och med 1998. Expansionen väntas dock bli
kraftig både inom den exportberoende
investeringsvaruindustrin och inom
konsumtionsvaruindustrin när den privata konsumtionen
tilltar. Sammantaget bedöms de totala
industrinvesteringarna öka med 4 % år 1998.
Under åren 1997 och 1998 bedöms investeringarna i
övrigt näringsliv åter öka kraftigt. Sammantaget
beräknas investeringarna växa med 8 % 1997 och med
6 % 1998 efter att ha stigit med 2 % förra året. Den
positiva utvecklingen under innevarande år förklaras
bl.a. av den starka industrikonjunkturen som gradvis
väntas leda till högre investeringar inom de industrinära
tjänstesektorerna samt den fortsatta utbyggnaden av
telekommunikationsnätet. Den förväntade utvecklingen
ligger i linje med företagens egna planer enligt SCB:s
investeringsenkät. Däremot planar volymerna i de stora
avgiftsfinansierade infrastrukturprojekten ut.

Inom de hemmamarknadsberoende sektorerna har
kapacitetsutnyttjandet sedan lågkonjunkturen i början på
1990 talet varit lågt, vilket inneburit relativt låga
investeringsnivåer. Den relativt kraftiga
konsumtionsökningen samt den prognostiserade
sysselsättningsuppgången bör dock ge utrymme för
expansionsinvesteringar inom såväl varuhandel som
fastighetsförvaltning framöver. Stigande lönsamhet och
låga räntor stimulerar investeringarna. Tecken på en
vändning i de hemmamarknadsberoende sektorerna
finns. Priserna på kommersiella fastigheter steg med
9 % mellan 1995 och 1996 samtidigt som vakanserna i
centralt belägna områden sjönk. Mot slutet av 1996 och
början av 1997 sjönk dock priserna något i samband
med att konjunkturen temporärt mattades av.
År 1998 beräknas också investeringarna i
energisektorn stiga kraftigt. Regeringen har beslutat om
att avsätta i genomsnitt ca 1,5 miljarder kronor per år
under 1998 2002 till ett omställningsprogram i
energisektorn. Programmet innehåller bland annat stöd
till investeringar i mindre vattenkraftverk och
vindkraftverk. Potentialen för högre energinvesteringar
är också stor. Kapitalkvoten i sektorn har under ett antal
Dr sjunkit bl.a. som en följd av att elpriset varit lägre än
den långsiktiga marginalkostnaden som inkluderar
investeringskostnaden.

TABELL 10.2 ÖVRIGA NÄRINGSLIVETS
INVESTERINGAR
MILJARDER
KRONOR
ÅRLIG PROCENTUELL
VOLYMFÖRÄNDRING

1996
1995
1996
1997
1998
Jordbruk och
skogsbruk
8,6
1,4
16,8
2,6
2,9
Energi och
vattenverk
12,9
9,4
1,2
6,4
8,5
Byggnadsindustri
3,7
12,3
2,6
2,5
2,0
Handel
16,8
13,4
3,4
5,0
9,0
Finansiell
verksamhet
2,3

15,3
2,4
2,5
4,5
Företagstjänste-
verksamhet

13,8

49,8

2,9

8,0

6,0
Fastighetsverksamh
et
10,7
3,4
15,3
4,0
8,0
Hushållsverksamhet
6,9
12,8
3,6
8,0
5,0
Övriga
tjänstebranscher
38,7
25,8
1,0
12,6
4,3
Summa
114,
3
17,0
2,1
7,8
6,2
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.
10.2 Bostadsinvesteringar
Antalet påbörjade bostäder uppgick under första
halvåret till rekordlåga 3 800. Det temporära
investeringsbidraget förefaller ha lett till en
tidigareläggning av bostadsproduktion från årsskiftet
96/97, till inledningen av förra året. Dessutom har
sannolikt osäkerheten om det framtida
bostadsfinansieringssystemet bidragit till det låga
byggandet. De flesta indikatorer talar emellertid för att
nedgången endast är temporär och att
bostadsproduktionen gradvis kan öka framöver.
Bostadsbyggandet steg också under det andra
kvartalet i år samtidigt som antalet ansökningar om
statliga räntebidrag, vilka fungerar som en tidig
indikator för bostadsbyggandet, ökade. Osäkerheten om
bostadsbyggandet åren 1997 och 1998 är dock stor.
Trots att historiskt sett få bostäder färdigställts det
senaste året har vakansgraden i lägenhetsbeståndet stigit
från 3,2 % till 3,8 %. Något som sannolikt kan
förklaras av den negativa sysselsättningsutvecklingen. I
takt med att sysselsättningen åter ökar från och med
andra halvåret i år bör vakansgraden falla. Inom vissa
expansiva regioner är andelen lediga bostäder redan
idag mycket låg. En begränsade faktor för en uppgång i
bostadsproduktionen är dock de låga priserna på
andrahandsmarknaden som i allmänhet understiger
nyproduktionskostnaden. Priserna på egnahem har
under det senaste året stigit med 6 % samtidigt som
produktionskostnaden ökat med ca 1 %. Inom vissa
delar av de expansiva regionerna är det emellertid redan
idag lönsamt att bygga nytt.
Låga räntor, stigande disponibelinkomster och
ökande sysselsättning torde dock leda till fortsatt
stigande priser på andrahandsmarknaden och därmed
öka volymen av nyproduktion. Sammantaget beräknas
antalet påbörjade lägenheter uppgå till 10 000 i år och
till 15 000 under 1998. Det temporära
investeringsbidraget till studentbostäder har under hela
perioden en viss uppdragande effekt på
bostadsproduktionen.
Antalet påbörjade ombyggnader blev också lågt
första halvåret 1997. En starkt bidragande orsak till
detta var att det extra statliga bidraget till ombyggnation
upphörde 1996. Den låga lönsamheten och svaga
soliditeten inom bostadssektorn har sannolikt inneburit
att en del ombyggnationer skjutits på framtiden. De
fundamentala faktorerna i form av en förbättrad
arbetsmarknad, låga räntor samt stigande realinkomster,
talar dock för att ombyggandet stiger framöver. Antalet
ansökningar om räntebidrag till ombyggnationer steg
också under andra kvartalet i år. Enligt prognosen
kommer ca 22 000 ombyggnationer att påbörjas 1997
och ca 25 000 nästa år. Denna siffra skall ses mot
bakgrund av att Boverket räknar med att ca 30 000
lägenheter årligen behöver byggas om med normal
kapitalförslitning. Innevarande år beräknas bidragen till
miljöförbättrande åtgärder stimulera
ombyggnadsverksamheten. År 1998 avsätts totalt
800 miljoner kronor till lokala investeringsprogram. De
bidrag som kommuner kan söka inom ramen för detta
projekt bedöms ha en viss stimulerande effekt på
ombyggnadsvolymerna.
10.3 Lagerinvesteringar
Lageruppbyggnaden inom industrin kulminerade under
första halvåret 1996. Därefter påbörjades en
lagerreducering som dämpade industriproduktionen.
Lagerstockarna i förhållande till produktionen var dock
vid utgången av förra året fortfarande för höga varvid
lagerjusteringen inom industrin torde ha fortsatt under
första halvåret innevarande år. Detta gäller framförallt
färdigvarulagren. Den kraftiga produktionsökningen
under loppet av 1997 och 1998 beräknas dock leda till
att lagerhållningen åter ökar från och med andra
halvåret i år. I prognosen antas att industrin fortsätter att
minska lagrens andel av produktionen vilket ändå leder
till att industrins genomsnittliga lagerhållning kan öka
också nästa år.

TABELL 10.3 LAGERFÖRÄNDRINGAR OCH
LAGERBIDRAG
MILJARDER KRONOR 1991 ÅRS
PRISER

1995
1996
1997
1998
Jord och skogsbruk
97
31
200
0
Industri
1526
9
1780
500
1200
El, gas och vatten
346
129
400
0
Handeln

2005

4341
200
1000
Summa
1301
5

2463
500
2200
BNP bidrag
0,5
1,0
0,2
0,1
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Varuhandelns lagerstockar har under flera år i följd
minskat. Det sammanhänger sannolikt med
strukturförändringar inom handeln där antalet grossister
har minskat men också på den svaga efterfrågan på
konsumtionsvaror. Lagren förutses minska även i år
men i betydligt mindre omfattning än tidigare. Det
beror på den betydande ökningen av hushållens
efterfrågan på konsumtionsvaror men också på
produktionsökningen inom industrin. Nästa år förutses
den ökande aktiviteten i ekonomin medföra en svag
lageruppbyggnad inom handeln. Sammanfattningsvis
ger lagercyklen ett svagt positivt bidrag till BNP
tillväxten både i år och nästa år.

11 Den offentliga sektorn
De offentliga finanserna fortsätter att stärkas. Det finansiella
sparandeunderskottet har minskat kraftigt sedan 1994
och för 1997 beräknas underskottet uppgå till 1,9 % som andel av BNP. År 1998
beräknas den offentliga sektorns
inkomster och utgifter vara i balans. Denna utveckling medför att statsskulden
som andel av BNP fortsätter att
reduceras.
11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn
J@mf`relse med tidigare prognoser
Den offentliga sektorns finansiella sparande för 1997 beräknas nu, med
oförändrade beräkningsmetoder, bli ca 10
miljarder kronor bättre än vad som redovisades i vårpropositionen. Denna
förbättring är helt hänförlig till den
offentliga sektorns primära utgifter, som reviderats ned med ca 12 miljarder
kronor medan ränteutgifterna räknats
upp med 2 miljarder kronor. Nedjusteringen ligger huvudsakligen på statens
utgifter, och berör såväl transfereringar
som konsumtion och investeringar.
Den underliggande bedömningen av 1998 har också förändrats i positiv riktning.
Den offentliga sektorns
finansiella sparande beräknat på samma sätt som i vårpropositionen har justerats
upp med ca 4 miljarder kronor,
oaktat de åtgärder som föreslås i budgetpropositionen för 1998. Denna
förbättring jämfört med vårpropositionen
beror huvudsakligen på att utgifterna exkl. räntor räknats ned.
Det redovisade finansiella sparandet ändras därtill av två tekniska skäl. För
det första har EU:s statistik organ
Eurostat rekommenderat att utdelningar från det statliga bolaget Securum ska
redovisas som finansiella transaktioner
och således inte inräknas i det finansiella sparandet.

Därmed bortfaller inkomster 1997 och 1998 på 6,3 respektive 4,7 miljarder kronor
i det redovisade finansiella
sparandet, jämfört med vårpropositionen. För det andra kommer AP fondens
direktägda fastigheter att under 1998
överföras till bolagsform. Detta registreras i nationalräkenskaperna som en
försäljning av fastigheter, vilket
tillgodoräknas det finansiella sparandet eftersom aktier räknas som en
finansiell tillgång i motsats till fastigheter.
Bolagiseringar av AP fondens fastigheter leder till en uppjustering av det
finansiella sparandet 1998 med 15
miljarder kronor, jämfört med vårpropositionen.
Det redovisade finansiella sparandet förbättras således med ca 4 miljarder
kronor 1997 och med ca 10 miljarder
kronor 1998 jämfört med vårpropositionen.
Nivån på den finansiella nettoskulden har reviderats ned. Detta är en följd av
att värdeökningar på aktier och
obligationer m.m. för 1995 nu lagts in i redovisningen efter att Statistiska
centralbyrån redovisat
finansräkenskaperna. Därtill kommer de värdeökningar som redovisas av AP fonden
för 1996. Dessa korrigeringar
medför att nettoskulden vid utgången av 1997 reviderats ned med 57 miljarder
kronor. För prognosåren görs inga
kalkyler över värdeförändringar på den offentliga sektorns tillgångar.
Utvecklingen 1995 1998

Cr 1996 uppgick underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande
enligt national-r@kenskapernas
redovisning till ca 42 miljarder kr eller 2,5 % av BNP. Det var en förbättring
med nära 90 miljarder kronor från
1995. Den synnerligen starka förbättringen beror delvis på tillfälligt höga
skatteinkomster bl.a. till följd av en
omläggning av uppbörden av mervärdesskatt. Därför blir den ytterligare
förbättringen av det finansiella sparandet
under 1997 mindre och underskottet beräknas till 33 miljarder kronor eller 1,9 %
av BNP. Nästa år förutses en
relativt kraftig nedgång i de offentliga utgifterna leda till att underskottet
elimineras. Inklusive effekten av
bolagiseringar av AP fondens fastigheter och exklusive utdelningen från Securum
redovisas ett överskott på ca 10
miljarder kronor.

TABELL 11.1 DEN OFFENTLIGA SEKTORNS
FINANSER
MILJARDER KRONOR, LÖPANDE
PRISER

1995
1996
1997
1998
Inkomster
985,5
1065,
9
1091,
6
1135,
9
procent av BNP
59,9
63,5
62,5
61,7
Skatter och
avgifter
823,1
911,6
940,2
980,7
procent av BNP
50,0
54,3
53,8
53,2
Kapitalinkomster
96,0
87,3
82,6
83,0
Övriga inkomster
66,3
67,0
68,8
72,2
Utgifter
1114,
9
1107,
8
1124,
6
1125,
7
procent av BNP
67,8
66,0
64,4
61,1
Transfereringar till
hushåll

394,7

387,8

394,4

407,1
Övriga
transfereringar
129,9
125,4
124,2
116,5
Ränteutgifter
117,3
119,3
118,4
112,8
Konsumtion
424,9
434,3
446,4
460,7
Investeringar
48,1
41,0
41,2
28,5
Finansiellt sparande

129,4
41,9
33,0
10,21
procent av BNP
7,9
2,5
1,9
0,6
Primärt finansiellt
sparande

108,2
9,8
2,8
40,0
procent av BNP
6,6
0,6
0,2
2,2
Finansiell ställning

Nettoskuld
395,0
401,8
463,8
459,0
procent av BNP
24,0
23,9
26,5
24,9
Konsoliderad
bruttoskuld
1286,
6
1305,
7
1346,
8
1361,
4
procent av BNP
78,2
77,8
77,1
73,9
1Inklusive utdelningen från Securum men exklusive effekten av bolagiseringen av
AP fondens fastigheter uppgår det finansiella sparandet 1998 till
0,1 miljard kronor
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

De svenska nationalräkenskaperna skiljer sig delvis från bokföringsreglerna i
det europeiska
nationalräkenskapssystemet (ENS). ENS tillämpas inom EU vid bedömningen av de
offentliga finanserna i samband
med förfarandet vid alltför stora underskott, den s.k. Excessive Deficit
Procedure.
För närvarande redovisas ränteutgifterna på statsskulden utgiftsmässigt i
nationalräkenskaperna. Därvid
exkluderas kursvinster/förluster i samband med förtida inlösen av obligationer.
Enligt nyligen antagna
rekommendationer avseende redovisningen till Excessive Deficit Procedure ska
emellertid kurs-vinster/förluster i
samband med inlösen av obligationer redovisas som ränta. Dessutom ska de
kursvinster/förluster som uppstår vid
emissioner av s.k. benchmarklån periodiseras. Räntan på statsskuldsväxlar ska
redovisas vid förfall och inte som i
dag vid emission. Dessa nya redovisningsprinciper avseende räntor leder till
betydande justeringar jämfört med de
nuvarande nationalräkenskaperna.
Enligt ENS ska skatter och subventioner på varor och tjänster samt på
produktionsfaktorer bokföras när skatten @r
upplupen och inte vid betalning, som i de svenska nationalräkenskapernas
nuvarande redovisning.
Enligt Statistiska centralbyrån innebär en tillämpning av ENS reglerna att det
finansiella underskottet 1996
uppgick till 3,7 % av BNP. Med motsvarande justeringar beräknas underskottet för
1997 till 1,6 % av BNP. Som
framgår av tabell 11.2 beror justeringarna huvudsakligen på annan periodisering
av ränteutgifterna på statsskulden,
inkomsterna av mervärdesskatt och särskild löneskatt samt utgifterna för
läkemedelssubventioner. I justeringen ingår
också AP fondens fastighetsköp samt statens försäljning av fastigheter 1996 till
Akademiska hus AB, som förbisetts i
nationalräkenskaperna.

TABELL 11.2 JUSTERING AV DEN OFFENTLIGA SEKTORNS FINANSIELLA SPARANDE TILL
ENS DEFINITION
MILJARDER KRONOR, LÖPANDE
PRISER

1995
1996
1997
Finansiellt sparande enligt NR

129,
4

41,9

33,0
procent av BNP
7,9
2,5
1,9
Totala justeringar
12,8

19,7
4,4
Begreppsjusteringar till ENS
def.
16,4

20,6
6,4
Räntor
8,3
2,8
5,0
Momsjusteringar
8,2

12,9
0,0
Läkemedelssubventioner
0,0
1,4
1,4
Särskild löneskatt
0,0
3,9
0,0
Övrigt
0,1
0,4
0,0
Beräkningsjusteringar
3,6
0,9
2,0
Köp och försäljning av
fastigheter
3,5
1,7
2,0
Övrigt
0,1
0,8
0,0
Finansiellt sparande enl. ENS

116,
6

61,6

28,6
procent av BNP
7,1
3,7
1,6
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Det finansiella sparandet visar den förändring av den finansiella förmögenheten
som sker genom transaktioner.
Värdeförändringar påverkar således inte det finansiella sparandet. Detsamma
gäller försäljningar av aktier och andra
finansiella tillgångar, då de inte förändrar den finansiella
förmögenhetsställningen. Den offentliga skuldsättningen
påverkas däremot av anskaffning och försäljningar av finansiella tillgångar,
omdisponeringar på balansräkningen
samt värdeförändringar på skulden i utländsk valuta. Den offentliga sektorns
konsoliderade bruttoskuld, definierad
enligt de s.k. Maastrichtkriterierna, motsvarade 79,3 % av BNP vid utgången av
1994. Skuldkvoten har sedan
reducerats och uppgick till 77,8 % vid utgången av 1996 och väntas understiga 74
% i slutet av 1998. Drygt 2
procentenheter av denna nedgång kan tillskrivas planerade försäljningar av
statliga tillgångar under 1997 och 1998.
Den offentliga sektorns finansiella nettoskuld, dvs. skulder minus samtliga
finansiella tillgångar @r väsentligt lägre
@n den konsoliderade bruttoskulden, vilket huvudsakligen beror på att AP fonden
har betydande finansiella tillgångar
vid sidan av statsobligationer. Nettoskulden stiger relativt mycket som andel av
BNP mellan 1996 och 1997 trots att
den konsoliderade bruttoskulden sjunker som andel av BNP. Det beror på att den
relativa förändringen av
nettoskulden är betydligt större än för bruttoskulden 15 % jämfört med 3 %.
Förbättringen av de offentliga finanserna mellan 1995 och 1996 skedde främst
genom kraftigt stigande
skatteinkomster. Skattekvoten (skatteinkomsterna i relation till BNP) ökade med
4 ¼ procentenheter till 54,3%. De
stora skatteinkomsterna förra året beror delvis på tillfälliga faktorer.
Omläggningen av uppbörden av mervärdesskatt
gav en tillfällig höjning av skatteinkomsterna 1996 på nära 13 miljarder kronor.
En annan tillfällig effekt år 1996
utgjordes av engångsvisa inbetalningar av särskild löneskatt från statliga f.d.
affärsverk på ca 4 miljarder kronor. Av
skatteinkomsterna 1996 kan således ca 17 miljarder kronor, motsvarande 1 % av
BNP, beräknas vara tillfälliga. Den
sålunda korrigerade skattekvoten för 1996 kan därmed uppskattas till ca 53,3 %.

TABELL 11.3 DEN OFFENTLIGA SEKTORNS
SKATTER OCH AVGIFTER
PROCENT AV BNP

1995
1996
1997
1998
Hushållens direkta
skatter
20,6
21,8
22,5
22,3
Företagens direkta
skatter
3,0
3,2
3,3
3,0
Arbetsgivaravgifter
13,6
14,7
14,3
14,2
Mervärdesskatt
7,1
8,0
7,1
7,1
Övriga indirekta skatter
5,8
6,5
6,5
6,5
Skatter och avgifter
50,0
54,3
53,8
53,2
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

När de tillfälliga inkomsterna under 1996 faller bort sjunker skattekvoten 1997,
trots tillkommande skattehöjningar.
Den allmänna sjukförsäkringsavgiften har höjts med 1 procentenhet och den
statliga inkomstskatten för inkomster
under brytpunkten har höjts från 100 till 200 kr. Skatterna har under året höjts
i flera steg på energi och tobak.
Arbetsgivaravgifterna har sänkts för den del av ett företags lönesumma som
understiger 600 000 kronor samt för att
delvis kompensera företagen för den utökade arbetsgivarperioden i
sjukförsäkringen. Skatten på allemansfonder
höjdes från 20 till 30 % vid årsskiftet. Det medförde att hushållen i ovanligt
stor utsträckning realiserade kursvinster
på aktier under 1996. Den skatt som därigenom utlöstes betalas till större delen
i år, vilket tillfälligt drar upp
skatteinkomsterna 1997.
Nästa år höjs den allmänna egenavgiften med ytterligare 1 procentenhet.
Samtidigt sker en växling så att den
allmänna sjukförsäkringsavgiften tas bort och ersätts med en motsvarande högre
allmän pensionsavgift. En växling
sker också mellan olika arbetsgivaravgifter. Det sammanlagda uttaget av
arbetsgivaravgifter, inklusive allmän
löneavgift, höjs från 32,92 % till 33,03 %, för att ersätta staten för att
arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen
förkortas.
Trots skattehöjningarna sjunker skattekvoten med ½ procentenhet 1998. Det beror
till stor del på att företagens
skattebetalningar går ned i förhållande till BNP, efter att ha legat på en
historiskt hög nivå under 1996 och 1997.
Skattekvoten reduceras också till följd av att lönesumman, den viktigaste
skattebasen, ökar långsammare än BNP.
De offentliga utgifterna minskade förra året realt med 2,3 % och utgiftskvoten
(utgifterna som andel av BNP)
gick ned

TABELL 11.4 DEN OFFENTLIGA SEKTORNS
UTGIFTER

MILJARDER KRONOR
PROCENTUELL FÖRÄNDRING I
1991 ÅRS PRISER

1996
1995
1996
1997
1998
Summa utgifter
1107
,8
0,9
2,3
0,6
0,9
exklusive räntor
998,
5
0,1
2,7
0,5
0,2
Transfereringar
till
hushåll

387,
8

2,1

2,4

0,7

1,5
Pensioner
214,
4
0,4
1,0
0,6
0,2
Sjukförsäkring
m.m.

36,3

5,8

16,9

7,3

8,6
Arbetslöshets
bidrag m.m.

53,5

8,3

2,4

6,2

4,1
Övrigt
83,7
0,1
3,4
3,9
6,6
Övriga
transfereringar

125,
4

11,1

4,1

2,0

7,7
Läkemedel och
privat vård

13,5

9,3

8,2

4,9

2,5
Räntebidrag
27,8
4,4

13,8

26,9

42,1
Bidrag till EU
16,8

6,9
10,2
3,4
Bistånd
10,7
9,0

12,0
6,2
5,9
Övrigt
56,6
1,7
2,7
3,5
0,9
Räntor
119,
3
9,0
1,0
1,7
6,3
Konsumtion
434,
3
1,0
1,7
0,5
0,1
Investeringar 1
41,0
0,8
8,2
5,8
2,0
1 Förändringstalen för investeringarna är beräknade exklusive köp och
försäljning av fastigheter.
Anm.: Deflatering med implicitprisindex för offentlig konsumtion resp.
investeringar. Övriga delar deflaterade med KPI.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Under 1997 fortsätter nedgången i utgiftskvoten och realt sjunker utgifterna med
0,6 %. Transfereringarna till
hushåll stiger till följd av ökad arbetslöshet, höjd ersättningsnivå i
arbetslöshetsförsäkringen, tillfällig
avgångsersättning till äldre arbetslösa samt att antalet personer som uppbär
olika former av studiestöd ökar.
Utbetalningarna från sjukförsäkringen minskar till följd av den förlängning av
arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen
som infördes vid årsskiftet. Fortsatta besparingar sker bl.a. på
bostadsbidragen.
Utgifterna för läkemedelssubventioner fortsätter att öka trots vidtagna
besparingar. Det beror på att
utbetalningarna av subventionerna påverkas av den hamstring av läkemedel, som
ägde rum i slutet av förra året.
Transfereringarna till utlandet stiger genom att avgiften till EU höjs samt av
att utbetalningar av biståndsmedel ökar,
efter att ha minskat förra året. Den offentliga konsumtionen beräknas minska med
½ % och investeringarna med
nära 6 % i reala termer.
För nästa år förutses en real minskning av utgifterna med ca 1 %. Exklusive
sjunkande ränteutgifter uppgår
nedgången till 0,2 %. Ett kraftigt bidrag till utgiftsminskningen kommer från
räntebidragen till bostäder, som nästan
halveras mellan 1997 och 1998 till en nivå på drygt 12 miljarder kronor. Detta
beror på en kombination av lägre
räntor, minskat bostadsbyggande och ändrade regler.
Transfereringarna till hushållen stiger med 1,5 %, trots att arbetslösheten går
ned. Det beror på att
ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna höjs samt av att antalet personer i
utbildning fortsätter att öka. Utgifterna i
sjukförsäkringen ökar kraftigt eftersom arbetsgivarperioden förkortas från 28
till 14 dagar. Barnbidragen och
bostadstilläggen för pensionärer höjs. Det reala värdet av pensioner och andra
basbeloppsstyrda transfereringar
reduceras eftersom inflationen stiger, jämfört med den mycket låga inflation
från juni 1996 till juni 1997 som styr
basbeloppet för 1998.
Den offentliga konsumtionen beräknas öka marginellt medan en återhämtning sker
av investeringarna efter
nedgången under 1996 och 1997.
Förbättringen av de offentliga finanserna från 1994 till 1998
Den offentliga sektorns finansiella underskott reduceras enligt prognosen från
10,3 % av BNP 1994 till 0 % 1998,
beräknat inklusive utdelningen från Securum men exklusive effekten av
bolagiseringen av AP fondens fastigheter.
Förbättringen fördelas mellan en sänkning av utgiftskvoten med 8 procentenheter
och en höjning av inkomstkvoten
med 2,3 procentenheter. Den beräknade förbättringen kan jämföras med att
konsolideringsprogrammet för att sanera
de offentliga finanserna omfattar åtgärder motsvarande 8 % av BNP under perioden
1995 1998, varav 3,8
procentenheter består av skattehöjningar och 4,2 procentenheter består av
besparingar. Därutöver tillkommer de
besparingar som har skett inom den kommunala sektorn, där utgifterna beräknas
minska med 1,7 procentenheter
mätt som andel av BNP (exklusive effekten av kommunaliseringen av
läkemedelssubventionerna). Genom
nedgången i ränteläget kan ökningen av ränteutgifterna begränsas och
ränteutgifterna sjunker som andel av BNP med
0,5 procentenheter, trots att den offentliga sektorns konsoliderade skuld är ca
150 miljarder kronor större 1998 @n
1994. Dessa och övriga bidrag till förbättringen av de offentliga finanserna
framgår av tabell 11.5.

TABELL 11.5 BIDRAG TILL FÖRBÄTTRINGEN AV DEN OFFENTLIGA SEKTORNS FINANSIELLA
SPARANDE FRÅN 1994
TILL 1998
PROCENT AV BNP

Total förbättring
10,3
Ökade inkomster
2,3
Konsolideringsprogramme
t
3,8
Övrigt
1,5
Minskade utgifter
8,0
Konsolideringsprogramme
t
4,2
Kommunala utgifter
1,7
Ränteutgifter
0,7
Övrigt
1,4
Källa: Finansdepartementet.

Förändringen av den offentliga sektorns finansiella sparande kan också delas upp
på en cyklisk respektive en
strukturell komponent. Den cyliska delen kan grovt uppskattas som 75 %
(elasticiteten) av skillnaden mellan faktisk
och potentiell BNP. Den genomsnittliga tillväxten från 1994 till 1998 uppgår i
prognosen till 2,5 % per år, medan
den underliggande tillväxten kan uppskattas till 2 %. Därmed uppgår den
sammanlagda konjunkturförbättringen
under perioden till 2 %. Den cykliskt betingade förbättringen av den offentliga
sektorns finansiella sparande kan
således grovt uppskattas till 1,5 procentenheter av BNP. Förbättringen av det
offentliga sparandet beror således
huvudsakligen på icke cykliska faktorer och, som framgår av tablån ovan, till
största delen på
konsolideringsprogrammet.
11.2 Den statliga sektorn
Den statliga sektorn omfattar, förutom den del av statens verksamhet som ingår i
statsbudgeten, @ven fonder m.m.
utom budgeten, som t.ex. delpensions och lönegarantifonderna. Statliga
affärsverk och bolag ingår däremot inte.
Statens (inkl. sjuk och arbetslöshetsförsäkringarna) inkomster består till ca 90
% av skatter och avgifter. År 1996
bestod utgifterna enligt nationalräkenskapernas redovisning till 19 % av
konsumtion, 3 % av investeringar, 62 % av
transfereringar och 16 % av räntor. Det @r endast konsumtion och investeringar
som utgör real resursförbrukning
och ingår i BNP.
Den statliga konsumtionen varierar relativt kraftigt mellan Dren och har visat
sig vara svår att förutsäga. Genom
systemet med anslagssparande kan statliga myndigheter delvis förskjuta de
budgeterade utgifterna i tiden.

TABELL 11.6 STATENS FINANSER
MILJARDER KRONOR, LÖPANDE
PRISER

1995
1996
1997
1998
Inkomster
545,2
596,4
621,7
656,4
Skatter och avgifter
481,5
533,2
558,9
590,6
Övriga inkomster
63,7
63,2
62,8
65,9
Utgifter
690,7
650,3
661,2
665,4
Transfereringar till
hushåll

248,2

233,8

236,5

244,0
Bidrag till kommuner
73,4
55,8
57,9
76,4
Övriga transfereringar
105,4
100,7
99,2
78,7
Ränteutgifter
107,7
110,0
111,3
104,5
Konsumtion
131,9
132,0
137,5
141,9
Investeringar
24,2
18,0
18,8
19,8
Finansiellt sparande

145,5
53,9
39,5
9,0
Procent av BNP
8,8
3,2
2,3
0,5
Primärt finansiellt
sparande

67,6

30,5

45,0

67,4
Procent av BNP
4,1
1,8
2,6
3,7
Lånebehov
138,6
21,0
17,7
15,0
Procent av BNP
8,4
1,3
1,0
0,8
Statsskuld
1386,
2
1411,
2
1458,
0
1463,
4
Procent av BNP
84,3
84,1
83,5
79,4
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den statliga konsumtionen i fasta priser minskade förra året med 3,7 %. Första
halvåret 1997 sjönk konsumtionen
med drygt 4,5 %, jämfört med motsvarande period 1996. Nedgången beror till stor
del på att inköpen till försvaret
minskade kraftigt på grund av att beställningar senarelagts. Därför väntas en
återhämtning under andra halvåret så
att den statliga konsumtionen för helåret 1997 stiger med ½ %. En lika stor
ökning beräknas för 1998 .
Statsbidragen till den kommunala sektorn dras upp med ca 11 miljarder kronor
1998 till följd av att landstingen
övertar betalningsansvaret för läkemedelssubventionerna. Därigenom reduceras de
statliga transfereringarna i
motsvarande grad.
Bakom förbättringen av det offentliga sparandet, som beskrivs ovan, ligger en
ännu kraftigare förstärkning av
statens finanser. Underskottet i statens finansiella sparande minskade från ca
145,5 miljarder kr 1995 till ca 54
miljarder kr 1996. Försäljning av aktier och andra finansiella transaktioner,
som inte inräknas i det finansiella
sparandet, bidrog till att reducera lånebehovet 1996 till ca 21 miljarder kr.
För de kommande åren beräknas en fortsatt förbättring av statens finansiella
sparande. Lånebehovet minskar
emellertid inte lika mycket. Tillkommande försäljningar av aktier drar
visserligen ned lånebehovet men andra
finansiella transaktioner, som t.ex. återbetalningar av lån, blir av mindre
omfattning @n under 1996.
Statsskuldens utveckling bestäms, förutom av lånebehovet, @ven av hur skulderna
i utländsk valuta påverkas av
valutakursförändringar. Kronans förstärkning under 1995 reducerade statsskulden
med nära 40 miljarder kronor.
Utvecklingen av valutakursen under 1996 medförde ingen nämnvärd värdeförändring
av statsskulden. Den förutsatta
valutakursutvecklingen under 1997 leder till att statsskulden skrivs upp med
nära 30 miljarder kronor. För 1998
beräknas valutakursförändringar medföra en nedskrivning av skulden med 10
miljarder kronor. Sammantaget
fortsätter statsskulden mätt som andel av BNP att gå ned från toppåret 1995.
Med anledning av den planerade ålderspensionsreformen avsätts sedan 1995 en del
av inkomsterna från ATP
avgiften, drygt 10 miljarder kr per Dr, till ett räntebärande konto hos
Riksgäldskontoret. Dessa medel @r avsedda att
motsvara den pensionsrätt som tjänas in i ett framtida premiereservsystem.
Avsättningen ingår i statens finansiella
sparande och reducerar statens lånebehov, medan AP fondens sparande reduceras
med motsvarande belopp. Den
framtida premiereserven ska bokföras i den offentliga sektorn enligt Eurostats
rekommendation.
11.3 Allmänna pensionsfonden
Pensionsutbetalningarna från AP fonden `verstiger avgiftsinkomsterna med ca 34
miljarder kronor 1997. En allt
större del av pensionerna finansieras med avkastningen på fondkapitalet.
Sparandet @r dock alltjämt positivt och
därigenom kan fonden fortsätta att växa. AP fondens sparande har dock minskat
kontinuerligt sedan 1990 och
minskningen fortsätter under prognosperioden.
AP fondens tillgångar till marknadsvärde uppgick vid slutet av 1996 till 686
miljarder kronor. Därav svarade
obligationer och andra finansiella fordringar för 87 %, aktier för 10 % samt
fastigheter och aktier i fastighetsbolag
för 3 %. Innehavet av statspapper, som avräknas från statsskulden vid
redovisningen av den s.k. Maastrichtskulden,
hade ett nominellt värde på 237 miljarder kronor. Fastighetsinnehavet bestod
till 15 miljarder kronor av direktägda
fastigheter. Under 1998 sker en bolagisering av detta fastighetsbestånd.
Transaktionen innebär att fastigheter ersätts
med aktier i balansräkningen. Då aktier, men inte fastigheter, utgör en
finansiell tillgång enligt
nationalräkenskaperna så leder transaktionen till ett högre uppmätt finansiellt
sparande, trots att den totala
förmögenheten inte ändrats.

TABELL 11.7 ALLMÄNNA PENSIONSFONDEN
MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER

1995
1996
1997
1998
Inkomster
133,
8
135,
2
134,
2
135,
8
Avgifter
80,6
85,0
87,8
90,8
Övriga inkomster
53,2
50,2
46,4
45,0
Utgifter
114,
1
118,
6
122,
4
126,
2
ATP
113,
2
117,
9
121,
5
125,
3
Övriga utgifter
0,9
0,8
0,9
0,9
Försäljning av fastigheter

15,0
Finansiellt sparande
19,7
16,6
11,8
24,5
Exkl. försäljning av
fastigheter

9,5
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.
11.4 Den kommunala sektorn
Den kommunala sektorn omfattar kommuner (primärkommuner), landsting och
kyrkokommuner (församlingar).
Kommunal affärsverksamhet, kommunalt ägda företag m.m. räknas i dessa sammanhang
inte in i kommunsektorn.
Enligt det preliminära utfallet från nationalräkenskaperna för 1996 motsvarade
den kommunala sektorns utgifter
23,8 % av BNP, varav kommunal konsumtion utgjorde 18 procentenheter. Resterande
del utgjordes av
transfererings och investeringsutgifter. Inkomsterna motsvarade 23,6 % av BNP,
varav skatteinkomster och
statsbidrag utgjorde 20,8 procentenheter.
I enlighet med regeringens förslag i den ekonomiska vårpropositionen har de
allmänna statsbidragen till
kommuner och landsting höjts med 4 miljarder kronor 1997. Tillskottet betalas ut
under andra halvåret. Fr.o.m.
1998 föreslår regeringen att statsbidragen höjs med ytterligare ca 4 miljarder
kronor. Därutöver föreslås också
förstärkningar för åren 1999 och 2000. Statsbidragsnivån påverkas därtill av
ekonomiska regleringar mellan staten
och kommunsektorn, bl.a. på grund av landstingens övertagande av
betalningsansvaret av läkemedels-
subventionerna, vilket även påverkar transfereringsutgifterna nästa år. Till
detta kommer bl.a. satsningar på
kommunala utbildningsplatser och på s.k. resursarbetare enligt Kalmarmodellen .
För detta utgår
specialdestinerade statsbidrag.
En viktig förutsättning är det ekonomiska balanskrav som börjar gälla år 2000
för kommuner och landsting, vilket
innebär att resultatet ska vara positivt.
Riksdagen har tidigare beslutat om åtgärder mot kommunala skattehöjningar för
1997 och 1998. Om en kommun
eller ett landsting höjer skatten, sänks statsbidraget med ett belopp
motsvarande halva den inkomstökning som följer
av skattehöjningen. I kalkylerna har den genomsnittliga kommunalskattesatsen
antagits vara oförändrad mellan 1997
och 1998.
Jämfört med den ekonomiska vårpropositionen har prognosen avseende konsumtions
och
sysselsättningsutvecklingen i kommunsektorn för 1997 reviderats ned. Orsaken är
en kraftigare
sysselsättningsminskning än väntat under första halvåret 1997. Under andra
halvåret väntas minskningen bromsas
upp, inte minst mot bakgrund av de ökade statsbidragen. Antalet sysselsatta i
kommunsektorn beräknas minska med
drygt 40 000 mellan 1996 och 1997.
Nedrevideringen av sysselsättningsprognosen innebär att den kommunala
konsumtionen under 1997 beräknas
minska med 1,7 % i fasta priser, jämfört med en minskning med 0,9 % enligt
bedömningen i våras. Samtidigt
beräknas dock förbrukningen (köp av materiel och tjänster), som också ingår i
konsumtionen, öka något. Prognosen
för socialbidragsutgifterna har reviderats upp mot bakgrund av ny statistik
från Socialstyrelsen.
Sammantaget beräknas det finansiella sparandet 1997 förbättras något jämfört med
bedömningen i
vårpropositionen. År 1998 är förbättringen av det finansiella sparandet mindre
jämfört med vårpropositionen.
Orsaken är att skatteinkomsterna utvecklas något svagare.
Konsumtionsutvecklingen påverkas under 1998 av att de
s.k. resursarbetarna ( Kalmarmodellen ) räknas in i den kommunala lönesumman.
Detta höjer tillfälligt nivån på
den kommunala konsumtionen och sysselsättningen under 1998. Även
utbildningssatsningarna inom den kommunala
vuxenutbildningen höjer nivån på konsumtionen något under prognosperioden.
Den finansiella utvecklingen i kommunsektorn på kort sikt innebär en fortsatt
negativ resultatutveckling för
sektorn som helhet åren 1997 och 1998.
Under åren 1992 1996 har den kommunala konsumtionen minskat med 4,3 . Samtidigt
har antalet sysselsatta i
kommunsektorn enligt Statistiska centralbyråns statistik (AKU) reducerats med
drygt 100 000 personer eller
ca 10 %. Att enbart se till konsumtions och sysselsättningsutvecklingen ger
emellertid inte en fullständig bild av hur
kommunsektorns resurser har utvecklats. Av tabell 11.9 framgår hur konsumtionen
beräknas. Förädlingsvärdet utgör
kommunsektorns bidrag till BNP och beräknas som summan av utbetald lön och
arbetsgivaravgifter m.m., samt
kapitalförslitning. Lönesummans volymförändring motsvarar i princip förändringar
i sysselsättningen, mätt som
antalet arbetade timmar. Kapitalförslitningen utgör det beräknade slitaget
( konsumtionen ) av anläggningstillgångar
såsom fastigheter och inventarier. Läggs förbrukningen till förädlingsvärdet
erhålls värdet av den kommunala
bruttoproduktionen. Förbrukningen utgörs av utgifter för köp av materiel och
tjänster.

TABELL 11.8 KOMMUNERNAS FINANSER1
MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER

1995
1996
1997
1998
Inkomster
389,9
395,6
399,2
425,6
Skatter2
261,3
293,9
294,4
300,7
Statsbidrag3
73,4
55,8
57,9
76,4
Övrigt
55,2
45,9
46,9
48,6
Utgifter
393,3
400,2
404,5
431,1
Transfereringar
76,6
75,1
73,4
88,8
Konsumtion
292,8
302,1
308,7
318,6
volymförändrin
g %
0,0
0,9
1,7
0,6
Investeringar
23,9
23,0
22,4
23,7
Finansiellt
sparande

3,5

4,6

5,3

5,5
kommuner
1,6
3,5
3,7
4,9
landsting
0,7
0,7
0,1
0,8
övriga4
2,6
1,8
1,5
1,3
1Inkomster och utgifter redovisas exklusive statligt utjämningsbidrag och
statlig utjämningsavgift.
2Redovisas t.o.m. 1995 netto efter avdrag för ekonomiska regleringar.
3Redovisas fr.o.m. 1996 netto efter avdrag för kommunernas och landstingens
tillskott till det kommunala momsåterbetalningssystemet.
4Församlingar och kommunalförbund
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Värdet av den kommunala bruttoproduktionen utgör ett mått på resursåtgången i
den kommunala sektorn. Då
konsumtionen beräknas dras försäljnings-inkomsterna av från bruttoproduktionen.
Försäljningsinkomsterna omfattar
bl.a. avgifter som tas ut i kommunal verksamhet. Kommunal konsumtion utgör
således den del av
produktionen/resurserna som finansieras med skattemedel (kommunalskatt och
statsbidrag).

TABELL 11.9 KOMMUNAL KONSUMTION
MILJARDER KRONOR
PROCENTUELL
VOLYMFÖRÄNDRING
1996
1992
1993
1994
1995
1996
Förädlingsvärde
251,
4

3,0

2,9

1,1
0,5

1,0
Löner m.m.
237,
1

3,2

3,2

1,4
0,2

1,1
Kapitalförslitni
ng
14,3
0,1
2,4
3,2
3,5

0,6
Förbrukning
87,7
11,
3
2,2
2,6

0,2
1,6
Bruttoproduktio
n
339,
1
0,1

1,6

0,1
0,3

0,3
./. Försäljning
37,0
11,
7
0,4
8,8
2,7
4,7
Konsumtion
302,
1

0,8

1,8

1,0
0,0

0,9
Källor: Konjunkturinstitutet och Statistiska centralbyrån.

Förädlingsvärdet har minskat med 7,4 % under åren 1992 1996, vilket förklaras av
en minskad sysselsättning.
Bruttoproduktionen har emellertid minskat med endast 1,7 % under samma period.
Orsaken är att kommuner och
landsting i ökad utsträckning köper materiel och tjänster. Att konsumtionen
minskat mer än bruttoproduktionen (
4,3 %) beror på att försäljningsinkomsterna har ökat i volym.
All statistik bör tolkas med viss försiktighet. Bland de slutsatser som ändå kan
dras är att sysselsättningen i
kommunsektorn under åren 1992 1996 har minskat kraftigt, men till en del ersatts
av köpta tjänster, vilket gett
sysselsättning i andra sektorer. Sysselsättningen mätt i antal personer har
minskat något mer än antalet arbetade
timmar, vilket förklaras av ökad närvaro och medelarbetstid. Att den kommunala
konsumtionen har minskat beror,
förutom på rena besparingsåtgärder, även på att försäljningsinkomsterna ökat i
betydelse som finansieringskälla för
kommunsektorn.

12 Medelfristig kalkyl
På motsvarande sätt som i vårpropositionen presenteras här, utöver
kortsiktsprognosen, en kalkyl över den
ekonomiska utvecklingen t.o.m. år 2000. Kalkylen ska inte tolkas som en prognos
i egentlig mening utan snarare
som en beskrivning av en möjlig utveckling givet vissa antaganden.
Liksom i vårpropositionen är de viktigaste antagandena att lönebildningen
fungerar väl samt att de omfattande
satsningarna inom utbildning och arbetsmarknadspolitiken får avsedd effekt på
arbetslösheten.
Med några få undantag bygger beräkningarna på den ekonomiska politik och de
regler som beslutats av riksdagen
samt de förslag till förändringar som regeringen presenterar i föreliggande
proposition. Dessa undantag utgörs av
antaganden inom områden där beslut ännu inte finns. Antaganden om den vidare
utvecklingen har gjorts, exempelvis
avseende nivån på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. För den offentliga
sektorns finanser förutsätts de i
vårpropositionen de fastslagna målen om överskott motsvarande ½ procent av BNP
år 1999 och 1½ procent av BNP
år 2000 vara styrande.
En ytterligare utgångspunkt för kalkylen är att inflationen antas utvecklas i
linje med Riksbankens mål. Med
denna ansats fokuseras kalkylen på vilken tillväxt som kan vara förenlig med en
inflationstakt på 2 %.
12.1 Den reala kalkylen

Den svenska ekonomins tillväxtförutsättningar på medellång sikt bestäms i hög
grad av arbetsmarknadens, och
särskilt lönebildningens funktionssätt. Av avgörande betydelse är i vilken
utsträckning det föreligger lediga resurser
vid utgången av år 1998, som kan tas i anspråk utan att det uppkommer
inflationsdrivande löneökningar. Mot
bakgrund av de grundläggande antagandena om en bättre fungerande arbetsmarknad
och lönebildning, bedöms
tillväxten år 1999 och 2000 kunna uppgå till 2,9 % respektive 2,8 % och
sysselsättningen kunna öka med 1,6 %
vardera år, vilket leder till att den öppna arbetslösheten faller till 4,5 % av
arbetskraften.
Den antagna utvecklingen omfattar inte något egentligt cykliskt förlopp utan
beskriver i stället en anpassning av
faktisk BNP till potentiell BNP. Man får dock utgå ifrån att cykliska rörelser i
ekonomin kommer att uppträda även
framöver.
Kalkylen för år 1999 och 2000 baseras således främst på en bedömning av vilken
ökning av BNP och
sysselsättningen, respektive minskning av arbetslösheten, som kan ske på ett
hållbart sätt, dvs. utan att inflationen
ökar på ett sätt som inte är förenligt med inflationsmålet, vid en väl
fungerande lönebildning.

TABELL 12.1 FÖRUTSÄTTNINGAR

1997
1998
1999
2000
BNP OECD (16)
2,7
2,4
2,5
2,5
KPI OECD (16)
2,1
2,2
2,3
2,3
Marknadstillväxt OECD
(14)
7,0
6,8
6,0
6,0
Tysk ränta 5 år
statsobligation1

4,60

5,13

5,25

5,25
Svensk ränta 5 år
statsobligation1

5,82

6,13

6,25

6,25
TCW index1
121,
2
120,
5
119,
0
118,
0
1 Årsgenomsnitt
Källor: OECD och Finansdepartementet

Den internationella bilden karakteriseras av en relativt gynnsam utveckling inom
OECD området, med en tillväxt på
i genomsnitt 2,5 % per år, samtidigt som inflationen ligger kvar på drygt 2 %.
Den balanserade
inflationsutvecklingen bidrar till att det internationella ränteläget vid
utgången av år 2000 antas ligga endast
marginellt högre än år 1998. Bakom ränteutvecklingen ligger också ett antagande
om att den europeiska monetära
unionen kommer till stånd den 1 januari 1999, dock utan svenskt deltagande.
Mot bakgrund av de grundläggande antagandena om en bättre fungerande
arbetsmarknad och lönebildning antas
löneökningarna under perioden 1998 2000 begränsas till 3,5% årligen, en
ökningstakt som bedöms vara förenlig
med en inflation på 2 %.

Den stabila inflationstakten i kombination med en successiv förbättring av de
offentliga finanserna resulterar i ett
ökat förtroende för den svenska ekonomin. Detta tar sig bl.a. uttryck i en viss
förstärkning av kronan.

TABELL 12.2 FÖRSÖRJNINGSBALANS
MILJARDER KRONOR
PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1996
1997
1998
1999
2000
Privat konsumtion
885,3
2,3
2,5
2,0
1,9
Offentlig
konsumtion
434,2
1,1
0,5
0,4
0,8
Stat
132,2
0,5
0,5
0,5
0,5
Kommuner
302,1
1,7
0,6
0,4
1,0
Bruttoinvesteringar
249,6
0,4
5,8
8,0
6,7
Näringsliv ex.
bost.
183,6
5,0
5,4
8,1
5,8
Bostäder
30,3

21,
2
12,
8
15,
0
15,
0
Myndigheter
35,6
3,5
3,2
2,7
5,3
Lagerinvesteringar1
3,2
0,2
0,1
0,0
0,0
Export
670,4
9,6
7,2
5,2
5,1
Import
558,2
8,5
7,0
5,1
5,0
BNP
1678,
1
2,3
3,1
2,9
2,8
1Förändring i procent av föregående års BNP.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Jämfört med växelkursnivån vid tidpunkten för kronans fall 1992 innebär den
antagna konkurrentvägda växelkursen
vid slutet av perioden en depreciering med ca 15 %. I kombination med en
historiskt sett måttlig löneökningstakt
inom industrin får detta till följd att konkurrenskraften är god under hela
perioden. Exportindustrins marknadsandelar
beräknas därmed försvagas endast marginellt under kalkylperioden. Exporten antas
öka med ca 5 % såväl 1999 som
2000.
Den främsta motorn i ekonomin under år 1999 respektive 2000 utgörs av
bruttoinvesteringarna som beräknas
växa med drygt 7 % i genomsnitt. Det mest betydande bidraget kommer från
näringslivets investeringar som gynnas
av de relativt höga vinstnivåerna. De makroekonomiska förutsättningarna är
gynnsamma med sunda statsfinanser och
prisstabilitet. Tillgången på arbetskraft bedöms vara god.
Även bostadsinvesteringarna kan förväntas stiga, dock från en mycket låg nivå.
Under åren 1999 och 2000
beräknas ökningen uppgå till 15 % årligen. Nyproduktionen stiger då till 23 000
lägenheter år 2000, vilket
fortfarande är en historiskt låg nivå. Sammantaget ger bruttoinvesteringarna ett
bidrag till tillväxten på drygt 1 %
såväl år 1999 som år 2000.
TABELL 12.3 NYCKELTAL

1997
1998
1999
2000
KPI, dec. dec.
2,1
1,5
2,0
2,0
Kostnadstimlön
4,8
3,5
3,5
3,5
Öppen arbetslöshet1
8,4
7,4
6,0
4,5
Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder1
4,3
4,7
4,5
4,4
Antal sysselsatta

1,2
1,0
1,6
1,6
Real disponibel inkomst
0,0
1,8
2,6
3,6
Hushållens nettosparkvot
3,2
2,6
3,1
4,8
1Andel av arbetskraften
Källa: Finansdepartementet

Ett nästan lika stort bidrag kommer från den privata konsumtionen, som beräknas
öka med ca 2 % per år. I
jämförelse med länder som Storbritannien, Norge och Finland, som också drabbades
av den typ av fall i
tillgångspriserna som inträffade i Sverige i början av 1990 talet, innebär den
kalkylerade ökningen att
konsumtionsutvecklingen blir relativt sett lugn. Sparkvoten beräknas stiga i ett
medelfristigt perspektiv och i slutet av
perioden hamnar den på en nivå som är högre är genomsnittet för den senaste
20 årsperioden. Denna uppgång ska
ses mot bakgrund av att hushållen de närmaste åren förväntas dra ned sparkvoten
mer än vad som är långsiktigt
önskvärt i samband med att man ökar sina inköp av kapitalvaror, samt mot
bakgrund av det tekniska antagandet om
en överföring från staten till hushållen år 1999 och 2000. Dessutom verkar
hushållen se sin konsumtion i ett
långsiktigt perspektiv där tillfälliga förändringar har en begränsad inverkan på
beteendet. Det kan dock inte uteslutas
att konsumtionen ökar mer än beräknat. Kalkylen över hushållens sparande innebär
att hushållens förmögenhet,
ställd i relation till disponibel inkomst, stiger till en nivå som klart
överstiger tidigare perioder.
Primärkommunerna och landstingen antas klara det aviserade balanskravet när
detta träder i kraft år 2000. Tack
vare de nu aviserade höjningarna av statsbidragen, på 4 miljarder år 1999 och
ytterligare 4 miljarder år 2000, kan
konsumtionen öka i kommunsektorn. Utan det extra tillskottet skulle konsumtionen
ha minskat till följd av att den
arbetsmarknadspolitiska åtgärden resursarbete upphör år 1999.
Importen antas utvecklas enligt historiska samband, vilket innebär att importen
ökar något snabbare än den
importviktade efterfrågan. Det ökade importinnehållet i efterfrågan beror på den
successivt tilltagande
internationaliseringen. Både exporten och importen beräknas öka med drygt 5 %
per år. Eftersom exporten är
betydligt större än importen innebär det att utrikeshandeln ger ett positivt
bidrag till tillväxten på ca 0,5
procentenheter varje år. Bytesbalansöverskottet motsvarar då ca 4 % av BNP. Det
finns flera skäl till att överskottet
bör vara relativt stort under perioden. Befolkningsstrukturen innebär t.ex. att
det finns ett stort pensionsåtagande.
Vidare betyder den låga nivån på bostadsinvesteringarna under perioden att det
reala sparandet kommer att vara lågt,
något som motiverar ett högt finansiellt sparande. Dessutom är det önskvärt att
på sikt amortera ned utlandsskulden.

TABELL 12.4 SYSSELSÄTTNING I OLIKA
SEKTORER
TUSENTAL
PERSONER
1996
FÖRÄNDRING
1996 1998
FÖRÄNDRING
1998 2000
Offentlig sektor
1263
40
18
Stat
192
3
3
Kommun
1071
37
15
Näringslivet
2700
31
111
Industrin
809
5
11
Övrigt
näringsliv1
1891
26
100
Totalt
3963
9
129
1 I denna post ingår restposter.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Den öppna arbetslösheten antas i kalkylen falla till 4,5 % år 2000. De
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna omfattar då 4,4 % av arbetskraften. Bakom den sänkta arbetslösheten
ligger bl.a. en kraftig uppgång i
antalet utbildningsplatser. Sysselsättningen väntas emellertid också öka,
framför allt inom det privata näringslivet.
Inom industrin stiger sysselsättningen något såväl år 1999 som 2000, men det är
framför allt i övrigt näringsliv som
de nya arbetstillfällena skapas. I den offentliga sektorn beräknas
sysselsättningen öka med 18 000 personer från år
1998 till år 2000. Från år 1996 till 2000 stiger sysselsättningen med totalt 120
000 personer i hela ekonomin.
Utbildningssatsningen antas ha en kraftig effekt på arbetskraftsutbudet som
minskar med 36 000 personer, trots att
befolkningen i åldersgruppen 16 64 år stiger med 57 000 personer. Antalet
personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder antas minska något under perioden.

TABELL 12.5 BEFOLKNINGEN I ÅLDERN 16 64 ÅR
TUSENTAL PERSONER

1996
FÖRÄND-
RING
1996
1998
FÖRÄND-
RING
1998
2000
Utbud
varav sysselsatta1
varav öppet arbetslösa
431
0
396
3
347
42
9
33
6
129
123
Åtgärder utanför
arbetskraften
155
7
10
Utbildningssatsningen2
49
63
29
Övriga3
101
9
8
12
Summa = befolkning
553
3
20
37
1I denna grupp ingår personer i reguljär sysselsättning och personer i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som ligger i arbetskraften.
2Antalet utbildningsplatser har multiplicerats med 0,75 för att ge ett
årsgenomsnitt.
3I denna grupp ingår bl.a. förtidspensionärer, övriga studerande, hemarbetande
mm.
Källor: Statistiska centralbyrån, AMS och Finansdepartementet

12.2 Den finansiella kalkylen
Det samlade sparandet i ekonomin beräknas öka som andel av BNP fr.o.m. i år fram
till sekelskiftet, givet de
realekonomiska antagandena. Bruttosparkvoten stiger från knappt 18 % i år till
strax över 20 % år 2000. Även
bruttoinvesteringarna stiger som andel av BNP, men inte i samma omfattning som
sparandet, varför bytesbalansen,
som visat överskott sedan 1994, förstärks som andel av BNP med ytterligare en
knapp procentenhet. Sverige
fortsätter därmed att amortera den finansiella nettoskulden till utlandet. Vid
slutet av kalkylperioden beräknas
Sveriges finansiella nettoskuld vara helt eliminerad.
Regeringen lade i vårpropositionen fast mål för de offentliga finanserna med
innebörden att det i genomsnitt över
en konjunkturcykel skall råda ett finansiellt överskott motsvarande 2 % av BNP,
som skall användas till att amortera
den offentliga nettoskulden. Anpassningen till det målsatta överskottet ska ske
successivt via ett överskott på 0,5 %
av BNP år 1999 och 1,5 % år 2000, givet de tillväxttal som redovisades i
vårpropositionen. De antaganden som nu
görs om den medelfristiga utvecklingen överensstämmer i stort med
vårpropositionens, varför målen för de
offentliga finanserna åren 1999 och 2000 ligger fast.
De finansiella kalkylerna visar att vid den antagna tillväxten och med givna
regler efter 1998 vad gäller bl.a.
skatter och transfereringar, kommer de offentliga finanserna att stärkas mer än
vad som krävs för att uppnå dessa
mål. Regeringen föreslår nu att en del av detta överskott skall överföras till
kommunsektorn i form av ökade
statsbidrag, vilka föreslås höjas med 4 miljarder kronor 1999 och ytterligare 4
miljarder kronor år 2000.

Liksom i vårpropositionen antas de budgetpolitiska målen vara styrande. Därmed
sker en överföring av resterande
överskott till hushållen som är exakt så stor att budgetmålen uppnås.
Beräkningarna resulterar i en överföring till
hushållen på 2,6 miljarder kronor år 1999 och ytterligare 17,6 miljarder kronor
år 2000.
Med dessa förutsättningar beräknas hushållens finansiella sparande vid slutet av
kalkylperioden uppgå till samma
nivå, mätt som andel av BNP, som i år. Företagssektorns investeringar växer
snabbare än företagens eget sparande,
varför det finansiella företagssparandet minskar och blir negativt år 2000, dvs.
företagssektorn nettolånar till
investeringar. Sett över en längre period är företagssektorns finansiella
sparande högt. Sammantaget medför detta en
omfördelning från privat till offentligt finansiellt sparande under perioden,
samtidigt som summan privat och
offentligt finansiellt sparande, dvs. bytesbalansen, förstärks.
Den offentliga sektorn
Den starka förbättringen inom den offentliga sektorn uppstår i staten, främst
till följd av minskade utgifter. De
offentliga utgifterna beräknas minska mätt som andel av BNP med knappt 3
procentenheter mellan 1998 och år
2000. Vid slutet av perioden uppgår utgiftskvoten till 58,4 %. Kostnaderna för
arbetslösheten minskar med
motsvarande 1 procentenhet av BNP eftersom den öppna arbetslösheten antas falla
med nära 3 procentenheter.
Pensionsutbetalningarna som är knutna till basbeloppet reduceras som andel av
BNP trots att basbeloppet skrivs upp
med 100 % av prisökningarna åren 1999 och 2000. Utgifterna för sjukförsäkring
och föräldraförsäkring ligger
däremot på en oförändrad nivå i relation till BNP. Nedtrappningen av
räntebidragen till bostäder är den främsta
förklaringen till att transfereringar till företag minskar i förhållande till
BNP. Den offentliga konsumtionen beräknas
öka i volym men i långsammare takt än BNP, vilket förklarar den minskade
andelen offentlig konsumtion i relation
till BNP. Investeringar som andel av BNP exkl. effekten av AP-fondens
bolagisering år 1998, som bokförs som en
negativ investering, är oförändrad under kalkylperioden.
TABELL 12.6 DEN OFFENTLIGA SEKTORNS
FINANSER
MILJARDER KRONOR, LÖPANDE
PRISER

1998
1999
2000
Inkomster
1136
1174
1212
procent av BNP
61,7
60,8
59,9
Skatter och avgifter
981
1018
1050
procent av BNP
53,2
52,7
51,8
Kapitalinkomster
83
82
86
Övriga inkomster
72
74
76
Utgifter
1126
1164
1182
procent av BNP
61,1
60,3
58,4
Hushållstransfereringar
407
410
414
procent av BNP
22,1
21,3
20,4
Övriga transfereringar
117
120
118
procent av BNP
6,3
6,2
5,8
Ränteutgifter
113
111
106
procent av BNP
6,1
5,7
5,2
Konsumtion
461
477
495
procent av BNP
25,0
24,7
24,4
Investeringar
29
46
49
procent av BNP
1,5
2,4
2,4
Finansiellt sparande
101
10
30
procent av BNP
0,61
0,5
1,5
Staten
9
3
23
AP fonden
25
8
5
Kommunsektorn
5
2
2
Primärt sparande2
40
38
51
procent av BNP
2,2
2,0
2,5
Statens lånebehov, netto
15
1
5
Finansiell ställning

Nettoskuld
459
445
436
procent av BNP
24,9
23,0
21,5
Konsoliderad bruttoskuld3
1361
1357
1357
procent av BNP
73,9
70,2
67,0
Statsskuld
1463
1455
1453
procent av BNP
79,4
75,3
71,8
1Inklusive utdelningen från Securum men exklusive effekten av bolagiseringen av
AP fondens fastigheter uppgår det finansiella sparandet 1998 till
0,1 miljard kronor eller 0,0 % av BNP.
2Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter. I denna
uppställning har det förutsatts att personerna i utbildningssatsningen är
heltidsstuderande. Därmed ingår de inte i någon annan grupp.
3Konsoliderad bruttoskuld definierad enligt EU:s kriterier (Maastricht).
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Riksrevisionsverket och
Finansdepartementet.

Ett beräkningstekniskt antagande om att överföringen till hushållen tar formen
av skattesänkningar och att den s.k.
värnskatten enligt gällande regler inte tas ut fr.o.m. 1999 beräknas medföra att
skattekvoten faller med 0,5
procentenheter 1999 och ytterligare 0,9 procentenheter år 2000 och uppgår då
till knappt 52 % av BNP.
Skattebaserna privat konsumtion och lönesumma utvecklas i något långsammare takt
än BNP.
Förbättringen av de offentliga finanserna medför att statsskulden minskar i
nominella termer under perioden.
Tillsammans med fallande räntor på statsskulden, i takt med att lån läggs om
till lägre ränta, innebär detta att
ränteutgifterna faller i relation till BNP. Skuldkvoten mätt enligt
Maastrichtkriterierna fortsätter att reduceras. Enligt
EU:s konvergenskriterier ska den konsoliderade bruttoskulden inte överstiga 60 %
av BNP alternativt närma sig den
nivån i tillfredsställande takt. Enligt kalkylen kommer den konsoliderade
bruttoskulden att uppgå till 67 % av BNP
vid utgången av år 2000. Skuldkvoten kommer därmed ha minskat med drygt 12
procentenheter sedan 1994.
Utförsäljningar motsvarande 15 miljarder kronor år 1999 ligger med i denna
kalkyl.

Allmänna pensionsfonden
Inom det samlade pensionssystemet sker gradvis en förskjutning från folkpension,
som finansieras över
statsbudgeten, till en ökad betydelse för ATP pensionerna, som finansieras över
AP fonden. Medan utgifterna för
folkpension faller något i reala termer, växer ATP utgifterna med 5 % realt från
1998 till år 2000. År 1998
beräknas underskottet mellan löpande avgiftsintäkter och utbetalningar av
ATP pensioner uppgår till drygt 34
miljarder kronor.
I kalkylen beaktas inte den planerade ålderspensionsreformen som påtagligt
kommer att förändra AP fondens
finanser. Vid frånvaro av förändringar skulle fondens underskott komma att växa
och en allt större del av
pensionerna finansieras med AP fondens avkastning. Fonden har dock ett fortsatt
positivt men fallande finansiellt
sparande under perioden. Det minskar till 5 miljarder kronor eller 0,3 % av BNP
år 2000. AP-fondens bidrag till det
samlade sparandet har minskat sedan 1990, då fondens sparande uppgick till 3,4 %
av BNP.

Den kommunala sektorn
I den medelfristiga kalkylen förutsätts att kommuner och landsting uppfyller
kravet på ekonomisk balans senast vid
sekelskiftet. Statsbidragen antas höjas med ca 4 miljarder kronor 1999 och med
ytterligare 4 miljarder kronor år
2000. Vidare antas att den genomsnittliga kommunalskattesatsen ligger kvar på en
i förhållande till 1997 oförändrad
nivå.
Det finansiella sparandet beräknas successivt förbättras efter 1998 samtidigt
som den kommunala konsumtionen
beräknas fortsätta att öka i volym, vilket förklaras av ökade skatteinkomster
och höjda statsbidrag. Jämfört med
vårpropositionen utvecklas dock skatteinkomsterna något svagare.
Enligt prognosen för skatteinkomsterna kommer kommuner och landsting att få
betala tillbaka ca 3,7 miljarder
kronor i samband med slutavräkningen i januari 1999 avseende 1997 års
preliminära skattemedel. Det är ca 1,4
miljarder mer än vad som beräknades i vårpropositionen. Hösten 1996 utlovade
regeringen att kommuner och
landsting skulle erhålla en kompensation på högst 2,6 miljarder kronor om
kommunerna och landstingen skulle bli
skyldiga att betala tillbaka en del av det förskott de erhållit 1997. Därför har
ett belopp på 2,6 miljarder kronor lagts
in i kalkylen i form av en tillfällig statsbidragshöjning 1999. I
vårpropositionen beräknades kompensationen till 2,3
miljarder kronor, vilket då motsvarade hela den beräknade återbetalningen.

TABELL 12.7 KOMMUNERNAS FINANSER1
MILJARDER KRONOR, LÖPANDE
PRISER

1997
1998
1999
2000
Inkomster
399,2
425,6
447,2
467,9
Skatter
294,4
300,7
312,2
329,3
Statsbidrag2
57,9
76,4
84,6
86,3
Övrigt
46,9
48,6
50,4
52,2
Utgifter
404,5
431,1
449,2
465,9
Transfereringar
73,4
88,8
94,6
96,4
Konsumtion
308,7
318,6
330,0
343,8
volymföränring
%
1,7
0,6
0,4
1,0
Investeringar
22,4
23,7
24,7
25,6
Finansiellt
sparade
5,3
5,5
2,0
2,0
kommuner
3,7
4,9
2,9
0,3
landsting
0,1
0,8
2,3
3,7
övriga3
1,5
1,3
1,3
1,4
1Inkomster och utgifter redovisas exklusive statligt utjämningsbidrag och
statlig utjämningsavgift.
2Redovisas fr.o.m. 1996 netto efter avdrag för kommunernas och landstingens
tillskott till det kommunala momsåterbetalningssystemet.
3Församlingar och kommunalförbund
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Konsumtionsutgifterna för sektorn som helhet beräknas öka realt under perioden.
Konsumtionen påverkas 1999 av
att ersättningen till s.k. resursarbetare ( Kalmarmodellen ) räknas in i den
kommunala lönesumman. Åtgärden
beräknas 1998 höja nivån på den kommunala sysselsättningen och därmed
konsumtionen. Då åtgärden upphör året
efter hålls ökningen av den kommunala konsumtionen tillbaka under 1999.
Utbildningssatsningarna inom den
kommunala vuxenutbildningen beräknas innebära en viss ytterligare nivåhöjning av
den kommunala konsumtionen i
den medelfristiga kalkylen. Ökningen av statsbidragen åren 1999 och 2000
beräknas ge ett tillskott på ca 20 000
sysselsatta i kommunsektorn.
Nivån på det finansiella sparandet år 2000 beräknas motsvara ett positivt
resultat för sektorn som helhet, vilket
innebär att balanskravet uppfylls. Den kalkylerade finansiella utvecklingen
innebär att den kommunala nettoskulden
börjar minska i nominella termer vid sekelskiftet. Att nivån på det finansiella
sparandet skiljer sig mellan kommuner
och landsting beror främst på att kommunerna jämfört med landstingen har högre
investeringsutgifter i förhållande
till avskrivningarna.

Sett i längre tidsperspektiv har den kommunala sektorn expanderat kraftigt. Ett
trendbrott skedde emellertid i
början av 1990 talet. Även om expansionstakten bromsades upp under 1980 talet
ökade den kommunala
konsumtionen i fasta priser med 25 % åren 1980 1991. Under åren 1992 1996 har
konsumtionen minskat med drygt
4 %. Enligt den bedömning som redovisas ovan beräknas konsumtionen minska med
ytterligare 1,7 % under 1997,
för att under åren 1998 2000 öka med sammanlagt 2 %. Den kommunala
konsumtionsutvecklingen under dessa år
skulle i stort sett vara oförändrad utan kostnaderna för resursarbetare 1998 och
de aviserade statsbidragshöjningarna
1999 och 2000. Som framgår av avsnitt 11.4 går det inte att sätta likhetstecken
mellan den kommunala
konsumtionens utveckling och resursutvecklingen i kommunsektorn. Dessutom
påverkas konsumtionsutvecklingen
t.ex. av volymförändringar av arbetsmarknadspolitiska åtgärder i kommunal regi
samt av
huvudmannaskapsförändringar.
De kommunala utgifterna beräknas år 2000 motsvara 22,9 % av BNP, varav kommunal
konsumtion utgör 17
procentenheter. Inkomsterna beräknas motsvara 23,1 % av BNP, varav
skatteinkomster och statsbidrag utgör 20,5
procentenheter.

Bilaga 3

Avstämning
av det svenska
konvergensprogrammet

.

BILAGA 3

Avstämning av det svenska konvergensprogrammet

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 5
2 Det svenska konvergensprogrammet 6
3 Den ekonomiska utvecklingen 7
3.1 Den svenska ekonomin 1995-1997 7
3.2 Utsikter för 1998-2000 8
3.3 Jämförelse med konvergensprogrammet 10
4 Den offentliga sektorns finanser 12
4.1 Utvecklingen under 1995-1997 12
4.2 Utsikter för 1998-2000 13
4.3 Jämförelse med konvergensprogrammet 15
5 Den ekonomiska politiken 17
Underbilaga: Miljöhänsyn i den ekonomiska politiken 19

Tabeller
1.1 Nyckeltal för 1995, 1996 och 1997 5
2.1 Tidsfördelning av budgetförstärkningarna 6
3.1 Försörjningsbalansen 8
3.2 Nyckeltal för den svenska ekonomin 11
4.1 Offentliga sektorns finanser 14
4.2 Offentliga finanser, differenser mot
konvergensprogrammet 15
4.3 Förändring i finansiellt sparande 1994-1998 16

Diagram
3.1 Ränta på 5-årig statsobligation 7

3.2 ECU-index 8
3.3 KPI-utvecklingen i Sverige och EU 9
3.4 Öppen arbetslöshet 9

4.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 12
4.2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 12
4.3 Den offentliga sektorns konsoliderade brutto-
och nettoskuld 13
U.1 Utsläpp av några viktiga ämnen 1970-1995 22

1 Sammanfattning
I denna bilaga lämnas den femte avstämningen av det
konvergensprogram för den ekonomiska politiken som
regeringen lade fram i juni 1995.
Avstämningen visar att den svenska ekonomin är
inne i en markant konjunkturuppgång och att tillväxten,
förutom en god exporttillväxt, i tilltagande utsträckning
drivs av den inhemska efterfrågan. Ett stärkt förtroende
hos hushållen för den framtida ekonomiska utvecklingen
och ett uppdämt behov av kapitalvaror väntas medföra
att sparkvoten fortsätter minska. Därmed kan den
privata konsumtionen växa trots att hushållens
inkomster, bl.a. till följd av beslutade besparingar i
statsbudgeten, stagnerar i år. BNP-tillväxten, som hålls
nere av det mycket låga byggandet, beräknas i år uppgå
till 2,3 procent. Det finns tecken på att de senaste årens
nedgång i sysselsättningen nu har brutits och vänts till
en uppgång. Inflationstakten tilltar något jämfört med de
mycket låga tal som uppmättes under 1996, men ligger
väl i linje med inflationsmålet på 2 procent. Efter en
viss oro i början av 1997 har räntor och växelkurs
stabiliserats.
Konjunkturuppgången väntas bli ytterligare förstärkt
under 1998. Det är främst en ökad investeringsaktivitet
som bidrar till att dra upp tillväxttakten till över 3
procent.
De offentliga finanserna har fortsatt att förstärkas
efter den mycket kraftiga förbättring som ägde rum
1996. De offentliga utgifterna minskar i reala termer
med ca ½ procent, medan inkomsterna växer, om än
något långsammare än BNP. Underskottet i de
offentliga finanserna beräknas i år uppgå till 1,9 procent
av BNP. Mätt med de redovisningsprinciper som
tillämpas inom EU (ENS) motsvarar underskottet 1,6
procent av BNP. Den offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld minskar i förhållande till BNP för tredje
året i rad.
Förstärkningen av de offentliga finanserna har varit
starkare än vad som beräknades i konvergensprogramet.
Det konsolideringsprogram med budgetförstärkande
åtgärder på sammantaget 126 miljarder kronor som
antogs 1995 skulle med den bedömning som nu kan
göras resultera i ett överskott i de offenliga finanserna
1998. Det finns därför inom ramen för målet om balans
1998 finansiellt utrymme för de åtgärder i syfte att
minska arbetslösheten som föreslogs i den ekonomiska i
vårpropositionen och de ytterligare åtgärder som
föreslås i budgetpropositionen för 1998.
Efter dessa åtgärder beräknas den offentliga sektorns
inkomster och utgifter vara i balans 1998. Till följd av
vissa organisatoriska förändringar avseende AP-fondens
fastighetsinnehav kommer dock ett överskott att
redovisas. Tillsammans med försäljningar av statliga
tillgångar medför detta att skuldkvoten reduceras med
mer än 3 procentenheter.
Enligt den medelfristiga kalkylen fram till och med
år 2000 förstärks de offentliga finanserna ytterligare
efter 1998, vid den antagna tillväxten på knappt 3
procent per år. De beräknade överskotten överstiger de
budgetpolitiska mål som satts upp för åren 1999 och
2000 om överskott på ½ procent respektive 1½ procent
av BNP, att användas till amortering av den offentliga
nettoskulden. Detta ger ett visst utrymme för
överföringar från offentlig till privat sektor. Riksdagen
har ställt sig bakom regeringens mål att efter år 2000 ha
ett överskott i de offentliga finanserna motsvarande 2
procent av BNP sett över en konjunkturcykel.

TABELL 1.1 NYCKELTAL FÖR 1995, 1996 OCH 1997

1995

1996

1997

KONVER-
AVSTÄMNIN
G

KONVER-
AVSTÄMNI
NG

KONVER-
AVSTÄMNI
NG

GENSPRO-
SEPTEMBER

GENSPRO-
SEPTEMBER

GENSPRO-
SEPTEMBER

GRAMMET
1997

GRAMMET
1997

GRAMMET
1997
BNP-tillväxt
2,5
3,6

2,9
1,1

2,6
2,3
KPI-förändring
2,9
2,8

2,7
0,8

2,7
1,1
Arbetslöshet, nivå
7,0
7,7

6,1
8,1

5,8
8,4
5-årig obligationsränta
10,6
9,9

10,0
7,3

9,0
5,8
ECU-index, nivå
129,0
126,1

125,0
115,1

121,0
117,5
Bytesbalans1
2,6
2,1

4,0
2,4

4,0
3,1
Offentligt finansiellt
sparande1
-9,0
-7,9

-5,2
-2,5

-3,5
-1,9
enligt ENS-definition1

-7,1

-3,7

-1,6
Offentlig bruttoskuld1
84,3
78,2

84,8
77,8

84,0
77,1
1. Procent av BNP
Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

2 Det svenska konvergens-
programmet
Regeringen presenterade i juni 1995 ett
konvergensprogram för den ekonomiska politiken.
Programmets syfte är bl.a. att Sverige skall uppfylla
kraven (de s.k. konvergenskriterierna) för deltagande i
EU:s monetära union. I programmet anges att ett
slutligt ställningstagande till ett svenskt deltagande i
EMU skall göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen
och i enlighet med bestämmelserna i fördraget.
Konvergenskriterierna skall enligt programmet
uppfyllas oavsett om Sverige ansluter sig till EMU eller
ej.
Konvergenskriterierna omfattar krav på att
inflationstakt och räntor inte får avvika alltför mycket
från de medlemsländer som har lägst inflationstakt.
Vidare ställs krav på en stabil växelkurs. De offentliga
finanserna får inte, om inte särskilda omständigheter
föreligger, uppvisa underskott som är större än
motsvarande 3 procent av BNP. Den offentliga
bruttoskulden skall inte överstiga 60 procent av BNP
eller, om den gör det, minska i tillfredsställande takt.
För att delta i den monetära unionen fr.o.m. den
planerade starten 1999 krävs att dessa villkor uppfylls
under 1997.
I det svenska konvergensprogrammet ställs därutöver
upp mål för de offentliga finanserna med innebörden att
statsskulden mätt som andel av BNP skall stabiliseras
senast 1996 och att balans i de offentliga finanserna
skall uppnås 1998.
I konvergensprogrammet anges att regeringen varje
halvår skall göra avstämningar av programmet. Sådana
avstämningar har redovisats vid följande tillfällen:
November 1995 (regeringens proposition. En politik
för arbete, trygghet och utveckling, prop.
1995/96:25, bilaga 2).
April 1996 (1996 års ekonomiska vårproposition,
prop. 1995/96:150, bilaga 2).
September 1996 (1997 års budgetproposition, prop.
1996/97:1, bilaga 3).
April 1997 (1997 års ekonomiska vårproposition,
prop. 1996/97:150, bilaga 2).

I föreliggande bilaga till 1998 års budgetproposition
(prop. 1997/98:1) lämnas en femte avstämning av det
svenska konvergensprogrammet.
Konvergensprogrammet baserades på den bedömning
av den ekonomiska utvecklingen som gjordes i den
reviderade nationalbudgeten i april 1995. I
konvergensprogrammet redovisades även ett
konsolideringsprogram med åtgärder som sammantagna
skulle ge en förstärkning av de offentliga finanserna
med 118 miljarder kronor mellan åren 1994 och 1998,
motsvarande 7,5 procent av BNP.
Vid avstämningen i april 1996 gjordes bedömningen
att de planerade budgetförstärkningarna inte skulle vara
tillräckliga för att uppfylla de angivna målen för de
offentliga finanserna. I den ekonomiska
vårpropositionen samma år föreslogs därför ytterligare
åtgärder som innebar en varaktig förstärkning av de
offentliga finanserna med ytterligare 8 miljarder
kronor. Konsolideringsprogrammet omfattar därmed
åtgärder som till och med 1998 ger en förstärkning av
de offentliga finanserna med sammanlagt 126 miljarder
kronor, motsvarande 8 procent av BNP.
Tidsmässigt fördelar sig konsolideringsprogrammets
åtgärder på det sätt som framgår av tabell 2.1.

TABELL 2.1 TIDSFÖRDELNING AV
BUDGETFÖRSTÄRKNINGARNA
EFFEKT SOM ANDEL AV BNP

KONSOLIDERING
S-
ÅTGÄRDER I VÅR-
SAMMANLAGD

PROGRAMMET
PROPOSITIONEN
1996
EFFEKT
1995
3,5

3,5
1996
2,0

5,5
1997
1,0
0,4
6,9
1998
1,0
0,1
8,0
Källa: Finansdepartementet

Den angivna omfattningen på åtgärderna avser de
direkta effekterna i form av inkomstförstärkningar eller
utgiftsminskningar, beräknade netto med hänsyn till
bl.a. att minskade transfereringar till hushållen leder till
lägre skatteinkomster. Däremot har inte indirekta
effekter via ränteutveckling och arbetslöshet räknats in.
Åtgärderna fördelar sig ungefär lika mellan
inkomstförstärkningar och utgiftsminskningar.
Riksdagen fattade 1995 ett principbeslut om hela
konsolideringsprogrammet och områden för besparingar
fastställdes. Därefter har preciseringar av besparingar
och inkomstförstärkningar beslutats av riksdagen.
Enligt konvergensprogrammet skall den ekonomiska
politiken inriktas så att tillväxten sker i former som inte
medför en ökad förslitning på natur och miljö och inte
ökar miljöskulden. I en underbilaga till denna
avstämning lämnas en redogörelse för hur
miljösituationen utvecklats i några avseenden.

3 Den ekonomiska utvecklingen
3.1 Den svenska ekonomin 1995-1997
När konvergensprogrammet presenterades i juni 1995
präglades de finansiella marknaderna av oro såväl i
Sverige som utomlands. Räntenivån steg dock mer i
Sverige än i andra länder och kronan försvagades.
Under andra halvåret 1995 stabiliserades läget med
fallande räntor som följd. Förtroendet för den svenska
ekonomin stärktes, vilket visade sig i en krympande
räntemarginal gentemot andra länder och en
förstärkning av kronan. Inflationstakten avtog markant
under loppet av året.

Mot slutet av 1995 mattades den europeiska
konjunkturen, vilket också dämpade efterfrågan i
Sverige. Produktionen hölls dock till viss del uppe av en
kraftig lageruppbyggnad. BNP-tillväxten blev hela
3,6 procent. Avmattningen blev dock tydlig mot slutet
av året och den uppgång i sysselsättningen som
påbörjades i början 1994 bröts.
Efterfrågan och produktion fortsatte att utvecklas
svagt under första halvåret 1996. De svenska räntorna
fortsatte att sjunka, räntemarginalen mot omvärlden
minskade ytterligare och kronan stärktes. Vid slutet av
året hade räntemarginalen gentemot Tyskland
reducerats till ca 1 procentenhet. Tillsammans med
konjunkturavmattningen och en minskad
inflationsbenägenhet bidrog detta till att inflationstakten
successivt avtog under året. Det fanns t.o.m. tendenser
till prisfall, vilket dock i huvudsak kan tillskrivas
tillfälliga faktorer. Timlönerna steg 1996 med
6 procent, vilket innebar kraftigt stigande reala
timlöner. Timlöneökningen 1996 drogs upp till följd av
löneavtalens tidmässiga förläggning av lönehöjningarna.
Den genomsnittliga timlöneökningen under perioden
1994-1996 uppgick till 3,9 procent.
Den internationella konjunkturavmattningen under
1996 medförde en försvagad tillväxt i efterfrågan på
exportmarknaderna jämfört med året innan. Den
svenska exportindustrin lyckades dock hålla uppe
försäljningsvolymen, trots försvagad konkurrenskraft på
grund av stärkt krona och höga timlöneökningar. En låg
import bidrog till att utrikeshandelns bidrag till
tillväxten endast var något svagare jämfört med 1995.
Näringslivets investeringar mattades av under 1996
samtidigt som de offentliga investeringarna minskade
kraftigt. Trots höga löneökningar förblev hushållens
disponibelinkomster i stort sett oförändrade jämfört med
1995, vilket förklaras av högre skatter och minskade
transfereringar. En minskning av sparkvoten gav dock
utrymme för ökad privat konsumtion.
Näringslivets produktionstillväxt hölls främst tillbaka
av ett omslag i lagercykeln i och med att
efterfrågetillväxten till stor del kunde tillgodoses genom
en minskning av de lager som byggts upp året innan.
Enligt det preliminära utfallet ökade BNP under 1996
med 1,1 procent. Lageromslaget höll tillbaka tillväxten
med 1 procentenhet.
Den låga tillväxttakten medförde att antalet
sysselsatta minskade med ca 30 000 personer under
loppet av 1996. Ökad medelarbetstid, delvis på grund
av lägre sjukfrånvaro, innebar dock att nedgången av
antalet arbetade timmar var mer begränsad. Den öppna
arbetslösheten vände åter uppåt, efter att under några år
ha minskat, och uppgick i genomsnitt till 8,1 procent.
För 1997 verkar återhämtningen i den svenska
ekonomin, efter en inledningsvis något splittrad bild, nu
ske på bred bas. Orderingången till svenska industrin
utvecklas mycket starkt och framtidsförväntningarna har
stärkts hos både hushåll och företag. Det finns även
tecken på att arbetsmarknadsläget, som normalt släpar
efter i konjunkturen, står inför en förbättring. Enligt
arbetskraftsundersökningarna har arbetslösheten, rensat
för säsongmässiga variationer, börjat minska samtidigt
som sysselsättningen ökar.
Såväl den korta som den långa räntan beräknas, mätt
som årsgenomsnitt, ligga på en lägre nivå jämfört med
1996.
Den internationella konjunkturen ser ut att utvecklas
relativt gynnsamt, vilket ger den svenska exporten
betydande draghjälp. Dessutom vinner svenska företag
marknadsandelar, vilket ytterligare förstärker exporten.
Eftersom även importen stiger tämligen snabbt blir
utrikeshandelns bidrag till BNP-tillväxten dock i stort
sett oförändrat från föregående år. Bytesbalansen
fortsätter att förstärkas, främst på grund av en fortsatt
förbättring av handelsbalansen, och beräknas för 1997
uppgå till ca 3 procent av BNP.
Den inhemska efterfrågan blir sannolikt en allt
viktigare drivkraft för tillväxten. Det gäller framför allt
den privata konsumtionen, som beräknas öka med 2,3
procent. Den offentliga konsumtionen väntas däremot
fortsätta att bromsa tillväxten under 1997. Den
kommunala konsumtionen beräknas

TABELL 3.1 FÖRSÖRJNINGSBALANSEN

MILJARDE
R

PROCENTUELL VOLYMFÖRÄNDRING

KRONOR

1996

1995
1996
1997
1998
1999
2000
1994-
20002
DIIFFERE
NS

1994-
20003
Privat konsumtion
885,3

0,8
1,5
2,3
2,5
2,0
1,9
1,8
0,3
Offentlig konsumtion
434,2

-1,0
-1,7
-1,1
0,5
-0,4
0,8
-0,4
0,1
Stat
132,2

-3,3
-3,7
0,5
0,5
0,5
0,5
-0,9
-0,4
Kommuner
302,1

0,0
-0,9
-1,7
0,6
0,4
1,0
-0,1
0,4
Bruttoinvesteringar
249,6

10,9
4,7
0,4
5,8
8,0
6,7
6,0
-1,1
Näringsliv, exkl.
bostäder
183,6

25,1
5,9
5,0
5,4
8,1
5,8
9,0
-0,1
Bostäder
30,3

-28,0
14,7
-21,2
12,8
15,0
15,0
-0,5
-4,9
Myndigheter
35,6

-0,5
-7,4
-3,5
3,2
2,7
5,3
-0,1
-2,1
Lagerinvesteringar1
-3,2

0,5
-1,0
0,2
0,1
0,0
0,0
0,0
0,0
Export
670,4

12,6
5,6
9,6
7,2
5,2
5,1
7,5
0,8
Import
558,2

10,3
3,5
8,5
7,0
5,1
5,0
6,5
-0,1
BNP
1 678,1

3,6
1,1
2,3
3,1
2,9
2,8
2,6
0,3
1. Förändring i procent av föregående års BNP
2. Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000
3. Differens i procentenheter mot konvergensprogrammet
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

minska medan den statliga konsumtionen ökar svagt.
Investeringarna beräknas öka endast marginellt. Det är
främst bostadsinvesteringarna som håller nere den totala
investeringsnivån. Lageranpassningen verkar nu vara
avklarad, varför en ökad efterfrågan i allt högre grad
måste tillgodoses genom löpande produktion. BNP
väntas i år öka med 2,3 procent.

Snabba produktivitetsförbättringar motverkar
kostnadsgenomslaget av löneökningar som fortfarande
ligger högre än i omvärlden. Löneökningarna beräknas
till knappt 5 procent år 1997, vilket är ca 1,5
procentenheter högre än i omvärlden. Inflationstakten
tilltar något, efter de exceptionellt låga tal som
uppmättes 1996, men ligger fortfarande i linje med
Riksbankens mål om 2 procent. Under loppet av 1997
väntas konsumentpriserna stiga med drygt 2 procent.
Till detta bidrar vissa punktskattehöjningar.
Den stigande aktiviteten i ekonomin kan förutses
sprida sig till arbetsmarknaden. Sysselsättningen
beräknas öka framöver, vilket leder till en gradvis
nedgång i arbetslösheten. På grund av den höga nivån
under första halvåret 1997 beräknas arbetslösheten mätt
som årsgenomsnitt ligga på 8,4 procent, vilket
överstiger 1996 års nivå. Summan av antalet öppet
arbetslösa och antalet personer i konjunkturberoende
åtgärder beräknas uppgå till närmare 13 procent av
arbetskraften.
3.2 Utsikter för 1998-2000
I prognosen för 1998 väntas tillväxttakten tillta och BNP
öka med 3,1 procent. Även om tillväxten inom OECD-
området förutsätts bli något lägre 1998 jämfört med
1997, kommer världsmarknadstillväxten även under
nästa år ge betydande draghjälp till den svenska
exporten. Den svenska exportindustrin väntas därtill öka
marknadsandelarna även 1998. De senaste årens
uppgång i industriinvesteringarna bör ha medfört en
utökad produktionskapacitet som möjliggör en högre
produktionsvolym, utan att det mer allmänt uppstår
problem med flaskhalsar. Överskottet i bytesbalansen
väntas fortsätta att förstärkas och beräknas för 1998
uppgå till knappt 4 procent av BNP.
Räntenivån i Sverige antas följa de internationella
räntorna uppåt. Detta medför att den korta räntan under
loppet av nästa år förväntas stiga med 1/4 procentenhet.
För den långa räntan väntas marginalen gentemot
Tyskland ligga kvar på ca 1 procentenhet.
Beträffande löneutvecklingen är bedömningen för
1998 osäker. Nya avtal skall förhandlas fram.
Inflationsförväntningarna är emellertid lägre nu jämfört
med när de senaste avtalen slöts och
arbetsmarknadsläget är fortfarande svagt. De svenska
löneökningarna antas därför anpassas nedåt till 3,5
procent, vilket motsvarar utvecklingen i de viktigaste
konkurrentländerna.

Konsumentpriserna beräknas under loppet av 1998 öka
med 1,5 procent, även med beaktande av att den
starkare efterfrågan från hemmamarknaden sannolikt
leder till en viss ökning av vinstmarginalerna i
näringslivet. Bakom den jämfört med 1997 lägre
ökningstakten ligger dämpade lönekostnadsökningar och
svagare importprisutveckling till följd av en viss
kronförstärkning. Dessutom höjs de indirekta skatterna i
mindre omfattning än i år.
Tillväxten kommer i högre grad att drivas av den
privata konsumtionen. En fortsatt återhållande faktor är
dock den tämligen svaga utvecklingen av hushållens
reala disponibelinkomster. Därmed krävs att hushållens
sparkvot fortsätter att minska för att konsumtionen skall
ta fart. Mot bakgrund av att hushållens
förmögenhetsställning stärkts markant under de senaste
åren och att det finns ett uppdämt behov av kapitalvaror
hos de svenska hushållen väntas den privata
konsumtionen stiga med 2,5 procent under 1998.
Den offentliga konsumtionen beräknas öka något
under nästa år. Detta avspeglar dock till stor del
tillfälliga faktorer, bl.a. effekter av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Det finns goda förutsättningar för att
investeringsaktiviteten stärks under 1998. Vinstläget
förbättras inom näringslivet och kapacitetsutnyttjandet
beräknas öka. Bostadspriserna förväntas stiga och
bristsituationen bli allt tydligare i expansiva orter.
Prognosen är att bruttoinvesteringarna ökar med ca 6
procent.
Återhämtningen i ekonomin bör leda till att
sysselsättningsökningen fortsätter under nästa år.
Volymen på arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökar
något. Vidare kommer en kraftig utbyggnad av antalet
platser inom utbildningsväsendet att hålla tillbaka
arbetsutbudet. Under dessa förutsättningar kan den
öppna arbetslösheten minska. Mätt som årsgenomsnitt
beräknas den öppna arbetslösheten 1998 uppgå till
7,4 procent.
Utöver prognosen på kort sikt, som sträcker sig fram
t.o.m. 1998, har såväl reala som finansiella beräkningar
gjorts för åren 1999 och 2000. I ett medelsiktigt
perspektiv är det mycket svårt att förutsäga
konjunktursvängningar. Den reala kalkylen, som
redovisas här, är i stället uppbyggd kring ett antagande
om att de lediga resurser som finns vid utgången av
1998 kan tas i anspråk utan att det uppstår ett
inflationstryck i ekonomin.
I kalkylen antas vidare, i avsaknad av politiska
beslut, att antalet personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder minskar något under perioden. En annan viktig
förutsättning är att den stora satsningen på ökad reguljär
utbildning för arbetslösa och övriga föreslagna åtgärder
i syfte att minska arbetslösheten får avsedda effekter.
Vidare görs ett antagande om en överföring från den
offentliga sektorn till hushållen, enligt vad som redogörs
för i avsnitt 4.2. Inflationen förutsätts ligga i linje med
Riksbankens mål på 2 procent.

Kalkylen baseras vidare på att lönebildningens
funktionssätt förbättras. Utrymmet för tillväxt blir då
förhållandevis stort. BNP beräknas öka med 2,8 procent
1999 och 2,9 procent år 2000 och arbetslösheten
reduceras till 4,5 procent år 2000.
Den ekonomiska utvecklingen i OECD-området
väntas bli förhållandevis god på medellång sikt. Den
faktiska tillväxten antas något överstiga den potentiella
och beräknas uppgå till 2,5 procent per år under åren
1999-2000. Förutsättningarna bedöms vara goda för en
fortsatt god tillväxt även i resten i världen. Inflationen i
OECD-området bedöms ligga på 2,3 procent under
perioden. I EU kan det bli något lägre.
Den fortsatt låga inflationen och de förbättrade
statsfinanserna medför att förtroendet för den svenska
ekonomin bör vara fortsatt högt. Räntemarginalen mot
den tyska 5-åriga statsobligationsräntan antas i kalkylen
ligga kvar på 1 procentenhet under perioden och kronan
apprecieras något under 1999.
Lönerna antas stiga med 3,5 procent per år, vilket är
förenligt med en inflation på 2 procent. Med en väl
fungerande lönebildning fortsätter konkurrenskraften att
vara god under hela perioden. Såväl exporten som
importen beräknas öka med ca 5 procent per år, vilket
innebär att utrikeshandeln ger ett positivt bidrag till
tillväxten med ca 0,5 procentenheter per år.
Bytesbalansöverskottet uppgår då till ca 4 procent av
BNP, vilket kan vara befogat med hänsyn till
befolkningsstrukturen samt till att
bostadsinvesteringarna varit mycket låga under 1990-
talet och antas vara fortsatt låga även vid slutet av
decenniet.
Den privata konsumtionen beräknas öka med ca
2 procent per år. Hushållens sparkvot beräknas stiga
under åren 1999 och 2000 för att i slutet av perioden
ligga på en nivå som är något högre än genomsnittet för
de senaste 20 åren. Detta skall ses mot bakgrund av att
hushållen på kort sikt förväntas dra ner sparkvoten mer
än vad som är önskvärt på lång sikt, på grund av ökade
inköp av kapitalvaror och att det i baskalkylen antas ske
ökade överföringar från den offentliga sektorn.
Den offentliga konsumtionen beräknas endast öka
svagt i den medelfristiga kalkylen. Kommunerna
förutsätts klara det ekonomiska balanskrav som träder i
kraft år 2000 och enligt vilket kommunerna inte får
planera verksamheten så att underskott uppkommer.
Med det ekonomiska tillskott i form av höjda statsbidrag
på 4 miljarder kronor vartdera åren 1999 och 2000 som
aviseras i budgetpropositionen beräknas kommunernas
konsumtion kunna öka med sammanlagt ca 2 procent.
Enligt nuvarande planer upphör det
arbetsmarknadspolitiska programmet med s.k.
resurspersoner fr.o.m. 1999, vilket bromsar ökningen
av den kommunala konsumtionen mellan 1998 och
1999.
Den i förhållande till tidigare år låga räntan i
kombination med relativt höga vinstnivåer utgör goda
förutsättningar för att investeringarna skall utvecklas
gynnsamt, vilket i sin tur är en förutsättning för att
kostnadsdrivande flaskhalsar skall undvikas. Även
bostadsbyggandet väntas stiga efter det tidigare mycket
låga bostadsbyggandet. Nyproduktionen beräknas år
2000 ändå ligga på en historiskt sett relativt låg nivå.
Sysselsättningen beräknas öka med totalt 120 000
personer mellan åren 1996 och 2000. Den ökade
utbildningen antas ha en kraftig effekt på
arbetskraftsutbudet som beräknas minska med 36 000
personer under samma period.
Det positiva scenario som beskrivs ovan är dock
betingat av att lönerna inte ökar med mer än
3,5 procent, trots att arbetslösheten beräknas falla
snabbt. Att lönebildningens funktionssätt förbättras är
därför en grundläggande förutsättning.
3.3 Jämförelse med konvergens-
programmet
Sammantaget har BNP-tillväxten under 1995 och 1996
varit knappt 1 procent svagare än vad som beräknades i
konvergensprogrammet, 2,3 procent per år istället för
2,7 procent. Tillväxten 1995 blev starkare än vad som
förväntades när konvergensprogrammet lades fram,
men det motverkas av att avmattningen 1996 inte
förutsågs. Tillväxten under 1997 ligger i nivå med
konvergensprogrammets prognos.
Trots att den internationella avmattningen under
förra året inte förutsågs i konvergensprogrammet har
exporten under den gångna treårsperioden utvecklats i
takt med prognosen. Däremot har importbenägenheten
stigit, varför utrikeshandelns bidrag till tillväxten blivit
mindre än förväntat.
De svenska hushållens ekonomi har utvecklats mer
gynnsamt än vad som förutsågs för två år sedan. Bl.a.
har nettot av skatter och transfereringar gett ett mindre
negativt bidrag till hushållens disponibla inkomster än
beräknat. Samtidigt har sparkvoten reducerats i den
omfattning som förutsågs, vilket har medfört att den
privata konsumtionen ökat mer än väntat.
I gengäld har den offentliga konsumtionen reducerats
mer än väntat. Detta förklaras helt av att den
svårprognosticerade statliga konsumtionen sjönk
kraftigt. Den kommunala konsumtionen minskade
däremot mindre än beräknat.
Investeringarna har utvecklats betydligt svagare än
vad som beräknades, såväl vad gäller näringsliv,
bostadsbyggande som offentliga myndigheters
investeringar.
Den största skillnaden vid en jämförelse av utfall mot
konvergensprogrammets prognos gäller
sysselsättningen. I stället för en beräknad
sysselsättningsökning på totalt 170 000 personer under
åren 1995 och 1996, blev ökningen endast 36 000
personer. Den totala arbetslösheten beräknas i år ligga
2,3 procentenheter över konvergensprogrammets
prognos. Samtidigt nådde inte volymen av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder upp till den planerade
nivån, varför nivån på den öppna arbetslösheten ligger
2,6 procentenheter högre.
Genom förra årets mycket måttliga prisökningar har
inflationstakten varit avsevärt lägre än vad som antogs i
konvergensprogrammet. Prisnivån mätt med
konsumentprisindex beräknas i år ligga 4,8 procent över
nivån 1994, medan den enligt konvergensprogrammet
skulle ha stigit med 8,5 procent . Den låga inflationen
har bidragit till att räntenivån, liksom räntedifferensen
mot omvärlden, kommit ned betydligt mer än förväntat.
I konvergensprogrammet beräknades räntedifferensen
gentemot Tyskland, mätt som årsgenomsnitt, uppgå till
1,7 procentenheter 1997, men beräknas till drygt 1
procentenhet. Räntenedgången har ägt rum samtidigt
som kronan stärkts mer än vad som förutskickades i
konvergensprogrammet.

TABELL 3.2 NYCKELTAL FÖR DEN SVENSKA EKONOMIN

1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
1994-
20001
DIFFEREN
S

1994-
20002
Årlig procentuell förändring
Timlön, kostnad

2,4

3,3

6,1

4,8

3,5

3,5

3,5

4,1

-0,2
KPI, årsgenomsnitt
2,4
2,8
0,8
1,1
1,7
2,0
2,0
1,7
-1,1
Real disponibel inkomst
1,4
-0,4
-0,1
0,0
1,8
2,6
3,6
1,2
0,4
Industriproduktion
14,0
9,8
2,1
6,0
5,5
3,6
3,3
5,0
0,5

DIFFEREN
S
ÅR 20002
Nivå i procent
Hushållens nettosparkvot

8,0

6,9

5,4

3,2

2,6

3,1

4,7

0,4
Öppen arbetslöshet, andel av
arbetskraften
8,0
7,7
8,1
8,4
7,4
6,0
4,5

-1,1
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
andel av arbetskraften
5,3
4,4
4,5
4,3
4,7
4,5
4,4

0,6
Bytesbalans, andel av BNP
0,4
2,1
2,4
3,1
3,8
3,9
4,0

0,8
Svensk 5-årig statsobligationsränta
9,0
9,9
7,3
5,8
6,1
6,3
6,3

-1,7
Tysk 5-årig statsobligationsränta
6,2
6,0
5,0
4,6
5,1
5,3
5,3

-1,5
ECU-index (1991=100), nivå
123,8
126,1
115,1
117,5
115.5
114,5
114,0

0,0
1. Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000.
2. Differens mot konvergensprogrammet.
Källor: Statistiska centralbyrån, Sveriges Riksbank, Konjunkturinstitutet,
Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.

4 Den offentliga sektorns finanser
4.1 Utvecklingen under 1995-1997
Den offentliga sektorns finansiella sparande har kraftigt
förbättrats sedan 1994. Detta var särskilt markant 1996
då underskottet i det finansiella sparandet på ett år
minskade med nära 90 miljarder kronor eller 5,5
procentenheter av BNP, ned till 42 miljarder kronor,
vilket motsvarade 2,5 procent av BNP. För 1997 väntas
det finansiella sparandeunderskottet i den offentliga
sektorn minska ytterligare och beräknas uppgå till 1,9
procent av BNP eller 33 miljarder kronor.

Sedan 1994 har därmed det finansiella
sparandeunderskottet i den offentliga sektorn på tre år
minskat med 8,4 procentenheter av BNP. Av denna
minskning kan 2,8 procentenheter tillskrivas att
inkomsterna vuxit snabbare än BNP, medan 5,6
procentenheter förklaras av att utgifterna fallit som
andel av BNP.
Något mindre än hälften av
konsolideringsprogrammet utgörs av skattehöjningar.
Skattekvoten steg kraftigt mellan 1995 och 1996. Detta
berodde dock till stor del på att tillfälliga faktorer
medförde att skatteinbetalningarna blev extraordinärt
höga under 1996, medan motsatsen gällde under 1995.
En omläggning av uppbörden av mervärdesskatten och
en tidsmässig förskjutning i företagens
skatteinbetalningar samt engångsvisa inbetalningar av
särskild löneskatt bidrog till detta. Höjda
taxeringsvärden medförde även högre intäkter från
fastighetsskatten. Dessutom utvecklades lönesumman,
som är den viktigaste skattebasen, betydligt snabbare än
nominell BNP. Den egentliga skatte- och
avgiftshöjningen, t.ex. höjda socialavgifter som är en
del av konsolideringsprogrammet, bidrog med endast
0,5 procentenheter till den höjda skattekvoten 1996. När
de tillfälligt höga skatteinkomsterna från 1996 faller bort
1997 sjunker skattekvoten med 0,5 procentenheter, trots
vissa tillkommande skatte- och avgiftshöjningar. Sett
över treårsperioden mellan 1994 och 1997 har
skattekvoten stigit med 4 procentenheter. Offentliga
sektorns övriga inkomster, bl.a. AP-fondens
avkastning, har till följd av räntenedgången minskat i
betydelse.
Offentliga sektorns utgifter har mätt i reala termer
minskat med 2,0 procent sedan 1994 och utgiftskvoten
har därmed reducerats med 5,6 procentenheter. Mer än
hälften av denna nedgång faller på minskade
transfereringar till hushållen, som i år beräknas vara
ungefär lika stora i nominella termer som för tre år
sedan. Genom stabilisering av skuldkvoten och fallande
räntenivå minskar de offentliga ränteutgifterna i
förhållande till BNP. Den offentliga konsumtionen har
sedan 1994 minskat med 3,8 procent i reala termer. Ett
stigande relativpris på offentlig konsumtion begränsar
nedgången i förhållande till BNP mätt i löpande priser,
så att utgiftskvoten för konsumtion reduceras med 1,6
procentenheter från 27,2 procent till 25,6 procent.

Redovisningen enligt de svenska nationalräkenskaperna
skiljer sig på vissa punkter från den redovisning som
tillämpas inom EU vid bedömningen av
medlemsländernas budgetunderskott. Skillnaden beror
huvudsakligen på att vissa skatter och ränteutgifter skall
periodiseras på annat sätt enligt reglerna i det
europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS). För
1996 bidrar främst omperiodisering av skatter till att
den offentliga sektorns finansiella sparande justeras ned
från -2,5 procent till -3,7 procent av BNP. För 1997
medför främst en justering av ränteutgifterna att det
finansiella sparandet enligt ENS uppgår till -1,6 procent
av BNP, således en uppjustering med 0,3
procentenheter jämfört med de svenska
nationalräkenskaperna.
Det finansiella sparandet har i enlighet med en
rekommendation från EU:s statistikorgan Eurostat inte
tillgodoräknats utdelningar från det statliga
fastighetsföretaget Securum. Detta bolag bildades 1992
och var en del av statens stöd till bankerna i samband
med krisen i det finansiella systemet. Stödet till
bankerna belastade det finansiella sparandet och bidrog
således till det finansiella underskottet. Utdelningen från
Securum beräknas uppgå till 6,3 miljarder kronor 1997
eller 0,4 procent av BNP. I tidigare bedömningar av
offentliga finanserna 1997 har denna utdelning räknats
in i finansiellt sparande, vilket medför att förbättringen
jämfört med föregående avstämning är starkare än vad
de redovisade siffrorna anger.

Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld,
definierad enligt Maastrichtkriterierna, uppgick vid
utgången av 1994 till 79,3 procent av BNP.
Skuldkvoten har sedan dess reducerats och beräknas
uppgå till 77,1 procent av BNP vid utgången av 1997.
Under 1997 medför växelkursutvecklingen att värdet på
den del av skulden som är fastställd i utländsk valuta
stiger. Detta kompenseras dock till viss del av att
intäkter från försäljningar av statliga tillgångar används
för att reducera skulden.
Den offentliga sektorns finansiella nettoskuld, dvs.
skulder minus finansiella tillgångar, är kraftigt
nedreviderad för åren 1995 till 1997 jämfört med
beräkningen vid föregående avstämning. Detta är en
följd av att värdeökningar på statens innehav av aktier
och obligationer m.m. för 1995 nu lagts in i
redovisningen. Därtill kommer värdeökningar på AP-
fondens tillgångar för 1996. Nettoskulden sjunker inte
över åren i samma takt som bruttoskulden eftersom
även offentliga sektorns finansiella tillgångar minskar
som andel av BNP. Nettoskulden beräknas uppgå till
26,5 procent av BNP vid utgången av 1997, vilket är en
ökning med 4,6 procentenheter sedan 1994.
Statsskulden stabiliserades redan 1995 och beräknas
uppgå till 83,5 procent av BNP vid utgången av 1997.
4.2 Utsikter för 1998-2000
Under 1998 beräknas de offentliga finanserna komma i
balans, så att inkomsterna blir lika stora som utgifterna,
i enlighet med det budgetpolitiska mål som sattes upp i
konvergensprogrammet. Den underliggande
förstärkningen har vid de senaste avstämningarna
bedömts vara starkare än vad tidigare prognoser
indikerat. Det har därför inom ramen för målet om
balans skapats ett finansiellt utrymme för de förslag som
lämnats i vårpropositionen om bl.a. utökat antal
utbildningsplatser och i budgetpropositionen för 1998
om bl.a. höjda barnbidrag.
Prognosen innebär att den offentliga sektorns
finansiella sparande 1998 uppgår till 10 miljarder
kronor eller drygt ½ procent av BNP. Siffran påverkas
emellertid av två redovisningstekniska faktorer. Den
första är att regeringen i en proposition till riksdagen
föreslagit att Allmänna pensionsfonden inte skall kunna
äga fastigheter direkt, utan endast indirekt via
fastighetsbolag. Skälet för detta är bl.a. att uppnå
konkurrensneutralitet mellan fonden och privata aktörer
på fastighetsmarknaden. I nationalräkenskaperna
kommer den bolagisering av fondens fastigheter som
blir nödvändig att bokföras som en negativ investering
som reducerar utgifterna och förbättrar det redovisade
finansiella sparandet med ca 15 miljarder kronor. Den
andra faktorn är, som nämndes ovan, att utdelningar
från Securum inte räknas in i finansiellt sparande.
Under 1998 beräknas dessa utdelningar, som utgör en
reell inkomst för staten, uppgå till 4,7 miljarder kronor.
Justerat för dessa båda faktorer uppvisar den offentliga
sektorn balans.
Förbättringen i de offentliga finanserna 1998 jämfört
med 1997 ligger främst på utgiftssidan. Utgifterna
exklusive räntor minskar realt sett med 0,2 procent. Det
främsta bidraget till utgiftsminskningen kommer från
räntebidragen till bostäder som nästan halveras mellan
1997 och 1998. Detta beror på en kombination av lägre
räntor, minskat bostadsbyggande och förändrade regler.
I enlighet med tidigare beslut höjs ersättningsnivån i
socialförsäkringen, vilket medför att transfereringarna
till hushållen stiger trots att arbetslösheten beräknas
minska. De offentliga investeringarna förväntas
återhämta sig efter nedgången 1996 och 1997.
Skattekvoten fortsätter att sjunka 1998, trots en
höjning av den allmänna egenavgiften med 1
procentenhet. Samtidigt sker en växling mellan den
allmänna sjukförsäkringsavgiften och ATP-avgiften. En
växling sker också mellan olika arbetsgivaravgifter.
Den konsoliderade bruttoskulden beräknas till 73,9
procent av BNP vid utgången av 1998. Nedgången i
skuldkvoten kan till viss del förklaras av försäljningar
av statliga tillgångar. Under 1997 och 1998 uppgår
dessa till nära 2 procent av BNP.Under den
fyraårsperiod, 1994-1998, som
konsolideringsprogrammets åtgärder omfattar beräknas
de

TABELL 4.1 OFFENTLIGA SEKTORNS FINANSER
LÖPANDE PRISER

MILJARDE
R

KRONOR

PROCENT AV BNP

1996

1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000

Inkomster
1 066

59,7
59,9
63,5
62,5
61,7
60,8
59,9
Skatter och avgifter
912

49,8
50,0
54,3
53,8
53,2
52,7
51.8
Kapitalinkomster
87

6,0
5,8
5,2
4,7
4,5
4,3
4,3
Övriga inkomster
67

3,9
4,0
4,0
3,9
3,9
3,8
3,8

Utgifter

1 108

70,0

67,8

66,0

64,4

61,1

60,3

58,4
Hushållstransfereringar
388

25,6
24,0
23,1
22,6
22,1
21,3
20,4
Övriga transfereringar
125

7,4
7,9
7,5
7,1
6,3
6,2
5,8
Ränteutgifter
119

6,8
7,1
7,1
6,8
6,1
5,7
5,2
Konsumtion och investeringar
475

30,2
28,8
28,3
27,9
26,6
27,1
26,9

Finansiellt sparande1

-42

-10,3

-7,9

-2,5

-1,9

0,6

0,5

1,5
Stat
-53

-11,7
-8,8
-3,2
-2,3
-0,5
0,2
1,1
Socialförsäkring
16

1,6
1,2
0,9
0,7
1,3
0,4
0,3
Kommun
-5

-0,2
-0,2
-0,3
-0,3
-0,3
-0,1
0,1

Primärt sparande2

-10

-9,5

-6,6

-0,6

0,2

2,2

2,0

2,5
Nettoskuld
402

21,9
24,0
23,9
26,5
24,9
23,0
21,5
Konsoliderad bruttoskuld3
1 306

79,3
78,2
77,8
77,1
73,9
70,2
67,0
Statsskuld
1 411

84,1
84,3
84,1
83,5
79,4
75,3
71,8
BNP, nivå (miljarder kronor)

1 531
1 645
1 678
1 747
1 842
1 931
2 025
1. Finansiella sparandet för 1998 uppgår till 0 procent av BNP inklusive
utdelningen från Securum men exklusive effekter av bolagiseringen av AP-
fondens fastigheter.
2. Finansiellt sparande exklusive kapitalinkomer och ränteutgifter.
3. Enligt definitionen i Maastricht-villkoren.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

offentliga sektorns finansiella sparande, med justering
för ovan nämnda tekniska faktorer, förstärkas med
sammantaget 10,3 procent av BNP. Detta kan jämföras
med att programmets åtgärder beräknats ha
budgetförstärkande effekter motsvarande 8 procent av
BNP. Eftersom den genomsnittliga BNP-tillväxten
under perioden bara har varit något högre än vad som
bedöms vara långsiktigt hållbart utan att driva upp
inflationstakten har den konjunkturmässigt betingade
förbättringen av offentliga sektorns finanser spelat en
mindre roll. Den allra största delen av förstärkningen är
således strukturell.
Medan konsolideringsprogrammets åtgärder fördelar
sig med ungefär hälften på ökade inkomster och hälften
på reducerade utgifter har förstärkningen av det
finansiella sparandet en tonvikt på utgiftssidan. Av den
totala uppgången i finansiellt sparande på 10,3 procent
av BNP svarar en minskad utgiftskvot för 8,0
procentenheter och ökade inkomster för 2,3
procentenheter. Skillnaden gentemot
konsolideringsprogrammet förklaras delvis av att
åtgärder som medför nedskärningar av beskattade
transfereringar bidrar till att reducera skatteintäkterna
och därmed skattekvoten. Därtill har andra inkomster
än skatter minskat bl.a. till följd av lägre räntenivå.
Vidare inkluderade konsolideringsprogrammet inte den
neddragning av kommunal konsumtion i förhållande till
BNP som ägt rum under perioden.
I den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1996/97:150) preciserade regeringen mål för de
offentliga finanserna efter 1998 som innebär att det skall
etableras ett långsiktigt överskott på 2 procent av BNP
sett över en konjunkturcykel. För åren 1999 och 2000
skall anpassningen ske successivt genom ett överskott på
0,5 procent respektive 1,5 procent av BNP givet den
ekonomiska utveckling som förutsattes i
vårpropositionen. De medelfristiga kalkylerna i
vårpropositionen visade att det med oförändrade regler
för skatter och transferingar skulle uppkomma ett
överskott i det offentliga sparandet som översteg dessa
mål med ca 15 miljarder kronor 1999 och 25 miljarder
kronor år 2000.
De antaganden om den ekonomiska utvecklingen
under åren 1999 och 2000 som görs i föreliggande
kalkyl överensstämmer i stort sett med vad som antogs i
vårpropositionen, varför de budgetpolitiska målen
kvarstår. Den underliggande förstärkningen av de
offentliga finanserna är något större. Med hänsyn tagen
till de åtgärder som föreslås i budgetpropositionen för
1998 samt den aviserade höjningen av statsbidragen till
kommunerna med 4 miljarder kronor år 1999 och
ytterligare 4 miljarder kronor år 2000 beräknas
överskottet i de offentliga finanserna överstiga det
målsatta med knappt 3 miljarder kronor år 1999 och ca
20 miljarder kronor år 2000. I likhet med
vårpropositionen antas att budgetmålen är styrande så
att detta utrymme överförs till den privata sektorn.
Följaktligen uppgår offentliga sektorns finansiella
sparande till det målsatta.
Det finns alltid en osäkerhet i bedömningen av den
ekonomiska utvecklingen på medellång sikt. Med
hänsyn till att de offentliga finanserna är förhållandevis
känsliga för variationer i tillväxttakt finns motsvarande
osäkerhet vad gäller offentliga sektorns finansiella
sparande. Om tillväxttakten skulle bli 1 procent lägre
per år 1999-2000 kan det finansiella sparandet beräknas
bli ca 25-30 miljarder kronor sämre år 2000. Målen för
de offentliga finanserna är betingade av
konjunkturutvecklingen. Om däremot utvecklingen blir
svagare av strukturella skäl, t.ex. en dåligt fungerande
lönebildning, kvarstår målen om överskott.
4.3 Jämförelse med konvergens-
programmet
Trots en svagare tillväxt än vad som förutsattes i
konvergensprogrammet har förbättringen i de offentliga
finanserna skett snabbare än väntat. Målet att stabilisera
statsskulden i relation till BNP uppnåddes redan 1995.
Det finansiella sparandet blir 1997 enligt vad som nu
kan bedömas nästan 2 procentenheter bättre än vad som
förutsattes i april 1995. Det är främst inkomsterna som
utvecklats starkare än planerat. Skattekvoten kommer i
år att vara nästan 2 ½ procentenhet högre än vad som
angavs i konvergensprogrammet. Till viss del
motverkas detta av att övriga inkomster, främst
ränteintäkter, är lägre.
Men även de offentliga utgifterna har vuxit
långsammare. Om utgiftsutvecklingen följt vad som
antogs i konvergensprogrammet hade utgifterna
exklusive räntor mätt i reala termer varit ca 15
miljarder kronor högre i år. Därtill beräknas
ränteutgifterna hamna betydligt lägre, genom att
räntenivån fallit mer än vad som antogs 1995.
Sammantaget innebär detta att utgiftskvoten ligger ½
procentenhet under prognosen i
konvergensprogrammet, trots att BNP-nivån är lägre.
Den offentliga bruttoskulden är påtagligt lägre än
förutsett. Skuldkvoten vid utgången av 1997 mätt enligt
Maastricht-villkoren är 6,9 procentenheter lägre. Detta
är delvis en effekt av bättre sparande, men även av att
valutakursen har blivit starkare, vilket påverkat den del
av skulden som är bestämd i utländsk valuta.
I konvergensprogrammet gjordes bedömningen att
målet om balans i de offentliga finanserna 1998 inte
skulle uppnås utan att ytterligare budgetförstärkande
åtgärder vidtogs. Prognosen innebar att ett underskott
på motsvarande 1 procent av BNP skulle kvarstå detta
år. Sådana åtgärder beslutades sedermera i 1996 års
vårproposition. Den underliggande förbättringen av de
offentliga finanserna har emellertid visat sig vara
starkare än beräknat, vilket har gett utrymme för de
åtgärder mot arbetslöshet som föreslogs i 1997 års
vårproposition och föreslås i budgetpropositionen för
1998. I jämförelse med konvergensprogrammet nås
balans i de offentliga finanserna 1998 främst genom
lägre utgifter. Mätt i förhållande till BNP är det dock de
lägre ränteutgifterna som förklarar denna skillnad.
Utgifterna för transfereringar och konsumtion beräknas
nästa år motsvara en större andel av BNP än vad som
förutsågs i konvergensprogrammet.

TABELL 4.2 OFFENTLIGA FINANSER
DIFFERENSER MOT KONVERGENSPROGRAMMET
Procentenheter av BNP

1995
1996
1997
1998
1999
2000
Inkomster
-0,7
2,3
1,1
-0,3
-0,9
-1,8
Utgifter
-1,8
-0,4
-0,6
-1,8
-1,6
-2,6
Finansiellt
sparande
1,2
2,7