I proposition 1997/98:1 utgiftsområde 16 föreslår regeringen att huvudmannaskapet för den civila trafikflygarutbildningen överförs från Försvarsdepartementet till Utbildningsdepartementet samt föreslår riksdagen att besluta anslå 17,4 miljoner kronor, inklusive lokal- och kapitalkostnader, under anslaget B 3, Lunds universitet: Grundutbildning.
Den statliga trafikflygarhögskolan (TFHS) inrättades 1984 under Försvarsdepartementet med syftet att genom högkvalitativ direktutbildning bredda rekryteringsbasen för de civila flygbolagens pilotförsörjning och därigenom skapa ett konkurrenskraftigt rekryteringsalternativ till flygvapnets piloter. Tillkomsten av TFHS skulle också säkra den kvantitativa tillgången på piloter för den civila luftfarten.
Från skolstarten och resten av 80-talet pågick en kapacitetsuppbyggnad vid TFHS. De högt ställda kvalitetskraven innebar svårigheter att i en högkonjunktur finna tillräckligt många kvalificerade lärare varför full kapacitet uppnåddes först 1989/90. Under perioden 1987–1991 genomförde TFHS utbildning av cirka 40 norska elever för den norska statliga flygskolans räkning. Samarbetet omfattade utbildning på tvåmotoriga flygplan. Verksamheten innebar att en icke obetydlig intäkt kunde tillgodoräknas statsverket.
Utbildningskapacitet som frigjordes från den egentliga grundutbildningen har sedan 1991 utnyttjats för annan civil flygrelaterad utbildningsverksamhet inom det statliga verksamhetsområdet. Bland dessa kan nämnas flygvapnets transportförarutbildning samt kompletteringsutbildningar för helikopterpersonal ur såväl flygvapnet som armén och marinen. Kompletteringsutbildningar för piloter på flermotoriga flygplan har även genomförts för marinen och Rikspolisstyrelsen. Skolan har sedan 1992 genomfört grundläggande flyglärarutbildning åt Lärarhögskolan i Stockholm. Grundläggande flygutbildning har genomförts under 1996 och 1997 med elever ur Kustbevakningen.
1992 uppdrog regeringen åt chefen för flygvapnet att utreda TFHS framtid i enlighet med de riktlinjer som angavs i budgetpropositionen 1991/92:100 bil. 7. Chefen för flygvapnet kom bland annat fram till slutsatsen att det fanns bärande motiv för att staten bar ansvar för en kvalificerad civil trafikflygarutbildning. Fördelarna ansågs vara dels av samhällsekonomisk art, dels ett led i syfte att upprätthålla den flygsäkerhet som skapas genom att samhället tillhandahåller en högt kvalificerad utbildning av piloter utöver grundläggande utbildning. Dessa behov kan på ett planmässigt och rationellt sätt tillgodoses genom att TFHS får bedriva verksamhet inom högskolans ram.
1993 uppdrog regeringen åt Lunds universitet att utreda frågan om den civila trafikflygarutbildningens inordnande i högskolan. Utredningen konstaterade sammanfattningsvis att det var både möjligt och lämpligt att inordna angiven utbildning i högskolan. Utredningen förordade också Ljungbyhed som lokaliseringsort.
Den 1 januari 1996 förordnades generallöjtnant Lars-Erik Englund att biträda Försvarsdepartementet med att utreda frågan om fortsatt trafikflygarutbildning. Utredningen föreslog att Trafikflygarhögskolan skulle behållas i statlig ägo samt att skolan även fortsättningsvis skulle lokaliseras till Ljungbyhed.
I budgetpropositionen 1997/98 beskrivs de initiativ som regeringen tagit under 1997. Bland annat konstateras att regeringen givit Lunds universitet i uppdrag att förbereda förändrat huvudmannaskap för den civila trafikflygarutbildningen vid Trafikflygarhögskolan gällande från den 1 januari 1998.
Naturligtvis föreligger stora svårigheter att förutsäga behovet av trafikflygare. Den totala ökningen av antalet passagerare i svensk civil inrikes- och utrikestrafik under 1996 var 8 procent jämfört med 1995. Den avreglering av civil luftfart som ägde rum i början av 1990-talet har inneburit en ökad turbulens på den civila flygmarknaden med frekventa förändringar bland operatörer och i trafikutbud. Det har också sammantaget inneburit påtagligt ökade svårigheter att få uttömmande information från olika flygbolag vad avser pilotrekrytering.
Regeringen åberopar Luftfartsverkets långsiktiga prognos på en årlig tillväxt av den reguljära flygtrafiken i Sverige med 3,7 procent per år fram till år 2010 mätt i antal passagerare. Regeringen skriver att sambandet mellan en sådan ökning och behovet av nya piloter är komplicerat och anser därför att utbildningen bör dimensioneras efter en basnivå.
Uppgifter från SAS visar på ett rekryteringsbehov under 1997 på 176 piloter och därefter cirka 150 årligen fram till år 2001. SAS beräknar vidare att 25 rekryteras från Sverige under 1997, en siffra som sedan successivt ökar till 60 om året under resten av perioden. Till detta kommer övriga flygbolags behov. Ett ökande antal svenska piloter söker också och får arbete som piloter utanför Sverige.
Försvarsmakten har emellertid dragit slutsatsen att trafikutvecklingen under 1996 kommer att bestå och att den kraftiga nyrekrytering av piloter som började 1995 och fortsatte under 1996 kommer att bestå eller öka de närmaste åren.
Den förväntade expansionen sammanfaller dessutom med att ett stort antal militära flygföraravtal löper ut och behöver nytecknas. Effekterna av 1996 års försvarsbeslut innebär enligt Försvarsmakten att benägenheten att övergå till en civil pilotkarriär ökar.
Enligt Försvarsmakten minskas rekryteringstrycket på Försvarsmaktens piloter om det finns en högkvalitativ civil pilotutbildning. Sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv kan konstateras att en militär pilotutbildning är mellan 20 och 30 gånger dyrare än en civil.
Flygvapnets behov av piloter har för framtiden och mot bakgrund av 1996 års försvarsbeslut beräknats till 20 flygförare per år. Vidare innebär försvarsbeslutet enligt Försvarsmakten att utbildningsorganisationen har dimensionerats för 20 flygförare per år och att utökad grundutbildning med nu beslutad grundorganisation inte är möjlig.
Den ökning av den civila luftfarten som konstaterats de senaste åren och som förväntas många år framöver ligger som grund för bedömningen av det ökade pilotbehovet. Det nyrekryteringsbehov som SAS säger sig ha kan inte tillgodoses på åtskilliga år ens av en fullt utbyggd svensk statlig trafikflygarhögskola. Detta innebär att medelstora och mindre flygbolag dräneras på piloter med den mest konkurrenskraftiga utbildningen. Internationella exempel på snabb tillväxt av civil luftfart visar att allt för stort ansvar getts piloter, som saknat önskvärd utbildning. Ökade risker och fler olyckor har blivit följden. Detta understryker de säkerhetsproblem som uppstår om eftergifter görs när det gäller krav på utbildning.
Luftfartsverket tillhör de myndigheter som varnat för effekterna av en förändring av den utbildning som bedrivs vid TFHS. Inspektionen har betonat risken med att flygutbildningen i Sverige utarmas och att behoven av piloter kommer att tillgodoses genom utbildning utomlands utan anpassning till svenska förhållanden.
Att bedriva högt kvalificerad utbildning vid THFS, i likhet med vad som tidigare varit fallet, är av skäl som nämnts här en fråga som är minst lika viktig för upprätthållandet av den svenska flygsäkerheten såväl som det är en utbildningsfråga.
Trafikflygarhögskolan bör ha goda möjligheter att – precis som tidigare varit fallet med Norge – utföra uppdragsutbildningar inte bara åt enskilda bolag utan också åt andra statliga flygarhögskolor. Sverige har i detta avseende gott internationellt anseende och sådan utbildning kan kanske främst komma att efterfrågas av de baltiska staterna.
Utan att gå in i någon exercis med siffror om hur behovet av piloter i svensk civil luftfart kommer att utvecklas eller utgå från alltför optimistiska antaganden om hur framgångsrik uppdragsutbildning kan genomföras finns det ändå grund för att utgå från det av SAS angivna behovet för egen del som ett antagande om den i budgetpropositionen beskrivna "basnivån".
Försvarsmakten har beräknat kostnaderna för en "basnivå" omfattande 60 elever per år i 95/96 års prisläge och kommit fram till driftskostnader om 40,3 miljoner kronor. Enligt Försvarsmakten tillkommer vidare kapitalkostnader om 7,3 miljoner kronor per år. Kostnaderna för flygplats är svåra att överblicka då de är beroende av vilka andra intressenter som kan komma att dela drift av flygfältet. Försvarsmakten uppskattar det årliga medelsbehovet till mellan 25 och 28 miljoner kronor för 1998 med årlig ökning om fem miljoner kronor fram till år 2002, beroende på i vilken takt återuppbyggnaden av skolan kan genomföras.
Regeringen har i budgetpropositionen beräknat kostnaderna för budgetåret till 17,4 miljoner kronor inklusive lokal- och kapitalkostnader utan att ange någon preciserad basnivå om antal elever per år.
Mot bakgrund av de bedömningar som gjorts av Försvarsmakten och de ambitioner som regeringen uttalat framstår målen som ouppnåeliga med de medel som föreslås reserveras för verksamheten under 1998 års budgetår. Det kan i förbigående nämnas att Trafikflygarhögskolan planerat för ett elevintag på 24 elever under 1998. Intagning skulle ha påbörjats under hösten och första kursstart skulle ha ägt rum i januari 1998.
Den föreslagna medelstilldelningen har redan lett till bedömningen att ekonomiska förutsättningar saknas för första kursstart i januari. Påbörjad elevintagning har därför avbrutits.
SAS understryker vikten av att rekryteringen säkerställs genom att det finns kvalificerad pilotutbildning i Sverige. SAS understryker också vikten av att TFHS kvarstår som utbildningsanstalt och snarast återupptar sin högkvalitativa utbildning av civila piloter.
Det synes emellertid föreligga bred enighet omkring de övergripande målen. Sverige behöver en högkvalitativ pilotutbildning i statlig ägo för att tillgodose ett växande behov av kvalificerade piloter i civil luftfart och säkerställa höga svenska krav på säkerhet inom flygtrafiken. Därför utgår vi från att regeringen vidtar åtgärder så att Trafikflygarhögskolan kan fortsätta sin verksamhet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Trafikflygarhögskolan.
|
Bengt Harding Olson (fp) |
Ingvar Eriksson (m) |
Gotab, Stockholm 1997