I propositionen beskrivs mål och riktlinjer för förskolans läroplan. För normer och värden gäller: ”Förskolans uppdrag är att utifrån demokratiska principer ge barn en god omsorg och fostran samt främja deras utveckling och lärande ...” För personalen gäller att ”den grundläggande principen om människors lika värde ska levandegöras och gestaltas i förskolans verksamhet ... I den mångkulturella förskolan ställs höga krav på förskolepersonalens förmåga att leva sig in i andras villkor och värderingar. Barnen ges också möjligheter att grundlägga respekt och aktning för varje människa oavsett bakgrund.”
Det faktum att Sverige är ett mångkulturellt samhälle ska alltså avspegla sig i förskolan. Vi instämmer i detta. Det är mycket viktigt att redan i förskolan låta barnen lära känna andra kulturer, att både likheter och olikheter mellan människor med olika kulturell bakgrund tas till vara. Språkutveckling och identitetsutveckling går hand i hand. Det är därför av största vikt att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att både lära sig svenska och bibehålla och utveckla sitt modersmål redan i förskolan. Detta är en förutsättning för att en aktiv flerspråkighet ska kunna utvecklas hos barnen. Dessa barn kan genom sin flerspråkighet bli brobyggare mellan olika kulturer, något som är mycket viktigt i ett mångkulturellt Sverige.
Modersmålsstödet, som minskat under 90-talet, får inte minska ytterligare utan måste stärkas. För detta krävs att personalen både utbildas och fortbildas både i och om språken samt i flerspråkighet. Det kan krävas en kulturkompetent kurator, skolpsykolog eller logoped i vardagssituationer. Det finns exempel på hur barn, som på ett riktigt sätt uttalar bokstäver på sitt modersmål, fått gå till logoped för att uttalet inte stämmer överens med det svenska och därför är ”fel”. Förskolan bör även använda de dataprogram med språkstöd som finns både för förskolan och skolan.
Sverige sägs ofta ha blivit mångkulturellt genom invandring under senare delen av 1900-talet. Att den samiska, tornedalska, sverigefinska, romska och judiska kulturen är en del av svensk kultur och historia glöms ofta. Det är allvarligt, inte bara för dem som har en dubbel kulturell bakgrund som samisk-svensk, tornedalsk-svensk etc, men också för majoritetsbefolkningen. Genom att glömma att lyfta fram dessa kulturer som en del av Sveriges historia går vi miste om en möjlighet att visa hur man kan bevara sin identitet som jude, rom etc och samtidigt vara svensk. De som tillhör de historiska minoriteterna är levande exempel på hur man kan vara både olik och lik. De är brobyggare mellan olika kulturer sedan århundraden tillbaka. Kunskapen om de historiska minoriteterna i Sverige måste därför öka redan i förskolan.
Barn som har en dubbel kulturell bakgrund som samisk-svensk, tornedalsk-svensk etc måste också få möjlighet att bevara sin identitet, lära känna sina rötter och sin historia som en del av den svenska historien.
Propositionen anger att barnen ska ges möjligheter att ta del av det egna kulturarvet.Vi föreslår att kunskap om de historiska minoriteterna tas med som en del av läroplanen för förskolan för samtliga barn. Genom sådan kunskap ökar möjligheten att förbereda barnen på att kunna ta tillvara det mångkulturella samhällets möjligheter. Vi föreslår även att det vidtas konkreta åtgärder för att barn med andra modersmål än svenska blir bemötta på sitt eget språk redan i förskolan i avsikt att barnen ska kunna utveckla en aktiv flerspråkighet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om läroplanen för förskolan.
|
Carin Lundberg (s) |
|
|
Ulf Kero (s) |
Paavo Vallius (s) |