Tilläggsprotokollet till den europeiska sociala stadgan om ett kollektivt klagomålsförfarande föreslås godkännas utan den särskilda förklaringen enligt artikel 2 i protokollet. Arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer får då mot staten en klagorätt. Flera remissinstanser anser att även andra organisationer skall ges klagorätt. De organisationer som för fram denna uppfattning är sådana som bl a bevakar diskrimineringsfrågor, t ex handikappombudsmannen och diskrimineringsombudsmannen. Diskrimineringsombudsmannen påpekar att stadgan innehåller bestämmelser som inte berör de intressen som arbetsmarknadens parter bevakar. Regeringen har ingen avvikande uppfattning, tvärtom delar regeringen meningen att nationella enskilda organisationer har en viktig roll i att bevaka rättigheter som man är berörd av.
Ändå motsätter sig regeringen att tilläggsprotokollet skall antas utan den särskilda förklaringen enligt artikel 2. Argumentet är att det först skall utvecklas en praxis om vilka organisationer som skall ges klagorätt. Frågan är då hur en praxis skall kunna utvecklas om ingen antar den särskilda förklaringen om att ge andra organisationer klagorätt. Som ett argument menar regeringen att inget av de länder som hittills förklarat sig bundna av protokollet avgett någon särskild förklaring. Men om alla avvaktar vad andra skall göra lär det inte bli nån praxis att utgå från.
Enligt Vänsterpartiet bör riksdagen besluta att antaga tilläggsprotokollet med den särskilda förklaringen att ge andra organisationer än arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer klagorätt enligt artikel 2 i protokollet.
Regeringen föreslår att Sverige ratificerar den reviderade sociala stadgan och godkänner ett antal punkter i stadgan. Vänsterpartiet anser att utöver regeringens förslag ytterligare två punkter bör godkännas.
Enligt artikel 2:1 skall skälig arbetstid per dag och vecka fastställas och arbetstiden förkortas i takt med produktivitetsökning och när andra omständigheter medger detta. Av särskild vikt är enligt Vänsterpartiet att betona regelverket kring arbetstidens förläggning som en skyddsfråga. Krav på ökad flexibilitet från arbetsgivarnas sida kan utformas så att fler utestängs från arbetsmarknaden. En flexibilitet på arbetsgivarens villkor innebär att småbarnsföräldrar, ensamstående kvinnor med barn, äldre med nedsatt arbetsförmåga och andra stöts ut från arbetsmarknaden. Oplanerad flexibilitet försvårar eller omöjliggör hämtning av barn på dagis, deltagande i studiecirklar och andra regelbundna aktiviteter. Även för dem som finns kvar på arbetsmarknaden innebär en oreglerad flexibilitet stora hälsorisker samt en utarmning av det sociala livet. Människors biologiska klocka rubbas av dålig förläggning av arbetstiden. Sömnproblem och magbesvär är vanligt för grupper med oregelbundna arbetstider.
I svensk lagstiftning finns olika regler som ger ett visst skydd mot orimliga arbetstider. Även i EU-rätten finns ett sådant regelsystem. Det är således ingen nyhet att staten sätter upp ett skyddsstaket vid förläggning av arbetstiden. Vänsterpartiet anser att riksdagen bör godkänna artikel 2:1.
Artikel 3:4 stipulerar en fortgående utveckling av företagshälsovården för alla arbetstagare. Enligt Vänsterpartiet är det av stor vikt att alla arbetstagare omfattas av en företagshälsovård som arbetar förebyggande. Det finns ingen anledning att utelämna vissa arbetstagare. Att göra detta är cyniskt och strider mot arbetarrörelsens grundläggande värderingar om ett solidariskt samhälle.
Som regeringen noterar har ILO:s expertkommitté ställt vissa frågor om tillämpningen av den ratificerade ILO-konventionen om företagshälsovård. Regeringen bör omedelbart ta initiativ så att artikel 3:4 uppfylls liksom ILO-konventionen om företagshälsovård. Arbetet för en god hälsa för arbetstagarna får inte förfuskas. Enligt Vänsterpartiet bör artikel 3:4 godkännas av riksdagen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen godkänner tilläggsprotokollet till den europeiska sociala stadgan om ett kollektivt klagomålsförfarande, med den särskilda förklaringen enligt artikel 2 i protokollet,
att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen godkänner artikel 2:1 i den reviderade europeiska sociala stadgan,
att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen godkänner artikel 3:4 i den reviderade europeiska sociala stadgan.
|
Ingrid Burman (v) |
Hans Andersson (v) |