Utskottet tillstyrker regeringens förslag att bestämmelsen i högskolelagen om
det särskilda anställningsskyddet för professorer vid statliga universitet och
högskolor skall upphävas den 1 januari 1999. I och med detta anpassas
anställningsskyddet för dessa professorer till allmänt tillämpade regler på
arbetsmarknaden.
Ett motionsyrkande (m) om avslag på regeringsförslaget följs upp i en
reservation till betänkandet.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1997/98:1 Budgetpropositionen för år 1998,
utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning, bl.a. föreslagit
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
högskolelagen (1992:1434).
Lagförslaget återfinns som bilaga till detta betänkande.
Motionen
1997/98:Ub811 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
högskolelagen (1992:1434) i enlighet med vad som anförts i motionen.
Utskottet
Bakgrund
Professorer vid statliga universitet och högskolor som anställts utan
tidsbegränsning har ett särskilt långtgående anställningsskydd. I 3 kap. 4 §
högskolelagen (1992:1434) föreskrivs nämligen att en professor får skiljas från
sådan tjänst endast om professorn
1. genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåligganden
har visat sig uppenbart olämplig att inneha tjänsten eller
2. har uppnått gällande pensionsålder eller annars enligt lag är skyldig att
avgå med pension.
Bestämmelsen infördes i högskolelagen den 1 juli 1993. Den bör ses mot bakgrund
av de regler om inrättande och tillsättande av tjänster som professor som
gällde innan dess.
Före nämnda datum tillsattes flertalet tjänster som professor vid de statliga
högskoleenheterna av regeringen med fullmakt. Högskolor med
fakultetsorganisation kunde också inrätta professurer, som då tillsattes av
rektorsämbetet med förordnande tills vidare. En fullmaktsanställd professor
fick inte sägas upp från sin tjänst - till skillnad från en professor med
tillsvidareanställning - utan fick endast skiljas från tjänsten genom avsked på
vissa grunder. Arbetsbrist eller omorganisation kunde således aldrig leda till
att en fullmaktshavare förlorade sin befattning.
Den 1 juli 1993 överfördes rätten att inrätta och tillsätta professurer vid
statliga universitet och högskolor från regeringen till sådana lärosäten som
har fakultetsorganisation eller där konstnärligt utvecklingsarbete bedrivs
(4 kap. 2 och 3 §§ högskoleförordningen, 1993:100). I och med att professorerna
därefter anställdes av lärosätena och inte av regeringen kom systemet med
fullmaktsanställning av professorer ur bruk.
Som ovan framgått hade de professorer som utnämnts av regeringen med fullmakt
ett särskilt starkt anställningsskydd. I syfte att uppnå en motsvarande
ställning också för de professorer som tillsattes av lärosätena efter den 30
juni 1993 infördes i högskolelagen den nu aktuella lagparagrafen. Bestämmelsen
angavs ha sin grund i önskemålet att ge dem som anställdes som professor vid
universitet och högskolor den anställningstrygghet som ansågs vara väsentlig
för integriteten i forskning och undervisning.
En rätt för regeringen att inrätta professurer av nationellt intresse vid
universitet och högskolor återinfördes den 1 juli 1995. Samtidigt fick även
högskolor utan fakultet möjlighet att inrätta professurer efter tillstånd av
Högskoleverket.
Tidigare under detta riksmöte har riksdagen med anledning av propositionen om
högskolans ledning, lärare och organisation beslutat om nya regler, bl.a. för
befordran av lärare (prop. 1996/97:141, bet. 1997/98:UbU3, rskr. 1997/98:12).
De lektorer som uppfyller behörighetskraven för anställning som professor skall
anställas som professorer. Det beslutades vidare att en högskola inte längre
skall behöva Högskoleverkets tillstånd för att anställa professorer.
Möjligheten för regeringen att inrätta professorstjänster vid universitet och
högskolor skall åter tas bort. De nya reglerna förutsätter ändringar i
högskoleförordningen, vilka avses träda i kraft den 1 januari 1999.
Regeringens förslag
I den nämnda propositionen om högskolans ledning, lärare och organisation
förutskickade regeringen att särreglerna i högskolelagen (3 kap. 4 §) om
anställningsskydd för professorer som fått en tjänst utan tidsbegränsning
skulle komma att upphävas. Något förslag om slopande av bestämmelsen lades dock
inte fram i propositionen, eftersom regeringen först skulle inhämta lagrådets
yttrande i lagstiftningsärendet. Lagrådet har sedermera förklarat sig inte ha
något att erinra mot den avsedda lagändringen.
Regeringen skriver nu i budgetpropositionen (s. 109-113) att det finns flera
skäl att ompröva frågan om professorer skall ha ett så starkt anställningsskydd
som det nu gällande. Ett skäl är att regeringen i propositionen om högskolans
ledning, lärare och organisation lagt fram förslag om rätt till befordran till
en anställning som professor, och detta utan att det sker någon uppdelning i
flera kategorier av professorer. Ett genomförande av förslaget kommer att leda
till att det anställs många fler professorer än i dag. Det vore enligt
regeringens mening orimligt att en så stor del av lärarkåren skulle åtnjuta ett
anställningsskydd som avviker från allmänt tillämpliga regler på
arbetsmarknaden. Ytterligare ett skäl är att inte bara professorer utan även
andra lärare skall ta del i och ha ansvar för att en hög kvalitet nås i såväl
forskning som undervisning.
Enligt regeringen är det självfallet angeläget att de högskoleanställda som
arbetar med forskning och utbildning är skyddade mot godtyckliga åtgärder som
direkt eller indirekt kan beskära den vetenskapliga friheten eller lärarens
integritet vid undervisningen. Här påminner regeringen om att principen om
forskningens frihet har kommit till uttryck i 1 kap. 6 § högskolelagen. Det
sägs där att forskningsproblem får väljas fritt, att forskningsmetoder får
utvecklas fritt och att forskningens resultat får publiceras fritt.
I praktiken skulle de högskoleanställda lärarnas integritet kunna begränsas,
om arbetsgivaren hade rättsliga möjligheter att vidta uppsägningar i syfte att
på ett otillbörligt sätt påverka dem i deras arbete med forskning och
utbildning. Uppsägningar av den naturen måste emellertid anses oförenliga med
den allmänt tillämpliga lagen (1982:80) om anställningsskydd, framhåller
regeringen. En tillsvidareanställning kan sägas upp av arbetsgivaren bara om
det finns saklig grund för åtgärden (7 §), och ett avskedande förutsätter att
arbetstagaren har grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren (18 §). Det
påpekas att lagen om anställningsskydd också innehåller garantier för en
objektiv prövning av en uppsägning eller ett avskedande. I propositionen gör
regeringen en utförlig genomgång - med hänvisning till rättspraxis - av det
skydd mot godtyckliga uppsägningar och avskedanden som den svenska arbetsrätten
erbjuder.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att högskolelagens särregler om
anställningsskydd för professorer med tillsvidareanställning skall upphävas.
Ändringen i högskolelagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. Äldre
bestämmelser skall dock gälla för den som har fått en tjänst som professor utan
tidsbegränsning före nämnda tidpunkt.
Motionen
I motion 1997/98:Ub811 (m) yrkande 1 avvisas regeringens förslag om slopande av
det särskilda anställningsskyddet för professorer mot bakgrund av den vikt
motionärerna lägger vid professorers professionella integritet. Oavsett om det
handlar om tillsvidareanställning eller tidsbegränsade förordnanden som
professor anser motionärerna det befogat med särskilt tydliga regler som
garanterar integriteten.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att riksdagen med avslag på motionsyrkandet bör anta den
föreslagna ändringen av högskolelagen som innebär att den särskilda
bestämmelsen om anställningsskydd för professorer upphävs. Härigenom kommer
anställningsskyddet för professorer att anpassas till allmänt tillämpliga
regler på arbetsmarknaden. Regeringen har enligt utskottets mening anfört
vägande skäl för en sådan förändring. Bland annat måste lagändringen ses som en
naturlig konsekvens av det beslut om befordran av professorskompetenta lektorer
till professorer som riksdagen fattade i början av innevarande riksmöte. Det är
som regeringen anmärker inte rimligt att en stor del av lärarkåren vid
universitet och högskolor har ett från arbetsmarknaden i övrigt avvikande
anställningsskydd. Av betydelse är vilket skydd de nyanställda professorerna
kommer att få mot ogrundade uppsägningar eller andra åtgärder som kan inskränka
forskningens frihet eller lärarens integritet. Utskottet delar regeringens
uppfattning att de allmänt tillämpliga arbetsrättsliga reglerna, främst
reglerna i lagen om anställningsskydd, måste anses utgöra en fullt tillräcklig
garanti för att uppsägningar och avskedanden liksom andra åtgärder inte kan
genomföras på ett sätt som hotar integriteten i forskning eller utbildning.
Lagändringen bör, som regeringen föreslagit, träda i kraft den 1 januari
1999, dvs. samtidigt som andra ändringar i högskolelagen, vilka riksdagen
beslutat med anledning av propositionen om högskolans ledning, lärare och
organisation.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande anställningsskyddet för professorer
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ub811 yrkande 1 antar regeringens
förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434).
res. (m)
Stockholm den 25 november 1997
På utbildningsutskottets vägnar
Jan Björkman
I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Beatrice Ask (m), Bengt
Silfverstrand (s), Eva Johansson (s), Ingegerd Wärnersson (s), Rune Rydén (m),
Agneta Lundberg (s), Andreas Carlgren (c), Torgny Danielsson (s), Ulf Melin
(m), Margitta Edgren (fp), Tomas Eneroth (s), Britt-Marie Danestig (v), Majléne
Westerlund Panke (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Gunnar Goude (mp) och Inger
Davidson (kd).
Reservation
Anställningsskyddet för professorer
Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Ulf Melin (m) och Hans Hjortzberg-Nordlund
(m) anför:
Enligt vår mening är det viktigt att behålla särreglerna om anställningsskydd
för professorer. Vi anser det befogat med särskilt tydliga regler i detta
avseende, som garanterar professorerna den anställningstrygghet som är
väsentlig för integriteten i forskning och utbildning. I sammanhanget vill vi
påminna om att vi i en reservation till utskottets betänkande om högskolans
ledning, lärare och organisation framfört åsikten att lärartjänsterna vid
universitet och högskolor till att börja med skall vara tidsbegränsade. Vi
anser således att professorsförordnandet som en kvalitetssäkring bör vara
tidsbegränsat till en första period om sex år. Därefter bör professorn, efter
en ny bedömning av hans eller hennes kvalifikationer, kunna få ett
livstidsförordnande.
Vi föreslår att riksdagen med bifall till vår motion avslår regeringens
förslag till lagändring.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet bort hemställa
beträffande anställningsskyddet för professorer
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ub811 yrkande 1 avslår regeringens
förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434).
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § högskolelagen (1992:1434) skall upphöra
att gälla den 1 januari 1999.
__________
Äldre bestämmelser skall dock tillämpas i fråga om den som före den 1 januari
1999 har fått en tjänst som professor utan tidsbegränsning.