Socialutskottets betänkande
1997/98:SOU05

Avveckling av specialsjukhus och vårdhem


Innehåll

1997/98
SoU5

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1996/97:156 Avveckling av
specialsjukhus och vårdhem samt fyra motioner med anledning av propositionen
och ett motionsyrkande från den allmänna motionstiden 1996.
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag att det fr.o.m. den 1
november 1997 inte längre skall vara möjligt att skriva in utvecklingsstörda
personer vid specialsjukhus eller vårdhem. Utskottet ställer sig även positivt
till förslaget att fastställa tidpunkter då avvecklingen av specialsjukhus
respektive vårdhem för utvecklingsstörda senast skall vara slutförd, nämligen
den 31 december 1997 för det enda kvarvarande specialsjukhuset och den
31 december 1999 för vårdhemmens del. Även i övrigt tillstyrker utskottet
regeringens förslag. Utskottet avstyrker samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats två reservationer.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen (Socialdepartementet) - efter hörande av
Lagrådet - att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till
1. lag om avveckling av specialsjukhus och vårdhem,
2. lag om ändring i lagen (1996:1652) om ändring i lagen (1993:388) om
införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade,
3. lag om ändring i rättegångsbalken,
4. lag om ändring i passlagen (1978:302),
5. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
6. lag om ändring i lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister.
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1996/97:156
1996/97:So62 av My Persson (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens
förslag i den del som säger att samtliga vårdhem för psykiskt
utvecklingsstörda skall vara avvecklade vid utgången av år 1999 i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1996/97:So63 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de enskilda
människornas situation vid avveckling av specialsjukhus och vårdhem.
1996/97:So64 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1996/97:156.
1996/97:So65 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att samordna
berörda myndigheters ansvarsområden vid avvecklingen av specialsjukhus och
vårdhem.
Motion från den allmänna motionstiden 1996
1996/97:So607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om små väl fungerande vårdhem.

Utskottet

Bakgrund
Fram till den 1 juli 1986, då lagen (1985:568) om särskilda omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda - omsorgslagen - trädde i kraft, var boende på
vårdhem och specialsjukhus en central del av insatserna för utvecklingsstörda
personer. I och med införandet av omsorgslagen erbjöds i stället boende i
familjehem eller elevhem för barn och ungdomar och gruppboende för vuxna
utvecklingsstörda. I promulgationslagen till omsorgslagen infördes regler om
att landsting och kommuner skulle planera för avveckling av vårdhem och
specialsjukhus.
Den 1 januari 1994 ersattes omsorgslagen av lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade (LSS). Personer med utvecklingsstörning
blev nu jämställda som medborgare och kommunmedlemmar. Stödet till dessa
personer skulle i första hand lämnas av kommunerna och inte som tidigare av
landstingen. I införandelagen (1993:388) till LSS slogs åter fast att
vårdhemmen och specialsjukhusen skulle avvecklas. Landsting och kommuner
ålades att lämna in avvecklingsplaner till Socialstyrelsen senast den 31
december 1994. Samtidigt skärptes kraven för nyinskrivning väsentligt. Endast
den som omhändertas för vård oberoende av samtycke får i dag skrivas in på
vårdhem eller vid specialsjukhus. I dessa fall gäller 6 och 7 §§
införandelagen (1985:569) till omsorgslagen (1985:568). Av 6 § denna lag
framgår att bl.a. 35 § i den gamla omsorgslagen (1967:940) fortfarande gäller
i tillämpliga delar. Paragrafen stadgar att psykiskt utvecklingsstörd som
fyllt 15 år får beredas vård i vårdhem eller specialsjukhus oberoende av
samtycke, om vården är oundgängligen påkallad med hänsyn till
utvecklingsstörningens grad. Vidare krävs att personen i fråga till följd av
utvecklingsstörningen är farlig för annans personliga säkerhet eller fysiska
eller psykiska hälsa eller för eget liv, är ur stånd att ta vård om sig själv
eller att skydda sig själv mot att bli sexuellt utnyttjad eller har ett för
närboende eller andra grovt störande levnadssätt. Fram till den 1 januari 1992
kunde domstol vidare förordna om tvångsvård på specialsjukhus såsom påföljd
för brott enligt 31 kap. 3 § brottsbalken.
Propositionen
Det finns i dag ca 950 utvecklingsstörda personer som bor på 52 institutioner.
Av dessa är endast de sexton personer som vistas på det enda kvarvarande
specialsjukhuset, Salberga sjukhus i Sala, inskrivna för vård utan samtycke.
Elva av dessa är dömda till vård vid specialsjukhus som påföljd för brott
enligt brottsbalkens lydelse före den 1 januari 1992. Enligt de
avvecklingsplaner som finns kommer det vid utgången av år 1999 att finnas 19
vårdhem där 318 personer bor. För 190 personer vid 12 av dessa vårdhem är
framtiden därefter oviss då det saknas avvecklingsplaner för dessa hem. Vid 3
av vårdhemmen har huvudmannen deklarerat att man inte har för avsikt att
avveckla institutionen. Salberga sjukhus skall enligt en beslutad
avvecklingsplan vara avvecklat vid utgången av år 1997.
Regeringen föreslår att möjligheten till inskrivning på vårdhem och
specialsjukhus för utvecklingsstörda helt skall upphöra fr.o.m. den 1 november
1997. Utvecklingsstörda personer skall därmed inte längre kunna beredas vård
utan samtycke enbart på grund av sin utvecklingsstörning. Vidare föreslås en
särskild lag om avveckling av vårdhem och specialsjukhus. I lagen fastställs
att vårdhemmen skall vara avvecklade senast den 31 december 1999 och att
specialsjukhuset skall vara avvecklat senast den 31 december 1997. I
propositionen föreslås även regler för fortsatt vård av dem som vid tidpunkten
för avvecklingen är intagna för vård vid vårdhem eller specialsjukhus för
utvecklingsstörda.
Regeringen påpekar att riksdagen redan i samband med införandet av LSS
beslutat att avveckla vårdhemmen och specialsjukhusen. Att beslutet skall
fullföljas har bekräftats senast i proposition 1994/95:100, bil. 6, som
riksdagen har godkänt (bet. 1994/95:SoU15). Det angelägna är enligt regeringen
nu att slutföra denna avveckling inom en rimlig tid. Erfarenheter som finns av
vårdhemsavveckling visar att det underlättar att ha fastställt ett sista datum
för avvecklingen.
Socialstyrelsen har i en rapport till regeringen i november 1996
(Avskaffande av tvångsvård enligt 35 § i 1967 års omsorgslag och fastställande
av tidpunkt för slutlig avveckling av specialsjukhus och vårdhem för
utvecklingsstörda) framfört att den anser att en slutgiltig tidpunkt för
vårdhemmens avveckling skall fastställas. Skälen härtill är att det är få
personer som kommer att bo på vårdhem, att hemmen i allmänhet har låg standard
samt att reglerna om vård utan samtycke skall upphöra att gälla.
Regeringen delar Socialstyrelsens uppfattning att det finns starka skäl för
att fastslå ett datum för den slutgiltiga avvecklingen av vårdhem och
specialsjukhus. En grundläggande orsak är förslaget i propositionen om att
vård utan samtycke inte längre skall kunna ske enbart på grund av
utvecklingsstörning. Regeringen delar också Socialstyrelsens uppfattning att
ett slutdatum måste ligga inom en relativt snar framtid för att påskynda
planering och genomförande av avvecklingen. Samtidigt måste det ges reell tid
för att på ett för den enskilde vårdhemsboende gott sätt kunna genomföra
avvecklingen. De omfattande och goda erfarenheter som finns om avveckling
torde enligt regeringen betyda att planering och genomförande kan göras på
relativt kort tid. De huvudmän som behöver lägga ner ett mer omfattande arbete
på avvecklingen har i regel underlåtit att tidigare genomföra i lag fastställd
planering. Regeringen anser, liksom Socialstyrelsen, att den 31 december 1999
är en lämplig sluttidpunkt för avveckling av vårdhemmen. Enligt regeringen
finns det vidare ingen anledning att efter 1997 ha kvar något specialsjukhus.
Enligt propositionen skall personer med utvecklingsstörning i fortsättningen
behandlas precis som andra som är i behov av vård. I första hand skall den
enskilde erbjudas olika former av frivilliga insatser. Detta förutsätter
enligt regeringen ett noggrant planeringsarbete utifrån varje individs egna
förutsättningar och kräver i regel omfattande resurser. Insatser skall ges av
kvalificerad personal och i samverkan mellan olika huvudmän. Huvudansvaret för
insatserna vilar dock på kommunerna. De kommunala insatser som kan bli
aktuella är främst sådana som regleras i LSS och i socialtjänstlagen (SoL),
men även missbrukarvård och vuxenutbildning kan komma i fråga. Regeringen
anser att det är angeläget att Socialstyrelsen fortsätter att sprida kunskap
om de erfarenheter som finns om insatser av olika slag. Socialstyrelsen bör
också verka för att kunskap om förutsättningarna för personer med
utvecklingsstörning ges till personal i de verksamheter som kan bli berörda.
Regeringen påpekar att det kan bli nödvändigt med samverkan med andra
huvudmän, t.ex. vid insatser av den psykiatriska vården och de insatser enligt
LSS som landstingen ansvarar för. Enligt regeringen är det viktigt att en
kommun som skall bygga upp en verksamhet av detta slag har möjlighet att få
stöd i sitt arbete, såväl under uppbyggnadstiden som i ett senare skede.
Socialstyrelsen har här en viktig uppgift såsom kunskapsförmedlare, anförs
det.
Om frivilliga insatser inte är tillräckliga för en utvecklingsstörd person
kan det bli nödvändigt att omhänderta honom eller henne för tvångsvård. Redan
nu kan personer med utvecklingsstörning som begått brott dömas till
rättspsykiatrisk vård enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV).
Utvecklingsstörda personer skall vidare kunna omhändertas enligt lagen
(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT), lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall (LVM) eller lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga (LVU). Även vård enligt LVU förekommer redan i
dag. Regeringen framhåller vikten av att ta hänsyn till de speciella behov som
utvecklingsstörda kan ha. Regeringen understryker även betydelsen av att
samarbetet mellan olika samhällsorgan, exempelvis mellan kommunerna och
landstingens psykiatriska enheter, utvecklas och anpassas när det gäller
tvångsvård av utvecklingsstörda personer.
De personer som vid tidpunkten för avveckling vårdas utan samtycke på
specialsjukhus eller vårdhem skall enligt förslaget överföras till vård enligt
LRV eller, om förutsättningar härför föreligger, enligt LPT. Om kriterierna
för tvångsvård inte är uppfyllda skall personen i fråga erbjudas det stöd och
den service som är nödvändig med hänsyn till hans eller hennes behov enligt
LSS eller SoL. Det sistnämnda gäller även för dem som vid tidpunkten för
avveckling vårdas frivilligt på vårdhem.
Riksdagen gjorde i samband med behandlingen av proposition 1992/93:159 om stöd
och service till vissa funktionshindrade följande tillkännagivande (bet.
1992/93:SoU19):
I vissa fall kan dock, enligt utskottets mening, ett litet väl fungerande
vårdhem för dem som bor där utgöra en väl så god vårdmiljö som ett
gruppboende. Vårdbehov är individuella och det är viktigt att alla
vårdbedömningar utgår från den enskilde individens behov. Huvudmännen bör
därför utifrån varje vårdhems förutsättningar under avvecklingstiden kunna ta
ställning till frågan om nedläggning eller fortsatt drift.
Enligt regeringen motsäger uttalandet i och för sig inte att vårdhemmen skall
avvecklas utan avser snarare att diskutera formerna för avveckling.
Resonemanget utgår dock från en något äldre vårdtanke än de principer som
lagstiftningen numera bygger på, anförs det. Precis som alla andra skall
personer med utvecklingsstörning ha en egen bostad. De flesta behöver då en
bostad med särskild service för att ge dem stöd i vardagen. I den mån
personerna behöver vård skall de vända sig till hälso- och sjukvården.
Regeringen påpekar att bostäder med särskild service enligt LSS är sådana
bostäder som kan omfattas av det kommunala sjukvårdsansvaret i hälso- och
sjukvårdslagen. Regeringen anser därför inte att riksdagens tillkännagivande
bör föranleda några särskilda åtgärder i ifrågavarande proposition.
De huvudmän som är ansvariga för de alternativ som vanligen används vid
avveckling av vårdhemmen är kommunerna, främst genom LSS. LSS bygger på
bosättningsbegreppet, vilket leder till att det i första hand är den kommun
där den enskilde är folkbokförd som skall erbjuda ett alternativ till
vårdhemmet eller specialsjukhuset. Hemkommunen kan enligt propositionen inte
frånsäga sig ett ansvar för den enskilde under institutionsvistelsen eller
under avvecklingstiden. Kommunen skall bl.a. planera för en ny bostad samt för
stöd och service till den enskilde. Inget hindrar dock att den enskilde väljer
att bosätta sig på någon annan ort. Enligt regeringen skall utgångspunkten
vara att alla har rätt att bosätta sig var de vill i landet. Exempelvis kan en
lång vistelse vid en central institution leda till att personen i fråga vill
stanna kvar på orten för institutionen efter avslutad vård. Enligt
Socialstyrelsen har vissa kommuner uttryckt oro för att en oproportionellt
stor grupp personer med utvecklingsstörning kan komma att bosätta sig i deras
kommun. Regeringen påpekar i det sammanhanget att det pågår ett arbete inom
Regeringskansliet för att skapa kostnadsutjämning mellan kommunerna för
insatser enligt LSS.
Regeringen tar principiellt avstånd från inrättandet av nya institutioner för
personer med utvecklingsstörning. På de institutioner där det vistas personer
vars ålder betydligt överstiger folkpensionsåldern kan det enligt regeringen
dock finnas skäl att ta hänsyn till deras vilja att inte behöva flytta. Den
fortsatta driften av en sådan institution kan emellertid inte ske i form av
vårdhem utan det måste i stället bli fråga om särskilda boendeformer för
äldre. Enligt regeringen måste de personer som berörs givetvis underrättas om
denna förändring och de bör även erbjudas reella alternativ till sådan vård i
form av andra insatser enligt LSS. Personer vid samma institution vars ålder
endast obetydligt överstiger folkpensionsåldern skall dock erbjudas bostad med
särskild service, anförs det. Regeringen vill uppmärksamma de kommuner som
genomför förändringar av nämnda slag på det ansvar de därmed åtar sig. Alla
som väljer att bo kvar på vårdhemmet för att de vill bo där återstoden av sitt
liv måste i så fall få göra det. I den mån kommunen avser att låta även andra
personer än dem som för närvarande bor på vårdhemmet flytta dit för att
erhålla äldreomsorg kan denna vård inte vara speciellt riktad till personer
med utvecklingsstörning.
Enligt propositionen bör Socialstyrelsen i enlighet med sitt ansvar för till-
synen över vårdhemmen även i fortsättningen i samverkan med berörda
länsstyrelser följa avvecklingen av vårdhemmen.
Motionerna
I två motioner yrkas avslag på hela respektive del av propositionen.
I motion 1996/97:So64 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen avslår
proposition 1996/97:156. Motionärerna anser att avvecklingen av vårdhem och
specialsjukhus bör fortsätta men att något slutgiltigt datum för avvecklingen
inte bör fastställas. Flertalet av dem som skrivits ut till andra
omsorgsformer har fått ett bättre liv med minskad problematik och bättre
levnadsförhållanden. En liten minoritet har emellertid fått det avsevärt
mycket sämre, främst beroende på avsaknad av fast bostad och/eller problem med
alkohol och psykiska svårigheter. Det är enligt motionärerna viktigt att
avvecklingen sker på ett sådant sätt att alla intagna får det bättre efter
utskrivningen och att de garanteras ett fullgott alternativ till
institutionsboendet. Den sociala kontakten och den gemenskap som funnits inom
den gamla omsorgsformen måste bibehållas i det nya boendet, anförs det.
I motion 1996/97:So62 av My Persson (m) yrkas att riksdagen avslår regeringens
förslag att samtliga vårdhem för psykiskt utvecklingsstörda skall vara
avvecklade vid utgången av år 1999. Enligt motionären är det oklokt att sätta
en tidsgräns när samtliga vårdhem i landet skall vara avvecklade. Det bör i
stället ankomma på varje huvudman att själv bedöma huruvida vårdhemmet skall
avvecklas eller ej. Samtliga ännu kvarvarande vårdhem är inte undermåliga. Det
finns enligt motionären i dag små, väl fungerande vårdhem som för dem som bor
där upplevs som just ett hem. De som vistas där känner sig trygga tillsammans
med medboende och personal, vilka de känner sedan länge. Den fysiska miljön på
dessa vårdhem har ingen likhet med gårdagens institutionsmiljö. Motionären
drar beträffande regeringens förslag en parallell med avvecklingen av
ålderdomshemmen på 1980-talet. Enligt motionären tog denna avveckling
bokstavligt talat livet av ett antal gamla människor som aldrig hämtade sig
från den omställning som de utsattes för. Motionären hänvisar även till
socialutskottets betänkande 1992/93:SoU19.
I motion 1996/97:So607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) från den allmänna
motionstiden 1996 begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om små
väl fungerande vårdhem (yrkande 2).  Motionärerna anför att det finns psykiskt
sjuka som till följd av nedläggningar av sjukhem har hamnat i en ohållbar
situation och att det fortfarande finns behov av små vårdhem för denna
kategori människor. Regeringen måste enligt motionärerna vidta nödvändiga
åtgärder så att behovet av sådana väl fungerande vårdhem tillgodoses.
I två motioner begärs tillkännagivanden bl.a. om hur avvecklingen av vårdhem
och specialsjukhus skall gå till.
I motion 1996/97:So63 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande av vad i motionen anförts om de enskilda människornas
situation vid avveckling av specialsjukhus och vårdhem. Enligt motionärerna
kommer många av de intagna att efter avvecklingen vilja bo kvar på den ort där
vårdhemmet legat. Motionärerna anser det viktigt att denna vilja respekteras.
Motionärerna känner vidare oro för att regeringens förslag rörande personlig
assistans kan komma att drabba dem som efter att de skrivits ut från
institutionerna har rätt till insatser enligt LSS och LASS. Enligt
motionärerna bör den handikappreform som den borgerliga regeringen genomförde
återställas. Socialstyrelsen har konstaterat att det finns stora brister när
det gäller stödet till psykiskt funktionshindrade enligt LSS. Regeringen måste
enligt motionärerna se till att lagen efterlevs beträffande dessa människor.
Det är angeläget att de personer som skrivits ut från institutioner får en
adekvat service och ett bra stöd när de flyttar ut i kommunerna, anförs det.
I motion 1996/97:So65 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) yrkas att
riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att samordna
berörda myndigheters ansvarsområden vid avvecklingen av specialsjukhus och
vårdhem. Uteliggare, ?bagladies? och djupt nedgångna människor som tigger för
sitt uppehälle blir allt vanligare förekommande. Det saknas enligt
motionärerna en ordentlig analys av orsakerna till denna utslagning, bl.a. i
hur stor mån det rör sig om människor som skrivits ut från
mentalvårdsanstalter och som är oförmögna eller ovilliga till samröre med
samhället. Motionärerna anser att detta förhållande ger anledning till
särskilt noggrann uppföljning av avvecklingen av specialsjukhus och vårdhem
för att garantera att enskilda inte kommer i kläm. Motionärerna föreslår att
Socialstyrelsen ges ett särskilt uppdrag att samordna berörda myndigheters
ansvarsområden.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens inställning att utvecklingsstörda personer inte
längre skall kunna beredas tvångsvård enbart på grund av sitt handikapp.
Utskottet anser också, liksom regeringen, att det är angeläget att slutföra
avvecklingen av vårdhem och specialsjukhus inom en rimlig tid. För att
verkligen få till stånd en avveckling är det nödvändigt att nu bestämma en
slutlig tidpunkt då avvecklingen skall vara genomförd.
I de motioner som väckts med anledning av propositionen uttrycks en oro för de
intagnas situation vid avvecklingen och för hur den enskilde kommer att
reagera på att behöva flytta från ett invant boende.
För den som vårdas på specialsjukhus eller vårdhem i samband med
avvecklingen, och som inte fortsättningsvis skall vara tvångsomhändertagen
enligt lagen om rättspsykiatrisk vård eller lagen om psykiatrisk tvångsvård,
åligger det den kommun där personen är folkbokförd att verka för att
vederbörande får det stöd och den service som är nödvändig med hänsyn till
hans eller hennes behov, som regel genom insatser enligt lagen om stöd och
service till vissa funktionshindrade och socialtjänstlagen. Insatserna skall
planeras noggrant och utifrån varje individs egna förutsättningar. I vissa
fall kommer samverkan mellan olika huvudmän att bli nödvändig. Sedan den
1 augusti 1997 är det möjligt för kommuner och landsting att samverka genom
att inrätta gemensamma nämnder för vissa frågor, något som enligt utskottets
mening kan främja samarbetet i fråga om insatser till personer med
utvecklingsstörning. Det är enligt utskottet angeläget att kommunerna kan få
stöd i sitt arbete med insatser för utvecklingsstörda personer samt att
kunskapen inom området ökar hos berörd personal. Socialstyrelsen har här en
viktig roll. Vad beträffar möjligheterna för den enskilde att få stanna kvar i
en invand miljö uttalar regeringen bl.a. att hemkommunen skall planera för en
ny bostad samt för tillfredsställande stöd och service till den enskilde, men
att det är personen i fråga som själv avgör på vilken ort han eller hon önskar
bo efter utskrivningen från institutionen. Utgångspunkten skall vara att alla
har rätt att bosätta sig var de vill i landet. I detta sammanhang bör erinras
om att det pågår ett arbete i Regeringskansliet för att skapa
kostnadsutjämning mellan kommunerna för insatser enligt LSS. Utskottet vill
betona nödvändigheten av att ett sådant kostnadsutjämningssystem införs i
samband med att avvecklingen av vårdhemmen genomförs. Äldre utvecklingsstörda
har vidare möjlighet att slippa flytta om ett vårdhem drivs vidare såsom ett
särskilt boende för äldre. När det gäller de personer som efter avvecklingen
av institutionerna skall erhålla tvångsvård enligt LRV eller LPT vill
utskottet framhålla vikten av att vården anpassas efter de särskilda behov som
en utvecklingsstörning kan föranleda samt att samverkan sker mellan olika
huvudmän. Utskottet anser det mycket angeläget att en utflyttning från vårdhem
och specialsjukhus sker med stor varsamhet och med hänsynstagande till och
efter samråd med varje enskild person. Enligt utskottets mening föreligger mot
bakgrund av vad som nu sagts goda förutsättningar för att avvecklingen av
specialsjukhus och vårdhem kan ske på ett sådant sätt att den enskilde
vårdtagarens bästa tillgodoses.
Utskottet delar sammanfattningsvis regeringens uppfattning att en lämplig
sista tidpunkt för avveckling av specialsjukhuset är den 31 december 1997 och
för vårdhemmens del den 31 december 1999. Utskottet avstyrker därmed
motionerna So62 (m), So64 (c) och So607 (m) yrkande 2.
Enligt utskottet bör Socialstyrelsen i samverkan med länsstyrelserna noga
följa avvecklingen av vårdhemmen. Motion So65 (mp) är i huvudsak tillgodosedd
och avstyrks därför.
Motion So63 (fp) är också i huvudsak tillgodosedd och avstyrks.
Utskottet tillstyrker förslagen till lag om avveckling av specialsjukhus och
vårdhem, lag om ändring i lagen (1996:1652) om ändring i lagen (1993:388) om
införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade, lag om ändring i passlagen (1978:302), lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) och lag om ändring i lagen (1994:459) om
arbetsförmedlingsregister. Utskottet tillstyrker förslaget till lag om ändring
i rättegångsbalken med den ändringen i 20 kap. 7 § andra stycket att ordet
?nämnts? ersätts av ?nämns?.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So62, 1996/97:So64 och
1996/97:So607 yrkande 2,
res. 1 (m, c, mp, kd)
2. beträffande samordning av myndigheternas ansvarsområden
att riksdagen avslår motion 1996/97:So65,
res. 2 (mp)
3. beträffande den enskildes situation vid avvecklingen
att riksdagen avslår motion 1996/97:So63,
4. beträffande lagförslagen
att riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om avveckling av specialsjukhus och vårdhem,
b) lag om ändring i lagen (1996:1652) om ändring i lagen (1993:388) om
införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade,
c) lag om ändring i rättegångsbalken med den ändringen i 20 kap. 7 §
andra stycket att ordet ?nämnts? ersätts av ?nämns?,
d) lag om ändring i passlagen (1978:302),
e) lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
f) lag om ändrhing i lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister.
Stockholm den 18 september 1997
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Hans
Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson
(s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Mariann Ytterberg
(s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas
Julin (mp), Elisebeht Markström (s), Kerstin Heinemann (fp) och Tuve Skånberg
(kd).

Reservationer

1. Avslag på propositionen (mom. 1)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c), Leif Carlson (m),
Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp) och Tuve Skånberg (kd) anser
dels att följande delar av utskottets betänkande, nämligen den som på s. 7
börjar med ?Utskottet anser också? och på s. 8 slutar med ?yrkande 2? samt den
som på s. 9 börjar med ?Utskottet tillstyrker? och slutar med ?ersätts av
´nämns´? bort utgå och ersättas av följande:
Utskottet anser att propositionen bör avslås. Enligt utskottet bör
avvecklingen av specialsjukhus och vårdhem fortsätta men något slutgiltigt
datum för avvecklingen inte fastställas. Det är av avgörande betydelse att
avvecklingen kan ske på ett sådant sätt att samtliga intagna får det bättre
efter utskrivningen från institutionerna. Varje enskild individ måste erbjudas
ett fullgott alternativ till institutionsboendet. I det nya boendet måste den
sociala kontakt och den gemenskap som funnits inom den gamla omsorgsformen
bibehållas. I Socialstyrelsens rapport Sjukvården i Sverige 1995 uppges att
bristen på olika vårdformer inom den offentliga vården är ett problem. Det får
ofta negativa effekter för exempelvis äldre människor med i huvudsak fysiska
problem att tvingas bo och leva nära personer med grav demens och med mycket
stora behov av omvårdnad och hjälp även när det gäller basala funktioner.
Problemen kan minska om man i högre grad utnyttjar olika typer av
vårdorganisationer och en väl utbyggd hemvård anpassad till individuella
behov, anförs det i rapporten. Utskottet anser att små, väl fungerande
vårdhem, oftast i privat regi, fortfarande minskar problemen med bristen på
olika vårdformer och att de bör bibehållas till dess bättre eller åtminstone
likvärdiga alternativ kan erbjudas. När detta kan ske fullt ut är i dag
omöjligt att avgöra. Enligt utskottet är det därför högst olämpligt att
fastställa en tidpunkt då avvecklingen av specialsjukhus och vårdhem skall
vara slutförd. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So64 och med anledning av
motionerna 1996/97:So62 och 1996/97:So607 yrkande 2 avslår propositionen,
2. Samordning av myndigheternas ansvarsområden (mom. 2)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 8 börjar med ?Enligt
utskottet? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser emellertid att regeringen är väl optimistisk i bedömningen
av de följder som avvecklingen av specialsjukhus och vårdhem kommer att få.
Nedläggningen av mentalvårdsanstalterna visar med all tydlighet att en sådan
avveckling inte är problemfri. Uteliggare, ?bagladies? och djupt nedgångna
människor som tigger för sitt uppehälle blir allt vanligare förekommande.
Utskottet vill framhålla att det saknas en ordentlig analys av
orsakssambanden, dvs. om utslagningen beror på nyfattigdom eller om det rör
sig om människor som skrivits ut från mentalvårdsanstalter och som är
oförmögna eller ovilliga till samröre med samhället. Detta förhållande ger
anledning till en särskilt noggrann uppföljning av avvecklingen av
specialsjukhus och vårdhem. Socialstyrelsen skall inom ramen för sitt normala
uppföljningsarbete granska utvecklingen. Utskottet anser emellertid inte detta
vara tillräckligt. För att avvecklingen skall kunna ske på ett för den
enskilde så smärtfritt sätt som möjligt bör regeringen ge Socialstyrelsen i
uppdrag att samordna berörda myndigheters ansvarsområden.
Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motion So65 (mp) ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande samordning av myndigheternas ansvarsområden
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So65 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
I propositionen framlagda lagförslag
1 Förslag till lag om avveckling av specialsjukhus och vårdhem
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1652) om ändring i lagen
(1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade
3 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
4 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)
5 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)
6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Motionerna............................................1
Motioner väckta med anledning av proposition 1996/97:156 1
Motion från den allmänna motionstiden 1996 2
Utskottet.............................................2
Bakgrund 2
Propositionen 3
Motionerna 6
Utskottets bedömning 7
Hemställan 9
Reservationer........................................10
Bilaga..........................................................................
.................... ..............
12