I detta betänkande behandlas proposition 1997/98:9 Skydd för förföljda
personer, samordningsnummer, m.m. jämte en motion som väckts med anledning av
propositionen samt nio motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1997.
Utskottet tillstyrker propositionens lagförslag. Med anledning av två
motionsyrkanden föreslår utskottet att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om ersättning till personer med fingerade
personuppgifter. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Sju reservationer och ett
särskilt yttrande har fogats till betänkandet.
Propositionen
Regeringen (Finansdepartementet) föreslår i proposition 1997/98:9 att riksdagen
antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter,
2. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),
3. lag om ändring i föräldrabalken,
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
5. lag om ändring i namnlagen (1982:670),
6. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
7. lag om ändring i äktenskapsbalken,
8. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),
9. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),
10. lag om ändring i lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister,
11. lag om ändring i lagen (1995:734) om aviseringsregister.
Propositionen innehåller förslag till åtgärder för att förbättra skyddet inom
bl.a. folkbokföringen för förföljda personer. I sekretesslagen föreslås en
ändring som innebär att det vid befarad personförföljelse blir möjligt att
skydda elevadresser i grund- och gymnasieskolan. Bestämmelserna om
kvarskrivning samordnas i större utsträckning med reglerna om besöksförbud.
Vidare föreslås vissa ändringar i lagen om fingerade personuppgifter.
Förutsättningarna för ett medgivande om fingerade personuppgifter föreslås
ändrade på så sätt att kraven på brottslighetens svårighetsgrad och på risken
för förföljelse mildras. Ett medgivande att använda fingerade personuppgifter
skall kunna ges för obestämd tid i stället för som i dag för fem år.
Personer som inte är folkbokförda här i landet föreslås tilldelas ett
särskilt samordningsnummer i stället för personnummer.
I propositionen föreslås också att ett barn som föds här i landet skall
folkbokföras endast om modern eller fadern är folkbokförd.
Bestämmelserna i folkbokföringslagen (1991:481) om överklagande föreslås
samordnas med förvaltningsprocesslagens och taxeringslagens bestämmelser. Det
innebär bl.a. att skattemyndigheten skall vara den enskildes motpart i länsrätt
och kammarrätt och myndigheten skall också ha rätt att överklaga domstolarnas
beslut. Riksskatteverket skall dock föra det allmännas talan i Regeringsrätten.
Prövningstillstånd införs i ledet länsrätt -kammarrätt. Motsvarande ändringar
föreslås i huvudsak också i fråga om beslut som skattemyndigheten fattar om
hindersprövning, namn och registrering av gemensam vårdnad samt beslut enligt
begravningslagen. Slutligen föreslås att personnummer skall lagras i register
som förs med stöd av ADB med angivande av sekel om det inte är obehövligt. I
övrigt föreslås vissa mindre ändringar i folkbokföringslagen.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. Förslaget om
samordningsnummer föreslås dock träda i kraft först den 1 januari år 2000.
Regeringens lagförslag innehåller ändringar av 7 kap. 9 § sekretesslagen
(1980:100) och 3 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), vilka paragrafer är
föremål för ytterligare ändringsförslag som behandlas av andra utskott.
Lagförslagen i övrigt har följande lydelse.
2.4 Förslag till ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 15 § sekretesslagen (1980:100)[1] skall ha
följande lydelse.
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
-------------------------------------------------------
| | |
-------------------------------------------------------
7 kap.
15 §[2]
Sekretess gäller
1. i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering
av befolkningen och, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i annan
verksamhet som avser registrering av betydande del av befolkningen,
2. i ärende om medlemskap i Svenska kyrkan,
3. i verksamhet som avser förande av eller uttag ur sjömansregistret,
för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning
kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften
röjs.
-------------------------------------------------------
| Har en uppgift, för | |
|vilken sekretess gäller | |
|enligt första stycket 1, | |
|lämnats till en kommunal | |
|myndighet enligt särskild | |
|uppgiftsskyldighet om | |
|skolpliktiga barn, gäller | |
|sekretessen också hos | |
|myndigheten. Sekretess | Sekretess gäller i|
|gäller dock inte om |ärende om fingerade|
|uppgiften tas upp i beslut |personuppgifter för|
|hos myndigheten |uppgift om enskilds|
| Sekretess gäller i |personliga förhållanden om|
|ärende om fingerade |det inte står klart att|
|personuppgifter för |uppgiften kan röjas utan|
|uppgift om enskilds |att den enskilde eller|
|personliga förhållanden, |någon honom närstående|
|om det inte står klart att |lider men. Om en uppgift|
|uppgiften kan röjas utan |för vilken sådan sekretess|
|att den enskilde eller |gäller har lämnats till en|
|någon honom närstående |annan myndighet, gäller|
|lider men. |sekretessen också där. |
| | |
--------------------------------------------------------
|I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen|
|i högst sjuttio år. |
--------------------------------------------------------
_____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
**FOOTNOTES**
[1]: Lagen omtryckt 1992:1474
[2]: Senaste lydelse 1996:155
2.6 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
Härigenom föreskrivs att 3 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall ha
följande lydelse.
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| |
| 3 a §[3] |
-------------------------------------------------------
|Landstinget skall erbjuda | Landstinget skall|
|dem som är bosatta inom |erbjuda dem som är bosatta|
|landstinget, |inom landstinget eller som|
| |är kvarskrivna enligt 16 §|
| |folkbokföringslagen |
| |(1991:481) och|
| |stadigvarande vistas där,|
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
1. habilitering och rehabilitering,
2. hjälpmedel för funktionshindrade, och
3. tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och
hörselskadade.
Landstingets ansvar omfattar dock inte habilitering, rehabilitering och
hjälpmedel som en kommun inom landstinget har ansvar för enligt 18 a §.
Landstingets ansvar innebär inte någon inskränkning i de skyldigheter som
arbetsgivare eller andra kan ha enligt annan lag.
Habilitering eller rehabilitering samt tillhandahållande av hjälpmedel skall
planeras i samverkan med den enskilde. Av planen skall planerade och beslutade
insatser framgå.
____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
**FOOTNOTES**
[3]: Senaste lydelse 1993:391
Motionerna
Motion som väckts med anledning av propositionen
1997/98:Sk14 av Gun Hellsvik m.fl. (m), vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i 7 kap. 15 §
sekretesslagen i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättrade rutiner för registrering av sekretessmarkering,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att formerna för registrering av sekretessmarkering bör regleras i
lag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge Rikspolisstyrelsen huvudansvaret för förföljda personers
skydd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattemyndigheternas beslutsfunktion i kvarskrivningsärenden,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Rikspolisstyrelsens rätt att avslå framställan om fingerade person-
uppgifter,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om information, stöd och hjälp till personer med fingerade person-
uppgifter,
8. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om förföljda personers
möjlighet till ersättning i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av barns
folkbokföring i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motioner från den allmänna motionstiden 1997
1997/98:Sk901 av Stig Grauers (m), vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär ändring av lagtexten så att högskolestuderande ges möjlighet att åtaga
sig förtroendeuppdrag i den kommun där deras föräldrahem är beläget i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sk902 av Erik Arthur Egervärn (c), vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning med
uppdrag att göra en översyn av gällande lagstiftning avseende folkbokföring för
att skapa klara regler och möjligheter för kommuner och myndigheter till
övervakning och till påföljder efter missbruk.
1997/98:Sk903 av Rune Berglund (s), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av folkbokföringsdag.
1997/98:Sk904 av Birgitta Carlsson (c), vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om placering av tilltalsnamn i
olika register.
1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c), vari yrkas
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om identitetsbyte för våldshotade personer.
1997/98:Ju934 av Inger Segelström m.fl. (s), vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvarskrivning, fingerade uppgifter, återtagande av ansökningar och
identitetsbyte.
1997/98:T808 av Karl-Erik Persson m.fl. (v), vari yrkas
5. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att
se över problemet med skyddade adresser.
1997/98:T912 av Johan Lönnroth m.fl. (v), vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationellt personnummer.
1997/98:A804 av Barbro Johansson m.fl. (mp), vari yrkas
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att möjligheterna att ge brottsoffer skyddad identitet bör stärkas.
Yttranden från andra utskott
Konstitutionsutskottet och justitieutskottet har yttrat sig i ärendet.
Yttrandena (1997/98:KU6y och 1997/98:JuU3y) har fogats till detta betänkande
som bilagorna 1 och 2.
Utskottet
Sekretessmarkering
Propositionen
I propositionen framhålls att sekretessmarkering i folkbokföringsregistren är
den första skyddsåtgärd som bör tillgripas när man kan befara att
folkbokföringsuppgifter kan komma till användning för personförföljelse.
Markeringen anger att särskild försiktighet bör iakttas vid bedömningen av om
uppgifter om personen i fråga bör lämnas ut, eftersom uppgifterna kan omfattas
av sekretess. Sekretessmarkering är alltså avsedd att ge myndigheterna en
varningssignal vid utlämnande av uppgifter som normalt sker utan särskild
sekretessprövning.
Förfarandet är inte närmare lagreglerat men motsvarar enligt propositionen
det som gäller för hemligstämpel, som enligt 15 kap. 3 § sekretesslagen
(1980:100) kan åsättas en allmän handling. Enligt regeringen finns det skäl som
talar för en lagreglering men frågan är komplicerad och behöver övervägas
ytterligare. Frågan ligger enligt propositionen inom ramen för
Brottsofferutredningens (Ju 1995:07) arbete.
Motionerna
I motion Sk14 av Gun Hellsvik m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om behovet av förbättrade rutiner för registrering av
sekretessmarkeringar (yrkande 2). Ett tillkännagivande till regeringen begärs
också i fråga om lagreglering av formerna för registrering av
sekretessmarkering (yrkande 3). Motionärerna hänvisar till att det under
remissbehandlingen av det nu aktuella lagstiftningsärendet kommit fram att det
kan dröja upp till 14 dagar mellan beslut om sekretessmarkering och
registreringen av markeringen, vilket kan innebära stora risker och stor oro.
Det finns skäl för regeringen att snarast vidta de åtgärder som krävs för att
förbättra skattemyndigheternas rutiner i detta avseende. Det finns också enligt
motionen skäl för regeringen att överväga om inte formerna för registrering av
sekretessmarkering bör ges en fastare struktur och regleras uttryckligt i lag,
och inte som i dag baseras på en osäker analog tillämpning av reglerna om
hemligstämpling.
I motion T808 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) (yrkande 5) begärs en utredning
i fråga om kontroll av hanteringen av skyddade adresser inom postföretagen.
Efter avregleringen har ett stort antal privata aktörer fått tillstånd att
bedriva postal verksamhet. De är enligt motionen mycket viktigt att personer
med skyddade adresser kan lita på de organisationer som har tillgång till
adressen, och det efterfrågas någon typ av kontroll företrädevis utförd av
Post- och telestyrelsen.
Konstitutionsutskottets yttrande
Konstitutionsutskottet har inhämtat att sedan nya ADB-system tagits i bruk
aviseras numera folkbokföringsregistrens sekretessmarkeringar inom någon dag
efter det att beslutet om sekretessmarkering fattats. Det nya systemet har dock
byggts ut successivt och fortfarande finns det vissa myndigheter som inte
omfattas. Vid årsskiftet 1997/98 beräknas systemet vara fullt utbyggt.
Mot denna bakgrund behövs enligt konstitutionsutskottets mening inte något
tillkännagivande till regeringen och motion Sk14 yrkande 2 avstyrks.
När det gäller frågan om lagreglering av möjligheten att göra
sekretessmarkering i folkbokföringsregistret delar konstitutionsutskottet
regeringens mening att det finns skäl som talar för en sådan lagreglering.
Enligt uppgift från Brottsofferutredningen, som beräknas avsluta sitt arbete i
mars 1998, avser utredningen att ta upp denna fråga. Konstitutionsutskottet
anser att resultatet av detta arbete bör avvaktas innan riksdagen tar ställning
i frågan och avstyrker därför motion Sk14 yrkande 3.
Skatteutskottets bedömning
Skatteutskottet delar konstitutionsutskottets bedömning när det gäller
rutinerna för registrering av sekretessmarkering och lagreglering av
möjligheten till sekretessmarkering. Motion Sk14 yrkandena 2 och 3 avstyrks
således.
När det gäller frågan om kontroll av hanteringen av sekretessmarkerade
uppgifter hos postbefordringsföretag kan nämnas att tillsynsmyndigheten (Post-
och telestyrelsen) enligt postlagen (1993:1684) har tillsyn över att
postverksamhet när det gäller befordran av brev skall bedrivas så att skyddet
för avsändarnas och mottagarnas personliga integritet upprätthålls. Utskottet
har inhämtat att sekretessmarkerade uppgifter lämnas till postföretag med
restriktivitet och att frågan om hanteringen av uppgifterna kommer att tas upp
i diskussioner mellan Riksskatteverket och Svensk Adressändring AB, ett företag
som ägs av Posten. Utskottet är inte berett att nu förorda en utredning om en
kontrollfunktion för hanteringen av sekretessmarkerade adresser hos
postbefordringsföretag i enlighet med motionen. Motion T808 yrkande 5 avstyrks
således.
Nivån på folkbokföringssekretessen
Propositionen
I propositionen tar regeringen upp frågan om nivån på folkbokföringssekretessen
utan att lägga fram något förslag i den delen. Enligt 7 kap. 15 §
sekretesslagen gäller viss sekretess bl.a. i verksamhet som avser
folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen. Sekretessen
gäller för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild
anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om
uppgiften röjs.
Enligt propositionen har användningen av folkbokföringsuppgifter i samhället
kommit att bli avgörande för att den enskilde på ett enkelt sätt skall kunna
utöva sina rättigheter, bl.a. komma i åtnjutande av ekonomiska förmåner av
olika slag. Särskilt betydelsefullt är det att myndigheter och företag kan få
tillgång till aktuella och korrekta adressuppgifter. Om
folkbokföringssekretessen skulle förändras på ett påtagligt sätt, exempelvis
genom att ett s.k. omvänt skaderekvisit införs, skulle den omfattande
överföringen av folkbokföringsuppgifter från skattemyndigheterna till andra
myndigheter, företag och enskilda inte kunna fortgå. Myndigheternas och
företagens verksamhet skulle därmed försvåras och enskilda skulle förorsakas
olägenheter och riskera rättsförluster.
Motionen
I motion Sk14 (yrkande 1) av Gun Hellsvik m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om sådan ändring i 7 kap. 15 § sekretesslagen att
kravet på särskild anledning tas bort. Det finns enligt motionen ett ökat behov
av att skärpa det allmänna sekretesskyddet för uppgifter om namn, personnummer,
adress eller andra grundläggande uppgifter som registreras inom
folkbokföringen. Inte minst har detta tydliggjorts genom utvecklingen av den
mc-relaterade brottsligheten. Benägenheten att vittna vid domstol har minskat
och antalet hot och trakasserier mot vittnen har ökat. Ett fungerande
rättsväsende förutsätter att brottsoffer och vittnen vågar lämna bevisuppgifter
till polisen och inför domstol. Motionärerna anser att intresset av att skydda
hotade personers adressuppgifter väger avsevärt tyngre än myndigheters och
andras intresse av att ta del av vissa uppgifter.
Konstitutionsutskottets yttrande
Enligt konstitutionsutskottets mening är det av central betydelse att
handlingsoffentligheten inte inskränks mer än vad som är nödvändigt.
Självfallet skall risken för förföljelse kunna vara ett skäl för att vägra
lämna ut uppgifter. I förarbetena till sekretesslagen anges också fall där det
kan befaras personförföljelse som exempel på en situation när en adressuppgift
inte bör lämnas. En förändring av folkbokföringssekretessens nivå är mot den
bakgrunden knappast motiverad utifrån intresset av att ge skydd mot befarad
personförföljelse. Enligt konstitutionsutskottets mening finns det således inte
tillräckliga skäl att inskränka handlingsoffentligheten genom att, som begärs i
motionen, ta bort orden ?av särskild anledning? i 7 kap. 15 § första stycket
sekretesslagen.
Skatteutskottets bedömning
Skatteutskottet delar konstitutionsutskottets bedömning och avstyrker motion
Sk14 yrkande 1.
Sekretess för elevadresser m.m.
Propositionen
I propositionen föreslås att sekretesslagen kompletteras med en bestämmelse i 7
kap. 9 § som gör det möjligt att vid befarad personförföljelse öka skyddet för
uppgifter som rör enskildas personliga förhållanden, t.ex. elevadresser, främst
i grundskolan och gymnasieskolan. Nyligen har det genom en ändring i 7 kap. 15
§ sekretesslagen införts en möjlighet att sekretessbelägga uppgifter om
skolpliktiga barn, om uppgifterna har överlämnats från folkbokföringen till
kommunal myndighet. Den ändringen skyddar enligt propositionen emellertid inte
adressuppgifter som personerna själva lämnar till skolstyrelsen eller skolan,
vilket kan vara fallet bl.a. vid kvarskrivning enligt 16 § folkbokföringslagen
(1991:481). Inte heller ger den nuvarande bestämmelsen något sekretesskydd för
t.ex. adresser för elever i gymnasieskolan.
Skatteutskottets bedömning
Skatteutskottet tillstyrker liksom konstitutionsutskottet den utvidgning av
sekretessen för elevadresser m.m. som regeringens förslag innebär.
Kvarskrivning
Propositionen
I propositionen framhålls att beslut om kvarskrivning även fortsättningsvis bör
fattas av skattemyndigheten. Skattemyndigheten som är den myndighet som känner
till den enskilde bör kunna hjälpa denne med kontakter med andra myndigheter om
det behövs. Regeringen föreslår också ändringar i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) och i tandvårdslagen (1985:125) för att kvarskrivna personer skall
vara berättigade till fullständig sjukvård liksom tandvård enligt
tandvårdslagen där de vistas.
Motionerna
I motion Sk14 (yrkandena 4 och 5) av Gun Hellsvik m.fl. (m) begärs att
Rikspolisstyrelsen ges huvudansvaret för förföljda personers skydd och att
skattemyndigheternas beslutsfunktion därför förs över till Rikspolisstyrelsen.
Motionärerna anser att den riskbedömning av hotsituationen som fordras i
kvarskrivningsärendet bäst görs inom rättsväsendet och inte av
skattemyndigheter. Det framstår som artfrämmande för skattemyndigheternas
verksamhet att ägna sig åt hot- och riskbedömningar av det allvarliga slag det
är fråga om.
I motion Ju934 av Inger Segelström m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om att reglerna om kvarskrivnas rätt till skola och barnomsorg på
vistelseorten klargörs (yrkande 7 delvis). Det är enligt motionen inte alltid
som inflyttningskommunen ger barnen skolplats eller barnomsorg. Motiveringen är
då att barnen hör hemma i annan kommun.
Utskottets bedömning
Skattemyndigheterna har sedan länge i ärendena om sekretessmarkering haft att
göra bedömningar av hotsituationer. En väsentlig del av bedömningarna i
ärendena om kvarskrivning är frågan om varför sekretessmarkering inte är
tillräckligt och prövningen ligger därför nära skattemyndigheternas
folkbokföringsuppgifter. Skälen till att ärendena om fingerade personuppgifter
hanteras i en annan ordning torde i första hand vara att fingerade
personuppgifter berör tredje man på ett annat sätt än kvarskrivning.
Utskottet delar regeringens bedömning att det inte finns tillräckliga skäl
att flytta ärendena om kvarskrivning från skattemyndigheterna till
Rikspolisstyrelsen.
Mot bakgrund av bl.a. att de skyddade uppgifterna bör ges minsta möjliga
spridning anser utskottet därför inte heller att Rikspolisstyrelsen bör ges
huvudansvaret för alla förföljda personers skydd i nu aktuella avseenden.
Motion Sk14 yrkandena 4 och 5 avstyrks således.
När det gäller klargörande av reglerna om skolplats och barnomsorgsplats för
kvarskrivna barn vill utskottet hänvisa till bestämmelserna i 1 kap. 15 §
skollagen (1985:1100) och 13-14 §§ socialtjänstlagen (1980:620). Skollagen är
den enda författning som har en uttrycklig reglering för kvarskrivna. I
1 kap. 15 § finns nämligen en bestämmelse som medför att den kvarskrivne direkt
är berättigad till utbildning där han eller hon vistas och således inte på
folkbokföringsorten. Av 13 § socialtjänstlagen följer att förskoleverksamhet
och skolbarnsomsorg skall bedrivas för barn som stadigvarande vistas i
kommunen. Enligt 14 § samma lag svarar varje kommun för att barn inom dess
område erbjuds förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Det betyder att
kvarskrivna personer som stadigvarande vistas inom en kommun kan ställa samma
anspråk på daghem och fritidshem som de som är folkbokförda i kommunen. I
proposition 1997/98:6 föreslås att dessa bestämmelser i socialtjänstlagen skall
upphöra att gälla den 1 januari 1998 och ersättas av nya bestämmelser i
skollagen. Enligt den föreslagna 2 a kap. 1 § skollagen ansvarar varje kommun
för att barn som är bosatta i Sverige och som stadigvarande vistas i kommunen
erbjuds förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg.
Med detta får motion Ju934 yrkande 7 i denna del anses tillgodosett och
avstyrks följaktligen.
Fingerade personuppgifter
Propositionen
Bestämmelserna om fingerade personuppgifter infördes den 1 juli 1991 och
regleras i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter. Enligt 1 § lagen om
fingerade personuppgifter får en person som är folkbokförd i landet medges att
använda andra personuppgifter om sig själv än de verkliga (fingerade
personuppgifter) om det finns en uppenbar risk att personen kan bli utsatt för
särskilt allvarlig brottslighet som riktar sig mot dennes liv, hälsa eller
frihet. Det krävs också att personen inte kan ges tillräckligt skydd på annat
sätt.
Regeringen föreslår att kraven på brottslighetens svårighetsgrad och på den
risk som kan föreligga mildras. Rekvisiten i fråga om medgivande att använda
fingerade personuppgifter bör inte vara alltför koncentrerade till frågan om
brottets straffvärde. Det föreslås därför att ordet ?särskilt? tas bort och att
det således endast skall vara fråga om allvarlig brottslighet. Vidare föreslås
att det inte längre skall föreligga något krav på att brottsrisken skall vara
uppenbar. De ändringar som föreslås innebär enligt regeringen att något fler
personer än i dag kan komma i fråga för ett medgivande.
Fingerade personuppgifter skall enligt regeringens förslag kunna ges för
obestämd tid i stället som i dag för högst fem år.
Rikspolisstyrelsen skall även i fortsättningen vara sökande i ärenden om
fingerade personuppgifter. Styrelsen skall dock få en utökad rätt att avslå
framställningar om fingrade personuppgifer. En framställning skall avslås om
det inte är sannolikt att ett byte kommer att medges av domstolen.
Sekretessen till skydd för uppgifter i ärenden om fingerade personuppgifter
skall enligt propositionen överföras om uppgifterna lämnats till annan
myndighet. Ett tillägg föreslås därför till bestämmelserna i 7 kap. 15 §
sekretesslagen. Vidare föreslås en ny bestämmelse (5 §) i lagen om fingerade
personuppgifter som ger Rikspolisstyrelsen rätt att hämta in sekretessbelagt
material om en person som förekommer i ett ärende om fingerade person-
uppgifter.
Motionerna
I motion Sk14 av Gun Hellsvik m.fl. (m) begärs (yrkande 6) ett tillkännagivande
till regeringen om att Rikspolisstyrelsen bara skall få avslå en framställning
om att få fingerade personuppgifter om det är uppenbart att tingsrätten inte
skulle lämna ett medgivande. Härigenom uppnås enligt motionen en bättre balans
genom att enskilda - utan egen hänvändelse till domstol - kan få sin sak prövad
av domstol i flera fall. I motionen begärs också (yrkande 7 delvis) att det
skall ske en uppföljning och utvärdering av Rikspolisstyrelsens rätt att avslå
en framställning.
Barbro Johansson m.fl. (mp) framhåller i motion A804 (yrkande 19) att
möjligheterna att ge brottsoffer skyddad identitet bör utvärderas och stärkas.
Inger Segelström m.fl. (s) föreslår i motion Ju934 (yrkande 7 delvis) att
orsakerna bakom de många återtagningarna av framställningar till
Rikspolisstyrelsen om fingerade personuppgifter kartläggs. Dessutom begärs att
det införs en möjlighet till permanent identitetsbyte. En möjlighet till
permanent identitetsbyte begärs också i motion Ju910 av Olof Johansson m.fl.
(c) (yrkande 36 delvis).
Utskottets bedömning
Regeringens förslag bygger på betänkandet Några folkbokföringsfrågor (SOU
1996:68) som lagts fram av Utredningen om vissa folkbokföringsfrågor.
Utredningen hade haft som uppgift att se över förutsättningarna för att använda
fingerade personuppgifter bl.a. mot bakgrund av en utvärdering av lagen om
fingerade uppgifter som gjorts av Rikspolisstyrelsen på regeringens uppdrag
(RPS Rapport 1995:3).
Skyddet för förföljda personer, bl.a. lagen om fingerade personuppgifter, har
således nyligen varit föremål för utredning, och orsakerna till att ungefär 60
% av ansökningarna inte förts vidare till Stockholms tingsrätt har redovisats.
Orsaken i de flesta fallen har angetts vara att sökandena har upplysts om andra
skyddsåtgärder och personerna fått klart för sig att andra åtgärder än
fingerade personuppgifter ofta utgör ett tillräckligt skydd.
Det nu föreliggande regeringsförslaget som bygger på den nämnda utvärderingen
innebär en viss förstärkning av möjligheterna av få skyddad identitet. Det
saknas enligt utskottets mening anledning att nu innan de nya reglerna
tillämpats ta ställning till en ny kartläggning eller utvärdering. Motion Sk14
yrkande 7 i denna del och Ju934 yrkande 7 i denna del avstyrks därför. Mot
bakgrund av att regeringens förslag innebär en viss förstärkning av
möjligheterna att ge brottsoffer skyddad identitet får motion A804 yrkande 19
anses tillgodosett.
Regeringen föreslår att fingerade personuppgifter skall kunna ges för obestämd
tid i stället för som i dag för högst fem år. Den enskilde skall dock ha
möjlighet att på egen begäran få medgivandet upphävt, och Rikspolisstyrelsen
skall också ha en sådan möjlighet för de fall de fingerade personuppgifterna
används på ett otillbörligt sätt. Även om ett medgivande skall kunna ges på
obestämd tid behåller den enskilde sin verkliga identitet. Mot bakgrund av att
ett medgivande att använda fingerade personuppgifter således skall kunna ges på
obestämd tid och därmed vara permanent får motionerna Ju910 yrkande 36 i denna
del och Ju934 yrkande 7 i denna del enligt utskottets mening anses
tillgodosedda. Motionsyrkandena avstyrks därför.
När det gäller förslaget i motion Sk14 att Rikspolisstyrelsen bara skall kunna
avslå en framställning om det är uppenbart att ett identitetsbyte inte kommer
att medges av domstol delar utskottet regeringens bedömning att det behövs en
ordning som innebär att Rikspolisstyrelsen i ansökningen till domstolen inte
avstyrker det begärda medgivandet. Enligt utskottets mening skulle ett krav på
att det skall vara uppenbart att domstolen kommer att avslå ansökan innebära
att denna dubbelroll för Rikspolisstyrelsen inte elimineras på det sätt som är
önskvärt. Motion Sk14 yrkande 6 avstyrks därför.
Stöd till den enskilde som erhållit fingerade personuppgifter
Propositionen
Enligt propositionen kan den som medgivits fingerade personuppgifter förorsakas
betydande problem på grund av det. De personer som har medgivits fingerade
personuppgifter behöver ofta hjälp med att tillvarata sin rätt. Det kan t.ex.
gälla vid reglering av skulder, mellanhavanden med myndigheter samt vid
kontakter med banker och försäkringsbolag. Hjälpåtgärderna kräver ofta juridisk
kompetens och goda kunskaper om hur samhället fungerar. Flera personer som
medgivits fingerade personuppgifter har uppvisat stora hjälpbehov, och
Rikspolisstyrelsen har som ren serviceåtgärd givit dem en ganska omfattande
hjälp. Också tjänstemän hos andra myndigheter har fått hjälpa till.
Regeringen föreslår att en särskild kontaktmyndighet skall utses får att
bistå den enskilde och att Rikspolisstyrelsen skall vara denna myndighet. Som
skäl för att välja Rikspolisstyrelsen i stället för Riksskatteverket eller
Brottsoffermyndigheten anger regeringen att Rikspolisstyrelsen genom bl.a.
utrednings- och ansökningsförfarandet i fråga om fingerade personuppgifter har
en god kännedom om den enskildes förhållanden och dessutom har en överblick
över de svårigheter som kan följa på ett medgivande. Regeringen understryker
vidare att uppgifterna i ett ärende om fingerade personuppgifter är mycket
känsliga och i så liten utsträckning som möjligt bör spridas till andra
myndigheter.
Regeringen framhåller dock att Rikspolisstyrelsen inte ensam kan avhjälpa
alla olägenheter, utan andra myndigheter på lokal nivå måste också hjälpa till
i olika sammanhang. Den enskilde skall dock alltid kunna vända sig till
Rikspolisstyrelsen om han eller hon inte kan få hjälp på annat sätt.
Motionen
I motion Sk14 av Gun Hellsvik m.fl. (m) begärs att Brottsoffermyndigheten ges
en mer framträdande roll (yrkande 7 delvis) när det gäller den enskildes
informationsbehov om vilka skyddsåtgärder som finns utöver fingerade
personuppgifter. När det gäller den enskildes behov av stöd och hjälp anser
motionärerna i likhet med regeringen att Rikspolisstyrelsen bör vara
kontaktmyndighet på central nivå. Behovet av hjälp från andra håll och på lokal
nivå bör enligt motionen kunna tillgodoses genom att Brottsoffermyndigheten och
dess olika brottsofferinriktade verksamheter ges en mer framträdande roll.
Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet anser i likhet med regeringen att en särskild
kontaktmyndighet bör utses för att bistå den som lever med fingerade
personuppgifter. Det uppenbara valet är enligt justitieutskottet
Rikspolisstyrelsen. Justitieutskottet hänvisar därvid bl.a. till intresset av
att uppgifterna om de enskilda personerna inte sprids till andra myndigheter
annat än i mycket begränsad utsträckning. Justitieutskottet avstyrker
motionsyrkandet.
Skatteutskottets bedömning
Skatteutskottet delar justitieutskottets bedömning och avstyrker motion Sk14
yrkande 7 i denna del.
Ekonomisk ersättning till personer som erhållit fingerade personuppgifter
Propositionen
Regeringen har inte funnit skäl att lämna förslag till en särskild
kostnadsersättning till personer som erhållit fingerade personuppgifter, men
har pekat på att den som fått medgivande också drabbas av kostnader. De kan
vara kostnader som har samband med byte av bostadsort eller med försäljning av
fastighet eller bostadsrätt och kostnader i samband med att den enskilde måste
byta arbete. Regeringen anser att kostnader av detta slag rör många personer i
skiftande situationer; dit hör inte bara personer som bytt identitet utan också
kvarskrivna personer och personer som erhållit sekretessmarkering.
Motionen
Enligt motion Sk14 av Gun Hellsvik m.fl. (m) bör frågan utredas (yrkande 8). I
det sammanhanget bör bl.a. övervägas om ekonomisk kompensation bör utgå för
kostnader som kan uppkomma för en person med skyddad identitet som t.ex.
vittnar i ett mål som rör medborgarnas gemensamma intressen. Det kan t.ex.
gälla grova brottmål där samhällsintresset av att brottet klaras upp är stort.
I motion Ju910 yrkande 36 av Olof Johansson m.fl. (c) framhålls att samhället
bör stödja personer som medges permanent identitetsbyte genom att hjälpa dessa
med flyttkostnader.
Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet hänvisar till att utskottet tidigare har framhållit att
angrepp på rättssystemet i form av hot och repressalier mot vittnen, målsägande
och parter närmast har satts i system vid vissa former av brottslighet (bet.
1996/97:JuU19 om övergrepp i rättssak). Vid utredning och lagföring av
brottslighet med anknytning till kriminella motorcykelgäng har systematiska och
organiserade övergrepp av detta slag förekommit, och också i samband med grov
narkotikabrottslighet och annan brottslighet har sådant hot och våld ökat.
Det är enligt justitieutskottet uppenbart att rättssystemet är sårbart för
den typen av angrepp. En rättssäker och effektiv brottmålsprocess förutsätter
allmänhetens medverkan. Om vittnen och målsägande systematiskt skräms till
tystnad eller pressas att lämna falska uppgifter angrips fundamenten till
rättsordningen. Mot den bakgrunden beslutade riksdagen våren 1997 om skärpning
av straff för övergrepp i rättssak. Brottsofferutredningen har i uppdrag att se
över frågan om vissa åtgärder till skydd för målsägande och vittnen.
Justitieutskottet konstaterar att den som på grund av förföljelse tvingas
byta bostadsort och identitet givetvis åsamkas stora kostnader. Även om
utskottet allmänt sett kan instämma i regeringens synpunkter i denna del måste
det ifrågasättas om resonemanget har bärighet i de fall orsaken till
förföljelsen är att den drabbade uppfyllt sin vittnesplikt. Justitieutskottet,
som erinrar om att vittnesplikten är sanktionerad (36 kap. 7 och 21 §§
rättegångsbalken), anser för sin del att det måste övervägas om den som
förföljs på grund av att han eller hon uppfyllt sin vittnesplikt skall vara
hänvisad bara till ersättning i form av skadestånd, brottsskadeersättning samt
vad som kan utgå inom ramen för socialtjänsten. Det bör övervägas om inte det
allmänna bör ta ett ansvar. Justitieutskottet anser att regeringen bör se till
att frågan tas upp i lämpligt sammanhang.
Under hänvisning till det anförda föreslår justitieutskottet att
skatteutskottet hemställer att riksdagen med anledning av motion Sk14 i nu
behandlad del som sin mening ger regeringen till känna vad justitieutskottet
anfört.
Skatteutskottets bedömning
Skatteutskottet delar justitieutskottets bedömning att det kan ifrågasättas om
den som förföljs på grund av att han eller hon uppfyllt sin vittnesplikt bara
skall vara hänvisad till ersättning i form av skadestånd, brottsskadeersättning
och bistånd enligt socialtjänstlagen. Skatteutskottet anser i likhet med
justitieutskottet att regeringen bör se till att frågan om inte det allmänna
skall ha ett särskilt ansvar för de nu aktuella kostnaderna tas upp i lämpligt
sammanhang. Detta bör med anledning av motionerna Sk14 yrkande 8 och Ju910
yrkande 36 i denna del ges regeringen till känna.
Personnummer och samordningsnummer
Propositionen
Regeringen föreslår att personnummer i framtiden skall tilldelas endast
personer som folkbokförs i landet. Den nuvarande tilldelningen av personnummer
till personer som inte är folkbokförda skall ersättas med tilldelning av ett
särskilt samordningsnummer.
Om det inte är obehövligt skall personnummer eller samordningsnummer lagras
med sekelangivelse i register som förs med hjälp av ADB.
Motionen
I motion T912 av Johan Lönnroth m.fl. (v) framhålls att samtidigt med att
problemet med angivelse av århundrade i personnummer löses skulle man kunna
passa på att även anpassa för ett internationellt personnummer (yrkande 12). I
denna globaliseringens tid vore detta enligt motionärerna troligtvis mycket
praktiskt både för olika myndigheter och för jordens individer.
Utskottets bedömning
I 7 § andra stycket datalagen finns bestämmelser som föreskriver en
restriktivitet i registreringen av personnummer. Registrering av personnummer
får således ske bara när det är klart motiverat med hänsyn till registrets
ändamål, vikten av en säker identifiering eller något annat beaktansvärt skäl.
Bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 1992 efter ingående avvägningar i
fråga om behovet av ett lätthanterligt administrativt hjälpmedel och om
intresset av integritetsskydd. Utskottet är mot bakgrund av denna restriktiva
syn på användningen av personnummer inte berett att nu ställa sig bakom ett
krav på ett internationellt personnummer. Motion T912 yrkande 12 avstyrks
därför.
Folkbokföring av barn
Propositionen
Enligt regeringen bör en vårdnadshavare inte ges rätt att mot den andre
vårdnadshavarens vilja överklaga ett beslut som rör barnets folkbokföring. En
vanlig situation där rätten att överklaga kommer upp är när barnets föräldrar
separerar efter att tidigare ha varit gifta eller sambor. Skattemyndigheterna
har i vissa fall inte ändrat ett barns folkbokföring då barnet till viss del
bor kvar där det tidigare varit folkbokfört trots att barnet och en av
vårdnadshavarna flyttar till en ny bostad. Även om föräldrarna varit överens om
barnets bosättning kan förhållandena vara sådana att de inte kan enas om att
överklaga. Skattemyndigheternas bedömning av barnets folkbokföring får ofta
stor ekonomisk betydelse på grund av att rätten att uppbära vissa förmåner,
exempelvis bostadsbidrag delvis hänger samman med barnets folkbokföring.
Den grundläggande frågan om barnets folkbokföring gäller emellertid
skattemyndigheternas och förvaltningsdomstolarnas tillämpning av vissa
materiella bestämmelser i folkbokföringslagen och inte rätten att överklaga.
Även om man anser att överklagandereglerna har betydelse i sammanhanget ser
regeringen svårigheter med en överklaganderätt för endast en vårdnadshavare. I
dagsläget åligger det enligt 30 § folkbokföringslagen båda vårdnadshavarna att
anmäla flyttning av barnet. Om endast en av vårdnadshavarna får göra en
flyttningsanmälan finns det en risk för motstridiga flyttningsanmälningar.
Frågan om barns folkbokföring är enligt regeringen inte av så särpräglad natur
att det finns skäl att göra undantag från huvudregeln i 6 kap. 13 §
föräldrabalken att vårdnadshavarna endast gemensamt kan företräda barnet.
Motionen
I motion Sk14 av Gun Hellsvik m.fl. (m) begärs förslag till ändring av barns
folkbokföring (yrkande 9). Motionärerna säger sig inte vara beredda att avfärda
de tillämpningsproblem som den nuvarande lagstiftningen inneburit. För det fall
en av vårdnadshavarna flyttar till en ny adress med barnet men barnet till viss
del bor kvar där det är folkbokfört tillkommer de sociala förmånerna den
vårdnadshavare som bor på barnets folkbokföringsadress. Ett sätt att komma till
rätta med bl.a. den situationen vore att i lag ge uttryck för principen att ett
barn skall folkbokföras hos den förälder där det får anses ha sin huvudsakliga
vistelse.
Utskottets bedömning
Rätt folkbokföringsort är enligt 6 § folkbokföringslagen (1991:481) den
fastighet och den territoriella församling där personen är att anse som bosatt.
En person anses enligt 7 § vara bosatt på den fastighet där han eller hon
regelmässigt tillbringar sin dygnsvila. Den som därigenom kan anses vara bosatt
på fler än en fastighet anses vara bosatt på den fastighet där han sammanlever
med sin familj eller med hänsyn till övriga omständigheter får anses ha sitt
egentliga hemvist.
Anmälan om flyttning skall enligt 30 § folkbokföringslagen göras av barnets
vårdnadshavare. Har barnet två vårdnadshavare skall båda göra anmälan.
Bestämmelsen att båda vårdnadshavarna skall göra flyttningsanmälan för barnet
har dock inte alltid så stor betydelse. Skattemyndigheten kan nämligen
självmant pröva frågan om barnets folkbokföring, vilket kan ske exempelvis när
en av vårdnadshavarna anmäler flyttning för egen del. Barnet skall därvid
enligt 7 § folkbokföringslagen anses vara bosatt där det med hänsyn till
omständigheterna får anses ha sitt egentliga hemvist. En sådan omständighet
skulle kunna vara att barnet huvudsakligen vistas hos den ena av föräldrarna.
Svårigheterna när det gäller bedömningen av barnets egentliga hemvist torde i
huvudsak uppkomma i de fall barnet vistas ungefär lika länge hos var och en av
föräldrarna och inte har större anknytning till den ena än den andra av
fastigheterna. Motionens förslag att barnet skall folkbokföras hos den förälder
där det får anses ha sin huvudsakliga vistelse torde mot denna bakgrund inte
vara en lösning på problemet med att avgöra hos vilken förälder ett barn skall
anses vara bosatt. Motion Sk14 yrkande 9 avstyrks.
Högskolestuderandes valbarhet till kommunala förtroendeuppdrag
Motionen
I motion Sk901 av Stig Grauers (m) begärs en lagändring i syfte att ge
möjlighet åt högskolestuderande att åta sig förtroendeuppdrag i den kommun där
deras föräldrahem är beläget.
Utskottets bedömning
Frågan om vuxna studerandes möjlighet att välja att ha sin folkbokföring på
hemorten och därmed kunna fortsätta sina politiska förtroendeuppdrag
behandlades våren 1995 av socialförsäkringsutskottet, som erinrade om att
vistelseorten är avgörande för folkbokföringen och att denna princip numera
gäller också vid studier. Socialförsäkringsutskottet framhöll att de undantag
som medges gäller statsråd, riksdagsledamöter, intagna på kriminalanstalt och
värnpliktiga, och således är mycket begränsade. Ett undantag för
högskolestuderande borde enligt socialförsäkringsutskottet inte medges (bet.
1994/95:SfU12). Riksdagen ställde sig bakom utskottets ställningstagande (prot.
1994/95:91).
Skatteutskottet gör inte nu någon annan bedömning och avstyrker motion Sk901.
Översyn av folkbokföringslagen
Motionen
Erik Arthur Egervärn (c) begär i motion Sk902 en utredning med uppdrag att göra
en översyn av gällande lagstiftning avseende folkbokföring för att skapa klara
regler och möjligheter för kommuner och myndigheter till övervakning och
påföljder för missbruk. Det är enligt motionen allmänt känt att många förslagna
människor väljer folkbokföringsort efter eget gottfinnande, där det passar
ekonomin bäst och oaktat verkliga förhållanden. Motionären framhåller att det
är djupt orättvist att förslagna människor skall kunna skaffa sig fördelar
gentemot ärliga kommunmedborgare som följd av rådande oklara rättsförhållanden.
Utskottets bedömning
Folkbokföringslagen trädde i kraft den 1 juli 1991 efter ett förhållandevis
långvarigt utredningsarbete av 1983 års folkbokföringskommitté, som bedrev sitt
arbete med en utgångspunkt bl.a. i ett betänkande från Hemvistsakkunniga år
1976. I propositionen om ny folkbokföringslag m.m. (prop. 1990/91: 153)
diskuterades förhållandevis ingående frågan om rätt bosättningsort, och en viss
domstolspraxis har utbildats till ledning för enskilda och skattemyndigheterna.
I den nu behandlade propositionen föreslås en viss förstärkning av
möjligheterna till bosättningskontroll och framhålls att vissa andra åtgärder
behöver övervägas ytterligare. Utskottet är inte berett att nu tillstyrka en
generell översyn av reglerna. Utskottet vill emellertid erinra om att
flyttningskontrollen enligt budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1)
är ett prioriterat område för skatteförvaltningen. Utskottet avstyrker motion
Sk902.
Ändring av folkbokföringsdag
Motionen
I motion Sk903 av Rune Berglund (s) yrkas att folkbokföringsdagen skall infalla
vid årsskiftet.
Utskottets bedömning
Utskottet avstyrkte förra året (bet. 1996/97:SkU2) ett motsvarande yrkande.
Utskottet framhöll att mantalskrivningsdagen avskaffades med den nya
folkbokföringslagen. Det finns inte någon viss folkbokföringsdag, även om det i
kommunalskattelagen och lagen om allmän försäkring finns kvar bestämmelser som
tar sikte på folkbokföringen den 1 november. Riksdagen ställde sig bakom
utskottets ställningstagande (prot. 1996/97:38). Utskottet gör inte nu någon
annan bedömning och avstyrker därför motion Sk903.
Placering av tilltalsnamn
Motionen
I motion Sk904 av Birgitta Carlsson (c) framhålls att det i många sammanhang
skulle innebära en förenkling om det i befolkningsregistret och alla andra
register fanns möjlighet att på något sätt markera tilltalsnamnet eller placera
det först.
Skatteutskottets bedömning
Utskottet har inhämtat från Riksskatteverket att tilltalsnamnet - i den mån det
finns en uppgift om det - markeras med särskild kod i folkbokföringsregistren.
Mot denna bakgrund och eftersom uppgifterna i folkbokföringsregistret utgör
underlag för en rad andra personregister får motion Sk904 anses i huvudsak
tillgodosedd, och utskottet avstyrker motionsyrkandet.
Lagförslagen
Bestämmelserna i 7 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100) och 3 § hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763), vilka föreslås ändrade genom den nu aktuella
propositionen, är föremål för ytterligare ändringsförslag i propositionerna
1997/98:6 (utbildningsutskottet) respektive 1997/98:1 (socialförsäkrings-
utskottet).
Den lagtekniska behandlingen av dessa paragrafer bör därför inte tas upp nu
utan anstå till behandlingen av de nämnda propositionerna (se bet. 1997/98:UbU5
respektive 1997/98:SfU1).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande rutinerna vid sekretessmarkering
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sk14 yrkande 2 och 1997/98 T808 yrkande
5,
2. beträffande lagreglering av möjligheten att göra
sekretessmarkering
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk14 yrkande 3,
res. 1 (m)
3. beträffande nivån på folkbokföringssekretessen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk14 yrkande 1,
res. 2 (m, fp)
4. beträffande kvarskrivning
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk14 yrkandena 4 och 5,
res. 3 (m)
5. beträffande klargörande om vissa regler om skola m.m. för
kvarskrivna barn
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju934 yrkande 7, såvitt nu är i fråga,
6. beträffande fingerade personuppgifter
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sk14 yrkande 7, såvitt nu är i fråga,
1997/98:Ju934 yrkande 7, såvitt nu är i fråga, och 1997/98: A804 yrkande
19,
res. 4 (m)
7. beträffande permanent identitetsbyte
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sk910 yrkande 36, såvitt nu är i fråga,
och 1997/98:Ju934 yrkande 7, såvitt nu är i fråga,
8. beträffande rätten för Rikspolisstyrelsen att avslå en
framställning
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk14 yrkande 6,
res. 5 (m)
9. beträffande stöd till den enskilde som medgivits fingerade
personuppgifter
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk14 yrkande 7, såvitt nu är i fråga,
res. 6 (m, fp)
10. beträffande ekonomisk ersättning till personer som medgivits
fingerade personuppgifter
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Sk14 yrkande 8 och
1997/98:Ju910 yrkande 36, såvitt nu är i fråga, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. beträffande internationellt personnummer
att riksdagen avslår motion 1997/98:T912 yrkande 12,
12. beträffande folkbokföring av barn
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk14 yrkande 9
res. 7 (m)
13. beträffande högskolestuderandes valbarhet till kommunala
uppdrag
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk901,
14. beträffande översyn av folkbokföringslagen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk902,
15. beträffande ändring av folkbokföringsdag
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk903,
16. beträffande placering av tilltalsnamn
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk904.
17. beträffande lagförslagen
att riksdagen antar de i detta betänkande på s. 3-24 återgivna förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter,
2. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),
3. lag om ändring i föräldrabalken,
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
5. lag om ändring i namnlagen (1982:670),
6. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
7. lag om ändring i äktenskapsbalken,
8. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),
9. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),
10. lag om ändring i lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister,
11. lag om ändring i lagen (1995:734) om aviseringsregister.
Stockholm den 18 november 1997
Lars Hedfors
I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Anita Johansson (s), Sverre Palm
(s), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Björn Ericson (s), Carl Fredrik
Graf (m), Inger Lundberg (s), Per Rosengren (v), Ulla Wester-Rudin (s), Jan-
Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp), Lars U Granberg (s), Ingibjörg
Sigurdsdóttir (s), Carl Erik Hedlund (m), Karin Pilsäter (fp) och Michael
Stjernström (kd).
Reservationer
1. Lagreglering av möjligheten att göra sekretessmarkering (mom. 2)
Karl-Gösta Svenson (m), Carl Fredrik Graf (m), Jan-Olof Franzén (m) och Carl
Erik Hedlund (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med
?Skatteutskottet delar? och slutar med ?3 avstyrks således? bort ha följande
lydelse:
När det gäller frågan om lagreglering av möjligheten att göra
sekretessmarkering i folkbokföringsregistret anser utskottet att övervägande
skäl talar för att förfarandet lagregleras i likhet med vad som gäller för
hemligstämplingen. Enligt utskottets mening är det angeläget att en
lagstiftning inte fördröjs, vilket blir fallet om Brottsofferutredningens
förslag, sedvanlig remissbehandling och proposition skall avvaktas. Detta bör
med bifall till motion Sk14 yrkande 3 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande lagreglering av möjligheten att göra sekretessmarkering
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk14 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Nivån på folkbokföringssekretessen (mom. 3)
Karl-Gösta Svenson (m), Carl Fredrik Graf (m), Jan-Olof Franzén (m), Carl Erik
Hedlund (m) och Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med
?Skatteutskottet delar? och slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det av central betydelse att
handlingsoffentligheten inte inskränks mer än vad som är nödvändigt. Senare års
brottsutveckling, inte minst den mc-relaterade brottsligheten, har gjort det
nödvändigt att höja sekretessnivån för t.ex. adressuppgifter för vittnen i
syfte att kunna ge bättre skydd mot hot och repressalier. Enligt utskottets
mening skulle detta kunna åstadkommas genom att orden ?av särskild anledning?
tas bort från bestämmelsen i 7 kap. 15 § första stycket sekretesslagen.
Utskottet anser att regeringen bör se över frågan om höjd sekretessnivå på
folkbokföringssekretessen med denna utgångspunkt och återkomma till riksdagen
med ett lagförslag. Detta bör med bifall till motion Sk14 yrkande 1 ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande nivån på folkbokföringssekretessen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk14 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Kvarskrivning (mom. 4)
Karl-Gösta Svenson (m), Carl Fredrik Graf (m), Jan-Olof Franzén (m) och Carl
Erik Hedlund (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ?Skatte-
myndigheterna har? och slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den riskbedömning av hotsituationen som fordras i ett
kvarskrivningsärende bäst görs inom rättsväsendet. Skattemyndigheterna är
enligt utskottets mening inte de bästa myndigheterna när det gäller de
bedömningar av hot- och risksituationer som det är fråga om i dessa fall.
Sådana bedömningar framstår som artfrämmande för dessa myndigheters verksamhet.
Uppgiften att besluta i ärenden om kvarskrivning bör därför föras över från
skattemyndigheterna till Rikspolisstyrelsen. Genom en sådan ordning åstadkoms
också att ansvaret för förföljda personers skydd bli mindre splittrat genom att
en myndighet har huvudansvaret och kan utforma en samordnad verksamhet med
ansvar för förföljda personers skydd. Vad utskottet anfört bör med bifall till
motion Sk14 yrkandena 4 och 5 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande kvarskrivning
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk14 yrkandena 4 och 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om huvudansvaret för
förföljda personers skydd och skattemyndigheternas beslutsfunktion,
4. Fingerade personuppgifter (mom. 6)
Karl-Gösta Svenson (m), Carl Fredrik Graf (m), Jan-Olof Franzén (m) och Carl
Erik Hedlund (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ?Det nu
föreliggande? och slutar med ?anses tillgodosett? bort ha följande lydelse:
Det nu föreliggande förslaget, som bygger på den nämnda utvärderingen,
innebär en viss förstärkning av möjligheterna att få skyddad identitet. Den
situation som föranleder en framställning om fingerade personuppgifter kan
emellertid vara mycket allvarlig. Det är därför enligt utskottets mening
angeläget att Rikspolisstyrelsens rätt att avslå en framställning kontinuerligt
följs upp och utvärderas. Detta bör med bifall till motion Sk14 ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande fingerade personuppgifter
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk14 yrkande 7, såvitt nu är i
fråga, samt med anledning av motionerna 1997/98:Ju934 yrkande 7, såvitt nu
är i fråga, och 1997/98:A804 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om uppföljning och utvärdering av
Rikspolisstyrelsens rätt att avslå en framställning,
5. Rätten för Rikspolisstyrelsen att avslå en framställning (mom. 8)
Karl-Gösta Svenson (m), Carl Fredrik Graf (m), Jan-Olof Franzén (m) och Carl
Erik Hedlund (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med ?När det
gäller? och slutar med ?yrkande 6 avstyrks därför? bort ha följande lydelse:
När det gäller regeringens förslag att Rikspolisstyrelsen bara skall få avslå
en framställning om fingerade personuppgifter om det är sannolikt att
tingsrätten inte kommer att bifalla en ansökan gör utskottet en annan bedömning
än regeringen. Det är självfallet inte tillfredsställande att
Rikspolisstyrelsen i en ansökan om fingerade personuppgifter kan komma att
avstyrka bifall till ansökan. Det är därför, som regeringen framhållit,
angeläget att en förändring kommer till stånd. Enligt utskottets uppfattning
riskerar dock regeringens förslag att få alltför långtgående konsekvenser för
den enskildes möjlighet att få en ansökan prövad av domstol. En bättre balans
uppnås enligt utskottets mening om det för ett avslag från Rikspolisstyrelsens
sida skulle krävas att det framstår som uppenbart att tingsrätten inte kommer
att bifalla en ansökan om fingerade personuppgifter. Härigenom får den enskilde
en stärkt ställning genom att enskilda i fler fall än med regeringens förslag
kan få sin ansökan prövad av tingsrätten utan att själva behöva vända sig till
domstol. Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall till motion Sk14 yrkande 6
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande rätten för Rikspolisstyrelsen att avslå en framställning
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk14 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Stöd till den enskilde som medgivits fingerade personuppgifter (mom. 9)
Karl-Gösta Svenson (m), Carl Fredrik Graf (m), Jan-Olof Franzén (m), Carl Erik
Hedlund (m) och Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ?Skatte-
utskottet delar? och slutar med ?denna del? bort ha följande lydelse:
Den enskildes informationsbehov om vilka skyddsåtgärder som finns utöver
fingerade personuppgifter måste uppmärksammas särskilt. Sådan information ges i
dag vid den enskildes kontakt med Rikspolisstyrelsen. Enligt utskottets mening
kan Brottsoffermyndigheten ges en tydligare roll i detta arbete.
Även den enskildes behov av hjälp och stöd när han eller hon medgivits
fingerade personuppgifter måste naturligtvis tillgodoses. Rikspolisstyrelsen
bör liksom i dag vara den kontaktmyndighet som svarar för stöd- och hjälp-
insatser till den enskilde när det gäller frågor som bäst hanteras på central
nivå. Det behövs dock också mycket hjälp från andra håll och på lokal nivå.
Också i dessa sammanhang bör Brottsoffermyndigheten och dess olika
brottsofferinriktade verksamheter enligt utskottets mening ges en mer
framträdande roll. Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall till motion Sk14
yrkande 7 i denna del ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande stöd till den enskilde som medgivits fingerade
personuppgifter
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk14 yrkande 7, såvitt nu är i
fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
Brottsoffermyndighetens roll,
7. Folkbokföring av barn (mom. 12)
Karl-Gösta Svenson (m), Carl Fredrik Graf (m), Jan-Olof Franzén (m) och Carl
Erik Hedlund (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?En sådan
omständighet? och slutar med ?yrkande 9 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Den nuvarande lagstiftningen har visat sig innebära tillämpningsproblem som
drabbat vissa vårdnadshavare. Skattemyndigheterna har nämligen i vissa fall
inte ändrat ett barns folkbokföring när ett barn till viss del bor kvar där det
tidigare varit folkbokfört, trots att en av vårdnadshavarna och barnet flyttar
till en ny bostad. Dessa tillämpningsproblem kan enligt utskottets mening inte
avfärdas.
Tillämpningen av den nuvarande lagstiftningen kan få till följd att en
vårdnadshavare går miste om sociala förmåner, vilket naturligtvis leder till
negativa ekonomiska konsekvenser för denne. För det fall en vårdnadshavare
flyttar till en ny adress med barnet men barnet till viss del bor kvar där det
är folkbokfört tillkommer de sociala förmånerna den vårdnadshavare som bor på
barnets folkbokföringsadress. Enligt utskottets mening bör det i lag ges
uttryck för principen att ett barn skall folkbokföras hos den förälder där det
får anses ha sin huvudsakliga hemvist. En sådan reglering skulle enligt
utskottets mening innebära att de ovannämnda tillämpningsproblemen i stor
utsträckning skulle kunna undvikas. Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall
till motion Sk14 yrkande 9 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande folkbokföring av barn
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk14 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av lagändring,
Särskilt yttrande
Ronny Korsberg (mp) anför:
Det är mycket angeläget att kvinnor som utsatts för våld av en för dem tidigare
känd gärningsman inte känner sig otrygga och oskyddade inför en eventuell
frigivning av gärningsmannen. Det är därför av stor vikt att brottsoffret får
underrättelse inte bara om när ett frihetsberövande upphör utan också när
gärningsmannen lämnar en institution för sluten psykiatrisk vård. De kvinnor
det är fråga om utsätts ofta för upprepat våld, och skyddsintresset är så stort
att det är nödvändigt att det ges information om frigivningsdatum och
eventuella permissioner.
Konstitutionsutskottets yttrande
1997/98:KU6y
Till skatteutskottet
Skatteutskottet har den 9 oktober 1997 berett konstitutionsutskottet tillfälle
att yttra sig över proposition 1997/98:9 Skydd för förföljda personer,
samordningsnummer, m.m. jämte motion 1997/98:Sk14 av Gun Hellsvik m.fl. (m),
vilken väckts med anledning av propositionen.
Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande till att gälla de
sekretessfrågor som tas upp i propositionen samt motionsyrkandena 1-3.
Sekretessmarkering
Propositionen
I propositionen framhålls att sekretessmarkering i folkbokföringsregistren är
den första skyddsåtgärd som bör tillgripas när man kan befara att
folkbokföringsuppgifter kan komma till användning för personförföljelse.
Markeringen anger att särskild försiktighet bör iakttas vid bedömningen av om
uppgifter om personen i fråga bör lämnas ut, eftersom uppgifterna kan omfattas
av sekretess. Sekretessmarkering är alltså avsedd att ge myndigheterna en
varningssignal vid utlämnande av uppgifter som normalt sker utan särskild
sekretessprövning. Sekretessmarkering har använts inom folkbokföringen under
många år och skatteförvaltningen har utarbetat särskilda rutiner för systemet.
Regeringen understryker att ett fungerande sekretesskydd förutsätter att
myndigheterna kan hantera sekretessmarkeringen på rätt sätt. Det skydd som
sekretessmarkeringen skall utgöra får inte gå till spillo genom dåliga rutiner
eller bristande kunskap hos myndigheter som får del av markeringen.
Förfarandet är inte närmare lagreglerat men motsvarar enligt propositionen
det som gäller för hemligstämpel, som enligt 15 kap. 3 § sekretesslagen
(1980:100) kan åsättas en allmän handling. Riksskatteverket har i sitt
remissyttrande över det till grund för propositionen liggande
utredningsbetänkandet Några folkbokföringsfrågor (SOU 1996:68) tagit upp frågan
om en lagreglering av formerna för registrering av sekretessmarkering. Verket
anser att en enskild som inte beviljats sekretessmarkering bör ha möjlighet att
överklaga. Enligt regeringen finns det skäl som talar för en lagreglering men
frågan är komplicerad och behöver övervägas ytterligare. Frågan ligger enligt
propositionen inom ramen för Brottsofferutredningens (Ju 1995:07) arbete.
Motionen
I motion Sk14 av Gun Hellsvik m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om behovet av förbättrade rutiner för registrering av
sekretessmarkeringar (yrkande 2). Ett tillkännagivande till regeringen begärs
också i fråga om lagreglering av formerna för registrering av
sekretessmarkering (yrkande 3). Motionärerna hänvisar till att det under
remissbehandlingen av det nu aktuella lagstiftningsärendet kommit fram att det
kan dröja upp till 14 dagar mellan beslut om sekretessmarkering och
registreringen av markeringen, vilket kan innebära stora risker och stor oro.
Det finns skäl för regeringen att snarast vidta de åtgärder som krävs för att
förbättra skattemyndigheternas rutiner i detta avseende. Det finns också enligt
motionen skäl för regeringen att överväga om inte formerna för registrering av
sekretessmarkering bör ges en fastare struktur och regleras uttryckligt i lag
och inte som i dag baseras på en osäker analog tillämpning av reglerna om
hemligstämpling.
Bakgrund
Enligt 15 kap. 3 § första stycket sekretesslagen får myndighet genom särskild
anteckning utmärka att det kan antas föreligga hinder mot utlämnande av uppgift
i allmän handling. Sådan anteckning skall innehålla begreppet hemlig samt ange
tillämplig bestämmelse, dagen för anteckningen och den myndighet som låtit göra
den. Markeringen tjänar som en varningssignal att uppgifter om personen inte
får lämnas ut utan att en noggrann prövning gjorts. Markeringen är inget beslut
om att sekretess skall iakttas utan frågan om utlämnande skall prövas mot
bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet.
När det gäller den markering om särskild sekretessprövning som används bl.a.
inom folkbokföringen har den setts som ett alternativ till den traditionella
hemligstämplingen på pappersdokument, som ju inte går att använda på
datorlagrade uppgifter. Även om bestämmelserna i 15 kap. 3 § första stycket
sekretesslagen inte synes medge denna ADB-anpassade form av sekretessmarkering
torde den vara allmänt accepterad i tillämpningen (Kommentar till
sekretesslagen av Hans Corell m.fl., tredje upplagan, s. 437).
Justitieombudsmannen har vid flera tillfällen tagit upp frågor som har haft
samband med sekretessmarkeringen i folkbokföringsregistret utan att rikta någon
kritik mot denna form av sekretessmarkering, se JO:s ämbetsberättelse 1984/85
s. 282, 1987/88 s. 195 och 1990/91 s. 387.
Konstitutionsutskottets bedömning
Enligt uppgift från Riksskatteverket registreras sekretessmarkering i
folkbokföringsregistren samma dag som beslutet fattas. Sedan nya ADB-system
tagits i bruk vid årsskiftet 1996/97 gäller numera en ordning där markeringen
aviseras till andra myndigheter inom någon enstaka dag och inte som tidigare
efter ca 14 dagar. Det nya systemet har dock byggts ut successivt och
fortfarande finns det vissa myndigheter som inte omfattas. Vid årsskiftet
1997/98 beräknas systemet vara fullt utbyggt.
Mot denna bakgrund behövs enligt konstitutionsutskottets mening inte något
tillkännagivande till regeringen. Motionsyrkande 2 får således anses
tillgodosett och avstyrks därför.
När det gäller frågan om lagreglering av möjligheten att göra
sekretessmarkering i folkbokföringsregistret delar konstitutionsutskottet
regeringens mening att det finns skäl som talar för en sådan lagreglering.
Enligt uppgift från Brottsofferutredningen, som beräknas avsluta sitt arbete i
mars 1998, avser utredningen att ta upp denna fråga. Konstitutionsutskottet
anser att resultatet av detta arbete bör avvaktas innan riksdagen tar ställning
i frågan och avstyrker därför motion Sk14 yrkande 3.
Nivån på folkbokföringssekretessen
Propositionen
I propositionen tar regeringen upp frågan om nivån på folkbokföringssekretessen
utan att lägga fram något förslag i den delen. Enligt 7 kap. 15 §
sekretesslagen gäller viss sekretess bl.a. i verksamhet som avser
folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen. Sekretessen
gäller för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild
anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om
uppgiften röjs.
I utredningsbetänkandet Några folkbokföringsfrågor (SOU 1996:68), som ligger
till grund för den nu aktuella propositionen, framhölls att det med hänsyn till
myndigheters och andras behov av uppgifter från folkbokföringen inte finns skäl
att ändra sekretessen för uppgifterna inom folkbokföringen. I remissyttrandet
från Riksåklagaren har framhållits att utrymmet för sekretess borde utvidgas
medan övriga remissinstanser som yttrat sig i frågan inte har ansett att nivån
på sekretessen bör ändras. Riksåklagaren har motiverat sitt ställningstagande
med att intresset av att kunna erbjuda hotade personer skydd väger tyngre än
myndigheters och andras önskemål om att lätt kunna ta del av vissa uppgifter.
Enligt propositionen har användningen av folkbokföringsuppgifter i samhället
kommit att bli avgörande för att den enskilde på ett enkelt sätt skall kunna
utöva sina rättigheter, bl.a. komma i åtnjutande av ekonomiska förmåner av
olika slag. Särskilt betydelsefullt är det att myndigheter och företag kan få
tillgång till aktuella och korrekta adressuppgifter. Om
folkbokföringssekretessen skulle förändras på ett påtagligt sätt, exempelvis
genom att ett s.k. omvänt skaderekvisit införs, skulle den omfattande
överföringen av folkbokföringsuppgifter från skattemyndigheterna till andra
myndigheter, företag och enskilda inte kunna fortgå. Myndigheternas och
företagens verksamhet skulle därmed försvåras och enskilda skulle förorsakas
olägenheter och riskera rättsförluster.
Motionen
I motionen yrkas (yrkande 1) att riksdagen hos regeringen begär förslag om
sådan ändring i 7 kap. 15 § sekretesslagen att kravet på särskild anledning tas
bort. Det finns enligt motionen ett ökat behov av att skärpa det allmänna
sekretesskyddet för uppgifter om namn, personnummer, adress eller andra
grundläggande uppgifter som registreras inom folkbokföringen. Inte minst har
detta tydliggjorts genom utvecklingen av den mc-relaterade brottsligheten.
Benägenheten att vittna vid domstol har minskat och antalet hot och
trakasserier mot vittnen har ökat. Ett fungerande rättsväsende förutsätter att
brottsoffer och vittnen vågar lämna bevisuppgifter till polisen och inför
domstol. Motionärerna anser att intresset av att skydda hotade personers
adressuppgifter väger avsevärt tyngre än myndigheters och andras intresse av
att ta del av vissa uppgifter.
Gällande regler
Enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen gäller sekretess i verksamhet som avser
folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen för uppgift
om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att
den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Av
förarbetena till sekretesslagstiftningen framgår att det angivna
skaderekvisitet ger sekretesskydd såväl åt uppgifter av särskild ömtålig art
som åt normalt harmlösa uppgifter vilka på grund av speciella omständigheter är
skyddsvärda. I regel gäller därför inte någon sekretess för uppgifter om namn
och adress. Det måste föreligga någon särskild anledning för att sådana
uppgifter skall få hemlighållas. Som exempel på situationer då adressuppgifter
inte bör lämnas ut, nämns fall då personförföljelse kan befaras. I fall då en
adress blivit spärrad på grund av befarad personförföljelse kan det finnas
särskild anledning att vägra utlämnande (se prop. 1979/80:2 del A, s. 211 och
prop. 1987/88:41 s. 14).
Konstitutionsutskottets bedömning
Enligt konstitutionsutskottets mening är det av central betydelse att
handlingsoffentligheten inte inskränks mer än vad som är nödvändigt.
Självfallet skall risken för förföljelse kunna vara ett skäl för att vägra
lämna ut uppgifter. I förarbetena till sekretesslagen anges också fall där det
kan befaras personförföljelse som exempel på en situation när en adressuppgift
inte bör lämnas. En förändring av folkbokföringssekretessens nivå är mot den
bakgrunden knappast motiverad utifrån intresset av att ge skydd mot befarad
personförföljelse. Enligt konstitutionsutskottets mening finns det således inte
tillräckliga skäl att inskränka handlingsoffentligheten genom att, som begärs i
motionen, ta bort orden ?av särskild anledning? i 7 kap. 15 § första stycket
sekretesslagen. Konstitutionsutskottet avstyrker motionsyrkande 1.
Sekretess för elevadresser m.m.
Propositionen
I propositionen föreslås att sekretesslagen kompletteras med en bestämmelse i 7
kap. 9 § som gör det möjligt att vid befarad personförföljelse öka skyddet för
uppgifter som rör enskildas personliga förhållanden, t.ex. elevadresser, främst
i grundskolan och gymnasieskolan. Nyligen har det genom en ändring i 7 kap. 15
§ sekretesslagen införts en möjlighet att sekretessbelägga uppgifter om
skolpliktiga barn om uppgifterna har överlämnats från folkbokföringen till
kommunal myndighet. Den ändringen skyddar enligt propositionen emellertid inte
adressuppgifter som personerna själva lämnar till skolstyrelsen eller skolan,
vilket kan vara fallet bl.a. vid kvarskrivning enligt 16 § folkbokföringslagen
(1991:481). Inte heller finns det något sekretesskydd för t.ex. adresser för
elever i gymnasieskolan.
Det är enligt propositionen naturligt att skolledning och lärare måste känna
till var en elev är bosatt. Bl.a. är det nödvändigt att elevens vårdnadshavare
skall kunna nås i olika situationer. Uppgifter om elevernas namn, adresser och
telefonnummer är normalt mycket spridda inom skolan och lättillgängliga för
utomstående. Den enskildes behov av skydd måste dock enligt regeringens mening
väga tyngre än de praktiska bekymmer för skolpersonal och andra som en utvidgad
sekretess skulle kunna medföra. Regeringen föreslår därför att en ändring görs
i sekretesslagen så att det blir möjligt att främst i grund- och gymnasieskolan
generellt hemlighålla adresser och andra uppgifter som kan användas som ett led
i personförföljelse. Sekretessen bör ha samma nivå som inom folkbokföringen. Om
det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom
närstående lider men om uppgiften röjs skall utlämnande sålunda kunna vägras.
Den nuvarande bestämmelsen i 7 kap. 15 § andra stycket sekretesslagen
föreslås således ersättas av en ny bestämmelse i 7 kap. 9 §, som gör det
möjligt att skydda elevadresser m.m. i grundskolan, gymnasieskolan och
specialskolan. Sekretessen skall gälla både i skolan och hos den kommunala
myndighet som ansvarar för skolan. Överföringen av sekretessen för vissa elev-
adresser m.m. från 7 kap. 15 § till 7 kap. 9 § sekretesslagen innebär också att
uppgifterna kommer att undantas från meddelarfriheten enligt 16 kap.
sekretesslagen.
Bakgrund
Frågan om sekretess för elevadresser har tidigare varit föremål för
konstitutionsutskottets behandling. Med anledning av en motion, vari begärdes
att det i sekretesslagen skulle införas ett sekretesskydd hos kommunerna för
uppgifter ur folkbokföringsregistret om adresser för vissa skolbarn, föreslog
utskottet (bet. 1992/93:KU38) ett tillkännagivande till regeringen om en
översyn av frågan i lämpligt sammanhang. Riksdagen följde utskottet (rskr.
1992/93:414). Regeringen föreslog därefter (prop. 1995/96:127) den nu gällande
bestämmelsen i 7 kap. 15 § andra stycket sekretesslagen om att
folkbokföringssekretessen skall gälla också för uppgifter som lämnats till en
kommunal myndighet enligt särskild uppgiftsskyldighet hos skolpliktiga barn.
Utskottet tillstyrkte regeringens förslag i denna del, men konstaterade
samtidigt att sekretessbestämmelsen innebär att sekretess endast gäller hos den
kommunala myndighet som tagit emot uppgifterna om skolpliktiga barn enligt
skattemyndigheternas särskilda uppgiftsskyldighet. Bestämmelsen innebär således
inte att sekretess gäller adressuppgifter och liknande uppgifter vid sidan av
vad som följer enligt elevvårdssekretessen enligt 7 kap. 9 § sekretesslagen.
Regeringens förslag torde dock enligt utskottet innebära att de uppgifter som
till följd av förslaget skulle kunna skyddas av sekretess hos den kommunala
myndigheten inte skulle komma att överföras från denna till skolan (bet.
1995/96:KU24).
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet tillstyrker den utvidgning av sekretessen för elev-
adresser m.m. som regeringens förslag innebär.
Förstärkt sekretess för fingerade uppgifter
Propositionen
I propositionen föreslås att det i 7 kap. 15 § tredje stycket sekretesslagen
införs en bestämmelse som innebär att den sekretess som enligt nuvarande regler
gäller i ärende om fingerade personuppgifter också skall gälla hos myndighet,
till vilken uppgiften i fråga har lämnats. De redan nu gällande bestämmelserna
om sekretess i ärende om fingerade personuppgifter innebär att sekretess gäller
hos Rikspolisstyrelsen och domstol i ärende om medgivande att använda fingerade
personuppgifter om det inte står klart att uppgifter kan röjas utan att den
enskilde eller någon honom närstående lider men. Vidare gäller sekretessen hos
Rikspolisstyrelsen för uppgifter som tillförts ärendet även efter ett byte av
personuppgifter. Genom den utvidgning av sekretessen som föreslås i fråga om 7
kap. 15 § tredje stycket sekretesslagen skall sekretessen också gälla hos de
andra myndigheter som i sällsynta fall får del av känslig uppgift om den som
har fått medgivande att använda fingerade personuppgifter. Den föreslagna
sekretessen skall skydda uppgifter som gör det möjligt att koppla ihop en
verklig och fingerad identitet till en och samma person och därmed avslöja en
person som behöver skyddas.
Rikspolisstyrelsen får hämta in sekretessbelagt material
Propositionen
Enligt propositionen försvårar sekretessen hos olika myndigheter ibland
Rikspolisstyrelsens utredning i ett ärende om fingerade personuppgifter. En
fullständig utredning av hotbilden kräver enligt regeringen att uppgifter om
den utpekade förföljaren som kan finnas exempelvis inom hälso- och sjukvården
och inom socialtjänsten kan tillföras ärendet.
Regeringen föreslår därför att Rikspolisstyrelsen skall få möjlighet att
hämta in sekretessbelagda uppgifter från andra myndigheter. En sådan ordning
behövs för att tillgodose den förföljda personens intresse. Den utpekade
förföljaren skyddas av den sekretess som enligt 7 kap. 15 § tredje stycket
sekretesslagen gäller generellt i ärenden om fingerade personuppgifter. En
bestämmelse om rätt för Rikspolisstyrelsen att inhämta sekretessbelagt material
i ärenden om fingerade personuppgifter föreslås tas in i 5 § lagen (1991:483)
om fingerade personuppgifter.
Bakgrund
Lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter trädde i kraft den 1 juli 1991.
Enligt 1 § får en person som är folkbokförd i landet medges att använda andra
personuppgifter om sig själv än de verkliga, om det finns uppenbar risk att
personen kan bli utsatt för särskilt allvarlig brottslighet som riktar sig mot
dennes liv, hälsa eller frihet. Det krävs också att personen inte kan ges
tillräckligt skydd på annat sätt. Medgivande att använda fingerade person-
uppgifter beslutas i första instans av Stockholms tingsrätt.
Ansökan om medgivande görs enligt 2 § i första hand av Rikspolisstyrelsen
efter framställning av den som vill använda fingerade personuppgifter. Om
Rikspolisstyrelsen avslagit en framställning får personen själv ansöka hos
rätten. Inget ärende kan avgöras utan någon form av polisutredning. Det måste
bl.a. klarläggas om sökanden riskerar förföljelse.
Stockholm den 30 oktober 1997
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Anders
Björck (m), Birger Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus
(c), Pär-Axel Sahlberg (s), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen
(s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Bo Könberg (fp), Nikos Papadopoulos
(s), Carina Hägg (s) och Nils Fredrik Aurelius (m).
Avvikande meningar
1. Sekretessmarkering
Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)
anser att den del av konstitutionsutskottets bedömning under rubriken
?Sekretessmarkering?, som börjar med ?När det gäller? och slutar med ?yrkande
3? bort ha följande lydelse:
När det gäller frågan om lagreglering av möjligheten att göra
sekretessmarkering i folkbokföringsregistret talar enligt
konstitutionsutskottets mening övervägande skäl för att förfarandet lagregleras
i likhet med vad som gäller för hemligstämplingen. Enligt
konstitutionsutskottet finns det inte tid att i denna del invänta
Brottsofferutredningens förslag, sedvanlig remissbehandling och proposition.
Detta bör ges regeringen till känna. Konstitutionsutskottet tillstyrker alltså
motion Sk14 yrkande 3.
2. Nivån på folkbokföringssekretessen
Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Inger René (m), Bo
Könberg (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser att konstitutionsutskottets
bedömning under rubriken ?Nivån på folkbokföringssekretessen? bort ha följande
lydelse:
Enligt konstitutionsutskottets mening är det av central betydelse att
handlingsoffentligheten inte inskränks mer än vad som är nödvändigt. Senare års
brottsutveckling, inte minst den mc-relaterade brottsligheten, har gjort det
nödvändigt att höja sekretessnivån för t.ex. adressuppgifter för vittnen i
syfte att kunna ge ett bättre skydd mot hot och repressalier.
Konstitutionsutskottet anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett förslag om höjd sekretessnivå på folkbokföringssekretessen, genom att
orden ?av särskild anledning? tas bort från bestämmelsen i 7 kap. 15 § första
stycket sekretesslagen. Konstitutionsutskottet tillstyrker alltså
motionsyrkande 1.
Justitieutskottets yttrande
1997/98:JuU3y
Till skatteutskottet
Inledning
Proposition 1997/98:9 om skydd för förföljda personer, samordningsnummer, m.m.
har hänvisats till skatteutskottet. Skatteutskottet har beslutat att, under
förutsättning av justitieutskottets medgivande, överlämna den med anledning av
propositionen väckta motionen 1997/98:Sk14 av Gun Hellsvik m.fl. (m), yrkandena
7 och 8, till justitieutskottet. Justitieutskottet har avböjt att motta dessa
yrkanden och i stället beslutat att yttra sig över desamma.
Utskottet
Yttrandets omfattning
Propositionen innehåller förslag till åtgärder för att förbättra skyddet inom
bl.a. folkbokföringen för förföljda personer, om samordningsnummer för den som
inte är folkbokförd här i landet, m.m. Justitieutskottet behandlar i detta
yttrande endast de frågor som tagits upp i de här aktuella motionsyrkandena,
nämligen hjälp samt ekonomisk ersättning till personer som medgivits att
använda s.k. fingerade personuppgifter.
Bakgrund
Enligt 1 § lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter får en person som är
folkbokförd i landet medges att använda andra personuppgifter om sig själv än
de verkliga (fingerade personuppgifter) om det finns en uppenbar risk att
personen kan bli utsatt för särskilt allvarlig brottslighet som riktar sig mot
dennes liv, hälsa eller frihet. Det krävs också att personen inte kan ges
tillräckligt skydd på annat sätt.
I propositionen föreslås att kravet på brottslighetens svårhetsgrad och på
den risk som skall föreligga skall sänkas. Vidare föreslås bl.a. att fingerade
personuppgifter skall kunna ges för obestämd tid i stället för som i dag för
högst fem år.
När ett medgivande att använda fingerade personuppgifter har givits
registreras den som fått medgivandet med bl.a. fingerat personnummer och namn i
folkbokföringen. Därifrån förs de fingerade uppgifterna vidare till bl.a. olika
myndigheter på samma sätt som andra folkbokföringsuppgifter. Personen i fråga
använder så gott som undantagslöst de fingerade uppgifterna. Den ?gamla
identiteten? är avregistrerad inom folkbokföringen; det framgår att
avregistreringen har sin grund i att den enskilde använder fingerade person-
uppgifter. Den som fått fingerade personuppgifter är folkbokförd under de nya
uppgifterna på den ort där hon eller han är bosatt. Genom att personen använder
fingerade personuppgifter om sig själv kan vederbörande sägas ge sken av att
vara en annan person än den hon eller han verkligen är.
Fingerade personuppgifter medför inte någon rättslig förändring av personens
namn eller andra förhållanden. Den skyddade får rätt att dölja de verkliga
uppgifterna men rättsligt är hon eller han samma person som tidigare. Personen
i fråga torde inte ha någon skyldighet att använda de fingerade uppgifterna
utan kan i vissa sammanhang också nyttja sitt verkliga namn och personnummer
m.m. Det har inte någon privaträttslig betydelse om personen ingår avtal eller
andra rättshandlingar med användande av verkliga eller fingerade uppgifter.
Hela tiden är det samma rättssubjekt som kan göras ansvarigt. Motsvarande
gäller i fråga om offentligrättsliga förpliktelser.
Fingerade personuppgifter beslutas av domstol. Ansökan till Stockholms
tingsrätt, som är första instans i samtliga fall, görs av Rikspolisstyrelsen
efter framställning av den som önskar fingerade personuppgifter.
Rikspolisstyrelsen har rätt att avslå en framställning om styrelsen bedömer att
den enskilde inte har någon utsikt att erhålla fingerade personuppgifter.
Enligt propositionen bör styrelsen erhålla en något utökad rätt till avslag. Om
Rikspolisstyrelsen avslår ansökan har den enskilde rätt att själv ansöka hos
tingsrätten.
Ett tillstånd att använda fingerade personuppgifter är för den enskilde och
hans eller hennes närmaste en utomordentligt ingripande åtgärd såväl på det
personliga planet som i kontakter med myndigheter och andra. Regeringen har i
propositionen lämnat exempel på en rad situationer då komplikationer kan
uppstå. Som nämnts inledningsvis krävs därför för ett medgivande att personen
inte kan ges tillräckligt skydd på annat sätt, vilket också framgår av
lagtexten. Enligt regeringen verkar frågan om s.k. kvarskrivning är en
tillräcklig skyddsåtgärd ha kommit något i skymundan. Kvarskrivning innebär att
skattemyndigheten, om personen byter bostadsort, beslutar att hon eller han
fortfarande skall vara folkbokförd på den tidigare adressen. Regeringen
föreslår därför i propositionen ett tillägg om att fingerade personuppgifter
inte skall medges om personen kan skyddas genom kvarskrivning eller på annat
sätt. Regeringen föreslår vidare att Rikspolisstyrelsen vid ansökan om
fingerade personuppgifter också skall ha ett särskilt ansvar att i varje ärende
utreda om inte kvarskrivning räcker för att skydda den förföljda personen, och
i sin ansökan skall styrelsen motivera varför den inte anser kvarskrivning vara
tillräcklig som skyddsåtgärd.
Hjälp åt personer som erhållit fingerade personuppgifter
Propositionen
Enligt av vad som framgår av propositionen har flera personer som medgivits
fingerade personuppgifter uppvisat ett stort behov av rådgivning i olika
frågor. Hjälpåtgärderna kräver ofta juridisk kompetens och goda kunskaper om
hur samhället fungerar. Rikspolisstyrelsen har som en ren serviceåtgärd givit
dessa personer en ganska omfattande hjälp med att lösa olika svårigheter som
medgivandet aktualiserar; några riktlinjer för hur den enskilde efter bytet
skulle få hjälp med att lösa de problem som kan uppstå lämnades i princip inte
då lagen om fingerade personuppgifter infördes. Också tjänstemän hos andra
myndigheter har fått hjälpa till.
Regeringen föreslår därför i propositionen att en särskild kontaktmyndighet
skall utses för att bistå den enskilde och att Rikspolisstyrelsen - framför
Riksskatteverket och Brottsoffermyndigheten - bör utses till att vara denna
myndighet. Som skäl för att välja Rikspolisstyrelsen till kontaktmyndighet
nämner regeringen att Rikspolisstyrelsen genom bl.a. utrednings- och
ansökningsförfarandet i fråga om fingerade personuppgifter har en god kännedom
om den enskildes förhållanden samt att Rikspolisstyrelsen genom åren fått en
god allmän överblick över de svårigheter som kan följa på ett medgivande om
fingerade personuppgifter. Slutligen nämner regeringen i propositionen att
skälet till att utse Rikspolisstyrelsen till kontaktmyndighet framför allt är
att uppgifterna i ett ärende om fingerade personuppgifter är mycket känsliga
och därför inte bör spridas till andra myndigheter annat än i mycket begränsad
omfattning.
Regeringen understryker dock att Rikspolisstyrelsen inte ensam kan avhjälpa
alla olägenheter som kan uppkomma efter ett medgivande att använda fingerade
personuppgifter. Även andra myndigheter måste hjälpa till i olika sammanhang.
Som exempel nämner regeringen Riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas
medverkan vad gäller socialförsäkringsförmåner för den som bytt identitet.
Vidare tar regeringen upp den omständigheten att Rikspolisstyrelsen inte kan
verka på det lokala planet och anför att hjälp får ges på annat sätt när den
som medgivits fingerade personuppgifter behöver direkt personlig kontakt med
någon myndighet. En person som inte kan beredas hjälp på annat sätt skall dock
enligt regeringen alltid kunna vända sig till Rikspolisstyrelsen med olika
problem som är en följd av att hon eller han använder fingerade
personuppgifter.
Motionen
Enligt motion Sk14 bör den enskildes informationsbehov om vilka skyddsåtgärder
som finns utöver fingerade personuppgifter särskilt uppmärksammas. Sådan
information ges i dag vid den enskildes kontakt med Rikspolisstyrelsen. Enligt
motionärerna bör Brottsoffermyndigheten ges en tydligare roll i detta arbete.
Vad gäller den enskildes behov av stöd och hjälp anförs i motionen att
Rikspolisstyrelsen, i enlighet med regeringens förslag, bör vara
kontaktmyndighet på central nivå men att Brottsoffermyndigheten och dess olika
brottsofferinriktade verksamheter bör ges en mer framträdande roll på lokal
nivå. Slutligen konstateras i motionen att regeringens förslag sammantaget
innebär ett inte obetydligt merarbete för Rikspolisstyrelsen för vilket
styrelsen bör tilldelas ekonomiska resurser.
Utskottets bedömning
I likhet med regeringen anser utskottet att en särskild kontaktmyndighet bör
utses för att bistå den som lever med fingerade personuppgifter. Enligt
utskottets mening är det uppenbara valet Rikspolisstyrelsen. Det är nämligen
Rikspolisstyrelsen som på den enskildes begäran för talan i mål om fingerade
personuppgifter. Det innebär inte endast att Rikspolisstyrelsen diskuterat
alternativa åtgärder med den som drabbats - Rikspolisstyrelsen har också haft
tillfälle att grundligt informera den drabbade om de svårigheter som kan komma
att uppstå vid ett identitetsbyte. Dessutom har en personlig kontakt etablerats
under handläggningen. Härtill kommer Rikspolisstyrelsens mer allmänna
erfarenhet av och insyn i denna typ av ärenden. Om valet av kontaktmyndighet i
stället skulle falla på Brottsoffermyndigheten blir resultatet ur den enskildes
synpunkt att det blir nödvändigt att etablera ytterligare en myndighetskontakt
med den belastning det innebär att t.ex. på nytt behöva upprepa sin historia.
Någon anledning att överväga att välja Riksskatteverket som kontaktmyndighet
finns enligt utskottets mening inte.
Det finns härtill enligt utskottets mening mycket stor anledning att
understryka känsligheten i de uppgifter som förekommer i ärenden om fingerade
personuppgifter. I likhet med regeringen anser utskottet att dessa uppgifter
inte bör spridas till andra myndigheter annat än i mycket begränsad omfattning.
Det bör i sammanhanget understrykas att varken Rikspolisstyrelsen eller
Brottsoffermyndigheten kan förväntas ägna sig åt något mer kurativt
omhändertagande. Den frågan uppstår med all säkerhet i många av här aktuella
fall på grund av den svåra situation som den drabbade befinner sig i. För
sådana åtgärder är den enskilde dock hänvisad till lokala organ inom vård och
omsorg, t.ex. socialtjänsten eller en landstingsanställd eller privat terapeut.
Brottsoffermyndigheten bör dock kunna förmedla kontakt med lokala
brottsofferjourer eller kvinnojourer om den enskilde skulle vilja det. Det är
naturligtvis självklart att Rikspolisstyrelsen i aktuella fall förmedlar
kontakt med Brottsoffermyndigheten.
Sammantaget anser utskottet alltså att kontaktmyndigheten i ärenden om
fingerade personuppgifter bör vara Rikspolisstyrelsen. Utskottet avstyrker
bifall till motion Sk14 yrkande 7.
Ekonomisk ersättning åt personer som erhållit fingerade personuppgifter
Propositionen
I propositionen tas frågan upp om möjligheten till ekonomisk ersättning till
den som fått fingerade personuppgifter. Regeringen anför att den utredning,
vars arbete legat till grund för propositionen, inte funnit skäl att lämna
förslag om någon särskild kostnadsersättning. Frågan har dock tagits upp av
utredningen eftersom den som fått ett medgivande ofta drabbas av kostnader som
bl.a. har samband med byte av bostadsort, försäljning av fastighet eller med
att hon eller han fått byta arbete. Detta är enligt regeringen kostnader som är
aktuella för många som har råkat ut för brott; frågan har också betydelse för
den stora grupp av personer som riskerar att utsättas för brott. Till dessa
grupper hör inte endast personer som har bytt identitet utan också kvarskrivna
samt personer som har erhållit sekretessmarkering. Regeringen anser inte att
det nu finns skäl att införa någon särskild form av ekonomisk ersättning för
personer som har medgivits fingerade personuppgifter.
Motionen
Enligt gällande regler är envar som kan tänkas ha något att berätta om ett
brott skyldig att vittna. I motionen anförs att det är orimligt om
vittnesplikten skulle innebära att personen i fråga skulle tvingas bära de
merkostnader som uppkommer om han på grund av sitt vittnesmål behöver ändra
sitt levnadssätt. Enligt motionärerna bör frågan om ekonomisk ersättning bör
utgå i sådana situationer utredas.
Utskottets bedömning
Som utskottet i tidigare sammanhang framhållit har angrepp på rättssystemet i
form av hot och repressalier mot vittnen, målsägande och parter närmast satts i
system vid vissa former av allvarlig brottslighet (se bet. 1996/97:
JuU19 om övergrepp i rättssak). Vid utredning och lagföring av brottslighet med
anknytning till kriminella motorcykelgäng har systematiska och organiserade
övergrepp av sådant slag förekommit. Också i samband med grov
narkotikabrottslighet och annan organiserad brottslighet har sådant hot och
våld ökat.
Det är uppenbart att rättssystemet är sårbart för den typen av angrepp. En
rättssäker och effektiv brottmålsprocess förutsätter att allmänheten medverkar
vid utredningen av brott. Om vittnen och målsägande systematiskt skräms till
tystnad eller pressas att lämna falska uppgifter angrips fundamenten till
rättsordningen. En utveckling i denna riktning kan ytterst leda till att vissa
grupper finner att det lönar sig att systematiskt sabotera och blockera
rättssystemet. Härigenom kan förutsättningarna för att lagföra allvarlig
brottslighet minska dramatiskt.
Mot denna bakgrund beslutade riksdagen i våras om en skärpning av straff för
övergrepp i rättssak. Vidare har Brottsofferutredningen i uppdrag att se över
frågan om vissa åtgärder till skydd för målsägande och vittnen.
Den som på grund av förföljelse tvingas byta bostadsort och identitet med
allt vad det innebär åsamkas givetvis stora kostnader. Även om utskottet
allmänt sett kan instämma i regeringens synpunkter i denna del måste det ändå
ifrågasättas om resonemanget verkligen har bärighet i de fall orsaken till
förföljelsen är att den drabbade uppfyllt sin vittnesplikt. Utskottet, som vill
erinra om att vittnesplikten är sanktionerad (se 36 kap. 7 och 21 §§
rättegångsbalken), anser för sin del att det måste övervägas om den som
förföljs på grund av att han eller hon uppfyllt sin vittnesplikt skall vara
hänvisad till ersättning i form av skadestånd, brottsskadeersättning samt vad
som kan utgå inom ramen för den kommunala socialtjänsten. Det bör övervägas om
inte också det allmänna bör ha ett ansvar. Utskottet anser att regeringen bör
se till att frågan tas upp i lämpligt sammanhang.
Under hänvisning till det anförda föreslår justitieutskottet att
skatteutskottet hemställer att riksdagen med anledning av motion Sk14 i nu
behandlad del som sin mening ger regeringen till känna vad justitieutskottet nu
anfört.
Stockholm den 4 november 1997
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe
Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m),
Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Ann-Marie
Fagerström (s), Alice Åström (v), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp),
Helena Frisk (s), Jeppe Johnsson (m) och Ola Ström (fp).
Avvikande meningar
1. Hjälp åt personer som erhållit fingerade personuppgifter
Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Maud Ekendahl och Jeppe Johnsson (alla m) anser:
Den enskildes informationsbehov om vilka skyddsåtgärder som finns utöver
fingerade personuppgifter måste uppmärksammas särskilt. Sådan information
lämnas i dag vid den enskildes kontakt med Rikspolisstyrelsen. Enligt vår
mening kan Brottsoffermyndigheten ges en tydligare roll i detta arbete.
Även den enskildes behov av hjälp och stöd med anledning av ändrad identitet
måste naturligtvis tillgodoses. Rikspolisstyrelsen bör som fallet är i dag vara
den kontaktmyndighet som svarar för stöd- och hjälpinsatser till den enskilde
vad gäller frågor som bäst hanteras på central nivå. Mycket hjälp behövs
emellertid även från andra håll och på lokal nivå. Även här bör
Brottsoffermyndigheten och dess olika brottsofferinriktade verksamheter ges en
mer framträdande roll. Enligt vår mening bör regeringen se till att så blir
fallet.
Vidare kan det sammanfattningsvis konstateras att regeringens förslag innebär
ett inte obetydligt merarbete för Rikspolisstyrelsen. Särskilda resurser bör
därför avsättas för detta ändamål. Med vårt budgetförslag för 1998 avseende
polisväsendet och Brottsoffermyndigheten ges tillräckligt utrymme för att
kompensera såväl Rikspolisstyrelsen som Brottsoffermyndigheten för det
merarbete som blir följden av vårt förslag.
Vad vi anfört med anledning av motion Sk14 yrkande 7 bör skatteutskottet
hemställa att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna.
2. Hjälp åt personer som erhållit fingerade personuppgifter
Ola Ström (fp) anser:
Den enskildes informationsbehov om vilka skyddsåtgärder som finns utöver
fingerade personuppgifter måste uppmärksammas särskilt. Sådan information
lämnas i dag vid den enskildes kontakt med Rikspolisstyrelsen. Enligt min
mening kan Brottsoffermyndigheten ges en tydligare roll i detta arbete.
Även den enskildes behov av hjälp och stöd med anledning av ändrad identitet
måste naturligtvis tillgodoses. Rikspolisstyrelsen bör som fallet är i dag vara
den kontaktmyndighet som svarar för stöd- och hjälpinsatser till den enskilde
vad gäller frågor som bäst hanteras på central nivå. Mycket hjälp behövs
emellertid även från andra håll och på lokal nivå. Även här bör
Brottsoffermyndigheten och dess olika brottsofferinriktade verksamheter ges en
mer framträdande roll. Enligt min mening bör regeringen se till att så blir
fallet.
Vad jag anfört med anledning av motion Sk14 yrkande 7 bör skatteutskottet
hemställa att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Motionerna............................................2
Motion som väckts med anledning av propositionen...25
Motioner från den allmänna motionstiden 1997.......25
Yttranden från andra utskott.........................26
Utskottet............................................26
Sekretessmarkering.................................26
Nivån på folkbokföringssekretessen.................28
Sekretess för elevadresser m.m.....................29
Kvarskrivning......................................30
Fingerade personuppgifter..........................31
Stöd till den enskilde som erhållit fingerade personuppgifter33
Ekonomisk ersättning till personer som erhållit fingerade person-
uppgifter 34
Personnummer och samordningsnummer.................36
Folkbokföring av barn..............................36
Högskolestuderandes valbarhet till kommunala förtroendeuppdrag38
Översyn av folkbokföringslagen.....................38
Ändring av folkbokföringsdag.......................39
Placering av tilltalsnamn..........................39
Lagförslagen.......................................39
Hemställan.........................................40
Reservationer........................................41
1. Lagreglering av möjligheten att göra sekretessmarkering (mom. 2)41
2. Nivån på folkbokföringssekretessen (mom. 3).....42
3. Kvarskrivning (mom. 4)..........................42
4. Fingerade personuppgifter (mom. 6)..............43
5. Rätten för Rikspolisstyrelsen att avslå en framställning (mom. 8)43
6. Stöd till den enskilde som medgivits fingerade personuppgifter
(mom. 9) 44
7. Folkbokföring av barn (mom. 12).................45
Särskilt yttrande....................................45